KUNGL. MAJ:TS
NÅDIGA
PROPOSITION
TILL
Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och. behov;
Given Stockholms slott den 14 januari 1918.
Jämlikt grundlagens bud avgiver Kungl. Maj:t härmed nådig proposition
angående statsverkets tillstånd och behov under år 1919.
Därvid förekommer först frågan om beräkningen för nästa statsregleringsperiod
av statsverkets inkomster.
Med åberopande av de beslut, om vilka bilagda statsrådsprotokoll över
finansärenden för denna dag*) lämnar närmare upplysning, och under de i
samma protokoll angivna förutsättningar föreslår Kungl. Maj:t, att statsverkets
inkomster för år 1919 upptagas sålunda:
*) Se bil. till statsverkspropositionen: ”Inkomsterna”.
Bih. till riksd. prof. 1918. 1 samt. 1 avd.
I
Specifikation av statens inkomster.
Kronor
1
.
I. Skatter:
A. Egentliga statsinkomster.
1. Mantalspenningar ...................................
2. Prästerskapets till statsverket indragna tionde.
3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:
a. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning... 100,000,000
b. Extra inkomst- och förmögenhetsskatt, bevill
ning.
............................................. 43,000,000
c. Bevillning av fast egendom samt av inkomst,
bevillning....................................... 3,100,000
d. Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och
rättigheter, bevillning......................... 250,000
e. Stämpelmedel, bevillning (därav beräknad arvs
skatt
och skatt för gåva 8,500,000 kronor).
.............................................. 35,000,000
f. Lastpenningar, bevillning........................ 900,000
g. ''Krigskonjunkturskatt, bevillning ....... 62,652,100
850,000
1,431,000
244,902,100
4.
Tullar och acciser:
a. Tullmedel, bevillning..............
b. Sockerskatt, bevillning ...........
c. Tobaksskatt, bevillning............
d. Brännvinstillverkningsskatt, bevill -
ning............................... 10,000,000
e. Brännvinsförsäljningsmedel, be
villning.
.......................... 4,000,000
f. Maltskatt, bevillning_______________ 3,000,000
g. Punschskatt, bevillning............ 1,200,000
70,000,000
21.500.000
19.500.000
18,200,000
129,200,000
376,383,100
II. Uppbörd i statens verksamhet:
1. Vattendomstolsavgifter.................... 15,000
2. Fyr- och bakmedcl...................................................... 2,500,000
3. Lotspenningar............................................................ 1,200,000
4. Avgifter för registrering av automobiler............................ 22,500
5. Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten......... 240,000
6. Bidrag till försäkringsinspektionen.................................... 59,300
7. Avgifter för granskning av biografbilder............................ 33,000
8. Inkomst av myntning och justering................. 1,060,000
3
9. Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter
10. Bidrag till bankinspektionen...........................
11. Kontrollstämpelmedel.....................................
12. Terminsavgifter från läroverken........................
Kronor
540,600
80,500
100,000
650,000
6,400,900
]II. Diverse inkomsiei''...............................................................
Säger för egentliga statsinkomster 384,884,000 kronor.
2,100,000
B. Inkomster av statens produktiva fonder.
1. Statens affärsverksamhet:
1. |
Postverk et: inkomster, bevillning ... |
44.850.000 40.250.000 |
||
2. |
Telegrafverket: inkomster ................. driftkostnader ............ |
44.900.000 31.900.000 |
||
3. |
Statens järnvägar: inkomster ................. driftkostnader............. |
258.400.000 229.400.000 |
||
4. |
Statens vattenfallsverk: inkomster............... driftkostnader ......... fiverskott .............. |
830.000 520.000 |
310,000 |
|
b. Södertälje kanal verk: inkomster _ ._ |
86,000 |
|||
driftkostnader ......... överskott ............... e. Trollhätte kraftverk: inkomster .............. driftkostnader ...... |
83,000 .. 4,950,000 .. 1,650,000 |
3,000 |
||
i j } |
'' överskott................ d. Porjus kraftverk: inkomster .............. driftkostnader ......... överskott................ |
.. 1,450,000 550,000 |
3,300,000 900,000 |
4,600,000
13,000,000
29,000,000
''
4
1 |
Kronor |
||||
e. Älvkarleby kraftverk: |
|||||
inkomster ....................... |
3,750,000 |
||||
• |
driftkostnader ..... ......... |
1,900,000 |
|||
överskott.............................. |
1,850,000 |
||||
f. Trollhätte fastighetsförvaltning: |
|||||
inkomster......................... |
105,000 |
i |
|||
driftkostnader..................... |
45,000 |
||||
överskott ............................ |
60,000 |
||||
g. Vattenfall och fastigheter inom |
Älvsborgs |
; |
|||
samt Göteborgs och Bohus län: |
j |
||||
inkomster........................... |
105,000 |
||||
1 |
driftkostnader _____________________ |
15,000 |
|||
överskott ........................... |
90,000 |
i |
|||
i |
h. Vattenfall och fastigheter, inköpta |
för elek- |
i |
||
träsk drift vid statens järnvägar: |
j |
||||
inkomster........................... |
8,000 |
||||
driftkostnader ..................... |
5,000 |
i |
|||
överskott ............................ |
3,000 |
1 |
|||
i. Diverse vattenfall och fastigheter: |
i |
||||
inkomster........................ |
56,000 |
||||
driftkostnader .................. |
22,000 |
j |
|||
överskott............................. |
34,000 |
||||
Säger för vattenfallsverken: |
|||||
inkomster .............................. |
11,340,000 |
||||
driftkostnader........................... |
4,790,000 |
||||
överskott ................................ |
6,550,000 |
||||
5. Statens domäner: |
|||||
inkomster ................. |
48,500,000 |
||||
driftkostnader... ....................... |
23,000,000 |
||||
överskott ................... |
25,500,000 |
78,650,000 |
|||
II. |
Statens aktier: |
||||
1. Utdelning i Luossavaara- Kiirunavaara aktiebolag: |
|||||
a. Enligt 1907 års överenskommelse... |
938,000 |
||||
b. Enligt 1908 års överenskommelse... |
162.000 |
1,100,000 |
|||
2. Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet |
............ |
4,500,000 |
5,600,000 |
||
III. |
Statens utlånings fonder (överskott): |
||||
1. Allmänna järnvägslånefonden............ |
1,700,000 |
||||
2. Allmänna byggnadslånefonden............. |
24,500 |
Kronor
3. Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare 50,000
4. Rederilånefonden......................................................... 600,000
6. Hantverkslånefonden ................................................... 6,000
6. Lånefonden för tjänstemannasamliället vid Mörby ............... 65,000
7. Odlingslånefonden ...................................................... 350,000
8. Torvindustrilåncfunden ................................................ 130,000
9. Egnahemslånefonden ............................... 1,880,000
10. Fiskerilånefonden ............ 74,000
11. Norrländska nyodlingsfonden ______ ______________ ... ________ 36,000
12. Jordförmedlingsfonden ................... 60,000
13. Täckdikningslånefonden ......... 16,000
14. Allmänna nyodlingsfonden _______ 7,000
15. Norrländska andelsmejerifonden 5,000
IV. Statsverkets fond av rusdrycksmedel............................................
Säger för inkomster av statens produktiva fonder 89,452,500 kronor.
C. I anspråk tågna kapitaltillgångar.
I. Uppkomna av egentliga statsinkomster:
1. Särskilt avsatta medel:
a. Värnskattefonden............. ...................
2. Återbetalningar till statens utlånings/onder:
a. Allmänna byggnadslånefonden _____
II. Uppkomna av lånemedel-:
1. Återbetalningar till statens utlåningsfonder:
a. Allmänna järnvägslånefonden...................
Säger för i anspråk tagna kapitaltillgångar 6,083,000 kronor.
D. Lånemedel.
I. Fast upplåning..........................................;.........................................
II. Tillfällig upplåning ........................................................................
Säger för lånemedel 80,558,600 kronor.
Summa
5,270,446
37,554
4,902,500 |
300,000 |
5,308,000
775,000
78,476,600
2,082,000
560,978,100
Kungl. Maj:ts nåd. prop. ivr 1, om statsverket 1918.
Kungl. Maj:t föreslår vidare, under åberopande av de beslut, om vilka
bilagda statsrådsprotokoll angående utgifterna, första till och med tionde
huvudtitlarna, oförutsedda utgifter, riksdags- och revisionskostnader m. m.,
räntor å statsskulden in. m., engångskostnader för försvaret, avsättning av
medel för krigstidstiilågg och krigstidshjälp för år 1919 samt utgifter för
kapitalökning lämna närmare upplysning, att statens utgifter för år 1919
upptagas på sätt här nedan tinnes angivet.
Första huvudtiteln,
innefattande anslagen till kungl. hov- och slottsstaterna.
o o
A. Kungl. lioYstatsanslagen.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
1. Kungl. Maj:ts hovhållning.............................. 800,000
2. Haris Kungl. Höghet Kronprinsens hovhåll
ning
och handpenningar för Hennes Kungl. Höghet
Kronprinsessan................................................................ 192,000
3. Hans Kungl. Höghet Hertigen av Västergötland.
............................................................................. 26,000
4. Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke ..... 26,000
5. Ved och kol för de kungl. hoven................. 50,000
6. För underhåll och vård av möbler samt andra
staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten......... 56,400
7. Kungl. hovstallets utfodring........................... 45,000
B. Kungl. slotten.
1. Reparationer å Stockholms slott med flere
för de kungl. hoven upplåtna byggnader................63,000
Transport 1,258,400
Kunyl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om ittcUsverket 1918. 7
Ordinarie Extra
anslag analag
kronor. kronor
Transport 1,258,400
2. Polis-, lys- och renhållning vid Stockholms
slott ................................................................................ 22,500
3. Brandväsendet och yttre lyshållningen vid
Stockholms slott.................................................. ......... 11,250
4. Drottningholms slott.................................... 24,000
5. Gripsholins slott................................................ 6,000
6. Ulriksdals slott ............................................... 8,250
7. Haga lustslott och park .................. 8,000
8. Ströinsholms slott ..... 3,000
9. Rosersbergs slott ........................................... 3,000
Summa 1,345,000
Beträffande de här ovan upptagna ordinarie anslagen har Kungl. Maj:t
icke att föreslå någon förändring.
Denna huvudtitel, sådan den här är upptagen, är lika med motsvarande
huvudtitel i 1918 års stat.
8
Kungl. Maj:t» nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Andra huvudtiteln,
innefattande anslagen till justitiedepartementet.
Ordinarie
anslag
kronor.
A. Departementet.
1. Departementschefen ........................... 17,000
2. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts
kansli................... 88,100
3. Departementschefens ombud för tillsyn över
tryckta skrifters allmängörande, förslagsanslag.. 10,000
B. Lagberedningen m. m.
1. Lagberedningen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för fortsatt uppehållande av lagberedningens
verksamhet å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av .....................................
2. Förberedande utredning angående en rättegångsreform.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till fortsatt bestridande av kostnaderna för
en förberedande utredning angående en rättegångsreform
å extra stat för år 1919 bevilja ett reservationsanslag
av ..............................................................
Extra
anslag
kronor.
50,000
40,000
Transport 115,100
90,000
Kungl. Maj:t» nåd. prop. nr 1, om »talsverket 1918. 9
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor kronor.
Transport 115,100 90,000
C. Justitiekanslcrsämbctet.
I. Justitiekanslersexpeditionen.
Kung!. Magt föreslår riksdagen
att, i avvaktan på proposition angående förbättring
av den å justitiekanslersexpeditionen anställde
sekreterarens avlöningsförmåner, i det för justitiekanslersexpeditionen
uppförda ordinarie anslaget måtte
beräknas en förhöjning från dess nuvarande belopp
28,400 kronor med 2,300 kronor till
[3.]
30,700
D. Rättsskipningen.
Högsta domstolen.
1. Högsta domstolen........................................ 315,900
Nedre justitierevisionen.
2. Avlöningar, arvoden m. m. i nedre revisionen 294,000
3. Tillfällig förstärkning av nedre revisionens arbetskrafter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för tillfällig förstärkning av nedre justitierevisionens
arbetskrafter med fyra tillförordnade revisionssekreterare,
en tillförordnad protokollssekreterare,
två amanuenser och två tillförordnade skrivbiträden
på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst.................................................................................
[4.]
41,050
131,050
2
flik. till riksd. prof. i 118. 1 samt. 1 nåd
Transport 755,700
10
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 755,700
4. Extra vaktmästare i nedre revisionen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till avlönande av en extra vaktmästare i
nedre justitierevisionen å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst ......................... —
Svea hovrätt.
5. Hovrätten med därunder lydande justitiestat 831,687
6. Extra ledamot i Svea hovrätt.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till avlönande av en extra ledamot i Svea
hovrätt å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst ........ —
7. Extra vaktmästare i Svea hovrätt.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
dels till avlönande av en extra vaktmästare i
Svea hovrätt å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst............................................................ —
dels ock föreskriva, att, därest den extra vaktmästaren
indelas till tjänstgöring vid krigshovrättsavdelningen
och i följd därav kommer i åtnjutande
av fri bostad samt bränsle, han skall, så länge denna
förmån kvarstår, vidkännas avdrag å avlöningen med
250 kronor, för år räknat.
8. Amanuens å krigshovrättsavdelningen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till arvode åt en amanuens å krigshovrättsavdelningen
i. Svea hovrätt å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst........................................—
Extra
anslog
kronor.
131,050
1,175
5,000
1,175
4,000
Transport 1,587,387 142,400
11
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 1,587,387
Göta hovrätt.
9. Hovrätten med därunder lydande justitiestat 518,513
10. Personligt avlöningstillägg åt skrivbiträdet i
hovrätten J. M. Håkansson.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till personligt avlöningstillägg åt skrivbiträdet
å advokatfiskalsexpeditionen i Göta hovrätt J. M. Håkansson
å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst..................................................................
Hovrätten över Skåne och Blekinge.
11. Hovrätten med därunder lydande justitiestat 226,963
12. Personligt avlöningstillägg åt skrivbiträdet i
hovrätten W. Berg.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till personligt avlöningstillägg åt skrivbiträdet
å advokatfiskalsexpeditionen i hovrätten över Skåne
och Blekinge Wiktor Berg å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst .......... ....................... —
Krigsrätterna.
13. Civil personal vid regemente- och stationskrigsrätterna.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till avlönande av civil personal vid regements-
och stationskrigsrätterna på extra stat för
år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst ,...................
Extra
nntdag
kronor.
142,400
400
400
125,000,
Transport 2,332,863
268,200
12
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 2,332,863
14. Avlöning till & äldre stat kvarstående auditör.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i stället för det å ordinarie stat uppförda
anslaget för avlöning till vissa å äldre stat kvarstående
auditörer å 5,420 kronQr, därav bestämt anslag
5,300 kronor och förslagsanslag till dagavlöning 120
kronor, å ordinarie .stat uppföra ett anslag: »Avlöning
till å äldre stat kvarstående auditör» å ___________ 4,000
15. Arvoden åt civil personal vid särskilda krigsrätter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att höja det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till arvoden åt civil personal vid särskilda
krigsrätter från dess nuvarande belopp 3,000 kronor
med 12,000 kronor till...... 15,000
Övriga anslag för rättsskipningen.
16. Bidrag till domsagornas förvaltning.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, i avvaktan på proposition om anvisande av
medel till bestridande av vissa bidrag till domsagornas
förvaltning, för sådant ändamål såsom förslagsanslag
beräkna å extra stat för år 1019 ett belopp av
17. Vattendomstolarna m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, i avvaktan på proposition med förslag till
vattenlag in. m., till bestridande av kostnaden för
inrättande av särskilda vattendomstolar in. in. såsom
förslagsanslag, högst, beräkna å extra stat för år 1919
ett belopp av______
Extra
anslag
kronor.
268,200
200,000
160,000
Transport 2,351,863
628,200
13
Kungl. Maj:t,t nåd. prop. nr 1, om statscevket J91S.
Ordinarie
anslag
kruuor.
Transport 2,351,863
18. Ersättning åt domare, vittnen och parter.
Kungl. Magt föreslår riksdagen
att, i avvaktan på propositioner med förslag till
lag om fri rättegång in. in., med förslag till lag angående
villkorlig straffdom in. in. och med förslag till
vattenlag m. in., i det till ersättning åt domare, vittnen
och parter uppförda ordinarie förslagsanslaget måtte
beräknas en förhöjning från dess nuvarande belopp
245,000 kronor med 105,000 kronor till ................... 350,000
19. Övervakning av villkorligt dömda.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, i avvaktan på proposition med förslag till lag
angående villkorlig straffdom m. in., till bestridande
av kostnader för övervakning av villkorligt dömda såsom
förslagsanslag beräkna å extra stat för år 1919
ett belopp av —
20. Understöd till offentliga rättshjälp 3 an 3t alter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, i avvaktan på proposition om understöd av
statsmedel till offentliga rättshjälpsanstalter, för sådant
ändamål såsom förslagsanslag beräkna å extra
stat för år 1919 ett belopp av .................................... —
21. Medikolegala besiktningar, förslagsanslag.... 16,200
22. Ersättning åt personer, menigheter och all
männa
inrättningar för dem genom nya strafflagens
införande frångångna bötesundelar, förslagsanslag .... 84,000
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
medgiva, att vad vid utgången av år 1918 må
återstå oanvänt av de för år 1915 å extra stat anvisade
medel till resestipendier åt ordinarie domare
eller dem, som vid domstolarna bereda sig för domarkallét,
må under år 1919 disponeras för dylika
stipendier.
Extra
anslag
kronor.
628,200
[16.]
[17.]
25,000
[18.]
15,000
[19.]
Transport 2,802,063
668,200
14
Kung!. Majtia nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 2,802,063
23. Understöd för »Nytt juridiskt arkiv».
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till understöd för fortsatt utgivande av »Nytt
juridiskt arkiv. Avd. I. Tidskrift för lagskipning» och
»Nytt juridiskt arkiv. Avd. II. Tidskrift för lagstiftning
ra. m.» å extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag,
högst............................................................ .
E. Fångvården.
1. Fångvårdsstyrelsen.....* 106,300
2 a. Bestämda anslaget till fångars vård och underhåll.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
i det å ordinarie stat uppförda bestämda anslaget
till fångars vård och underhåll måtte beräknas en
förhöjning från dess nuvarande belopp 981,6o0 kronor
med 18,400 kronor till.................. 1,000,000
2 b. Förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
i det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till
fångars vård och underhåll beräkna eu höjning från
dess nuvarande belopp 1,600,000 kronor med 200,000
kronor till ...... .............. ..... 1,800,000
3. Anslaget till ålderstillägg.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
beräkna ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg
för fångvården till dess nuvarande belopp ................ 86,000
Transport 5,794,363
Extra
anslag
kronor.
668,200
2,500
670,700
Kungl. Afay.ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918. l,r>
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor kronor.
Transport 5,794,363 670,700
4. Understöd åt verksamhet till frigivna fångars
skydd.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till fångvårdsstyrelsens disposition för understödjande
av verksamheten till frigivna fångars skydd
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av
[24.]
16,000
5. Anordnande av elektrisk belysning vid centralfängelset
å Långholmen.
Kungl. Magt föreslår riksdagen
dels medgiva, att en å det av 1913 års riks- [25.]
dag till anordnande av elektrisk belysning i det nya
centralfängelset i Malmö beviljade anslaget å 28,000
kronor uppkommen besparing av 8,465 kronor 87 öre
må användas till anordnande av elektrisk belysning
vid centralfängelset å Långholmen,
dels ock till sistnämnda ändamål därjämte å
extra stat för år 1919 bevilja ett reservationsanslag av — 20,000
6. Utvidgning av straffängelsets i Västerås tomt.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
medgiva, att besittningsrätten till å en i ärendet • [26.]
åberopad kartskiss med bokstäverna B-G-H-I-D-C-B
betecknad del av ett till Västmanlands läns landsting
för utvidgning av länslasarettets i Västerås tomt upplåtet
område, bestående av kronolägenheten Slottsvreten
och en del av kronolägenheten Stallhagen inom
Västerås stads område, må upplåtas till fångvården
för utvidgning av straffängelsets i Västerås tomt, att
av fångvården innehavas, så länge området för nyssnämnda
ändamål användes, mot skyldighet för fångvården
att årligen i avgäld erlägga så stor del av den
avgäld,-som besvärar det till landstinget upplåtna
området, som belöper å den till fångvården sålunda
upplåtna delen därav.
Transport 5,794,363
706,700
16
Kungl. Maj:ts nåd. prof. nr 1, om statsverket 1918.
[27.]
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 5,794,363
7. Ågoutbyte vid straffängelset i Karlstad.
Kung!. Maj;t föreslår riksdagen
medgiva utt, för vinnande hv lämpliga gränser
för straftängelsets i Karlstad tomt, mellan långvården,
å ena, samt Karlstads stad, å andra sidan, slutes avtal
om ägnutbyte i överensstämmelse med ett den 24
februari 1916 därom ingånget preliminärt avtal.
P. Uppfostringsanstalter för minderåriga
förbrytare.
Statens uppfostringsanstalt å Bona.-
1. Avlöningar, arvoden m. m. åt tjänstemän vid
anstalten å Bona.
[28.] Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, i avvaktan på proposition angående ändringar
i den för statens uppfostringsanstalt å Bona gällande
ordinarie staten, i det till bestridande av avlöningar,
arvoden m. in. uppförda ordinarie anslaget till nämnda
uppfostringsanstalt måtte beiäknas en förhöjning från
dess nuvarande belopp 40,300 kronor med 16,6U0 kronor
till ........................................ 56,900
2. Kost och beklädnad åt eleverna vid anstalten å Bona.
Kungl. ]\laj:t föreslår riksdagen
[29.] att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
till kost och beklädnad åt eleverna vid statens uppfostringsanstalt
å Bona å ordinarie stat såsom förslagsanslag
beräkna ett belopp av________ . 235,000
3. Ändring och ny byggnadsarbeten vid anstalten
å Bona.
Kungl. Mnj:t föreslår riksdagen
[30.] att, i avvaktan på proposition angående änd
rings-
och nybyggnadsarbeten vid statens uppfost
Transport
6,086,263
Extra
anslag
kronor.
706,700
706,700
Kungl. Ma j ds nåd. prop. nr /, om statsverket 1918. 17
Ordinarie Extra
anal»); anslag
kronor, kronor.
Transport 6,086,263 706,700
ringsanstalt å Bona, för sådant ändamål å extra stat
för år 1919 såsom reservationsanslag beräkna ett belopp
av _______________ — 300,000
Uppfostran åt minderåriga kvinnliga förbrytare.
4. Hyresersättning m. m. för uppfostringsanstalt
för minderåriga kvinnliga förbrytare.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
till hyresersättning in. m. för uppfostringsanstalt för
minderåriga kvinnliga förbrytare å extra stat för år
1919 såsom förslagsanslag, högst, beräkna ett belopp av
5. Bespisning och beklädnad m. m. åt elever vid
uppfostringsanstalt för minderåriga kvinnliga förbrytare.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
till bespisning och beklädnad in. in. åt, elever vid
uppfostringsanstalt för minderåriga kvinnliga förbrytare
å extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag
beräkna ett belopp av.............»
[31.]
22,450
[32.]
27,500
G. Diverse.
1. Ålderstillägg.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
beräkna ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg till
dess nuvarande belopp.................................... ...........
2. Extra lönetillägg.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för beredande, i enlighet med de i stats- [34.]
rådsprotokollet över finansärenden för denna dag angivna
grunder, av extra lönetillägg för år 1919 åt__
Transport 6,166,263 1,056,650
3
[33.]
80,000
Bih. till riktd. prof. 1918. 1 samt. 1 avd.
18
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 11)18.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 6,166,263
vissa tjänstemän och betjänte i ämbetsverk under
justitiedepartementet å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag av________________________________________________________ —
3. Löneförbättring åt vissa vaktmästare och med
dem jämförliga befattningshavare.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[35.] »tt, * avvaktan på proposition angående löne
förbättring
åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare, till dylik löneförbättring,
så vitt angår befattningshavare under justitiedepartementet,
beräkna å ordinarie stat för år 1919 ett be
-
lopp av............................................................................. 13,300
4. Rese-och traktamentspenningar, förslagsanslag 15,000
5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
136.] dels medgiva, att från det under andra huvud
titeln
å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till
skrivmaterialier och expenser, ved m. in. må, i enlighet
med de grunder, som Kungl. Maj:t bestämmer,
till vid regements- och stationskrigsrätter ävensom
särskilda krigsrätter anställda auditörer utbetalas gottgörelse
för med utövandet av deras tjänst förenade
expeditionskostnader,
dels ock höja nyssnämnda förslagsanslag från
dess nuvarande belopp 65,000 kronor med 35,000
kronor till .................................................................... 100,000
6. Svensk författningssamling, förslagsanslag. .. 70,000
7. Tryckningskostnader.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[37.] att, till jämnande av huvudtitelns slutsumma,
sänka det ordinarie förslagsanslaget till bestridande
Transport 6,364,563
Extra
anslag
kronor.
1,056,650
2,500
1,059,150
Kung!. Maja» nåd. prop. nr /, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 6,364,563
av tryckningskostnader, soin icke skola av andra medel
gäldas, från 30,059 kronor med 72 kronor till ......... 29,987
19
Extra
anslag
kronor.
1,059,150
8. Jordregistren.
Kungl. Maj it föreslå]'' riksdagen
att till fortsättande av arbetet å inrättande av
jordregister för landsbygden å extra stat för år 1919
bevilja ett reservationsanslag å ...................................
[38.]
75,000
9. Fastighetsregister för stad.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att av det för bestridande av de på staten be- [39.]
löpande kostnaderna för första uppläggande av fastighetsregister
i städer och vissa andra samhällen av
1917 års riksdag beviljade anslag å 750,000 krono]''
på extra stat för år 1919 såsom reservationsanslag
anvisa ett belopp av........................................................ — . 150,000
10. Ersättning åt häradsskrivarna för anteckning i
röstlängderna år 1919 av oguldna utskyldsposter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för beredande åt häradsskrivarna av ersättning,
enligt av chefen för civildepartementet i statsrådsprotokollet,
över civilärenden den 14 april 1917
angivna grunder, för anteckning i röstlängderna år
1919 av oguldna utskyldsposter å extra stat för samma
år bevilja ett förslagsanslag av....................................
11. Till gäldande av Sveriges andel i kostna
derna
för den internationella byrån i Bern, förslagsanslag.
............................................................................... 2,000
[40.]
3,000
Transport 6,396,550 1,287,150
30
Kungl. Alaj:ts nåd. prof. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
'' kronor.
Transport 6,396,550
12. Understöd åt föreningen Skyddsvärnet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[41.] att till understöd åt föreningen Skyddsvärnet å
extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst —
13. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[42.] att till kommittéer och utredningar genom sak- .
kunniga å riksstaten under andra huvudtiteln å ordinarie
stat uppföra ett förslagsanslag
av ................................................................................. 160,000
Extra
anslag
kronor.
1,287,150
12,000
14. Extra utgifter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[43.] höja det å ordinarie stat under andra huvud
titeln
uppförda reservationsanslaget till extra utgifter
från dess nuvarande belopp 4,500 kronor
med 4,500 kronor till ....... .............. 9,000
Summa 6,565,550 1,299,150
[44.] Beträffande de här ovan från senast fastställda riksstat upptagna ordi
narie
anslag, vid vilka Kungl. Maj:t icke gjort någon framställning, hår Kungl.
Maj:t icke att föreslå ändring.
En jämförelse mellan denna huvudtitel, sådan den för närvarande —
alltså frånsett tilläggsstaten finnes i riksstaten för år 1918 upptagen och
sådan den av Kungl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller på följande sätt:
1918. 1919.
ordinarie anslag kr. 5,764,942 kr. 6,565,550 således ökning kr. 800,608
extra anslag ........ > 1,665,358 > 1,299,150 > minskning x 366,208
summa kronor 7,430,300 kr. 7,864,700 således ökning kr. 434,400
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om utatuverket 1018.
21
Tredje huvudtiteln,
innefattande anslagen till utrikesdepartementet.
A. Departementet.
Ordinarie
anslag
kronor.
1. Departementschefen, ministern för utrikes
iirendena............................................................................ 24,000
2. Utrikesdepartementet...................................... 164,700
3. Provisorisk förstärkning av utrikesdepartementets
arbetskrafter in. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till provisorisk förstärkning av utrikesdepartementets
arbetskrafter m. in. å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst, av............................
B. Sveriges representation i utlandet.
1. Beskickningar och konsulat.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att från och
med år 1919
dels höja ministerns i Madrid och Lissabon avlöning
med 3,600 kronor till 24,000 kronor, därav
9.000 kronor i lön, 6,000 kronor i tjänstgöringspenningar
och 9,000 kronor i ortstillägg;
dels höja ministerns i Washington avlöning med
15.000 kronor till 60,000 kronor, därav 9,000 kronor
i lön, 6,000 kronor i tjänstgöringspenningar och 45,000
kronor i ortstillägg;
dels, med indragning av den i staten för beskickningar
och konsulat uppförda avlöning, 18,000
kronor, för eu generalkonsul i Helsingfors, uppföra
avlöningar för en minister i Helsingfors med 32,400__
Transport 188,700
Extra
anslag
kronor.
51,550
51,550
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
22
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 188,700
kronor, därav 9,000 kronor i lön, 6,000 kronor i tjänstgöringspenningar
och 17,400 kronor i ortstillägg,
innefattande även kostnaden för kanslilokal, samt för
en legationssekreterare därstädes med 7,900 kronor,
därav 5,400 kronor i lön och 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar,
tillhopa 40,300 kronor; kommande
sålunda kostnaden för representationen i Helsingfors
att ökas med 22,300 kronor;
dels, i stället för den i staten för beskickningar
och konsulat uppförda avlöning, 36,000 kronor, för
cn ministerresident i Buenos Aires, uppföra avlöning
för en minister därstädes, vilken jämväl skall vara
ackrediterad i Santiago de Chile, med 45,000 kronor,
därav 9,000 kronor i lön, 6,000 kronor i tjänstgöringspenningar
och 30,000 kronor i ortstillägg,
innefattande även kostnaden för kanslilokal;
dels uppföra avlöning för en andre legationssekreterare
vid beskickningen i London med 10,000
kronor, därav 3,600 kronor i lön, 1,600 kronor i tjänstgöringspenningar
och 4,800 kronor i ortstillägg;
dels ock uppföra avlöning för en tredje kanslist
vid generalkonsulatet i London med 4,500 kronor,
därav 2,400 kronor i lön, 600 kronor i tjänstgöringspenningar
och 1,500 kronor i ortstillägg;
kommande, i händelse av bifall till denna framställning,
ordinarie anslaget beskickningar och konsulat,
nu uppgående till 1,109,300 kronor, att höjas
med 64,400 kronor till................................................... 1,173,700
2. Avlöning åt en tillförordnad minister hos
Schweiziska Edsförbundet
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för avlöning åt en tillförordnad minister hos
Schweiziska Edsförbundet å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst, av............................ —
därav 9,000 kronor i lön, 6,000 kronor i tjänstgöringspenningar
samt 9,000 kronor i ortstillägg.
Transport 1,362,400
Extra
anslag
kronor.
51,550
24,000
75,550
Kunyl. Aluj:t.i nåd. pro/), nr 1, om statavevket HUS.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 1,362,400
3. Upprättande av två andre legationssekreterarebefattningar.
Kungl. Maj t föreslår riksdagen,
att å extra stat för år 1919 till upprättande av
två andre legationssekreterarebefattningar anvisa ett
förslagsanslag, högst, av ................................................ —
9,000 kronor till vardera, därav 3,600 kronor skola
anses motsvara lön, 1,600 kronor tjänstgöringspenningar
och 3,800 kronor ortstillägg, med rätt för
Kungl. Maj:t att bestämma, vid vilka beskickningar
ifrågavarande legationssekreterare skola tjänstgöra.
4. Expektansarvoden till vissa diplomat- och
konsulattjänstemän.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen,
att å extra stat för år 1919 till expektansarvoden
till vissa diplomat- och konsulattjänstemän
anvisa ett förslagsanslag av............................................ —
å. Upprätthållande av vissa nya konsulat i
Ryssland.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat för år 1919 till upprätthållande
av vissa nya konsulat i Ryssland anvisa ett förslagsanslag,
högst, av.............................................................. —
med rätt för Kungl. Maj:t att bestämma de platser, där
ifrågavarande konsulat skola vara förlagda., ävensom
de distrikt, som skola vara dem tilldelade.
6. Personligt lönetillägg åt kanslisten vid beskickningen
i Madrid och Lissabon B. C. T. Molin.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat för år 1919 till personligt lönetilllägg
åt kanslisten vid beskickningen i Madrid och Lissabon
B. C. T. Molin anvisa ett förslagsanslag, högst, av —
7. Personligt lönetillägg åt kanslisten vid beskickningen
i retrograd O. D. K. Lundberg.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat för år 1919 till personligt löne -
2;i
Kxtra
anslag
kronor.
75,550
18,000
30,000
45,000
1,000
Transport 1,362,400
169,550
24
Kungl. Afaj:t$ nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 1,362,400
tillägor åt kanslisten vid beskickningen i Retrograd
O. D. K. Lundberg anvisa ett förslagsanslag, högst, av
8. Personligt lönetillägg åt andre kanslisten vid
generalkonsulatet i London O. A. Hedman.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[9.] att å extra stat för år 1919 till personligt löne
tillägg
åt andre kanslisten vid generalkonsulatet i London
O. A. Hedman anvisa ett förslagsanslag, högst, av —
9. Vikariatsersättning vid beskickningar och
konsulat samt lönefyllnad till vissa konsulsbefattningar,
förslagsanslag.................................................................. 10,000
10. Kontorskostnadsersättningar åt lönade konsuler.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen.
[10.] att ordinarie anslaget kontorskostnadsersättningar
åt lönade konsuler, nu uppgående till 37,000 kronor,
må från och med år 1919 höjas med 6,750 kronor till 43,750
11. Ersättningar till olönade konsuler och vicekonsuler,
förslagsanslag.. ...... .................................. 75,250
12. Personliga gottgörelser för mistade konsulatavgifter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[11.] att å extra stat för år 1919 till personliga gott
görelser
för mistade konsulatavgifter anvisa ett förslagsanslag,
högst, av............... ..... ..............
13. Diplomat- och konsulsaspiranter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen,
[12.] att ordinarie anslaget diplomat- och konsulsaspi
ranter,
nu uppgående till 36,000 kronor, må från och
med år 1919 höjas med 20,000 kronor till................ 56,000
samt förändras till reservationsanslag.
14. Militär- och marinattachéer..._____________ 28,000
15. Handelsattachéer, reservationsanslag............ 40,000
16. Ekiperingspenningar, förslagsanslag............. 15,000
17. Extra biträden, kansli vaktmästare och andra
utgifter vid beskickningar och konsulat .................... 24,200
Extra
anslag
kronor.
169,550
3,000
3,000
7,000
Transport 1,654,600
182,550
Kungl. May.ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918. 2f>
Ordinärt Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 1,654,600 182,550
C. Internationella byråer in. in.
1. Internationella skiljedomstolens byrå i Haag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till bestridande av Sveriges andel i kost- 1.13.]
naderna under år 1918 för den internationella skiljedomstolens
byrå i Haag å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst, av .......................... — 5,000
2. Bidrag till den internationella fredsbyrån
i Bern.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom bidrag för år 1919 till den interna- [14.]
tionella fredsbyrån i Bern å extra stat för samma år
anvisa ett förslagsanslag, högst, av—......................... — 750
3. Bidrag till bestridande av kostnaderna för
interparlamentariska unionens byrå och generalsekretariat
för år 1919.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom bidrag till bestridande av kostnaderna [15.]
för den interparlamentariska unionens byrå och generalsekretariat
för år 1919 å extra stat för samma år
anvisa ett förslagsanslag, högst, av.............................. — 750
4. Bidrag till bestridande av kostnaderna för
riksdagens interparlamentariska grupp under år 1919.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom bidrag till bestridande av kostnaderna [16.]
för riksdagens interparlamentariska grupp under år
1919 å extra stat för samma år anvisa ett förslagsanslag,
högst, av ............................................................ — 36,500
5. Bidrag för riksdagens interparlamentariska
grupps deltagande i den interparlamentariska unionens
konferens år 1919.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen,
att dels det ursprungligen såsom bidrag till [17.]
täckande av kostnaderna för den svenska gruppens_____
Transport 1,654,600 225,550
Bik. till rikid. prof. iä!8. 1 samt. 1 avd. 4
26
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 1,654,600
av den interparlamentariska unionen deltagande i unionens
XX:e konferens å extra stat för år 1915 anvisade
förslagsanslag, högst, 15,000 kronor, dels ock
det anslag av 4,500 kronor, vilket, för den händelse
den XIX:e konferensen skulle hava ägt rum redan år
1915, ursprungligen anvisats å extra stat för år 1916
såsom bidrag till täckande av kostnaderna för den
svenska gruppens deltagande i unionens XX:e konferens
samma år, må, därest dessa anslag ej dessförinnan
tagits i anspråk, få användas såsom bidrag till
täckande av kostnaderna för riksdagens interparlamentariska
grupps deltagande i den unionens konferens,
som kan komma att äga ruin år 1919;. samt
att, för den händelse, i stället för konferens,
möte komme att äga rum mellan delegerade för endast
vissa interparlamentariska grupper, av ovanberörda
anslag för 1915 och 1916 må till täckande av kostnaderna
för riksdagens interparlamentariska grupps
deltagande i sådant möte få utgå bidrag till belopp,
som av Kungl. Maj:t må bestämmas.
D. Diverse.
o
1. Alderstillägg, förslagsanslag............................ 20,000
2. Löneförbättring för vissa vaktmästare in. fl.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[18.] att, i avvaktan på den proposition om anvisande
av medel för ändamålet, som kan bliva förelagd riksdagen,
för löneförbättring för vissa vaktmästare och
med döm jämförliga befattningshavare bland de ordinarie
anslagen under tredje huvudtiteln beräkna ett
belopp av ....... .............................................................. 3,000
3. Rese- och flyttningsersättning, inspektioner,
tillfälliga uppdrag.
Extra
anslag
kronor.
225,550
Transport 1,677,600
225,550
27
Kungl. MajUs nåd. grop. nr /, om statsverket 1918.
Ordiiiftrit) Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 1,677,600 225,550
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen,
att ordinarie förslagsanslaget rese- ocli llyttningsers&ttning,
inspektioner, tillfälliga uppdrag, nu uppgående
till 68,000 kronor, må från och med år 1919
höjas med 22,000 kronor till ....................................
4. Skrivmateralier, expenser, renskrivning, ved,
ljus m. in. ''
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen,
att såsom bidrag till uppvärmning och belysningav
svenska beskickningshusen må av ordinarie förslagsanslaget
skrivmaterialier, expenser, renskrivning,
ved, ljus m. in. ------
få, utöver de i staten för beskickningar och konsulat
för ändamålet fastställda belopp, för vartdera av åren
1918 och 1919 användas ett belopp av 8,500 kronor.
5. Till bestridande av tryckningskostnader.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen,
att ordinarie förslagsanslaget till bestridande av
tryckningskostnader, nu uppgående till 5,047 kronor,
må höjas med 3 kronor till ..........................-.....-.......
6. Gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda
svenska undersåtar, förslagsanslag....................
7. Hemliga utgifter...............................................
8. Till fortsatt utgivande av Sveriges traktater.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till fortsatt utgivande av Sveriges traktater
å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst, av...........................................................................
9. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga
m. in.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i riksstaten för år 1919 under tredje huvudtiteln
uppföra ett nytt ordinarie förslagsanslag å ....
benämnt »Kommittéer och utredningar genom sakkunniga
in. in., förslagsanslag».
90,000
250,000
5,050
35,000
120,000
150,000
4,500
L19.]
[20.]
[21-]
[22.]
[23.]
Summa 2,327,650
230,050
28 Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
24.] Beträffande de här ovan upptagna ordinarie anslag, vid vilka Kungl.
Maj:t icke gjort någon framställning, har Kungl. Maj:t icke att föreslå någon
förändring.
En jämförelse mellan denna huvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1918 upptagen och sådan den av Kungl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:
1918. 1919.
ordinarie anslag........ 2,061,497 2,327,650 således ökning kronor 266,153
extra___> ........ 879,003 230,050 » minskning , » 648,953
Summa kronor 2,940,500 2,557,700 således minskning kronor 382,800
Kungl. \laj:ts nåd. prop. nr 1, om stattverket 1918.
Fjärde huvudtiteln,
innefattande anslagen till lantförsvarsdeparteinentet.
A. Departementet.
1. Departementschefen, oförändrat ordinarie anslag
.................................................................................
2. Departementet, oförändrat ordinarie anslag
3. övergångsstat.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
dels att, med godkännande av det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till övergångsstat för lantförsvarsdepartementets
avdelning av Kungl. Maj:ts
kansli, å riksstaten uppföra ett nytt ordinarie anslag
om ....................................................................................
benämnt »Övergångsstat, förslagsanslag högst»;
dels förklara, att å övergångsstaten uppförd befattningshavare
skall vara skyldig bestrida en andre
kanslisekreterarbefattning i lantförsvarsdeparteinentet
samt att det i den ordinarie staten upptagna avlöningsbeloppet
för sistnämnda befattning skall för
motsvarande tid besparas ävensom att beträffande
det i övergångsstaten upptagna provisoriska avlöningstillägget
skola gälla de för dylikt tillägg för
befattningshavare i statsdepartementen för år 1917
fastställda grunder och villkor. ___
Ordinarie
anslag
kronor.
17,000
130,200
5,200
Transport 152,400
30 Knuff!. Majrts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinärt
anslag
kronor.
Transport 152,400
4. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. för
departementet med dess kommandoexpedition.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[2.] att öka ordinarie förslagsanslaget till skrivmate
rialier
och expenser, ved; m. m. för departementet
med dess kommandoexpedition,
nu............................................................ kronor 18,204
med ........................................................ » 43
till ....................................................................................
5. Tryckningskostnader för departementet med
dess kommandoexpedition, oförändrat ordinarie förslagsanslag.
.......................................................................
B. Arméförvaltningen.
1. Arméförvaltningen, oförändrat ordinarie anslag.
........................ .................................-----
2. Skrivmaterialier, expenser och bränsle in. m.
för arméförvaltningen, oförändrat ordinarie reservationsanslag.
.......................................................................
C. Generalitet©^ staberna m. m.
1. Generalitetsstaten.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[3.] att, med godkännande av det vid statsrådsproto
kollet
fogade förslag till ny stat för generalitetsstaten,
öka ordinarie anslaget till generalitetsstaten,
nu.......................................................... kronor 234,870
med....................................................... » 650
till.................................................................................... 235,520
322,104
31,900
18,247
7,000
Extra
anslag
kronor.
Transport 767,171
31
Kung!. Maj:ts nåd. prof. nr 1, om statsverket 1018.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 767,171
2. Generalstabens fast anställda personal.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, med godkännande av det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till ny stat för generalstabens
fast anställda personal, minska ordinarie anslaget till
generalstabens fast anställda personal,
nu.......................................................... kronor 365,120
med........................................................ »• 19,725
till..................................................................................... 345,395
3. Generalstabens övningar, expenser m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till generalstabens
övningar, expenser in. m.,
nu ________ ... kronor 78,175
med _____ ______________________________ » 10,000
till _________________ __________________•_________________________________________
4. Artilleristaben, oförändrat ordinarie anslag
5. Kommendantsstaten.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, med godkännande av det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till ny stat för kommendantsstaten,
öka ordinarie anslaget till kommendantsstaten,
nu.............................................................. kronor 73,808
med_________________________________________________________ » 692
till......................................................................................
88,175
21,390
74,500
Extra
anslag
kronor.
[4-J
[6.]
D. Undervisningsverken.
1. Krigshögskolor.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
dels att, med godkännande av det vid statsråds- [7.]
protokollet fogade förslag till nya stater för krigs-_________
Transport 1,296,631
32 Kungl. Maj:t» nåd. prop. nr 1, om State v er ket 1918.
Ordinär!»
anslag
kronor.
Transport 1,296,631
högskolan samt för artilleri- och ingenjörhögskolan,
öka ordinarie reservationsanslaget till krigshögskolor,
nu ........................................................ kronor 115,985
med....................................................... » 2,500
till..................................................................................... 118,485
dels ock förklara, att för åtnjutande av de i staten
för förste vaktmästare vid krigshögskolan upptagna
löneförmåner skall gälla vad därom stadgas i
kungl. kungörelsen den 22 juni 1911 angående villkor
och bestämmelser för åtnjutande av de från 1912
års början för vaktmästare vid krigshögskolan upptagna
avlöningsförmåner.
2. Ridskolan.
er
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, med godkännande av det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till ny stat för ridskolan,, öka
ordinarie reservationsanslaget till ridskolan,
nu___________________ _______ kronor 46,750
med........._________________________ » 12,250
till ____________________________________________________ _____ _____ 59,000
3. Vissa engångskostnader för ridskolan.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för bestridande av vissa engångskostnader för
ridskolan å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av_________ _________________ _____ —
4. Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet,
oförändrat ordinarie reservationsanslag........................ 68,100
5. Förstärkning av reservationsanslaget till skjutskolan
för infanteriet och kavalleriet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsan- _
Extra
anslag
kronor.
16,655
Transport 1,542,216
16,655
33
ftungl. May.ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 1,542,216 16,655
slaget till skjutskolan för infanteriet och kavalleriet
på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av högst ...... ............................................................. •— 4,300
6. Anordnande av vissa utbildningskurser vid skjutskolan
för infanteriet och kavalleriet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för anordnande av vissa utbildningskurser [11.]
vid skjutskolan för infanteriet och kavalleriet å extra
stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av — 51,800
7. Artilleriskjutskolor.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, med godkännande av det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till ny stat för artillerist utskolorna,
öka ordinarie reservationsanslaget till artilleriskjutskolor,
nu.. kronor 27,000
med _____ _______ ______________________________________ » 8,000
till 35,000
8. Krigsskolan.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, med godkännande av det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till ny stat för krigsskolan,
minska ordinarie reservationsanslaget till krigsskolan,
nu . ...... kronor 141,210
med_______ ____ * 1,280
till ______________________________________________________________________ 139,930
9. Förstärkning av reservationsanslaget till krigsskolan.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservations
Transport
1,717,146
Bih. till riktd. prat. 1918. 1 saml. 1 avd.
[12.]
[13.]
__ [14.]
72,755
5
34
Kungl. May.ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie anslag kronor. |
Extra anslag kronor. |
|
Transport |
1,717,146 |
72,755 |
anslaget till krigsskolan på extra stat för år 1919 |
— |
59,650 |
10. Volontärskolor m. m. |
||
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen |
200,000 |
|
11. Militärläkares och militärveterinärers under-visning, oförändrat ordinarie reservationsanslag ........ |
12,970 |
E. Avlöning och rekrytering (truppförbanden),
arvoden m. in.
1. Avlöning och rekrytering m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
dels att, med godkännande av de vid statsrådsprotokollet
fogade förslagen till nya stater, öka ordinarie
förslagsanslaget till avlöning och rekrytering
m. in.,
nu..................................................... kronor 18,551,672
med ....................................... » 12,128
till..................................................................................... 18,563,800
dels medgiva, att de 11 radiotelegrafistbeställningar,
som enligt 1914 års härordning skola uppföras
å fortifikationens stat, må utbytas mot 3 fanjunkarbeställningar,
2 sergeantbeställningar av första
klassen och 2 sergeantbeställningar av andra klassen
å fortifikationens stat samt mot 2 furirer av första
klassen och 2 furirer av andra klassen å Fälttelegrafkårens
stat;
dels medgiva, att beträffande användningen av de
under förevarande anslag beräknade medlen till gott
Transport
20,493,916
132,405
Kungl. May.ts nåd. prof), nr
7, om statsverket 1918. |
35 |
Ordinarie |
Extra |
anslag |
anslag |
kronor. |
kronor. |
Transport 20,493,916 |
132,405 |
»rörelse för egna tjänstehästar skall gälla vad därom
stadgas i kungl. brevet den 19 juni 1917;
dels ock medgiva, att från förevarande anslagmå
från och med innevarande år till förste vaktmästaren
vid fortifikationen P. E. Bergqvist, så länge
han kvarstår i sin nuvarande beställning, såsom personligt
lönetillägg utbetalas ett årligt belopp av 135
kronor, därest Bergqvist i sin egenskap av förste vaktmästare
åtnjuter fri bostad, men eljest 300 kronor.
2. Anställnings- och avskedspremier, oförändrat
ordinarie förslagsanslag 360,600
3. Ökad avlöning för de till tjänståldern äldsta
batalj onsläkarna.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
dels att i riksstaten för år 1919 upptaga förevarande
anslag under titel »Ökad avlöning för de till
tjänståldern äldsta bataljonsläkarna, förslagsanslag»,
dels ock minska detta anslag,
.............................................................. kronor 35,475
med......................................................... * 8,475
till....................................................................................
27,000
4. Avlöning till bataljonsläkare vid fältläkarkåren,
oförändrat ordinarie förslagsanslag
88,000
5. Extra lönetillägg.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
över finansärenden denna dag angivna
grunder, av extra lönetillägg åt vissa betjänte, som
åtnjuta avlöning från fjärde huvudtitelns medel, å
extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av...
205
Transport 20,969,516
132,610
36
Kungl. Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 20,969,516
6. Ersättning åt vissa löntagare i följd av arméns
omorganisation.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att minska ordinarie förslagsanslaget till ersättning
åt vissa löntagare i följd av arméns omorgani
-
sation,
nu högst ................................................kronor 2,584
med......................................................... » 693
tl]1 högst ...................................................................... 1,89!
7. Arméns reservstater.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, med godkännande av de vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till stäter för officerare och underofficerare
å reservstat vid armén samt för fältläkarkårens
reservstat, öka ordinarie förslagsanslaget till arméns
reservstater,
nu ..........................................................kronor 273,000
med ....................................................... » 93,500
till..............................................................................
8.. Arméns personal över stat, oförändrat ordinarie
förslagsanslag
366,500
240,000
9. Väg- och vattenbyggnadskåren.
Kung!. Maj:t föreslår riksdagen
att, i avvaktan på den proposition, som kan
komma att avlåtas angående omorganisation av vägoch
vattenbyggnadskåren, tillsvidare under fjärde
huvudtiteln för ändamålet beräkna ett ordinarie förslagsanslag
av--------------------------------------- 36,000
10. Dagavlöningstillägg åt indelt manskap.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för utbetalande av tillägg till dagavlöning
åt indelt manskap med 2 kronor till korpral, vice
Transport
21,613,907
Extra
anslag
kronor.
132,610
132,610
Kungi. Maja» nåd. prop. nr 7, om statsverket lt)18. 87
, Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 21,Hl3,907 132,610
korpral och menig beställningsman samt 2 kronor
10 öre till annan menig för tjänstgöring i egenskap
av underbefäl, instruktör eller beställningsman vid
skolor och övningar utom vanliga repetitionsövningar
å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av — 94,300
11. Hyra, expenser m. m. vid truppförbanden.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till hyra, [23.]
expenser m. in. vid truppförbanden,
nu......................................................... kronor 133,000
med........................................................ » 1,600
till..................................................................................... 134,600
12. Landstormen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i riksstaten för år 1919 åter uppföra ordinarie
reservationsanslaget till landstormen och därå
anvisa................................ 128,868
13. De värnpliktigas avlöning, inskrivning och redovisning
m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att öka ordinarie förslagsanslaget till de värnpliktigas
avlöning, inskrivning och redovisning in. in.,
nu...................................................... kronor 7,412,393
med.................................................... » 315,137
till .................................................................................... 7,727,530
14. Ersättning för rustning och rotering, oförändrat
ordinarie förslagsanslag..................... 425,000
[24.]
[25.]
15. Intendenturkåren.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, med godkännande av det vid statsrådsproto- [26.]
Transport 30,029,905
226,910
38
Kring!. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 30,029,905
kollet fogade förslag till stat för intendenturkåren,
öka ordinaide anslaget till intendenturkåren,
, nu......................................................... kronor 721,652
med........................................................ » 37,685
till..................................................................................... 759,337
16. Ålderstillägg.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[27.] att öka ordinarie förslagsanslaget till ålders
tillägg,
nu.......................................................... kronor 111,300
med.............................................. > 700
till.............................. 112,000
17. Mötesbidrag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[28.] att för tilldelande av mötesbidrag åt vissa offi
cerare
och underofficerare med vederlikar enligt i
kungl. brevet den 19 juni 1917 angivna grunder å
extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av.... —
18. Provisoriskt avlöningstillägg till officerare m. fl.
vid till Boden förlagda truppförband och formationer.
Kifhgl. Maj:t föreslår riksdagen
[29.] att för beredande av provisoriskt avlöningstill
lägg
åt officerare m. fl. vid till Boden förlagda
truppförband och formationer enligt i kungl. brevet
den 19 juni 1917 angivna grunder å extra stat för
år 1919 anvisa ett förslagsanslag av............................ —
E. Intendenturen.
[SO.]
1. Arméns mathållning.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att öka ordinarie förslagsanslaget till arméns
mathållning, __■
Extra
anslag
kronor.
226,910
114,615
67,600
Transport 30,901,242
409,125
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket W18.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 30,901,242
nu ........................................................kronor 9,169,433
med .. ...... ........................ i 278,905
till..................................................................................... 9,448,338
2. Förstärkning av förslagsanslaget till arméns math
ältning.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förstärkning av ordinarie förslagsanslaget
till arméns mathållning å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag av högst ____________________________________
3. Fur agering av arméns hästar.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att öka ordinarie förslagsanslaget till furagering
av arméns hästar,
nu.........................................................kronor 4,367,245
med ...............''.................................... » 216,025
till..................................................................................... 4,583,270
4. Förstärkning av förslagsanslaget till furagering
av arméns hästar.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förstärkning av ordinarie förslagsanslaget
till furagering av arméns hästar å extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag av högst..................... —
5. Arméns munderingsutrustning.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till arméns
munderingsutrustning,
nu....................................................... kronor 5,307,764
med, i jämnt krontal........................ v 163,477
till.................................................................................... 5,471,241
Transport 50,404,091
39
Extra
anslag
kronor.
409,125
4,724,200
2,291,635
7,424,960
40
Kungl. Maj:U nåd. prof), nr 1, om »tattverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 50,404,091
6. Förstärkning av reservationsanslaget till arméns
munderingsutrustning.
Kungl. Majtt föreslår riksdagen
• att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till arméns munderingsutrustning å extra stat
för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av högst ________ —
7. Arméns diverse intendenturbehov.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till arméns
diverse intendenturbehov,
nu......................................................... kronor 916,943
med, i jämnt krontal ......................... » 27,891
till.......!............................................................................. 944,834
8. Arméns kasernutredning samt ved, ljus och
vatten.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till arméns
kasernutredning samt ved, ljus och vatten,
nu....................................................... kronor 2,246,939
med, i jämnt krontal ..................... » 60,786
till..................................................................................... 2,307,725
9. Förstärkning av reservationsanslaget till arméns
kasernutredning samt ved, ljus och vatten.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till arméns kasernutredning samt ved, ljus
och vatten å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av högst........................................................ —
10. Premiering av lastautomobiler, oförändrat
ordinarie reservationsanslag............................................ 40,000
Extra
anslag
kronor
7,424,960
2,814,357
1,700,000
Transport 53,696,650 11,939,317
Kungl. Majlts nåd. prof. nr 1, om statsverket tf) 18. 41
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 53,696,650
1J . Anskaffning av överdrag till ältar.
Kungl. Maj it föreslår riksdagen
att för anskaffning av överdrag till filtar bevilja
tet anslag av 880,000 kronor samt därav å extra
stat för år 1919 såsom reservationsanslag anvisa ett
belopp av
12. Förhyrande av sjötransport materiel för Karlskrona
och Vaxholms grenadjärregementens övningar.
Kungl. Maj it föreslår riksdagen
att till förhyrande av sjötransportmateriel föi
Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementens övningar
å extra stat för år 1919 anvisa ett förslags
O
O
anslag av högst_____ ______
13. Anskaffande av intendenturutrustning för landstormen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
\att för anskaffande av intendenturutrustning åt [41.]
landstormen bevilja ett anslag av 1,755,800 kronor
samt därav å extra stat för år 1919 såsom reservationsanslag
anvisa ett belopp av____________________________________ — 877,900
[40.]
100,000
11,939,317
[39.]
220,000
O. Inkvarterings-, rese- och traktamentskostnader.
1. Inkvarteringskostnader, oförändrat ordinarie
förslagsanslag................................................. 1,088,307
2. Inkvarteringens ordnande i Stockholm, oförändrat
ordinarie reservationsanslag............................... 21,450
3. Rese- och traktamentspenningar, oförändrat
ordinarie förslagsanslag .... 220,000
Transport 55,026,407 13,137,217
Bill. till rilcsd. prof. 1918. 1 samt. 1 avd.
42
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 7, om statsverket ID1H.
Ordinarie
anslag
kronor.
Extra
anslag
kronor.
Transport 55,026,407 13,137,217
4. Höjning av dagtraktamentena.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för höjning av de enligt resereglementet
samt reglementet för arméns avlöning under fred utgående
dagtraktamentena å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag av............................................ —. 250,000
5. Flyttningshjälp, oförändrat ordinarie förslagsanslag
............................................................................ 12,000
6. Hyresbidrag åt vissa underofficerare.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för beredande, i enlighet med i statsrådsprotokollet
angivna grunder, av särskilt hyresbidrag
åt gifta underofficerare med vederlikar vid armén
å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av — 36,000
H. Artilleribehov.
1. Arméns vapen, ammunition och målskjutningsmateriel
samt artilleriets övningar och materiel.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till arméns
vapen, ammunition och målskjutningsmateriel samt
artilleriets övningar och materiel,
nu ...................................................... kronor 3,682,200
med___________________________________________________ » 27,500
till............................................................................ ........ 3,709,700
2. Förstärkning av reservationsanslaget till arméns
vapen, ammunition och målskjutningsmateriel samt artilleriets
övningar och materiel.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservations-______ ____
Transport 58,748,107 13,423,217
Kungl. Maj:ts nåd. prof. >it- 7, om statsverket 1M1H.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 58,748,107
anslaget till arméns vapen, ammunition och målskjutningsmateriel
samt artilleriets övningar och materiel
å extra stat för ar 1919 anvisa ett förslagsanslag
av högst_________________________ _____
4;;
Extra
anslag
kronor.
18,423,2 I 7
2,000,000
3. Anskaffning av gevärshantverkarkistor.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för anskaffning av gevärshantverkarkistor å
extra stat för ar 1919 anvisa ett reservationsanslag av
70,000
4. Fortsatt anskaffning av handvapen och kulsprutemateriel.
Kungl. Magt föreslår riksdagen
dels att för fortsatt anskaffning av handvapen
och kulsprutemateriel bevilja ett anslag av 5,237,400
kronor samt därav å extra stat för år 1919 såsom
reservationsanslag anvisa ett belopp av........................
dels ock för bestridande av för samma anskaffning
under år 1919 uppkommande merkostnader å
extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av
högst ......... .................................................................
2,000,000
160,000
I. Fortiflkationsfochov.
1. Arméns byggnader, mötesfält och kommendantskapsutgifter
samt fortifikationens övningar och materiel.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till arméns
byggnader, mötesfält och kommendantskapsutgifter
samt fortifikationens övningar och materiel,
nu....................................................... kronor 1,871,350
med.................................................... » 238,300
till..................................................................................... 2,109,650
Transport 60,857,757
17,653,217
44
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport (>0,857,757 i 7,653,217
2. Förstärkning av reservationsanslaget till arméns
byggnader, mötesfält och kommendantskapsutgifter samt
fortifikationens övningar och materiel.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till arméns byggnader, mötesfält och koinmendantskapsutgifter
samt fortifikationens övningar
och materiel å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av högst........................................................ — 711,200
3. Fullbordande av kasernetablissemang för femton
infanteriregementen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
dels att utav det av 1916 års riksdag för fullbordande
av de utav 1906 års riksdag beslutade kasernetablissemang
för femton infanteriregementen
beviljade anslaget, 7,134,000 kronor, å extra stat för
år 1919 såsom reservationsanslag anvisa återstoden — 2,134,000
dels att för fullföljande av arbetena å nyssnämnda
kasernetablissemang å extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av.................................... — 5,000,000
dels ock medgiva, att av fjärde huvudtitelns allmänna
besparingar ett belopp av högst 40,862 kronor
53 öre må tagas i anspråk såsom ytterligare bidragtill
kostnaderna för anordnande av gemensam tvättinrättning
för de till Skövde förlagda truppförbanden
ävensom för Norra skånska infanteriregementet och
Vendes artilleriregemente.
4. Förplägnadsanstalten i Hässleholm.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för bestridande av uppkommande merkostnader
för den av 1916 års riksdag beslutade förplägnadsanstalten
i Hässleholm å extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av.................................... — 267,000
Transport 60,857,757 25,765,417
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 7, om statsverket 1018. 45
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 60,857,757 25,765,417
5. Anordnande av flygövningar och underhåll av
flygmateriel.
Kung!. Maj:t föreslår riksdagen
att för anordnande av flygövningar och under- [52.]
håll av flygmateriel å extra stat för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av ................................................ — 244,395
6. Komplettering av viss ingenjörmateriel.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för komplettering av viss ingenjörmateriel [53.]
bevilja ett anslag av 366,200 kronor samt därav å
extra stat för år 1919 såsom reservationsanslag anvisa
ett belopp av......................................................... —'' 156,900
7. Ombyggnad av vattenledningen å Karlsborg.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för ombyggnad av Karlsborgs vattenledning [54.]
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av________________________________________ ____________________________________ — 160,000
8. Ökat förrådsutrymme för arméns reglementerade
fordon.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för beredande av ökat förrådsutrymme för [55.]
arméns regleinenterade fordon bevilja ett anslag av
710,000 kronor samt därav å extra stat för år 1919
såsom reservationsanslag anvisa ett belopp av____________ — 355,000
9. Elektrisk belysning vid Upplands artilleriregemente.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för anordnande av elektrisk belysning inom [56.]
Upplands artilleriregementes kasernetablissemang ävensom
inom tyganstalten därstädes å extra stat för år
1919 anvisa ett reservationsanslag av ........................ — 138,000
Transport 60,857,757 26,819,712
46
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 60,857,757 26,819,712
10. Anläggning av elektrisk högspänningsledning
för militäretablissemangen å Järvafältet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[57.] att för anläggning av elektrisk högspännings
ledning
för militäretablissemangen å Järvafältet å
extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av — 29,000
11. Nybyggnads- och ändringsarbeten i arméförvaltningens
ämbetshus.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[58.] att för verkställande av vissa nybyggnads- och
ändringsarbeten i arméförvaltningens ämbetshus å
extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av —- 32,350
12. Avloppsledningar från militäretablissemangen
å Järvafältet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[59.] att, i avvaktan på den proposition, som kan
komma att avlåtas angående anordnande av avloppsledningar
från militäretablissemangen å Järvafältet,
tillsvidare under fjärde huvudtiteln å extra stat för
år 1919 beräkna ett belopp av .................................... — 166,050
13. Vissa reparationsarbeten vid krigsskolan å Karlberg.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[60.] att för verkställande av vissa reparationsarbeten
vid krigsskolan å Karlberg å extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av................................... — 21,000
14. Nya sjukhus för Västernorrlands regemente
och Göta artilleriregemente.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[61.] att, i avvaktan på den proposition, som kan______
Transport 60,857,757 27.068,112
Kungl. Mnj:ts nåd. prof), nr /, om statsverket Hd 18. 47
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 60,857,757 27,068,112
komma att avlåtas angående uppförande av nya sjukhus
för Västernorrlands regemente och Göta artilleriregemente,
tillsvidare under fjärde huvudtiteln å extra stat
för år 1919 för ändamålet beräkna ett belopp av.... — 350,000
15. Anordnande av torkrum vid vissa kasernetablissemang.
Kungl. Maj it föreslår riksdagen
att, i avvaktan på den proposition, som kan
komma att avlåtas angående anordnande av torkrum
- vid vissa kasernetablissemang, tillsvidare under fjärde
huvudtiteln å extra stat för år 1919 beräkna ett belopp
av _____________________________________________________ _______,
62. i
700,000
J. Övningar.
1. Arméns, fält- och fälttjänstövningar, oförändrat
ordinarie reservationsanslag 600,000
2. Vinterövningar.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till vinter- [64.] *)
övningar,
nu......................................................... kronor 320,000
med........................................................ » 5,000
till .................................................................................... 325,000
3. Det frivilliga skytteväsendets befrämjande.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till det frivilliga skytteväsendets befrämjande [65.]
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av .................. ....................... — 1,626,000
Transport 61,782,757 29,744,112
*) Beträffande pnnkten 63 se Utgifter för kapitalökning XIX Förlag till statsverket.
48
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
Extra
anslag
kronor.
anslag
kronor. kronor.
Transport 61,782,757 29,744,112
samt medgiva, att av detta anslag ett belopp av
972.000 kronor, motsvarande ammunitionsbidråget till
äldre anslagsberättigade skyttar, ställes till förfogande
av arméförvaltningens artilleridepartement för anskaffning
av mobiliseringsaminunition, mot det att departementet
till skytteförbundens överstyrelse utlämnar
10.800.000 skarpladdade patroner m/94, medskyldighet
för överstyrelsen att återställa tomhylsor och laddramar,
svarande mot 75 procent av det utlämnade
antalet patroner, dock med rätt för Kungl. Maj:t att,
därest förhållandena skulle sådant påkalla, till överstyrelsen
kontant utbetala sistnämnda belopp.
4. Vinterrekrytskolor vid vissa icke kasernerade
infanteriregementen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för anordnande av vinterrekrytskolor vid vissa
icke kasernerade infanteriregementen å extra stat för
år 1919 anvisa ett förslagsanslag av............................ — 277,900
5. Övningar i ställningskrig.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, i avvaktan på den proposition, som kan komma
att avlåtas angående anordnande av övningar i ställningskrig,
tillsvidare under fjärde huvudtiteln å extra
stat för år 1919 beräkna ett belopp av_____________________ — 386,200
1. Garnisonssjukhusen i Stockholm, å Karlsborg
och i Boden.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, med godkännande av de vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till stater för garnisonssjukhusen i
K. Sjukvård.
Transport 61,782,757 30,408,212
Kungl. Maj:tti nåd. grop. nr 1,
om xtatsoerket 191S. |
49 |
Ordinarie |
Extra |
analag |
anslag |
kronor. |
kronor. |
Transport 61,782,757 30,408,212
.Stockholm, å Karlsborg och i Boden, öka ordinarie reservationsanslaget
till samma garnisonssjukhus,
nu " kronor 133,050
med ? 42,650
till
175,700-
2. Arméns sjuk- och veterinärvård samt hovbeslag
m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till arméns [69. j
sjuk- och veterinärvård samt hovbeslag m. m.,
nu ........................................................ kronor 490,518
med, i jämnt krontal ........................ * 94,757
till....... ........................................................................... 585,275
3. Förstärkning av reservationsanslaget till arméns
sjuk- och veterinär vård samt hovbeslag m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservations- [70.]
anslaget till arméns sjuk- och veterinärvård samt
hovbeslag m. m. å extra stat för år 1919 anvisa ett
förslagsanslag av högst ............................................... ~ 203,700
4. Det frivilliga sjukvårdsväsendet i krig.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till befrämjande av det frivilliga sjukvårds- [71.]
väsendet i krig å extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av................... ..... .......................... 10,000
L. Stipendier.
1. Resestipendier åt artilleri- och ingenjör
officerare,
oförändrat ordinarie reservationsanslag ...._______7,000
Transport 62,550,732 30,621,912
7
Bik, till riksd. prof. 1918. 1 samt. 1 avd.
50 Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 62,550,732
2. Besestipendier åt officerare vid infanteriet, kavalleriet,
trängen och intendenturkåren.
Kungl. Maj:t, föreslår riksdagen
[72.] att i riksstaten för år 1919 upptaga förevarande
anslag under titel ''Resestipendier åt officerare vid
infanteriet, kavalleriet, trängen och intendenturkåren,
reservationsanslag» med oförändrat belopp eller 15,000
3. Stipendier för fältläkarkåren.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[73.] dels att i riksstaten för år 1919 upptaga före
varande
anslag under titel »Stipendier för fältläkarkåren»,
dels ock att, med godkännande av bifogade förslag
till stat för ifrågavarande anslag, minska samma
anslag,
nu.................................. ......kronor 26,400
med_____________ _________________________________ » 4,800
till 21,600
4. Resestipendier åt militärläkare, oförändrat
ordinarie reservationsanslag........................................... 2,000
5. Studiestipendier för underofficerare och furirer
av första klassen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen •
[74.] att öka ordinarie reservationsanslaget till studie
stipendier
för underofficerare och furirer av första
klassen,
nu..........................................................kronor 9,600
med......................................................... » 19,200
till................................................................................... 28,800
Transport 62,618,132
Extra
anslag
kronor.
30,621,912
30,621,912
Kung!. Maj:tf nåd. prop. nr /, om statsverket lltlå.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport (52,6 18,132
M. Remontering: och häatlcga.
1. Remontering in. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, med godkännande av det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till ny stat för remonteringsstyrelsen,
öka ordinarie reservationsanslaget till remontering
m. in..
nu ..................... ....................................kronor 984,227
med............................................-....... » 15,428
till .......................................;.......................................... 999,655
2. Förstärkning av reservationsanslaget till remontering
m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till remontering in. m. å extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag av högst___________________
3. Lega av hästar för truppförbandens övningar.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att minska ordinarie reservationsanslaget till lega
av hästar för truppförbandens övningar,
nu ................................. ....................... kronor 939,516
med ...................................................... » 131,265
till.................................................................................... 808,251
4. Förstärkning av reservationsanslaget till lega av
hästar för truppförbandens övningar.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till lega av hästar för truppförbandens öv
Transport
64,426,038
51
Kxtru
anslag
krouor.
30,621,912
714,950
31,336,862
52
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
krön r.
Transport 64,426,038
ningar å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av högst _ —
5. Diverse.
1. Understöd åt föreningar och till skrifters
utgivande, oförändrat ordinarie reservationsanslag..... 18,000
2. Soldathemsverksamhet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för understödjande av soldathemsverksamheten
vid arméns truppförband å extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av....................................
3. Extra utgifter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till extra
utgifter,
nu.......................................................... kronor 600,000
med........................ .................... » 50,0u0
till ................................................................................... 650,000
4. Civilanställning.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till åtgärder för civilanställning å extra stat
för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av .................... —
5. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i riksstaten för år 1919 under fjärde huvudtiteln
uppföra ett nytt ordinarie anslag å................... 200,000
benämnt »Kommittéer och utredningar genom sakkunniga,
förslagsanslag».
Extra
anslag
kronor.
31,336,862
700,000
10,000*
20,000
Transport 65,294,038 32,066,862
Kungl.
Maj:t» nåd. prop.
nr / |
om statsverket 1918. |
53 |
Ordinarie |
Extra |
|
anslag |
anslag |
|
kronor. |
kronor. |
, Transport 65,294,038 32,066,862
6. Generalstabens översiktskarta över Sverige.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för fortsättande av arbetena för utgivande
av generalstabens översiktskarta över Sverige i skalan
1 : 400,000 å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av — 35,000
7. Löneförbättring åt vissa vaktmästare och med
dem jämförliga befattningshavare.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, i avvaktan på den proposition, som kan
komina att avlåtas angående löneförbättring åt vissa
vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare,
tillsvidare bland de ordinarie anslagen under
fjärde huvudtiteln beräkna ett belopp av _____ ________ 8,000
8. Tillfällig löneförbättring för viss personal vid
lantförsvaret.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, i avvaktan på den proposition, som kan
komma att avlåtas angående tillfällig löneförbättring • .
Ö O
för viss personal vid lantförsvaret, tillsvidare under
fjärde huvudtiteln å extra stat för år 1919 beräkna
ett förslagsanslag av............................... ............ — 3,850,000
Summa 65,302,038 35,951,862
En jämförelse mellan denna huvudtitel, sådan den finnes upptagen i
riksstaten för år 1918 och sådan den av Kungl. Maj:t nu är föreslagen,
utfaller på följande sätt:
1918. 1919.
ordinarie anslag 63,355,404 65,302,038 således ökning kronor 1,946,634
extra » 120,668,296 35,951,862 » minskning » 84,716,434
summa kronor 184,023,700 101,253,900 således minskning kronor 82,769,800
54
Kling!. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Femte huvudtiteln,
innefattande anslagen till sjöförsvarsdepartementet.
1. Marinen.
A. Departementet, ~aTe Ȁ
kronor. kronor.
1. Departementschefen....................................... 17,000
2. Departementets avdelning av Kungl. Majrts
kansli och kommandoexpeditionen.................. 09,900
B. Marinförvaltningen och marinstaben.
1. Marinförvaltningen............................................
2. Förstärkning av anslaget till marinförvaltningen,
förslagsanslag, högst.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att på extra stat för år 1919 bevilja
dels till beredande av fyllnad i den i marinförvaltningens
stat uppförda anvisningen till vikariatsersättning,
arvoden till extra ordinarie tjänstemän och biträden
samt renskrivningskostnad m. m. ett förslagsanslag,
högst....................................................................
dels och till anställande av två extra revisorer och
eu extra föredragande i anmärkningsmål i marinförvaltningen
samt till förstärkning jämväl i övrigt
av arbetskrafterna å revisions- och bokslutskontoren
därstädes ett förslagsanslag, högst................................
därav högst 250 kronor må tagas i anspråk till
vikariatsersättning under semester för extra revisorerna.
3. Marinstaben
137,000
25,120
20,850
7,000
Transport 230,900
45,970
Kung!. Maj:ts nåd. prop. nr /, om statsverket / it IS.
Ordinärt
anslag
kronor.
Transport 230,900
Undervisningsverken.
1. Sjökrigshögskolan, reservationsanslag ............ 27,225
2. Sjökrigsskolan, reservationsanslag ............... 48,069
3. Skeppsgosseskolan. •
Kung], Maj:t föreslår riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående
beviljande av anslag till skeppsgosseskolor, Kungl.
Maj:t må komma att till riksdagen avlåta, i det till
skeppsgosseskolan uppförda ordinarie anslaget, nu
29,720 kronor, måtte beräknas en förhöjning av
35,280 kronor och detta anslag i dess helhet sålunda
beräknas till................................ ........ 65,000
4. Marinintendentskolan, reservationsanslag...... 9,100
i). Flottan.
Avlöning, ersättningar in. m.
1. Avlöning för ilottans kårer och stater, förslagsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
dels att godkänna stater för flottans officerskår,
för flottans underofficerskår, för flottans sjömanskår
samt å dagavlöning till officerare och underofficerare
vid flottan ävensom för mariningenjörkåren, för marinintendenturkåren,
för marinintendenturkåren i
flottans reserv, för reservmarinintendentsaspiranter,
för marinläkarkåren samt för flottans poliskår av
den lydelse, bilagorna nr 2—11 vid statsrådsprotokollet
angående femte huvudtiteln utvisa;
55
Kxtra
anslag
kronor.
45,970
Transport 380,294
45,970
56
Kungi. Maj-.ts nåd. prof. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 380,294 45,970
dels ock att i riksstaten för år 1919 öka förslagsanslaget
till avlöning för flottans kårer och stater
nu ..............._•.................................... kronor 6,341,969
med..............................................^ » 233,727
till.................................................................................... 6,575,696
2. Rekapitulations- och avskedspremier vid flottan,
förslagsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i riksstaten för år 1919 till rekapitulationsoch
avskedspremier vid flottan uppföra ett ordinarie
förslagsanslag å......... ......... ............................ 122,000
3. Extra lönetillägg åt vissa tjänstemän och betjänte,
förslagsanslag.
Kungl. ]\1aj:t föreslår riksdagen
att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
över finansareriden denna dag angivna
grunder, av extra lönetillägg för år 1919 åt
eu del tjänsteman och betjänte i ämbetsverk, kårer
och stater, hörande till sjöförsvarsdepartementet, på
extra stat för år 1919 anvisa såsom förslagsanslag ett
belopp av ....................................................................... — 500
4. Ersättning för rustning och rotering, förslagsanslag. •
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i riksstaten för år 1919 minska förslagsanslaget
till ersättning för rustning och ''rotering
nu ................................................... kronor 4,300
med................•.......................................... » 300
till . ................................................... ......... ................. 4,000
Transport 7,081,990
46,470
KungI. Maj:t,s nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 7,081,990
Intendenturen.
5. Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna,
reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i riksstaten för år 1919 höja reservationsanslaget
till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna
-
nu ........................................................ kronor 555,212
med........................................................ » 10.800
till..................................>...................ZZZZZ1........... 566,012
6. Förstärkning av reservationsanslaget till beklädnad
åt sjömans- och skeppsgossekårerna, förslagsanslag, högst.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget.
till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna
på extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag,
högst ..... ..... .... _________________________________
7. Naturaunderhåll åt personal vid flottan, förslagsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i riksstaten för år 1919 öka förslagsanslaget
till naturaunderhåll åt personal vid flottan
nu .................................................... kronor 2,121,659
med.................................................... » 29,422
till.................................................................................... 2,151,081
8. Förstärkning av förslagsanslaget till naturaunderhåll
åt personal vid flottan, förslagsanslag, högst.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förstärkning av ordinarie förslagsanslaget
till naturaunderhåll åt personal vid flottan på extra
stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag högst .... —
Transport 9,799,083
57
Kxtra
anslå);
kronor.
46,470
255,000
968,000
1,269,470
Katigt. Majits nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
5*
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 9,799,083 1,269,470
Nybyggnad och underhåll.
9. Flottans nybyggnad och underhåll, reservationsanslag.
Kungl. ''Maj:t föreslår riksdagen
att i riksstaten för år 1919 öka reservations[12.
] anslaget till flottans nybyggnad och underhåll
nu...................................................... kronor 3,162,900
med.................................................... » 104,650
till...........................................................ZT 3,267,550
10. Förstärkning av reservationsanslaget till flottans
nybyggnad och underhåll, förslagsanslag, högst.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[13.] att till förstärkning av ordinarie reservations
anslaget
till flottans nybyggnad och underhåll på
extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst — 965,300
11. Krigsfartygsmateriel, reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[14.] att av det utav 1914 års riksdag för nyanskaffning
under åren 1915—1919 av krigsfartygsmateriel beviljade
anslaget å 32,000,000 kronor anvisa på extra
stat för år 1919 såsom reservationsanslag ett be
loPP
av...................................-----.............................----- — 6,400,000
12. Utvidgning och modernisering av flottans varv
i Karlskrona, reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[15.] att av det utav 1916 års riksdag till utvidgning
och modernisering av flottans varv i Karlskrona beviljade
anslaget av 1,350,000 kronor anvisa på extra
stat för år 1919 såsom reservationsanslag ett belopp av —
Transport 13,066,633
275,000
8,909,770
Kungl. Majds nåd. grop. nr 1, om statsverket 1018.
Ordinarie
analag
kronor.
Transport 13,066,633
13. BrännoljeciBtem vid flottans station i Karlskrona,
reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för anläggning av en brännoljecistern vid
flottans station i Karlskrona på extra stat för år 1919
bevilja ett reservationsanslag av ............ —
14. Vissa anordningar i ångpanneverkstaden vid
flottans varv i Karlskrona.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till ersättande av det genom nådigt brev
den 13 augusti 1917 anvisade beloppet, 13,600 kronor,
samt för täckande av ytterligare kostnader för färdigställandet
av ångpanneverkstaden vid flottans station
i Karlskrona må, utöver det av 1914 års senare
riksdag till uppförande av nämnda verkstad beviljade
anslaget å 101,000 kronor, användas återstående belopp
av följande på extra stat beviljade anslag, nämligen
:
1,109 kronor 43 öre av det utav 1909 års riksdag
beviljade anslaget till nybyggnad av ett militärhäkte
i Karlskrona;
2,271 kronor 40 öre av det utav samma års
riksdag beviljade anslaget till ändringsarbeten inom
kok-, bad- och tvätthuset i Karlskrona;
1,856 kronor 56 öre av det utav 1910 års riks-*
dag beviljade anslaget till inredning å flottans samtliga
stridsfartyg av durkar för förvaring av viss
sprängningsmateriel;
15,209 kronor 5 öre av det utav 1912 års riksdag
beviljade anslaget till påbyggnad av sjömanskårens
kasern II i Karlskrona in. in.; och
12,000 kronor av det utav 1913 års riksdag beviljade
anslaget till modernisering och utvidgning av
järngjuteriet vid flottans varv i Karlskrona in. m.
Transport 13,066,633
59
Kxtru
anxlag
kronor.
8,909,770
180,000
9,089,770
60
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 13,066,633
15. Anordnande av elektrisk belysning i vissa
lokaler inom beklädnadsförrådet vid flottans station i
Stockholm, reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[18.] att till anordnande av elektrisk belysning i vissa
lokaler inom beklädnadsförrådet vid flottans station
i Stockholm bevilja på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av ___________________; _
16. Reparation av sjömanskårens vid flottans station
i Stockholm avträdesinrättningar m. m., reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[19.] att till reparation av sjömanskårens vid flottans
station i Stockholm avträdesinrättningar in. in. på
extra stat för år 1919 bevilja ett reservationsanslag av —
17. Moderna arbetsmaskiner för flottans varv i
Stockholm, reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[20.] att till anskaffning av moderna arbetsmaskiner
för flottans varv i Stockholm bevilja ett reservationsanslag
av 189,600 kronor samt därav på extra stat
för år 1919 anvisa ett belopp av ________________________ —
18. Torpedinskjutningsstation i Stockholms skärgård,
reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[2l*J att till anordnande av torpedinskjutningsstation
vid Bosön å Lidingön bevilja ett reservationsanshig av
373,450 kronor och därav på extra stat för år 1919
anvisa ett belopp av ____________________________________________________ _
Transport 13,066,633
.Extra
anslag
kronor.
9,089,770
10,500
78,600
94,800
187,450
9,461,120
Kungl. Maj:t.t nåd. [trop. nr 1, om statsverket W18.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 13,066,633
19. Örlogadepå vid Göteborg, reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att av det utav 1916 års riksdag till anordnande
av eu örlogsdepå vid Göteborg beviljade anslaget å
360,000 kronor anvisa på extra stat för år 1919 såsom
reservationsanslag ett belopp av............................ —
Övningar.
20. Flottans krigsberedskap och övningar, reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i riksstaten för av 1919 höja reservationsanslaget
till flottans krigsberedskap och övningar
nu ..................................................... kronor 3,828.000
med .................................................. » 134,000
till ................................................................." 3,962,000
21. Förstärkning av reservationsanslaget till flottans
krigsberedskap ooh övningar, förslagsanslag, högst.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till flottans krigsberedskap och övningar på
extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag,
högst.................................................................................
22. Sjöbeväringens avlöning och beklädnad in. m.
förslagsanslag.. ..... 914,789
23. Förstärkning av förslagsanslaget till sjöbeväringens
avlöning och beklädnad m. m., förslagsanslag, högst.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förstärkning av ordinarie förslagsanslaget
till sjöbeväringens avlöning och beklädnad in. in. på
extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst —
Transport 17,943,422
til
Extra
unslag
kronor.
9,461,120
60,000
1,180,000
175,000
10,876,120
Kungl. Maj:t8 nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.''
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 17,943,422 10,876,120
Artilleribehov.
24. Skjutförsök och inskjutning av kanoner,
reservationsanslag_____ ______ .... .... 40,000
25. Nya kärnrör för kanoner vid flottan, reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till nya kärnrör för kanoner vid flottan bevilja
på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av — 84,000
26. Tubkanoner för flottan, reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att av det utav 1917 års riksdag till anskaffning
av tubkanoner för flottan beviljade reservationsanslaget
å 75,000 kronor på extra stat för år 1919 anvisa
återstående, ännu icke anvisade beloppet .................... — 37,500
27. Kanoner och kulsprutor i reserv, reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
dels att av det utav 1916 års riksdag för anskaffning
av kanoner och kulsprutor i reserv för flottans
fartyg beviljade anslaget av 275,000 kronor på extra
stat för år 1919 anvisa såsom reservationsanslag åter
-
stående, ännu icke anvisade beloppet......................... — 90,000
dels ock att av det utav 1917 års riksdag för
omförmälda ändamål beviljade ytterligare reservationsanslaget
av 65,000 kronor på extra stat för år 1919
anvisa återstående, ännu icke anvisade beloppet........ — 32,500
28. Förbättring av projektilutredningen för pansarkryssaren
Fylgia, reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att av det utav 1917 års riksdag till förbätt
Transport
17,983.422 11,120,120
Kung!. Maj:ts nåd. prop. nr /, om statsverket 1918. 63
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 17,983,422 11,120,120
ring av projektilutredningen för pansarkryssaren Fylgia
beviljade reservations iinslaget å 310,000 kronor
på extra stat för år 1919 anvisa ett belopp av________ — 55,000
29. Artilleribestyckning å vissa l:a klass undervattensbåtar,
reservationsanslag.
Kung!. Maj:t föreslår riksdagen
att för artilleribestyckning å vissa l:a klass un- [31.j
dervattensbåtar bevilja ett reservationsanslag av 120,000
kronor samt därav på extra stat för år 1919 anvisa ett
belopp av .........................._................................. ........... — 60,000
Torped- och gnistsignalväsendet m. in.
30. Torpeder i reserv, reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att av det utav 1915 års riksdag till anskaffning [32.]
av torpeder i reserv beviljade anslaget av 200,000
kronor på extra, stat för år 1919 anvisa såsom reservationsanslag
återstående, ännu icke anvisade beloppet — 50,000
31. Ökning av två jagares torpedutredning, reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att av det utav 1917 års riksdag till anskaffning [33.]
av ytterligare en utredning torpeder för jagarna
Yale och Vidar beviljade reservationsanslaget å 126,000
kronor på extra stat för år 1919 anvisa återstående,
ännu icke anvisade beloppet ................................ — 63,000
32. Beservmateriel för marinens gniststationer,
reservationsanslag.
Kungl. Magt föreslår riksdagen
att för anskaffning av reservmateriel för mari- [34.]
Transport 17,983,422 11,348,120
(54 Kungl. Majtis nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 17,983,422
nens gniststationer på extra stat för år 1919 bevilja
ett reservationsanslag av....... ................ —
33. Nya kondensatorer för vissa gniststationer,
reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[35.] att till nj a kondensatorer för vissa gniststationer
på extra stat för år 1919 bevilja ett reservationsanslag
av ....................... —
34. Försök med torped-, gnist- och flygmateriel,
reservationsanslag.
Kungl. Magt föreslår riksdagen
[36.] att till försök med torped-, gnist- och fl)7g
materiel
på extra stat för ar 1919 bevilja ett reservationsanslag
av ........................................................ —
Min väsendet.
35. Kontraminmateriel, reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[37.] att av det utav 1917 års riksdag för anskaffning
av kontraminmateriel för flottan beviljade reservationsanslaget
av 456,000 kronor på extra stat för år 1919
anvisa ett belopp av —
E. Kustartilleriet.
Avlöning.
1. Avlöning för kustartilleriets personal, förslagsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
dels att godkänna stat för kustartilleriets per
Transport
17,9 ö 3,4 2 2
Extra
anslag
kronor.
11,348,120
50.000
30.000
50.000
152,000
11,630,120
[38.]
Kunt/l. Maja» nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918. 65
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 17,983,422 11,630,120
sonal av den lydelse, bilagan nr 12 vid förenämnda
statsrådsprotokoll angående femte huvudtiteln utvisar;
dels
ock att i riksstat en för år 1919*öka förslagsanslaget
till avlöning för kustartilleriets personal
nu........................................................ kronor 1,616,726
Died....................................................> 45,008
tm............................................................................ 1,661,734
2. Rekapitulations- och avskedspremier vid kustartilleriet,
förslagsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i riksstaten för år 1919 till rekapitulations- [39.]
och avskedspremier vid kustartilleriet uppföra ett
ordinarie förslagsanslag å.............................................. 44,000
Intendenturen.
3. Beklädnad åt kustartilleriets manskap, reservationsanslag.
......................................................... 142,800
[40.]
4. Förstärkning av reservationsanslaget till beklädnad
åt kustartilleriets manskap, förslagsanslag, högst.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till beklädnad åt kustartilleriets manskap på
extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst
5. Naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet,
förslagsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i riksstaten för år 1919 minska förslagsanslaget [42.]
till naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet
, Transport 19,831,956 11,694.420
9
[41.]
64,300
Vilt. till rilcsd. prof. 1918, 1 tomt. 1 avd.
66
Kungl. Maj:t8 nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 19,831,95G 11,694,420
nu.......................................................... kronor 582,100
med....................................................... » 12,500
till.................................................................................... 569,600
6. Förstärkning av förslagsanslaget till naturaunderhåll
åt personal vid kustartilleriet, förslagsanslag, högst.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[43.] att till förstärkning av ordinarie förslagsanslaget
till naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet
på extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag,
högst ................................................................................ 256,300
Nybyggnad och underhåll.
7. Underhåll av kustartilleriets byggnader och
materiel, reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[44.] att i riksstaten för år 1919 höja reservations
anslaget
till underhåll av kustartilleriets byggnader
och materiel
nu ........................................................ kronor 553,350
med....................-................................... » 130,300
till..................................................................................... 683,650
8. Förstärkning av reservationsanslaget till underhåll
av kustartilleriets byggnader och materiel, förslagsanslag,
högst.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[45.] att till förstärkning av ordinarie reservations
anslaget
till underhåll av kustartilleriets byggnader
och materiel på extra stat lör år 1919 bevilja ett
förslagsanslag, högst........................................................ — 197,600
Transport 21,085,206 12,148,320
0
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918. 67
Ordinarie Extra
»utslag »inslag
kronor. kronor.
Transport 21,085,206 12,148,320
9. Byggnader i Vaxholms fästning för inkvartering
av officerare och underofficerare, reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till uppförande av byggnader i Vaxholms [46.]
fästning för officerare och underofficerare bevilja ett
reservationsanslag av 474,200 kronor samt därav på
extra stat för år 1919 anvisa ett belopp av ............ — 118,550
10. Vatten- och avloppsledningar för befäls- och
underbefälsbyggnaderna vid Vaxholms kustartilleriregemente,
reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för anordnande av vatten- och avloppsled- [47.]
ningar för befäls- och underbefälsbyggnaderna vid
Vaxholms kustartilleriregemente bevilja ett reservationsanslag
av 95,000 kronor samt därav på extra
stat för år 1919 anvisa ett belopp av ........................ — 35,000
11. Revidering och utvidgning av positionskartan
över Vaxholms fästning, reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för revidering och utvidgning av positions- [48.]
kartan över Vaxholms fästning på extra stat för år
1919 bevilja ett reservationsanslag av ....................... — 60,000
Övningar.
12. Kustartilleriets krigsberedskap och övningar,
reserva tionsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i riksstaten för år 1919 minska reservations- [490
anslaget till kustartilleriets krigsberedskap och övningar
___________
Transport 21,085,206 12,361,870
68
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
< anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 21,085,206 12,361,870
nu .................................................... kronor 492,600
med...................................................___»_ 41,300
tl]1 .................................................................................... 451,300
13. Förstärkning av reservationsanslaget till kustartilleriets
krigsberedskap och övningar, förslagsanslag, högst.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till kustartilleriets krigsberedskap och övningar
på extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsansla ",
högst ........................................................................ * — 200,000
14. Kustartilleribevåringens avlöning och beklädnad
m. in., förslagsanslag........................ 430,000
15. Förstärkning av förslagsanslaget till kustartilleribeväringens
avlöning och beklädnad m. m., förslagsanslag,
högst
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förstärkning av ordinarie förslagsanslaget
till kustartilleribeväringens avlöning och beklädnad
m. m. på extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag,
högst .............................................. ........" — 89,500
16. Krigsövningar vid kustfästningarna, reservationsanslag.
................... ..... 20 000
17. Lega och furagering m. m. för hästar vid kustartilleriet,
förslagsanslag, högst.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till lega och furagering in. in. för hästar vid
kustartilleriet å extra stat för år 1919 bevilja ett
förslagsanslag, högst................... ....................... . 7 g qqq
Transport 21,986,506 12,726,370
Kungl. May.ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1018. (i{)
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 21,986,506 12,726,370
Artilleribehov.
18. Artilleriammunition för kust fästningarna,
reservationsanslag.
Kungl. IVIajtt föreslår riksdagen
att till anskaffning av artilleriammunition för [54.]
kustfästningarna bevilja ett reservationsanslag av
250,000 kronor och därav på extra stat för år 1919
anvisa ett belopp av................. ................................... — 125,000
19. Ändring av vissa kustfästningarna tillhörande
kanoner till luftkanoner, reservationsanslag.
Kungl Maj:t föreslår riksdagen
att för ändring av vissa kustfästningarna till- '' [55.]
hörande kanoner till luft kanoner bevilja ett. reservationsanslag
av 214,900 kronor och därav på extra
stat för år 1919 anvisa ett belopp av........................ — 47,450
20. Provisoriska anordningar för spärr- och strandbestyckning
i Vaxholms fästning, reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till provisoriska anordningar för spärr- och [56.]
strandbestyckning i Vaxholms fästning bevilja ett
reservationsanslag av 195,950 kronor och därav på
extra stat för år 1919 anvisa ett belopp av................ — 50,000
Minväsendet.
21. Minmateriel, reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för anskaffning av minmateriel för kustfäst- [57.]
mngarna bevilja ett reservationsanslag av 190,000
kronor och därav på extra stat för år 1919 anvisa
ett belopp av ..............................................................—__95,000
Transport 21,986,506 13,043,820
70
Kungl. Maj:U nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 21,986,506
F. Flottan och kustartilleriet.
1. Reservstat för marinen, förslagsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, med godkännande av stat för reservstat för
marinen av den lydelse, bilagan nr 13 vid förenämnda
statsrådsprotokoll angående femte huvudtiteln utvisar,
i riksstaten för år 1919 höja förslagsanslaget till reservstat
för marinen
nu ............................................................kronor 29,057
med............................................................ > 10,054
till .................................................................................... 39,111
2. Rekapitulationspremier vid marinen.
Kung!. Maj:t föreslår riksdagen
att till bestridande av ökade kostnader för rekapitulationspremier
vid marinen under år 1918 må
användas det till extra rekryteringsbidrag vid marinen
på extra stat för år 1918 beviljade förslagsanslaget
av 50,000 kronor, i den mån detta anslag icke
för sitt ändamål tages i anspråk.
3. Åtgärder för civilanställning av uttjänt manskap
vid marinen, förslagsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till åtgärder för civilanställning av uttjänt
manskap vid marinen på extra stat för år 1919 bevilja
ett förslagsanslag av ............................................ —
4. Viss artillerimateriel för flottan och. kustartilleriet,
reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
dels att av det utav 1916 års riksdag för anskaffning
av viss artillerimateriel för flottan och kustartilleriet
beviljade anslaget å 283,500 kronor på
Transport 22,025,617
Extra
anslag
kronor.
13,043,820
10,000
13,053,820
71
Kungl. May.ts nåd, prop. nr 1, om stats oer ket 1018.
Ordinarie Extra
anulag anslag
kronor. kronor.
Transport 22,025,617 13,053,820
extra stat för år 1919 såsom reservationsanslag anvisa
återstående, ännu icke anvisade beloppet............ — 94,500
dels ock att för omförmälda ändamål på extra stat
för år 1919 bevilja ett ytterligare reservationsanslag av — 23,500
5. Försök med minmateriel, reservationsanslag.
Kungi. Maj:t föreslår riksdagen
att till försök med minmateriel på extra stat för [62.]
år 1919 bevilja ett reservationsanslag av.................... — 25,000
G. Diverse.
1. Personliga lönetillägg, förslagsanslag, högst.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till beredande av personliga lönetillägg för år
1919 dels åt marindirektören av l:a graden i flottan
C. E. Richson med ett belopp av 2,365 kronor, därav
1,500 kronor må anses såsom lön, 365 kronor såsom
dagavlöning och 500 kronor såsom inkvarteringsbidrag,
dels åt en var av bataljonspredikanterna vid flottans
station i Karlskrona E. A. W. Holmberg och E. A.
Collén med ett belopp av 600 kronor eller tillhopa
1,200 kronor och dels åt sergeanten över stat vid
kustartilleriet A. G. Sjöqvist med 580 kronor bevilia
på extra ästat för nämnda år ett förslagsanslag, högst
2. Älderstillägg, förslagsanslag............................ 42,000
3. Ersättning åt officerare, ingenjörer och inten
denter
under anställning eller kommendering utrikes,
reservationsanslag............................................................ 15,000
4. Resestipendium åt läkare vid marinläkarkåren,
reservationsanslag................................................ 2,000
[63.]
4,145
[64.]
Transport 22,084,617 13,200,965
72
Kunyl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 22,084,617
5. Bese- och. traktamentspenningar, förslagsanslag.
Kung!. Maj:t föreslår riksdagen
att i riksstaten för år 1919 öka förslagsanslaget,
till rese- och traktamentspenningar
nu............................................................ kronor 55,500
nied.................................................... » 27,500
tiU ...............................................................-................... 83,000
6. Flyttningshjälp, förslagsanslag.>
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i riksstaten för år 1919 höja förslagsanslaget
till flyttningshjälp
nu............................................................ kronor 11,000
med ........................................................ > 6,000
tiU .................................................................................... 17,000
7. Sjukvård för marinen, förslagsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i riksstaten för år 1919 öka förslagsanslaget
till sjukvård för marinen
nu -...................................................... kronor 140,960
Ined ..........1..................-....................__»_ 35,000
tiU .................................................................................... 175,960
8. Uppvärmning, belysning, renhållning samt tvättoch
badinrättningar, förslagsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i riksstaten för år 1919 öka förslagsanslaget
till uppvärmning, belysning, renhållning samt tvättoeh
badinrättningar
nu ....................................................... kronor 350,000
n,ed-..................-..............................-----__> 75,000
tiU .................................................................................... 425,000
Transport 22,785,577
Extra
anslag
kronor.
13,200,965
13,200,965
Kungl. Maja» nåd. prof. nr 1, om statsverket 11118. |
78 |
Ordinarie |
Extra |
anslag |
anslag |
kronor. |
kronor. |
Transport 22,785,577 |
13,200,965 |
9. Arvoden åt vid skeppsgossokåren i Marstrand
anställda personer samt medikamenter, bad m. m„ förslagsanslag,
högst.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
• att för arvoden åt vid skeppsgossekåren i Marstrand
anställda personer samt medikamenter, bad
m. in. på extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag,
högst....................................................................
10. Skrivmaterialier och expenser m. m., förslagsanslag.
Kungl. Mnj:t föreslår riksdagen
att i riksstaten för år 1919 öka förslagsanslaget
till skrivmaterialier och expenser in. in.
nu ........................................................ kronor 140,000
med........................................................ » 40,000
till ....................................................................................
11. Utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen
och instruktioner m. m., förslagsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
dels att i riksstaten för år 1919 höja anslaget [71.]
till utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen
och instruktioner m. m.
nu............................................................ kronor 25,000
med .......................................................- » 15,000
till..................................................................................... 40,000
dels ock att i riksstaten beteckna förevarande
anslag såsom förslagsanslag.
[70.]
180,000
[69.]
14,575
12. Tryckningskostnader, förslagsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i riksstaten för år 1919 öka förslagsanslaget [72.]
till tryckningskostnader _
Transport 23,005,577 13,215,540
10
B%\. till riksd. prof.. 1918. 1 samt. 1 avd.
74
Kungl. Maj:ts nåd. prof. nr 1, om statsverket 1918.
Transport |
Ordinarie anslag kronor. 23,005,577 |
j, Extra 13,215,540 |
|
nu ........ med ...... till......... |
.................................................. kronor 25,002 .................................................. » 10,0i »3 |
35,005 |
|
13. |
Diverse behov ................................................ |
22,254 |
|
14. |
Extra utgifter, reservationsanslag. |
% |
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
dels att i riksstaten för år 1919 öka anslaget till
extra utgifter
nu............................................................ kronor 75,000
med......................................................... » 30,000
till .................................................................................... 105,000
dels ock att i riksstaten beteckna förevarande anslag
såsom reservationsanslag. j^T
15. Hyresutgifter, förslagsanslag, högst
^ Kung]. Maj:t föreslår riksdagen
att till bestridande av vissa hyresutgifter under
femte huvudtiteln på extra stat för år 1919 bevilja
ett förslagsanslag, högst................................................ — 57,600
16. Kostnader för kommittéer och utredningar genom
sakkunniga, förslagsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i riksstaten för år 1919 under femte huvudtiteln
uppföra ett nytt ordinarie anslag, benämnt »Kostnader
för kommittéer och utredningar genom sakkunniga,
förslagsanslag» å ............................................ 65,000
17. Tillfällig löneförbättring för viss personal vid
marinen, förslagsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående beviljande
av anslag till tillfällig löneföi bättring för viss____
Transport 23,232,836 13,273,140
Kungl. MajHs nåd. prop. nr 1, om statsuerket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 23,232,836
personal vid marinen, Kungl. Maj:t må komma att
till riksdagen avlåta, bland de extra förslagsanslagen
å femte huvudtiteln för år 1919 beräkna ett belopp av
18. Extra biträden å flottans stationer och inom
kustfästningarn a, förslagsanslag.
Kungl. Magt föreslår riksdagen
att för anställande av extra biträden å flottans
stationer och inom kustfästningarna på extra stat för
år 1919 bevilja ett förslagsanslag av............................
19. Instrumentutredning för ögonundersökning och
ögonbehandling vid flottans stationer, resari/ationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till anskaffning av instrumentutredning för
ögonundersökning och ögonbehandling vid flottans
stationer på extra stat för år 1919 bevilja ett reservationsanslag
av ............................................................
2. Handeln.
Sjökarteverket.
1. Avlöningar och underhåll m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående beviljande
av anslag till sjökarteverket och till utförande
av sjömätningar, Kungl. Maj:t må komma att
till riksdagen avlåta, i det till sjökarteverket uppförda
ordinarie anslaget, nu 101,800 kronor, måtte beräknas
en förhöjning av 24,000 kronor och detta anslag
i dess helhet sålunda beräknas till................................ 125,800
Transport 23,358,636
75
Extra
anslag
kronor.
13,273,140
1,690,000
63,900
5,000
15,032,040
76
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket li)18.
Ordinarie Extra
anslag kronor. Transport 23,358,636 |
anslag kronor. 15,032,040 |
2. Utförande av sjömätningar, reservationsanslag. Kung]. Maj:t föreslår riksdagen viljande av anslag till sjökarteverket och till utföran-de av sjömätningar, Kungl. Maj:t må komma att till 1919 beräkna ett belopp av _ 3. Ändring av ångfartyget Rån till sjömätnings-fartyg. Kungl. Majrt föreslår riksdagen medgiva enligt medgivande av 1917 års riksdag må av bespa-ringar, som uppstått å anslag till sjökarteverket, an-vändas för ändring av ångfartyget Rån till sjömät-ningsfartyg, för ifrågavarande ändamål må av sådana Lots- och fjTväsendet. 4. Lots- och fyrinrättningen med livräddnings-anstalterna, förslagsanslag. Kungl. Maj:t föreslår riksdagen personalen samt omkostnadsstat och pensionsstat för nu.................-......................................kronor 3,643,074 med ................................................... » 1,450 tl]1 .................................................................................... 3,644,524 |
158,200 |
Transport 27,003,160 15,190,240
77
Kungl. Maj:t» nåd. prop. nr 1, om statsverket 1018.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 27,003,160
5. Säkerhetsanstalter för sjöfarten, reservationsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till säkerhetsanstalter lör sjöfarten bevilja
på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av.._ —
Nautisk-meteorologiska byrån.
ti. Nautisk-meteorologiska byrån.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående beviljande
av anslag till nautisk-meteorologiska byrån
m. m., Kungl. Maj:t må komma att till riksdagen avlåta,
i det till nämnda byrå uppförda ordinarie anslaget,
nu 26,100 kronor, måtte beräknas en förhöjning
av 14,800 kronor och detta anslag i dess helhet
sålunda beräknas till........................................................ 40,900
7. Arvoden till viss personal vid nautisk-meteorologiska
byrån, förslagsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående beviljande
av anslag till nautisk-meteorologiska byrån
m. m., Kungl. Maj:t må komma att till riksdagen avlåta,
bland de extra föi slagsanslagen å femte huvudtiteln
för år 1919 till arvoden åt viss personal vid
byrån beräkna ett belopp av........................................ —
8. Ålderstillägg för personalen vid nautisk-meteorologiska
byrån, förslagsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avvaktan på den proposition rörande omorganisationen
av kommerskollegium, Kungl. Maj:t
Transport 27,044,060
Extra
anslag
kronor.
15,190,240
460,000
9,000
15,659,240
78
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Extra J
anslag
kronor.
Transport 27,044,060 15,659,240
må komma att till riksdagen avlåta, i riksstaten för
år 1919 uppföra förslagsanslaget till ålderstillägg för
personalen vid undervisningsanstalterna för sjöfart
och nautisk-meteorologiska byrån, nu 13,000 kronor,
med ett belopp av 2,000 kronor under ändrad benämning:
»Aiderstillägg för personalen vid nautiskmeteorologiska
byrån, förslagsanslags............................
2,000
[87.]
[88.]
3. Marinen och handeln.
1. Tillfällig löneförbättring åt viss lärarp arsenal vid
marinen tillhörande undervisningsanstalter, förslagsanslag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående beviljande
av anslag till tillfällig löneförbättring åt viss
lärarpersonal vid marinen tillhörande läroanstalter,
Kungl. Maj:t må komma att till riksdagen avlåta, för
berörda ändamål bland de extra förslagsanslagen å
femte huvudtiteln för år 1919 beräkna ett belopp av
2. Löneförbättring åt vissa vaktmästare och med
dem jämförliga befattningshavare.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående beviljande
av anslag till löneförbättring för år 1919 åt
vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare,
Kungl. Maj:t må komma att till riksdagen
avlåta, för berörda ändamål bland de ordinarie
anslagen å femte huvudtiteln för samma år beräkna
ett belopp av........................................................
15,000
9,000
Summa 27,055,060 15,674,240
Beträffande de här ovan upptagna ordinarie anslag, vid vilka Kungl.
Maj:t icke gjort någon framställning, har Kungl. Maj:t icke att föreslå någon
förändring.
79
Kungl. Majtfa nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
En jämförelse mellan denna huvudtitel, sådan den finnes upptagen i
riksstaten för år 1918 och sådan den av Kungl. Maj:t nu är föreslagen, utialler
på följande sätt:
~1018. : 191». £*
ordinarie anslag.... 26,121,486 27,055,060 således ökning 933,574 kronor
extra » .... 17,395,816*) 15,674,240 > minskning 1,721,576 >
Summa kronor 43,517,302 42/729,300 således minskning 788,002 kronor.
*) I riksstaten för år 1918 under femte huvudtiteln upptagna extra anslag för tryggande
av rikets neutralitet samt till krigstidstilliigg och krigstidshjälp äro härvid ej medräknade.
80
Kungl. Majds nåd. prop nr 1, om statsaerket 1918.
Sjätte huvudtiteln,
innefattande anslagen till civildepartementet.
Ordinarie
anslag
kronor.
A. Departementet.
1. Statsministern, lönefyllnad, oförändrat ordinarie
anslag, förslagsanslag, högst................................ 6,500
2. Statsråden utan departement, tre å 15,000
kronor, oförändrat ordinarie anslag.............................. 45,000
3. Departementschefen, oförändrat ordinarie anslag
.......................................................................... 17,000
4. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts
kansli, oförändrat ordinarie anslag................................ 205,400
5. Övergångsstat.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
[1.] dels från och med år 1919 fastställa följande
övergångsstat för civildepartementets avdelning av
Kungl. Mai:ts kansli
Tjänst- |
Provi- |
||||
görings- |
soriskt |
||||
Lön. |
penuin- |
avlöniogs- |
Summa. |
||
gar. |
tillägg. |
||||
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
1 Kronor. |
||
Efter 5 år kan lönen |
|||||
1 kanslisekreterare |
2,500 |
1,500 |
1,200 |
5,200 |
» höjas med 500 |
2 d:o |
5,000 |
3,000 |
2,400 |
10,400 |
) 10 år med ytter-ligare 500 kronor. |
dels förklara, att å övergångsstaten uppförd befattningshavare
skall vara skyldig att bestrida en andre
kanslisekreterarbefattning i civildepartementet samt att
Transport 273,900
Extra
anslag
kronor.
Öl
Kungl. Maj:ts nåd. ■grop. nr 1, om statsverket 11)18.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 273,900
det i den ordinarie staten upptagna avlöningsbeloppet
för sistnämnda befattning skall för motsvarande tid
besparas ävensom att beträffande det i övergångsstaten
upptagna provisoriska avlöningstillägget skola
gälla de för dylikt tillägg för befattningshavare i
statsdepartementen för år 1917 fastställda grunder och
villkor,
dels och, vid bifall till vad sålunda föreslagits,
från och med år 1919 i riksstaten uppföra ett ordinarie
anslag, övergångsstat, med............................................ 15,600
6. Extra föredragande för mål hos regeringsrätten.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till avlönande av en extra föredragande inom
civildepartementet för mål hos regeringsrätten på extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst........ —
därav 2,500 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar.
7. Extra föredragande för stadsplane- med flera
ärenden. ,
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till arvode åt en extra föredragande inom
civildepartementet för stadsplane- med flera ärenden
på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst ................................................................................
8. Handsekreterare åt statsministern.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till en handsekreterare åt statsministern på
extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst .................................................................................
Extra
anslag
kronor.
7,000
3,000
3,000
Transport 289,500
13,000
82
Kungl. Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 289,500
B. Regeringsrätten.
Avlöningsstat, oförändrat ordinarie anslag ........ 93,700
C. Överståthållaräinbetet.
1. överståthållaräinbetet, oförändrat ordinarie
anslag.................................................................,.............. 97,822
2. Provisorisk förbättring av de bos överståthållarämbetet
anställda manliga och kvinnliga extra tjänstinnehavares
avlöningsförmåner.
Kungl. Ma:jt föreslår riksdagen
att för provisorisk förbättring av de hos överståthållarämbetet
anställda manliga och kvinnliga
extra tjänstinnehavares avlöningsförmåner på extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst........ —
3. Utgivande av »Polisunderrättelser».
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till fortsatt utgivande av tidningen »Polisunderrättelser»
på extra stat för år 1919 anvisa ett
förslagsanslag, högst...............................:........................ —
4. Registrering av automobiler.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till bestridande av utgifter för registrering
av automobiler på extra stat för år 1919 anvisa ett
förslagsanslag av............................................................ —
att i första hand utgå av inflytande registreringsavgifter
för automobiler.
Extra
anslag
kronor.
13,000
11,100
48,000
5,300
Transport 481,022
77,400
83
Kungl. May.ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 481,022
D. Landsstaten.
1. Landshövdingarna, oförändrat ordinarie anslag.
.................................................................................. 318,500
2. Tjänstemän och be tjänte vid länsstyrelserna,
oförändrat ordinarie anslag............... ............................ 1,296,650
3. Sakkunniga till biträde vid utredningar in. in.,
oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag, högst ... 12,000
4. Arvoden åt extra länsnotarie^ extra länsbokhållare
och övriga extra biträden vid länsstyrelserna
m. in., oförändrat ordinarie anslag, reservationsanslag 311,000
5. Fögderiförvaltningarna, oförändrat ordinarie
anslag............................................ 2,253,531
6. Övergångsstat.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avvaktan på den proposition, som kan komma
att avlåtas, beräkna det ordinarie anslaget till övergångsstat
till oförändrat belopp eller ........................ 82,700
7. Polisväsendet på landsbygden m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att på extra stat för år 1919 ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande ett förslagsanslag av........................ —
att, huvudsakligen under de i statsrådsprotokollet
över civilärenden den 21 februari 1908 angivna villkor
för åtnjutande av bidrag från anslaget, användas
till avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på
landet, där sådan kan av förhållandena påkallas, under
medgivande tillika, dels att av detta anslag erforderligt
belopp må användas till åtgärder i särskilda fall
för grövre brotts upptäckande och misstänkta perso-_
Transport 4,755,403
Extra
anslag
kronor.
77,400
500,000
577,400
84
Kungl. Alaj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 4,755,403
ners efterspanande och gripande, dels och att Kungl.
Maj:t må av anslaget använda lämpligt belopp till
årsarvode åt den polistjänstemän, som förordnas att
inom civildepartementet biträda ej mindre vid förande
av register över den polisstyrka, som kan komma att
ur vissa städers poliskårer ställas till länsstyrelsernas
förfogande för beredande av polisskydd vid oroligheter
å rikets landsbygd, än ock vid beredning inom
departementet av frågor om samma polisstyrkas användning
i förekommande fall.
8. Arvode åt .lappfogdar m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till juridiskt biträde åt de svenska lapparna
i Norge samt ersättning åt lappfogdar och lappförmän
ävensom ordningsmän inom lappbyarna m. m. på
extra stat för-år 1919 anvisa ett reservationsanslag av —
E. Väg- och vattenbyggnadsväsendet.
1. Väg- och vattenbyggnadsstaten.
a. Bestämt anslag.......................................... 137,800
- Reservationsanslag:
b. Expenser för allmänna arbeten kronor 45,000
c. Vägundersökningar................ » 45,000 90,000
2. Förstärkning av arbetskrafterna hos väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förstärkning av arbetskrafterna hos vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen samt i väg- och vatten
Trausport
4,983,203
Extra
anslag
kronor.
577,400
31,300
608,700
Kungl. Maj:t» |
nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918. |
85 |
|
Ordinarie anslag kronor. |
Extra anslag kronor. |
||
Transport |
4,983,203 |
608,700 |
|
byggnadsdistrikten på extra |
stat för år 1919 anvisa |
— |
40,825 |
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att notarien hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
Hugo Nikolaus Pallin må för tillgodonjutande av
andra och tredje ålderstil läggen å lönen beträff ande
nu innehavande tjänst tillgodoräkna sig den tid, han
under år 1912 på förordnande uppehållit samma
tjänst.
3. Tillfällig höjning av anslaget till vägundersökningar.
Ivungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till vägundersökningar, utöver anslaget å ordinarie
stat, å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst...........................................................
4. Vägar och kommunikationer, oförändrat ordinarie
anslag............................................................
5. Undersökningar av mindre hamnar och farleder
m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ............................................................. — 10,000
till undersökningar av mindre hamnar och farleder
ävensom till upprättande av planer till anläggning
eller ombyggnad av broar, då dylika arbeten icke äro
förenade med vägföretag.
6. Understödjande av brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader m. m. Bidrag till anläggande
av vägar av olika typer m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående an
Transport
4,995,203
45,000
12,000
704,525
86
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 4,995,203
slag dels till understödjande av brobyggnader m. in.,
dels ock till anläggning och förbättring av vägar av
olika typer m. m., som kan komma att till riksdagen
avlåtas, tillsvidare å extra stat för år 1919 beräkna
följande reservationsanslag
1) till understödjande av brobyggnader och företrädesvis
mindre hamnbyggnader m. in...................... —
2) till anläggande eller förbättring av vägar in. m. —
3) till anläggande av enklare vägar i vissa delar
av Norrland................... —
4) till anläggande av ödebygds- och utfartsvägar
inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands läns
lappmarker........................................................................ —
7. Upprensning av vissa farleder i Mälaren.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
dels besluta, att upprensning av farlederna i Mälaren
vid Agnesund, Kolsundet, Kvicksund och Bockholmssundet
må utföras i huvudsaklig överensstämmelse
med av vattenfallsstyrelsen förordat förslag,
dels ock för ändamålet på extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av .................................... —
8. Jordförluster genom kanal- och väganläggningar,
oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag
(därav ersättningar 4,567 kronor)................................ 7,267
9. Till gäldande av Sveriges bidrag till den
ständiga internationella föreningen för frågor rörande
vägväsendet, oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag.
............................................................................... 365
Extra
anslag
kronor.
704,525
900.000
4,500,000
750.000
250,000
150,000
Transport 5,002,835 7,254,525
om statsverket 101b. |
87 |
Ordinarie |
Extra |
anslag |
anslag |
kronor. |
kronor. |
Transport 5,002,835 |
7,254,525 |
F. Medicin alstaten samt hälso- och sjukvården.
Medicinalstyrelsen med dithörande stater.
1. Medicinalstyrelsen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
dels medgiva, att å avlöningsstaten för medicinalstyrelsen
må från och med år 1919 uppföras ytterligare
två tjänstemän i första lönegraden (notarier), envar
med en årlig avlöning av 4,000 kronor, därav 2,200
kronor lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar och
300 kronor ortstillägg, vartill kunna komma tre ålderstillägg
till lönen, det ena med 500 kronor efter fem
år, det andra, likaledes med 500 kronor, efter ytterligare
fem år och det tredje, jämväl med 500 kronor,
efter än ytterligare fem år;
dels föreskriva, att för åtnjutande av de med
sagda två befattningar förenade avlöningsförmåner
skall gälla vad i nådiga, kungörelsen den 1 oktober
1914 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande
av avlöningsförmåner enligt den från och med
år 1915 gällande ordinarie stat för medicinalstyrelsen
finnes stadgat i fråga om motsvarande befattningar;
del* från och med år 1919 höja den å medicinalstyrelsens
ordinarie stat upptagna anslagsposten
till vetenskapliga rådet, veterinärrådet, vikariatsersättningar
och extra tjänstemän m. m. från 51,450 kronor
med 250 kronor till 51,700 kronor;
dels ock, vid bifall till vad sålunda föreslagits,
från och med år 1919 höja det å riksstaten uppförda
ordinarie anslaget till medicinalstyrelsen från 202,950
kronor med 8,250 kronor till........................................ 211,200
därav 4,900 kronor å övergångsstat.
[17.]
Transport 5,214,035 7,254,525
88
Kungl. Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 5,214,035
2. Personligt . avlöningstillägg till en befattningshavare
i medicinalstyrelsen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst....................................................................
för beredande av personligt avlöningstillägg under
nämnda år för en å övergångsstat uppförd befattningshavare
hos medicinalstyrelsen i enlighet med de för provisorisk
lönereglering för befattningshavare i medicinalstyrelsen
för år 1914 fastställda grunder och villkor.
Statsmedicinska anstalten.
3. Statens bakteriologiska laboratorium, oförändrat
ordinarie anslag ................................................ 73,190
4. Statens rättskemiska laboratorium, oförändrat
ordinarie anslag................................................................ 18,900
5. Statens farmaceutiska laboratorium.
Kungl Maj:t föreslår riksdagen
att för upprätthållande av driften vid statens
farmaceutiska laboratorium å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst.................................—
Provinsialläkarstaten.
6. Förste provinsialläkare och provinsialläkare.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avvaktan på den proposition, som kan komma
att avlåtas angående reglering av löneförhållandena
för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m.,
beräkna en höjning av det ordinarie anslaget till förste
provinsialläkare och provinsialläkare, nu 865,200 kronor,
till............................................................................ 1,194,500
Extra
anslag
kronor.
7,254,525
1,300
20,100
Transport 6,500,625
7,275,925
Kungl. Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918. |
89 |
|
Ordinarie anslag kronor. |
Extra anslag kronor. |
|
Transport |
6,500,625 |
7,275,925 |
7. Provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares |
||
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen |
6,600 |
8. Ordnande av bostadsförhållandena för vissa provinsialläkare.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avvaktan på den proposition, som kan komma
att avlåtas angående reglering av löneförhållandena
för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. in.,
för ordnande av bostadsförhållandena för vissa provinsialläkare
på extra stat för år 1919 beräkna ett
reservationsanslag av________________________________________________________
9. Resestipendier åt förste provinsialläkare m. fl.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen besluta,
att det ordinarie reservationsanslaget till resestipendier
åt förste provinsialläkare, provinsialläkare,
extra provinsialläkare, biträdande provinsialläkare och
stadsläkare skall ur riksstaten för år 1919 uteslutas.
[22.]
55,000
[23.]
10. Avlöning åt civila läkarstipendiater.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att från och med år 1919 höja det ordinarie
reservationsanslaget till avlöning åt civila läkarstipendiater,
nu 15,000 kronor, med 16,000 kronor eller till 31,000
Transport 6,531,625 7,337,525
12
Bih. till riksd. prot. 1918. 1 samt. 1 avd.
90
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor
Transport 6,531,625
11. Bidrag till extra provinsialläkares avlönande.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avvaktan på den proposition, som kan
komma att avlåtas angående reglering av löneförhållandena
för förste provinsialläkare och provinsialläkare
m. in., beräkna det ordinarie förslagsanslaget till
bidrag till extra provinsialläkares avlönande till oförändrat
belopp eller ........................................................ 40,000
Sj ukvår dsanstalterna.
Siiniessjukvårdsanstalterna.
12. Hospitals underhåll.
Kungl. Makt föreslår riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående lönereglering
för viss vid statens anstalter för sinnessjuka
anställd personal m.m., som kan komma att avlåtas, tdls
vidare beräkna en höjning från och med år 1919 av
det ordinarie förslagsanslaget till hospitals underhåll
med 3,500,000 kronor eller från 4,700,000 kronor till 8,200,000
13. Resestipendier åt vid rikets hospital och asyler
anställda läkare.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen besluta,
att det ordinarie reservationsanslaget till resestipendier
åt vid rikets hospital och asyler anställda
läkare skall ur riksstaten för år 1919 uteslutas.
14. Anläggning av hospital vid Strängnäs.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
dels av det för uppförande av en för 800 sinnessjuka
avsedd statsanstalt å biskopsbostället Sundby_
Transport 14,771,625
Extra
anslag
kronor.
7,337,525
7,337,525
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1018. 91
Ordinarie Extra
anslag anslag
krouor. kronor.
Transport 14,771,625 7,337,525
nr 1 om 2 mantal i Strängnäs socken av Södermanlands
län in. m. beviljade anslaget å 3,300,000 kronor
på extra stat för år 1919 såsom reservationsanslag
anvisa återstående beloppet............................................ 800,000
dels och härutöver för ifrågavarande ändamål
på extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ............................................................................ '' 500,000
15. Angående om- och tillbyggnad av Lunds hospital
och asyl.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att av det för om- och tillbyggnad av Lunds
hospital och asyl beviljade anslag å 320,000 kronor
på extra stat för år 1919 såsom reservationsanslag
anvisa återstående beloppet....................,....................... 100,000
16. Anläggning av hospital vid Hälsingborg.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för fortsättandet av uppförandet av det utav
riksdagen beslutade för 1,200 sinnessjuka och 200
svårskötta obildbara sinnesslöa avsedda hospitalet vid
Hälsingborg på extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av........................................................ 1,000,000
17. Uppförande av nya paviljonger för oroliga sjuka
vid Säters och Västerviks hospital.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för fortsättande av arbetena med uppförande
av två paviljonger för oroliga sjuka vid vartdera av
Säters och Västerviks hospital på extra stat för år
1919 anvisa ett reservationsanslag å............................ 500,000
18. Ny ekonomibyggnad vid Göteborgs hospital.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för förtsättande av arbetena med cn ny eko-_
~ Transport 14,771,625 10,237,525
92
KnngL Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Extra
anslag
kronor.
Transport 14,771,625 10,237,525
nomibyggnad vid Göteborgs hospital på extra stat
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag å.................
194,600
19. Bostadshus för betjäning vid hospitalen i Säter
och Västervik.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
dels medgiva, att fyra bostadshus för gifta skötare
vid vartdera av Säters och Västerviks hospital
må i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten
Gustaf Wickfnan i februari 1914 uppgjorda ritningar
uppföras för en beräknad sammanlagd kostnad
av 136,800 kronor;
dels ock för påbörjande av bei''örda byggnadsföretag
på extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av............................................i....................... — 75,000
• 20. Uppförande av ny överläkarbostad vid Göteborgs
hospital.
Kungl. Maj.-t föreslår riksdagen
dels medgiva, att en ny överläkarbostad vid Göteborgs
hospital må i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten C. Westman år 1917 uppgjorda
ritningar uppföras för en beräknad kostnad av högst
115,000 kronor;
dels ock för påbörjande av berörda byggnadsföretag
på extra stat för år 191-9 anvisa ett reservationsanslag
av.................................................................... — 50,000
21. Uppförande av paviljonger för oroliga sjuka vid
Östersunds hospital.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
dels medgiva, att två paviljonger för oroliga
sjuka vid Östersunds hospital må i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten Nils Lovén uppgjorda
Transport 14,771,625 10,557,125
93
Kumjl. Maj ds nåd. prop. nr 2, om statsverket 1018.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 14,771,625
ritningar uppföras för en beräknad kostnad av 880,000
kronor;
dels ock för påbörjande av berörda byggnadsföretag
på extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av.................................................................... —
22. Påbyggnadsarbeten vid Göteborgs hospital.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för utförande av vissa påbyggnadsarbeten vid
Göteborgs hospital på extra stat för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av ______ —
23. Anstalter för obildbara sinnesslöa, oförändrat
ordinarie anslag, förslagsanslag ...............................— 225,000
24. Anstalter för bildbara. sinnesslöa, som icke
äro fallandesjuka, oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag.
....................................................................... 331,000
25. Epileptikeranstalter, oförändrat ordinarie
anslag, förslagsanslag ............. 22,000
Övriga sjuk vårdsanstalter.
26. Lasarettets underhåll, oförändrat ordinarie
anslag................................................................................ 15,774
27. Resestipendier åt ordinarie läkare vid länslasarett
m. fl.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen besluta,
att det ordinarie reservationsanslaget till resestipendier
åt ordinarie läkare vid länslasarett och
därmed likställda sjukhus skall ur riksstaten för år
1919 uteslutas.
28. Underhåll av Järvsö sjukhus för spetälska,
oförändrat ordinarie anslag.''............................................23,500
Extra
anslag
kronor.
10,557,125
200,000
37,500
Transport 15,388,899 10,794,625
94
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 15,388,899
29. Underhåll av spetälskesjlikhuset i Mora-Koret.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för underhåll av spetälskesjukhuset i MoraNoret
på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av.......................................................................... —
31. Uppförande av vissa byggnader vid kustsanatoriet
Apelviken.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att som bidrag till uppförande av vissa byggnader
vid kustsanatoriet Apelviken må av Kungl. Magt beviljas
föreningen för kustvård åt skrofulösa barn ett anslag
av 80,000 kronor, att av de utav riksdagen beviljade
anslag till bidrag för uppförande eller inrättande av
tuberkulossjukvårdsanstalter utgå utan hinder av de
för dessa anslag av riksdagen bestämda villkor, men
med skyldighet för föreningen att underkasta sig de
föreskrifter med avseende å förstberörda anslags
åtnjutande, som av Kungl. Maj:t må bestämmas.
32. Anslag till driftkostnader vid tuberkulossjukvårdsanstalter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
dels att från och med år 1919 höja det ordinarie
förslagsanslaget till bidrag för driftkostnaderna
vid tuberkulossjukvårdsanstalter med 550,000 kronor
eller från 650,000 kronor till........................................ 1,200,000
dels ock att i avseende å allmänna bestämmelser
för åtnjutande av ifrågavarande statsanslag från och
med år 1919 besluta:
a) att statsbidrag må utgå allenast till sådan anstalt,
som prövas vara på tillfredsställande sätt anordnad
och där avgiften för vårdplats i allmän sjuksal
icke utgår med högre belopp än 1 krona för dag,
dock att, där anstalt är avsedd för personer, tillhörande
viss kommun eller landstingsområde, hinder för_
Transport 16,588,899
Extra
anslag
kronor.
10,794,625
13,800
10,808,425
95
Kungl. Maj:ta nåd. prof. nr I, om statsverket 1018.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 16,588,899 10,808,425
statsbidrags åtnjutande ej må föranledas av den omständigheten
att avgiften för vård av person från
annan ort utgår med högre belopp;
b) att statsbidraget utgår med 1 krona för dag
och patient, för vilken avgiften ej är högre än 1 krona
om dagen, dock med den inskränkning att för lån
eller stad, som ej deltager i landsting, statsbidrag ej
i något fall må utgå till Hera sjukplatser än eu på
varje tusental av länets eller stadens invånare, däri
dock ej inberäknat antalet sjuk platser å kustsjukhus
och kustsanatorier för skrofulösa barn eller tuberkulossjukvårdsanstalt,
som är avsedd för vård av sjuka
från hela riket utan företräde för sjuka från visst
län eller viss stad, samt med undantag därjämte beträffande
Jämtlands och Norrbottens län, där statsbidrag
må utgå för varje sjukplats utan inskränkning
i förhållande till invånarantalet; och
c) att Kungl. Maj:t i övrigt må föreskriva de bestämmelser
och villkor, som för statsbidragets åtnjutande
kunna finnas lämpliga att stadga.
33. Resebidrag till vis3a patienter vid kustsanatorierna.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att på extra stat för år 1919 bevilja ett förslags- [41.]
anslag å...................................................................-....... 15,000
för beredande av bidrag till medellösa eller mindre
bemedlade personer för resor till och från de vid
västkusten belägna statsunderstödda kustsanatorierna,
att utgå under de villkor, Kungl. Maj:t bestämmer.
35. Resestipendier åt läkare för studier i tuberkulossjukvård.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen besluta,
att det ordinarie reservationsanslaget till rese-_ [42.]
Transport 16,588,899 10,823,425
96
Kungl. May.ts nåd. prop. ''nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 16,588,899
stipendier åt läkare, som anmäla sig vilja i utlandet
studera tuberkulosens igenkännande, behandling eller
hygien, skall ur riksstaten för år 1919 uteslutas.
36. Folksanatorierna.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till upprätthållande av verksamheten vid de
genom medel ur Konung Oscar lits jubileumsfond
inrättade folksanatorierna på extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst.................................... —
att användas i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser.
37. Understödjande av dispensärverksamhet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att på extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag
å............................................................................ —
att användas till statsbidrag för understödjande av
dispensärverksamhet under villkor i huvudsaklig överensstämmelse
med de nu gällande.
38. Behandling av medellösa lupuspatienter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av.......................................................................... —
att enligt därom av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser
användas till bekostande av behandling enligt
den s. k. ljusmetoden av medellösa, med sjukdomen
»lupus vulgaris» behäftade personer från landsorten,
under villkor att genom bidrag från vederbörande
landsting eller kommuner eller annorledes bestrides
det belopp, som erfordras för patientens resa fram
och åter mellan hemorten och den anstalt, där behandlingen
äger rum, ävensom för hans underhåll,
så länge behandlingen varar.
Extrn
anslag
kronor.
10,823,425
250,000
70,000
30,000
Transport 16,588,899 11,173,425
Kungl. Maj:ta nåd. prof), nr 7, om statsverket VJlti. 97
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 16,588,899 11,173,425
Vanföre väsendet.
39. Vanföreanstalt i Sundsvall.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att av det som bidrag för uppförande av en van- [46
föreanstalt i Sundsvall beviljade reservationsanslaget
av 275,000 kronor på extra stat för år 1919 anvisa. — 100,000
40. Utvidgning av vanföreanstalten i Hälsingborg.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom bidrag till kostnaderna för utvidgning
av vanföreanstalten i Hälsingborg på extra stat för
år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst ....................
41. Kliniker vid vanföreanstalterna i Stockholm,
Göteborg och Hälsingborg, oförändrat ordinarie an
-
slag, förslagsanslag ..................................i..................... 80,000
42. Polikliniker vid vanföreanstalterna i Stockholm,
Göteborg och Hålsingborg, oförändrat ordinarie
anslag, förslagsanslag .............. 9,000
43. Underhåll av skol- och uppfostringshem för
vanföra, oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag 45,000
44. Bidrag till resor för vanföra jämte vårdare,
oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag.................. 35,000
45. De i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg
av föreningarna för bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalterna
för vanföra in. m., oförändrat
ordinarie anslag, förslagsanslag .................................... 69,500
[47
70,000
Hälsovård i allmänhet.
46. Allmän hälso- ooh sjukvård.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att från och med år 1919 höja det ordinarie [48
förslagsanslaget till bestridande av kostnader för all-__
Transport 16,827,399 11,343,425
13
Bih. till riksd. prot. 1918. 1 taml. 1 avd.
98
KungL Maj:ts nåd. prof. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 1(3,827,399
män hälso- och sjukvård, nu 225,000 kronor, med
50,000 kronor eller till.................................................. 275,000
47. Ortopediska institutet, oförändrat ordinarie
anslag ............................................ 8,250
48. Skyddskoppympningen, oförändrat ordina
rie
anslag, förslagsanslag................................................ '' 240,000
49. Karantänsanstalten på Känsö, oförändrat
ordinarie anslag, förslagsanslag, högst ........................ 16,600
50. Karantänsanstalten på Känsö för skötseln av
koloxidapparaten.
Kung!. Maj:t föreslår riksdagen
att för bestridande av kostnaderna för skötseln
av den å karantänsanstalten på Känsö befintliga koloxidapparaten
på extra stat för år 1919 anvisa ett
förslagsanslag, högst........................................................
51. Personligt lönetillägg åt karantänsläkaren vid
karantänsanstalten på Känsö Gustaf Ernst Hjortzberg.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst..............................................................‘
till personligt lönetillägg åt karantänsläkaren vid
karantänsanstalten på Känsö Gustaf Ernst Hjortzberg
att ut°^å, så länge han under år 1919 på grund
av Kungl. Maj:ts förordnande uppehåller ifrågavarande
karantänsläkarbefattnino;.
O
52. Svenska läkarsällskapet, oförändrat ordi -
narie anslag .................................................................... 3,000
_ 53. Resestipendier åt civila läkare, oförändrat
ordinarie anslag ............................................................ 3,500
54. Stipendier för deltagande i medicinska fortsättningskurser.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till stipendier för i statens, landstings eller
Transport 17,373,749
Extra
anslag
kronor.
11,343,425
1,000
500
11,344,925
Kungl. May.ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
99
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 17,373,749
kommuns tjänst anställda läkare för bevistande av
medicinska fortsättningskurser i Stockholm på extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst ..... —
med rätt för Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser
angående stipendiernas åtnjutande.
55. Stipendier för bevistande av förste provinsialläkarkurs
m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att på extra stat för är 1919 anvisa
dels till stipendier för i statens, landstings eller
kommuns tjänst anställda läkare för bevistande av
kurs för vinnande av behörighet till förste provinsial
läkartjänst
ett förslagsanslag, högst ............................ —
dels ock för beredande av kostnadsfri undervisning
åt dylika deltagare ett förslagsanslag, högst .... —
56. Till gäldande av Sveriges andel i kostnaderna
för den internationella hälsovårdsbyrån i
Paris, oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag........ 7,000
G. Sociala verk och inrättningar.
Riksförsäkringsanstalten.
1. Riksförsäkringsanstalten, oförändrat ordinarie
anslag................................................................................ 104,800
2. Upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens
verksamhet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens
verksamhet, utöver anslaget a ordinarie stat, å
extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsan-lag å..„ —
Transport 17,485,549
Extra
anslag
kronor.
11,344,925
6,000
5,000
5,300
636,91 ''0
11,998,125
100
Kungl. Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinär!»
anslag
kronor.
Transport 17,485,549
3. Bestridande av statsverket åliggande kostnader
enligt 19 och 37 §§ i lagen om försäkring för olycksfall
i arbete.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
dels att för bestridande av enligt 19 och 37 §§
i lagen om försäkring för olycksfall i arbete uppkommande
kostnader, som äro av beskaffenhet att
skola gäldas av statsverket, å riksstaten under sjätte
huvudtiteln från och med år 1919 uppföra ett ordinarie
förslagsanslag å.................................................... 50,000
dels ock besluta, att de försäkringsavgifter, som
på grund av förstnämnda lagrum indrivits i den
ordning, som för indrivning av resterande kronoutskylder
är stadgad, skola uppdebiteras å berörda
anslag såsom särskilda uppbördsmedel.
4. Omkostnader för handläggning av ärenden rörande
ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kan komma
att avlåtas i fråga om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, för
bestridande av vissa omkostnader för riksförsäkringsanstalten
för handläggning av ärenden rörande dylik
ersättning beräkna ett förslagsanslag på extra stat
för år 1919 av................................................................ —
5. Ersättning till postsparbanken för dess bestyr
för riksförsäkringsanstaltens räkning.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kan komma
att i ämnet avlåtas, på extra stat för år 1919 beräkna
ett förslagsanslag av....................................................... —
Extra
anslag
kronor.
11,998,125
18,600
48,460
Transport 17,535,549 12,065,185
101
Kungl. Maja« nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anelag
kronor.
Transport, 17,535,549
att användas till ersättning ät postsparbanken för
dess bestyr med uppbörd och utbetalningar för riksförsäkringsanstalten.
6. Statens bidrag till fiskares försäkring.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kan komma
att i ämnet avlåtas, beräkna en höjning från och
med år 1919 av det ordinarie förslagsanslaget till
bestridande av statens bidrag till fiskares försäkring,
nu 16,000 kronor, med 18,000 kronor eller till........ 34,000
Försäkringsrådet.
7. Försäkringsrådet, oförändrat ordinarie anslag.
................................................................................... 64,300
8. Upprätthållande av försäkringsrådets verksamhet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för upprätthållande av försäkringsrådets verksamhet,
utöver anslaget å ordinarie stat, på extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av............. —
Socialstyrelsen.
9. Socialstyrelsen, oförändrat ordinarie anslag.... 173,500
10. Upprätthållande av socialstyrelsens verksamhet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för upprätthållande av socialstyrelsens verksamhet,
utöver anslaget å ordinarie stat, å extra stat
för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst.............. —
Extra
anslag
kronor
12,065,185
55,000
36,300
Transport 17,807,349 12,156,485
102
Kungl. Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 17,807,349 12,156,485
11. Medling i arbetstvister.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa eti förslagsanslag
av ......................................................................... — 25,000
att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande och användas
till ersättning åt förlikningsmän för medling i arbetstvister.
12. Understödjande av den offentliga arbetsförmedlingen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av ........................................................................ _ 100,000
att för befrämjande och organiserande av den offentliga
arbetsförmedlingen i riket utgå i huvudsaklig
överensstämmelse med nu gällande grunder.
13. Underlättande av medellösa arbetssökandes
resor.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av.......................................................................... _ 10,000
att i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande
grunder utgå såsom bidrag till resekostnader för medellösa
arbetssökande, som av arbetsförmedlingsanstalt
anvisats arbete å annan ort än där de vistas.
14. Det mellanfolkliga arbetsamtet i Basel.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom bidrag till det mellanfolkliga arbetsamtet
i Basel på extra stat för år 1919 anvisa ett
förslagsanslag, högst...................................................... — 750
Transport 17,807,349 12,292,235
Kung!. Majits nåd. prop. nr 1, om statsverket 1''JIH.
103
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 17,807,349 12,292,235
Arbetarskydd.
15. Yrkesinspektionen.
Kungl. .Maj:t föreslår riksdagen att
dels fastställa sådan ändring i den ordinarie [64.]
staten för yrkesinspektionen, att anslagsposten å 23,280
kronor till yrkesinspektörernas och yrkesinspektrisens
kontorskostnader samt vikariatsersättningar in. in. från
och med år 1919 upptages med ett till 26,970 kronor
förhöjt belopp;
dels ock, vid bifall härtill, från och med samma
år höja det ordinarie anslaget till yrkesinspektionen
med 3,690 kronor till................................................... 167,470
lb. Upprätthållande av yrkesinspektionens verksamhet.
Kungl. Magt föreslår riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kan [65.]
komma att i ämnet avlåtas, för upprätthållande av
yrkesinspektionens verksamhet, utöver anslaget å ordinarie
stat, å extra stat för år 1919 beräkna ett förslagsanslag,
högst............................................................ — 24,400
17. Bidrag till föreningen för arbetarskydd 1 Stock-,
holm.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom bidrag till bestridande av kostnaderna [66.]
lör den av föreningen för arbetarskydd i Stockholm
anordnade permanenta utställningen av skyddsanordningar
mot olycksfall och ohälsa i arbetet på extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst ...... — 4,000
Transport 17,974,819 12,320,635
104
Kungl. Maj:ts nåd. prof. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 17,974,819 12,320,635
Socialförsäkring.
18. Sjukkasseväsendets befrämjande.
Oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag................ 1,550,000
19. Anslag till sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för understödjande av sjukkassor, som meddela
moderskapsunderstöd, på extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag av.......................................... — 70,000
att fördelas i enlighet med de grunder och på de
villkor, som av Kungl. Maj:t bestämmas.
20. Tillsyn över understödsföreningar.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst............................................................ — 6,000
att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för uppehållande
under nämnda år av tillsyn över understödsföreningarna.
21. Internationella föreningen för arbetslöshetens
bekämpande.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom bidrag till internationella föreningen
för arbetslöshetens bekämpande på extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag, högst.......................... — 750
Nykterhetsverksamheten.
22. Alkoholistvården.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa:
Transport 19,524,819 12,397,385
Kungl. Maj;ta nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
105
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 19,524,819
dels ett för slaf/sanslag, högst........kronor 24,700
till avlöningar och vikariatsersättninjrar
åt tjänstemän vid statens vårdanstalt å
Venngarn för alkoholister,
dels ett förslagsanslag av................ » 63,725
såsom bidrag till driftkostnaderna i övrigt
för samma anstalt,
dels ett förslagsanslag av ............ » 175,000
såsom bidrag till erkända och enskilda
alkoholistanstalters driftkostnader,
dels ett förslagsanslag av................ » 17,000
till bestridande av statens kostnader för
farliga alkoholister, handräckning, läkarutlåtanden,
vittnesersättningar in. in.,
dels ett reservationsanslag av........ » 30,000
såsom bidrag till anordnande av erkända
alkoholistanstalter,
dels ock ett förslagsanslag, högst * 3,600
till sakkunnigt biträde hos socialstyrelsen
för ärenden rörande alkoholistvården,
ellgr sålunda till bestridande av kostnader för
alkoholistvården tillhopa................................................
ävensom medgiva,
att jord, som står under kronans omedelbara
disposition eller som tillhör någon av de under bruk
och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar
eller någon av de genom domän styrelsens försorg
utarrenderade kronoegendoinar, vilka icke upplåtits
till förenade mötespassevolanskassornas fond,
stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, må, efter
av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall verkställd prövning,
utan särskild ersättning till kronan på de villkor
i övrigt, Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma,
upplåtas till landsting, kommun, förening, stiftelse
eller annan för anordnande av allmän alköholistanstalt.
Transport 19,524,819
Bih. till rikid. prof. 1918. 1 samt. 1 avd.
Extra
anslag
kronor.
12,397,385
314,025
12,711,410
14
106
-Kungl. Maj:t» nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 19,524,819
23. Främjande av nykterhet och motarbetande av
dryckenskapens följder.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till främjande av nykterhet och motarbetande
av dryckenskapens följder på extra stat för
år 1919 anvisa ett belopp av........................................ —
därav ett förslagsanslag, högst 25,750 kronor, och
ett reservationsanslag å 3,000 kronor;
att besluta, att av nämnda förslagsanslag, högst
25,750 kronor skola under de villkor, som av Kungl.
Maj:t prövas lämpliga, utgå:
till främjande av svenska sällskapets
för nykterhet och folkuppfostran,
det år 1837 stiftade nykterhetssäll
skapets
verksamhet................................ kronor
till främjande av Sveriges lärares
nykterhetsförbunds verksamhet........... »
till främjande av järnvägsmännens
helnykterhetsförbunds verksamhet........ »
till främjande av Sveriges studerande
ungdoms helnykterhetsförbunds
verksamhet ............................................ *
till främjande av Sveriges nykterhetssällskaps
representantförsamlings
upplysningsbyrås verksamhet ............ »
såsom bidrag till uppehållande av
internationella byråns i Lausanne för
alkoholismens bekämpande verksamhet »
Summa kronor 25,750
8,000
3.000
2.000
4.000
8.000
750
samt att besluta, att ovannämnda reservationsanslag
å 3,000 kronor skall ställas till Kungl. Maj:ts
förfogande för främjande på annat sätt av nykterhet
och motarbetande av dryckenskapens följder.
Extra
anslag
kronor.
12,7.11,410
28,750
Transport 19,524,819 .12,740,160
107
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinär!#
anslag
kronor.
Transport 19,524,819
Allmänna pensionsförsäkringen.
24. Pensionsstyrelsen, oförändrat ordinarie
anslag................................................................................ 333,400
25. Anslag för upprätthållande av pensionsstyrelsens
verksamhet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för upprätthållande av pensionsstyrelsens
verksamhet, utöver anslaget å ordinarie stat, på extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av ............ —
26. Anslag till pensionsförsäkringens genomförande.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
dels i avbidan på den proposition, som kan ,
komma att i ämnet avlåtas, för bestridande av den
på staten belöpande kostnad för pensionstillägg och
understöd åt de personer, som äro därtill berättigade
jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring enligt
dess lydelse före den 8 juni 1915, på extra stat för
år 1919 beräkna ett förslagsanslag av........................ —
dels ock medgiva, att av nämnda förslagsanslag
må gäldas kostnaderna för statens bidrag till den
jämlikt samma lag anordnade, på frivilliga avgifter
grundade försäkring.
27. Bidrag till understöd åt de personer, som genom
lagen den 8 juni 1915 blivit delaktiga i den allmänna pensionsförsäkringen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avvaktan på den proposition, som kan
komma att avlåtas, på extra stat för år 1919 beräkna
ett förslagsanslag, högst .....................................
Transport 19,858,219
Extra
anslag
kronor.
12,740,160
414,000
9,150,000
700,000
23,004,160
108
Kung i. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
. anslag
kronor.
Transport 19,858,219
att utgå som bidrag till täckande av statens kostnad
för understöd enligt 33 § i lagen den 30 juni 1913
om allmän pensionsförsäkring åt de personer, som
genom lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av förstnämnda lag blivit delaktiga
i den allmänna pensionsförsäkringen.
28. Vidtagande av åtgärder till förebyggande och
hävande av invaliditet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att av det förslagsanslag, som kan komma att
för år 1919 beviljas för bestridande av .den på staten
belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd
åt de personer, som äro därtill berättigade jämlikt
lagen om allmän pensionsförsäkring enligt dess lydelse
före den 8 juni 1915, må för vidtagande av åtgärder
till förebyggande och hävande av invaliditet jämlikt
de föreskrifter, som av Kungl. Magt meddelas, av
pensionsstyrelsen under år 1919 disponeras ett belopp
av högst 500,000 kronor.
29. Ersättning till postsparbanken för bestyret med
pensionsutbetalningar m. m.
#Kungl. i\Iaj:t föreslår riksdagen
att på extra stat för år 1919 till ersättning till
postsparbanken för bestyret med pensionsutbetalningar
samt biträde med den frivilliga försäkringens genomförande
bevilja ett förslagsanslag av............................ —
30. Ersättning till häradsskrivarna för uppgörande
av de i 14 § av pensionsförsäkringslagen omförmälda
förteckningar.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att lör beredande av ersättning till häradsskri
Transport
19,858,219
Extra
anslag
kronor.
23,004,160
140,000
23,144,160
101)
Kungl. May.t» nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
* anslag
kronor.
Transport 19,858,219
varna för upprättande av de i 14 § av lagen om
allmän pensionsförsäkring omförmälda förteckningar
på extra stat för år 1919 bevilja ett förning sanda g å —
Fattigvård.
31. Fattigvården i Stockholm och landsorten.
oförändrat ordinarie anslag............................................ 9,564
32. Fattigvården i allmänhet, oförändrat ordinarie
anslag, förslagsanslag............................................ 400,000
33. Svenska fattigvårdsförbundet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till understöd åt svenska fattigvårdsförbundet
å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst .................................................i......i.».»...............
därav 3,000 kronor såsom bidrag till ordnande av
konsulentverksamhet för barnavård.
34. Statsinspektion av fattigvården.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen,
att i avbidnn på den proposition, som kan komma
att i ämnet avlåtas, tiLs vidare för anordnande av
statsinspektion av fattigvården å extra stat för år
1919 beräka ett förslagsanslag, högst ........................
Diverse sociala ändamål.
35. Anslag till nationalföreningen mot emigrationen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för understödjande av nationalföreningens mot
emigrationen verksamhet på extra stat för år 1919
bevilja ett förslagsanslag, högst...i................................
Extra
anslag
kronor.
23,144,160
50,000
19,400
70,000
10,000
Transport 20,267,783 23,293,560
no
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket J91S.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 20,267,783
36. Anslag till Hemmet Fristad.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till understöd åt stiftelsen Hemmet Fristad
på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst
att utgå under de villkor, Kungl. Maj:t bestämmer.
37. Anslag till Drottning Sophias skyddshem.
Knngl. Maj:t föreslår riksdagen
att till understöd åt Drottning Sophias skyddshem
på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst....................................................................
att utgå under de villkor, Kungl. Maj:t bestämmer.
H. Försäkringsinspektionen.
Upprätthållande av försäkringsinspektionens verksamhet,
att direkt utgå av bidrag till försäkringsinspektionen,
ordinarie anslag, reservationsanslag ........ 59,300
I. Diverse.
1. Skematisk förteckning och beskrivning över
Sveriges vattenfall.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av.............................................................. —
att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för verkställande
av undersökningar och arbeten för åstadkommande
av en skematisk förteekrfing och beskrivning
över Sveriges vattenfall i huvudsaklig överensstämmelse
med av Kungl. Maj:t fastställd plan.
Transport 20,327,083
Extra
anslag
kronor.
23,293,560
10,000
4,000
48,000
23,355,560
in
Kun g I. Maj:ts nåd. prop. nr''l, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 20,327,083
2. Statens biografbyrå.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
dels till bestridande av utgifterna för statens biografbyrå
på extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av..............................................................
att direkt utgå av avgifter för granskning av biografbilder,
dels ock medgiva, att reservation, som kan uppkomma
å nämnda anslag, må i den omfattning,
Kungl. Maj:t prövar lämplig, användas till befrämjande
av sådana i samband med kinematografien stående
ändamål, som Kungl. Maj:t finner vara förtjänta
av statsunderstöd.
3. Understödjande av det frivilliga brandvftsendet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till understöd åt Sveriges riksförbund av frivilliga
brandkårer på extra stat för år 1919 bevilja
ett förslagsanslag, högst................................................ —
4. Utgivande av Regeringsrättens årsbok.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
atf för fortsatt utgivande av Regeringsrättens
årsbok å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
å............................................................................
5. Understöd åt J. Henriksson för odling av medioinalväxter
m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att som bidrag till skolföreståndaren J. Henrikssons
i Rostock verksamhet för odling av frön för
uppdragande av medicinalväxter in. in. på extra stat
för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst..................—
Transport 20,327,083
Extra
anslag
kronor.
23,355,560
33,000
2,500
12,000
3,000
23,406,060
112
Kungl. Maj:ts nåd. grop, nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 20,327,083
6. Utredning angående inre vattenvägar.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[88.] att för fortsättande av arbetena med en allmän
utredning rörande Sveriges inre vattenvägar på extra
stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av........ —
7. Bekämpande av arbetslösheten.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[89.] att i avvaktan på den proposition, som kan
komma att i ämnet avlåtas, å extra stat för år 1919
för bekämpande av arbetslösheten beräkna ett förslagsanslag,
högst............................................................ —
8. Extra lönetillägg.
Kungl. ]\laj:t föreslår riksdagen
att till beredande, i enlighet med de i statsråds[90.
] protokollet över finansärenden för denna dag angivna
grunder, av extra lönetillägg åt en del tjänstemän
och betjänte i de till civildepartementet hörande
ämbetsverk och kårer på extra stat för år 1919
anvisa såsom förslagsanslag ett belopp av ................ —
9. Löneförbättring för vissa vaktmästare och med
dem jämförliga befattningshavare.
Kungl. Maj-.t föreslår riksdagen
[91.] att i avvaktan på den proposition, som kan
komma att avlåtas angående beredande av löneförbättring
för vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare, för ändamålet tillsvidare
bland de ordinarie anslagen under sjätte huvudtiteln
beräkna ett belopp av ................................................... 34,000
10. Alderstillägg, oförändrat ordinarie anslag,
förslagsanslag ................................................................. 375,000
Extra
anslag
kronor.
24,406,060
88,000
4,000,000
12,000
Transport 20,736,083 27,506,060
Ilo
Kungl. Afajttt nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
an »lag
kronor.
Transport 20,736,083
11. Rese- och traktamentspenningar.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att från och med år 1019 höja det å ordinarie
stat uppförda förslagsanslaget till rese-och traktamentspenningar
med 100,000 kronor eller från 200,000
kronor till...............................................:..................,..... 300,000
12. Postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser,
oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag 1,430,000
13. Kostnader för kommittéer och utredningar
genom sakkunniga.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att från och med år 1919 å riksstatens sjätte
huvudtitel uppföra ett onlinarie förslagsanslag till
bestridande av kostnader för kommittéer och utredningar
genom sakkunniga om...................................... 280,000
14. Extra utgifter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att från och med år 1919 höja det ordinarie
reservationsanslaget till extra utgifter, nu 12,000
kronor, med 20,000 kronor eller till............................ 32,000
15. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att från och med år 1919 höja det å ordinarie
stat uppförda förslagsanslaget till skrivmaterialier och
expenser, ved m. m. med 100,000 kronor eller från
450,000 kronor till......................................................... 550,000
16. Tryckningskostnader.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att från och med år 1919 höja det för bestridande
av tryckningskostnader under sjätte huvudtiteln upp-_
Transport 23,328,083
Extra
anslag
kronor.
27,506,060
27,506,060
114
Kungl. Alaj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 23,328,083
förda ordinarie förslagsanslaget av 199,997 kronor
med 60 kronor till ....................................................... 200,057
Summa kronor 23,528,140
Extra
anslag
kronor.
27,506,060
27,506,060
Beträffande de här ovan upptagna ordinarie anslag, vid vilka Kungl.
Maj:t. icke gjort något yrkande, har Kungl. Maj:t ingen ändring att föreslå.
En jämförelse mellan denna huvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1918 upptagen och sådan den av Kungl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:
1918. 1919.
ordinarie anslag 18,043,676 23,528,140 således ökning kronor 5,484,464
extra » 36,454,724 27,506,060 » minskning » 8,948,664
Summa kronor 54,498,41)0 51,034,200 således minskning kronor 3,464,200.
Kungl. Majds nåd. grop. nr. 1 om statsverket Wlb.
115
Sjunde huvudtiteln,
innefattande anslagen till finansdepartementet.
A. Departementet.
Ordinärt»
anslag
kronor.
1. Departementschefen......................................... 17,000
2. Departementets avdelning av Kung]. Maj:ts
kansli............................... ........... 129,300
3. Biträde inom finansdepartementet vid bered
ning
av ärenden rörande bankväsendet m. m., förslagsanslag,
högst .........................''............................... 4.700
4. Extra byråchef för lagärenden i departementet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för avlönande av en extra byråchef för lagärenden
i finansdepartementet på extra stat för år
1919 anvisa ett förslaganslag, högst...........................
därav 2,500 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar.
5. Tillägg till anslaget till amanuenser, extra biträden
och vikariatsersättningar.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom tillägg till det i staten för finansdepartementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli upptagna
anslaget till amanuenser, extra biträden och vikariatsersåttningar
å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst............................................................
Extra
anslag
kronor.
8,100
3,000
Transport 151,000
11,100
116
Kungl. Majtit nåd. prop. nr i, om statsverket 11)18,
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 151,000 11,100
B. De centrala ämbetsverken.
Kammarkollegium.
1. Kammarkollegium ............................................ 128,000
2. Förstärkning av arbetskrafterna hos kammarkollegium.
Kungl. Majrt föreslår riksdagen
att för beredande under år 1919. av arvode för
en ledamot såsom ordförande å division i kammarkollegiet
samt för anställande hos kollegiet för år
1919 av tre adjungerade ledamöter, en extra advokatfiskal,
ett lantmäteribiträde, en extra arkivarie, fem
extra notarier, två extra fiskaler, ett extra skrivbiträde
i andra graden och tre extra skrivbiträden i första
graden ävensom för ersättande av övriga av bemälda
befattningshavares anställande föranledda kostnader
på extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag
högst ...........................................................*..........° - 74,700
3. Ordnande av vissa kammarkollegii andra arkivkontor
tillhörande handlingar.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för ordnande av vissa till kammarkollegiets
andra arkivkontor hörande handlingar på extra stat
för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst................ — 1,550
Statskontoret.
4. Statskontoret.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
dels medgiva,
att å statskontorets ordinarie stat må från och •
med år 1919 uppföras:
Transport 279,000
87,350
Kung!. AlujUts nåd. prop. nr 1,
ytterligare ett kvinnligt biträde
lönirigsgrad med avlöning av...............
därav lön.................................................
tjänstgöringspenningar .........................
ortstillägg ...............................................
o O
Transport
av högre avkronor
1,600
» 900
550
» 150
av lägre avkronor
1,200
» 700
» 350
» 150
ytterligare ett kvinnligt biträde
löningsgrad med avlöning av...............
därav lön .............................................
tjänstgöringspenningar..........................
ortstillägg ..............................................
att en var av nämnda tjänstinnehavare må äga
rätt till två ålderstillägg till lönen, vartdera å kronor
200, efter respektive fem och tio år; samt
att det å statskontorets ordinarie stat uppförda
anslaget till amanuenser, vikariatsersättning, renskrivning
och flitpenningar, nu ................. kronor 33,200
måtte från och med år 1919 höjas
med ....................................................... » 7,000
till........................................................... » 40,200
dels förklara,
att berörda ålderstillägg skola utgå av det under
sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg;
att
för de nya kvinnliga biträdena skola lända
till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller kunna
varda utfärdade angående allmänna villkor och bestämmelser
att gälla för de å vissa domstolars, ämbetsverks
och myndigheters stater uppförda biträdesbefatt;
samt
att därest det av departementschefen omnämnda
å statskontorets första utgiftsbyrå för närvarande anställda
extra kvinnliga biträdet befordras till ordinarie
innehavare av den nya befattningen såsom
kvinnligt biträde av högre lönegraden från och med
ingången av år 1919, hon må för vinnande av ålderstillägg
räkna sig tillgodo den tjänstgöring hos äm
-
ningar;
1918. |
117 |
Ordinarie |
Extra |
äntring |
anslag |
kronur. |
kronor. |
279,000 |
87,350 |
Transport 279,000
87,350
118
Kungl. Majds nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinärt
anslag
kronur.
Transport 279,000
betsverket omedelbart före sistnämnda tidpunkt, varunder
hon utfört arbete av samma beskaffenhet, som
avsetts för innehavare av nämnda nya biträdesbefattning.
Vid bifall till de sålunda föreslagna förhöjningarna
i staten för statskontoret kommer det i riksstaten
upptagna ordinarie anslaget till statskontoret,
nu utgörande........................................ kronor 109,000
att uppgå till ............................................................... 178,800
5. Förstärkning av arbetskrafterna & statskontorets
riksbokslutsbyrå m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förstärkning av arbetskrafterna å statskontorets
riksbokslutsbyrå med en extra förste revisor
och ett extra kvinnligt biträde på extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag. högst ..........................
r*> o" O
Extra
anslag
kronor.
87,350
7,000
Mynt- och jnsteringsverket.
6. Mynt- ofch justeringsverket.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att besluta
dels att å ordinarie stat för mynt-.och j usteringsverket
skola från och med år 1919 uppföras
en ytterligare förste ingenjör med en avlöning
av 5,800 kronor, därav 3,600 kronor lön, 1,800 kronor
tjflnstgöringspenningar och 400 kronor ortstillägg,
jämte två ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500
kronor efter respektive 5 och 10 år samt
en ytterligare ingenjör med en avlöning av
4,000 kronor, därav 2,200 kronor lön, 1,500 kronor
tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg,
jämte tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500
kronor, efter respektive 5, 10 och 15 år,
Transport 457,800
94,350
Kungl. AIaj:ta nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
119
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronur. kronor.
Transport 457,800 94,350
dals att det å avlöningsstaten för mynt- och
justeringsverket uppförda anslaget till vikariatsersätt
ningar,
nu................................................ kronor 1,200,
skall från och med år 1919 höjas med » 350
till.................... ....................................... » 1,550;
dels ock att ovannämnda nya befattningshavare
skola i tillämpliga delar vara, på sätt av departementschefen
nämnts, underkastade de för verkets
övriga ordinarie befattningshavare nu gällande villkor
och bestämmelser för åtnjutande av i stat uppförda
avlöningsförmåner.
Vid bifall till vad sålunda föreslagits kommer
slutsumman av avlöningsstaten för mynt- och justeringsverket,
nu ................................... kronor 30,650,
att höjas med........................................ » 10,150
till ......................................................... » 40,800.
Vidare föreslår Kungl. Maj:t riksdagen att från
och med år 1919
dels höja det i riksstaten uppförda ordinarie reservationsanslaget
till bestridande av de med myntoch
justeringsverkets drift förenade
kostnaderna, nu ................................ kronor 915,000
med .................................................... » 145,000
till .................................................................................... 1,060,000
att utgå av inkomsterna av verkets verksamhet,
under förutsättning tillika, att de å dessa inkomster
uppkommande överskott tillsvidare skola efter vederbörligt
tillstånd användas uteslutande för det med
anslaget avsedda ändamål,
dels ock förklara, att av berörda belopp, 1,060,000
kronor, skall till avlöningar åt verkets ordinarie personal
samt vikariatsersättningar i enlighet med avlöningsstaten
för verket utgå ett belopp av 40,800
kronor.
Transport 1,517,800
94,350
120
Kungl. Maj:U> nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag -
kronor. kronor.
Transport 1,517,800 94,350
Kommerskollegium m. m.
7—16. Kommerskollegium m. m.
Kung!. Maj:t föreslår riksdagen
att i avbidan på den proposition i ämnet, som kan
bliva riksdagen förelagd, under sjunde huvudtiteln
för år 1919 beräkna
dels bland de ordinarie anslagen
a) för upprätthållande av kommerskollegii verk
-
samhet ett belopp av........................................................ 397,400
b) för upprätthållande av bergsstatens verksamhet
ett belopp av............................................................ 66,025
c) för upprätthållande av inspektionens över
elektriska anläggningar verksamhet ett belopp av .... 20,800
d) för upprätthållande av sprängämnesinspektio
nens
verksamhet ett belopp av .................................... 7,600
e) för anordnande av kontroll å fartygs sjövärdighet
såsom förslagsanslag ett belopp av högst ........... 149,850
f) för navigationsskolorna ett belopp av................ 178,120
g) för navigationslärarkursen såsom reservationsanslag
ett belopp av....................................................... 2,200
b) till ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalterna
för sjöfart såsom förslagsanslag ett
belopp av ........................................................................ 11,000
i) för bestridande av skeppsmätningskostnader
såsom förslagsanslag ett belopp av................................ 32,200
dels och bland de extra anslagen till tillfällig
löneförbättring åt lärarpersonalen vid navigationsskolorna
såsom förslagsanslag ett belopp av.................... — 35,000
Kammarrätten.
17. Kammarrätten _________ 284,300
18. Förstärkning av kammarrättens arbetskrafter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, till förstärkning av kammarrätten med fyra
Transport 2,667,295
129,350
Kung!. Alaj.t» nåd. prop. nr 1, om statsverket 1018.
121
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 2,667,295
adjungerade ledamöter ävensom för avlönande av
amanuenser och för bestridande av övriga av adjunktionerna
föranledda utgifter, till arvoden enligt av departementschefen
angivna grunder åt tio extra revisorer
och åtta extra räknebiträden, till bekostande av
semestervikariat för extra revisorer och extra räknebiträden
samt till arvode åt en förste revisor in. in.,
å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst —
O cV O
Statistiska centralbyrån.
19 och 20. Avlöningsmedel för statistiska centralbyrån
m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avbidan på den proposition om anvisande
av medel för ändamålet, som kan bliva förelagd riksdagen,
på 1919 års stat till statistiska centralbyrån
beräkna bland de ordinarie anslagen
dels ett belopp av.................................................... 131,000
dels ock såsom reservationsanslag ett belopp av 27,3u0
21. Bibliotekets underhållande, reservationsanslag.
.... ..................................................................... 2,000
Byggnadsstyrelsen.
22. Byggnadsstyrelsen ................................... 157,200
23. Utförandet av mätningar och andra undersökningar
av i kulturhistoriskt avseende märkliga
O cd
byggnader i allmänhet, reservationsanslag.................. 3,000
24. Förhyrande av lokal för två av byggnadsstyrelsens
byråer m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat för år 1919 anvisa för beredande
av lokal för två av byggnadsstyrelsens byråer samt
för anställande av två extra vaktmästare hos styrelsen
m. in. ett förslagsanslag, högst .............................—
Transport 2,987,795
Ultra
anslag
kronor.
129,350
81,701
[10.]
[11.]
9.200
220,251
16
Bih. till Hind. prof. 1918. 1 taml. 1 avd.
122
Kungl. Maj:ts nåd. prof. nr 1., om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 2,987,795
25. Länsarkitekter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat för år 1919 bevilja till avlöning
åt länsarkitekter ett lörslagsanslag, högst.................... —
Patent- och registreringsverket.
26. Upprätthållande av patent- och registre
ringsverkets
verksamhet., reservationsanslag, att utgå
direkt av patent- och varumärkes- samt registeringsavgifters
medel................................................................ 540,600
27. Kostnader, som föranledas av överståthållarämbetets
och länsstyrelsernas befattning med vissa slag
av registrering.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till bestridande av kostnaderna för den överståthållarämbetet
och länsstyrelserna åliggande befattning
med registreringar och anmälningar till förenings-,
försäkrings- och handelsregistren å extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag å................................. —
ävensom medgiva, att de till nämnda myndigheter
inflytande avgifter för sådana registreringar och anmälningar
må tillföras detta anslag såsom särskilda
uppbördsmedel.
Bankinspektionen.
28. Bankinspektionen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att från och med år 1919 upptaga det ordinarie
reservationsanslaget till uppprätthållande av bankinspektionens
verksamhet med ett belopp av................ 80,500
att utgå direkt av bidrag till bankinspektionen.
Transport 3,608,895
Extra
anslag
kronor.
220,251
25,000
4,000
249,251
Kling t. Maj:t» nåd. grop. nr 1, om utaUvnket 1918.
123
Transport
Ordinarie
anslag
kronor.
3,608,895
Statens provningsanstalt.
29. Statens provningsanstalt.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, i avbidan på den proposition rörande organisation
av en statens provningsanstalt, soin kan komma
att föreläggas riksdagen, såsom bidrag till uppehållande
av verksamheten vid en dylik anstalt bland de
ordinarie anslagen beräkna ett belopp av. ... 38,900
C. Bergsbruket.
1. Befrämjande i allmänhet av bergsbruket.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för år 1919 indraga det i ordinarie anslagstiteln
»Befrämjande i allmänhet av bergsbruket» ingående
reservationsanslaget till reseunderstöd åt personer,
som önska i främmande länder förvärva ökad
insikt och skicklighet i vad till bergshanteringen hörer.
Vid bifall härtill kommer det ordinarie anslaget
till befrämjande i allmänhet av-bergsbruket,
nu ............................................................ kronor 5,700
att nedsättas med.................................... » 3,000
till..................................................................... ............. 2,700
utgörande i sin helhet bestämt anslag.
CD O
2. Bergsskolorna i Filipstad och Falun jämte därmed
förenade yrkesskolor.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom bidrag till uppehållande av undervisningen
vid bergsskolorna i Filipstad och Falun
jämte därmed förenade yrkesskolor, att utgå under
huvudsakligen enahanda villkor, som hittills varit
Transport 3,650,495
Extra
anslag
kronor.
249,251
249,251
124
Kungi. Maj:t* nåd. prop. nr 1, om statsverket 1318.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 3,650,495
fästa vid statsunderstöd för ifrågavarande ändamål,
å extra stat för år 1919 anvisa ett belopp av............ —
därav för bidrag med 8/s till ålderstillägg åt lärare
ett förslagsanslag av................................ kronor 2,100
och för bidrag med 3/ö till övriga kostnader ett förslagsanslag,
högst ................................ kronor 27,000.
I). Handel och sjöfart.
1. Bidrag till underhållande av handelshögskolan i
Stockholm.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[19.] att, under förutsättning att verksamheten vid
handelshögskolan i Stockholm fortsattes efter i huvudsak
den nu följda planen, såsom bidrag till underhållande
av samma skola på extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst....................................
att till handelshögskoleföreningens i Stockholm styrelse
utbetalas under förra halvåret 1919, under
villkor att minst tolv friplatser för studerande vid
högskolan under läsåret 1918—1919 inrättas.-
2. Handelsgymnasier, förslagsanslag, högst...... 135,000
3. Förhöjda understöd till Göteborgs handelsinstitut
och Stockholms handelsgymnasium.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[20.] att till beredande för år 1919 på de av depar
tementschefen
förordade villkor av förhöjda understöd
åt Göteborgs handelsinstitut och Stockholms handelsgymnasium
med respektive 17,000 och 13,000 kronor
utöver till dem redan anslagna belopp å extra stat
för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst.................—
Extra
anslag
kronor.
249,251
29,100
15,000
30,000
Transport 3,785,495
323,351
Kungl. Muy.ta nåd. prop. nr 1, om atutaverket 1018. 125
Ordinärt Extra
anslag anslag
kronur. kronor.
Transport 3,785,495 323,351
4. Exportstipendier.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att på extra stat för år 1 y 19 anvisa ett reser- [21.]
vationsanslag av ..................................................... — 20,000
för att utdelas såsom understöd under benämning av
exportstipendier till personer, som, utan officiell ställning,
företrädesvis i Ryssland, på Balkanhalvön eller
i länder utom Europa verka för avsättning av svenska
exportartiklar.
5. Statsunderstöd till auktoriserade handelskammare
i riket.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom understöd till auktoriserade handels- [22.]
kammare i riket, att utgå med ett belopp av 3,000
kronor till eu var handelskammare under av departementschefen
förordade villkor, på extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag, högst............................ — 36,000
6. Statsunderstöd till svenska handelskamrarna i
London och i Frankrike samt till Svenska föreningens i
retrograd handelskommitté.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom understöd till belopp av 10,000 kro- [23.]
nor för år 1919 till en var av svenska handelskamrarna
i London och i Frankrike samt Svenska
föreningens i Retrograd handelskommitté eller den
svenska handelskammare, som kan komma att träda
i handelskommitténs ställe, i vilket senare fall understödet
dock icke må lyftas, förrän kammarens stadgar
av Kungl. Maj:t godkänts,
på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsan -
slag, högst........................................................................ — 30,000
med skyldighet för handelskamrarna och handelskom
mittén
att såväl till chefen för finansdepartementet_______
Transport 3,785,495 409,351
126
Kung!. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om stateveiktt 1910.
Ordinärt»
anslag
kronor.
Transport 3,785,495
som till kommerskollegium avgiva berättelser om institutionernas
verksamhet under ifrågavarande år ävensom
redogörelser för institutionernas ekonomiska ställning
vid utgången av samma år.
7. Bidrag till eu internationell byrå i Bryssel för
handelsstatistik.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till täckande av den å Sverige belöpande delen
av kostnaderna för en internationell byrå i Bryssel för
handelsstatistik på extra stat för år 1919 anvisa ett
förslagsanslag av.. _
8. Bidrag till internationella statistiska institutets
permanenta byrå i Haag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom bidrag till internationella statistiska
institutets permanenta byrå i Haag på extra stat för
år 1919 anvisa ett förslagsanslag. hö
o CV o ..............
9. Ersättning till sjömanshusen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat för år 1919 under benämning
»ersättning till sjömanshusen» anvisa ett förslagsanslag,
högst........................................................................ —
för beredande åt sjömanshusen av skälig ersättning
för dem åliggande bestyr med värnpliktiges inskrivning
och redovisning samt med utarbetande av sjöfartsstatistiska
uppgifter.
10. Läkarundersökning av sjöfolk.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till läkarundersökning av sjöfolk i enlighet
med de av departementschefen angivna grunder å
extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag å .... —
Transport 3,785,495
Extra
anslag
kronor.
409,351
650
1,000
40,000
27,000
478,001
Kung!. Majtia nåd. prop. nr /, om »tatsverket 1918.
127
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 3,785,495
11. Arvoden till två diepaschörsassiatenter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till dispaschörsväsendet å extra stat för år
1919 anvisa till arvode med 2,000 kronor åt en var av
två dispaschörsassistenter, anställda den ene i Stockholm
och den andre i Göteborg, ett förslagsanslag
högst................................................................................. —
12. Anordnande av stormvarningar vid rikets kuster.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till bestridande av driftkostnader för anordnande
av stormvarningar vid rikets kuster på extra
stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst........
samt att medgiva, att vad av föregående års avriksdagen
beviljade anslag för sagda ändamål vid
1918 års slut icke blivit taget i anspråk må under
år 1919 av Kungl. Maj:t för ändamålet användas.
E. Industri, hantverk och slöjd.
1. Befrämjande i allmänhet av slöjderna.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, i fråga om de särskilda anslagen under den å
ordinarie stat uppförda anslagstiteln »Befrämjande i
allmänhet av slöjderna>,
dels medgiva, att besparingar, uppkomna å det
i riksstaterna för åren 1915, 1917 och 1918 upptagna
ordinarie anslaget till reseunderstöd åt arbetare i de
särskilda näringsyrkena, må under år 1919 tagas i
anspråk för tillgodoseende av det med anslaget avsedda
ändamålet,
Extra
anslag
kronor.
478,001
4,000
8,000
Transport 3,785,495
490,001
128
Katigt Alajds nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor
Transport 3,785,495
dels för år 1919 besttimma
anslaget till reseunderstöd åt arbetare i de särskilda
näringsj^rkena till .................... kronor It),000,
reservationsanslaget till reseunderstöd åt idkare
av hantverk och annan mindre industri
till ............................................................kronor 9,000,
samt reservationsanslaget till reseunderstöd åt
verkmästare och förmän inom industrien
till ............................................................kronor 7,500,
dels ock för år 1919 indraga reservationsanslaget
till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade
tekniker, vilka icke ägna sig åt bergshanteringen.
Vid bifall härtill kommer det ordinarie anslaget
till befrämjande i allmänhet av slöj
-
derna, nu................................................ kronor 52,500,
för år 1919 att nedsättas med............ » 12,500
till ..................................................................................
varav såsom bestämt anslag................ kronor 23,500
och ...................................................... » - 16,500
utgörande särskilda reservationsanslag åt idkare av
hantverk och annan mindre industri samt åt verkmästare
och förmän inom industrien.
40,000
Extra
anslag
kronor.
490,001
2. Vävskolan i Borås.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag
bevilja
dels såsom bidrag till upprätthållande
av vävskolan i Borås ett belopp av
högst ........................................................ kronor 6,200,
under villkor att från Älvsborgs läns
landsting eller eljest tillskjutes ett belopp,
motsvarande minst hälften av berörda
statsanslag,
dels såsom bidrag till avlönande av _
Transport 3,825,495
490,001
Kungl. |
Maj:t* nåd. plog. nr 1, om åt atelier ket |
129 |
|||
Ordinarie |
Ultra |
||||
anslag |
an>daK |
||||
kronur. |
kronur |
||||
Transport |
3,825,495 |
490,001 |
|||
eu andre |
lärare |
vid |
samma skola ett |
||
belopp av |
högst |
.......................... » 1,750 |
— |
7,950 |
under villkor att enahanda belopp varder för ändamålet
från nämnda landsting eller eljest tillskjutet,
dels oek såsom bidrag till personlig
löneförbättring för föreståndaren och
förste läraren vid skolan Arthur Ivrebs
ett belopp av högst................................ kronor 1,250
och såsom bidrag till sådan löneförbättring
för biträdande lärarinnan därstädes
Hilma Stenwall ett belopp av högst.... > 400 — 1,650
under villkor att dessa löneförbättringar motsvarande
belopp varda för ändamålet från omförmälda läns
landsting eller eljest tillskjutna samt, beträffande löneförbättringen
för Krebs, därjämte, att lians avlöningsförmåner
för år 1919 ej sättas till lägre belopp än
5,750 kronor,
eller sålunda tillhopa högst...........kronor 9,600.
3. Understöd till Sveriges hantverksorganisation.
Kung!. Maj:t föreslår riksdagen
att under de av departementschefen tillstyrkta [32.]
villkor såsom bidrag till Sveriges hantverksorganisations
verksamhet å extra stat för år 1919 anvisa ett
förslagsanslag, högst........................................................ — 4,000
4. Statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande
av lärlingar m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till statsunderstöd åt hantverksidkare för ut- [33.]
bildande av lärlingar samt till lärlingspremier att användas
i överensstämmelse med de av departementschefen
förordade grunder å extra stat för år 1919 bevilja
ett förslagsanslag, högst ............................................... — 11,750
Transport 3,825,495 515,351
Bih. till riksd. prof. 1918. 1 saml. 1 ard. 17
130
Kungl Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
k runor.
Transport 3,825,495
5. Understöd åt föreningen för svensk hemslöjd.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[34.] att åt föreningen för svensk hemslöjd såsom bi
drag
till uppehållande av dess verksamhet under år
1919 på extra stat för samma år anvisa ett förslagsanslag,
högst.................................................................... —
F. Skatteomkostnadcr.
1. Tullverket.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
[35.] dels, med godkännande av de utav departements
chefen
förordade lindringar i tullverkets utgiftsstatcr,
för år 1919 bestämma det ordinarie anslaget för tullverket
till ett mot staternas slutsumma svarande belopp
av............................................................................ 6,990.490
att såsom förslagsanslag utgå,
dels ock medgiva, att för bestridande av avlöning
åt de tjänstinnehavare, vilka komma att uppföras å
1919 års övergårigsavlöningsstat med åtnjutande av
de avlöningsförmåner, som tillkomma dem enligt 1904
eller 1910 års stat, må i den mån sådant år erforderligt
användas de avlöningsmedel, som enligt den
avlöningsstat, som för år 1919 fastställes, bliva avsedda
för avlönande av de befattningar, vilka i mån av nyssnämnda
tjänstinnehavares avgång komma att besättas.
2. Ortstillägg till befattningshavare vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning.
Kungl. Maj:t>föreslår riksdagen
[36.] att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kan bliva förelagd riksdagen, till ortstillägg till befattningshavare
vid tullverkets lokalförvaltning samt _
Transport 10,815,985
Extra
anslag
krunor.
515,351
15,000
530,351
131
Kungl. Slöjd» nåd. prof. nr 1, om »tatxverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag armtag
kronor. kronor.
Transport 10,815,985 530,351
kust- och gränsbevakning bland de ordinarie ansla -
3. Bidrag till tullstatens enskildapensionsinrättning.
Kungl. Maj:t föreslår riksd:igen
att, i avbidan på den proposition rörande tull- [37.]
statens enskilda pensionsinrilttning, som kan bliva förelagd
riksdagen, såsom bidrag till samma inrättning
bland de ordinarie anslagen under sjunde huvudtiteln
för år 1919 beräkna ett förslagsanslag, högst 10,000
4. Förstärkning av arbetskrafterna hos generaltullstyrelsen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för förstärkning av arbetskrafterna hos ge- [38.]
neraltullstyrelsen, i enlighet med vad departementschefen
närmare utvecklat, på extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst .................................... — 25,200
5. Förstärkning av arbetskrafterna vid tullverkets
lokalförvaltning.
Kungl. Magt föreslår riksdagen
att för förstärkning av arbetskrafterna vid tull- [39.]
verkets lokalförvaltning, i enlighet med vad departementschefen
närmare utvecklat, på extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag, högst............................ — 443,800
6. Tillfälliga lönetillägg till tullverkets personal m. m.
Kungl. Magt föreslår riksdagen
, att, i avbidan på den proposition i ämnet, som [40.J
kan bliva förelagd riksdagen, för tillfälliga lönetilllägg
till tullverkets personal m. m. bland de extra
anslagen under sjunde huvudtiteln för år 1919 beräkna
ett förslagsanslag av.........................................~___600,000
Transport 11,235,985 1,599,351
132
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om xtaUverktt 1018.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 11,235,985 1,599,351
7 och 8. Kontrollstyrelsen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, i avbidan på den proposition om anvisande
av medel för ändamålet, som kan bliva riksdagen förelagd,
på 1919 års stat beräkna
a) till kontrollstyrelsen bland de ordinarie an -
slagen ett belopp av......................................................... 78,000
och
b) till förstärkning av arbetskrafterna hos kontrollstyrelsen
bland de extra anslagen såsom förslagsanslag,
högst, ett belopp av ............ — 35,000
9. Kontroll å tillverkningsavgifter, förslagsanslag.
................................................ 800,000
10. Ståmpelomkostnader, förslagsanslag ............ 420,000
11. Kostnader för taxering till skatt å inkomst
och förmögenhet, förslagsanslags................................... 1,100,000
12. Observations- och uppbördsprocenter m. m.,
förslagsanslag............................... ............................... 20.000
O. Kronans publika lins.
1. Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika
hus i Stockholm, förslagsanslag............................ 50,000
2. Byggnader och reparationer,reservationsanslag 370,000
3. Byggnader för statens provningsanstalt.
Kung]. Maj:t föreslår riksdagen
att till uppförande av byggnader för statens
provningsanstalt å extra stat för år 1919 bevilja,
utöver det belopp av 695,000 kronor som enligt beslut
av 191(5 års riksdag härför anslagits, ytterligare ett
reservationsanslag av ...................................................... -— 790,000
Transport 14,073,985 2,424,351
Kungl. Majli* nåd. prof), nr 1, om statsverket 1918. 133
Ordinärt Extra
anxlug anslag
kronor. kronor.
Transport 14,073,985 2,424,351
4. Förhyrande av bostad åt landshövdingen i Västeruorrlands
län.
Kungi. Maj:t föreslår riksdagen
att till förhyrande av bostad åt landshövdingen i
Västern orr lan ds län å extra stat för år 1919 bevilja
ett reservationsanslag av ................................
[43.]
6,000
U. De kung], teatrarna.
1. Kungl. operan ............................................... 60,000
I. Diverse.
e
1. Alderstillägg, förslagsanslag............................ 55,000
2. Ersättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag.
...................................................................... 3,500,000
3. Städers friheter, förslagsanslag........................ 44,700
varav direkt anvisning 44,670 kronor och friheter 30
kronor.
4. Restitutioner, förslagsanslag.......;.................... 300,000
5. Bidrag till landsting och städer, som icke deltaga
i landsting.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservations- [44.]
anslag å............................................................................ — 3,100,000
att direkt utgå av bevillning av fast egendom samt
av inkomst, ävensom
besluta, att av nämnda anslag skall till landsting
och städer, som icke deltaga i landsting, utbetalas
den inom vederbörande landstingsområde och stad
under budgetåret inHutna nettoinkomsten av bevillning
av fast egendom samt av inkomst. ____________
Transport, 18,033,685 5,530,351
134
Kungl. AfajUs nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 18,033,685
6. Ersättning till vissa städer och köpingar för till
statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att det ordinarie anslaget till ersättning till vissa
städer och köpingar för till statsverket indragna
brännvinsförsäljningsmedel för år 1019 upptages till
ett belopp av.................................................... 4,828,188
7. Ersättning till landsting och städer, som ej
deltaga i landsting, för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel
....................................................... 3,100,000
8. Vederlag för nedlagda utskänkningsrättig
heter,
förslagsanslag.................................. 100,000
9—11. Inlösen av och ersättning för skattefrälseräntor
samt avlösning av frälseskatteräntor.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag
O O
anvisa
a) till inlösen av skattefrålseräntor ett belopp av
b) till ersättning för skattefrälseräntor ett belopp
av..............................................................................
samt
c) till avlösning av frälseskatteräntor ett belopp av
12. Statsunderstöd åt synnerligt skattetyngda
landskommuner.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för tilldelande av statsunderstöd i enlighet
med de av departementschefen föreslagna villkor och
grunder åt synnerligt skattetyngda landskommuner
å extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag å....
Extra
anslag
kronor,
5,530,351
45.000
80.000
125,000
600,000
Transport 26,061,873 6,380,351
Kungl. nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918. 135
Ordinarie Extra
analog anslag
kronor. kronor.
Transport 26,061,873 6,380,351
13. Vissa utskylder för det brittiska beskickningsbuset
i Stockholm.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för bestridande enligt av departementschefen
angivna grunder av den bevillning för år 1919 och
viss del av de kommunal utskylder för år 1918, som
komma att påföras det britti>ka beskickningsliuset i
Stockholm, på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av ..............
14. Bidrag till viss utvidgning av svenska stadsförbundets
verksamhet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kan bliva förelagd riksdagen, såsom bidrag till bestridande
av kostnaden för viss utvidgning av svenska
stadsförbundets verksamhet bland de extra anslagen
under sjunde huvudtiteln i riksstaten för år 1919
beräkna ett förslagsanslag, högst __________
15. Rese- och traktamentsersättning.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att från och med år 1919 höja det å ordinarie
stat under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till rese- och traktamentskostnader,
nu .......................................................... kronor 50,000
med ........................................................ > 25,000
till .................................;....
16. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.,
förslagsanslag............ .................................................... 120,000
[50.]
75,000
[49.]
8,000
[48.]
1,000
Transport 26,256,873
6,389,351
136
Kungl. Maj:tu nåd, grop. nr /, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
~ Transport 26,256,873
17. Tryckningskostnader.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[51.] att höja det å ordinarie stat under sjunde huvud
titeln
uppförda förslagsanslaget för bestridande av
tryckningskostnader,
nu............................................................kronor 133,070
med ........................................................ » 6
till..................................................................................... 133,076
18. Kostnader för kommittéer och utredningar genom
sakkunniga.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[52.] att för bestridande av kostnader för kommittéer
och utredningar genom sakkunniga från och med år
1919 å ordinarie stat under sjunde huvudtiteln uppföra
ett förslagsanslag å. 375,000
19. Extra utgifter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[53.] ått från och med år 1919 höja det å sjunde
huvudtiteln uppförda ordinarie reservationsanslaget
till extra utgifter, nu.......................... kronor 32,000
med ....................................................... » 25,000
till _________________________________,..................... 57,000
20. Löneförbättring för vissa vaktmästare och med
dem jämförliga befattningshavare.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[54.] att, i avbi flan på den proposition om anvisande
av medel för ändamålet, som kan bliva förelagd riksdagen,
för löneförbättring för vissa vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare bland de
ordinarie anslagen under sjunde huvudtiteln beräkna
ett belopp av.................................................................... 15,100
Summa kronor 26,837,049
Extra
anslag
kronor
6,389,351
6,389,351
Kungl. Maj:U nåd. prop. nr 1, om stalnverket 1918.
137
Beträffande de hfir ovan upptagna ordinarie anslagen, vid vilka Kungl.
Mnj:t e.i sjort någon framställning, har lvungl. Maj:t icke att föreslå någon
förändring.
En jämförelse mellan denna huvudtitel, sådan den finnes i riksstaten för
år 1918 upptagen och sådan den av Kungl. Maj:t nu är föreslagen, utfaller
på följande sätt:
1918. 1919.
ordinarie anslag 24,974,381 26,837,049 således ökning kronor 1,862,688
extra » 6,829,539 6,389,331 > minskning >440,188
Summa kronor 31,803,900 33,226,400 således ökning kronor 1,422,500
18
Bik. nu riktd. prof. IBIS. I lamt. I nrii.
138
Kungl. Alaj:t» nåd- prof. nr 1, om statsverket
Åttonde huvudtiteln,
innefattande analagen till kungl. ecklesiastikdepartementet.
Ordinarie
A. Departementet. »“»''»s
k runor.
1. Departementschefen ........................................ 17,000
[1.] Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
2. att dels å den av 1917 års riksdag antagna
övergångsstaten för ecklesiastikdepartementets avdelning
av Kungl. ]\laj:ts kansli upplöra nedan angivna
befattningshavare:
Tjänst- |
|||||
Lön. |
görings- |
till- |
Sum- |
||
pennin- gar. |
lägg. |
ma. |
Härtill kom- |
||
1 kanslisekreterare å kansli- |
ma två ål- |
||||
avdelningen...... |
2,500 |
1,600 |
— |
4,000 |
derstillägg |
Provisoriskt avlöningstil lägg |
I vartdera å |
||||
till denne enligt de för år |
1 50e kronor. |
||||
1917 gällande grunder för |
700 |
100 |
400 |
1,200 |
(Härtill kom- |
1 kan-l isekreterare å kansli- |
| må två ål- |
||||
avdelningen...... |
2,500 |
1,600 |
— |
4,000 |
| derstillägg |
Provisoriskt avlöningstillägg |
vartdera å |
||||
till denne enligt de år |
700 |
100 |
400 |
1,200 |
( 600 kronor. |
dels i riksstaten under åttonde huvudtiteln A.
Departementet., under benämning »Övergångsstat»,
uppföra ett nytt ordinarie förslagsanslag, högst........ 16,200
nu 19U,200 kronor, med 1,800 kronor till ................ 188,400
Extra
anslag
kronor.
Transport 221,600
139
Kungl. Maj:t* nåd. pröp. nr /, om ntattverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronur.
Transport 221,(100
dels föreskriva, att envar av de å övergångsstaten
uppförda kanslisekreterarna å kansliavdelningen skall
vara skyldig bestrida en andre kanslisekreterarbefattning
i ecklesiastikdepartementet ävensom att, så långe
kanslisekreteraren C. H. Gustafsson kvarstår å ecklesiastikdepartementets
övergångsstat, en aktuariebefattning
å departementets statistiska avdelning samt, så länge
de nu å övergångsstaten uppförda kanslisekreterarna å
kansliavdelningen kvarstå därstädes, motsvarande antal
andre kanslisekreterarbefattningar skall hållas vakant;
skolande avlöningsförmånerna vid vakant befattning
för motsvarande tid besparas;
dels ock förklara, att beträffande i övergångsstaten
upptaget provisoriskt avlöningstillägg skola gälla
de för dylikt tillägg för befattningshavare i slatsdepartcmenten
för år 1917 fastställda grunder och villkor;
3. att till extra föredragande m. in. inom eckle
siastikdepartementet
anvisa på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst ....................................
4. att till avlönande av en ledare av undervisningsstatistikens
omorganisation anvisa på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst ......................... —
varav 2,500 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar.
B. Arkiv, bibliotek och museer.
Arkiv.
1. Vid bifall till vad under punkterna [4.]
och [7.] hår nedan föreslås kommer det ordinarie
anslaget till riks- och landsarkiven, nu 103,830 kronor,
att ökas med 8,150 kronor till....,.............................. 111,980
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
2. att dels besluta, att inom. i) av de genom
kungl. kungörelsen den 11 juni 1909 angående ny_
Kitra
anslag
kronur.
15,600
7,800
Transport 333,580
23,400
140
Kunpl. Majd* nåd. jrrop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra -
andag anslag
kronor. kronor.
Transport 333,580 23,400
stat för riksarkivet m. m. fastställda villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de i nämnda stat upptagna
avlöningsförmåner skall erhålla följande ändrade
lydelse:
att under riksarkivariens inspektionsresor, vid
sjukdomsfall, eller när det erfordras för beredande
av semester, tjänsteman av lägre grad skall vara
skyldig att, om han förordnas till högre befattning
vid riksarkivet, bestrida densamma, dock ej längre
än sammanlagt tre månader under ett och samma
kalenderår, mot åtnjutande i fall av sjukdom av de
för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar men
eljest av däremot svarande belopp i stället för egna
tjänstgöringspenningar;
dels på riksarkivets ordinarie stat uppföra ytterligare
en andre arkivarie med en avlöning av 4,000
kronor, därav 2,200 kronor lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar
och 300 kronor ortstillägg, och
med rätt till tre ålderstillägg till lönen att utgå av
åttonde huvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg, det
första med 500 kronor efter fem år, det andra likaledes
med 500 kronor efter tio år och det tredje
jämväl med 500 kronor efter femton år;
dels höja det å riksarkivets ordinarie stat uppförda
anslaget till amanuenser, vikariatsersättning,
renskrivning och flitpenningar från dess nuvarande belopp,
11,500 kronor, med 250 kronor till 11,750 kronor;
dels ock för ifrågavarande ändringar i staten öka
det ordinarie anslaget till riks- och landsarkiven, nu
103,830 kronor, med 4,250 kronor till 108,080 kronor;
[5.] 3. att till fortsatt utgivande genom riksarkivet
av sådana handlingar, som äro av vikt för fäderneslandets
historia, anvisa på extra stat för år 1919 ett
reservationsanslag av ...................................................... — 6,000
[6.] 4. att anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst........................................................... — 6,800
. Transport 333,580 86,200
141
Kungl. May.t» tidt/, prof. nr ], om statsvorket
Ordinarie
analog
k runor.
Transport 333,580
att åtgå
dels till arvode åt en amanuens vid vart och ett
av landsarkiven i Uppsala, Vadstena och Göteborg
med högst 1,800 kronor, med rått för Kungl. Maj:t,
vad angår vart och ett av dessa belopp, att, om särskilda
förhållanden skulle därtill föranleda, bestämma
om medlens användande till ersättning åt flera extra
biträden vid landsarkivet i fråga,
dels ock till ersättning åt extra biträden vid landsarkivet
i Uppsala med högst 1,000 kronor och vid
landsarkivet i Vadstena med högst 400 kronor;
5. att, i avbidan på proposition angående ny
ordinarie tjänsteman vid landsarkivet i Lund m. m.,
beräkna för sådant ändamål
dels en höjning av det ordinarie anslaget till riksoch
landsarkiven med 3,900 kronor,
dels ock till ersättning åt extra biträden vid
nämnda landsarkiv på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst............................................................ ~
6. att för fortsatt registrering av Svea hovrätts
domar under 1600-talet och av hittills outgivna delar
av rådets protokoll i justitieärenden för samma tid,
i vad angår till Kungl. Maj:t fullföljda mål av civil
och kriminell natur, anvisa på extra stat för år 1919
ett förslagsanslag, högst ................................................
Ultra
anslag
kronor.
36,200
[7.3
1,000
[8.]
2,400
Bibliotek.
Kungl. biblioteket.
7. Vid bifall till vad under punkten [9.] hår
nedan föreslås kommer det ordinarie anslaget till
kungl. biblioteket, nu 133,600 kronor, att ökas med
3,200 kronor till ............................................................ 136,800
Kungl. Magt föreslår riksdagen
8. att dels i staten för kungl. biblioteket upp- [9.]
föra två kvinnliga biträden av andra graden med en
Transport 470,380
39,600
142
Kttngl. Maj:tt nåd. prop. nr 1, om statsvérket 1918.
Ordinarie Extra
anslag analag
kronor. kronor.
Transport 470,380 39,600
avlöning för vart och ett av dessa biträden av 1,600
kronor, därav 900 kronor lön, 550 kronor tjäna tgöringspenningar
och 150 kronor ortstillägg, och med
rätt till två ålderstillägg till lönen att utgå, det ena
med 200 kronor efter fem År och det andra likaledes
med 200 kronor efter tio år;
dels för genomförande av ifrågavarande förändringar
i staten höja det ordinarie anslaget till kungl.
biblioteket med 3,200 kronor;
dels besluta, att beträffande ifrågavarande kvinnliga
biträden skall i tillämpliga delar gälla vad som
stadgats i nådiga kungörelsen den 10 juni 1912 angående
allmänna villkor och besiäinmelser att gälla
för å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters
stater uppförda biträdesbefattningar;
dels bestämma, att kvinnligt biträde, som vid de
nya befattningarnas tillkomst å ordinarie stat är anställt
vid kungl. biblioteket och antages till biträde
av andra graden å stat, äger att för åtnjutande av
löneförhöjning räkna sig tillgodo den tid, hon därförinnan
haft stadig anställning vid kungl. biblioteket
med uppgifter av motsvarande art som dem,
vilka åligga henne såsom innehavare av dylik biträdesbefattning;
dels
ock medgiva, att de ovannämnda kvinnliga
biträden vid kungl. biblioteket tillkommande ålderstilläggen
må utgå av det under riksstatens åttonde
ro o
huvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg;
9. • att till redigering av den för Sveriges offentliga
bibliotek gemensamma accessionskatalogens 33:e
årgång, omfattande år 1918, anvisa på extru stat för
år 1919 ett förslagsanslag, högst ................................ — 2,000
10. att anvisa på extra stat lör år 1919
dels till inbindning av böcker i kungl. bibliotekets
äldre samlingar ett reservationsanslag av............ — 10,000
dels ock till utarbetande av katalog över ofall-_
Transport 470,380 51,600
Kung(. Alaj.ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
143
Ordinarie Entra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 470,380 51,G00
ständigt förtecknade delar av dessa samlingar ett förslagsanslag,
högst............................................................ — 12,400
11. att till förstärkande av det på kungl. bibliotekets
stat uppförda anslaget till vikariatsersilttning,
arvoden, flitpenningar åt extra, bitråden, tillfällig renskrivning,
eftermiddagstjänst m. in. bevilja på extra
stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst ................. — 2,650
Stifts- och läroverksbiblioteket i Linköping.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
12. att till arvodesökning åt bibliotekarien vid
stifts- och läroverksbiblioteket i Linköping anvisa på
extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst ........ — 2,000
att utgå eldigt de närmare bestämmelser, Kungl. Muj:t
kan Unna gott föreskriva.
Pedagogiska biblioteket i Stockholm.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
13. att på extra stat för år 1919 anvisa
dels såsom bidrag till uppehållande av pedagogiska
bibliotekets verksamhet ett förslagsanslag,
högst 7,000 kronor, att utgå under de villkor, Kungl.
Maj:t kan finna gott föreskriva,
dels ock till täckande av ökade utgifter för bibliotekslokalernas
uppvärmning ett förslagsanslag, högst
9U0 kronor,
eller tillhopa............................................................ — 7,900
S:te Geneciévebiblioteket i Paris.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
14. att såsom bidrag till avlöning åt en skandinavisk
bibliotekarie vid nordiska avdelningen av S:te
Geneviévebiblioteket i Paris anvisa på extra stat för
år 1919 ett förslagsanslag, högst ................................ — 800
att utgå enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t
kan finna gott meddela.
Transport 470,380
77,350
144 Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 470,380 77,350
Museer.
Nationalmuseet.
15. Bestämt anslag .................................. ........ 82,545
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
16. att dels medgiva, att det på ordinarie stat
för nationalmuseum under rubriken B) Omkostnads
stat,
upptagna reservationsanslaget å........................... 15,000
till konstsamlingarnas ökande må anvåndas uteslutande
till inköp av målningar och skulpturer och således
med oförändrat belopp benämnas »till målnings- och
skulptursamlingarnas ökande»;
dels ock å nämnda stat under rubriken B) Oin
kostnadsstat,
uppföra ett reservationsanslag å............ 7,500
till haudtecknings- och gravyrsamlingarnas ökande.
Nationalmuseet:
17. Reservationsanslag:
Konstslöjdsamlingens ökande........................ 4,000
Samlingarnas vård och underhåll................ 4,000
Boksamlingen ................................................ 1,000
Inlösen av levande svenska konstnärers
arbeten ........................................................ 15,000
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
18. att till konservering av handtecknings- och
gravyrssamlingar inom nationalmuseum bevilja ett
anslag av 25,000 kronor samt därav anvisa på extra
stat för år 1919 såsom reservationsanslag ett belopp av — 5,000
19. att till beredande av ökad ersättning för
bestridande av sekreterargöromål vid nationalmuseet
bevilja på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst........................................................................-........
20. att till förstärkande av det på national
museets
stat uppförda anslaget till vikariatsersättningar,
arvoden åt extra tjänstemän och extra vaktmästare,
gott^örelse åt skrivbiträde samt gratifikationer
bevilja på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst .....................—.....................
Transport 599,425 85,850
Kungl. Majits nåd. prop. nr 1, om statsverket .1916.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 599,425
145
Extra
anslag
kronor.
85,850
21. att till reparation av nationalinuseibygg
nadens
fasader utöver förut beviljat anslag å 150,000
kronor anvisa på, extra stat för år 1919 såsom reservationsanslag
ett ytterligare belopp av....................
22. att till inredning av bibliotek i national
inuseibyggnaden
anvisa på extra stat för år 1919 ett
reservationsanslag av........................................................
23. att anvisa på extra stat för år 1919 ett
reservationsanslag av........................................................
till försäkring och transport av konstföremål, som äro
eller varda deponerade i nationalmuseet.
Livrustkammaren.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
24. att anvisa på extra stat för år 1919 såsom
särskilda förslagsanslag, högst nedan angivna belopp:
dels för tillsyn, underhåll och vård av livrustkammarens
samlingar.....................................................
dels till iståndsättande av vissa föremål i nämnda
samlingar.........................................................................
dels ock enligt de närmare föreskrifter, som må
av Kungl. Maj:t meddelas, till arvoden åt extra biträden
samt vikariatsersättning vid livrustkammaren
Naturhistoriska riksmuseet.
25. Vid bifall till vad under punkten [26.] här
nedan föreslås kommer det ordinarie bestämda anslaget
till naturhistoriska riksmuseet, nu 172,470 kro
-
nor, att ökas med 250 kronor till............................... 172,720
Museet:
26. Reservationsanslag ........................................ 44,800
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
27. att till beredande för år 1919 av ett personligt
arvodestillägg åt assistenten vid naturhistoriska
riksmuseets botaniska avdelning G. A. H. Dahlstedt bevilja
på extra stat för samma år ett förslagsanslag, högst
Transport 816,945
Bih. till riksd. prof. 1918. 1 samt. 1 avd.
[20.]
80,000
[21.]
17,672
[22.]
2,500
[23.]
6,200
1,700
3,000
[24.]
500
197,422
19
146
Kungl. Maj:ts nåd. pi-op. nr 1, om statsverket 1916''.
Ordinarie
anslag
kronor.
T ransport 816,945
28. att till arvode åt en nattvakt vid naturhistoriska
riksmuseets etnografiska avdelning anvisa
på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag, högst
29. att dels öka det i staten för naturhistoriska
riksmuseet, 1) Avdelningarna vid Frescati,
under rubriken A) Avlöningsstat, ingående anslaget
till bestridande av kostnaden för tjänstedräkter åt
vaktmästare från dess nuvarande belopp, 200 kronor,
med 250 kronor till 450 kronor,
dels ock av nu ifrågavarande anledning höja det
ordinarie bestämda anslaget till museet med ett belopp
av 250 kronor;
30. att mom. d) av de genom kungörelse den
14 september 1914 fastställda villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de i staten för ordinarie
befattningshavare vid naturhistoriska riksmuseet angivna
avlöningsförmånerna må erhålla följande ändrade
lydelse: »d) att konservator ej må åtaga sig
konservatorsarbeten åt enskilda, så framt ej tillstånd
därtill lämnats av intendenten för vertebratavdelningen
efter prövning i varje särskilt fall, att dylikt
arbete ej inverkar hinderligt för tjänstgöringen vid
museet».
Nordiska museet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
31. att till nordiska museet anvisa på extra
stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst.................. —
att, under villkor att en ledamot i museets nämnd är av
Kungl. Maj:t förordnad ävensom på de övriga villkor,
Kungl. Maj:t föreskriver, utgå till nämnden för att enligt
dess bestämmande användas till museets ändamål.
Kulturhistoriska museet i Lund.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
32. att till kulturhistoriska museet i Lund anvisa
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst —
Transport 816,945
Extra
anslag
kronor.
197,422
1,500
120,000
15,0,00
333,922
147
Kungl. Maf.ts nåd. prof. nr J, om utätavwket 10/ti.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 816,945 333,922
att under de villkor, Kungl. Maj:t kan finna skäl
föreskriva, utgå till styrelsen för kulturhistoriska
föreningen för södra Sverige för att användas för
museets förvaltningskostnader och i främsta rummet
till avlöning åt två vetenskapligt och fackmåssigt
utbildade biträden vid museet.
Musikhistoriska museet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
33. att till musikhistoriska museet anvisa på [30.]
extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst.......... — 3,000
att på de villkor och under de förbehåll, Kungl. Maj:t
kan finna skäl föreskriva, utgå till museets styrelse
för museets ändamål.
Svenska skolmuseet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
34. att till svenska skolmuseet anvisa på extra [31.]
stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst..................... — 6,000
att på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna gott bestämma,
utgå till centralstyrelsen för Sveriges allmänna folks
kollärarförening för museets ändamål.
C. Kyrkliga ändamål.
Kleresistaten.
1. Kleresistaten, förslagsanslag........................... 90,000
2. Lappmarks ecklesiastikverk, kyrkliga ändamål,
förslagsanslag......................................................... 4,000
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
3. att höja det å ordinarie stat uppförda för- ''[32.]
slagsanslaget till ersättning för prästerskapets tionde
från dess nuvarande belopp, 1,720,000 kronor, med
664,500 kronor till......................................................... 2,384,500 ____
Transport 3,295,445
342,922
14N Kungl. Ma,j:U nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 3,295,445
4. Ersättning för vissa prästerskapet tilldelade
statsanslag........................................................................ 304,074
5. Ersättning åt vissa församlingar till följd av
lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet,
förslagsanslag........................ 25,000
6. Pastor vid svenska Gustafsförsamlingen i
Köpenhamn .................................................................... 6,000
Vidare föreslår Kungl. Mnj:t riksdagen
7. att till tre stipendier för utbildande vid universitet
av präster, förtrogna med finska språket,
av förut beviljade medel anvisa på extra stat för år
1919 såsom förslagsanslag ett belopp av .................... —
med rätt för Kungl. Magt att meddela de närmare
bestämmelser, som må erfordras rörande de sålunda
anvisade medlens användande;
8. att medgiva, att det på extra stat för år
1915 anvisade belopp av 8,000 kronor till resestipendier
åt prästmän må under de villkor och bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva, för
enahanda ändamål användas under år 1919;
9. att till religiös och social verksamhet bland
svenskar i utländska hamnstäder anvisa på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst ........................ —
10. att till avlöning åt pastorn vid svenska
Victöriaförsamlingen i Berlin anvisa på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst............................ -—
11. att till bestridande av kostnaderna för utredning
rörande ecklesiastika boställen bevilja på extra
stat för år 1919 ett förslagsanslag av ........................ —-
Domkapitlens expeditioner.
12. Domkapitlens expeditioner ........................ 91,350
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
13. att till förstärkande av det ordinarie anslaget
till domkapitlens expeditioner bevilja på extra
stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst.................... —
Extra
anslag
kronor.
342,922
2,250
34,500
6,000
10,000
13,490
Transport 3,721,869
409,162
Kungi. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket HUS. 149
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor
Transport 3,721,869 409,162
14. att dels medgiva, att tillfällig löneförbätt- [39.]
ring under år 1919 må enligt nedan angivna grunder
utgå till notarier och amanuenser vid de ecklesiastika
konsistorierna, med rätt för Kungl. Maj:t
att utfärda de närmare föreskrifter, som för tillämpning
av dessa grunder må befinnas erforderliga:
1) Den tillfälliga löneförbättringen utgår med
följande belopp för hela året räknat:
a) till notarie, som i begynnelseavlöning enligt
stat åtnjuter 4,500 kronor, med 500 kronor; till notarie,
som i begynnelseavlöning enligt stat åtnjuter
3,800 kronor, med 600 kronor; samt till notarie, som
i begynnelseavlöning enligt stat åtnjuter 3,000 kronor
eller 2,000 kronor, med 700 kronor; dock att
den tillfälliga löneförbättringen icke må utgå med
högre belopp än att densamma jämte den inkomst,
vederbörande på grund av gällande lönereglering åtnjuter
av sportler, uppgår till sammanlagt högst
1,000 kronor;
b) till amanuens med 300 kronor, dock med
undantag för dels den vid domkapitlet i Lund anställde,
dels ock amanuensen vid domkapitlet i Uppsala,
därest det till honom utgående arvodet, 1,800
kronor, för år 1919 höjes till 3,000 kronor.
2) Den tillfälliga löneförbättringen utgår till befattningshavare
i samma ordning som lönen vid tjänsten
eller, där avlöningen vid tjänsten utgår i form
av arvode, i samma ordning som detta;
dels ock för bestridande av kostnaderna för omförmälda
tillfälliga löneförbättring på extra stat för
år 1919 anvisa ett förslagsanslag av............................ — 9,000
Kyrkors underhåll m. ni.
15. Kyrkors underhåll:
Bestämt anslag................... kronor 1,028
Transport kronor 1,028 3,721,869
418,162
150
Kungl. Maja» nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport kronor 1,028 3,721,869 418,162
Förslagsanslag:
Ersättningar.........................169,400 170,428
16. Svenska kyrkan i Paris................................ 4,119
D. Akademier in. m
1. Svenska akademien ___________________—.....—....... 8,250
T etenskapsakademien.
2. Diverse akademiens behov, räntegottgörelse
in. m......................................................................... 14,460
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
3. att anvisa på extra stat för år 1919 dels till in
lösen
av fullständiga exemplar och enstaka delar av en
internationell, fortlöpande katalog över naturvetenskaplig
litteratur ett reservationsanslag av........................ — 2,000
dels ock till upprätthållande under samma år av
den för ifrågavarande katalogarbete anordnade regionalbyrån
för Sverige ett förslagsanslag, högst....... — 1,600
4. dels medgiva, att till bestridande av den under
år 1919 på Sverige belöpande andelen i kostnaderna
för den internationella jordmätningen må användas å
motsvarande anslag för år 1916 uppkommen behållning
till belopp av 380 kronor 80 öre,
dels ock för samma ändamål anvisa på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst............................ — 1,044
5. att av det till bestridande av den för åren
1914—1920 på Sverige belöpande andelen i kostnaderna
för den internationella föreningen för tidssignalering
m. m. beviljade anslaget av 4,<>60 kronor
anvisa på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag
ett belopp av högst........................................................ —■ '' ______470
Transport 3,919,126 423,276
löt
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
an»lag
kronor.
Transport 3,919,126
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.
6. Akademien:
Bestämt anslag....................... kronor 90,900
Reservationsanslag ..................._»__ 1,000 91,900
Kung]. Maj:t föreslår riksdagen
7. att för fortsatt undersökning av en påbyggnad
vid Alvastra anvisa på extra stat för år 1919
ett reservationsanslag av................................................ —
8. att, i avbidan på proposition angående för
stärkande
av de på vitterhetsakademiens stat uppförda
anslagen till rese- och transportkostnader, fornlämningars
vård, lyshållning m. m. samt till undersökning
och beskrivning av fäderneslandets fornlämningar
m. m., beräkna för sådant ändamål på extra
stat för år 1919 ett förslagsanslag av högst ............
Akademien för de fria konsterna.
9. Akademien:
v
Bestämt anslag.................. kronor 68,850
Reservationsanslag ................ » 33,100 101,950
Musikaliska akademien.
10. Akademien:
Bestämt anslag ...................... kronor 78,635
Reservationsanslag ................ » 15,000 93,635
Entra
anslag
kronor.
423,276
[43
2,000
[44
15,000
E. Universiteten, den medicinska undervisningen
m. in.
Universitetskanslersexpeditionen.
1. Expeditionen:
Bestämt anslag....................... kronor 8,200
Förslagsanslag, högst............. » 1,350 9,550
Transport 4,216,161
440,276
152
Kungl. Maj:ts nåd. pr ap. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor kronor,
Transport 4,216,161 440,276
Uppsala universitet.
2. Vid bifall till vad under punkterna [47.],
[64.], [69.], [71.], [73.] och [74.] här nedan föreslås
kommer det ordinarie anslaget till Uppsala universitet,
universitetsstaten, nu 865,842 kronor, att ökas
med 16,650 kronor till ................................................ 882,492
3. Akademiska sjukhuset, förslagsanslag............ 10,000
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
4. att till arvode åt en lärare i symbolik vid
universitetet i Uppsala med den undervisnings- och
examinationsskyldighet, som i vederbörlig ordning
bestämmes, anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst............................................................ — 1,500
5. att till materiell m. m. för det praktiskteologiska
övningsinstitutet vid universitetet i Uppsala
bevilja på extra stat för år 1919 ett reservationsanslHg av — 300
6. att höja det för notarien hos teologiska
fakulteten vid universitetet i Uppsala på ordinarie stat
för universitetet uppförda arvodet från dess nuvarande
belopp, 200 kronor, till 400 kronor och förty
öka det ordinarie anslaget till universitetet i Uppsala,
universitetsstaten, med ett belopp av 200 kronor;
7. att till anordnande vid institutionen för me-,
dicinsk och fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala
av den i stadgan för medicinska examina föreskrivna
undervisningskursen i allmän kemi bevilja
på extra stat för år 1919
dels till arvode åt en lärare vid kursen ett förslagsanslag,
högst 2,500 kronor,
dels och till höjning av institutionens anslag till
materiell m. m. ett reservationsanslag av 1,000 kronor,
eller tillhopa............................................................ — 3,500
8. att till materiell m. m. för hygieniska institutionen
vid universitetet i Uppsala anvisa på
extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av.........— 5,000
Transport 5,108,653
450,576
Kanyl. Maj:ta nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918. 158
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 5,108,653 450,576
9. att till arvode åt en extra ordinarie ama- [50.]
nuens vid Uppsala universitets anatomiska institution,
att utgå enligt de närmare bestämmelser, som av
Kungl. Maj:t meddelas, anvisa på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst........................................ — 600
10. att till höjning av materiellanslaget för ana- [51.]
tomiska institutionen vid universitetet i Uppsala anvisa
på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av — 2,000
11. att till arvode åt biträdande lärare i me- [52.]
dicin vid universitetet i Uppsala anvisa på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst........................... — 3,000
med villkor att, därest vederbörande lärare är innehavare
av fast docentstipendium, arvodet skall
minskas, så att detsamma jämte stipendiet ej överstiger
6,000 kronor;
12. att till förstärkande av lärarkrafterna i ki- [53.]
rurgi vid universitetet i Uppsala anvisa på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst........................... — 2,000
13. att till arvode åt en - biträdande lärare i [54.]
öron-, näs- och halssjukdomar vid universitetet i
Uppsala med den undervisningsskyldighet, som av
Knngl. Maj:t bestämmes, anvisa på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst....................................... — 3,000
med villkor att, därest vederbörande lärare är innehavare
av fast docentstipendium, avlöningen skall
minskas, så att densamma jämte stipendiet ej överstiger
6,000 kronor;
14. att på extra stat för år 1919 såsom bidrag [55.]
till arvode åt en assistent å akademiska sjukhusets i
Uppsala röntgenavdelning med den tjänstgöring, som
av Kungl. Maj:t bestämmes, anvisa ett förslagsanslag,
högst................................................................................. — 1,500
under villkor att för ifrågavarande assistents avlöning
ett lika stort belopp för samma år utgår från akademiska
sjukhusets stat;
15. att av det år 1913 beviljade anslaget till____[56.]
Transport 5,108,653 462,676
Bik. till riksd. prof. 1918. t samt. 1 avd.
154 Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 5,108,653 462,676
anställande vid universitetet i Uppsala av lektorer i
tyska, franska och engelska språken anvisa på extra
stat för år 1919 såsom förslagsanslag ett belopp av högst — 9,000
[57.] 16. att till ai’Vode åt infött lärarbiträde vid
praktiska språkövningar i ryska inom seminariet för
slaviska språk vid universitetet i Uppsala anvisa på
extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst........ — 500
[58.] 17. att till upprätthållande av verksamheten å
psykologiska laboratoriet vid universitetet i Uppsala
anvisa på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av ............................. — 1,000
[59.] 18. att såsom bidrag till uppehållande av
verksamheten å pedagogiska seminariet vid universitetet
i Uppsala och den därmed förbundna övningsskolan
anvisa på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av ................................................................ — 7,000
[60.] 19. att till statistiska seminariet vid universi
tetet
i Uppsala anvisa på extra stat för år 1919 ett
reservationsanslag av.................................................. — 750
därav 250 kronor till anskaffande av jmdervisningsmateriell;
[61.
] 20. att till uppehållande av övningarna å insti
tutionen
för allmän och analytisk kemi vid universitetet
i Uppsala anvisa på extra stat för år 1919
ett förslagsanslag, högst..................,............................... — 1,500
[62.] 21. att till avlöning åt en assistent vid me
teorologiska
observatoriet i Uppsala samt till bestridande
av löpande utgifter för de vid observatoriet
anordnade seismologiska undersökningarna bevilja på
extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst......... — 2,000
[63.] 22. att till arvode åt en för biträde vid arbetet
med den internationella solarforskningen anställd
assistent vid den fysiska institutionen vid universitetet
i Uppsala bevilja ett anslag av 7,500 kronor
samt därav anvisa på extra stat för år 1919 såsom
förslagsanslag, högst, ett belopp av.............— 1,500
Transport 5,108,653 485,926
Kungl. MajU» nåd. grop. nr 1, om statsverket IU18. 155
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 5,108,653 185,926
23. att dels höja den i utgiftsstaten för Uppsala [64.j
universitet, avdelningen A) Avlöningar in. in., c)
Tjänsteman och betjänte vid universitetets samlingar
och inrättningar in. m., under titeln Botaniska institutionen,
Botaniska museet, upptagna avlöningen fölen
konservator från dess nuvarande belopp, 2,250
kronor, till 3,700 kronor, därav 2,200 kronor lön och
1,500 kronor tjänstgöringspenningar;
dels höja den i samma stat under titeln Zoologiska
institutionen, Zoologiska museet, uppförda avlöningen
för en konservator från dess nuvarande belopp, 2,500
kronor, till 3,700 kronor, därav 2,200 kronor lön
''och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar;
dels medgiva, att en var av bemälda konservatorer
må, i stället för vad i detta avseende för närvarande
är fastställt, äga rätt till tre ålderstillägg till lönen,
vart och ett å 500 kronor, att utgå efter respektive
5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring;
dels förordna, att för åtnjutande av nämnda avlöningsförmåner
ifrågavarande befattningshavare skola i
tillämpliga delar vara underkastade enahanda villkor
och bestämmelser som de, vilka genom nådiga kungörelsen
den 13 juni 1908 äro fastställda för åtnjutande
av de för vissa befattningshavare vid rikets universitet
och karolinska institutet från och med år 1909
gällande nya avlöningsförmåner;
dels av nu ifrågavarande anledning höja det ordinarie
anslaget till Uppsala universitet, universitetsstaten,
med 2,650 kronor;
dels ock medgiva, att ovanberörda ålderstillägg må
utgå av det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda
förslagsanslaget: ålderstillägg;
24. att till bestridande av driftkostnader vid [65.]
den universitetet i Uppsala tillhöriga Klubbans biologiska
station anvisa på extra stat för år 1919 ett
reservationsanslag av.....................................^................ — 2,200
Transport 5,108,653
488,126
156
KungI. Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 5,108,653
[66.] 25. att till anordnande vid universitetet i Upp
sala
av undervisning i bokföring enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott meddela, anvisa
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst . —
[67.] 26. att till bokbinderiarbeten vid universitets
biblioteket
i Uppsala bevilja på extra stat för år
1919 ett reservationsanslag av .................................... —
[68.] 27. att till Uppsala universitets bibliotek anvisa
på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av —
[69.] 28. att höja det i utgiftsstaten för universi
tetet
i Uppsala, avdelningen A) Avlöningar in. in.,
c) Tjänstemän och betjänte vid universitetets samlingar
m. m., under titeln Biblioteket, uppförda anslaget
till arvoden, flitpenningar åt extra biträden,
l-enskrivning, eftermiddagstjänst m. m. från dess nuvarande
belopp, 18,800 kronor, till 19,300 kronor
eller med 500 kronor ävensom i anledning därav
höja det ordinarie anslaget till Uppsala universitet,
universitetsstaten, med sistnämnda belopp;
[70.] 29. att till utgivande av Uppsala universitets
årsskrift bevilja på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av ................................................................ —
[71.] 30. att höja det i utgiftsstaten för universitetet i
Uppsala under avdelningen A) Avlöningar m. in., c)
Tjänstemän och betjänte vid universitetets samlingar
och inrättningar m. m., undertiteln Musikaliska kapellet,
uppförda arvodet till en vaktmästare från nuvarande
400 kronor med 300 kronor till 700 kronor samt förty
öka det ordinarie anslaget till nämnda universitet,
universitetsstaten, med ett belopp av 300 kronor;
[72.] 31. att dels medgiva, att gymnastikläraren och
biträdande gymnastikläraren vid universitetet i Uppsala
må för år 1919 komma i åtnjutande av tillfällig
löneförbättring med följande belopp:
gymnastikläraren 910 kronor, därav 410 kronor
lön och 500 kronor tjänstgöringspenningar, samt
Transport 5,108,653
Extra
anslag
kronor.
488,126
600
1,500
10,000
5,000
505,226
Kungl. Afaj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 5,108,658
biträdande gymnastikläraren 250 kronor arvode,
dels till bestridande av berörda avlöningsförbättringar
anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst................................................................... —
dels ock beträffande gymnastikläraren föreskriva
såsom villkor för åtnjutandet av ifrågavarande avlöningsförbättring,
att han icke må med sin tjänst förena
annan tjänstebefattning, allmän eller enskild, så framt
ej kanslern för rikets universitet, uppå därom gjord
framställning och efter prövning, att tjänstebefattningen
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen
vid universitetet, finner befattningen kunna
få tills vidare mottagas och bibehållas;
32. att dels i utgiftsstaten för universitetet i Uppsala,
avdelningen A) Avlöningar rn. m., c) Tjänstemän
och betjänte vid universitetets samlingar och
inrättningar in. in., under titeln Drätselverket, uppföra
ett biträde åt fogden med arvode av 3,000 kronor;
dels ock för ändamålet höja det ordinarie anslaget
till nämnda universitet, universitetsstaten, med
ett belopp av 3,000 kronor;
33. att, i avbidan på proposition om lönereglering
för skogvaktarna vid universitetet i Uppsala, för
detta ändamål beräkna en höjning av ordinarie anslaget
till universitetet i Uppsala, universitetsstaten,
med 10,000 kronor;
Lunds universitet.
34. Vid bifall till vad under punkterna [90.],
[93.], [98.] och [99.] här nedan föreslås kommer det
ordinarie anslaget till Lunds universitet, universitetsstaten,
nu 734,866 kronor, att ökas med 12,000
kronor till........................................................................ 746,866
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
85. att till arvode åt en lärare i symbolik vid
universitetet i Lund med den undervisnings- och exa-_
Transport 5,855,519
läs
Kungl. May.ts nåd.prof. nr 1, om statsverket 1018.
[76.]
[77.]
[79.]
Ordinarie
anslag;
kronor.
Transport 5,855,519
rainationsskyldighet, som i vederbörlig ordning bestämmes,
anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst ..........................................................
36. att till arvode åt ledaren av den civilrättsliga
delen av den propedeutiska undervisningskursen
inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund
bevilja på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst —
37. att dels av det såsom bidrag till täckande
av kostnaderna för uppförande vid Malmöhus läns
sjukvårdsinrättningar i Lund av nya byggnader för de
medicinska och obstetrisk-gynekologiska avdelningarna
m. m. av 1914 års senare riksdag beviljade anslaget
å högst 812,000 kronor anvisa på extra stat för år
1919 såsom reservationsanslag återstoden................... —
dels ock av det såsom bidrag till täckande av
kostnaderna för uppförande vid samma sjukvårdsinrättningar
av nybyggnad för röntgenavdelning och
polikliniker m. m. av 1916 års riksdag beviljade anslaget
å högst 296,000 kronor anvisa på extra stat
för år 1919 såsom reservationsanslag återstoden........
38. att till täckande av kostnaderna för uppförande,
i huvudsaklig överensstämmelse med upprättade ritningar
och kostnadsförslag, av en nybyggnad för medicinskt-kemisba
och farmakologiska institutionerna
vid universitetet i Lund bevilja ett anslag av 687,020
kronor samt härav på extra stat för år 1919 såsom
reservationsanslag anvisa ett belopp av ....................
39. att till anordnande av den i stadgan angående
medicinska examina föreskrivna undervisningskursen
i allmän kemi vid universitetet i Lund
bevilja på extra stat för år 1919
dels till avlöning åt en lärare vid kursen ett
förslagsanslag, högst 2,500 kronor,
dels ock till materiell för densamma ett reservationsanslag
å 500 kronor,
eller tillhopa............................................................. —
Transport 5,855,519
Extra
anslag
kronor.
506,386
1,500
750
167,000
146,000
200,000
3,000
1,024,636
Kungl. Majtis nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
159
Transport
Ordinarie
anslag
kronor.
5,855,519
Extra
anslag
1< ronor.
1,024,63(1
40. att till anordnande av kostnadsfri prope
deutisk
undervisning i allmän kirurgi vid universitetet
i Lund bevilja på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst................................................................
41. att till arvode åt biträdande lärare i medicin
vid universitetet i Lund anvisa på extra stat för
år 1919 ett förslagsanslag, högst................................. —
med villkor att, därest vederbörande lärare är innehavare
av fast docentstipendium, arvodet skall minskas, så att
detsamma jämte stipendiet ej överstiger 6,000 kronor;
42. att såsom bidrag till arvode åt en föreståndare
för det vid universitetets i Lund kliniker å
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i nämnda stad
inrättade röntgen laboratoriet och en därstädes likaledes
anordnad radiologisk sjukavdelning med den undervisningsskyldighet
och övriga tjänstgöring, som av
Kungl. Maj:t bestämmes, anvisa på extra stat för
år 1919 ett förslagsanslag, högst ................................ —
under villkor att Malmöhus läns landsting för samma
år med lika stort belopp bidrager till föreståndarens
avlöning och med föreskrift tillika, att med nämnda
arvode icke må förenas docentstipendium;
43. att såsom bidrag till arvode åt en föreståndare
för Lunds universitets till Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund förlagda klinik och poliklinik
för öron-, näs- och halssjukdomar med den undervisningsskyldighet
och övriga tjänstgöring, som av
Kungl. Maj:t bestämmes, anvisa på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst .................................... —
under villkor att Malmöhus läns landsting för samma
är med lika stort belopp bidrager till föreståndarens
avlöning och med föreskrift tillika att med nämnda
arvode ej må förenas docentstipendium;
44. att till arvode åt en biträdande lärare i
fysikalisk diagnostik vid universitetet i Lund anvisa
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst
Transport 5,855,519
[BO.]
2,500
[81.]
3,000
[82.]
2,500
[83.]
2,000
[84.]
2,000
1,036,636
160
Kung!. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 5,855,519 1,036,636
[85.] 45. att till materiell för pediatriska klinikens
vid universitetet i Lund laboratorium anvisa på
extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av........ — 500
[86.] 46. att till arvode åt en biträdande lärare vid
universitetets i Lund patologisk-anatomiska institution
anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst — 3,000
[87.] 47. att såsom bidrag till arvode åt en förestån
dare
för universitetets i Lund ortopediska poliklinik
å Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i nämnda stad
med den undervisningsskyldighet, som av Kungl.
Maj:t bestämmes, anvisa på extra stat för år 1919
ett förslagsanslag, högst................................................ — 1,500
under förutsättning att Malmöhus läns landsting bidrager
till avlöningen åt föreståndaren med minst
lika stort belopp samt att fullt lämplig person för
undervisningens meddelande finnes att tillgå;
[88.] 48. att av det år 1913 beviljade anslaget till
anställande vid universitetet i Lund av lektorer i tyska,
franska och engelska språken anvisa på extra stat för
år 1919 såsom förslagsanslag, högst, återstående beloppet
................................................................................. — 9,000
[89.] 49. att till uppehållande vid universitetet i
Lund av undervisning i slaviska språk, företrädesvis
ryska, bevilja på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst.................................................................... — 2,500
[90.] 50. att, med uteslutande ur utgift sstaten för uni
versitetet
i Lund av den under avdelningen A) Avlöningar
m. m., a) Professorer m. fl., undertiteln Filosofiska
fakulteten, humanistiska sektionen, uppförda professuren
i estetik samt litteratur- och konsthistoria,
därsammastädes uppföra dels en professur i litteraturhistoria
med poetik och dels en professur i konsthistoria
med konstteori, av vilka den ena skall efter
Kungl. Maj:ts bestämmande övertagas av nuvarande
professorn i estetik samt litteratur- och konsthistoria,
båda de nya professurerna med enahanda avlö
Transport
5,855,519 1,053,136
Kungl. Afaj:ts nåd. prop. nr 1, vin statsverket 1U18. 161
Ordinarie Extra
hiihIhk auHlag
kronor. kronor.
Transport 5,855,519 1,053,136
ningsförmåner, som tillkomma universitetsprofossorer
i allmänhet, och med skyldighet för tjänsternas innehavare
att vara underkastade de för dessa förmåners
åtnjutande fastställda villkoren och bestämmelserna,
ävensom att för ändamålet höja det ordinarie
anslaget till universitet i Lund, universitetsstaten,
med ett belopp av 7,500 kronor;
51. att till uppehållande av verksamheten å det [91.]
psykologiska laboratoriet vid universitetet i Lund anvisa
på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av — 750
52. att till avlönande av eu föreståndare för [92.]
universitetets i Lund historiska museum samt mynt
och
medaljkabinett med den tjänstgöringsskyldighet,
som av Kungl. Maj:t bestämmes, bevilja på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst........................... — 4,000
med villkor att, därest vederbörande föreståndare är
innehavare av docentstipendium, föreståndarens avlöning
skall minskas, så att densamma jämte stipendiet
ej Överstiger 6,000 kronor;
53. att dels — med föreskrift att de i utgifts- [93.]
staten för universitetet i Lund, avdelningen A) Avlöningar
in. m., under rubriken c) Tjänstemän och
betjänte vid universitetets samlingar och inrättningar
m. m., upptagna titlarna: Historiska museet, Myntoch
medaljkabinettet, skola sammanföras under beteckningen:
Historiska museet samt mynt- och medaljkabinettet
— under denna titel uppföra ej mindre
den vid nämnda samlingar nu fästa amanuensen än
även en vaktmästare med enahanda avlöningsförmåner,
som tillkomma s. k. justitutionsvaktmästare i allmänhet
vid universitetet i Lund, och med skyldighet
att vara underkastad de för dessa förmåners åtnjutande
fastställda villkoren och bestämmelserna;
dels för beredande av avlöning åt bemälde vaktmästare
höja det ordinarie anslaget till universitetet i
Lund, universitetsstaten, med ett belopp av 1.050 kronor;
Transport 5,855,519 1,057,886
21
Biht till riksd. prat. 1918, 1 satnl. 1 avd.
162
Kwigl. Majd» nåd. prof. nr 7, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 5,855,519 1,057,886
dels ock medgiva, att de ifrågavarande befattningshavare
tillkommande ålderstillägg må utgå av
det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda
förslagsanslaget: åldersti 1 lägg;
[94.] 54. att till höjning av materiellanslaget för
historiska museet vid universitetet i Lund anvisa på
extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av........ — 5,500
[95.] 55. att till arvode åt en amanuens vid universi
tetets
i Lund konstsamlingar bevilja på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst.......................... — 5Ö0
[96.] 56. att till bekostande av mekaniska arbeten
vid universitetets i Lund fysiska institution anvisa på
extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av........ — 1,500
[97.] 57. att till höjning av mat.eriellanslaget‘ för
geologisk-mineralogiska institutionen vid universitetet
i Lund anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst.................................................................... — 1,000
[98.] 58. att dels för uppförande i utgiftsstaten för
universitetet i Lund, avdelningen A) Avlöningar in. in.,
c) Tjänstemän och betjänte vid universitetets samlingar
och inrättningar ni. m., under titeln Geografiska
institutionen, av en amanuensbefattning
med arvode av 800 kronor höja det ordinarie anslaget
till Lunds universitet, universitetsstaten, med
800 kronor;
dels för beredande av medel för uppförande i utgiftsstaten
för universitetet i Lund, avdelningen B)
Till materiell m. m., av anslag till geografiska institutionen
höja det ordinarie anslaget till nämnda
universitet, universitetsstaten, med ett belopp av
1,450 kronor;
dels ock till materiell m. m. för geografiska institutionen
vid universitetet i Lund anvisa på extra
stat för år 1919 ett reservationsanslag av.................. — 2,500
[99.] 59. att dels höja den i utgift sstaten för universitetet
i Lund under avdelningen A) Avlöningar_
Transport 5,855,519 1,068,886
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om x lots v er ket 1918. 163
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 5,855,519 1,068,886
rn. m., c) Tjänstemän och betjänte vid universitetets
samlingar och inrättningar m. in., under titeln Zoologiska
institutionen, upptagna avlöningen för en
konservator frän dess nuvarande belopp, 2,500 kronor,
till 3,700 kronor, därav 2,200 kronor lön och
1,500 kronor tjänstgöringspenningar;
dels medgiva, att bemälde konservator må, i
stället för vad i detta avseende för närvarande är
fastställt, äga rätt till tre ålderstillägg till lönen, vart
och ett å 500 kronor, att utgå efter respektive 5,
10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring;
dels förordna, att för åtnjutande av nämnda avlöningsförmåner
ifrågavarande befattningshavare skall
i tillämpliga delar vara underkastad enahanda villkor
och bestämmelser som de, vilka genom nådig kungörelse
den 13 juni 1908 äro fastställda för åtnjutande
av de för vissa befattningshavare vid rikets
universitet och karolinska institutet från och med år
1909 gällande nya avlöningsförmåner;
dels av nu ifrågavarande anledning höja det ordinarie
anslaget till Lunds universitet, universitetsstaten,
med 1,200 kronor;
dels ock medgiva, att ovanberörda ålderstillägg
må utgå av det under riksstatens åttonde huvudtitel
uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg;
60. att dels för anordnande under sommarmå- [100.]
naderna av kurser i havsbiologi i Öresund eller närgränsande
havsområden, dels ock för företagande med
studerande vid universitetet i Lund av havsbiologiska
exkursioner under pågående terminer anvisa på extra
stat för år 1919 ett reservationsanslag av .................. — 1,675
61. att till anordnande vid universitetet i Lund [101.]
av undervisning i bokföring enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna gott meddela, anvisa
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst ................................................................................ — 300
62. att till materiell m. m. för universitets- [102.]
Transport 5,855,519 1,070,861
164
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1018.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 5,855,519
biblioteket i Lund anvisa på extra stat för år 1919
ett reservationsanslag av................................................ —
[103.] 63. att till utgivande av Lunds universitets
årsskrift bevilja på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av.................................................................. —
[104.] 64. att medgiva, att det med ritmästai befatt
ningen
vid universitetet i Lund förenade arvode av
1,000 kronor må från och med höstterminen 1918
till 1921 års slut disponeras i enlighet med av departementschefen
i statsrådsprotokollet angivet förslag;
[105.] 65. att till materiell för inrättningen för gym
nastik
och fäktkonst vid universitetet i Lund bevilja
på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av.... — 500
[106.] 66. att till hyra för idrottsplats samt till inköp
och underhåll av idrottsmateriell in. m. för universitetet
i Lund anvisa på extra stat för år 1919 ett
reservationsanslag av...................................................... — 900
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
67 a. Vid bifall till vad under punkterna
[109.], [111.], [113.], [114.] och [116.] här nedan
föreslås kommer det ordinarie bestämda anslaget till
karolinska mediko-kirurgiska institutet, nu 261,985
kronor, att ökas med 11,100 kronor till..................... 273,085
67 b. Vid bifall till vad under punkten [115.]
här nedan föreslås komma karolinska inediko-kirugiska
institutets olika ordinarie reservationsanslag, nu 61,800
kronor, att uppgå till ett sammanlagt belopp av........ 62,300
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[107.] 68. att på extra stat för år 1919 anvisa ett
förslagsanslag, högst 1,500 kronor, att användas
dels till arvode åt ett skrivbiträde åt rektor vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet med högst......'' —_800
Transport 6,190,904 1,088,061
Extra
anslag
kronor.
1,070,861
10,000
5,000
165
Kungl. Maj:t» nåd. prop. ur 1, om »tatsverket 1018.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 6,190,904
dela ock till gottgörelse åt ett biträde vid institutets
bibliotek, utöver derför redan från anslaget till
biblioteket utgående belopp, med högst ...................... —
69. att för karolinska mediko-kirurgiska institutet
på extra stat för år 1919 bevilja
dels till arvode åt ett lärarbiträde vid den förberedande
kursen i allmän kemi ett förslagsanslag,
högst 2,500 kronor,
dels ock till materiell vid kemiska institutionen
ett reservationsanslag av 1,500 kronor,
tillhopa...................................................................... —
70. att dels, med uteslutande ur ordinarie staten
för karolinska mediko-kirurgiska institutet av extra
ordinarie professuren i kemi och farmaci, å nämnda
stat uppföra en laboratorsbefattning i kemi och farmaci
med en avlöning av 5,600 kronor, därav 3,600
kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte rätt till två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor,
efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring och med
skyldighet för befattningens innehavare att vara underkastad
enahanda villkor och bestämmelser för åtnjutande
av avlöningsförmåner som de, vilka genom
kungörelse den 13 juni 1908 stadgats beträffande
närmast motsvarande befattningshavare vid rikets
universitet och karolinska institutet;
dels med anledning härav höja det ordinarie
bestämda anslaget till karolinska institutet med ett
belopp av 1,100 kronor;
dels ock medgiva, att de laboratorn tillkommande
ålderstillägg må utgå av det under riksstatens åttonde
huvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg;
71. att för karolinska mediko-kirurgiska institutet
anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 6,600 kronor, att utgå
dels till arvode åt biträdande lärare i medicin
med högst........................................................................ —
Transport 6,190,904
Extra
anala^
kronor.
1,088,061
700
4,000
3,000
1,095,761
166
Kungl. Maj:ti nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 6,190,904
dels till arvode åt biträdande lärare i kirurgi
med högst........................................................................ —
dels ock till uppehållande av assistenttjänstgöring vid
allmänna barnhuset i Stockholm med högst.................... —
[111.] 72. att dels å ordinarie stat för karolinskamediko
kirurgiska
institutet uppföra ett kvinnligt tekniskt
biträde vid fysiologiska institutionen med en avlöning
av 1,600 kronor, därav 900 kronor lön, 550 kronor
tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg,
och med rätt till två ålderstillägg till lönen, vartdera
å 200 kronor, efter respektive 5 och 10 års
tjänstgöring;
dels föreskriva, att beträffande ifrågavarande biträde
skola lända till efterrättelse de föreskrifter,
som äro eller kunna varda utfärdade angående allmänna
villkor och bestämmelser att gälla för å vissa
domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater uppförda
biträdesbefattningar;
dels för ifrågavarande biträdesbefattnings inrättande
höja det ordinarie bestämda anslaget till
karolinska institutet med 1,600 kronor;
dels ock medgiva, att de biträdet tillkommande
ålderstilläggen må utgå av det under riksstatens
åttonde huvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg;
[112.
] 73. att till vetenskapliga arbeten å ett patolo
giskt-anatomiskt
laboratorium vid Sabbatsbergs sjukhus
anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst....................................................................... —
[113.] 74.'' att dels å ordinarie stat för karolinska
mediko-kirurgiska institutet uppföra en prosektor vid
institutets patologisk-anatomiska institution med en
avlöning av 5,600 kronor, därav 3,600 kronor lön
och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, samt med
rätt till två ålderstillägg å lönen, vartdera å 500
kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring
Transport 6,190,904
Extra
anslag
kronor.
1,095,761
3,000
600
2,400
1,101,761
167
Kungl, MajUs nåd. prof. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 6,190,904 1,101,761
och med skyldighet för befattningens innehavare att
vara underkastad enahanda villkor och bestämmelser
för åtnjutande av avlöningsförmåner som de, vilka
genom nådig kungörelse den 13 juni 1908 äro meddelade
beträffande närmast motsvarande befattningshavare
vid rikets universitet och karolinska institutet;
dels för ändamålet höja det ordinarie bestämda
anslaget till karolinska institutet med 5,600 kronor;
dels ock medgiva, att de prosektorn tillkommande
ålderstilläggen må utgå av det under riksstatens
åttonde huvudtitel uppförda förslagsanslaget:
ålderstillägg;
75. att dels å karolinska mediko-kirurgiska institutets
stat i stället för den nuvarande prosektorsbefattningen
med arvode av 4,000 kronor uppföra en prosektorsbefattning
vid institutets anatomiska institution
med en avlöning av 5,600 kronor, därav 3,600 kronor
lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar,
samt med rätt till två ålderstillägg å lönen, vartdera
å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring
och med skyldighet för befattningens innehavare
att vara underkastad enahanda villkor och
bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner
som de, vilka genom kungörelse den 13 juni 1908
äro meddelade beträffande närmast motsvarande befattningshavare
vid rikets universitet och karolinska
institutet;
dels för genomförande av denna förändring i staten
höja det ordinarie bestämda anslaget till karolinska
institutet med ett belopp av 1,600 kronor;
dels ock medgiva, att de prosektorn tillkommande
ålderstilläggen må utgå av det under riksstatens
åttonde huvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillågg;
76.
att till materiell in. in. för karolinska mediko-kirurgiska
institutets gynekologiska klinik å sera-_
Transport 6,190,904 1,101,761
[114.]
[115.]
168
Kungl. Ma,j:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket IBIS.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 6,190,904
fimerlasarettet, bevilja å ordinarie stat ett reservationsanslag
av 500 kronor;
[116.] 77. att dels å ordinarie stat för karolinska
mediko-kirurgiska institutet uppföra ytterligare ett
kvinnligt tekniskt biträde vid det kliniska laboratoriet
å serafimerlasarettet med en avlöning av 1,200 kronor,
därav 700 kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar
och 150 kronor ortst illägg, och med rätt
till två ålderstillägg till lönen, vartdera å 200 kronor,
efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring;
dels föreskriva, att i institutets stat skall intagas
bestämmelse därom, att därest, ifrågavarande biträde
i sådan egenskap åtnjuter fri bostad och bränsle,
skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej
utgå till henne ävensom å lönen avdragas 100 kronor
årligen;
dels besluta, att beträffande ifrågavarande biträde
skola lända till efterrättelse de föreskrifter, som äro
eller kunna varda utfärdade angående allmänna villkor
och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars,
ämbetsverks och myndigheters stater uppförda
biträdesbefattningar;
dels för omförmälda biträdesbefattnings inrättande
höja det ordinarie bestämda anslaget till karolinska
institutet med 1,200 kronor;
dels och medgiva, att de biträdet tillkommande
ålderstilläggen må utgå av det under riksstatens åttonde
huvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg;
[117.
] 78. att till förstärkning av det å ordinarie stat
för karolinska mediko-kirurgiska institutet uppförda
reservationsanslaget å 2,500 kronor till materiell in.
in. för medicinska kliniken anvisa på extra stat för
år 1919 ett reservationsanslag av................................ —
[118.] 79. att för karolinska mediko-kirurgiska insti
tutet
bevilja på extra stat för är 1919
Extra
anslag
kronor.
1,101,761
3,500
Transport 6,19U,904
1,105,261
Kunr/L May.ta nåd. jrrop. nr 1, om utätavei-ket 1018. 169
Ordinarie! Extra
Himla* Himla*
kronor. kronor.
Transport 6,190,904 1,105,261
dels, till arvode åt en biträdande läkare vid
röntgeninstitutet å serafimerlasarettet med 3,000 kronor
samt arvode åt en amanuens därstädes med 1,500
kronor, ett förslagsanslag, högst 4,500 kronor,
dels och till materiell in. in. för röntgeninstitutet
ett reservationsanslag av 3,000 kronor,
således tillhopa........................................................ — 7,500
80. att till upprätthållande av den karolinska [119.]
mediko-kirurgiska institutet åliggande undervisningen
och sjukvården vid vissa obstetriska och gynekologiska
kliniker under den tid av år 1919, då de ordinarie
lärarna vid institutet icke ombesörja nämnda
undervisning och sjukvård, anvisa på extra stat för
år 1919 ett förslagsanslag, högst.................................... — 1,500
81. att till arvode åt en amanuens vid karo- [120.]
linska mediko-kirurgiska institutets gynekologiska klinik
å Sabbatsbergs sjukhus anvisa på extra stat för
år 1919 ett förslagsanslag, högst.................................. — 2,000
82. att till arvode åt en amanuens vid karolin- [121.]
ska mediko-kirurgiska institutets obstetriska klinik vid
allmänna barnbördshuset anvisa på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst....................................... — 2,000
83. att för karolinska mediko-kirurgiska insti- [122.]
tutet anvisa på extra stat för år 1919 såsom särskilda
förslagsanslag å högst nedan angivna belopp:
till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn.................................... — 2,900
till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm — 4,175
under villkor, vad sistnämnda anslag beträffar, att
Stockholms stad för polikliniken tillskjuter enahanda
belopp för år 1919;
84. att till arvode åt en amanuens vid karo- [123.]
linska mediko-kirurgiska institutets klinik för öron-,
näs- och halssjukdomar å Sabbatsbergs sjukhus anvisa
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst ....... — 2,000
Transport 6,190,904 1,127,336
Bih. till rikåd. prot. 1918. 1 samt. 1 avd. 22
170
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 6,190,904 1,127,336
[124.] 85. att anvisa på ^xtra stat för år 1919 ett
förslagsanslag, högst 3,000 kronor, att utgå
dels till arvode åt ep amanuens vid karolinska
mediko-kirurgiska institutets syfilidologiska klinik å
sjukhuset S:t Göran med högst.................................... — 2,000
dels ock till arvode åt en andre amanuens vid
samma klinik med högst............................................ — 1,000
Tand läkarinstitutet.
86. Tandläkarestitutet, förslagsanslag, högst. 81,700
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[125.] 87. att utöver det belopp av högst 14,000 kro
nor,
som enligt riksdagens beslut årligen far ur elevavgifterna
vid tandläkarinstitutet utgå till hyra av
lokal för poliklinik och laboratorium, till lokalens
uppvärmning och belysning in. in. samt till materiell,
må för enahanda ändamål under vartdera av åren
1918 och 1919 av elevavgifterna användas ett belopp
av högst 7,000 kronor.
Serafimerlasarettet.
[126.]
88. Understöd och ersättningar........................... 120,000
89. Inrättningen för sjukas behandling med
elektricitet......................................................................... 750
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
90. att till anskaffande för och uppställande
inom serafimerlasarettets röntgeninstitut av två moderna
röntgenapparater för djupbehandling anvisa på
extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av........ —
Transport 6,343,354
25,000
1,155,336
171
Kungl. Majds nåd. grop. nr I, om statsverket 1018.
Ordinarie Extra
anslag anslag
, kronor. kronor.
Transport 6,343,354 1,155,336
Gemensamma unirersitetsändamål.
Kungl. Magt föreslår riksdagen
91. att till anordnande vid epidemisjukhusen i [127.]
Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala av klinisk
undervisning i epidemiologi åt medicine kandidater
anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst........................ ....................................................... — 6,000
att användas enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser
;
9*2. att till utgivande i tryck av vederbörligen [128.]
granskade anteckningar efter föreläsningar, hållna
inom juridiska fakulteterna vid rikets universitet, anvisa
.på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av ..................................................................................... — 4,500
93. '' att till arvoden å 100 kronor åt biträdande [129.]
läkare samt till kostnader för materiell in. in., 25
kronor, vid en var av två i den pediatriska undervisningen
vid vartdera universitetet i Uppsala och
Lund samt vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
ingående kurser i skyddskoppympning anvisa på
extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av........ — 750
94. att dels bestämma, att vart och ett av de. [130.]
för universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska
mediko-kirurgiska institutet å stat uppförda docentstipendierna
å 2,500 kronor ävensom vart och
ett av de för universiteten i Uppsala och Lund å
stat uppförda docentstipendierna å 2,000 kronor skall
under år 1919 ökas med 1,000 kronor, så att det
utgår med ett till 3,500 kronor, respektive 3,000
kronor förhöjt belopp;
dels för ändamålet anvisa på extra stat för.år
1919 ett förslagsanslag, högst........................................ — 64,000
dels medgiva, att under år 1919 den förändring
Transport 6,343,354 1,230,586
s
172
Kunal. Maj:tu nåd. prof. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 6,343,354
stämmelserna rörande vikariatsarvoden vid universiteten
i Uppsala och Lund samt karolinska medikokirurgiska
institutet, att dessa arvoden må utgå vid
förordnande att med full tjänstgöringsskyldighet
uppehålla professorsbefattning med 5,000 kronor för
år och vid förordnande att uppehålla fast laborators-,
prosektors- eller observatorstjänst med högst 4,375
kronor för år; Kungl. Maj:t fortfarande obetaget att,
dår särskilda förhållanden det påkalla, förordna, att
vikariearvode till högre belopp än nu är sagt må
utgå;
dels ock till förstärkning enligt Kungl. Maj:ts
bestämmande av det å ordinarie stat för universitetet
i Uppsala uppförda anslaget å 5,000 kronor till arvoden
åt vikarierande akademiska lärare samt av det å
ordinarie stat för karolinska mediko-kirurgiska institutet
uppförda anslaget till förbättrande av arvodena
åt vikarierande lärare anvisa på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst.. —
[131.] 95. att medgiva, att det på extra stat för år 1915
beviljade anslag av 10,000 kronor till resestipendier
åt ordinarie lärare och vissa andra tjänstemän vid rikets
universitet samt karolinska mediko-kirurgiska institutet
må för enahanda ändamål användas under år 1919.
Farmaceutiska institutet.
[132.] Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
96. att höja det å farmaceutiska institutets ordinarie
stat uppförda anslaget till hyra för lokaler
med 3,0U0 kronor till 15,000 kronor.
Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle
statens slutsumma komma att höjas från 64,400 kronor
till 67,400 kronor och ordinarie anslaget till farmaceutiska
institutet upptagas i riksstaten med........ 60,900
Transport 6,404,254
Extra
anslag
kronor.
1,230,586
6,000
1,236,586
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 6,404,254
Barnhusen.
97. Allmänna barnhuset i Stockholm................. 78,000
98. Frimurarbarnhuset.......................................... 2,750
99. Barnhusen i landsorten................................ 28,380
173
Extra
anslog
kronor
1,236,586
Undervisningsanstalter för barnmorskor m. in.
100. Barnmorskeundervisningen och barnbörds
husen.
..............................................................................
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
101. att till anordnande i Stockholm, Göteborg
och Lund av fortbildningskurser för barnmorskor och
till beredande, så vitt ske kan, av fri bostad eller
hyresbidrag åt deltagarinnorna däri under den tid,
de genomgå dessa kurser, anvisa på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst.......................................
102. att till uppehållande av verksamheten vid
allmänna barnbörd shuset i Stockholm bevilja — utöver
till barnbördshus^, nu utgående ordinarie anslag
å 24,853 kronor — på extra stat för år 1919 ett
förslagsanslag, högst........................................................
63,533
[133.]
2.000
[134.]
123,100
F. Allmänna skolväsendet.
Det högre skolväsendet.
Högre lärarinneseminariet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
1. att, i avbidan på proposition angående löneoch
pensionsreglering för lärarpersonalen vid högre
lärarinneseminariet, beräkna för ändamålet ett be
Transport
6,576,917
[135.]
1,361,686
174 Kungl. Maj:ts nåd. prof. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 6,576,917
lopp av 65,000 kronor, därav såsom ökning av det
ordinarie anslaget till seminariet 43,000 kronor samt
på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag, högst —
till extra och vikarierande lärare m. m.
Därest den sålunda ifrågasatta ökningen av det
ordinarie anslaget till högre lärarinneseminariet varder
av riksdagen beslutad, kommer nämnda anslag att
höjas från sitt nuvarande belopp, 76,350 kronor,
till .................................................................................... 119,350
Vidare föreslår Kungl. Maj:t riksdagen
[136.] 2. att under vartdera av åren 1918—1920 den
ändring i nu föreskriven användning för olika ändamål
av de vid statens normalskola för flickor inflytande
inskrivnings- och terminsavgifter må äga ruin,
att ur dessa avgifter må till expenser uttagas ett
belopp av högst 17,000 kronor;
[137.] 3. att för högre lärarinneseminariet anvisa på
extra stat för år 1919:
till |
stipendier.................................... |
kronor |
750 |
förhyrande av lokaler för normal-skolans lägsta klasser.................... |
1,500 |
||
uppehållande av en valfri fjärde |
3,000 |
||
> |
förhyrande av lokaler för under-visning i biologi och teckning .... |
> |
1,500 |
undervisning i träslöjd ............... |
* |
300 |
|
expenser ................................... |
» |
2,000 |
|
X- |
uppehållande av hushållsskolans |
» |
17,000 |
förhyrande av nya lokaler för |
>> |
1,250 |
|
X- |
upprätthållande av en vid semi-nariets hushållsskola anordnad |
» |
1,600 |
tillhopa ....................................... |
Extra
anslag
kronor.
1,361,686
22,000
28,900
Transport 6,696,267 1,412,586
Kung!.. Maj:ts nåd,, pr,ap, nr 1, om statsverket 1918. 175
v Ordinarie Extra
ältning anslag
. kronor. kronor.
Transport 6,696,267 1,412,586
att utgå såsom ett gemensamt förslagsanslag å högst
sistnämnda belopp.
Statens läroverk.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
4. att, i avbidan på proposition angående löne- [138.]
och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna
läroverken, beräkna för ändamålet ett belopp
av 1,860,000 kronor, därav såsom ökning av det
ordinarie reservationsanslaget till de allmänna läroverken
1,400,000 kronor samt på extra stat för år
1919 såsom förslagsanslag, högst ................................ — 460,000
till extra och vikarierande lärare in. in.
I händelse en ökning av det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken med omförmälda
belopp, 1,400,000 kronor, varder av riksdagen
beslutad, kommer nämnda anslag att höjas från sitt
nuvarande belopp, 5,890,989 kronor till ................. 7,290,989
Vidare föreslår Kungl. Maj:t riksdagen
5. att till arvode åt en amanuens hos läroverks- [139.]
överstyrelsen bevilja på extra stat för år 1919 ett
förslagsanslag, högst......................... — 1,500
6. att till inspektion och sakkunnigt biträde [140.]
inom läroverksöverstyrelsen i fråga om fysisk uppfostran
och skolhygien samt undervisning i manlig
slöjd, musik och husligt arbete anvisa på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst............................ — 5,000
7. att till biträde vid utförande av vaktmästar- [141.]
göromålen hos läroverksöverstyrelsen anvisa på extra
stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst............... — 1,000
8. att till förstärkande av det å läroverksöver- [142.]
styrelsens ordinarie stat för tillfällig adjunktion, vi -
Transport 13,987,256 1,880,086
176
KungI, Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag;
kronor.
Transport 13,987,256
kariatsersättning, expenser in. m. uppförda anslaget
anvisa på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag,
högst, ett belopp av............................................ —
[143.] 9. att till förhyrande av ämbetslokal åt läro
verksöverstyrelsen
för tiden den 1 april—den 30 september
1919 anvisa på extra stat för år 1919 ett
förslagsanslag, högst............................... —
10. Understöd åt extra ordinarie lärare vid de
allmänna läroverken under förfall på grund av sjukdom,
förslagsanslag ........................................................ 5,000
Vidare föreslår Kungl. Maj:t riksdagen
[144.] 11. att dels höja det å ordinarie stat uppförda
förslagsanslaget till undervisning i slöjd vid de allmänna
läroverken från 28,000 kronor till ................ 33,500
eller med 5,500 kronor;
dels oek medgiva, att omförmälda anslag må
från och med höstterminen 1918 användas sålunda,
att till allmänt läroverk, som visat sig äga på ändamålsenligt
sätt anordnad slöjdundervisning, årligen
må utgå 150 kronor för varje slöjdavdelning av femton
lärjungar, dock att efter läroverksöverstyrelscns
medgivande i varje enskilt fall, då särskilda skäl därtill
föranleda, anslag må kunna utgå även till avdelning
med mindre antal lärjungar, under förutsättning
att antalet lärjungar uppgår till minst tolv;
[145.] 12. att medgiva, att till skolläkare vid allmänt
läroverk må såsom ersättning för honom i nämnda
egenskap åliggande göromål, förutom det redan
förut av statsmedel och av läroverkets ljus- och vedkassa
utgående arvodet, utgå ytterligare ett belopp,
motsvarande 1 krona för varje under höstterminen vid
läroverket närvarande lärjunge, samt att för detta
ändamål anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag
av ....................................................................... —
Extra
anslag
kronor.
1,880,086
3,600
4,000
26,500
Transport 14,025,756 1,914,186
177
KungI. Majits nåd. grop. nr /, om statsverket 1918.
Ordinarie
an»lag
k runor.
Transport 14,025,756
Privatläroverk.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
13. att dels minska anslaget till enskilda mellanskolor
från dess nuvarande belopp, 70,000 kronor,
till 55,000 kronor eller med 15,000 kronor;
dels höja anslaget till högre flickskolor från dess
nuvarande belopp, 400,000 kronor, till 450,000 kronor
eller med 50,000 kronor;
dels höja anslaget till högre goss- och samskolor
från dess nuvarande belopp, 190,000 kronor, till
206,500 kronor eller med 16,500 kronor;
dels ock minska anslaget till enskilda lärarinneseminarier
från dess nuvarande belopp, 30,000 kronor,
till 28,500 kronor eller med 1,500 kronor.
Vid bifall härtill kommer det gemensamma reservationsanslaget
till privatläroverken, nu 690,000
kronor, att ökas med 50,000 kronor eller till.......:.... 740,000
14. Lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter, förslagsanslag................ 280,000
15. Bidrag till de statsunderstödda enskilda läroanstalternas
vikariatskassa, förslagsanslag.................... 12,000
Vidare föreslår Kungl. Maj:t riksdagen
16. att, i avbidan på proposition angående anslag
för beredande av tillfällig löneförbättring åt lärar
-
personalen vid privatläroverken, beräkna för berörda
ändamål på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag
ett belopp av ...................................................... —
17. att av det såsom bidrag till kostnaderna för
fullföljande av påbörjad nybyggnad åt fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala beviljade anslaget å
25,000 kronor anvisa på extra stat för år 1919 såsom
reservationsanslag ett belopp av ........................ —
18. att till understöd under de villkor, Kungl.
Maj:t kan finna skäl bestämma, till utbildningskurser
för lärarinnor i huslig ekonomi anvisa på
extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst........ —
Transport 15,057,756
flik. till riktd. prof. 1918. 1 lamt. I avd.
Extra
ItllMllLg
kronor.
1,914,186
[146.]
[147.]
600,000
[148.]
5,000
[149.]
31.600
2,550,786
23
178
Kungl. Mojna nåd, prop. nr 1, om »tataverket 1918.
[150.]
[151.]
[152.]
[153.]
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 15,057,756
att utgå till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
med högst 23,600 kronor, styrelsen för aktiebolaget
Ateneum för flickor i Stockholm med högst
4,000 kronor och Göteborgs allmänna folkskolestyrelse
likaledes med högst 4,000 kronor;
19. att till understöd enligt de bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna gott meddela, för utbildande
av handarbetslärarinnor anvisa på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst........................................ —
att utgå till högre handarbetslärarinneseminariet vid
Maria Nordenfelts kvinnliga yrkesskola i Göteborg,
till Andrea Eneroths handarbetsskola och seminarium i
Stockholm samt till föreningen Handarbetets vänners
och Hulda Lundins högre slöjdseminarium i Stockholm
med högst 3,700 kronor för en var av nämnda
tre läroanstalter ävensom till fackskolans för huslig
ekonomi i Uppsala lärarinnekurs i handarbete med
högst 2,500 kronor;
20. att medgiva, att det på extra stat för år 1915
beviljade anslag av 9,000 kronor till resestipendier åt
lärarpersonalen- vid enskilda läroanstalter må under
de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna
gott föreskriva, för enahanda ändamål användas under
år 1919;
21. att medgiva, att det på extra stat för år
1915 anvisade belopp av 2,000 kronor till resestipendier
och till studieunderstöd åt föreståndarinnor
och lärarinnor vid lärarinneutbildningsanstalter i huslig
ekonomi ävensom åt skolkökslärarjnnor vid andra
läroanstalter må under de villkor och bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna gatt föreskriva, för enahanda
ändamål användas under år 1919.
Kommunala mellansholor.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
22. att, i avbidan på proposition angående löne
Transport
15,057,756
Extra
»ullig
kronor.
2,550,786
13,600
2,564,386
Kungl. Maj:tt nåd. prop.
1, om statsverket IMS. |
179 |
Ordinarie |
Extra |
anslag |
anslag |
kronor. |
kronor. |
Transport 15,057,756 |
2,564,386 |
och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de
kommunala mellanskolorna, beräkna för ändamålet
eu ökning av det ordinarie förslagsanslaget till under
-
stöd åt nämnda skolor med 810,ÖuÖ kronor till........ 650,000
23. att medgiva, att det å ordinarie stat uppförda
förslagsanslaget å ................................................ 2,000
till undervisning i slöjd vid kommunala mcllanskolor
må från och med höstterminen 1918 enligt av
Kungl. Magt meddelade föreskrifter användas sålunda,
att vid kommunal mellanskola, som visat sig äga på
ändamålsenligt sätt anordnad slöjdundervisning, årligen
må utgå 150 kronor för varje slöjdavdelning
av femton lärjungar, dock att efter läroverksöverstyrelsens
medgivande i varje enskilt fall, då särskilda
skål därtill föranleda, anslag må kunna utgå även till
avdelning med mindre antal lärjungar, under förutsättning
att antalet lärjungar uppgår till minst tolV;
24. att medgiva, att det på extra stat för år
1915 beviljade anslag av 1,200 kronor till resestipendier
åt lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor
må under de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t
kan finna gott föreskriva, för enahanda ändamål användas
under år 1919.
[154.]
[155.]
Folkundervisningen.
Folkskolöverstyrelsen.
25. Folkskolöverstyrelsen .................................... 95,575
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
26. att dels för beredande åt en extra ledamot
inom folkskolöverstyrelsen av arvode å 7,000 kronor,
varav 2,500 kronor må anses motsvara tjänstgöringspenningar,
anvisa på extra Btät för år 1919 ett förslagsanslag,
högst............................................................ —
dels ock, i avvaktan på propositionen om anställande
av ytterligare en extra ledamot i folkskol
Transport
15,805,331
[156.]
7,000
2,571,386
180
Kungl. Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 15,805,331
överstyrelsen, för ändamålet beräkna på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst............................ —
[157.] 27. att till byggnadssakkunnigt biträde hos folk
skolöverstyrelsen
bevilja på extra stat för år 1919
ett förslagsanslag, högst................................................ —
[158.] 28. att bevilja på extra stat för år 1919 såsom
särskilda förslagsanslag, högst nedan angivna belopp:
dels till arvode åt en amanuens hos folkskolöverstyrelsen
ett belopp av 1,500 kronor;
dels till inspektion och sakkunniga biträden hos
folkskolöverstyrelsen ett belopp av 7,000 kronor;
dels till biträde vid utförande av vaktmästargöromålen
hos folkskolöverstyrelsen ett belopp av 1,000
kronor:
dels och till förstärkande av det å folkskolöverstyrelsens
ordinarie stat uppförda anslaget för tillfällig
adjunktion, vikariatsersättning, expenser m. in.
ett belopp av 4,300 kronor,
eller tillhopa............................................................ —
[159.] 29. att till förhyrande av ämbetslokal åt folk
skolöverstyrelsen
för tiden den 1 april—den 30 september
1919 anvisa på extra stat för år 1919 ett
förslagsanslag, högst........................................................ —
Lärarutbildning.
Folkskoleserninarier.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[160.] 30. att, i avbidan på proposition angående löne
och
pensionsreglering för lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna,
beräkna för ändamålet ett belopp av
670,000 kronor, därav 663,800 kronor såsom ökning
av det ordinarie anslaget till nämnda seminarier till 1,512,825
samt på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag,
högst ................................................................................ —
till hyresbidrag till rektorerna vid vissa folkskoleseminarier; -
Extra
, anslag
kronor.
2,571,386
7,000
3,500
13,800
4,000
6,200
Transport 17,318,156 2,605,886
Kungi. MajUs nåd. prop. nr 1, om utatarerket lt)18. 181
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 17,318,156 2,605,88(5
31. att, i avbidan på proposition rörande sti- [161.]
pondier för seminarieelever, beräkna en ökning av
det i riksstaten under åttonde huvudtiteln på ordinarie
stat för ändamålet uppförda anslaget med
28,800 kronor till....................................................179,025
32. att, i avbidan på proposition om anslag till [162.]
studentkurser och parallellavdelningar m. in. vid vissa
folkskoleseminarier, beräkna för ändamålet på extra
stat för år 1919 ett reservationsanslag av ............... — 200,000
33. Bidrag till avlönande av vikarie under övningslärares
vid folkskoleseminarium sjukdom, för
-
slagsanslag....................................................................... 4,000
Vidare föreslår Kungl. .Maj:t riksdagen
34. att, i avbidan på proposition angående an- [163.]
slag till ordnande av tomtområdet rid folkskolesemi
nariet
i Lund, beräkna för ändamålet på extra stat
för år 1919 ett reservationsanslag av............................ — 46,471
35. att till underhåll och skötsel av trädgården [164.]
vid folkskoleseminariet i Luleå anvisa på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst ........................ — 1,500
36. att till förhyrande av vissa lokaler för folk- [165.]
8koleseminarierna i Linköping Göteborg och Uineå samt
till dessa lokalers uppvärmning, belysning, städning
in. m. ävensom till avlöning av en övningsskollärarinna
och av två lärarinnor i hushållsgöromål bevilja
på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av — 10,940
37. att till Ateneums folkskoleseminarium be- [166.]
vilja på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst ................................................................................ — 6,300
att utgå på de villkor, som av Kungl. Maj:t be
stämmas;
38.
att till Göteborgs kvinnliga folkskolesemi- [167.]
narium anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst.................................................................... — 6,300
att utgå på de villkor, som av Kungl. AIaj:t bestämmas;
39. att såsom bidrag till bestridande av kost- [168.]
Transport 17,501,181 2,877,397
182 Kung!. Majtts nåd. prop. nr 1, ont statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 17,501,181
naderna för studiebesök vid folkskolor, vilka av lärare
vid folkskoleserninarierna företagas för att inhämta
kännedom om folkskolor av olika sias: inom Sverige,
anvisa pä extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst.................................................................................. —
att utgå i enlighet med de bestämmelser, Kungl.
Maj:t kan finna lämpligt fastställa.
Småskoleseminarier.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[169.] 40. att, i avbidan på proposition angående av
löningsbidrag
till lärare vid småskoleseminarier, beräkna
en ökning av det i riksstaten under åttonde
huvudtiteln på ordinarie stat för ändamålet Uppförda
anslaget med 62,000 kronor till.................................... 110,000
41. Bidrag till avlönande av vikarie för lärare vid
småskoleserainariura, förslagsanslag........................... 2,000
Anordningar för lärares fortbildning.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[170.] 42. att på extra stat för år 1919 till fort
bildningskurser
för lärare vid folkskolor och småskolor
bevilja följande reservationsanslag, nämligen:
till fortbildningskurser i allmänhet 39,400 kronor,
till särskilda fortbildningskurser i gymnastik
34,400 kronor,
till särskilda fortbildningskurser i skoltriidgårdsskötsel,
avsedda jämväl för lärare i trädgårdsskötsel
vid statens folkskoleseminarier, 14,300 kronor samt
till särskilda kurser i simning och livräddning
1,900 kronor; eller sammanlagt....................................
samtliga anslagsposterna att utgå enligt Kungl.
\iaj:ts bestämmande och på de villkor, Kungl. Maj:t
kan finna gott föreskriva;
Extra
anslag
kronor.
2,877,397
3,000
90,000
Transport 17,613,181 2,970,397
Kungl. AtajUs nlid. prop. nr 4, om »tateverket 183
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 17,613,181 2,970,397
43. att medgiva, att det på, extra stat för år [171-3
1915 anvisade belopp av 2,000 kronor till resestipendier
åt rektorer samt övriga lärare och lärarinnor vid
folkskoleseminarierna må under de villkor och bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva,
för enahanda ändamål användas under år 1919;
44. att medgiva, att det på extra stat för år 1915 [172.]
beviljade anslag av 1,200 kronor till resestipendier åt
lärarpersonalen vid högre folkskolor må under de villkor
och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva,
för enahanda ändamål användas under år 1919;
45. att medgiva, att det på.extra stat för år [173.]
1915 bevil jade anslag av 8,000 kronor till resestipendier
åt folkskollärare och folkskollärarinnor må enligt
de villkor och bestämmelser, Kung!. Maj:t kan
finna gott föreskriva, för enahanda ändamål användas
under år 1919;
46. att medgiva, att det på extra stat för år [174.]
1915 anvisade anslag av 3,000 kronor till resestipendier
åt läi’are och lärarinnor vid småskoleseminarier
samt mindre folkskolor och småskolor ävensom biträdande
lärare och lärarinnor vid folkskolor må
enligt de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan
finna gott föreskriva, för enahanda ändamål an våndas
under år 1919.
Folkskolinspektionen.
47. Avlöning m. m. åt folkskolinspektörer, förslagsanslag
.................................................T............... 157,000
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
48. att höja det i riksstaten under åttonde [175.]
huvudtiteln på ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till reseko''stnadsersättning åt folkskolinspektörer
från dess nuvarande belopp, 93,000 kronor, till........ 160,000
eller med 67,000 kronor;
Transport 17,930,181 2,970,397
184
[176.]
[177.]
[178."
Kungl. Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 17,930,181
49. att dels medgiva, att tillfällig löneförbättring
till statens folkskolinspektörer må under år 1919 utgå
1) till av Kungl. Maj:t konstituerad eller förordnad
folkskolinspektör eller till vikarie å sådan inspektörstjänst,
vars ordinarie innehavare förordnats att
med avstående från de med inspektörstjänsten förenade
löneförmånerna bestrida annan befattning i statens
tjänst, med 7o0 kronor i första och andra lönegraden
samt med 600 kronor i tredje lönegraden samt
2) till annan vikarierande folkskolinspektör med
400 kronor,
dels besluta, att den tillfälliga löneförbättringen
skall utgå till ordinarie folkskolinspektör i samma
ordning som lönen och till vikarierande folkskolinspektör
i samma ordning som denne tillkommande
arvode samt i övrigt enligt de närmare bestämmelser,
som Kungl. Maj:t kan finna gott meddela,
dels ock för bestridande av kostnaderna för omförmälda
löneförbättring anvisa på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag av ........................................... —
Folk- och småskolor.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
50. att, i avbidan på proposition angående löneoch
pensionsreglering för lärarpers1 malen vid folkoch
småskolor, beräkna för ändamålet ett belopp av
22.500.000 kronor, därav 22,074,000 kronor såsom
ökning av det ordinarie förslagsanslaget till lönetillskott
åt lärare vid folkskolor och småskolor till ................39,514,000
335.000 kronor såsom ökning av det ordinarie förslagsanslaget
till avlöningsbidrag till sjukvikarier för
lärare vid folk- och småskolor till ............................ 617,000
samt 91,000 kronor såsom en ökning av det ordinarie
förslagsanslaget till befrämjande av folkundervisningen
bland de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar till 316,000
51. att höja det på ordinarie stat uppförda för-_
Transport 58,377,181
Extra
anslag
kronor.
2,970,397
24,600
2,994,997
Kungl. Maja» nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
185
Ordinarie anslag kronor. |
Extra anslag kronor. |
|
Transport |
58,377,181 |
2,994,997 |
slagsanslaget till lappmarks ecklesinstikverk, folkbild-ningsändamål, från dess nuvarande belopp, 80,000 |
100,000 |
eller med 20,000 kronor;
52. att till beredande av möjlighet till skolgång
för fattiga, på längre avstånd från skola boende skolplikt^
barn inom Vilhelmina, Risbäcks, Stensele,
Tärna, Sorsele, Arjeplogs, Mala, Fredrika och Jockmocks
församlingar bevilja på extra stat för år 1919
ett förslagsanslag, högst ................................................ — 30,000
att användas enligt de bestämmelser, Kungl. Maj:t
kan finna gott meddela;
53. att till beredande av möjlighet till skolgång
för fattiga, på längre avstånd från skola boende
skolplikiiga barn inom llotagens och Frostvikens församlingar
bevilja på extra stat för år 1919 ett för
-
slagsanslag, högst............................................................ — 3,000
att användas enligt de bestämmelser, Kungl. Maj:t kan
finna gott meddela.
54. Anordnande av manlig slöjd i folkskola,
mindre folkskola eller särskild slöjdskola, förslagsanslag 500,000
55. Anordnande av kvinnlig slöjd i folkskola,
mindre folkskola eller särskild slöjdskola, förslagsanslag.
............................................................................... 370,000
56. Anordnande av undervisning i huslig ekonomi
i folkskola, högre folkskola och folkhögskola, förslagsanslag.
............................................................................... 140,000
57. Undervisningsmateriell m. m. för folkskolor,
reservationsanslag............................................................ 30,000
58. Understödjande av folkskolebarns ferie- och
studieresor, förslagsanslag ............................................ 70,000
Fortsättning sskolor.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
59. att, i avbidan på proposition angående fortsåttningsskolans
omorganisation, beräkna för ända
Transport
59,587,181 3,027,997
Bik. till riktd. prof. 1918. I lamt. I and. 84
[179.]
[180.]
[181.]
186
Kungl. AfajUe nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 59,587,181
målet en ökning av det i riksstaten under åttonde
huvudtiteln å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till understöd för avlönande av lärare vid fortsätt
ningsskola
med 437,000 kronor till ............................ 600,000
[182.] 60. att, i avbidan på proposition angående ut
bildningskurser
för lärare vid fortsättningsskolor, beräkna
för ändamålet på extra stat för år 1919 ett
reservationsanslag av .................................................... —
Högre folkskolor.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[183.] 61. att, i avbidan på proposition angående un
derstöd
åt högre folkskolor, beräkna för ändamålet en
ökning av det i riksstaten under åttonde huvudtiteln
å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till nyss
-
berörda understöd med 293,000 kronor till ............. 450,000
62. Anordnande av slöjd i högre folkskolor,
förslagsanslag.................................................................. 8,500
63. Bidrag till avlönande av vikarie för lärare
vid högre folkskola, förslagsanslag ............................. 2,000
Vidare föreslår Kungl. Maj:t riksdagen
[184.] 64. att, i avbidan på proposition om anslag till
sällskapet för folkundervisningens befrämjande, beräkna
för ändamålet en ökning av det i riksstaten
under åttonde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda
anslaget till nämnda sällskap med 5,500 kronor till 10,000
Extra
anslag
kronor.
3,027,997
60,000
Folkhögskolor.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[185.] 65. att höja det på ordinarie stat uppförda för
slagsanslaget
till understöd åt folkhögskolor från dess
nuvarande belopp, 460,000 kronor, till........................ 475,000
eller med 15,000 kronor; _
Transport 61,132,681
3,0ö7,997
187
Kung!. Maja» nåd. prop. nr /, om »tuberkel 1918.
Ordinarie
unxlag
kronor.
Transport 61,132,681
66. att för beredande av ökat understöd åt folk
högskolor
för vinterkursen 1918—191!) och sommarkursen
1919 anvisa på extra stat för år 1919 ett
förslagsanslag av ...............................................-............
67. att i riksstaten uppföra det under åttonde
huvudtiteln upptagna ordinarie anslaget till stipendier
åt elever vid folkhögskolor såsom förslagsanslag med
oförändrat belopp............................................................ 140,000
68. att anvisa på extra stat för år 1919 ett
förslagsanslag av...........................................................
för beredande under läsåret 1918—1919 av tillfällig
löneförbättring åt lärare vid statsunderstödda folkhögskolor,
att} efter Kungl. Maj-.ts beprövande i varje särskilt
fall, utgå enligt följande grunder, med rätt för
Kungl. Maj:t att utlärda de närmare föreskrifter, som
för tillämpning av dessa grunder äro erforderliga:
1) Den tillfälliga löneförbättringen utgår
a) med högst 700 kronor för vinterkurs och
högst 300 kronor för sommarkurs till varje ordinarie
lärare;
b) med högst 450 kronor för vinterkurs och
högst 250 kronor för sommarkurs till varje icke ordinarie,
manlig och kvinnlig ämneslärare, som har en
tjänstgöringsskyldighet av minst 15 timmar i veckan;
c) med högst 350 kronor för vinterkurs och
högst 250 kronor för sommarkurs till varje annan
manlig och kvinnlig lärare, som har en tjänstgöringsskyldighet
av minst 15 timmar i veckan och vilken
icke äger erhålla tillfällig löneförbättring enligt de i
punkterna a) och b) angivna grunder.
2) Såsom bidrag till ifrågavarande tillfälliga löneförbättring
utgå av det belopp, som för varje särskilt
fall må komma att bestämmas, två tredjedelar av
statsmedel, under villkor att den återstående tredjedelen
tillskj utes av landsting, kommuner eller enskilda.
Extra
analag
kronor.
3,087,997
[186.]
95,000
[187.]
[188.]
95,000
■Transport 61,272,681 3,277,997
188
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 61,272,681
G. Folkbildningsåtgärder i övrigt.
Folkbibliotek.
1. Understöd åt folkbibliotek, förslagsanslag.... 170,000
Populärvetenskapliga föreläsningar.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[189.] 2. att dels till understöd åt anstalter och före
ningar,
som anordna populärvetenskapliga föreläsningar,
bevilja på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av ............................................................. —
ävensom medgiva, att av detta anslag må enligt av
Kungl. Maj:t fastställda villkor användas dels högst
12,000 kronor till understöd åt centralbyråer och undantagsvis
även åt andra sammanslutningar för förmedling
av dylika föreläsningar, dels 2,000 kronor till en hos
folkskolöverstyrelsen anställd föreläsningskonsulent,
dels högst 3,000 kronor till understöd åt sådana nybildade
anstalter, vilkas ortshidrag ej uppgår till 200
kronor, dels ock högst 8,000 kronor till understöd
åt vissa anstalter och föreningar för av dem havda
resekostnader för föreläsare;
dels ock medgiva, att från och med år 1918
gällande bestämmelser för understöds erhållande må
sålunda ändras, att det minsta antal föreläsningar,
som för åtnjutande av statsunderstöd till belopp av
200 kronor eller däröver skall anordnas av anstalt
eller förening, varom nu är fråga, nedsättes från 12
till 10 för år;
[190.] 3. att såsom bidrag till täckande av kostna
derna
för de föreläsningskurser, som från universiteten
i Uppsala och Lund varda på begäran vare sig av
Transport 61,442,681
Extra
anslag
kronur.
3,277,997
270,000
3,547,997
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om ttalsverket 11)18.
189
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 61,442,681
institution, som ej åtnjuter särskilt till populärvetenskapliga1
föreläsningar beviljat statsunderstöd,
eller av viss kommun eller enskild person anordnade
att under år 1919 eller senare hållas utom universitetsstäderna,
anvisa på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av ................................................................ —
varav 4,000 kronor till Uppsala universitet och 3,000
kronor till Lunds universitet, att utgå under villkor
att den, som begärt föreläsning, tillskjuter för täckande
av föreläsarens resekostnad och arvode minst lika
stort belopp som statsbidraget.
Nykterhetsundervisning.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
4. att dels till upplysnings- och undervisningsverksamhet
för nykterhetens främjande anvisa under
åttonde huvudtiteln på extra stat för år 1919 ett
förslagsanslag, högst........................................................ — 90,500
att under de villkor, som av Kungl. Maj:t prövas
lämpliga, utgå till nedan angivna ändamål med högst
följande belopp:
till anordnande av pedagogiska kurser
i alkohollära med samhällskunskap
och hygien för lärare och lärarinnor
vid under folkskolöverstyrelsens
eller läroverksöverstyrelsens inseende
ställda läroanstalter, nämligen
dels en kurs, avsedd företrädesvis
för ämneslärare och ämneslärarinnor
vid folk- och småskoleseminarierna,
vid folkhögskolorna och de högre
folkskolorna samt vid de under läroverksöverstyrelsens
inseende ställda
läroanstalterna ävensom för gymnastiklärare
vid folkskoleseminarierna
Extra
analag
kronor.
3,547,997
7,000
[1910
Transport 61,442,681 3,645,497
190
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 61,442,681
och de allmänna läroverken, dels en
kurs, avsedd företrädesvis för folkskollärare
...... kronor 56,000
till främjande av Sveriges storloges av
I. O. G. T. studie- och ungdomsverksamhet
.............. * 8,000
till främjande av Sveriges blål »andsförenings
studie- och ungdomsverksamhet
....... * 4,000
till främjande av Sveriges nationaltempels
av Templarorden studie- och
ungdomsverksamhet............................ » 3,000
till främjande av Nationalgodtemplarordens
studie- och ungdomsverksamhet.
....................................................... * 2,000
till främjande av nykterhetsföreningen
Vita bandets studie- och ungdomsverksamhet
....................................... * 2,000
till främjande av nykterhetsorden Verdandis
studie- och ungdomsverksamhet.
....................................................... * 2,000
till främjande av centralförbundets för
nykterhetsundervisning verksamhet » 10,000
till understöd för fortsatt utgivande
av tidskriften Mimer ........................ » 2,000
till understöd för fortsatt utgivande
av tidskriften Tirfing........................ » 1,500
eller tillhopa 90,500 kronor;
dels ock medgiva, att uppkommande besparingar
k anslaget till anordnande av pedagogiska kurser i
alkohollära med samhällskunskap och hygien må enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande användas till anskaffande
och revision av materiell för nykterhetsundervisningen.
Extra
anslag
kronor.
3,645,497
Transport 61,442,681
3,645,497
Kungl. Afaj:ti nåd. prop. nr 1, om statnoerket 1918. 191
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 61,442,681 3,645,497
Mnsikföreställningnr för allmänheten.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
5. att till understöd åt föreningar, som anordna god
orkestermusik för allmänheten, samt till inspektion av
ifrågavarande föreningars och orkestrars verksamhet
r*> o
anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst ................................................................................
att utgå under de villkor och bestämmelser, Kungl.
Magt kan finna gott fastställa.
[192.]
57,000
H. Abnormimdervisningen.
1. Befrämjande av dövstumundervisningen, för -
slagsanslag ...................................................................... 200,000
2. Kyrklig själavård åt dövstumma, förslagsanslag,
högst.................................................................... 14,000
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
3. att av det utav 1914 års senare riksdag till
understöd för utgivande av en ordbok för dövstumma
beviljade anslaget å 5,000 kronor anvisa på
extra stat för år 1919 såsom reservationsanslag ett
belopp av ........................................................................ —
4. att till understöd för utgivande under år
1919 av Tidning för dövstumma bevilja på extra
stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst...,................ —
att utgå enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t
kan finna skäl meddela;
5. att dels vidtaga sådan ändring i staten för
institutet och förskolan för blinda å Tomteboda, att,
med uteslutande av posterna »1 musiklärare» samt
»arvode för musikundervisningen i övrigt», däri upptagas
följande poster:
1 musiklärare, förutom bostad med värme, lön
1,000 kronor, tjänstgöringspenningar 300 kronor,
Transport 61,656,681
[193.]
1,000
[194.]
500
[195.]
3,703,997
192
Kungl. May.ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor
Transport 61,656,681
summa 1,300 kronor, järn te rätt till tre tillägg å avlöningen,
vartdera å 200 kronor, det första efter 5,
det andra efter 10 och det tredje efter 15 års tjänstgöring,
av vilka belopp 150 kronor utgöra lön och
50 kronor tjänstgöringspenningar,
1 musiklärare, arvode 550 kronor, jämte rätt till
två tillägg å avlöningen, vartdera å 100 kronor, det
första efter 5 och det andra efter 10 års tjänstgöring,
musikundervisningen i övrigt, arvode å 125 kronor
för årlig veckotimme, sammanlagt högst 1,000
kronor för år; dock att sådan ersättning må till förenämnda
båda musiklärare kunna utgå allenast för
tjänstgöring, som överskjuter respektive 24 och 4
veckotimmar;
dels ock i anledning härav höja det å ordinarie
stat uppförda anslaget till institutet och förskolan för
blinda å Tomteboda med 850 kronor eller från dess
nuvarande belopp, 78,200 kronor, till ........................ 79,050
6. Bekostande av elevers vid institutet och för
skolan
för blinda å Tomteboda ävensom åtföljande
vårdares resor å statens järnvägar, förslagsanslag...... 2,000
7. Förskolan för blinda i Växjö......................... 14,800
8. Hantverksskolan i Kristinehamn för blinda:
Bestämt anslag ........................ kronor 9,000
Reservationsanslag.....................» 11,000 20,000
Vidare föreslår Kungl. Maj:t riksdagen
[196.] 9. att till förstärkande av det å hantverks
skolans
i Kristinehamn för blinda ordinarie stat uppförda
reservationsanslaget anvisa på extra stat för
år 1919 ett förslagsanslag, högst ................................ —
[197.] 10. att anvisa på extra stat för år 1919 ett
förslagsanslag av ............................................................ —
för beredande av tillfällig löneförbättring under år
1919 dels till rektorn vid institutet och förskolan för
blinda å Tomteboda med 600 kronor i första eller
Extra
anslag
kronor.
3,703,997
1,000
10,000
Transport 61,772,531 3,714,997
193
Kungl. MajUs nåd. prop. nr /, om statsverket 1918.
Ordinarie Ultra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 61,772,531 3,714,997
andra lönegraden ocli med 500 kronor i tredje lönegraden
samt till en var av rektorerna vid förskolan
för blinda i Växjö och hantverksskolan i Kristinehamn
för blinda med 600 kronor, att utgå i samma
ordning som lönen vid tjänsten, dels och till ämneslärare
och ämneslärarinna vid institutet för blinda å
Tomteboda eller hantverksskolan i Kristinehamn för
blinda, till lärarinna vid förskola, till musiklärare
och gymnastiklärare vid institutet ävensom till arbetslärare,
att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med i kungörelse i ämnet den 11 december 1917 an- •
givna grunder, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda
de närmare föreskrifter, som för den tillfälliga löneförbättringens
utgående till rektorer och lärare vid blindundervisningsanstalterna
må befinnas erforderliga.
11. Bidrag till avlönande av vikarier för lärare
vid blindundervisningsanstalter, förslagsanslag............ 1,200
Vidare föreslår Kungl. Maj:t riksdagen 12. att bevilja på extra stat för år 1919 till |
[198.] |
||
tryckning av blindskrifter ett reservationsanslag av.... 13. att bevilja på extra stat för år 19 i 9 till |
5,000 |
[199.] |
|
blindlärare ett reservationsanslag av............................ 14. att till understöd åt De blindas förening an- |
1,200 |
[200.] |
|
visa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 15. att till hyresbidrag åt den med drottning |
35,000 |
[201.] |
|
extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst........ 16. att medgiva, att det på extra stat för år |
10,000 |
[202.] |
1915 anvisade belopp av 1,000 kronor till resestipendier
åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid rikets
abnormskolor (dövstumskolor, blindskolor och sinnes
slöanstalter)
må på de villkor och under de bestämmel-_______ __________
Transport 61,773,731 3,766,197
Bih. till riksd. pi''ot. 1918. 1 saml. 1 avd.
194
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Extra
anslag
kronor.
3,766,197
ser, Kungl. Maj:t kan finna skäligt föreskriva, för
enahanda ändamål användas under år 1919;
[203.] 17. att höja det på ordinarie stat uppförda för
slagsanslaget
till uppfostringsanstalter för vanartade
och i sedligt avseende försummade barn från dess
nuvarande belopp, 70,000 kronor, till ...................... 80,000
eller med 10,000 kronor.
I. l)en tekniska undervisningen.
1. Vid bifall till vad under punkterna [204.],
[206.], [209] och [210.] här nedan föreslås kommer
det ordinarie anslaget till de tekniska läroverken, nu
794,675 kronor, att ökas med 239,250 kronor till .... 1,033,925
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[204.] 2. att 1. vidtaga följande ändringar i den ordi
narie
staten för tekniska högskolan, nämligen:
a) att det nu i staten såsom arvode åt en speciallärare
i industriell ekonomi och statskunskap upptagna
beloppet av 6,000 kronor skall i stället utgöra
arvode till speciallärare i nationalekonomi, industriell
ekonomi och rättskunskap,
b) att arvodet för en speciallärare i stadsanläggningslära
höjes från dess nuvarande belopp, 900 kronor,
till 1,600 kronor,
c) att arvodet för en speciallärare i hiss- och
transportanordningar höjes från dess nuvarande belopp,
2,0d0 kronor, till 2,500 kronor,
d) att avlöningen för det kvinnliga skrivbiträdet
höjes från dess nuvarande belopp, 1,200 kronor, till
den för dylika biträden av andra graden fastställda
avlöningen, 1,600 kronor, därav lön 900 kronor,
tjänstgöringspenningar 550 kronor och ortstillägg 150
kronor, jämte rätt till två ålderstillägg, vartdera å
200 kronor, efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad
tjänstgöring,
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 61,773,731
Transport 62,887,656 3,766,197
K linål. Maj:ts nåd. prof. nr 1, om xtatxoerlet 10 IS.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 62,887,656
e) att anslaget till biblioteket höjes från dess
nuvarande belopp, 8,000 kronor, till 12,000 kronor;
f) att arvodena till bibliotekarien och biblioteksamanuensen,
nu respektive 2,400 kronor och 1,200
kronor, höjas till 3,000 kronor för bibliotekarien och
1,500 kronor för biblioteksamanuensen,
g) att avlöningen för maskinisten höjes från dess
nuvarande belopp, 1,200 kronor, till, förutom fri
bostad med bränsle, 1,650 kronor, därav lön 900 kronor,
tjänstgöringspenningar 600 kronor och ortstillägg
150 kronor, jämte rätt till två ålderstillägg, vartdera
å 100 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring,
h) att i staten uppföres en verkmästare med en
avlöning, förutom fri bostad med bränsle, av 2,000
kronor, därav lön 1,100 kronor, tjänstgöringspenningar
750 kronor och ortstillägg 150 kronor, jämte
rätt till två ålderstillägg, vartdera å 150 kronor, efter
5 och 10 års tjänstgöring,
i) att, jämte det de nu i staten uppförda fyra laboratoriet]
änarna erhålla förändrad benämning: laboratorievaktmästare,
i staten uppföras ytterligare sex
laboratorievaktmästare med enahanda avlöningsförmåner
som nämnda fjra befattningshavare ävensom
en reparatör, likaledes med samma, avlöningsförmåner,
j) att vederbörande i staten nu förekommande
anmärkning 1 rörande laboratorietjänarnas fördelning
på särskilda avdelningar av högskolan erhåller följande
ändrade lydelse: »Av laboratorievaktmästarna
aro två anställda vid kemiska laboratoriet, två vid
bergsskolan, tre vid elektrotekniska och fysiska laboratorierna
samt tre vid mekaniska laboratorierna»,
k) att den i staten förekommande anmärkning 2
rörande avdrag å vissa befattningshavares avlöning,
i händelse de åtnjuta fri bostad och bränsle, skall
erhålla följande ändrade lydelse: »Därest förste vaktmästaren,
vaktmästaren, laboratorievaktmästarna och
Transport 62,887,656
195
Ultra
anslag
kronor.
3,766,197
3,766,197
196
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om stalsvei''ket 1918.
reparatören i sådan egenskap åtnjuta fri bostad och
bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg
ej utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor»;
2. för genomförande av omförmälda förändringar
i högskolans ordinarie stat, så vitt de avse
ändring i anslagsbelopp eller uppförande av nya anslag,
höja högskolans ordinarie stat från dess nuvarande
belopp, 370,450 kronor, till 387,800 kronor
eller med 17,350 kronor;
3. besluta, att beträffande det kvinnliga skrivbiträdet
i dess förändrade ställning skall i tillämpliga
delar gälla vad som stadgats i nådiga kungörelsen den
10 juni 1912 angående allmänna villkor och bestämmelser
att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och
myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar;
4. förordna, att maskinisten, verkmästaren, de
sex nya laboratorievaktmästarna och reparatören skola
för åtnjutande av ovan angivna avlöningsförmåner i
tillämpliga delar vara underkastade enahanda villkor
och bestämmelser som de, vilka genom kungörelse
den 11 juni 1909 äro fastställda för åtnjutande av
de för vissa befattningshavare vid tekniska högskolan
från och med år 1910 gällande nya avlöningsförmåner;
5.
medgiva, att maskinisten må, därest han vid
1918 års utgång fortfarande innehar förordnande å
den på extra stat för år 1918 uppförda maskinistbefattningen,
såsom innehavare av den ordinarie med
höjd avlöning utrustade maskinistbefattningen äga att
för åtnjutande av ålderstillägg räkna sig till godo
den tid, han innehaft berörda förordnande, samt att
de, vilka för närvarande bestrida de å extra stat för
år 1918 uppförda befattningarna såsom verkmästare,
laboratorietjänare och reparatör, må, därest de vid
slutet av år 1918 kvarstå i tjänstgöring och med
1919 års ingång antagas envar till motsvarande or -
Ordinarie
anslag
kronor.
Extra
anslag
kronor.
Transport 62,887,656 3,766,197
Transport 62,887,656
3,766,197
197
Kungl. Maj:ta nåd. prop. nr 1, om statsverket 1018.
Ordinarie
Bunias
kronor.
Transport 62,887,656
dinarie befattning, äga att för åtnjutande av ålderstillägg
räkna sig till godo sin nyssberörda tjänstgöring
såsom befattningshavare å extra stat;
6. för tekniska högskolan anvisa på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst 165,850 kronor,
att för nedan angivna ändamål utgå med högst följande
belopp:
till |
extra arbetshjälp vid biblioteket. |
kronor |
1,500 |
> |
provisorisk inredning av nya lo-kaler för biblioteket ................ |
» |
1,200 |
) |
arvode åt en vaktmästare............ |
» |
1,175 |
» » » maskinist................ |
1,175 |
||
» » två portvakter ............ |
300 |
||
» »en vaktmästare, tillika preparator ................................ |
1,450 |
||
fyllnadsarvode åt rektors bi-träde vid tillsyn av byggna-derna in. m. ........................... |
1,000 |
||
förhöjning av sekreterarens ar-vode ............................................ |
» |
1,000 |
|
» |
förhöjning av kamrerarens ar-vode ............................................ |
1,000 |
|
» |
arvode åt en speciallärare i tek-nisk kemi.................................... |
1,200 |
|
* |
arvode åt en speciallärare i skogs-skötsel ........................................ |
600 |
|
arvode åt en speciallärare i bok-föring ........................;............... |
750 |
||
» |
arvode åt en speciallärare i foto-grafi ............................................ |
500 |
|
> |
arvode åt en speciallärare i elek-troteknik .................................... |
2> |
3,000 |
samlingar och laborationer ........ |
50,000 |
||
diverse utgifter för bränsle, lys-hållning m. m......................... |
>/ |
100,000 |
tillhopa
Extra
anslag
kronor.
3,766,197
165,850
Transport 62,887,656
3,932,047
198
Kung!. Maj:U nåd. prop. nr 1, om statsverket li)18.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 62,887,656
[205.] 3. att av det till uppförande av en laboratorie
byggnad
in. in. för tekniska högskolans fackskola
för kemisk teknologi av 1916 års riksdag beviljade
anslaget å 1,128,000 kronor anvisa på extra stat för
år 1919 såsom reservationsanslag återstående beloppet —
[206.] 4. att dels — med uteslutande ur staten för
Chalmers tekniska institut av en speciallärare i betongkonstruktioner
med arvode å 900 kronor — därstädes
uppföra ej mindre en speciallärare i byggnadsstatik
med arvode av 1,200 kronor än även en speciallärare
i byggnadsteknik med arvode av 2,100
kronor;
dels för ändamålet höja institutets ordinarie stat
med ett belopp av 2,400 kronor, eller från 172,150
kronor till 174,550 kronor,
dels medgiva, att i nämnda stat före den nuvarande
anmärkningen om avdrag å lönen för vissa befattningshavare,
därest de åtnjuta fri bostad och
bränsle, vilken anmärkning skall betecknas såsom anmärkning
2, insättes en anmärkning 1 av följande
lydelse: »Av de fem vaktmästarna är en vaktmästare
vid huvudbyggnaden åt Vasagatan, eu vid fysiska
institutionen, en vid elektrotekniska laboratoriet, eu
vid kemiska laboratoriet och en vid maskinlaboratoriet»
;
dels till utrustning av de fysiska och kemiska
laboratorierna samt de mineralogiska och byggnadstekniska
samlingarna vid institutet bevilja ett anslag
av 30,000 kronor samt av detta anslag anvisa på
extra stat för år 1919 såsom reservationsanslag ett
belopp av ........................................................................ —
dels ock i övrigt anvisa på extra stat för år 1919:
till förstärkning av det i institutets stat upptagna
anslaget å 9,000 kronor till bibliotek, samlingar och
laboratorier ett förslagsanslag, högst............................
till förstärkning av det i institutets stat upp-__
Transport 62,887,656
Extra
anslag
kronor.
3,932,047
458,000
15,000
14,000
4,419,047
Kutig!. MajUs nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918. 199
Ordinarie Kxtra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 62,887,656 4,419,047
tagna anslaget å 12,000 kronor till uppvärmning,
belysning och diverse utgifter ett förslagsanslag, högst — 20,000
samt
till planering och ordnande av institutets gårdsplan
ett reservationsanslag av...................... — 10,000
5. att till uppehållande av verksamheten vid
tekniska skolan i Stockholm anvisa på extra stat för
år 1919 ett förslagsanslag, högst ................................ — 17,325
att utgå till följande ändamål med högst nedan angivna
belopp:
för höjning av betjäningens avlöning kronor 446
i |
» |
underlärarnas » |
9,905 |
||
» |
T> |
anslaget för den extra |
|||
ordinarie undervis- |
|||||
ningen ..............-... |
» |
260 |
|||
» |
anslaget till belysning |
» |
750 |
||
> |
» |
anslaget till inventa- |
|||
riers anskaffande |
|||||
och underhåll......... |
1,000 |
||||
> |
» |
anslaget till under- |
|||
visningsmateriell ... |
» |
1,750 |
|||
» |
,» |
anslaget till diverse |
|||
utgifter.................. |
2,800 |
||||
såsom bidrag |
till |
avlöning åt en vakt- |
|||
mästare .. |
» |
414 |
tillhopa kronor 17,325
under villkor att Stockholms stad för år 1919, utöver
förut anslagna medel å 7,500 kronor, för berörda
ändamål bidrager med samma belopp som statsanslaget
;
6. att. till beredande av provisorisk lönereglering
med 20 procent å i stat uppförda avlöningsförmåner
åt befattningshavare vid tekniska skolan i
Stockholm, med undantag för skolans föreståndare
i hans egenskap av sådan samt såsom föreståndare__________
Transport 62^87,656 4,466,372
[207.]
[208.]
200
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 62,887,656
för högre konstindustriella skolan och överlärare inom
denna avdelning, bevilja på extra stat för år 1919
ett förslagsanslag, högst ................................................ —
med beräknande att till denna lönereglering bidrag
lämnas av Sjöstedtska fonden med ett belopp
av 480 kronor samt under villkor att Stockholms
stad för ändamålet särskilt tillskjuter samma belopp
som statsanslaget;
[209.] 7. att, i avbidan på proposition angående tek
niska
gymnasier i Malmö och Örebro samt tekniska
fackskolor i Malmö och Västerås, beräkna för ändamålet
en ökning av det i riksstaten under åttonde
huvudtiteln å ordinarie stat uppförda anslaget till de
tekniska läroverken med 194,500 kronor;
[210.] 8. att, i avbidan på proposition angående löne
och
pensionsreglering för den ordinarie lärarpersonalen
vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping,
Borås och Härnösand, beräkna för ändamålet en ökning
av det ordinarie anslaget till nämnda skolor
med 25,000 kronor;
[211.] 9. att till uppehållande av verksamheten vid
tekniska elementarskolan i Norrköping anvisa på extra
stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst ................. —
att utgå till nedan angivna ändamål med högst föl -
jande belopp:
till undervisning i svenska språket ..... kronor 200
» betjäningens avlöning...................... » 600
» lyshållning, uppvärmning m. in..... » 3,500
» assistenter och repetitörer .............. » 1,200
» undervisning i främmande språk.... » 400
» höjd avlöning åt läraren i frihands
teckning.
........... » 200
» bibliotek och samlingar .................. » 300
» undervisning i verkstadsarbete ...... » 2,000
tillhopa kronor 8,400
Extra
anslag
kronor.
4,466,372
4,600
8,400
Transport 62,887,656 4,479,372
201
KungI. Maj:fn nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 62,887,656 4,479,372
10. att till uppehållande av verksamheten vid [212.]
tekniska elementarskolan i Borås anvisa på extra
stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst.................... — 6,050
att utgå till följande ändamål med högst nedan angivna
belopp, nämligen:
till undervisning i verkstadsarbete........ kronor 1,000
» » » svenska och främ -
mande språk...................................... » 500
» undervisning i frihandsteckning...... 200
» kemiska och fysiska laborationer.... » 500
» bibliotek och övriga samlingar....... » 300
» betjäningens avlöning....................... » 850
» lyshållning, uppvärmning in. m..... » 2,700
tillhopa kronor 6,050
11. att till uppehållande av verksamheten vid [213.]
tekniska elementarskolan i Härnösand anvisa på extra
stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst.................... 13,150
att utgå till följande ändamål med högst nedan angivna
belopp, nämligen:
till undervisning i svenska språket........ kronor 200
» » » främmande språk.... » 400
» » » verkstadsarbete........ » 1,000
» lyshållning, uppvärmning in. m..... » 10,500
» betjäningens avlöning....................... » 850
» förhöjning av arvodet till gymnastiklärare.
......................................... » 200
tillhopa kronor 13,150
12. att till beredande av tillfällig löneförbättring [214.]
under år 1919, enligt de av vederbörande departementschef
i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den
14 januari 1913 angivna grunderna, åt rektor, ordinarie
lärare, tjänstemän och vaktmästare vid tekniska skolan
i Eskilstuna anvisa på extra stat för år 1919 ett
förslagsanslag, högst....................................................... — 1,337
Transport 62,887,656 4,499,909
Dill. till riktd. prof. 1918. 1 samt. 1 avd. 26
202
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 62,887,656
under villkor att Eskilstuna stad för nämnda ändamål
bidrager med 1,336. kronor;
[215.] 13. att till understöd för uppehållande av slöjd
föreningens
i Göteborg skola bevilja på extra stat för
år 1919 ett förslagsanslag, högst................. .... —
att, under villkor att Göteborgs stad för skolan tillskjuter
minst lika mycket för år 1919 ävensom på
de övriga villkor, som Kungl. Maj:t kan finna gott
föreskriva, ställas till styrelsens för skolan förfogande
för därmed avsett ändamål;
[216.] 14. att medgiva, att det på extra stat för år
1915 anvisade belopp av 3,000 kronor till resestipendier
åt föreståndare och facklärare vid lägre tekniska
läroanstalter må under de villkor, Kungl. Maj:t kan
finna gott föreskriva, för enahanda ändamål användas
under år 1919;
[217.] 15. att, i avbidan på proposition angående in
rättandet
av en överstyrelse för teknisk undervisning,
beräkna för ändamålet å ordinarie stat för år 1919
ett belopp av.................................................................... 50,000
[218.] 16. att, i avbidan på proposition i ämnet, be
räkna
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst ................................................................................ —
åt lägre tekniska yrkesskolor m. in.;
[219.] 17. att, i avbidan på proposition angående an
slag
till husmodersskolor in. in., beräkna för ändamålet
under riksstatens åttonde huvudtitel på extra
stat för år 1919 ett förslagsanslag av .................... —
J. Åtgärder för fysisk utbildning.
1. Gymnastiska centralinstitutet ........................ 39,650
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[220.] 2. att dela medgiva, att tillfällig avlöningsförbätt
ring
för år 1919 må kunna tillkomma följande be
Transport
62,977,306
Extra
anslag
kronor.
4,499,909
30,000
250,000
50,000
4,829,909
203
Kungl. Maj:ta nåd. prop. nr 1, om statsverket 1018.
fattningshavare vid gymnastiska centralinstitutet med
nedannäinnda belopp:
överlärare 1,000 kronor, därav 500 kronor lön
och 500 kronor tjänstgöringspenningar,
lärare 1,000 kronor, därav 500 kronor lön och
500 kronor tjänstgöringspenningar,
lärarinna 500 kronor, därav 250 kronor lön och
250 kronor tjänstgöringspenningar, samt
vaktmästare och portvakt vardera 400 kronor,
dels godkänna följande villkor för åtnjutande av
ifrågavarande avlöningsförbättringar:
att tjänstinnehavare, som erhållit tillstånd att
med sin tjänst vid gymnastiska centralinstitutet förena
militär beställning, icke må tillgodonjuta avlöningsförbättring,
varom nu är fråga,
att i övrigt, frånsett föreningen av föreståndarbefattningen
vid institutet med överlärartjänst därstädes,
tjänstinnehavare icke må med den tjänst, för
vilken avlöningsförbättring utgår, förena annan tjänstebefattning,
allmän eller enskild, såframt ej, vad angår
överlärare, Kungl. Maj:t och, vad angår annan
tjänstinnehavare vid institutet, direktionen, uppå därom
gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande
tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt
för tjänstgöringen vid institutet, finner befattningen
kunna få tills vidare mottagas och bibehållas,
samt
att överlärare eller lärarinna, som i sådan egenskap
åtnjuter fri bostad, skall, utöver det för denna
förmån i gällande stat för institutet bestämda avdraget
å lönen, vidkännas ytterligare sådant avdrag med:
överlärare 300 kronor och lärarinna 150 kronor,
dels medgiva, att följande arvoden för särskilda
göromål vid gymnastiska centralinstitutet må för år
1919 förhöjas med nedan angivna belopp:
arvodet åt föreståndaren med 300 kronor,
Ordinarie
anslag
kronor.
Extra
anslag
kronor.
Transport 62,977,306 4,829,909
Transport 62,977,306 4,829,909
204
Kungl. May.ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 62,977,306
arvodet för sekreterargöromålens besörjande med
150 kronor och
arvodet för räkenskapsförargöromålens besörjande
med 150 kronor; samt
att för år 1919 må utgå ersättning för besörjande
av biblioteksgöromålen vid institutet med 300
kronor,
dels för bestridande av samtliga berörda kostnader
för år 1919 på extra stat för samma år anvisa
ett förslagsanslag, högst ............................................. —
dels ock till beredande av ett personligt lönetillägg
åt läraren vid gymnastiska centralinstitutet
A. G. Schmiterlöw med 1,000 kronor, varav 500
kronor lön och 500 kronor tjänstgöringspenningar,
bevilja på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst ............................................................................. — '' 1,000
[221.] 3. att till uppehållande av gymnastiska central
institutets
verksamhet under år 1919 anvisa på extra
stat för samma år ett förslagsanslag, högst............... — 8,700
att användas med högst nedanstående belopp till föl -
jande ändamål:
till förhöjning av anslaget till arvoden
åt extra lärare........................... kronor 5,400
» förhöjning av anslaget till ved, ljus,
materiell, samlingar m. m » 2,500
» avlöning åt extra vaktmästarbiträde » 800
tillhopa kronor 8,700
[222.] 4. att till skrivbiträde vid gymnastiska central -
institutet anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst.................................................................... — 700
[223.] 5. att till fortsatt uppehållande under år 1919
av undervisning jämte läkarvård vid en med gymnastiska
centralinstitutet förenad kvinnlig poliklinik
anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst — 500
[224.] 6. att till inköp av litteratur och bokbindning
Transport 62,977,306 4,850,509
Extra
anslag
kronor.
4,829,909
9,700
205
Kun//1. Maj:t# nåd. prof. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 62,977,306 4,850,509
för gymnastiska centralinstitutets bibliotek anvisa på
extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av........ — 600
7. att till anordnande vid gymnastiska central- [225.]
institutet av kostnadsfria övningar i gymnastik för
medlemmar av Stockholms förenade studentkårer anvisa
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst................................................................................ '' 1,000
8. att till understödjande av idrotten anvisa [226.]
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst.... 75,000
att utgå på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna skäl
bestämma;
9. att medgiva, att det på extra stat för år [227.]
1915 anvisade belopp av 30,000 kronor för understödjande
av skididrotten bland ungdomen xnå på
sätt och under villkor, Kungl. Maj:t kan finna gott
föreskriva, för enahanda ändamål användas under år
1919.
K. Understöd åt vetenskap, vitterhet och
konst in. in.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
1. att till understöd åt svenska fornskriftsäll- [228.]
skåpet anvisa på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av ........................................................................ — 2,000
under villkor att sällskapet kostnadsfritt för statens
räkning avlämnar 300 exemplar av sina under anslagsåret
utgivna arbeten;
2. att till understöd åt samfundet för utgivande [229.]
av handskrifter rörande Skandinaviens historia anvisa
på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av — 1,000
under villkor att samfundet till ecklesiastikdepartementet
avlämnar 50 exemplar av den för anslagsåret
avsedda publikationen;
Transport 62,977,306 4,930,109
206
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 62,977,306
[230.] 3. att till understödjande av svenska vitter
hetssamfundets
verksamhet anvisa på extra stat för
år 1919 ett reservationsanslag av................................ —
att utgå på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna skäl
bestämma;
[231.] 4. att bevilja på extra stat för år 1919 ett
förslagsanslag, högst........................................................ —
till understöd för utgivande av tidskriften Nordiskt
medicinskt arkiv, under villkor att av tidskriften för år
1919 kostnadsfritt överlämnas dels till vart och ett av
universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund 10 exemplar
samt till karolinska mediko-kirurgiska institutets
bibliotek 5 exemplar, av vilka exemplar behövligt antal
i främsta rummet tilldelas vederbörande institutioner
och kliniker vid de medicinska undervisningsanstalterna,
dels ock till sistnämnda bibliotek det
ytterligare antal exemplar, som enligt bestämmande
av institutets lärarkollegium erfordras för byte med
in- och utländska medicinska tidskrifter;
[232.] 5. att till understöd för fortsatt utgivande av
tidskriften Acta mathematica anvisa på extra stat för
år 1919 ett förslagsanslag, högst..................•.............. —
[233.] 6. att anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst............................................................ —
till understöd för fortsatt utgivande av tidskriften
Sfinx, under villkor att dess utgivare kostnadsfritt överlämnar
till universitetsbiblioteket i Uppsala 40 exemplar
och till universitetsbiblioteket i Lund 20 exemplar
av tidskriften för att användas för dessa biblioteks
bytesverksamhet med utlandet;
[234.] 7. att anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst............................................................ —
att på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt
bestämma, användas till understöd för utgivande
under år 1919 av tidskriften Svenska landsmål och
. svenskt folkliv;
Extra
anslag
kronor.
4,930,109
3,000
6,500
3,000
1,200
5,000
Transport 62,977,306 4,948,809
207
Kungl. Majits nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 62,977,306 4,948,809
8. att till fortsatt systematisk undersökning av [235.]
svenska folkinål anvisa på extra stat för år 1919 ett
reservationsanslag av ........................... .......................... — 10,400
att utgå på de närmare villkor, Kungl. Maj:t kan
linna lämpligt bestämma;
9. att till systematisk undersökning av syd- [236. ]
svenska folkmål anvisa på extra stat för år 1919 ett
reservationsanslag av..................................................... — 2,000
att utgå på de närmare villkor, Kungl. Maj:t kan
finna lämpligt bestämma;
10. att till insamling, förtecknande och under- [237.]
sökning av svenska folkminnen bevilja på extra stat
för år 1919 ett reservationsanslag av ........................ — 4,500
att utgå på de villkor och i enlighet med de bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna lämpligt fastställa;
11. att till utförande i enlighet med av Kungl. [238.]
Maj:t fastställd plan av undersökningar rörande ortnamn
inom Hallands län bevilja ett anslag av 15,000
kronor samt därav anvisa på extra stat för år 1919
såsom reservationsanslag ett belopp av........................ — 5,000
12. att anvisa på extra stat för år 1919 ett [239.]
förslagsanslag, högst ..................................................... — 4,000
till arvode under samma år åt ortnamnskommitténs
sekreterare;
13. att såsom bidrag till fortsatt utgivande [240.]
av det av byggnadsrådet S. Curman och docenten
J. Roosval påbörjade, med stöd av vitterhetsakademien
utgivna verket »Sveriges kyrkor, konsthistoriskt
inventarium» anvisa på extra stat. för år 1919 ett
reservationsanslag av .................................................... — 10,000
att utgå på de närmare villkor, Kungl. Maj:t kan
finna skäl bestämma;
14. att till främjande av föreningen Pietas [241.]
verksamhet under år 1919 bevilja på extra stat för
samma år ett förslagsanslag, högst............................... — 3,000
under villkor att föreningen till statens historiska
Transport 62,977,306 4,987,709
208
Kungl. Maj:ts nåd. prof), nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 62,977,306
museum med äganderätt överlämnar genom föreningens
försorg utförda fotografier, register och beskrivningar
över behandlade föremål;
[242.] 15. att av det till utgivande av statistiska ta
beller
över öresundstullen år 1913 beviljade anslaget
av 15,000 kronor anvisa på extra stat för år 1919
såsom förslagsanslag ett belopp av högst....................
[243.] 16. att medgiva, att det på extra stat för år 1915
anvisade anslag av 1,800 kronor för beredande av
tillfälle för svenska forskare till vetenskapligt arbete
vid en eller flera utländska biologiska stationer må
för enahanda ändamål användas under år 1919;
[244.] 17. att till resestipendier för år 1919 åt journa
lister,
företrädesvis medarbetare, som hava redaktionellt
arbete i svensk tidning eller journalistisk byrå
till huvudsaklig sysselsättning, bevilja på extra stat
för år 1919 ett reservationsanslag av ........................
att efter sakkunnigas hörande av Kungl. Maj:t fördelas
under de villkor för stipendiernas åtnjutande,
som Kungl. Maj:t kan finna skäl bestämma;
[245.] 18. att av det år 1916 till understöd under
åren 1917—1919 åt inhemska skönlitterära författare
av utmärkt förtjänst beviljade anslaget av 30,000
kronor anvisa på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag
ett belopp av högst.................................... —
[246.] 19. att medgiva, att det på extra stat för år 1915
såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för en
antarktisk expedition åren 1915—1919 anvisade belopp
av 27,000 kronor må på de villkor, Kungl. Maj:t
kan finna gott föreskriva, för enahanda ändamål användas
under år 1919;
[247.] 20. dels att av det såsom understöd åt do
centen
Herman Lundborg till utförande under åren
1917—1920 av rasbiologiska undersökningar beviljade
anslaget å 24,000 kronor anvisa på extra stat
för år 1919 såsom förslagsanslag ett belopp av högst__—
Transport 62,977,306
Extra
anslag
kronor.
4,987,709
1,500
4,000
10,000
6,000
5,009,209
209
Knnyl. May.ts nåd. prov. nr /, om statsverket 19/S.
Ordinarie Kxtra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 62,977,306 5,009,209
dels att öka det såsom understöd åt Lundborg
för åren 1919 ocli 1920 avsedda beloppet med 7,000
kronor, därav 3,000 kronor till avlönande av biträden
åt Lundborg vid statistiska bearbetningar in. in.;
dels och att av nämnda ökning anvisa såsom förslagsanslag,
högst, ett belopp av ................................ - — 3,500
på extra stat för år 1919;
21. att för utgivande av f. d. riksantikvarien [248.]
O. Montelius arbete >l)ie älteren Kulturperioden im
Orient und in Europa» bevilja ett förslagsanslag,
högst 25,000 kronor, samt därav anvisa på extra stat
för år 1919 ett belopp av högst.................................... — 12,500
att utgå under de villkor, Kung]. Maj:t kan finna
lämpligt fastställa;
22. att höja det under riksstatens åttonde hu- [249.]
vudtitel på ordinarie stat uppförda reservationsanslaget
till resestipendier samt läroböckers, tidskrifters
och lärda verks utgivande från dess nuvarande belopp,
45,000 kronor, till....,........................................... 80,000
eller med 35,000 kronor.
L. Diverse.
o
1. Alderstillägg, förslagsanslag........................... 150,000
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
2. att till beredande, i enlighet med de i stats
rådsprotokollet
över finansärenden den 14 januari
1918 angivna grunderna, av ett extra lönetillägg för
år 1919 åt en del tjänstemän och betjänte i vissa till
ecklesiastikdepartementet hörande ämbetsverk och kårer
anvisa på extra stat för år 1919, såsom förslagsanslag,
ett belopp av............................... •...... —
3. att, i avbidan på proposition angående löneförbättring
åt vissa vaktmästare och med dem jäm
Transport
63,207,306
[250.]
5,000
[251.]
Bih, till ri/csd. prot. 1918. 1 sand. 1 a
5,030,209
27
210
Knngl. Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 63,207,306
förliga befattningshavare, beräkna för ändamålet under
åttonde huvudtiteln på ordinarie stat ett belopp av 80,000
[252.] 4. att från och med år 1919 höja det å ordi
narie
stat uppförda förslagsanslaget till rese- och
traktamentspenningar med 10,000 kronor eller från
65.000 kronor till........................................................... 75,000
[253.] 5. att höja det å riksstaten under åttonde hu
vudtiteln
på ordinarie stat upptagna reservationsanslaget
till extra utgifter, nu 28,000 kronor, med
9.000 kronor till............................................................. 37,000
[254.] 6. att i riksstaten för år 1919 under åttonde
huvudtiteln uppföra ett nytt ordinarie anslag å........ 180,000
benämnt »Kommittéer och utredningar genom sakkunniga,
förslagsanslag»;
[255.] 7. att dels höja det under åttonde huvudtiteln på
ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till skrivmaterialier
och expenser, ved m. m., nu 100,000 kronor
(därav till domkapitlens expeditioner högst
12,000 kronor) med 35,000 kronor till........................ 135,000
dels i samband därmed förklara, att av nämnda
anslag må från och med år 1918 till domkapitlens
expeditioner utgå högst 16,000 kronor;
dels ock medgiva, att kostnaderna för transport
till landsarkiv av vissa arkivhandlingar må från och
med år 1918 utgå av nu ifrågavarande förslagsanslag
;
[256.] 8. att dels öka det under åttonde huvudtiteln
på ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till tryckningskostnader,
nu 25,095 kronor (därav till domkapitlens
expeditioner högst 2,500 kronor) med 18,890
kronor till ........................................................................ 43,985
dels ock medgiva, att av nämnda anslag må från
och med år 1918 till domkapitlens *expeditioner utgå
högst 3,500 kronor.
Extra
anslag
kronor.
5,030,209
5,030,209
Summa 63,758,291
Kung!. May.U nåd. prov. nr 1, om utatsoerket 1918.
211
En jämförelse mellan denna huvudtitel, sådan den finnes upptagen i
riksstaten för är 1918 och sådan den av Kungl. Magt nu är föreslagen, utfäller
på följande sätt:
15)18. 15)15).
ordinarie anslag 36,475,651 63,758,291 således ökning kronor 27,282,640
extra > 16,777,949 5,030,209 » minskning » 11,747,740
Summa kronor 53,253,600 68,788,500 således ökning kronor 15,534,900
212
Knngl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Nionde huvudtiteln,
innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.
Ordinarie
anslag
kronor.
A. Departementet.
1. Departementschefen........................................ 17,000
2. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts
kansli.................. ...................................................... 115,500
B. Lantbruksstyrelsen.
1. Lantbruksstyrelsen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[1.] att i avbidan på den proposition angående om
organisation
av lantbruksstyrelsen, som Kungl. Maj:t
må komma att avlåta till riksdagen, i ordinarie anslaget
till nämnda styrelse beräkna en förhöjning
från 79,900 kronor med 71,400 kronor till________________ 151,300
C. Lanthushållningen.
1. Befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar.
Försöksverksamhet vid lantbruks- och lantmannaskolor.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[2-] att å ordinarie stat under anslagstiteln »befräm
Transport
283,800
Extra
anslag
kronor
213
Kungl. Maj:tg nåd. prof. nr 1, om statsverket lUlH.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 283,800
jande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar»
uppföra för anordnande vid statsunderstödda
lantbruks- och lantmannaskolor av fast försöksverksamhet
enligt föreskrift och under ledning av cen
O
O
tralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
ett anslag av 8,000 kronor.
Härigenom föranledes motsvarande ökning i an o -
slagstitelns slutsumma från 417,450 kx-onor till ....... 425,450
2. Lantbruksingenjörer och deras biträden........ 101,900
3. Undervisningsanstalter.
a. Lantbruksinstituten.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att höja den i staten för lantbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp upptagna anslagspost »till institutets
övriga utgifter» från 39,200 kronor med 3,000
kronor till 42,200 kronor, till följd varav statens slutsumma
kommer att höjas med samma belopp från
119,850 kronor till 122,850 kronor,
samt att vid bifall härtill höja ordinarie anslaget
till nämnda institut från 112,800 kronor med 3,000
kronor till 115,800 kronor.
b. Hovbeslagsskolan vid Alnarp.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att under anslagstiteln »undervisningsanstalter för
joialbruk och lantmannanäringar» uppföra till hovbeslagsskolan
vid Alnarp ett ordinarie anslag av 4,500
kronor.
c. Lantbruksskolor.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att av 1919 års ordinarie anslag till understöd
åt nio lantbruksskolor i södra och mellersta Sverige
Transport 811,150
[3.]
[4-]
[5.]
/
214
Kungl Maj:ts nåd. pro]), nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 811,150
samt fyra lantbruksskolor i Dalarna och Norrland må
för läroåret den 1 november 1918—den 31 oktober
1919 av Kungl. Maj:t anvisas ökat statsbidrag med
2,200 kronor till sådan skola i förstnämnda landsdelar
och med 1,800 kronor till sådan skola i Dalarna
och Nondand, under villkor att fasta försök enligt
föreskrift och under ledning av centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet utföras å skolegendomen
mot eu särskild ersättning av 500 kronor
av statsmedel till försökens ledare.
d. Statskonsulenter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[6.] att i avbidan på den proposition angående löne
reglering
för statskonsulenter in. m., som Kungl.
Maj:t må komma att avlåta till riksdagen, för detta
ändamål i ordinarie anslaget till statskonsulenter beräkna
en förhöjning från 12,000 kronor med 17,000
kronor till 29,000 kronor.
Vid bifall till vad som föreslagits i punkterna
3, 4 och 6 kommer det i anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och lantmannanäringar» ingående
bestämda anslaget till lantbruksinstituten
m. m. att beräknas ökat från 395,700 kronor med
24,500 kronor till 420,200 kronor.
e. Reseunderstöd för lantbrukets studerande.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[7.] att medgiva, att vad vid utgången av år 1918
må kvarstå oanvänt å det under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och lantmannanäringar»
förut upptagna anslag till reseunderstöd för lantbrukets
studerande må under år 1919 användas för de
ändamål, för vilka anslaget är avsett.
Extra
anslag
kronpr.
Transport 811,150
Kanal. Maj:ts nåd. prov. nr /, om statsverket 1018. 215
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 811,150 —
f. Lantmannaskolor.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
dels godkänna i statsrådsprotokollet intagna, av
departementschefen tillstyrkta tillägg till gällande
grunder för statsunderstöd för lantmannaskolor att
tillämpas från och med läsåret 1918—1919;
dels ock höja det under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och lantmannanäringar»
upptagna förslagsanslaget till lantmannaskolor från
200,000 kronor med 40,000 kronor till 240,000 kronor.
g. Lanthushållsskolor, anslag: 60,000 kronor.
h. Understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter,
anslag: 100,000 kronor.
Anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk
och lantmannanäringar» kommer vid bifall till vad i
punkterna 3, 4, 6 och 8 föreslagits att beräknas ökad
från 755,700 kronor med inalles 64,500 kronor till 820,200 —
i. Bränsle in. in. vid lantbruksinstitutet vid Ultuna.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för bestridande av vissa kostnader för bränsle
in. m. vid lantbruksinstitutet vid Ultuna å extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst........ ''— 7,500
j. Bränsle in. in. vid lantbruks- och mejeriinstitutet
vid - Alnarp.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för bestridande av vissa kostnader för bränsle
m. in. vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp
å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst ................................................................................
8,500
216
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 1,631,350
k. Försökqloge vid Ultuna.
Kung]. Maj:t föreslår riksdagen
[11.] att för uppförande vid Ultuna av en logbygg
nad
för därvarande lantbruksinstituts och Sveriges
utsädesförenings filials försöksverksamhet anvisa å
extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av........ —
1. lnstitutionsbyggnad vid Alnarp för professor N.
H. Nilsson-Ehles ärftlighetsforskning.
Kungl. Maj:t vill härmed bringa till riksdagens
kännedom, att, sedan riksdagen år 1917 medgivit,
att för uppförande av en institutionsbyggnad vid Alnarp
för professor N. H. Nilsson-Ehles ärftlighetsforskning
in. in. finge av uppkommande vinst å rörelsen
vid Alnarps egendom användas ett belopp av
högst 73,000 kronor, det icke befunnits möjligt att
utföra anläggningen för mindre än 88,500 kronor.
in. Utbildning skurser för kontrollassistenter.
Kungl. Magt föreslår riksdagen
[12.] att till anordnande av utbildningskurser för
kontrollassistenter å extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av ................................................... —
n. Utbildningskurser för ladugärdsförmän och
svinskötare.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[13.] att för anordnande av utbildningskurser för ladu
gårdsförmän
och svinskötare å extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av____________________________________ —
Extra
anslag
kronor.
16,000
19,000
14,800
20,000
Transport 1,631,350
69,800
•217
Kunal. Maj:tu nåd. projj. nr 1, om statsverket 1U1S.
Ordinarie Extra
anslag anslag
krunor. kronor.
Transport 1,631,350 69,800
o. U tändning skurser för kvinnliga ladugård sskötare
’ i Norrland och Dalarna.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till anordnande av utbildningskurser för
kvinnliga ladugårdsskötare i Norrland och Dalarna å
extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av
[14.]
7,000
p. Jordbrukskonsulenter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom reservationsanslag å extra stat för år
1919 anvisa, att av Kungl. Maj:t i mån av behov
användas, såsom bidrag till anställande av
dels tretton jordbrukskonsulenter i Dalarna och
Norrland under villkor, att konsulenternas rese- och
traktamentsersättning bekostas av landsting, hushållningssällskap
eller eljest, .................... kronor 32,500,
dels en jordbrukskonsulent inom vartdera av
Kalmar läns norra och Gottlands läns hushållningssällskaps
områden under enahanda villkor och under
förutsättning därjämte, att vederbörande hushållningssällskap
bidrager till konsulentens avlöning med minst
1,250 kronor, ..................................----- kronor 2,500,
dels ock aderton jordbrukskonsulenter i övriga
delar av södra och mellersta Sverige under villkor,
att konsulenternas rese- och traktamentsersättning
bekostas av landsting, hushållningssällskap eller eljest
samt att vederbörande hushållningssällskap under
samma år på egen bekostnad och utan anlitande till
någon del av statsbidraget anställer en eller dera
ytterligare jordbrukskonsulenter ........ kronor 45,000,
eller tillsammans ................
ävensom medgiva, att Kungl. Maj:t må för bidrag
från detta anslag stadga de villkor i övrigt,
Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.
[15.]
80,000
156,800
28
Bih. till ri/csd. prot. IUI8. I sand. 1 aui.
Transport 1,631,350
/
218
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 1,631,350
q. Vandring (tvättare.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat för år 1919 anvisa, att av Kungl.
Maj:t i mån av behov användas, såsom bidrag till anställande
av vandringsrättare ett reservationsanslag av —
under villkor att övriga kostnader för vandringsrättarna
bestridas av landsting, hushållningssällskap
eller eljest, samt på de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t
kan finna gott föreskriva.
r. Äng smästare.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat för år 1919 såsom särskilda reservationsanslag
anvisa
dels för anordnande av utbildningskurser för
ängsmästare 2,000 kronor;
dels ock såsom bidrag till anställande av ängsmästare
med högst 800 kronor till varje, under villkor
att övriga kostnader för ängsmästarna bestridas
av landsting, hushållningssällskap eller eljest, samt
på de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t kan finna gott
föreskriva 8,000 kronor;
eller tillsammans .............................................. .
s. Stipendiat i boskapsskötsel och mejerihushållning
m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till utbildande av en stipendiat i boskapsskötsel
och mejerihushållning m. in. å extra stat för
år 1919 anvisa ett förslagsanslag-, högst —
o o7 o *—--------....
t. Fredrika Bremer-förbundets lanthushållning sskola
vid Rim forsa.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom statsbidrag åt Fredrika Bremer-för
Transport
1,631,350
Extra
anslag
kronor.
156,800
48,000
10,000
1,500
216,300
219
Kungl. Maj:ts nåd. prof. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 1,631,350
bundets lanthushållningsskola vid Rimforsa för utbildande
av lärarinnor å extra stat för år 1919 bevilja
ett förslagsanslag, högst........................................ —
u. Lanthushållning sskolan å Brogård.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom statsbidrag åt Uppsala enskilda läroverks
fackskola för huslig ekonomi för utbildning av
lärarinnor i lanthushållning å skolans lantgård Brogård
å extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag,
högst.................................................................... —
4. Hästaveln.
a. Hästavelns förbättrande.
Reservationsanslag................................ kronor 369,400
Friheter, förslagsanslag______________________ » 1,070 370,470
b. Extra personal vid Flyinge hingstdepå.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till extra personal vid Flyinge hingstdepå å
extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst —
c. Åtgärder för inhemska häststammar.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ................................................................
att under de villkor, Kungl. Maj:t må bestämma,
utgå för tillvaratagande och utveckling av sådana i
Sverige förekommande s. k. lanthästar, som kunna
innefattas under benämningen »inhemska häststammar».
Extra
anslag;
krunor.
216,300
8,000
5,500
4,630
20,000
Transport 2,001,820
254,430
22<) Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 191S.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor
Transport 2,001,820 254,430
d. Stamboksföring rörande hästar.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
att till understödjande av stamboksföring rörande
hästar under de villkor Kungl. Maj:t må bestämma
å extra stat för år 1919'' anvisa ett reservationsanslag
av ....................................................................... _ 0,000
5. Boskapsskötsel m. m.
a. Förekommande’7 och hämmande av smittsamma
sjukdomar bland husdjuren ............... 50,000 —
b. Karantänsanstalten i Haparanda för husdjur.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till karantänsanstalten i Haparanda för husdjur
å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst .............................................................. — 1,000
c. Avelscentra för nötboskap.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avbidan på den proposition angående anslag
till avelscentra för nötboskap, som Kungl. Maj:t
må komma att avlåta till riksdagen, för detta ändamål
å extra stat för år 1919 beräkna ett reservationsanslag
av .................................... _ 27 000
d. Nötboskapsaveln inom Norrbottens län.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till främjande av nötboskapsaveln inom
Norrbottens iän anvisa å extra" stat för år 1919
ett förslagsanslag, högst ................................................ . 5,000
Transport 2,051,820 293,430
Kung!. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket I9J8.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 2,051,820
e. Förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till förekommande och hämmande av tuberkel]
ukdomar hos nötkreaturen å extra stat för år
1919 anvisa ett reservationsanslag av........................—-
221
Extra
anslag
kronor.
293,430
[27.]
115,000
f. Svinavelns höjande.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till åtgärder för höjande av landets svinavel
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ----------------------------------------------------------—-
g. Fåravelns befrämjande.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till fåravelns befrämjande å extra stat för år
1919 anvisa ett reservationsanslag av----- ---------
h. Fjäderfäavelns befrämjande.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till fjäderfäavelns befrämjande anvisa å extra
stat för år 1919 ett reservationsanslag av ................
i. Biskötselns befrämjande.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till biskötselns befrämjande å extra stat för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag av ....................
[28.]
65,000
[29.]
35,000
[30.]
20,000
[31.]
6,000
6. Lantbruksmöten.
Transport 2,051,820
534,430
m
Kungl. Majrts nåd. prop. nr 1, om statsverket li)18.
Transport
Ordinarie
anslag
kronor.
2,051,820
7. Bedskapsprovningsanstalter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
] att å extra stat för år 1919 anvisa såsom sär
skilda
förslagsanslag, högst,
dels till maskin- och redskapsprovningsanstalterna
vid Ultuna och Alnarp 26,000 kronor;
dels ock såsom personligt ålderstillägg till föreståndaren
för ifrågavarande anstalter Karl Fredrik
Theodor Adelsköld, därest han fortfarande med gott
vitsord tjänstgör i denna egenskap, 500 kronor;
eller tillhopa............................................................. .
8. Kemiska stationer m. m.
a. Kemiska stationer.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom bidrag till underhåll av åtta kemiska
stationer för jordbrukets och näringarnas behov —
inom de orter, där landsting eller hushållningssällskap,
vart för sig eller i förening, förbundit sig att
upprätta laboratorium och bekosta ej mindre lokal
för detta jämte bostad eller hyresmedel för kemist och
assistent än även avlöning till dessa och laboratorietjänaren
ävensom de årliga utgifterna för laboratoriets
underhåll samt till inköp av böcker och inventarier
för stationens behov — å extra stat för år
1919 anvisa högst 6,000 kronor för varje station eller
tillhopa ett förslagsanslag, högst ................................. .
b. Kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom bidrag till underhåll av kemisk-växtbiologiska
anstalten inom Norrbottens län — under
villkor att från länets landsting och hushållnings
Transport
2,051,820
Extra
anslag
kronor.
534,430
26,500
48,000
608,930
223
Kungl. Maja» nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 2,051,820 608,930
sällskap eller eljest bidrag lämnas till anstaltens underhäll
med sammanlagt minst 10,950 kronor — å extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst........ — 18,200
9. Befrämjande av mossodlingar.
a. Svenska rnosskulturföreningen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till understöd åt svenska rnosskulturföreningen [35-]
å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst................................................................................. — 70,000
b. Försöksgård vid Alträsk.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för anordnande vid Alträsk i Norrbottens [36.]
län av en försöksgård å myrjord under ledning av
kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå å extra stat
för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst_______________ — 10,000
10. Befrämjande av fröodlingen.
a. Frökontrollanstalter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat för år 1919 till Kungl. Maj:ts [37-]
förfogande anvisa ett förslagsanslag, högst.................. — 10,000
för att — med högst 1,000 kronor för varje anstalt —
användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som av landsting eller hushållningssällskap, vart för
sig eller i förening, understödjas med minst samma
belopp som statsbidraget och vilka anstalter vilja
underkasta sig de villkor och föreskrifter i avseende
på analysmetoder och övriga förhållanden, som fastställas
av Kungl. Maj:t.
Transport 2,051,820
717,130
224
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 2,051,820
b. Befordrande av inhemsk fröodling.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
att såsom bidrag till åtgärder för befordrande
av den inhemska odlingen av frö av vallväxter,
foderrotfrukter och köksväxter å extra stat för år
1919 anvisa ett reservationsanslag av........................... —
c. Sveriges utsädesförening.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat för år 1919 såsom särskilda
förslagsanslag, högst, anvisa
dels till uppehållande av Sveriges utsädesförenings
praktiskt vetenskapliga verksamhet samt för ledning
av och samarbete med föreningens filialer 50,000
kronor;
dels ock till uppehållande av verksamheten vid
eu var av föreningens sju filialer vid Ultuna, i
Östergötland, Västergötland, Värmland, Västernorrland
och Jämtland samt i Luleå 8,000 kronor eller
tillhopa 56,000 kronor; eller sålunda inalles ............ —
11. Mindre jordbruket.
a. Höjande av det mindre jordbruket.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
att till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av.................................................................. —
b. Statskonsulent för det mindre jordbruket.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avbidan på den proposition angående anslag
till en statskonsulent för det mindre jordbruket,
som Kungl. Maj:t må komma att avlåta till riksdagen,
för detta ändamål å extra stat för år 1919
beräkna ett förslagsanslag, högst ................................. —
Extra
anslag
kronor.
717,130
15,000
106,000
400,000
9,100
Transport 2,051,820 1,247,230
225
Kungl. MajUx nåd. grop. nr 1, om statsverket 11)18.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 2,051,820 1,247,230
c. Ordnad bokföring vid mindre jordbruk.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom bidrag till åtgärder för främjande av [42.]
ordnad bokföring vid mindre jordbruk å extra stat för
år 1919 anvisa ett förslagsanslag av............................ — 15,000
ävensom medgiva, att Kungl. Maj:t må härav använda
högst 5,000 kronor till åtgärder för åstadkommande
av räntabilitetsberäkningar angående jordbruk.
12. Smörprovningar m. m.
•
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat för år 1919 såsom särskilda [43-]
reservationsanslag anvisa
dels till statsbidrag till fortgående smörprovningar
10,000 kronor;
dels ock till bestridande av kostnaderna för
kontrollen över vattenhalten i svenskt exportsmör
6,000 kronor;
eller tillhopa.................................................................... — 16,000
13. Vattenavtappningar m. m.
a. Norrländska avdikning sanslag et.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
att till understödjande medelst statsbidrag utan
äterbetalningsskyldighet av myrutdikningar och vattenavtappningar
inom Norrland och Dalarna, vare sig
ändamålet med arbetsföretaget är uppodling av till
åker eller äng lämplig jord eller minskning av frostländighet
för närliggande bygd eller utdikning av
redan odlad jord, å extra stat för år 1919 anvisa
under benämning »norrländska avdikningsanslaget» ett
reservationsanslag av...................................................... — 1,900,000
Transport 2,051,820 3,178,230
[44.]
Bill. till riksd. prot. 1918. 1 saml. 1 avd.
226 Kungi. Maj:ta nåd. prop. nr i, om statsverket 11)18.
Ordinarie
analag
kronor.
Transport 2,051,820
b. Allmänna avd ikn ing samlag et.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
[45.] att till understödjande medelst statsbidrag utan
återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och vattenavtappningar
inom andra delar av riket än Norrland
och Dalarna, vare sig ändamålet med arbetsföretaget
är uppodling av till åker eller äng lämplig
jord eller minskning av frostländighet för närliggande
bygd eller utdikning av redan odlad jord, å
extra stat för år 1919 anvisa under benämning »allmänna
avdikningsanslaget» ett reservationsanslag av —
med iakttagande,att av samtliga för år 1919 tillgängliga
medel högst 150,000 kronor må utgå till avdikning
av sådan mark, vars torrläggning avser endast
minskning av frostländighet för närliggande bygd.
14. Torvtillgångarnas tillgodogörande.
o
a. Åtgärder för torvtillgångarnas tillgodogörande.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
[46.] att till åtgärder för torvtillgångarnas tillgodo
görande
å extra stat för år 1919, att i mån av behov
användas, anvisa ett reservationsanslag av .......... —
b. Torvingenjörer och torvassistent.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[47.] att för år 1919 å extra stat anvisa såsom sär
skilda
förslagsanslag, högst,
dels för anställande av en förste torvingenjör,
fyra torvingenjörer och en torvassistent 41,700 kronor;
dels ock till personligt ålderstillägg å 500
kronor åt envar av förste torvingenjören Krnst Jakob
Wallgren och torvingenjören Thure Gustaf Thorgny
Björkman, därest han fortfarande med gott vits
Transport
2,051,820
E^tra
anslag
k runor.
3,178,230
800,000
150,000
4,128,230
227
Kungl. Afaj:ts nåd. prop. nr I, ont statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 2,051,820 4,128,280
ord tjänstgör i denna egenskap 1,000 kronor;
eller tillhopa................................................................. — 42,700
c. Torvskola.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att av det av 1017 Ars riksdag beviljade anslag
å 40,0()0 kronor till upprätthållande av eu torvskola [48. |
under åren 1918—1922 å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag, högst ............. — 8,000
d. Undersökning av staten tillhöriga mossar.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för undersökning av staten tillhöriga mossar [49. j
i huv udsaklig överensstämmelse med den för 1916
års riksdag framlagda plan å extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av.................................... — 9,500
e. Undersökningar av torvmarker i södra Sverige.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för fortsättande av dels en förrådsstatistisk [50.]
undersökning medelst linjeinventering av torvtillgångarna
i (iötaland och Svealand utom Dalarna, dels, i
samband därmed och inom samma område, en rekognoscering
av mossmarkerna närmast trafiklederna, allt
i huvudsaklig överensstämmelse med det av torvkommittén
framlagda förslag, på extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av.................................... — 85,000
15. Husslöjden.
a. Befrämjande av husslöjden ......... 25,000 —
b. Andre instruktör i husslöjd.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för år 1919 å extra stat anvisa såsom sär- [51.]
skilda förslagsanslag, högst ______
Transport 2,076,820 4,278,430
228
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 2,076,820
dels till anställande av en andre instruktör i
husslöjd 2,000 kronor;
dels och för beredande av personligt ålderstillägg
med 1,500 kronor för år till andre instruktören Jonas
Wallander, därest han fortfarande med gott vitsord
tjänstgör i denna egenskap, 1,500 kronor;
eller tillhopa.................................................................... —
16. Lindring av fraktkostnader för kalk.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för] lindring av fraktkostnaderna vid transport
å järnväg av kalk, kalkstensmjöl och märgel för
jordbrukets behov å extra stat för år 1919 anvisa
såsom förslagsanslag................. —
17. Statskonsulent för landsbygdens elektrifiering.
Ivungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för anställande av en statskonsulent för landsbygdens
elektrifiering ävensom till rit- och skrivbiträden
åt densamme samt expenser å extra stat för
år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst .................. —
18. Upplysningsverksamhet angående försäljningsföreningar.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till främjande av upplysningsverksamhet rörande
föreningar för ordnande av avsättningen av
lantmannaprodukter å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag, högst ................................................ —
D. Fiskeriväsendet.
1. Fiskerinäringens understöd.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avbidan på den proposition angående lönereglering
för statens fiskeritjänstemän, som Kungl.
Transport 2,076,820
Extra
anslag
kronor.
4,273,430
3,500
2,000,000
15,000
10,000
6,301,930
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
22!)
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 2,076,820
Maj:t må komma att avlåta till riksdagen, i ordinarie
anslaget till fiskerinäringens understöd beräkna en
förhöjning från 121,000 kronor med 10,300 kronor
till.................................................................................... 131,300
2. Undervisningskurser i navigation för bohuslänska
fiskare.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom bidrag till anordnande av undervisningskurser
och hållande av föredrag i navigation
m. m. för bohuslänska fiskare, under förutsättning
att av Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap
eller landsting eller eljest för ändamålet tillskjutas
minst 1,150 kronor, å extra stat för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av________________________________________________ —
3. Södra Sveriges fiskeriförening.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till understöd åt södra Sveriges fiskeriförening
å extra stat för år 1919 såsom särskilda förslagsanslag,
högst, anvisa
dels såsom bidrag till föreningens upplysningsverksamhet
8,500 kronor;
dels ock såsom bidrag till föreningens försöksbiologiska
undersöknings- och fiskodlingsverksamhet
13,500 kronor;
eller tillhopa.................................................................... —
4. Hydrograflsk-biologiska havsundersökningar.
a. Hydrograjisk-biologiska undersökningar av de Sverige
omgivande haven.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till utförande av hydrografisk-biologiska undersökningar
av de Sverige omgivande haven å extra
* Transport 2,208,120
Extra
anslag
kronor.
6,301,930
1,550
22,000
6,325,480
230
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr /, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 2,208,120
stat för år 1919 såsom särskilda reservationsanslag
anvisa
dels till omkostnader för de av svenska hydrografisk-biologiska
kommissionen bedrivna undersökningarna
29,000 kronor;
dels ock till täckande av Sveriges andel i kostnaderna''
för en internationell hydrografisk-biologisk
centralanstalt med laboratorium 5,100 kronor;
eller tillsammans ............................................................ —
att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande användas för
de avsedda ändamålen.
b. Underhålls- och driftkostnad för fartyget
Skog er ak.
\
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[59.] att till underhålls- och driftkostnad för fartyget
Skagerak, avsett för hydrografisk-biologiska undersökningar
av de Sverige omgivande haven, å extra stat
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av —
e. Försäkring av fartyget Skagerak.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[60.] att till bestridande av kostnader för försäkring
av fartyget Skagerak å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag, högst .......................................... ... —
5. tJnderh&lls- och driftkostnad för fartyget Eystra
salt.
Kungl. Magt föreslår riksdagen
[61.] att till underhålls- och driftkostnad för fartyget
Eystrasalt å extra stat för år 1919 bevilja ett reservationsanslag
av ...................... —
Extra
anslag
kronor.
6,325,480
34,100
46,000
14,400
10,000
Transport 2,208,120 6,429,980
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket JO 18. 231
Ordinarie Extra
anslag anslag
krooor. krouor.
Transport 2,208,120 8,420,980
6. Ett armerat ångfartygs stationerande vid rikets
kuster.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att medgiva, att Kungl. Maj:t må för statio- [62.]
nerande under vintern 1918—1919 av ett armerat
ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande av
ordning och skydd vid fiskets bedrivande använda
erforderligt belopp av den behållning, som uppstått
eller kan komma att uppstå å redan anvisade anslag
för motsvarande ändamål.
7. Fiskehamnar.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till bestridande av kostnaderna för utförande [63.]
av vissa av fiskehamnskommissionen föreslagna hamnar
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av .................................................. — 610,000
att enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t må
finna gott meddela, användas för ifrågavarande ändamål
under villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre
av själva området för hamnarna än även av det område
i land, som med hänsyn till den rörelse, som
är avsedd att bedrivas i hamnarna, bör avsöndras för
det gemensamma behovet.
E. Skogsväsendet.
1. Skogsundervisning m. m.
a. Skogs/iögskolan och statens skogsförsöksanstalt.
Kun»;l. Maj:t föreslår riksdagen
att från och med år 1919 höja ej mindre den [64.]
i staten för skogshögskolan upptagna anslagspost till
biblioteksgöromålens bestridande från 500 kronor med
Transport 2,208,120 7,039,980
232
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 2,208,120 7,039,980
700 kronor till 1,200 kronor än även de i samma stat
upptagna anslag till praktiska övningar vid högre
kursen från 24,200 kronor med 4,800 kronor till
29,000 kronor samt till praktiska övningar vid lägre
kursen från 4,900 kronor med 1,750 kronor till 6,650
kronor, i följd varav statens slutsumma kommer att
höjas från 125,600 kronor med 7,250 kronor till
132,850 kronor,
samt vid bifall härtill höja ordinarie anslaget
till skogshögskolan från 124,350 kronor med 7,250
kronor till 131,600 kronor.
Vid bifall till här ovan föreslagna höjning i anslaget
till skogshögskolan kommer anslagstiteln »skogshögskolan
och statens skogsförsöksanstalt» att höjas
till .................................................................................... 200,950 —
b. Docentstipendium och studieunderstöd vid skogshögskolan.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till ett docentstipendium vid skogshögskolan
samt till studieunderstöd åt sådana studerande, som
vid nämnda högskola ägna sig åt skogsvetenskaplig
forskning, å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst.................................................................... — 3,700
c. Personligt ålderstillägq till extra läraren vid
skogshögskolan G. Grönberg.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till personligt ålderstillägg åt extra läraren
vid skogshögskolan, docenten filosofie doktorn Gösta
Grönberg, därest han fortfarande med gott vitsord
tjänstgör såsom sådan lärare, å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst ____________________________________ — 500
Transport 2,409,070 7,044,180
Kung!. Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 191H.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 2,409,070
d. Diverse behov vid skogsliögskolan.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för vissa i statsrådsprotokollet angivna behov
för år 1919 vid skogshögskolan å extra stat för
samma år anvisa ett reservationsanslag av ................ —
e. Diverse behov''vid statens skog sfer söksanstalt.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för vissa i statsrådsprotokollet angivna behov
för år 1919 vid statens skogsförsöksanstalt å extra
stat för samma år anvisa ett reservationsanslag av....
f. Specialundersökningar rörande de norrländska
skogarnas föryngring.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för specialundersökningar rörande de norrländska
skogarnas föryngring i huvudsaklig överensstämmelse
med den år 1916 för riksdagen framlagda
plan å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ..................................................... .............
g. Den lägre skogsundervisninqen och skogshushållning
i allmänhet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
dels godkänna sådan ändring i gällande stat för
statens skogsskolor, att tillämpas från och med år
1919, att i slutet av sagda stat införes en ny post
»respenningar åt skogsråtta^ att fördelas efter Kungl.
Maj:ts beprövande: 600 kronor», varigenom statens
slutsumma höjes till 79,600 kronor;
dels ock höja ordinarie anslaget till den lägre
skogsundervisningen och skogshushållning i allmänhet
från 110,000 kronor med 10,000 kronor till........ 120,000
Transport 2,529,070
233
Extra
anslag
kronor.
7,044,180
65,900
19,450
23,600
7,153,130
234
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1018.
Ordinarie
anslag
kronor
Transport 2,529,070
h. Tillfälligt lönetillägg åt skogsrättare.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för beredande av tillfälligt lönetillägg för år
1919 åt åtta skogsrättare med 400 kronor till var
och en å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst............................................................ —
i. Fortsättningsskolan vid Kloten.
Kungl. Magt, föreslår riksdagen
att till fortsättningsskolan vid Kloten å extra stat
för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst .... —
O 07 O
j. Tillsyn å enskildas skogar i lappmarkerna
och Särna socken............................................................ 200,000
k. Tillsyn å enskildas skogar i Västerbottens
och Norrbottens läns kustland........................................ 130,000
1 Ökade utgijter för tillsyn å enskildas skogar i
V öster Lott ens och Norrbottens läns kustland.
Kungl. Magt föreslår riksdagen
att för bestridande av ökade utgifter för tillsyn
å enskildas skogar i Västerbottens och Norrbottens
läns kustland å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av ................................................................ _
m. Skogsvård å enskildas skogar i Västerbottens
och Norrbottens län samt Sårna socken med Idre
ka pel lag.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för främjande av skogsvård å enskildas skogar
i Västerbottens och Norrbottens län samt Sårna socken
med Idre kapellag å extra stat för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av................................................ —
att av Kungl. Magt i mån av tillgång tilldelas vederbörande
hushållningssällskap under förutsättning, att
Transport 2,859,070
Extra
anslag
kronor
7,153,130
3,200
15,700
80,000
98,000
7,350,030
Kungl. Maj:ts nåd. prof), nr 1, om statsverket. 1918.
Ordinarie
linning
kruuor.
Transport 2,859,070
landsting och hushållningssflllskap tillsammans eller
ettdera av dem till ändamålet bidragit med belopp,
motsvarande minst en tredjedel av statsbidraget, samt
under villkor dels att anslag från sålunda av statsmedel
och från orten anvisade medel icke må utgå
till bolag, dels ock att vederbörande hushållningssällskap
skall vara skyldigt att efter årets utgång till
Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande avgiva
redogörelse över användningen av samtliga för ändamålet
erhållna bidrag.
u. Skogsodlingens befrämjande.
Kungl. Mnj:t föreslår riksdagen
att för skogsodlingens befrämjande inom andra
delar av riket än Västerbottens och Norrbottens lån
samt Särna socken med Idre kapellag å extra stat
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av ...........
att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att i mån
av tillgång tilldelas skogsvårdsstyrelser, till vilka landsting
eller hushållningssällskap för ändamålet lämnat
bidrag, under iakttagande att statsbidrag icke må till
någon skogsvårdsstyrelse utgå med högre belopp än
det, varmed landstinget och hushållningssällskapet tillsammans
eller ettdera av dem till ändamålet bidragit.
o. Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom bidrag till bestridande av kostnaderna
för uppehållande av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ....................... ........................
Transport 2,859,070
235
Extra
anslag
kronor.
7,350,030
90,000
67,500
7,507,530
236 Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 2,859,070
2. Reglering av flottleder.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
dels för bestridande av kostnader för reglering
o o
av flottleder inom riket å extra stat för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av........................................ —
dels ock medgiva, att under år 1919 inflytande
flottningsavgifter må användas till bestridande av
kostnader för reglering av flottleder inom riket.
3. Släckning av skogseld.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till kostnader för släckning av skogseld uppföra
under nionde huvudtiteln från och med år 1919
ett ordinarie förslagsanslag av........................................ 50,000
F. Lantmäteriväsendet.
1. Lantmäteristaten.
a. Lantmäteristaten................................................ 536,400
b. Lantmäteristyrelsens reproduktionsanstalt.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för bestridande av utgifter vid lantmäteristyrelsens
reproduktionsanstalt, att av Kungl. Maj:t i
mån av behov användas, å extra stat för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av ........................._............. —
''c. Ökat arbetsbiträde hos lantmäteristyrelsen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag,
O Ö7
högst, anvisa
Extra
anslag
kronor.
7,507,530
300,000
6,000
Transport 3,445,470 7,813,530
237
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket JHI8.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 3,445,470 7,813,530
dels för anställande under samma år hos lantmäteristyrelsen
av en tjänsteman, benämnd byrådirektör,
6,(500 kronor, varav 2,000 kronor skola anses
motsvara tjänstgöringspenningar;
dels ock till extra tjänsteman och biträden samt
vikariatsersättning hos nämnda styrelse, utöver härtill
i styrelsens stat upptaget anslag, 11,700 kronor;
eller tillhopa__________________________________________ ______ ________________ 18,300
d. Dagtraktamenten åt lantmätare....................-
e. Arvoden åt vissa lantmäteriauskultanter.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till arvode under år 1919 åt vissa lantmäteri- [81.]
auskultanter å extra stat för samma år anvisa ett
förslagsanslag, högst ......................................—............. 105,000
f. Lantmäter iundervisning en.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till lantmäteriundervisningens ordnande och [82.]
bedrivande å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av .......................''................................ 39,800
g. Lantmätares tjänsteresor.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till bestridande av kostnader för vissa av [83.]
lantmätare företagna tjänsteresor å extra stat för
år 1919 anvisa ett förslagsanslag av............................ — 20,000
h. Reparation och renovation av kartor i lantmäterikontoren
i länen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till reparation och renovation av kartor i [84.]
lantmäterikontoren i länen å extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av ........................................—_15,000
Transport 3,445,470 8,011,630
238
Kungl. Afajtts nåd. prop. nr 1, om ttatsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 3,445,470
i. Nya registratur och arkivens ordnande i lantmä
terikontoren
i länen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[85.] att till nja registratur och arkivens ordnande i
lantmäterikontoren i länen å extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av.................................... —
j. Inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i
länen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[86.] att till inbindning av handlingar i lantmäteri
kontoren
i länen å extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av........................................................ —
k. Anskaffande för lantmäterikontoret i Karlstad av
kopior av ''vissa kartor in. in.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[87.] att för anskaffande för lantmäterikontoret i Karl
stad
av kopior av vissa kartor med tillhörande handlingar
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ................................................. —
1. Skrivhjälp å lantmäterikontoren i länen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[88.] att för skrivhjälp å lantmäterikontoren i länen
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av .......................................................... —
ra. Anskaffande för lantmäterikontoren i länen av
kopior av kartor in. in. angående statens järnvägars
jordområden.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[89.] att för anskaffande för lantraäterikontorens i
länen räkning av kopior av kartor m. m. angående
Transport 3,445,470
Extra
anslag
kronor
8,011,630
8,000
3,500
10,000
40,000
8,073,130
Kung!. May.ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
239
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 3,445,470 8,073,130
statens järnvägars jordområden å extra stat för år
1919 anvisa ett reservationsanslag av ..... ............ — 8,500
2. Skiften och awittringar.
a. Skiften och awittringar ... .... 100,000
b. Tilläggsavvittring i Västerbottens läns lappmark.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för tilläggsavvittring i vissa delar av Väster- [90.]
bottens läns lappmark å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag av ........................................... — 30,000
3. Utflyttningshjälp efter skiften........................ 50,000
O. Rikets allmänna kartverk.
1. Rikets allmänna kartverk.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avbidan på den proposition angående ökat
anslag till rikets allmänna kartverk, som Kungl. Maj:t
må komma att avlåta till riksdagen, i ordinarie anslaget
till detta kartverk beräkna en förhöjning från
340,800 kronor med 89,200 kronor till ..................
2. Diverse behov vid rikets allmänna kartverk.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avbidan på den proposition angående an- [02.]
slag för diverse behov vid rikets allmänna kartverk,
som Kungl. Mnj:t må komma att avlåta till riksdagen,
för detta ändamål å extra stat för år 1919 beräkna
ett reservationsanslag av................................................ — 10,000
Transport 4,025,470 8,121,630
[91.]
430,000
240
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 4,025,470
3. Namngranskning.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till bestridande av kostnader för namngranskning
för rikets allmänna kartverks behov å extra stat
förgår 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst..............-
H. Geologiska samt meteorologiska och hydrografiska
undersökningar.
1. Sveriges geologiska undersökning.
a. Sveriges geologiska undersökning ................ 101,530
b. Fältarbeten in. in.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till Sveriges geologiska undersöknings fältarbeten
m.. m. å extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av ..........-........-............................
c. Ökade medel till expenser.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till expenser för Sveriges geologiska undersökning
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ................................................................
d. Praktiskt-geologisk undersökning i Jämtlands och
Västerbottens län.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för anordnande genom Sveriges geologiska
undersöknings försorg av en praktiskt-geologisk undersökning
av fjälltrakterna i nordligaste delen av
Jämtlands län och i Västerbottens län, förnämligast
för utredning av därvarande malmförekomster, å extra
stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av ......
Transport 4,127,000
Extra
anslag
kronor.
8,121,630
3,000
72,700
17,000
6,500
8,220,830
.Kling!. Afaj:t« lind. proj>. nr /, om xtatxnerkel W1H.
241
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 4,127,000 >1,220,830
2. Meteorologiska och hydrografiska undersökningar.
a. Statens meteor ologisk-hydrografiska, anstalt.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
dels godkänna i statsrådsprotokollet intaget för- [97.]
slag till stat för statens meteorologisk-hydrografiska
'' anstalt, att tillämpas från och med år 1919, ävensom
de villkor och bestämmelser, som av departementschefen
föreslagits för åtnjutande av de i samma stat
för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner;
dels
förklara, att en var, som med eller efter ingången
av år 1919 tillträder ordinarie befattning vid
ifrågavarande anstalt, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser;
dels medgiva att, därest byråingenjörerna vid
hydrografiska byrån Magnus Albrecht Ilichard Smedberg
och Erik Olof Engström befordras till tjänstemän
av andra graden vid den nya anstalten från och
med ikraftträdandet av staten för densamma, dem må
för ålderstillägg tillgodoföra», Smedberg tiden från och
med år 1914 och Engström tiden från och med år 1915;
dels och i riksstaten uppföra ett nytt ordinarie
anslag till statens meteorologisk-hydrografiska anstalt
under följande uppställning:
bestämt anslag: till avlöningar............ kronor 94,700
reservationsanslag: till arvoden åt observatörer
........ > 35,000
» expenser......... » 8,000 137,700 —
b. Diverse behov vid statens meteorologisk-hydrograjiska
anstalt.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för diverse behov vid statens meteorologisk- [98.]
hydrografiska anstalt å extra stat för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av..... — 63,200
o ______________________/_
Transport 4,264,700 8,284,030
Bill. till riksd. prof. 1918. 1 sond. 1 avd.
242 Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 4,264,700
c. Meteorologiska telegram från Färöarna och
Island.
Kung]. Majrt föreslår riksdagen
[99.] att av det utav 1900 års riksdag för meteoro
logiska
centralanstaltens förseende med dagliga meteorologiska
telegram från Färöarna och Island beviljade
anslag av 144,000 kronor å extra stat för år
1919 anvisa ett reservationsanslag av ........................ —
ävensom medgiva, att såväl detta belopp som
befintliga besparingar å förut anvisade anslag för
ändamålet må disponeras av statens meteorologiskhydrografiska
anstalt.
d. Undersökningar av de högre luftlagren.
[100.] Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att såsom bidrag från Sverige för år 1919 till
bekostande av den internationella kommissionens för
vetenskaplig luftsegling publikation av undersökningar
rörande de högre luftlagren å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst .................................... —
e. Meteorologiska observationer ä Pärtetjåkko.
Kungl. Majrt föreslår riksdagen
[101.] att för fortsättande av de meteorologiska ob
servationerna
å Pårtetjåkko å extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av................................... —
f. Meteorologiska iakttagelser i Abisko.
Kungl. Majrt föreslår riksdagen
[102.] att till fortsättande av de meteorologiska iakt
tagelserna
i Abisko anvisa å extra stat för år 1919
ett reservationsanslag av........ ....................................... —
Transport 4,264,700
Ultra
anslag
kronor.
8,284,030
2,500
720
7,000
3,150
8,297,400
243
Kung!. Maj:t* nåd. vrop. nr /, om utatuvrrket 1918.
Ordinarie Extra
anslag .inslag
kronor. kronor.
Transport 4,264,700 8,297,400
g. Hydrogeologiska specialundersökningar.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till utförande av hydrogeologiska special- [103.]
undersökningar för den hydrografiska undersökningen
av Sveriges färskvatten anvisa å extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst........................................ — 3,000
I. Yeterinlirviisciidct.
I. Veterin&rundervisningsanstalter.
a, Veterinärhögskolan.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
dels godkänna i statsrådsprotokollet intaget för- [104.]
slag till stat för veterinärhögskolan att tillämpas från
och med år 1919 ävensom förklara, att de villkor
och bestämmelser, som nu gälla för åtnjutande av
de i avlöningsstaten för''högskolan för ordinarie befattningar
upptagna avlöningar, skola vara gällande
även i fråga om avlöningarna å den nya staten;
dels ock, vid bifall härtill, höja ordinarie anslaget
till veterinärhögskolan från 174,600 kronor med
12,550 kronor till 187,150 kronor.
Vid bifall härtill kommer anslagstiteln •»veterinärundervisningen»
att undergå motsvarande höjning
från 179,000 kronor till................................................ 191,550
b. Diverse behov vid veterinärhögskolan.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för diverse behov vid veterinärhögskolan å [105.]
extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ..................................................................................... - 71,000
Transport 4,456,250 8,371,400
[106.]
[107.]
244 Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr /, om statsverket 1918.
'' . " ■’ '' ■" . Ordinarie
anslag
; • • • kronor.
Transport 4,456,250
c. Personlig lönefyllnad åt vaktmästare vid veterinär
högskolan.
........... . ; .
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för beredande åt vardera av de nuvarande
vaktmästarna vid den patologisk-anatomiska institutionen
och vid den kemiska institutionen vid veterinärhögskolan
av en personlig lönefyllnad av 300 kronor
om året, intill dess ny lönereglering för vaktmästarna
och deras vederlikar vid veterinärhögskolan beslutats
samt trätt i tillämpning, å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst____________________________________ —
2. Statens veterinärbakteriologiska anstalt.
a. Statens veterinärbakteriologiska anstalt:
Avlöningar, bestämt anslag.... kronor 26,700
Till beredning av tuberkulin
och sera m.m.,reservationsanslag
.......kronor 16,000 42.700
b. Diverse behov vid statens veterinärbakteriologiska
anstalt.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för diverse behov vid statens veterinärbakteriologiska
anstalt å extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av
3. Veterinärstaten.
Länsveterinärer och vetérinärsti
pendiater.
.............................................. kronor 86,500
Distriktsveterinärers avlönande » 146,000 232,500
Extra
anslag
kronor.
8,371,400
600
28,900
I
Transport 4,731,450 8,400,900
Kungl. Mar.t* n‘nL grop. nr /, om ntatnuerket 1018. |
245 |
• Ordinarie |
Kx-tru |
anslag |
anslag |
kronor. |
kronor. |
Transport 4,731,450 |
8,400,900 |
J. Vägunderhållet och sk, j lits väsendet.
1. Vägunderhållet.
a. Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag.
...................................................................... 1,350,000
b. Kostnad för vägdelninqar.
Kung!. Magt föreslår riksdagen
att å extra stat för år 1919 anvisa för bestridande
av statsverkets andel i kostnaden för vägdel
ningar
såsom förslagsanslag............... — 25,000
c. Understöd, åt synnerligt betungade väghållnings
distrikt.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till understöd åt synnerligt betungade väghåilningsdistrikt
å extra, stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av................... — 150,000
d. Svenska vägföreningen.
Kungl. Maj it föreslår riksdagen
att till understöd åt svenska vägföreningen å
extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst — 8,000
2. Färjor och fårjkarlar.
Bestämt anslag.....................................kronor 354
Friheter, förslagsanslag........................ > 25 379 _
[108.]
[109.]
[no.]
Transport 0,081.829 8,583,900
246
Kungl. Maj:ta nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
till]
[112.]
[113.]
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 6,081,829
3. Bidrag till skjutsentreprenader.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att höja förslagsanslaget till bidrag till skjutsentreprenader
från 300,000 kronor med 100,000 kronor
till ............ 400,000
K. Diverse.
1. Alderstillågg, förslagsanslag........................... 140,000
2. Odlingshjälp åt innehavare av odlingslägenheter
m. fl.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
alt, med uteslutande av riksstaten av dels det
ordinarie förslagsanslaget å 4,500 kronor till odlingshjälp
åt krononybyggare och dels det ordinarie förslagsanslaget
å 20,000 kronor till odlingshjälp till
innehavare av skogstorp och odlingslägenheter å
kronomark i de sex nordligaste länen, å riksstaten
uppföra till odlingshjälp åt innehavare av odlings
-
lägenheter m. fl. ett ordinarie förslagsanslag å ......... 25,000
3. Belöningar för rovdjurs dödande, förslagsanslag.
............................................................................... 38,000
4. Ersättning till hushållningssällskapen för till
statsverket indragna brännvinsförsäljningsraedel ........ 2,100,000
5. Jordförmedlingsbyr&er för egnahemsrörelsen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av .......................................................................
K strå
anslag
kronor.
8,583,900
21,000
Transport 8,784,829 8,604,900
Kringl. May.t» nä
247
Ordinarie Kxtra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 8,784,829 8,604,900
6. Jordbruksstatistiken.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till insamlande av jordbruksstatistiska upp- [114-]
gifter genom lokalundersökningar å extra stat för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag av .................... — 30,000
7. Befrämjande av avsättning i främmande länder
av alster av svenska lantbruket m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat för år 1919 anvisa ett förslags- [115.]
anslag, högst........... ........................................................ _ 29.000
att av Kungl. Maj:t användas till befrämjande av
avsättningen i främmande länder av alster av svenska
lantbruket och dess binäringar samt fiskerinäringen.
8. Internationella lantbruksinstitutet i Rom.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
dels medgiva, att vad vid utgången av år 1918 '' [116.]
må kvarstå oanvänt å anslag, som för år 1917 eller
tidigare år anvisats till bestridande av kostnaden för
Sveriges deltagande uti internationella lantbruksinstitutet
i Rom, må under år 1919 användas för enahanda
ändamål;
dels ock för samma, ändamål å extra stat för år
1919 anvisa ett reservationsanslag av ........................ — 4,000
9. Understöd åt föreningar för jordbrukskredit.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till understöd åt föreningar för jordbrukskredit [117.]
å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av — 35,000
10. Inventering av odlingsjord å kronomarker i
Norrland och Dalarna.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för inventering av odlingsjord å kronomarker [118.]
Transport 8,784,829 8,702,900
[119.]
[120.]
[121.]
[122.]
24K Kunyl. Maj:U nåd. prop. nr 7, om statsverk^ 1918.
Ordinarie
anslag
• • kronor.
Transport 8,784,829
i Norrland och Dalarna å extra stat för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av....................
11. Kolonisation å vissa kronoparker.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avbidan på den proposition angående åtgärder
för kolonisation å vissa kronoparker, som
Kungl. Maj:t må komma att avlåta till riksdagen, å
extra stat för år 1919 beräkna ett reservationsanslagav
________________ _______________________ — ‘
12. Åtgärder i prisreglerande syfte.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avbidan på den proposition angående anslagför
år 1919 till åtgärder i prisreglerande syfte, som
Kungl. Maj:t må komma att avlåta till riksdagen, för
detta ändamål å extra stat för sagda år beräkna ett
förslagsanslag av _____________________________ ___________ —
13. Beredande av lindring i de mindre bemedlades
levnadsvillkor.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avbidan på den proposition angående anslag
för år 1919 för beredande av lindring i de
mindre bemedlades levnadsvillkor, som Kungl. Maj:tmå
komma att avlåta till riksdagen, för detta ändamål
å extra stat för sagda år beräkna ett förslagsanslag
av------ -----------------
14. Anordnande av kylinrättningar.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avbidan på den proposition angående anslagför
anordnande av kylinrättningar, som Kungl. Maj:t
må komma att avlåta till riksdagen, för detta ändamål
å extra stat för år 1919 beräkna ett reservationsanslagav.
.............. ........ .....—...... ......... ................... —
Transport 8,784,829
Kxtr»
anslag
kronor.
8,702,900
90,000
225,000
10,000,000
5,000,000
500,000
24,517.900
Kungl. Maj:tx nåd. prof. nr l, om statsverket It)In. |
24H |
|
Transport |
Ordinarie anslag kronor. 8,784,829 |
Extra anslag kronor. 24,517,900 |
15. Rese- och traktamentspenningar. Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att |
650,000 |
|
dels ock medgiva, att från ifrågavarande anslag 16. Skrivmaterialier och expenser, förslagsanslag |
150,000 |
|
17. Kostnader för kommittéer m. m. Kungl. Maj:t föreslår riksdagen O o |
150,000 |
|
18. Extra utgifter. Kungl. Maj:t föreslår .riksdagen |
20,000 |
|
19. Tillfällig löneförbättring åt vissa lärare vid Kungl. Maj:t föreslår riksdagen |
80,000 |
Transport 9,754,829 24,597,900
Bih. till riksd. prot. 1918. 1 sand. 1 avd. 32
[123.]
[124.]
[125.]
[126.]
2S0
Kungl.. May.ts nåd. p^rop. nr /, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor kronor.
Transport 9,754,829 24,597,900
20. Löneförbättring åt vissa vaktmästare m. 11.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[127.] att i avbidan på den proposition angående löneförbättring
åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare, som Kungl. Maj:t må komma
att avlåta till riksdagen, för detta ändamål å ordinarie
stat beräkna ett förslagsanslag, högst ........................ 18,000 —
21. Extra lönetillägg.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[128.] att till beredande i enlighet med de i statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag angivna
grunder av extra lönetillägg för år 1919 åt en del
tjänstemän vid under jordbruksdepartementet lydande
stater å extra stat för år 1919 anvisa såsom förslagsanslag
ett belopp av................. — 1,000
22. Tryckningskostnader.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
[129.] att höja förslagsanslaget till tryckningskostnader
från 32,259 kronor med 12 kronor till........................ 32,271
Tillsammans kronor 9,805,100 24,598,900
En jämförelse mellan denna huvudtitel, sådan den finnes upptagen i
1918 års riksstat, och sådan den nu är föreslagen av Kungl. Maj:t, utfaller
på följande sätt:
1917. 1918.
Ordinarie anslag.... 8,975,252 9,805,100 således ökning kr. 829,848
Extra anslag ........ 48,967,748 24,598,900 > minskning » 22,368,848
Summa kronor 55,943,000 34,404,000 således minskning kr. 21,539,000
Kun^rt. Aiay.t* nåd. yorop. «*• /, om utaUverket t(tlb.
i5l
Tionde huvudtiteln,
innefattande anslagen till pensions- och indragningsstaterna.
Ordinarie Kitta
anslag anslag
kronor. kronor
A. Det civila pensionsväsendet.
1. Pensionering av civila tjänstinnehavare, förslagsanslag.
.............................................. 1,900,000
2. Förvaltningsbidrag till en ny änke- och
pupillkassa för civilstaten................................................ 35,000
3. Till gäldande av statens andel i kostnaden
för pensionering av extra provinsialläkare, förslagsanslag
............................................................ 15,000
4. Till gäldande av statens andel i kostnaden
för pensionering av lasarettsläkare, förslagsanslag...... 25,000
5. Bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslagsanslag
........................... 15,000
6. Till bestridande av statens bidrag till pensionering
av barnmorskor, förslagsanslag............................ 30,000
7. Till gäldande av kostnaden för förvaltningen
av barnmorskornas pensionsanstalt, .förslagsanslag,
högst ............................................................................... 11,000
8. Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt,
förslagsanslag.................................................................... 101,000
9 och 10. Förbättring av pensioneringen frän handelsflottans
pénsionsanstalt.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat för år 1919 under riksstatens
tionde huvudtitel bevilja _
[1 o. 2.]
Transport 2,132,000
252 Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1. om statsverket 1S18.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 2,132,000
dels till förbättring av pensioneringen från handelsflottans
pensionsanstalt ett förslagsanslag å............... —
dels ock till förbättring av pensioneringen inom
de tre första klasserna av handelsflottans pensionsanstalt
ett förslagsanslag, högst.................................... —
11. Bidrag till kungl. hovkapallets pensions
inrättning
........................................................................ 3,000
12. Statsbidraget till pensionering av änkor och
barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier
m. m.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att till höjande av det såsom bidrag till pensionering
av änkor och barn efter lärare vid allmänna
läroverk, pedagogier, seminarier m. m. uppförda
ordinarie anslaget, för närvarande utgörande
145,780 kronor, bevilja ett belopp av 11,496 kronor;
kommande omförmälda anslag härigenom att uppgå
till ................................................................................... 157,276
13. Bidrag till pensionering av den kvinnliga
lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter, förslagsanslag.
................''......................................... .............. 68,000
14. Beredande av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor
vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att för beredande, enligt av riksdagen godkända
grunder, av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid
de statsunderstödda enskilda läroanstalterna anvisa
under riksstatens tionde huvudtitel på extra stat för
år 1919 ett förslagsanslag å —
15. Bidrag till folkskollärares pensionering.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att, i avbidan på proposition angående löne
Transport
2,360,276
Extra
anslag
kronor.
31,000
31,000
45,000
107,000
253
Kungl. Maj: ta nåd. prop. nr 1, om statsverket 0)18.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 2,360,27(i
och pensionsreglering för lärarpersonalen vid folk-
skolor, beräkna för ändamålet, i vad det avser pensionsreglering,
en ökning av det ordinarie anslaget
till bidrag till folkskollärares pensionering med kronor
3,650,000 till.................................................................. 4,331,892
16. Bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa
76,811
17. Bidrag till sm&skollärares m. fl. ålderdoms
underst# dsanstalt.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att höja det under riksstatens tionde huvudtitel
på ordinarie stat under rubriken: bidrag till
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt. uppförda
förslagsanslaget från dess nuvarande
belopp .............................................. kronor 250,000
med........................................................ » Bo,000
till .................................................................................. 330,000
18. Bidrag till dövstumlärarnas pensionsanstalt,
förslagsanslag.. .................................. ...... 35,000
19. Tillfälliga understöd åt pensionerade kronoj
ägare.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat under tionde huvudtiteln för
år 1919 uppföra ett förslagsanslag av ........................ —
för utdelande av tillfälliga understöd åt pensionerade
kronojägare, under villkor att understöd ej må tilldelas
annan än den, som styrker sig vara i behövande
omständigheter och antingen erhållit avsked med pension
från allmänna indragningsstaten till belopp understigande
500 kronor eller ock under år 1908 erhållit
Transport 7,133,979
Ultra
anslag
kronor.
107,000
2,000
109,000
254
Kungl. Maj:ls nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinärt»
anslag
k runor.
Transport 7,133,979
avsked med avkortad pension från anslaget till pensionering
av civila tjänstinnehavare, samt att i avseende
A, understödets storlek iakttages, att detsamma
jämte den utgående pensionen icke må tillsammans
överstiga 500 kronor.
20. Till bestridande av statsverket åliggande,
av andra medel ej utgående ersättningar i anledning
"V olycksfall i arbete, förslagsanslag............................ 15,000
21. Livräntor till stallbetjänten E. Andersson Hennings
änka och barn.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
- [Ö.] att avlidne stallbetjänten vid Flyinge hiiigstdepå
Erik Andersson Hennings änka Elna Henning, född
Åkesson, samt bemälda makars barn Erik Tage Waldemar,
Sigurd Ernfrid Engelbrekt, Elsa Dagny Constance,
Stig Allan Reinhold och Naima Ingeborg må
från och med den 1 juli 1918 från det å riksstatens
tionde huvudtitel uppförda förslagsanslag till statsverket
åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar
i anledning av olycksfall i arbete uppbära
livräntor i enlighet med bestämmelserna i lagen om
försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916
och beräknade efter en årlig arbetsförtjänst för Henning
av 1,200 kronor.
B. Det militära pensionsväsendet.
1. Ersättning till arméns pensionskassa för
mistade löneinnehållningar ....................................... 4,640
2. Ersättning till arméns pensionskassa för nådårs-
och begravningshjälpsbesparingar......................... 28,080
Kxtra
anslag
kronor.
109,000
Transport 7,181,699
109,000
Kungl. Maj:tx nåd. grop. nr /, om statsverket 1918.
255
Ordinarie
anelag
k runor.
Transport 7,181,699
3 och 4. Bidrag till pensionering av änkor ooh
barn efter befäl ooh underbefäl med vederlikar vid armén.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen att
dels höja det under riksstatens tionde huvudtitel
å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag
till pensionering av änkor och barn efter befäl och
underbefäl med vederlikar vid armén,
nu ........................................................ kronor 131,424
med....................................................... » 2,937
till .................................................................................... 134,361
dels och till förstärkande av det i 1917 och
1918 års riksstater för samma ändamål uppförda anslag
å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
högst ....................................................................
Extra
analag
kronor.
109,000
[9 o. 10.]
6,178
5. Till upprätthållande av arméns pensionskassas
egen pensionering samt till fyllnadspensioner.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att under riksstatens tionde huvudtitel å extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av............ — 3,500,000
att användas såväl till upprätthållande av arméns
pensionskassas egen pensionering med fastställda pensionsbelopp,
mot skyldighet för pensionskassan att
avstå de för året densamma tillkommande vederlag
för de till statsverket indragna rusthållsavgifterna,
som ock till fyllnadspensioner i enlighet med fastställda
grunder för sådana pensioners utgående.
6. Tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare
och vederlikar vid armén.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen [12.]
att under riksstatens tionde huvudtitel å extra
stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag av............ — 16,000
Transport 7,316,060 3,631,178
256
Kung!. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 7,316,060 3,631,178
för utdelande av tillfälliga understöd ät avskedade
underofficerare och vederlikar vid armén i enlighet
med de av Kungl. Maj:t med 1907 års riksdag bestämda
grunder.
7. Till arméns pensionskassa, ersättning för in -
komster från Vadstena krigsmanshuskassas äldre medel 106,000
8. Vadstena kiågsmanshuskassa............................ 137,640
9. Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militär tjänstgöring................... 30,000
10. Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap 648,000
11. Tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att under tionde huvudtiteln å extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag, högst .......... ................ — 835
för utdelande av tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare
under villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som
styrker sig vara i behövande omständigheter, samt
att understödet för en var bestämmes till sådant
belopp, att det, jämte honom tillkommande gratial från
Vadstena krigsmanshuskassa, uppgår till 300 kronor.
12. Ersättning till flottans pensionskassas pen -
sionsfond för minskade inkomster................................ 36,320
13. Ersättning till flottans pensionskassas gratialfond
för minskade inkomster.................................. 16,650
14. Bidrag till flottans pensionskassas gratialfond.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att höja det under riksstatens tionde huvudtitel
å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag
till flottans pensionskassas gratialfond,
nu .................... ................................ kronor 31,100
med..................................................- » 2,000
till ........................................................................... 33,100
Transport 8,323,770
3,632,013
257
Kungi. May.ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 8,323,770
15. Till pensionering av flottans befäl och underbefäl
med vederlikar, förslagsanslag................... .. 253,300
16. Till pensionering av flottans gemenskap, förslagsanslag.
......... ............................................... ..... 251,300
Pension åt förre båtsmannen A. O. Hållén.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att förre båtsmannen vid Norrlands l:a båtsmanskompani
nr 156 Anders Olof Hållén må tilldelas
pension såsom hade han tjänat i tjugu år från
tjugu års ålder.
Pension åt förre båtsmannen J. R. Håkansson Nymoe.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att förre båtsmannen vid Gottlands l:a kompani
nr 34 Johan Rudolf Håkansson Nymoe må tilldelas
pension, såsom hade han tjänat i tjugu år från
tjugu års ålder.
17. Tillfälliga understöd åt f. d. stammanskap vid
marinen m. fl.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat under tionde huvudtiteln för år
1919 anvisa ett förslagsanslag å.................................... —
att användas för utdelande av tillfälliga understöd åt
f. d. stammanskap vid marinen (utom båtsmän) och
skeppsgossar, vilka pensionerats enligt reglementet
för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap
den 31 oktober 1879, under villkor:
att understöd ej må tilldelas annan än den, som
styrker sig vara i behövande omständigheter,______
Transport 8,828,370
Bih. till riksd. prof. 1918. 1 samt. 1 avd.
Extra
anslag
kronor.
3,632,013
3,000
3,635,013
33
258
Kungl. May.ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ord i oarie
anslag
kronor.
Transport 8,828,370
att understödet till manskap, som erhållit pension
på grund av uppnådd levnads- och tjänstålder,
skall utgå med 200 kronor, samt
att understöd till manskap och skeppsgossar,
som erhållit pension på grund av skada eller sjukdom,
ådragen under tjänstutövning, må på därom
gjord ansökning och efter i varje särskilt fåll verkställd
prövning av behovet och dess sammanhang
med den ådragna skadan eller sjukdomen beviljas,
med iakttagande att pensionen och understödet icke
må tillsammans överstiga det belopp, som skolat utgå
såsom livränta vid tillämpning av förordningen den
18 juni 1909 angående ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
18. Tillfälliga understöd åt f. d. daglönare vid marinen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat för år 1919 under tionde huvudtiteln
uppföra ett förslagsanslag av......................... —
för utdelande av tillfälliga understöd åt f. d. förmän
bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare
vid marinen, vilka pensionerats enligt bestämmelser,
äldre än dem, som meddelats genom nådiga kungörelsen
den 25 november 1910, under villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som
styrker sig vara i behövande omständigheter, samt
att understödet bestämmes för den, som, utan
att erhålla invalidunderhåll, i pension från flottans pensionskassa
uppbär mindre än 200 kronor årligen,
till det belopp, som erfordras för att understödet och
pensionen tillsammans skola uppgå till 300 kronor,
för den, som i sådan pension eller i dylik pension
jämte invalidunderhåll åtnjuter tillhopa från och med
200 till och med 307 kronor årligen, till 100 kronor
samt för den, som i sådan pension bekommer 400
fcronor eller 500 kronor årligen, till 50 kronor.
Transport 8,828,370
Extra
anslag
kronor.
3,635,013
17,030
3,652,043
259
Kungl. Maj:ts nåd. prof. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 8,828,370
19. Tillfälliga understöd åt f. d. befattningshavare
vid lotsverket.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att å extra stat för år 1919 under tionde huvudtiteln
uppföra ett förslagsanslag å............................
för utdelande av tillfälliga understöd åt sådana f. d. befattningshavare
vid lotsverket, som pensionerats enligt
bestämmelser, äldre än dem, som med 1915 års ingång
blivit tillämpliga å personalen vid lotsverket,
under villkor:
alt understöd ej tilldelas annan än den, som
styrker sig vara i behövande omständigheter; samt
att understödet bestämmes till 100 kronor, dock
att understödet för den, som i pension jämte pensionsförhöjning
uppbär mindre än 250 kronor årligen,
skall utgå med det belopp, som erfordras för att understödet
och pensionen jämte pensionsförhöjningen
tillsammans skola uppgå till 350 kronor, samt att
understödet tillsammans med pensionen jämte pensionsförhöjningen
icke i något fall må översliga
550 kronor.
20. Invalidhusfonden .......................................... 60,350
21. Till blesserade över- och underofficerare,
reservationsanslag ..................................... 2,400
C. Allmänna indragningsstaten.
Pension åt förre artilleristen P. Bengtsson.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att förre artilleristen Per Bengtsson må under
sin återstående livstid uppbära en årlig pension å all
Transport
8,891,120
Extra
anslag
kronor.
3,652,043
9,000
3,661,043
260 Kxmgl. Maj:ts nåd. prof. nr l, om statsverket 1918. ,
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 8,891,120 3,061,043
manna indragningsstaten till så stort belopp, att densamma
jämte honom tillkommande underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till 500 kronor
för år räknat, att utgå från och med månaden näst
efter den, under vilken han frånträder sin nuvarande
anställning.
Pension åt tygarbetaren K. G. Dufva.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
[21.] att tygarbetaren vid Karlsborgs tygstation Karl
Gustaf Dufva må under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension
av..... .......................—.................................kronor 300
att utgå från och med månaden näst efter den, under
vilken han frånträder sin anställning vid tygstationen.
Pension åt f. d. fanjunkaren i Norrbottens regemente
K. B. H. Stjernberg.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
[22.] att f. d. fanjunkaren i Norrbottens regemente Karl
Rudolf Hjalmar Stjernberg må under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av ....................................................kronor 500
att utgå från och med den 1 juni 1917.
Pension åt förre fästningsbyggnadsarbetaren J. G.
Frank.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
[23.] att förre fästningsbyggnadsarbetaren Johan Gustaf
Frank må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av kronor 300
att utgå från och med år 1918,
Transport 8,891,120 3,661,043
Kutigl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1018.
261
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 8,891,120
Pension åt f. d. arbetarna vid Borghamns kalkstensbrott
A. G. Björk, J. Gustafsson och C. A. Pettersson.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att envar av förutvarande arbetarna vid Borghamns
kalkstensbrott A. G. Björk, J. Gustafsson och
C. A. Pettersson må under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av .......—____________________________________________________ kronor 300,
att utgå från och med månaden näst efter den, under
vilken han entledigats från sin anställning vid
nämnda kalkstensbrott.
Pension åt förrådsdrängen G. Larsson-Ståhl samt
fästningsbyggnadsarbetarna J. Svensson-Ed, F. O. Florin
och A. Andersson.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
dels att förrådsdrängen vid Karlsborgs fästningsbyggnad
Gustaf Larsson-Ståhl må från och med månaden
näst efter den, under vilken han erhåller entledigande
från sin anställning vid fästningsbyggnaden,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära, utöver honom tidigare tillerkänd pension,
ytterligare ett årligt pensionsbelopp av kronor 100,
dels ock att envar av arbetarna vid nämnda
fästningsbyggnad Johan Svensson-Ed, Frans Oskar
Florin och Alexander Andersson må under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av................................... kronor 300,
att utgå från och med månaden näst efter den, under
vilken han entledigats från sin anställning vid fästningsbyggnaden.
Förhöjd pension åt förre arbetaren vid Borghamns
kalkstensbrott W. F. Brandt.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att förre arbetaren vid Borghamns kalkstensbrott
Transport 8,891,120
Extra
anslag
kronor.
3,661,043
3,661,043
262
Kungl. Majds nåd. prof. nr 1, om statsverket 1918.
W. F. Brandt må under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en till kronor 300
förhöjd årlig pension, att utgå från och med år 1918.
Pension åt förra sjuksköterskan vid garnisonssjukhuset
i Stockholm Ingrid Linders.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att förra sjuksköterskan vid garnisonssjukhuset
i Stockholm Ingrid Linders må under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av__________ _______________________________________kronor 600,
att utgå från och med den 1 augusti 1915.
Pension åt tygarbetaren C. Andersson.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att tygarbetaren vid Gottlands artillerikårs tygverkstäder
Carl Andersson må från och med månaden
näst efter den, under vilken han frånträder sin anställning
vid tygverkstäderna, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av _____ ________ kronor 500.
Pension åt förre skräddarmästaren G. K. K. Svedberg.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att förre skräddarmästaren vid Livgardets till
häst skrädderiverkstad Georg Konrad Konstantin
Svedberg må under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension
av ________________ ______ ...................................... kronor 600,
att uto;å från och med månaden näst efter den, varunder
han entledigats från sin anställning vid regementet.
Ordinarie
anslag
kronur.
Extra
anslag
kronor.
Transport 8,891,120 3,661,043
Transport 8,891,120 3,661,043
Kanal. May.ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
263
Ordinarie
anslag
kronor.
Extra
anslag
kronor.
Transport 8,891,120 3,661,043
Pension åt vaktmästaren J. A. Jonsson och stalldrängen
K. J. Andersson.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att envar av vaktmästaren vid infanteriets skolor
å Karlsborg Johan Alfred Jonsson och stalldrängen
vid samma skolor Karl Johan Andersson må från och
med månaden näst efter den, under vilken han efter
uppnådd ålder av 60 år erhåller entledigande från
sin anställning vid omförmälda skolor, under sin återstående
livstid å allmänna indragnirigsstaten uppbära
en årlig pension av_____ ____________ kronor 500.
[30.]
Pension åt förrådsarbetarna C. G. Hammarlund, C.
A. Westerberg och O. V. Dahlgren.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att förrådsarbetarna Carl Gustaf Hammarlund,
Carl August Westerberg och Oskar Vilhelm Dahlgren
må från och med månaden näst efter den, varunder
de erhålla entledigande från sin anställning vid
Stockholms intendenturförråd, under sin återstående
livstid å allmänna indragnirigsstaten uppbära en årlig
pension, envar av Hammarluud och Westerberg till
belopp av .................................................. kronor 500
samt Dahlgren till så stort belopp, att pensionen
jämte honom tillkommande årligt underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till sammanlagt
.................. .................. ........... kronor 500.
[31.]
Förhöjt understöd åt förre vaktmästaren vid krigsskolan
å Karlberg L. E. Lindblom.
Kungl. Maj.-t föreslår riksdagen medgiva,
att förre vaktmästaren vid krigsskolan å Karlberg
Lars Erik Lindblom må från och med ingången
av år 1918 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten
O O
uppbära, utöver honom
tidigare
[32.
Transport 8,891,120 3,661,043
264
Kungl. Maj-.ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 8,891,120
tillerkänt statsunderstöd, ytterligare ett årligt understöd
av........................................................ kronor 250.
Pension åt faktoriarbetaren K. A. Sandström.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att arbetaren vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori
Karl Axel Sandström må från och med månaden
näst efter den, under vilken häri entledigas
från sin anställning vid gevärsfaktoriet, dock tidigast
från och med den 1 januari 1918, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av ................................ kronor 500.
Pension åt fortiflkationsarbetaren S. Petersson.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att fortiflkationsarbetaren Sven Petersson må från
och med månaden näst efter den, under vilken han
erhåller avsked från sin anställning vid Karlskrona
fästningsbyggnad, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av........................... .................................... kronor 300.
Pension åt maskinisten E. V. Classon.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att maskinisten å lotsångaren Viken Erik Vilhelm
Classon må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension j ''*?
av............................................................... kronor 800,
att utgå från och med månaden näst efter den, varunder
han entledigas från sin anställning vid lotsverket.
Pension''åt andre maskinisten J. A. Lundströms änka
Matilda Lundström, född Lindgren.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att andre maskinisten vid Östersunds hospital
Transport 8,891,120
*
Extra
anslag
kronor.
3,661,043
3,661,043
2li5
Kungl. jMajrta nåd. prof), nr 1, om ntutaverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 8,891,120
Johan Algot Lundströms änka Matilda Lundström,
lödd Lindgren, må från och med den 1 juni 1917
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
änka, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av ............................... kronor 350.
Understöd åt änkor ooh barn efter vissa befattningshavare
vid yrkesinspektionen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att från allmänna indragningsstaten må från och
med den 1 januari 1918 utgå årliga understöd till
yrkesinspektörsassistenten Vilhelm Immanuel Norings
änka Karin Lovisa Noring med............... kronor 620
ocii till makarnas dotter Anna-Lisa
Margareta med..................................... 230
samt till underinspektören Karl Eimer
Karlsson Lindbloms änka Ingegerd
Maria Lindblom med................................ » 420
och till makarnas son Carl Gustaf
Eimer med .......................................... » 170,
vilka understöd må åtnjutas av änkorna, så länge de
i sitt nuvarande änkestånd förbliva, och av barnen
till och med den månad, varunder de fylla 18 år.
Understöd, åt renskriverskan Alfhild Maria Westring.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att renskriverskan Alfhild Maria Westring må
från och med den 1 januari 1918 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
ett årligt understöd av............................ kronor 150.
Tilläggspension åt förste vaktmästaren hos kommerskollegium
B. G. Ohlsson.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att förste vaktmästaren i kommerskollegium Erik___
. Transport 8,891,120
Extra
anslå);
kronor.
3,661,043
3,661,043
266
Kung]. May.ti nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie
anslag
kronor.
Extra
anslag
kronor.
Transport K,891,120 3,661,043
Gustaf Ohlsson må från och med månaden näst efter
den, vari avgång från tjänsten äger rum, under sin
återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en tilläggspension av................ kronor 200
årligen.
Avlöning till de å äldre stater kvarstående registratorer
i statsdepartementen.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att de fyllnadsbelopp, som, i enlighet med vad
chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
denna dag utvecklat, erfordras för beredande av avlöning
åt de a äldre stater kvarstående registratorer
i statsdepartementen, må utgå från det under tionde
huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget till
allmänna indragningsstaten.
O O
Understöd åt vissa äldre behövande folkskollärare
och småskollärare.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avbidan på proposion angående understöd
åt vissa äldre behövande folkskollärare och småskollärare
beräkna för ändamålet under tionde huvudtiteln
å allmänna indragningsstaten för år 1919 ett
belopp av --------------------------- . ________ kronor 54,800.
Pension åt vaktmästaren P. A. P. Malm.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i
Norrköping Per August Pettersson Malm må från
och med månaden näst efter den, varunder han avgår
från sin anställning vid läroverket, under sin
återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension till belopp av... kronor 400.
Transport 8,891,120 3,661,043
A unj/l Maj:t* nåd. /trop. nr I, om Ktnisverkrt HUS. 267
Ordinarie Extra
(inslå}; anslaa
kronor. kronor.
Transport K,891,120 3,661,043
Pension åt vaktmästaren O. P. Göranson.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att. vaktmästaren vid realskolan i Arvika Olof [43.]
Petter Göranson må från och med månaden näst
efter den, varunder lian avgår från sin anställning
vid läroverket, under sin återstående livstid uppbära
å allmänna indragningsstaten eu årlig pension till
belopp av ...... ..... ______ kronor 400.
Pension åt vaktmästaren J. A. J. Hoikka.
Kungl. .Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att vaktmästaren vid samskolan i Piteå .lohan [44.]
Abraham Johansson Hoikka må från och med månaden
näst efter den, varunder han avgår från sin anställning
vid läroverket, under sin återstående livstid
uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension
till belopp av................................... kronor 400.
Tilläggspension åt slöjdläraren K. P. Johansson.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att slöjdläraren Karl Petter Johansson må från [45.]
och med månaden näst efter den, under vilken han
lämnat sin anställning såväl vid allmänt läroverk som
vid statsunderstödd enskild läroanstalt, under sin
återstående livstid uppbära utöver den pension, han
åtnjuter från dövstumlärarnas pensionsanstalt, eu årlig
tilläggspension från allmänna indragningsstaten
av ..................................................... kronor 600.
Pension åt verkmästaren O. L. Westlandt.
Kungl. Magt föreslår riksdagen medgiva,
att verkmästaren vid tekniska elementarskolan [46.]
i Härnösand Oskar Leonard Westlandt må från och
med månaden näst efter den, varunder avsked från
Transport 8,391,120
3,661,043
268
Kungl. Maj:te nåd. prop. nr 1, om stalsnerlcei. 1918.
Ordinarie Extra
anslag anslag
kronor. kronor.
Transport 8,891,120 3,661,043
verkmästarbefattningen bliver honom beviljat, under
sin återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension av ......— kronor 670.
Personligt lönetillägg åt preparatorn G. Wennman.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att, därest Gustaf Wennman antages till innehavare
av preparatorsbefattningen vid karolinska mediko-kirurgiska
institutets anatomiska institution, han
må i sådan egenskap från och med år 1919, så länge
han kvarstår i befattningen, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett personligt lönetillägg
av ........................................................:... kronor 1,150
årligen.
Pension åt vice kommissionslantmätaren K. V. K.
Ekstrand.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att vice kommissionslantmätaren i Stockholms
län Karl Viktor Konrad Ekstrand må från och med
den 1 januari 1918 under sin återstående livstid åtnjuta
årligt understöd från allmänna indragningsstaten
till belopp av ............. ......... kronor 1,600.
Pension åt extra ritaren C. E. Markman.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att extra ritaren vid rikets allmänna kartverk
Carl Emil Markman må å allmänna indragningsstaten
under sin återstående livstid från och med
månaden näst efter den, varunder hans anställning
vid kartverket upphör, uppbära pension till belopp
av .................................................. kronor 2,100
årligen. ____________
Transport 8,891,120
3,661,043
Kutujl. MajHa n
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport H,891,1*20
Pensioner åt stallbetjänterna vid Strömsholms hingstdopå
P. E. Ström, P. A. Lind, G. E. Wallenberg, J. F.
Kalén och J. E. Lundin.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att var och en av stallbetjänterna vid Strö in -hoims hingstdepå Per Erik Ström, Per Alfred Lind,
Gustaf Edvard Wallenberg, Johan Fredrik Kalén och
•Johan Erik Lundin må från och med månaden näst
efter den, varunder han avgår från sin anställningvid
depån, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension
av ....... ........................................................ kronor 500.
Pension åt stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå
N. Andersson.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen medgiva,
att stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå Nils
Andersson må från och med månaden näst efter den,
under vilken han avgår från sin anställning vid depån,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension
av ......... ..................................................... kronor 400
Understöd åt avlidne hovslagaren vid veterlnärhögskolan
J. E. Erikssons änka.
Kungl. Magt föreslår riksdagen medgiva,
att avlidne hovslagaren vid veterinärhögskolan
Johan Erik Erikssons änka Maria Eriksson, född Moberg,
må från och med den 1 oktober 1917 under
sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt
nuvarande änkestånd, från allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av ............ kronor 250.
Ultra
anslag
kronur.
3,001,043
Transport 8,891,120
3,661,043
270
fCungl. Mapts nåd. prop. nr 1, om statsverket fftffr.
Ordinarie
anslag
kronor.
Transport 8,891,120
Understöd åt extra lantmätaren B. K. L. Hoffmanns
barn.
Ivungl. Maj:t föreslår riksdagens medgiva,
[53.] att vart och ett av avlidne extra lantmätaren
Birger Knut Löwenhaupt Hoffmanns och hans änka
Anna Gustava Hoffmanns, född Hedenskog, barn Gustav
Holger, Birgit Emma Katarina och Lars Emil
må från och med ingången av år 1918 uppbära från
allmänna indragningsstaten ett uppfostringsbidrag
av______________________________________ ____________________________kronor 100
att åtnjutas intill uppnådd ålder av 18 år.
1. Anslaget till allmänna indragningsstaten.
Kung]. Magt föreslår riksdagen
[54.] att höja det under tionde huvudtiteln å ordinarie
stat uppförda förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten,
nu ................................ kronor 2,315,581
med.................................................... » 10
till ................................................... » • 2,315,591
Summa kronor 11,206,711
Extra
anslag
kronor.
3,661,043
3,661.043
Beträffande här ovan upptagna ordinarie anslag, vid vilka Kungl. Maj:t
icke gjort någon framställning, har Kungl. Maj:t icke att föreslå någon förändring.
En jämförelse mellan denna huvudtitel, sådan den tinnes i riksstaten för
år 1918 upptagen och sådan den nu är av Kungl Maj:t föreslagen, utfaller på
följande sätt:
ms. i9i».
Ordinarie anslag kr. 7,460,268 11,206,711 således ökning kr. 3,746,443
Extra » » 6,244,245 3,661,043 » minskning » 2,583,202
Summa kr. 13,704,513 14,867,754 således ökning kr. 1,163,241
Kung!. Magt» nåd. prop. nr 1, om statsverket t(J18.
271
Oförutsedda utgifter.
Kung]. Maj:t föreslår riksdagen
att för bestridande av oförutsedda utgifter från och med
år 1919 å ordinarie stat vid sidan av huvudtitlarna uppföra
ett förslagsanslag till belopp av ___________________________________ kronor 500,000
att stå till Kung!. Maj:ts disposition under av chefen för
finansdepartementet angivna villkor.
Kung/l. MajrU nåd. prof. nr 1, om statsverket 1918,
•in
Riksdags- och revisionskostnader.
Räntor å statsskulden.
Kung]. Maj:t föreslår riksdagen att
dels för bestridande av riksdags- och revisionskostnader
rn. in. för år 1919 anvisa ett belopp av...... kronor 2,678,000: —
dels ock för betalning av r&ntor å statsskulden
in. in. för samma år anvisa ett belopp av.................... » 58,086,400: —
tillsammans kronor 60,764,400: —
Kulla!. Maj:tu nåd. proposition nr /, om statsverket W1H.
273
Engångskostnader för försvaret.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
dels att utav det av 1914 års senare riksdag till
bestridande av kostnader för övning vid armén av årsklassen
1914 yngre beviljade anslaget, 11,098,186 kronor,
för år 1919 anvisa ............... ................ kronor
att för anskaffande av intendenturmateriel för år 1919
bevilja ett anslag av ______________ ______________ »
att för anskaffande av artillerimateriel för år 1919
bevilja ett anslag av___________________________________ _____________________
att för bestridande av uppkommande merkostnader
för anskaffande av viss ingenjörmateriel för år 1919
bevilja ett anslag av .................... ....... ....... »
att för bestridande av uppkommande merkostnader
för vissa arbeten å Bodens fästning för år 1919 bevilja
ett anslag av .... _________ _____ ___________________ ______ »
att bestämma, att samtliga här omnämnda belopp,
vilka såsom engångskostnader för lantförsvaret, anvisas
och beviljas för år 1919, skola i riksstaten uppföras
såsom ett gemensamt reservationsanslag;
dels att till nyanläggningar och nyanskaffningar
för stärkande av det fasta kustförsvaret, med undantag
av Fårösunds fästning, av det beviljade anslaget av
13,748,690 kronor för år 1919 anvisa ett belopp av
Transport kronor
Bih. till riksd. prot. 1918. 1 sand. 1 avd.
107,756
875.000
100.000
580.000
359.000
2,748,690
4,770,446
35
274
Kungl. Maj:t8 nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Transport kronor 4,770,446
att till anskaffning av artilleriammunition för kustfästningarna
för år 1919 bevilja ett anslag av............... » 500,000
att bestämma, att här sist omnämnda två belopp, vilka
anvisas och beviljas såsom engångskostnader för sjöförsvaret
för år 1919, skola i riksstaten uppföras såsom
ett gemensamt reservationsanslag;
dels ock att medgiva, att för täckande av ifrågavarande
utgifter må av statsverkets värnskattefond tagas
i anspråk ett belopp av ................ . ........ kronor 5,270,446
Kungl. Maj:tx nåd. prop. nr 7, om ntutxverkct 1918.
21b
Avsättning av medel för krigstidstillägg och
krigstidshjälp för år 1919.
Kungl. Maj:t föreslår riksdagen
att i avbidan på den proposition om avsättning av
medel för ändamålet, som kan bliva riksdagen förelagd,
till beredande av krigstidstillägg och krigstidshjälp för år
1919 åt vissa befattningshavare och f. d. befattningshavare
i statens tjänst samt deras änkor och barn ävensom åt
vissa utanför den egentliga statsförvaltningen stående kategorier
enligt de grunder 1919 års riksdag kan komma att
bestämma för år 1919 såsom förslagsanslag, högst, beräkna
en avsättning å . kronor 43,000,000
276
KungI. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Utgifter för kapitalökning.
I avseende å utgifterna för kapitalökning föreslår Kungl. Maj:t enligt bilagda
statsrådsprotokoll *) riksdagen:
Statens affärsverksamhet.
A. Postverket.
att för inköp av inventarier för postverkets behov
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av
att för fortsättande av uppförandet å det för
postverkets räkning inköpta område om 5,583,i kvadratmeter
av tomten nr 67 A i Göteborgs stads
tolfte rote av ett centralposthus för år 1919 anvisa,
att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag av________
att för om- och tillbyggnad av posthusbyggnaden
å den postverket tillhöriga fastigheten nr 285 b
och nr 286 i kvarteret Kristina i Ystad för år 1919
anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag av
11. Telegrafverket.
att för fortsättande av arbetena med tillbyggnad
av stationsbyggnaden å den telegrafverket tillhöriga
fastigheten nr T och II i kvarteret Skvalperup i Malmö
för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag
av........ .............................._____
att för fortsättande och avslutande av uppförandet
å den telegrafverket tillhöriga tomten nr 9 i
fjärde kvarteret av Göteborgs stads elfte rote av en
telefonstationsbyggnad för år 1919 anvisa, att utgå
av lånemedel, ett reservationsanslag av__________
dels medgiva, att den gemensamma post- och
telegrafbyggnaden i kvarteret Saturnus i Sundsvall
Transport kronor
*) Se Bil. till statsverkspropositionen: »Utgifter för kapitalökning».
kronor
»
»
175.000
500.000
125.000
288,200
300.000
1,388,200
Katigt. Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 191H.
Transport kronor
må utvidgas genom en tillbyggnad A, de telegrafverket
tillhöriga tomterna nr 5 och 6 i samma kvarter
för en beräknad kostnad av 450,000 kronor;
dels ock för påbörjande av nyssnämnda byggnadsarbete
för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel,
ett reservationsanslag av
dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må
inköpas tomterna Boda nr 2 och 5 i Strömsunds
municipalsamhälle, utvidgade till en areal av omkring
815 kvadratmeter, för en köpeskilling av högst 1,500
kronor ävensom att å nämnda tomter må uppföras
en telegrafstationsbyggnad för en beräknad kostnad
av 98,500 kronor;
dels ock för gäldande av nämnda köpeskilling
för År 1919 anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag
av ______ ... .........................
dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må
inköpas tomten nr 1 i femte kvarteret av Göteborgs stads
fjortonde rote för en köpeskilling av högst 74,870 kronor
ävensom att å nämnda tomt må uppföras en stationsbyggnad
för en beräknad kostnad av 815,130 kronor;
dels ock för ifrågavarande ändamål för år 1919
anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag av »
dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må
inköpas en i närheten av Finspongs järnvägsstation
belägen tomt med en areal av omkring 2,150 kvadratmeter
för eu köpeskilling av högst 5,000 kronor;
dels ock för ändamålet för år 1919 anvisa, att
utgå av lånemedel, ett reservationsanslag å nämnda
belopp ..............................................................
dels medgiva, att för telegrafverket^ räkning må
inköpas en invid järnvägsstationen i Ange belägen
tomt om 2,811 kvadratmeter för en köpeskilling av
högst 6,300 kronor ävensom att å nämnda tomt må
uppföras en telegrafstationsbyggnad för en beräknad
kostnad av 93,700 kronor;
dels ock för ifrågavarande ändamål för år 1919
anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag av
Transport kronor
277
1,388,200
100,000
1,500
100,000
5,000
100,000
1,694,700
278 Kungl. May.ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Transport kronor
[11.] dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må
inköpas tomten nr 16 i kvarteret Jericho i Stockholm
för en köpeskilling av högst 265,000 kronor;
dels ock för ändamålet för år 1919 anvisa, att
utgå av lånemedel, ett reservationsanslag å nämnda
belopp.. ......................................................................... »
[12.] dels medgiva, att för telegrafverkets räkning
må inköpas tomterna nr 3 och 4 i fjärde kvarteret
Kungsladugården i Göteborgs stad för en köpeskilling
av högst 8,565 kronor samt att å dessa tomter
må, enligt plan, som kan varda av Kungl. Maj:t godkänd,
uppföras arbetarbostäder för en beräknad kostnad
av 221,435 kronor;
dels och för ifrågavarande ändamål för år 1919
anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag av »
[13.] dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må
inköpas lägenheterna Nynäs villastadstomter nr 1, 2
och 3 samt Nynäshamn nr 3 i Nynäshamns köping
för en köpeskilling av högst 52,156 kronor;
dels ock för ändamålet för år 1919 anvisa, att
utgå av lånemedel, ett reservationsanslag av ____________ »
[14.] dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må
inköpas tomten nr 15 i kvarteret Carl XI i Hälsingborg
för en köpeskilling av högst 23,940 kronor;
dels ock för ändamålet för år 1919 anvisa, att
utgå av lånemedel, ett reservationsanslag av................ »
[15.] dels medgiva,'' att för inköp av fastigheter för
telegrafverkets räkning, vilkas förvärvande icke utan
synnerlig olägenhet kan uppskjutas i avbidan på
särskilt riksdagsbeslut, må efter Kungl. Maj:ts prövning
och avgörande disponeras ett belopp av högst
200,000 kronor;
dels ock för ändamålet för år 1919 anvisa, att
utgå av lånemedel, ett reservationsanslag av nämnda
belopp............................................................................... >
1,694,700
265,000
230,000
52,200
24,000
200,000
Transport kronor
2,465,900
Kungl. Maj:le nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
27 y
Transport
(!. Statens järnvägar.
att för fortsättande av arbetena med ombyggnad
av Malmö statsbangård för år 1919 anvisa, att
utgå av lånemedel, ett reservationsanslag av
att för fullföljande av arbetena med anläggning
av huvudrangerbangård vid Hallsberg jämte därmed
sammanhängande arbeten för år 1919 anvisa, att utgå
av lånemedel, ett reservationsanslag av_______________
att för slutförande av arbetena med utvidgning
av Västanfors station för år 1919 anvisa, att utgå av
lånemedel, ett reservationsanslag av ...........................
att för fullbordande av arbetena med utvidgning
av Ockelbo station m. m. för år 1919 anvisa, att utgå
av lånemedel, ett reservationsanslag av ................
att för ombyggnad av Ljusdals station för år
1919 anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag
av ........................................................................
att för utvidgning av spårsystemet m. in. vid
Långsele för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel,
ett reservationsanslag av....... ..................................
att för anordnande av nya stationer och mötesplatser
för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel,
ett reservationsanslag av................................................
att för utförande av spåranordningar i anslutning
till förefintliga spårsystem för år 1919 anvisa,
att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag av ......
att för utförande av anläggningar vid kol- och
vattenstationer för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel,
ett reservationsanslag av....................................
att i avbidan på den proposition, som kan
komma att i ämnet avlåtas, för anläggande av avloppsledning
vid Järva lokomotivstation för år 1919
beräkna, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag
av..............................................................................
att för fullbordande av vatten- och avloppsledledningsanläggning
vid Kiruna för år 1919 anvisa,
att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag av________
Transport
kronor 2,465,900
[16. |
||
» |
1,000,000 |
[17. |
1,850,000 |
[18.] |
|
» |
300,000 |
[19.] |
140,000 |
[20.] |
|
» |
250,000 |
[2L] |
» |
210,000 |
[22.] |
» |
443,000 |
[23.] |
» |
1,820,100 |
[24.] |
» |
246,000 |
[25.] |
140,000 |
[26.] |
|
117,000 |
||
kronor |
8,982,000 |
280
Kung!. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Transport kronor
[27.] att för utförande av speciella anläggningar å
bangårdar för år 1919 anvisa, att utgå. av lånemedel,
ett reservationsanslag av ................................................. »
[28.] att för fortsättande av arbetet med anläggande
av ytterligare ett järnvägsspår mellan Norrköping
och Mjölby för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel,
ett reservationsanslag av................................................
[29.] att för fortsättande av arbetena med anläggande
av ytterligare ett järnvägsspår från Örebro över Hallsberg
till Laxå för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel,
ett reservationsanslag av...................................
[30.] att för fortsättande av arbetet med anläggande
av ytterligare ett järnvägsspår mellan Aneby och
Sandsjö för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel,
ett reservationsanslag av................................................
[31.] att för påbörjande av arbetena med anläggande
av ytterligare ett järnvägsspår från Tranås till Aneby
och från Sandsjö till Sävsjö, varför kostnaden i sin
helhet med tillämpande av år 1915 rådande arbetsoch
materialpriser beräknats till 5,558,300 kronor, för
år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag
av ................................................................ »
[32.] att för påbörjande av arbetena med anläggande
av ytterligare ett järnvägsspår mellan Ballingslöv och
Hässleholm, varför kostnaden i sin helhet beräknats
till 1,340,000 kronor, för år 1919 anvisa, att utgå av
lånemedel, ett reservationsanslag av ............................
[33.] att för fortsättande av arbetet med omläggning
av statsbanelinjen Lindome—Anneberg för år 1919
anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag av »
[34.] att för fortsättande av arbetet med ombyggnad
av Bohusbanans viadukt över Säveån för år 1919 anvisa,
att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag av »
[35.] att för ombyggnad av bron över Norsälven å
linjen Laxå—Charlottenberg, varför kostnaden av anslagsmedel
beräknats uppgå till 900,000 kronor, för
år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag
av............... .............................................. »
Transport kronor
8.982.000
25,000
450.000
2.350.000
902.700
1.520.000
400.000
600.000
472.000
300.000
16,001,700
281
Kung1. Maja» nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Transport kronor
att för fullbordande av arbetet med utförande av
en broförbindelse över Dalälven vid Mora för år 1919
anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag av
att till fullbordande av arbetena med ombyggnad
av statens järnvägars reparationsverkstäder i Malmö
för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag
av.......................................................
att för fortsättande av arbetet med uppförande
av plåtslagarverkstad med smedja vid Notviken för
år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag
av
att för utförande av anläggningar vid huvudverkstäderna
i Örebro, Östersund—Bollnäs och Notviken—Boden
för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel,
ett reservationsanslag av___________________________________ »
att för utförande av sanitära anläggningar vid
huvudverkstäderna för år 1919 anvisa, att utgå av
lånemedel, ett reservationsanslag av ........................... »
att för fortsättande av arbetet med uppförandet
av en ny lokomotivstation vid Örebro för år 1919
anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag
av ......................................................................... ......... »
att för påbörjande av arbetet med uppförandet
av en ny lokomotivstation vid Järna för år 1919 anvisa,
att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag av »
att för påbörjande av arbetet med uppförande
av en ny lokomotivstation vid Charlottenberg, varför
kostnaden i sin helhet av anslagsmedel beräknats till
360,000 kronor, för år 1919 anvisa, att utgå av
lånemedel, ett reservationsanslag av ............................ *
att för uppförandet av nya lokomotivstallar vid
Kiruna och Gällivare för år 1919 anvisa, att utgå
av lånemedel, ett reservationsanslag av........................ »
att för nya och förändrade anläggningar för
maskinavdelningens behov vid Krylbo för år 1919
anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag av »
att för utförande av tillbyggnad av och diverse
anläggningar vid vissa lokomotivstationer för år 1919
Transport kronor
Bih. till riksd. prat. IBIS. t samt. t avd.
16,001,700
[36.]
250.000
[37.]
630.000
[38.]
537.000
[39.]
127,500
[40.]
100.000
[41.]
275.000
[42.]
230.000
[43.]
200.000
[44.]
290.000
[45.]
200.000
[46.]
18,841,200
36
282
[47.]
[48.]
[49.]
[SO.]
[51.]
[52.]
[53.]
[54.]
[55.]
[56.]
[57.]
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr i, om statsverket 1918.
Transport kronor
anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag
av ...................................................................................
att till utförande av arbeten vid driftverkstäder
för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag
av ................................................
att för husbyggnader för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av________ __________________________________
därav 1,148,900 kronor att utgå av lånemedel;
att för anordnande av skenfria vägkorsningar för
år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag
av ...................._..........................................
att för anordningar för beredande av ökad upplagsplats
för stenkol vid importhamnar och å bränslestationer
samt förbättrad kolemottagning i importhamnarna
för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel,
ett reservationsanslag av
att för anläggande av telegraf- och sektionstelefonledningar
samt för utförande av kabelarbeten
för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag
av ............................................................
att för utförande av elektriska belysningsanläggningar
för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel,
ett reservationsanslag av ................................_............
att för utförande av växel- och signalsäkerhetsanläggningar
för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel,
ett reservationsanslag av ................................
att för fortsättande av arbetena med elektrifiering
av statsbanelinjen Kiruna—Svartön för år 1919
anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag
av ....................................................................................
att för utförande av vissa arbeten å bandelen
Kristinehamn—Mora för ökande av dess trafikkapacitet
för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag
av ............................................................
att för fortsättande av arbetet med ordnande av
brandväsendet vid statens järnvägar för år 1919 an- .
visa ett reservationsanslag av.......................................
att såsom dispositionsanslag för oförutsedda och
Transport
»
»
»
kronor
18,841,200
449.000
75.000
1,268,900
150.000
125.000
440.000
154.000
1,000,000
1,000,000
400.000
30.000
23,933,100
283
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr ly om statsverket 1918.
Transport kronor 23,933,100
mindre arbeten för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel,
ett reservationsanslag av.................................. » 1,000,000
att till täckande av brist, som uppkommit å [38.]
vissa till utförande av nya byggnader och anläggningar
vid statens trafikerade järnvågar beviljade anslag,
för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel, ett
reservationsanslag av .................................................... » 1,400,000
att till fortsättning av statsbanan Sveg—Brunflo [59.]
för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel,ett reservationsanslag
av ................................ » 1,073,000
att till fortsättande av statsbanan Sveg—Hede [60.]
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av ..... 1,200,000
att till fortsättning av inlandsbanan mellan Volg- [61.]
sjön och Gällivare för år 1919 anvisa, att utgå av
lånemedel, ett reservationsanslag av ............................ » 3,900,000
att för fortsättande av arbetena å statsbanan [62.]
Forsmo—Boting för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel,
ett reservationsanslag av.... ............. » 1,950,000
att för påbörjande av statsbanan Hällnäs—Sten- [63.]
sele för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel, ett
reservationsanslag av.................. » 375,000
att för påbörjande av arbetena å statsbanan Umeå [64.]
—Holmsund jämte förbindelsespår till en blivande
hamn utanför Holmsund dels medgiva överförande
från Vännäs—Umeå järnvägsbyggnad till nu ifrågavarande
banbyggnad av 85,000 kronor, dels ock för
år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel, ett reserva
-
tionsanslag av ............................................................... » 185,000
dels medgiva, att till täckande av uppkommen [65.]
brist, 70,000 kronor, i de till utförande av statsbanan
Dagarn—Hultebo beviljade anslag må till samma anslag
överföras från anslaget till statsbanan Morjärv
—Lappträsk 42,000 kronor och från anslaget till
statsbanan Östersund—Ulriksfors 28,000 kronor;
dels ock, under förbehåll att ytterligare erforderlig
mark kostnadsfritt upplåtes samt att Ljusne—
Voxna aktiebolag bidrager med ett belopp av 3,000
kronor, för anordnande av trafikplats med mera å ____
Transport kronor 35,016,100
284 Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr J, om statsverket 1918.
Transport kronor
statsbanan Dagarn—Hultebo för år 1919 anvisa, att
utgå av lånemedel, ett reservationsanslag av................
[66.] att i avvaktan på den proposition, som kan kom
ma
att avlåtas angående förvärvande för svenska
statens räkning av Orsa—Svegs järnväg, för ändamålet
beräkna, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag
för år 1919 av.......................... ........................
[67.] att för inköp av mark, som erfordras för utvidg
ning
av vissa järnvägsstationer och för blivande dubbelspåranordningar,
för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel,
ett reservationsanslag av....................................
[68.] att till anskaffande av rullande materiell vid
statens järnvägar för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel,
ett reservationsanslag av...................................
[69.] att för år 1919 anvisa
dels för nya inventarier vid statens järnvägar ett
reservationsanslag av_______________________________________________________
dels ock för ökat förlag vid samma järnvägar
ett förslagsanslag, högst .......................................... »
35,016,100
52,000
1,000,000
400,000
15,100,000
2,100,000
3,000,000
D. Statens vattenfallsverk.
[70.] att för fortsättande av arbetena med Södertälje
kanals ombyggnad för år 1919 anvisa, att utgå av
lånemedel, ett reservationsanslag av........ ........... » 1,700,000
[71.] att för fullbordande av en tredje utbyggnad av
Trollhätte kraftstation för år 1919 anvisa, att utgå av
lånemedel, ett reservationsanslag av ............................ 1,200,000
[72.] att för påbörjande av första utbyggnaden av en
kraftstation vid Lilla Edet för år 1919 anvisa, att
utgå av lånemedel, ett reservationsanslag av................ » 2,550,000
[73.] att för fortsättande av andra utbyggnaden av
Porjus kraftstation för år 1919 anvisa, att utgå av
lånemedel, ett reservationsanslag av ............................ » 500,000
[74,] att i avbidan på den proposition i ämnet, som
kan komma att avlåtas, till utförande av anläggningar
Transport kronor 62,618,100
KungI. Maj:la nåd. prof. nr 1, om statsverket 1918.
Transport kronor
för ytterligare kraftuttagning i Lule älv för år 1919
beräkna, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag
av .................................................................. »
att för en tredje utbyggnad av Västerås’ ångkraftstation
bevilja ett anslag av 1,500,000 kronor
samt därav för år 1919 såsom reservationsanslag anvisa,
att utgå av lånemedel, ett belopp av ...............
att för ökning av förlagskapitalet för anskaffande
av bränsle för Västerås’ ångkraftstation för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av.................................... »
att i avbidan å den proposition i ämnet, som
kan komma att avlåtas, för påbörjandet av arbeten
med ytterligare utbyggnad av staten tillhörig vattenkraft
och utförande av sjöregleringar beräkna, att
utgå av lånemedel, ett reservationsanslag för år 1919 av » •
att medgiva, att inköp av vattenfall och fastigheter
samt utförande av nyanläggningar, i den mån
sådana åtgärder kunna erfordras för ändamålsenlig
utveckling av statens kraftverksrörelse och icke utan
synnerlig olägenhet kunna uppskjutas i avbidan på
särskilt riksdagsbeslut, må av Kungl. Maj:t beslutas
till, utöver den av 1917 års riksdag medgivna summan
å 5,000,000 kronor, ett ytterligare belopp av
3,000,000 kronor; samt
att av sistnämnda två belopp å tillhopa 8,000,000
kronor för år 1919 såsom reservationsanslag, att utgå
av lånemedel, anvisa ......................................................
att för gäldande av statens kostnader i anledning
av vattenfallsstyrelsens inträde för kronan tillhöriga
vattenfall i Mörrumsström och dess tillflöden
i Mörrumsströms regleringsförening u. p. a. för år
1919 bevilja, att utgå av lånemedel, ett reservationsanslag
av ........................................................................
att för utförande av distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten för statens
kraftverk för år 1919 anvisa, att utgå av lånemedel,
ett reservationsanslag av ....................... .................... »
Transport kronor
285
62,618,100
1,500,000
[75.]
1,000,000
[76.]
250,000
[77.]
1,000,000
[78.]
‘ 2,000,000
[79.]
3,500
[80.]
3,000,000
71,371,600
286
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Transport kronor
E. Statens domäners fond.
att till anordnande av bostadslägenheter åt jägmästare
i vissa revir i Norrland i huvudsaklig överensstämmelse
med domänstj7relsens förslag den 21
september 1917 såsom kapitalökning för år 1919 för
statens domäners fond anvisa ett reservationsanslag av »
Statens utlåningsfonder.
1. Allmänna järnvägslånefonden.
att för avsättning till allmänna järnvägslånefonden
i riksstaten för år 1919 upptaga ett reservationsanslag,
att utgå av7 lånemedel, av................... kronor
2. Fond för bibanor i vissa delar ar riket.
att för avsättning till fonden för att underlätta
åstadkommandet av bibanor i vissa delar av riket i
riksstaten för år 1919 upptaga ett reservationsanslag,
att utgå av lånemedel, av............................................ »
3. Odlingslånefonden.
att till kapitalökning för odlingslånefonden för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag, att utgå av
lånemedel, av_____________________________________________________ »
4. Torvindustrilånefonden.
att i avbidan på den proposition angående anslag
till kapitalökning för år 1919 till fonden för
torvindustriens befrämjande, som Kungl. Maj:t må
komma att avlåta till riksdagen, för detta ändamål
beräkna ett reservatiotisanslag, att utgå av lånemedel,
71,371,600
102,000
1,500,000
2,000,000
500,000
1,000,000
Transport kronor
76,473,600
Kungl. Maj:U nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
287
Transport kronor
5. Egnahemslånefondcn.
att dels medgiva, att för år 1919 ett belopp av
kronor 7,500,000 må av Kungl. Maj:t disponeras såsom
lån från egnahemslånefonden;
dels ock såsom kapitalökning för samma fond
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag, att utgå av
lånemedel, av............................ >
6. Fiskerilånefonden.
att dels godkänna sådan ändring i gällande bestämmelser
rörande fonden för fiskerinäringens befrämjande,
att låneunderstöd, som utlämnas av hushållningssällskap
eller landsting, må utgöi''a högst femtontusen
kronor;
dels medgiva, att från och med år 1919 tillsvidare
ett belopp av 1,100,000 kronor må av Kungl.
Maj:t årligen disponeras såsom lån från ifrågavarande
fond ;
dels ock till kapitalökning för samma fond för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag, att utgå av
lånemedel, av ........ 7 8
7. Täckdikningslånefonden.
att i avbidan på den proposition angående anslag
till kapitalökning till täekdikningslånefonden för
år 1919, som Kungl. Maj:t må komma att avlåta till
riksdagen, för detta ändamål beräkna ett reservationsanslag,
att utgå av lånemedel, av...........................
8. Allmänna nyodlingsfonden.
att dels medgiva, att från och med år 1919 tillsvidare
ett belopp av 200,000 kronor må av Kungl.
Maj:t årligen disponeras såsom lån från allmänna nyodlingsfonden;
-
70,473,600
6,400,000
150,000
150,000
Transport kronor 83,173,600
288 Kungl. Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Transport kronor
dels ock till kapitalökning för samma fond för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag, att utgå av
lånemedel, av............ ............................................... »
9. Norrländska andelsmejerifonden.
att såsom kapitalökning till norrländska andelsmejerifonden
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag,
att utgå av lånemedel, av ................................
10. Lånefonden för landsbygdens elektrifiering.
att i avbidan på den proposition angående inrättande
av en lånefond för landsbygdens elektrifiering,
som Kungl. Maj:t må komma att avlåta till
riksdagen, såsom kapitalökning för denna fond för
år 1919 beräkna ett reservationsanslag, att utgå av
lånemedel, av .............•....................................... »
11. Gödselvårdslånefonden.
att i avbidan på den proposition angående inrättande
av en gödselvårdslånefond, som Kungl. Maj:t
må komma att avlåta till riksdagen, såsom kapitalökning
för denna fond för år 1919 beräkna ett
reservationsanslag, att utgå av lånemedel, av ............ »
Avbetalning å statsskulden.
att för år 1919 anvisa ett belopp av....... ............ »
att tillhandahållas riksgäldskontoret för avbetalning
å statsskulden.
83,173,600
130,000
150,000
1,000,000
1,000,000
5,536,200
Transport kronor
90,989,800
289
Kungl. Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Transport kronor 90,989,800
Statsverkets fond av rusdrycksmedel.
att till statsverkets fond av rusdrycksmedel såsom [94.]
förslagsanslag anvisa ett belopp av ............................ » 300,000
Förlag till statsverket.
att dels av det utav 1915 års riksdag till upp- [95.]
förande av byggnader för Norrlands ingenjörkär be- ,
viljade anslaget, 1,884,000 kronor, för år 1919 såsom
reservationsanslag anvisa återstoden ............................ * 484,000
dels av det utav 1916 års riksdag till uppförande
av nytt etablissemang å Järvafältet för fält
-
telegrafkåren beviljade anslaget, 1,998,(»00 kronor, för
år 1919 såsom reservationsanslag anvisa återstoden.... » 598,000
dels för bestridande av uppkommande merkostnader
för vissa i samband med 1914 års härordning
beslutade byggnadstömtag vid armén lör år
1919 bevilja ett förslagsanslag av ..............................- » 1,000,000
dels ock förklara, att samtliga här omnämnda
belopp, som för år 1919 anvisas eller beviljas, tillhopa
2,082,000 kronor, skola tillsvidare utgå av tillfälliga
lånemedel för att sedermera ersättas av lantförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål
eller annan fond, dit köpeskillingarna för nu
till lantförsvaret anslagna fastigheter, vilka med riksdagens
samtycke försäljas, kunna komma att inflyta.
Slutsumman av utgifterna för kapitalökning vid
ifrågavarande statsreglering skulle således uppgå till » 93,371,800,
därav 71,473,600 kronor belöpa sig på statens affärsverksamhet
och 13,980,000 kronor på statens utlåningsfonder,
varjämte 5,536,200 kronor äro avsedda
för avbetalning å statsskulden, 300,000 kronor för
avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel
och 2,082,000 kronor såsom förlag till statsverket.
De för år 1919 äskade anslag utgöra sålunda:
Bih. till riksd. prof. 1918. 1 tenni. 1 avd.
290
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Verk liga utgifter.
I. Första huvudtiteln. Kung!, hov- och s lottsstater na.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
K ronor |
Kronor |
||
A. Kungl. hovstaten. |
|||||
1 |
Kungl. Maj:ts hovhållning..................... |
800,000 |
|||
2 |
Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhåll- |
||||
ning och handponniugar för Hennes Kung! |
192,000 |
||||
3 |
Hans Kungl. Höghet Hertigen av Västergöt- |
||||
land ............... |
26,000 26,000 |
||||
4 |
Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke... |
||||
5 |
Ved och kol för de kungl. hoven . . |
50,000 |
|||
6 |
Underhåll och vård av möbler samt an- |
||||
dra staten tillhöriga inventarier i de |
56,400 45,000 |
||||
7 |
Kungl. hovstallets utfodring .................. |
||||
Säger för kungl. hovstaten |
1,195,400 |
||||
B. Kungl. slottsstaten. |
|||||
Stockholms slott: |
|||||
1 |
Reparationer å Stockholms slott m. fl. |
||||
för de kungl. hoven upplåtna byggnader |
63,000 |
||||
2 |
Polis-, lys- och renhållning vid Stockholms |
||||
slott ............... |
22,500 |
||||
3 |
Brandväsendet och yttre lyshälluingen vid |
||||
Stockholms slott....................... |
11,250 |
96,750 |
|||
Övriga kungl. slott: |
|||||
4 |
Drottningholms slott........................ |
24,600 6,000 8,250 8,000 3,000 3,000 |
|||
5 |
Gripshohns slott........................... |
||||
6 |
Ulriksdals slott ................ |
||||
7 |
Haga lustslott och park .. . . |
||||
8 |
Strömsholms slott............. |
||||
9 |
Rosersbergs slott ........... |
52,850 |
|||
Säger för kungl. slottsstaten |
149.600 |
||||
Summa)............... |
1 |
1,345,000 j |
Kung!. Atajtta nåd. grop. nr 1, om statsverket VJlti.
2!)1
Verkliga utgifter.
1!. Andra huvudtiteln. Justitiedepartementet.
1 2 3 |
A. Departementet. Departementschefen .......................................... Departementets avdelning av Kung]. Maj:ts kansli______ Departementschefens ombud för tillsyn över tryckta |
Ordinarie anslag Kronor |
Extra anslag Kronor |
'' '' „ . anslag Kronor |
Extra anslag Kronor |
. |
17.000 10.000 |
||||
Säger för departementet |
115,100 |
||||
1 2 1 |
B. Lagberedningen m. m. Lagberedningen, reservationsanslag........................ Förberedande utredning angående eu rättegångsreform, |
50.000 40.000 |
|||
Säger för lagberedningen m. in. C. Justitiekanslers ämbetet. Justitiekanslersexpeditionen.................................. |
90,000 |
||||
30,700 |
|||||
D. Rättsskipningen. |
|||||
1 |
Högsta domstolen............................................. |
315,900 |
|||
Nedre justitierevisionen: |
|||||
2 |
Avlöningar, arvoden m. m. .............................. |
294,000 |
|||
3 |
Tillfällig förstärkning av arbetsträl!! rna, förslags- |
||||
anslag, högst............................................. |
41,05(> |
||||
4 |
Extra vaktmästare, förslagsanslag, högst ............ |
1.175 |
294,000 |
42,225 |
|
Svea hovrätt: |
|||||
6 |
Hovrätten med därunder lydande justitiestat......... |
831,687 |
|||
6 |
Extra ledamot i hovrätten, fö islå osa oslug, högst... |
5,000 |
|||
7 |
Extra vaktmästare i hovrätten, förslagsanslag, högst |
1,175 |
|||
8 |
Amanuens å krigsliovrättsavdeiningen, förslagsanslag, |
% |
|||
högst ...................................................... |
4,000 |
831,687 |
10,175 |
||
Göta hovrätt: |
|||||
9 |
Hovrätten med därunder lydande justitiestat......... |
518,513 |
292
Kungl. Maj:ts nåd. prof. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
10 |
Personligt avlöningstillägg åt skrivbiträdet J. M. |
||||
Håkansson, förslagsanslag, högst................... |
400 |
||||
Hovrätten över Skåne och Hlckinge: |
|||||
11 |
Hovrätten med därunder lydande justitiestat ......... |
226,963 |
|||
12 |
Personligt avlöniugstillägg åt skrivbiträdet W. Berg, |
||||
förslagsanslag, högst ................................. |
400 |
||||
Krigsrätterna: |
|||||
13 |
Civil personal vid regements- och stationskrigsrätterna, |
||||
förslagsanslag, högst................................... |
125,000 |
||||
14 |
Avlöning till å äldre stat kvarstående auditör ...... |
4,000 |
|||
15 |
Arvoden åt civil personal vid särskilda krigsrätter, |
||||
förslagsanslag .......................................... |
15,000 |
19,000 |
125,000 |
||
16 |
Bidrag till domsagornas förvaltning, förslagsanslag____ |
200,000 |
|||
17 |
Vattendomstolarna m. m., förslagsanslag, högst....... |
160,000 |
|||
18 |
Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslags- |
||||
anslag........................................ |
350,000 |
||||
19 |
övervakning av villkorligt dömda, förslagsanslag...... |
25,000 |
|||
20 |
Understöd till offentliga rättsbjälpsanstalter, förslags- |
||||
anslag ...................................................... |
15,000 |
||||
21 |
Medikolegal besiktningar, förslagsanslag ............... |
16,200 |
|||
22 |
Ersättning åt personer, menigheter och allmänna in- |
||||
rättningar för dem genom nya strafflagens införande |
|||||
frångångna bötesandelar, förslagsanslag............... |
84,000 |
||||
23 |
Understöd till »Nytt juridiskt arkiv», förslagsanslag, |
||||
högst .......................................................... |
2,500i |
||||
Säger för rättsskipningen |
2,656,263 |
1 580,700 |
|||
E. Fångvården. |
i |
||||
1 |
Fångvårdsstyrelsen .......................................... |
106,300 |
|||
Fångars vård och underhåll: |
|||||
2a |
Bestämt anslag............................................ |
1,000,000 |
|||
2b |
Förslagsanslag............................................ |
1.800,000 |
2,800,000 |
||
3 |
Ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fång- |
||||
vården anställda ämbets- och tjänstemän, förslags |
|||||
anslag....................................................... |
86,000 |
||||
4 |
Understöd åt verksamhet till frigivna fångars skydd. |
||||
reservationsanslag.......................................... |
16,000 |
||||
5 |
Anordnande av elektrisk belysning vid centralfängelset |
||||
å Långholmen, reservationsanslag...................... |
20,000 |
||||
Säger för fångvården |
2,992,300 |
36,000 |
Kungl. Maj:ta nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
293
1 2 3 4 5 |
F. Uppfostringsanstalter för minderåriga Statens uppfostringsanstalt å Bona: Avlöningar, arvoden in. in................................ Kost och beklädnad åt eleverna m. m., förslagsan- .. sl“9.................................................... . Ändrings- och nybyggnadsarbeten, reservationsanslag Hyra för uppfostringsanstalt m. m., förslagsanslag, högst .......................... ........................... Elevernas bespisning och beklädnad m. m., förslags-anslag..................................................... |
Ordinarie anslag Kronor |
Extra anslag Kronor |
Ordinarie anslag Kronor |
Extra anslag Kronor |
56,900 235,000 |
300,000 |
291,900 |
300,000 49,950 |
||
22,450 27,500 |
|||||
Säger för uppfostringsanstalter för minderåriga förbrytare |
291,900 |
349,950 |
|||
G. Diverse. |
|||||
1 |
Ålderstillägg, förslagsanslag................................ |
80,000 |
|||
2 |
Extra lönetillägg, förslagsanslag........................... |
2,500 |
|||
3 |
Löneförbättring för vissa vaktmästare in. fl.............. |
13,300 |
|||
4 |
Bese- och traktamentspenningar, förslagsans!aa......... |
15.000 |
|||
5 |
Skrivmaterialier och expenser, ved m. in., förslagsanslag |
100,000 |
|||
6 |
Svensk författningssamling, förslagsanslag............... |
70,000 |
|||
7 |
Tryckningskostnader, förslagsanslag...................... |
29,987 |
|||
8 |
Jordregister för landsbygden, reservationsanslag........ |
75,000 |
|||
9 |
Fastighetsregister för städer och vissa andra samhällen, |
||||
reservationsanslag.......................................... |
150,000 |
||||
10 |
Ersättning åt häradsskrivarna för anteckning i röst- |
||||
längderna år 1919 av oguldna utskyldsposter, för- |
|||||
slagsanslag.................................................. |
3,000 |
||||
11 |
Sveriges andel i kostnaderna för den internationella |
||||
byrån i Bern, förslagsanslag............................ |
2,000 |
||||
12 |
Understöd åt föreningen »Skyddsvärnet»,förslagsanslag, |
||||
högst..............................-........................... |
12,000 |
||||
13 |
Kostnader för kommittéer och utredningar genom sak- |
||||
kunniga, förslagsanslag................................... |
160,000 |
||||
14 |
Extra utgifter, reservationsanslag......................... |
9,000 |
|||
Säger för diverse |
........... |
479,287 |
242,500 |
Summa
6,565,550| 1,299,150
294
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Verkliga utgifter.
III. Tredje huvudtiteln. Utrikesdepartementet.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
K ronor |
Kronor |
||
A. Departementet. |
|||||
1 |
Departementschefen, ministern för utrikes ärendena... |
24,000 |
|||
2 |
Departementet............. |
104,700 |
|||
3 |
Provisorisk förstärkning av departementets arbetskrafter |
||||
m. m., förslagsanslag, högst....... |
51,550 |
188,700 |
51,550 |
||
B. Sveriges representation i utlandet. |
|||||
1 |
Beskickningar och konsulat........ |
1,173,700 |
|||
2 |
Avlöning åt en t. f. minister hos schweiziska edsiör- |
||||
bundet, förslagsanslag, högst |
24,000 |
||||
3 |
Tva andre legationssekreterarbefattningar, förslagsan- |
||||
slag, högst........................... |
18,000 |
||||
4 |
Expektansarvoden till vissa diplomat- och konsulat- |
||||
tjänstemän, förslagsanslag |
30,000 |
||||
5 |
Upprätthållande av vissa nya konsulat i Ryssland, |
||||
förslagsan |
45,000 |
||||
6 |
Personligt lönetillägg åt kanslisten vid beskickningen i |
||||
Madrid och Lissabon B. C. T. Molin, förslagsan- |
|||||
slag, högst.................... |
1,000 |
||||
7 |
Personligt lönetillägg åt kanslisten vid beskickningen i |
||||
retrograd 0. D. K. Lundberg, förslagsanslag, högst |
3,000 |
||||
8 |
Personligt lönetillägg åt andre kanslisten vid general- |
||||
konsulatet i London 0. A. Hedman, förslagsanslag, |
|||||
högst ..................... |
3,000 |
||||
9 |
Vikariatsersättning vid beskickningar och konsulat samt |
||||
lönefyllnad till vissa konsulsbefattningar, förslags- |
|||||
anslag.................. |
10,000 |
||||
10 |
Kontorskostnadsersättningar åt lönade konsuler |
43,750 |
|||
11 |
Ersättningar till olönade konsuler och vicekousuler, för- |
||||
slagsanslag ................. |
75,250| |
Kungl. Maj:ts nåd. pr ap. nr 1, om statsverket 1918.
295
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
au «lag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
12 |
Personliga gottgörelser för mistade konsulatavgifter, för- |
||||
slai/sanslag, högst_________________________________________ |
7,000 |
||||
13 |
Diplomat- och konsulsaspiranter, reservationsanslag____ |
50,000 |
|||
14 |
Militär- oeli marinattachéer................................. |
28,u00 |
|||
15 |
Handelsattaehcer, reservationsanslag ..................... |
40,000 |
|||
16 |
Ekiperingspenningar, förslagsanslag...................... |
15,000 |
|||
17 |
Extra biträden, kanslivaktniästare och andra utgifter vid |
||||
beskickningar och konsulat............................... |
24,200 |
1,465,900 |
131,000 |
||
C. Internationella byråer m. m. |
|||||
1 |
Sveriges andel i kostnaderna under år 1918 för den |
||||
internationella skiljedomstolens byrå i Haag, för- |
|||||
slag san slätt, högst.......................................... |
5,000 |
||||
2 |
Internationella fredsbyrån i Bern, förslagsanslag, högst |
750 |
|||
3 |
luterparlamentariska unionens byrå och generalsekre- |
||||
tariat, förslagsanslag, högst .......................... |
750 |
||||
4 |
Riksdagens iuterparlamentariska grupp, förslagsanslag, |
||||
högst ......................................................... |
36,500 |
43,000 |
|||
D. Diverse. |
|||||
1 |
Ålderstillägg, förslagsanslag ............................... |
20,000 |
|||
2 |
Löneförbättring för vissa vaktmästare, m. fl............. |
3,000 |
|||
3 |
Rese- och flyttningsersättning, inspektioner, tillfälliga |
||||
uppdrag, förslagsanslag.................................. |
90,000 |
||||
4 |
Skrivmaterialier, expenser, renskrivning, ved, ljus m. m., |
||||
förslagsanslag.............................................. |
250,000 |
||||
5 |
Tryckningskostnader, förslagsanslag...................... |
5,050 |
|||
6 |
Gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda |
||||
svenska undersåtar, förslagsanslug.................... |
35,000 |
||||
7 |
Hemliga utgifter............................................... |
120,000 |
|||
8 |
Fortsatt utgivande av Sveriges traktater, förslagsan- |
||||
slag, högst................................................... |
4,500 |
||||
9 |
Kostnader för kommittéer och utredningar genom sak- |
||||
kunniga m. m., förslagsanslag ........................ |
150,000 |
673,050 |
4,500 |
||
Summa |
2,327,650 |
230,050 |
296
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Verkliga utgifter.
IV. Fjärde huvudtiteln. Lantförsvarsdepartementet.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
A. Departementet. |
|||||
1 |
Departementschefen........._ ................................ |
17,000 |
|||
2 |
Departementet ................................................. |
130,200 |
|||
3 |
Övergångsstat, förslagsanslag, högst .................— |
5,200 |
|||
4 |
Skrivinaterialier och expenser, ved m. m. för departe- |
||||
mentet med dess kommandoexpedition, förslagsanslag |
18,247 |
||||
5 |
Tryckningskostnader för departementet med dess kom- |
||||
maudoexpedition, förslagsanslag_....................... |
7,000 |
||||
1 i"” Säger för departementet |
177,647 |
||||
B. Arméförvaltningen. |
|||||
1 |
Arméförvaltningen............................................. |
322,104 |
|||
2 |
Skrivmaterialier, expenser och bränsle m. m. för armé- |
||||
förvaltningen, reservationsanslag....................... |
31,900 |
||||
Säger för arméförvaltningen |
354,004 |
||||
C. Generalitetet, staberna m. m. |
|||||
1 |
Generalitetsstaten _____________________________________________ |
235,520 |
|||
Generalstaben: |
|||||
2 |
Fast anställd personal __________________________________ |
345,395 |
|||
3 |
Stabens övningar, expenser m. m., reservationsanslag |
88,175 |
433,570 |
||
4 |
Artilleristaben . . ................................... |
21,390 |
|||
5 |
Kommendantsstaten........................................... |
74,500 |
|||
Säger för generalitetet, staberna m. m. |
764,980 |
Kungl. Maj:t8 nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
297
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
D. Undervisningsverken. |
|||||
1 |
Krigshögskolor, reservation sanslag........................ |
118,485 |
|||
2 |
liidskolan. reseroatiousunslag.............................. |
59,000 |
|||
3 |
Vissa engångskostnader för ridskolan, reservationsanslag |
16,655 |
|||
4 |
Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, reservations- |
||||
anslag........................................................ |
68,100 |
||||
5 |
Förstärkning av reservationsanslaget till skjutskolan för |
||||
infanteriet och kavalleriet, förslagsanslag, högst... |
4,300 |
||||
6 |
Anordnande av vissa uthildningskurser vid skjutskolan |
||||
för infanteiiet och kavalleriet, reservationsanslag.. |
51,800 |
||||
7 |
Artilleriskjutskolor, reservationsanslag _.................. |
35,000 |
|||
8 |
Krigsskolan, reservationsanslag............................ |
139,930 |
|||
9 |
Förstärkning av reservationsanslaget till krigsskolan, |
||||
förslagsanslag, högst_____________________________________ |
59,650 |
||||
10 |
Volontärskolor, förslagsanslag_____________________________ |
200,000 |
|||
11 |
Militärläkares och militärveterinärers undervisning, re- |
||||
servationsanslag........... .............................. |
12,970 |
||||
Säger för undervisningsverken |
633,485 |
132,405 |
|||
E. Avlöning och. rekrytering (truppförbanden), |
. |
||||
arvoden m. m. |
|||||
1 |
Avlöning och rekrytering m. m., förslagsanslag ...... |
18,563,800 |
|||
2 |
Anställnings- och avskedspremicr, förslagsanslag...... |
360,600 |
|||
3 |
Ökad avlöning för de till tjänståldern äldsta bataljons- |
||||
läkarna, förslagsanslag................................... |
27,000 |
||||
4 |
Avlöning till bataljonsläkare vid fältläkarkåren, för- |
||||
slagsanslag.................................................. |
88,000 |
||||
5 |
Extra lönetillägg, förslagsanslag........................... |
205 |
|||
6 |
Ersättning åt vissa löntagare i följd av arméns omorga- |
||||
nisation, förslagsanslug, högst.......................... |
1,891 |
||||
7 |
Arméns reservstater, förslagsanslag....................... |
366,500 |
|||
8 |
Arméns personal över stat, förslagsanslag.............. |
240,000 |
|||
9 |
Väg- och vattenbvgguadskåren, förslagsanslag ......... |
36,000 |
|||
10 |
Dagavlöningstillägg åt indelt manskap, förslagsanslag |
94,300 |
|||
11 |
Hyra, expenser m. m. vid truppförhanden, reservations- |
||||
anslag ....................................................... |
134.600 |
||||
12 |
Landstormen, reservationsanslag......................— |
128,868 |
|||
13 |
De värnpliktigas avlöning, inskrivning och redovisning |
||||
m. m., förslagsanslag .................................... |
7,727,53C |
||||
14 |
Ersättning för rustning och rotering, förslagsanslag... |
425,0OC |
|||
15 |
lntendenturkåreu............................................... |
. |
759 337 |
Bik. till riksd. prot. 1918. t samt. 1 avd.
38
298
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
16 |
Alderstillägg, förslagsanslag |
112,000 |
|||
17 |
Möteshidrag, förslagsanslag |
114,615 |
|||
18 |
Provisoriskt avlöiiingstillägg åt ofhcerare in. fl. vid |
||||
till Boden förlagda truppförband och formationer, |
67,600 |
||||
Säger för avlöning och rekrytering (truppförbanden), |
|||||
arvoden in. in................ |
28,97l,12if |
276,720'' |
|||
F. Intendenturen m. m. |
|||||
1 |
Arméns mathållning, förslagsanslag .. |
9,448,338 |
|||
2 |
Förstärkning av förslagsanslaget till arméns mathäll- |
||||
ning, förslagsanslag, höas t...... |
4,724,200 |
||||
3 |
Fura ger ilig av arméns hästar, förslagsanslag |
4,583,270 |
|||
4 |
Förstärkning av förslagsanslaget till furagering av ar- |
||||
méns hästar, förslai/sanslai, högst |
2,291,635 |
||||
5 |
Arméns muuderingsutrustning, reseroutionsansl ig...... |
5,471,241 |
|||
6 |
Förstärkning av re ervationsanslaget till arméns mun- |
||||
deringsutrustning, farslaasanslag, högst............. |
2,814,357 |
||||
7 |
Arméns diverse intendenturbehov, reservationsanslag__ |
944,834 |
|||
8 |
Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten, |
||||
reservationsanslag...... |
2,307,725 |
||||
9 |
Förstärkning av reservationsanslaget till arméns kasern- |
||||
utredning samt ved, ljus och vatten, förslagsanslag, |
• |
1,700,000 |
|||
10 |
Premiering av lastautomobiler, reservationsanslag |
40,000 |
|||
11 |
Anskaffning av överdrag till tiltar, reseivationsanslag. |
220,000 |
|||
12 |
Förhyrande av sjötiäiispnrtmateriel för Karlskrona och |
||||
Vaxholms grenadjärregeuientens övningar, förslags-anslag, högst................ |
100,000 |
||||
13 |
Anskaffande av intendenturutrustning åt Lnidstormen, |
||||
reservationsanslag........... |
877,900 |
||||
Säger för intendenturen m. m. |
22,795,408 |
12,728,092 |
|||
G. Inkvarterings-, rese- och traktamente- |
|||||
kostnader. |
|||||
1 |
Inkvarteringskostnader, förslagsanslag |
1,088,307 |
|||
2 |
Inkvarteringeiis ordnande i Stockholm, reservations- |
||||
anslag______________ |
21,450 220,000 |
||||
3 |
Rese- och traktameutspenningar, förslagsanslag |
Kun al. Maj:t» nåd. prop. nr 7, om statsverket 191H.
299
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
K ronor |
||
4 |
Flöjning av dagtraktamentena, förslå! t sanda q___________ |
250,000 |
|||
5 |
Flvttningshjälp, förslaqsanslaq.____________________________ |
12,000 |
|||
G |
Särskilt hyresbidrag åt gifta underofficerare med veder- |
||||
likör vid armen, förslaqsunslag________________________ |
36,000 |
||||
Säger för inkvarterings-, rese- och traktamentskost- |
|||||
under.................................................. ..... |
1.341.737 |
286,000 |
|||
H. Artilleribehov. |
|||||
1 |
Arméns vapen, ammunition och målskjntningsmateriel |
||||
samt artilleriets övningar och materiel, resercatious-anslaq................... ........ . . ........... |
3,709,700 |
||||
2 |
Förstärkning av reservationsanslaget till arméns vapen, |
||||
ammunition ocii målskjntningsmateriel''samt artille-ri» ts övningar och materiel, förslagsanslag. högst.. |
2,000,000 |
||||
3 |
Gevärslmntvcrkarkistor, ressrvutionsandaq............... |
70,000 |
|||
4 |
Fortsatt anskaffning av handvapen och kulsprutemate- |
||||
riel, rewrrationxaiixlaq................................... |
2,000,000 |
||||
5 |
Merkostnader för fortsatt anskaffning av handvapen och |
||||
kulsprutemateriel, forslagsuiislaq, högst............... |
160,000 |
||||
Säger för artilleribehov |
3,709,700 |
4,2 <0,000 |
|||
['' |
I. Fortifikation sbehov. |
||||
1 |
Arméns byggnader, mötesfält och kommendantskapsut- |
||||
gifter samt fortifikationens övningar och materiel, re-serrationsanshiq..................... ................. |
2,109,650 |
||||
2 |
Förstärkning av reservationsanslaget till arméns bygg- |
||||
nadir, mötesfält och knmtnendantskapsutgitier sa nt |
711,200 |
||||
3 |
Fullbordande av kasernetaldisseinang för femton infall- |
||||
teriregementeu, reservutionsanslug..................... |
2,134,000 |
||||
4 |
Fullföljande av arbetena ä kasernetablissemang för |
||||
femton infanteriregementen, reservationsanslag______ |
5.000,000 |
||||
5 |
Merkostnader för förplägnadsanstaltcn i Hässleholm, |
||||
rr serval länsanslag......................................... |
267,00 i |
||||
6 |
Anordnande av tivgövningar och underhåll av tiygmate- |
||||
riel, reservationsanslag................................... |
244,395 |
||||
7 |
Komplettering av viss ingcnjörmateriel, reservations- |
||||
1. anslag........................................................ |
156,900 |
300 Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
8 |
Ombyggnad av Karlsborgs vattenledning, reservations- |
||||
anslag............. |
160,000 |
||||
9 |
ökat förrådsutrvmme för arméns reglementerade fordon, |
||||
reservationsanslag........ |
365,000 |
||||
10 |
Elektrisk belysning inom Upplands artilleriregementes |
||||
kasernetablissemang ävensom inom tyganstalten där-städes, reservationsanslag |
138,000 |
||||
11 |
Elektrisk bögspänningsledning för militäretablissemangen |
||||
å Järvafältet, reservationsanslag |
29,000 |
||||
12 |
Nybyggnads- och ändringsarbeten i arméförvaltningens |
||||
ämhetshus, reservationsanslag |
32,350 166,050 |
||||
13 |
Avloppsledning för militäretablissemangen å Järvafältet |
||||
14 |
Vissa reparationsarbeten vid krigsskolan, reservations- |
||||
anslag. .. |
21,000 |
||||
15 |
Nya sjukhus för Västernorrlands regemente och Göta |
||||
artilleriregemente ... . |
350.000 700.000 |
||||
16 |
Anordnande av torkrum vid vissa kasernetablissemang |
||||
Säger för fortiiikutionsbehov |
2,109,650 |
10,464,895 |
|||
J. Övningar. |
|||||
1 |
Arméns fält- och fälttjänstövningar, reservationsan- |
||||
slag...... |
600 000 |
||||
2 |
Vinterövningar, reservationsanslag |
325,OOu |
|||
3 |
Frivilliga skytteväsendets befrämjande, reservationsan- |
||||
slag.. . . |
1,626,000 |
||||
4 |
Viuterrekrytskolor vid vissa icke kasernerade infanteri- |
||||
regementen, förslagsanslag.............................. |
277,900 |
||||
5 |
Övningar i ställningskrig............................ |
386.200 |
|||
Säger för övningar |
925,000 |
2,290,100 |
|||
K. Sjukvård. |
|||||
1 |
Garnisonssjukhusen i Stockholm, å Karlsborg och i Bo- |
||||
den, reservationsanslag . |
175,700 |
||||
2 |
Arméns sjuk- och veteriuärvård samt hovbeslag in. m., |
||||
reservationsanslag...... |
585,275 |
||||
3 |
Förstärkning av reservationsanslaget till arméns sjuk- |
||||
och veterinärvård samt hovbeslag m. m., förslags-anslag, högst........... |
203.700 |
||||
4 |
Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig, reservationsanslag |
10.000 |
|||
Säger för sjukvård |
760,975 |
213,700 |
|||
Katigt. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
301
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
L. Stipendier. |
|||||
1 |
Resestipendier åt artilleri- och ingenjörofficerare,» re- |
||||
servationsunslag------------------------------------------- |
7,000 |
||||
2 |
Resestipendier åt officerare \id infanteriet, kavalleriet, |
||||
trängeu och intendenturkåren, reservationsanslag... |
15,000 |
||||
3 |
Stipendier för fältläkarkåren __..................—......-- |
21,600 |
|||
4 |
Resestipendier åt militärläkare, reservationsanslag — |
2,000 |
|||
6 |
Studiestipendier för underofficerare och furirer av första |
||||
klassen, reservationsanslag.............................. |
28.800 |
||||
Säger för stipendier |
74,400 |
||||
M. Remontering och hästlega. |
|||||
1 |
Remontering m. m., reservationsanslag------------------ |
999,655 |
|||
2 |
Förstärkning av reservationsanslaget till remontering |
||||
in. m., förslagsanslag, högst ....................-...... |
714,950 |
||||
3 |
Lega av hästar för truppförbandens övningar, reserva- |
||||
tionsanslag.................................................. |
808,251 |
||||
4 |
Förstärkning av reservationsanslaget till lega av hästar |
||||
för truppförbandens övningar, förslagsanslag, högst |
700.000 |
||||
Säger för remontering och hästlega |
1,807,906 |
1,414,950 |
|||
N. Diverse. |
|||||
1 |
Understöd åt föreningar och till skrifters utgivande, |
||||
reservationsanslag...................................... -- |
18,000 |
||||
2 |
Soldathemsverksamhet, reservationsanslag............... |
10,000 |
|||
3 |
Extra utgifter, reservationsanslag ........................ |
650,000 |
|||
4 |
Civilanställning, förslagsanslag.....................-...... |
20,000 |
|||
5 |
Kostnader för kommittéer och utredningar genom sak- |
* |
|||
ku n n i ga, förslå g san slag................................... |
200,000 |
||||
6 |
Generalstabens översiktskarta över Sverige, reserva- |
||||
tionsanslag.................................................. |
35,000 |
||||
7 |
Löneförbättring för vissa vaktmästare m. fl. .........— |
8,00(1 |
|||
8 |
Tillfällig löneförbättring för viss personal vid lantför- |
||||
svaret, förslagsanslag .................................... |
3.850,000 |
||||
> Säger för diverse |
876,000 |
3,915,000 |
|||
Summa |
65,302,038 |
| 35,951,862 |
302
Kungl. Maj:ta nåd. profk nr 1, om statsverket 1918.
Verkliga utgifter.
V. Femte huvudtitel^. Sjöförsvarsdepartementet.
1. Marinen. |
Ordinarie anslag Kronor |
Extra anslag Kronor |
Ordinarie anslag Kronor |
Extra anslag Kronor |
|
A. Departementet. |
|||||
1 |
Repa rtem eu tschefen |
17.000 69.000 |
|||
2 |
Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli och |
||||
Säger för departementet |
86,900 |
||||
B. Marinförvaltningen och marinstaben. |
|||||
1 |
Marinförvalt ningen |
137,000 |
|||
2 |
Vikuriatsersättniug m. m. i marinförvalt ningen, för slag s-anxItK], högst....... |
25,120 20,850 |
|||
3 |
Förstärkning av arbetskrafterna i marinförvaltningen, |
s |
|||
4 |
Marinstaben . |
7,000 |
|||
Säger för marinförvaltningen och marinstaben |
144,000 |
45,970 |
|||
C. Undervisningsverken. |
|||||
1 2 3 |
Sjökrigshögskoian, reser-vutionsanslug Sjökrigsskolan, reserratwnsunslag Skeppsgosseskolan___________ |
27,225 48,069 65,000 9,100 |
|||
4 |
Marinintendentskolan, reser ro tion sanslag |
||||
Säger för undervisningsverken |
149,394 |
||||
D. Flottan. |
|||||
1 2 |
Avlöning, ersättningar m. m. Avlöning för flottans kårer och stater, förslagsanslag |
6,575,606 122,000 |
|||
3 |
Extra lönetillägg åt vissa tjänstemän och betjäute, |
500 |
|||
4 1 |
Ersättning för rustning och rotering, förslag sanslag.. |
4,000 |
6,701,696 |
500 |
Kung!. Afajtis nåd. prof. nr 1, om statsverket 191S.
303
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor ( |
||
Intendenturen. |
|||||
5 |
Beklädnad St sjömans- och skeppsgossekårerna, reserva- |
||||
tion san st ap............................................. |
566,012 |
||||
6 |
Förstärkning av reservationsanslaget till beklädnad åt |
||||
sjömans- och skeppsgossekårerna, förslagsanslag, |
I |
||||
högst ......................................................... |
255,000 |
||||
7 |
Naturautiderhåll åt personal vid flottan, förslagsanslag |
2,151,081 |
|||
8 |
Förstärkning av förslagsanslaget till naturaunderhåll ät |
||||
personal vid flottan, förslagsanslag, högst............ |
968,000 |
2,717,093 |
1,223,000 |
||
Nybyggnad och underhåll. |
|||||
9 |
Flottans nybyggnad och underhåll, reservationsanslag |
3,267,550 |
|||
10 |
Förstärkning av reservationsanslaget till flottans ny- |
||||
byggnad och underhäll, förslagsanslag,högst......... |
965,300 |
'' |
|||
11 |
Krigst.irtvgsinateriel, reservationsanslag.................. |
6,400,000 |
|||
12 |
Utvidgning in. in. av flottans varv i Karlskrona, re- |
||||
serrutionsanslog............................................ |
275,000 |
||||
13 |
Bränn oljecistern vid tiotians station i Karlskrona, re- |
||||
servat io tisan slag............................................ |
180,000 |
||||
14 |
Elektrisk belysning i Vissa lokaler inom beklädnads- |
||||
förrådet vid flottans station i Stockholm, reserva- |
|||||
tionsanslag . |
10,500 |
||||
15 |
Reparation av sjömanskårens vid flottans station i Stock- |
||||
bolin avträdesiurättningar m. m., reservutionsanslug |
78,600 |
||||
IG |
Moderna arbetsmaskiner för flottans varv i Stockholm, |
||||
reservationsanslag . ____ |
94,800 |
||||
17 |
Torpedinskjutningsståtion i Stockholms skärgård, re- |
||||
seroutumsanslag............................................ |
187,450 |
||||
18 |
Örlogsdepå vid Göteborg, reservationsanslag............ |
60,0()0 |
3,267,550 |
8,251,650 |
|
Övningar. |
|||||
19 |
Flottans krigs beredskap och övningar, reservations- |
||||
anslag............ ................. |
3,962,000 |
||||
20 |
Förstärkning av reservationsanslaget till flottans krigs- |
||||
beredskap och övningar, förslå /samlag, högst...... |
1,180,000 |
||||
21 |
Sjöbeväringens avlöning och beklädnad in. m., förslags- |
||||
anslag________________________________ |
914,789 |
||||
22 |
Förstärkning av förslagsanslaget till sjöbeväringens av- |
||||
löning och beklädnad, förslagsanslug, högst......... |
175,000 |
4,876,789 |
1,355,000 |
304
Kungl. May.ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
Artilleribehov.
Skjutförsök och inskjutning av kanoner, reservationsanslag.
......................................................
Nya kärnrör för kanoner vid flottan, reservationsanslag
Tubkanoner för flottan, reservationsanslag..............
Kanoner och kulsprutor i reserv, reservationsanslag...
Förbättring av projektilutredningen för pansarkryssaren
Fylgia, reservationsanslag ........................
Artilleribestyi-kning å vissa l:a klass undervattensbåtar,
reservationsanslag .......................................
Torped- och gnistsignalväsendet m. m.
Torpeder i reserv, reservationsanslag ...................
ökning av två jagares torpedutredning, reservationsanslag
.......................................................
Reservmateriel för marinens gniststationcr, reservationsanslag
.................................................
Nya koudensatorer för vissa gniststationer, reservationsanslag
................................................
Försök ‘med torped-, guist- och flygmateriel, reservationsanslag
..............................................
Minväsendet.
Kontraminmateriel, reservationsanslag.....................
Säger för flottan
E. Kustartilleriet.
Avlöning.
Avlöning för kustartilleriets personal, förslagsanslag.
Rekapitulations- och avskedspremier vid kustartilleriet,
förslagsanslag..............................................
Intendenturen.
Beklädnad åt kustartilleriets manskap, reservationsanslag.
.......................................................
Förstärkning av reservationsanslaget till beklädnad åt
kustartilleriets manskap, förslagsanslag, högst......
Naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet, förslagsanslag
..............................
Förstärkning av förslagsanslaget till naturaunderhåll åt
personal vid kustartilleriet, förslagsanslag, högst...
Ordinarie
anslag
Kronor
40,000
1,661,734
44,000
142,800
569,600
Extra
anslag
Kronor
84.000
37,500
122,500
55.000
60.000
50.000
63.000
50.000
30.000
50.000
64,300
256,300
Ordinarie
anslag
Kronor
40,000
17,603,128
1,705,734
712,400
Extia
anslag
Kronor
359,000
243,000
152,000
11,584,150
320,600
Kungl. May.ts nåd. prof. nr 1, om statsverket 1918.
30f>
j Ordinarie |
Extra |
Ordinarie 1 |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor i |
Kronor |
||
Nybyggnad och underhåll. |
|||||
7 i |
Underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel, |
: |
|||
reservationsanslag......................................... |
683,650 |
||||
8 |
Förstärkning av reservationsanslaget till underhåll av |
||||
kustartilleriets byggnader och materiel, förslagsan- |
|||||
slag, högst____________________________________________________ |
197,600, |
||||
9 |
Byggnader i Vaxholms fästning för inkvartering av |
! |
|||
officerare och underofficerare, reservationsanslag ... |
118,550; |
||||
10 |
Vatten- och avloppsledningar för befäls- och under- |
||||
befälsbyggnaderna vid Vaxholms kustartillerirege- |
|||||
mente, reservationsanslag ------------------------------ |
35,000 |
||||
1 1 |
Revidering och utvidgning av positionskartan över Vax- |
||||
holms fästning, reservationsanslag ---------------------- |
60,000 |
683,650 |
411,150 |
||
Övningar. |
|||||
1 12 |
Kustartilleriets krigsberedskap och övningar, reserva- |
||||
tionsanslag ................................................ |
451,300 |
||||
13 |
Förstärkning av reservationsanslaget till kustartilleriets |
||||
1 |
krigsberedskap och övningar, förslagsanslag, högst |
200,000 |
|||
1 14 |
Kustartilleribeväringens avlöning och beklädnad m. in., |
||||
förslagsanslag ............................................. |
430,000 |
||||
15 |
Förstärkning av förslagsanslaget till kustartilleribevä- |
||||
ringens avlöning och beklädnad m. m., förslags- |
|||||
anslag, högst................................................ |
89,500 |
||||
16 |
Krigsövningar vid kustfästningarna, reservationsanslag |
20,000 |
|||
17 |
Lega och furagering m. m. för hästar vid kustartilleriet, |
||||
förslagsanslag, högst...................................... |
75,000 |
901,300 |
364,500 |
||
% Artilleribehov. |
|||||
18 |
Artilleriammunition för kustfästningarna, reservations- |
||||
anslag ...................................................... |
125,000 |
||||
19 |
Ändring av vissa kustfästningarna tillhörande kanoner |
||||
till luftkanouer, reservationsanslag ................... |
47,450 |
||||
20 |
Provisoriska anordningar för spärr- och strandbestyek- |
||||
ning i Vaxholms fästning, reservationsanslag ------- |
| 50,000 |
222,450 |
|||
Minväsendet. |
I |
||||
21 |
| Minmateriel, reservationsanslag--------------------------- |
1 |
i |
95,000 |
|
Säger för kustartilleriet |
1........... |
4,003,084 |
1,413,700 |
Bih. till ritod. prof. 1918. 1 samt. 1 avd.
39
1
2
3
4
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
306
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
F. Flottan och kustartilleriet.
Reservstat för marinen, förslagsanslag__________________
Åtgärder för civilanställning av uttjänt manskap vid
marinen, förslagsanslag .................................
Viss artillerimateriel för flottan och kustartilleriet,
reservationsanslag_________________________________________
Försök med minmateriel, reservationsanslag............
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
39,111 |
Säger för flottan och kustartilleriet
G. Diverse.
Personliga lönetillägg, förslagsanslag, högst__________
Ålderstillägg, förslagsanslag............................... J
Ersättning åt officerare, ingenjörer och intendenter j
under anställning eller kommendering utrikes, reser-!
vationsanslag_______________________________________________
Resestipendium åt läkare vid marinläkarkåren, reservationsanslag_______________________________________________
Rese-
och traktamentspenningar, förslagsanslag........
Flytta) ngshjälp, förslagsanslag..............................
Sjukvård för marinen, förslagsanslag_ _..................
Uppvärmning, belysning, renhållning samt tvätt- och
badinrättningar, förslagsanslag.........................
Arvoden åt vid skeppsgossekåren i Marstrand anställda
personer in. m., förslagsanslag, högst.................
Skrivmaterialier och expenser m. m., förslagsanslag..
Utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen och
instruktioner m. m., förslagsanslag....................
rryckningskostnader, förslagsanslag......................
Diverse behov..................................................i
Extra utgifter, reservationsanslag.........................|
dyresutgifter, förslagsanslag, högst.......................j
kostnader för kommittéer och utredningar genom sakkunniga,
förslagsanslag..................................
rillfällig löneförbättring för viss personal vid marinen, |
förslagsanslag........... j
Extra biträden å flottans stationer och inom kustfäst- j
ningarua, förslagsanslag.................................
nstrumentutredning för ögonundersökning och ögon-!
behandling vid flottans stationer, reservationsanslag j
10,000
118,000
25,000
39,111; 153,000
4,145
Säger för diverse
Säger för marinen
42,000 |
; ! |
15,000 |
|
2,000 83.000 17.000 |
|
425,000 |
|
1 180,000 |
14,575i |
40,000 35,005 22,254 105,000 |
57,600 1 i |
65,000 |
1,690,000 |
63,900 |
|
5,000 |
|
. 1,207,219 1,835,220 |
|
23,232,836'' |
15,032,040 i |
Kungl. Maj:ta nåd. prop. nr 1, om statsverket 1018.
307
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
|||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
|||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|||
2. Handeln. |
||||||
Sj otc ar ten enhet. |
i |
|||||
Sjökarteverket: |
! |
|||||
la |
Bestämt anslag................................ |
.. 71,800 |
1 |
|||
lb |
Förslagsanslag................................. |
.. 5,000 |
||||
lc |
Reserv ationsanslaa............................. |
.. 40,000 |
125,800 |
|||
2 |
Sjömätningar, reservationsanslag.............. |
158,200j |
125,800 |
158,200 |
||
Lots- och fyrväsendet. |
'' |
|||||
Lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalternä, |
||||||
förslagsanslag: |
||||||
3a |
Direkt anvisning.............................. |
3,644,115 |
||||
3b |
Friheter-------------------------------------- |
405 |
||||
3c |
Ersättningar................................... |
4 |
3,644,524 |
|||
4 |
Säkerhetsanstalter för sjöfarten, reservationsanslag.... |
460,000 |
3,644,524 |
460,000 |
||
. |
Nautish-meteorologiska byrån. |
|||||
Nautisk-meteorologiska byrån: |
||||||
6a |
Bestämt anslag................................ |
. 19,300 |
||||
5b |
Förslagsanslag, högst------------------------ |
2.800 |
||||
5c |
Reservationsanslag____________________________ |
. 18,800 |
40,900 |
|||
6 |
Arvoden till viss personal vid nautisk-meteorologiska |
|||||
byrån, förslagsanslag------------------------ |
9,000 |
|||||
7 |
Alderstillägg för personalen vid nautisk-meteorologiska |
|||||
byrån, förslagsanslag------------------------ |
2,000 |
42,900 |
9,000 |
|||
Säger för handeln |
3,813,224 |
6 2 7,2 0 0 j |
||||
3. Marinen och handeln. |
||||||
1 |
Tillfällig löneförbättring åt viss lärarpersonal vid ma- |
|||||
rinen tillhörande undervisningsanstalter, |
förslags- |
|||||
anslag ...................—................... |
15,000 |
|||||
2 |
Löneförbättring för vissa vaktmästare m. fl. |
9,000 |
||||
Säger för marinen och handeln |
9,000 |
15,000 |
||||
Summa |
27,055,060 |
15,674,240 |
308
Kungl. May.ts nåd. ■prof. nr 1, om statsverket 1918.
Verkliga utgifter.
VI. Sjätte huvudtiteln. Civildepartementet.
! Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
j Kronor . m! |
||
A. Departementet. |
. |
||||
1 |
Statsministern, lönefyllnad, förslagsanslag, högst... |
6,500 |
|||
2 |
Statsråden utan departement, 3 å 15,000 kronor . |
45,000 |
|||
3 |
Departementschefen................... |
17,000 205,400 |
|||
4 |
Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli .. |
||||
5 |
Övergångsstat............................. |
15,600 |
|||
6 |
Extra föredragande för mål hos regeringsrätten, för- |
||||
slagsanslaa, högst........... |
7,000 |
||||
7 |
Extra föredragande för stadsplane- m. fl. ärenden, för- |
||||
slagsanslag, högst |
3,000 |
||||
8 |
Handsekreterare åt statsministern, förslagsanslag, högst |
3,000 |
|||
Säger för departementet |
289,500 |
13,000 |
|||
B. Regeringsrätten. |
|||||
1 |
Regeringsrätten________________________ |
93,700 |
|||
C. Överståthållarämbetet. |
|||||
1 |
Överståthållarämbetet ............................ |
97,822 |
|||
2 |
Provisorisk förbättring av de hos överståthållarämbetet |
||||
anställda extra tjänstinnehavares avlöningsförmåner, |
11,100 |
||||
3 |
Utgivande av »Polisunderrättelser», förslagsanslag, högst |
48,000; |
|||
4 |
Utgifter för registrering av automobiler, förslagsanslag, |
||||
att utgå i första hand av inflytande avgifter för |
5,3001 |
||||
Säger för överståthållarämbetet |
97,822 |
64,400: |
|||
D. Landsstaten. |
|||||
1 |
Landshövdingarna ................................ . |
318,500 |
|||
2 |
Tjänstemän och betjäote vid länsstyrelserna____ |
1,296,650 |
|||
3 |
Sakkunniga till biträde vid utredningar ra. in., förslags- |
||||
anslag, högst_______________________ ______ |
12,000 |
||||
4 |
Arvoden åt extra länsnotarier, extra länsbokhållare |
||||
och övriga extra biträden vid länsstyrelserna in. m., |
311,000 |
Kungl. May.ts nåd. pvop. nr 1, om statsverket 1918.
1 |
Ordinarie |
1 . 1 Extra Ordinarie | |
Extra |
|
anslag |
anslag anslag'' 1 |
anslag |
||
Kronor |
Kronor j Kronor | |
Kronor |
||
5 |
Fögderiförvaltningarna --------------------------------------- |
2,253,531 |
||
6 |
övergångsstat........•...........-.........-...........—..... |
82,700j |
||
7 |
Avlöning och underhåll av särskild polisstyrka pa |
|||
landet m. in., förslagsanslag --------------------------- |
500,000 |
|||
8 |
Ersättning åt lappfogdar m. m., reservationsanslag... |
31,300 |
||
Säger för landsstaten |
............ 4,274,381 |
531,300 |
||
E. Väg- och vattenbyggnads väsendet. |
1 |
|||
Väg- och vattenbyggnadsstaten: |
||||
1 a |
Bestämt anslag ........................................... |
137,800 |
||
Reservationsanslag: |
| |
|||
t b |
Expenser för allmänna arbeten ------------ 45,000 |
|||
1 c |
Vägundersökningar ........................... 45,000 |
90,000 |
227,800 |
|
2 |
Förstärkning av arbetskrafterna hos väg- och vatten- |
|||
byggnadsstyrelsen m. m., förslag sanslag, högst----- |
40,825 |
|||
3 |
Tillfällig höjning av anslaget till vägundersökningar, |
. • |
45,000 |
|
förslagsanslag, högst------------------------------------- |
||||
4 |
Vägar och kommunikationer................................ |
12,000 |
||
5 |
Undersökningar av mindre hamnar och farleder m. m., |
|||
reservationsanslag...........-.......................... - |
10,000: |
|||
6 |
Understödjande av brobyggnader och, företrädesvis |
|||
mindre, hamnbyggnader m. m., reservationsanslag. |
900,000 |
|||
7 |
Anläggande eller förbättrande av vägar, reservations- |
4,500,000 |
||
8 |
Anläggande av enklare vägar i vissa delar av Norr- |
|||
land, reservationsanslag.................................. |
7oU,UUU! |
|||
9 |
Anläggande av ödesbygds- och utfartsvägar inom Norr- |
|||
bottens, Västerbottens och Jämtlands läns lappmar- |
||||
ker, reservationsanslag—.....-.......-................. |
250,000 |
|||
10 |
Upprensning av vissa farleder i Mälaren, reservations- |
I |
150,000 |
|
\ Jordförluster genom kanal- och väganläggningar, för- |
||||
slagsanslag: |
||||
11 a |
Direkt anvisning.............................-.....—-..... |
Z, rfU.U| |
||
11 h |
Ersättningar ................................................ |
4,567 |
7,267 |
|
12 |
Sveriges bidrag till den ständiga internationella före- |
1 |
||
ningen för frågor rörande vägväsendet, förslags- |
||||
anslag ....................................................... |
1 1 . ’ • ... |
|||
y-- Säger för väg- och vattenbyggnadsväsendet |
'' 247,432(6,645,825 |
310
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
F. Medicinalataten samt hälso- och sjuk- |
|||||
vården. |
|||||
Medicinalstyrelsen med dithörande stater. |
|||||
1 |
Medicinalstyrelsen___________________________ _____ |
211,200 |
|||
2 |
Personligt avlöningstillägg till en befattningshavare i |
||||
medicinalstyrelsen, förslagsanslag, högst......... |
1,300 |
||||
Statsmedicinska anstalten: |
|||||
3 |
Statens bakteriologiska laboratorium 73,190 |
||||
4 |
Statens rättskemiska laboratorium... 18,900 |
||||
5 |
Statens farmaceutiska laboratorium, |
||||
förslagsanslag, högst............... 20,100 |
92,090 |
20,100 |
|||
6 |
Förste provinsialläkare och provinsialläkare...... |
1,194,500 |
|||
7 |
Provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares av- |
||||
löuingsförmåner, förslagsanslag, högst |
6.600 |
||||
8 |
Ordnande av bostadsförhållandena för vissa provinsial- |
||||
läkare, reservationsanslag ...... |
55,000 |
||||
9 |
Avlöning åt civila läkarstipendiater, reservationsanslag |
31,000 |
|||
10 |
Bidrag till extra provinsialläkares avlönande, förslags- |
||||
anslag ..................... |
40,000 |
1,568,790 |
83,000 |
||
Sjukvårdsanstalterna. |
|||||
Sinnessjukvårdsanstalterna: |
|||||
! 11 |
Hospitals underhåll, förslags- |
||||
anslag........... 8,200,000 |
|||||
12 |
Nytt hospital å biskopsbostället |
||||
Sundby, reservationsanslag 1,300,000 |
|||||
13 |
Om- och tillbyggnad av Lunds |
||||
hospital och asyl, reserva-tionsanslag ______________ 100,000 |
|||||
14 |
Nytt hospital vid Hälsingborg. |
||||
| |
reservationsanslag........... 1,000,000 |
||||
J 15 |
Nya paviljonger för oroliga |
||||
sjuka vid Säters och Västerviks hospital, reservationsanslag 500,000 |
|||||
16 |
Ny ekonomibyggnad vid Göte- |
||||
borgs hospital, reservations-anslag.......................... 194,600 |
|||||
17 |
Bostadshus för betjäning vid |
||||
Säters och Västerviks hospi-tal, reservationsanslag___ '' 75,000 |
|||||
18 |
Ny överläkarbostad vid Göte- |
||||
borgs hospital, reservations-anslag__________________ .. 50,000 |
Kanyl. May.ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
au
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
Ordinarie
anslag
Kronor
Extra |
Ordinarie |
Extra |
anslag |
anslag |
anslag |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Nya paviljonger för oroliga
sjuka vid Östersunds hospital,
reservationsanslag........... 200,000
Påbygguadsarbeten vid Göteborgs
hospital, reservationsanslag.
......................... 37,500
Anstalter för obildbara sinnes
slöa,
förslagsanslag_________ 225,000
Anstalter för bildbara sinnesslöa,
som icke äro fallandesjuka,
förslagsanslag....... 331,000
Epileptikeranstalter, förslagsanslag
________ 22,000
Övriga sjukvårdsanstalter:
Lasaretts underhåll ____________ 15,774
Underhåll av Järvsö sjukhus
för spetälska________________23,500
Underhåll av spetälskesjukhuset
i Mora-Noret, förslagsanslag____________________
13,800
Bidrag för driftkostnaderna vid
tuberkulossjukvårdsanstalter,
förslagsanslag _______________ 1,200,000
Resebidrag till vissa patienter
vid kustsanatorierna, förslagsanslag
___________________ 15,000
De genom medel ur Konung
Oscar II:s jubileumsfond inrättade
folksanatorierna, förslagsanslag,
högst____________ 250,000
Statsbidrag till dispensärverk
samhet,
förslagsanslag______ 70,000
Behandling av medellösa lupuspatienter
från landsorten,
förslagsanslag _______________ 30,000
Vanföre väsendet:
Vanföreanstalt i Sundsvall, reservationsanslag
........... 100,000
Utvidgning av vanföreanstalten
i Hälsingborg, förslagsanslag,
högst_____________________ 70,000
8,778,00013,457,1001
1,239,274
378,800j
312
Kungl. Majrts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
34 |
Kliniker vid vanföreanstalterna |
||||
i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg, förslagsanslag 80,000 |
|||||
35 |
Polikliniker vid vanföreanstal- |
||||
terna i Stockholm, Göteborg |
|||||
1 36 |
Underhåll av skol- och upp- |
||||
1 |
fostringshem för vanföra, |
||||
37 |
Bidrag till resor för vanföra |
||||
jämte vårdare, förslagsan-slag ___________________________ 35,000 |
|||||
38 |
De i Stockholm, Göteborg och |
||||
Hälsingborg inrättade under- |
|||||
visningsanstalterna för van-föra m. m., förslagsanslag 69,500 |
238,500 |
170,000 |
10,255,774 |
4,005,900 |
|
Hälsovård i allmänhet. |
|||||
39 |
Kostnader för allmän hälso- och sjukvård, förslags- |
||||
anslag...--------------------_-------------------------------- |
275,000 |
||||
40 |
Ortopediska institutet...-------------------------------------- |
8,250 |
|||
41 |
Skyddskoppympningen, förslagsanslag-------------------- |
240,000 |
|||
42 |
Karantänsanstalten på Känsö, förslagsanslag, högst... |
16,600 |
|||
43 |
Skötsel av den å karantänsanstalten på Känsö be- |
||||
fintliga koloxidapparaten, förslagsanslag, högst...... |
1,000 |
||||
44 |
Personligt lönetillägg åt karantänsläkaren på Känsö |
||||
G. E. Hjortzberg, förslagsanslag, högst--------------- |
500 |
||||
45 |
Svenska läkarsällskapet-------------------------------------- |
3,000 |
|||
46 |
Resestipendier åt civila läkare.............................. |
3,500 |
|||
47 |
Stipendier för deltagande i medicinska fortsättnings- |
||||
kurser, förslagsanslag, högst ...................... |
6,000 |
||||
48 |
Stipendier för bevistande av förste provinsialläkarkurs |
||||
m. m., förslagsanslag, högst............................ |
10,300 |
||||
49 |
Sveriges andel i kostnaderna för den internationella |
||||
hälsovårdsbyrån i Paris, förslagsanslag............... |
7,000 |
553,350 |
17,800 |
||
Säger för medicinalstaten samt hälso- och sjukvården |
12,377,914 |
4,106,700 |
|||
G. Sociala verk och inrättningar. |
|||||
Riksförsäkringsanstalten: |
|||||
1 |
Riksförsäkringsanstalten................................... |
104,800 |
Kungl. Maj t:» nåd. prov. nr I, om statsverket / it l H.
313
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor | |
Kronor , |
Kronor |
||
2 |
Upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksam- |
||||
het, förslagsanslag..................................''.. |
636,900; |
||||
3 |
Kostnader enligt 19 och 37 §§ i lagen om försäk- |
||||
ring för olycksfall i arbete, förslagsanslag_______ |
50,000 |
||||
4 |
Handläggning av ärenden rörande ersättning i anled- |
||||
ning av kroppsskada, ådragen under militär tjänst- |
|||||
göring, förslagsanslag_________________________________ |
18,600 |
||||
5 |
Ersättning åt postsparbanken för dess bestyr med |
||||
uppbörd och utbetalningär för riksförsäkringsan- |
|||||
stalten, förslagsanslag_________________________________ |
48,460 |
||||
6 |
Statens bidrag till fiskares försäkring, förslagsan- |
||||
slag........ . . ... .. . |
34,000 |
188,800 |
703,960 |
||
Försäkringsrådet: |
|||||
7 |
Försäkringsrådet____________________________________________ |
64,300 |
|||
8 |
. Upprätthållande av försäkringsrådets verksamhet, för- |
||||
slagsanslag_______________________________________________ |
55,000 |
||||
Socialstyrelsen: |
|||||
9 |
Socialstvrelsen............................................... |
173,500 |
|||
10 |
Upprätthållande av socialstyrelsens verksamhet, för- |
||||
slagsanslag, högst_______________________________________ |
36,300 |
||||
11 |
Medling i arbetstvister, förslagsanslag................. |
25,000 |
|||
12 |
Den offentliga arbetsförmedlingen i riket, förslags- |
||||
anslag..................................................... |
100,000 |
||||
13 |
Underlättande av medellösa arbetssökandes resor, |
||||
förslagsanslag........................................... |
10,000 |
||||
14 |
Mellanfolkliga arbetsamtet i Basel, förslagsanslag, |
||||
högst ...................................................... |
750 |
173,500 |
172,050 |
||
Arbetarskydd: |
|||||
15 |
Yrkesinspektionen.......................................... |
167,470 |
|||
16 |
Upprätthållande av yrkesinspektionens verksamhet, |
||||
förslagsanslag, högst__________,________________________ |
24,400 |
||||
17 |
Den i Stockholm anordnade permanenta utställningen |
||||
av skyddsanordningar mot olycksfall och ohälsa i |
|||||
arbetet, förslagsanslag, högst________________________ |
4,000 |
167,470 |
28,400 |
||
Socialförsäkring: |
|||||
18 |
| Sjukkasseväsendets befrämjande, förslagsanslag_____ |
1,550,000 |
|||
19 |
Sjukkassor, sold meddela moderskapsunderstöd, för- |
||||
slagsanslag............................................... |
70,000 |
||||
20 |
Tillsyn över understödsföreningarna, förslagsanslag, |
||||
högst...................................................... |
6,000 |
||||
21 |
Internationella föreningen för arbetslöshetens bekäm- |
||||
pande, förslagsanslag, högst__________________________ |
1 |
750 |
1,550,000 |
76,760 |
Bil/, till riksd. pvot. 191S. 1 samt. 1 avd. 40
314
Kung1. Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Nykterhetsverksamhet: |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Alkoholistvård: |
|||||
22 |
Avlöningar åt tjänstemän vid statens |
||||
vårdanstalt å Venngarn för alkoholister m. m., förslagsanslag, högst....... 24,700 |
|||||
23 |
Bidrag till driftkostnaderna i övrigt för |
||||
statens vårdanstalt å Venngarn för al-koholister, förslagsanslag........... 63,725 |
|||||
24 |
Bidrag till erkända och enskilda alko- |
||||
holistanstalters driftkostnader, förslags-anslag....................................... 175,000 |
|||||
25 |
Statens kostnader för farliga alkoholister |
||||
m. m., förslag sanslag.......... 17,000 |
|||||
26 |
Bidrag till anordnande av erkända alko- |
||||
holistanstalter, reservationsanslag______ 30,000 |
|||||
27 |
Sakkunnigt biträde hos socialstyrelsen |
||||
för ärenden rörande alkoholistvården, |
314,025 |
||||
Främjande av nykterhet och motarbetande |
|||||
av dryckenskapens följder: |
|||||
28a |
Förslagsanslag, högst______________________ 25,750 |
||||
28b |
Reservationsanslag.............. 3,000 |
28,750 |
342,775 |
||
Allmänna pensionsförsäkringen: |
|||||
29 |
Pensionsstyrelsen......... |
333,400 |
|||
30 |
Upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet, |
||||
förslagsanslag ... . ...... |
414,000 |
||||
31, |
Bestridande av den på staten belöpande kostnad för |
||||
pensionstillägg och understöd åt de personer, som |
9,150,000 |
||||
32 |
Bidrag till understöd åt de personer, som genom |
||||
lagen den 8 juni 1915 blivit delaktiga i den all-männa pensionsförsäkringen, förslagsanslag, högst |
700,000 |
||||
33 |
Ersättning till postsparbanken för bestyret med pen- |
||||
1 |
sionsutbetalningar m. m., förslagsanslag......... |
140,000 |
|||
34 |
Ersättning till häradsskrivarna för pensionsförteck- |
||||
ningar, förslag sanslag.......................... |
50,000 |
333,400 |
10,454,000 |
||
Fattigvård: |
► |
||||
35 |
Fattigvården i Stockholm och landsorten....... |
9,564 |
|||
36 |
Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag..... |
400,000 |
|||
37 |
Understöd åt svenska fattigvårdsförbundet, förslags-anslag, högst.............................. |
19,400 |
|||
38 1 |
Statsinspektion av fattigvården, förslagsanslag, högst |
70,000; |
409,564 |
89,400 |
Kung!. Majtts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
315
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
• anslag |
anslag |
anslag |
||
Diverse sociala ändamål: |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
3!» |
Nationalföreningens mot emigrationen verksamhet, |
||||
förslagsanslag, högst ......... .... |
10,000 |
||||
40 |
Stiftelsen »Hemmet Fristad», förslagsanslag, högst |
10,000 |
|||
41 |
Drottning Sophias skyddshem, förslagsanslag, högst |
4,000 |
24,000 |
||
Säger för sociala verk och inrättningar |
2,887,034 |
11,946,335 |
|||
H. Försäkringsinspektionen. |
|||||
1 |
Upprätthållande av försäkringsinspektionens verksamhet, |
||||
reservationsanslag, att av bidrag till försäkringsin-spektionen direkt utgå................................. |
59,300 |
||||
I. Diverse. |
|||||
1 |
Skematisk förteckning och beskrivning över Sveriges |
||||
vattenfall, reservationsanslag ............ |
48,000 |
||||
2 |
Bestridande av utgifterna för statens biografbyrå, re- |
||||
servationsanslag, att av avgifter för granskning av |
33,000! |
||||
3 |
Sveriges riksförbund av frivilliga brandkårer, förslags• |
||||
anslag, högst....................................... |
2,500 |
||||
4 |
Regeringsrättens årsbok, förslagsanslag |
12,000 |
|||
5 |
Bidrag till odling av frön för uppdragande av medici- |
||||
nalväxter m. m., förslagsanslag, högst . |
3,000 |
||||
6 |
Allmän utredning angående Sveriges inre vattenvägar, |
||||
reservationsanslag ................... |
88,000! |
||||
7 |
Bekämpande av arbetslösheten, förslagsanslag, högst |
4,000,000j |
|||
8 |
Extra lönetillägg, förslagsanslag______ |
12,000i |
|||
9 |
Löneförbättring för vissa vaktmästare m. fl........ |
34,000 |
|||
10 |
Alderstillägg, förslag sanslag................ |
375,000 |
|||
n |
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .. |
300,000 |
|||
12 |
Postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser, |
||||
förslagsanslag ________________ |
1,430,000 |
||||
i 13 |
Kostnader för kommittéer och utredningar genom sak- |
||||
kunniga, förslagsanslag ___________ |
280,000 |
||||
14 |
Extra utgifter, reservationsanslag |
32,000 |
|||
15 |
Skrivmaterialier och expenser, ved m. va., förslagsan- |
||||
slag_________________ . . |
550,000 |
||||
16 |
Tryckningskostnader, förslagsanslag |
200,057 |
|||
Säger för diverse |
3,201,057 |
4,198,500 |
|||
Summa |
23,528,140 |
27,506,060 |
316
Kungi. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Verkliga utgifter.
VII. Sjunde huvudtiteln. Finansdepartementet.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
A. Departementet. |
|||||
1 |
Departementschefen___________________ |
17,000 |
|||
2 |
Departementets avdelning av Kangl. Maj:ts kansli______ |
129,300 |
|||
3 |
Biträde inom departementet vid beredning av ärenden |
||||
rörande bankväsendet m. m., förslagsanslag, högst |
4,700 |
||||
4 |
Extra byråchef för lagärenden, förslagsanslag, högst.. |
8,100 |
|||
5 |
Amanuenser m. m., förslagsanslag, högst..... |
3,000 |
|||
Säger för departementet |
151,000 |
11,100 |
|||
B. De centrala ämbetsverken. |
|||||
Kammarkollegium: |
|||||
1 |
Kammarkollegium .............. |
128,000 |
|||
2 |
Förstärkning av arbetskrafterna hos kammarkollegium, |
||||
förslagsanslag, högst________________ |
74,700 |
||||
3 |
Ordnande av vissa kam mar kollega andra arkivkon- |
||||
tor tillhörande handlingar, förslagsanslag, högst. |
1,550 |
128,000 |
76,250 |
||
Statskontoret: |
|||||
4 |
Statskontoret___________________________ |
178,800 |
|||
5 |
Förstärkning av arbetskrafterna å statskontorets riks- |
||||
bokslutsbyrå, förslagsanslag, högst_______________ |
7,000 |
||||
Mynt- och justeringsverket: |
|||||
6 |
Bestridande av de med mynt- och justerings verkets |
||||
drift förenade kostnader, reservationsanslag, att |
1,060,000 |
||||
Kommerskollegium m. m.: |
|||||
7 |
Kommerskollegium______________________________ |
397,400 |
|||
8 |
Bergsstaten.. . ........ |
6fi,025 20,800 |
|||
9 |
Inspektion över elektriska anläggningar__________ .. . |
||||
10 |
Sprängämnesinspektionen_________________________________ |
7,600 |
|||
11 |
Kontroll å fartygs sjövärdighet, förslagsanslag, högst |
149,850 |
|||
12 |
N avigationsskolorna_________________________________________ |
178,120 |
|||
13 |
Navigationslärarkursen, reservationsanslag___________ |
2,200 |
|||
14 |
Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstal- |
||||
terna för sjöfart, förslöa san slag____________________ |
11,000 |
Kunyl. May.ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 19JS.
;S17
:
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
1
2a
2b
Skeppsmätningskostnader, förslagsanslag----------
Tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid navigationsskolorna,
förslagsanslag------------------- ...
Kammarrätten:
Kammarrätten..............................
Förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten,
förslagsanslag, högst ________________________________
Statistiska centralbyrån:
Avlöningsmedel__________________
Amanuenser m. in., reservationsanslag________________
| Bibliotekets underhållande, reservationsanslag_______
Byggnadsstyrelsen m. ra.:
Byggnadsstyrelsen __________________________________________
Mätningar m. m. av kulturhistoriskt märkliga bygg
/
nader, reservationsanslag______________________________
Lokal för byggnadsstyrelsen m. m., förslagsanslag,
högst ......................................................
Länsarkitekter, förslagsanslag, högst__________________
Patent- och registreringsverket:
Upprätthållande av patent- och registreringsverkets
verksamhet, reservationsanslag, att av patent- och
varumärkes- samt registreringsavgifters medel direkt
utgå________________________________________________________
Kostnader, som föranledas av överståthållarämbetets
och länsstyrelsernas befattning med vissa slag av
registrering, förslagsanslag___________________________
Bankinspektionen:
Upprätthållande av bankinspektionens verksamhet, reservationsanslag,
att av bidrag till bankinspektionen
direkt utgå__________________________________________
Statens provningsanstalt______________________________________
Säger för de centrala ämbetsverken
C. Bergsbruket.
Befrämjande i allmänhet av bergsbruket__________________
Bergsskolorna i Filipstad och Falun jämte därmed förenade
yrkesskolor:
Förslagsanslag, högst ------------------------------------
Förslagsanslag---------------------------------------------
Ordinarie anslag Kronor |
Extra anslag Kronor |
Ordinarie anslag Kronor |
Extra anslag Kronor |
32,200 |
35,000 |
865,195 |
35,000 |
284,300 |
81,701 |
||
131,000 27,300 2,000 |
160,300 |
||
157,200 |
|||
3,000 |
9,200 25,000 |
160,200 |
34,200 |
540,600 |
4,000 |
||
80,500 38,900 |
|||
3,496,795 |
238,151 |
||
2,700 |
|||
27,000 2,100 |
29,100 |
Säger för bergsbruket i________________________| 2,700j 29,100
318
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
'' |
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
D. Handel och sjöfart. |
|||||
1 |
Handelshögskolan i Stockholm, förslagsanslag, högst |
15,000 |
|||
Ilandelsundervisningsanstalter: |
|||||
i 2 |
Handelsgymnasier, förslagsanslag, högst............ |
135,000 |
|||
3 |
Förhöjda understöd till Göteborgs handelsinstitut och |
||||
Stockholms handelsgymnasium,/örs/a^,san,s/a<7, högst |
30,000 |
||||
4 |
Exportstipendier, reservationsanslag........ |
20,000 |
|||
5 |
Understöd till auktoriserade handelskammare i riket, |
||||
för släp sanslag, högst............. |
36,000 |
||||
6 |
Svenska handelskamrarna i London och i Frankrike |
||||
in. in., förslagsanslag, högst......... |
30,000 |
||||
7 |
Internationell byrå i Bryssel för handelsstatistik, för- |
||||
slagsanslag .................. |
650 |
||||
8 |
Internationella statistiska institutets permanenta byrå i |
||||
Haag, förslagsanslag, högst.............. |
1,000 |
||||
9 |
Ersättning till sjömanshusen, förslagsanslag, högst____ |
40,000 |
|||
10 |
Läkarundersökning av sjöfolk, förslagsanslag......... |
27,000 |
|||
11 |
Dispaschörsväsendet, förslagsanslag, högst... |
4,000 |
|||
12 |
Stormvarningar vid rikets kuster, förslagsanslag, högst |
8,000 |
1 a
lb
lc
2
3
4
Säger för handel och sjöfart
E. Industri, hantverk och slöjd.
Befrämjande i allmänhet av slöjderna:
Bestämt anslag.........................................
Reservationsanslag:
Reseunderstöd åt idkare av hantverk och
annan mindre industri ................... 9,000
Reseunderstöd åt verkmästare och förmän
inom industrien ........................... 7,500
Vävskolan i Borås, förslagsanslag, högst .......
Sveriges hantverksorganisation, förslagsanslag, högst
Statsunderstöd åt kantverksidkare för utbildande av
lärlingar m. m., förslagsanslag, högst ...............
Föreningen för svensk hemslöjd, förslagsanslag, högst
23,500
16,500
135,000; 211,650
40,000j
9,600
4,000
11,750
15,000
Säger för industri, hantverk och slöjd!............I............i 40,OOo[ 40,350
Kungl. Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 11)18.
319
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
Kronor |
Kronor |
| Kronor |
Kronor |
7
8
9
10
11
12
F. Skatteomkostnader.
Tullverket:
Tullverket, förslagsanslag ..............................
Ort.stillägg till befattningshavare vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakuing, förslagsanslag
..............................................
Bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning,
förslagsanslag, högst..................................
Förstärkning av arbetskrafterna hos generaltullstyrelsen,
förslagsanslag, högst.........................
Förstärkning av arbetskrafterna vid tullverkets lokalförvaltning,
förslagsanslag, högst ..................
Tillfälliga lönetillägg till tullverkets personal m. m.,
förslagsanslag __________________________________________
Kontrollstyrelsen:
Kontrollstyrelsen............................................
Förstärkning av arbetskrafterna hos kontrollstyrelsen,
förslagsanslag, högst..................................
Kontroll å tillverkningsavgifter, förslagsanslag .......
Stämpelomkostnader, förslagsanslag......................
Kostnader för taxering till skatt å inkomst och förmögenhet,
förslagsanslag................................
Observations- och uppbördsprocenter m. in., förslagsanslag.
.......................................................
6,990,490j
410,000j
io,oooj
Säger för skatteomkostnader
G. Kronans publika hus.
Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i
Stockholm, förslagsanslag...............................
Byggnader och reparationer, reservationsanslag.........
Byggnader för statens provningsanstalt, reservationsanslag.
.......................................................
Förhyrande av bostad åt landshövdingen i Västernorrlands
län, reservationsanslag............................
Säger för kronans publika hus
H. De kungl. teatrarna.
Kungl. operan..................................
25,200
443,800
600,000
7,410,490
78.000
800,000
420,000
1,100,000
20.000
1,069,000
35,000
9,828,490 |
1,104,000: |
50,000 370,000 |
790,000'' 6,000: |
420,000 |
796,000 |
60,000 |
320
Kungl. Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
I. Diverse. |
|||||
1 |
Alderstillägg, förslagsanslag................................ |
55,000 |
|||
2 |
Ersättning till städerna för mistad tolag, förslags- |
||||
anslag........................................................ |
3,500,000 |
||||
Städers friheter, förslagsanslag: |
|||||
3a |
Direkt anvisning.___________________________________________ |
44,670 |
|||
! 3b |
Friheter______________________________________________________ |
30 |
44,700 |
||
4 |
Restitutioner, förslagsanslag............................... |
300,000 |
|||
5 |
Bidrag till landsting och städer, som icke deltaga i |
||||
landsting, reservationsanslag, att av bevillning av |
|||||
fast egendom samt av inkomst direkt utgå___________ |
3,100,000 |
||||
6 |
Ersättning till vissa städer och köpingar för till stats- |
||||
verket indragna brännvinsförsäljningsmedel............ |
4,828,188 |
||||
7 |
Ersättning till landsting och städer, som ej deltaga i |
||||
landsting, för till statsverket indragna brännvinsför- |
|||||
säljningsmedel .............................................. |
3,100,000 |
||||
: s |
Vederlag för nedlagda utskänkningsrättigheter, förslags- |
||||
anslag ....................................................... |
100,000 |
||||
9 |
Inlösen av skattefrälseräntor, förslagsanslag____________ |
45,000 |
|||
10 |
Ersättning för skattefrälseräntor, förslagsanslag ______ |
80,000 |
|||
1 1 |
Avlösning av frälseskatteräntor, förslagsanslaa_________ |
125,000 |
|||
12 |
Statsunderstöd åt synnerligt skattetyngda landskommu- |
||||
ner, förslagsanslag ....................................... |
600,000 |
||||
13 |
Vissa utskylder för det brittiska beskickningshuset i |
- |
|||
Stockholm, förslagsanslag_______________________________ |
1,000 |
||||
14 |
Bidrag till viss utvidgning av svenska stadsförbundets |
||||
verksamhet, förslagsanslag, högst _____________________ |
8,000 |
||||
15 |
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ....... |
75,000 |
|||
16 |
Skrivmaterialier och expenser, ved m. m., förslags- |
||||
anslag.................................................... |
120,000 |
||||
17 |
Tryckningskostnader, förslagsanslag....................... |
133,076 |
|||
18 |
Kostnader för kommittéer och utredningar genom sak- |
||||
kunniga, förslagsanslag ................................. |
375,000 |
||||
19 |
Extra utgifter, reservationsanslag......................... |
57,000 |
|||
20 |
Löneförbättring för vissa vaktmästare m. fl______________ |
15,100 |
|||
Säger för diverse |
12,703,064 |
3,959.000 |
|||
Summa |
26,837,049 |
6,389,351 |
Kungl. Maj:ts nåd. prof. nr 1, om statsverket 1918.
321
Yerkliga utgifter.
Vill. Åttonde huvudtiteln. Ecklesiastikdepartementet.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
• |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
A. Departementet. |
|||||
1 |
Departementschefen .......................................... |
17,000 |
|||
2 |
Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli...... |
188,400 |
|||
3 |
övergångsstat, förslagsanslag, högst ..................... |
16,200 |
|||
4 |
Extra föredragande ni. m., förslagsanslag, högst______ |
15,600 |
|||
6 |
Ledare av undervisningsstatistikens omorganisation, för- |
||||
slagsanslag, högst.......................................... |
7,800 |
||||
Säger för departementet |
221,600 |
23,400 |
|||
B. Arkiv, bibliotek och museer. |
|||||
Arkiv. |
|||||
1 |
Riks- och landsarkiven....................................... |
111,980 |
|||
2 |
Fortsatt utgivande av sådana handlingar, som äro av |
||||
vikt för fäderneslandets historia, reservationsanslag |
6,000 |
||||
3 |
Amanuenser m. m. vid landsarkiven, förslagsanslag, |
||||
högst ......................................................... |
6,800 |
||||
4 |
Extra biträden vid landsarkivet i Lund, förslags- |
||||
anslag, högst................................................ |
1,000 |
||||
5 |
Registrering av vissa rättshistoriska källor, förslags- |
||||
anslag, högst................................................ |
2,400 |
111,980 |
16,200 |
||
Bibliotek. |
|||||
6 |
Kungl. biblioteket............................................. |
136,800 |
|||
7 |
Sveriges offentliga biblioteks gemensamma accessions- |
||||
katalogs 33:e årgång, omfattande år 1918. förslags-anslag, högst................................................ |
2,000 |
||||
8 |
Inbindning av böcker i kungl. bibliotekets äldre sam- |
||||
lingar, reservationsanslag................................. |
10,000 |
||||
9 |
Katalog över ofullständigt förtecknade delar av kungl. |
||||
bibliotekets äldre samlingar, förslagsanslag, högst... |
12,400 |
||||
10 |
Förstärkande av kungl. bibliotekets anslag till vikari- |
||||
atsersättning m. m., förslagsanslag, högst........... |
2,650 |
||||
11 |
Arvodesökning åt bibliotekarien vid stifts- och läro- |
||||
verksbiblioteket i Linköping, förslagsanslag, högst... |
2,000 |
Bih. till riksd. prof. 1918. 1 taml. 1 avd.
41
322
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 11118.
Ordinarie
anslag
Kronor
Extra !
anslag
Ordinarie
anslag
Kronor : Kronor
Extra
anslag
Kronor
Pedagogiska biblioteket i Stockholm: |
||||
12 |
Bidrag till uppehållande av bibliotekets verk- |
|||
samhet, förslagsanslag, högst.. |
7,000 |
|||
1 13 |
Täckande av ökade utgifter för biblioteks- |
|||
lokalernas uppvärmning, förslagsanslag, |
||||
högst................................ |
900 |
|||
14 |
Bidrag till avlöning åt en skandinavisk bibliotekarie |
|||
vid nordiska avdelningen av 8:t Geneviévebiblioteket |
||||
i Paris, förslagsanslag, högst . .. |
||||
Museer. |
||||
! |
Nationalmuseet: |
|||
1 |
Museet: |
|||
i 15 a |
Bestämt anslag.................. Reservationsanslag: |
82,545 |
||
! 15 b |
Målnings- och skulptnrsam- |
|||
lingarnas ökande ......... |
15,000 |
|||
15 c |
Handtecknings- och gravyr- |
|||
samlingarnas ökande______ |
7,500 |
|||
15 d |
Konstslöjdsamlingens ökande |
4,000 |
||
15 e |
Samlingarnas vård och under- |
|||
håll........................... |
4,000 |
|||
15 f |
Boksamlingen................. |
1,000 |
||
15 g |
Inlösen av levande svenska |
|||
konstnärers arbeten ...... |
15,000 |
|||
16 |
Konservering av handtecknings- |
|||
och gravyrsamlingar, reserva-tionsanslag ................ |
5,000 |
|||
17 |
Ökad ersättning för bestridande |
|||
av sekretcrargöromål, förslags-anslag, högst..................... |
500 |
|||
18 |
Förstärkande av anslaget till vi- |
|||
kariatsersättningar m. m., för-slaqsanslag, högst............... |
3,000 |
| |
||
19 |
Reparation av museibyggnadens |
\ |
||
fasader, reservationsanslag ... |
80,000 |
|||
20 |
Inredning av bibliotek, reserva- |
|||
tiotisanslag ..................... |
17,672 |
|||
21 |
Försäkring och transport av konst- |
|||
föremål, reservationsanslag... |
2,500 |
129,045 |
7,900
800
130,800
108,672!
37,750!
Kungl. Majits nåd. prop, ur 1, om statsverket HUS.
323
22
23
24
! 26 a
i 25 b
I 26
27
I 28
i 29
| 30
i 31
Ordinarie |
Extra | |
Ordinarie |
Extra |
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Livrustkummareu:
Tillsyn, underhåll och vård av livrustkammareus samlingar,
förslagsanslag, högst............... 6,200
Iståndsättaude av vissa föremål i livrustkammarens
samlingar, förslagsanslag,
högst............................................
Extra biträden samt vikariatsersättning, förslagsanslag,
högst........... ..............-
1,700
3,000
Naturhistoriska riksmuseet:
Museet:
Bestämt anslag.................. 172,720
Reseroationsanslag............... 44,800
Personligt arvodestillägg åt assistenten
G. A. H. Dahlstedt, förslagsanslag,
högst................
Nattvakt vid etnografiska avdelningen,
förslagsanslag, högst...
500
1,500
217,520
Nordiska museet, förslagsanslag, högst..................j
Kulturhistoriska museet i Lund, förslagsanslag, högst
Musikhistoriska museet, förslagsanslag, högst..........j
Svenska skolmuseet, förslagsanslag, högst............ I
Säger för arkiv, bibliotek och museer .
10,900-
2,000
120,000|
15,000:
3,000;
6,000:
346,665
C. Kyrkliga ändamål.
Kleresistaten.
Kleresistaten, förslagsanslag................................ 90,000:
Lappmarks ecklesiastikverk, kyrkliga ändamål, för:
stag sanslag ................................................! 4,000:
Ersättning för prästerskapets tionde, förslagsanslag... \2,384,500|
Ersättning för vissa prästerskapet tilldelade statsanslag 304,074i
Ersättning åt vissa församlingar till följd av lindring
i främmande trosbekännares skattskyldighet, förslags- \
anslag......................................................... 25,000:
Pastor vid svenska Gustafsförsamlingen i Köpenhamn 6,000
595,345
265,672
319,522 j
324
Kungl. May.ta nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
\ 1 7 |
Stipendier för utbildande vid universitet av präster, |
||||
förtrogna med finska språket, /«rslagsanslag, högst |
2,250 |
||||
8 |
Religiös och social verksamhet bland svenskar i ut- |
||||
ländska hamnstäder, förslagsanslag, högst |
34,500 |
||||
9 |
Pastor vid svenska Victoriaförsainlingen j Berlin, för- |
||||
slaqsanslag, högst . |
6,000 10,000 |
||||
| 10 |
Utredning rörande ecklesiastika boställen, förslagsan-sIuq........ |
2,813,674 |
|||
........ |
52,760 |
||||
Domkapitlens expeditioner. |
|||||
11 |
Domkapitlens expeditioner |
q i |
|||
1 12 |
Förstärkande av ordinarie anslaget till domkapitlens |
||||
expeditioner, förslagsanslag, högst |
13,490 |
||||
13 |
Tillfällig löneförbättring åt tjänstemän vid de eckle- |
||||
siastika konsistorierna, förs lag sanslaa |
9.000 |
91,350 |
22,490 |
||
*7 %J |
|||||
Kyrkors underhåll m. in. |
|||||
Kyrkors underhåll: |
|||||
14 a |
Bestämt anslaa .. . i 028 -Förslagsanslag: |
||||
14 b |
Ersättningar ..............................169,400 |
170,428 |
|||
15 |
Svenska kyrkan i Paris |
4,119 |
174,547 |
||
Säger för kyrkliga ändamål |
3,079,471 |
76,240 |
|||
D. Akademier m. m. |
i |
||||
Svenska akademien. |
|||||
i |
Akademien...... |
8,260 |
|||
• |
|||||
Vetenskapsakademien. |
|||||
2 3 |
Diverse akademiens behov, räntegottgörelse m. m Inlösen av en internationell, fortlöpande katalog över |
14,460 |
2,000 |
||
4 |
Den för en internationell, fortlöpande katalog över |
||||
naturvetenskaplig litteratur anordnade regionalbyrån |
1 Ann |
||||
5 |
Sveriges andel i kostnaderna för den internationella |
||||
jordmätningen, förslaqsanslaa. högst |
1,044 |
Kun gl. Alaj-.ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
i |
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
|
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
6 |
Sveriges andel i kostnaderna för den internationella |
||||
föreningen för tidssignalcring m. m., förslagsanslag, |
|||||
högst ......................................................... |
470 |
14,460 |
5,114 |
||
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien. |
|||||
Akademien: |
|||||
7 a |
Bestämt anslag .............................. 90,900 |
||||
7 b |
Reservationsanslag........................... 1,000 |
91,900 |
|||
8 |
Undersökning av en påbyggnad vid Alvastra, reserva- |
||||
tionsanslag ................................................. |
2,000 |
||||
9 |
ökade medel till bestridande av resekostnader för förn- |
||||
minnesvården, förslagsanslag, högst .................. |
15,000 |
91,900 |
17,000 |
||
Akademien för de fria konsterna. |
|||||
Akademien: |
|||||
10 a |
Bestämt anslag ........................................... |
68,850 |
■ |
||
10 b |
Reservationsanslag .................................... |
33,100 |
101,950 |
||
Musikaliska akademien. |
|||||
Akademien: |
|||||
11 a |
Bestämt anslag........................................... |
78,635 |
|||
11 b |
Reservationsanslag....................................... |
15,000 |
93,635 |
||
Säger för akademier m. m. |
310,195 |
22,114 |
1 a
1 b
E. Universiteten, den medicinska undervisningen
m. m.
Tfniversitetskanslersexpeditionen.
Expeditionen:
liestämt anslag........................................
Förslagsanslag, högst................................
Uppsala universitet.
U niversitetsstaten..........................................
Akademiska sjukhuset, förslagsanslag................
8,200
1,350
882,492
10,000
9,550
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
1C
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
|
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Lärare i symbolik, förslagsanslag, högst ............... |
1,500 |
|||
Materiel m. m. för det praktisk-teologiska övnings- |
||||
institutet, reservationsanslag ........................... |
300 |
|||
Lärare vid undervisningskursen i allmän kemi för me- |
||||
dicinc studerande, förslagsanslag, högst ............ |
2,500 |
|||
Höjning av materielanslaget för institutionen för medi- |
||||
cinsk och fysiologisk kemi, reservationsanslag...... |
1,000 |
|||
Materiel m. m. för hygieniska institutionen, reserva- |
||||
tionsanslaq ............................-—............... |
5,000 |
|||
Extra ordinarie amanuens vid anatomiska institutionen, |
||||
förslag sanslaq, högst....................-................ |
600 |
|||
Höjning av materielanslaget för anatomiska institutionen, |
||||
reservationsanslag........................................ |
2,000 |
|||
Biträdande lärare i medicin, förslagsanslag, högst — |
3,000 |
|||
Förstärkande av lärarkrafterna i kirurgi, förslagsandag, |
||||
högst ......................................................... |
2,000 |
|||
Biträdande lärare i öron-, näs- och halssjukdomar, |
||||
förslag sans lag, högst..................................... |
3,000 |
|||
Assistent vid akademiska sjukhusets röntgenavdelning, |
! |
|||
för slag samlag, högst..................................... |
1,500 |
|||
Lektorer i tyska, franska och engelska språken, förslags- |
||||
anslag, högst..........................-.................... |
9,000 |
|||
Lärarbiträde i ryska, förslagsanslag, högst............. |
. |
500 |
||
Psvkologiska laboratoriet, reservationsanslag........... |
1,000 |
|||
Pedagogiska seminariet, reservationsanslag.............. |
7,000 |
|||
Statistiska seminariet, reservationsanslag................ |
750 |
- - |
||
Övningarna å institutionen för allmän och analytisk |
||||
kemi, förslaqsanslag, högst ............................ |
1,500 |
|||
Assistent vid meteorologiska observator^ m. m., för- |
||||
slagsanslag, högst......................................... |
2,000 |
|||
Assistent vid den fysiska institutionen, förslagsanslag, |
||||
högst........................................................- |
1,500 |
|||
Driftkostnader vid Klubbans biologiska station, reserva- |
||||
tionsanslag ...............................................- |
2,200 |
|||
Undervisning i bokföring, förslagsanslag, högst......... |
600 |
|||
Bokbinderiarbeten vid universitetsbiblioteket, resei''va- |
• |
|||
tionsanslaq................................................. |
1,500 |
f |
||
Universitetsbiblioteket, resei-vationsanslaq............... |
i 10,000 |
, ■ |
||
Universitetets årsskrift, reservationsanslaq.............. |
5,000 |
|||
Tillfällig löneförbättring åt gymnastikläraren och biträ- |
• 1 1 |
|||
dande gymnastikläraren, förslaqsanslag, högst...... |
1,160 |
892,492 |
66,110 |
|
! 1 - ! |
- . . |
; ''r : v \ - • |
29
30
31
3‘2
33
34
36
36
37
38
39
40
41
4-2
43
44
45
46
47
48
49
50
Kungl. Maj:U nåd. grop. nr 1, om statsverket 11118.
327
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Lunds universitet.
Universitetsstaten..............................................j 746,866
Lärare i symbolik, förslagsanslag, högst.................\
I/Cdaren av den civilrättsliga delen av den propedeutiska
undervisningskursen inom juridiska fakulteten, förslagsanslag,
högst.........................................
Nybyggnader m. m. vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund, reservationsanslag......................
Nybyggnad för röntgenavdelning m. m. vid Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i Lund, reservationsun
»lag.
.....................................................-----
Nybyggnad för medicinskt-kemiska och farmakologiska
institutionerna, reservationsanslag .....................
Lärare vid undervisningskursen i allmän kemi för
medicine studerande, förslagsanslag, högst............
Materiel för undervisningskursen i allmän kemi för
medicine studerande, reservationsanslag...............
Kostnadsfri propedeutisk undervisning i allmän kirurgi,
förslagsanslag, högst .....................................I
Biträdande lärare i medicin, förslagsanslag, högst ... j
Föreståndare för det vid universitetets kliniker inrättade |
röntgeDlaboratoriet m. m., förslagsanslag, högst —
Föreståndare för klinik och poliklinik för öron-, näs
och
halssjukdomar, förslagsanslag, högst.............
Biträdande lärare i fysikalisk diagnostik, förslagsanslag,
högst.................................................
Materiel för pediatriska klinikens laboratorium, reservationsanslag
..................................................
Biträdande lärare vid patologisk-anatomiska institutionen,
förslagsanslag, högst ..............................
Föreståndare för ortopedisk poliklinik, förslagsanslug, j
högst .........................................................
Lektorer i tyska, franska och engelska språken, förslagsanslag,
högst..............................................
Undervisning i slaviska språk, företrädesvis ryska, förslagsanslag,
högst.........................................
Psykologiska laboratoriet, reservationsanslag............
Föreståndare för historiska museet samt mynt- och
medalj kabinettet, förslagsanslag, högst................
Höjning av materielanslaget för historiska museet, reservationsanslag.
...........................................
Amanuens vid universitetets konstsamlingar, förslagsanslag,
högst................................................|
1,500|
I
750
167.000
146.000
200.000
2,500
500
2.500
3.000
•2,500
2.000
2,000
500
3.000
1.500
9.000
2.500
750
4.000
5.500
500
i
:
j
■
328
KungI. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
|||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
|||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|||
51 |
Mekaniska arbeten vid fysiska institutionen, reserva- |
|||||
tionsanslag............................ |
1,500 |
|||||
52 |
Höjning av materielanslaget för geologisk-mineralogiska |
|||||
institutionen, förslagsanslag, högst.................... |
1,000 |
|||||
53 |
Materiel in. ra. för geografiska institutionen, re*erva- |
|||||
tion sanslag............................ |
2,500 |
|||||
54 |
Kurser i havsbiologi i Öresund m. |
m., reservations- |
||||
anslag.................................. |
1,675 |
|||||
55 |
Undervisning i bokföring, förslagsanslag, högst...... |
300 |
||||
56 |
Materiel in. m. för universitetsbiblioteket, reservations- |
|||||
unslag.............................. |
. |
10,000 |
||||
57 |
Universitetets årsskrift, reservationsanslag ............. |
5,000 |
||||
58 |
Materiel för inrättningen för gymnastik och fäktkonst, |
|||||
reservationsanslag _.................. |
500 |
|||||
59 |
Idrottsplats och idrottsinateriel in. |
m., reservation*- |
||||
anslag................................ |
900 |
746,866 |
580,875 |
|||
Karolinska mediko-kirurgiska |
||||||
institutet. |
||||||
Institutet: |
||||||
60 a |
Bestämt anslag...................... |
........... 273,085 |
||||
lieser va tionsanslag: |
||||||
60 b |
Institutets materiel i allmänhet... |
22,000 |
||||
60 c |
Materiel m. in. för anatomiska |
|||||
institutionen...................... |
3,500 |
|||||
60 d |
Materiel m. m. for histologiska |
|||||
institutionen........ |
3,000 |
|||||
60 e |
Materiel m. m. för kemiska in- |
|||||
stitutionen .......... |
1,500 |
|||||
60 f |
Materiel in. m. för fysiologiska |
|||||
institutionen ......... |
3,500 |
|||||
60 g |
Materiel in. m för pal ologisk- |
|||||
anatomiska institutionen......... |
5,500 |
|||||
60 h |
Materiel m. m. för hygieniska in- |
|||||
stitutionen.......... |
2,600 |
|||||
60 i |
Materiel m. m. för farmakologiska |
|||||
institutionen ... |
1,000 |
|||||
60 j |
Materiel m. in. för medicinska kli- |
|||||
niken .......... |
2,500 |
|||||
60 k |
Materiel m. m. för gynekologiska |
|||||
kliniken ........ |
500 |
|||||
60 1 |
Materiel in. m. för kirurgiska kli- |
|||||
niken ................... |
500 |
. |
Kungl. May.ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 191H.
329
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
f>0 ni |
Materiel m. m. för nervkliniken 500 |
||||
60 n |
Materiel in m. för oftalmiatriska |
||||
kliniken............................ 500 |
|||||
60 o |
Underhåll och förökande av bib- |
||||
lioteket......_..................... 10,000 |
|||||
60 i» |
Underhall och förökande av ana- |
||||
tomiska museet ...............1,000 |
i |
||||
60 q |
Underhäll av djur- och operations- |
||||
avdelningen........................ 1,500 |
|||||
60 r |
Teckningar i vetenskapliga än- |
||||
damål .............................. 700 |
|||||
60 s |
Förbättrande av arvodena åt vika- |
||||
närande lärare................... 2,000 €2 300 |
335,385 |
||||
61 |
Skrivbiträde åt rektor vid institutet m. m., förslags- |
||||
anslut/, högst .............................................. |
1,500 |
||||
62 |
Lärarbiträde vid den förberedande kursen i allmän |
||||
kemi, förslagsanslag, högst.............................. |
2,500 |
||||
63 |
Materiel vid kemiska institutionen, reservationsanslag |
1,500 |
|||
64 |
Biträdande lärare i medicin och kirurgi m. m., för- |
||||
slagsunslag, högst ........................................ |
6,600 |
||||
65 |
Vetenskapliga arbeten å ett patologiskt-anatomiskt. la- |
||||
boratorium vid Sabbatsbergs sjukhus, förslagsanslag, |
|||||
högst ......................................................... |
2,400 |
||||
66 |
Förstärkning av materielanslaget för medicinska klini- |
||||
ken. reservationsanslag................................... |
3,500 |
||||
67 |
Biträdande läkare och amanuens vid röntgeninstitutet |
||||
å seratimerlasarettet, förslaqsanslaq, högst ......... |
4,500 |
||||
68 |
Materiel m. in. för röntgeninstitutet å serafimerlasa- |
||||
i ettet, reservationsanslag................................ |
3,000 |
||||
69 |
Undervisning och sjukvård vid vissa obstetriska och |
||||
gynekologiska kliniker, förslagsanslag, högst ...... |
1,500 |
||||
70 |
Amanuens vid institutets gynekologiska klinik å Sab- |
||||
batsbergs sjukhus, förslagsanslag, högst ............ |
2,000 |
||||
71 |
Amanuens vid institutets obstetriska klinik å allmänna |
||||
barnbördshusct, förslagsanslag, högst.................. |
2,000 |
||||
72 |
Pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt |
||||
för sjuka barn, förslagsanslag, högst.................. |
2,900 |
||||
73 |
Poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm, förslags- |
||||
anslag, högst .............................................. |
4,175 |
||||
74 |
Amanuens vid institutets klinik för öron-, näs- och |
||||
halssjukdomar å Sabbatsbergs sjukhus, förslagsan- |
|||||
slag, högst.................................................. |
2,000 |
||||
75 |
Amanuenser vid institutets s\ tilidologiska klinik å |
||||
sjukhuset S:t Göran, förslagsanslag, högst ......... |
3,000 |
335,385 |
43,075 |
Bill. till rikad. prof. 1918. 1 samt. 1 avd. 42
Kungl. May.ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
830
1 1 |
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
I Extra |
|
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Tandläkarinstitutet. |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
i76 |
Institutet ...................... |
J 31,700 |
|||
Serajimerlasarettet. |
|||||
77 |
Understöd och ersättningar........... |
120,000 |
1 |
||
i 78 |
Inrättningen för sjukas behandling med elektricitet.... |
750 |
|||
! 79 |
Röntgenapparater, reservationsanslag..... |
25,000 |
120,750 |
25,000; |
|
. Gemensamma universitetsändamål. |
|||||
80 |
Klinisk undervisning i epidemiologi åt medicine kandi- |
||||
dater, förslagsanslag, högst.............. |
6,000 |
||||
1 81 |
Utgivande i tryck av anteckningar efter juridiska före- |
||||
läsningar vid rikets universitet, reservationsanslag.. |
4,500 |
||||
82 |
Kurser i skyddskoppympning, reservationsanslag .... |
750 |
|||
83 |
Höjning av docentstipendier och vikariearvoden vid |
||||
universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska |
|||||
raediko- kirurgiska institutet, förslagsanslag, högst |
70,000 |
81,260 |
|||
Farmaceutiska institutet. |
1 |
||||
84 |
Institutet............................... |
60,900 |
|||
Barnhusen. |
|||||
85 |
Allmänna barnhuset i Stockholm................. |
78,000 |
|||
86 |
Frimurarbarnhuset................... |
2,750 |
j |
||
87 |
Barnhusen i landsorten................................. |
28,380 |
109,130 |
i |
|
Undervisningsanstalter för barnmorskor m. m. |
{ i i |
||||
j 88 |
Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen......... |
63,533 |
i |
||
i 89 |
Fortbildningskurser för barnmorskor, förslagsanslag, |
||||
j |
högst ......................................................... |
2,000 |
i |
||
| 90 |
Allmänna barnbördshuset i Stockholm, förslagsanslag, |
i |
|||
högst................................................ |
123,100 |
63,533 |
126,100 |
||
Säger för universiteten, den medicinska undervisningen |
|||||
m. m...................................................... |
921,410 i |
||||
F. Allmänna skolväsendet- |
|||||
Det högre skolväsendet. |
|||||
Högre lärarinneseminariet: |
|||||
1 |
Högre lärarinneseminariet......... 119,360 |
||||
2 |
Extra och vikarierande lärare |
||||
m. m., reservationsanslag...... 22,000 |
| |
Kungl. Maj:ts nåd. grop. nr /, om statsverket 1918.
881
10
11
12
13
14 a
14 b
14 c
14 d
16
16
Högre lärarinneseminariet och därmed
förenade läroanstalter, förslag
samlag, högst ...............___...
Statens läroverk:
Allmänna läroverken, resei''va
tiomanslag.
........................ 7,290,989
Extra och vikarierande lärare
m. m., reservationsamlag......
Amanuens hos läroverksöverstyrelsen,
förslagsanslag, högst...
Inspektion och sakkunnigt biträde
inom läroverksöverstyrelsen i
fråga om fysisk uppfostran m. in.,
förslagsanslag, högst............
Biträde vid vaktmästargöromålen
hos läroverksöverstyrelsen, förslagsanslag,
högst................
Förstärkande av läroverksöverstyrelsens
expensanslag,/(5rs/a^s
anslag,
högst......................
Hyra för ämbetslokal åt läroverksöverstyrelsen,
förslagsanslag.
högst.........................
Understöd åt extra ordinarie lärare
vid de allmänna läroverken
under förfall på grund av
sjukdom, förslagsanslag......... 5,000
Undervisning i slöjd vid de allmänna
läroverken, förslagsanslag
.............................. 33,600
Ersättning åt skolläkare, förslagsanslag
._.........................
Privatläroverk:
Gemensamt reservationsanslag:
Enskilda mellanskolor 65,000
Högre flickskolor ...... 460,000
Högre goss- och sam
skolor.
................. 206,500
Enskilda lärarinneseminarier
.................. 28,500 740,000
Lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter,
förslagsanslag............... 280,000
Bidrag till de statsunderstödda en -
28,900
460,000
1,600
5.000
1.000
3,600
4,000
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
1 Extra |
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
119,360 |
50,900 |
26,600
7,329,489
501,600
332
Kungl. Maj-.t* nåd. prop. nr 1, om statsverket 1913.
! |
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
! |
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
skilda läroanstalternas vikariats- |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
* |
kassa, föi-slagsanslag..... 12,000 |
|||||
17 |
Tillfällig löneförbättring åt lärår- |
|||||
personalen vid privatläroverken, |
600,000 |
|||||
1 18 |
Nybyggnad åt fackskolan för hus- |
|||||
i |
lig ekonomi i Uppsala, reserva-: tionsanslag |
5,000 |
||||
19 |
Utbildningskurser för lärarinnor i |
|||||
huslig ekonomi, förslagsanslag, \ högst............. |
31,600 |
fe |
||||
| 20 |
Läroanstalter för utbildande av |
|||||
j handarbetslärarinnor, förslags- anslag, högst |
13,600 |
1,032,000 |
650.200 |
|||
Kommunala mellanskolor: |
||||||
1 21 |
Understöd åt kommunala mellan- |
|||||
skolor, förslagsanslag ......... 650,000 |
||||||
22 |
Undervisning i slöjd vill kommunala |
|||||
mellanskolor, förslagsanslag ... 2,000 |
662.000 |
9,132,839 |
1,202,700 |
|||
Folkundervisningen. |
||||||
F olkskolöverstyrelseu: |
||||||
23 |
Folkskolöverstyrelsen..... 95,675 |
|||||
24 |
Extra ledamöter, förslagsanslag, |
|||||
högst______________ |
14,000 |
|||||
25 |
Byggnadssakkunnigt biträde, för- |
|||||
slagsanslag, högst . |
3,500 |
|||||
26 |
Amanuens, förslagsanslag, högst |
1,500 |
||||
: 27 : |
Inspektion och sakkunniga biträ-den, förslagsanslag, högst... |
7,000 |
||||
28 |
Vaktmästarbiträde, förslagsan-slag, högst ................ |
|||||
1,000 |
||||||
1 29 |
Förstärkande av anslaget till till- |
|||||
fällig adjunktion m. m., förslags-anslag, högst ....... |
4,300 |
|||||
j 30 |
Hyra för ämbetslokal, förslags- |
|||||
anslag, högst ........... |
4,000 |
95,575 |
35,300 |
|||
; |
F olkskoleseminarier: |
|||||
Gemensamt reservationsanslag: |
||||||
31 a |
Folkskoleseminarierna 1,512,826 |
|||||
31 b |
Stipendier för semina- |
|||||
rieelever ............ 179,025 1,691,850 |
||||||
32 |
Hyresbidrag till rektorerna vid |
|||||
1 |
vissa folkskoleseminarier, för-slagsanslag, högst . |
6,200 |
Kungl. Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1!)18.
333
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
|||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
|||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|||
33 |
Stndentkurscr och parallellavdel- |
|||||
ningar vid vissa folkskolesemi-liarier m. m., reservationsanslag |
200,000 |
|||||
34 |
Bidrag till avlönande av vikarie |
|||||
under övningslärares vid folksko-lescminariuin sjukdom, förslags-anslag .............................. 4,000 |
||||||
35 |
Ordnande av tomtområdet vid |
|||||
folkskoleseminariet i Lund, re-servationsanslag .................. |
46,471 |
|||||
36 |
Underhåll och skötsel av trädgår- |
|||||
den vid folkskoleseminariet i Luleå, förslagsanslag, högst... |
1,500 |
|||||
37 |
Förhyrande av vissa lokaler för |
|||||
folkskoleseminarierna i Linkö- |
||||||
lång, Göteborg och Umeå m. m., |
10,940 |
|||||
38 |
Ateneums folkskoleseminarium, |
6,300 |
||||
39 |
Göteborgs kvinnliga folkskolese- |
|||||
minarium, förslagsanslag, högst |
6,300 |
|||||
40 |
Seminarielärares studiebesök vid |
|||||
folkskolor, förslagsanslug, högst |
3,000 |
1,695,850 |
280,711 |
|||
Småskoleseminarier: |
||||||
41 |
Avlöningsbidrag till lärare vid småskoleseminarier, |
|||||
förslugsanslag .............................. |
110,000 |
|||||
42 |
Bidrag till avlönande av vikarie för lä- |
|||||
rare vid småskoleseminarium, förslags-anslag.......................................... |
2,000 |
112,000 |
||||
Fortbildningskurser för lärare vid folkskolor och små- |
||||||
skolor: |
||||||
43 |
Fortbildningskurser i allmänhet, reserva- |
|||||
tionsanslag.................................... |
39,400 |
|||||
44 |
Särskilda fortbildningskurser i gymnastik, |
|||||
reservationsanslag........................... |
34,400 |
|||||
45 |
Särskilda fortbildningskurser i skolträd- |
|||||
gårdsskötsel, reservationsanslag .......... |
14,300 |
|||||
46 |
Särskilda kurser i simning och livräddning, Folkskoliuspektionen: |
1,900 |
• |
90,000 |
||
47 |
Avlöning m. m. åt folkskolinspek- |
_ |
.. |
|||
törer, förslagsanslag............ 157,000 |
334
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
48
49
50
61
52
53
54
55
56
Öl
58
59
60
61
Resekostnadäersättning åt folkskolinspektörer,
förslagsanslag 160,000
Tillfällig löneförbättring åt folkskolinspektörer,
förslagsanslag
Folk- och småskolor:
Lönetillskott åt lärare vid folkskolor
och småskolor, förslagsanslag.
.......................... 39,514,000
Avlöningsbidrag till sjukvikarier
för lärare vid folk- och småskolor,
förslagsanslag............... 617,000
Befrämjande av folkundervisningen
bland de i rikets nordligaste
trakter bosatta finnar, förslagsanslag.
............................. 316,000
Lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsändamål,
förslagsanslag
................................. 100,000
Upphjälpande av skolväsendet inom
vissa lappförsamlingar, för
-
Anordnande av manlig slöjd i
folkskola, mindre folkskola eller
särskild slöjdskola, förslagsanslag
................................. 500,000
Anordnande av kvinnlig slöjd i
folkskola, mindre folkskola eller
särskild slöjdskola, förslagsanslag
................................ 370,000
Anordnande av undervisning i huslig
ekonomi i folkskola, högre
folkskola och folkhögskola, förslagsanslag.
........................ 140,000
Undervisningsmateriel in. m. för
folkskolor, reservationsanslag.. 30,000
24,600
Ordinarie
Kronor
317,000
slagsanslag, högst................ |
30,000 |
Upphjälpande av skolväsendet in- |
|
om ilotagens och Frostvikens |
|
församlingar, förslagsanslag, |
|
högst................................ |
3,000 |
Understödjande av folkskolebarns ferie- och studieresor,
förslagsanslag .............................................
Fortsättningsskolor:
Understöd för avlönande av lärare vid fortsättniugsskola,
förslug sanslag ....................................
Extra
anslag
Kronor
24,600
Ordinarie
anslag
Kronor
Extra
anslag
Kronor
41,587,000
70,000
600,000
33,000
Kung!. Maj:ts nåd. grop. nr 1, om statsverket 1918.
335
I |
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
|
1 |
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
|
1 |
Kronor |
Kronor j |
Kronor |
Kronor |
|
62 |
Utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor, reservationsanslag .............. ..................... Högre folkskolor: |
60,000 |
|||
63 |
Understöd åt högre folkskolor, för-slagsanslag ....................... 450,000 |
. |
|||
64 |
Anordnande av slöjd i högre folk-skolor, förslagsanslag............. 8,600 |
||||
66 |
Bidrag till avlönande av vikarie |
||||
för lärare vid högre folkskola, |
|||||
66 |
Sällskapet för folkundervisningens |
470,500 |
|||
Folkhögskolor: |
|||||
67 |
Understöd åt folkhögskolor, för-slagsanslag........................ 476,000 |
||||
68 |
Ökat understöd åt folkhögskolor, |
. |
|||
69 |
Stipendier åt elever vid folkhög- |
||||
skolor, förstaasan8l |
|||||
70 |
Tillfällig löneförbättring åt lärare |
||||
vid folkhögskolor, förslagsan-slag ................................. 95,000 |
615,000 |
190,000 |
45,563,925 |
- 713,611 |
|
Säger för allmänna skolväsendet |
54,695,764 |
1,916,311 |
|||
O. FolkbildningB&tg&rder i övrigt. |
|||||
Folkbibliotek. |
|||||
1 |
Understöd åt folkbibliotek, förslagsanslag________________ |
170,000 |
|||
. Populärvetenskapliga föreläsningar. |
4 |
||||
2 |
Understöd åt anstalter och föreningar, som anordna po- |
||||
pulärvetenskapliga föreläsningar, reservationsanslag |
270,000 |
||||
3 |
Bidrog till de från universiteten i Uppsala och Lund |
||||
utom universitetsstäderna anordnade föreläsningskur-»er, reservationsanslag............. ..................... |
7,000 |
277,000 |
|||
Nykterhetsundervisning. |
■ |
||||
4 |
Upplysnings- och undervisningsverksamhet för nykter- |
||||
hetens främjande, förslaqsanslag, högst............... |
90,600 |
33G
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Musikföreställningar för allmänheten. |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
5 |
Understöd åt föreningar, som anordna god orkester- |
||||
musik för allmänheten m. va., förslagsanslag, högst | |
57,000 |
||||
Säger för folkbildningsåtgärder i övrigt |
170,000 |
424,500 |
|||
H. Abnormundervisningen. |
|||||
1 |
Befrämjande av dövstumundervisningen, förslagsanslag |
200,000 |
|||
2 |
Kyrklig själavård åt dövstumma, förslagsanslag, högst |
14,000 |
|||
3 |
Ordbok för dövstumma, reservationsanslag ............ |
1,000 |
|||
4 |
Tidning för dövstumma, förslagsanslag, högst ......... |
500 |
|||
5 |
Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda......... |
79,050 |
|||
6 |
Bekostande av elevers vid institutet och förskolan för |
||||
blinda å Tomteboda ävensom åtföljande vårdares |
2,000 |
||||
7 |
Förskolan för blinda i Växjö ............................. Hantverksskolun i Kristinehamn för blinda: |
14,800 |
|||
Hantverksskolan i Kristinehamn för blinda: |
|||||
8 a |
Beställd anslag..................................9,000 |
||||
8 b |
Reservationsanslag............................1 1,000 |
20,000 |
|||
9 |
Förstärkande av reservationsanslaget till hantverksko- |
||||
lön i Kristinehamn för blinda, förstagsanslaa, högst |
1,000 |
20,000 |
1,000 |
||
10 |
Tillfällig löneförbättring åt lärare vid blindundervis- |
||||
ningsanstalter, förslagsanslag........... ............... |
10,000 |
||||
11 |
Bidrag till avlönande av vikarier för lärare vid blind- |
- |
|||
undervisningsanstalter, förslagsanslag ................ |
1,200 |
||||
12 |
Tryckning av blindskri 1 ter, reservationsanslag ......... |
5,000 |
|||
13 |
Understöd åt hlindlärarclever och reseunderstöd åt blind- |
||||
lärare, reservationsanslag................................. |
1,200 |
||||
14 |
Understöd åt »l»e blindas förenings, förslagsanslag, högst |
35,000 |
|||
15 |
Hyresbidrag åt den med drottning Sophias stiftelse |
||||
förenade vårdanstalten för blinda dövstumma in. tt., |
10,000 |
||||
16 |
Uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt av- |
• |
|||
seende försummade barn, förslagsanslag............. |
80,000 |
||||
Säger för abnormundervisningen |
411,050 |
63,700 |
|||
I. Den tekniska undervisningen. |
'' |
||||
1 |
De tekniska läroverken....................................... |
1,033,925 |
|||
2 |
Speciallärare in. m. vid tekniska högskolan, förslags- |
||||
anslag, högst............................................... |
165,850 |
||||
3 |
Laboratoriebyggnad m. m. för tekniska högskolans |
||||
fackskola för kemisk teknologi, reservationsanslag |
458,000 |
Kung t. j\faj:ts nåd. prof. nr 1, om statsverket 191H. 337
1 |
Ordinarie | |
Extra |
Ordinarie i |
Extra |
|
t ! |
anslag i |
anslag |
anslag |
anslag |
|
Kronor j |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
•t |
Utrustning av vissa laboratorier m. in. vid Chalmers |
'' |
1 |
||
tekniska institut, reservationsanslag.................. |
15,000 |
||||
5 | |
Förstärkning av det i staten för Chalmers tekniska |
||||
institut upptagna anslaget till bibliotek m. m., för- |
|||||
slagsanslag, högst.....................-..............— |
14,000 |
||||
6 |
Förstärkning av det i staten för Chalmers tekniska |
||||
institut upptagna anslaget till uppvärmning m. m., |
|||||
förslagsanslag, högst.................................... |
20,000 |
||||
7 |
Planering och ordnande av gårdsplanen vid Chalmers |
||||
tekniska institut, reservationsanslag.................. |
10,000 |
||||
8 |
Tekniska skolan i Stockholm, förslagsanslag, högst... |
17,3 *2 5 |
|||
9 |
Provisorisk lönereglering vid tekniska skolan i Stock- |
||||
holm, förslagsanslag, högst.............................. |
4,600 |
||||
10 |
Tekniska elementarskolan i Norrköping, förslagsanslag, |
||||
högst......................................................... |
8,400 |
||||
11 |
Tekniska elementarskolan i Borås, förslagsanslag, högst |
6,050 |
|||
12 |
Tekniska elementarskolan i Härnösand, förslagsanslag, |
||||
högst ......................................................... |
13,150 |
||||
13 |
Tillfällig löneförbättring vid tekniska skolan i Eskils- |
||||
tuna, förslagsanslag, högst.............................. |
1,337 |
||||
14 |
Slöjdföreningens i Göteborg skola, förslagsanslag, högst |
30,000 |
|||
15 |
Överstyrelse för teknisk undervisning..................... |
50,000 |
|||
16 |
Understöd åt lägre tekniska yrkesskolor m. m., för- |
||||
slagsanslag, högst.......................................... |
250,000 |
||||
i7 |
Husmoderskolor m. m., förslagsanslag..................- |
50,000 |
|||
Säger för den tekniska undervisningen |
1,083,925 |
1,063,712 |
|||
J. Åtgärder för fysisk utbildning. |
|||||
1 |
Gymnastiska centralinstitutet............................. |
39,650 |
|||
2 |
Tillfällig avlöningsförbättring åt befattningshavare vid |
||||
gymnastiska centralinstitutet m. m., förslagsanslag, |
|||||
högst......................................................... |
9,700 |
||||
; 3 |
Personligt lönetillägg till läraren vid gymnastiska central- |
||||
institutet A. G. Schmiterlöw, förslagsanslag, högst |
1,000 |
||||
4 |
! Uppehållande av gymnastiska centralinstitutets verk- |
||||
samhet, förslagsanslug, högst........................... |
8,700 |
||||
5 |
Skrivbiträde vid gymnastiska centralinstitutet, förslags- |
||||
anslag, högst................................................ |
700 |
||||
6 |
Fortsatt uppehållande av undervisning jämte läkarvård |
||||
vid en med gymnastiska centralinstitutet förenad |
|||||
kvinnlig poliklinik, förslagsanslag, högst............. |
500 |
Bih. till riksd. prof. 1918. 1 samt. 1 avd.
338
Kuvgl. &laj:tt nåd. prop. nr 1, om *tatsverket 1318.
7
8
9
1
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
I 14
1 15
16
I 17
18
19
20
Ordinarie anslag Kronor |
Extra anslag Kronor |
Ordinarie anslag Kronor |
| Extra Kronor |
|
Inköp av litteratur och bokbindning för gymnastiska centralinstitutets bibliotek, rmervatiowtaudaq....... Gymnastikövningar för nedlemtnar av Stockholms för-enade studentkårer, fördaqxundaq, högst.......... |
600: 1,000 75,000j |
|||
i Understödjande av idrotten, fövslaasanxlaq. höist ____ |
||||
Säger för åtgärder för fysisk utbildning |
39,650 |
97,200 |
||
K. Understöd åt vetenskap, vitterhet och | Svenska fornskriftsällskapet, rexrr ration xanslaa......... i Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skan-dinaviens historia, rrservutionxandaq............... |
1 1 2,000 1,000 3,000 6,500 3,000 1,200; 1 5,000j |
|||
I * v : Svenska vitterhetssamfundet, rexerputionsandaq ....... Tidskriften »Nordiskt medicinskt arkiv», förslagsanslag, |
||||
Tidskriften »Acta mathematica», förslagsanslag, högst Tidskriften »Stinx», förxlaasanxlug, högst................ Tidskriften »Svenska landsmål och svenskt folkliv», |
||||
1 Systematisk undersökning av svenska folkmål, rexerca-tionxan*laq . |
10,400 2,000 4.500 5.000 4.000 10,000 3.000 1.500 4.000 10,000 9.500 12,500 |
|||
j Systematisk undersökning av sydsveuska folkmål, re- serpationxanxlaq........................ j Insamling, förtecknande och undersökning av svenska folkminnen, re*ercationsunxlag.............. J Undersökning av ortnamn inom Hallands län, reserca-1 tiousanslag ............. |
||||
j Ortnamnskommitténs sekreterare, förslagsanslag, högst |
||||
1 Föreningen »Pietas», förslagsanslag, högst............... |
||||
Statistiska tabeller över öresuudstullen, förslagsanslag, |
1 |
|||
! Resestipendier åt journalister, rsxercutionxanslag...... j Understöd åt inhemska skönlitterära författare av ut-i märkt förtjänst, förslagsanslag, högst............... |
||||
| Rasbiidogiska undersökning,ir. förslag*''fridag, högst... |
i 1 |
|||
j Resestipendier samt läroböckers, tidskrifters och lärda |
i |
80.000; |
||
i Säger för understöd åt vetenskap, vitterhet och konst m. m. |
............!......... |
80,000 |
98.100’ |
|
KungI. Maj:ts nåd. prof. nr 1, om statsverket 1!)W.
33 9
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
Ii. Diverse. |
|||||
1 |
Ålderstil] ägg, förslagsanslag ............................. |
150.000 |
|||
2 |
Extra lönetillägg, förslagsanslag....................... . |
5,000 |
|||
3 |
Löneförbättring för vissa vaktmästare m. fi_____________ |
80,000 |
|||
4 |
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag....... |
75,000 |
|||
5 |
Extra utgifter, reservationsanslag ........................ |
37,000 |
|||
G |
Kostnader för kommittéer och utredningar genom sak- |
||||
kunniga, förslagsunslag.................................. |
180,000 |
||||
7 |
Skrivmaterialier och expenser, ved m. m., förslags- |
||||
anslag (därav till domkapitlens expeditioner högst |
135,000 |
j |
|||
8 |
Tryckningskostnader, förslagsanslag (därav till dom- |
||||
kapitlens expeditioner högst 3,500 kronor)........... |
43,985 |
* |
|||
Säger för diverse |
700,985 |
5.000 |
|||
Summa |
............1 63,758,291 |
5,030,209 |
340
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Yerkliga utgifter.
IX. Nionde huvudtiteln. Jordbruksdepartementet.
! Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
|
! anslag |
anslag |
anslag |
anslag ! |
|
1 Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor '' |
|
A. Departementet. |
||||
1 |
Departementschefen.......................................... |
17 000 |
||
2 |
Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli...... |
115,500 |
||
Säger för departementet........ |
132,500 |
|||
B. Lantbruks styr elsen. |
||||
1 |
Lantbruksstyrelsen....................................................... |
151,300 |
||
. C. Lanthushållningen. |
||||
1 |
Befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmanna- |
|||
näringar...................................................... |
425,450 |
|||
2 |
Lantbruksingenjörer och deras biträden.................. |
101,900 |
||
Undervisningsanstalter: |
||||
Undervisningsanstalter för jordbruk och lantmanna- |
||||
näringar: |
||||
Bestämt anslag: |
||||
3 a |
Lantbruksinstituten m. m.............. 420,200 |
|||
Förslagsanslag: |
||||
3 b |
Understöd åt lantmannaskolor 240,000 |
|||
3 c |
Understöd åt lanthushälls- |
|||
skolor........................... 60,000 |
||||
3 d |
Understöd åt elever vid lägre |
|||
lanlbruksundervisningsan- |
i |
. |
||
stalter .......................... 100,000 400,000'' 820 “>00 |
i |
Kungl. Maj:ts nåd. pyrop. nr 1, om statsverket 1918.
341
1 | Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
|
anslag i |
anslag |
anslag |
anslag |
|
'' |
Kronor |
Kronor | |
Kronor |
Kronor |
4 |
Bränsle m. in. vid lantbruksinstitutet vid Ultuna, j |
|||
förslagsanslag, högst .................................. |
7,500 |
|||
5 |
Bränsle m. ra. vid lantbruks- och mejeriinstitutet |
|||
vid Alnarp, förslagsanslag, högst..................- j |
8,500 |
|||
6 |
Försöksloge vid Ultuna, reservationsanslag........... |
19,000 |
||
7 |
Uthildningskurser för kontrollassistenter, reserva- |
|||
länsanslag..............................................., |
14,800 |
|||
8 |
Uthildningskurser för ladugårdsförmän m. fl., reser- |
|||
% vationsanslag..................................-......... |
20,000 |
|||
9 |
Uthildningskurser för kvinnliga ladugårdsskötare i |
. |
||
Norrland och Dalarna, reservationsanslag......... |
7,000 |
|||
10 |
Jordbrukskonsulenter, reservationsanslag ............. |
80,000 |
||
11 |
Vandringsrättare, reservationsanslag................... |
48,000 |
||
12 |
Ängsraästare m. m., reservationsanslag............... |
10,000 |
||
13 |
Utbildande av en stipendiat i boskapsskötsel och |
|||
mejerihushållning m. m., förslagsanslag, högst.... |
1,500 |
|||
14 |
Statsbidrag åt lanthushållniugsskolan vid Rimforsa, |
|||
. förslagsanslag, högst................................—- |
8,000 |
|||
15 |
Statsbidrag för utbildning av lärarinnor i lanthus- |
|||
hållning å Brogård, förslagsanslag, högst......... |
5,500 |
820,200 |
229,800 |
|
Hästaveln: |
||||
Hästavelns förbättrande: |
||||
16 a |
Reservationsanslag......................... 369,400 |
|||
Förslagsanslag: |
||||
16 b |
Friheter.................................... 1,070 370,470 |
|||
1 17 |
Extra personal vid Flyinge hingstdepå, förslagsan- |
|||
slaq, högst..................................—............ |
4,630 |
|||
18 |
Åtgärder för inhemskahäststammar,mcn)a |
20,000 |
||
19 |
Stamboksföring rörande hästar, reservationsanslag.. |
6,000 |
370,470 |
30,630 |
Boskapsskötsel m. m.: |
||||
20 |
Förekommande och hämmande av smittsamma sjuk- |
|||
domar bland husdjuren, förslagsanslag............ 50,000 |
||||
21 |
Karantänsanstalten i Haparanda för husdjur, för- |
|||
slagsanslag, högst...................................... |
1,000 |
|||
22 |
Avelscentra för nötboskap, reservationsanslag....... |
27,000 |
||
1 23 |
Främjande av nötboskapsaveln inom Norrbottens län, |
|||
förslagsanslag, högst ................................- |
5,000 |
|||
24 |
Förekommande och hämmande av tuberkel ukdomar |
|||
hos nötkreaturen, reservationsanslag ............... |
115,000 |
|||
25 |
Höjande av landets svinavel, reservationsanslag..... |
65,000 |
||
26 |
Färavelns befrämjande, reservationsanslag............ |
35,000 |
||
27 |
Fjäderfäavelns befrämjande, reservationsanslag...... |
20,000 |
||
28 |
Biskötselns befrämjande, reservationsanslag.......... |
6.000 |
50,000 |
274,000 |
29 |
'' Maskin- och redskapsprovningsanstalterna vid Ultuna |
|||
1 |
och Alnarp m. m., förslagsanslag, högst............. |
| 26,500 |
342
Kuvgl. Maja« nåd. prop. nr 1, om statsverket ISIS.
30
31
32
33
34
35
36
37
38
Kemiska stationer m. m.:
Kemiska stationer för jordbrukets och närings
behov, förslagsanslag, högst.....................
Kemisk-växtbiologiska anstalten inom Norrbottens län,
förslagsanslag, högst ......................
i Befrämjande av niossodlingar:
Svenska mosskulturföreningen, förslagsanslag, högst
| hörsöksgard vid
Befrämjande av fröodlingen:
Understöd åt frökontroIlanstalter,/örs/a<7sans/<7<7,högst
Befordrande av inhemsk fröodling, reservationsanslag
Sveriges utsädesförening, förslagsanslag, högst......
Mindre jordbruket:
Höjande av det mindre jordbrnket, reservationsanslna
slagsanslag, högst..................................
Främjande av ordnad bokföring vid mindre jordbruk,
förslagsanslag..................................
Fortgående smörprovningar m. m., reservationsanslag
Vattenavtappningar m. m.:
Norrländska avdikningsanslaget, reservationsanslag.
Allmänna avdikningsanslaget, reservationsanslag....
Torvtillgångarnas tillgodogörande:
Åtgärder för torvtillgångarnas tillgodogörande, reservationsanslag
...............................
Torvingenjörer och torvassistent m. m., förslagsanslag,
högst.....................................
Upprätthållande av en,torvskola, förslagsanslag, högst
Undersökning av staten tillhöriga mossar, reservationsanslag.
...........................
Undersökningar av torvmarker i södra Sverige, reservationsanslag.
...........................
Husslöjden:
Befrämjande av husslöjden...............................
Fn andre instruktör i husslöjd m. m., förslagsanslag,
högst...........................................
50 Lindring av fraktkostnader vid transport å järnväg av
kalk m. m. för jordbrukets behov, förslagsanslag.
51 Statskonsulent för landsbygdens elektrifiering m. m.,
förslagsanslug, högst
52 Upplysningsverksamhet angående försäljningsföreuingår,
förslagsanslag, högst .................................___ |
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
Ordinarie anslag Kronor |
Extra Ordinarie Kronor Kronor |
Extra anslag Kronor |
3 |
48,000 |
|
> |
18.200 |
66,200 80,000 131,000 |
■ 1 t| 70,000 10,000 |
||
1 ; io.ooo 15,000! 106,000j |
||
; |
400,000 |
|
9,100 |
||
i |
15,000 |
424,100 16,000 |
1 1 |
||
1,900,000 800,000'' 2.700.000 |
||
150,000! |
||
42,700! 8,000 |
||
9,500! |
||
85,000 |
295,200 |
|
25,000 |
3,500
2,000,000
15.000
10.000
Säger för lanthushållningen ........................ 1,793,020|6,301,930
Kung t. ilajUs nåd. grop. nr 1, om statsverket 19 It!.
848
Ordinarie j |
Extra |
Ordinarie 1 |
Extra |
|
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
|
! |
Kronor J |
Kronor |
Kronor . |
Kronor |
| |
D. Fiskeriväsendet. |
1 |
||
1 |
Fiskerinäringens understöd.................................. |
1 |
131,300 |
|
2 |
Undervisningskurser i navigation för bohuslänska fiskare, |
|||
reser ration nan slaf!......................................... |
1,650 |
|||
3 |
Södra Sveriges fiskeriförening. förslagsanslag, högst... |
22,000 |
||
Hydrografisk-biologiska havsundersökningar: |
||||
4 |
Uydrografisk-biolngiska undersökningar av de Sverige |
1 |
||
omgivande haven, reseroationsunslaq............... |
34,100 |
* |
||
6 |
Underhålls- och driftkostnad för fartyget Skagerak, |
I |
||
reservationsanslag...................................... |
46,000 |
|||
6 |
Försäkring av fartyget Skagerak, förslagsanslag, |
|||
högst...................................................... |
14,400 |
94,500 |
||
7 |
Underhålls- och driftkostnad för fartyget Eystrasalt, |
1 |
||
reservationsanslag......................................... |
10,000 |
|||
8 |
Utförande av vissa fiskehamnar, reservationsanslag____ |
i • i |
610,000 |
|
Säger för fiskeriväsendet |
........................! 131,300 |
738,050 |
||
E. Skogsväsendet. |
||||
Skogsundervisning m. m.: |
||||
1 |
Skngsliögskolan och statens skogsförsöksanstalt....... |
200,950 |
||
2 |
Docentstipendium vid skogshögskolan m. m., för- |
|||
slagsanslag, högst...................................... |
3,700 |
|||
3 |
Personligt ålderstillägg åt extra läraren G. Grön- |
'' |
||
berg, förslagsanslag, högst........................... |
600 |
|||
4 |
Diverse behov vid skogshögskolan, reseroationsan- |
|||
slag........................................................ |
65,900 |
|||
i 5 |
Diverse behov vid statens skogsförsöksanstalt, reser- |
|||
vationsunslag............................................ |
19,450 |
|||
6 |
Specialundersökningar rörande de norrländska sko- |
|||
gantas föryngring, reservationsanslag............... |
23,600 |
|||
7 |
Den lägre skogsundervisningen och skogshushållning |
|||
i allmänhet............................................... |
120,000 |
|||
8 |
Tillfälligt lönetillägg åt skogsrättare, fö, slagsanslag, |
|||
högst...................................................... |
3,200 |
|||
9 |
Fortsättningsskolan vid Kloten, förslagsanslag, högst |
15.700 |
320,950 |
132,060 |
Skogsvård in. m.: |
1 |
|||
10 |
Tillsyn å enskildas sbogar i lappmarkerna och Sårna |
|||
socken..................................................... |
200,000 |
|||
11 |
Tillsyn å enskildas skogar i Västerbottens och Norr- |
|||
bottens läns kustland................................... |
1 30,000; |
|||
12 |
ökade utgifter för tillsyn å enskildas skogar i |
|||
Västerbottens och Norrbottens läns kustland, för- |
||||
slagsamlag............................................... |
| 80,000 |
344
Kungl. Majds nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
1 13 |
Skogsvård å enskildas skogar i Västerbottens och |
||||
Norrbottens län samt Särna socken, reservations-anslag ..................................................... |
98,000 |
||||
14 |
Skogsodlingens befrämjande, reservationsanslag...... |
90,000 |
|||
15 |
Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet,reservationsanslag |
67,500 |
330,000 |
335,500 |
|
16 |
Reglering av flottleder, reservationsanslag______________ |
300,000 |
|||
17 |
Släckning av skogseld, förslagsanslag.................... |
50,000 |
|||
Säger för skogsväsendet |
700,950 |
767,550 |
|||
F. Lantmäteriväsendet. |
|||||
Lantmäteristaten: |
|||||
1 |
Lantmäteristaten.............................. |
536,400 |
|||
2 |
Lantmäteristyrelsens reproduktionsanstalt, reserva- |
||||
tionsånslag .............................................. |
6,000 |
||||
3 |
Ökat arbetsbiträde hos lantmäteristyrelsen, förslags- |
||||
anslag, högst............................................ |
18,300 |
||||
4 |
Arvoden åt vissa lantmäteriauskultanter, förslags- |
||||
anslag, högst............................................ |
105,000 |
||||
5 |
Lantmäteriundervisningen, reservationsanslag........ |
39,800 |
|||
6 |
Kostnader för vissa av lantmätare företagna tjänste- |
||||
resor, förslagsanslag.................................. |
20,000 |
||||
7 |
Reparation och renovation av kartor i lantmäteri- |
||||
kontoren i länen, reservationsanslag............... |
15,000 |
||||
8 |
Nya registratur och arkivens ordnande i lantmäteri- |
||||
kontoren i länen, reservationsanslag.............. |
8,000 |
||||
9 |
Inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i |
||||
länen, reservationsanslag................. |
3,500 |
||||
10 |
Anskaffande för lantmäterikontoret i Karlstad av |
||||
kopior utav vissa kartor m. m., reservationsanslag |
10,000 |
||||
11 |
Skrivhjälp å lantmäterikontoren i länen, reservations- |
||||
anslag ................................................... |
40,000 |
||||
12 |
Kopior av kartor m. m. angående statens järnvägars |
||||
jordområden, reservationsanslag_____________________ |
8,500 |
536,400 |
274,100 |
||
13 |
Skiften och avvittringar, förslagsanslag.................. |
100,000 |
|||
14 |
Tilläggsavvittring i Västerbottens läns lappmark, för- |
||||
slagsanslag................................................. |
30,000 |
||||
15 |
Utflyttningshjälp efter skiften, förslagsanslag.......... |
50,000 |
|||
Säger för lantmäteriväsendet |
686,400 |
304,100 |
Kungi. A/aj:ta nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
345
Ordinarie anslag |
Extra anslag |
Ordinarie anslag |
Extra anslag |
|
Krunor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
G. Rikets allmänna kartverk -
1
2
3
Rikets allmänna kartverk....................................
Diverse behov vid rikets allmänna kartverk, reservationsanslag
................................................
Namngranskning för rikets allmänna kartverks behov,
förslagsanslag, högst......................................
Säger för rikets allmänna kartverk
430,000
430,000
10,000
3,000
13,000
H. Geologiska samt meteorologiska och
hydrografiska undersökningar.
Sveriges geologiska undersökning: |
||||
1 |
Sveriges geologiska undersökning........................ |
101,530 |
||
2 |
Sveriges geologiska undersöknings fältarbeten m. m., |
|||
reservationsanslag...................................... |
72,700 |
|||
3 |
Expenser för Sveriges geologiska undersökning, re- |
|||
serrationsanslag........................................ |
17,000 |
|||
4 |
Praktiskt-geologisk undersökning i Jämtlands och |
• |
||
Västerbottens län, reservationsanslag............... |
6,500 |
101,530 |
||
Meteorologiska och hydrografiska undersökningar: |
||||
Statens meteorologisk-hydi ografiska anstalt: |
||||
Bestämt anslag: |
||||
5 a |
Avlöningar.................................... 94.700 |
|||
Reservationsanslag: |
||||
5b |
Arvodeu åt observatörer...........35,000 |
|||
5c |
Expenser.......................... 8,000 43 OOO |
137,700 |
||
6 |
Diverse behov vid statens meteorologisk-bydrogra- |
|||
fiska anstalt, reservationsanslag..................... |
63,200 |
|||
7 |
Meteorologiska telegram från Färöarna och Island, |
|||
reservationsanslag...................................... |
2,500 |
|||
8 |
Undersökningar av de högre luftlagren, förslagsan- |
|||
slag, högst............................................... |
720 |
|||
9 |
Meteorologiska observationer å Pårtetjåkko, reserva- |
|||
tionsanslag............................................... |
7,000 |
|||
10 |
Meteorologiska iakttagelser i Abisko, reservations- |
|||
anslag..................................................... |
3,150 |
|||
11 |
Hydrogeologiska specialundersökningar, förslagsan- |
|||
slag, högst................................................ |
3,000 |
137,700 |
||
Säger för geologiska samt meteorologiska och hydrogra- |
||||
tiska undersökningar ..................................... |
239,230 |
Bik. till riktd. prof. 1918. I samt. t avd.
\
96,200
79,570
175,770
44
346
Kungl. Maj:ta nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
! Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
I. Veterinär väsendet. |
|||||
V eterinärun dervisningsanstalter: |
|||||
1 |
Veterinärundervisningen.................................... |
191,550 |
|||
2 |
Diverse behov vid veterinärhögskolan, reservations- |
||||
anslag.................. |
71,000 |
||||
3 |
Personlig lönefyllnad till två vaktmästare vid veteri- |
||||
närhögskolan, förslagsanslag, högst................. |
600 |
191,550 |
7 l,600j |
||
Statens veterinärbakteriologiska anstalt: |
|||||
Statens veterinärbakteriologiska anstalt: |
I |
||||
Bestämt anslag: |
|||||
4 a |
Avlöningar in. m_____ _____ ____________ 26,700 |
||||
Reservationsanslag: |
|||||
4b |
Beredning av tuberkulin och sera m. m. 16,000 |
42,700 |
|||
5 |
Diverse behov vid statens veterinärbakteriologiska |
||||
anstalt, reservationsanslag___________________ _______ |
28,900 |
42,700 |
28,900'' |
||
Veterinärstaten: |
|||||
Bestämt anslag: |
|||||
6 a |
Länsveterinärer och veterinärstipendiater......... |
86,500 |
|||
Förslagsanslag: |
|||||
6 b |
Distriktsveterinärers avlönande..................... |
146,000 |
232,500 |
||
Säger för veterinärväsendet |
466,750 |
100,500 |
|||
J. Vägunderhållet och skjutsväeendet. |
• |
||||
Vägunderhållet: |
|||||
i |
Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag |
1,350,000 |
|||
2 |
Statsverkets andel i kostnaden för Vägdelningar, |
||||
förslagsanslag ........... |
25,000 |
||||
i 3 |
Understöd åt synnerligt betungade väghållnings- |
||||
distrikt, reservationsanslag |
150,000 |
||||
I 4 |
Svenska vägföreningen, förslagsanslag, högst........ |
8,000 |
1,350,000 |
183,000 |
|
Färjor och färjkarlar: |
|||||
5 a |
Bestämt anslag........ |
354 |
|||
Fö rsl ag sanslag: |
|||||
5 b |
Friheter................ .......... |
25 |
379 |
||
6 |
Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag....... |
____________ |
400,000 |
||
Säger för vägunderhållet och skjutsväsendet |
............1............ |
1,750,379 |
183,000 |
Kungl. Majtts nåd. grop. nr 1, om statsverket HUS.
347
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
Alunlag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
K. Diverse. |
|||||
1 |
llderstillägg, förslagsanslag............................... |
140,000 |
|||
2 |
Odlingshjälp åt innehavare av odlingslägenheter in. fl., |
i |
|||
fältslag sanslag ............................................. |
25,000 |
||||
3 |
Belöningar för rovdjurs dödande, förslagsanslag....... |
38,000 |
|||
4 |
Ersättning till hushållningssällskapen för till statsver- |
||||
i |
ket indragna brännvinsförsäljningsmedel............... |
2,100,000 '' |
| |
||
6 |
Jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen, reserva- |
||||
länsanslag.................................................. |
21,000; |
||||
6 |
Insamlande av jordbruksstatistiska uppgifter genom lo- |
||||
! |
kalundersökningar, reservationsanslag................. |
30,000 |
|||
7 |
Befrämjande av avsättningen i främmande länder av |
| |
|||
alster av svenska lantbruket m. m., förslagsanslag, |
|||||
högst.......................................................... |
i- |
29,000] |
|||
8 |
Internationella lantbruksinstitutet i Rom, reservations- |
||||
anslag ....................................................... |
| |
4,000: |
|||
9 |
Understöd åt föreningar för jordbrukskredit, förslags- |
||||
anslag.......................................-............... |
35,000: |
||||
1° |
Inventering av odlingsjord å kronomarker i Norrland |
||||
och Dalarna, reservationsanslag........................ |
90,000 |
||||
11 |
Kolonisation å vissa kronoparker, reservationsanslag |
225.000 |
|||
12 |
Åtgärder i prisregi er ande syfte, förslagsanslag......... |
10,000,000 |
|||
13 |
Beredande av lindring i de mindre bemedlades lev- |
||||
nadsvillkor, förslagsanslag............................... |
5,000,000 |
||||
14 |
Kylinrättningar, reservationsanslag........................ |
500,000 |
|||
15 |
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag....... |
650,000 |
|||
16 |
Skrivmaterialier och expenser, ved m. m., förslags- |
||||
anslag....................................................... |
150,000 |
||||
17 |
Kostnader för kommittéer och utredningar genom sak- |
||||
kunniga, förslagsanslag.................................. |
150,000 |
||||
1 18 |
Extra utgifter, reservationsanslag......................... |
20,000 |
|||
19 |
Tillfällig löneförbättring åt vissa lärare vid statsunder- |
||||
stödda lautbruksundervisuingsanstalter, förslagsan- |
|||||
stag.......................................................... |
80,000 |
||||
20 |
Löneförbättring för vissa vaktmästare m. fl........... |
18,000 |
|||
21 |
Extra lönetillägg, förslagsanslag......................... |
1,000 |
|||
22 |
Tryckningskostnader, förslagsanslag...................... |
j 32,271 |
|||
Säger för diverse |
............[3,323,271 |
in,Öl 5,000 |
|||
Summa |
i........,...l............ |
9,805,100 |
24,598,900 |
348
Kun g 1. Majtfs nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ycrkliga utgifter.
X. Tionde huvudtiteln. Pensionsväsendet.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
* |
Kronor |
K ronor |
Kronor |
Krnnor |
|
A. Civila pensionsväsendet. |
|||||
1 |
Pensionering av civila tjänstinnehavare, förslagsanslag |
1,900,000 |
|||
2 |
Förvaltningsbidrag till en ny änke- och pupillkassa för |
||||
civilstaten ................. |
35,000 |
||||
3 |
Statens andel i kostnaden för pensionering av extra |
||||
provinsialläkare, förslagsanslag |
15,000 |
||||
4 |
Statens andel i kostnaden för pensionering av lasaretts- |
||||
läkare, förslagsanslag |
25,000 |
||||
5 |
Bidrag till sjuksköterskors pensionering, förslagsan- |
||||
slag ____ |
15,000 |
||||
Barnmorskornas pensionering: |
|||||
6 |
Statens bidrag till pensionering av barnmorskor, för- |
||||
slagsanslag . |
30,000 |
||||
7 |
Kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas pen- |
||||
sionsanstalt, förslagsanslag, högst |
11,000 |
41,000 |
|||
it annc*isnotta ms pensionsanstalt: |
|||||
8 |
Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, förslags- |
||||
anslag ....... |
101,000 |
||||
9 |
Förbättring av pensioneringen från handelsflottans |
||||
pensionsanstalt, förslagsanslag |
31,000 |
||||
10 |
Förbättring av pensioneringen inom de tre första Idas- |
||||
serna av handelsflottans pensionsanstalt, förslags- |
|||||
anslag, högst......... |
31,000 |
101,000 |
62,000 |
||
11 |
Bidrag till knngl. hovkapellets pensionsinrättning |
3,000 |
1 |
||
12 |
Bidrag till pensionering av änkor och barn efter lärare |
||||
vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m. |
157,276 |
||||
13 |
Bidrag till pensionering av den kvinnliga lärarperso- |
| |
|||
nalen vid enskilda läroanstalter, förslagsanslag |
68,000 |
||||
14 |
Tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunder- |
! j |
|||
stödda enskilda läroanstalterna, förslagsanslag |
4 5,000 |
Kungl. Mdj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
349
. 15 16 17 18 19 20 |
Folkskollärares pensionering: Bidrag till folkskollärares pensionering............. Bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa... anstalt, förslag samlag.................................... Bidrag till dövstuiiilärarnas pensionsanstalt, förslags- anxlag ...................................................... Tillfälliga understöd åt pensionerade kronojägare, för-slagsanslag.................................................. Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående |
Ordinarie anslag Kronor |
Extra anslag Kronor |
Ordinarie anslag Kronor |
Extra anslag Kronor |
4,331,892 76,811 |
4,408,703 330,000 35.000 / i 15.000 |
'' 2,000 |
|||
. |
|||||
Säger för civila pensionsväsendet |
7,148,979 |
109,000 |
|||
B. Militära pensionsväsendet. |
|||||
Arméns pensionskassa: |
|||||
1 |
Ersättning för mistade löneinnehållningar.............. |
4,640 |
|||
2 |
Ersättning för nådårs- och begravuingshjälpsbespa- |
'' |
|||
ringar...................................................... |
28,080 |
||||
3 |
Bidrag till pensionering av änkor och barn efter |
||||
befäl och underbefäl med vederlikar vid armén... |
134,361 |
||||
4 |
Förstärkande av det i 1917 och 1918 årens riks- |
||||
stater uppförda anslag för bidrag till pensione- |
|||||
ring av änkor och barn efter befäl och underbefäl |
. |
||||
med vederlikar vid armén, för slug san slag, högst |
6,178 |
||||
5 |
Upprätthållande av arméns pensionskassas egen pen- |
||||
sionering m. m., förslagsanslag..................... |
3,500,000 |
||||
6 |
Tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare och |
||||
vederlikar vid armén, förslagsaiislaq............... |
16,000 |
||||
7 |
Ersättning för inkomster från Vadstena krigsmans- |
||||
huskassas äldre medel ................................. |
106,000 |
273,081 |
3,522,178 |
||
8 |
Vadstena krigsmanshuskassa................................. |
137,640 |
|||
9 |
Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, |
||||
ådragen under militär tjänstgöring _____________________ |
30,000 |
||||
10 |
Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap ............ |
648,000 |
|||
11 |
Tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare, för- |
||||
slagsanslag, högst.......................................... |
835 |
||||
Flottans pensionskassa: |
|||||
Ersättning för minskade inkomster: |
|||||
12 |
Pensionsfonden................................. 36,320 |
||||
13 |
Gratialfonden .................................. 16,650 |
||||
14 |
Bidrag till flottans pensionskassas gratial- |
||||
fond .................... .................... 33,100 |
86,070 |
350
Kungl. Majtft nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
||
anslag |
anslag |
anslag |
anslag |
||
- |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
15 |
Pensionering av flottans befäl och underbefäl med |
||||
vederlikar, förslaqsanslaq ............................ |
253.300 251.300 |
||||
16 |
Pensionering av flottans gemenskap, förslagsanslag |
||||
17 |
Tillfälliga understöd åt visst f. d, stammanskap vid |
||||
marinen m. fl., förslagsanslag ...................... |
ö,000 |
1 |
|||
18 |
Tillfälliga understöd åt f. d. daglönare vid marinen, |
||||
förslagsanslag .......................................... |
17,030 |
||||
19 |
Tillfälliga understöd åt f. d. befattningshavare vid |
||||
lotsverket, förslagsanslag.............................. |
9,000 |
590,670 |
29,030^ |
||
20 |
Invalidhusfonden .............................................. |
60,350 |
|||
21 |
Blesserade över- och underofficerare, reservationsan- |
||||
slag .......................................................... |
2,400 |
I |
|||
Säger för militära pensionsväsendet |
1,742,141 |
3,552,043 |
|||
C. Allmänna indragningsstaten. |
|||||
1 |
Diverse föremål, förslagsanslag........................... |
............ |
2,315,591 |
---i |
|
Summa). ..| |
11,206,7 ll)3,661,043j |
Kungl. May.t» nåd. proposition nr 1, om statsverket lOlH.
351
Verkliga utgifter.
XI. Oförutsedda utgifter.
- --—-— - ■ r ‘ T
: Ordinarie !
anslag
Kronor
Oförutsedda utgifter, förslagsanslag............................................— -----—j 500,000 !
352
'' '' ICutlgl. Maj\ta nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Verkliga utgifter.
XII. Riksdags- och revisionskostnader m. m.
Extra
anslag
Kronor
Riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens hus, förslagsanslag
Avlöningar och pensioner m. ra. vid riksgälds- och riksdagsförvaltningen, förslagsanslag
.........................................................................................
Kostnader för riksdagens bibliotek, reservationsanslag .................................
Kontorsexpenser, inlösniugsprovisioner och andra omkostnader för statsskulden,
förslagsanslag...............................................................................
Avlöningar, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen och hans expedition,
förslagsanslag ........................................................................
Avlöningar, resekostnader och expenser för militieombudsmannen och hans expedition,
förslagsanslag-........................................_.............................
2,273,000
220,000
7,000
90.000
40.000
48.000
Summa
2,678,000
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket W18.
353
Verkliga utgifter.
XIII. Räntor å statsskulden m. m.
Extra |
Extra |
||
anslag |
anslag |
||
v A. De fonderade statslånen. |
Kronor |
Kronor |
|
: i |
Å 3®/io % lånet, förslagsanslag, högst....................:............ |
3,012,840 |
|
2 |
» 1880 års 31/i % lån, förslagsanslag............................... |
1,779,100 |
|
3 |
k 1886 » 3*/2^ », förslagsanslag............................... |
1,859,900 |
|
4 |
» 1888 » 3 /, » , förslagsanslag, högst ______________________ |
725,500 |
|
5 |
> 1890 » 3V2 % » , förslagsanslag, högst ...................... |
792,300 |
|
6 |
>1894 » 3% » , förslagsanslag, högst ______________________ |
506,400 |
|
7 |
» 1899 > 31/* % » , förslagsanslag, högst ....................... |
1,066,600 |
|
8 |
» 1900 t 3 V* % » , förslagsanslag, högst ______________________ |
1,271,200 |
|
1 9 |
» 1904—1906 årens 31/2 % lån, förslagsanslag, högst............ |
2,766,960 |
|
1 10 |
t 1907 års 3Va % lån, förslagsanslag, högst........................ |
1,638,000 |
|
i 11 |
» 1908 » 31/2 /. » , förslagsanslag, högst________________________ |
1,906,800 |
|
i 12 |
» 1911 » lån å 4 %, förslagsanslag, högst........................ |
2,880,000 |
|
13 |
» 1913 » 41/2 % lån, förslagsanslag, högst________________________ |
3,240,000 |
|
14 |
» 1914 t> låna 5 %, förslagsanslag, högst................x....... |
8,155,000 |
|
15 |
* 1916 * » » 5 %, förslagsanslag, högst......................... |
5,921,500 |
|
! 16 1 |
> 1917 > » » 5 %, förslagsanslag ................................ |
3,300,000 |
40,822,100 |
B. Övrig statsskuld. |
|||
i 1 |
Ränta å medgiven och beräknad, ännu icke verkställd upplåning, |
||
för slag sandlag .......................................... |
16,500,000 |
||
Ränta a följande av staten övertagna lån: |
|||
2 |
Kommunlån, förslagsanslag, högst ...................... 8,200 |
||
3 |
Örebro—Svärta järnvägsaktiebolags obligationslån, för- |
||
slagsanslag, högst ....................................... 21,840 |
|||
Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens |
|||
obligationslån, förslagsanslag, högst: |
|||
4 |
Av år 1898 ...................................... 51,080 |
||
5 |
» » 1902 ..................................... 28,440 79,520 |
||
Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags obliga- |
|||
tionslån, förslagsanslag, högst: |
|||
6 |
Av V? 1896..................................... 55,100 |
||
7 |
» V» 1896 ..................................... 13,800 |
||
8 |
> år 1903 ..................................... 131,700 |
||
9 |
» > 1914 ..................................... 49,500 250,100 |
359,660 |
|
10 |
Årsanslaget till Hans Maj:t Konungen, reservationsanslag......... |
300,000 |
|
11 |
Ränta å köpeskillingen för fastigheten nr 1 i kvarteret Lejonet |
||
i Stockholm, reservationsanslag ..................................... |
90,000 |
||
12 |
Ränta å konung Carl XIII:s hemgiftskapital, reservationsanslag |
7,500 |
|
13 |
Ränta å Göta kanals reparationsfond, förslagsanslag, högst...... |
7,140 |
17,264,300 |
| |
Summa |
...............| 58,086,400 |
Bih. till riksd. prot. 1918. 1 samt. 1 avd. 45
354
Kungl. Majtit nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Yerkliga utgifter.
XIV. Engångskostnader för försvaret.
1 |
Extra anslag Kronor |
Extra anslag Kronor |
|
i 1 a 1 b |
Engångskostnader för år 1919, att utgå av värnskattefoaden: Gemensamt reservationsanslag: övning vid armén av årsklassen 1914 yngre |
107,756 875.000 100.000 580.000 359.000 |
i 1 i |
1 c |
Artillerimateriel................. |
||
1 d |
Merkostnader för anskaffande av viss ingenjörmateriel |
1 2,021,7561 |
|
2 a 2b |
Engångskostnader för sjöförsvaret: Gemensamt reservationsanslag: Nyanläggningar och nyanskaffningar för stärkande av det |
2,748,690 500,000 |
: 1 3,248,6901 |
Summa |
5,270,446'' |
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 1, om statsverket 1918.
355
Verklig» utgifter.
XV. Krigstidstillägg och krigstidshjälp.
1 1 |
Extra |
anslag |
|
Kronor |
|
Avsättning till krigstidstillägg och krigstidshjälp, förslagsanslag, högst_____ |
43,000,000 |
356
Kungi. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket ID 18.
Utgifter för kapitalökning.
XVI. Statens affärsverksamhet.
Att täckas av | |
||||
lånemedel |
andra stats-inkomster |
samma ! 1 |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
1 |
A. Postverket. |
] |
||
1 |
Inventarier, reservationsanslag . |
175,000 |
||
2 3 |
Nybyggnad i Göteborg, reservationsanslag Om- och tillbyggnad av posthusbyggnaden i Ystad, reser-vationsanslag... |
500.000 125.000 |
| |
|
** |
||||
Säger för postverket |
625,000 |
175,000 |
800,000| f | j |
|
1 ! |
B. Telegrafverket. |
|||
1 |
Utvidgning av stationsbyggnaden i Malmö, reservations-anslag . |
288,200 300.000 100.000 100,000 6,000 100,000 265.000 230.000 52,200 24,000 200.000 |
||
2 3 |
Telefonstationsbyggnad i Göteborg, reservationsanslag ... |
|||
4 5 |
Stationsbyggnad i Strömsund, reservationsanslag ........ Ytterligare en telefonstationsbyggnad i Göteborg, reserva-tionsanslag... |
1 |
||
6 7 8 |
Byggnadstomt i Finspång, reservationsanslag....... Stationsbyggnad i Ange, reservationsanslag ............... Utvidgning av telefonstationen i Stockholm, reservations-anslag ... |
|||
9 10 |
Arbetarbostäder i Göteborg, reservationsanslag............ Markförvärv för telegrafverkets verkstad i Nynäshamn, |
|||
11 12 |
Inköp av tomt i Hälsingborg, reservationsanslag......... Anslag till inköp av fastigheter, reservationsanslag...... |
|||
Säger för telegrafverket |
1,665,900 |
1,665,900 |
Kungl. Maj ds nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
357
9
L
! 11
| 12
| 13
14
15
16
17
18
19
20
21
Att täckas av |
Summa |
|
lånemedel |
andra stats-inkomster |
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
C. Statens järnvägar.
Nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade
järnvägar:
Bangårdar:
Bangårdsbyggnader:
Ombyggnad av Malmö statsbangård, reservationsanslag
Huvudrangerbangård vid Hallsberg, reservationsanslag
Utvidgning av Västanfors station, reservationsanslag
Utvidgning av Ockelbo station m. m., reservationsanslag.
.....................................................
Ombyggnad av ljusdals station, reservationsanslag
Utvidgning av spårsystemet m. m. vid Långsele, reservationsanslag
............................................
Nya stationer och mötesplatser, reservationsanslag —
Spåranordningar i anslutning till förefintliga spårsystem,
reservationsanslag...............................
Bangårdsanordningar i övrigt:
Anläggningar vid kol- och vattenstationer, reservationsanslag.
...............................................
Avloppsledning vid Järva lokomotivstation, reservationsanslag
..............................................
Vatten- och avloppsledning vid Kiruna, reservationsanslag
...............................................
Speciella anläggningar å bangårdar, reservationsanslag
Dubbelspårsbyggnader och linjeomläggningar:
Dubbelspår Norrköping—Mjölby, reservationsanslag...
Dubbelspår Örebro—Hallsberg—Laxå, reservationsanslag.
...........................................................
Dubbelspår Aneby—Sandsjö, reservationsanslag--------
Dubbelspår Tranås—Aneby och Sandsjö—Sävsjö, reservationsanslag
..........................................
Dubbelspår Ballingslöv—Hässleholm, reservationsanslag.
............................................-.............
Omläggning av linjen Lindome—Anneberg, reservationsanslag
..................................................
Större broanläggningar:
Ombyggnad av Bohusbanans viadukt över Säveån, reservationsanslag.
...........................................
Ombyggnad av bron över Norsälven å linjen Laxå—
Charlottenberg, reservationsanslag.....................
Broförbindelse över Dalälven vid Mora, reservationsanslag
........................................................
1,000,000
1,850,000
300.000
140.000
250.000
210.000
443,000
1,820,100
246.000
140.000
117.000
25,000
450.000
2.350.000
902,700
1.520.000
400.000
600.000
472.000
300.000
250.000
358
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
'' |
Att täckas av |
Summa |
||
lånemedel |
andra stats-inkomster |
|||
/. |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Anläggningar vid huvudverkstäder: |
||||
22 |
Ombyggnad av statens järnvägars reparationsverkstäder i Malmö, reservationsanslag..... Plåtslagarverkstad med smedja vid Notviken, reserva- |
630,000 |
||
23 |
||||
tionsnnslag.................... . |
537,000 |
|||
24 |
Anläggningar vid huvudverkstäderna i Örebro, Öster- |
|||
sund—Bollnäs och Notviken—Boden, reservations-anslag ... |
127,500 |
|||
25 |
Sanitära anläggningar vid huvudverkstäderna, reserva- |
|||
tionsanslag.......... |
100,000 |
|||
Lokomotivstations- och driftverkstadsanläggningar: |
* |
|||
Nya lokomotivstationer: |
1 |
|||
26 |
Ny lokomotivstation vid Örebro, reservationsanslag |
275,000 |
j |
|
27 |
Ny lokomotivstation vid Järna, reservationsanslag.. |
230,000 |
| |
|
28 |
Ny lokomotivstation vid Charlottenberg, reservations- |
i |
||
anslå q............... |
200,000 |
|||
29 |
Nya lokomotivstallar vid Kiruna och Gällivare, re- |
|||
servationsanslag...... |
290,000 |
|||
Tillbyggnad av och diverse anläggningar vid lokomo- |
||||
tivstationer: |
1 |
|||
30 |
Nya och förändrade anläggningar för maskinavdel- |
|||
ningens behov vid Krylbo, reservationsanslag... |
200,000 |
|||
31 |
Tillbyggnad av och diverse anläggningar vid vissa |
|||
lokomotivstationer, reservationsanslag |
449,000 |
|||
32 |
Driftverkstäder, reservationsanslag |
75,000 |
||
33 |
Husbyggnader, reservationsanslag. .. |
1,148,900 |
120,000 |
1 |
34 |
Skenfria vägkorsningar, reservationsanslag ... . |
150,000 |
||
35 |
Anordningar för ökad upplagsplats för stenkol vid im- |
| |
||
porthamnar m. m., reservationsanslag..... |
125,000 |
|||
36 |
Telegraf- och sektionstelefonledningar m. m., reserva- |
|||
tionsanslaq............ |
440.000 154.000 |
|||
37 |
Elektriska belysningsanläggningar, reservationsanslag... |
|||
38 |
Växel- och signalsäkerhetsanläggningar, reservations- |
|||
anslag____________ . |
1,000,000 |
|||
39 |
Elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna—Svartön, re- |
|||
servationsanslag ........ |
1,000,000 |
|||
40 |
Ökande av trafikkapaciteten å bandelen Kristinehamn |
|||
—Mora, reservationsanslag...... |
400,000 |
|||
41 |
Ordnande av brandväsendet vid statens järnvägar, re- |
|||
servationsanslag........ |
30,000 |
|||
42 |
Dispositionsanslag för oförutsedda och mindre arbeten, |
|||
reservationsanslag |
1,000,000 |
...... . |
i |
Kungl. Maj:ts nåd. prof. nr 1, om statsverket VJ1H.
359
Att täckas av |
||||
Samma |
||||
lånemedel |
andra stats-inkomster |
|||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
43 |
Täckande av brist å vissa till nya byggnader och an- |
|||
läggningar vid statens trafikerade järnvägar beviljade |
1,400,000 |
|||
Nya statsbanebyggnader: |
||||
44 |
Statsbanan Svag—Brunflo, reservationsanslag |
1,073,000 |
i |
|
45 |
Statsbanan Svag—Hede, reservationsanslag |
1,200,000 |
i |
|
46 |
Inlandsbanan mellan Yolgsjön och Gällivare, reserva- |
|||
tionsanslag _................................ |
3,900,000 |
1 |
||
47 |
Statsbanan Forsmo— Boting, reservationsanslag_____ .. |
1,950,000 |
||
48 |
Statsbanan Hällnäs—Stensele, reservationsanslag |
375,000 |
||
49 |
Statsbanan Umeå—Holmsund, reservationsanslag .. |
185,000 |
||
60 |
Statsbanan Dagarn—Hultebo, reservationsanslag ... |
52 000 |
||
61 |
Förvärv av Orsa—Svegs järnväg, reservationsanslag..... |
1,000,000 |
||
62 |
Markförvärv, reservationsanslag.......................... |
400,000 |
||
53 |
Rullande materiel, reservationsanslag............. |
15,100,000 |
||
54 |
Nya inventarier, reservationsanslag _ ______ |
2,100,000 |
i |
|
55 |
ökat förlag, förslagsanslag, högst........................... |
3,000,000 |
||
Säger för statens järnvägar |
47,752,200 |
6,450,000 |
54,202,20oi |
|
D. Statens vattenfallsverk. |
||||
Södertälje kanalverk: |
||||
1 |
Ombyggnad av Södertälje kanal, reservationsanslag... |
1,700,000 |
||
Trollhätte kraftverk: |
||||
2 |
Tredje utbyggnaden av Trollhätte kraftstation, reserva- |
|||
tionsanslag .............................................. |
1,200,000 |
|||
3 |
Kraftstation vid Lilla Edet, reservationsanslag_________ Porjus kraftverk: |
2,550,000 |
||
4 |
Andra utbyggnaden av Porjns kraftstation, reserva- |
|||
tionsanslag ........................................... |
500,000 |
|||
5 |
Anläggningar för ytterligare kraftuttagning i Lule älv, |
|||
reservationsanslag..................... |
1,500,000 |
|||
Älvkarleby kraftverk: |
||||
6 |
Utvidgning av Västerås ångkraftstation, reservations- |
|||
anslag ...................................................... |
1,000,000 |
|||
7 |
ökning av förlagskapitalet för anskaffande av bränsle |
|||
för Västerås ångkraftstation, reservationsanslag ... |
250,000 |
|||
8 |
Ytterligare utbyggnad av staten tillhörig vattenkraft och |
|||
utförande av sjöregleringar, reservationsanslag ......... |
1,000,000 |
|||
9 |
Inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av |
|||
nyanläggningar, reservationsanslag....................... |
2,000,000 |
360
Kungl. MajUs nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Att täckas av |
||||
lånemedel |
andra stats-inkomster |
Samma |
||
Kronor |
Kronor |
Kronor |
||
10 |
Vattenfallsstyrelsens inträde i Mörrumsströras reglerings-förening, reservationsanslag........ |
3,500 3,000.000 |
||
11 |
Distributionsanläggniugar för statens kraftverk, reserva-tionsanslag ........................... |
|||
Säger för statens vattenfallsverk |
14,453,500 |
260,000 |
14,703,500 |
|
E. Statens domäner. |
||||
1 |
Jägmästarbostäder i vissa revir i Norrland, reservations- |
|||
anslag ................................. |
102,000 |
102,000 |
||
Summa |
64,496,600 |
6,977,000 |
71,473,600 |
Kung!. Majsts nåd. prof. nr 1, om statsverket 1918.
861
Utgifter för kapitalökning.
XVII. Statens utlåningsfonder.
Att täckas av |
||||
Summa |
||||
lånemedel |
andra stats-inkomster |
|||
Kronor |
Kronor |
Kronor | |
||
1 |
Allmänna järnvägslånefonden, reservationsanslag... |
1,500,000 |
1,500,000 |
|
2 |
Fonden för bibanor inom vissa delar av riket, re- |
|||
servationsanslag........................................ |
2,000,000 |
2,000,000 | |
||
3 |
Odlingslånefonden, reservationsanslag................ |
500,000 |
500,000 |
|
4 |
Torvindustrilånefonden, reservationsanslaa.......... |
1,000,000 |
1,000,000 |
|
5 |
Egnahemslånefonden, reservationsanslag............. |
6,400,000 |
6,400,000 |
|
6 |
Fiskerilånefonden, reservationsanslag................ |
150,000 |
150,000 |
|
7 |
Täekdikningslånefonden, reservationsanslaa_________ |
150,000 |
150,000 |
|
8 |
Allmänna nyodlingsfonden, reservationsanslag...... |
130,000 |
130,000 |
|
9 |
Norrländska andelsmejerifonden, reservationsanslag |
150,000 |
150,000 |
|
10 |
Lånefonden för landsbygdens elektrifiering, reserva- |
|||
tiovsanslaq.................................... |
1,000,000 1,000,000 |
1,000,000 1,000,000 |
||
11 |
Gödselvardslånefonden, reservationsanslag........... |
|||
Summa |
13,980,000 |
13,980,000 |
Bik. till riktd. prot. 1918. 1 taml. I avd.
46
362
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Utgifter för kapitalökning.
XVIII. Avbetalning å statsskulden.
1
2
3
4
A. De fonderade statslånen.
Amortering.
1880 års 3 V* % lån, förslagsanslag, högst .
1886 » 31/* % » , förslagsanslag, högst .
1890 » 3 V* % * , förslagsanslag, högst -
1899 > 3 Va % » , förslagsanslag, högst .
Att täckas av
lånemedel
Kronor
andra statsinkomster Kronor -
Summa
Kronor
3,484,800
621,400
711,200
; 457,200
5,274,600
B. Övertagna lån.
I 1
2
i
.
3
4
5
6
7
Kommunlån, förslagsanslag, högst ..........................
Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags obligationslån, förslagsanslag,
högst..................................
Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens
51,600
20,000
obligationslån, förslagsanslag, högst:
Av år 1898.......................................
» » 1902.......................................
Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags_obligationslån,
förslagsanslag, högst:
Av 1h 1896......................................
» Vs 1896......................................
» år 1903...............................
38,000 |
||
18,000 |
56,000 1 |
|
54,000 |
1 |
|
13,000 |
||
67,000 |
134,000 |
261,600, |
Summa |
.....-.........1...............II 6,536,200'' |
Kniigl. Maj:ts nåd. prof), nr I, om »tatsverket Mitt.
368
Utgifter för kapitalökning.
XIX. Statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Att täckas av
lånemedel
Kronor
j andra stats!
inkomster
Kronor
Avsättning till statsverkets fond av rusdrycksmedel, förslagsan- \
slag, att av överskottet å fonden direkt utgå..................!
300,000
Summa
Kronor
300,000
364
Kung!. Maj:ts nåd. prop. nr 1. om statsverket 1918.
Utgifter för kapitalökning.
XX. Förlag till statsverket.
1 1 |
Att täckas av |
Summa Kronor i |
||
lånemedel Kronor |
andra stats-inkomster |
|||
Iiantförsvarsdepartementet. |
||||
1 2 |
Vissa byggnadsföretag vid armén: Byggnader för Norrlands ingenjörkår, reservationsanslag |
484.000 598.000 1,000,000 |
484.000 598.000 i nnn nno i |
|
3 |
Merkostnader för vissa i samband med 1914 års härord-ning beslutade byggnadsföretag vid armén, förslags-anslag ................. |
|||
X jUUUjUUVl J |
||||
• Summa |
2,082,000 |
2,082,000 1 |
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1818.
H65
Totalsumman av de i riksstaten förekommande utgifter uppgå till
560,978,100 kronor eller samma belopp, vartill statsverkets tillgångar för år
1919 här förut beräknats; och erhåller riksstaten följande utseende:
866
Kimgl.- Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Riksstat
Inkomster:
A. Egentliga statsinkomster:
I. Skatter....................................................
II. Uppbörd i statens verksamhet...............
III. Diverse inkomster.. .................................
B. Inkomster av statens produktiva fonder:
I. Statens affärsverksamhet........................
II. Statens aktier....,....................................
III. Statens utlåningsfonder (överskott). ...
IV. Statsverkets fond av rusdrycksmedel
| C. / anspråk tagna kapitaltillgångar:
I. Uppkomna av egentliga statsinkomster
i
II. Uppkomna av lånemedel........................
I
| D. Lånemedel:
I. Fast upplåning ................ ................
II. Tillfällig upplåning
Kronor |
|
..376,383,100 |
. |
. 6,400,900 |
|
.. 2,100,000 |
384,884,000 |
.. 78,650,000 |
j |
.. 5,600,000 |
|
.. 4,902,500 |
|
300,000 |
89,452,500 |
.. 5,308,000 |
|
775,000 |
6,083,000 |
78,476,600 |
|
. 2,082,000 |
80,558,600 |
Summa |
560,978,100 |
Kunql. Maj:ts nåd. prov. nr 1, om statsverket 191''8. 867
för År 1919.
Utgifter |
Kronor |
|||
Verkliga utgift |
er: |
|||
Ordinarie anslag |
Extra anslag |
Smil ina |
||
I. Första huvudtiteln ; |
1,345,000 |
1,345,000 |
. |
|
II. Andra » |
6,565,550 |
1,299,150 |
7,864,700 |
|
III. Tredje » |
2,327,650 |
230,050 |
2,557,700 |
| |
IV. Fjärde * |
65,302,038 |
35,951,862 |
101,253,900 |
j |
V. Femte » |
27,055,060 |
15,674,240 |
42,729,300 |
|
VI. Sjätte » |
23,528,140 |
27,506,060 |
51,034,200 |
i |
VII. Sjunde » |
26,837,049 |
6,389,351 |
33,226,400 |
|
VIII. Åttonde » |
63,758,291 |
5,030,209 |
68,788,500 |
1 |
IX. Nionde » |
9,805,100 |
24,598,900 |
34,404,000 |
• | |
X. Tionde » |
11,206,711 |
3,661,043 |
14,867,754 |
|
Säger |
237,730,589 |
120,340,865 |
358,071,454 |
i |
XI. Oförutsedda utgifter.......................... |
500,000 |
, |
||
XII. Riksdags- och revisionskostnader in. in_____ |
2,678,000 |
|||
O XIII. Räntor å statsskulden m. m............ |
58^086^400 |
|||
XIV. Engångskostnader för försvaret....... |
... 5,270,446 |
|||
XV. Krigstidstillägg och |
krigstidshjälp... |
... 43,000,000 |
467,606,300 1 |
|
Utgifter för kapitalökning: |
||||
Att täckas av |
Summa |
|||
lånemedel |
andra statsin-komster |
• |
||
XVI. Statens affärsverk- |
||||
samhet ............ |
64,496,600 |
6,977,000 1 |
71,473,600 |
|
XVII. Statens utlånings- |
||||
fonder ................. |
13,980,000 |
13,980,000 |
||
XVIII. Avbetalning å stats- |
||||
skulden................ |
5,536,200 |
5,536,200 |
||
XIX. Statsverkets fondav |
||||
rusd rycksmedel... |
300,000 |
300,000 |
||
XX. Förlag till stats- |
||||
verket ................ |
2,082,000 |
2,082,000 |
||
Säger |
80,558,600 |
12,813,200 |
93,371,800 |
93,371,800 |
Summa |
560,978,100 |
368
Kungl. Maj:ts nåd. prop. nr 1, om statsverket 1918.
Kungl. Maj:t föreslår i sammanhang härmed enligt beslut, som innefattas
i bilagda statsrådsprotokoll över finansärenden för den 31 december 1917
angående åtgärder för förskottsväsendets avveckling, att riksdagen må medgiva,
att vid statsregleringen för år 1919 de i rikets ständers skrivelse den
12 maj 1841 angivna grunder i avseende å dispositionen av besparingarna å
huvudtitlarna fortfarande må bliva gällande, dock med iakttagande dels att
behållningar, som å anslag till nyinrättade tjänstebefattningar uppstå, innan
dessa första gången tillsättas, skola tillföras statsverkets kassafond, dels ock
att hinder ej möter att även under pågående riksdag på nämnda sätt disponera
besparingarna.
Samtliga de i denna proposition åberopade eller för övrigt med statsregleringen
sammanhang ägande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all Kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Stockholm 1918. KungL Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Sonor 175448 -
Bilagor
till
Kung!. Maj:ts nådiga proposition
år 1918
om statsverket.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
I
Inkomsterna.
Utgifterna.
Propositionens justering.
Inkomsterna.
3
Inkomsterna.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj;t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1918.
Närvarande:
Håna excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anhöll att tå
underställa Kungl. Maj:ts prövning de delar av statsregleringen vid den
nu instundande riksdagen, som rörde beräkningen av statsverkets tillgångar
för de behov, vilka vid ifrågavarande statsreglering borde fyllas,
därvid departementschefen till en början anmälde dels eu av statskontoret
den 13 december nästlidet år avlåten skrivelse med inkomstberäkning
för år 1919, dels ock en av fullmäktige i riksgäldskontor
till chefen för finansdepartementet avlåten skrivelse av den 20 december
1917 med förslagsberäkningar över sådana riksgäldskontorets inkomster
och utgifter under år 1919, som borde upptagas i sistnämnda riksstat.
4
Inkomsterna.
Ställningen
intill 1918
års utgång.
Härefter anförde departementschefen:
Till en början anhåller jag att få lämna en översikt av det nuvarande
statsfinansiella läget och av förutsättningarna för 1919 års
statsreglering.
Riksstaten för år 1916 har enligt numera föreliggande bokslut
lämnat ett överskott av 91.4 miljoner kronor. Detta överskott beror
väsentligen på det mycket stora överskottet i krigskonjunkturskatten,
vilket uppgick till 76.7 miljoner kronor. Denna skatt var beräknad
till 9 miljoner kronor, men gav 85.7 miljoner kronor. Med frånräknande
av hela detta skattebelopp skulle 1916 års riksstat givit ett
överskott av endast 5.7 miljoner kronor, d. v. s. praktiskt sett gått
jämnt ihop. Åven inkomst- och förmögenhetsskatten gav för 1916 ett
betydande överskott, nämligen 25.7 miljoner kronor. På åtskilliga
andra inkomsttitlar, särskilt stämpelmedlen, förekommo likaledes stora
överskott. Brist visade däremot tullmedel och sockerskatt. I det hela
visade inkomsttitlarna ett nettoöverskott av 119.7 miljoner kronor.
Däremot stod en nettobrist i anslagen på 28.3 miljoner kronor.
Till följd av nämnda överskott på 1916 års stat har statsverkets
kassafond vid« utgången av 1916 bragts upp till ett belopp av 127.9
miljoner kronor.
Så vitt man nu kan bedöma, kommer riksstaten för år 1917 att giva
ett ändå långt större överskott, sannolikt omkring 247 miljoner kronor.
Detta överskott uppkommer på liknande sätt som fallet var vid 1916
års stat; inkomst- och förmögenhetsskatten och stämpelmedlen lämna
överskott, som drygt förslå till täckande av de mycket stora bristerna
i andra inkomsttitlar, särskilt tullmedel, samt i anslagen. Men därutöver
lämnar krigskonjunkturskatten ett överskott på ungefär 224 miljoner
kronor. Överskottet i statsregleringen kan alltså väsentligen anses
härröra från krigskonjukturskatten.
Vid 1917 års utgång torde kassafonden äga eu behållning av i
runt tal 375 miljoner kronor.
Givetvis kan denna siflra endast gälla som eu ungefärlig uppskattning.
Ännu svårare är det att nu med säkerhet förutsäga resultatet
av 1918 års statsreglering. Det är emellertid utom allt tvivel, att
även denna kommer att lämna ett betydligt överskott, härrörande från
skatterna pa inkomst, förmögenhet och rörelse. Att detta överskott
skulle uppgå till så högt belopp som det för 1917 års statsreglering
beräknade torde visserligen vara mindre sannolikt, men man kan redan
nu, med kännedom om konjunkturerna under år 1917, säkert beräkna.
Inkomsterna. 5
att överskottet å 1918 års statsreglering icke kommer att understiga
120 miljoner kronor.
Genom 1918 års statsreglering kommer alltså ett belopp av minst 120
miljoner kronor att tillföras kassafonden, vilken därmed skulle komma
att uppgå till 495 miljoner kronor. Emellertid har 1918 års stat tagit
i anspråk ett bidrag av kassafonden på 37 miljoner kronor. Alltså
skulle kassafonden vid utgången av 1918 äga eu behållning av 458
miljoner kronor.
Dessa silfror visa endast det sannolika bokföringsmässiga resultatet,
men giva icke en riktig föreställning om det verkliga finansiella läget.
Det förhåller sig nämligen så, att krigstiden föranlett eller före utgången
av 1918 kommer att föranleda mycket betydande verkliga
utgifter, som antingen icke alls blivit tyckta på någon riksstat eller
som täckts budgetmässigt genom upptagande av »tillfälliga lånemedel»
på inkomstsidan, men som alltså ännu sakna en real täckning. Då vi
nu enligt de grunder, som angivits av kassaförlagskommittén och godtagits
av 1917 års riksdag och som enligt Eders Kungl. Maj:ts beslut av
den 31 december 1917 skola läggas till grund för årets statsverksproposition,
stå i begrepp att övergå till en budgetordning, som förnämligast
karaktäriseras av den principen, att varje år skall sörja för sina utgifter,
måste tydligen de utgifter, som bli nödvändiga före utgången av 1918,
men för vilka något anslag på stat icke finnes, upptagas på en tilläggsstat
för 1918. På denna tilläggsstat bör givetvis också täckning beredas
såväl för förskott, som utbetalts före utgången av 1917, som ock
för de tillfälliga lånemedel, som upptagits på 1917 och 1918 års riksstater.
Om en sådan tilläggsstat skall jag också senare i dag anhålla
att få framställa förslag.
Uppenbarligen böra tillgångarna i denna stat — i den mån sådana
icke på grund av särskild avsättning redan förefinnas och i den mån de
icke efter vanliga grunder böra anskaffas genom fast upplåning för produktiva
ändamål eller enligt den nya budgetordningen genom tillfällig
upplåning för utgifter, som framdeles komma att ersättas — beredas genom
anlitande av de överskottsmedel, som uppsamlats i kassafonden. Därest
nämligen, såsom riktigt hade varit, samtliga före utgången av 1918
nödvändiga utgifter uppförts på stat, så hade överskotten just minskats
med deras belopp. Och hade storleken av skatteinkomsterna förutsetts,
så hade tillfälliga lånemedel icke behövt upptagas på någon riksstat.
Genom en tilläggsstat för 1918, som i mån av behov tager överskotten
i anspråk för täckande av samtliga här ifrågavarande utgifter, återställas
statsfinanserna endast i det läge, de vid utgången av 1918
6
Inkomsterna.
skulle ha half, därest under de föregående åren budgeterna blivit uppställda
enligt de principer, som nu för första gången tillämpas. Efter genomförandet
av en sådan tilläggsstat kommer också kassafonden att visa
den verkliga behållningen, icke en fingerad summa, som når en utomordentlig
höjd endast därför att massor av utgifter och svävande skulder
lämnats obetalda.
Tilläggsstaten för 1918 uppvisar dels »verkliga utgifter» till ett
belopp av 223.9 miljoner kronor, dels »utgifter för kapitalökning». Under
den senare titeln ingår återbetalning av 1917 års tillfälliga lånemedel
med 27.0 miljoner kronor samt av 1918 års tillfälliga lånemedel med
135.6 miljoner kronor, sammanlagt 162.6 miljoner kronor. Dessutom
beräknas ett belopp av 11.9 miljoner kronor för sådana utgifter för
kapitalökning för produktiva ändamål, som icke böra täckas av låne-,
medel. I sin helhet uppgå alltså utgifterna för kapitalökning »av andra
statsinkomster» till 174.5 miljoner kronor.
Slutsumman av de krav på »andra statsinkomster», som ställas av
1918 års tillägusstat, är alltså 398.4 miljoner kronor. På 1918 års riksstat
är för tillfällig löneförbättring åt viss personal vid armén och marinen
avsatt ett belopp av 4.0 miljoner kronor, vilket belopp nu torde
böra tagas i anspråk. Den utgiftssumma, som återstår att täcka, är då
394.4 miljoner kronor. Detta är alltså det bidrag som tilläggsstaten
kräver av kassafonden. Då kassafonden enligt vad nyss är sagt vid
utgången av 1918 skulle uppvisa en bokmässig behållning på 458 miljoner
kronor, kommer tilläggsstaten att reducera denna behållning till
63.6 miljoner kronor.
Detta belopp skulle sålunda utgöra den verkliga behållningen i
kassafonden vid utgången av 1918.
En ytterligare minskning kan icke nu vara tillrådlig. Här gjorda
beräkningar äro ju endast approximativa och kräva med hänsyn till den
allmänna otryggheten i alla ekonomiska förhållanden en viss säkerhetsmarginal.
Det bör därjämte ihågkommas, att de belopp, som krigskonjuukturskatten
tillfört eller kommer att tillföra staten, icke definitivt
kunna till sin storlek fixeras, förrän överklagade taxeringar undergått
slutlig prövning.
Vid ingången av 1919 komma enligt den sålunda, skisserade finansplanen
samtliga utgifter intill denna tidpunkt att vara betalda och de
tillfälliga lånemedel, som för sådana utgifter upptagits, att vara guldna
i budgetmässig ordning. Krigstiden har medfört högst betydande utgifter
såväl för värn av rikets neutralitet som ock för folkhushållningen.
Genom det starka fall i penningvärdet, som inträtt under krigs
-
Inkomsterna.
7
liden, ha de regelmässiga statsutgifterna också stegrats i hög grad.
Det säg en tid ut som skulle denna extraordinära belastning alldeles
överstiga den löpande budgetens bärkraft och komma att föranleda eu
skuldbörda, som under en följd av år skulle tryckt våra statsfinanser.
Krigstidens vinster ha emellertid, såsom nu kan ses, stigit till sådana för
vårt lands förhållanden utomordentligt höga summor, att den särskilda
beskattning de varit föremål för — ehuru denna varit avsevärd mildare
än i vissa andra land — dock inbringat så betydande belopp åt statskassan,
att krigstidens särskilda utgifter hittills och, såvitt nu kan bedömas,
intill utgången av år 1918 kunnat utan framtida skuldsättning
täckas. Det bör ock i detta sammanhang erinras därom, att staten, i
dessa krigsvinster har en skattekälla, som ytterligare kan utnyttjas vid
förefallande behov. Skulle utöver de i 1918 års tilläggsstat och 1919 års
riksstat förutsedda, utgifterna nya stora av kristiden föranledda krav
komma att ställas på det allmänna, böra medel härför kunna beredas
genom en mera skärpt beskattning av krigsvinsterna än den, som innehålles
i nu gällande förordning om krigskonjunkturskatt.
Det förslag till riksstat för 1919, som jag nu har att anmäla, måste
givetvis utgå från någon bestämd förutsättning i fråga om den tid världskriget
ännu kommer att fortgå. En sådan förutsättning innebär naturligtvis
icke något försök till förutsägelse. Men då riksstatsförslnget skall
göras upp ett helt år innan riksstaten skall träda i kraft, synes mig
att i detta förslag hänsyn icke borde tagas till den möjligheten att kriget
kommer att fortgå ännu under 1919. Skulle så bli förhållandet, måste
det ankomma på en tilläggsstat för 1919 att sörja för de finansiella
anordningar, som därav kunna föranledas.
Under denna förutsättning skulle, såsom i det föregående är visat,
krigstidens hittills obetäckta utgifter liksom också alla övriga förskot.tsutgifter
intill utgången av 1918 vara budgetmässigt ordnade med 1918
års tilläggsstat. Den svenska statsbudgeten skulle alltså från och med
1919 kunna göras upp uteslutande med hänsyn till varje års egna krav
och behövde icke belastas med amortering av skulder, som krigstiden
lämnat efter sig.
Vid uppgörandet av finansplanen för 1919 har jag sålunda endast
haft att tillgodose utgifter, som hänföra sig till detta år. Budgeten
1919 har emellertid att sörja för vissa utgifter av kristidskaraktär, som
med säkerhet kunna förutses redan nu, ehuru det bör överlämnas åt
1919 års riksdag att närmare fixera beloppen och bestämma grunderna
för anslagens utgående. Sålunda torde det vara uppenbart, att krigstidstillägg
och krigstidshjälp för staistjänare m. fl. bli nödvändiga även.
191b an
budget.
8
Inkomsterna.
under år 1919, varjämte anstalter redan nu böra träffas för att åtminstone
för de första månaderna av år 1919 medel skola finnas tillgängliga till
mötande av arbetslöshet, för prisreglering samt för lindring i de mindre
bemedlades levnadsvillkor. Medel för dessa ändamål måste följaktligen
äskas redan vid innevarande års statsreglering. Jag beräknar beloppet
för förstnämnda ändamål förslagsvis till detsamma som å 1918 års tillläggsstat
eller 43 miljoner kronor samt anslagen för sistnämnda ändamål
till 19 miljoner kronor.
Läggas dessa belopp till de mera ordinära utgifterna å 1919 års
riksstat och 1918 års tilläggsstat, är det uppenbart, att kraven på statskassan
bli synnerligen stora, och jag måste, utöver den ordinarie inkomstoch
förmögenhetsskatten, även för år 1919 räkna med en extra inkomstoch
förmögenhetsskatt. På grund av de stegrade levnadskostnaderna
torde vid uppgörande av förslag härtill böra iakttagas, att fritagande
av de lägre inkomstgrupperna kommer att ske i större utsträckning än
under innevarande år. Därest i övrigt ungefär samma skatteskala som
den nu gällande kommer att tillämpas, kan denna skatt beräknas giva
en inkomst av något mindre än hälften av den ordinarie inkomst- och
form ögenhetsskatten.
Krigskbnjunkturskatten har av statskontoret beräknats inbringa
80 miljoner kronor. Av skäl, som jag längre fram skall anföra, anser
jag mig icke kunna räkna med en högre avkastning av denna skatt än
60 å 65 miljoner kronor, därvid dock bör iakttagas, att densamma vid
inkomstberäkningens slutliga fixering må kunna jämkas till det belopp,
som erfordras för en utjämning av inkomstsidans slutsumma.
Eu varaktig jämvikt i den svenska statsbudgeten kan givetvis
icke åstadkommas utan att avkastningen av statens affärsverksamhet
hålles uppe på en någorlunda tillfredsställande nivå. Nu visar sig emellertid,
att penningvärdets fall har ett ödesdigert inlåtande på statens
kommunikationsverk. Materialkostnaderna stegras hastigt, i många fall,
beroende på särskilda förhållanden såsom försvårad tillförsel m. m.,
långt utöver vad som skulle motsvara nedsättningen i penningvärdet.
Aven personalkostnaderna växa mycket starkt, då staten så långt möjligt
måste söka fylla ut lönernas sjunkande köpkraft. Följden härav
är eu stegring av kommunikationsverkeus omkostnader av den omfattning,
att den jämförelsevis lilla marginalen mellan bruttoinkomst och
omkostnader hotar att försvinna, ja till och med att förbytas i en brist.
För att hindra detta är det önskvärt att så vitt möjligt företaga sådana
taxeförhöjningar, att bruttoinkomsten stiger något så när i samma pro
-
Inkomsterna.
9
portion 00m omkostnaderna. Järnvägsstyrelsen har i sin inkomstberäkning
för 1919, under viss förutsättning med avseende ä taxorna, kommit
till ett beräknat överskott av 29 miljoner kronor. För post- ocli telegrafverken
torde faxe förhöjningar ur ovan angiven synpunkt behöva
vidtagas. Under antagande av eu sådan taxereglering hai jag ansett
mig kunna beräkna postverkets överskott till 4,600,000 kronor och telegrafverkets
till 13,000,000 kronor. Tillsammans skulle alltså statens
kommunikationsverk giva ett överskott av 46.6 miljoner kronor. Detta
utgör endast 12.1 procent av de egentliga statsinkomsterna, sadaua jag
beräknar dem i det föreliggande riksstatsförslaget, eller 384.9 miljoner''
kronor. Det sista fredsåret 1913 uppgick överskottet av kommunikationsverken
till 32.3 miljoner kronor, medan de egentliga statsinkomsterna
stannade vid 187.7 miljoner kronor. Förhållandet mellan de båda inkomstposterna
var då i7.2 procent. Det visar sig alltså, att även med
de taxeförhöjningar, som av mig förutsatts, en sänkning av kommunikat.
ionsverkens relativa betydelse för statsfinanserna är oundviklig..
De i föreliggande riksstatsförslag påräknade taxeförhöjningarna
böra i den mån de avse postverket underställas riksdagens prövning
och kommer chefen för civildepartementet att i sadant avseende sedermera
framställa förslag. Han har ävenledes meddelat mig, att lian ämnar
hemställa att vissa förslag till taxeförhöjningar vid telegrafverket måtte
hänskjutas till riksdagens yttrande.
Statsverkets ställning är, såsom av det sagda framgår, nog så
tillfredsställande, om man, som jag hittills gjort, endast betraktar den
ur budgetmässig synpunkt. Ser man däremot på kassaställningen och
tager man dessutom hänsyn till den nödvändiga upplåningen för statens
produktiva fonder och lör förlag till statsverket, sa visa sig förhallandena
vara ganska bekymmersamma.
Med den ordning, i vilken de viktigaste statsinkomsterna inflyta,
komma tidvis under år 1918 synnerligen störa svårigheter förefinnas att
tillhandahålla statsverket'' nödigt kapital. Krigskonjunkturskatten för
år 1918 — uppgående säkerligen till mer än 150 miljoner kronor —
inflyter först under loppet av år 1919. Den därnäst viktigaste inkomstkällan,
inkomst- och förmögenhetsskatten med dess tdlägg, i 1918 års
riksstat beräknad till sammanlagt 102 miljoner kronor, blir tillgänglig
först i november och december. Betänker man vidare, att liksgäldskontoret.
vid årets början har en svävande skuld av över 139 miljoner
kronor, att behovet av nya lån under året uppgår till vida mera än
100 miljoner kronor — lånebehovet för 1918 års tilläggsstat därvid icke
Bihang Ull riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 2
r.dnemarknnderut
läge
10
Inkomsterna.
beräknat — samt att kristidskommissionerna sannolikt under året framkomma
med tyngande anspråk på ytterligare rörelsekapital, så måste
man vara beredd på att riksgäklskontorets lånebehov under hösten 1918
springer upp till flera hundra miljoner kronor, kanhända halva miljarden.
Ehuru större delen av detta lånebehov är av mera tillfällig art,
lår man dock icke underskatta svårigheterna för eu så ofantlig upplåning
inom landet.
Året 1919 kommer visserligen i och med genomförandet av den
budgetreglering, som nu föreslås, att ställa sig mycket gynnsammare i de
avseenden jag nu berört. Men även under detta år kan lånemarknaden beräknas
visa en viss knapphet på grund av bland annat de ganska betydande
utgifter för kapitalökning, som då måste tillgodoses genom lånemedel.
Det blir av dessa skäl nödvändigt att till det oundgängligen behövliga
begränsa utgifterna för kapitalökning för statens affärsverksamhet
å såväl 1918 års tilläggsstat som 1919 års riksstat. Av samma grunder
ar det ock, trots de stora överskotten å vissa skattetitlar, nödigt att
iakttaga sträng begränsning i fråga om nya utgifter av olika slag.
Jag anhåller nu att få övergå till beräkningen av de särskilda
inkomsttitlarna. Därvid följer jag statskontorets förslag i alla de punkter,
där icke i det följande erinringar, ändringar eller tillägg komma att
göras. Den sedvanliga tabellen över inkomsterna torde som bilaga
litt. A. få fogas till detta protokoll.
A. Egentliga statsinkomster,
Statskontoret har i sina beräkningar av skatterna på inkomst,
förmögenhet och rörelse utgått från antagandet, att den på 1918 års
förhållanden grundade inkomst- och förmögenhetsskatten bör kunna beräknas
till samma siffra av 111 miljoner kronor, som faktiskt utgått
under år 1917. Ehuru jag icke vill underskatta de skäl för ett sådant
antagande, som av statskontoret anförts, anser jag mig dock böra erinra
därom, att året 1916 med sina utomordentligt höga krigsvinster bjöd
exceptionellt gynnsamma skatteobjekt, och att året 1918 ingått under
betydligt mörkare utsikter för vårt näringsliv. Under sådana förhållanden
bjuder efter min uppfattning nödig försiktighet att vidtaga en reduktion
av inkomstberäkningarna för samtliga nu berörda skattekällor, som i avsevärdare
mån röna inflytande av7 en återgång till mera normala förhållanden.
Inkomsterna.
II
Inkomst- ochi förmögenhetsskatten beräknar jag- sålunda till 100 miljoner
kronor, vilket belopp redan detta överstiger det i 1018 års riksstat
beräknade med 30 miljoner kronor.
Såsom jag förut nämnt, påräknar jag för år 1919 en extra inkomst-
och förmögenhetsskatt. Den kan från förut angivna utgångspunkter
beräknas till något mindre iin hälften av den ordinarie inkomstoeh
förmögenhetsskatten, eller förslagsvis 43 miljoner kronor.
Stämpelmedlen hava av statskontoret beräknats till den avsevärda
summan av 45 miljoner kronor, mot 26.f. miljoner kronor i 1018 års
stat. Då jag ieke vågar förutsätta, att vid eu återgång till mera normala
förhållanden inkomster under denna skatte ti tel kunna vara att påräkna
i samma utsträckning som under år 1917 — jag behöver i detta
sammanhang blott erinra om stämpel å aktiebrev och obligationer, fondstämpeln
o. s. v. — bär jag ansett försiktigheten bjuda, att inkomsten
av stämpelmedel beräknas till 35 miljoner kronor.
Då, såsom jag förut anfört, rådande förhållanden bjuda mig att
iakttaga nödig försiktighet i beräkningen av skatterna å inkomst, förmögenhet
och rörelse, har jag ej ansett mig kuuna upptaga krigskonjunkturskatten
till det av statskontoret beräknade belopp, 80 miljoner kronor,
utan funnit mig böra stanna vid ett till 60 å 65 miljoner kronor nedsatt
belopp, vilket jag för utjämning i riksstatens slutsiffra upptager till
62,652,100 kronor.
1 fråga om tullmedlen kan ifrågasättas huruvida, som statskontoret
förutsatt, spannmålstullarna kunna sättas i kraft för senare hälften av
år 1019. Skulle så icke bli förhållandet, minskas tullarnas avkastning
enligt statskontorets beräkning med 6 miljoner kronor. Tryggast torde
vara att beräkna inkomsterna av tullmedlen till 70,000,000 kronor.
Brännvinstillverkningsskatten är av statskontoret på grund av kontrollstyrelsens
beräkningar uppförd till ett belopp av 16,000,000 kronor,
varvid för de tre första kvartalen är räknat med Vs av normal tillverkning
och för det sista kvartalet med normal tillverkning. Jag anser
att man med hänsyn till de inskränkningar, som sannolikt komma att
råda i fråga om brännvinstillverkningen, icke bör beräkna avkastningen
av denna skattetitel till mera än 10,000,000 kronor.
Spirituosaaccis har ingått i de två senaste statsregleringarna och
skulle, därest den utginge enligt hittillsvarande grunder, enligt kontrollstyrelsens
beräkning kunna för år 1919 förväntas inbringa 2,500,000
kronor. Med hänsyn till de mycket starka anmärkningar, som i riksdagen
riktats mot denna skatt, och då densamma av riksdagen godkändes
endast såsom en tillfällig, av dåvarande statsfinansiella förhållanden
12
Inkomsterna.
nödvändiggjord inkomstkälla, anser jag mig nu, då statsregleringen icke
oundgängligen påkallar dess fortvaro, icke böra ifrågasätta accisens
upptagande i 1919 års budget.
Under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet)) tillkommer en
inkomstpost: »Vattendomstolsavgifter», avsedda att utgöra bidrag till de
vattendomstolar, för vilkas inrättande chefen för justitiedepartementet i
dag kommer att å riksstatsförslaget beräkna visst anslag. Enligt vad
han meddelat mig kan denna inkomst beräknas till 15,000 kronor.
I fråga om patent- och, varumärkes- samt registreringsavgifter hemställer
jag att de upptagas till samma belopp som för 1918 eller 540,600
kronor. De skäl, som statskontoret anfört för en höjning, torde, såsom
]ag senare i dag får tillfälle att utveckla, komma att bortfalla.
Bidrag till bankinspektionen beräknar jag på liknande grund endast
till 80,500 kronor i stället för av statskontoret föreslagna 85,000 kronor.
I avseende å övriga egentliga statsinkomster föreslår jag inga
andra avvikelser från statskontorets inkomstberäkning. Jag förordar
alltså, dels att skatterna beräknas på följande sätt:
1.
2.
3.
4.
Mantalspenningar.......................................■................. 850,000 kronor
Prästerskapets till statsverket indragna tionde 1,431,000 ^
Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:
a. inkomst- och förmögenhetsskatt 100,000,000
b. extra inkomst- och förmögen
hetsskatt.
......................................
c. bevillning av fast egendom samt
av inkomst...............................
d. bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter.........
e. stämpelmedel (därav beräknad
arvsskatt och skatt för gåva
8,500,000 kronor)
f. lastpenningar ............
g. krigskon junkturskatt
Tullar och acciser :
a. tullmedel.....................
b. sockerskatt ...............
c. tobaksskatt..................
d. bränn vinstill verk ningsskatt -
43,000,000
3,100,000
250,000
35,000,000
900,000
62,652,100 244,902,100 kronor
70,000,000
21.500.000
19.500.000
10,000,000
Inkomsterna.
13
e. bränn vinst orsälj -
ningsmedel
4.000. 000
3.000. 000
1,200,000
___ 18,200,000 129,200,000 kronor
upptages till ...... 376,383,100 » ;
f. maltskatt ..................
g. punschskatt..............
samt att alltså summan av skatter
dels att uppbörd i statens verksamhet beräknas på följande sätt:
Vattendomstolsavgifter
Fjr- och båkmedel ....
Lotspenningar
1.
2.
3.
4.
5.
15,000
2.500.000
1.200.000
22,500
kronor
Avgifter för registrering av automobiler ..............
Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten.
................................................................. 240,000 »
6. Bidrag till försäkringsinspektionen.......................... 59,300 »
7. Avgifter för granskning av biografbilder ............ 33,000 »
8. Inkomst av myntning och justering........................ 1,060,000 »
9. Patent-och varumärkes-samt registreringsavgifter 540,600 »
10. '' Bidrag till bankinspektionen .................................. 80,500 »
11. Kontrollstämpelmedel................................................... 100,000 »
12. Terminsavgifter från läroverken ............................. 550,000 »
och att såhtnda summan av sådan uppbörd upptages till 6,400,900 » ;
samt slutligen att diverse inkomster beräknas till......... 2,100,000 .»
De egentliga statsinkomsternas totalbelopp kommer härvid att uppgå
till 384,884,000 kronor.
B. Inkomster av statens produktiva fonder.
Postverket. Statskontoret har på grund av generalpoststyrelsens beräkningar
uppfört postverkets inkomster till 40,100,000 kronor och driftkostnader
till 33,400,000 kronor samt överskott till 6,700,000 kronor.
Om emellertid hänsyn tages till de löneförbättringar, som väntas komma
till stånd på grund ''av nu pågående utredning, samt till krigstidstillägg,
så visar sig att det beräknade överskottet icke blott går åt, utan sannolikt
förbytes i en brist. Under sådana förhållanden, och då avsevärt
ökade kostnader för postens järnvägs- och ångbåtstransporter tillkomma,
har chefen för civildepartementet igångsatt en utredning angående de
portoförhöjningar, som behövas för att postverket skall lämna ett tillfredsställande
överskott. Enligt de taxor, som därvid preliminärt övervägts,
skulle postverket för år 1919 lämna en inkomst av 44,850,000
14
Inkomsterna.
kronor, medan driftkostnaderna med inräkning av nyssnämnda kostnadsökningar
torde kunna beräknas till 40,250,000 kronor, så att ett överskott
av 4,600,000 kronor uppstår. Med detta belopp hemställer jag
att postverkets överskott må upptagas.
Telegrafverket. Statskontoret beräknar i överensstämmelse med
telegrafstyrelsen telegrafverkets inkomster till 34,500,000 kronor och driftkostnader
till 27,500,000 kronor, vadan ett överskott av 7,000,000 kronor
skulle uppstå. Därvid är hänsyn tagen till den förbättring av personalens
avlöning, som väntäs framgå ur pågående utredning, men icke till krigstidstillägg.
Telegrafverket har år 1916 givit ett överskott av 12,324,700
kronor, och är dess överskott i 1918 års stat beräknat till 12,415,500
kronor. Den preliminära utredning angående en höjning av taxorna vid
telegrafverket, som chefen för civildepartementet låtit verkställa, visar att
inkomsterna böra kunna upptagas till 44,900,000 kronor, medan driftkostnaderna
med inräknande jämväl av krigstidstillägg skulle uppgå till
31,900.000 kronor, vadan överskottet skulle bli 13,000,000 kronor° Jag
hemställer sålunda, att telegrafverkets överskott upptages till 13,000,000
kronor.
Statens järnvägar. Statskontoret har i överensstämmelse med järnvägsstyrelsen
beräknat inkomsterna till 241,500,000 kronor, driftkostnaderna
till 212,500,000 kronor och överskottet till 29,000,000 kronor.
Järnvägsstyrelsen har härtill anmärkt, att hänsyn härvid icke tagits vare
sig till ökat krigstidstillägg eller till den lönereglering, som är under utredning.
Styrelsen anser emellertid, att dessa merkostnader böra täckas
genom motsvarande taxeförhöjningar, så att det beräknade överskottet ändå
uppnås. Då ifrågavarande merkostnader torde böra beräknas till 16,900,000
kronor, skulle inkomsterna alltså höjas till 258,400,000 kronor och driftkostnaderna
till 229,400,000 kronor. Ehuru chefen för civildepartementet
förklarat sig för närvarande icke kunna intaga någon ståndpunkt till
frågan huruvida eu ytterligare ökning av järnvägstaxorna kan ifrågasättas,
anser jag dock, med hänsyn till de förhoppningar, som böra kunna ställas
på minskade utgifter under år 1919, särskilt för kolanskaffningen, att statens
järnvägars överskott bör i 1919 års stat upptagas till 29.000,000 kronor. I
I fråga om vattenfall sverken spelar den ökning av personalkostnaderna,
som möjligen kan inträda under 1919, en så underordnad roll,
att den icke behöver föranleda ändring i det överskott, som av statskontoret
beräknats, och vill jag därför hemställa att statskontoiets beräkning
i denna punkt bibehålies.
Inkomsterna.
15
För statens domäner torde en höjning av driftkostnaderna med
2,000,000 kronor böra beräknas. Emellertid kan efter vad chefen för
domän styrel sen meddelat mig bruttoinkomsten beräknas till ett med
2,000,000 kronor förhöjt belopp, .lag hemställer därför, att statskontorets
beräkning av överskottet för statens domäner bibehålies.
Likaledes hemställer jag att inkomsterna av statens aktier och statens
utlånings fonder samt av statsverkets fond av rusdrycksmedel upptagas i
enlighet med statskontorets förslag.
Med godkännande av dessa beräkningar skulle inkomsterna av
statens produktiva fonder komma att uppgå till 89,452,500 kronor.
C. I anspråk tågna kapitaltillgångar.
Jag hemställer, att värnskatte fondens medel tagas i anspråk till ett
belopp, som motsvarar de engångskostnader för försvaret, som uppföras
på 1919 års riksstat, alltså 5,270,446 kronor.
Jag hemställer vidare, att beräknade amorteringar å lån från
allmänna byggnadslånefonden och allmänna järnvägslånefonden tillföras
riksstaten såsom i anspråk tagna kapitaltillgångar med respektive 37,554
kronor och 775,000 kronor.
D. Lånemedel.
För 1919 års riksstat erfordras under denna rubrik en fast
upplåning för utgifter för kapitalökning för statens produktiva fonder
till ett sammanlagt belopp av 78,476,600 kronor. Jag hemställer att
detta belopp uppföres under rubriken »Lånemedel: I. Fast upplåning».
Dessutom erfordras för beredande av förlag till statsverket en
tillfällig upplåning till ett belopp av 2,082,000 kronor. Dessa medel
äro avsedda för vissa byggnadsföretag vid armén, vilka böra betalas
med framdeles inflytande tomtförsäljningsmedel. Enligt de grunder, min
företrädare i ämbetet utveckla i sitt anförande till statsrådsprotokollet
rörande åtgärder för förskottsväsendets avveckling den 31 december 1917,
torde förlagskapital för ifrågavarande byggnader böra beredas genom tillfällig
upplåning. Jag hemställer alltså att ett belopp av 2,082,000 kronor
uppföres under rubriken »Lånemedel: II. Tillfällig upplåning»-.
16
Inkomsterna.
Enligt vad förste deputeraden i riksbanken meddelat mig utvisar
det verkställda sammandraget av riksbankens räkenskaper för år 1917
en nettovinst av 9,680,362 kronor och 16 öre, varjämte finnas odisponerade
vinstmedel från föregående år till belopp av 6,490,510 kronor och
89 öre.
Samtidigt har emellertid förste deputeranden meddelat, att fullmäktige
med hänsyn till svårigheten att beräkna det framtida värdet
av de utländska valutorna anse, att 1917 års bankovinst bör i sin helhet
reserveras till riksbankens framtida disposition. Jag erinrar om att
1917 års riksdag av samma skäl beslutit att reservera 1916 års bankovinst
och hemställer, att någon andel i riksbankens vinst icke uppföres
bland tillgångarna på 1919 års riksstat.
Vid bifall till vad jag nu föreslagit skulle inkomsterna i det föreliggande
förslaget till statsreglering för år* 1919 komma att uppgå till
560,978,100 kronor.
Statskontorets och fullmäktiges i riksgäldskontoret åberopade skrivelser
torde få bifogas detta protokoll med beteckning bil. litt. B och
bil. litt. C.
De av föredragande departementschefen sålunda i
avseende å beräkningen av statsverkets ovan omförmälda
tillgångar och därmed sammanhängande ämnen
gjorda hemställanden och förslag, i vilka statsrådets övriga
ledamöter instämde, behagade Hans Maj:t Konungen
gilla och bifalla.
Ur protokollet:
Teodor Franzén.
STOCKHOLM, ISAAC MARGUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.
Tabell rörande vissa statsverkets Inkomster.
Bil. Litt. A.
Tabell rörande vissa statsverkets inkomster.
Skatter.
Mantalspenningar.
År 1914 ........................................
» 1915 ........................................
» 1916 ......................................
» 1917 ..........................................
» 1918 ..........................................
Behållen inkomst Kronor |
I rilcsstaten be-räknad inkomst Kronor |
846,566: 98 |
850,000: - |
859,355: 92 |
850,000: — |
879,830: 86 |
850,000: — |
— |
850,000: — |
— |
850,000: — |
Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919....!.................................. kronor 850,000: -
Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1919.................................... » 850,000:—j
Prästerskapets till statsverket indragna tionde.
År 1918 ........................................................................j
Av statskon Loret beräknad inkomst för
år 1919 ....................................... kronor 1,431,000: —
Av departementschefen beräknad inkomst >
för år 1919.................................... » 1,431,000: —
Inkomst- och förmögenhetsskatt.
År 1914 ........................................................................
» 1915 .......................................................................
» 1916 ........................................................................
» 1917 ..................................................:.....................
» 1918 ........................................................................
j Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919 ....................................kronor 111,000,000: —i
Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1919 ..................... » 100,000,000: -j
Extra inkomst- och förmögenhetsskatt.
| År 1918 .......................................................................j
! Avdepartementschefenberäknadinkomst
för år 1.919................................. kronor 43,000,000: —
Bihang till riksdagens protokoll W18. 1 samt.
43,136,835: 86
42,282,509: so
64,670,860: 9 2
1,032,000: — |
38.000. 000: —
38,500,000: — j
39.000. 000: — j
48.000. 000: — j
70.000. 000: —
32,000,000: —
1
o
Tabell rörande vissa statsverkets inkomster
- |
Behållen inkomst |
I riksstaten be-räknad inkomst |
Kronor |
Kronor |
|
Bevillning av tast egendom samt av inkomst. |
||
År 1914 ........................................................................ |
1,724,751: 44 |
1,450,000: — |
» 1915 ........................................................................ |
1,756,703: 7 4 |
1,550,000: — |
j . 1916 ........................................................................ |
2,194,353: 27 |
1,550,000: — |
» 1917 ....................................................................... |
— |
1,600,000: — |
» 1918 ....................................................................... |
— |
2,200,000: — |
Av statskontoret beräknad inkomst för år 1919 ..................................... kronor 3,100,000: — Av departementschefen beräknad inkomst |
||
för år 1919 ................................. » 3,100,000: — |
. |
|
Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter. |'' År 1914 ........................................................................ |
275,963: in |
300,000: - |
; » 1915 ...................................................................... |
212,620: 14 |
300,000: — |
. » 1916 ...................................................................... |
214,480: 54 |
300,000: — : |
■ » 1917 ........................................................................ |
— |
250,000: — |
> 1918 ........................................................................ |
— |
250,000: — |
Av statskontoret berfiknad inkomst för Är 1919 ........
Av departementschefen beräknad inkomst för år 1^19
kronor 250,000: —
» 250,000: —
1 |
Behållen inkomst |
I riksstaten beräknad inkomst |
||
enligt rikshuvud-boken |
Arvsskatt och |
Övriga stämpel-medel |
Summa |
|
Stämpelmedel. |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
, |
||||
i År 1914 ..................... |
17,070,844: 78 |
7,000,000: — |
10,550,000: — |
17,550,000: — |
j » 1915 ..................... |
16,211,787: 13 |
6,000,000: — |
11,800,000: — |
17,800,000: — |
! » 1916 .................... |
25.106,655: 41 |
6,200,000: — |
12,800,000: — |
19,000,000: — |
» 1917 ..................... |
_ |
6,000,000: — |
12,600,000: — |
18,600,000: — |
» 1918 ..................... |
- |
7,500,000: — |
19,000,000: — |
26,500,000: — |
Av statskontoret berfiknad inkomst för år 1919 (därav arvsskatt och skatt för |
gåva 8,500,000 kronor) .................................................................. kronor 45,000,000: —
Av departementschefen beräknad inkomst för år 1919 (därav arvsskatt och
skatt för gåva 8,500,000 kronor)
35,000,000: -
Tabell rörande vissa statsverkets inkomster,
Behållen inkomst |
I riksstaten be- |
||
boken Kronor |
räknad inkomst Kronor |
||
Lastpenningar. |
|||
År 1914 ...................................................................... |
760,678: 16 |
700,000 |
— . |
! » 1915 ...................................................................... |
811,024: 24 |
775,000 |
- |
» 1916 ....................................................................... |
788,302: s l |
900,000 |
~ 1 |
» 1917 ........................................................................ |
- |
900,000 |
|
» 1918 .................................................................... |
— |
900,000 |
— |
Av statskontoret beräknad inkomst för år 1919 ...................................... kronor 900,000: — Av departementschefen beräknad inkomst för år 1919................................... » 900,000: — Krigskonjunkturskatt. |
; |
||
| År 1916 ..................................................................... |
85,739,011:87 |
9,000,000 |
— |
» 1917 ........................................................................ |
— |
20,000,000 |
— |
| » 1918 ..................................................................... |
— |
40,000,000 |
— |
Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919.................................... kronor 80,000,000: —
Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1919..................... » 62,652,100: — j
Tullmedel.
! År 1914
j » 1915
» 191.6
: » 1917*
i » 1918
58,217,724: 6 7
54,850,960: 2 6
60,956,019: 81
63.000. 000
73.500.000
73.600.000
68.750.000
70.000. 000
Av statskontoret beräknad inkomst
för år 1919 .............................. kronor 76,000,000: —
Av departementschefen beräknad in
komst
för år 1919..................... » 70,000,000: —
4
.Tabell rörande vissa statsverkets inkomster.
* |
Behållen inkomst |
I riksstaten be-räknad inkomst |
|||
Kronor |
Kronor |
||||
Sockerskatt. |
n |
||||
År |
1914................................................... |
21,619,004: 12 |
20,000,000 |
_ |
|
» |
1915 ............................................ ....... |
23,874,026: 93 |
21,500,000 |
— |
|
» |
1916 ................................................. |
20,314,833: 76 |
22,000,000 |
— |
|
'' » |
1917 ................................................... |
— |
24,000,000 |
— ! |
|
» |
1918.................................................. |
- |
21,000,000 |
||
Av statskontoret beräknad inkomst för |
. |
||||
år 1919 .................................... kronor |
21,500,000: — |
||||
Av |
departementschefen beräknad in-komst för år 1919........................ » |
21,500,000: — |
i |
||
Tobaksskatt. |
|||||
År |
1916 ................................................... |
15,289,929: 38 |
9,600,000 |
— |
|
» |
1917 .................................................... |
— |
14,000,000 |
— i |
|
» |
1918..............................:..................... • |
15,500,000 |
- |
||
Av |
statskontoret beräknad inkomst för |
||||
år 1919 ....................................kronor 19,500,000: — |
|||||
Av departementschefen beräknad inkomst |
|||||
för år 1919............... ................. » |
19,500,000: — |
* |
|||
Bräimvinstlllverknlngsskatt. |
|||||
År |
1914.................................................... |
20,734,793: 9 5 |
21,300,000 |
— |
|
» |
1915................................................... |
22,166,743: 07 |
20,000,1X10 |
— |
|
1916 .................................................... |
17,330,360: 57 |
17,000,000 |
— | |
||
1917................................:.................. |
- |
14,500r,000 |
— i |
||
1918.................................................... |
8,225,000 |
— |
Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919......................................kronor 16,000,000: —
Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1919 ................................
» 10,000,000:
Tabell rörande vissa statsverkets inkomster
o
Brännvinstårs ttljningsmedel.
År 1915 ..............................................
I » 1916..........................................
> 1917 ...............................................
! » 1918 ..................................................
Behållen inkomst
''enligt rikshuvudboken
Kronor
-
I riksstaten beräknad
inkomst
Kronor
17,012,176:83 , 18,900,000: -
18,301,733: 26 j 16,500,000: —
15,000,000: —
4,000,000: -
Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919.....................................kronor 4,000,000: —
■ Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1919 ................................ » 4,000,000: — |
Maltskatt.
År 1914 .....................................................................
» 1915 ........................................................................
» 1916...................T...................................................
» 1917 ........................................................................
» 1918 ....................................................................
Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919..................................... kronor 3,000,000: — i
Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1919 .......................-......... » 3,000,000: — j
5,473,468: 86 |
4,700,000 |
5,469,331: — |
5,000,000 |
5,843,561: 60 |
5,400,000 |
— |
5,400,000 |
— |
3,000,000 |
Pnnschskatt.
År 1914 ...................................■........................... |
2,239,521: 88 |
1,800,000 |
» 1915 ..................................................................... , 1916 .......................................... |
2,140,299: 07 |
1,800,000 2,000,000 |
» 1917 ........................................................................ |
2,300,000 |
|
» 1918 ........................................................................ |
— |
1,200,000 |
Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919..................................... kronor 1,200,000: —
Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1919................................. » 1,200,000:.....
j
Tabell rörande vissa statsverkets inkomster,
(>
Uppbörd i statens verksamhet.
Behållen inkomst |
I riksstaten be- |
|
boken |
räknad inkomst |
|
Vattendomstolsavglfter. |
Kronor |
Kronor |
Av departementschefen beräknad inkomst
fBr år 1919 ................................ kronor 15,000: —
fBr år 1919 ................................ kronor 15,000:— I
Fyr- och b&kmedel.
År 1914 .......................................................................1 2,271,704: 79 2,000,000: —
» 1915 ......................................................................j 2,688,033: «8 j 2,000,000: —
» 1916 .......................................................................| 2,510,046:8 7 I 2,500,000: —
, » 1917 ........................................................................| — 2,500,000: -
» 1918 ............................................■........................... — 2,500,000: —
Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919...................................... kronor 2,500,000: — >
Av departementschefen beräknad inkomst
för År 1919 ................................. > 2,500,000: — i
Lotspenningar.
År 1915 .................................................................. 2,642,250: ao
I » 1916 .................................................................. 4,789,658: 53
| » 1917 .......................................................................
» 1918 .......................................................................|
Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919................................... kronor 1,200,000: —
Av departementschefen beräknad inkomst
’ ■ för år 1919 ................................. » 1,200,000: —
Avgifter för registrering av antoinobller.
År 1916 ..................................................................... 79,435: 7 5
! » 1917 ....................................................................... ..
| » 1918 .....................................................................
Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919................................... kronor 22,500: — ,
Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1819 ................................ » 22,500: —
i
Bidrag till försäkringsrädet och riksförsäkringsanstalten.
År 1918 ......................................................................J _
Av stalskontoret beräknad inkomst för
år 1919....................................... kronor 240,000: —
Av deparlemenlschefen beräknad inkomst
för år 1919 ............................... > 240,000: —
1,200,000: —
1,200,000: —
1,200,000: —
1,200,000: -
76,000: —
15,000: -21,700: —
240,000: —
Tabell rörande vissa statsverkets inkomster
Behållen inkomst |
I riksstaten be-räknad inkomst |
|
Kronor |
Kronor |
|
Utdrag till försKkrlngsinspektlonen. |
||
År 1914 ..................................................................... |
81,360: »i |
53,000: — |
» 1915 ...................................................................... |
88,057: 8 8 |
53,000: — |
» 1916 ....................................................................... |
113,512: 51 |
53,000: — |
» 1917 ...................................................................... |
- |
59,300: — |
> 1918 ....................................................................... |
— |
59,300: - |
; Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919 ................................. kronor 59,300: —
; Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1919.................................. » 59,300: —
Avgifter för granskning av biograf bilder.
År 1914 ...........................................................
j » 1915 ...........................................................
» 1916 ...................................................
» 1917 ..........................................................
| > 1918 ............................................„.............
20,122: 2 5 |
26,000 |
- |
32,437: 7 5 |
26,000 |
— |
38,012: so |
26,000 |
— |
— |
28,000 |
— |
— |
30,000 |
— |
Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919 ....................................... kronor 33,000: —
Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1919.................................... » 33,000: -
Inkomst av myntning och justering.
År 1914 ........................................................................ |
1,316,691: il 915,000 |
» 1915 ........................................................................ |
1,145,312: 78 | 915,000 |
» 1916 ..................................................................... |
1,376,631: 73 | 915,000 |
» 1917 ..................................................................... |
915,000 |
» 1918 ....................................................................... |
915,000 |
Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919....................................... kronor 1.060,000: —
Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1919 ..........................
1,060,000: -
8
Tabell rörande vissa statsverkets inkomster.
Behållen inkomst |
I riksstaten be-räknad inkomst |
|
Kronor |
Kronor |
|
Patent- och varumärkes- samt registreringsavglfter. |
||
År 1914 .................................................................... |
530,647: 3 7 |
435,700: — |
» 1915 ....................................................................... |
537,150: os |
540,600: — |
» 1916 .................................................................. |
707,144: 7 2 - |
540,600: — |
» 1917 ...................................................................... |
||
» 1918 ..................................................................... |
- |
540,600: — |
J Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919 ....................................... kronor 611,000: — j
Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1919....................................
» 640,600: — j
Bidrag till bankinspektionen.
År 1914 ....................................................................... |
45,648:01 |
47,000 |
» 1915 ........................................................................ |
46,050: 53 |
58,000 |
» 1916 ........................................................................ |
60,385: 22 |
58,000 |
» 1917 ........................................................................ |
63,400 |
|
» 1918 ...................................................................... |
67,000 |
Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919 ....................................... kronor 86,000: —
Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1919..................... ........ » 80,500: —
Kontrollstämpelmedel.
År 1914 |
89342: so |
95,000 |
» 1915 ........................................................................ |
98,822: 97 |
100,000 |
» 1916 ....................................................................... |
138,580: 76 |
100,000 |
» 1917 ....................................................................... |
100,000 |
|
» 1918 ........................................................................ |
— |
100,000 |
Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919 ....................................... kronor 100,000: — j
Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1919................................... » 100,000:'' —
!
Tabell rörande vissa statsverkets inkomster
9
Terminsavgifter från läroverken.
År 1914 ..................
» 1915 ..................
» 1916 ..................
» 1917 ..................
» 1918 ..................
Behållen inkomst Kronor |
I riksstaten be-räknad inkomst Kronor |
|
565,585: — |
500,000 |
|
560,670: — |
500,000 |
-- i |
589,440: — |
500,000 |
— |
— |
550,000 |
— |
-- |
550,000 |
— |
Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919....................................... kronor 550,000: —
Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1919................................. » 550,000: —
Diverse inkomster.
År 1914
» 1915
> 1916
» 1917
» 1918
Behållen inkomst:
enligt rikshuvud-j
boken
I riksstaten beräknad
inkomst
Kronor Kronor
2,112,460: 40 |
1,500,000 |
4,000,707: 46 |
1,500,000 |
1,740,702: 96 |
1,600,000 |
_ |
1,500,000 |
- |
2,036,000 |
Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919....................................... kronor 2,100,000: —
Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1919................................. » 2,100,000: — I
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
2
10
Tabell rörande vissa statsverkets inkomster.
Statens affärsverksamhet.
I rikshuvudboken bokförda |
I riksstaten beräknade |
|||||
Inkomster |
Drift- kostnader |
Överskott |
Inkomster |
Drift- kostnader |
Överskott |
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Postverket. År 1914......... |
26,671,188: 76 |
22,761,331: 36 |
3,909,857: 4 o |
27,308,000: — |
24,308,000: — |
3,000,000: — |
» 1915......... |
29,614,040: u |
24,572,257: 21 |
5,041,782: 93 |
28,690,000: — |
24,690,000: — |
4,000,000: — |
» 1916......... |
32,315,313: 15 |
25,667,890: 3 7 |
6,647,422: 7 8 |
29,186,200: — |
25,021,200: — |
4,165,000: — |
» 1917......... |
— |
— |
— |
30,240,000: — |
25,540,000: — |
4,700,000: —i |
»- 1918......... |
— |
— |
— |
34,900,000: — |
28,900,000: — |
6,000,000: —; |
Av statskontoret beräknade för år 1919: |
||||||
Inkomster....... |
....... kronor |
40,100,000: — |
||||
Driftkostnader. |
....... » |
33,400,000: — |
||||
Överskott........ |
....... » |
6,700,000: — |
||||
Av departementschefen beräknade för år 1919: |
||||||
Inkomster....... |
....... » |
44,850,000: — |
||||
Driftkostnader.. |
....... » |
40,250,000: — |
||||
Överskott........ |
.....; * |
4,600,000: — |
||||
I rikshuvudboken bokförda |
I riksstaten beräknade |
|||||
Inkomster |
Drift- kostnader |
Överskott |
Inkomster |
Drift- kostnader |
Överskott |
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
Telegrafverket. |
||||||
År 1914 ......... |
20,863,571: 10 |
12,976,361: 82 |
7,887,209: 28 |
17,500,000: — |
12,200,000: — |
5,300,000: — |
» 1915 ......... |
24,765,674: 41 |
14,057,629: 19 |
10,708,045: 22 |
19,250,000: — |
12,950,000: — |
6,300,000: — |
» 1916 ........ |
29,038,937: 94 |
16,714,205: 4 2 |
12,324,732: 02 |
20,500,000: - |
13,830,000: — |
6,670,000: -- |
> 1917 ......... |
__ |
— |
— |
24,500,000: — |
15,480,000: — |
9,020,000: — j |
* 1918 ......... |
— |
— |
— |
31,800,000: — |
19,384,500: — |
12,415,500: —| |
Av statskontoret beräknade för år 1919: |
||||||
Inkomster....... |
................ |
...... kronor |
34,500,000: - |
|||
Driftkostnader.. |
...... T> |
27,500,000: — |
||||
Överskott........ |
....... » |
7,000,000: — |
Av departementschefen beräknade för år 1919
Inkomster.............................................. |
....................................... » |
44,900,000: — |
Driftkostnader............................................ |
....................................... » |
31,900,000; — |
Överskott................................................. |
.................................... » |
13,000,000: - |
Tabell rörande vissa statsverkets inkomster.
11
I rikshuvudbolcen bokförda i I riksstaten beräknade
Statens |
Inkomster Kronor |
Drift- kostnader Kronor |
— Överskott Kronor |
Inkomster Kronor |
Drift- kostnader Kronor |
Överskott Kronor |
järnvägar. År 1914 .. |
93,288,794: 91 |
69,860,067: o 4 |
23,428,726: 9 7 |
91,300,000: — |
70,800,000: |
- ;20,500,000: - |
» 1915 .. |
118,114,329: 27 |
90,574,654: 5 5 |
27,539,674: 7 2 |
95,000,000: — |
75,250,000: |
—119,750,000: — |
» 1916 ,, |
150,174,381: 20 |
125,558,631: 93 |
24,620,749: 2 7 |
99,690,000: — |
77,190,000: |
— 22,500,000: — |
» 1917 |
_ |
— |
— |
110,200,000: — |
88,300,000: |
— 121,900,000:— |
» 1918 .. |
i - |
— |
— |
150,727,000: - |
129,227,000: |
— 21,500,000: — |
Av statskontoret beräknade för år 1919:
Inkomster ...............................................
Driftkostnader .......................................
Överskott ...........................................
Av departementschefen beräknade för år 1919:
Inkomster ......................................... ......
Driftkostnader .........................................
Överskott ...............................................
kronor 241,500,000: —
» 212,500,000: —
» 29,000,000: -
» 258,400,000: —
» 229,400,000: —
» 29,000,000: —
I rikshuvudboken bokförda |
I riksstaten beräknade |
|||||
Statens vatten- |
Inkomster Kronor |
Drift- kostnader Kronor |
Överskott Kronor |
Inkomster Kronor |
Drift- kostnader Kronor |
Överskott Kronor |
fallsverk. År 1914 ......... |
3,034,726: 59 |
1,281,826: 53 |
1,752,900: OS |
2,484,000: — |
1,129,000: - |
1,355,000: — |
» 1915 ........ |
4,424,141: 4 9 |
1,674,389: 14 |
2,749,752: 3 5 |
4,061,000: — |
1,928,000: — |
2,133,000: — |
» 1916 ......... |
6,649,412: 14 |
2,069,517: 08 |
4,579,895: os |
5,892,000: - |
2,242,000: — |
3,650,000: — |
» 1917 ......... |
_ |
— |
— |
6,924,000: — |
2,574,000: — |
4,350,000: — |
» 1918 ........ |
— |
— |
— |
8,357,000: — |
3,207,000: — |
5,150,000: — |
Av statskontoret beräknade för år 1919:
Inkomster ......................................
Driftkostnader .................................
Överskott .......................................
kronor 11,340,000: —
» 4,790,000: —
* 6,550,000: —
Av departementschefen beräknade för år 1919:
Inkomster ................................................
Driftkostnader ................................
Överskott ...............................................
11,340,000: —
4,790,000: —
6,550,000: —
12
Tabell rörande vissa statsverkets inkomster.
I rikshuvudboken bokförda |
|||
Inkomster Kronor |
Drift- kostnader Kronor |
Överskott Kronor |
|
Stfttiöus domäner. |
|||
År 1914 ......... » 1915 ......... • 1916 ......... » 1917 ......... |
19,075,004: 46 7,399,766: 54 |
11,675,237: 92 |
|
i » 1918 ......... |
i |
— |
|
Av statskontoret beräknade för |
år 1919: |
Driftkostnader.....................................
Överskott.....................................
Av departementschefen beräknade för år 1919:
Inkomster...........................................
Driftkostnader.........................................
Överskott...........................
I riksstaten beräknade
Inkomster Kronor |
Drift- kostnader Kronor |
Överskott Kronor |
15,700,000: — |
6,457,000: — |
9,243,000: — |
18,000,100: — |
8,000,100: — |
10,000,000: - |
25,501,500: — |
8,871,500: — |
16,630,000: — |
28,653,000: — 11,080,000: — |
17,573,000: — |
|
31,730,000: —| |
16,730,000: — |
15,000,000: —! |
...... kronor |
46,500,000: — |
|
...... » |
21,000,000: — |
|
25,500,000: — |
||
----- » |
48,500,000: — |
|
..... » |
23,000,000: — |
|
25,500,000: - |
Tabell rörande vissa statsverkets inkomster.
13
»Statens aktier.
Utdelning 1 Lnossavaara—
Kilruna vaara
aktiebolag.
År 1914....................
» 1915....................
» 1916...................
» 1917....................
» 1918.
Behållen inkomst enligt riks-kuvudboken |
I riksstaten beräknad |
inkomst |
||||
Enligt 1907 |
Enligt 1913 års över-enskom-melse |
Summa |
Enligt 1907 |
Enligt 1913 |
Summa |
|
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
Kronor |
|
1,970,849: 63 |
1,97.0,849: 63 |
1,850,000 |
1,200,000: - |
3,050,000: — |
||
1,644,421:95 |
— |
1,644,421: 9 5 |
2,075,000 |
— |
1,687,500: - |
3,762,500: — |
1,456,655: o? |
— |
1,456,655: o 7 |
1,100,000 |
— |
1,200,000: - |
2,300,000: — |
— |
— |
f ~ \ |
1,125,000 150,000 |
— |
11,476,000: - |
2,750,000: - |
'' |
— |
1 ~ 1 |
1,275,000 162,000 |
— |
1 ( |
1,437,000: — |
Av statskontoret beräknad inkomst för år 1919:
Enligt 1907 års överenskommelse ...............................
» 1908 » » ...................:...........
» 1913 » » ..............................
kronor 938,000: —
» 162,000: —
» —= — 1,100,000: —
Av departementschefen beräknad inkomst för år 1919:
Enligt 1907 års överenskommelse ...................................
» 1908 » » .......................».............
» 1913 » » .....................................
938,000: —
162,000: —
—1,100,000: —
Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet. År 1916 .................................................................................... |
Behållen Kronor |
I riksstaten Kronor |
1,080,000: — |
100,000: — |
|
» 1917 ................................................................................... |
— |
1,080,000: — |
» 1918 ................................................................................ |
— |
4,500,000: — |
Av statskontoret beräknad inkomst för år 1919 ... kronor 4t500,000:— |
14
Tabell rörande vissa statsverkets inkomster.
Statens utlåuingsfonder (överskott).
Behållen inkomst! T , ,
i -i. . -i j I nksstaten beenligt
nkshuvud-j
boken 1 räknad inkomst
Kronor |
Kronor |
||
Allmänna järnrägslånefonden. |
|||
År 1914 ................................................................. |
1,333,461:59 ; |
1,685,000 |
— |
» 1915 ....................................................................... |
1,468,815:82 i |
1,575,000 |
— |
» 1916 ....................................................................... |
2,032,829: 82 |
1,435,000 |
— |
» 1917 ................................................................... |
— |
1,400,000 |
— |
» 1918 ........................................................................ |
— |
1,500,000 |
— |
Av statskontoret beräknad inkomst för |
|||
år 1919 ....................................... kronor 1,700,000: — |
|||
Av departementschefen beräknad inkomst |
|||
för år 1919 ................................... » 1,700,000: |
|||
Allmänna byggrnadsl&nefonden. |
I |
||
År 1914 ........................................................................ |
31,217: 45 |
33,000 |
— |
» 1915 ............ ...................................................... |
38,628: 41 |
31,300 |
— |
» 1916 ........................................................................ |
20,704: 07 |
30,000 |
— |
v 1917 ..................................................................''..... |
29,000 |
— |
|
» 1918 ........................................................................ |
'' — |
26,000 |
— |
Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919 ....................................... kronor 24,500: —
Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1919.................................... » 24,500: —
Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland
stenarbetare.
År 1918 .......................................................................
Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919 ....................................... kronor 50,000: —
Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1919................................... > 50,000:—j
75,000:
Tabell rörande vissa statsverkets inkomster
15
Behållen inkomst |
I riksstaton be-räknad inkomst |
||||
Kronor |
Kronor |
||||
Rederllftnefonden. |
|||||
År 1914 ............................................... |
531,733: 8 o |
600,000 |
— |
||
» 1915 ............................................... |
495,191: 7 0 |
570,000 |
— |
||
» 1916 .............................................. |
410,103: 2 7 |
550,000 |
— |
||
» 1917 ............................................... |
— |
580,000 |
— |
||
» 1918 ............................................... |
— |
450,000 |
- 1 |
||
Av statskontoret beräknad inkomst för |
|||||
år 1919 ....................................... kronor |
500,000: — |
||||
Av departementschefen beräknad inkomst |
|||||
för år 1919.................................. |
* |
500,000: — |
|||
Hantverkslåuefonden. |
|||||
År 1914............................................... |
3,129: 0 2 |
1,000 |
— |
||
» 1915 .............................................. |
3,090: 90 |
3,000 |
— |
||
3,071: 5 7 |
3,600 |
— |
|||
» 17 .......................... |
_ |
4,500 |
— |
||
» 1918 ............................................... |
— |
3,000 |
— |
||
Av statskontoret beräknad inkomst för år |
|||||
1919 ............................................. |
kronor |
5,000: — |
|||
Av departementschefen beräknad inkomst |
|||||
för år 1919 .................................... |
» |
5,000: — |
|||
Lånefonden för tjänstemannasauiUället vid Mörby. |
|||||
År 1914 ............................................... |
29,669: 7 a |
20,000 |
— |
||
» 1915 .............................................. |
35,404: 74 |
30,000 |
— |
||
» 1916......................................... |
43,067: o i |
40,000 |
— |
||
» 1917 ............................................... |
40,000 |
— |
|||
» 1918 ............................................... |
__ |
50,000 |
— |
||
Av statskontoret beräknad inkomst för år |
|||||
1919 ............................................. |
kronor 65,000: — |
||||
Av departementschefen beräknad inkomst |
|||||
för år 1919 .................................... |
65,000: — |
16
Tabell rörande vissa statsverkets inkomster.
.Behållen inkomst T , , '' (enligt rikshuvud- 1 nksstaten be‘ |
|||||
boken |
räknad inkomst |
||||
Kronor |
Kronor |
||||
Odllngsl&nefonden. |
i |
||||
År 1914........... |
225,057: »i |
400,000 |
: — |
||
> 1915 ........... |
371,164: o i |
300,000 |
: — |
||
» 1916 ........... |
362,620: 17 |
350,000 |
: — |
||
1 » 1917 ........... |
— |
350,000 |
; - |
||
1 » 1918 ........... |
350,000 |
||||
Av statskontoret beräknad inkomst för år |
|||||
1919 ........... |
kronor 350,000: — |
||||
Av departementschefen beräknad inkomst |
|||||
för år 1919 .. |
» 350,000: — |
||||
Torvindnstrilånefonden. |
|||||
År 1914 ........... |
100,326: 5 7 |
120,000 |
— |
||
» 1915 ........... |
91,183: 68 |
110,000 |
— j |
||
» 1916 ........... |
89,428: 26 |
110,000 100,000 |
|||
» 1917 ........... |
— |
||||
» 1918 ........... |
— |
120,000 |
— |
||
Av statskontoret |
beräknad inkomst för |
||||
år 1919 ..... |
kronor 130,000: — |
||||
Av departementschefen beräknad inkomst |
|||||
för år 1919.. . |
» 130,000 - |
||||
Egnaheinslänefonden. |
|||||
År 1914 ........... |
1,208,398: 05 |
1,280,000 |
_ |
||
> 1915 ........... |
1,285,668: 15 |
1,435,000 |
|||
— |
|||||
» 1916 ............ |
1,412,602: 12 |
1.410.000 1.575.000 |
— |
||
» 1917 .......... |
|||||
— |
|||||
» 1918 ............ |
. — |
1,675,000 |
— |
||
Av statskontoret |
beräknad inkomst för |
||||
år 1919 ........ |
.............................. kronor 1,880,000: — |
||||
Av departementschefen beräknad inkomst |
|||||
för år 1919 .. |
* 1,880,000: — |
Tabell rörande viss» statsverkets inkomster.
17
Behållen inkomst |
I riksstaten be- |
||
boken |
räknad inkomst |
||
Kronor |
Kronor |
||
Kiskertlånefonden. |
|||
År 1914 ...................................................... |
.............. |
77,383: 59 |
80,000: — |
> 1915 ......................................................... |
78,366: 9 8 |
80,000: — |
|
» 1916 ........................................................ |
75,712: 69 |
75,000: — |
|
» 1917 ........................................................ |
— |
75,000: — |
|
» 1918 ................................................... |
— |
75,000: — |
|
Av statskontoret beräknad inkomst för |
|||
år 1919.......................................... kronor |
74,000: — |
||
Av departementschefen beräknad inkomst |
|||
för år 1919 .................................... » |
74,000: — |
||
| Norrländska nyodllngsfonden. |
|||
År 1914......................................................... |
25,760:19 |
27,000: — |
|
! » 1915 ......................................................... |
27,885: 0 7 |
29,000: — |
|
» 1916 ........................................................ |
29,464: o o |
28,000: — |
|
» 1917 ......................................................... |
— |
28,000: — |
|
,> IQJft ........................ |
— |
34,000: — |
|
Av statskontoret beräknad inkomst för |
|||
år 1919......................................... kronor 36,000: — |
|||
Av departementschefen beräknad inkomst |
|||
för år 1919 .................................... » |
36,000: - |
||
• Jordlif rmedUngsfonden. |
|||
År 1914.............................. ............................ |
61,469: 91 |
40,000: — |
|
» 1915 ........................................................ |
41,572: 66 |
75,000:— . |
|
xs 1Q1R ........................... |
40,973: 24 |
48,000: — |
|
- 1 Öl 7 .................................................. |
_ |
50,000: - |
|
, » 1918 ......................................................... |
— |
40,000: — |
|
Av statskontoret beräknad inkomst för |
|||
4r 1919 ....................................... kronor 60,000: — |
|||
Av departementschefen beräknad inkomst |
|||
för år 1919 .......-........................... » |
60,000: — |
||
Bihang till riksdagens protokoll 1918. |
1 samt. |
3 |
18
Tabell rörande vissa statsverkets inkomster.
Täckdlktiljigslåiiefonden.
Behållen inkomst
enligt rikshuvudboken
-
I riksstaten beräknad
inkomst
Kronor | Kronor
År 1914........................................................................
» 1915 ........................................................................
» 1918........................................................................
» 1917 .......................................................................
» 1918.......................................................................
Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919.......................................... kronor 16,000: —
Av departementschefen beräknad inkomst
för är 1919 ................................... » 16,000: —
829: S4
3,911: 05
7,511: 3 2
10,000: —
7,000: —
10,000: —
12,000: —
Allmänna nyodlingsfonden.
År 1916 ........................................................................
i » 1917 ........................................................................
» 1918 .......................................................................
Av statskontoret''beräknad inkomst för år
1919 ............................................. kronor 7,000: —
j Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1919 .................................... » 7,000: —
Norrländska andelsmejerlfonden.
Av statskontoret beräknad inkomst för
år 1919.......................................... kronor 5,000: —
Av departementschefen beräknad inkomst
för år 1919 .................................... » 5,000: —
1,472: 5* -
2,000: —
3,500: -6,000: —
Statsverkets fond av rusdrycksmedel.
I riksstaten be-räknad inkomst Kronor |
||
År 1918 .................................................................. Av statskontoret beräknad inkomst för år 1919 ........ Av departementschefen beräknad inkomst för år 1919 ... |
.. kronor 300,000: — |
200,000: — |
STOCKHOLM, ISAAC HABCUS'' BOKTRYCKEKT-AKTIEBOLAG, 1918,
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1919.
1
Bil. Litt. B.
Till Konungen.
Enligt § 2 av den för statskontoret gällande instruktion åligger
det detta ämbetsverk, att varje år före den 15 december till Eders Kungl.
Maj:t inkomma med förslag till beräknande av statsverkets inkomster
vid nästföljande statsreglering ävensom med upplysning rörande de förBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt 1
2 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
hållanden i övrigt, som äro av beskaffenhet att böra bringas till Eders
Kungl. Maj:ts kännedom i och för uppgörande av Eders Kungl. Maj:ts
nådiga proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och
behov.
Till åtlydnad härav får statskontoret anföra följande.
Statskontorets förslag till inkomstberäkning för år 1919 innefattas
i bifogade tabell A. Vid upprättande härav har statskontoret fäst
avseende dels därpå, huruvida de å de särskilda inkomsttitlarna under
de senaste åren enligt räkenskaperna influtna belopp haft stigande eller
fallande tendens, i vilket hänseende åberopas här bifogade, över de
senaste fem årens egentliga statsinkomster upprättade tabell B, dels
ock på de vid inkomsttitlarna förekommande särskilda förhållanden, för
vilka statskontoret här nedan närmare redogör.
I de sifferuppgifter, som följa härefter, hava i allmänhet öretal
avjämnats till närmaste krontal.
A. Egentliga statsinkomster.
Skatter.
Mantalspenningar. Å denna inkomsttitel, som i riksstaterna för 1916,
1917 och 1918 är upptagen till 850,000 kronor, inflöto under år 1914
846,567 kronor, år 1915 859,356 kronor och år 1916 879,831 kronor.
Statskontoret föreslår, att inkomsttiteln i 1919 års riksstat uppföres med
oförändrat belopp, 850,000 kronor.
Prästerskapets till statsverket indragna tionde. Under denna titel
hade statskontoret i underdånigt utlåtande, den 27 november 1916 angående
upptagande i riksstaten för år 1918 av prästerskapet förut tillkommande
tionde med flera avgifter föreslagit beräknande av ett belopp
av 1,032,000 kronor, vilket även upptogs i riksstaten för år 1918. Till
grund för bestämmandet av detta inkomstbelopp låg en av kammarkollegium
verkställd utredning angående den ersättning för prästerskapets
tionde, som skall utgå från statsverket till kyrkofonden jämlikt
4 § i lagen om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets
tionde samt om ersättning därför den 9 december 1910. Enligt vad
statskontoret inhämtat, har kammarkollegium nu verkställt ny utredning
i samma hänseende och på grund därav upptagit ersättningarna
3
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1919.
för den tionde och de avgifter, som med nedannämnda ecklesiastikftr
indragits, till följande belopp:
1914- |
1915 |
fastställt belopp........ |
kronor |
32,584.81 |
|
1915— |
1916 |
» |
» ........ |
99,746.59 |
|
1916— |
-1917 |
» |
» ....... |
» |
353,646.96 |
1917— |
-1918 |
» |
» ........ |
588,589.9 7 |
|
1918— |
-1919 |
beräknat |
» ....... |
» |
679,700.— |
1919— |
-1920 |
» |
» ........ |
» |
630,200.— |
Summa |
kronor |
2,384,468.33. |
Anslaget Vill C 3 till ersättning för prästerskapets tionde torde
därför få i riksstaten för år 1919 upptagas till ett avrundat belopp av
2,384,500 kronor, och då enligt 5 § i nyssberörda lag vederbörande
församling skall till statsverket årligen under de första tio åren efter
indragningen erlägga sextio procent av den summa, kammarkollegium
fastställt, har statskontoret upptagit nu ifrågavarande inkomsttitel till
1,431,000 kronor.
Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse. Inkomst- och förmögenhetsskatt,
bevillning, som tillfört statsregleringen en behållen inkomst
år 1916 av 64,670,861 kronor, har enligt från Eders Kungl. Maj :ts befallningshavande
inkomna uppgifter för innevarande år uttaxerats med
112,460,684 kronor.
Det under ett år uttaxerade beloppet inflyter icke helt under samma
år; en icke ringa del blir alltid utestående till nästföljande år. Då man
emellertid kan påräkna, att även en del av den sedan nästföregående
år utestående uppbörden skall under året inflyta, är det i avseende på
de ifrågavarande balanserna egentligen skillnaden mellan det in- och
ingående beloppet, som är av intresse för nu förevarande beräkning*.
I detta hänseende utvisa rikshuvudböckerna för de sistförflutna åren
följande belopp:
i Debiterad Utestående till Ökning i
Al inkomst nästföljande år balansen
1912 ................... 35,795,907 2,434,643 100,321
1913 ..................... 40,786,536 2,861,634 426,991.
1914 .................... 44,222,488 3,408,574 546,940
1915 ..................... 43,001,670 3,426,138 17,564
1916 ..................... 66,234,782 4,231,369 805,231
4 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
Ökningen av balansen beror dels på ökning av själva det uttaxerade
beloppet, dels på försämrade konjunkturer. På det sistnämnda
av dessa skäl befor nog den störa ökningen under år 1914. Den ändå
större ökningen under år 1916 torde åter bero på, att skatt under
nämnda år i stor omfattning påfördes utlänningar, vilka sedermera visat
sig vara tröga skattebetalare. Under år 1919 torde man, enligt statskontorets
åsikt, icke behöva räkna med någon balansökning.
För att erhålla den för statsreglermgen behållna uppbörden har
man att minska det taxerade beloppet med årets avkortningar. I detta
hänseende utvisa rikshuvudböckerna för de sistförfluten åren följande
belopp, vilka, då de i regel angiva avkortningar å nästföregående års
debiterade inkomst, här sammanställas med beloppet av denna senare.
År Avkortning
1912 .............................. 434,416
1913 ............................. 520,790
1914 ............................. 538,712
1915 ............................ 701,596
1916 .............................. 758,690
Debiterad inkomst
för nästföregående
år
34,201,579
35,795,907
40,786,536
44,222,488
43,001,670
Avkortning i
procent av debiterad
inkomst
1.27
1.45
1.32
1.59
1.76.
Att döma härav synes det icke vara rådligt att beräkna avkortningarna
till mindre än 1.8 proc. av den för näst föregående år debiterade
uppbörden.
Vad nu slutligen beträffar beräkning av det belopp, som kan
komma att debiteras under år 1919, vanskliggöres sådan beräkning i
hög grad genom inverkan av penningvärdets fall. Det synes dock som
om man, utgående från förhållandena under tiden från och med införandet
av ifrågavarande skatt till och med det sista år, på vars taxering
krigsförhållandena icke inverkat, skulle kunna resonera sålunda.
Det uttaxerade och i kronans räkenskaper debiterade skattebeloppet
har enligt rikshuvudböckerna utgjort:
år 1911..................kronor 34,201,579
» 1912.................. » 35,795,907
» 1913.................. » 40,786,536
» 1914................. » 44,222,488.
Ökningen under denna tid har utgjort:
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1919. 5
från 1911 till 1912 ............................. kronor 1,594,328
» 1912 » 1913 » 4,990,629
» 1913 » 1914 » 3,435,952
eller i medeltal 3,340,303 kronor om året.
Med antagande av eu årlig ökning även för tiden efter 1914 av
sistnämnda storlek, skulle det debiterade skattebeloppet hava beräknats
sålunda:
år 1914.......... |
........kronor 44,222,488 |
» 1915.......... |
........ » 47,562,791 |
» 1916.......... |
........ » 50,903,094 |
» 1917......... |
........ » 54,243,397 |
» 1918.......... |
........ » 57,583,700 |
» 1919.......... |
........ » 60,924,003. |
Sammanställas nu dessa belopp i vad de avse åren 1915, 1916 och
1917 med faktiskt för samma år taxerade belopp, visar det sig, att för
år 1915 det faktiska beloppet understigit det statistiskt beräknade med
4,561,121 kronor men för åren 1916 och 1917 överstigit det beräknade
med respektive 15,331,688 kronor eller 30.12 procent och 58,217,287
kronor eller 107.3 3 procent.
Skulle taxeringen för åren 1918 och 1919 komma att i samma
proportion som för innevarande år överträffa beräkningen, skulle man
erhålla
för år 1918......... 207.33 x 57,583,700 - kronor 119,388,285
» » 1919......... 207.3 3 x 60,924,003 = » 126,313,735.
Om man, på grund av vad i det föregående anförts angående
avkortningar, från beloppen för 1917, 1918 och 1919 avdrager 1.8 procent
av det taxerade beloppet för näst föregående år eller således respektive
1,192,226 kronor, 2,024,292 kronor och 2,148,989 kronor, erhåller
man en beräknad behållning å inkomst- och förmögenhetsskatt, uppgående
för år 1917 till 111,268,458 kronor, för år 1918 till 117,363,993 kronor
och för år 1919 till 124,164,746 kronor.
Såsom statskontoret framhöll redan föregående år, då statskontoret
vid sin inkomstberäkning för år 1918 gjorde en liknande kalkyl, beror
tillförlitligheten därav på, i vilken mån det kan vara berättigat att för
kommande år räkna med samma faktor, som uttrycker den för innevarande
år konstaterade höjningen i taxeringen. Denna faktor åter är
till sin storlek i väsentlig mån beroende dels på minskningen i penningvärdet,
dels på den i stor skala inträffade omflyttningen av produktions
-
6 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
och handelsvinster till vissa näringar, som särskilt gynnas av rådande
krisförhållanden.
Då för år 1918, vars taxering verkställes på grund av de skattskyldigas
inkomster under år 1917, bägge nyss nämnda omständigheter
kvarstå och efter all sannolikhet utöva en vida kraftigare inverkan på
taxeringen än under innevarande år, hyser statskontoret ingen tvekan
därom, att det här ovan beräknade beloppet för år 1918 kommer att
vida överträffas av verkligheten.
Vad åter beträfFar år 1919 kan det icke nekas, att dels fördelningen
av inkomster bland de olika lagren av skattskyldiga i någon
mån kan hava återgått till det normala tillståndet, förutsatt att kriget
slutar under år 1918, dels andra förhållanden kunna hava tillkommit
ägnade att reducera de under kristiden högt uppdrivna inkomstbeloppen.
Försiktighet är därför av nöden. Men utom det att någon avsevärd
rehabilitering av penningvärdet icke torde vara att vänta, är även att
märka, att prisstegringens inverkan på fastighetsbeskattningen icke fullt
kommit till synes i ovan anförda beräkning samt att densamma särskilt
i avseende på förmögenhetsskatt för fastighet icke alls kan göra sig
gällande förrän efter den fastighetstaxering, som kommer att verkställas
år 1918.
Med hänsyn till vad statskontoret nu anfört, anser statskontoret,
att all nödig försiktighet blivit iakttagen, om man för år 1919 beräknar
en återgång från 1918 års höga siffra till samma belopp, som för innevarande
år beräknats såsom behållen inkomst, eller i runt tal 111,000,000
kronor. I enlighet härmed har statskontoret i förslagstabellen bil. A
infört ifrågavarande skattetitel.
Bevillning av fast egendom samt av inkomst, bevillning, i riksstaten
för år 1918 upptagen till 2,200,000 kronor, har enligt från Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande inkomna uppgifter i taxeringslängderna för
innevarande år debiterats med 3,204,899 kronor. Då avkortningarna
icke torde behöva beräknas högre än till 100,000 kronor, synes ifrågavarande
titel kunna i 1919 års riksstat höjas till 3,100,000 kronor, till
vilket belopp i sådant fall även det å sjunde huvudtiteln anvisade extra
anslaget »Bidrag till landsting och städer, som icke deltaga i landsting»
bör upptagas.
Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, bevillning.
Under denna titel sammanfattas de särskilda avgifter, som enligt nådiga
förordningen den 23 oktober 1908 erläggas av vissa handlande och
handelsexpediter samt för vissa offentliga föreställningar, varförutom hit
7
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
även föras avgifter för rättigheter till skogsfång och kolningsfrihet pa
allmänningar.
De särskilda avgifter, som sålunda innefattas under ovanstående
titel, hava enligt räkenskaperna uppdebiterats med:
1914 |
1915 |
1916 |
|
För rättighet till skogsfång och kolningsfrihet på allmänningar... |
1,439 |
1,439 |
1,439 |
i Av vissa handlande och handelsexpediter ................................. |
197,600 |
140,000 |
138,450 |
För vissa offentliga föreställningar .......................................... |
77,029 |
73,892 |
76,254 ! |
Summa |
276,068 |
215,331 |
216,143 |
Tages hänsyn till avkortningar och balanser, visar sig den behållna
inkomsten hava uppgått
år 1913 till ....
» 1914 » ....
» 1915 )> ....
» 1916 » ....
kronor 341,512
» 275,963
» 212,620
» 214,481.
Såsom synes, företer skattetiteln eu nedgång för de sista åren
och, då denna givetvis beror på världskrisen, kommer den efter all
sannolikhet att framträda även i slutsiffrorna för innevarande år. Men
för år 1919, varom i denna beräkning är fråga, anser statskontoret, att
man bör kunna upptaga titeln med oförändrat belopp, 250,000 kronor.
Stämpelmedel, bevillning, inberäknat arvsskatt, utgjorde:
år 1912.........
» 1913........
» 1914........
)> 1915........
» 1916........
kronor 17i431,457
» 18,653,021
» 17,070,845
» 16,211,787
» 25,106,655
eller i medeltal för dessa fem år 18,894,753 kronor.
Till belysning av frågan, i vad mån de nu och under den senaste
tiden rådande krisförhållandena utövat inverkan på denna skattetitel,
meddelar statskontoret följande sammanställning av uppgifter angående
influtna stämpelmedel, vilka i vad de avse åren 1913 och 1914 härröra
från statskontorets egna räkenskaper men för följande år erhållits från
generalpoststyrelsen:
8
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
Influtna stämpelmedel |
|||||
1913 |
1914 |
1915 |
1916 I |
1917 |
|
Januari—juli........................... Augusti—oktober..................... November och december ......... |
11,505,057 3,853,096 2,808,506 |
10,724,621 3,527,688 2,425,183 |
7,901,501 3,853,884 2,788,331 |
13,120,706 5,856,933 5,639,629 |
i 30,290,111 11,728,482 |
Summa |
18,166,659 |
16,677,492 |
14,543,716 |
24,617,268 | |
42,018,593 |
--------- 42,Ulö,0*tö
Av denna sammanställning framgår, att uppbörden under de månader,
som kriget varat, i procent av uppbörden under motsvarande tid
närmast före kriget utgjort:
augusti—oktober 1914 ............
november—december 1914......
januari—juli 1915 ....................
augusti—oktober 1915 ............
november—december 1915 ....
januari—juli 1916 ....................
augusti—oktober 1916
november—december 1916.......
januari—juli 1917 ......................
augusti —oktober 1917
binge man antaga stämpeluppbörden under november och’ december
månadei innevarande år komma att utgöra sist anförda procent av beloppet
under de två sista månaderna av år 1913 eller 8,548,811 kronor
skulle de under hela år 1917 influtna stämpelmedlen belöpa sig till icke
mindre än 50,567,404 kronor.
Enligt i statistiska centralbyrån utarbetade uppgifter för åren 1913_
1916 å beloppet av de stämplar, som använts till nedannämnda handlingar,
har detta belopp utgjort:
91.55 |
procent |
86. 3 5 |
» |
73.68 |
» |
100.02 |
» |
99.28 |
» |
122.34 |
» |
152.01 |
» |
200.81 |
» |
282.44 |
» |
304.39 |
» |
1913 |
1914 |
1915 |
1916 |
|
1 Handlingar till lagfartsprotokollet........... |
3,702,010 |
4,010,613 |
2,815,610 |
4,333,951 |
Handlingar till intecknings- och tomträtts- |
||||
protokollen .............. |
690,751 |
622,659 |
486,841 |
680,702 i |
Handlingar till äktenskapsförordsprotokoll... |
9,915 |
7,360 |
7,915 |
10,280 |
Handlingar till bouppteckningsprotokoll; |
||||
Bouppteckningar........ |
6,228,107 |
5,786,280 |
5,815,810 |
6,991,251 |
Testamenten, till vilka hänsyn ej tagits vid |
||||
687 |
3,829 |
842 |
596 |
|
Morgongåvobrev.................................... |
6 |
36 |
5 |
7 |
Avhandlingar om lösöreköp ....... |
14,058 |
13,850 |
11,841 |
9,833 i |
Summa |
10,645,534 | |
10,444,627 ! |
9,138,864 |
12,026,620 ! |
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är mitt.
9
Rörande arvsskatt och skatt för gåva utfärdades den 19 november
1914 nådig förordning (Svensk författningssamling nr 3H1), vilken trätt
i kraft den 1 januari 1915. Till dessa skatter äro av de i förestående
statistik upptagna avgifter hänförliga, utom avgifterna för bouppteckningar
och testamenten, även de i beloppen för rubriken »handlingar
till lagfartsprotokollet» ingående stämpelavgifterna för gåvobrev och fideikommissbrev
rörande fast egendom, vartill komma vissa nya avgifter
för gåva av lös egendom, rörande vilka någon beräkning icke för närvarande
är möjlig, men vilka icke torde kunna antagas uppgå till något
mera avsevärt belopp. Sammanlagt hava ifrågavarande skatter belöpt sig
år 1914 till ....... kronor 6,000,158
» 1915 » ........ » 5,947,762
» 1916 » ......... » 7,030,682.
Emellertid har skattetariffen blivit ändrad genom nådiga förordningen
den 19 juni 1917 (Svensk författningssamling nr 325). Vid
framläggande av förslag härom har föredragande departementschefen
ansett sig kunna beräkna en ökning av arvsskattens i innevarande års
statsverksproposition till 6,000,000 kronor upptagna belopp med 1,500,000
kronor. Vid fixerandet av detta belopp har departementschefen i första
hand byggt på en undersökning angående arvsskattens beräknade och
verkliga avkastning under de senaste åren, och har departementschefen
med avseende å utbytet av den förhöjda arvsskatten anfört följande:
»Arvsskatten har i statsverkspropositionen beräknats giva
för år 1912.....................»...................... kronor 6,000,000
» » 1913............................................. » 6,000,000
» » 1914............................................. » 7,000,000
» » 1915............................................. » 6,000,000
» » 1916........................................... » 6,200,000
» » 1917............................................ » 6,000,000.
Frånsett avgifterna för gåva av lös egendom, rörande vilka någon
beräkning icke för närvarande föreligger, men vilka icke torde kunna
antagas uppgå till något mera avsevärt belopp, hava de avgifter, som
falla under rubriken arvsskatt influtit med följande belopp:
år 1912....................................................
» 1913...................................................
» 1914...................................................
» 1915...................................................
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
kronor 5,393,333
» 6,228,794
» 6,000,158
» 5,947,762.
10 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning; för år 1919.
Ehuruväl de siffror, som sålunda angiva arvsskattens avkastningunder
tiden från och med år 1912 till och med 1915 års utgång, icke
tyda på någon tendens till stegring, behöver man icke antaga, att en
sådan stegring för år 1918 och framdeles är utesluten. Tvärtom tala
åtskilliga skäl för, att en ökning av arvsskattens avkastning kan vara
att förvänta såsom i hög grad sannolik.
Så torde man med fullt skäl kunna antaga för visst, att genom
penningvärdets påtagliga nedgång och därigenom uppkommen höjning
av värdet å alla andra tillgångar behållningarna i bouppteckningarna komma
att förete en avsevärd stegring redan på denna grund. Men även av andra
orsaker borde man kunna beräkna en höjning av bouppteckningssummorna.
De på många områden gynnsamma konjunkturerna för handel och industri
samt även för jordbruket hava bidragit till skapandet av nya och ökningav
redan befintliga förmögenheter, och denna förmögenhetstillväxt lär,
enligt vad erfarenheten synes bestyrka, hava orsakat en förskj utningmed
avseende å förmögenhetens fördelning i sådan riktning, att de större
förmögenheterna ökats till antalet och även till sitt belopp. Då nu den föreslagna
höjningen av arvsskatten är avsedd att träffa de större förmögenheterna,
synes det naturligt, att den inträdda förmögenhetstillväxten i
förening med skatteförhöjningen skall leda till en vida större årlig avkastning
av arvsskatten än tidigare kunnat beräknas. Huru stor denna
ökning kan förväntas bliva, kan naturligtvis icke exakt angivas. Många
tecken, särskilt den erfarenhet som vunnits genom den senaste tidens
taxeringsresultat, tyda dock på att densamma blir betydande. För min
del har jag ansett, att förmögenhetstillväxten och den föreslagna skatteförhöjningen
böra kunna tillsammans åstadkomma en höjning av arvsskattens
i statsverkspropositionen för år 1918 till 6,000,000 kronor beräknade
belopp med åtminstone 25 procent eller sålunda med minst
1,500,000 kronor.»
Till vad departementschefen sålunda anfört om beräkningen för år
1918 vill statskontoret lägga, att den fastighetstaxering, som kommer
att försiggå under år 1918, säkerligen måste i sin män bidraga till
höjning av arvsskatteuppbörden. Tager man så hänsyn till att skatten,
såsom nyss nämnts, redan för år 1916 influtit med något över 7,000,000
kronor, synes man utan tvekan kunna för år 1919 därutöver beräkna
en ökning med 1,500,000 kronor. Såsom ingående i stämpelavgiften
torde därför böra i riksstaten för år 1919 upptagas »arvsskatt och skatt
för gåva» med ett beräknat belopp av 8,500,000 kronor.
Enligt nådiga förordningen den 15 augusti 1913 (Svensk författningssamling
nr 191) har från och med den 1 september 1913 en ändring i
11
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är lull).
gällande förordning angående en särskild stämpelavgift vid köp och
byte av fondpapper trätt i kraft, varigenom nämnda avgift vid köp av
aktier och banklotter höjts med 50 procent. Försäljningsbeloppet för
ifrågavarande slag av stämplar har enligt rikshuvudboken utgjort:
år 1912 kronor 1,518,466
» 1913 ................................................... » 1,177,093
» 1914 ................................................. :» 590,480
), 1915 .................................................. » 734,527
>. 1916 ............................................... »- 4,264,031.
Inliutna beloppet för under januari—september innevarande år
försålda överlåtelsestämplar uppgår enligt statskontoret tillhandakommen
uppgift till 7,062,059 kronor, och under förutsättning att inkomsten för
sista kvartalet kommer att hava en häremot proportionell storlek och
således inflyta med 2,354,020 kronor, skulle årets inkomst uppgå till
9,416,079 kronor.
De anförda siffrorna visa, att den tillbakagång, som börjat under
år 1913 och fortfarit under 1914 och 1915, efterföljts av en betydligt
ökad livlighet på detta område under 1916 och 1917. Så länge kriget
fortfar, torde ingen anledning finnas att antaga en tillbakagång härutinnan
och under deu närmaste tiden efter kriget kan man visserligen
å ena sidan vänta en stark åtstramning av penningmarknaden, men å
andra sidan torde samma omständighet i sin mån föranleda realisationer
av värdepapper, varigenom nu ifrågavarande del av stämpeluppbörden
påverkas i gynnsam riktning. Statskontoret anser därför, att man för
år 1919 bör kunna beräkna ifrågavarande del av stämpeluppbörden till
8,000,000 kronor.
Efter denna särskilda beräkning angående arvsskatt och skatt för
gåva samt överlåtelsestämplar övergår statskontoret till övriga stämpelmedel.
Dessa utgjorde:
år 1912................................................ kronor 10,355,778
» 1913................................................... » 11,127,086
» 1914............................................... » 10,480,207
» 1915................................................ » 9,429,527
» 1916................................................. » 13,811,942.
Om man beräknade ifrågavarande stämpeluppbörd för år 1919 till
samma belopp som för år 1916 eller i runt tal......... kronor 13,800,000
och härtill lade arvsskatt och skatt för gåva.............. )> 8,500,000
och överlåtelsestämplar ...................................................... » 8,000,000
skulle man erhålla ............................................................. kronor 30,300,000.
12 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
Härtill bör läggas den ökning av stämpelinkomsten, som kan förväntas
på grund av genom nådiga förordningen den 19 juni 1917 (Svensk
författningssamling nr 329) vidtagen höjning av lagfartsstämpeln, aktiestämpeln
och obligationsstämpeln samt införande av rånte- och lottsedelsstämplar.
l)å frågan om framläggande av förslag härom (proposition
nr 95 A) den 9 mars 1917 förevar i statsrådet, ansåg föredragande
departementschefen denna inkomstökning med största sannolikhet kunna
beräknas uppgå till ett belopp av 4,500,000 kronor. På grund av vissa
sedermera i det ursprungliga förslaget av riksdagen vidtagna ändringar,
nedsattes emellertid vid framläggande av eu senare proposition (nr 373)
denna beräkning med 200,000 kronor, och den höjning till först beräknade
belopp, som av bevillningsutskottet (betänkande nr 06 sid. 241
företogs i avseende på stämpeluppbörden i dess helhet, motiverades med
hänsynen till den beslutade höjningen av fondstämpeln och kan, då
denna höjning enligt nådiga förordningen den 30 mars 1917 (Svensk
författningssamling nr 101) ej skall gälla längre än till den 1 april 1918,
icke inverka på beräkningen för 1919.
Med ett tillägg av 4,300,000 kronor stiger den härovan beräknade
summan för stämpeluppbörden i dess helhet till 34,600,000 kronor.
Såsom förut är nämnt, kan stämpeluppbörden i dess helhet för
innevarande år beräknas till 50,567,404 kronor. I detta belopp ingår
inbetalningen lör stämpling av aktiebrev och obligationer ined icke
mindre än 10,865,490 kronor. Då denna inkomstpost åren 1913, 1914
och 1915 influtit med endast respektive 451,184, 528,766 och 1,285,067
kronor, måste höjningen under nästföregående och innevarande år betraktas
såsom beroende på den nu rådande goda penningtillgången och
därav föranledd ökad emissionsverksamhet. Att dessa omständigheter
skola fortfara till år 1919, lärer man näppeligen få göra sig räkning
på. Möjligen bör man bereda sig på minskning i den totala stämpeluppbörden
även med hänsyn till andra delar av densamma, än som beröras
av emissionsverksamlieten. Statskontoret föreställer sig dock, att
nödig försiktighet får anses iakttagen, om man för år 1919 beräknar
samma stämpeluppbörd, som man nu har anledning vänta för innevarande
ar, med avdrag för en del av vad som belöper på stämpling av
aktiebrev och obligationer men ined iakttagande å andra sidan av att
en icke obetydligt ökad inkomst av lagfartsstämpeln torde kunna förväntas
pa grund av höjningen av denna stämpelavgift i förening med
den betydande fastighetsomsättning med stark prisstegring, som allt
sedan krigets början gjort sig gällande och som även under år 1919
åtminstone i någon mån torde kunna påräknas. Den på statistiken för
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919. 13
tiden före innevarande år grundade beräkningen skulle sålunda höjas till
ett runt belopp av 45,000,000 kronor.
På nu anförda skäl föreslår statskontoret, att i riksstat^) för år
1919 må med 45,000,000 kronor upptagas stämpelmedel (därav beräknad
arvsskatt och skatt för gåva 8,500,000 kronor).
Lastpenningar, bevillning, utgjorde enligt rikshuvudboken
år 1912
» 1913
» 1914
» 1915
)> 1916
kronor 751,318
» 815,354
» 761,392
» 813,831
» 791,161.
De här ovan anförda inkomstbeloppen böra minskas med beloppet
av restitutioner, vilket belopp dock för år 1916 endast uppgått till
2,859 kronor.
Då skeppsfarten under de första åren efter kriget kau väntas
snarare över- än understiga vad den skulle blivit, om intet krig mellankommit,
har statskontoret upptagit lastpenningarna för år 1919 till
oförändrat belopp 900,000 kronor.
Krigskonjunkturskatt, bevillning, skall enligt bestämmelserna i
nådiga förordningen om krigskonjunkturskatt den 30 juni 1916 på grund
av taxering under år 1916 och följande år erläggas till staten för vinst,
uppkommen genom det av nuvarande krigstillstånd framkallade läget.
I enlighet med bestämmelserna i denna förordning har för år 1916
debiterats krigskonjunkturskatt till belopp av 85,809,429 kronor, varav
avkortats, restituerats eller uppförts på restlängd sammanlagt ungefär
70,417 kronor. Sedermera har genom nådiga förordningen den 25 juni
1917 om ändrad lydelse av 8 och 12 §§ i förordningen den 30 juni
1916 om krigskonjunkturskatt tariffen för denna skatt blivit skärpt.
Den efter de n}ra bestämmelserna verkställda taxeringen av krigskonjunkturskatt
för innevarande år har, vad länen beträffar utom Malmöhus
län, avslutats under förra månaden och enligt uppgifter från Eders
Kung! Maj:ts befallningshavande givit till resultat ett sammanlagt skattebelopp
av 184,136,057 kronor, i vilken summa ingår ett för Malmöhus
län av länsstyrelsen beräknat approximativt belopp. För Stockholms
stad avslutas krigskonjunkturskattenämndens arbeten först senare. Enligt
vad statskontoret inhämtat, lärer man* kunna vänta, att taxeringsbeloppet
för denna stad för innevarande år kommer att uppgå till minst
60 miljoner kronor. Under antagande härav skulle skatten för hela
riket för innevarande år kunna beräknas till i runt tal 244,000,000 kronor.
14 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
Skattebeloppet för år 1919 utgår på grund av krigsvinster under
år 1918 och är således beroende av, under huru stor del av detta år
kriget kan komma att fortgå samt vilka möjligheter till vinstgivande
affärsverksamhet därav kunna betingas. I saknad av varje möjlighet att
i detta hänseende göra någon förutberäkning, har statskontoret för år
1919 upptagit skatten till ungefär en tredjedel av ovan för innevarande
år beräknade belopp eller i runt tal 80,000,000 kronor.
Tullar och acciser.
Tullmedel, bevillning, hava, oberäknat de i det föregående nämnda
lastpenningarna, influtit med:
år 1912 ............................... kronor 63,575,495
» 1913 ................................................ » 68,902,689
» 1914 .............................................. » 58,217,725
» 1915 ............................................... » 54,850,960
» 1916 .............................................. » 60,956,020.
I ovanstående tabell är avdrag gjort även för avkortningar och
restitution er.
I riksstaten för år 1918 äro tullmedel upptagna till ett belopp
av 70,000,000 kronor.
En översikt över krigsförhållandenas inverkan på denna skattetitel
lämnar nedanstående tablå över tulluppbörden under åren 1914—
1917. I denna tablå äro inga avdrag gjorda.
1914 |
1915 |
1916 |
1917 |
|
Under januari....................................... |
5,467,027 |
4,782,442 |
4,536,809 |
4,518,086 |
» februari .................................... |
5,117,622 |
4,486,499 |
4,777,909 |
3,757,880 |
» mars.......................................... |
5,919,211 |
5,007,890 |
5,653,836 |
3,632,292 i |
» april ......................................... |
5,959,304 |
5,516,552 |
4,978,212 |
3,062,163 j |
1 » maj .......................................... |
6,447,068 |
5,472,225 |
6,223,255 |
3,370,333 i |
» juni .......................................... |
5,591,168 |
4,309,138 |
5,220,413 |
3,403,150 | |
i » juli .................................*....... |
5,309,062 |
4,443,099 |
5,595,022 |
4,418,172 |
'' » augusti....................................... |
2,384,253 |
4,193,305 |
5.749,554 |
4,029,951 j |
» september.................................... |
3,422,354 |
4,475,820 |
5,729,843 |
2,884,414 | |
» oktober....................................... |
4,627,145 |
4,379,878 |
4,841,744 |
3,351,922 ; |
» november.................................... |
4,851,935 |
4,402,306 |
4,748,300 |
3,772,348 |
» december.................................... |
4,845,228 |
4,688,088 |
4,187,636 |
- I |
Summa |
59,941,377 |
56,157,242 |
62,242,533 |
40,200,711 j |
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för nr 191». 15
Jämför man talen i de senare kolumnerna av förestående tabell
med motsvarande tal i den första kolumnen, linuer man, att tulluppbörden
under de olika månaderna av nedannämnda år i procent av
samma uppbörd under motsvarande månader av år 1914 ställt sig
sålunda:
1915 |
1916 |
1917 |
|||||
Januari ........... |
87.48 % |
82.9 8 % |
82.6 4 % |
||||
Februari........... |
87.0 v » |
93.8 6 » |
73.4 3 » |
||||
Mars .............. |
...........V . |
84.6 0 » |
95.5 2 » |
61.36 » |
|||
April .............. |
92.5 7 » |
83.5 4 » |
51.38 » |
||||
Maj................. |
84.Sb » |
96.53 » |
52.28 » |
||||
Juni................. |
77.0? » |
93.3 7 » |
60.8 7 » |
||||
Juli................ |
83.6 9» |
105.3 9 » |
83.2 2 » |
||||
Augusti ........... |
175.8 8 » |
241.15 » |
169.02 » |
||||
September........ |
T> ce |
167.4 2 » |
84.2 8 . |
||||
, Oktober........... |
94.66 » |
104.61 » |
72.14 » |
||||
November ........ |
90.78 » |
97.86 » |
77.7 5 » |
||||
December ........ |
96.76 » |
86.4 3 » |
— |
||||
Medeltal |
93.6 9 % |
103.8 4 % |
72.96 X |
Om tulluppbörden under december 1917 kommer att uppgå till
samma belopp som i medeltal under årets föregående månader eller
3,654,610 kronor, blir hela uppbörden för innevarande år 43,855,321
kronor.
Beräknar man avkortningar och restitutioner till ungefär samma
belopp som år 1916 eller 1,286,513 kronor, erhåller man för den behållna
inkomsten det runda beloppet 42,500,000 kronor.
Härvid är nu att märka, att spannmålstullarna varit under innevarande
år suspenderade. Beloppet av dessa tullar för tiden före den
27 december 1914 och det beräknade beloppet av den uteblivna tullinkomsten
efter sagda tidpunkt har enligt uppgift från generaltullstyrelsen
utgjort:
1912 ................... kronor 11,249,000
1913 ........................ » 12,192,000
1 januari—27 december 1914 ....................... » 7,724,000
27 december 1914 — 31 december 1915 ........................ » 12,441,000
1 januari—30 september 1916 ...................... » 7,699,000.
16 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
För År 1919, om kriget då är slut och spannmålstullarna åter
satts i kraft, lärer man kunna beräkna en uppbörd av sådana tullar ä
12,200,000 kronor.
Om man för övriga tullinkomster beräknar samma inkomst som
under innevarande år eller, enligt vad ovan anförts, 42,500,000 kronor,
får man för år 1919 ett totalbelopp av 54,700,000 kronor.
Emellertid är tydligen ifrågavarande skattetitel en av dem, på
vilka det mellan främmande makter pågående kriget har eu synnerligt
kraftig verkan. Statskontoret anmärkte i sin inkomstberäkning för år
1918, att om man ville ur sina beräkningar eliminera krigets inverkan,
syntes man på grund av den livaktighet på alla områden, som man väl
Unge vänta sig efter krigets slut, och under förutsättning att kriget
upphört före ingången av år 1918, kunna för nämnda år beräkna lika
stora tullinkomster, som om den erfarenhetsmässiga utvecklingen under
tiden närmast före kriget fått ostörd fortgå. Nu hade, såsom statskontoret
anförde i sin underdåniga skrivelse den 12 december 1914 med
inkomstberäkning för år 1916, den behållna tullinkomsten under femårsperioden
1909—1913 uppgått till 62,061,912 kronor i medeltal om
året med en årlig ökning av i medeltal 2,769,067 kronor. Utginge man
från nämnda medelinkomst............................................. kronor 62,061,912
och därtill lade den ökning som belöpte från mitten
av femårsperioden 1909—1913 till år 1918 eller... » 19,383,469
erhölle man ........................................................................ kronor 81,445,381.
"Vid förestående beräkning vore frånräknade alla avkortningar.
däribland även tullverkets utgifter för beslagarandelar, tullstatens enskilda
pensionsinrättnings andelar av böter samt, tulltjänstemäns andelar av
ersättning för vissa tjänstförrättningar. Då emellertid för dessa utgiftsposter
från och med år 1915 uppförts ett anslag på tullverkets omkostnadsstat,
borde till det nyss beräknade beloppet av tullmedel för år 1918
läggas ett mot nämnda utgiftsposter svarande belopp, vilket i tullverkets
stat beräknats till 500,000 kronor. Man komme då till ett belopp av
i runt tal 82,000,000 kronor.
Nämnda belopp, 82,000,000 kronor, synes man även vid beräkningen
för år 1919 kunna antaga såsom en approximativ uppskattningav
vad de före kriget gällande tullarna kunna väntas inbringa efter
krigets slut. Bland dessa tullar voro emellertid även spannmålstullarna,
och bevillningsutskottet vid innevarande års riksdag har (betänkande
nr 66, sid. 35) förklarat sig anse, att, även om fred inträder före 1918
års ingång, föga sannolikhet finnes för antagandet, att spannmålspriserna
17
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för .ar 1911».
på världsmarknaden komma att berättiga till att sätta ifrågavarande
tullar i kraft, åtminstone under någon större del av nämnda år. Då
utskottet sålunda icke velat räkna med någon inkomst av spannmålstullarna
för år 1918, bär utskottet funnit förenämnda belopp, 82,000,000
kronor, böra nedsättas med ett belopp som i det närmaste motsvarar
den beräknade inkomsten av spannmålstullarna eller till 70,000,000 kronor.
Ehuru nu förevarande beräkning avser ett senare år, kvarstår
givetvis omöjligheten att förutsäga, huruvida omständigheterna kunna
komma att påkalla återinförande av spannmålstullar. Vid sådant förhållande
vill det förefalla statskontoret som om man lämpligen kunde
gå en medelväg och räkna med det belopp, som motsvarar antagandet,
att nämnda tullar bliva gällande under halva år 1919, eller således
76,000,000 kronor. Statskontoret har därför i bilaga A infört nämnda
belopp.
Statskontoret erinrar i detta sammanhang om vad statskontoret
redan i sin skrivelse med inkomstberäkning för år 1918 påpekat, att
penningvärdets nedgång visserligen är utan inverkan på de i det föregående
beräknade beloppen av tullinkomster, eftersom dessa utgå i
proportion till vikten av de förtullade varorna, men att just därför
nämnda nedgång i realiteten innebär en sänkning av tullen i förhållande
till de förtullade varornas värde.
Sockerskatt, bevillning, ingår i budgeten med det debiterade beloppet
efter avdrag av avkortningar. Enligt den av 1905 års lagtima riksdag
antagna beskattningen av socker skulle för allt socker, som efter den
1 september 1906 inom riket tillverkades eller dit infördes, vid sockrets
utlämnande till fritt bruk erläggas en skatt med 13 öre för kilogram.
För socker, som till riket infördes, skulle därjämte erläggas tull enligt
tulltaxan. 1908 års riksdag höjde emellertid skattesatsen för åren
1909—1911 till 15 öre, för år 1912 till 15 Va öre och förtiden därefter
till 16 öre för kilogram. Från denna höjning undantogs dock det
socker, som tillverkades vid de redan anlagda råsockerfabrikerna i Östergötland
och Västergötland samt vid den under anläggning varande
råsockerfabriken på Öland, för vilket sockerskatten fortfarande intill
1913 års utgång skulle utgå med det gamla beloppet eller 13 öre per
kilogram. 1913 års riksdag medgav de förenämnda råsockerfabrikerna
ytterligare lindring i sockerskatten och fastställde skattebeloppet för
socker från dessa fabriker för tiden intill 1918 års utgång till 12 öre
för kilogram.
Enligt verkställda beräkningar utgjorde den årliga sockerkoimumtionen
i riket:
Bihang till riksdagens ''protokoll 1918. 1 sand.
3
18
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för ar 1919.
år |
1901- |
-1902 |
råsocker ............. |
............... 106,004 |
ton |
)> |
1902 — 1903 |
» .............. |
................ 107,681 |
» |
|
)) |
1903- |
-1904 |
» ............. |
............... 110,824 |
|
» |
1904- |
-1905 |
» .............. |
................ 108,530 |
)) |
» |
1905—1906 |
» .............. |
................ 118,494 |
» |
|
» |
1907 |
raffinad .............. |
.............. 117,525 |
» |
|
» |
1908 |
» ............. |
................ 116,686 |
» |
|
)) |
1909 |
» ............... |
............... 99,726 |
» |
|
y> |
1910 |
» ............... |
............... 116,826 |
» |
|
» |
1911 |
» ............... |
.............. 124,592 |
» |
|
» |
1912 |
» ............... |
............... 126,504 |
» |
|
» |
1913 |
» ........... |
............... 130,307 |
» |
|
» |
1914 |
» .............. |
............... 135,984 |
» |
|
1915 |
» ............... |
................ 151,719 |
» |
||
» |
1916 |
» .............. |
................ 131,548 |
» |
eller för femårsperioden 1912—1916 i medeltal 135,212 ton med en
årlig medelökning av 1,261 ton.
Skatten var i 1913 och 1914 års riksstater uppförd med ett belopp
av 20,000,000 kronor. På grund av stegring i konsumtionen, vilken i
sin mån ansågs främjas av den genom nådiga kungörelsen den 12
september 1913 (Svensk författningssamling nr 216) gjorda nedsättning
i tullen för socker, beslöt 1914 års senare riksdag i enlighet med Eders
Kungl. Maj:ts nådiga proposition skattens upptagande i 1915 års riksstat
med ett till 21,500,000 kronor förhöjt belopp, vilket belopp höjdes
i 1916 års riksstat till 22,000,000 kronor och i 1917 års riksstat till
24,000,000 kronor, för att i 1918 års riksstat nedsättas till 21,000,000
kronor.
Under januari—november innevarande år hava till fritt bruk utlämnats
94,631 ton. Om under innevarande månad utlämnas lika mycket
som under december månad nästlidet år eller 11,726 ton, skulle sammanlagda
kvantiteten av till fritt bruk under år 1917 utlämnat socker
uppgå till 106,357 ton.
Den i länen debiterade skatten har, enligt meddelande från kontrollstyrelsen,
intill nästlidna månads slut utgjort 11,036,308 kronor. Förutsatt
att under innevarande månad skatten skulle debiteras med lika
stort belopp som under samma månad nästlidet år eller 1,846,131 kronor,
skulle årets uppbörd kunna beräknas till 12,882,439 kronor.
Genom tullverket har, enligt meddelande från generaltullstyrelsen,
under januari—november månader innevarande år debiterats sockerskatt
med 687,289 kronor. Om motsvarande uppbörd under innevarande
19
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
månad blir lika stor som under december 1916 eller 39,925 kronor,
kommer den genom tullverket debiterade sockerskatten för hela aret att
uppgå till 727,214 kronor, bägges detta belopp till det ovan anförda,
finner man, att totaluppbörden å ifrågavarande skattetitel kan för innevarande
år beräknas till 13,609,653 kronor.
I eu P. M. den 7 innevarande december angående beräkning av
sockerskatten för 1918 och 1919 har kontrollstyrelsen anfört:
»Den 1 december 1917 fanns på lager vid samtliga fabriker tillsammans
109 miljoner kilogram socker beräknat som råsocker.
Under förutsättning att tillverkningen av råsocker under december
1917 blir lika stor som under december 1916 eller 26 miljoner kilogram
samt att för konsumtionen under innevarande månad åtgå 16 miljoner
kilogram, skulle lagerbehållningen den 1 januari 1918 kunna beräknas
vara 119 miljoner kilogram. Därav torde 8 miljoner (8.5 miljoner
1910 — 1917) höra reserveras för sirapstillverkningen under år 1918.
Återstå sålunda den 1 januari 1918 för täckande av konsumtionen under
sistnämnda år 111 miljoner kilogram råsocker, motsvarande 100 miljoner
kilogram raffinad.
Socker av 1918 års skörd blir ej tillgängligt förrän i slutet av
november och kan därmed tillgodoses konsumtionen under december 1918,
som antages bliva 16 miljoner kilogram råsocker eller 14.4 miljoner
kilogram raffinad. Om konsumtionen 1918 sålunda beräknas till 100 -f 14.4
eller 114.4 miljoner kilogram kunna 103 miljoner kilogram beräknas
inbringa i skatt'' (å 16 öre per kilogram) ..................... 16,400,000 kronor
samt 11.4 miljoner kilogram (å 12 öre per kilogram) 1,300,000 »
eller tillsammans 17,700,000 kronor
vartill sockerskatten under angivna förutsättningar beräknas för år 1918.
Komma de höjda betpriserna att framkalla ökad betodling, finnes
all anledning antaga, att även konsumtionen 1919 skall stiga till vad
den var 1914, då den inbringade en skatt av 21 V4 miljon kronor.»
Då den del av skatten, som för närvarande utgår efter 12 öre för
kilogram, bör från och med år 1919 höjas till 16 öre för kilogram och
då behållna inkomsten under år 1914 av förevarande skattetitel, med
inräkning av uppbörd genom tullverket, enligt rikshuvudboken uppgick
till 21,619,004 kronor, anser statskontoret sig kunna föreslå sockerskattens
upptagande i riksstaten för år 1919 med ett till 21,500,000 kronor avrundat
belopp.
Tobaksskatt, bevillning, är i 1918 års riksstat upptagen till 15,500,000
kronor.
För månaderna januari—oktober innevarande år har nu ifråga -
20 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
varande skatt influtit med ett belopp av 15,985,683 kronor, fördelat på
olika varor på sätt som följer:
Försålda tobaksvaror |
Importerade |
Summa |
|
Januari ................................................ |
1,245,972 |
123,036 |
1,369,008 '' |
Februari.................................................... |
1,203,749 |
89,539 |
1,293,288 |
Mars ........................................................ |
1,408,658 |
118,409 |
1,527,067 |
April .................................................. |
1,307,690 |
134,744 |
1,442,434 |
Maj.................................................................. |
1,437,813 |
125,111 |
1,562,924 |
Juni .............................................. |
1,615,900 |
154,757 |
1,770,657 |
| Juli................................................. |
1,598,489 |
151,323 |
1,749,812 ! |
! Augusti .................................................. |
1,806,379 |
157,890 |
1,964,269 |
September................................................. |
1,654,138 |
142,442 |
1,796,580 1 |
'' Oktober........................................ |
1,423,122 |
86,522 |
1,509,644 |
Säger |
14,701,910 |
1,283,773 : |
15,985,683 |
De försålda tobaksvarorna (första |
kolumnen |
här ovan) |
fördela sig |
Cigarrer |
Cigarretter |
Karvad tobak |
Spinn-, |
Snus Summa |
|
Januari ............... |
168,614 |
529,959 |
85,299 |
49,684 |
412,416 1,245,972 |
Februari ............ |
175,868 |
503,202 |
89,630 |
52,787 |
382,262 1,203,749 |
Mars .................. |
217,431 |
605,258 |
111,229 |
56,830 |
417,910 : 1,408,658 |
April .................. |
209,590 |
569,448 |
101,129 |
51,264 |
376,259 ; 1,307,690 |
Maj .................. |
230,593 |
635,378 |
109,557 |
55,989 |
406,296 1,437,813 |
Juni .................. |
267,826 |
748,150 |
119,931 |
60,046 |
419,947. 1,615,900 |
Juli..................... |
276,840 |
735,329 |
121,643 |
59,026 |
405,651 i 1,598,489 |
Augusti............... |
313,932 |
843,919 |
142,485 |
66,307 |
439,736 i 1,806,379 i |
September............ |
260,769 |
769,175 |
124,397 |
63,285 |
436,512 | 1,654,138 |
Oktober............... |
241,952 |
626,543 |
104,508 |
53,761 |
396,358 1 1,423,122 i |
Säger |
2,363,415 |
6,566,361 |
1,109,808 |
568,979 |
4,093,347 j 14,701,910 ! |
De importerade tobaksvaror, tor vilka licens erlagts (andra kolumnen
i den första tabellen), fördela sig på följande sätt:
Statskontorets skrivelse med inkomstberitkning för år 1919.
lil
Cigarrer j |
Cigarretter |
Karvad tobak |
Spinn-, i |
Snus |
Summa |
|
X Januari ..... |
.........; 68,606 |
32,649 |
21,473 |
264 ; |
44 |
123,036 |
Februari |
.........1 38,722 |
36,359 |
14,349 |
64 | |
45 '' |
89,539 |
Mars ........ |
......... 49,537 |
62,171 |
5,882 |
120 |
699 |
118,409 |
April ........ |
......... 67,300 |
56,788 |
10,365 |
■ 291; |
— |
134,744 |
Maj ........ |
......... 67,649 |
48,649 |
8,610 |
203 |
— . |
125,111 |
Juni ........ |
......... 66,658 |
68,387 |
19,197 |
515 i |
— i |
154,757 |
Juli ........ |
......... 48,028 |
43,854 |
59,301 |
21 '' |
119 |
151,323 |
Augusti..... |
......... 61,830 |
55,135 |
41,083 |
42 |
— |
157,890 |
September.. |
.......... 83,149 |
55,673 |
3,590 |
30 ; |
— |
142,442 |
Oktober |
......... 27,561 1 |
50,512 |
8,337 |
112 1 |
— |
86.522 |
Sfiger 578,840 |
510,177 |
192,187 |
1,662 |
907 |
1,283,773 |
Från aktiebolaget svenska tobaksmonopolet har statskontoret erhållit
en promemoria rörande statens inkomst av tobaksmonopolet för
år 1919, i vilken det heter:
»Skulle de nuvarande importförhållandena fortfara även under åren
1918 och 1919, torde icke endast de uppskattningar, som tobaksmonopolet
lämnat till statskontoret rörande statens inkomster av tobaksmonopolet
för 1918 bliva osäkra utan även statens inkomst från samma källa
för 1919 undandraga sig varje uppskattning.
Under år 1917 har importen av tobak visat sig mycket vansklig
och har icke kunnat hålla jämna steg med förbrukningen. Emellertid
har tobaksmonopolet så pass stora lager av tobak i Sverige, att tillverkningen
under 1917 och en del av 1918 är säkerställd, även om en
viss begränsning i försäljningskvantiteten måste vidtagas. Skulle däremot
någon avsevärd import icke kunna åvägabringas åtminstone under
senare delen av 1918, kommer tobaksmonopolets förmåga att tillhandahålla
tobaksvaror under 1918 att avsevärt begränsas och tobaksskattebeloppet
att i proportion minskas. Skulle kriget fortsätta även under
år 1919, är det omöjligt att nu överblicka i vad mån det kan bliva
möjligt att förse allmänheten med tobaksvaror och följaktligen att beräkna
statens inkomst å tobak.
Kunde man däremot räkna med, att kriget slutade före medio av
1918, och tonnage kunde uppbringas för hemforsling av de kvantiteter
tobak, som tobaksmonopolet inköpt och som för dess räkning ligga lag
-
22 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
rade på olika ställen utomlands, är det möjligt att göra en uppskattning
rörande skatteinkomsterna för 1919.
Enligt i dagarna lämnad uppgift till expeditionschefen i kungl.
finansdepartementet torde statsverkets inkomst å tobak under år 1917
komma att uppgå till:
Inbetald tobaksskatt för december 1916 ............. kronor 1,378,072: 91
» » » januari—september 1917 » 14,476,039:58
uppskattad » » oktober & november » » 3,000.000: —
kronor 18,854,112: 4 9.
Utdelning å stamaktier i aktiebolaget svenska
tobaksmonopolet för verksamhetsåret 1916, utbe
-
talade 22 maj 1917 ..................................................... » '' 4,770,000: —
kronor 23,624,112: 4 9.
Tull för oarbetad tobak för år 1917 ........................ kronor 4,800,000: —
» » arbetad » » » » ...................... » 925,000: —
. kronor 5,725,000: —.
I ovanstående ingår ej tull för av resande importerad arbetad
tobak.
Ovanstående belopp, avrundade, torde kunna godtagas även som
uppskattning av vad statens inkomst å tobak skall bliva för år 1919,
under förutsättning att kriget upphör i medio av 1918.
Därvid torde inkomsten från tobaksskatt kunna avrundas uppåt på
grund av den höjning å tobaksvarornas pris, som blir nödvändig att
vidtaga med anledning av ökade kostnader för tobak, ingredienser och
arbetslöner, även om hänsyn tages till därav betingad minskning i omsättningen.
Däremot bör utdelningen å statens aktier avrundas nedåt på grund
av den begränsning i försäljningen, som måste förutsättas bliva nödvändig
under första halvåret 1918. Tullen torde däremot anses kunna
bliva ungefär lika med den för detta år, 1917, beräknade:
De uppskattade beloppen skulle således bliva:
Tobaksskatt för år 1919.................................................. kronor 19,500,000
Inkomst å stamaktier för verksamhetsåret 1918...... » 4,500,000
kronor 24,000,000
Tull....................................................................................... » 5,700,000.» I
I enlighet med förestående uppskattning har statskontoret i förslagstabellen
upptagit tobaksskatten till 19,500,000 kronor.
23
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
Bränvin stUlv er låring sskatt, bevillning.
Brännvinstillverkningen i riket har utgjort:
år 1912 ...................................................
» 1913 ...................................................
» 1914 ...................................................
» 1915 ....................................................
» 1916 .................................................
eller i medeltal för dessa fem år 36,319,571.
liter 41,744,395
» 45,244,045
» 38,791,008
» 26,997,834
» 28,820,574
Tillverkningen under innevarande år intill den 1 december bär,
enligt meddelande från kontrollstyrelsen, uppgått till 8,726,914.4 liter.
Om tillverkningen under december månad bleve proportionsvis lika stor
eller 793,355.9 liter, skulle detta års tillverkning bliva 9,520,270.3
liter.
Beträffande tillverkningsskatten enligt rikshuvud boken iar statskontoret
meddela följande översikt för femårsperioden 1912—1916:
Influten skatt |
Avkortningar- och restitutioner |
Statsverket behållet |
|
år 1912 ....................... |
24,211,832 |
1,565,766 |
22,646,066 |
» 1913 ........................ |
23,791,111 |
1,501,654 |
22,289,457 |
» 1914 ........................ |
22,203,575 |
1,468,781 |
20,734,794 |
• 1915 ........................ |
23,563,565 |
1,396,822 |
22,166,743 |
i » 1916 ........................ |
18,804,589 |
1,474,228 |
17,330,361 |
Under innevarande år intill den 1 december är dylik skatt, enligt
uppgift från kontrollstyrelsen, inbetald med 5,194,089 kronor, och under
förutsättning att inkomsten för innevarande månad kommer att utgöra ett
lika stort belopp, som under december månad nastlidet ar eller 609,839
kronor, skulle årets inkomst uppgå till 5,803,928 kronor. Om danfran
avdrages vad under innevarande år blivit eller an vidare kan varda
restituera!, bär förslagsvis beräknat till 400,000 kronor, skulle återstå
5,403,928 kronor. . ..
Enligt en statskontoret, tillhandakommen promemoria har kontroll
styrelsen
beräknat brännvinstillverkningsskatten sålunda.
24 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
Vi—V10 1918: endast jästbrännvinstillverkning......... kronor 1,950,000
Vio—31/i2 » Va av normal tillverkning................... » 4,000,000
kronor 5,950,000.
Vi—7x0 1919: 7s av normal tillverkning.................... kronor 4,000,000
7io—37i2 » normal tillverkning................................ » 12,000,000
kronor 16,000,000.
Statskontoret har med sist angivna belopp infört denna skattetitel
i förslagstabellen.
Brännvinsförsäljningsmedel, bevillning, som, enligt den lydelse 25
§ i gällande förordning angående försäljning av brännvin erhållit genom
nådiga förordningen den 18 juli 1913 (Svensk författningssamling nr
197), numera tillfalla statsverket, ha med ett belopp av 4,000,000 kronor
upptagits i 1918 års riksstat bland »egentliga statsinkomster», under
avdelningen »tullar och acciser».
De hava för nedannämnda år uppgått till följande belopp:
år 1910.................................................. kronor 16,831,708
» 1911.................................................. » 19,051,380
» 1912.................................................. » 19,426,838 -
» 1913.................................................. » 19,379,662
eller i medeltal för dessa fyra år 18,672,397 kronor.
Aren 1915 och 1916 utgjorde den behållna inkomsten av denna
titel respektive 17,012,176 och 18,301,733 kronor.
Då kontrollstyrelsen föreslagit, att ifrågavarande medel, i likhet
med för år 1918, må för år 1919 beräknas till 4,000,000 kronor, har
statskontoret i bil. A upptagit detta belopp.
Maltskatt, bevillning. Under de sista fem åren har statsverket av
denna skattetitel haft följande behållna inkomst:
år 1912..................................................... kronor 4,913,084
» 1913.................................................... » 5,236,867
» 1914...................................................... » 5,473,469
» 1915...................................................... » 5,469,331
» 1916..................................................... » 5,843,562.
Under januari—november innevarande år har maltskatten blivit
debiterad med 3,338,907 kronor, och om skatten komme att under
december månad debiteras med enahanda belopp som under samma
25
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för År 1919.
månad 191(5 eller 442,528 kronor, skulle årets uppbörd kunna beräknas
komma att utgöra 3,781,435 kronor.
Det enligt 8 § i inom. i Eders lvungl. Mapts nådiga förordning
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker den 7 augusti
1907, sådan samma paragraf lyder enligt nådiga förordningen den 20
augusti 1909, restituerade skattebeloppet kan enligt erfarenheten från
föregående år antagas uppgå till omkring 5 procent. Om i enlighet
härmed från ovannämnda 3,781,435 kronor dragée restitutionssumman
190,000 kronor, uppkommer det belopp av 3,591,435 kronor, vartill
maltskatten kan beräknas uppgå för år 1917.
Kontroll styrel sen har sålunda beräknat inkomsten av denna skatt:
7i—Vio 1918: enligt folkhushållningskommissionens I
ransonering av malt ...........................kronor 750,000
Vid—31/i2 » Vs av normal avverkning av malt...... » 500,000
kronor 1,250,000.
Vi-Vio 1919: Vs av normal avverkning ....................kronor 1,500,000
Vio—S1/ia » normal avverkning...;................................ » 1,500,000
kronor 3,000,000-
I bil. A har statskontoret infört sist angivna belopp.
Punschskatten, bevillning, vilken utgår med 60 öre för varje liter
punsch, som utlämnas till försäljning, uppfördes i 1904—1906 årens
riksstaterN med 1,300,000 kronor.'' Efter det vid 1908 års riksdag en
särskild stämpelavgift till enahanda belopp som för punsch stadgats
även för arrak och rom, höjdes beräkningen för år 1907 till 1,500,000
kronor, med vilket belopp titeln sedermera varit i 1909—1912 årens
riksstater uppförd. På grund av inkomsttitelns jämna stegring föreslog
statskontoret i sina underdåniga utlåtanden angående inkomstberäkning
för åren 1913, 1914, 1915 och 1916, att titeln måtte upptagas med
förhöjda belopp, nämligen för 1913 med 1,700,000 kronor, för 1914
med 1,800,000 kronor, för 1915 likaledes med 1,800,000 kronor och för
1916 med 2,000,000 kronor, vilka förslag blevo av Eders Kungl. Maj:t
och riksdagen bifallna. För år 1917 var skatten upptagen i förslaget
till riksstat med oförändrat belopp, men då inkomsten syntes vara i
stigande höjdes beräkningen av riksdagen till 2,300,000 kronor. Pa
grund av en av kontrollstyrelsen under sist förflutna vår gjord beräkning
är skattetiteln i riksstaten för år 1918 urv igen med ett till
l,200,00u kronor sänkt belopp.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
4
26 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
Skatten inflöt
år 1912 med......................................... kronor 1,838,119
» 1913 » » 1,956,992
» 1914 » )> 2,239,522
» 1915 » » 2,140,299
» 1916 » » 2,146,389.
Under tiden januari—oktober innevarande år bär, enligt meddelande
från generalpoststyrelsen, punschstämpelavgift influtit med
775,307 kronor. Under förutsättning, att under återstående delen av
innevarande år skulle inflyta dylik avgift till lika belopp som under
samma tid näst föregående år eller 285,269 kronor, skulle årets punschstämpeluppbörd
kunna beräknas till 1,060,576 kronor.
För år 1919 föreslår statskontoret, att skatten upptages med samma
belopp som i riksstaten för 1918 eller 1,200,000 kronor.
Uppbörd i statens verksamhet.
Fyr- och båkmedel hava enligt rikshuvudboken influtit med
år 1912 ............................................... kronor 2,100,221
» 1913 .................................................. » 2,256,795
» 1914 ............................................... j 2,271,705
* 1915 .................................................. ;o 2,638,034
» 1916 ................................................... » 2,510,047
eller i medeltal 2,355,360 kronor med en årlig ökning av i medeltal
102,457 kronor. Utgående från dessa siffror, föreslår statskontoret, att
i riksstaten för år 1919 denna inkomsttitel upptages med samma belopp
som i riksstaten för år 1918 eller 2,500,000 kronor.
Lotspenningarna, vilka före 1915 behållits å den plats, där uppbörden
skett, såsom avlöning åt därstädes anställda lotsar och icke upptagjts
såsom inkomst vare sig i riksstaten eller hos lotsstyrelsen, hava
i riksstaterna för åren 1915—1918 uppförts med ett belopp av 1,200,000
kronor. De inflöto år 1916 med 4,789,659 kronor och hava enligt
meddelande från lotsstyrelsen under år 1917 till och med september
månad uppgått till 3,692,824 kronor. Då emellertid statskontoret från
lotsstyrelsen erhållit underrättelse, att ökningen i lotspenningar icke
torde i och för sig under nuvarande undantagsförhållanden utgöra tillräckligt
skäl att höja det belopp, vartill lotspenningarna i riksstaten
27
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för ar 11119.
för år 1918 beräknats, föreslår statskontoret icke någon ändring i detta
hänseende.
Avgifter för registrering av automobiler. 1 fråga om denna inkomsttitels
uppförande i 1919 års riksstat liar statskontoret inhämtat, att
beräkningen, huru många automobiler och motorcyklar som kunna komma
att registreras i riket under år 1919 är mycket vansklig till följd av
pågående krig och svåra importförhållanden samt icke minst på grund
av bensinransoneringen till nämnda fortskafiningsmedel.
Man måste härvidlag lägga årets registrering till grund. Linder de
gångna 10 månaderna, januari—oktober, hava i riket registrerats 742
automobiler och 1,340 motorcyklar, och det beräknas, att under november
och december komma att registreras ytterligare omkring 62 automobiler
och omkring 64 motorcyklar, vadan hela antalet under året registrerade
automobiler skulle bliva omkring 804 och motorcyklar omkring 1,404.
Under årets första 10 månader, januari—oktober, hava 320
automobiler och 204 motorcyklar övergått till nya ägare och det beräknas,
ätt under november och december komma ytterligare omkring
15 automobiler och omkring 19 motorcyklar att övergå till nya ägare,
vadan hela summan »övergångna» automobiler skulle bliva omkring 335
och motorcyklar omkring 223.
Under de 10 första månaderna hava 168 automobiler och 89
motorcyklar avförts ur registret och det beräknas, att under november
och december ytterligare omkring 8 automobiler och omkring 3 motorcyklar
komma att avföras ur registret, vadan hela antalet avförda
automobiler skulle bliva omkring 176 och motorcyklar omkring 92.
Sedan pågående bensinransonering börjat tillämpas, synes nyanskaffning
och registrering hava minskats, men å sakkunnigt hall
anses likväl, att man kan göra beräkningen efter årets registreringar.
1 enlighet härmed och med stöd av bestämmelserna i § 3 av
nådiga kungörelsen om automobilregisters förande har statskontoret
beräknat inkomsttiteln i avrundat tal till 22,500 kronor.
Bidrag till för säkring srådet och riks för säkring sanstalten. Under denna
titel äro i riksstaten för år 1918 upptagna de bidrag till bestridande av
omkostnaderna för försäkringsrådets och riksförsäkringsanstaltens verksamhet,
som enligt 16 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete
den 17 juni 1916 skola till statsverket erläggas för varje försäkring i
riksförsäkringsanstalten ävensom av sådant försäkringsbolag, vari enligt
4 § av nämnda lag försäkring för olycksfall må äga rum. Ifrågavarande
bidrag beräknas i ''1918 års riksstat till 240,000 kronor, och statskontoret
saknar anledning att häri föreslå ändring.
28 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
Bidrag till försäkring sinspektionen. Denna inkomsttitel och den
däremot svarande utgiftstiteln (VI. H. 1) »Upprätthållande av försäkringsinspektionens
verksamhet» avvägas mot varandra och upptagas
i riksstaten med samma belopp. Därest överskott uppstår, reserveras
detta å utgiftsanslaget för de med anslaget förenade ändamål.
Då försäkringsinspektionen meddelat, att inspektionens stat för år
1919 torde böra upptagas till oförändrat belopp eller 59,300 kronor,
har statskontoret i förslagstabellen, bilaga A, upptagit inkomsttiteln till
samma belopp.
Avgifter för granskning av biograf bilder hava i riksstaten för år
1918 beräknats till 30,000 kronor. I enlighet med från statens biografbyrå
erhållet meddelande föreslår statskontoret, att denna titel för år
1919 upptages till 33,000 kronor.
Inkomst av myntning och justering hänföres till samma inkomsttyp
sorti de två närmast föregående och beräknas alltså inflyta med ett
belopp motsvarande omkostnader för året, för vilka på riksstatens utgiftssida
uppföres ett reservationsanslag, omfattande samtliga utgifter för
mynt- och justeringsverkets drift, och komma i följd härav de å inkomsttiteln
uppkomna överskott att användas för de med anslaget avsedda
ändamål. Inkomsttiteln och motsvarande anslag äro i riksstaten för år
1918 upptagna till 915,000 kronor. I skrivelse den 19 nästlidne november
har mynt- och justeringsverket hemställt, att vid beräkningen av statsverkets
inkomster för år 1919 inkomst av myntning och justering måtte
upptagas till 1,060,000 kronor eller till lika stort belopp som de av verket,
enligt skrivelse till Konungen den 28 september 1917, för år 1919 beräknade
utgifterna för mynt- och justeringsverkets underhåll. Statskontoret
har i sin förslagstabell uppfört titeln med nämnda belopp,
1,060,000 kronor.
Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter behandlas på
samma sätt som bidrag till försäkringsinspektionen. Då patent- och
registreringsverket innevarande år gjort framställning om förhöjningav
den från och med år 1915 tills vidare fastställda utgiftsstaten
för ämbetsverket med 20,400 kronor, samt utöver de i stat beräknade
utgiftsposter torde komma utgifter för krigstidstillägg, som för innevarande
år kunna beräknas uppgå till omkring 50,000 kronor, bör den
för år 1918 till 540,600 kronor beräknade inkomsten av ovannämnda
avgifter för år 1919 ökas med nu angivna belopp och alltså beräknas
till 611,000 kronor.
Bidrag till bankinspektionen. Under denna titel upptagas i statsverkets
räkenskaper de bidrag till bestridande av kostnaden för bank
-
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1919. 29
inspektionens organisation och verksamhet, som det enligt 239 § i lagen
om bankrörelse den 22 juni 1911 åligger bankbolag att årligen erlägga,
och vilka för närvarande, jämlikt nådiga kungörelsen den 29 oktober
1915, för varje år och varje bolag uppgå till nio tusendels procent av
bolagets egna fonder vid utgången av nästföregående kalenderår. Enligt
från bankinspektionen erhållet meddelande torde uppbörden å denna
titel år 1919 belöpa sig till minst 85,000 kronor. På grund härav har
statskontoret i bilaga A uppfört inkomsttiteln med ett till 85,000 kronor
förhöjt belopp.
Kontrollstämpelmedel, som i 1912—1914 årens riksstater upptagits
med 95,000 kronor, hava i 1915—1918 årens riksstater uppförts med
ett till 100,000 kronor förhöjt belopp. I enlighet med av myntdirektören
framställt förslag hemställer statskontoret, att dessa medel i 1919
års riksstat upptagas med oförändrat belopp, 100,000 kronor.
Terminsavgifter från läroverken. A denna inkomsttitel inflöto:
år 1912.......................................•............... kronor 556,586
» 1913......................................................... » 552,345
» 1914......................................................... » 565,585
» 1915......................................................... » 560,670
» 1916......................................................... » 589,440
eller i medeltal för femårsperioden 564,925 kronor.
Statskontoret föreslår, att denna inkomstpost upptages till oförändrat
belopp, 550,000 kronor.
Diverse inkomster.
Under denna titel sammanfattas från och med år 1912 dels vad
som förut i allmänhet bokförts under benämning »Extra uppbörd», dels
bötesmedel, dels ock ränteinkomsten å riksgäldskontorets tillsvidare förräntade
medel.
Vad sistnämnda inkomst beträffar, har statskontoret från riksgäldskontoret
erhållit meddelande, att densamma för år 1919 beräknas uppgå
till 700,000 kronor. Häri äro inräknade alla inflytande räntor å riksgäldskontorets
förräntade medel samt beräknade kursvinster utöver kursförluster.
Förräntningen av riksgäldskontorets fonder är beräknad att
30 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
utgå av anslaget till ränta å medgiven och beräknad ännu icke verkställd
upplåning.
Beloppet av övrig till titeln »diverse inkomster» hörande uppbörd
har enligt rikshuvudböckerna för de senaste åren utgjort:
då härvid frånräknats sådan uppbörd, som år 1919 kommer att motsvaras
av inkomster under andra titlar, nämligen avkastning av statens
vattenfallsverk för år 1911, brännvinsförsäljningsmedel och prästerskapets
tionde för år 1914, tobaksskatt och tobaksstämpelmedel för år 1915 samt
spirituosaaccis och tobaksstämpelmedel för år 1916. Medeltalet för femårsperioden
har således uppgått till 1,269,839 kronor. Härtill kommer
den ökning av statsverkets inkomster under denna titel, som föranledes
av fögderiförvaltningens omorganisation och vilken enligt infordrade
uppgifter angående kronofogdarnas sportelinkomster under år 1916
kan beräknas till ungefär 200,000 kronor.
På grund härav och då denna inkomsttitel flera år lämnat över -
skott, synes den i riksstaten för år 1919 kunna upptagas med ett till
2,100,000 kronor förhöjt belopp.
Postverket. I underdånig skrivelse med förslag till beräkning av
postverkets inkomster för år 1919 anför generalpoststyrelsen:
»Postverkets sammanlagda inkomster för år 1917 äro i riksstaten
upptagna till 30,240,000 kronor. Härav äro 28,710,000 kronor av
generalpoststyrelsen beräknade att falla på den inrikes rörelsen.
Första halvåret 1917 hava emellertid inkomsterna på den inrikes
rörelsen uppgått till så högt belopp som i runt tal 17,096,000 kronor.
Detta innebär en ökning i förhållande till samma halvår nästföregående
år av ej mindre än 13.05 procent. Motsvarande ökning under åren
1907—1916 har utgjort
år 1912
» 1913
» 1914
» 1915
» 1916
kronor 950,167
» 1,065,226
» 1,616,717
» 1,366,439
» 1,350,648
B. Inkomster av statens produktiva fonder.
Statens affärsverksamhet.
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för ar 1919. 31
År |
ökning i % |
År |
ökning i |
1907 .......... |
............ 7.04 |
1912 . |
.................. 6.6 5 |
1908 .......... |
........... 1.52 |
1913 .. |
................... 3.96 |
1909 .......... |
........... 3.4 7 |
1914 .. |
................. 7.55 |
1910 ....... |
............ 3.1 8 |
1915 .. |
.................. 2.96 |
1911 .......... |
............ 8.9 2 |
1916 .. |
................... 9.4 6 medeltal 5.4 7 |
Det är således eu alldeles osedvanlig hög ökning i inkomster under
första halvåret 1917, högre än man haft någon som helst anledning
förmoda And avgivande av föregående förslag till inkomstberäkning.
En närmare undersökning av vad som förorsakat denna ökningliar
givit till resultat, att det ofantliga allmänna uppsving, som ägt rum
å handelns och industriens område, övat ett synnerligen stort inflytande
på postsamfärdselns stegring. Enbart nybildningar av bolag, nya aktieemissioner
o. d. hava tillfört postverket betydande portobelopp.
Särskilt har dock paketrörelsen ökats. Generalpoststyrelsen tillåter
sig i sådant hänseende allenast omförmäla, hurusom vid paketavdelningen
vid postkontoret Stockholm 1 frankoteekensuppbörden, som utgjort
år 1914 .................................................... kronor 257,600
» 1915 .................................................... » 639,700
» 1916 .................................................. » 936,580
under de 5 föi-sta månaderna 1917 stigit till 539,000 kronor och
således kan för hela året 1917 beräknas komma att uppgå till omkring
1,300,000 kronor.
På grund av de svårigheter världskriget lagt i vägen för det
direkta varuutbytet mellan olika länder sändas stora mängder Araror till
vårt land, vilka varor härstädes ompaekas och såsom postpaket sändas
till andra länder. Förut hava dylika varu försändelser kunnat befordras
i transit genom Sverige, det vill säga utan ompackning här i landet
Vad dessa s. k. reexportpaket beträffar kommer emellertid med all
säkerhet, då världskriget en gång upphör, den ökning av paketrörelsen,
som av sådan anledning uppstått, att bortfalla, i det att då denna varuförsändning
säkerligen nästan omedelbart kommer att söka sig andra
befordringsvägar och befordringssätt.
En annan faktor av betydelse utgöres av portoinkomster från de
organisationer, vilka upprättats för att lindra kristidens tryck såsom
folkhushållningskommissionen in. fl. Åven dessa organisationer tillföra
postverket betydande portoinkomster.
32 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
Åven om det kan beräknas, att den rådande knappheten på förnödenheter
i åtskilliga fall kommer att fortfara någon tid efter krigets
slut och således ifrågavarande organisationer ytterligare en tid framåt
fungera, torde desamma, dock så småningom komma att avvecklas och
inkomsterna till följd av kristidsinstitutionerna successivt minskas.
Efter världskrigets utbrott har en mängd utländska affärsmän,
tillhörande båda de krigförande maktgrupperna, flyttat till landet och
driva härstädes omfattande affärsverksamhet, som medför en avsevärd
inkomstökning för postverket. Antagligt är att, när fredstillståndet en
gång inträder, största delen av dessa personer åter kommer att lämna
landet, då motsvarande minskning av postuppbörden inträder.
För en normal 10-årsperiod visar det sig att ökningsprocenten
under första halvåret i jämförelse med samma halvår nästföregående år
är ungefär enahanda som under andra halvåret i jämförelse med andra
halvåret föregående år.
För den sista 5-årsperioden ställer sig ökningsprocenten, för helt
år räknat, beträffande inrikesrörelsen sålunda
år |
1912 ......................... |
.............................. 5.94 |
1913 ......................... |
.............................. 4.16 |
|
» |
1914 ........................ |
.............................. 3.60 |
» |
1915 ............ .......... |
............................. 6.22 |
D |
1916 ......................... |
............................... 9.56 |
Under de ovissa förhållanden, som nu äro rådande, torde emellertid
försiktigheten bjuda att icke räkna med så hög procentuell ökning för
andra halvåret som för första halvåret.
Generalpoststyrelsen anser sig icke kunna tillråda, att inkomstökningen
för senare halvåret 1917 beräknas högre än 10 procent å de
faktiska inkomsterna under andra halvåret 1916, vilka till följd av förhållanden
i samband med kristiden uppgått till betydligt högre belopp
än som beräknats, nämligen till ej mindre än till 15,065,940 kronor.
Med den sålunda angivna procentökningen skulle inkomsterna under
andra halvåret 1917 uppgå till 16,570,000 kronor.
För hela året 1917 anser generalpoststyrelsen alltså inkomsterna
nu kunna beräknas komma att uppgå till i avrundat tal 33,660,000
kronor, innebärande en ökning i förhållande till de vid avgivande år
1915 av förslaget till inkomstberäkning för år 1917 upptagna belopp,
28,710,000 kronor, av omkring 5,000,000 kronor.
Till det sålunda beräknade inkomstbeloppet för hela år 1917 bör
emellertid läggas ytterligare ett belopp med anledning därav att från
*
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1919. 33.
och med deri 1 juli 1917 inrikes paketportot blivit höjt. En på sin tid
inom generalpoststyrelsen verkställd utredning har givit till resultat, att
denna förhöjning, så vitt i förväg kan bedömas, skulle medföra eu
inkomstökning av ungefär 750,000 kronor för år således för andra halvåret
1917 omkring 375,000 kronor. Samtliga inkomsterna av den inrikes
rörelsen för hela året 1917 böra sålunda kunna beräknas till 34,000,000
kronor, det vill säga en ökning av ungefär 12 procent i förhållande
till de verkliga inkomsterna under år 1916.
Under nu rådande förhållanden är det givetvis synnerligen vanskligt
för att icke säga omöjligt att med någon större grad av exakthet
i närvarande stund kunna kalkylera postverkets inkomster för vare sig
år 1918 eller år 1919, för vilket sistnämnda år det nu gäller att uppgöra
inkomstberäkning.
Styrelsen har visserligen sökt att, i den män så varit möjligt,
verkställa utredningar i fråga om de inkomstbelopp, som skulle kunna
påräknas. Åven om man, under förutsättning att kriget kommer att
fortvara en del av år 1918, skulle våga att räkna med en jämförelsevis
hög inkomstsiffra för första halvåret 1918, lärer man, å andra sidan,
av försiktighetsskäl böra stanna vid en avsevärt lägre inkomstsiffra för
andra halvåret 1918. Och generalpoststyrelsen föranlåtes desto mer
intaga en dylik ståndpunkt, som man dels givetvis nu icke kan bedöma,
huru — vare sig kriget fortfar eller slutar under år 1918 — de allmänna
förhållandena och därav beroende inkomster för postverket komma att
ställa sig och dels under alla omständigheter, åtskilliga av de förhållanden,
som, enligt vad ovan antytts, förorsakat de betydande inkomstökningarna
under 1917 och därförut ända sedan andra halvåret 1915,
måste beräknas så småningom och åtminstone när kriget en gång slutar
komma att bortfalla och mera normala förhållanden inträda,
Styrelsen anser sig för sin del icke kunna tillstyrka, att inkomsterna
för år 1918 beräknas högre än 6 procent å det upptagna betydligt ökade
inkomstbeloppet för år 1917 eller till i runt tal 36,000,000 kronor.
Längre vill det synas styrelsen, som man, med iakttagande av tillbörlig
försiktighet, icke bör gå,
Vad härefter slutligen beträffar inkomsterna av inrikesrörelsen
för år 1919, gäller i huvudsak detsamma, som ovan sagts i fråga om
samma inkomster för år 1918. Med nu kända förhållanden lärer man
icke kunna komma ökningen i inkomstsiffran närmare än att kalkylera
den till högst samma procent, som beräknats för år 1918 eller 6 procent,
och detta så mycket hellre som inkomstökningarna för både år 1918
och år 1919 beräknas även å inkomster, som, enligt vad förut är sagt,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 5
.34 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
äro mera tillfälliga och förorsakade av kriget. Det låter mycket väl
tänka sig, att den inkomstsiffra, som därav framgår, kan bliva för låg,
men det låter också lika väl tänka sig, att den i verklighet kommer
att visa sig bliva för hög.
Dessutom torde man, som generalpoststyrelsen i liknande sammanhang
förut framhållit, vid så stora summor, som det nu är fråga om,
näppeligen kunna påräkna, att inkomsterna allt framgent skola ökas
med lika hög procent, som då summorna voro lägre.
Under antagande av en ökning av 6 procent, skulle inkomstbeloppet
av den inrikes rörelsen under år 1919 kunna beräknas till i
runt tal 38,200,000 kronor.
Postverkets inkomster av utrikes rörelsen utgöras av:
1) be fordrings avgifter för värdeförsändelser från utlandet samt
avgiftsandelar för postanvisningar från utlandet,
2) avgifter för brev, som i transit genom Sverige försändas till
och från främmande länder, samt
3) e. o. uppbörd, avseende eventuell vinst å skillnaden mellan de
kurser, efter vilka postanvisningar, adresserade till främmande länder,
i Sverige inbetalats, och de växelkurser, som vid likviderande av de i
följd av denna rörelse uppkommande skulder till utlandet varit gällande.
Befordringsavgifterna för värdeförsändelser, huvudsakligen postpaket
från utlandet, till vilka även räknas i transit befordrade sådana,
och avgiftsandelarna för postanvisningar från utlandet hava enligt postverkets
huvudbok för år 1916 utgjort ........................... kronor 1,975,300
varemot utgifterna till utlandet för dylika försändelser
uppgingo till ....................................................................... » 1,229,600
Postverkets inkomst i detta hänseende utgjorde således
....................................................................................... kronor 745,700
Motsvarande inkomst för de närmast föregående åren uppgick
år 1913 till............................................ kronor 597,900
» 1914 » ............................................. » 542,500
» 1915 » ............................................ » 1,078,300
Ifrågavarande inkomst har alltså för år 1916 minskats med icke
mindre än 332,600 kronor. Det har visat sig, att postverkets inkomster
i detta hänseende på senare tid alltmera nedgått. För första kvartalet
1916 utgjorde denna inkomst netto 185,600 kronor, men för första kvartalet
1917 endast netto 13,600 kronor.
Detta förhållande har sin orsak däri, att, då förut stora mängder
paket sändes från England, Frankrike och Amerika till Ryssland och
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 11)11). 35
Finland 1 transit genom Sverige, dessa försändelser numera hava nästan
helt och hållet upphört. De flesta Irån utlandet hit inkommande och
för östra Europa avsedda paketförsändelser äro nu adresserade till
emottagare i Sverige, vilka sedan om expediera paketen, som då bär
beläggas med svenska frimärken, i följd varav avgiften för dessa paket
redovisas i frimärksuppbörden.
Med hänsyn till inkomsten under första kvartalet 1917 anser generalpoststyrelsen,
att för denna del av utrikes rörelsen för hela året 1917 icke
nu kan beräknas större inkomst än 200,000 kronor, vilket i förhållande till
samma inkomst år 1916 skulle innefatta en minskning av 545,700 kronor.
För vartdera av åren 1918 och 1919 torde enahanda inkomst, därest
mera normala förhållanden inträda, kunna beräknas till 300,000 kronor.
Inkomsterna för brev i transit genom Sverige utgjorde enligt
postverkets bokslut för år 1916............................................. kronor 129,000
och utgifterna för transit........................................................ » 70,700
i följd varav uppkommit å denna titel en inkomst av...... kronor 58,300
Transitersättningarna rörande brevpostförsändelser för såväl en
del av år 1914 som hela åren 1915 och 1916 äro ännu till största delen
oreglerade. På grund av det pågående världskriget har Sverige blivit ett
genomgångsland för postförsändelser mellan västra Europa och Ryssland
samt därbortom belägna länder. Den statistik av maj 1913, som enligt
internationella postkonventionen skulle gälla för beräknandet av transitavgifterna
under åren 1914—1919, har under sådana förhållanden blivit
fullkomligt missvisande. Överenskommelser angående ersättningen till
svenska postverket för denna transit hava hittills kunnat träffas endast
med några få länder.
Huruvida och i vilken mån inkomster för brevtransit verkligen
komma att inflyta, är beroende på om de respektive ländernas postförvaltningar
godkänna en beräkning av transitersättningen enligt de befordrade
posternas vikt eller icke. Och under alla förhållanden beror
postverkets inkomst jämväl på, huruvida Sverige vid erhållande av
gottgörelse från de främmande postverken får beräkna sig ersättning i
francens guldvärde eller måste godtaga växelkursen å francs, som för
närvarande med omkring 30 °/0 understiger guldvärdet. Om tolkningen
av konventionens bestämmelse i detta avseende hava nämligen olika
meningar framkommit.
Emellertid synes ingen sannolikhet förefinnas för att nu ifrågavarande
mellanhavanden skola kunna hinna regleras under år 1917.
Generalpoststyrelsen hyser likväl förhoppning att kunna få denna sak
36 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
avgjord så pass snart, att åtminstone eu del av det inflytande beloppet
kan upptagas i bokslutet för år 1918.
Med anledning av vad sålunda förekommit anser generalpoststyrelsen,
att såväl för år 1918 som för år 1919 bör kunna beräknas
inflyta transitersättning för gångna tider till ett belopp av omkring
1,500,000 kronor per år.
Svenska postverkets vinst å kursskillnader har .uppkommit därigenom,
att postverket vid emottagandet av postanvisningar till utlandet
hållit inbetalningskursen något högre än börskursen, vilket åter
föranletts därav, att de till utländska postverk uppkommande skulder
lör de sålunda utställda postanvisningarna icke kunna likvideras, förr
än flera månader förflutit efter postanvisningarnas utställande. Genom
växelkursernas ständiga nedgång hava nämnda likvider kunnat ske mot
betydligt lägre kurser än som gällt vid postanvisningarnas utställande.
En ytterligare nedgång i växelkurserna synes icke kunna påräknas allt
framgent. Tvärtom är det antagligt, att, ju närmare kriget nalkas sitt
slut och ännu mera under tiden därefter, kurserna komma att stiga för
att slutligen bliva normala. Förut har vid reglerandet av mellanhavandena
med utländska postverk i allmänhet förfarits på det sätt, att
det mindre fordringsägande landets tillgodohavande förvandlats till det
större fordringsägande landets mynt efter en överenskommen fast kurs,
varefter det återstående saldot gäldats medelst växel eller med kontanta
medel. Då det visat sig, att detta förfaringssätt under nu rådande förhållanden
kunde medföra stora förluster för det ena eller andra landet,
har man måst övergå till ett annat system, nämligen det, att vartdera
landet gottgör det andra landet hela det belopp, som av detta land utbetalats
för postanvisningar från det andra landet under en viss period,
månad eller kvartal, s. k. bruttolikvider. Härigenom kunna kursförluster
i möjligaste mån undvikas.
Såsom ovan berörts dröjer det likväl eu lång tid innan räkning å
inlösta postanvisningar kan inkomma från utlandet, i allmänhet flera
månader efter postanvisningarnas utställande i Sverige. Då växelkurserna
nu alltjämt sjunkit, har därigenom för postverket uppkommit
ej obetydliga vinstbelopp. Men om, såsom antagligt är, växelkurserna
komma att stiga, kommer postverket att vid likviderna till utlandet få
vidkännas en förlust motsvarande skillnaden mellan den inbetalningskurs,
som gällt för postanvisningarna, och den växelkurs, efter vilken
likviden långt senare verkställes. Och ju hastigare växelkursen stiger,
desto större blir förlusten. På detta sätt kan en betydlig del av den
redan intjänta kursvinsten komma att motvägas av framtida förluster.
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919. 97
l)ä det synes finnas skäl för det antagande, att växelkurserna
tyska, franska och engelska — snart nog nedgått till minimum, torde
för åren 1918 och 1919 någon kursvinst icke kunna påräknas.
Såsom generalpoststyrelsen förut haft tillfälle framhålla, har postverket
på grund av de genom kriget inträdda förhållandena haft och
har fortfarande att i en synnerligen stor utsträckning befordra krigsfångepaket
ocdi krigsfångepostanvisningar mellan vissa av de krigförande
länderna. Enligt internationella postkonventionens bestämmelser äro
dessa försändelser fritagna från alla postavgifter såväl i avgångs- och
adressland som i förmedlande länder. Denna rörelse har för svenska
postverket medfört högst avsevärda utgifter, särskilt för de stora paketposternas
transport med järnväg eller ångfartyg. Åven om det icke
torde kunna påräknas att för dessa försändelser erhålla samma gottgörelse
som för befordran av vanliga postpaket och postanvisningar,
har generalpoststyrelsen dock vågat antaga, att någon ersättning
åtminstone för ifrågavarande paketförsändelsers befordran skall komma
att gäldas av vederbörande främmande postverk och styrelsen har därför
också i det den 28 september 1916 avgivna förslaget till beräknande
av postverkets inkomster år 1918 för denna befordran upptagit
en inkomst av 1,000,000 kronor. Under förutsättning att världskriget
upphört under år 1918, kan för år 1919 icke påräknas någon inkomst
på grund av krigsfångepostutväxlingen.
Enligt vad av det ovan anförda framgår, skulle postverkets inkomster
av den utrikes rörelsen för år 1919 kunna beräknas utgöra
1,800,000 kronor.
Vidkommande slutligen det belopp av postverkets allmänna driftkostnader
under år 1917, soin kan beräknas falla pa stämpelväsendets
handhavande och som ersättes postverket av det a sjunde huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till stämpelomkostnader har generalpoststyrelsen
ansett sig höra föreslå förhöjning.
Stämpelgöromålen vid postkontoren hava nämligen under år 1917
ökats högst väsentligt i förhållande till år 1916. Denna ökning framgår
av efterföljande tabell.
Stämpeluppbörden vid postkontoren under nedanstående månader:
År |
Januari |
Februari |
Mars |
April |
Maj |
Juni |
Juli |
|||||
1916 |
554,072 |
34 |
611,606 |
62 |
634,386 |
85 |
743,252 3 5 |
792,831 |
39 |
'' 811,517j35 |
786,012 |
75 |
1917 |
1,309,858 |
42 |
835,684 |
20 |
1,178,307 |
; 67 |
1,422,265''5 7 |
1,409,911 |
79 |
814,06417 2; |
972,460 |
64 |
38 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
Efter ikraftträdandet den 1 juli 1917 av nådiga förordningen den
19 juni 1917 om vissa ändringar i förordningen den 19 november 1914
angående stämpelavgiften, kommer postkontorens stämpeluppbörd att
med all sannolikhet ökas i än högre grad. Enligt nämnda förordning
har nämligen aktieutgivare att själv stämpelbelägga interimsbevis, varjämte
den nytillkomna stämpelavgiften å lottsedlar i ett stort antal fall
torde komma att utgöras genom anbringande av stämpel å lottsedlarne.
För ifrågavarande ändamål erforderliga enkla beläggningsstämplar
måste inköpas på postkontoren.
Styrelsen har ansett sig böra hemställa, att det belopp, som bör
ersättas postverket för stämpelväsendets handhavande för år 1919 upptages
till 100,000 kronor.
Motsvarande ersättningsbelopp under år 1916 har utgjort 56,600
kronor eller alltså i det närmaste det i förslaget till beräkning av postverkets
inkomster för år 1916 upptagna beloppet av 50,000 kronor.
Postverkets samtliga inkomster för år 1919 skulle alltså belöpa
sig till för den inrikes rörelsen ................................... kronor 38,200,000
» » utrikes » » 1,800,000
» stämpelförsäljningen................................... » 100,000
Summa kronor 40,100,000.»
Då, enligt vad statskontoret inhämtat, slutsumman
av de av generalpoststyrelsen föreslagna
staterna för postverkets driftkostnader för år 1919
utgör ..................................................................................... » 33,400,000
kommer överskottet att uppgå till ................................. kronor 6,700,000
såframt icke oförutsedd inkomstminskning eller utgiftsökning inträffar.
I tabellen bil. A har statskontoret uppfört nu omförmälda belopp.
Telegrafverket. I underdånig skrivelse den 2 december 1917 har
telegrafstyrelsen anfört:
»Inkomsterna av telefonrörelsen hava utgjort:
under år 1912 ................................. kronor 14,574,354
» » 1913 » 15,586,330
» » 1914 » 16,859,193
» » 1915 ................................... » 18,625,699
> » 1916 ................................. » 22,043,753.
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning lör år 1919.
39
Såvitt räkenskaperna för de tre första kvartalen år 1917 giva vid
handen, skulle telefoninkomsten under sistnämnda år komma att stiga
till omkring 25,000,000 kronor. Samma inkomster äro beräknade till
20,000,000 kronor för år 1917 och 25,900,000 kronor för år 1918, varvid
är att märka att i sistnämnda siffra ingår den ökning med 2,400,000
kronor av inkomsterna, som antagits skola inträda till följd av ilsamtalstaxans
höjning, vilken trätt i kraft den 1 augusti 1917. Frånsett denna
av taxehöjningen beräknade ökning, utgjorde skillnaden mellan 1917 och
1918 års påräknade inkomster 3,500,000 kronor. Fullt så stor ökning
av inkomsterna torde icke böra för år 1919 beräknas, men av de senaste
årens resultat att döma synes en ökning med 2,600,000 kronor eller till
28,500,000 kronor kunna förutsättas.
Inkomsterna av telegrafrörelsen hava utgjort:
under år 1912
» » 1913
» » 1914
» » 1915
» » 1916
kronor 2,692,651
» 2,771,675
» 4,004,378
» 6,139,975
)> 6,995,185
För år 1917 torde telegrafinkomsterna, att döma av de tre första
kvartalens räkenskaper, komma att stiga till omkring 7,900,000 kronor.
De äro beräknade för år 1917 till 4,500,000 kronor och för år 1918 till
5,900,000 kronor, av vilken summa 750,000 kronor antagits skola inflyta
genom den från och med augusti månad 1917 ikraftträdda höjningen
av avgifterna för inrikes telegram. Därest kriget skulle sluta
och de nuvarande föreskrifterna om telegrams ovillkorliga avfattande
på klart språk alltså upphöra, kommer telegrafinkomsten med säkerhet
att väsentligt nedgå. Till högre belopp än 6,000,000 kronor torde därför
telegrafinkomsten för år 1919 icke böra anslås, eller således 100,000
kronor högre siffra än för år 1918 beräknats.
Sammanlagt skulle alltså telegrafverkets inkomster under år 1919
böra beräknas till 34,500,000 kronor, utgörande 2,700,000 kronor högre
belopp än det, till vilket samma inkomster äro i riksstaten för år 1918
upptagna.
Genom nådigt brev den 13 augusti 1917 har Eders Kungl. Maj:t
åt den kommission, som hade till uppgift att företaga undersökning i
fråga om utfärdande av i huvudsak gemensamma avlöningsbestämmelser
för tjänstemän vid statens järnvägar med flera verk, uppdragit, utom
annat, att avgiva utlåtande och förslag rörande tillfällig löneförbättringför
befattningshavare vid, bland andra, telegrafverket. I avvaktan på
40 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
avgivandet av detta utlåtande och förslag har telegrafstyrelsen med
vederbörande departementschefs medgivande uppskjutit upprättandet av
det i instruktionen för styrelsen föreskrivna förslaget till stat för telegrafverkets
driftkostnader under år 1919. För att emellertid nu kunna
lämna ledning till beräkning av det överskott av telegrafverkets rörelse,
som kan påräknas för år 1919, har styrelsen uppgjort approximativ
beräkning över driftkostnaderna under nämnda år, därvid styrelsen i
fråga om personalens avlöningar lagt till grund ett av styrelsen till
förenämnda kommission avlåtet förslag, men icke tagit någon hänsyn
till de krigstidstillägg, som eventuellt komma att beviljas även för år
1919. Enligt den approximativa beräkningen av driftkostnaderna för
år 1919 skulle desamma, med hänsyn jämväl till de alltjämt stegrade
materialprisen, komma att sluta å ett belopp av 27,500,000 kronor eller
8,115,500 kronor högre belopp än för år 1918 beräknats.»
I anledning härav hemställer statskontoret, att i förslaget till riksstat
för år 1919 telegrafverket må upptagas sålunda:
Inkomster.......................... kronor 34,500,000
Driftkostnader.................. » 27,500,000
Överskott .................................................................... kronor 7,000,000
Statens järnvägar. I underdånig skrivelse den 28 nästlidne november
med förslag till beräkning av den behållna inkomsten för år 1919 anför
järnvägsstyrelsen:
»I den beräkning rörande den behållna inkomsten för år 1918, som
styrelsen avgav den 30 november 1916 beräknades för sagda år
Bruttoinkomsten till...................... kronor 132,400,000
Driftkostnaden » ........................ » 110,900,000
Nettobehållningen » ........................ » 21,500,000
Till grund för de beräkningar som resulterade i dessa siffertal lågo
ett flertal av styrelsen angivna förutsättningar, av vilka de viktigaste
voro, att fred skulle inträda före 1918 års ingång, att trafikens omfattning
bleve jämförlig med 1915 års trafik, att det provisoriska taxetilllägg,
som trädde i tillämpning den 10 september 1915 komme att gälla
under år 1918, att personalkostnaderna skulle komma att uppgå till
samma belopp, som vid förslagets avgivande beräknades för år 1917,
att kolkostnaderna finge baseras på ett grundpris av 40 kronor per ton,
och att övriga sakliga kostnader finge antagas till motsvarande belopp
som för år 1915, dock med väsentliga höjningar.
I de beräknade bruttoinkomsterna voro icke inneslutna eventuella
41
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 11119.
merinkomster av den höjning av de provisoriska taxetilläggen, som
styrelsen i samma underdåniga skrivelse anmälde såsom oundgängligen
nödvändig, ej heller i de beräknade utgifterna vissa antagligen förestående
merkostnader genom löneförbättringar och krigstidshjälp samt
ökad avsättning till förnyelsefonden, vilka merkostnader vore beroende
av statsmakternas blivande beslut. Styrelsen utgick härvid från det
antagandet, att berörda merkostnader skulle täckas av inkomsterna genom
den av styrelsen ifrågasatta taxeändringen.
Styrelsen meddelade, att för förräntning av hela det år 1918 i
stats järnvägarna bundna kapitalet skulle erfordras eu behållning av
ungefär 31,800,000 kronor, och att för förräntning endast å det kapital,
som kunde beräknas vara bundet, i såsom räntebärande karaktäriserade
bandelar motsvarande behållning uppginge till ungefär 25,400,000 kronor,
men ansåg sig för det dåvarande ej i stånd att bedöma, huruvida en
sådan provisorisk taxereglering lämpligen kunde genomföras, att erforderliga
inkomster erhölles till beredande av ränteavkastning enligt senare
alternativ.
Under år 1917 hava olika slag av kostnader genom tillfälliga löneförbättringar
och särskilt materialprisens oavlåtliga stegring på det sätt
ökats, att styrelsen sett sig nödgad att i underdåniga skrivelser av den
22 juni och 30 oktober innevarande år ingå till Eders Kungl. Maj:t med
framställningar om taxeregleringar. Med gillande i huvudsak av i förstnämnda
skrivelse gjorda förslag har Eders Kungl. Maj:t i nådiga kungörelsen
av den 13 juli 1917 fastställt nya och högre provisoriska taxetillägg;
den senast av styrelsen gjorda framställningen har ännu icke
lett till något Eders Kungl. Maj:ts beslut.
De merinkomster, som influtit under den förflutna delen av år
1917, ha emellertid icke varit tillräckliga att motväga utgifternas hastigt
fortgående stegring. Mot en bruttoinkomst under tiden januari—september
1917 av omkring 122,300,000 kronor svarar eu utgift av omkring
113,100,000 kronor, så att behållningen för årets nio första månader ej
utgör mer än i runt tal 9,200,000 kronor, mot 21,900,000 kronor under
motsvarande tid år 1916. Till detta så ogynnsamma resultat härutom
driftkostnadernas hastigt fortgående stegring även den numera inträdda
starka trafik minskningen bidragit.
Det brydsamma ekonomiska läget, som till följd av lörestående
kostnadsökning för materialier kommer att ytterligare försämras, har föranlett
styrelsen att i nyssberörda underdåniga skrivelse den 30 oktober
1917 ingå till Eders Kungl. Maj:t med framställning om ny väsentlig
höjning från 1918 års ingång av de provisoriska taxetilläggen. I denna
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 6
42 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
skrivelse beräknades med ledning av då kända förhållanden bruttoinkomsterna
för år 1918, om de av styrelsen föreslagna höjningarna kommo
till stånd, till 241,700,000 kronor, och utgifterna till 213,100,000 kronor,
varvid en behållning av 28,600,000 kronor skulle ernås. I de här beräknade
utgifterna ingår emellertid, som av styrelsen anmärktes, ingen
post för oförutsedda utgifter, till vilka under nuvarande ovissa förhållanden
särskild hänsyn måste tagas.
De allt mera oberäkneliga förhållandena rörande såväl trafikens
omfattning under den närmast förestående tiden som ock materialpris
m. m., vilka äro en följd av världskrigets fortsättning under skärpta
former, omöjliggöra varje mera ingående beräkning över den behållna
inkomsten för år 1919. Styrelsen hav därför icke kunnat företaga närmare
beräkningar för inkomster och utgifter av olika slag, då dylika
beräkningar under förhanden varande omständigheter måst byggas på
särdeles osäkra för att ej säga godtyckliga premisser och alltså icke
kunna lämna något resultat av vägledande värde.
Vid styrelsens meromnämnda underdåniga framställningar om provisoriska
taxeförhöjningar har styrelsen emellertid städse utgått från den
uttalade åsikten, att tarifferna böra så uppställas, att behållningen på
statsbanedriften ungefär svarar mot förräntningen enligt gällande räntefot
å i järnvägarna bundna statslån av det i statsbanorna disponerade statskapitalet
eller som minimifordran å det för s. k. räntebärande bandelar
disponerade kapitalet. De enligt sådan grundsats erforderliga statsbanebehållningarna
beräknades för år 1918 såsom nämnts till 31,800,000
resp. 25,400,000 kronor och beräknades för år 1919 till 36,800,000 resp.
28,900,000 kronor.
I anslutning härtill får styrelsen föreslå, att den behållna inkomsten
för år 1919 upptages i riksstaten till ett belopp av i avrundat tal
29,000,000 kronor.
Då emellertid jämväl bruttoinkomster och utgifter för år 1919 här
torde böra anges till vissa belopp, får styrelsen föreslå, att utgifterna
upptagas till sapima belopp, som blivit i förslag till kostnadsstat beräknat
för år 1918 eller med i avrundat tal 212,500,000 kronor och att
inkomsterna upptagas till ett i förhållande härtill med 29,000,000 kronor
ökat belopp eller till 241,500,000 kronor.
Styrelsen vill här anmärka, att den eventuella ökning av nu utgående
krigstidshjälp och krigstidstillägg, som kan komma att beslutas
av 1918 års riksdag och belasta 1919 års kostnadsstat, givetvis icke här
kunnat tagas i beaktande. Likaså vill styrelsen framhålla att styrelsen
icke kunnat räkna med de ökade utgifter, som skulle föranledas av ett
43
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 191».
genomförande av den lönereglering, vilken efter Eders Kungl. Maj:ts
nådiga uppdrag den 13 augusti 1917 till 1915 års lönekommission väl
torde komma att föreläggas 1918 års riksdag. Skulle emellertid nu
berörda utgiftsökningar inträffa anser sig styrelsen böra fortfarande hävda
att även de skola täckas genom motsvarande taxeregleringar.
Vad den föreslagna behållningen av 29,000,000 kronor angår må
dock särskilt betonas, att givetvis sådana förhållanden kunna inträda,
att det icke blir möjligt eller lämpligt genom taxeändringar så reglera
bruttoinkomsterna, att den åsyftade nettobehållningen erhålles.
Det undandrager sig beräkning huru alltför höga taxehöjningar
kunna inverka nedtryckande på trafikrörelsen — särskilt kanske på persontrafiken
— och alltså förryckande på det beräkningsbara ekonomiska
driftsresultatet. Med varje kännbarare ökning förmörkas ju utsikterna
härvidlag och man kan frukta en gräns på andra sidan om vilken inga
taxeförhöjningar kunna skydda statens järnvägar mot driftsförlust.
På'' grund av det anförda får styrelsen i underdånighet hemställa,
att den behållna inkomsten av statens järnvägar upptages i riksstaten
för år 1919 sålunda:
Statens järnvägar:
Inkomster .............................. kronor 241,500,000
Driftkostnad............................ » 212,500,000
Nettobehållningen ............................................................ kronor 29,000,000.»
I bil. A har statskontoretv infört denna inkomstpost med av järnvägsstyrelsen
föreslagna belopp.
Statens vattenfallsverk. Enligt statskontoret tillhandakommet meddelande
har vattenfallsstyrelsen beräknat vattenfallsverkets driftöverskott
för åren 1918 och 1919 sålunda:
A r |
19 18 |
År 1919 |
|
Beräkning i |
Reviderad beräkning |
Beräkning för |
|
Trollhätte kanalverk: Inkomster.................................... kr. Driftkostnader ......................... » |
750.000 398.000 |
800,000 450,000 |
830.000 520.000 |
överskott kronor |
352,000 |
350,000 |
310,000 |
44
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
Södertälje kanal verk:
Inkomster.................................... kr.
Driftkostnader.......................... y>
Överskott kronor
Trollhätte kraftverk:
Inkomster.................................... kr.
Driftkostnader ....................... »
Överskott kronor
Porjus kraftverk:
Inkomster................................... kr.
Driftkostnader.......................... »
Överskott kronor
Älvkarleby kraftverk:
Inkomster.................................... kr.
Driftkostnader......................... »
överskott kronor
Trollhätte fastighetsförvaltning:
Inkomster................................. kr.
Driftkostnader ........................... »
Överskott kronor
Diverse vattenfall och fastigheter
inom Ålvsborgs samt Göteborgs
och Bohus län:
Inkomster.................................... kr.
Driftkostnader........................... »
Överskott kronor
Vattenfall och fastigheter, inköpta
för elektrisk drift vid statens
järnvägar:
Inkomster.................................. kr.
Driftkostnader........................... »
Överskott kronor
Å r Beräkning i |
19 18 Reviderad beräkning |
År 191* |
80,000 69,000 |
86,000 73,000 |
86,000 83,000 |
11,000 |
13,000 |
3,000 |
3.800.000 1.190.000 |
4.300.000 1.400.000 |
4.950.000 1.650.000 |
2,610,000 |
2,900,000 |
3,300,000 |
1,025,000 455,000 |
1,100,000 450,000 |
1,450,000 550,000 |
570,000 |
650,000 |
900,000 |
2.450.000 1.025.000 |
3.300.000 1.600.000 |
3.750.000 1.900.000 |
1,425,000 |
1,700,000 |
1,850,000 |
90.000 40.000 |
100,000 40,000 |
105,000 45,000 |
50,000 |
60,000 |
60,000 |
108,000 13,000 |
108,000 13,000 |
105,000 15,000 |
95,000 |
95,000 |
90,000 |
8,000 5,000 |
8,000 5,000 |
8,000 5,000 |
3,000 |
3,000 |
3,000 |
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1918. 4.r>
Å r |
19 18 |
År 1919 |
||
Beräkning i |
Reviderad |
Beräkning för |
||
riksetaten |
beräkning |
riksstaton |
||
Diverse vattenfall |
och fastigheter: |
|||
Inkomster........ |
........................... kr. |
46,000 |
46,000 |
56,000 |
Driftkostnader |
......................... » |
12,000 |
17,000 |
22,000 |
Överskott kronor |
34,000 |
29,000 |
34,000 |
|
Säger för statens vatten/ällsverk: |
||||
Inkomster...... |
........................... kr. |
8,357,000 |
9,848,000 |
11,340,000 |
Driftkostnader |
........................... )> |
3,207,000 |
4,048,000 |
4,790,000 |
Överskott kronor |
5,150,000 |
5,800,000 |
6,550,000. |
I fråga om inkomsterna för Trollhätte och Södertälje kanalverk
har det såväl i den reviderade beräkningen för år 1918 som i beräkningen
för år 1919 förutsatts, att vederbörande kanaltaxor böjas med
20 procent. En dylik taxeförhöjning kan beräknas motsvara för Trollhätte
kanalverk 120,000 å 125,000 kronor och för Södertälje kanalverk
12,000 kronor.
De beräknade inkomsterna för Trollhätte och Älvkarleby kraftverk
hava minskats med lämpliga avsättningar till de regleringsfonder, som
enligt riksdagens skrivelse den 11 juni 1917 nr 339, erfordras i samband
med leverans av s. k. sekunda elektrisk kraft på vissa i nämnda
riksdagsskrivelse angivna villkor.
Då något avgörande ännu ej träffats angående de grunder, enligt
vilka statens järnvägar skola erlägga avgifter till Porjus kraftverk för den
elektriska energien till driften å bandelen Kiruna—Riksgränsen, bar vid
beräkningen av inkomsterna för Porjus kraftverk antagits, att dessa avgifter
bestämmas i enlighet med vattenfallsstyrelsens förslag.
Driftkostnaderna för år 1919 hava beräknats under den förutsättningen,
att krigstidstillägg kommer att utgå till befattningshavarna med
50 procent av de normala avlöningsbeloppen.
1 överensstämmelse med vattenfallsstyrelsens beräkning har statskontoret
upptagit denna inkomsttitel i bil. A till 6,550,000 kronor.
Statens domäner. Enligt vad statskontoret inhämtat, beräknar
domänstyrelsen inkomsterna för år 1919 sålunda:
bruttoavkastningen av kronans skogar........................... kronor 45,000,000
avkastningen av kronans utarrenderade jordbruks
domäner
........................................................................ » 1,500,000
kronor 46,500,000
46 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
Driftkostnaderna, inklusive avsättning till förnyelsefond,
beräknas till.................................................. kronor 21,000,000
Således överskott kronor 25,500,000.»
I överensstämmelse härmed har statskontoret i förslagstabellen
infört denna inkomstpost.
Statens aktier.
Utdelning i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag. Enligt vad statskontoret
erfarit, kan 1917 års brytning och utfraktning beräknas till
cirka 1,300,000 ton malm från Kiruna och cirka 1,150,000 ton från
Gällivare.
Statens utdelning å preferensaktier i bolaget, att lyftas under år
1918, komme då att belöpa sig till:
för cirka 650,000 ton Kirunamalm å 1
krona per ton cirka................................... kr. 650,000
för cirka 575,000 ton Gällivaremalm å
0.50 kronor per ton cirka........................ » 287,500 c;a kr 937 500
vartill komme royalty enligt 1908 års
kontrakt:
å 50,000 ton Kirunamalm å 2 kronor pr ton kr. 100,000
å 25,000 ton Gällivaremalm å 2.5 0 kronor
per ton................................................. » 62,500 » 162,500
c:a kr. 1,100,000
Vad angår 1918 års rörelse, lära under rådande osäkra förhållanden
ej kunna beräknas en större brytning och utfrakt än under 1917,
vadan ej heller kan ställas i utsikt större utdelning å preferensaktier
eller inkomst å royalty år 1919 än vad här angivits såsom förfallande
till utbetalning år 1918.
Av det sagda framgår jämväl, att man för närvarande ej kan
förvänta, att någon brytning av malm å 1913 års kontrakt kan ifrågakomma
åren 1917 och 1918 och att i följd därav någon avgäld till
staten på grund av samma kontrakt, att erläggas den 31 december
vartdera året, ej heller torde kunna komma ifråga.
Detsamma lärer även gälla år 1919.
I enlighet med vad statskontoret nu anfört, har statskontoret, med
någon avrundning av beloppen, i förslagstabellen uppfört:
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919. 47
Utdelning i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag:
a) enligt 1907 års överenskommelse................................. kronor 938,000
b) » 1908 » » ................................ » 162,000
Summa kronor 1,100,000.
Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet. I deu P. M.
rörande statens inkomst av tobaksmonopolet för år 1919, vilken statskontoret
bär ovan under rubriken »tobaksskatt)) åberopat, bär bolaget
beräknat utdelningen å statens aktier i bolaget till 4,500,000 kronor,
med vilket belopp statskontoret infört denna titel i förslagstabellen bil. A.
Statens utlåningsfonder (överskott).
Med stöd av härstädes verkställda beräkningar (bil. C,) och med
antagande av förvaltningsbidrag, utgående från egnahemslånefonden
med 280,000 kronor och från hantverkslånefonden med 2,000 kronor,
samt gottgörelse för liden förlust, utgående från fiskerilånefonden med
3,000 kronor, har statskontoret i förslagstabellen upptagit:
Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland
stenarbetare ..................................................................... kronor 50,000
Rederilånefonden ................................................................... » 500,000
Hantverkslånefonden .................................................... )) 5,000
Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby ...... )> 65,000
Odlingslånefonden.................................................................... )) 350,000
Torvindustrilånefonden........................................ )) 130.000
Egnahemslånefonden ............. » 1,880,000
Fiskerilånefonden .................................................................... » 74,000
Norrländska nyodlingsfonden............................................... » 36,000
Jordförmedlingsfonden........................................................... » 60,000
Täckdikningslånefonden ....................................................... » 16,000
Allmänna nyodlingsfonden .................................................. )) 7,000
Norrländska andelsmejerifonden......................................... » 5,000.
Från riksgäldskontoret har statskontoret inhämtat, att ränteavkastningen
för år 1919 av allmänna järnvägslånefondens medel beräknats
48 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919..
till 1,700,000 kronor ock av allmänna byggnadslånefondens medel till
24,500 kronor, vilka belopp upptagits i statskontorets förslagstabell.
Statsverkets fond av rusdrycksmedel.
Avkastningen av denna fond bar statskontoret, i överensstämmelse
med beräkningen i bil. C., upptagit till 300,000 kronor.
Stockholm den 13 december 1917.
Underdånigst
HANS WACHTMEISTER.
C. A.-SON LEIJONHUFVUD. K. BECKMAN.
Föredragande.
G. THORSTENSON. NILS SPILHAMMAR.
Gustaf Alve.
TABELLER
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
7
50 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
Statsverkets inkomster.
Bil. A.
''
A. Egentliga statsinkomster.
Kronor.
I. Skatter:
1. Mantalspenningar ............................................................... 850,000:
2. Prästerskapets till statsverket indragna tionde ............ 1,431,000:
3. Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:
a. Inkomst- och förmögenhetsskatt, be
-
villning ................................................ 111,000,000: --
b. Bevillning av fast egendom samt av
inkomst, bevillning ............................ 3,100,000: —
c. Bevillningsavgifter för särskilda för
måner
och rättigheter, bevillning .... 250,000: —
d. Stämpelmedel, bevillning (därav be
räknad
arvsskatt och skatt för gåva
8,500,000 kronor)............................... 45,000,000: —
e. Lastpenningar, bevillning ................... 900,000: —
f. Krigskonjunkturskatt, bevillning........ 80,000,000: — 240 250 000:
4. Tullar och acciser:
a. Tullmedel, bevillning.......................... 76,000,000: —
b. Sockerskatt, bevillning ........................ 21,500,000: —
c. Tobaksskatt, bevillning........................ 19,500,000: —
d. Brännvinstillverkningsskatt, bevill
ning.
........................... 16,000,000: —
e. Brännvinsförsäljnings
medel,
bevillning .... 4,000,000: —
f. Maltskatt, bevillning.... 3,000,000: —
g. Punschskatt, bevillning 1,200,000: 24,200,000: — j.41 200 000•
II. Uppbörd i statens verksamhet:
1. Fyr- och båkmedel............................................................
2. Lotspenningar ....................................................................
3. Avgifter för registrering av automobiler.......................
4. Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten
5. Bidrag till försäkringsinspektionen ................................
6. Avgifter för granskning av biograf bilder ....................
7. Inkomst av myntning och justering ....;..........................
8. Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter....
9. Bidrag till bankinspektionen ............................................
10. Kontrollstämpelmedel ........................................................
11. Terminsavgifter från läroverken ....................................
III. Diverse inkomster ...................................................................
2,500,000: —
1,200,000: —
22,500: —
240,000: —
59,300: —
33,000: —
1,060,000: —
611,000: —
85,000: —
100,000: —
550,000: —
383,731,000
6,460.800
2,100,000
Transport|392,291,800|—
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
51
- |
Kronor. |
||||
Transport |
592,291,80oj |
||||
B. Inkomster av statens produktiva fonder. |
i |
||||
I. Statens affärsverksamhet: |
* |
||||
1. Postverket: inkomster, bevillning 40,100,000: — |
|||||
driftkostnader |
.... 33,400,000: — |
||||
överskott ........... |
6,700,000: — |
||||
2. Telegrafverket: inkomster |
.... 34,500.000: - |
||||
driftkostnader ... |
.... 27,500,000: — |
||||
överskott ........... |
7,000,000: — |
||||
3. Statens järnvägar: inkomster............. |
.. 241,500,000: — |
||||
driftkostnader ..... |
.. 212,500,000: — |
||||
överskott ............ |
29,000,000: — |
||||
4. Statens vattenfallsverk: |
|||||
a. Trollhätte kanalverk: |
|||||
inkomster.................... |
830,000: |
||||
driftkostnader ............ |
520,000: |
— |
|||
överskott ................... |
310,000: - |
||||
b. Södertälje kanalverk: |
|||||
inkomster.................... |
86,000: |
||||
driftkostnader ............ |
83,000: |
||||
överskott ................... |
3,000: — |
||||
c. Trollhätte kraftverk: |
|||||
inkomster.................... |
4,950,000: |
— |
|||
driftkostnader ............ |
1,650,000: |
— |
■ |
||
överskott ................... |
... 3,300,000: — |
||||
d. Porjus kraftverk: |
|||||
inkomster ................ |
1,450,000: |
— |
|||
driftkostnader ........ |
550,000: |
— |
|||
överskott ................... |
900.000: - |
||||
e. Älvkarleby kraftverk: |
|||||
inkomster ................ |
3,750,000: |
— |
|||
driftkostnader ....... |
1,900,000 |
— |
|||
överskott ................... |
..... 1,850,000: — |
||||
f. Trollhätte fastighetsförvaltning: |
|||||
inkomster.................... |
105,000: |
— |
|||
driftkostnader............ |
45,000: |
— |
|||
överskott ................... |
60,000: — |
||||
Transport 6,423,000: — |
42,700,000: — |
1392,291800 |
— |
52 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
II.
m.
Transport 6,423,000: — 42,700,000:
g. Vattenfall och fastigheter inom Älvs
borgs
samt Göteborgs och Bohus
län:
• inkomster ................ 105,000: —
driftkostnader............ 15,000: —
överskott................................. ......... 00,000: --
h. Vattenfall och fastigheter, inköpta
för elektrisk drift vid statens järnvägar:
inkomster
................ 8,000: —
driftkostnader............ 5,000:
överskott.................................... 3,000: —
i. Diverse vattenfall och fastig
heter:
inkomster
................ 56,000: —
driftkostnader........... 22,000: —
överskott................................. 34,000: —
Säger för vattenfallsverken:
inkomster............................................ 11,340,000: —
driftkostnader .................................... 4,790,000: —
överskott................................................~.....................
5. Statens domäner:
inkomster................................................ 46,500,000: —
driftkostnader ........................................ 21,000,000: —
överskott............................................................................
Statens aktier:
1. Utdelning i Luossavaara—Kimmavaara
aktiebolag:
a. Enligt 1907 års överenskommelse.... 938,000: —
b. Enligt 1908 års dito .......... 162,000: —
2. Utdelning i aktiebolaget svenska tobaksmonopolet ....
Statens utlåning sfonder (överskott):
1. Allmänna jämvägslånéfonden............................................
2. Allmänna byggnadslånefonden .......................................
3. Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland
stenarbetare ..................................
Kronor.
392,291,800
6,550,000: —
25,500,000: —j 74,750,0001-—
1,100,000: —
4,500,000: —
5,600,000
1,700,000: —
24,500: —
50,000: — j
Transport 1,774,500: —1472,641,8001—
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 11)11).
53
Kronor.
:
i
;
: IV.
Transport
4. Redcrilänefonden............................................................
5. Hantverkslånefonden .......................................................
6. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby ....
7. Odlingslånefonden ..........................................................
8. Torvindustrilånefonden ..................................................
9. Egnahemslånefonden .....................................................
10. Fiskerilånefonden ........................................................
11. Norrländska nyodlingsfonden ...............................
12. Jordförmedlingsfonden .................................................
13. Täckdikningslånefonden....................................................
14. Allmänna nyodlingsfonden................................................
15. Norrländska andelsmejerifonden
Statsverkets fond av rusdrycksmedel ..................................
1.774,500
500.000
5.000
65.000
350.000
130.000
1,880,000
74.000
36.000
60.000
16,000
7.000
5.000
472,641,800
4,902,500
300,000
Summal477.844,300
54
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för är 1919.
Enligt
A. Egentliga statsinkomster.
11. Skatter:
1.
2.
3.
Mantalspenningar ..............................................................
Prästerskapets till statsverket indragna tionde ...........
Skatt på inkomst, förmögenhet och rörelse:
a. Inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning ..........
Extra inkomst- och förmögenhetsskatt, bevillning
b.
c.
d.
e.
g
h.
heter, bevillning.....................................
Stämpelmedel, bevillning (därav beräkn
och skatt för gåva 7,500,000 kronor)
Lastpenningar, bevillning ........................
Krigskonjunkturskatt, bevillning ..............
Tonnageavgift för år 1917, bevillning......
4. Tullar och acciser:
a.
b.
c.
d.
e.
f.
g
h.
Tullmedel, bevillning ..............................
Sockerskatt, bevillning ..........................
Tobaksskatt, bevillning .........................
Brännvinstillverkningsskatt, bevillning.
Brännvinsförsäljningsmedel, bevillning .
Maltskatt, bevillning ..............................
Punschskatt, bevillning .........................
Spirituosaaccis, bevillning ......................
IT
Säger
Uppbörd i statens verksamhet:
1. Fyr- och båkmedel ............................................................
Lotspenningar.......................................................................
Avgifter för registrering av automobiler ........................
Bidrag till försäkringsrådet och riksförsäkringsanstalten
Bidrag till försäkringsinspektionen....................................
Avgifter för granskning av hiografbilder.......................
Inkomst av myntning och justering ................................
Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter ....
Bidrag till bankinspektionen ............................................
Kontrollstämpelmedel ..........................................................
Terminsavgifter från läroverken........................................
Säger
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
Hl. Diverse inkomster
Summa
För år 1912. ! |
För år 1913. |
846,622 |
853,809 |
35,261,170 |
39,838,756 |
1 1,547,247 |
1,637,414 |
332,775 |j| | |
341,512 |
17,431,457 ’ |
18,653,021 |
_ 1 64,326,813 |
69,718,043 |
19,629,663 |
20,893,455 |
22,646,066 |
22,289,457 |
4,913,084 |
5,236,867 |
1,838,119 __ j |
1,956,992 |
168,773,016 |
181,419,326 |
2,100,221 |
2,256,795 |
72,875 |
76,529 |
— |
19,595 |
690,523 |
638,179 |
535,319 |
570,343 |
37,056 |
49,419 |
105,815! |
110,879 |
556,586| |
552,345 |
4,098,395 |
4,274,084 |
2,375,104 |
1,984,947 |
175,246,515! |
187,678,357 |
Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning ior år 1919.
Bil. B.
räkenskaperna. |
Beräknade i |
|||||
För är 1914. j |
L^ör år 1915. |
För år 191(5. |
Medium. |
Årlig ökning |
Årlig minskning i |
|
846,567 |
859,356 |
879,831 |
857,237 |
8,302 |
850,000 |
|
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1,032,000 |
43,136,836 |
42,282,510 |
64,670,861 |
45,038,027 |
7,352,423 |
_ |
70,000,000 |
_ |
_ |
— |
— |
— |
— |
32,000,000 |
1,724,751 |
1,756,704 |
2,194,353 |
1,772,094 |
161,777 |
— |
2,200,000 |
275,963 |
212,620 |
214,481 |
275,470 |
— |
29,574 |
250,000 |
17,070,845 |
16,211,787 |
25,106,655 |
18,894,753 |
1,918,800 |
— |
26,500,000 |
760,678 |
811,624 |
788,303 |
786,868 |
13,813 |
— |
900,000 |
_ |
_ |
85,739,012 |
— |
— |
— |
40,000,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
5,000,000 |
58,217,725 |
54,850,960 |
60,956,020 |
61,613,912 |
— |
842,698 |
70,000,000 |
21,619,004 |
23,874,027 |
20,314,834 |
21,266,197 |
171,293 |
. — |
21,000,000 |
— |
15,289,929 |
— |
— |
— |
15,500,000 |
|
20,734,794 |
22,166,743 |
17,330,361 |
21,033,484 |
1,328,926 |
8,225,000 |
|
_ |
17,012,176 |
18,301,733 |
17,656,955 |
1,289,557 |
— |
4,000,000 |
5,473,469 |
5,469,331 |
5,843,562 |
5,387,263 |
232,620 |
— |
3,000,000 |
2,239,522 |
2,140,299 |
2,146,389 |
2,064,264 |
77,068 |
— |
1,200,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
3,330,000 |
|
172,100,154 |
187,648,137 |
319,776,3241 |
— |
_ |
— |
304,987,000 |
'' 2,271,705 |
2,638,034 |
2,510,047 |
2,355,360 |
102,457 |
_ |
2,500,000 |
2,642,251 |
4,789,659 |
3,715,955 |
2,147,408 |
— |
1,200,000 |
|
79,436 |
— |
— |
21,700! |
|||
_ |
— |
— |
240,000! |
|||
81,361 |
88,057 |
113,513 |
86,467 |
10,160 |
— |
59,300! |
20,122 |
32,438 |
38,013 |
27,542 |
6,139 |
— |
30,000 |
1,316,691 j |
1,145,313 |
1,376,632 |
1,033,468 |
171,527 |
— |
915,000 |
530,647; |
537,150 |
707,145 |
576,121 |
42,957 |
— |
540,600 |
45,648! |
46,051 |
60,385| |
47,712 |
5,832 |
— |
67,000 |
89,342 |
98,823 |
138,5811 |
108,688 |
8,192 |
— |
100,000 |
565,585! |
560,670 |
589,440: |
564,925 |
8,214 |
550,000 |
|
4,921,101| |
7,788,787 |
10,402,851| |
— |
— |
6,223,600 |
|
2,112,460 |
4,000,707 |
1,740,703! |
2,442,784 |
158,600 |
2,036,000 |
|
179,133,715! |
199,437,631 |
331,919,878! |
— |
— |
— |
313,246,600 |
56 Statskontorets skrivelse med inkomstberäkning för år 1919.
Bil. C.
P. M.
För år 19 lJ hava de räntor, som skola debiteras å lån från nedannämnda
fonder, beräknats till följande belopp:
Odlingslånefonden: för amorteringstiden belöpande räntor........ kronor
Torvindustrilånefonden (utan ytterligare höjning av fonden
under åren 1918 och 1919 utöver den redan beslutade)....... »
Rederilånefonden (med beräknad ungefär normal låneutbetal
ning
åren 1918 och 1919) ..................................... • „
Egnahemslånefonden .....................................................
Fiskerilånefonden .........................................................
Norrländska nyodlingsfonden
Jordförmedlingsfonden .................................................
Hantverkslånefonden ...................................................
Lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby .
Täckdikningslånefonden ................................................
Allmänna nyodlingsfonden............................................
Norrländska andelsmejerifonden .................................
Statsverkets fond av rusdrycksmedel............................................
Lånefonden för bekämpande av arbetslösheten bland stenarbetare
Å vämskattefonden lär ingen ränta kunna påräknas för år 1919.
,, D®* synnerligen ringa räntebelopp, som kan ifrågakomma att tillföras stats
medlen
från lånefonden för inköp av renar, torde ej varda uppfört i riksstaten och
har under sådant antagande jämväl här ovan utelämnats.
En halv procent förvaltningsbidrag från egnahemslånefonden synes för år 1919
komma att uppgå till 280,000 kronor. J
Förvaltningsbidrag lär väl fortfarande komma att utgå även från hantverkslanefonden.
Från fiskerilånefonden kan komma att utgå gottgörelse för liden förlust.
Stockholm och kungl. statskontorets fondbyrå den 30 november 1917.
350,000: — |
|
130,000: — |
|
500,000 |
|
2,160,000 |
-- |
77,000 |
— |
36,000 |
— |
60,000 |
— |
7,000 |
— |
65,000 |
— |
16,000 |
— |
7,000 |
— |
5,000 |
— |
300,000 |
— |
50,000 |
— |
Arvid Vide.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918
Fullmäktiges i riksgäldskontor»! yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 1
Bil. Litt. C.
Till herr statsrådet och chefen för kling!, finansdepartementet.
Fullmäktige i riksgäldskontor hava äran härmed överlämna förslagsvis
uppgjorda beräkningar över sådana riksgäldskontorets inkomster
och utgifter, som böra upptagas i riksstaten för år 1919.
Stockholm den 20 december 1917.
EMIL KINANDÉR.
G. LAGERBJELKE.
GUSTAF KOBB.
H. A. Henriks.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
1
2 Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning.
Förslagsberäkning över sådana riksgäldskontorets inkomster
och utgifter under år 1919, som böra upptagas i nämnda
års riksstat.
INKOMSTER.
A. Egentliga statsinkomster.
III. Diverse inkomster.
Räntor å riksgäldskontorets förräntade medel samt
kursvinster utöver kursförluster, m. m.................. kr. 700,000:
Detta belopp utgör det beräknade bruttobeloppet
av de till riksgäldskontoret inflytande räntorna å riksgäldskontorets
tills vidare förräntade medel. De för
förräntningen av fonden för statsskuldens amortering
och riksgäldskontorets pensionsfond erforderliga
beloppen, som förut bestritts direkt av förestående
inflytande räntor, hava i 1919 års stat
beräknats utgå från utgiftsanslaget XII B. 1: ränta
å medgiven och beräknad ännu icke verkställd upplåning.
Genom de till riksgäldskontoret inflytande räntorna
å riksgäldskontorets tillfälligt förräntade medel,
(vartill icke räknas räntorna å riksgäldskontorets
fonder, ej heller å järnvägs- och allmänna byggnadslånefondens
tillgångar), samt genom preskription
av förfallna kuponger m. m. har under närmast
föregående år, sedan därifrån bestritts såväl
riksgäldskontorets tillfälliga ränteutgifter som upp
-
Fullmäktiges i riksgftldskontoret yttrande ang. riksgiildsk. ställning. 3
komna kursförluster, eu behållen inkomst tillförts
statsverket
under år 1914 av sammanlagt........ kr. 276,375: 83
» » 1915 uppkom å denna titel
ingen behållning.
» » 1916 av sammanlagt......... » 536,765:40
För 1917 års statsreglering har beräknats
en nettoinkomst av ......... » 200,000: —
och för 1918 års statsreglering av » 600,000: —
B. Inkomster av statens produktiva fonder.
III. Statens utlåningsfonder, överskott.
1. Allmänna järnvägslånefonden.
Av till betalning förfallna räntor å lån till
enskilda järnvägsanläggningar tillfördes statsverket
under år 1914 ett överskott av... kr. 1,333,461:59
» » 1915 » » » ... » 1,468,815: 8 2
» » 1916 » » » ... » 2,032,835: 22
och beräknas samma överskott för
år 1917 uppgå till....................... » 1,570,000: —
I 1918 års statsreglering har fondens
överskott upptagits till..... » 1,500,000: —
och torde för år 1919 kunna beräknas till ett belopp
av ..........................................................................,.......... kr. 1,700,000: —
2. Allmänna byggnadslånefonden.
Av till inbetalning förfallna räntor å lån, tillhörande
allmänna byggnadslånefonden, tillfördes
statsverket ett överskott
under år 1914 av................................. kr. 31,217: 45
» » 1915 ».................................... » 38,628:41
» » 1916 »................................... » 20,704:0 7
och beräknas för år 1917 överskottet
uppgå till ............................................. » 43,600: —
4 Fullmäktiges i riksgäldskontor yttrande ang. riksgäldsk. ställning.
I 1918 års riksstat har fondens
överskott beräknats till..................... kr. 26,000: —
och torde för år 1919, i anledning av lånens fortskridande
amortering, beräknas minskat till......... kr. 24,500:
D. I anspråk tagna kapitaltillgångar.
I. Uppkomna av egentliga statsinkomster.
4. Återbetalning till statens utlånings fonder.
a. Allmänna byggnadslånefonden.
Av till betalning förfallna kapital å lån tillhörande
allmänna byggnadslånefonden tillfördes
statsverket
under år 1914 ett belopp av............... kr. 33,330: 4 8
» » 1915 » » »............... » 33,176:91
» » 1916 )> » »............... » 25,741: 5 9
och beräknas inflyta under år 1917 » 54,000: —
I 1918 års riksstat har beräknats
inflyta............................................. x> 40,000: —
Under år 1919 kan väntas inflyta .................. kr. 37,500:
II. Uppkomna av lånemedel.
o
1. Återbetalning till statens utlånings fonder.
a. Allmänna järnvägslånefonden.
Av till inbetalning förfallna kapital å lån till
enskilda järnvägsanläggningar tillfördes statsverket
under år 1914 ett belopp av ......... kr. 541,455: 5 7
» » 1915 » » » ............ » 521,932: 4 7
» » 1916 » » »............ » 756,813: 7 2
samt beräknas inflyta under år 1917 » 700,000: —
I 1918 års riksstat har beräknats
................................................... » 600,000: —
Under år 1919 kan beräknas inflyta ............... kr. 775,000:
Fullmäktiges i riksgählskontoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning.
UTGIFTER.
Verkliga utgifter.
XI. Riksdags- ocli revisionskostnader in. m
1. Riksdags- och revisionskostnader samt kost
nader
för riksdagens hus, förslagsanslag.
Utgifterna å denna titel motsvarande anslag
åren 1914—1916 hava uppgått till
år 1914................................. kr. 1,840,222: 16
)» 1915................................. » 1,436,564:5 7
» 1916................................. » 1,494,394:45
och beräknas år 1917 uppgå till » 1,850,000: —
T 1918 års riksstat har beräknats » 1,373,000: —
Med hänsyn speciellt till riksdagsmannaarvo-''
denas förhöjande samt den allmänna ökning i kostnaderna
som penningvärdets sjunkande föranleder,
torde anslaget i 1919 års riksstat böra höjas med
900,000 kronor eller till............................................ kr. 2,273,000:
I detta belopp ha ej inräknats några kostnader
för ifrågasatt påbyggnad av riksdagshuset.
2. Avlöningar och pensioner vid riksgälds- och
riksdagsförvaltningen, förslagsanslag.
Denna anslagstitel, som första gången förekom
såsom särskilt anslag i 1918 års riksstat, beräknades
uppgå till.............................. kr. 196,000: —
Med hänsyn till sjunkande penningvärdet
samt ökningen av riksgäldskontorets extra tjänstepersonal
o. s. v. torde anslaget i 1919 års stat böra
beräknas till .................................................................... » 220,000:
3. Kostnader för riksdagens bibliotek, reserva
tionsanslag.
Anslaget, som är avsett för bestridande av
kostnader för komplettering och utvidgning av riks
-
6 Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning.
dagens bibliotek, har från och med år 1914 utgått
med kr. 7,000: —.
För år 1918 har likaledes föreslagits samma
belopp.
Under år 1917 har till och med november
månads utgång av anslaget utbetalats kr. 9,436: 8 4.
Då vid nämnda års början förefanns en reservation
å anslaget av kr. 5,736: 3 8, varav vid samma års
slut kan antagas återstå omkring 3,300 kr., torde
anslaget i 1919 års rikstat kunna uppföras med
det hittillsvarande beloppet eller............................. kr. 7,000:
Vid beräknandet av anslagsbeloppen XI 1, 2
och 3 har icke hänsyn tagits till eventuella kostnader
för utvidgning och omorganisation av riksdagens
bibliotek.
4. Ko > i torsexp ense r, inlösning sprovisioner och
andra omkostnader för statsskulden, förslagsanslag.
Denna anslagstitel, som förekommer första
gången i 1918 års riksstat, har därstädes beräknats
till................................................................ kr. 90,000: —
För 1919 års riksstat föreslås samma belopp eller » 90,000:
5. Avlöningar, resekostnader och expenser för
justitieombudsmannen och hans expedition,
förslagsanslag.
Utgifterna å detta anslag hava utgjort
år 1914..................................... kr. ''.32,589: —
» 1915...................................... » 37,253:73
» 1916................................. » 39,505:70
samt beräknas för år 1917 uppgå till
omkring ................................................ » 38,000: —
I 1918 års riksstat har anvisats ett
förslagsanslag å ................................ » 37,000: —
men torde beloppet i anledning av penningvärdets
fall i 1919 års riksstat böra höjas till minst......... » 40,000:
Fullmäktiges i riksgäldskontor^ yttrande ang. riksgäldsk. ställning.
i
6. Avlöningar, resekostnader och expenser för
militieombudsmannen och hans expedition,
förslagsanslag.
Utgifterna å detta anslag hava under år 1916,
då anslaget första gången fanns upptaget i riks
staten,
utgjort.......................................... kr. 38,195: 0 8
och beräknas för år 1917 uppgå till
omkring ................................................ » 45,700: —
I 1918 års riksstat har beräknats ... )> 43,000: —
För år 1919 torde, på grund av meranämnda
förändring i penningvärdet, beräknas en förhöjning
till .............................................................................''......... kr. 48,000: —
XII. Räntor å statsskulden m. m.
A. Å de fonderade statslånen.
Nedan föreslagna ränteutgifter för år 1919 äro
beräknade under den förutsättning, att riksgäldskontoret
icke inom utgången av sagda år begagnar
sig av den rätt, som detsamma enligt kontrakt
för respektive lån eventuellt kan äga att öka amorteringen
av eller i sin helhet återbetala statslån,
löpande med 3, 3 72 och 3.6 % räntefot.
1- 3 6/io % statslånet, förslagsanslag, högst.
Av detta lån äro för närvarande utelöpande
obligationer till ett nom. belopp av kr. 83,689,360
och åtgår för dessas förräntning under år 1919 kr.
3,012,816:96 eller avrundat........................................... kr. 3,012,840: —
2. 1880 års 3 Va % statslån, förslagsanslag.
Under den förutsättning att den utelöpande
andelen av lånet amorteras med de belopp, som i
8 Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldsk.
1918 års riksstat beräknats för år 1918, och här
nedan beräknats för år 1919, bör såsom förslagsanslag
för täckande av ränteutgiften å detta lån för
sistnämnda år i riksstaten uppföras ett belopp av... kr.
3. 1886 års 3 V» % statslån, förslagsanslag.
Under samma förutsättning, som ovan angivits
i avseende å 1880 års 3 Va % lån, bör för år 1919
uppföras ett förslagsanslag till räntor å 1886 års
lån av .................................................................................... »
4. 1888 års 3 % statslån, förslagsanslag, högst.
Räntan för år 1919 å den 31 december 1917
utelöpande obligationer å kr. 24,183,111:11 utgör
kr. 725,493: 3 3 och utjämnas till ................................ »
5. 1890 års 31/2% statslån, förslagsanslag,
högst.
Under förutsättning att lånet t. o. in. år 1919
amorteras enligt amorteringsplanen, bör för år 1919
såsom förslagsanslag, högst, beräknas en ränteutgift
av kr. 792,244: 4 4, utjämnat till........................ »
6. 1894 års 3 % statslån, förslagsanslag, högst.
Ränteutgiften år 1919 för återstående skuld
å kr. 16,878,600 utgör kr. 506,358 och bör upptagas
likaledes såsom förslagsanslag, högst, till ...... »
7. 1899 års 3 V* % statslån, förslagsanslag,
högst.
Under förutsättning att lånet t. o. m. år 1919
amorteras enligt amorteringsplanen, bör för år 1919
såsom förslagsanslag, högst, beräknas en ränteutgift
av kr. 1,066,539: 6 0 som här utjämnas till...... »
8. 1900 års 3 V2 % statslån, förslagsanslag,
högst.
Ränta å 3 Va % å kr. 36,320,000 ........................ »
9. 1904—1906 års 3 V2 % statslån, förslags
anslag,
högst.
Ränta å 3 Va % å kr. 79,056,000 ..................... »
ställning.
1,779,100:
1,859,900:
725,500:
792,300:
506,400:
1,066,600:
1,271,200:
2,766,960:
Fullmäktiges i riksgftldskoiitoret yttrande ang. riksgäld^. stallning. 9
10. 1907 års B Va % statslån, förslagsanslag,
högst.
Ränta å 3 Va % å kr. 40,800,000 .................... kr. 1,638,000: —
11. 1908 års 3 Va % statslån, förslagsanslag,
högst.
Ränta å 3 Va % å kr. 54,480,000: —............... » 1,906,800: —
12. 1911 års statslån ä 4 %, förslags
\
anslag, högst.
Ränta å 4 % å kr. 72,000,000 ........................... » 2,880,000: —
13. 1913 års 4 Va % statslån, förslagsanslag,
högst.
Ränta å 4 Va % å kr. 72,000,000 ..................... » 3,240,000: —
14. 1914 års 5 % statslån, förslagsanslag, högst.
Till förräntning av detta lån, vars slutbelopp
fastställts till kr. 163,100,000, bör i 1919 års riksstat
uppföras....................................................................... » 8,155,000: —
15. 1916 års 5 % statslån, förslagsanslag, högst.
Till förräntning av detta lån, vars slutbelopp
fastställts till kr. 118,430,000, bör i 1919 års riksstat
uppföras....................................................................... » 5,921,500: —
16. 1917 års 5 % statslån, förslagsanslag.
Av detta lån hava försålts obligationer till ett
nom. belopp av 65,919,500 kr. För år 1919 bör
beräknas anslag för förräntning av ett kapital å omkring
66,000,000 kr. eller ............................................ » 3,300,000: —
Då lånet icke är avslutat, torde ifrågavarande
anslag upptagas såsom förslagsanslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 2
10 Fullmäktiges i riksgäldskontor yttrande ang. riksgäldsk. ställning.
B. Å övrig statsskuld.
1. Ränta å medgiven och beräknad upplåning,
förslagsanslag.
Å anslag till utgifter för kapitalökning av
lånemedel återstår att utbetala år 1917 och föregående
års anslag ....................................... kr. 10,900,000: —
För anslag av lånemedel
i 1918 års stat, 97,300,000 kr.,
beräknas en upplåning under år
1918 av ......................................... »
För utgifter för kapitalökning
enligt 1918 års tilläggsstat
beräknas bär en upplåning
medelst
fasta lån av..................... »
medelst tillfälliga lån av........... »
A anslagen å 1918 års
tilläggsstat till täckande av statens
kristidsko stnader tillsammans
245,000,000 kr., återstå att utbetala
147,200,000 kr., varav
dock anslaget till krigsförsäkringskommissionen
å 25,000,000
kr. beräknas icke komma att
tagas i anspråk; återstår att upplåna
under år 1918........................ »
Å redan verkställd tillfällig
upplåning, tillsammans omkring ))
skall ränta betalas under år 1919.
90,000,000: —
35,000,000: —
125,000,000: —
122,800,000: —
197,400,000: —
Summa kr. 581,100,000: —
Denna upplåning ökas med beloppet av eventuella
kassaförstärkningar, till statskontoret under år
1918 men minskas å andra sidan med den återbetalning
till riksgäldskontoret, som statskontoret
under samma år kan bliva i stånd att verkställa å
erhållna kassaförstärkningar. Om hela den nuvarande
Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 11
kassaförstärkningen, 246,000,000 kr. under år 1918
återbetalas erfordras eu ökad upplåning under samma
ar av
för vilken upplåning ränte -
kr. 335,100,000:
föl -
utgift torde böra beräknas
större delen av år 1919.
Härtill bör läggas jämväl
upplåning för anslagen av lånemedel
till utgifter för kapitalökning
enligt 1919 års stat, och
enligt samma års tillägg sstat, vilka
bär upptagas till sammanlagt
100.000. 000 kr. Ränta å här
för
erforderlig upplåning beräknas
utgå endast under hälften av
år 1919, motsvarande ett medelkapital
för år av omkring.........
Summa kapital, varå ränta
bör beräknas under år 1919......
Då riksgäldskontoret äger
odisponerade medel å omkring
17.000. 000 kr. och någon återbetalning
torde kunna beräknas
äga rum av det kr istidsko mmissionerna
tillhandahållna rörelsekapitalet,
torde lånebehovetkunna
avrundas till ett medelkapital av
5 Va % ränta härå för år 1919
vilket belopp torde uppföras i 1919 års riksstat
såsom anslag till ränta å medgiven och beräknad
upplåning.
50,000,000:
385,100,000:
300,000,000:
utgör
kr. 16,500,000:
2—13. Ränta å följande av staten övertagna lån:
2. Kommunlån, förslagsanslag, högst.......................... kr. 8,200:
3. Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags obligationslån » 21,840:-
Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens obligationslån
:
4. av år 1898 ......................................................... » 51,080:
5. » » 1902 ........................................................ » 28,440:
12 Fullmäktiges i riksgäldskontor yttrande ang. riksgäldsk. ställning.
Järnvägsaktiebolaget Mora—Vänerns obligationslån:
förslagsanslag, högst
6. av |
% 1896 å 4 % .................... |
kr. |
55,100: |
|
7. » |
V» 1896 å 4 % ......................................... |
» |
13,800: |
|
8. » |
år 1903 å 4 V2 % .................................... |
» |
131,700: |
|
9. » |
)) 1914 å 5 7, % ....................................... |
x> |
49,500: |
|
10. |
Arsanslaget till Hans Maj:t Konungen ............ |
300,000: |
||
11. |
Ränta |
å köpeskillingen för fastigheten nr 1 |
||
i kvarteret Lejonet i Stockholm............ |
» |
90,000: |
||
12. |
Ränta |
å Konung Karl XlII:s hemgiftskapital |
» |
7,500: |
13. |
Ränta |
å Göta kanals reparationsfond, förslags- |
||
anslag, högst................................................ |
3> |
7,140: |
Utgifter för kapitalökning.
XV. Statens utlåningsfonder.
1. Allmänna järnvåg slånefonden.
I enlighet med beslut vid 1916 års riksdag
bör för avsättning under år 1919 till allmänna järnvägslånefonden
i riksstaten uppföras ett belopp av » 1,500,000:
2. Fonden för bibanor inom vissa delar av riket.
Till denna fond hava av lånemedel för åren
1912—1915 avsatts sammanlagt kr. 6,000,000.
Enligt beslut vid 1911 och 1913 års riksdagar
skulle för år 1916 hava avsatts ytterligare 2,000,000 kr.
1914 års riksdag beslutade, att fonden skulle
ökas till 12,000,000 kr. på det sätt att under vartdera
av åren 1917 och 1918 avsattes 2,000,000 kr.
1915 års riksdag beslutade, att de avsättningar,
som skulle ske under åren 1916, 1917 och 1918,
eller 2,000,000 kr. per år, skola äga rum i stället
åren 1917, 1918 och 1919.
Under år 1916 ägde alltså ingen avsättning rum.
Fullmäktiges i riksgäldskontor yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 13
1916 års riksdag- beslutade eu avsättning för
år 1917 av allenast 1,000,000 kr. samt att återstoden,
kr. 1,000,000, av det för år 1917 anvisade beloppet,
skall avsättas för år 1920.
För vart och ett av åren 1918 och 1919 skola
alltså, enligt 1915 års riksdags beslut, till fonden för
bibanor inom västra delarne av riket av lånemedel
avsättas 2,000,000 kr.
I 1919 års riksstat torde alltså uppföras ett anslag:
av................................................................................. kr. 2,000,000: —
XVI. Avbetalning å statsskulden.
A. Ä de fonderade lånen.
Amortering.
1. 1880 års 3 Va % statslån, förslagsanslag, högst.
Å riksstaten för år 1919 torde anvisas för amortering
av 1880 års lån ett förslagsanslag, högst å kr. 3,484,800: —
2. 1886 års 3 Va % statslån, förslagsanslag, högst.
1 1919 års riksstat torde böra uppföras såsom
förslagsanslag, hög-st, hela amorteringsbeloppet enligt
utlottningsplanen kr. 621,333: 3 3 utjämnat till.........
3. 1890 års 3Va % statslån, förslagsanslag, högst.
Amorteringen för år 1919 utgör enligt amorteringsplanen
kr. 711,111: it, vilket belopp bör uppföras
i 1919 års riksstat såsom förslagsanslag, högst,
utjämnat till...........................................................................
4. 1899 års 3 Vi % statslån, förslagsanslag, högst.
Amorteringen för år 1919 utgör enligt amorte
ringsplanen
kr. ..................................................
vilket belopp bör uppföras i 1919 års riksstat såsom
förslagsanslag, högst.
621,400: —
711,200: —
457,200: —
14 Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning.
Avsättning till fonden för statsskuldens
amortering.
I likhet med vad fallet var beträffande riksstaten
för år 1918 har ingen avsättning till denna
fond beräknats skola äga rum i 1919 års riksstat.
B. Å övertagna lån.
1. Kommunlån, förslagsanslag, högst ........................ kr. 51,600:_
2. Örebro—Svartå järnvägsaktiebolags obligations
lån
å 4 % ............................................................... )> 20,000: —
J ärnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens
obligationslån å 4 %.
3. Av år 1898......................................................... » 38,000: -
4- » » 1902.....................................;.......•......... » 18,000: —
5. Mora—Vänerns järnvägsaktiebolags obligationslån:
Av
Vt 1896 å 4 % ............................................... » 54,000: —
» V9 1896 å 4 %............................................... » 13,000: —
» år 1903 å 4 Va % ............................................ >, 67,000: —
C. Å tillfällig upplåning.
I överensstämmelse med vad som föreslagits i avseende å tilläggsstaten
för år 1918 samt fullmäktiges yttrande rörande kassaförlagskommitténs
betänkande av den 20 mars 1917 bör här uppföras ett förslagsanslag
till avbetalning av tillfällig upplåning, motsvarande i avrundad
summa de belopp, som böra uppföras å riksstatens inkomstsida
såsom utgörande ersättning för vissa av statsverket förskotterade utgifter,
bestridda medelst tillfällig upplåning, eller för i anspråk tagna kapital,
likaledes anskaffade genom tillfälliga lån. Detta anslag, vars storlek
här icke kan angivas, bör erhålla förslagsanslags natur.
Riksgäldskontoret bör bemyndigas att å statsverkets giroräkning
lyfta å detta förslagsanslag anvisade medel.
Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 15
Sammandrag.
Förslagsberäkning över sådana riksgäldskontorets inkomster och
utgifter under år 1919, som böra upptagas i sistnämnda
års riksstat.
Kronor. ■ |
||
INKOMSTER. |
||
A. Egentliga statsinkomster. |
||
III. Diverse inkomster. Räntor å riksgäldskontorets tillfälligt förräntade medel 1 |
700,000 |
|
B. Inkomster av statens produktiva fonder. |
||
III. Statens utlåningsfonder (överskott): |
1 |
|
1. Allmänna järnväg slånefonden. ! Ränteinbetalningar.................................................................... |
1,700,000 |
|
2. Allmänna byggnadslånefonden. |
24,500 |
-i |
D. 1 anspråk tagna kapitaltillgångar. |
||
I. Uppkomna av egentliga statsinkomster. Av allmänna byggnadsl&nefonden......................................... |
37,500 |
— |
II. Uppkomna av lånemedel. Av allmänna järnvägslånefonden ......................................... |
775,000 |
|
Summa |
3,237,000 |
_ |
16 Fullmäktiges i riksgäldskontoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning.
UTGIFTER.
Verkliga utgifter.
XI. Riksdags- ock revisionskostnader in. in.
1. Riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för |
Kronor. 2,273,000 |
| |
2. Avlöningar och pensioner m. m. vid riksgälds- och |
220,000 |
|
3. Kostnader för riksdagens bibliotek, reservationsanslag |
7,000 |
—| |
4. Kontorsexpenser, inlösningsprovisioner och andra |
90,000 |
|
5. Avlöningar, resekostnader och expenser för justitie- |
||
ombudsmannen och hans expedition, förslags-anslag .............................................................................. 6. Avlöning, resekostnader och expenser för militie-ombudsmannen och hans expedition, förslags-anslag ............................................................................ |
40.000 48.000 |
|
Summa |
2,678,000 |
-! |
Verkliga utgifter.
XII. Räntor å statsskulden m. in.
A. Å de fonderade statslånen. |
Kronor. |
Kronor. i |
||
1. Å 36/10 % lånet, förslagsanslag, högst........ |
3,012,840 |
_ |
||
2. » 1880 års 3 Va % lån, förslagsanslag ........ |
1,779,100 |
— |
||
3. » 1886 » 3 Va X * » ........ |
1,859,900 |
— |
||
4. » 1888 » 3 % » » högst |
725,500 |
— |
||
5. » 1890 » 3 V2 X » » |
792,300 |
— |
||
6. » 1894 » 3 % » » » |
506,400 |
— |
||
7. » 1899 » 3 Va X » » » |
1,066,600 |
— |
||
8. » 1900 » 3 Va X » » » |
1,271,200 |
— |
||
9. » 1904 — 1906 årens 3 Va % lån, förslagsan- |
||||
slag, högst............ |
2,766,960 |
— |
||
Transport |
13,800,800 |
— |
Fullmäktiges i riksgäldskontor et yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 17
Kronor.
Kronor.
10. Å 1907 års 3 Vs
11. » 1908
12. » 1911
13. » 1913
14. » 1914
15. » 1916
16. » 1917
Transport
lån, förslagsanslag, högst
3 V -. X »
lån å 4 %
4 Va % lån,
lån å 5 %
» å 5 X
» å 5 %
B. Övrig statsskuld.
Ränta å medgiven och beräknad, ännu
icke verkställd upplåning, förslags-''
6.
7.
8.
9.
anslag
Ränta å följande av staten övertagna
lån:
Kommunlån, förslagsanslag,
högst ..................... 8,200: —|
Örebro—-Svartå järnvägsaktiebolags
obligationslån,
förslagsanslag,
högst ............................. 21,840: —
Järnvägsaktiebolaget Malmö--Kontinentens
obligationslån,
förslagsanslag,
högst:
av år 1898 51,080: —
» » 1902 28,440: — 79,520: —
Mora—V änerns j ärnvägsaktiebolags
obligationslån,
förslagsanslag,
högst:
av 7* 1896 55,100
» V, 1896 13,800
» år 1903 131,700
» » 1914 49,500
— 250,100: —
Transport
Bihang tiU riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
13,800,800
1.638.000
1,906,800
2.880.000
3.240.000
8.155.000
5,921,500 —
3.300.000
16,500,000
40,822,100
359,660
|—| 40,822,100 |—
18 Fullmäktiges i riksgäldskoutoret yttrande ang. riksgäldsk. ställning.
Kronor. |
Kionor. |
|||
Transport |
40,822,100 |
|||
10. Årsanslaget till Haus Maj:t Konungen |
||||
reservationsanslag........................... |
300,000 |
— |
||
11. Ränta å köpeskillingen för faslig- |
||||
heten nr 1 i kvarteret Lejonet i |
90,000 |
|||
12. Ränta å konung Karl XIlLs hemgifts- |
||||
kapital, reservationsanslag.......... |
7,500 |
— |
||
13. Ränta å Göta kauals reparationsfond, |
||||
förslagsanslag, högst.............. |
7.140 |
— |
17,264,300 |
— |
Summa |
— |
_ |
58,086,400 |
— |
Utgifter för kapitalökning.
XV. Statens utlåningsfonder.
1. Allmänna järnvägslånefonden........... 2. Fonden för bibanor inom vissa delar av riket |
AU täckas av |
|
1,500,000 2,000,0n<) |
— |
|
Summa |
3,500,000 |
— |
XVI. Avbetalning å statsskulden.
1 1 |
Att täckas av |
andra statsinkomster. |
||
1 |
Kronor. |
Kronor. |
||
A. Å de fonderade statslånen. 1. 1880års2fU%0 lån, förslagsanslag, högst 2. 1886 » 3V2 % » » » 3. 1890 » 37-2% » » » 4. 1899 » 37.JK » » » |
3,484,800 621,400 711.200 457.200 |
5,274,600 |
------ - ■■1 _______ _ T1UV/
Transport '' — I—| 5^274,6001—
Oi w
Fullmäktiges i riksgäldskontor yttrande ang. riksgäldsk. ställning. 19
''ransport
B.
Å övertagna lån.
j 1. Kommunlån, förslagsanslag, högst
S 2. Örebro—Svärta järnvägsaktiebolags
obligationslån, förslagsanslag, högst
Järnvägsaktiebolaget Malmö—Kontinentens
obligationslån, förslagsanslag,
Att täckas av andra statsinkomster.
Kronor. Kronor.
högst:
av ar
» ))
1898 .................. 38,000: —
1902 .................. 18,000: —
Hora—Vänerns järnvägsaktiebolags obligationslån,
förslagsanslag, högst:
Av 1/i 1896
1896
1903
V.
år
54.000
13.000
67.000
Summa!
5,274,600 —
51,600 —|
20,000
56,000
134,000 |—| 261,600 j —
_ “L_| 5,536,200 j—
Utgifterna.
1
Utgifterna.
Tör flera huvudtitlar gemensamma frågor.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majt
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari
1918.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern EdéN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HellneR,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre- PalmstierNä,
Rydén,
■Undén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson föredrog
vidare följande ärenden: 1
1. Extra lönetillägg till vissa tjänstemän och betjänte.
Sedan Kungl. Maj:t år 1917 av riksdagen äskat beviljande av
extra lönetillägg för samma år åt vissa statens tjänstemän och betjänte,
anmälde riksdagen i särskilda skrivelser, ätt, i enlighet med vad Kung!.
Maj:t under andra, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttonde och nionde
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1
2 Utgifterna.
huvudtitlarna föreslagit i fråga om beviljande av anslag för beredande
av extra lönetillägg för år 1917 åt eu del tjänstemän och betjänte i de
till de olika departementen hörande ämbetsverk, kårer och stater, riksdagen
under nedannämnda huvudtitlar på extra stat för år 1918 anvisat
särskilda förslagsanslag att enligt vissa angivna grunder utgå med
följande belopp, nämligen:
Under |
andra huvudtiteln |
till.................. |
kronor |
2,500 |
— |
|
» |
fjärde |
■» |
» ..................... |
» |
205 |
— |
femte |
» |
» ..................... |
» |
500 |
— |
|
» |
sjätte |
» |
y> .................... |
» |
12,000 |
— |
sjunde |
» |
» ..................... |
500 |
— |
||
» |
åttonde |
» |
» ..................... |
» |
5,000 |
— |
» |
nionde |
» |
» ................... |
» |
2,000 |
— |
eller |
sålunda tillsammans till |
kronor |
22,705 |
— |
Angående extra lönetillägget för år 1917 utfärdades den 25 juni
1917 nådig kungörelse.
De av riksdagen år 1917 till extra lönetillägg anvisade anslag
uppfördes såsom förslagsanslag å extra stat under vederbörande huvudtitlar
å 1918 års riksstat. Med tillämpning av vad jag förut denna dag
anfört i fråga om uppgörande av en tilläggsstat för år 1918 samt om
önskvärdheten av att för framtiden i möjligaste mån undvika upptagandet
i riksstaten för visst år av anslag, avsedda att användas under
tidigare år än det, för vilket riksstaten uppgjorts, torde emellertid nu
beträffande de extra lönetilläggen, vilka hittills för löpande år beviljats
å efterföljande årets riksstat, böra tagas under övervägande anslagsbehovet
för såväl år 1918 som för år 1919. De medel, som för det
förra året kunna erfordras, torde böra äskas å tilläggsstat för år 1918,
medan tilläventyrs föreliggande anslagsbehov för år 1919 bör tillgodoses
å samma års riksstat.
I själva saken tillåter jag mig framhålla, att även för åren 1918
och 1919 beträffande ett mindre antal tjänstemän, vilka ännu kvarstå å
äldre stater utau att komma i åtnjutande av s. k. provisorisk avlöningsförhöjning,
de omständigheter, vilka föranledde beviljande av extra lönetillägg
för år 1917, i fullt samma grad göra sig gällande. Anslag för
ändamålet synas mig sålunda böra beredas för båda de ifrågavarande åren.
Såtillvida föreligger emellertid nu en minskning i anslagsbehovet,
som det under sjunde huvudtiteln för ändamålet förut uppförda anslag,
vilket de två sista åren upptagits med ett belopp av endast 500 kronor
för år, nu torde kunna ur riksstaten helt utgå. Varken under år 1916
Utgifterna. 3
eller under är 1917 har nämligen någon anvisning förekommit å anslaget,
vilket sålunda i sin helhet besparats; och såvitt jag kunnat utröna finnes
numera inom de under finansdepartementet lydande verk och kårer icke
kvar någon befattningshavare, vilken kan tänkas ifrågakomma till här
ifrågavarande slag av lönetillägg.
För övriga huvudtitlar torde auslagen för ett vart av åren 1918
och 1919 böra upptagas med samma belopp som för år 1917, dock att
enligt erhållen upplysning anslaget under nionde huvudtiteln kan minskas
till 1,000 kronor. Framställningar härom komma att av vederbörande
departementschefer vid behandlingen av frågorna rörande riksstaten för
år 1919 och tilläggsstaten för år 1918 göras under de särskilda huvudtitlarna.
De grunder, efter vilka de extra lönetilläggen för år 1918 borde
utgå, skulle, i likhet med grunderna för 1917 års extra lönetillägg,
bliva följande:
l:o) Extra lönetillägg utgår, där ej sådant fall är för handen,
som under 2:o) sägs, till tjänsteman, vilkens tjänstgöring är förlagd till
huvudstaden, med 15 procent å kontant avlöning, dock icke i något fall
med högre belopp än 700 kronor, och
till tjänsteman, vilkens tjänstgöring är förlagd till annan ort, med
12 procent å kontant avlöning, dock icke i något fall till högre belopp
än 500 kronor, samt,
i vad angår betjänte, med 25 procent å kontant avlöning, om
tjänstgöringen är förlagd till huvudstaden, men eljest med 20 procent
å sådan avlöning.
2:o) Ingår i avlöningen bostads- eller boställsförmån in natura,
skall det enligt nästföregående moment beräknade lönetillägget minskas
med ett belopp, motsvarande 10 procent av de kontanta avlöningsförmåner,
varå tillägget beräknats.
3:o) Från åtnjutande av extra lönetillägg undantagas, förutom
häradshövdingarna och de tjänstemän, åt vilka beretts tillfällig löneförbättring
för år 1918,
a) de tjänstemän, vilkas avlöningsförmåner av statstjänst för innevarande
år uppgå till högre belopp än 7,700 kronor eller, om deras
tjänstgöring är förlagd till annan ort än Stockholm, 7,500 kronor;
skolande, ifall nämnda avlöningsförmåner överstiga 7,000 kronor, det
extra lönetillägget i intet fall utgå med högre belopp än som svarar
mot skillnaden mellan 7,700 kronor eller, om tjänstemannen har sin
tjänstgöring förlagd till landsorten, 7,500 krono?, å ena, samt förenämnda
avlöningsförmåners belopp, å andra sidan,
4 Utgifterna.
b) de tjänstemän, vilkas inkomst av arbete, det extra lönetillägget
oberäknat, under år 1917 av vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattats
till högre belopp än 7,700 kronor eller, om deras tjänstgöring
är förlagd till annan ort än Stockholm, 7,500 kronor; skolande ifall
nämnda inkomster överstiga 7,000 kronor, det extra lönetillägget i
intet fall utgå med högre belopp, än som svarar mot skillnaden mellan
7,700 kronor eller, om tjänstemannen har sin tjänstgöring förlagd till
landsorten, 7,500 kronor, å ena, samt förenämnda inkomsters belopp å
andra sidan,
c) de tjänstinnehavare, vilkas avlöningsförmåner vid riksdagarna
åren 1901—1917 ny- eller omreglerats efter andra grunder än dem, som
följts vid de äldre staternas fastställande.
4:o) Extra lönetillägg må allenast tilläggas tjänstemän och betjänte,
vilkas avlöning blivit av Konung och riksdag till siffran bestämd
eller eljest utgår efter av riksdagen prövade grunder.
5:o) Extra lönetillägg beräknas endast å avlöningsförmåner, vilka
utgå av statsmedel. Där avlöning bestrides dels av statsmedel dels ock
av andra medel, beräknas extra lönetillägg endast å den del därav, som
utgår av statsmedel, dock att åt lärare och tjänstemän vid universiteten
extra lönetillägg må beräknas å hela det belopp, vartill avlöningen
blivit, på sätt i nästföregående moment sägs, bestämd att minst uppgå,
utan avseende därå att till bestridande av universitetens utgifter användas
jämväl andra medel än statsmedel.
6:o) Extra lönetillägg beräknas å följande slag av avlöningsförmåner:
lön;
tjäll stgöringspenningar;
kontant bostads- och inkvarteringsersättning;
arvode;
med lön likställt lönetillägg; samt
dagavlöning vid flottan.
7:o) Extra lönetillägg till den, som av statens medel åtnjuter lön
eller arvode för två eller flera befattningar, utgår endast för en av
dessa, nämligen för den, som medför högsta avlöningen, eller, därest
denna på mer än ett ställe är lika, för den av dem, till vilken han
först blivit befordrad.
8:o) Extra lönetillägget anses tillhöra lönen.
För år 1919 torde i fråga om det extra lönetillägget böra gälla
samma bestämmelser, allenast med de ändringar, som betingas av att
tillägget avser annat år.
Utgifterna.
2. Löneförbättring åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare.
Sedan löneregleringskommittén den 14 november 1916 avgivit
underdånigt betänkande rörande reglering av löneförhållanden in. m.
för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare och Eders
Kungl. Maj:t i proposition den 16 april 1917 (n:r 342) för riksdagen
framlagt förslag i ämnet, anmälde riksdagen i skrivelse den 6 juni
1917 (n:r 238), att riksdagen ansett sig icke kunna bifalla det av Eders
Kungl. Maj:t framlagda förslaget. Därvid gjorde emellertid riksdagen
det uttalandet, att riksdagen föreställde sig, att ärendet borde kunna
efter någon ytterligare utredning i angivet syfte i eu nära framtid, om
möjligt redan år 1918, ånyo föreläggas riksdagen.
I anledning härav anbefalldes löneregleringskommittén att efter
den vidare utredning i ärendet, som kommittén på grund av riksdagens
omförmälda skrivelse kunde finna erforderlig, avgiva det yttrande
och förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Berörda yttrande och förslag hava ännu ej inkommit, men lärer,
enligt från kommittén inhämtad upplysning, vara att förvänta inom
den närmaste tiden och i varje fall så tidigt, att proposition i ämnet
kan föreläggas riksdagen innevarande år.
I avvaktan å sagda proposition torde emellertid de för ändamålet
erforderliga medlen få beräknas under de särskilda huvudtitlarna.
Enligt verkställd beräkning erfordras följande belopp:
Under andra huvudtiteln ..... |
.................... kronor |
13,300 |
» tredje » |
................... » |
3,000 |
» fjärde » |
................... » |
8,000 |
» femte » |
................ » |
9,000 |
» sjätte » |
................... )> |
34,000 |
» sjunde » |
................... » |
15,100 |
» åttonde » |
.................... » |
80,000 |
» nionde » |
.................. » |
18,000 |
Summa kronor |
180,400 |
Vinner vad jag nu ifrågasatt godkännande, torde vid de uttalanden,
som i slutet av statsrådsprotokollet rörande en var av ovannämnda
huvudtitlar lärer göras därom, att beträffande de ordinarie anslag, vid
vilka icke gjorts någon framställning, någon förändring icke föreslås,
fogas en erinran därom, att vid bifall till vad i den ovannämnda, av mig
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 2
6 Utgifterna.
ifrågasatta propositionen kan bliva föreslaget vissa i ordinarie avlöningsstater
uppförda vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare
komma att erhålla avlöningsförmåner utöver vad i vederbörande stat
angives.
3. Disposition av besparingar å huvudtitlarna.
I sammanhang med framläggande för riksdagen av förslag till riksstat
torde riksdagens medgivande böra äskas därtill, att vid statsregleringen
för år 1919 de i rikets ständers skrivelse den 12 maj 1841 angivna
grunder i avseende å dispositionen av besparingar å huvudtitlarna fortfarande
må bliva gällande, dock med iakttagande dels att behållningar,
som å anslag till nyinrättade tjänstebefattningar uppstå, innan dessa
första gången tillsättas, skola tillföras statsverkets kassafond, dels ock
att hinder ej möter att även under pågående riksdag på nämnda sätt
disponera besparingarna.
Vad föredragande departementschefen sålunda
anfört, däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen godkänna; och skulle
utdrag av detta protokoll, i vad det avsåge extra lönetillägget
och löneförbättringen åt vissa vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare tillställas de
övriga departementen för behörigt iakttagande vid uppgörande
av förslag till reglering av utgifterna under
vederbörande huvudtitlar i riksstaten.
Ur protokollet:
Teodor Franzén.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.
Forsta huvudtiteln.
1
Första huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari
1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdÉN,
Hans excellens hen- ministern för utrikes ärendena HELLNER,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Petrén.
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anhöll härefter
att få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om regleringen
av riksstatens första huvudtitel för år 1919 och yttrade:
Beträffande ifrågavarande huvudtitel har jag icke att föreslå någon
förändring och hemställer sålunda, att de ordinarie anslagen under denna
huvudtitel måtte i den statsverksproposition, som nu skall avlåtas, uppföras
sålunda:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
1
2
Första huvudtiteln.
A. Kungl. hovstatsanslagen.
1. Kungl. Maj:ts hovhållning, o förändrat ordinarie
anslag........................................................................................... kronor
2. Hans Kungl. Höghet Kronprinsens hovhåll
ning
och handpenningar för Hennes Kung!. Höghet
Kronprinsessan, oförändrat ordinarie anslag ..................... kronor
3. Hans Kungl. Höghet Hertigen av Västergötland,
oförändrat ordinarie anslag ........................................ kronor
4. Hans Kungl. Höghet Hertigen av Närke,
oförändrat ordinarie anslag..................................................... kronor
5. Ved och kol för de kungl. hoven, oförändrat
ordinarie anslag.......................................................................... kronor
6. För underhåll och vård av möbler samt andra
staten tillhöriga inventarier i de kungl. slotten, oförändrat
ordinarie anslag...................................... kronor
7. Kungl. hovstallets utfodring, oförändrat ordinarie
anslag ............................................................................... kronor
B. Kungl. slotten.
1. Reparationer å Stockholms slott med flere för
de kungl. hoven upplåtna byggnader, oförändrat ordinarie
anslag ................................................................................. kronor
2. Polis-, lys- och renhållning vid Stockholms
slott, oförändrat ordinarie anslag ......................................... kronor
3. Brandväsendet och yttre lyshållningen vid
Stockholms slott, oförändrat ordinarie anslag .................. kronor
800,000.
192,000.
26,000.
26,000.
50.000.
56,400.
45.000.
63.000.
22,500.
11,250.
Första huvudtiteln.
3
4.
5.
«.
7.
anslag...
8.
9.
Drottningholms slott, oförändrat ordinarie anslag
Gripsholms slott, oförändrat ordinarie anslag ...
Ulriksdals slott, oförändrat ordinarie anslag......
Haga lustslott och park, oförändrat ordinarie
Strömsholms slott, oförändrat ordinarie anslag
Rosersbergs slott, oförändrat ordinarie anslag .
kronor 24,600.
kronor 6,000.
kronor 8,250.
kronor 8,000.
kronor 3,000.
kronor 3,000.
Sammanlagda beloppet för de under första huvudtiteln uppförda
ordinarie anslagen skulle alltså uppgå till 1,345,000 kronor, eller till
samma belopp som för år 1918. Enär för år 1919 å denna huvudtitel
ej kräves något anslag å extra stat, skulle huvudtitelns slutsumma sålunda
komma att för sistnämnda år uppgå till oförändrat
belopp eller .......................................................................... kronor 1,345,000.
Vad föredragande departementschefen sålunda,
med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
yttrat och hemställt behagade Hans Maj:t Konungen
gilla och bifalla.
Ur protokollet:
Teodor Franzén.
Andra huvudtiteln.
1
Andra huvudtiteln.
Utdrar/ av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
14 januari 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdÉN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Löfgren anmälde:
1:°)
de frågor, som tillhöra regleringen för år 1919 av riksstatens
andra huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.
Härvid anförde föredraganden:
Den 14 januari 1913 fattade Kung! Maj:t beslut angående ändrad
gruppering av riksstatens utgifter. På sätt skett redan vid anmälan av
de frågor, som tillhörde regleringen för åren 1914—1918 av riksstatens
andra huvudtitel, torde jag även nu böra, i enlighet med nämnda beslut,
upptaga anslagen å denna huvudtitel i den ordning, vari de höra förekomma
i den blivande riksstaten. Därvid kommer jag att angiva jämväl
de ordinarie anslag, beträffande vilka jag ej har att föreslå någon
förändring.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1
2
Andra huvudtiteln.
[I-]
Lagbered
ningen.
(Extra anslag.)
I enlighet med de principer rörande de extra anslagens beteckning,
som riksdagen tillämpat vid fastställandet av 1918 års riksstat, komma
de extra anslagen att allt efter sin natur betecknas som »reservationsanslag»,
»förslagsanslag» eller »förslagsanslag, högst».
A. Departementet.
1. Departementschefen, o förändrat ordinarie anslag., kronor 17,000.
2. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, oförändrat
ordinarie anslag .......................................................................... kronor 88,100.
3. Departementschefens ombud för tillsyn över tryckta skrifters
allmängörande, oförändrat ordinarie förslagsanslag ........... kronor 10,000.
B. Lagberedningen m. m.
1. Lagberedningen.
Till lagberedningen har för varje år från och med år 1903 å extra
stat beviljats ett belopp av 50,000 kronor. Jämväl för år 1919 erfordras
medel till bestridande av omkostnaderna för beredningens verksamhet.
Enligt vad jag inhämtat beräknas anslaget för år 1919 kunna begränsas
till det sedvanliga å 50,000 kronor allenast under förutsättning, att
kostnaden för tryckning av det betänkande, lagberedningen närmast
kommer att avgiva, bestrides icke, på sätt händelsen varit med beredningens
senaste betänkanden, av de för uppehållande av beredningens verksamhet
anvisade medel, utan, i likhet med vad fallet varit med de av
lagberedningen under första tiden av dess tillvaro avgivna betänkandena,
med anlitande av andra huvudtitelns allmänna anslag till tryckningskostnader.
Då något hinder att åter beträda denna sistnämnda väg
icke torde föreligga samt nyssnämnda anslag, vilket är av förslagsanslags
natur, icke på grund härav lärer behöva höjas — detsamma har för
varje år bestämts till omkring 30,000 kronor och har under de tre sista
år, för vilka avslutade räkenskaper föreligga, åren 1914—1916, lämnat
ett överskott av i medeltal omkring 18,000 kronor — får jag inskränka
mig till att hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
Andra huvudtiteln.
3
att för fortsatt uppehållande av lagberedningens
verksamhet å extra stat för år 1919 anvisa ett reseivationsanslaff
av .......................................... kronor 50,000.
För sin verksamhet under år 1917 har lagberedningen avgivit eu
redogörelse. Denna torde för att komma till riksdagens kännedom få,
såsom hittills plägat ske, som bilaga (A) åtfölja statsrådsprotokollet.
Förberedande utredning angående en rättegångsreform.
rättegångs
reform.
(Extra anslag.)
För den förberedande utredning angående en rättegångsrelorm, [2.]
varmed processkommissionen är sysselsatt, har riksdagen för varf och
ett av åren 1912 — 1917 beviljat ett anslag av 40,000 kronor. Med angåendeen
hänsyn därtill, att reserverade medel till ett belopp av omkring 31,600
kronor beräknades stå till kommissionens förfogande efter avslutandet
av 1916 års räkenskaper, blev anslaget till utredningen för år 1918, på
framställning av Kungl. Maj:t, av nästlidna års riksdag bestämt till
allenast 25,000 kronor. „ ...
Enligt vad jag inhämtat torde efter avslutandet av 1917 ars räkenskaper
å de till beredningen beviljade medlen återstå oanvänt ett belopp
av omkring 35,000 kronor. Om till detta belopp lägges det för år.1918
beviljade beloppet 25,000 kronor, skulle de medel, som för detta år sta
till kommissionens förfogande, uppgå till omkring 60,000 kronor. Vid
verkställd beräkning hava omkostnaderna för kommissionens verksamhet
under år 1918 — med hänsyn bland annat därtill, att Kungl. Maj:t
medo-ivit, att bearbetningen av vissa delar, av rättsstatistiken finge bekostas
med kommissionens medel — antagits komma att uppgå till ett
sammanlagt belopp av omkring 50,000 kronor. Vid 1918 års slut skulle
alltså finnas disponibla reserverade medel till ett belopp av omkring
10 000 kronor. Enligt vad från kommissionen upplysts, torde omkostnaderna
för dess verksamhet icke kunna antagas bliva mindre
1919 än de för år 1918 beräknade eller omkring 50,000 kronor. ^ Med
hänsyn till nyssnämnda beräknade behållning vid 1918 års slut på omkring:
10 000 kronor torde det belopp, som bör i nu ifrågavarande avseende
begäras av riksdagen för år 1919, sålunda lämpligen kunna sättas
till 40,000 kronor eller samma belopp som det för ett vart av aren
1912—1917 för ändamålet beviljade.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå
riksdagen
4
Andra huvudtiteln.
C^O att till fortsatt bestridande av kostnaderna föl
en
förberedande utredning angående en rättegångsreform
å extra stat för år 1919 bevilja ett reservationsanslag
av ..................................................... kronor 40,000.
Uppdraget att verkställa ifrågavarande utredning har, som bekant,
vaiit överlämnat åt f. d. justitieradet, numera minstern för utrikes
ärendena J. Hellner, vilken till sitt biträde haft ett flertal andra personer.
Sedan Hellner blivit kallad till medlem av statsrådet, har f. d. regeringsrådet
H. Falk av Kungl. Maj:t förordnats att under den tid, Hellner är
statsiad, i dennes ställe verkställa utredningen. För det arbete som
under åi 1917 utförts av processkommissionen, har Falk avgivit en redogörelse,
vilken torde böra såsom bilaga (B) fogas vid statsrådsprotokollet.
C. Justitiekanslersämbetet.
1. Justitiekanslersexpeditionen.
[3.] I riksstaten är för närvarande till justitiekanslersexpeditionen upp
kanlfers-
ta&et ett ordinarie anslag å 2S,400 kronor. I en till chefen för justitieexpeditionen.
departementet den 24 augusti 1917 avlåten skrivelse har justitiekanslers(Ordinarie
ämbetet hemställt om departementschefens medverkan därtill, att nådig
anslag:.) proposition avlätes till riksdagen om förbättring av den å justitiekanslersexpeditionen
anställde sekreterarens ämbetsställning och avlöning. Denna
framställning har den 31 augusti 1917 blivit av Kungl. Maj:t remitterad
till löneregleringskommittén för avgivande av yttrande. Något utlåtande
har ännu icke inkommit från kommittén, men torde dock vara att förvänta
i så god tid, att eventuell proposition i ämnet hinner avlåtas till
instundande riksdag. Med anledning härav och då en åtgärd i den
riktning, justitiekanslersämbetets ifrågavarande framställning anger, synes
mig motiverad, får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes före-,
slå riksdagen
att, i avvaktan på proposition angående förbättring
av den å justitiekanslersexpeditionen anställde
sekreterarens avlöningsförmåner, i det för justitiekanslersexpeditionen
uppförda ordinarie anslaget måtte
beräknas en förhöjning från dess nu
-
varande belopp ......................................... kronor 28,400
med 2,300 kronor till ............................. » 30,700.
Andra huvudtiteln.
D. Rättsskipningen.
Högsta domstolen.
1. Högsta domstolen, oförändrat ordinarie anslag... kronor 315,900.
Nedre justitierevisionen.
2. Avlöningar, arvoden in. m. i nedre revisionen, oförändrat ordinarie
anslag .............................................................................. kronor 294,000.
3. Tillfällig förstärkning av nedre revisionens arbetskrafter.
Enligt lagen den 14 maj 1915 angående Kung! Maj:ts högsta
domstols tjänstgöring på avdelningar har arbetstiden i högsta domstolen
ökats med tolv veckor årligen, varförutom domstolen skall vara pliktig
att under den tid av året, då sådant finnes erforderligt, upprätthålla den
nya tjänstgöring, som påkallas för prövning av ansökningar om Kung!.
Maj:ts tillstånd till fullföljd av talan i särskilda fall, då hovrätts utslag
icke utan sådant tillstånd må överklagas. Berörda dispensäreudens handläggning
i högsta domstolen har beräknats taga i anspråk en arbetstid
icke understigande tio arbetsveckor om året.
En nödvändig följd av denna ökning av högsta domstolens arbetstid
har varit en förstärkning av nedre justitierevisionens arbetskrafter.
Efter framställning i ämnet av Kungl. Magt har riksdagen å extra stat
för ett vart av åren 1916, 1917 och 1918 beviljat 41,050 kronor för
tillfällig förstärkning av nedre revisionens arbetskrafter med fyra tillförordnade
revisionssekreterare, en tillförordnad protokollssekreterare,
två amanuenser och två tillförordnade skrivbiträden. Då förberörda utökning
av högsta domstolens arbetstid är avsedd att äga bestånd, intill
dess arbetsbalansen i domstolen nedbragts till normalt omfång, samt
härför beräknats åtgå sju å åtta år — vilken beräknings riktighet de
hittills gångna årens erfarenhet icke synes jäva —, erfordras ifrågavarande
förstärkning av arbetskrafterna i nedre justitierevisionen jämväl
under år 1919.
Jag får därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
[4-1.
T >11 fUllig
förstärkning
av nedre
justitierevisionens
arbetskrafter.
(Extra anslag.)
6
Andra huvudtiteln.
[4.] att för tillfällig förstärkning av nedre justitie
revisionens
arbetskrafter med fyra tillförordnade revisionssekreterare,
en tillförordnad protokollssekreterare,
två amanuenser och två tillförordnade skrivbiträden
på extra stat för år 1919 anvisa ett
förslagsanslag, högst .............................. kronor 41,050.
4. Extra vaktmästare i nedre revisionen.
[5.] I den ordinarie staten för nedre justitierevisonen äro uppförda
^mästare^i avlöningar för fem vaktmästare. Dessa hava dock icke ansetts kunna
nedre justitie- medhinna vaktmästargöromålen i ämbetsverket, åtminstone så länge
revisionen, detta är förlagt till de för dess räkning nu förhyrda lokalerna å Ströms(Extra
anslag.) borg. Då det är ovisst, huru länge revisionen kommer att hava sina
ämbetslokaler där, har det ansetts olämpligt att uppföra en sjätte vaktmästaravlöning
å ordinarie stat, och har den förstärkning av vaktmästarkrafterna,
som betraktats som nödvändig, därför i stället tillförts nedre
revisionen på det sätt, att från och med år 1913 därstädes varit anställd
jämväl en extra vaktmästare, för vilkens avlönande årligen beviljats ett
extra anslag på 1,175 kronor. Det torde ej föreligga anledning att
antaga annat, än att revisionen jämväl under år 1919 kommer att hava
sina lokaler på samma plats som nu. Avlöningsmedel för ifrågavarande
extra vaktmästare erfordras följaktligen även för nästa år, och får jag
därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till avlönande av en extra vaktmästare i nedre
justitierevisionen å extra stat för år 1919 anvisa ett
förslagsanslag, högst................................... kronor 1,175.
Svea hovrätt.
5. Hovrätten med därunder lydande justitiestat, oförändrat ordinarie
anslag ................................................................................. kronor 831,687.
6. Extra ledamot i Svea hovrätt.
[6.] Från och med år 1916 är i riksstaten uppfört ett extra anslag å
Extra ledamot 5,000 kronor till avlönande av en extra ledamot i Svea hovrätt. Den
i Svea hovratt. förstärkning av hovrättens arbetskrafter, som sålunda tillförts hovrätten,
(Extra anslag.) jjar sjn gj.UI1(i däri, att de två hovrättsledamöter, som tillika äro, den
ene ordförande och den andre ledamot i krigshovrätten, måst för sin
tjänstgöring därstädes i viss utsträckning befrias från det dem inom
själva hovrätten åliggande arbetet samt det således, för att hovrättens
Andra huvudtiteln.
7
arbetsprodukt icke skall minskas, blivit nödigt att upprätta eu ny leda- [6.J
motsbefattning därstädes. I brist på nödig erfarenhet ansågs det emellertid
synnerligen svårt att bedöma, i vilken grad arbetet inom Svea
hovrätt komme att röna inverkan av krigshovrättens förenande med
densamma. På grund härav inrättades icke ett nytt ordinarie hovrättsrådsämbete,
utan anslogos, som nämnt, de för denne ledamots avlönande
erforderliga medlen å extra stat.
Jämväl under år 1919 kommer givetvis att förefinnas det behov,
som förevarande anslag avser att fylla. Då den erfarenhet i förut
nämnt avseende, som ansetts som eu nödvändig förutsättning för denna
extra ledamotsbefattnings förvandlande till ordinarie, med hänsyn särskilt
till det abnorma förhållande med avseende å krigsrättsmålens antal,
som under de senaste åren varit rådande, fortfarande torde saknas,
får jag nu inskränka mig till att hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att till avlönande av en extra ledamot i Svea
hovrätt å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst ............................................... kronor 5,000.
7. Extra vaktmästare i Svea hovrätt.
Riksdagen har, efter framställning av Kungl. Maj:t, å extra stat [7.]
för ett vart av åren 1917 och 1918 beviljat ett belopp av 1,175 kronor vafJ^™re i
till avlönande av en extra vaktmästare i Svea hovrätt. Därvid har Svea hovrätt.
riksdagen, likaledes på Kungl. Maj:ts framställning, tillika föreskrivit, (Extra anslag.)
att, därest den extra vaktmästaren indelades till tjänstgöring vid krigshovrättsavdelningen
och i följd därav komme i åtnjutande av fri bostad
samt bränsle, han skulle, så länge denna förmån kvarstode, vidkännas
avdrag å avlöningen med 250 kronor, för år räknat.
Denna förstärkning av hovrättens vaktmästarkrafter har haft sin
grund däri, att krigshovrätten ansetts hava behov av eu särskild vaktmästare,
så länge Svea hovrätt och krigshovrätten, på sätt nu är fallet,
hava skilda lokaler. Då anledning ej föreligger antaga, att någon förändring
i detta förhållande skall inträda under den närmaste framtiden,
är nu ifrågavarande anslag erforderligt även för år 1919. Vid anslagets
förnyade beviljande torde böra lämnas samma föreskrift, som nyss
nämnts, rörande eventuellt avdrag å avlöningen för vederbörande, i fall
han åtnjuter fri bostad med bränsle.
I anledning av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eder*
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
8
Andra huvudtiteln.
[7.] dels till avlönande av en extra vaktmästare i
Svea hovrätt å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst .................................... kronor 1,175,
dels ock föreskriva, att, därest den extra vaktmästaren
indelas till tjänstgöring vid krigshovrättsavdelningen
och i följd därav kommer i åtnjutande av
fri bostad samt bränsle, han skall, så länge denna
förmån kvarstår, vidkännas avdrag å avlöningen med
250 kronor, för år räknat.
8. Amanuens å krigsliovrättsavdelningen.
["8.] Vid krigshovrätten var intill 1916 års ingång anställd en sekreterare
Amsnuens å med skyldighet att fullgöra sådana göromål, som i andra hovrätter
avdelningen8 åliggä till olika delar sekreterare, aktuarie, arkivarie och notarie. Då
(Extra anslag) ^r''Ssb°vrätten införlivades med Svea hovrätt, indrogs emellertid denna
sekreterarbefattning, iånledningen därtill var, att efter denna införlivning
de göromål, som sekreteraren i krigshovrätten haft att utföra,
ansågos utan olägenhet kunna uppdelas mellan vederbörande tjänstemän
i Svea hovrätt. En nödvändig förutsättning för en dylik uppdelning
har emellertid ansetts vara att krigsliovrättsavdelningen är förlagd till
samma byggnad som Svea hovrätt. Så är emellertid, såsom jag förut
påpekat, för närvarande icke fallet. Intill dess krigshovrätten och Svea
hovrätt i övrigt bliva förlagda till samma byggnad, har det ansetts
nödvändigt, att vid krigshovi ätten finnes anställd en särskild tjänsteman
för fullgörande av de förut sekreteraren åliggande göromålen.
På grund härav har också riksdagen, på framställning av Kungl. Maj:t,
för ett vart av åren 1916, 1917 och 1918 å extra stat anvisat ett belopp
av 3,000 kronor till avlönande av en dylik tjänsteman, vilken tillagts
benämningen amanuens.
Nu har fråga väckts om förbättrandet av denne befattningshavares
avlöningsförmåner.
Nuvarande I en till krigshovrätten ingiven skrivelse av den 5 december 1917
amanuensen ä ]iar nuvarande innehavaren, av befattningen härom anfört i huvudsak
kngshovratts- r, °
avdelningen i lodande: *
* krg^hov- Ned hänsyn till omfattningen av ifrågavarande tjänstemans arbete syntes det
ratten, icke vara med billighet och rättvisa förenligt, att alla de olika göromål, som i stor
utsträckning fullgjordes av amanuensen å eget ansvar, skulle handhavas av en å
extra stat tillfälligt uppförd tjänsteman med en avlöning, som, oavsett nu rådande
dyrtid, måste anses alldeles otillräcklig. Enligt de anteckningar, som amanuensen
Andra huvudtiteln.
9
fört, hade nämligen hans göromål varit så omfattande, att arbetstiden å tjänsterummet
varit för sessionsdag (onsdag), dä amanuensen tillika tjänstgjort vid protokollet,
från kl. 9,30 f. m. till 5,30 e. in. eller 8 timmar samt hemarbete från kl.
7 till kl. 11,30 e.m. eller 4V2 timme eller sammanlagt 121/, timmar och övriga sessionsdagar
i regel mellan 9,so f m. och 6 e. m. eller 81/., timmar samt under övriga
dagar i regel mer än 4 timmar samt något hemarbete. Den dagliga arbetstiden för
amanuensen hade sålunda varit under veckor, då han tillika tjänstgjort vid protokollet,
i medeltal mellan 5 och 6 timmar samt övriga veckor omkring 5 timmar.
Härtill komme, att amanuensen handlade ärenden angående ledighet för krigsdomare
och auditörer, vilka ärenden uppgått till ett synnerligen stort antal samt
ofta nödvändiggjorde extra åtgärder på grund av den svårighet, som förefunnes att
anskaffa vikarier för dessa befattningshavare.
Även torde böra erinras om, att alla vare sig besvärsmål och omedelbara
mål eller ärenden i krigshovrätten, vilka utställdes till delgivning med motparten,
skulle genom krigshovrättens försorg tillställas vederbörande militärbefälhavare för
att delgivas den person eller myndighet, som hade att avgiva förklaring eller yttrande
i samma mål eller ärende, och att krigshovrättens beslut i alla mål och
ärenden icke såsom i övriga hovrätter kungjordes vederbörande parter genom anslag
inom hovrätten, utan skulle delgivas vederbörande genom krigshovrättens försorg,
samt att alla härav föranledda göromål skulle fullgöras av amanuensen i krigshovrätten.
Även komme amanuensens arbete att väsentligen ökas genom införande
från och med år 1918 av nya diarier och rottal- i överensstämmelse med av krigshovrätten
nyligen fattade beslut.
Vidare vore att märka, att de olika krigsrätterna och truppförbanden i riket
uppehölle en livlig förbindelse med krigshovrätten genom amanuensen för att erhålla
erforderliga upplysningar av skilda slag ävensom bevis och handlingar in. in.
Av vad sålunda sagts samt vidare framginge av en amanuensens skrivelse
bifogad statistisk redogörelse rörande omfattningen av det arbete, som under de
senaste åren åvilat amanuensen (sekreteraren), torde enligt amanuensens mening få
anses ådagalagt, att dennes arbete avsevärt överstege de göromål, som utfördes av
de ordinarie notarierna i Svea hovrätt, samt att amanuensens göromål vore betydligt
mer kvalificerade och ansvarsfulla än dessa notariers. Likväl vore amanuensen
i avlöningsliänseende betydligt sämre ställd än dessa tjänstemän, som vore uppförda
å ordinarie stat samt enligt denna åtnjöte en sammanlagd avlöning av 4,500
kronor jämte ålderstillägg, under det att amanuensen hade en avlöning av endast
3,000 kronor. Det syntes amanuensen därför vara med billighet och rättvisa förenligt,
att den nuvarande amanuensbefattningen förändrades till en ordinarie tjänst
med en avlöning och övriga förmåner ej understigande ordinarie notaries i Svea
hovrätt samt, därest ej titeln sekreterare kunde tilläggas en dylik tjänsteman av
första graden i likhet med vad förut varit fallet, med titeln notarie. Denne notarie
för krigshovrätten skulle i sådant fall för ordnas att mot samma avlöning, eventuellt
med något mindre tillägg, handlägga övriga på amanuensen i krigshovrätten
ankommande göromål.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde amanuensen,
att krigshovrätten måtte utverka, att till 1918 års riksdag avlätes nådig
proposition med förslag, att i Svea hovrätts avlöningsstat för år 1919
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 2
10
Andra huvudtiteln.
[8.] uppfördes en notarietjänst för krigshovrättsavdelningen med enahanda
förmåner i avlönings- och andra hänseenden, som tillkomme notarie
enligt Svea hovrätts nu gällande avlöningsstat, samt att Kungl. Maj:t
i övrigt måtte vidtaga de åtgärder, som i anledning härav kunde erfordras.
Av den skrivelsen bifogade förteckningen framgår, bland annat, att
antalet av de av krigshovrätten avgjorda målen och ärendena, som
under år 1908 utgjort 1,421, därefter oavbrutet ökats, så att det under
åren 1913, 1914, 1915 och 1916 stigit till respektive 2,086, 2,773, 3,870
och 3,879 samt under 1917 års elva första månader belöpt sig till 3,532.
Krigahovrät- Ifrågavarande av amanuensen avlåtna skrivelse överlämnades av
krigshovrätten till Svea hovrätt med en skrivelse av den 12 december
1917, i vilken krigshovrätten yttrade bland annat följande:
Av den amanuensens skrivelse vidfogade statistiska redogörelsen, vars riktighet
krigshovrätten vitsordade, framginge, att arbetsbördan för krigshovrätten
under de sista åren i betydlig grad ökats. Krigshovrättens arbete hade nu också
uppnått en storlek, som väsentligen överstege vad vid den nya krigsdomstolsorganisationen
förutsatts, beroende till ej ringa del på omständigheter, som vid nämnda
tidpunkt undandragit sig bedömande. Ifrågavarande ökning av arbetet drabbade i
ej oväsentlig grad den tjänsteman, vilken på grund av lokala förhållanden för närvarande
och antagligen under lång framtid ensam hade att utföra det arbete, som
enligt organisationsplanen skolat fördelas på fyra av Svea hovrätts ordinarie tjänstemän.
Omfattningen och arten av det arbete, som i krigshovrätten åvilade amanuensen,
måste onekligen jämväl finnas vara av den beskaffenhet, att inrättandet av
en ordinarie tjänstebefattning med skäl kunde ifrågakomma. Men att emellertid
redan nu, innan längre tids erfarenhet vunnits av den nya organisationen och utan
samband med andra, måhända inom kort erforderliga reformer, söka genomföra den
ifrågasatta förändringen, hade krigshovrätten ansett .lämpligen ej böra ifrågakomma.
Däremot måste med billig rättvisa överensstämma, att det amanuensen tillkommande
arvode sattes till så högt belopp, att detsamma, frånsett nu tryckande
svåra dyrtid, åtminstone närmelsevis kunde anses motsvara skälig gottgörelse för
det arbete, amanuensen hade att utföra.
Med stöd av vad krigshovrätten sålunda anfört hemställde krigshovrätten,
att Svea hovrätt måtte hos Kungl. Maj:t söka utverka, att
å hovrättens extra stat för år 1919 måtte till avlöning åt ifrågavarande
amanuens uppföras ett arvode av 4,000 kronor.
Sota hovrätt. I underdånig skrivelse den 18 december 1917 har Svea hovrätt
därefter, med anledning av vad krigshovrätten sålunda anfört och då
det syntes Svea hovrätt numera vara ådagalagt, att den till amanuensen
nu utgående avlöningen vore allt för låg i förhållande till mäng
-
Andra huvudtiteln. H
den och betydelsen av de honom åliggande göromålen, hemställt, att
Kungl. Maj:t ville i 1919 års stat för hovrätten föreslå en förhöjning
av 1,000 kronor i amanuensens arvode, vilket således skulle utgöra
4,000 kronor.
Av vad sålunda i detta ärende förekommit synes mig till fullo
ådagalagt, att de åliggandeu, som numera tillkomma den å krigshovrättsavdelningen
anställda amanuensen, under senare aren ökats i en
omfattning, som icke förutsetts vid fastställandet av hans nuvarande
avlöningsförmåner. Visserligen torde förklaringen till den starka tillväxt
i krigshovrättens och därmed även den nu ifrågavarande amanuensens
arbetsbörda, som de senaste åren haft att uppvisa, till en viss grad vara
att söka i de omfattande extra inkallelser av manskap som påkallats av
den under dessa år erforderliga neutralitetsvakthållningen, samt sålunda
få anses delvis hava sin grund i mera tillfälliga förhållanden. Huvudsakliga
anledningen till berörda ökning lärer dock få tillskrivas den väsentliga
förlängning av de värnpliktigas övningstid, som antagandet av 1914 års
härordning haft till följd, och alltså vara av konstant natui. En mot
denna ökning i arbetet svarande förbättring i nu ifrågavarande befattningshavares
avlöningsförmåner synes mig därför ej vara annat än i sin
ordning. .
Att, på sätt amanuensen ifrågasatt, omskapa denna befattning
till en sekreterar- eller notarietjänst pa ordinarie stat, med eu begynnelseavlöning
av minst den storlek^ som tillkommer ordinarie notarie i Svea
hovrätt, eller 4,500 kronor lärer dock på de av krigshovrätten anförda
skäl icke nu kunna komma ifråga. Däremot synes det mig, som om den
av krigshovrätten föreslagna och av Svea hovrätt tillstyrkta höjningen
av amanuensens nuvarande årliga arvode, 3,000 kronor, med 1,0()0 kronor
till 4,000 kronor måste anses skälig, och får jag därför anhålla,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till arvode åt en amanuens å krigshovrättsavdelningen
i Svea hovrätt a extra stat för ar 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst............... kronor 4,000.
Göta hovrätt.
9. Hovrätten med därunder lydande justitiestat, oförändrat ordinarie
anslag ............................................................................... kronur 518,513.
18. |
JJcparte
mentschefen.
12
Andra huvudtiteln.
10. Personligt avloningstillägg åt skrivbiträdet i hovrätten J. M. Håkansson.
[9.] I den statsverksproposition, som framlades för nästlidna års riks
aviönings-
föreslog Kungl. Maj'':t riksdagen att godkänna ett av dåvarande
tillägg åt chefen för justitiedepartementet framlagt förslag till förändrad avlönings^Göta
ifov-1 s*;a* ^öta hovrätt, att tillämpas från och med år 1918. Den förerätt
J. M. slagna förändringen i staten innebar bland annat uppflyttning av skrivHåkanason.
biträdet å advokatfiskalsexpeditionen i hovrätten från första till andra
(Extra anslag.) lönegraden. I samband härmed föreslog Kungl. Maj:t riksdagen tilllika
bland annat, att dåvarande innehavaren av skrivbiträöesbefattningen
å advokatfiskalsexpeditionen J. M. Håkansson måtte, därest han
vid 1918 års ingång fortfarande innehade samma befattning, för åtnjutande
av de med tjänsten förenade ålderstillägg tillgodoräknas den
tid, han därförut från 1910 års ingång varit anställd som skrivbiträde
å advokatfiskalsexpeditionen. Vid behandlingen av detta ärende i statsrådet
den 13 januari 1917 förklarade dåvarande departementschefen, att
av vad advokatfiskal i hovrätten samt hovrätten själv i ärendet anfört
syntes uppenbart, att de göromål, som det efter 1909 års arbetsordnings
trädande i kraft visat sig nödvändigt att ålägga det å hovrättens
advokatfiskalsexpedition anställda skrivbiträdet, vore — och det i ganska
eminent grad — av den kvalificerade art, som vid uppförandet från och
med år 1913 i stat av biträden hos ämbetsverk och myndigheter fordrats
för tillämpande av den för vissa dylika biträden avsedda högre avlöningstypen.
Detta förhållande berodde enligt departementschefens mening i
väsentlig mån därpå, att, såsom hovrätten erinrat, den å advokatfiskalens
expedition förut anställda amanuensen indragits från och med år 1910.
I den skrivelse till Kungl. Maj:t angående regleringen av utgifterna
under liksstatens andra huvudtitel, som riksdagen avlät den
15 juni 1917, förklarade riksdagen, att den ej funnit tillräckliga skäl
förebragta för berörda skrivbiträdesbefattnings uppförande i högre lönegrad,
men att vad i ärendet förekommit angående den dåvarande innehavaren
av denna tjänst, förutbemälte Håkansson, däremot syntes riksdagen
böra föranleda en personlig löneförbättring åt honom till samma
belopp som det, vartill hans avlöningsförhöjning skulle hava belöpt sig,
om Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag bifallits och den för Håkansson
begärda lönetursrätten medgivits, eller 400 kronor, att utgå så länge
Håkansson utförde arbete av lika kvalificerad art som det honom hittills
anförtrodda. I överensstämmelse med denna sin uppfattning anmälde
riksdagen, att den till personligt lönetillägg åt Håkansson å extra stat
för år 1918 anvisat ett förslagsanslag, högst, 400 kronor.
Andra huvudtiteln.
13
I underdånig skrivelse den 28 september 1917 har nu Håkansson,
under förmälan att lian sökt ifrågavarande skrivbiträdesbefattning under
den förutsättningen, att lian även efter tillträdet av samma befattning
skulle få behålla ett honom av hovrätten meddelat uppdrag att under
advokatfiskal^ uppsikt upprätta statistiska uppgifter över inkomster
av stämpelpapper, använt till beläggning av lagfarts-, intecknings- med
flera handlingar vid underrätten, samt uppbära det för detta bestyr utgående
särskilda arvodet å 1,000 kronor, men att, då bearbetningen av
sagda statistik från och med år 1916 överflyttats till statistiska centralbyrån,
Håkansson från denna tid gått miste om nyssberörda arvode,
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i proposition till innevarande års
riksdag föreslå, att förutnämnda avlöningstillägg å 400 kronor måtte
beviljas att till honom utgå jämväl för vartdera av åren 1916 och 1917.
Göta hovrätt har i ett över denna framställning avgivet utlåtande,
under åberopande av vad hovrätten anfört i det yttrande hovrätten den
13 november 1916 avgivit i förutnämnda ärende angående ifrågavarande
skrivbiträdesbefattnings uppflyttande i högre löneklass, hemställt, att
Håkanssons förevarande framställning måtte vid uppgörandet av statsverkspropositionen
till instundande riksdag vinna nådigt beaktande.
Ett tillerkännande åt Håkansson av det begärda avlöningstillägget
för ett vart av åren 1916 och 1917 skulle stå i strid med den av riksdagen
så gott som undantagslöst tillämpade principen att ej låta beslut
om avlöningsförbättringar få retroaktiv verkan med avseende å redan
tilländalupna kalenderår. Jag anser mig därför förhindrad tillstyrka
avlåtande till riksdagen av förslag i enlighet med Håkanssons framställning
i denna riktning. Då emellertid anledning ej föreligger att
antaga annat än att Håkansson kommer att kvarstå i sin ifrågavarande
skrivbiträdesbefattning jämväl under år 1919 samt att det arbete, som
han i denna tjänst kommer att få under det året utföra, blir av lika
kvalificerad art som det honom hittills anförtrodda, torde i riksstaten
för år 1919 böra till personligt avlöningstillägg åt Håkansson beräknas
samma belopp som det i innevarande års riksstat för sådant ändamål
upptagna eller 400 kronor; och får jag därför hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till personligt avlöningstillägg åt skrivbiträdet
å advokatfiskalsexpeditionen i Göta hovrätt J.
M. Håkansson å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst .......................................... kronor 400..
[9.]
Skivbiträdet
J. M. Håkansson
i underdånig
skricelse
den 28 september
1917.
Göta hovrätt.
Departementschefen.
14
Andra huvudtiteln.
Hovrätten över Skåne och Blekinge.
11. Hovrätten med därunder lydande justitiestat, oförändrat ordinarie
anslag ........................................................................... kronor 226,963.
12. Personligt avlönings tillägg åt skrivbiträdet i hovrätten >V. Berg.
jlO.] Som skrivbiträde å advokatfiskalsexpeditionen i hovrätten över
Personligt av- Skåne och Blekinge har alltsedan den 1 januari 1910 tjänstgjort "W iktor
toå-t,nÄS!S« Berg. Hans årliga avlöning, som under åren 1910 och 19il utgjorde
trädet i hov- 1,140 kronor, blev från och med den 1 januari 1912 av hovrätten beSkåneoch
stämd till 1,350 kronor.
Blekinge w. Från och med den 1 januari 1913 blevo i hovrättens ordinarie stat
Berfl'' uppförda fyra skrivbiträdesbefattningar, samtliga med avlöning enligt
(Ext™ anslag.) lönegraden eller således med 700 kronor i lön och 350 kronor i
tjänstgöringspenningar eller sammanlagt 1,050 kronor jämte rätt till tva
ålderstillägg, vartdera på 200 kronor, efter 5 resp. 10 år. Till innehavare
av en av dessa skrivbiträdesbefattningar med placering alltjämt
på advokatfiskalsexpeditionen blev Berg konstituerad.
Emellertid stadgades i nådiga kungörelsen den 10 juni 1912 angående
allmänna villkor och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars,
ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar,
att, då vid uppförande i stat av sådan befattning till innehavare
av densamma befordrades person, som omedelbart före sin befordran
inom vederbörande verk utfört samma arbete som det till befattningen
hörande mot fast arvode under föregående år till belopp, överstigande
vad enligt staten skulle utgå till befattningens innehavare, verket skulle
äga bereda fyllnad i avlöningen för dess uppbringande till nämnda arvodes
belopp, dock att biträdet genom dylik avlöningsfyllnad ej finge i något
fall tillgodogöras avlöning till högre belopp än som motsvarade beloppet
av den med befattningen i fråga förenade slutavlöningen, tjänstgöringspenningar
och ortstillägg däri inräknade. Sedan hovrätten i underdånig
skrivelse den 20 december 1912, under framhållande av beskaffenheten
av de till ifrågavarande skrivbiträdesbefattning hörande göromålen samt
Bergs synnerliga duglighet och under förmälan, att hovrätten för beredande
åt Berg av avlöningsfyllnad, som nyss nämnts, icke ansåge sig
äga använda något å hovrättens stat uppfört anslag, hemställt, att Kungl.
Maj:t täcktes för möjliggörande av tillerkännande åt Berg av dylik
avlöningsfyllnad anvisa ett belopp av 300 kronor att årligen utgå, in
-
Andra huvudtiteln.
15
till dess Berg komma i åtnjutande av ålderstillägg, bemyndigade Kungl. [10.]
Maj:t genom nådig skrivelse den 10 maj 1913 hovrätten att av det i
hovrättens stat upptagna anslag till arvoden åt amanuenser, vikariatsersättningar,
tillfällig renskrivning samt gratifikationer till extra ordinarie
tjänstemän bereda Berg fyllnad i hans avlöning, från 1913 års början
räknat, med 300 kronor för år, intill dess han kunde komma i åtnjutande
av första ålderstillägget å sin lön, samt därefter med 100 kronor för år,
till dess jämväl andra ålderstillägget kunde bliva honom tillerkänt. På
grund av denna nådiga skrivelse uppbär Berg, som förklarats berättigad
till ett första ålderstillägg från och med år 1915, för närvarande följande
avlöningsförmåner: lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar 350 kronor, ålderstillägg
200 kronor och lönefyllnad 100 kronor eller tillhopa 1,350 kronor.
I underdånig skrivelse den 15 november 1917 har nu hovrätten
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i proposition till innevarande års
riksdag föreslå, att Bergs avlöning måtte från och med år 1918
utgå efter närmast högre lönetyp för biträdesbefattningar hos ämbetsverk
och myndigheter eller således med 900 kronor i lön och 550 kronor
i tjänstgöringspenningar jämte två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor,
samt att Berg måtte förklaras berättigad att i avseende å samma tillläggs
åtnjutande få räkna sig till godo den tid han förut tjänstgjort
hos hovrätten såsom skrivbiträde.
I den skrivelse, från Berg till hovrätten, som legat till grund för w. Berg i
denna hovrättens framställning, har Berg till stöd för åtgärds vidtagande l^ler
i den föreslagna riktningen i huvudsak åberopat dels den avlönings- Skåne och
förbättring av samma storlek som den nu ifrågasätta, som enligt beslut Biekmg».
av senaste riksdagen från och med innevarande års ingång tillerkänts
nuvarande innehavaren av skrivbiträdesbefattningen å advokatfiskalsexpeditionen
i Göta hovrätt, dels att det sätt, varpå Bergs avlöningsförmåner
vid hans första anställning i hovrätten över Skåne och Blekinge
blivit ordnad, tydde på, att hovrätten redan från början hyst den uppfattningen,
att Berg, såsom utförande ett arbete av mera kvalificerad
art än vanligt renskrivningsarbete, borde erhålla högre avlöning än övriga
skrivbiträden, dels ock att den avlöning, Berg för närvarande uppbure,
vore alldeles otillräcklig för eu familjs underhåll. Sistberörda förhållande
hade enligt Berg ytterligare försvårats genom hovrättens förflyttning från
Kristianstad till Malmö, vilken stad enligt av socialstyrelsen utgivna
sociala meddelanden (1917 nr 5) i förslag till dyrortsgruppering
efter levnadskostnadernas storlek (sid. 603) hänförts till grupp 2, under
det att Kristianstad upptagits i grupp 4 av de inalles 7 grupperna.
16
Andra huvudtiteln.
[10.]
Advokatfiskal
n vid
hovrätten över
Skåne och
Blekinge i utlåtande
till
hovrätten.
Hovrätten
över Skåne
och Blekinge.
Departementschefen.
I det utlåtande över Bergs skrivelse, som hovrättens advokatfiskal
till hovrätten avgivit och i vilket denne förordar den begärda avlöningsförhöjningen
för Berg, yttrar advokatfiskal rörande beskaffenheten av
det Berg åliggande arbetet följande:
Bergs verksamhet å advokatfiskalsexpeditionen hade väl så mycket karaktär
av amanuensgöromål som av skrivarearbete. Uttagning från arkivet av begärda
handlingar ombestyrdes i regel av Berg; och som för handlingarnas uppsökande
ofta erfordrades forskning i rotlar och diarier, hade Berg måst sättas in i användandet
av nämnda arkivremedier. Vid tillfällen, då givning av domar och utslag
skedde i större antal mål och flera parter eller ombud samtidigt inställde sig
för återbekommande av handlingar, vore det ibland erforderligt, att Berg biträdde
med handlingarnas utlämnande. Berg hade i följd härav inlärts att ordna handlingar
i mål och ärenden samt avskilja sådana handlingar, som finge återtagas, och
verkställde förty ofta på egen hand uttagning och utlämnande till parter och ombud
av handlingar av sistnämnda slag. Därjämte iordningställde Berg de akter, som
på grund av anmält missnöje eller rekvisition skulle uppsändas till nedre justitierevisionen.
''Ett tämligen invecklat arbete på advokatfiskalsexpeditionen vore fördelningen
av avlöningstillägg och annan avlöning till assessorer och andra extra
ordinarie befattningshavare, och på det att oreda icke skulle uppstå vid tillfällen,
då advokatfiskal i följd av ledighet ej själv handlade fördelningen, hade det visat
sig nödvändigt att sätta Berg fullständigt in i avlöningsväsendet. Vid ledighet för
advokatfiskal en uträknade sålunda Berg ifrågavarande lönemedelsfördelning. Slutligen
biträdde Berg med uträkningar vid stämpelkontrollen och med efterseendet av inkomna
renovationers fullständighet.
Av vad sålunda anförts framginge, att det arbete, som av Berg utfördes å
advokatfiskalsexpeditionen, och som jämväl för framtiden borde fordras, vore kvalitativt
högre än vanligt skrivbiträdesarbete; och avlöningen för arbetet syntes skäligen
böra utgå efter den för de ifrågavarande biträdesbefattningarna bestämda
högre lönetypen.
1 sin ovanberörda underdåniga skrivelse den 15 november 1917
har hovrätten över Skåne och Blekinge till stöd för bifall till den gjorda
framställningen åberopat vad Berg själv samt hovrättens advokatfiskal
sålunda anfört samt vidare Bergs synnerliga duglighet och plikttrohet.
För att genom förändring av hovrättens ordinarie stat uppflytta
nu ifrågavarande skrivbiträdesbefattning i högre lönegrad synas mig
knappast föreligga tillräckliga skäl. Fn dylik åtgärd torde ej heller
vara av hovrätten åsyftad med nu ifrågavarande framställning. Däremot
synes mig vad i ärendet förekommit giva vid handen, att i stort
sett samma skäl, som föranledde senaste riksdag att tillerkänna nuvarande
innehavaren av skrivbiträdesbefattningen å advokatfiskalsexpeditionen i Göta
hovrätt ett personligt lönetillägg å 400 kronor, föreligga jämväl för tiller
-
Andra huvudtiteln.
17
kännande ät Berg av en liknande förmän, att utgå sä länge Berg ntför
arbete av lika kvalificerad art som det honom hittills anförtrodda. Denna
avlönings förbättring torde dock böra tillföras honom, icke såsom hovrätter,
ifrågasatt från och med innevarande år, utan först från och med ar 1J ■
I händelse av bifall till en framställning i denna riktning torde den fyllnad
i avlöningen, som för närvarande utgår till Berg pa grund av nadiga
skrivelsen den 16 maj 1913 med 100 kronor för år, givetvis hora upphöra
att utgå med utgången av innevarande år, och skulle Berg sålunda
från och med år 1919 bliva i avlömngshänseende likställd med innehavaren
av en skrivbiträdesbefattning av andra lönegraden. Bergs avlöning
skulle på detta sätt komma att under år 1919 uppgå till sammanlagt
1,650 kronor samt från och med år 1920, då han torde hava in
tjänat jämväl ett andra ålderstillägg, 1,850 kionor. _
Under åberopande av vad sålunda anförts far jag hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till personligt avlöningstillägg åt skrivbiträdet
å advokatfiskalsexpeditionen i hovrätten över Skåne och
Blekinge Wiktor Berg å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag, högst .............................. kronor 400.
[10.]
Krigsrätterna.
13. Civil personal vid regements- och stationskrigsrätterna.
Som bekant trädde med 1916 års ingång i kraft en ny lag om [l1^
krigsdomstolar och rättegången därstädes. I anledning darav, att denna yjd rege_
i ^ bestämmelser om förändrad organisation av kngsdom- ments- och
def‘Militära rättegängsväsende,, ~
Z nya organisationen!
Kunol Maj:ts framställning i denna del gick i huvudsak ut dels 1915 års
därpå att riksdagen måtte under andra huvudtiteln uppfora ett ordinarie <*•
anslao- å 116,250 kronor till avlöningar i enlighet med ett av Kung .
Mai‘^framlagt förslag till stat för den civila personalen - kngsdomare,
auditörer och krigsfiskaler — vid regements- och stationskrigsratterna,
dels ock därpå, att några med fullmakt försedda auditörer a aldie
skulle därestPden nya staten ej kunde bliva å dem tillämplig, antingen
med fortfarande tjänstgöringsskyldighet bibehållas vid avlöningen a en
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
18
Andra huvudtiteln.
[ii.]
1919 års rikt
dag.
aldre staten eller ock i visst fall uppföras å allmänna indragningsstaten.
btatforslaget upptog fasta, i lön och tjänstgöringspenningar fördelade
avlöningar för auditorerna, varpnot krigsdomarna, med ett undantag,
och krigs fiskal er na voro i förslaget uppförda allenast med arvoden.
1 den underdåniga skrivelse, vari riksdagen avlät svar på Klinik
Mapts nyssberorda framställning, förklarade riksdagen på närmare anförda
skal sig icke kunna medgiva de för auditorerna föreslagna lönebeloppens
uppförande pa ordinarie stat. Genom att dessa lönebelopp tillsvidare utginge
pa extra stat vunnes enligt riksdagen den fördelen, att vid löneförmånernas
definitiv a fixering sådana jämkningar, vilka erfarenheten
visat vara välbetänkt^ vida lättare kunde företag,as. Riksdagen hade
o ja igen oc. då vid sådant förhållande jämväl arvoden till krigsdomare
och krigsfiskaler syntes böra uppföras’ å extra stat funnit lämpligast
att uppfora ett anslag på extra stat till avlöningar för den civila
personalen vid regements- och stationskrigsrätterna.
.... Beträffande de auditörer vid armén, s..m erhållit fullmakt å sin
tjänst och sålunda voro berättigade att kvarstå i densamma med bibehållande
rrv sina dåvarande löneförmåner, ävensom auditören vid flottans
station i Karlskrona, vaken jämväl ägde dylik rätt, förklarade riksdagen,
att den ansage, att avlöningsförmånerna för dessa befattningshavare
fortfarande borde utgå på ordinarie stat.
Med stöd av vad riksdagen sålunda och i övrigt anfört anmälde riksagen
att den — förutom annat, varom nu ej är fråga — dels till avlönande
av den civila personalen vid regements- och stationskrigsrätterna
pa extra stat för ar 1916 beviljat ett anslag av 102,320 krono* dels ock
fastställt viss övergångsstat för nyssnämnda auditörer samt för genom
®
av d°nna 8ta* å, andra huvudtiteln uppfört ett ordinarie anslag:
Avlöning till vissa a aldre stat kvarstående auditörer» å 9,680 kronor
darav förslagsanslag till dagavlöning 480 kronor.
vpi ;lyseAerldee a namada övergångsstat hette det i riksdagens skri
I
°l ?} ’ att a staten uppförd befattningshavare skulle från
WenUfö T"13 KUnf ’ -Maj? b°rde äga rätt att använda de med befattväE
5 8V- avlöningsförmåner t,11 befhttningens uppehållande i av
aktan
pa auditorsbefattnmgarnas uppförande å ordinarie stat.
dao- inf ^rf11Umi aVjKungL Maj:t bevi,.iade därefter 1916 års riks
Btat
för år 1917S
var ^en ^tt en^V föl:hållaade tiU närmast föregående år ägde ruin,
den, att en av de i övergångsstaten upptagna auditorerna avgått.
Andra huvudtiteln.
1S>
Jämte det till följd härav anslaget till övergångsstaten minskades med [11.]
det belopp, vartill denne nuditörs avlöningsförmåner — inberäknat 120
kronors förslagsvis beräknad dagavlöning — uppgått, eller 1,420 kronor,
ansågs det nödigt, att det extra anslaget höides i motsvarande grad.
På sätt framgår av det till 1917 års statsverksproposition fogade ^Znder^r
protokollet över justitiedepartementsärenden inkommo under år 1916 till läte av pirjustitiedepartementet
åtskilliga skrivelser, i vilka från nu ifrågavarande
personals sida yrkades, att åtgärder måtte vidtagas för tillerkännande åt ritare och audidensamma
av avsevärt förbättrade avlöningsförmåner. De huvudsakliga
framställningarna i ämnet härrörde från föreningen Sveriges krigsdomare slerigcskrig»-och auditörer samt föreningen Sveriges krigsfiskaler. Förstnämnda för- fiskaler.
enings hemställan gick ut därpå, att Kungl. Magt måtte till 1917 års
riksdag avgiva proposition därom, att krigsdomare och auditörer måtte
för åren 1916 och 1917 tilldelas ett provisoriskt lönetillägg av 50 procent
å sin dittills bestämda avlöning, att auditör måtte från och med år
1917 tillerkännas gottgörelse för expeditionskostnader med 75 kronor för
varje truppförband, vid vars krigsrätt han vore anställd, samt att krigsdomare
och auditörer måtte berättigas att utan kostnad till vikarie åtnjuta
6 veckors semester årligen. Föreningen Sveriges krigsfiskaler
åter sammanfattade sina önskemål i eu hemställan, att dels krigsfiskalernas
avlöning måtte från och med år 1917 hö ias i enlighet med av bireningen
närmare angivna grunder, dels krigsfiskalerna måtte tillerkännas
eu retroaktiv löneförhöjning för år 1916 i enlighet med samma grunder,
dels och en månads semester måtte årligen beviljas krigsfiskalerna utan
avdrag å vederbörandes avlöning. I
I det utlåtande, som krigshovrätten den 15 november 1916 avgav Krigshovöver
bl. a. nyssnämnda framställning från föreningen Sveriges krigsdomare
och auditörer, tillstyrkte krigshovrätten på anförda skäl, att ett 15 november
provisoriskt lönetillägg efter lämpligen avvägd grund bereddes ifråga- 1916-varande befattningshavare. Med hänsyn till beskaffenheten och omfattningen
av krigsdomares och auditörs göromål förklarade krigshovrätten
sig icke hava något att erinra mot att någon tids semester utan avstående
av avlöning bereddes ifrågavarande befattningshavare, under
förutsättning att frågan om vikarie under berörda tid kunde i samband
därmed lämpligen ordnas. För bedömande slutligen av frågan, om ersättning
för vissa expeditionskostnader boide tillerkännas auditör, erfordrades
enligt krigshovrätten närmare utredning än i ärendet förekommit.
20 Andra huvudtiteln.
[11.] över deri av föreningen Sveriges krigsfiskaler gjorde framställningen
Justitiekans- aVo-av justitiekanslersämbetet yttrande den 29 november 1916. Däri tillutlåtande
den styrkte justitiekanslersämbetet en avsevärd löneförhöjning för krigs29
n1°;}’1c™ber fiskalerna. Mot framställningen därom, att en månads semester årligen
måtte beviljas krigsfiskalerna utan avdrag å avlöningen, förklarade
justitiekanslersämbetet sig icke hava annat att påminna, än att rätten
till semester borde göras beroende av att kompetent vikarie funnes att
tillgå mot en avlöning, motsvarande den ordinarie krigsfiskalens.
Kungi. Maj:ts Vid anmälan i statsrådet den 13 januari 1917 av förevarande an
^amnet^iii
slagsbehov, såvitt angick år 1918, upptog dåvarande departementschefen
1917 års riks- ej till närmare behandling frågan om beredande åt nu ifrågavarande
personal av kostnadsfri semester. Beträffande de i övrigt väckta förslagen
om avlöningsförbättringar förklarade departementschefen, att det
enligt hans mening ej gärna kunde komma i fråga att, på sätt föreningen
Sveriges krigsdomare och auditörer föreslagit, höja samtliga krigsdomares
och auditörers avlöningar — låt vara i form av ett, jämväl dyrtidshjälp
inbegripande, provisoriskt lönetillägg — med ända till 50 procent. Lika
litet kunde det enligt departementschefen ifrågasättas att beträffande
krigsrätternas civila personal genomföra en sådan genomgripande nyreglering
av lönerna som den, vilken, så vitt anginge krigsfiskalerna,
föreslagits av föreningen Sveriges krigsfiskaler och med vissa jämkningar
förordats av justitiekanslersämbetet. För genomförandet av förändringar
i lönestaten av den omfattande natur, som ett vart av dessa
förslag innebure, måste givetvis läggas till grund längre tids erfarenhet
av den nya organisationens verkningar, än den, som stode till buds.
Samma skäl talade enligt departementschefen mot det av föreningen
Sveriges krigsdomare och auditörer väckta förslaget att tillföra auditörerna
avlöningsförbättring i form av bidrag till bestridande av de med
deras befattningar förenade expenser. Däremot syntes det departementschefen,
som om någon invändning av nu nämnd art icke gärna kunde
riktas mot det förslag, han gick att framlägga därom, att för vissa befattningshavare,
nämligen för dem, med avseende å vilka disproportionen
mellan arbete och avlöning vore särskilt framträdande, avlöningen höjdes
med för varje fäll efter omständigheterna avpassat belopp.
Det förslag departementschefen i denna del förordade gick ut på
förevarande anslags höjande för beredande av möjlighet till avlöningsförbättringar
för 8 krigsdomare, 12 auditörer och samtliga krigsfiskaler
utom 6. De föreslagna förhöjningarna belöpte sig till sammanlagt
11,350 kronor per år. Departementschefen betonade dock uttryckligen,
Andra huvudtiteln. 21
att de ifrågsatta avlöningsförhöjningarna icke finge betraktas annat an
som förslagsvis angivna och att Kungl. Maj:t ägde vid lastställande av nya
avlöningsstater i förslaget göra de jämkningar, vartill omständigheterna
kunde föranleda.
Departementschefen slutade sitt anförande i denna del med uttalande
av den förhoppningen, att den föreslagna avlöningsförhöjningen i föiening
med det krigstidstillägg, som, i händelse av bifall till en proposition
, om medels beviljande för dylikt tilläggs utgående till vis*a av statens
ämbete- och tjänstemän, väl koirime att tillerkännas jämväl nu ifrågavarande
personal, skulle vara ägnad att ställa den berörda personal tillkommande
avlöning i något så när skälig proportion till det densamma
åliggande arbetet. Att det, sedan den nya organisationen fått verka
ännu en tid, skulle komma att visa sig nödvändigt att genomföra en
mera genomgripande lönereglering, syntes departementschefen troligt.
Departementschefen övergick därefter till frågan, till vilket^ belopp
nu ifrågavarande anslag borde bestämmas för att lämna tillgång till
genomförande av en avlömngsförbättring i den av honom föreslagna
riktningen. Därvid framhöll departementschefen till en början, att en
mindre höjning av anslaget föranleddes av ett par omständigheter, som
icke ägde samband med denna avlömngsförbättring, nämligen därav, att
av de å övergångsstaten upptagna auditörerna en avlidit och en avgått.
På grund härav borde, i enlighet med vad, på sätt förut nämnts, i ett
liknande fall skett vid 1916 års riksdag, från och med år 1918 dels
ordinarie anslaget till övergångsstaten minskas med det belopp, vartill
dessa båda auditörers å äldre stat avlöningsförmåner sammanlagt uppgått,
eller 2,840 kronor — därav ett belopp av 2,600 kronor folie å den
del av ordinarie anslaget, som vore bestämt anslag, och återstoden,
240 kronor, å den del, som vore förslagsanslag —, dels ock i stället
det extra anslaget höjas med det belopp, till vilket avlöningarna för
de nyinrättade auditörsbefattningarnas vid ifrågavarande truppförbands
krigsrätter beräknats sammanlagt uppgå, eller 2,600 kronor.
Vidare ansåg departementschefen, att billigheten fordrade, att vederbörande
komme i åtnjutande av den föreslagna höjningen -i avlöningsförmånerna
utan onödigt dröjsmål, samt att medel därför borde äskas för
avlöningsförbättringens trädande i tillämpning från och med den 1
juli 1917. För senare halvåret 1917 erfordrades hälften av 11,350
kronor eller 5,675 kronor.
Departementschefens sammanfattning av vad han sålunda yttrat
gav till resultat, att anslagets belopp borde beräknas enligt följande
tablå:
[11]
22
ludra huvudtiteln.
Anslagets dåvarande storlek ........................................... kronor 103,740:_
Höjning på grund av 2 nytillkomna auditörsavlöningar » 2,600:
Höjning av vissa avlöningar för år 1918..................... » 11 350:_
Höjning av vissa avlöningar för 1917 års senare hälft » 5M75: —
Summa kronor 123,365: —
Med hänsyn särskilt därtill, att av de nya truppförband, vilkas
upprättande inginge såsom led i - den nya härordningen ett vore att
vänta färdigbildat under år 1918 och medel alltså borde beräknas för
avlönande av. civil personal jämväl vid detta truppförbands krigsrätt,,
ävensom därtill, att den närmaste tiden kunde komma att visa, att en
eller annan mindre höjning av avlöningsförmånerna, utöver yad föreslagits,
borde vidtagas, höll departementschefen före, att anslaget borde för år
1918 sättas till i runt tal 126,000 kronor.
I överensstämmelse härmed föreslog Kungl. Maj:t i 1917 års statsverksproposition,
att riksdagen måtte till avlönande av civil personal vid
regements- och stationskrigsrätterna på extra stat för år 1918 bevilja
ett förslagsanslag, högst 126,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
av detta belopp under år 1917 använda högst 5,675 kronor till ökad
avlöning åt nämnda personal under sistnämnda år.
Då vid 1917 års riksdag statsutskottet hade att behandla statsverkspropositionen
i nu ifrågavarande del, upptog utskottet till behandling
jämväl en i ämnet inom första kammaren väckt motion, i vilken hemställdes
om förevarande anslags höjande för att möjliggöra förverkligande
av några av förutnämnda föreningar framförda önskemål. Motionen gick
sålunda ut — förutom på höjande av avlöningen för vissa befattningshavare
— dels på beredande av kostnadsfri semester för krigsdomare
och auditörer under 45 dagar och för krigsfiskaler under 30 dagar,
dels ock på tillerkännande åt auditör av ett expensbidrag av 75 kronor
för varje truppförband, vid vilket han vore anställd.
I sitt yttrande upptog utskottet först till behandling motionärens
olika hemställanden. Därvid förklarade utskottet beträffande frågan om
semester åt nu ifrågavarande personal att utskottet i saknad av nödig
utredning icke kunde tillstyrka motionärens förslag i den delen. Vad
därefter anginge förslaget om expensbidrag för auditörer, ansåge utskottet
visserligen, att billigheten talade för, att en efter förhållandena
avpassad ersättning för dylika auditörerna nu åliggande utgifter utginge
av statsmedel, detta så mycket mer som auditörernas expenskostnader
givetvis uppginge till allt högre belopp, ju större arbetsmängden vore.
Andra huvudtiteln. 23
Då emellertid, såsom även krigs hovrätten i sitt förutnämnda utlåtande [11.]
påpekat, det för bedömande härav erfordrades en närmare utredning,
än som dittills skett, ansåge sig utskottet icke kunna för det dåvarande
tillstyrka sagda beslut.
Beträffande Kungl. Maj:ts förslag förklarade sig utskottet icke
hava något att erinra mot detsamma.
I överensstämmelse med den uppfattning, som statsutskottet sålunda
gjort gällande, avslog riksdagen den i ämnet väckta motionen samt
biföll Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen beviljade alltså till avlönande
av civil personal vid regements- och stationskrigsrätterna på extra stat
för år 1918 ett förslagsanslag, högst 126,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att av detta belopp under år 1917 använda högst 5,675 kronor
till ökad avlöning åt nämnda personal under sistnämnda år.
Åven under nästlidna år har framställning gjorts om förbättrade
avlöningsförmåner åt viss personal vid regements- och stationskrigsrätterna.
Styrelsen för föreningen Sveriges krigsdomare och auditörer
har nämligen i en den 12 november 1917 dagtecknad skrivelse anfört
i huvudsak följande:
Föreningen
Sveriges krigsdomare
och
auditörer i
skrivelse den
12 november
1917.
Den efter ingivandet under år 1916 av föreningens förutnämnda underdåniga
skrivelse vunna erfarenheten hade än tydligare visat behovet ej mindre av gottgöreise
åt auditörer för expeditionskostnader än även av kostnadsfri semester för krigsdomare
och auditörer.
På sätt framginge av den statistik, som vid behandlingen av 1917 års statsverk
sp ro position åberopades vid anmälan av nu förevarande anslagsbehov så vitt
angmge ar 1918, stode avlöningen till nu ifrågavarande personal icke i rimlig proportion
till det samma personal åliggande arbetet; och det förefölle fördenskull föreningen
orimligt, att den sålunda alltför knappa avlöningen skulle minskas genom kostnader för
utskrifter av protokoll in. m., liksom ock att krigsdomare ocli auditörer icke skulle äga
iåi,t i likhet med andra statstjänstemän åtnjuta en väl behövlig ledighet från tjänsten
urnn avstående av avlöning. I sistnämnda hänseende ville föreningen särskilt framhålla,
att krigsdomare författningsenligt hade att avstå hela sin avlöning till
vikarie och esomoftast måste vid kort ledighet och täta krigsrättssessioner till
vikarien utgiva högre ersättning än krigsdomarens egen avlöning.
• t- f c sammanhang trodde styrelsen sig böra påpeka det uppenbara
missförhållande, som enligt styrelsens förmenande läge däri, att, om krigsdomare
tor endast ett par dagar toge ledighet och vice krigsdomaren följaktligen inträdde
i tjänstgöring, den senare, om han tillika vore auditör vid ett eller flera av de
truppförband, som tillhörde krigsdomarens distrikt, hade att till sin vikarie utgiva
gottgorelse med 25 kronor för varje krigsrättsdag, under det han av krigsdomarens
avlöning uppbure endast 15 kronor. Han måste sålunda vidkännas en förlust, ehuru
han både att tjanstgora som krigsdomare under ledigheten ej endast vid det eller
de truppförband, där han vore auditör, utan även vid de övriga truppförband, som
mginge i krigsdomaredistriktet.
[11.]
Krig shovr ätten*
utlåtande
den 21 november
IV17.
24 Andra huvudtiteln.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställde styrelsen, att
Kungl. Magt, därest en allmän omreglering av krigsdomares och auditörers
avlöningsförmåner, trots det fallande penningevärdet och andra
förut anmärkta missförhållanden, ännu icke lämpligen skulle kunna äga
rum, i allt fall måtte till 1918 års riksdag avlåta proposition därom,
att vederbörande anditörer måtte tilldelas gottgörelse för expeditionskostnad
med 75 kronor för varje truppförband vid armén, med 300
kronor för vardera av flottans stationer samt vid särskilda krigsrätter
med belopp, som kunde befinnas skäliga i förhållande till göromålens
omfattning, '' .
att krigsdomare och anditörer vid regemente- och stationskrigsratter
måtte berättigas åtnjuta sex veckors ledighet årligen utan avstående av
avlöning, o .. .
att vikariatsersättningarna måtte bestämmas på sådant sätt, att det
åtminstone icke förelåge risk, att ordinarie tjänstinnehavare vid begagnande
av ledighet nödgades till sin vikarie utgiva högre ersättning an
den han själv enligt gällande bestämmelse åtnjöte, samt _
att förbättring av avlöningsförmånerna måtte äga rum i sådana fall,
där med nuvarande reglering uppenbara missförhållanden befunnes
föreligga.
Över föreningens nu förevarande framställning har krigshovrätten
avgivit ett den 21 november 1917 dagtecknat. utlåtande, däri krigshovrätten
yttrar i huvudsak följande:
Vidkommande frågan om kostnadsfri semester åt krigsdomare och anditörer
vidhölle krigshovrätten sin förut i förutnämnda utlåtande den 15 november 1916
härutinnan uttalade uppfattning. , , , ,
Vad anginge frågan om ersättning åt auditör för expeditionskostnader funne
krigshovrätten anmärkningsvärt, att föreningen icke heller nu funnit nödigt förebringa
närmare utredning om berörda kostnader. Att behov om ersättning av a
manna medel för dylika kostnader emellertid kunde föreligga, torde e.) kunna tornekas,
då avlöningsförmånerna för auditörerna skäligen ej kunde, särskilt under nuvarande
svåra dyrtider, anses tåla en så pass väsentlig reduktion som bestridandet
av dylika kostnader med egna avlömngsmedel innebure. Skulle darfor Kungl. Maj.t
villa tillmötesgå det sålunda föreliggande behovet, syntes lämpligaste sattet hartor
vara att hos riksdagen begära, att ett förslagsanslag till högst visst angivet belopp
ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande att utgå till bestridande av dylika utgifter,
efter underdånig ansökning från vederbörande.
Därest krigsdomare och auditörer, på sätt krigshovrätten hemställt, tillerkändes
rätt till kostnadsfri semester och sålunda befriades från skyldigheten att under
semestertiden avlöna vikarie, torde nu gällande föreskrifter angående yikanatsersattningarnas
utbetalande kunna i övrigt bibehållas oförändrade. Visserligen kunde de ,
såsom föreningen påpekat, vid tillämpning av berörda föreskrifter inträffa, att den
Andra huvudtiteln.
25
ordinarie tjänsteinnehavaren vid ledighet nödgades utgiva högre ersättning än han [IL.j
själv åtnjöte. I det fall, som föreningen särskilt framhållit, eller då en auditör åtnjöto
ledighet från sin auditörsbefattning och i stället tjänstgjorde som krigsdomare,
torde emellertid detta vara en naturlig följd därav, att krigsdomarens tjänsteåligganden
vore väsentligt mindre tidsödande än auditörens. Och i övriga, mera undantagsvis
förekommande fall torde den förlust av löneförmåner, som kunde tänkas drabba den
ordinarie tjänsteinnehavaren, icke kunna anses vara av den betydelse, att en ändring
i nu gällande bestämmelser vore påkallad.
Vad slutligen anginge den gjorda framställningen om förbättring av de avlöningsförmåner,
som enligt senast fastställda stat tillkomme krigsdomare och auditörer,
syntes det visserligen krigshovrätten uppenbart, att den nu utgående avlöningen
i åtskilliga fall icke utgjorde skälig ersättning för det med dessa tjänster förenade
arbete, vilket visat sig vara betydligt mera betungande än man vid dessa befattningars
tillsättande kunnat förutsätta. Någon allmän reglering av lönerna torde
dock icke kunna äga rum, innan erfarenhet inhämtats rörande arbetets omfattning
under en något längre tidsperiod, och hade icke heller av föreningen ifrågasatts.
Emellertid måste krigshovrätten vitsorda, att de svaga avlöningsförmåner, som dessa
befattningshavare för närvarande åtnjöte, medfört svårigheter, att besätta lediga
platser med tillräckligt kvalificerade innehavare. Särskilt hade krigshovrätten i
fråga om auditörstjänsten vid de i Boden förlagda truppförbanden förut haft anledning
framhålla, att denna tjänst icke på ett tillfredsställande sätt kunde upprätthållas,
om icke en väsentlig höjning av avlöningen ägde rum, så att ifrågavarande
auditör kunde bosätta sig i Boden och huvudsakligen ägna sig åt auditörstjänsten
utan att behöva hava annan tjänst vid sidan.
Beträffande först frågan om beredande åt nu ifrågavarande personal Departementsav
kostnadsfri semester är jag väl ense med krigshovrätten därom, att ckefen:
beskaffenheten och omfattningen av samma personals göromål tala för
ett tillmötesgående av den därutinnan gjorda framställningen. En nöd- kostnadsfri
vändig förutsättning, för att åtgärder i denna riktning skola kunna före- semestertagas,
synes mig dock vara, att vikariats förhålland ena erhålla en fullt
tillfredsställande lösning. Att redan nu, innan större erfarenhet på området
vunnits, söka i detta avseende genomföra förändrade bestämmelser,
synes mig knappast vara lämpligt, utan torde därmed böra anstå till
tiden för genomförande av den mera genomgripande lönereglering för
nu ifrågavarande personal som jag, i likhet med min företrädare i ämbetet,
anser icke gärna kan låta länge vänta på sig, och torde då även
i samband därmed frågan om kostnadsfri semester för befattningshavarna
i fråga lämpligen böra upptagas till avgörande.
Vidkommande därefter den gjorda framställningen om tillerkännande
åt auditörerna av gottgörelse för expeditionskostnader synes densamma
vara värd synnerligt beaktande. Det kan ej anses vara överensstämBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 4
b) rörande
frågan om
gottgörelse
till auditörema
för expeditionskostnader.
26
Andra liuyudtiteln.
[11,] mande med billighet, att dessa tjänstemän, vilka ej hava att räkna med
några inkomster av sportler, skola vara pliktiga att själva bekosta med
befattningarnas utövande förenade expeditionskostnader, såsom för inköp
av erforderligt papper och annan skrivmateriel, utskrivning av expeditioner
m. m. Särskilt i dessa tider, då kostnaderna i nu nämnda hänseenden
betydligt stegrats, kan det lätt inträffa, att i särskilda fall för
dessa utgifters bestridande måste beräknas åtgå en avsevärd del av den
auditörerna ingalunda rikligt tillmätta avlöningen. En dylik anordning torde
också stå föga i överensstämmelse med den vid löneregleringar alltmera
tillämpade principen att från vederbörande tjänstemän avlyfta skyldigheten
att själva bestrida kostnader av nu föreliggande art. Jag är alltså
beredd att tillstyrka Kungl. Maj:t åtgärders vidtagande för beredande
åt auditörerna av gottgörelse för deras expeditionskostnader.
Med avseende å frågan om det lämpligaste sätt, varpå detta skulle
kunna ske, vill jag nämna, att jag varit betänkt på att verkställa eu
omfattande utredning angående dessa kostnaders storlek, vilken utrednings
resultat skulle kunna läggas till grund för en framställning i
ämnet i den av föreningen Sveriges krigsdomare och auditörer angivna
riktning: tillerkännande åt varje auditör av visst belopp för varje truppförband,
vid vars krigsrätt han är anställd. Vid en från departementets
sida företagen preliminär undersökning har det emellertid visat sig, att
med avseende å bestridande av nu ifrågavarande kostnader synes praktiseras
olika på olika håll. Vid somliga truppförband få auditörerna
själva, åtminstone i huvudsak, bestrida nu ifrågavarande utgifter, vid
andra bestridas de, åtminstone delvis, med anlitande av medel, som stå
vederbörande truppförbands expedition till buds, vid åter andra verkställas
utskrifter av utslag och protokoll av till auditörens disposition
ställda värnpliktiga o. s. v. Vid nu nämnda förhållanden har väljandet
av nyssberörda utväg synts mig olämplig och den ifrågasatta utredningen
överflödig samt i stället synts mig vara att föredraga en lösning
av frågan i den av kr i gsho vrätten angivna riktningen: beredandet åt
varje auditör av gottgörelse för av honom bestridda utgifter av nu
ifrågavarande art med det belopp, vartill dessa utgifter i varje särskilt
fall i verkligheten belöpt sig.
Med avseende å det närmare ordnandet av denna angelägenhet
torde det icke vara erforderligt att, på sätt krigshovrätten ifrågasatt,
hos riksdagen för ändamålet äska ett särskilt förslagsanslag, utan torde
ifrågavarande gottgörelse lämpligen kunna bestridas från andra huvudtitelns
allmänna förslagsanslag till skrivmaterialier och expenser, ved
m. m. Ersättningen torde böra utgå för kalenderår efter dettas utgång i
Andra huvudtiteln.
27
enlighet med de närmare föreskrifter, som meddelas av Kung''1. Maj:t. \ id
meddelandet av dessa föreskrif ter torde böra angivas bland annat, vilka olika
slag av utgifter, för vilka gottgörelse må utgå, sättet för utgifternas
verificerande (exempelvis genom deras vitsordande av vederbörande
krigsdomare eller truppförbandscbef) samt tiden, inom vilken anmälan
av anspråk å dylik ersättning skall ske. Huruvida ersättningens utanordnande
skall beslutas av Kungl. Maj:t — som i så fall lämpligen torde
böra samtidigt pröva samtliga anspråk av nu förevarande art — eller
om dess ^anordnande skulle kunna överlämnas åt Kungl. Maj:ts vederbörande
befallningshavande, torde böra bliva föremål för närmare övervägande.
Att eu anordning i nu föreslagen riktning måste betraktas som
allenast provisorisk sjmes mig självklart. Nu föreliggande spörsmål
bör även det vinna en mera slutgiltig lösning i sammanhang med den
allmänna reglering av, bland annat, auditörernas avlöningsförhållanden,
som, på sätt förut antytts, synes mig nödvändig, så snart mera normala
förhållanden någon tid vant rådande på nu ifrågavarande område.
Den ökning av förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser,
ved in. m., som torde föranledas av detta nya krav å detsamma, torde
kunna inskränkas till högst 5,000 kronor.
Med framförandet av de hemställanden, vartill det väckta förslaget
föranleder, torde lämpligen få anstå till behandlingen av nyssnämnda
förslagsanslag.
Med avseende slutligen å Irågan om förevarande anslags höjande
för möjliggörande av avlöningsförbättring för dem av nu ifrågavarande
befattningshavare, som företrädesvis kunna anses vara därav i behov,
får jag till en början påminna om den ökning av anslaget för liknande
ändamål, som senaste riksdag beviljade. För att redan nu efter
förloppet av allenast ett år genomföra en mera .allmän ytterligare
avlöningsökning, synas mig icke föreligga tillräckliga skäl, hälst anslaget
med dess nuvarande storlek torde lämna möjlighet till eu mindre
höjning i avlöningarna i de fall, där behovet härav får anses vara säiskilt
kännbart. Att märka är i detta sammanhang därjämte den avsevärda
höjning i avlöningsförmånerna, som, i händelse av bifall till
en proposition om utgående av betydligt ökat krigstidstillägg till statens
ämbete- och tjänstemän, kommer att tillföras jämväl nu ifrågavarande
personal.
Vad nu sagts gäller dock ej en av nu ifrågavarande befattningar,
nämligen auditörstjänsten vid regementskrigsrätterna vid Norrbottens
ru.i
c) rörande
frågan om
vissa avlöningsförhöjningar.
Auditörsbe
fattningen
Boden.
28
Andra huvudtiteln.
ll.j regemente med flera till Boden förlagda truppförband. Denne befattningshavares
avlöning måste enligt ruin mening avsevärt höjas samt
till följd därav en motsvarande ökning av förevarande anslag äskas.
1 detta avseende är att nämna följande.
Innehavaren av ifrågavarande auditörsbefattuing uppbar under första
tiden av den nya organisationens giltighet en årlig avlöning av 2,600
kronor. Från och med den 1 juli 1917 är hans avlöning höjd till 3’,200
kronor för år. Auditören äger enligt den fastställda staten vara bosatt
i Luleå eller i Boden.
Allt intill innevarande års ingång har ifrågavarande auditörstjänsts
innehavare varit bosatt i Luleå, Med detta förhållande hava dock varit
förenade avsevärda olägenheter, särskilt i fråga om disciplinmålens behandling,
nåyot som vid upprepade tillfällen framhållits av vederbörande
militära befälhavare. I ett i anledning härav uppkommet ärende rörande
väckt fråga därom, att den i Luleå bosatte auditören måtte åläggas att visst
antal dagar i veckan infinna sig i Boden för fullgörande därstädes av på
honom ankommande auditörsgöromål, hava såväl krigshovrätten och
militieombudsmannen som statskontoret i avgivna utlåtanden samstämmigt
gjort gällande, att en fullt tillfredsställande lösning av den föreliggande
frågan kunde vinnas allenast på det sätt, att det bestämdes, att innehavaren
av ifrågavarande auditörsbefattuing skulle vara bosatt i Boden,
samt i sammanhang därmed hans avlöning väsentligen ökades. I sistnämnda
avseende har militieombudsmannen, med instämmande av krigshovrätten,
föreslagit avlöningens sättande till minst 6,000 kronor för
år jämte ett eller två ålderstillägg å 500 kronor. Därvid bar emellertid
förutsätta, att ifrågavarande auditör skulle vara pliktig att utan särskild
ersättning tjänstgöra jämväl såsom auditör ej mindre vid särskilda
krigsrätten i Boden och den mera tillfälligtvis inrättade särskilda krigsrätten
för vissa för neut.ralitetsförsvaret avsedda och till Norrbottens
inskrivningsområde förlagda avdelningar av armén än även vid det nyupprättade
truppförband, benämnt Norrbottens kavallerikår, som väntas
bliva förlagt till Boden från 1919 års början.
_ Ett tillfälligt ordnande av föreliggande fråga i sålunda föreslagen
riktning har redan ägt rum, i det att den i Luleå bosatte auditören
entledigats från sin tjänst med utgången av år 1917 samt till innehavare
av ifrågavarande anditörsbefattning förordnats en person, som
förbundit sig att taga sin bostad i Boden. Att detta kunnat ske utan
att för hans avlönande som auditör behövt anlitas andra medel, än
som för sådant ändamål'' stått till Kungl. Majits förfogande, har haft sin
grund däri, att ifrågavarande person, som innehar annan ordinarie tjänst,
Andra huvudtiteln.
29
erhållit ledighet från denna under år 1918 för att kunna bestrida auditörstjänsten
samt därvid honom tillerkänts rätt att fortfarande uppbära
eu del av den honom såsom innehavare av den ordinarie tjänsten tillkommande
avlöningeu.
En dylik anordning kau emellertid ej väntas kunna fortfara jämväl
efter utgången av innevarande år, utan torde därefter bliva nödigt
att för ifrågavarande auditörs avlönande anlita allenast nu förevarande
anslag. För att detta skall lämna tillgång till avlöningens sättande till
det belopp av 6,000 kroma-, som förutnämnda myndigheter betraktat
som ett minimibelopp, skulle anslaget behöva ökas med skillnaden mellan
denna summa och det belopp, varmed auditörens avlöning beräknats vid
bestämmandet av anslaget för innevarande år, 3,200 kronor, eller således
med 2,800 kronor. Att märka är emellertid, att den verkliga merutgiften
för statsverket säkerligen skulle komma att begränsas till ett avsevärt
mindre belopp. Ifall nämligen auditörens tjänstgöringsskyldighet,
på sätt synes lämpligt, i sammanhang med avlöningens höjande ordnades
i åtminstone huvudsaklig överensstämmelse med vad militieombudsmannen
föreslagit, skulle den särskilda ersättning, som eljest skulle utbetalas
till ifrågavarande befattningshavare såsom auditör jämväl vid särskilda krigsrätten
i Boden, upphöra att utgå. Att här är fråga om eu ganska avsevärd
besparing torde framgå därav, att, enligt vad militieombudsmannen inhämtat,
denna ersättning under tiden 1 januari—31 oktober 1916 belöpt
sig- till 1,200 kronor i arvode och omkring 250 kronor i rese- och
traktamentsersättning. Militieombudsmannen framhåller vidare i detta
sammanhang, att eu i Boden stationerad auditör, som hade sin huvudsakliga,
kanske enda inkomst av auditörsbefattningen, rimligtvis icke
skulle komma att söka ledighet från befattningen i samma utsträckning
som eu auditör, för vilken tjänsten normalt vore att anse som en bisyssla,
och att härigenom komme att statsverket besparas avsevärda
belopp i arvoden samt rese- och traktamentsersättningår till vikarier
från andra, kanske avlägsna orter.
Utom av nu omförmälda förhållande erfordras en mindre höjning
i förevarande anslag jämväl av eu annan omständighet. Under år 1917
har nämligen den å övergångsstaten uppförde auditören vid Västerbottens
regementes regementskrigsrätt erhållit avsked från sin auditörstjänst.
I enlighet med det uttalande riksdagen, på sätt förut nämnts, gjort
därom, att, ifall å övergångsstat uppförd auditör skulle från tjänsten
avgå, Kungl. Magt borde äga rätt att använda de med befattningen
förenade avlöningsförmåner till befattningens uppehållande i avvaktan
rn.i
d) rörande
anslagets
höjande till
följd av avgång
av en
å äldre stat
kvarstående
auditör.
30
Andra huvudtiteln.
11-]
e) rörande
anslagets
slutliga
beräknande.
på auditörsbefattningaruas uppförande å ordinarie stat, har över nyssnämnda
auditörs avlöningsförmåner — i övergångsstaten upptagna till,
inberäknat 120 kronor förslagsvis beräknad dagavlöning, 1.420 kronor
— disponerats på det sätt, att det bestämts, att avlöningen för auditören
vid detta regementes regementskrigsrätt, vilken avlöning i den för
samma auditör fastställda nya avlöningsstaten satts till 1,400 kronor,
skulle under år 1918 bestridas intill ett belopp av 1,300 kronor av det
belopp, som genom förutvarande auditörens vid samma regemente avgång
besparades, under det att återstoden av avlöningen, 100 kronor,
skulle utgå från det på extra stat för år 1918 beviljade förslagsanslaget
till avlönande av civil personal vid regements- och stationskrigsr
ätt erna. Från och med år 1919 bör emellertid — i överensstämmelse
med vad förut skett i liknande fall — dels ordinarie
anslaget till övergångsstaten minskas med det belopp, vartill ifrågavarande
auditörs å äldre stat avlöningsförmåner sammanlagt uppgått,
eller 1,420 kronor — därav ett belopp av 1,300 kronor faller å den
del av ordinarie anslaget, som är bestämt anslag, och återstoden, 120 *
kronor, å den del, som är förslagsanslag -— dels ock i stället det extra
anslaget höjas med den nya auditörsavlöningens belopp eller således
med 1,400 kronor.
Då det å 1918 års stat beviljade anslaget för nu ifrågavarande
ändamål — 126,000 kronor —, sedan därifrån avgått det belopp, 5,675
kronor, som avsetts för höjning av vissa avlöningar för 1917 års senare
hälft, uppgår till 120,325 kronor samt, enligt vad jag förut nämnt, anslaget
av olika anledningar skulle behöva för år 1919 höjas med 2,800 respektive
1,400 kronor eller med sammanlagt 4,200 kronor, skulle anslaget
enligt den verkställda beräkningen behöva för år 1919 sättas till
124,525 kronor. I betraktande därav, att den närmaste tidens erfarenhet
kan komma att visa, att en eller annan mindre höjning av avlöningsförmånerna,
utöver vad ovan ifrågasatts, bör vidtagas, torde emellertid
nu ifrågavarande anslag böra för år 1919 sättas till i runt tal 125,000
kronor.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till avlönande av civil personal vid regements-
och stationskrigsrätterna på extra stat för år
1919 bevilja ett förslagsanslag, högst., kronor 125,000.
Andra huvudtiteln.
31
14. Avlöning till å äldre stat kvarstående auditör.
i innevarande års riksstat är till avlönande av vissa å äldre stat
kvarstående auditörer uppfört å ordinarie stat ett belopp av 5,420 kronor.
Av detta belopp utgör 5,300 kronor bestämt anslag och 120 kronor
förslagsanslag till dagavlöning. Förslagsanslaget jämte 1,300 kronor
av bestämda anslaget var avsett till avlönande av den å den äldre staten
kvarstående auditören vid Västerbottens regemente. Återstoden av bestämda
anslaget. 4,000 kronor, avser auditören vid flottans station i
Karlskrona.
På sätt jag redan nämnt under närmast föregående punkt, har
auditören vid Västerbottens regemente numera avgått och kan nu förevarande
anslag därför begränsas till 4,000 kronor av bestämt anslags
natur. I sammanhang härmed torde, då anslaget, sålunda bestämt, har
avseende å allenast en auditör, anslagets rubrik böra undergå därav
föranledd jämkning.
Med stöd av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att i stället för det å ordinarie stat uppförda
anslaget för avlöning till vissa å äldre stat kvarstående
auditörer å 5,420 kronor, därav bestämt anslag
5,300 kronor och förslagsanslag till dagavlöning 120
kronor, å ordinarie stat uppföra ett anslag: »Avlöning
till å äldre stat kvarstående auditör» å... kronor 4,000.
15. Arvoden åt civil personal vid särskilda krigsrätter m. m.
Enligt den nya lagen om krigsdomstolar och rättegången därstädes
skall, förutom de regemente- och stations krigsrätter, som alltid
skola finnas vid de till armén och kustartilleriet hörande regementen
och kårer samt vid flottans stationer, särskild krigsrätt elter förordnande
av Kungl. Maj:t kunna inrättas vid avdelning av krigsmakten, för vilken
regements- eller stationskrigsrätt icke sålunda skall vara inrättad eller
som består av personal, vilken från olika truppförband eller stationer
sammandragits till gemensam tjäustgöring. Särskild krigsrätt skall
vidare kunna inrättas vid avdelning av regemente eller likställt truppförband,
som är förlagd å annan ort än huvudstyrkan, samt vid avdelning
av flottan, som är förlagd utom stationen. I stället för att inrätta
[12.].
Avlöning till
cl aldra stat
kvarstående
auditör.
(Ordinarie
anslag.)
[13.]
Arvoden åt
civil, personal
vd särskilda
krigsrätter.
(Ordinarie
anslag.)
32
Andra hnyndtiteln.
[13.] särskild krigsrätt vid avdelning, som nu är nämnd, skall Kungl. Maj:t
även kunna bestämma, att sådan avdelning skall lyda under viss regemente-
eller stationskrigsrätt.
Då vid avlåtande av 1915 års statsverksproposition dåvarande
departementschefen anmälde frågan om avlönande av den vid dylika
särskilda krigsrätter tjänstgörande civila personalen, gjorde departementschefen
gällande, att för krigsdomarnas, auditörernas och krigsfiskalernas
tjänstgöring vid de särskilda krigsrätterna tydligen borde
till dem utgå särskild ersättning, såvida icke denna tjänstgöring tagits
1 beräkning vid bestämmandet av deras avlöning enligt den föreslagna
staten, liksom det under enahanda förutsättning torde vara skäligt, att
ett tilläggsarvode utbetalades till vid regements- eller stationskrigsrätt
tjänstgörande krigsdomare, auditör och krigsfiskal i sådana fall, då
Kung!. Maj:t, enligt vad förut nämnts, bestämt, att särskild avdelning
skulle lyda under regemente- eller stationskrigsrätten, samt detta förorsakade
någon mera avsevärd ökning i arbetet. Storleken av de anslag,
som erfordrades för detta ändamål, läte sig enligt departementscheten
icke på förhand beräknas, innan närmare erfarenhet vunnits
rörande behovets storlek. Antagas kunde dock, att ett belopp av 3,000
kronor för ändamålet skulle vara tillfyllest.
I överensstämmelse med detta departementschefens uttalande beviljade
därefter 1915 års riksdag, på framställning av Kungl. iMaj.t, för
nu ifrågavarande ändamål ett ordinarie förslagsanslag å 3,000 kronor,
vid vdket belopp anslaget bibehållits jämväl i sedermera fastställda
riksstater.
Erfarenheten från de närmast förflutna åren har emellertid visat,
att kostnaderna för nu ifrågavarande ändamål stigit betydligt över det
beräknade beloppet. Sålunda hava utgifterna från anslaget belöpt sig
till under år 1916 — efter avdrag av en anslaget påförd mindre tillgång
— 21,339 kronor 12 öre och under 1917 års åtta första månader
— likaledes'' efter ett liknande avdrag — ej mindre än 25,701 kronor
2 öre. Anledningen därtill, att utgifterna frän anslaget sålunda uppgått
till väsentligt högre belopp, än från början beräknats, torde visserligen
i avsevärd grad vara att söka däri, att på grund av extra inkallelser
för neutralitetsförsvaret måst inrättas ett större antal särskilda krigsrätter
än under normala förhållanden skulle behövt vara händelsen.
Detta kan dock ej utgöra tillräcklig, förklaringsgrund till de ansenliga
överskridandena, utan torde det kunna antagas, att anslaget —
alldeles frånsett nu rådande särskilda förhållanden, vilka man väl får
hoppas ej skola fortfara jämväl under år 1919 — måste beräknas till
Andni huvudtiteln.
betydligt högre belopp än för närvarande, och synes det mig, som mn
anslagets belopp lämpligen skulle kunna sättas till 15,000 kronor.
Under åberopande av vad jag- sålunda anfört får jag hemställa,
att Eders Kung]. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att höja det å ordinarie slät uppförda förslagsanslaget
till arvoden åt civil personal vid särskilda
krigsrätter från dess nuvarande belopp kronor 3,000
med 12,000 kronor till ......................... » 15,000.
Övriga anslag för rättsskipningen.
16. Bidrag till domsagornas förvaltning.
I underdånig skrivelse den 25 maj 1906 anhöll riksdagen, att
Kung]. Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida icke den tjänstledighet,
som de ordinarie häradshövdingarna utan åberopande av laga
förfall åtnjöte, skulle kunna inskränkas, särskilt då fråga vore om förrättande
av lagtima ting eller tingssammanträde, samt huruvida icke
fordran på praktisk utbildning i domarkallet såsom villkor för erhållande
av häradshövdingförordnande skulle kunna i någon mån skärpas. Vidare
avlät riksdagens justitieombudsman den 13 april 1910 en underdånig
skrivelse, i vilken han hemställde om vidtagande av åtgärder till förbättrande
av de hos häradshövdingarna anställda rättsbildade biträdenas
avlöningsförhållanden m. m. Med föranledande av dessa underdåniga
skrivelser har uti ifrågavarande avseenden inom justitiedepartementet
verkställts utredning av särskilt tillkallade sakkunniga. Resultatet av
denna utredning föreligger nu i form av ett av de sakkunniga den 31
juli 1917 avgivet betänkande med utkast till stadga med vissa föreskrifter
angående domsagornas förvaltning.
Över detta förslag hava infordrade utlåtanden avgivits av rikets
hovrätter samt andra domstolar och myndigheter. Den överarbetning
av förslaget, som med ledning av dessa utlåtanden pågår inom departementet,
är ännu ej slutförd, men torde säkerligen bliva färdig i så god
tid, att proposition om anvisande av medel till genomförande av förslaget
i dess överarbetade skick torde kunna avlåtas till instundande
riksdag. Enligt vad jag beräknat, skulle nämnda förslags genomförande
komma att draga eu årlig kostnad, utgörande bidrag i olika former till
domsagornas förvaltning, av omkring 200,000 kronor. I nu förevarande
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 5
[14.;:
bidrag till
domsagorna*
förvaltning.
(Kxtra anslag.)
34
Andra huvudtiteln.
[14.] avseende torde alltså böra i 1919 års riksstat beräknas upptagandet av
ett förslagsanslag å nyssberörda belopp.
Emellertid har en för tillvaratagande av de extra ordinarie domsageaspiranternas
intressen nyligen bildad sammanslutning av tillförordnade
domhavande under samtliga hovrätter, benämnd »Föreningen
extra lantdomare», låtit genom ett par av sina medlemmar till Kungl.
Maj:t ingiva en den 8 december 1917 dagtecknad skrift, däri i anslutning
till de sakkunnigas ifrågavarande förslag på anförda grunder
hemställts, bl. a., att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för att redan
under år 1918 förbättra domsageaspiranternas ekonomiska ställning.
Min avsikt är att föreslå Kungl. Maj:t, att i sammanhang med avlåtandet
av nyssnämnda proposition hos riksdagen begära medel för möjliggörande
av ett tillmötesgående av nj^ssnämnda framställning på visst
sätt, varpå jag dock ej nu skall närmare ingå. Härför skulle enligt
verkställd beräkning, erfordras uppförande i 1918 års tilläggsstat av ett
extra anslag på 24,000 kronor.
Rörande sistberörda belopp å 24,000 kronor får jag tillfälle att
gorå erforderlig hemställan vid behandlingen av 1918 års tilläggsstat,
och vill jag därför nu inskränka mig till att anhålla, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen,
att, i avvaktan på proposition om anvisande av
medel till bestridande av vissa bidrag till domsagornas
förvaltning, för sådant ändamål såsom förslagsanslag
beräkna å extra stat för år 1919 ett
belopp av ................................................... kronor 200,000.
17. Vattendomstolarna m. m.
15.] Inom den närmaste framtiden hoppas jag kunna föreslå Kuno-1.
JolarnaTm ^aj:t att ^ instundande riksdag avlåta proposition med förslag till ny
E°t°™!n i vatten''a&st^’tu''Tlg- Som ett led i denna lagstiftning ingår även in
1
5'' rättandet av ett fåtal särskilda domstolar för handläggning av vatten
mål
i första instans. Möjligt är, att förslaget i dess slutgiltiga skick
kommer att innefatta bestämmelser om upprättande jämväl av en på
visst sätt sammansatt mellaninstans för vattenmålens behandling.
Givet är, att medel krävas för avlönande av dessa nya domstolars
personal samt bestridandet av de med deras verksamhet i övrigt förenade
kostnader. Att närmare angiva det belopp, som kommer att i
sådant avseende erfordras, låter sig icke göra på frågans nuvarande
Andra huvudtiteln.
15.1
85
studium. Enligt eu preliminär beräkning skulle emellertid den nya
domstolsorganisationen — frånsett en del kostnader, som lämpligen torde
bära -bestridas från ordinarie förslagsansanslaget till domare, vittnen och
parter och från andra huvudtitelns allmänna förslagsanslag till skrivmaterialier
och expenser, ved in. in. — draga eu kostnad på sammanlagt
omkring 1(10,000 kronor. Som meningen är, att den nya vattenlagstil tningen
skall träda i kraft med ingången av år 1919, blir det nödvändigt
att på det årets stat begära för ändamålet erforderliga medel.
Till följd av svårigheten att på förhand bedöma omfattningen av
det arbete, som kommer att åvila de nya domstolarna, torde det komma
att befinnas lämpligast att ej redan från början uppföra dessa domstolars
personal på ordinarie stat, utan torde äskandet av ett extra anslag
för ändamålet bliva att föredraga.
Med stöd av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders
Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen
att, i avvaktan på proposition med förslag till
vattenlag in. in., till bestridande av kostnaden för
inrättande av särskilda vattendomstolar in. in. såsom
. förslagsanslag, högst, beräkna å extra stat för år 1919
ett belopp av............................................ kronor 160,000.
18. Ersättning åt domare, vittnen och parter.
Förslagsanslaget till ersättning åt domare, vittnen och parter är
för närvarande i riksstaten upptaget till 245,000 kronor. Av skilda
anledningar torde en höjning av anslaget behöva begäras av riksdagen.
I detta avseende är till en början att märka, att av särskilt
tillkallade sakkunniga inom justitiedepartementet utarbetats ett förslag
till lag om fri rättegång. Grundade skäl föreligga till antagande,
att detta förslag skall, sedan över detsamma inhämtats lag
rådets
utlåtande, föreligga i slutgiltigt skick i så god tid, att proposition
i ämnet kan avlåtas till innevarande års riksdag. Lagens
genomförande skulle givetvis komma att medföra åtskilliga utgifter för
statsverket. I detta avseende är att märka, att de sakkunnigas förslaggår
ut, bland annat, därpå, att i de fall, där förmånen av fri rättegångskulle
komma att beviljas, av statsmedel skulle komma att bestridas
kostnad för stämnings delgivning, ersättning- till inkallade vittnen
och förordnade rättegåugsbiträden, gottgörelse till tjänstemän för mistad
expeditionslösen m. m. Att på förhand beräkna, till vilket årligt belopp
[16.]
jErsättning
(it domare,
vittnen och
parter.
(Ordinarie
anslag.)
Andra huvudtiteln.
.36
dessa utgifter skulle komma att uppgå, är givetvis en vansklig sak.
billigt de sakkunniga är dock att antaga, att den årliga kostnaden för
statsverket uti ifrågavarande avseende skall kunna hålla sig till omkring
75.000 kronor. ö
Att i riksstat en uppföra ett särskilt anslag för ifrågavarande ändamål
torde icke vara erforderligt, utan böra utgifterna därför kunna
lämpligen bestridas från det i riksstaten upptagna ordinarie förslagsanslaget
till »ersättning åt domare, vittnen och parter». Medgivande
såväl härtill som till erforderlig höjning av detta anslag torde böra begäras
hos riksdagen i sammanhang med avlåtandet av proposition om
antagande av ifrågavarande lag. En höjning av anslaget med hela
förutnämnda belopp, 75,000 kronor, torde dock knappast påkallas av nu
nämnda anledning. Anslaget, som i 1915 och 1916 års riksstater upptagits
till 195,000 kronor, blev av sistnämnda års riksdag för år 1917 höjt till
245.000 kronor, till vilket belopp det är upptaget även i innevarande års
riksstat. Anledningen till höjningen var den, att de utgifter, som bestritts
tran anslaget, visat stark tendens att stiga. Dessa, som under åren
1910 1912 utgjort i medeltal 188,592 kronor 42 öre, hade under åren
1914 och 1915 belöpt sig till 221,220 kronor 03 öre respektive 241,942
kronor 29 öre. Emellertid hava utgifterna å anslaget under de sista
år, för vilka definitiva siffror äro kända, åren 1915 och 1916, uppgått
till allenast 201,496 kronor 31 öre respektive 221,938 kronor 73°öre
samt under 1917 års åtta första månader till ej fullt 140,000 kronor.
\ id nu nämnda förhallanden synes det mig, som om för tillgodoseende
av ifrågavarande nya ändamål en höjning av anslaget med 55,000 kronor
skulle vara tillräcklig.
Bland do lagförslag, som jag ämnar tillstyrka Kungl. Maj:t att
förelägga instundande riksdag, är jämväl ett. förslag till ny lag angående
villkorlig straffdom. Detta lagförslag förutsätter i stor utsträckning
anställande av särskild förundersökning rörande tilltalade. Till dem,
som verkställa dylik förundersökning, bör givetvis av statsmedel utgå
ersättning med .skäligt belopp. Dylik ersättning, vars storlek torde böra
i varje särskilt fall bestämmas av vederbörande domstol, torde lämpligen
kunna bestridas från nu förevarande förslagsanslag. Enligt vad de sakkunniga,
som utarbetat lagförslaget, på förfrågan uppgivit, skulle det
genom en dylik föreskrift uppkomna nya anspråket på anslaget kunna
uppskattas till omkring 25,000 kronor för år.
På sätt jag redan antytt vid punkt [15], torde det antagligen
komma att visa sig lämpligt att låta en del av de med de föreslagna
nya vattendomstolarnas verksamhet förenade kostnader bestridas från nu
Andra huvudtiteln.
37
förevarande förslagsanslag. De kostnader, jag därvid syftar på, uro
främst dagarvoden åt vissa av dessa domstolars ledamöter. Järn viil
detta nya anspråk på anslaget torde eldigt verkställd beräkning kunna
skattas till 25,000 kronor om året.
I händelse av samtliga nu nämnda lagförslags upphöjande till lag
skulle alltså anslaget ifråga behöva höjas från sitt nuvarande belopp
245,000 kronor med 105,000 kronor till 350,000 kronor.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att, i avvaktan på propositioner med förslag
till lag om fri rättegång in. in., med förslag till lag
angående villkorlig straffdom m. m. och med förslag
till vattenlag in. in., i det till ersättning åt domare,
vittnen och parter uppförda ordinarie förslagsanslaget
måtte beräknas eu förhöjning från dess nuvarande
belopp ......................................................... kronor 245,000
med 105,000 kronor till...................... j> 350,000.
19. Övervakning av villkorligt dömda.
Det under närmast föregående punkt omnämnda förslaget till ny
lag angående villkorlig straffdom förutsätter jämväl, att villkorligt dömda
skola komma att i större omfattning stå under övervakning av därtill
förordnade personer. Genomförandet av detta övervakningssystem kan
beräknas medföra vissa kostnader för statsverket, vilka kostnaders belopp
torde kunna uppskattas till cirka 25,000 kronor om året.
Med stöd av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, i avvaktan på proposition med förslag till lag
angående villkorlig straffdom in. in., till bestridande av
kostnader för övervakning av villkorligt dömda såsom
förslagsanslag beräkna å extra stat för ar 1919 ett belopp
av.................................................................. kronor 25,000.
.. [1‘-]
Övervakning
av villkorligt
dömda.
(tixtra anslag.)
38
Andra huvudtiteln.
[18.]
Understöd till
offentliga
rättshjälp tjänst
alt er.
Extra anslag.)
20. Understöd till offentliga rättshjälpsanstalter.
De sakkunniga, som utarbetat det i punkt [16] omnämnda förslaget
till lag om fri rättegång, hava i sitt betänkande även framlagt
motiverade förslag till dels kungörelse angående understöd av statsmedel
till offentliga rättshjälpsanstalter i riket, dels ock reglemente för
offentliga med statsmedel understödda rättshjälpsanstalter. Över de
sakkunnigas förslag i denna del hava infordrade utlåtanden ännu ej inkommit.
Emellertid är det min avsikt att, så snart så skett, föreslå
Kungl. Maj:t att hos riksdagen begära de medel, vilkas anvisande utgör
en nödvändig förutsättning för utfärdande av författningar i den av de
sakkunniga föreslagna riktningen. Storleken av det anslag, som bör för
ändamålet begäras för år 1919, är jag ej nu, innan ärendet slutbehandlats,
beredd att angiva. Emellertid torde sannolika skäl föreligga för antagande,
att under nämnda år ett belopp av 15,000 kronor skall bliva tillräckligt
för ändamålet. Anslaget torde, höra, åtminstone tillsvidare, beviljas på
extra stat.
Med stöd av vad jag sålunda, anfört får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, i avvaktan på proposition om understöd av
statsmedel till offentliga rättshjälpsanstalter, för sådant
ändamål såsom förslagsanslag beräkna å extra stat för
år 1919 ett belopp av............................. kronor 15,000.
21. Medikolegala besiktningar, oförändrat ordinarie
förslagsanslag .............................................................................. kronor 16,200.
Ersättning åt personer, menigheter och allmänna inrättningar för
dem genom nya strafflagens införande frångångna bötesandelar.
Under ovanstående rubrik finnes i riksstaten uppfort ett ordinarie
förslagsanslag å 84,000 kronor.
På sätt i statsråd den 13 januari 1917 anmäldes av dåvarande
chefen för justitiedepartementet har verkställts en undersökning, vilka
åtgärder skulle kunna vidtagas för ifrågavarande ersättnings upphörande.
Denna undersökning har, såsom bemälte departementschef också då
omnämnde, givit vid handen att, därest till vissa städer erlades vederlagen
gång för alla med sammanlagt 211,000 å 213,000 kronor samt vidare
ett under åttonde huvudtiteln upptaget anslag till allmänna barnhuset i
Stockholm och den i sjätte huvudtitelns anslag till överståthållarämbetet
Andra huvudtiteln.
39
ingående anslagsrubriken till polisens vidmakthållande inom Stockholm
höjdes med tillhopa omkring 11,000 kronor, nu förevarande förslagsanslag
skulle kunna nedsättas till 32,000 å 36,000 kronor, därvid dock en
övergångstid av två år för indragning av ersättningar till belopp av, i
runt tal, 7,200 kronor skulle kunna ifrågasättas. Anslaget i övrigt skulle
därefter kunna i mån av vissa befattningshavares avgång från sina befattningar
ytterligare minskas för att slutligen till största delen upphöra.
Då enligt den sålunda förebrag-ta utredningen de åtgärder, som
skulle kunna vidtagas för nu ifrågavarande ersättnings upphörande,
syntes medföra en engångsutgift, som skulle avsevärt överstiga 200,000
kronor, förklarade departementschefen vid nyssnämnda tillfälle, att det
enligt hans mening borde på grund av då rådande krisförhållanden få
tills vidare anstå med dylika åtgärders sättande i verket. På grund
härav blev ej heller någon framställning i denna del avlämnad till 191 7
års riksdag.
Samma skäl, som då avhöll Kungl. Maj:t från att Abdtaga några
åtgärder i angiven riktning, föreligger alltjämt, och torde därför det
anslag, som med ärendet har samband, böra i 1919 års riksstat upptagas
med oförändrat belopp.
22. Ersättning åt personer, menigheter och allmänna inrättningar
för dem genom nya strafflagens införande frångångna bötesandelar, oförändrat
ordinarie förslagsanslag ............................................. kronor 84,000.
Besestipendier åt domare.
För en följd av år t. o. m. år 1915 har i rikestaten under andra no -huvudtiteln upptagits ett extra anslag å 6,000 kronor till resestipendier jusestipéndicr
åt ordinarie domare eller dem, som vid domstolarna bereda sig för ål domaredomarkallet.
• (Extra anslag.)
För åren 1916—1918 har Kung]. Maj:t icke för nu ifrågavarande
ändamål hos riksdagen begärt något nytt anslag, utan har riksdagen,
på framställning av Kungl. Maj:t, år efter år medgivit, att vad vid utgången
av ett vart av åren 1915—1917 kunde återstå oanvänt av de
för år 1915 för ändamålet anvisade medel finge under det närmast
följande året disponeras för dylika stipendier.
I slutet av ett vart av åren 1914—1916 har Kungl. Maj:t i anledning
av det pågående världskriget utfärdat kungörelse, att med
åtgärder för stipendiernas utdelande för det närmast följande året skulle
tills vidare anstå. En liknande kungörelse avseende år 1918, har av
40 Andra huvudtiteln.
[19.] Kung! Maj:t utfärdats den 31 december 1917. Då anslaget under de
senast förflutna åren allenast i ringa mån anlitats för sitt ändamål
samt föga sannolikhet torde föreligga för att under innevarande år förhållandena
skola bliva sådana, att Kung! Maj:t skall anse det lämpligt
att, åtminstone i någon större utsträckning, begagna sig av nyssnämnda
av riksdagen lämnade medgivande, torde även vid slutet av innevarande
år det av riksdagen till ifrågavarande ändamål för år 1915 beviljade
extra anslaget vara, åtminstone till större delen, oanvänt. Vid sådant
förhållande lärer ej heller erfordras, att å 1919 års stat äskas något
nytt anslag för ändamålet. Jag kan därför inskränka mig till att
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att vad vid utgången av år 1918 må
återstå oanvänt av de för år 1915 å extra stat anvisade
medel till resestipendier åt ordinarie domare eller dem,
som vid domstolarna bereda sig för domarkallet, må
under år 1919 disponeras för dylika stipendier.
23. Understöd för “Nytt juridiskt arkiv".
[20.] Sedan ett flertal år tillbaka har, på framställning av Kungl. Maj:t,
Understöd för riksdagen anvisat medel såsom bidrag till utgivande av tidskriften »Nytt
diskt^arkiv". juridiskt arkiv». .
(Extra anslå»-) Sedan Kungl. Majd, i anledning av erinran från riksdagens sida,
för utbetalande av 1912 års anslag uppställt det villkor, att prenumerationsavgiften
för tidskriften skulle hava blivit för samma år bestämd
till belopp ej överstigande avgiften för år 1911, har riksdagen vid
beviljande av anslagen för åren 1913—1917 uttalat, att riksdagen
förutsatte, att Kungl. Måjd komme att för dessa anslags utbetalande
stadga enahanda villkor, som bestämts för åtnjutande av anslaget för
år 1912; och har Kung]. Maj:t också förfarit i överensstämmelse härmed.
Det belopp, varmed anslaget utgått, har utgjort för vart och ett
av åren 1912—1915 3,000 kronor, men för åren 1916 och 1917 endast
2,500 kronor. Till sistnämnda belopp är anslaget bestämt jämväl för
innevarande år. Den nedsättning av anslagets belopp, som sålunda ägt
rum, skedde på Kungl. Maj ds framställning och var ett led i den
strävan, som vid uppgörandet av 1915 års statsverksproposition på
grund av då rådande förhållanden gjorde sig gällande att iakttaga största
möjliga sparsamhet.
Andra huvudtiteln.
4!
Vid anmälan den 14 januari 1916 av nu ifrågavarande anslagsbehov,
så vitt angick år 1917, yttrade dåvarande departementschefen,
att det kunde ifrågasättas, om icke eu höjning av förevarande anslag
till åtminstone det belöp]» av 3,000 kronor, varmed det under åren
närmast före år 1916 utgått, borde äga rum. Till stöd härför anförde
departementschefen, att på grund av utav honom närmare angivna omständigheter
en ökning i kostnaden för tidskriftens utgivande vore att
befara. Då enligt departementschefens mening till täckande av denna
kostnadsökning icke borde tillgripas det medel, som läge i en höjningav
prenumerationsavgiften, kunde, som nämnt, i stället eu höjning av
statsanslaget till tidskriftens utgivande ifrågasättas. Under då rådande
förhållanden ansåg departementschefen dock, att med förslag härutinnan
borde få tillsvidare anstå.
1 den skrivelse av den 8 juni 1916, vari riksdagen anmälde, att
den beviljat anslaget till nu ifrågavarande ändamål för år 1917, förklarade
riksdagen, att den med anledning av den av departementschefen
ifrågasatta anslagshöjningen på grund av ökade utgivningskostnader
ville framhålla, att, därest statsbidraget och den nuvarande prenumerationsavgiften
framdeles skulle visa sig otillräckliga för bestridande av
kostnaderna för tidskriftens utgivande, det torde böra tagas i övervägande,
huruvida icke, i stället för den av departementschefen i utsikt
ställda åtgärden, en höjning av prenumerationsavgiften borde äga rum.
Då departementschefen därefter den 13 januari 1917 anmälde nu
ifrågavarande anslagsbehov, så vitt angick innevarande år, påvisade han,
att på grund av en av vissa skäl föranledd ej oväsentlig ökning i tidskriftens
omfång samt en inträdd stegring av tryckningskostnaderna
utgivandet av tidskriften blivit fördyrad. Om, på sätt riksdagen gjort
gällande, en förhöjning av statsanslaget ej borde ifrågasättas, syntes det
departementschefen bliva nödigt, att till täckande av kostnadsökningen
prenumerationspriset höjdes. En sådan förhöjning syntes ej heller obillig,
då tidskriftens omfång så väsentligt ökats. Att redan då bestämma, huru
stor ökning kunde för år 1918 bliva erforderlig, mötte dock svårighet.
Med stöd av vad sålunda anförts gjorde departementschefen gällande,
att för utbetalandet av det anslag, som kunde komma att beviljas för
år 1918, icke borde stadgas det villkor, att prenumerationspriset ej finge
höjas utöver det då gällande. Däremot borde enligt departementschefen
såsom dylikt villkor uppställas, att priset ej finge ökas utöver det belopp,
som Kungl. Maj:t kunde finna skäligt fastställa.
I den skrivelse av den 15 juni 1917, vari riksdagen anmält, att
den beviljat förevarande anslag, så vitt anginge år 1918, har riksdagen
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 6
[20.]
42
Andra huvudtiteln.
lämnat nyssnämnda av departementschefen gjorda uttalande utan anmärkning.
I anledning härav har också Kungl. Maj:t genom nådigt
brev till statskontoret den 25 juni 1917 såsom villkor för det för innevarande
år anvisade beloppets utbetalande stadgat, att för år 1918 priset
bestämts för Avd. I av tidskriften till 15 kronor vid postabonnemang
och 18 kronor vid subskription i bokhandel samt för Avd. II till 7
kronor vid postabonnemang och 8 kronor vid subskription i bokhandel.
Nu ifrågavarande tidskrift är, synes det mig, av den allmänna
betydelse, att den fortfarande bör understödjas med statsmedel. 1 enlighet
med vad förut sagts torde det belopp, som bör av riksdagen
begäras för ändamålet, i 1919 års riksstat begränsas till det för de
senaste åren beviljade eller 2,500 kronor. För utbetalande av de medel,
som må i sådant'' avseende bliva av riksdagen anslagna, torde Kungl.
Maj:t böra, i likhet med vad skett i nyssnämnda nådiga brev den 25
juni 1917, stadga det villkor, att prenumerationspriset för tidskriften
för år 1919 ej får sättas högre än till det belopp, som Kungl. Maj:t
kan med hänsyn till rådande förhållanden finna skäligt fastställa.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,
att Eders Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till understöd för fortsatt utgivande av »Nytt
juridiskt arkiv. Avd. I. Tidskrift för lagskipning» och
»Nytt juridiskt arkiv. Avd. II. Tidskrift för lagstiftning
m. m.» å extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag,
högst ....................................... kronor 2,500.
E. Fångvården.
1. Fångvårdsstyrelsen, oförändrat ordinarie anslag
........................................................................................ kronor 106,300.
2 a. Bestämda anslaget till fångars vård och underhåll.
[21.1 Detta anslag är i 1918 års stat upptaget till ett belopp av 981,600
Bestämda kronor. Av skilda anledningar ser jag mig ej i stånd att redan nu definifångarevån!
tivt angiva, till vilket belopp detsamma bör upptagas i 1919 års stat.
ochunderhåll. I detta avseende är till eu början att märka, att till Kungl. Maj:t
(Ordinarie inkommit framställningar dels från fångvårdsstyrelsen och dels från
anslag) Svenska fångvårdssällskapet om förbättrade avlöningsförmåner för vissa
Andra huvudtiteln.
•assistenter och lärare vid fångvårdsstaten. Dessa framställningar åro reinit- l ^l-j
terade till löneregleringskommittén för avgivande av yttrande. Något
utlåtande har ännu ej inkommit från kommittén, men torde dock vara
att förvänta i så god tid, att eventuell proposition i ämnet kan avlåtas
till instundande riksdag. Innan Kung]. Maj:t fattat ståndpunkt i ft.igan
om de ifrågasatta löneförhöjningarna, kan det belopp, till vilket anslaget
bör begäras för år 1919, icke fixeras, utan bör i avvaktan på proposition
i ämnet en viss höjning i anslaget beräknas.
Bestämmandet redan nu av det belopp, varmed förevarande anslag Oyganiiation*-bör begäras för år 1919, möter hinder jämväl i eu annan omständighet, förändringar.
om vilken det torde tillåtas mig att nu nämna några ord.
Sedan på grundval av den s. k. reglementeringskommitténs betänkande
och förslag av den 31 december 1910 inom civildepartementet
utarbetats förslag till lag angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar
och förslag till lag om ändring i vissa delar av 14 och 18
kap. strafflagen, har Kungl. Maj:t den 2 oktober 191 ( beslutat, att lagrådets
utlåtande skulle inhämtas över nämnda lagförslag. De sålunda
till lagrådets yttrande överlämnade lagförslagen innebära en reform av
det nu rådande systemet för könssjukdomarnas bekämpande bland annat
därutinnan, att enligt förslagen all reglementering av prostitutionen
upphäves. I nära samband med denna reform står frågan om omläggning
av den nu tillämpade korrektiva behandlingen av prostituerade
kvinnor, vilket spörsmål i sin ordning sammanhänger med den revision
av gällande lösdrivarlagstiftning, som för närvarande är föremål för utredning
av fattigvårdslagstiftningskommittén.
1 en till mig avlåten ämbetsskrivelse av den 19 december 1911
har chefen för civildepartementet framhållit, att det med hänsyn därtill,
att förutberörda lagförslag angående könssjukdomarnas bekämpande
torde komma att bliva föremal för proposition till instundande liksdag,
synts honom vara av vikt att erfara, huruvida under den nu
pågående revisionen av lösdrivarlagstiftningen frågan om behandlingen
av prostituerade kvinnor varit föremål för utredning samt huruvida
något förslag, som berör det korrektiva förfarandet emot nämnda kvinnor,
blivit utarbetat eller varit föremål för övervägande, och har chefen för
civildepartementet i nämnda skrivelse anhållit, att jag ville "vidtaga åtgärder
för införskaffande från fattigvårdslagstiftningskommittén av upplysning
i berörda hänseende. .
Med föranledande härav avlät jag den 20 nästlidna decembei till
fattigvårdslagstiftningskommittén en skrivelse, i vilken jag anhöll, att
44
Andra huvudtiteln.
21.j kommittén måtte meddela mig de upplysningar, som erfordrades för
besvarande från min sida av chefens för civildepartementet omförmälda
skrivelse, och framhöll jag därvid, att kommittén i sitt svar särskilt
borde meddela, huruvida kommittén under sitt hittillsvarande arbete
funnit anledning föreligga att med hänsyn till de särskilda syften, som
tvångsarbetsanstalterna i riket avsåge att fylla, ifrågasätta någon omläggning
av deras nuvarande organisation och ledning.
Något svar på denna skrivelse har ännu ej kommit mig till banda,
men torde vara att vänta inom kort. Enligt vad jag under hand inhämtat,
lärer det icke vara uteslutet, att kommitténs svar kommer att
bl. a. ställa i utsikt tvångsarbetsanstalternas frigörande från deras nuvarande
samband med den egentliga fångvården samt dessa anstalters
läggande —: efter mönster av statens uppfostringsanstalt å Bona — under
särskilda styrelser.
Skulle en organisationsförändring i nu antydd riktning komma
att, efter den närmare utredning, som sakens vikt påkallar, befinnas
lämplig, torde dess realiserande om möjligt böra ske samtidigt med att
förutnämnda nya lagar angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar
in. m. träda i kraft eller således, enligt vad meningen är,
med 1919 års ingång. Eu följd av en dylik omorganisation av
tvångsarbetsanstalterna bleve emellertid den, att. såväl bestämda anslaget
som förslagsanslaget till fångars vård och underhåll borde undergå
avsevärda minskningar samt att i stället skulle behöva uppföras särskilda,
mot dessa minskningar svarande anslag för de olika tvångsarbetsanstalterna,
varjämte en eller annan mindre ändring i -de olika anstalternas
stater skulle kunna tänkas bliva erforderlig. En minskning skulle
under nämnda förutsättning jämväl kunna ske i det i fångvårdens stat
uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg samt i stället andra huvudtitelns
förslagsanslag till ålderstillägg lämpligen böra undergå en motsvarande
förhöjning.
Att i det outredda skick, vari förevarande fråga ännu befinner
sig, redan i statsverkspropositionen till instundande riksdag genomföra
eu dylik uppdelning av nyssnämnda tre fångvårdsanslag möter vissa svårigheter,
och synes det mig därför lämpligast, att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, medel förde behov, samma anslag avse att täcka, under
oförändrade titlar beräknas till de högsta belopp, som kunna komma
ifråga, vare sig de ifrågasatta organisationsförändringarna — med tv
åtföljande uppdelning av anslagen — komma till stånd eller icke.
, Då sålunda av nu nämnda anledningar bestämda anslaget till
fångars vård och underhåll i allt fall icke kan nu exakt beräknas, torde
Andra huvudtiteln.
45
även lämpligen böra med behandlingen av ett par smärre frågor, som
med anskget hava samband, anstå till avlåtandet av den särskilda proposition
i ämnet, som, enligt vad nyss sagts, senare måste till riksdagen
avlåtas.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört och då den ökning
i nu förevarande anslagsbehov som av skilda anledningar kan väntas
bliva erforderlig, icke torde komma att — vare sig anslaget blir uppdelat
eller icke — överstiga 18,400 kronor, får jag hemställa, att Eders
Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
i det å ordinarie stat uppförda bestämda anslaget till
fångars vård och underhåll måtte beräknas en förhöjning
från dess nuvarande belopp kronor 981,600
med 18,400 kronor till ...................... » 1,000,000.
2 b. förslagsanslaget till fångars vård och underhall.
Förslagsanslaget till fångars vård och underhåll var i 1916 och
1917 års riksstater upptaget till 1,445,000 kronor. I innevarande års
riksstat är samma anslag beräknat till 1,600,000 kronor.
I sin underdåniga skrivelse den 24 september 1917 angående
anslagsbehovet till fångvården för år 1919 har fångvårdsstyrelsen på
anförda skäl underställt Kungl. Maj:t prövning, huruvida, främst med
hänsyn till den rådande dyrtiden, hos riksdagen bör äskas en ytterligare
ökning av anslaget.
Innan jag går att närmare redogöra för fångvårdsstyrelsens framställning
i denna del, torde det tillåtas mig att beröra ett par frågor,
som hava samband med förevarande förslagsanslag.
Förstärkning av arbetskrafterna å fångvårdsstyrelsens arbetskontor.
Det första av dessa spörsmål avser en förstärkning av arbetskrafterna
å fångvårdsstyrelsens arbetskontor. I detta avseende är att
märka följande.
Genom beslut den 14 oktober 1904 förklarade Kungl. Maj:t, att
fångarbetet borde i så stor utsträckning som möjligt tagas i anspråk
för andra statsförvaltningars räkning. Sedermera tillsattes enligt nådigt
beslut den 27 mars 1907 under namn av styrelsens arbetsbyrå en central
ledning av detta arbete, varvid i avbidan å förestående reglering av
[21,|
[22.]
Förslagsanslaget
till
fångars vård
och underhåll.
(Ordinarie
anslag.)
Förstärkning
av arbetskrafterna
å
fångvårdsstyrelsens
arbetskontor.
46
Andra huvudtiteln.
[22.]
Fångvårds styrelsen -
styrelsens tjänste- och löneförhållanden medel därför anvisades att utgå
från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.
Enligt den organisation, som arbetsbyrån sålunda erhöll år 1907,
voro å denna byrå, med uteslutande sysselsättning att leda fängelsernas
arbetsdrift, anställda en arbetsintendent såsom chef, en sekreterare och
en amanuens.
Då sedan frågan om fångvårdsstyrelsens omorganisation blev
aktuell, uttalades emellertid av löneregleringskommittén, att sedan arbetena
vid en fångvårdsanstalt kommit i gång och där anställd tjänstepersonal
vunnit erfarenhet och vana’ vid verksamheten och den därmed förenade
redovisningen m. m., centralledningens ingripande i detaljerna torde bliva
mindre behövligt och åtskilligt, som besörjdes av densamma, i stället
skulle kunna omhänderhavas av fångvårdsanstaltens föreståndare med
anställda biträden. Dock måste enligt kommittén alltjämt mottagandet
av ingående beställniugar och deras fördelning mellan fångvårdsanstalterna
för bästa tillvaratagande av tid och tillgängliga arbetskrafter, ävensom
upphandlingen av materialier, kontrollen över dessas användning,
tillsynen över tillverkningarna och medelsförvaltningen för det hela i
huvudsak kvarstå hos fångvårdsstyrelsen.
Vid den reglering av fångvårdsstyrelsen, som kom till stånd på
grund av 1910 års riksdags beslut i ärendet, fick den centrala ledningen
av arbetsdriften sin ännu gällande organisation. Den ställning inom
styrelsen, som därvid tillerkändes arbetsledningen, torde hava rönt inflytande
av den uppfattning om denna arbetslednings framtida ordnande,
som löneregleringskommittén gjort gällande. Den dittillsvarande arbetsbyrån
blev omändrad till ett arbetskontor med eu intendent som föreståndare.
Till sitt biträde erhöll denne en andra gradens tjänsteman
(sekreterare), vilken dock, förutom sina göromål å arbetskontoret, hade att
övertaga de åligganden, som förut varit förenade med den vid regleringen
indragna notarie- och ombudsmannabefattningen hos styrelsen, varförutom
hjälp skulle kunna erhållas av extra tjänstemän.
I sin förutnämnda skrivelse den 24 september 1917 yttrar nu fångvårdsstyrelsen
i föreliggande fråga i huvudsak följande:
Vid den i enlighet med 1910 års riksdags beslut genomförda regleringen av
fångvårdsstyrelsen hade ifrågavarande eentrallednings arbetskrafter blivit reducerade.
De under de gångna åren vunna erfarenheterna och gjorda rönen gåve vid
handen, att fångvårdens arbetsdrift svårligen kunde avvara en centralledning, utan
att såsom en följd därav avsevärda olägenheter skulle komma att yppa sig.
Arbetskontorets huvudsakligaste åliggande vore:
att övervaka att lämpligt arbete för fångarnas sysselsättande ständigt funnes
vid samtliga anstalter,
Andra huvudtiteln.
47
att införskaffa, emottaga och på de olika anstalterna fördela beställningarna
från andra statsförvaltningar samt övervaka deras behöriga fullgörande på därför
bestämd tid,
att till vinnande av fördelaktigare priser centralisera upphandlingen av erforderliga
materalier,
att upphandla behövliga maskiner och verktyg,
att anskaffa lämpliga arbetsledare,
att granska från anstalterna inkomna kostnadsförslag över färdiga arbeten
samt fastställa debiteringspris och arbetsvärde,
att utfärda räkningar å arbeten för andra statsförvaltningar samt övervaka
att likvid inllöte,
att avgiva förslag till fångars fördelande å de olika fångvårdsanstalterna samt
att upprätta den beträffande arbetsdriften föreskrivna statistiken.
Såsom av ovanstående framginge, vore arbetskontorets verksamhetsområde av
en för arbetsdriftens behöriga upprätthållande och vidare utveckling synnerlig viktig
natur och toge sina tjänstemäns alla arbetskrafter i anspråk.
Då emellertid den därstädes tjänstgörande sekreteraren, såsom ovan nämnts,
även hade att, förutom sin tjänstgöring å arbetskontoret, fullgöra en mångfald
tjänsteåligganden inom styrelsen, och det arbete, som icke kunde medhinnas av
arbetsintendenten och sekreteraren, icke lämpligen funnits kunna överlämnas åt extra
tjänstemän, som kunnat ägna endast en del av dagens arbetstid åt arbetsbyrån, hade
styrelsen sett sig förpliktigad tilldela arbetskontoret personalförstärkning bestående
av ett manligt och ett kvinnligt biträde med mera fast anställning och skyldighet
att tjänstgöra å för verkets ordinarie tjänstemän stadgad arbetstid.
De göromål, som uppdragits åt det manliga biträdet, hade till huvudsakligaste
del bestått i granskning av inkomna kostnadsberäkningar, uppgörandet av
statistiken med därtill hörande synnerligen tidsödande undersökningar och utdrag
från räkenskaperna, förandet av en del journaler, uppsättandet av mindre viktiga
skrivelser samt därutöver att såsom amanuens tillhandagå arbetsintendenten vid
förefallande behov och ombesörja såväl emottagandet av materialier m. in. från de
olika förvaltningarnas förråd i Stockholm samt desammas översändande till de olika
fångvårdsanstalterna som ock emottagandet och överlämnandet av leveranser till de
inom Stockholm och i dess närhet förlagda statsförvaltningarna. Det kvinnliga
biträdet hade att ombesörja utskrifterna av den vidlyftiga korrespondensen samt
ombesörja dess expediering.
Under nuvarande förhållanden åtnjöte dessa personer fasta månadsarvoden:
det manliga biträdet efter 225 kronor och det kvinnliga efter 90 kronor för månad,
varförutom understundom för övertidsarbete beretts dem någon ersättning eller
gratifikation.
Medel till avlönande av denna förstärkningspersonal hade styrelsen hitintills
anvisat från det i fångvårdsstyrelsens stat upptagna anslaget till vikariatsersättningar
och flitpeimingar m. m.
Emellertid hade det från och med år 1916 tillämpade nya bokföringssystemet
inom verket medfört ökade krav på arbetskrafter såväl inom bok föringsa;v delningen
som ock inom revisionen och måste dessa behov givetvis tillgodoses. Även inom
avdelningen för straffregistret hade till följd av registrets fortgående utveckling
starka krav på förstärkning av personalen gjort sig gällande.
48
Andra huvudtiteln.
[22.]
Anslaget till arvoden och flitpenningar åt extra biträden, vikariatsersättningar
in. in. utgjorde för år 1918 ........................................................... kronor 23,200: —.
Enligt den fördelning av nämnda belopp, som av chefen för justitiedepartementet
vid fastställande av ändrad stat för styrelsen framlades för riksdagen år
1914, beräknades »flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän och ersättning åt
extra vaktmästare» till ........................................................................ kronor 6,375: —
För närvarande utginge av detta belopp, till mera fast
anställda biträden med årsarvoden följande belopp:
å kameralbyrån ................................................... kronor 1,400: —
å avdelningen för straffregistret ........................ » 600: —
å arbetskontoret .................................................... » 3,780: — » 5,780:_
vadan för det ursprungligen avsedda ändamålet för beloppets användande
återstode allenast ............................................................ kronor 595: —.
För att erhålla härutöver nödiga medel till gratifierande av extra tjänstemän
m. fl., hade styrelsen nödgats tidvis hålla de fasta amanuensbefattningarna å såväl
kansli- som kameralbyrån obesatta samt vid utmätandet av arvodena åt bemälda
tjänsteinnehavare hålla sig inom de snävast möjliga gränserna för amanuensarvoden,
utan att kunna ställa i utsikt sedvanlig löneförhöjning för dem.
Styrelsen hölle före, att omkostnaderna för arbetsdriftens behöriga tillvaratagande,
vilka givetvis, såsom en följd av dess utveckling, tillväxt utöver vad vid
tiden för arbetskontorets reglering kunde förväntas, lämpligen borde i avvaktan på
en lönereglering avföras å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.
Till bevis på den utveckling, fångvårdens arbetsdrift för andra
statsförvaltningars räkning tagit, åberopade styrelsen en av arbetsintendenten
utarbetad, styrelsens skrivelse bifogad utförlig redogörelse i ämnet.
Denna redogörelse utvisar bland annat, att antalet av de effektiva fångdagsverken,
som tagits i anspråk för arbeten för andra statsförvaltningars
räkning, från år 1907 till år 1915 stigit från 183,350 till 340,293 eller
från 33.46 till 57.95 procent av samtliga fångdagsverken samt att under
samma tid nettoinkomsten av arbetsdriften ökats från 292,441 kronor
92 öre till 782,247 kronor 1 öre samt värdet å de materialier, som
genom fångvårdens försorg upphandlats för tillverkningar för andra
statsförvaltningars räkning, stigit från 453,787 kronor 20 öre till 933,967
kronor 65 öre.
På grund av vad sålunda anförts har styrelsen i förevarande skrivelse
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte medgiva styrelsen att för avlönande
av mera fast anställda extra arbetskrafter å styrelsens arbetskontor
få använda ett belopp, som med hänsyn till sedvanlig löneförhöjning
till tjänsteinnehavare efter viss tids tjänstgöring torde böra bestämmas
till förslagsvis högst 4,500 kronor årligen, att avföras å förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll under titel »arbetens bedrivande».
Andra huvudtiteln.
Ht
Av vad fångvårdsstyrelsen sålunda anfört synes framgå, att arbetet
i fångvårdsstyrelsens arbetskontor vuxit till en sådan omfattning, att
detsamma ej numera kan fullgöras ensamt av de arbetskrafter, som därför
avsetts vid styrelsens senaste omorganisation. Styrelsen bär också,
på sätt nämnts, sett sig nödsakad att för förstärkning av arbetskrafterna
därstädes i avsevärd utsträckning anlita det i styrelsens stat upptagna
anslaget till arvoden och flitpenningar åt extra biträden, vikariatsersättningar
m. m., med den påföljd att vad därefter återstått av detta
anslag ej räckt till ett nöjaktigt tillfredsställande av de övriga behov,
för vilka anslaget är beräknat''
Någon aidedning att antaga, att arbetskontorets arbetsmängd
kommer att minskas genom inrättande av den centrala beklädnadsverfcstad
för armén, vartill chefen för lantförsvarsdepartementet kommer att
föreslå Kungl. Maj: t att hos instundande riksdag begära medel, torde
icke föreligga, då ett visst samarbete mellan denna verkstad och arbetskontoret
ingår i planen för den föreslagna omläggningen av ifrågavarande
arbete och nämnda samarbete givetvis kommer att i ganska hög grad
taga i anspråk den å arbetskontoret anställda personalens krafter.
Ett sätt att avhjälpa det av fångvårdsstyrelsen överklagade missförhållandet
vore visserligen att hos riksdagen begära höjning av förutnämnda
i styrelsens ordinarie stat upptagna anslag till arvoden och flitpenningar
åt extra biträden in. m. Eu dylik utväg synes mig dock
icke vara att förorda, så länge frågan om det definitiva ordnandet av
arbetsdriftens centralledning ännu icke blivit löst, utan synes mig i
stället den av styrelsen föreslagna anordningen, enligt vilken de för
arbetskontoret erforderliga extra arbetskrafterna skulle tillsvidare avlönas
från förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, vara att föredraga.
På detta sätt skulle en avsevärd del av anslaget till arvoden
och flitpenningar åt extra biträden m. in. bliva frigjord för användning
ej blott till de av styrelsen såsom nödvändiga ansedda förstärkningarna
av arbetskrafterna å styrelsens bokförings-, revisions- och straffregisteravdelningar,
utan även, i enlighet med styrelsens önskan, i ökad utsträckning
till tiitpenuingar åt andra extra ordinarie tjänstemän samt gottgörelse
åt extra vaktmästare. Att styrelsen blir satt i tillfälle att bättre än nu
tillgodose dessa ändamål, torde bliva erforderligt, även om det av mig
vid närmast föregåeude punkt såsom möjligt ansedda frigörandet av
tvangsarbetsanstalterna från dess samband med fångvården kommer
till stånd.
Enligt min mening bör alltså, i överensstämmelse med fångvårdsstyrelsens
förslag, vid bestämmande av 1919'' års förslagsanslag till
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1. samt. 7
JJcpartc
mcvtuchefcn.
50
Andra huvudtiteln.
[22.] långars vård och underhåll beräknas ett belopp av 4,500 kronor för
förstärkning av arbetskrafterna å fångvårdsstyrelsens arbetskontor.
I den underdåniga skrivelse av den 22 oktober 1917, med vilken
fångvårdsstyrelsen till Kungl. Maj:t för fastställelse överlämnat förslagtill
stater å 1918 års förslagsanslag till fångars vård och underhåll, har
styrelsen tillika anhållit, att för tillgodoseende av ifrågavarande ändamål
redan under år 1918 måtte från nyssnämnda förslagsanslag till styrelsens
förfogande ställas ett belopp av samma storlek eller 4,500 kronor.
Då frågan om fastställande av berörda statförslag den 16 sistlidna november
var före i statsrådet, hemställde jag, ätt med prövning av fångvårdsstyrelsens
nyss omförmälda anhållan måtte få tillsvidare anstå. Detta blev
också Kung!. Maj:ts beslut. Emellertid är min avsikt att, sedan riksdagen
haft tillfälle att granska beräkningen i nu förevarande del av förslagsanslaget
för år 1919, ånyo hos Kungl. Maj:t anmäla styrelsens nyssnämnda
anhållan; och torde Kungl. Maj:t då — under förutsättning att riksdagen
ej haft något att erinra mot samma beräkning — vara oförhindrad att
från 1918 års förslagsanslag anvisa medel för ifrågavarande ändamål
jämväl för innevarande år.
Den andra av förutnämnda med nu ifrågavarande anslag sammanhängande
frågor, som jag nu skulle vilja något beröra, avser ifrågasatt
Ändring av villkoren för tillerkännande av hyresersättning åt den ordinarie
bevakningspersonalen av lägre grad.
vh*lkoren för ^<3 den reglering av avlöningsförmånerna för fångvårdspersonalen,
tillerkännan- som 1907 års riksdag genomförde, beslöt riksdagen bl. a., att den
ersättning*åt ™der vissa förutsättningar ordinarie bevakningspersonal av lägre grad
den ordinarie tillkommande hyresersättning skulle bestämmas efter de i orten gällande
personalen'' hyror'' dock med iakttagande att årliga beloppet, endast då särskilda
av lägre grad. förhållanden därtill föranledde, skulle få överstiga 250 kronor. Denna
bestämmelse bibehölls vid de löneregleringar för fångvårdsstaten, som
beslötos av riksdagen åren 1910 och 1914.
I förutnämnda skrivelse den 24 september 1917 har nu fångvårdsstyrelsen
på anförda skäl hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen
anhålla, att berörda bestämmelse, så vitt därigenom stadgats, att ifrågavarande
hyresersättning, endast då särskilda förhållanden därtill föranledde,
skulle få överstiga 250 kronor, måtte antingen alldeles upphävas
eller ock i så måtto ändras, att beloppet för lägenhet om ett rum och
kök bestämdes till i regel 300 kronor och för större lägenhet till högst
Andra huvudtiteln.
51
500 kronor, med rättighet för styrelsen att, då särskilda förhållanden
därtill föranledde, få överskrida dessa belopp.
Denna styrelsens framställning har för utlåtandes avgivande remitterats
till löneregleringskommittén. Dess yttrande i frågan har ännu ej
avgivits, men torde vara att vänta inom kort, så alt eventuell proposition
i ämnet torde kunna avlåtas till instundande riksdag. Enligt vad
jag inhämtat, torde, med en tillämpning av de principer för beredande
åt bevakningspersonalen av något rymligare familjebostäder, som styrelsen
anser numera böra följas, det ökade krav på ifrågavarande förslagsanslag,
som ett bifall till framställuingen skulle medföra, komma att
belöpa sig till ett årligt belopp av omkring 20 å 25,000 kronor. Härtill
torde böra tagas hänsyn vid beräknandet av 1919 års förslagsanslag.
Den höjning av förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
från l,445,0ö0 kronor tilll 1,600,000 kronor, som sistlidna års riksdag
beslöt, hade sin grund i en förmodan, att den dyrtid, som då rådde,
skulle fortfara jämväl under år 1918. Att denna förmodan icke kommer
att jävas, torde vara uppenbart, och fångvårdsstyrelsen har nu, på sätt
redan antytts, i sin skrivelse av den 24 september 1917 av liknande
skäl, väl ej gjort någon bestämd hemställan om anslagets ökning, men
dock underställt Kungl. Maj:ts prövning frågan om anslagets ytterligare
höjning för år 1919. Till belysning av detta spörsmål anlor fångvårdsstyrelsen
i omförmälda skrivelse bl. a. följande:
Fångvårdens nettoutgifter å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll hade
under år 1916 uppgått till 1,779,859 kronor 85 öre. Då anslaget i riksstaten för
samma år vore upptaaet till 1,445,000 kronor, hade de beräknade utgifterna således
överskridits med 884,359 kronor 85 öre.
De utgiftstitlar, som överskridits, hade varit:
förplägning med............................................. kronor 161,313: 76
inventarier till fängelserummen med » 1,086: 54
eldning och lysning med ................................ » 245,842: 73
renhållning med .............................................. » 10,494:79
religionsvärd med ........................................... » 7,725: so
sjukvård med ................................................... » 14.886: 97
allmänna omkostnader med » 26,814: 95 kronor 468,115: 24
Å följande titlar hade däremot utgifterna understigit de
i staten beräknade:
byggnader och reparationer
med ................................ kronor 11,357: 6 6
beklädnad med ............... » 15,215:36
sängkläder med ............... » 9,973: 01
Antlayets
beräknande.
Fångvårdsstyrelse*
.
52
Andra huvudtiteln.
[22.] bevakning med ................ kronor 32,628:4 9
fångtransport med............ » 39,644: 5 9
avlöning å övergångsstat
me^ ................ * 2,600: — kronor 111,419: n
Om till sistnämnda belopp Jades
ett i staten upptaget anslag för »oförutsedda^
utgifter-, vilket självfallet vid
utbetalandet avförts på respektive utgiftstitlar
............................... kronor 18,060: —,
sedan ett i staten under
titel »diverse inkomster»
upptaget belopp » 13,475: —,
som numera, efter det den 19 november
1915 fastställda nya bokföringen för
fångvårdsstyrelsen och fångvården från
och med år 1916 tillämpats, direkt påfördes
respektive inkomsttitlar, därifrån från
dragits,
eller ............................................... kronor 4,585:— kronor 116,004: ii,
framginge, att utgifterna överskridit i staterna beräknade med kronor 352,111:13.
Att bristen det oaktat endast uppginge till ovannämnda belopp 334,359 kronor
85 öre, vore beroende på att under år 1916 i inkomster under titeln »arbetens bedrivande»
influtit 17,751 kronor 28 öre mer än som beräknats i förslagsstaten.
Yad de överskridna utgiftstitlarna anginge, vore orsaken till överskridandet
att söka i de till följd av rådande kristider alltfort stegrade priserna å förnödenheter
av alla slag.
De besparingar, som uppstått å utgiftstitlarna vore till största delen av tillfällig
natur, såsom att till följd av dyrtiden i stat upptagna reparationsarbeten
uppskjutits samt att nyanskaffning av kläder och sängklädespersedlar i möjligaste
mån inskränkts.
Att utgifterna under år 1916 under titlarna »bevakning» och »fångtransport»
understigit de beräknade torde få anses likaledes bero på tillfälliga omständigheter,
vilka mer än väl komme att uppvägas av de ökade kostnader å nämnda titlar, som
kunde emotses dels genom den under innevarande år av styrelsen vidtagna höjningen
av de kontanta vedanslagen till därtill berättigade befattningshavare av lägre
grad, samt jämväl ifrågasatt betydlig ökning av de till samma befattningshavare
utgående hyresersättningsbeloppen, dels ock vad'' titeln »fångtransport» anginge i
förhöjda priser å järnvägsbiljetter och i ökade skjutskostnader.
DeV1hej^>nU~ Att under nu rådande osäkra förhållanden beräkna storleken av
ett anslag av förevarande art är givetvis eu vansklig sak. Vad fångvårdsstyrelsen
i sin skrivelse anfört beträffande utgifterna från anslaget
under år 1916 tyder dock på, att en höjning av anslaget torde bliva
nödvändig. Härför talar även den omständigheten, att utgifterna från
anslaget under år 1917 säkerligen uppgått till ungefär samma belopp
som under år 1916. Några avslutade räkenskaper för hela år 1917
Andra huvudtiteln.
5 it
ioreligga visserligen ännu ej, men enligt tillgängliga uppgifter hava
under 1917 års åtta första månader nettoutgifterna från anslaget —
d. v. s. utgifterna minskade med anslaget under året tillförda tillgångar
— uppgått till omkring 1,255,000 kronor. I denna siffra ingår dock
ett belopp på omkring 80,000 kronor, som enligt sistlidna riksdags
medgivande från anslaget förskotterats för bestridande av utgifter för
lantbruksrörelsen vid den av fångvården under år 1917 övertagna delen
av Marieholms kungsgård, och från vilket belopp torde böra frånses i
detta sammanhang. De verkliga nettoutgifterna från anslaget under
dessa åtta månader torde följaktligen kunna beräknas till cirka
1,175,000 kronor. Under förutsättning, att utgifterna från anslaget samt
detsamma tillförda tillgångar fördela sig ungefär lika på årets olika
delar, skulle de sammanlagda nettoutgifterna från anslaget kunna beräknas
hava under år 1917 belöpt sig till omkring 1,760,000 kronor.
Huru förhållandena uti ifrågavarande hänseende komma att gestalta sig
under innevarande år, är givetvis svårt att förutsäga, och i än högre
grad gäller detta det år, frågan nu närmast gäller, eller år 1919. Det
sannolika torde väl dock vara, att, även om världskriget kommer att
avslutas före år 1919, den rådande dyrtiden i allt fall kommer att, i
samma grad som nu, sträcka sig jämväl över det året. Åtminstone
torde försiktigheten bjuda att räkna med denna möjlighet. Låter
man 1916 års verkliga och 1917 års beräknade nettoutgiftssummor,
cirka 1.780,000 respektive 1,760.000 kronor, tjäna som utgångspunkter
synes det mig, som om dyrtiden skulle motivera en förstärkning av
anslaget med omkring 170,000 kronor. Tager man därjämte hänsyn
till de anspråk å respektive 4,500 kronor och 20 å 25,000 kronor, som
förut omförmälda nya behov — förstärkningen av arbetskrafterna å fångvårdsstyrelsens
arbetskontor och höjningen av vissa befattningshavares
hyresersättningar — beräknats komma att ställa å anslaget i fråga,
torde det kunna antagas, att de ändamål, anslaget avser att tillgodose,
komma att under år 1917 kräva ett belopp av, i runt tal, 1,800,000
kronor.
Av anledning, som jag redan berört vid behandlingen av bestämda
anslaget till fångars vård och underhåll, möter emellertid hinder
att redan nu definitivt avgöra, huruvida nu förevarande anslag, sålunda
beräknat, bör i sin helhet för år 1919 begäras under oförändrad titel
eller om anslaget i stället bor uppdelas på skilda rubriker. Jag tilllåter
mig därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
(22.j
54
Andra huvudtiteln.
[22.] att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
i det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till
fångars vård och underhåll beräkna en höjning från
dess nuvarande belopp........................ kronor 1,000,000
med 200,000 kronor till..................... y> 1,800,000.
3. Anslaget till ålderstillägg.
[23.] Till löneregleringskommittén har för utlåtandes avgivande remit
Ansiaget
till terats eu av fåugvårdsstyrelsen i dess förutnämnda skrivelse av den 24
ålderstillägg. september 1917 gjord framställning om rätt för vissa vid fångvården
^anslag)1* anställda pastorer att komma i åtnjutande av ett andra ålderstillägg å
500 kronor. Löneregleringskommitténs yttrande i frågan bar ännu ej
inkommit, men lär vara att förvänta i så god tid, att eventuell proposition
i ämnet kan avlåtas till instundande riksdag. Då ett bifall till
den gjorda framställningen skulle ställa allenast obetydligt ökat anspråk
på nu förevarande förslagsanslag samt detta dessutom under de senaste
åren haft att uppvisa besparingar, behöver till följd av samma framställning
ej beräknas någon höjning i anslaget för år 1919.
På sätt jag redan i annat sammanhang — vid punkt [21] —
framhållit, möter däremot av annan grund hinder mot att redan nu avgöra,
huruvida anslaget bör i 11*19 års stat i sin helhet uppföras under
oförändrad titel eller uppdelas på skilda anslag. Under åberopande av
vad jag i det sammanhanget i den delen yttrat, får jag hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
beräkna ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg för
fångvården till dess nuvarande belopp ... kronor 86,000.
4. Understöd åt verksamhet till frigivna fångars skydd.
[24.] Bland fångvårdsstyrelsens åligganden ingår även den att underlif
s^clja verksamheten till frigivna fångars skydd. De medel, varöver
till frigivna styrelsen haft att disponera för utövandet av denna gren av sin verkfångarsskydd.
samhet, hava allt intill år 1913 bestått allenast i ränteavkastningeu dels
(Extra anslag.) av fångvårdens s. k. besparingskassor, vilka uppkommit väsentligen på
grund av äldre stadganden om att viss andel av inkomsten å fångarbetet
skulle vid fängelserna besparas, dels ock av några fonder, som av en
-
Andra huvudtiteln.
skilda donerats för att användas till frigivnas stöd eller andra med
skyddsverksamheten sammanhängande ändamål. Från och med år 1913
har fångvårdsstyrelsen emellertid till sitt förfogande för nu ifrågavarande
ändamål haft ytterligare medel, vilka på framställning av Kungl. Magt
anvisats av riksdagen, nämligen för vart och ett av åren 1913 och 1914
10,000 kronor och för ett vart av åren 1915—1918 16,000 kronor.
De sålunda beviljade medlen hava enligt Kungl. Maj:ts förordnande
tillförts »fångvårdens besparingskassa» för att förvaltas och användas i
enlighet med det den 10 juni 191:2 av Kungl. Maj:t för kassan fastställda
reglemente.
Enligt detta reglemente skola kassans inkomster användas efter
fångvårdsstyrelsens beprövande till understöd av frigivna vid deras utträde
ur fångvårdsanstalten och under närmaste tiden därefter ävensom
till fortsatt hjälp åt sålunda understödda skyddslingar; och äger styrelsen
jämväl att av kassans inkomster anvisa medel till föreningar, som verka
till frigivnas stöd.
Den utan jämförelse mest betydande av nämnda föreningar är
föreningen Skyddsvärnet. Den har under de senaste åren av fångvårdsstyrelsen
fått för sin verksamhet till frigivna fångars skydd sig tilldelat
ett årligt understöd av 4,000 kronor. Därjämte åtnjuter föreningen, på
sätt jag får tillfälle närmare omnämna längre fram, för närvarande direkt
understöd av statsmedel å 12,000 kronor till befrämjande av det av föreningen
bedrivna räddningsarbete, som icke särskilt avser frigivnas skydd.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 september 1917 har fångvårdsstyrelsen,
för att styrelsens verksamhet för frigivna fångars skyddande
och understödjande måtte kunna fortgå i samma utsträckning som
under de senaste åren, anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till styrelsens disposition för understödjande av dess verksamhet i
nyss angivna riktning å extra stat jämväl för år 1918 anvisa 16,000 kronor.
Beträffande det sätt, varpå fångvårdsstyrelsens nu ifrågavarande
verksamhet är ordnad, tillåter jag mig hänvisa till den utförliga redogörelse,
som vid anmälan av motsvarande anslagsbehov för år 1916 dåvarande
departementschefen i sådant avseende lämnade i statsrådet den
14 januari 1915.
Då ifrågavarande anslag givetvis bör utgå jämväl för år 1919,
får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till fångvårdsstyrelsens disposition för understödjande
av verksamheten till frigivna fångars skydd
å extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av .............................. kronor 16,000.
[24.]
Andra huvudtiteln.
[25.]
Anordnande
av elektrisk
belysning vid
centralfängelset
å
Långholmen.
(Extra anslag.)
öfi
5. Anordnande av elektrisk belysning vid centralfängelset å
Långholmen.
På framställning av Kungl. Maj:t beviljade 1913 års riksdag å
extra stat för år 1914 ett belopp av 209,5U0 kronor till utförande av
följande arbeten vid centralfängelset å Långholmen, nämligen uppförande
av ett i förbindelse med den större cellbyggnaden, det s. k. nya fängelset,
stående lins, innehållande arbetsceller för enrumsfångar, omläggningav
ångpannecentralen i nämnda cellbyggnad samt anordnande av elektrisk
belysning i båda cellbyggnaderna jämte det nya arbetscellhuset.
Vid 1914 års förra riksdag anslogs, likaledes på Kungl. Maj:ts
förslag, å extra stat för år 1915 ett belopp av 278,000 kronor till utförande
av följande arbeten vid förutnämnda centralfängelse, nämligen
ombyggnad av det s. k. gamla fängelset och vissa mindre arbeten i
samband därmed, anordnande av värmeledning och elektrisk belysning i
samma byggnad samt uppförande av ett bostadshus för direktören vid
anstalten, allt i huvudsaklig överensstämmelse med ett av fångvårdsstyrelsen
framlagt förslag. Tillika medgav riksdagen, ej mindre att det
i 1914 års riksstat uppförda anslaget till vissa arbeten vid fängelset,
så vitt det avsåge omläggning av ångpannecentralen i det s. k. nya
fängelset, i stället finge användas till den för denna byggnad och gamla
fängelset gemensamma ångpannecentral, som enligt fångvårdsstyrelsens
dåmera föreliggande förslag skulle anordnas i gamla fängelset, än även
att, därest något av nämnda båda anslag icke skulle behöva, fullt tagas
i anspråk för de därmed avsedda arbetena, överskottet i mån av behov
finge användas till bestridande av kostnader för de arbeten, som skolat
utföras för medel från det andra anslaget.
Då därefter under år 1914 det ännu rådande världskriget utbröt,
blev, på sätt redan omnämndes vid avlåtandet av 1915 års statsverksproposition,
igångsatt en undersökning för utrönande, i vilken utsträckningutgifter,
till vilkas bestridande anslag redan voro uppförda i 1915 års
stat, skulle kunna uppskjutas. Denna undersökning gav, så vitt angick
justitiedepartementet, till resultat, att uppskov ansågs utan allt för stora
olägenheter kunna ske beträffande användandet av bl. a. nyssnämnda
anslag å 278,000 kronor. I överensstämmelse härmed beslöt också
Kungl. Maj:t, den 9 januari 1915, att med användandet av detta anslag
skulle tillsvidare anstå.
Sedermera har Kungl. Maj:t dels vid särskilda tillfällen under åren
Andra huvudtiteln.
57
1915—1917, på av fångvårdsstyrelsen gjorda framställningar, medgivit, [25.]
att anslaget finge intill i de olika fallen närmare angivna belopp användas
till vissa av de med anslaget avsedda ändamålen, dels oek
genom beslut den 10 innevarande månad förordnat, att återstoden
av avslaget, 128,000 kronor, finge användas till fullbordande av den
ännu endast delvis verkställda ombyggnaden av det s. k. gamla fängelset
ävensom vissa mindre arbeten i samband därmed.
Uti underdånig skrivelse den 19 september 1917 bär fångvårds- Fångvårdsstyrelsen
nu anfört i huvudsak följande:
Vid beviljandet av anslaget å 278,000 kronor hade förutsatts, att för värmeledning
och elektrisk belysning i båda förutnämnda anslag beräknade belopp skulle
användas för anläggande av för fängelsets lokaler gemensamma värme- och belysningscentraler.
I anslagen inginge för elektrisk belysnings införande i fängelsets
.samtliga förutnämnda byggnader utom direktörsbostaden, ifråga om vilken belysningsanläggningskostnaden
inräknats i byggnadskostnaden. sammanlagt 86,000 kronor,
varav In,000 kronor för armatur, 12,000 kronor till håltagning och finlagning in. m.
i nya fängelset samt 6,000 kronor till samma ändamål i gamla fängelset, vadan
för belysningscentral och ledningar med armatur beräknats 68,000 kronor.
Berörda kostnadsberäkningar hade varit grundade på av elektriska prövningsanstalten
i Stockholm under år 1912 gjorda kalkyler för belysningsanläggning med
eget elektricitetsverk. På fångvårdsstyrelsens anmodan hade nämnda anstalt i
april 1916 verkställt en förnyad utredning för utrönande, huru kostnaderna vid sistnämnda
tidpunkt under enahanda förutsättningar skulle komma att ställa sig; och
hade styrelsens biträdande arkitekt med ledning av denna senare utredning beräknat
anläggningskostnaderna då till 97,000 kronor, utgifter för håltagning och finlagning
oberäknade.
Enär såväl armatur och materialier för ledningarna som för det egna elektricitetsverket
erforderliga maskiner och accumulatorbatteri sedan år 1912 varit
underkastade en skarp prisstegring, som torde kunna uppskattas till omkring 150
procent, skulle belysningsanläggning med eget verk numera kunna beräknas draga
eu kostnad av omkring 170,000 kronor eller 102,000 kronor mera än vid anslagens
beviljande beräknade 68,000 kronor.
Fängelsets upplysande medelst fotogenlampor under instundande mörka årstid
omöjliggjordes genom bristen på fotogen. Andra anordningar för lyshållningen
måste således omedelbart vidtagas. Acetylenlampor och glödlampor med sulfitsprit
såsom bränsle torde visserligen kunna anlitas såsom en nödfallsåtgärd för belysningen
i korridorerna, men vore mindre lämpliga och vad de senare beträffade
oanvändbara för belysningen i cellerna. Styrelsen hade därför dels,på grund av
den höga kostnaden för eget elektricitetsverk, dels ock med anledning av att för
verkets drivande erforderliga maskinella delar icke under närmaste tiden kunde anskaffas,
villkorligt avtalat med Stockholms stad om erhållande av elektrisk ström
från stadens elektricitetsverk.
På grund av förutnämnda, i april 1916 gjorda utredning hade styrelsens biträdande
arkitekt beräknat anläggningskostnaden för ledningar och armatur med
uteslutande av det egna verket till 65,500 kronor, kostnaden för håltagning och
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 8
58
Andra huvudtiteln.
tillagning ej medtagen. Lades härtill sedan dess inträdd prisförhöjning, skulle
ifrågavarande kostnader uppgå till omkring 96,000 kronor. Av riksdagen beviljade
anslag vore således otillräckliga även för en anläggning, däri eget elektricitetsverk
ej inginge, och fordrade ett tillägg av omkring 28,000 kronor. Detta belopp bleve
ej behövligt förr än gamla fängelsets ombyggnad fullständigt genomförts eller
tidigast 1919. Med hänsyn därtill, att driftskostnaderna även med det pris på
elektrisk ström från stadens verk, som varit rådande före kristiden, enligt gjorda
beräkningar ställde sig något förmånligare med eget verk än med anslutning till
staden, vore det visserligen önskligt, att det förra alternativet kunde komma till
utförande trots de dyra anläggningskostnaderna. Den tvingande nödvändigheten
att omedelbart tillgodose fängelsets belysning syntes emellertid icke lämna annan
utväg öppen än anslutning till stadens verk.
Med anledning av vad styrelsen sålunda anfört hemställde styrelsen,
dels att Kungl. Maj:t täcktes medgiva eu sådan förändring i planen för
de pågående ändrings- och ombyggnadsarbetena vid centralfängelset å
v Långholmen, att med anskaffning av eget elektricitetsverk för fängelset
finge åtminstone tills vidare anstå och att för elektrisk belysnings införande
i fängelset anslagna belopp måtte få användas för sådan anläggning
med anslutning till Stockholms stads elektricitetsverk för ströms
erhållande, dels ock att Kungl. Maj:t ville, för täckande av den beräknade
bristen. mellan anslaget, 68,000 kronor, och kostnaden för belysningsanläggning
utan eget verk, 96,000 kronor, hos 1918 års riksdag göra
framställning, att en å det av 1913 års riksdag för elektrisk belysnings
införande vid centralfängelset i Malmö beviljade anslaget å 28,000
kronor uppkommen besparing av 8,465 kronor 87 öpe måtte få för nu
ifrågavarande ändamål användas, och att ytterligare därför måtte anslås
20,000 kronor, att utgå tidigast under år 1919.
Kungl. Maj:ts Genom beslut den 28 september 1917 fann Kungl. Maj:t gott
^‘september3* lämna det medgivande om byggnadsplan eris förändring, varom fång1917.
vårdsstyrelsen hemställt, varjämte Kungl. Maj:t förklarade sig framdeles
vilja fatta beslut i fråga om täckande av omförmälda brist.
Departements- Anledningen därtill, att de arbeten för anordnande av elektrisk
chefen. belysning .vid centralfängelset å Långholmen, vartill 1913 och 1914
års riksdagar beviljat medel, icke förut blivit utförda, har varit den,
att man ansett, att det med hänsyn till särskilt å detta område rådande
exceptionella dyrtid och den sparsamhet,, som anbefallts med anslags
användande, utan olägenhet kunnat anstå med dessa arbetens utförande.
Då emellertid under det senast förflutna året en nästan fullständig brist
på fotogen inträdde samt det framstod som absolut nödvändigt att på ett
Andra huvudtiteln.
59
tillfredsställande sätt ordna belysningsförhållandena å ifrågavarande [25.]
centralfängelse samt det på de av fångvårdsstyrelsen anförda skälen ej
ansågs möjligt att på lämpligt sätt anordna annan slags belysning,
ansåg Kungl. Maj:t sig nödsakad att lämna styrelsen nyss omförmälda
medgivande. Visserligen har härigenom, åtminstone tillsvidare, frångåtts
det förut uppgjorda förslaget att hämta den för belysningen erforderliga
elektriska strömmen från eget belysningsverk, men för en dylik avvikelse
torde få anses hava förelegat tvingande skäl. Anordnandet av
ett eget belysningsverk skulle ju, enligt vad fångvårdsstyrelsen påvisat
i sin skrivelse, medfört avsevärt ökade anläggningskostnader. Med eget
belysningsverk skulle vidare följa, att anstalten måste skaffa sig bränsle
för verkets drivande. Det är emellertid nogsamt känt, huru svårt det för
närvarande är att skaffa eldningsämnen och att dessa, även om de
kunna anskaffas, i allt fall betinga exceptionellt höga priser. Fångvårdsstyrelsens
förslag att i stället ansluta anstaltens belysningsnättill Stockholms
stads elektricitetsverk synes därför hava varit att obetingat föredraga.
Emot den av fångvårdsstyrelsen gjorda beräkningen av den merutgift,
som en anordning i den av styrelsen föreslagna riktningen skulle
medföra, torde ej vara något att erinra, liksom ej heller däremot, att
den vid Mal mö fängelsets elektrifiering uppkomna besparingen användes
för täckande av en del av denna merutgift.
Med stöd av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen att
dels medgiva, att eu å det av 1913 års riksdag
till anordnande av elektrisk belysning i det nya
centralfängelset i Malmö beviljade anslaget å 28,000
kronor uppkommen besparing av 8,465 kronor 87 öre
må användas till anordnande av elektrisk belysning
vid centralfängelset å Långholmen
dels ock till sistnämnda ändamål därjämte å
extra stat för år 1919 bevilja ett reservationsanslagav
................................................................ kronor 20,000.
6. Utvidgning av straifängelsets i Västerås tomt.
På framställning av Kungl. Maj:t medgav 1909 års riksdag, att [26.J
besittningsrätten till ett jämlikt nådigt brev den 8 maj 1874 till Väst- u^r^^''nngfle“v
manlands läns hushållningssällskap upplåtet, å en av stad^ingenjören setsivästerås
B. A. F. Gewalt år 1909 upprättad karta över Västerås lasaretts jämte tomt
-
BO
Andra huvudtiteln.
[26.] angränsande områden med ägofigurerna 1, 2 och 3 utmärkt område,,
bestående av kronolägenheten Slottsvreten och en del av kronolägenheten
Stallhagen inom Västerås stads område Unge, sedan hushållningssällskapet
avstått från densamma, upplåtas till Västmanlands läns landstingför
utvidgning av länslasarettets i Västerås tomt, att av landstinget
innehavas, så länge området för nyssnämnda ändamål användes, mot
skyldighet för landstinget dels att årligen i avgäld erlägga lösen efter
medelmarkegångspris 16.2 hektoliter spannmål, hälften råg och hälften
korn, dels ock att, i den mån och när sådant å kronans sida kunde
påfordras, emot motsvarande nedsättning i utgående avgäld frånträda
besittningsrätten till vissa delar av lägenheterna Slottsvreten och Stallhagen,
vilka av lasarettsdirektionen angivits såsom för lasarettet icke
direkt erforderliga.
Det till stralfängelset i Västerås upplåtna område, som ä
en till detta ärende hörande kartskiss utmärkts med bokstäverna
A-C-D-F-A, gränsar till förutnämnda till länslasarettets disposition
ställda markområde. Enligt fastställd stadsplan för Västerås stad
kommer emellertid fängelseområdet att minskas med ett område,
som å samma kartskiss betecknats med bokstäverna A-B-G^ID-A. Sistnämnda
område skall enligt stadsplanen till sin huvudsakliga de! utläggas
till gata. Fråga har nu uppstått om fängelseområdets utökande
med eu del av det till länslasarettet upplåtna området, nämligen den
del av detsamma, som är belägen nordost och öster om fängelseområdet
och som å kartskissen utmärkts med bokstäverna B-G-H-I-D-C-B.
Under år 1914 medgav direktionen för länslasarettet drätselkammaren
i staden att tillsvidare avgiftsfritt disponera den huvudsakligaste— östra —
delen av sistnämnda ägofigur, den s. k. pilodlingen, för densammas planerande
och ordnande.
Fångvärds- I skrivelse den 14 mars 1916 gjorde fångvårdsstyrelsen hos direk
sknvtilTden
t*onen för länslasarettet förfrågan, huruvida från direktionens sida hiuu
mars 1916. der mötte för överlämnande till fångvården av ifrågavarande med bokstäverna
B-G-H-I-D-C-B betecknade område, vilket behövdes för utvidgning
av fängelsets område och vore lämpligt till tomtplats för uppförande
av bostäder åt vid straffängel set anställd personal. Med anledning
härav meddelade direktionen fångvårdsstyrelsen, att direktionen,
som konfererat med drätselkammaren i staden och därvid inhämtat, att drätselkammaren
i anledning av den ifrågasatta överlåtelsen komrne att avbryta
planeringen och ordnandet av tomtdelen, för sin del icke hade
något att erinra mot bifall till eventuell ansökning om ifrågavarande
Andra huvudtiteln.
(il
marks överlämnande till fångvårdens disposition, men som platsen vore [26. |
sumpig och en del av året utgjorde tillhåll för löst folk, ausåge direktionen
det alldeles nödvändigt, icke minst ur ordnings- och sanitär synpunkt,
att styrelsen ofördröjligen och utan avvaktan av ärendets formella
slutbehandling läte fullfölja det av drätselkammaren påbörjade
ordnandet av platsen.
Fångvårdsstyrelsen infordrade yttrande i ärendet från Kungl. Maj:ts Kungi. Maj:ts
befallningshavande i Västmanlands län, som i ett den 15 juni 1916 dag- ^anT/t''
tecknat yttrande uttalade, att, därest staden komme att fullfölja de på- Västmanlands
började arbetena för områdets planerande, förhållandena säkerligen bleve
såväl ur sanitär som ordningssynpunkt ordnade på ett ej mindre för lr, juni idig.
samhället än även för fängelset tillfredsställande sätt. Av sådana hänsyn
syntes därför någon anledning icke föreligga för staten att taga hand om
området ifråga, helst kostnaderna därvid, särskilt vid arbetenas utförande
genom staten, antagligen bleve rätt avsevärda. Annorlunda ställde sig
förhållandet, om området kunde finnas lämpat för och behövligt såsom
tomtplats för bevakningsbostäder för fängelsepersonalen, i vilket fall det
tydligen läge nära till hands, att området därför av staten toges i
anspråk. Då emellertid platsen särskilt med hänsyn till sin belägenhet
snarast möjligt borde försättas i ordnat och värdigt skick och några
vidare åtgärder från statens sida i sådant syfte nu icke kunde påräknas,
innan visshet i frågan om områdets framtida disposition vunnes, vore
det önskvärt, om denna fråga så snart som möjligt kunde bliva utredd
och avgjord.
Uti underdånig skrivelse den 15 augusti 1916 har därefter fång- Fångvårdsvårdsstyrelsen
anfört i huvudsak följande: { underdånig
För det område, varom här vore fråga, hade länslasarettet ingen använd- sk^ve^e^
ning. De arbeten, som staden utfört å området, inskränkte sig till i huvud- '' ^g S *
sak påfyllning av området, vilket skett på så sätt, att området använts till tippplats.
Därest staden fortsatte med sina arbeten å samma område, skulle detta
bliva ur sanitär synpunkt tillfredsställande ordnat. Däremot skulle området, ombildat
till plantering, på grund av sitt läge bakom Västerås slott och länsträdgården,
men i närheten av en blivande stråkväg, lätt kunna bliva en uppehållsplats
för löst folk till stort men för fängelset. Redan för att kunna isolera fängelseområdet
torde därför tillräckliga skäl föreligga för det ifrågavarande områdets överflyttande
till fångvården. Sedan med år 1917 den nya lagen angående verkställighet
av straffarbete och fängelsestraff trätt i kraft, torde det bliva möjligt för fångvården
att med användande av fångar utom fängelsemurarna fullfölja områdets
ordnande på ett även för staden önskvärt och tillfredsställande sätt. Straffängelset
behövde dessutom komma fram till den nya gatan vid dess ingångssida, som nu
62
Andra huvudtiteln.
[26.]
Stadsfullmäktige
i
Västerås.
Kungl-. Maj:ts
befallning shavande
i
utlåtande den
14 december
1916.
Fångvårdsstyrelsen
i utlåtande
den
21 maj 1917.
vore skild från gatan av denna tomtdel, varjämte det vore av vikt för fångvården,
att tjänlig plats avsattes för bostäder åt fängelsets bevakningspersonal, vilka bostäder
ej lämpligen kunde förläggas å det nuvarande fängelseomrädets inskränkta och
starkt kuperade område.
På grund av det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte träffa föranstaltande därom, att dispositionsrätten till det med
B-G-H-I-D-C-B utmärkta området måtte bliva överflyttat på fångvården.
Med anledning av denna fångvårdsstyrelsens framställning har
Kungl. Maj:ts befalluingshavande i Västmanlands län efter nådig remiss
hört stadsfullmäktige i Västerås ävensom för egen del utlåtit sig i
ärendet.
1 sitt yttrande hava stadsfullmäktige förklarat, att stadsfullmäktige
icke hade något att erinra mot att den västra, smalare delen av det
av fångvårdsstyrelsen föreslagna området tillädes s t raffäri golsets tomt,
att stadsfullmäktige väl ej kunde motsätta sig, att jämväl den övriga
delen av området disponerades av fångvården, men funne detta mindre
nödvändigt med hänsyn till de skäl fångvårdsstyrelsen anfört och
ansåge det synnerligen önskvärt, om staden fortfarande finge disponera
denna plats, samt att, därest sistberörda del av området likväl komme
att ingå i fängelsets tomt, stadsfullmäktige ville framhålla billigheten
av, att staden erhölle ersättning för de å platsen genom stadens försorg
utförda arbetena med ett skäligt belopp av 2,000 kronor.
Kungl. Majrts be fall ningsh avande har i sitt underdåniga utlåtande,
dagteeknat den 14 december 1916, åberopat vad Kungl. Maj:ts befallningshavande
tidigare anfört i ärendet.
Med anledning av vad stadsfullmäktige sålunda anfört har fångvårdsstyrelsen
i förnyat utlåtande av den 21 maj 1917 framhållit,
att straffängelsets jämförelsevis avskilda läge komme att lida avsevärt
intrång genom den gata, som vore bestämd att dragas invid och
delvis över fängelsetorn ten och som vore avsedd för livlig- trafik, vartill
komme, att området öster om fängelset bleve en för allmänheten tillgänglig
plantering, varigenom fängelsets läge ur isoleringssynpunkt bleve
än ytterligare försämrat. Styrelsen hade icke något att erinra mot, att
staden Västerås, om det av fångvårdsstyrelsen föreslagna området finge
av fångvården övertagas, erhölle full ersättning för de verkliga kostnader,
som kunde visas hava av staden gjorts för områdets planering.
Innehavet av ifrågavarande till arealen jämförelsevis obetydliga område
Andra huvudtiteln.
Hyntes vara av mycket större vikt för fängelset än för staden, varför
styrelsen hemställde om bifall till sin framställning.
Av utredningen i ärendet framgår, att varken länslasarettet i
Västerås eller staden för närvarande bär sådan användning av det av
fångvårdsstyrelsen till förening med straffängelsets tomt föreslagna område,
att dem genom mistande av de särskilda delar av detsamma, varöver
de disponera, skulle tillskyndas några större olägenheter. Genom stadsplanens
utläggande går straffängelset däremot förlustig en del av det
redan otillräckliga tomtområdet, varför det torde vara med billigheten
överensstämmande, att fängelset erhåller ersättning därför genom att
det med B-G-H-I-D-C-B utmärkta området ställes till fångvårdens disposition.
Härigenom erhåller fängelset dessutom ett mer isolerat läge,
varjämte plats erhålles för uppförande av bostadshus för bevakningspersonalen
vid fängelset.
Lä^ges ifrågavarande område till fängelseområdet, torde, på sätt
fångvårdsstyrelsen föreslagit, till staden böra utbetalas gottgörelse med
skäligt belopp för de kostnader, som staden kan visa sig hava nedlagt
på områdets planering. Ersättningen torde böra, efter vederbörlig utredning,
till beloppet bestämmas av Kungi. Maj:t samt bestridas från
förslagsanslaget till fångars vård och underhäll.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
medgiva, att besittningsrätten till förutnämnda,
å en i ärendet åberopad kartskiss med bokstäverna
B-G-H-I-D-C-B betecknad del av ett till Västmanlands
läns landsung för utvidgning av länslasarettets i
Västerås tomt upplåtet ounåde, bestående av kronolägenheten
Slottsvreten och en del av kronolägenheten
Stallhagen inom Västerås städs område, må upplåtas
till fångvården för utvidgning av straffängelsets i
Västerås tomt, att av fångvården innehavas, så länge
området för nyssnämnda ändamål användes, mot skyldighet
för fångvården att årligen i avgäld erlägga så
stor del av den avgäld, som besvärar det till landstinget
upplåtna området, som belöper å den till fångvården
sålunda upplåtna delen därav.
[2Ö.J
Departements
chefen.
64
Andra huvudtiteln.
7. Ägoutbyte vid straffängelset i Karlstad.
[27.] I samband med väckt fråga om tomtindelning i kvarteret Enhör
Äg°utbyte
vid ningen av stadsdelen Tingvalla i Karlstad, inom vilken stadsdel straff8
Mtarutad fängelset i Karlstad är beläget, har fångvårdsstyrelsen upptagit till prövning
möjligheten av ett förbättrande av fängelsets tomtförhållanden,
vilka för närvarande icke äro tillfredsställande, genom tomtgränsregleringar,
jordutbyteu eller dylikt.
I sådant syfte har fångvårdsstyrelsen hänvänt sig till stadsfullmäktige
i Karlstad för åvägabringande av underhandlingar rörande dessa
frågor. Dessa underhandlingar hava lett till ett den 24 februari 1916
upprättat preliminärt avtal mellan styrelsen och staden rörande utbyte
av vissa markområden på sätt närmare framgår av en till avtalet hörande,
i ärendet företedd kartskiss.
Förutnämnda avtal är av följande lydelse:
»Preliminärt avtal
mellan kungl. fångvårdsstyrelsen och drätselkammaren i Karlstad angående tomtbyte.
§ 1.
Staden förbinder sig att giva Eneströmsgatan en bredd av 15 meter och en
sträckning, som från östra hörnet av tomterna 187 och 188 vid samma gata går
parallellt med nuvarande fängelsets västra plank och staket.
§ 2.
Staden överlåter till kungl. fångvårdsstyi>elsen densamma tillhörande delar av
tomterna nr 188 och 189 i kvarteret Enhörningen samt en mindre del i sydöstra
hörnet av tomten nr 190 i kvarteret Enhörningen efter 1909 års förslag till tomtindelning,
tillsammans utgörande i runt tal åttahundraaderton (818) kvadratmeter.
§ 3.
Staden överlåter till kungl. fångvårdsstyrelsen en i runt tal 70 meter lång
och 3.3 meter bred remsa längs fängelsets västra plank och staket, mellan dessa
och Eneströmsgatans nya sträckning, utgörande tillsammans tvåhundraåttio och en
halv (280.5) kvadratmeter.
§ 4.
Staden överlåter till kungl. fångvårdsstyrelsen i runt tal tvåtusenfemhundratrettiotvå
(2,532) kvadratmeter mark i kvarteret Bilan öster om fängelset begränsat
av Hamngatan, Västra Kanalgatan och Karlbergsvägen.
A »dr* huvudtiteln.
nr»
Kung!, fångvårdsstyrelsen överlåter till staden de delar av Karlbergsgatan
och Eneströmsgatan samt av tomterna nr 186 och 187 samt 190 och 191 i kvarteret
Enhörningen enligt 1909 års förslag till tomtindelning, som innehavas av
kungl. styrelsen, dock med undantag av en cirka fem (5) meter bred remsa i
tomternas n:o 190 och 191 östra gräns mot tomterna n:o 188 och 189, vilken remsa
fortfarande stannar i kungl. styrelsens ägo. Den areal, som kungl. styrelsen avstår
till staden, utgör i allt i runt tal tretusensexlumdratrettio (3,630) kvadratmeter.
8 o.
Staden förbinder sig att genomföra ny tomtindelning i kvarteret Enhörningen
motsvarande det nya tomtinnehav, som kungl. styrelsen genom bytet erhåller i
detta kvarter.
8 7.
Ovan uppgjorda bytesavtal vinner laga kraft för båda kontrahenterna först
nät lagfart å kungl. styrelsens nya område beviljats.
§ 8-
Ovanstående avtal skall gälla under förutsättning av å ena sidan kungl.
fångvårdsstyrelsens, å andrå sidan Karlstads stadsfullmäktiges bifall.»
Uti underdånig skrivelse den 17 februari 1917 hamn styrelsen anfört
i huvudsak följande:
Det av fångvården för närvarande disponerade ägoområdet utgjordes av de å
kartskissen med bokstäverna a, b, c, d, e och f utmärkta områdena, vilka tillsammans
bildade en synnerligen oregelbunden och olämplig ägofigur. Eu av olägenheterna
med nuvarande ägofördelning vore, att de ganska betydande närgränsande
områdena g och i icke vore i fångvårdens utan stadens besittning. Det förra vore
beläget alldeles intill fångvårdens huvudtomt b. varå fängelsebyggnaderna vore uppförda,
och hade gatulinje åt Karlbergsvägen, Västra Kanalgatan och Hamngatan.
Det senare, det vill säga området i, som hade gatulinje åt Eneströms- och Drottninggatorna,
vore visserligen skilt från den bebyggda fängelsetomten förutom av
området h, till vilket styrelsen nedan ville återkomma, av den förstnämnda av berörda
gator. Men i händelse av bebyggande för stadens eller annans räkning med
hus, som kanske gåves en betydande höjd, komme båda dessa områdens byggnader
att erbjuda utsikt över fängelset med närmast kringliggande delar, vilket för fångvården
kunde bliva synnerligen besvärande med hänsyn till möjlig kommunikation
med fångarna under deras vistelse i promenadgårdarna eller under arbete i det fria.
En annan olägenhet vore, att nuvarande förhållanden medfört nödvändigheten av
området f:s utläggning till gatudelar å Karlbergsvägen och Eneströmsgatan, varigenom
detta område således redan — låt vara för vinnande av tillgång till gata —
vore undandraget fångvårdens direkta disposition. Avhjälpandet av ovan antydda
olägenheter eller med andra ord vinnande åt fångvården av områdena g och i samt
ersättande av området f med för fångvården direkt disponerbar mark hade varit
ett av styrelsens syften med de bedrivna underhandlingarna. Därjämte hade bättre
avgränsning av området i sin helhet avsetts, särskilt utdragning mot gata av
Bihang till riksdagen?: protokoll 1918. 1 .tand. 9
Fåfiffvårds
ntyrelnen.
66
Andra huvudtiteln.
fängelsets västra gränslinje genom erhållandet av området li, som nu skilde huvudtomten
från Eneströmsgatan och genom vars vinnande åt fångvården sagda tomt
här skulle tillförsäkras en utvidgning med 3.3 meter mark å en längdlinje av 70
meter - ett i betraktande av fängelsebyggnadernas i och för sig ganska otillfredsställande
utrymme åt detta håll nog så värderikt tillskott.
Enligt det åvägabragta preliminära avtalet skulle de av styrelsen avsedda
syftena vinnas på så sätt, att fångvården med bibehållande av områdena a och b
till staden avträdde:
1) området c (delar av tomterna n:ris 190 och 191), vilket område vore den
från huvudtomten mest avlägset liggande delen av fångvårdens ägoinnehav;
2) området d (delar av tomterna n:ris 60 A. 186 och 187). vilket på grund
av sitt läge vore för fångvården mindre värderikt;
3) området e, som utgjorde ett i Hamngatan utskjutande mindre hörn av
fängelsetomten b och icke vore i tomtavseende av särskilt värde för fångvården: samt
4) området /'', vilket, enligt vad ovan nämnts, redan vore undandraget fångvårdens
disposition genom utläggning till gata (Karlbergsvägen och Eneströmsgatan).
I utbyte erhölle fångvården av staden:
1) området g, beläget omedelbart intill fängelsets huvudtomt och med direkta
gatugränser åt Henne sidor:
2) området h, beläget mellan huvudtomtens västra gräns och Eneströmsgatan
samt med direkt tomtlinje åt sagda gata;
3) området i (delar av tomterna n:ris 189, 188 och 190 i kvarteret Enhörningen),
beläget intill fångvårdens område a, varigenom i förening med tillkomsten
av nedannämnda område j ägofiguren a erhölle en gynnsam form med direkta
gatulinjer å hela östra och södra sidorna, åt respektive Eneströms- och Drottninggatorna;
samt
4) nyssnämnda område j.
Den areal, fångvården avstode, utgjorde i runt tal 3,630 kvadratmeter, och
uppginge den areal, som i utbyte erhölles, till 3,630.5 kvadratmeter.
Mod anledning av området i:s övergång till fångvården hade i avtalet intagits
bestämmelse om ordnandet av Eneströmsgatan till 15 meters bredd och med en för
fängelset lämplig sträckning, parallell med fängelsetomten b:s västra gräns.
Då genom det ifrågasatta bytet, för så vitt detsamma avsåge i kvarteret
Enhörningen belägen mark, för fångvården lämpligare tomtindelning inom sagda
kvarter påkallades, hade staden utfäst sig att genomföra ny sådan, svarande mot
det nya tomtinnehavet. ,
Jämfört med vad styrelsen ovan anfört såsom önskemål, syntes det avtalade
bytet vara för fångvården synnerligen fördelaktigt, i det fångvårdens ägoinnehav
komme att utjämnas till tvenne, i förhållande till det nuvarande bättre avgränsade
huvuddelar, visserligen liksom för närvarande icke sammanhängande med varandra,
men efter bytets genomförande likvisst endast åtskilda av allmän gata. Isolering
från yttervärlden av det egentliga fängelseområdet, vilken isolering för styrelsen
framstode såsom synnerligen viktig, tillgodosåges på bästa möjliga sätt. och fångvårdens
område underginge enligt de gjorda beräkningarna ingen förminskning,
synnerligast som fångvården delvis i stället för till gata utlagd mark, som i vanliga
fall för tomternas utnyttjande måste utan ersättning avstås, från staden erhölle för
fångvården direkt disponerbar markyta.
Andra huvudtiteln.
fi7
Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört bär styrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t mätte medgiva styrelsen att med staden ingå
definitiv överenskommelse rörande bytet i enlighet med det sålunda
uppgjorda preliminära avtalet.
Vid stadsfullmäktiges sammanträde den 18 oktober 1917 hava
stadsfullmäktige besluta godkänna ifrågavarande mellan fångvårdsstyrelsen
och drätselkammaren upprättade avtal.
Magistraten i Karlstad har därjämte tillstyrkt bifall till ägoutbytet.
Uti infordrat utlåtande i ärendet bär Kungl. Maj:ts befällningshavaude
i Värmlands län, då ifrågavarande avtal vore till fördel för såväl
fångvården som staden, funnit sig böra tillstyrka fångvårdsstyrelsens
framställning.
Straffängelsets i Karlstad nuvarande tomtområde är, såsom framgår
av åberopade kartskissen, till sina gränser mycket oregelbundet samt ur
isoleringssynpunkt otillfredsställande. Genom ett ägoutbyte i överensstämmelse
med förutnämnda, preliminärt ingångna avtal skulle emellertid
fängelsets tomtareal få ett betydligt mera regelbundet utseende, varjämte,
såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, fängelsets isolering från yttervärlden
skulle tillgodoses på bästa möjliga sätt. Då dessutom fångvården
genom ägoutbytet skulle erhålla ett till arealen ungefär lika stort område,
som fångvården förut innehaft, synes det mig, som om starka skäl
tala för ett bifall till fångvårdsstyrelsens framställning, och får jag därför
hemställa, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva att, för vinnande av lämpliga gränser
för straffängel sets i Karlstad tomt, mellan fångvården,
å ena, samt Karlstads stad, å andra sidan, slutes avtal
om ägoutbyte i överensstämmelse med ett den 24
februari 1916 därom ingånget preliminärt avtal.
0*7.
Städs full olätet
i (fe i Karhtad.
Magistraten
i Karhtad.
Kanyl. Maj:ts
befallningshavande
i
Värmlands
län.
Departements
chefen.
68
Andra hnrndtltoin.
[28.]
Avlöningar,
arvoden m. m.
till tjänstemän
vid statens
uppfostringsanstalt
å
Bona.
(Ordinarie
anslag, i
F. Uppfostringsanstalter för minderåriga
förbrytare.
Statens uppfostringsanstalt å Bona.
1. Avlöningar, arvoden m. m.
Efter det Kungl. Maj:t till 1917 års riksdag avlåtit proposition om
uppförande av statens uppfostringsanstalt å Bona på ordinarie stat, godkände
samma års riksdag viss ordinarie avlöningsstat för anstalten att
tillämpas från och med år 1918, vilken avlöningsstat slutade på ett belopp
av 40,300 kronor. I sammanhang därmed beslöt riksdagen att
från och med år 1918 i riksstaten under andra huvudtiteln uppföra ett
ordinarie anslag till anstalten å nämnda belopp.
I den underdåniga skrivelse av den 7 september 1917, i vilken
anstaltens styrelse anmält anstaltens anslagsbehov för år 1919, har styrelsen
hemställt, bland annat, om vidtagande av vissa ändringar i den
för anstalten sålunda gällande ordinarie staten. Styrelsens framställning
i denna del är för utlåtandes avgivande remitterad till löneregleringskommittén.
Dennas yttrande har ännu ej inkommit, men torde vara att
förvänta i så god tid, att eventuell proposition i framställningens syfte
kan avlåtas till innevarande års riksdag. Vid nu nämnda förhållande
kan det belopp, vartill nu förevarande anslag bör upptagas i 1919 års
riksstat, icke nu med bestämdhet angivas, utan torde för närvarande böra
allenast beräknas en höjning av anslaget av den storlek, som ett bifall
till framställningen skulle medföra.
Med stöd av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders
Kung!. Magt måtte föreslå riksdagen
att, i avvaktan på proposition angående ändringar
i den för statens uppfostringsanstalt å Bona gällande
ordinarie staten, i det till bestridande av avlöningar,
arvoden m. m. uppförda ordinarie anslaget till nämnda
uppfostringsanstalt måtte beräknas en förhöjning från
dess nuvarande belopp........................... kronor 40,300
med 16,600 kronor till.............................. » 56,900.
Andra huvudtiteln.
H9
2. Kost och beklädnad åt eleverna in. m.
Till kost och beklädnad åt eleverna v id statens uppfostringsanstalt
å Bona har årligen beviljats å extra stat ett förslagsanslag å växlande
belopp. Sedan anstalten, på sätt förut nämnts, uppförts på ordinarie
stat, torde jämväl nu förevarande anslag böra i riksstaten uppföras
som ordinarie anslag.
I 1918 års riksstat är förevarande förslagsanslag upptaget till
85,000 kronor. Av skilda anledningar, främst elevantalets oerhörda
tillväxt och den rådande dyrtiden, måste ett avsevärt högre belopp för
ändamålet beräknas för år 1919. Vilket belopp de ändamål, anslaget
är avsett att tillgodose, komma att kräva under nästkommande år, kan
dock ej ännu med säkerhet avgöras. Svaret på detta spörsmål är
nämligen beroende ej blott av i vilken utsträckning under närmast
föregående punkt omnämnda framställning från anstaltens styrelse, innefattande
bland annat förslag om åtskilliga extra befattningshavares uppflyttande
på ordinarie stat, kommer att vinna bifall, utan även — och
framför allt — av huruvida en del planerade åtgärder för beredande av
möjlighet för anstalten att intaga ett ökat antal elever komma till
stånd eller icke. För naturen av dessa åtgärder, till vilkas genomförande
jag ämnar framdeles föreslå Kungl. Maj:t att hos instundande riksdag
begära medel, får jag tillfälle att redogöra under närmast följande
punkt. Enligt verkställda preliminära beräkningar torde det kunna antagas,
att den förstärkning av anslaget, som dyrtiden motiverar, och
den höjning av anslaget, som påkallas av övriga nu nämnda anledningar,
uppgå till ett sammanlagt belopp av omkring 150,000 kronor.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
till kost och beklädnad åt eleverna vid statens uppfostringsanstalt
å Bona å ordinarie stat såsom förslagsanslag
beräkna ett belopp av ... kronor 235,000.
3. Ändrings- oeli nybyggnad »arbete u yid statens uppfostringsanstalt å Bona.
Statens uppfostringsanstalt å Bona befinner sig för närvarande i
ett verkligt nödläge. Till följd av den starka tillströmningen av elever
under den senaste tiden bär elevantalet sprungit upp till 229 mot
det vid avlåtandet ar’ 1917 års statsverksproposition för år 1918 beräk
-
Kost och hr.
klädnad dt
elever na vid
statens uppfestringsa
u st alt d
Bona m. m.
(Ordinarie
anslag.)
[30.]
Ändringsoch
nybygg
nåd
sor heten
vid statens
uppfostringsanstalt
å
Bona.
(Extra anslag.)
70
Andra huvudtiteln.
nade antalet av 136. Då anstalten, Hven etter avslutandet av vissa
pågående ändringsarbeten, är beräknad att — alldeles frånsett provisoriska
åtgärder — kunna lämna sovplatsutrymme åt allenast sistnämnda
antal elever, är anstalten för närvarande i hög grad överbelagd. Till
följd härav har anstaltens styrelse också sett sig nödsakad att för Kungl.
Maj: t anmäla, att den ej annat än i män av avgång kan mottaga ytterligare
elever.
b ör att nyttan av det med rätta i hög grad uppskattade tvångsuppfostringsinstitutet
icke skall äventyras, är det oavvisligen nödvändigt,
att kraftiga åtgärder vidtagas lör beredande av möjlighet för anstalten
att mottaga ett väsentligt ökat antal elever. Framställningar i detta
syfte hava också ingivits av Bonastyrelsen och, på sätt jag redan vid
behandlingen av närmast föregående punkt anfört, ämnar jag längre fram.
sedan de framlagda förslagen blivit föremål för vederbörlig utredning, hemställa,
att hos innevarande års riksdag måtte begäras medel till ett realiserande
av dessa planer i den utsträckning, som utredningen kan visa möjlig.
Att på frågans nuvarande stadium närmare redogöra för de
ifrågasatta åtgärderna, torde icke vara lämpligt. Här må endast nämnas,
att de väckta förslagen gå i huvudsak ut på dels utförande av vissa
ändrings- och nybyggnadsarbeten vid själva Bonaanstalten dels ock
förvärvande, med anlitande av de å nionde huvudtiteln anvisade medol
till inköp av skogbärande eller till skogs börd tjänlig mark, av eu i närheten
av Bona belägen egendom samt donnas ställande tillsvidare till
Bonaanstaltens förfogande. Enligt verkställd preliminär beräkning skulle
för ändrings- och nybyggnadsarbeten vid själva Bona erfordras ett belopp
av sammanlagt omkring 785,000 kronor samt till bestridande av vissa
med övertagandet av nyssnämnda egendom förenade utgifter, såsom för
inköp av jordbruksinventarier och verkställande av vissa ändringsarbeten,
sammanlagt omkring 265,000 kronor. Sistnämnda anslag i sin helhet
samt 235,000 kronor av förstnämnda belopp torde böra beräknas å
1918 ^års tilläggsstat. Återstående belopp å anslaget å 785,000 kronor
eller 550,000 kronor torde lämpligen kunna fördelas med 300,000 kronor
å 1919 års och 250,000 kronor å 1920 års riksstat.
Med stöd av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, i avvaktan på proposition angående äudriugsoeh
nybyggnadsarbeten vid statens uppfostringsanstalt
å Bona, för sådant ändamål å extra stat för år 1919
såsom reservationsanslag beräkna ett
belopp av ............................................... kronor 300,000.
Andra liimuMitelii.
71
Uppfostran åt minderåriga kvinnliga förbrytare.
För minderåriga kvinnliga förbrytare, om vilka domstol förordnat,
att de skola insättas i allmän uppfostringsanstalt, finnes ingen statsanstalt,
utan är emellan staten och diakonissanstalten i Stockholm så
avtalat, att nämnda anstalt är pliktig att för uppfostran mottaga sådana
förbrytare till ett antal av högst 42 i tre skyddshem, som uppförts
å den av anstalten inköpta egendomen Viebeck i Almesåkra socken,
Jönköpings län.
Till bestridande av den ersättning, som diakonissanstalten enligt
nyssnämnda avtal är berättigad att uppbära för de utgifter, den får vidkännas
på grund av sitt berörda åtagande, äro i riksstaten uppförda
tvenne anslag å extra stat, nämligen ett till hyresersättning in. m. för
uppfostringsanstalt, varom nu är fråga, och ett till elevernas bespisning
och beklädnad in. in.
1 eu till mig den 7 december 1917 avlåten skrivelse har nu styrelsen
för diakonissanstalten anmält, att elevantalet å samtliga skyddshemmen
då uppginge till 52 eller sålunda 10 utöver det antal, för
vilka hemmen egentligen beräknats, samt att styrelsen till följd härav
icke funne sig kunna å hemmen mottaga nya elever utom i den mån
inträffande avgång av elever gjorde det möjligt. Det sålunda inträdda
läget påkallade enligt styrelsen skyndsamma åtgärder. 1 sådant avseende
ifrågasatte styrelsen upprättandet vid Viebeck av ett fjärde hem,
avsett för 18 elever, efter samma plan som det nyligen öppnade tredje
hemmet. Ett sådant nytt hem kunde dock enligt styrelsen ej bliva
färdigt förr än efter 1919 års ingång. För att redan under år 1918
få platsernas antal ökat ifrågasatte styrelsen därjämte att — på sätt
varit fallet under viss tid av år 1917, innan det tredje hemmet blivit
färdigt — å Viebeck i en därtill disponibel byggnad (Solhyddan), som
ursprungligen avsetts till vilohem för till diakonissanstalten hörande
systrar, skulle anordnas ett tillfälligt skyddshem för högst 8 elever.
1 anledning av denna skrivelse avlät jag den 20 nästlidne december
till styrelsen en skrivelse, i vilken jag anmodade styrelsen att snarast
möjligt till justitiedepartementet inkomma dels med förslag till den
överenskommelse mellan staten och styrelsen, som en anordning i den
av styrelsen ifrågasatta riktningen skulle göra erforderlig, dels ock med
yttrande, huruvida styrelsen kunde ställa i utsikt vidtagande i framtiden
av åtgärder för mottagande av ett än ytterligare antal elever, samt med
det förslag, som kunde föranledas av detta yttrande.
72
Andra huvud titeln.
[31-]
Hyre sers daning
m. m.
för uppfostringsanstalt
för minderåriga
kvinnliga
förbrytare.
(Extra anslag.)
[32.]
Bespisning och
beklädnad
rn. m. åt elever
vid uppfostringsanstalt
för minderåriga
kvinnliga
förbrytare.
(Extra anslag.)
På denna skrivelse har ännu ej ingått något svar, men torde sådant
vara att vänta inom kort. Då det närmare bestämmandet av storleken
å de i riksstaten uppförda två anslag, som, på sätt förut nämnts
äger samband med diakonissanstaltens ifrågavarande verksamhet, givetvis
är beroende av den överenskommelse om en utvidgning av denna verksamhet,
som kan bliva en följd av styrelsens nyss omförmälda erbjudande,
är jag ej nu beredd att bestämt uppgiva de belopp, varmed dessa
anslag böra äskas för år 1919. Enligt verkställd preliminär beräkning
skulle dock, under förutsättning att en dylik överenskommelse kommer
till stånd och att det nya fjärde hemmet, såsom torde vara antagligt,
kommer att kunna tagas i anspråk för sitt ändamål tidigast den 1 juli
1919, förutberörda två anslag behöva höjas, det till hyresersättning m. m.
från dess nuvarande belopp 17,400 kronor med cirka 5,000 kronor till
omkring 22,450 kronor samt det till bespisning och beklädnad m. m. från
dess nuvarande belopp 18,500 kronor med cirka 9,000 kronor till omkring
27,500 kronor.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att
beträffande
4. Hyresersättning m. m. för uppfostringsanstalt för minderåriga
kvinnliga förbrytare
Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
till hyresersättning m. m. för uppfostringsanstalt för
minderåriga kvinnliga förbrytare å extra stat för år
1919 såsom förslagsanslag, högst, beräkna
ett belopp av .............................. kronor 22,450
samt att beträffande
5. Bespisning och beklädnad m. m. åt elever vid uppfostringsanstalt för
minderåriga kvinnliga förbrytare
Kungl. Maj:t mätte föreslå riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
till bespisning och beklädnad m. m. åt elever vid uppfostringsanstalt
för minderåriga kvinnliga förbrytare å
extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag
beräkna ett belopp av kronor 27,500.
A mlr» himnltlteln.
73
G. Divem.
1. Ålderstillägg.
Pa sätt jag redan omnämnt vid behandlingen av bestämda anslaget
till fångars vård och underhåll (punkt [21]), skulle under där närmare
angiven förutsättning, vars inträde dock ännu icke kan bestämt uppgivas,
en minskning kunna ske i det i fångvårdens stat uppförda förslagsanslaget
till ålderstillägg samt i stället nu förevarande förslagsanslag
till ålderstillägg lämpligen böra undergå eu motsvarande förhöjning.
Under åberopande av vad jag i det sammanhanget ytterligare uttalat
får jag hemställa, att Eders kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen
att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet,
beräkna ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg till
dess nuvarande belopp.......................... kronor 80,000.
2. Extra lönetillägg.
Under en följd av år har riksdagen, lör beredande åt vissa statens
tjänstemän och betjäute av extra lönetillägg för det löpande året, under
vederbörande huvudtitlar uppfört särskilda belopp såsom förslagsanslag.
Chefen för finansdepartementet har förut i dag vid behandling av en
del utgiftsfrågor, som äro gemensamma för flera huvudtitlar, anmält,
att sådana lönetillägg i viss utsträckning kunna beräknas erforderliga även
för innevarande år samt jämväl för år 1919. Enligt vad chefen för
finansdepartementet jämväl meddelat, uppgå de lönetillägg, som, vad
andra huvudtiteln angår, kunna väntas böra under ett vart av dessa år
bestridas från förenämnda anslag, icke till sammanlagt högre belopp än
högst 2,500 kronor, och bör således ett anslag till nämnda belopp uppföras
såväl i 1918 års tilläggsstat som i riksstaten för år 1919.
Under hänvisning även i övrigt till vad chefen för finansdepartementet
i denna fråga anfört, hemställer jag, att Eders Kungl. Majrt
måtte föreslå riksdagen
att för beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag angivna
grunder, av extra lönetillägg för år 1919 åt vissa
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 19
jÖÖ.j
ÅMerstillägg.
(Ord maria
anslag-.)
[34.]
Extra lönetillägg.
(Extra anslag.).
74
Andra huvudtiteln.
[34.]
[35.,
Löneförbättring
åt vissa
vaktmästare
och med dem
jämförliga
befattningshavare.
(Ordinarie
anslag:.)
[36.]
Skrivmaterialiaoch
expenser,
ved m. m.
(Ordinarie
anslag.)
tjänstemän och betjänte i ämbetsverk under justitiedepartementet
å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av................................................ kronor 2,500.
3. Lön eför bättring åt vissa vaktmästare och med dem
jämförliga befattningshavare.
På grund av vad chefen för finansdepartementet förut i dag vid
behandling av en del utgiftsfrågor, som äro gemensamma för flera
departement, anfört angående löneförbättring åt vissa vaktmästare och
med dem jämförliga befattningshavare bör såväl å till äggsstat för år
1918 som i riksstaten för år 1919 under andra huvudtiteln för sådant ändamål,
så vitt angår befattningshavare under justitiedepartementet, beräknas
erforderligt belopp. På sätt chefen för finansdepartementet jämväl uppgivit,
uppgå enligt verkställd beräkning de för ändamålet erforderliga
medlen, så vitt angår andra huvudtiteln, till 13,300 kronor för ett vart
av nämnda år.
Med hänvisning jämväl i övrigt till vad chefen för finansdepartementet
i denna del anfört får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att, i avvaktan på proposition angående löneförbättring
åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare, till dylik löneförbättring, så
vitt angår befattningshavare under justitiedepartementet,
beräkna å ordinarie stat för år 1919 ett belopp
av .................................................... kronor 13,300.
4. Rese- och traktamentspenningar, oförändrat ordinarie förslagsanslag.
........................................................................................... kronor 15,000.
5. Skrivmaterialter och expenser, ved m. ui.
Till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. är för närvarande i
riksstaten under andra huvudtiteln upptaget ett förslagsanslag av 65,000
kronor. Detta anslag har under de senare åren visat sig otillräckligt.
Sålunda hava under de tre sista år, för vilka avslutade räkenskaper föreligga,
— åren 1914, 1915 och 1916 — merutgifterna från anslaget
Andra huvudtiteln.
75
belöpt sig till respektive 14,072 kronor 90 öre, 28,437 kronor 48 öre
och 28,206 kronor 85 öre, och vad angår år 1917 hade redan vid utgången
av drots åtta första månader anslaget överskridits med 6,618
kronor 25 öre. Redan de sålunda anförda siffrorna torde motivera eu
höjning av anslaget.
Emellertid påkallas eu dylik höjning av auslaget jämväl av ett
par andra omständigheter. På sätt jag redan omnämnt vid behandlingen
av förslagsanslaget till civil personal vid regemente- och stationskrigsrätterna
(punkt [11]), bill- enligt min mening auditörerna tillerkännas
gottgörelse för vissa expeditionskostnader samt medel härtill —
beräknade till högst 5,000 kronor — bestridas från nu förevarande förslagsanslag
till skrivmaterialier och expenser, ved in. in. Och vidare
torde det, på sätt redan antytts vid punkt [15], icke vara uteslutet, att
de expenskostnader, som kunna väntas härröra av de där omnämnda
vattendomstolarnas verksamhet, skola befinnas böra bestridas från nu
förevarande anslag.
Med hänsyn tagen ej blott till de överskridanden av förevarande
anslag, som,* enligt vad förut nämnts, ägt rum under de senare åren,
utan även till nyssnämnda väntade ökade krav på anslaget, synes det
mig, som detsamma lämpligen borde höjas med 35,000 kronor till
100,000 kronor.
Under åberopande av vad jag sålunda samt i övrigt vid behandlingen
vid punkt [11] av frågan om gottgörelse för auditörernas expeditionskostnader
yttrat, får jag hemställa, att Eders Kungl. Magt måtte
föreslå riksdagen att
dels medgiva, att från det under andra huvudtiteln
å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till
skrivmaterialier och expenser, ved m. m. må, i enlighet
med de grunder, som Kungl. _ Maj:t bestämmer,
till vid regemente- och stationskrigsrätter ävensom
särskilda krigsrätter anställda auditörer utbetalas gottgörelse
för med utövandet av deras tjänst förenade
expeditionskostnader,
dels ock höja nyssnämnda förslagsanslag från
dess nuvarande belopp........................... kronor 65,000
med 35,000 kronor till ....................... » 100,000.
6. Till bestridande av kostnaderna för Svensk författningssamling,
oförändrat ordinarie förslagsanslag......................................... kronor 70,000.
7fi
Andra huvudtiteln.
[37.]
1-ryckning/-koatnader.
(Ordinarie
anslag.)
[38.]
.tardréglstren.
(Bxtra anslag.)
7. Tryckningskostnader.
Det ordinarie anslaget till tryckningskostnader beräknas till omkring
30,000 kronor. Emellertid plägar beloppet för utjämnande ar
huvudtitelns slutsumma årligen underkastas någon jämkning. Då anslaget
uti årets riksstat är upptaget till 30,059 kronor, hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, till jämnande av huvudtitelns slutsumma,
sänka det ordinarie förslagsanslaget till bestridande av
tryckningskostnader, som icke skola av andra medel
gäldas, från............................................... kronor 30,059
med 72 kronor till................................... ;» 29,987.
8. Jordregistren.
Den av lantmäteristyrelsen avgivna redogörelsen för arbetet med
uppläggande av ^ordregister under tiden den 1 november 1916—den
31 oktober 1917 utvisar, att för jordregisterarbetet i länen utom Kopparbergs
län särskilda lantmätare varit anställda för tillhopa 101. l månader
mot 237.(i månader under föregående redogörelseår samt att i
jordregister för dessa län under ifrågavarande tid införts 977 jordeboksenheter
med sammanlagt 36,699 registernummer mot 8,723 jordeboksenheter
med 71,766 registernummer under närmast föregående redogörelseår.
I Kopparbergs län hade under sista redogörelseåret särskilt
forordnade lantmätare varit anställda vid jordregisterarbetet för sammanlagt
32 månader; i jordregistret infördes därunder 1,805 registerenheter
med tillhopa 6,417 registernummer. För närmast föregående
redogörelseår, då särskilda lantmätare voro anställda vid jordregisterarbetet
i Kopparbergs län 81 månader, voro motsvarande siffror i övrigt
för detta län 7,107 registerenheter med 14,844 registernummer.
Att arbetsprodukten, beräknad efter antalet bearbetade enheter,
uppdelat på antalet månader, varunder särskilt, förordnade lantmätare
biträtt, ställer sig mindre gynnsam för sista redogörelseåret än för det
närmast föregående kan endast till en mindre del Förklaras därav att —
enligt vad förhållandet mellan antalet bearbetade enheter och registernummer
synes framgå — arbetet under sista året mera än under det
föregående gällt orter med långt driven jordstyckning. Den väsentliga
Andra huvudtiteln.
77
anledningen därtill, att arbetsprodukten är Bil mycket lägre för sista
redogörelseåret, är helt visst att söka i det förhållandet, att arbetet detta
år huvudsakligen gällt komplettering av förut bearbetade enheter. Kompletteringsarbetet
tiar, enligt lantmäteristyrelseus redogörelse, omfattat
1,405 registerenheter i Kopparbergs län och 22,862 jordeboksenheter i
övriga län mot respektive 1,637 registerenheter och 20,725 jordeboksenheter
under tiden den 1 november 1915—den 31 oktober 1916. I
någon män torde för övrigt arbetet i lantmäteri kontoren hava ogynnsamt
påverkats därav att, på sätt i det följande skall närmare beröras,
yranskningen hos domhavandena av utarbetade registerstommar icke
kunnat fortgå så jämnt som vant önskhgt.
Enligt lantmäteristyrelseus redogörelse för jordregisterarbetet under
tiden den 1 november 1915—den 31 oktober 1916 hade vid slutet av
oktober 1916 i jordregister för riket utom Kopparbergs län införts
140,581 jordeboksenheter och i jordregistret för nämnda län 25,833
jordregisterenheter. Efter tillägg av de enheter, som bearbetats sista
redogörelseåret, skulle alltså vid slutet av oktober 1917 hava införts i
jordregistret för Kopparbergs län 27,638 jordregisterenheter och i jordregister
för övriga län 141,558 jordeboksenheter. Den sist anförda
siffran lärer emellertid icke motsvara det verkliga arbetsresultatet, utan
meddelas i lantmäteristyrelsens redogörelse för tiden den 1 november
1916—den 31 oktober 1917, att från arbetets början intill utgången av
oktober 1917 enligt gjord beräkning för hela riket med undantag av
Kopparbergs län upplagts jordregisterstommar för 140,229 jordeboksenheter.
Såsom den sannoiika förklaringen till att antalet bearbetade
jordeboksenheter sålunda är ej mindre än 1,329 lägre, än på grund av
förut återgivna siffror kunnat beräknas, har lantmäteristyrelsen uppgivit,
att beträffande vissa län ett stort antal jordeboksenheter kommit att inflyta
i de statistiska uppgifterna mer äli en gång, i det att förste lantmätarna
i årsredogörelserna lämnat uppgifter om antalet i jordregisterstommar
införda enheter och antalet kompletterade enheter utan att tillbörligt
avdrag skett med hänsyn till att enheter understundom utgjort
föremål för bearbetning under ett föregående år och till följd därav
influtit i tidigare uppgifter. Jag saknar anledning att i detta sammanhang
närmare ingå på frågan, i vad mån det sålunda begångna felet
kan anses ursäktligt, men finner mig emellertid böra framhålla, att jag
vid den hemställan om beredande av medel för j ordregister^betets fullföljande,
som jag kommer att göra, givetvis måste gå ut ifrån, att de
till Kungl. Maj:t överlämnade uppgifterna om arbetets nuvarande ståndpunkt
äro riktiga. I detta hänseende har styrelsen vidare meddelat, att
(38.
•78
Andra huvudtiteln.
[38.] vid utgången av oktober 1917 fullständig komplettering ägt rum beträffande
120,501 jordeboksenheter i länen utom Kopparbergs och 3,110
registerenheter i detta län, att granskningen av jordregister hos domhavande
fullbordats för 120,665 jordeboksenheter respektive 3,145 jordregisterenheter
samt att jordregister anmälts vara upplagt för i,840
socknar med 105,790 jordeboksenheter i riket utom Kopparbergs län och
för 5 socknar med 2,195 jordregisterenheter inom Kopparbergs län. En
jämförelse med senast tillgängliga uppgifter å antalet jordregisterenheter
i berörda län och jordeboksenheter i riket i övrigt giver vid
handen, att vid ingången av november 1917 skulle återstått
införande i jordregister av 1,348 jordeboksenheter och 1,402 jordregisterenheter,
komplettering beträffande 21,076 jordeboksenheter och 25,930 jordregisterenheter,
granskning hos domhavande beträffande 20,912 jordeboksenheter
och 25,895 jordregisterenheter samt
anmälan om uppläggande beträffande 35,787 jordeboksenheter och
26,845 jord registeren heter.
Antalet socknar, för vilka jordregister vid sistnämnda tidpunkt
ännu icke anmälts vara upplagt, utgjorde enligt lantanäteristvrelsens
uppgift 493 i riket utom Kopparbergs län och 42 i detta län. Vid de
nu anförda siffrorna må erinras, att antalet jordeboksenheter i någon
mån växlar år från är, särskilt på grund av överflyttning av områden
från landet till stad, samt att antalet jordregisterenheter i Kopparbergs
län icke kan beräknas annat än approximativt, innan jordregister upplagts
för hela länet.
Vad angår jordregisterarbetet hos domhavandena finnas emellertid
uppgifter något senare än de av lantmäteristyrelsen meddelade. Till
justitiedepartementet inkomma nämligen därom dels redogörelser från
lantmäterikontoren dels ock uppgifter från domhavandena i samband med
framställningar om ersättning till vikarier, som förordnats i anledning
av jordregisterarbetet. På grund av de uppgifter, som sålunda inkommit
från särskilda håll, kan beräknas, att granskningsarbetet hos
domhavandena vid 1917 års slut omfattat cirka 125,000 jordeboksenheter
i riket utom Kopparbergs län och omkring 6,700 registerenheter i
Kopparbergs län. Men den av lantmäteristyrelsen meddelade uppgiften
i fråga om granskning intill utgången av oktober 1917 beträffande
•120,66o jordeboksenheter är av stort intresse med hänsyn till den jämväl
lämnade uppgiften, att samtidigt å lantmäterikontoren fullständig
komplettering ägt rum beträffande 120,501 jordeboksenheter. Den nära
Andra huvudtiteln.
79
överensstämmelsen mellan dessa två siffror visar, huru angeläget det äiy
att granskningen hos domhavandena bedrives jämsides med utarbetandet
av nya jordregisterstomrnar ä lantmäterikontoren. Fördröjes granskningen
hos domhavandena, varder det påföljande kompletteringsarbete,
som skall utföras -av lantmätare, avsevärt mycket besvärligare och kostsammare,
vartill, kommer, att för jordregisterarbetet avsedd personal måhända
icke alltid kan, under väntan på registerstommars återkomst från
domhavande, erhålla annat lämpligt arbete för jord registers uppläggande.
Att domhavandena icke kunnat utföra granskningen av jordregisterstommarna
med samma skyndsamhet, som använts vid deras upprättande
i lantmäterikontoren, beror i främsta rummet på bristande tillgång
på arbetskraft, överhuvud taget har antalet unga jurister, som
söka utbildning vid underdomstolarna på landet, avsevärt nedgått under
de senare åren, och bland dessa ämnessvenner har blott ett relativt
fåtal kunnat åtaga sig att i ordinarie dom havandes ställe utföra jord*
registerarbete. Och ej sällan, särskilt vad norra delen av landet angår,
har brist yppats även på kompetenta vikarier för häradshövdingar, som
varit beredda att själva utföra jordregisterarbete. För att råda bot härför
lärer ingen annan utväg stå öppen än att de ifrågavarande förordnandena
göras mera begärliga, särskilt genom höjningen av de arvoden av
statsmedel, som utgå till vikarierna. En reglering av dessa arvoden
ägde ruin våren 1913; sedan dess har någon höjning icke kommit ifråga,
utan har tvärtom för den ökning i arvode, som enligt nämnda reglering
skulle inträda efter viss tids vikariat, vid särskilda tillfällen uppställts
högre fordringar. Åven frånsett behovet att få arbetskraft till
jordregisterarbetet torde därför kunna sägas, att en arvodesförhöjning är
påkallad ''av nu rådande dyrtid, helst krigstid stillägg ansetts ej kunna
tilldelas dessa vikarier.
Ax det reservationsanslag å 800,000 kronor, som 1914 års senare
riksdag beviljade för fortsättande och avslutande av arbetet för inrättande
av jordregister för rikets landsbygd, anvisade 1917 års riksdag
då återstående 75,000 kronor att utgå för år 1918. Utöver sistnämnda
belopp återstår en behållning å tidigare anvisningar, vilken enligt
approximativa beräkningar uppgår till omkring 80,000 kronor. Till
förfogande för jordregisterarbetet för år 1918 står alltså ett belopp av
omkring 155,000 kronor. Till bestridande av kostnaderna för det arbete
för jordregisters uppläggande, som detta år skall utföras inom lantmäteristaten,
har ställts ett belopp av 50,200 kronor till lantmäteristyrelsens
förfogande. Omkring 8,000 kronor torde under samma år komma
80
Andra huvudtiteln.
[38.] att åtgå till extra arbetshjälp åt kammarkollegium i anledning av dess
befattning med jordregisterarbetet. Därefter återstår till arvoden åt
vikarier för domhavande i anledning av jordregisterarbetet i domsagorna
ett belopp av omkring 96,800 kronor. Jämväl med nödig hänsyn tagen
till det redan framhållna behovet av en höjning i arvodena för dessa
vikarier torde det sistnämnda beloppet kunna antagas komma att förslå
för år 1918.
Emellertid kan det icke förväntas, att arbetet med jordregistret
skall kunna hinna slutföras under år 1918, utan tarvas därför medel
jämväl för år 1919 och — då arbetet icke ens under sistnämnda år
lärer kunna slutföras inom Kopparbergs län — sannolikt även för ett
eller flera följande år. Till upplysning om vanskligheten av beräkningar
på detta område må meddelas, hurusom iantmäteristyrelsen i slutet av
år 1915 beräknade kostnaderna för jordregisterarbetet inom dess förvaltningsområde
under år 1917 till 120,500 kronor under förutsättning
att arbetet forcerades så, att det bleve slutfört sistnämnda år; att styrelsen
i slutet av år 1916 beräknade utgifterna för år 1918 till 50,000
kronor; att styrelsen i slutet av år 1917 likväl för jordregisterarbetet
under år 1918 begärt 72,800 kronor och att styrelsen samtidigt beräknat,
att för arbetets slutförande efter 1918 års utgång skulle inom styrelsens
förvaltningsområde komma att krävas 71,700 kronor.
Härjämte må erinras, att jordregisterarbete jämte uppläggande av
särskild tomtbok jämlikt § 37 i förordningen den 18 juni 1908 angående
jordregister, sådan denna paragraf lyder enligt kungörelsen den 12 maj
1917, numera kan ifrågakomma för orter, där den för stad gällande
ordning för bebyggande skall tillämpas. I huru stor utsträckning detta
kan komma att ske, låter sig emellertid för närvarande icke beräkna, då
beslut om ordningen för fastighetsregistreringen hittills meddelats endast
för ett fåtal dylika orter. Ån mindre kan nu beräknas, vilken kostnad
uppläggande av jordregister med särskild tomtbok kan kräva, utan måste
därmed tillsvidare anstå.
I ärendets nuvarande skick anser jag mig därför endast böra
ifrågasätta beviljande av anslag för jordregisterarbetets fortsättande under
år 1919. För detta ändamål lorde 75,000 kronor förslå.
Jag hemställer sålunda, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till fortsättande av arbetet å inrättande av
jordregister för landsbygden å extra stat för år 1919
bevilja ett reservationsanslag å ............ kronor 75,000.
Ändra huvudtiteln.
81
9. Fastighetsregister för stad.
För bestridande av de på staten belöpande kostnaderna för första [39. ]
uppläggande av fastighetsregister i städer och vissa andra samhällen Faqf^etJ^~
beviljade 1917 års riksdag ett anslag av 750,000 kronor samt anvisade stader och
därav på extra stat lör år 1918 såsom reservationsanslag ett belopp av vi‘aa därmed
100.000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att under år 1917 av till- iTmUaiUn.
gängliga medel utanordna vad av detta belopp kunde finnas erforderligt. (Kjrtra anaia?.j
Fastighetsregisterkommissionen, vilken, enligt bestämmelse i lagen
den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad, utgör tillsynsmyndighet
över fastighetsregistreringen i städer och de andra samhällen, vilkas
fastighetsregistrering skall äga rum enligt de för stad meddelade bestämmelser,
har för sin verksamhet under år 1917 avgivit en redogörelse,
som, för att komma till riksdagens kännedom, torde få såsom
bilaga (C) fogas vid statsrådsprotokollet. I denna redogörelse, till vilken
jag hänvisar, förklarar kommissionen, att enligt dess beräkningar skulle
för år. 1919 till bestridande av statens kostnader för fastighetsregister i
stad behöva anvisas ett belopp av 200,000 kronor, med rätt för Knngl.
Maj: t att under år 1918 av tillgängliga medel utanordna vad av detta
belopp må finnas erforderligt.
Enligt vad jag inhämtat, skulle det belopp av de erforderliga
200.000 kronorna, som väntas behöva tagas i anspråk redan under år
1918, belöpa sig till högst 50,000 kronor. Ett anslag till sistnämnda
belopp torde alltså böra äskas å 1918 års tilläggsstat och återstående
150.000 begäras å 1919 års stat.
t ; -Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå riksdagen
att av det för bestridande av de på staten belöpande
kostnaderna för första uppläggande av fastighetsregister
i städer och vissa andra samhällen av 1917
'' • års riksdag beviljade anslag å 750,000 kronor på
extra stat för år 1919 såsom reservationsanslag anvisa
: ett belopp av............................................ kronor 150,000.
‘ '' f •• • .V : :\ \ \
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
11
82
Ändra huvudtiteln.
10. Ersättning åt häradsskrivarna för anteckning i röstlängderna år 1919
av oguldna utskyldsposter.
’'' [40.] 1 anledning av Kungl. Maj:ts proposition (nr 211) till 1917 års
^huradsskrt1 riksdag angående omorganisation av 1‘ögderiförvaliningen och lönereglarna
för an- låring för tjänstemännen därstädes in. m. beviljade riksdagen för bereteckning
i dande åt häradsskrivarna av ersättning, enligt av dåvarande clrnfen för
år lsHn^av1 civildepartementet i statsrådsprotokollet över civilärenden den 14 april
oguldna ut- 1917 angivna grunder, för anteckning i röstlängderna år 1918 av
sy posei. 0gI1j(jna utskvldsposter å extra stat för samma är ett förslagsanslag; av
(Extra anslag 3^u0 kronor: F &
*Soin den gottgörelse till häradsskrivarna, till vars utbetalande
detta anslag avser att lämna medel, givetvis bör till dem utgå jämväl
under år 1919, får jag, som i detta ärende samrått med chefen för
civildepartementet, hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att för beredande åt häradsskrivarna av ersättning,
enligt, av chelen för civildepartementet i statsrådsprotokollet
över civiiärenden den 14 april 1917
angivna grunder, för anteckning i röstlängderna år
1919 av oguldna utskyldsp ister å extra stat för samma
år bevilja ett förslagsanslag av............... kronor 3,U00
11. Till gäldande av Sveriges andel i kostnaderna för den internationella
byrån i Bern, oförändrat ordinarie förslagsanslag
............................................................................................. kronor 2,000.
12. Understöd åt föreningen Skyddsvärnet.
[41.j Föreningen Skyddsvärnet bildades i Stockholm år 1910. Den har
UffB ren afge if* sma stadgar till uppgift att »verka för främjande av det allmänna
Skydds- och enskilda räddningsarbetet bland frigivna fångar, villkorligt dömda,
värnet. lösdrivare, alkoholister, prostituerade och i liknande avseenden hjälp(Extra
anslag.) behövande».
Såsom jag redan förut nämnt, har det belopp å 16,000 kronor,
vilket under de senaste åren ställts till fångvårdsstyrelsens disposition
för understödjande av dess verksamhet till frigivna fångars skydd och
Andra huvudtiteln. 83
om vars beviljande jämväl lör år 11)19 jag under punkt [24] anhållit,
att Kung!. Maj:t måtte till riksdagen avlåta framställning, beräknats med
hänsyn till att därav ett understöd av 4,()00 kronor skulle tilldelas Skyddsvärnet.
Emellertid åtnjuter Skyddsvärnet även direkt understöd av statsmedel.
Detta har utgått under år 1913 med 6,000 kronor, men bär
därefter för vart och ett av åren 1914—1918 bestämts till 12,000 kronor.
Nu anliåller föreningen i underdånig skrivelse den 24 september 1917
om ett anslag av sistnämnda storlek jämväl lör nästkommande ai. Då
Skyddsvärnet för sin verksamhet till frigivna fångars skydd haft att
påräkna förutnämnda belopp å 4,000 kronor, har med nu förevarande
understöd å 12,000 kronor åsyftats allenast Skyddsvärnets övriga verksamhetsgrenar
och har därför också i fråga om dessa sistnämnda medels
användande meddelats en föreskrift, som, enligt den avfattning, som de
senaste åren givits densamma, utesluter medlens begagnande för verksamhet,
som särskilt avser frigivna fångars upprättande.
1 sammanhang med avlåtande av statsverkspropositionen till 1915
års riksdag lämnade dåvarande chefen för justitiedepartementet en utförlig
redogörelse för Skyddsvärnets uppkomst och verksamhet till och
med år 1913. Vid avlåtande av statsverkspropositionen till 1916 och
1917 års riksdagar blev denna redogörelse kompletterad med avseende
å verksamheten under åren 1914 och 1915. Någon ny utförligare skildringav
föreningens arbete torde därför ej nu behöva lämnas, så mycket
mindre som föreningens verksamhet torde för varje år som gått blivit
alltmera känd och uppskattad. Emellertid torde här vara på sin plats
att lämna eu kompletterande redogörelse avseende år 1916 eller det
sista år, för vilket några uppgifter därom finnas tillgängliga. Liksom
fallet var vid lämnandet av redogörelse för föreningens verksamhet
under år 1915 torde även nu först böra behandlas verksamheten å föreningens
centralbyrå i Stockholm samt därefter lämnas några korta
meddelanden rörande arbetet vid filialerna i Göteborg och Malmö. I.
I. Centralbyrån i Stockholm.
Platsanskaffningen har under år 1916 berett arbete eller anställning åt 1,066
personer. Därtill höra dock läggas omkring 350 fall, då arbete anskaffats åt personer,
som ej varit att hänföra till klienter i egentlig mening. En jämförelse med år
1915 visar, att år 1916 företer en avsevärd ökning. Motsvarande siffror för år 1915
voro nämligen 871 och omkring 200. ,
I fråga om förundersökningarna beträffande villkorlig dom är att anteckna,
att antalet personer, som under år 1916 varit föremål för denna gren av centralbyråns
verksamhet, uppgått till 349, av vilka 112 erhållit villkorlig dom. Motsvarande
tal för år 1915 voro 342 och 96.
84
Andra huvudtiteln.
1.41''.] Beträffande övervakningsarbetet beträffande villkorligt dömda kan nämnas, att
under år 1916 53 villkorligt dömda — mot 57 under år 1915 — ställts under tillsyn
av särskilt förordnad övervakare.
Verksamheten till rädcbmde av alkoholister har under år 1916 berört 244
personer. Av dessa hava 18 beretts inträde å vårdanstalt. Motsvarande siffror för
år 1915 voro 235 och 11.
Rwldniugsarbetet för kvinnor har fortsatts även under år 1916. Någon statistik
beträffande denna gren av föreningens verksamhet föreligger dock ej.
A Skyddsvärnets skrivbyrå hava under olika tider av år 1916 varit sysselsatta
38 personer med tillhopa 38.232 arbetstimmar. Motsvarande siffror för år
1915 voro 35 och 42,462.
II. Filialen i Göteborg.
Den uppgift, som Skyddsvärnet i Göteborg enligt stadgarna satt sig före,
omfattar dels förundersökning i fråga om personer, som kunna bliva föremål för
villkorlig straffdom, dels ock verksamhet för främjande av räddningsarbete bland,
frigivna fångar och villkorligt dömda.
Förundersökningarna beträffande villkorlig dom hava under år 1916 haft avseende
å 154 för brott tilltalade. Dessa undersökningar hava i 72 fall lett till villkorlig
dom, i 19 fall till vederbörandes intagande i allmän uppfostringsanstalt, i 2
fall till frikännande och i 4 fall till att målen blivit avskrivna. Motsvarande siffror
för tiden från den 6 november 1914, då filialen bildades, till 1915 års slut voro 98
samt 50, 14. 0 och 4.
Beträffande räddningsarbetet bland frigivna fångar och villkorligt dömda är att
nämna, att under år 1916 från sådana personer inkommit 326 framställningar om’
hjälp. Av dessa framställningar hava 256 bifallits i en eller annan form, därav 28
genom anvisande av arbete. Motsvarande siffror för tiden från mars månad år 1915,
då denna gren av filialens verksamhet först upptogs, till samma års slut. voro 182
samt 151 och 26.
III. Filialen i Malmö.
Denna filial har under år 1916 stått under ledning av styrelsen för en i
november 1915 bildad dotterförening till Skyddsvärnet, benämnd »Skånekretsen av
föreningen Skyddsvärnet».
Platsuvdelningen har under år 1916 berett arbete åt 19 personer mot 15 under
år 1915.
Förundersökningarna beträffande villkorlig dom hava under året uppgått till
144 mot 87 under år 1915. Undersökningarna ledde under år 1916 till villkorlig
dom i 26, till frikännande i 5 fall och till målens nedläggande i 7 fall. Motsvarande
tal för år 1915 voro 16, 2 och 0.
Verksamheten vid filialen har under år 1916 omfattat även övervakning avvillkorligt
dömda, varemot filialens alkoholistvårdande verksamhet av särskilda skäl
så gott som helt och hållet legat nere under detta år.
Till belysning av föreningens verksamhet i dess helhet må hänvisas
till följande tablå, angivande vilka åtgärder föreningens byråer i Stockholm, Göteborg
och Malmö under år 1916 vidtagit med sina klienter. . . ,
Andra huvudtiteln.
85
Stockholm
Anvisat arbete eller anställning .................................... 1,066
Reshjälp till hemort eller arbetsplats............................ 172
Mat eller logi .............................................................. 208
Hjälp till sjukhus, skyddshem, fattigvård etc............. 113
Understöd eller hjälp i annan form, såsom beklädnad,
arbetsredskap, hyreshjälp etc..................................... 410
Summa 1,969
Göteborg |
Mulmö |
28 |
19 |
11 |
6 |
125 |
40 |
9 |
— |
83 |
38 |
256 |
103 |
1 fråga om de medel, föreningen haft och har att påräkna till
täckande av kostnaderna för sin verksamhet, anför föreningen i sill
förutnämnda skrivelse den 24 september 1917.
Med hänsyn till inkomsterna hade Skyddsvärnet under år 1916 erhållit ett
statsanslag om 12,000 kronor och ett kommunalt anslag om 4,000 kronor från
Stockholms stadsfullmäktige, ett kommunalt anslag om 5<)0 kronor från stadsfullmäktige
i Malmö och ett anslag om 1,000 kronor från Malmöhus läns landsting,
vartill komme dels medlemsavgifter och gåvor, dels de anslag, som lämnats av
fångvårdsstyrelsen och en del av landets skyddsföreningar. Skrivbyrån hade lämnat
omkring 9,000 kronor i inkomst.
För år 1917 hade riksdagen på framställning av Kungl. Maj:t anvisat Skyddsvärnet
12,000 kronor, varjämte Stockholms stadsfullmäktige anslagit 4,000 kronor,
Malmö stadsfullmäktige 500 kronor och Malmöhus läns landsting 1,000 kronor, vartill
komme, att Skyddsvärnet av Kungl. Maj:t anvisats att för sin verksamhet för
frigivna fångar hos fångvårdsstyrelsen söka understöd.
För år 1918 hade riksdagen likaledes jämlikt nådig framställning anvisat ett
anslag om 12,000 kronor, med hänvisning till föreningen att för det speciella skyddsarbetet
för frigivna även för nämnda år begära understöd hos fångvårdsstyrelsen.
Föreningen hade ingått till Stockholms stadsfullmäktige med framställning att för
år 1918 erhålla samma anslag som för år 1917. •
• '' • Några avslutade räkenskaper, som skulle kunna lända till upplys--ning om föreningens ekonomiska förhållanden under år 1917, hava ej
varit, för mig tillgängliga. Vad åter beträffar frågan, huru föreningens
inkomster och utgifter ställt sig under det näst däi förut förflutna året
1916, framgår svaret därå av följande ur revisionsberättelsen för samma
år hämtade
Tablå över Skyddsvärnets ekonomiska ställning är 1916.
Tillgångar och skulder balanserade den 1 januari 1916 sålunda:
Tillgångar:
Inventariers konto ....................................................................... 5,017:39
Malmöfilialens konto .................................................................... 135: 44
Aktiers och obligationers konto .............................................. 23,200: —
28,352: 83
|41.j
Skyddsvärnst
i skrivelse
den 24 sep
lomber 1917
86
Andra huvudtiteln.
[4*1L] Skulder:
Skuld till Stockholms Handelsbank mot säkerhet av en obligation
..................................................................i..................... 4,000: —
A. G. Boströms donationsfond ..................................................... 23,200: —
Saldo .............................................................................................. 1,152:83
Arets inkomster och utgifter visa följande:
Inkomster:
Ständigt betalande medlemmars konto
Årligen betalande medlemmars konto
Gåvors konto ......................................
Anslutna föreningars konto ................
Statsanslagets konto ............................
Kommunalanslagets konto ....................
Fångvårdsstyrelsens anslags konto ...
Återbetalade understöds konto ............
Räntekonto
Diverse inkomsters konto ..................
Aktiers och obligationers konto
Skrivbyråns konto ................................
Utgifter:
Platsbyråns konto ............................................................... |
13,551:72 |
Alkoholistbyråns konto ........................................................ |
...... 5,018:36 |
Förundersökningars konto ...................................................... |
...... 5,703: 11 |
Skrivbyråns konto ............................................................. |
...... 12,583:85 |
Göteborgsfilialens konto ......................................................... |
700: — |
Malmöfilialens konto .............................................................. |
..... 1,520: 7 0 |
Allmänna omkostnaders konto .............................................. |
9,558:44 |
Agitations- och upplysningskonto......................................... |
..... 7,202:43 |
Av vinsten har använts till avskrivning av 20 procent å |
in- |
ventariernas bokförda värde ............................................ |
...... 1,003:4 6 |
samt överförts till kapitalkontot årets överskott .............. |
...... 1,743: so Kronor |
Tillgångar och skulder balanserade den 31/,2 1916 sålunda: |
|
Tillgångar: „ |
|
Inventariers konto ................................................................... |
...... 4,013: 93 |
Malmöfilialens konto .............................................................. |
135: 44 |
Bankkonto ....................................................... |
25: — |
Lånekonto....................................................................... |
...... 1,000: — |
Aktiers och obligationers konto.............................................. |
...... 25,266: 6 7 |
Kassakonto ............................................................................. |
...... 655:59 |
5,600: —
10,275: 25
7,305: —
1,780: —
12,000: —
4,000: —
4,000:
11: 65
175:is
1,384: 38
2,949: 5 5
9,104: 8 6
28,352: 83
58,585: «t
55,838:61
2,747:2 6
58,585: 8 7
31,096: «*
Andra huvudtiteln.
87
Skulder:
Diverse kreditorers konto ........................................................... 4,000: —
A. G. Boströms donationsfond .................................................. 24,200: —
Kapitalkonto............................................................................. 2,896: 63 31,096: 63
För år 1919, till vars utgifter det nu beuärda anslaget skulle utgöra
ett bidrag, bar föreningen uppgjort följande ekonomiska beräkning:
Beräknade inkomster under år 1919:
Statsanslag ....................
Kommunalt anslag
Av fångvårdsstyrelsen......
Årliga medlemsavgifter
Ständiga medlemsavgifter
Gåvor
Av anslutna föreningar ..
Av skrivbyrån ..................
Av donation ......................
Diverse inkomster
Brist att fylla
........... kronor 12,000: —
............. » 4,000: —
............. » 4,000: —
........... » 9,000: —
......... » 3.000: —
............. » 4,000: —
............. » 1.200: —
............. » 12.000: —
............. » 2,800: —
............. » 1,000: —
........... » 5,500: —
Summa kronor 58,500: —
Beräknade utgifter under år 1919:
Förundersökningsavdelningen:
Föreståndaren.......................................................... |
kronor |
1,800: — |
Biträde och övervakare......................................... |
» |
1.800: — |
Trycksaker, hyra, utgifter för klienter m. m. .. |
» |
1,200: — |
Till filialer ......................................................:...... |
» |
1,500: — kronor |
6,300: —
Alkoholistbyrån
Föreståndare ............................................................ kronor 1,500: —
Läkare .....................................................;................. » 800: —
Biträde och övervakare.......................................... » 1,500: —
Trycksaker, hyra, utgifter för klienter m. m..... » 1,200: —
Till filialer ...................................................•........... » 1,500: — kronor
6,500: —
Skrivbyrån:
Föreståndare ............................................................ kronor 2,400: —
Utgifter för klienter ............................................... » 9,500: —
Inventarier, hyra och anskaffning av skrivmaskiner
m. m.....................................................................
[4M
»
2,600: — kronor 14,500: —
88
Andra huvudtiteln.
•141. {
Fångvård*
styrelsen.
Departement
ehefen.
Platsbyrån
Föreståndare .......................................................... |
kronor |
3,000: — |
Biträden ................................................................... |
» |
3,000: — ... . |
Utgifter för klienter.............................................. |
» |
7,000: - |
Trycksaker, hyra och diverse ............................... |
2,000: kronor 15,000: — |
|
För inspektion, agitation och upplysningsverksamhet |
.............. » 5,700: — |
|
Allmänna omkostnader |
||
Trycksaker ................................................................ |
kronor |
1,000: — |
Inventarier ................................... .......-......:. |
1,000: — |
|
Skrivmateriel ......................................................... |
» |
500: — |
Annonser och diverse.............................................. |
» |
800:— . .it '' |
Ved och lyse ............................................................ |
» |
800:— ■ |
Porto och försändelser ...................... ................. |
» |
800: — v |
Telefon..................................................................... |
» |
500: — |
Städning in. in........................................................ |
600: — |
|
Skyddsvärnets föreståndare .................................. |
» |
4,500: kronor 10,500: — |
Summa kronor 58,500: — |
Över Skyddsvärnets nu ifrågavarande framställning'' har fångvårdsstyrelsen,
efter nådig remiss, avgivit utlåtande och därvid tillstyrkt bifall
till framställningen. I utlåtandet åberopar styrelsen vad den förut
anfört beträffande föraningens tidigare gjorda framställningar om statsunderstöd
för dess samhällsnyttiga verksamhet.
Av den redogörelse, som sålunda ävensom i samband med avlåtandet
av föregående års statsverkspropositioner lämnats över Skyddsvärnets
verksamhet på olika områden, torde framgå, att denna är av
synnerligen samhällsgagnande och välsignelserik art, och för var joch
en, som tagit närmare kännedom om föreningens arbete, torde det framstå
som klart, att detta präglas av vakenliet, initiativkraft och intresse
för de åtagna uppgifterna. Föreningen är alltså i hög grad förtjänt av ett
fortsatt stöd från det allmännas sida. Hos riksdagen bör därför enligt min
mening för år 1919 begäras ett anslag av samma storlek som det, vilket
kommit densamma till döl under de senaste åren, eller 12,000 kronor.
Om anslaget beviljas av riksdagen, torde Kungl. Maj:t i samband
med blivande beslut om beloppets ^anordnande böra, i likhet med vad
som skett under de senare åren, föreskriva, att beloppet skall användas
till de grenar av föreningens verksamhet, som icke särskilt avse frigivna
fångars skydd, med hänvisning till föreningen att för det speciella
skyddsarbetet för frigivna även för år 1.919 begära understöd -hos
fångvårdsstyrelsen. Likaså torde angående den kontroll å föreningens
Andra huvudtiteln.
89
verksamhet, som från det allmännas sida bör utövas i anledning av [41 •]
statsunderstödet, böra meddelas enahanda bestämmelser som hittills b öreningen
torde alltså böra åläggas att före den 1 april 1920 till Kung!.
Maj:t avgiva berättelse rörande anslagets användande och föreningens
verksamhet under år 1919, varjämte föreskrift bör meddelas därom, att
ett av chefen för justitiedepartementet förordnat ombud skall äga deltaga
i revisionen av föreningens räkenskaper för sistnämnda år.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört lår jag hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till understöd åt föreningen Skyddsvärnet
å extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag,
högst ....................................................... kronor 12,000.
13. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga.
Vid behandlingen av frågan rörande åtgärder för förskottsväsen- [42.]
dets avveckling har Kungl. Maj:t den 31 december 1917, på hemställan
av dåvarande chefen för finansdepartementet, fattat beslut bl. a. därom, att ningar
såväl i tilläggsstat för år 1918 som i riksstaten för år 1919 skall under de
särskilda huvudtitlarna upptagas ett förslagsanslag till kommittéer och (0rdinarje
utredningar genom sakkunniga. _ ... anslag).
Vad andra huvudtiteln angår, har kassaförlagskommittén i sitt i
ämnet avgivna betänkande ävensom statskontoret i sitt över nämnda
betänkande avgivna utlåtande föreslagit ifrågavarande anslags sättande
till 160,000 kronor.
Mot anslagets bestämmande till detta belopp torde intet vara att
erinra. Under åberopande av vad chefen för finansdepartementet i övrigt
anfört i nu föreliggande fråga får jag nu, så vitt angår riksstaten för år
1919, hemställa, att Eders Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen
att till kommittéer och utredningar genom sakkunniga
å riksstaten under andra huvudtiteln å ordinarie
stat uppföra ett förslagsanslag
av.................................................................. kronor 160,000.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
12
90
Andra huvudtiteln.
[43.]
Extra utgifter.
^Ordinarie
anslag.)
14. Extra utgifter.
I riksstaten är för innevarande år uppfört ett ordinarie reservationsanslag
till extra utgifter å 4,500 kronor.
Vid behandlingen av frågan om åtgärder för förskottsväsendets
avveckling har Kungl. Maj:t den 31 december 1917, på hemställan av
dåvarande chefen för finansdepartementet, fattat beslut bl. a. därom, att
vederbörande huvudtitlars anslag till extra utgifter måtte från och med
år 1919 höjas med sådana belopp, som prövas erforderliga för bestridande
av oförutsedda utgifter av mindre storlek, samt att å 1918 års
tilläggsstat måtte upptagas motsvarande förstärkningar av samma anslag.
I det utlåtande, som statskontoret avgivit över kassaförlagskommitténs
betänkande i ämnet, har statskontoret hemställt, att andra huvudtitelns
ifrågavarande anslag måtte av nu nämnd anledning höjas med
4,500 kronor till 9,000 kronor. Då mot denna beräkning ej torde vara
något att erinra, får jag nu — under hänvisning till vad dåvarande
chefen för finansdepartementet den 31 december 1917 i övrigt i frågan
anfört såvitt angår riksstaten för år 1919 hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
höja det å ordinarie stat under andra huvudtiteln
uppförda reservationsanslaget till extra utgifter
från dess nuvarande belopp ..................... kronor 4,500
med 4,500 kronor till............................. » 9,000.
[44.] _ Beträffande de här förut från senast fastställda riksstat upptagna
Vr?e anslati*" ?r<^na”e anslagi vid vilka jag icke gjort någon framställning, har jag
icke att föreslå ändring.
I sammanhang härmed ber jag dock få erinra, att, vid bifall till
vad i den under punkten [35] omförmälda propositionen kan bliva föreslaget,
vissa i ordinarie avlöningsstater uppförda vaktmästare och med
dem jämförliga befattningshavare komma att erhålla avlöningsförmåner
utöver vad i vederbörande stat angives.
Indra huvudtiteln.
91
12,000
105,000
35,000
4,500,
Av andra huvudtitelns ordinarie anslag, vilka lör innevarande år
uppgå till.............................................................................. kronor 5,764,942,
komma vid bifall till de av mig iramställda förslagen
följande att höjas, nämligen
anslaget till arvoden åt civil personal vid särskilda
krigsrätter med................................. kronor
anslaget till ersättning åt domare,
vittnen och parter med ............... »
anslaget till skriv materialier och
expenser, ved m. m. med............ »
samt anslaget till extra utgifter med »
varjämte
dels i följande ordinarie anslag skulle
komma att beräknas en förhöjning,
nämligen
i anslaget till justitiekanslersexpe
ditionen
med ................................... »
i bestämda anslaget till fångars vård
och underhåll med ....................... »
i förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll med ........................ »
samt i anslaget till avlöningar, arvoden
m. m. vid statens uppfostringsanstalt
å Bona med............... »
dels uppföras ett nytt ordinarie förslagsanslag
till kostnader för kommittéer
m. m. å............................ »
dels ock skulle komma att beräknas
följande nya anslag, nämligen
till kost och beklädnad åt eleverna
vid statens uppfostringsanstalt å
Bona ett förslagsanslag å............ »
samt till löneförbättring åt vissa
vaktmästare m. fl. ett förslagsanslag
å........................................... »
2,300
18,400
200,000
16,600
160,000
235,000
• 13,300
tillhopa kronor 802,100 __
Transport kronor 802,100 kronor 5,764,942
Samman
fattning
92
Andra huvudtiteln.
Transport kronor 802,100 kronor 5,764,942
Om från denna summa dragés
den av mig föreslagna sänkningen av
anslaget till avlöning till vissa å
äldre stat kvarstående auditörer
med........................... kronor 1,420
och anslaget till tryckningskostnader
med 3) 72
tillhopa » 1,492,
visar sig, att de ordinarie anslagen skulle ökas med
och sålunda för år 1919 komma att uppgå till.........
Extra anslag, som hittills för år 1918 å andra
till sammanlagt belopp av
hava av mig nu tillstyrkts eller föreslagits böra beräknas
till belopp, som med .......................................
understiga sistnämnda summa, till följd varav de extra
anslagen för år 1919 komma att uppgå till
Huvudtitelns slutsumma, som för innevarande
år — frånsett tilläggsstaten — utgör...........................
skulle under förutsättning av bifall till mina förslag
ökas med.......................................................
och sålunda för år 1919 belöpa sig till.....................
800,608
kronor 6,565,550.
huvudtiteln anvisats
kronor 1,665,358,
* 366,208
kronor 1,299,150
» 7,430,300,
» 434,400
kronor 7,864,700.
Vad departementschefen uti detta ärende, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, yttrat
och hemställt täcktes Hans Mapt Konungen gilla och
bifalla; och skulle utdrag av statsrådsprotokollet, såvitt
ärendet angick, överlämnas till finansdepartementet till
ledning vid avfattande av Kungl. Maj:ts proposition
till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov.
Ur protokollet:
Henry Lindberg.
Andra huvudtiteln.
9H
Bilaga A.
Till Konungen.
Jämlikt den av Eders Kungl. Maj:t för lagberedningen fastställda
instruktion får beredningen härmed avgiva redogörelse för sin verksamhet
under innevarande år.
Beredningen har under året varit sysselsatt med utarbetande av
motiv till de i näst föregående redogörelse omförmälda förslagen till de
delar av giftermålsbalken, som skola avse äkta makars rättsförhållanden,
och till därmed sammanhängande författningar ävensom med ytterligare
bearbetning av nämnda förslag. Motiven äro nu till väsentliga delar
färdiga.
Omkring två veckor under oktober sammanträdde undertecknad
Westring i Köpenhamn med ordförandena för de danska och de norska
delegerade vid det skandinaviska lagstiftningsarbetet på familjerättens
område för gemensam överläggning i frågor, som uppkommit under de
parallella lagtexternas vidare bearbetning.
I anledning av nådig remiss den 13 september har beredningen
den 20 i samma månad avgivit underdånigt utlåtande över en av riksarkivarien
gjord framställning om anslag för fortsättande av påbörjat
arbete med registrering av Svea hovrätts domar under tiden från hovrättens
instiftande till 1680-talets mitt ävensom av vad hittills outgivna
delar av rådets protokoll i justitieärenden för samma tid innehålla rörande
till Kungl. Maj:t fullföljda mål av civil och kriminell natur.
Till beredningen har under året från Föreningen för moderskydd
och sexualreform inkommit en skrivelse, innehållande önskemål beträffande
det pågående lagstiftningsarbetet.
Underdånigst
HJALMAR WESTRING.
BIRGER EKEBERG. KARL TISELIUS. EMILIA BROOMÉ.
EINAR STENBECK.
Stockholm den 31 december 1917.
94
Andra hurudtiteln.
Bi/aga B.
Till Konungen.
Till åtlydnad av föreskrift i kungl. brevet den 22 december 1911
angående förberedande utredning rörande en rättegångsreform får jaghärmed
avgiva redogörelse för processkommissionens arbete under år 1917.
Under den tid i början av året, då nuvarande ministern för utrikes
ärendena Joh. Hellner av annat offentligt uppdrag var hindrad att deltaga
i kommissionens arbete, sysselsatte sig revisionssekreteraren K.
Schlyter, advokaten H. Almstrand och professorn T. Engströmer med
utarbetandet av utkast till bestämmelser angående domstols utslag och
beslut. Sedan Hellner under mars månad återupptagit arbetet i kommissionen,
ägnades detta intill den 19 oktober, då Hellner utnämndes
till förutnämnda befattning, huvudsakligen åt fortsatt behandling av till
civilprocessen hörande ämnen, och blevo därunder kommissionens samtliga
hittills utarbetade utkast till lagbestämmelser uppsatta i korrektur.
Korrekturet omfattar en första avdelning om domstolsväsendet, därav 8
kapitel äro uppsatta, och en andra avdelning om rättegången i tvistemål,
därav 20 kapital äro uppsatta, fördelade på fyra underavdelningar:
1. Allmänna bestämmelser, II. Bevisning, III. Rättegången i underrätt,
IV. Rättsmedlen.
Den 7 februari 1917 avgav Hellner till statsrådet och chefen för
justitiedepartementet begärt yttrande, huruvida redan nu åtgärder borde
vidtagas, varigenom de, som hädanefter utnämndes till innehavare av
vissa befattningar inom justitiestaten, tillförbundes att underkasta sig de
förändringar, som en blivande rättegångsreform i fråga om deras befattningar
kunde komma att medföra.
T anledning av det den 14 mars 1917 av särskilda inom justitiedepartementet
tillkallade sakkunniga avgivna betänkandet med förslag
till vattenlag m. m. avgav Hellner den 18 maj 1917 infordrat underdånigt
utlåtande, huruvida från synpunkten av den tillämnade rättegångsreformen
något vore att erinra mot grunderna för de förslag rörande
vattendomstolars inrättande samt processförfarandets anordning
i vattenmål, som innefattas i nämnda betänkande.
Andra huvudtiteln.
sr.
Sedan Eders Kungl. Maj:t den SO oktober 1917 förordnat undertecknad
Falk att under den tid Hellner är statsråd verkställa utredningon
angående rättegångsreformen, har processkommissionen under återstoden
av året, jämte det att förut påbörjat arbete fortsatts, på anmodan av
statsrådet och chefen för justitiedepartementet granskat ett av särskilt
tillkallade sakkunniga utarbetat förslag till lag om fri rättegång.
I anledning av en av Hellner den 10 oktober 1917 avlåten underdånig
framställning har Eders Kungl. Maj:t den 12 oktober 1917 medgivit,
att av de för utredningen angående rättegångsreformen anslagna
medel finge utgå ersättning dels till särskild person, som av Eders
Kungl. Maj:t förordnades att fullgöra vad på chefen för statistiska
centralbyråns rättsstatistiska avdelning ankomme i fråga om bearbetningen
av de rättsstatistiska uppgifterna för åren 1914 och 1915 i vad
de avsåge domstolarnas och de exekutiva myndigheternas verksamhet,
dels ock till erforderliga extra arbetsbiträden för uppdragets utförande;
varefter Eders Kungl. Maj:t den 9 november 1917 förordnat dels extra
aktuarien i kontrollstyrelsen filosofie licentiaten Hans Gahn att fullgöra
berörda uppdrag, dels ock Schlyter att i egenskap av sekreterare i processkommissionen
vid det Gahn meddelade uppdragets utförande tillhandagå
honom med erforderliga upplysningar och anvisningar beträffande
de rättsstatistiska uppgifternas bearbetande i de avseenden, som
vore av betydelse för utredningen angående rättegångsreformen, allt
under chefens för centralbyrån omedelbara ledning.
Härutöver har Schlyter på grund av särskilda uppdrag dels i lagrådet
föredragit förslag till lag om häradsrätts sammansättning vid
handläggning av vissa mål och ärenden m. fl. lagförslag, över vilka
lagrådets utlåtande avgivits den 27 april 1917, dels ock biträtt inom
justitiedepartementet vid den fortsatta behandlingen av frågan angående
åtgärder till förbättrande av de hos häradshövdingarna anställda rättsbildade
biträdenas avlöningsförmåner m. m. samt vid utarbetandet av
utkast till stadga med vissa föreskrifter angående domsagornas förvaltning.
Stockholm den 31 december 1917.
Underdånigst
HERMAN FALK.
K. Schlyter.
96
Andra huvudtiteln.
Bilaga C.
Till Konungen.
Till åtlydnad av föreskrift i nådiga brevet den 13 augusti 1917
angående kostnader för fastighetsregisterkommissionens verksamhet m. m.
får kommissionen härmed i underdånighet avgiva redogörelse för kommissionens
verksamhet under år 1917; och tillåter sig kommissionen
därvid erinra jämväl om vissa åtgärder, som från Eders Kungl. Maj:ts
sida vidtagits beträffande fastighetsregister för stad.
Enligt bestämmelse i 7 kap. 14 § av lagen den 12 maj 1917 om
fastighetsbildning i stad skall arbetet med fastighetsregisters uppläggande
i städer ävensom i de andra samhällen, för vilka enligt Eders Kungl.
Maj:ts beslut skall föras fastighetsregister enligt de för stad meddelade
bestämmelser, stå under överinseende av en kommission, benämnd fastighetsregisterkommissionen.
Den 19 juni 1917 har Eders Kungl. Maj:t
i kommissionen utsett till ledamot och ordförande undertecknad Dahl,
till ledamot och sekreterare undertecknad Grefberg och till ledamot
undertecknad Myrberg. Eders Kungl. Maj:t har sedermera den 14
december 1917 förordnat byråingenjören ''i lantmäteristyreleen Gunnar
Palm att från och med den 1 januari 1918 tillsvidare vara biträdande
sekreterare i kommissionen.
Kommissionen hade konstituerande sammanträde den 23 juli 1917
och har sedermera sammanträtt i den mån sådant erfordrats för behandling
av särskilda frågor.
I följd av särskilda nådiga remisser har kommissionen under året
avgivit yttranden över 21 ansökningar om behörighet såsom mätningsman
i stad. I en till Eders Kungl. Maj:t den 17 november 1917 avlåten
underdånig framställning bär kommissionen framhållit angelägenheten
av att förrättningsakter rörande tomtmätning och avstyckning av område,
som ej ingår i tomtindelning, ävensom vissa andra förrättnin^sakter
förvaras på sådant sätt att desamma i möjligaste mån skyddas
Andra huvudtiteln.
97
mot förstörelse genom eldsolycka samt hemställt om icke åtgärder snarligen
och före det fästiglietsbildningslagen trädde i kraft bolde vidtagas
för beredande av skydd i angivna avseende åt nyss om förmälda förrättningsakter.
Enligt vad kommissionen inhämtat har framställningen
remitterats till lantmäteiistyrelsen, vars yttrande ännu icke inkommit
till Eders Kungl. Maj:t.
Den 8 oktober 1917 har kommissionen, i anledning av framställning
av stadsingenjören i Karlskrona A. Lagergréen, utfärdat ett
cirkulär, varigenom möjlighet beretts för införande av arealuppgifter i
förteckningen över gator in. in. (bihang C).
Sedan chefen för justitiedepartementet i skrivelse den 8 december
1917 hos Eders Kung!. Maj:ts befallningshavavande framhållit öu''kvärdheten
av att i ärende rörande förordnande av förrättningsman för
upprättande av registerkarta kommissionens yttrande inhämtades, har
kommissionen avgivet utlåtande i ett tjugutal sådana ärenden.
Kommissionen har vidare haft att besvara ett flertal förfrågningar,
som inkommit från städer och andra.
I slutbestämmelse till fastighetsbildningslagen föreskrives att, om
i stad föres särskild bok över tomter och densamma innehåller i huvudsak
de uppgifter, som skola i tomtboken meddelas rörande de särskilda
tomterna, Eders Kungl. Maj:t må, på framställning av staden, antingen
förklara, att dylik särskild bok skall ingå i och föras såsom del av
stadens fastighetsregister eller ock medgiva staden anstånd under viss
tid med uppläggande av tomtbok. Enligt bestämmelse i fastighetsregisterförordningen
skall framställning, som nu nämnts, vara gjord
före den 1 januari 1918. Efter vad kommissionen inhämtat har icke
någon sådan framställning till Eders Kungl. Maj:t inkommit, därvid
emellertid må erinras om att, sedan drätselkammaren i Piteå hos Eders
Kungl. Maj:t anhållit att stadens fastighetsbok skulle ingå i och föras
såsom del av staden Piteå fastighetsregister, Eders Kungl. Maj:t i beslut
den 9 november 1917 förklarat att, enär sådant fall icke vore för
handen, som omförmäldes i andra stycket av slutbestämmelserna till
lagen om fastighetsbildning i stad, Eders Kungl. Maj:t funnit framställningen
icke föranleda någon Eders Kungl. Majrts åtgärd.
Finnes över stad i dess helhet eller särskild del därav karta, som
med visshet fullständigt redovisar bestående fastighetsindelning, äro
enligt föreskrift i 1 § fastighetsregisterförorduingen vissa förberedande
åtgärder för fastighetsregistreringen ej erforderliga, dock att magistraten
skall lämna medgivande till att de icke vidtagas. Sådant medgivande
har under året lämnats för Malmö och Nyköping beträffande dessa
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 13
98
Andra huvudtiteln.
städers hela område och för Stockholm utom vad angår Djurgårdens
icke planlagda område och Brimma församling.
Till förberedande åt beten hava blankett! r (formulären 10 och 11)
rekvirerats av följande 86 städer: Alingsås, Arboga, Arvika, Borgholm,
Borås, Enköping, Eskilstuna, Eslöv, Falkenberg, Falköping, Falun,
Filipstad, Gränna, Gävle, Göteborg, Halmstad, Haparanda, Hedemi>ra,
Hjo, Hudiksvall, Huskvarna, Hälsingborg, Härnösand, Hässleholm, Jönköping,
Kalmar, Karlshamn, Karlskrona, Karlstad, Katrineholm. Kristinehamn,
Kristianstad, Kungsbacka, Köping, Laholm, Landskrona, Lidköping,
Lindesberg, Linköping, Luleå, Lund, Malmö (formulär 10), Mariefred,
Mariestad, Motala, Nora, Norrtälje, Nässjö, Oskar-hamn, Ronneby,
Sala, Sigtuna, Simrishamn, Skara, Skänninge, Skövde, Stockholm, Strängnäs,
Strömstad, Sund-vall, Säter, Söderhamn. Söderköping, Södertälje, Sölvesborg,
Tidaholm, Torshälla, Trälleborg, Uddevalla, Ulricehamn, Umeå,
Uppsala, Vadstena, Varberg, Vaxholm, Vimmerby, Visby, Västerås, Växjö,
Ystad, Åmål, Ängelholm, Örebro, Öregrund, Örnsköldsvik och Östersund;
blanketter enligt formulär 12 hava rekvirerats av städerna Halmslad, Karlstad,
Malmö och Söderköping. Registreringen lärer alltså i flertalet
städer hava tagit sin början.
Förrättningsmän för upprättande av registerkarta hava, så vitt
anmälningar till kommissionen på grund av föreskriften i 47 § av förordningen
med närmare föreskrifter om fastighetsregister för stad giva
vid handen, under året förordnats för städerna Arboga. Borås, Falkenberg,
Falun, Halmstad, Hedemora, Hjo, Karlshamn, Karlskrona, Katrineholm,
Laholm, Lidköpmg, Mariestad, Nyköping, Oskarshamn, Ronneby,
Sala, Stockholm, Trälleborg, Visby, Vänersborg, Västerås och Åmål.
Registerförare äro förordnade för Borås, Halmstad, Karlskrona, Katrineholm,
Nyköping, Ibnncby, Stockholm, Trosa och Åmål.
Enligt Eders Kungl. Maj:ts beslut den 12 maj 1917 skola de genom
1916 års fastighetsregisterkommission försöksvis upplagda registren för
staden Trosa och Lilla Alby municipalsamhälle i Sömn socken av Stockholms
län, vederbörligen kompletterade, utgöra fastighetsregister för
berörda samhällen.
Fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelser skall,
enligt Eders Kungl. Maj:ts beslut den 12 maj och den 21 december
19 L7, föras för köpingarna Avesta, Borlänge, Ludvika och Morastrand
Kopparbergs län samt för Lilla Alby municipalsamhälle i Solna socken
av Stockholms län och Leksands Norets municipalsamhälle i Leksands
socken av Kopparbergs län.
Kommissionen anser sig böra i denna redogörelse upptaga följande.
Andrå huvudtiteln.
99
I 7 kap. 5 § fastighetsbildningslagen föreskri ves: »Till upprättande
av registerkarta förordnar» etc., i 9 § samma kapitel och Jag: »I samband
med registerkartans upprättande skall fän utln i rtg - ma n nen uppg ra
förslag till stadsägoomradets indelning i särskilda stadsiigor» och i 9 §
fastighetsregisterförord ningen: Hed an förrättningsnmnnen i kolumnerna
1—8 av tomtbildningslängden, 1—1 1 av ägoförteckningen enligt formulär
6, 1—5 av ägoförteckningen enligt formulär 7, 1—12 av ägolörteckningen
enligt formulär 8, 10 av förteckningen enligt formulär 10 och
7 i uppgiften enligt formulär 12 gjort do inloringar, som i sammanhang
med registerkartans upprättande ankomma på honom enligt fastighetsregisterförordningen
och vederbörande anvisningar ävensom upprättat
förslaget till fastighetsindelning inom stad sägoom råd et, bär
han etc. Av dessa och andra meddelade föreskrifter i fastighetsbildningslagen
och fastighetsregisterförord ningen samt av det förhållande
att däri ej meddelats någon föreskrift om att arbetet linge
utföras av annan lärer oförtydbart framgå, att på förrättningsman för
upprättande av registerkarta ankommande arbete skall utföras av denne
personligen. Det torde ock ligga i sakens natur att ett tjänstemannauppdrag
ej utan särskild föreskrift får av tjänstemannen uppdragas åt
annan. Enligt de meddelade föreskrifterna skall den närmare tillsynen
över registrera ngsarbetet tillkomna magistraten eller, i stad under landsrätt,
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavnnde med bistånd av stadsstyrelsen.
Överinseendet över registreringen tillkommer kommissionen. Enligt
föreskrift i 48 § fastighetsregisterförordningen kan avtal mellan stad
och förrättningsman för upprättande av registerkarta träffas angående denne
tillkommande ersättning. Träffas ej sådant avtal och kunna staden och
förrättning smärt nen ej enas om ersättningen, skall denna bestämmas av
Eders Kungl. Maj:ts befalluingshavande. Att registreringsarbetet skulle
verkställas inom respektive samhällen finnes ej uttryckligen föreskrivet
i fastighetsbildningslagen eller fastighetsregisterförordningen, men lärer
framgå av andra bestämmelser däri. Hur skulle t. es. magistraten
kunna utöva sin tillsyn över ett till annan ort förlagt arbete? Och
kommissionen skulle, om så Unge äga rum. ju sakna kännedom om var
den skulle fä tillgång till handlingarna för granskning, andra olägenheter
att förtiga.
Emellertid hade det kommit till kommissionens kännedom att en
ingenjörsbyrå träffat anstalter för att i sin hand samla ett flertal förrättningar
för upprättande av registerkarta samt att meningen vore att
verkställa förrättningarna under byråns överinseende genom hos byrån
anställd personal, därvid förordnande skulle utverkas för en och samma
100
Andra huvudtiteln.
person för ett flertal orter. Avtal angående arbetets utförande skulle
träffas, icke mellan förrättningsmannen och staden, utan mellan byrån
och staden. Staden skulle till förrättningsman föreslå person, som byrån
bestämde. Arbetet skulle i vidsträckt grad utföras av andra än den
förordnade förrättningsmannen. Kommissionen, som fann anordningen
stridande mot bestämmelserna om fastighetsregistreringen, anmälde förhållandet
hos Eders Kungl. Maj:t, som i anledning därav den 26 oktober
1917 utfärdade en kungörelse, innehållande bland annat, att ej i annat fall
någon finge förordnas till förrättningsman för upprättande av registerkarta
för mera än ett samhälle än där antagas kunde att registreringsarbetets avslutande
uti ifrågavarande samhällen icke därigenom fördröjdes, att i intet
fall någon finge innehava förordnande såsom sådan förrättningsman i mera
än tre samhällen, att biträde av annan ej finge av förrättningsmannen
anlitas för annat arbete än renskrivningsarbete och utredningar, därvid
erinrades att förrättningsmannen vore ansvarig jämväl för det utredningsarbete,
som verkställdes av biträde, samt att arbete, som ankomme
på förrättningsmannen, ej finge verksiäflas utom orten. Då nu genom
denna kungörelse uttryckligen fastslagits, att en och samma person ej
önge innehava ett flertal förordnanden och att arbetet i huvudsak skulle
utföras av förrättningsmannen personligen, sökte ingenjörsbyrån, med
fasthållande av sin plan i övrigt, skaffa det nödiga antalet förrättningsmän.
Vederbörande förrättningsmän skulle avlönas av byrån och stå i
dess tjänst; städerna skulle till byrån erlägga betalning för registreringsarbetet.
Den ersättning, byrån skulle erhålla, har givetvis så beräknats,
att viss del därav skulle tillfalla byrån. Det syntes uppenbart att bidrag
av statsmedel icke borde utgå till den del av ersättningen som tillföll
byrån. Fråga uppstod då, om man skulle låta med saken anstå, tills
fråga uppstod om bestämmande av statsbidrag och då söka utreda till
vilket belopp sådant borde utgå, eller om man redan nu borde säga
ifrån att bidrag å byråns vinst icke vore att påräkna. Då det syntes
lämpligt, att städerna omedelbart erhöllo besked i frågan, valdes det
senare alternativet. Härför förelågo även andra skäl. Det syntes nämligen
uppenbart att avtal om arbetets utförande lagligen ej kunde träffas
med annan än förrättningsmannen. Arbetet skall ju utföras som eu
tjänstemannauppgift och därmed kan icke vara förenligt att förrättningsmannen
vid arbetets utförande har anställning hos och står i lydnadsförhållande
till privata personer. Ty innebörden av den ifrågasatta
anordningen måste vara att förrättningsmannen bleve byråns biträde,
ej byrån förrättningsmannens. Byrån har ock uttryckligen förklarat
att den skulle öva kontroll över förrättningsmannens arbete. Enligt
Andra huvudtiteln.
101
kommissionens mening skulle här komma att föreligga avtal, vilka icke
kunna vara rätteligen bindande såsom avseende förhållanden, som icke äro
föremål för avtalsrätt i vidare män än lag medgiver, och sådan rätt finnes
allenast i fråga om ersättningen till förråttningsmannen, med avseende
varå det är medgivet att avtal träffas mellan denne och stad. I de
fall, där avtal av nu ifrågavarande slag ingåtts, lärer därför saken vara
att så bedöma som om något avtal mellan staden och förråttningsmannen
ej förelåge.
1 nådig kungörelse den lö november 1917 meddelades nu den föreskrift,
att bidrag av statsmedel, så vitt anginge ersättning för upprättande
av registerkarta, skulle — frånsett kostnad för renskrivning, hantlangning
och dylikt — utgå allenast i fråga om belopp, som förrättningsman
för upprättande av sådan karta verkligen tillgodonjutit och
att förty, där bidrag till sådan kostnad söktes, vid ansökningen skulle
fogas intyg av förråttningsmannen om det belopp, han uppburit såsom
ersättning för arbetets utförande och för egen del btdiållit. I eu
promemoria, varmed denna kungörelse av chefen för justitiedepartementet
översänts till magistrater, stadsstyrelser och Kungl. Maj:ts belällningshavande,
har ock uttalats den mening, att avtal, som slutes med mellanhand
angående utförande av arbete, som ankommer på förrättningsman
för utförande av registerkarta, måste anses ogiltigt.
Särskilt i ett avseende hava nu berörda förhållanden ingivit kommissionen
allvarliga farhågor. Vid de beräkningar, som lagts till grund
för anslagsäskandet för fastighetsregistreringen, har man utgått från
siffror, vilka man ansett rimligen icke skulle komma att överskridas.
Det vill nu emellertid synas, som om vid kostnadsförslags avgivande
till städerna de till grund för beräkningarna lagda siffror ansetts såsom
medeltal och anbuden hava därför i flera fall, så vitt kommissionen
varit i tillfälle bedöma desamma, varit så höga, att kostnaden ej oväsentligt
skulle överstiga den beräknade. Detta förhållande har kommissionen
ansett sig böra redan nu bringa till Eders Kung!. Maj:ts kännedom.
Kommissionen skall givetvis söka tillse, att de redan beviljade
medlen varda tillräckliga, men detta kan tilläventyrs visa sig omöjligt,
då prisbildningen för det ifrågavarande arbetet över huvud synes påverkad
av föreliggande anbud, dessa må nu vara eller bliva bindande
eller icke. Emellertid synes det kommissionen, som om, där efter dess
mening oskälig ersättning utgått, detta må bliva en anledning till bidrags
bestämmande efter lägre procenttal än det normala. — Det måste
anses som ett mindre tillfredsställande förhållande, att staten icke i
någon mån äger medbestämmanderätt i fråga om kostnader, som till
102
Andra huvudtiteln.
viss anpart skola täckas av statsmedel. Hade bidraget, såsom 1911 års
kommitté och 1914 års kommission föreslagit, utgått efter vederbörande
samhälles areal eller ock efter annan av kostnaden oberoende grund,
både ju kostuadsbeloppeu icke i samma män som nu blivit förbållandet
intresserat staten. Städernas och statens intressen sammanfalla naturligtvis
däri att kostnaden blir den minsta möjliga, men bristande erfarenhet
beträffande kostnader av ifrågavarande slag gör det givetvis svårt
för stad att bedöma, om en fordrad ersättning kan anses skälig eller icke.
Städerna synas mera benägna att antaga en fix summa för hela
arbetet än att ersätta förrättningsmannen med visst månatligt arvode.
De fixa summor, som kommit till kommissionens kännedom, äro i regel
så höga att, om de utslås å den tid, arbetet enligt kommissionens meningkan
beräknas taga, erhållas månadsarvoden, som överstiga dem, som
begärts av personel*, som önsk it avlöningsförmånerna ordnade efter denna
grund, 5,000—7,200 kronor för år.
Gem-in cirkulär den 8 december 1917 bär chefen för justitiedepartementet
anmodat magister och stadsstyrelser ävensom kommunalnämnder
i köpingar, som utgöra egen kommun, att föranstalta, att avskrift
av avtal, som träffas mellan samhälle, som nyss sagis, å ena,
samt förrättningsman iör upprättande av registerkarta, å andra sidan,
eller eljest angående arbete, som skall utföras av sådan förrättningsman.
varder översänd till justitiedepartementet. Inkomna avskrifter av sådana
avtal komma att överlämnas till kommissionen, och hoppas kommissionen
med ledning av desamma kunna i årsredogörelsen för nästa är
lämna en översikt av sannolika kostnaden för fastiglietsregistrerino-en i
städerna.
För bestridande av de på staten belöpande kostnaderna för första
uppläggande av fastighetsregister i sfäder och vissa andra samhällen
beviljade 1917 års riksdag ett anslag av 750,000 kronor samt anvisade
därav på extra stat för år 1918 såsom reservationsanslag ett belopp av
100,000 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t att under år 1917 av
tillgängliga medel utanordna vad av detta belopp kunde finnas erforderligt.
1916 åis kommission hade beräknat kostnad för tillsyn å registreringsarbetet
under tre år till 39,000 kronor, kostnad för resor, renskrivning
och expenser ävensom tillfällig arbetsförstärkning åt sekreteraren
till 25,000 kronor, kostnad för blankettryck till 90,000 kronor samt
kostnaden för registerkartornas astadkommaude och reg-istreringsarbetet
jämte kostnad till kungörelser etc. till 1,416,000 kronor. Utgående
från dessa siffror beräknade riksdagen kostnaden för registrering av
Andra huvudtiteln.
t03
munieipalsamhällen och därmed jämförliga samhällen, som komme att
registreras efter de för stad meddelade bestämmelser, — vilken kostnad
helt skall drabba statsverket — uppgå till 80,000 kronor samt statens
bidrag till övriga registreringskostuader, beräknat efter 45 procent å
desamma eller å 1,400,000 kronor, till 670,000 kronor; och fann således
det erforderliga anslagsbeloppet från staten uppgå till i avrundat
tal 750,000 kronor.
Under år 1917 har av det för år 1918 anvisade beloppet,
100,000 kronor, tagits i anspråk omkring 6,000 kronor, därvid är att
märka att blankettryck, som utförts under året, ännu ej guldits. Då
under loppet av nästkommande år allt blankettryck lärer böra utföras,
måste det härför beräknade beloppet, 90,000 kronor, vara att tillgå.
Under nu avsedda två år, 1918—1919, erfordras av beloppet för kommissionen
sammanlagt 26,000 kronor och av beloppet till resor m. m.
omkring 16,000 kronor. Då det vidare kan förväntas, att under sagda
två år fastighetsregistreringen i åtskilliga mindre städer samt lantsamhällen
avslutas, bliva medel behövliga till ersättande av eller bidrag till
kostnaden härför. Till bestridande av nu nämnda kostnader, så vitt de
avse åren 1918—1919, b>rde ett belopp av 300,000 kronor böra finnas
tillgängligt; och skulle alltså för år 1919 böra av riksdagen anvisas ett
belopp av 200,000 kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att under
år 1918 av tillgängliga medel utanordna vad av detta belopp må finnas
erforderligt.
Underdånigst
ADOLF DAHL. G. GREFBERG. OLOF MYRBERG.
Stockholm den 31 december 1917.
104
Andra huvudtiteln.
Register.
Ordinarie Extra
anslag. anslag. Sida.
Kronor Kronor
A. Justitiedepartementet.
1. Departementschefen....................................... 17,000 — 2
2. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts
kansli ......................................................... 88,100 — 2
3. Departementschefens ombud för tillsyn över
tryckta skrifters allmängörande................ 10,000 — 2
D Lagberedningen m. m.
1. Lagberedningen ...................................... — 50,000 2
2. Förberedande utredning angående en rätte
gångsreform
................................................ _ 40,000 3
CJ. Justitiekanslersäm betel
1. Justitiekanslersexpeditionen ....................... 30,700 — 4
D. Rättsskipningen.
Högsta domstolen.
1. Högsta domstolen ......................................... 315,900 — 5
Nedre justitierevisionen.
2. Avlöningar, arvoden m. m............................. 294,000 — 5
3. Tillfällig förstärkning av arbetskrafterna ... — 41,050 5
4. Extra vaktmästare ........................................ — 1,175 6
Svea hovrätt
5. Hovrätten med därunder lydande justitiestat 831,687 — 6
Transport 1,587,387 132,225
Andra huvudtiteln.
105
Transport
6. Extra ledamot ................................................
7. Extra vaktmästare ........................................
8. Amanuens å krigshovrättsavdelningen.......
Göta hovrätt.
9. Hovrätten med därunder lydande justitiestat
10. Personligt avlöningstillägg till skrivbiträdet
J. M. Håkansson.........................................
Hovrätten över Skåne och Blekinge.
11. Hovrätten med därunder lydande justitiestat
12. Personligt avlöningstillägg till skrivbiträdet
W. Berg........................................................
Krigsrätterna.
13. Civil personal vid regements- och stations
krigsrätterna
................................................
14. Avlöning till viss å äldre stat kvarstående
auditör..........................................................
15. Civil personal vid särskilda krigsrätter m. in. ''
Övriga anslag.
16. Bidrag till domsagornas förvaltning............
17. Vattendomstolarna m. m.................................
18. Ersättning åt domare, vittnen och parter
19. Övervakning av villkorligt dömda................
20. Understöd till offentliga rättshjälpsanstalter
21. Medikolegala besiktningar ...........................
22. Ersättning åt personer, menigheter och all
männa
inrättningar för dem genom nya
strafflagens införande frångångna bötes
andelar
..........................i.............................
Resestipendier åt domare............................
23. Understöd för »Nytt juridiskt arkiv» ........
Fångvården.
1. Fångvårdsstyrelsen........................................
2 a. Bestämda anslaget till fångars vård och
underhåll........................................................
Transport
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml.
Ordinarie |
Extra |
|
anslag. |
anslag. |
Sida |
Kronor |
Kronor |
|
1,587,387 |
132,225 |
|
— |
5,000 |
<> |
— |
1,175 |
7 |
— |
4,000 |
8 |
518,513 |
— |
It |
— |
400 |
12 |
226,963 |
— |
14 |
_ |
400 |
14 |
— |
125,000 17 |
4,000 |
- 31 |
15,000 |
31 |
— |
200,000 |
33 |
— |
160,000 |
34 |
350,000 |
— |
35 |
— |
25,000 |
37 |
— |
15,000 |
38 |
16,200 |
— |
38 |
84,000 |
38 |
39 |
|
— |
2,500 40 |
106,300 |
— |
42 |
,000,000 |
-- |
42 |
3,908,363 670,700
14
106
Andra huvudtiteln,
Ordinarie Extra
anslag. anslag. Sida.
Kronor Kronor
Transport 3,908,363 670,700
2 b. Förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
............................................................... 1,800,000 - 45
Förstärkning av arbetskrafterna å fångvårdsstyrelsens
arbetskontor ................ 45
Ändring av villkoren för tillerkännande
av hyresersättning åt den ordinarie be
vakningspersonalen
av lägre grad........ 50
3. Anslaget till ålderstillägg .......................... 86,000 — 54
4. Understöd åt verksamhet till frigivna fångars
skydd ........................ — 16,000 54
6. Anordnande av elektrisk belysning vid
centralfängelset å Långholmen ................ — 20,000 56
6. Utvidgning av straffängelsets i Västerås
tomt......................................................... — — 59
7. Ägoutbyte vid straffängelset i Karlstad .... — — 64
F. Uppfostringsanstalter för minderåriga
förbrytare.
Statens uppfostringsanstalt å Bona.
1. Avlöningar, arvoden m. m..............;>.»*..»...... 56,900 — 68
2. Kost och beklädnad åt eleverna m. m......... 235,000 — 69
3. Ändrings- och nybyggnadsarbeten................ — 300,000 69
Uppfostran åt minderåriga kvinnliga förbrytare. 71
4. Hyresersättning in. m. för uppfostrings
anstalt
............................................................ — 22,450 72
5. Elevernas bespisning och beklädnad m. m. — 27,500 72
G. Diverse.
1. Ålderstillägg.................................................... 80,000 — 73
2. Extra lönetillägg .......................................... — 2,500 73
3. Löneförbättring åt vissa vaktmästare m. fl. 13,300 — 74
4. Rese- och traktamentspenningar ................ 15,000 — 74
5. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. ... 100,000 — 74
6. Svensk författningssamling........................... 70,000 — 75
Transport 6,364,563 1,059,150
Andra huvudtiteln.
107
Ordinarie Extra
anslag. anslag.
Kronor Kronor
Transport 6,364,563 1,059,150
7. Tryckningskostnader .................................... 29,987
8. Jordregistren.................................................... — 75,000
9. Fastighetsregister för stad........................... — 150,000
10. Ersättning åt häradsskrivare ........................ — 3,000
11. Internationella byrån i Bern ........................ 2,000 —
12. Understöd åt föreningen Skyddsvärnet........ — 12,000
13. Kommittéer m. m....................................... 160,000 —
14. Extra utgifter .................................. 9,000__—
Summa 6,565,550 1,299,150
Sida.
76
76
81
82
82
82
89
90
Tredje huvudtiteln.
Tredje huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms Slott
den 14 januari 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Sciiotte,
Petrén,
Nilsson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Eydén,
Undén,
Thorsson.
Herr ministern för utrikes ärendena anmälde härefter de frågor,
som tillhörde regleringen av riksstatens tredje huvudtitel för år 1919,
samt yttrade:
På sätt som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut ägt rum under de sistförfluten
åren, skola i det förslag till reglering av tredje huvudtiteln, jag
nu går att föredraga, de av mig förordade anslagsäskandena upptagas i
den följd, vari de böra förekomma i riksstaten, därvid å behörig plats
angivas jämväl de ordinarie anslag, i fråga om vilka jag icke föreslår
någon ändring.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 avd.
1
2
Tredje huvudtiteln.
A. Departementet.
1. Departementschefen, ministern för utrikes ärendena,
oförändrat ordinarie anslag...........kronor 24,000.
2. Utrikesdepartementet, oförändrat ordinarie anslag » 164,700.
3. Provisorisk förstärkning av utrikesdepartementets arbetskrafter m. in.
[1.] På extra stat för år 1918 bär riksdagen till provisorisk förstärk
Provisnruk
ning av utrikesdepartementets arbetskrafter m. m. beviljat ett förslagsnfvg*
av ut- anslag, högst, 50,550 kronor. Av detta anslag är ett belopp av 500
rikesdrpai- kronor avsett att, jämte medel från det å utrikesdepartementets ordinarie
arbrtskråf- stat uppförda anslag till vikariatsersättning, extra biträden m. m. i deter
m. m. partementet, utgå till ersättning för extra vakttjänstgöring. Den beräk(Kxtra
anslag.) ning av ersättningar av förevarande slag, som låg till grund för det upptagna
beloppet 500 kronor, har med den allmänna ökning av levnadskostnaderna,
som under det sista året gjort sig gällande och allt framgent
fortgår, visat sig icke vara till fyllest. Utrikesdepartementets extra vaktmästare,
vilka bestrida de i departementet sedan längre tid tillbaka förekommande
söndagsvakterna ävensom den sedan krigets utbrott införda
kvällsvakthållningen, hava gjort framställning om ökad ersättning för
berörda av dem bestridda tjänstgöring, en framställning som jag anser
böra tillmötesgås. Enligt nu verkställd utredning skulle skälig förhöjning
av de nämnda för närvarande utgående ersättningarna liksom
ock av övriga extra vaktmästare tillkommande, under nuvarande förhållanden
alltför låga arvoden kunna företagas, därest det för ändamålet
beräknade belopp av 500 kronor höjdes med 1,000 kronor till 1,500 kronor,
under vilken förutsättning det extra anslaget till provisorisk förstärkning
av utrikesdepartementets arbetskrafter m. m. skulle komma att
för 1919 ökas till 51,550 kronor.
Denna ökning av förevarande extra anslag torde vara av behovet
påkallad redan för innevarande år; och anser jag därför, att ett belopp
av 1,000-kronor bör å tilläggsstat för 1918 för ändamålet upptagas. Jag
återkommer härtill i annat sammanhang.
På grund av vad sålunda blivit anfört, får jag i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till provisorisk förstärkning av utrikesdepartementets
arbetskrafter m. m. å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag, högst, av 51,550 kronor.
Tredje huvudtiteln.
3
B. Sveriges representation i utlandet.
1. Beskickningar och konsulat.
Ministerlönen i Madrid och Lissabon fastställdes vid 1900 års riksdag
till 32,000 kronor. Sedan staten år 1904 inköpt beskickningshus i
Madrid, förpliktades ministern att såsom ersättning för fri bostad av sina
löneförmåner årligen avstå 5,000 kronor. Vid den allmänna omreglering
av diplomat- och konsulatstaterna, som efter upplösningen av unionen
mellan Sverige och Norge ägde rum år 1906, nedsattes ministerns i
Madrid och Lissabon löneförmåner till 20,400 kronor jämte fri bostad
samt 500 kronor såsom bidrag till uppvärmning och belysning av beskickningshuset.
Löneförmånerna äro för närvarande uppdelade i lön
9,000 kronor, tjänstgöringspenningar 6,000 kronor och ortstillägg 5,400
kronor.
Vid föredragningen den 14 januari 1913 av det förslag till reglering
av lönerna åt diplomatiska och konsulära tjänstemän, som förelädes
för och godkändes av samma års riksdag, förklarade dåvarande ministern
för utrikes ärenden, att någon omreglering av ministerns i Madrid
och Lissabon löneförmåner icke syntes böra ifrågasättas, utan att i stället
en genomgripande omorganisation av vår representation i Spanien och
Portugal vid lämpligt tillfälle borde tagas i övervägande. Intill dess så
skett, borde även frågan om regleringen av den med lika stort belopp
utgående lönen för ministern i Konstantinopel anstå. Den senare lönen
blev emellertid reglerad vid 1915 års riksdag, därvid ministerns ortstillägg
höjdes med 3,600 kronor,, så att ministerns sammanlagda löneförmåner
numera utgå med 24,000 kronor.
Den genomgripande omorganisation, som här ovan antytts, kan i
varje händelse icke för närvarande företagas, och jag finner det icke
rättvist, att ministern i Madrid och Lissabon längre skall vara i avsaknad
av samma löneförbättring som ministern i Konstantinopel, vilken väl
torde vara med honom närmast jämförbar. För att bereda ministern i
Madrid och Lissabon samma löneförmåner som ministern i Konstantinopel
borde alltså ortstillägget höjas med 3,600 kronor till 9,000 kronor.
[2.]
Beskickningar
och
konsulat.
(Ordinarie
anslag.)
Höjning av
ministerns i
Madrid och
Lissabon
avlöning
4
Tredje huvudtiteln.
[2.] Jag får i detta samband hos Eders Kungl. Maj;t i underdånighet
anmäla, att till utrikesdepartementet inkommit en den 22 oktober 1917
dagtecknad, till Konungen ställd skrift, däri en del i Barcelona bosatta
svenska undersåtar framhållit såsom önskemål upprättandet i nämnda
stad av ett lönat svenskt konsulat, att träda i stället för det genom konsul
J. Ahlenius’ frånfälle nyligen ledigblivna olönade konsulatet därstädes.
Före 1906 års omorganisation av diplomat- och konsulatväsendet var
Sverige i Spanien representerat av lönade konsulstjänstemän i såväl
Barcelona som Bilbao, och för utvecklingen av våra handelsförbindelser
med Spanien, där Sverige för närvarande saknar lönad konsulär representant,
torde frågan om upprättandet i detta land av åtminstone ett
lönat konsulat vara förtjänt av uppmärksamhet. Emellertid anser jag
mig i brist på närmare utredning i ämnet icke nu vara i tillfälle gorå
något uttalande, huruvida ett dylikt konsulat bör förläggas till Barcelona.
Skäl synas jämväl tala för lämpligheten att stationera en lönad konsul
i Bilbao. På grund av det outredda skick, vari frågan för närvarande
befinner sig, får jag i underdånighet hemställa, att upptagandet av det
från Barcelona framkomna förslaget göres beroende av den utredning,
varom jag har för avsikt att snarast gå i författning.
ministerns^ Förutom ministerns i Madrid och Lissabon avlöning anser jag, att även
Washington ministerns i Washington avlöningsförmåner med nödvändighet kräva en
av orang, förhöjning. De senare ha sedan år 1906 utgått med sammanlagt 45,000
kronor, därav, enligt den vid 1913 års riksdag godkända beräkningen
av ministerlönerna, 9,000 kronor i lön, 6,000 kronor i tjänstgöringspenningar
och 30,000 kronor i ortstillägg. Att ministern i Washington
uppbär ett ortstillägg, som är mindre än ministrarnas i Paris och
retrograd, ehuru dessa ministrar hava förmånen av fri bostad med fri
uppvärmning och belysning intill visst belopp, samt med 15,000 kronor
understiger ministerns i London ortstillägg (därav för närvarande 12,000
kronor utgå till hyra av beskickningshus), måste anses vara en orimlighet.
Allbekant torde vara, att levnadskostnaderna i Washington äro
även under normala förhållanden lika höga som de i London och
Petrograd och icke oväsentligt överstiga de i Paris. Anspråken å en
svensk minister i Washington torde däremot icke vara mindre än de,
som ställas på våra representanter i de andra härovan nämnda tre
huvudstäderna. Det måste ihågkommas, att i Amerikas Förenta Stater
lever en stor svensktalande befolkning, vilken är van att i våra representanter
därstädes se en förbindelseled med det gamla moderlandet. För att
Tredje huvudtiteln.
5
så långt sådant kan ske, möjliggöra ett av ekonomiska hänsyn obundet per- [2. |
sonval, synes det mig oavvisligen påkallat att höja ministerns i Washington
ortstillägg till samma belopp som ministerns i London eller till 45,000
kronor. Ministerns i Washington sammanlagda avlöningsförmåner bleve
i så fall lika även med ministerns i Paris före 1906 års reglering, då
avlöningen nedsattes från 60,000 kronor till 45,000 kronor, men ministern
i gengäld erhöll förmånen av fri bostad, samt överstege endast
med 3,000 kronor det belopp, varmed ministerns i retrograd avlöning
utgick före inköpet av beskickningshuset 1913, eller 57,000 kronor.
Det höjda ortstillägget innefattar även kostnaden för kanslilokal. Då
jag anser det önskvärt, att det höjda ortstillägget kommer att utgå redan
från 1 april 1918, ämnar jag till Eders Kungl. Maj:t hemställa om
upptagande å tilläggsstat för 1918 av ett belopp av 11,250 kronor
för höjning av ministerns i Washington ortstillägg från nämnda dag till
årets slut.
Sedan Kungl. Maj:t vid underdånig föredragning den 4 innevarande Uj>pråttanmånad
beslutat erkänna Finland såsom en självständig och oberoende mini$trrpost
stat, förordnade Kungl. Maj:t generalkonsuln i Helsingfors W. E. G. Ahl-o<7» tn leqar
ström att, med bibehållande av generalkonsulsbefattningen, vara Sveriges terarfbefattchargé
d’affaires ad interim i Helsingfors. nivå i Hel
Emellertid
synes mig Sveriges representation i Finland, sedan detta sln9Jor8-land inträtt i kretsen av självständiga och oberoende stater, ovillkorligen kräva
upprättandet snarast möjligt av en beskickning i Helsingfors med en
minister och en legationssekreterare. Då ministern bör sättas i tillfälle
att på ett fullt värdigt sätt representera Sverige i Finland, detta med
Sverige genom så många gemensamma minnen och kulturella band förenade
grannland, anser jag, att till avlöning åt ministern bör anslås ett belopp av
32,400 kronor eller samma belopp, som utgår till ministern i Köpenhamn,
och vartill ministerns i Kristiania löneförmåner år 1906 beräknades utan
förmån av fri bostad. Som bekant uppbär ministern i Kristiania för närvarande
25,800 kronor jämte förmån av fri bostad. Av löneförmånerna
till den nya ministern böra i enlighet med den vid 1913 års riksdag godkända
lönestat 9,000 kronor utgöra lön, 6,000 kronor tjänstgöringspenningar
och 17,400 kronor ortstillägg, innefattande jämväl kostnaden för kanslilokal.
Till en legationssekreterare i Helsingfors torde böra uppföras samma
avlöning, som utgår till legationssekreterarna i Köpenhamn och Kristiania
eller 7,900 kronor, därav 5,400 kronor i lön och 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar,
med rätt till samma ålderstillägg som utgår till övriga
legationssekreterare i Europa.
6
Tredje huvudtiteln.
;[2.] Efter upprättandet av en beskickning i Helsingfors förefinnes icke
längre någon anledning att bibehålla det lönade generalkonsulatet därstädes.
Det belopp, som därigenom besparas, utgör 18,000 kronor om
året, vadan den årliga merutgiften för vår representation i Helsingfors
skulle utgöra 22,300 kronor.
Med hänsyn till önskvärdheten därav att en diplomatisk representation
snarast möjligt kommer till stånd i Helsingfors, har jag för avsikt
att föreslå Eders Kungl. Maj:t att å tilläggsstat för år 1918 anvisa ett
förslagsanslag, högst 33,584 kronor, för avlöning från den 1 mars 1918
av en minister och en legationssekreterare i Helsingfors. Härtill återkommer
jag i annat sammanhang.
Upprättan- Under de senaste tiotalen år har betydelsen av de sydamerikanska
ministerpostdateraa i handels- och sjöfartshänseende allt mera vuxit. Utvecklingen av
i Bnenos dessa staters förbindelser med Europas handels- och sjöfartsidkande naAires.
tioner hade allt intill början av det nu pågående världskriget fortskridit
allt raskare. Om dessa staters betydelse i förenämnda avseende väl
insetts under tiden före kriget, så ha säkerligen av de förhållanden, som
med nu pågående världskrig inträtt, denna betydelse ytterligare framhävts,
enär såsom allmänt känt de europeiska staterna i än högre grad
än tillförene för sitt förseende med råvaror för industrien samt med livsoch
fodermedel m. m. varit beroende av'' de sydamerikanska marknaderna.
Vad särskilt Sverige beträffar, har utvecklingen av såväl vår handel
som vår sjöfart på Sydamerika visat ett synnerligen glädjande uppsving.
På grund härav hava statsmakterna ansett det av behovet påkallat att
år 1906 i Argentina och år 1913 i Brasilien upprätta lönade diplomatiska
och konsulära poster. För några år sedan utsändes en särskild handelsattaché
först till Brasilien och därefter under någon tid till Chile, varjämte
i Buenos Aires för närvarande finnes anställd en handelsattaché. Emellertid
har den starka utvecklingen av våra handelsförbindelser samt den
nyupprättade reguljära ångbåtsförbindelsen med Sydamerikas västkust
påkallat ytterligare åtgärders vidtagande för att i dessa stater stärka vår
diplomatiska och konsulära representation.
Från handels- och sjöfartsintresserat håll ha också röster höjts i
dylikt syftemål. Sålunda har rederiaktiebolaget Nordstjärnan i skrivelse
den 19 december 1916 vänt sig till ministern för utrikes ärendena med
anhållan, att en diplomatisk representant måtte utsändas till Chile, Bolivia,
Peru och Ecuador. I denna framställning göres gällande, att erfarenheterna
från Argentina, Brasilien med flera länder visat, att det ej är
tillfyllest att utsända en avlönad generalkonsul, utan att representanten
Tredje li uvud ti teln.
7
som utsändes bör vara minister. Över denna framställning hava utlåtanden
avgivits av chargé d’affaires i Mexiko, av chargé daffaires i
Rio de Janeiro samt av ministerresidenten i Buenos Aires. Chargé
d’affaires i Mexiko C. C. G. Anderberg anför i huvudsak följande:
»Av tillgänglig statistik framgår obestridligen, att Sveriges handelsomsättning
med de västra staterna i Sydamerika under de senare åren
tilltagit i omfattning. Särskilt synes så vara förhållandet i fråga om
Chile, vilket land, förutom att det erbjuder ett icke oansenligt avsättsättningsområde
för svenska produkter, lärer komma att ernå allt större
betydelse såsom inköpsland för vissa för oss erforderliga råämnen, såsom
salpeter etc. Av de undersökningar, som i Förenta staterna gjorts beträffande
handelsutsikterna med Chile, framgår, att landet nått en jämförelsevis
hög grad av utveckling. Totalvärdet av dess import uppgick
år 1913 till 120,274,000 dollars, varav 16,7 procent från Förenta staterna.
Importen per capita beräknades samma år till ett värde av 34,72
dollars.
Huruvida vår handel med Bolivia ännu nått någon större omfattning
har icke här kunnat utrönas. Som emellertid såväl Tyskland som
Storbritannien före kriget bedrivit eu ganska avsevärd export på Bolivia,
torde Sveriges kommersiella förbindelser med ifrågavarande republik
tvivelsutan kunna väsentligen utvidgas. Värdet av Bolivias import, som
huvudsakligen försiggår över de chilenska hamnarna Arica och Antofagasta,
anslogs för år 1913 till 21,358,000 dollars, varav 8,9 procent
från Förenta staterna; beräknad per capita utgjorde importen 9,42
dollars.
Såsom framgår av rederiaktiebolaget Nordstjärnans skrivelse, torde
Peru vara väl värt att i exportsyfte beaktas, men inhämtade upplysningar
giva dock vid handen, att landet, på grund av dess ännu mindre
utvecklade tillstånd i såväl ekonomiskt som politiskt avseende, ännu icke
kan äga någon större kommersiell betydelse för Sverige. Befolkningen
i Peru, som uppgår till omkring 5,800,000, utgöres till mer än hälften
av indianer, vilkas köpebehov givetvis äro ganska ringa. Peru importerade
1913 varor för 29,631,000 dollars, varav 28,8 procent från Förenta
staterna. Per capita uppgick värdet av importen — likaledes 1913
— till 5,n dollars; av övriga sydamerikanska stater kunde endast Columbia
uppvisa en lägre siffra.
Vad slutligen Ecuador beträffar, förmäles detta land, som ju i
huvudsak är åkerbruksidkande, vara statt i stadig utveckling och, då det
är i avsaknad av någon nämnvärd industri, i behov av allehanda industriartiklar,
såsom järn- och stålmanufaktur, maskiner och i synnerhet textil
-
8
Tredje huYudtiteln.
varor. Republikens totala import år 1912 anslogs till ett värde av
10.653.000 dollars, varav 26 procent från Förenta staterna. Dess import
beräknades för sagda år till ett värde per capita av 7,io dollars. Ecuador
torde icke sakna betydelse för Sveriges import av kolonialvaror (kakao).»
Under åberopande av ovanstående ifrågasätter chargé d’affaires
Anderberg, huruvida icke tidpunkten nu vore inne för utvidgande av Sveriges
effektiva representation i Sydamerika. Då nu våra förbindelser med
Chile nått en beaktansvärd utveckling, som på grund av landets rikedom
och köpförmåga — det torde i detta "senare avseende anses stå efter
endast Argentina och Uruguay men före Brasilien — säkerligen kan
drivas vidare, föreslår Anderberg, att för främjande därstädes av
våra intressen måtte i Santiago, de Chile anställas en chargé d’affaires
och generalkonsul. Denne ämbetsman torde, med hänsyn till
vad ovan anförts om skeppningsplatserna för Bolivias handel, och i betraktande
av att Bolivia och Chile äro grannländer, utan större olägenhet
kunna anställas även såsom chargé d’affaires i La Paz. Efter de upplysningar,
Anderberg kunnat inhämta, skulle ett belopp av 24,000 kronor
anses som tillräckliga löneförmåner åt en befattningshavare av
detta slag, vartill torde böra beräknas ett kontorskostnadsanslag av
omkring 3,200 kronor. Det torde vara outförbart att till Peru och
Ecuador utsträcka bemälde funktionärs verksamhet, även om denne,
såsom rederiaktiebolaget Nordstjärnan föreslagit, erhölle ministers värdighet.
Hans verksamhetsområde skulle nämligen i så fall — med bortseende
från Columbia — komma att omfatta hela Sydamerikas västkust,
varav endast Chiles kuststräcka utgör omkring 3,000 engelska mil, samt
ett territorium, som anslås till omkring 1,800,000 engelska kvadratmil.
Vidare torde det politiska förhållandet mellan Chile och Peru icke tillåta,
att en och samma representant vore anställd i dessa två länder.
Generalkonsuln och chargé d’affaires i Rio de Janeiro J. Paues har
för sin del uttalat, att med hänsyn till förhållandena i såväl Brasilien
som Argentina vår utsände representant därstädes borde hava envoyés
titel, samt att i sådana länder, där endast handelsintressen eller övervägande
sådana vore att tillvarataga, borde inrättas beskickningar, vilka
syntes kunna betecknas såsom beskickningar av andra klass, och vars
chefer skulle utgöras av tjänstemän med övervägande konsulär utbildning.
Dessa beskickningschefers löneförmåner skulle förbliva desamma
som för ministerresident och generalkonsul eller 6,600 kronor i lön och
3.000 kronor i tjänstgöringspenningar samt med ortstillägg, olika för de
särskilda platserna. En sådan anordning för de sydamerikanska länderna
syntes generalkonsuln tillfredsställande, då den gåve våra representanter
Tredje huvudtiteln.
9
den titel, som deras ställning krävde, utan att medföra någon förändring
i den bestående organisationen.
Ministerresidenten i Buenos Aires friherre G. Löwen har jämväl
föreslagit anställandet av en lönad representant i Chile, men ansett sig
icke kunna bestämt avgöra, huruvida denna representant bör hava ministers
grad och ackrediteras i Santiago, eller blott konsuls och i så fall
vara bosatt i Yalparaiso. Ministerresidenten uttalar sig emot att med posten
i Chile förena representationen i flera länder såsom Bolivia, Peru och
Ecuador och anser, att i varje fall icke flera länder än Chile och Peru
böra läggas under en lönad representant, vilken i så fall måste hava
diplomatisk grad, enär samme konsul icke anses kunna få exekvatur i
två länder.
Chefen för Transmarina kompaniet direktör Svanström, som i
affärssyfte gjort en längre resa i de sydamerikanska staterna, har med
skrivelse av den 9 november 1916 till ministern för utrikes ärendena
överlämnat trenne promemorior angående Sveriges diplomatiska och konsulära
representation i Brasilien, Argentina och Chile. Under påpekande
av vartdera av dessa länders stora betydelse för Sveriges handel och sjöfart
har Svanström framhållit såsom lämpligt, att antingen den svenske diplomatiska
representanten i Buenos Aires jämväl ackrediteras i Chile samt att
i Valpariso anställes en lönad konsul, eller ock att ett lönat generalkonsulat
upprättas i sistnämnda stad. Även föi''eslår Svanström, att generalkonsulsbefattningen
i Rio de Janeiro förvandlas till en ministerresidentpost.
De framställningar, som sålunda inkommit, synas mig vara väl
värda beaktande. Otvivelaktigt är en utveckling av vår representation i
Sydamerika av behovet påkallad. Emellertid torde man böra framgå
med en viss försiktighet och låta ytterligare erfarenheter bestämma utvecklingen.
Yad nu först Chile angår, representeras Sverige där av en olönad
konsul i Valparaiso, som tillika är chef för ett stort engelskt affärshus.
Önskvärt vore otvivelaktigt att därstädes äga en utsänd lönad representant.
Ett sådant syftemål synes tillika kunna vinnas utan upprättande
av en särskild lönad generalkonsuls- och chargé d’affairespost genom att
ackreditera den svenske diplomatiske representanten i Buenos Aires jämväl
hos chilenska republiken. Avståndet mellan de båda huvudstäderna
Buenos Aires och Santiago är till följd av den nyinrättade järnvägsförbindelsen
över Anderna icke större än att beskickningschefen mycket väl
kan tid efter annan vistas i Chile; under hans frånvaro torde den handelsattaché,
som tillsvidare synes böra bibehållas med anställning i båda
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 avd. 2
[2-]
10
Tredje huvudtiteln.
[2.] länderna, kunna besörja de löpande göromålen. Skulle det framdeles visa sig*
nödvändigt, kunde en lönad konsulstjänsteman anställas i Chile. Huruvida
det kan vara nödvändigt och lämpligt att ackreditera beskickningschefen
i Buenos Aires förutom i Santiago jämväl hos bolivianska regeringen
i La Paz ävensom i Montevideo hos Argentinas grannstat Uruguay,
torde få bero å närmare undersökning å platsen. I varje fall
synes det lämpligt, att för utvecklande av liandelsföi''bindelserna mellan
dessa länder och Sverige beskickningschefen erhåller officiellt uppdrag
att besöka dessa.
Den ökade verksamhet, som beskickningschefen i Buenos Aires sålunda
skulle erhålla, synes betinga en något förändrad ställning i fråga
om grad och löneförmåner. Då posten i Buenos Aires år 1906 upprättades
på förslag av dåvarande diplomat- och konsulatkommittén
blev den ett lönat generalkonsulat, vars innehavare dock ansågs böra
hava diplomatisk ställning och befogenhet som ministerresident. Lönen
bestämdes till 21,000 kronor. Det visade sig snart, att denna summa
var alldeles för lågt beräknad och redan för 1908 års riksdag framlades
av Kungl. Maj:t förslag om lönens höjande till 42,000 kronor. Detta
förslag vann endast så tillvida riksdagens bifall, att löneförmånerna bestämdes
till 36,000 kronor. Vid 1909 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen att å extra stat för år 1910 uppföra 8,000 kronor såsom lönetillägg
för ministerresidenten i Buenos Aires, med rätt för Kungl. Maj:t
att under år 1909 av tillgängliga medel utanordna 4,000 kronor. Detta
förslag vann dock icke riksdagens bifall. Icke heller gjordes någon
ändring i ministerresidentens löneförmåner i det vid år 1913 års riksdag
antagna förslag till förändringar i den diplomatiska och konsulära representationen.
Om man beslutar sig för att låta beskickningschefen i Buenos Aires
vara ackrediterad jämväl i Chile och möjligen några andra sydamerikanska
stater, torde man böra taga steget fullt ut och förvandla befattningen
till en ministerpost. Det är att märka, att, enligt senast tillgängliga
uppgifter, alla främmande stater i Buenos Aires äro företrädda av ambassadörer
eller ministrar med undantag av några mindre centralamerikanska republiker
samt Grekland, Persien och Turkiet, vilka äro representerade av
konsuler, ävensom Danmark och Guatemala, som hava chargé d’affaires.
Inga andra stater än Sverige och Columbia äro företrädda av ministerresidenter.
Jämväl andra med Sverige jämförliga stater såsom Norge och Holland
samt Schweiz hava ministrar i Buenos Aires. Härtill kommer, att Argentina
sedan år 1912 representeras i Sverige av i Stockholm bosatt minister, under
det att chilenske ministern i London är utsedd att jämväl representera
11
Tredje huvudtiteln.
Chile i Sverige. Med hänsyn till den brukliga reciprociteten stater emellan
synes Sveriges representant i Buenos Aires därför böra hava ministers grad.
Redan detta föranleder en höjning av den egentliga lönen från 6,600 kronor
till 9,000 kronor samt av tjänstgöringspenningarna från 3,000 kronor till
6,000 kronor eller eu ökning av 5,400 kronor. Med hänsyn till de från alla håll
vitsordade högst avsevärt uppskruvade levnadskostnaderna i Buenos Aires,
som sedan länge ansetts för eu av världens dyraste huvudstäder, och med
avseende därå att ministern skall vara ackrediterad å andra platser,
torde det nu med 26,400 kronor utgående ortstillägget även höra
höjas till 30,000 kronor, så att löneförmånerna för ministern komme
att utgå med sammanlagt 45,000 kronor. På grund av önskvärdheten
att redan under år 1918 kunna vidtaga den sålunda''föreslagna ändringen,
kommer jag att tillika hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes äska
anslag å tilläggsstat för år 1918 för en minister i Buenos Aires från den
1 nästkommande april, för vilket ändamål erfordras en höjning av den
nu till ministerresidenten utgående lönen med 1,800 kronor, av tjänstgöringspenningarna
med 2,250 kronor och av ortstillägget med 2,700 kronor.
Jag återkommer härtill i annat sammanhang.
De skäl, som från olika håll framförts att förändra generalkonsulsposten
i Rio de Janeiro till en ministerpost, torde i viss mån förtjäna
avseende, men, då posten inrättades så sent som år 1913, och då fullständig
utredning i ärendet icke för närvarande föreligger, anser jag mig
icke nu böra föreslå Eders Kungl. Maj:t någon annan förändring i avseende
å vår representation i Brasilien än att generalkonsuln, vilken hittills varit
förordnad till chargé daffaires hos brasilianska regeringen, med hänsyn
till önskvärdheten av att han erhåller den förbättrade ställning, som en
högre diplomatisk titel medför, hädanefter skulle tilläggas graden av miministerresident.
En sådan anordning behöver tillsvidare icke föranleda
någon förändring i de löneförmåner, som för närvarande tillkomma generalkonsuln.
Jag får vidare anmäla, att Sveriges allmänna exportförening i en
till utrikesdepartementet inkommen underdånig skrift hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte upptaga till prövning frågan om utsändande av någon kvalificerad
person till Kuba för att i egenskap av chargé d’affaires eller
lönad konsul underlätta arbetet för att stödja svenska industriidkare och
köpmän i deras strävan att vinna avsättning för svenska produkter på
den kubanska marknaden. Det torde ej kunna förbises, att stationerandet
av en utsänd tjänsteman för Kuba skulle vara avsett att väsentligen
främja de av exportföreningen sålunda angivna syftemål. Emellertid
kan ifrågasättas, huruvida icke samma mål kan nås genom vidtagande
[2,!
12
Tredje huvudtiteln.
[2.]
Upprättande
av en
undre legationssekreterarebefattning
vic
beskickningen
i London.
av den anordning, att generalkonsuln och chargé d’affaires i Mexiko jämväl
anställes i Havana och sättes i tillfälle att tidvis uppehålla sig å
sistnämnda plats för att kunna följa företeelserna på den kubanska marknaden.
En närmare undersökning härom torde böra föregå ett bestämt
förslag i ämnet.
Under världskriget har ett starkt behov av förstärkning av beskickningarnas
legationssekreterarepersonal gjort sig gällande. Sålunda
hemställde ministern i London redan på hösten 1914, att till följd av beskickningsgöromålens
oerhörda ökning en andre legationssekreterare måtte
varda vid beskickningen anställd. I anledning härav bär, såsom dåvarande
ministern för utrikes ärendena vid föredragningen av frågorna
tillhörande regleringen av tredje huvudtiteln för år 1918 anmälde,
sedan den 16 oktober 1914 en av utrikesdepartementets ordinarie tjänstemän
varit förordnad att i nämnda egenskap tjänstgöra vid beskickningen i
London mot ett årligt arvode av 6,500 kr. för år utöver den del av sina
ordinarie löneförmåner, som han bibehållit. Jämlikt Kungl. Maj:ts
vid föredragning den 29 juni 1917 fattade beslut skall ifrågavarande
tjänsteman under sitt fortsatta förordnande såsom andre legationssekreterare
vid beskickningen i London avstå sin ordinarie lön i utrikesdepartementet
2,400 kronor; och har statskontoret anbefallts att till honom från
den 1 juli 1917 förskottsvis av tillgängliga medel utbetala såväl ett mot
lönen svarande belopp, som ovanberörda arvode, eller tillhopa 8,900 kr.
för år. Vidare förordnades vicekonsuln i Narvik C. O. von Dardel genom
beslut den 17 augusti 1915 att tillsvidare tjänstgöra såsom legationssekreterare
vid beskickningen i Bern med rätt för honom att, mot
avstående av de med vicekonsulsavlöningen förenade ortstillägg och tjänstgöringspenningar
eller tillhopa 5,400 kronor, uppbära för år ett lika stort
belopp att utgå av tredje huvudtitelns besparingar. Vid föredragning
den 30 december 1916 har Kungl. Maj:t beslutat, att det sålunda von
Dardel tillagda belopp, 5,400 kronor, skulle från den 1 januari 1917 av statskontoret
av under händer varande medel förskjutas samt sedermera före
varje års utgång hos Kungl. Maj:t till ersättande anmälas. Sedan enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 19 maj 1917 von Dardels förordnande
vid beskickningen i Bena förklarats skola upphöra, samt han i stället förordnats
att såsom legationssekreterare tjänstgöra vid beskickningen i London
för att biträda ministern därstädes vid utförandet av det honom
meddelade uppdrag att övertaga vården av de österrikisk-ungerska intressena
i Storbritannien och dess kolonier, har Kung]. Maj:t samma dag
förordnat en yngre extraordinarie tjänsteman att tillsvidare tjänstgöra
Tredje huvudtiteln.
i;s
såsom legationssekreterare vid beskickningen i Bern med rätt att som arvode
uppbära ett belopp av 6,000 kr. för är ävensom anbefallt statskontoret
att förskottsvis av under händer varande medel utbetala berörda
belopp med 500 kronor i månaden samt sedermera före varje ars utgång hos
Kungl. Maj:t till ersättande anmäla vad sålunda blivit under aret förskotterat.
Jämväl i Kom och Wien har beskickningspersonalen under kriget måst
förstärkas med legationssekreterare, i vilken egenskap två den diplomatiska
banan förut såsom ordinarie tillhörande personel- tjänstgjort sedan respektive
augusti 1914 och februari 1916, men hava dessa tjänstemän ställt
sina tjänster till statens förfogande utan att därför påkalla någon ersättning
av statsmedel. Även vid beskickningen i Bryssel bär, sedan ministern
i augusti 1914 nödgades till följd av kriget avflytta först till Antwerpen
och sedan till Haag, tjänstgjort eu yngre, icke å stat varande
tjänsteman såsom legationssekreterare för tillvaratagandet av de svenska
intressena i Belgien. Med den mångfald av ökade göromål, som till följd
av kriget påvilat de ifrågavarande liksom övriga Kungl. Maj:ts beskickningar,
är det emellertid uppenbart, att det i längden icke är möjligt att
anlita frivillighetens väg för biträde vid beskickningsarbetets utförande.
Den hittills under kriget vunna erfarenheten torde sålunda tydligen
hava ådagalagt erforderligheten av ett ökat antal legationssekreterare, och
all anledning finnes att antaga, att även efter krigets slut detta behov
fortfarande skall göra sig gällande. Att detta behov, för vad beskickningen
i London angår, blir stadigvarande, därom kan ingen tvekan förefinnas;
och jag anser därför, att anslag till eu andre legationssekreterare
i London bör uppföras å ordinarie stat för år 1919 med avlöningsförmåner,
motsvarande andre legationssekreterarens i Berlin för vad angår lön,
3,600 kronor, och t jänstgö ringspenningar, 1,600 kronor, men med ett något
högre ortstillägg med hänsyn därtill, att legationssekreteraren vid beskickningen
i London, som hädanefter torde böra benämnas förste legationssekreterare,
uppbär ett ortstillägg, vilket med 1,500 kronor överstiger förste
legationssekreterarens i Berlin. I proportion härtill torde andre legationssekreterarens
i London ortstillägg böra sättas till 4,800 kronor. Även
hör han äga rätt till samma ålderstillägg som andre legationssekreteraren
i Berlin. Dessutom kommer jag att hemställa om anslag å extra stat
till ytterligare två legationssekreterare, vilkas tjänstgöringsorter Kungl.
Maj:ts skulle äga att bestämma.
Då, enligt vad jag ovan anfört, en andre legationssekreterare tjänstgjort
i London alltsedan 1914 med avlöningsförmåner, utgående från
statskontoret, torde avlöningen till den ifrågavarande andre legationssekreterarebefattningen
böra utgå redan för innevarande år, varför avlöning
14
Tredje huru dtiteln.
[2.]
Upprättande
av en
tredje kanslist
be fattning
vid generalkon8ulatet
i
London.
för befattningen torde böra upptagas i 1918 års tilläggsstat. Härtill återkommer
jag i annat sammanhang.
Generalkonsuln i London har i skrivelse den 15 februari 1917 framställt
förslag om anställande av en tredje kanslist vid generalkonsulatet.
Generalkonsuln har därvid framhållit, att ökningen av göromålen nödvändiggjort
anlitandet i stor utsträckning av extra arbetskrafter; för det dåvarande
vore å generalkonsulatets ena avdelning, som handlade ärenden angående
beslag å svenska fartyg och till Sverige destinerade varor, anställda
två manliga biträden, därav det ena med ett arvode av £ 3.0.0 i veckan, och
ett kvinnligt biträde med arvode av £ 2.0.0 i veckan. Å generalkonsulatets
huvudavdelning vore anställda ett manligt biträde med arvode av £ 3.10.0 i
veckan, ett biträde utan arvode samt tre kvinnliga biträden med arvoden.
Emellertid vore ett sådant anlitande av extra arbetskrafter ej utan betänklighet.
Ingen säkerhet funnes att få behålla de bästa av dessa, om de icke
bleve på ett mera stadigvarande sätt anställda. Utan extra biträde kunde
generalkonsulatet icke vara och torde vid ingen tidpunkt hava varit det,
ej ens under gångna tider med betydligt mindre arbetsmängd. Den nuvarande
ordinarie personalen vore icke i stånd att ensam fullgöra kansliarbetet.
Vicekonsuln vore fullt upptagen av uppsättningen av skrivelser,
säi''skilt tillhörande dagspostens mera löpande ärenden, sjöförklaringar
och besvarande av frågor av besökande i allmänna ämnen m. m. Ledandet
av kansligöromålen och tillseendet av desammas fortskyndande tillfälle
generalkonsuln med biträde av de extra arbetskrafterna. Förste
kanslisten hade hela räkenskapsväsendet och kassan om hand och uppsatte
kvarlåtenskaps- och dylika ärenden, samt biträdde även med att
mottaga besökande i mottagningsrummet. Andre kanslisten vore uteslutande
sysselsatt med beslagsärenden och skulle, så länge han efter kriget
komme att vara kvar å sin nuvarande post, biträda med besvarandet av handelsförfrågningar
o. d. Generalkonsuln ansåge sig nu böra föreslå anställandet
av en biträdande eller tredje kanslist med löneförmåner till samma
belopp som andre kanslistens. I en ytterligare skrivelse av 25 maj 1917
har generalkonsuln framhållit behovet av en tredje kanslist som alltmera
trängande.
Otvivelaktigt är generalkonsulatets ordinarie personal, vilken sedan
är 1906 förstärkts endast med en andre kanslist, i behov av ytterligare
förstärkning, och då, enligt vad generalkonsuln meddelat, en av de för
närvarande å generalkonsulatet tjänstgörande extra biträdena är synnerligen
lämpad för att erhålla en sådan befattning och därigenom på ett
stadigvarande sätt knytas vid generalkonsulatet, anser jag, att framställ
-
Tredje huvudtiteln.
15
ning om anställande av en tredje kanslist bör göras. Avlöningen torde
böra sättas till samma belopp som för andre kanslisten eller 4,500 kronor,
därav 2,400 kronor i lön, 600 kronor i tjänstgöringspenningar och
1,500. kronor i ortstillägg. Därjämte bör han äga rätt till samma ålderstillägg
som tillkomma kanslist anstiilld inom Europa.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att från och med år 1919
dels höja ministerns i Madrid och Lissabon avlöning
med 3,600 kronor till 24,000 kronor, därav
9.000 kronor i lön, 6,000 kronor i tjänstgöringspenningar
och 9,000 kronor i ortstillägg;
dels höja ministerns i Washington avlöning med
15.000 kronor till 60,000 kronor, därav 9,000 kronor i
lön, 6,000 kronor i tjänstgöringspenningar och 45,000
kronor i ortstillägg;
dels, med indragning av den i staten för beskickningar
och konsulat uppförda avlöning, 18,000
kronor, för en generalkonsul i Helsingfors, uppföra
avlöningar för en minister i Helsingfors med 32,400
kronor, därav 9,000 kronor i lön, 6,000 kronor i tjänstgöringspenningar
och 17,400 kronor i ortstillägg, innefattande
även kostnaden för kanslilokal, samt för en
legationssekreterare därstädes med 7,900 kronor, därav
5,400 kronor i lön och 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar,
tillhopa 40,300 kronor; kommande sålunda
kostnaden för representationen i Helsingfors att ökas
med 22,300 kronor;
dels, i stället för den i staten för beskickningar
och konsulat uppförda avlöning, 36,000 kronor, för en
ministerresident i Buenos Aires, uppföra avlöning för
en minister därstädes, vilken jämväl skall vara ackrediterad
i Santiago de Chile, med 45,000 kronor, därav
9.000 kronor i lön, 6,000 kronor i tjänstgöringspenningar
och 30,000 kronor i ortstillägg, innefattande
även kostnaden för kanslilokal;
dels uppföra avlöning för en andre legationssekreterare
vid beskickningen i London med 10,000
kronor, därav 3,600 kronor i lön, 1,600 kronor i tjänstgöringspenningar
och 4,800 kronor i ortstillägg;
[2-j
16
Tredje huvudtiteln.
[2.] dels ock uppföra avlöning för en tredje kanslist vid
generalkonsulatet i London med 4,500 kronor, därav 2,400
kronor i lön, 600 kronor i tj änstgöringspenningar och
1,500 kronor i ortstillägg;
kommande, i händelse av bifall till denna framställning,
ordinarie anslaget beskickningar och konsulat,
nu uppgående till 1,109,300 kronor, att höjas med
64,400 kronor till 1,173,700 kronor.
2. Avlöning åt en tillförordnad minister hos Schweiziska Edsförbundet.
[3.] Bland de förskott, vilka enligt meddelande från statskontoret an
Avlöning
åt mälts till ersättande, upptages jämlikt nådiga brevet den 12 augusti 1915
en t. /.'' mi- avlöning för tiden den 1 november 1916—1 november 1917 åt tillförSchweizMa
ordnade ministern hos Schweiziska Edsförbundet, förutvarande ministern
Edsförbun- för utrikes ärendena, envoyén i disponibilitet greve J. J. A. Ehrensvärd
det 18,000 kronor. Sedan Kungl. Maj:t den 12 augusti 1915 förordna! greve
(Extra anslag.) Ehrensvärd att tillsvidare vara envoyé extraordinaire och ministre plénipotentiaire
hos Schweiziska Edsförbundet med rätt för honom att, så
länge hans uppdrag varade, uppbära, förutom sin expektanslön av 6,000
kronor, en avlöning av 18,000 kronor för år, därav 3,000 kronor i lön,
6,000 kronor i tjänstgöringspenningar och 9,000 kronor i ortstillägg, samt
anbefallt statskontoret att av tillgängliga medel månadsvis i efterskott
utbetala den greve Ehrensvärd utom expektanslönen tillkommande avlöning
samt att sedermera före varje års utgång hos Kungl. Maj:t till
ersättande anmäla vad sålunda under året förskjutits, har av statskontoret
på grund härav anmälts såsom förskjutet år 1915 kronor 3,048: 39,
samt vartdera av åren 1916 och 1917 18,000 kronor.
De skäl, som år 1915 föranledde upprättandet tillsvidare av en
ministerpost i Bern, måste fortfarande anses föreligga. Enligt de av
Kungl. Maj:t vid underdånig föredragning av finansärenden den 31 nästlidne
december godkända grunder för förskottsväsendets avveckling i fråga
om sådana utgifter, som, ehuru regelbundet återkommande eller eljest på
förhand beräkneliga, hittills bestritts under förskottstitel, skola för dem antingen
uppföras anslag å 1919 års riksstat och 1918 års tilläggsstat, eller
ock i de fall, där sådant prövas vara lämpligare, riksdagens medgivande
inhämtas till att de få från och med år 1918 bestridas från vissa redan å
riksstat befintliga anslag. Det till avlöning åt ministern i Bern nu utgående
belopp lärer icke kunna bestridas av något nu å riksstaten be
-
Tredje huvudtiteln.
17
fintligt anslag, utan torde ett extra anslag för år 1919 för ändamålet [3.]
böra äskas. Såsom förut nämnt, uppbär greve Ehrensvärd ett expektansarvode
av 6,000 kronor, varför den egentliga lönen hittills utgått med
allenast 3,000 kronor. Då nu avlöning för en tillförordnad minister
skall uppföras å extra stat, synes det riktigare, att lönen fastställes till
det för övriga ministrar bestämda belopp av 9,000 kronor, och således
avlöningen i dess helhet uppföres med 24,000 kronor. Denna högre lön
kommer naturligtvis icke att utgå, så länge den tillförordnade ministern,
såsom fallet är med greve Ehrensvärd, uppbär expektansarvode.
Redan för 1918 torde anslag för ifrågavarande avlöning böra begäras
och därför erforderligt belopp-upptagas i 1918 års tilläggsstat. Härtill
återkommer jag'' i annat sammanhang.
På grund av vad sålunda blivit anfört får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att för avlöning åt en tillförordnad minister hos
Schweiziska Edsförbundet å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag, högst, av 24,000 kronor, därav 9,000
kronor i lön, 6,000 kronor i tjänstgöringspenningar
samt 9,000 kronor i ortstillägg.
3. Upprättande av två andre legationssekretarebefattningar.
Jag har förut för Eders Kungl. Maj:t redogjort för det ökade be- [4.j
hov, som under kriget uppkommit, av personal i legationssekreteraregrad, Upprätoch
därvid hemställt om uppförande å ordinarie stat för år 1919 av ent^f}frafeglaA
andre legationssekreterarebefattning i London. Såsom jag då hade tillfälle tionssckreteframhålla,
hava de väsentligt ökade göromålen påkallat anställandet av lega- rar^^''
tionssekreterare i Wien, Rom och Bryssel. All anledning finnes antaga, aciIag,
att även framdeles åtminstone två legationssekreterare komma att erfordras
utöver de nu å stat anställda. Jag vill härvid särskilt erinra
om, att vid våra beskickningar i Sydamerika icke finnes anställd någon
legationssekreterare, som kan under beskickningschefens frånvaro inträda
såsom tillförordnad chargé d’affaires. Även vore det ur utbildningssynpunkt
synnerligen önskvärt, om de yngre tjänstemännen i utrikesdepartementet
oftare och tidigare än hittills förhållandena medgivit kunde
utsändas för att tjänstgöra vid beskickningarna. Med det jämförelsevis
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 avd. 3
18
Tredje huvudtiteln.
[4.] ringa antal legationssekreterarebefattningar, som äro å stat uppförda,
torde i allmänhet en ganska lång tid förflyta, innan en till andre sekreterare
i utrikesdepartementet befordrad diplom ataspirant får tillfälle att
ånyo såsom legationssekreterare komma i beröring med utlandet. Därest
möjlighet funnes att tid efter annan till sådana beskickningar, där behov
av förstärkning av arbetskrafter förefunnes, utsända en eller två yngre
tjänstemän i andre legationssekreteraregrad, skulle otvivelaktigt tjänstemannautbildningen
därå vinna högst väsentligt; den nödiga erfarenheten
i beskickningsgöromål bör enligt min övertygelse förvärvas så tidigt som
möjligt.
De sålunda av mig påpekade behov och önskemål synas bäst kunna
tillgodoses därigenom, att ett anslag uppfördes under tredje huvudtiteln
för arvode åt två andre legationssekreterare, motsvarande å stat för samma,
befattningshavare vid beskickningen i Berlin uppförda löneförmåner eller
lön 3,600 kronor, tjanstgöringspenningar 1,600 kronor och ortstillägg 3,800
kronor tillhopa 9,000 kronor. Emellertid bör det förbehållas Kungl. Maj:t
rätt att bestämma, vid vilka beskickningar ifrågavarande legationssekreterare
skulle tjänstgöra; och böra med hänsyn härtill befattningarna icke
uppföras å ordinarie utan å extra stat.
Jag får därför i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
%
att å extra stat för år 1919 till upprättande av
två andre legationssekreterarebefattningar anvisa ett förslagsanslag,
högst, av 18,000 kronor eller 9,000 kronor
till vardera, därav 3,600 kronor skola anses motsvara lön,
1,600 kronor tjänstgöringspenningar och 3,800 kronor
ortstillägg, med rätt för Kungl. Maj:t att bestämma,
vid vilka beskickningar ifrågavarande legationssekreterare
skola tjänstgöra.
4. Espektansaryoden till yissa diplomat- och konsulattjänstemfin.
[5.] Bland de förskott för tiden den 1 nov. 1916—1 nov. 1917, som av
Expektans- statskontoret anmälts till ersättande, upptagas expektansarvoden till föl''vism
dipii1- Jande diplomat- och konsulattjänstemän i disponibilitet nämligen: jämlikt
mat-och nådiga brevet den 11 december 4908 till vicekonsuln J. A. Ljungqvist
tfänstrmän.3)600 kronor> jämlikt nådiga brevet den 21 februari 1914 till förutva
(Eit.
fa »inlag.)
Tredje huvudtiteln.
19
rande ministern för utrikes ärendena, envoyén greve J. J. A. Ehrensvärd
6,000 kronor samt jämlikt nådiga brevet den 10 december 1915 till konsuln
C. G. Puke 4,800. Därjämte har Kungl. Maj:t den 28 november
1917 täckts tillägga minister plénipotentaire i disponibilitet C. G. Westman
ett expektansarvode av 6,000 kronor ävensom den 31 december
1917 generalkonsuln i disponibilitet A. Boren oren t z ett expektansarvode
likaledes av 6,000 kronor.
Jämlikt de av Kungl. Maj:t vid underdånig föredragning av iinansärenden
denna dag godkända grunder för förskottsväsendets avveckling
torde ett extra anslag för år 1919 böra för ändamalet äskas. Men redan
för 1918 böra medel för expektansarvoden göras tillgängliga och sålunda
uppföras å tilläggsstat för samma år. Härtill återkommer jag i annat
sammanhang.
På grund av vad sålunda blivit anfört, får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att å extra stat för år 1919 för expektansarvoden
till vissa diplomat- och konsulattjänstemän anvisa ett
förslagsanslag av 30,000 kronor.
5. Upprätthållande av vissa nya konsulat i Ryssland.
På extra stat för år 1918 har riksdagen anvisat 45,000 kr. till [6.J
upprätthållande av vissa nya konsulat i Ryssland med rätt för Kungl. UpprättMaj:t
att bestämma de platser, där ifrågavarande konsulat skola vara haltande av
förlagda, ävensom de distrikt, som skola vara dem tilldelade. konsul *
Vid underdånig föredragning den 24 november 1916 beslöt Kungl. Kyssland.
Maj:t upprättandet från den 1 januari 1917 tillsvidare av lönade kon-^Estra anäla? ’>
sulat i Samara, Kiew och Omsk samt fastställde distriktsindelning att
från sistnämnda dag tillsvidare tillämpas. Samtidigt förordnade Kungl.
Maj:t innehavare av de nyupprättade konsulaten.
Emellertid hava de sålunda förordnade icke blivit i tillfälle att
träda i utövning av sina konsulsbefattningar. Vad konsulatet i Omsk
angår, har den tillförordnade konsuln på egen begäran redan i början av
nästlidet år erhållit entledigande från befattningen, och annan lämplig
person har hittills under rådande förhållanden icke kunnat utsändas.
Ifråga om Kiew och Samara har ryska regeringen oaktat upprepade såväl
skriftliga som muntliga framställningar av ministern i retrograd vägrat
20
Tredje huvudtiteln.
att bevilja provisoriskt exekvatur åt de tillförordnade konsulerna. Anledningen
härtill torde, för vad Kie\v angår, vara att finna i militära skäl, då
denna stad ligger inom krigszonen. De ifrågavarande båda tillförordnade konsulerna
hava under det gångna året tjänstgjort vid beskickningen i retrograd,
som varit i starkt behov av arbetsförstärkning icke minst för handläggandet
av licensärenden. Den ena av dem, tillförordnade konsuln i
Kiew, har numera på egen begäran erhållit entledigande från sitt förordnande
och den andra, tillförordnade konsuln i Samara, liar den 31
nästlidne december förordnats till handel sattaché vid beskickningen.
Ministern i retrograd har emellertid framhållit, att det syntes
honom vara av största vikt för våra nuvarande och framtida förbindelser
på den ryska marknaden, att dessa konsulsposter redan under innevarande
övergångstid besättas, då därigenom deras innehavare skulle beredas möjlighet
att på ort och ställe följa händelsernas utveckling och göra sig förtrogna
med de nya förhållanden, som kunna förväntas inträda efter krigets
avslutande; och har ministern föreslagit nya innehavare av posterna
i fråga.
Även jag finner det vara av vikt, att de nya konsulaten fortfarande
upprätthållas. All anledning finnes att antaga, att med de ändrade förhållanden,
som kunna förväntas inträda efter kriget, beslutet om de ifrågavarande
konsulatens upprättande skall kunna bringas i full verkställighet,
samt att desamma skola kunna besättas med dugliga personer. Möjligen
kunna i framtiden några modifikationer i fråga om plats och distrikt påkallas,
liksom även den beräknade avlöningen, 15,000 kronor, på vissa
platser, särskilt med hänsyn till den oerhört stegrade dyrtiden i Ryssland,
kan befinnas vara otillräcklig.
Då i anledning av väckta motioner riksdagen i skrivelse den
30 april 1915 anhöll, att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande, vilka
åtgärder, som med hänsyn till nuvarande tidsförhållanden borde vidtagas
för utvecklingen av Sveriges handel, industri och sjöfart, var
det, bland annat, eu utveckling av handelsförbindelserna med Ryssland,
som åsyftades. I anledning härav föreslog Kungl. Maj:t år
1916 riksdagen att bevilja’ ett anslag till upprättandet av nya konsulat
i Ryssland. Det önskemål, som då av statsmakterna omfattades,
torde kunna bringas sitt förverkligande närmare i och med inträdande
av den tidpunkt, då fredliga förhållanden ånyo råda hos denna vår
grannstat.
Jag får därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
Tredje huvudtiteln.
21
att å extra stat för år 1919 till upprätthållande [6.]
av vissa nya konsulat i Ryssland anvisa ett förslagsanslag,
högst, av 45,000 kronor, med rätt för Ivungl. Maj:t
att bestämma de platser, där ifrågavarande konsulat
skola vara förlagda, ävensom de distrikt, som skola
vara dem tilldelade.
6. Personligt lönetillägg åt kanslisten vid beskickningen i Madrid och
Lissabon IL C. T. Molin.
I 1918 års stat är i avvaktan på eu omorganisation av vår repre- [7.J
sentation i Spanien och Portugal uppfört ett extra anslag av 1,000 kro- Personligt
nor såsom personligt lönetillägg åt kanslisten vid beskickningen i Madrid ^kanslisten
och Lissabon B. C. T. Molin. vid beskick
Då
jag icke är i tillfälle att föreslå Eders Kuugl. Maj:t att till inne-*ch
varande års riksdag framlägga förslag till omorganisation av vår repre- li»*abnn B.
sentation i nämnda länder, får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:tc- T- Molin.
täcktes föreslå riksdagen (Kxtf® aD8lag''^
att å extra stat för år 1919 till personligt lönetillägg
åt kanslisten vid beskickningen i Madrid och Lissabon
B. C. T. Molin anvisa ett förslagsanslag, högst, av
1,000 kronor.
7. Personligt lönetillägg åt kanslisten vid beskickningen i retrograd
O. 1). K. Lundberg.
Ministern i retrograd har i skrivelser den 4 januari och den 28 [8.]
september 1917 gjort framställning om, att ett personligt lönetillägg å 3,000 Personligt
kronor måtte tilldelas kanslisten vid beskickningen i retrograd O. D. K- åt kanslisten
Lundberg att utgå från den 1 januari 1918. Ministern har därvid fram- vid brskiekhållit,
att de göromål, som åligga kanslisten vid beskickningen, till sin pg”r90g^a\
art och omfattning äro av större betydelse än som i allmänhet åligger o. D K.
en kanslist. Lundberg, vilken fullt behärskar ryska språket, tillkommer Lundberg.
nämligen, förutom att verkställa översättningar till eller från ryska och(Elt‘3 iI''8ag''
uppsätta koncept i löpande ärenden, att förhandla med lokala myndigheter.
Utan personlig hänvändelse från beskickningskanslistens sida mötte
oftast stora svårigheter för svenska resande att erhålla tillstånd att lämna
Ryssland. Särskilt under nu rådande extraordinära förhållanden vore det helt
nödvändigt för beskickningen att kunna påräkna Lundbergs arbetsbiträde.
22
Tredje huvudtiteln.
[8.] Lundberg åtnjuter en avlöning av 5,400 kronor inclusive två ålders
tillägg
å 200 kronor vartdera samt uppbar dessutom under år 1917, då
han endast hade ett ålderstillägg, krigstidstillägg till belopp av 780 kronor.
Då levnadsomkostnaderna i Petrograd nått en nästan otrolig höjd, vilken
endast till någon del motväges av rubelkursens fall, är det synnerligen
svårt för en kanslist med familj att leva på berörda löneinkomster. Att
mot nu utgående löneförmåner erhålla en annan kompetent kanslist vid
beskickningen kan anses som helt uteslutet.
Till följd av nu i Ryssland rådande extraordinära förhållanden har
det arbete, som åligger beskickningen i Petrograd väsentligen ökats.
Genom att kanslisten Lundberg i stor utsträckning lämpligen kunnat användas
för viktigare göromål än rena kansligöromål, har det icke varit
nödvändigt att förstärka beskickningen med annat än tillfälliga biträden.
Det synes mig därför även befogat att Lundberg genom ett personligt
lönetillägg tillerkännes sådan ökning i löneförmåner, att dessa kunna anses
utgöra skälig ersättning för hans arbete. Och torde det av ministern
i Petrograd föreslagna belopp av 3,000 kronor för år icke anses för högt.
tilltaget. Jag anser därför, att å extra stat ett förslagsanslag, högst, för
ändamålet bör i 1919 års riksstat uppföras.
Men redan för 1918 synes mig den ifrågasatta personliga löneförhöjningen
böra tillkomma Lundberg, varför å tilläggsstat för samma år torde
böra äskas ett liknande belopp. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.
Med anledning av vad sålunda blivit anfört, får jag hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att å extra stat för år 1919 till personligt lönetillägg
åt lianslisten vid beskickningen i Petrograd O. D.
K. Lundberg anvisa ett förslagsanslag, högst, av 3,000
kronor.
8. Personligt lönetillägg åt andre kanslisten vid generalkonsulatet i London
O. A. Hedman.
[9.] Ärenden angående av brittiska myndigheter under kriget verkställda
Personligt beslag å till Sverige destinerade varor ävensom å svenska fartyg hand^åt^andre
^ggas av generalkonsulatet i London, varest, sedan dessa ärenden tagit
kanslisten en allt större omfattning, en särskild avdelning varit för ändamålet upp''unmlaut
fättad• Det synnerligen viktiga och krävande arbetet å denna avdelning
i London o. bär i första hand ombesörjts av andre kanslisten vid generalkonsulatet
A. Hedman.
(Extra anslag.)
Tredje huvudtiteln.
23
ö. A. Hedman. Enligt vad generalkonsuln i skrivelse till utrikesdepartementet
den 21 december 1915 vitsordat, har Hedman därvid visat icke
blott nit och intresse utan även omdöme och ordentlighet. Då Hedman
emellertid vore den lägst avlönade av generalkonsulatets tjänstemän,
förklarade generalkonsuln sig anse det vara en gärd av billighet, att,
honom bereddes en tillfällig löneförbättring, då ju sådan vore så mycket
mera påkallad, som levnadskostnaderna stegrats i hög grad.
Dåvarande ministern för utrikes ärendena ansåg lämpligast att
bereda Hedman förbättring i inkomst genom att tilldela honom ett stipendium
å 2,000 kronor av den s. k. Johnsonska donationsfonden.
Emellertid kan icke ovan angivna väg att bereda andre kanslisten
en välbehövlig inkomstförbättring i längden anlitas. Då, enligt vad jagförvissat
mig om, det arbete, som kanslisten Hedman nedlagt och allt fortfarande
nedlägger såsom föreståndare för generalkonsulatets avdelningför
beslagsärenden, är synnerligen krävande och går långt utöver vad som
eljest motsvarar en andre kanslists åligganden, måste det anses orimligt,
att härför icke utgår högre ersättning än 4,500 kronor för år jämte
ålderstillägg. Det synes mig därför rättvist och billigt, att Hedman beredes
skälig ersättning för sitt maktpåliggande och från alla håll på
det bästa vitsordade arbete därigenom, att å extra stat ett personligt
lönetillägg beviljas honom att utgå redan från och med. innevarande
år. Beloppet av denna ersättning torde böra sättas högre än generalkonsuln
år 1915 föreslog med hänsyn till såväl ökade levnadskostnader
som ock önskvärdheten att å denna befattning kunna behålla Hedman,
så länge ifrågavarande ärenden i samma omfattning som hittills påvila
generalkonsulatets handläggning. Å tilläggsstaten för 1918 torde böra
äskas ett liknande anslag.
På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att å extra stat för år 1919 till personligt lönetillägg
åt andre kanslisten vid generalkonsulatet i London
O. A. Hedman anvisa ett förslagsanslag, högst, av 3,000
kronor.
9. Vikariatsersättning vid beskickningar och konsulat
samt lönefyllnad till vissa konsulsbefattningar, oförändrat
ordinarie förslagsanslag............kronor 10,000.
24
Tredje huvudtileln.
[10.]
Kontorskostnadsersättningar
åt lönade
konsuler.
(Ordinarie
anslag.)
10. Kontorskostnadsersättningar åt lönade konsuler.
För ifrågavarande ändamål är i 1918 års riksstat upptaget ett belopp
av 37,000 kronor, men torde detta tarva en förhöjning.
På framställning av generalkonsuln i Newyork, vilken sedan 1914
åtnjutit en årlig kontorskostnadsersättning av 5,000 kronor, blev denna
ersättning enligt beslut vid 1917 års riksdag förhöjd med 1,000 kronor till
6,000 kronor för möjliggörande av förhyrande av större lokal för generalkonsulatet.
Emellertid har generalkonsuln i en den 9 november 1917
dagtecknad skrivelse anfört, att hyran för den hittillsvarande otillräckliga,
av endast tre rum bestående kontorslokalen från den 1 nästkommande
maj, då kontraktstiden utgår, kommer att höjas från 1,350 till
l, 760 dollars, motsvarande i svenskt mynt efter normal kursberäkning
6,512 kronor. Härtill komma emellertid kostnader för städning, ljus,
m. m., cirka 40 dollars om året eller i svenskt mynt omkring 150 kronor;
och kommer sålunda, även med bibehållande av den nuvarande mer än
otillräckliga lokalen, de faktiska kontorskostnaderna att uppgå till 1,800
dollars, motsvarande 6,660 kronor, vilket belopp med 660 kronor överskjuter
det senast beviljade anslaget. Under hänvisning härtill och under
framhållande av nödvändigheten att bereda generalkonsulatet en rymligare
och tidsenligare lokal, för vilken kostnaderna, ''enligt nu gällande priser
icke kunde beräknas lägre än till 2,500 dollars för år, motsvarande omkring
9,250 kronor, har generalkonsuln hemställt, att kontorsanslaget
måtte höjas till sistnämnda belopp. Generalkonsuln har därvid utgått
från den beräkningen, att förhyrandet av ett rum utöver de nu av generalkonsulatet
disponerade tre ruin skulle betinga ett pris av omkring 700
dollars, vilket belopp tillsammans med hyra för redan disponerade lokaler
1,760 dollars jämte belysning och andra utgifter 40 dollars utgör 2,500
dollars. Vidare har generalkonsuln påpekat, att från den besökande allmänheten
hörts ständiga och befogade klagomål över det nuvarande bristande
utrymmet, som ofta icke medgiver de besökande att få plats inne i
mottagningsrummet.
Uen höjning, generalkonsuln sålunda föreslagit, torde vara ofrånkomlig
och bör icke möta någon betänklighet, enär anslagets användande
ju i varje fall skall redovisas. Behovet av ökat kontorsutrymme har
även från annat håll för mig vitsordats.
Från generalkonsuln i London ingick redan under år 1916 framställning
om bemyndigande att, då ytterligare två rum erfordrades för
generalkonsulatet på grund av personalens ökning, för tiden 29 septem
-
Tredje huvudtiteln.
25
ber 191G—28 september 1917 och därefter tillsvidare, så länge förhållandena
det påkallade och den nuvarande ämbetslokalen för generalkonsulatet
bibehölles, få utöver den hyra, som för densamma bestredes av det
generalkonsulatet tillagda kontorsanslag, för lokal åt generalkonsulatet
ytterligare utgiva högst 50 pund för år räknat, i den mån detta belopp
ej kunde av sagda anslag bestridas. Vid föredragning den 12 september
1910 bemyndigade Kungl. Maj:t generalkonsuln att för tiden 29
september 1916—28 september 1917 utöver den hyra, som för generalkonsulatets
ämbetslokal bestredes, för lokal åt generalkonsulatet ytterligare
utgiva högst 50 pund för år räknat, ävensom medgavs, att, i mån
denna hyra icke kunde bestridas av det generalkonsulatet tillagda kontorsanslag,
densamma finge förskotteras av tillgängliga medel för att framdeles
till ersättande hos Kungl. Maj:t anmälas. På förnyad framställning
av generalkonsulatet den 16 augusti 1917 har Kungl. Maj:t vid föredragning
den 22 september 1917 bemyndigat generalkonsuln att för tiden
den 29 september 1917—28 september 1918 utöver den hyra, som för
generalkonsulatets ämbetslokal bestredes, för lokal åt generalkonsulatet
ytterligare utgiva högst 50 pund för år räknat, att på ovan angivet sätt
förskjutas.
Då behovet av ökat utrymme åt generalkonsulatet torde föibliva
permanent för lång tid framåt, och då det med hänsyn härtill synes
lämpligare, att ökningen av anslaget upptages i riksstaten, hemställer jag,
att kontorskostnadsersättningen till generalkonsulatet i London, som 1906
bestämdes till 6,000 kronor, ökas med 1,000 kronor till 7,000 kronor.
\
Konsuln i Chicago åtnjuter enligt beslut vid 1913 års riksdag ett
kontorskostnadsanslag av 3,500 kronor. Ministern i Washington har i
en den 30 juli 1917 dagtecknad skrivelse anfört, att det blivit allt mera
tydligt, att detta anslag icke är tillräckligt. Dels vore mängden av konsulatgöromål
i ständigt stigande, varigenom kravet på ökat utrymme såväl
för personalen som ock för arkivet blivit allt mera trängande, dels
hade den allmänhet, som för olika ändamål plägade anlita konsulatets
bistånd, och som förut varit van att vända sig till den bank, där detta
under en lång period och ända tills för ett par år sedan varit inhyst,
mer och mer börjat övergiva banken för erhållande av råd i enskilda
angelägenheter och vände sig numera, såsom sig borde, till konsulatet i
allt större utsträckning. Enligt såvitt möjligt noggranna beräkningar
hade den konsulatet besökande allmänheten sistlidne år uppgått till
emellan 5,500 och 6,000 personer. I en stad, vilken, såsom fallet vore
med Chicago, utbreder sig över en synnerligen vidsträckt areal, men där
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sarnl. 1 avd. 4
[10.]
26
Tredje huvudtiteln.
[10.] affärslivet vore koncentrerat inom ett jämförelsevis begränsat område,
vore det naturligtvis av yttersta vikt, att konsulatlokalen vore belägen
inom detta affärscentrum, icke blott emedan detta vore jämförelsevis lätt
tillgängligt från stadens övriga delar, utan även emedan alla sådana
privata och offentliga institutioner, med vilka konsulatet nödvändigtvis
måste stå i ständig beröring, befunne sig där. För att inom denna de!
av staden erhålla en välbelägen och i allo passande lokal måste numera
ett hyresbelopp av minst 1,600 dollars per år beräknas. Med hänsyn härtill
samt efter ett ingående meningsutbyte i ärendet med såväl konsul C. G. G.
Anderberg som den nuvarande innehavaren av posten E. E. Ekstrand hade
ministern ansett sig böra föreslå, att nu utgående kontorskostnadsersättning
för konsulatet i Chicago måtte höjas till ett årligt belopp av 6,000 kronor
såsom det minsta möjliga för mötandet av de krav, som den ansenliga
ökningen inom alla områden av konsulatets verksamhet ställde på detsamma.
För närvarande hade visserligen de största olägenheterna, som
förorsakats av bristande kontorsutrymme, undanröjts därigenom, att efter
övertagandet av de österrikisk-ungerska ärendena konsulatet inflyttat uti
den österrikiska lokalen, vilken under nuvarande förhållanden, sedan större
delen av österrikarnas personal hemrest, vore tillräcklig. Denna anordning,
vilken ju endast för en obestämd kortare tid kunde anses någorlunda
tillfredsställande, måste ju genast upphöra, så snart de diplomatiska
förbindelserna emellan Förenta staterna och Österrike-Ungern återupptoges;
och torde det ur alla synpunkter vara önskvärt, att vårt konsulat genom
ett då tillgängligt, tillräckligt anslag omedelbart efter avflyttningen från
den österrikiska lokalen sattes i stånd att inflytta i eu egen lokal av
fullt tillfredsställande beskaffenhet.
Vad beskickningschefen sålunda anfört torde förtjäna allt avseende
och får jag därför hemställa, att kontorskostnadsersättningen för konsulatet
i Chicago höjes från 3,500 kronor till 6,000 kronor.
Jämväl från generalkonsulerna i Mexiko och Moskwa hava framställningar
om erhållande av kontorskostnadsersättningar inkommit, i vilket
avseende generalkonsuln i Mexiko föreslagit 3,600 kronor och generalkonsuln
i Moskwa 5,000 kronor. Även om de skäl, som anförts för beviljande
av kontorskostnadsersättningar till dessa generalkonsulat torde
vara värda allt beaktande, anser jag dock att därmed kan anstå någon
tid, i synnerhet som generalkonsulatet i Moskwa upprättats så sent som
från 1917 års början, och jämväl erfarenheten vid generalkonsulatet i
Mexiko, vilket visserligen upprättades år 1913, men där ombyte av
Tredje huvudtiteln.
27
innehavare ägde ruin år 1917, icke heller kan anses sa slutgiltig, att | It*.]
ett säkert omdöme därå kan grundas.
De ovannämnda ökningarna av kontorskostnadsersättningarna till
generalkonsulerna i London och i Newyork torde böra utgå redan för
1918 och sålunda uppföras på tilläggsstat för samma år. Härtill återkommer
jag i annat sammanhang.
Jag får därför i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen,
att ordinarie anslaget kontorskostnadsersättningar
åt lönade konsuler, nu uppgående till 87,000 kronor,
må från och med år 1919 höjas med 6,750 kronor till
43,750 kronor.
11. Ersättningar till olönade konsuler och vicekonsnler,
oförändrat ordinarie förslagsanslag........kronor 75,250.
12. Personliga gottgörelser för mistade konsulatavgifter.
Alltsedan år 1903 hava till åtskilliga olönade konsulattjänstemän [11.]
såsom personliga gottgörelser för mistade konsulatavgifter utgått vissa Personliga
belopp. För år 1918 beräknades dessa till 7,000 kronor, och då intet
inträffat, som motiverar en nedsättning av ifrågavarande anslag, får jag konsulathemställa,
att Eders Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen {eSTSwu*.
att å extra stat för år 1919 till personliga gottgörelser
för mistade konsulatavgifter anvisa ett förslagsanslag,
högst, av 7,000 kronor.
13. Diplomat- och konsulsaspiranter.
'' Å tredje huvudtiteln finnes sedan år 1906 uppfört ett ordinarie [12.]
anslag till diplomat- och konsulsaspiranter. Anslaget, som ursprungligen Diplomat -utgick med 27,000 kronor och 1913 höjdes till 36,000 kronor, här tillkommit
i syfte att möjliggöra även för obemedlade unge män att vinna (Ordinarie
inträde på den diplomatiska eller den konsulära banan. Storleken av de anslag.)
från detta anslag utgående arvoden till aspiranterna bestämmes av Kungl.
Maj:t. Emellertid uttalade 1906 dåvarande ministern för utrikes ärendena,
att han ansåge, att maximum av dessa arvoden borde bestämmas till
3,600 kronor. Diplomat- och konsulatkommittén hade åter föreslagit 4,800
kronor som maximum. Vid framläggande av förslaget vid 1913 års riksdag
om anslagets höjande hemställde dåvarande ministern för utrikes ären
-
28 Tredje huvudtiteln.
[12.] dena, att arvodena skulle höjas så, att deras maximigräns i utomeuropeiska,
länder sattes till 7,500 kronor och i Europa till 4,000 kronor, med undantag
dock för de fall, då attaché anställdes vid beskickning eller konsulat,
varest a stat uppförd kanslistbefattning funnes, i vilken händelse attachéstipendiet
skulle kunna uppgå till högst samma belopp, som i begynnelselön
åtnjötes av kanslisten. Principen att attachéernas arvoden skulle
kunna i allmänhet sättas lika höga som kanslisternas begvnnelselöner
syntes ministern för utrikes ärendena vara så mycket mer berättigad, som
ju de förstnämnda måste kosta på sig eu ojämförligt mycket dyrare utbildning
än de senare. I detta sammanhang påpekade ministern, att
enligt gällande ordning attachéerna skulle, innan de utsändes, först hava
tjänstgjort ett år i utrikesdepartementet. Vid beräkningen av anslagets
storlek utgick ministern därifrån, att under denna tjänstgöring i utrikesdepartementet
intet stipendium skulle utgå.
Den under senare år vunna erfarenheten har emellertid givit vid
handen, att i två avseenden olägenheter äro förbundna med de vid anslagets
användande sålunda förknippade villkor. Dels har det visat sig synner
olägligt
att icke kunna tilldela aspiranter arvoden ur detta anslag,
så länge de tjänstgöra i utrikesdepartementet, vare sig denna tjänstgöring
ägt rum före anställning vid beskickning eller konsulat utomlands eller
efter sådan anställning. Och dels hava de år 1913 beräknade maximibeloppen
för arvodena, med hänsyn till de i alla länder högst avsevärt
stegrade levnadskostnader, varit för låga för att medgiva, att i allmänhet
de utsända attachéerna skulle kunnat med hjälp av nu anvisade arvoden
draga sig fram under attaehétiden.
Det syftemål, som år 1906 föranledde anslagets beviljande, var,
som nämnt, det att bereda begåvade, men obemedlade unge män möjligheten
att inträda på ifrågavarande bana och därigenom att fästa dugliga
krafter vid utrikesdepartementets tjänst. För att under nuvarande förhållanden,
då allt större krav ställes på dugliga arbetskrafter inom statstjänsten
och icke minst inom vår utrikesrepresentation, på ett fullt
tillfredsställande sätt kunna rekrytera utrikesdepartementets samt beskickningarnas
och konsulatens tjänstemannakårer är det en nödvändighet
att äga större frihet vid förfogandet över de för nu ifrågavarande ändamål
anvisade medel, sa att dels arvoden kunna utgå även under den tid,
då diplomat- och konsulsaspiranter tjänstgöra i utrikesdepartementet såsom
extraordinarie, och dels beloppen av arvodena i vissa fall må kunna
höjas utöver de år 1913 angivna maximigränser. Den sålunda föreslagna
förändringen föranleder att anslaget ifråga måste höjas samt Kungl.
Maj:t medgivas rätt att för tjänstgöring även inom utrikesdepartementet åt
Tredje huvudtiteln.
29
aspirant tilldela arvode till belopp, som av Kung). Maj:t prövas skäligt, [12.]
ävensom att vid bestämmandet av arvode för diplomat- oeh konsulsaspirants
tjänstgöring vid beskickning och konsulat, med hänsyn till aspirants
större kvalifikationer, dyrare levnadskostnader å vissa platser eller andra
särskilda förhållanden, i särskilda fall kunna höja arvodet utöver de år
1913 bestämda maximibelopp. Den höjning, som för nu angivna ändamål
synes erforderlig, torde kunna beräknas till 20,000 kronor. Enär vidare
behovet av dessa arvoden växlar under olika år och således icke är konstant,
tala samma skäl för anslagets förvandlande till ett reservationsanslag, som
föranlett, att anslaget till liandelsattaehéer erhållit denna karaktär. Därigenom
skulle möjliggöras att under ett år uppkomna besparingar kunna
användas ett annat år, då behovet av aspirantarvoden kan vara större.
Den sålunda ifrågasatta förhöjningen av förevarande anslag liksom
ock dess förändrade karaktär torde böra inträda redan för innevarande
år, och kommer därför på 1918 års tilläggsstat att till diplomat- och konsulsaspiranter
upptagas ett reservationsanslag av 20,000 kronor. Härtill
återkommer jag i annat sammanhang.
På grund av vad sålunda blivit anfört får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att ordinarie anslaget diplomat- och konsulsaspiranter,
nu uppgående till 36,000 kronor, må från och
med år 1919 höjas med 20,000 kronor till 56,000 kronor
samt förändras till reservationsanslag.
14. Militär- och marinattachéer, oförändrat ordinarie
anslag.......................kronor 28,000.
15. Handelsattachéer, oförändrat ordinarie reservationsanslag
.................... ^ 40,000.
16. Ekiperingspenningar, oförändrat ordinarie förslagsanslag
..................... » 15,000.
17. Extra biträden, kanslivaktmästare och andra
utgifter vid beskickningar och konsulat, oförändrat ordinarie
anslag .................... » 24,200.
C. Internationella byråer in. in.
1. Internationella skiljedomstolens byrå i Haag.
På extra stat för år 1918 finnes uppfört ett anslag av 5,000 kronor, [13,]
att under samma år utbetalas till bestridande av Sveriges andel i kostna- internatiodema
under år 1917 för den internationella skiljedomstolens byrå i Haag.
byrå i Haag.
(Extra anslog.)
30
Tredje huvudtiteln.
113.] Meddelande om beloppet av Sveriges andel i samma kostnader för
innevarande år har ännu icke ingått. Med ledning av den för byrån
fastställda budgeten för året kan dock antagas, att denna andel icke
kommer att uppgå till högre belopp än det ovannämnda i riksstaten för
1918 uppförda.
Jag får därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att till bestridande av Sveriges andel i kostnaderna
under år 1918 för den internationella skiljedomstolens
byrå i Haag å extra stat för år 1919 anvisa ett
förslagsanslag, högst, av 5,000 kronor.
2. Bidrag till den internationella fredsbyrån i Bern.
[14.] Bland de extra anslagen å tredje huvudtiteln har alltsedan år 1902
In t ernå t io- varit i riksstaten uppfört ett bidrag av 750 kronor till den intematiohyråniBern.
neHa fredsbyrån i Bern. Anslaget beviljades ursprungligen på grund av
(Ultra anslag.) en inom riksdagen väckt motion, men framställning därom har sedermera
varjc år av Kungl. Maj:t upptagits i propositionen angående statsverkets
tillstånd och behov.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att såsom bidrag för år 1919 till den internationella
fredsbyrån i Bern å extra stat för samma år anvisa
ett förslagsanslag, högst, av 750 kronor.
3. Bidrag_till bestridande av kostnaderna för interparlamentarisha unionens
byrå och generalsekretariat för år 1919.
15.] Såsom bidrag till interpaiiamentariska unionens byrå och general
interparla-
sekretariat har alltsedan 1910 utgått ett exti’a anslag av 750 kronor.
"unionens* Även detta anslag beviljades första gången på grund av en inom riksbyrå
och dagen väckt motion, men har sedermera utgått på därom av Kungl. Maj:t
sekret artat. 1 proportionell angående statsverkets tillstånd och behov gjord framställning.
(Eu™ anslag.) Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att såsom bidrag till bestridande av kostnaderna
för interparlamentarisha unionens byrå och generalsekretariat
för år 1919 å extra stat för samma år anvisa ett
förslagsanslag, högst, av 750 kronor.
Tredje huvudtiteln.
31
4. Bidrag till bestridande av kostnaderna för riksdagens interparlainenta
riska
grupp under år 11)19.
Å extra stat för år 1918 finnes uppfört ett anslag av 16,000 kronor
såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för riksdagens interparlamentariska
grupp under samma år. Detta anslag är avsett till följande
särskilda ändamål, nämligen:
förvaltningskostnader in. in..............kronor 5,000
utgivande av eu samling akter rörande neutralitetsfrågor
in. m...... ........•..... » 4,500
resebidrag till delegerade vid det nordiska interparlamen
tariska
förbundets möte............. » 2,000
Sveriges andel i kostnaderna för arbeten, avsedda att utföras
gemensamt av de tre nordiska gruppernas sekretariat
.................... »_4,500
tillhopa kronor 16,000
[16].
''Kostnaderna
för
riksdagens
interparlamcntariska
grupp under
år 1919.
(Extra anslag.)
Styrelsen för riksdagens interparlamentariska grupp har nu i underdånig
skrivelse den 3 november 1917 anhållit om framställning till instundande
riksdag om anslag för år 1919 till bestridande av gruppens
utgifter och därvid anfört, bland annat, följande:
»Stadgeenligt skall det nordiska interparlamentariska förbundets
elvte delegerademöte hållas i Sverige år 1919. Gruppens utgifter för
det åttonde delegerademötet, vilket ägde rum i Stockholm år 1916, uppgingo
till i runt tal 12,000 kronor, oberäknat vissa utgifter, som täcktes
genom bidrag från enskilt håll. För jämförelsens skull må här anföras,
hurusom utgifterna för delegerademötet i Köbenhavn år 1915 — varvid
de delegerades antal icke uppgick till mer än 45, medan det numera
utgör 57 — belöpte sig till cirka 12,000 kronor. Räkenskaperna för
mötet i Kristiania år 1917 äro ännu icke avslutade, men utgifterna lära
redan överstiga 12,000 kronor, vartill komma kostnaderna för tryckningen
av mötesberättelsen.
Vid sådant förhållande och i betraktande av penningvärdets fall,
torde, även med iakttagande av den allra största sparsamhet, utgifterna
för nästkommande nordiska interparlamentariska delegerademöte i Stockholm
icke kunna beräknas understiga 12,000 kronor.
32
Tredje huvudtiteln.
De danska och norska delegerade åtnjuta förmånen av fria resor
å sitt lands järnvägar samt uppbära dagtraktamente vid fullgörande av
uppdraget i fråga. Då Eders Kungl. Maj:t på sin tid icke funnit skäl
att lämna bifall till en framställning från den svenska gruppen om beviljande
av fria resor å statens järnvägar för svenska deltagare i senast,
här hållna möte, torde ett belopp av 1,000 kronor böra beräknas i resebidrag
åt de svenska ombuden till nästkommande delegerademöte i Sverige;
enär deras antal utgör It), kommer härav i medeltal endast omkring 50
kronor på varje delegerad.
På grund likaledes av penningevärdets fall och särskilt tryckningskostnadernas
ökning torde de till gruppen för år 1918 utgående anslag
å 5,000 kronor till förvaltningskostnaderna in. m. samt å 4,500 kronor
såsom Sveriges andel i vissa för de tre nordiska interparlamentariska
grupperna gemensamma kostnader böra för år 1919 sättas till 7,500 respektive
6,500 kronor. Däremot synes anslaget till utgivande av en samling
akter rörande neutralitetsfrågor in. m. kunna bibehållas vid sitt nuvarande
belopp, 4,500 kronor.
Med tanke på ett kommande fredsslut bedrives i åtskilliga länder
ett omsorgsfullt och vidlyftigt utredningsarbete rörande eventuella mellanfolkliga
anordningar för åstadkommande av en varaktig fred. Detta
arbete har redan resulterat i en del utlåtanden och översikter, utgivna
av, bland andra, de internationella studiekommissioner med ledamöter
även från Sverige, som blivit tillsatta av 1’Organisation centrale pour
une paix durable. Då det förefaller styrelsen för riksdagens interparlamentariska
grupp vara högeligen önskvärt, att de viktigaste resultaten
av det sålunda pågående arbetet bleve även i Sverige tillgängliga för en
större allmänhet, hyser styrelsen en livlig åstundan att bliva satt i tillfälle
att föranstalta om bearbetning och utgivande i tryck på svenska
språket av det huvudsakligaste utav ifrågavarande utredningsmaterial. Det
är icke möjligt att göra någon tillförlitlig beräkning över kostnaderna för
ett sådant arbete. Med tanke på att kvalificerad arbetskraft måste anlitas
för redaktionen, ävensom att den upplaga, som kan beräknas för
försäljning, icke kan bli stor samt slutligen i betraktande av de numera
mycket höga pappersprisen och tryckningskostnaderna har styrelsen beräknat,
att ett belopp av minst 10,000 kronor skulle vara för ändamålet
erforderligt.»
Styrelsen har därför anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att såsom bidrag till bestridande av gruppens omkostnader för år
1919 å extra stat för nämnda grupp anvisa 41,500 kronor, vilket belopp
beräknats att fördela sig på nedan nämnda utgiftsposter:
Tredje huvudtiteln.
33
förvaltningskostnader m. m...............kronor 7,500 [16.]
utgivande av eu samling akter rörande neutralitetsfrågor
m. m.................... » 4,500
Sveriges andel i kostnaderna för arbeten, avsedda att utföras
gemensamt av de tre nordiska gruppernas sekretariat
.................... » 6,500
utgifter för det nordiska interparlamentariska förbundets
elvte delegerademöte i Sverige 1919........ » 12,000
resebidrag åt de svenska ombuden vid nämnda delegerademöte
..................... » 1,000
bearbetning och utgivande i tryck på .svenska språket av
visst utredningsmaterial rörande eventuella mellanfolkliga
anordningar för åstadkommande av eu varaktig
fred................ > 10,000
tillhopa kronor 41,500;
och bar styrelsen framhållit att, med hänsyn till vikten av att publiceringen
av sistnämnda utredningsmaterial icke måtte bliva uppskjuten allt
för länge, det vore av behovet påkallat, att av det därför avsedda belopp
hälften eller 5,000 kronor måtte få disponeras redan under år 1918.
Beträffande styrelsens för riksdagens interparlamentariska grupp
framställning om höjande av de beräknade beloppen för förvaltningskostnader
in. m. till 7,500 kronor och för Sveriges andel i kostnaderna
för arbeten, avsedda att utföras gemensamt av de tre nordiska gruppernas
sekretariat till 6,500 kronor torde, i betraktande av penningevärdets
fall och ökningen under de senare åren av tryckningskostnader, däremot
icke kunna göras någon invändning.
Likaså anser jag, att det begärda anslaget av 12,000 kronor till
bestridande av utgifter för det nordiska interparlamentariska förbundets
delegerademöte 1919, vilket kommer att hållas i Sverige, icke kan anses
för högt, i betraktande av att kostnaderna för de sista årens delegerademöten
överskridit detta belopp. Det såsom bidrag åt de svenska ombuden
till 1919 års delegerademöte begärda anslaget av 1,000 kronor torde
böra beviljas, då bemälda delegerade icke, i likhet med de danska och
norska delegerade, vid fullgörande av sitt delegeradeuppdrag, åtnjuta fria
resor å sitt lands järnvägar.
Vad beträffar det av styrelsen begärda anslaget av 10,000 kronor
för publicerande på svenska av det utredningsarbete rörande mellanfolkliga
anordningar för åstadkommande av en varaktig fred, som i åtskilliga
Bihang till riksdagens protokoll 1018. 1 samt. 1 avd. 5
Obs.! Detta kartongblad insattes i stället för sidd. 33 och 34 av Tredje huvudtiteln år 1918.
Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.
180902
34 Tredje huvudtiteln.
[16.] länder bedrives, så torde dessa utredningar bliva av så stor betydelse
för de med dem avsedda ändamål, att svenska staten icke bör undandraga
sig att för desamma lämna ett bidrag. Det begärda bidraget av
10.000 kronor kan synas väl högt, men i betraktande av de stora kostnader,
som särskilt i dessa tider måste vara förenade med det ifrågavarande
redaktions- och utgivningsarbetet, anser jag mig icke böra föreslå
någon sänkning av beloppet. Enligt styrelsens förslag borde av anslaget
5.000 kronor disponeras redan under innevarande år; och torde detta
belopp böra anvisas på tilläggsstat för år 1918. Härtill återkommer jag
i annat sammanhang. Det belopp, som bör uppföras i staten för 1919,
utgör sålunda 36,500 kronor.
På grund av vad sålunda blivit anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att såsom bidrag till bestridande av kostnaderna
för riksdagens interparlamentariska grupp under år 1919
å extra stat för samma år anvisa ett förslagsanslag,
högst, av 36,500 kronor.
5. Bidrag för riksdagens interparlamentariska grupps deltagande i den interparlamentariska
unionens konferens år 1919.
[17.] Med bifall till därom av Kungl. Maj:t gjord framställning beslöt
Riksdagens 1917 års riksdag,
mentariskä dels att det ursprungligen såsom bidrag till täckande av kostna
grupps
del- derna för den svenska gruppens av den interparlamentariska unionen
ÄTi-U-deltagande i unionens XX:de konferens å extra stat för år 1915 anvilamentaris-
sade förslagsanslag, högst 15,000 kronor, skulle, därest icke detsamma
konferenser dessförinnan tagits i anspråk, få användas såsom bidrag till täckande av
''1919. kostnaderna för riksdagens interparlamentariska grupps deltagande i den
unionens konferens, som kunde komma att äga rum år 1918;
dels att det anslag av 4,500 kronor, vilket, för den händelse den
XIX:de konferensen skulle hava ägt rum redan år 1915, ursprungligen
anvisats å extra stat för år 1916 såsom bidrag till täckande av kostnaderna
för den svenska gruppens deltagande i unionens XX:de konferens
samma år, skulle, därest detsamma ej dessförinnan tagits i anspråk, få
användas såsom bidrag till täckande av kostnaderna för riksdagens interparlamentariska
grupps deltagande i den unionens konferens, som kunde
komma att äga rum år 1918;
Tredje huvudtiteln.
m
dels oek att, för den händelse, i stället för konferens, möte kommu
att äga ruin mellan delegerade för endast vissa interparlamentariska
grupper, av ovanberörda anslag för 1915 och 1916 skulle till täckande
av kostnaderna för riksdagens interparlamentariska grupps deltagande i
sådant möte lä utgå bidrag till belopp, som av Kung]. Maj:t. måtte bestämmas.
I den under nästföregående punkt omförmälda skrivelse den 3 november
1917 har styrelsen för riksdagens interparlamentariska grupp,
med förmälan att de såosm bidrag till kostnaderna för gruppens deltagande
i den interparlamentariska unionens konferenser (delegerademöten)
anvisade anslag å 15,000, respektive 4,500 kronor ännu icke tagits i anspråk,
hemställt, att ifrågavarande anslag måtte fortfarande lä stå till gruppens för
fogande, då behov därav yppades.
Då intet torde vara att invända mot framställning'' till instundande
riksdag om förnyande i huvudsakliga delar av 1916 och 1917 års riksdagars
beslut i förevarande fråga, får jag i underdånighet hemställa, att
Hlders Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen att medgiva,
att dels det ursprungligen såsom bidrag till täckande
av kostnaderna för den svenska gruppens av
den interparlamentariska unionen deltagande i unionens
XX:de konferens å extra stat för år 1915 anvisade förslagsanslag,
högst 15,000 kronor, dels ock det anslagav
4,500 kronor, vilket, för den händelse den XIX:de
konferensen skulle hava ägt rum redan år 1915, ursprungligen
anvisats å extra stat för år 1916 såsom
bidrag till täckande av kostnaderna för den svenska
gruppens deltagande i unionens XX:de konferens samma
år, må, därest dessa anslag ej dessförinnan tagits i anspråk,
få användas såsom bidrag till täckande av kostnaderna
för riksdagens interparlamentariska grupps deltagande
i den unionens konferens, som kan komma att
äga rum år 1919; samt
att, för den händelse i stället för konferens,
möte komme att äga rum mellan delegerade för endast
vissa interparlamentariska grupper, av ovanberörda
anslag för 1915 och 1916 må till täckande av
kostnaderna för riksdagens interparlamentariska grupps
deltagande i sådant möte få utgå bidrag till belopp, som
av Kungl. Maj:t må bestämmas.
36
Tredje huvudtiteln.
C18\]
Löneförbättring
föi
visna vaktmästare
m. fl.
(Ordinarie
anslag.)
[19-]
Rese- och
flyttning sersättning,
inspektinner,
tillfälliga
uppdrag.
(Ordinarie
anslag.)
[20.]
Skrivmaterialier,
expenser.
renskrivning,
ved, ljus
m. m.
(Ordinarie
anslag.)
D. Diverse.
1. Ålderstillägg, oförändrat ordinarie förslagsanslag kronor 20,000.
2. Löneförbättring för vissa vaktmästare in. fl.
Under åberopande av vad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
förut denna dag anfört i fråga om beredande av löneförbättring
för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, i avvaktan på den proposition om anvisande
av medel för ändamålet, som kan bliva förelagd riksdagen,
för löneförbättring för vissa vaktmästare och med
dem jämförliga befattningshavare bland de ordinarie anslagen
under tredje huvudtiteln beräkna ett belopp av
3,000 kronor.
3. Hese- och flytt undersättning, inspektioner, tillfälliga uppdrag.
Under åberopande av chefens för civildepartementet anförande denna
dag angående höjning av vissa huvudtitlars anslag till rese- och trakta-mentsersättning
in. m. får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att ordinarie förslagsanslaget rese- och flyttningsersättning,
inspektioner, tillfälliga uppdrag, nu uppgående
till 68,000 kronor, må från och med år 1919 höjas
med 22,000 kronor till 90,000 kronor.
4. Skrivinaterialior, expenser, renskrivning, ved, ljus, in. ni.
Enligt den av Kungl. Maj:t jämlikt riksdagens beslut fastställda avlöningsstat
för beskickningar och konsulat åtnjuta nedanstående beskiekningsehefer
å orter, där staten äger beskickningshus, bidrag till beskickningshusens
uppvärmning och belysning till följande belopp:
ministern i Konstantinopel..............kronor 1,200
» » Paris.................. » 2*000
» » Madrid................. » 500
Tredje huvudtiteln.
;st
ministern i Kristiania
» » Berlin . .
» v> retrograd
kronor 1,200
2,000
3,000
Dessa bidrag utgå från tredje huvudtitelns anslag till skrivmaterialier,
expenser, renskrivning, ved, ljus in. in. och hava blivit fastställda de
för ministrarna i Paris, Madrid och Kristiania år 1906 samt de för ministrarna
i Konstantinopel, Berlin och retrograd år 1913.
Däremot har icke ministern i London, varest staten visserligen icke
inköpt något beskickningshus, men i stället, i enlighet med där gängse
bruk, år 1907 för längre tid för beskickningen förhyrt ett hus, fått sig
tillagt något bidrag till husets uppvärmning och belysning. Ministern
därstädes har dock redan år 1915, med framhållande av de stora kostnader,
som påvilade honom för uppvärmning och belysning av beskickningshuset,
gjort framställning om erhållande av ett årligt bidrag för
ändamålet av 2,000 kronor, vilken framställning emellertid icke då föranledde
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
De ovanomförmälda av Kungl. Maj:t och riksdagen beviljade uppvärmnings-
och belvsningsbidragen äro givetvis med den ökning uti prisen
å i synnerhet uppvärmningsmateriel, som under de sista åren över
allt ägt rum, alltför låga. Nämnda prisökning har, enligt vad inhämtade
uppgifter utvisa, varit oerhörd, ingenstädes under hundra procent, men
på flera ställen många hundra procent. Under sådana förhållanden anser
jag, att en höjning av de ifrågavarande bidragen bör för den närmaste
tiden vidtagas. Visserligen göra ministrarna genom för dem fördelaktiga
kurser vid omsättning av de i kronmynt bestämda bidragen ej ringa
vinster, men dessa motväga icke annat än i ringa mån den fördyring
av uppvärmningskostnaderna, som de genom prisstegringarna måste vidkännas.
Med stöd av inom utrikesdepartementet uppgjorda beräkningar,
grundade å inkomna prisuppgifter, anser jag, att uppvärmnings- och belysningsbidragen
böra ökas på följande sätt:
för ministern i Konstantinopel till 2,000 kronor, sålunda med kronor 800
£ |
» |
» Paris |
» |
3,000 » |
» |
» |
» 1,000 |
£ |
» |
» Madrid |
» |
1,000 » |
» |
» |
» 500 |
» |
» Kristiania |
» |
2,400 |
» |
•- |
1,200 |
|
» Berlin |
» |
3,000 » |
» |
» |
1,000 |
||
» |
» retrograd |
» |
5,000 » |
» » » 2,000 |
38
Tredje huvudtiteln.
[80.J Transport kronor 6,500
Härtill kom me ett nytt bidrag till beski ckningshusets
i London uppvärmning och belysning, vilket torde böra
sättas till...................... 2,000
således i det hela . . . . *.............kronor 8,500
Detta belopp torde, liksom de redan beviljade uppvärmnings- och
belysningsbidragen, böra utgå av ordinarie anslaget skrivmaterialier, expenser,
renskrivning, ved, ljus m. m., men då fråga tillsvidare endast är
om en mera tillfällig utgift, och det ifrågavarande anslaget är av förslagsanslags
natur, lärer detsamma, vilket i innevarande års stat blivit
förhöjt från 171,000 kronor till 250,000 kronor, icke böra ytterligare
ökas. Den föreslagna höjningen av bidragen till beskickningshusens uppvärmning
och belysning anser jag böra komma husens innehavare till
godo redan för innevarande år; och får jag därför hemställa, att Eders
Kung], Majd täcktes föreslå riksdagen att medgiva
att såsom bidrag till uppvärmning ock belysning
av svenska beskickningshusen må av ordinarie förslagsanslaget
skrivmaterialier, expenser, renskrivning, ved, ljus
m. m., 250,000 kronor, få, utöver de i staten för beskickningar
och konsulat för ändamålet fastställda belopp,
för vartdera av åren 1918 och 1919 användas ett
belopp av 8,500 kronor.
[21.]
Tryckningskostnad
er.
(Ordinarie
anslag.)
5. Till bestridande av tryckningskostnader.
Vidare får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t för utjämning
av tredje huvudtitelns slutsumma måtte föreslå riksdagen
att ordinarie förslaganslaget till bestridande av tryckningskostnader,
nu uppgående till 5,047 kronor, må höjas med 3 kronor till 5,050 kronor.
6. Gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda
svenska undersåtar, oförändrat ordinarie förslagsanslag
......................kronor 35,000.
Enligt vad chefen för finansdepartementet meddelat mig, har han
för avsikt att om möjligt förelägga innevarande års riksdag förslag till
omorganisation av kommerskollegiet. Häri lärer ingå'' förslag därom, att
ärenden angående gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda
Tredje huvudtiteln.
39
.svenska undersåtar in. in. skulle överflyttas 1‘rån utrikesdepartementet [21.
till kommerskollegiet. 1 händelse av bifall till detta förslag torde det
under tredje huvudtiteln uppförda anslaget icke längre behöva utgå.
Jag har velat här omnämna detta, i ändamål att behandlingen av
ifrågavarande anslag måtte varda av riksdagen uppskjuten, i avbidan på
förevarande organisationsfrågas eventuella framläggande.
7. Hemliga utgifter, orförändrat ordinarie anslag . 120,000.
8. Till fortsatt utgivande av Sveriges traktater.
Å tredje huvudtiteln finnes i riksstaten för år 1918 uppfört ett [22.1
extra anslag å 4,500 kronor till fortsatt utgivande av Sveriges traktater, sverige.s
Utgivaren av detta verk professor C. Hallendorff har i en den 11 traktater.
uästlidne december till mig avgiven berättelse över arbetets fortgång an- däl,ra
fört följande:
»Under året har utgivits eu volym innefattande ''Gränskärten'' 1752
—66 och 1810’. Häri meddelas i ljustryck reproduktion av de till gränstraktaten
med Danmark-Norge d. 21 sept./2 okt. 1751 och gränstraktaten
med Ryssland d. 20/8 november 1810 hörande original kartorna. De
svenska gränskartorna, till antalet 27, återgivas på 48 blad; de finskryska
kartorna, 13 till antalet, återgivas på 15 blad, vartill komma speciellt
titelblad samt tvenne generalkartor, å 2 blad i reproduktionen,
över hela gränslinjen åt Finland-Ryssland. De finsk-ryska gränskartorna
åtföljas av en fullständig namnlista över förekommande orter.
I fråga om den tidigare serien (för 1600-talet) har under året i
det närmaste fullständigt manuskript för Vite delens andra halvband samlats
och utredigerats.
För den senare serien (1700-talet) meddelar dess utgivare fil. dr.
B. Boethius, att under året nio förut uppsatta tryckark slutgranskats samt
jämte fem nyuppsatta godkänts för tryckning, och att därutöver dels
uppsatts, dels redigerats färdiga för tryckning omkring fem tryckark.»
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till fortsatt utgivande av Sverige.s traktater å
extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst,
av 4,500 kronor.
40
Tredje huvudtiteln.
[23.]
Komw ittéer
och utredningar
genom
sakkunniga
m. m.
(Ordinarie
anslag.)
9. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga m. in.
Uti sitt den 20 mars 1917 avgivna betänkande har kassaförlagskommittén
hemställt, att å riksstaten måtte under vederbörande huvudtitlar
uppföras förslagsanslag för bestridande av kostnader för kommittéer,
kommissioner och utredningar genom sakkunniga. För tredje huvudtitelns
vidkommande har kommittén ifrågasatt, att anslagets rubrik borde
utvidgas så, att detsamma konune att omfatta även kostnader för de
underhandlingar, skiljedomsförfaranden in. m. som förekomma i fråga om
rikets förhållande till främmande makter. Med ledning av en uppgjord
statistik över kommittékostnaderna under år 1911—1915 ansåg kommittén,
att under tredje huvudtiteln borde för ifrågavarande ändamål beräknas
ett belopp av 75,000 kronor.
I enlighet med vad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
över finansärenden den 31 nästlidne december anfört rörande
kassaförlagskommitténs betänkande, torde från och med år 1919 å riksstaten
under tredje huvudtiteln uppföras ett nytt ordinarie anslag, benämnt
»Kommittéer och utredningar genom sakkunniga m. m., förslagsanslag».
Det utav kassaförlagskommittén föreslagna beloppet 75,000 kronor
torde dock vara alltför lågt beräknat. Under åren 1916 och 1917 hava
de till tredje huvudtiteln hörande utgifter av förevarande slag uppgått
till i medeltal omkring 200,000 kronor för vartdera året. Då dessa utgifter
under de sista åren varit synnerligen stora, anser jag dock icke
att anslaget bör sättas så högt som sistnämnda belopp, utan kan det, i
synnerhet i betraktande av anslagets karaktär av förslagsanslag, lämpligen
bestämmas till 150,000 kronor.
För bestridande av motsvarande utgifter under år 1918 torde enahanda
belopp, böra äskas å tilläggsstat för samma år. Härtill återkommer
jag i annat sammanhang.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Miajt. föreslå
Riksdagen
att i riksstaten för år 1919 under tredje huvudtiteln
uppföra ett nytt ordinarie förslagsanslag å 150,000
kronor, benämnt »Kommittéer och utredningar genom sakkunniga
m. to., förslagsanslag.»
41
Tredje liuvildt!teln.
Beträffande de här ovan upptagna ordinarie anslag, vid vilka jag
icke gjort någon framställning, liar jag ingen ändring att iöreslå.
Av tredje huvudtitelns ordinarie anslag, som för
innevarande år uppgå till.............kronor 2,061,497
komma, vid bifall till de av mig framställda förslag,
följande anslag att höjas, nämligen:
Beskickningar och konsulat . . . med kronor 64,400
Kontorskostnadsersättningar åt lönade
konsuler........ » ''■ 6,750
Diplomat- och konsulsaspiranter . » 20,000
Rese- och flyttningsersättning, inspektioner,
tillfälliga uppdrag . » 22,000
Till bestridande av tryckningskostnader
............» » _§
tillhopa kronor 113,153.
Om till denna summa läggas
följande nya ordinarie anslag:
Löneförbättringar för vissa vaktmästare
in. fl. . . .....kronor 3,000
Kostnader för kommittéer
och utredningar genom
sakkunniga m. m., beräknat
till......» 150,000 »__ 153,000
visar sig att de ordinarie anslagen skulle ökas med . » 266,153
och sålunda för år 1919 komma att uppgå till .... kronor 2,327,650.
Summan av de av mig för år 1919 tillstyrkta
extra anslag understiger med............ » 648,953
vad under tredje huvudtiteln anvisats å extra stat för
år 1918.
Huvudtitelns slutsumma, innevarande år ... . » 2,940,500
skulle under förutsättningen av bifall till mitt förslag,
för år 1919 uppgå till ............... » 2,557,700.
Statsrådets övriga ledamöter biträdde vad herr ministern för utrikes
ärendena sålunda hemställt;
Och behagade Hans Maj:t Konungen härtill i
nåder lämna bifall samt befalla, att avskrift av detta
Bihang till riksdagens protokoll 1U18. 1 samt. 1 avd. 6
42
Tredje huvudtiteln.
protokoll skulle till finansdepartementet överlämnas för
att tjäna till ledning vid avfattandet av Kungl. Maj:ta
nådiga proposition till riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behov.
Ur protokollet:
Carl Hamilton.
INNEHÅLLS V 0 R T JO C K N I N (i.
43
Tredje huvudtiteln.
Ordinarie |
Extra |
Sid. |
||
anslag |
anslag |
|||
A. Departementet. |
krön.ir |
kronor | |
||
1 1. |
Departementschefen, ministern för utrikes ärendena... |
24,000 |
2. |
|
2- |
Utrikesdepartementet ............. .......................... |
164,700 |
» |
|
, 3. |
Provisorisk förstärkning av utrikesdepartementets ar- |
|||
i |
betskrafter m. in.________ |
51,550 ! 1 |
» |
|
! |
B. Sveriges representation i utlandet. |
: |
1 |
|
'' i. |
Beskickningar och konsulat_______________... . |
1,173,700 |
3. 1 |
|
2. |
Avlöning åt en tillförordnad minister hos Schweiziska |
|||
Edsförbundet....._________________________________________________ |
— |
24,000 |
16. |
|
3. |
Unprättande av två andra legation ssekreterarebefatt- |
|||
ningar ________________________________________________________ |
— |
18,000 |
17. |
|
4. |
Expektansarvoden till vissa diplomat- och konsulat- |
|||
tjänstemän _______________________,_______________________________ |
..... |
30,000 |
18. |
|
5. tf. |
Upprätthållande av vissa nya konsulat i Ryssland ... |
45,000 |
19. |
|
i Madrid och Lissabon B. C. T. Molin_______________ |
— |
1,000 |
21. |
|
7. ; 8. |
Personligt lönetillägg åt kanslisten vid beskickningen i Petrograd 0. D. K. Lundberg--------- — .. Personligt lönetillägg åt andre kanslisten vid general- |
— |
3,000 |
|
konsulatet i London 0. A. Hedman------- — |
— |
3,000 |
22. |
|
9. |
Vikariatsersättning vid beskickningar och konsulat |
|||
samt lönefyllnad till vissa konsulsbefattningar------ |
10,000 |
23. |
||
I 10. |
Kontorskostnadsersättningar åt lönade konsuler ----- |
43,750 |
24. |
|
11. |
Ersättningar till olönade konsuler och vicekonsuler... |
75,250 |
27. |
|
12. |
Personliga gottgörelser för mistade konsulatavgifter. |
— |
7,000 |
» |
13. |
Diplomat- och konsulsaspiranter-------------- ------------------ |
56,000 |
» |
|
14. |
Militär- och marinattachéer------------- ---------------- .. |
28,000 |
29. |
|
15. |
Handelsattachéer _________ ____ ______ ..... |
40,000 |
* |
|
16. |
Ekiperingspenningar_________________________________________ . |
15,000 |
||
17. |
Extra biträden, kanslivaktmästare och andra utgifter |
|||
1 |
» vid beskickningar och konsulat--------------- |
24,200 |
1 * |
44
Ordinarie |
Extra |
Sid. |
||
C. Internationella byråer m. m. |
anslag kronor. |
anslag kronor |
||
1. |
Internationella skiljedomstolens byrå i Haag . |
_ |
5,000 |
29. |
2. |
Bidrag till den internationella fredsbyrån i Bern |
— |
750 |
30. |
3. |
Bidrag till bestridande av kostnaderna för interparla- |
|||
mentariska unionens byrå och generalsekretariat för |
j |
|||
• |
år 1919______ |
— |
750 |
» 1 |
4. |
Bidrag till bestridande av kostnaderna för riksdagens |
f |
||
interparlamentariska grupp under år 1919 |
— |
36,500 |
31. i |
|
5. |
Bidrag för riksdagens interparlamentariska grupps del- |
| |
||
tagande i den interparlamentariska unionens kon-ferens år 1919 |
34. ; i ) | |
|||
. D. Divérse. |
||||
1. |
Ålderstillägg..... |
20,000 3,000 |
36. |
|
2. 3. |
Löneförbättringar för vissa vaktmästare m. fl. Rese- och flyttningsersättning, inspektioner, tillfälliga |
|||
uppdrag______ |
90,000 |
|||
4. |
Skrivmaterialier, expenser, renskrivning, ved, ljus m. m. |
250,000 |
||
5. |
Till bestridande av tryckningskostnader |
5,050 |
38. |
|
6. |
Gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda |
|||
svenska undersåtar |
35,000 |
:> |
||
7. |
Hemliga utgifter ___________ |
120,000 |
39. |
|
8. |
Till fortsatt utgivande av Sveriges traktater |
_ |
4,500 |
2> |
9. |
Kommittéer och utredningar genom sakkunniga m. m. |
150,000 |
* |
40. |
Stockholm 1918. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.
175300
BIHANG
TILL
RIKSDAGENS PROTOKOLL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅR 1918.
*-
FÖRSTA SAMLINGEN.
FÖRSTA BANDET. II.
Bilagor till Kung!. Maj:ts proposition nr 1 angående statsverkets tillstånd och behov:
fjärde huvudtiteln.
Fjärde huvudtiteln.
i
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Riksstatens fjärde huvudtitel.
Sid.
A. Departementet............... 6
Departementschefen............................... 6
Departementet.........................''........ 6
[1.] Övergångsstat .................................. 6
[2.] Skrivmaterialier och expenser, ved. m. m. för departementet med dess kommandoexpedition
.................................. 8
Tryckningskostnader för departementet med dess kommandoexpedition .... 8
B. Arméförvaltningen............... 8
Arméförvaltningen................................ 8
Skrivmaterialier, expenser och bränsle m. m. för arméförvaltningen...... 9
C. Generalitetet, staberna m. m............. 9
[3.] Generalitetsstaten...................... 9
[4.] Generalstabens fast anställda personal.................... 16
[5.] Generalstabens övningar, expenser m. m.................... 18
Artilleristaben ................................. 19
[6.] Kommendantsstaten.............................. 21
D. Undervisningsverken............... 23
[7.] Krigshögskolor................................. 23
[8.] Ridskolan.................................... 33
[9.] Vissa engångskostnader för ridskolan.................... 54
Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet................... 55
II
Fjärde huvudtiteln.
Sid.
[10.] Förstärkning av reservationsanslaget till skjutskolan för infanteriet och kavalleriet
....................•............... 55
[11.] Anordnande av vissa utbildningskurser vid skjutskolan för infanteriet och
kavalleriet.................................. 56
[12.] Artilleriskjutskolor............................... 68
[13.] Krigsskolan................................... 75
[14.] Förstärkning av reservationsanslaget till krigsskolan............. 75
[15.] Volontärskolor m. m............................... 94
Militärläkares och militärveterinärers undervisning.............. 99
G. Avlöning och. rekrytering (truppförhanden), arvoden m. m..... 99
[16.] Avlöning och rekrytering m. m.......................... 99
Anställnings- och avskedspremier.......................141
[17.] Ökad avlöning för de till tjänståldern äldsta bataljonsläkarna........141
Avlöning till bataljonsläkare vid fältläkarkåren................143
[18.] Extra lönetillägg................................143
[19 ] Ersättning åt vissa löntagare i följd av arméns omorganisation .......143
[20.] Arméns reservstater..............................144
Arméns personal över stat...........................145
[21.] Väg- och vattenbyggnadskåren.........................145
[22.] Dagavlöningstillägg åt indelt manskap.....................146
[23.] Hyra, expenser m. m. vid truppförbanden...................148
[24.] Landstormen..................................150
[25.] De värnpliktigas avlöning, inskrivning och redovisning m. m..........153
Ersättning för rustning och rotering......................158
[26.] Intendenturkåren................................159
[27.] Ålderstillägg..................................168
[28.] Mötesbidrag...................................169
[29.] Provisoriskt avlöningstillägg till officerare m. fi. vid till Boden förlagda truppförband
och formationer ..........................170
F. Intendenturen................171
[30.] Arméns mathållning . ..............................171
[31.] Förstärkning av förslagsanslaget till arméns mathållning...........175
[32.] Furagering av arméns hästar..........................175
[33.] Förstärkning av förslagsanslaget till furagering av arméns hästar......178
[34.] Arméns munderingsutrustning.........................178
[35.] Förstärkning av reservationsanslaget till arméns munderingsutrustning . . . 181
[36.] Arméns diverse intendenturbehov........................181
Fjärde huvudtiteln. in
Sid.
[37.] Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten..............184
[38.] Förstärkning av reservationsanslaget till arméns kasernutredning samt ved,
ljus oeh vatten................................187
Premiering av lastautomobiler.........................188
[39.] Anskaffning av överdrag till filtar.......................188
[40.] Förhyrande av sjötransportmateriel för Karlskrona och Vaxholms grenadjär
regementens
övningar . 190
[41] Anskaffande av intendenturutrustning för landstormen ...........193
Ifrågasatt anskaffning av klövjeutrustning...................199
G. Inkvarterings-, rese- och traktamentskostnader.......199
Inkvarteringskostnader.............................799
Inkvarteringens ordnande i Stockholm.....................199
Rese- och traktamentspenningar........................199
[42.] Höjning av dagtraktamentena..........................200
Flyttningshjälp.................................209
[43.] Hyresbidrag åt vissa underofficerare......................209
H. Artilleribehov................211
[44,] Arméns vapen, ammunition oeh målskjutningsmateriel samt artilleriets övningar
och materiel.................................211
[45.] Förstärkning av reservationsanslaget till arméns vapen, ammunition och målskjutningsmateriel
samt artilleriets övningar och materiel........230
[46 ] Anskaffning av gevärshantverkarkistor.....................230
[47.] Fortsatt anskaffning av handvapen och kulsprutemateriel...........231
Vissa artilleribehov.......... 233
I- Fortifikationsbehov...............233
[48.] Arméns byggnader, mötesfält och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens
övningar och materiel .......................233
[49.] Förstärkning av reservationsanslaget till arméns byggnader, mötesfält oeh
kommendantskapsutgifter samt fortifikationens övningar och materiel . . 241
[50 ] Fullbordande av kasernetablissemang för femton infanteriregementen .... 247
[51.] Förplägnadsanstalten i Hässleholm......................270
[52.] Anordnande av flygövningar och underhåll av flygmateriel ..........272
[53.] Komplettering av viss ingenjörmateriel....................275
[54.] Ombyggnad av vattenledningen å Karlsborg..................278
[55.] Ökat förrådsutrymme för arméns reglementerade fordon............282
[56.] Elektrisk belysning vid Upplands artilleriregemente..............293
IV
Fjärde huvudtiteln.
Sid.
[57.] Anläggning av elektrisk högspänningsledning för militäretablissemangen å
Järvafältet..................................296
[58.] Nybyggnads- och ändringsarbeten i arméförvaltningens ämbetsbus ...... 298
[59.] Avloppsledningar från militäretablissemangen å Järvafältet..........300
[60.] Vissa reparationsarbeten vid krigsskolan å Karlberg.............300
[61.] Nya sjukhus för Västernorr lands regemente och Göta artilleriregemente . . . 304
[62.] Anordnande av torkrum vid vissa kasernetablissemang............305
[63.] Vissa byggnadsföretag vid armén.......................305
Ifrågasatta nya byggnadsföretag m. m......................318
Ifrågasatt anskaffning av taggningsmaskiner m. m...............319
J. Övningar.................319
Arméns fält- och fälttjänstövningar ......................319
[64.] Vinterövningar.................................322
[65] Bet frivilliga skytteväsendets befrämjande...................323
[66 ] Vinterrekrytskolor vid vissa icke kasernerade infanteriregementen......339
[67.J Övningar i ställningskrig............................342
K. Sjukvård..................344
[68 ] Garnisonssjukhusen i Stockholm, å Karlsborg och i Boden..........344
[69.] Arméns sjuk- och veterinärvård samt hovbeslag m. m.............386
[70.] Förstärkning av reservationsanslaget till arméns sjuk- och veterinärvård
samt hovbeslag m. m.............................395
[71] Det frivilliga sjukvård sväsendet i krig ....................401
L. Stipendier.................402
Resestipendier åt artilleri- och ingenjörofficerare...............402
[72.] Resestipendier åt officerare vid infanteriet, kavalleriet, trängen och intenden
turkåren.
............. 402
[73.] Stipendier för fältläkarkåren..........................402
Resestipendier åt militärläkare.........................404
[74.] Studiestipendier för underofficerare och furirer av första klassen.......404
M. Remontering och hästlega ...........406
[75.] Remontering m. m................................406
[76.] Förstärkning av reservationsanslaget till remontering m. m..........430
[77.] Lega av hästar för truppförbandens övningar.................430
[78.] Förstärkning av reservationsanslaget till lega av hästar för truppförbandens
övningar................................'' . . 450
Fjärde huvudtiteln.
v
Sid.
N. Diverse..................451
Understöd åt föreningar och till skrifters utgivande..............451
[79.] Soldathemsverksamhet.............................45]
[80.] Extra utgifter.....................................
[81.] Civilanställning................................459
[82.] Kommittéer och utredningar genom sakkunniga................459
[83.] Generalstabens översiktskarta över Sverige........... 460
[84 ] Löneförbättring åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare 463
[85.] Tillfällig löneförbättring för viss personal vid lantförsvaret..........463
Fjärde huvudtitelns anslag i sin helhet....................464
Bilagor.
Nr |
1. |
Förslag till |
övergångsstat för lantförsvarsdepartementet . . . . |
. . 467 |
||||
» |
2. |
» |
» |
stat |
för Generalitets staten........ |
. . 468 |
||
» |
3. |
» |
» |
» |
’> |
Generalstabens fast anställda personal . . |
. . 470 |
|
» |
4. |
» |
» |
» |
» |
Kommendantsstaten ..... |
. . 471 |
|
» |
5. |
)) |
» |
» |
-> |
Krigshögskolan....... |
. . 473 |
|
» |
6. |
)) |
» |
)) |
» |
Artilleri- och ingenjörhögskolan...... |
475 |
|
» |
7. |
» |
» |
» |
)) |
Bidskolan .......... |
. . 478 |
|
» |
8. |
“ |
» |
>) |
Artillerist utskolorna......... |
. . 480 |
||
» |
9. |
» |
)) |
» |
» |
Krigsskolan............... |
. . 484 |
|
» |
10. |
Sammandrag av |
staterna för Krigsskolans officers- och reservofficerskurser . |
. . 487 |
||||
» |
11. |
Förslag till stat |
för |
Svea livgarde år 1919...... |
. . 488 |
|||
» |
12. |
» |
» |
» |
» |
Göta livgarde år 1919........... |
. . 490 |
|
» |
13. |
)) |
» |
» |
» |
Livregementets grenadjärer år 1919 .... |
. . 492 |
|
” |
14. |
» |
» |
)) |
)) |
Första livgrenadjärregementet år 1919 . . . |
. . 494 |
|
» |
15. |
» |
» |
1) |
Andra livgrenadjärregementet år 1919 . . . |
. . 496 |
||
» |
16. |
n |
» |
)) |
1 |
Västgöta regemente år 1919........ |
. . 498 |
|
I) |
17. |
» |
» |
» |
» |
Karlskrona grenadjärregemente år 1919 . . |
. . 500 |
|
” |
18. |
)) |
» |
» |
» |
Upplands infanteriregemente år 1919 . . . |
. . 502 |
|
» |
19. |
» |
» |
» |
» |
Skaraborgs regemente år 1919....... |
. . 504 |
|
» |
20. |
» |
» |
)) |
» |
Södermanlands regemente år 1919 .... |
. . 506 |
|
)) |
21. |
» |
» |
» |
» |
Kronobergs regemente år 1919..... |
. . 508 |
|
» |
22. |
» |
)) |
» |
» |
Jönköpings regemente år 1919 ...... |
. . 510 |
|
)) |
23. |
» |
» |
» |
Dalregementet år 1919.......... |
. . 512 |
||
» |
24. |
» |
» |
» |
» |
Hälsinge regemente år 1919........ |
. . 514 |
|
)) |
25. |
» |
>i |
» |
» |
Älvsborgs regemente år 1919....... |
. . 517 |
|
0 |
26. |
» |
" |
» |
J) |
Hallands regemente år 1919...... |
. . 519 |
|
)) |
27. |
» |
» |
)) |
» |
Bohusläns regemente år 1919....... |
. . 521 |
|
tf |
28. |
» |
» |
» |
» |
Västmanlands regemente år 1919..... |
. . 523 |
|
») |
29. |
» |
») |
» |
» |
Norrbottens regemente år 1919...... |
. . 526 |
|
» |
30. |
» |
» |
)) |
)) |
Västerbottens regemente år 1919J..... |
. . 528 |
VI
Fjärde huvudtiteln.
Sid.
Nr 31. Förslag till stat för Kalmar regemente år 1919.................530
» 32. » » » » Värmlands regemente år 1919................533
» 33. » » » » '' Jämtlands fältjägarregemente år 1919............535
>> 34. » » » » Norra skånska infanteriregementet år 1919 537
» 35. » » » » Södra skånska infanteriregementet år 1919 539
» 36. » » » » Vaxholms grenadjärregemente år 1919............541
” 37. » » •> » Militärhefälet på Gottland samt Gottlands infanteriregemente
år 1919.........................543
» 38. » » » » Västernorrlands regemente år 1919.............545
» 39. » » » » Livgardet till häst år 1919.................547
» 40. » » » )> Livregementets dragoner år 1919..............549
» 41. » » » » Livregementets husarer år 1919...............551
» 42'' » » » » Smålands husarregemente år 1919..............553
» 43. » » » » Skånska husarregementet år 1919..............555
* 44. » » » » Skånska dragonregementet år 1919.............557
” 45. » » » » Kronprinsens husarregemente år 1919............559
* 46 » » » » Norrlands dragonregemente år 1919.............561
“ 47. » » » » Norrbottens kavallerikår år 1919...............563
* 48. » » >i » överstelöjtnanter och majorer vid de sex fördelningskavalleri
regementena
år 1919..................565
» 49. » » » » Svea artilleriregemente år 1919...............566
" 50. » » » » Göta artilleriregemente år 1919...............568
» 51. » ii ii ii Vendes artilleriregemente år 1919..............570
* 52. >i ii ii ii Norrlands artilleriregemente år 1919.............572
” 53. ii ii ■'' ii Upplands artilleriregemente år 1919.............574
” 54. >1 a ii ii Smålands artilleriregemente år 1919.............576
” 55. » ii ii ii Gottlands artillerikår år 1919................578
''i 56. » )i •> ii Boden-Karlsborgs artilleriregemente år 1919.........580
” 57. ii ii ii » Positionsartilleriregementet år 1919.............582
“ 58. ii ii n » Artilleriets fabriker och tyganstalter år 1919.........584
” 59. » » ii ii Fortifikationen år 1919...................585
* 60. >i » ii ii Svea ingenjörkår år 1919..................587
” 61. ” " " » Göta ingenjörkår år 1919..................588
” 62. ii ii ii a Norrlands ingenjörkår år 1919................589
* 63. ii ii ii ii Bodens ingenjörkår år 1919.................590
” 64. ''i ''i ii o Fälttelegrafkåren år 1919''..................591
” 65. » » ''i ii Officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen år 1919 592
” 66. » o ■■ » Svea trängkår år 1919...................594
“ 67. ii ii ii o Göta trängkår år 1919...................596
” 68. ii » ii ii Norrlands trängkår år 1919.................598
* 69. ''i ''i ii ii Skånska trängkåren år 1919.................600
" 70. >'' » ii ii Västmanlands trängkår år 1919.......•.......602
* 71. » ii ii » Östgöta trängkår år 1919..................604
» 72. Beräkning av statsanslaget till avlöning och rekrytering m. m. år 1919......606
» 73. >i ii kostnaderna för gottgörelse för egna tjänstehästar år 1919.....610
’> 74. ii » statsanslaget till anställnings- och avskedspremier år 1919.....611
» 75. Förslag till stat för officerare och underofficerare å reservstat vid armén år 1919 . 612
Fjärde huvudtiteln. vn
Sid.
Nr 76. Förslag till stat för fältläkarkårens reservstat år 1919..............613
» 77. Beräkning av statsanslaget till arméns reservstater år 1919............614
» 78. » » statsanslaget till hyra, expenser m. m. vid truppförbanden år 1919 615
» 79. » » de värnpliktigas tjänstgöringsdagar år 1919 617
» 80. » » statsanslaget till de värnpliktigas avlöning, inskrivning och redovisning
m. m. år 1919.......................618
» 81. Förslag till stat för Intendenturkåren år 1919..................619
» 82. Beräkning av statsanslaget till arméns mathållning år 1919............621
» 83. » » underhållsdagar för stam- och lejda hästar samt remonter år 1919 . 622
» 84. » » statsanslaget till furagering av arméns hästar år 1919.......623
” 85. » » » » arméns munderingsutrustning år 1919.......624
» 86. » » extra anslaget till förstärkning av statsanslaget till arméns munderingsutrustning
år 1919....................625
» 87. » » statsanslaget till arméns diverse intendenturbehov år 1919.....626
» 88. » » antalet underofficerare med vederlikar vid armén år 1919 ....... 627
“ 89. » » statsanslaget till arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten
år 1919 628
» 90. Förslag till stat för garnisonssjukhuset i Stockholm...............629
» 91. » » » » » å Karlsborg...............633
» 92. » » » » » i Boden..................634
» 93. Beräkning av statsanslaget till arméns sjuk- och veterinärvård samt hovbeslag m. m.
år 1919.............■........•......636
» 94. Förslag till stat för statsanslaget till stipendier för fältläkarkåren........637
» 95. » » » » Kemonteringsstyrelsen...................638
» 96. Beräkning av statsanslaget till remontering m. m. år 1919............639
“ 97. » » » » lega av hästar för truppförbandens övningar år 1919 640
» 98. Fjärde huvudtiteln...............................642
Fjärde huvudtiteln.
1
Fjärde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den
14 januari 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Nilson, anhöll att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning frågan om reglerandet av utgifterna under
riksstatens fjärde huvudtitel för år 1919 och att i sammanhang därmed
få föredraga följande till Kungl. Maj:t inkomna skrivelser, nämligen:
arméförvaltningens underdåniga skrivelse den 31 augusti 1917 angående
lantförsvarets medelsbehov för år 1919;
arméförvaltningens särskilda underdåniga skrivelse den 31 augusti
1917 angående motivering till vissa anslagsäskanden för år 1919;
generalfälttygmästarens och inspektörens för artilleriet underdåniga
skrivelse den 27 augusti 1917 angående staten för artilleristaben år 1919;
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 1
2 Fjärde huvudtiteln.
inspektörens för militärläroverken m. in. underdåniga skrivelse den
30 juli 1917 angående dagtraktamente i vissa fall åt elever vid krigshögskolan
samt artilleri- och ingenjörhögskolan;
inspektörens för kavalleriet underdåniga skrivelse den 30 december
1915 angående omorganisation av ridskolan, ävensom arméförvaltningens
däröver avgivna utlåtande;
arméförvaltningens civila departements skrivelse den 29 september
1916 angående värdering av Strömsholms hingstdepås byggnader m. m.;
inspektörens för kavalleriet underdåniga skrivelse den 18 augusti
1917 angående omorganisation av ridskolan;
stuteriöverstyrelsens skrivelse den 20 oktober 1917 angående disposition
av vissa byggnader vid Strömsholms hingstdepå m. m.;
inspektörens för infanteriet underdåniga skrivelse den 24 augusti
1917 angående anslag till infanteriskjutskolan för år 1919;
inspektörens för infanteriet underdåniga skrivelse den 30 augusti
1917 angående anordnande under år 1918 av dels kulsprutekurs för
kompanichefer och majorer, dels utbildningskurs för underofficerare,
ävensom arméförvaltningens artilleri- och civila departements däröver
avgivna utlåtande;
inspektörens för militärläroverken m. m. underdåniga skrivelse den
30 juli 1917 angående elevavgifterna vid krigsskolan;
arméförvaltningens intendents- och civila departements underdåniga
skrivelse den 15 november 1917 angående krigsskolans anslagsbehov
för ,år 1919;
inspektörens för infanteriet underdåniga skrivelse den 31 maj 1917
angående ökning av antalet underofficersbeställningar vid infanteriet;
arméförvaltningens underdåniga skrivelse den 19 november 1917
angående förslag till ändrad lydelse av en anmärkning till staten för
artilleriets fabriker och tyganstalter för år 1919;
inspektörens för trängen underdåniga skrivelser den 8 augusti och
den 1 november 1917 angående staterna för trängen år 1919 m. m.;
chefens för fortifikationen underdåniga skrivelse den 10 augusti
1917 angående ändring i fortifikationens stat beträffande radiotelegrafister;
chefens
för fortifikationen underdåniga skrivelse den 10 augusti
1917 angående beredande av ökade avlöningsförmåner åt förste vaktmästaren
P. E. Bergqvist;
arméförvaltningens intendentsdepartements underdåniga skrivelse
den 11 juli 1916 i fråga om hästskötseln vid infanteriet m. m., ävensom
vederbörandes däröver avgivna utlåtanden;
Fjärde huvudtiteln.
3
arméförvaltningens intendents- och civila departements underdåniga
skrivelse den 31 augusti 1917 angående beräkning av gottgörelse för
tjänstehästar i 1919 års stater;
inspektörens för kavalleriet underdåniga skrivelse den 18 juli 1917
angående arvoden åt remontryttare vid kavalleriet, ävensom vederbörandes
däröver avgivna utlåtanden;
sakkunnigas för verkställande av utredning och avgivande av förslag
till åtgärder för främjande av manskapsrekryteringen vid armén
skrivelse den 9 augusti 1917 angående reglering av det fast anställda
manskapets avlöningsförmåner;
statskontorets underdåniga skrivelse den 11 december 1917 angående
beräkning av fjärde huvudtitelns förslagsanslag till ersättning för
rustning och rotering;
chefens för intendenturkåren underdåniga skrivelse den 1 september
1917 angående intendenturkårens stat för år 1919, ävensom arméförvaltningens
däröver avgivna utlåtande;
arméförvaltningens fortifikations- och intendentsdepartements underdåniga
skrivelse den 26 januari 1917 angående fullföljande av planer
för upprättande av förplägnadsanstalter för armén;
arméförvaltningens intendentsdepartements skrivelse till statsrådet
och chefen för lantförsvarsdepartementet den 16 november 1917 angående
förstärkning av ordinarie reservationsanslaget till arméns kasernutredning
samt ved, ljus och vatten för år 1919;
arméförvaltningens intendentsdepartements särskilda underdåniga
skrivelse den 31 augusti 1917 angående anskaffande av klövjeutrustning
för vissa truppförband;
arméförvaltningens intendentsdepartements underdåniga skrivelse
den 28 september 1917 angående anslag för förhyrande av sjötransportmateriel
vid Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen;
arméförvaltningens artilleridepartements särskilda underdåniga skrivelse
den 15 februari 1917 angående anskaffande av sköldar för infanteriets
kulsprutor;
generalfälttygmästarens och inspektörens för artilleriet underdåniga
skrivelse den 31 augusti 1917 angående uppsättande av ett nytt tungt
artilleriregemente, ävensom arméförvaltningens däröver avgivna yttrande;
militärbefälhavarens på Gottland särskilda underdåniga skrivelse
den 18 maj 1917 angående anskaffande av viss mesutrustning, ävensom
vederbörande myndigheters däröver avgivna utlåtanden;
kommendantens i Boden särskilda underdåniga skrivelse den 27 januari
1917 angående anvisande av medel för underhåll av vissa befästningar;
4
Fjärde huvudtiteln.
arméförvaltningeus fortifikationsdepartements särskilda underdåniga
skrivelse den 14 februari 1917 angående anvisande av medel för anskaffning
av taggningsmaskiner;
arméförvaltningens fortifikations- och intendentsdepartements särskilda
underdåniga skrivelse den 30 maj 1917 angående behovet av
ökat förrådsutrymme vid arméns truppförband;
arméförvaltningens fortifikationsdepartements särskilda underdåniga
skrivelse den 31 augusti 1917 angående vissa anslag-säskanden för år 1919;
arméns kasernbyggnadsnämnds underdåniga skrivelse den 15 januari
1917 angående kostnaderna för fullbordande av vissa infanterikasern
etablissemang;
arméns kasernbyggnadsnämnds underdåniga skrivelse den 20 september
1917 angående anordnande av vattenklosetter i underofficersbostäderna
i vissa kasernetablissemang;
arméns kasern byggnadsnämnds underdåniga skrivelse den 28. september
1917 angående nämndens medelsbehov för år 1918;
arméns kasernbyggnadsnämnds skrivelse till statsrådet och chefen
för lantförsvarsdepartementet den 10 november 1917 angående tiden
för färdigställande av vissa kasernetablissemang;
chefens för krigsskolan underdåniga skrivelse den 20 september
1917 angående vissa reparationsarbeten vid Karlberg, ävensom vederbörandes
däröver avgivna utlåtande;
arméförvaltningens fortifikationsdepartements underdåniga skrivelse
den 24 september 1917 angående modernisering av vattenverket å
Karlsborg;
arméns kasernbyggnadsnämnds underdåniga skrivelse den 16 november
1917 angående anordnande av elektrisk belysning uti underofficersbostäderna
vid återstående kasernetablissemang;
arméförvaltningens fortifikationsdepartements underdåniga skrivelse
den 28 november 1917 angående elektrifiering av Karlsborgs fästning;
arméförvaltningens civila departements underdåniga skrivelse den
14 december 1916 med förslag till förbättring av den officerare och
underofficerare med vederlikar tillkommande tillfälliga avlöning för vissa
förrättningar m. m.;
arméförvaltningens underdåniga skrivelse den 15 oktober 1917
angående förslag till höjning i dagtraktamentena för statens befattningshavare
vid extra förrättningar i statens tjänst;
skytteförbundens överstyrelses underdårpga skrivelse den 10 september
1917 angående det frivilliga skytteväsendets anslagsbehov för
år 1919, ävensom arméförvaltningens artilleri- och civila departements
däröver avgivna utlåtande;
Fjär de huvudtiteln.
5
sakkunnigas för avgivande av förslag rörande anordnande av årliga
övningar i ställningskrig in. m. skrivelse till statsrådet och chefen för
lantförsvarsdepartementet den 30 november 1917 angående de för dylika
övningars anordnande under åren 1918—1919 erforderliga medel;
arméförvaltningens underdåniga skrivelser den 12 och 19 december
1917 med förslag till stater för garnisonssjukhusen i Stockholm, å Karlsborg
och i Boden;
arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses underdåniga skrivelse den 7
december 1917 angående förstärkning av ordinarie sjukvårdsanslaget;
överstyrelsens för Svenska Röda korset underdåniga skrivelse den
16 juni 1917 angående statsanslag till det frivilliga sjukvårdsväsendet
för år 1919, ävensom arméförvaltningens och marinförvaltningens däröver
avgivna utlåtanden;
chefens för remonteringsstyrelsen underdåniga skrivelse den 1
augusti 1917 angående höjning av medelinköpspriset för remonter;
inspektörens för infanteriet underdåniga skrivelse den 28 juli 1917
angående lejning av hästar för infanteriets kulsprutor;
inspektörens för infanteriet underdåniga skrivelse den 28 juli 1917
angående kulspruteförbandens behov av hästar och infanteriets hästlej
ningsan slag för år 1919, ävensom arméförvaltningens intendentsdepartements
däröver avgivna utlåtande;
inspektörens för infanteriet underdåniga skrivelse den 8 november
1917 angående hästlejningsförhållandena vid infanteriets ''kulsprutekompanier
under regementsövningarna år 1917;
chefens för generalstaben särskilda underdåniga skrivelse den 19
oktober 1917 med sammanfattning av vissa flygrapporter;
chefens för generalstaben underdåniga skrivelse den 16 oktober
1917 angående anvisande av medel för fortsatt utgivning av generalstabens
översiktskarta över Sverige, ävensom arméförvaltningens civila
departements i ärendet avgivna utlåtande; samt
arméförvaltningens underdåniga skrivelse den 1 november 1917
angående kassaförlagskommitténs betänkande den 20 mars 1917 m. m.
Departementschefen yttrade härefter:
»I enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 14 januari 1913 angående
ändrad gruppering av riksstatens utgifter upptagas anslagen under
huvudtiteln i samma ordning, vari de böra förekomma i den blivande
riksstaten. Härvid angivas även de ordinarie anslag, i vilka någon
förändring icke ifrågasättes.
1 överensstämmelse med 1917 års riksdags beslut torde de extra
anslagen under huvudtiteln böra betecknas såsom »förslagsanslag», »förslagsanslag,
högst» eller »reservationsanslag».
6
Fjärde huvudtiteln.
A. Departementet.
1. Departementschefen, oförändrat ordinarie anslag.
......................................................................................... kronor 1.7,000:
2. Departementet, oförändrat ordinarie anslag ... » 130,200: —
3. Övergångsstat.
I det vid Kungl. Maj:ts proposition den 14 april 1917, nr 230,
angående reglering av löneförhållanden m. m. vid statsdepartementen,
fogade protokollet över justitiedepartementsärenden framhöll föredragande
departementschefen, hurusom löneregleringskommittén i sitt i ärendet avgivna
utlåtande tänkt sig möjligheten, att vid den föreslagna regleringens
genomförande det av förekommen anledning kunde befinnas lämpligt
att icke till förste kanslisekreterare befordra samtliga dem, som för det
dåvarande såsom ordinarie innehavare beklädde kanslisekreterarbefattning.
I sådana fall hade kommittén ansett det bliva nödigt att
överflytta dylika kanslisekreterare å övergångsstat, varvid de borde få
bibehålla dem då tillkommande avlöningsförmåner å ordinarie stat och
dessutom erhålla provisoriskt avlöningstillägg, i överensstämmelse med
vad förut i liknande fall av riksdagen medgivits. Motsvarande antal
andre kanslisekreterarbefattningar borde i dylika fall hållas vakanta
under övergångstiden.
Mot vad kommittén i berörda avseende föreslagit förklarade sig
departementschefen ej hava något att erinra.
Då förslag till övergångsstater för icke befordrade kanslisekreterare
emellertid icke då kunde föreläggas riksdagen, ansåg departementschefen
därmed lämpligen böra anstå till 1918 års riksdag. För ordnande av
förhållandena under år 1918, framhöll departementschefen vidare, syntes
böra träffas följande anordning. Enär, på sätt nyss nämnts, för de
fall, då dåvarande kanslisekreterare icke skulle komma att befordras
till förste kanslisekreterare, motsvarande antal andre kanslisekreterarbefattningar
skulle komma att hållas vakanta under övergångstiden, skulle de
sålunda inbesparade andre kanslisekreteraravlöningarna kunna användas
till avlönande av de icke befordrade kanslisekreterarna. Som begynnelseavlöningen
för dåvarande kanslisekreterare — frånsett det provi
-
7
Fjärde huvudtiteln.
soriska avlöningstillägget — vore lika med den för andre kauslisekre- [1.]
terare föreslagna, skulle berörda andre kanslisekreteraravlöningar förslå
till beredande åt de ifrågavarande kanslisekreterarna av — frånsett
åldex-stillägg — lika stor avlöning, som den de förut uppbure å ordinarie
stat. Emellertid borde de dåvarande kanslisekreterare, som eventuellt
icke skulle komma att befordras, komma i åtnjutande jämväl av
belopp, motsvarande provisoriska avlöningstillägg. Som de härför erforderliga
medlen ej kunde på förhand fixeras, syntes desamma böra
för år 1918 förskotteras av tillgängliga medel för att sedermera hos
riksdagen anmälas till ersättande. Vad anginge de ifrågavarande kanslisekreterarna
möjligen tillkommande ålderstillägg, syntes de kunna bestridas
från de under vederbörande huvudtitlar uppförda förslagsanslagen
till ålderstillägg.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning beslöt riksdagen ock
medgiva, att, därest kanslisekreterare å dittills gällande stat icke skulle
befordras till förste kanslisekreterare från tiden för de nya staternas
ikraftträdande, han finge bibehållas vid ej mindre honom enligt gällande
ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner än även honom
vid 1917 års utgång tillkommande provisoriskt avlöningstillägg ävensom
att beträffande sättet för bestridande av kanslisekreterare sålunda
tillkommande avlöningsförmåner skulle lända till efterrättelse det i
nämnda statsrådsprotokoll angivna förslaget.
Som för lantförsvarsdepartementets vidkommande en kanslisekreterare
icke befordrats till förste kanslisekreterare, torde han i enlighet
med förut angivna grunder böra uppföras å övergångsstat. Det bör
således stadgas skyldighet för honom att bestrida en andre kanslisekreterarbefattning
å den nya staten, medan det i denna stat upptagna
avlöningsbeloppet för sistnämnda tjänst skall för motsvarande tid besparas.
Å övergångsstaten böra upptagas dels ifrågavarande befattningshavares
förutvarande avlöningsförmåner å ordinarie stat, tillhopa 4,000
kronor jämte två ålderstillägg, dels ock ett det provisoriska avlöningstillägget
motsvarande belopp eller 1,200 kronor.
Slutligen torde av nu ifrågavarande anledning böra å riksstaten
uppföras ett särskilt anslag »Övergångsstat» å 5,200 kronor.
Beträffande förhållandena under år 1918 torde böra förfaras på sätt
i förenämnda statsrådsprotokoll föreslagits, därvid emellertid med hänsyn
till de nya grunderna för riksstatens uppställning ett det provisoriska
avlöningstillägget motsvarande belopp eller 1,200 kronor torde böra
äskas å tilläggsstat för år 1918. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.
8
Fjärde huvudtiteln.
På grund av vad sålunda anförts, får jag hemställa, det täcktes Eders
Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
dels att, med godkännande av härvid fogade förslag
till övergångsstat för lantförsvarsdepartementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli (se bil. 1), å riksstaten
uppföra ett nytt ordinarie anslag om 5,200
kronor, benämnt »Övergångsstat, förslagsanslag högsta,
dels förklara, att å övergångsstaten uppförd befattningshavare
skall vara skyldig bestrida en andre
kanslisekreterarbefattning i lantförsvarsdepartementet
samt att det i den ordinarie staten upptagna
avlöningsbeloppet för sistnämnda befattning skall för
motsvarande tid besparas ävensom att beträffande
det i övergångsstaten upptagna provisoriska avlöningstillägget
skola gälla de för dylikt tillägg för befattningshavare
i statsdepartementen för år 1917 fastställda
grunder och villkor.
4. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. för departementet med dess
kommandoexpedition.
För avrundande av huvudtitelns slutsumma hemställer jag, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att öka ordinarie förslagsanslaget till skrivmaterialier
och expenser, ved m. m. för departementet
med dess kommandoexpedition,
nu............................... med.............................. |
kronor ............................. » |
18,204: — |
till.............................. |
.............................. kronor |
18,247: — |
5. Tryckningskostnader för departementet med
dess kommandoexpedition, oförändrat ordinarie förslagsanslag
......................................................................................... kronor 7,000: —
B. Arméförvaltningen.
1. Arméförvaltningen, oförändrat ordinarie anslag kronor 322,104: —
Fjärde huvudtiteln.
9
2. Skrivmaterialier, expenser och bränsle m. m. för arméförvaltningen.
Förevarande anslag är i riksstaten för år 1918 upptaget med 31,900
kronor.
Arméförvaltningen har anmält, att anslaget visat sig otillräckligt Arméförvaitåren
1915—1917. Då emellertid svårigheter förelåge att tillförlitligt mngen''
beräkna, i vad mån dessa ökade utgifter, som förorsakats av, bland
annat, rådande dyrtidsförhållanden, framdeles kunde nedbringas, ansåge
arméförvaltningen sig för närvarande ej böra ifrågasätta någon förhöjning
av anslaget. Ej heller funne ämbetsverket sig böra göra någon
framställning om särskilt anslag för bristens täckande, enär beloppet
av de medel, som för ändamålet behövde förskottsvis utgå, icke syntes
bliva större, än att det kunde gäldas av tillgängliga medel. Skulle
emellertid så ej kunna ske, borde framställning göras till riksdagen om
anvisande av särskilda medel för ändamålet.
Med hänsyn till vad arméförvaltningen anfört, torde någon höjning Departementsav
ifrågavarande anslag icke för närvarande böra äga rum. Därest chefendetsamma
jämväl under år 1919 skulle bliva för sitt ändamål otillräckligt,
torde vad som ytterligare erfordras kunna, i vad det belöper å expenser
m. m., utgå från under Kungl. Maj:ts disposition stående medel,
och i vad det avser bränsle och belysning från det extra anslag till
förstärkning av reservationsanslaget till arméns kasernutredning samt
ved, ljus och vatten, varom jag längre fram kommer att göra framställning.
I riksstaten för år 1919 torde därför böra upptagas
Skrivmaterialier, expenser och bränsle m. m. för
arméförvaltningen, oförändrat ordinarie reservationsanslag
...................................................................................... kronor 31,900: —
C. Generalitetet, staberna m. m.
1. Generalitetsstaten. [3.]
Gottgörelse för tjänstehästar.
Enligt de nya bestämmelserna angående hästhållningen för officerare
vid armén skall vid generalitetsstaten efter genomförd härordning
ifinnas 12 tjänstehästar, nämligen en häst för en var av inspektörerna
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 2
10
Fjärde huvudtiteln.
[3.] för infanteriet och militärläroverken, de sex arméfördelningscheferna,
generalfälttygmästare^ cheferna för fortifikationen och generalstaben
samt inspektören för kavalleriet, ävensom 26 kronan tillhöriga stamhästar,
nämligen en häst för en var av nyssnämnda tolv officerare samt en
häst för varje av fjorton adjutanter, nämligen en hos vardera av inspektörerna
för infanteriet och militärläroverken och två i varje arméfördelningsstab.
Därjämte skall vid varje arméfördelningsstab, utöver
det hästantal, som ovan beräknats, finnas en reservgrupp av 5 kronan
tillhöriga stamhästar.
Denna anordning är emellertid ännu icke genomförd. A den för
innevarande år fastställda staten har sålunda enligt äldre bestämmelser
beräknats lönetillägg å 400 kronor och furageersättning å 365 kronor
för sammanlagt 35 tjänstehästar samt enligt de nya bestämmelserna
lönetillägg å 250 kronor för 1 tjänstehäst.
Till åtlydnad av därom i kungl. brev den 19 juni 1917 erhållen
anbefallning hava arméförvaltningens intendents- och civila departement
uti underdånig skrivelse den 31 augusti 1917 avgivit förslag angående
beräkning av gottgörelse för tjänstehästar i 1919 års stater. Departementen
hava därvid framhållit, att det av åtskilliga skäl icke för närvarande
läte sig göra att på förhand fastställa några vissa normer,
efter vilka det skulle kunna avgöras, i huru stor omfattning gottgörelse
för tjänstehästar borde å vederbörliga stater eller under avlöningsanslaget
upptagas, samt huru många stamhästar, som borde avses för
officerares tjänstebruk. Det syntes därför icke återstå annat än att
med ledning av införskaffade uppgifter om de förhållanden i dessa avseenden,
som antoges komma att föreligga vid 1919 års början, uppgöra
beräkningar över antalet erforderliga hästgottgörelser under nämnda
år samt förutsätta, att beridenheten i övrigt kunde ordnas med användande
av stamhästar. I överensstämmelse härmed hade departementen
även uppgjort sina beräkningar.
Enligt nämnda beräkningar borde för år 1919 å generalitetsstaten
beräknas gottgörelse för 30 tjänstehästar enligt äldre bestämmelser och
för 6 tjänstehästar enligt de nya föreskrifterna.
Mot den sålunda uppgjorda beräkningen har jag icke något att
erinra. I enlighet härmed torde förevarande anslagspost böra beräknas
till [(30 x 765) + (6 x 250)=] 24,450 kronor eller 2,57.5 kronor mindre
än för innevarande år.
Höjning av posten till hyra och expenser in. in.
Ansiage- Å den för 1918 fastställda staten för generalitetsstaten är under
åkning8'' ))Hyr{b expenser m. m.» upptaget ett belopp av 36,600 kronor.
Fjänle huvudtiteln.
11
kronor 2,600
» 3,075
j> 3,500
2,400
Beloppet är avsett för bestridande av kostnaderna för hyra, eldning, [3.]
belysning och städning av inspektörens för infanteriet, inspektörens för
miiitärläroverken m. m., arméfördelningschefernas samt inspektörens
för kavalleriet expeditioner ävensom för skrivmaterialier, blanketter,
övriga tryckalster, underhåll av expeditionsmateriel, inbindning samt
fyllnad i dagavlöning åt expeditionshavande underofficerare m. m. vid
nämnda expeditioner.
För användande av ifrågavarande medel har Kungl. Maj:t den 7
september 1917 fastställt särskild stat att lända till efterrättelse under
år 1918. Nämnda stat upptager, bland annat, till hyra, eldning och
belysning samt städning av
andra arméfördelningens expeditionslokaler ....................
tredje » » ...................
sjätte » » .....................
inspektörens för infanteriet » .....................
» » militärläroverken in. m. expeditionslokaler
................................................................................ » 2,400: —
Därjämte hava till skriv- och ritmaterialier, blanketter m. m. för
varje arméfördelnings expedition beräknats högst 1,700 kronor.
Redan uti underdånig skrivelse den 26 februari 1917 anmälde Anvisande av
chefen för andra arméfördelningen, att fördelningens nuvarande expedi- 8a"^*
tionslokaler vore mycket otillräckliga beträffande utrymmet samt även
i andra avseenden olämpliga, vartill komme, att lokalerna vore synnerligen
eldfarliga. Arméfördelningschefen hemställde därför om medgivande
att, för beredande av erforderliga och lämpliga lokaler för
nämnda expedition, från och med den 1 oktober 1918 under tio års
tid förhyra en våning i det Sveriges riksbank tillhöriga huset nr 18 vid
S:t Larsgatan i Linköping mot en årlig ersättning av 4,500 kronor,
däri inberäknat kostnad för lokalernas uppvärmning.
I häröver den 9 mars 1917 avgivet yttrande meddelade arméförvaltningens
civila departement, att då enligt uppgift av arméfördelningschefen
kostnaderna för belysning och städning av den ifrågasatta
nya lokalen beräknats komma att uppgå till respektive 220 kronor och
680 kronor för år, under det att år 1918 för samtliga ifrågavarande
ändamål komme att stå till förfogande ett belopp av allenast 2,600
kronor, för ifrågavarande förhyrning under tiden den 1 oktober—-den
31 december 1918 erfordrades, utöver i vederbörlig stat för ändamålet
beraknade medel, ett belopp av ^|-—) 700 kronor.
12
Fjärde huvudtiteln.
Genom brev den 14 juni 1917 fann Kungl. Maj:t, med bifall
till framställningen, gott medgiva, att för bestridande av härav
föranledd hyreskostnad för fjärde kvartalet 1918 finge, utöver för ändamålet
beräknade medel, av civila departementet förskjutas ett belopp
av högst 700 kronor för att sedermera anmälas till ersättande. Därjämte
anbefalldes arméförvaltningen att i sammanhang med angivandet
av lantförsvarefs medelsbehov för år 1919 inkomma med förslag till
anvisande av medel för ifrågavarande ändamål för sistnämnda år.
Uti underdånig skrivelse den 5 juni 1917 anmälde vidare chefen
för tredje arméfördelningen, att de medel, 3,075 kronor, som enligt fastställd
stat för år 1917 anvisats till hyra, eldning och belysning samt
städning av arméfördelningens expeditionslokaler, icke vore tillräckliga
för berörda ändamål, beroende dels därpå, att hyran för expeditionslokalerna,
som dittills uppgått till 1,800 kronor för år, från och med
1917 års fjärde kvartal höjts till 2,050 kronor för år, dels ock därpå,
att de årliga kostnaderna för eldning och belysning samt städning beräknades
komma att ökas med omkring 775 kronor. På grund därav
och då någon minskning uti hyres- och övriga kostnader icke vore att
förvänta under den närmaste framtiden, hemställde arméfördelningschefen,
att, utöver de i stat för ifrågavarande ändamål beräknade medel,
ytterligare följande belopp måtte ställas till hans förfogande, nämligen
837 kronor 50 öre för år 1917 och 1,025 kronor för år 1918, samt att
anslaget för därefter följande år måtte höjas till 4,100 kronor.
Efter det arméförvaltningens civila departement avgivit yttrande i
ärendet, medgav Kungl. Maj:t genom brev den 29 juni 1917, att
till bestridande av kostnaderna för hyra, eldning och belysning samt
städning av tredje arméfördelningens expeditionslokaler under åren 1917
och 1918 ett belopp av tillhopa högst 1,862 kronor 50 öre finge, utöver
de för sådant ändamål enligt stat beräknade medel, av arméförvaltningens
civila departement förskjutas för att framdeles anmälas till
ersättande. Därjämte anbefalldes arméförvaltningen att, vad anginge
tiden från och med år 1919, inkomma med framställning i ärendet i
sammanhang med angivandet av medelsbehovet för sistnämnda år.
Slutligen anmälde inspektören för militärlär overken m. m. i underdånig
skrivelse den 20 mars 1917, att någon lokal för hans expedition
till följd av de för närvarande å hyresmarknaden rådande höga pris
icke kunnat erhållas efter den 1 april 1917, från vilken tid den nuvarande
lokalen ej längre stode till förfogande, utan att expeditionen
efter sistnämnda dag måste provisoriskt inrymmas i två för krigshögskolan
avsedda rum. Då en sådan anordning uteslutande måste anses
vara en nödfallsåtgärd, hemställde inspektören om medgivande att från
Fjärde huvudtiteln.
13
och med den 1 oktober 1917 mot en ersättning av högst 1,800 kronor [3.]
för år förhyra erforderliga lokaler för expeditionen.
I avgivet yttrande den 23 mars 1917 erinrade arméförvaltningens
civila departement därom, att, enligt vad som framginge av det vid
1917 års statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet, i 1918 års
stat för hyra av expeditionslokaler åt inspektören för militärläroverken
m. m. beräknats ett belopp av 1,600 kronor.
Genom brev den 4 april 1917 ställde Kungl. Maj:t till inspektörens
för militärläroverken m. m. förfogande för förhyrning av expeditionslokaler
200 kronor för år 1918 samt föreskrev, att härav föranledda
kostnader skulle av civila departementet förskjutas för att sedermera
anmälas till ersättande; och skulle arméförvaltningen i sammanhang
med angivandet av lantförsvarets medelsbehov för år 1919 inkomma
med förslag till anvisande av medel för ifrågavarande ändamål för
sistnämnda år.
Under åberopande av vad sålunda förekommit har nu arméförvalt- Arméförvnitningen
hemställt, att anslagsposterna till hyra, eldning, belysning och mng9n''
städning av expeditionslokaler måtte från och med år 1919 höjas
för andra arméfördelningen med.............. 2,800 kronor till 5,400 kronor
» tredje » » ............ 1,025 » » 4,100 »
3) inspektören för militärläroverken med 200 » » 2,600 »
Vidare har arméförvaltningen anmält, att chefen för sjätte arméfördelningen
uti skrivelse till ämbetsverket den 31 juli 1917 hemställt
om förhöjning från och med år 1919 dels av de till hyra, eldning och
belysning samt städning av arméfördelningens expeditionslokaler anslagna
medel från 3,500 kronor till 4,500 kronor, därav till hyra 2,400
kronor samt för eldning, belysning och städning 2,100 kronor, dels
ock av den till skriv- och ritmaterialier, blanketter m. m. för arméfördelningens
expedition upptagna posten från 1.700 kronor till 3,500 kronor.
Hyran vore för närvarande beräknad till 2,250 kronor och kostnaderna
för eldning, belysning och städning till 1,250 kronor. Av den ifrågasatta
förhöjningen, 1,000 kronor, skulle alltså 150 kronor utgöra ökning
av den för expeditionslokalen utgående hyra, medan återstoden,
eller 850 kronor, belöpte på eldning, städning och belysning. Till stöd
för den äskade förhöjningen av arméfördelningsexpeditionens expensanslag
hade anförts, att de enormt stegrade prisen på papper jämte
övriga materialier samt en snart skeende väsentlig ökning i telegramoch
telefonavgifter gjorde en dylik höjning nödvändig.
14
Fjärde huvudtiteln.
Vad anginge den till 150 kronor beräknade ökningen av beloppet
till hyra för arméfördelningens expeditionslokaler, ansåge arméförvaltningen
en sådan ökning icke kunna undgås. Aven den ifrågasatta förhöjningen
av det till eldning m. m. av expeditionslokalen utgående beloppet,
för vilket ändamål från och med år 1918 ett belopp av 1,250
kronor stode till förfogande, funne sig arméförvaltningen böra tillstyrka,
då den begärda förhöjningen berodde av enahanda orsaker, som föranlett
anvisande av ökade medel för samma ändamål vid tredje arméfördelningen.
Vidkommande slutligen den begärda ökningen av det till
arméfördelningschefens förfogande stående expensanslaget, syntes nu
icke kunna bedömas, i vad mån de rådande abnorma förhållandena
komme att fortfarande göra sig gällande vid 1919 års ingång. Med
hänsyn härtill och då någon förhöjning av de till skriv- och ritmaterialier
för övriga arméfördelningsexpeditioner utgående belopp icke
ifrågasatts, funne arméförvaltningen framställningen i denna del icke
böra vinna beaktande. I den mån för expenser under år 1919 på
grund av höjda pris erfordrades medel utöver de under anslaget beräknade,
torde Kungl. Maj:t böra efter framställning från vederbörande
meddela föreskrift, att oundgängligen erforderliga tillskottsbelopp
finge förskjutas för att sedermera ersättas av tillgängligt eller särskilt
av riksdagen anvisat anslag.
Slutligen har arméförvaltningen anmält, att inspektören för infanteriet
i skrivelse till civila departementet den 13 juli 1917 meddelat,
att hyreskostnaden för lokaler till inspektörens expedition ökats med
150 kronor för år samt att, då prisen å lyse och ved under senaste
tiden högst väsentligt stegrats, även av denna anledning en ökning
av de till hyra, eldning, belysning och städning av expeditionslokalerna
anvisade medel vore av behovet påkallad, därvid ökningen av kostnaden
för eldning och belysning icke kunde beräknas lägre än 100
kronor om året. På grund härav hade inspektören hemställt, att det
för berörda ändamål under år 1918 anvisade belopp, 2,400 kronor, måtte
för år 1919 höjas med 250 kronor.
Den begärda ökningen av beloppet till hyra för inspektörens expedition
ansåge arméförvaltningen vara ofrånkomlig. Beträffande kostnadshöjningen
i övrigt åberopade arméförvaltningen vad som yttrats i fråga
om chefens för sjätte arméfördelningen motsvarande framställning.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen, att
anslagen till hyra, eldning och belysning samt städning av expeditionslokaler
måtte från och med år 1919 höjas
för sjätte arméfördelningen med............... 1,000 kronor till 4,500 kronor
» inspektören för infanteriet med 250 )> » 2,650 »
Fjerde huvudtiteln.
15
Vad först beträffar den föreslagna höjningen av anslagsposterna
till hyra, eldning, belysning och städning av andra och tredje arméfördelningarnas
samt inspektörens för militärläroverken m. m. expeditionslokaler,
hava, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, härför erforderliga
medel redan blivit av Kungl. Maj:t anvisade, i vad angår
tiden intill utgången av år 1918. Vid sådant förhållande och då de
nu framlagda beräkningarna stå i överensstämmelse med de förut
Kungl. Maj:ts prövning underställda, finner jag mig böra biträda arméförvaltningens
förslag i vad avser posterna för andra arméfördelningens
och inspektörens för militärläroverken expeditionslokaler. Såsom jag
får tillfälle att i annat sammanhang närmare utveckla, har jag för avsikt
att föreslå avlåtande av proposition till riksdagen angående inköp
av den fastighet i Skövde, vari tredje arméfördelningens stabsexpedition
för närvarande är inrymd. Därest ifrågavarande inköp kommer till
stånd, erfordras icke vidare något särskilt anslag till hyra för denna
arméfördelnings expeditionslokaler, utan endast medel för bestridande
av kostnader för eldning, belysning och städning. Den av arméförvaltningen
beräknade posten, 4,100 kronor, torde därför böra minskas med
det för hyra avsedda beloppet eller 2,050 kronor och följaktligen upptagas
med 2,050 kronor. Då anslagsposten för närvarande utgör 3,075
kronor, bör densamma alltså minskas med 1,025 kronor.
Vidkommande härefter motsvarande anslagsposter för sjätte arméfördelningen
samt inspektörens för infanteriet expedition, torde en höjning
av desamma vara erforderlig, och har jag icke något att erinra mot
de belopp, vartill dessa poster blivit av arméförvaltningen beräknade.
Vad slutligen angår den av chefen för sjätte arméfördelningen
ifrågasatta ökningen av fördelningens expensanslag, torde av skäl, som
arméförvaltningen anfört, därmed böra tillsvidare anstå. Därest anslaget
skulle visa sig för ändamålet otillräckligt, torde vad som ytterligare
finnes oundgängligen erforderligt kunna bestridas från under Kungl.
Maj:ts disposition stående medel.
Den å generalitetsstaten upptagna anslagsposten till hyra, expenser
m. m. torde alltså böra höjas med [(2,800 + 200 + 1,000 + 250) — 1,025 =]
3,225 kronor och följaktligen upptagas med (36,600 + 3,225 =) 39,825
kronor.
Sammanfattning.
I enlighet med vad jag sålunda anfört, har jag låtit uppgöra förslag
till ny stat för generalitetsstaten (bil. 2). Denna slutar å 235,520
kronor eller 650 kronor mera än den för innevarande år fastställda.
[3.]
Departements
chefen.
16
Fjärdo huvudtiteln.
[3.]
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att, med godkännande av berörda förslag till ny
stat (bil. 2), öka ordinarie anslaget till generalitetsstaten,
nu ..
med
till..
kronor 234,870: —
_»_650: —
kronor 235,520: —
[4.] 2. Generalstabens fast anställda personal.
Ny beställning.
Den av riksdagen godkända staten upptager bland annat 6 kaptensbeställningar
av andra klassen.
Enligt 1914 års härordningsbeslut skall ytterligare en dylik beställning
tillkomma. Denna bör jämlikt de fastställda övergångsplanerna
upptagas å staten för år 1919. Härav föranledes en ökning av staten
med 3,860 kronor.
I och med uppförande å staten av ifrågavarande beställning kommer
1914 års härordning, i vad avser generalstabens fast anställda personal,
att vara fullt genomförd.
Gottgörelse för tjänstehästar.
Enligt de nya bestämmelserna i fråga om bästhållningen för officerare
vid armén skall officer vid generalstaben vara beriden å en egen
tjänstehäst. Därjämte skall finnas en särskild för generalstabens officerare
avsedd reservgrupp stamhästar, av vilka en del ständigt skall vara
fördelad på arméfördelnings- m. fl. staber för att göra där placerade
generalstabsofficerare beridna å två hästar och återstoden tillhöra generalstabens
huvudstation. I enlighet härmed skola efter genomförd härordning
vid generalstaben finnas 55 tjänstehästar och 41 kronan tillhöriga
stamhästar.
På grund därav, att kronan icke disponerat för hästarnas uppställande
erforderligt stallrum, hava de nya bestämmelserna i fråga om
hästhållningen först på senaste tiden, efter det 1917 års riksdag medgivit
inlösen till statsverket av generalstabens stalletablissemang i Stockholm,
kunnat börja genomföras. Uti den för innevarande år fastställda
Fjärde huvudtiteln.
17
staten har därför beräknats gottgörelse för tjänstehästar enligt tidigare
bestämmelser med 400 kronor lönetillägg och 365 kronor furageersättning
för varje häst. Med hänsyn därtill, att den nya ordningen ansetts
delvis kunna genomföras under år 1918, upptager emellertid staten icke
hästgottgörelse åt varje officer för två tjänstehästar utan endast förslagsvis
högst 95 dylika gottgörelser. Till staten har därjämte fogats
en anmärkning av innehåll, dels att, i den mån kronan enligt särskilda
av Kung]. Magt meddelade bestämmelser tillhandahåller stamhästar i
stället för tjänstehästar, i staten upptagen gottgörelse för tjänstehästar
icke vidare skall utgå, dels ock att, i den mån kronan enligt särskilda
av Kungl. Maj:t givna bestämmelser övertager anskaffning och underhåll
av tjänstehästs mundering samt tillhandahållande in natura av stallrum,
furage, vatten, ljus, veterinärvård och skoning för dylik häst ävensom
ombesörjer tjänstehästs skötsel, det i staten upptagna lönetillägget
skall nedsättas till 250 kronor för år räknat samt furageersättningen
indragas.
Uti sin förutnämnda skrivelse den 31 augusti 1917 hava nu
arméförvaltningens intendents- och civila departement föreslagit, att
å generalstabens stat för år 1919 måtte upptagas sammanlagt 81
luistgottgörelser, därav 56 enligt äldre och 25 enligt nya beräkningsgrunder.
Mot vad sålunda föreslagits har jag icke något att erinra. För
beredande av gottgörelse för tjänstehästar torde alltså böra å staten
beräknas sammanlagt [(56 x 765) + (25 x 250)=] 49,090 kronor eller
23,585 kronor mindre än för innevarande år.
Sammanfattning.
I enlighet med vad sålunda anförts, har jag låtit uppgöra förslag
till ny stat för generalstabens fast anställda personal (bil. 3), slutande
å 345,395 kronor eller 19,725 kronor mindre än den för innevarande
år fastställda.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att, med godkännande av berörda förslag till ny
stat (bil. 3), minska ordinarie anslaget till generalstabens
fast anställda personal,
nu .......................................................... kronor 365,120: —
med...................................................... » 19,725: -
till........................................................... kronor 345,395: —
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 3
18
Fjärde huvudtiteln.
3. Generalstabens övningar, expenser m. m.
Förevarande anslag är i riksstaten upptaget med 78,175 kronor.
För anslagets användande har Kungl. Maj:t den 18 juni 1909 fastställt
stat att tillsvidare från och med år 1910 lända till efterrättelse. Staten
upptager 8 särskilda poster, däribland 20,000 kronor för beredande av
ersättning åt aspiranter och inkommenderade officerare.
Enligt gällande bestämmelser skola aspiranterna vid generalstaben
under viss tid tjänstgöra vid de allmänna topografiska kartarbetena.
Sedan genom brev den 8 december 1904 föreskrivits, att från och
med år 1905 icke någon del av de kostnader, som rikets allmänna kartverk
finge vidkännas för utbildningen av generalstabens aspiranter,
skulle utgå av kartverkets medel, anbefallde Kungl. Magt genom brev
den 10 februari 1905 chefen för nämnda stab att för varje år till Kungl.
Magt inkomma med uppgift om beloppet av dessa kostnader samt avgiva
förslag till deras bestridande.
Med anledning härav har Kungl. Magt, efter därom av chefen för
generalstaben gjord framställning, för varje år anvisat medel för beredande
av ersättning åt kartverket för de kostnader, detta fått vidkännas
för utbildning av generalstabens aspiranter. Ifrågavarande medel hava
anvisats å förskotts titel och sedermera efter riksdagens medgivande ersatts
från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.
Sedan kassaförlagskommittén uti sitt den 20 mars 1917 avgivna
betänkande framställt förslag om uppförande av anslag å riksstaten för
sådana ändamål, för vilka medel hittills plägat anvisas å förskottstitel,
bar arméförvaltningen uti över kommitténs betänkande den 1 november
1917 avgivet utlåtande hemställt, att under förevarande anslag måtte
beräknas medel för bestridande av de kostnader, som rikets allmänna
kartverk åsamkas för utbildning av generalstabens aspiranter. Ifrågavarande
kostnader kunde approximativt beräknas till 10,000 kronor
om året.
Under åberopande av vad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
över finansärenden den 31 december 1917 anfört rörande
avvecklingen av det hittills tillämpade förskottsförfarandet, finner jag
mig böra tillstyrka vad arméförvaltningen sålunda hemställt.
För bestridande av ifrågavarande under år 1918 uppkommande
kostnader för aspiranternas utbildning torde å tilläggsstat för samma
år böra äskas ett förslagsanslag av 10,000 kronor. Härtill återkommer
jag i annat sammanhang.
Fjiinlc Iiuvildtitcln.
19
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kung]. Maj:t föreslå [5.]
riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till generalstabens
övningar, expenser m. m.,
nu............................................................. kronor 78,175: —
med....................................................... >’ 10,000: -
till kronor 88,175: —
4. Artilleristaben.
Enligt 1914 års härordningsbeslut skola vid artilleristaben finnas
anställda, förutom chefen, 10 officerare, nämligen:
1 artilleristabsofficer, chef för konstruktionsavdelningen,
med arvode om................................................................ kronor 1,500: —
3 artilleristabsofficerare med arvode om........................... » 1,200: —
3 » » » » » 1,000: —
1 officer från infanteriet » » j> » 1,000: —
2 artilleristabsofficerare » » » » 750: —
Denna organisation är från och med innevarande år fullt genomförd.
Uti särskild skrivelse den 26 september 1916 gjorde generalfält- Tidigare förtygmästaren
och inspektören för artilleriet framställning om ökning av ?lag om
antalet artuleristabsofficerare. Redan före krigsutbrottet år 1914 hade iet artilleristabens
personal periodvis måst förstärkas med tillfälligt ditkommende- stafcaoffirade
officerare. Efter krigsutbrottet hade behovet av ökade arbetskrafter
gjort sig än mera gällande och föranlett, att Kungl. Maj:t ställt ett ej
ringa antal officerare till förfogande. Tydligt vore, att artilleristabens
ordinarie officerspersonal icke längre räckte till för den inom arméförvaltningens
artilleridepartement, artilleriinspektionen och artilleristaben
allt mera stegrade arbetsbördan. Att jämväl för framtiden fylla behovet
av personal genom tillfälliga inkommenderingar kunde ej vara klokt
varken ur ekonomisk synpunkt eller med hänsyn till önskvärdheten att
erhålla kvalificerad och för arbetet väl tränad personal. Med hänsyn
härtill och på i skrivelsen närmare angivna skäl hemställde generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet, att å staten för artilleristaben
måtte från och med år 1918 uppföras arvoden åt 3 nya artilleristabsofficerare,
nämligen två arvoden om 1,000 kronor vartdera och ett
arvode om 750 kronor.
20
Fjärde huvudtiteln.
Framställning
av generalfälttygmästaren
och
inspektören
för artilleriet.
Arméförvalt
ningens
yttrande.
Departements
chefen.
Arméförvaltningen tillstyrkte den gjorda framställningen. De erfarenheter
världskriget medfört syntes nämligen komma att för framtiden
föranleda en sådan stadigvarande ökning i de arbetsuppgifter,
som ålåge artilleridepartementet, att den nödvändiggjorde ökning av den
artilleristiskt utbildade personalen, som borde stå till departementets
förfogande.
Vid ärendets anmälan inför Kung]. Maj:t den 13 januari 1917 yttrade
dåvarande departementschefen till statsrådsprotokollet, att det med
hänsyn till det arbete, som för närvarande påvilade artilleristaben, icke
syntes kunna bestridas, att antalet artilleristabsofficerare vore för ringa.
En förstärkning av stabens arbetskrafter syntes därför vara av behovet
påkallad. Då emellertid de ökade göromålen på det närmaste sammanhängde
dels med övergången till den nya härordningen, dels med förhållanden,
som hade sin grund i det pågående världskriget, syntes då
icke med säkerhet kunna bedömas, i vad mån den inträdda ökningen
av göromålen bleve för framtiden konstant. Vid sådant förhållande
ansåge departementschefen sig icke kunna tillstyrka uppförande å staten
av nya arvoden åt artilleristabsofficerare, utan borde därmed tillsvidare
anstå. Behovet av ökade arbetskrafter kunde tillsvidare behörigen
tillgodoses genom att, på sätt hittills ägt rum, beordra erforderligt
antal officerare ur truppförbanden till tjänstgöring vid staben.
Uti underdånig skrivelse den 27 augusti 1917 har nu generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet, under framhållande av att
den stegring i artilleristabens göromål, som inträtt under krigsåren,
vore av permanent natur, förnyat sin förenämnda framställning om
uppförande å staten för artilleristaben av arvoden åt 3 nya artilleristabsofficerare.
Arméförvaltningen har, under åberopande av sitt tidigare i ärendet
avgivna yttrande, tillstyrkt den gjorda framställningen.
Att den å artilleristabens stat uppförda personalen icke är tillräcklig
för ett behörigt ombesörjande av de göromål, som för närvarande
påvila staben, har av erfarenheten blivit till fullo ådagalagt. På de uti
förenämnda statsrådsprotokoll den 13 januari 1917 anförda skäl anser
jag emellertid, att det förefintliga behovet av ökade arbetskrafter bör
tillsvidare, intill dess normala förhållanden åter inträda, tillgodoses
genom att, på sätt hittills ägt rum, beorda erforderligt antal officerare
ur truppförbanden till tjänstgöring vid staben. Jag finner mig därför
Fjärde huvudtiteln.
21
icke för närvarande kunna tillstyrka den av generalfälttygmästaren och
inspektören för artilleriet gjorda framställningen.
1 riksstaten för år 1919 torde alltså böra upptagas
Artilleristaben, oförändrat ordinarie anslag............ kronor 21,390: —
5. Kommendantsstaten. [6.]
Ny anslagspost.
1 anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beslöt
1916 års riksdag viss ändrad organisation av polispersonalen i Boden
och å Karlsborg samt godkände stat för samma personal att från och
med år 1917 lända till efterrättelse.
Sedan kommendanten i Boden hos Kungl. Maj:t gjort framställning
angående utrustning åt fästningspolispersonalen därstädes, hemställde
arméförvaltningens artilleri-, fortifikations-, intendents- och civila departement
i häröver den 16 februari 1917 avgivet utlåtande, att för
bestridande av kostnaderna under år 1917 för eldning och belysning
av fästningspoliskommissariens expeditionslokal samt för expenser
åt bemälde befattningshavare måtte från fjärde huvudtitelns anslag
till extra utgifter anvisas ett belopp av 600 kronor. I sammanhang
härmed anmälde departementen, att de vid avgivande av förslag
å medelsbehoven för år 1919 komme att hemställa, att kostnaderna för
eldning, belysning och städning av expeditionslokalen med 300 kronor
samt för expenser och telefon med 300 kronor måtte uppföras under
anslaget till kommendantsstaten.
Genom brev den 12 maj 1917 anvisade Kungl. Maj:t för berörda
ändamål under år 1917 ett belopp om 600 kronor samt anbefallde
arméförvaltningen att i sammanhang med angivande av medelsbehovet
för år 1919 avgiva förslag angående bestridande för framtiden av ifrågavarande
kostnader.
Arméförvaltningen har nu anmält, alt kommendanten i Boden efter Arméförvaitdärom
erhållen anmodan uti skrivelse den 13 juli 1917 meddelat, att fra““ts*"ning,
kostnaderna för eldning, belysning och städning av poliskommissariens
expeditionslokal beräknades under år 1919 komma att uppgå till 385
kronor eller 85 kronor mera, än för år 1917 för ändamålet anvisats.
Kostnaderna för expenser och telefon för poliskommissarien beräknades
uppgå till samma belopp som för år 1917 eller till 300 kronor. Med
22
Fjärde huvudtiteln.
[6.] hänsyn till den alltjämt pågående prisstegringen hade arméförvaltningen
icke något att erinra mot den föreslagna ökningen av beloppet för eldning
m. m.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen,
» att å staten för kommendantsstaten, c) Kommendantskapet i Boden, måtte
uppföras en särskild post: »Eldning, belysning och städning samt
expenser och telefon för poliskommissariens i Boden expedition», vilken
post, för avjämnande av anslagets slutsumma, syntes böra upptagas
med 692 kronor 50 öre.
Departements- Å staten för kommendantsstaten finnas visserligen under titel
e isen. Kommendantskapet i Boden uppförda jämte andra poster dels 3,300
kronor för eldning, städning och belysning, dels 2,500 kronor för skrivmaterialier,
blanketter, övriga tryckalster, underhåll av expeditionsmateriel
m. m. Då emellertid uti nämnda belopp icke äro inräknade
några kostnader för eldning, belysning och städning samt expenser och
telefon för poliskommissariens expedition, hava särskilda medel härför
måst anvisas från anslaget till extra utgifter. Från och med år 1919
torde emellertid för ändamålet erforderliga medel böra upptagas såsom
eu särskild post å staten för kommendantsstaten. Det av arméförvaltningen
föreslagna beloppet giver mig icke anledning till någon erinran.
Gottgörelse för tjänstehästar.
Enligt de nya bestämmelserna i fråga om hästhållningen för officerare
vid armén skall kommendanten i Boden vara beriden å två hästar,
därav en tjänstehäst och en'' kronan tillhörig stamhäst. Kommendanterna
i Stockholm och å Karlsborg skola däremot fortfarande såsom
hittills vara beridna å vardera en egen tjänstehäst. Adjutanterna åter skola
göras beridna å stamhästar. I enlighet härmed skola efter genomförd
härordning vid kommendantsstaten finnas 3 tjänstehästar och 4 kronan
tillhöriga stamhästar.
Å den för innevarande år fastställda staten har emellertid enligt
äldre bestämmelser beräknats gottgörelse åt kommendanten i Boden för
två tjänstehästar samt åt kommendanterna i Stockholm och å Karlsborg
ävensom åt en adjutant vid vart och ett av de tre kommendantskapen
för en var en tjänstehäst.
Uti sin förenämnda skrivelse den 31 augusti 1917 hava arméförvaltningens
intendents- och civila departement förklarat sig icke kunna
för år 1919 föreslå någon ändring av de för innevarande år sålunda
Fjärdo huvudtiteln.
23
beräknade hästgottgörelserna. Staten torde därför böra i förevarande [0.
hänseende lämnas oförändrad.
Sammanfa ttning.
1 enlighet med vad nn anförts, har jag låtit uppgöra förslag till
ny stat för kommendantsstaten (bil. 4), slutande å 74,500 kronor.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att, med godkännande av berörda förslag till ny
stat (bil. 4), öka ordinarie anslaget till kommendantsstaten,
nu................................ |
............................ kronor |
73,808: — |
med ......................... |
............................. » |
692: - |
till................. |
.......................... kronor |
o o c- |
D. Undervisningsverken.
1. Krigshögskolor. [7.]
Anslaget till krigshögskolor är i 1918 års riksstat uppfört med
115,985 kronor. Under anslaget äro upptagna dels krigshögskolan,
vars stat slutar å 54,330 kronor, dels ock artilleri- och ingenjörhögskolan,
vars stat slutar å 61,655 kronor.
Förslag har nu framställts om vissa ändringar uti de för ifrågavarande
båda högskolor gällande staterna. Ett av dessa ändringsförslag
avser en för bägge skolorna gemensam fråga, nämligen
Dagtraktamente i vissa fall åt de till krigshögskolan samt artilleri- och ingenjör-.
högskolan beordrade elever.
Under erinran att enligt gällande bestämmelser dagtraktamente icke Framställning
utginge till elever vid krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhög- "^rmTts1*"
skolan, har inspektören för militärläroverken m. m. uti underdånig skri- läroverken
velse den 30 juli 1917 framhållit betydelsen därav, att de till ifrågavarande ™ m''
båda skolor beordrade elever, vilka tillhörde utom Stockholm förlagda
truppförband, under den tid, de för sin kommendering vid respektive
skolor vistades i Stockholm, komme i åtnjutande av dagtraktamente.
Ifrågavarande elever syntes inspektören böra i förevarande avseende
24
Fjärde huvudtiteln.
likställas med officerare, vilka kommenderades till gymnastiska centralinstitutet
och till arméns skjutskolor. Då staten dessutom bland eleverna
vid krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolans högre
kurs skulle tillgodose sitt behov av personal för vissa befattningar, för
vilkas besättande krävdes vissa högre kvalifikationer, måste det ligga i
statens särskilda intresse att för kommendering till krigsskolan samt
artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurs erhålla just de officerare,
som härför ägde de bästa förutsättningarna. På grund av de ekonomiska
uppoffringar, som ett mottagande av kommendering till ovannämnda
högskolor medförde, vore emellertid många sådana officerare
nödgade att avstå från en dylik kommendering.
Uti häröver avgivet yttrande har arméförvaltningen anfört, att
enligt bestämmelse i § 37 mom. 2 av gällande fredsavlönings
reglemente
utginge icke dagtraktamente till elever vid militära högskolor
eller ridskolan under vistelse därstädes. I fråga om utbildningen
vid dessa skolor gällde, att densamma medförde kompetens dels
för befordran till högre grad, dels ock för användning i vissa befattningar.
Sålunda stadgades i gällande instruktion för generalstaben § 5
mom. 9, bland annat, att officer för att vara kompetent till anställning
såsom löjtnant vid generalstaben skulle hava genomgått krigshögskolan
eller endera av artilleri- och ingenjörhögskolans allmänna kurser. Vidare
erfordrades för befordran till löjtnant vid artilleriet och fortifikationen
att hava genomgått respektive allmänna artilleri- eller fortifikationskursen
vid artilleri- och ingenjörhögskolan, varjämte i § 2 av nådiga
reglementet för nämnda skola stadgades beträffande högre artillerikursen,
att densamma avsåge meddelandet av de ytterligare kunskaper, som
ansåges erforderliga för bestridandet av vissa inom artilleriet förekommande
särskilda befattningar eller för fullgörandet av särskilda, tekniska
kunskaper krävande uppdrag, beträffande högre forti ftkationskur sen, att
densamma avsåge meddelandet av de ytterligare kunskaper, som ansåges
erforderliga för anställning vid fortifikationsstaben, samt beträffande de
båda artillerikurserna, att dessa tillsammans dessutom avsåge att förbereda
ett visst antal subalternofficerare av infanteriet och kavalleriet för
anställning vid infanteriskjutskolan, inom artilleristaben m. in. Slutligen
funnes för vinnande av befordran till löjtnantsgrad vid kavalleriet
stadgat såsom villkor att hava genomgått lärokurs vid ridskolan.
Ett liknande förhållande hade tidigare ägt rum även beträffande
skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, vars genomgående enligt
kungl. brev den 5 november 1880 förut varit stadgat såsom kompetens
-
Fjärde huvudtiteln.
25
villkor för befordran till löjtnantsbeställning på stat vid infanteriet. [7.]
Efter år 1898 ägde emellertid eleverna vid skjutskolan att uppbära
dagtraktamente.
Inspektören för militärläroverken hade erinrat därom, att dagtraktamente
utginge jämväl till eleverna vid gymnastiska centralinstitutet och
artilleriets skjutskolor. Därvid vore emellertid att märka, att den utbildning,
som en kommendering till dessa kurser, i likhet med vad fallet
vore med kommendering till infanteriskjutskolan, avsåge att meddela, icke
medförde ökad kompetens för befordran utan allenast hade till ändamål
att bibringa eleverna ökad färdighet i de tjänstegrenar, som vore föremål
för undervisning i respektive kurser.
De årliga kostnaderna för de ifrågasatta dagtraktamenten åt högskolornas
elever skulle enligt från krigshögskolan och artilleri- och ingenjörhögskolan
lämnade beräkningar uppgå till respektive 31,980 kronor
och 41,363 kronor.
Ett biträdande av det av inspektören för militärläroverken framförda
önskemålet, vilket enligt arméförvaltningens uppfattning måste
medföra den konsekvensen, att dagtraktamente borde tillerkännas jämväl
eleverna vid ridskolan, komme att innebära ett avsteg från hittills
tillämpade principer. På grund härav och med hänsyn jämväl till den
av Kungl. Maj:t anbefallda utredningen angående officerares m. fl. avlöning
ansåge arméförvaltningen sig icke kunna för närvarande förorda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd i förevarande fråga.
Då ett tilldelande av dagtraktamente åt ifrågavarande högskole- Departement»
elever skulle, såsom arméförvaltningen framhållit, innebära ett avsteg chefen
från hittills tillämpade avlöningsprinciper, anser jag mig icke kunna
biträda det av inspektören för militärläroverken härutinnan framställda
förslaget. Frågan om rätt för officerare att under kommendering
till skolor och utbildningskurser av olika slag komma i åtnjutande
av tillfällig avlöning synes mig dessutom vara av beskaffenhet att böra
upptagas till prövning i sammanhang med en blivande utredning an-''
gående definitiv lönereglering för arméns personal i dess helhet.
Krigshögskolan. |gj|
Uppförande å staten av en förste vaktmästarbeställning.
Å den för krigshögskolan fastställda staten finnes för närvarande
uppförd 1 vaktmästare med avlöningsförmåner om tillhopa 1,200 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. ■ 4
26
Fjärde huvudtiteln.
[7-]
Tidigare förelag
om beställningens
uppförande a
staten.
Chefens för
krigshögskolan
framställning.
Därjämte är sedan en följd av år vid krigshögskolan anställd en
extra vaktmästare, mot arvode, vilket från och med år 1917 utgår med
900 kronor, jämte fri bostad samt bränsle.
Uti den till 1911 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen föreslog
Kung!. Maj:t, att ifrågavarande extra vaktmästare måtte uppföras
å ordinarie stat och den förutvarande vaktmästaren å staten upptagas
såsom förste vaktmästare. Riksdagen fann emellertid icke skäl föreligga
att då uppföra ytterligare en vaktmästare å staten för krigshögskolan,
i synnerhet som skolan snart kom me att inflytta i nya lokaler och behovet
av uppassning först efter denna inflyttning kunde med säkerhet
bedömas. En extra vaktmästare syntes därför kunna såsom hittills
tillsvidare anställas.
Sedan krigshögskolan under år 1913 inflyttat i sina nya lokaler,
bär det emellertid visat sig, att behov av två vaktmästare föreligger.
Med anledning härav upptogos i de för 1914 års senare riksdag framlagda
kostnadsberäkningarna rörande lantförsvaret efter genomförd härordning
två vaktmästare vid krigshögskolan, nämligen 1 förste vaktmästare
och 1 vaktmästare; och framställde riksdagen häremot icke
någon erinran.
Under åberopande av vad sålunda förekommit, gjorde chefen för
krigshögskolan uti underdånig skrivelse den 27 oktober 1915 framställning
om uppförande å staten för år 1917 av, förutom den nuvarande
vaktmästaren, en förste vaktmästare. Framställningen tillstyrktes av
såväl inspektören för militärläroverken som arméförvaltningens civila
departement.
Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1916 anförde
dåvarande departementschefen till det vid statsverkspropositionen
fogade statsrådsprotokollet, att ehuru behovet av två vaktmästare vid
krigshögskolan blivit till fullo ådagalagt, han likväl icke för det dåvarande
ansåge sig kunna tillstyrka den gjorda framställningen. Med
inrättandet av nya ordinarie beställningar syntes nämligen böra tillsvidare
anstå, där icke särskilda förhållanden gjorde sådant oundgängligen
nödigt. Detta kunde emellertid icke sägas här vara fallet, då den
nuvarande anordningen med en extra vaktmästare syntes utan någon
större olägenhet fortfarande kunna under ett eller annat år tillämpas.
Uti skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 17 juli
1917 har nu chefen för krigshögskolan, med förmälan att tidpunkten
för förevarande frågas slutgiltiga lösning nu syntes vara inne, hemställt,
att å krigshögskolans stat måtte uppföras, förutom den nuvarande vaktmästarbeställningen,
jämväl avlöning för en förste vaktmästare.
Fjärde huvudtiteln.
27
Då enligt 1914 års riksdags beslut en förste vaktmästarbeställning [7.]
skulle uppföras å krigshögskolans stat samt tiden syntes nu vara inne Arméförvaitför
frågans lösning, bar arméförvaltningen i avgivet yttrande funnit ninr*ndeytt’
sig böra biträda det av skolchefen framställda förslaget.
I likhet med vederbörande myndigheter anser även jag, att ifråga- Departements
varande förste vaktmästarbeställning bör från och med år 1919 upp- cheten
föras å krigshögskolans stat. Den uye beställningshavaren torde böra
åtnjuta enahanda avlöningsförmåner, som tillkomma förste vaktmästare
i de omreglerade ämbetsverken i huvudstaden och genom särskilda
riksdagsbeslut under de senare åren blivit bestämda för motsvarande
befattningar vid generalstaben samt vid artilleri- och ingenjörhögskolan.
För ifrågavarande befattningshavare böra följaktligen beräknas 900 kronor
i lön, 450 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg ävensom
ett ålderstillägg å lönen med 100 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänst.
Därest förste vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt
bränsle, bör, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom
utgå, varjämte å lönen böra avdragas 100 kronor årligen. För åtnjutande
av de föreslagna löneförmånerna torde böra gälla vad därom
stadgas i kungl. kungörelsen den 22 juni 1911 angående villkor och
bestämmelser för åtnjutande av de från 1912 års början för vaktmästare
vid krigshögskolan upptagna avlöningsförmåner (Svensk författningssamling,
Bib. nr 46).
Höjning av anslagsposten till liögskolebyggnadens uppvärmning in. m.
Under titel »Utgifter, gemensamma för krigshögskolan och vissa
andra institutioner» är å staten för närvarande upptagen en post om
5,130 kronor för högskolebyggnadens uppvärmning, vattenförbrukuingsavgift,
elektrisk ström och städning av gemensamma lokaler.
Enligt vad som framgår av det vid 1913 års statsverksproposition
fogade statsrådsprotokollet, är ifrågavarande anslagspost beräknad sålunda
:
för |
koks (2,400 hektoliter å kr. 1,40=) |
kronor |
3,360: — |
» |
gas........................................................ |
» |
300: — |
» |
ved......................................................... |
» |
220: — |
» |
vatten ................................................... |
» |
500: — |
således för uppvärmning.................................''....................... kronor 4,380:—-
vidare » elektrisk ström ................................................... » 450: —
» städning och renhållning................................. » 300: —
Summa kronor 5,130: —
28
Fjärde huvudtiteln.
[7-]
Framställning
av cbefen för
krigshögskolan
-
Arméförvaltningens
yttrande.
Uti sin förenämnda skrivelse den 17 juli 1917 har nu chefen för
krigshögskolan hemställt, att ifrågavarande post måtte höjas till 13,500
kronor.
Av ifrågavarande utgifter hade kostnaderna för vattenförbrukning,
elektrisk ström och städning av gemensamma lokaler m. m. under år
1916 uppgått till omkring 1,300 kronor. På grund av stegrade priser
å gas, elektrisk ström, ved m. m. syntes en höjning med omkring 200
kronor erforderlig. För ifrågavarande ändamål erfordrades alltså 1,500
kronor.
Kostnaderna för byggnadens uppvärmning kunde icke med tillfredsställande
säkerhet beräknas. Om såsom grund för beräkningen
lades den normala förbrukningen under ett år, exempelvis år 1916 med
en förbrukning av 112,000 kilogram s. k. gjuterikoks, erhölles med nuvarande
priser eller 4 kronor 15 öre för 50 kilogram en summa av
9,296 kronor. Denna summa kunde emellertid icke anses motsvara
det blivande behovet. I början av år 1917 hade nämligen på grund
av otillfredsställande. uppvärmning av högskolebyggnaden vidtagits en
utvidgning av värmeledningsanordningarna, varigenom koksförbrukningen
i avsevärd grad stegrats. Vidare hade på senare tiden en märkbar
försämring i kvaliteten av levererade eldningsämnen inträtt, utan att
motsvarande sänkning av priserna försports. Slutligen vore förhållandena
å handelsmarknaden sådana, att en ytterligare avsevärd höjningav
priserna syntes sannolik. Nu angivna omständigheters återverkan
på ifrågavarande kostnader ansåge sig skolchefen icke kunna uppskatta
till mindre än 30 procent av förenämnda summa, 9,296 kronor. I överensstämmelse
härmed syntes man för närvarande böra beräkna kostnaden
för högskolebyggnadens uppvärmning under år 1919 till 12,000
kronor.
Sammanlagda kostnaden för högskolebyggnadens uppvärmning,
vattenförbrukning, elektrisk ström och städning av gemensamma lokaler
borde alltså upptagas till (1,500+ 12,000=) 13,500 kronor, innebärande
en ökning av anslagsposten med (13,500-5,130=) 8.370 kronor.
Arméförvaltningen har uti avgivet yttrande anfört, att av de sålunda
gjorda beräkningarna, mot vilka ämbetsverket icke hade något
att erinra, framginge, att den begärda anslagsökningen till huvudsaklig
del betingades av de rådande dyrtidsförhållandena. Då emellertid svårigheter
förelåge att tillförlitligt beräkna, i vad mån den sålunda uppkomna
ökningen i utgifterna framdeles kunde komma att fortfara, ansage
arméförvaltningen någon förhöjning av anslaget på grund härav
Fjiirde huvudtiteln.
2‘i
ej böra ifrågakomma. För täckande av eventuellt uppkommande brist [7.]
torde Kung!. Maj:t meddela föreskrift, att erforderligt belopp finge förskjutas
för att ersättas av tillgängliga medel eller, därest så ej kunde
ske, av för ändamålet av riksdagen anvisat anslag. Vad däremot anginge
den ökning i utgifter för högskolebyggnadens uppvärmning, som
uppkomme till följd av den vidtagna utvidgningen av värmeledningsanordningarna,
så, enär dessa vore av stadigvarande natur, syntes en
böjning av anslaget böra göras för gäldande av den sålunda uppkommande
ökningen av eldningskostnaderna. Enligt uppgift från krigshögskolan
kunde den härav föranledda kostnadsökningen med beräkning
efter de bränslepriser, som gällde före kristiden, antagas komma att
uppgå till omkring 200 kronor. Mot beräkningen av detta belopp hade
arméförvaltningen icke funnit något att erinra.
Då, såsom armé förvaltningen framhållit, det för närvarande icke Departementskan
bedömas, huruvida och i vad mån den på grund av rådande kris- 0 *en''
tid inträdda prisstegringen å förbrukningsartiklar av förevarande slag
kommer att jämväl under år 1919 göra sig gällande, synes mig icke
lämpligt att nu föreslå en därav betingad höjning av den ordinarie
staten. De merkostnader, som på grund av dyrtiden kunna uppkomma,
torde lämpligen kunna utgå av det extra anslag till förstärkning av
ordinarie anslaget till arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten,
varom jag har för avsikt att längre fram göra framställning.
Mot den av arméförvaltningen föreslagna höjningen av anslagsposten
med 200 kronor såsom följd av den vidtagna utvidgningen av
värmeledningsanordningarna har jag icke något att erinra.
Gottgörelse för tjänstehästar.
Enligt 1915 års riksdags beslut angående hästhållningen för officerare
vid armén skall skolchefen vara beriden å två hästar, därav en
egen tjänstehäst och en kronan tillhörig stamhäst.
A krigshögskolans stat finnes emellertid för närvarande enligt äldre
bestämmelser upptagen gottgörelse till chefen för två tjänstehästar med
tillhopa 1,530 kronor.
Då arméförvaltningens intendents- och civila departement uti sin
förutnämnda skrivelse den 31 augusti 1917 förklarat sig icke kunna
föreslå någon ändring härutinnan, torde staten böra i förevarande hänseende
lämnas oförändrad.
30
Fjärde huvudtiteln.
[7-]
Artilleri- och ingenjörhögskolan.
Uti den för artilleri- och ingenjörhögskolan fastställda staten finnas
under titel »Omkostnader och underhåll» upptagna bland andra följande
poster:
Lokalernas uppvärmning och belysning .........................
Skrivmaterialier för undervisningen, expeditionen och
redogörelsen......................................................................
Städning och tvätt ................................................................
Renhållning ...........................................................................
Elevernas praktiska övningar samt rese- och traktamentskostnader
ävensom handräckning m. m. under
övningarna...........................................................................
Reseersättningar ........................................................................
kronor 2,100: —
» 400: —
» 600: —
» 150: —
» 14,350: —
» 1,700: —
Framställning Uti skrivelse till arméförvaltningens civila departement den 21 juli
artilleri-11 oc” 1917 har nu chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan hemställt, att
ingenjörhög- förenämnda poster i skolans stat måtte höjas med följande belopp,
skolan. nämligen:
Lokalernas uppvärmning och belysning.................
Skrivmaterialier för undervisning etc......................
Städning och tvätt samt renhållning........................
Elevernas praktiska övningar samt rese- och traktamentskostnader
ävensom handräckning m. m.
under övningarna ...................................................
Reseersättningar ......................................................v......
med kronor 1,600: —
» » 200: —
» » 600: —
» » 2,500: —
» » 800: —
Summa kronor 5,700
Till stöd för den gjorda framställningen, särskilt beträffande de fyra
förstnämnda anslagsposterna, har skolchefen framhållit, att anslaget i
dessa delar på grund av förhöjda kostnader genom rådande dyrtidsförhållanden
visat sig otillräckligt. Beträffande åter anslagsposten till
reseersättningar hade densamma redan före kristiden visat sig otillräcklig,
men för täckandet av de kostnader, som eljest skolat gäldas
från densamma, hade kunnat tagas i anspråk besparingar å övriga anslagsposter.
Då under nu rådande förhållanden dylika besparingar
icke vore att påräkna för detta ändamål, vore en höjning av anslagsposten
erforderlig.
Fjärde huvudtiteln.
31
Arméförvaltningen har framhållit, att med den begärda anslagsök- [7.]
ningen, i vad den motiverades av förhöjda priser å konsumtionsartiklar Arméföryaitpå
grund av dyrtidsförhållandena, syntes böra anstå, till dess den be- ninKen> ytthövliga
ökningen kunde anses hava blivit konstant. Därest en ökning
av den anslagspost, som avsåge elevernas praktiska övningars bedrivande
i med dem avsedd omfattning, eldigt Kungl. Maj:ts prövning funnes
vara oundgängligen nödvändig, torde Kungl. Maj:t meddela föreskrift,
att erforderligt belopp finge förskjutas för att ersättas av tillgängliga
medel eller, därest så ej kunde ske, av för ändamålet av riksdagen anvisat
anslag. Enahanda tillvägagående syntes kunna följas även beträffande
de tre först upptagna anslagsposterna.
Anslagsposten till reseersättningar ansåge arméförvaltningen däremot
vara för lågt beräknad, oavsett kristidsförhållandena. Enligt hittills
tillämpade grunder både denna anslagspost beräknats efter ett belopp
av 50 kronor för var och en av de till högskolan kommenderade lärare
och repetitörer samt elever. Enligt en arméförvaltningen tillhandakommen
uppgift hade medelantalet av till högskolan kommeuderade
elever för åren 1913—1918 uppgått till sammanlagt 47, vilket antal
under de närmast följande två utbildningsåren sannolikt komme att
överskridas. Om härtill lades antalet av till högskolan kommenderade
lärare och repetitörer men å andra sidan hänsyn toges därtill, att för
en del av såväl lärarpersonalen som eleverna reseersättning för inställelse
till eller avgång från högskolan ej behövde ifrågakomma vare sig
på grund av placering vid i huvudstaden förlagda truppförband eller
kommendering därstädes, syntes den begärda höjningen av förevarande
anslagspost till ett belopp av 2,500 kronor vara tillräcklig.
Vad angår de anslagsposter, vilka på grund av den rådande dyrtiden Departementevisat
sig vara för sitt ändamål otillräckliga, torde desamma, med hänsyn chefentill
vad arméförvaltningen härutinnan anfört, böra i staten upptagas med
oförändrade belopp. Eventuellt uppkommande merkostnader synas, i
vad de avse bränsle och belysning, lämpligen kunna utgå av det extra
anslag till förstärkning av ordinarie anslaget till arméns kasernutredning
samt ved, ljus och vatten, varom jag har för avsikt att längre
fram göra framställning, och i övrigt från under Kungl. Maj:ts disposition
stående medel.
Vidkommande åter anslagsposten till reseersättningar finner jag
mig av skäl, som arméförvaltningen anfört, böra tillstyrka, att densamma
höjes med 800 kronor eller från 1,700 kronor till 2,500 kronor.
32
Fjärde huvudtiteln.
Gottgörelse för tjänstehästar.
Enligt 1915 års riksdags beslut angående hästhållningen för officerare
vid armén skall chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan göras
beriden å en kronan tillhörig stamhäst.
Den nuvarande staten upptager emellertid enligt äldre bestämmelser
gottgörelse åt skolchefen för två egna tjänstehästar med 1,530 kronor.
Uti sin förutnämnda skrivelse den 31 augusti 1917 hava arméförvaltningens
intendents- och civila departement funnit sig icke böra
härutinnan föreslå någon ändring. Staten torde därför böra i förevarande
hänseende lämnas oförändrad.
Saminaufattning.
I enlighet med vad sålunda anförts, har jag låtit upprätta förslagtill
nya stater för krigshögskolan samt för artilleri- och ingenjörhögskolan
(se bil. 5 och 6), slutande den förra å 56,030 kronor eller 1,700
kronor mera än den för innevarande år fastställda och den senare å
62,455 kronor eller 800 kronor mera än den nu gällande.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
dels att, med godkännande av berörda förslag till
nya stater (bil. 5 och 6), öka ordinarie reservationsanslaget
till krigshögskolor,
nu ....................................... |
................... kronor |
115,985: — |
med.................................. |
.................... )> |
2,500: — |
till ...................................... |
..................... kronor |
118,485: — |
dels ock förklara, att för åtnjutande av de i staten
för förste vaktmästare vid krigshögskolan upptagna
löneförmåner skall gälla vad därom stadgas i kungl.
kungörelsen den 22 juni 1911 angående villkor och
bestämmelser för åtnjutande av de från 1912 års
början för vaktmästare vid krigshögskolan upptagna
avlöningsförmåner.
Fjärde huvudtiteln.
33
2. Ridskolan. [8 j
Sedan lång tid tillbaka har ridskolan å Strömsholm och statens
hingstdepå därstädes varit med varandra intimt förenade, i det att
depåns hingstar använts för undervisningen vid ridskolan. Sedan denna
utvecklats till en undervisningsanstalt, där den fältmässiga ridningen
i förening med den praktiska utbildningen till instruktör i ridning
vunnit ökad betydelse, har det från vederbörande myndigheters sida
framhållits som en angelägenhet av största vikt för undervisningens
rationella bedrivande, att till ridskolans disposition måtte ställas erforderligt
antal väl inridna skolhästar i stället för depåns hingstar, vilka
av flera skäl aldrig kunna utbildas till fullgoda skolhästar. Hingstdepåns
skiljande från ridskolan har därför länge utgjort ett önskemål
från skolans sida. Att detta icke kunnat realiseras, torde hava berott
dels på de avsevärda kostnader ett utbyte av hingstarna mot annat lämpligt
undervisningsmateriel skulle medföra, dels på svårigheten att erhålla
stallutrymme för de hästar, som skulle ersätta hingstarna.
Frågan om ridskolans skiljande från hingstdepån kom emellertid i
förändrat läge genom stuteriöverstyrelsens uti underdånig skrivelse den
3 september 1915 gjorda framställning om upprättande av ett statsstuteri
vid Ottenbyå Öland. Förutsättningen härför var nämligen, att
hingstdepån vid Strömsholm skulle indragas och en del av hingstdepåns
personal ävensom det av depån nu disponerade området jämte byggnader
övertagas av ridskolan.
\
Uti häröver den 30 december 1915 avgivet utlåtande tillstyrkte inspektören
inspektören för kavalleriet den sålunda gjorda framställningen. Såsom riét^r^ag
ersättning för de av ridskolans elever hittills begagnade hingstarna den 30 decemborde
å ridskolans stat uppföras visst antal stamhästar: »Ridskolans ber 1915''
skolhästar». Antalet sådana hästar borde för att utgöra full ersättning
för hingstarna beräknas till två för varje elev eller, under förutsättning
att elevantalet ökades från 25 till 30, till 60 hästar. Av vissa närmare
angivna skäl kunde man dock till en början åtnöjas med 42 skolhästar.
I sammanhang med den genomgripande förändring beträffande ridskolan,
som hingstarnas utbytande mot särskilda skolhästar innebure,
syntes en del andra önskemål i fråga om ridskolan böra vinna sin lösning.
Dessa vore borttagande av det för närvarande utgående arvodet
till chefen för ridskolan och uppförande i stället av en ny majorsbeBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 5
34
Fjärde huvudtiteln.
[8.] ställning vid fördelningskavalleriet, avsedd för nämnda chef, samt ridskolekursens
förlängande till 11 månader och införande i samband därmed
av undervisning i pioniärtjänst m. m. som ständigt ämne vid
skolan.
Beträffande den nya organisationens genomförande anslöte sig
kavalleriinspektören till ett av chefen för ridskolan framlagt förslag.
Enligt detta skulle av hingstdepåns personal för ridskolan tagas i anspråk
redogöraren, veterinären, läkaren, fodermarsken, kusken, 18 stallbetjänte
och gårdsdrängen. Årskostnaden för ridskolan, bestående av
avlöningar, furage, bränsle, underhåll av byggnader och inventarier
samt diverse andra omkostnader, beräknades av kavalleriinspektören till
101,672 kronor. Dessutom beräknades för anskaffande av den första
hästuppsättningen 60,270 kronor, för sadel- och stallmundering 14,730
kronor eller tillhopa för en gång 75,000 kronor, vartill komme något
mindre belopp för jordbruksinventarier för den från hingstdepån övertagna
jorden.
Arméförval t- över inspektörens för kavalleriet förenämnda förslag avgav armé
ututLndTden
förvaltningen den 30 mars 1916 underdånigt utlåtande samt förklarade
30 mara 1916. sig därvid anse förslaget om hingstarnas ersättande med skolhästar
ändamålsenligt. Mot kavalleriinspektörens beräkning av engångskostnaderna
för anskaffning av hästar och stallinventarier hade arméförvaltningen
icke något att erinra.
Förslaget om överflyttande från hingstdepåns till ridskolans stat
av redogöraren, veterinären, läkaren, fodermarsken, 18 stallbetjänte och
gårdsdrängen funne arméförvaltningen sig böra biträda.
Något behov för ridskolan av en särskild kusk syntes däremot ej
förefinnas.
Arméförvaltningen, som ansåge sig böra föreslå vissa ändringar uti
det av kavalleriinspektören framlagda förslaget till stat för ridskolan,
beräknade årskostnaden för densamma efter genomförd omorganisation
till 104,250 kronor eller omkring 57,800 kronor mera än för närvarande.
Framställning
till 1916 års
riksdag om
upprättande
av statsstuteri
vid Ottenby.
Uti en till riksdagen den 7 april 1916 avlåten proposition (nr 174)
föreslog härefter Kungl. Maj:t riksdagen, att ett statsstuteri skulle inrättas
å Ottenby samt att för sådant ändamål måtte anvisas visst belopp
av de i statskontoret innestående s. k. hästförsäljningsmedlen. Uti propositionen
framhölls, att stuteriets upprättande vore beroende av hingstdepåns
vid Strömsholm indragande och en därav följande omorganisa
-
Fjärde huvudtiteln.
35
tion av ridskolan samt dennas övertagande av större delen av depåns [8.]
personal och byggnader. Tillika meddelades, att dåvarande chefen för
lantförsvarsdepartementet funnit de anförda skälen för ridskolans omorganisation
på föreslaget sätt särdeles beaktansvärda och ansett, att
därest Ottenbystuteriets inrättande beslötes, proposition om ridskolans
omorganisation borde föreläggas 1917 års riksdag. Den av arméförvaltningen
beräknade årskostnaden för ridskolan kunde emellertid anses
som ett maximibelopp, och vid närmare granskning borde tillses, om ej
kostnaderna kunde nedbringas under det beräknade beloppet.
Uti skrivelse den 9 juni 1916 (nr 249) anmälde riksdagen, att riksdagen
bifallit Kungl. Maj:ts förevarande förslag. Vad i propositionen
anförts angående den tillämnade indragningen av Strömsholms hingstdepå
och ridskolans övertagande av det av depån nu disponerade området
jämte byggnader hade däremot i frågornas dåvarande läge icke
synts påkalla något riksdagens yttrande.
På grund av riksdagens sålunda fattade beslut om inrättande av ''
ett statsstuteri å Ottenby anbefalldes arméförvaltningen den 18 augusti rietrför9lag aT
1916 att vid avgivande av förslag rörande lantförsvarets medelsbehov d8bner3°9°1k6t0''
för år 1918 beakta vad som anförts i Kungl. Maj;.ts förenämnda proposition
om statsstuteriets inrättande samt riksdagens i anledning därav
avlåtna skrivelse.
Med anledning härav infordrade arméförvaltningens civila departement
inspektörens för kavalleriet yttrande i frågan. Efter inhämtat
utlåtande av chefen för ridskolan avgav inspektören för kavalleriet den
30 oktober 1916 svar på remissen. Kavalleriinspektören förklarade sig
därvid med vissa mindre ändringar och tillägg vidhålla sitt den 30
december 1915 avgivna förslag i ämnet.
Förslag om ridskolans omorganisation blev emellertid icke, såsom Uppspy med
förut avsetts, förelagt 1917 års riksdag till prövning. Anläggandet av tionsförslaget
det beslutade statsstuteriet å Ottenby, vilket skulle trätt i verksamhet &r 1917.
år 1918, blev nämligen, efter därom av stuteriöverstyrelsen uti underdånig
skrivelse den 28 december 1916 gjord framställning, uppskjutet
tillsvidare.
Uti skrivelse till inspektören för kavalleriet den 14 augusti 1917 Föreliggande
har nu chefen för ridskolan framlagt förnyat förslag till omorganisation
av ridskolan samt därvid anhållit, att hos riksdagen måtte göras fram- skolans stat
ställning därom,
36
Fjärde huvudtiteln.
[8.] att ridskolans omorganisation finge påbörjas före hingstdepåns in
dragning
och i huvudsaklig överensstämmelse med de förslag och planer,
som av inspektören för kavalleriet förut ingivits,
att stat för ridskolan för år 1919 måtte fastställas i enlighet med
skrivelsen bifogad övergångsstat,
att veterinärbeställningen vid ridskolan vid nuvarande stuteriveterinärens
avgång den 1 december 1919 måtte tillsättas enligt det
förslag, som avgivits av de inom lantförsvarsdepartementet tillkallade
sakkunniga för verkställande av utredning angående militärveterinärväsendets
organisation i fred, samt
att för bestridande av engångskostnaderna för de i och för
ridskolans utveckling nödvändiga behov måtte anslås ett belopp av
150,000 kronor.
Under framhållande av att en förbättrad organisation av ridskolan
icke kunde skjutas å sido, även om hingstdepån skulle kvarbliva å
Strömsholm, har inspektören för kavalleriet uti underdånig skrivelse den
18 augusti 1917 i huvudsak tillstyrkt den gjorda framställningen.
Med överlämnande av samtliga till ärendet hörande handlingar har
arméförvaltningen förklarat sig icke kunna tillstyrka bifall till chefens
för ridskolan förslag i hela dess omfattning. Genom nästlidet års riksdags
beslut, att med anläggandet av ett statsstuteri på Ottenby skulle
tillsvidare anstå, hade nämligen frågan om ridskolans omorganisation
blivit uppskjuten. Då emellertid ett oavvisligt behov förelåge av vissa
mindre organisationsförändringar och avlöningsförhöjningar, vilka ej
komme att lägga hinder i vägen för en blivande omorganisation, hade
arméförvaltningen ansett sig höra förelägga dessa frågor Kungl. Maj:ts
prövning.
Då jag i likhet med arméförvaltningen håller före, att frågan om
ridskolans omorganisation icke bör i hela dess omfattning till prövning
upptagas förrän i samband med hingstdepåns förflyttning från Strömsholm
till Ottenby, anser jag mig i det följande kunna inskränka mig
till sådana delar av chefens för ridskolan förslag, som arméförvaltningen
funnit vara av beskaffenhet att redan nu böra vinna beaktande.
Stamhästar.
chefen för Den för ridskolans utveckling viktigaste åtgärden vore, yttrar
ndskoian. c]iefen för ridskolan, hingstarnas utbytande mot väldresserade stamhästar
(skolhästar). Frågan härom kunde icke uppskjutas, till dess hingstdepån
nedlades. Anskaffandet av särskilda stamhästar för ridskolan, på sätt inspektören
för kavalleriet tidigare föreslagit, vore otvivelaktigt den bästa
Fjärde huvudtiteln.
37
lösningen. Då emellertid både engåugs- och årskostnader genom detta [8.J
anskaffningssätt bleve ganska avsevärda och då dessutom förhållandena
beträffande hästanskaffningen för arméns officerare ändrats, sedan inspektören
för kavalleriet avgivit sitt förslag i ämnet, ansåge chefen för
ridskolan sig böra föreslå följande sätt för ridskolans förseende med
erforderligt antal stamhästar.
Enligt 1917 års riksdagsbeslut skulle årligen från kavalleriet överflyttas
48 fullt användbara 8-åriga stamhästar till vissa staber m. m.
och till infanteriet. Det borde bliva till lättnad för regementena, om
en del av dessa hästar dresserades vid ridskolan och därifrån tilldelades
vederbörande officerare. Någon olägenhet för fredstjänstgöringen vid
kavalleriregementena borde icke därav uppkomma, isynnerhet som bristen
på goda remontryttare vore mycket kännbar. Ridskolans stamhästar
skulle således kvarstå tillsvidare på kavalleriregementenas stat samt utväljas
ur regementenas 25 å 26 äldre remonter. Omsättningen per år
borde vara minst 6 hästar, omfattande dels vanlig kassationsprocent
och dels ett antal av de hästar, som överflyttades. Vid ridskolan borde
stam hästöverflyttningen lämpligast ske vid kursens slut före regementsövningarna.
Förenämnda 6 hästar skulle dresseras under ett år av
ridskolans lärare, 2-årselev och eventuell beridare. Följande år skulle
de ingå som 7 72-åringar i skolhästavdelningen.^ Med en beräkning av
i regel 25 elever borde skolhästst.yrkan uppgå till 28, för att ett
mindre antal reservhästar skulle erhållas. Med dressyrårgången, 6
stycken, skulle häststyrkan komma att uppgå till 34. Genom en dylik
anordning av hästanskaffningen skulle den i förra förslaget upptagna
engångskostnaden, beräknad till 60,270 kronor för 42 hästar, för första
uppsättningen av ridskolans skolhästar tillsvidare ej behöva beräknas.
Inspektören för kavalleriet har ansett sig icke kunna godtaga detta inspektören
sätt för anskaffandet av skolhästar utan vidhållit sin förut uttalade fdr j.avtalle''
åsikt, att skolhästarna borde upptagas på ridskolans stat och icke uttagas
från kavalleriet.
Då det av chefen för ridskolan föreslagna sättet för anskaffande Arméförvaltav
skolhästar till ridskolan icke utgjorde något hinder för ett framtida y“lt"fnde
uppsättande av stamhästar vid skolan, och då genom förslaget engångskostnaden
för skolhästarnas inköp åtminstone tillsvidare bortfölle, något
som med nuvarande hästpriser syntes vara av vikt vid frågans avgörande,
har arméförvaltningen funnit sig böra tillstyrka det av chefen
för ridskolan föreslagna sättet för skolhästars anskaffande.
38
Fjärde huvudtiteln.
[8.]
Departements
chefen.
Ehuru det otvivelaktigt skulle vara till fördel för undervisningens
vid ridskolan rationella bedrivande att redan nu få hingstarna utbytta
mot särskilda skolhästar, anser jag mig dock icke kunna tillstyrka en
sådan åtgärd. I överensstämmelse med den för 1916 års riksdag framlagda
planen för upprättande av ett statsstuteri å Ottenby torde därmed
böra anstå, tills beslutet härom träder i verkställighet. Åven om det
av chefen för ridskolan föreslagna sättet för anskaffande av det erforderliga
antalet skolhästar ställer sig i ekonomiskt hänseende fördelaktigare
än det ursprungligen tilltänkta, medför det dock avsevärda kostnader,
som med hänsyn till nödvändigheten av att tillgodose andra
ännu viktigare försvarskrav för närvarande böra undvikas.
Personalen.
Höjning av arvodet åt läraren i krigsvetenskap.
Å ridskolans stat finnes uppförd en lärare i krigsvetenskap med
arvode om 1,000 kronor. Ifrågavarande befattningshavare tjänstgör
tillika som adjutant åt chefen.
Chefen för
ridskolan.
Under framhållande av att arvodet till läraren i krigsvetenskap
alltsedan år 1885 utgått med nuvarande belopp, har chefen för ridskolan
föreslagit, att detsamma måtte höjas till 1,800 kronor. Av befattningens
innehavare fordrades att hava genomgått krigshögskolan
och i regel två-årig kurs vid ridskolan. Enligt det för skolan gällande
reglementet kunde ifrågavarande lärare beordras att jämväl undervisa i
vapenlära och gymnastik, och fordringarna på hans arbete och duglighet
hade ständigt ökats. Det vore därför icke mer än billigt, att
han beträffande avlöningsförmåner bleve likställd med andre lärarne i
ridning.
inspektören Inspektören för kavalleriet har funnit sig böra tillstyrka den gjorda
forkavaiienet. framställningen. Ifrågavarande lärare hade för närvarande ett mera
omfattande och krävande arbete än vid tiden för befattningens inrättande.
Krigsspel, föredrag och övningsritter behövde grundligt förberedas,
och befattningen såsom kasernofficer, vilken vore avsedd att
förenas med adjutanttjänsten, komme att ytterligare öka arbetet.
Arméförvalt
ningen.
Arméförvaltningen har på de av kavalleriinspektören anförda skäl
och för att läraren i krigsvetenskap måtte komma i åtnjutande av samma
arvode som andre lärarne i ridning funnit sig böra tillstyrka den föreslagna
arvodesförhöjningen.
Fjärde huvudtiteln.
39
Då frågan om erforderlig jämkning av arvodena åt lärarpersonalen
vid de militära skolorna torde böra upptagas till prövning i sammanhang
med en blivande utredning angående definitiv lönereglering för
arméns personal i dess helhet, finner jag mig icke kunna tillstyrka
bifall till vad chefen för ridskolan i förevarande hänseende föreslagit.
Höjning av arvodet för bestridande av läkarvården.
För bestridande av läkarvården vid ridskolan finnes i staten upptaget
ett arvode av 300 kronor. Läkaren åtnjuter därjämte 700 kronor
från Strömsholms hingstdepå jämte fri bostad samt 400 kronor från
Utnäslöts remontdepå. De kontanta avlöningsförmånerna utgöra således
sammanlagt 1,400 kronor.
Under framhållande av att det till läkaren från ridskolans stat utgående
arvodet vore allt för lågt i förhållande till det arbete, som påvilade
honom, har chefen för ridskolan föreslagit, att läkararvocfet
måtte bestämmas till 2,000 kronor.
Jämväl inspektören för kavalleriet har ansett det till läkaren utgående
arvodet otvivelaktigt vara allt för lågt och ansett detsamma
böra ökas med minst 1,000 kronor. Då tjänstgöringen vid ridskolan
vore den mest krävande och ansvarsfulla, borde arvodesökningen falla
på ridskolans stat..
Under erinran att arméförvaltningen i sin förenämnda skrivelse
den 30 mars 1916 angående ridskolans omorganisation tillstyrkt, att
den till läkaren utgående ersättningen måtte efter ridskolans övertagande
av hingstdepåns personal höjas med 1,000 kronor, har arméförvaltningen
anfört, att ämbetsverket icke funne det skäligt, att hela den nu föreslagna
förhöjningen upptoges på ridskolans stat. Med hänsyn till att
skolans personal omfattade ett 30-tal officerare och 40 å 50 manskap
eller betjänte av olika grader, ville arméförvaltningen för sin del föreslå,
att läkararvodet höjdes med 500 kronor till 800 kronor.
Vad arméförvaltningen
styrka.
sålunda föreslagit finner jag mig böra tillVeterinären.
Uti den för ridskolan fastställda staten finnes för närvarande upptaget
ett arvode om 600 kronor till en lärare i veterinärlära och hovbeslag,
med skyldighet tillika att ombesörja sjukvården för samtliga de
vid skolan befintliga hästarna.
[8.]
Departements
chefen.
Chefen för
ridskolan.
Inspektören
för kavalleriet.
Arméförvalt
ningen.
Departements
chefen.
40
Fjärde huvudtiteln.
[8.] Veterinären uppbär därjämte å hingstdepåns stat 2,100 kronor, där
av
1,500 kronor i lön och 600 kronor i tjänstgöringspenningar, för veterinärvård
av hingsdepåns till ett 50-tal uppgående hästar.
Slutligen uppbär veterinären ett arvode av 800 kronor för ombesörjande
av veterinärvården vid Utnäslöts remontdepå.
Förslag om Uti sitt den 29 november 1916 avg''ivna betänkande angående mi1
entita!3]ons.V litärveterinärväsendets organisation i fred hava de inom lantförsvarsdeveterinärbe-
partementet tillkallade sakkunniga föreslagit, att vid ridskolan måtte
fattning. efter hingstdepåns indragning inrättas en särskild bataljonsveterinärbeställning,
med skyldighet för innehavaren att jämväl ombesörja veterinärvården
vid Utnäslöts remontdepå. Med hänsyn till de jämförelsevis
ringa möjligheterna att vid Strömsholm erhålla privatpraktik vore det
dock erforderligt att tillförsäkra denne veterinär en avlöning utöver
den, som annars tillkomme bataljonsveterinär. Då det med hänsyn till
önskvärd omsättning å befattningen icke vore lämpligt att inrätta en
regementsveterinärbeställning, föresloge de sakkunniga, att till ifrågavarande
befattningshavare måtte utgå ett tilläggsarvode, motsvarande skillnaden
mellan regements- och bataljonsveterinärs lön.
Mot vad sålunda föreslagits har arméförvaltningen uti den 23 januari
1917 avgivet yttrande förklarat sig icke hava annat att erinra, än
att då det borde kunna förutsättas, att den för stuteriveterinären på
Strömsholm avsedda bostaden finge disponeras av bataljonsveterinären,
tillägget till hans ordinarie löneförmåner syntes kunna begränsas till
800 kronor.
Chefen för Med förmälan att den nuvarande stuteriveterinären under en följd
ridskolan. ay ^re p^ grund av sjukdom varit oförmögen till tjänstgöring samt
att han, därest, såsom sannolikt vore, sjukdomen alltjämt fortfore, vore
skyldig att den 1 december 1919 avgå från sin befattning, har nu chefen
för ridskolan hemställt, att den av förenämnda sakkunniga föreslagna
bataljonsveterinärbeställningen vid ridskolan måtte vid nämnda
tidpunkt vara inrättad. Därest hingstdepån då ännu icke vore indragen,
syntes veterinärbefattningen vid denna lämpligen kunna upprätthållas
mot ett arvode.
Arméförvaltningen har under åberopande av vad ämbetsverket tidigare
i ämnet anfört funnit sig böra tillstyrka, att en särskild bataljonsveterinärbeställning
från och med år 1920 uppfördes å ridskolans stat.
Då den nuvarande veterinären beräknades avgå först med utgången av
år 1919, erfordrades däremot icke någon ändring i staten för år 1919.
Arméförvalt
ningen.
Fjärde huvudtiteln.
41
Såsom ovan nämnts, föreligger till Kungl. Maj:ts prövning ett av
särskilda sakkunniga avgivet förslag rörande omorganisation av militärveterinärväsendet,
innefattande jämväl lönereglering för fältveterinärkåren,
och liar jag för avsikt att föreslå avlåtandet av proposition i ämnet till
årets riksdag. Därvid kommer givetvis jämväl att beaktas frågan om
lämpligaste sättet för veterinärvårdens vid ridskolan ombesörjande. Vid
sådant förhållande och då i varje fall någon ändring i staten för år
.1919 icke erfordras, torde vad myndigheterna i förevarande hänseende
föreslagit icke i detta sammanhang föranleda något vidare yttrande.
Hovslag arunderbefäl.
Uti sitt betänkande angående militärveterinärväsendets omorganisation
hava förenämnda sakkunniga förklarat sig anse nödvändigt, att
till veterinärens vid ridskolan biträde för hästsjukvården samt för skoning
av ridskolans hästar en å två hovslagarbeställningsmän upptoges
på ridskolans stat, enär hovslagare icke kunde beräknas från arméns
truppförband.
Chefen för ridskolan har nu anfört, att ehuru två hovslagarbeställningsmän
väl kunde vara behövliga, man dock syntes kunna åtnöjas
med en dylik befattningshavare, enär man kunde beräkna att i gårdssmeden
även erhålla en duglig hovsmed. Hovslagaren borde kvarstå
i. vederbörande regemente samt åtnjuta ersättning i form av ett månatligt
arvode av 60 kronor samt därjämte munderingsersättning och dagtraktamente
enligt gällande bestämmelser. Då hovslagaren vore avsedd
att föra befäl i sjukstallet, borde han hava befäls grad, förslagsvis
furirs av andra klassen.
Arméförvaltningen har erinrat därom, att inspektören för kavalleriet
i sin förberörda skrivelse den 30 oktober 1916 framhållit, att då
svårigheter förelåge för kavalleriet att avstå hovslagarbeställningsmän
till ridskolan, hovslagarna därstädes borde vara civila.
Skulle emellertid Kungl. Maj:t på de av chefen för ridskolan anförda
skäl finna lämpligt, att hovslagaren vore militär, ville arméförvaltningen,
beträffande sättet för hovslagarfurirens anställande, hemställa,
att denne kommenderades från något beridet truppförband och
alltså kvarstode på dess stat. Förutom sina ordinarie avlönings- och
naturaförmåner eller ersättning för de senare vore han då berättigad
under tjänstgöringen vid ridskolan åtnjuta dagtraktamente med 2 kronor
om dagen eller för 365 dagar 730 kronor, vilket belopp syntes böra
uppföras på ridskolans stat.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft.
[8.]
Departements
chefen.
Chefen för
ridskolan.
Arméförvalt
ningen.
6
42
Fjärde huvudtiteln.
[8.]
Departements
chefen.
Chefen för
ridskolan.
Arméförvalt
ningen.
Departements
chefen.
Då frågan om anställande av hovslagarunderbefäl vid ridskolan
sammanhänger med frågan om skolans förseende med särskilda stamhästar,
finner jag mig för närvarande icke kunna tillstyrka chefens för
ridskolan i förevarande hänseende framställda förslag.
Fodermarsken.
Å ridskolans stat är upptagen 1 fodermarsk med arvode om 1,100
kronor samt fri bostad och bränsle samt planteringsland. Därjämte är
å staten uppfört ett belopp av 300 kronor för beredande av två tillägg
å arvodet åt fodermarsken å 150 kronor, det ena efter fem års och det
andra efter tio års väl vitsordad tjänst.
Chefen för ridskolan har anfört, att med den utveckling skolan
numera erhållit vid densamma erfordrades en förrådsförvaltare och
uppbördsman för furage, bränsle och lyse. Därest, såsom föresloges,
eu underofficer (beridare) kommenderades till ridskolan för att bland
annat föra befälet över manskapsstyrkan och om underbefäl av manskapet
och hovslagarbeställningsman erhölles för stallkorpralstjänst och
hästsjukvård, skulle den nuvarande fodermarsken vid ridskolan kunna
befrias från den egentliga stalltjänsten och i stället övertaga befattningen
såsom förrådsförvaltare, för vilken han vore väl kvalificerad. Enligt
ridskolans reglemente vore han redan furageuppbördsman, men det vore
naturligtvis en allvarlig olägenhet, att samma person vore både fodermarsk
och uppbördsman för furaget. Med hänsyn till den verkliga befattning
fodermarsken utövade vore emellertid det till honom för närvarande
utgående arvodet allt för lågt, och föresloge chefen för ridskolan,
att samma arvode måtte från och med år 1919 höjas till 1,400
kronor.
Vad skolchefen sålunda föreslagit har arméförvaltningen funnit sigböra
tillstyrka. Med den ansvarsfulla befattning såsom uppbördsman
för allt ridskolans furage, fodermarsken bestrede, syntes den föreslagna
arvodesförhöjningen fullt befogad.
Intill år 1916 åtnjöt fodermarsken vid ridskolan en kontant årslön
av 900 kronor samt fritt husrum jämte vedbrand. Från och med
nämnda år blev, emellertid den kontanta lönen höjd till 1,100 kronor,
varjämte med befattningen förenades två ålderstillägg å 150 kronor.
Löneförhöjningen motiverades med den ansvarsfulla och viktiga tjänst
fodermarsken utövade, i det han hade att icke blott ombesörja hästarnas
utfodring utan jämväl att utöva närmaste tillsyn över skolans bygg
-
Fjärde huvudtiteln.
4-5
nåder och stallinventarier samt att mottaga och vårda skolans furage, [8.]
och blevo löneförmånerna bestämda med hänsyn såväl härtill som till
vad upplyst blivit beträffande de avlöningsförmåner, som tillkomma
fodermarsken vid hingstdepån å Strömsholm samt med fodermarsken vid
ridskolan närmast likställda befattningshavare inom lantförsvaret.
Då vid den sålunda helt nyligen beslutade löneregleringen behörig
hänsyn tagits till de med fodormarskens befattning förenade åliggandena,
finner jag mig icke kunna tillstyrka den av chefen för ridskolan
nu föreslagna arvodesförhöjningen.
Beridare.
Chefen för ridskolan har framhållit, att ridskolans förseende med Chefen för
■egna skolhästar med nödvändighet krävde anställandet vid skolan av r,d9koIan
•en underofficer såsom biträde till stallmästaren vid dressyren av de nytillkomna
hästarna.
En underofficer vore även av andra skäl numera erforderlig. Den
militära manskapsstyrkan hade år från år ökats och komme att ytterligare
ökas. Underbefälet av manskapet vore allt för jämnårigt och
för mycket kamrat med de meniga för att kunna uppehålla en verklig
god disciplin och ordning och kunde därjämte icke uttaga det arbete av
de meniga, som en underofficer skulle kunna göra. Ridskolan hade
vidare ett ganska stort markområde, övningsfält, hinderbana och byggnader
m. m., som krävde skötsel och tillsyn, och då chefen finge vara
sin egen kasernofficer, behövde han väl ett biträde även för denna gren
av tjänsten.
Ifrågavarande underofficer borde å staten upptagas under benämning
beridare, samtidigt väbel, samt komma i åtnjutande av fanjunkares
avlöningsförmåner.
Inspektören för kavalleriet har tillstyrkt den gjorda framställ- in9pektören
ningen. för kavalle
riet.
Då den föreslagna befattningen syntes erforderlig såväl för upp- Arméförvaiträtthållande
av ordningen bland den för hästarnas skötsel anställda ningen,
personalen som ock för n-ödig uppsikt över skolhästarnas och remonternas
dressyr, har arméförvaltningen funnit sig böra tillstyrka bifall till
chefens för ridskolan förevarande förslag.
Då jag icke ansett mig kunna biträda förslaget om att ridskolan Depavteoientsredan
nu skulle erhålla särskilda stamhästar, finner jag mig icke heller chefen,
kunna, tillstyrka uppförande å skolans stat av ifrågavarande befattningshavare.
[8.]
Chefen för
ridskolan.
Inspektören
för kavalleriet.
Arméförvalt
ningen.
Departements
chefen.
Chefen för
ridskolan.
Inspektören
för kavalleriet.
44 Fjärde huvudtiteln.
Maskinisten.
Å staten för ridskolan finnes icke upptaget något arvode för den
person, som vid skolan tjänstgör såsom maskinist och eldare i badhuset
och tvättinrättningen. Denne avlönas för närvarande med 100 kronor
i månadén under kursen, utgående med 50 kronor från den i staten
upptagna posten till diverse och med 50 kronor från elevmässen. Maskinisten
åtnjuter bostad vid hingstdepån, för vilken han dock icke
förrättar något arbete.
Chefen för ridskolan har nu föreslagit, att ifrågavarande befattningshavare
måtte uppföras å staten samt erhålla ett arvode av 1,100
kronor.
Inspektören för kavalleriet har tillstyrkt den gjorda framställningen.
Jämväl arméförvaltningen har funnit sig böra tillstyrka maskinistens
uppförande å staten med föreslaget arvode, under förutsättning dock att
en sänkning av titeln »för diverse och oförutsedda behov» skedde med
det belopp, varmed titeln bidragit till maskinistens avlönande, eller med
500 kronor.
Mot vad arméförvaltningen sålunda föreslagit har jag icke något,
att erinra.
Stallbetjänte.
Till stallbetjänte är i den nuvarande staten upptaget ett belopp av
förslagsvis 7,500 kronor. Detta belopp är jämlikt beslut av 1908 års
riksdag beräknat för 10 stallbetjänte under 300 dagar av året efter 2
kronor 50 öre för man och dag.
Under framhållande av att det för närvarande icke vore möjligt
att erhålla goda och rutinerade hästskötare för den sålunda beräknade
ersättningen, har chefen för ridskolan hemställt, att förevarande post
måtte höjas till 9,900 kronor, beräknat för 10 stallbetjänte efter 3 kronor
för man och dag i 330 dagar.
Med hänsyn till vikten av att vid ridskolan hava en stam verkligt
goda och pålitliga stallbetjänte har inspektören för kavalleriet tillstyrkt
bifall till den gjorda framställningen.
Fjärde huvudtiteln.
4f>
Arméförvaltningen har funnit den föreslagna förhöjningen i daglönen
väl motiverad på grund av svårigheterna att med nuvarande avlöning
anskaffa dugligt folk. Då kursen vid ridskolan emellertid vore
beräknad endast till 10 månaders längd, syntes antalet dagar, för
vilka avlöning skulle beräknas, fortfarande böra sättas till 300, varför
arméförvaltningen endast funne sig böra tillstyrka en förhöjning av
anslagsposten »stallbetjänte» till 9,000 kronor.
Vad arméförvaltningen sålunda föreslagit finner jag mig böra tillstyrka.
Beklädnads er sättning åt fodermarsk och stallbetjänte.
Då fodermarsken och stallbetjänterna tjänstgjorde tillsammans med
militär personal, har chefen för ridskolan ansett det ur disciplinär synpunkt
synnerligen önskvärt, att ifrågavarande civila personal erhölle
särskild tjänstedräkt i likhet med den civila personalen vid remontdepåerna.
Skolchefen har därför ansett sig böra föreslå, att beklädnadsersättning
tillerkändes fodermarsken och förutnämnda 10 stallbetjänte
med 60 kronor för år.
Inspektören för kavalleriet har tillstyrkt den gjorda framställningen.
Då beklädnadsersättningen endast vore att betrakta som en löneförhöjning,
genom vilken den kontanta lönen till stallbetjänte bringades
upp till 960 kronor, en avlöning, som med nuvarande arbetspris och
de fordringar, vilka måste ställas på dessa stallbetjänte, ej kunde anses
för hög, har armé förvaltningen funnit sig böra tillstyrka bifall till chefens
för ridskolan förevarande förslag.
Mot vad sålunda föreslagits har jag icke något att erinra.
Dagavlöning åt lönlösa kavalleriofjicerare.
Enligt anmärkning 2 till ridskolans stat erhåller lönlös officer, som
kommenderas till ridskolan, dagavlöning från skolans stat. Furage för
lönlösa till ridskolan beordrade kavalleriofficerares egna tjänstehästar
bekostas av skolans anslag.
Under de senare åren hava emellertid lönlösa kavalleriofficerare i
regel måst kommenderas till ridskolan på egen bekostnad, enär skolans
anslag ej kunnat belastas med förenämnda ersättning.
[8-]
Arméförvalt
ningen.
Departements
chefen.
Chefen för
ridskolan.
Inspektören
för kavalleriet.
Arméförvalt
ningen.
Departements
chefen.
40
Fjärde huvudtiteln.
[8.] Chefen för ridskolan har ansett rättvist, att lönlös kavalleri officer,
Chefen för som, låt vara på egen begäran, kommenderas till ridskolan, därunder
ndskoian. erhåller ersättning. För armén måste det nämligen betraktas som
en vinst, att den unge kavalleriofficeren genomginge ridskolan omedelbart
efter sin krigsskoleutbildning, enär han först efter genomgången
ridskolekurs kunde anses kompetent i ridning. Chefen för ridskolan
hemställde därför, att å staten måtte uppföras dagavlöning åt två lönlösa
kavalleriofficerare under 11 månader med 2,010 kronor.
inspektören Inspektören för kavalleriet har tillstyrkt den gjorda framställ°r
Z* *'' ningen.
Arméförvalt- . Jämväl armé förvaltningen har ansett förevarande förslag böra vinna
nmgen. bifall. Anslagsposten syntes dock böra minskas från 2,010 kronor till
1,818 kronor, beräknat efter en ridskolekurs av endast 10 månader.
DePtahr‘®“enls'' Med hänsyn till vad myndigheterna därom'' anfört, finner jag mig
höra tillstyrka, att å ridskolans stat för ifrågavarande ändamål uppföres
det av arméförvaltningen föreslagna beloppet eller 1,818 kronor.
Omkostnader.
Under titeln »Omkostnader» äro å staten för ridskolan för närva -
rande upptagna följande poster, nämligen |
||||
för |
städning och tillsyn av möbler ............................... |
kronor |
200 |
_ |
» |
uppvärmning, förslagsvis............................................... |
» |
4,000 |
— |
» |
belysning, » ............................................... |
» |
650 |
— |
» |
underhåll av möbler och sängkläder ........................ |
» |
725 |
— |
» |
» » ridtyg och stallpersedlar..................... |
» |
600 |
— |
» |
» » vapen, förslagsvis ................................. |
» |
150 |
— |
» |
» och reparationer av byggnader och hin-derbana .............................................................. |
» |
4,000 |
|
» |
diverse och oförutsedda behov................................... |
» |
4,370 |
— |
eller tillhopa |
kronor |
14,695 |
— |
Chefen för Under framhållande av att de under förevarande titel uppförda
ndskoian. p0Sterna med undantag av posten för underhåll av vapen på grund av
de under senare åren inträffade stegringarna av såväl arbets- som materialpriser
numera vore för sitt ändamål otillräckliga och tarvade i
vissa fall avsevärda höjningar, har chefen för ridskolan föreslagit, att
de särskilda anslagstitlarna måtte beräknas sålunda:
Fjärde huvudtiteln.
47
för städning och tillsyn av möbler.................................
» uppvärmning ....................................................................
» belysning......................................................................
» underhåll av möbler och sängkläder
y> » » ridtyg och stallpersedlar.................
» » » vapen .........................................................
)> » och reparationer av byggnader och hinderbana.
...........................................
» » diverse och oförutsedda behov......................
kronor 400: —
» 10,000: —
» 3,200: —
» 1,500: —
» 1,200: —
» 150: —
» 5,000: —
» 0,500: —
Därjämte har chefen för ridskolan föreslagit, att följande nya poster
måtte beräknas under omkostnadstiteln, nämligen:
för underhåll av rum i slottet ............................................ kronor 500: —-
» » » materiel för utbildning i pioniärtjänst » 400: —
» automobilkörning .............................................................. » 2,500: —
Beträffande de sålunda föreslagna höjningarna har chefen för ridskolan
framhållit, att höjningen av posterna för städning och tillsyn
av möbler samt för underhåll av möbler och sängkläder betingades av,
förutom inträffade prisstegringar, väckt förslag om övertagande av en
del kungl. Husgerådskammaren tillkommande möbler i de rum å Strömsholms
slott, som disponerades av ridskolan.
Posten för belysning vore beräknad under förutsättning, att elektrisk
belysning i enlighet med en av chefen för ridskolan därom gjord
framställning bleve vid skolan anordnad.
Den föreslagna ökningen av anslagsposten för underhåll av ridtyg
och stallpersedlar föranleddes i främsta rummet av uppsättandet av
skolhästar och persedlar för dessa.
Posten till diverse och oförutsedda behov hade beräknats till 7,000
kronor. Därigenom att särskilt arvode åt maskinisten föreslagits till
uppförande å staten, hade nyssnämnda belopp kunnat minskas med 500
kronor, som till maskinisten utgått från förevarande post.
Vad de nytillkomna posterna anginge, föranleddes anslaget till
underhåll av rum i slottet av gjord underdånig framställning om meddelande
av föreskrift, att ridskolan skulle bestrida underhållet av de åt
skolan inom Strömsholms slott upplåtna rum och övriga lokaler med
till desamma hörande eldstäder.
På senaste tiden hade vid ridskolan varit anordnad utbildning i
pioniärtjänst samt i automobilkörning. Kostnaderna för härför erforderlig
materiel borde från och med år 1919 beräknas å skolans stat.
48
Fjärde huvudtiteln.
[8.]
Inspektören
för kavalleriet.
Arméförvalt
ningen.
Vad chefen för ridskolan sålunda föreslagit har inspektören för
kavalleriet funnit sig böra tillstyrka.
Armeförvaltningen har lunnit de föreslagna förhöjningarna av anslagsposterna
för städning och tillsyn av möbler samt för underhåll av
möbler och sängkläder fullt motiverade under förutsättning av bifall
till förslaget om övertagande av vissa Husgerådskammaren tillhöriga
möbler.
Anslaget till uppvärmning ansåge arméförvaltningen icke böra beräknas
efter nuvarande uppdrivna priser utan efter normala förhållanden.
Under förutsättning att av chefen för ridskolan väckt förslag
om övertagande av en del byggnader från hingstdepån vunne bifall",
borde posten i staten uppföras med ett till 6,000 kronor förhöjt belopp.
För täckande av eventuellt uppkommande brist torde Kungl. Maj:t meddela
föreskrift, att erforderligt belopp finge förskjutas för att ersättas
av tillgängliga medel eller, därest så ej kunde ske, av för ändamålet
av riksdagen anvisat anslag.
I underdånig skrivelse den 23 februari 1917 hade chefen för ridskolan
begärt anslag för installering av elektrisk belysning och kraft
vid ridskolan och hingstdepån i överensstämmelse med framställningen
bifogad kostnadsberäkning. I denna kostnadsberäkning hade ridskolans
egen årskostnad för belysning jämte motordrift, frånsett amortering och
ränta å anläggningskapitalet vid en anläggningskostnad av 35,000 kronor,
uppgivits till 1,700 kronor efter kilowattimmetaxa och 700 kronor
efter maximitaxa. Den taxa, som skulle komma att tillämpas, vore beroende
av antalet abonnenter. Då frågan om ridskolans elektrifiering
ännu ej vore. avgjord och även efter eventuellt bifall till elektrifieringen
det vore ovisst, huruvida belysningskostnaderna komme att överstiga
det nuvarande anslaget, funne arméförvaltningen sig ej böra tillstyrka
någon förhöjning av den till belysning nu utgående anslagsposten.
De föreslagna höjningarna av posterna för underhåll av ridtyg och
stallpersedlar samt för underhåll och reparationer av byggnader och
hinderbana funne arméförvaltningen sig böra tillstyrka.
Med hänsyn därtill, att Kungl. Maj:t den 2 februari 1917 avslagit
den gjorda framställningen om ridskolans övertagande av underhållet
av de åt skolan inom Strömsholms slott upplåtna lokaler, kunde däremot
arméförvaltningen icke tillstyrka uppförande å skolans stat av medel
för underhåll av rum i slottet.
Likaledes funne arméförvaltningen sig icke kunna tillstyrka uppförande
å staten av de föreslagna posterna till materiel för utbildning
Fjärde huvudtiteln.
49
i pioniärtjänst och för automobilkörning, då undervisning i dessa ämnen
icke inginge i ridskolans undervisningsplan.
Mot beräkningen av posten för diverse och oförutsedda behov hade
arméförvaltningen icke något att erinra.
Då, såsom längre fram omnämnes, förslaget om ridskolans övertagande
av vissa Husgerådskammareu tillhöriga möbler torde böra bifallas,
finner jag mig böra tillstyrka, att anslagsposterna för städning
och tillsyn av möbler samt för underhåll av möbler och sängkläder
höjas till de av chefen för ridskolan föreslagna beloppen eller 400
kronor respektive 1,500 kronor.
Vad angår posten till uppvärmning, anser jag i likhet med arméförvaltningen,
att denna bör i staten beräknas efter normala förhållanden.
Då, enligt vad jag får tillfälle att längre fram närmare omnämna,
ridskolan redan nu bör övertaga vissa byggnader från hingstdepån,
torde, på sätt arméförvaltningen föreslagit, förevarande anslagspost böra
höjas till 6,000 kronor. I den mån detta belopp icke visar sig vara
för ändamålet tillräckligt, torde, i överensstämmelse med vad jag förut
anfört, uppkommande merkostnader böra bestridas från det extra anslag
till förstärkning av ordinarie anslaget till arméns kasernutredning samt
ved, ljus och vatten, varom jag har för avsikt att göra framställning''
Genom brev den 18 oktober 1917 har Kungl. Maj:t bifallit förenämnda
av chefen för ridskolan gjorda framställning om införande av
elektrisk belysning vid ridskolan och hingstdepån, och hava kostnaderna
härför, beräknade till högst 37,500 kronor, anvisats å förskottstitel. Då,
såsom arméförvaltningen framhållit, för närvarande icke kan bedömas,
huruvida belysningskostnaderna efter elektrifieringens genomförande
komma att överstiga de för närvarande beräknade, torde anslagsposten
till belysning böra tillsvidare lämnas oförändrad. Eventuellt uppkommande
merkostnader torde böra bestridas av anslaget till oförutsedda
utgifter.
Den föreslagna höjningen av anslagsposten till underhåll av ridtyg
och stallpersedlar torde, med hänsyn därtill att ridskolan icke nu skulle
erhålla några särskilda stamhästar, tillsvidare böra bibehållas vid samma
belopp som hittills eller 600 kronor.
Då, såsom förut nämnts, ridskolan redan nu skall övertaga vissa
byggnader från hingstdepån, torde en höjning av anslagsposten till
underhåll och reparationer av byggnader och hinderbana böra äga rum.
Med hänsyn därtill att icke samtliga föreslagna byggnader böra övertagas,
torde emellertid den erforderliga höjningen kunna begränsas
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 Käft. 7
[8.]
Departementa
chefen.
50
Fjärde huvudtiteln.
[8.] till 500 kronor och anslagstiteln följaktligen böra upptagas till 4,500
kronor.
Av skäl, som arméförvaltningen anfört, finner jag mig icke kunna
tillstyrka uppförande å ridskolans stat av de utav skolchefen föreslagna
nya posterna för underhåll av rum i slottet, för underhåll av
materiel för utbildning i pioniärtjänst samt för automobilkörning.
Däremot torde en annan ny post böra uppföras å staten. Under
en följd av år har Kungl. Maj:t anvisat ett belopp av 1,500 kronor
för anordnande av släpjakter under lärokurserna vid ridskolan. Ifrågavarande
belopp har hittills plägat anvisas från förenade mötespassevolanskassornas
fond. Då emellertid denna fond numera är till största
delen disponerad och dess behållning i första rummet erfordras till
gäldande av kostnader för underhåll av fondens byggnader samt för
vissa arvoden, synes densamma ej vidare böra tagas i anspråk för
nyssnämnda ändamål. På grund härav och då anordnandet av släpjakter
ingår såsom ett led i undervisningen vid ridskolan, torde de
härför erforderliga medlen eller 1,500 kronor om året hädanefter böra
upptagas å ridskolans stat.
Vad slutligen angår posten till diverse och oförutsedda behov,
torde densamma i och för anslagets avjämning böra upptagas till 6,067
kronor.
Engångskostnader.
Den föreslagna ändrade organisationen av ridskolan skulle föranleda
jämväl vissa engångskostnader. Dessa avse
dels inköp av utredningspersedlar för skolhästar,
dels verkställande av vissa ombyggnader och reparationer,
dels ock övertagande av vissa inventarier -från Husgerådskammaren.
Inköp av hästutredningspersedlar.
Uti sitt den 30 december 1915 avgivna förslag angående ridskolans
omorganisation beräknade inspektören för kavalleriet engångskostnaderna
för uppsättning av skolhästar och remonter samt för
sadlar och sadelmunderingar till 75,000 kronor, därav 60,270 kronor
för inköp av hästar och återstoden 14,730 kronor för utredningen.
chefen för Chefen för ridskolan har nu anfört, att vid bifall till det av honom
ridskolan, föreslagna sättet för anskaffande av skolhästar den förut beräknade
kostnaden för inköp av hästar tillsvidare bortfölle. Medel erfordrades
Fjärde huvudtiteln. 51
följaktligen endast för inköp av munderingspersedlar för 34 hästar.
Kostnaden härför beräknades till 14,000 kronor, och hemställde chefen
för ridskolan om anvisande av detta belopp.
Mot vad sålunda föreslagits har arméförvaltningen icke framställt
någon erinran.
Då jag icke funnit mig kunna för närvarande biträda förslaget om
ridskolans förseende med särskilda stamhästar, följer därav, att jag icke
heller kan tillstyrka förevarande anslagsäskande.
Ombyggnader och reparationer.
Chefen för ridskolan har framhållit nödvändigheten av att ridskolan
finge redan före hingstdepåns indragning disponera en del av de
byggnader, som framdeles skulle från depån övertagas. I första hand
hade ridskolan behov av en rymligare matsalsbyggnad. För närvarande
vore en stallbetjänt vid hingstdepån matentreprenör för hästskötarna
och disponerade härför endast sin av kök och en kammare bestående
bostad. Köket, vilket användes till matrum, vore så trångt, att personalen
måste äta i tre omgångar. Då mathållningen på grund av det
bristande utrymmet vore mycket tröttande och besvärlig, hade entreprenören
förklarat sig ej vilja fortsätta med densamma längre än över
innevarande vinter. Chefen för ridskolan föresloge, att såsom matsalsbyggnad
för hästskötarna måtte få användas den stuteriöverstyrelsen
tillhöriga stalldrängsbyggnaden n:r 6, vilken för ändamålet borde undergå
vissa erforderliga omändrings- och reparationsarbeten.
I den mån skolhästar tillfördes ridskolan, torde stallrum beredas
dessa i det stuteriöverstyrelsen tillhöriga norra hingststallet, vilket till
större delen stode tomt. För ändamålet tarvades, att spiltinredningen
kompletterades samt en del andra inredningsarbeten verkställdes.
Hingstridhuset, vilket även tillhörde stuteriöverstyrelsen, vore
jämväl för ridskolan behövligt. Detsamma tarvade emellertid en del
reparationer, särskilt omändring av värmeanordningarna, vilka icke
kunde uppskjutas tills hingstdepåns indragning.
Kostnaderna för ifrågavarande ombyggnads- och reparationsarbeten
hade ursprungligen beräknats sålunda:
[8.]
Arméförvalt
ningen.
Departements
chefen.
Chefen för
ridskolan.
52
Fjärde huvudtiteln.
[8.]
Inspektören
för kavalleriet.
Armé förvaltningen.
Stuteriöver
styrelsen.
för omändring av stalldrängsbyggnaden n:r 6 ............ kronor 2,755: —
» reparation av inredning i det s. k. norra hingststallet
......... » 3,305: —
» införande av ny värmeanordning i hingstridhuset » 5,100: —
» reparation av hingstridhuset.................................. » 4,079: 76
eller tillhopa kronor 15,239: 76
Med anledning av efter beräkningarnas uppgörande inträffade
stegringar av arbets- och materialpriser borde emellertid nämnda
belopp ökas med ungefär 30 procent eller med förslagsvis 4,620 kronor
24 öre.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde chefen för
ridskolan, att för nu ifrågavarande ändamål måtte anvisas ett belopp
av 19,860 kronor.
Inspektören för kavallefiet har tillstyrkt bifall till den gjorda
framställningen.
Då anskaffandet av en matsalsbyggnad för hästskötarna ej längre
kunde undanskjutas, har arméförvaltningen ansett sig böra tillstyrka
chefens för ridskolan förslag om förenämnda stalldrängsbyggnads omändring
för ändamålet.
De föreslagna reparationerna av norra hingststallet och hingstridhuset,
vilka byggnader erfordrades för ridskolans behov, funne sig
arméförvaltningen jämväl böra tillstyrka.
Mot de uppgjorda kostnadsberäkningarna hade arméförvaltningen
icke något att erinra.
Uti infordrat yttrande den 20 oktober 1917 har stuteriöverstyrelsen
meddelat, att då frågan om upphörande av Strömsholms hingstdepå
ännu icke blivit avgjord och sannolikt icke heller torde komma att under
närmaste tiden av Kungl. Maj:t och riksdagen prövas, styrelsen icke
ansåge sig kunna tillstyrka, att någon av förenämnda byggnader definitivt
avhändes depån, men att styrelsen ej hade något att erinra mot,
att hingstridhuset av ridskolan disponerades på sätt och under villkor
som hittills samt att stalldrängsbyggnaden nr 6 och norra delen av
norra hingststallet, omfattande 40 spiltor, tillsvidare till ridskolan upplätes.
F,jlinie huvudtiteln.
53
Med hänsyn till nödvändigheten att anordna erforderlig matsal för
ridskolans hästskötare finner jag mig höra tillstyrka, att den till hingstdepån
hörande stalldrängsbyggnaden nr 6 tillsvidare upplåtes till ridskolan
och underkastas för ändamålet erforderliga omändrings- och reparationsarbeten.
Då ridskolan icke för närvarande skulle erhålla några särskilda
stamhästar, föreligger''icke för skolan något behov av det hingstdepån
tillhöriga norra hingststallet.
Vad hingstridhuset angår, disponeras detta redan sedan flera år
tillbaka av ridskolan. Vid sådant förhållande och med hänsyn till de
bristfälligheter, som nu vidlåda såväl själva byggnaden som värmeanordningarna
därstädes, torde för avhjälpande av nämnda brister erforderliga
medel böra äskas under fjärde huvudtiteln.
De för stalldrängsbyggnadens och hingstridhusets iordningställande
ursprungligen beräknade kostnaderna, mot vilka jag icke har något
att erinra, uppgå till (15,239:76—3,305=) 11,934 kronor 76 öre.
Med hänsyn till de efter beräkningarnas uppgörande inträffade stegringarna
av arbets- och materialprisen torde detta belopp emellertid
böra, på sätt chefen för ridskolan föreslagit, höjas med 30 procent eller
till 15,515 kronor.
övertagande av inventarier.
Större delen av de möbler, som av ridskolans elever disponeras
å Strömsholms slott, tillhöra Husgerådskammaren. En mindre del
av dessa möbler hava överlämnats till begagnande av ridskolan genom
kungl. brev den 8 januari 1867. Sedermera har ett ytterligare antal
möbler tid efter annan ställts till ridskolans förfogande av chefen för
Husgerådskammaren under förbehåll, att de vid behov återlämnas i fullgott
skick. Underhållet av möblerna har bekostats huvudsakligen av
Husgerådskammaren.
Med förmälan att den nuvarande chefen för Husgerådskammaren,
vilken ansåge detta förhållande oriktigt, gjort framställning om att ridskolan
måtte mot skälig ersättning övertaga ifrågavarande möbler och
deras underhåll, har nu chefen för ridskolan hemställt, att möblerna
måtte få av Husgerådskammaren inlösas för ett överenskommet pris av
1,140 kronor.
Denna framställning har arméförvaltningen funnit sig böra tillstyrka.
[8.J
Departements
chefen.
Chefen för
ridskolan.
Arméförvalt
ningen.
54
Fjärde huvudtiteln.
L8-]
Departements
chefen.
Vad sålunda föreslagits giver mig icke anledning till någon
erinran.
Sam inanfattning''.
I enlighet med vad sålunda anförts, har jag låtit uppgöra förslag
till ny stat för ridskolan (se bil. 7), slutande å 59,000 kronor eller
12,250 kronor mera än den nuvarande. Det ordinarie anslaget till ridskolan
torde därför böra höjas med detta belopp.
Därjämte skulle såsom engångskostnader erfordras
för verkställande av vissa reparationsarbeten............... kronor 15,515: —
» övertagande av vissa inventarier .............................. »_1,140: —
eller tillhopa kronor 16,655
Detta belopp torde böra anvisas å extra stat för år 1919.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att, med godkännande av berörda förslag till ny
stat för ridskolan (bil. 7), öka ordinarie reservationsanslaget
till ridskolan,
nu............................................................. kronor 46,750: —
med....................................................... » 12,250: —
till.............................................................. kronor 59,000: —
[9.] 3. Vissa engångskostnader för ridskolan.
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört,
får jag hemställa, det täcktes Eders Kung!. Maj:t föreslå riksdagen
att för bestridande av vissa engångskostnader för
ridskolan å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 16,655 kronor.
Fjärde huvudtiteln.
55
4. Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet.
Ifrågavarande anslag är i riksstaten för år 1918 upptaget med
68,100 kronor.
Uti skrivelse till inspektören för infanteriet den 20 augusti 1917 cfhaenfteenri''^nitn''
har chefen för infanteriskjutskolan anmält, att med hänsyn till pågå- Bk0ian.
ende utredning angående skjutskolans framtida förläggning och organisation
frågan om vidtagande av erforderliga mera betydande
förändringar i skolans stat icke nu syntes böra till behandling upptagas.
För den händelse en omorganisation av skolan icke inom
den närmaste framtiden komme till stånd, erfordrades visserligen
en del mera tillfälliga åtgärder, men syntes därmed kunna tillsvidare
anstå. Det ordinarie anslaget till skjutskolan kunde därför för år 1919
beräknas till samma belopp som för innevarande år.
Häremot har inspektören för infanteriet ävensom arméförvaltningen inspektören
r. „ för infanteriet
icke hatt något att erinra. och arméför
valtningen.
Jämlikt den 19 juni 1917 givet bemyndigande hava inom lånt- Depanementsförsvarsdepartementet
sakkunniga tillkallats för verkställande av utredning
och avgivande av förslag rörande skjutskolans för infanteriet
och kavalleriet förläggning och organisation. Denna utredning är ännu
icke slutförd. På grund härav och med hänsyn till vad chefen för
skjutskolan anfört rörande de mera tillfälliga åtgärder, som erfordras,
därest omorganisationen icke inom den närmaste tiden varder genomförd,
torde i riksstaten för år 1919 böra upptagas
Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, oförändrat ordinarie resei''vationsanslag
................................................................................ kronor 68,100: —
5. Förstärkning av reservationsanslaget till skjutskolan för infanteriet [10 ]
och kavalleriet.
Under rubriken avlöning och arvoden äro å den för skjutskolan för
infanteriet och kavalleriet fastställda staten upptagna 3 förste lärare
56
Fjärde huvudtiteln.
[10.]
Arméförvalt
ningena
framställning.
Departements
chefen.
[ll.]
Framställning
av chefen för
infanteriskjutskolan.
med dagtraktamente å 4 kronor i högst 140 dagar och arvode om 400
kronor, 5 andre lärare med dagtraktamente å 3 kronor i högst 130
dagar och arvode om 200 kronor samt 5 repetitörer med dagtraktamente å
3 kronor i högst 130 dagar men däremot icke något arvode.
Uti nästlidet års statsverksproposition föreslog Kungl. Maj:t, att
arvodena åt förste och andre lärare måtte höjas till 1,000 kronor, respektive
500 kronor, att repetitörer måtte erhålla ett arvode om 200
kronor samt att ordinarie anslaget till skjutskolan för infanteriet och
kavalleriet med anledning härav måtte höjas med 4,300 kronor.
Riksdagen, som icke hade något att erinra mot beloppet och fördelningen
av den föreslagna höjningen av lärararvodena, fann sig emellertid
icke böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag om beloppets uppförande å
ordinarie stat, utan ansåg, att detsamma borde utgå såsom extra anslag
till förstärkning av det ordinarie anslaget.
Arméförvaltningen har nu hemställt, att för ifrågavarande ändamål
måtte jämväl för år 1919 beviljas ett extra anslag av 4,300 kronor.
Vad sålunda föreslagits finner jag mig böra tillstyrka. Jag får
alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till skjutskolan för infanteriet och kavalleriet på extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av högst
4,300 kronor.
6. Anordnande av vissa utbildningskurser vid skjutskolan för infanteriet
och kavalleriet.
Uti sin förenämnda skrivelse den 20 augusti 1917 har chefen för
infanteriskjutskolan gjort framställning om anvisande av medel för anordnande
under år 1919 av vissa extra utbildningskurser vid skjutskolan
samt därvid anfört i huvudsak följande:
För år 1917 liksom för innevarande år hade för anordnande av en
kulsprutekurs ställts till förfogande ett belopp av 14,000 kronor. Dessa
kurser hade avsett utbildning huvudsakligast av subalternofficerare, och
utbildningen vid dem hade omfattat dels meddelande av kännedom om
Fjärdo huvudtiteln.
57
kulsprutematerielen, dels bibringande av de kunskaper och färdigheter,
som voro erforderliga för skjutning och eldstrid med kulspruta ävensom
för avståndsmätning. Kursens varaktighet hade varit 30 dagar.
Det för dessa kurser anvisade anslaget hade visat sig väl avvägt och
kundo icke minskas.
Erfarenheterna från de dittills avhållna kulsprutekurserna hade otvetydigt
givit vid handen, att 30 dagar vore allt för kort tid att bibringa
de till desamma såsom elever beordrade officerarna tillräckliga färdigheter
och kunskaper i de övningsgrenar, som utbildningen omfattade.
Det syntes emellertid för närvarande icke möjligt att anordna sådana
kurser med längre varaktighet än 30 dagar, enär, så länge kurserna icke
kunde anordnas vid skjutskolan med dess skjutfält, den enda möjliga
och lämpliga förläggningsorten vore artilleriets skjutfält å Skillingaryd,
vilket under sommaren icke kunde få disponeras annat än under tiden
från omkring den 10 juli till omkring den 10 augusti. Annan årstid
än sommaren kunde kulsprutekurs icke lämpligen anordnas på grund
av brist på övningstrupp.
Om sålunda kulsprutekursens varaktighet för närvarande icke
kunde utsträckas, vore det likvisst önskvärt, att utvidgning på annat
sätt ägde rum beträffande utbildningen vid kursen. . Erfarenheten gåve
nämligen vid handen, att sådana grenar av kulsprutetjänsten som hästkännedom,
hästvård och hovbeslag, stalltjänst, körning och klövjning,
bivacktjänst, vård av kulsprutemateriel, fordon, sadlar, selar m. m. icke alltid
bedreves på ett fullt ändamålsenligt sätt. Det mötte nämligen, av lätt
insedda orsaker, stora svårigheter för infanteriets regements- och bataljonschefer,
för vilka kulsprutetjänsten vore ny och främmande, att
så övervaka och inspektera utbildningen därutinnan, att bästa möjliga
resultat av densamma vunnes. Utbildningen komme sålunda ofta, man
kunde säga i regel, att helt och hållet vila på chefen för kulsprutekompaniet.
Vore denne en hästvan officer, kunnig i ridning, körning,
hästdressyr och hästvård o. d. samt dessutom praktisk i skötseln av
materiel samt omdömesfull på samma gång som djärv och beslutsam
vid körning och klövjning i terräng, bleve utbildningen med all sannolikhet
god. Hade han åter icke vid början av sin tjänstgöring såsom
kulspruteofficer dessa egenskaper, eller erhölle han icke snarast möjligt
sakkunnig handledning och utbildning i dessa grenar av tjänsten, vore
det däremot sannolikt, att utbildningen vid kulsprutekompaniet icke
komme att uppnå önskvärd ståndpunkt.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft.
[11.]
8
58
Fjärde huvudtiteln.
[11.] De kulsprutekompanichefer, som för närvarande i allmänhet vore
tjänstgörande, hade erhållit utbildning i hästvård, stalltjänst, körning
och klövjning m. m. vid någon av de två första kulsprutekurser, som
anordnats, och därigenom bibringats någon sakkunskap uti ifrågavarande
grenar av tjänsten. Sedan dessa kulsprutekompanichefer lämnat sina
befattningar, och då någon dylik utbildning icke ägde rum vid nuvarande
kulsprutekurser, komme, om inga särskilda åtgärder bleve vidtagna,
utbildningen vid kulsprutekompanierna, i vad den rörde all tjänst,
i vilken användning av hästen inginge, att till största delen bero på
personvalet vid tillsättandet av kulsprutekompanichefer. Vid infanteri•regementena
syntes det likvisst icke vara att påräkna, att officer i regel
stode till buds, vilken förutom övriga egenskaper, som gjorde honom
lämplig till kulsprutekompanichef, även besutte egenskapen att vara
vad man plägade kalla hästkarl.
Kulsprutekompanickeferna ävensom bataljonscheferna borde emellertid
av skäl, som icke syntes behöva ytterligare utvecklas, icke stå helt
eller delvis främmande för de delar av kulsprutetjänsten, för vilkas
riktiga bedrivande kännedom om hästens vård samt användning under
körning och klövjning vore ett nödvändigt villkor. Det syntes därför
vara på tiden, att en kurs anordnades, vid vilken under någon, om ock
kort, tid utbildning meddelades i ovan berörda grenar av tjänsten åt
kaptener eller äldre subalterner, som avsåges till eller tjänstgjorde såsom
kulsprutekompanichefer, och vilka icke genomgått någon av de
båda först avhållna kulsprutekurserna.
Kursen syntes lämpligen kunna förläggas tillsammans med en sådan
för subalternofficerare anordnad kurs som den, som under år
1917 ägt rum, och dess varaktighet torde kunna begränsas till tre
veckor. Någon förstärkning av de hittills för kulsprutekurs använda
lärarkrafterna bleve i så fall givetvis behövlig. Då emellertid övningarna
kunde i viss mån bedrivas gemensamt med kursen för subalternofficerare,
syntes ökningen av lärarpersonalen kunna inskränka sig till:
en förste lärare, en repetitör och en veterinär, vilken senare kunde
sägas vara i viss mån behövlig redan för vården av de till nuvarande
kurser beordrade icke fåtaliga hästarna och vilken vid kursen för kompanichefer
skulle meddela undervisning i hästkännedom, hästvård, hovbeslag
och dylikt.
Givetvis borde, om en sådan kurs för kulsprutekompanichefer, som
här antytts, komme till utförande, tillfället även begagnas att meddela
till densamma såsom elever beordrade officerare ökad färdighet i förande
av kulsprutekompani under eldstrid, vadan såväl eldstridsövningar som
Fjärde huvudtiteln.
59 •
även fältskjutningar borde ingå i övningsprogrammet. Då redan nu två
kulspruteplutorier beordrats såsom övningstrupp till kulsprutekurs, skulle
ytterligare fordras endast kompanistab och en kulsprutepluton för erhållande
av ett fullständigt övningskomparii.
Antalet elever i här antydda kulsprutekompanichefskurs kunde lämpligen
bestämmas till 14, d. v. s. en från vart annat infanteriregemente.
Huruvida dylika kurser komme att visa sig behövliga varje år,
eller om man kunde inskränka sig till anordnande av två kurser å rad
med exempelvis två års uppehåll, därom syntes nu vara omöjligt att
avgiva ett slutligt omdöme. I varje fall vore det av behovet påkallat,
att en sådan kurs anordnades senast vart och ett av åren 1919 och
1920, varigenom varje infanteriregemente skulle erhålla en officer utbildad
vid kursen.
I det föregående hade framhållits, att infanteriets regements- och
bataljonschefer ännu icke i allmänhet kunde anses besitta tillräcklig
sakkännedom för att genom inspektioner leda utbildningen vid kulsprutekompanierna.
Det syntes därför högeligen önskvärt, att detta missförhållande
åtminstone i någon mån bleve avhjälpt. Detta kunde ske därigenom,
att ett antal majorer beordrades att under två veckor följa utbildningen
vid kulsprutekursen. Antalet majorer kunde, till eu början
försöksvis, lämpligen bestämmas till 6. En sådan anordning komme
att i stort sett överensstämma med organisationen av undervisningen
vid infanteriskjutskolan, där en längre kurs för subalternofficerare och
i samband därmed kortare kurser för kompani- och skvadronschefer
samt majorer ägde rum två gånger årligen. Detta sätt att ordna undervisningen
hade vid infanteriskjutskolan befunnits fördelaktigt, och
från armén hade icke heller några erinringar däremot förnummits.
En annan fråga rörande utbildningen vid infanteriskjutskolan år
1919, som i varje fall nu syntes böra upptagas till behandling, vore
frågan om anordnande av en vinterkurs. Utbildning i skjutning och eldstrid
vintertid under svåra väderleks- och snöförhållanden kunde sägas
vara i viss mån en nyhet för armén, tillkommen genom 1914 års härordning.
Visserligen hade redan förut sådan utbildning ägt rum men
endast i mycket ringa utsträckning, och även vid de i Norrland förlagda
regementena hade man i allmänhet under tiden före nämnda härordnings
tillämpning Undvikit att bedriva skarpskjutning såväl på skolskjutningsbanan
som i terrängen under högvintern utan i stället uppskjutit
densamma, till dess förhållandena ur utbildningssynpunkt blivit
gynnsammare på senvintern och våren.
[11.]
Fjärde huvudtiteln.
[11.]
. 60
Med det krav på snart inträdande mobiliseringsduglighet, som numera
uppställdes även på de i november inryckta värnpliktiga, både
det blivit oundgängligt att utan hänsyn till de svårigheter, som-mötte
vid skjututbildning under den egentliga vintern, gripa sig an med sådan
utbildning. Dessa svårigheter hade helt visst varit större, än vad
man i allmänhet väntat, och det krävdes utan tvivel, att alla lämpliga
åtgärder bleve vidtagna, för att dessa svårigheter skulle övervinnas.
En sådan åtgärd av betydelsefullt slag skulle vara, att en vinterkurs,
till en början försöksvis, anordnades vid infanteriskjutskolan, förlagd
till lämplig plats i Norrland, vid vilken kurs erfarenheter från
arméns samtliga infanteri- och kavalleriregementen kunde samlas, sovras
och vidgas för att därefter komma regementena till del i form av vägledande
föreskrifter. Visserligen hade år 1914 en dylik kurs försöksvis
varit anordnad, vid vilken goda erfarenheter vunnits, vilka sammanfattats
i en av dåvarande skjutskolechefen ingiven underdånig rapport,
som enligt givna föreskrifter för närvarande tjänade såsom ledning vid
vinterutbildningen, men dels hade under de sedan dess förflutna åren helt
visst ökad erfarenhet angående vinterutbildningen i skjutning och eldstrid
vunnits, som borde föranleda utfärdande av mera bindande föreskrifter
rörande denna utbildning, än vad som hittills kunnat ske, dels
både nya skjutinstruktioner sedan dess blivit tillämpade, vilken omständighet
kunde föranleda ändrade föreskrifter.
Såväl utbildningen i skolskjutning vintertid som uppträdandet på
skidor under eldstrid erbjöde så avsevärda skiljaktigheter från de förhållanden,
som i dessa avseenden rådde sommartid och å barmark, att
den undervisning, som vid skjutskolan meddelades i skjutning och eldstrid
sommartid, ingalunda kunde anses såsom tillfyllest, då det gällde
vinterförhållanden. Ansåge man den förra utbildningen vid skjutskolan''
nyttig och nödvändig för armén, så följde därav med nödvändighet,
att denna utbildning fullständigades genom en skjutskolekurs vintertid.
Utbildningen vid en dylik vinterkurs borde lämpligen omfatta såväl
skolskjutning och fältmässig skjutning som målbestämning och avståndsbestämning.
Kursens varaktighet syntes kunna begränsas till
14 dagar, och till densamma borde beordras en kapten (ryttmästare)
från varje infanteri- (kavalleri-)regemente. Genom att till kursen beordra
officerare av kaptens (ryttmästares) tjänsteställning vunnes den
fördelen, att eleverna genom större erfarenhet och mognare omdöme
hade lättare att tillgodogöra sig utbildningen, varjämte deras inhämtade
kunskaper och färdigheter genom föredrag och förevisning lämpligare
Fjärdo huvudtiteln. 61
kunde komma regementena till del, än om officerare med lägre tjänsteålder
och mindre auktoritet tjänstgjort såsom elever.
Slutligen borde jämväl anordnas en kurs för utbildning av underofficerare
i skjutning och eldstrid. Eu sådan kurs hade tidigare föreslagits
skola ingå i den ordinarie utbildningen vid skolan. I av den
nuvarande chefen avgivet förslag till skjutskolans omorganisation hade
sådan kurs däremot icke upptagits. Detta hade föranletts icke därav,
att en sådan kurs ansetts betydelselös — att stora fördelar skulle vara
förenade med anordnandet av eu sådan kurs, hade tvärtom framhållits
— utan därav, att med hänsyn till ett flertal andra kurser, som ansetts
ännu viktigare, det icke lämpligen kunnat med samma lärarpersonal
årligen utföras även en underofficerskurs, och därav, att det synts
nödvändigt att begränsa kostnaderna för en omorganisation av skjutskolan.
Förhållandena hade emellertid utvecklat sig så, att ett meddelande
av ökade insikter och färdigheter i skjututbildning och eldleduing åt
underofficerare syntes vara av behovet särdeles påkallat. I första hand
gällde detta utbildningen i skolskjutning. De försvårade förhållanden
med hänsyn till årstid, väderlek o. d., under vilka särskilt de viktiga
grundläggande delarna av skolskjutningen numera måste äga rum,
krävde helt naturligt det största möjliga mått av skicklighet och erfarenhet
hos instruktörerna. Den stora befälsbristen och den i allmänhet
låga kvalitet av underbefälet av manskapet, som varit rådande under
senaste år och som knappast kunde beräknas avhjälpta under de närmast
kommande, medförde också allt större arbetsbörda för officerare
och underofficerare. Det syntes då utan vidare klart, att allt borde
göras för att höja det befintliga fåtaliga befälets skicklighet och lämplighet
för utbildningsarbetet. Underofficerarna, särskilt sergeanterna,
som hade en mångårig erfarenhet och instruktörsvana från tjänstgöringstiden
såsom underbefäl av manskapet samt underofficersåren, lämpade
sig särskilt väl för vissa viktiga uppdrag inom skolskjutningsutbildningen.
Inom tyska armén hade man länge använt särskilda »skjutunderofficerare»,
vilka personligen handlett åtminstone vissa av skolskjutningsutbildningens
enskildheter med samtliga kompaniets rekryter.
Ett sådant förfarande syntes, särskilt med nu rådande brist på
dugligt underbefäl, med fördel kunna tillämpas även vid vårt infanteri.
Officeren finge då tillfälle att leda och övervaka andra övningar, samtidigt
som soldatskolans elever i tur och ordning sändes till skjutunderofficeren
för förberedande övningar av olika slag, särskilt kort
-
[11.]
62
Fjärde huvudtiteln.
[11]. hållsskjutning med skarpa patroner och kammarskjutning. Ett sådant
sätt att ordna utbildning fordrade dock naturligtvis, att underofficeren
stode på högsta möjliga nivå såsom instruktör, och för uppnående
härav syntes en särskild utbildningskurs för underofficerare vara det
kraftigaste medlet. Åven om man icke skulle anse lämpligt att övergå
till systemet med särskilda skjutunderofficerare, bleve en sådan utbildningskurs
av stor betydelse för skjututbildningen vid regementena.
Men det vore icke blott med hänsyn till skolskjutningsutbildningen,
som en dylik kurs vore önskvärd. Åven skickligheten i ledandet av
eldstrid behövde uppdrivas. 1914 års härordning torde genom den
stora ökning av antalet truppenheter, som den medfört, visserligen
hava föranlett, att de flesta underofficerare i fält komme till användning
i kompaniadjutants eller liknande befattningar, men detta förhållande
förringade icke behovet av, att underofficerarna ägde en ingående
kännedom om den nutida eldstridens natur och om sättet att
leda densamma. Vid inträffade förluster i officersgraderna måste dessutom
underofficerarna i första hand fylla officersplatserna, och det bleve
då av särskild vikt, att de vore erfarna eldledare.
Av nu anförda skäl syntes det vara lämpligt, att för underofficerare
en kurs försöksvis anordnades år 1919, avseende utbildning såväl
i skolskjutning som fältmässig skjutning samt avstånds- och målbestämning.
Kursens varaktighet borde bestämmas till en månad,
och såsom elever borde beordras en lämplig sergeant från varje infanteriregemente.
Den lämpligaste tidpunkten vore under skördeuppehållet,
då bortkommendering av befäl från regementena medförde de
minsta svårigheterna. Vid denna tidpunkt kunde kursen icke förläggas
till Rosersberg, enär allt förläggningsutrymme då vore upptaget vid
skjutskolan. Vintertid skulle en förläggning vid Rosersberg icke heller
vara möjlig, enär större delen av skjutskolans lokaler icke vore vinterbonade
och övningstrupp icke kunde erhålla annan inkvartering. Det
bleve därför nödvändigt dels att förlägga kursen till annan plats, exempelvis
Karlshorg, och dels att för undervisningen beordra särskild
lärarpersonal. Kursen syntes i varje fall böra ställas under befäl och
ledning av chefen för infanteriskjutskolan.
På grund av vad sålunda anförts, föresloge chefen för skjutskolan,
att under år 1919 anordnades:
dels en kulsprutekurs för subalternofficerare av samma slag, som
ägt rum under år 1917, samt i anslutning därtill en kurs om tre
veckor för kulsprutekompanichefer, varjämte majorer beordrades att
under två veckor följa utbildningen vid nämnda kurser;
Fjärde huvudtiteln.
63
dels försöksvis en kurs om två veckor för utbildning i skjutning
och eldstrid vintertid, till vilken såsom elever beordrades kaptener och
ryttmästare;
dels försöksvis en kurs om fyra veckor för utbildning av underofficerare
i skjutning och eldstrid, till vilken såsom elever beordrades
sergeanter.
Kostnaderna för anordnande av ifrågavarande extra kurser både
av skolchefen beräknats sålunda:
Kulspruteknrsen.
Subalternofficerskur sen:
Avlöningar och arvoden
.................. kronor 6,406: —
Rese- och traktamentsersätt
ningar.
................. » 3,600: —
Hästlega.................. » 500: —
Markskador ............ » 1,200: —
Målskjutningsma
teriel.
.................. » 1,000: —
Hyra ........................ » 700: —
Expenser................ » 200: —
Oförutsedda ut
gifter
............. » 394: — kronor 14,000: -
Kompanichefskursen:
Avlöningar och arvoden
................kronor 2,366: —
Rese- och traktamentsersätt
ningar.
................. )) 1,200: —
Ammunition............ » 1,120: —-
Oförutsedda ut
gifter
............. » 814: — kronor 5,500: —
Maj or skur sen:
Avlöningar ............ kronor 420: —•
Rese- och traktamentsersätt
ningar.
................. » 450: —
[11.]
Transport kronor 19,500:
64
Fjärde huvudtiteln.
[11.]
Transport kronor 19,500: —
Oförutsedda ut
Sifter
.................kronoT 430: - kronor 1,300: -
Vinterkursen.
Dagtraktamenten ................................ kronor 4,178: —
Rese- och traktamentsersättningar » 5,500: —
Hästlega, markskador och målskjut -
ningsmateriel.......................... |
........ » |
1,000: — |
Ammunition ............................... |
......... D |
4,000: — |
Oförutsedda utgifter................. |
......... » |
322: — |
20,800: —
15,000: —
Underofflcerskursen.
Avlöningar och arvoden .................. kronor 3,225: —
Rese- och traktamentsersättningar » 3,400: —
Hästlega ................................................ » 400: —
Markskador ......................................... » 600: —
Målskjutningsmateriel....................... » 400: —
Expenser................................................ » 200: —
Ammunition ........................................ » 6,400: —
Oförutsedda utgifter (inberäknat
fyllnad till högre dagtraktamente
under de 8 första dagarna, därest
inkvartering icke kunde beräknas
genom kronans försorg)............... » 1,375: —
16.000: —
Summa kronor 51,800: —
Beträffande de sålunda uppgjorda kostnadsberäkningarna har chefen
för skjutskolan framhållit, dels att kostnader för ammunition under
kulsprutekursen för subalternofficerare icke upptagits, enär dessa vore
inräknade i ordinarie vapenanslaget, dels att posterna för oförutsedda
utgifter under kulsprutekurserna för kompanichefer och majorer ansetts
böra höjas med 500 kronor respektive 300 kronor utöver vad ursprungligen
för ändamålet beräknats med hänsyn till den stegring av kostnaderna
för resor och transporter, som inträtt, efter det beräkningarna
uppgjorts.
Fjärdo huvudtiteln. G5
Med överlämnande av chefens för skjutskolan förenämnda framställning
bär inspektören för infanteriet uti underdånig skrivelse den
24 augusti 1917 anfört huvudsakligen följande:
Arliga kulsprutekurser vore oundgängligen nödvändiga för vidmakthållandet
och utvecklandet av kulsprutevapnets tjenstbarhet. Kurs om
30 dagar vore för sitt ändamål icke fullt tillräcklig, men under närvarande
förhållanden syntes på grund av de skäl, som chefen för infanteriskjutskolan
framhållit, någon förlängning av kursen icke lämpligen
böra ifrågasättas.
Förslaget att anordna kulsprutekurs för kulsprutekompanichefer
och att låta visst antal majorer följa utbildningen vid kulsprutekursen
funne inspektörens fulla tillslutning. Närmast gällde det att tillgodose
ett särskilt för tillfället mycket kännbart behov. Genom förverkligandet
av detta förslag skulle kännedomen om kulsprutevapnets ändamålsenliga
användning hastigare tränga igenom vid infanteriet, än vad som nu
kunde anses vara fallet, samt kulsprutetjänsten i allmänhet högst
väsentligt främjas. Huruvida kurser av detta slag skulle behöva bliva
årliga, syntes för närvarande icke kunna med säkerhet bedömas.
Särskilda vinterkurser syntes icke böra tillhöra infanteriskjutskolans
årliga utbildningsprogram. Å andra sidan vore det dock en synnerligen
viktig angelägenhet, att dylika kurser komme att anordnas efter
vissa mellanperioder. Tidpunkten syntes vara inne att år 1919 —
närmast föregående kurs, tillika den första, hade hållits år 1914 —
anordna en vinterkurs i skjutning för att ytterligare inhämta erfarenheter
om de säregna vinterförhållandenas i övre Norrland inflytande
på skjututbildningen m. m.
Anordnandet av årliga utbildning skur ser i skjutning för underofficerare
hade av inspektören för infanteriet tidigare föreslagits. Inspektören
funne sig därför böra på det allra livligaste tillstyrka, att en
sådan kurs komme att hållas år 1919, i överensstämmelse med vad
chefen för infanteriskjutskolan föreslagit. Erfarenheten under de två
år, som förgått, sedan förslag härutinnan av inspektören avgivits, hade
ytterligare styrkt behovet av en utbildningskurs i skjutning för underofficerare.
Mot de uppgjorda kostnadsberäkningarna syntes icke någon erinran
vara att göra. Beräkningarna vore dock uppgjorda med hänsyn till
nuvarande förhållanden.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde inspektören för infanteriet
om anvisande av 51,800 kronor för anordnande under år 1919
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 käft. 9
[11.]
Inspektören
för
infanteriet.
66
Fjärde huvudtiteln.
[11.]
Arméförvalt
ningen.
Departements
chefen.
av de utav chefen för infanteriskjutskolan föreslagna extra utbildningskurserna.
Arméförvaltningen har förklarat sig i huvudsak icke hava något
att erinra mot den gjorda framställningen. Uti de uppgjorda kostnadsberäkningarna
hade emellertid upptagits följande kostnader för
ammunition, nämligen:
för kulsprutekursens kompanichefskurs 14,000 patro -
ner å 8 öre ..................................................................... 1,120 kronor
för vinterkursen 50,000 patroner å 8 öre .................. 4,000 »
för underofficerskursen 80,000 patroner å 8 öre ......... 6,400 »
Summa 144,000 patroner å 8 öre 11,520 kronor
I de beräkningar angående medelsbehovet för ordinarie vapenanslaget
för år 1919, som av arméförvaltningen uppgjorts, hade det erforderliga
antalet skarpa patroner upptagits till 23,000,000, vari inginge,
förutom den ammunitionsmängd, som angivits av de av Kungl.
Maj:t den 18 september 1916 tillkallade sakkunniga, en reserv av omkring
5 procent, avsedd för sådana behov, som ej av de sakkunniga
kunnat beräknas. På grund härav kunde ovan nämnda ammunition bekostas
av vapenanslaget, därest medel för de 23,000,000 patronerna
bleve beviljade. I annat fall måste hänsyn till här angivet behov
iakttagas.
Under förutsättning, att medel bleve beviljade för det i vapenanslaget
upptagna patronantalet, borde således de av chefen för infanteriskjutskolan
beräknade kostnaderna minskas
för kulsprutekursen ......................... med 1,120 kronor till 19,680 kronor
för vinterkursen ................................ » 4,000 » » 11,000 ))
för underofficerskursen..................... » 6,400 )) » 9,600 »
Alltsedan kulsprutevapnets tillkomst genom 1914 års härordning
hava kulsprutekurser för yngre subalternofficerare årligen varit vid infanteriskjutskolan
anordnade. Chefen för skjutskolan har nu föreslagit,
att en dylik kurs måtte anordnas jämväl under år 1919 ävensom att i
anslutning till densamma måtte anordnas en kompanichefskurs för kaptener
och äldre subalternofficerare, avsedda att tjänstgöra såsom kulsprutekompanichefer.
Därjämte skulle ett mindre antal majorer beordras
att under en kortare tid följa utbildningen vid såväl subalternofficerskursen
som kompanichefskursen. Då behovet av årliga kulsprutekurser
Fjärde huvudtiteln. 07
för yngre subalternofficerare blivit till fullo ådagalagt och jag, i likhet
med inspektören för infanteriet, anser, att de föreslagna kompanichefsoch
majorskurserna äro ägnade att befordra kännedomen inom armén
av kulsprntevapnets ändamålsenliga användning samt väsentligt främja
kulsprutetjänsten i allmänhet, finner jag mig böra tillstyrka bifall till
vad chefen för skjutskolan i förevarande hänseende föreslagit.
Med hänsyn till vad chefen för skjutskolan samt inspektören för
infanteriet därom anfört, finner jag mig jämväl böra tillstyrka anordnandet
under år 1919 av en särskild kurs för utbildning i skjutning
och eldstrid vintertid.
Vid upprepade tillfällen har inspektören för infanteriet framhållit
angelägenheten av att höja underofficerskårens militära duglighet. Sålunda
borde bland annat underofficerskårens utbildning i skjutning och
eldstrid ökas, så att kåren även på detta område bleve fullt vuxen sin
ställning och uppgift. För främjande av denna utbildning borde vid
en blivande omorganisation av skjutskolan särskilda utbildningskurser
för underofficerare årligen anordnas. Då underofficerarna genom sin föregående
utbildning haft tillfälle att förvärva sig god personlig skjutfärdighet
ävensom att oka sina insikter i skjutinstruktionen och dess
tillämpning, syntes ifrågavarande kurser kunna bestämmas till en något
kortare tid än den till 60 dagar bestämda kursen för yngre subalternofficerare,
vilka vid genomgåendet av krigsskolan haft ett så omfattande
utbildningsprogram, att tiden för utbildning i skjutning måst jämförelsevis
sett begränsas.
Uti vad inspektören för infanteriet sålunda anfört finner jag mig
kunna till alla delar instämma. Vid sådant förhållande och då, enligt
vad chefens för skjutskolan framställning giver vid handen, det med
hänsyn till den för närvarande rådande befälsbristen är av särskild
vikt, att allt göres för att höja det fåtaliga befälets skicklighet och
lämplighet för utbildningsarbetet, finner jag mig jämväl böra tillstyrka
förslaget om anordnande av en särskild kurs för utbildning av underofficerare
i skjutning och eldstrid.
Vad chefen för skjutskolan föreslagit i fråga om de särskilda utbildningskursernas
varaktighet, elevantal och förläggning giver mig
icke anledning till någon erinran.
Vad kostnaderna angår, hava dessa beräknats till sammanlagt
51,800 kronor, därav 11,520 kronor för ammunition för kulsprutekursens
kompanichefskurs samt för vinterkursen och underofficerskursen.
Mot de sålunda uppgjorda kostnadsberäkningarna har jag icke något
att erinra. Då, såsom jag får tillfälle, att längre fram närmare utveckla,
68
Fjärde huvudtiteln.
[11.] under ordinarie vapenanslaget bör för år 1919 beräknas samma antal skarpa
patroner som för innevarande år eller 19,000,000, torde medel böra
äskas jämväl för bestridande av kostnaderna för den ammunition, som
är avsedd att under utbildningskurserna förbrukas.
I detta sammanhang torde böra omnämnas, att inspektören för infanteriet
uti underdånig skrivelse den 30 augusti 1917 hemställt om
anvisande av medel för anordnande redan under innevarande år av en
kulsprutekurs för kompanichefer och majorer ävensom av en utbildningskurs
i skjutning för underofficerare. Denna framställning anser
jag mig emellertid icke kunna tillstyrka.
Jag får alltså hemställa, det täcktes .Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att för anordnande av vissa utbildning skurser vid
skjutskolan för infanteriet och kavalleriet å extra stat
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 51,800
kronor.
[12.] 7. Artilleriskjutskolor.
Nuvarande
stat Ordinarie reservationsanslaget till artilleriskjutskolor har från och
med år 1910 varit i riksstaten uppfört med 27,000 kronor.
Enligt den av Kungl. Maj:t den 27 oktober 1911 fastställda staten
för anslagets användande är detsamma uppdelat i två särskilda titlar,
nämligen fältartilleriets skjutskola och fästnings- och positionsartilleriets
skjutskola.
Under titel fältartilleriets skjutskola äro upptagna följande poster:
Arvoden (chefen, målkaptenen och chefen för instruk
tionsbatteriet)
................................................................. kronor 650: —
Dagtraktamenten under 42 dagar till stabspersonal,
elever (4 majorer, 14 kaptener och 7 löjtnanter)
och personal vid instruktionsbatteriet, förslagsvis s> 6,720: —
Reseersättning, förslagsvis ............ » 2,500: —
Handräckning, » » 300: —
Transporter, » » 5,000: —
Materialier m. m., » ...........................................;..... » 2,500: —
eller tillhopa kronor 17,670: —
Under titel fästnings- och positionsartilleriets skjutskola äro följande
poster beräknade:
Fjärde huvudtiteln.
09
Arvoden (chef och 1 andre lärare)
Dagtraktamenten under 42 dagar
läraren, 2 kaptener, 3
sergeanter, förslagsvis .
Reseersättning, »
Handräckning, ))
Transporter, »
Materialier m. m., )>
kronor 350: —
till chefen, andre
subalternofficerare och 2
..................... » |
1,344 |
— |
..................... » |
1,200 |
— |
............ ...... )) |
300 |
— |
..................... » |
2,500 |
— |
...................... » |
1,500 |
— |
ller tillhopa kronor |
7,194 |
— |
Å staten är dessutom till diverse oförutsedda utgifter för skolornas
behov upptaget ett belopp av 2,136 kronor.
Båda skolorna anordnas under sommaren och äro beräknade att
pågå vardera under 42 dagar.
[12-1
Enligt de vid 1914 års härordningsproposition fogade och av riks- im års
dagen i förevarande hänseende utan erinran lämnade kostnadsberäk- harordmneningarna
skulle ifrågavarande anslag, på grund av ökat antal elever
efter haubitsdivisionernas fullständiga organiserande, efter genomförd
härordning uppgå till 29,250 kronor.
Uti sin framställning angående lantförsvarets medelsbehov för år Anslaget
1918 anförde arméförvaltningen, att den nuvarande organisationen av
artilleriets skjutskolor måste betraktas såsom i vissa hänseenden föråldrad
och i behov av vissa förändringar. Dels hade den utveckling,
som flygväsendet uppnått under de senaste åren såväl utomlands som
i vårt land, och den betydelse, det erhållit under världskriget som ett
för artilleriet numera oumbärligt hjälpmedel för observationernas verkställande,
gjort det nödvändigt att vid skjutskolorna organisera särskilda
flygavdelningar och utbilda artilleri officerare till flygobservatörer.
Dels hade alltmera den erfarenheten vunnits, att de säregna och stegrade
svårigheter, som vore förbundna med skjutning vintertid, gjorde
en uppdelning av skjutskolorna på en sommar- och en vinterkurs oundviklig.
Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet hade därför
låtit uppgöra förslag till nyorganisation av artilleriskjutskolorna.
Med överlämnande av ett på grundval härav inom artilleridepartementet
utarbetat förslag till ny stat för samma skolor, slutande å ett belopp
av 50,000 kronor, hemställde arméförvaltningen, att Kungl. Maj:t måtte
för riksdagen framlägga nämnda statförslag att gälla år 1918.
70
Fjärde huvudtiteln.
[12.] Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1917 yttrade
dåvarande departementschefen till statsrådsprotokollet, att med hänsyn till
de erfarenheter, som efter den nya härordningens antagande vunnits
rörande dels flygvapnets betydelse såsom hjälpmedel för skjutobservationers
anställande, dels behovet av särskild utbildning i skjutning vintertid,
en omläggning av artilleriskjutskolornas nuvarande organisation
syntes vara av förhållandena påkallad. Innan man skrede till fastställande
av en ny organisation, syntes man emellertid böra avvakta resultatet
av de vinterskjutskolor, som vore avsedda att under vintern försöksvis
anordnas. Skulle detta visa sig tillfredsställande och skolorna
för framtiden finnas böra organiseras på det av generalfälttygmästaren
och inspektören för artilleriet föreslagna sättet, syntes framställning
därom böra göras till 1918 års riksdag. De kostnader, som kunde bliva
eu följd av vinterskjutskolors anordnande under vintern 1917—1918
ävensom av flygavdelningars beordrande till skjutskolan under sistnämnda
år, torde, i den mån å anslaget förefintliga reservationer icke
lämnade tillgång till deras gäldande, lämpligen kunna bestridas av under
Kungl. Maj:ts disposition stående medel.
I anslutning till vad sålunda anförts, blev anslaget till artilleriskjutskolor
i riksstaten för år 1918 upptaget till sitt förutvarande belopp
eller 27,000 kronor.
Armeförvait- Arméförvaltningen har nu gjort förnyad framställning om höjning
framställning. av förevarande anslag samt därvid anfört följande:
För möjliggörandet av förenämnda vinterskjutskolor vintern 1917
hade Kungl. Maj:t medgivit, att vissa för desamma erforderliga kostnader,
såsom dagtraktamenten, reseersättningar, förläggnings- och skjutfältskostnader
m. m., för vilka medel från skjutskoleanslaget icke kunde
påräknas, finge i stället utbetalas av anslaget till artilleriets vinterövningar.
Därest denna utväg för framtiden kunde påräknas — och
några formella skäl häremot syntes icke kunna förebringas, då övningarnas
natur av utpräglade vinterövningar vore klar och artilleriets del
av vinteranslaget syntes medgiva en dylik anordning — torde anslaget
för artillerist utskolor icke, med hänsyn till önskvärdheten att organisera
särskilda vinterskjutskolor, behöva undergå någon ökning utöver
nuvarande stat.
Den tidigare föreslagna ökningen av staten berodde emellertid jämväl
på andra bristfälligheter, som vidlådde den nuvarande staten och
vilka ej kunde avhjälpas på något likartat sätt, enär de sammanhängde
med, den vid artilleriet pågående utvecklingen och den organisation och
Fjärde huvudtiteln. 71
omfattning, skolorna med hänsyn härtill måst givas. Detta framginge av
följande.
l:o) Antalet som elever kommenderade officerare vore i den nuvarande
staten upptaget till, vid fältartilleriets skjutskola 25 och vid fästnings- och
po sitio nsartilleriets skjutskola 5. Detta antal hade, med mindre jämkningar,
bibehållits vid ungefär samma storlek under de senaste 18 åren.
Den utveckling, artilleriet erhållit genom 1901 och 1914 års härordningar,
hade emellertid gjort, att ett betydligt större antal elever måst beordras
för tillgodoseende av artilleriofficerarnas skjututbildning. Under de senaste
åren hade antalet elever vid nämnda skolor i regeln uppgått till
omkring respektive 30 — år 1915 till och med 40 — och 9. Kostnaderna
för dagtraktamenten samt reseersättningar hade därigenom
blivit avsevärt större, än som upptoges i staten, och en ökning av denna
vore därför starkt påkallad.
2:o) Staten upptoge för närvarande dagtraktamenten och dylikt för
instruktion sbatteriets officerare och underofficerare vid fältartilleriets
skjutskola, men ej vid fästnings- och positionsartilleriets. Jämväl saknades
vid den senare arvode för batterichefen, och nämndes vid densamma
ej ens ordet instruktionsbatteri, ehuru detsamma återfunnes i de
i generalorder den 31 december 1909 givna organisationsbestämmelserna.
Detta sammanhängde med den utveckling, skolan genomgått.
Intill 1910 hade densamma, med ett anslag av blott 2,150 kronor, varit
en uteslutande fästningsartilleriets skjutskola, under hela tiden i regeln
förlagd till Karlsborg, och först från och med nämnda år, då anslaget
höjts till 7,194 kronor, hade densamma erhållit namnet fästnings- och
positionsartilleriets skjutskola. Den hade sedan i regel förlagts under
sin första del till Marma skjutfält och under sin senare del till Karlsborg.
Såväl i staten som i verkligheten hade den dock i mångt och
mycket bibehållit sin ursprungliga karaktär av skjutskola för fästningsartilleriet.
Utvecklingen hade emellertid gått i en annan riktning, i det
det förra positionsartilleriet övergått till ett tungt fältartilleri, med i
många hänseenden det vanliga fältartilleriets egenskaper och behov.
Detta jämte förläggningen till Marma hade gjort, att instruktionsbatteriet
måst organiseras fristående från fästningarna. För närvarande
stode skolan inför en ytterligare utveckling, i det en närmare anslutning
i övningshänseende till fältartilleriets skjutskola syntes bliva nödvändig,
om under hela utbildningen eller under blott en del av densamma
vore dock ännu för tidigt att bestämma. I hög grad önskvärt
vore då, att officerare och underofficerare vid respektive instruktionsbatterier
bleve ekonomiskt jämnställda och instruktionsbatterierna så
72
Fjärde huvudtiteln.
[12.] vitt möjligt likartat organiserade. Härför erfordrades emellertid vissa
tillägg till nu gällande stat.
3:o) Den ökade betydelse, som förbindelsemedlen (telefon m. m.)
erhållit vid artilleriet såväl för den direkta eldledningen som ock för ordergivning
och spaning, ävensom nödvändigheten att till viss omfattning
utbilda artilleriets officerare till observatörer från flygmaskin hade gjort,
att sedan 1915 årligen vid skjutskolorna måst organiseras en särskild,
för yngre subalternofficerare avsedd spanings- och förbindelseavdelning
under en särskild chef. Denna organisation syntes önskvärd att bibehållas
och utvecklas, men medförde naturligtvis vissa kostnader för
traktamenten, transporter, förbrukningsmaterialier för flygmaskinerna
m. m., vilkas tillgodoseende erfordrade en ökning å gällande stat.
Den omläggning av artilleriets skjutskolor, som ovan antytts, hade
försöksvis till viss utsträckning prövats under åren 1916 och 1917.
Att så kunnat ske med tillgängliga medel, hade berott därpå, att en
ganska betydlig reservation förefunnits från år 1915. Denna reservation
hade emellertid år för år minskats och komme inom kort att helt
och hållet försvinna. Under det nämligen reservationen från 1915
uppgått till 25,367 kronor 45 öre, hade densamma från 1916 utgjort
endast 17,576 kronor 89 öre. För år 1917 förelåge ännu inga siffror,
men kunde den sannolika reservationen i sin helhet förväntas bliva förbrukad
under år 1918.
Därest artilleriets skjutskolor, vilkas betydelse för vapnets stridsutbildning
icke kunde nog uppskattas, skulle fortfarande kunna med
framgång fylla sin viktiga uppgift, syntes nödvändigt, att de härför
erforderliga ekonomiska kraven tillgodosåges, och att en ny, något utökad
stat bleve av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställd. Ärméförvaltningen
hade uppgjort förslag till dylik stat, slutande på 37,000 kronor
och således innebärande en ökning av nuvarande stat med 10,000
kronor.
I denna stat hade fortfarande fältartilleriets och fästnings- och positionsartilleriets
skjutskolor upptagits åtskilda. Detta hindrade emellertid
icke, att desamma kunde, då så befunnes lämpligt, sammanslås
— antingen för hela utbildningstiden eller för blott en del därav —
under gemensam ledning. Uppdelningen i staten utgjorde intet hinder
härför, men gjorde det lättare att, då så erfordrades, låta skolorna,
liksom hittills varit fallet, arbeta var för sig, vilket ofta kunde vara
både önskvärt och nödvändigt.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen,
att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga berörda förslag
till ny stat för artilleriets skjutskolor att gälla från och med år 1919.
73
Fjerde huvudtiteln.
Med hänsyn till vad arméförvaltningen anfört, torde vissa ändringar [12.]
uti den för artillerieldutskolorna för närvarande gällande staten böra Departem«nta
vidtagas. che,en<
Vad då först angår fältartilleriets skjutskola, liar å det framlagda
statförslaget upptagits arvode med 150 kronor samt dagtraktamente åt
1 andre lärare. Då ifrågavarande befattningshavare sedan flera år funnits
anställd vid skolan och uppburit ersättning från skolans anslag, har
jag icke något att erinra mot att han nu uppföres å staten.
Vidare har föreslagits, att dagtraktamente måtte beräknas för läkaren
efter 8 kronor om dagen i stället för efter 6 kronor och för köksföreståndaren
efter 2 kronor 50 öre om dagen i stället för efter 2
kronor. Då den förra förhöjningen är föranledd av numera gällande
bestämmelser om dagarvode åt arméns läkare och den senare höjningen
avser att till skolan kunna såsom köksföreståndare beordra en för befattningen
lämplig styckjunkare, finner jag mig böra tillstyrka vad härutinnan
föreslagits.
Såsom förut nämnts, upptager den nuvarande staten 25 elever,
därav 4 majorer, 14 kaptener och 7 löjtnanter. Enligt det föreliggande
statförslaget skulle antalet elever utgöra 30, därav 1 överstelöjtnant,
5 majorer, 12 kaptener och 12 löjtnanter. Med hänsyn till vad arméförvaltningen
därom anfört, har jag icke något att erinra mot vad sålunda
föreslagits.
För att möjliggöra skjutning i divisionsförband hava under en
följd av år under omkring en veckas tid till skolan varit beordrade två
s. k. kompletteringsbatterier, och hava kostnaderna för dagtraktamente
åt officerare och underofficerare vid dessa utgått från anslaget till artilleriskjutskolor.
Förslag har nu framställts om dessa posters beräknande
å staten. Häremot har jag icke något att erinra.
Såsom arméförvaltningen framhållit, har alltsedan år 1915 vid såväl
fältartilleriets som fästnings- och positionsartilleriets skjutskolor årligen
varit organiserad en särskild, för yngre subalternofficerare avsedd spanings-
och förbindelseavdeluing under en särskild chef. Uti denna hava
jämväl ingått erforderligt antal flygmaskiner jämte personal. Arméförvaltningen
har nu föreslagit, att å staten måtte beräknas arvode om
100 kronor åt chefen ävensom dagtraktamente åt honom och övrig till
avdelningen beordrad personal. Därjämte hava under vederbörande omkostnadstitlar
beräknats erforderliga medel för flygmaskinernas drift. Med
hänsyn till den betydelse, förbindelsemedlen numera erhållit såväl för
den direkta eldledningen som för ordergivning och spaning, torde dylika
spanings- och förbindelseavdelningar allt fortfarande böra vid skolorna
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft. 10
74 Fjärde huvudtiteln.
[12.] organiseras. Däremot anser jag mig icke för närvarande kunna tillstyrka
uppförande i staten av dagtraktamenten åt flygmaskins förare och omkostnader
för flygmaskinernas drift. Frågan om flygavdelningars ingående
uti artilleriets skjutskolor står nämligen i ett sådant samband
med frågan om flygvapnets omorganisation, att densamma icke nu bör
fristående för sig till avgörande företagas. I den mån det skulle finnas
oundgängligen erforderligt att, innan flygväsendets definitiva organisation
varder fastställd, till ifrågavarande skjutskolor beordra särskilda
flygavdelningar, torde kostnaderna härför kunna bestridas av till Kungl.
Maj:ts disposition stående medel. Mot vad arméförvaltningen i övrigt
föreslagit har jag icke något att erinra.
Vad härefter angår fästnings- och positionsartilleriets skjutskola, har
arméförvaltningen föreslagit, att å staten måtte, i likhet med vad fallet
vore i fråga om fältartilleriets skjutskola, upptagas arvoden åt chefen
och målkaptenen vid instruktionsbatteriet ävensom dagtraktamenten åt
dessa samt övrig till samma batteri hörande personal. Med hänsyn till
den utveckling ifrågavarande skjutskola numera erhållit torde densamma
i förevarande hänseende böra likställas med fältartilleriets skjutskola.
Jag finner mig därför böra tillstyrka bifall till arméförvaltningens härutinnan
framställda förslag.
Enligt vad förut nämnts, upptager den nuvarande staten 5 elever,
därav 2 kaptener och 3 subalteruofficerare. Arméförvaltningen har nu
föreslagit, att elevantalet måtte bestämmas till 8, därav 1 major, 4
kaptener och 3 löjtnanter. Häremot har jag icke något att erinra.
I överensstämmelse med vad sålunda anförts, har jag låtit uppgöra
förslag till ny stat för artilleriskjutskolorna (se bil. 8), slutande å
35,000 kronor, eller 8,000 kronor mera än den nu gällande.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
t
att, med godkännande av berörda förslag till stat
(bil. 8), öka ordinarie reservationsanslaget till artilleriskjutskolor,
nu ................... kronor 27,000: —
med....................................................... » 8,000: -
till....................................... kronor 35,000: —
Fjärde huvudtiteln.
75
8. Krigsskolan.
Å staten för krigsskolan är för närvarande jämlikt äldre bestämmelser
beräknad hästgottgörelse åt chefen för två tjänstehästar och åt
adjutanten för eu tjänstehäst.
Enligt 1915 års riksdags beslut angående hästhållningen för officerare
vid armén skall chefen fortfarande vara beriden å två hästar,
därav den ena dock skall vara en kronan tillhörig stamhäst. Åt adjutanten
skall tillhandahållas en stamhäst.
Uti sin förenämnda skrivelse den 31 augusti 1917 hava arméförvaltningens
intendents- och civila departement anmält, att i staten för
år 1919 borde jämlikt de nya bestämmelserna beräknas gottgörelse åt
chefen endast för en tjänstehäst med 250 kronor. För adjutanten borde
däremot fortfarande enligt äldre bestämmelser upptagas gottgörelse
för en tjänstehäst med 765 kronor.
Med anledning härav har jag låtit uppgöra förslag till ny stat för
krigsskolan (se bil. 9), slutande å 118,330 kronor eller 1,280 kronor
mindre än den nu gällande.
Då i staten för reservofficerskurserna icke ifrågasättes någon ändring,
torde anslaget till krigsskolan alltså böra upptagas med (118,330 +
21,600 =) 139,930 kronor.
Jag får således hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att, med godkännande av berörda förslag till ny
stat för krigsskolan (se bil. 9), minska ordinarie reservationsanslaget
till krigsskolan,
• nu .......................................................... kronor 141,210: —
med ...................................................... T>_1,280:
till......................................................... kronor 139,930: —
9. Förstärkning av reservationsanslaget till krigsskolan.
Med anledning därav, att på grund av 1914 års härordningsbeslut
antalet kadetter vid krigsskolans såväl officerskurs som reservofficerskurser
för framtiden komme att väsentligt ökas, framlade Kungl. Maj:t
för 1916 års riksdag förslag till nya stater för såväl krigsskolan som
76
Fjärde huvudtiteln.
[14.] krigsskolans reservofficerskurser och föreslog i samband därmed, att
anslaget till krigsskolan måtte höjas med visst belopp.
Denna framställning blev emellertid icke av riksdagen bifallen.
Riksdagen ansåg nämligen, att, med hänsyn till krigsskolans förestående
förflyttning från Karlberg till Järvafältet och innan ännu fullständig
övergång skett till den nya härordningen, ingen annan ändring
borde göras i de fastställda staterna, än att det i staten för krigsskolan
till stipendier upptagna beloppet böjdes med 4,000 kronor. De kostnader,
vilka vore en direkt följd av det ökade antalet elever i officersoch
reservofficerskurserna, borde enligt riksdagens uppfattning tillsvidare
anvisas å extra stat. I överensstämmelse härmed böjde riksdagen
anslaget till krigsskolan med 4,000 kronor och anvisade till
förstärkning av samma anslag på extra stat för år 1917 ett belopp av
36,000 kronor.
Enahanda belopp bär av riksdagen anvisats å extra stat för innevarande
år.
Uti underdånig skrivelse den 15 november 1917 hava nu arméförvaltningens
intendents- och civila departement gjort framställning angående
krigsskolans anslagsbehov för år 1919. Framställningen avser
beviljande av medel dels för enahanda ändamål, som tillgodoses genom
förenämnda av riksdagen hittills anvisade extra anslag, dels ock för
tillgodoseende av vissa nya behov. I anslutning till riksdagens omförmälda
uttalande har arméförvaltningen därvid hemställt, att samtliga
medel måtte anvisas å extra stat såsom förstärkning av det ordinarie
anslaget.
Äldre anslagsbehov.
Såsom förut nämnts, utgör det för innevarande år beviljade för''
stärkningsanslaget 36,000 kronor. Detta belopp är enligt kungl. brev
den 2 november 1917 fördelat sålunda:
Ofjicerskursen :
1 kadettofficer..................................................... kronor 1,200: —
1 biträdande lärare i krigskonst.................... y> 500: —
1 » » » vapenlära .................... » 500: —
1 » » » krigsbyggnadskonst.. » 500: —
1 » » » topografi ....... » 500: —
1 » » » krigslagar m. m....... » 500: —
Transport kronor 3,700: —
Fjärdo huvudtiteln.
77
Transport
1 biträdande lärare i militärförvaltning ......
1 » » » gymnastik.....................
1 » » » vapenvård.....................
För den s. k. dubbleringen av lärare m. fl.
Betjäning ..............................................................
En reserv officer skurs:
2 kadettofficerare ..............................................
1 förste lärare i krigskonst och topografi...
1 andre » » » » »
2 biträdande lärare i » » »
1 » » i gymnastik...................
1 kompaniadjutant ............................................
Betjäning ..............................................................
En ytterligare reservofficerskurs ...............
Omkostnader för kurserna...........................
kronor |
3,700 |
— |
» |
500 |
— |
» |
500 |
— |
» |
300 |
— |
1,500 |
— |
|
x> |
2,956 |
50 |
kronor |
1,000 |
— |
)> |
600 |
— |
400 |
— |
|
» |
800 |
— |
» |
150 |
— |
» |
600 |
— |
» |
904 |
— |
Summa kronor
9,456: 50
4,454: —
4,454: —
17,635: 50
36,000: —
[14.]
Arméförvaltningen har nu anmält, att anslag för ifrågavarande ArméfBrvaitändamål
erfordrades jämväl för år 1919. För beredande av ökade av- fra"s”f191“sin„
löningsförmåner åt betjäningen borde dock anslaget höjas med sammanlagt
2,059 kronor 50 öre.
Då de skäl, som legat till grund för anvisande av ifrågavarande Departementsextra
anslag, alltjämt äro för handen, torde enahanda belopp eller 36,000 ohefen''
kronor böra beräknas jämväl för år 1919.
Till frågan om beredande av ökade avlöningsförmåner åt betjäningen
återkommer jag längre fram.
Nya anslagsbehov.
Elevavgifterna.
Enligt § 34 av reglementet för krigsskolan den 22 augusti 1913
åtnjuter elev vid skolan på statens bekostnad undervisning och inkvartering
vid Karlberg med därtill hörande servis (dock icke linne) samt
sjukvård, varemot han själv skall bekosta tvätt, underhåll och medikamenter
ävensom för undervisningen erforderliga böcker, instrument
och modeller, skriv- och ritmateriel, floretter, ridhästars och ridtygs
underhåll, nödiga resor för utförande av praktiska övningar, inkvarteringskostnader
utom Karlberg m. in.
78
Fjärde huvudtiteln.
[14.]
Framställning
av inspektören
för nailitärläroverken.
Arméförvalt
ningens
framställning.
Uti underdånig skrivelse den 30 juli 1917 bär inspektören för
militärläroverken framhållit, att den s. k. elevavgiften vid krigsskolan,
vilken vore avsedd för bland annat de utgifter, som för eleverna uppkomme
på grund av förenämnda bestämmelser i skolans reglemente,
till följd av de alltjämt fortgående prisstegringarna å förnödenheter
måst de senare åren avsevärt böjas. Denna avgift, som för 1911 —
1912 års kurs utgjort 1,100 kronor, både sålunda för 1917—1918 års
kurs bestämts till 1,500 kronor. Fara förelåge för den skull, att ynglingar
med båg och fallenhet för officersyrket på grund av utbildningens
dyrhet avstode från detta yrke. Minskning av elevavgiften vore
därför högst önskvärd. Sådan minskning kunde lämpligast vinnas, om
staten övertoge en del av de utgifter, som eleverna nu själva bestridde.
Då eleverna vid officerskurserna liksom eleverna vid reservofficerskurserna
numera vore värnpliktiga och reservoffieerskursernas elever vore
befriade från elevavgifter, syntes även visst fog finnas för att de förra
icke betungades med alltför höga sådana avgifter.
Inspektören hemställde därför, att eleverna vid krigsskolans officerskurs
måtte, förutom dem jämlikt omförmälda föreskrift i reglementet
för krigsskolan tillkommande inkvartering vid Karlberg och sjukvård
m. m., kostnadsfritt erhålla jämväl medicin, för undervisningen
vid skolan erforderliga böcker, instrument och modeller jämte skrivoch
ritmateriel samt underhåll av ridhästar och ridtyg.
De förhöjningar i skolans stat, som föranleddes av ett bifall till
framställningen, uppginge, med en enligt 1914 års härordning beräknad
officerskurs av 150 kadetter och med nuvarande pris å erforderliga för
-
nödenheter, till följande belopp:
för medicin, underhåll och nyanskaffning av utredning,
materiel och instrument för sjukhuset, eldning
och belysning därstädes, avlöning åt viss sjukvårdspersonal
samt kostnader för utom Karlberg vårdade
kadetter .......................................................................... kronor 10,000: —
för böcker, instrument och modeller för undervisningen
samt skriv- och ritmaterialier ........................ » 37,000: —
för ridhästarnas furagering, skötsel och veterinärvård,
underhåll av rid- och stallpersedlar samt
ridbanans underhåll .............................................................. » 23,000: —
eller tillhopa kronor 70,000: —
Beträffande förevarande framställning har arméförvaltningen anfört
följande:
Fjärde huvudtiteln.
79
Genom 1914 års härordning hade officersaspiranterna under utbildningstiden
likställts med värnpliktiga studenter. I anslutning härtill
hade successivt under åren 1915—1917 uteslutits de dittills i vederbörliga
truppförbandsstater uppförda officersvolontärnummer. Till officersaspiranterna
utginge därför numera icke lön och dagavlöning såsom
förut.
De värnpliktiga erhölle enligt § 35 värnpliktslagen under tjänstgöring,
förutom penningbidrag och i visst fall penningtillskott, underhåll,
sjukvård, beklädnad, utredningspersedlar och annan erforderlig
utrustning.
På grund av den förändrade ställning officersaspiranterna sålunda
numera erhållit ansåge arméförvaltningen, att alla i § 35 värnpliktslagen
omförmälda förmåner borde på statens bekostnad tillkomma även
eleverna vid krigsskolans officerskurs i huvudsakligen samma omfattning,
som dessa förmåner tillkomme andra värnpliktiga. Arméförvaltningen
ansåge därför i likhet med inspektören för militärläroverken,
att åtgärder borde vidtagas för att befria officerskursens elever vid
krigsskolan från en del av de hittills med elevernas egna medel bestridda
utgifterna.
De ökade kostnader, som vid bifall härtill uppstode för statsverket,
borde utgå från vederbörliga anskaffnings-, underhålls- och övningsanslag,
i likhet med vad förhållandet vore beträffande enahanda kostnader
för övriga värnpliktiga, dock endast i den mån medel icke bleve
för ändamålet anvisade å skolans stat.
Enligt vad som framginge av de redogörelser över elevmedlen,
som årligen insändes till arméförvaltningens civila departement, utginge,
bland annat, från dessa medel:
l:o) vissa kostnader för elevernas mathållning, såsom köks- och
serveringspersonalens avlöning, ved och kol för matens tillredning, anskaffning
och underhåll av matsals-, köks- och utspisningsinventarier,
duktyg m. m.;
2:o) kostnaderna för furage åt de för undervisningen i ridning till
krigsskolan utlämnade hästarna utöver det bidrag eller fastställt depårationspris,
som till elevmedlens konto jämlikt kungl. brev den 16
oktober 1908 överfördes från vederbörande regementen, veterinärvård
och medikamenter för ifrågavarande hästar samt slitningsersättning för
hästutrednings,- utrednings- och remtygspersedlar, avsedda för samma
hästar;
3:o) kostnader för medicin, nyanskaffning och underhåll av instrument
och annan utredning å skolans sjukhus, eldning och belysning
[14.]
80
Fjärde huvudtiteln.
därstädes, avlöning åt viss sjukvårdspersonal samt kostnaderna för vård
av sjuka kadetter utanför Karlberg in. m.;
4:o) kostnaderna för transport och inkvartering av kadetterna under
deras praktiska övningar
5:o) kostnaderna för ridbanans underhåll; samt
6:o) kostnaderna för undervisningsmateriel.
Beträffande ifrågavarande kostnader och sättet för deras gäldande
anförde arméförvaltningen följande.
l:o) Vissa kostnader för elevernas mathållning. I enlighet med bestämmelserna
i § 4 av gällande fredsförplägnadsreglemente utginge till
eleverna vid krigsskolans officerskurs under kommenderingen till skolan
kontant portionsersättning från mathållningsanslaget. Vid vederbörande
truppförband bestrede kronan kostnaderna för erforderlig kökspersonal.
Handräckning däremot verkställdes vid truppförbanden av manskapet.
Då elevernas vid krigsskolan tid icke borde tagas i anspråk för handräckningsarbete,
och de ej heller lämpligen kunde användas till sådant,
syntes icke blott köks- utan även serveringspersonal och personal för
övriga handräckningsgöromåls ombesörjande böra anställas vid krigsskolan
på statens bekostnad. Kostnaderna för bränsle för matens tillredning,
anskaffning och underhåll av matsals-, köks- och utspisningsinventarier
syntes vid krigsskolan liksom vid truppförbanden böra bestridas
av mathållningsanslaget; däremot syntes avlöning till erforderlig
köks- och serveringspersonal böra upptagas å staten för krigsskolan, i
likhet med vad förhållandet vore beträffande avlöning till övrig betjäning
vid skolan. Duktyg användes ej vid truppförbanden och syntes
därför fortfarande kunna bekostas av eleverna.
2:o) Kostnader för ridhästar m. m. I kostnaden för hästarnas utfodring
hade kronan, som förut nämnts, deltagit med fastställt pris å
depåration. Då uppställning av hästar i depå numera ej förekomme,
utginge kronans bidrag till kostnaderna för hästarnas utfodring med
priset på vanlig ration, för närvarande 1 krona för dag. Då emellertid
dessa hästar, vilka användes för elevernas utbildning i ridning, tillhörde
kronan, syntes det ej obilligt, att de underhölles på statens bekostnad,
även om kostnaderna för deras underhåll vid Karlberg skulle bliva
något högre än vid de truppförband, till vilka de hörde. Avlöningen
till stallbetjäningen utginge redan av statsmedel under anslaget till
skolan.
Arméförvaltningen hemställde därför, att kostnaderna för skolans
ridhästars utfodring och vård övertoges av kronan. Detsamma borde
vid bifall härtill även bliva förhållandet beträffande slitningsersättningen
81
Fjärde huvudtiteln.
för de till hästarna hörande sadlar, utrednings- och remtygspersedlar
in. in.
3:o) Sjukvårdskostnader. Enligt reglementet för krigsskolan åtnjöte
eleverna visserligen sjukvård på statens bekostnad. Dock hade, såsom
förut nämnts, vissa sjukvårdskostnader gäldats av eleverna själva. I
enlighet med arméförvaltningens nyss uttalade uppfattning syntes jämväl
dessa kostnader, till den omfattning de enligt räkenskaperna utgått av
elevernas medel, hädanefter böra bestridas av statsmedel, nämligen dels
från sjukvårdsanslaget, i vad de avsåge egentliga sjukvårdskostnader,
dels i ''övrigt från den å anslaget till krigsskolan redan upptagna posten
till bränsle, lyse och vatten samt betjäningens kasernering.
4:o) Kostnaderna för transporter m. m. för de praktiska övningarna.
Kostnaderna för transporter och inkvartering av kadetterna m. m. under
deras praktiska övningar sjmtes böra utgå av den för dylika övningar
upptagna anslagsposten. Transport av andra värnpliktiga under övningar
bekostades av kronan. Det kunde väl vara sannt, att elevernas praktiska
övningar stode i samband med deras utbildning för officersyrket.
Dock syntes detta förhållande icke innebära tillräckligt skäl för ett
undantag från förenämnda regel beträffande de värnpliktiga i allmänhet.
5:o) Kostnaderna för ridbanans underhäll Dessa kostnader syntes
böra bestridas från den å anslaget till krigsskolan upptagna posten till
byggnadernas och parkens vård samt underhåll.
6:o) Kostnaderna för undervisningsmateriel ansåge arméförvaltningen
fortfarande böra bestridas av eleverna själva. Dessa kostnader betingades
nämligen nästan uteslutande av den särskilda högre utbildning,
dessa värnpliktiga erhölle vid krigsskolan.
Beträffande de vid genomförandet av ovan under l:o) — 6:o) framställda
förslag uppkommande kostnader för statsverket syntes de utgifter,
som vore förenade med mathållningen, med underhållet av ridhästar
med tillhörande persedlar samt sjukvårdskostnaderna böra utgå
från vederbörliga anslag i riksstaten. För sådant ändamål syntes annan
åtgärd ej vara erforderlig än att antalet underhållsdagar toges i beräkning
under mathållnings-, munderings- och sjukvårdsanslagen. I fråga
om underhållet av hästarna vore vederbörligt antal underhållsdagar för
dem redan beräknat under furage- och sjukvårdsanslagen.
I krigsskolans egen stat påkallades förhöjning av anslagsposterna
till avlöning åt betjäning, till bränsle, lyse och vatten samt betjäningens
kasernering, till praktiska övningar samt till byggnadernas och parkens
vård samt underhåll. Beträffande de belopp, med vilka dessa anslags
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 11
[14.J
82
Fjärde huvudtiteln.
[14.]
Departements
chefen.
poster erfordrade förhöjning, ville arméförvaltningen i annat sammanhang
avgiva förslag.
Såsom arméförvaltningen erinrat, hava i och med genomförandet
av 1914 års härordning de förutvarande officersvolontärbeställningarna
indragits och officersaspiranterna under utbildningstiden likställts med
värnpliktiga studenter. 1 enlighet härmed åtnjuta de under utbildningstiden
ingen annan ersättning än dessa senare, d. v. s. penningbidrag
och penningtillskott enligt gällande bestämmelser. Då de genom kungörelsen
den 21 maj 1915 utfärdade bestämmelserna för officers- och
reservofficersaspiranters utbildning emellertid förutsätta, att denna utbildning
kommer att utsträckas utöver den tjänstgöringstid, som åligger
nämnda aspiranter såsom värnpliktiga studenter, har, såsom i 1916 års
statsverksproposition för riksdagen anmäldes och varemot från riksdagens
sida ingen erinran framställdes, vid beräkningen av antalet dagar
för penningbidrag och penningtillskott till värnpliktiga studenter iakttagits,
att för de med dessa värnpliktiga likställda officers- och reservofficersaspiranterna
upptagits även den tid, de för sin utbildning till
officerare eller reservofficerare tjänstgöra utöver den för värnpliktiga
studenter fastställda tid, eller 485'' dagar.
Eleverna i krigsskolans officerskurs hava således redan i fråga om
penningbidrag och penningtillskott under hela sin utbildning likställts
med värnpliktiga. Det synes därför följdriktigt, att de därunder jämväl
komma i åtnjutande av övriga förmåner, som enligt värnpliktslagen tillkomma
värnpliktiga under tjänstgöring. Däremot kan jag icke dela
arméförvaltningens uppfattning, att statsverket skall övertaga jämväl en
del av de kostnader, som äro en direkt följd av själva officersutbildningen.
Dylika kostnader, vilka icke ifrågakomma för andra värnpliktiga,
böra efter min mening allt fortfarande bestridas av eleverna
själva.
Vad då först angår kostnaderna för mathållningen, torde eleverna
vid krigsskolans elevkurs under kommenderingen till skolan böra, likasom
övriga värnpliktiga, erhålla portion på kronans bekostnad. Likaledes
torde kronan böra bestrida kostnaderna för matens tillredning
samt för anskaffning och underhåll av matsals-, köks- och utspisningsinventarier.
Däremot böra kostnaderna för särskild serverings- och
handräckningspersonal, vilken icke förekommer vid truppförbanden, alltjämt
bestridas av elevmedlen.
Då de för elevernas utbildning i ridning vid krigsskolan uppställda
hästarna tillhöra kronan, synes det jämväl följdriktigt, att denna, på
83
Fjärde huvudtiteln.
sätt arméförvaltningen föreslagit, övertager samtliga kostnader för hästarnas
utfodring och vård ävensom för underhåll av de till hästarna hörande
sadlar, utrednings- och remtygspersedlar.
En följd av elevernas likställande med värnpliktiga är, att jämväl
samtliga kostnader för sjukvården höra bestridas av statsmedel.
Vad transporter m. m. för de praktiska övningarna angår, kunna
dessa transporter icke likställas med dem, som förekomma under de
vanliga värnpliktsövningarna. Elevernas praktiska övningar stå nämligen,
såsom arméförvaltningen jämväl medgivit, i samband med deras
utbildning för officersyrket. Vid sådant förhållande synas mig kostnaderna
för ifrågavarande transporter m. m. allt fortfarande böra bestridas
av eleverna själva.
Kostnaderna för ridbanans underhåll torde däremot, på sätt arméförvaltningen
föreslagit, böra bestridas från krigsskolans medel till byggnadernas
och parkens vård samt underhåll.
I likhet med arméförvaltningen anser även jag, att eleverna själva
fortfarande böra vidkännas utgifterna för erforderlig undervisningsmateriel.
Av de kostnader, som, enligt vad nu är nämnt, skulle övertagas av
kronan, böra utgifterna för mathållningen, underhållet av ridhästarna
med tillhörande persedlar samt egentliga sjukvårdskostnader bestridas
från vederbörande ordinarie underhållsanslag, d. v. s. mathållnings-,
furagerings-, munderings- och sjukvårdsanslagen. Någon höjning av
dessa anslag torde emellertid icke av denna anledning nu behöva vidtagas.
För bestridande av kostnaderna för bränsle och belysning i
sjukhuset samt för ridbanans underhåll torde däremot särskilda medel
böra anvisas. Härtill återkommer jag längre fram i annat sammanhang.
Staben.
Å krigsskolans stat finnas för närvarande upptagna jämte annan
personal 1 adjutant, tillika bibliotekarie, 1 veterinär och 1 intendent.
Enligt det för krigsskolan gällande reglementet skall vid skolan finnas
eu köksunderofficer. Några avlöningsförmåner för denne finnas dock
icke å staten upptagna. Såsom köksföreståndare har beordrats en underofficer
från något av truppförbanden.
Såsom i i.916 års statsverksproposition närmare omförmäles, gjorde
chefen för krigsskolan under år 1915 framställning därom, att å staten
för skolan måtte upptagas dels två arvoden om vartdera 1,000 kronor
för tvenne underofficerare, den ene som biträde i chefsexpeditionen åt
[14.]
84
Fjärde huvudtiteln.
[14.] adjutanten och den andre som biträde till intendenten, dels ock ett arvode
av 1,200 kronor för en köksföreståndare. Därjämte föreslog skolchefen,
att det till veterinären utgående arvodet måtte höjas från 300
kronor till 500 kronor.
Vid ärendets anmälan inför^Kungl. Maj:t den 14 januari 1916 yttrade
dåvarande departementschefen till statsrådsprotokollet, att då krigsskolan
jämlikt 1915 års riksdags beslut komme att inom en nära framtid
förläggas till ett helt nytt etablissemang å Järvafältet och i samband
därmed åtskilliga förändringar torde komma att visa sig erforderliga
såväl med avseende å skolans organisation som beträffande dess
ekonomi, han ansåge, att för det dåvarande inga andra ändringar i
gällande stat borde vidtagas än sådana, som vore oundgängligen nödvändiga
med hänsyn till den ökning av elevantalet, som från och med
hösten 1916 komme att inträda. Övriga krav, om än i och för sig befogade,
syntes tillsvidare böra anstå. Att såväl adjutantens som intendentens
göromål komme att ökas i och med elevantalets ökning, vore
tydligt. Det syntes dock icke vara nödvändigt att på grund härav vid
skolan anställa särskilda underofficerare till deras biträde. Saken kunde
tillsvidare lämpligen ordnas så, att ytterligare ett värnpliktigt skrivbiträde
beordrades till tjänstgöring'' å chefsexpeditionen ävensom att intendenten
till sin hjälp erhölle ett dylikt biträde. Den föreslagna arvodesförhöjningen
åt veterinären ävensom uppförande å staten av arvode
för en köksföreståndare funne departementschefen sig icke böra tillstyrka.
Såsom köksföreståndare kunde såsom hittills beordras en underofficer
vid något av truppförbanden.
Framställning Uti särskilda skrivelser till arméförvaltningens civila departement
akrig8skoUn°r den 30 juli, den 20 augusti och den 7 november 1917 har nu chefen
för krigsskolan förnyat förenämnda framställning om uppförande å staten
av arvoden åt 1 köksföreståndare, 1 bataljonsadjutant, tillika vapenunderofficer,
och en underofficer som biträde åt intendenten. Därjämte
har skolchefen hemställt om höjning av arvodet till veterinären.
Såsom köksföreståndare vore för närvarande beordrad en fanjunkare
vid Göta livgarde, vilken uppbure lön å detta regementes stat
samt jämlikt särskilda årliga kungl. brev, senast den 20 januari 1917,
arvoden såsom köksföreståndare och, enär han jämväl omhänderhade
furageuppbörden vid skolan, såsom furageuppbördsman med respektive
25 och 10 kronor i månaden från proviant- och furageanslagen i likhet
med köksföreståndare och furageuppbördsmän vid truppförbanden.
Denne underofficer hade inlagt så stora förtjänster om kadettkökets
Fjärde huvudtiteln. 85
skötsel, vilket särskilt under nuvarande dyrtider krävde stor omtanke
och verklig förmåga, att det ur ekonomisk synpunkt vore ytterst värdefullt,
att han även efter inträdet i pensionsåldern finge kvarstå såsom
köksföreståudare under de närmaste åren, åtminstone intill dess krigsskolan
bleve förflyttad till nytt etablissemang. Arvodet borde bestämmas
till 1,500 kronor.
Bataljonsadjutantsbefattningen borde uppehållas antingen av en underofficer.
på stat eller av en pensionerad underofficer. Med skolans
enligt 1914 års härordning ökade elevantal hade adjutantens löpande
göromål å chefsexpeditionen stegrats i betydlig grad, vartill komme
alla Övriga adjutanten påvilande åligganden av olika slag. Eu stor del
av dessa göromål voro av den natur, att de ej kunde överlämnas till
värnpliktiga skrivbiträden utan krävde en underofficers utbildning. Likaså
vore behovet av en utbildad vapenunderofficer kännbart, enär
väbeln på grund av den mångfald olika göromål, som påvilade honom,
icke hade erforderlig tid övrig för skötseln av vapen, ammunition,
målskjutningsmateriel och skjutbanor. Arvodet föresloges till 1,200
kronor.
Biträdesbefattningen hos intendenten borde likaledes bestridas antingen
av en underofficer på stat eller av en pensionerad underofficer. Intendenten
hade icke för närvarande i sin expedition annan hjälp än den,
som köksföreståndaren kunde vara i tillfälle att lämna, samt ett värnpliktigt
biträde. Skötseln av köket och dess ekonomi samt av furageuppbördsmannaskapet
lämnade ej köksföreståndaren mycken tid övrig,
och skrivbiträdet skulle biträda förutom intendenten även adjutanten och
lärarna med skrivgöromål. På grund härav och den genom höjningen
av elevantalet uppkomna ökningen i de intendenten påvilande mångartade
göromålen framträdde med nödvändighet behovet av ett biträde
i intendentens expedition. För detta ändamål krävdes ett arvode å
1,200 kronor.
Vad slutligen arvodet till veterinären anginge, borde detta på grund
av det betydligt ökade antalet hästar vid skolan höjas från 300 kronor
till 500 kronor.
Med hänsyn till den omfattande utspisning, som ägde rum vid
krigsskolan, vore det enligt arméförvaltningens uppfattning av högsta
vikt, att därmed förenade förvaltningsbestyr bleve på ett tillfredsställande
sätt skötta. En från truppförbanden kommenderad underofficer
kunde i allmänhet icke anses äga önskvärd erfarenhet på området förrän
efter viss tids tjänstgöring. Härtill komme, att antalet underofficerare
[14.]
Arinéförvalt
ningens
yttrande.
86
Fjärde huvudtiteln
[14.] vid trupp förbanden icke blivit beräknat med hänsyn till dylika kommenderingar
och att det i följd av rådande befälsbrist i allmänhet vore
förenat med stora olägenheter att från truppförband bortkommendera
befälspersonal. Arméförvaltningen finge därför tillstyrka skolchefens
förslag med det tillägg, att köksföreståndaren skulle utan särskild gottgörelse
tjänstgöra även såsom furageuppbördsman.
Beträffande behovet av ytterligare biträde åt adjutanten och intendenten
ansåge sig arméförvaltningen, med hänsyn till förenämnda
uttalande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1916, icke kunna för
närvarande tillstyrka, att båda de föreslagna befattningarna upptoges på
krigsskolans stat. På grund av de ökade göromålen, som pålagts såväl
adjutanten som intendenten, ansåge sig emellertid arméförvaltningen
böra föreslå, att i staten uppfördes en befattning såsom bataljonsadjutant,
tillika vapenunderofficer och biträde åt intendenten.
Då det antal underofficersbefattningar, som funnes upptaget på
truppförbandens stater, ej medgåve, att en underofficer kommenderades
från truppförband till krigsskolan för ifrågavarande ändamål, ansåge
arméförvaltningen, att befattningen borde upprätthållas av en pensionerad
underofficer. Å staten borde därför uppföras ett arvode, vilket
i överensstämmelse med chefens för krigsskolan förslag syntes böra
sättas till 1,200 kronor om året.
Mot förslaget om höjning av veterinärens arvode hade arméförvaltningen
icke något att erinra.
Departements- På grund av vad chefen för krigsskolan ävensom arméförvaltningen
ehefen. anfört, finner jag mig böra tillstyrka, att ett särskilt arvode om 1,500
kronor beräknas för en köksföreståndare, med skyldighet för denne att
utan särskild gottgörelse tjänstgöra även såsom furageuppbördsman.
Likaledes anser jag mig böra tillstjorka arméförvaltningens förslag
om anvisande av medel för beredande av arvode åt en bataljonsadjutant,
tillika vapenunderofficer och biträde åt intendenten. Enligt vad
jag inhämtat, hava nämligen adjutantens och intendentens göromål numera
tagit en sådan omfattning, att ett dylikt biträde måste anses vara
av behovet påkallat. Arvodet synes böra utgå med det av arméförvaltningen
föreslagna beloppet eller 1,200 kronor.
Då frågan om veterinärvårdens bestridande vid krigsskolan torde
böra behandlas i sammanhang med frågan om veterinärväsendets vid
armén omorganisation, finner jag mig icke kunna för närvarande tillstyrka
den föreslagna höjningen av arvodet till veterinären vid krigsskolan.
För staben skulle således erfordras ett ytterligare belopp av tillhopa
(1,500 + 1,200 =) 2,700 kronor.
87
Fjlirde huvudtiteln.
Betjäningen. [14.]
Under denna titel är för närvarande å staten för krigsskolan beräknat
ett belopp av sammanlagt-27,693 kronor 90 öre. Härav utgöra
1,335 kronor 90 öre dagtraktamente in. m. åt 1 sjukvårdssoldat och
1 spel. Återstående 26,358 kronor äro avsedda för den egentliga betjäningen.
Denna är å staten beräknad till förslagsvis: 3 förmän, 1
maskinist, 1 skogvaktare, tillika postbud, 1 tändare och uppsyningsman
Över ledningarna, 18 drängar, 1 baderska och 1 städerska med i allmänhet
hel årstjänst samt 7 drängar för en tid av 240 dagar om året.
A staten för reservofficerskurserna är upptaget ett belopp av 846
kronor lör förslagsvis 4 drängar eller för två kurser tillhopa 1,692
kronor.
Med anledning av Kungl. Maj:ts därom uti 1916 års statsverksproposition
gjorda framställning har betjäningen förstärkts vid officerskursen
med 1 logementsuppassarförman, 1 logementsuppassare och 1
maskinist och mässdräng, samt vid vardera reservofficerskursen med 1
logementsuppassarförman och 1 logementsuppassare. I sammanhang
härmed tillerkändes gymnastikvaktmästaren och maskinisten förmansställning
och därav betingade ökade avlöningsförmåner. Samtliga härav
föranledda kostnader eller [2,956: 50 + (2 x 904)=] 4,764 kronor 50 öre
bestridas från det å extra stat anvisade förstärkningsanslaget.
Uti sina förenämnda skrivelser till arméförvaltningens civila depar- Framställning
tement har nu chefen för krigsskolan erinrat därom, att förutvarande
skolchefen i skrivelse den 18 november 1915 i samband med förslag rig8S 0 anom
nyssnämnda personalökning gjort framställning om höjande av betjäningens
avlöningsförmåner, vilka utgått med samma belopp alltsedan
år 1904. Enligt vad som framginge av det vid 1916 års statsverksproposition
fogade statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden, hade
föredragande departementschefen jämväl ansett, att den till betjäningen
utgående avlöningen obestridligen vore lågt beräknad och väl kunde
erfordra någon höjning, men att med hänsyn till rådande statsfinansiella
förhållanden med frågans avgörande borde anstå till ett kommande
år. Då, sedan nämnda framställning gjorts, prisen på alla förnödenheter
ytterligare ökats, hade emellertid behovet av en höjning
utav betjäningens avlöning ännu mer framträtt. Chefen för krigsskolan
föresloge därför, att avlöningen måtte höjas för förmän från 2 kronor
70 öre, respektive 2 kronor 85 öre till 4 kronor, för uppassare, hästskötare
m. fl. från 2 kronor 35 öre till 3 kronor och för baderska och
88
Fjärde huvudtiteln.
[14.] städerska från 1 krona 40 öre, respektive 1 krona 10 öre till 2 kronor,
allt för dag räknat.
Enär jämlikt kungörelsen den 14 juni 1916 angående hästhållningen
för officerare och vederlikar vid armén kronan skulle ombestyra
utfodring och skötsel av chefens, adjutantens och kavalleriofficerarnas
hästar, erfordrades för fullgörande av dessa åligganden ytterligare 1
hästskötare. De nuvarande hästskötarna hade nämligen full sysselsättning
med skötseln av kronans för närvarande 38 hästar å Karlberg. Avlöning
borde därför beräknas för ytterligare 1 hästskötare å 3 kronor i
365 dagar.
Slutligen borde avlöning beräknas för följande kvinnliga betjäning,
nämligen,
1 hushållerska å 55 kronor i månaden
2 kokerskor » 40 » )> »
2 köksbiträden » 30 » » »
3 matsalsuppasserskor » 30 » )> »
allt förutom husrum och kost.
Denna personals avlöning hade hittills bestritts av eleverna, men
syntes dessa i möjligaste grad böra befrias från denna utgiftspost.
Med anledning av vad sålunda föreslagits, hemställde chefen för
krigsskolan, att anslagsposten till den ordinarie betjäningen måtte höjas
för officer skursen med 12,762 kronor och för de båda reservofficerskurserna
med tillsammans 468 kronor.
Under förutsättning av bifall härtill borde löneförmånerna för den
personal, som avlönades från det extra förstärkningsanslaget, höjas enligt
samma grunder, som beräknats för den i staterna för officers- och
reservofficerskurserna upptagna personalen. Härför skulle erfordras ett
belopp av 2,059 kronor 50 öre.
Arméförvalt- Då betjäningens avlöning ej undergått någon förändring sedan år
yttrande 1904 och arbetsprisen sedan dess stigit betydligt, har arméförvaltningen
ansett behovet av en förhöjning i avlöningen väl ådagalagt. Genom
kungl. brev den 14 september 1917 hade bestämts, att avlöningen för
likställd personal vid generalstabens stall skulle utgöra, förutom fri
bostad, för äldre hästskötare 1,900 kronor och för yngre 1,600 kronor
för år räknat. Vid jämförelse med dessa avlöningsförmåner syntes de,
som av chefen för krigsskolan föreslagits för skolans manliga betjäning,
ingalunda för höga. Armé förvaltningen tillstyrkte därför bifall till vad
härutinnan föreslagits.
Fjärdo huvudtiteln.
89
Då de för skötandet av kronans hästar vid krigsskolan nu anställda 114.]
hästskötarna icke kunde medhinna flera hästars skötsel, funne arméförvaltningen
sig böra tillstyrka, att ytterligare 1 hästskötare anställdes.
Med nuvarande antal kadetter syntes den föreslagna kökspersonalen
erforderlig. Då utspisningen av utrymmesskäl måste äga rum i tre
olika matsalar, syntes även antalet uppasserskor vara det lägsta möjliga.
Arméförvaltningen hade icke heller något att invända mot den
av chefen för krigsskolan föreslagna ersättningen till ifrågavarande
personal. Ämbetsverket tillstyrkte därför, att avlöning till kvinnlig
Jcökspersonal vid krigsskolan beräknades sålunda:
1 hushållerska å 55 kronor i månaden kronor 660: —
2 kokerskor » 40 » » » » 960: —
2 köksbiträden )) 30 » » » » 720: —
3 matsalsuppasserskor» 30 » » » » 1,080: —
eller tillsammans kronor 3,420: — jämte
husrum och kost.
Vid bifall till vad sålunda förordats skulle erfordras följande belopp:
för höjning av löneförmånerna åt den i staten för
officerskursen upptagna betjäningen, anställande
av ytterligare 1 hästskötare samt av kvinnlig
betjäning ......................................................................... kronor 12,762: —
» höjning av löneförmånerna åt den i staten för de
båda reservofficerskurserna upptagna betjäningen » 468:
» höjning av löneförmånerna åt den betjäningspersonal,
som avlönades från det extra förstärkningsanslaget.
........................................................................ » 2,059: 50
eller tillhopa kronor 15,289: 50
Med hänsyn till den avsevärda stegring av levnadsomkostnaderna Depaitementsoch
arbetsprisen, som ägt rum, sedan betjäningens nuvarande avlöning chsfenfastställdes,
synes den av chefen för krigsskolan föreslagna avlöningsförhöjningen
fullt skälig. Jag finner mig därför böra tillstyrka bifall
till vad härutinnan föreslagits.
Likaledes finner jag mig böra tillstyrka, att ytterligare en hästskötare
vid krigsskolan anställes.
Däremot torde några medel för avlönande av ytterligare kvinnlig
betjäning icke böra beräknas. Enligt vad jag förut anfört, böra kostnaderna
för erforderlig kökspersonal, liksom vid truppförbanden, utgå
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 12
90
Fjärde huvudtiteln.
[14.] från ordinarie mathållningsanslaget samt utgifterna för serveringspersonalen
bestridas av eleverna själva.
I enlighet med vad sålunda anförts, torde det av arméförvaltningen
beräknade beloppet böra nedsättas till (15,289:50 — 3,420=) 11,869
kronor 50 öre.
Omkostnader.
Å staten för krigsskolans officerskurs finnas för närvarande under
titel omkostnader upptagna bland andra följande poster:
Praktiska övningar................................................................. kronor 3,700: —
Bränsle, lyse och vatten samt betjäningens kaserne
ring.
............................................................................... t> 7,400: —
Byggnadernas och parkens vård samt underhåll ...... » 10,900: —
Inventarier och husgeråd.................................................... » 3,000: —
Å staten för reservofficerskursen är under samma titel beräknat
bland annat för bränsle, lyse, vatten och betjäningens kasernering ett
belopp av 650 kronor eller för två kurser 1,300 kronor.
Framställning
av chefen för
krigsskolan.
Chefen för krigsskolan har nu hemställt,
att det i staten för officerskursen till praktiska övningar upptagna
beloppet måtte höjas med 9,000 kronor till 12,700 kronor;
att de i staterna för såväl officers- som reservofficerskurserna upptagna
beloppen för bränsle, lyse och vatten samt betjäningens kasernering
måtte ökas med 50 procent ävensom att för eldning och belysning
i sjukhuset måtte beräknas 2,000 kronor;
. att den i staten för officerskursen upptagna posten till byggnadernas
och parkens vård samt underhåll måtte höjas med 10,500 kronor
till 21,400 kronor; samt
att den i staten för officerskursen upptagna posten till inventarier
och husgeråd måtte ökas med 7,600 kronor till 10,600 kronor.
Vad posten till praktiska övningar anginge, hade en del av kostnaderna
härför bestritts av elevmedel. . Då eleverna emellertid vore
värnpliktiga, borde samtliga dessa kostnader bestridas av kronan.
Sålunda borde för lega av hästar och för de talrika övningarna i Karlbergs
grannskap beräknas erforderligt belopp. Många övningar försigginge
å annan ort, däribland sommarövningarna under en månads tid
vanligen i Halland, vapenlärans tillämpningsövningar under en vecka å
Skillingaryd, å Manna skjutfält, å Rosersberg, i Vaxholm o. s. v. För
Fjärde huvudtiteln.
91
dessa övningar borde beräknas bidrag till transport- och inkvarterings- [14.]
kostnader, för skada å mark in. in. Slutligen borde jämväl bidrag beräknas
för bestridande av transport- och inkvarteringskostnader vid
krigsskolans årligen under omkring tre veckor till Norrland förlagda
vinterövningar. Sammanlagt erfordrades för ändamålet ett belopp av
9,000 kronor.
Posterna till bränsle, lyse och vatten samt betjäningens kasernering
erfordrade en höjning på grund av de inträffade prisstegringarna å
alla bränsle- och lysmaterialier samt till följd av ökade lokalutrymmen.
Vid krigsskolan hade nämligen dels uppförts eu för officers- och reservofficerskurserna
gemensam större mässbyggnad med kök och bostäder
för föreståndarinna och betjäning, dels hade flera byggnader å Karlberg
tagits i anspråk för bostäder åt betjäningen. Kostnaden för eldning
och belysning i sjukhuset hade hittills bestritfs av elevmedel men
syntes av förut anförda skäl böra gäldas av kronan.
För byggnadernas och parkens vård samt underhåll vore för närvarande
beräknat 10,900 kronor. Kostnaderna för reparations- och underhållsarbeten
hade emellertid under de senaste fem åren uppgått till sammanlagt
104,520 kronor 1 öre eller i medeltal för år omkring 20,900 kronor.
Andra titlar under anslaget hade därför måst för ändamålet tagas i
anspråk. Då under den rådande dyrtiden några dylika besparingar
icke kunde påräknas, erfordrades en höjning av titeln med 10,000 kronor.
Som kostnaden för ridbanans underhåll av förut anförda skäl ej vidare
borde bestridas av elevmedel, erfordrades eu ytterligare förhöjning av
500 kronor.
Av den föreslagna höjningen av posten till inventarier och husgeråd
utgjorde 3,000 kronor kostnader för anskaffning och underhåll av kökskärl,
servis m. m., vilka utgifter hittills bestritts av elevmedel. Då
kadetterna vore likställda med värnpliktiga, syntes staten böra gälda
dessa utgifter. Övriga 4,600 kronor utgjorde beräknad kostnad för
betjäningens beklädnad. Ur ordningssynpunkt vore det nödvändigt,
att krigsskolans tjänstepersonal av olika slag vore försedd med vårdad
och likartad klädsel, och då kostnaderna härför ej syntes böra drabba
kadetterna, borde medel för ändamålet å staten beräknas.
Beträffande de sålunda framställda anslagskraven har arméförvalt- ArméförTaitningen
anfört följande. yTtrfnd".
Posten till praktiska övningar hade under en följd av år visat sig
otillräcklig, och efter därom gjorda framställningar hade Kungl. Maj:t
genom årliga brev anvisat särskilda medel för ändamålet. På grund
92
Fjärde huvudtiteln.
[14.] härav och på de av chefen för krigsskolan anförda skälen tillstyrkte
arméförvaltningen, att för elevernas praktiska övningar beräknades
en ytterligare kostnad av 9,000 kronor. Därigenom skulle medel finnas
tillgängliga även för resor till och från övningarna, för lega av hästar
för dessa m. m., vilka kostnader hittills bestritts av elevmedel.
På de av chefen för krigsskolan anförda skäl funne sig arméförvaltningen
böra tillstyrka, att för bränsle, lyse och vatten samt betjäningens
kasernering beräknades en förhöjd kostnad för officerskursen med
(3,700 + 2,000 =) 5,700 kronor och för. två reservofficerskurser 650
kronor.
Sedan riksdagens militieombudsman till arméförvallningens civila
departement den 6 juni 1917 meddelat, att han vid verkställd inspektion
å krigsskolan funnit de till skolan hörande byggnaderna synnerligen
bristfälliga och i starkt behov av reparation, hade fortifikationsoch
civila departementen i underdånig skrivelse den 6 november 1917
gjort hemställan, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen begära medel
för verkställande av erforderliga reparationsarbeten å krigsskolans byggnader.
Under. förutsättning att denna framställning vunne bifall och
riksdagen anvisade medel för reparation av krigsskolans byggnader,
ansåge sig arméförvaltningen, med hänsyn till dåvarande departementschefens
förenämnda uttalande till statsrådsprotokollet den 14 januari
1916, ej kunna tillstyrka anvisande för år 1919 av ytterligare medel
för byggnadernas och parkens vård samt underhåll i annan mån än vad
som erfordrades för ridbanans underhåll eller 500 kronor.
\ ad höjningen av posten till inventarier och husgeråd anginge, hade
arméförvaltningen redan i det föregående framhållit, att kostnaderna
för anskaffning och underhåll av kökskärl, servis m. m. för kadetternas
mathållning borde bestridas från mathållningsanslaget. På de av chefen
för krigsskolan anförda skäl funne arméförvaltningen sig däremot böra
tillstyrka, att särskilda medel beräknades för den manliga betjäningens
beklädnad. Det för ändamålet beräknade beloppet, 4,600 kronor, syntes
dock kräva någon reducering. I avgivet förslag till stat för ridskolan
hade arméförvaltningen upptagit beklädnadsersättning till med nu ifrågavarande
likställd personal efter ett till 60 kronor för år beräknat belopp.
Vid remontdepåerna utginge även beklädnadsersättning till likställd
personal med 60 kronor för år. Då något skäl ej syntes föreligga att
beräkna högre beklädnadsersättning för krigsskolans manliga tjänstepersonal,
. utgörande för officerskursen enligt chefens för krigsskolan
förslag till stat 33 man och för reservofficerskurserna 4 man eller tillhopa
37 man, föresloge arméförvaltningen, att för ändamålet beräknades
ett belopp av (37 x 60 =) 2,220 kronor.
Fjärde huvudtiteln.
93
1 enlighet med vad jag förut anfört, böra eleverna allt fortfarande [14.]
själva vidkännas kostnaderna för transporter m. in. under de praktiska DePartement«-övningarna. Något bidrag för bestridande av dylika kostnader bör ch*,#n
följaktligen icke beräknas. Då vidare vid beräknandet av det hittills
anvisade extra förstärkningsanslaget hänsyn tagits till att den i staten
upptagna posten visat sig vara för sitt ändamål otillräcklig, torde någon
höjning av densamma icke heller av denna anledning böra äga rum.
På grund av vad chefen för krigsskolan anfört, finner jag mig
böra tillstyrka, att för bränsle, lyse och vatten samt betjäningens kasernering
beräknas ett ytterligare belopp av (3,700 + 650 + 2,000=)
6,350 kronor.
Såsom jag får tillfälle att längre fram närmare utveckla, har jag
för avsikt att tillstyrka äskande av medel för verkställande av vissa
erforderliga reparationsarbeten vid krigsskolan. På grund härav och
med hänsyn till vad armeförvaltningen därom anfört, torde med avseende
å posten för byggnadernas och parkens vård samt underhåll endast
böra beräknas medel för ridbanans underhåll eller 500 kronor.
Vidkommande slutligen posten till inventarier och husgeråd finner
jag mig böra tillstyrka vad arméförvaltningen härutinnan föreslagit, eller
att för beklädnadsersättning åt skolans manliga tjänstepersonal beräknas
ett belopp av 2,220 kronor.
Under titeln omkostnader skulle alltså erfordras ett ytterligare belopp
av (6,350 + 500 + 2,220=) 9,070 kronor.
Sammanfattning.
I enlighet med vad sålunda anförts, skulle anslaget till förstärkning
av reservationsanslaget till krigsskolan beräknas sålunda:
Äldre anslagsbehov
Nya anslagsbehov:
Staben............................. |
............... kronor |
2,700: — |
Betjäningen.................... |
.............. » |
11,869: 50 |
Omkostnader................. |
.............. » |
9,070: — |
kronor 36,000:
23,639: 50
eller tillhopa kronor 59,639: 50
Ifrågavarande belopp torde böra avjämnas till 59,650 kronor.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till krigsskolan på extra stat för år 1919 anvisa ett
förslagsanslag av högst 59,650 kronor.
94
Fjärde huvudtiteln.
[15.] 10. Volontärskoior m. m.
Förevarande anslag var till och med år 1915 i riksstaten uppfört
med 130,000 kronor. Från och med år 1916 höjdes emellertid anslaget
till 200,000 kronor. Från anslaget skulle nämligen därefter bestridas
jämväl kostnaderna för de i samband med den nya härordningen beslutade
högre underofficersskolorna, vilka kostnader beräknats komma
att uppgå till omkring 70,000 kronor.
Av anslaget bekostas numera allenast den vid särskilt anordnade
skolor bedrivna underofficersutbildningen, sedan kostnaderna för utbildning
av officersvolontärer, vilka förut bestritts från anslaget till volontärskoior,
överflyttats till samma anslag, som bekosta övriga värnpliktigas
övningar och utbildning. Uti sin framställning den 30 september
1916 angående lantförsvarets medelsbehov för år 1918 uttalade arméförvaltningen,
att enär nämnda kostnader för officersvolontärers utbildning
icke längre utginge från volontärskoleanslaget, någon minskning av
detta anslag möjligen kunde ifrågasättas. Då emellertid ännu ingen
erfarenhet vunnits om de belopp, som behövde tagas i anspråk för de
högre underofficersskolorna, syntes enligt arméförvaltningens åsikt försiktigheten
bjuda, att åtminstone icke då någon nedsättning av anslaget
ägde rum. Dåvarande departementschefen delade denna mening, särskilt
till följd därav att till detta anslag borde överflyttas jämväl kostnaderna
för officersaspiranternas vinterövningar i Norrland, vilka kostnader
dittills bestritts från anslaget till vinterövniugar.
Förslag har nu framställts därom, att från förevarande anslag hädanefter
måtte bestridas ytterligare en grupp utgifter, nämligen kostnaderna
för undervisning i ridning och hästvård för de officerare och
underofficerare vid infanteriet, som skola handhava vården av det vid
detta truppslag alltmer ökade hästmaterialet.
Framställning Uti underdånig skrivelse den 29 januari 1917 framhöll inspektören
*törenPfBr" för infanteriet, att det för behörig vård av såväl kronans egna som
infanterist, lejda hästar, vilka enligt 1914 års härordning komme att i ganska stor
omfattning användas vid infanteriet, vore nödvändigt, att vid regementena
funnes till förfogande personal, som vore förtrogen med hithörande
åligganden. Så vore för närvarande icke förhållandet. De officerare
och underofficerare, vilka hade till uppgift att övervaka hästarnas vård
och skoning samt ordningen i kronans stallar med vad mera till stall
-
Fjärde huvudtiteln.
95
tjänsten hörde, hade i regeln icke den utbildning, som vore för ändamålet
behövlig, och ägde följaktligen icke de för denna tjänstegren erforderliga
insikter.
I nära samband med nu berörda fråga stode en annan, nämligen
tillgodoseendet av den vid infanteriet nödvändiga ridutbildningen. Ridkurser
för infanteriofficerare hade varit anordnade åren 1903 —1914,
men därefter måst inställas. Med hänsyn till den betydelse, dessa
kurser hade, vore det synnerligen angeläget, att de, så snart ske kunde,
åter anordnades, allra helst som kraven på sådan utbildning ökats till
följd av kompanichefernas beridenhet och kulsprutevapnets organisation.
Efter att i ämnet hava inhämtat yttranden från samtliga arméfördelningschefer
samt kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på
Gottland hade inspektören för infanteriet kommit till den uppfattningen,
att för tillgodoseendet av ridutbildningen, hästvården och stalltjänstgöringen
vid infanteriet erfordrades särskild utbildning för såväl subalternofficerare
som underofficerare.
Utbildningen för subaltern1''»fficerare syntes böra anordnas efter följande
plan:
1. Utbildningens ändamål vore att bibringa till densamma beordrade
subalternofficerare ur infanteriet den färdighet i ridning samt de
insikter i hästkännedom, hästvård och stalltjänst m. m., som erfordrades
för beriden officer vid infanteriet i allmänhet och särskilt för tjänstgöringen
vid kulsprutekompani.
2. Utbildningen borde omfatta följande övningsgrenar och ämnen:
ridning (även hinder- och terrängridning);
stalltjänst i allmänhet (rjdct inräknad);
praktiskt bedömande av hovbeslag, behandling av enklare skador
hos hästen och första hjälpen vid en del hästsjukdomar;
körning och anspänning; samt
hästkännedom.
3. Utbildningen syntes böra anordnas arméfördelningsvis (för Norrbottens
regemente vid kavalleriet eller artilieritruppförbaud i Boden, för
Gottlands infanteriregemente vid Gottlands artillerikår) samt omfatta en
tid av tre månader. Antalet officerare ur varje infanteriregemente, som
årligen skulle beordras till densamma, borde vara högst 2. Arméfördelningschef
ägde bestämma, huruvida utbildningen skulle anordnas vid
ett eller flera av honom underställda beridna truppförband. Åvenså
borde den få ske i omgångar. Vid utbildningen borde, i den mån så
erfordrades, veterinär biträda.
[15.]
96
Fjärde huvudtiteln.
4. Den, som skulle genomgå ifrågavarande utbildning, borde kommenderas
till tjänstgöring vid vederbörligt regemente för det ändamål,
som utbildningen avsåge.
Utbildningen av underofficerare (furirer, kompetenta och avsedda för
underofficersbefordran) borde äga rum enligt följande plan:
1. Utbildningens ändamål vore att bibringa till densamma beordrade
underofficerare (furirer) ur infanteriet den färdighet i ridning
samt de insikter i hästvård och stalltjänst m. m., som erfordrades för
tjänstgöring vid kulsprutekompani såsom kompaniadjutant eller ammunitionsunderofficer.
2. Utbildningen skulle omfatta följande övningsgrenar och ämnen:
ridning (även lättare hinder- och terrängridning);
stalltjänst (rykt inberäknad);
skoning och hovbeslagslära;
körning och anspänning; samt
behandling av enklare skador hos hästen, första hjälpen vid
en del hästsjukdomar och hästkännedom.
3. I övrigt borde utbildningen anordnas efter samma grunder
som utbildningen för officerare, med den skillnad, att till densamma
årligen beordrades en underofficer (furir) från vartannat regemente, d. v. s.
under loppet av två utbildningsår en underofficer (furir) från varje
regemente.
Kostnaderna för kurserna beräknades på följande sätt:
1. Reseersättning:
56 officerare å 30 kronor .................................... kronor 1,680: —
14 underofficerare å 20 kronor ...................... » 280: —
2. Dagtraktamente:
56 officerare, 8 dagar å 8 kronor
82 » »3 5
eller tillsammans ...................................................... » 17,360: —
14 underofficerare, 8 dagar å 6 kronor
82 » » 2 ))
eller tillsammans .................................................... » 2,968: —
3. Underhållskostnad:
70 sadelmunderingar under 90 dagar å 10 öre » 630: —
Summa kronor 22,918: —
Fjiirdo huvudtiteln.
07
T särskilt yttrande över nu ifrågavarande förslag hemställde chefen [15.]
för intendenturkåren, att i samband med de föreslagna kurserna jämväl
högst tre kompaniofficerare och eu underofficer (furir) vid intendenturkåren
årligen måtte erhålla utbildning i ridning, hästvård och stalltjänst
m. m.
I sammanhang med den sålunda gjorda framställningen hemställde
inspektören för infanteriet, att redan under år 1917 måtte anordnas en
utbildningskurs av ifrågavarande slag för en underofficer (en furir,
kompetent till och avsedd för underofficersbefordran) ur varje infanteriregemente.
Kostnaderna för en sådan kurs beräknades uppgå till 4,439
kronor 20 öre.
Genom brev den 1 juni 1917 förordnade Kung!. Maj:t i anled- Kungi. Maj:ts
ning av nu omförmälda framställningar, att under sommaren 1917 1jåni m”.
skulle anordnas en 8 veckors kurs i ridning, hästvård och stalltjänst
för en underofficer eller furir från varje infanteriregemente; och skulle
härav föranledda kostnader, 4,439 kronor 20 öre, av arméförvaltningens
civila departement förskjutas och framdeles hos Kungl. Maj:t anmälas
till ersättande.
Därjämte anbefallde Kungl. Maj:t arméförvaltningen att avgiva förslag
till bestridande av kostnaderna för de kurser, som kunde komma
att i enlighet med inspektörens för infanteriet och chefens för intendenturkåren
förutnämnda förslag för framtiden anordnas.
Arméförvaltningen har nu anmält, att kostnaderna för ifrågavarande ArméfSrvaitkurser,
såväl de av civila departementet redan förskjutna som de, vilka m” filning™
framdeles uppkomme, syntes böra utgå från anslaget till volontärskolor.
Då emellertid anslagets benämning i dylikt fall ej fullt komme att motsvara
dess användning, syntes detsamma böra benämnas anslaget till
volontärskolor m. m.
Besparingarna å anslaget till volontärskolor hade den 31 december
1916 uppgått till icke mindre än 144,534 kronor 52 öre. Enär anslaget
vore av förslagsanslags natur, hade besparingarna dock återförts
till statsverket. Behållningen hade till icke oväsentlig del föranletts
därav, att då på grund av rådande förhållanden de högre underofficersskolorna
måst uppskjutas till utbildningsåret 1916—1917, allenast
en del av kostnaderna för första utbildningsåret fallit på 1916 års volontärskoleanslag.
Ej heller hade kostnaderna för officersaspiranters
vinterövningar börjat bestridas från detta anslag. Till följd av dessa
omständigheter vore det ännu icke möjligt att fullt exakt beräkna, huru
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft. 13
98
Fjärdo huvudtiteln.
[15.] störa de kostnader komme att bliva, som, enligt vad nu anförts, tillhörde
detta anslag.
Om det sålunda redan av denna anledning icke vore lämpligt att
nu föreslå någon nedsättning av anslaget, så syntes detta så mycket
mindre böra ske, därest från detsamma hädanefter skulle bestridas kostnaderna
för ovan omförmälda utbildningskurser för officerare och underofficerare
vid infanteriet.
Departements- Före antagandet av 1914 års härordning funnos icke vid infantechefen.
riet n§gra pronan tillhöriga hästar. Regementsofficerare ävensom regementskvartermästare
och regementsadjutanter voro beridna å egna tjänstehästar,
vilkas underhåll, skötsel och vård de hade att själva ombesörja.
I och för tillgodoseende av den vid infanteriet nödvändiga ridutbildningen
anordnades särskilda ridkurser för subalternofficerare. På grund
av de genom världskrigets utbrott inträdda förhållandena blevo emellertid
dessa kurser från och med år 1915 inställda.
Enligt 1914 års härordning skola vid varje infanteriregemente finnas,
förutom 1 egen tjänstehäst för chefen, 28 kronan tillhöriga stamhästar,
därav 10 avsedda för regementsofficerare, regementskvartermästare och
regementsadjutanter, 12 för kompanicheferna och 6 för det nyorganiserade
kulsprutekompaniet. Därjämte skola för nämnda kompanis övningar
hästar lejas till ett antal av 3 under senare delen av rekrytskolan och
början av repetitionsövningarna samt ytterligare 23 under återstoden av
nämnda övningar. För handhavande av vården om ifrågavarande hästar
finnes emellertid icke någon särskilt utbildad personal vid truppförbanden
anställd.
Inspektören för infanteriet har nu föreslagit, att för tillgodoseende
av ridutbildningen, hästvården och stalltjänstgöringen vid infanteriet
årliga utbildningskurser måtte anordnas för subalternofficerare och
underofficerare (furirer). Behovet härav torde vara ofrånkomligt och
har också redan blivit av Kungl. Maj:t i princip godkänt, i det Kungl.
Maj:t i enlighet med inspektörens för infanteriet därom framställda
förslag anvisat medel för anordnande under år 1917 av en dylik utbildningskurs
för underofficerare (furirer). Vid sådant förhållande och då
kursernas planläggning synes mig väl ägnad att fylla med dem avsett
ändamål, finner jag mig böra i huvudsak tillstyrka det av inspektören
för infanteriet härutinnan framställda förslaget.
Enligt berörda förslag skulle till kurserna årligen beordras 2 subalternofficerare
från varje regemente och 1 underofficer (furir) från
vartannat regemente eller tillhopa 56 officerare och 14 underofficerare
99
Fjerde huvudtiteln.
(furirer), och hava kostnaderna för kurserna beräknats uppgå till i runt [15.]
tal 23,000 kronor om året. Med hänsyn till den vid truppförbanden
rådande befälsbristen synes det mig emellertid böra tagas under övervägande,
huruvida icke antalet officerare skulle, åtminstone tillsvidare
intill dess tillräcklig erfarenhet om kursernas resultat vunnits, kunna
minskas till 28 eller eu officer från varje regemente.
I enlighet med vad arméförvaltningen föreslagit, torde kostnaderna
för ifrågavarande utbildningskurser lämpligen böra bestridas från förevarande
anslag, och torde anslagets rubrik till följd härav böra undergå
den av armé förvaltningen föreslagna jämkningen.
Med hänsyn till de nya utgifter, som sålunda skulle komma att
påvila anslaget, och då tillräcklig erfarenhet ännu icke vunnits angående
storleken av övriga från detsamma utgående utgifter, torde anslaget i
riksstaten för år 1919 böra upptagas med oförändrat belopp eller 200,000
kronor.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att i riksstaten för år 1919 upptaga förevarande
anslag under titel )) Volontärskolor m. to., förslagsanslag»
med oförändrat belopp eller 200,000 kronor.
11. Militärläkares och militärveterinärers undervisning,
oförändrat ordinarie reservationsanslag .............................. kronor 12,970: —
E. Avlöning och rekrytering (trnppförbanden)5 arvoden
m. m.
1. Avlöning och rekrytering m. m. [16.]
Ökning eller minskning av antalet beställningar vid truppförbanden enligt 1914 års över
gångsplaner.
Vid uppgörandet av truppförbandens stater för år 1919 torde, såsom
förut skett, de av Kungl. Maj:t den 13 november 1914 fastställda planerna
för övergången till den nya härordningen böra lända till efterrättelse.
Härvid böra dock vissa avvikelser göras beträffande infanteriet
och fortifikationen med anledning av riksdagens år 1915 gjorda
uttalande i fråga om vissa majorsbeställningar och kaptensbeställningar
100
Fjärde huvudtiteln.
[16.] av första klassen vid infanteriet samt 1917 års riksdags beslut beträffande
staten för fortifikationen.
Jag anhåller nu att få närmare redogöra för de förändringar,
som i enlighet härmed böra vidtagas i de särskilda truppförbandens
stater.
infanteriet. Vid infanteriet böra i och för reservorganisationens fortsatta genomförande
samt de båda för kustfästningarna avsedda regementenas utökande
till tre-bataljonsregementen en del nya officersbeställningar tillkomma.
Sålunda bör 1 ny majorsbeställning upptagas vid vart och
ett av följande truppförband, nämligen: Karlskrona grenadjärregemente,
Jönköpings regemente, Värmlands regemente och Vaxholms grenadjärregemente.
Vidare bör tillkomma 1 kaptensbeställning av första
klassen vid vart och ett av Svea livgarde, Andra livgrenadjärregementet,
Upplands infanteriregemente, Södermanlands regemente'', Ålvsborgs
regemente, Hallands regemente, Bohusläns regemente, Västmanlands
regemente, Västerbottens regemente och Södra skånska infanteriregementet.
. Ån vidare bör 1 löjtnantsbeställning av första klassen tillkomma
vid varje infanteriregemente med undantag av Norrbottens regemente
och Gottlands infanteriregemente. Slutligen böra vid vartdera av''
Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen tillkomma 1 löjtnantsbeställning
av andra klassen samt 1 underlöjtnants- eller fänriksbeställning.
Beträffande underofficerspersonalen torde den förändringen böra vidtagas,
att vid vartdera av Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen
tillkomma 1 sergeant av första och 1 sergeant av andrå klassen.
I och med vidtagande av nu angivna förändringar komma samtliga
infanteritruppförband att vara fullt organiserade enligt 1914 års
härordning med undantag av Hälsinge regemente, Västmanlands regemente
och Kalmar regemente, vid vilka truppförband 2 gevärshantverkare
ännu måste upptagas enligt gammal stat, samt Gottlands infanteriregemente,
där 1 övertalig sergeantsbeställning av andra klassen ävenledes
måste, upptagas. Indelta korpraler och vicekorpraler kvarstå fortfarande
vid vissa truppförband.
Kavalleriet. Fördelningskavalleriregementena äro redan från och med år 1918
organiserade i enlighet med 1914 års härordningsbeslut, vadan inga
förändringar böra göras i dessa truppförbands stater.
Vid vartdera av Skånska husar- och dragonregementena bör officers-
och underofficerspersonalen upptagas med samma antal beställningar
101
Fjärde huvudtiteln.
som i 1018 års stater, dock med den anmärkningen i fråga om rytt- fl G 1
mästare av första klassen, löjtnanter av första klassen och löjtnanter
av andra klassen, underlöjtnanter och fänrikar, fanjunkare samt sergeanter
av första och sergeanter av andra klassen, att intill dess antalet
beställningar vid regementet nedbringats till det i staten för
genomförd härordning angivna (respektive 8, 11, 10, 9, 9, 8 och 8),
Kungl.. Maj:t skall vid uppkommande vakans bestämma, huruvida den
ledigblivna beställningen skall återbesättas eller indragas.
Inom manskap sklassen böra, i och för uppsättandet av Norrbottens
kavallerikår, vid Skånska husar- och dragonregementena följande indragningar
äga rum, nämligen: vid vartdera regementet 1 furir av
första och 4 furirer av andra klassen, 6 korpraler, 46 volontärer och
1 hovslagarryttare samt därutöver vid Skånska husarregementet 1 sjukvardsfurir
av andra klassen, 1 sjuk vårdsryttare och 1 hovslagarkorpral
och vid Skånska dragonregementet 1 sjukvårdskorpral, 1 hovslagarfurir
av andra klassen och 1 hantverkskorpral. Manskapsklassen vid
ifrågavarande båda regementen kommer därmed att vara organiserad i
enlighet med 1914 års härordningsbeslut.
Enligt de av Kungl. Maj:t den 13 november 1914 fastställda övergångsplanerna
till den nya härordningen skall Norrbottens kavallerikår
organiseras från och med år 1919. Med anledning härav bör stat
uppgöras för denna kår, upptagande följande i härordningen angivna
beställningar: 1 överstelöjtnant och chef, 1 ryttmästare av första och
1 ryttmästare av andra klassen, 3 löjtnanter av första och 3 löjtnanter
av andra klassen, 3 underlöjtnanter och fänrikar, 3 fanjunkare, 2 sergeanter
av första och 2 sergeanter av andra klassen, 3 furirer av första
och 8 furirer av andra klassen, 12 korpraler, 92 volontärer, 1 sjukvårdsfurir
av andra klassen, 1 sjukvårdskorpral, 1 sjukvårdsryttare, 1
hovslagarfurir av andra klassen, i hovslagarkorpral, 2 hovslagarryttare
samt 1 ge värshantverkar korpral.
Ojjicerspersonalen vid fältartilleriet å fastlandet bör vid samtliga re- Fäitartiiieriet
gementen utom Vendes artilleriregemente ökas med 1 kapten av första å fa8tlandatklassen,
varjämte vid Norrlands artilleriregemente bör tillkomma 1
löjtnant av första klassen. Däremot bör vid vart och ett av Svea,
Göta, Upplands och Smålands artilleriregementen 1 kapten av andra
klassen avföras ur staten.
Under ojjicerspersonalen bör vid Norrlands artilleriregemente ökas
med 1 sergeant av första och 1 sergeant av andra klassen. •
102
Fjärde huvudtiteln.
16.] Beträffande manskapsklassen böra ur staten för Vendes artillerirege
mente
avföras 2 furirer av första och 3 furirer av andra klassen, 4
konstaplar och 16 volontärer. Motsvarande beställningar jämte 1 hovslagarartillerist
böra däremot uppföras å staten för Norrlands artilleriregemente.
I och med vidtagandet av nu angivna förändringar komma samtliga
fältartilleriregementen å fastlandet att vara fullt organiserade enligt
1914 års härordningsbeslut med undantag av Vendes artilleriregemente,
där 1 övertalig kaptensbeställning av andra klassen fortfarande måste
uppföras. I anmärkning till staten torde böra föreskrivas, att intill dess
antalet kaptensbeställningar av andra klassen nedbringats till det i staten
för genomförd härordning angivna (7), Kungl. Maj:t skall vid uppkommande
vakans bestämma, huruvida den lediga beställningen skall återbesättas
eller indragas.
Faitartiiieriet Gottlands artillerikår är redan från och med år 1918 fullt organiå
Gottiand. sera(J i enlighet med 1914 års härordningsbeslut.
Fästnings
artilleriet.
Positions
artilleriet.
Fortifika
tionen.
Officerspersonalen vid Boden—Karlsborgs artilleriregemente bör ökas
med 1 kapten av första klassen samt 1 löjtnant av första och 1 löjtnant
av andra klassen.
Beträffande underofjicerspersonalen böra 1 styckjunkare och 1 sergeant
av första klassen tillkomma.
Manskapsklassen bör ökas med 1 hovslagarkorpral.
Antalet beställningar vid fästningsartilleriet är härmed lika med
det i 1914 års härordningsbeslut bestämda antalet, och återstår blott att
från och med år 1920 uppdela desamma på Bodens artilleriregemente
och Karlsborgs artillerikår.
Positionsartilleriregementet är redan från och med år 1918 organiserat
enligt 1914 års härordning utom beträffande antalet kaptener av
andra klassen, av vilka 2 övertaliga beställningar även för år 1919
måste uppföras i staten, dock med enahanda anmärkning som vid Vendes
artilleriregemente i fråga om därstädes befintlig övertalig kaptensbeställning
av andra klassen.
Å staten för fortifikationen böra uppföras följande nya beställningar,
nämligen 2 kaptener av första klassen, 2 kaptener av andra klassen,
1 löjtnant av första klassen, 7 löjtnanter av andra klassen, 7 under
-
Fjärde huvudtiteln. 103
löjtnanter eller fänrikar, 1 fanjunkare, 3 sergeanter av första klassen
samt 4 sergeanter av andra klassen.
^Därmed skulle 1914 års härordning vara genomförd, utom vad
angår radiotelegrafistbeställningarna. Som jag får tillfälle att längre ‘
fram närmare utveckla, torde dock från och med år 1919 ifrågavarande
civilmilitära personal böra utbytas mot militär personal.
Då samtliga ingenjörkårer redan från och med år 1918 äro fullt
organiserade enligt 19i4 års härordningsbeslut, böra på grund därav
inga ändringar vidtagas i de nu gällande staterna. Beträffande ökning
utöver 1914 års härordning av Fälttelegrafkåren med viss personal för
radiotelegraftjänsten anhåller jag att få hänvisa till vad därom längre fram
kommer att anföras.
Vad officers- och under officer sper sonalen angår, hava vid trängen under
år 1917 indragits 1 underiöjtnantsbeställning samt 1 sergeant av första
och 1 sergeant av andra klassen. Härav betingade ändringar i staterna
torde nu böra vidtagas. Därutöver erfordras ingen annan ändring, än
att jämlikt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade beslut till den för
officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen gemensamma
staten från de särskilda trängkårernas stater överföras 5 kaptener av
första klassen, 4 kaptener av andra klassen, 6 löjtnanter av första och
6 löjtnanter av andra klassen, 6 underlöjtnanter eller fänrikar, 1 fanjunkare,
3 sergeanter av första klassen, 2 sergeanter av andra klassen,
1 musiksergeant av andra klassen och 1 regementsläkare.
Artilleriets fabriker och tyganstalter.
Öfning eller minskning av antalet beställningar.
Den för år 1918 fastställda staten för artilleriets fabriker och tyganstalter
upptager jämte annan personal 16 tyg- eller fabriksförvaltare
av första klassen, 2 tygförvaltare av andra klassen, 17 tyg- eller fabriksskrivare
och 49 tyghantverkare.
Enligt 1914 års härordningsbeslut skola efter genomförd härordning
vid artilleriets fabriker och tyganstalter finnas anställda, förutom
annan personal, 11 tyg- eller fabriksförvaltare av första klassen, 7
tygförvaltare av andra klassen, 9 tyg- eller fabriksskrivare samt 44
tyghantverkare.
[16.]
Ingenjör
trupperna.
Trängen.
104
Fjärde huvudtiteln.
[16.]
Arméförvalt ningens framställning^ -
Departements
chefen.
Arméförvaltningens
framställning.
Arméförvaltningen bär nu, med överlämnande av förslag till stat
för artilleriets fabriker och tyganstalter för år 1919, hemställt om
vidtagande av följande ändringar i den för innevarande år gällande
staten.
Under år 1917 hade en tygförvaltare av första klassen avlidit.
Jämlikt 1914 års härordningsbeslut skulle den vakanta beställningen
övergå till en tygförvaltarbeställning av andra klassen. I staten för år
1919 borde därför upptagas 15 tyg- eller fabriksförvaltare av första
klassen samt 3 tygförvaltare av andra klassen.
Då under år 1917 en tygskrivarbeställning komme att bliva vakant,
borde vidare antalet tyg- eller fabriksskrivarbeställningar i 1919 års
stat minskas till 16.
Slutligen borde till följd därav, att två tyghantverkarbeställningar
blivit vakanta, staten för år 1919 endast upptaga 47 dylika beställningar.
Mot vad arméförvaltningen sålunda föreslagit har jag icke något
att erinra. Jag har därför låtit uppgöra förslag till ny stat för artilleriets
fabriker och tyganstalter år 1919, och slutar denna å 309,535
kronor eller 5,372 kronor 50 öre mindre än för innevarande år.
Ändrad lydelse av en anmärkning till staten.
Vid staten för artilleriets fabriker och tyganstalter finnes fogad
en anmärkning av följande lydelse:
»Vid inträffande avgång i tygförvaltar-, tygunderofficers-, tygskrivar-
eller tyghantverkarbeställning skall frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.»
Denna anmärkning betingas därav, att genom 1914 års härordning
beträffande nämnda beställningar ändring vidtagits i det förut bestämda
antalet, så att en minskning genomförts, som är avsedd att inträda i
mån av beställningshavares avgång. Genom vidfogande till staten av
ifrågavarande anmärkning har åsyftats att förhindra, att en beställning,
som är avsedd att indragas, bliver återbesatt.
Efter antagandet av 1914 års härordning har minskning av förenämnda
beställningar företagits, i den mån sådant kunnat beräknas
genom säkert förutsedd avgång före det år, staten avsett.
Uti underdånig skrivelse den 19 november 1917 har arméförvaltningen
anfört, att olägenheter visat sig uppstå särskilt beträffande av
-
Fj&rde huvudtiteln.
105
gång bland tyg- eller fabriksförvaltare av första klassen, vilka skulle
ersättas med tygförvaltare av andra klassen. Sålunda hade nyligen i
förstnämnda slag av beställningar uppstått två vakanser, och hade Kuugl.
Maj:t efter framställning från generalfälttygmästaren och inspektören
för artilleriet angående vakansernas besättande med tygförvaltare av
andra klassen jämlikt brev den 30 oktober 1917 medgivit, att två
lämpliga personer Unge förordnas att tillsvidare, till dess vederbörande
beställning bleve uppförd på stat, tjänstgöra som tygförvaltare av andra
klassen mot åtnjutande av ersättning, motsvarande de med tygförvaltarbeställning
av andra klassen förenade avlöningsförmåner; och skulle
härav föranledda kostnader utgå av de genom ovannämnda vakanser
besparade avlöningsmedel.
Eu å 1918 års stat nyuppförd tygförvaltarbeställning av andra
klassen kunde besättas med ordinarie innehavare först från och med
den 1 januari 1918 och en å 1919 års stat nyuppförd liknande beställning
först från och med den 1 januari 1919.
Av anmärkningens nuvarande ordalydelse föranleddes således en
del olägenheter, som av det anförda exemplet belystes, nämligen dels
att för varje vakans i de omnämnda beställningarna hänvändelse till
Kungl. Maj:t måste göras, varigenom icke blott dröjsmål måste uppkomma
med beställningens återbesättande, och den, som i vakansen
komme att insättas, förlorade avlöningsmedel, utan även särskilda kostnader
uppkomme i det fall, då vikarie måste mot åtnjutande av reseoch
traktamentsersättning från annat håll beordras, dels vidare att, då
beställningarna ej kunde besättas med ordinarie innehavare förrän efter
viss tids förlopp, den, som skulle erhålla beställningen, ej kunde tillgodoräkna
sig denna tid för åtnjutande av ålderstillägg.
För undvikande av dessa olägenheter erfordrades en sådan ändring
i avfattningen av förenämnda anmärkning, att ledigblivna beställningar
av förenämnda slag kunde utan hänvändande till Kungl. Maj:t samt
utan dröjsmål och därmed förenade olägenheter återbesättas, utan att
dock därvid övergången till den i 1914 års härordning bestämda förminskade
staten för artilleriets fabriker och tyganstalter komme att i
någon mån fördröjas genom återbesättande av beställning, som skulle
övergå till annan beställning, eller som vore avsedd att indragas.
Med anledning av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen,
att förenämnda anmärkning till staten för artilleriets fabriker och tyganstalter
måtte erhålla följande ändrade lydelse:
»Vid inträffande avgång i tyg- eller fabriksförvaltar-, tygunderofficers-,
tyg- eller fabriksskrivar- eller tyghantverkarbeställning iakttages:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft.
[16.]
14
106
Fjärde huvudtiteln.
[16.] att, intill dess antalet tyg- eller fabriksförvaltarbeställningar av
första klassen nedgått till 11, i stället för avgången sådan beställningsliavare
skall tillsättas tygförvaltare av andra klassen,
att, enär samtliga tygunderofficersbeställningar skola indragas, återbesättande
av vakant sådan beställning ej må äga rum, samt
att återbesättande av tyg- eller fabriksskrivar- eller tyghantverkarbeställning
må äga rum först sedan genom avgång utan motsvarande
återbesättande beställningarnas antal nedgått till respektive 9 och 44.»
Departements Mot vad arméförvaltningen sålunda föreslagit har jag icke någon
etiefen. erinran att framställa.
Ändring i fortifikationens stat beträffande däri upptagna radiotelegraflster.
Enligt 1914 års härordningsbeslut har vid fortifikationen tillkommit
ett nytt slag av civilmilitära beställningshavare, nämligen radiotelegrafister.
Antalet radiotelegraflster skall, efter genomförd härordning,
utgöra 11. Innevarande års stat upptager 9 radiotelegrafistbeställningar.
Återstående 2 beställningar äro enligt de av Kungl. Maj:t fastställda
övergångsplanerna avsedda att tillkomma under år 1919.
Löneförmånerna för ifrågavarande befattningshavare äro desamma
som för sergeanter av andra klassen.
Framställning Uti underdånig skrivelse den 10 augusti 1917 har chefen för fortiaT
,ch®.f*n for fikationen anfört, att erfarenheterna från den tid, varunder radioteletionen.
grafaster vant anställda, givit vid handen, att desamma borde hava
militärt befäl samt äga, förutom förmåga att leda och övervaka radiotelegraftjänsten
vid en fältradiostation, även förmåga att under fältmässiga
förhållanden leda och övervaka tjänsten i dess helhet vid eu
dylik med dess personal, material, hästar och fordon.
Å andra sidan syntes under nuvarande organisation och förhållanden
ej ens ur teknisk synpunkt fullt lämplig personal vara påräknelig
för ifrågavarande beställningar. Radiotelegraflster med av telegrafverket
utfärdat 1 klass certifikat syntes nämligen ej eftersträva dylika, på
grund av den enda och låga lönegraden utan ålderstillägg eller annan
möjlighet att med ökat antal tjänstår erhålla bättre avlöningsförmåner,
och detta under det å andra sidan rederibolag erbjöde radiotelegraflster
avsevärt högre avlöningsförmåner.
Såsom sektionschefer med i viss mån självständig ställning borde
fortifikationens radiotelegraflster i krigstid samtliga vara underofficerare.
Fjärde huvudtiteln.
107
Av vad sålunda anförts framginge, att en omorganisation beträffande
ifrågavarande personal vore både önskvärd och av behovet påkallad.
Med beaktande att kostnaderna för densamma ej finge överskrida
de i 1914 års härordning beräknade, att under fred en del av
radiotelegrafisterna kunde vara furirer, avsedda att vid mobilisering konstitueras
till underofficerare, samt att proportionen mellan antalet underofficerare
av olika löneklasser ej ställde sig ogynnsammare än vid armén
i övrigt, skulle de 11 radiotelegrafistbeställningar, som vid genomförd
härordning skulle finnas å fortifikationens stat, lämpligen kunna
ersättas med
3 fanjunkare,
2 sergeanter av första klassen,
2 sergeanter av andra klassen,
2 furirer av första klassen och
2 furirer av andra klassen.
Övergången till den sålunda föreslagna organisationen skulle lämpligen
kunna ske på följande sätt:
Radiotele- |
Ersättas |
med |
|||||
För år |
grafister å |
å fortifikationens |
stat. |
å Fälttelegrafkårens stat. |
|||
tionens stat. |
Fan- junkare. |
Sergeanter |
Sergeanter |
Furirer av 1 klass. |
Furirer av 2 klass. |
||
1919 .. |
11 |
i |
2 |
3 |
2 |
3 |
|
1920 .. |
................................. |
11 |
3 |
2 |
2 |
2 |
2 |
De årliga kostnaderna för den nya organisationen komme att uppgå
till 19,925 kronor 94 öre. Då den nuvarande organisationen medförde
en årlig utgift av 20,350 kronor, skulle genom den föreslagna anordningen
uppstå en årlig besparing av 424 kronor 6 öre. Jämväl kostnaderna
för personalens pensionering komme att ställa sig billigare
enligt den nya organisationen. Medan pensionen för 11 radiotelegrafister
uppginge till (11 x 780 =) 8,580 kronor, komme pensionen för
7 såsom fanjunkare avskedade underofficerare att belöpa sig till (7 x
1,000 =) 7,000 kronor.
I händelse av den nya organisationens genomförande skulle av nuvarande
radiotelegrafister de, vilka önskade och ansåges kunna ifråga
-
[16.]
108
Fjärde huvudtiteln.
[16.] komma till de nya underofficersbeställningarna, under sin fortsatta tjänstgöring
bibringas erforderlig utbildning för att kunna övergå till underofficerare
vid fortifikationen.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde chefen för fortifikationen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
dels att 11 radiotelegrafistbeställningar, som enligt 1914 års härordning
skulle uppföras å fortifikationens stat, finge ersättas med 3
fanjunkarbeställningar, 2 sergeantbeställningar av första klassen och
2 sergeantbeställningar av andra klassen å samma stat samt med 2
furirer av första klassen och 2 furirer av andra klassen å Fälttelegrafkårens
stat,
dels ock att de å fortifikationens stat för år 1919 beräknade 11
radiotelegrafistbeställningarna finge ersättas med 1 fanjunkarbeställning,
2 sergeantbeställningar av första klassen och 3 sergeantbeställningar av
andra klassen å samma stat samt 2 furirbeställningar av första klassen
och 3 furirbeställningar av andra klassen å Fälttelegrafkårens stat.
förraitningena ^å, vad utredningen gåve vid handen, de vid förslagets
yttrande. 8 genomförande uppkommande kostnaderna understege det belopp, som
erfordrades, därest i enlighet med 1914 års härordningsbeslut i staten
upptoges 11 radiotelegrafistbeställningar, har arméförvaltningen förklarat
sig för sin del icke hava något att erinra mot chefens för fortifikationen
förevarande förslag och förty, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen godkänna sådan ändring i 1919 års stater för fortifikationen
och Fälttelegrafkåren, som betingades av den gjorda framställningen.
Departements- Med hänsyn till vad chefen för fortifikationen anfört rörande de
chefen. krav, som ur militär synpunkt måste ställas på radiotelegrafistbeställningarnas
innehavare, ävensom angående svårigheten att med nuvarande
organisation erhålla för beställningarna ur teknisk synpunkt fullt
lämplig personal, finner jag mig böra tillstyrka, att framställning göres
till riksdagen om radiotelegrafisternas utbytande mot militär personal,
på sätt chefen för fortifikationen föreslagit.
I överensstämmelse härmed torde de å fortifikationens stat för innevarande
år upptagna 9 radiotelegrafistbeställningarna böra utgå ur staten
för år 1919 och å samma stat ersättas med 1 fanjunkarbeställning och
5 sergeantbeställningar, därav 2 av första och 3 av andra klassen. Därjämte
torde å Fälttelegrafkårens stat för samma år böra uppföras ytterligare
2 furirbeställningar av första klassen och 3 furirbeställningar
av andra klassen.
Fjärdo huvudtiteln.
109
Ifrågasatt ökning av iinderofilcersbestiillningarna vid infanteriet.
Uti underdånig skrivelse den 4 april 1917 angående tillfälliga åtgärder
för främjande av manskapsrekry teringen vid armén framhöll
inspektören för infanteriet betydelsen av, att infanteriregementenas
underofficerskårer, vilka var och en under de senaste 25 åren minskats
med 4 underofficersbeställningar, komme att under den allra närmaste
tiden ökas. Denna ökning borde i första hand, förslagsvis under åren
1918—1920, omfatta 6 underofficersbeställningar, därav 2 fanjunkare
samt 2 sergeanter av första och 2 sergeanter av andra klassen, motsvarande
de tre underofficerare, som erfordrades vid kulsprutekompani,
och de tre underofficerare, vilka genom tjänstgöring hos regementsinte^denten,
såsom vapenunderofficer och såsom köksföreståndare nu
vore undandragna tjänstgöringen å kompanierna.
Under framhållande av att förevarande fråga ur synpunkten såväl
av behovet av ökat antal underofficerare för utbildningsarbetet inom
infanteriet som av önskemålet att för underbefälet skapa fördelaktigare
befordringsmöjligheter vore av största betydelse, har nu inspektören för
infanteriet i underdånig skrivelse den 31 maj 1917 hemställt, att Kung].
Maj:t måtte senast till 1918 års riksdag avlåta proposition därom, att
antalet underofficersbeställningar vid varje infanteriregemente skulle
ökas med 6, därav 2 fanjunkarbeställningar, 2 sergeantbeställningar av
första klassen och 2 sergeantbeställningar av andra klassen, samt att
denna ökning skulle ske innan utgången av år 1920.
Då antalet underofficersbeställningar vid infanteriet blivit genom
1914 års härordning bestämt med hänsyn till de särskilda truppförbandens
personalbehov uti underofficersgraden samt några nya skål, utöver
de av 1914 års senare riksdag prövade, för en ökning av ifrågavarande
beställningars antal icke blivit förebragta, finner jag mig icke kunna
tillstyrka vad inspektören för infanteriet i förevarande hänseende föreslagit.
Ifrågasatt ändring i 1914 års härordningsbeslut om antalet underofflcersbeställningar
vid trängen.
Enligt 1914 års härordningsbeslut skola vid trängen vissa underofficersbeställningar
indragas. Efter genomförd härordning skola sålunda
finnas 25 fanjunkare, 31 sergeanter av första klassen och 30 sergeanter
av andra klassen.
[16.]
Framställning
av inspektören
för
infanteriet.
Departements
chefen.
[16.]
Framställning
av inspektören
för trängen.
Arméförvalt
ningens
yttrande.
Departements
chefen.
110 Fjärde huvudtiteln.
Uti underdånig skrivelse den 8 augusti 1917 har nu inspektören
för trängen, under framhållande av att befordringsutsikterna för underofficerarna
vid trängen till följd av den beslutade indragningen av visst
antal beställningar och den fastställda proportionen mellan de olika
underofficersgraderna ställde sig avsevärt ogynnsammare än vid övriga
truppslag, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte, därest det nuvarande avlöningssystemet
ej ersattes med ett nytt system, innebärande lönetilllägg
vid vissa antal tjänsteår, föreslå riksdagen sådan jämkning uti 1914
års härordningsbeslut, att antalet underofficerare vid träng- och sjukvårdstrupperna
skulle efter genomförd härordning utgöras av 31 fanjunkare,
31 sergeanter av första klassen och 24 sergeanter av andra klassen.
Med överlämnande av den sålunda gjorda framställningen har arméförvaltningen
förklarat sig anse, att frågan om vilket antal beställningar
i de särskilda lönegraderna, som lämpligen borde vara å stat uppfört,
borde i främsta rummet bedömas efter föreliggande militära krav.
Därest vad inspektören för trängen föreslagit skulle vinna nådigt bifall,
komme merkostnaden att utgöra 4,155 kronor, därav å avlöningsanslaget
skulle belöpa [(6 x 2,112:50) — (6 x 1,510)=] 3,615 kronor, å anslaget
till inkvarteringskostnader [(6 x 240) — (6 x 180) =] 360 kronor samt å
anslaget till arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten [(6 x 130)
— (6 x 100)=] 180 kronor.
Såsom den gjorda framställningen även giver vid handen, sammanhänger
frågan om proportionen mellan antalet beställningar i de särskilda
underofficersgraderna på det närmaste med frågan om införande
av ett nytt avlöningssystem vid armén. I vad mån en ändring i den
av inspektören för trängen föreslagna riktningen kan finnas vara av
behovet påkallad, torde därför böra till prövning upptagas i samband
med en blivande utredning angående definitiv lönereglering för arméns
personal. Inspektörens för trängen förevarande framställning torde därför
icke för närvarande böra föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Musiken.
Såsom tidigare för riksdagen anmälts, har frågan om en omorganisation
av arméns musik i syfte att nedbringa kostnaderna för densamma
under de senaste åren varit föremål för utredning.
Sedan de för ändamålet inom lantförsvarsdepartementet tillkallade
sakkunniga den 19 januari 1916 avgivit betänkande jämte förslag i
ämnet samt vederbörande myndigheter inkommit med infordrade yttran
-
Fjerde huvudtiteln.
111
den, pågår för närvarande inom departementet arbetet med avfattandet
av proposition i ärendet.
Då jag emellertid icke är i tillfälle att nu bedöma, i vad mån
en blivande ny organisation av musiken kan komma att inverka på
1919 års stater, har jag icke ansett mig böra i de stat förslag, som nu
föreläggas riksdagen, vidtaga någon härav påkallad ändring. Förslagsstaterna
överensstämma följaktligen, i vad musiken angår, i allo med
de för innevarande år fastställda staterna.
ändringar i truppförbandsstaterna, föranledda av fUltlUkarkårens omorganisation.
Vid 1911 års riksdag beslöts viss ändrad organisation av fältläkarkåren.
Vid framläggandet av 1917 års statsverksproposition var den
nya organisationen genomförd vid samtliga truppförband och formationer
med undantag av Södra skånska infanteriregementet och Positionsartilleriregementet.
På grund härav upptogos för år 1918 i enlighet
med den äldre organisationen i staten för det förra regementet
1 regementsläkare och 2 bataljonsläkare samt i staten för det senare
regementet 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare.
Enligt den nya organisationen skall vid Södra skånska infanteriregementet
finnas 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare. Vid Positionsartilleriregementet
skall finnas endast 1 regementsläkare. Avlöningsförmånerna
äro enligt den nya organisationen bestämda för regementsläkare
till majors och för bataljonsläkare till kaptens av andra
klassen avlöningsförmåner.
Beträffande övergången till den nya organisationen under år 1918
har riksdagen medgivit,
att, därest under år 1918 vakans i bataljonsläkarbeställning kommer
att inträffa vid ettdera av Södra skånska infanteriregementet
eller Positionsartilleriregementet, beställningen icke återbesättes, utan
den nya organisationen tillämpas vid ifrågavarande truppförband,
att, därest under år 1918 vakans i regementsläkarbeställning kommer
att inträffa vid något av nyssnämnda båda truppförband, beställningen
tillsättes med avlöning för den nye tjänstinnehavaren enligt
ny stat, såvida den nya organisationen kan genomföras, men eljest efter
den gamla staten, till dess genom bataljonsläkares avgång den nya organisationen
kan vid truppförbandet tillämpas, samt
att för genomförandet av fältläkarkårens nya organisation, i vad
den avser andra ordinarie läkare än bataljonsläkare vid fältläkarkåren,
må vid andra truppförband än dem, där läkarbeställningarna redan blivit
i staterna uppförda enligt förenämnda organisation, användas i första
L16-3
112
Fjärde huvudtiteln.
[16.] hand de löne- och dagavlöningsmedel, som finnas uppförda i staterna
för läkarbeställningarna vid de truppförband, där sagda beställningar
ännu äro uppförda enligt äldre organisation och där vid vakans
den nya organisationen får genomföras i överensstämmelse med förut
angivna grunder, samt än vidare de medel, som i truppförbandsstaterna
uppförts för andra beställningar men på grund av vakanser i dessa
icke komma till användning för desamma.
Arméförvait- Arméförvaltningen har nu anmält, att ämbetsverket i enlighet med
framrttnTing. Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut, att därest vakans i bataljonsläkarbeställning
komme att uppstå vid vissa truppförband, beställningen icke
skulle tillsättas utan den nya organisationen tillämpas, föranstaltat om
den nya organisationens införande vid Södra skånska infanteriregementet.
Vid detta regemente vore alltså ändring i staten enligt nya organisationen
erforderlig för år 1919.
I fråga om» övergången till den nya organisationen under år 1919
har arméförvaltningen hemställt, att förenämnda för övergången under
år 1918 meddelade bestämmelser måtte i tillämpliga delar gälla.
népartement» Med hänsyn till vad arméförvaltningen anfört rörande den nya orchefen.
ganisationens genomförande vid Södra skånska infanteriregementet, torde
i staten för detta truppförband böra uppföras 1 regementsläkare med
lön 4,000 kronor och dagavlöning under 365 dagar å 5 kronor = 1,825
kronor, summa 5,825 kronor, samt 1 bataljonsläkare med lön 2,400 kronor
och dagavlöning under 365 dagar å 4 kronor = 1,460 kronor, summa
3,860 kronor.
Under nästlidne december månad har vakans inträffat i bataljonsläkarbeställningen
vid Positionsartilleriregementet. Därigenom kommer
den nya organisationen att tillämpas jämväl vid detta regemente. I
staten för år 1919 torde därför endast böra uppföras 1 regementsläkare
med lön 4,000 kronor och dagavlöning under 365 dagar å 5 krouor =
1,825 kronor, summa 5,825 kronor.
Med vidtagande av nu angivna ändringar i staterna är den nya organisationen
av fältläkarkåren helt genomförd utom med avseende å
fältläkarstipendiatbeställningarna. Härtill återkommer jag längre fram
i annat sammanhang.
Fältveterinärkåren.
Såsom i nästlidet års statsverksproposition omförmäldes, hava inom
lantförsvarsdepartementet för ändamålet tillkallade sakkunniga den 29
Fjärde huvudtiteln.
113
november 1916 avgivit betänkande och förslag rörande militärveterinärväsendets
organisation i fred, innefattande jämväl förslag till lönereglering
för fältveterinärkåren. över förslaget hava vederbörande myndigheter
avgivit infordrade utlåtanden; och har jag för avsikt att föreslå
avlåtande av proposition i ämnet till årets riksdag.
Ärendet föreligger emellertid icke i det skick, att jag nu kan bedöma,
i vad mån den nya organisationen kan komma att inverka på
1919 års stater. Jag har därför icke ansett mig böra föreslå någon
härav påkallad ändring i de statförslag, som nu föreläggas riksdagen,
utan överensstämma de, i vad arméns veterinärer angår, i allo med de
för innevarande år fastställda staterna.
Kostnaderna för deri nuvarande organisationen utgöra enligt innevarande
års stater 131,355 kronor. Därav belöpa å anslaget till arméförvaltningen
5,825 kronor, å anslaget till kommendantsstaten 6,975
kronor, å anslaget till ridskolan 600 kronor, å avlöningsanslaget 106,915
kronor, å anslaget till ökad avlöning åt de till tjänståldern äldsta
bataljonsläkarna och bataljonsveterinärerna 6,240 kronor och å anslaget
till stipendier för fältläkarkåren och veterinärstaten 4,800 kronor. Med
frånräknande av sistnämnda båda belopp, vilka enligt den föreslagna
nya organisationen icke skulle vidare utgå, hava således uti de nu framlagda
staterna kostnaderna för fältveterinärkåren upptagits till 120,315
kronor. Då kostnaderna för den nya organisationen torde komma att
uppgå till omkring 170,000 kronor, torde det för densamma ytterligare
erforderliga beloppet eller i runt tal 50,000 kronor tillsvidare i avvaktan
på propositionens framläggande böra beräknas under avlöningsanslaget.
Regementspastorer.
Uti vederbörande stater hava regementspastorerna hittills upptagits
tillsammans med den civilmilitära personalen. Då emellertid ifrågavarande
befattningshavare enligt den nya strafflagen för krigsmakten
icke äro att hänföra till nämnda personalkategori, torde desamma hädanefter
i staterna böra uppföras såsom civil personal.
Anmärkning till truppförbandsstaterna.
Uti sin skrivelse den 13 juni 1916 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens fjärde huvudtitel anförde riksdagen, att dess
uppmärksamhet fästs därvid, att det vid kavalleriet, artilleriet och fortifikationen
understundom inträffade, att en uppkommen vakans i löjtnantsbeställning
icke kunde besättas av den anledning, att underlöjtnant,
som eljest skulle befordras, icke genomgått därför stadgad utbildning.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 15
L16.]
114
Fjärde huvudtiteln.
[16.] Detta förhållande syntes emellertid icke, såsom nu vore fallet, böra förhindra
surnumerär underlöjtnant eller fänrik att komma i åtnjutande av
underlöjtnants avlöningsförmåner, utan syntes tillfälle därtill böra beredas
genom anlitande av de medel, som besparades genom vakansen
i löjtnantsbeställningen. För att en sådan anordning måtte kunna
träffas, både riksdagen ansett, att medgivande därtill borde lämnas i en
anmärkning till staterna för ifrågavarande truppförband.
Med anledning bärav bar från och med år 1917 i staterna för
kavalleriet, artilleriet och fortifikationen varit intagen en så lydande
anmärkning:
»Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till
följd därav, att till befordran eljest närmast stående underlöjtnant(-er)
icke genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under
tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de
genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade
avlöningsförmåner.»
För att kunna föreslås till löjtnant erfordras emellertid enligt gällande
bestämmelser att hava varit officer i minst två år. Det kan således
inträffa, att vakans i löjtnantsbeställning icke kan besättas på
grund därav, att till befordran i tur stående underlöjtnant icke innebar
föreskriven tjänstålder. Då jämväl i dylikt fall de genom vakansen
besparade medlen synas böra få tagas i anspråk för beredande av underlöjtnants
avlöningsförmåner åt surnumerär underlöjtnant eller fänrik,
torde förenämnda anmärkning böra undergå bärav betingad jämkning.
Därjämte torde en anmärkning av motsvarande innehåll böra intagas
jämväl i staterna för infanteriet och trängen.
Ifrågasatt reglering av det fast anställda manskapets löneförmåner.
Enligt de för vederbörande truppförband godkända staterna äro
det fast anställda manskapets vid armén löneförmåner bestämda sålunda:
Beställning |
Lön. Kronor. |
Dagavlöning |
Summa. Kronor. |
||||||
å kronor |
i dagar. |
kronor. |
|||||||
Furir av 1. klassen .............................. |
600 |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
||
Furir av 2. klassen.............................. |
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Korpral (konstapel) .............................. |
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Vice korpral ....................................... |
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Volontär............................................. |
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Fjärde huvudtiteln.
115
Till menig bland beställningsmännen och musikmanskapet utgår [16.]
dock dagavlöningen med 30 öre i stället för 20 öre.
Vid flertalet infanteriregementen är i staterna för större delen av
musikmanskapet beräknad dagavlöning endast under 278 dagar av året.
Allt manskap åtnjuter utöver i stat upptagna avlöningsförmåner
jämväl underhåll in natura.
Uti sitt den 28 februari 1917 avgivna betänkande angående åtgärder Tidigare
till främjande av manskapsrekryteringen vid armén föreslogo inom lånt- ^viönfnga1"
försvarsdepartementet tillkallade sakkunniga bland annat en ökning av förhöjning,
det fast anställda manskapets löneförmåner, anpassade efter det förändrade
rekryteringssätt nämnda betänkande innebar.
Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 16 april 1917 fann
min företrädare i ämbetet sig icke kunna för det dåvarande tillstyrka
det av de sakkunniga föreslagna rekryteringssättet utan inskränkte sig
till ett tillstyrkande av vissa andra av de sakkunniga föreslagna åtgärder,
innefattande utbetalande av anställnings- och rekapitulationspremier
vid tagande av fast anställning vid armén. Vad de egentliga löneförmånerna
anginge, ansåg departementschefen synnerligen önskvärt, därest
dagavlöningen kunde, i anslutning till vad de sakkunniga föreslagit,
höjas för furirer från 50 öre till 1 krona, för korpraler och vice korpraler
från respektive 40 och 30 öre till 75 öre samt för meniga från
20 öre till 50 öre. Den omständigheten, att den till det fast anställda
manskapet utgående dagavlöningen vore lägre än motsvarande förmåner,
penningbidrag och penningtillskott, till de värnpliktiga, utgjorde nämligen
otvivelaktigt en väsentlig anledning till den rådande obenägenheten
att taga fast anställning vid armén. Ävenledes ansåg departementschefen,
att det skulle vara önskvärt, att obefordrade volontärer
vid kavalleriet och artilleriet, vid vilka truppslag vicekorprals- (vicekonstapels-)
graden genom 1914 års härordningsbeslut borttagits, på sätt
de sakkunniga föreslagit erhölle lämpligt avvägda arvoden under andra
och tredje tjänståren. Då emellertid en dylik lönereglering för det
fast anställda manskapet skulle medföra icke blott eu fullständig omräkning
av de för riksdagen redan framlagda truppförbandsstaterna för
år 1918 utan jämväl en avsevärd höjning av anslaget till avlöning och
rekrytering, för vars täckande medel icke kunde utan särskilda åtgärder
beredas, ansåg departementschefen förenämnda ändringar i det fast
anställda manskapets löneförmåner icke för det dåvarande kunna genomföras.
11B
Fjärde huvudtiteln.
[16.] I anslutning till vad sålunda anförts föreslog Kungl. Maj:t uti en
till riksdagen avlåten proposition (nr 299) riksdagen medgiva,
dels att från anslaget till anställnings- och avskedspremier iinge
till värnpliktig, som under utbildningsåret 1915—1916 genomgått fullständig
soldatutbildning och under år 1917 vunne annan fast anställning
än som musikvolontär vid samma truppslag, där soldatutbildningen
ägt rum, utbetalas anställningspremie efter samma grunder, som gällde
beträffande dylik premies utbetalande till värnpliktig, vilken under pågående
värnpliktstjänstgöring toge sådan anställning,
dels ock att från anslaget till avlöning och rekrytering in. m.
finge under åren 1917 och 1918 enligt vissa närmare angivna grunder
utbetalas rekapitulationspremier till fast anställt manskap vid armén,
som tagit eller toge förnyad anställning, ävensom anställningspremier
till f. d. fast anställt manskap vid armén, som toge annan fast anställning
än som musikvolontär vid samma truppslag, vid vilket vederbörande
förut genomgått fullständig soldatutbiidning.
Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit blev av riksdagen bifallet, och
hava bestämmelser i ämnet sedermera meddelats genom kungl. brev
den 14 juni 1917.
Framställning Uti underdånig skrivelse den 18 juli 1917 anförde inspektören för
KrkaTaneriet! kavalleriet, att ban under sina nyss avslutade inspektioner funnit,
hurusom remontdressyren vid truppslaget allt mer och mer ginge tillbaka.
Denna dressyr vore emellertid av en så grundläggande betydelse
för truppslagets användande, att särskilda åtgärder snarast möjligt
borde vidtagas för att åtminstone i någon man avhjälpa de största
svårigheterna i detta hänseende.
En av orsakerna till remontdressyrens tillbakagång vore den särskilt
under de senare åren allt mer tilltagande bristen på goda
remontryttare. Anledningen härtill vore bland annat, att rekapitulation
så sällan förekomme. Rekapitulationer ägde nämligen i regel rum
endast för de allra bästa furirerna, och detta mera undantagsvis. För
att söka råda åtminstone någon bot för bristerna i remontdressyren
borde därför införas särskilda arvoden för remontryttare. Under "förutsättning
att dessa arvoden icke tilltoges för små, vore det möjligt,
att man kunde förmå en del volontärer, vilka icke lämpade sig till
furirer, men både förutsättningar för att bliva goda ryttare, att kvarstå
i tjänst såsom remontryttare, ävensom att de furirer, vilka kunde
tilldelas remontryttararvoden, skulle komma att längre stanna vid
regementet.
Fjärde huvudtiteln.
117
Inspektören för kavalleriet hemställde därför, att Kungl. Maj:t [16.]
måtte föreslå riksdagen
dels att i staterna för kavalleriets truppförband från och med år
1919 upptaga särskilda arvoden för remontryttare till ett belopp av
9,750 kronor vid vart och ett av de sex fördelningskavalleriregementena
och 19,500 kronor vid vartdera av Skånska husar- och dragonregementena,
att utgå vid varje 5-skvadronsregemente med 15 arvoden till obefordrade
å 250 kronor, 10 arvoden till obefordrade å 350 kronor och
25 arvoden till befordrade å 100 kronor samt vid varje 10-skvadronsregemente
med 30 arvoden till obefordrade å 250 kronor, 20 arvoden
till obefordrade å 350 kronor och 50 arvoden till befordrade ä 100 kronor,
dels ock att medel finge förskjutas för år 1918 till motsvarande
belopp, så att arvodena kunde utgå redan under nämnda år.
Sedan förenämnda sakkunniga för verkställande av utredning Och. Yttrande av
avgivande av förslag till åtgärder för främjande av manskapsrekryte- fö^verkTtliringen
vid armén anbefallts att avgiva utlåtande i ärendet, anförde de laud<; aT utsakkunniga
i underdånig skrivelse den 9 augusti 1917, att de av inspek- avgwånde^v
tören för kavalleriet anförda förhållandena med nödvändighet påkallade lö™Iag tiU
åtgärder i den av honom angivna riktningen. Underbefälskadern vid frä^a^dVay
kavalleriet vore icke tillfyllest för remontdressyren, synnerligast efter manskapsden
betydande minskning, som denna kader undergått genom 1914 års ^dlrmén*11
härordningsbeslut, då vicekorpralsgraden borttagits utan motsvarande
ökning av de övriga underbefälsgraderna. Som remontryttare måste
jämväl användas volontärer, vilka av olika anledningar icke vunnit
befordran. Detta förutsatte emellertid, att dessa volontärer kvarbleve i
tjänst så länge, som deras egen utbildning för ändamålet i fråga och
dess tillgodogörande för truppförbandet krävde, d. v. s. 4 å 5 år och
därutöver, men självfallet måste det vara synnerligen svårt att förmå
obefordrade volontärer till ett dylikt kvarstående i tjänst, då de med
nuvarande avlöningsbestämmelser aldrig kunde ernå högre ordinarie
avlöningsförmåner än dem, de erhölle vid första inträdet i tjänst, d. v. s.,
vad lön och dagavlöning beträffade, tillsammans 253 kronor för år.
Enda möjligheten att under nuvarande förhållanden hos ifrågavarande
personal åstadkomma ökad benägenhet för kvarstående i tjänst
vore att i någon form tillerkänna densamma ökade ekonomiska förmåner.
Detta kunde ske antingen genom att, på sätt inspektören för
kavalleriet föreslagit, uti vederbörliga stater uppföra särskilda arvoden
för remontryttare eller också att tilldela dylik personal särskilda rekapitulationspremier
till motsvarande belopp.
118
Fjärde huvudtiteln.
[16.] Vid en jämförelse mellan dessa olika sätt syntes det förstnämnda
vara att föredraga, då det gällde att definitivt ordna den sak, varom
här vore fråga. I dylikt fall gåves nämligen ersättningen ordinarie
avlönings natur, och det syntes vara en riktig princip, att en personalgrupp,
som utbildats för ett visst och därtill synnerligen viktigt ändamål,
tilldelades ökad ordinarie avlöning efter likartade grunder som
andra dylika — underbefäl och heställningsmän — vilka hade andra
manskapsklassen tillhörande uppgifter att fylla. Inspektören för kavalleriet
både emellertid föreslagit, att arvoden jämväl skulle tilldelas befordrad
manskapspersonal, som toges i anspråk för remontdressyr. Till
detta förslag kunde de sakkunniga icke ansluta sig, i vad detsamma
gällde furirer eller korpraler, som genomgått furirsutbildning, enär det
väl knappast torde fösekomma, att en dylik uteslutande eller huvudsakligast
användes för remontdressyr. Vad däremot anginge korpraler,
vilka icke genomgått furirsutbildning, så funne de sakkunniga skäl vara
för handen att tilldela sådana, som uttagits till remontryttare och som
fullgjort minst tre tjänstår, särskilda arvoden, detta på den grund, att
det kunde finnas dylika korpraler, vilka vore särskilt lämpliga för
remontdressyr, men som saknade förutsättningar för befälstjänst. Det
av inspektören för kavalleriet beräknade antalet arvoden till befordrade
remontryttare syntes på den grund kunna minskas förslagsvis från 5
till 2 för skvadron.
Vad arvodenas storlek anginge, ansåge de sakkunniga, att dessa borde
beräknas på sådant sätt, att det tillägg uti löneförmåner, som arvodena
innebure, skulle motsvara: för korpral skillnaden mellan korprals och
furirs av 2 klassen lön och dagavlöning; för obefordrad under fjärde
tjänståret skillnaden mellan volontärs och korprals lön och dagavlöning;
samt för obefordrad under femte tjänståret skillnaden mellan volontärs
och furirs av 2 klassen lön och dagavlöning. Med nuvarande avlöningsbestämmelser
skulle detta bliva för korpral (542: 50 — 446 =) 96 kronor
50 öre, för obefordrad under fjärde tjänståret (446 — 253 =) 193
kronor samt för obefordrad under femte tjänståret (542: 50 — 253 =)
289 kronor 50 öre.
De sakkunniga ansåge emellertid, att beträffande den fast anställda
manskapspersonalens ordinarie avlöningsförmåner en allmän lönereglering
vore av behovet påkallad, och hade de sakkunniga uti skrivelse
till statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet den 9 augusti
1917 framlagt förslag härutinnan. Uti detta förslag hade jämväl upptagits
arvoden till remontryttare vid kavalleriet till belopp, som beräknats
enligt ovanstående grunder.
Fjärdo huvudtiteln. 11!»
Intill dess detta förslag kunde vinna tillämpning-, borde emellertid
tillfälliga åtgärder vidtagas för att avhjälpa bristen på remontryttare
vid kavalleriet, och borde detta, så vitt möjligt, ske redan år 1917 och
så snart, att rekapitulationen under hösten kunde därav påverkas. För
detta ändamål föresloge de sakkunniga extra rekapitulationspremier till
remontryttare, som under åren 1917 och 1918 tagit eller toge förnyad
anställning, utöver de rekapitulationspremier, som utginge enligt bestämmelserna
i brevet den 14 juni 1917, och utgående enligt samma
grunder och med motsvarande belopp, som ovan föreslagits beträffande
arvodena.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde de sakkunniga,
dels att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att i staterna för
kavalleriets truppförband från och med år 1919 upptaga särskilda »arvoden
för remontryttare» till antal och belopp, som närmare framginge av
de sakkunnigas förenämnda, till statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet
ingivna förslag till lönereglering för arméns fast anställda
manskapspersonal,
dels ock att under åren 1917 och 1918 finge till remontryttare
vid kavalleriet, som tagit eller toge förnyad anställning, utgå extra rekapitulationspremier
enligt ovan av de sakkunniga angivna grunder.
Efter det chefen för generalstaben avgivit yttrande i ärendet, anbefalldes
arméförvaltningen att dels skyndsamt avgiva utlåtande över de
sakkunnigas förslag till bestämmelser rörande extra rekapitulationspremier
till remontryttare vid kavalleriet under åren 1917 och 1918, dels ock
taga ärendet i övrigt under omprövning i sammanhang med angivandet
av lantförsvarets medelsbehov för år 1919.
Till åtlydnad härav avgav arméförvaltningen den 31 augusti 1917
underdånigt yttrande över de sakkunnigas förslag, i vad detsamma avsåg
tilldelande av extra rekapitulationspremier åt remontryttare under
åren 1917 och 1918, samt anförde därvid, att därest Kungl. Maj:t skulle
finna för tjänstens behöriga uppehållande oundgängligen nödvändigt, att
särskilda förmåner bereddes för remontryttare vid kavalleriet, innan för
dem avsedda arvoden enligt de sakkunnigas förslag hunne uppföras å
staterna för år 1919, detta syfte kunde i viss mån vinnas därigenom,
att Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1918 års riksdag gjorde
framställning om att arvoden, beräknade efter de grunder, som av de
sakkunniga tillämpats i fråga om de föreslagna rekapitulationspremierna,
finge under år 1918 från exempelvis den 1 april utgå till remontryttare
vid kavalleriet och att därav föranledda kostnader finge för
-
[16-]
Arméförvalt
ningeni
yttrande.
[16.]
Förslag
angående
lönereglering
för det fast
anställda
manskapet
vid armén.
120 Fjärde huvudtiteln.
skjutas för att ersättas av särskilt av riksdagen äskat anslag på
extra stat.
Uti skrivelse till statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet
den 9 augusti 1917 framhöllo förenämnde sakkunniga, att eu reglering
av det fast anställda manskapets kontanta avlöningsförmåner erfordrades
såväl för att främja manskapsrekryteringen som för att tillgodose
ett berättigat krav från dessa statstjänare på ökade ekonomiska
förmåner under nu rådande o^ch sannolikt för längre tid framåt i större
eller mindre grad bestående dyrtider. Helst borde den nya löneregleringen
tillämpas från och med utbildningsåret 1918 —1919.
En mera omfattande motivering för behovet av en löneregleringsyntes
knappast vara av behovet påkallad, enär åtgärdens nödvändighet,
såsom ett medel att främja manskapsrekryteringen och billighet under
nu rådande förhållanden redan borde kunna anses vara till fullo känd
och erkänd. Vad däremot anginge löneregleringens art, fördelning på
de olika tjänstegraderna m. m. samt dess storlek, ansåge de sakkunniga
sig böra framhålla följande synpunkter.
Av de för närvarande tillämpade avlöningsformerna för den egentliga
kontanta avlöningen, nämligen lön och dagavlöning, syntes den senare
i första hand böra tagas i betraktande. Olämpligheten av att den fast
anställda manskapspersonalen även i befälsgrader hade en dagavlöning,
som understege de värnpliktigas penningbidrag, syntes icke behöva
närmare framhållas. En höjning av denna avlöningsform läge sålunda
närmast till hands. Enligt de sakkunnigas uppfattning borde såsom utgångspunkten
för bestämmande av det fast anställda manskapets dagavlöning
tagas den menige volontärens likställande i detta avseende med
de meniga värnpliktiga under dessas första utbildning och repetitionsövningar.
Vid sådant förhållande syntes samtidigt hittills gällande olikheter
mellan de meniga volontärerna i allmänhet å ena sidan och det
meniga beställnings- och musikmanskapet å den andra böra försvinna.
De sakkunniga hölle nämligen före, att tillräckligt grundade skäl till
en sådan olikhet ej förelåge, så mycket mera som sistnämnda manskapsgrupper
måste anses hava en mindre betungande tjänst än den förstnämnda.
Vid fastställande av dagavlöningens storlek för de olika underbefälsgraderna
borde man utgå dels från storleken av den menige volontärens
sålunda föreslagna dagavlöning, dels från den synpunkten, att dagavlöningens
storlek för den högsta underbefälsgraden (löneklassen) —
furirer av 1 klass — komme att stå i lämplig proportion till motsvarande
avlöning såväl för de meniga som för den lägsta underofficers
-
Fjärde huvudtiteln.
121
graden (löneklassen) — sergeant av 2 klass. Då den i sistnämnda
tjänstegrad (löneklass) för närvarande utgående dagavlöningen vore 2
kronor om dagen, så syntes med tanke på det furirerna tillkommande
fullständiga naturaunderhållet, vilken stora förmån underofficerarna ej i
närmelsevis samma omfattning åtnjöte, furirens av 1 klass dagavlöning
ej böra sättas högre än till 1 krona för dag, vilket belopp borde kunna
anses vara lämpligt avvägt såväl i förhållande till de menigas här föreslagna
som underofficerns nuvarande dagavlöning, även om denna senare
inom en pära framtid skulle komma att något höjas.
För furirer av 2 klass syntes i överensstämmelse med hittills tilllämpade
principer om likhet i dagavlöningen för löneklasser inom
samma tjänstegrad enahanda storlek för dagavlöningen böra fastställas.
Om sålunda de meniga volontärerna tillerkändes en dagavlöning av
50 öre för dag och furirerna 1 krona för dag, syntes det lämpligt att
för korpraler (konstaplar) fastställa en dagavlöning utgörande medeltalet
mellan dessa båda belopp eller 75 öre för dag.
Yad vice korpralerna beträffade, vilken grad —- med undantag
för musikpersonalen, vars organisation ännu väntade på sin slutliga
lösning — ej förekomma vid kavalleriet eller artilleriet, ansåge
de sakkunniga någon höjning av dagavlöningen utöver den för de
meniga föreslagna ej böra förekomma.
Med stöd av vad sålunda framhållits, föresloge de sakkunniga följande
höjning av dagavlöningen för dag räknat för det fast anställda
manskapet, nämligen:
för furirer av 1 klass från kronor 0:50 med kronor 0: 50 till kronor 1: —
» » » 2 » » |
» 0: 50 » |
» 0: 50 >» |
»> 1: — |
» korpraler (konstaplar) » |
.» 0: 40 » |
» 0:35 » |
» 0:75 |
» vice korpraler » |
» 0: 30 » |
>» 0: 20 >» |
» 0:50 |
» volontärer (meniga) » |
» 0: 20 » |
» 0: 30 »» |
» 0:50 |
varvid beställningsmanskap och musikmanskap av olika tjänstegrader
jämnställdes med motsvarande här ovan angivna.
Beträffande den andra avlöningsformen, den kontanta lönen, ansåge
I överensstämmelse med vad de sakkunniga förut framhållit med
anledning av inspektörens för kavalleriet förenämnda framställning den
18 juli 1917, borde i staterna för kavalleriets truppförband införas fasta
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 16
122
Fjärde huvudtiteln.
arvoden för remontryttare, beräknade enligt enahanda grunder, som i
de sakkunnigas yttrande över kavalleriinspektörens framställning förordats.
Beloppens storlek hade dock lämpats efter de genom den föreslagna
höjningen av dagavlöningen uppkommande ändrade förhållandena.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle det fast anställda manskapets
kontanta avlöningsförmåner ställa sig sålunda:
Beställning. |
Lön. Kronor. |
Dagavlöning |
Summa kronor. |
|||||
å kronor |
1 1 i dagar. |
kronor. |
||||||
Furir av 1 klassen .................... |
600 |
_ |
1 |
. — 365 |
365 |
_ |
965 |
|
» » 2 » ............. ....... |
360 |
— |
1 |
-j 365 |
365 |
— |
725 |
|
Korpral (konstapel)..................... |
300 |
— |
— |
75! 365 |
273 |
75 |
573 |
75! |
Vice korpral.............................. |
240 |
_ |
— |
50! 365 |
182 |
50 |
422 |
50; |
Volontär ................................. |
180 |
— |
50; 365 |
182 |
50 |
362 |
50 |
Vid kavalleriet skulle tillkomma remontryttararvoden, beräknade
sålunda:
Beställning. |
Arvodes belopp. |
Antal arvodeD. |
Summa kronor. |
||
Korpral ........................................................................ |
151 |
50 |
96 |
14,544 |
|
Menig under 5. tjänståret ................................................ |
362 |
50 |
96 |
34,800 |
— |
» » 4. » |
211 |
25 |
144 |
30,420 |
— j |
— |
- |
- |
79,764 |
— |
Utgifterna för det fast anställda manskapets nuvarande kontanta
avlöningsförmåner efter genomförd härordning belöpte sig till 5,053,955
kronor 70 öre. Enligt de sakkunnigas förslag skulle motsvarande kostnader
uppgå till 6,789,263 kronor 25 öre. Den föreslagna löneregleringens
genomförande skulle alltså medföra en årlig merutgift för statsverket
av 1,735,307 kronor 55 öre.
*
Uti sin framställning angående lantförsvarets medelsbehov för år
1919 har nu arméförvaltningen avgivit yttrande över de sakkunnigas
förslag samt därvid anfört, att då en löneförbättring för fast auställt
manskap torde anses i och för sig skälig samt av avgörande betydelse
Fjärde huvudtiteln.
12;5
för rekryteringens behöriga upphjälpande, arméförvaltningen ansåge [16.]
löneregleringsfrågan i samband med avlåtande av 1918 års statsverkspropositiou
böra av Kung!. Maj:t underställas riksdagens prövning.
Genom de föreslagna höjningarna av dagavlöningen komme väl
skillnaden mellan sergeants av 2. klassen nuvarande avlöning och de
för furir av 1. klassen föreslagna förmåner att bliva ganska obetydlig.
Som emellertid befattningshavarna i underofficersgraderna redan från
och med år 1918 torde kunna förväntas erhålla en tillfällig löneförbättring
av den omfattning, att den nuvarande proportionen mellan de
olika beställningarnas avlöning kunde anses bliva i huvudsak bibehållen,
ett förhållande, som även finge beräknas kvarstå efter en definitiv lönereglering
för nämnda befattningshavare, funne arméförvaltningen sig
böra tillstyrka de sakkunnigas förslag i hithörande hänseende, i vad
därmed avsåges tiden från och med 1919 års ingång.
Vad de sakkunniga uttalat därom, att höjningen av dagavlöningen
helst borde genomföras med tillämpning från och med utbildningsåret
1918—1919, ansåge däremot arméförvaltningen, med hänsyn till staternas
fastställande för visst kalenderår, icke kunna föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd.
Beträffande förslaget om uppförande från och med år 1919 i staterna
för kavalleriets truppförband av särskilda arvoden för remontryttare
syntes det väl arméförvaltningen kunna ifrågasättas, om icke
syftet med dessa arvoden lämpligare skulle kunna vinnas, om visst
antal beställningar, avsedda för remontryttare, upptoges i staterna med
särskilt avpassade högre löner. Då emellertid en sådan anordning
skulle innebära en ändring beträffande kavalleriets organisation, om
vilken erforderlig utredning för närvarande icke förelåge, och den nu
föreslagna åtgärden skulle, om så befunnes lämpligt, genom arvodenas
uteslutande ur staterna i allt fall ett senare år kunna ersättas genom
en. annan avlöningsform, funne arméförvaltningen sig böra tillstyrka
såväl ifrågavarande åtgärd över huvud som vad de sakkunniga föreslagit
beträffande arvodenas antal och storlek samt den personal, som
därav skulle komma i åtnjutande.
Vad först angår frågan om lönereglering för arméns fast anställda Dep»rtementsmanskap,
har, såsom av den lämnade redogörelsen framgår, förslaget ohefenhärom
tillkommit dels i syfte att främja manskapsrekryteringen vid
armén, dels för att tillgodose manskapets krav på ökade ekonomiska
förmåner under nu rådande och sannolikt för längre tid framåt i större
eller mindre grad bestående dyrtid.
124 Fjärde huvudtiteln.
[16.] Att åtgärder behöva vidtagas för att i möjligaste mån upphjälpa
manskapsrekryteringen vid armén, torde"vara obestridligt. Däremot kan
jag icke dela den uppfattningen, att en höjning av det fast anställda
manskapets kontanta löneförmåner, på sätt de sakkunniga föreslagit,
skulle vara ägnad att i någon mera avsevärd omfattning påverka rekryteriugsresultatet.
Därtill torde den föreslagna avlöningsförhöjningen
vara allt för ringa. Då staten näppeligen är i stånd att bjuda det fast
anställda manskapet sådana löneförmåner, att den med framgång kan
upptaga konkurrensen med handel, industri och andra näringar, torde
den enda utvägen att trygga manskapsrekryteringen vid armén och erhålla
ett väl kvalificerat underbefäl vara att göra anställningen därstädes
särskilt lockande genom att bereda manskapet större möjligheter än
för närvarande till vidare fortgång på den militära banan samt tillfälle
till erhållande av lämplig civil anställning efter avgång ur tjänsten.
För männen i ledet bör i unga år beredas tillfälle att nå så långt på
den valda levnadsbanan, som deras begåvning och duglighet giver dem
möjlighet till. Den anbefallda utredningen angående menigs befordran
till officer och reservofficer bör därför påskyndas. Vidare bör, på
sätt jag längre fram får tillfälle att närmare utveckla, antalet studiestipendier
för underofficerare och furirer ökas. Vid nu angivna förhållanden
och då man i varje fall synes böra avvakta den inverkan, de
av nästlidet års riksdag beslutade avsevärda anställnings- och rekapitulationspremier
kunna få på rekryteringen, finner jag mig icke kunna ur
rekryteringssynpunkt tillstyrka det av de sakkunniga framställda förslaget.
Till samma resultat kommer jag vid frågans bedömande ur synpunkten
av nu rådande dyrtid. Att denna jämväl drabbar arméns fast
anställda manskap, torde visserligen icke kunna bestridas, men å andra
sidan är det uppenbart, att dyrtiden skall för ifrågavarande personal,
som åtnjuter såväl portion som beklädnad och inkvartering in natura,
göra sig långt mindre kännbar än för övriga statstjänare. Att märka
är dessutom, att det fast anställda manskapet, i likhet med andra statsanställda,
under år 1917 åtnjutit särskilt krigstidstillägg enligt kungl.
kungörelsen den 29 maj 191.7 och allt fortfarande torde komma i åtnjutande
härav, i den män sådant tillägg varder av riksdagen beviljat.
Slutligen anser jag mig böra framhålla, att frågan om lönereglering .
för det fast anställda manskapet på det närmaste sammanhänger med .
frågan om lönereglering för arméns övriga personal, och bör densamma
därför icke fristående från denna upptagas till avgörande.
Fjärdo huvudtiteln.
125
Vad härefter angår förslaget om att i och för remontdressyrens
upphjälpande tilldela särskilda arvoden åt remontryttare vid kavalleriet,
finner jag mig icke heller kunna biträda detta förslag. Frågan, huru
remontdressyren vid kavalleriet skall på bästa sätt kunna tillgodoses,
står nämligen i det närmaste samband med frågan om ändrad organisation
av detta truppslag.
Gottgiirelse för tjänstehästar.
Enligt de nya bestämmelserna angående hästhållningen för officerare
vid armén skola regementschefer vid infanteriet, samtliga officerare
vid kavalleriet utom fänrikar, cheferna för samtliga fältartilleriregementen,
chefen för Positionsartilleriregementet, chefen för Gottlands
artillerikår samt översten vid trängen vara beridna å två hästar,
därav dock, i motsats till vad förut varit förhållandet, den ena skall
vara en kronan tillhörig stamhäst. Chefen för Bodens (för närvarande
Boden—Karlsborgs) artilleriregemente och fälttygmästareu, vilka varit
beridna å två egna tjänstehästar, skola hädanefter vara beridna endast
å en egen tjänstehäst. Samtliga övriga officerare och vederlikar vid
truppförbanden, vilka hittills varit beridna å egna tjänstehästar, skola
för framtiden göras beridna å kronan tillhöriga stamhästar.
Den nya ordningen för hästhållningen är emellertid ännu under
genomförande. Med hänsyn till svårigheten att angiva, huru förhållandena
i avseende å officerarnas beridenhet komma att under övergångstiden
ställa sig vid varje särskilt truppförband, har den å de särskilda
truppförbandsstaterna hittills uppförda gottgörelsen för tjänstehästar
från och med innevarande år ansetts böra utbrytas från staterna och
för ändamålet erforderliga medel i stället upptagas som en underpost i
beräkningarna av avlöningsanslaget. I enlighet härmed har för år 1918
under anslaget beräknats ett belopp av 625,695 kronor.
Beträffande användningen av de sålunda beräknade medlen har
genom kungl. brev den 19 juni 1917 föreskrivits,
att, i det fall då åt officer eller veterinär icke enligt de nya bestämmelserna
om hästhållningen vid armén tillhandahålles stånghäst,
gottgörelse för tjänstehästar skall från nämnda medel utgå för två hästar
till varje regementschef vid infanteriet, till varje officer vid kavalleriet,
till varje regementsofficer vid fältartilleriet, till cheferna för Boden—
Karlsborgs artilleriregemente och Positionsartilleriregementet, till fälttygmästaren
och till översten vid trängen samt för en tjänstehäst till
[16.]
126 Fjärde huvudtiteln.
[16.] envar förut ej nämnd regementsofficer vid infanteriet, artilleriet, fortifikationen
och trängen, till varje regementskvartermästare och regementsadjutant
vid infanteriet och vid Boden—Karlsborgs artilleriregemente
samt till varje veterinär vid kavalleriet,
att, i den mån på egen tjänstehäst beriden officer eller veterinär,
som efter fullt genomförd organisation skall vara beriden på stamhäst,
enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser av kronan erhåller
stamhäst, någon gottgörelse från nämnda medel icke skall utgå
till sådan officer för den sålunda avgångna egna tjänstehästen,
att, i de fall då kronan för officer eller veterinär, som skall vara
beriden på egen tjänstehäst, enligt särskilda av Kungl. Maj:t givna bestämmelser
övertager anskaffningen av tjänstehästens mundering samt
tillhandahåller in natura stallrum, furage, vatten, ljus, veterinärvård
och skoning för hästen ävensom ombesörjer dess skötsel, till sådan
officer skall utgå allenast lönetillägg med 250 kronor för år räknat,
samt
att, för så vitt kronan icke bereder officer eller veterinär, som skall
vara beriden på egen tjänstehäst, nyssnämnda förmåner, sådan officer
eller veterinär skall vara berättigad att uppbära lönetillägg med 400
kronor för häst och år räknat ävensom furageersättning efter 1 krona
för dag.
Uti sin förutnämnda skrivelse den 31 augusti 1917 hava arméförvaltningens
intendents- och civila departement föreslagit, att under avlöningsanslaget
för år 1919 måtte i och för beredande av gottgörelse
för tjänstehästar vid truppförbanden enligt en skrivelsen bifogad beräkning
(bil. 73) upptagas ett belopp av 561,595 kronor eller 64,100
kronor mindre än för innevarande år.
Mot vad sålunda föreslagits har jag icke något att erinra. Beträffande
användningen av de sålunda beräknade medlen torde fortfarande
få gälla vad därom stadgas i förenämnda kungl. brev den 19
juni 1917.
Upprätthållande av veterinärvården vid vissa infanteritriippförband.
Enligt 1914 års härordning samt 1915 års riksdags beslut angående
hästhållningen för officerare och vederlikar vid armén skola efter
genomförd härordning vid varje infanteriregemente finnas 1 tjänstehäst
och 28 kronan tillhöriga stamhästar. Därjämte skall enligt den nya
härordningen visst antal hästar lejas för kulsprutekompaniernas övningar.
Detta antal har hittills beräknats sålunda, att 3 hästar ansetts
erforderliga under senare delen av rekrytskolan och början av repeti
-
Fjärde huvudtiteln.
127
tionsövningarna samt 23 hästar under återstoden av sistnämnda öv- [16.]
n in gar.
Några särskilda medel för bestridande av kostnaderna för upprätthållande
av veterinärvården vid infanteritruppförbanden hava hittills
icke av riksdagen anvisats. Genom särskilda brev har emellertid Kungl.
Maj:t utanordnat medel härför. Senast genom brev den 13 juli
1917 har sålunda en var av cheferna för infanteriregementena å fastlandet,
undantagandes Norrbottens regemente, bemyndigats att träffa
avtal med veterinär vid å vederbörlig ort förlagt beridet truppförband
eller med civil veterinär angående ombesörjande av veterinärvården
m. in. under åren 1917 och 1918 av de till vederbörande regemente
utlämnade, kronan tillhöriga stamhästar, mot en ersättning, beräknad
efter högst 10 kronor för häst och år; dock att. den jämlikt detta och
tidigare brev utgående ersättningen för upprätthållande av veterinärvården
vid infanteriregementena å fastlandet, undantagandes Norrbottens
regemente, icke vid något regemente finge överstiga sammanlagt
300 kronor för år. Genom sistnämnda brev föreskrevs
vidare, att de av nämnda bemyndigande föranledda kostnaderna skulle
av arméförvaltuingens civila departement förskjutas för att framdeles
hos Kungl. Maj:t anmälas till ersättande. Slutligen anbefalldes arméförvaltningen
att i sammanhang med angivande av medelsbehovet för år
1919 avgiva förslag angående bestridande av veterinärvården vid infanteritruppförbanden
från och med sistnämnda år.
Till åtlydnad härav har nu arméförvaltningen avgivit förslag i Arméämnet
och därvid anfört följande:
Vid vissa av infanteritruppförbanden, såsom Karlskrona och Vaxholms
grenadjärregementen samt Hallands regemente, vore det på grund
av deras förläggning förenat med större svårigheter att ordna veterinärvården.
På samma sätt vore det med en del truppförband, som
tidvis vore förlagda till mötesplatser, långt avlägsna från deras vanliga
förläggningsorter. Vidare tillkomme stundom lejda hästar, som fordrade
vård, och därjämte kunde delar av andra truppförband bliva förlagda
till ett truppförband, varigenom dettas hästantal ökades. Av dessa
skäl vore det icke möjligt att bestämma visst belopp för tillgodoseende
av veterinärvården för varje särskilt truppförband, som skulle kunna
upptagas såsom arvode under vederbörliga stater. För bestridande av
ifrågavarande kostnader från särskilt anslag å riksstaten måste således
beräknas ett för alla truppförbanden gemensamt belopp, om vars för- ''
128
Fjärde huvudtiteln.
[16.] delande Kungl. Maj:t syntes böra meddela erforderliga föreskrifter efter
förslag av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse.
Ett av de anslag, under vilka medlen skulle kunna uppföras,
vore sjuk- och veterinärvårdsanslaget, som bekostade hästsjukvården i övrigt
och under vilket till exempel- ersättning till de vid arméns truppförband
anställda sjuksköterskor utginge enligt närmare bestämmelser
av Kungl. Maj:t.
Då nu ifrågavarande kostnader emellertid endast avsåge ersättningar
av arvodens natur, ansåge arméförvaltningen sig böra ifrågasätta, om
icke medlen borde uppföras under avlöningsanslaget och i beräkningen
av detta anslag upptagas under särskild rubrik: »Arvoden för upprätthållande
av veterinärvården vid infanteriet».
Beträffande anslagspostens storlek ansåge arméförvaltningen, att för
varje truppförband i medeltal borde beräknas 300 kronor för år, utom
till Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen samt Hallands regemente,
där man syntes böra räkna med ett belopp av 500 kronor, samt
till Norrbottens regemente, för vilket inga särskilda kostnader behövde
upptagas.
Härutöver och för de fall hästarnas antal vid något truppförband
komme att överstiga 30, eller då någon av ovan angivna omständigheter
gåve anledning till högre ersättning vid visst regemente, borde ett mindre
belopp stå till Kung]. Maj:ts förfogande.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen, att
under beräkningen av avlöningsanslaget för år 1919 måtte upptagas ett
belopp av 10,000 kronor under rubrik: »Arvoden för upprätthållande
av veterinärvården vid infanteriet».
i
Departements- Såsom förut nämnts, har jag för avsikt att föreslå avlåtande av
chefen. proposition till årets riksdag angående omorganisation av militärveterinärväsendet,
innefattande jämväl lönereglering för fältveterinärkåren från
och med år 1919. Såsom villkor för åtnjutande av de nya avlöningsförmånerna
torde därvid böra stadgas bland annat, att ordinarie veterinär
vid truppförband eller formation skall vara skyldig att jämte utövandet
av sin egen befattning utan särskild gottgörelse bestrida veterinärvården
vid till samma ort förlagt infanteritruppförband. Av arméns
28 infanteriregementen äro emellertid 13 regementen förlagda eller avsedda
att förläggas till platser, där beridet truppförband icke finnes och
veterinärvården följaktligen icke kan av ordinarie militärveterinär bestridas.
Dessa regementen äro följande: Västgöta regemente, Karlskrona
grenadjärregemente, Södermanlauds och Kronobergs regementen,
Fjärde huvudtiteln. 129
Dalregementet, Hälsinge, Ålvsborgs, Hallands, Bohusläns, Västmanlands
och Värmlands regementen, Södra skånska infanteriregementet samt
Vaxholms grenadjärregemente. Vid ifrågavarande truppförband torde,
på sätt hittills skett, avtal böra träffas med civil veterinär angående
veterinärvårdens ombesörjande. Då, enligt vad jag inhämtat, förslag
föreligger om tilldelande av hästar åt kustartilleriet, torde, därest en
dylik anordning varder genomförd, veterinärvården vid Karlskrona och
Vaxholms grenadjärregementen böra ordnas gemensamt med Karlskrona
och Vaxholms kustartilleriregementen.
För bestridande av kostnaderna för veteriuärvården vid förenämnda
13 infanteriregementen torde medel nu böra av riksdagen äskas. I
enlighet med vad arméförvaltningen föreslagit, synes för varje truppförband
böra beräknas i medeltal 300 kronor för år eller således tillhopa
(13 x 300=) 3,900 kronor. I avvaktan på vad som kan varda
beslutat angående hästars tilldelande åt kustartilleriet ävensom med
hänsyn tagen till att den nya organisationen av fältveterinärkåren icke
kan redan från och med år 1919 fullt genomföras, torde man dock tillsvidare
böra räkna med ett något högre belopp eller i runt tal förslagsvis
5,000 kronor.
Ifrågavarande belopp torde böra upptagas under avlöningsanslaget
under titel: »Arvoden för upprätthållande av veterinärvården vid vissa
infanteritruppförband».
Arvoden till civil stallpersonal vid statens från generalstabens officerskår inlösta stalletablissemang
i Stockholm.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgav
1917 års riksdag, att för inlösen för statsverkets räkning av generalstabens
officerskårs stalletablissemang i Stockholm finge av fjärde huvudtitelns
allmänna besparingar tagas i anspråk ett belopp av 56,600
kronor.
I sammanhang härmed förklarade riksdagen sig icke hava något
att erinra beträffande de av officerskåren för överlåtelsen uppställda villkor,
nämligen att kronan övertoge dels kårens rättigheter och skyldigheter
enligt två kontrakt av den 1 mars 1909, varigenom Djurgårdsförvaltningen
till officerskåren mot en årlig avgift av 20 kronor till den
31 mars 1929 utarrenderat de områden, varå ifrågavarande stalletablissemang
samt ridhus och ett bostadshus vore uppförda, dels furagering
och skötsel av de i stallet uppställda, officerare vid generalstaben tillhöriga
tjänstehästar enligt de om officerares tjänstehästar härutinnan
gällande bestämmelser, dels ock officerskårens skyldigheter gent emot
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 Käft. 17
[16.]
Riksdagens
beslut om
stalletablissemangets
inlösen.
130
Fjärde huvudtiteln.
[16.]
Kungl. Maj:te
beslut den 29
juni 1917.
Arméförvaltningens
framställning
den
24 juli 1917.
den av kåren anställde stallföreståndaren och övrig hos kåren anställd
personal, därvid riksdagen dock uttalade önskvärdheten av, att icke
större personal övertoges, än som lämpligen kunde för framtiden vid
stallet sysselsättas, varom förslag borde föreläggas 1918 års riksdag.
Med anledning härav bemyndigade Kungl. Maj:t genom brev den
29 juni 1917 arméförvaltningens fortifikationsdepartement att, räknat
från och med den 1 augusti 1917, inlösa ifrågavarande stalletablissemang
för ett belopp av 56,600 kronor, att gäldas av fjärde huvudtitelns allmänna
besparingar.
Därjämte föreskrev Kungl. Maj:t, bland annat, att de av kronans
övertagande av officerskårens skyldigheter mot den av kåren vid stallet
anställda personalen föranledda utgifter skulle från och med den 1
augusti 1917, intill dess särskilda medel för personalens avlönande
kunde varda i behörig ordning å riksstaten beräknade, av arméförvaltningens
civila departement förskjutas för att framdeles hos Kungl. Maj:t
anmälas till ersättande.
Slutligen anbefalldes arméförvaltningen att, med beaktande av riksdagens
därutinnan gjorda uttalande, i samband med angivande av lantförsvarets
medelsbehov för år 1919 avgiva förslag till stat för avlöning
av den vid ifrågavarande stalletablissemang för stallvården erforderliga
personalen.
Uti underdånig skrivelse den 24 juli 1917 fann arméförvaltningen
sig böra till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuta vissa ekonomiska frågor
i samband med stalletablissemangets disponerande för uppställande av
hästar, och angav arméförvaltningen därvid jämväl de grunder, efter
vilka den ekonomiska förvaltningen vid etablissemanget syntes böra
handhavas.
Med förmälan att den vid stalletablissemanget av generalstabens
officerskår anställda personalen utgjordes av 1 stallföreståndare, 1 fodermarsk
samt 12 hästskötare, anförde därvid arméförvaltningen, att de
inkomster stallpersonalen åtnjöte icke alla vore av den art, att de
kunde sägas vara en följd av förpliktelser, som generalstabens officerskår
åtagit sig gent emot personalen. Så kunde till exempel lektionspenningar
icke dit hänföras. Men å andra sidan både sistnämnda
inkomster möjliggjorts endast därigenom, att stallet med tillhörande
ridhus varit i privat ägo, och då officerskåren såsom villkor för stallets
överlåtelse framställt, att icke någon minskning i stallpersonalens sammanlagda
inkomster av stalltjänsten finge ifrågakomma, liksom det ock
Fjärdo huvudtiteln.
131
syntes hava varit Kungl. Maj:ts och riksdagens mening, att personalen
icke skulle bliva lidande i ekonomiskt avseende på grund av etablissemangets
försäljning till kronan, syntes ersättning i någon form för
nämnda inkomster, vilka bortfölle, sedan stallet övergått till staten, böra
beredas ifrågavarande personal. Arméförvaltningen ägde emellertid
icke befogenhet att härutinnan besluta ens för tiden, intill dess riksdagens
beslut om avlöning kunde bliva fattat, utan vore särskilt beslut
av Kungl. Maj:t härför erforderligt.
Beträffande den vid stalletablissemanget anställda personalens avlöningsförmåner
hänvisade arméförvaltningen till skrivelsen närslutna
uppgifter, utvisande de inkomstbelopp och naturaförmåner, stallpersonalen
haft under tiden den 1 juli 1916 — den 30 juni 1917. Då
ungefär samma inkomster syntes böra beredas stallpersonalen som dittills,
ansåge arméförvaltningen, att dessa lämpligen kunde tillsvidare
utgå såsom arvoden med följande belopp, nämligen
för stallföreståndaren ....................................
» fodermarsken............................................
» 8 äldre hästskötare ..................................
» 1 yngre hästskötare ...............................
)) 3 yngre hästskötare (endast år 1917)
kronor 3,600: —
» 2,100: —
» 1,900: —
» 1,700: —
» 1,600: —
Stallföreståndaren och fodermarsken borde därjämte åtnjuta fri bostad
med bränsle samt de yngre hästskötarna enahanda förmåner ävensom
lyse och sängservispersedlar.
För åvägabringande av överensstämmelse mellan ifrågavarande
stallpersonals och övriga statstjänares nuvarande förmåner borde stadgas,
att personalen skulle äga att från den 1 augusti 1917, då den
inträdde i statstjänst, åtnjuta krigstidstillägg enligt bestämmelserna i
kungl. kungörelsen den 29 maj 1917 såsom övriga befattninghavare,
vilkas avlöning till siffran bestämts av Kungl. Maj:t. Skulle krigstidstillägget
för år 1918 komma att av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämmas
till lägre belopp än för år 1917, borde i fråga om arvoden för
förstnämnda år inträda motsvarande förhöjning.
Vad personalens övriga förmåner beträffade, hade till hästskötare
under kommenderingar utom Stockholm utgått dagtraktamente med
under sista tiden minst 5 kronor för dag. Dylika dagtraktamenten
syntes hädanefter icke höra ifrågakomma, enär vid de tillfällen, då
officer kommenderades beriden till tjänstgöring utanför huvudstaden,
militär hästskötarpersonal torde samtidigt beordras.
[16.]
132
Fjärde huvudtiteln.
[16.] _ All personal vore försäkrad i riksförsäkringsanstalten och erhölle
vid sjukdom 1 krona om dagen med bibehållande av full avlöning.
Denna försäkring syntes böra tillsvidare bibehållas.
All stallpersonal hade erhållit fri läkarvård hos privat läkare. Fri
läkarvård och fria medikamenter syntes höra beredas personalen vid det
truppförband av fjärde arméfördelningen, som arméfördelningschefen
bestämde.
Tjänstledighet med bibehållen avlöning hade dittills årligen tilldelats
stallföreståndaren under en månad, fodermarsken under 14 dagar
och hästskötare under 7 dagar. Hädanefter syntes tjänstledighet, därest
förhållandena sådant medgåve och särskild kostnad därigenom ej
föranleddes, böra medgivas -personalen enligt chefens för fjärde arméfördelningen
närmare bestämmande.
På grund av vad sålunda och i övrigt anförts, hemställde arméförvaltningen,
att Kungl. Maj:t måtte utfärda vissa av ämbetsverket
närmare angivna bestämmelser beträffande den ekonomiska förvaltningen
samt avlöning m. m. vid det av generalstabens officerskår inköpta
etablissemanget.
beslut Efter det chefen för fjärde arméfördelningen och chefen för ge
september
neralstaben, var för sig, avgivit utlåtande i ärendet, förordnade Kungl.
i9i7. Maj:t genom brev den 14 september 1917, bland annat,
att den vid ifrågavarande stalletablissemang anställda personalen
skulle jämte naturaförmåner — åtnjuta arvoden med följande belopp,
nämligen:
Stallföreståndaren — förutom fri bostad och bränsle — 3,600 kronor;
fodermarsken — förutom fri bostad och bränsle — 2,100 kronor;
8 hästskötare (äldre) 1,900 kronor;
1 hästskötare (yngre) — förutom fri bostad med bränsle och lyse
samt sängservispersedlar — 1,700 kronor; samt
3 hästskötare (yngre) — förutom fri bostad med bränsle och lyse
samt sängservispersedlar — 1,600 kronor (endast under år 1917);
att såsom villkor för åtnjutande av dessa avlöningsförmåner skulle
gälla, att personalen icke ägde mottaga s. k. lektionspenningar;
att stallpersonalen skulle äga att från och med den 1 augusti 1917,
da den inträtt i statstjänst, åtnjuta krigstidstilläg enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 29 maj 19i7 såsom övriga befattningshavare, vilkas
avlöning till siffran av Kungl. Maj:t bestämts;
att nämnda personal skulle tillsvidare vara försäkrad i riksförsäkringsanstalten
enligt dittills gällande grunder;
Fjärde huvudtiteln.
133
att personalen skulle erhålla fri läkarvård och fria medikamenter vid [16.]
det truppförband, tillhörande fjärde arméfördelningen, som arméfördeldelningschefen
ägde bestämma;
att tjänstledighet finge, såvitt förhållandena det medgåve och särskild
kostnad därigenom icke föranleddes, tilldelas stallpersonalen, stallföreståndaren
högst en månad årligen, enligt bestämmande av chefen
för generalstaben respektive den regementsofficer, han kunde hava beordrat
att handhava förvaltningen;
att samtliga på grund av nu nämnda och i övrigt meddelade föreskrifter
eller eljest uppkommande utgifter vid etablissemanget, däri jämväl
inräknade kostnaderna för byggnadens underhåll, skulle av arméförvaltningens
civila departement förskjutas för att framdeles hos Kungl. Maj:t
anmälas till ersättande; samt
att de sålunda meddelade bestämmelserna skulle gälla från och
med den 1 augusti 1917 och tillsvidare, intill dess särskilda medel för
vederbörliga ändamål bleve i behörig ordning å riksstaten beräknade.
Till åtlydnad av den i förutnämnda kungl. brev den 29 juni 1917 Arméförvaitgivna
anbefallningen har nu arméförvaltningen inkommit med förslag
till stat för avlöning av den vid ifrågavarande stalletablissemang för ^ställning*”’
stallvården erforderliga personalen samt därvid anfört följande:
Av det utav arméförvaltningen i dess underdåniga skrivelse den
24 juli 1917 framställda förslaget framginge, att av den vid stalletablissemangets
övertagande av staten därstädes anställda personalen 3 yngre
hästskötare vore avsedda att kvarstå allenast till utgången av år 1917.
Då för erforderliga medels uppförande å riksstaten kostnaderna för
stallpersonalens avlönande från och med år 1919 skulle beräknas, behövde
således hänsyn icke tagas till nämnda tre befattningshavare.
Med iakttagande härav och med anmälan, att arméförvaltningen
icke funne anledning att föreslå högre arvoden från och med år 1919
än de förut bestämda, hemställde arméförvaltningen, att för ändamålet
måtte beräknas särskilda medel i riksstaten för år 1919 sålunda:
Arvode till |
1 |
stallföreståndare......... |
.................. kronor |
3,600 |
_ |
|
» |
)) |
1 |
fodermarsk............... |
.................. » |
2,100 |
_ |
» |
» |
1 |
hästskötare (äldre) .. |
.................. » |
1,900 |
— |
T) |
)> |
6 |
» » |
.................. 3> |
11,400 |
— |
)) |
» |
1 |
* (yngre) .. |
................. )) |
1,700 |
— |
» |
1 |
................. )) |
1,700 |
— |
||
Summa kronor 22,400 |
— |
134 Fjärde huvudtiteln.
[16.] Stallföreståndaren och fodermarsken borde fortfarande såsom hittills
äga åtnjuta rätt till fri bostad och bränsle samt de 2 yngre hästskötarna
rätt till fri bostad med bränsle och lyse samt sängservispersedlar. För
den händelse krigstidstillägg till statens befattningshavare under år
1919 icke alls komme att utgå eller till lägre belopp, än som genom
kungörelsen den 29 maj 1917 vore för samma år bestämt, borde Kungl.
Maj:t äga rätt att förordna om en sådan förhöjning i arvodena,
som svarade mot den minskning i förmåner, som därigenom förorsakades
stallpersonalen.
Beträffande sättet för uppförandet å riksstaten av ifrågavarande
arvoden hemställde arméförvaltningen, att de, liksom det från och med
år 1919 utgående lönetillägget för vissa furirer, måtte upptagas under
beräkningen av anslaget till avlöning och rekrytering m. m. såsom en
särskild rubrik av följande lydelse: »Arvoden åt civil stallpersonal vid
statens från generalstabens officerskår inlösta stalletablissemang i Stockholm,
förslagsvis kronor 22,400: —.»
Departements- Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, funnos vid tiden
chefen. f^r ifrågavarande stalletablissemangs inlösen av kronan vid detsamma
anställda 1 stallföreståndare, 1 fodermarsk och 12 hästskötare. Från
och med innevarande år har emellertid denna personal, vilken jämlikt
den mellan kronan och generalstabens officerskår träffade överenskommelsen
övergick i kronans tjänst, minskats med 3 hästskötare, så att
personalen för närvarande utgöres av 1 stallföreståndare, 1 fodermarsk
och 9 hästskötare, därav 7 äldre och 2 yngre. Då efter genomförandet
av de nya bestämmelserna angående hästhållningen för officerare
vid armén uti ifrågavarande stalletablissemang skola uppställas hästar
icke blott såsom hittills för generalstabens officerare utan jämväl för
inspektören för infanteriet, inspektören för militärläroverken m. m.,
fjärde och femte arméfördelningsstaberna m. fl., torde någon ytterligare
minskning av stallpersonalen icke kunna äga rum.
Vad personalens avlöningsförmåner angår, hava dessa enligt förenämnda
brev den 14 september 1917 tillsvidare bestämts till 3,600
kronor för stallföreståndaren, 2,100 kronor för fodermarsken, 1,900 kronor
för äldre hästskötare och 1,700 kronor för yngre hästskötare, allt
för år räknat. Dessutom åtnjuta stallföreståndaren och fodermarsken fri
bostad och bränsle samt de båda yngre hästskötarna enahanda förmåner
ävensom lyse och sängservispersedlar. Då ifrågavarande löneförmåner
blivit bestämda med hänsyn till de inkomster, personalen uppburit
före dess övergång i statens tjänst, och dessutom icke kunna
Fjärdo huvudtiteln.
135
anses annat än skäliga, torde någon ändring uti de sålunda fastställda [16.]
löneförmånerna icke böra äga rum.
Den personalen tillkommande kontanta lönen torde såsom hittills
få utgå i form av arvode, och torde vad i kungl. brevet den 14 september
1917 stadgats rörande villkoren för de fastställda avlöningsförmånernas
åtnjutande, personalens rätt till olycksfallsförsäkring, fri läkarvård
och fria medikamenter samt till tjänstledighet allt fortfarande
få gälla.
Jämlikt föreskrifterna i nyssnämnda kungl. brev har personalen
under tiden den 1 augusti — den 31 december 1917 åtnjutit krigstidstillägg
enligt bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 29 maj 1917
såsom övriga befattningshavare, vilkas avlöning blivit till siffran av
Kungl. Maj:t bestämd. 1 den mån krigstidstillägg kommer att utgå jämväl
under innevarande år och under år 1919, bör personalen givetvis
komma i åtnjutande av sådant tillägg. Skulle emellertid icke så bliva
fallet eller skulle krigstidstillägg komma att utgå med lägre belopp än
hittills, torde, med hänsyn till de förpliktelser staten åtagit sig gentemot
ifrågavarande personal, på Kungl. Maj:t få ankomma att förordna
om en sådan förhöjning av arvodena, som svarar mot den minskning
i löneförmåner, som därigenom förorsakas stallpersonalen.
Det för ifrågavarande personals avlönande erforderliga beloppet,
22,400 kronor, torde, i enlighet med vad armé förvaltningen föreslagit,
lämpligen böra upptagas såsom eu särskild post under avlöningsanslaget.
Huru stallvården vid ifrågavarande stalletablissemang lämpligen bör
ordnas, i den mån den nuvarande personalen avgår från sina befattningar,
torde böra bliva föremål för särskild prövning efter därom av
arméförvaltningens intendentsdepartement och chefen för generalstaben
avgivet förslag. Jag anser mig emellertid redan nu böra framhålla, att
därest en särskild stallföreståndarbefattnmg jämväl för framtiden anses
böra finnas, densamma lämpligen synes böra besättas med en pensionerad
underofficer eller en underofficer å reservstat, i vilket fall det
med befattningen förenade arvodet torde kunna avsevärt nedsättas.
Personligt lönetillägg åt förste vaktmästaren vid fortifikationen.
Å staten för fortifikationen finnes för närvarande uppförd en förste
vaktmästarbeställning med en lön av 1,100 kronor. Beställningen är
icke förenad med rätt till ålderstillägg. Den nuvarande förste vaktmästaren
åtnjuter fri bostad i arméförvaltningens ämbetshus.
Enligt 1914 års härordningsbeslut skall efter genomförd härordning
vid fortifikationen i stället för den i nu gällande stat upptagna förste
1914 års
härordning.
13G
Fjärde huvudtiteln.
[16.]
Ansökning av
förste vaktmästaren
om
personligt
ålderstillägg
från och med
år 1916.
Arméförvaltningens
yttrande den
16 november
1915.
vaktmästaren finnas en vaktmästare vid fortifikationsstabens huvudstation.
Uti de vid 1914 års härordningsproposition fogade och av riksdagen i
förevarande hänseende utan erinran lämnade kostnadsberäkningarna
upptogos avlöningsförmånerna för denna beställningshavare lika med
vaktmästarnas vid arméförvaltningen, generalstaben m. fl. staber och
formationer avlöning eller lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar 350
kronor, ortstillägg 150 kronor, tillhopa 1,200 kronor, ävensom två
ålderstillägg å lönen å 100 kronor, det ena efter fem och det andra
efter tio års väl vitsordad tjänstgöring.
Under år 1915 gjorde den nuvarande förste vaktmästaren vid fortifikationen
P. E. Bergqvist, vilken, född den 3 maj 1858, den 31 augusti
1887 antagits till vaktmästare vid fortifikationen och den 31 december
1901 förordnats till förste vaktmästare därstädes, framställning om att
komma i åtnjutande av ett personligt ålderstillägg å 200 kronor, att
utgå från och med ingången av år 1916.
Vid ansökningens överlämnande till arméförvaltningen hemställde
chefen för fortifikationen, att ämbetsverket måtte utverka, att Bergqvist
bleve i avlöningshänseende likställd med arméförvaltningens vaktmästare
och därjämte redan från och med år 1916 komme i åtnjutande av de med
arméförvaltningens vaktmästarbefattningar förenade båda ålderstilläggen.
Med underdånig skrivelse den 16 november 1915 överlämnade arméförvaltningen
den gjorda ansökningen till Kungl. Maj:t samt anförde
därvid, att därest Bergqvists löneförmåner varit bestämda lika med
ämbetsverkets vaktmästares, Bergqvist skulle, med inräknande av tiden
för hans tidigare anställning i befattningen, redan med ingången av
år 1912 hava intjänat båda ålderstilläggen. Vid det förhållande att
Bergqvist med hänsyn till pensionsförhållandena skulle komma i sämre
ställning, om hans avlöning reglerades i allo lika med övriga vaktmästares,
funne arméförvaltningen sig icke kunna avgiva något förslag
i sådant hänseende. I stället ifrågasatte arméförvaltningen, huruvida
det ej kunde anses skäligt, att Bergqvist erhölle ett personligt avlöningstillägg
att utgå från och med ingången av år 1916. För att åvägabringa
likställighet borde detta avlöningstillägg för Bergqvist bestämmas
till (1,400—1,100 =) 300 kronor, vilket belopp, för den händelse
Bergqvist i sin egenskap av vaktmästare fortfarande komme att åtnjuta
fri bostad, borde minskas med 165 kronor, motsvarande det avdrag av
ortstillägg jämte 15 kronor av lönen, som annan vaktmästare i liknande
fall skulle vidkännas.
Arméförvaltningen funne sig alltså böra hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva, att såsom personligt avlöningstillägg
Fjärde huvudtiteln.
137
åt Bergqvist finge från och med år 1916 utbetalas ett årligt belopp av
300 kronor, därest Bergqvist icke i sin egenskap av förste vaktmästare
åtnjöte fri bostad, men eljest 135 kronor.
För beredande av ifrågavarande lönetillägg borde i staten för
fortifikationen från och med år 1917 vidtagas de ändringar, att under
rubriken »Lön, arvode, lönetillägg» det för förste vaktmästaren upptagna
belopp, 1,100 kronor, höjdes till 1,400 kronor samt att därvid fogades
en not av följande lydelse:
»Därav utgöra 300 kronor personligt lönetillägg för nuvarande
tjänstinnehavaren. Därest denne i sin egenskap av förste vaktmästare
åtnjuter fri bostad, skall dock, så länge denna förmån kvarstår, nämnda
lönetillägg icke utgå med högre belopp än 135 kronor årligen.»
Därest det ifrågasatta personliga lönetillägget bleve av riksdagen
godkänt, syntes de för dess utgående under år 1916 erforderliga medel
kunna av Kungl. Maj:t anvisas från fjärde huvudtitelns anslag till extra
utgifter eller eljest tillgängliga medel.
Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 27 november 1915
fann Kungl. Maj:t den gjorda framställningen icke föranleda någon
åtgärd.
Uti underdånig skrivelse den 10 augusti 1917 har nu chefen för
fortifikationen med anledning av den utav nästlidet års riksdag beslutade
löneregleringen för de inom statsdepartementen anställda vaktmästarna
ansett sig böra fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på förste vaktmästarens
vid fortifikationen avlöningsförhållanden samt därvid hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att nämnde förste
vaktmästare finge från och med år 1918 åtnjuta avlöning till lika belopp
med vaktmästarna i statsdepartementen, d. v. s. lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar
450 kronor, och ortstillägg 150 kronor, tillhopa 1,300
kronor, ävensom tre ålderstillägg å lönen å 100 kronor efter respektive
5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänst.
Uti häröver avgivet yttrande har arméförvaltningen till en början
erinrat, att riksdagen i skrivelse den 6 juni 1917 (nr 238) med anledning
av Kungl. Maj:ts proposition (nr 342) angående reglering av
löneförhållanden m. m. för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare
vid de centrala ämbetsverken m. fl. verk och inrättningar
anfört, att riksdagen ansett en definitiv lönereglering för sistnämnda
befattningshavare icke böra från och med år 1918 genomföras, samt
att ifrågavarande proposition därför icke blivit av riksdagen bifallen.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft. 18
[i<;o
Kungl. Majrts
beslut den
27 november
1915.
Framställning
av chefen för
fortifikationen.
Arméförvalt
ningens
yttrande.
138
Fjärde huvudtiteln.
[16.] Då vid sådant förhållande vaktmästarna hos lantförsvaret under''
lydande verk, anstalter m. m. i allmänhet icke för år 1918 komme att
få sina avlöningsförmåner bestämda i enlighet med dem, som från och
med sagda år utginge till statsdepartementens vaktmästare, funne armé''
förvaltningen sig icke kunna i anledning av den föreliggande framställningen
göra annan hemställan, än dels att Kuugl. Maj:t måtte till
1918 års riksdag avlåta framställning angående personligt lönetillägg
åt nuvarande förste vaktmästaren vid fortifikationen P. E. Bergqvist i
enlighet med arméförvaltningens förslag i dess förenämnda skrivelse
den 16 november 1915, dels ock att frågan om Bergqvists avlöningsförhållanden
måtte beaktas vid den förnjmde utredning angående reglering
av löneförhållanden in. m. för vaktmästare m. fl. vid de centrala
ämbetsverken, vartill ''1917 års riksdags ovanberörda skrivelse kunde
giva anledning. Därest vid blivande lönereglering för dessa vaktmästare
summan av till dem utgående lön och ålderstillägg skulle komma att
uppgå minst till belopp motsvarande den lön, som nu åtnjötes av
Bergqvist, och han förty vid övergång till ändrad stat icke komme att
vidkännas minskning i den pension, vartill han vid avgång från sin
befattning vore berättigad enligt nu gällande bestämmelser, torde det
föreslagna personliga lönetillägget då kunna bortfalla och Bergqvists
avlöning i staten för fortifikationen böra uppföras lika med för vaktmästare
i övrigt vid lantförsvaret tillhörande verk, anstalter m. m.
Departements- Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, skall enligt 1914 års
eheten. härordningsbeslut den nuvarande förste vaktmästarbeställningen vid forti.
fikationen utbytas mot en vaktmästarbeställuing vid fortifikationsstabens
huvudstation. Med hänsyn därtill, att den nuvarande förste vaktmästaren
icke kunnat förväntas vara villig att övergå till den nya beställningen
på grund av den minskning i pension han därigenom skulle få
vidkännas, har denna ännu icke blivit å staten uppförd, och torde av
enahanda skäl därmed lämpligen böra tillsvidare anstå.
Emellertid synes det mig vara med billighet överensstämmande, att
förste vaktmästaren Bergqvist, vilken alltsedan år 1901 innehaft sin
nuvarande beställning, kommer i åtnjutande av ett sådant tillägg i sina
avlöningsförmåner, att dessa komma att uppgå till samma belopp, som
de skulle hava gjort, därest beställningen varit förenad med enahanda
löneförmåner som de för vaktmästare hos arméförvaltningen, generalstaben
m. fl. staber och formationer bestämda, eller till 1,400 kronor
om året. Jag finner mig därför böra, i enlighet med vad arméförvaltningen
föreslagit, tillstyrka, att framställning göres till riksdagen om.
13!)
Fjärde huvudtiteln.
beredande av ett personligt lönetillägg åt Bergqvist, så länge han kvarstår
i sin nuvarande befattning. Ifrågavarande lönetillägg, vilket lämpligen
synes kunna utgå från avlöningsanslaget, torde, på sätt arméförvaltningen
hemställt, höra bestämmas till 135 kronor om året, därest Bergqvist
i sin egenskap av förste vaktmästare åtnjuter fri bostad, men eljest till
300 kronor om året. Lönetillägget torde få utgå redan från och med
innevarande år.
Anslagets beräkning.
I enlighet med vad jag nu anfört, har jag låtit uppgöra förslag
till nya stater för truppförband av infanteriet, kavalleriet och artilleriet,
för militärbefälet på Gottland, för överstelöjtnanter och majorer vid de
sex fördelningskavalleriregementena, för artilleriets fabriker och tyganstalter,
för fortifikationen, för ingenjörkårerna och Fälttelegrafkåren,
för officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen samt för
trängkårerna (se bil. 11—71). De i dessa stater ävensom i staten för
polispersonalen i Boden och å Karlsborg upptagna avlöningsförmånerna
uppgå till sammanlagt 18,393,896 kronor 75 öre.
Under anslaget böra vidare, i enlighet med vad förut anförts, beräknas
dels 50,000 kronor för genomförande av den ifrågasatta nya
organisationen av fältveterinärkåren, dels 561,595 kronor till gottgörelse
för egna tjänstehästar, dels 5,000 kronor för upprätthållande av
veterinärvården vid vissa infanteritruppförband, dels ock 22,400 kronor
för årsarvoden åt civil stallpersonal vid statens från generalstabens
officerskår inlösta stalletablissemang i Stockholm.
Slutligen bör såsom vanligt under anslaget beräknas dels dagavlöning
till indelt manskap, dels rekryteringskostnader, dels kostnader för
musikelever vid infanteriet dels ock lönetillägg åt vissa furirer.
Vad dagavlöning åt indelt manskap angår, bör sådan först och
främst beräknas för den tid, dylikt manskap fullgör dem åliggande
vanlig tjänstgöring. Därjämte bör, i anslutning till vad jag längre
fram under punkten 22 kommer att föreslå, beräknas dagavlöning för
korpraler, vice korpraler och beställningsmän under 23,000 tjänstgöringsdagar
och för andra meniga under likaledes 23,000 tjänstgöringsdagar
under tjänstgöring i egenskap av underbefäl, instruktörer eller beställningsmän
vid skolor och övningar utom vanliga repetitionsövningar.
Rekryteringskostnader böra beräknas enligt vanliga grunder för det
i vederbörande stater uppförda antalet volontärer. Därjämte bör, i likhet
med vad under de senare åren ägt rum, utöver de ordinarie rekryteringskostnaderna,
upptagas ytterligare ett belopp av 200,000 kronor
till dylika kostnader.
140
Fjiirde huvudtiteln.
Beträffande kostnaderna för musikelever vid infanteriet torde dessar
i avvaktan på en blivande omorganisation av musiken, böra beräknas
enligt hittills följda grunder.
För beredande av lönetillägg för gifta furirer torde böra upptagas
enahanda belopp som för innevarande år eller förslagsvis 40,000 kronor.
I anslutning härtill har jag låtit uppgöra en beräkning över samtliga
utgifter från anslaget till avlöning och rekrytering in. m. år 1919.
Denna beräkning (se bil. 72) slutar å 19,540,809 kronor 22 öre.
Med anledning av under året inträffande vakanser i såväl befälssom
manskapsgraderna komma emellertid utgifterna under anslaget att
understiga de beräknade. Liksom för de senare åren ägt rum, torde
därför avlöningsanslaget böra i riksstaten upptagas med något lägre
belopp än det beräknade. I överensstämmelse med vad som hittills
ägt rum beträffande motsvarande anslag under femte huvudtiteln, torde
anslaget kunna nedsättas med 5 procent av det beräknade beloppet.
Anslaget skulle följaktligen för år 1919 uppgå till 18,563,768 kronor
76 öre, vilket belopp torde böra avrundas till 18,563,800 kronor.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
dels att, med godkännande av de uppgjorda förslagen
till nya stater (se bil. 11—71), öka ordinarie förslagsanslaget
till avlöning och rekrytering m. m.,
nu ...................................................... kronor 18,551,672: —
med .................................................. d_12,128: —
till...............................:.................... kronor 18,563,800: —
dels medgiva, att de 11 radiotelegrafistbestäliningarT
som enligt 1914 års härordning skola uppföras å fortifikationens
stat, må utbytas mot 3 fanjunkarbeställningar,
2 sergeantbeställningar av första klassen och
2 sergeantbeställningar av andra klassen å fortifikationens
stat samt mot 2 furirer av första klassen och
2 furirer av andra klassen å Fälttelegrafkårens stat;
dels medgiva, att beträffande användningen av de
under förevarande anslag beräknade medlen till gottgörelse
för egna tjänstehästar skall gälla vad därom
stadgas i kungl. brevet den 19 juni 1917;
dels och medgiva, att från förevarande anslag må
från och med innevarande år till förste vaktmästaren vid
fortifikationen P. E. Bergqvist, så länge han kvarstår
i sin nuvarande beställning, såsom personligt lönetill
-
Fjärd('' huvudtiteln.
141
lägg utbetalas ett årligt belopp av 135 kronor, därest [16.]
Bergqvist i sin egenskap av förste vaktmästare åtnjuter
fri bostad, men eljest 300 kronor.
2. Anställnings- och avskedspremier.
Ifrågavarande anslag är i riksstaten för innevarande år upptaget Anslagets
med 360,600 kronor. beräkning för
i ån* 1918
Anslaget är avsett för utbetalande av dels anställning spremier till
värnpliktiga, som under pågående utbildning taga fast anställning, dels
avskedspremier till fast anställt manskap, som vid avgång från tjänsten
har en tjänstetid av minst sex år. För det förra ändamålet bär för
innevarande år beräknats 96,600 kronor och för det senare 264,000 kronor.
För utbetalande av anställuingspremier torde för år 1919 böra be- Anslagets
räknas samma belopp som för innevarande år eller 96,600 kronor. ber&r“låis f°r
Det för utbetalande av avskedspremier avsedda beloppet plägar beräknas
i förhållande till sammanlagda antalet fast anställt underbefäl av
manskapet (beställningsmän, men ej indelta eller musikunderbefäl inräknade)
det år, anslaget avser. Detta antal är visserligen för år 1919
något högre än för innevarande år, men inverkar detta (se bil. 74)
icke på det för ändamålet erforderliga beloppet, vilket fortfarande bör
upptagas med 264,000 kronor.
I riksstaten för år 1919 torde följaktligen böra upptagas
Anställnings- och avskedspremier, oförändrat ordinarie
förslagsanslag.................................................................. kronor 360,600: —
3. Ökad avlöning för de till tjänståldern äldsta baialjonsläkarna.
Förevarande anslag, vilket är avsett att bereda visst tillskott i [17.]
lönen för de till tjänståldern äldsta bataljonsläkarna och bataljonsveterinärerna,
är i riksstaten för år 1918 upptaget med 35,475 kronor.
I samband med läkarpersonalens vid truppförbanden successiva
övergång till den år 1911 beslutade nya organisationen av fältläkarkåren
har detta anslag efter hand kunnat nedsättas. Ursprungligen
måste det, vad läkarna beträffar, lämna tillgång att åt 45 bataljonsläkare
bereda dels ett tillskott till lönen av 1,380 kronor, dels ett tillägg till
dagavlöningen av 1 krona om dagen. Efter läkarpersonalens fullständiga
övergång till den nya organisationen erfordras endast att åt 27
bataljonsläkare bereda ett tillägg i lön av 1,000 kronor.
Arméförvaltningen har anmält, att sedan denna övergång numera ArméförTait
fortskridit
så långt, att endast en bataljonsläkare kvarstode å äldre stat nint>''en8 framställning.
142
Fjärde huvudtiteln.
[17.] och denne tillhörde de 27 äldsta, behovet under denna anslagstitel läte
sig beräkna på följande sätt:
Av de 27 till tjänståldern äldsta bataljonsläkarna åtnjöte 26 avlöning
enligt 1911 års organisation av fältläkarkåren. De vore följaktligen
berättigade till tillägg i avlöningen om 1,000 kronor.
Den återstående av dessa 27 bataljonsläkare hade fått sig tilldelad
den enligt den tidigare organisationen åt de äldre bataljonsläkarna medgivna
förhöjningen i avlöningen om (1,380 + 365=) 1,745 kronor.
Av batalj onsveterinärerna skulle 13 uppbära ökad avlöning med
480 kronor var.
Medelsbehovet under anslaget utgjorde således
26 bataljonsläkare å 1,000 kronor ............................... 26,000 kronor
1 » å 1,745 » ................................. 1,745 »
13 bataljonsveterinärer å 480 » ................................. 6,240 »
eller tillhopa 33,985 kronor
Om det föreliggande förslaget till omorganisation av fältveterinärkåren
komme att av Kungl. Maj:t framläggas för nästa riksdag och
av denna bleve antaget, komme anslaget att minskas med 6,240 kronor
till 27,745 kronor.
Departements- Sedan den å äldre stat kvarstående bataljonsläkaren i slutet av år 1917
chefen. befordrats till regementsläkare, komma samtliga de 27 äldsta bataljonsläkarna
att åtnjuta avlöningstillägg enligt den nya organisationen med
1,000 kronor. Det för ifrågavarande ändamål erforderliga beloppet utgör
alltså 27,000 kronor.
Såsom jag förut omnämnt, har jag för avsikt att föreslå avlåtande
av proposition till årets riksdag angående omorganisation av fältveterinärkåren,
innefattande jäinväl lönereglering för kåren från och med
år 1919. Enligt denna skulle de äldre batalj onsveterinärerna erhålla
kaptens av andra klassen löneförmåner och de yngre batalj onsveterinärerna
löjtnants av första klassen löneförmåner. Något särskilt tillägg
å lönen skulle följaktligen icke vidare utgå. Med anledning härav torde
förevarande anslag böra minskas med det för beredande av lönetillägg
åt yngre bataljonsveterinärer beräknade beloppet eller (13 x 480=)
6,240 kronor.
Såsom en följd härav torde anslaget hädanefter böra i riksstaten
upptagas under benämning »Ökad avlöning för de till tjänståldern äldsta
bataljonsläkarna».
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
Fjiirde huvudtiteln.
143
dels att i rikastaten för år 1919 upptaga förevarande
anslag under titel ''»Ökad avlöning för de till
tjänståldern äldsta batalj onsläkarna, förslagsanslag»,
dels ock minska detla anslag,
[17.]
nu ...
med
till...
kronor 35,475
» 8,475
kronor 27,000
4. Avlöning till bataljonsläkare vid fältläkarkåren,
oförändrat ordinarie förslagsanslag .................................... kronor 88,000: —
5. Extra lönetillägg.
Under åberopande av vad chefen för finansdepartementet till statsråds- [18.]
protokollet över finansärenden denna dag anfört i fråga om beredande åt
en del av statens tjänstemän och betjänte av extra lönetillägg för år 1919,
får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
över finansärenden denna dag angivna grunder,
av extra lönetillägg åt vissa betjänte, som åtnjuta
avlöning från fjärde huvudtitelns medel, å extra stat för
år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 205 kronor.
6. Ersättning åt vissa löntagare i följd av arméns omorganisation.
Ifrågavarande anslag är i 1918 års stat upptaget med 2,584 kronor. [19.]
Arméförvaltningen har anmält, att sadelmakaren vid Livregementets
husarer C. J. Hoff, vilken åtnjutit avlöningsförmåner med tillhopa
460 kronor från förevarande anslag, under år 1917 erhållit avsked
samt att förre furiren vid Marinregementet G. Dahlberg, vilkens avlöningsförmåner
jämväl utgått från detta anslag med 233 kronor, numera avlidit.
Med hänsyn till vad arméförvaltningen sålunda upplyst, torde an- Departementsslaget
böra minskas med förenämnda belopp, tillhopa 693 kronor. Jag ohe,enfår
alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att minska ordinarie förslagsanslaget till ersättning
åt vissa löntagare i följd av arméns omorganisation,
nu högst ................................................... kronor 2,584: —
med............................................................. » 693:
till högst .............................................
kronor 1,891
144
Fjärde huvudtiteln.
[20.]
7. Arméns reservstater.
Enligt 1914 års härordningsbeslut äro två särskilda reservstater
under uppsättning, nämligen en för arméns officerare och underofficerare
och en för fältläkarkåren.
Den för innevarande år fastställda staten för officerare och underofficerare
å reservstat upptager 1 generalsperson, 5 överstar, därav 2 i
högre och 3 i lägre löneklassen, 17 majorer, 70 kompaniofficerare,
därav 15 i högsta, 26 i mellersta och 29 i lägsta löneklassen, samt 72
underofficerare, därav 33 i högre och 39 i lägre löneklassen.
Enligt de av Kungl. Maj:t den 13 november 1914 fastställda planerna
för övergången till den nya härordningen skola för år 1919 å
staten tillkomma 1 överste i lägre löneklassen, 6 majorer, 22 kompaniofficerare,
därav 5 i högsta, 8 i mellersta och 9 i lägsta löneklassen,
samt 24 underofficerare, därav 11 i högre och 13 i lägre löneklassen.
1 enlighet härmed har jag låtit upprätta förslag till stat för officerare
och underofficerare å reservstat vid armén år 1919 (se bil. 75), och
slutar denna å 331,800 kronor.
Enligt gällande bestämmelser skall personal å reservstat under tjänstgöring
åtnjuta dagavlöning, dagtraktamente och annan tillfällig avlöning
enligt de för personal å aktiv stat gällande föreskrifter ävensom reseoch
traktamentsersättning för resor till och från tjänstgöringsorten.
Med hänsyn därtill, att tjänstgöringsskyldigheten är bestämd, icke till
viss tid för varje år, utan till ett visst antal dagar under loppet av en
2-års- eller 3-årsperiod av tjänstetiden, kan uppenbarligen icke bestämt
angivas, huru mycket som för ifrågavarande ändamål för varje år
erfordras, utan kunna dessa poster endast förslagsvis beräknas. Med
tillämpning av de grunder, som följts uti de för riksdagen hittills framlagda
kostnadsberäkningarna, skulle under år 1919 erfordras till dagavlöning,
förslagsvis............................................................. kronor 17,682: —
till rese- och traktamentsersättning, förslagsvis ........ » 7,292: —
Staten för fältläkarkårens reservstat upptager för innevarande år 1
fältläkare, 7 regementsläkare och 4 bataljonsläkare.
Enligt de fastställda övergångsplanerna skola för år 1919 tillkomma
1 fältläkare, 2 regementsläkare och 1 bataljonsläkare.
I överensstämmelse härmed har jag låtit uppgöra förslag till stat
för fältläkarkårens reservstat år 1919 (se bil. 76), slutande å ett belopp
•av 46,800 kronor.
Fjärde huvudtiteln.
145
Med tillämpning av förut nämnda grunder skulle därjämte erfordras [20.]
till dagavlöning, förslagsvis.................................................. kronor 2,185: —
» rese- och traktamentsersättning, förslagsvis............ » 042: —
I anslutning till vad ovan anförts, har jag låtit uppgöra beräkning
av kostnaderna för arméns reservstater år 1919 (se bil. 77), och slutar
denna å ett belopp av 406,401 kronor.
Motsvarande beräkning för år 1918 slutade å 308,502 kronor. Då
emellertid icke samtliga nytillkomna beställningar kunde beräknas bliva
besatta redan från och med årets början och med hänsyn tagen till
under året eventuellt inträffande vakanser, ansågs nämnda belopp kunna
nedsättas med ett, för anslagets avjämnande, till 35,502 kronor beräknat
belopp. I enlighet härmed upptogs anslaget i riksstaten endast med
273,000 kronor.
Av nyss angivna skäl torde de för år 1919 beräknade utgifterna
kunna nedsättas med ett, för anslagets avjämnande, till 39,901 kronor
beräknat belopp. I enlighet härmed skulle anslaget upptagas med
366,500 kronor.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att, med godkännande av bifogade förslag till
stater för officerare och underofficerare å reservstat
vid armén samt för fältläkarkårens reservstat (se bil.
75 och 76), öka ordinarie förslagsanslaget till arméns
reservstater,
nu ........................................................... kronor 273,000: —
med ......................................................... » 93,500: —
till............................................................. kronor 366,500: —
8. Arméns personal över stat, oförändrat ordinarie
förslagsanslag........................................................................... kronor 240,000: —
9. Väg- och vattenbyggnadskåren.
Uti en till nästlidet års riksdag avlåten proposition (nr 149) före- [21.]
slog Kungl. Maj:t riksdagen att, med godkännande av de i det vid
propositionen fogade statsrådsprotokollet angivna grunder för omorganisation
av väg- och vattenbyggnadskåren, å riksstaten under fjärde
huvudtiteln uppföra ett nytt ordinarie anslag av 36,000 kronor, benämnt
»Väg- och vattenbyggnadskåren, förslagsanslag».
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 Käft.
19
146
Fjärde huvudtiteln.
Uti skrivelse den 18 juni 1917 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens fjärde huvudtitel anmälde riksdagen, att vederbörande
utskott i anledning av en i ämnet väckt motion jämlikt § 46 riksdagsordningen
infordrat yttranden från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt chefen för väg- och vattenbyggnadskåren. Dessa yttranden hade
emellertid inkommit till utskottet först den 23 maj 1917. På grund
härav och med hänsyn till den mångfald ärenden, som riksdagen särskilt
under senare delen av riksdagstiden haft att handlägga, hade det
icke varit riksdagen möjligt att ägna föreliggande fråga den ingående
behandling, som erfordrades. Riksdagen hade därför funnit Kungl.
Maj:ts framställning angående omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren
icke för det dåvarande böra av riksdagen bifallas.
Då jag har för avsikt att föreslå avlåtande till riksdagen av förnyad
proposition i ämnet, men ärendet ännu icke föreligger i det
skick, att det nu kan underställas Kungl. Maj:ts prövning, får jag
hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att, i avvaktan på den proposition, som kan
komma att avlåtas angående omorganisation av väg
och
vattenbyggnadskåren, tillsvidare under fjärde huvudtiteln
för ändamålet beräkna ett ordinarie förslags
anslag
av 36,000 kronor.
10. Dagavlöningstillägg åt indelt manskap.
Till beredande av ersättning åt indelt manskap för den ökade tjänstgöring,
som till följd av 1901 års härordning ålagts detsamma, har
riksdagen, på Kungl. Maj:ts förslag, alltsedan år 1902 årligen anvisat
ett förslagsanslag på extra stat. Ersättningen har utgått i form av
tillägg till dagavlöningen med visst belopp för dag för tjänstgöring i
egenskap av underbefäl, instruktör eller beställningsman vid skolor och
övningar utom vanliga repetitionsövningar. Från och med år 1908 har
riksdagen medgivit, att dagavlöningstillägget får utgå med 2 kronor
till korpral, vice korpral och menig beställningsman samt 2 kronor 10
öre till annan menig för tjänstgöring i nyss angiven egenskap.
För ifrågavarande ändamål är i riksstaten för år 1918 upptaget
ett belopp av 94,300 kronor.
Att indelt manskap hittills behövt i sådan utsträckning, som skett,
inkallas till tjänstgöring utöver vanliga repetitionsövningar, har haft sin
grund i det synnerligen stora antalet vakanser bland underbefälet av
Fjärdo huvudtiteln.
147
manskapet. Under de senare åren hava emellertid åtskilliga åtgärder [22.]
vidtagits för att i möjligaste mån säkerställa underbefälsbehovets fyllande.
I den mån man genom dessa åtgärder kan få underbefälsbeställningarna
besatta, kommer indelt manskap icke vidare att behöva inkallas för
sådan tjänstgöring, varom här är fråga.
Då man emellertid icke kan förvänta, att förenämnda åtgärder
omedelbart skola visa sina verkningar, måste man tillsvidare räkna med,
att indelt manskap allt fortfarande behöver i viss utsträckning inkallas
för tjänstgöring såsom underbefäl, instruktörer eller beställningsmän
vid skolor och övningar utom vanliga repetitionsövningar. Anslag för
ifrågavarande ändamål torde därför böra äskas jämväl för år 1919.
Antalet tjäustgöringsdagar av förevarande slag har för år 1918
beräknats förslagsvis till 23,000 dagar för korpraler, vice korpraler och
beställningsmän samt till 23,000 dagar för meniga. Med hänsyn till de
vidtagna åtgärderna för. säkerställande av underbefälstillgången vid
truppförbanden har jag låtit undersöka, huruvida icke antalet tjänstgöringsdagar
av förevarande slag skulle kunna nedbringas under det
för innevarande år beräknadte. Jag har emellertid därvid kommit till
det resultat, att detta icke låter sig göra. På grund av de å arbetsmarknaden
för närvarande rådande förhållandena har nämligen volontärrekryteringen
för fyllande av 1918 års stater mött synnerligen stora
svårigheter, och vid flertalet truppförband förefinnas talrika vakanser.
Man har följaktligen att under år 1919 emotse en avsevärd brist å
underbefäl av manskapet. Med hänsyn härtill torde under nämnda år
indelt manskap behöva inkallas till tjänstgöring, varom här är fråga, i
lika stor utsträckning som under innevarande år. Det för år 1919 erforderliga
anslagsbeloppet torde därför böra beräknas sålunda:
23,000 tjänstgöringsdagar å 2 kronor........................... kronor 46,000: —
23,000 » å 2 » 10 öre........... » 48,300: -
Summa kronor 94,300: —
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att för utbetalande av tillägg till dagavlöning åt
indelt manskap med 2 kronor till korpral, vice korpral
och menig beställningsmän samt 2 kronor 10 öre till
annan menig för tjänstgöring i egenskap av underbefäl,
instruktör eller beställningsmän vid skolor och
övningar utom vanliga repetitionsövningar å extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 94,300
kronor.
148
Fjärde huvudtiteln.
[23.] 11. Hyra, expenser m. m. vid truppförbanden.
Förevarande anslag, som för år 1918 bestämts till 133,000 kronor,
innefattar
dels 12,000 kronor för byra, eldning och belysning samt städning
vid militärbefälhavarens på Gottland och inspektörens för trängen expeditioner
samt vid de icke kasernerade infanteriregementenas expeditioner
ävensom för oförutsedda utgifter (titel I),
dels ock 121,000 kronor för expenser vid samtliga truppförband
m. m. (titel II).
Titel I.
För hyra, eldning och belysning samt städning vid de icke kasernerade
infanteriregementenas expeditioner har för år 1918 beräknats
ett belopp av 7,000 kronor, utgörande i medeltal 1,000 kronor för varje
regemente.
Arméförvait- Arméförvaltningen har anmält, att enligt meddelande från arméns
framställning, kasern byggnadsnämnd syntes kasernetablissemang för något av de
hittills icke kasernerade infanteriregementena, möjligen med undantag
för Kalmar regemente, icke komma att färdigställas under år 1918.
Vid sådant förhållande komme behov för ifrågavarande regementen att
förhyra lokaler även för år 1919 att föreligga.
De alltjämt ökade stegringarna i hyres-, bränsle- m. fl. kostnader
hade nödvändiggjort anvisande för år 1917 av särskilda medel till ett
belopp av inemot 2,700 kronor utöver den till oförutsedda utgifter
upptagna anslagsposten. Dessa kostnader syntes icke kunna beräknas
nedgå i högre grad ens efter världskrigets upphörande. Då svårigheter
emellertid förelåge att tillförlitligt beräkna, i vad mån dessa
ökade utgifter, som förorsakats av, bland annat, rådande dyrtidsförhållanden,
framdeles komme att fortfara, ansåge arméförvaltningen sig
ej för närvarande böra ifrågasätta någon förhöjning av den till oförutsedda
utgifter under titeln beräknade posten om 2,000 kronor.
Departements
chefen.
Med hänsyn till vad arméförvaltningen sålunda au fört, torde under
titel I böra beräknas samma belopp som för innevarande år eller
12,000 kronor.
Titel II.
Okat expensanslag åt Norrbottens regemente.
För Norrbottens regemente har hittills beräknats ett expensanslag
av 1,800 kronor.
Fjärdo huvudtiteln.
14!)
Uti underdånig skrivelse den 28 september 1917 anmälde rege- [23.]
mentschefen, att regementets expensanslag icke lämnade tillgång till Framställning
bestridande av expenskostnaderna vid de bataljons- och kompaniexpedi- av ^Beef”ents''
tioner, som upprättats för de till särskild utbildning vid regementet
från andra inskrivningsområden uttagna värnpliktiga. Regementschefen
hemställde därför, att ett belopp av ytterligare 600 kronor måtte anvisas
för år 1917 till bestridande av ifrågavarande kostnader.
Uti häröver den 16 oktober 1917 avgivet yttrande tillstyrkte arméför- Arméförvaltvaltningen
den gjorda framställningen samt föreslog, att det för ändamålet
erforderliga beloppet måtte anvisas från anslaget till extra utgifter.
Då emellertid förevarande behov syntes bliva konstant, hemställde
arméförvaltningen, att en ökning med motsvarande belopp i
regementets expensanslag måtte beräknas i 1918 års statsverksproposition.
Genom brev den 16 november 1917 medgav Kungl. Maj:t, att, ut- Departements
över de i gällande stat uppförda medel till expenser m. ra. för Norr- chefenbottens
regemente, ett belopp av ytterligare högst 600 kronor finge för
ovan angivna ändamål'' ställas till regementschefens förfogande för år
1917 från fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter.
Då ett dylikt tillskott i regementets expensanslag jämväl för framtiden
torde vara erforderligt, finner jag mig böra till styrka, att härför
erforderliga medel nu beräknas under förevarande anslag.
Expensanslag åt Norrbottens kavallerikår.
För vart och ett av de sex fördelningskavalleriregementena har
beräknats ett expensanslag av i medeltal 1,600 kronor.
Under erinran att enligt planen för genomförandet av 1914 års Arméförvaithärordning
Norrbottens kavallerikår skulle vara uppsatt vid 1919 års framställning
ingång, har arméförvaltningen hemställt om beräknande av expensanslag
för nämnda kår. Då denna komme att bestå av två skvadroner,
syntes för ändamålet endast böra beräknas förslagsvis 1,000 kronor.
Mot vad sålunda föreslagits har jag icke något att erinra.
Sammanfattning.
I enlighet med vad sålunda anförts, har jag låtit uppgöra beräkning
av anslaget till hyra, expenser m. m. vid truppförbanden (se bil. 78).
Departements
chefen.
150
Fjärde huvudtiteln.
[23.] Denna beräkning slutar å 134,600 kronor eller 1,600 kronor mera än
för innevarande år beräknats. Jag får alltså hemställa, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till hyra,
expenser m. m. vid truppförbanden,
nu ............................................................ kronor 133,000: —
med................................................ » 1,600: —
till.......................................................... kronor 134,600: —
[24.] 12. Landstormen.
Beräkningen Detta anslag var i riksstaten för år 1917 upptaget med 277,935
behåvet*(8r kronor samt enligt den av Kungl Maj:t fastställda staten för anslagets
år i9i8. användande fördelat å följande utgiftstitlar, nämligen:
till |
arvoden och expenser åt landstormsområdesbe- |
||
fälhavare och landstomsförrådsförvaltare............... |
kronor |
134,805: — |
|
» |
förhöjning av arvodena åt ordinarie landstorms- |
||
områdesbefälhavare, företrädesvis inom sjätte |
|||
arméfördelningen ....................................................... |
» |
8,220: — |
|
» |
reseersättning åt landstormsområdesbefälhavare... |
24,350: — |
|
)) |
underhåll av förrådsbyggnader............................... |
» |
20,000: — |
)) |
transport och vård av gevär och ammunition m. in. |
B |
20,560: — |
)) |
frivilliga landstormsövningar ................................... |
B |
70,000: — |
Summa |
kronor |
277,935: — |
I dessa anslagsposter ägde för år 1918 icke någon annan förändring
rum, än att posten för transport och vård av gevär och ammunition
m. m. ökades med 933 kronor. Medelsbehovet för år 1918 beräknades
alltså utgöra 278,868 kronor. Då emellertid reservationerna å
anslaget till landstormen den 31 december 1915 uppgingo till 533,436
kronor 80 öre, ansågs förenämnda för år 1918 erforderliga belopp,
278,868 kronor, lämpligen kunna utgå av de å anslaget förefintliga reservationerna.
I överensstämmelse härmed blev anslaget uteslutet ur
riksstaten för år 1918.
Arméförvait- Arméförvaltningen har nu anmält, att behållningen å anslaget vid
”''”sanning"11 utgången av år 1916 ökats till 638,314 kronor 50 öre. Med dessa
medel hade sedermera enligt kungl. brev den 27 augusti 1915 bestritts
Fjärdo huvudtiteln.
151
vissa kostnader för materialanskaffning med ett sammanlagt belopp av
158,286 kronor 15 öre. Besparingarna hade därigenom minskats till
480,028 kronor 35 öre. Under förutsättning att ungefär samma belopp
komme att utgöra anslagets behållning till år 1918, samt att utgifterna
sistnämnda år icke överskrede det belopp, 278,868 kronor, som, enligt
vad ovan nämnts, beräknats då komma att tagas i anspråk av besparingarna,
kunde det antagas, att dessa vid utgången av år 1918 skulle
uppgå till i runt tal 200,000 kronor. Av denna tillgång syntes ett belopp
av 150,000 kronor böra disponeras till minskande av anslagsbehovet
för år 1919.
Under de senare åren hade omfattande utredningar pågått rörande
förändringar i landstormens organisation, och riksdagen hade delvis godkänt
i sammanhang därmed framlagda förslag. Bland annat hade sålunda
1917 års riksdag medgivit, att för bestridande av förrådsförvaltartjänsten
vid de 23 landstormsområden, varest förråden skulle anordnas
vid eller i närheten av vederbörande infanteriregementens förråd,
finge å dessa regementens stater uppföras en sergeantsbeställning av
första klassen i stället för förrådsförvaltare.
Aven inom övriga landstormsområden påkallades emellertid ganska
väsentliga förändringar i förrådsskötselns anordnande, beroende huvudsakligen
därpå, att förrådspersedlarnas antal i hög grad ökats genom
de beslut, som vid de senare riksdagarna fattats rörande landstormens
förseende med viss munderingsutrustning in. in. Någon jämkning i de
arvodesbelopp, som varit bestämda för de särskilda landstormsförvaltarna,
syntes därför behöva äga rum, och syntes riksdagens medgivande där•
till böra inhämtas, enär de nuvarande arvodesbeloppens storlek anmälts
för riksdagen, när frågan om landstormens organisation år 1904 för
första gången underställts riksdagens prövning. Då emellertid summan
av dessa arvoden med all säkerhet icke behövde överskridas, vore någon
ändring av anslagsposten till arvoden och expenser åt landstormsområdesbefälhavarna
och landstormsförrådsförvaltarna, nu 134,805 kronor,
icke behövlig.
Uti övriga anslagsposter erfordrades icke heller någon ändring. Medelsbehovet
för år 1919 vore därför detsamma som för år 1918 eller
278,868 kronor.
Enär de beräknade reservationerna å anslaget vid 1918 års utgång
i första hand syntes böra användas till täckande av de ordinarie utgifterna,
behövde anslaget för år 1919 icke i riksstaten upptagas till
högre belopp än 128,868 kronor.
[24.]
152
Fjärde huvudtiteln.
[24.]
Departements
chefen.
Såsom ovan nämnts, är för arvoden och expenser åt landstormsområdesbefälhavare
och landstormsförrådsförvaltare beräknat ett belopp
av 134,805 kronor. Härav utgå enligt den av Kungl. Maj:t fastställda
staten för landstormen till landstormsförrådsförvaltarna uti de 108
landstormsområden, där dylika befattningshavare finnas tillsatta, såsom
arvoden tillhopa 38,820 kronor och såsom expenser tillsammans 1,310
kronor. De särskilda arvodena liksom expensbeloppen äro bestämda
med hänsyn till de göromål, som påvila respektive förvaltare. Arvodena
utgöra lägst 240 kronor och högst 540 kronor. Expensanslagen
utgå med i regel 10 å 15 kronor.
Därest, såsom arméförvaltningen framhållit, eu jämkning av de
till landstormsförrådsförvaltarna sålunda utgående arvodena skulle finnas
vara av förhållandena påkallad, har jag icke något att däremot erinra.
Då, enligt vad arméförvaltningen upplyst, en dylik jämkning av arvodena
kan äga rum utan någon ökning av anslagsposten i fråga, torde
densamma för år 1919 böra beräknas till samma belopp som för innevarande
år eller till 134,805 kronor.
Då någon ändring uti övriga anslagsposter icke heller ifrågasatts,
torde alltså medelsbehovet för år 1919 böra beräknas sålunda:
till arvoden och expenser åt landstormsområdesbe
fälhavare
och landstormsförrådsförvaltare............ kronor 134,805: —
b förhöjning av arvodena åt ordinarie landstormsområdesbefälhavare,
företrädesvis inom sjätte
arméfördelningen......................................................... |
B |
8,220: — |
|
» |
reseersättning åt landstormsområdesbefälhavare. . |
B |
24,350: — |
B |
underhåll av förrådsbyggnader.............................. |
» |
20,000: — |
B |
transport och vård av gevär och ammunition m. m. |
B |
21,493: — |
B |
frivilliga landstormsövningar ................................ |
B |
70,000: — |
Summa |
kronor |
278,868: — |
Med hänsyn till vad arméförvaltningen anfört rörande storleken av
de under anslaget förefintliga reservationerna, finner jag mig böra tillstyrka
ämbetsverkets förslag, att 150,000 kronor av desamma tagas i
anspråk för täckande av medelsbehovet under år 1919. Å riksstaten
för samma år torde alltså endast böra äskas ett belopp av (278,868 —
150,000 =) 128,868 kronor.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att i riksstaten för år 1919 åter uppföra ordinarie
reservationsanslaget till landstormen och därå
anvisa...................................................... kronor 128,868: —
Fjärde huvudtiteln.
153
13. De värnpliktigas avlöning, inskrivning och redovisning m. m.
Detta anslag är i riksstaten för år 1918 upptaget med 7,412,393
kronor. Därav liava beräknats
till rullföringsväsendet å fastlandet |
.......... kronor |
283,130: — |
||
b |
B |
in. m. å Gottland....... |
.......... » |
13,000: — |
b |
färdkostnader ......... |
.......... » |
367,800: — |
|
b |
inskrivnings- och |
mönstringskostnader |
samt |
|
expenser ............ |
......... B |
170,000: |
||
B |
penningbidrag........ |
......... B |
5,428,759: — |
|
» |
penningtillskott..... |
.......... B |
79,104: — |
|
b |
understöd åt vissa |
värnpliktigas familjer. |
.......... B |
1,070,600: — |
Summa kronor |
7,412,393: — |
Uti de sålunda beräknade posterna torde för år 1919 ingen ändring
-erfordras av dem, som avse rullföringsväsendet å fastlandet och å
Grottland, färdkostnader samt inskrivnings- och mönstringskostnader.
Penningbidrag.
Enligt riksdagens beslut skall det värnpliktig jämlikt § 35 mom. 2
och § 39 mom. 1 värnpliktslagen tillkommande penningbidraget utgå
under tjänstgöring i linjen med 50 öre om dagen och under reservtruppövning
och landstormsövning med 1 krona om dagen.
Vid beräkningen av antalet .tjänstgöringsdagar för de värnpliktiga
hava från och med år 1916 tillämpats de uti 1914 års härordningsproposition
(nr 58, sid. 145—151) angivna och av riksdagen utan erinran
lämnade grunderna för beräkningen av tillgången å värnpliktiga.
Av den med ledning av värnpliktsstatistiken för åren 1905—1911 — de
år, vilka vid utarbetandet av 1914 års härordningsproposition närmast
kunde komma i betraktande — till 35,400 man uppskattade årliga
kontingenten krigsdugliga värnpliktiga i beväringen har sålunda beräknats,
att 30,800 man, därav 27,000 vapenföra och 3,800 icke vapenföra,
tilldelades hären. Med iakttagande av den avgång, som äger rum
mellan inskrivningen och de särskilda vapenövningsomgångarna, har
-därefter antalet under året i tjänstgöring varande värnpliktiga beräknats.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 20
[25.]
154
Fjärde huvudtiteln.
[25.]
Arméförvaltningens
framställning.
Departe mentschefen -
Vidare har landstormskontingenten beräknats uppgå till i runt tal
20,000 man. Slutligen har för officers- och reservofficersaspiranter
beräknats även den tid, de för sin utbildning till officerare eller reservofficerare
tjänstgöra utöver den för värnpliktiga studenter fastställda
tiden.
I enlighet med nu angivna grunder beräknades antalet tjänstgöringsdagar
för värnpliktiga under år 1918 till sammanlagt 9,670,578.
Med anledning av den på grund av rådande utrikespolitiska förhållanden
stegrade värnpliktskontingenten ansågs dock nyssnämnda antal böra
ökas med 729,430 tjänstgöringsdagar. Antalet tjänstgöringsdagar för
innevarande år har alltså beräknats till 10,400,008.
Arméförvaltningen har nu anmält, att, enligt vad erfarenheten givit
vid handen, det efter förenämnda grunder beräknade antalet tjänstgöringsdagar
visat sig vara allt för lågt. För år 1916 hade sålunda
tjänstgöringsdagarna för de värnpliktiga beräknats till 9,212,454 men
i verkligheten uppgått till 11,637,440. Bristen utgjorde alltså icke
mindre än 2,424,986 dagar. Följden härav hade blivit, att avsevärda
brister uppstått å de anslag, vilka beräknades efter antalet tjänstgöringsdagar.
Med anledning härav hade arméförvaltningen haft för avsikt att
göra framställning därom, att antalet tjänstgöringsdagar måtte få beräknas
efter mera tillförlitliga grunder än hittills, exempelvis med ledning
av det verkliga antalet tjänstgöringsdagar under det senast föregående
år, då detta varit till siffran känt. Enär emellertid statsregleringsplanen
numera måste uppgöras så tidigt, att tjänstgöringsdagarnas antal då
ännu icke vore bekant, skulle följden härav bliva, att anslagen skulle
komma att bestämmas efter antalet tjänstgöringsdagar tre år före det
år, under vilket anslagen skulle disponeras. Denna tidsskillnad bleve
så stor, att även i dylikt fall betydande olikheter mellan beräkningarna
och de verkliga förhållandena kunde uppstå. Arméförvaltningen ansåge
sig därför icke kunna föreslå några ändrade beräkningsgrunder,
utan syntes enda utvägen bliva att, när brister uppstode, anmäla dessa
till ersättande hos riksdagen.
Med hänsyn till vad arméförvaltningen anfört, torde det vara nödvändigt,
att antalet tjänstgöringsdagar hädanefter beräknas efter mera
tillförlitliga grunder än de under de senaste åren tillämpade. Bland de
olika utvägar, som därvid kunna ifrågakomma, synes mig den mest tillförlitliga
vara att vid anslagsberäkningen utgå från det verkliga an
-
Fjärde huvudtiteln. 155
talet tjänstgöringsdagar under det senast föregående år, då detta varit
till siffran känt, d. v. s. i fråga om år 1919 från tjänstgöringsdagarnas
antal under år 1916. Visserligen komma, på sätt arméförvaltningen
framhållit, vederbörande anslag att därigenom bestämmas
efter förhållandena tre år före det, under vilket anslagen skola disponeras,
men denna omständighet anser jag icke böra tillmätas någon
avgörande betydelse. I fråga om förslagsanslagen spelar det uppenbarligen
icke någon större roll, därest utgifterna komma att något överstiga
eller understiga de beräknade, och vad reservationsanslagen angår,
kommer tydligen efter ett och annat år en utjämning att äga rum i så
måtto, att en brist det ena året kompenseras av ett överskott ett följande.
Jag anser därför, att antalet tjänstgöringsdagar för år 1919 bör
beräknas till i jämnt tal 11,637,000. Därav böra (se bil. 79) 11,132,000
dagar upptagas med ett penningbidrag av 50 öre och 505,000 dagar
med ett penningbidrag av 1 krona. I enlighet härmed bör penningbidraget
för år 1919 beräknas till (11,132,000 x 0.50 + 505,000 x 1 =)
6,071,000 kronor.
Penningtillskott.
Enligt § 35 mom. 2 värnpliktslagen äger till beväringen hörande
värnpliktig, vilken tjänstgör såsom underbefäl, under tiden för sådan
tjänstgöring åtnjuta, förutom övriga förmåner, ett särskilt tillskott i
penningar. Penningtillskottet utgår enligt riksdagens beslut med 25
öre om dagen utom under tredje repetitions- (regements-)övningen vid
fotfolket, då detsamma utgår med 50 öre om dagen till dem, som
tjänstgöra såsom underbefäl och uttagits enligt § 26 mom. 2 värnpliktslagen.
På grundvalen av tjänstgöringsdagarnas antal under år 1916 har
jag låtit verkställa beräkning av det belopp, som under år 1919 skulle
för ifrågavarande ändamål erfordras, och utvisar denna beräkning (se
bil. 79), att penningtillskott skulle behöva utgå under 196,000 dagar
med 25 öre och under 66,000 dagar med 50 öre.
Penningtillskottet för år 1919 bör alltså upptagas till (196,000 x 0.25
-f 66,000 x 0.50 =) 82,000 kronor.
Familj eundei''stöd.
Jämlikt bestämmelserna i § 2 av förordningen den 1 juni 1912 om
understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd),
0
[25.] .
156
Fjärde huyudtiteln.
[25.] sådan denna § lyder enligt kungörelsen den 17 september 1914, utgår
i förekommande fall understöd för varje dag, den värnpliktige äger
räkna sig tillgodo såsom tjänstgöringsdag, in- och utryckningsdagarna
inräknade, med följande belopp, nämligen:
till arbetsför hustru och ett barn...................................................... 75 öre
»
» b två eller flera barn.................................... 100 »
» mindre arbetsför hustru.................................................................. 75 b
» » b b och ett barn.......................................... 100 >
» b b b b två eller flera barn ................. 125 »
b ett barn, om fadern är änkling eller frånskild, ...................... 75 b
b två eller flera barn, om fadern är änkling eller frånskild,... 100 b
Under den tid, värnpliktig deltager i reservtruppövning eller landstormsövning,
höjes understödet med 40 procent.
I enlighet härmed beräknades i förra årets statsverksproposition
för bestridande av ifrågavarande utgifter under år 1918 ett belopp a\r
410,600 kronor.
Mot den sålunda uppgjorda beräkningen framställde riksdagen icke
någon erinran. Emellertid ansåg riksdagen, att med hänsyn till den
av kriget förorsakade stegringen i levnadskostnaderna ifrågavarande
efter normala förhållanden beräknade understöd numera vore otillräckliga
och behövde avsevärt höjas, därest det med förordningen avsedda
ändamålet skulle vinnas. Då understöden icke, såsom förhållandet vore
med statstjänarnas avlöningar, vore avsedda att täcka hela levnadskostnaden
för ifrågavarande värnpliktigas familjer, utan att utgöra ett bidrag
till levnadskostnadernas bestridande, borde höjningen av understödet icke
hållas inom de jämförelsevis trånga gränser, som bestämts beträffande
krigstidstillägg och krigstidshjälp åt befattningshavare i statens tjänst.
Riksdagen ansåge därför, att höjningen borde bestämmas till 75 procent,
med avrundning uppåt till hela 5-tal öre. Då ökningen emellertid vore
påkallad allenast av de i följd av kriget stegrade levnadskostnaderna,
ansåge riksdagen det föreslagna tillägget i understödet böra för det dåvarande
beviljas endast för åren 1917 och 1918, eller med andra ord
att § 2 i förordningen den 1 juni 1912 borde lämnas orubbad, men att
ett tillägg till densamma av ovan antydda innehåll borde göras att gälla
under åren 1917 och 1918. I sammanhang härmed borde värnpliktsanslaget
för år 1918 för ifrågavarande ändamål höjas med belopp, som
— med hänsyn därtill, att de värnpliktiga vore skyldiga att till understöden,
sådana de för närvarande vore bestämda, bidraga med en femte
-
Fjärde liuvudtiteln.
IT) 7
del av penningbidraget -— syntes kunna beräknas till omkring 660,000 [25.] ''
kronor.
Med anledning av vad sålunda anförts, medgav riksdagen,
a) att såsom tillägg till de understödsbelopp, som utginge jämlikt
§ 2 i förordningen den 1 juni 1912 om understöd i vissa fall åt värnpliktigs
hustru och barn, sådan nämnda § lydde enligt kungörelsen den
17 september 1914, finge för tjänstgöring, som infallit eller infölle under
åren 1917 eller 1918, utgå för dag räknat följande belopp, nämligen
till arbetsför hustru och ett barn........................................................... 60 öre
» » » y> två eller flera barn ................................... 75 »
i> mindre arbetsför hustru....................................................................... 60 »
» » » » och ett barn ............................................. 75 »
» » » » » två eller flera barn ........................ 95 »
» ett barn, om fadern är änkling eller frånskild,.......................... 60 »
)) två eller flera barn, om fadern är änkling eller frånskild,...... 75 »
b) att den höjning av understödet, som jämlikt föreskrift i berörda
§ ägde rum under den tid värnpliktig deltoge i reservtruppövning eller
landstormsövning, finge beräknas jämväl å förut angivna tillägg;
c) att värnpliktsanslaget, om vars ökning med visst belopp Kungl.
Maj:t gjort framställning, finge för nu ifrågavarande ändamål ökas med
ytterligare 660,000 kronor; samt
d) att Kungl. Maj:t finge under år 1917 av tillgängliga medel förskjuta
vad som för ändamålet erfordrades.
I överensstämmelse med riksdagens sålunda fattade beslut har
Kungl. Maj:t den 13 augusti 1917 utfärdat kungörelse i ämnet.
Då de skäl, som legat till grund för riksdagens ifrågavarande beslut
om beviljande av tillägg till de under normala förhållanden utgående
familjeunderstöden, torde komma att föreligga jämväl under år
1919, synes dylikt tillägg böra även under samma år utgå. Utöver det
för de ordinarie familjeunderstöden erforderliga beloppet eller 410,600
kronor torde därför jämväl böra i enlighet med förenämnda av riksdagen
bestämda grunder beräknas tillägg å samma understöd med
330,000 kronor.
I överensstämmelse härmed bör förenämnda anslagspost upptagas
till 740,600 kronor.
Sammanfa ttning.
I enlighet med vad sålunda anförts, har jag låtit uppgöra beräkning
av värnpliktsanslaget för år 1919 (bil. 80). Enligt denna skulle
158
Fjärde huvudtiteln.
[25.]
anslaget uppgå till 7,727,530 kronor eller 315,137 kronor mera än för
innevarande år.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att öka ordinarie förslagsanslaget till de värnpliktigas
avlöning, inskrivning och redovisning m. m.,
nu .......................................... |
............ kronor |
7,412,393: — |
med ...................................... |
............ » |
315,137: — |
till ........................................ |
.......... kronor |
7,727,530: — |
14. Ersättning för rustning |
och rotering. |
|
Anslaget till ersättning för rustning och rotering |
är i riksstaten |
för år 1918 upptaget med 425,000 kronor.
Med skrivelse den 11 december 1917 har statskontoret överlämnat
en inom arméförvaltningens intendentsdepartement uppgjord beräkning
av ifrågavarande anslag för år 1919 enligt av vederbörande truppförbandschefer
lämnade uppgifter om förhållandena den 31 december 1918.
Denna beräkning slutar å 452,870 kronor.
Statskontoret bar meddelat, att vid inom ämbetsverket verkställd
granskning av beräkningen ingen anmärkning förekommit.
Departement.!- Då beräkningen hänför sig till förhållandena den 31 december 1918,
* n‘ men under loppet av år 1919 som vanligt sker avgång av personal och
hästar, för vilka beräknad full ersättning icke utgår, torde anslaget i
riksstaten för år 1919 icke behöva upptagas till hela det beräknade beloppet.
Enligt vad från intendentsdepartementet meddelats, torde det
kunna nedsättas till 425,000 kronor eller samma belopp som för innevarande
år.
I riksstaten för år 1919 torde alltså böra upptagas
Ersättning för rustning och rotering, oförändrat ordinarie
förslagsanslag..................................................... kronor 425,000: —
Fjärde huvudtiteln.
151)
15. Intendenturkåren.
Enligt 1914 års härordning med däri av 1917 års riksdag beslutad
ändring skola vid intendenturtrupperna efter genomförd härordning
finnas, förutom viss annan personal,
51 kaptener av första klassen,
34 kaptener av andra klassen,
12 löjtnanter av första klassen,
76 förvaltare,
10 furirer av första klassen,
15 furirer av andra klassen samt
1 vaktmästare vid generalintendentens expedition.
Den för innevarande år fastställda staten upptager i förenämnda
grader
Öl kaptener av första klassen,
32 kaptener av andra klassen,
13 löjtnanter av första klassen,
76 förvaltare,
8 furirer av första klassen,
12 furirer av andra klassen samt
3 vaktmästare.
Enligt de av Kungl. Maj:t fastställda planerna för övergången till
den nya härordningen skall staten för år 1919 ökas med 2 kaptensbeställningar
av andra klassen, men minskas med 1 löjtnantsbeställning
av första klassen. I överensstämmelse med vad för 1917 års riksdag
anmäldes, böra vidare å staten för år 1919 tillkomma 2 furirer av företa
klassen och 3 furirer av andra klassen. De båda övertaliga vaktmästarbeställningarna
skola i mån av avgång indragas.
Med underdånig skrivelse den 1 september 1917 har nu chefen
för intendenturkåren överlämnat förslag till stat för kåren år 1919 samt
därvid hemställt dels om uppförande av vissa nya beställningar å staten
dels ock om beredande av ökade avlöningsförmåner åt kårens officerare
och underofficerare.
Det överlämnade förslaget till stat slutar å 861,931 kronor 20 öre,
eller 140,280 kronor mera än för innevarande år.
[26.]
J914 &rs härordning,
1918
års stat och
1914 års överg&ngaplaner.
[26.]
160
Fjärde huvudtiteln.
Chefen för
intendenturkåren.
Nya beställningar.
Under hänvisning till de av Kungl. Maj:t fastställda planerna för
övergängen till den nya härordningen samt 1917 års riksdags beslut angående
korpralsbeställningarnas utbytande mot furirsbeställningar har
chefen för intet)denturkåren hemställt, att kårens stat måtte för år 1919
ökas med 2 kaptensbeställningar av andra klassen, 2 furirsbeställningar
av första klassen och 3 furirsbeställningar av andra klassen samt minskas
med 1 löjtnantsbeställning av första klassen.
Vid beräknandet av personalbehovet för nya förplägnadsanstalter
hade år 1914 hänsyn tagits endast till den förplägnadsanstalt, som
skulle upprättas i Östersund. Sedan dess hade emellertid 1916 och
1917 års riksdagar beviljat medel till uppförande av ytterligare en förplägnadsanstalt
i Hässleholm. I underdånig skrivelse den 26 januari
1917 hade arméförvaltningens fortifikations- och intendentsdepartement
föreslagit upprättandet av dylika anstalter även i Falun och Linköping
samt beräknat det på grund av varje sådan anstalt tillkommande personalbehovet
till 1 kapten och 2 underofficerare. Uti sin framställning
angående lantförsvarets medelsbehov för år 1919 hade arméförvaltningen
hemställt om anvisande av medel för uppförande av de sist
nämnda anstalterna. Med uppförande å intendenturkårens stat av de
nya beställningar, som bleve behövliga för förplägnadsanstalterna i
Falun och Linköping, kunde tillsvidare anstå. Däremot erfordrades, att
personal för anstalten i Hässleholm stode till förfogande vid 1919 års
ingång, vadan kårens stat för nämnda år borde ökas med 1 kapten av
första klassen och 2 förvaltare.
Uti den 5 december 1916 avgivet yttrande över av särskilt utsedda
sakkunniga upprättat förslag till ny normalportionsstat m. m. hade arméförvaltningens
intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse
framhållit behovet av, att en å intendentsdepartementets underhållsbyrå
placerad intendenturofficer kunde avses såsom ständig målsman för
arméns fredsförplägnad samt såsom ledare för den utbildning, som härutinnan
kunde komma att anordnas, samt med anledning härav föreslagit,
att på intendenturkårens stat måtte för år 1918 uppföras en ny
kaptensbeställning av första klassen. Ifrågavarande anordning vore
utan allt tvivel den bästa lösningen av frågan om överinseendet
över truppernas proviantering, proviantens tillredning och utspisning
samt övriga till fredsförplägnadstjänsten hörande ärenden. Åtgärden
kunde emellertid till följd av kårens i förhållande till föreliggande upp
-
Fjärde huvudtiteln. 161
gifter otillräckliga personal icke genomföras, utan att en ny beställning
för ändamålet uppfördes å intendenturkårens stat. Då för befattningen
borde avses eu officer med stor erfarenhet, erfordrades, att för densamma
år 1919 uppfördes 1 kaptensbeställning av första klassen.
Enligt vad arméförvaltningen uti sin underdåniga framställning angående
lantförsvarets medelsbehov för år 1919 anmält, hade ämbetsverket
för avsikt att senare inkomma med framställning angående
upprättande av en central uniformsverkstad, för vars drift beräknades erforderliga
1 kapten såsom chef, 1 kapten som intendent och redogörare
samt 1 förvaltare. Med hänsyn till den ifrågasatta verkstadens stora
uppgifter och den där sysselsatta personalens talrikhet syntes eu betrygoande
ledning av densamma icke kunna åstadkommas, med mindre
den militära personalen erhölle åtminstone den av arméförvaltningen
beräknade styrkan. På intendenturkårens stat för år 1919 borde alltså
ytterligare uppföras 1 kapten av första klassen, 1 kapten av andra
klassen och 1 förvaltare.
I upprepade framställningar och yttranden hade alltsedan år 1913
framhållits behovet av departementsskrivare för anställande vid den tekniska
revisionen å intendentsdepartementet. I underdånig skrivelse den
19 oktober 1916 hade chefen för intendenturkåren sålunda framhållit,
att det icke kunde vara ändamålsenligt, att ett arbete av dylik art,
som krävde så mycken stadga och kontinuitet samt stor förtrogenhet
och vana med dithörande angelägenheter, i längden anförtroddes åt
annan än härför kvalificerad, fast anställd personal. Man syntes därför
icke längre böra dröja med att uppföra avlöningsförmåner å stat åt den
för berörda revisionsarbete erforderliga personalen. I sammanhang därmed
hade föreslagits, att 6 departementsskrivare skulle uppföras på intendenturkårens
stat.
Dåvarande statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet hade
emellertid ansett sig icke kunna tillstyrka den gjorda framställningen,
dels på grund därav att frågan varit föremål för Kungl. Majrts och
riksdagens. prövning i samband med utarbetandet och antagandet av
1914 års härordning, men därvid icke ansetts böra föranleda någon åtgärd,
dels därför att den nuvarande anordningen att för ifrågavarande
revisionsarbete anlita erforderligt antal extra revisionsbiträden borde,
intill dess tillräcklig erfarenhet vunnits angående berörda arbetes omfattning,
kunna utan någon större olägenhet tillämpas.
Då enligt chefens för intendenturkåren uppfattning erfarenheterna
alltjämt bekräftade behovet av fast anställd personal för ifrågavarande
revisionsarbetes utförande å intendentsdepartementet, i likhet med vad
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft. 21
[26.]
i
162 Fjärde huvudtiteln.
[26.] som redan ägde ruin å arméförvaltningens artilleri- och fortifikationsdepartement,
syntes frågan om inrättandet på intendenturkårens stat
av 6 departementsskrivarbefattningar icke längre böra undanskjutas.
Med hänsyn till personalens rekrytering syntes lämpligt att å staten
uppföra 3 departementsskrivare år 1919 och 3 år 1920.
Någon indragning av de å gammal stat kvarstående båda vaktmästarna
kunde ännu icke äga rum.
Den alltjämt fortgående stegringen • av regementsintendenternas arbetsbörda
hade under den senaste tiden antagit en sådan omfattning, att
enligt samstämmig erfarenhet en mans krafter icke längre försloge för
ett tillfredsställande upprätthållande av regementsintendentsbefattningarna
särskilt vid infanteriregementena. För att i någon mån bereda dessa
en lättnad hade hos Kungl. Maj:t gjorts framställningar, åsyftande ett
mera rationellt utnyttjande av de värnpliktiga krigskassörerna. Det
kunde emellertid redan nu med bestämdhet fastslås, att åtgärder inom
eu icke avlägsen framtid måste vidtagas för ökande av de fast anställda
arbetskrafterna vid infanteriets regementsintendenturer. Då denna fråga
kunde lösas endast genom en omfattande kaderökning, ansåge chefen
för intendenturkåren sig dock icke beredd att nu göra någon framställning
härutinnan.
Uti förutnämnda skrivelse den 19 oktober 1916 hade chefen för
intendenturkåren anmält, att samtliga förrådsförvaltare vid truppförbanden
i sinom tid lämpligen borde överflyttas från intendenturkårens
till vederbörande truppförbands stater. Då även denna frågas lösning
innebure en omfattande organisationsåtgärd, syntes densamma emellertid
lämpligast böra upptagas till prövning i ett sammanhang med frågan
om beredande av ökade arbetskrafter vid infanteriets regementsintendenturer.
Arméförvalt- Uti den 24 september 1917 avgivet yttrande har arméförvaltningen
ningens ytt- förklarat sig icke hava något att erinra mot vad chefen för intenden
rande.
lo IIP . °
turkaren sålunda föreslagit.
Någon förhöjning för år 1919 av förslagsanslaget till inkvarteringskostnader
eller av annat än anslaget till intendenturkåren funne arméförvaltningen
icke vara erforderlig.
Departements- Vad först angår de på grund av övergången till den nya härordchefen.
ningen föreslagna ändringarna i staten, har jag icke något att däremot
erinra. Staten torde alltså för år 1919 böra ökas med 2 kaptensbeställningar
av andra klassen, 2 furirsbeställningar av första klassen
Fjärdo huvudtiteln.
16:-}
och 3 furirsbeställningar av andra klassen samt minskas med 1 löjt- [26.]
nantsbeställning av första klassen.
Jämlikt beslut av 1916 års riksdag skall en förplägnadsanstalt
uppföras i Hässleholm. På grund av inträffade prisstegringar har
emellertid det för ändamålet beviljade anslaget visat sig otillräckligt,
varför byggnadsarbetena ännu icke kunnat igångsättas. Då det är av
vikt, att anstalten snarast möjligt kommer till utförande, har jag för
avsikt att föreslå, att av riksdagen nu äskas erforderligt fyllnadsauslag,
avsett att utgå redan under innevarande år. Därest denna framställning
varder av riksdagen bifallen, är, enligt vad jag inhämtat, avsikten
att bedriva arbetet med anstaltens uppförande så, att densamma kan
träda i full verksamhet den 1 oktober 1919. Med hänsyn härtill torde
den för anstalten erforderliga personalen böra uppföras å 1919 års
stat. Vid sådant förhållande och då jag icke bär något att erinra mot
det beräknade personalbehovet, torde intendenturkårens stat nu böra
ökas med 1 kapten av första klassen och 2 förvaltare.
Med hänsyn till vikten av att å intendentsdepartementets underhållsbyrå
kunna placera en erfaren intendenturofficer i och för handhavandet
av överinseendet över truppernas proviantering, proviantens
tillredning och utspisning samt övriga till fredsförplägnadstjänsten
hörande ärenden finner jag mig jämväl böra tillstyrka, att å intenden
turkårens stat från och med år 1919 uppföres ytterligare 1 kaptensbeställning
av första klassen.
Såsom jag får tillfälle att i annat sammanhang närmare omnämna,
har arméförvaltningens intendentsdepartement uti underdånig skrivelse den
28 september 1917 gjort framställning om anordnande av en central beklädnadsverkstad
för armén, avsedd att träda i verksamhet den 1 oktober
innevarande år. Enligt det föreliggande förslaget skulle i och för
handhavandet av ledningen och förvaltningen av ifrågavarande verkstad
vid densamma anställas 1 kapten av första klassen såsom chef, 1 kapten
av andra klassen såsom intendent, redogörare och chefens ställföreträdare
samt 1 förvaltare för skötseln av materiel- och persedelförråd
m. m. Då jag har för avsikt att föreslå avlåtande av proposition till
riksdagen angående anvisande av medel för anordnande av ifrågavarande
beklädnadsverkstad och då jag icke har något att erinra angående
den för verkstadens administration beräknade militära personalen, får
jag tillstyrka, att å intendenturkårens stat från och med år 1919 uppföras
förenämnda tre nya beställningar.
Vad slutligen angår förslaget om inrättande av departementsskrivare
i och för utförande av den tekniska revisionen å intendentsdeparte
-
164
Fjärde huvudtiteln.
[26.] mentet, vill jag till en början erinra därom, att enligt den för arméförvaltningen
gällande instruktionen ämbetsverkets revision är av dels
kameral och dels teknisk natur.
Den kamerala revisionen, vilken äger rum å civila departementets
revisionskontor och verkställes av revisionskommissarier och revisorer
med biträde av amanuenser och andra extra ordinarie tjänstemän, har
till uppgift att kontrollera, att utgifterna stå i överensstämmelse med
gällande författningar och föreskrifter samt äro behörigen bokförda och
verifierade, tillse, att inflytande medel bliva uppdebiterade eller inlevererade,
samt undersöka, att givna förvaltningsföreskrifter, i vad de angå
fjärde huvudtitelns medel, iakttagas.
Den tekniska revisionen åter äger rum å vart och ett av artilleri-,
fortifikations- och intendenfsdepartementen samt å sjukvårdsstyrelsen
och verkställes av därstädes tjänstgörande militär eller civilmilitär
personal. Denna revision har till uppgift att granska, huruvida penningmedlen
blivit med omtanke och på ett med hänsyn till statens intresse
ändamålsenligt sätt använda, samt huruvida erlagda pris stå i överensstämmelse
med varans beskaffenhet och gällande marknadsläge, kontrollera
persedelvården samt handhavandet av materiel och förnödenheter,
övervaka, att upphandlad eller försåld materiel m. m. blivit vederbörligen
uppdebiterad eller avförd i materiel- (persedel-) redogörelse,
jämföra de särskilda förvaltningsmyndigheternas hushållning i olika
detaljer, samt föreslå åtgärder, som kunna leda till besparingar eller
till avhjälpande av befintliga missförhållanden.
Den tekniska revisionen verkställes å artilleri- och fortifikationsdepartementen
av särskilda departementsskrivare. Å intendentsdepartementet
utföres däremot samma arbete av extra biträden (underofficerare
i reserven). Revisionen sker under ledning av särskilda för ändamålet
beordrade officerare.
Enligt vad chefen för intendenturkåren anfört, kräver ifrågavarande
revisionsarbete mycken stadga och kontinuitet samt stor förtrogenhet
och vana med dithörande angelägenheter. Givetvis är det även ur
ekonomisk synpunkt av mycket stor betydelse, att den tekniska revisionen
utföres med all den omsorg förhållandena påkalla. Det torde
därför icke vara i längden lämpligt, att för ifrågavarande arbete avses
uteslutande extra personal. På grund härav och med hänsyn tagen
jämväl till den av chefen för intendenturkåren vid upprepade tillfällen
framhållna bristen på intendenturofficerare finner jag mig böra i så
måtto tillstyrka den gjorda framställningen, att å intendenturkårens stat
från och med år 1919 uppföras 2 departementsskrivarbeställningar,
Fjärde huvudtiteln. 1G5
vilkas innehavare skola tjänstgöra såsom biträdande ledare vid den tek- [26.]
niska revisionen å intendentsdepartementet.
öka de avlöningsförmåner.
De avlöningsförmåner, som för närvarande utginge till intenden- Chefen för
turkårens personal, vore, yttrar chefen för nämnda kår, desamma intekidr°f“r''
som för arméns befäl i övrigt. Någon hänsyn till det med det övervägande
flertalet intendenturbefattningar förenade högst betydande ekonomiska
ansvaret hade således icke tagits vid förmånernas bestämmande.
Den utveckling intendenturtjänsten efter antagandet av den nya härordningen
tagit hade emellertid ytterligare framhävt det obilliga häri,
och torde såsom belysande härför förtjäna framhållas, att de statsanslag,
förutom avlöningsmedel m. m., som under år 1918 skulle i egentlig
mening förvaltas av intendenturpersonalen, belöpte sig sammanlagt till
minst 50,000,000 kronor, varjämte statens under samma personals förvaltning
och vård stående materiel och annan egendom uppginge till
ett värde av omkring 140,000,000 kronor. Särskilt skarpt folie det
nu påpekade förhållandet i ögonen, om man jämförde personalens avlöning
med de förmåner, som av enskilda arbetsgivare bereddes innehavare
av sysslor med motsvarande ekonomiska ansvar. Konkurrensen
med den enskilda marknaden hade redan gjort sig på ett kännbart sätt
gällande och torde för framtiden komma att göra det i allt högre grad,
enär intendenturpersonalen genom sin utbildning och arten av sin verksamhet
ägde särskild användbarhet i enskild tjänst.
Det vore därför i hög grad önskvärt, att åtgärder med det snaraste
vidtoges för att, så vitt möjligt, motväga detta missförhållande.
Den särskilda avlöning, som i detta syfte borde tillkomma intendenturpersonalen,
kunde självfallet icke föreslås så hög, att densamma skulle
utgöra en equivalent ersättning för vederbörandes ekonomiska ansvarighet
enligt i det civila livet gängse uppfattning. Fastmera syntes
densamma i stort sett böra uppfattas som ett erkännande av, att ett
betydande sådant ansvar påvilade intendenturpersonalen.
Det hade tagits under omprövning, huruvida de ifrågavarande förmånerna
lämpligast borde vara förenade med de olika befattningarna
och därvid bestämmas till högre eller lägre belopp, beroende på olika
förvaltningsansvar, eller om de borde tilläggas själva beställningarna.
I betraktande av att personalen i regel vore och måste vara underkastad
ofta förekommande förflyttningar mellan olika befattningar, vore
det senare alternativet att föredraga, ehuruväl därav bleve en följd, att
förmånernas belopp icke kunde uppnå vad som med hänsyn till de mest
krävande befattningarna skulle kunnat vara önskvärt.
166
Fjärde huvudtiteln.
[26.] Utgående från denna ståndpunkt hade chefen för intendenturkåren.
uti ett till statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet överlämnat
förslag till grunder för definitiv lönereglering för intendenturkåren uttalat
sig för, att för överstelöjtnanter, majorer, kaptener och förvaltare
lönen borde bestämmas 500 kronor samt för löjtnanter och sergeanter
300 kronor högre än för motsvarande beställningar vid armén i övrigt.
För generalintendenten och överstarna, vilka beställningar vore förenade
med viss befattning, ävensom för furirerna, vilka uteslutande tjänstgjorde
vid trupp, hade någon ökning utöver de förmåner, som kunde
komma att bestämmas för motsvarande beställningar vid armén i övrigt,
icke ifrågasatts.
För att betrygga en fortsatt tillfredsställande rekrytering av intendenturkåren
under de närmaste åren syntes det emellertid vara av
allra största betydelse, att man utan att avvakta en definitiv lönereglering
redan nu beredde kårens personal i den utsträckning, som sålunda
föreslagits, en såsom ersättning för det ekonomiska ansvaret avsedd
särskild förmån. Med anledning härav borde på intendenturkårens
stat för år 1919 uppföras sammanlagt 182 arvoden å 500 kronor
och 28 arvoden å 300 kronor.
Det uppgjorda förslaget till stat vore i övrigt grundat på nu gällande
avlöning, utan hänsyn till ifrågasatt provisorisk lönereglering.
Beträffande denna senare syntes man böra utgå från, att intendenturkårens
personal bereddes fullt samma förmåner som arméns övriga personal
av motsvarande tjänstegrader. Något särskilt förslag i detta
hänseende hade därför icke utarbetats.
Som en av de punkter, där avlöningsförhållandenas otillräcklighet vore
mest framträdande, ville chefen för intendenturkåren framhålla det till
personalen utgående inkvarteringsbidraget. Olägenheterna härav framträdde
särskilt beträffande intendenturkårens i Stockholm placerade
underofficerare. Medan det stora flertalet underofficerare, tillhörande i
huvudstaden förlagda truppförband, kunde beredas bostad in natura,
vore detta, vad intendenturkårens utanför regementena placerade underofficerare
beträffade, möjligt endast i jämförelsevis ringa utsträckning.
Följden härav vore, att svårigheter uppstode vid placering av gifta
underofficerare till tjänstgöring vid till Stockholm förlagda staber o. s. v.
ävensom i viss mån vid arméns intendenturförråd och intendenturkompaniet,
eftersom en dylik placering försatte personalen i en avsevärt
sämre ställning än övrig likställd personal. Det syntes därför
vara särskilt angeläget, att den provisoriska löneregleringen inriktades på
att även beträffande inkvarteringsbidraget bringa avlöningsförmånerna i
bättre överensstämmelse med det rådande prisläget såväl i fråga om
Fjärde huvudtiteln.
167
officerare som underofficerare, och gällde detta alldeles särskilt in- [26.]
tendenturkårens underofficerare. Det för Stockholm utgående inkvarteringsbidraget
syntes icke böra sättas lägre än till 600 kronor för förvaltare
och 500 kronor för sergeanter.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde chefen för intendenturkåren,
att å kårens stat måtte för år 1919 uppföras 182 arvoden å 500
kronor och 28 arvoden å 300 kronor, samt
att inkvarteringsbidraget för intendenturkårens i Stockholm placerade
underofficerare ökades med:
för förvaltare 300 kronor och
för sergeanter 260 kronor och att sålunda det sammanlagda inkvarterings-
och servisbidraget uppginge till:
för i Stockholm placerade förvaltare 600 kronor och
för i Stockholm placerade sergeanter 500 kronor.
Arméförvaltningen har uti sitt förenämnda yttrande förklarat sig Arméförvaiticke
hava något att erinra mot vad chefen för intendenturkåren sålunda ninf*”åeytt"
föreslagit.
Då frågan, huruvida och i vad mån intendenturkårens officerare Departementsoch
underofficerare böra, med hänsyn till de med deras befattningar chefenförenade
åliggandenas art och omfattning, erhålla högre avlöningsförmåner
än motsvarande beställningshavare vid armén i övrigt, torde böra
tagas i övervägande i samband med en blivande utredning angående
definitiv lönereglering för arméns personal i dess helhet, finner jag mig
icke kunna tillstyrka bifall till vad chefen för intendenturkåren i förevarande
hänseende föreslagit.
Sammanfattning.
I enlighet med vad sålunda anförts, har jag låtit uppgöra förslag till
ny stat för intendenturkåren för år 1919 (se bil. 81), slutande å 759,336
kronor 20 öre eller 37,685 kronor mera än den för innevarande år fastställda.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen *
att, med godkännande av berörda förslag till stat
(se bil. 81), öka ordinarie anslaget till intendenturkåren,
nu........................................................... kronor 721,652: —
med....................................................... » 37,685: —
till.......................................................... kronor 759,337: ——
168
Fjärde huvudtiteln.
[27.]
16. Ålderstillägg.
Med anledning därav, att å staten för krigshögskolan uppförts 1
förste vaktmästarbeställning, bör enligt sedvanliga grunder under förevarande
anslag beräknas ålderstillägg med -~ = 50 kronor.
2
Vidare bör till följd av de föreslagna ändringarna i staten för artilleriets
fabriker och tyganstalter beräknas ålderstillägg för 1 tygför
-
valtare av andra klassen med
300
150 kronor. Å andra sidan kan
anslaget nedsättas med följande belopp, nämligen:
2 x 500
för 1 tygförvaltare av första klassen ...---= 500 kronor
» 1 tygskrivare........
» 2 tyghantverkare.
300
= 150
2 x 2 X 15_ = 300
eller tillhopa 950 kronor
De föreslagna ändringarna i staten för artilleriets fabriker och
tyganstalter medföra således en minskning av anslaget med (950—150=)
800 kronor.
Slutligen bör med anledning av de föreslagna nya beställningarna
å staten för intendenturkåren under anslaget beräknas ålderstillägg med
följande belopp, nämligen:
för 3 förvaltare
3 x
300
450 kronor
» 2 departementsskrivare
2 x
2 x 500
2
1,000
eller tillhopa 1,450 kronor
. Anslaget till ålderstillägg, i 1918 års stat upptaget med 111,300
kronor, skulle alltså behöva ökas med [(50 + 1,450) — 800 =] 700 kronor.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att öka ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg,
nu........................................................... kronor 111,300: —
med........................................................ d 700: -
till.......................................................... kronor 112,000: —
Fjärde huvudtiteln.
1 (*)''.>;
17. Mötesbidrag.
Under de senare åren har å riksstaten varit upptaget ett extra
förslagsanslag för tilldelande av mötesbidrag åt vissa officerare och
underofficerare med vederlikar. Anslaget utgör för innevarande år
114,615 kronor.
Beträffande anslagets användning har Kungl. Maj:t genom brev
den 19 juni 1917 förordnat,
att till de gifta officerare och underofficerare med vederlikar vid
Första och Andra livgrenadjärregementena, Södermanlands, Kronobergs
och Kalmar regementen samt Norra och Södra skånska infanteriregementena,
vilka icke äga sitt stadigvarande hemvist vid eller i omedelbar
närhet till vederbörligt regementes mötesplats, skall under år 1918
samt i förekommande fall jämväl för år 1917 för varje dag, de äro
beordrade att för deltagande i beväringsrekrytskola, repetitionsövning,
reservtruppövning, landstormsövning eller årligen anordnade skolor
för utbildning till underbefäl av fast anställt manskap tjänstgöra å
mötesplatsen, utgå ett särskilt mötesbidrag med följande belopp, nämligen:
till överste, överstelöjtnant, major och kapten med vederlikar
2 kronor samt till löjtnant, underlöjtnant, fanjunkare och sergeant
med vederlikar 1 krona 50 öre;
att enahanda bidrag ock skall utgå till gifta officerare och underofficerare
med vederlikar vid nämnda regementen, som äga sitt stadigvarande
hemvist vid eller i omedelbar närhet till regementets mötesplats,
för den tid de äro beordrade att för deltagande i ovan omförmälda
skolor och övningar tjänstgöra å regementets å annan plats belägna
förläggningsort;
att med gift skall likställas den, som varit gift och fortfarande
har minderåriga barn bos sig;
att mötesbidrag ock skall enligt ovan angivna grunder under år
1918 utgå till officerare och underofficerare med vederlikar, tillhörande
Första eller Andra livgrenadjärregementena, under tjänstgöring vid
volontärskolan i Norrköping mellan vinterrekrytskolorna; samt
att i fråga om åtnjutande och utbetalande av ifrågavarande mötesbidrag
skall i tillämpliga delar gälla, vad i reglementet för arméns
avlöning under fred stadgas rörande åtnjutande och utbetalande av
dagavlöning.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
[28.]
22
170
Fjärde huvudtiteln.
[28.] Arméförvaltningen har nu anmält, att anslag för utbetalande av
Arméförvait- mötesbidrag erfordras jämväl för år 1919. Beträffande grunderna för
framställning anslagets användande syntes icke erfordras några ändringar av vad
genom brevet den 19 juni 1917 stadgats i fråga om 1918 års anslag.
Med avseende å det antal truppförband, för vilka anslaget för år
1919 borde beräknas, hade arméförvaltningen bos arméns kasernbyggnadsnämnd
inhämtat, att det för närvarande icke syntes vara möjligt,
att något av kasernetablissemangen för ovanberörda 7 infanteriregementen
kunde bliva färdigt under år 1918, om icke möjligtvis Kalmar
regementes etablissemang. På grund härav syntes anslaget i riksstaten
för år 1919 böra upptagas med oförändrat belopp, eller 114,615 kronor.
Departement»- Avsikten med ifrågavarande mötesbidrag är att för officerare och
c *en'' underofficerare med vederlikar vid de icke kasernerade infanteriregementena
i någon mån underlätta bärandet av de olägenheter, varmed
tjänstgöringen å regementets vanliga övningsplats är förenad. Då
någon förändring i nämnda personals tjänstgöringsförhållanden icke är
att påräkna under år 1919, torde mötesbidrag enligt ovan omförmälda
grunder böra till densamma utgå jämväl under nämnda år.
Med hänsyn till vad arméförvaltningen anfört, torde anslaget böra
för år 1919 upptagas med oförändrat belopp eller 114,615 kronor.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att för tilldelande av mötesbidrag åt vissa officerare
och underofficerare med vederlikar enligt i kungl.
brevet den 19 juni 1917 angivna grunder å extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 114,615
kronor.
[29.] 18. Provisoriskt avlöningstillägg till officerare m. fl. vid till Boden förlagda
truppförband och formationer.
Allt sedan år 1915 bar å riksstaten å extra stat varit uppfört ett
förslagsanslag för beredande av provisoriskt avlöningstillägg åt officerare
och underofficerare med vederlikar vid till Boden förlagda truppförband
och formationer. Anslaget är för innevarande år upptaget med 67,600
kronor.
Beträffande anslagets användning har Kungl. Maj:t genom brev
den 19 juni 1917 förordnat, att under år 1918 skall till officerare och
Fjärde huvudtiteln.
171
underofficerare med vederlikar vid till Boden förlagda truppförband och [29.]
formationer under tjänstgöring därstädes utgå ett provisoriskt avlöningstillägg,
beräknat efter 200 kronor om året för såväl officer som
underofficer med vederlikar. I fråga om åtnjutande och utbetalande
av detta avlöningstillägg skall i tillämpliga delar gälla, vad i reglementet
för arméns avlöning under fred stadgas om åtnjutande och utbetalande
av arvode.
Arméförvaltningen har nu anmält, att de skäl, som legat till grund Arméförvaitför
anvisande av nämnda avlöningstillägg för år 1918, komme att före- fra“‘|!nt|®1“*iij
ligga även under år 1919.
Då de av genomförandet av 1914 års härordning betingade ökningar
i antalet av den personal, som under år 1919 borde komma i
åtnjutande av avlöningstillägg, icke vore av den omfattning, att därigenom
syntes behöva föranledas en ökning av anslagets belopp, ansåge
arméförvaltningen, att anslaget för år 1919 borde beräknas till enahanda
belopp som för innevarande år.
Under åberopande av vad arméförvaltningen sålunda anfört, får Departement»-jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen chefen.
att för beredande av provisoriskt avlöningstillägg
åt officerare m. fl. vid till Boden förlagda truppförband
och formationer enligt i kungl. brevet den 19 juni
1917 angivna grunder å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag av 67,600 kronor.
f. Intendenturen m. m.
1. Arméns mathållning. [30.]
Till grund för beräkningen av ordinarie anslaget till arméns mathållning
har alltsedan år 1914 legat ett medelpris av 60 öre för man
och tjänstgöringsdag.
Redan uti sin framställning angående lantförsvarets medelsbehov
för år 1916 hemställde arméförvaltningen, att mathållningsanslaget måtte,
med hänsyn till de betydligt stegrade kostnaderna för anskaffningen
av de i portionen ingående ingredienserna samt utgifterna för bränsle
172
Fjärde huvudtiteln.
-iso.]
och lyse in. in., för nämnda år beräknas efter 65 öre för man och
tjänstgöringsdag. Denna framställning blev i så måtto beaktad, att anslaget,
beräknat efter dittills följda grunder, ökades med 300,000 kronor.
I enlighet härmed upptogs anslaget i 1916 års riksstat med
8,833,885 kronor.
Enahanda förfaringssätt tillämpades vid beräkningen av 1917 års
anslag, och uppfördes detsamma i riksstaten för nämnda år med
9,059,971 kronor.
Uti sin framställning angående lantförsvarets medelsbehov för år
1918 anmälde arméförvaltningen, att kostnaden för manskapsportionen,
utspisad i matinrättningarna, under år 1915 uppgått i medeltal till 94
öre för dag. Sannolikt komme även under år 1918 portionspriset att
betydligt överstiga det beräknade priset 60 öre. Då det emellertid icke
vore möjligt att med någon grad av visshet förutsäga, huru högt detta
pris i själva verket komme att ställa sig, syntes icke någon ändring i
beräkningsgrunderna för det ordinarie anslaget böra äga rum utan i
stället särskilda medel ställas till Kungi. Maj:ts förfogande. Arméförvaltningen
ansåge dock, att detta icke borde ske på samma sätt som
för år 1917 eller genom beviljande av ett extra tillägg till det ordinarie
anslaget, utan i stället medelst anvisande av ett särskilt förslagsanslag
å extra stat. Detta extra anslag borde beräknas efter en kostnad
av 30 öre för man och dag.
Av vissa i det vid 1917 års statsverkspropositiön fogade statsrådsprotokollet
närmare angivna skäl ansåg dåvarande departementschefen,
att kostnaderna för arméns mathållning under år 1918 skulle kunna begränsas
till 80 öre för man och dag. Utöver förut beräknade 60 öre
för manskapstj änstgöringsdag skulle således erfordras ett tillskott av
20 öre i stället för av arméförvaltningen föreslagna 30 öre. I likhet
med arméförvaltningen höll departementschefen före, att det belopp,
varmed mathållningsanslaget sålunda skulle förstärkas, borde utgå i
form av extra anslag.
Mot de sålunda angivna beräkningsgrunderna framställde riksdagen
icke någon erinran. I enlighet härmed har i riksstaten för år 1918
upptagits
dels ordinarie förslagsanslaget till arméns mathållning
.............................................................................. kronor 9,169,433: —
dels till förstärkning av samma anslag å extra
stat ett förslagsanslag av högst.................................. » 3,056,500: —
eller tillhopa kronor 12,225,933: —
173
Fjärde huvudtiteln.
Arméförvaltningen har nu anmält, att mathållningsanslaget för år [30.]
1916 vid samma års utgång visat en brist av 7,904,369 kronor 70 öre, Arméförvait
och sannolikt komme anslaget för år 1917 att minst lika mycket över- mnBBt"u"n/nrg.m’
skridas. Detta förhållande berodde huvudsakligen på do ökade livsmedelsprisen,
men också i ej ringa grad på ökningen i tjänstgöringsdagarnas
antal utöver den av Kungl. Maj:t och riksdagen följda beräkningen.
Kostnaden för manskapsportionen, utspisad i matinrättningarna,
hade under år 1916 uppgått i medeltal till 107 öre för dag. Sannolikt
komme även under år 1919 portionspriset att betydligt överstiga det
för det ordinarie anslaget beräknade priset, 60 öre. Då det emellertid
ej vore möjligt att redan nu med någon grad av visshet förutsäga, huru
högt detta pris i själva verket komme att ställa sig, syntes icke någon
ändring i beräkningsgrunden för det ordinarie anslaget böra äga rum,
utan, i likhet med vad bestämts för år 1918, i stället särskilda medel
— motsvarande 50 procent av anslaget — ställas till Kungl. Maj:ts
förfogande. Detta borde ske på samma sätt som för 1918 eller genom
anvisande av ett särskilt förslagsanslag å extra stat, beräknat, i enlighet
med vad nyss nämnts, efter eu kostnad av 30 öre för man
och dag.
Arméförvaltningen hemställde därför, att i 1919 års riksstat måtte
upptagas dels det ordinarie anslaget till arméns mathållning efter en
beräknad kostnad av 60 öre för man och tjänstgöringsdag, dels ock
till förstärkning av det ordinarie anslaget ett extra förslagsanslag, beräknat
efter 30 öre för man och tjänstgöringsdag.
Då, såsom arméförvaltningen framhållit, det för närvarande icke är Departement»-möjligt att med någon grad av visshet förutsäga, till vilket belopp chefen,
portionspriset under år 1919 kan komma att uppgå, torde någon ändring
icke nu böra vidtagas i den hittills alltsedan år 1914 följda grunden
för det ordinarie mathållningsanslagets beräknande. Först sedan normala
förhållanden åter inträtt, torde böra tagas under övervägande, i
vad mån en höjning av det nuvarande till 60 öre för man och dag
bestämda grundpriset för framtiden bör äga rum.
Liksom för innevarande år torde emellertid jämväl för år 1919 en
förstärkning av det efter nyssnämnda grund beräknade anslaget bliva
oundgängligen erforderlig. Såsom ovan nämnts, har årets förstärkningsanslag
beräknats efter ett belopp av 20 öre för man och dag. Med hänsyn
till den stegring livsmedelspriserna under det sistförflutna året undergått
torde eu höjning av nyssnämnda belopp vara av behovet påkallad.
174
Fjärde huvudtiteln.
[30.] Jag finner mig därför böra tillstyrka, att förstärkningsanslaget i enlighet
med arméförvaltningens hemställan beräknas efter 30 öre för man
och tjänstgöringsdag.
Beträffande antalet manskapstjänstgöringsdagar bär jag redan under
punkten 25 yttrat mig, i vad rör de värnpliktiga. För dem skulle antalet
tjänstgöringsdagar beräknas till 11,637,000.
Vid beräkningen av tjänstgöringsdagarna för det fast anställda
manskapet har från och med år 1916 tillämpats enahanda grunder som
uti de för riksdagen i sammanhang med 1914 års härordningsproposition
framlagda och av riksdagen i förevarande hänseende utan erinran
lämnade kostnadsberäkningarna. Det fast anställda manskapet, utom
musikmanskap och indelt manskap, har sålunda upptagits till samma
antal som uti staterna för det år, beräkningen avser, och beräknats
vara i tjänst under hela året. Från det därvid erhållna antalet tjänstgöringsdagar
har därefter visst avdrag gjorts för hel- och halvårsvakanser.
Musikmanskapet har ävenledes upptagits till samma antal som
i vederbörande stater samt beräknats vara i tjänst vid specialtruppslagen
under hela året och vid infanteriet till en större del under hela
året och till en mindre del under en kortare tid. Indelt manskap har,
i den mån det ännu kvarstår i tjänst, beräknats vara i tjänstgöring
under repetitionsövningarna. Därjämte har, med ledning av från truppförbanden
under statsverkspropositionens utarbetande infordrade uppgifter,
en mindre del av samma manskap vid infanteriet beräknats
tjänstgöra viss tid såsom underbefäl, instruktörer och beställningsmän.
Emellertid har det visat sig, att det verkliga antalet tjänstgöringsdagar
för fast anställt manskap väsentligen understigit det efter nyssnämnda
grunder beräknade. Enligt vad arméförvaltningen anmält, uppgingo
sålunda tjänstgöringsdagarna för år 1916 endast till 4,110,230
i stället för enligt beräkningarna till 5,010,687. Beräkningen visade
alltså ett överskott av icke mindre än 900,457 tjänstgöringsdagar. Anledningen
härtill har man naturligen att söka uti det synnerligen stora
antalet vakanser bland manskapsbeställningarna.
Med hänsyn till den osäkerhet, som sålunda visat sig vidlåda de
efter nyssnämnda grunder uppgjorda beräkningarna, anser jag, att dessa
icke vidare böra tillämpas, utan torde man vid beräkningen av tjänstgöringsdagarna
för det fast anställda manskapet, i överensstämmelse
med vad jag föreslagit beträffande de värnpliktiga, hädanefter böra
utgå från det verkliga antalet tjänstgöringsdagar under det senast föregående
år, då detta varit till siffran känt. I enlighet härmed böra
tjänstgöringsdagarna för det fast anställda manskapet under år 1919
Fjärde huvudtiteln. 175
upptagas till 4,110,230 eller samma antal, vartill de under år 1916 [30.]
uppgått.
Hela antalet tjänstgöringsdagar för allt manskap år 1919 bör alltså
beräknas till (11,637,000 + 4,110,230=) 15,747,230.
I enlighet med vad nu anförts, har jag låtit uppgöra beräkning av
ordinarie anslaget till arméns mathållning för år 1919 (se bil. 82), och slutar
denna å ett belopp av 9,448,338 kronor.
För förstärkning av det ordinarie anslaget skulle erfordras ett belopp
av (15,747,230x0,30=) 4,724,169 kronor, vilket torde böra avjämnas
till 4,724,200 kronor.
Kostnaderna för arméns mathållning under år 1919 skulle alltså
uppgå till (9,448,338 + 4,724,200=) 14,172,538 kronor eller 1,946,605
kronor mera än för innevarande år beräknats.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att öka ordinarie förslagsanslaget till arméns mathållning,
nu...................................................... kronor 9,169,433: —
med .....................;............................. d 278,905: —
till...................................................... kronor 9,448,338: —
2. Förstärkning av förslagsanslaget till arméns mathållning. [31.]
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört,
får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att till förstärkning av ordinarie förslagsanslaget
till arméns mathållning å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag av högst 4,724,200 kronor.
3. Furagering av arméns hästar. [32.]
Detta anslag har under eu följd av år beräknats efter 1 krona för
häst och dag för de vid truppförbanden befintliga hästarna. Vid remontdepåerna
har däremot beräknats en årlig utfodringskostnad av endast
309 kronor för varje häst.
17(5
Fjärde huvudtiteln.
[32.] Med hänsyn till rådande osäkra förhållanden och därmed följande
svårighet att kunna tillförlitligt beräkna furageprisen ansågs emellertid*
att till anslaget för år 1917, beräknat enligt förenämnda grunder, borde
för mötande av oförutsedda omständigheter läggas ett belopp av 200,000
kronor. I enlighet härmed upptogs anslaget i riksstaten för nämnda
år med 4,466,052 kronor.
Uti sin framställning angående lantförsvarets medelsbehov för år
1918 anmälde arméförvaltningen, att medelkostnaden för ration, utfodrad
å förläggningsorterna, för år 1915 uppgått till 1 krona 76 öre.
Ehuru furageprisen på grund av god fodertillgång vore något lägre
under år 1916 än under föregående år, ansåge arméförvaltningen dock
försiktigheten kräva, att 50 procent förhöjning i den vanliga beräkningsgrunden
antoges såsom erforderlig. Arméförvaltningen hemställde
därför, dels att ordinarie furageringsanslaget måtte beräknas enligt dittills
följda grunder, dels ock att till förstärkning av samma anslag
måtte anvisas ett extra förstärkningsanslag, uppgående till halva beloppet
av det ordinarie anslaget.
Med hänsyn därtill, att rationspriset vid tiden för statsverkspropositionens
avfattande kunde beräknas till i medeltal 1 krona 40 öre, ansåg
dåvarande departementschefen, att det av arméförvaltningen äskade
extra förstärkningsanslaget kunde nedsättas från 50 till 40 procent
av det ordinarie anslaget.
Häremot framställde riksdagen icke någon erinran. Uti riksstaten
för år 1918 har därför upptagits
dels ordinarie förslagsanslaget till furagering
av arméns hästar............................................................ kronor 4,367,245: •—;
dels till förstärkning av samma anslag å extra
stat ett förslagsanslag av högst.................................... » 1,746,900: —
eller tillhopa kronor 6,114,145: —
Arméförvait- Armé förvaltningen har nu anmält, att furageringsanslaget för år
nlI«tsiiningam" 1916, i riksstaten upptaget till 3,888,376 kronor, vid nämnda års utgång
utvisat en brist av 2,480,195 kronor 33 öre. Detta överskridande
berodde huvudsakligen på de ökade foderprisen, vilket framginge därav,
att medelkostnaden för ration, utfodrad å förläggningsorterna, för år
1916 uppgått till 173 öre. Anslagets överskridande berodde dessutom
fast i mindre grad på ökning i underhållsdagarnas antal utöver den
av Kungl. Maj:t och riksdagen följda beräkningen.
Fjärde huvudtiteln.
177
I vad mån furageringskostnaden under år 1919 komme att över- [32.]
skrida det för det ordinarie anslaget beräknade priset, 1 krona, kunde
under nuvarande osäkra förhållanden å fodermarknaden givetvis icke
nu beräknas. Försiktigheten syntes dock kräva, att 50 procent förhöjning
i den vanliga beräkningsgrunden antoges såsom erforderlig för år
1919.
I likhet med vad som anförts under anslaget till arméns mathållning,
ansåge arméförvaltningen, att detta ökade anslagsbehov borde
tillgodoses genom anvisande av ett förslagsanslag å extra stat. Arméförvaltningen
hemställde därför, att i 1919 års riksstat måtte uppföras
dels det ordinarie anslaget till furagering av arméns hästar efter en
beräknad kostnad av 1 krona för häst och dag, utom för de vid remontdepåerna
befintliga hästarna, vilkas utfodringskostnad borde beräknas
efter 309 kronor om året för varje häst, dels ock till förstärkning
av ovannämnda ordinarie anslag ett extra förslagsanslag, uppgående
till halva beloppet av det ordinarie anslaget.
Med hänsyn till vad arméförvaltningen anfört, torde någon ändring Departementsav
de hittills följda grunderna för det ordinarie anslagets beräkning icke chefenböra
vidtagas. Jag har därför med tillämpning av dessa grunder låtit
beräkna anslaget för år 1919 (se bil. 83 och 84), och skulle anslaget
enligt denna beräkning uppgå till 4,583,270 kronor eller 216,025 kronor
mera än för innevarande år.
Såsom arméförvaltningen framhållit, torde emellertid ifrågavarande
belopp icke vara tillräckligt för bestridande av utgifterna under anslaget
för år 1919. Detta torde därför likasom för innevarande år böra
förstärkas genom anvisande av erforderliga medel å extra stat. I saknad
av några säkra hållpunkter för bedömandet av, huru rationspriset
kan under år 1919 komma att ställa sig, finner jag mig böra tillstyrka,
att förstärkningsanslaget beräknas i enlighet med vad arméförvaltningen
föreslagit eller till hälften av det ordinarie anslaget. För ändamålet
skulle alltså erfordras 2,291,635 kronor.
Kostnaderna för furagering av arméns hästar under år 1919 skulle
alltså uppgå till (4,583,270 + 2,291,635=) 6,874,905 kronor eller 760,760
kronor mera än för innevarande år beräknats.
Enligt 1914 års härordningsbeslut skola samtliga kompanichefer
vid infanteriet göras beridna på kronan tillhöriga stamhästar. Denna
anordning beräknas bliva fullt genomförd'' under loppet av år 1919.
För den händelse så emellertid icke skulle bliva förhållandet, torde, för
att kompanicheferna må bliva i möjligaste mån jämnställda i förevarande
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft. 23
178
Fjärde huvudtiteln.
[32.] hänseende, i överensstämmelse med vad för innevarande år medgivits,
jämväl under år 1919 få antingen utlämnas furage in natura eller ock
utbetalas furageersättning enligt gällande rationspris åt de kompanichefer,
som under repetitionsövningarna göra sig beridna på egen bekostnad.
Någon höjning av anslaget torde icke av denna anledning
vara erforderlig.
På grund av vad sålunda anförts, får jag hemställa, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att öka ordinarie förslagsanslaget till furagering
av arméns hästar,
nu......................................................... kronor 4,367,245: —
med.................................................. • » 216,025: —
till......................................................... kronor 4,583,270: —
[33.] 4. Förstärkning av förslagsanslaget till furagering av arméns hästar.
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört,
får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att till förstärkning av ordinarie förslagsanslaget
till furagering av arméns hästar å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag av högst 2,291,635 kronor.
[34 j 5. Arméns munderingsutrustning.
Från och med år 1915 har detta anslag beräknats efter 33 öre om
dagen för varje man samt 10 öre om dagen för var och en av infanteriets,
kavalleriets och trängens hästar. Kostnaderna för sadelmundering
och hästutredning vid artilleriet och ingenjörtrupperna utgå från
dessa truppslags egna övningsmedel, ingående i respektive ordinarie vapenslaget
och ordinarie byggnadsanslaget.
Anslaget upptogs i riksstaten för år 1917 med 5,574,455 kronor.
Häri var dock på grund av den till följd av världskriget inträdda
stegringen av vissa materialpriser inräknat ett särskilt tillägg av 500,000
kronor för mötande av oförutsedda omständigheter.
Uti sin framställning angående lantförsvarets medelsbehov för år
1918 framhöll arméförvaltningen, att med de alltjämt högst betydligt
Fjärde huvudtiteln.
179
ökade materialpriserna, särskilt å läder och yllevävnader, det vore otvi- [34.]
velaktigt, att om anslaget för år 1918 allenast skulle beräknas efter
dittills tillämpade grunder, detsamma skulle bliva alldeles otillräckligt.
En höjning av anslaget med 25 procent vore av behovet oundgängligen
påkallad. Arméförvaltningen hemställde därför, att i 1918 års riksstat
måtte uppföras dels det ordinarie anslaget till arméns munderingsutrustning
efter oförändrad beräkningsgrund, dels ock till förstärkning
av samma anslag ett extra anslag, uppgående till en fjärdedel av det
ordinarie anslagets behov.
Vad arméförvaltningen sålunda föreslagit, funno Kungl. Maj:t och
riksdagen sig böra biträda. I enlighet härmed bar uti riksstaten för år
1918 upptagits
dels ordinarie reservationsanslaget till arméns mun
deringsutrustning.
................................................... kronor 5,307,764: —
dels till förstärkning av samma anslag å extra.stat
ett förslagsanslag av högst ................................. » 1,326,950: —
eller tillhopa kronor 6,634,714: —
Arméförvaltningen har anmält, att de under krigsåren högst be- Arméföryaittydligt
ökade kostnaderna för persedelanskaffningar givetvis föran- "^tänning*™
ledde, att den hittills följda beräkningsgrunden för det ordinarie munderingsanslaget
för närvarande vore alldeles för låg. Med inräknande
av det för år 1918 beviljade extra förstärkningsanslaget komme de särskilda
dagsbeloppen för man och häst att under samma år uppgå till
respektive 41,25 öre och 12,5 öre.
Hos Kungl. Maj:t hade arméförvaltningen anhållit, att för de till
skyddande av rikets neutralitet tjänstgörande trupperna finge beräknas
en munderingsslitningsersättning av 50 öre om dagen för varje man
och 15 öre om dagen för varje häst. Denna högre ersättning vore behövlig
till följd av den hårdare slitning, varför dessa truppers munderingsutrustning
vore utsatt under den oavbrutna tjänstgöringen och
med ofta ogynnsamma förhållanden i avseende å persedelvård.
Det hade nu visat sig, att denna högre ersättning måste sättas såsom
norm för slitningsersättningen i allmänhet. Prisstegringarna å alla
för persedeltillverkningen erforderliga råämnen — främst yllevaror och
läder — syntes ännu icke hava nått sin höjdpunkt. Arméförvaltningen
ansåge sig dock böra antaga, att den normala beräkningsgrunden för
anslaget möjligen åter skulle visa sig lämpligen avvägd, då nu rådande
undantagsförhållanden upphörde. Det torde i varje fall icke heller för
180 Fjärde Ilo vild titeln.
[34.] nu ifrågavarande statsregleringsperiod vara lämpligt att ändra nämnda
beräkningsgrund för det ordinarie munderingsanslaget, utan borde i
stället ett extra anslag till förstärkning av det ordinarie av riksdagen
äskas och beloppet av detsamma bestämmas till skillnaden mellan medelsbebovet
enligt den högre och den lägre beräkningsgrunden.
Slutligen ville arméförvaltningen anmäla, att från munderingsanslaget
hädanefter borde bestridas kostnaderna för sadelmundering och hästutredningspersedlar
såväl för stamhästar, utlämnade till tjänstebruk åt
officerare, som ock för officerares tjänsfehästar. Enligt kung], brev den
4 augusti 1916 hade dessa tillsvidare endast undantagsvis förekommande
kostnader fått bestridas från anslaget till extra utgifter, men då
utgifterna i fråga bleve mera konstanta, borde de givetvis utgå från
vederbörligt underhållsanslag. Beräkningsgrunden för dessa utgifter
vore densamma som för sadelmundering och hästutredningspersedlar i
övrigt.
Behållningen å anslaget till arméns munderingsutrustning hade den
31 december 1916 utgjort 1,193,894 kronor 43 öre. Denna behållning
hade dock endast varit skenbar och berott därpå, att vid årsskiftet funnits
hos arméförvaltningen inneliggande för truppförbandens behov år
1916 avsedda materialier för persedeltillverkning, vilka på grund av
bristande förrådsutrymme kunnat uttagas endast successivt. Redan under
februari månad 1917 hade hela nämnda behållning tagits i anspråk.
I anslutning till vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för år 1919 bevilja medel till
arméns munderingsutrustning efter en beräkningsgrund av 50 öre om
dagen för varje man och 15 öre om dagen för var och en av infanteriets,
kavalleriets och trängens hästar, ävensom att härav å ordinarie
stat anvisa vad som motsvarade medelsbehovet efter 33 öre om dagen
för man och 10 öre om dagen för häst samt å extra stat bevilja
återstoden.
Departements- På grund av de avsevärda prisstegringar, som inträtt å sådana förchefen.
brukningsartiklar, som skola bekostas av förevarande anslag, torde det,
särskilt med hänsyn till munderingsanslagets natur av reservationsanslag,
icke vara tillrådligt att för år 1919 räkna med lägre slitnirigsersättning
än arméförvaltningen föreslagit eller 50 öre om dagen för
varje man och 15 öre om dagen för varje häst.
Då, enligt vad arméförvaltningen framhållit, den möjligheten icke
är utesluten, att den hittills följda grunden för det ordinarie anslagets
beräknande eller 33 öre om dagen för man och 10 öre om dagen för
Fjurde huvudtiteln.
181
häst kan, efter det normala förhållanden åter inträtt, visa sig lämpligt [34.]
avvägd, torde det ordinarie anslaget fortfarande böra beräknas efter
samma grund. Vad som ytterligare erfordras eller ett efter 17 öre om
dagen för varje man och 5 öre om dagen för varje häst beräknat belopp
torde böra anvisas å extra stat såsom förstärkning åt det ordinarie
anslaget.
I enlighet härmed har jag låtit uppgöra beräkning å såväl det ordinarie
munderingsanslaget för år 1919 som det för samma år erforderliga
förstärkningsanslaget (se bil. 85 och 86); och skulle enligt
denna beräkning det förra uppgå till 5,471,241 kronor 10 öre och det
senare till 2,814,356 kronor 70 öre.
Hela kostnaden för arméns munderingsutrustning under år 1919
skulle alltså belöpa sig till 8,285,597 kronor 80 öre eller 1,650,883
kronor 80 öre mera än för innevarande år.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till arméns
munderingsutrustning,
nu........................................................ kronor 5,307,764: —
med, i jämnt krontal................... » 163,477: —
till .................................................. kronor 5,471,241: —
6. Förstärkning av reservationsanslaget till arméns munderingsutrustning. [35.]
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört,
får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till arméns munderingsutrustning å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag av högst 2,814,357 kronor.
7. Arméns diverse intendenturbehov. [35/]
Detta anslag har under de senare åren beräknats efter en kostnad
av 6 öre för man och tjänstgöringsdag.
I 1918 års riksstat är anslaget upptaget till 916,943 kronor.
182
Fjärde huvudtiteln.
[36.]
Arméförvaltningens
framställning.
Arméförvaltningen har anmält, att anslaget under åtskilliga år före
1917 lämnat ganska avsevärda överskott huvudsakligen beroende därpå,
att anskaffning av fordonsmateriel, som skolat bekostas av detta anslag,
fått anstå, till dess så stor medelstillgång samlats, att beställningar av
dylik materiel kunde ske i större omfattning och därigenom även med
större ekonomisk fördel för kronan. Den 31 december 1915 hade reservationerna
å anslaget uppgått till 843,983 kronor 34 öre. Vid samma
tidpunkt nästföljande år hade de emellertid nedgått till 219,210 kronor
94 öre och torde numera till största delen vara tagna i anspråk.
Såsom arméförvaltningen redan i sin framställning angående medelsbehovet
under fjärde huvudtiteln för år 1918 anmält, måste hädanefter
från detta anslag bestridas betydande utgifter för drift och underhåll
av den nyanskaffade strålkastarmaterielen för infanteritruppförbanden.
Underhållskostnaden beräknades uppgå till 3,600 kronor om
året och driftkostnaderna, efter 2 kronor i timmen under 80 drifttimmar
för varje aggregat, till sammanlagt 28,800 kronor. Tillhopa komme
alltså den årliga kostnaden för denna materiel att uppgå till omkring
32,000 kronor. Arméförvaltningen ifrågasatte tillsvidare icke någon
ökning av intendenturanslaget på grund av denna tillkomna utgiftspost.
Vidare hade arméförvaltningen i berörda framställning föreslagit,
att från detta anslag måtte få bestridas traktamentsersättning till de i
truppförbandens befälsövningar deltagande officerarna och underofficerarna.
Denna framställning hade av Kungl. Maj:t och riksdagen bifallits,
men icke föranlett någon anslagsförhöjning.
Fråga förelåge nu, att ytterligare en grupp av utgifter skulle hänföras
till detta anslag, nämligen kostnaderna för transport av stamhästar,
som jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 14 juni 1916
angående hästhållningen för officerare och vederlikar vid armén antingen
tilldelades vissa officerare såsom tjänstehästar eller utlämnades''för
tjänstebruk. I båda dessa fall inträffade det ofta, att hästen i fråga
måste uttagas från truppförband å annan ort än officerares tjänstgöringsstation
och att alltså transportkostnader uppkomme. Genom kungl.
brev den 4 augusti 1916 hade medgivits, att i de fall, då dessa kostnader
stode i sammanhang med transport av stamhästar, som tilldelades
officerare i stället för egna tjänstehästar, desamma tillsvidare skulle bestridas
av anslaget till extra utgifter. Då emellertid dessa kostnader
rätteligen borde utgå från anslaget till diverse intendenturbehov, som
bekostade andra dylika utgifter, borde medgivande härtill av riksdagen
begäras.
Mjärde huvudtiteln. 183
Samtliga nu omförmälda kostnader föranledde, att den hittills följda
beräkningsgrunden för anslaget icke längre vore tillfyllest, så framt
icke anslaget å andra sidan kunde befrias från andra utgifter. Så syntes
emellertid kunna ske, därigenom att de under senaste tiden från
anslaget bestridda utgifterna för sjötransportmateriel vid Vaxholms och
Karlskrona grenad järregementen hädanefter finge bekostas av andra
medel. Enligt kungl. breven den 30 december 1916 och den 2 mars
1917 hade berörda kostnader uppgått till sammanlagt 69,926 kronor,
och syntes sannolikt än större belopp hädanefter behöva tagas i anspråk
för detta ändamål. Utredning påginge härom, och ämnade arméförvaltningen
inom den närmaste tiden hos Kungl. Maj:t göra den framställning,
vartill densamma kunde föranleda. 1 alla händelser vore det icke
längre möjligt att från intendenturanslaget bereda tillgång till dessa utgifter,
utan måste medel härför anskaffas på annat sätt.
Därest arméförvaltningens under statsanslaget till lega av hästar
för truppförbandens övningar framställda förslag om uppförande under
detta anslag av en särskild post för lejning av hästar för intendenturtrupperna
bleve av Kungl. Maj:t och riksdagen godkänt, komme utgifterna
från anslaget till arméns diverse intendenturbehov att minskas med omkring
6,000 kronor årligen.
Under förutsättning att dessa utgiftsminskningar verkligen komme
att äga rum, behövde någon ändring i beräkningsgrunden för anslaget
till diverse intendenturbehov icke nu ifrågasättas.
Såsom arméförvaltningen framhållit, skola från förevarande anslag Departementshädanefter
bestridas utgifter för drift och underhåll av infanteritrupp- chefen,
förbandens strålkastarmateriel ävensom traktamentsersättning till officerare
och underofficerare under deltagande i befälsövningar. Vid sådant
förhållande och då från anslaget jämväl torde böra utgå förekommande
kostnader för transport av stamhästar, som tilldelas officerare såsom
tjänstehästar eller utlämnas för tjänstebruk, finner jag mig böra tillstyrka,
att från anslaget utbrytas de från detsamma hittills utgående
utgifterna för sjötransportmateriel vid Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen,
och kommer jag att längre fram göra framställning
om anvisande av särskilt anslag för ifrågavarande ändamål.
Uti 1914 års härordningsproposition ifrågasattes icke någon lejning
av hästar för intendenturtrupperna, ej heller upptogos några särskilda
medel härför i de för riksdagen framlagda kostnadsberäkningarna
rörande lantförsvaret efter genomförd härordning. Jag anser mig därför
icke kunna tillstyrka, att några medel för sådant ändamål uppföras under
184
Fjärde huvudtiteln.
[36.] ordinarie hästlejningsanslaget. I den mån lejning av hästar för intendenturtrupperna
skulle finnas vara av behovet oundgängligen påkallad,
torde kostnaderna härför böra såsom hittills bestridas av förevarande
anslag.
Då sistnämnda kostnader icke äro av beskaffenhet att böra föranleda
någon ändring i den hittills följda grunden för anslagsberäkningen
eller 6 öre för man och tjänstgöringsdag, har jag med tillämpning av
denna beräkningsgrund låtit beräkna medelsbehovet för år 1919 (se bil.
87), och skulle detta utgöra 944,833 kronor 80 öre.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till arméns
diverse intendenturbehov,
nu ......................................................... kronor 916,943:—
med, i jämnt krontal ..................... » 27,891: —
till.......................................................... kronor 944,834: —
[73.] 8- Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten.
Detta anslag har under de senare åren beräknats
dels för ved och lyse till underofficerare och vederlikar med 130
kronor till fanjunkare och likställd samt 100 kronor till sergeant och
likställd,
dels med 12 öre om dagen för varje man,
dels ock med 3 öre om dagen för varje häst vid truppförbanden.
På grund av de efter världskrigets utbrott alltjämt stegrade materialpriserna
särskilt a bränsle och lyse — hemställde arméförvaltningen
uti sin framställning angående lantförsvarets medelsbehov för
år 1918, att till anslagets förstärkning måtte för nämnda år å extra
stat anvisas ett belopp av 800,000 kronor. Detta belopp ansågs emellertid
av Kungl. Maj:t och riksdagen kunna begränsas till 725,000
kronor.
Uti riksstaten för år 1918 hava alltså upptagits
dels ordinarie reservationsanslaget till arméns kasernutredning
samt ved, ljus och vatten........ kronor 2,246,939: —
dels till förstärkning av samma anslag å extra
stat ett förslagsanslag av högst........................ » 725,000: —
eller tillhopa kronor 2,971,939: —
Fjärde huvudtiteln. 185
Arméförvaltningen har nu anmält, att från ifrågavarande anslag [37.]
borde hädanefter bestridas jämväl de ökade kostnader för underhåll SV Arméförvaltstallutredningspersedlar
samt ved, ljus och vatten, som uppkom me där-nin8Bt*“18ni,nram''
igenom, att kronan successivt skulle övertaga underhållet av officerar- '' * n''DB''
nas tjänstehästar. Dessa kostnader borde liksom för övriga hästar beräknas
till 3 öre om dagen.
Vid utgången av år 1916 hade å anslaget förefunnits en behållning
av 4,989 kronor 72 öre, vilken uppkommit därigenom, att till anslaget,
jämlikt av Kungl. Maj:t uti brev den 16 april 1917 lämnat bemyn''
digande, för täckande av beräknad brist å detsamma överförts ett belopp
av 915,125 kronor.
Enligt vad arméförvaltningen i sin framställning angående lantförsvarets
medelsbehov för år 1918 anmält, hade det ur hygienisk synpunkt
befunnits nödvändigt att vidtaga den förändring beträffande sängutredningspersedlarna
vid armén, att de därtill hörande filtarna under
användning inneslötes i ett fodral, som kunde ombytas och tvättas.
Innan någon större anskaffning i detta hänseende skedde, borde försök
med dylika fodral äga rum vid några truppförband. Dylika försök
hade nu anställts och bestyrkt lämpligheten av den föreslagna åtgärden.
Arméförvaltningen föresloge därför i annat sammanhang, att medel
måtte anvisas till anskaffning av dylika filtöverdrag för hela armén.
Om denna framställning bleve av Kungl. Maj:t och riksdagen bifallen,
kunde det ifrågasättas, ifall icke ökade medel erfordrades för bekostande
av tvätt och underhåll av dessa överdrag. Så vore emellertid icke förhållandet,
ty vid användandet av sådana bleve filtarna vida mera hållbara,
och kunde överlakan uteslutas ur sängutredningen. Därigenom besparade
medel syntes räcka till för överdragens tvätt och underhåll.
Någon anledning att ändra beräkningsgrunden för detta anslag
förefunnes icke, så länge extra ordinarie medel ställdes till förfogande
för mötande av de under dyrtiden rådande höga pris å bränsle- och
belysningsämnen. Dessa extra medel syntes böra på grund av erfarenheterna
under år 1917 bestämmas till minst 1,700,000 kronor.
Arméförvaltningen hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att dels med tillämpning av vanliga beräkningsgrunder
bevilja anslag å ordinarie stat för arméns kasernutredning samt ved,
ljus och vatten, dels ock att till förstärkning av detta ordinarie anslag
å extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst 1,700,000
kronor.
Då någon ändring av de hittills tillämpade grunderna för anslagets Departementsberäkning
icke för närvarande torde böra vidtagas, har jag i enlighet chefenBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 haft. 24
186
Fjärde huvudtiteln.
[37.] härmed låtit uppgöra beräkning av anslaget för år 1919 (se bil. 88 och
89). Denna slutar å 2,307,724 kronor 80 öre, innebärande en ökning
av anslaget med 60,785 kronor 80 öre.
Med hänsyn till den avsevärda prisstegring å materialier av olika
slag, som under de senare åren inträtt, kommer emellertid förenämnda
belopp icke att vara tillräckligt för bestridande av utgifterna under anslaget.
Eu förstärkning av anslaget torde därför i betraktande av dess
natur av reservationsanslag vara oundgängligen erforderlig jämväl för
år 1919.
Då arméförvaltningens framställning icke innehåller någon närmare
utredning angående beräkningen av det för ifrågavarande ändamål äskad*
beloppet, 1,700,000 kronor, bar jag anmodat intendentsdepartementet
att inkomma med utredning i berörda hänseende.
Med anledning härav har intendentsdepartementet uti skrivelse den
16 november 1917 anfört, att det under nu rådande förhållanden givetvis
icke vore möjligt att åstadkomma någon exakt beräkning av ett anslag
som det ifrågavarande, vilket närmast vore avsett att möta prisstegringar
å bränsle och belysningsämnen. Å ena sidan kunde man
nämligen av naturliga skäl icke i allt för stor omfattning inskränka
eldningen och bely''ningen i arméns kasernetablissemang; och å andra
sidan vore prisförhållandena så osäkra och beroende av så många omständigheter,
vilka nu omöjligen kunde överblickas, att redan av denna
anledning hela beräkningen måste bliva blott och bart en sannolikhetskalkyl,
beträffande vilken avsevärda jämkningar mycket väl kunde
komma att framdeles bliva erforderliga. För att emellertid erhålla någon
beräkningsgrund hade departementet utgått från, att förhållandena år
1917 i huvudsak skulle bliva rådande även under år 1919. Denna
förutsättning bleve naturligtvis värdelös, om prisstegringen under åren
1918 och 1919 fortginge i samma grad som hittills, men det finge väl
dock icke anses uteslutet, att sådana förhållanden kunde inträffa, vilka
satte en gräns för vidare prisförhöjningar. Att före år 1919 större
prissänkningar skulle inträda, syntes man däremot icke vara berättigad
att under några förhållanden antaga.
YTid avgivandet av framställningen angående medelsbehovet för år
1919 hade departementet icke haft tillgång till några officiella uppgifter
angående utgifterna år 1917 vid armén för eldning, belysning och
vattenförbrukning. Departementet hade också ansett det för tidigt att
då från truppförbanden infordra dylika uppgifter, enär dessa ju blott
för omkring halva året skulle bliva exakta, under det att de för senare
hälften av året blott skulle bliva approximativa. Med stöd av de
Fjärde huvudtiteln. 187
underhandsupplysningar departementet förskaffat Big från truppförbanden [37.]
samt den kännedom om prisförhållandena departementet ägde hade departementet
emellertid ansett sig kunna antaga, att utgifterna för hela
året, utöver inflytande extra uppbörd, skulle komma att uppgå till i
runt tal 3,100,000 krönor, d. v. s. omkring 1,700,000 kronor mera, än
som enligt av Kungl. Maj:t fastställd stat för kasernutredningsanslagets
användande brukade avses för ifrågavarande slag av utgifter (ved-, ljusoch
inventarieanslaget) eller omkring 1,300,000 å 1,400,000 kronor.
Detta antagande hade jämväl visat sig riktigt. Departementet hade
nämligen numera från truppförbanden infordrat uppgifter i ämnet, och
av dessa uppgifter — exakta för tiden den 1 januari—den 31 oktober
och approximativa för återstoden av året — framginge, att efter avdrag
av extra uppbörd utgifterna för år 1917 uppginge till 3,096,533
kronor 61 öre.
På grund av vad sålunda anförts och under ytterligare framhållande
av dét osäkra i beräkningen, då det gällde år 1919, hemställde
departementet, att det erforderliga förstärkuingsanslaget måtte
beräknas till 1,700,000 kronor.
Med hänsyn till vad intendentsdepartementet sålunda anfört, finner
jag mig böra tillstyrka, att för förstärkning av det ordinarie anslaget
å extra st^t för år 1919 äskas ett förslagsanslag av högst 1,700,000
kronor.
Kostnaderna för arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten
skulle alltså för år 1919 uppgå till (2,307,724: 80 + 1,700,000=) 4,007,724
kronor 80 öre eller 1,035,785 kronor 80 öre mera än för innevarande
år beräknats.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till arméns
kasernu treding samt ved, ljus och vatten,
nu ........................... kronor 2,246,939: —
med, i jämnt krontal................. »_60,786: —
till .................................................... kronor 2,307,725: —
9. Förstärkning av reservationsanslaget till arméns kasernutredning [38.]
samt ved, ljus och vatten.
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört,
får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
188
Fjärde huvudtiteln.
[38.] att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten å
extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av
" högst 1,700,000 kronor.
»
10. Premiering av lastautomobiler, oförändrat ordinarie
reservationsanslag............................................................ kronor 40,000: —
[390 11. Anskaffning av överdrag till filtar.
Uti sin underdåniga skrivelse den 30 september 1916 angående
lantförsvarets medelsbehov för år 1918 anmälde arméförvaltningen, att
det visat sig vara ur hygienisk synpunkt nödvändigt att förse de i
sängutredningen för arméns manskap ingående filtarna med lösa överdrag,
vilka kunde ombytas och tvättas. Denna åtgärd hade vidtagits
inom utländska arméer, och den påfordrades av medicinska auktoriteter
såsom oundgängligen nödvändig även hos oss särskilt med hänsyn till
förekommande av epidemiska sjukdomar inom kasernerna. Emellertid
syntes, enligt vad arméförvaltningen i samma skrivelse vidare framhöll,
försök böra anställas med dylika överdrag vid några få truppförband,
innan större anskaffning i detta hänseende ägde rum.
Arméförrait- Arméförvaltningen har nu anmält, att intendentsdepartementet, i
”''"tinning.™ anslutning till vad sålunda anförts, låtit utlämna filtöverdrag av bomull
att försöksvis användas vid några kompanier av Göta livgarde, Västgöta
regemente, Upplands infanteriregemente, Kronobergs och Kalmar
regementen samt Jämtlands fältjägarregemente. Rapporter hade numera
till departementet inkommit rörande erfarenheterna vid användandet
av dylika överdrag. Dessa erfarenheter hade genomgående befunnits
vara mycket goda. Filtarna hade skyddats mot damm och smuts.
Till följd därav hade de ej så ofta behövt piskas, varigenom deras slitning
minskats. En annan fördel, som medföljde användandet av filtöverdrag,
vore, att även hårt slitna filtar kunde användas. Vidare hade
framhållits, att överdragen i många fall komme att göra användandet
av dubbla filtar vintertiden obehövligt. Dessa ekonomiska fördelar syntes
fullt uppväga, att, enligt vad från flera håll anmälts, filtöverdragen
behövde ombytas och tvättas oftare än lakanen. Då i alla händelser
tvätt och underhåll av överlakanen bortfölle, bleve den ökade kostnaden
oväsentlig.
189
Fjärde huvudtiteln.
Erfarenheterna från de anställda försöken hade alltså givit vid [39.]
handen, att mycket beaktansvärda fördelar vore att vinna genom införandet
av filtöverdragen. Därtill komme ovan omförmälda, snart sagt
oeftergivliga fordran ur hygienisk synpunkt på användandet av dessa
överdrag. Arméförvaltningen finge alltså livligt förorda, att medel av
riksdagen äskades för anskaffande av filtöverdrag för hela armén.
Med hänsyn till behovet av nödigt ombyte erfordrades två filtöverdrag
för varje man under rekrytskolorna och ett dylikt under repetitionsövningarna.
Det antal överdrag, som för första uppsättningen
måste anskaffas, vore alltså följande:
för ett infanteriregemente ............................................................. 2,400 st.
» 27 infanteriregementen.............................................................. 64,800 »
» ett mindre kavalleriregemente ................................................ 1,000 »
» fem mindre kavalleriregementen............................................. 5,000 »
)> Skånska husarregementet......................................................... 2,000 »
» Skånska dragonregementet ............... 2,000 »
» ett artilleriregemente............................................................... 2,000 »
)) sju artilleriregementen............................................................... 14,000 »
» Gottlands artillerikår................................................................ 1,000 »
» en ingenjörkår............................................................................. 1,000 »
» tre ine-eniörkårer........................................ 3,000 )>
» en trängkår.............................................. l,oUU )>
)) fem trängkårer...................... 7,500 »
» intendenturtrupperna.................................. 2,800 )>
eller tillhopa 110,000 st.
Då priset å varje överdrag vore 8 kronor, erfordrades en medelsanvisning
av 880,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för anskaffning av överdrag
till filtar på extra stat för år 1919 anvisa 880,000 kronor.
Vid upprepade tillfällen har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse Departemenuframhållit
nödvändigheten av att till förebyggande av epidemiska sjukdomars
spridning inom kasernetablissemangen förse de i manskapets
sängutredningspersedlar ingående filtarna med ett bomullsöverdrag, som
kan ombytas och tvättas. Enligt vad jag inhämtat, har denna åtgärd
även visat, sig synnerligen verksam inom de utländska arméer, där densamma
blivit vidtagen. Vid sådant förhållande och då av arméförvalt
-
190 Fjärde huvudtiteln.
[39.] ningens framställning framgår, att avsevärda fördelar jämväl i andra
hänseenden skulle vinnas genom införande av dylika filtöverdrag, finner
jag mig böra tillstyrka, att sådana anskaffas i den av arméförvaltningen
föreslagna utsträckningen.
Mot den beräknade anskaffningskostnaden bar jag icke något att
erinra. Av statsfinansiella skäl och med hänsyn till svårigheten att
för närvarande anskaffa den erforderliga materielen torde det för ändamålet
beräknade beloppet böra fördelas att utgå under loppet av fyra år.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att för anskaffning av överdrag till filtar bevilja
ett anslag av 880,000 kronor samt därav å extra stat
för år 1919 såsom reservationsanslag anvisa ett belopp
av 220,000 kronor.
[40.] 12. Förhyrande av sjötransportmateriel för Karlskrona och Vaxholms
grenadjärregementens övningar.
Sedan år 1906 hava genom särskilda kungl. brev anvisats erforderliga
årsanslag till bestridande av kostnader för förhyrning av sjötransportmateriel
för Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementens
övningar.
Dessa anslag hava bestritts sålunda: för Karlskrona grenadj ärr ogement
e: för år 1906 från anslaget till arméns diverse intendentur- och
sjukvårdsbehov, för åren 1907—1910 från fjärde huvudtitelns allmänna
besparingar samt för åren 1911—1917 från anslaget till arméns diverse
intendenturbehov; för Vaxholms grenadjärregemente: för åren 1906—1909
med hälften från anslaget till arméns diverse intendentur- och sjukvårdsbehov
och hälften från anslaget till arméns mathållning samt för
åren 1910—1917 från anslaget till arméns diverse intendenturbehov,
dock med det förbehåll, att därest transportmaterielen jämväl användes
till forslande av proviant från Stockholm, kostnaden för det kol, som
vid forsling åtginge, skulle gottgöras berörda anslag från anslaget till
arméns mathållning.
Anslagen utgjorde 1906 för Karlskrona grenadjärregemente 1,200
kronor och för Vaxholms grenadjärregemente 2,604 kronor samt hava
under årens lopp stigit, så att de för år 1917 uppgingo till respektive
2,000 och 67,926 kronor.
Fjärde huvudtiteln.
191
Uti sin underdåniga skrivelse den 31 augusti 1917 angående lånt- [40.]
försvarets medelsbehov för år 1919 anmälde arméförvaltningen, att det Arméförvaiticke
längre vore möjligt att från intendenturanslaget bereda tillgång }ramltäiining
till bestridande av utgifter av ifrågavarande slag, utan att medel därför
måste på annat sätt anskaffas, samt att utredning härom påginge och
att arméförvaltningen ämnade inom den närmaste tiden hos Kungl.
Magt göra den framställning, vartill densamma kunde föranleda.
Arméförvaltningens inteudentsdepartement har nu i underdånig
skrivelse den 28 september 1917 anfört, att departementet för frågans
allsidiga utredning och i syfte att kunna för framtiden nedbringa de
för ifrågavarande ändamål erforderliga årliga hyres- in. th kostnader
från cheferna för Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen infordrat
uppgift å den för ifrågavarande trupp!örbands övningar oundgängligen
erforderliga sjötransportmaterielen jämte förslag till och kostnadsberäkning
för materielens anskaffande. Av nämnda utredning framginge,
att en anskaffning av för ifrågavarande bägge truppförband erforderlig
fartygsmateriel under nu rådande oerhört stegrade priser
skulle kräva en utgift av mer än 400,000 kronor förutom kostnader
vid Vaxholms grenadjärregemente för hamnanläggning liksom bostäder
åt fartygspersonal. Vid sådant förhållande och då marinförvaltningen
meddelat, att endast ett mindre antal smärre farkoster kunde för ändamålet
av marinen avstås, ansåge intendentsdepartementet, att ifrågavarande
anskaffning borde tillsvidare anstå och de båda truppförbandens
behov av sjötransportmateriel fortfarande och intill dess
normala förhållanden åter inträdde tillgodoses genom förhyrning av
erforderligt antal båtar, pråmar m. m. Med hänsyn till de stegrade
prisen å kol samt även ersättningsbeloppen för förhyrda fartyg ansåge
departementet, att det anslag, som för ifrågavarande ändamål borde
anvisas Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen, för år 1919 ej
kunde beräknas lägre än till 100,000 kronor.
Med stöd av vad sålunda blivit anfört, hemställde intendentsdepartementet,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att på extra stat
för år 1919 anvisa ett belopp av högst 100,000 kronor till förhyrning
av sjötransportmateriel för ifrågavarande båda regementens övningar
under nämnda år.
Såsom ovan nämnts, uppgingo kostnaderna för förhyrning av sjö- Departement.-transportmateriel för ifrågavarande regementen under år 1917 till 2,000 chefen
kronor för Karlskrona grenadjärregemente och 67,926 kronor för Vaxholms
grenadjärregemente. Anledningen till att kostnaderna för det
192
Fjärde huvudtiteln.
senare truppförbandet ställa sig så avsevärt mycket högre än för det
förra är att söka uti regementets förläggningsförhållanden. Regementet,
som är förlagt å Rindöns västra del, förfogar därstädes över ett
övningsområde av omkring 200 å 300 meters bredd och 1,200 meters
längd. Återstående del av ön innebaves av kustartilleriet, lantbrukare
och villaägare, ön är sålunda sönderstyckad i en mängd mindre gårdar
och därigenom oanvändbar för övningar. Regementets eget område
möjliggör knappast utveckling av kompani, än mindre av bataljon
och regemente. Skjutövningar kunna ej heller därstädes äga rum, utan
har regementets skjutbana måst förläggas till den närbelägna Värmdön.
På grund av nu angivna förhållanden försiggår regementets utbildning
huvudsakligen på den regementet tillhöriga, å Värmdön belägna egendomen
Mytinge. För att utbildningen skall kunna fortgå något så när
ostörd, erfordras följaktligen tillgång på en efter olika årstider avpassad
båtmateriel i och för truppernas förflyttning mellan Rindön och Värmdön.
Båtmaterielen är emellertid även avsedd för transporter av alla de slag,
för vilka eljest för tillfället förhyrda bogserbåtar måste anskaffas, såsom
för transporter av kol, ved, furage, proviantartiklar, intendenturmateriel,
torvströ, träull, sand m. m. Under åren 1906—1914 förhyrdes erforderlig
båtmateriel endast från och med våren till och med tiden för regementsövningarna
på hösten, och uppgingo de årliga kostnaderna då till omkring
17,000 kronor. Från och med år 1916 har emellertid båtmateriel
måst förhyras för hela året med undantag av tiden för jul och nyår,
enär tjänstgöringen vid regementet jämlikt den nya härordningen utsträckts
till att omfatta hela året. På grund härav och till följd av
de ständigt stegrade bränslepriserna hava hyreskostnaderna från och
med år 1915 år från år ökats.
Då behovet av tillgång på sjötransportmateriel för ifrågavarande båda
truppförbands övningar är av stadigvarande natur, synes det icke vara
förenligt med en god ekonomi, att detta materielbehov för framtiden
alltjämt tillgodoses genom förhyrning. I synnerhet sedan utgifterna
för ifrågavarande ändamål under de senare åren alltmera sprungit
i höjden, framstår det såsom en angelägenhet av allt större vikt att
ersätta den förhyrda materielen med för kronans räkning anskaffad
sådan. Då emellertid en dylik materielanskaffning med nu rådande
högt uppdrivna priser skulle, enligt vad ärméförvaltningen meddelat,
medföra oskäligt höga engångskostnader, torde man, i avvaktan på en
härför lämpligare tidpunkt, nödgas att ännu någon tid fortgå på den
hittills anlitade vägen.
Intendentsdepartementet har beräknat det för år 1919 erforderliga
Fjärde huvudtiteln.
193
beloppet till 100,000 kronor eller omkring 30,000 kronor mera än för
år 1917 för ändamålet anvisats. Med hänsyn till vad departementet
anfört, anser jag mig emellertid icke kunna häri föreslå någon nedsättning.
Enär intendenturanslaget icke vidare lämnar tillgång till gäldande
av ifrågavarande kostnader, torde framställning böra göras till
riksdagen angående anvisande av särskilda medel för ändamålet.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att till förhyrande av sjötransportmateriel för Karlskrona
och Vaxholms grenadjärregementens övningar å extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av högst
100,000 kronor.
13. Anskaffande av intendenturutrustning för landstormen.
Uti den för 1914 års senare riksdag framlagda propositionen nr
138 angående engångskostnaderna för lantförsvarets ordnande utgick
Kungl. Maj:t från att dittills följda planer för landstormens förseende
med intendenturutrustning fortfarande skulle tillämpas. På grund härav
beräknades för anskaffande av intendenturmateriel åt landstormen endast
ett belopp av 1,789,000 kronor.
Inom riksdagen gjordes emellertid av enskilda motionärer framställningar
om landstormens förseende med fullständigare utrustning än
dittills ägt rum. Dessa framställningar föranledde dock icke annan
ändring i Kungl. Maj:ts förslag än att riksdagen ansåg, att landstormens
utrustning borde ökas med bärbara kokkärl och ett mindre antal
kappor, avsedda huvudsakligen att användas av vakter och poster,
för en sammanlagd kostnad av 300,000 kronor.
I överensstämmelse härmed beräknade riksdagen engångskostnaderna
för landstormens förseende med intendenturutrustning till
(1,789,000 + 300,000 =) 2,089,000 kronor. Ifrågavarande belopp skulle
utgå av värnskattemedel.
På grund av de kännbara olägenheter den knapphändiga intendenturutrustningen
visade sig medföra under den på hösten år 1914
företagna landstormsmobiliseringen tillkallades jämlikt den 21 januari
1915 givet bemyndigande sakkunniga för att inom lantförsvarsdepartementet
biträda med utredning och avgiva förslag angående landstormens
utrustning m. m\
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 Käft.
[40.]
[41.]
1914 års
senare
riksdags
beräkningar.
Anslag vid
1916 års
riksdag.
25
194 Fjärde huvudtiteln.
[41.] Med anledning av ett utav nämnda sakkunniga uti skrivelse den
30 mars 1915 framställt förslag och då värnskatten, enligt en inom
finansdepartementet verkställd undersökning, beräknades komma att
lämna ett odisponerat överskott av 11,525,000 kronor, föreslog Kung!.
Magt 1915 års riksdag att för anskaffande av intendenturmateriel åt
landstormen för år 1916 bevilja ett belopp av 5,315,000 kronor, att
utgå av statsverkets värnskattefond.
Denna framställning blev av riksdagen i så måtto bifallen, att
riksdagen för ändamålet beviljade ett belopp av 3,362,000 kronor.
Landstorm^- Den 1 november* 1915 avgåvo förenämnda sakkunniga slutligt för8aförsUgga8
slag angående landstormens förseende med intendenturutrustning. De
sakkunniga beräknade därvid kostnaderna för den utrustning, som borde
för statsmedel anskaffas utöver vad som avsetts med nyssnämnda av
1915 års riksdag för ändamålet anvisade belopp av 3,362,000 kronor,
till 15,313,254 kronor 93 öre. Detta belopp borde enligt de sakkunnigas
mening fördelas på tre särskilda perioder, nämligen
lista perioden, omfattande år 1916........................... kronor 6,244,802: 67
2:dra » » åren 1917 —1920......... » 6,856,102:26
3:dje » » » 1921—1924 ........ » 2,212,350:-
Summa kronor 15,313,254: 93
För bestridande av kostnaderna under första perioden, 6,244,802
kronor 67 öre, kunde i första hand påräknas det av 1914 års senare
riksdag för intendenturutrustning åt landstormen av värnskattemedel
beräknade beloppet av 2,089,000 kronor. Framställning borde därför
göras hos riksdagen om, att detta belopp finge disponeras redan under
år 1916. Vidare funnes att tillgå besparingar å förenämnda av 1915
års riksdag av värn skattemedel beviljade 3,362,000 kronor, vilka besparingar
förslagsvis kunde beräknas komma att uppgå till 575,000
kronor. Med frånräknande av ifrågavarande båda belopp, tillhopa
2,664,000 kronor, skulle således återstå 3,580,802 kronor 67 öre. Detta
belopp borde äskas av 1916 års riksdag, med rätt för Kungl. Maj:t att
utbetala detsamma redan under nämnda år.
De å andra perioden fallande kostnaderna, 6,856,102 kronor 26
öre, borde med lika belopp fördelas på vart och ett av de fyra år,
perioden omfattade, samt i form av årligt extra anslag av 1,714,026
kronor äskas av riksdagen.
Kostnaderna under tredje perioden, 2,212,350 kronor, borde jämväl
med lika belopp eller i runt tal 553,088 kronor fördelas på de särskilda
Fjlinie huvudtiteln. 1%
år, perioden omfattade, samt i form av extra anslag äskas av riks- [41.]
dagen.
Då frågan om landstormeus förseende med utrustning på det närmaste
sammanhängde med frågan om anskaffande av erforderliga förrådsutrymmen
för denna utrustning, avgåvo de sakkunniga den 31 mars
1916 särskilt yttrande härutinnan. Kostnaderna för landstormsförrådens
ordnande beräknades därvid av de sakkunniga till 1,126,300 kronor.
Anvisandet av dessa medel borde i huvudsak följa den ordning, de
sakkunniga föreslagit för materielanskaffningen. Hela den föreslagna
ny- eller tillbyggnaden på ett och samma ställe borde utföras på en
gång och icke fördelas på de olika perioderna. Under den första perioden
måste i anledning därav förrådsutrymme beredas för större styrka
än den, för vilken utrustningen anskaffades eller fullständigades under
samma period.
Under dessa förutsättningar beräknade de sakkunniga för ordnande
av landstormsförråd under första perioden ett belopp av 559,300
kronor. Då emellertid redan funnes tillgängliga dels ett av 1914 och
1915 års riksdagar för uppförande av landstormsförråd anvisat belopp
av 150,100 kronor, dels besparingar å förut för samma ändamål anvisade
anslag, uppgående till 43,611 kronor 51 öre, skulle för ändamålet
bos riksdagen endast behöva till anvisning under första perioden äskas
ett belopp av 365,589 kronor.
Av det för landstormsförrådens ordnande av de sakkunniga beräknade
beloppet borde återstoden, eller 567,000 kronor, äskas av riksdagen
för andra perioden av den uppgjorda planen för intendenturmaterielens
anskaffning.
Med anledning av vad de sakkunniga sålunda föreslagit, gjorde Anslag vid
Kungl. Maj:t framställning i ämnet till 1916 års riksdag, avseende ^dag8
anskaffande av den på första perioden fallande utrustningen ävensom
den på samma period belöpande delen av de erforderliga förrådsbyggnaderna.
Sålunda föreslog Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen, under titel
Engångskostnader för försvaret, riksdagen att
dels för anskaffande av intendenturmateriel för landstormen för år
1917 anvisa det av 1914 års senare riksdag för ändamålet beräknade
beloppet 2,089,000 kronor, att utgå av statsverkets värnskattefond,
dels ock medgiva, att de behållningar, som kunde uppstå å det av
1915 års riksdag för anskaffande av viss intendenturmateriel för år
1916 beviljade anslaget å 3,362,000 kronor, finge användas för anskaffande
av ytterligare utrustning åt landstormen.
196
Fjärde huvudtiteln.
Vidare föreslog Kungl. Maj:t uti den till riksdagen avlåtna propositionen,
nr 220, angående vissa åtgärder för lantförsvarets stärkande
riksdagen att
dels av medel, som särskilt skulle beredas, för anskaffande av
intendenturmateriel åt landstormen bevilja ett anslag av 3,580,800
kronor,
dels ock för uppförande av landstormsförråd bevilja, utöver förut
av riksdagen anvisade medel, ett anslag av 365,589 kronor, att av
Kungl. Maj:t utav omiiänderhavande medel förskottsvis utanordnas för
att sedermera ersättas av lantförsvarets fond för byggnader och andra
försvarsändamål eller annan fond, dit köpeskillingarna för till lantförsvaret
anslagna fastigheter, vilka med riksdagens samtycke försåldes,
kunde "komma att inflyta.
Vad Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen föreslagit blev av riksdagen
bifallet.
Kungl. Maj:ts uti propositionen nr 220 gjorda framställning blev
däremot endast på det sätt av riksdagen bifallen, att riksdagen beviljade
för anskaffande av intendenturmateriel för landstormen ett anslag
av 2,400,000 kronor och för uppförande av landstormsförråd, utöver förut
av riksdagen anvisade medel, ett anslag av 240,000 kronor. Ifrågavarande
båda belopp skulle redan under år 1916 av tillgängliga medel
av Kungl. Maj:t förskjutas för att framdeles hos riksdagen anmälas till
ersättande.
De sålunda förskjutna beloppen hava sedermera blivit ersatta genom
beviljande av erforderligt anslag under fjärde huvudtiteln för år 1918.
Uti sitt den 21 september 1916 avgivna betänkande upptogo de
inom lantförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga för verkställande
av utredning angående de lantförsvarsbehov, som, enligt vad krigets
erfarenhet givit vid handen, i främsta rummet borde tillgodoses, jämväl
till behandling frågan om landstormens förseende med erforderlig munderingsutrustning.
Med utgångspunkt från landstormens persedeltillgång
den 1 januari 1916 beräknade de sakkunniga behovet av intendenturutrustning
för landstormen, som i första hand borde tillgodoses,
till ett värde av 19,530,970 kronor. Från detta belopp borde emellertid
dragas dels värdet av vissa persedelslag, som för det dåvarande ej
kunde i någon större utsträckning anskaffas, dels värdet av vissa äldre
persedlar, vilka kunde beräknas överförda från linjen till landstormen,
dels slutligen vad 1916 års riksdag beviljat för landstormens utrustning.
För tillgodoseende av de krav i fråga om landstormens inten
-
197
Fjerde huvudtiteln.
denturutrustning, som borde i främsta rummet tillgodoses, borde alltså, [41.]
enligt de sakkunnigas mening, upptagas ett belopp av 9,001,875 kronor.
I överensstämmelse härmed blev jämväl den av Kung! Maj:t till
riksdagen avlåtna propositionen, nr 72, angående vissa åtgärder för
lantförsvarets stärkande avfattad.
Kungl. Maj:ts i förevarande hänseende gjorda framställning blev
emellertid icke av riksdagen bifallen.
Arméförvaltningen har nu gjort framställning om anvisande av Arméytterligare
medel för anskaffande av intendenturutrustning för landstormen
samt därvid till en början meddelat, att det av 1915 ars land- framställning,
stormssakkunniga gjorda antagandet, att en besparing av 575,000
kronor skulle uppkomma å det av 1915 års riksdag för anskaffande av
intendenturutrustning åt landstormen beviljade anslaget å 3,362,000
kronor, icke motsvarades av verkliga förhållandet. Någon behållning
hade nämligen icke å anslaget uppstått.
Vid bedömandet av vad som för landstormens utrustning ytterligare
erfordrades ansåge arméförvaltningen sig böra utgå från den av
1915 års landstormssakkunniga verkställda utredningen, i vad den
avsåge åren 1916—1920. Enligt denna utredning skulle kostnaderna
för anskaffande av utrustning åt landstormen under dessa fem år uppgå
till (6,244,802: 67 + 6,856,102: 26 =) 13,100,904: 93. Droges härifrån
av riksdagen redan anvisade belopp (2,089,000 + 2,400,000 =) 4,489,000
kronor, skulle till anvisande återstå i runt tal 8,611,900 kronor, eller
något mindre än vad 1916 års sakkunniga ansett behövligt för fyllande
av de största bristerna. .
Med hänsyn därtill att under den alltjämt ökade svårigheten att
erhålla råmaterialier för ifrågavarande munderiugsutrustning det icke
torde låta sig göra att under ett år använda hela nu ifrågavarande
summa, ansåge sig arméförvaltuingen böra föreslå, att densamma fördelades
på två statsregleringsperioder med ungefär halva beloppet å
vardera, samt att alltså för år 1919 begärdes 4,306,000 kronor och för
år 1920 4,305,900 kronor. Vid bifall här-till komme vid utgången av
år 1920 att för landstormens intendenturutrustning vara taget i anspråk
det belopp, som 1915 års landstormssakkunniga för samma tid ansett
erforderligt.
Pa grund av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för anskaffande av intendenturutrustning
för landstormen bevilja ett anslag av 8,611,900 kronor
samt därav å extra stat* för år 1919 anvisa ett belopp av 4,306,000
198
Fjärde huvudtiteln.
[41.]
Departements
chefen.
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att därav redan under år 1918
använda 2,306,000 kronor.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har behovet av landstormens
förseende med en ändamålsenlig och med hänsyn till dess
uppgifter anpassad utrustning redan blivit av riksdagen godkänt genom
dess åren 1915 och 1916 fattade beslut om anvisande av medel för
anskaffande av dylik utrustning. Dessa beslut vila på den förutsättningen,
att landstormen skall erhålla en beklädnadsutrustning, som med
avseende å beskaffenheten i det väsentligaste sammanfaller med linjens
och som beträffande fullständigheten i huvudsak lämpas efter arten av
den tjänstgöring, som enligt uppgjorda planer åligger de olika landstormskategorierna.
De av riksdagen hittills för ändamålet anvisade
medlen utgöra emellertid endast eu mindre del av de beräknade anskaffningskostnaderna.
Vid sådant förhållande och med hänsyn till
den stora betydelse utrustnings frågan har för landstormens militära användbarhet
torde framställning nu åter böra göras till riksdagen om
beviljande av erforderliga medel för anskaffningens fortsättande.
I likhet med arméförvaltningen anser även jag, att till grund för
denna anskaffning bör läggas den av 1915 års landstormssakkunniga
uppgjorda planen. Av statsfinansiella skäl ävensom med hänsyn till
svårigheterna att under nu rådande förhållanden anskaffa de för ifrågavarande
munderingsutrustning erforderliga råmaterialierna torde emellertid
en avvikelse från nämnda plan böra göras i så måtto, att anskaffningstiderna
något framskjutas och man för närvarande inskränker sig
till fyllandet av det behov, som enligt planen, skulle tillgodoses under
den första perioden.
Enligt de sakkunnigas beräkningar skulle för ifrågavarande period
erfordras ett belopp av 6,244,802 kronor 67 öre. Då riksdagen härav
redan anvisat tillhopa (2,089,000 + 2,400,000 =) 4,489,000 kronor,
återstår således av de å perioden belöpande kostnaderna ett belopp
av i jämnt tal 1,755,800 kronor. Såsom förut nämnts, bär tidigare
beräknats, att en behållning av förslagsvis 575,000 kronor skulle
uppstå på det av 1915 års riksdag anvisade anslaget för anskaffande
av utrustning för landstormen och att detta belopp skulle tagas i anspråk
för bestridande av de å ifrågavarande period belöpande kostnaderna.
Då emellertid, enligt vad arméförvaltningen meddelat, någon
behållning å berörda anslag icke uppstått, torde framställning böra
göras till riksdagen om beviljande av hela förenämnda belopp om
Fjerde huvudtiteln.
199
1,755,800 kronor. Härav torde halva beloppet böra utgå under år 1919
och återstoden under år 1920.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att för anskaffande av intendenturutrustning åt
landstormen bevilja ett anslag av 1,755,800 kronor
samt därav å extra stat för år 1919 såsom reservationsanslag
anvisa ett belopp av 877,900 kronor.
Ifrågasatt anskaffning av klövjeutrustning.
Under åberopande av vad därom i särskild underdånig skrivelse
den 31 augusti 1917 av intendentsdepartementet anförts, har arméförvaltningen
uti sin framställning angående medelsbehovet för år 1919
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för anskaffande
av klövjeutrustning för vissa truppförband bevilja ett anslag av 2,120,000
kronor samt därav på extra stat för år 1919 anvisa 1,060,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1918 härav använda halva
beloppet, 530,000 kronor.
Vid framläggande för 1914 års senare riksdag av förslag till ny
härordning ifrågasattes icke anskaffande av någon klövjeutrustning för
truppförbanden. Några härför erforderliga medel blevo följaktligen
icke heller inräknade bland engångskostnaderna för lantförsvarets ordnande.
Vid sådant förhållande och av statsfinansiella skäl torde med
prövningen av ifrågavarande anslagskrav böra tillsvidare anstå.
G-- Inkvarterings-, rese- och traktamentskostnader.
1. Inkvarteringskostnader, oförändrat ordinarie för
slagsanslag
........................................................ kronor 1,088,307: —
2. Inkvarteringens ordnande i Stockholm, oförändrat
ordinarie reservationsanslag ........................... » 21,450: —
3. Rese- och traktamentspenningar, oförändrat ordi
narie
förslagsanslag.......................................... » 220,000: —
[41-]
200
Fjärde huvudtiteln.
[42.]
Nuvarande
bestämmelser
4. Höjning av dagtraktamentena.
Enligt resereglementet den 13 december 1907 skall för extra förrättning
i statens tjänst, där ej genom instruktioner eller särskilda
föreskrifter annorlunda är stadgat, den, åt vilken dylikt uppdrag lämnas,
åtnjuta traktamentsersättning, olika för olika tjänstegrader, med vissa
närmare angivna belopp.
Uti § 6 mom. 2 av gällande avlöningsreglemente för armén stadgas,
att dagtraktamente utgår enligt resereglementet, där ej i avlöningsreglementet
stadgas, att det skall utgå med det lägre belopp, vilket
angives i den vid samma reglemente fogade tariff, bil. A.
Enligt nämnda tariff utgår dagtraktamente med följande belopp
(inom parentes angives traktamentet enligt resereglementet):
för generalspersoner av alla grader samt
civilmilitärer av motsvarande rangklasser
» överste och civilmilitär av överstes rangklass
..........................................................
» överstelöjtnant och civilmilitär av överstelöjtnants
rangklass ävensom cheferna
för krigsskolan och krigshögskolan ...
» major och civilmilitär av majors rangklass
ävensom stabschef och cheferna
för ridskolan samt skjutskolan
för infanteriet och kavalleriet, såvitt
de icke redan på grund av sin beställning
på stat tillhöra högre rang
klass
...........................................................
» kapten, ryttmästare och civilmilitär av
kaptens rangklass....................................
)) löjtnant, underlöjtnant och civilmilitär
av löjtnants eller underlöjtnants rangklass
............................................................
)) fanjunkare, styckjunkare och civilmilitär
av fanjunkares rangklass .....................
)> sergeant samt civilmilitär av sergeants
rangklass ...................................................
» manskap samt civilmilitär av manskapsklass
ävensom hästskötare .................
kronor 9: — (kronor
15:—)
13:—)
» 7: — ( » 13: —)
» 6: — ( j> 11: —)
» 5: — (. » 11: —)
» 4: — ( » 8: —)
» 3: — ( )) 8: —)
)) 2: 50 ( » 6: —)
» 2: — ( » 6: —)
» 1: 50 ( » 4: —
Fjärde huvudtiteln.
201
Beträffande dagtraktamentets beräkning stadgas i § 36 avlönings- (42.]
reglementet följande:
»För tjänstgöring å annan ort än egen förläggningsort åtnjuter
officer och underofficer, där ej annorlunda är i §§ 37, 38 och 39 stadgat,
dagtraktamente, beräknat, om tjänstgöringen äger rum å plats, där
den tjänstgörande på kronans bekostnad antingen beredes bostad in
natura eller förlägges i tältläger eller annorledes tillsammans med trupp,
enligt tariffen i bil. A, eljest enligt resereglementet. Pågår i senare
fallet tjänstgöringen på samma ort längre tid än åtta dagar, utgår
dock dagtraktamentet från och med nionde förrättningsdagen enligt
nämnda tariff.»
Uti underdånig skrivelse den 14 december 1916 gjorde arméför- Aiméförvaitvaltningens
civila departement framställning om en revision av tariffen “departement»
i bil. A till avlöningsreglementet samt anförde därvid följande: skrivelse den
Beträffande officerares och underofficerares tjänstgöring utom för- 14 igC1e6mbcr
läggningsorten, under sådana förhållanden att dagtraktamente därunder
utginge, hade erfarenheten ådagalagt, att den omständigheten, att den
särskilda tariffen icke upptoge olika belopp för de fall, då kommenderad
personal bereddes bostad på kronans bekostnad och då personalen själv
måste bekosta sin inkvartering, medförde påtagliga orättvisor. Såsom
exempel härå kunde framhållas, hurusom vid de till vissa truppförband
förlagda, fördelningsvis sammandragna kompanierna för utbildning av
värnpliktiga studenter av personal från annat truppförband, som erhållit
den mer än årslånga kommenderingen såsom befäl vid dylikt kompani,
den, som icke kunnat få bostad i kronans hus, i allt fall ej erhölle
högre kontant ersättning under den huvudsakliga delen av kommenderingen
än den, som tillkomme personal, som beretts sådan förmån.
Endast under de åtta första tjänstgöringsdagarna utginge något högre
ersättning, utgörande för kapten tillhopa 32 kronor, för subalternofficer
40 kronor, för fanjunkare 27 kronor och för sergeant 32 kronor. Under
den övriga tiden utginge den extra avlöningen med 4 kronor om dagen
till kapten, 3 kronor till subalternofficer, 2 kronor 50 öre till fanjunkare
och 2 kronor till sergeant, vare sig de erhölle bostad eller ej. Det
kunde icke vara lämpligt att, sedan så långa kommenderingar numera
årligen återkomme, låta personalen tjänstgöra under så olika ekonomiska
förhållanden.
Denna ojämnhet i avlöningshänseende hade för den personal, som
kommenderats såsom befäl vid de vinterrekrytskolor för värnpliktiga
vid vissa infanteriregementen, som förlädes till andra regementens
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 26
[42.]
Utredning
inom civildepartementet
angående
höjning av
dagtraktamente
beloppen.
202 Fjärde huvudtiteln.
etablissemang eller till andra vinterkaserner, undvikits därigenom, att
Kung].. Maj:t från och med hösten 1915, då vinterrekrytskolorna först
organiserats, enligt riksdagens medgivande föreskrivit, att till dylik
personal skulle utbetalas icke blott dagtraktamente enligt merberörda
särskilda traktamentstariff utan jämväl, i den mån personalen icke komme
i åtnjutande av inkvartering i kronans hus eller eljest på kronans bekostnad,
hyresbidrag med i kungl. brevet den 28 september 1907 angivna
belopp, d. v. s. 1 krona 50 öre för officerare och 1 krona för
underofficerare.
En utjämning i avseende å förmånernas utgående i överensstämmelse
med sistnämnda beslut syntes böra åvägabringas för alla likartade
fall. Detta kunde lämpligast ske därigenom, att i tariffen bil. A vid
avlöningsreglementet intoges alternativa traktamentsbelopp, på sätt ett
skrivelsen bifogat förslag till ny tariff närmare utvisade.
I detta förslag hade under Tab. I upptagits traktamente med
tariffens nuvarande belopp för den personal, vilken under kommendering
på kronans bekostnad bereddes bostad in natura eller förlädes i
tältläger eller annorledes tillsammans med trupp. Under Tab. II hade
för den personal, som icke erhölle nyssnämnda förmån, upptagits dagtraktamente
med belopp, utgörande summan av vederbörligt traktamentsbelopp
enligt Tab. I samt av det genom brevet den 28 september 1907
medgivna hyresbidraget.
Det borde framhallas, att traktamente enligt Tab. II endast i undantagsfall
komme att utgå till personal i högre olficersgrader, enär kommendering
av sådan art, att dylikt traktamente till dem skulle utgå,
högst sällan totde förekomma. Den ifrågasätta avlöningsförbättringen
skulle i huvudsak tillkomma subalternofticerare och underofficerare.
I händelse departementets förslag till den sålunda ifrågasatta
ändringen i tariffen komme till stånd, borde givetvis de stadganden,
snm de senare åren plägat meddelas rörande tillfällig avlöning åt
ofticerare och underofficerare under kommendering till vissa vinterrekrytskolor
vid de infanteriregementen, som ej hade egna kaserner,
undergå den ändring, att därunder finge utgå allenast dagtraktamente
enligt tillämplig Tab. i traktamentstariffen.
Såsom chefen för civildepartementet uti sitt till statsrådsprotokollet
över civilärendena denna dag avgivna yttrande anfört, har inom nämnda
departement genom revisiouskommissarien R. Vide verkställts utredninoangående
en av rådande dyrtid betingad höjning i de dagtraktamenten,
som jämlikt resereglementet och därmed jämförliga, av Kungl. Majrt
Fjärde huvudtiteln.
203
utfärdade författningar utgå till statens befattningshavare vid extra [42.]
förrättningar i statens tjänst.
Uti sitt den 8 september 1917 i ämnet avgivna yttrande har revisionskommissarien
Vide föreslagit,
dels att de dagtraktamenten, om vilka bestämmelser meddelats
1 resereglemente! den 13 december 1907, finge tillsvidare höjas med
2 kronor,
dels ock att de dagtraktamenten, vilka utginge jämlikt bil. A till
gällande reglemente för arméns avlöning under fred, finge tillsvidare
höjas med 1 krona.
Uti häröver den 8 oktober 1917 avgivet yttrande har statskontoret Statskontoret,s
på anförda skäl föreslagit, att de enligt resereglemente! utgående dag- förlag,
traktamentena måtte höjas sålunda, nämligen:
i första klassen från 15 kronor till 20 kronor
i andra » »13
i tredje » »11
i fjärde » » 8
i femte » » 6
i sjätte » »4
» » 18 »
» » 15 »
» »12 »
» » 9 »
» » 6 » 50 öre.
Därest en dylik förhöjning av dagtraktamentena enligt resereglemente!
vidtoges, borde, yttrade statskontoret, givetvis en motsvarande
höjning äga rum i de enligt § 36 i reglementet för arméns avlöning
under fred utgående lägre dagtraktamentena. För den högsta arvodesklassen
syntes emellertid höjningen böra begränsas så, att det reducerade
traktamentet efter förhöjningen komme att utgöra en jämförelsevis
mindre del av motsvarande förhöjda traktamente enligt resereglementet,
än vad beträffande de lägre klasserna vore fallet. Statskontoret ville
för sin del förorda, att ifrågavarande traktamenten tillsvidare höjdes
sålunda, nämligen
för generalspersoner m. fl. |
från |
9 ''kronor |
till |
10 |
kronor |
|
» överstar m. fl. |
» |
7 » |
» |
9 |
» |
|
» överstelöjtnanter m. fl. |
» |
6 » |
» |
8 |
» |
|
» majorer m. fl. |
» |
5 » |
» |
- 7 |
» |
|
» kaptener m. fl. |
» |
4 » |
» |
6 |
» |
|
» löjtnanter m. fl. |
» |
3 • » |
» |
4 |
» |
50 öre |
» fanjunkare m. fl. |
» |
2 » 50 öre |
» |
3 |
» |
75 » |
» sergeanter m. fl. |
» |
2 » |
» |
3 |
» |
|
» manskap m. fl. |
» |
1 » 50 öre |
» |
2 |
» |
50 » |
204
Fjärde huvudtiteln.
Vad anginge de åtgärder, som i budgetshänseende erfordrades till
följd av traktamentsförhöjningen, syntes det statskontoret ej lämpligt,
att särskilt riksstatsanslag uppfördes för ändamålet. En sådan anordning
skulle medföra väsentliga olägenheter i tillämpningen, då den
skulle leda till att olika poster i vederbörande reseräkningar måste
fördelas på olika räkenskapstitlar. Statskontoret ansåge för den skull,
att i stället erforderliga höjningar borde vidtagas i de under vederbörande
huvudtitlar uppförda anslagen till rese- och traktamentspenningar.
Enligt verkställd beräkning ansåge statskontoret, att för fjärde
till och med sjunde huvudtitlarna samt för nionde huvudtiteln en höjning
med 50 procent borde vidtagas. I enlighet härmed borde fjärde
huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar höjas från
220,000 kronor till 330,000 kronor.
Då utgifterna under sistnämnda anslag för år 1916 stigit till ej
mindre än 374,783 kronor 25 öre, skulle det möjligen kunna ifrågasättas
att för år 1919 höja anslaget för ändamålet utöver vad statskontoret
ovan förordat. Att utgifterna för år 1916 likasom för år 1914
och 1915 stigit till ovanlig höjd, finge emellertid antagas till ej ringa
del bero på de extraordinära förhållandena vid försvarsväsendet under
dessa år. Då för år 1919 en återgång till normala förhållanden å
detta område ej torde få anses utesluten, hade statskontoret ansett sig
icke böra för fjärde huvudtiteln föreslå starkare anslagshöjning än för
andra huvudtitlar.
Uti den 15 oktober 1917 i ärendet avgivet yttrande har arméförvaltningen
anfört, att ämbetsverket, som under hand tagit kännedom
om de traktamentsbelopp, statskontoret föreslagit, för sin del funne
dessa innebära en skälig höjning, erforderlig för att förrättningsman
måtte få sina extra kostnader under resor och förrättningar i tjänsten
behörigen täckta.
Arméförvaltningen funne sig därför för sin del böra förorda en
tillfällig förhöjning i dagtraktamentena i enlighet med statskontorets
förenämnda förslag, dock med den jämkning av beloppen beträffande
tariffen i bil. A. till avlöningsreglementet för armén, som betingades
av bifall till det förslag till ändringar i nämnda tariff, som arméförvaltningens
civila departement föreslagit i sin förberörda underdåniga
skrivelse den 14 december 1916. Denna jämkning borde enligt ämbetsverkets
mening ske sålunda, att för de nu angivna fallen tillämpades
en tariff, som upptoge, förutom de av arméförvaltningen nu före
-
Fjärde huvudtiteln.
205
slagna tillfälligt förhöjda dagtraktamentena, en ytterligare ökning med
1 krona 50 öre för officerare och 1 krona för underofficerare. Enligt
denna särskilda tariff skulle alltså dagtraktamentena utgå med följande
belopp:
för generalsperson m. fl. .
» överstar m. fl................
» överstelöjtnanter m. fl.
» majorer m. fl.................
» kaptener m. fl................
» löjtnanter m. fl.............
» fanjunkare m. fl..........
» sergeanter m. fl..........
» manskap m. fl..............
11 kronor 50 öre
10 » 50 »
9 » 50 »
7 » 50 )»
6 »
4 » 75»
4 »
2 » 50 »
Att enligt denna tariff någon ytterligare ökning ej vore beräknad
för manskap, följde därav, att manskap bereddes inkvartering in natura
eller förlädes i tältläger.
Beträffande frågan, huruvida för gäldande av kostnaderna för de
förhöjningar i dagtraktamentena, som kunde bliva fastställda, ökning av
vederbörande förslagsanslag erfordrades eller särskilt anslag borde anvisas,
ansåge arméförvaltningen, att uppförandet av särskilt anslag för
ändamålet ej borde ifrågakomma, enär en sådan åtgärd skulle medföra
praktiska olägenheter i redovisningshänseende. Under framhållande att
den ifrågasatta anordningen kunde föranleda till höjning av andra anslag
än förslagsanslag, ville arméförvaltningen uttala, att det syntes
ändamålsenligt, att såväl vederbörande förslagsanslag som även de anslag
under fjärde huvudtiteln, vid vilkas beräknande hänsyn tagits till
ifrågakommande traktamentskostnader, höjdes med belopp, som motsvarade
traktamentsförhöjningarna.
Enligt verkställd approximativ beräkning borde följande anslag
höjas med nedan angivna belopp: |
....................... kronor |
3,000 |
|
Krigshögskolan (praktiska övningar)..... |
........................ » |
2,700 |
— |
Artilleri- och ingenjörhögskolan: a) praktiska övningar ....................... |
........................ » |
1,500 |
— |
b) reseersättningar ............................. |
........................ » |
400 |
— |
Ridskolan..................................................... |
........................ » |
1,600 |
— |
Infanteriskjutskolan ................................... |
....................... » |
1,850 |
— |
Artilleriskjutskolan ...................................... |
........................ » |
3,000 |
— |
Transport kronor |
14,050 |
— |
[42.]
206
Fjärde huvudtiteln.
[42.]
Transport kronor
Krigsskolan:
a) officerskursens praktiska övningar .................. »
b) reservofficerskursens praktiska övningar ....... »
Yolontärskolor ..................................................................... »
Landstormen......................................................................... »
Värnpliktsanslaget (värnpliktigas färder samt in -
skrivnings- och mönstringskostnader) ............ »
Reseanslaget................ »
Vapenanslaget....................................................................... »
Byggnadsanslaget.................................................................. »
Anordnandet av flygövningar .......................................... j>
Arméns fält- och fälttjänstövningar .............................. »
Vinterövningar ............................................. »
Vinterrekrytskolor ............................................................... »
Kaderövningar vid landstormen....................................... »
Remontering m. m............................................................ »
Hästlejningsanslaget............................................................ »
14,050: —
1,875: —
125: -10,000: —
3,000: —
75,000: —
75,000: —
3,000: —
4,000: —
10,000: —
20,000: —
20,000: —
20,000: —
2,500: —
5,000: —
1,800: —
Summa kronor 265,350 :—
DeP”‘ef“ente'' Vid anmälan av frågan om höjning av de enligt resereglementet
utgående dagtraktamentena har chefen för civildepartementet, såsom av
hans till statsrådsprotokollet över civilärenden denna dag avgivna yttrande
närmare framgår, funnit sig böra tillstyrka det av statskontoret
härutinnan framlagda och av arméförvaltningen biträdda förslaget.
Den förhöjning av dagtraktamentena enligt resereglementet, som
sålunda skulle inträda, medför givetvis, att en motsvarande höjning bör
äga rum av de enligt gällande avlöningsreglemente för armén i vissa
fall utgående lägre dagtraktamentena. Vid sådant förhållande och då
jag vid granskning av det utav statskontoret härutinnan framställda
förslaget, i likhet med arméförvaltningen, icke funnit anledning till
någon erinran, anser jag mig böra tillstyrka, att ifrågavarande dagtraktamenten
tillsvidare få utgå med de av statskontoret angivna beloppen.
Vad härefter angår det av arméförvaltningen framställda förslaget
om viss uppdelning av de enligt tariffen i bil. A. till avlöningsreglementet
utgående dagtraktamentena, avser detta, såsom av den lämnade
redogörelsen framgår, att bereda de officerare och underofficerare, som
under kommenderingen själva måste bekosta sin inkvartering, någon
särskild gottgörelse härför för att ej komma i sämre ställning än de
Fjärde huvudtiteln. 207
officerare och underofficerare, vilka under kommenderingen erhålla bostad
in natura eller förläggas i tältläger eller annorledes tillsammans
med trupp. Denna särskilda gottgörelse har beräknats till 1 krona
50 öre om dagen för officerare och 1 krona om dagen för underofficerare.
Då jag, med hänsyn till vad arméförvaltningen därom anfört, anser
den sålunda föreslagna särskilda ersättningen vara av förhållandena
betingad och till sitt belopp skälig, finner jag mig böra tillstyrka bifall
till vad ämbetsverket härutinnan föreslagit.
I enlighet med vad sålunda anförts, torde i stället för den nuvarande
tariffen i bil. A. till avlöningsreglementet tillsvidare få tillämpas
följande
Tariff
utvisande det belopp, varmed dagtraktamente skall enligt avlöningsreglementet
i vissa fall ntgfl.
Personal |
Tab. I. Dagtraktam entes |
Tab. II. Dagtraktamentes |
||
kronor. |
öre. |
kronor. |
öre. |
|
Generalsperson...................... ...... |
10 |
ii |
50 |
|
Överste ..................... |
9 |
— |
10 |
50 |
Överstelöjtnant ävensom chef för krigsskolan '' eller krigshög- |
||||
skolan ................. |
8 |
— |
9 |
50 |
Major ävensom stabschef eller chef för ridskolan eller skjut- |
||||
skolan för infanteriet och kavalleriet, såvitt de icke -redan på |
||||
grund av sin beställning på stat tillhöra högre tjänstegrad Ö. |
7 |
— |
8 |
50 |
Kapten (ryttmästare) ....... |
6 |
— |
7 |
50 |
Löjtnant, underlöjtnant eller fänrik.......................................... |
4 |
50 |
6 |
— |
Fanjunkare (styckjunkare, förvaltare vid intendenturkåren)......... |
3 |
75 |
4 |
75 |
Sergeant................................. |
3 |
4 |
||
Manskap ..................................................................... |
2 |
50 |
2 |
50 |
För civilmilitär personal utgår traktamente enligt tariff med samma belopp, som här ovan
bestämts för militär personal i beställning, motsvarande vederbörandes tjänsteklass.
Anm. Det i denna tariff bestämda dagtraktamente åtnjutes efter den tjänstegrad (tjänsteklass),
vartill den tjänstgörandes beställning å stat är att hänföra, såvida dagtraktamentet icke
utgår för tjänstgöring i befattning, som är särskilt upptagen i tariffen, eller enligt allmänna
föreskrifter tillhör högre beställning, i vilket fall det får beräknas efter denna senare.
[42.]
208 Fjärde huvudtiteln.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, är den föreslagna
höjningen av dagtraktamentena icke avsedd att vara definitiv utan endast
en av rådande dyrtid påkallad tillfällig åtgärd. Vid sådant förhållande
och med hänsyn till den av Kungl. Maj:t och riksdagen hittills
tillämpade principen i fråga om beviljande av medel för tillgodoseende
av andra på grund av kristiden uppkomna behov, kan jag icke
biträda statskontorets och arméförvaltningens förslag, att de på grund
av ifrågavarande tillfälliga höjning] av dagtraktamentena erforderliga
medel skulle beredas genom höjning av vederbörande ordinarie
anslag. Häremot talar, vad fjärde huvudtiteln angår, dessutom den omständigheten,
att i dylikt fall en höjning måste äga rum icke endast
av anslaget till rese- och traktamentspenningar utan även av icke undre
än femton andra ordinarie anslag. På grund av nu angivna omständigheter
synes det mig lämpligast, att det för ändamålet erforderliga
beloppet upptages såsom ett enda anslag och anvisas å extra stat.
Enligt vad jag förvissat mig om, behöver en dylik anordning icke medföra
några praktiska olägenheter i redovisningshänseende. Saken synes
mycket väl kunna ordnas på det sättet, att reseräkningarnas hela belopp
av kassaförvaltningarna i vanlig ordning påföras vederbörande
anslag, vilka därefter, i den mån de icke visa sig vara för ändamålet
tillräckliga, gottskrivas överskjutande belopp å det extra anslaget.
Detta kommer följaktligen att få karaktären av ett gemensamt förstärkningsanslag
för alla de anslag, vid vilkas beräknande hänsyn tagits
till ifrågakommande traktamentskostnader.
Enligt statskontorets beräkning skulle för ifrågavande ändamål erfordras
ett belopp av 110,000 kronor. Härvid har emellertid statskontoret,
såsom av arméförvaltningens yttrande jämväl framgår, uppenbarligen
förbisett, att, vad fjärde huvudtiteln angår, traktamentskostnader
äro beräknade under åtskilliga andra anslag än anslaget till rese- och
traktamentspenningar. Enligt den av arméförvaltningen uppgjorda
approximativa beräkningen skulle den föreslagna höjningen av dagtraktamentena
medföra en ökad årlig kostnad av 265,350 kronor. Mot
de uti denna beräkning upptagna särskilda posterna har jag icke någon
annan erinran att framställa, än att någon förstärkning av anslaget till
volontärskolor icke synes erforderlig, enär detta med sitt nuvarande belopp
säkerligen kommer att lämna tillgång till de högre traktamentenas
utbetalande. På grund härav och med hänsyn till att den uppgjorda
beräkningen endast är att anse såsom approximativ, torde det för ändamålet
erforderliga anslaget kunna begränsas till i runt tal 250,000
kronor.
Fjärde huvudtiteln. 209
Såsom chefen för civildepartementet uti sitt förutnämnda yttrande
framhållit, skulle, i händelse av riksdagens bifall, den föreslagna förhöjningen
av traktamentsersättningen träda i kraft så snart som möjligt
under år 1918. För bestridande av de under nämnda år uppkommande
merkostnaderna torde erforderligt anslag böra äskas å tillägsstat
för år 1918. Med hänsyn till att förhöjningen icke kan tillämpas redan
från årets början, torde detta anslag kunna begränsas till förslagsvis
200,000 kronor. Till frågan om anvisande av nämnda belopp återkommer
jag i annat sammanhang.
På grund av vad sålunda anförts, får jag hemställa, det täcktes
Eders Kung]. Maj:t föreslå riksdagen
att för höjning av de enligt resereglementet samt
reglementet för arméns avlöning under fred utgående
dagtraktamentena å extra stat för år 1919 anvisa ett
förslagsanslag av 250,000 kronor.
5. Flyttningshjälp, oförändrat ordinarie förslagsanslag kronor 12,000: —
6. Hyresbidrag åt vissa underofficerare.
Uti en till 1917 års riksdag avlåten proposition (nr 155) föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen att för beredande av särskilt hyresbidrag åt
gifta underofficerare med vederlikar vid armén under åren 1917 och
1918 å extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag å 72,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att under år 1917 av tillgängliga medel
förskjuta vad för ändamålet erfordrades.
Såsom skäl härför anförde vederbörande departementschef till statsrådsprotokollet,
bland annat, att det måste anses billigt, att inkvarteringsförhållandena,
däruti nu en viss ojämnhet vore rådande vid olika
truppförband, så ordnades, att vid de särskilda truppförbanden så
många bostadslägenheter bleve tillgängliga, att de motsvarade antalet
underofficerare, musikunderofficerare undantagna, samt att därvid särskilt
syntes böra eftersträvas att, så vitt möjligt vore, åvägabringa likartade
inkvarteringsförhållanden för arméns gifta underofficerare. Erforderlig
utredning i förevarande hänseende borde därför snarast åvägabringas
genom arméförvaltningens fortifikationsdepartements försorg.
Då emellertid en avsevärd tid kunde antagas komma att förflyta, innan
de byggnadsarbeten, som bleve erforderliga, hunne utföras, ansåge deBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 27
210
Fjärde huvudtiteln.
[43.] partementschefen billigheten fordra, att, i avvaktan därpå, en utjämning
av de mest framträdande olikheterna i fråga om bostads och inkvarterings
åtnjutande borde komma till stånd beträffande samtliga arméns
gifta underofficerare med vederlikar, och syntes denna utjämning böra
äga rum på det sättet, att ett särskilt extra hyresbidrag tilldelades
alla de gifta underofficerare med vederlikar vid armén, som icke åtnjöte
bostad in natura utan endast kontant inkvarteringsersättning.
Riksdagen biföll vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, och genom
kungl. brev den 19 juni 1917 föreskrevs,
att till gift underofficer med vederlike vid armén, vilken icke åtnjöte
bostad in natura utan endast kontant inkvarteringsersättning,
skulle för vartdera av åren 1917 och 1918 utgå särskilt hyresbidrag,
motsvarande 25 procent av inkvarterings- och servisbidragens sammanlagda
belopp;
att dylikt hyresbidrag skulle för nämnda år jämväl utgå till gift
förrådsvaktmästare, åt vilken inkvartering in natura ej kunde beredas;
samt
att arméförvaltningeus civila departement skulle äga att meddela
närmare bestämmelser rörande utbetalningen av ifrågavarande särskilda
hyresbidrag.
Dessförinnan hade Kungl. Maj:t genom brev den 20 april 1917
anbefallt arméförvaltningens fortifikationsdepartement att verkställa utredning
rörande erforderliga åtgärder för åvägabringande av likhet i
fråga om bostadslägenheter för arméns gifta underofficerare med vederlikar
samt att till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning.
Arméforvait- Arméförvaltningen har nu anmält, att den sålunda anbefallda utningen.
redningen, vilken toge en avsevärd tid i anspråk, ännu icke hunnit
avslutas samt att vid sådant förhållande medel för ifrågavarande ändamål
efter 1919 års ingång bleve behövliga. Arméförvaltningen hemställde
därför, att för beredande av särskilt hyresbidrag åt gifta underofficerare
med vederlikar vid armén under år 1919 å extra stat för år
1919 måtte anvisas ett förslagsanslag å 36,000 kronor.
Beträffande den personal, som borde komma i åtnjutande av ifrågavarande
förmån, syntes, utöver vad genom brevet den 19 juni 1917
blivit bestämt, böra utverkas medgivande, att med gift personal skulle
likställas den, som varit gift och fortfarande hade minderårigt barn
hos sig, ävensom att personal, som med frånträdande av fredsavlöningsförmåner
uppbure krigslön, i allt fall skulle äga uppbära ifrågavarande
särskilda hyresbidrag under i övrigt stadgade villkor.
Fjärde huvudtiteln.
211
På grund av vad arméförvaltningen anfört, torde anslag för beredande
av särskilt hyresbidrag åt gifta underofficerare enligt de i
kungl. brevet den 19 juni 1917 angivna grunder böra äskas jämväl för
år 1919.
Arméförvaltningens förslag, att med gift personal skall likställas
den, som varit gift och fortfarande bär minderårigt barn hos sig, finner
jag mig böra biträda. Jag tillåter mig erinra därom, att enahanda
bestämmelse gäller i fråga om utbetalande av mötesbidrag åt vissa
officerare och underofficerare med vederlikar ävensom av lönetillägg
åt vissa furirer. Då vidare vid bestämmandet av krigslönens storlek
hänsyn icke tagits till ifrågavarande särskilda hyresbidrag utan endast
till det ordinarie inkvarterings- och servisbidraget, torde det jämväl
vara i sin ordning, att personal, som med frånträdande av fredsavlöningsförmåner
uppbär krigslön, i allt fall skall äga åtnjuta särskilt
hyresbidrag under i övrigt stadgade villkor.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att för beredande, i enlighet med ovan angivna
grunder, av särskilt hyresbidrag åt gifta underofficerare
med vederlikar vid armén å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag av 36,000 kronor.
H. Artilleribehov.
1. Arméns vapen, ammunition och målskjutningsmateriel samt artilleriets
övningar och materiel.
Förevarande anslag var i riksstaten för år 1917 upptaget med
2,708,850 kronor. Därjämte var till förstärkning av anslaget på extra
stat för samma år anvisat ett belopp av 600,000 kronor.
Med anledning av 1916 års riksdags därom gjorda uttalande anbefalldes
arméförvaltningens artilleridepartement genom kungl. brev den
21 juni 1916 att i sammanhang med angivandet av lantförsvarets
medelsbehov för år 1918 verkställa en fullständig omräkning av ordinarie
vapenanslaget.
Sedan jämlikt nådigt bemyndigande den 18 september 1916 inom
lantförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga verkställt utredning
och avgivit förslag angående det årliga behovet av 6,5 m. m. ammuni
-
[43.]
Departements
chefen.
[44.]
Anslagsberäkningen
för år 1918.
212
Fjärde huvudtiteln.
[44.]
tion för meddelande av erforderlig skjututbildning vid arméns olika truppslag
samt generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet avgivit
förslag till beräkning å för övningsskjutning med artilleripjäser erforderligt
antal skarpa och lösa skott, överlämnade arméförvaltningen med
underdånig skrivelse den 12 januari 1917 beräkning av ordinarie vapenanslaget
för år 1918. Enligt denna beräkning skulle anslaget uppgå
till 4,141,476 kronor. För mötande av de på grund av dyrtiden inträffade
prisstegringarna äskade arméförvaltningen därjämte ett extra
förstärkningsanslag av 3,040,300 kronor.
Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 16 mars 1917 yttrade
dåvarande departementschefen till statsrådsprotokollet bland annat, att
arméförvaltningen vid sina beräkningar tagit hänsyn till samtliga de
organisationsförändringar, som enligt 1914 års härordning skulle genomföras.
Ehuru det kunde synas önskvärt att beräkna vapenanslaget till
dess slutliga belopp efter 1914 års härordning, redan innan övergången
till densamma ännu blivit slutförd, förelåge dock; åtskilliga omständigheter,
som försvårade eller rent av omöjliggjorde detta. Vissa av dessa
omständigheter stode i direkt sammanhang med den nya härordningens
genomförande; andra åter och de mera väsentliga hade framkallats av
den genom världskriget förorsakade kristiden. Vid sådant förhållande
ansåge departementschefen sig böra avstå från att söka beräkna medelsbehovet
under vapenanslaget efter genomförd härordning och inskränka
sig till enbart en beräkning av det för år 1918 oundgängligen erforderliga
behovet. I överensstämmelse härmed fann departementschefen sig böra
föreslå åtskilliga minskningar, uppgående till sammanlagt 351,476 kronor,
i det av arméförvaltniugen beräknade medelsbehovet för år 1918, varjämte
det av arméförvaltningen äskade extra förstärkningsanslaget ansågs
böra nedsättas till 2,000,000 kronor.
I enlighet härmed föreslog Kungl. Maj:t riksdagen (proposition
nr 113) att
dels i riksstaten för år 1918 upptaga ordinarie vapenanslaget med
3,790,000 kronor
dels ock till förstärkning av samma anslag å extra stat för år 1918
anvisa ett förslagsanslag av högst 2,000,000 kronor.
Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit fann sig riksdagen icke kunna
i allo biträda. Riksdagen ansåg nämligen, att vissa nedsättningar kunde
göras uti det av Kungl. Maj:t äskade ordinarie anslagsbeloppet. De
av riksdagen vidtagna reduceringarna uppgingo till sammanlagt 107,800
kronor. Uti det av Kungl. Maj:t begärda förstärkningsanslaget ansåg
riksdagen sig däremot icke kunna göra någon nedsättning. I enlighet
härmed uppfördes i riksstaten för år 1918
Fjärde huvudtiteln.
213
dels ordinarie vapenanslaget med................................. kronor 3,682,200: —
dels till förstärkning av samma anslag å extra stat
ett förslagsanslag av högst................................... » 2,000,000: —
eller tillhopa kronor 5,682,200: —
I sammanhang med behandlingen av frågan om medelsbehovet
under ordinarie vapenanslaget uttalade riksdagen önskvärdheten av att,
om så lämpligen läte sig göra, innan ifrågavarande anslagsäskande ett
kommande år ånyo förelädes riksdagen, en uppdelning skedde av vapenanslaget
uti tvenne särskilda reservationsanslag, avseende det ena
artilleriets vapen, ammunition och målskjutningsmateriel ävensom övningar
och materiel samt det andra motsvarande behov för infanteriet
och övriga truppslag.
Sedan Kungl. Maj:t genom brev den 19 juni 1917 anbefallt arméförvaltningens
artilleridepartement att i samråd med inspektören för
infanteriet inkomma med yttrande rörande lämpligheten av den
utav riksdagen ifrågasatta uppdelningen av vapenanslaget i två särskilda
anslag, avgav artilleridepartementet den 24 augusti 1917 det begärda
yttrandet. Departementet fann sig därvid böra på anförda skäl avstyrka
vapenanslagets uppdelning på föreslaget sätt, medan däremot
inspektören för infanteriet ansåg en sådan uppdelning lämplig och
befogad.
Emellertid hade jämlikt nådigt bemyndigande den 19 juni 1917
inom lantförsvarsdepartementet tillkallats särskilda sakkunniga för
granskning av ett utav arméförvaltningen den 15 januari 1917 avgivet
förslag till en mera rationell uppställning av utgifterna under riksstatens
fjärde huvudtitel. Då frågan om en uppdelning av ordinarie vapenanslaget
stod i nära samband med de sakkunnigas uppdrag, blev artilleridepartementets
och inspektörens för infanteriet förberörda skrivelse
den 7 september 1917 överlämnad till de sakkunniga för att av dem
tagas i övervägande vid fullgörandet av det dem meddelade uppdraget.
Detta uppdrag är ännu icke slutfört.
Enligt den av Kungl. Maj:t den 7 september 1917 fastställda staten
för ordinarie vapenanslagets användande under år 1918 är anslaget,
liksom under en följd av år, uppdelat på nio titlar, nämligen
Titel I. Artillerimateriel:
a) för fältartilleriet......... kronor 240,000: —
b) » fästnings- och posi
tionsartilleriet
......... » 75,000: — kronor 3^000: —
[44.]
Stater för
anslagens
användande
under år
1918.
214
Fjärde huvudtiteln.
[44.] Titel II. Handvapen samt kulsprutemateriel för infanteriet
och kavalleriet......................................... kronor 270,300: —
Titel III. Ammunition:
a) för fältpjäser............... kronor 597,200: —
b) » fästnings-och posi
tionspjäser
............... » 291,400: —
c) för handvapen och kul
sprutor.
....................... » 1,255,500: —
d) kruttillverkning ........ j> 408,600: —
Titel IV. övningar:
.a) övningar för artilleriet kronor 124,000: —
b) målskjutningsmateriel
för handvapen
och kulsprutor m. m. » 171,000: —
Titel V. Fabriker:
a) Karl Gustafs stads ge
värsfaktori
............... kronor 15,000; —
b) ammunitionsfabriken » 15,000: —
c) Åkers krutbruk ......... )) 4,100: —
» 2,552,700: —
» 295,000: —
5> 34,100: —
Titel VI. |
Byggnader ...................... |
............................... » |
80,000: — |
Titel VII. |
Skjutfält........................ |
.............................. » |
54,100: — |
Titel VIII. |
Transporter .............. |
.............................. » |
33,000: — |
Titel IX. |
Diverse behov................ |
............................... » |
48,000: — |
Summa kronor 3,682,200: — |
Beträffande användandet av det å extra stat för år 1918 anvisade
förstärkningsanslaget om 2,000,000 kronor har Kung!. Maj:t genom
brev den 7 september 1917 förordnat, att detsamma skall fördelas på
följande sätt, nämligen
Titel I. Artillerimateriel:
a) för fältartilleriet................................................. kronor 141,300: —
b) » fästnings- och positionsartilleriet............ » 40,000: —
Titel II. Handvapen samt kulsprutemateriel för
infanteriet och kavalleriet ................................... »
63,300: —
Fjärde huvudtiteln.
215
Titel III. Ammunition: |
|||
a) för fältpjäser................................................... |
kronor |
311,600 |
— |
b) » fästnings- och positionspjäser.................. |
» |
192,200 |
— |
c) b handvapen och kulsprutor ........................ |
B |
848,900 |
— |
d) kruttillverkning ................................................. |
B |
301,200 |
— |
Titel IV. Övningar: |
|||
a) övningar för artilleriet....................................... |
B |
8,300: — |
|
b) målskiutningsmateriel för handvapen och |
|||
kulsprutor m. in. ............................................. |
B |
33,300 |
— |
Titel VI. Byggnader ...................................................... |
)) |
26,600 |
— |
Titel VII. Skjutfält......................................................... |
)) |
14,000 |
— |
Titel Vill. Transporter ............................................... |
B |
2,000 |
— |
Titel IX. Diverse behov.............................................. |
)) |
17,300 |
— |
Summa |
kronor |
2,000,000 |
— |
Då frågan om en uppdelning av ordinarie vapenanslaget i två
särskilda reservationsanslag ännu icke kunnat underställas Kungl. Maj:ts
prövning, torde vid beräkningen av medelsbehovet för år 1919 anslaget
höra såsom hittills uppdelas på nio särskilda titlar.
Titel I. Artillerimateriel.
Beträffande förevarande titel föreslog Kungl. Maj:t nästlidet års
riksdag bland annat, att undertiteln a) artillerimateriel för fältartilleriet
måtte ökas med 25,000 kronor, avsedda för
underhållskostnad för två liaubitsbatterier.................. kronor 6,000: —
underhåll av vintermateriel................................................. » 16,800: —
ökad slitning av eldlednings- och signalmateriel......... » 2,200: -
Summa kronor 25,000: —
Då underhållskostnaden för fältartilleriet efter genomförandet av
1901 års härordning beräknats till 150,000 kronor om året samt någon
ökning av fältartilleriet i fråga om antalet pjäser under de senare åren
icke skett och 1914 års härordning icke medfört någon förlängd övningstid
för fältartilleriets del, ansåg sig emellertid riksdagen icke kunna
bevilja den föreslagna ökningen.
Arméförvaltningen har nu anfört, att ifrågavarande titel erfordrat Armé för val tvida
större omkostnader än den för 1901 års härordning beräknade.
216
Fjärde huvudtiteln.
[44.]
Departements
chefen.
Analagstitelns
beräkning för
&r 1918.
Arméförvaltningens
framställning.
Riksdagen hade även bestämt beloppet för titeln till 315,000 kronor
för år 1918. Då sedan 1901 års beräkning uppgjorts, helt och hållet
ny artillerimateriel, såsom vintermateriel och eldlednings- samt sigualmateriel
tillkommit, och då förlängd övniugstid i avsevärd grad trätt i
kraft genom reservtruppövriingarnas införande, i det att materielslitning
årligen uppkomme för en hel årsklass övning under 25 dagar, ansåge
sig arméförvaltningen böra hemställa om titelns ökande med förenämnda
25,000 kronor, som 1917 års riksdag icke ansett sig-kunna bevilja.
Då nästlidet års riksdag icke ansett sig kunna bevilja ifrågavarande
av Kungl. Maj:t då föreslagna ökning av anslagstiteln samt några nya
skäl härför icke blivit av arméförvaltningen förebragta, finner jag mig
icke kunna tillstyrka bifall till den gjorda framställningen.
Titel I torde följaktligen böra för år 1919 beräknas till samma
belopp som för innevarande år eller till 315,000 kronor.
Titel II. Handvapen samt kulsprutemateriel för infanteriet och kavalleriet.
Det under förevarande titel upptagna beloppet är avsett till underhåll
och rengöring av gevärspersedlar samt kulsprutemateriel för infanteriet
och kavalleriet, till inventarier, materialier och förbrukningspersedlar
samt till kurser för utbildning i vapenvård.
Uti sin framställning angående medelsbehovet för år 1918 föreslog
arméförvaltningen, att underhållskostnaderna för handvapen, vilka före år
1914 uppgått till omkring 0,0135 kronor för tjänstgöringsdag, måtte
med hänsyn till den ökade slitning, som bleve en följd av den nya
härordningens tillämpning, beräknas till 0,016 kronor för tjänstgöringsdag,
samt att för underhåll av Jculsprutematerielen måtte beräknas 3,000 kronor
för kulsprutebatteri vid infanteriet och 1,000 kronor för kulsprutetropp
vid kavalleriet.
Kungl. Maj:t ansåg emellertid, att underhållskostnaderna för handvapen
allt fortfarande borde beräknas efter 0,0135 kronor för tjänstgöringsdag
samt att för underhållet av kulsprutematerielen vid infanteriet
ett belopp av 2,000 kronor vore tillräckligt. Dessa beräkningsgrunder
blevo jämväl av riksdagen godkända.
Arméförvaltningen har nu anmält, att ehuru den nästlidet år beräknade
kostnaden för tjänstgöringsdag eller 0,016 kronor icke vore för
hög, ämbetsverket dock icke ansåge sig böra föreslå någon ändring i
den av Kungl. Maj:t och riksdagen följda beräkningsgrunden, då det
under nuvarande extraordinära förhållanden ej läte sig göra att exakt
Fjärde huvudtiteln.
217
beräkna kostnaden för tjänstgöringsdag. Däremot ansäge sig armé- [44.]
förvaltningen böra vidhålla sitt tidigare förslag, att underhållskostnaden
av kulsprutematerielen vid infanteriet beräknades till 3,000 kronor för
kulsprutekompani. Anslagstiteln borde därför ökas med (1,000 x 28 =)
28,000 kronor.
Då någon ändring av grunden för beräkningen av underhållskost- Departementsnaderna
för handvapen icke ifrågasatts samt tjänstgöringsdagarna för ° e en''
år 1919 beräknats till 15,747,230, skulle alltså för dessa kostnaders bestridande
erfordras ett belopp av i avrundat tal (15,747,230 x 0,0135 =)
212,600 kronor.
Vad beträffar kostnaderna för underhåll av kulsprutematerielen vid
infanteriet, finner jag icke anledning att redan nu föreslå ett frångående
av den utav Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda grunden för dessa
kostnaders beräkning. Ifrågavarande kostnader torde därför böra upptagas
till enahanda belopp som för innevarande år eller till (28 x 2,000
+ 8 x 1,000 =) 64,000 kronor.
Medelsbehovet under förevarande anslagstitel skulle alltså för år
1919 utgöra (212,600+ 64,000 =) 276,600 kronor, innebärande en ökning
av 6,300 kronor i jämförelse med innevarande års stat.
Titel III. Ammunition.
Såsom förut nämnts, är denna anslagstitel uppdelad på fyra särskilda
undertitlar, nämligen a) ammunition för fältpjäser, b) ammunition
för fästnings- och positionspjäser, c) ammunition för handvapen och
kulsprutor samt d) kruttillverkning. Till grund för beräkningen av
undertitlarnas belopp ligger det under året erforderliga antalet skarpa
och lösa skott.
I enlighet med Kungl. Majrts därom framställda förslag beräknade Amiagatiteins
nästlidet års riksdag undertiteln a) ammunition för fältpjäser till 597,235 beråark il9nf8 for
kronor.
Undertiteln b) ammunition för fästnings- och positionspjäser föreslog
Kungl. Maj:t måtte beräknas till 307,523 kronor. Riksdagen ansåg
emellertid detta belopp kunna nedsättas med vad som beräknats för
ammunition till viss tung artillerimateriel, som icke blivit anskaffad,
samt till vissa äldre pjäser eller 16,100 kronor. Följaktligen borde
för ändamålet beräknas 291,423 kronor.
Beträffande undertiteln c) ammunition för handvapen och kulsprutor
hade arméförvaltningen med stöd av de utredningar, som de jämlikt
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 käft. 28
218
Fjärde huvudtiteln.
[44.]
nådigt bemyndigande den 18 september 1916 tillkallade sakkunniga
verkställt, beräknat det årliga behovet av 6,5 m. m. patroner till 23,000,000
skarpa, 6,000,000 kammar- och 14,000,000 lösa patroner. Med hänsyn
till angelägenheten av att under rådande förhållanden begränsa utgifterna
ansåg emellertid Kungl. Maj:t, att den sålunda beräknade ammunitionsmängden
kunde minskas till 19,000,000 skarpa, 5,700,000 kammar- och
12,000,000 lösa patroner. Årsbehovet av skarpa patroner till enhandsvapen
(pistol och revolver) beräknades i enlighet med arméförvaltningens
förslag till 1,000,000 stycken.
I enlighet med arméförvaltningens hemställan föreslog Kungl. Maj:t
vidare, att för övningar med teknisk utrustning måtte beräknas:
för handgranater ............ |
......................... kronor |
15,000: — |
» ammunition för granatkastare.......... |
.......................... B |
21,000: — |
» projektiler att kastas från aeroplan |
......................... B |
4,000: — |
b lysgranater................................................ |
.......................... B |
10,000: — |
» ammunition för lyspistoler................... |
.......................... B |
10,000: — |
eller tillhopa kronor |
60,000: — |
Slutligen föreslog Kungl. Maj:t, att för ammunitionens vård, transport,
oförutsedda utgifter m. m. måtte beräknas 70,000 kronor.
Mot vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit framställde riksdagen icke
annan erinran än att, då medel icke blivit av riksdagen anvisade till
s.^ k. teknisk utrustning, riksdagen icke funnit anledning att för det
dåvarande bevilja ett särskilt belopp för övningar med denna utrustning.
1 enlighet härmed upptog riksdagen ifrågavarande undertitel till 1,255,500
kronor.
Vad slutligen undertiteln d) kruttillverkning anginge, föreslog Kungl.
Maj:t densamma till 415,210 kronor. Med anledning av den utav riksdagen
beslutade nedsättningen i ammunitionsmängden för vissa artilleripjäser
ansåg riksdagen denna post böra minskas med 6,650 kronor till
408,560 kronor.
Å titel III borde följaktligen beräknas sammanlagt 2,552,718 kronor
eller i avrundat tal 2,552,700 kronor.
Arméförvait- Arméförvaltningen har nu hemställt, att undertiteln a) ammunition
nin,t''äTiningam'' för fältpjäser måtte för år 1919 beräknas till samma belopp som för
innevarande år.
\ ad undertiteln b) ammunition för fästnings- och positionspjäser anginge,
hade i stället för deh tunga artillerimateriel, som vid arméförvaltningens
beräkning av medelsbehovet för år 1918 varit avsedd att
Fjärde huvudtiteln.
219
anskaffas, andra pjäser blivit beställda. Då dessa komme att levereras
under innevarande och nästkommande år, borde övningsammunition nu
beräknas för dessa pjäser. Det härför erforderliga beloppet uppginge
till 14,500 kronor. Vidare vore det nödvändigt att, så länge de äldre
pjäser, för vilka nästlidet års riksdag icke ansett sig böra bevilja ammunition,
inginge i bestyckningen och ej kunnat ersättas med andra,
övningsskjutningar med dessa pjäser företoges. Kostnaden härför beräknades
till 600 kronor. Förevarande undertitel borde därför ökas
med (14,500 + 600 =) 15,100 kronor.
Beträffande undertiteln c) ammunition för handvapen och kulsprutor
ansåge arméförvaltningen, att antalet erforderliga 6,5 m.m. patroner
borde beräknas i enlighet med förenämnda sakkunnigas förslag utan
de av Kungl. Maj:t för år 1918 gjorda inskränkningarna. Då den
normala kostnaden utan krut borde beräknas till 0,05 kronor för skarp
patron, till 0,015 kronor för kammarpatron och till 0,oi kronor för lös
patron, erfordrades alltså för den skarpa ammunitionen (23,000,000 x
0,05=) 1,150,000 kronor, för kammarammunitionen (6,000,000 x 0,015 =)
90.000 kronor och för den lösa ammunitionen (14,000,000 x 0,oi =)
140.000 kronor. För patroner till enhandseldvapen erfordrades i -likhet
med för år 1918 30,000 kronor.
Då s. k. teknisk utrustning redan vore införd i armén, ansåge arméförvaltningen,
att övningar med dylik materiel borde företagas. Härför
erfordrades samma belopp, som av Kungl. Maj:t vid nästlidet års riksdag
äskats, eller 60,000 kronor.
För ammunitionsvård, transporter, oförutsedda utgifter m. m. borde
beräknas samma belopp som för innevarande år eller 70,000 kronor.
Medelsbehovet å förevarande undertitel uppginge alltså till 1,540,000
kronor eller till 284,500 kronor mera än för år 1918.
Vad slutligen undertiteln d) kruttillverkning anginge, hade arméförvaltningen
i sin framställning angående medelsbehovet för år 1918
beräknat den normala kostnaden för under a) upptagen fältartilleriammunition
till 130,995 ^ronor, för under b) upptagen fästnings- och
positionsartilleriammunition till 77,202 kronor 50 öre samt för under
c) upptagen ammunition för eldhandvapen, kulsprutor, kavalleriets sprängmedel
m. m. till 242,000 kronor eller för hela undertiteln (130,995 +
77,202:50 + 242,000=) i jämnt tal 450,198 kronor. Genom den av
Kungl. Maj:t föreslagna reduceringen av antalet 6,5 m. m. patroner
hade detta belopp minskats med 34,988 kronor, varjämte genom riksdagens
ytterligare reducering beloppet vidare minskats med 6,650
kronor. För den av arméförvaltningen här ovan under a), b) och c)
för år 1919 föreslagna ammunitionen erfordrades för ifrågavarande
[44.]
220
Fjärde huvudtiteln.
[44.]
Departements
chefen.
undertitel (130,995 + 76,703 + 242,000=) 449,698 kronor eller avrundat
449,700 kronor.
I anslutning till vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen,
att titel III måtte för år 1919 ökas från 2,552,700 med 340,800 kronor
till 2,893,500 kronor.
Med hänsyn till vad arméförvaltningen anfört, torde undertiteln
a) ammunition för fältpjäser böra upptagas till samma belopp som för
år 1918 eller till 597,200 kronor.
Då, enligt vad arméförvaltningen upplyst, viss tung artillerimateriel,
vartill riksdagen anvisat medel, kommer att levereras under loppet av
innevarande år, torde för denna materiel erforderlig övningsammunition
nu böra beräknas. Likaledes finner jag mig böra tillstyrka, att dylik
ammunition upptages för de i bestyckningen ännu ingående äldre pjäserna.
De av arméförvaltningen för ifrågavarande övningsammunition
beräknade kostnaderna giva mig icke anledning till någon erinran.
Undertiteln b) ammunition för fästnings- och positionspjäser, för närvarande
upptagen till 291,400 kronor, torde alltså hora ökas med
(14,500 -f 600 =) 15,100 kronor till 306,500 kronor.
Beträffande undertiteln c) ammunition för handvapen och kulsprutor
håller jag före, att antalet erforderliga 6,5 m. m. patroner bör av enahanda
skäl som för innevarande år beräknas till 19,000,000 skarpa,
5.700.000 kammar- och 12,000,000 lösa patroner. Kostnaderna torde
alltså böra upptagas för den skarpa ammunitionen till (19,000,000 x
0,05 =) 950,000 kronor, för kammarammunitionen till (5,700,000 x 0,015 =)
85,500 kronor och för den lösa ammunitionen till (12,000,000 x 0,oi =)
120.000 kronor. För patroner till enhandsvapen torde böra beräknas
samma belopp som för innevarande år eller 30,000 kronor.
Arméförvaltningens förslag om anvisande av medel för övningar
med s. k. teknisk utrustning finner jag mig icke kunna för närvarande
tillstyrka.
För ammunitionsvård m. m. torde böra beräknas enahanda belopp
som för innevarande år eller 70,000 kronor. *
Medelsbehovet å förevarande undertitel skulle alltså uppgå till följande
belopp, nämligen:
för |
6,5 m.m. skarpa patroner ....... |
............................... kronor |
950,000: - |
6,5 m.m. kammarpatroner ...... |
.............................. i> |
85,500: — |
|
)) |
6,5 m.m. lösa patroner............. |
.............................. » |
120,000: — |
» |
patroner till enhandsvapen .... |
.............................. » |
30,000: — |
)) |
ammunitionsvård m. m........ |
.............................. )> |
70,000: — |
eller tillhopa kronor |
1,255,500: — |
Fjärde huvudtiteln.
221
Vad slutligen undertiteln d) kruttillverkning angår, bör kostnaden
för kruttillverkning för fältartilleriammunitionen beräknas till samma
belopp som för innevarande år eller till 130,995 kronor. Däremot
torde kostnaden för kruttillverkning för fästnings- och positionsartilleriammunition,
för innevarande år beräknad till 70,553 kronor, med anledning
av den nu föreslagna ökningen av ammunitionsmängden böra
ökas med 6,150 kronor eller till 76,703 kronor. Slutligen bör med
anledning av den utav mig föreslagna reduceringen av antalet 6,5 m.m.
patroner kostnaden för kruttillverkning för eldhandvapen och kulsprutor
upptagas till samma belopp som för innevarande år eller till 207,012
kronor.
För kruttillverkningen skulle alltså erfordras ett belopp av (130,995
+ 76,703 + 207,012=) 414,710 kronor eller i jämnt tal 414,700 kronor.
Medelsbehovet under titel III skulle alltså utgöra
a) för fältpjäser............................................................... kronor 597,200: —
b) för fästnings- och positionspjäser........................... » 306,500: —
c) för handvapen och kulsprutor................................ » 1,255,500: —
d) för kruttillverkning.................................................... » 414,700: —
Summa kronor 2,573,900: —
Anslagstiteln torde alltså för år 1919 böra upptagas med 2,573,900
kronor, innebärande en ökning i jämförelse med innevarande års stat
av 21,200 kronor.
Titel IV. Övningar.
Såsom förut nämnts, är det i årets stat under förevarande titel
upptagna beloppet fördelat sålunda
a) övningar för artilleriet................................................ kronor 124,000: —
b) målskjutningsmateriel för handvapen och kul
sprutor
m. m............................................................... » 171,000: —
Summa kronor 295,000: —
Till grund för beräkningen av undertiteln b) ligger årliga antalet
lossade skarpa 6,5 m.m. patroner. Kostnaden för ifrågavarande målskjutningsmateriel
har beräknats uppgå till 0,009 kronor för patron.
[44.]
Arméförvaltningen har nu hemställt, att undertiteln b) måtte, med Arméförval thänsyn
därtill att antalet skarpa 6,5 m.m. patroner av ämbetsverket DiD8«nB.,ram
-
222
Fjärde huvudtiteln.
[44.] för år 1919 beräknats till 23,000,000, höjas till ett belopp av (23,000,000
x 0,009 =) 207,000 kronor.
Departements- Då, enligt vad förut nämnts, för år 1919 bör beräknas samma
chefen. antal skärpa 6,5 m.m. patroner som för innevarande år, torde undertiteln
b) fortfarande böra upptagas med (19,000,000 x 0,009 =) 171,000
kronor.
Titel IV bör alltså även för år 1919 beräknas till 295,000 kronor.
Titel V. Fabriker.
Uti förevarande titel har icke ifrågasatts någon ändring. Titeln
torde därför böra beräknas till samma belopp som för innevarande år
eller 34,100 kronor.
Titel VI. Byggnader.
Förevarande titel har alltsedan år 1905 varit upptagen med 80,000
kronor. Beloppet är avsett till underhåll av byggnader, tillhörande
artilleriförråden, fabrikerna och skjutfälten m. m.
Vid den omräkning av vapenanslaget, som nästlidet år verkställdes,
ansåg arméförvaltningen sig icke böra föreslå någon höjning av förevarande
titel.
Arméförvait- Arméförvaltningen har emellertid nu gjort framställning om titelns
n''”stsnning.™ höjning. Intill år 1914 hade densamma i allmänhet visat sig tillräcklig.
Sedan nämnda år hade dock tillkommit en del under artilleridepartementets
förvaltning stående byggnader, vilka erfordrade visst underhållsanslag.
Kostnaderna för uppförandet av ifrågavarande byggnader,
av vilka en del bleve färdiga först under innevarande år, uppginge
till sammanlagt 1,539,335 kronor enligt en i arméförvaltningens skrivelse
intagen specifikation. För underhåll av desamma beräknades ett
belopp av 10,000 kronor vara erforderligt.
Departements- Med hänsyn till angelägenheten av att under nu rådande dyrtid i
chefen. möjligaste mån begränsa utgifterna för bland annat lantförsvarets
byggnader har KuDgl. Maj:t genom brev den 7 september 1917 föreskrivit,
att reparations- och andra underhållsarbéten skola inskränkas
till sådana, vilka äro oundgängligen nödvändiga för att icke äventyra
byggnadernas framtida bestånd. Vid sådant förhållande anser jag mig
icke nu kunna tillstyrka den av arméförvaltningen föreslagna höjningen
Fjärde huvudtiteln.
223
av förevarande anslagstitel, utan torde härmed få tillsvidare anstå. 1-441
Titeln torde alltså böra för år 1919 upptagas till samma belopp som
för innevarande år eller till 80,000 kronor.
Titel VII. Skjutfält. Titel VIII. Transporter.
Förevarande båda titlar, i vilka någon förändring av arméförvaltningen
icke föreslagits, torde böra beräknas till samma belopp som
för innevarande år eller till 54,100 kronor, respektive 33,000 kronor.
Titel IX. Diverse behov.
Det under denna titel upptagna beloppet är avsett till instrument
för besiktning av artillerimateriel m. m., modellers anskaffande, artilleriförsök,
underhåll av artillerimuseum, kostnader för artillerikommittén,
expenser vid generalfälttygmästare!^ expedition, kostnader för inköp
av böcker, underhåll av inventarier, skriv- och ritmaterialier m. m. vid
artilleridepartementets militärbyrå, expenser vid tygstationer och tygverkstäder,
tillfälliga arvoden m. m.
Uti sin framställning angående medelsbehovet för år 1918 föreslog
arméförvaltningen, att anslagstiteln, vilken dittills utgått med 38,750
kronor, måtte höjas till 58,000 kronor. Med hänsyn till angelägenheten
av att i möjligaste mån begränsa utgifterna ansåg emellertid
Kungl. Maj:t, att ökningen borde begränsas till 9,250 kronor och titeln
således upptagas till 48,000 kronor. Detta belopp blev jämväl av riksdagen
beviljat.
Arméförvaltningen har nu framhållit betydelsen av, att tillräckliga Arméförvaitmedel
funnes för anställande av erforderliga försök med ny materiel. ni°gpnyhamFörst
därigenom kunde säkerhet vinnas, att endast fullgod materiel an- *taUmng‘
skaffades, och därigenom kunde även anskaffningskostnaderna avsevärt
reduceras. De summor, som särskilt under de senare åren inbesparats
staten, genom att efter noggranna försök konstruktionsförbättringar införts
i stället för att anskaffa i utlandet antagen materiel, hade varit betydande.
Även komme de under senare åren inom artilleridepartementet
utförda anordningarna för industrins mobilisering att för framtiden
väsentligt öka kostnaderna för anskaffning av modeller, besiktningsinstrument
och ritningar, avsedda att ställas till industriverkens förfogande.
Arméförvaltningen ansåge därför, att titelns ordinarie belopp
borde för 1919 beräknas till 58,000 kronor.
224
Fjärde huvudtiteln.
[44.]
Departements
chefen.
Med hänsyn till den höjning, anslagstiteln nästlidet år undergick,
anser jag mig icke nu kunna tillstyrka en ytterligare höjning av densamma.
Sammanfattning.
I enlighet med vad förut under de särskilda anslagstitlarna anförts,
skulle ordinarie vapenanslaget för år 1919 alltså beräknas sålunda.
Titel I upptages med oförändrat belopp...... till kronor 315,000: —
3) |
II |
nu 270,300 |
kronor ökas |
med |
6,300 |
|||
kronor .. |
...... till |
33 |
276,600 |
— |
||||
33 |
III |
nu 2,552,700 |
kronor ökas |
med |
21,200 |
|||
kronor .. |
.... till |
3) |
2,573,900 |
— |
||||
3> |
IV upptages med oförändrat belopp |
...... 33 |
33 |
295,000 |
— |
|||
)) |
V |
3) )) |
33 |
33 |
...... 33 |
33 |
34,100 |
— |
33 |
VI |
33 3> |
33 |
33 |
...... 33 |
33 |
80,000 |
— |
33 |
VII |
3) )) |
33 |
33 |
...... 3) |
3) |
54,100 |
— |
3) |
VIII |
3) 3) |
33 |
33 |
...... 33 |
33 |
33,000 |
— |
3) |
IX |
3) 3> |
33 |
3) |
...... 3) |
33 |
48,000 |
— |
Summa kronor |
3,709,700 |
-— |
Det ordinarie anslagsbehovet skulle alltså för år 1919 uppgå till
3,709,700 kronor eller 27,500 kronor mera än för innevarande år.
Såsom förut nämnts, hemställde arméförvaltningen uti sin framställning
angående medelsbehovet för år 1918, att för förstärkning av
ordinarie vapenanslaget måtte å extra stat anvisas ett belopp av 3,040,300
kronor. Detta belopp ansågs emellertid av Kungl. Maj:t och riksdagen
böra nedsättas till 2,000,000 kronor.
Arméförvaltningen har nu anfört, att den sålunda företagna nedsättningen
med största sannolikhet komme, såvida ej ändrade prisförhållanden
snart inträdde, att förorsaka vapenanslagets och anslagets för
dess förstärkning överskridande under 1918, enär priserna å materialier
och arbete hittills stigit i ännu högre grad, än som framginge av arméförvaltningens
beräkning med vid tiden för beräkningens uppgörande
gällande priser. Det torde nämligen icke kunna förutsättas, att re
-
Fjärde huvudtiteln.
225
parationer å materiel och byggnader m. m. skulle inställas eller ske i
otillräcklig grad eller att skjutövningar och andra övningar skulle till
sitt omfång minskas.
Vid uppgörandet av beräkningen av erforderlig extra förstärkning
till vapenanslaget, som blivit beräknat med före kriget gällande kostnadsläge,
borde förutsättas, först och främst att med samma beräkningsgrund
beträffande vapenanslagets ordinarie del en väsentlig förstärkning
å extra stat under närmaste åren bleve erforderlig, ända tills prisläget
stadgat sig efter avslutad fred och vapenanslagets del å ordinarie stat
kunnat regleras med hänsyn till detta nya prisläge. Beträffande kostnadsläget
under 1919 kunde för närvarande inga bestämda utgångslägen
för beräkningarnas uppgörande bestämmas. Arméförvaltningen
ansåge dock, under förutsättning att de nuvarande priserna avsevärt
nedginge till år 1919, att mindre belopp, än som av riksdagen anvisats
som förstärkning till vapenanslaget, eller 2,000,000 kronor, ej kunde
antagas böra beräknas för 1919 till samma ändamål, och föresloge under
nämnda förutsättning detta belopp till anvisande å extra stat för 1919.
Då de högst avsevärda prisstegringar, som efter krigets utbrott
inträtt å materialier av olika slag, med all sannolikhet komma att göra
sig gällande jämväl under år 1919, torde det med hänsyn till vapenanslagets
natur av reservationsanslag vara nödvändigt att, på sätt arméförvaltningen
föreslagit, för mötande av de utav dyrtiden förorsakade
ökade utgifterna även för nämnda år beräkna ett visst belopp för det
ordinarie anslagets förstärkning. Huru mycket som för ändamålet kan
komma att erfordras, är av helt naturliga skäl icke möjligt att med någon
som helst säkerhet nu angiva. Med hänsyn till vad arméförvaltningen
anfört, torde förstärkningsanslaget emellertid icke kunna sättas lägre
än till 2,000,000 kronor. Detta belopp torde i likhet med övriga förstärkningsanslag
böra anvisas å extra stat.
I detta sammanhang torde följande böra bringas till riksdagens
kännedom.
Sedan på grund av den i Eskilstuna alltjämt ökade bostadsbristen
fråga uppkommit om vidtagande av åtgärder för anskaffande av bostadslägenheter
för arbetare vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori samt arméförvaltningens
artilleridepartement i avgivet utlåtande den 23 april 1917
över en av stadsfullmäktige i nämnda stad i ämnet gjord, av Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Södermanlands län överlämnad framställning
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft. 29
[44.]
226
Fjärde huvudtiteln.
[44.]
hemställt om äskande hos riksdagen av medel för uppförande av bostadshus
för ifrågavarande ändamål enligt angiven plan, inkom artilleridepartementet,
enär förslag framkommit om byggnadsfrågans realiserande
på annat än föreslaget sätt, med skrivelse den 26 maj 1917 med
den i anledning härav verkställda utredning, därvid departementet förklarade
sig vidhålla sin i nyssberörda utlåtande gjorda framställning.
Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle anse det vara för sent att hos
den då församlade riksdagen göra framställning om anvisande å extra
stat av anslag för ändamålet, hemställde departementet, att Kungl. Maj:t
måtte på grund av föreliggande verkliga behov av tillgängliga medel
förskottsvis anvisa det för byggnadsföretaget erforderliga beloppet eller
högst 400,000 kronor. Då icke något av de under artilleridepartementets
förvaltning ställda anslag kunde för ändamålet anlitas, föresloge
departementet, att beloppet måtte få förskjutas från fjärde huvudtitelns
arrende-, jordskylds- och tomtöresmedel.
över denna framställning avgav arméförvaltningens civila departement
den 24 juli 1917 utlåtande och överlämnade därvid en till artilleridepar-tementet
ingiven och av samma departement jämte eget yttrande till
civila departementet insänd skrift, däri »Föreningen faktoribostäder utan
personlig ansvarighet» — som bildats bland arbetare vid Karl Gustafs
stads gevärsfaktori med ändamål att, efter avtal med Kungl. Maj:t och
kronan om upplåtelse med ägande- eller nyttjanderätt av byggnadstomter
å den under gevärsfaktoriet lydande utmarken till kronohemmanet
Gredby, därstädes bereda bostäder för sina medlemmar ■— anhöll, att
Kungl. Maj:t måtte medgiva, att föreningen för uppförande av bostadshus
finge av statsmedel, på sätt och under villkor Kungl. Maj:t ville
föreskriva, erhålla lån i mån av behov intill ett belopp av 300,000
kronor mot skyldighet att erlägga ränta och efter tillgång verkställa
amortering å lånet av inflytande arrendeavgifter.
I sitt nyssberörda yttrande förklarade artilleridepartementet, att
behovet av bostadshus för arbetare vid faktoriet vore oavvisligt, samt
meddelade, att redan över ett tiotal arbetare vore utan möjlighet att
till hösten 1917 anskaffa bostad i Eskilstuna eller så närliggande samhällen,
att de, med bostad därstädes, kunde fortsätta sin anställningvid
faktoriet. I anslutning till ovannämnda förenings förevarande
framställning och sitt i merberörda skrivelse den 26 maj 1917 gjorda
förslag ansåge departementet sig därför böra hemställa om medgivande,
att försträckning för uppförande av bostadshus finge på sätt,
varom föreningen hemställt, lämnas densamma från arrende-, jordskyldsoch
tomtöresmedlen, mot villkor att arrendeavgifterna för de sålunda
Fjärde huvudtiteln.
227
uppförda bostadshusen, vilka borde fastställas till minst 300 kronor årligen
för hus med ett rum och kök samt minst 375 kronor årligen för
hus med två rum och kök, inginge till nämnda fond. Endast oundgängligen
nödvändiga bostadshus borde uppföras. Departementet ämnade
ock taga i övervägande, om eller i vad mån framställning komme
att göras om försäljning av utmarken till Gredby och i sammanhang
därmed även om försäljning av därå befintliga bostadshus, varom överenskommelse
med föreningen skulle i sådant fall träffas.
I sitt ovannämnda utlåtande anförde civila departementet för egen
del, att något formellt hinder icke syntes förefinnas mot att av arrende-,
jordskylds- och tomtöresmedlen disponera det belopp intill 300,000
kronor, som kunde finnas böra såsom försträckning lämnas föreningen
för uppförande av bostadshus.
Vid ärendets föredragning den 13 augusti 1917 fann Kungl. Maj:t,
med anledning av vad sålunda förekommit, gott medgiva, att ett
belopp intill 300,000 kronor från fjärde huvudtitelns arrende-, jordskylds-
och tomtöresmedel finge för nu ifrågavarande ändamål såsom
lån tillhandahållas omförmälda förening under villkor,
att räntan å lånet skulle utgå med Va procent utöver gällande deposition
sränta,
att medel finge försträckas endast i den mån, byggnadsverksamheten
fortskrede, och efter artilleridepartementets beprövande,
att tomt med därå uppförda bostadshus ej finge uthyras mot lägre
hyra, än som av artilleridepartementet bestämdes,
att föreningen förbunde sig att använda alla inflytande arrende- och
hyresmedel, efter det nödiga reparationer bekostats, till ränta och amortering
å det lånade kapitalet,
att fördenskull förfallna arrenden och hyror skulle inbetalas till
Karl Gustafs stads gevärsfaktori för att på angivna sätt handhavas av
dess kassaförvaltning för föreningens räkning,
att såväl byggnadsmateriel som byggnader brandförsäkrades på tillfredsställande
sätt och i enlighet med de anvisningar, som lämnades
av styresmannen för gevärsfaktoriet, samt
att brandförsäkringsbreven förvarades hos gevärsfaktoriets kassaförvaltning
såsom säkerhet för de till föreningen försträckta medlen;
och skulle artilleridepartementet äga rätt att utfärda de närmare
föreskrifter, som till befrämjande av säkerheten för de försträckta medlen
eller eljest kunde anses erforderliga.
Uti underdånig skrivelse den 13 augusti 1917 anmälde arméförvaltningens
artilleridepartement, att för erhållande av kraft och belys
-
228
Fjärde huvudtiteln.
ning till ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg fabriken disponerade
en egen ångkraftcentral. Den därtill börande ångmaskinen
vore emellertid gammal och försliten samt i en nära framtid i behov
av omfattande reparationer, vilket vore förhållandet jämväl med det till
centralen hörande accumulatorbatteriet, som kunde beräknas vara förbrukat
inom tre år. Härtill kornme, att ett eventuellt ökat kraftbehov
för fabrikens räkning icke kunde tillgodoses med den nuvarande ångcentralen.
För ett rationellt ordnande av fabrikens kraftfråga hade
departementet satt sig i förbindelse med vattenfallsstyrelsen, som därvid
erbjudit sig att leverera erforderlig kraft från Trollhättans kraftverk.
En jämförande beräkning av kostnaderna för ammunitionsfabrikens
drift med begagnande av den nuvarande ångcentralen och
samma kostnader med anlitande av elektrisk kraft från Trollhättan utvisade,
att med normala kolpris kostnaderna i förra fallet visserligen
obetydligt understege kostnaderna i det senare, men att med nu
rådande höga bränslepris de årliga driftkostnaderna ställde sig i det
förra fallet omkring 30,000 kronor högre än i det senare. Då dels
höga bränslepris vore att påräkna under flera år framåt och dels behovet
av reservkraft för fabriken vore ur flera synpunkter ofrånkomligt,
ansåge departementet både lämpligt och nödvändigt, att åtgärder för
införande vid fabriken av elektrisk drift med kraft från Trollhättan vidtoges
snarast möjligt. Ett ytterligare stöd för denna sin uppfattning
hade artilleridepartementet i en av statens handelskommissions kolbyrå
den 28 juni 1917 avlåten skrivelse, däri framhållits, att anordnandet
av elektrisk drift för ifrågavarande fabrik måste i nuvarande tider av
oviss bränsletillgång anses synnerligen välbetänkt, och att ett skyndsamt
avgörande av denna fråga syntes vara av stor vikt, för att anläggningen
redan under hösten 1917 skulle kunna bliva färdig och ammunitionsfabriken
därigenom bliva för sitt kraftbehov oberoende av bränsletillförseln
från utlandet. De för den ifrågasatta omläggningen till elektrisk
drift vid fabriken erforderliga anläggningskostnaderna (d. v. s.
för ledningar, transformatorstation, instrumentering, motorer m. m.),
vilka med ledning av infordrade kostnadsförslag beräknats till 125,000
kronor, ansåge departementet böra kunna under loppet av förslagsvis
fem år täckas genom nyssberörda, på grund av omläggningen beräknade
besparing i driftkostnaderna på det sätt, att 25,000 kronor
disponerades å de för år 1917 tillgängliga medel för ammunitionstillverkning
samt att återstoden, 100,000 kronor, anvisades såsom förskott,
att sedermera under fyra års tid årligen amorteras med 25,000
kronor från medel, som å ordinarie eller extra ordinarie anslag bleve
Fjärde huvudtiteln. 220
tillgängliga för tillverkning av ammunition. I detta sammanhang ville
artilleridepartementet anmäla, att, enligt vad fortifikationsdepartementet
upplyst, den föreslagna anläggningen icke komme att vålla något
störande ingrepp i den plan för hela Karlsborgs fästnings förseende
med elektrisk kraft från Trollhättan, som vore under utarbetande inom
sistnämnda departement. På grund av vad artilleridepartementet sålunda
anfört, hemställde departementet
dels om bemyndigande att omedelbart vidtaga erforderliga åtgärder
för införande av elektrisk kraft från Trollhättans kraftverk i och
för belysning och drift vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg,
dels ock om föreskrift, att av härför erforderliga, till 125,000 kronor
beräknade kostnader 25,000 kröner skulle bestridas av medel, som under
år 1917 funnes tillgängliga för tillverkning av ammunition, och att återstående
100,000 kronor skulle av armé förvaltningens civila departement
förskjutas för att under åren 1918—1921 med 25,000 kronor årligen ersättas
av medel, som under respektive år bleve tillgängliga å ordinarie
eller extra ordinarie anslag för ammunitionstillverkning.
Vid ärendets föredragning den 24 augusti 1917 fann Kungl. Maj:t,
med hänsyn till förekommande omständigheter, gott lämna artilleridepartementet
det sålunda begärda bemyndigandet samt föreskrev, att
härav föranledda kostnader, tillhopa högst 125,000 kronor, skulle med
25.000 kronor bestridas av de för år 1917 tillgängliga medel för
tillverkning av ammunition samt till återstående belopp eller högst
100.000 kronor av arméförvaltningens civila departement förskjutas
för att framdeles anmälas till ersättande, därav 25,000 kronor från de
för år 1918 anslagna medel för ammunitionstillverkning.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till arméns
vapen, ammunition och målskjutningsmateriel samt
artilleriets övningar och materiel,
nu.............................. |
.......................... kronor |
3,682,200: — |
med........................... |
.......................... » |
27,500: — |
till............................. |
.......................... kronor |
3,709,700: — |
[44.]
230
Fjärde huvudtiteln.
[45.] 2. Förstärkning av reservationsanslaget till arméns vapen, ammunition och
målskjutningsmateriel samt artilleriets övningar och materiel.
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört,
får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till arméns vapen, ammunition och målskjutningsmateriel
samt artilleriets övningar och materiel å extra stat för
år 1919 anvisa ett förslagsanslag av högst 2,000,000
kronor.
[46.] 3. Anskaffning av gevärshantverkarkistor.
Med hänsyn till nödvändigheten att förse truppförbanden med erforderliga
verktyg och materialier i och för mindre vapenreparationers
utförande gjorde arméförvaltningen uti sin underdåniga skrivelse den
30 september 1916 angående lantförsvarets medelsbehov för år 1918
framställning om anvisande av 129,000 kronor för anskaffning av visst
antal gevärshantverkarkistor. Uti särskild skrivelse samma dag framlade
arméförvaltningen plan för ifrågavarande materielanskaffning. Enligt
denna plan skulle 59,000 kronor utgå under år 1918 och 70,000 kronor
under år 1919.
Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst, fann dåvarande departementschefen
sig böra tillstyrka, att för anskaffning av materiel,
varom här vore fråga, begärdes ett anslag av 59,000 kronor eller det
av arméförvaltningen för år 1918 beräknade beloppet.
Kungl. Maj:ts i överensstämmelse härmed till riksdagen gjorda
framställning blev av riksdagen bifallen; och anvisades beloppet på
extra stat.
Arméförvait- Arméförvaltningen har nu hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
m stålning™ riksdagen att enligt förenämnda anskaffningsplan för ifrågavarande
ändamål för år 1919 anvisa ett extra anslag av 70,000 kronor.
Departements- Vad arméförvaltningen sålunda föreslagit finner jag mig böra tillchefen.
styrka. Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att för anskaffning av gevärshantverkarkistor å extra
stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 70,000
kronor.
Fjärde huvudtiteln.
231
4. Fortsatt anskaffning av handvapen och kulsprutemateriel. [47.]
Uti särskild underdånig skrivelse den 5 juli 1916 framlade arméförvaltningens
artilleridepartement plan för anskaffning under åren 1917
—1921 av erforderligt antal handvapen. Enligt denna plan skulle erfordras
sammanlagt 7,267,400 kronor. Härav har hittills för åren 1917
och 1918 anvisats ett belopp av tillhopa 4,667,400 kronor. För ändamålet
skulle alltså ytterligare erfordras 2,600,000 kronor.
Arméförvaltningen har nu anmält, att enligt nämnda plan skulle
för år 1919 utgå ett belopp av 1,250,000 kronor. Med hänsyn till den
efter planens uppgörande inträffade prisstegringen borde emellertid
nämnda belopp ökas med omkring 20 procent eller 250,000 kronor.
Arméförvaltningen hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att för fortsatt anskaffning av handvapen för år 1919 anvisa
ett belopp av 1,500,000 kronor.
Vidare har arméförvaltningen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att för år 1919 anvisa
dels för fortsatt anskaffning av kulsprutemateriel ett belopp av
3.292.000 kronor,
dels ock för komplettering m. m. å befintlig kulsprutemateriel och
för viss utrustning, avsedd för landstormens kulsprutor, ett belopp av
349.000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under innevarande
år få såsom förskott disponera detta belopp.
Uti särskild underdånig skrivelse den 31 augusti 1917 har arméförvaltningen
närmare motiverat ifrågavarande anslagsäskanden.
Vid granskningen av de till grund för ifrågavarande anslagsäskan- Depariementaden
liggande handlingarna har jag kommit till det resultatet, att för
komplettering av arméns behov av handvapen och kulsprutor jämte
utredning erfordras ett belopp av sammanlagt 4,616,000 kronor. Med
hänsyn till angelägenheten av att kunna så vitt möjligt utan tvångsavskedande
successivt minska den vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori
för närvarande pågående forcerade tillverkningen torde ifrågavarande
belopp böra fördelas på åren 1919—1922 sålunda:
år |
1919....... |
..... kronor |
2,000,000: - |
» |
1920...... |
» |
1,516,000: — |
)) |
1921..... |
700,000: — |
|
» |
1922...... |
B |
400,000: — |
Summa kronor 4,616,000: — |
232
Fjärde huvudtiteln.
I och för anskaffande av viss utredningsmateriel för arméns kulsprutor
torde därjämte böra äskas ett belopp av sammanlagt 621,400
kronor. Detta belopp torde böra fördelas till utgående under åren
1920—1922 sålunda:
år |
1920 |
............... kronor |
121,400: — |
» |
1921 |
............... » |
200,000: — |
1922 |
............... » |
300,000: — |
|
Summa kronor |
621,400: — |
För fortsatt anskaffning av handvapen och kulsprutemateriel skulle
alltså erfordras ett anslag av tillhopa (4,616,000 + 621,400=) 5,237,400
kronor. Härav torde, i enlighet med vad ovan nämnts, böra för år 1919
anvisas 2,000,000 kronor.
Uti ovannämnda beräkning hava tillverkningskostnaderna för handvapen
beräknats efter normala förhållanden. För den händelse den nu
rådande dyrtiden skulle komma att under hela anskaffningsperioden
fortfara, skulle med nuvarande tillverkningspriser för vart och ett av
de i perioden ingående åren erfordras ytterligare följande belopp, nämligen:
-
för år 1919...... |
.. kronor |
160,000: — |
» » 1920 ..... |
140,000: — |
|
» » 1921...... |
140,000: — |
|
» » 1922..... |
» |
80,000: — |
eller tillhopa .. |
.. kronor |
520,0U0: — |
Huruvida de nuvarande höga priserna komma att kvarstå under
hela anskaffningsperioden, kan av helt naturliga skäl icke nu med någon
som helst säkerhet bedömas. Att detta kommer alt bliva förhållandet
under år 1919, torde däremot få anses som ganska visst. För att tillverkningen
må kunna bedrivas i avsedd omfattning, synas därför medel
nu jämväl böra äskas för bestridande av de under år 1919 beräknade
merkostnaderna eller 160,000 kronor.
Det synes mig icke lämpligt att vidare än nu skett till statsrådsprotokollet
redogöra för detta ärende; riksdagens vederbörande utskott
torde därom erhålla närmare upplysning genom de handlingar, som tillhandahållas
utskottet.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
dels att för fortsatt anskaffning av handvapen och
kulsprutemateriel bevilja ett anslag av 5,237,400 kronor
Fjärde huvudtiteln.
233
samt därav å extra stat för år 1919 såsom reservationsanslag
anvisa ett belopp av 2,000,000 kronor;
dels ock för bestridande av för samma anskaffning
under år 1919 uppkommande merkostnader å extra stat
för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av högst 160,000
kronor.
Vissa artilleribehov.
Uti sin underdåniga framställning angående lantförsvarets medelsbehov
för år 1919 har arméförvaltningen gjort framställning om anvisande
av medel för tillgodoseende av följande artilleribehov, nämligen
för fortsatt anskaffning av mobiliseringsammunition
till eldhandvapen och kulsprutor........................... kronor 2,477,800:—-
» anskaffning av viss artillerimateriel ..................... » 6,000,000: —
Summa kronor 8,477,800: —
Därjämte har generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet
uti underdånig skrivelse den 31 augusti 1917 gjort framställning om
beviljande av ett extra anslag om 16,724,882 kronor för uppsättande
av ett nytt tungt artilleriregemente.
Med prövningen av ifrågavarande anslagsbehov torde böra tillsvidare
anstå.
i. Fortifikationsbehov.
1. Arméns byggnader, mötesfälf och kommendantskapsutgifter samt
fortifikationens övningar och materiel.
Detta anslag är i riksstaten för år 1918 upptaget med 1,871,350
kronor.
Jämlikt den av Kungl. Magt fastställda staten för anslagets användande
är detsamma fördelat sålunda:
Tit. I. Lantförsvarets under arméförvaltningens
fortifikationsdepartements vård och
uppsikt ställda fastigheter.................... kronor 1,482,000: —•
Tit. II. Kommendantskapsutgifter ............... » 92,750: —
Tit. III. Fortifikationens övningar ...................... » 177,000: —
Tit. TV. Fortifikationens materiel .......................... » 119,600: —
Summa kronor 1,871,350: —
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 käft. 30
234
Fjärde huvudtiteln.
Titel I.
Underhållsmedel.
Under ifrågavarande titel äro beräknade bland annat de årliga underhållskostnaderna
för arméns byggnader och fästningar.
Enligt, de grunder för anslagstitelns beräknande, som framlades för
1916 ars riksdag, upptagas kostnaderna för byggnadernas årliga underhåll
till V* procent av anläggningskostnaden under 1—4 året, 3+ procent
under 5—8 året och 1 procent efter det nionde året.
Arméförvaitningen har anmält, att enligt meddelande från arméns
kasernbyggnadsnämnd komme under år 1918 Kronobergs och Kalmar
regementens kasernetablissemang att fullbordas och överlämnas till
fortifikationsdepartementet. Då. vartdera av ifrågavarande båda etablissemang
ursprungligen beräknats draga eu anläggningskostnad av i runt
tal 2,200,000 kronor, erfordrades följaktligen enligt förenämnda grunder
för anslagstitelns beräknande för etablissemangens underhåll under år
1919 (11,000 + 11,000 =) 22,000 kronor.
Genom fortifikationsdepartementets lörsorg komme i enlighet med
1914 års härordningsbeslut eu del andra byggnader och förråd att färdigställas
till och under år 1918. Då anläggningskostnaderna för dessa
beräknats till 1,623,300 kronor, borde årliga underhållet efter 72 procent
härav upptagas till i runt tal 8,100 kronor.
Enligt nämnda beräkningsgrunder borde slutligen underhållskostnaderna
för Jönköpings och Ålvsborgs regementens kasernetablissemang,
som .med ingången av år 1919 varit i bruk över 4 år, höjas med
ytterligare 1U procent av anläggningskostnaderna eller för båda etablissemangen
tillsammans (5,500 + 5,500 =) 11,000 kronor.
I sammanhang härmed har arméförvaltningen anmält, att beräkningen
av underhållskostnadernas storlek, vad beträffade kasernetablissemangens
m. fl. byggnader, grundade sig på de förhållanden, som varit
rådande å byggnadsmarknaden före år 1914. Dessa kostnader komme
därför under nuvarande förhållanden givetvis att avsevärt stiga, även
om underhållsarbetena inskränktes till de mest nödvändiga. De merkostnader,
som i anledning härav bleve erforderliga, syntes dock ej
höra upptagas i ordinarie medelsbehovet, utan borde extra anslag härför
anvisas.
Då, enligt vad jag inhämtat, Kronobergs och Kalmar regementens
kasernetablissemang med all sannolikhet icke komma att bliva färdiga
Fjärde huvudtiteln.
235
och till fortifikationsdepartementet överlämnade förr än under år 1919,
torde några medel för dessa etablissemangs underhåll under samma år
icke nu böra av riksdagen äskas.
Mot arméförvaltningens beräkningar i övrigt har jag icke någon
erinran att framställa.
Förevarande anslagstitel torde alltså för bestridande av underhållskostnader
böra ökas med (8,100 + 11,000=) 19,100 kronor.
Till frågan om anvisande av medel för bestridande av de på grund
av rådande kristid uppstående ökade underhållskostnaderna torde jag
få återkomma längre fram i annat sammanhang.
ökning av anslagstiteln med anledning av kassaförlag skommitténs förslag.
Uti sitt den 25 november 1913 avgivna yttrande i anledning avväckt
fråga angående omläggning av anslaget till avlöning och rekrytering
m. m. från fast anslag till förslagsanslag anförde arméförvaltningen,
att då genom en dylik omläggning av anslaget fjärde huvudtitelns
allmänna besparingar komme att högst väsentligt nedgå, medel
borde under ordinarie byggnadsanslaget beräknas för bestridande av
sådana kostnader för uppförandet av byggnader eller förändring av
dylika, som dittills plägat bestridas av allmänna besparingarna, såframt
det ej gällde större byggnadsbehov, i vilket fall erforderliga medel
borde äskas av riksdagen. Från byggnadsanslaget borde sålunda utgå
kostnaderna för erforderlig ökning av förrådsutrymme, för ökat verkstadsutrymme,
för ökat sjukvårdsutrymme, för ökning av ledningar av
olika slag, för uppförandet av nya byggnader i stället för gamla lokaler,
som ej längre lönade sig att reparera och underhålla, för större förändringsarbeten
av olika slag m. m. dylikt, allt byggnadsbehov, som
ständigt komme att göra sig gällande. För att kunna bestrida ifrågavarande
slag av utgifter borde titel I av ordinarie byggnadsanslaget
ökas med minst 150,000 kronor.
Sedan avlöningsanslaget från och med år 1915 omlagts från fast
anslag till förslagsanslag, beslöt 1915 års riksdag efter därom av Kungl.
Maj:t gjord framställning att från och med år 1916 öka byggnadsanslaget
med bland annat 150,000 kronor för bestridande av förutnämnda
slag av utgifter.
Oaktat den sålunda företagna höjningen har emellertid byggnadsanslaget
icke kunnat lämna tillgång till bestridande av eu hel del mindre
byggnads- och ändringsarbeten. Härför erforderliga medel hava därför
måst beredas på annat sätt, och har detta skett genom anvisningar dels
[48.]
236 Fjärde huvudtiteln.
[48.] å allmänna besparingarna, så länge behållningen å dessa sådant medgivit,
dels å förskottstitel.
förvaltat ns ^ ,sitt ^eu 1 november 1917 avgivna utlåtande över kassaförlagsframstsiMng!
kommitténs betänkande har nu arméförvaltningen anfört, att beloppen
av de besparingar å ordinarie anslag, som efter avlöningsanslagets omläggning
till förslagsanslag tillgodoförts fjärde huvudtitelns allmänna
besparingar, varit obetydliga och utgjort 31,195 kronor 39 öre år 1915
och 34,232 kronor 87 öre år 1916. Följden hade också blivit, att
denna tonds behållning för närvarande i det närmaste helt och hållet
tagits i anspråk. I likhet med kommittén ansåge därför arméförvaltningen,
att därest mindre förskott för utgifter av oförutsedd natur skulle
upphöra, i fjärde huvudtitelns anslag till extra utgifter erfordrades en
höjning. En dylik förhöjning borde emellertid enligt ämbetsverkets
åsikt även göras av ordinarie byggnadsanslaget. Med det stora antal
byggnader av skilda slag, som erfordrades för lantförsvaret, samt de olikartade
övniugsgrenar. som numera förekomme vid armén, följde nämligen,
att tillfälligt behov av smärre byggnaders uppförande eller ombyggande
ofta kunde uppkomma av så trängande beskaffenhet, att frågan härom
ej hunne underställas riksdagens prövning. Ordinarie byggnadsanslaget
vore emellertid så knappt beräknat, att det för närvarande oj lämnade
tillgång till dylika tillfälliga utgifters bestridande. Arméförvaltningen
ansåge därför, att om förskott för sådant ändamål skulle kunna undvikas
eller väsentligen inskränkas, en förhöjning av ordinarie byggnadsanslaget
vore nödvändig. Den erforderliga förhöjningen hade inom
fortifikationsdepartementet uppskattats till 100,000 kronor, och hemställde
arméförvaltningen, alt i händelse av bifall till vad kassaförlagskommittén
föreslagit, ordinarie byggnadsanslaget måtte höjas med nämnda
belopp.
Departements- Med hänsyn till vad armé förvaltningen sålunda andragit och under
ehefen. åberopande av vad chefen för finansdepartementet till .statsrådsprotokollet
över finansärenden den 31 december 1917 anfört rörande avvecklingen
av det, hittills tillämpade förskottsförfarandet, finner jag mig
böra tillstyrka bifall till arméförvaltningens ifrågavarande förslag. Förevarande
anslagstitel torde alltså böra ökas med 100,000 kronor utöver
förut beräknat belopp.
För bestridande av kostnader av ifrågavarande slag under år .1918
torde a tilläggsstat för samma år böra äskas ett reservationsanslag av
likaledes 100,000 kronor. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.
Fjärdo huvudtiteln.
2:57
Sammanfattning.
I enlighet med vad sålunda anförts, skulle således förevarande titel
ökas med följande belopp, nämligen
för bestridande av underhållskostnader ...................... kronor 19,100: -
)) smärre byggnaders uppförande eller ombyggande » 100,000: —
eller tillhopa kronor 119,100: —
Titel I, för närvarande upptagen med 1,482,000 kronor, bör alltså
för år 1919 beräknas till 1,601,100 kronor.
48.]
Titel II.
Av de under denna titel beräknade kommendantskapsutgifterna äro
83,970 kronor avsedda för Bodens fästning.
Sedan 1916 års riksdag efter därom av Kung]. Magt gjord framställning
beslutit viss ändrad organisation av polispersonalen i Boden
och å Karlsborg att träda i kraft från och med år 1917 samt kommendanten
i Boden med anledning härav gjort underdånig framställning
angående utrustning åt fästningspolispersonalen i Boden, hemställde
arméförvaltningens artilleri-, fortifikations-, intendents- och civila departement
uti häröver den 16 februari 1917 avgivet utlåtande bland
annat, att för bestridande av kostnaderna under år 1917 för underhåll
av skidor och velocipeder åt polispersonalen måtte från fjärde huvudtitelns
anslag till extra utgifter anvisas ett belopp av 800 kronor. I
sammanhang härmed meddelade departementen, att de vid avgivande
av förslag å medelsbehoven för år 1919 komme att hemställa, att ifrågavarande
kostnader måtte uppföras under förevarande titel av ordinarie
byggnadsanslaget.
Genom brev den 12 maj 1917 anvisade Kung!. Maj:t för bestridande
av ifrågavarande kostnader under år 1917 det äskade beloppet
samt anbefallde därvid arméförvallningen att i sammanhang med angivande
av medelsbehovet för år 1919 avgiva förslag angående bestridande
för framtiden av berörda kostnader.
Arméförvaltningen har nu anmält, att kommendanten i Boden efter Arméförvalt*
därom erhållen anmodan uti skrivelse den 13 juli 1917 meddelat, att "‘”2'']™''
kostnaderna för underhåll av skidor och velocipeder åt polispersonalen
kunde beräknas uppgå till 800 kronor för år, och har arméförvaltningen
hemställt, att detta belopp, mot vilket ämbetsverket icke hade något
238
Fjärde huvudtiteln.
[48.]
Departements
chefen.
Arméförvaltningens
framställning.
Departements
chefen.
att erinra, måtte uppföras under förevarande anslagstitel, i likhet med
vad som skett uti 1917 års stat beträffande liknande utgifter för fästningspolisen
å Karlsborg.
Vad arméförvaltningen sålunda föreslagit finner jag mig böra tillstyrka.
Ifrågavarande anslagstitel torde alltså böra upptagas med (92,750
+ 800 =) 93,550 kronor.
Titel III.
övning smedel.
Enligt de av Kung!. Maj:t i samband med förslag till ny härordning
för 1914 års senare riksdag framlagda och av riksdagen i förevarande
hänseende utan erinran lämnade kostnadsberäkningarna skulle
ifrågavarande titel, vilken för år 1915 beräknats till 143,750 kronor,
efter genomförd härordning upptagas till 186,000 kronor. Den å titeln
under övergången till den nya härordningen fallande ökningen skulle
följaktligen ttppgå till (186,000 —143,750 =) 42,250 kronor.
I enlighet med av chefen för fortifikationen uppgjorda beräkningar
angående övnmgsmedlen under övergångstiden hava av sistnämnda belopp
31,750 kronor upptagits för 1918. Därjämte hava, för anordnande
vart annat år av en stabskurs för underofficerare vid fortifikationen
för en kostnad av 3,000 kronor, från och med år 1916 under titeln
beräknats härför erforderliga medel eller 1,500 kronor. På grund härav
utgör titelns slutsumma för år 1918 (143,750 + 31,750 + 1,500 =)
177,000 kronor.
Arméförvaltningen har nu anmält, att förevarande titel bör, jämlikt
nämnda beräkningar angående övningsmedlen under övergångstiden, för
år 1919 ökas med (42,250—31,750 =) 10,500 kronor.
Då den av arméförvaltningen föreslagna ökningen är en följd
av 1914 års härordningsbeslut, har jag icke något att mot densamma
erinra.
Flygtillägg.
Uti underdånig skrivelse den 29 september 1914 framhöll chefen
för fortifikationen, att det visat sig omöjligt för den till flygtjänst
kommenderade personalen att under antagliga villkor erhålla försäkring
Fjärdo huvudtiteln.
239
i svenska liv- och olyeksfallsförsäkringsbolag samt att med anledning
härav och dä, särskilt under senare tid, åtskilliga olycksfall inträffat
under flygskolans övningar, det vore att befara, att intresset för flygkonsten
komme att inom armén betänkligt nedgå, om den vid flygvapnet
tjänstgörande personalen ej komme i åtnjutande av ökade avlöningsförmåner.
På grund härav och då inom andra arméer ökad avlöning
för flygpersonal sedan länge utgått, hemställde chefen för fortifikationen,
dels att för flygpersonal, tillhörande armén, utöver vederbörande
enligt gällande bestämmelser tillkommande dagtraktamente, ett
flygtillägg, beräknat efter 10 kronor för flygmaskin sförare, 8 kronor
för spaningsofficerare och 3 kronor för mekanici, allt för dag räknat,
måtte få tillsvidare utgå vid all tjänstgöring vid flygskola eller vid
andra övningar i och för fogning, dels ock att ifrågavarande personal
måtte förklaras berättigad till erhållande av flygtillägget från och med
flygskolans början år 1914.
Genom brev den 21 november 1914 medgav Kungl. Maj:t, att av
chefen för fortifikationen sålunda föreslagna flygtillägg finge enligt ovan
angivna grunder utgå tillsvidare från och med den 2 februari 1914,
dock med den inskränkning, att därest uppkommen skada å vid skolan
använd materiel eller materielens beskaffenhet i övrigt utgjorde hinder
för flygmaskinsförare eller spaningsofficer att deltaga i flygning under
en tidsföljd av mer än sju dagar, flygtillägg ej finge till honom utgå
för större del av den tid, hindret varat, än nämnda sju dagar; och
skulle härav föranledda kostnader av arméförvaltningens civila departement
förskjutas för att framdeles anmälas till ersättande.
Några särskilda medel för bestridande av ifrågavarande kostnader
hava sedermera icke å riksstaten beräknats, utan utgå desamma allt
fortfarande å förskottstitel.
Uti sitt över kassaförlagskommitténs betänkande den 1 november
1917 avgivna utlåtande har nu arméförvaltningen hemställt, att kostnaderna
för flygtillägg till personal vid armén måtte för framtiden beräknas
under förevarande titel av ordinarie byggnad sanslaget. Ifrågavarande
kostnader kunde approximativt beräknas till 100,000 kronor
för år.
Under åberopande av vad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
över finansärenden den 31 december 1917 anfört rörande
avvecklingen av det hittills tillämpade förskottsförfarandet, finner jag
mig böra tillstyrka, att för beredande av flygtillägg till personal vid
armén under förevarande anslagstitel beräknas det av arméförvaltningen
uppgivna beloppet eller 100,000 kronor.
[48.]
240
Fjärde huvudtiteln.
[48.] För bestridande av kostnaderna för flygtillägg under år 1918 torde
å tilläggsstat för samma år böra äskas enahanda belopp eller 100,000
kronor. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.
Sammanfattning.
I enlighet med vad sålunda anförts, skulle alltså förevarande titel
ökas med följande belopp, nämligen
för bestridande av övningarna................................. kronor 10,500: —
» » » kostnader för flygtillägg ..... » 100,000: -
eller tillhopa kronor 110,500: —
Titel III, för närvarande upptagen med 177,000 kronor, torde
alltså för år 1919 böra beräknas till 287,500 kronor.
Titel IV.
Enligt de för riksdagen i samband med 1914 års härordningsproposition
framlagda och av riksdagen härutinnan utan anmärkning lämnade
kostnadsberäkningarna skulle förevarande titel efter genomförd härordning
upptagas till 127,500 kronor. Då titeln för år 1915 beräknats
till 100,600 kronor, utgjorde ökningen således (127,500—100,600 =)
26,900 kronor.
Jämlikt beräkningar, utförda med hänsyn till planen för materielanskaffningen
under övergångstiden, hava av detta belopp 19,000 kronor
beräknats för år 1918. Titelns slutsumma för detta år utgör alltså
(100,600+ 19,000 =) 119,600 kronor.
Arméförvait- Arméförvaltningen har nu föreslagit, att anslagstiteln måtte, i eu"''”täUning*111
Vighet med nyssnämnda beräkningar för år 1918, ökas med (26,900—
19,000 =) 7,900 kronor.
Departements- Vad sålunda föreslagits, finner jag mig böra tillstyrka.
chefen. Anslagstiteln torde alltså böra upptagas med (119,600 + 7,900 =)
127,500 kronor.
Anslaget i dess helhet.
Sammanfattas de ändringar, som jag under de olika titlarna förordat,
bliver resultatet följande:
Fjärde huvudtiteln.
241
titel I höjning från |
kronor |
1,482,000: — |
till |
kronor |
1,601,100: — |
» II » )) |
» |
92,750: — |
)> |
)> |
93,550: — |
» III » » |
)) |
177,000: — |
» |
» |
287,500: — |
» IV » » |
)) |
119,600: — |
» |
127,500: — |
|
total höjning från |
kronor |
1,871,350: — |
till |
kronor |
2,109,650: — |
Med anledning härav får jag hemställa, det täcktes Eders Kungi.
Maj:t föreslå riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till arméns
byggnader, mötesfält och kommendantskapsutgifter
samt fortifikationens övningar och materiel,
nu ................................................. kronor 1,871,350: —
med........................................ » 238,300: —
till ............ kronor 2,109,650: —
2. Förstärkning av reservationsanslaget till arméns byggnader, mötesfält [49.]
och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens övningar och materiel.
Ordinarie byggnadsanslaget upptogs i riksstaten
för år 1917 till .................................................................... 1,800,920 kronor
» » 1918 » ...................................................................... 1,871,350 »
Enligt vad under nästföregående punkt föreslagits, skulle anslaget
uppföras i riksstaten för år 1919 med 2,109,650 kronor.
Anslaget har för såväl åren 1917 och 1918 som år 1919 beräknats
utan hänsyn till de högst avsevärda prisstegringar, som under den rådande
kristiden inträtt på materialier av olika slag.
Arméförvaltningen har nu gjort framställning om anvisande av
medel för bestridande av de på grund av dyrtiden uppkommande merkostnaderna
under förevarande anslag. Beräkningen av dessa merkostnader
hänför sig till de särskilda titlar, vari det ordinarie anslaget är
uppdelat, nämligen
Tit. I. Lantförsvarets under arméförvaltningens fortifikationsdepartements
vård och uppsikt ställda fastigheter.
Tit. II. Kommendantskapsutgifter.
Tit. III. Fortifikationens övningar.
Tit. IV. Fortifikationens materiel.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 käft.
31
242
Fjärdo huvudtiteln.
Förevarande titel var uti den för år 1917 fastställda staten upptagen
med 1,428,000 kronor.
Uti innevarande års stat är titelns slutsumma 1,482,000 kronor.
Enligt vad under nästföregående punkt anförts, har titeln för år
1919 beräknats till 1,601,100 kronor.
Arméförvait- Arméförvaltningen har nu anmält, att det på grund av ökade ma
ningens
teriak och arbetskostnader visat sig omöjligt att med det ordinarie
framställning. byggnaci8anslaget ett tillfredsställande sätt underhålla arméns byggnader.
Sålunda hade det visat sig, att under år 1917 stora brister i
anslaget skulle uppstått, om alla de enligt plan fastställda underhållsarbetena
skulle komma till utförande. För att anslaget ej skulle överskridas,
hade departementet därför måst meddela vederbörande, att
endast de arbeten, vilkas underlåtande skulle äventyra byggnadernas
bestånd, nu finge utföras. Ett uppskjutande av övriga i underhållsplanerna
till utförande upptagna arbeten hade sålunda skett. Dessa
kunde emellertid icke fortfarande undanskjutas, utan måste ett följande
år verkställas.
För att underhållet av lantförsvarets fastigheter skulle kunna tillräckligt
tillgodoses, måste det för normala prislägen beräknade underhållsanslaget
å titel I ökas. Enligt verkställd undersökning erfordrades
nu en ökning av 33 procent, oberäknat nedan upptagna ökning för
underhåll av fästningsverk.
Merkostnaderna bleve med denna ökning i runda tal för
år 1917 ........................................................................................ 471,000 kronor
» 1918 .......................................................................................... 489,000 »
» 1919 ........................................................................................ 503,000 »
I sin framställning den 30 september 1916 angående medelsbehovet
för år 1918 hade arméförvaltningen närmare angivit de skäl, varför
anslaget till underhållet av fästningsverken i Boden och på Tingstäde
behövde ökas med ett extra anslag för år 1918 av 13,750 kronor respektive
3,450 kronor. Riksdagen hade även godkänt behovet och anvisat
de begärda medlen. Av samma skäl och för samma ändamål erfordrades
även för år 1919 ett lika stort anslag eller tillsammans 17,200 kronor.
Då den beräknade ökningen till stor del berodde på nu rådande ovanligt
höga materialpriser, syntes den föreslagna anslagshöjningen även
för år 1919 böra begäras såsom extra anslag.
Fjiirde huvudtiteln.
243
särskild underdånig
Uti
rnendanten i Boden
av vissa
genom remiss
för
försvarets
befästningar
skrivelse den 21 januari 1917 hade komangående
anslag till underhåll
Boden. Sedan denna framställning
framställning
m.
vid
att tagas
gjort
m.
den 8 juni 1917 överlämnats till arméförvaltningen
under omprövning i sammanhang med angivandet av lantmedelsbehov
för år 1919, ville ämbetsverket nu anmäla, att
erfordrades 41,000 kronor för vartdera av
åren 1918 och 1919 eller tillsammans 82,000 kronor.
För täckandet av erforderliga merkostnader å titel I av ordinarie
byggnadsanslaget erfordrades alltså för underhållsarbeten, som planenligt
bort utföras under år 1917, men av brist på medel ej kunnat
utföras.................................................................................. kronor 471,000
Merkostnader år 1918 (489,000 + 41,000) ................ » 530,000
» » 1919 (503,000 + 17,200 + 41,000).. » . 551,200
för ifrågavarande ändamål
eller tillhopa kronor 1,562,200
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen,
att för bestridande av uppkommande merkostnader å förevarande
anslagstitel måtte å extra stat för år 1919 anvisas ett belopp av
1,562,200 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel
under år 1918 förskjuta 1,001,000 kronor för att sedermera ersättas
av vad sålunda anvisats.
[49.]
Att ordinarie byggnadsanslaget, vilket hittills beräknats efter de Departements
före väldskrigets utbrott rådande förhållandena, icke skall med den chefen''
under kristiden inträffade avsevärda stegringen å såväl arbets- som
materialpriser lämna tillgång till bestridande av samtliga anslaget påvilande
utgifter, torde vara uppenbart. Såsom arméförvaltningen framhållit,
hava också på grund härav åtskilliga underhållsarbeten måst tillsvidare
undanskjutas. För att förebygga detta likasom vissa andra
reservationsanslags överskridande, har även Kungl. Maj:t genom brev
den 7 september 1917 föreskrivit, att nybyggnads- och förändringsarbeten,
vilka icke äro oundgängligen nödvändiga för personalens hälsa och
andra lika viktiga förhållanden, skola uppskjutas, ävensom att reparations-
och andra underhållsarbeten skola inskränkas till sådana, vilka
äro oundgängligen nödvändiga för att icke äventyra krigsberedskapen
eller materielens, byggnaders m. m. framtida bestånd.
Det ligger emellertid i sakens natur, att nödiga underhållsarbeten
icke kunna utan skada någon längre tid undanskjutas. Med hänsyn här
-
244
Fjärde huvudtiteln.
[4$.] till torde det vara nödvändigt att även för detta anslag äska erforderligt
förstärkningsanslag, såsom redan förut skett för åtskilliga andra underhållsanslag.
Merkostnaden för de underhållsarbeten, som borde utförts under år
1917 men uppskjutits till innevarande år, har av arméförvaltningen
beräknats till 471,000 kronor. Då jag icke har något att mot den sålunda
uppgjorda beräkningen erinra, torde nämnda belopp böra anvisas
å tilläggsstat för år 1918.
Då man, så länge den nuvarande kristiden fortfar, givetvis måste i
möjligaste mån inskränka underhållsarbetena, torde jämväl under år 1918
åtskilliga dylika arbeten böra uppskjutas till år 1919. Det för 1918
års anslag beräknade förstärkningsbeloppet, eller 489,000 kronor, mot
vilket jag icke heller har något att erinra, torde därför böra utgå först
under år 1919 såsom förstärkning av detta års ordinarie anslag. Något
ytterligare förstärkningsbelopp torde icke nu behöva äskas.
Vad härefter angår frågan om ökade underhållskostnader under år
1919 för fästningsverken i Boden och på Tingstäde, finner jag mig böra
tillstyrka, att härför äskas samma belopp, som riksdagen för innevarande
år beviljat, eller 17,200 kronor.
Under den pågående neutralitetstjänstgöringen hava vid Boden
utförts vissa nödigbefunna befästningsarbeten. Då dessa givetvis böra
för framtiden underhållas, torde för ändamålet böra äskas 41,000 kronor
å tilläggsstat för år 1918 och enahanda belopp å extra stat för år 1919.
För förstärkning av förevarande anslagstitel skulle alltså äskas
(471,000 + 41,000=) 512,000 kronor å tilläggsstat för år 1918 och
(489,000 + 17,200 + 41,000=) 547,200 kronor å extra stat för år 1919.
Titel II.
Av de under förevarande titel för år 1918 upptagna kommendantskapsutgifterna
voro enligt den för anslagets användande fastställda staten
83,140 kronor avsedda för Bodens fästning.
Arméförvalt
ningen8
framställning.
Arméförvaltningen har anmält, att bränsle- och belysningsmaterialierna
för Bodens fästning, som vid normala prislägen beräknats draga
en årlig kostnad av i runt tal 55,000 kronor, erfordrade, enligt detaljerad
uppgift från kommendanten, numera till följd av de höga enhetsprisen
en merkostnad av i runt tal 73,000 kronor. Att merkostnad
trots höga enhetspris ej uppstått även under år 1917 och föregående
år, ej heller beräknats för år 1918, berodde, enligt fortifikationsbefälhava
-
Fjärde huvudtiteln.
245
rena i Boden uppgift, i första rummet därpå, att fästningens mobilise- [49.]
ringsförråd av nämnda materialier kunnat och ännu kunde användas.
I skrivelse den 20 juli 1917 hade emellertid kommendanten begärt,
att framställning måtte göras hos riksdagen om ökning av det under
förevarande titel beräknade anslaget till 160,000 kronor för år 1919.
Arméförvaltningen, som ansåge, att erforderlig ökning såsom beroende
av tillfälliga omständigheter ej borde begäras å ordinarie stat,
hölle före, att det av kommendanten begärda beloppet, utgörande
(160,000 — 83,140 =) 76,860 kronor, borde kunna minskas till 73,000
kronor.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen, att
för bestridande av uppkommande merkostnader under förevarande titel
måtte å extra stat för år 1919 anvisas ett belopp av 73,000 kronor.
Mot vad arméförvaltningen sålunda föreslagit har jag icke någon
erinran att framställa.
Departements
chefen.
Titel III.
Uti den för innevarande år fastställda staten har under förevarande
titel upptagits ett belopp av 177,000 kronor.
Enligt vad under nästföregående punkt anförts, har titeln för år
1919 beräknats till 287,500 kronor.
Arméförvaltningen har framhållit, att för närvarande gällande höga Arméförvaitmaterial-
och arbetspriser givetvis inverkat även på utgifterna för forti- framställning,
fikationens övningar. Då emellertid virket till övningarna dels erhölles
från skogslotter, å vilka rättighet till avverkning mot billig avgift erhållits
för flera år sedan, dels ofta köptes å rot och fälldes av truppen,
behövde å övningsmedlen — medel till flygövningar, som särskilt begärdes,
undantagna — endast räknas med en ökning av omkring 20
procent å de av ingenjör trupperna direkt disponerade anslagen eller
för år 1918 ........................................................................... kronor 17,000: —
» » 1919 ............................................................................ » 19,000: -
eller tillsammans kronor 36,000: —
Arméförvaltningen hemställde därför, att för bestridande av uppkommande
merkostnader under förevarande titel måtte å extra stat för
år 1919 anvisas ett belopp av 36,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att av tillgängliga medel under år 1918 förskjuta 17,000 kronor
för att sedermera ersättas av vad sålunda anvisats.
246
Fjärde huvudtiteln.
[49.] Vad arméförvaltningen sålunda föreslagit giver mig icke anledning,
Departements- till annan erinran, än att det för år 1918 erforderliga beloppet, 17,000
chefen. kronor, bör upptagas å tilläggsstat för samma år och det för år 1919
beräknade, 19,000 kronor, utgå såsom extra anslag för sistnämnda år.
Titel IV.
Under förevarande titel har i den för innevarande år fastställda
staten upptagits ett belopp av 119,600 kronor.
Enligt vad av nästföregående punkt framgår, hava utgifterna under
titeln för år 1919 beräknats till 127,500 kronor.
Arméförvait- Armé förvaltningen har anmält, att till följd av den stora stegringen
framställning ^ ma4erial" och arbetspriser utgifterna å förevarande titel enligt gjord
beräkning under första halvåret 1917 stegrats med omkring 80 procent
utöver motsvarande utgifter år 1915. Med frånräknande av utgifterna
för flygmaterielens underhåll, vilka särskilt upptoges, utgjorde anslagssummorna
enligt plan i runda tal
för |
år 1918 .................... |
......................................................... kronor |
82,000: — |
» |
:» 1919 .................... |
......................................................... » |
90,000: — |
Vid en ökning av |
80 procent bleve alltså merkostnaderna |
||
för |
år 1918..................... |
....................................................... kronor |
65,600: — |
» |
)> 1919..................... |
.................................................... )) |
72,000: — |
eller tillsammans kronor |
137,600: — |
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen,
att för bestridande av uppkommande merkostnader under förevarande
titel måtte å extra stat för år 19 L9 anvisas ett belopp av
137,600 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel
under år 1918 förskjuta 65,600 kronor för att sedermera ersättas av
av vad sålunda anvisats.
Departements- Den av arméförvaltningen under förevarande titel beräknade merkostchcifcn.
naden kan förefalla högt tilltagen. Enligt vad jag inhämtat, utgör
emellertid den upptagna merkostnadsprocenten ett medeltal för prisstegringarna
å de olika materialslag, som erfordras för fortifikationsmaterielens
underhåll. Vid sådant förhållande anser jag mig icke kunna
föreslå någon nedsättning av det utav arméförvaltningen äskade beloppet.
Härav torde 65,600 kronor böra anvisas å tilläggsstat för år
1918 och 72,000 kronor å extra stat för år 1919.
Fjärde huvudtiteln.
247
Sammanfattning.
I enlighet med vad sålunda anförts, skulle för ordinarie byggnadsanslagets
förstärkning erfordras
å tilläggsstat för år 1918
under titel I .......................
» » III ...........................
» )) IV ..............................
å extra stat för år 1919
under titel 1 ............................
» i) II ..............................
» » in.............................
» » iv.............................
kronor 512,000: —:
)) 17,000: —
» 65,G00: -
eller tillhopa kronor 594,600: —
... ..................... kronor 547,200: —
...................... )) 73.000: —
......................... » 19,000: —
eller tillhopa kronor 711,200: —
[49.]
Till frågan om äskande av de å tilläggsstat för år 1918 erforderliga
medel återkommer jag i annat sammanhang.
Jag iår alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till arméns byggnader, mötesfält och kommendantskapsutgifter
samt fortifikationens övningar och materiel å
extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av
högst 711,200 kronor.
3. Fullbordande av kasernetablissemang för femton infanteriregementen. [50.]
Vid 1906 års riksdag beslöts, att nya kasernetablissemang skulle Anvisningar
uppföras för följande femton infanteriregementen, nämligen: Livrege- under &Tea
mentets grenadjärer, Första och Andra livgrenadjärregementena, Västgöta
regemente, Upplands infanteriregemente, Skaraborgs, Södermanlands,
Kronobergs, Jönköpings, Ålvsborgs, Bohusläns, Kalmar och Värmlands
regementen samt Norra och Södra skånska infanteriregementena.
För bestridande av härav föraidedda kostnader beviljade riksdagen
ett anslag av 21,744.000 kronor. Detta belopp har sedermera av riksdagen
anvisats till utgående under åren 1906—1916.
Sedan arméns kasernbyggnadsnämnd, som omhänderhar uppföran -
248
Fjärde huvudtiteln.
["50 i det av ifrågavarande kasernetablissemang, anmält, att för de beslutade
byggnadsarbetenas fullbordande erfordrades, utöver det av 1906 års
riksdag beviljade anslaget, ett ytterligare belopp av 11,021,000 kronor,
föreslog Kungl. Maj:t 1915 års riksdag medgiva, att det å Kungsholmen
i Stockholm belägna, kronan tillhöriga område, som disponerades
av Svea ingenjörkår, ävensom de delar av det likaledes å Kungsholmen
belägna, kronan tillhöriga s. k. Mariebergsområdet, som innehades av
ammunitionsfabriken och Fälttelegrafkåren, finge försäljas och att av
de genom försäljningen inflytande medel ett belopp av högst 11,021,000
kronor finge tagas i anspråk för fullbordande av ifrågavarande kasernetablissemang.
Denna Kungl. Maj:ts framställning blev av riksdagen i så måtto
bifallen, att riksdagen medgav, att tre nya kasernetablissemang finge
uppföras för eu kostnad av tillsammans högst 6,503,400 kronor, ävensom
att förenämnda av Svea ingenjörkår disponerade område finge i
den ordning och med de undantag, som framdeles kunde varda av
Kungl. Maj:t och riksdagen bestämda, försäljas samt att av de genom
försäljningen inflytande medel ett belopp av högst 4,000,000 kronor
finge tagas i anspråk för fortsatt arbete å ifrågavarande kasernetablissemang.
Därjämte medgav riksdagen, att högst 4,000,000 kronor finge
för ändamålet, i mån av behov, efter Kungl. Maj:ts beprövande av
arméförvaltningen eller statskontoret förskjutas av tillgängliga medel.
Uti underdånig skrivelse den 7 oktober 1915 angående medelsbehovet
för år 1917 anmälde kasernbyggnadsnämnden, att kostnaderna
för samtliga femton kasernetablissemang komme att uppgå till 32,878,180
kronor. Då riksdagen för ändamålet dels år 1906 beviljat 21,744,000
kronor, vilket belopp dåmera jämväl anvisats, dels ock år 1915 medgivit
utbetalning i förskott av högst 4,000,000 kronor, eller tillsammans
25,744,000 kronor, erfordrades alltså för uppförande av samtliga ifrågavarande
kasernetablissemang ett ytterligare belopp av (32,878,180 —
25,744,000 =) 7,134,180 kronor eller i jämnt tal 7,134,000 kronor.
I sammanhang härmed ansåg sig emellertid nämnden böra framhålla,
att den vid sina beräkningar utgått från, att arbetenas jämna
fortgång icke komme att störas av större arbetsinställelser eller andra
hindrande orsaker, ävensom att under byggnadstiden dels normala arbets-
och marknadspriser rådde, dels ock då gällande avtal inom byggnads-
och verkstadsindustrien endast utsattes för obetydliga rubbningar.
På grund av vad sålunda förekommit och då det för ifrågavarande
kasernetablissemangs fullbordande ytterligare erforderliga beloppet en
-
Fjärde huvudtiteln.
249
ligt den för 1914 års senare riksdag framlagda ock av riksdagen utan [50.]
erinran lämnade planen för finansieringen av dessa byggnadsföretag
syntes böra bestridas av tomtförsäljningsmedel, föreslog Kungl. Makt
1916 års riksdag medgiva, att förenämnda delar av det å Kungsholmen
i Stockholm belägna s. k. Mariebergsområdet finge, i den ordning och
med de undantag, som framdeles kunde varda av Kungl. Maj:t och
riksdagen bestämda, försäljas, samt att av de genom försäljningen inflytande
medel ett belopp av högst 7,134,000 kronor finge tagas i anspråk
för fullbordande av ifrågavarande femton kasernetablissemang. I
avvaktan på försäljningsmedlens inflytande skulle erforderligt förskott
få efter Kungl. Maj:ts beprövande lämnas av arméförvaltningen eller
statskontoret.
Kungl. Maj:ts förevarande framställning om försäljning av det s. k.
Mariebergsområdet blev emellertid icke av riksdagen bifallen. I stället
beslöt riksdagen att för fullbordande av de utav 1906 års riksdag beslutade
kasernetablissemang för femton infanteriregementen bevilja ett
anslag av 7,134,000 kronor och därav på extra stat för år 1917 anvisa
ett belopp av 500,000 kronor.
Uti sin framställning angående medelsbehovet för år 1918 anmälde Anvisning vid
kasernbyggnadsnämnden, att på grund av de under rådande kristid in- 1r9i^daårs
träffade högst avsevärda stegringarna av materialpriserna kostnaderna " S *S
för kasernetablissemangens fullbordande komme att uppgå till väsentligt
högre belopp än det för 1916 års riksdag uppgivna. Enligt kasernbyggnadsnämndens
beräkning uppginge denna merkostnad för de
redan färdigställda eller i det närmaste fullbordade åtta första etablissemangen
till 1 i0,020 kronor och för de sju återstående etablissemangen
till icke mindre än omkring 50 procent av den till 15,184,400 kronor
förut beräknade kostnaden. För arbetenas slutförande erfordrades således,
utöver de av riksdagen beviljade medlen, ett ytterligare belopp
av (170,020 + 7,592,200 =) 7,762,220 kronor. Denna summa vore dock
endast att anse såsom approximativ. På grund av de ständigt fluktuerande
materialpriserna vore det nämligen icke möjligt att med någon
större grad av tillförlitlighet beräkna den verkliga merkostnaden.
Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1917 ytt*-rade dåvarande departementschefen till statsrådsprotokollet bland annat,
att det med hänsyn till de högst avsevärda kostnader, byggnadsarbetenas
fullföljande under nu rådande förhållanden komme att medföra,
skulle kunna ifrågasättas, huruvida man icke borde låta med ännu icke
igångsatta byggnadsarbeten anstå, tills normala förhållanden å byggBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 32
250
Fjärde huvudtiteln.
[50.] nadsmarknaden åter inträdde. En dylik utväg kunde dock icke tillstyrkas.
Ifrågavarande kasernbyggnadsarbeten hade redan blivit avsevärt
fördröjda. Enligt den ursprungliga planen skulle nämligen samtliga arbeten
varit slutförda med utgången av år 1914. Med hänsyn till de
värnpliktigas utbildning vore det emellertid av största vikt, att byggnadsarbetet
bedreves med all möjlig skyndsamhet. För de truppförband,
vilka ännu icke fått sina kasernetablissemang färdigställda, medförde
deras nuvarande provisoriska förläggning synnerligen stora olägenheter
icke blott för utbildningsarbetets rätta och ändamålsenliga bedrivande
utan även och icke minst för såväl befäl som manskap. Härtill
komme, såsom riksdagen jämväl framhållit, angelägenheten av byggnadsarbetenas
bedrivande utan avbrott för att därigenom bereda ökad
tillgång till arbetsmöjligheter inom byggnadsindustrien. Slutligen borde
jämväl framhållas, att man för det dåvarande icke vore i stånd att bedöma,
när och i vad mån en återgång till förut rådande prisförhållanden
komme att äga rum.
Beträffande medelsbehovet för år 1918 fann sig departementschefen
böra tillstyrka, att av det utav 1916 års riksdag beviljade anslaget anvisades
ett belopp av 4,500,000 kronor. Då det för byggnadsarbetenas
fullbordande utöver nyssnämnda anslag ytterligare erforderliga beloppet
icke kunde för det dåvarande med någon tillförlitlighet beräknas, syntes
någon framställning till riksdagen om beviljande av ytterligare medel
för ändamålet icke då böra göras, utan syntes därmed få anstå till
1918 års riksdag.
I enlighet härmed blev jämväl Kungl. Maj:ts framställning till riksdagen
avfattad.
Uti sin skrivelse den 18 juni 1917 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens fjärde huvudtitel anmälde riksdagen, att vederbörande
utskott, med anledning av väckt förslag att under nu rådande
förhållanden uppskjuta byggandet utav en del av ifrågavarande kasernetablissemang,
med stöd av § 46 riksdagsordningen infordrat yttranden
av arméförvaltningen och arméns kasernbyggnadsnämnd rörande årliga
kostnaden för provisorisk förläggning av de för närvarande icke kasernerade
infanteriregementena och huruvida dylik efter 1918 kunde upprätthållas
samt angående hittills vidtagna åtgärder beträffande kasernetablissemang
för nämnda regementen ävensom i vad mån vid de olika
regementena en fortsatt provisorisk förläggning kunde befaras komma
att ogynnsamt inverka på de värnpliktigas hälsovård. Efter inhämtande
av vad dessa yttranden innehölle rörande svårigheterna att efter 1918
upprätthålla en provisorisk förläggning och de vådor i sanitärt hänse
-
Fjärde huvudtiteln.
251
ende, som vidlådde redan den nuvarande förläggningen, hade riksdagen
icke kunnat motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen hade alltså
av det utav 1916 års riksdag till fullbordande av de utav 1906 års
riksdag beslutade kasernetablissemang för femton infanteriregementen
beviljade anslaget, 7,134,000 kronor, å extra stat för år 1918 såsom
reservationsanslag anvisat ett belopp av 4,500,000 kronor.
Uti underdånig skrivelse den 28 september 1917 har nu kasernbyggnadsnämnden
gjort framställning rörande nämndens medelsbehov
för år 1919, och har nämnden därvid överlämnat följande av byggnadschefen
den 24 september 1917 upprättade
Tablå
utvisande anslagsbehovet för uppförande av 15 infanteribasernetablisseinang.
A. Extra ordinarie anslaget till uppförande av kasernetablissemang
för 15 infanteriregementen.
1. Livregementets grenadjärers kasernetabliisemang
invid Örebro.
Etablissemanget fullt färdigt.
Kostnader enligt nämndens räkenskaper................................................... kronor 2,324,259: 71
2. Värmlands regementes kasernetablissemang
invid Karlstad.
Etablissemanget fullt färdigt.
Kostnader enligt nämndens räkenskaper................................................... » 2,342,372: 08
3. Upplands infanteriregementes kasernetablissemang
invid Uppsala.
Etablissemanget fullt färdigt.
Kostnader enligt nämndens räkenskaper.................................................. » 2,085,291:31
4. Bohusläns regementes kasernetablissemang
invid Uddevalla.
Utgifter för etablissemanget t. o. m. den 31 december
1916 ............................................................. kronor 2,080,890:91
Skjutbana, kostnad enligt uppgift frän arméförvaltningens
fortifikationsdepartement........................... » 28,9M): 59
Nämndens expedition ................................................ » 101,724:28
Kostnader för resterande arbeten:
1. Mässbyggnad fijr underofficerare och manskap:
Byggnadsarbeten enligt
entreprenadkontrakt... kr. 72,840: —
Avgir ersättning för
virke från äldre byggnader
ä Backamo ..... » 8,500: — kronor 64,340: —
Transport kronor 2,211,574: 78 kronor 6,751,923; 10
[50.]
Kasernbyggnadsnämndens
framställning
angående medelsbehovet
för år 1919.
/
252
Fjärde huvudtiteln.
[50.]
Rörgravar enligt anbud ..................
Elektrisk belysningsanläggning enligt
anbud .......................................
Vatten- och avloppsledningar............
Värmeledningar..............................
Kontroll, besiktningar.....................
Oförutsedda utgifter m. m................
Transport kronor 2,211,574: 78 kronor 6,751,923:10
kronor 1,860: —
5.000
7.000
11,000
1,800
2,625
22
kronor
2. Återstående kostnader för relationsritningar
5. Skaraborgs regementes kasernetablissemang
invid Skövde.
Utgifter för etablissemanget t. o. m. den 30 juni 1917 kronor
Skjutbana, kostnad enligt uppgift från arméförvaltningens
fortifikationsdepartement.......................... »
Nämndens expedition................... *
Kostnader för resterande arbeten:
1. Varmbad- och tvättinrättning, inklusive ma
skinella
anordningar: tvättinrättningen gemensam
för garnisonen i Skövde; summa
kostnad enligt underdånig skrivelse den 11
augusti 1917 = 168,500 kronor; påbyggnadskostnaderna
för Skaraborgs regemente kommande
del................................................ ,
2. Kostnader för utvidgning av
reningsverket enligt nådigt
brev den 29 maj 1917..... kronor 48,000: —
Härav utbetalda............ » 2,660: —
93,625: 22
500:-
1,813,902: 17
36,000: —
101,724: 28
2,305,700: —
117,565: —
45,340: —
268: 55
3. Resterande kostnader för relationsritningar »
6. Jönköpings regementes kasernetablissemang
invid Jönköping.
Etablissemanget fullt färdigt.
Kostnader enligt nämndens räkenskaper........................
7. Älvsborgs regementes kasernetablissemang
invid Borås.
Etablissemanget fullt färdigt, endast avlämnande
av relationsritningar återstår.
Utgifter för etablissemanget tills dato enligt nämndens
räkenskaper ..................................................kronor 2,092,275:03
Skjutbana, kostnad enligt uppgift från arméförvaltningens
fortifikationsdepartement ........................ » 33 914.63
Nämndens expedition.............................................. » 101724-28
Resterande kostnader för relationsritningar ............ » ?486:06
8. Västgöta regementes kasernetablissemang
invid Vänersborg.
Utgifter för etablissemanget tills dato enligt nämndens
räkenskaper .................................................. kronor 2,260,908:57
Skjutbana, beräknad kostnad.................................... s 36 000:
Nämndens expedition........................................... „ 10U724- 31
kronor 2,114,800: —
2,194,634:06
2,228,400: —
Transport kronor 2,398,632: 88 kronor 15,595,457:16
Fjärdo huvudtiteln.
253
Transport kronor 2,398,632:88 kronor 15,595,457:16
Kostnader för resterande arbeten:
1. Mässbyggnad för underofficerare och manskap:
Byggnadsarbeten, återstående
........................... kronor 31,000: —
Elektrisk belysningsanlägg
ning
.......................... » 9,000: —
Vatten- och avloppsledningar
.............................. » 8,000: —
Värmeledningar ............^_>_H.OtXkj- kr(mor '' 59j000: _
2. Inredningsarbeten i förråd ........................ » 4,685: —
3. Resterande planeringsarbeten.................... » 1,700: —
Arbetsledning för förestående arbeten ...... » 3,000: —
Oförutsedda utgifter för » » ...... » 2,482:12
4. Kelationsritningar och berättelse för etablissemanget.
...................................... » _1,500: — a 2471000-_
Summa kostnad för de 8 första etablissemangen kronor 18,066,457: 16
Härifrån avgår Uddevalla stads bidrag till Bohusläns
regementes etablissemang............................................................. ”_50,000: —
Summa kronor 18,016,457:16
9. Kronobergs regementes kasernetablissemang
invid Växjö.
Kostnad enligt, kungl. brev den 29 juni 1917 ... ...................................... » 3,153,200: —
10. Kalmar regementes kasernetablissemang
invid Eksjö.
Kostnad enligt förenämnda kungl. brev..................................................
11. Södermanlands regementes kasernetablissemang
invid Strängnäs.
Kostnad enligt förenämnda kungl. brev..................... kronor 3,309,500: —
Tilläggskostnad enligt kungl. brev av den 21 september
1917 ....................................................... »_37,000: —
» 3,210,800: —
» 3,346,500: —
12 o. 13 Första och Andra Livgrenadjärregeinentenas
kasernetablissemang invid Linköping. .
Kostnader enligt kungl. brev den 29 juni 1917.........................................
14. Norra skånska infanteriregementets kasernetablissemang
invid Kristianstad.
Kostnad enligt förenämnda kungl. brev..................... kronor 3,246,800: —
Tilläggskostnad enligt kungl. brev av den 25 maj 1917
för tvättinrättning i Näsby ladugård ............... » 11,711: 13
Tilläggskostnad enligt underdånig skrivelse av den 10
september 1917 för samma tvättinrättning......... » 26,256:47
15. Södra skånska infanteriregementets kasernetablissemang
invid Lund.
6,508,000: —
3,284,767: 60
........... » 3,214,600: —
Summa kronor 22,717,867: 60
[50.]
Kostnad enligt kungl. brev den 29 juni 1917
254
Fjärde huvudtiteln,
[50.]
Förestående kostnader för de sju senare etablissemangen
äro angivna i enlighet med de av Kungl.
Maj:t på nämndens underdåniga förslag till dess disposition
ställda medel.
Nämndens kostnadsförslag, vilket är grundläggande
för Kungl. Maj:ts beslut enligt nådigt brev av
den 29 juni 1917, var baserat på de i slutet av år 1916
gällande priserna å materialier och arbeten. Dessa
priser äro tills dato avsevärt stegrade.
Approximativ teräkning av prisökningen för de sju
senare etablissemangen sedan slutet av år 1916 giver följande
tilläggskostnader för dessa etablissemang.
a. Stegring av byggnadsmaterialkostnader:
Cement, åtgång c:a 50,000 fat, prisstegring till dato
kr. 4: 75 per fat ............................................. kronor
Tegel, åtgång c:a 20 millioner, stegring c:a kr. 10: —
per tusen......................................................... »
Kalk, åtgång c:a 80,000 hl., stegring kr. 0:50 pr hl. ... »
Armeringsjäm, åtgång c:a 1,200 ton, stegring c:a 200
kronor per ton............................. »
» , åtgång c:a 200 ton, stegring c:a 400
kronor per ton .............................. »
Taktegel, åtgång c:a 1,5 null., stegring c:a 30 kronor
per 1,000.............................................. »
Plåt, c:a 130 ton, stegring kr. 500: — per ton............... »
Diverse materialier, såsom papp, glas. spik, materialier
för målningsarbeten m. m. i runt tal ............... »
Stegrade priser å arbetsmaskiner, decauvillematerial,
vagnar, smörjoljor o. d.................................... »
Okade frakt- och transportkostnader för i runt tal 90,000
ton byggnadsmaterialier med ungefärligt medelpris
av kr. 1: — per ton................................. »
237,500: -
200,000: —
40,000: —
240,000: —
80,000
45,000: —
65,000: —
72,500: —
30,000: -
90,000: —
» 1,100,000: —
b. Ökade arbetskostnader:
för c:a 1,200,000 dagsverken å 2: —*■ ..................... .......................... » 2,400,000: —
c. Ökade kostnader för specialarbeten:
Elektriska anläggningar, c:a 60 % stegring .............. kronor
Yttre gas-, vatten- och avloppsledningar, stegring för
4 etablissemang c:a 100 % .............................. »
Inre gas-, vatten- och avloppsledningar, stegring c:a
100 % ............................................................
Yärmeledningsanläggningar, stegring c:a 50 % ......... »
Maskinella anordningar, 100 % ................................. »
367,000: —
160,000: —
680,000: —
760,000: —
726,000: —
» 2,693,000: -
d. Ökade administrationskostnader..................................................... » 115,000: —
Summa kronor 6,308,000: —
Summa kostnad för de 7 senare etablissemangen:
22,717,867: 60 + 6,308,000: — = 29,025,867. 60.
Fjärde huvudtiteln.
255
Smilmanställning över kostnaderna & extra ordinarie
anslaget till uppförande av kasernetablissemang
för 15 infanteriregementen.
Kostnad för de 8 första etablissemangen enligt 4-vå
ningstyp
........................................................ kronor 18,016,457: 16
Kostnad för de 7 senare etablissemangen enligt 2-vå
ningstyp
......................................................... ” 29,025,867:60
B. Anslaget till beredande av ökat stall
utrymme
för infanteriet:
För etablissemanget i Vänersborg enligt kung! brev
den 11 juni 1915 ............................................. kronor 22,300: —
För de 7 senare etablissemangen enligt kungl. brev
den 29 juni 1917 ............................................ » 238,000:
C. Anslaget till uppförande av förråd för
vinterfordon in. m.
För etablissemanget i Vänersborg enligt kungl. brev
den 11 juni 1915 ......................................... kronor 5,700: —
För 4 stycken av de 7 senare etablissemangen enligt
kungl. brev den 29 juni 1917 ........................... “_33,200:
D. Anslaget till uppförande av förråd för
andra fordon m. m.
För etablissemanget i Vänersborg enligt kungl. brev
den 11 juni 1915 ............................................. kronor 28,000: —
För de 7 senare etablissemangen enligt kungl. brev den
29 juni 1917 .................................................. » 298,900: —
E. Anslag ur fjärde huvudtitelns all
männa
besparingar.
För varmbad- och tvättinrättningen vid Skaraborgs
regementes kasernetablissemang invid Skövde
enligt underdånig skrivelse av den 11 augusti
1917 .......................................... kronor 50,935: —
För tvättinrättning vid Norra skånska infanteriregementets
kasernetablissemang invid Kristianstad;
tvättinrättningen jämväl avsedd för Vendes artilleriregemente;
enligt underdånig skrivelse av den
10 september 1917 .......................................... »_61,112:40
Summa summarum
Härav har riksdagen anvisat:
A. Å extra ordinarie anslaget till uppförande
av kasernetablissemang för 15 infanteriregementen.
Anvisat t. o. m. år 1917............................................. kronor 22,244,000: —
Under förskottstitel anvisade, ej disponerade medel ... » 4,000,000: —
Anvisade för år 1918 .................................................”_4,500,000:
kronor 47,042,324: 76
260,300: -
38,900: —
326,900: —
» 112,047:40
kronor 47,780,472:16
kronor 30,744,000: —
256
Fjärde huvudtiteln.
[50.]
B. Av anslaget till beredande av ökat stall
utrymme
för infanteriet.
Anslag, beviljat av riksdagen år 1914........................ kronor 22,300:—-
» , beviljade» » åren 1914 och 1917 ...... » 238,000: — » 260 300''_
C. Av anslaget till uppförande av förråd för
vinterfordon m. in.
Anslag, beviljat av riksdagen år 1914....................... kronor 5,700: —
» , beviljade » » åren 1914 och 1917 ...... » 33,200:—• „ 38 900''
D. Av anslaget 111 uppförande av förråd för
andra fordon m. in.
Anslag, beviljat av riksdagen år 1914........................ kronor 28,000: —
» , beviljade » » åren 1914 och 1917...... » 298,900: — „ 326 900-_
E. Av anslag ur fjärde huvudtitelns allmänna
besparingar.
För varmbad- och tvättinrättning vid Skaraborgs regementes
kasernetablissemang invid Skövde, anvisade
av riksdagen år 1917........ kronor 34,426: —
För tvättinrättning vid Norra skånska infanteriregementets
kasernetablissemang invid Kristianstad,
anvisade av riksdagen år 1917........................... » 36,758:87 „ 71184-87
Summa summarum kronor 31,441,284: 87
Sammanställning:
Erforderliga medel............ kronor 47,780.472:16
Av riksdagen anvisade...... » 31,441,284:87
Best att anvisa ......... kronor 16,339,187:29
eller i runt tal kronor 16,340,000: —
Härav erfordras för
1919 ............... 10,000,000 kronor, och för
1920 ............... 6,340,000 » .
För egen del har kasernbyggnadsnämnden i sin förenämnda skri-.
velse anfört huvudsakligen följande:
A. Beträffande extra ordinarie anslaget till uppförande av kasernetablissemang
för femton infanteriregementen.
Kasernetablissemangen för Livregementets grenadjärer invid Örebro,
Värmlands regemente invid Karlstad, Upplands infanteriregemente invid
Uppsala, Jönköpings regemente invid Jönköping och Älvsborgs regemente
invid Borås vore numera fullt färdiga.
Räkenskaperna med avseende på dessa etablissemang, förutom det
sistnämnda, vore avslutade och utvisade, beträffande de tre först om
-
Fjärde huvudtiteln.
257
nämnda, en mindre behållning å de kostnader, som upptagits i den
nämndens underdåniga skrivelse den 25 september 1916 bilagda tablån
av den 21 i samma månad.
Jämväl utgifterna för Jönköpings regementes kasernetablissemang
skulle hava visat någon besparing å de i samma tablå uppgivna kostnaderna,
därest icke nämnden genom skiljedom blivit ålagd utgiva en
extra ersättning till byggnadsentreprenören E. Andersson i Gävle av
5,958 kronor 18 öre.
Utgifterna för Älvsborgs regementes etablissemang hade stegrats
från de uti förenämnda tablå av den 21 september 1916 beräknade
med 8,400 kronor, beroende därpå, att kostnaderna för skjutbanan enligt
ny uppgift från arméförvaltningens fortifikationsdepartement ökats
från 25,000 kronor eller det belopp, som upptagits i sagda tablå, till
33,914 kronor 63 öre. I verkligheten hade, som härav framginge,
kostnaderna för etablissemanget, förutom skjutbanan, blivit något lägre,
än som beräknats i merberörda tablå av den 21 september 1916. Räkenskaperna
för etablissemanget vore icke fullt avslutade, enär ännu
en del göromål återstode för fullbordande av relationsritningarna till
detsamma.
Vid Bohusläns regementes etablissemang invid Uddevalla återstode
fullbordandet av mässbyggnaden för underofficerare och manskap. Kostnaderna
vore stegrade från det uti tablån av den 21 september 1916
upptagna beloppet, 2,284,000 kronor, till 2,305,700 kronor, beroende
dels på ett av Kungl. Maj:t godkänt kostnadstillägg på grund av kristiden
för byggnadsarbetena vid förenämnda byggnad och dels på av
nämnden beräknade ökade kostnader för ledningar ov olika slag till
byggnaden.
Beträffande Skaraborgs regementes etablissemang invid Skövde vore
kostnaderna betydligt stegrade från de den 21 september 1916 beräknade,
eller 2,011,000 kronor. Vid etablissemanget återstode uppförandet
av varmbad- och tvättinrättning, den senare jämväl avsedd för övriga
i staden förlagda truppförband, samt utvidgning av reningsverket
på grund av Kungl. Maj:ts resolution den 8 december 1915. Den del
av kostnaderna för varmbad- och tvättinrättningen, vilken skulle gäldas
av byggnadsanslaget, hade ursprungligen beräknats till 57,000 kronor.
Uti nämndens underdåniga skrivelse av den 16 juni 1916 med förslag
till anordnande av dylik tvättinrättning och badhus hade kostnaderna
upptagits till 79,464 kronor, vilka jämväl av Kungl. Maj:t godkänts.
Sistnämnda belopp hade emellertid numera visat sig vara otillräckligt,
enär byggnadskostnaderna enligt inkomna anbud blivit betydligt högre
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 33
[50.]
258
Fjärde huvudtiteln.
än detsamma, och hade nämnden uti förenämnda tablå upptagit kostnaderna
till 117,565 kronor, däri ävenledes beräknats de stegrade utgifterna
för ledningar av olika slag inom byggnaden. Kostnaderna för
reningsverkets utvidgning hade ökats från 36,000 kronor till 48,000
kronor, vilket sistnämnda belopp Kung!. Maj:t godkänt enligt brev den
29 maj 1917.
Kostnaderna för Västgöta regementes etablissemang, vid vilket återstode
fullbordande av mässbyggnaden för underofficerare och manskap
ävensom några mindre inrednings- och planeringsarbeten, hade ökats
från det uti tablån den 21 september 1916 angivna beloppet, 2,451,000
kronor, till 2,471,000 kronor. Denna ökning hade sin orsak uti de
stegrade kostnaderna för ledningsarbetena inom nyssberörda byggnad
liksom ock uti höjda arbetspriser för de planerings- och inredningsarbeten,
vilka redan utförts eller återstode att utföra. Kostnaderna för
relationsritningarna till etablissemanget, ursprungligen beräknade till
1,000 kronor, hade på grund av dyrare ritmaterialier och högre ritararvoden
måst ökas till 1,500 kronor.
Med avseende på återstående 7 etablissemang, vilka enligt Kungl.
Maj:ts beslut skulle uppföras enligt den s. k. 2-våningstypen, hade
Kungl. Maj:t den 29 juni 1917 godkänt de av nämnden beräknade och
uti underdånig skrivelse den 15 januari 1917 uppgivna kostnadssummorna,
vilka beräknats med krigstid stillägg intill utgången avår 1916.
Dessa kostnadssummor hade upptagits i förenämnda tablå med
tillägg av de medel, vilka Kungl. Maj:t genom olika nådiga brev härutöver
ställt till nämndens förfogande, nämligen dels för Södermanlands
regementes och dels för Norra skånska infanteriregementets blivande
kasernetablissemang.
Sammanlagda kostnaderna beräknades bliva för de 8 första
etablissemangen av 4-våningstyp 18,016,457 kronor 16 öre och för de
7 senare etablissemangen av 2-våningstyp 22,717,876 kronor 60 öre,,
i vilken sistnämnda summa endast prisstegringarna intill 1916 års utgång
upptagits.
Uti sin underdåniga skrivelse den 15 januari 1917 hade nämnden
reseverat sig för ytterligare prisstegringar på grund av dyrtiden.
Nämnden finge nu anmäla, att avsevärda stegringar i material- och
arbetspriserna ägt rum sedan årets början, och hade nämnden approximativt
beräknat, att dessa kostnader för de 7 senare etablissemangen
uppginge till icke mindre än 6,308,000 kronor. Prisstegringarna framginge
av förenämnda tablå.
Fjärde huvudtiteln, A>.)
Den uppgivna prisstegringen för byggnadsmaterial vore i huvudsak [50.]
grundad på föreliggande kostnadsanbud från leverantörer, förutom beträffande
frakt- ock transportkostnaderna, vilka endast kunnat överslagsvis
beräknas. Prisstegringarna å byggnadsmaterialierna och frakterna
för dessa kade beräknats till 1,100,000 kronor, men kunde nämnden
icke heller angiva dessa som slutgiltiga. De materialier, såsom tegel,
cement ock järn, vilkas tillverkning vore beroende på bränsletillgången,
kunde givetvis icke av leverantörerna definitivt prissättas, utan torde
priserna å desamma vara uti ständig ökning. 1 rakt- och transportkostnadernas
stegring vore beroende på ökade järnvägs- ock sjötransportpriser
ävensom på svårigheten att anskaffa foder åt hästarna för
de direkta körslorna.
Arbetskostnaderna utvisade en ännu betydligare stegring.
Den ökning av dessa kostnader, med vilken nämnden ansåge sig
böra räkna tills dato, utgjorde 20 öre för timma eller 2 kronor för arbetsdag
vid cirka 1,200,000 dagsverken, åstadkommande en merkostnad
av 2,400,000 kronor. Sannolikt vore ytterligare fordringar på höjda
tim- och ackordspriser från arbetarnas sida att förvänta, vadan nämnden
icke kunde angiva förestående kostnadsökning som definitiv.
Kostnaderna för specialarbeten hade ökats uti särdeles hög grad,
vadan nämnden ansett sig böra räkna med betydande tillägg, eller för
elektriska anläggningar 60 procent, för gas-, vatten- och avloppsledningar
100 procent, för värmeledningsanläggningar 50 procent och för
maskinella anläggningar 100 procent, utgörande tillsammans en kostnadsökning
av 2,693,000 kronor. Nämnden måste förutsätta ytterligare
prisökningar och eventuellt vara beredd på, att en del materialier, särskilt
elektrisk ledningsmateriel, endast kunde anskaffas från utlandet
genom särskilda åtgöranden från Kungl. Maj:ts sida.
Härförutom måste nämnden anmäla, att de för dess expedition ursprungligen
beräknade kostnaderna icke längre vore tillräckliga, vadan
nämnden uti tablån tillagt för dessa en summa av 115,000 kronor.
Denna ökning hade till grund dels den förlängning i nämndens verksamhet,
som uppstått utan nämndens åtgöranden, bland annat genom
ett flertal arbetstvister vid de pågående arbetena, vilka tvister bidragit
till byggnadstidens förlängande, dels de ökade arvoden, nämnden mast
utbetala till sina biträden, enär det visat sig omöjligt att utan förhöjda
löner erhålla dugliga biträden vid den konkurrens med de enskilda arbetsgivarna,
vari nämnden fått deltaga om dessa, och dels de betydligt
stegrade priserna å rit- och skrivmaterial av olika slag.
260
Fjärde huvudtiteln.
På grund av dessa olika prisstegringar hade nämnden nu beräknat
kostnaderna för. de 7 senare etablissemangen till 29,025,867 kronor
60 öre.
De tills dato beräkneliga kostnaderna för de femton kasernetablissemangen,
att utgå av extra ordinarie anslaget till uppförande av kasernetablissemang
för femton infanteriregementen, utgjorde sålunda sammanlagt
47,042,324 kronor 76 öre.
Härav hade riksdagen till och med år 1918 anvisat 30,744,000
kronor.
B. C. och D. Beträffande anslagen till beredande av ökat stallutrymme
för infanteriet, till uppförande av förråd för vinterfordon m. m.
och till uppförande av förråd för andra fordon m. m.
För etablissemanget i Vänersborg och för de 7 senare etablissemangen
erfordrades inalles å respektive anslag 260,300 kronor, 38,900
kronor och 326,900 kronor, vilka belopp riksdagen redan anvisat.
E. Beträffande anslagen ur fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.
För uppförande av varmbad- och tvättinrättningen vid Skaraborgs
regemente i Skövde, vilken jämväl skulle inrymma tvättinrättning för
övriga truppförband i nämnda stad, hade riksdagen år 1917 ur berörda
allmänna besparingar anvisat 34,426 kronor. Av orsaker, vilka redan
omförmälts i samband med redogörelse för den kostnad för samma
byggnad, som påförts det extra ordinarie anslaget till uppförande av
kasernetablissemang för 15 infanteriregementen, hade denna summa icke
visat sig vara tillräcklig, utan måst höjas till 50,935 kronor.
För anordnande av gemensam tvättinrättning för Norra skånska
infanteriregementet och Vendes artilleriregemente hade riksdagen år
1917 anvisat ett belopp av 36,758 kronor 87 öre att utgå ur fjärde
huvudtitelns allmänna besparingar, motsvarande kostnaden för artilleriregementets
del uti anläggningen. Som priserna å ledningsarbeten och
maskinella anordningar ökats med betydliga belopp, efter uppgörande
i december 1916 av de kostnadsberäkningar, vilka legat till grund för
Kungl. Maj:ts äskande av sistberörda anvisning hos riksdagen, hade
varken denna, eller det för infanteriregementets av Kungl. Maj:t under
extra ordinarie anslaget till uppförande av kasernetablissemang för 15
infanteriregementen anvisade beloppet för tvättinrättningen visat sig*
tillräckligt. Anslaget måste för artilleriregementets de! ökas till
61,112 kronor 40 öre och för infanteriregementets del med 26,526
kronor 47 öre, vilka kostnader anmälts i underdånig skrivelse den 10
september 1917 och även av Kungl. Maj:t godkänts. Ifrågavarande belopp
vore jämväl uppförda i förenämnda tablå.
Fjärde huvudtiteln.
‘261
A samtliga anslag erfordrades för slutförande av de kasernbyggnadsarbeten,
vilka Kungl. Maj:t anförtrott åt nämnden, inalles 47,780,472
kronor 16 öre, varav av riksdagen anvisats 31,441,284 kronor 87 öre.
Ett belopp av 16,339,187 kronor 29 öre eller i runt tal 16,340,000
kronor skulle således återstå att anvisa.
Härav torde, under förutsättning att etablissemangen för Kronobergs
regemente i Växjö, för Kalmar regemente i Eksjö och Södermanlands,
regemente i Strängnäs fullbordats senast under år 1919 och de
fyra återstående etablissemangen under år 1920, behöva anvisas för år
1919 10,000,000 kronor.
På grund av vad ovan anförts, hemställde nämnden, att Kungl.
Maj:t måtte hos riksdagen hemställa om anvisande av 10,000,000 kronor
för fullföljande av nämndens arbeten under år 1919.
Ifrågavarande siffror vore uppgjorda under förutsättning, att det
program rörande förråder m. m., vilket med anledning av den nya härordningen
uppgjorts av arméförvaltningen och tillställts dåvarande statsrådet
och chefen för lantförsvarsdepartementet i skrivelse den 3 mars
1915, skulle komma till utförande. Skulle däremot utökning i byggnadsprogrammet
ske, i överensstämmelse med vad arméförvaltningens
intendentsdepartement hemställt i särskild skrivelse till samma departementschef
den 9 februari 1915, tillkomme beträffande de 7 återstående
etablissemangen en merkostnad, som av nämnden i skrivelse den 3 juli
1915 angivits till 63,000 kronor för etablissemang, eller tillsammans
441.000 kronor för nyssberörda 7 etablissemang. Ifrågavarande tillläggskostnad
bleve nu på grund av de sedan dess inträffade stegringarna
beträffande materialier och arbetspriser högst väsentligt större,
och syntes den kostnad, som fortifikationsdepartementet i sin till Kungl.
Maj:t ingivna framställning om medelsbehovet för år 1919 i detta avseende
angivit beträffande de redan färdigställda etablissemangen, eller
137.000 kronor . för etablissemang, icke vara för högt tilltagen. Med
en dylik beräkning skulle ifrågavaranda tilläggskostnad för samtliga 7
återstående etablissemangen uppgå till 959,000 kronor. I sistberörda
framställning hade fortifikationsdepartementet jämväl upptagit kostnaden
för uppförande vid varje etablissemang av ett kasernhus för kulsprutemanskap
med 150,000 kronor. För de återstående 7 etablissemangen
skulle, i fall jämväl vid dessa ett sådant kasernhus komme att uppföras,
denna utökning av programmet medföra ytterligare utgifter för nämndens
arbeten å sammanlagt 1,050,000 kronor.
Den totala tilläggskostnaden skulle sålunda, därest beträffande de
återstående 7 etablissemangen intendentsdepartementets ovanberörda
[50.]
262
Fjärde huvudtiteln.
[50.]
Departements
chefen.
program skulle tillämpas samt kasernhus för kulsprutekompanier komme
att uppföras, belöpa sig till 2,009,000 kronor, vadan i stället för ovanberörda
belopp, 16,339,187 kronor 29 öre, skulle erfordras ett belopp
av 18,348,187 kronor 29 öre att av riksdagen anvisas.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, utgick såväl Kungl.
Maj:t som 1916 års riksdag från, att kostnaderna för ifrågavarande
femton kasernetablissemang skulle uppgå till ett belopp av sammanlagt
32,878,180 kronor. Då riksdagen redan förut för ändamålet dels beviljat
och anvisat 21,744,000 kronor, dels ock medgivit, att ett belopp av högst
4,000,000 kronor finge förskottsvis utanordnas för att sedermera ersättas
från inflytande tomtförsäljningsmedel, erfordrades alltså för byggnadsarbetenas
slutförande ett ytterligare belopp av i jämnt tal 7,134,000
kronor. Detta belopp blev jämväl av riksdagen beviljat, och anvisades
därav för år 1917 500,000 kronor. Sedermera har 1917 års riksdag
å anslaget anvisat för år 1918 ett belopp av 4,500,000 kronor. Å det
av 1916 års riksdag beviljade anslaget återstå således att anvisa
[7,134,000—(500,000 + 4,500,000) =] 2,134,000 kronor.
Enligt kasernbyggnadsnämndens nu föreliggande framställning skulle
kostnaderna för samtliga kasernetablissemangens färdigställande enligt
de av Kungl. Maj:t godkända byggnadsprogrammen uppgå till sammanlagt
47,780,472 kronor 16 öre. Härvid är emellertid att märka, att
i nämnda summa inräknats dels ett belopp av (260,300 + 38,900 +
326,900=) 626,100 kronor, avsett att utgå av de anslag riksdagen
jämlikt 1914 års härordningsbeslut anvisat för beredande av ökat stallutrymme
vid infanteriet, till uppförande av förråd för vinterfordon
m. m. samt till uppförande av förråd för andra fordon in. m., dels ock
ett belopp av (50,935 + 61,112:40=) 112,047 kronor 40 öre, avsett
att i överensstämmelse med 1917 års riksdags beslut utgå från fjärde
huvudtitelns allmänna besparingar såsom bidrag till kostnaderna för
uppförande av gemensamma tvättinrättningar för garnisonerna i Skövde
och Kristianstad. Då ifrågavarande båda belopp, tillhopa 738,147 kronor
40 öre, icke tidigare inräknats uti kostnaderna för kasernetablissemangens
fullbordande och dessutom icke belasta det härför beviljade
extra anslaget, torde i förevarande sammanhang böra bortses från dessa
båda belopp och följaktligen förenämnda av kasernbyggnadsnämnden
nu beräknade kostnadssumma minskas med 738,147 kronor 40 öre.
Kostnaderna för samtliga etablissemangen skulle alltså uppgå till
(47,780,472: 16 — 738,147: 40 =) 47,042,324 kronor 76 öre.
Ifrågavarande kostnadssumma överstiger med icke mindre än
(47,042,324: 76 — 32,878,180 =) 14,164,144 kronor 76 öre den vid 1916
Fjärdo huvudtiteln.
263
års riksdag beräknade. För kasernbyggnadsarbetenas slutförande skulle
således erfordras, utöver de av riksdagen hittills beviljade medlen, ett
ytterligare belopp av i runt tal 14,1(14,000 kronor. Enligt vad kasernbyggnadsnämndens
framställning giver vid handen, är dock denna
summa med hänsyn till de inom byggnadsindustrien för närvarande
rådande förhållandena endast att anse såsom approximativ.
Att de år 1916 beräknade kostnaderna komma att så avsevärt överskridas,
har sin grund i den alltsedan kristidens inträde ständigt fortgående
stegringen av såväl arbets- som materialpriser. Redan vid tiden
för uppgörandet av 1917 års statsverksproposition var denna stegring
så stor, att merkostnaderna, enligt vad för riksdagen anmäldes, då beräknades
uppgå till 7,762,220 kronor. Under det gångna året hava
priserna än ytterligare stegrats, så att merkostnaderna numera måste
beräknas till inemot dubbla beloppet. Med hänsyn till de högst avsevärda
ökade kostnader, byggnadsarbetenas fullföljande under nu rådande
förhållanden sålunda kommer att medföra, ifrågasattes jämväl, såsom förut
nämnts, vid nästlidet års riksdag att uppskjuta byggandet av en del utav
kasernetablissemangen, tills normala förhållanden å byggnadsmarknaden
återinträdde. Riksdagen ansåg emellertid, i likhet med Kungl. Magt, ett
dylikt uppskov icke böra äga rum. Att på grund av den nu anmälda
ytterligare stegringen av kostnaderna låta med ännu icke igångsatta
byggnadsarbeten tillsvidare anstå torde icke heller böra ifrågasättas
med hänsyn till de synnerligen stora olägenheter i skilda avseenden
ett sådant uppskov skulle medföra för de truppförband, som därav
drabbades. Jag tillåter mig jämväl erinra om det av nästlidet års statsrevisorer
gjorda uttalandet rörande kasernbyggnadsarbetenas påskyndande.
Då det för byggnadsarbetenas fullbordande ytterligare erforderliga
beloppet icke för närvarande kan med full tillförlitlighet beräknas och
möjligheten av en återgång under de närmaste åren till mera normala
förhållanden dessutom icke är helt utesluten, torde någon framställning
till riksdagen om beviljande av hela det för arbetenas slutförande beräknade
beloppet icke nu böra göras, utan synes man lämpligen böra
begränsa sig till vad som erfordras för b}^ggnadsarbetenas fullföljande
under år 1919.
Kasernbyggnadsnämnden har angivit medelsbehovet under nämnda
år till 10,000,000 kronor, under förutsättning att etablissemangen för
Kronobergs, Kalmar och Södermanlands regementen fullbordas senast
under år 1919 och de fyra återstående etablissemangen under år 1920.
Sedan jag med anledning härav anmodat kasernbyggnadsnämnden
att inkomma med uppgift, huruvida ifrågavarande kasernetablissemang med
[50.]
264
Fjärde huvudtiteln.
[50.] visshet kunde bliva färdiga under de sålunda uppgivna tiderna, har kasernbyggnadsnämnden
uti skrivelse den 10 november 1917 meddelat, att nämnden
ansåge så skulle ske, under förutsättning att arbetenas jämna fortgång
icke komme att störas av större arbetsinställelser eller andra uppkommande
hinder, såsom omöjlighet att anskaffa erforderliga materialier m. in.
Som förhållandena hittills gestaltat sig på arbetsmarknaden, vore det emellertid
att befara, att berörda förutsättningar för etablissemangens fullbordande
på de angivna tiderna icke komme att vara förhanden. På grund
av vad kasernbyggnadsnämnden sålunda anfört och med hänsyn till de
svårigheter, som enligt vad erfarenheten givit vid handen efter den
rådande kristidens inträde mött för kasernbyggnadsarbetenas planenliga
bedrivande, torde man med ganska stor säkerhet kunna antaga, att det
icke skall bliva möjligt att färdigställa de ännu återstående etablissemangen
på de av nämnden för normala förhållanden beräknade tiderna.
Jag anser därför, att det av nämnden för år 1919 äskade beloppet
kan avsevärt nedsättas utan risk för att medelsbrist skall under året
uppkomma. Utöver det å 1916 års anslag återstående beloppet, 2,134,000
kronor, torde ett ytterligare belopp av 5,000,000 kronor vara för ändamålet
tillfyllest. Till nämndens förfogande skulle alltså komma att
ställas sammanlagt 7,134,000 kronor i stället för beräknade 10,000,000
kronor.
Såsom ovan nämnts, skola kostnaderna för en del byggnadsarbeten
bestridas från vissa av riksdagen jämlikt 1914 års härordningsbeslut
särskilt anvisade anslag. Ifrågavarande anslag, vilka tillsvidare anvisats
å förskottstitel, äro avsedda att sedermera ersättas av lantförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål eller annan fond, dit
köpeskillingarna för nu till lantförsvaret anslagna fastigheter, vilka med
riksdagens samtycke försäljas, kunna komma att inflyta. Givetvis har
den rådande kristiden medfört, att jämväl kostnaderna för ifrågavarande
byggnadsarbeten komma att högst väsentligt överstiga de ursprungligen
beräknade. Nästlidet års riksdag har också efter därom av Kungl.
Maj:t gjord framställning för bestridande av uppkommande merkostnader
för vissa i samband med 1914 års härordning beslutade byggnadsföretag
vid armén beviljat ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor,
att utgå på enahanda sätt som de för samma byggnadsarbeten förut
beviljade anslagen. Från detta anslag bar genom kungl. brev den
29 juni 1917 anvisats de merkostnader, vilka, enligt vad kasernbyggnadsnämnden
uppgivit, på grund av dyrtiden komme att uppstå för utförandet
av ifrågavarande byggnadsarbeten. Några särskilda medel för
dessa arbeten skulle således icke vidare behöva anvisas.
Fjärde huvudtiteln.
265
Enligt de för kasernbyggnaderna fastställda planerna skall vid varje
etablissemang uppföras en särskild varmbad- och tvättinrättning. Av
åtskilliga skäl har dot därvid befunnits lämpligt att anordna tvättinrättningen
vid Skaraborgs regementes kasernetablissemang i Skövde
och tvättinrättningen vid Norra skånska infanteriregementets etablissemang
i Kristianstad så, att den förra bleve gemensam för samtliga till
Skövde förlagda truppförband och den senare gemensam för infanteriregementet
och Vendes artilleriregemente. Kostnaderna för ifrågavarande
båda gemensamma tvättinrättningar beräknades uppgå för tvättinrättningen
i Skövde till 113,890 kronor, därav 79,464 kronor borde
påföras extra ordinarie anslaget till uppförande av kasernetablissemang
för femton infanteriregementen och 34,426 kronor annan utgiftstitel,
samt för tvättinrättningen i Kristianstad till 76,390 kronor, därav
39,631 kronor 13 öre borde påföras förenämnda extra anslag och 36,758
kronor 87 öre annan utgiftstitel. I anslutning härtill föreslog Kungl.
Maj:t i särskilda till 1917 års riksdag avlåtna propositioner (nr 6 och
nr 57) riksdagen medgiva, att av fjärde huvudtitelns allmänna besparingar
finge tagas i anspråk ett belopp av högst 34,426 kronor såsom
bidrag till kostnaderna för anordnande vid Skaraborgs regementes
kasernetablissemang av gemensam tvättinrättning för de till Skövde
förlagda truppförbanden och ett belopp av högst 36,758 kronor 87 öre
som bidrag till kostnaderna för anordnande av gemensam tvättinrättning
för Norra skånska infanteriregementet och Vendes artilleriregemente.
Ifrågavarande båda propositioner blevo av riksdagen bifallna. Beträffande
tvättinrättningen i Skövde gjorde riksdagen dock det uttalandet,
'' att riksdagen förutsatte, att byggnadskostnaderna komme att
hållas inom det angivna beloppet.
Genom särskilda brev den 23 mars och den 25 maj 1917 bemyndigade
Kungl. Maj:t arméns kasernbyggnadsnämnd, att i enlighet med
ingivna ritningar och kostnadsförslag låta anordna en gemensam tvättinrättning
för de till Skövde förlagda truppförbanden för en kostnad
av högst 113,890 kronor, därav 79,464 kronor skulle bestridas av extra
ordinarie anslaget till fullbordande av kasernetablissemang för femton
infanteriregementen och högst 34,426 kronor från fjärde huvudtitelns
allmänna besparingar, ävensom en gemensam tvättinrättning för Norra
skånska infanteriregementet och Vendes artilleriregemente för en kostnad
av högst 76,390 kronor, att bestridas med 39,631 kronor 13 öre
från nyssnämnda extra anslag och högst 36,758 kronor 87 öre från
fjärde huvudtitelns allmänna besparingar. Därjämte föreskrev Kungl.
Maj:t, att det skulle åligga kasernbyggnadsnämnden att, därest det vid
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 34
[50.)
266
Fjärde huvudtiteln.
[50.] arbetenas utbjudande på entreprenad visade sig-, att kostnaderna för
• desamma komme att uppgå till högre belopp än de för ändamålet anvisade,
ånyo underställa ärendet Kung]. Maj:ts prövning.
Uti underdånig skrivelse den 11 augusti 1917 anmälde kasernbyggnadsnämnden,
att det vid utbjudande å entreprenad av byggnadsarbetena
å tvättinrättningen i Skövde och vid en med hänsyn till inträffad prisstegring
verkställd omräkning av det tidigare kostnadsförslaget visat
sig, att totalkostnaderna komme att uppgå till 168,500 kronor eller
icke mindre än 54,610 kronor mera, än som förut beräknats och för
ändamålet funnes disponibelt. På grund av vad sålunda blivit upplyst,
förordnade Kungl. Maj:t den 17 augusti 1917, att med ifrågavarande
byggnadsarbete skulle tillsvidare anstå.
Vidare anmälde kasernbyggnadsnämnden uti underdånig skrivelse
den 10 september 1917, att kostnaderna för uppförande av den gemensamma
tvättinrättningen för Norra skånska infanteriregementet och
Vendes artilleriregemente enligt föreliggande entreprenadavtal, anbud
och uppgifter belöpte sig till sammanlagt 127,000 kronor eller ett belopp,
som med 50,610 kronor överstege det av nämnden ursprungligen
för ändamålet beräknade. Fördelade på de olika regementena i förhållande
till tvättmängden från dessa uppginge de nuvarande kostnaderna
till 65,887 kronor 60 öre för infanteriregementet och 61,112 kronor
40 öre för artilleriregementet. Genom godkännande den 29 juni 1917
av nya kostnadsberäkningar för uppförande av kasernetablissemang för
vissa infanteriregementen finge emellertid ett ytterligare belopp av
17,680 kronor avses för bestridande av den på Norra skånska infanteriregementets
del kommande kostnaden, vadan kunde beräknas ett belopp av
sammanlagt 94,070 kronor för tvättinrättningens utförande. De till inrättningen
hörande byggnadsarbetena, vilka i det närmaste kunde utföras
inom ramen av de förut givna kostnadsberäkningarna, hade igångsatts
i slutet av sistlidne juni månad och beräknades bliva fullbordade före
den 1 november 1917. Utförandet av vatten- och avloppsledningar
samt av maskinella och värmetekniska anordningar ävensom installerandet
av ångpannor vore dock av flera skäl intimt beroende av de pågående
byggnadsarbetena. På grund härav hemställde kasernbyggnadsnämnden,
att till dess disposition måtte för fullföljande av de redan
igångsatta arbetena å den gemensamma tvättinrättningen ställas ytterligare
32,930 kronor. Genom brev den 14 september 1917 biföll Kungl.
Maj:t den sålunda gjorda framställningen samt föreskrev, att nyssnämnda
belopp, 32,930 kronor, skulle av arméförvaltningens civila departement
förskjutas och sedermera hos Kungl. Maj:t anmälas för att till ersättande
föreläggas riksdagen.
Fjärde huvudtiteln.
2G7
Uti sin förenämnda »Tablå, utvisande anslagsbehovet för uppförande
av 15 infanterikasernetablissemang» har nu kasernbyggnadsnämnden
upptagit kostnaderna för uppförande av ifrågavarande båda gemensamma
tvättinrättningar i Skövde och Kristianstad till de uti
nämndens förberörda skrivelser den 11 augusti och den 10 september
1917 angivna belopp, eller 168,500 kronor för tvättinrättningen i Skövde
och 127,000 kronor för tvättinrättningen i Kristianstad. Dessa belopp
hava av nämnden ansetts böra fördelas så, att av det förra beloppet
117,565 kronor påförts det extra ordinarie kasernbyggnadsanslaget och
50,935 kronor fjärde huvudtitelns allmänna besparingar samt av det
senare beloppet 65,887 kronor 60 öre nyssnämnda anslag och 61,112
kronor 40 öre allmänna besparingarna. Mot den sålunda gjorda uppdelningen
torde icke något vara att erinra, då därvid tillämpats samma
fördelningsgrund, som kommit till användning vid äskandet av riksdagen
av bidrag från allmänna besparingarna för tvättinrättningarnas uppförande.
Då den för ifrågavarande båda byggnadsarbeten uppkommande merkostnaden,
i vad den belöper på extra ordinarie kasernbyggnadsanslaget,
inräknats uti den för samtliga kasernetablissemangens fullbordande beräknade
merkostnadssumman, 14,164,000 kronor, erfordras icke några
särskilda medel för berörda merkostnaders täckande. Däremot torde
särskilda medel nu böra av riksdagen äskas för täckande av de merkostnader,
vilka icke inräknats i kasernbyggnadsanslaget.
Enligt vad förut nämnts, har riksdagen såsom bidrag till de båda
tvättinrättningarnas uppförande från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar
anvisat (34,426 + 36,758: 87 —) 71,184 kronor 87 öre. Av kasernbyggnadsnämndens
föreliggande framställning framgår, att för ändamålet
numera erfordras ett belopp av (50,935 + 61,112:40 =) 112,047
kronor 40 öre. Merkostnaden belöper sig alltså till (112,047:40 —
71,184:87 =) 40,862 kronor 53 öre. Detta belopp torde lämpligen få utgå
från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar, vilka därtill lämna tillgång.
Vid bifall härtill torde förenämnda av Kungl. Maj:t den 14 september
1917 ''förskjutna belopp, 32,930 kronor, böra ersättas sålunda,
att (61,112:40 — 36,758:87 =) 24,553 kronor 53 öre påföras allmänna
besparingarna och 8,376 kronor 47 öre det extra ordinarie kasernbyggnadsanslaget.
Jag anser mig i detta sammanhang böra omnämna, att jag har för
avsikt att, innan arbetena å tvättinrättningen i Skövde igångsättas, låta
utreda, huruvida icke denna lämpligen skulle kunna anordnas så, att
därstädes ombesörjdes även tvätten för de till Karlsborg förlagda truppförbanden.
[50.
268
Fjärde huYudtiteln.
[50.] I detta sammanhang anser jag mig jämväl böra anmäla två av
arméns kasernbyggnadsnämnd gjorda framställningar om anordnande av
vattenklosetter samt elektrisk belysning i underofficersbostäderna vid de
återstående kasernetablissemangen.
Uti skrivelse den 20 september 1917 har kasernbyggnadsnämnden sålunda
anfört, att i det av nämnden den 15 februari 1915 avgivna förslaget till
ny kasern typ, vilket sedermera i något reviderad form fastställts att gälla
för de kasernetablissemang, som aterstode att uppföra, hade förutsatts,
att vattenklosetter skulle införas i samtliga lägenheter inom etablissemanget
med undantag av underofficersbostäderna. Att vattenklosetter
icke anordnades även i bostadslägenheterna, hade berott huvudsakligen
därpå, att nämnden vid de tidigare. uppförda etablissemangen erhållit
Kungl. Maj:ts förständigande att i besparingssyfte inskränka användandet
av vattenklosetter så mycket som möjligt. Genom särskilda brev hade
Kungl. Maj:t bifallit vad nämnden sålunda föreslagit beträffande anordnandet
av vattenklosetter i återstående etablissemang. Emellertid
hade det kommit till nämndens kännedom, att vid de kasernetablissemang,
som för närvarande uppfördes genom fortifikationens försorg,
vattenklosetter infördes jämväl i underofficerarnas bostadslägenheter.
Vid etablissemanget för Västgöta regemente hade också på framställning
av regementschefen vattenklosetter införts även i underofficerslägenheterna,
därvid uppkommande merkostnader ersatts av underofficerskåren.
Enligt av nämndens expert i värmetekniska och sanitära
frågor lämnad uppgift skulle merkostnaden per underoificerslägenhet
för anordnande av vattenklosett i stället för torvmullsklosett belöpa
sig till 110 kronor. Kostnaden för samtliga 32 underofficerslägenheter
vid ett kasernetablissemang skulle således uppgå till i runt tal
3,500 kronor. På grund av vad sålunda anförts, anhölle kasernbyggnadsnämnden,
att — ur likställighetssynpunkt — även vid de kasernetablissemang,
som av nämnden komme att uppföras, vattenklosetter måtte få
införas jämväl i underofficerarnas bostadslägenheter, samt .att därav
förorsakade merkostnader måtte få utgå av anslaget till uppförande
av kasernetablissemang för femton infanteriregementen.
Vidare har kasernbyggnadsnämnden uti underdånig skrivelse den
16 november 1917 anfört, att i det till Kungl. Maj:t i december 1908
avlämnade förslaget till uppförande av kasernetablissemang för Livregementets
grenadjärer invid Örebro föreslagits, att elektriska belysningsledningar
till tak- och väggkontakter skulle indragas uti underofficersbostäderna
för en beräknad kostnad av 5,500 kronor. Av besparingsskäl
hade emellertid ifrågavarande elektriska belysningsledningar av
Fjärde huvudtiteln.
26!)
Kungi. Maj:t uteslutits, och på grund härav hade vid såväl berörda
kasernetablissemang som vid övriga genom nämndens försorg uppförda
etablissemang elektrisk belysning uteslutits i underofficersbostäderna,
men gasbelysning uti dessa anordnats i trappor och förstugor. Vid ett
par etablissemang hade dock elektrisk belysning anordnats, varvid uppkommande
merkostnader ersatts av respektive underofficerskårer. Emellertid
hade nämnden erfarit, att armeförvaltningens fortifikationsdepartement
vid de av departementet uppförda kasernetablissemangen låtit
indraga elektriska belysningsledningar till tak- och väggkontakter i
underofficersbostäderna. Då det ur likställighetssynpunkt syntes önskligt,
att eu dylik förmån bereddes underofficerarna jämväl i de av nämnden
uppförda etablissemangen och kostnaderna för elektriska ledningars indragande
givetvis bleve mindre, om detta arbete utfördes redan från
början, hade nämnden ansett sig böra hos Kungl. Maj:t göra framställning
i ämnet. Därtill komme, att vid icke mindre än tre av de återstående,
ännu icke uppförda etablissemangen, nämligen för Kronobergs
regemente vid Växjö, för Kalmar regemente vid Eksjö och för Södermanlands
regemente vid Strängnäs, gas icke kunde erhållas. Enligt av nämndens
expert i belysningsfrågor lämnad uppgift skulle merkostnaden, om
elektrisk belysning anordnades i underofficersbostäderna i stället för
gasbelysning i trappor och förstugor, utgöra för vart och ett av de
sju återstående etablissemangen i medeltal omkring 23,000 kronor. På
grund av vad sålunda anförts, anhölle nämnden, att vid berörda sju
etablissemang elektriska belysningsledningar till tak- och väggkontakter
måtte få indragas i underofficersbostäderna samt att därav föranledda
merkostnader, tillhopa omkring 161,000 kronor, finge utgå av anslaget
till uppförande av kasernetablissemang för femton infanteriregementen.
Med hänsyn till de stora fördelar vattenklosetter likasom ock elektrisk
belysning innebära i skilda hänseenden och då man, så långt
möjligt är, synes böra eftersträva likställighet i fråga om underofficerslägenheternas
ordnande vid de olika kasernetablissemangen, finner jag
mig böra tillstyrka kasernbyggnadsnämndens förevarande båda framställningar.
De kasernetablissemang, vid vilka ifrågavarande anordningar
alltså böra vidtagas, äro etablissemangen för Kronobergs, Kalmar och
Södermanlands regementen, Första och Andra livgrenadjärregementena
samt Norra och Södra skånska infanteriregementena. Då merkostnaderna
utgöra för vattenklosetterna (7 x 3,500 =) 24,500 kronor och
för de elektriska belysningsanordningarna 161,000 kronor, skulle alltså
för ändamålet erfordras tillhopa 185,500 kronor. Några särskilda medel
härför torde emellertid icke nu behöva äskas.
[50
270
Fjärde huvudtiteln.
[50.] Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
dels att utav det av 1916 års riksdag för fullbordande
av de utav 1906 års riksdag beslutade kasernetablissemang
för femton infanteriregementen beviljade
anslaget, 7,134,000 kronor, å extra stat för
år 1919 såsom reservationsanslag anvisa återstoden,
2,134,000 kronor,
dels att för fullföljande av arbetena å nyssnämnda
kasernetablissemang å extra stat för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor,
dels ock medgiva, att av fjärde huvudtitelns allmänna
besparingar ett belopp av högst 40,862 kronor
53 öre må tagas i anspråk såsom ytterligare bidrag
till kostnaderna för anordnande av gemensam tvättinrättning
för de till Skövde förlagda truppförbanden
ävensom för Norra skånska infanteriregementet och
Vendes artilleriregemente.
*
[ö1-] 4. Förplägnadsanstalten i Hässleholm.
Med anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade
1916 års riksdag till uppförande av byggnader för en förplägnadsanstalt
i Hässleholm ett anslag av 445,000 kronor och anvisade därav
å extra stat för år 1917 ett belopp av 200,000 kronor. Återstoden av
anslaget eller 245,000 kronor har av riksdagen anvisats å extra stat
för år 1918.
Redan uti sin underdåniga framställning angående lantförsvarets
medelsbehov för år 1918 anmälde arméförvaltningen, att ifrågavarande
byggnadsföretag på grund av den alltjämt pågående stegringen av
priserna å byggnadsmaterialier av olika slag icke kunde utföras för de
beräknade kostnaderna. Enligt en inom fortifikationsdepartementets
kasernbyggnadsbyrå uppgjord beräkning komme kostnadsökningen att
uppgå till 16 procent eller i avrundat tal till 71,000 kronor, och hemställde
arméförvaltningen, att detta belopp måtte anvisas å extra stat
för år 1918.
Något anslag för ifrågavarande ändamål blev emellertid icke
riksdagen äskat.
av
Fjärde huvudtiteln.
271
Arméförvaltniugen häri nu anmält, att enligt en inom fortifikationsdepartementet
verkställd förnyad utredning kostnaderna för ifrågavarande
förplägnadsanstalt komme på grund av den efter arméförvaltningens
nyssnämnda framställning inträffade ytterligare stegringen av arbetsoch
materialpriser att överstiga de beräknade med 267,000 kronor, och
bär arméförvaltningen hemställt, att detta belopp måtte anvisas för år
1919.
Då Kungl. Maj:t vid 1916 års riksdag äskade anslag för uppförande
av ifrågavarande förplägnadsanstalt, motiverades denna framställning
därmed, att de förhållanden, vari landet befunne sig på grund av det
världspolitiska läget, gjorde det angelägnare än någonsin att ombesörja
anläggandet av särskilda förplägnadsanstalter för armén. De skäl, som
förut anförts för upprättande av sådana anstalter, hade mångdubbelt
ökats i vikt därigenom, att vad som då ansetts önskvärt med hänsyn
till klok förtänksamhet för framtiden, numera vore en av rådande omständigheter
påkallad nödvändighet. Arméns krigsstyrka hade genom
den nya härordningen avsevärt ökats, och samtidigt hade krigstillståndet
i Europa föranlett, att åtgärder måst vidtagas för ökandet av arméns
livsmedels förråd. Bristen på magasinsutrymme i kronans byggnader
hade föranlett, att för uppläggande av de anskaffade förnödenheterna
måst förhyras lokaler för mycket stora kostnader. Då dessa förråd
icke finge anses vara av tillfällig beskaffenhet, utan allt framgent måste
vidmakthållas, vore det en nödvändighet, att åtgärder med det snaraste
vidtoges för att anskaffa upplagsplatser för dem. Särskilt vore upprättandet
av en förplägnadsanstalt i Södra Sverige, bestående av ett
militärbageri och ett havremagasin, av förhållandena påkallat. Anordnandet
av ett militärbageri i dessa delar av landet vore så mycket mera
nödvändigt, som tillverkningen av hårt bröd i privata bagerier därstädes
nästan alls icke förekomme.
Riksdagen fann de sålunda anförda skälen beaktansvärda och beviljade
det av Kungl. Maj:t för ändamålet äskade beloppet, 445,000
kronor.
På grund av den under rådande kristid inträffade avsevärda stegringen
av såväl arbets- som materialpriser kan emellertid förplägnadsanstalten
i Hässleholm icke uppföras för den beräknade kostnaden, utan
kräves härför, enligt vad arméförvaltningen nu anmält, ett ytterligare
belopp av 267,000 kronor. Då det är av vikt, att arbetet snarast möjligt
kan påbörjas och slutföras, finner jag mig böra tillstyrka, att nyssnämnda
ytterligare erforderliga belopp nu äskas av riksdagen.
[ÖL]
Arraéförvaltningens
förevarande
framställning.
Departements
chefen.
272
Fjärde huvudtiteln.
[51.] Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att för bestridande av uppkommande merkostnader
för den av 1916 års riksdag beslutade förplägnadsanstalten
i Hässleholm å extra stat för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av 267,000 kronor.
[52.] 5. Anordnande av flygövningar och underhåll av flygmateriel.
Anslag _ Uti sin framställning angående lantförsvarets medelsbehov för år
fo! ar 190. 1917 anförde arméförvaltniugen, att erfarenheterna från det pågående
världskriget ådagalagt flygvapnets synnerligen stora betydelse. Av
denna anledning hade även flygvapnet med hjälp av extra anslag och
frivilliga gåvor utvecklats i långt högre grad, än som förut planerats,
något som med hänseende till krigsberedskapen varit av stor vikt.
Materiel i ganska avsevärd mängd hade tillkommit, och flygare hade i
samband härmed utbildats till ett större antal, än förut beräknats. Utbildade
flygare borde emellertid städse hållas krigsberedda och därför
årligen övas. Då de under ordinarie byggnadsanslaget, titel III, fortifikationens
övningar, och titel IV, fortifikationens materiel, för flygövningar
och flygmaterielens underhåll beräknade anslagen emellertid vore
för ändamålet otillräckliga, hemställde arméförvaltningen, att desamma
måtte höjas med vissa angivna belopp.
Framställning härom blev jämväl av Kungl. Maj: t till riksdagen
avlåten.
Riksdagen fann de äskade medlen i huvudsak böra beviljas. Då
framställningen emellertid grundade sig på överslagsberäkningar, som,
utan att organisationen träddes för nära eller utbildningens effektivitet
äventyrades, syntes kunna något reduceras, ansåg riksdagen de äskade
beloppen kunna nedsättas, anslaget till flygövningar till 34,400 kronor
och anslaget till underhåll av flygmateriel till 55,195 kronor. Då det
vidare svårligen kunde för det dåvarande bedömas, i vad mån dessa
medelsbehov vore av stadigvarande natur, syntes beloppen i fråga,''
tillhopa 89,595 kronor, böra å riksstaten uppföras såsom extra anslag.
I anslutning härtill anvisade riksdagen för anordnande av flygövningar
och underhåll av flygmateriel å extra stat för år 1917 ett anslag av
89,595 kronor.
Anslag Efter därom av Kungl. Maj:t gjord framställning har riksdagen
för år 1918. jämväl för innevarande år beviljat ett extra anslag för ifrågavarande
Fjärde huvudtiteln.
273
ändamål. Anslaget utgör 127,095 kronor. Därav äro 44,000 kronor [52.]
avsedda för flygövningar och 83,095 kronor för underhåll av flygmaterielen.
Arméförvaltningen har nu anmält, att enligt verkställda beräkningar f v^™*geng
erfordrades under år 1919 för anordnande av flygövningar 335,110 framställning,
kronor och för underhåll av flygmaterielen 209,955 kronor. Då emellertid
av de å ordinarie byggnadsanslaget under titel III och titel IV
upptagna anslagen för samma ändamål vore avsedda 51,000 kronor
respektive 37,505 kronor, erfordrades å extra stat anvisande av endast
(335,110 — 51,000 =) 284,110 kronor för anordnande av flygövningar
och (209,955 — 37,505 =) 172,450 kronor för underhåll av flygmaterielen.
Arméförvaltningen hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att för ifrågavarande ändamål å extra stat för år
1919 anvisa ett anslag av (284,110 + 172,450 =) 456,560 kronor.
Uti särskild skrivelse den 31 augusti 1917 bär arméförvaltningen
närmare redogjort för grunderna för beräknandet av ifrågavarande
belopp.
På grund av den utveckling, flygvapnet undergått sedan den nya Departementshärordningen
beslöts, och de fordringar, som, enligt vad krigets er- chefenfarenheter
givit vid handen, numera måste ställas å detsamma, torde
jämväl för år 1919 särskilda medel böra anvisas för flygövningar och
underhåll av flygmaterielen utöver dem, som blivit för ändamålet beräknade
under ordinarie byggnadsanslaget.
Arméförvaltningen har beräknat det för år 1919 erforderliga beloppet
till 456,560 kronor eller icke mindre än 329,465 kronor mera
än för innevarande år. Denna högst avsevärda ökning beror i främsta
rummet på den stora stegringen av priserna å en hel del för flygövningarnas
bedrivande nödvändiga förnödenheter, såsom oljor, bensin m. m.,
ävensom å underhållsmaterialier av olika slag. Emellertid har arméförvaltningen
jämväl beräknat medel för tillgodoseende av en del nya
ändamål.
Med hänsyn till nödvändigheten av att i möjligaste mån begränsa
anslaget torde detsamma, med beaktande av inträffade avsevärda prisstegringar,
böra för år 1919 beräknas efter samma grunder som för
innevarande år. Vid granskning av de särskilda posterna har jag därför
kommit till det resultatet, att kostnaderna för flygövningar böra
upptagas till 179,300 kronor och för underhåll av flygmaterielen till
153,600 kronor. Efter avdrag av de under titel III och titel IV för
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft. 35
274 Fjärde huvudtiteln.
[52.] ändamålet beräknade beloppen om respektive 51,000 kronor och 37,505
kronor skulle alltså å extra stat behöva anvisas för flygövningar 128,300
kronor och för underhåll av flygmaterielen 116,095 kronor eller tillhopa
244,395 kronor.
Det synes mig icke lämpligt att till statsrådsprotokollet närmare
än skett redogöra för detta ärende; riksdagens vederbörande utskott
torde därom erhålla upplysningar genom de handlingar, som komma att
tillhandahållas utskottet.
Uti underdånig skrivelse den 1 augusti 1917 anmälde chefen för
Fälttelegrafkaren, att det med hänsyn till vården och prövningen av
flygkompaniets flygmotorer, av vilkas driftsäkerhet flygningar och den
flygande personalens trygghet till liv och lem vore till stor del beroende,
ävensom för kontrollering av beställda flygmotorer vore en nödvändighet
för armén8 flygvapen, att omedelbart Inge anställas en flygingenjör,
som framför allt vore expert på flygmotorer; och hemställde
kårchefen därför, att härför erforderliga medel måtte för ändamålet
anvisas.
Efter det befälhavaren för fortifikationen samt arméförvaltningens
fortifikationsdepartement ävensom de inom lantförsvarsdepartementet
tillkallade sakkunniga för avgivande av förslag rörande organisationen
av arméns och marinens flygvapen inkommit med yttrande i ämnet,
medgav Kung]. Maj:t genom brev den 12 oktober 1917, att chefen för
Fälttelegrafkåren finge tillsvidare intill 1918 års utgång vid behov
anlita en flygingenjör med tjänstgöringsstation vid flygavdelningen å
Malmslätt mot en ersättning i ett för allt av 20 kronor om dagen
ävensom vid förekommande resor resekostnadsersättning samt traktamentsersättning
under resedagar enligt fjärde klassen av gällande resereglemente;
och skulle härav föranledda kostnader, i den mån flygingenjörens
verksamhet kunde anses föranledd av åtgärder för tryggande av
rikets neutralitet, av civila departementet förskjutas för att framdeles
ersättas av det till täckande av kostnader för tryggande av rikets neutralitet
efter 1916 års utgång å extra stat för år 1918 beviljade anslag
samt i övrigt av samma departement förskjutas för att framdeles hos
Kungl. Maj:t anmälas till ersättande.
Med hänsyn till angelägenheten av att i möjligaste mån sörja för
att arméns flygmateriel städse befinner sig i fullgott skick, torde jämväl
efter utgången _ av år 1918 tillfälle beredas att vid förefallande behov
anlita en flygingenjör i och för besiktning och kontroll av såväl redan
befintlig som nytillkommande flygmateriel. I den mån kostnaderna
härför icke anses böra utgå från de medel, som kunna varda anvisade
Fjärde huvudtiteln.
275
för tryggande av rikets neutralitet, torde desamma lämpligen böra be- [52.]
stridas från de medel, som stå till förfogande för anordnande av flygövningar
och underhåll av flygmateriel.
På grund av vad sålunda anförts, får jag hemställa, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att för anordnande av flygövningar och underhåll
av flygmateriel å extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av 244,395 kronor.
6. Komplettering av viss ingenjörmateriel. [53.]
Med förmälan att åtskilliga brister förefunnes i ingenjörtruppernas Arméförvaitmaterielutrustning,
har arméförvaltningen gjort framställning om an- nm8tännin™m
visande av medel för ifrågavarande bristers avhjälpande.
Sålunda erfordrades för komplettering av fältingenjörmaterielen
ett belopp av 105,000 kronor, vilket belopp borde i sin helhet utgå
under år 1919.
Vidare erfordrades för komplettering av fästningsingenjörmaterielen
vid P>odens ingenjörkår ett anslag av 254,400 kronor. Med hänsyn
till övriga stora anslagskrav syntes denna summa böra fördelas på
två år.
Ån vidare erfordrades för komplettering av fälttelegrafmaterielen
ett anslag av 106,000 kronor. Härav borde hälften eller 53,000 kronor
utgå under år 1919.
Erfarenheten från hittills utförda övningar med radiotelegrafmaterielen
i samband med utarbetandet av förslag till fältutrustningslista
hade visat nödvändigheten av en utökning av den ursprungligen
tilltänkta utrustningen, motsvarande en kostnad av tillhopa 80,000
kronor. För master till vissa radiosektioner erfordrades dessutom 72,000
kronor samt till undervisningsmateriel 37,600 kronor. För komplettering
av radiotelegrafmaterielen krävdes följaktligen ett anslag av tillsammans
189,600 kronor. Härav borde under år 1919 utgå 108,100
kronor.
Sedan utredning av fortifikationskommittén verkställts angående
förbindelseväsendet i Boden samt i samband därmed angående erforderlig
telegraf- och telefonmateriel för Fälttelegrafkårens detachement
i Boden med ledning av erfarenheter, som vunnits dels under mobiliseringen
1914, dels under de fästningsfälttjänstövningar, som ägt rum
276 Fjärde huvudtiteln.
[53.] med olika delar av fästningen under 1915 och 1916, och dels slutligen
under nu pågående krig, hade förslag utarbetats till fästningstelegrafformationernas
organisation och utrustning. Kostnaderna för fästningstelegrafmaterielen
hade därvid beräknats till 216,600 kronor. Då av
1914 års senare riksdag för ifrågavarande ändamål beviljats 30,000
kronor, erfordrades således för komplettering av fästning stelegraf)nnterielen
i Boden ett belopp av 186,600 kronor. Härav "borde 60,600
kronor utgå under år 1919.
Sedan förslag till fältutrustningslista för fästningsballongavdelningen
i Boden (sommar- och vinterorganisation) utarbetats, hade det visat sig
nödvändigt, att fästningsballongmateritlen i Boden kompletterades för
en kostnad av 23,000 kronor. Ifrågavarande belopp borde utgå under
år 1919.
Uti den till 1917 års riksdag avlåtna propositionen (nr 72) angående
vissa åtgärder för lantförsvarets stärkande hade framställning
gjorts om omorganisation av flygvapnet och om anvisande av medel
för anskaffning av erforderlig flygmateriel. Sedan riksdagen emellertid
icke ansett sig kunna godkänna nämnda framställning, hade särskilda
sakkunniga tillkallats för att inom lantförsvarsdepartementet biträda
med uppgörande av förslag till flygvapnets omorganisation m. m. Åven
under förutsättning att dessa sakkunnigas förslag komme att avgivas i
så god tid, att detsamma kunde läggas till grund för proposition till
1918 års riksdag, ansåge sig arméförvaltningen dock böra framlägga
förslag . till sådan komplettering av flygmaterielen, att denna, såvitt ske
kunde inom den nuvarande organisationens ram, måtte kunna anses
någorlunda motsvara tidens fordringar. Enligt verkställda beräkningar
erfordrades för denna komplettering ett belopp av 3,854,000 kronor.
Då denna materiel till allra största delen kunde tillverkas inom landet
på . två år och det vore av vikt, att anskaffningen skedde så fort som
möjligt, borde hela det erforderliga beloppet anvisas till utgående under
år 1919, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1918 förskottsvis
utanordna 1,927,000 kronor.
_ På grund av vad sålunda anförts och under hänvisning till vad
fortifikationsdepartementet i särskild underdånig skrivelse den 31 augusti
1917 andragit rörande de särskilda anslagskraven, hemställde arméförvaltningen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för komplettering av fältingenjörmaterielen å extra stat för år
1919 anvisa 105,000 kronor,
att för komplettering av fästningsingenjörmaterielen bevilja 254,400
kronor samt därav å extra stat för år 1919 anvisa 150,000 kronor,
Fjerde huvudtitelu.
277
att för komplettering av fälttelegrafmaterielen bevilja 106,000 [53.]
kronor samt därav å extra stat för år 1919 anvisa 53,000 kronor,
att för komplettering av radiotelegrafmaterielen bevilja 189,600
kronor samt därav å extra stat för år 1919 anvisa 108,100'' kronor,
att tör komplettering av fästningstelegrafmaterielen i Boden bevilja
186,600 kronor samt därav å extra stat för år 1919 anvisa 60,600
kronor,
att för komplettering av fästningsballongmaterielen i Boden å
extra stat för år 1919 anvisa 23,000 kronor samt
att för komplettering av flygavdelningarnas materiel å extra stat
lör år 1919 anvisa 3,854,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
av tillgängliga medel redan under år 1918 förskottsvis utanordna
1,927,000 kronor för att sedermera ersättas av vad sålunda anvisats.
Med hänsyn till de brister, som, enligt vad arméförvaltningens Departementsframställning
giver vid handen, förefinnas i ingenjörtruppernas utrustning, oheftntorde
det vara nödigt att, så långt möjligt är, sörja för dessa bristers
avhjälpande. Av statsfinansiella skäl torde man emellertid för närvarande
vara nödsakad att inskränka sig till ett tillgodoseende av de
mest framträdande behoven.
Vid granskning av de utav arméförvaltningen framställda särskilda
anslagskraven har jag sålunda kommit till det resultatet, att för komplettering
av fälttelegrafmaterielen nu bör äskas det av arméförvaltningen
begärda beloppet eller 106,000 kronor. Härav torde 53,000
kronor böra utgå under år 1919. Vidare finner jag mig böra tillstyrka,
att för komplettering av radiotelegrafmaterielen äskas dels 36,000 kronor
för master vid vissa radiosektioner, dels ock 37,600 kronor till undervisningsmateriel.
Dessa belopp, tillhopa 73,600 kronor, torde böra
utgå under år 1919. Slutligen torde för komplettering av fästningstelegrafmaterielen
i Boden böra beviljas det av arméförvaltningen beräknade
beloppet eller 186,600 kronor. Härav torde 30,300 kronor böra
utgå under år 1919.
Med tillgodoseendet av övriga krav torde böra tillsvidare anstå.
Vad särskilt angår den föreslagna kompletteringen av flygavdelningarnas
materiel, anser jag mig böra framhålla, att frågan härom bör behandlas
i sammanhang med spörsmålet om en blivande omorganisation
av arméns flygvapen.
I enlighet med vad sålunda anförts, skulle således nu av riksdagen
äskas
278
Fjärde huvudtiteln.
[55.] för komplettering av fälttelegrafmaterielen.................. kronor 106,000; -
» )> » radiotelegrafmaterielen ............ » 73,600; -—
» » » fästningstelegrafmaterielen i
Boden............................................................................ » 186.600: —
Summa kronor 366,200: —
Härav skulle 156,900 kronor utgå under år 1919.
Det synes mig icke lämpligt att till statsrådsprotokollet närmare
än skett redogöra för detta ärende; riksdagens vederbörande utskott
torde därom erhålla upplysningar genom de handlingar, som komma att
tillhandahållas utskottet.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att för komplettering av viss ingenjörmateriel bevilja
ett anslag av 366,200 kronor samt därav å extra stat
för år 1919 såsom reservationsanslag anvisa ett belopp
av 156,900 kronor.
[54.] 7. Ombyggnad av vattenledningen å Karlsborg.
Det nuvarande vattenledningsverket å Karlsborg levererar vatten för
fästningens och den dit förlagda volontärskolans behov, varjämte vatten
från verket försäljes till statens järnvägar. Inom fästningen användes
vatten till hushållsförbrukning och i ammunitionsfabriken.
Karlsborgs garnisonsförsamling räknar för närvarande omkring
2,300 personer. Därjämte äro till fästningen förlagda 4 kompanier av
Göta ingenjörkår, Karlsborgs artilleribataljon, volontärskolan samt en
del andra skolor. Sammanlagda antalet vattenförbrukare kan beräknas
till omkring 5,000 personer. Den nuvarande vattenförbrukningen utgör
i medeltal omkring 600 kubikmeter om dygnet. Högsta förbrukningen
har uppgått till 1,015 kubikmeter om dygnet.
utredning Med anledning av det bristfälliga sätt, varpå den nuvarande vatten
°åktieboi*getV
ledningen fungerade, anmodades aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån gevattenbygg-
nom fortifikationsbefälhavaren å Karlsborg att utarbeta ett fullständigt
nadsbyr&n. ftjrgiag till modernisering av vattenledningsverket. Efter å platsen
företagen undersökning avgav vattenbyggnadsbyrån den 14 september
1917 yttrande och förslag i ämnet samt anförde därvid huvudsakligen
följande:
Fjärde huvudtiteln.
27!»
Den företagna undersökningen hadfc ådagalagt, att en hel del brister
förefunnes å vattenledningsverket. Det nuvarande vattenintaget,
som vore beläget vid en långgrund vik av Vättern med dyig botten,
kunde icke bibehållas, enär därigenom vållades svårigheter vid filterränsningen
och det inträffade, att slam inträngde i själva rörnätet och
grumlade det ur tappkranarna avtappade vattnet. Däremot skulle intagets
förläggande omkring 275 meter längre åt nordost otvivelaktigt
innebära en förbättring, enär sandbottnen därstädes hade starkare lutning
och saknade dyavlagringar. Vidare vore filternas area alldeles
otillräcklig för den vattenmängd, varmed de för närvarande belastades,
och filterhastigheten vore alltför stor för ernående av en tillförlitlig
bakteriologisk reningsprocess. Vid undersökningen hade upplysts, att
ränsning av filterna på hösten måste företagas var sjätte vecka och
att densamma, på grund av filterbäddens olämpliga konstruktion, krävde
8 mans arbete under två veckor. Under den tid, ränsningen av ettdera
filtret påginge, förmådde det andra icke alltid genomsläppa den
erforderliga vattenmängden, utan en del av det uppfordrade vattnet
toges då ofiltrerat från reservintagsledningen från den grunda dyiga
viken, där åtskilliga avloppsledningar utmynnade. Filterbädden vore
dessutom olämpligt anordnad. Dess översta lager bestode nämligen av
makadam i stället för fin sand och därunder av grus och klinker. Om
någon verklig filtrering kunde tydligtvis under sådana förhållanden ej
bliva tal. Apparater för reglering av filterdriften saknades. Den nuvarande
ångdriften för pumpverket vore mindre ekonomisk och borde,
när tillfälle gåves, utbytas mot elektrisk drift. Någon lågreservoar
funnes icke, och högreservoarerna vore alltför splittrade.
Undersökningen både sålunda med all tydlighet givit vid handen,
att Karlsborgs vattenledning vore i behov av en allmän modernisering
och särskilt att anordningarna för vattnets filtrering för närvarande
vore så underhaltiga, att de innebure en allvarlig sanitär fara, som med
det snaraste måste undanröjas.
Förslaget till ombyggnad av vattenledningen befunne sig under
utarbetande, men då det vore synnerligen angeläget, att något åtgjordes
till förbättrande av Karlsborgs vattenledningsförhållanden, och framställning
om anslag fördenskull borde göras till 1918 års riksdag, syntes
redan nu böra framläggas de allmänna principerna för förslaget
jämte kostnadsberäkning.
Såsom förut nämnts, utgjorde den nuvarande vattenförbrukningen
i medeltal omkring 600, maximalt 1,015 kubikmeter i dygnet, inklusive
statens järnvägars förbrukning. Vid vattenledningsverkets ombyggnad
280 Fjärde huvudtiteln.
[54.] borde nytillkommande och ombyggda delar av anläggningen dimensioneras
för en större förbrukning än den nuvarande. Med tanke på att
dels den specifika förbrukningen (per individ och dygn) med nutidens
stigande hygieniska anspråk visade en allmän tendens till stegring,
dels att storleken av de till Karlsborg förlagda truppförbanden liksom
även ammunitionsfabrikens och statens järnvägars förbrukning i en
framtid kunde komma att ökas, syntes vattenledningens ombyggnad
böra dimensioneras för en största framtida förbrukning av 1,800 kubikmeter
i dygnet.
De förändrings- och utvidgningsarbeten, som snarast möjligt borde
komma till utförande, vore: nya intagningsanordningar med silbrunn
och självtryckledning mellan denna och pumpbrunnen; nytt filterkomplex
om sammanlagt 500 kvadratmeters filterarea; ombyggnad av
de nuvarande filterna till lågreservoarer med tillhopa 150 kubikmeters
vattenvolym; ävensom nya filter- och reservoarpumpar. Vidare borde,
innan maximiförbrukningen stigit till 1,600 kubikmeter per dygn, de
gamla högreservoarerna utbytas mot en ny högreservoar med en vattenrymd
av 400 eller 500 kubikmeter, beroende på om pumpdriften
reglerades för hand eller automatiskt.
Kostnaderna för den föreslagna utvidgningen beräknades uppgå
till följande belopp, nämligen:
för intagsanordningar ....................................................... kronor 3,000: —
» självtryckledning till pumpbrunn............................. » 12,00*): —
» filter.............:.................................................................... » 92,000: —
y> ledningar ............................................................... i> 9,000: —
» pumpmaskineri jämte elektrisk kraftledning......... » 17.000: —
» diverse anordningar .................................................. » 3,000: —
» arbetsledning, förslag, oförutsedda utgifter, cirka
18 procent ................................................ »_24,000: —
Summa kronor 160,000: —
Framställning Med överlämnande av Vattenbyggnadsbyråns omförmälda yttrande
aVdant™rT" har kommendanten å Karlsborg uti skrivelse till arméförvaltningens
Karisborg. fortifikationsdepartement den 21 september 1917 hemställt, att departementet,
med hänsyn till det hälsovådliga och bristfälliga skick, vari
vattenverket befunne sig, måtte göra framställning om beviljande av
anslag till detsammas ombyggnad enligt det uppgjorda förslaget för
en kostnad av 160,000 kronor. Sedan det nu blivit bestämt, att till
ammunitionsfabriken å Karlsborg skulle levereras elektrisk energi från
Fjärde huvudtiteln. ‘281
Trollhättans kraftverk, syntes ström därifrån kunna erhållas även för
vattenledningsverkets drift. Jämte det att ett nödvändigt behov av
tillgång på dricksvatten genom ombyggnaden skulle fyllas, torde
omkostnaderna för driften efter ombyggnaden komma att ställa sig
betydligt lägre än med nuvarande oekonomiska anordninagr. Vattenverkets
dimensionering syntes ej böra beräknas lägre än, såsom
förslaget upptoge, för en största förbrukning av 1,800 kubikmeter per
dygn. Skulle denna mängd ej i sin helhet erfordras för fästningens
behov, vore det nämligen önskvärt att bereda vattentillgång för de å
av kronan utarrenderade tomter mellan fästningen, järnvägsstationen
och Rödesund belägna bostäder, vilka till stor del förhyrdes av i kronans
tjänst anställda och varav inkomst i så fall skulle erhållas. Vattenverket
borde dessutom'' tilltagas så, att det ej alltid ansträngdes till
det yttersta. Ledning funnes redan lagd till järnvägsstationen, varifrån
avgreningar kunde göras.
Uti underdånig skrivelse den 24 september 1917 har arméförvaltningens
fortifikationsdepartement tillstyrkt framställningen och hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte avlåta proposition i ämnet till 1918 års
riksdag.
Den i ärendet verkställda utredningen har ådagalagt, att Karlsborgs
vattenledning befinner sig i ett synnerligen otidsenligt och bristfälligt
skick samt att det, särskilt ur hälsovårdssynpunkt, är en angelägenhet
av allra största vikt, att en ombyggnad av vattenledningsverket snarast
äger rum. Oaktat något detaljerat förslag till dylik ombyggnad
ännu icke hunnit utarbetas, finner jag mig därför böra tillstyrka, att
framställning redan nu göres till riksdagen om anvisande av medel för
ifrågavarande ändamål. Gentemot de framlagda principerna för vattenledningsverkets
ombyggnad och dimensionering har jag icke något att
erinra, ej heller beträffande de verkställda kostnadsberäkningarna.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att för ombyggnad av Karlsborgs vattenledning å
extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 160,000 kronor.
[54.]
Arméförvaltningens
fortifikations
departements
yttrande.
Departements
chefen.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
36
282
Fjärde huvudtiteln.
[55.]
Förrådafrågans
förutvarande
behandling.
8. Ökat förrådsutrymme för arméns reglementerade fordon.
En för arméns förvaltning under fred synnerligen viktig angelägenhet
— ej minst med hänsyn till krigsberedskapen -- är ordnandet
av truppförbandens förråd. Åven om en stor del av arméns vid
ett krigsutbrott behövliga utrustning kan och bör förvaras i stora centrala
förråd, måste likväl vid truppförbanden uppläggas icke blott de
dagliga behoven av förbrukningsartiklar och persedlar för truppens
underhåll, såsom proviant, furage, eldnings- och belysningsämnen m. m.,
utan jämväl en mängd utrustningsmateriel, såsom beklädnadspersedlar,
gevär, ammunition, sängutredning och sjukvårdsmateriel m. m. samt
fordon för transporter vid förekommande behov av denna materiel.
Vid utmätandet och ordnandet av truppförbandens förrådsutrymmen
har något genomfört system hittills icke tillämpats, beroende till
stor del därpå, att kasernerna uppförts under relativt lång tidsrymd. På
grund av utvidgningar i freds- och krigsorganisationen hava efter hand
krav på ökade förrådsutrymmen gjort sig gällande, vilka i den utsträckning,
som varit möjlig, tillgodosetts i nya kaserner. I de äldre etablissemangen
har den oundgängliga utrymmesökningen så småningom
åvägabragts genom omändringar och tillbyggnader. På detta sätt hava
väsentliga olikheter uppstått i fråga om såväl förrådsutrymmenas storlek
och belägenhet inom etablissemangen som ock lokalernas användning.
Första gången under senare tid, då något uttalande gjorts från
ledande håll inom armén beträffande förrådsutrymmen vid en större
grupp av kasernetablissemang, var i 1906 års generalskommissions utlåtande
rörande de inom fortifikationen utarbetade förslagsritningarna
till kasernetablissemang för ett infanteriregemente. I detta utlåtande
uttalade kommissionen vissa önskemål beträffande fordons- och persedelförråden,
gevärsförråden, gevärssmed]orna och ammunitionsbodarna
samt i fråga om förråds- och verkstadsbyggnadernas inbördes läge.
En del av dessa önskemål blevo vid ritningarnas slutliga fastställande
beaktade.
När arméns kasernbyggnadsnämnd övertog uppförandet av infanterikasernetablissemangen,
utarbetades nya förslagsritningar. De grunder för
förrådslokalernas storlek och placering, som tillämpats vid de förut uppförda
etablissemangen, blevo härvid i stort sett fortfarande följda. Någon
ytterligare utredning rörande utrymmenas tillräcklighet och lämpligaste
Fjärde huvudtiteln. 283
användning synes i alla händelser icke hava företagits. I själva verket
skilja sig också de under senare år uppförda kasernerna i avseende å
förråden föga från de tidigare.
Allt efter som verkningarna av 1901 års härordning började göra
sig praktiskt märkbara samt de därtill hörande utvidgade mobiliseringsplanerna
trädde i kraft, framträdde emellertid krav på ökade utrymmen,
särskilt inom iutendenturförråden. Bidragande orsaker härtill voro ock
de enligt 1907 års reglementen givna föreskrifterna för förrådens indelning,
olika förråds särskiljande m. m. Med anledning härav läto arméförvaltningens
fortifikations- och intendentsdepartement sakkunniga personer
verkställa utredning rörande de åtgärder, som erfordrades för
möjliggörande av intendenturförrådens ordnande i enlighet med nyssberörda
föreskrifter, samt i fråga om det ökade förrådsutrymme, som
kunde behöva beredas, för att proviant- och furageartiklarnas förvaring
och vård skulle kunna anordnas på tidsenligt sätt. De sakkunniga avgåvo
den 31 juli 1911 sitt betänkande i ämnet. Detta förslag innefattade
dock icke behövliga skidförråd.
Sedan från arméfördelningscheferna, militärbefälhavaren på Gottland
och kommendanten i Boden infordrats yttrande över nämnda förslag,
utarbetades inom fortifikationsdepartementet med ledning av denna utredning
kostnadsförslag rörande de föreslagna och såsom lämpliga ansedda
ändrings- och nybyggnadsarbetena för avhjälpandet av de anmärkta
bristerna. Slutsumman av dessa kostnader belöpte sig till
406,000 kronor. I denna kostnadsberäkning upptogos dock icke erforderliga
utvidgnings- och förändringsarbeten å förråden vid trängkårerna
— med undantag likväl för Norrlands trängkår — enär utredningen
därom, vilken var under handläggning av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse,
icke hunnit avslutas. Icke heller upptogos i förslaget ifrågasatta
stråfoderförråd, angående vilka även utredning pågick.
I anledning av Kungl. Maj:ts propositioner till 1913, 1914 och
1915 års riksdagar anvisades medel till bestridande av de beräknade
kostnaderna.
Vid den tidpunkt, då nyssnämnda sakkunniga slutfört sitt uppdrag,
började anskaffning i större omfattning av vinterfordon för infanteriet,
kavalleriet och trängen att verkställas. För denna materiel, vilken av
mobiliseringshänsyn måste förvaras vid respektive truppförband, funnos
emellertid inga förrådslokaler. De befintliga fordonsförråden räckte icke
ens till för förvaring av alla hjulfordon. På fortifikations- och intendentsdepartementens
förslag avlät därför Kungl. Maj:t till 1913 års
riksdag proposition angående anvisande av 237,000 kronor till upp
-
[55.]
284
Fjärde huvudtiteln.
förande av för vinterfordonen erforderliga förråd inom respektive truppförbands
etablissemang. Under åren 1913, 1914 och 1915 anvisades
detta belopp, och 1914 års senare riksdag beviljade för samma ändamål
ytterligare 90,000 kronor. Flertalet av ifrågavarande byggnader hava
numera uppförts. De återfående äro under uppförande eller komma
under den närmaste tiden att påbörjas.
Genom de hittills omnämnda åtgärderna hade efter hand intendenturförråden
så utvidgats, att vid tiden för antagandet av 1914 års
härordning erforderliga utrymmen förefunnos vid truppförbanden för
större delen av den intendenturmateriel samt proviant och furagé, vilken
då ansågs erforderlig såväl för fredstjänsten som för mobilisering.
Skidförråd funnos dock ej, men utredningen därom pågick. För en del
äldre för reservformationer avsedda fordon funnos ej heller förvaringsrum
vid truppförbanden, utan dessa fordon hade måst sammanföras
och uppställas å vissa förutvarande övningsplatser m. fl. orter.
Aven för artillerimaterielen, nämligen vapen, ammunition och målskjutningsmateriel,
samt för ingen]örmateriel och sjukvårdsmateriel funnos
i allmänhet tillräckliga utrymmen. Härför avsedda förrådslokaler
hade nämligen i allmänhet från början gjorts så stora, att de kunde
inrymma även den ytterligare materiel, som anskaffades, i den mån behoven
ökades. Några andra förvaringsrum för eldnings- och belysningsämnen
än kasernernas kolkällare, vilka rymde endast jämförelsevis
små kvantiteter, förefunnos däremot icke.
Vid utarbetandet av 1914 års härordning förutsågs, såsom naturligt
var, att ökade behov av förrådsutrymmen skulle uppstå. Den nya
härordningen avsåg ju bland annat skapandet av möjligheter att på en
gång taga större del än dittills av den vapenföra värnpliktiga befolkningen
i anspråk för landets försvar. För de nya formationer, huvudsakligen
reservformationer, vilka sålunda skulle organiseras vid mobilisering,
måste utrustning av olika slag anskaffas, och för denna utrustnings
förvaring krävdes nya förrådslokaler. I den proposition angående
anvisande av medel till vissa byggnadsföretag vid armén, som
avgavs till 1914 års senare riksdag i samband med härordningspropositionen,
upptogos därför kostnader för uppförande av förråd för andra
fordon än vinierfordon samt för persedlar och materiel. Beräkningarna
rörande dessa kostnader slutade å ett belopp av 1,359,000 kronor.
Härför skulle uppföras:
vid varje infanteriregemente ett fordons- och persedelföråd, uppfört
i tre våningar, med en golvyta av 312 kvadratmeter i varje våning
Fjerde huvudtiteln.
285
samt med en kubikmassa av omkring 2,800 kubikmeter, för en kostnad
av 28,000 kronor för varje förråd eller för hela infanteriet 784,000
kronor;
vid kavalleriet: för varje kavalleribataljon ett fordonsföråd med
en kubikmassa av omkring 150 kubikmeter och ett persedelförråd om
omkring 800 kubikmeter för en kostnad av 95,000 kronor för kavalleriet
i dess helhet; samt
vid vart och ett av de sex fältartilleriregQmentena ett persedelförråd
i två våningar av storleken 15 x 120 meter, för en kostnad av
80,000 kronor för varje förråd eller sammanlagt 480,000 kronor.
Varken för fästnings- och positionsartilleriet eller för ingenjörtrupperna
och intendenturtrupperna ifrågasattes nya förrådsbyggnader,
enär den slutliga förläggningen icke var bestämd för andra av dessa
truppförband än Bodens ingenjörkår och intendenturkompaniet i Boden
samt dessa båda truppförbands förrådsfråga icke ansågs kräva särskilda
anordningar. För trängkårerna beräknades ej heller några nya förrådslokaler
vara erforderliga.
Sedan riksdagen beviljat de av Kungl. Maj:t sålunda begärda
medlen, hava de flesta av de föreslagna förråden uppförts.
Såsom nyss nämnts, ansågs vid uppgörandet av 1914 års härordning
icke behövligt att utöka förråden vid trängkårerna. På grund av
de efter krigsutbrottet år 1914 vunna erfarenheterna gjorde emellertid
arméförvaltningens fortifikations- och intendentsdepartementet framställning
till Kungl. Maj:t om anvisande av medel för uppförande av lokaler
vid trängkårerna till förvaring av de livsmedel, som därstädes erfordrades
för förplägnadskolonnernas mobilisering. Med anledning härav
anvisade även Kungl. Maj:t genom brev den 10 september 1914 ett
belopp av höget 96,000 kronor för uppförande vid varje trängkår av
ett magasinsskjul av trä eller korrugerad plåt. Dessa skjul äro numera
samtliga uppförda.
Då det emellertid snart nog befanns, att även de sålunda anskaffade,
ökade förrådsutrymmena voro otillräckliga, anmodade dåvarande
statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet uti skrivelse
den 7 maj 1915 arméförvaltningens fortifikations- och intendentsdepartement
att efter verkställd utredning till Kungl. Maj:t. inkomma med
uppgift, huruvida de i sammanhang med 1914 års härordning till anordnande
av förrådslokaler beviljade medlen vore tillräckliga för beredande
av oundgängligen erforderlig ökning i befintliga utrymmen vid
do redan uppförda kasernetablissemangen samt, därest så icke skulle
[55.]
Utredning angående
ökat
förrådsntrymme.
286
Fjärde huvudtiteln.
[55.]
Förslag av
tillkallade
sakkunniga.
vara fallet, avgiva fullständigt förslag till anskaffande av ytterligare erforderliga
utrymmen.
Sedan arméförvaltningens nämnda departement låtit genom särskilda
sakkunniga personer, överstelöjtnanterna G. Gartz och E. Wikland,
verkställa den anbefallda utredningen, överlämnade departementen
med skrivelse den 30 maj 1917 till Kungl. Maj:t förslag i ämnet, åtföljt
av nämnda utrednings
De sakkunniga redogöra till en början för det behov av förrådsutrymme,
som enligt deras mening förefunnes vid truppförbanden. Den
därstädes upplagda materielen utgjordes av:
artillerimateriel, handvapen, målskjutningsmateriel m. m. vid arméns
artilleritruppförband,
vapen, ammunition, målskjutningsmateriel m. m. vid arméns infanteri-,
kavalleri-, ingenjör-, träng- och intendenturtruppförband,
ingen]örmateriel vid ingenjörkårerna samt fälttelegrafkårens materiel,
intendenturmateriel: munderingsutrustning, fordonsmateriel, för
plägnadsutredning
och kasernutredning,
proviant och furage,
''eldnings- och belysningsämnen, samt ''
sjukvårdsmateriel och veterinärmateriel.
Enär ett särskiljande av vissa materielslag knappast vore möjligt,
då det gällde att bedöma förrådsutrymmenas tillräcklighet eller otillräcklighet
vid ett truppförband, hade utredningen omfattat förvaring
av all ovan nämnd materiel, alltså jämväl artillerimateriel, vapen, ammunition,
målskjutningsmateriel och sjukvårdsmateriel, ehuru densamma
icke tillhörde fortifikations- eller intendentsdepartementens förvaltningsområde.
I fråga om intendenturmaterielen hade de sakkunniga bortsett från
den för mobilisering avsedda skidmaterielen, enär frågan om denna materiel
förvaring utretts i annat sammanhang och Kungl. Maj:t genom
brev den 16 februari 1917 bestämt, att denna materiel inom femte och
sjätte arméfördelningarna skulle förvaras vid respektive truppförband
i särskilda förråd, vartill medel samtidigt anvisats. I fråga om övriga
arméfördelningars skidmateriel hade Kungl. Maj:t däremot ännu icke
fattat beslut, men torde det kunna förväntas, att likartade bestämmelser
komme att meddelas även för dessa. De sakkunniga hade alltså i en
utredning beräknat behov av förråd sutrym me endast för sådan skidmateriel,
som erfordrades för truppförbandens övningar.
Fjärde huvudtiteln.
287
Ehuru uppdraget icke uttryckligen omfattat utredning av eventuellt
behövligt ökat utrymme för verkstäderna vid truppförbanden, både
de sakkunniga dock ansett sig nödsakade att upptaga även denna lokalfråga
till behandling. Det kunde ju visserligen sägas, att numera eu
stark benägenhet för centralisation gjorde sig gällande i fråga om anskaffningen
och underhållet av arméns materiel. Men verkstäder vid
truppförbanden bleve dock ej därför obehövliga, ehuruväl deras verksamhet
hädanefter torde komma att inriktas på så gott som uteslutande
reparationsarbeten. Därför hade vid specialutredningarna för de olika
truppförbanden angivits, i vad mån verkstadslokaler borde nyinredas eller
omändras.
De sakkunniga hade vidare under utredningens gång funnit nödvändigt
att upptaga en annan fråga till behandling, nämligen den om
kulsprutej örbandens och studentkompaniernas inkvartering. Genom 1914
års härordning hade nämligen vid infanteriet tillkommit ett nytt fredskompaniförband,
kulsprutekompaniet, vid varje regemente krävande förläggningslokaler,
expedition, lektionsrum, kompaniförråd, handrustkammare
och fordonsförråd. Dessutom hade på grund av den bestämda
längre utbildningstiden för vapenföra studenter och sättet för ordnandet
av dessas utbildning och tjänstgöring tillkommit s. k. studentkompanier.
Dessa studentkompanier vore enligt nuvarande organisation icke
ständigt förlagda till samma truppförband utan förflyttades årligen
mellan olika truppförband. Med hänsyn till inkvarteringsförhållandena
beredde ett dylikt system stora olägenheter, enär i själva verket alla
truppförband måste vara beredda att lämna inkvartering, expeditionslokal,
lektionsrum samt ett mindre förrådsutrymme (handrustkammare)
för studentkompani. Vid uppförandet av de nuvarande kasernerna hade
som bekant intet utrymme beräknats vare sig för kulspruteförband
eller studentkompanier. Ej heller funnes några reservutrymmen i dessa
kaserner av den art, att de skulle kunna användas för inkvartering av
nämnda formationer. Det lämpligaste sättet för lösandet av dessa inkvarterings
frågor syntes därför vara, att kulsprutekompaniet vid varje
infanteriregemente inrymdes i en särskild mindre kasern med erforderliga
förrådslokaler för all munderingsutrustning och fordonsmateriel
ävensom för kulsprutorna, och att vid de infanteriregementen, Kungl.
Maj:t bestämde, utrymme i samma kasern bereddes för ett studentkompanis
förläggning ävensom för dess expeditions- och lektionsrum
samt handrustkammare.
Beträffande förvaring av den sjukhusutredning, som erfordrades för
sjukvården i fred, hade icke verkställts några beräkningar, enär fråga
[05.]
288
Fjärde huvudtiteln.
[55.] förelåge om beredande av ökat utrymme i allmänhet inom truppförbandens
sjukhuslokaler och därvid jämväl frågan om förrådslokaler för
sjukhusutredningen och sjukvårdsmaterielen torde komma att tagas
under övervägande.
Slutligen hade de sakkunniga till utredning upptagit frågan om
åstadkommande av behövligt antal torkrum i kasernerna. Bristen på
torkrum hade så gott som vid alla truppförband varit mycket kännbar
och föranlett klagomål, avseende ej blott hygieniska förhållanden utan
även en i hög grad försvårad persedelvård. Tillgången på torkrum
sammanhängde således i vissa avseende med frågan om förrådsutrymmen.
Enda möjligheten att inom kompanierna åstadkomma torkrum
syntes vara att taga i anspråk de rum, som i flertalet kaserner inom
kompaniernas förläggning vore avsedda för ogifta underofficerare. För
de underofficerare, som sålunda bleve utan inkvartering, måste särskilda
underofficersbyggnader uppföras.
För förrådsvaktmästarna vid truppförbanden borde emellertid beredas
bostäder inom kasernetablissemangen, där sådana icke redan förut
vore upplåtna, och hade förslag i sådant avseende av de sakkunniga
utarbetats.
De grundläggande principer, som i förslaget uppställts i fråga om
förrådsutrymmenas storlek och användning, vore följande:
l:o) plats under tak borde beredas för all materiel vid truppförbanden,
med undantag av ved och ångkol, som kunde uppläggas under
bar himmel i inhägnade ved- eller kolgårdar;
2:o) förrådsutrymmena borde vara så beskaffade, att de medgåve
en god och ändamålsenlig förrådsskötsel;
3:o) förråden skulle vara lämpligt indelade och förlagda med hänsyn
till de åligganden och det ansvar, som tillkomme de olika uppbördsmännen
vid truppförbandet;
4:o) lokalerna skulle disponeras så, att mobiliseringsarbetet i görligaste
mån underlättades; i sådant avseende borde, om möjligt, inom
varje uppbördsmans materieluppbörd all materiel för skyddstrupperna
uppläggas för sig, särskilt lätt tillgänglig, enär dessa avdelningar skulle
utgå under de allra första mobiliseringsdagarna; vidare borde materielen
för reservtruppförbanden, linjetruppförbanden, etappformationerna, utgående
kontingenter och depåformationerna uppläggas i särskilda förvaringsrum;
och slutligen borde den för fredstjänsten avsedda materielen
samt eldnings- och belysningsämnen förvaras i särskilda avdelningar.
Fjärde huvudtiteln.
289
Förslaget åtföljdes av detaljerade beskrivningar å de tillbyggnads- [55.]
och ändringsarbeten, som erfordrades vid varje truppförband, jämte
kostnadsberäkningar rörande arbetenas utförande. De största utgiftsposterna
förorsakades, såsom ovan nämnts, därav, att de sakkunniga ansett
nödvändigt, att vid de flesta truppförband uppfördes proviantbodar
såväl för freds- som krigsbehov, att varje infanteritruppförband erhölle
en för kulsprutekompaniet avsedd ny kasern, att kulsprutebodar anordnades
jämväl för reserv- och depåkulsprutekompanier, samt att kaserner
uppfördes för studentkompanierna.
Sammandraget av kostnadsberäkningarna utvisade att utgifterna för
beredande av ökade utrymmen skulle belöpa sig
vid infanteriet ......................... |
................................ till |
kronor |
6,885,300 |
— |
» kavalleriet .......................... |
................................ » |
» |
597,000 |
— |
» artilleriet............................ |
............................... T) |
» |
496,800 |
— |
» ingenjörtrupperna ........... |
............................... )) |
119,100 |
— |
|
)) trängen............................... |
............................... » |
362,500 |
— |
|
)) intendenturtrupperna ..... |
................................. )) |
» |
30,000 |
— |
för studentkompanierna ........ |
................................. )) |
» |
1,250,000 |
— |
eller tillhopa till |
kronor |
9,740,700 |
— |
För egen del anförde fortifikations- och intendentsdepartementen Arméförraituti
sin förenämnda skrivelse den 30 maj 1917, att departementen icke åk^ns-^och
hade något att erinra mot de sakkunnigas förslag. Kostnaderna för intendentsutförandet
av de ifrågasatta utvidgningarna av arméns förrådslokaler g^F“j‘®mednet*
vore visserligen högst betydande, men dock oundgängligen nödvändiga, 30 maj 1917.
för att arméns dyrbara och ur krigsberedskapssynpunkt oersättliga materiel
av olika slag skulle kunna vårdas.
Emellertid vore det icke nödvändigt, att hela det för kostnadernas
bestridande erforderliga anslaget på en gång beviljades, utan syntes
detsamma lämpligen kunna fördelas på en tidsperiod av förslagsvis tre
år. Viktigast för närvarande vore, att den utrustning, som hittills av
brist på förrådsutrymme måst förvaras under bar himmel, bringades
under tak, och vidare att förvaringsrum i kronans hus anordnades för
sådana förråd, som nu vore inrymda i hyrda lokaler. Därigenom komme
mycket avsevärda hyresutgifter att inbesparas och alltså en viss del av
kostnaderna att direkt ersättas. Departementen ansåge dessa åtgärders
snara vidtagande så angeläget, att medel för ändamålet syntes böra
tillhandahållas redan år 1918.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft.
37
290
Fjärde huvudtiteln.
[5öi] På, grund av vad sålunda anförts, hemställde departementen, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå 1918 års riksdag att för beredande av ökat
förrådsutrymme vid armén bevilja ett anslag av 9,740,700 kronor och
därav å extra stat för år 1919 anvisa 3,235,700 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att redan under år 1918 av omhänderhavande medel förskjuta
sistnämnda belopp för att sedermera ersättas av ifrågavarande
extra anslag.
Arméförvait- Efter det arméförvaltningen genom remiss den 8 juni 1917 anbenlnTgaer°^°re''
fällts att taga ärendet under omprövning i sammanhang med anframstäiining.
givandet av lantförsvarets medelsbebov för år 1919, har nu ämbetsverket,
till åtlydnad härav, i ämnet anfört följande:
I det förut ingivna förslaget hade icke upptagits förrådsbehovet
vid de truppförband, vilka ännu ej erhållit permanenta kasernetablissemang
eller för vilka nya etablissemang skulle på annan plats uppföras.
På grund härav hade i utredningen icke beräknats något förråd för
fjärde arméfördelningsstabens utrustning av fordon och persedlar, vilka
skulle förvaras vid Svea artilleriregemente. Då emellertid något nytt
etablissemang för Svea artilleriregemente icke kunde väntas bliva färdigt
under de närmaste åren, hade arméfördelningschefen gjort framställning
om förflyttning och ombyggnad av en vid Bagartorp å Järvafältet
befintlig lada för en kostnad av 24,000 kronor. Som motivering
härför hade arméfördelningschefen framhållit, att ladan i sitt nuvarande
skick icke vore lämplig till förråd, utan att densamma måste genomgå
en grundlig reparation, för att icke regn och snö skulle intränga och
förstöra materielen, varjämte dess läge vid landsvägen till Spånga och
på stort avstånd från skjutbanorna omöjliggjorde bevakning och rationell
vård av däri förvarad materiel. Genom ladans förflyttning till Järva
skjutbanor och ombyggnad skulle vinnas dels förrådsutrymme för arméfördelningsstabens
materiel, dels ytterligare erforderligt utrymme för
eu del materiel (terränglinje-tavlor och kulsprutetavlor) för skjutbanorna.
Sedan Svea artilleriregementes nya etablissemang fullbordats
och arméfördelningsstabens fordon förflyttats dit, komme den flyttade
ladan att helt tagas i anspråk som materialbod för skjutbanorna. Kostnaden
för flyttning och ombyggnad av ladan vid Bagartorp borde därför
läggas till övriga kostnader för förrådsutrymme, varjämte på grund av
stigande byggnadspriser den tidigare beräknade kostnaden syntes böra
ökas så, att den sammanlagda kostnaden nu beräknades till 10,000,000
kronor.
Fjärde huvudtiteln.
21)1
Av de sålunda föreslagna arbetena borde fortast möjligt komma [55.]
till utförande de förrådsbyggnader, vilka skulle mottaga sådan utrustning
eller materiel, som redan överlämnats till truppförbanden eller
inom den närmaste framtiden väntades bliva färdig och för vilken förrådsutrymme
saknades. Kostnaden för dessa arbeten uppginge enligt
en skrivelsen bilagd tablå till 2,750,000 kronor.
Med anledning av vad sålunda anförts och med hänvisning till
förutnämnda skrivelse den 30 maj 1917 hemställde arméförvaltningen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för uppförande av vissa
förrådsbyggnader m. m. bevilja ett anslag av 10,000,000 kronor och
därav å extra stat för år 1919 anvisa 2,750,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel härav förskjuta 1,375,000 kronor
under år i918.
Vid den ingående granskning, jag underkastat förevarande förslag, Departement»-har jag funnit mig icke kunna tillstyrka annat än mycket begränsade chefen''
delar av detsamma. Enligt min uppfattning har alltför stor hänsyn
tagits till erfarenheter, som ansetts vunna genom det nu pågående
kriget, men som icke torde vara definitivt fastslagna. Vidare hava
byggnadsarbeten ifrågasatts, som, därest de vore ofrånkomliga, borde
hava föreslagits redan i samband med uppgörandet av 1914 års härordning,
men då icke ansetts behövliga. Slutligen har utrymme begärts
för organisationer, som möjligen framdeles kunna ifrågasättas,
men som icke ingå i den nuvarande härordningen och icke blivit i
vederbörlig ordning prövade.
Den första av dessa anmärkningar anser jag kunna riktas mot förslaget
att bereda väsentligt ökade förrådsutrymmen för proviant- och
furageupplag. De i ärendet hörda sakkunniga hava visserligen framhållit,
hurusom det visat sig, att vårt land vid ett krigsutbrott lätt
kunde bliva fullkomligt isolerat från tillförsel utifrån, samt att jämväl
inom landet livsmedel i stor utsträckning i synnerhet under den första
mobiliseringstiden undandroges den allmänna marknaden och lagrades
hos enskilda eller spekulanter. Detsamma gällde även vissa andra förnödenheter,
såsom kol, koks, ved och fotogen. En del av dessa förnödenheter
kunde och borde, enligt de sakkunnigas åsikt, i fredstid
uppläggas i centrala förråd, men den numera allmänt insedda nödvändigheten,
att järnvägarna under mobiliserings- och uppmarschtiden i
möjligaste mån befriades från transporter av livsförnödenheter av olika
slag, påkallade, att även vid truppförbanden ständiga lager funnes upplagda
av så stora mängder som möjligt av livsmedel samt eldnings- och
292 Fjärde liuyudtitelii.
[55.] belysningsämnen, på det att truppförbanden måtte bliva, så långt ske
kunde, säkerställda härutinnan såväl under mobiliseringstiden som ock
för tiden närmast därefter.
Den av de sakkunniga sålunda uttalade uppfattningen kan jag icke
i allo dela. Erfarenheterna från mobiliseringsdagarna 1914 kunna icke
få vara normgivande för, huru man i framtiden bör ställa sig. Händelserna
träffade oss då alldeles oförberedda, men den gångna tiden har
lärt oss vilka mått och steg, som på förhand kunna vidtagas för att
hindra förvirring och trångmål. Man torde nu kunna räkna med att
en i detalj ordnad exproprieriug och kontingentering av de viktigaste
livsförnödenheterna kommer att vid inträffande krig i vårt land genast
träda i kraft. Därtill kommer att, såsom de sakkunniga själva påpekat,
stora svårigheter möta för förvaring och omsättning under fredstid av
en mängd viktiga födoämnen. Jag anser mig med hänsyn till dessa
omständigheter icke kunna tillstyrka åtgärders vidtagande för lagring
av livsmedel vid trupp förbanden i större utsträckning än hittills.
Förslaget att uppföra nya kasernbyggnader för de genom 1914 års
härordning tillkomma kulspruteformationerna och studentkompanierna
kan icke heller av mig biträdas. Frånsett den omständigheten, att dessa
byggnadsarbeten endast stå i indirekt samband med förrådsfrågans lösning
och icke torde kunna beslutas utan närmare utredning rörande
ändring av manskapets förläggning inom kasernetablissemangen i allmänhet,
talar mot detta förslag även det förhållandet, att särskilda
lokaler för dessa formationer och kompanier icke ifrågasatts i samband
med 1914 års härordningsförslag, ehuru så borde hava skett, därest
behovet ansetts ofrånkomligt. Kulsprute- och studentkompanierna torde
utan alltför stora svårigheter fortfarande såsom hittills kunna inrymmas
inom de nuvarande kasernerna.
Enligt förslaget skulle synnerligen rikliga utrymmen beredas för
fordonsmaterielen, icke blott den för närvarande befintliga utan jämväl
sådan, som framdeles skulle erfordras, därest åtskilliga föreslagna formationer
skulle komma att uppsättas. Att förrådslokaler uppföras i större
omfattning, än hittills prövade behov kräva, finner jag mig emellertid
icke kunna tillstyrka.
En särskild anledning att icke för närvarande vidtaga mera omfattande
byggnadsarbeten, än förhållandena oundgängligen påkalla, utgöres
för övrigt av de rådande höga prisen å materialier och arbetskraft.
Jag har därför ansett nödigt att även i andra avseenden än de
ovannämnda söka begränsa de föreslagna åtgärderna och har i sådant
syfte låtit verkställa ytterligare utredning i ärendet. Av densamma
Fjärde huvudtiteln. 293
framgår, att tillsvidare förrådslokalernas utvidgning kan begränsas till [55.]
att omfatta sådana arbeten, som erfordras för att bereda nödigt skydd
åt arméns reglementerade fordon, vilka för närvarande i ganska stor
omfattning måste förvaras antingen under bar himmel, till skada för den
dyrbara materielen, eller i förhyrda lokaler, vilka i längden föranleda
större kostnader, än nödtorftiga nybyggnader kräva.
Av upprättade tablåer, vilka jämte övriga till ärendet hörande
handlingar komma att tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott,
framgår, vilka fordon, som icke kunna inrymmas i de nuvarande förrådslokalerna
samt kostnaderna för beredande av förrådsutrymme åt
desamma. Dessa kostnader uppgå för sommarfordon och kulsprutefordon
till 530,000 kronor samt för vinterfordon till 180,000 kronor
eller sammanlagt 710,000 kronor.
Med hänsyn till den stora vikten av att ifrågavarande fordon snarast
möjligt erhålla skyddad plats, anser jag, att av nämnda belopp hälften
eller 355,000 kronor bör ställas till förfogande redan under år 1918
och följaktligen upptagas å tilläggsstat för samma år. Härtill återkommer
jag i annat sammanhang. Återstående 355,000 kronor torde
anvisas å extra stat för år 1919.
Till frågan om åstadkommande av behövligt antal torkrum i kasernerna
torde jag längre fram få återkomma.
På grund av vad sålunda anförts, får jag hemställa, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att för beredande av ökat förrådsutrymme för
arméns reglementerade fordon bevilja ett anslag av
710,000 kronor samt därav å extra stat för år 1919
såsom reservationsanslag anvisa ett belopp av 355,000
kronor.
9. Elektrisk belysning vid Upplands artilleriregemente. [56.]
Arméförvaltningen har gjort framställning om anvisande av medel Arméför
inledande av elektrisk belysning i Upplands artilleriregementes Krvaltninsen»
kasernetablissemang i Uppsala samt därvid anfört följande: framställning.
Redan under år 1916 hade regementschefen i skrivelse till fortifikationsdepartementet
framhållit de bristfälliga belysningsförhållandena
inom regementets etablissemang och gjort framställning om den nuvarande
gasbelysningens utbytande mot elektrisk belysning. På grund
156.]
Departements
chefen.
294 Fjärde huvudtiteln.
av andra oavvisliga anslagskrav hade emellertid departementet hittills
ansett sig icke böra vidtaga några åtgärder för detta ändamål.
Sedan emellertid under vintern 1916—1917 Uppsala stad övergått
till belysning medelst elektrisk ström från Älvkarleby kraftstation, syntes
den till etablissemanget av stadens gasverk levererade gasen blivit i hög
grad försämrad, så att i vissa delar av kasernen skrivning och läsning
efter mörkrets inbrott ej längre kunde äga rum, varjämte enligt regementschefens
uppgift det kunde befaras, att framdeles all leverans av lysgas
till regementet komme att inställas.
Under sådana förhållanden syntes ett utbytande av gasbelysningen
mot elektrisk belysning böra fortast möjligt komma till utförande.
Den elektriska installationen borde omfatta dels själva kasernetablissemanget
utom fältförråden, med vilkas belysning kunde tillsvidare
anstå, dels de under artilleridepartementet stående, tyganstalten tillhörande
byggnaderna.
Enligt av Elektriska prövningsanstalten uppgjorda förslag och
kostnadsberäkningar skulle införandet av elektrisk belysning i ovannämnda
omfattning enligt nu gällande pris draga en kostnad av 138,000
kronor, varav för tyganstalten beräknats 13,000 kronor.
Genom övergång till elektrisk belysning beräknades en avsevärd
besparing uppkomma i de årliga belysningsutgifterna.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för inledande av elektrisk
belysning i Upplands artilleriregementes kasernetablissemang och tyganstalt
å extra stat för år 1919 anvisa ett anslag av 138,000 kronor.
Med hänsyn till de stora fördelar i olika avseenden elektrisk belysning
innebär i jämförelse med såväl fotogen- som gasbelysning har det
länge varit ett önskemål från vederbörande myndigheters sida att få
elektrisk belysning införd inom de kasernetablissemang, där belysningen
är ordnad enligt äldre system. Uttalande i sådan riktning har även på
sin tid gjorts av riksdagens revisorer, och riksdagen har, eftpr därom av
Kungl. Maj:t gjorda framställningar, vid flera tillfällen anvisat medel
för sådant ändamål.
På grund av den för närvarande rådande bristen på fotogen och
kol har frågan om införande av elektrisk belysning inom åtskilliga av
arméns etablissemang blivit särskilt aktuell, och har Kungl. Maj:t i sådana
fall, där saken icke ansetts kunna uppskjutas för att underställas
riksdagens prövning, funnit sig böra å förskottstitel anvisa för ända
-
295
Fjärde huvudtiteln.
målet erforderliga medel. Sålunda liar Kungl. Maj:t anvisat för anordnande
av elektrisk belysning
vid Karlsborgs fästning enligt brev den 18 oktober
1917 ............................................................................
» ridskolan å Strömsholm enligt brev den 18
oktober 1917.................................................................
b Utnäslöts remontdepå enligt brev den 18 oktober
1917 ............................................................................
» krigsskolan å Karlberg enligt brev den 26
oktober 1917...............................................................
b Gudhems remontdepå enligt brev den 26 oktober
1917 ................................................................................
» Svea artilleriregemente enligt brev den 16 november
1917...............................................................
» Göta artilleriregemente enligt brev den 30 november
1917.................................................................
kronor 138,000: —
» 37,500: —
» 20,000: —
» 15,800: —
b 42,000: —
» 49,000: —
» 70,000: —
Därjämte har Kungl. Maj:t genom brev den 7 december 1917
anvisat högst 17,500 kronor för omläggning av den elektriska driften
vid Dalregementets kasernetablissemang.
Vad den nu föreliggande framställningen angår, finner jag mig,
med hänsyn till vad arméförvaltningen därom anfört, böra tillstyrka bifall
till densamma. Enligt vad jag inhämtat, är avsett att erhålla anknytning
till Uppsala städs elektriska ledningsnät, och skulle priset
å den elektriska energien uppgå till omkring 25 öre per kilowatt. För
att om möjligt erhålla fördelaktigare villkor har emellertid fortifikationsdepärtementet
inlett underhandlingar med vattenfallsstyrelsen rörande
direkt anknytning till statens kraftledning från Älvkarleby.
På grund av vad sålunda anförts och då jag icke har något att
erinra mot den uppgjorda kostnadsberäkningen, får jag hemställa, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att för anordnande av elektrisk belysning inom
Upplands artilleriregementes kasernetablissemang ävensom
inom tyganstalten därstädes å extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av 138,000 kronor.
[56.]
29(3
Fjärde huvudtiteln.
[57.] 10. Anläggning av elektrisk högspänningsledning för militäretablissemangen
å Järvafältet.
Enligt beslut av 1915 och 1916 års riksdagar skola nya kasernetablissemang
för Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren uppföras å
det invid Stockholm belägna Järvafältet. Dit är ock avsett att förläggas
ett av 1916 års riksdag beslutat havremagasin. Arbetet å det
för Svea ingenjörkår avsedda kasernetablissemanget pågår sedan något
mer än ett år tillbaka men är ännu icke slutfört. Övriga byggnadsarbeten
äro däremot ännu icke igångsatta.
Arméforvait- Arméförvaltningen har nu anmält, att chefen för fortifikationsdeframs"silning
partementets nybyggnadsbyrå med skrivelse den 5 juni 1916 överlämnat
en av Elektriska prövningsanstalten i Stockholm gjord utredning
rörande elektrisk energi till Järvakasernerna. Utredningen omfattade
tre alternativa förslag till frågans lösning, nämligen:
Alternativ I. Elektrisk energi från Sundbybergs elektricitetsverk;
» II. Elektrisk energi från statens järnvägar;
» III. Elektrisk energi från eget elektricitetsverk.
Stockholms elektricitetsverk, som även anmodats inkomma med
anbud å energileverans, hade förklarat det omöjligt att till rimligt pris
tillhandahålla elektrisk energi, till kasernerna i fråga.
I utredningen hade förordats alternativ I, med energileverans från
Sundbybergs elektricitetsverk, såsom varande det under då rådande förhållanden
ekonomiskt fördelaktigaste. Enligt ett av nämnda elektricitetsverk
godkänt förslagskontrakt angående energileveransen i fråga
skulle det ingå i verkets åliggande att på sin bekostnad framdraga en
1,500 meter lång huvudledning. Innan avtal kunnat upprättas, hade
emellertid tillstånd måst begäras för ledningens framdragande dels å
mark tillhörig Stockholms stad, dels utefter allmän landsväg. Detta
hade förorsakat, att något kontrakt icke hunnit uppgöras, då elektricitetsverket
i skrivelse den 16 november 1916 förklarat sig på grund
av den rådande dyrtiden och i samband med denna stående förhållanden
icke längre kunna stå vid det tidigare avgivna anbud, som legat
till grund för Elektriska prövningsanstaltens ovannämnda utredning.
Då de pris, Sundbybergs elektricitetsverk i sistnämnde skrivelse
velat betinga sig, varit avsevärt högre än i verkets förra erbjudande,
hade Elektriska prövningsanstalten aumodats inkomma med en förnyad
Fjärdo huvudtiteln.
297
utredning i ärendet, och hade denna, dagtecknad den 19 juli 1917, till
förtidkationsdepartementet inkommit med chefens för nybyggnadsbyrån
skrivelse den 20 augusti 1917. Den förnyade utredningen omfattade
fyra alternativa lösningar av frågan, nämligen:
Alternativ I. Energi från Sundbybergs elektricitetsverk;
» II. Energi från statens järnvägar;
» III. Energi från eget elektricitetsverk;
» IV. Energi från Älvkarleby kraftverk.
Elektriska prövningsanstalten hade obetingat tillstyrkt alternativ IV
såsom det ur alla synpunkter föi''delaktigaste, detta även med hänsyn
därtill, att hela inkomsten av strömavgifterna för detta fall skulle
komma statsverket till godo. Därjämte hade anstalten erinrat därom, att
vid ett antagande av alternativ IV, liksom ock vid alternativen I och II,
inga svårigheter skulle uppstå för en framtida utveckling av ledningsnätet,
i den mån som nya etablissemang tillkomme, vilket däremot i
vissa hänseenden skulle bliva händelsen vid anläggning, såsom enligt
alternativ III förutsattes, av eget elektricitetsverk.
Såsom av den förnyade utredningen framginge, skulle enligt alternativ
IV energin levereras från en kraftverkets tertiärstation i närheten
av järnvägsövergången söder om Järva station. Från tertiärstationen
skulle högspänningsledning framdragas till de olika anläggningarna.
Samtliga i utredningen upptagna alternativa förslag vore beräknade
under förutsättning, att energileveransen nu skulle avse nya kasernetablissemang
lör Svea ingenjörkår och Fälttelegrafkåren samt det havremagasin,
som skulle uppföras vid Järva station.
Totalkostnaden för de för dessa kasernetablissemang och magasin
erforderliga elektriska anläggningarna och installationerna hade av
Elektriska prövningsanstalten för alternativ IV beräknats uppgå till
144,000 kronor, varav för huvudledningen, d. v. s. för högspänningsledningen
från tertiärstationen, jämte erforderliga tre transformatorer,
hög- och låg8pänningsinstrumentering, samt oförutsedda kostnader, kontroll
m. m. beräknats ett belopp av 29,000 kronor. Övriga kostnader,
tillhopa 115,000 kronor, avsåge kostnader för ledningar inom etablissemangens
områden samt installationer m. m. i de olika byggnaderna,
vilka kostnader borde bestridas från anslaget till de båda kasernetablissemangen
och havremagasinet. Några medel för gäldandet av
kostnader för huvudledningar inginge däremot icke i dessa anslag, då
det förutsatts, att vederbörande elektricitetsverk — såsom ock i Sundbybergs
elektricitetsverks erbjudande inginge — skulle bekosta erforderliga
huvudledningar. Älvkarleby kraftverk hade emellertid i sitt
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 38
[57.]
298
Fjärde huvudtiteln.
[57.] erbjudande gått ut därifrån, att huvudledningen, högspänningsledningen,
från tertiärstationen till de olika etablissemangen skulle byggas genom
arméförvaltningens försorg.
Arméförvaltningen, som i likhet med Elektriska prövningsanstalten
ansåge det vara i alla avseenden förmånligast, att för här ifrågavarande
ändamål elektrisk energi toges från Älvkarleby kraftverk, hemställde
därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för anläggning av
elektrisk högspänningsledning för militäretablissemangen å Järvafältet
å extra stat för år 1919 anvisa 29,000 kronor.
Departements- Enligt de för kasernbyggnadsarbetena å Järvafältet uppgjorda plachefen.
nerna skola etablissemangen förses med elektrisk belysning. Med anledning
härav hava uti de av riksdagen för ifrågavarande arbeten beviljade
anslagen inräknats kostnaderna för ledningar inom etablissemangens
områden samt för installationer m. m. i de olika byggnaderna.
Frågan, huru elektrisk energi skall på lämpligaste sätt tillhandahållas,
har däremot icke tidigare varit föremål för prövning.
Av de olika alternativ för denna frågas lösning, som nu blivit genom
fortifikationsdepartementets försorg uppgjorda, finner jag mig böra obetingat
tillstyrka det av arméförvaltningen förordade såsom det såväl
ur ekonomisk synpunkt som i andra hänseenden fördelaktigaste, och
har jag icke något att erinra mot de uppgjorda kostnadsberäkningarna.
Då, såsom förut nämnts, arbetena å Svea ingenjörkårs nya kasern
redan pågå samt arbetena å de övriga etablissemangen komma att igångsättas,
så snart förhållandena det medgiva, torde anslag för ifrågavarande
ändamål nu böra av riksdagen äskas.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att för anläggning av elektrisk högspänningsledning
för militär etablissemang en å Järvafältet å extra stat för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 29,000 kronor.
[58.] 11- Nybyggnads- och ändringsarbeten i arméförvaltningens ämbetshus.
Som följd av det alltjämt stegrade arbetet å arméförvaltningens
särskilda avdelningar har såväl den manliga civila som den kvinnliga
extra personalen under de senaste åren måst ökas. Enligt medgivande
av 1917 års riksdag hava vidare från och med innevarande år å ordinarie
stat anställts 12 kvinnliga biträden, varjämte i arméförvaltningens
stat från och med samma år uppförts ytterligare en assistent samt en
Fjärde huvudtiteln.
förrådsförvaltare å sjukvårdsstyrelsen. Härtill kommer, att den militära [58.]
personalen vid vederbörande militärbyråer samt vid de till arméförvaltningens
ämbetshus förlagda artilleri- och intendenturstaberna utökats.
Arméförvaltningen har nu anmält, att de av arméförvaltningen nfnr“énf°rfvraa^''.
disponerade lokalerna på grund av den redan uppkomna personalök- etäiining.
ningen visat sig otillräckliga. I ett och samma rum hade ofta ett flertal
tjänstemän måst placeras, vilket i flera avseenden varit olägligt,
och denna omständighet jämte den beslutade ytterligare utökningen av
arbetskrafterna nödvändiggjorde åtgärder för åstadkommande av större
antal tjänsterum, än som nu begagnades såsom sådana inom ämbetsbuset.
Genomförandet av dessa åtgärder möjliggjordes numera till viss
mån därigenom, att, sedan Kungl. Maj:t genom brev den 6 juli 1917
anvisat medel för förhyrande av undervisningslokal för militärförvaltningskursen,
de därför hittills i anspråk tagna lokalutrymmena bleve
disponibla.
Arméförvaltningen både fördenskull låtit den å fortifikation sdepartementets
kasernavdelning anställde arkitekten uppgöra förslag till åtskilliga
ändrings- och nybyggnadsarbeten inom ämbetshuset, varigenom
flera tjänsterum skulle kunna beredas. Sålunda skulle enligt detta förslag
genom en överbyggnad å gården kunna åstadkommas utrymme
för arméförvaltningens inom ämbetshuset förvarade arkivalier och därigenom
de fem nuvarande arkivrummen kunna inredas till tjänsterum.
Kostnaderna för ifrågavarande nybyggnads- och ändringsarbeten både
beräknats uppgå till sammanlagt 32,350 kronor.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till överbyggnad å gården
i arméförvaltningens ämbetshus samt inredning av de nuvarande arkivrummen
till tjänsterum å extra stat för år 1919 anvisa ett belopp av
32,350 kronor.
På grund av den under de senare åren vidtagna ökningen av armé- Departementsförvaltningens
personal torde en utvidgning av ämbetsverkets lokaler
vara oundgängligen av behovet pakallad. Vid sadant förhållande och
då jag icke har något att erinra mot det av arméförvaltningen föreslagna
sättet för lokalbehovets tillgodoseende eller mot de härför beräknade
kostnaderna, får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t
föreslå riksdagen
att för verkställande av vissa nybyggnads- och
ändringsarbeten i armé/orv ältning ens ämbetshus å extra
stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av
32,350 kronor.
300
Fjärde huvudtiteln.
[59.] 12. Avloppsledningar från militäretablissemangen å Järvafältet.
Uti sin framställning angående lantförsvarets medelsbehov för år
1919 har armeförvaltningen hemställt, att för anordnande av avloppsledningar
från de blivande militäretablissemangen å Järvafältet måtte å
extra stat för år 1919 anvisas ett anslag av 166,050 kronor.
Då jag ansett ytterligare utredning i ärendet erforderlig, innan
detsamma underställes Kungl. Maj:ts prövning, får jag hemställa, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att, i avvaktan på den proposition, som kan
komma att avlåtas angående anordnande av avloppsledningar
från militäretablissemangen å Järvafältet, tillsvidare
under fjärde huvudtiteln å extra stat för år 1919
beräkna ett belopp av 166,050 kronor.
[60.] 13. Vissa reparationsarbeten vid krigsskolan å Karlberg.
av* rik sd''än ens . ^ en till arméförvaltningens civila departement den 6 juni 1917
miiitie-8"8 avlåten skrivelse anmälde riksdagens militieombudsman, att en utav
ombudsman, honom den 24 därförutgångna maj företagen inspektion av krigsskolan
å Karlberg föranlett till följande anmärkningar beträffande byggnaderna
vid etablissemanget.
1. Slottsbyggnaden. 1. 1 trapporna i logementsflygeln vore gångstegen
så slitna, att de kunde föranleda olyckshändelse genom halka,
varför de borde omhuggas och omläggas eller ock ersättas med andra
steg. Putsen å sättstegen vore likaledes illa medfaren.
2. I det s. k. teköket, tillhörande sjukhusavdelningen, behövde
innertaket skrapas och ommålas.
3. Såväl å inre borggården vid kyrkan som å planen vid stora
slottstrappan, där arresterna läge, vore putsen å socklarna bristfällig.
Ovan sockeln å kyrkans norra fasad vore väggen synnerligen anfrätt
av fukt. Antagligen saknades isoleringsämne mellan sookeln och grundmuren.
4. Träportarna å inre borggården, den ena till kyrkan, den andra
mitt emot denna, vore i synnerligen bristfälligt skick, och borde de
därför lagas och ommålas.
Fjärde huvudtiteln.
301
5. Yttertaken av plåt lyste här och där, till exempel å chefs- [00.1
flygelns norra takfall och å gymnastikhuset, röda av rost och borde
därför å sådana ställen strykas fortast möjligt.
6. Köksavdelningen förefölle alltför trång. Den syntes böra utvidgas
exempelvis genom en tillbyggnad åt norra sidan, därest krigsskolan
komme att kvarstanna å den nuvarande platsen så länge, att
en dylik förändring kunde anses berättigad. Enär det vore synnerligen
viktigt, att befälet ägnade stor omsorg om allt, som rörde förplägnad en
och icke minst matens tillredning, torde det hava sin betydelse, att förhållandena
härutinnan vore mönstergilla vid själva krigsskolan och att
elevernas uppmärksamhet under elevtiden fästes vid de praktiska anordningar,
som vore en nödvändig förutsättning för en god förplägnad.
7. Stenläggningen av plansten å gårdsplanet ovanför stora slottstrappan
borde omläggas. Den vore nu så ojämn, att en olycka lätt
kunde inträffa, när gårdsplanet skulle passeras, synnerligast under den
mörkare delen av dygnet.
IL Den nyuppförda mässbyggnaden. 1. Golvplanken hade så hoptorkat,
att golvspringor av mer än 3 mm. bredd redan uppstått. Planken
hade tydligen ej vid inläggningen varit tillräckligt torr.
2. Några pelare vore likaledes sönderspruckna; till dessa hade
tydligen använts otjänligt virke.
3. Å södra gaveln, där gasröret genom ytterväggen i övre botten
ginge ut till lampan för ytterbelysning, vore väggen skadad, tydligen
genom otäthet å röret.
III. Övriga lokaler. 1. Utrymmet för uppläggning av foder syntes
behöva ökas, euär hö nu måste uppläggas i ridhuset och havre i persedelförrådet.
2. Å lägenheten Nytomta, där några byggnader användes för förläggning
av extra reservofficerskursen, syntes vissa smärre reparationer
erforderliga såsom golvbeläggning i ett duschrum. Därest dessa byggnader
skulle behöva tagas i anspråk till förläggning under kallare årstid,
syntes flera av rummen behöva ombonas.
Uti häröver infordrat yttrande anförde chefen för krigsskolan, yttrande av
b länd cillGclt^ chefen för
beträffande slottsbyggnaden, krigsskola^
att i 1917 års arbetsplan inginge kostnaden för strykning av samtliga
de tak, som därav vore i behov, såsom å slottet, chefsflygeln,
gymnastikhuset och stallet m. m., och att dessa arbeten påbörjats,
[60.]
Yttrande av
inspektören
för militäjläroverken.
Framställning
av chefen för
krigsskolan.
ArméförvaltniDgens
fortifikations-,
intendentsoch
civila
departements
yttrande.
302 Fjärde huvudtiteln.
att årets anslag icke lämnade tillgång till avhjälpande av övriga
bristfälligheter, vilka emellertid icke vore av beskaffenhet att behöva
omedelbart avhjälpas, samt
att köksavdelningens tillbyggande icke syntes nu erforderligt, enär
densamma så nyligen som under år 1916 undergått en stor modernisering
och utvidgning. Förplägnaden och matens tillredning vid krigsskolan
motsvarade fullt de anspråk, som kunde ställas på en anstalt
för utbildande av officerare;
angående den nyuppförda mässbyggnaden,
att, då densamma blivit färdigställd i oktober 1916 och entreprenören
vore skyldig ansvara för byggnadens beskaffenhet i tre år därefter,
alla bristfälligheter, som under denna tid uppstode å byggnaden,
komme att av denne avhjälpas;
beträffande utrymmet för uppläggning av foder,
att detsamma i vanliga fall vore fullt tillräckligt, men att tillfälliga
lokaler för närvarande måst tagas i anspråk för förvaring av de ökade
förråd av hö och havre, som iföljd av rådande förhållanden anskaffats;
samt
i fråga om lägenheten Nytomta,
att några reparationer å densamma ej vore erforderliga, såvida ej
lägenhetens byggnader skulle tagas i anspråk för förläggning vintertid.
Inspektören för militärläroverken tillstyrkte de av militieombudsmannen
förordade reparationsarbetena, dock med vissa begränsningar i
huvudsaklig överensstämmelse med vad chefen för krigsskolan anfört
beträffande den ifrågasatta ökningen av utrymmet för uppläggning av
foder, behovet av lägenheten Nytomtas ombonande för vinterbruk och
erforderliga reparationsarbetens å mässbyggnaden utförande av entreprenören.
Med underdånig skrivelse den 20 september 1917 överlämnade
härefter chefen för krigsskolan ett i anledning av militieombudsmannens
förenämnda anmärkningar uppgjort kostnadsförslag å de arbeten, för
vilkas utförande krigsskolan saknade erforderliga medel, samt anhöll,
att Kungl. Maj:t måtte anvisa det belopp, varå nämnda kostnadsförslag
slutade, eller 30,580 kronor.
Uti häröver den 6 november 1917 avgivet utlåtande hava arméförvaltningens
fortifikations-, intendents- och civila departement anfört
följande:
Av chefens för krigsskolan yttrande framginge, att denne avsett,
att kostnaden för, bland annat, strykning och målning av gymnastik
-
Fjärde huvudtiteln.
303
husets yttertak skulle bestridas av anslaget till krigsskolan. Då chefen [60.]
emellertid sedermera under hand meddelat, att nämnda anslag numera
visat sig ej lämna tillgång till gäldande av berörda kostnad och
densamma därför upptagits i det till Kungl. Maj:t insända kostnadsförslaget,
hade departementen funnit sig höra tillstyrka, att för ifrågavarande
takarbeten erforderliga medel, beräknade till 2,995 kronor,
bleve anvisade.
På grund av vad chefen i sitt förberörda yttrande anfört rörande
den utav militieombudsmannen ifrågasatta utvidgningen av köksavdelningen,
ansåge departementen härför erforderliga arbeten, som enligt
kostnadsförslaget betingade en kostnad av 8,951 kronor, ej böra nu
komma till utförande.
I förslaget hade avdragits en däri uppförd post å 420 kronor för
grävning av rörgravar för nedläggning av elektrisk kabel. Häremot
vore intet att invända, enär detta arbete syntes vara avsett såsom en
förberedande åtgärd för införande av elektrisk belysning i åtskilliga
lokaler inom krigsskolan.
Mot kostnadsförslaget i övrigt vore intet annat att erinra, än
att det för oförutsedda utgifter beräknade beloppet, 2,686 kronor, syntes,
med hänsyn därtill att den ifrågasatta utvidgningen av köket ej nu
borde komma till utförande, kunna något nedbringas, förslagsvis till
ett för kostnadssummans avjämning avpassat belopp eller till 2,057
kronor. Då de i kostnadsförslaget upptagna arbeten, med förenämnda
undantag, syntes böra verkställas snarast möjligt, hemställde departementen,
enär medel för bestridande av kostnaderna ej funnes disponibla,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för reparationsarbeten vid
krigsskolan anvisa de enligt departementens åsikt erforderliga medlen,
utgörande tillhopa 21,000 kronor.
Uti den för krigsskolan fastställda staten finnes under titel om- Departementskostnader
upptagen en post å 10,900 kronor för byggnadernas och chefenparkens
vård samt underhåll. Detta belopp har emellertid under en
följd av år visat sig vara för ändamålet otillräckligt, och hava å andra
anslagstitlar uppkomna besparingar måst anlitas för att kunna underhålla
byggnaderna. Förslag om postens höjning till omkring 20,000
kronor har jämväl varit framställt, men då krigsskolan enligt beslut
av 1915 års riksdag skall förflyttas från Karlberg till Järvafältet, har
någon sådan höjning icke ansetts böra äga rum.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att åtskilliga reparationsarbeten
vid krigsskolan äro erforderliga, men att de ordinarie anslags
-
304
Fjärde huvudtiteln.
[60.] medlen icke lämna tillgång till bestridande av de härmed förenade kostnaderna.
Vid sådant förhållande och då man givetvis måste, så länge
krigsskolan är kvar å Karlberg, sörja för byggnadernas nödtorftiga
underhåll, finner jag mig böra tillstyrka, att särskilda medel för ända"målet
av riksdagen äskas.
På grund av vad sålunda anförts och då jag icke har något att
erinra mot de av fortifikations-, intendents- och civila departementen
uppgjorda kostnadsberäkningarna, får jag hemställa, det täcktes Eders
Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att för verkställande av vissa reparationsarbeten
vid krigsskolan å Karlberg å extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av 21,000 kronor.
[61.] 14. Nya sjukhus för Västernorrlands regemente och Göta artilleriregemente.
Uti sin underdåniga skrivelse den 30 september 1916 angående lantförsvarets
medelsbehov för år 1918 gjorde arméförvaltningen framställning
om anvisande av medel för uppförande av nya sjukhus för
Västernorrlands regemente och Göta artilleriregemente.
Dåvarande departementschefen fann de föreslagna nybyggnaderna
otvivelaktigt vara av behovet påkallade. På grund av de synnerligen
stora krav, som ställdes på statskassan för tillgodoseende av andra, än
viktigare försvarsbehov, fann han sig emellertid icke kunna tillstyrka,
att medel för ändamålet då äskades. Med hänsyn till de högt uppdrivna
arbets- och materialpriserna och den osäkerhet, som rådde inom byggnadsindustrien,
syntes tidpunkten icke heller vara lämplig för fattande
av beslut om igångsättande av nya byggnadsföretag.
Med anledning av från såväl riksdagens militieombudsman som vederbörande
myndigheter inkomna framställningar har jag den 14 november
1917 uppdragit åt arméförvaltningens fortifikationsdepartement att efter
samråd med sjukvårdsstyrelsen uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma
med fullständigt av ritningar och kostnadsberäkningar åtföljt förslag
till nytt gemensamt sjukhus för Västernorrlands regemente och Norrlands
trängkår.
Vidare har jag, på grund av det synnerligen bristfälliga skick,
vari Göta artilleriregementes sjukhus befinner sig, den 15 december
1917 anmodat fortifikationsdepartementet att efter samråd med sjukvårdsstyrelsen
uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med fullständigt
Fjärde huvudtiteln. 305
av ritningar och kostnadsberäkningar åtföljt förslag till nytt sjukhus [61.]
för nämnda regemente.
Ifrågavarande båda uppdrag äro ännu icke slutförda. Emellertid
har jag för avsikt att, så snart förslagen till Kungl. Maj:t inkomma,
föreslå avlåtandet av proposition till riksdagen om anvisande av för
ändamålet erforderliga medel. Jag får därför hemställa, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att, i avvaktan på den proposition, som kan
komma att avlåtas angående uppförande av nya sjukhus
för Västernorrlands regemente och Göta artilleriregemente,
tillsvidare under fjärde huvudtiteln å extra stat
för år 1919 för ändamålet beräkna ett belopp av
350,000 kronor.
15. Anordnande av torkrum vid vissa kasernetablissemang. [62 ]
Vid upprepade tillfällen har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
framhållit angelägenheten av, att vid kasernetablissemangen anordnades
särskilda torkrum för manskapets munderingspersedlar. Förslag föreligger
nu om anordnande av dylika torkrum vid de äldre kasernetablissemangen.
Då jag har för avsikt att föreslå avlåtande av proposition till innevarande
års riksdag om anvisande av för ändamålet erforderliga medel,
men ärendet icke föreligger i det skick, att det nu kan underställas
Kungl. Maj:ts prövning, får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl.
Maj:t föreslå riksdagen
att, i avvaktan på den proposition, som kan
komma att avlåtas angående anordnande av torkrum
vid vissa kasernetablissemang, tillsvidare under fjärde
huvudtiteln å extra stat för år 1919 beräkna ett
belopp av 700,000 kronor.
16. Vissa byggnadsföretag vid armén. [63.]
Enligt 1914 års härordningsbeslut skola åtskilliga nya byggnader Beräkning av
för armén uppföras. Kostnaderna för dessa byggnadsarbeten hava, med k°stnaderna
iakttagande av vissa utav 1915 och 1916 års riksdagar godkända jämk
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 39 1 Bamband
med den nya
härordningen.
Fjärde huvudtiteln.
[63.]
306
ningar i de ursprungliga kostnaderna, beräknats till sammanlagt 16,060,300
kronor enligt följande specifikation:
ökat stallutrymme vid infanteriet............................. |
kronor |
655,900 |
— |
|
B B |
B kavalleriet............................ |
B |
412,800 |
— |
B B |
b artilleriet................................. |
B |
56,000 |
— |
Förråd för vinterfordon .............................................. |
B |
90,000 |
— |
|
b b övriga |
fordon ............................................ |
B |
1,359,000 |
— |
Nybyggnader för |
Norrbottens regemente .............. |
B |
1,050,000 |
— |
B B |
Norrbottens kavallerikår .......... |
B |
478,000 |
— |
B B |
Bodens artilleriregemente............ |
B |
692,000 |
— |
B B |
Karlskrona grenadjärregemente, |
»
»
B
• »
»
B
B
B
B
B
B
B
B
B
B
B
Landstormsförråd
Skidförråd........................................
Ordnande av vinterförläggning.
Ammunitionsfabrikens flyttning
baracker.
Vaxholms grenadjärregemente,
baracker.......................................
Vaxholms grenadjärregemente,
befälsbyggnader........................
förplägnadsanstalt i Östersund
havremagasin i Stockholm.........
Norrlands artilleriregemente i
Östersund..................................
Svea ingenjörkår..........................
Göta b ...........................
Norrlands b ......................
Bodens b ...........................
fästningsingenjörkompanierna i
Vaxholm och Karlskrona''......
Fälttelegrafkåren ..........................
80,000: —
100,000: —
395.000
640.000
200.000
1,358,500
1.696.000
43.000
1.884.000
651.000
93.000
1.998.000
150,100
461.000
567.000
950.000
Summa kronor 16,060,300: —
Enligt en vid riksdagens skrivelse den 14 september 1914 i fråga
om ordnandet av rikets försvarsväsende fogad tablå skola kostnaderna
för ifrågavarande byggnadsföretag utgå under åren 1915—1919. Kostnaderna
äro avsedda att bestridas genom inkomsten av försäljning av
vissa staten tillhöriga, till lantförsvaret anslagna fastigheter i eller invid
Stockholm. Då emellertid tomtförsäljningsmedlen icke kunde förväntas
inflyta lika snabbt, som de behövdes för byggnadsföretagen, ansågos
Fjärde huvudtiteln.
307
byggnadskostnaderna under de närmaste åren kunna förskotteras av [63.)
värnskattemedel.
I överensstämmelse härmed har riksdagen för ifrågavarande byggnadsföretag
för åren 1915—1918 anvisat tillhopa 14,028,300 kronor,
därav 11,003,175 kronor förskjutits av statsverkets värnskattefond och
3,025,125 kronor av tillgängliga medel lör att sedermera ersättas av
lantförsvarets fond för byggnader och andra försvarsändamål eller annan
fond, dit köpeskillingarna för nu till lantförsvaret anslagna fastigheter,
vilka med riksdagens samtycke försäljas, kunna komma att inflyta.
Uti nyssnämnda hittills anvisade belopp ingå, bland annat, samtliga
beräknade kostnader för
Ökat stallutrymme vid infanteriet,
» b b kavalleriet,
» » )) artilleriet,
Förråd för vinterfordon,
» » övriga fordon,
Nybyggnader för Norrbottens regemente,
» » Norrbottens kavallerikår,
» » Bodens artilleriregemente,
» » Karlskrona grenadjärregemente, baracker,
» » Vaxholms b b
» b b b befälsbyggnader,
b b förplägnadsanstalt i Östersund,
B b havremagasin i Stockholm,
b b Norrlands artilleriregemente i Östersund,
b b Svea ingenjörkår,
b b Göta B
b b Bodens b
b b fästningskompanierna i Vaxholm och Karlskrona,
Landstormsförråd,
Skidförråd och
Ordnande av vinterförläggning.
Uti sin underdåniga skrivelse den 31 augusti 1917 angående lånt- Arméfötvaitförsvarets
medelsbehov för år 1919 har nu arméförvaltningen gjort framställning
om anvisande av medel för uppförande av de beslutade nybygg- äskanden
naderna för Norrlands ingenjörkår samt för Fälttelegrafkåren.
för år 1919.
Byggnader för Norrlands ingenjörkår.
Till uppförande av byggnader för Norrlands ingenjörkår beviljade
1915 års riksdag ett anslag av 1,884,000 kronor.
SOS Fjärde huvudtiteln.
[63.] Å detta anslag har riksdagen hittills anvisat
för år 1916.....................
» 1917
» 1918
kronor
»
400.000
600.000
400,000
eller tillhopa kronor 1,400,000
Å anslaget återstår således oanvisat ett belopp av 484,000 kronor.
Arméförvaltningen har nu i sin förenämnda skrivelse hemställt, att
nämnda belopp måtte anvisas för år 1919.
Mot vad sålunda föreslagits har jag icke något att erinra.
Nytt etablissemang för Fälttelegrafkåren.
Till uppförande av nytt etablissemang å Järvafältet för Fälttelegrafkåren
beviljade 1916 års riksdag ett anslag av 1,998,000 kronor.
Å anslaget har riksdagen hittills anvisat
för år 1917
» )) 1918
kronor
800,000
600,000
eller tillhopa kronor 1,400,000
Å anslaget återstå alltså oanvisade 598,000 kronor.
Arméförvaltningen har nu hemställt, att detta belopp måtte anvisas
för år 1919. ^
Denna framställning finner jag mig böra tillstyrka.
ökade kostnader för byggnadsföretagens utförande.
Frågans Redan uti sin underdåniga skrivelse den 30 september 1916 angå
■“''års
ende Jaktförsvarets medelsbehov för år 1918 anmälde armé förvaltningen,
statsverks- att på grund av den efter världskrigets utbrott alltjämt pågående stegp
po ti n ringen av priserna å byggnadsmaterialier de för ovannämnda i samband
med den nya härordningen beslutade byggnadsföretagen före krigsutbrottet
beräknade kostnaderna givetvis komme att överskridas. Med
anledning härav hade inom fortifikationsdepartementets kasernbyggnadsbyrå
uppgjorts beräkning av de ökade anslag, som kunde anses erforderliga
för byggnadsarbetenas genomförande. Enligt vad denna beräk
-
Fjärde huvudtiteln.
309
ning gåvc vid handen, skulle, utöver de för ändamålet beviljade anslagen,
erfordras följande belopp, nämligen
för ökat stallutrymme vid infanteriet........................ kronor 164,000: —
» » » » kavalleriet.......................... » 24,000: —
» >i » » artilleriet ........................... » 14,000: —
» förråd för vinterfordon .......................................... » 22,500: —
» » » andra fordon än vinterfordon samt
för persedlar och materiel.................................... » 83,100: —
» nybyggnader för Norrbottens regemente............ » 181,710: —
» » )) Norrbottens kavallerikår » 150,000: —
» » » Bodens artilleriregemente......... » 210,000: —
» befälsbyggnader vid Vaxholms grenadiärretre
mente
....................... » 140,000: —
» förplägnadsanstalt i Östersund .............................. » 120,000: —
» havremagasin i Stockholm.................................. » 38,000: —
» nybyggnader för Norrlands artilleriregemente
i Östersund ............................................................. » 300,000: —
» nytt kasernetablissemang för Svea ingenjörkår » 435,000: —
» kasernetablissemang för Norrlands ingenjörkår » 565,000: —
» nybyggnader för Bodens ingenjörkår ................. » 210,000: —
y> » » fästningsingenjörkompanierna
i Vaxholm och Karlskrona ................................. » 40,000: —
» nytt kasernetablissemang för Fälttelegrafkåren » 400,000: —
)) ordnande av vinterförläggning ............................. » 10,000: —
eller tillhopa kronor 3,107,310: —
För täckande av den sålunda uppkommande merkostnaden, 3,107,310
kronor, hemställde arméförvaltningen om anvisande av erforderligt anslag
å extra stat för år 1918.
Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1917 framhöll
dåvarande departementschefen, att det på grund av de under nuvarande
förhållanden ständigt fluktuerande materialpriserna vore klart, att
den av arméförvaltningen uppgjorda beräkningen av merkostnaderna
endast kunde vara approximativ och att någon säkerhet icke funnes för
att byggnadsarbetena skulle kunna fullbordas för det angivna beloppet.
Å andra sidan syntes man emellertid även böra räkna med, att i och med
krigets upphörande en återgång till mera normala priser kunde komma
att ske. A id sådant förhållande och då det för det dåvarande icke vore
möjligt att med någon tillförlitlighet bedöma, till vilket belopp kost
-
[63.]
Utlåtande av
riksdagens
statsutskott.
Kungl. Maj:ts
proposition
i ämnet
till 1917 års
riksdag.
310 Fjärde huvudtiteln.
naderna för ifrågavarande byggnadsföretag komme att uppgå, syntes det
lämpligast att fortfarande gå till väga på samma sätt som dittills, nämligen
att i varje särskilt fall överlämna åt Kungl. Maj:ts avgörande,
huruvida ett entreprenadanbud, som överstege de beräknade kostnaderna,
borde antagas eller icke, och att, för den händelse anbudet antoges, av
tillgängliga medel förskjuta uppkommande merkostnader för att framdeles
anmälas till ersättande. På grund av vad sålunda anförts, ansåg
departementschefen något anslag för ifrågavarande ändamål icke då böra
av riksdagen äskas.
Uti sitt utlåtande (nr 4) angående regleringen av utgifterna under
riksstatens fjärde huvudtitel, innefattande anslagen till lantförsvarsdepartementet,
anförde riksdagens statsutskott under punkten 45, att
utskottet icke kunnat ansluta sig till föredragande departementschefens
förenämnda uttalande angående gäldandet av uppkommande merkostnader
för ifrågavarande byggnadsarbeten. Därigenom skulle enligt utskottets
mening inforas eu grundsats beträffande statsregleringen, vars konsekvenser
knappast kunde överskådas. Då emellertid en del av byggnadsarbetena
redan vore påbörjade, syntes det av departementschefen angivna
förfaringssättet böra för dessa särskilda fall få tillämpas, då så av förhållandena
oundgängligen påkallades och annan utväg icke utan väsentliga
svårigheter och fördyringar kunde anlitas. I fråga åter om de
byggnadsföretag, vilka ännu icke påbörjats och vilka ej vore av brådskande
natur, borde i varje fall tagas under övervägande, huruvida icke
uppskov med hänsyn till för närvarande rådande höga byggnadskostnader
borde äga rum.
Med anledning av statsutskottets förevarande uttalande, mot vilket
riksdagens kamrar icke framställde någon erinran, underställdes frågan
om bestridande av uppkommande merkostnader för ifrågavarande byggnadsföretag
den 16 april 1917 ånyo Kungl. Maj :ts prövning, och yttrade
därvid min företrädare i ämbetet till statsrådsprotokollet, att av statsutskottets
utlåtande framginge, att i sådana fall, där vid föreslagen prövning
enligt de angivna grunderna ett redan påbörjat byggnadsarbete
funnes böra fortgå eller ock ett ännu ej påbörjat byggnadsföretag ansåges
böra igångsättas, uppkommande merkostnader skulle få av Kungl. Maj:t
förskjutas av tillgängliga medel för att framdeles anmälas till ersättande.
Det syntes departementschefen emellertid lämpligare, att anslag redan
då för ändamålet av riksdagen äskades. Då med beaktande av vad
statsutskottet anfört endast en del av ifrågavarande byggnadsarbeten
Fjärde huvudtiteln.
:n i
syntes komma att fortgå eller igångsättas, syntes det för ändamålet då [63.J
erforderliga beloppet kunna beräknas till omkring 1,000,000 kronor.
Da enligt riksdagens beslut kostnaderna för ifrågavarande byggnadsföretag
vore avsedda att bestridas genom inkomsten av försäljning av
vissa staten tillhöriga, till lantförsvaret anslagna fastigheter i eller invid
Stockholm, syntes det departementschefen följdriktigt, att de på grund
av dyrtiden uppkommande merkostnaderna bestredes på enahanda sätt.
I avvaktan på att tomtförsäljningsmedel bleve för ändamålet tillgängliga,
syntes det erforderliga beloppet, liksom de av riksdagen för år 1918
beviljade byggnadsanslagen, få efter Kungl. Maj:ts beprövande av arméförvaltningen
eller statskontoret förskjutas av tillgängliga medel.
I anslutning till vad sålunda anförts, föreslog Kungl. Maj:t, riksdagen
(proposition nr 233) att för bestridande av uppkommande merkostnader
för vissa i samband med 1914 års härordning beslutade byggnadsföretag
vid armén bevilja ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor,
att efter Kungl. Maj:ts beprövande av arméförvaltningen eller statskontoret
förskjutas för att sedermera ersättas av lantförsvarets fond för
byggnader och andra försvarsändamål eller annan fond, dit köpeskillingarna
för nu till lantförsvaret anslagna fastigheter, vilka med riksdagens
samtycke försåldes, kunde komma att inflyta.
Denna Kung]. Maj:ts framställning blev av riksdagen bifallen.
Uti sin underdåniga skrivelse den 31 augusti 1917 angående lånt- Arméförraitförsvarets
medelsbehov för år 1919 har nu arméförvaltningen anmält, fö^"se“n8de
att med anledning av den alltjämt pågående stegringen av prisen å framställning,
byggnadsmaterialier kostnaderna för ifrågavarande i samband med 1914
års härordning beslutade byggnadsföretag givetvis komme att överstiga
de före krigsutbrottet beräknade. Inom fortifikatiousdepartementet hade
därför uppgjorts följande beräkning av de ökade anslag, som kunde anses
erforderliga, för att de departementet åliggande byggnadsarbetena skulle
kunna genomföras.
1. För beredande av ökat stallutrymme vid infanteriet hade av 1915
års riksdag beviljats 655,900 kronor. Av detta anslag skulle dock den
del, som beräknats för Första livgrenadjärregementet, Andra livgrenadjärregementet,
Västgöta regemente, Södermanlands regemente, Kronobergs
regemente, Kalmar regemente, Norra skånska infanteriregementet och
Södra skånska infanteriregementet ävensom för stall för andra arméfördelningsstabens
hästar, eller sammanlagt 178,400 kronor disponeras
av arméns kasernbyggnadsnämnd. Kostnadsökningen för de stallar, som
312
Fjärde huvudtiteln.
[63.] skulle uppföras av fortifikationsdepartementet, beräknades till 164,000
kronor.
2. För beredande av ökat stallutrymme vid kavalleriet hade av 1915
års riksdag beviljats 412,800 kronor. Arbetena för Livgardet till häst,
Livregementets dragoner, Livregementets husarer, Smålands husarregemente,
Skånska dragonregementet, Kronprinsens husarregemente och Norrlands
dragonregemente hade under åren 1915 och 1916 slutförts inom
den beräknade kostnaden. Beträffande Skånska husarregementet hade
något uppdrag från Kungl. Maj:t ej erhållits, utan hade den beräknade
kostnaden 118,400 kronor reserverats. Detta belopp beräknades nu böra
ökas med 30,000 kronor.
3. För beredande av ökat stallutrymme vid artilleriet hade av 1916
års riksdag beviljats 56,000 kronor. Arbetena hade varit utbjudna på
entreprenad men icke kunnat komma till utförande, på grund av att
anbuden varit för höga. Kostnadsökningen beräknades numera till 25,000
kronor.
4. För uppförande av förråd för vinterfordon hade av 1913 års
riksdag beviljats 237,000 kronor samt av 1914 års senare riksdag ytterligare
90,000 kronor. De i det förra anslaget beräknade arbetena vore
utförda utan ökad kostnad; för de i det senare anslaget avsedda arbeten,
vilka nu igångsatts, beräknades medelstillgången vara tillräcklig för själva
byggnaderna, men för inredning, belysning, planering och stängsel erfordrades
ytterligare 20,000 kronor.
5. Förråd för andra fordon än vinterfordon, vartill av 1914 års
senare riksdag beviljats ett belopp av 1,359,000 kronor, beräknades kunna
fullbordas utan kostnadsökning.
6. För uppförande av nybyggnader för Norrbottens regemente hade
1914 års senare och 1915 års riksdagar beviljat 1,050,000 kronor. Byggnadsarbetena
påginge; och enligt de ursprungligen antagna anbuden beräknades
dessa kunna fullbordas inom det anvisade anslaget. Den ursprungliga
entreprenören hade emellertid måst skiljas från kontraktet
och ny entreprenör antagas. De nya anbuden visade för dessa byggnader
jämte den samtidigt utbjudna underofficersbyggnaden vid Bodens
ingenjörkår en ökning av 41,710 kronor, och hade Kungl. Maj:t genom
brev den 4 augusti 1916 bestämt, att denna summa finge av civila
departementet förskjutas. Dessutom uppkomme genom det nya kontraktets
bestämmelser för transport av grus och tillhandahåll anda av knacksten
samt genom prisskillnad å cement och kostnader för elektrisk ström
och vatten en ytterligare kostnadsökning, som icke nu kunde exakt uppgivas,
men beräknades uppgå till omkring 150,000 kronor. Härtill
Fjerde huvudtiteln.
31 il
komme planerings- och stängsel- in. 11. arbeten, som ännu icke kontralierats,
men beräknades kosta omkring 50,000 kronor. Därest dessa
merkostnader icke kunde ersättas av förre entreprenören, måste för byggnaderna
vid Norrbottens regemente jämte underoflicersbyggnaden vid
Bodens ingenjörkår ytterligare anvisas (i50,000 + 50,000 =) 200,000 kronor.
7. För uppförande av byggnader för Norrbottens kavallerikär hade
av 1915 års riksdag beviljats 478,000 kronor. Sedermera hade Kungl.
Maj:t genom brev den 9 september 1916 och den 6 juli 1917 beviljat
ytterligare respektive 21,500 kronor och 200,000 kronor. Arbetena
beräknades kunna fullbordas inom dessa anslag.
8. För uppförande av nya byggnader för Bodens artilleriregemente
hade av 1914 års senare och 19iö års riksdagar beviljats tillhopa
692.000 kronor. Genom brev den 29 juni 1917 hade Kungl. Maj:t anvisat
ytterligare 500,000 kronor. Arbetena vore kontraherade att kunna
fullbordas inom dessa anslag.
9. Till nya befälsbyggnader för Vaxholms grenadjärregemente hade
1916 års riksdag beviljat 395,000 "kronor. För dessa arbeten, som ännu
ej igångsatts, beräknades en kostnadsökning av 170,000 kronor.
10. För uppförande av byggnader för en förplägnadsanstalt i Östersund
hade 1916 års riksdag beviljat 640,000 kronor. Sannolika kostnadsökningen
härå hade beräknats till 384,000 kronor.
11. För uppförande av ett havremagasin i Stockholm hade av 1916
års riksdag beviljats 200,000 kronor. Sannolika kostnadsökningen härå
hade beräknats till 120,000 kronor.
12. För uppförande av nya byggnader för Norrlands artilleriregemente
i Östersund hade av 1915 års riksdag beviljats 1,358,500 kronor,
därav till byggnadsarbeten 986,000 kronor och till inköp av mark 372,500
kronor. Genom brev den 8 juni 1917 hade Kungl. Maj:t anvisat ytterligare
282,600 kronof för utförande av vissa av dessa arbeten; för återstående
arbeten, vilka ännu ej igångsatts, nämligen underofficersbyggnad,
kokinrättning, sjukpaviljong, mässbyggnad, exercishus, ridhus, sommarstall,
sjukstall och skosmedja, beräknades en kostnadsökning av ytterligare
300.000 kronor.
13. För uppförande av nytt etablissemang för Svea ingenjörkår hade
av 1915 års riksdag beviljats 1,696,000 kronor, varjämte därutöver av
Kungl. Maj:t anvisats 43,900 kronor eller tillsammans 1,739,900 kronor.
Den sannolika kostnadsökningen härå hade beräknats till 1,217,000 kronor.
14. Till uppförande av byggnader för Norrlands ingenjörkår hade
1915 års riksdag beviljat 1,884,000 kronor. Den sannolika kostnadsökningen
härå hade beräknats till 1,318,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft.
[63.]
40
314
Fjärde huvudtiteln.
[63.] 15. Till uppförande av nya byggnader för Bodens ingenjörkår hade
av 1915 års riksdag beviljats 651,000 kronor. Genom brev den 27
oktober 1916 och den 13 juli 1917 hade Kungl. Maj:t för uppförande
av 3 officersbyggnader anvisat ett tilläggsanslag av 77,350 kronor och
för 2 hangarer samt en verkstadsbyggnad 16,100 kronor. För utförandet
av återstående arbeten, vilka ännu icke kontraherats, beräknades en kostnadsökning
av ytterligare 200,000 kronor.
16. För uppförande av nya byggnader för fästningsingenjörkompanierna
i Vaxholm och Karlskrona hade av 1915 års riksdag beviljats
93.000 kronor. Genom brev den 1 december 1916 hade Kungl. Maj:t
för arbetena i Karlskrona anvisat ytterligare 20,000 kronor. För dessa
arbetens fullbordande komme emellertid genom fördyrade sprängningsoch
planeringskostnader att erfordras ytterligare 3,000 kronor. För
arbetena i Vaxholm, vilka på grund av för höga entreprenadanbud icke
kunnat igångsättas, beräknades kostnadsökningen till 45,000 kronor.
17. För uppförande av nytt kasernetablissemang för Fälttelegrafkåren
hade av 1916 års riksdag beviljats 1,998,000 kronor. Den sannolika
kostnadsökningen härå hade beräknats till 1,398,000 kronor.
18. För uppförande av skidförråd hade 1915 års riksdag beviljat
461.000 kronor. Av härför erforderliga arbeten vore de för femte och
sjätte arméfördelningarna igångsatta enligt kungl. brev den 16 februari
och den 29 juni 1917. Då emellertid anbuden ännu icke inkommit, kunde
någon exakt beräkning över merkostnaden ej göras. Anslaget syntes
emellertid avsett endast för Boden och fyra arméfördelningar. För dessa
arméfördelningar hade ursprungligen inom tre arméfördelningar föreslagits
centrala förråd och vid sjätte arméfördelningen decentralisering med förråd
inom varje garnisonsort. Genom kungl. brevet den 16 februari
1917 hade bestämts, att även vid femte arméfördelningen förråden skulle
läggas till garnisonsorterna, och hade för täckande av härigenom samt
genom ökade material- och arbetspriser uppkommande merkostnader anvisats
ytterligare 110,725 kronor att förskjutas och framdeles anmälas
till ersättande. Den återstående delen av anslaget vore numera icke tillräcklig
för utförandet av de planerade förråden. Huru stor anslagsökning,
som härför erfordrades, vore beroende på, huru de förråd, varom
uppdrag ännu ej lämnats fortifikationsdepartementet, skulle anordnas.
19. För ordnande av vinterförläggning för vissa truppförband hade
1914 års senare riksdag beviljat 567,000 kronor. Dessa arbeten vore fullbordade
så när som på exercishuset vid Västernorrlands regemente. Entreprenören
för detta exercishus hade dock icke kunnat fullfölja sitt kontrakt,
utan hade detsamma måst förklaras från entreprenörens sida brutet.
Därest icke ersättning för härigenom ökade kostnader, vilka ännu icke
Fjärde huvudtiteln. 315
kunde exakt bestämmas, kunde erhållas från entreprenören eller borgensmän,
erfordrades en anslagsökning av omkring 10,000 kronor.
De sålunda angivna merkostnaderna för ifrågavarande byggnadsföretag
ansåge arméförvaltningen böra utgå enligt följande tablå:
Anslaget |
Anslaget avsett för |
Beräknad kostnads- ökning. |
Vidståenr fördela 1918. |
e kostnad 1919. |
1914 |
1. Ökat stallutrymme vid infanteriet ..................... |
164,000 |
164,000 |
— |
1914 |
2 » » » kavalleriet ..................... |
30,000 |
— |
30,000 |
1914 |
3. » » » artilleriet........................ |
25,000 |
25,000 |
— |
1914 |
4. Förråd för vinterfordon .................................... |
20,000 |
20,000 |
— |
1914 |
5. » » andra fordon................................... |
— |
— |
— |
1914 |
6. Nybyggnader för Norrbottens regemente............... |
200,000 |
200,000 |
— |
1914 |
7. » » » kavallerikår............ |
— |
— |
— |
1914 |
8. » » Bodens artilleriregemente........... |
— |
— |
-‘ |
1914 |
9. Nya befälsbyggnader för Vaxholms grenadjärrege- |
|||
mente ........................................................ |
170,000 |
— |
170,000 |
|
1916 |
10. Förplägnadsanstalt i Östersund........................... |
384,000 |
— |
384,000 |
1916 |
11. Havremagasin i Stockholm................................ |
120,000 |
120,000 |
— |
1914 |
12. Nya byggnader för Norrlands artilleriregemente i |
|||
Östersuåd ................................................... |
300,000 |
— |
300,000 |
|
1915 |
13. Nytt etablissemang för Svea ingenjörkår ............ |
1,217,000 |
— |
1,217,000 |
1915 |
14. » » » Norrlands ingenjörkår ...... |
1,318,000 |
— |
1,318,000 |
1914 |
15. Nya byggnader för Bodens ingenjörkår ............... |
200,000 |
— |
200,000 |
1914 |
16. » » » fåstningsingenjörkompaniema i |
|||
Vaxholm och Karlskrona................................ |
48,000 |
48,000 |
— |
|
1916 |
17. Nytt etablissemang för Fälttelegrafkåren ............ |
1,398,000 |
— |
1,398,000 |
1914 |
18. Skidförråd ..................................................... |
\ aygöras. |
||
1914 |
19. Vinterförläggning för vissa truppförband ............ |
10,000 |
10,000 |
— |
Summa kronor |
5.604,000 |
587,000 |
5,017,000 |
På grund av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för bestridande av ökade kostnader
för ovan omförmälda byggnadsföretag bevilja ett förslagsanslag
för år 1919 av 5,604,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga
medel för år 1918 förskjuta 587,000 kronor att sedermera ersättas
av vad sålunda anvisats.
[63.]
[63.]
Departements
chefen.
316
Fjärde huvudtiteln.
Såsom förut nämnts, beviljade nästlidet års riksdag för bestridande
av uppkommande merkostnader för ifrågavarande byggnadsföretag ett
förslagsanslag av 1,000,000 kronor, att utgå å förskottstitel för att sedermera
ersättas av inflytande tomtförsäljningsmedel. Å detta anslag bar
Kungl. Maj:t, efter i varje särskilt fall företagen prövning enligt de av
statsutskottet angivna och av riksdagen utan erinran lämnade grunderna,
anvisat följande belopp, nämligen
för uppförande av ett sommarstall för Bohusläns
regemente ..................................... kronor
» » » vissa byggnader för Norrlands
artilleriregemente i Östersund .. »
» » » nya byggnader för Bodens artilleriregemente
............................. ),
» » » vissa byggnader vid kaserneta
blissemang
för vissa infanteriregementen
.................................. »
* » » återstående byggnader för Norr
bottens
kavallerikår .......... »
» » » vissa byggnader vid Bodens ingenjörkår.
....................................... »
* » » förrådsbyggnader för ski dutrust
ning
m. m. inom femte arméfördelningen
.................................... »
* » » förrådsbyggnader för skidutrust
ning
m. m. inom sjätte arméfördelningen
................................... >,
* » » ett sommarstall för Livregemen
tets
grenadjärer i Örebro............ »
* » » två byggnader för Göta ingen
jörkårs
fästningsingenj örkompani
i Karlskrona ........................ »
* * » ett vinterstall vid Vaxholms
grenadjärregemente ..................... »
» » havremagasin å Järvafältet ..... »
® * »ett kombinerat sommar- och
vinterstall vid Jämtlands fält
jägarregemente.
............................. »
® * » bad- och tvättinrättning vid
Norrlands artilleriregemente ...... »
5,000: —
282,600: —
500,000: —
195,200: —
200,000: —
16,100: —
9,872: 50
17,700: —
10,400: —
12,000: —
26,700: —
120,000: —
32,800: —
25,500: —
eller tillhopa kronor 1,453,872: 50
Fjärde huvudtiteln. 317
Arméförvaltningen liar nu beräknat merkostnaderna för de byggnadsarbeten,
som återstå att utföra, till sammanlagt 5,604,000 kronor samt
hemställt om anvisande av detta belopp.
Då jag i överensstämmelse med förenämnda av statsutskottet vid
nästlidet års riksdag i ämnet gjorda uttalande anser, att med hänsyn
till de för närvarande rådande höga byggnadskostnaderna igångsättandet
av sådana byggnadsarbeten, vilka icke äro av brådskande natur, bör
tillsvidare uppskjutas, finner jag mig icke kunna tillstyrka, att medel nu
äskas för bestridande av samtliga de för ifrågavarande byggnadsföretags
fullbordande uppkommande merkostnaderna. För att emellertid medel
må stå till förfogande för utförande av sådana byggnadsarbeten, som
vid företagen prövning finnas vara av natur att icke kunna utan avsevärda
olägenheter uppskjutas, torde, i överensstämmelse med vad nästlidet
års riksdag i ämnet beslutat, visst belopp, förslagsvis 1,000,000
kronor, böra för ändamålet ställas till Kungl. Maj:ts förfogande.
De på grund av dyrtiden uppkommande merkostnaderna för ifrågavarande
byggnadsföretag torde böra bestridas på enahanda sätt som
de för samma byggnadsföretag beräknade normala kostnaderna.
Sammanfattning.
I enlighet med vad sålunda anförts, skulle alltså för år 1919 anvisas
till byggnader för Norrlands ingenjörkår.................. kronor 484,000: —
» nytt etablissemang för Fälttelegrafkåren............ » 598,000: -—
» bestridande av uppkommande merkostnader för
vissa i samband med 1914 års härordning
beslutade byggnadsföretag vid armén............ » 1,000,000: —
Summa kronor 2,082,000: —
I överensstämmelse med vad chefen för finansdepartementet till
statsrådsprotokollet över finansärenden den 31 december 1917 anfört i
fråga om avvecklingen av det hittills tillämpade förskottsförfarandet,
torde medel för bestridande av ifrågavarande belopp, vilket är avsett att
i sinom tid ersättas av inflytande tomtförsäljningsmedel, tillsvidare böra
beredas genom tillfällig -upplåning.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att
dels av det utav 1915 års riksdag till uppförande
av byggnader för Norrlands ingenjörkår beviljade anslaget
1,884,000 kronor, för år 1919 såsom reservationsanslag
anvisa återstoden, 484,000 kronor;
[63.]
318
Fjärde huvudtiteln.
[63.]
dels av det utav 1916 års riksdag till uppförande
av nytt etablissemang å Järvafältet för Fälttelegrafkåren
beviljade anslaget, 1,998,000 kronor, för år 1919 såsom
reservationsanslag anvisa återstoden, 598,000
kronor;
dels för bestridande av uppkommande merkostnader
för vissa i samband med 1914 års härordning beslutade
byggnadsföretag vid armén för år 1919 bevilja
ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor;
dels ock förklara, att samtliga här omnämnda belopp,
som för år 1919 anvisas eller beviljas, tillhopa
2,082,000 kronor, skola tillsvidare utgå av tillfälliga
lånemedel för att sedermera ersättas av lantförsvarets
fond för byggnader och andra försvarsändamål eller
annan fond, dit köpeskillingarna för nu till lantförsvaret
anslagna fastigheter, vilka med riksdagens samtycke
försäljas, kunna komma att inflyta.
Ifrågasätta nya byggnadsföretag m. m.
Uti sin framställning angående lantförsvarets medelsbehov har
arméförvaltningen gjort framställning om anvisande av medel för följande
nya byggnadsföretag m. m., nämligen
för fullbordande av förplägnadsanstalten i Boden kronor
» uppförande av förplägnadsanstalter i Linköping
och Falun samt utvidgning av de beslutade
förplägnadsanstalterna i Östersund, Stockholm
och Hässleholm.......................................... »
» anläggande av kulspruteskjutbanor ..................... »
» verkställande av vissa arbeten å Dalregementets
skjutbana vid Falun............................................. »
d komplettering av avloppssystemet å Rommehed »
x> inköp av vissa lägenheter å Rindön samt inredande
av därå befintliga byggnader till
befälsbostäder................. »
» uppförande av ny mässbyggnad vid Karlskrona
grenadjärregemente ............................................ »
190,000: —
2,795,000: —
246,000: —
21,000: —
35,000: —
130,000: —
160,000: —
Transport kronor 3,577,000: —
Fjärde huvudtiteln.
319
Transport kronor 3,577,000:
för uppförande av exercishus, gymnastikhus och
arrestbyggnad vid Norrbottens regemente.. » 315,000:
» beredande av förbättrad inkvartering för Göta
artilleriregemente å Tånga ............................. » 162,000:
» uppförande av garnisonssjukstall i Boden......... »_75,000:
Summa kronor 4,129,000
Vidare har arméförvaltningens fortifikationsdepartement uti underdånig
skrivelse den 28 november 1917 hemställt om anvisande av 578,000
kronor för fullständig elektrifiering av Karlsborgs fästning.
Av de sålunda föreslagna arbetena torde visserligen åtskilliga vara
av behovet påkallade. På grund av de synnerligen stora krav, som
för närvarande ställas på statskassan för tillgodoseende av andra mera
trängande krav, finner jag mig emellertid icke kunna tillstyrka, att
medel nu äskas för här ifrågavarande ändamål. Med hänsyn till de
för närvarande högt uppdrivna arbets- och materialpriserna och den
osäkerhet, som råder inom byggnadsindustrien, synes mig tidpunkten
icke heller vara lämplig för fattande av beslut om igångsättande av
nya byggnadsföretag, där detta icke av förhållandena oundgängligen
påkallas.
Ifrågasatt anskaffning av taggningsmaskiner m. m.
Under åberopande av vad fortifikationsdepartementet därom i särskild
underdånig skrivelse den 14 februari 1917 anfört, har arméförvaltningen
uti sin framställning angående medelsbehovet för år 1919
hemställt om anvisande av ett anslag av 250,000 kronor i och för
anskaffning av taggtrådsmaskiner m.'' m.
Med prövningen av ifrågavarande anslagskrav torde böra tillsvidare
anstå.
J. Övningar.
1. Arméns fält- och fälttjänstövningar.
Reservationsanslaget till arméns fält- och fälttjänstövningar utgick
till och med år 1915 med 500,000 kronor. Från och med år 1916
höjdes anslaget med 100,000 kronor eller till 600,000 kronor.
Departements
chefen.
Förslag om
anslagets höjning
fr. o. m.
år 1918.
320 Fjärde huvudtiteln.
Uti underdånig skrivelse den 26 oktober 1916 anmälde chefen för
generalstaben, att förevarande anslag icke vidare vore för sitt ändamål
tillräckligt. Enligt generalstabschefens uppfattning borde de större fälttjänstövningarna
hädanefter så anordnas, att de erfarenheter, som gjorts
under det nu pågående kriget, bleve för arméns utbildning tillgodogjorda.
Dessa erfarenheter vore nämligen av den art, att de utövade
högst väsentligt inflytande på truppförbandsutbildningen, framför allt
under större fälttjänstövningar. En underlåtenhet att under dylika övningar
tillgodogöra sig de vunna erfarenheterna komme att inverka
högst menligt på arméns krigsduglighet. De förändringar i de större
fälttjänstövningarnas planläggning, som härav föranleddes, bestode huvudsakligen
i, att tungt artilleri borde i stor utsträckning deltaga i
dessa övningar, att truppförbanden borde komma i tillfälle att erhålla
övning i även mera omfattande befästningars anläggande, att allehanda
tekniska trupper, såsom flygavdelningar, fälttelegrafavdelningar, skanstygkolonner
m. fl., måste komma till användning, samt att vissa tekniska
hjälmedel, exempelvis strålkastare, lyspistoler o. s. v., måste prövas.
Ett annat skäl till, att anslaget komme att visa sig otillräckligt,
vore, att medel från detta anslag på senaste tid måst avses för vissa
övningar, vilka vore att hänföra till fält- och fälttjänstövningar, men
vilka icke medtagits i den ursprungliga kostnadsberäkningen. Sålunda
hade kostnaderna för fjäll-, terräng-, myrterräng- och älvslinjeövningar
samt för vissa tillämpningsövningar med Frivilliga automobilkåren och
med Frivilliga motorbåtskåren bestritts från detta anslag. Från detsamma
hade även medel måst tagas till vissa övningar, som letts av
inspektören för infanteriet. För dylika övningar erforderliga medel
syntes även för framtiden komma att utgå från detta anslag.
För att med tillgodoseende av ovan anförda nya behov av olika
art fält- och fälttjänstövningar skulle kunna i behövlig utsträckningutföras,
hemställde generalstabschefen, att förevarande anslag måtte
ökas med 175,000 kronor eller från 600,000 kronor till 775,000
kronor.
Arméförvaltningen fann de av chefen för generalstaben anförda
skälen för anslagshöjningen synnerligen vägande och tillstyrkte den
gjorda framställningen.
Vid ärendets anmälan inför Ivungl. Maj:t den 13 januari 1917
yttrade dåvarande departementschefen till statsrådsprotokollet bland annat,
att då man uppenbarligen icke borde underlåta att, så långt förhållandena
det medgåve, söka tillgodogöra sig de mångahanda lärdomar
det pågående världskriget givit, en härav påkallad ökning av före
-
Fjärde huvudtiteln.
321
varande anslag vore ofrånkomlig. I betraktande av den höjning, anslaget
nyligen undergått, kunde den ifrågasatta ytterligare ökningen förefalla
högt tilltagen. Då emellertid departementschefen vid granskning
av de till grund för generalstabschefens förslag liggande specialberäkningarna
icke funnit anledning till någon anmärkning, funne han sig
böra tillstyrka, att anslaget höjdes med det föreslagna beloppet eller
175.000 kronor.
Vid ärendets behandling inom riksdagen stannade emellertid kamrarna
i skiljaktiga beslut, och efter gemensam votering blev den begärda
anslagsökningen av riksdagen avslagen.
Arméförvaltningen har anmält, att ämbetsverket ansåge frågan om
höjning av anslaget till arméns fält- och fälttjänstövningar vara så viktig,
att den ånyo borde upptagas och underställas riksdagens prövning.
Några ytterligare skäl för anslagsökningen utöver dem, som vid nästlidet
års riksdag anförts, syntes knappast vara att anföra.
Besparingarna å anslaget hade den 31 december 1916 uppgått till
243,588 kronor 62 öre, men hela detta belopp komme sannolikt att
tagas i anspråk under år 1917, särskilt med anledning av de ökade
kostnaderna för hästlejning under ifrågavarande övningar.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen,
att anslaget måtte i riksstaten för år 1919 upptagas med ett till 775,000
kronor förhöjt belopp.
Vid uppgörandet år 1914 av förslag till ny härordning beräknades,
att denna skulle komma att medföra en ökning av anslaget till arméns
fält- och fälttjänstövningar med 100,000 kronor. Härvid utgick man
från, att dylika övningar skulle fortfarande komma att anordnas i
huvudsaklig överensstämmelse med vad dittills ägt rum. Mot den sålunda
uppgjorda beräkningen hade riksdagen icke något att erinra, och
i enlighet härmed blev jämväl anslaget från och med år 1916 höjt från
500.000 kronor till 600,000 kronor.
Då anslaget sålunda redan blivit i riksstaten upptaget till det belopp,
vartill detsamma efter genomförandet av 1914 års härordning beräknats,
och då några nya skäl för anslagets ökning, utöver de av 1917
års riksdag prövade, icke blivit förebragta, finner jag mig icke kunna
tillstyrka bifall till arméförvaltningens förevarande framställning.
I riksstaten för år 1919 torde alltså böra upptagas
Arméns fält- och fälttjänstövningar, oförändrat
ordinarie reservationsanslag ................................................ kronor 600,000: —
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft. • 41
Arméförvaltningens
framställning.
Departements
chefen.
322
Fjärde huvudtiteln.
[64.]
Arméförvaltningens
framställning.
Departements
chefen.
2. Vinterövningar.
Enligt 1914 ars härordning skulle för möjliggörande av truppövningar
vintertid anvisas ett nytt ordinarie anslag å 320,000 kronor
under titel »vinterövningar, reservationsanslag».
Då dylika övningar vore avsedda att anordnas redan vintern 1915
1916, föreslog Kungl. Maj:t 1915 års riksdag att i riksstaten för år
1916 upptaga ifrågavarande anslag med hela det beräknade beloppet.
Denna framställning blev av riksdagen bifallen.
Anslaget har sedermera jämväl i liksstaterna för år 1917 och 1918
upptagits med samma belopp.
Arméförvaltningen har nu anmält, att i beräkningarna av förevarande
anslag icke inginge några kostnader för vinterövningar vid intendenturtrupperna,
enär dessa vid tiden för beräkningarnas uppgörande
icke varit organiserade. Det hade emellertid visat sig nödvändigt, att
även dessa trupper finge deltaga uti ifrågavarande övningar. Det redan
från början ganska knappt tillmätta anslaget lämnade dock icke tillgång
till bestridande av de härav föranledda kostnaderna allraminst under
nu rådande förhallanden med ökade utgifter för såväl transporter som
lega av hästar och inkvartering.
För beredande av möjlighet för intendenturtruppernas deltagande
i dessa vinterövningar erfordrades en ökning av anslaget, vilken ökning
enligt verkställda beräkningar uppginge till 5,000 kronor.
Med hänsyn till angelägenheten av, att intendenturtrupperna, vilka
omhänderhava den viktiga förplägnadstjänsten vid armén, äro fullt förtrogna
med de under vintertid, särskilt i rikets nordligare delar, förekommande
förplägnads-, utrustnings- och inkvarterings förhållanden
m. m., torde jämväl ifrågavarande truppslag böra för framtiden deltaga
uti de- årligen återkommande vinterövningarna. På grund härav och då
det nuvarande anslaget icke lämnar tillgång för bestridande av de härmed
föi enade kostnaderna, torde detsamma höra undergå en härav betingad
höjning. Mot det av arméförvaltningen beräknade beloppet
eller 5,000 kronor bär jag icke något att erinra.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till vinterövningar,
nu ....................................................... kronor 320,000: —
med.................................................... » 5,000: -
till......................................................... kronor 325,000: —
Fjärde huvudtiteln.
323
3. Det frivilliga skytteväsendets befrämjande.
För innevarande år har riksdagen till det frivilliga skytteväsendets
befrämjande å extra stat anvisat ett reservationsanslag av 1,364,800
kronor samt medgivit, att av detta anslag ett belopp av 696,000 kronor,
motsvarande ammunitionsbidraget till äldre anslagsberättigade skyttar,
ställes till förfogande av arméförvaltningens artilleridepartement för
anskaffning av mobiliseringsammunition, mot det att departementet till
skytteförbundens överstyrelse utlämnar 11,600,000 skarpladdade patroner
m/94, med skyldighet för överstyrelsen att återställa tomhylsor och
laddramar, dock med rätt för Kungl. Maj:t att, därest förhållandena
skulle sådant påkalla, till överstyrelsen kontant utbetala sistnämnda
belopp.
Anslaget är av riksdagen beräknat sålunda:
till skytteförbundens överstyrelses administrationskostnader
samt särskilda utgifter att utbetalas
genom överstyrelsen................................................ kronor 79,800:
» skytteförbunden ..................................................... » 144,200:
» skytteföreningarna:
a) årsunderstöd
dels å 2 kronor till 145,000
äldre skyttar, förslagsvis kronor
dels å 1 krona till 30,000
mycket unga skyttar och
nybörjare, förslagsvis... »
b) ammunitionsbidrag
dels till likviderande av
ll,600,000patronerm 94
att genom arméförvaltningens
artilleridepartement
tillhandahållas
skytteföreningarna för
att utdelas till 145,000
anslagsberättigade äldre
skyttar ........................... »
Transport kronor
290,000: —
30,000: —
696,000: —
,016,000: — 224,000: —
[65.]
Nuvarande anslag.
324
Fjärde huvudtiteln.
[65.] Transport kronor 1,016,000:
dels att kontant tilldelas
skytteföreningarna i förhållande
till antalet anslagsberättigade
skyttar
med kammarammunition
ett såsom fast bestämt
belopp av ......................
c) bidrag till nybildade
skytteföreningar för anskaffande
av målskjutningsmateriel
.................
till övriga utgifter:
riksskyttetävling i Norrland
år 1918 ..........
224,000:
67,500:
3’0QQ: ~ kronor 1,086,500: —
understöd för anordnande
av skjutbanor och andra
utgifter för det frivilliga
skytteväsendet ...............
kronor 10,000: —
44,300:
54,300: -
Summa kronor 1,364,800: —
Huvuddragen Uti skrivelse den 10 september 1917 har nu skytteförbundens
bnndens^ver- överstyrelse genom sitt verkställande utskott anmält anslagsbehovet för
styrelses an- år 1919 och därvid hemställt, att till det frivilliga skatteväsendets befrämjande
måtte för år 1919 anvisas:
till skytteförbundens överstyrelses administrationskostnader
samt särskilda utgifter att utbetalas
genom överstyrelsen................................ kronor 83,800: —
» skytteförbunden........................................................... » 159,400: —
» skytteföreningarna.................................................... » 1,265,500: —
» övriga utgifter ....................................... » 91,300: —
Summa kronor 1,600,000: —
över överstyrelsens framställning har arméförvaltningen den 2
november 1917 avgivit utlåtande.
Innan jag övergår till de särskilda huvudgrupper, vari anslaget är
uppdelat, anhåller jag att, liksom föregående år skett, få yttra mig an
-
Fjärde huvudtiteln.
32b
gående de omständigheter, som ligga till grund för hithörande boräk- [65.]
ningar, nämligen
Antalet anslagsberättigade skyttar.
Antalet anslagsberättigade skyttar är för innevarande år beräknat
till 175,000, därav 145,000 äldre skyttar och 30,000 mycket unga skyttar
och nybörjare.
Överstyrelsen har nu anmält, att antalet anslagsberättigade skyttar
under år 1919, beräknats uppgå till 160,000, därav 135,000 äldre och ställning.
25,000 yngre skyttar. För år 1916 hade beräknats, att antalet dylika
skyttar skulle komma att uppgå till respektive 150,000 och 30,000.
Emellertid hade det visat sig, att detta antal icke uppnåtts, utan hade
antalet anslagsberättigade skyttar den 31 december 1916 utgjort 124,181
äldre och 22,364 yngre eller tillsammans 146,545 skyttar. År 1913, då
världskriget ännu icke utbrutit, hade det frivilliga skytteväsendet räknat
146,178 anslagsberättigade skyttar. På grund av den inom skytteföreningarna
nu rådande livaktigheten trodde sig överstyrelsen hava skäl för det
antagandet, att skytterörelsen i fråga om utvecklingen numera återgått
till de förhållanden, som varit rådande vid början av år 1914, och att
sålunda under de närmaste åren ånyo ökning skulle inträda, vilket än
mera skulle bliva fallet, så snart nu rådande svåra tidsförhållanden upphört.
Då verksamhetsåret 1917 skulle läggas till grund för beräkningen
av anslagsbehovet under år 1919 — alltså efter två år — torde icke siffran
anslagsberättigade skyttar kunna sättas lägre, än som av överstyrelsen
beräknats, nämligen till 160,000.
Arméförvaltningen har förklarat sig icke hava något att erinra mot
den av överstyrelsen tillämpade beräkningsgrunden.
Då icke heller jag funnit anledning till någon erinran mot den av Departementsöverstyrelsen
sålunda uppgjorda beräkningen, torde alltså antalet an- chefenslagsberättigade
skyttar för år 1919 böra beräknas till 160,000, därav
135,000 äldre skyttar och 25,000 mycket unga skyttar och nybörjare.
Skytteförbundens överstyrelses administrationskostnader samt särskilda
utgifter att utbetalas genom överstyrelsen.
I fråga om denna anslagspost har överstyrelsen hemställt om för- överstyreihöjning
av det för år 1918 utgående anslagsbeloppet, 79,800 kronor, 8etnaufram''
Arméförvalt
ningen8
yttrande.
326
Fjärde huvudtiteln.
[65.] till 83,800 kronor i syfte att bereda tillgång till medel för utbetalande
av ett arvode å 4,000 kronor till en assistent åt överstyrelsens sekreterare.
Därjämte har överstyrelsen ifrågasatt ändring av grunderna för
fördelning av de 6,000 kronor, som äro avsedda till bidrag för hållande
av föredrag rörande den frivilliga skytterörelsen.
Motiven för
överstyrelsens
framställning.
Rörande det föreslagna arvodet till en assistent åt sekreteraren har
överstyrelsen framhållit, att överstyrelsen i sina tidigare framställningar
om inrättande av en assistentbefattning för sekreteraren i skytteförbundens
överstyrelses expedition sökt efter bästa förmåga motivera behovet
av detta krav. För varje år, som ginge, framträdde detta givetvis mer
och mer. Den nuvarande sekreteraren, som alltsedan det frivilliga
skytteväsendets omorganisation år 1893 eller rättare ända sedan år 1889,
då centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar bildats, innehaft
denna befattning, hade nu uppnått sådan ålder, att han inom få år
kunde vara berättigad att draga sig tillbaka. Dessförinnan borde en
lämplig efterträdare, till alla delar insatt uti de med denna befattning
förenade göromålen, ovillkorligen finnas att tillgå. Såsom överstyrelsen
redan tidigare framhållit, vore på grund av denna folkrörelses natur
sekreterarbefattningen icke alldeles att förlikna vid en vanlig äinbetsmannaanställning,
utan ställde denna befattning stora krav på sin innehavare
såväl i fråga om personliga egenskaper som ock beträffande
arbetsduglighet och expeditionsvana samt framför allt beträffande levande
intresse och förståelse för själva saken såsom en försvars- och
folkrörelse. I övrigt hade göromålen å överstyrelsens expedition nu fått
en sådan omfattning, att desamma icke vidare kunde utan olägenhet
handläggas av en person utan måste uppdelas på flera händer. Inrättandet
av en dylik ifrågasatt assistentbefattning vore således enligt
överstyrelsens uppfattning av sådan vikt, att ytterligare uppskov därmed
icke torde kunna ske utan men för ledningen i dess helhet.
Uti sina tidigare framställningar hade överstyrelsen för innehavaren
av den ifrågasatta assistentbefattningen beräknat ett arvode av 3,000
kronor. På grund av nu rådande dyrtid och då man icke kunde påräkna
att för detta belopp erhålla en för befattningen fullt kvalificerad
person, ansåge överstyrelsen, att arvodet borde bestämmas till 4,000
kronor.
Beträffande fördelningen av bidraget för hållande av föredrag rörande
den frivilliga skytterörelsen har överstyrelsen anfört, att det hittills
varit bestämt, att dylikt bidrag skulle utgå med 400 kronor till vartdera
av Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens skytte
-
327
Fjärde huvudtiteln.
förbund samt med högst 200 kronor till vartdera av de övriga skytte- [65.]
förbunden. Emellertid hade det visat sig, att behovet av dylika föredrag
växlat ganska avsevärt för olika tider och olika landsdelar, varigenom
med den hittills tillämpade fördelningsgrunden anslaget icke
kunnat så utnyttjas, som för vinnande av resultat varit önskvärt. Enligt
överstyrelsens uppfattning skulle det anvisade understödet komma att
bättre motsvara det därmed avsedda ändamålet, därest överstyrelsens
verkställande utskott erhölle rätt att efter för handen varande förhållanden
verkställa anslagets fördelning emellan de olika skytteförbunden.
Särskilt skulle därigenom de norrländska förbundens behov av mera
understöd kunna bättre tillgodoses.
Arméförvaltningen har beträffande frågan om uppförandet av an- Arméförvaitslagsposten
till arvode för en assistent åt sekreteraren erinrat därom, att ningens
överstyrelsen uti sina underdåniga skrivelser angående anslagsbehovet -vttran,,eför
såväl år 1917 som år 1918 gjort framställning om anvisande av
medel för detta ändamål, men att Kungl. Maj:t med hänsyn till de rådande
statsfinansiella förhållandena icke ansett frågan härom böra föreläggas
riksdagen. Skulle emellertid Kungl. Maj:t, med hänsyn till vad
överstyrelsen i sin föreliggande framställning anfört till stöd för sitt
härom ånyo framlagda förslag, anse frågan om medels anvisande för
detta ändamål nu böra framläggas för riksdagen, funne arméförvaltningen
det av överstyrelsen härför begärda beloppet, 4,000 kronor, icke vara
oskäligt med hänsyn till nu rådande ekonomiska förhållanden.
I fråga om vad överstyrelsen anfört angående ändring av grunden
för fördelningen av de till hållande av föredrag rörande den frivilliga
skytterörelsen anvisade medel, ansåge arméförvaltningen det avsedda resultatet
lämpligen kunna vinnas därigenom, att denna fråga, efter av
överstyrelsen avgivet förslag, av Kungl. Maj:t toges under omprövning
i sammanhang med fastställande av plan för användningen av de till
det frivilliga skytte väsendets befrämjande anvisade medel.
Det synes mig visserligen sannolikt, att en förstärkning av arbets- Departemenukrafterna
i överstyrelsens expedition kan komma att visa sig allt mera chefenerforderlig.
Då emellertid de förhållanden, som föranlett avstyrkandet
av tidigare förslag om beredande av arvode till en assistent åt överstyrelsens
sekreterare, alltjämt äro för handen, och då skytterörelsen
icke för närvarande torde befinna sig i någon period av hastigare utveckling,
synes frågan om inrättande av berörda assistentbefattning
kunna utan alltför stora olägenheter tillsvidare anstå.
328 Fjärde huvudtiteln.
Vad angår den föreslagna ändringen av fördelningsgrunden för
anslagsposten till hållande av föredrag rörande den frivilliga^ skytterörelsen,
kan jag inskränka mig till att instämma i vad arméförvaltningen
därom anfört.
Anslagsposten till skytteförbundens överstyrelses administrationskostnader
samt särskilda utgifter att utbetalas genom överstyrelsen torde
alltså böra upptagas med oförändrat belopp eller 79,800 kronor.
Skytteförbunden.
överstyrei- Denna anslagspost, som för år 1918 beräknats till ett sammanlagt
sena fram- inlopp av 144^200 kronor, har av överstyrelsen i anslagsäskandet för
stallning. ^ 1919 upptagits med ett till 159,400 kronor förhöjt belopp. Överstyrelsen
har sålunda föreslagit:
dels ökning av utgiftsposten till arvoden åt skytteförbundens sekreterare
från 15,600 kronor till 20,800 kronor;
dels höjning av utgiftsposten till pris vid tävlingar i Beskjutning
från 45,000 kronor till 54,000 kronor, denna ökning föranledd därav, att
ifrågavarande utgiftspost, som förut utgått med oberoende av skytteantalet
bestämt belopp, enligt överstyrelsens hemställan borde beräknas förslagsvis
efter 40 öre för envar av 135,000 skyttar, som. antagits hava
under år 1917 gjort sig anslagsberättigade vid skjutning med skarp
ammunition;
dels ock höjning av anslagsposten extra understöd åt vissa skytteförbund
med 1,000 kronor för Jämtlands skytteförbund.
Dessutom innebär överstyrelsens förslag, att anslagsposten till understöd
för fältmässigt anordnade skjutningar visserligen skulle för år
1919 upptagas med oförändrat belopp, 54,000 kronor, men beräknas
förslagsvis efter 40 öre för envar av 135,000 anslagsberättigade äldre
skyttar.
Motiven för
överstyrelsens
framställning.
Till stöd för sin framställning i denna del har överstyrelsen anfört
följande:
I fråga om den föreslagna förhöjningen av arvodena till skytteförbundens
sekreterare hade överstyrelsen i underdånig skrivelse den 10
oktober 1916 angående anslagsbehovet för ar 1918 framhållit, bland
annat, att en sådan förhöjning vore särskilt nödvändig för att till dessa
krävande befattningar kunna erhålla lämpliga och villiga personer.
Därtill komme, att de nu rådande svåra tiderna, vilka i hög grad påverkat
skytteintresset, gjorde det än mera behövligt att till förbunds
-
329
Fjärde huvudtiteln.
sekreterare erhålla sådana män, som ville och kunde arbeta för skytte- [65-]
sakens kraftiga främjande. Det arbete, som av dem i sådant hänseende
krävdes, vore av sådan omfattning, att det icka gärna kunde helt hänföras
till vad frivillighetsprincipen i denna rörelse kunde påkalla i fråga
om uppoffring, överstyrelsen hade av dessa skäl och med stöd av den
omständigheten, att Kungl. Maj:t funnit skäl föreligga att i statsverkspropositionen
förorda den äskade förhöjningen, tillåtit sig att därom
ånyo göra framställning.
1 anslutning till vad överstyrelsen tidigare anfört rörande önskvärdheten
att för de till skytterörelsen utgående understöden såvitt möjligt
erhålla en enhetlig beräkningsgrund, hade överstyrelsen ånyo framfört
förslaget, att de till pris vid skol- och fältskjutningar för skytteförbund
avsedda understöden måtte utgå med ett visst belopp för anslagsberättigad
skytt.
Från Jämtlands skytteförbund hade till överstyrelsen ingivits framställning
om utverkande av det extra understödets förhöjning från 1,000
kronor till 2,000 kronor, och hade överstyrelsen med behjärtande av
de avsevärda svårigheter i kommunikationshänseende, som inom detta
förbund vore rådande, ansett sig böra förorda bifall till denna framställning.
Grannförbundet i Västernorrlands län åtnjöte för närvarande
ett extra understöd av 2,000 kronor, och syntes svårigheterna inom
Jämtlands län, exempelvis i Härjedalen eller mot norska gränsen i norr,
icke vara mindre än i Västernorr]ands län.
Vad förhöjningen av anslagsposten till arvoden åt skytteförbundens Arméförvaitsekreterare
angår, har arméförvaltningen erinrat, att sedan Kungl,
Maj:t på överstyrelsens därom gjorda framställning och i enlighet med 3 rm 6
arméförvaltningens däröver avgivna utlåtande föreslagit 1917 års riksdag
att med enahanda belopp, varom nu vore fråga, öka den till skytteförbundens
sekreterare utgående ersättningen, riksdagen förklarat sig
icke vara övertygad om nödvändigheten av att för närvarande höja
ifrågavarande anslagspost. Vid sådant förhållande ansåge sig arméförvaltningen
icke kunna å nyo förorda den begärda anslagsökningen.
Beträffande beräkningen av anslagsposterna till pris vid tävlingar
i skolskjutning samt till understöd för fältmässigt anordnade skjutningar
funne arméförvaltningen, att då i det yttrande till statsrådsprotokollet,
som åt följt 1912 års statsverksproposition angående beräkningen av
utgifterna under fjärde huvudtiteln för år 1913, uttalats, att antalet anslagsberättigade
skyttar framdeles icke borde uttryckligen angivas såsom
normerande grund för dessa posters beräknande, samma poster för
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 42
330 Fjärde huvndtiteln.
[65.] år 1919 borde upptagas till bestämda, utan hänsyn till skytteantalet
beräknade belopp. Någon höjning av förstnämnda post syntes icke
kunna ifrågakomma, därest anslagsökningen i dess helhet skulle kunna
behörigen begränsas.
Vad beträffade den begärda ökningen av det extra understödet till
Jämtlands läns skytteförbund, funne sig arméförvaltningen, på grund av
vad överstyrelsen anfört till stöd härför, böra tillstyrka bifall till densamma.
Departements- Såsom redan nämnts, har riksdagen år 1917 avslagit det av Kungl.
chefen. framställda förslaget • om höjning av arvodena åt skytteför
bundens
sekreterare. Med hänsyn härtill och då några nya skäl för
ifrågavarande anslagsäskande icke blivit förebragta, anser jag mig icke
kunna tillstyrka, att frågan nu å nyo underställes riksdagens prövning.
Icke heller anser jag skäl föreligga att, med frångående av förut
tillämpade principer, fastslå skytteantalet såsom uteslutande beräkningsgrund
för anslagsposterna till pris vid tävlingar i skolskjutning samt
till understöd för fältmässigt anordnade skjutningar. Ifrågavarande båda
anslagsposter torde därför, i överensstämmelse med arméförvaltningens
förslag, böra beräknas såsom hittills och utgå med oförändrade belopp.
De skytteförbund, som för närvarande åtnjuta extra understöd, äro
Norrbottens skytteförbund med 4,000 kronor, Västerbottens och Västernorrlands
skytteförbund* med vartdera 2,000 kronor, Värmlands och
Dalarnas skytteförbund med vartdera 1,200 kronor och Jämtlands skytteförbund
med 1,000 kronor. Med hänsyn till vad överstyrelsen anfört,
torde en ökning av det till Jämtlands län utgående understödet vara
av behovet påkallad, och synes beloppet, på sätt föreslagits, böra höjas
med 1,000 kronor till 2,000 kronor.
I enlighet med vad sålunda anförts, torde anslagsposten till skytteförbunden,
nu 144,200 kronor, böra ökas med 1,000 kronor till 145,200
kronor.
Skytteföreningarna.
Rörande den nuvarande fördelningen av de under anslagsposten
till skytteföreningarna uppförda medel har redogörelse lämnats i det
föregående.
I anslagsposten har ingått bland annat ett belopp avsett för likviderande,
enligt visst evalveringspris, av 6,5 mm. skarpladdade patroner
m/94, som till ett antal av 80 stycken för varje äldre anslagsberättigad
skytt tillhandahålles skytteföreningarna av arméförvaltningens artilleri
-
Fjärde huvudtiteln.
331
departement. Till och med år 1917 utlämnades patronerna åt skytte- [65.]
föreningarna till ett lägre pris än självkostnadspriset. Anledningen
härtill var dels hänsyn till skytteföreningarnas intresse av att erhålla
möjligast billiga ammunition, dels ock fördelen för staten att vinna en
hastig avsättning av den nuvarande ammunitionen med hänsyn till eu
til lära n ad övergång till spetskuleammunition.
Uti sin skrivelse den 13 juni 1910 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens fjärde huvudtitel för år 1917 anförde riksdagen,
att då frågan om en övergång till ny ammunitionstyp för närvarande
icke vore aktuell och det vore ovisst, när densamma åter kunde komma
upp på dagordningen, huvudskälet för ammunitionens utlämnande från
mobiliseringsförrådet till lägre pris än det för anskaffningen beräknade
bortfallit. Det syntes därför riksdagen riktigast, att detta förråd efter
hand erhölle full ersättning för vad som därifrån utlämnades till skytteföreningarna;
och borde detta vid kommande framställningar till riksdagen
om ammunition för nämnda föreningar vinna beaktande.
Då statens självkostnadspris ansågs utgöra 8 öre för patron, blev
med anledning av riksdagens sålunda gjorda uttalande vid beräkningen
av anslaget för år 1918 evalveringspriset upptaget till 6 öre för varje
patron med skyldighet för överstyrelsen att återställa tomhylsor och
laddramar, vilkas värde uppskattades till i genomsnitt 2 öre för patron.
överstyrelsen har nu under förevarande rubrik föreslagit följande överstyreiändringar
i jämförelse med anslagspostens beräkning för innevarande 8®°ä8n^“''
år, nämligen:
dels minskning av anslagsposten till årsunderstöd från 320,000
kronor till 295,000 kronor eller med 25,000 kronor, beroende på att
antalet anslagsberättigade skyttar nu upptagits till allenast 160,000
emot 175,000 föregående år;
dels ökning av utgiftsposten till ammunitionsbidrag från 763,500
kronor till 866,250 kronor eller således en höjning av 102,750 kronor,
vilken betingats därav, att bidraget till skarp ammunition beräknats
utgå med 100 patroner å 6 öre för envar äldre anslagsberättigad skytt
i stället för såsom hittills med 80 patroner för varje sådan skytt, varemot
såväl den skarpa ammunitionen som kammarammunitionen beräknats
för ett lägre antal skyttar än föregående år;
dels ock uppförande av en ny post å 101,250 kronor för beredande
av ersättning för förkomna tomhylsor och laddramar efter den såsom
ammunitionsbidrag lämnade ammunitionen.
[65.]
Motiven till
överstyrelsens
framställning.
Arméförvalt
ningens
yttrande.
332 Fjärde huvudtiteln.
Å anslagsposten i dess helhet, som för innevarande år upptagits
till 1,086,500 kronor, har således av överstyrelsen ifrågasatts en höjning
med [(102,750 + 101,250) — 25,000 =] 179,000 kronor till 1,265,500
kronor.
I fråga om beräkningen av anslagsposten till årsunderstöd har överstyrelsen
anfört, att under flera år framställning gjorts av överstyrelsen
om förhöjande av årsunderstödet med 25 öre för varje skytt, men hade
överstyrelsen, ehuruväl en sådan förhöjning nu mera än någonsin syntes
hava skäl för sig, med hänsyn till de ökade krav, som från alla håll
ställdes på statsverket, ansett sig böra till det yttersta söka att begränsa
sitt anslagsäskande, varför ock i nu föreliggande förslag denna
förhöjning icke upptagits.
Beträffande ammunitionsbidraget till skarp ammunition har överstyrelsen
framhållit, att det vore ett länge närt önskningsmål, som från
utbildningssynpunkt syntes böra tillmätas icke ringa betydelse, att
kunna utdela 100 patroner per anslagsberättigad skytt.
Överstyrelsen har förklarat sig icke kunna underlåta att såsom en
ny anslagspost upptaga ett belopp av 101,250 kronor, avsett att utgå
såsom ersättning för tomhylsor efter sådana patroner, som tilldelats skytteföreningarna
till understöd, och beräknat efter 25 procent av antalet
dylika patroner. Den nuvarande bestämmelsen, att skytteföreningar
skulle vara skyldiga att utan något som helst avdrag återställa samtliga
tomhylsor, komme att, förutom åtskilliga besvärligheter, orsaka skytteväsendet
en årligen återkommande och med hänsyn till dess ställningavsevärd
förlust, enär det icke vore möjligt för någon förening att
kunna efter skjutning tillvarataga samtliga .tomhylsor. Då på sin tid
fråga blivit väckt om att för det frivilliga skytteväsendet det kontanta
ammunitionsbidraget skulle utbytas emot patroner, hade överstyrelsen
anfört vissa betänkligheter mot en sådan förändring men likväl'' ansett
sig hava skyldighet att med hänsyn till ett statsintresse underkasta sig
detta. Men då genom bestämmelsen om tomhylsornas återlämnande
ammunitionsfrågan för de frivilliga skytteföreningarna kommit uti ett
avsevärt sämre läge, hade det inom skytteföreningarna framstått såsom
ett verkligt behov att i detta avseende kunna erhålla någon lättnad och
att de frivilliga skytteföreningarna åtminstone måtte i detta avseende
likställas med truppförbanden, för vilka en viss avräkningsprocent beräknades
vid tomhylsornas återlämnande.
Beträffande det belopp, som borde av riksdagen äskas såsom årsundeistöd,
har armefölvaltning-en, med tillstyrkan av de av överstyrelsen
Fjärde huvudtiteln.
333
föreslagna beloppen av 2 kronor för äldre skytt och 1 krona för yngre
skytt, hemställt, att posten måtte upptagas med förslagsvis beräknade
belopp av (25,000 x 1) + (135,000 x 2) = 295,000 kronor.
Rörande anslagsposten till kammar- och övning sammunition för
skyttar i åldern 12—15 är bar arméförvaltningen, under anmälan att
artilleridepartementet ej kunde in natura tillhandahålla ifrågavarande
ammunition, tillstyrkt överstyrelsens förslag, att för ifrågavarande ändamål
beräknades ett belopp av 2 kronor 25 öre för en var av 25,000
skyttar eller tillhopa 56,250 kronor. Beträffande den närmare användningen
av detta belopp, som under anslaget borde upptagas såsom fast,
så att detsamma icke finge överskridas, om tilläventyrs flera skyttar än
de beräkuade bleve anslagsberättigade, borde föreskrivas, att beloppet
ställdes till överstyrelsens förfogande för att bland skytteföreningarna
fördelas i förhållande till antalet unga skyttar, som under år 1917 blivit
anslagsberättigade.
I fråga om anslagsposterna till skarp ammunition för skyttar i åldern
över 15 år samt till ersättning för tomhylsor och laddramar, som ej kunde
återlämnas, har arméförvaltningen anfört följande:
överstyrelsens förslag innebure, att anslaget till skarp ammunition
skulle utgå dels i likhet med åren 1914—1917 i form av 6,5 mm.
skarpa patroner m 94 från kronans förråd till ett pris av högst 6 öre
stycket och dels dessutom i form av kontant anslag till ersättning för
de tomhylsor och laddramar, som ej kunnat efter skjutningarna tillvaratagas
och därefter enligt gällande bestämmelser återställas till kronan,
samt att anslagsposten skulle beräknas efter ett antal av 135,000 anslagsberättigade
skyttar och 6 kronor för skytt, motsvarande med förut
angivet pris för patron ett antal av 100 patroner för skytt, vilket utgjorde
en ökning av den under åren 1914—1917 tillämpade beräkningsgrunden
av 80 patroner för skytt.
Beträffande den skarpa ammunitionens tillhandahållande in natura
tillstyrkte arméförvaltningen, att ett dylikt förfaringssätt, som de senare
åren använts, fortfarande måtte tillämpas, enär det för erforderlig omsättning
av arméns ammunitionsförråd vore nödvändigt att i största
möjliga utsträckning taga ammunitionsförbrukningen vid sk ytterörelsen
i anspråk. Det av överstyrelsen föreslagna evalveringspriset 6 öre för
patron kunde däremot såsom varande allt för lågt i förhållande till
nuvarande tillverkningsvärdet ej av arméförvaltningen tillstyrkas och
ej heller det föreslagna anslaget till ersättning av tomhylsor m. m.,
som ej kunde återställas. Enligt arméförvaltningens åsikt borde nämnda
anslagspost så beräknas, att dels vad som i riksdagens förenämnda
[65.]
334 Fjärdo huvudtiteln.
[65.] skrivelse den 13 juni 1916 anfördes angående full ersättning till arméns
mobiliseringsförråd av liandvapenammunition för därifrån till skytteväsendet
utlämnad dylik ammunition vederbörligen beaktades, dels ock
evalveringspriset täckte kostnaderna för det antal tomhylsor och laddramar,
från vars återställande in natura skytterörelsen med hänsyn till
svårigheten att efter vissa skjutningar, exempelvis fältskjutningar, tillvarataga
desamma, torde böra befrias.
Tillverkningsvärdet på 6,5 mm. skarpa patroner måste för närvarande
beräknas till minst 11 öre stycket, och syntes värdet på efter
skjutning tillvaratagna hylsor med landramar i detta sammanhang böra
beräknas till 3 öre stycket. Om nu gällande bestämmelser angående
återlämningsskyldighet för skytterörelsen av samtliga tomhylsor och
laddramar skulle kvarstå, borde således evalveringspriset 8 öre för
patron sättas såsom beräkningsgrund. Det torde emellertid med hänsyn
till ovan berörda svårighet att efter vissa skjutningar tillvarataga
samtliga tomhylsor och laddramar vara nödvändigt att befria skytteväsendet
från återlämningsskyldighet in natura av en viss procent
hylsor och laddramar, för vilka i stället kontant ersättning i form av
förhöjt evalveringspris på samtliga erhållna patroner borde utgå från
skytteväsendets anslag till arméns ammunitionsanslag. Överstyrelsens
förslag om befrielse från naturaåterlämning av hylsor och laddramar
uppgående till 25 procent av hela det utlämnade patronantalet syntes
arméförvaltningen skäligt, och skulle en dylik befrielse från naturaåterlämning
(om tomhylsans med ladram värde sattes till ovan angivna
3 öre) motsvara en förhöjning av evalveringspriset med 0,75 öre för
patron, d. v. s. från ovanberörda 8 öre till 8,75 öre stycket. Med
hänsyn till den alltjämt fortgående prisstegringen å ammunition syntes
emellertid sistnämnda evalveringspris böra avrundas uppåt till 9 öre
för patron.
Den av överstyrelsen föreslagna ökningen av beräkningsgrunden
för anslagsberättigad skytt från 80 patroner till 100 patroner hade
visserligen ur skytteverksamhetens synpunkt starka skäl för sig, men
kunde denna ökning med hänsyn till nödvändig sparsamhet för närvarande
ej av avméförvaltningen tillstyrkas. I stället borde den under
år 1917 tillämpade och för år 1918 fastställda beräkningsgrunden 80
patroner för skytt bibehållas.
Med denna beräkningsgrund, 80 patroner för skytt, och med den
förut angivna ökningen av evalveringspriset till 9 öre för patron
erfordrade den för berörda ändamål upptagna anslagsposten (100 x 0,06 x
135,000=) 810,000 kronor en ökning till (80 x 0,09 x 135,000=) 972,000
335
Fjärdo huvudtiteln.
kronor, men utginge i stället det till ersättning för tomhylsor och [65.]
laddramar, som ej kunde återställas, upptagna beloppet 101,250 kronor.
1 jämförelse med det för år 1918 av riksdagen anvisade ammunitionsbidraget
763,500 kronor utvisade denna anslagspost en ökning av
208,500 kronor. Visserligen skulle i här föreliggande fall anslaget till
skytterörelsen kunna nedbringas därigenom, att det under de föregående
åren (1914—1918) beräknade patronantalet, 80 stycken för
skytt, minskades, men ansåge sig arméförvaltningen ej kunna förorda
en dylik åtgärd med hänsyn till det avbräck, som skytterörelsen härigenom
ofelbart skulle komma att lida.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen,
att ammunitionsbidraget till det frivilliga skytteväsendet för skjutning
med skarp ammunition måtte såsom hittills få utgå i form av 6,5 mm.
skarpa patroner m 94 efter ett evalveringspris av 9 öre för styck jämte
återlämningsskyldighet av hylsor och laddramar uppgående till 75
procent av det utlämnade patronantalet. Efter eu beräkning av 80
patroner för anslagsberättigad skytt över 15 års ålder och ett beräknat
antal skyttar av 135,000 skulle alltså under skytteanslaget behöva uppföras
ett belopp av 972,000 kronor, vilket borde ställas till artilleridepartementets
förfogande mot skyldighet att på angivna villkor tillhandahålla
skytterörelsen 10,800,000 patroner; dock med rätt för Kung],
Maj:t att, om förhållandena skulle så påfordra, utbyta utlämningen av
patroner in natura mot kontant utbetalning av motsvarande belopp.
Däremot torde i sådant fall icke behöva anvisas särskilda medel såsom
ersättning för tomliylsor och laddramar, som icke kunde återställas.
Gentemot beräkningen av det såsom årsunderstöd upptagna be- Departementsloppet,
295,000 kronor, har jag icke något att erinra. chefen.
Ammunitionsbidraget åt mycket unga skyttar och nybörjare bör,
såsom för innevarande år skett, beräknas efter 2 kronor 25 öre för
skytt, och torde alltså för ändamålet böra upptagas ett såsom fast bestämt
belopp av (2,25 x 25,000 =) 56,250 kronor, att fördelas bland
skytteföreningarna i förhållande till antalet under år 1917 anslagsberättigade
skyttar inom denna grupp.
Vad ammunitionsbidraget åt äldre skyttar angår, anser jag, att
detta bidrag fortfarande bör utgå i form av skarpladdade patroner
m 94. Med hänsyn till vikten av att så mycket som möjligt begränsa
anslagsökningen synes mig någon förhöjning av den hittills följda
beräkningsgrunden eller 80 patroner för varje anslagsberättigad skytt
icke böra ifrågakomma. Till skytterörelsen torde alltså böra utlämnas
(80 x 135,000=) 10,800,000 patroner.
336 Fjärde huvudtiteln.
[65.] Såsom förut nämnts, har det hittills ålegat överstyrelsen att åter
ställa
samtliga tomhylsor och laddramar efter den såsom understöd utlämnade
ammunitionen. Då det emellertid i praktiken visat sig möta
oöverstigliga svårigheter, särskilt beträffande fältmässiga skjutningar,
att tillvarataga samtliga patronhylsor, medför ifrågavarande återlämningsskyldighet
en avsevärd årlig förlust för skytterörelsen. På grund härav
finner jag det skäligt, att någon lättnad i förevarande avseende beredes
det frivilliga skytteväsendet, dock icke, på sätt överstyrelsen hemställt,
genom beviljande av särskilt anslag för ändamålet, utan så, att återlämningsskyldigheten
nedsättes med föreslagna 25 procent av samtliga
hylsor och laddramar. På sätt arméförvaltningen föreslagit, bör därvid
evalveringspriset bestämmas så, att det täcker icke blott tillverkningskostnaden
för själva patronerna utan även värdet å det antal hylsor
och laddramar, med avseende varå befrielse från återlämningsskyldighet
medgives överstyrelsen. På grund härav och med hänsyn till vad
arméförvaltningen anfört rörande det nuvarande självkostnadspriset,
finner jag mig böra tillstyrka, att evalveringspriset sättes till 9 öre för
patron.
Till arméförvaltningens artilleridepartements förfogande torde alltså
böra ställas ett belopp av (80 x 135,000 x 0,09=) 972,000 kronor för
anskaffning av ny ammunition, mot det att till överstyrelsen överlämnas
10,800,000 skarpladdade patroner m/94 med skyldighet för överstyrelsen
att till artilleridepartementet återställa hylsor och laddramar,
svarande mot 75 procent av det utlämnade antalet patroner. 1 likhet
med vad för innevarande år bestämts, torde Kungl. Maj:t bemyndigas
att, därest förhållandena skulle sådant påkalla, till överstyrelsen kontant
utbetala förenämnda belopp, 972,000 kronor.
Med iakttagande av vad sålunda anförts, torde anslagsposten till
skytteföreningarna böra upptagas till 1,326,250 kronor.
Övriga utgifter.
överstyrei- Under denna anslagspost, som för år 1918 utgör 54,300 kronor,
Seblgäran?8'' dårav 10,000 kronor avsetts för anordnande av en riksskyttetävling i
Norrland, har överstyrelsen äskat för en riksskyttetävlan i Stockholm
30,000 kronor samt till ordnande av skjutbanor och andra utgifter för
det frivilliga skytteväsendet 61,300 kronor.
Överstyrelsen har framhållit, att den till en riksskyttetävling i Stockholm
begärda anslagssumman 30,000 kronor utgjorde det understöd,
som allt sedan år 1897 med vissa tidsuppehåll plägat för sådant ända
-
Fjärde huvudtiteln.
337
mål anvisas. Den senaste riksskyttetävlingen i Stockholm hade ägt [65.]
rum år 1915. Dylika allmänna tävliugsskjutningar hade en erkänt stor
betydelse för det allmänna skytteintressets tillvaratagande och höjande.
För det frivilliga skytteväsendet hade desamma visat goda resultat i
mera än ett hänseende. Genom det sätt, varpå dessa riksskyttetävlingar
numera vore ordnade och ledda, hade de erhållit en fostrande
och för fosterlandskänslans väckande betydelsefull prägel.
Beträffande anslagsposten till skjutbanors anordnande har överstyrelsen
anfört, att behovet av understöd för sådant ändamål fortfarande
förelåge och sannolikt skulle göra sig avsevärt gällande, då man efter
världskrigets slut kunde förvänta en ökad livaktighet inom skytteväsendet.
Arméförvaltningen har förklarat sig anse, att de av överstyrelsen Arméförvaitbegärda
medlen, 30,000 kronor, för avhållande av en riksskyttetävling i y°''trfnde
Stockholm år 1919 borde uppföras under anslaget.
Med hänsyn till den av arméförvaltningen såsom nödvändig ansedda
betydliga ökningen i anslaget till skyttetävlingarna ansåge arméförvaltningen
sig däremot icke kunna tillstyrka den av överstyrelsen
föreslagna höjning i det belopp, som skulle avses till understöd för
ordnande av skjutbanor och andra utgifter för det frivilliga skytteväsendet,
eller från 44,300 kronor till 61,300 kronor. För avjämnande av
hela anslagets slutsumma föresloge arméförvaltningen, att posten upptoges
till 44,750 kronor.
•»
Beträffande förevarande anslagsposter finner jag mig böra biträda Departementsarméförvaltningens
ståndpunkt. Jag får alltså tillstyrka, att ett belopp chefen''
av 30,000 kronor äskas för anordnande under år 1919 av en riksskyttetävling
i Stockholm ävensom att utgiftsposten till ordnande av skjutbanor
m. m. upptages med 44,750 kronor.
Sammanfattning.
I enlighet med vad jag nu anfört, skulle för år 1919 erfordras:
till skytteförbundens överstyrelses administrationskostnader
samt särskilda utgifter att utbetalas
. genom överstyrelsen.............................................. kronor 79,800: -—
3> skytteförbunden..................................................... » 145,200: —
Transport kronor 225,000: —
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 43
338
Fjärde huvudtiteln.
[65.]
Transport kronor 225,000:
ill skytteföreni ngarna:
a) årsunderstöd
dels å 2 kronor till 135,000
äldre skyttar, förslagsvis kronor 270,000: —
dels å 1 krona till 25,000
mycket unga skyttar och
nybörjare, förslagsvis ... » 25,000: —
b) ammunitionsbidrag
dels till likviderande av
10,800,000patronerm 94
att genom armé f örvaltningens
artilleridepartement
tillhandahållas
skytteföreningarna för
att utdelas till 135,000
anslagsberättigade äldre
skyttar ........................... )) 972,000: —
dels att kontant tilldelas
skytteföreningarna i förhållande
till antalet anslagsberättigade
skyttar
med kammarammunition,
ett såsom fast bestämt
belopp av.................. y>m 56,250: —
c) bi drag till nybildad e skytte
föreningar
för anskaffande
av målskjutningsmateriel » 3,000: —
» övriga utgifter:
riksskyttetävling i Stockholm
år 1919 ............... kronor 30,000: —
understöd för anordnande
av skjutbanor och andra
utgifter för det frivilliga
skytteväsendet ............. » 44,750: —
» 1,326,250:
74,750: —
Summa kronor 1,626,000: —
Denna summa överstiger med 261,200 kronor anslaget å 1918 års
stat. Denna avsevärda ökning föranledes uteslutande därav, att ammu
-
339
Fjärde huvudtiteln.
nitionsbidraget beräknats efter den av riksdagen uttalade principen, att [65.]
arméns mobiliseriugsförråd av ammunition bör erhålla full ersättning
för vad därifrån utlämnas till skytteföreningarna.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kung]. Maj:t föreslå
riksdagen,
att till det frivilliga skytteväsendets befrämjande å
extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 1,626,000 kronor samt medgiva, att av detta anslag
ett belopp av 972,000 kronor, motsvarande ammunitionsbidraget
till äldre anslagsberättigade skyttar,
ställes till förfogande av arméförvaltningens artilleridepartement
för anskaffning av mobiliseringsammunition,
mot det att departementet till skytteförbundens
överstyrelse utlämnar 10,800,000 skarpladade patroner
m/94, med skyldighet för överstyrelsen att återställa
tomhylsor och laddramar, svarande mot 75 procent av
det utlämnade antalet patroner, dock med rätt för
Kungl. Maj:t att, därest förhållandena skulle sådant
påkalla, till överstyrelsen kontant utbetala sistnämnda
belopp.
4. Vinterrekrytskolor vid vissa icke kasernerade infanteriregementen.
Alltsedan år 1915 har å riksstaten å extra stat varit uppfört ett
förslagsanslag för anordnande av vinterrekrytskolor vid de infanteriregementen,
vilka ännu icke fått sina kasernetablissemang färdigställda.
Anslaget utgör för innevarande år 177,025 kronor samt är avsett för
Första och Andra livgrenadjärregementena, Södermanlands, Kronobergs
och Kalmar regementen samt Norra och Södra skånska infanteriregementena.
Till grund för anslagets beräknande för år 1918 låg en av arméförvaltningen
uppgjord kostnadsberäkning, i vilken upptogs, förutom
erforderliga medel till gäldande av transport- och hyreskostnader m. m.,
traktamentsersättning och hyresbidrag åt erforderligt antal officerare och
underofficerare för 155 dagar, under antagande att ifrågavarande skolor
komme att vara sammandragna under år 1918 dels från årets början till
början av april månad och dels från den 1 november till årets slut eller
sammanlagt 155 dagar.
Beträffande anslagets användning dels för beredande av dagtraktamenten
och hyresbidrag åt officerare och underofficerare under tjänst
-
340
Fjärde huvudtiteln.
[66.]
Arméförvalt
ningens
framställning.
göring utom förläggningsorterna, dels ock till gäldande av kostnaderna
för skolkontingenternas förflyttning samt övriga transportkostnader har
Kungl. Maj:t genom brev den 19 juni 1917 meddelat närmare föreskrifter.
Arméförvaltningen har anmält, att i och för beräkningen av det
anslag för liknande ändamål, som för år 1919 kunde bliva erforderligt,
cheferna för första, andra och fjärde arméfördelningarna, på anmodan
av arméförvaltningen, inkommit med beräkning av de kostnader, som
under år 1919 kunde uppkomma för anordnande av vinterrekrytskolor
vid omförmälda sju regementen.
Enligt ifrågavarande beräkningar skulle — därest vinterrekrytskolorna
år 1919 bleve förlagda vid Första och Andra livgrenadjärregementena
i huvudsak till hyrda lokaler i Linköping, men med två kompanier
till volontäretablissemanget i Norrköping, vid Södermanlands regemente
delvis till Livregementets grenadjärers kasern och delvis till förhyrda
lokaler i Nyköping, vid Kronobergs regemente till hyrda lokaler
i Växjö, vid Kalmar regemente delvis till lägeretablissemanget å Ränneslätt
och delvis till Jönköpings regementes kasern, vid Norra skånska
infanteriregementet till hyrda lokaler i Kristianstad samt vid Södra
skånska infanteriregementet till hyrda lokaler i Lund — årskostnaderna
komma att uppgå till följande belopp, nämligen:
för dagtraktamenten och hyresbidrag ......................... kronor 76,760: 50
» transportkostnader in. m......................................... » 37,590: —
» hyres- och reparationskostnader m. m................... » 153,376: 23
eller tillhopa kronor 267,726:73
Mot de sålunda gjorda kostnadsberäkningarna hade arméförvaltningen
i huvudsak icke funnit något att erinra. Anmärkas borde dock,
att kostnaderna för dagtraktamenten och hyresbidrag i ett par fall beräknats
icke efter det till grund för 1916—1918 års anslag liggande
dagantalet 155 (den 1 januari—den 4 april samt den 1 november—
den 31 december) utan efter högre dagantal, nämligen vid Södermanlands
regementes kontingent i Nyköping för 260 samt vid livgrenadjärregementenas
kontingenter i Norrköping för sammanlagt 216 dagar,
nämligen 155 dagar vid Första livgrenadjärregementet och 61 dagar vid
Andra livgrenadjärregementet.
Vad beträffade förläggningen till Norrköping av en kontingent tillhörande
livgrenadjärregementena, hade Kungl. Maj:t genom brev den
Fjärde huvudtiteln.
341
3 juni 1915 meddelat sådana föreskrifter, att rätten för officerare och [66.]
underofficerare att åtnjuta dagtraktamenten och bvreshidrag från ifrågavarande
anslag begränsats till tiden för vinterrekrytskolorna, varemot
officerare och underofficerare under tjänstgöring vid volontärskolan i
Norrköping mellan vinterrekrytskolorna, enligt föreskrift i kungl. brev
den 19 juni 1917, endast ägde åtnjuta s. k. mötesbidrag. Vid sådant
förhållande och då förflyttning av vinterrekrytskolorna till övningsplatsen
Malmen kunde antagas komma att ske redan under april månad,
hade arméförvaltningen ansett, att även om de värnpliktigas utbildning
på övningsplatsen skulle påbörjas först något senare i april månad än
den 4, såsom antagits vid de tidigare beräkningarnas uppgörande, dagtraktamenten
och hyresbidrag vid de båda regementena sammanlagt
borde beräknas till allenast 155 dagar. Vad förläggningen till Nyköping
anginge, torde få anses vara genom kungl. brevet den 25 maj
1917 fastslaget, att denna kontingent även under tiden början av april
—mitten av juli skulle anses deltaga i vinterrekrytskola. Arméförvaltningen
hade därför icke ansett, att det av regementschefen för dagtraktamenten
och hyresbidrag beräknade dagantalet 260 kunde minskas
till 155. Utgifterna för traktamenten och hyresbidrag borde därför beräknas
med ett belopp av 76,927 kronor 50 öre.
I beräkningarna av kostnaden borde särskilt upptagas 10,000 kronor
för återställande av för Kronobergs regemente hyrda lokaler i ursprungligt
skick.
Med anledning av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen,
att för anordnande av vinterrekrytskolor under år 1919 vid de 7 infanteriregementen,
som under samma år icke varit förlagda till nya
kasernetablissemang, måtte på extra stat för år 1919 i riksstaten uppföras
ett förslagsanslag sålunda beräknat:
för dagtraktamenten och hyresbidrag till vissa officerare
och underofficerare enligt bestämmelserna
i kungl. brevet den 19 juni 1917 ............ kronor 76,927: 50
» transportkostnader m. m............................................ » 37,590: —
» hyres- och reparationskostnader m. m................... » 163,376:23
eller tillhopa kronor 277,893: 73
Såsom förut nämnts, är förevarande anslag i riksstaten för inne- Departement»
varande år upptaget med 177,025 kronor. Enligt arméförvaltningens chefen’
beräkning skulle däremot för år 1919 erfordras icke mindre än i runt
tal 100,000 kronor mera än för år 1918. Härav belöpa omkring 33,000
342
Fjärde huvudtiteln.
[66.] kronor på poaten dagtraktamenten och hyresbidrag, 12,000 kronor på
posten transportkostnader och 55,000 kronor på posten hyres- och reparationskostnader
m. m.
Vad den föreslagna ökningen av kostnaderna för dagtraktamenten
och hyresbidrag angår, faller denna uteslutande på Kalmar och Södermanlands
regementen. Anledningen härtill är, dels att det förra regementet,
vilket tidigare beräknats vara i sin helhet förlagt till Ränneslätt,
numera är med en bataljon förlagt till Jönköping, dels ock att för det
senare regementets till Nyköping förlagda del, såsom ovan nämnts,
beräknats dagtraktamente och hyresbidrag för 260 dagar i stället
för 155.
Den föreslagna höjningen av posten till transportkostnader m. m.
är fördelad på samtliga truppförband och är tydligen föranledd av de
på senare tiden inträffade prisstegringarna. Härtill kommer, att för
Kalmar regementes del no måst beräknas ökade transportkostnader på
grund av förläggningen till Jönköping.
Vad slutligen angår posten till hyres- och reparationskostnader
m. in., hava på grund av dyrtiden väsentligt ökade medel äskats för
Södra skånska infanteriregementet och de båda livgrenadjärregementena.
Härtill kommer ett förut icke beräknat belopp av 13,000 kronor för
hyra av lokaler åt Södermanlands regemente i Nyköping samt ovanomförmälda
10,000 kronor för återställande i ursprungligt skick av de
för Kronobergs regemente förhyrda lokalerna.
Vid den granskning jag underkastat de uppgjorda beräkningarna
har jag icke funnit anledning till någon erinran. Vad särskilt angår
beräkningen av dagtraktamente och hyresbidrag till officerare och
underofficerare med vederlikar vid den till Nyköping förlagda kontingenten
av Södermanlands regemente, kan visserligen den på tiden april
—juli belöpande tjänstgöringen icke hänföras till vinterrekrytskola, men
starka billighetsskäl tala för att personalen jämväl under ifrågavarande
tid kommer i åtnjutande av omförmälda förmåner.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att för anordnande av vinterrekrytskolor vid vissa
icke kasernerade infanteriregementen å extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag av 277,900 kronor.
[67.] 5. Övningar i ställningskrig.
Jämlikt den 4 maj 1917 erhållet nådigt bemyndigande hava inom
lantförsvarsdepartementet sakkunniga tillkallats för att biträda med ut
-
Fjärde huvudtiteln.
343
redning och utarbetande av förslag rörande anordnande av årliga öv- [67.]
ningar i ställningskrig samt anskaffande av terräng för sådana övningar.
Uti skrivelse den 30 november 1917 hava de sakkunniga anmält, Framställning
att de först under loppet av februari månad 1918 medhunne avlämnandet a^^lnkna”ia^e
av en fullständig utredning i ämnet. Emellertid hade de sakkunniga 8“ nnng“''
verkställt de resor och gjort de utredningar, som erfordrades för att
kunna beräkna kostnaderna för övningar i ställningskrig under åren
1918—1920. Härvid hade de sakkunniga beräknat dels engångskostnaderna
för anläggande av nya verk vid infanteriregementena, vid krigsskolan,
infanteriskjutskolan och vid infanteriets skolor å Karlsborg
samt för färdigbyggande av de under år 1917 påbörjade övningsställningarna
inom varje arméfördelning, dels de årliga övningskostnaderna
under åren 1918—1920.
Engångskostnaderna uppginge till följande belopp, nämligen
för år 1918........................................................................... kronor 312,200: —
» » 1919............................................................................. » 309,500: -
» » 1920.......................................... » 328,500: —
eller tillhopa kronor 950,200: —
De årliga kostnaderna hade för vart och ett av åren 1918—1920
beräknats till 74,000 kronor.
För ifrågavarande ändamål skulle alltså erfordras under år 1918
ett belopp av sammanlagt (312,200 + 74,000=) 386,200 kronor och under
år 1919 tillhopa (309,500 + 74,000=) 383,500 kronor.
Med hänsyn till den stora betydelse övningar i ställningskrig måste Departementsanses
hava för arméns krigsberedskap har jag för avsikt att föreslå av- chefenlåtande
av proposition i ämnet till årets riksdag om beviljande av medel
för dylika övningars anordnande från och med år 1919. Jag får därför
hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att, i avvaktan på den proposition, som kan
komma att avlåtas angående anordnande av övningar
i ställningskrig, tillsvidare under fjärde huvudtiteln å
extra stat för år 1919 beräkna ett belopp av 386,200
kronor.
344
Fjärde huvudtiteln.
K. Sjukvård.
[68.] I. Garnisonssjukhusen i Stockholm, å Karlsborg och i Boden.
Förevarande anslag är i riksstaten för år 1918 upptaget med 133,050
kronor. Därav utgå enligt särskilda stater till garnisonssjukhuset i Stockholm
103,150 kronor, till garnisonssjukhuset å Karlsborg 10,000 kronor
och till garnisonssjukhuset i Boden 19,900 kronor.
Förslag föreligger nu om vidtagande av åtskilliga ändringar i staterna
för såväl garnisonssjukhuset i Stockholm som garnisonssjukhusen å
Karlsborg och i Boden.
I.
(larmsonss ju kli uset i Stockholm.
♦
Allmänna synpunkter.
Chefläkarens Sedan Kungl. Maj:t den 23 mars och den 25 maj 1917 förordnat
.kriveisedra fältläkaren S. R. Erhardt att intill början av 1917 års repetitionsövningar
bestrida chefläkarbefattningen vid garnisonssjukhuset i Stockholm, framlade
chefläkaren uti underdånig skrivelse den 27 juli 1917 en redogörelse
angående förhållandena å sjukhuset samt anförde därvid bland annat
följande:
På grund av den utveckling, de medicinska vetenskaperna uppnått
under de sista decennierna, hade nya krav på en sjnkvårdsanstalt av
garnisonssjukhusets storlek tillkommit och måst uppställas. Åtgärder
för höjande av sjukhusets resurser hade hittills uppskjutits. I belysning
av förhållandena vid motsvarande civila anstalter inom vårt land och
vid jämförelse med grannländernas anordningar för dylik militär sjukvård
vore detta emellertid icke längre möjligt.
För garnisonssjukhuset gällande författningar stode numera i en del
fall i strid med senare tillkomna för armén gällande föreskrifter; andra
kunde av flera skäl icke vidare tillämpas; i varje fall lämnade de numera
icke erforderliga anvisningar för tjänstens vid garnisonssjukhuset
fullgörande. Utan tvivel läge redan härutinnan en anledning till osäker
-
345
Fjärde huvudtiteln.
het i arbetet och till slitningar personalen emellan. Denna personal
hade varit otillräcklig och rekryterades därjämte delvis efter grunder,
som måste anses ohållbara. Materielen motsvarade varken till sin mängd
eller beskaffenhet numera fordringarna på densamma. Utrymmet vore
även inom garnisonssjukhuset alldeles otillräckligt, varjämte de särskilda
lokalernas beskaffenhet i många fäll föga svarade mot sin uppgift.
Förhållandena å garnisonssjukhuset vore för närvarande sådana, att
åtgärder snarast borde vidtagas för åvägabringande av rättelser härutinnan.
Dessa åtgärder borde för närvarande endast åsyfta att låta sjukhuset
med nuvarande arbetsomfattning och på sitt nuvarande tomtområde tillfredsställande
fylla sin uppgift. Chefläkaren ansåge sig därför icke böra
föreslå några åtgärder, som sammanhängde med frågan om sjukhusets
verksamhet utöver den genom 1914 års härordning angivna eller om
sjukhusets förläggning å annan ort, därest så skulle visa sig erforderligt,
utan endast sådana, som vore oavvisligen nödvändiga för att undanröja
förefintliga missförhållanden och göra sjukhuset till en tidsenlig
sjukvårdsanstalt.
I enlighet med nu angivna synpunkter hade chefläkaren utarbetat
förslag till nytt reglemente för garnisonssjukhuset, och konnne detta att
insändas till Kungl. Maj:t för prövning och fastställelse.
För att tydligast möjligt avgränsa personalens vid sjukhuset inbördes
befogenhet och skyldigheter hade chefläkaren jämväl utarbetat
ny sjukhusinstruktion.
En nödig förstärkning av arbetskrafterna hade sjukhuset hittills
erhållit, dels därigenom att chefen för fjärde arméfördelningen tillfälligt
beordrat underställd personal till tjänstgöring därstädes, dels därigenom
att sjukhusförvaltningen måst i vidsträckt grad anlita sin i § 29 av
sjukhusreglementet angivna rättighet att anställa tillfälliga biträden.
Dessa utvägar vore emellertid ohållbara för att för framtiden säkerställa
de nödvändiga arbetskrafterna, lika mycket av ekonomiska skäl som
därför, att arméfördelningschefen näppeligen torde vilja eller kunna för
längre tid beröva truppförbanden för annat ändamål beräknad personal.
Slutligen och framför allt kunde tjänsten vid garnisonssjukhuset icke
behörigen tillgodoses, utan att personalen i mera krävande befattningar
genom längre tids tjänstgöring blivit förtrogen med sjukhusets säregna
förhållanden. Med anledning härav hade chef läkaren uti ett den 27 juli
1917 till armeförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse
överlämnat förslag till ny stat upptagit den ytterligare ordinarie personal,
som vore vid sjukhuset erforderlig.
Den stora omsättning, som ägt rum vid garnisonssjukhuset de sista
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 44
[68.]
[68.]
Chefläkarens
framställning
ang. ny stat
för sjukhuset.
346 Fjärde huvudtiteln.
tiotal åren, hade i betydlig grad slitit på sjukhusets intendenturmateriel,
och då någon avsevärd nyanskaffning icke ägt rum, vore denna materiel
i det skick, att den måste i stor utsträckning kompletteras. Detsamma
gällde beträffande den egentliga sjukvårdsmaterielen. Kraven å nyanskaffningar
dikterades därjämte av önskvärdheten att kunna fullt
tillämpa föreskrifterna i gällande läkarinstruktion att åt sjuk ägna
den behandling, som med vetenskap och prövad erfarenhet överensstämde.
På grund av nu angivna skäl komme framställning att göras
om anvisande av medel till komplettering och nyanskaffning av sjukhusets
materiel och inventarier.
Garnisonssjukhusets lokalfråga hade sedan länge varit föremål för
uppmärksamhet från sjukhusläkarnas sida, men hade icke erhållit någon
lösning, i främsta rummet på grund av att den städse bedömts i samband
med sjukhusets framtida öde. En hel del åtgärder borde dock
kunna omedelbart vidtagas. Sålunda borde belysnings-, uppvärmningsoch
sanitära anordningar göras fullt tillfredsställande. Åven om sjukhuset
i en framtid skulle komma att förflyttas, torde icke någon annan
institution kunna taga byggnaden i anspråk, med mindre nämnda anordningar
bleve verkställda. Vidare måste vissa inredningsarbeten i de till
förfogande stående byggnaderna och lokalerna verkställas ävensom en
tillbyggnad inom sjukhusområdet uppföras för att tillgodose det krav på
utrymme, som vore mest trängande och utan vilket sjukhusets personal
icke kunde åläggas det ansvar för det dem anförtrodda klientelet, som måste
fordras. -Av nu angivna skäl hade chefläkaren genom arméförvaltningen
gjort framställning om anvisandet av medel för utförande av vissa ändrings-
och reparationsarbeten vid garnisonssjukhuset.
För närvarande påginge genom sakkunniga utredning angående
samarbete med (eventuellt sammanslagning av) ett nytt Serafimerlasarett
och garnisonssjukhuset. Oavsett det resultat, vartill dessa sakkunniga
kunde komma, och oavsett tidens ekonomiska tryck och ändrade
sambälls- och världsåskådningar vid ett kommande fredsslut, kunde enligt
chefläkarens uppfattning åtgärder i ovan antydd riktning icke undvikas,
därest man ville förhjälpa sjukhuset ur ett tillstånd, som varje
besökande, sakkunnig eller ej och vilken samhällsklass han än tillhörde,
måste beteckna som ovärdigt ett kulturland.
Som förut nämnts, överlämnade chefläkaren med skrivelse den 27
juli 1917 till arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse
förslag till ny stat för garnisonssjukhuset. Denna slutade å 184,965
kronor 50 öre eller 81,815 kronor 50 öre mera än den nuvarande.
Fjärde huvudtiteln.
347
Förutsättningarna för den nya statens uppgörande hade, yttrade [68.] *
chefläkaren, varit en garnisonsstyrka föga understigande den under åren
1915—1917 och med en årlig beläggning av sjukhuset obetydligt understigande
den nämnda år förekommande. Ökningen av redovisade underhållsdagar
från och med 1915 och framåt i jämförelse med underhållsdagarna
år 1914 och närmast föregående år berodde i första hand på
förlängningen av värnpliktstjänstgöringen och densammas förläggande
till vintermånaderna, endast i obetydlig grad på närvaron i Stockholm
eller dess närhet av mobiliserade avdelningar eller av årsklasser, inkallade
till krigstjänstgöringsperioder. Ifrågavarande årsklasser hade i flertalet
fall haft sin tjänstgöring förlagd utom Stockholm och med sin
sjukvård stödjande sig på andra sjukvårdsanstalter än garnisonssjukhuset.
Med mera än 5 eller högst 10 procent kunde underhållsdagarnas
antal icke minskas för att erhålla mått, som ungefär motsvarade sjukhusets
drift under fredsförhållanden och med 1914 års härordning. Att
en viss reduktion vid beräkningen över huvud vidtagits, vore givetvis
för att icke sätta sjukhuset i en gynnsam särställning gentemot arméns
truppförband, formationer eller övriga anstalter, vilkas storlek i vad
rörde personalen beräknats utan hänsyn till världskriget. Underhållsdagarna
hade år 1916 izppgått till omkring 72,000. Med 10 procent
minskning erhölle man i runt tal 65,000 underhållsdagar. Med lägre
siffra kunde man icke under några förhållanden räkna.
Den ledande principen vid den nya statens uppgörande hade varit
en strävan att bringa sjukhuset upp till en med civila sjukhus jämförlig
ställning samt att medgiva detsamma möjlighet till utveckling i
medicinskt-vetenskapligt avseende. Förhållandena vid civila sjukhus i
Stockholm hade givetvis städse varit föremål för jämförande uppmärksamhet,
men även staterna för landsortens lasarett och större militära
sjukhus hade beaktats. Det vore dock tydligt, att huvudstadsförhållandena
måste vara de utslagsgivande. Endast genom möjligheten
att mäta sig med ett huvudstadssjukhus kunde garnisonssjukhuset sätta
sitt militära sjukhusklientel i lika gynnsam ställning som huvudstadens
civila medborgare. Åven garnisonssjukhusets ställning som centralpunkt
för undervisningen av den militära sjukvårdspersonalen talade mot avprutning
av denna jämbördighetens grundsats.
Det överlämnade statförlaget avsåge dels ökad personal, i en del
fall förbättrade löneförmåner för den hittillsvarande, dels en även till
uppställningssättet ändrad stat för kosthåll och underhåll. Den nya staten
slutade visserligen å 184,965 kronor 50 öre eller 81,815 kronor 50
348
Fjärde huvudtiteln.
[68.] öre mera än den för innevarande år gällande, men härvid vore att
märka, att sjukhusets samtliga utgifter år 1916 uppgått till 224,594 kronor
92 öre. Skillnaden mellan denna summa och staten för samma år
hade täckts därigenom, att Kungl. Maj:t anvisat medel dels för anställande
av behövlig extra personal eller anskaffande av särskild materiel,
dels ock för ersättande av brister i anslagen. Dessa senare brister hade till
ej ringa del föranletts därav, att sjukhusförvaltningen måst tillfälligt anställa
personal i vidsträckt grad. Det uppgjorda stat-förslaget avsåge
sålunda mera att bringa de anvisade medlen och den behövliga personalen i
överensstämmelse med sjukhusets nuvarande verkliga utgifter och personal.
Genom övergivande av systemet med anställning av extra och lika
fullt alldeles nödvändig personal och dennas försättande på ordinarie
stat syntes icke oväsentliga besparingar kunna vidtagas, varjämte först
därigenom den kontinuitet i sjukhuspersonalens tjänstgöring kunde förvärvas,
vilken vore så utomordentligt viktig.
I detta sammanhang ansåge sig sjukhusläkaren böra framhålla, att
sjukhuspersonalen under vintermånaderna eller tiden för den största sjukligheten
arbetade på gränsen till överansträngning och att detta i förening
med otillräckliga avlöningsförmåner och den säregna besvärliga
tjänstgöringen mycket försvårade en god rekrytering av personalen.
Armé- Med anledning av chefläkarens förenämnda framställning hava armé
namrtäuång8
förvaltningens intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse
med underdånig skrivelse den 12 december 1917 överlämnat förslag till
ny stat för garnisonssjukhuset i Stockholm, slutande å 153,130 kronor
eller 49,980 kronor mera än den nu gällande.
Bepartements- Som allmänt torde vara bekant, är det i början av förra århundrachefen.
det uppföda garnisonssjukhuset i Stockholm synnerligen bristfälligt och
motsvarar icke längre i någon mån de fordringar, som numera måste
uppställas på en modern sjukvårdsanstalt. Sedan flera år tillbaka har
också frågan om en genomgripande förändring av sjukhusets lokaler
stått på dagordningen. Att några åtgärder härutinnan icke blivit vidtagna,
har berott därpå, att ett nytt garnisonssjukhus varit avsett att
uppföras å Järvafältet i samband med uppförandet av kasernetablissemang
därstädes för de till Stockholm förlagda truppförbanden.
Sedan i samband med antagandet av den nya härordningen beslut
fattats om uppförande å Järvafältet av nytt kasernetablissemang för Svea
ingenjörkår, ansågs tiden vara inne att till avgörande upptaga frågan
om garnisonssjukhusets förläggande till Järvafältet. På därom av armé
-
Fjärdo huvudtiteln.
340
förvaltningens fortifikations- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse
gjord framställning anvisade Kungl. Maj:t genom hrev den 19 november
1915 erforderliga medel för vidtagande av förberedande åtgärder härutinnan,
bestående i utarbetande av förslagsritningar och kostnadsberäkningar
för uppförande av ett garnisonssjukhus enligt paviljongsystem
med byggnader icke blott för medicinsk och kirurgisk behandling samt
specialbehandling av vissa sjukdomar, även smittosamma, utan även för
laboratorier, apotek, förbandsfabrik in. in.
Förenämnda uppdrag har emellertid icke blivit slutfört, enär frågan
om garnisonssjukhusets förflyttning från sin nuvarande plats kommit i
förändrat läge. Med hänsyn till önskvärdheten av ett samarbete mellan
den militära och civila sjukvården har nämligen fråga uppstått om eu
sammanslagning av garnisonssjukhuset och Serafimerlasarettet, vilket av
flera skäl jämväl anses böra flyttas från sin nuvarande plats. På grund
härav och då en dylik sammanslagning jämväl ur ekonomisk synpunkt
skulle medföra avsevärda fördelar, hava jämlikt den 3 juli 1917 givet
bemyndigande inom lantförsvarsdepartementet tillkallats sakkunniga för
verkställande av utredning, huruvida ett samarbete (eventuellt en sammanslagning)
av garnisonssjukhuset och Serafimerlasarettet — samt tilläventyrs
vissa till andra sjukhus förlagda kliniker, där undervisning nu
meddelas studerande vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet — med
fördel kan åvägabringas samt, för den händelse att ett sådant samarbete
(eventuell sammanslagning) anses böra äga rum, huru ifrågavarande sjukvårdsinrättningars
lokalbehov bör på lämpligaste sätt tillgodoses. Denna
utredning pågår ännu och förväntas icke vara avslutad - förr än tidigast
i slutet av innevarande år.
Med hänsyn till det läge, vari garnisonssjukhusets byggnadsfråga
sålunda för närvarande befinner sig, bör man givetvis undvika att nedlägga
några större kostnader på den nuvarande sjukhusbyggnaden. Å
andra sidan är det dock tydligt, att sådana åtgärder, som för sjukvårdens
behöriga handhavande finnas vara av behovet oundgängligen påkallade,
icke kunna i avvaktan på byggnadsfrågans lösning helt undanskjutas.
Även om beslut inom den närmaste framtiden skulle komma
att fattas angående garnisonssjukhusets sammanslagning med Serafimerlasarettet
och om uppförande av nya gemensamma sjukvårdsbyggnader,
komma dock åtskilliga år att förflyta, innan den nya sjukvårdsinrättningen
kan tagas i bruk, och intill dess måste garnisonssjukhuset, huru bristfälligt
det än är, alltjämt användas för sitt ändamål.
Vad nu sagts äger tillämpning jämväl i fråga om sjukhusets organisation
och utrustning. Det läge, vari byggnadsfrågan befinner sig, kan
350
Fjärde hurudtiteln.
[68.] och får icke utgöra hinder för vidtagande av sådana anordningar, att
sjukhuset blir i stånd att fylla sin uppgift. Såsom chefläkaren i sin
förenämnda underdåniga skrivelse den 27 juli 1917 framhållit, äro förhållandena
å garnisonssjukhuset för närvarande sådana, att ett uppskov
härmed icke vidare låter sig försvara.
Jag övergår nu till att närmare redogöra för de föreslagna ändringarna
i staten.
Avlöningar m. in.
Sjukhusläkarna.
Å den nuvarande staten finnas upptagna 2 sjukhusläkare. Avlöningen
utgår för den ene, chefläkaren, med regementsläkarens lön och
dagavlöning, 5,825 kronor, samt arvode om 1,000 kronor, för den andre
med bataljonsläkares lön och dagavlöning, 3,860 kronor, samt arvode
om 1,000 kronor. Båda läkarna åtnjuta enligt staten fri bostad med
bränsle.
chefläkaren. Under framhållande att de av sjukhusläkarna disponerade bostäderna
vore nödvändiga för beredande av bostad åt den vid sjukhuset erforderliga
sköterskepersonalen, har nu chefläkaren föreslagit, att sjukhusläkarnas
förmåner av fri bostad med bränsle måtte utbytas mot kontant ersättning.
Då förmånen av naturainkvartering icke inskränkte sig till allenast fri
bostad utan omfattade jämväl bränsle, vore det enligt nu gällande förordningar
utgående inkvarteringsbidraget icke tillräcklig ersättning för
mistning av bostad med bränsle. Ersättningen för bostad och bränsle
borde därför utgå med 2,500 kronor till vardera av ifrågavarande båda
läkare.
I sammanhang härmed föresloge chefläkaren, att den nuvarande
benämningen sjukhusläkare måtte i enlighet med civil praxis utbytas
mot benämningen överläkare.
Arméförvalt- Arméförvaltningen har förklarat sig anse, att chefläkaren och av
ningen.
delningsläkarna, särskilt chefläkaren, borde vara bosatta inom sjukhuset,
ävensom att avdelningssköterskorna borde hava sina bostäder å respektive
avdelningar. För närvarande kunde emellertid sådana bostäder icke
beredas sköterskorna utan omändringsarbeten inom sjukhuset av så vidlyftig
art, att arméförvaltningen icke under nuvarande förhållanden, då
frågan om sjukhusets förflyttning stode på dagordningen, ville ifråga
-
Fjärde huvudtiteln. 351
sätta deras vidtagande, särskilt som dessutom genom dessa anordningar
eu del patientplatser skulle bortfalla. Under alla förhållanden vore det
emellertid absolut nödvändigt, att sköterskorna hade bostad inom sjukhusets
område. Därest sköterskepersonalen, såsom nu föresloges, komme
att ökas, funnes ingen annan utväg än att till bostäder åt sköterskorna
använda de lokaler, som nu vore upplåtna åt de båda sjukhusläkarna.
En sådan anordning syntes även komma att draga minsta kostnad för
statsverket, då de nuvarande läkarbostäderna icke behövde omändras för
att användas till bostäder för sjuksköterskorna. Under förutsättning sålunda
att de bostäder, som nu disponerades av sjukhusläkarna, komme
att tagas i anspråk för andra ändamål, syntes det arméförvaltningen
nödvändigt, att ersättning för mistning av dessa förmåner utginge efter
sådana principer, att det kontanta beloppet verkligen kunde anses utgöra
ersättning för den förlorade naturaförmånen.
I detta avseende ville arméförvaltningen framhålla, att det givetvis
vore av den största vikt, att sjukhusläkarna rekryterades så, att garnisionssjukhuset
i fråga om läkarkrafter icke stode tillbaka för andra
större sjukhus. Då läkarna vid garnisonssjukhuset, i motsats mot läkarna
vid andra sjukhus, icke kunde utöver avlöningen erhålla ökade
inkomster genom arvoden från patienterna och ej heller för sin enskilda
läkarverksamhet kunde beräkna hjälp av sjukhusets sköterskepersonal
eller använda dess förbandsmateriel, röntgenapparater m. m., såsom förhållandet
med landstingens medgivande nu vore å de civila sjukhusen,
syntes det vara nödvändigt, att avlöningen vid sjukhuset bestämdes så,
att denna icke lade hinder i vägen för erhållande av dugande krafter.
Vid sådant förhållande och då det vore oundgängligen erforderligt att
tillöka sköterskepersonalen i den utsträckning, som chefläkaren föresloge,
samt annan utväg att bereda bostäder åt denna personal inom sjukhuset
icke funnes än att taga i anspråk de våningar, som för närvarande
disponerades av sjukhusläkarna, syntes enda möjligheten att nu
lösa denna fråga vara att tillerkänna dessa läkare en kontant gottgörelse,
som kunde anses åtminstone i det närmaste motsvara de dem
tillförsäkrade förmånerna av bostad och fritt bränsle. Dessa förmåner
kunde emellertid på intet sätt, allra minst i huvudstaden, anses gottgjorda
med det enligt nu gällande författningar utgående inkvarteringsbidraget.
Enbart förmånen av fri bostad vore i jämförelse med det inkvarteringsbidrag,
som skulle utgå i ersättning härför, så avsevärd, att
redan ett sådant utbyte skulle beteckna en väsentlig löneminskning,
vilken givetvis skulle bliva ännu mycket större, om inkvarteringsbidraget
därjämte skulle utgöra ersättning för bränsle. Då en sådan regie
-
852
Fjärde huvudtiteln.
[68.] ring av sjukhusläkarnas avlöning, att avsevärd löneminskning skulle
uppstå, ej kunde ifrågasättas, syntes det skäligt, att sjukhusläkarna
såsom ersättning för fri bostad med bränsle tillerkändes ett belopp, som
icke understege det av chefläkaren föreslagna eller 2,500 kronor.
Mot förslaget att utbyta benämningen sjukhusläkare mot överläkare
hade arméförvaltningen icke något att erinra.
Departements- Såsom längre fram närmare omförmäles, har chefläkaren föreslagit
ehefen. en avsevärd utökning av sjukhusets sköterskepersonal. Sålunda skulle
bland andra anställas ytterligare 4 översjuksköterskor och 4 undersjuksköterskor.
Ifrågavarande personalökning torde med hänsyn till sjukvårdens
behöriga ombesörjande vara ofrånkomlig. Då emellertid sjuksköterskorna,
såsom chefläkaren och arméförvaltningen framhållit, måste
hava sin bostad inom sjukhusets område och man av skäl, som förut
anförts, för närvarande bör undvika större reparations- och ändringsarbeten
inom sjukhuset, synes den enda utvägen att bereda bostäder åt
de nya sjuksköterskorna vara att för sådant ändamål tillgripa sjukhusläkarnas
hittillsvarande bostadsvåningar.
Då sjukhusläkarna enligt gällande stat äro tillförsäkrade fri bostad
jämte bränsle, böra de givetvis hädanefter erhålla kontant ersättning för
dessa naturförmåner. Då bestämmelserna om inkvarterings- och servisbidrag
icke torde vara å sjukhusläkarna tillämpliga, kan ersättningen
icke utgå enligt nämnda bestämmelser, och detta så mycket mindre som
inkvarteringsbidraget icke innefattar gottgörelse för bränsle. Ersättningen
torde därför, såsom arméförvaltningen jämväl föreslagit, böra innefatta
full gottgörelse för de förlorade naturaförmånerna.
Vad de föreslagna ersättningsbeloppen angår, skulle visserligen
kunna ifrågasättas, huruvida icke ersättningen borde bestämmas något
lägre för sjukhusläkaren med bataljonsläkares lön än för sjukhusläkaren
med regementsläkares lön. Då emellertid det föreslagna beloppet, 2,500
kronor, med hänsyn till de i huvudstaden rådande hyresprisen icke i
och för sig torde vara för högt tilltaget, finner jag mig böra biträda
vad arméförvaltningen i förevarande hänseende föreslagit.
Mot förslaget att sjukhusläkarna, i likhet med vad fallet är vid de
civila sjukhusen, hädanefter benämnas överläkare har jag icke något att
erinra.
Underläkarna.
Den nuvarande staten upptager 6 underläkare med arvode om 3
kronor om dagen jämte fri bostad med möbler och bränsle.
Fjärde huvudtiteln.
353
Uti en anmärkning till staten stadgas, att därest samtliga underläkarbefattningar
ej äro besatta, må av därigenom uppkommande besparing
förhöjt dagarvode av Kungl. Maj:t tilldelas tjänstgörande underläkare.
Chefläkaren har nu föreslagit, att å staten måtte upptagas 5 underläkare,
nämligen 2 för den kirurgiska, 2 för den medicinska och 1
för den veneriska avdelningen.
Vad avlöningsförmånerna anginge, borde dessa bestämmas sålunda,
att en underläkare å vardera av den kirurgiska och medicinska avdelningen
erhölle arvode om 3,000 kronor och de tre övriga arvoden om
2,800 kronor. Därjämte borde tre underläkare äga rätt till fri bostad
med möbler, bränsle och lyse. Likasom förhållandet vore å landsortslasaretten,
borde samtliga underläkare hava fri kost. Det vore nämligen
av synnerlig betydelse, att underläkarna på de militära sjukhusen icke
försattes i mindre gynnad ställning än motsvarande befattningshavare
på de civila.
Vad chefläkaren sålunda föreslagit har arméförvaltningen funnit sig
böra tillstyrka.
Sedan åtskilliga år tillbaka har det på grund av brist på sökande
visat sig omöjligt att besätta underläkarbefattningarna å garnisonssjukhuset.
Till en början sökte man upprätthålla tjänsterna genom att mot
särskild ersättning kommendera fältläkarstipendiater såsom extra läkare
vid sjukhuset. Då det till följd av brist på sådana befattningshavare
visade sig svårt att även på detta sätt upprätthålla befattningarna, hemställde
armé förvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse —
som ansåge de föreliggande svårigheterna icke kunna undanröjas, med
mindre än att det för erforderligt antal underläkare anvisades väsentligt
förbättrade avlöningsförmåner än de i gällande stat medgivna — i underdånig
skrivelse den 21 december 1909,
att i stället för de i sjukhusets stat uppförda sex underläkare Unge
vid sjukhuset tillsvidare under åren 1910 och 1911 förordnas två underläkare
och en amanuens;
att i arvoden finge utbetalas till en var av de förra 3,000 kronor
jämte fri bostad med möbler och ved samt till den sistnämnde 2,000
kronor jämte enahanda förmåner;
att den daghavande underläkaren (amanuensen) dessutom finge åtnjuta
kost in natura eller kontant ersättning härför med 2 kronor 50
öre för dag, utgörande 912 kronor 50 öre för år;
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft.
[68.]
Chefläkaren.
Arméförvalt
ningen.
Departements
chefen.
45
354
Fjärde huvudtiteln.
[68.]
att för beredande av ersättning åt underläkarna och amanuensen
för undervisning av elever vid de till sjukhuset förlagda skolor finge
utgå ett sammanlagt belopp av 50 kronor i månaden eller 600 kronor
för år; samt
att till fyllande av den härigenom uppkomna bristen måtte på
garnisonssjukhusets stat anvisas ett ytterligare belopp av 2,942 kronor
50 öre.
Efter det ärendet varit underställt riksdagens prövning och godkännande,
föreskrev Kungl. Maj:t genom brev den 10 juni 1910, att i
stället för dåvarande 6 underläkare finge tillsvidare under åren 1910
och 1911 vid nämnda sjukhus förordnas 2 underläkare och 1 amanuens
mot åtnjutande av de arvoden och förmåner, arméförvaltningens civila
departement och sjukvårdsstyrelse föreslagit, varjämte i sammanhang
härmed stadgades, att härav föranledda utgifter, som icke finge uppgå
fill mera än 9,512 kronor 50 öre för år, skulle, i den mån de överstege
de för berörda sex underläkare i stat anvisade medel, 6,570 kronor, av
arméförvaltningens civila departement gäldas av reservationerna å anslaget
till ganisonssjukhusen.
På därom av Kungl. Maj:t gjorda framställningar hava sedermera
1911, 1913, 1915 och 1917 års riksdagar medgivit, att förevarande
fråga finge under åren 1912—1919 ordnas på enahanda sätt som bestämts
för åren 1910 och 1911.
Det föreliggande förslaget avser nu att definitivt ordna underläkarfrågan.
Vad då först angår antalet underläkare, torde detta med hänsyn
till den omfattning, sjukvården å garnisonssjukhuset numera antagit,
icke kunna bestämmas lägre än chefläkaren föreslagit. Jag finner mig
därför böra tillstyrka, att vid sjukhuset anställas 5 underläkare.
Beträffande avlöningsförmånerna skulle dessa utgöra, förutom fri
kost, 3,000 kronor för två och 2,800 kronor för tre av underläkarna,
varjämte tre av dessa jämväl skulle erhålla fri bostad med möbler, bränsle
och lyse. Med hänsyn till de arvoden, som för närvarande utgå till
underläkarna å sjukhuset, och de förmåner, som tillkomma motsvarande
befattningshavare vid rikets civila sjukvårdsanstalter, torde ifrågavarande
avlöningsförmåner få anses skäliga. Jag anser mig därför jämväl böra
tillstyrka vad i förevarande hänseende föreslagits.
Avdelningsläkare och läkare vid poliklinikerna.
Den nuvarande staten upptager arvoden åt tre poliklinik föreståndare,,
nämligen
Fjärde huvudtiteln. 355
1 föreståndare för öronpolikliniken ................... kronor 1,500: — f(>8.’)
1 föreståndare för tandpolikliniken .................................. > 1,500: —
1 föreståndare för polikliniken för veneriska sjukdomar,
med skyldighet för denne att vårda å sjukhuset intagna
veneriskt sjuka ...................................................... » 1,500: —
Chefläkaren, som ansett, att benämningen föreståndare borde ut- chefiskaren.
bytas mot läkare, har nu framställt följande förslag.
Arvodet till läkaren vid öronpolikliniken, som hädanefter borde benämnas
polikliniken för öron-, hals- och nässjukdomar, borde höjas till
2,500 kronor. Erfarenheten hade nämligen visat, att det vore förenat
med stora svårigheter att med nuvarande arvode besätta befattningen.
För sjukhusets ögonpoliklinik borde å staten upptagas arvode åt en
läkare med 500 kronor. Hittills hade befattningen uppehållits genom
avtal från chefläkarens sida med enskilda läkare. Då det emellertid icke
vore riktigt, att en dylik viktig syssla — synsinnets beskaffenhet vore
ju av största intresse både för armén och marinen — uppehölles på
nämnda sätt, borde befattningen upptagas på staten för att därigenom
möjliggöra fri tävlan och bästa möjliga urval.
Arvodena åt läkarna vid tandpolikliniken och polikliniken för veneriska
sjukdomar eller, som den rätteligen borde benämnas, polikliniken
för hud- och könssjukdomar kunde bibehållas vid nuvarande belopp.
Mot vad sålunda föreslagits har arméförvaltningen förklarat sig Arraéförvalticke
hava något att erinra. ningen.
På grund av vad chefläkaren anfört, torde en-höjning av arvodet DepartementÄt
föreståndareu för öronpolikliniken böra äga rum. Med hänsyn till chefen
de arvoden, som utgå till övriga poliklinikföreståndare, torde dock
arvodesökningen kunna begränsas till 500 kronor.
Förslaget om uppförande av arvode om 500 kronor åt en föreståndare
för sjukhusets ögonpoliklinik finner jag mig böra tillstyrka.
Vad chefläkaren föreslagit i fråga om ändrad benämning å vissa
av poliklinikerna samt utbyte av benämningen föreståndare mot läkare
giver mig icke anledning till någon erinran.
Sjuksköterskor.
Den nuvarande staten upptager
1 operationssalssköterska med arvode å 600 kronor
3 översjuksköterskor » » » 500 »
4 undersjuksköterskor r » » 300 »
2 sjukhuspigor » » » 350 »
vartill kommer för alla fri bostad med möbler, bränsle, lyse, kost och tvätt
356
Fjärde huvudtiteln.
[68.]
Chefläkaren.
Arméförvalt
niDgen.
Departements
chefen.
Operationssalssköterskan ävensom översjuksköterskorna äga åtnjuta
två tillägg å arvodet å 200 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Chefläkaren har anfört, att det arbete, som numera påvilade sjuksköterskorna,
vore så betungande, att den nödvändiga kontinuiteten i
många fall varit möjlig att ernå endast genom personliga uppoffringar
från sköterskornas sida. För underlättande av deras tjänstgöring borde
flera sköterskebeställningar ävensom en del biträdesbefattningar inrättas.
Därjämte borde i vissa fall en höjning av arvodena äga rum.
Enligt chefläkarens förslag till stat borde vid sjukhuset finnas 8
översjuksköterskor, operationssalssköterskan däri inbegripen, 8 undersjuksköterskor
och 8 sjukhusbiträden.
Beträffande den kontanta avlöningen åt denna personal föresloge
chefläkaren,
att arvodet åt samtliga översjuksköterskor måtte höjas till samma
belopp, som nu utginge till operationssalssköterskan, eller 600 kronor,.
att arvodet till undersjuksköterskor måtte höjas till 400 kronor, samt
att arvodet till sjukhusbiträde måtte utgå med samma belopp, som
enligt nu gällande stat utginge till sjukhuspiga, eller 350 kronor.
Beträffande övriga avlöningsförmåner föresloge chefläkaren för samtliga
över- och undersjuksköterskor liksom nu fri bostad med möbler,
bränsle och lyse samt kost och tvätt. Åt sjukhusbiträdena borde i stället
för dessa naturaförmåner utgå ersättning för kost med 2 kronor för dag
samt hyresbidrag med 1 krona för dag.
Arméförvaltningen har funnit sig böra tillstyrka vad chefläkaren
beträffande sköterskepersonalen föreslagit, allenast med den förändringen
beträffande denna personals benämning, att de särskilda befattningshavarna
benämndes översköterska, undersköterska och sjukhusbiträde.
Enlig det föreliggande förslaget skulle sjuksköterskepersonalen ökas
med 4 översköterskor, 4 undersköterskor och 6 sjukhusbiträden — i
nuvarande stat benämnda sjukhuspigor. Härvid är emellertid att märka,
att med Kungl. Maj:ts medgivande under de senare åren vid sjukhuset
varit anställda 1 extra sjuksköterska och 2 extra undersjuksköterskor,
varjämte sjukhusförvaltningen med stöd av det för sjukhuset gällande
reglementet under längre tider av året anställt ytterligare erforderlig extra
personal. Den föreslagna personalökningen innebär således i själva
verket endast ett uppförande å staten av den personal, som, enligt vad
erfarenheten under en följd av år givit vid handen, är oundgängligen
erforderlig för sjukvårdens behöriga ombesörjande. Vid sådant
Fjärde huvudtiteln.
357
förhållande och då, enligt vad jag gjort mig förvissad om, den föreslagna or- [68.]
dinarie sjuksköterskepersonalen icke kan anses för högt beräknad, finner jag
mig böra tillstyrka chefläkarens i förevarande hänseende framställda förslag.
Vad avlöningsförmånerna angår, torde den av chefläkaren föreslagna
arvodesförhöjningen av 100 kronor för såväl översjuksköterskor
som undersjuksköterskor med hänsyn till de efter den nuvarande statens
fastställande inträffade prisstegringen å alla områden få anses vara av
förhållandena påkallad. Jag tllåter mig erinra därom, att den extra
sjuksköterska, som under de senare åren varit vid sjukhuset anställd,
liksom ock de vid arméns sjuksköterskekår anställda sköterskorna hittills
uppburit ett arvode efter 600 kronor för år.
Såsom förut nämnts, hava de båda hittillsvarande sjukhuspigorna
åtnjutit, förutom arvode om 350 kronor, jämväl fri bostad med möbler,
bränsle och lyse samt kost och tvätt. Enligt det föreliggande förslaget
skulle för sjukhusbiträdena nämnda naturaförmåner utbytas mot kostpenningar
och hyresbidrag om respektive 2 kronor och 1 krona för
dag. Då efter sjuksköterskepersonalens utökning bostad icke kan å
sjukhuset beredas ifrågavarande biträden och då ersättningen för kost
beräknats i enlighet med bestämmelserna i § 15 mom. 2 av gällande
förplägnadsreglemente, finner jag mig böra tillstyrka bifall till vad i
förevarande hänseende föreslagits.
Mot de av arméförvaltningen föreslagna ändrade benämningarna å
sjuksköterskepersonalen har jag icke något att erinra.
För sjukavdelningarna gemensam personal.
Å den nuvarande staten finnas uppförda 1 föreståndare för röntgeninstitutet
med arvode om 1,500 kronor samt 1 apotekare med arvode
om 3,500 kronor.
Chefläkaren har nu hemställt, att å staten måtte upptagas följande chef iskaren,
för sjukavdelningarna gemensam personal, nämligen:
1 apotekare, arvode .................................................................. kronor 4,500: —
1 obducent, » » 1,000: —
1 röntgenföreståndare, arvode.............................................. » 1,500: —
1 sjukgymnast » » 900: —
1 baderska arvode................................................................... » 350: —
jämte ersättning för kost med 2 kr. för dag och
hyresbidrag å 1 kr. för dag,
2 städerskor, arvode å .......................................................... » 350: —
jämte fri bostad med möbler, bränsle och lyse
samt kost och tvätt.
35*
Fjärde huvudtiteln.
[68.] Beträffande arvodena till obducent och sjukgymnast åberopade chef
läkaren
en av förutvarande chefläkaren den 19 september 1916 till arméförvaltningens
civila departement i ämnet gjord framställning. Därvid
hade erinrats, att det enligt gällande reglemente för garnisonssjukhuset
ålåge sjukhusläkare att verkställa obduktioner. Med den utveckling den
patologiska anatomien numera uppnått, vore det icke längre möjligt för
den däri icke utbildade läkaren att av obduktioner och andra patologiska
undersökningar avvinna resultat, som motsvarade moderna krav. På
Stockholms stads sjukhus vore nu specialister anställda som obducenter.
Förmånen av en sådan anordning borde icke undanhållas garnisonssjukhuset.
Bland moderna behandlingsmetoder intoge numera sjukgymnastik
och massage eu så framstående rangplats, att meddelandet därav
vid Stockholms sjukhus vore överlämnat åt skolade sjukgymnaster.
Denna behandling vore å garnisonssjukhuset anförtrodd åt sjukvårdssoldater
efter anvisningar, som gåves av läkare, men utan möjlighet att
konsekvent övervakas. För att i ömtåligare fall meddela dylik behandling
samt för att övervaka sjuk vårdselevernas arbete borde medel anvisas
för arvode åt en sjukgymnast.
Arméförvait- Arméförvaltningen har framhållit, att då övriga avlöningar för sjuknineen''
husets personal måste undergå reglering med större eller mindre förhöjningar,
förelåge tydligen all anledning att reglera även apotekarens
arvode. Hans arbete hade otvivelaktigt ökats liksom allt annat arbete
på garnisonssjukhuset. Därest det förslag till reglemente för garnisonssjukhuset,
som förelåge till Kungl. Maj:ts prövning, vunne fastställelse,
komme arbetet för apotekaren att ännu mera ökas. Medicinalstyrelsen
hade nämligen efter samråd med generalfältläkaren föreslagit, att punkt
47 första stycket i reglementsförslaget skulle erhålla följande lydelse:
»Honom åligger att bereda och utlämna medicin icke blott för sjukhusets
eget behov titan även, efter rekvisition av vederbörande läkare----,
till de i Stockholm förlagda truppförbanden av armén och marinen
ävensom, efter särskilt beslut av arméförvaltningens sjukvårdsstvrelse,
för annat arméns behov.» Denna sistnämnda bestämmelse — »efter
särskilt beslut etc.» — innebure skyldighet för apotekaren att iordningställa
och omsätta alla de läkemedel, som hädanefter komme att uppläggas
i förråd för säkerställande av krigsbcredskapen. Detta representerade
en ökning av apotekarens arbete av en icke så ringa omfattning.
I betraktande härav och vid det förhållande, att apotekaren icke hade
någon som helst vinst av apoteksrörelsen vid sjukhuset, kunde ett arvode
Fjärd»1 liu vudtilelii.
359
av 3,500 kronor för år icke anses utgöra skälig ersättning för apotekarens [68 ]
arbete. Arméförvaltningen funne sig därför böra tillstyrka arvodets
höjande till 4,500 kronor.
På de av chef läkaren anförda skäl tillstyrkte arméförvaltningen, att
å staten uppfördes arvoden åt en obducent med 1,000 kronor och åt
eu sjukgymnast med 900 kronor. Arvodet åt röntgenföreståndaren borde
såsom hittills utgå med 1,500 kronor.
Likaledes funne arméförvaltningen sig böra tillstyrka arvoden åt
1 baderska med 350 kronor förutom ersättning för kost med 2 kronor
för dag samt hyresersättning med 1 krona för dag samt till 2 städerskor
å 350 kronor förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse samt
kost och tvätt.
Med hänsyn till vad chefläkaren därom anfört, finner jag mig böra Departement»-tillstyrka uppförande å sjukhusets stat av arvoden med föreslagna belopp chefen''
åt 1 obducent och 1 sjukgymnast.
Likaledes anser jag mig böra biträda vad som föreslagits beträffande
uppförande å staten av 1 baderska och 2 städerskor. Jag tillåter mig
erinra därom, att med Kungl. Maj:ts medgivande en baderska sedan
några år tillbaka varit vid sjukhuset anställd.
Såsom arméförvaltningen erinrat, föreligger ett av chefläkaren utarbetat
förslag till nytt reglemente för sjukhuset, enligt vilket apotekarens
göromål skulle komma att i icke ringa mån ökas. Då emellertid nämnda
reglemente förslag ännu icke blivit av vederbörande myndigheter slutligt
behandlat samt någon särskild anledning att nu verkställa en reglering
av apotekarens löneförmåner icke torde föreligga, finner jag mig icke
kunna tillstyrka någon förhöjning av det till ifrågavarande befattningshavare
för närvarande utgående arvodet.
Intendenten.
Å staten finnes för närvarande upptagen 1 sjukhusintendent med
fri bostad men med löneförmåner å intendenturkårens stat.
Chefläkaren har nu hemställt, att sjukhusintendenten måtte jämväl chefiskaien.
erhålla förmånen av fritt bränsle.
Arméförvaltningen har anfört, att av den vid sjukhuset anställda Armépersonalen,
som åtnjöte förmånen av fri bostad, vore sjukhusintendenten forvaltmngen''
den ende, som icke därjämte åtnjöte fritt bränsle. Det syntes av praktiska
skäl med hänsyn till bränslets förvaring och fördelning vara för
-
360
Fjärde huvudtiteln.
[68.] delaktigt, om samtliga bostadsinnehavare i detta avseende komme i lika
ställning. Att intendenten därigenom finge någon fördel framför andra
intendenturofficerare, syntes ej böra tillmätas någon betydelse. Arméförvaltningen
funne sig därför böra tillstyrka chefläkarens förevarande
framställning.
Departements- Då ett tillerkännande åt intendenten av förmånen av fritt bränsle
chef™'' skulle innebära ett avsteg från grunderna för avlönande av arméns
officerare, finner jag mig icke kunna tillstyrka vad chefläkaren i förevarande
hänseende föreslagit.
Förrådsförvaltare.
chefläkaren. Chefläkaren har framhållit, att vid åtskilliga tillfällen väsentliga
svårigheter uppstått därigenom, att förrådsförvaltare icke funnits anställd
vid garnisonssjukhuset. En ordnad persedelvård och persedelkontroll
kunde icke åstadkommas, med mindre en förrådsförvaltare anställdes.
Vid inventering, som nyligen företagits, hade det visat sig,
att stora brister förefunnes, utan att det kunnat utrönas, huru desamma
uppstått. Ordnade förrådsräkenskaper hade helt och hållet saknats.
Intendenten vid sjukhuset vore så upptagen av andra nödvändiga göromål,
att han icke kunde ägna tillbörlig tid åt de göromål, som vid ett
truppförband ålåge förrådsförvaltaren. Bristen på förrådsförvaltare gjorde
sig så mycket mera kännbar, som vid ett sjukhus persedelstocken vore
på ett helt annat sätt rörlig än vid ett truppförband och som erfarna
uppbördsman vid de olika avdelningarna inom sjukhuset helt och hållet
saknades.
Det förhållandet, att intendenten icke hade något biträde för räkenskapernas
förande och därmed sammanhängande göromål, granskning
av räkningar och bokföringsdetaljer, gjorde, att han icke såsom önskligt
vore kunde sysselsätta sig med sjukhusets ekonomi i stort eller övervaka
de olika förvaltningsgrenarnas behöriga skötsel och kosthåll. Hela tjänsten
bleve därpå svårt lidande.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde chefläkaren, att å sjukhusets
stat måtte uppföras ett arvode om 2,500 kronor åt en förrådsförvaltare,
tillika biträde åt intendenten.
Armé- Arméförvaltningen har funnit sig böra biträda vad chefläkaren an
forvaitningen.
j fråga om uppförande å staten av arvode åt en särskild förråds
förvaltare.
Ur flera synpunkter skulle det vara fördelaktigast, om till befattningen
kunde tagas en underofficer, som erhållit avsked med pension
Fjärde huvudtiteln.
361
och fyllnadspension. En underofficer, som erhölle avsked vid 50 års [68.]
ålder, besutte i allmänhet sådana kropps- och själskrafter, att han väl
vore i stånd att handhava en dylik befattning. l)et vore dessutom en
fördel för befattningens handhavande, att innehavaren genom föregående
tjänstgöring vid armén hade erfarenhet om uppbördsgöromål. En f. d.
underofficer hade också i regel under de sista åren av sin tjänst varit
uppbördsman och handhaft därmed förenade ekonomiska bestyr.
Därest med befattningens tillsättande kunde förfaras på sätt nu angivits,
syntes ett arvode av 1,800 kronor få anses vara en lämpligt avvägd
ersättning. Däremot ansåge arméförvaltningen, att utöver vad
chefläkaren föreslagit, förrådsförvaltaren borde beredas fri bostad jämte
bränsle och lyse inom sjukhuset eller, om dessa förmåner icke där kunde
beredas honom, ersättning härför med skäliga 700 kronor.
Armé förvaltningen ansåge sig därjämte böra föreslå, att därest förråd
sförvaltarbeställningen komme att besättas med underofficer, som
lämnat den aktiva tjänsten, bestämmelser måtte utfärdas därom, att till
befattningen skulle förordnas underofficer, som erhållit avsked med pension
och fyllnadspension, att befattningen skalle tillträdas i omedelbart
samband med avskedet, samt att befattningshavaren icke skulle äga rätt
kvarstå vid befattningen längre än intill fyllda 65 år.
Med hänsyn till angelägenheten av att å garnisonssjukhuset åstad- Departementskomma
en behörig persedelvård och persedelkoutroll torde det vara oav- chef.eDvisligen
nödvändigt att därstädes anställa en särskild förrådsförvaltare.
Efter därom av chefläkaren gjord framställning bär också Kungl. Maj:t
genom brev den 23 november 1917 medgivit, att en vid sjukhuset placerad
underofficer finge tillsvidare, intill dess en förrådsförvaltarbeställning
kunde bliva uppförd å sjukhusets stat, förordnas såsom förrådsförvaltare
och i denna egenskap från fjärde huvudtitelns anslag till extra
.utgifter uppbära ett arvode av 2 kronor om dagen i enlighet med i § 42
av gällande reglemente för arméns avlöning under fred fastställd bexäkningsgru
n d.
Då befälstillgången vid trupp förbanden icke är sådan, att eu underofficer
å stat kan ständigt beordras för upprätthållande av ifrågavarande
befattning, men man å andra sidan bör såvitt möjligt undvika en ökning
av de å intendentnrkårens stat uppförda förrådsförvaltarbeställningarna,
torde saken lämpligen kunna ordnas på sätt arméförvaltningen föreslagit,
nämligen att för befattningen avses en med pension och fyllnadspension
•avgången underofficer.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
46
362
Fjärde huvudtiteln.
Vad det föreslagna arvodet angår, synes mig detta med hänsyn till
de löneförmåner, som utgå till förvaltare på stat, vara väl högt tilltaget.
Ett arvode om 1,500 kronor jämte ersättning för bostad med bränsle
och lyse, därest sådan icke kan'' åt honom inom sjukhuset beredas, med
av arméförvaltningen föreslaget belopp torde få anses utgöra skäliga
avlöningsförmåner.
Kökspersonal.
Den nuvarande staten upptager följande kökspersonal:
1 köksförestånderska, förutom fri bostad med möbler,
bränsle och lyse samt kost och tvätt, arvode .......... kronor 400: —
3 kökspigor, förutom fri bostad med möbler, bränsle och
lyse samt kost och tvätt, arvode å.................................. » 250:_
Chefläkaren har anfört, att mathållningen vid garnisonssjukhuset
vore mera invecklad än vid såväl truppförband som civila sjukhus. Två
särskilda kök funnes med olika hushållning och olika matlagning, det
ena i huvudsak avsett lör det vid sjukhuset befintliga manskapet, det
andra för sjuksköterskor och därmed jämställda. Mathållningen vore
också så tillvida mera krävande, som sjukvården måste ställa speciellt
höga krav på en i allo väl ordnad förplägnad och som för sjukvårdens
behov en mängd olika portioner efter olika matsedlar dagligen måste
anrättas. Då nu ej någon köksföreståndare funnes anställd vid garnisonssjukhuset,
stode förplägnadstjänsten lågt vid detta stora sjukhus och en
ordnad kontroll vore helt och hållet eftersatt. För närvarande sköttes
köksföreståndarbefattningen utav en för helt annat ändamål kommenderad
för befattningen icke utbildad korpral. Detta bleve så mycket betänkligare,
som Kungl. Maj:t nyligen skärpt de kompetensvillkor, som uppställts
för skötande av köksföreståndarbefattningen vid armén i allmänhet.
Chefläkaren kunde därför icke lämpa förplägnadstjänsten efter för armén
gällande bestämmelser och kontrollföreskrifter, något som vore så mycket
mera olägligt just nu, då så gott som varje födoämne vore tillgängligt
endast i enlighet med särskilt utfärdade föreskrifter. Särskilda anordningar
hade också vidtagits för att i möjligaste mån undanröja denna
olägenhet. Dessa åtgärder vore dock allmänt av tillfällig natur.
På grund av vad sålunda anförts, föresloge chefläkaren, att i staten
måtte upptagas ett arvode av 2,500 kronor till en köksföreståndare.
Vidare hemställde chefläkaren, att i staten måtte uppföras arvoden
till 1 överkokerska med 750 kronor, 1 kokerska med 500 kronor och 3-
Fjärdo huvudtiteln.
363
köksbiträden med 370 kronor för var och en, förutom fri bostad med
möbler, bränsle och lyse samt tvätt och kost, med rätt för överkokerskan
att komma i åtnjutande av 2 arvodestillägg å vartdera 100 kronor, det
ena efter 5 års och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Armé förvaltningen har ansett, att en köksföreståndare borde anställas
vid garnisonssjukhuset. Den manskapsstyrka, som jämte personal
i övrigt skulle från sjukhusets kök utspisas, vore så stor, att proviantuppbörden
borde ordnas i ungefärlig likhet med förhållandena vid arméns
truppförband och sålunda en särskild köksföreståndare anställas, därest
erforderlig kontroll över provianten skulle kunna ernås.
Beträffande arvodet för befattningen och dess tillsättande hemställde
arméförvaltningen, att arvodet måtte bestämmas till enahanda belopp,
som av arméförvaltningen föreslagits för motsvarande befattningshavare
vid krigsskolan, eller 1,500 kronor jämte fri bostad med bränsle och lyse,
att därest bostad inom sjukhuset icke kunde beredas köksföreståndaren,
ersättning för dessa förmåner skulle utgå med 700 kronor för år, samt
att befattningen tillsattes på enahanda sätt, som föreslagits beträffande
förrådsförvaltaren.
Mot vad chefläkaren föreslagit beträffande kökspersonalen i övrigt
hade arméförvaltningen icke något att erinra.
I likhet med chefläkaren och armé förvaltningen anser även jag, att
därest den synnerligen omfattande och krävande forplägnadstjänsten vid
sjukhuset skall kunna skötas och kontrolleras, på sätt gällande förvaltningsreglementen
föreskriva, inrättande av en köksföreståndarbefattning
vid sjukhuset torde vara oundgängligen av behovet påkallat. Efter
därom av chefläkaren gjord framställning har Kungl. Maj:t genom brev
den 7 september 1917 redan medgivit, att intill dess en köksföreståndarbefattning
bliver upptagen å sjukhusets stat, ett arvode om 25 kronor
i månaden må från ordinarie mathållningsanslaget utbetalas till underofficer
eller underbefäl av manskapet, som utan särskilt arvode å sjukhusets
stat uppehåller köksföreståndarbefattningen därstädes. Mot det
av arméförvaltningen nu föreslagna sättet för frågans definitiva ordnande
har jag icke något att erinra, ej heller mot de av ämbetsverket för köksföreståndaren
föreslagna avlöningsförmånerna.
Enligt chefläkarens förslag skulle i stället för den nuvarande köksförestånderskan
anställas 1 överkokerska med ett arvode om 750 kronor
jämte två ålderstillägg å 100 kronor samt 1 underkokerska med arvode
om 500 kronor. Köksbiträdena skulle bibehållas vid samma antal som
[68.]
Armé
förvaltningen.
Departements
chefen.
3(34
Fjärde huvudtiteln.
[68.] för närvarande men få sina arvoden höjda från 250 kronor till 370
kronor. Då, enligt vad jag förvissat mig om, ifrågavarande personalökning
är av förhållandena påkallad och de föreslagna arvodena med nu
rådande arbetspriser icke kunna anses oskäliga, finner jag mig böra tillstyrka
vad chefläkaren i förevarande hänseende föreslagit.
övrig betjäning.
Å den nuvarande staten finnes uppförd:
1 förestånderska för tvätt och lagning, förutom fri
bostad med möbler, bränsle och lyse samt kost
och tvätt, arvode........................................................... kronor
3 tvättpigor med enahanda naturaförmåner och arvode å r
1 portvakt, förutom fri bostad med bränsle och lyse,
arvode .....................i.................................................. »
1 maskinist med enahanda naturaförmåner och arvode »
1 maskinistbiträde, arvode................................................. »
2 gårdsdrängar lör vedbärning och renhållning, för
utom
fri bostad med bränsle och lyse, arvode å »
650: —
350: —
400: —
1,200: —
660: —
1,000: —
Chefiakaren. Chef läkaren har nu föreslagit, att i staten måtte upptagas arvoden
till 1 tvätttorestånderska med 700 kronor, 4 tvättbiträden med 350 kronor
samt 1 sömmerska med 365 kronor, varjämte till tvättförestånderskan
skulle utgå 2 arvodestillägg om 100 kronor, det ena efter 5 och det
andra efter 10 års väl vitsordad tjänst. Av denna personal skulle endast
tvättförestånderskan åtnjuta fri bostad med bränsle och lyse samt kost
och tvätt. För övrig personal föresloge chef läkaren i ersättning för kost
2 kronor för dag ävensom hyresbidrag med 1 krona för dag.
Vidare hemställde chef läkaren, att i staten måtte upptagas arvoden
till följande personal, nämligen 1 maskinist 1,500 kronor, 1 maskinistbiträde
1,260 kronor, 1 gårdsvaktmästare, tillika snickare, 1,000 kronor
samt 1 gårdsvaktmästare, tillika trädgårdsmästare, 1,600 kronor, varjämte
för maskinisten och den förstnämnde gårdsvaktmästaren föresloges fri
bostad med bränsle och lyse. Portvakten vore avsedd att ersättas av en
militärpost.
Arméförvalt- Arméförvaltningen har förklarat sig icke hava något att erinra mot
nmgen. vad chef läkaren föreslagit beträffande tvätterskepersonalen och dess avlöningsförmåner.
Fjärde huvudtiteln.
3ti5
Vad den manliga betjäningspersonalen anginge, skulle enligt chef- [68.]
läkarens förslag uppstå en ökad kostnad av 1,100 kronor. Denna förböjning
kunde förefalla stor, särskilt då man funne, att personalen
minskats med en man. Arméförvaltningen ansåge sig dock böra tillstyrka
vad chefläkaren föreslagit. De nu utgående arvodena måste
nämligen anses vara alltför lågt beräknade. Med nu gällande låga
arbetspriser och dyra levnadskostnader läte det sig svårligen göra att
erhålla duglig personal med lägre avlöning än den av chefläkaren
föreslagna.
Då den föreslagna ökningen av tvätterskepersonalen är betingad Departementaav
göromålens omfattning, har jag icke något att däremot erinra. De chefenföreslagna
avlöningsförmånerna giva mig icke heller anledning till någon
anmärkning.
Vad den manliga betjäningspersonalen angår, har jag icke annat
att erinra än att arvodet åt maskinistbiträdet torde böra bestämmas
till 1,200 kronor och till går ds vaktmästaren, tillika trädgårdsmästare,
till 1,500 kronor.
Vcibelavdelningen.
Enligt § 4 i gällande reglemente för sjukhuset skall för ett år i
sänder dit kommenderas från någon av trängkårerna en underofficer
såsom sjukhusväbel och en såsom sjukhusunderofficer. För upprätthållande
av dessa befattningar äro i staten för sjukhuset för vardera
uppförda 1,000 kronor.
Chefläkaren har nu hemställt, att i staten måtte uppföras ett arvode chefiäkaren.
till en sjukhusväbel med 1,800 kronor samt att väbeln dessutom tillerkändes
ett hyresbidrag av 700 kronor. Därjämte föresloge chef läkaren,
att anslaget för upprätthållande av sjukhusunderofficersbefattningen måtte
utgå ur staten. ✓
Arméförvaltningen har förklarat sig icke hava något att erinra mot Arméförvaitdet
föreslagna arvodet till sjukhusväbeln. Däremot borde i staten icke Dingeu''
uppföras något hyresbidrag. Enligt det för garnisonssjukhuset gällande
reglementet vore sjukhusväbelns åligganden av den beskaffenhet, att
väbeln borde hava bostad å sjukhuset.
Under förutsättning att i sjukhusets stat uppfördes arvode till en
förråds förvaltare, kunde den nuvarande anslagsposten till upprätthållande
av sjukhusunderofficersbefattningen, 1,000 kronor, utgå ur staten.
366
Fjärde huyudtitelu.
[68].
Departements
chefen.
Chefläkaren.
Mot vad arméförvaltningen i förevarande hänseende föreslagit tiar
jag icke annat att erinra än att arvode till den såsom väbel kommenderade
underofficeren skäligen torde böra bestämmas till 1,500 kronor.
Övriga arvoden.
Å den nuvarande staten finnas uppförda
1 sjukhuspredikant, arvode.................................................. kronor 500: —•
1 husmoder, förutom fri bostad med möbler, bränsle och
lyse samt kost och tvätt, arvode................................ » 600: —
2 tillägg å arvodet å 200 kronor, det ena efter 5
års och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Arvode åt juridiskt biträde...................................................... » 300: —
Vidare äro å staten upptagna följande två anslagsposter, nämligen:
till sjukhusförvaltningens förfogande för tillkallande av
specialister för behandling av å sjukhuset intagna
patienter, förslagsvis......................................................... kronor 1,500: —
för beredande av tjänstledighet åt operationssalssköterskan
och översjuksköterskorna (med kostpenningar
för var och en å 25 kronor) samt till vikariatsersättning
under sjukdom jämväl för övrig tjänstepersonal,
förslagsvis......................................................... » 500: —
Chefläkaren har nu föreslagit, att arvodet till husmodern måtte
höjas till 800 kronor och att övriga förmåner måtte utgå oförändrade.
Arvodena till sjukhuspredikanten och till juridiskt biträde borde bibehållas
vid sina nuvarande belopp.
Vidare har chefläkaren föreslagit, att de båda posterna »till sjukhusförvaltningens
förfogande för tillkallande av specialister» och »för
beredande av tjänstledighet)) måtte utgå ur staten och i stället ersättas
av följande poster, nämligen
arvoden åt extra personal jämlikt § 29 reglementet för
sjukhuset.............................................................................. kronor 3,000: —
för beredande av tjänstledighet åt sjukhusets personal
samt till vikariatsersättning under sjukdom ............ » 3,600: —
för sjukvård och underhåll åt sjuk personal..................... » 500: —
till sjukhus förvaltningens förfogande för tillkallande av
specialister............................................................ » 3,4.00: —
Fjärde huvudtiteln.
3(17
Arméförvaltningen liar erinrat därom, att då Kungl. Maj:t föreslog
1916 års riksdag att anslå medel till en husmodersbe fattning, hade
anförts, att anställande av en husmoder vid sjukhuset vore ägnat att
befordra sparsamhet inom förvaltningen samt upprätthållande av ordning
och snygghet inom sjukhuset. Husmoderns ställning inom sjukhuset
vore ock sådan, att hon ägde att fordra lydnad av sköterskorna m. fl.
samt ägde överinseendet över denna personals arbete i allt, som rörde
det icke rent tekniska sjukvårdsarbetet. Husmodern ålåge även att hava
närmaste tillsyn och vård av linneförrådet och sängutredningar m. m.
samt tillse, att persedlar i fullgott skick vore att tillgå.
Husmodern hade alltså en synnerligen ansvarsfull befattning och
intoge otvivelaktigt en viss förmansställning gent emot den kvinnliga
sköterskepersonalen. Det syntes därför rimligt, att hon i avlöningshänseende
ställdes högre än den övriga kvinnliga personalen, vilket
också vore vanligt på civila sjukhus. Arméförvaltningen ansåge sig
därför böra tillstyrka vad chefläkaren föreslagit beträffande ifrågavarande
arvode.
Enligt § 3 mom. 1 av gällande reglemente för garnisonssjukhuset
i Stockholm skulle vid sjukhuset vara anställda två sjukhusläkare, av
vilka den ene tillika skulle vara chefläkare. Något särskilt arvode för
chefläkaren funnes emellertid icke anvisat.
Chefläkarens åligganden vore närmare angivna i § 5 av sjukhusets
reglemente. Dessa åligganden tillkomme honom utöver vad som enligt
§ 6 samma reglemente ålåge honom i egénskap av sjukhusläkare. Det
syntes arméförvaltningen obilligt, att icke särskild ersättning utginge
för detta ökade arbete, synnerligast som med chefläkarbefattningen vore
förenat ett icke oväsentligt rent ekonomiskt ansvar, enär chefläkaren
beträffande förvaltningsfrågan intoge en ställning liknande regementschefs.
Det kunde visserligen invändas, att till chefläkare förordnades
den av sjukhusläkarna, som vore regementsläkare och sålunda åtnjöte
den högre avlöningen, varför alltså chefläkaren beträffande avlöning i
verkligheten nog komme i bättre ställning än den andre sjukhusläkaren.
Därest det över huvud skulle vara möjligt att erhålla lämpliga läkare
på dessa viktiga befattningar, vore det dock nödvändigt, att någon
ersättning bereddes för det ökade ansvar och arbete, som chefskapet
medförde och som nog i viss grad hindrade vederbörande i utövande
av den enskilda praktik, som icke kunde förmenas sjukhusläkarna att
utöva.
Förslag till nytt reglemente för garnisonssjukhuset vore för närvarande
föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Enligt detta förslag skulle
[68.]
Arméförvalt
ningen.
368
Fjärde huvudtiteln.
[68.] chef läkare förordnas av Kungl. Maj:t, men någon bestämmelse om att
till chefläkare skulle förordnas någon av sjukhusläkarna funnes icke
intagen i förslaget. Det skulle vid sådant förhållande vara Kungl. Maj:t
obetaget att till chefläkare förordna militärläkare, som ansåges vara
särskilt lämplig lust för chefläkarbefattningen, oavsett om han innehade
beställning vid sjukhuset eller icke. Under förutsättning att detta förslag
vunne Kungl. Maj:ts godkännande, bleve det oundgängligen erforderligt
att på sjukhusets stat uppföra ett särskilt arvode åt chefläkaren.
På nu anförda skäl ansåge armé förvaltningen, sig böra föreslå, att
å sjukhusets stat uppfördes ett arvode åt den läkare, som förordnades
att vara chefläkare. Beträffande arvodets storlek föresloge arméförvaltningen
såsom skäligt 1,500 kronor.
Beträffande övriga poster kunde arméförvaltnjngen, under förutsättning
att den föreslagna ökningen av sköterskepersonalen bleve bifallen,
icke tillstyrka, att för anställande av extra personal enligt § 29 reglementet
för sjukhuset beräknades högre belopp än 1,000 kronor. Sköterskepersonalen
utgjordes för närvarande av 10 personer, men skulle enligt förslaget
ökas med 14 till 24. Med denna ökning av den ordinarie personalen
syntes ett så stort anslag som 3,000 kronor för anställande av
extra personal ej vara behövligt. Arméförvaltningen ville icke bestrida,
att extra personal fortfarande vid vissa tillfällen kunde bliva erforderlig,
men hölle före, att ett belopp av 1,000 kronor vore för detta ändamål
tillräckligt.
Beträffande övriga av chefläkaren föreslagna anslagsposter hade
arméförvaltningen icke något att erinra.
Departements- Med hänsyn till de åligganden, som påvila husmodern, och den ställchefen.
ning, hon intager gentemot den övriga kvinnliga sjukhuspersonalen, torde
den för henne föreslagna arvodesförhöjningen få anses fullt befogad.
Vad angår den av chefläkaren föreslagna posten till arvode åt
extra personal, torde denna i enlighet med arméförvaltningens hemställan
böra upptagas med 1,000 kronor. Beträffande posterna för beredande
av tjänstledighet åt sjukhusets personal, till sjukvård och underhåll
åt sjuk personal samt till sjukhusförvaltningens förfogande för tillkallande
av specialister har jag icke något annat att erinra, än att sistnämnda
post torde kunna begränsas till 3,000 kronor.
Såsom förut nämnts, finnas vid sjukhuset anställda två sjukhusläkare
(överläkare), av vilka den ene åtnjuter regementsläkares avlöningsförmåner
och den andre bataljonsläkares. Denna olikhet i löneförmåner
beror givetvis därpå, att den förre tillika skall tjänstgöra såsom chef
-
Fjärde huvudtiteln.
;>(>*)
läkare. Vid löneförmånernas bestämmande har således redan behörig [68. |
hänsyn tagits till det ökade arbete och därmed förenade ansvar, som
chefläkarskapet medför. Att, såsom arméförvaltningen nu föreslår, med
bibehållande av skillnaden mellan de båda sjukhusläkarnas löneförmåner,
å staten uppföra ett särskilt arvode åt chefläkaren, finner jag mig därför
icke kunna tillstyrka. Förutsättningen för ett dylikt arvodes uppförande
å staten — en åtgärd mot vilken jag ''i och för sig icke har något att
erinra med hänsyn till önskvärdheten att kunna såsom chefläkare förordna
den för befattningen lämpligaste — måste nämligen vara, att de båda
överläkarna varda i fråga om löneförmåner likställda.
Mathållningen.
Å den nuvarande staten äro beräknade tillhopa 8,030 kronor för
kosthåll åt den vid sjukhuset anställda personal, i vars löneförmåner
ingår fri kost. Anslagsposten är beräknad efter ett portionspris av 1
krona SO öre för husmoder och sjuksköterskor, 1 krona 25 öre för tvättförestånderskan
och köksförestånderskan samt 75 öre för sjukhuspigor,
tvättpigor och kökspigor.
Kostnaderna för utspisning av det å sjukhuset intagna fast anställda
manskap, som tillhör i Stockholm garnisonerat truppförband av armén,
bestridas från den å staten till underhåll upptagna anslagsposten om
49,135 kronor.
Chefläkaren har anfört, att sättet för beräknandet av ifrågavarande cheftäkaren.
kostnader medförde förutom andra olägenheter den hart när oöverstigliga
svårigheten att anordna tre olika slags mathållning för den kvinnliga
personalen. I praktiken hade man gått så tillväga, att de grupper,
för vilka anslagits 1 krona 50 öre och 1 krona 25 öre, haft gemensam mathållning.
Övriga hade hänvisats att äta i manskapsköket, något som vore
synnerligen olämpligt ej minst ur lokala ordningssynpunkter. Anslaget
hade även, särskilt under nu rådande förhållanden, varit otillräckligt.
Chefläkaren hemställde därför, att samma portionspris måtte beräknas
för all vid sjukhuset anställd personal med fri kost, samt föresloge, att
detta portionspris sattes till 2 kronor för dag.
Vad det till sjukhuset avpolletterade eller kommenderade manskapets
natur aunderhåll beträffade, hemställde chefläkaren, att detsamma måtte
ordnas i enlighet med de vid arméns truppförband gällande bestämmelser,
dock med den skillnaden, att det kontanta beloppet i normalportionsstaten
måtte få utgå med 20 öre i stället för som eljest vid armén med
5 öre. Det hade nämligen visat sig, att det. stora antalet konvalescenBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft. 47
3T0
Fjärde huvudtiteln.
[68.] ter vid sjukhuset för ett snabbt återvinnande av krafterna vore i behov
av ökad portion ocli en mera smaklig och omväxlande föda än vid armén
i allmänhet kunde bestås. Denna ökning i portionspriset skulle självfallet
komma även det till sjukhuset förlagda friska manskapet tillgodo,
enär särskild matlagning för denna kontingent icke kuude ordnas. Ekonomiskt
spelade detta en oväsentlig roll och kunde betraktas som en
lämplig ersättning för frånvaron av marketenteri. Mot den föreslagna
anordningen kuude visserligen invändas, att vederbörande läkare enligt
§ 22 av det för sjukhuset gällande reglementet kunde för särskilt sjukdomsfall
rekvirera extra sjukföda. Meningen vore emellertid att genom
en förhöjning ^ av anslaget kunna åstadkomma större möjlighet att för
hela patientantalet göra födan sund, närande och omväxlande.
Arméförvait- I likhet med chefläkaren har arméförvaltningen funnit det oändaningen''
målsenligt, att kostnaden för den vid sjukhuset anställda personalens
mathållning beräknades efter olika grunder för den ena eller andra kategorien.
Den skillnad i kostens beskaffenhet, som kunde komma att föranledas
av olika beräkningsgrunder, vore knappast så stor, att den ena
mathållningen i verkligheten bleve synnerligen bättre än den andra,
då man givetvis borde utgå ifrån, att kvantitet och näringsvärde under
alla förhållanden måste vara tillräckliga och tillbörlig hänsyn tagas till
billiga krav på omväxling. Arméförvaltningen ansåge därför, att kostnaden
för mathållning åt vid sjukhuset anställda läkare och civil personal,
som skulle äga rätt till fri kost, borde beräknas efter samma grunder
för alla, dock med den jämkning i den av chefläkaren ifrågasatta
beräkningsgrunden arméförvaltningen i det följande föresloge.
Ehuru det av chefläkaren framställda förslaget rörande utspisningen
av det till sjukhuset avpolletterade eller kommenderade manskapet kunde
medföra vissa fördelar, ansåge dock arméförvaltningen betänkligheter
möta mot en sådan rubbning i principerna för manskapsutspisningen,
som i förslaget avsåges. Då därtill komme, att även ur redovisningssynpunkt
vore förmånligast, om det för armén i övrigt föreskrivna sättet
för normalportionsprisets beräknande tillämpades även vid garnisonssjukhuset,
hemställde arméförvaltningen beträffande mathållningen vid
sjukhuset,
att all utspisning av portionsberättigad personal, vare sig patienter,
till sjukhuset kommenderad eller där anställd personal, grundades på gällande
normalportionsstat,
att sjuka erhölle extra sjukföda i den omfattning, vederbörande
läkare i varje särskilt fall prövade erforderligt, samt
Fjerde huvudtiteln.
Ml
att för de vid sjukhuset anställda läkarna och civil personal, i vilkas
avlöningsförmåner inginge fri kost, kostnaderna för mathållningen
beräknades efter sjukhusets gällande normalportionspris, utökat med ett
belopp, motsvarande hälften av det i fredsförplägnadsreglementet § 15
mom. 2 omnämnda belopp, eller för närvarande med 1 krona.
Beträffande sättet för bestridande av kostnaderna för mathållningen
vid sjukhuset ville arméförvaltningen till en början erinra därom, att
kosthållet för därtill berättigad personal, anställd vid garnisonssjukhuset,
för närvarande bestredes från den å staten för garnisonssjukhuset upptagna
anslagsposten till kosthåll. Kostnaderna för utspisning av det å
sjukhuset intagna, fast anställda manskap, som tillhörde i Stockholm
ständigt garnisonerat truppförband ur armén, bestredes jämlikt § 18 i
gällande reglemente för sjukhuset från den å staten upptagna anslagsposten
till underhåll. Utspisningen av allt övrigt å sjukhuset inlagt eller dit
kommenderat manskap bekostades beträffande armén från dess mathållningsanslag
och beträffande marinen från medel under femte huvudtiteln.
För åstadkommande av enhetlighet i beräkningen av mathållningskostnaderna
vid armén samt i redovisningen, ansåge arméförvaltningen,
att kostnaden för utspisningen av allt manskap tillhörande armén borde
utgå från anslaget till arméns mathållning. Då medel redan funnes
under detta anslag beräknade för samtliga underhållsdagar vid armén,
mötte ej heller något hinder däremot, att kostnaden för underhåll vid
sjukhuset av allt armén tillhörande manskap utginge från mathållningsanslaget.
Beträffande manskap från marinen syntes utspisningskostnaden, likasom
övriga utgifter vid sjukhuset för sådant manskap, böra fortfarande
utgå av femte huvudtitelns medel.
Vad anginge mathållningen för den vid sjukhuset anställda personalen,
kunde någon tvekan råda, huruvida kostnaderna därför borde uppföras
å sjukhusets stat eller inräknas under mathållningsanslaget. Till ledning
för frågans bedömande ville arméförvaltningen erinra, att utspisningskostnaderna
för de vid arméns truppförband anställda maskinister och
kokerskor avfördes å mathållningsanslaget. Vid sådant förhållande syntes
det armé förvaltningen lämpligt, att utgifterna för utspisningen av
den vid garnisonssjukhusen anställda personal, som vore berättigad till
fri kost, även avfördes å samma anslag. En sådan åtgärd vore därjämte
ägnad att å anslaget till arméns mathållning samla alla kostnader
för utspisningen vid armén. Av nu .anförda skäl borde i staten för garnisonssjukhuset
icke vidare upptagas några kostnader för. utspisning.
1(58.]
372
Fjärde huvudtiteln.
168.]
Departements
chefen.
Cbefläkaron.
I överensstämmelse härmed hemställde arméförvaltningen, att jämväl
kontant portionsersättning åt därtill berättigad personal vid garnisönssjukhuset
måtte få gäldas från anslaget till arméns mathållning.
Med hänsyn till de olägenheter i olika avseenden, som äro förenade
ttied det nuvarande sättet för beräknande av mathållningskostnaderna
för de olika personalkategorier, som å garnisonssjukhuset skola på kronans
bekostnad utspisas, torde enhetliga bestämmelser härför böra fastställas,
och finner jag mig böra tillstyrka bifall till vad arméförvaltningen härutinnan
föreslagit.
På de av arméförvaltningen anförda skäl finner jag mig jämväl böra
tillstyrka, att samtliga kostnaderna för mathållningen vid garnisonss]ukhiiset
likasom ock den kontanta portionsersättningen åt därtill berättigad
personal hädanefter gäldas av ordinarie mathållningsanslaget. Någon
höjning av detta anslag torde icke av denna anledning vara av behovet
påkallad.
Kostnaderna för utspisning av å sjukhuset vårdad personal, tillhörande
marinen, böra givetvis likasom övriga utgifter för samma personal
fortfarande bestridas av medel under riksstatens femte huvudtitel.
Underhäll in. m.
Under titel Underhåll upptager nu gällande stat ett belopp av
49,135 kronor. Såsom förut nämnts, är häri inräknad kostnaden för
utspisning av visst manskap.
Chefläkaren har nu föreslagit, att underhållskostnaden måtte med
större noggrannhet fördelas på särskilda titlar. Då någon statistik icke
förts vid sjukhuset, hade de olika anslagen icke kunnat tillnärmelsevis
fixeras, utan vore det nödvändigt att upptaga de flesta av dessa såsom
förslagsanslag, detta så mycket mera som sjukvårdskostnaderna vore svåra
att förutse och sjukhuset ständigt måste vara i stånd att anskaffa
erforderlig sjukvårdsutrustning m. m. Sjukhusstaten borde även uppställas
så, att därav och av räkenskaperna direkt framginge den statistiska
fördelning av kostnaderna, som måste anses erforderlig. Uppställningen
borde även bliva sådan, att en jämförelse lätt kunde göras med
hushållningen vid civila sjukhus.
I enlighet med nu angivna grunder hemställde chefläkaren, att å
staten måtte uppföras följande poster:
Fjiirdt* huvudtiteln.
till
»
)i
»
»
»
x>
»
»
»
»
»
apoteksvaror, såsom läkemedel och mineralvatten, |
||
vin, is m. m.................................................................... |
kronor |
3,000: |
förbands- och sjukvårds förbrukningsartiklar........... |
» |
10,000 |
instrumentalutredning samt apparater och övrig |
||
uppbördsmateriel.............................................................. |
)> |
2,500 |
poliklinikerna................................................................... |
» |
2,100 |
bränsle, lyse och vatten ........................................... |
» |
25,000 |
inre och yttre renhållning..................................... |
» |
4,500 |
inteuden turutrustning................................................... |
» |
11,500 |
tvätt ...................................................................... |
» |
1,500 |
desinfektion .............................................................. |
1,500 |
|
expenser........................................................................ |
» |
1,600 |
telefon- och telegramkostnader................................... |
» |
500 |
byggnaderna ................................................................ |
» |
2,000 |
planteringar, gräsmattor och rabatter...................... |
)> |
200 |
brand materiel................................................................... |
y> |
100 |
diverse .............................................................................. |
» |
3,000 |
egendomen 27 Hantverkargatan ............................... |
» |
1,500 |
Arméförvaltningen har förklarat sig icke hava något att erinra mot
vad chefläkaren anfört i fråga om uppställningen av sjukhusets stat.
Däremot kunde armé förvaltningen icke biträda förslaget om att vissa av
ifrågavarande anslagsposter skulle upptagas såsom förslagsanslag, då detta
naturligtvis vore absolut oförenligt med det förhållandet, att anslaget till
garnisonssj nkhuset i sin helhet vore ett reservationsanslag. Arméförvaltningen
ansåge sig endast kunna tillstyrka, att överskott å en titel finge
användas för täckande av brist på en annan titel.
Mot beräkningen av posterna till apoteksvaror, till förbands- och
sjukvårdsförbrukningsmateriel, till instrumentalutredning m. m. samt till
poliklinikerna hade arméförvaltningen icke något att erinra.
Ehuru det för bränsle, lyse och vatten upptagna beloppet under
normala förhållanden vore allt för högt tilltaget, syntes det måhända icke
nu kunna beräknas lägre. Arméförvaltningen ville dock erinra därom,
att därest kostnaderna för sjukhusets mathållning komme att läggas på
anslaget till arméns mathållning, kostnader för bränsle, lyse och vatten
för mathållningen också skulle gäldas från mathållningsanslaget. Det
av chefläkaren ifrågasatta beloppet syntes under nämnda förutsättning
kunna beräknas något lägre eller förslagsvis till 19,000 kronor.
Mot beräkningen av posterna till inre och yttre renhållning, till intendenturutrustning,
till tvätt och till desinfektion hade arméförvaltningen
icke något att erinra.
68.J
Arméförval t
ningen.
374
Fjärdo huvudtiteln.
[68.] De för expenser samt telefon- och telegramkostnaderberäknadebeloppen,
tillhopa 2,100 kronor, kunde synas höga, då för infanteriets truppförband
med tillhörande inskrivningsexpeditioner motsvarande anslag utginge med
1,800 kronor. Under hand hade emellertid arméförvaltningen erhållit den
upplysningen, att på detta anslag måste bekostas sjukhusets rätt vidlyftiga
och'' dyrbara blankettryck, tryckning av febertabeller, diagnossedlar,
sjukjournaler m. m. Härtill komme, att telegram ofta måste avlåtas till
de sjukas anhöriga. Arméförvaltningen ansåge sig därför böra tillstyrka
det begärda beloppet, som dock syntes kunna avrundas nedåt till 2,000
kronor.
De till planteringar, till brandmateriel och till diverse utgifter äskade
beloppen funne armélörvaltningen sig böra tillstyrka.
Däremot kunde arméförvaltuingen icke tillstyrka chefläkarens förslag
i fråga om beräknande av medel för underhåll av sjukhusets byggnader
och av egendomen 27 Hantverkargatan. Då underhållet av garnisonssjukhusets
byggnader ålåge överintendentsämbetet, borde något anslag
för detta ändamål icke uppföras under fjärde huvudtiteln. Ej heller vore
det erforderligt att anvisa medel till underhåll av egendomen 27 Hantverkargatan,
enär denna egendom beräknades giva en årsinkomst av
2,500 kronor, av vilket belopp nödiga underhållskostnader m. m. kunde
bestridas.
Beträffande sjuka, hörande till personal under femte huvudtiteln borde
kostnaden å sjukhuset för dem med fulla självkostnadspriset gäldas av
nämnda huvudtitels medel. Beloppet för dag beräknat, syntes böra
fastställas av arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse.
Departements- Med avseende å beräkningen av de särskilda omkostnadstitlama finchefen.
ner jag höra biträda arméförvaltningens förslag, utom vad angår
posten till bränsle, lyse och vatten. Ifrågavarande post synes .nämligen,
i likhet med vad som skett beti äflande motsvarande post å andra stater,
böra upptagas till det belopp, vartill densamma under normala förhållanden
kan anses uppgå. Med hänsyn härtill torde det av arméförvaltningen
beräknade beloppet böra nedsättas till 10,000 kronor. 1 den mån
detta belopp skulle bliva för ändamålet otillräckligt, torde vad som ytterligare
erfordras kunna utgå från det extra anslag till förstärkning av
reservationsanslaget till arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten,
varom jag under punkten 38 gjort framställning.
För anslagets avjämnande torde posten till diverse utgifter böra
upptagas med 3,030 kronor.
Fjärde huvudtiteln.
375
Samma» (''al In i inr. C®®*]
I enlighet med vad sålunda anförts, har jag låtit uppgöra förslag
till ny stat för garnisonssjukhuset i Stockholm (se bil. 90), slutande å
ett belopp av 140,000 kronor eller 13,130 kronor mindre än den av
armé förvaltningen föreslagna.
1 jämförelse med den för sjukhuset nu gällande staten utvisar den av
mig tillstyrkta en ökning av 36,850 kronor.
II.
Garnisonssjukhuset å Karlsborg.
Den nuvarande staten för garnisonssjukhuset å Karlsborg är fastställd
den 18 juli 1913 och slutar å ett belopp av 10,000 kronor.
Uti skrivelser till arméförvaltningens civila departement den 28 juli
och den 13 augusti 1917 har kommendanten å Karlsborg gjort framställning
om vidtagande av vissa ändringar i sjukhusets stat från och
med år 1919.
Med överlämnande av berörda förslag hava arméförvaltningens intendents-
och civila departement samt sjukvårdsstyrelse uti underdånig skrivelse
den 19 december 1917 överlämnat förslag till ny stat för garnisonssjukhuset,
slutande å 11,300 kronor.
Arvoden in. in.
Sjukhusväbeln.
Till sjukhusväbel är i nu gällande stat upptaget, förutom fri bostad,
arvode med högst 1,500 kronor, att utgå efter arméförvaltningens närmare
bestämmande.
Arméförvaltningen har nu hemställt, att avlöningsförmånerna för Arméförifrågavarande
befattning måtte upptagas med arvode å 1,500 kronor valtninsenjämte
fri bostad med bränsle och lyse, varigenom sjukhusväbeln vid
garnisonssjukhuset å Karlsborg skulle i fråga om naturaförmåner bliva
likställd med samme befattningshavare vid garnisonssjukhuset i Stockholm.
Mot vad sålunda föreslagits har jag icke något att erinra. Departements
chefen.
37(3
Fjärde huvudtiteln.
[68.]
Kommen
danten.
Arméför valtningen -
Departements
chefen.
Kommen
danten.
Arméför valtningen -
Operations- och sjuksköterskan.
Till en operations- och sjuksköterska är för närvarande i staten upptaget,
förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse samt kost och
tvätt, ett arvode å 500 kronor jämte 2 tillägg å arvodet å 100 kronor,
det ena efter 5 års och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Kommendanten har nu hemställt, att arvodet måtte höjas till 600
kronor.
Arméförvaltningen har ansett, att avlöningsförmånerna för operationsoch
sjuksköterskan borde upptagas lika med dem, som av arméförvaltningen
föreslagits för översköterska vid garnisonssjukhuset i Stockholm,
och således utgöra, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse
samt kost och tvätt, arvode å 600 kronor jämte 2 tillägg å arvodet å
200 kronor, det ena efter 5 års och det andra efter 10 års väl vitsordad
tjänst. Samtidigt syntes befattningen böra erhålla samma benämning,
som föreslagits för garnisonssjukhuset i Stockholm eller översköterska.
Denna arméförvaltningens framställning finner jag mig böra tillstyrka.
Kökspersonalen.
Enligt nu gällande stat utgöres kökspersonalen av 1 kokerska eller
föreståndarinna för köket med arvode å 300 kronor samt 1 piga med
arvode å 250 kronor. Båda åtnjuta fri bostad med möbler, bränsle och
lyse samt kost och tvätt.
Kommendanten har framhållit behovet av, att kökspersonalens arvoden
ökades, samt till belysande av de nuvarande arvodenas otillräcklighet
meddelat, att den nu anställda personalen uppsagt sina tjänster, och
att det syntes bliva nästan omöjligt att med nuvarande arvoden anskaffa
fullt lämpliga personer för ifrågavarande befattningar.
Då det icke torde kunna frånkommas, att dessa avlöningsförmåner
vore för knappt tilltagna, ansåge arméförvaltningen sig böra, i enlighet
med kommendantens hemställan, tillstyrka, att arvodena ökades till 400
kronor för kokerskan och 300 kronor för pigan, vilken senare borde i
staten upptagas under benämningen köksbiträde.
Fjärde huvudtiteln.
.177
Mot vad sålunda föreslagits har jag icke någon erinran att framställa.
Anslagsposterna till arvodesförhöjning och för beredande av tjänstledighet.
Å nuvarande stat äro upptagna följande anslagsposter, nämligen:
till arvodesförhöjning, förslagsvis ....................................... 100 kronor
för beredande av tjänstledighet åt sjuksköterskan samt
till vikariatsersättning under sjukdom jämväl för övrig tjänstepersonal,
förslagsvis......................................................................... 150 »
Under förutsättning, att arvodestilläggen till översköterskan höjdes
från 100 kronor till 200 kronor, hemställde arméförvaltningen, att den
förstnämnda anslagsposten, som lämpligen borde benämnas arvodestilllägg,
ökades till 200 kronor.
Anslaget till beredande av tjänstledighet åt översköterskan samt till
vikariatsersättning under sjukdom jämväl för övrig tjänstepersonal kunde
bibehållas med det i staten för närvarande upptagna beloppet, 150
kronor.
Vad arméförvaltningen sålunda föreslagit finner jag mig böra tillstyrka.
Mathållning:.
Å sjukhusets stat finnes för närvarande under titel kosthåll upptaget
ett belopp av 1,186 kronor 25 öre, beräknat sålunda:
1 sjuksköterska och 1 kokerska å 1,25 kr. i 365 dagar... kronor 912: 50
1 piga å 0,75 kr. i 365 dagar ................................................ » 273: 75
Kostnaderna för mathållning åt patienter och till sjukhuset kommenderad
personal bestridas från ordinarie matkållningsanslaget.
Arméförvaltningen har nu, under åberopande av vad ämbetsverket
anfört beträffande mathållningen vid garnisonssjukhuset i Stockholm,
hemställt,
att all utspisning av portionsberättigad personal, vare sig patienter,
till sjukhuset kommenderad eller där anställd personal, måtte grundas på
gällande normalportionsstat;
att sjuka måtte erhålla extra sjukföda i den omfattning vederbörande
läkare i varje särskilt fall prövade lämpligt; samt
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
[68.]
Departements
chefen.
Arméför
valtningen.
Departements
chefen.
Arméför
valtningen.
48
378
Fjärde huvudtiteln.
[68.] att för vid sjukhuset anställd civil personal, i vilkens avlöningsför
måner
inginge fri kost, kostnaderna för mathållningen måtte beräknas
efter sjukhusets gällande normalportionspris, utökat med ett belopp, motsvarande
hälften av det i fredsförplägnadsreglementet § 15 moment 2 omnämnda
belopp, eller för närvarande med 1 krona.
Jämväl av samma skäl, som arméförvaltningen anfört beträffande
sitt förslag till stat för garnisonssjukhuset i Stockholm, ansåge arméförvaltningen,
att alla kostnader för mathållningen vid garnisonssjukhuset
å Karlsborg; borde utgå från anslaget till arméns mathållning. Några
kostnader för utspisning borde därför icke vidare upptagas å sjukhusets
stat.
DePchefemnentB" Under åberopande av vad jag anfört beträffande mathållningen vid
garnisonssjukhuset i Stockholm och sättet för bestridande av härav föranledda
kostnader, finner jag mig böra tillstyrka vad arméförvaltningen
i förevarande hänseende föreslagit.
Underhåll.
Under förevarande rubrik äro i gällande stat upptagna följande belopp,
nämligen:
Medicin och förbrukningsartiklar .......................................... kronor 2,500:_
Sjukvårdsutredning................................................................ » 2 900:_
Diverse utgifter........................................................................ » *613: 75
Summa kronor 6,013: 75
Kommendan- . Kommendanten har meddelat, att under de senare åren antalet å
sjukhuset intagna patienter betydligt ökats och att i följd härav underhållskostnaderna
avsevärt stigit, ävensom att samtliga anskaffnings- och
underhållsartiklar fördyrats. I anledning härav hemställde kommendanten,
att anslagsposten till medicin och förbrukningsartiklar måtte höjas med
1,000 kronor till 3,500 kronor och anslagsposten till sjukvårdsutredning;
med 1,000 kronor till 3,900 kronor.
I sammanhang härmed hemställde kommendanten, att direktionens
dispositionsrätt över de för sjukhuset anslagna medlen måtte utsträckas
därhän, att därest behållning under året uppstått å någon av de under
titeln underhåll upptagna anslagsposter, dylik behållning måtte få användas
till täckande av möjligen uppkommande brist å någon annan av
nämnda poster.
Fjärde huvudtiteln.
37!»
Mot de föreslagna förhöjningarna av anslagsposterna har arméförvaltningen
förklarat sig icke hava något att erinra. Posten till diverse
utgifter syntes böra upptagas med 750 kronor.
Beträffande den ifrågasatta dispositionsrätten över besparingar å de
särskilda undertitlarna hade arméförvaltningen icke heller något att erinra
men ansåge, att direktionens dispositionsrätt borde kunna erhålla
samma omfattning, som föreslagits beträffande staten för garnisonssjukhuset
i Stockholm, eller att även besparingar å andra undertitlar finge
komma till användning för ovannämnda ändamål.
Med hänsyn till vad myndigheterna därom anfört, finner jag mig
böra tillstyrka, att de å staten upptagna särskilda underhållstitlarna höjas
till de av kommendanten och arméförvaltningen föreslagna belopp.
I överensstämmelse med vad arméförvaltningen föreslagit torde till
staten böra fogas en anmärkning av innehåll att vad å en titel i staten
kan besparas må användas till täckande av brist å annan titel.
Sammanfattning.
I enlighet med vad sålunda anförts, har jag låtit uppgöra förslag till
ny stat för garnisonssjukhuset å Karlsborg (se bil. 91). Denna slutar å
11,300 kronor eller 1,300 kronor mera än den nu gällande.
in.
Garnisoussjulihuset i Boden.
Den nuvarande staten för garnisonssjukhuset i Boden är fastställd
den 18 juli 1913 och slutar å ett belopp av 19,900 kronor. Uti underdånig
skrivelse den 23 september 191(5 har kommendanten i Boden gjort
framställning rörande vidtagande av vissa ändringar i staten för garnisonssjukhuset.
Sedermera har kommendanten dels uti skrivelse till arméförvaltningens
civila departement den 27 juli 1917, dels ock i underdånig
skrivelse den 16 november 1917 avlåtit ytterligare framställningar angående
garnisonssjukhusets stat för år 1919.
Arméförvaltningens intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse
hava den 19 december 1917 avgivit underdånigt utlåtande
i ämnet och i sammanhang därmed överlämnat förslag till ny stat för
ganisonssjukhuset, slutande å 25,785 kronor.
[68.]
Arméförvalt
ningen.
Departements
chefen.
380
Fjärde huvudtiteln.
[68.]
Arroden m. ni.
Sjukhusväbeln.
Å den nuvarande staten tinnes upptagen 1 sjukhusväbel, tillika
sysslo- och uppbördsman, med arvode om 1,000 kronor samt fri bostad.
Kommendan- Under framhållande av att arbetet vid sjukhuset under de senaste
: åren avsevärt ökats och att med anledning därav ökad avlöning borde
beredas sjukhusets personal, har kommendanten föreslagit, att arvodet åt
sjukhusväbeln måtte höjas till 1,500 kronor och att i hans avlöningsförmåner
måtte få ingå jämväl fri vedbrand. Med nuvarande avlöning
vore det mycket svårt att få befattningen besatt med kompetent person.
Arméförvait- Arméförvaltningen har till en början framhållit, att de säregna förnlngeI1''
hållandena i Boden nödvändiggjorde ökad avlöning åt den vid garnisonssjukhuset
därstädes anställda personalen. Med hänsyn härtill syntes det
rättvist och lämpligt, att avlöningsförmånerna för ifrågavarande personal
bestämdes lika med dessa förmåner för motsvarande personal vid garnisonssjukhuset
i Stockholm. Vid uppgörande av förslag till stat för
garnisonssjukhuset i Boden hade arméförvaltningen därför beaktat synpunkten
om sådan likställighet och fördenskull i allmänhet beräknat de
■ i förslaget upptagna arvoden m. m. i överensstämmelse härmed. Där
motsvarighet icke funnits, hade armeförvaltningen funnit sig böra föreslå
arvoden, som kunde anses skäliga med hänsyn till med befattningarna
i fråga förenat ansvar och arbete.
I överensstämmelse med vad sålunda anförts, föresloge arméförvaltningen,
att sjukhusväbeln måtte, i likhet med vad som föreslagits för
samma befattningshavare vid garnisonssjukhuset i Stockholm, erhålla,
förutom fri bostad med bränsle och lyse, ett arvode av 1,800 kronor.
Departements- Av skål, som arméförvaltningen anfört, torde personalen vid sjukchefen.
puget j Boden böra i avlöningshänseende i huvudsak likställas med motsvarande
personal vid garnisonssjukhuset i Stockholm. Jag tillåter mig
erinra därom, att denna princip redan blivit av riksdagen godkänd vid
fastställande av den nuvarande staten för sjukhuset.
I enlighet härmed torde sjukhusväbelns avlöningsförmåner böra bliva
desamma, som av mig föreslagits för sjukhusväbeln vid garnisonssjukhuset
i Stockholm, eller, förutom fri bostad med bränsle och lyse, arvode
om 1,500 kronor.
Fjärde huvudtiteln.
381
Sjuksköterskepersonalen.
Den nuvarande staten upptag-er följande sjuksköterskepersonal, nämligen:
1
operations- och sjuksköterska, förutom fri bostad med
möbler, bränsle och lyse samt kost och tvätt, arvode kronor 600: —
1 sjuksköterska med enahanda naturaförmåner samt
arvode............................................................................:........ » 500: —
1 sjuksköterskebiträde med enahanda naturaförmåner
samt arvode .......................................................................... » 300: —
1 sjukhuspiga med enahanda naturaförmåner samt arvode » 250: —
Operationssköterskan och sjuksköterskan åtnjuta därjämte två tilllägg
å arvodet å 100 kronor, det ena efter 5 års och det andra efter
10 års väl vitsordad tjänst.
Kommendanten har nu föreslagit, att operationssköterskans arvode Kommendanmåtte
höjas till 700 kronor, sjuksköterskans till 600 kronor samt sjuk- teD''
huspigans till 300 kronor.
Då ett större antal epidemiskt sjuka ständigt vore inneliggande å
sjukhusets epidemiavdelning, hade en extra sköterska måst anställas för
dessas vård. Ifrågavarande sköterska borde uppföras å sjukhusets stat
för år 1919 med samma avlöningsförmåner som sjuksköterskan.
Då den kvinnliga sjuksköterskepersonalen borde i avlöningshänseende Irméföi-TaUlikställas
med motsvarande befattningshavare vid garnisonssjukhuset i mngenStockholm,
föresloge arméförvaltningen, att arvodet för operationssköterskan
fortfarande bestämdes till 600 kronor, men att arvodestilläggen
höjdes från 100 kronor till 200 kronor.
Den nuvarande sköterskan borde i fråga om avlöningsförmåner likställas
med operationssköterskan.
Då behov förelåge av en sjuksköterska för epidemiavdelningen, hemställde
arméförvaltningen, att en sådan måtte å staten uppföras med
samma avlöningsförmåner som operationssköterskan och sjuksköterskan.
Ifrågavarande tre sköterskor borde samtliga benämnas översköterskor.
Det nuvarande sjuksköterskebiträdet borde likasom sjukhuspigan
benämnas sköterskebiträde och arvodet för dem bestämmas till 350 kronor.
Mot vad arméförvaltningen sålunda föreslagit har jag icke någon Departementserinran
att framställa. chefen.
382
Fjärde huvudtiteln.
[68.]
Kommen
danten.
Arméförvalt
ningen.
Departements
chefen.
Husmoder.
Kommendanten har föreslagit, att vid sjukhuset måtte inrättas en
husmoderbefattning. Anställande av en husmoder vore av högsta behovet
påkallat och såväl från ekonomisk som praktisk synpunkt att förorda,
bland annat, för omvårdnaden och underhållet av linneförrådet
m. m. samt för utövandet av tillsyn över köksavdelningen och den
kvinnliga tjänstepersonalen.
Arméförvaltningen ansåge sig böra tillstyrka kommendantens förevarande
framställning.
Beträffande avlöningen till husmodern kunde det visserligen antagas,
att husmoderns vid garnisonssjukhuset i Stockholm arbetsbörda vore
större än den, som komme att påvila motsvarande befattningshavare i
Boden. Skillnaden syntes arméförvaltningen dock ej vara så väsentlig, att
den borde giva anledning att frångå den av arméförvaltningen antagna
principen om likställighet i avlöningsförmåner vid de båda sjukhusen.
Arméförvaltningen ansåge sig därför böra hemställa, att den föreslagna
befattningen som husmoder måtte i avlöningshänseende likställas
med motsvarande befattning vid garnisonssjukhuset i Stockholm, och avlöningsförmånerna
alltså bestämmas till arvode å 800 kronor jämte samma
avlöningstillägg och naturaförmåner, som föreslagits för översköterskorna.
Då anställandet av en husmoder vid sjukhuset är ägnat att befordra
sparsamhet inom förvaltningen samt upprätthållande av ordning och
snygghet inom sjukhuset, finner jag mig böra tillstyrka myndigheternas
härutinnan framställda förslag.
De av arméförvaltningen föreslagna avlöningsförmånerna giva mig
icke anledning till någon erinran.
Kökspersonal och övrig betjäning.
Den nuvarande staten upptager följande kökspersonal och övrig betjäning,
nämligen:
1 kokerska, förutom fri bostad med möbler och lyse
samt kost och tvätt, arvode ................................... kronor 400: —
1 kökspiga med enahanda naturaförmåner samt arvode » 250: —
1 tvätterska för utförande av tvätt och lagning med
enahanda naturaförmåner samt arvode................... » 350; —-
(eventuellt tvättbiträde lejes vid behov)
Fjärde huvudtiteln
3HH
1 maskinist, förutom fri bostad med bränsle och lyse,
arvode ...................................................................... kronor 1,200: —
1 eldarbiträde, arvode under 210 dagar å 3 kronor . » 030: —
1 gårdskarl, tillika portvakt, förutom fri bostad med
möbler, bränsle och lyse samt kost och tvätt, arvode
........................................................................... » 650:
F68.j
Kommendanten har nu föreslagit, Kommen
att
arvodet åt kökspigan eller köksbiträdet, som hon hädanefter dftntenborde
benämnas, måtte höjas till 300 kronor,
att tvätterskan måtte i staten upptagas under benämning tvättförestånderska,
att som maskinisten vid sjukhuset för närvarande vore den lägst
avlönade av alla maskinister inom garnisonen, hans arvode måtte höjas
till 1,460 kronor,
att då det till eldarbiträdet utgående arvodet vore för lågt att locka
annat än tillfälliga innehavare av befattningen, till nämnda biträde måtte
få utgå fri kost under den tid av 210 dagar, för vilken arvodet i staten
beräknats; samt
att gårdskarlens arvode måtte höjas till 750 kronor.
I enlighet med den av arméförvaltningen förordrade principen för Arméförvsitavlöningsförmånernas
bestämmande har arméförvaltningen föreslagit, mngen‘
att kokerskans arvode måtte höjas till 500 kronor,
att köksbiträdets arvode måtte bestämmas till 370 kronor,
att arvodet åt tvättförestånderskan måtte med hänsyn till det med
befattningen förenade ansvar och arbete höjas till 500 kronor, samt
att maskinistens arvode måtte fastställas till 1,500 kronor.
Mot vad kommendanten i övrigt föreslagit hade arméförvaltningen
icke något att erinra.
Då de av arméförvaltningen föreslagna avlöningsförmånerna icke Departementskunna
anses för högt tilltagna, finner jag mig böra tillstyrka bifall till chefen''
ämbetsverkets i förevarande hänseende framställda förslag.
Arvodestillägg och vikariatsersättning.
Å staten finnes för närvarande upptagna följande två poster, nämligen:
till arvodes förhöjningar, förslagsvis................................... kronor 200: —
för beredande av tjänstledighet åt sköterskorna samt
till vikariatsersättning under sjukdom jämväl för
övrig tjänstepersonal, förslagsvis ..........................» 350: —
[68.]
Kommen
danten.
Arméförvalt
ningen.
Departements
chefen.
ArméfÖrvalt
ningen.
Departements
chefen.
384 Fjärde huvudtiteln.
Kommendanten har nu föreslagit, att den förra posten måtte höjas
till 300 kronor och den senare till 450 kronor.
Då arméförvaltningen funnit sig böra föreslå, att arvodestilläggen
för de tre översköterskorna och husmodern måtte få utgå med samma belopp,
som föreslagits för motsvarande personal vid garnisonssjukhuset i
Stockholm, hemställde ämbetsverket, att posten till arvodestillägg måtte
beräknas till (8 x 200 =) 1,600 kronor, varav hälften borde beräknas i
staten.
Då en ny sjuksköterska uppförts å staten, borde, på sätt kommendanten
föreslagit, posten till vikariatsersättning höjas till 450 kronor.
Mot vad arméförvaltningen sålunda föreslagit har jag icke någon erinran
att framställa.
Mathållning
Å sjukhusets stat finnes för närvarande under titel kosthåll upptaget
ett belopp av 3,193 kronor 75 öre, beräknat sålunda:
2 sjuksköterskor och 1 kokerska å 1,25 kronor i
365 dagar ...................................................................... kronor 1,368: 75
1 sjuksköte rskebiträde, 1 sjukhuspiga, 1 kökspiga, 1
tvätterska och 1 gårdskarl å 1 krona i 365 dagar » 1,825: —
Kostnaderna för mathållning åt patienter och till sjukhuset kommenderad
personal bestridas från ordinarie mathållningsanslaget.
Arméförvaltningen har nu hemställt, att samma bestämmelser, som
av ämbetsverket föreslagits i fråga om mathållningen å garnisonssjukhusen
i Stockholm och å Karlsborg, måtte få gälla beträffande utspisningen
å garnisonssjukhuset i Boden.
Under hänvisning till vad jag därom förut anfört, finner jag
mig böra tillstyrka bifall till vad arméförvaltningen sålunda föreslagit.
Å staten torde följaktligen icke vidare böra upptagas några kostnader
för utspisning.
Underhåll.
Å den nuvarande staten äro under titel underhåll m. in. upptagna
följande poster, nämligen:
Fjärd*'' huvudtiteln.
HHf)
Medicin och förbrukningsartiklar samt underhåll av
instrumentalutredning ................................................. kronor
Sjukvårds- och övrig inveutarieutredniug .......... »
Eldning och belysning av omkring 100 rum samt inre.
renhållning.................................................................. »
Yttre renhållning ................:................................................ »
Diverse utgifter............................................... »
Summa kronor
2,000: —
1,200: *
5,500:
400: —
426: 25
9,526: 25
[68.
Under framhållande av att de särskilda anslagsposterna vore otill- Kommenräcklio-a
icke endast under nu rådande kristid utan även under normala dl>nten''
förhållanden, har kommendanten föreslagit, att det för underhållet beräknade
beloppet måtte höjas till 14,432 kronor 50 öre.
Arméförvaltningen har förklarat sig icke hava något att erinra mot Arméförvaitvad
kommendanten sålunda anfört samt hemställt, att underhållskostna- mngen''
derna måtte beräknas på följande sätt
I.
II.
in.
IV.
V.
Läkemedel, förbands- och sjukvårdsförbruknings
artiklar
samt instrumentalutredning.......................... kronor 3,500: —
Bränsle, lyse och inre renhållning.......................... » 8,000: —
Intendenturu trustning:
1. Inventarier......................... kronor 1,000: —
2. Kläder och sängkläder....... » 1,000: — ^ g 000-
Yttre renhållning ......................................................... » 500: —
Diverse utgifter............................................................ » 685: —
Summa kronor 14,685: —
Därjämte har arméförvaltningen hemställt, att till staten måtte fogas
en anmärkning av innehåll, att vad å en titel i staten kunde besparas,
finge användas till täckande av brist å annan titel.
Mot vad arméförvaltningen sålunda föreslagit har jag icke annat Departements
att erinra än att för avjämnande av statens slutsumma posten till diverse chefen''
utgifter torde böra upptagas med 600 kronor.
Sammanfattning.
I överensstämmelse med vad sålunda anförts, har jag låtit uppgöra
förslag till ny stat för garnisonssjukhuset i Boden (se bil. 92). Denna
slutar å 25,400 kronor eller 5,500 kronor mera än den nu gällande.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft. 49
386
[68.]
Fjärde huvudtiteln.
IV.
Anslaget
i dess helhet.
De av mig föreslagna nya staterna för garnisonssjukhusen sluta
å följande belopp, nämligen
staten för garnisonssjukhuset i Stockholm
x> » » å Karlsborg.
» » » i Boden ......
.................... kronor |
140,000: — |
............... )) |
11,300: — |
.................... » |
24,400: — |
Summa kronor |
175,700: — |
Anslaget till garnisonssjukhusen, för närvarande 133,050 kronor,
torde alltså böra ökas med 42,650 kronor.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att, med godkännande av bifogade förslag till
nya stater för garnisonssjukhusen i Stockholm, å Karlsborg
och i Boden (bil. 90—92), öka ordinarie reservationsanslaget
till samma garnisonssjukhus,
nu ........................................................ kronor 133,050: —
med ....................................................... » 42,650: -
till ......................................................... kronor 175,700: —
[69.] 2. Arméns sjuk- och veterinärvård samt hovbeslag m. m.
Grunderna för anslagets beräkning.
Anslaget till arméns sjuk- och veterinärvård samt hovbeslag m. m.
har hittills plägat beräknas efter 2 öre om dagen för varje man och
8,3 öre om dagen för såväl varje häst vid truppförbanden som varje
remont vid remontdepåerna.
Från och med år 1917 har under anslaget upptagits en ny utgiftspost,
nämligen arméns sjuksköterskor.
Anslaget är för år 1918 i riksstaten upptaget med 490,518 kronor.
Under erinran att anslaget i 1916 års riksstat upptagits till 416,342
kronor efter en beräkningsgrund av 2 öre för man och tjänstgöringsdag
under 14,223,141 tjänstgöringsdagar, har nu arméförvaltningen
Fjiirde huvudtiteln.
387
anfört, att det sålunda beräknade antalet tjänstgöringsdagar visat sig [69.]
alltför lågt, i det att deras verkliga antal uppgått till 15,747,670 eller
1,524,529 dagar mera, än som vid anslagets bestämmande förutsetts.
Till följd av denna ökning hade sjukvårdsanslaget behöft höjas med
(1,524,529 X 0,02 =) 30,490 kronor 58 öre. Då arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
vant skyldig att från detta anslag tillhandahålla vederbörande
truppförband ett årsanslag av 3 öre för man och tjänstgöringsdag
vid trängen och 1 öre för man och dag vid övriga truppförband
för anskaffning och underhåll av sjukvårdsmateriel m. m., hade sjukvårdsstyrelsen
nödgats att från sin del av anslaget för år 1916 utgiva
till truppförbanden ett så stort belopp, att sjukvårdsstyrelsens egen
andel av anslaget blivit väsentligt mindre, än som beräknats. Alla kostnader
för sjuk- och veterinärvård hade stigit med avsevärda belopp, och
kunde sjukvårdsstyrelsen icke undvara det belopp, vartill anslaget för
år 1916 bort uppgå, om detsamma beräknats efter det rätta antalet
tjänstgöringsdagar. Armé förvaltningen hade jämväl anhållit, att ett
belopp av 30,490 kronor 58 öre måtte anvisas till täckande av de merkostnader
sjukvårdsstyrelsen fått vidkännas på grund av, att manskapstjänstgöringsdagarna
under år 1916 varit flera, än som vid sjukvårdsanslagets
fastställande beräknats.
Under förutsättning att denna arméförvaltningens framställning bifölles,
syntes anslaget till arméns sjuk- och veterinärvård samt hovbeslag,
med ''bortseende från vad som erfordrades för arméns sjuksköterskor,
kunna beräknas efter hittills tillämpade grunder eller 2 öre
för tjänstgöringsdag för manskap och 3,3 öre för tjänstgöringsdag
för häst.
Vad beträffar frågan om täckande av den under år 1916 å före- Departementsvarande
anslag uppkomna bristen, kommer jag att i annat sammanhang chefenhemställa
om anvisande av erforderliga medel för denna brists täckande.
Vid sådant förhållande torde, i enlighet med vad arméförvaltningen
föreslagit, någon ändring icke böra vidtagas i de hittills tillämpade allmänna
grunderna för anslagets beräknande.
Arméns sjuksköterskor.
Under anslaget till arméns sjuk- och veterinärvård samt hovbeslag
anvisade 1916 års riksdag för år 1917 utöver den summa, vartill detta
anslag i övrigt enligt sedvanlig beräkning uppgick, ett belopp av 37,000
kronor för anställande vid armén av 30 utbildade sjuksköterskor.
Kostnaderna för dessa sjuksköterskor hava beräknats sålunda:
388
Fjärde huvudtiteln.
[69.]
1 sjuksköterska:
lön i 12 månader å kronor 50: —
kost i 365 dagar » » 1: 50
tvätt i 365 » » » 0: 10
29 sjuksköterskor å kronor 1,184: —...
Resekostnadsersättning å 30 kronor...
............. 600:—.
............. 547:50
............ 36: 50 1,184: —
.......................... 34,336: —
........................... 900: -
Summa kronor 36,420: —
varjämte tillkommer fri bostad med möbler, bränsle och lyse.
Arméförvalt- Arméförvaltningen har nu anfört, att den stora sjukligheten inom
nin8täininingam'' arm^n senaste två åren hade givit vid handen, att det anställda ang''
talet sjuksköterskor under vissa perioder synbarligen icke varit tillräckligt.
Det skulle därför vara till stor fördel för sjukvården vid
truppförbanden, om ett större antal sjuksköterskor vissa tider under
året kunde disponeras, så att dels mindre truppförband, vid vilket sjuksköterska
ej vore anställd, under tider med större sjuklighet kunde få
sig sjuksköterska tilldelad, dels vid sådana truppförband, där sköterska
vore anställd, under samma förhållanden för någon tid ytterligare en
sköterska kunde bliva anställd.
. Arméförvaltningen ansåge därför, att de avsevärda fördelar, som
anställandet av sjuksköterska otvivelaktigt medfört för förbättrandet av
sjukvårdsförhållandena vid arméns truppförband, skulle bliva ännu större,
om ytterligare något antal sköterskor kunde anställas för att stå till
förfogande vid de tillfällen, då sjukligheten kunde kräva ökad sjukvårdspersonal,
eller vid tillfällig större förläggning av trupp till truppförbandets
etablissemang. Arméförvaltningen ansåge nödvändigt, att de
vid truppförbanden tjänstgörande sjuksköterskorna i likhet med all
annan personal vid armén bereddes någon tids semester årligen. För
närvarande stode inga medel till förfogande för avlöning åt vikarie vid
semester eller sjukdom. Det syntes icke kunna ifrågasättas, att sjuksköterska
vid semester eller sjukdom under sådana förhållanden, då
officer eller underofficer jämlikt § 12 gällande avlöningsreglemente finge
bibehålla dagavlöning, skulle gå förlustig sina avlöningsförmåner. På
dessa skäl funne arméförvaltningen erforderligt, att medel ställdes till
förfogande för anställande av vikarie vid tjänstledighet eller sjukdom.
Arméförvaltningen hade tänkt sig, att såsom hittills endast 30 sjuksköterskor
skulle anställas för helt år. För det ytterligare antal sköterskor,
som arméförvaltningen ansåge under vissa tider erforderligt,
>
Fjärde huvudtiteln.
:w‘.t
borde beräknas ett anslag, motsvarande kostnaden för årsanställning av
10 sjuksköterskor.
Under den tid, sjuksköterskor varit anställda vid arméns truppförband,
både den kontanta lönen till årsanställda sköterskor varit 50
kronor för månad. Denna lön syntes nu böra höjas till 65 kronor för
månad eller 780 kronor per år. De väsentligt ökade ievnadsomkostnaderna
syntes fullt motivera en sådan höjning. Visserligen inginge väsentliga
naturaförmåner i sjuksköterskornas avlöning, men då sjuksköterskornas
egna oundgängliga omkostnader genom den allmänna prisstegringen
otvivelaktigt stigit i väsentlig grad, torde de i lönen ingående naturaförmånerna
icke kunna anföras som skäl mot en ökning av den kontanta
avlöningen. Den av arméförvaltningen nu föreslagna kontanta
avlöningen överstege visserligen den lön, som för närvarande utginge
som begynnelselön till sköterskorna i högre eller motsvarande ställning
vid garnisonssjukhusen i Stockholm, Karlsborg och Boden, men härvid
vore dock att märka, att dessa sjuksköterskor vore berättigade till två
ålderstillägg om 200 eller 100 kronor samt därjämte till pension. Dessutom
vore avlöningen för sjuksköterskorna vid samtliga garnisonssjukhusen
i behov av att regleras, varom arméförvaltningen också i annat
sammanhang hade gjort framställning.
Kostnaden för sjuksköterskornas mathållning hade ursprungligen av
arméförvaltningen beräknats till 1 krona 50 öre för dag eller det belopp,
som jämlikt § 15 mom. 2 av då gällande fredsförplägnadsreglemente
skulle utbetalas i portionsersättning vid vissa tillfällen. Arméförvaltningen
hade antagit, att kosthållet för sjuksköterskorna skulle kunna
ordnas för detta pris genom respektive truppförbands försorg, vid dess
sjukhus, genom marketenteriet eller på annat sätt. Det hade emellertid
så gott som överallt visat sig omöjligt att på detta sätt tillfredsställande
ordna sjuksköterskornas mathållning. Vid en del truppförband,
i synnerhet där sjukhuset läge mera avlägset från kasernetablissemangen
eller närmaste samhälle, både svårigheten att ordna mathållningen för
sjuksköterskan särskilt framträtt. I en del fall hade denna icke kunnat
ordnas på annat sätt, än att sköterskan inackorderat sig hos enskild
person eller på någon restauration. Under sådana förhållanden hade
kostnaden för mathållningen uppenbarligen icke kunnat hållas inom
ramen för de anvisade medlen. Under nu rådande abnorma livsmedelspriser
vore svårigheterna ännu större. Arméförvaltningen ansåge därför
oundgängligen nödvändigt, att kostnaderna för sjuksköterskornas mathållning
beräknades till 2 kronor 50 öre för dag samt att rörande sjuksköterskornas
avlöningsförmåner den bestämmelsen infördes, att sjuk
-
[69.]
390
Fjärde huvudtiteln.
[69.] sköterskorna skulle vara berättigade till fri kost eller ersättning härför
med 2 kronor 50 öre för dag.
På grund jämväl av de stegrade kostnaderna för alla förnödenheter
syntes det bliva nödvändigt att beräkna tvättkostnaderna till högre
belopp än 10 öre för dag. Det hade visat sig, att sjuksköterskornas
tvätt överallt betingade väsentligt högre kostnader än 10 öre för dag
ävensom att denna kostnad ej kunde beräknas till lägre än 30 öre för
dag. Sjuksköterskornas tvätt kunde icke medfölja den övriga sjukhustvätten
till samma plus som denna. Det hade dessutom från sjuksköterskorna
på det bestämdaste betonats, att deras tvätt skulle behandlas
av kvinnlig personal. Sjuksköterskornas tvätt måste med ett
ord ordnas fullkomligt fristående från annan tvätt vid truppförbandet.
Att detta förfarande skulle fördyra tvätten, vore uppenbart, vartill
komme, att i kostnaden för sjuksköterskornas tvätt måste ingå kostnad
för stärkning och strykning av en hel del kläder.
Ökningen av antalet sjuksköterskor och sköterskornas beordrande
till olika platser oftare, än som nu ägde rum, komme naturligtvis att
även öka kostnaderna för resor, varför arméförvaltningen ansåge nödvändigt
föreslå en ökning av anslaget till resekostnader för sjuksköterskor
från 30 kronor till 40 kronor.
Arméförvaltningen hade beräknat kostnaden för arméns sjuksköterskor
sålunda:
1 sjuksköterska
lön i 12 månader å kronor 65: — ........................ 780: —
kost i 365 dagar » » 2: 50 ....................... 912: 50
tvätt i 365 » » » 0: 30 ..................... 109: 50 1^02: -_
39 sjuksköterskor å 1,802 kronor................................................. 70,278: —
Resekostnadsersättning å 40 kronor.............................................. 1,600: —
Summa kronor 73,680: —
varjämte tillkomme fri bostad med möbler, bränsle och lyse.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen, att
det för anställande av sjuksköterskor vid armén för närvarande anvisade
beloppet måtte höjas med (73,680—37,000 =) 36,680 kronor till
i runt tal 74,000 kronor.
»rtementa- Med hänsyn till vad arméförvaltningeu anfört och då användandet
chefen. av sjuksköterskor såsom biträde vid den militära sjukvården, enligt
vad erfarenheten givit vid handen, är ägnat att i avBevärd mån bidraga
Fjärde huvudtiteln. ;jyi
till att förbättra sjukvårdsförhållandena inom armén, linner jag mig
böra tillstyrka, att det för arméns sjuksköterskekår hittills beräknade
anslaget höjes med ett belopp, motsvarande kostnaden för ^vanställning
av ytterligare 10 sjuksköterskor.
Likaledes finner jag mig på de av arméförvaltningen anförda skäl
höra tillstyrka, att den kontanta lönen för sjuksköterskorna höjes till
65 kronor i månaden, ävensom att posten till resekostnader beräknas
efter ett från 30 kronor till 40 kronor förhöjt belopp för varje sjuksköterska.
J
\ ad kostnaderna för sjuksköterskornas mathållning angår, bestridas
dessa för närvarande från sjuk vårdsanslaget, och har för detta ändamål
Dittills beräknats ett belopp av 1 krona 50 öre om dagen för varje
sjuksköterska. Arméförvaltningen, som ansett detta belopp för lågt
har föreslagit dess höjande till 2 kronor 50 öre.
Denna framställning finner jag mig icke kunna tillstyrka. Såsom
under nästföregående punkt närmare omförmäles, har arméförvaltningen
uti sina framställningar angående anslaget till garnisonssjukhusen framhållit
lämpligheten av, att alla kostnader för mathållningen inom armén
ävensom kontant jportionsersättning utgå från mathållningsanslaget, och
i anslutning därtill föreslagit, att alla kostnader för såväl utspisningen
av den vid garnisonssjukhusen anställda personalen som kontant portionsersättning
åt därtill berättigade hädanefter måtte gäldas från anslaget
till arméns mathållning i stället för från anslaget till garnisonssjukhusen.
Det härutinnan framställda förslaget har jag funnit mig
böra tillstyrka. I överensstämmelse härmed torde jämväl kostnaderna
för mathållningen för arméns sjuksköterskor hädanefter böra gäldas
från mathållningsanslaget. I allmänhet torde några svårigheter icke möta
att tillhandahålla sjuksköterskorna portion in natura från vederbörande
sjukhus eller truppförbands matinrättning. Skulle i något fall hinder härför
föreligga eller skulle sjuksköterska önska att själv ombesörja sin mathållning,
bör i stället för portion in natura till henne utgå kontant
portionsersättning med belopp, som omförmäles i § 15 mom. 2 av gällande
fredsförplägnadsreglemente, eller 2 kronor om dagen. Någon höjning;
av mathållningsanslaget torde icke påkallas av vad sålunda föreslagits.
Arméförvaltningens förslag om höjning av det för tvätt för närvarande
beräknade beloppet anser jag mig icke kunna biträda. Hinder
torde nämligen icke möta för vidtagande av sådana anordningar, att
kostnaderna^ för tvätten, även med behörigt beaktande av sjuksköterskornas
önskemål, icke överskrida de beräknade.
[69.]
392
Fjärde himidtitlen.
[69.]
Det för arméns sjuksköterskor erforderliga beloppet torde alltså
böra beräknas sålunda:
1 sjuksköterska
lön i 12 månader å kronor 65: —
tvätt i 365 dagar » » 0:10
39 sjuksköterskor å kronor 816:50......
Resekostnadsersättning å 40 kronor.....
varjämte tillkommer fri bostad med möbler, bränsle och lyse.
Tandvården vid armén.
Alltsedan år 1908 har Kungl. Maj:t, efter därom av arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse gjord framställning, anvisat medel för anordnande
av tandpolikliniker vid vissa truppförband. Ifrågavarande medel
utgingo till en början från ijärde huvudtitelns allmänna besparingar.
Sedan avlöningsanslaget från och med år 1915 omlagts från fast anslag
till förslagsanslag och allmänna besparingarna därefter högst väsentligt
nedgått, hava kostnaderna för tandvården vid armén bestritts å förskottstitel.
Det för ifrågavarande ändamål anvisade beloppet har under de
senare åren utgjort omkring 8,500 kronor.
Med underdånig skrivelse den 27 november 1915 överlämnade
arméförvaltningen förslag till ett fullständigt ordnande av tandvården
vid armén. De årliga kostnaderna härför beräknades till 53,400 kronor.
Dessutom erfordrades för bestridande av de för förslagets genomförande
nödiga engångskostnaderna (uppsättning av instrument m. m.) ett belopp
av 46,600 kronor.
Uti sin framställning angående lantförsvarets medelsbehov för år
1918 hemställde arméförvaltningen, att förenämnda förslag måtte framläggas
för riksdagens prövning och därav föranledda årliga kostnader
beräknas under sjukvårdsanslaget. Därjämte hemställde arméförvaltningen,
att å extra stat för år 1918 måtte äskas det för förslagets
genomförande erforderliga beloppet, 46,600 kronor.
Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 13 januari 1917
yttrade dåvarande departementschefen till statsrådsprotokollet, att enligt
vad dåvarande chefen för civildepartementet meddelat, de inom nämnda
departement för utredning angående effektiv vård av skolungdomens
tänder tillkallade sakkunniga inom kort komme att avlämna sitt betänkande.
Då nämnda utredning och eventuellt i följd därav fram
-
............. 780: —
........— 36: 50 816: 50
............................ 31,843: 50
........................... 1,600: -
Summa kronor 34,260: —
Fjärde huvudtiteln.
393
kommande förslag sannolikt kunde utöva ett visst inflytande på sättet [69].
för ordnandet av tandvården inom armén, syntes det vara lämpligast
att icke för det dåvarande upptaga sistnämnda fråga till avgörande.
Arméförvaltningen har nu uti sin framställning angående lantför- Armétörvaitsvarets
medelsbehov för år 1919 ånyo hemställt, att förenämnda förslag "^unin/oT
till ordnande av tandvården vid armén måtte framläggas för 1918 års tandvården
riksdag och för förslagets genomförande erforderliga medel beräknas å ordnande
riksstaten för år 1919.
Arméför*
Uti sitt över kassaförlagskommitténs betänkande den 1 november
1917 avgivna utlåtande har arméförvaltningen — under förutsättning 6^|[“]“fedne‘n
att förenämnda förslag om tandvårdens ordnande icke bleve från och i november
med år 1919 genomfört — hemställt, att erforderliga medel för bestridande
av kostnaderna för tandvård vid vissa truppförband hädanefter
måtte i stället för att anvisas å förskottstitel beräknas med förslagsvis
8,500 kronor under ordinarie sjukvårdsanslaget.
1917 angående
kasaaförlagakommittén9
betänkande.
Med skrivelse den 15 augusti 1917 hava förenämnda inom civil- Deparåmentadepartementet
tillkallade sakkunniga avgivit betänkande och förslag i 0 6 enden
till dem hänskjuta frågan. Förslaget har sedermera utställts till
yttrande av vederbörande myndigheter och föreligger ännu icke i det
skick, att detsamma kan underställas Kungl. Maj:ts prövning. Vid
sådant förhållande torde det av arméförvaltningen framställda förslaget
till ordnande av tandvården vid armén icke heller nu böra till avgörande
upptagas.
Vad däremot angår arméförvaltningens framställning om beräknande
under sjukvårdsanslaget av förslagsvis 8,500 kronor för bestridande av
de å förskottstitel hittills anvisade kostnaderna för tandvård vid vissa
truppförband, finner jag mig, under åberopande av vad chefen för
finansdepartementet till statsrådsprotokollet över finansärenden den 31
december 1917 anfört rörande avvecklingen av det hittills tillämpade
förskottsförfarandet, böra tillstyrka förevarande framställning.
För bestridande av motsvarande kostnader under år 1918 torde å
tilläggsstat för samma år böra äskas ett förslagsanslag av högst 8,500
kronor. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.
Sanatorievärd åt personal vid armén.
Genom brev den 22 mars 1912 föreskrev Kungl. Maj:t, bland annat,
att dagavgiften för de å Konung Oscar II:s jubileumsfonds sanatorier
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 käft. 50
394
Fjärde huvudtiteln.
[69.] intagna underofficerare, stamanställda av manskapsklaseen och värnpliktiga
vid armén och marinen ävensom den till kostnadsfri läkarvård berättigade
personalen vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar
skulle för åren 1912—1914 fastställa^ till 3 kronor.
Sedan arméförvaltningens intendents- och civila departement samt
sjukvårdsstyrelse uti skrivelse den 1 augusti 1912 framhållit, att'' kostnaderna
för beredande av sanatorievård åt sådan armén tillhörig personal,
som bleve intagen till vård å någon av de å berörda sanatorier
för omförmälda statstjänare reserverade platser, borde beräknas under
sjukvårdsanslaget, ävensom hemställt, att, för erhållande av nödig ledning
för beräknandet av den erforderliga ökningen av nämnda anslag,
ifrågavarande kostnader finge under tiden till 1915 års utgång förskottsvis
bestridas, medgav Kungl. Maj:t genom brev den 13 september
1912, atfe kostnaderna för beredande av sanatorievård åt sådan armén
tillhörig personal, som bleve intagen till vård å de å jubileumsfondens
sanatorier för statstjänare reserverade platserna, finge tillsvidare och
högst intill 1914 års ''utgång av arméförvaltningens civila departement
förskjutas för att framdeles anmälas till ersättande.
Efter därom av arméförvaltningen gjorda framställningar medgav
Kungl. Maj:t sedermera genom särskilda brev den 26 februari 1915 och
den 21 januari 1916, att kostnaden för sanatorievård åt sådan armén
tillhörig personal, som bleve intagen till vård å ifrågavarande platser,,
fortfarande och högst intill 1917 års utgång finge av civila departementet
förskjutas för att sedermera hos Kung], Maj:t anmälas till ersättande.
De av arméförvaltningens civila departement på grund av förenämnda
brev för åren 1912—1916 förskjutna kostnaderna hava utgjort
för år 1912.......................................... kronor 182: Öl
» » 1913 ........................................ ). 17,370:70
» » 1914............................................. » 30,696: 65
» » 1915........................................... ). 51,941: 98
» » 1916.........................................v 74,011:41
De för åren 1912—1915 förskjutna beloppen hava, efter det riksdagens
medgivande därtill inhämtats, enligt kungl. brev den 1 juni
1917 ersatts från fjärde huvudtitelns allmänna besparingar.
Uti sitt över kassaförlagskommitténs betänkande den 1 november
1917 avgivna utlåtande har nu arméförvaltningen hemställt, att medel
för bestridande av kostnaderna för beredande av sanatorievård åt personal
vid armén hädanefter måtte beräknas under sjukvårdsanslaget.
'' Fjärde huvudtiteln. 395
Det för ändamålet erforderliga beloppet syntes kunna beräknas till [69.]
förslagsvis 75,000 kronor om året.
Under åberopande av vad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
över finansärenden den 31 december 1917 anfört rörande
avvecklingen av det hittills tillämpade förskottsförfarandet, finner jag
mig böra tillstyrka bifall till vad arméförvaltningen sålunda föreslagit.
För bestridande av kostnaderna för ifrågavarande ändamål under
år 1918 torde å tilläggsstat för samma år böra äskas ett förslagsanslagav
75,000 kronor. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.
Sammanfattning.
I enlighet med vad jag nu anfört, har jag låtit uppgöra beräkning
av sjukvårdsanslaget för år 1919 (se bil. 93), slutande å ett belopp
av 585,274 kronor 83 öre.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till arméns
sjuk- och veterinärvård samt hovbeslag m. m.,
nu........................................................ kronor 490,518: —
med, i jämnt krontal........................ ))_94,757: —
till........................................................ kronor 585,275: —
3. Förstärkning av reservationsanslaget till arméns sjuk- och [70.]
veterinärvård samt hovbeslag m. m.
Ordinarie sjukvårdsanslaget upptogs i riksstaten
för år 1917 med..................................... 473,042 kronor
» » 1918 » .................................... 490,518 »
Enligt vad under nästföregående punkt föreslagits, skulle anslaget
för år 1919 beräknas efter samma grunder som hittills, nämligen efter
2 öre om dagen för varje man och 3,3 öre om dagen för såväl varje
häst vid truppförbanden som varje remont vid remontdepåerna. Med
tillägg av utgiftsposterna för arméns sjuksköterskor, vilken för vart
och ett av åren 1917 och 1918 upptagits med 37,000 kronor men för
år 1919 beräknats till 34,260 kronor, för tandvård vid vissa truppför- J
band 8,500 kronor och för sanatorievård åt personal vid armén 75,000
396
Fjärde huvudtiteln.
[70.1 kronor, skulle sjukvårdsanslaget uppföras i riksstaten för år 1919 med
585,275 kronor.
Jämlikt den av Kungl. Maj:t fastställda staten för anslagets användande
är detsamma fördelat på följande sätt:
1) Till bestridande av utgifter för anskaffning, underhåll och transporter
av: första förband, sjukvårdsmateriel, sjukvårdsfordon med tillhörande
utrustning, medikamenter, samt inventarier, rullor och blanketter,
avsedda för sjukhus och sjukvårdsexpeditioner m. m., äga truppförbanden
att, mot behörig redovisning inför arméförvaltningen, uppbära
ett reservationsanslag, truppsjukvärdsanslaget, av 3 öre för man
och tjänstgöringsdag vid trängen samt 1 öre för man och tjänstgöringsdag
vid övriga truppslag.
2) Till bestridande av utgifter för anskaffning, underhåll och transporter
av veterinär- och hovbeslagsmateriel, medikamenter, rullor och
blanketter, avsedda för veterinärvården, samt inventarier i sjukstall
m. m. äga truppförbanden och remonteringsstyrelsen att, mot behörig
redovisning inför arméförvaltningen, uppbära ett reservationsanslag,
truppveterinärvärdsanslaget, nämligen:
a) truppförbanden dels 3 öre för tjänstgöringsdag för stam- och
rusthållshäst samt remont, dels 2,3 öre för tjänstgöringsdag för lejd
häst vid infanteriet, kavalleriet, artilleriet, ingenjörtrupperna och trängen
samt arméförvaltningens intendentsdepartement, samt
b) remonteringsstyrelsen 0,6 öre per tjänstgöringsdag för remont.
3) Till bestridande av utgifter för likartade ändamål, som under
1) och 2) angivas, för utgivande av sjukvårdsstyrelsens årsberättelse,
för ersättning till vissa läkare för undervisning av sjukvårdsmanskap,
för arvoden å 8 kronor i månaden till sjukvårds- och hovslagarbeställningsmän,
vilka jämlikt sjukvårds- och veterinärmaterielreglementena
förordnas att förrätta respektive sjukvårdsförråds- och hovslagarunderofficers
åligganden, samt för ersättning åt ett extra biträde å sjukvårdsstyrelsen
ävensom för avlöning och underhåll samt rese- och traktamentsersättning
enligt femte klassen i gällande resereglemente åt sjuksköterskor
vid armén äger arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse disponera
ett reservationsanslag, sjukvårdsstyrelsens sjuk- och veterinärvårdsanslag.
Framställning Uti underdånig skrivelse den 7 december 1917 har nu arméförvaitnlngena
valtningens sjukvårdsstyrelse anmält, att ordinarie sjukvårdsanslaget med
sjukvårdsaty- säkerhet kunde väntas bliva otillräckligt, och att en förändring bereise.
träffande grunderna för anslagets beräknande vore för åtminstone de
närmaste åren framåt erforderlig.
Fjärde huvudtiteln. 397
Å sjukvårdsanslaget hade vid 1915 års utgång funnits en behållning
av 165,489 kronor 4 öre, fördelad med 3,880 kronor 43 öre på
sjukvårdsstyrelsens andel av anslaget och 161,608 kronor 61 öre på
underlydande myndigheter. Vid 1916 års utgång hade behållningen
på anslaget utgjort 181,166 kronor 30 öre, fördelade med 125,724
kronor 77 öre på sjukvårdsstyrelsens andel av anslaget och 55,441
kronor 53 öre på underlydande myndigheter. Sjukvårdsstyrelsens behållning
hade vid årets början varit disponerad dels för kontrakterade,
men icke likviderade leveranser, dels för täckande av brister å truppförbandens
anslag.
Medeldagskostnaden för man och tjänstgöringsdag hade under år
1915 utgjort: vid trängen 3,43 öre och vid övriga truppförband 1,35
öre. Motsvarande kostnader under år 1916 hade utgjort: vid trängen
4,li öre och vid övriga truppförband 1,8 öre. För 1917 bleve dessa
summor med all sannolikhet betydligt högre. Medeldagskostnaden för
man och tjänstgöringsdag hade alltså varit större än anslaget och överskridit
detsamma, under år 1915 vid trängen med 0,43 öre och vid övriga
truppförband med 0,35 öre samt under år 1916 vid trängen med l,n
öre och vid övriga truppförband med 0,8 öre.
Medeldagskostnaden för hästtjänstgöringsdag hade varit 3,3 öre
under år 1915 och 3,89 öre under år 1916. Detta anslag hade alltså
varit otillräckligt under såväl år 1915 som under år 1916, enär medeldagskostnaden
för hästtjänstgöringsdag överstigit anslaget under år
1915 med för stamhästar 0,3 öre och för lejda hästar 1,1 öre samt
under år 1916 med för stamhästar 0,89 öre och för lejda hästar 1,59 öre.
Följden av att medeldagskostnaden överstigit anslaget hade naturligtvis
blivit den, att vid de allra Mesta truppförband brister uppstått
å truppsjukvårdsanslaget och vid eu del truppförband även å truppveterinärvårdsanslaget.
Att icke ännu brister uppstått vid alla truppförband
berodde därpå, att vid en del reservationer ännu funnits tillräckliga
för att täcka skillnaden mellan medeldagskostnaden och anslaget
för tjänstgöringsdag. För närvarande inkomme dagligen anmälningar
om, att det varit omöjligt hindra sjukvårdsanslagets överskridande med
ofta rätt avsevärda belopp.
Att anslagen nu vore så otillräckliga, berodde till största delen därpå,
att alla förnödenheter för sjukvården liksom på alla andra områden
undergått avsevärda prisstegringar. Sålunda hade 29 av de allmännast
använda läkemedlen, såsom opium, acetylsalicylsyra, recinolja, formalin,
vaselin, gummi, terpentin, från december 1915 till och med oktober
1917 undergått en prisstegring av cirka 220 procent. Åven förbands
-
[70.]
398
Fjärde huvudtiteln.
£70.] materiel med flera artiklar hade ökat avsevärt i pris sedan år 1914.
Härtill komme, att vintertjänstgöringen under årets tre första månader
självfallet medförde större sjuklighet med därav följande större medicinåtgång.
Tvål och såpa hade undergått en prisstegring sedan år 1914
av flera hundra procent. Kostnaden för underhållsdag efter frånräkning
av utgifter för ny-, till- och ombyggnader vid de särskilda lasaretten
inom riket under åren 1913—1916 visade en avsevärd stegring, som
vore särskilt anmärkningsvärd under år 1916.
De brister, som uppstått å truppsjukvårds- och truppveterinärvårdsanslagen,
hade blivit täckta på det sättet, att sjukvårdsstyrelsen av sin
andel av sjukvårdsanslaget beviljat truppförbanden extra anvisningar.
Sålunda hade sjukvårdsstjn-elsen under år 1917 för täckande av brister,
uppkomna under år 1916, lämnat truppförbanden extra anvisningar till
ett belopp av 63,091 kronor.
En given följd av den stora prisstegringen å alla förnödenheter
vore, att truppförbanden nödgades iakttaga den största varsamhet vid
nyanskaffning av sådan materiel, som under fredstid borde anskaffas
för säkerställande av krigsberedskapen. Det vore uppenbarligen icke
tillräckligt att underhålla befintlig materiel och ersätta sådan, som förbrukats
genom förslitning eller eljest blivit oduglig. Anslagen måste jämväl
medgiva en utökning av materielen i avsikt att få tillgången på
fullt krigsduglig materiel att motsvara behovet för mobilisering. Det
kunde icke ifrågasättas att göra -truppförbandens anslag så störa, att
de bleve tillräckliga för fyllande av behov, föranledda av nyuppsättningav
formationer. Härvidlag syntes sjukvårdsstyrelsen böra anvisa medel
av sin del av sjukvårdsanslaget. Men då sjukvårdsstyrelsens andel av
sjukvårdsanslaget, måste, såsom nu vore förhållandet, till stor del användas
för täckandet av brister å truppförbandens anslag, vore det
uppenbart, att sjukvårdsstyrelsen icke heller kunde så som sig borde
bestrida de kostnader, som erfordrades för tillgodoseendet av krigsberedskapen.
Sjukvårdsstyrelsen hade också på grund av do höga priserna
på alla förnödenheter ansett sig böra iakttaga den största försiktighet
beträffande nyanskaffningar av alla slag, varför persedelstocken
i fråga om vissa artiklar icke hållits uppe i den grad, som varit önskvärd,
och en hel del erforderliga anskaffningar måst anstå.
Huru sjukvårdsanslaget komme att gestalta sig för år 1917, kunde
icke redan nu med absolut säkerhet avgöras. Att truppförbandens anslag
vore otillräckliga, framginge därav, att ständiga anmälningar härom
inkomme till sjukvårdsstyrelsen. Denna måste sålunda vara beredd
på, att eu stor del av dess andel av sjukvårdsanslaget för år 1917
Fjärd© huvudtiteln.
t
måste tagas i anspråk för täckande av brister å truppförbandens anslag. [70.]
Då detta med stor sannolikhet icke komme att räcka till härför, erfordrades
en förstärkning av sjukvårdsanslaget för de närmaste åren.
Denna förstärkning av anslaget borde gälla såväl 1918 års redan
lastställdå anslag som anslaget för år 1919. Förstärkningen borde
lämpligen avse förstärkning av truppförbandens anslag med så stora
belopp, att dessa anslag bleve tillräckliga för truppförbandens egna
utgifter, så att dessa anslag kunde antagas icke behöva förstärkas genom
extra anvisningar från sjukvårdsstyrelsen.
Med ledning av 1916 års statistik och vad man redan kände
rörande bristerna å truppsjukvårds- och truppveterinärvårdsanslagen för
är 1917 ansåge sjukvårdsstyrelsen, att sjukvårdsanslaget måste förstärkas
med 1,5 öre för man och tjänstgöringsdag och 1 öre för hästtjänstgöringsdag,
varför förstärkningsanslaget. jämte det ordinarie anslaget
skulle komma att utgå med 3,5 öre för man och tjänstgöringsdag
och 4,3 öre för hästtjänstgöringsdag.
Slutligen ville styrelsen i detta sammanhang framhålla, hurusom
det av riksdagen anvisade beloppet till avlöning och underhåll av arméns
sjuksköterskekår visat sig vara i hög grad otillräckligt. Av sjukvårdsstyrelsens
andel av sjukvårdsanslaget hade därför redan måst utbetalas
avsevärda belopp för sköterskornas underhåll utöver de för ändamålet
avsedda medlen, 37,000 kronor.
Då kostnaderna för arméns sjuksköterskekår lika litet under år
1918 som under år 1917 syntes kunna hållas inom gränserna för de
härför avsedda medlen, erfordrades, för att sjukvårdsstyrelsen icke skulle
nödgas att jämväl under år 1918 för avlöning och underhåll av arméns
sjuksköterskekår utbetala avsevärda belopp utöver de för ändamålet anslagna
medlen, en förstärkning av 1918 års sjukvårdsanslag jämväl i
den del, som omfattade arméns sjuksköterskekår. Denna förstärkning
borde jämlikt de i framställningen angående medelsbehovet för år 1919
angivna grunder beräknas till 17,260 kronor.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde sjukvårdsstyrelsen, att
Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen göra framställning
dels om förstärkning av sjukvårdsanslaget för år 1918 med 1,5 öre
för man och tjänstgöringsdag eller med 229,235 kronor 38 öre samt
med 1 öre för hästtjänstgöringsdag eller med 44,600 kronor 91 öre
eller tillhopa 273,836 kronor 29 öre, samt av det till arméns sjuksköterskekår
anslagna beloppet 37,000 kronor med 17,260 kronor,
dels om förstärkning av sjukvårdsanslaget för år 1919, beräknad
efter enahanda grunder, som föreslagits beträffande förstärkning av
sjukvårdsanslaget för år 1918.
[70.]
Departe
mentschefen.
400 Fjärde huvudtiteln.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har ordinarie sjukvårdsanslaget
under de senaste åren beräknats efter samma grunder
som före den nu rådande kristidens inträde. Någon förstärkning av anslaget
på grund av den å materialier och förnödenheter av alla slaginträffade
prisstegringen har hittills icke ägt rum och ej heller varit
från vederbörande myndigheters sida ifrågasatt. Det ligger emellertid
i sakens natur, att jämväl detta anslag måste i hög grad påverkas av
dyrtiden. Av vad sjukvårdsstyrelsen anfört framgår också, att anslaget
numera är för sitt ändamål alldeles otillräckligt. På grund härav och
med hänsyn till anslagets natur av reservationsanslag torde en förstärkning
av anslaget vara oundgängligen erforderlig för såväl innevarande
år som för år 1919.
Beträffande det belopp, varmed anslaget bör förstärkas, har sjukvårdsstyrelsen
föreslagit, att detta måtte bestämmas till 1,5 öre för
manskapstjänstgöringsdag och 1 öre för hästtjänstgöringsdag, motsvarande
en höjning av de till grund för det ordinarie anslagets beräknande
liggande beloppen av 75 procent respektive omkring 30 procent.
Därjämte har sjukvårdsstyrelsen till förstärkning av det för
arméns sjuksköterskor för år 1918 beräknade beloppet, 37,000 kronor,
äskat ett ytterligare belopp av 17,260 kronor.
Med hänsyn till de grunder, som blivit följda vid beräkningen av
förstärkningsanslagen för arméns mathållning, furagering och mundering,
torde det för sjukvårdsanslagets förstärkning erforderliga beloppet, i vad
angår manskapstjänstgöringsdagarna, icke böra beräknas högre än till
1 öre om dagen för varje man, motsvarande 50 procent av den normala
kostnaden. Med iakttagande av all den sparsamhet, som under
rådande förhållanden är oundgängligen erforderlig, torde ett efter sådan
grund beräknat förstärkningsanslag bliva tillfyllest.
Mot beräkningen av 1 öre för varje hästtjänstgöringsdag har jag
icke något att erinra.
Den för innevarande år äskade förstärkningen av det för arméns
sjuksköterskor beräknade beloppet anser jag mig icke kunna tillstyrka.
Någon förhöjning av de till sjuksköterskorna utgående arvodena bör
nämligen icke äga rum under det löpande året, och vad kostnaderna
för kost och tvätt angår, har jag därom redan under nästföregående
punkt uttalat mig.
Under ordinarie sjukvårdsanslaget hava för innevarande år beräknats
15,282,388 manskapstjänstgöringsdagar och 4,460,091 hästtjänstgöringsdagar.
Det för året erforderliga förstärkningsanslaget skulle alltså
uppgå till [(15,282,388 x 0,oi) + (4,480,896 x 0,oi) =] 197,632 kronor
Fjärde huvudtiteln.
401
84 öre eller i jämnt, tal 197,650 kronor. Detta belopp torde böra [70.]
anvisas å tilläggsstat för år 1918. Härtill återkommer jag i annat
sammanhang.
För år 1919 hava under ordinarie sjukvårdsanslaget upptagits
15,747,230 manskapstjänstgöringsdagar och 4,623,340 hästtjänstgöringsdagar.
Det för samma år erforderliga förstärkningsanslaget skulle alltså
belöpa sig till [(15,747,230 x 0,oi) + (4,623,340 x 0,oi)=] 203,705 kronor
70 öre eller i jämnt tal 203,700 kronor. Detta belopp torde lik
som
övriga förstärkningsanslag böra anvisas å extra stat.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till arméns sjuk- och veterinärvård samt hovbeslag
m. in. å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av högst 203,700 kronor.
4. Det frivilliga sjukvårdsväsendet i krig. [71.]
Under en följd av år har riksdagen å extra stat beviljat ett anslag
av 10,000 kronor till befrämjande av det frivilliga sjukvårdsväsendet
i krig.
För att kunna fylla den uppgift, som ålåge det Svenska Röda
korset i enlighet med de av Kung!. Maj:t fastställda grundstadgar, och
för att kunna motsvara de uppgifter, som vid krigstillfälle ålåge det
frivilliga sjukvårdsväsendet och dess högsta ledning, har nu överstyrelsen
för Svenska Röda korset uti underdånig skrivelse den 16 juni
1917 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till befrämjande
av det frivilliga sjukvårdsväsendet i krig jämväl för år 1919
bevilja ett anslag av 10,000 kronor.
Arméförvaltningen och marin förvaltningen hava uti avgivna utlåtanden
tillstyrkt bifall till den gjorda framställningen.
Efter samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet angående Departementsdet
fortfarande behovet av ifrågavarande anslag får jag hemställa, det chefentäcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att till befrämjnde av det frivilliga sjukvårdsväsendet
i krig å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 10,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
51
402
Fjärde huvudtiteln.
L. Stipendier.
1. Resestipendier åt artilleri- och ingenjörofficerare,
oförändrat ordinarie reservationsanslag ............ kronor 7,000: —
[72.] 2. Resestipendier åt officerare vid infanteriet, kavalleriet, trängen
och intendenturkåren.
Å riksstaten är för närvarande upptaget ett ordinarie reservationsanslag
av 15,000 kronor, benämnt »Resestipendier åt officerare och
intendenturtjänstemän». Sedan intendenturkåren från och med år 1915
organiserats såsom en rent militär kår, är emellertid denna benämning
å anslaget icke längre fullt riktig. Då anslaget är avsett för officerare
vid infanteriet, kavalleriet, trängen och intendenturkåren, torde dess
benämning lämpligen böra avfattas i överensstämmelse härmed.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att i riksstaten för år 1919 upptaga förevarande
anslag under titel »Resestipendier åt officerare vid infanteriet,
kavalleriet, trängen och intendenturkåren, reservationsanslag
» med oförändrat belopp eller 15,000 kronor.
[73.] 3. Stipendier för fältläkarkåren.
•
Den av riksdagen godkända staten för statsanslaget till stipendier
för fältläkarkåren och veterinärstaten upptager 24 fältläkarstipendiater
med arvode om 900 kronor och 8 fältveterinärstipendiater med arvode
om 600 kronor.
Enligt det vid 1911 års riksdag fattade beslutet angående fältläkarkårens
omorganisation skall fähläkarstipendiatinstitutionen småningom
avvecklas. I överensstämmelse härmed har stipendiatbeställningarnas
antal minskats från 54 till 24. Minskningen utgjorde i staten
för år 1916 3 beställningar.
Uti sina framställningar angående medelsbehovet för åren 1917 och
1918 hemställde arméförvaltningen, att någon ytterligare minskning i
fältläkarstipendiaternas antal icke måtte för nämnda år vidtagas, enär
Fjärde huvudtiteln. 403
behovet av extra läkare vid armén på grund av den nya härordningen
blivit väsentligt ökat.
Med anledning av vad arméförvaltningen sålunda anfört, blev anslaget
i riksstaten för såväl år 1917 som år 1918 uppfört med samma
belopp som för år 1916 eller med 26,400 kronor.
Arméförvaltningen har nu anfört, att de skäl, som föranlett bibehållande
av det i 1917 och 1918 års stater upptagna antalet fältläkarstipendiater,
eller 24, alltjämt kvarstode.
Uti 1914 års härordning hade förutsatts, att behovet av extra läkare
vid armén under de genom samma härordning väsentligt utsträckta
vapenövningarna delvis skulle fyllas därigenom, att de värnpliktiga läkarna
finge fullgöra en del av den desamma i sådan egenskap åliggande
tjänstgöring i fred _ i form av tjänstgöring i läkarbefattning (så kallad
facktjänstgöring). Ännu komme det emellertid att dröja flera år, innan
de värnpliktiga medicine studerande, som vore underkastade bestämmelserna
i 1914 års värnpliktslag, hunne Bå långt i sina medicinska
studier, att de vore i stånd att på eget ansvar bestrida läkarbefattning
vid armén. Det syntes därför icke heller uti 1919 års stater vara möjligt
att fortsätta den beslutade indragningen av de återstående fältläkarstipendiaterna.
Svårigheterna att besätta en del av de ordinarie läkarbeställningarna
inom armén vore dessutom mycket stora. För närvarande
vore icke mindre än 12 bataljonsläkarbeställningar vid truppförbanden
vakanta. Dessa hade alla på sin tid varit anslagna lediga men
utan att sökande anmält sig till desamma. Vid sådant förhållande
vore behovet av extra läkare stort, och de svårigheter att fylla detta
behov, som redan nu ständigt yppade sig, skulle utan tvivel bliva allt
större, om antalet fältläkarstipendiatbeställningar skulle minskas.
På grund härav hemställde arméförvaltningen, att anslaget till stipendier
för fältläkarkåren och veterinärstaten måtte upptagas med oförändrat
belopp, 26,400 kronor.
Därest förslaget till omorganisation av fältveterinärkåren komme
att av Kungl. Maj:t framläggas för 1918 års riksdag och bleve av denna
antaget, komme däremot anslaget att minskas med 4,800 kronor till
21,600 kronor.
Med hänsyn till vad arméförvaltningen anfört, torde någon minskning
av fältläkarstipendiaternas antal icke heller för år 1919 böra vidtagas.
Såsom jag förut omnämnt, har jag för avsikt att föreslå avlåtande
av proposition till årets riksdag angående omorganisation av fältvete
-
[73.]
Arméförvaltningens
framställning.
Departements
chefen.
404
Fjärd® huvudtiteln.
[73.J rinärkåren. Enligt denna skulle samtliga fältveterinärstipendiatbeställningar
redan från och med år 1919 indragas. Vid sådant förhållande
torde anslaget böra minskas med det härför beräknade beloppet eller
(8 x 600 =) 4,800 kronor.
Såsom en följd härav bör anslaget hädanefter i riksstaten upptagas
under benämning: »Stipendier för fältläkarkåren.»
I enlighet med vad sålunda anförts, har jag låtit uppgöra förslag till
ny stat för ifrågavarande anslag (bil. 94), slutande å 21,600 kronor, och
får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att
dels i riksstaten för år 1919 upptaga förevarande
anslag under titel »Stipendier för fältläkarkåren»,
dels ock, med godkännande av bifogade förslag
till stat för ifrågavarande anslag (bil. 94), minska samma
anslag,
nu............................................................. kronor 26,400: —
med............................................................ » 4,800: —
till.............................................................. kronor 21,600: —
4. Resestipendier åt militärläkare, oförändrat ordinarie
reservationsanslag ...................................................... kronor 2,000: —
[74.] 5. Studiestipendier för underofficerare och furirer av första klassen.
t
Uti sin skrivelse den 14 september 1914 i fråga om ordnandet av
rikets försvarsväsende anförde riksdagen, att den funnit ett av vissa
motionärer framställt förslag om beredande av ökad möjlighet för därav
förtjänt underbefäl att vinna officersanställning vara beaktansvärt och
därför funnit sig böra hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående
de omständigheter, under vilka personal i underbefäls ställning vid yngre
år måtte kunna vinna befordran till officer och reservofficer. Intill dess
denna fråga funnit sin lösning, syntes emellertid inrättandet av studiestipendier,
i enlighet med vad Kungl. Maj:t föreslagit, vara en ändamålsenlig
åtgärd. Enligt riksdagens uppfattning borde dock ifrågavarande
stipendier stå öppna icke blott för underofficerare utan även för därav
förtjänta furirer av första klassen på villkor, som Kungl. Maj:t ägde
bestämma.
Med anledning härav föreslog Kungl. Maj:t nästlidet års riksdag
att i riksstaten under fjärde huvudtiteln uppföra ett nytt ordinarie an
-
Fjärde huvudtiteln.
405
slag å 9,600 kronor, benämnt »Studiestipendier för underofficerare och
furirer av första klassen, reservationsanslag».
Denna framställning blev av riksdagen bifallen.
Sedan de inom lantförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga för
verkställande av utredning och avgivande av förslag till åtgärder för
främjande av manskapsrekryteringen vid armén efter därom erhållen
anmodan inkommit med förslag till bestämmelser rörande användningen
av ifrågavarande anslag samt inspektören för militärläroverken och arméförvaltningens
intendents- och civila departement avgivit )7ttrande i
ärendet, har Kungl. Maj:t genom brev den 14 september 1917 utfärdat
dylika bestämmelser.
Enligt dessa bestämmelser är stipendiernas ändamål att utgöra en
uppmuntran till förtjänta underofficerare och furirer av första klassen
samt att ytterligare främja deras utbildning. Sålunda äro stipendierna
avsedda dels att främja studier, som avse förvärvande av kompetens
för fortsatt utbildning vid krigsskolan till officer eller reservofficer, dels
ock att utdelas för studier i annat syfte, vilka äro ägnade att främja
stipendiatens militära duglighet och allmänbildning samt bibringa ökade
insikter i för det praktiska livet nyttiga kunskapsgrenar. Stipendiernas
antal är bestämt'' till 12, vart och ett om 800 kronor.
Enligt Kungl. Maj:ts i kommandoväg meddelade beslut av den 31
oktober 1917 hava ifrågavarande stipendier för innevarande år tilldelats
2 fanjunkare, 5 sergeanter och 5 furirer. Stipendiaterna hava utvalts
bland ett flerdubbelt större antal kompetenta sökande. Sålunda hava
såsom aspiranter till dessa stipendier anmält sig icke mindre än 69
underofficerare och furirer, av vilka inemot ett 60-tal erhållit vederbörande
truppförbandschefers vitsord om lämplighet att komma i åtnjutande
av de sökta stipendierna. Flertalet av de sökande har uttalat
avsikt att bedriva studier för vinnande av förbättrade utsikter i fråga
om civilanställning, företrädesvis handelsskolestudier och lantbruksstudier.
Några hava uppgivit sig vilja bedriva studier för att vinna
inträde å officer sbanan.
Med hänsyn till det livliga intresse, varmed de nyinrättade studiestipendierna
från vederbörandes sida sålunda omfattats, hade det varit
synnerligen önskvärt, att de för ändamålet disponibla medlen lämnat
tillgång till utdelande av ett större antal stipendier. Det torde även
vara all anledning antaga, att ifrågavarande understöd för framtiden
komma att visa sig lika begärliga. Jag finner mig därför böra föreslå
eu ökning av stipendiernas antal. Med hänsyn till önskvärdheten av
att genom ifrågavarande stipendier kunna påverka manskapsrekryteringen
torde dessa böra bestämmas till 36 eller 6 för varje arméfördelning.
406
Fjärde huvudtiteln.
[74.] Då någon ändring uti stipendiebeloppet icke torde böra äga rum, skulle
alltså för ändamålet erfordras (36 x 800 =) 28,800 kronor.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till studiestipendier
för underofficerare och furirer av första
klassen,
nu............................................................. kronor 9,600: —
med.......................................................... » 19,200: —
till............................................................... kronor 28,800: —
M. Remontering och hästlega m. m.
[75.] 1. Remontering m. m.
Ansiaga- * De ordinarie utgifterna för remontering m. m. hava för år 1918
för^rTsuT beräknats sålunda:
till remonteringsstyrelsen enligt stat ..................... kronor 12,555: —
» inköp av remonter samt inlösen av tjänste -
»
»
hästar..........
transport-, rese
depåkostnader.
955,100: — |
||
astnader ............. |
» |
53,800: — |
D |
103,138: — |
|
remonter .......... |
» |
19,060: — |
eller tillhopa |
kronor |
1,143,653: — |
Till täckande av dessa utgifter hava beräknats inflyta:
genom försäljning av utrangerade stamhästar........ kronor 24,426: —-
» ersättning för till tjänstehästar uttagna stamhästar
................................................................... » 135,000: -
eller tillhopa kronor 159,426: -—
Det av riksdagen beviljade ordinarie anslaget för år 1918 utgör
därför (1,143,653 — 159,426 =) 984,227 kronor.
Därjämte har riksdagen å extra stat för år 1918 anvisat:
Fjärde huvudtiteln.
407
för inköp av 57 ökningsremonter till fyllande av [75,]
under åren 1916 och 1917 uppkommen brist i
antalet dylika remonter samt för höjning av
medelinköpspriset för remonter från 850 kronor
till 1,150 kronor ..................................................... kronor 391,200: —
» höjande av medelinköpspriset för remonter
under år 1917 till 1,400 kronor ........................ » 236,000:_
eller tillhopa kronor 627,200: —
För remontering m. m. har således å 1918 års stat anvisats tillhopa
(984,227 + 627,200 =) 1,611,427 kronor.
Remonteringsstyrelsen.
Enligt den fastställda staten för remonteringsstyrelsen åtnjuter
chefen dels arvode, motsvarande majors avlöning, eller 5,825 kronor,
dels ock gottgörelse för två tjänstehästar med förslagsvis högst 1,530
kronor.
Vidare är å staten upptagen en redogörare med ett arvode av
1,500 kronor.
Slutligen äro å staten beräknade för skrivbiträde och expenser 1,600
kronor samt för hyra, ved, lyse och städning m. m. av expeditionslokalen
2,100 kronor.
I sammanhang med angivandet av medelsbehovet för år 1918 hem- ifrågasatt
ställde chefen för remonteringsstyrelsen, att den till honom utgående hSining
avlöningen måtte höjas med ett tilläggsarvode av 10 kronor om dagen år ms.
under den tid, då han för resor vistades utom Stockholm, ävensom att
redogörarens arvode måtte ökas med 500 kronor och att den i staten
uppförda anslagsposten för skrivbiträde och expenser måtte höi as till
2,000 kronor.
Beträffande denna framställning anförde arméförvaltningen, att,
ehuru under rådande dyrtid en förhöjning i avlöningen för såväl chefen
som redogöraren vore av behovet påkallad, en sådan partiell avlöningsförbättring
som den ifrågasatta icke syntes böra äga rum. Därest en
allmän löneförbättring för den till lantförsvaret hörande personalen
komme att ske, borde emellertid jämväl denna angelägenhet beaktas.
Vad beträffade den föreslagna höjningen i anslaget till skrivbiträde och
expenser, syntes av sparsamhetshänsyn därmed böra tillsvidare anstå.
Enligt vad som framgår av det vid 1917 års statsverksproposition
fogade statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden den 13 januari
408
Fjärde huvudtiteln.
[75.] 1917, hade dåvarande departementschefen intet att erinra mot vad armé
förvaltningen
sålunda anfört. Uti den för remonteringsstyrelsen fastställda
staten föreslogs alltså icke någon ändring för år 1918.
Arméförvait- Arméförvaltningen har nu anmält, att chefen för remonteringsstyni8täUningam"
relsen i skrivelse till intendentsdepartementet den 30 juli 1917 ånyo
föreslagit, att avlöningen för honom och redogöraren måtte på ovan
angivet sätt höjas, att anslagsposten för skrivbiträde och expenser måtte
ökas till 2,000 kronor, samt att den i staten uppförda anslagsposten för
hyra, ved, lyse och städning m. m. av expeditionslokalen måtte med
anledning av ökade pris å eldnings- och belysningsmateriel m. m. höjas
från 2,100 kronor till 3,000 kronor.
Beträffande avlöningsförbättringarna för remonteringsstyrelsens chef
och redogörare ausåge arméförvaltningen, att, då förarbeten till en allmän
lönereglering för lantförsvarets personal nu påginge och denna
fråga alltså i hela dess vidd inom kort komme att föreläggas Kungl.
Maj:ts och riksdagens prövning, det tillsvidare borde anstå med förändring
av nu ifrågavarande avlöningsvillkor. Vad däremot anginge
frågan om höjning av anslagen till skrivbiträde och expenser samt till
hyra, ved, lyse och städning m. m. av expeditionslokalen, ansåge arméförvaltningen,
att den alltjämt fortgående ökningen i prisen å materialier
av alla slag väl försvarade sådan höjning. Arméförvaltningen
funne sig därför böra hemställa, att ifrågavarande båda poster höjdes till
de av chefen för remonteringsstyrelsen föreslagna beloppen.
Departements- Mot vad arméförvaltningen sålunda anfört och hemställt har jag
chefen. icke något att erinra. Posten till skrivbiträden och expenser torde
alltså böra ökas med 400 kronor och posten till hyra, ved, lyse och
städning in. m. av expeditionslokalen med 900 kronor.
Enligt 1915 års riksdags beslut i fråga om hästhållningen för officerare
vid armén skall chefen för remonteringsstyrelsen vara beriden å en
egen tjänstehäst. Å den nuvarande staten är emellertid jämlikt äldre
bestämmelser beräknad gottgörelse åt chefen för två tjänstehästar med
förslagsvis högst 1,530 kronor.
Uti sin förutnämnda skrivelse den 31 augusti 1917 hava arméförvaltningens
intendents- och civila departement funnit sig icke kunna
för år 1919 föreslå någon ändring härutinnan. Staten torde därför
böra i förevarande hänseende lämnas oförändrad.
I enlighet med vad sålunda anförts, har jag låtit uppgöra förslag
till ny stat för remonteringsstyrelsen (bil. 95), slutande å 13,855 kronor
eller 1,300 kronor mera än den nu gällande.
Fjärde huvudtiteln.
409
Inköp av remonter samt inlösen av tjttnstehllstiir.
De remonter, som årligen inköpas, äro i främsta rummet avsedda
till ersättning för sådana stamhästar, som störtat eller på grund av
oduglighet utrangerats. Dessa remonter benämnas ersättningsremonter.
Dessutom ske remontinköp för att öka stamhästantalet till det enligt
gällande härordning bestämda. Dylika remonter pläga benämnas ökning
sremonter. Slutligen har, med anledning av Kungl. Maj:ts och riksdagens
beslut, att vissa officerare, som vore beridna å egna tjänstehästar,
skulle göras beridna å kronan tillhöriga stamhästar, inlösen av
dessa officerares tjänstehästar i viss utsträckning ägt rum.
Remontantalet m. m.
Enligt 1914 års härordningsbeslut samt 1915 års riksdags beslut
angående hästhållningen för officerare vid armén skall efter genomförd
härordning vid armén finnas följande antal stamhästar, nämligen:
vid infanteriet................................................................................. 784
» kavalleriet.............................. 6,463
» artilleriet................................................................................................ 3,215
» ingenjörtrupperna .............................................................................. 231
» trängen.................................................................................................... 331
d generalitetet, generalstaben, artilleristaben, kommendantsstaten,
undervisningsverken och arméfördelningsstaberna 108
eller tillhopa 11,132
Enligt vad som anmäldes för 1916 års riksdag, skulle av det sålunda
bestämda stamhästantalet vid samma års slut finnas:
vid infanteriet ............................................................................................... 108
» kavalleriet........................................................................................ 6,160
d artilleriet ............................. 3,109
» ingenjörtrupperna ..................................................*............................... 171
» trängen................................................... 331
eller tillhopa 9,879
Därjämte skulle vid kavalleriet finnas 120 övertaliga hästar.
Enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut skulle detta hästantal
under år 1917 ökas på följande sätt, nämligen:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
[75
52
410
Fjärde huvudtiteln.
[75.] vid infanteriet, efter inlösen av 28°) egna tjänstehästar samt
överflyttning till detta truppslag av 340°°'') övertaliga
hästar, ...................................................................................... till 476
» kavalleriet, efter inköp medelst av 1917 års riksdag anvisade
extra anslagsmedel av 21 ökningsremonter, avsedda
för kavalleriets fänrikar, ....................................... » 6,181
» artilleriet, efter inköp av 39 ökningsremonter,................. » 3,148
» ingenjörtrupperna, efter inköp av 11 ökningsremonter, » 182
Härtill komma:
vid generalitetsstaten, generalstaben, artilleristaben, kommendantsstaten,
undervisningsverken och arméfördelningsstabernas
reservgrupper, efter inköp av 36 stamhästar,
till vilka 1917 års riksdag anvisat extra anslagsmedel,
.............................................................................. » 36
» trängen det förutvarande stambästantalet .......................... 331
Hela antalet stamhästar vid armén utgjorde alltså vid 1917
års slut..................................................................................... 10,354
Enligt 1917 års riksdags beslut skall stambästantalet ytterligare ökas:
vid infanteriet dels genom överflyttning från kavalleriet av
48 fullt användbara 8-åriga hästar, för vilka kavalleriet
får gottgörelse genom 48 ersättningsremonter,
dels genom överflyttning av 84 utrangerade kavallerihästar,
och dels genom inlösen av 30 egna tjänstehästar
............................................................................... till 638
» kavalleriet genom inköp av 21 ökningsremonter, avsedda
för kavalleriets fänrikar, .................................................... » 6,202
» artilleriet genom inköp av 50 ökningsremonter i enlighet
med övergångsplanerna till 1914 års härordning ...... x> 3,198
lämnat tillgång till inlösen av allenast 17 tjänstehästar.
**) Av dessa hästar skulle överflyttas:
enligt den vid 1916 års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln, fogade bilagan
nr 92 ................................................................................................... 56
» kungl. brev den 14 april 1917 ...................................................................... 200 .
samt enligt 1917 års riksdags skrivelse nr 4 sid. 60 ............................................ 84
Summa 340
Fjärdo huvudtiteln.
411
vid ingenjörtrupperna genom inköp av 11 ökningsremonter
enligt samma övergångsplaner ........................................ till 193
» generalitetsstaten, generalstaben, artilleristaben, kommendantsstaten,
undervisningsverken och armétorfördelningsstaberna8
reservgrupper genom inköp av
21 ökningsremonter ............................................................ » 57
Med tillägg av trängens stamhästar ............................................. » 331
blir alltså stamhästantalet vid 1918 års slut .............. 10,619
Vid beräknandet av antalet ersättningsremonter för stamhäststyrkans
vidmakthållande har man hittills utgått från, att 9 procent av de
beridna truppslagens hästar årligen utrangerades. Enligt 1917 års
riksdags beslut är emellertid avsett, att kassationen av kavalleriets
hästar hädanefter skall uppgå till 10 procent. På grund av nu rådande
svårigheter att vid kavalleriet dressera ett större antal remonter och
då antalet utrangerade hästar, som skulle överlämnas från kavalleriet,
under den närmaste tiden bleve betydligt mindre, än vad framdeles
skulle ifrågakomma, ansåg emellertid riksdagen, att med tillämpningen
av den höjda kassationsprocenten borde tillsvidare anstå.
[7ö.]
Beträffande antalet ersättningsremonter under år 1919 har arméför- Arméförvaitvaltningen
anfört, att ämbetsverket på grund av riksdagens nyssnämnda "''"tsunilg3”
uttalande icke ansåge sig böra ifrågasätta tillämpning under år 1919
av beslutet om kassationsprocentens höjning vid kavalleriet. Ett ytterligare
skäl härför vore, att, enligt vad chefen för remonteringsstyrelsen
i underdånig skrivelse den 1 augusti 1917 anmält, icke ens det för år 1917
behövliga antalet remonter torde kunna fyllas under nu pågående uppköp.
Arméförvaltningen funne sig därför höra föreslå, att antalet ersättningsremonter
under år 1919 beräknades till 9 procent av stamhäststyrkan
den 1 januari samma år vid kavalleriet, artilleriet, ingenjörtrupperna
och trängen. Därjämte borde, jämlikt de av riksdagen godkända
grunderna för hästanskaffningen vid armén, beräknas dels 36 ersättningsremonter
för fyllande av det antal stamhästar, som beräknades
avgå därigenom, att officerare begagnade sin rätt att mot viss lösesumma
uttaga egna tjänstehästar bland kronans hästar, dels ock 48 ersättningsremonter
åt kavalleriet i utbyte mot de hästar, som skulle tilldelas
generalitetsstaten, generalstaben, artilleristaben, kommendantsstaten, undervisningsverken
och arméfordelningsstabernas reservgrupper samt infanteriet.
412
Fjärde huvudtiteln.
[75.] Innan arméförvaltningen överginge till att yttra sig rörande be
hovet
av ökningsremonter under år 1919, ansåge sig ämbetsverket böra
till behandling upptaga frågan om överflyttning av hästar från kavalleriet
till infanteriet ävensom till generalitetsstaten, generalstaben, artilleristaben,
kommendantsstaten, undervisningsverken och arméfördelningsstabernas
reservgrupper. Enligt 1917 års riksdags beslut skulle årligen
från kavalleriet överföras dels 48 fullt användbara 8-åriga hästar och
dels högst 168 för kavalleritjänst icke brukbara hästar. Sistnämnda
hästar skulle tilldelas infanteriet ensamt och användas till kompanichefsoch
kulsprutehästar. Av de 48 förstnämnda hästarna beräknades 35
vara behövliga för infanteriet för att användas av regementsofficerare,
regementskvartermästare och regementsadjutanter samt 13 böra tilldelas
generalitetsstaten och övriga nyssnämnda staber och formationer
m. m.
Med hänsyn till att kassationen vid kavalleriet fortfarande under
någon tid framåt borde begränsas till 9 procent, hade 1917 års riksdag
uttalat den meningen, att tillsvidare endast ett mindre antal av de till
högst 168 bestämda utrangerade kavallerihästar, som framdeles komme
att överflyttas från kavalleriet, nu borde för detta ändamål uttagas, förslagsvis
allenast 84. Arméförvaltningen ville härvid framhålla, hurusom
intendentsdepartementet i underdånig skrivelse den 17 oktober 1916 angående
den ökade remontering, som erfordrades till följd av de nya
bestämmelserna om officerarnas beridenhet, ansett sig kunna föreslå, att
årligen 84 vid kavalleriet icke användbara hästar skulle överflyttas till
infanteriet för att användas vid kompanichefsgruppen därstädes, under
förutsättning att kassationsprocenten vid kavalleriet ökades till 10 procent
och därigenom urval av för infanteriet lämpliga hästar kunde ske
bland ett större antal kasserade kavallerihästar än för närvarande.
Huruvida det nu, då kavalleriets kassationsprocent fortfarande någon
tid framåt bibehölles vid 9 procent, läte sig göra att därstädes årligen
uttaga 84 till infanteritjänst användbara utrangerade hästar, vore minst
sagt tvivelaktigt. Ån mer tveksam måste man ställa sig mot möjligheten
att, även när kassationen vid kavalleriet ökades till 10 procent,
uttaga 168 användbara infanterihästar. Då emellertid riksdagen uttryckligen
angivit, att den tillsvidare beslutade utvägen allenast borde anses
såsom ett försök, borde givetvis utfallet av detsamma, avvaktas, innan
nya förslag framlades.
Såsom nyss nämnts, skulle enligt den för överflyttning av hästar
från kavalleriet upprättade planen de 48 fullt användbara 8-åriga hästarna
fördelas så, att infanteriets regementsofficersgrupp skulle erhålla 35 samt
Fjärde huvudtiteln.
413
generalitetsstaten, generalstaben m. fl. 13 hästar. För påskyndande
av den nya beridenheten hade emellertid 1917 års riksdag ansett nödigt,
att samtliga dessa 48 hästar år 1918 överflyttades till infanteriet.
Samma skäl för tillförande till infanteriet av ett större antal fullt användbara
hästar förelåge alltjämt, men det finge icke förbises, att även
officersgrupperna vid generalitetsstaten, generalstaben samt övriga ifrågavarande
staber och formationer vore i stort behov av stamhästar till
tjänstebruk. Och detta behov ökades alltjämt, i den mån yngre, förut
oberidna officerare inträdde i dessa grupper och därigenom författningsenligt
bleve berättigade att erhålla stamhästar till tjänstebruk. Arméförvaltningen
ansåge sig därför böra föreslå, att från och med år 1919
den förut angivna fördelningen av 35 hästar till infanteriet och 13 till
omförmälda officersgrupper bleve iakttagen.
Mot överflyttning av hästar för sistnämnda ändamål förefunnes ej
heller numera det hinder, som hittills kunnat föranleda tveksamhet
rörande åtgärdens genomförbarhet, nämligen bristande stallutrymme.
Sedan numera med riksdagens bifall generalstabens stalletablissemang i
Stockholm blivit inlöst till statsverket, komme plats att beredas för
samtliga de hästar, vilka därstädes skulle uppställas för ifrågavarande
officersgruppers räkning.
Vid bifall till vad arméförvaltningen nu föreslagit i fråga om överflyttning
av hästar från kavalleriet, komme vid 1919 års utgång — under
beräkning tillika, att 30 tjänstehästar vid infanteriet komme att inlösas
år 1919 — behovet av hästar vid infanteriet, generalitetsstaten, generalstaben,
artilleristaben, kommendantsstaten, undervisningsverken och
arméfördelningsstabernas reservgrupper att vara tillgodosett på följande
sätt:
Stamhästar |
Stamhästar |
Brist. |
|
Infanteriet: |
|||
Regementsofficersgruppen ............................................. |
199 |
280 |
81 |
Kompanichefsgruppen................................................... |
504. |
504 |
— |
Ovannämnda staber och formationer m. in...................... |
70 |
104 |
34 |
Summa |
773 |
888 |
115 |
Vad antalet ökning sr emonter anginge, framginge behovet av sådana
remonter vid de beridna truppslagen av följande översikt:
[75.]
414
Fjärde huvudtiteln.
Truppslag. |
Stamhus t-antalet den |
Stamhäst-antalet efter |
Brist den |
: Kavalleriet ................. |
6,202 |
6,463 |
261 |
Artilleriet.................... |
3,198 |
3,215 |
17 |
Ingenjörtrupperna ...................... |
193 |
231 |
38 |
Trängen..................................................................... |
331 |
331 |
— |
Summa |
9,924 |
10,240 |
316 |
Då nämnvärd brist förefunnes allenast vid kavalleriet, syntes i
törsta rummet böra tillses, huru stamhästantalet därstädes lämpligast
borde fyllas. Denna fråga vore väsentligen beroende på möjligheterna
att vid kavalleriet dressera remonter. Enligt den utredning, som härför
lämnats i 1917 års statsverksproposition, funnes icke möjlighet att
med bibehållande av kavalleriets stridsvärde hinna dressera mer än 14
remonter vid varje skvadron eller alltså (14 x 48 =) 672 hästar för hela
kavalleriet. Av detta antal vore redan för ersättningsremonterna tagna
i anspråk (558 + 36 + 48 =) 642 hästar. Återstode alltså 30 hästar, som
utgjorde det antal ökningsremonter, kavalleriet under år 1919 kunde
mottaga.
I detta sammanhang ville arméförvaltningen framhålla, att sedan
riksdagen beslutat, att den av Kungl. Maj:t i 1917 års statsverksproposition
föreslagna remontdressyranstalten icke för närvarande skulle
komma till stånd, frågan om möjligheterna för kavalleriet att tillgodogöra
sig de remonter, som framdeles enligt fastställd plan skulle tillkomma
detta truppslag, ännu vore olöst. Kavalleriets remontbehov
efter organisationens genomförande utgjorde enligt en av särskilda, år
1914 inom lantförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga verkställd,
av riksdagen godkänd beräkning
dels 10 procent av 6,271 hästar = .................................................. 627
dels ock, för fyllande av avgång i den grupp av 192 hästar,
SQm skulle vara avsedd för överflyttning av 8-åriga hästar till infanteriet
och förut omförmälda staber och formationer m. m.,...... 48
vartill komme ytterligare, för fyllande av sådana vakanser,
som uppstode genom officerares uttagning av stamhästar till egna
tjänst ehästar,............................................................................. 3g
eller tillhopa 711
Fjärdo huvudtiteln.
415
Ehuru sålunda årligen syntes komma att uppstå ett överskott av [75.]
39 remonter, vilka ej kunde dresseras vid kavalleriet, torde dock ännu
under något år denna {''råga kunna stå öppen.
Enär hela behovet av ökningsremonter vid artilleriet endast utgjorde
17, syntes detsamma böra fyllas år 1919.
Vad slutligen anginge ingenjörtruppernas ökningsremonter år 1919,
syntes deras antal i överensstämmelse med övergångsplanerna till 1914
års härordning kunna bestämmas till 10.
Vad först angår antalet ersättning sr emonter, håller jag i likhet Departementsmed
arméförvaltningen före, att detta bör vid kavalleriet likasom vid chefen''
de övriga beridna vapenslagen fortfarande beräknas efter en kassation
av 9 procent. Då stamhästantalet vid kavalleriet, artilleriet, ingenjörtrupperna
och trängen, enligt vad förut nämnts, vid utgången av innevarande
år beräknas uppgå till (6,202 + 3,198 + 193 +331 =) 9,924, skulle
således för dessa truppslags ordinarie remontering erfordras 893 ersättningsremonter.
Därjämte bör, på sätt armé förvaltningen föreslagit,
jämlikt de av riksdagen godkända grunderna för hästanskaffningen för
kavalleriets räkning inköpas 48 remonter som ersättning för de 8-åriga
stamhästar, som skola från detta truppslag överflyttas till infanteriet
samt till generalitetsstaten, generalstaben m. fl. staber och formationer.
Slutligen böra jämväl beräknas 36 remonter för fyllande av det antal
stamhästar, som av. officerare beräknas uttagas såsom tjänstehästar.
Hela antalet ersättningsremonter för år 1919 skulle alltså uppgå till
(893 + 48 + 36=) 977.
Vad arméförvaltningen föreslagit beträffande fördelningen av de 48
8-åriga stamhästar, som skola överflyttas från kavalleriet, finner jag mig
böra tillstyrka. Av ifrågavarande hästar torde alltså från och med
nästa år 35 tilldelas infanteriet och 13 generalitetsstaten, generalstaben
m. fl. staber och formationer.
Då trängen redan erhållit det antal stamhästar den enligt den nya
härordningen skall hava, erfordras inköp av ökningsremonter endast för
kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna. Med hänsyn till vad arméförvaltningen
anfört och då de för närvarande rådande höga hästprisen
utgöra en särskild anledning att så mycket som möjligt begränsa remontuppköpen,
torde antalet ökningsremonter under år 1919 böra, på
sätt arméförvaltningen föreslagit, bestämmas till 30 för kavalleriet, 17
för artilleriet och 10 för ingenjörtrupperna. Sammanlagt skulle således
under nämnda år inköpas 57 ökningsremonter.
416
Fjärde huvudtiteln.
[75.]
Förutom de ijänstehästar, som jämlikt övergångsbestämmelserna
till kungl. kungörelsen den 14 juni 1916 angående hästhållningen för
officerare och vederlikar vid armén kunna komma att inlösas av vissa
officerare vid tillträde av ny beställning, torde, i och för övergången
till den nya beridenheten vid armén och i överensstämmelse med vad
för innevarande år beslutats, under år 1919 för kronans räkning 30
egna tjänstehästar böra inlösas.
I händelse av bifall till vad sålunda föreslagits skulle vid utgången
av år 1919 komma att finnas följande antal stamhästar:
vid infanteriet (638 + 35 + 30 —)........................................................ 703
y> kavalleriet (6,202 + 30 =).............................................................. 6,232
» artilleriet (3,198 + 17 =)..................................................................... 3,215
» ingenjörtrupperna (193 + 10 =) .................................................... 203
» tr ängen.................................................................................................... 331
» generalitetsstaten, generalstaben m. fl. staber och formationer
(57 + 13 =) ...................................................................70
eller tillhopa 10,754
Inköps- och inlösning spris.
Till grund för anslagets beräkning ligger ett visst medelinköpspris
för remonterna, vilket år 1914 bestämdes till 850 kronor.
I sin underdåniga skrivelse den 20 oktober 1916 angående lantförsvarets
medelsbehov för år 1918 i fråga om remonteringsanslaget
anförde arméförvaltningen, att med hänsyn till de ökade hästprisen samt
den därav föranledda höjningen av maximipriset för remonter det kunde
ifrågasättas, huruvida icke medelpriset för remonterna borde höjas. Då
emellertid förhållandena å hästmarknaden vore långt ifrån stabila och
det icke vore möjligt att med någon grad av visshet beräkna kostnaderna
för anskaffande av remonter år 1918, hemställde arméförvaltningen om
anvisande av extra anslag för mötande av den sannolikt även under år
1918 kvarstående prisstegringen å hästar. Med anledning härav föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen att bevilja extra ordinarie medel för möjliggörande
att i fall av behov öka medelpriset för remonterna med 300
kronor eller alltså till 1,150 kronor. Denna framställning bifölls av
riksdagen.
Emellertid anmälde chefen för remonteringsstyrelsen i underdånig
skrivelse den 21 februari 1917, att det till 1,150 kronor bestämda
medelinköpspriset för remonter icke under nuvarande förhållanden vore
tillräckligt för anskaffande av det under år 1917 erforderliga remont
-
Fjärde huvudtiteln.
417
antalet. Under senaste åren hade efterfrågan på hästar ökats och
priserna å vanliga bruksdjur ökats till det dubbla eller mer. Sedan
chefen för remonteringsstyrelsen ytterligare i skrivelse till arméförvaltningens
intendentsdepartomcnt den 27 mars 1917 meddelat, att vid de
dittills under året företagna remontinköpen det visat sig, att tillförseln
av remonter i jämförelse med föregående år varit betydligt mindre,
gjorde arméförvaltningen den 3 april 1917 underdånig framställning om
anvisande av ytterligare medel till remontinköp under år 1917, så att
medelinköpspriset kunde bestämmas till 1,500 kronor. Med anledning
härav avlät Kungl. Maj:t proposition till riksdagen (n:r 232) angående
anvisande av medel för höjande av medelinköpspriset för remonter under
år 1917 till 1,500 kronor. Propositionen blev av riksdagen i så måtto
bifallen, att riksdagen för höjning av medelinköpspriset för remonter
under år 1917 till 1,400 kronor beviljade å extra stat för år 1918 ett
reservationsanslag av 236,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
redan år 1917 disponera beloppet.
Chefen för remonteringsstyrelsen har nu dels i skrivelse till arméförvaltningens
intendentsdepartement den 30 juli 1917 dels ock i underdånig
skrivelse den 1 augusti 1917 anmält, att en ytterligare ökning
av medelinköpspriset för remonter till 1,500 kronor såväl för år 1918
som för år 1919 vore oundgängligen nödvändig. Allt sedan krigets
början hade priserna å hästar oupphörligen stigit. I väsentlig grad
hade härtill bidragit den förhållandevis stora export av hästar, som ägt
rum. Om än företrädesvis kallblodiga hästar, icke användbara till ridbruk,
exporterades, så hade dock efterfrågan och prisstegringen å dylika
^hästar inverkat på hästmarknaden i dess helhet. Härtill komme, att
tillgången på varmblodiga hästar, bland vilka de för armén behövliga
ridhästarna uttoges, till följd av minskning i den vai mblodiga hästaveln
under de senaste 7 å 8 åren nedgått till hälvten eller en tredjedel av
antalet förr utbjudna hästar och alltjämt vore under tillbakagång. Små
outvecklade treåriga hästar, för klena till remonter, vilka förr knappast
kunnat säljas för 300—400 kronor, betingade nu 1,000 kronor och
mera. Bättre treårshästar, som förr kunnat erhållas för maxim ipriset,
.1,000 kronor, betalades nu ofta, även av återförsäljare, med 2,000—3,000
kronor och fördes icke till remontmarknaden. Till följd av dessa omständigheter
hade det visat sig, att även det senast bestämda medelinköpspriset
av 1,400 kronor vore för lågt. Ett medelpris av 1,500
Jkronor vore att anse som det lägsta möjliga, såväl med hänsyn till
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 haft. 53
[75.J
Framptällning
av chefen för
remonteringsstyrel*en.
418
Fjärde huvudtiteln.
[75.] närmast förestående uppköp som för att förmå hästuppfödarna i landet
att vidmakthålla den ädla hästaveln.
1 sammanhang härmed ville chefen för remonteringsstyrelsen framhålla,
att det pris, 1,350 kronor, som för närvarande kunde erbjudas
officerare i inlösen för deras tjänstehästar, vore allt för lågt och behövde
höjas till 2,500 kronor.
Arméförvait- Arméförvaltningen har för egen del anfört, att den sedan år 1914
”''"stillningm" alltjämt fortgående stegringen av prisen å hästar ännu icke syntes hava
nått sin höjdpunkt. Enligt vad arméförvaltningen inhämtat, hade det varit
nödvändigt att successivt öka de pris, som erbjödes hästägare, vilka ville
försälja sina hästar till export. Under den hästexport, som ägt rum på
grund av medgivande enligt kungl. brevet den 9 maj 1917, hade medelpriset
för hästarna varit 1,950 kronor, och i vissa delar av landet, där
remonteringsstyrelsen gjorde sina huvudsakliga inköp, hade exportprisen
överstigit 2,000 kronor, allt för hästar, som icke varit för krigsbruk
lämpliga.
Såsom statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet i sitt
anförande till statsrådsprotokollet den 14 april 1917, fogat vid Kungl.
Maj:ts förenämnda proposition samma dag om medel för höjande av
remontprisen, anfört, vore de pris, som kunde erbjudas uppfödarna av
remonter, av stor betydelse, även ur den synpunkten, att däri läge det
verksammaste medlet att öka intresset för den ädla hästaveln och därigenom
säkerställa arméns remontbehov även för framtiden.
Arméförvaltningen ansåge av nu anförda skäl icke osannolikt, att
medelinköpspriset för remonter måste under åren 1918 och 1919 ökas
utöver senast bestämda belopp av 1,400 kronor. Då det emellertid
syntes lämpligt, att, såsom under de senaste åren ägt rum, den mera
ovissa delen av medelsbehovet tillgodosåges genom ett särskilt extra
anslag, ansåge sig arméförvaltningen böra föreslå, att den i ordinarie
anslaget till remontering m. m. ingående posten för inköp av remonter
beräknades efter ett medelpris av 1,400 kronor, men att därutöver av
riksdagen äskades ett extra anslag att hållas tillgängligt såsom medelsreserv
för att möjliggöra medelprisets ytterligare ökning till 1,500
kronor, om så skulle visa sig nödigt. I detta extra anslag borde även
inräknas vad som erfordrades för ökande av medelinköpspriset för de
remonter, vilka skulle uppköpas under år 1918, från förut beräknade
1,150 kronor till högst 1,500 kronor samt för ökning av inköpspriset för
tjänstehästar, på sätt nedan närmare föfesloges. Därest det skulle visa sig,
såsom nu befarades, att icke hela det för år 1917 bestämda antalet
Fjärde huvudtiteln.
419
remonter kunde under detta år uppköpas, torde i detta extra anslag
jämväl böra ingå ett belopp av 100 kronor för varje sålunda felande
remont för att eventuellt under år 1918 kunna anskaffa motsvarande
antal till ett medelpris av högst 1,500 kronor. Då det felande antalet
remonter ännu icke kunde uppgivas, hade detsamma beräknats allenast
approximativt, efter uppgift från chefen för remonteringsstyrelsen, till
omkring 100.
Vad beträffade den av chefen för remonteringsstyrelsen förslagna
höjningen av inlösningspriset för de officershästar, som hembjödes
kronan, från 1,350 kronor till 2,500 kronor, kunde arméförvaltningen
icke finna annat än att denna ökning vore obehövligt stor. Beräkningsgrunden
för bestämmandet av ifrågavarande inlösningspris hade hittills
varit, att en fullt inriden häst ansetts hava kostat ägaren 500 kronor
utöver det ursprungliga medelremontpriset, eller 850 kronor. Om medelpriset
nu bestämdes till 1,400 kronor, borde inlösningspriset höjas till
i medeltal 1,900 kronor. Åven i detta fall borde dock en medelsreserv
av 100 kronor per häst finnas tillgänglig, för den händelse så skulle
finnas oundgängligen nödvändigt, och motsvarande belopp syntes alltså
böra ingå i ovannämnda extra anslag.
Vidare borde i detta extra anslag inbegripas en annan post för inlösen
av officerares tjänstehästar till stamhästar. På framställning av
Kungl. Maj:t hade 1916 års riksdag medgivit, att 28 officershästar vid
infanteriet skulle få inlösas för ett medelpris av 850 kronor per häst
eller sammanlagt 23,800 kronor. I underdånig skrivelse den 11 maj
1917 hade arméförvaltningens intendentsdepartement och sjukvårdsstyrelse
meddelat, att till inlösen erbjudits allenast 24 hästar och att inlösningspriset
för dessa vore i medeltal, 1,350 kronor. De av riksdagen
för ändamålet anvisade medlen vore alltså otillräckliga. Då det emellertid
icke syntes sannolikt, att under nu rådande höga marknadspris å
hästar lägre anbud kunde erhållas och de avgivna i allt fall icke syntes
oskäliga, hade Kungl. Maj:t på intendentsdepartementets och sjukvårdsstyrelsens
tillstyrkan medgivit, att de tillgängliga medlen finge på det
sätt användas, att 17 officershästar inlöstes för 23,150 kronor. Det
återstode alltså, för att ernå det beräknade hästantalet vid infanteriet,
att inlösa ytterligare 11 hästar. Inlösningspriset för dessa kunde dock
icke sättas lägre än ovannämnda belopp av 1,900 kronor, eventuellt
2,000 kronor. Härför borde alltså beräknas högst 22,000 kronor, varifrån
dock avginge den behållning av 650 kronor, som återstode av de utav
1916 års riksdag beviljade 23,800 kronorna. I ovannämnda extra an
-
[75.]
420
Fjärde huvudtiteln.
[75.] slag borde alltså för nu ifrågavarande ändamål ingå en post å 21,350
kronor.
Anslagsposten för inköp av remonter och inlösen av tjänstehästar
borde alltså beräknas på följande sätt:
för 977 ersättningsremonter å kronor 1,400 ..................... 1,367,800: —
» 57 ökningsremonter » » 1,400 79,800: —
» 30 tjänstehästar_ » » 1,900 57,000: —
För 1,064 remonter och tjänstehästar..................................... 1,504,600: —
Det extra anslaget för ovan angivna ändamål borde beräknas sålunda: -
för inköp av 100 vid 1917 års remontinköp felande
remonter å kronor 100: — ............................ kronor 10,000: —
» ökning av medelpriset för 1,080 under år 1918
tillkommande remonter från 1,150 till högst
1,500 kronor eller med 350 kronor per häst... » 378,000: —
» ökning av inlösningspriset år 1918 för 30 tjänstehästar
från 1,350 till högst 2,000 kronor eller
med 650 kronor per häst..................................... >'' 19,500: —
» ökning av medelpriset för de remonter och
tjänstehästar, som år 1919 skulle inköpas, från
i,400 till högst 1,500 kronor eller 100 kronor
per häst ............................. » 106,400: —
» inlösen av 11 officershästar för högst 2,000
kronor, varvid dock av förut anvisade medel
funnes att tillgå 650 kronor —............................ »_21,350: -
Summa kronor 535,250: —
jartements- Med hänsyn till vad chefen för remonteringsstyrelsen och arméchefen.
förvaltningen anfört rörande den avsevärda stegringen av hästpriserna,
torde det icke vara tillrådligt att vid anslagsberäkningen för år 1919
utgå från ett lägre medelinköpspris å remonter än det av arméförvaltningen
föreslagna eller 1,500 kronor. Då någon ändring av de för de
ordinarie anslagens beräkning hittills följda grunderna icke blivit med
anledning av de under kristiden inträffade prisstegringarna vidtagen,
torde emellertid av förenämnda belopp endast 850 kronor eller det
under en följd av år antagna medelinköpspriset böra beräknas under
det ordinarie anslaget. Vad som ytterligare erfordras eller 650 kronor
Fjärde huvudtiteln.
421
för remont torde böra anvisas å extra stat såsom förstärkning av det
ordinarie anslaget.
Jämväl i fråga om de officersliästar, som skola av kronan inlösas,
torde en höjning av medelinköpspriset vara ofrånkomlig, och finner jag
mig böra tillstyrka, att detta bestämmes till 1,900 kronor. Härav torde
under det ordinarie anslaget böra beräknas samma belopp som för innevarande
år eller 1,350 kronor och återstoden eller 550 kronor för häst
upptagas under det extra förstärkningsanslaget.
Under det ordinarie anslaget torde alltså för inköp under år 1919
av remonter och inlösen av tjänstehästar böra beräknas följande belopp,
nämligen:
å kr. 850:
» » 850:
» 3> 1,350:
för 977 ersättningsremonter
» 57 ökningsremonter
)> 30 tjänstehästar
— .............. kronor |
830,450: — |
—............... » |
48,450: — |
—............... » |
40,500: — |
Summa kronor |
919,400: — |
Därjämte torde för samma ändamål såsom förstärkning av det ordinarie
anslaget böra å extra stat för år 1919 beräknas följande belopp,
nämligen:
för 977 ersättningsremonter
y> 57 ökningsremonter
» 30 tjänstehästar
å. |
kr. |
650: — ..... |
.......... kronor |
635,050: — |
3> |
650: — ...... |
............ » |
37,050: — |
|
» |
3) |
550: — ...... |
............ 3) |
16,500: — |
Summa kronor |
688,600: — |
För inköp av remonter och inlösen av tjänstehästar under år 1918
har, såsom förut nämnts, beräknats ett belopp av i medeltal 1,150
kronor respektive 1,350 kronor. Med hänsyn till vad arméförvaltningen
anfört rörande de stegrade hästpriserna, torde jämväl dessa belopp böra
höjas till 1,500 kronor respektive 1,900 kronor. Då under året skola
inköpas tillhopa 1,076 remonter, därav 973 ersättningsremonter och 103
ökningsremonter, samt inlösas 30 tjänstehästar, erfordras alltså för
ifrågavarande ändamål ett belopp av [(1,076 x 350) + (30 x 550) =]
393,100 kronor.
Såsom arméförvaltningen befarat, har det icke visat sig möjligt att
under år 1917 uppköpa hela det för nämnda år beräknade remontantalet.
Enligt vad jag av chefen för remonteringsstyrelsen inhämtat,
utgör det för år *1917 felande antalet remonter 90. Dessa äro avsedda
att inköpas under innevarande år, och torde för desamma böra beräknas
samma pris som för övriga remonter, som skola under året inköpas,
eller i medeltal 1,500 kronor. Då för ändamålet redan tinnes tillgäng
-
[75.]
422
Fjärde huvudtiteln.
[75.]
Framställning
av chefen för
remonteringsstyrelsen.
Arméförvalt
ningen.
ligt ett efter 1,400 kronor beräknat belopp, erfordras alltså anvisandet
av ytterligare (90 x 100=) 9,000 kronor.
Slutligen torde, på sätt arméförvaltningen föreslagit, medel jämväl
böra äskas för inlösen under år 1918 av 11 officershästar, vilka på
grund av bristande medelstillgång icke kunnat under år 1917 inlösas.
Då inlösningspriset för dessa torde böra bestämmas till enahanda belopp
som för övriga officershästar, som skola under året inlösas, eller
till 1,900 kronor, skulle för ändamålet erfordras (11 x 1,900=) 20,900
kronor. Härifrån bör dock dragas den behållning av 650 kronor, som
finnes å det för år 1917 beräknade anslaget. Medelsbehovet ute-ör
alltså (20,900 — 650=) 20,250 kronor.
Såsom, förstärkning av innevarande års anslag skulle således erfordras
följande belopp, nämligen:
för ökning av medelpriset för remonter och tjänste
.
hästar .............................................................................. kronor 393,100: —
» inköp av 90 vid 1917 års remontinköp felande
remonter ....................... ............................................. » 9,000: —
» för inlösen av 11 vid 1917 års inlösen felande
tjänstehästar .................................................................. » 20,250: —
Summa kronor 422,350: —
Transport-, rese- och diverse kostnader.
För bestridande av kostnaderna för transport av remonterna från
uppköpsplatserna till vederbörande depåer och truppförband ävensom
utgifter för resor m. m. för inköp av remonter har under de senare
åren plägat beräknas ett belopp av 50 kronor för varje remont.
Chefen för remonteringsstyrelsen har i sin förutnämnda underdåniga
skrivelse den 1 augusti 1917 anfört, att om ock berörda belopp
hittills varit tillräckligt, så vore det numera icke längre tillfyllest. Höjda
avgifter för resor och transporter samt indragna tågförbindelser, medförande
långvariga transporter, föranledde ökat medelsbehov. Det hittills
anslagna beloppet, 50 kronor för remont, borde därför från och
med år 1918 ökas till 75 kronor.
Arméförvaltningen har funnit sig böra biträda* vad chefen för
remonteringsstyrelsen sålunda anfört. Då hittills anslagna 50 kronor
till fullo behövt tagas i anspråk, vore det givet, att efter nu vidtagna
höjningar i alla transporttaxor beloppet skulle vara otillräckligt. Armé
-
423
Fjärde huvudtiteln.
förvaltningen ansåge det dock icke vara oundgängligen nödigt att, [75.]
såsom chefen för remonteringsstyrelsen föreslagit, hos riksdagen begära
medelsanvisning jämväl för att möta de högre kostnaderna å denna
post år 1918. Sannolikt komme nämligen, huru hårt remonteringsmedlen
än behövt anlitas under år 1917, tillräckliga besparingar att
förefinnas å anslaget vid utgången av nämnda år för att lämna tillgång
till täckande av å denna anslagstitel uppkommande brist, beräknad
till högst 20,900 kronor. Arméförvaltningen ansåge sig därför böra
föreslå, att chefens för remonteringsstyrelsen hemställan på det sätt
bifölles, att posten för transport-, rese- och diverse kostnader för år
1919 beräknades efter 75 kronor för varje remont.
På grund av vad arméförvaltningen anfört, finner jag mig böra Departementstillstyrka,
att för bestridande av ifrågavarande kostnader under år 1919 che,enberäknas
ett belopp av 75 kronor för varje remont. Då de ökade kostnaderna
äro föranledda av rådande kristidsförhållanden, torde emellertid
under det ordinarie anslaget endast böra såsom hittills beräknas 50
kronor för remont, under det att merkostnaden eller 25 kronor för
remont torde böra äskas å extra stat.
Då antalet remonter för år 1919 utgör (977 + 57 —) 1,034, skulle
således det ordinarie medelsbehovet utgöra (1,034 x 50 =) 51,700 kronor.
Å extra stat skulle erfordras anvisande av (1,034 x 25 =) 25,850
kronor.
Depåkostnader.
Från denna anslagspost bestridas kostnaderna för avlöning åt depåcheferna
och övrig personal vid remontdepåerna samt för underhåll av
materiel, anskaffande av bränsle och lyse och för övriga expenser.
Dessa kostnader hava under de senare åren beräknats till 106 kronor för
varje ersättningsremont. För ökningsremonterna beräknas icke någon
dylik kostnad, då dessa överlämnas från uppköpsplatserna direkt till
vederbörande truppförband.
remonterings
styreleen.
I sina ovannämnda skrivelser den 30 juli och den 1 augusti 1917 FramBtäiining
har chefen för remonteringsstyrelsen framhållit behovet av ökade an- av chefen. f°r
slagsmedel till bestridande av depåkostnaderna för såväl år 1918 som
år 1919. Dessa kostnader beräknades under förstnämnda år uppgå till
136 kronor för remont och under det senare till 140 kronor. Såsom
skäl för denna ökning åberopade chefen för remonteringsstyrelsen dels
behovet av ökad avlöning åt depåcheferna och den därstädes anställda
personalen i övrigt, dels ock betydligt höjda pris å alla materialier och
424
Fjärde huvudtiteln.
[75.] förnödenheter, som behövde anskaffas till depåerna och bestridas från
denna anslagspost.
Arméförvait- Vad beträffade arvodesförhöjning åt depåcheferna, vilken chefen
nlstallning.111'' f°r remonteringsstyrelsen ansett böra utgöra: vid Herrevadsklosters
depå 200 kronor eller från 1,800 till 2,000 kronor, samt vid var och
eu av Björnö, Gudhems och Frösö depåer 800 kronor, eller från 1,000
kronor till 1,800 kronor, ansåge sig arméförvaltningen böra tillstyrka,
att chefen för depån vid Herrevadskloster erhölle den föreslagna ökningen
i arvodet på den grund att, sedan den förut till gräsbete vid
depån använda Kungsmarken överlämnats till Södra skånska infanteriregementet
och andra betesmarker i stället måst förhyras, chefens resor
för inspektion av de å bete varande hästarna ökats och därigenom ock
hans utgifter för tjänstens skötande stegrats, enär han icke åtnjöte
traktamente under sådana resor. Med hänsyn därtill att omförmälda
anledning till ökning av arvodet vore av beskaffenhet att föranleda ökningens
ikraftträdande så snart ske kunde, syntes det högre arvodet
böra få utgå från och med år 1918.
Frågan om arvodesförhöjning åt övriga depåchefer ansåge arméförvaltningen
icke för närvarande böra upptagas till prövning, då dylik
förhöjning icke för dem, såsom förhållandet vore med chefen för Herrevadsklosters
remontdepå, föranleddes av ändrade tjänstgöringsförhållanden
utan av allmän dyrtid m. m. Då förarbeten till en allmän lönereglering
för lantförsvarets personal påginge, och denna fråga alltså
inom kort torde komma att föreläggas Kungl. Maj:t och riksdagen
till prövning, syntes med förändring av ifrågavarande depåchefers avlöningsförhållanden
böra tillsvidare anstå.
Att den för fodermarskar, hästskötare och körkarlar utgående dagavlöningen,
för fodermarskar, utom årslön av 550 å 600 kronor, 1
krona å 1 krona 50 öre om dagen, samt för hästskötare och körkarlar,
vilka ej åtnjöte årslön, 2 kronor å 2 kronor 75 öre om dagen, numera
måste anses vara alltför låg, vore tydligt. Kungl. Maj:t hade
ock på därom gjord framställning medgivit, att denna dagavlöning finge
ökas med 75 öre om dagen. Enligt vad chefen för remonteringsstyrelsen
meddelat, hade det emellertid, detta oaktat, icke lyckats hålla
antalet hästskötare fulltaligt. Då d^t vore av stor vikt såväl för hästarnas
vård i allmänhet som särskilt med hänsyn till deras framtida
användning att erhålla vana och pålitliga hästskötare vid depåerna,
syntes det vara nödigt att bereda tillgång till ytterligare något förbättrade
avlöningsförmåner för dem, och föresloge därför arméförvaltningen
Fjärde huvudtiteln.
425
i likhet med chefen för remonteringsstyrelsen, att dagavlöningen till [75.]
samtliga fodermarskar, hästskötare och körkarlar vid remontdepåerna
ökades med 1 krona per man från och med den 1 januari 1918.
Slutligen instämde arméförvaltningen med chefen för remonteringsstyrelsen
i behovet av ökade anslagsmedel för inköp av bränsle- och
lysematerialier vid depåerna.
Av nu anförda skäl måste det för bestridande av dessa kostnader
beräknade beloppet av 106 kronor för remont väsentligen höjas. Arméförvaltningen
kunde dock icke finna, att ökningen behövde bliva så
stor, som chefen för remonteringsstyrelsen föreslagit, utan syntes den
kunna begränsas till 130 kronor för remont. Detta belopp torde emellertid
visa sig vara behövligt även under år 1918. Arméförvaltningen
föresloge därför,
dels att ifrågavarande anslagspost måtte vid beräkningen av 1919
års ordinarie anslag till remontering m. m. upptagas till (977 x 130 =]
127,010 kronor,
dels ock att till förut omförmälda extra ordinarie anslag måtte få
läggas ytterligare [973 x (130—106] = 23,352 kronor för beredande av
tillgång under år 1918 till ökat arvode åt chefen för Herrevads klosters
remontdepå samt ökad dagavlöning åt fodermarskar, hästskötare och
körkarlar vid depåerna ävensom till ökade utgifter för bränsle och lyse
m. m. därstädes.
Mot vad arméförvaltningen sålunda föreslagit har jag icke något Departements
att erinra. chefen.
Den ordinarie anslagsposten torde alltså böra upptagas till 127,010
kronor.
För remonteringsanslagets förstärkning under år 1918 torde därjämte
böra äskas ett belopp av 23,352 kronor.
Å. depå störtade remonter.
Denna anslagspost är avsedd att bereda ersättning för sådana remonter,
som störta under vistelsen å depåerna. Antalet dylika remonter
har för år 1918 beräknats till 20. Kostnaderna för varje störtad remont
hava hittills ansetts utgöra 953 kronor, i vilket belopp hava ingått
dels remontens medelinköpspris, 850 kronor, dels transport-, rese- och
diverse kostnader för remonternas inköp, 50 kronor, dels ock hälften
av den för varje remont till 106 kronor beräknade depåkostnaden.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 54
426
Fjärde huvudtiteln.
[75.]
Arméförvaltningens
framställning.
Departements
chefen.
Med hänsyn därtill, att höjning föreslagits i samtliga förenämnda
poster från och med år 1919, har arméförvaltningen ansett, att vid
bifall till dessa förslag ersättningen för å depå störtade remonter borde
höjas på följande sätt:
Medelinköpspris för remonter ............................................. kronor 1,400: —
Transport-, rese- och diverse kostnader.......................... » 75: —
Hälften av den till 130 kronor beräknade depåkostnaden.
............................................................................. » 65: —
eller sålunda sammanlagt kronor 1,540: —.
Någon anledning att föreslå ökning i det beräknade antalet å depå
störtade remonter förefunnes icke, utan syntes anslagsposten böra för
år 1919 upptagas till (20 x 1,540=) 30,800 kronor.
Chefen för remonteringsstyrelsen hade föreslagit, att jämväl den
för år 1918 härför beräknade ersättningen måtte höjas. Då emellertid
hela anslagsposten allenast vore approximativt beräknad, och det verkliga
medelsbehovet för ändamålet i fråga ej kunde bestämmas förrän
etter 1918 års utgång, syntes det icke vara nödvändigt att redan nu
bereda tillgång till täckande av den förmodade bristen, utan syntes
därmed kunna anstå, tills verkliga beloppet av densamma kunde konstateras.
Mot vad arméförvaltningen sålunda föreslagit har jag icke annat
att erinra, än att då för bestridande av transport-, rese- och diverse
kostnader under det ordinarie anslaget beräknats ett belopp av endast
50 kronor för remont, ersättning för å depå störtade remonter bör under
samma anslag upptagas efter ett medelpris av (1,540—25 =) 1,515
kronor. Anslagsposten torde alltså böra beräknas till (20x1,515=)
30,300 kronor.
Det ytterligare erforderliga beloppet eller (20 x 25 =) 500 kronor
torde böra anvisas å extra stat.
Utrangerade hästar.
Till grund för beräkningen av denna inkomstpost hava under de
senare åren lagts medeltalen av de under närmast föregående femårsperiod
försålda utrangerade stamhästarna och de därför influtna försäljningssummorna.
I enlighet härmed föreslog Kungl. Maj:t nästlidet års riksdag, att
för år 1918 måtte beräknas 345 utrangerade hästar å 138 kronor. Med
hänsyn därtill att under åren 1917 och 1918 sammanlagt 168 utran
-
Fjärde huvudtiteln.
427
gerade hästar skulle överföras till infanteriet, ansåg emellertid riksdagen,
att antalet utrangerade hästar, som skulle försäljas, borde för år 1918
beräknas till (345 —168 =) 177.
Arméförvaltningen har anmält, att chefen för remonteringsstyrelsen
funnit det vara ovisst, huruvida ifrågavarande inkomster kunde bibehållas
vid förut beräknade belopp, sedan de bästa hästarna komme att
kvarstanna vid armén. Tillsvidare syntes det dock vara möjligt, då
priset även å slakthästar vore högt.
Något avdrag, motsvarande det av 1917 års riksdag gjorda, ansåge
arméförvaltningen icke behöva förekomma under år 1919, enär vid
början av nämnda år hela den grupp av hästar vid infanteriet, som
vore avsedd till kompanichefs- och kulsprutehästar, vore fylld, vadan
alltså vid överförande till denna grupp av utrangerade kavallerihästar
ett motsvarande antal hästar vid infanteriet måste kasseras och försäljas.
Försäljningspriset för dessa hästar borde sättas till samma belopp
som för övriga. Arméförvaltningen hemställde därför, att denna
inkomstpost måtte beräknas till (345 x 138 =) 47,610 kronor.
Mot vad. sålunda föreslagits har jag icke något att erinra.
Ersättning för uttagna stamhästar.
Jämlikt § 3 av kungörelsen den 14 juni 1916 angående hästhållningen
för officerare och vederlikar vid armén är officer berättigad att
i allmänhet högst vart femte år uttaga stamhäst till egen tjänstehäst.
Enligt mom. 7 i samma paragraf enligt dess ursprungliga lydelse skulle
ersättning härför till statsverket lämnas med det belopp, hästen vid inköp
såsom remont betingat, ökat med 500 kronor.
Denna inlösningsrätt har beräknats varje år tagas i anspråk beträffande
i medeltal 50 hästar (48 vid kavalleriet och 2 å 3 vid artilleriet).
Den hittills härigenom till statsverket inflytande inkomsten har
beräknats till (850 + 500 =) 1,350 kronor för varje häst. Vid beräkning
av medelsbehovet under detta anslag för år 1918 upptogos såsom
inkomst genom dylik inlösnmg tillhopa 135,000 kronor för åren 1917
och 1918.
Arméförvaltningen har erinrat, att intendentsdepartementet i underdånig
skrivelse den 7 augusti 1917 anmält, att ovannämnda bestämmelse
i § 3 av kungörelsen den 14 juni 1916 ännu icke trätt i kraft, utan
att officerare fortfarande ägde rätt att till sig lösa stamhästar enligt
den hittills gällande bestämmelsen, att i lösen för uttagen stamhäst
[75.]
Arméförvaltningens
framställning.
Departements
chefen.
Arméförvaltningens
framställning.
428
Fjärde huvudtiteln.
[75.] skulle erläggas allenast så stort belopp, som svarade mot värdet av
den remont, vilken insattes i nummer i den uttagna stamhästens ställe.
Detta värde beräknades efter medelpriset för remonter under det år,
remonten i fråga inköpts, jämte kostnaderna för remontens skötsel och
vård, vilken senare del av ersättningen emellertid hittills återgått till
furageringsanslaget och ej till remonteringsanslaget. För de stamhästar,
som under år 1917 uttagits, hade sistnämnda anslag tillgodoförts
allenast omkring 900 kronor för häst. Då i 1917 års remonteringsanslag
— i motsats till vad förhållandet vore med samma anslag
för år 1918 — icke upptagits någon särskild post för inköp av remonter
i uttagna stamhästars ställe, hade alla de medel, vilka influtit i inlösen
för stamhästar, måst sedan år 1917 tagas i anspråk för anskaffande
av remonter till ersättande av stamhästarna. För år 1918 funnes
alltså disponibel högst hälften av det belopp, 135,000 kronor, som beräknades
inflyta genom inlösen av stamhästar. Å anslaget skulle alltså
av denna anledning uppkomma en brist av omkring 67,500 kronor.
Bristen i anslaget syntes emellertid icke bliva så stor, därest Kungl.
Maj:t funne skäligt bifalla intendentsdepartementets i förenämnda
skrivelse gjorda framställning om, att bestämmelserna i § 3 av kungörelsen
den 14 juni 1916 genast måtte få tillämpas samt att därjämte
den ändringen i mom. 7 av samma paragraf måtte ske, att
ersättningen för uttagen stamhäst skulle utgöra det belopp, hästen
vid inköp såsom remont betingat, dock minst det vid uttagningen gällande
medelinköpspriset för remonter, samt därutöver ytterligare 500
kronor för stamhästens dressyr. Vid bifall härtill kunde det icke
komma att inträffa, att remonteringsanslaget finge vidkännas större
kostnader för anskaffande av remont i uttagen stamhästs ställe än den
lösesumma, som tillförts anslaget för stamhästar. Under återstående
delen av 1917 samt under år 1918 komme därjämte att av en dylik
författningsändring följa, att inlösningspriset för stamhästarna bleve
1,900 kronor i stället för beräknade 1,350 kronor. För de 50 hästar,
som beräknats komma att inlösas år 1918, bleve alltså lösesumman
95,000 kronor i stället för beräknade 67,500 kronor, och den eventuella
bristen i anslaget allenast (135,000 — 95,000 =) 40,000 kronor.
Någon anledning att nu hos riksdagen göra framställning om täckande
av denna brist syntes icke förefinnas, då densamma i alla händelser
tillsvidare allenast vore befarad och av andra anledningar möjligt
vore, att den icke i verkligheten komme att förefinnas.
Arméförvaltningen ansåge sig böra i detta sammanhang bemöta
en av chefen för remonteringsstyrelsen i hans förutnämnda underdå
-
Fjärde huvudtiteln. 429
niga skrivelse den 1 augusti 1917 uttalad förmodan, att då årligen [75.]
50 stamhästar beräknades uttagas till egna tjänstehästar, men riksdagen
på Kungl. Maj:ts framställning beviljat medel till inköp av allenast 36
remonter för ersättande av dessa stamhästar, en årlig brist av 14 remonter
skulle komma att uppstå. Chefen för remonteringsstyrelsen
hade därvid förbisett, att ifrågavarande 50 stamhästar skulle hava varit
i bruk vid truppförbandet minst 3 år, innan de uttoges till egna tjänstehästar,
och att alltså full remontering i ersättning för dem icke erfordrades.
I själva verket komme 36 remonter årligen att i det allra närmaste
matematiskt motsvara det verkliga remonteringsbehovet, sedan
systemet hunnit sträcka sina verkningar till alla årsklasser av hästar.
I)å alltså fullt tillräckligt vederlag blivit berett för den uttagning av
50 stamhästar till egna tjänstehästar, som beräknades årligen komma
att äga rum, samt alltså det i lösen för dessa hästar inflytande beloppet,
beräknat till minst 1,900 kronor för varje häst, kunde tillgodoföras
remonteringsanslaget, borde ifrågavarande inkomstpost för år 1919 upptagas
till (1,900 x 50 =) 95,000 kronor.
Genom kungörelse den 18 oktober 1917 har Kungl. Maj:t dels Departementsförordnat,
att § 3 mom. 7 i kungörelsen den 14 juni 1916 an- chefengående
hästhållningen för officerare och vederlikar vid armén skall
erhålla den av intendentsdepartementet föreslagna ändrade lydelsen, dels
ock föreskrivit, att § 3 i samma kungörelse skall, i den mån nämnda
§ ej redan ägde tillämpning på grund av vad därom vore i kungörelsen
stadgat, träda i kraft den 1 november 1917.
Vid nu angivna förhållande finner jag mig böra tillstyrka, att ersättningen
för till tjänstehäst uttagen stamhäst beräknas till det av
arméförvaltningen föreslagna beloppet eller 1,900 kronor och att inkomstposten
följaktligen upptages till (1,900 x 50=) 95,000 kronor.
Sammanfattning.
I enlighet med vad jag nu anfört, har jag låtit uppgöra beräkning
av ordinarie anslaget till remontering m. m. år 1919 (bil. 96). Av
denna beräkning framgår, att den del av utgifterna för året, som skulle
behöva täckas genom anslag av riksdagen, utgör 999,655 kronor eller
15,428 kronor mera, än vad riksdagen i förevarande avseende beviljat
för år 1918.
Utöver förenämnda belopp skulle därjämte såsom förstärkning av
1919 års anslag erfordras:
430
Fjärde huvudtiteln.
[75.] för inköp av remonter och inlösen av tjänstehästar kronor 688,600: —
» transport-, rese- och diverse kostnader.................. j> 25,850: —
)) å depå störtade remonter ......................................... » 500: —
eller tillhopa kronor 714,950: —
Slutligen skulle såsom förstärkning av innevarande års anslag erfordras:
för
inköp av remonter och inlösen av tjänstehästar kronor 422,350: —
» depåkostnader................................................................ » 23,352: —
eller tillhopa kronor 445,702: —
Detta belopp torde anvisas å tilläggsstat för år 1918. Härtill
återkommer jag i annat sammanhang.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att, med godkännande av bifogade förslag till nystat
för remonteringsstyrelsen (bil. 95), öka ordinarie
reservationsanslaget till remontering m. m.,
nu .......................................................... kronor 984,227: —
med ...................................................... » 15,428: —
till........................... kronor 999,655: —
[76.] 2. Förstärkning av reservationsanslaget till remontering m. m.
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört,
får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till remontering m. m. å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag av högst 714,950 kronor.
[77.] 3. Lega av hästar för truppförbandens övningar.
Enligt grunderna för 1914 års härordning erfordras lejning av
hästar under viss tid av året såväl för artilleriets, ingenjörtruppernas
och trängens övningar som för infanteriets och kavalleriets kulsprutetjänst.
Anslagets storlek beräknas med hänsyn till dels det vid de
särskilda truppförbanden erforderliga antalet hästlejningsdagar, dels ett
Fjärdo huvudtiteln.
431
i förhållande till lejningstidens längd och vissa andra förhållanden
beräknat lejningspris för dag.
Anslaget är i riksstaten för år 1918 upptaget till 939,516 kronor.
I de för riksdagen framlagda beräkningarna har anslaget plägat
uppdelas i två titlar: »Truppförbandens lejningsanslag» och »Intendentsdeparternentets
lejningsanslag». Under den förra hava upptagits de
för de särskilda truppslagen erforderliga anslagsbeloppen och under
den senare det antal hästlejningsdagar, som erfordras för större fälttjänstövningar
m. in. Samma indelningsgrund torde böra följas vid
beräkningen av anslaget för år 1919.
Truppförbaudens lejningsanslag.
Infanteriet.
I 1914 års härordningsproposition framhölls, att i och med kulsprutekompaniers
organiserande vid infanteriet framträdde även vid
detta truppslag behov av lejda hästar. De för nämnda kompanier
avsedda 6 stamhästarna vore nämligen icke för ändamålet tillräckliga.
Verkställda beräkningar hade givit vid handen, att vid varje infanteriregemente
därutöver erfordrades under senare delen av rekrytskolan
och början av repetitionsövningarna 3 samt under återstoden av sistnämnda
övningar 23 lejda hästar. Antalet hästlejningsdagar komme på
grund härav att vid varje infanteriregemente utgöra 889 och således
för infanteriet i dess helhet att uppgå till 24,892. Mot de sålunda uppgjorda
beräkningarna framställdes från riksdagens sida icke någon
erinran.
Då förberedelser år 1915 gjordes för beräknande av lantförsvarets
medelsbehov under år 1917, föreslog inspektören för infanteriet, att
hästlejningsdagarna vid infanteriet för frathtiden måtte ökas från det i
härordningspropositionen beräknade antalet, 889 vid varje regemente,
till 2,676. Detta förslag, vilket avsåg kulspruteutbildningens bedrivande
enligt ett helt annat program än det i härordningspropositionen
förutsatta, ansåg sig dåvarande chefen för lantförsvarsdepartementet,
enligt uttalande till det vid 1916 års statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet,
icke kunna tillstyrka, särskilt som frågan angående
lämpligaste sättet för kulsprutetjänstens ordnande icke vore definitivt
avgjord. Riksdagen delade denna uppfattning, och antalet hästlejningsdagar
vid infanteriet blev därför för år 1917 beräknat efter de i härordningspropositionen
angivna grunder allenast med den jämkning, som
[77.
Beräkningen
av anslagsposten
enligt
1914 års
härordning.
Anslagspostens
beräkning
för åren 1917
och 1918.
432
Fjärde huvudtiteln.
[77.] föranleddes därav, att regementena ännu icke erhållit hela det för kulsprutetjänsten
avsedda antalet stamhästar.
Då sedermera utredning skulle inom arméförvaltningen verkställas
rörande lant.försvarets medelsbehov för år 1918, förnyade inspektören
för infanteriet sin förenämnda framställning om ökning av hästlejningsdagarnas
antal till 2,676 vid varje infanteriregemente samt hemställde
vidare, att medel måtte beräknas jämväl för hästlejning under
1918 års reservtruppövning.
I anledning av denna framställning, som av arméförvaltningen
tillstyrktes, antörde dåvarande chefen för lantförsvarsdepartementet
i sitt yttrande till det vid 1917 års statsverksproposition fogade
statsrådsprotokollet, att med hänsyn till de erfarenheter rörande kulsprutevapnets
stora betydelse, som vunnits under det pågående kriget,
en utveckling av detta vapen, utöver vad man år 1914 förutsatt, vore
icke blott önskvärd utan jämväl av behovet påkallad. Inspektören för
infanteriet hade ock enligt erhållet uppdrag verkställt utredning angående
kulspruteorganisationens vid infanteriet vidare utveckling. Innan
denna utredning blivit prövad och därpå grundat förslag kunde för
riksdagen framläggas, ansåge emellertid departementschefen, att någon
avvikelse icke borde ske från de i 1914 års härordningsproposition
angivna grunderna för beräknandet av det för infanteriets kulsprutekoinpanier
erforderliga behovet av hästlejningsdagar. Antalet hästlejningsdagar
vid infanteriet under år 1918 borde därför enligt departementschefens
mening beräknas efter nyssnämnda grunder, allenast med
den avvikelse, som betingades därav, att under nämnda år beräknades
finnas endast en för kulsprutekompaniet avsedd stamhäst vid varje regemente.
Ifrågavarande beräkningsgrunder blevo jämväl av riksdagen
godkända.
I överensstämmelse härmed hava för innevarande år för infanteriet
beräknats 44,912 lejningsdagar, därav 26,880 å 2 kronor och 18,032 å
3 kronor 50 öre. Det för infanteriet beräknade beloppet utgör följaktligen
116,872 kronor.
stålen ^ti 8ärsk^a skrivelser dels till arméförvaltningens intendentsdeparteföAnTntfriet.
ment den 14 februari 1917 och dels till Kungl. Maj:t den 28 juli och den
8 november 1917 har nu inspektören för infanteriet gjort förnyad framställning
om tillgodoseende av kulspruteförbandens behov av hästlejning under
år 1919. Under 1916 års regementsövningar hade hästhållningen för
kulspruteförbanden vid det stora flertalet infanteriregementen varit i
större eller mindre grad otillfredsställande. Enligt samstämmiga utta
-
Fjärde huvudtiteln.
433
landen från flertalet regementschefer hade den omständigheten, att kul- [77.]
sprutekompanierna icke förfogat över tillräckligt antal hästar, varit
synnerligen ogynnsam för såväl kompaniets egen utbildning som för
samövningarna med regementets vanliga infanteriförband. Det vore
därför oundgängligen nödvändigt, såvida icke nämnda kompaniers utbildning
skulle äventyras, att deras behov av hästar komme att tillgodoses
på ett fullt tillfredsställande sätt. Detta kunde emellertid icke ske, med
mindre än att varje kulsprutekompani erhölle, förutom 6 ridhästar, det
antal kronan tillhöriga drag- och packhästar, som erfordrades för en
kulsprutepluton, nämligen 11.
Lejning av hästar skulle följaktligen ifrågakomma endast för att
anskaffa det ytterligare antal hästar, som vid kulsprutekompani erfordrades
under regementsövning, eller 22. Förutom att denna anordning
i längden sannolikt bleve den billigaste och för kronan fördelaktigaste,
bleve det ock därigenom möjligt a.tt bedriva utbildningen i kulsprutetjänst
på ett verksammare sätt än med tillämpning av särskilda lejningsterminer
för kulsprutekompanierna, på sätt inspektören föreslagit
i sina framställningar rörande hästlejningen under åren 1916 och 1917.
Inspektören för infanteriet föresloge alltså, att frågan om kulsprutekompaniernas
förseende med för utbildningen erforderliga hästar skulle
lösas på följande sätt:
1. Aret runt skulle varje kulsprutekompani hava 6 ridhästar samt
11 drag- och packhästar, alla kronan tillhöriga.
2. För regementsövning ärna — 32 dagar, in- och utryckningsdagarna
medräknade — skulle varje kulsprutekompani leja 22 hästar, vilket för
28 kompanier gjorde (28x22x32 =) 19,712 hästlejningsdagar.
3. För reservtruppövningarna — 12 dagar — skulle lejas 2 ridhästar
samt 11 drag- och packhästar, om icke dessa övningar kunde
förläggas till sådan tid, att de i punkt 1 omförmälda 11 draghästarna
vore disponibla. Under dessa övningar erfordrades alltså eventuellt
(28x13x12 =) 4,368 hästlejningsdagar.
Beträffande inspektörens för infanteriet förevarande förslag har ArméförT»itarméförvaltningen
anfört, att detsamma avveke från de av honom åren yttrande.
1915 och 1916 gjorda framställningarna i fråga om behovet av hästlejning
vid infanteriet huvudsakligen därutinnan, att den hittills ifrågasatta
hästlejningen under utbildningstidens två första perioder (den 18
november—den 16 mars samt den 17 mars—den 11 september) skulle
ersättas genom anskaffande av 11 stamhästar vid varje kulsprutekompani.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
55
434
Fjärde huvudtiteln.
Arméförvaltningen ansåge det icke osannolikt, att detta system i
längden komme att bliva för kronan billigare och fördelaktigare än
hästlejning, framför allt om nu gällande hästlejningspris icke nedginge.
Det vore emellertid även andra faktorer, som härvid måste tagas i
betraktande. Först och främst vore frågan om kulspruteorganisationens
vid infanteriet utveckling utöver den ram, som bestämts vid den nya
härordningens antagande, fortfarande olöst. Det förslag till sådan utveckling,
som inspektören för infanteriet den 25 augusti 1916 framlagt
för Kungl. Maj:t, hade ännu icke blivit slutligen prövat. Inom lantförsvarsdepartementet
tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning
och avgivande av förslag rörande de lantförsvarsbehov, som med
hänsyn till de under kriget vunna erfarenheterna borde i främsta rummet
tillgodoses, hade i avgivet yttrande över inspektörens för infanteriet
nämnda organisationsplan förklarat sig anse, att tillräckliga krigserfarenheter
ännu icke förelåge, som möjliggjorde ett slutgiltigt ståndpunkttagande
i avseende på frågan om kulsprutevapnets organiserande.
De sakkunniga hade därför, ehuru krigets lärdomar enstämmigt gåve vid
handen, att ett betydligt ökat behov av kulsprutor förelåge, icke kunnat
göra något tillförlitligt uttalande beträffande kulsprutevapnets lämpligaste
organisation i samband med vapnets mera betydande utveckling. Uti
sitt till statsrådsprotokollet den 23 februari 1917 avgivna yttrande angående
vissa åtgärder för lantförsvarets stärkande hade även dåvarande
departementschefen förklarat sig i likhet med de sakkunniga hålla före,
att med organisationsfrågans avgörande borde tillsvidare anstå, till dess
ytterligare erfarenheter härutinnan vunnes. Att under dessa förhållanden,
då en omorganisation av kulsprutevapnet stode på dagordningen men
ännu vore i det stora hela svävande, vidtaga en så omfattande åtgärd
som att öka kulsprutekompaniernas stamhästantal från 168 till 476,
kunde icke vara tillrådligt. Härtill komme, att arméförvaltningen icke
för närvarande vore i stånd att avgiva förslag vare sig rörande sättet
för denna betydligt ökade stamhäststyrkas remontering eller till beredande
av stallutrymme för densamma.
Arméförvaltningen funne sig därför nödsakad att för närvarande
avstyrka inspektörens för infanteriet förslag om ersättande av visst
antal för kulsprutekompanierna lejda hästar mot stamhästar och måste
ställa sig på den ståndpunkt, som anvisats av 1914 års hårordningsbeslut.
I enlighet härmed skulle för kulsprutekompanierna, såsom ovan
nämnts, beräknas ett antal av 889 hästlejningsdagar vid varje infanteriregemente
eller 24,892 dagar för hela infanteriet.
Fjärde huvudtiteln.
435
Då, såsom arméförvaltningen vid angivande av medelsbehovet under [77.]
anslaget till remontering m. m. anmält, hela det antal stamhästar, som
efter genomförandet av 1914 års härorganisation skulle avses för infanteriets
kulsprutekompanier, beräknades vara fyllt vid utgången av år
1918, borde enligt arméförvaltningens mening liästlejningsdagarnas
antal år 1919 vid infanteriet bestämmas till nyssnämnda siffra eller
24,892.
I likhet med arméförvaltningen håller jag före, att någon avvi- Departementskelse
icke bör ske från de i 1914 års härordningsproposition angivna chefen
grunderna för beräknandet av det för infanteriets kulsprutekompanier
erforderliga behovet av hästlejningsdagar.
Då, enligt vad under punkten 7 5 anförts, infanteriets kulsprutekompanier
beräknas under loppet av innevarande år erhålla det antal
stamhästar, de enligt 1914 års härordning skola hava, torde, på sätt
arméförvaltningen föreslagit, för år 1919 endast böra beräknas det
antal hästlejningsdagar, som efter genomförd organisation skall tillkomma
infanteriet, eller 24,892. Med antagande av samma lejningspris
som hittills eller 2 kronor, respektive 3 kronor 50 öre för häst och dag,
beroende på, huruvida lejningen äger rum för kortare eller längre tid,
skulle alltså infanteriets lejningsanslag uppgå till 72,002 kronor eller
44,870 kronor mindre än för innevarande år.
Kavalleriet.
För kulsprutetjänsten vid kavalleriet hava för innevarande år beräknats
sammanlagt 2,800 hästlejningsdagar eller samma antal, som
enligt de för 1914 års senare riksdag framlagda beräkningarna ansetts
böra tillkomma detta vapenslag efter genomförd härordning. Då lejningspriset
upptagits till 3 kronor 50 öre för häst och dag, utgör
kavalleriets lejningsanslag följaktligen 9,800 kronor.
Arméförvaltningen har anmält, att någon anledning icke föreligger Arméförvaitatt
för år 1919 frångå de för år 1918 tillämpade beräkningsgrunderna.
Vid sådant förhållande torde kavalleriets lejningsanslag alltså böra DePart«mentaför
år 1919 upptagas med 9,800 kronor.
Artilleriet.
För detta vapenslag hava anvisats medel för lejning av hästar
under år 1918 enligt samma beräkningsgrunder, som vid den nya härordningens
antagande godkändes av riksdagen, med tillägg av det antal
Fjärde huvudtiteln.
[77.] hästlejningsdagar, som erfordras, till följd av att hela stamhäststyrkan icke
blivit uppsatt. Hästlejningsdagarnas antal för nämnda år är alltså
bestämt:
enligt 1914 års härordning till.................................. .145,600 dagar
för ersättande av felande stamhästar till ................ 4 500 »
» övningsmarscher, fältartilleriets samt fästningsoch
positionsartilleriets skjutskolor ävensom för artillerioch
ingenjörhögskolan m. m................................................. 4,412 »
Summa 154,512 dagar.
Då lejningspriset beräknats till 3 kronor 50 öre för häst och daoutgor
anslaget således 540,792 kronor. ö’
Ar“Sf'' ■ , A™é förvaltningen har anmält, att i denna beräkning för år 1919
framitäiining. lcke erfordrades någon annan ändring, än att, enär stamhästantalet under
samma år komme att ökas, behovet av hästlejning till följd av felande
stamhästar ställde sig på följande sätt, nämligen:
vid Boden—Karlsborgs artilleriregemente i Boden: 7 hästar i 90
dagar = 630 hästlejningsdagar samt
vid Positionsartilleriregementet: 10 hästar i 90 dagar =900 hästlejningsdagar
eller
tillsammans för nu nämnda behov 1,530 hästlejningsdagar.
DePchefrn!ntS" , 1Mo!'' v^d. sålunda föreslagits har jag icke något att erinra. Hela
antalet hästlejningsdagar för artilleriet torde följaktligen böra upptagas
till (145,600 + 1,530 + 4,412 =)151,542. Med beräknande av samma
lejningspris som hittills, eller 3 kronor 50 öre för häst och dag
skulle alltså artilleriets lejningsanslag för år 1919 uppgå till (151 542 x
x 3: 50 =)530,397 kronor eller 10,395 kronor mindre än för innevarande
år.
Ingenjörtrupperna.
For hästlejning vid ingenjörtrupperna under år 1918 hava medel
sats med beräkning av följande antal hästlejningsdagar och lejspris,
nämligen: J
anvisats
ningspris, nämligen:
vid Svea ingenjörkår .............................
» Göta j>
» Fälttelegrafkåren ..............................
» Bodens ingenjörkår...........................
för övningar i Norrland samt för övningsmarscher
m. m...........................
14,000 dagar å kronor 2: 50
14,800 y> » d 2: —
16,526 » » » 2: —
3,400 » x> » 4: —
3,700 1 » » 4; —
52,426 dagar.
Fjärde huvudtiteln. 437
Anslaget för innevarande år uppgår alltså till 126,052 kronor.
[77.]
Arméförvaltningen har anmält, att någon ändring i dessa beräk- Arméförvaltningsgrunder
icke erfordrades för år 1919. ningens
framställning.
Med hänsyn till vad arméförvaltningen anfört, torde ingenjör- Departements
truppernas hästlejningsanslag för år 1919 böra beräknas på enahanda chefensätt
som för innevarande år och följaktligen upptagas med 126,052 kronor.
Träng en.
För trängen har för innevarande år beräknats det antal hästi ejningsdagar,
som enligt 1914 års härordningsbeslut skall efter genomförd
härordning tillkomma detta vapenslag, eller 24,000 dagar, efter
ett medelpris av 2 kronor 50 öre för häst och dag. Anslaget är i enlighet
härmed upptaget till 60,000 kronor.
Arméförvaltningen har anmält, att inspektören för trängen hos Arméförvaitintendentsdepartementet
gjort framställning om att lejningen av hästar {ra“isnt||!1"8irig
vid trängen måtte i viss omfattning få utbytas mot användande av
inköpta och mellan övningstiderna utackorderade hästar. Då emellertid
detta system enligt 1917 års riksdags beslut skulle prövas vid vissa
artill eritruppförband och tillräckliga erfarenheter ännu icke vunnits
rörande möjligheten att tillämpa det. i större utsträckning, ansåge sig
arméförvaltningen icke för närvarande kunna tillstyrka detta förslag,
helst därav skulle föranledas behov av ökat stallutrymme och andra
anordningar, om vilka utredning för närvarande saknades. Arméförvaltningen
hemställde därför, att trängens hästlejningsanslag för år 1919
måtte, i likhet med vad för närvarande vore bestämt, upptagas till
60,000 kronor.
Mot vad sålunda föreslagits har jag icke något annat att erinra, Departementsän
att jag anser starka skäl tala för'', att sådana hästar vid trängen, chefensom
skulle utrangeras men som äro av beskaffenhet att ännu under
något. år kunna med fördel användas, böra få behållas och mellan övningstiderna
utackorderas. Något ökat stallutrymme föranledes ej härigenom.
Besparing å hästlejningsanslaget kan däremot vinnas.
Intendenturtrupperna.
Under förevarande anslag hava hittills icke beräknats några medel
för vid intendenturtrupperna behövlig lejning av hästar. Kostnaderna
438
Fjärde huvudtiteln.
[77.]
Arméförvalt
ningens
famställning.
Departements
chefen.
Arméförvalt
ningens
framställning.
härför hava bestritts av reservationsanslaget till arméns diverse intendenturbehov.
Arméförvaltningen har nu anfört, att sistnämnda anslag icke längre
syntes böra betungas med ifrågavarande utgifter, för vilka anslaget icke
vore avsett, utan syntes intendenturtruppernas hästlejning liksom övriga
truppslags böra bestridas från hästlejningsanslaget.
Behovet av hästlejning vid intendenturtrupperna vore, enligt vad
chefen för intendenturkåren i skrivelse till intendentsdepartementet den
10 mars 1917 meddelat, relativt litet. Antalet för vinter- och tillämpningsövningar
erforderliga hästlejningsdagar kunde för intendenturkompanierna
å Karlsborg och i Sollefteå beräknas till 600 för vartdera
och för kompaniet i Boden till 350, under det att för intendenturkompaniet
i Stockholm, vid vilket behovet av körslor vore större på grund
av detta kompanis utsträckta förläggning, antalet icke syntes kunna
sättas lägre än till 800, inalles alltså 2,350 hästlejningsdagar. Då
emellertid ett visst behov av lejda hästar förelåge även under utbildningen
i övrigt, borde denna siffra ökas till jämnt 2,500.
Efter samma medelpris som vid trängen eller 2 kronor 50 öre om
dagen borde alltså intendenturtruppernas hästleiningsanslag bestämmas
till 6,250 kronor.
Uti 1914 års härordningsproposition ifrågasattes icke någon hästlejning
för intendenturtrupperna, ej heller upptogos härför några särskilda
medel i de för riksdagen framlagda kostnadsberäkningarna för
lantförsvaret efter genomförd härordning. Vid sådant förhållande finner
jag mig icke kunna tillstyrka bifall till vad arméförvaltningen i förevarande
hänseende föreslagit.
fntendentsdepartemeutets lejningsanslag.
I de för riksdagen i samband med 1914 års härordningsproposition
framlagda beräkningarna rörande detta anslag upptogos under förevarande
rubrik 7,000 dagar för lejning av hästar under större fälttjänstövningar
m. m. I överensstämmelse härmed har i anslagsberäkningarna
för de senare åren upptagits detta dagantal. Däremot har icke något
motsvarande medelsbelopp beräknats, enär ifrågavarande lejningskostnader
ansetts kunna bestridas från förefintliga reservationer å anslaget.
Arméförvaltningen har anmält, att samma tillvägagångssätt syntes
kunna tillämpas även för år 1919.
Fjärde huvudtiteln.
439
Med hänsyn till vad arméförvaltningen anfört, torde några medel [77.]
för år 1919 icke behöva beräknas för den hästlejning, som ombesörjes Departementsav
intendentsdepartementet. chefen.
Kostnader enligt § 72 avlönlngsreglementet för armén.
Uti § 72 av gällande reglemente för arméns avlöning under fred
stadgas, att därest officer, som icke enligt stat åtnjuter gottgörelse för
tjänstebäst, genom generalorder eller, undantagsvis, med arméfördelningschefs
begivande, kommenderas beriden till tjänstgöring och lian
icke göres beriden å kronan tillhörig bäst, ban skall åtnjuta gottgörelse
för bästlega med 6 kronor om dagen och för furage, därest icke dylikt
kostnadsfritt tillhandahålles honom, med 1 krona om dagen. Härav
uppkommande kostnader skola av arméförvaltningen förskjutas och till
ersättande bos Kungl. Maj:t anmälas.
Uti sitt över kassaförlagskommitténs betänkande den 1 november
1917 avgivna utlåtande bar nu arméförvaltningen hemställt, att medel
för bestridande av hästgottgörelse enligt förenämnda bestämmelse i avlöningsreglementet
hädanefter måtte beräknas under bästlejningsanslaget.
Enligt verkställd beräkning skulle för ändamålet erfordras förslagsvis
10,000 kronor.
Under åberopande av vad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
över finansärenden den 31 december 1917 anfört rörande
avvecklingen av det hittills tillämpade förskottsförfarandet, finner jag
mig böra tillstyrka bifall till vad arméförvaltningen sålunda hemställt.
För bestridande av ifrågavarande kostnader under år 1918 torde å
tilläggsstat för samma år böra äskas ett förslagsanslag av 10,000
kronor. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.
Extra anslag för bestridande av lejningskostnaderna åren 1918—1919.
Arméförvaltningen bar anmält, att reservationerna å hästlejnings- Arméförvaitanslaget
vid utgången av år 1916 uppgått till 605,839 kronor 35 öre. framställning.
Av detta belopp stode till intendentsdepartementets förfogande för
mötande av oförutsedda behov ett belopp av 416,557 kronor 70 öre.
Huru avsevärda än dessa besparingar kunde synas vara, vore det dock
otvivelaktigt, att de komme att helt och hållet tagas i anspråk under
år 1917. Hästlejningsprisen både nämligen under de senaste åren ökats
i hittills oanad grad. Under det att man ännu vid uppgörandet av
beräkningarna rörande kostnaderna för 1914 års härordning kunde fullt
tillförlitligt räkna med ett lejningspris av 2 kronor om dagen, ifall
lejningstiden uppginge till 120 dagar eller därutöver, samt 3 kronor 50
440 Fjärde huvudtiteln.
öre om dagen för kortare lejning, hade nu prisen stigit till 8 å 10
kronor för längre lejningsperioder och ända till 15 å 20 kronor om
dagen under kortare tid.
Dessa höga lejningspris vore givetvis i viss mån beroende på de
med världskriget sammanhängande exceptionella förhållanden och torde,
då normala förhållanden åter inträdde, komma att i väsentlig mån
nedgå. Arméförvaltningen hade därför icke ansett sig böra ifrågasätta,
att det ordinarie anslaget till lega av hästar för truppförbandens övningar
ännu skulle röna inflytande av denna, såsom man finge hoppas,
tillfälliga konjunkturstegring av lejningsprisen. Först då dessa kunde
antagas hava kommit till ett mera konstant läge, syntes tiden vara inne
att föreslå ändring i de grunder, efter vilka anslaget beräknades.
Uppenbart vore emellertid, att varken det av riksdagen för år
1918 beviljade hästlejningsanslaget eller de framställningar om medelsanvisningar
för år 1919, som av arméförvaltningen gjorts, ens tillnärmelsevis
komme att täcka behovet. Arméförvaltningen ansåge det vara
oundgängligen nödvändigt att för båda ifrågavarande år räkna med,
att ett medelpris för lejningen av 10 kronor om dagen snarare vore
för lågt än för högt. Då arméförvaltningen dock ansåge sig kunna
begränsa kostnaderna till sistnämnda belopp, berodde detta dels därpå, att
särskild sparsamhet och omtanke vid disponerandet av hästlejningsmedlen
under dessa år komme att anbefallas vederbörande truppförvaltningar,
dels ock därpå, att under år 1918 en del hästar, som inköpts
åren 1914—1915 för att användas vid tjänstgöring till skydd för
rikets neutralitet, torde komma att vara disponibla för vanliga truppövningar.
Enligt den vid 1917 års statsverksproposition fogade beräkningen
av statsanslaget till lega av hästar för truppförbandens övningar år
1918 skulle hästlejningsdagarnas antal nämnda år uppgå till 278,650,
oberäknat de 7,000 hästlejningsdagar, som skulle utan särskild medelsanvisning
sta till intendentsdepartementets förfogande för oförutsedda
ändamål. Efter ett lejningspris av i medeltal 10 kronor om dagen
skulle medelsbehovet för ifrågavarande år utgöra kronor 2,786,500: —
Om härifrån droges det belopp, som av riksdagen
beviljats för hästlejning, nämligen 939,516
kronor, minskade med 86,000 kronor, som anvisats
för fortsatta försök med utbyte av lejda hästar
mot inköpta, eller alltså.................................................. » 853,516:
återstodo en brist av ..................................................... kronor 1,932,984: —
som måste täckas av extra anslagsmedel.
Fjärde huvudtiteln.
441
Enligt arméförvaltniugens framställning utgjorde antalet år 1919
erforderliga hästlejningsdagar 258,190 och det beräknade ordinarie medelsbeliovet
804,501 kronor.
Med beräkning av lejningsprisets höjning till 10 kronor om dagen
komme det verkliga medelsbehovet å detta anslag år 1919 att uppgå
till ....................................................................................... kronor 2,581,600: —.
Efter avdrag av det belopp............................. » 804,501: —
som borde utgå från det ordinarie hästlejnings
anslaget,
återstode......................................................... kronor 1,777,099: —
att anvisas av extra ordinarie medel.
Det extra anslag, som erfordrades till förstärkning av hästlejningsanslaget,
utgjorde alltså (1,932,984 + 1,777,099 =)3,710,083 kronor.
I detta sammanhang har arméförvaltningen till behandling upptagit
frågan om anställande av fortsatta försök med utbyte av lejda
hästar mot inköpta samt därvid anfört följande:
I det av riksdagen lör år 1918 beviljade hästlejningsanslaget inginge
ett belopp av 86,000 kronor för bestridande av kostnaderna
för anställande av fortsatta försök med utbyte av lejda hästar mot
inköpta. Emellertid hade fråga uppstått, att en del av de under
åren 1914 och 1915 på grund av Kungl. Maj:ts särskilda föreskrifter
inköpta extra hästarna vid artilleriet skulle försäljas. Efter
härom verkställd utredning hade generalfälttygmästaren och inspektören
för artilleriet föreslagit, att omkring 600 av de bästa av dessa hästar
skulle bibehållas i kronans ägo såsom stamhästar för att ersätta lejda
hästar och å de tider, då de ej erfordrades för truppförbandens övningar,
utackorderas till fodervärdar. Arméförvaltningens intendentsdepartement
hade i skrivelse den 8 augusti 1917 förklarat sig icke hava något
annat att erinra mot detta förslag, än att det syntes tvivelaktigt, huruvida
det läte sig göra att under rådande foderbrist utackordera hela
det antal hästar, varom nu vore fråga. I den mån detta kunde ske,
vore det emellertid till fördel, att sådan överflyttning ägde rum, ty
därigenom minskades i motsvarande grad behovet att år 1918 inköpa
hästar för utbyte mot lejda.
Därest Kungl. Maj:t funne gott bifalla vad generalfälttygmästaren
och arméförvaltningen sålunda föreslagit, syntes de för inköp av 100
lejda hästar i 1918 års hästlejningsanslag ingående medel, 86,000 kronor,
icke nämnda år behöva tagas i anspråk, enär antagligt vore, att
utackorderingskontrakt kunde uppgöras åtminstone beträffande nyssnämnda
antal. De därigenom besparade medlen bleve i dylikt fall
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. - 56
[77.]
442
Fjärde huvudtiteln.
[77.]
Inspektörens
för infanteriet
skrivelse den
8 november
1917 med
utredning angående
hästlejningspriserna
under
år 1917.
Departements
chefen.
disponibla för enahanda ändamål år 1919, och särskilda medel för fortsatta
försök med utbyte av lejda hästar mot inköpta syntes alltså icke
behöva beräknas för sistnämnda år.
För belysande av de nuvarande lejningskostnaderna torde här böra
intagas följande av inspektören för infanteriet med hans förenämnda
underdåniga skrivelse den 8 november 1917 överlämnade
Tablå
över lejningspris vid kulsprutekompanierna under 1917 iirs regementsövningar.
I. arméfördelningen. |
IV. arméfördelningen. |
||||||
1.7 . |
............. kronor 12: 50 per häst och dag |
1.1 ... |
.............. kronor 14: 00 per |
häst och dag |
|||
1.11 . |
............. » 11:97 » » |
» |
» |
1.2 .... |
.. kronor 11:50 å 14:00 » |
» |
» » |
1.16 . |
........... » 10: — » » |
» |
1.3.... |
» 12: — » |
)> |
)) » |
|
1.24 . |
............. » 7:95 » |
» |
» |
1.10 . |
9:20 ä 10:50 » |
» |
» » |
1.25 . |
» 7:— » » |
» |
» |
1.26 . |
» 10: — » |
» |
» » |
II. arméfördelningen. |
V- arméfördelningen. |
||||||
1.4 .... |
. kronor 10: — å 16: — per häst och dag |
1.8 .... |
.............. kronor 13: — per häst och dag |
||||
1.5 .... |
8:— » » |
» |
» |
1.13 . |
.............. » 25: — » |
» |
» (C |
1.12 . |
» 9:87 » » |
» |
» |
1.18 . |
.............. » 10; — » |
» |
» » |
1.21 . |
» 10:80 » » |
» |
» |
1.22 . |
.............. » 10:50 » |
» |
» » |
III. arméfördelningen. |
VI. arméfördelningen. |
||||||
1.6 .... |
............ kronor 7: 25 per häst |
och |
dag |
1.14 . |
.............. Ingen lejning |
||
1.9 .... |
.............. » 9: 50 » » |
» |
D |
1.20 . |
.............. kronor 10:50 per häst och dag |
||
1.15 . |
............. » 13: — » >» |
» |
» |
1.23 . |
.............. » 11:79 » |
)) |
» » |
1.17 . |
.............. « 13:50 » » |
» |
» |
1.28 . |
.............. » 12:95 » |
» |
» » |
Enligt de av mig tillstyrkta grunderna för ordinarie hästlejningsanslagets
beräknande skulle detsamma för år 1919 uppgå till 808,251
kronor (se bil. 97). På grund av de för närvarande rådande höga lejningsprisen,
vilka med all sannolikhet komma att kvarstå ännu en tid
framåt, är det emellertid tydligt, att särskilda medel måste beräknas
för det ordinarie anslagets förstärkning. Såsom av den lämnade redogörelsen
framgår, har arméförvaltningen för ifrågavarande ändamål beräknat
ett belopp av icke mindre än 3,710,083 kronor. Att märka är
dock, att detta belopp avser förstärkning av såväl innevarande års anslag
som anslaget för år 1919.
Fjärde huvudtiteln.
443
Med hänsyn till de synnerligen stora kostnader hästlejningen under [77.]
nuvarande förhållanden medför synes mig böra tagas under övervägande,
huruvida icke dessa kostnader skulle kunna avsevärt nedbringas genom
att för de vanliga truppövningarna taga i anspråk en del av de hästar,
som under åren 1914 och 1915 inköpts eller kvarhållits för att användas
vid tjänstgöring till skydd för rikets neutralitet. Av dessa hästar
måste vissa fortfarande tagas i anspråk för mobiliserade eller särskilt
organiserade avdelningar, under det att andra på grund av hög ålder
numera icke äro lämpliga för truppövningar. För kavalleriets och artilleriets
del hava bestämmelser för övrigt redan utfärdats om försäljning
av dylika mindre användbara hästar. Ett avsevärt antal inköpta
eller kvarhållna hästar torde dock vara av beskaffenhet att fortfarande
kunna komma till användning i stället för lejda hästar.
Vid infanteriet avser hästlejningen uteslutande kulspruteformationerna.
Jämlikt brev den 29 oktober 1915 hava 14 hästar överflyttats
till varje kulspruteformation vid infanteriet å fastlandet. Genom särskilda
brev bär sedermera medgivits, att de från andra truppförband
till infanteriets kulspruteformationer å fastlandet sålunda överflyttade
hästarna må kvarstanna därstädes till utgången av år 1918. Intet hinder
möter att utsträcka tiden för detta medgivande. Av de 14 hästar,
vilka överflyttats till varje kulsprutekompani, torde emellertid 3 hästar
komma att under innevarande år såsom stamhästar tilldelas regementets
kompanichefsgrupp. Antalet övertaliga hästar vid varje infanteriregemente
å fastlandet kan följaktligen för framtiden icke beräknas till
mer än 11. Under förutsättning att hästfrågan efter hand kommer att
ordnas på motsvarande sätt vid Gottlands infanteriregementes kulsprutekompani
som vid infanteriregementena å fastlandet, kommer infanteriet
att förfoga över sammanlagt (28 x 11 =) 308 övertaliga hästar. Inräknas
även de 33 hästar, vilka från och med innevarande utbildningsår
disponeras för infanteriets studentkulsprutekompani, kan antalet övertaliga
hästar vid infanteriet beräknas till 341.
Jämlikt brev den 19 juni 1917 skola alla inköpta och kvarhållna
hästar vid kavalleriet, vilka icke överflyttats eller utlånats till andra
truppslag, försäljas med undantag av sådana, som avses för särskilt
organiserade avdelningar. Några övertaliga hästar äro alltså icke att
påräkna vid detta truppslag.
Av inköpta och kvarhållna hästar vid artilleriet skola enligt brev
den 9 oktober 1917 högst 636 hästar fördelas på samtliga artilleritruppförband
och till dessa överlämnas, i den mån avtal kan träffas
med fodervärdar om hästarnas utackordering mellan övningstiderna,
444
Fjärde huvudtiteln.
[77.] under det att de av ifrågavarande 636 hästar, om vilkas utackordering
avtal icke kan träffas, ävensom övriga inköpta eller kvarhållna hästar
vid artilleriet skola avyttras, i den mån de icke äro oundgängligen
erforderliga för krigsbered skapen.
Enligt av inspektören för artilleriet utarbetat förslag torde nämnda
636 hästar komma att fördelas sålunda:
till Svea artilleriregemente .................................... 75
» Göta » 66
» Yendes » 21
» Norrlands » i Östersund ............ 52
» » » i Boden .................. 25
» Upplands » 69
» Smålands » 81
)) Gottlands artillerikår.. ........................................... 100
y> Boden-Karlsborgs artilleriregemente, Karlsborg 40
y> » )) , Boden 40
» Positionsartilleriregementet.................................... 67
Vid ingenjörtrupperna finnas för närvarande omkring 220 inköpta
hästar. På grund av dessa hästars i allmänhet höga ålder torde för
ingenjörtruppernas övningar under åren 1918 och 1919 av desamma
icke kunna påräknas mer än omkring 150, nämligen
vid Svea ingenjörkör ..................................... omkring 50
» Göta » » 25
» Fälttelegrafkåren....................................... » 35
» Bodens ingenjörkår............................... » 40
Vid trängen uppgår antalet inköpta och kvarhållna hästar till omkring
600, oberäknat 52, vilka utlånats från kavalleriet till trängen för
att användas vid utbildningen av värnpliktiga studenter och likställda
under innevarande utbildningsår. Av samma skäl, som anförts beträffande
ingenjörtruppernas hästar, kunna av dessa icke mer än omkring
450 påräknas för trängens övningar under åren 1918 och 1919, nämligen
vid Svea trängkår.................................. omkring 55
» Göta » » 75
» Norrlands » » 75
» Skånska trängkåren................................ » 65
» Västernorrlands trängkår ..................... » 65
» Östgöta trängkår .................................. » 65
för studenter och likställda ........................ » 50
Fjärdo huvudtiteln.
445
Vid intendentur trupp erna finnas 40 inköpta hästar, av vilka omkring
25 kunna påräknas under 1918 och 1919 års övningar.
För truppförbandens övningar under åren 1918 och 1919 skulle
således följande antal inköpta eller kvarhållna hästar kunna påräknas,
nämligen
vid infanteriet ........................................ omkring 340
» artilleriet.................................. » 635
)) ingenjörtrupperna .......................... » 150
» trän gen............................................ » 450
» intendenturtrupperna.................. »_25_
eller tillhopa ........................................... omkring 1,600 hästar.
Med hänsyn till nuvarande höga kostnader för liästlejning synes
det välbetänkt att disponera samtliga dessa hästar för vanliga truppövningar
i utbyte mot lejda hästar.
1 överensstämmelse med för nästlidet års riksdag framlagda grunder har
Kungl. Maj:t genom brev den 19 juni 1917 föreskrivit, att försök med
utbyte av lejda hästar mot inköpta under åren 1918 —1921 skola anställas
vid Svea artilleriregemente och vid Norrlands artilleriregementes
detachement i Boden samt att under den tid försöken pågå genom vederbörande
truppförbandschefers försorg årligen skola inköpas vid Svea
artilleriregemente 75 och vid Norrlands artilleriregementes detachement
i Boden 25 för fältartilleriet fullt lämpliga 6—8-åriga draghästar, vilkas
utackordering före köpet är säkerställd. Sedermera har emellertid, såsom
förut nämnts, genom brev den 9 oktober 1917 föreskrivits, att högst
636 av inköpta och kvarhållna hästar vid artilleriet skola fördelas på
samtliga artilleritruppförband och till dem överlämnas, i den mån avtal
kan träffas med fodervärdar om hästarnas utackordering mellan övningstiderna,
samt att, därest dylik överflyttning kan ske till Svea artilleriregemente
och Norrlands artilleriregementes detachement i Boden,
det genom brevet den 19 juni 1917 anbefallda inköp av hästar i utbyte
mot lejda hästar vid nyssnämnda truppförband åren 1918—1921 i motsvarande
grad skall inställas.
Dessa bestämmelser avse således att för försöken vid Svea artilleriregemente
och Norrlands artilleriregementes detachement i Boden utbyta
lejda hästar mot hästar, som inköpts under åren 1914 och 1915 för att
användas vid tjänstgöring till skydd för rikets neutralitet, i stället för,
såsom ursprungligen varit avsikten, emot för detta ändamål särskilt in
-
446 Fjärde huvudtiteln.
[77.] köpta 6—8-åriga draghästar. För detta ändamål tagas endast 100
hästar i anspråk, under det 1,600 inköpta eller kvarhållna hästar stå
till förfogande. Det synes därför lämpligt att utvidga försöken, så att
de komma att omfatta icke blott de 100 hästar, vilka överflyttas till
Svea artilleriregemente och Norrlands artilleriregementes detachement i
Boden, utan även övriga 1,500 inköpta eller kvarhållna hästar. Som
emellertid riksdagens medverkan erfordras för en dylik ändring av den
fastställda planen för försöken, kan densamma icke genomföras förr än
från och med år 1919. Under år 1918 komma försöken således att
enligt den ursprungliga planen inskränka sig till de 100 hästarna vid
Svea artilleriregemente och Norrlands artilleriregementes detachement i
Boden, under det att övriga 1,500 inköpta eller kvarhållna hästar även
detta år tagas i anspråk enligt hittills under krigsåren brukliga former.
Å andra sidan komma under år 1919, sedan för därtill särskilt anvisade
medel 100 hästar inköpts vid Svea artilleriregemente och Norrlands
artilleriregementes detachement i Boden, sammanlagt 1,700 hästar att
stå till förfogande för fortsatta försök med utbyte av lejda hästar mot
inköpta.
För att det skall lyckas att i denna omfattning utbyta lejda hästar
mot inköpta, vilka utackorderas till fodervärdar mellan övningstiderna,
är det nödvändigt att ordna ett fast ackordsystem, som omfattar flera
år. Regementena böra i sammanhang härmed tillerkännas motsvarande
del av statsanslagen till lega av hästar för truppförbandens övningar,
till arméns munderingsutrustning ävensom till arméns sjuk- och veterinärvård
samt hovbeslag.
Jag övergår nu till att undersöka behovet av extra anslag för bestridande
av lejningskostnaderna under åren 1918 och 1919.
Extra anslag för bestridande av lejningskostnaderna år 1918.
Enligt ovan angivna grunder kommer vid infanteriet varje regemente
att för kulsprutetjänsten under år 1918 disponera 3 stamhästar samt 11
inköpta eller kvarhållna hästar. Enligt 1914 års härordningsproposition
erfordras ytterligare för varje infanteriregemente lejning av 18 hästar
i 23 dagar,. d. v. s. 414 lejningsdagar eller för 28 infanteriregementen
11,592 lejningsdagar Med beräkning av ett lejningspris av 10 kronor
för häst och dag uppgår lejningskostnaden till 115,920 kronor. Då
årets ordinarie lejningsanslag utgör 116,872 kronor, erfordras således
vid detta vapenslag intet extra anslag.
Fjärde huvudtiteln.
447
För kulsprutetjänsten .vid kavalleriet hava för innevarande år beräknats
sammanlagt 2,800 lejningsdagar och ett lejningsanslag av 9,800
kronor. Med beräkning av ett lejningspris av 10 kronor för häst och
dag erfordras vid kavalleriet ett extra anslag av (28,000—9,800 =)
18,200 kronor.
För artilleriet hava anvisats 540,792 kronor för 154,512 lejningsdagar.
a) För försöket att utbyta lejda hästar mot inköpta förfoga Svea
artilleriregemente och Norrlands artilleriregementes detachement i Boden
över sammanlagt 100 hästar. Genom dessa ersättas 4,200 av de beräknade
hästi ejningsdagarna. I sammanhang härmed böra nämnda truppförband
tillerkännas den vanliga hästlegan av 3 kronor 50 öre för varje
hästlejningsdag eller 14,700 kronor.
b) Vid artilleriet finnas ytterligare 536 inköpta eller kvarhållna hästar,
varav 456 vid fält- och positionsartilleriet och 80 vid Boden-Karlsborgs
artilleriregemente. Dessa hästar ersätta:
456 x 42 = 19,152 lejningsdagar,
80 x 35 = 2,800 t>
eller tillsammans 21,952 lejningsdagar.
För dessa behöver lejningsanslaget icke tagas i anspråk.
Sålunda ersättas:
genom försöket............................................................... 4,200 lejningsdagar
genom inköpta och kvarhållna hästar........................ 21,952 »
eller sammanlagt 26,152 lejningsdagar
Av det beräknade antalet, 154,512 lejningsdagar, erfordras således
fortfarande 128,360 dagar med en lejningskostnad av 1,283,600 kronor.
Av lejningsanslaget 540,792 kronor skulle 14,700 kronor utgå till
vissa regementen för försöket. Å anslaget återstå således 526,092
kronor. För artilleriet erfordras alltså ett extra anslag av (1,283,600—
526,092 =) 757,508 kronor.
För hästlejning vid ingenjörtrupperna under år 1918 hava anvisats
126,052 kronor med beräkning av 52,426 lejningsdagar. Enligt verkställd
beräkning kunna 22,336 lejningsdagar ersättas genom inköpta
eller kvarhållna hästar. För återstående 30,090 lejningsdagar utgör
lejningskostnaden efter 10 kronor för häst och dag 300,900 kronor.
448 Fjärde huvudtiteln.
[77.] För detta vapenslag erfordras därför ett .extra anslag å (300,900 —
126,052=) 174,848 kronor.
För träng en hava för innevarande år beräknats 24,000 lejningsdagar
och ett lejningsanslag av 60,000 kronor. Då någon hästlejning icke
erfordras vid trängen, kan nämnda anslag å 60,000 kronor besparas.
För intendenturtrupperna har icke beräknats något lejningsanslag
för år 1918. Något extra anslag synes icke heller erforderligt.
Under år 1918 erfordras följaktligen extra anslag för hästlejningen
till följande belopp:
för kavalleriet................................................................................ 18,200 kronor
» artilleriet ................................................................................ 757,508 »
» ingenjörtrupperna............................................................... 174,848 »
eller tillhopa 950,556 kronor
Å andra sidan står till förfogande det för trängen beräknade anslaget
om 60,000 kronor. Slutliga bristen å anslaget skulle således
belöpa sig till 890,556 kronor.
Enligt vad intendentsdepartementet uti skrivelse den 9 november
1917 meddelat, hava besparingarna å hästlejningsanslaget vid utgången
av år 1917 beräknats uppgå till omkring 860,000 kronor, därav omkring
200,000 kronor å truppförbandens lejningsanslag och omkring
660,000 kronor å departementets andel av anslaget. Nämnda besparingar
hava uppstått därigenom, att enligt särskilda beslut inköpta eller
kvarhållna hästar tagits i anspråk i stället för lejda hästar. Det synes
mig lämpligt, att en del av dessa reservationer, förslagsvis 290,556
kronor, tagas i anspråk för bestridande av de ökade lejningskostnaderna
under år 1918.
Det för år 1918 erforderliga förstärkningsanslaget skulle alltså
uppgå till (890,556 — 290,556 =) 600,000 kronor.
Å reservationerna under anslaget skulle till år 1919 återstå ett
belopp av (860,000 — 290,556 =) 569,444 kronor.
Extra anslag för bestridande av lejningskostnaderna är 1919.
Det ordinarie lejningsanslaget. för infanteriet upptager
10,080 lejningsdagar å 2: — kronor ............... 20,160 kronor
14,812» t> 3: 50 » ........... . 51,842 »
Summa 24,892 lejningsdagar samt
72,002 kronor
Fjärd»* huvudtiteln.
449
Enligt verkställd beräkning kunna 15,232 lejningsdagar ersättas [77.]
genom inköpta eller kvarhållna hästar. Härför böra regementena av
lejningsanslaget få tillgodoräkna sig 38,192 kronor. För återstående
9,(i60 lejningsdagar återstå av lejningsanslaget 33,810 kronor. Beräknas
lejningspriset till 10 kronor för häst och dag, erfordras vid infanteriet
ett extra anslag av (96,600—33,810 =) 62,790 kronor.
För kulsprutetjänsten vid kavalleriet beräknas i ordinarie anslag
för år 1919 9,800 kronor för 2,800 lejningsdagar. Med beräkning av
ett lejningspris av 10 kronor för häst och dag, erfordras vid kavalleriet
ett extra anslag av (28,000—9,800 =) 18,200 kronor.
För artilleriet upptager ordinarie lejningsanslaget för år 1919
151,542 dagar å 3 kronor 50 öre, d. v. s. 530,397 kronor.
För försöket att ersätta lejda hästar med inköpta förfogar artilleriet
över 736 hästar, nämligen 656 vid fält- och positionsartilleriet samt 80
vid fästningsartilleriet. Genom dessa kunna följande antal hästlejningsdagar
ersättas:
vid fält- och positionsartilleriet 656 x 42 = 27,552 lejningsdagar
vid fästningsartilleriet................... 80 x 35 = 2,800 »
tillsammans 30,352 lejningsdagar.
Regementena böra erhålla motsvarande del av lejningsanslaget
eller (30,352 x 3,50 =) 106,232 kronor. Således återstå 121,190 lejningsdagar
samt av lejningsanslaget 424,165 kronor. Beräknas lejningspriset
till 10 kronor för häst och dag, erfordras vid artilleriet ett extra
anslag av (1,211,900—424,165 =) 787,735 kronor.
För hästlejning vid ingenjörtrupperna under år 1919 utgör ordinarie
anslaget 126,052 kronor för 52,426 lejningsdagar. Enligt verkställd
beräkning kunna 20,889 lejningsdagar ersättas genom inköpta eller
kvarhållna hästar. Kårerna böra erhålla motsvarande del av lejningsanslaget
eller 50,000 kronor.
Således återstå 31,537 lejningsdagar samt av lejningsanslaget
76,052 kronor. Beräknas lejningspriset till 10 kronor för häst och dag,
erfordras vid ingenjör trupperna ett extra anslag av (315,370—76,052 =)
239,318 kronor,
Vid träng en och intendenturtrupperna erfordras under år 1919
ingen hästlejning. Men å andra sidan böra trängtruppförbanden för
försöket att ersätta lejda hästar med inköpta få tillgodoräkna sig de
ordinarie hästlejningsanslagen.
Under år 1919 erfordras följaktligen extra anslag för hästlejning
till följande belopp:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft.
57
450
Fjärde huvudtiteln.
[77.] för infanteriet ............................................................. 62,790 kronor
» kavalleriet .................................................. 18,200 »
» artilleriet.................................................................... 787,735 »
» ingenjörtrupperna ................................................. 239,318 j>
sammanlagt 1,108,043 kronor
Såsom förut nämnts, skulle av reservationerna under hästlejningsanslaget
till år 1919 återstå ett belopp av 569,444 kronor. Härav torde
en del, förslagsvis 408,043 kronor, kunna tagas i anspråk för tillgodoseende
av medelsbehovet under år 1919.
För förstärkning av hästlejningsanslaget under år 1919 skulle således
av riksdagen behöva äskas ett belopp av (1,108,043 — 408,043 =)
700,000 kronor.
Sammanfattning.
I enlighet med vad sålunda anförts, har jag låtit uppgöra beräkning
av anslaget till lega av hästar för truppförbandens övningar för
år 1919 (se bil. 97), slutande å ett belopp av 808,251 kronor eller
131,265 kronor mindre än för år 1918.
Såsom förut nämnts, skulle för förstärkning av 1919 års anslag
erfordras ett belopp av 700,000 kronor. Detta belopp torde böra anvisas
å extra stat för år 1919.
Därjämte skulle för förstärkning av innevarande års anslag erfordras
ett anslag av 600,000 kronor. Detta belopp torde böra anvisas å tillläggsstat
för år 1918. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att minska ordinarie reservationsanslaget till lega
av hästar för truppförbandens övningar,
nu............................... med ............................ |
.......................... kronor 939,516: — ........................ » 131,265- — |
till ............................. |
........................... kronor 808,251: — |
[78 J 4. Förstärkning av reservationsanslaget till lega av hästar för
truppförbandens övningar
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört,
får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till leg (t av hästar för, trupp förhand ens övningar å extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av högst
700,000 kronor.
Fjärde huvudtiteln.
451
N. Diverse.
1. Understöd åt föreningar och till skrifters utgivande,
oförändrat ordinarie reservationsanslag.................. kronor 18,000: —
2. Soldathemsverksamhet.
Med anledning av en inom riksdagen väckt motion beslöt 1915 års
riksdag att för år 1916 ställa till Kung!. Maj:ts förfogande ett extra
anslag å fjärde huvudtiteln av 10,000 kronor, att tilldelas centralstyrelsen
för Förbundet soldaternas vänner för att mot redovisningsskyldighet
användas till förbundets verksamhet på villkor, som Kungl. Maj:t
kunde finna skäligt bestämma.
Uti 1916 års statsverksproposition upptogs icke något anslag för
ifrågavarande ändamål. Emellertid beslöt riksdagen med anledning av
särskilda inom riksdagen väckta motioner att på extra stat för år 1917
till understöd åt föreningar, som verkade för ökad trevnad för manskapet
och dess höjande i sedligt och religiöst hänseende, bevilja ett anslag
av 10,000 kronor att på de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva,
användas som bidrag till föreningarnas omkostnader för soldathemsverksamhet
å förläggningsorter och mötesplatser.
Efter det arméförvaltningens civila departement anbefallts att inkomma
med förslag till närmare bestämmelser angående anslagets användande,
anförde departementet uti med anledning härav avgivet yttrande,
att de för ifrågavarande ändamål verkande sammanslutningarna
vid anslagets fördelning lämpligen borde uppdelas i tre grupper,
nämligen
I. Förbundet »Soldaternas vänner» med därtill anslutna soldathem
(föreningar);
II. Sammanslutningar, avseende truppförbandens egen soldatverksamhet;
samt
III. Övriga från truppförbanden fristående sammanslutningar, som
verkade för ökad trevnad för manskapet och för dess höjande i sedligt
och religiöst hänseende.
I enlighet härmed hade departementet uppgjort förslag till anslagets
fördelning till vissa närmare angivna sammanslutningar.
[79.]
452
Fjärde huvudtiteln.
[79,] Såsom i förra statsverkspropositionen anmäldes, godkände Kungl,
Maj:t den 15 december 1916 den av civila departementet sålunda föreslagna
fördelningen av anslaget.
För innevarande år har riksdagen efter därom av Kungl. Maj:t
gjord framställning för ifrågavarande ändamål beviljat ett extra anslag
å likaledes 10,000 kronor, avsett att fördelas efter enahanda grunder
som 1917 års anslag.
Departements- Då riksdagen funnit sig böra anslå medel för främjande av den
chefen. verksamhet, varom här är fråga, synes anslag för ändamålet jämväl
böra för år 1919 av riksdagen äskas. Anslaget torde böra utgå
med samma belopp som förut eller 10,000 kronor och fördelas efter
enahanda huvudgrunder som årets anslag.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att för understödjande av soldathemsverksamheten
vid arméns truppförband å extra stat för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av 10,000 kronor.
[80.] 3. Extra utgifter.
Anslaget till extra utgifter utgick under åren 1904—1915 med
80.000 kronor. Med anledning av den utav 1914 års riksdag beslutade
omläggningen av ordinarie avlöningsanslaget från fast anslag till förslagsanslag
blev emellertid anslaget från och med år 1916 höjt till
600.000 kronor för att kunna lämna tillgång till bestridande av en del
sådana utgifter, som förut plägat anvisas å fjärde huvudtitelns allmänna
besparingar.
Kassaförlags- Med anledning av kassaförlagskommitténs förslag om avveckling
k0försiag.ns av det hittills tillämpade förskottsförfarandet föreligger nu fråga om
ytterligare höjning av anslaget till extra utgifter.
Uti sitt betänkande har sålunda kassaförlagskommittén framhållit,
att sådana förskott, som avsåge rent tillfälliga och oförutsedda utgifter
och vart för sig stannade inom ett belopp av omkring 10,000 kronor,
torde kunna bestridas från de under de olika huvudtitlarna till Kungl.
Majrts förfogande ställda reservationsanslagen till extra utgifter, under
förutsättning att dessa anslag erhölle lämplig förstärkning, Av en
statistik för åren 1912—1916 hade kommittén funnit, att dylika för
-
Fjerde huvudtiteln.
45-5
skottsutgifter under sagda tid utgått med i medeltal 79,300 kronor, [80.]
därav å lantförsvarsdepartementets del 3,500 kronor. Om anslagen till
extra utgifter under den gångna tiden varit ökade med förenämnda
belopp, ansåge kommittén, att ifrågavarande slag av förskott ej behövt
ifrågakomma. För framtiden borde däremot utan tvivel en sådan ökning
med hänsyn till budgetens stegring i allmänhet beräknas något
högre.
Under erinran att fjärde huvudtitelns allmänna besparingar, vilka Arméförvaitförut
plägat tagas i anspråk för bestridande av en hel del tillfälliga yttrande,
och oförutsedda utgifter, efter den beslutade omläggningen av avlöningsanslaget
till förslagsanslag nedgått högst väsentligt och numera vore i
det närmaste uttömda, har arméförvaltningen uti sitt den 1 november
1917 över kassaförlagskommitténs betänkande avgivna yttrande förklarat
sig i likhet med kommittén anse, att därest mindre förskott för utgifter
av oförutsedd natur skulle upphöra, en höjning av anslaget till
extra utgifter vore erforderlig.
Uti sitt berörda yttrande har arméförvaltningen jämväl gjort framställning
om att medel å riksstaten måtte beräknas för bestridande av
vissa andra slag av utgifter, vilka hittills anvisats å förskottstitel.
Sålunda borde medel med nedan angivna belopp beräknas för följande
ändamål, nämligen:
l:o) Glottgörelse enligt § 42 i avlöningsreglementet för
armén, förslagsvis ....................................................... kronor 15,000: —
2:o) Upprätthållande av arkitektgöromålen å arméförvaltningens
fortifikationsdepartement.................. » 6,000: —
3:o) Anställande inom arméförvaltningens fortifikationsdepartement
av en ledare för utredningar m. m.
rörande större byggnadsarbeten, förslagsvis......... » 4,500: —
4:o) Hyra för lantförsvarets räkning av vissa lokaler
inom arméförvaltningens gamla ämbetshus.......... » 3,550: —-
5:o) Medel till betalning av ränta å vissa staden
Kristianstads utgifter med anledning av Norra
skånska infanteriregementets förläggning till
staden............................................................................. » 7,179: 93
6:o) Förordnande av en extra föredragande i arméförvaltningens
civila departement............................. » 6,825: —
Enligt arméförvaltni gens uppfattning borde medel för bestridande
av ifrågavarande utgifter beräknas för de under l:o) upptagna under
454
Fjärde huvudtiteln.
[80.] anslaget till intendenturkåren, för de under 2:o) upptagna under anslaget
till arméforvaltnmgen och för de under 3:o)—6:o) upptagna tillsvidare
under anslaget till extra utgifter.
Depche“8'' Undf åberopande av vad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
över finansärenden den 31 december 1917 anfört rörande
avvecklingen av det hittills tillämpade förskottsförfarandet, finner
jag mig böra tillstyrka, att anslaget till extra utgifter höjes med det
belopp som kan finnas erforderligt för bestridande av sådana mindre,
rent tillf (tillgå och oförutsedda utgifter, som hittills anvisats å förskottstitel.
Enligt kassaförlagskommitténs beräkning skulle för ifrågavarande
ändamål hava under åren 1912—1916 erfordrats i medeltal 3,500 kronor
tor ar. På grund av budgetens stegring i allmänhet borde dock enligt
kommitténs .uppfattning. för framtiden beräknas ett något högre belopp.
Härutinnan instämmer jag med kommittén.
Vad härefter angår förenämnda av arméförvaltningen särskilt omnämnda
utgiftsposter, anhåller jag att få anföra följande:
Uti § 42 av gällande reglemente för arméns avlöning under fred stadgas
följande:
,1 den’ som’ utan att uppbära lön eller arvode från inten
denturkårens
stat och utan att på grund av allmänna bestämmelser vara
berättigad till dagtraktamente, tjänstgör inom intendenturkåren, utgår,
förutom ordinarie avlöning, dagarvode
i befattning, avsedd för personal av officers rangklass, med fyra
kronor; samt J
i förråds- och magasinsförvaltarbefattning med två kronor.
2. Denna gottgörelse bestrides av besparingarna å anslaget till
intendenturkåren, eller skall, om dessa icke därtill lämna tillgång, av
arméförvaltningen förskjutas och sedermera hos Kung]. Makt till ersättande
anmälas.»
Enligt arméförvaltningens förslag skulle medel för bestridande av
de kostnader, som enligt förenämnda bestämmelse hittills förskjutits och
som kunde, beräknas till förslagsvis 15,000 kronor, upptagas under anslaget
till intendenturkåren. Då emellertid detta är ett fast anslag och
förslag dessutom föreligger att vid en ändrad uppställning av anslagen
under fjärde huvudtiteln sammanföra anslaget till intendenturkåren med
avlömngsanslaget, synes det mig icke nu lämpligt att under nämnda
anslag beräkna medel för ifrågavarande ändamål, utan torde härför
er orderliga medel tillsvidare lämpligen kunna utgå från anslaget till
extra utgifter.
45:'')
Fjerde huvudtiteln.
Efter därom av arméförvaltningens fortifikationsdepartement gjord
framställning liar Kungl. Maj:t under en följd av år medgivit, att för upprätthållande
av arkitektgör omålen å fortifikationsdepartementets ritbyrå Unge
användas ett belopp av högst 0,000 kronor. Ifrågavarande belopp bär
av civila departementet förskjutits och sedermera anmälts till ersättande.
Enligt arméförvaltningens förslag borde härför erforderliga medel beräknas
under anslaget till arméförvaltningen. Då det emellertid icke
synes mig lämpligt att nu för denna saks skull vidtaga ändring uti
den av nästlidet års riksdag fastställda staten för arméförvaltningen,
torde jämväl för ifrågavarande ändamål erforderliga medel tillsvidare
få utgå av anslaget till extra utgifter.
Uti underdånig skrivelse den 13 februari 1915 anmälde arméförvaltningens
fortifikationsdepartement, att i samband med genomförandet
av 1914 års härordning måste under loppet av några år mycket omfattande
extra ordinarie byggnadsarbeten komma att utföras genom
departementets försorg utöver de arbeten, som skulle utföras med medel
av ordinarie byggnadsanslaget, samt att på grund av samtidigt pågående
fästningsbyggnadsarbeten, större anskaffningar av ingenjörmateriel samt
nyuppsättning av ingenjörtrupperna departementets kasernbyggnadsavdelning
icke kunde tillgodoses genom deplacering av tillräckligt
antal i tjänst varande officerare. Med anledning härav hemställde
departementet, att förutvarande chefen för departementets kasernbyggnadsavdelning,
översten i fortifikationens reserv C. L. Lundquist måtte
få från och med den 15 mars 1915 och tillsvidare, så länge hans biträde
för nu ifrågavarande arbeten kunde anses erforderligt, anställas
såsom ledare för utredningar av och förslags uppgörande till alla större
extra ordinarie byggnadsarbeten mot en avlöning av 350 kronor i månaden,
ävensom att rese- och traktamentsersättning för behövliga tjänsteresor
matte fa till Lundquist utbetalas i enlighet med vad i resereglemente!
för andra klassen bestämdes.
Genom brev den 26 februari 1915 biföll Kungl. Maj:t på det sätt
den gjorda framställningen, att Lundquist finge tillsvidare''under år 1915
för ifrågavarande ändamål anställas hos fortifikationsdepartementet mot
åtnjutande av de utav departementet föreslagna avlöningsförmåner ävensom
vid. erforderliga resor, rese- och traktamentsersättning enligt andra
klassen i gällande resereglemente, och skulle härav föranledda kostnader
av arméförvaltningens civila departement förskjutas för att framdeles
hos Kungl. Maj:t anmälas till ersättande. Genom särskilda kungl. brev
hava dylika medgivanden lämnats för åren 1916 — 1918.
Då en ledare för utredningar m. m. rörande större byggnadsarbeten
456
Fjärde huvudtiteln.
[80.] ännu en tid framåt kommer att inom fortifikationsdepartementet erfordras,
torde, på sätt arméförvaltningen hemställt, härför erforderliga medel,
förslagsvis 4,500 kronor, böra beräknas under anslaget till extra utgifter.
Sedan fråga blivit väckt om förnyat förhyrande under ett års tid,
räknat från och med den 1 oktober 1917, av de för lantförsvar sdepartementets
kommandoexpedition samt förste vaktmästarens i departementets
kansliexpedition räkning dittills förhyrda lokalerna om 9 rum och ett
kök i det förut åt arméförvaltningen upplåtna, numera Stockholms stad
tillhöriga hus vid Munkbrogatan, anmälde Stockholms stads hyreskontor,
att årshyran efter nämnda tidpunkt skulle för de åt kommandoexpeditionen
upplåtna lokalerna utgöra 3,500 kronor samt för den av vaktmästaren
disponerade bostaden 550 kronor.
Efter det överintendentsämbetet uti avgivet utlåtande meddelat,
att Stockholms stad vore villig att för de till kommandoexpeditionen
upplåtna lokalerna nedsätta hyran från begärda 3,500 kronor till 3,000
kronor, uppdrog Kung!. Maj:t genom brev den 28 september 1917 åt
överintendentsämbetet att för en tid av ett år, räknat från och med
den 1 oktober 1917, förhyra ifrågavarande lokaler för en kostnad av
högst 3,550 kronor, att av arméförvaltningen förskjutas för att framdeles
hos Ivungl. Maj:t anmälas till ersättande.
Då man har att jämväl för framtiden emotse utgifter av förevarande
slag, torde, på sätt arméförvaltningen hemställt, härför erforderliga
medel böra beräknas under anslaget till extra utgifter.
Genom brev den 31 december 1907 förordnade Kung], Maj:t, att
Norra skånska infanteriregementet skulle förläggas till Kristianstad, så
snart kasernetablissemang för regementet blivit där uppfört, samt bemyndigade
arméförvaltningens fortifikationsdepartement att i enlighet
med ett av stadsfullmäktige avgivet anbud träffa avtal med staden om
upplåtelse av mark m. m.
Uti underdånig skrivelse den 5 december 1914 anmälde sedermera
fortifikationsdepartementet, att departementet med anledning härav den
28 februari 1908 avslutat berörda avtal med staden, enligt vilket avtal
kronan förbundit sig att, därest regementet i sin helhet icke vore förlagt
till staden före den 1 oktober 1912, från sistnämnda dag, till dess så
skett, till staden erlägga 5 procent årlig ränta å de utgifter staden
på grund av avtalet kunde komma att vidkännas.
Sedan stadens drätselkammare anmält, att stadens utgifter på grund
av förenämnda åtagande uppgått till 143,598 kronor 69 öre, samt hemställt
om utbekommande av 5 procent årlig ränta härå från och med
457
Fjärde huvudtiteln.
den 1 oktober 1912 intill dess regementet blivit förlagt till staden, bär
Kung!. Maj:t genom särskilda brev medgivit, att ifrågavarande staden
tillkommande räntebelopp eller 7,179 kronor 93 öre för år finge av
arméförvaltningens civila departement förskjutas för att framdeles anmälas
till ersättande.
Då, enligt vad arméns kasernbyggnadsnämnd meddelat, regementets
kasernetablissemang icke kan förväntas bliva färdigt förr än tidigast
under loppet av år 1920 samt regementet icke kan i sin helhet till
staden förläggas, förr än kasernetablissemanget blivit färdigställt, måste
förenämnda räntegottgörelse ännu en tid framåt till staden utbetalas.
Härför erforderliga medel torde, på sätt arméförvaltningen hemställt,
böra beräknas under anslaget till extra utgifter.
Uti underdånig skrivelse den 10 augusti 1915 anmälde arméförvaltningen,
att under loppet av de senaste åren én ständigt fortgående
ökning av civila departementets arbetsbörda ägt rum samt att det till
följd därav vore oavvisligen nödigt att lätta arbetsbördan å kanslibyrån
och stärka arbetskrafterna å revisionen. Då detta lämpligen skulle
kunna ske genom att utbryta åtskilliga slag av ärenden från de nuvarande
kansli- och kameralbyråerna samt anförtro dessa ärenden åt en
extra föredragande, hemställde arméförvaltningen, bland annat, att för
tiden från och med den 1 september 1915 intill utgången av år 1916 å
civila departementet måtte få anställas en extra föredragande att med
byråchefs befogenhet och skyldigheter och utan hinder av föreskrifterna
i §§ 14 och 15 av ämbetsverkets instruktion handlägga och föredraga
vissa närmare angivna mål och ärenden, att till extra föredragande
måtte förordnas lämplig tjänsteman i andra lönegraden, att denne måtte
för befattningens uppehållande, utöver sina ordinarie avlöningsförmåner,
uppbära ett arvode av 1,200 kronor för år räknat, att den tjänsteman
i första lönegraden, som förordnades att uppehålla en tjänst i andra
lönegraden, måtte på enahanda sätt uppbära ett arvode av 1,800 kronor
likaledes för år räknat, att den, som förordnades att uppehålla en tjänst
i första lönegraden, måtte erhålla ett arvode av 3,600 kronor för år
räknat, samt att semester måtte utan minskning i den sålunda bestämda
avlöningen under år 1916 åtnjutas av de två förstnämnda under IV2
månad och av den sistnämnde under 1 månad.
Genom brev den 19 augusti 1915 biföll Kungl. Maj:t den sålunda
gjorda framställningen samt föreskrev, att härav föranledda kostnader,
högst 9,112 kronor 50 öre, skulle av civila departementet förskjutas för
att framdeles hos Kungl. Maj:t anmälas till ersättande. Enahanda förBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt 1 käft. 58
458
Fjärde huvudtiteln.
[80.]
stärkning av arbetskrafterna å civila departementet har sedermera medgivits
för åren 1917 och 1918.
Då anställandet av en extra föredragande å civila departementet
alltjämt betingas av den departementet påvilande arbetsmängden, torde
de härav föranledda kostnaderna, utgörande 6,825 kronor för år, tillsvidare,
i avvaktan på ett blivande beslut om förstärkning av den ordinarie
personalen, böra beräknas under anslaget till extra utgifter.
I enlighet med vad sålunda anförts, skulle anslaget till extra utgifter
alltså behöva höjas med följande belopp, nämligen:
l:o)
2:o)
3:o)
4:o)
5:o)
6:o)
7:°)
Mindre rent tillfälliga och oförutsedda utgifter...... Gottgörelse enligt § 42 avlöningsreglementet för |
kronor |
3,500 :— |
armén .............................................................................. Upprätthållande av arkitektgöromålen å fortifika- |
» |
15,000: — |
tionsdepartementet ........................................................ Ledare för utredningar m. m. rörande större |
» |
6,000: — |
byggnadsarbeten |
y> |
4.500: — |
Hyra för lantförsvarets räkning av vissa lokaler |
y> |
3,550: — |
Viss räntegottgörelse åt staden Kristianstad......... Extra föredragande hos arméförvaltningens civila |
y> |
7,179: 93 |
departement ..................................................................... |
» |
6.825: — |
eller tillhopa kronor 46,554: 93
Med hänsyn till den förhöjning kassaförlagskommittén ansett erforderlig
uti den under l:o) upptagna posten på grund av budgetens
stegring i allmänhet torde nyssnämnda belopp böra höjas till i runt
tal 50,000 kronor.
För bestridande av motsvarande utgifter under år 1918 torde å
tilläggsstat för samma år böra äskas ett förslagsanslag av högst 50,000
kronor. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att öka ordinarie reservationsanslaget till extra
utgifter,
nu ....................................................... kronor 600.000: —
med ....................................................... » 50,000: —
till ............................................................ kronor 650,000: —
Fjttrde huvudtiteln.
459
4. Civilanställning. [81.J
Å riksstaten har alltsedan år 1915 varit på extra stat uppfört ett
förslagsanslag av 20,000 kronor till underlättande för volontärer, som
efter rekapitulation tjänat minst 5 år, att erhålla civilanställning i
statens tjänst.
Genom särskilda kungörelser den 19 februari 1915 och den 1 december
1916 har Kungl. Maj:t utfärdat bestämmelser angående beredande
av anställning i postverket och vid statens järnvägar för viss
personal vid armén, och skola enligt dessa bestämmelser vissa härav
föranledda kostnader utgå från förevarande anslag.
Arméförvaltningen har nu hemställt, att då utgifter på grund av Arméförvaitredan
meddelade eller blivande bestämmelser för ifrågavarande ändamål ’''''stimning.1*1
även under år 1919 komrne att bliva erforderliga, men ledning hittills
icke kunnat vinnas för bedömande, i vad mån anslaget kunde behöva
höjas, å extra stat för år 1919 måtte för ändamålet anvisas ett förslagsanslag
till enahanda belopp, som beviljats för år 1918, eller 20,000
kronor.
Under åberopande av vad arméförvaltningen sålunda anfört, får jag Departementshemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att till åtgärder för civilanställning å extra stat
för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 20,000 kronor.
5. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. [82.]
Uti sitt den 20 mars 1917 avgivna betänkande har kassaförlagskommittén
hemställt, att å riksstaten måtte under vederbörande huvudtitlar
uppföras förslagsanslag för bestridande av kostnader för kommittéer,
kommissioner, och utredningar genom sakkunniga. Med ledningav
en statistik över kommittékostnaderna under åren 1911 —1915 ansåg
kommittén, att under fjärde huvudtiteln borde för ifrågavarande ändamål
beräknas ett belopp av 200,000 kronor.
Arméförvaltningen har uti sitt över kassaförlagskommitténs betänkande
den 1 november 1917 avgivna utlåtande förklarat sig icke
460
Fjärde huvudtiteln.
[82.] hava något att erinra mot den sålunda gjorda beräkningen av ifrågavarande
anslag.
I enlighet med vad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
över finansärenden den 31 december 1917 anfört rörande
avvecklingen av det hittills tillämpade förskottsförfarandet, torde från
och med år 1919 å riksstaten under fjärde huvudtiteln uppföras ett
nytt ordinarie anslag, benämnt »Kommittéer och utredningar genom
sakkunniga, förslagsanslag». I enlighet med kassaförlagskommitténs,
av arméförvaltuingen biträdda förslag torde ifrågavarande anslag böra
upptagas med 200,000 kronor.
För bestridande av motsvarande utgifter under år 1918 torde enahanda
belopp böra äskas å tilläggsstat för samma år. Härtill återkommer
jag i annat sammanhang.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att i riksstaten för år 1919 under fjärde huvudtiteln
uppföra ett nytt ordinarie anslag å 200,000
kronor, benämnt »Kommittéer och utredningar qenom
sakkunniga, förslagsanslag.»
[83.] 6. Generalstabens översiktskarta över Sverige.
vid Vanära • bifall till Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen till 1913 års
riksdag, riksdag under fjärde huvudtiteln därom gjorda framställning anvisade riksdagen
å extra stat för år 1914 ett anslag av 19,700 kronor för utgivande
av en översiktskarta över Sverige i skalan 1:400,000. Kostnaderna
för ifrågavarande karta, vilken huvudsakligen är avsedd att
tjäna som militär operationskarta, hade av chefen för generalstaben i
underdånig skrivelse den 17 oktober 1912 beräknats uppgå till omkring
75,000 kronor. Det av riksdagen anvisade anslaget var avsett att täcka
utgifterna för en första serie av sex kartblad.
vidAm5Bårs Uti under(iånig skrivelse den 11 september 1914 anmälde chefen
riksdag.” för generalstaben, att av de kartblad, för vilkas utförande anslag beviljats,
bladen VII Norrköping, VIII Stockholm och XI Uppsala redan
utgivits och bladet X Falun inom den närmaste tiden komme att utgivas.
Förutom till utförande av nämnda fyra blad syntes anslaget
jämte de genom försäljning av redan utgivna kartblad influtna medel
vara tillräckligt för fullbordande av det påbörjade kartbladet VI
Fjärde huvudtiteln.
4(31
Karlstad. Däremot erfordrades anvisande av ytterligare medel för ut- [83.]
givande av bladet IX Uddeholm, varjämte arbetet syntes böra fortsättas
med de södra Sverige omfattande bladen I —V, och krävdes för kartarbetets
fullföljande enligt denna plan ett anslag av 20,000 kronor.
1 överensstämmelse härmed anvisade 1915 års riksdag, på därom
av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen gjord framställning, för berörda
ändamål å extra stat för år 1916 ett anslag av 20,000 kronor.
I underdånig skrivelse den 16 oktober 1917 har nu chefen för Framställning
generalstaben gjort framställning om anvisande av ytterligare medel ^recrha®[et"b^r
för ifrågavarande kartarbetes fullföljande. Arbetet hade numera fortskridit
så, att bladen V Visby och IX Uddeholm utgivits, varjämte
arbetena å bladen IV Växjö och III Göteborg hunnit så långt, att, såframt
ej oförutsedda hinder inträffade, desamma kunde utgivas, bladet
Växjö hösten 1917 samt bladet Göteborg våren 1918. Arbetet å bladet
I Malmö vore därjämte påbörjat. Kostnaderna för bladen III, IV, V
och IX beräknades numera uppgå till i runt tal 21,600 kronor, och
kunde kostnaderna för deras utgivande täckas, då 1,600 kronor influtit
från generalstabens litografiska anstalt för försålda blad.
Att anvisade 20,000 kronor icke räckte till det arbetet, som för
desamma beräknats komma till utförande, hade sin orsak såväl i de
senaste årens betydande prisstegringar som ock däri, att inkomsten av
försålda blad, vilken inkomst beräknats bliva tagen i anspråk för bladens
utförande, upptagits större, än den i verkligheten varit. Under
åren 1915—1917 hade sålunda för försålda kartor influtit endast omkring
2,500 kronor.
Då alltså i och med utgivandet av bladet III det beviljade anslaget
jämte dittills influten behållning å kartförsäljning vore förbrukad, funnes
för fullbordandet av bladet I Malmö och utförandet av bladet II
Karlskrona endast de medel, omkring 800 kronor för år, som kunde
beräknas komma att inflyta för kartförsäljning under den tid utgivning
av nya blad påginge. Då emellertid en fortsättning av arbetet borde
omedelbart följa, anhölle generalstabschefen, att Kungl. Maj:t måtte av
riksdagen härför äska erforderligt anslag att utgå från och med år
1919 och, liksom det redan beviljade, från fjärde huvudtiteln.
Det syntes därjämte önskligt, att medel redan av 1918 års riksdag
beviljades icke blott för utgivandet av bladen I och II utan jämväl för
en omedelbar fortsättning av översiktskartan över norra Sverige, på
det att den nu befintliga för ifrågavarande arbete uppövade personalen
måtte kunna bibehållas för verkets fullföljande. Då privata kartor i
462 Fjärde huvudtiteln.
[83.] skalan 1 : 400,000 — Byströms och Kjellströms — funnes utgivna
över Norrbottens och Västerbottens län, syntes beträffande arbetet över
norra Sverige början böra göras med mellersta Norrland. Medel borde
därför av riksdagen äskas för utgivning, förutom av bladen I och II,
jämväl av bladen XII, XIII, XIV7, XV och XVI.
Av föregående redogörelse framginge, att bladen III, IV, V och
IX dragit en sammanlagd kostnad av 21,600 kronor eller 5,400 kronor
för blad. Beräknades samma pris för återstående blad av södra Sverige
(2 stycken) samt mellersta Norrlands blad (5 stycken), skulle kostnaden
för dessa 7 blad uppgå till 37,800 kronor. Då emellertid inkomsten
av försålda kartor under den tid utgivningen av de nya bladen påginge
— 3 å 4 år •— kunde beräknas till 2,500 å 3,000 kronor, vilka
medel, i likhet med vad hittills skett, även syntes höra användas för
utförandet, hemställde generalstabschefen, att hos 1918 års riksdag
måtte göras framställning om anvisande för ifrågavarande ändamål
av 35,000 kronor.
Armétörvait- På grund av vad chefen för generalstaben anfört, har arméförvalt
yttrande
ningens civila departement i infordrat utlåtande tillstyrkt avlåtande till
riksdagen av proposition, att riksdagen måtte för fortsättande av arbetena
för utgivande av ifrågavarande översiktskarta över Sverige på
extra stat för år 1919 anvisa ett anslag av 35,000 kronor. fc
Departements- Med hänsyn till önskvärdheten av att snarast möjligt erhålla en
chefen. militära operationer lämplig översiktskarta och då det är av vikt
att kunna bibehålla den nu befintliga för arbetet lämpade och uppövade
personalen, anser även jag, att arbetet med utgivande av ifrågavarande
kartverk bör utan avbrott fortgå. Vid sådant förhållande och då jag
icke har något att erinra mot den av chefen för generalstaben framlagda
planen för kartarbetets bedrivande eller mot de uppgjorda kostnadsberäkningarna,
får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t
föreslå riksdagen
att för fortsättande av arbetena för utgivande av
generalstabens översiktskarta över Sverige i skalan 1:400,000
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslagav
35,000 kronor.
Fjärde huvudtiteln.
463
7. Löneförbättring åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare.
Under åberopande av vad statsrådet och chefen för finansdepartementet
förut denna dag anfört i fråga om löneförbättring åt vissa vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare, får jag hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att, i avvaktan på den proposition, som kan
komma att avlåtas angående löneförbättring åt vissa
vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare,
tillsvidare bland de ordinarie anslagen under Ijärde
huvudtiteln beräkna ett belopp av 8,000 kronor.
8. Tiilfäiiig löneförbättring för viss personal vid iantförsvaret.
Uti en till 1917 års riksdag avlåten proposition (nr 154) föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen att till provisorisk lönereglering för viss personal
vid Iantförsvaret, i enlighet med i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
angivna grunder, under fjärde huvudtiteln å extra stat
fur år 1918 bevilja ett förslagsanslag av 3,450.000 kronor. Därjämte
föreslog Kungl. Magt uti en samtidigt till riksdagen avlåten proposition
(nr 158), att lör provisorisk lönereglering för viss personal vid
marinen måtte på extra stat för år 1918 beviljas ett förslagsanslag av
1,607,000 kronor.
I skrivelse den 16 juni 1917 (nr 375) anmälde riksdagen, att
riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts förevarande framställningar,
"beslutat att på 1918 års stat under titel »utgifter för kapitalökning»
till avsättning för beredande av tillfällig löneförbättring åt viss personal
vid armén och marinen under år 1918 anvisa ett förslagsanslag, högst
4,000,000 kronor.
Jämlikt den 29 juni 1917 erhållet nådigt bemyndigande hava särskilda
sakkunniga tillkallats för att inom lånt- och sjölörsvarsdepartemeuten
biträda med verkställande av utredning och utarbetande av
förslag rörande, tillfällig löneförbättring från och med år 1918 åt viss
personal vid armén och marinen, avsett att föreläggas innevarande års
riksdag.
464 Fjärde huvudtiteln.
[85.1 Då de sakkunniga ännu icke slutfört sitt uppdrag, är jag icke nu
i tillfälle att underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning. Emellertid
tiar jag för avsikt att, så snart utredningen avslutats, föreslå avlåtandet
av proposition i ämnet till riksdagen. Enligt vad de sakkunniga under
hand meddelat, kommer den ifrågasatta tillfälliga löneförbättringen för
arméns personal att medföra en årlig kostnad av omkring 3,850,000
kronor.
Av förenämnda för år 1918 avsatta 4,000,000 kronor torde 3,000,000
kronor böra avses för lantförsvaret och 1,000,000 kronor för marinen.
För den provisoriska löneregleringens genomförande under år 1918
skulle alltså för lantförsvarets del erfordras ett ytterligare belopp av
850,000 kronor. Detta belopp torde jämte ovan omfömälda, för ändamålet
avsatta 3,000,000 kronor böra anvisas å tilläggsstat för år 1918.
Härtill återkommer jag i annat sammanhang.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att, i avvaktan på den proposition, som kan
komma att avlåtas angående tillfällig löneförbättring
för viss personal vid lantförsvaret, tillsvidare under
fjärde huvudtiteln å extra stat för år 1919 beräkna
ett förslagsanslag av 3,850,000 kronor.
Fjärde huvudtitelns anslag i sin helhet.
Beträffande bär förut omförmälda ordinarie anslag, vid vilka jag
icke gjort någon framställning, bar jag icke att föreslå någon förändring.
I sammanhang härmed ber jag dock få erinra, att vid bifall till vad i
den under punkten 84 omförmälda propositionen kan bliva föreslaget vissa
i ordinarie avlöningsstater uppförda vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare komma att erhålla avlöningsförmåner utöver vad
i vederbörande stat angives.
Fjärde huvudtitelns ordinarie anslag utgöra för
år 1918 tillhopa .................................................. kronor 63,355,404: —
Genom de av mig å vissa anslag ifrågasatta tillökningarna
eller minskningarna skulle summan
av de ordinarie anslagen ökas med ... »_1,946,634: -
och alltså komma att för år 1919 utgöra........... kronor 65,302,038: —
Fjärde huvudtiteln. 465
Fjärde huvudtitelns extra anslag för år 1918 utgöra tillhopa 120,668,296
kronor. Häruti ingår ett belopp av 94,664,314 kronor för tryggande
av rikets neutralitet. Då någon motsvarande post icke upptagits å
riksstaten för år 1919, bör emellertid för erhållande av med varandra
jämförbara siffror berörda belopp trånräknas och de extra anslagen för
år 1918 alltså upptagas till................................... kronor 26,003,982: —
Summan av de utav mig för år 1919 tillstyrkta
extra anslagen överstiger motsvarande summa
för år 1918 med................................................. »_9,947,880: —
och skulle således komma att utgöra kronor 35,951,862: —
Fjärde huvudtitelns slutsumma för år 1919 skulle alltså uppgå
till ....................................................................................... kronor 101,253,900: —
Då med frånräknande av kostnaderna för
tryggande av rikets neutralitet huvudtitelns
slutsumma för år 1918 utgjorde.............................. j> 89,359.386: —
skulle ökningen alltså uppgå till ........................... kronor 11,894,514: —
Vad ökningen av de ordinarie anslagen angår, beror denna i främsta
rummet därpå, att underhållsdagarna för år 1919 beräknats efter riktigare
grunder och till följd därav upptagits avsevärt högre än för år
1918. Därjämte hava vissa anslag blivit avsevärt höjda med anledning
av kassaförlagskommitténs förslag rörande avvecklingen av det hittills
tillämpade förskottsförfarandet.
ökningen av de extra anslagen är uteslutande beroende på den rådande
kristiden. Av de extra anslagen för år 1919 utgöra nämligen
de rena kristidskostnaderna (förstärkningsanslag, merkostnader för byggnadsföretag,
tillfälliga löneförbättringar o. s. v.)
i runt tal ....................................................................... kronor 25,865,000: —
Då motsvarande kostnader å 1918 års riksstat
utgjorde i runt tal ............................................ » 14,500,000: —
uppgår alltså kristidskostnadernas ökning till ... kronor 11,365,000: —
Härvid är att märka, att under huvudtiteln för år 1919 icke upptagits
något belopp för beredande av krigstidstillägg och krigstidshjälp
för befattningshavare vid lantförsvaret. Därest det härför erforderliga
beloppet, i likhet med vad som ägt rum för år 1918, upptagits under
huvudtiteln i stället för att, såsom nu skett, föras utom huvudtitlarna, hade
ökningen av kristidskostnaderna givetvis blivit ännu mera framträdande.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 haft.
59
466
Fjärde huvudtiteln.
I enlighet med vad jag förut anfört, böra medel för bestridande
av de under punkten 63 upptagna anslagen för vissa byggnadsföretag
vid armén, utgörande tillhopa 2,082,000 kronor, beredas genom tillfällig
upplåning. Då ifrågavarande utgifter, vilka äro avsedda att i
sinom tid täckas av inflytande tomtförsäljningsmedel, närmast äro att
hänföra till utgifter för kapitalökning, torde desamma icke böra upptagas
under fjärde huvudtiteln, utan i stället uppföras under en bland
utgifter för kapitalökning inlagd titel »Förlag till statsverket».
Vad departementschefen sålunda i avseende å regleringen
av utgifterna under riksstatens fjärde huvudtitel
yttrat, tillstyrkt och hemställt, täcktes, på tillstyrkan
av statsrådets övriga ledamöter, Hans Maj:t Konungen
gilla och bifalla; och skulle utdrag av detta protokoll
tillställas finansdepartementet till ledning vid avfattandet
av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behov för år 1919.
Ur protokollet:
E. H. Odencrants.
467
Bil. n:r 1.
Förslag
till
Övergångsstat för lantförsvarsdepartementet.
K r o |
n o r. |
|||
Tjänst. |
Provisoriskt |
|||
Lön. |
görings- |
avlönings- |
Summa. |
|
penningar. |
tillägg. |
1 kanslisekreterare
2 500
1500
1200
5 200
Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kronor
och efter 10 år med
ytterligare 500 kronor.
468
Förslag
till
Stat
Bil. nr 2.
för Gener&litetsstaten.
E |
n |
h e |
t s k o s t |
n |
a d. |
||||||||
Lön, arvode |
Dagavlöning, |
||||||||||||
furageersättning |
Summa kronor. |
0 ct- P |
Kronor. |
ö limma |
|||||||||
löne- tillägg |
ä kr. |
kronor. |
|||||||||||
Kronor |
dagar. |
||||||||||||
Officerare. |
|||||||||||||
8 000 |
— |
7 |
- |
2 555 |
— |
10 555 |
— |
Inspektör för infanteriet, inspektör |
|||||
för militärläroverken m. m., armé- |
|||||||||||||
f ördelningschef er, gene ralfälttyg-mästare, chef för fortifikationen, |
|||||||||||||
6 000 |
2190 |
8190 |
general st ab schef........ |
11 |
116105 |
— |
_ |
_ |
|||||
— |
6 |
— |
— |
— |
Inspektör för kavalleriet..... |
1 |
8190 |
_ |
_ |
_ |
|||
1 000 |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Inspektör för kavalleriet, kommen- |
|||||
500 |
dant i Boden och militärbefäl-havare å Gottland, arvoden . . |
3 |
3 000 |
— |
|||||||||
— |
— |
— |
— |
— |
500 |
— |
Såsom brigadchefer förordnade rege- |
||||||
mentschefer vidinfanteriet, arvoden |
12 |
6 000 |
— |
133 295 |
_ |
||||||||
Civilmilitär personal. |
|||||||||||||
4 500 |
— |
5 |
— |
1825 |
— |
6 325 |
- |
Fältläkare........... |
6 |
_ |
— |
37 950 |
|
Gottgörelse för tjänstehästar. |
|||||||||||||
400 |
— |
1 |
— |
365 |
— |
765 |
— |
Lönetillägg och furageersättning för |
|||||
250 |
250 |
sammanlagt 30 tjänstehästar, för-slagsvis, högst.......... |
30 |
22 950 |
|||||||||
— |
Lönetillägg för 6 tjänstehästar . . |
6 |
1500 |
— |
24 450 |
— |
|||||||
Hyra, expenser m. m. |
|||||||||||||
Till hyra, eldning, belysning och städ- |
|||||||||||||
ning av inspektörens för in-fanteriet, inspektörens för militär-läroverken m. m., arméfördelnings-chefernas samt inspektörens för |
|||||||||||||
Transport |
— |
— |
195 695 |
— |
(Bil. nr 2.)
469
Enhetskostnad. |
||
Lön, arvode, löne- tillägg. Kronor. |
Dagavlöning, furageersättning |
Summa kronor. |
å kr. |
kronor. |
Summa kronor
Transport | —
till skrivmaterialier, blanketter, övriga
tryckalster, underhåll av expeditiousmateriel,
inbindning samt
fyllnad i dagavlöning åt expeditionshavande
underofficerare m. m.
vid nämnda expeditioner.....
lvronor.
Summa
kronor.
195 695
39 825
235 520-
Anm. 1. För tjänsteresor till möten och mönstringar åtnjuter inspektören för infanteriet rese- och traktamentsersättnmg,
övriga medlemmar av generalitetet däremot endast reseersättning, allt enligt
gällande resereglemente.
Anm. 2. De i staten upptagna medel till gottgörelse för tjänstehästar skola, i de fall då stamhäst icke tillhandahålles
vederbörande enligt de nya bestämmelserna rörande hästhållningen vid armén, användas
sålunda, att dylik gottgörelse utgår för två hästar till officer ur generalitetet, inspektören för
kavalleriet och förste adjutant hos arméfördelningschef samt för en häst till andre adjutant hos
arméfördelningschef.
Anm. 3. I den mån kronan enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tillhandahåller stamhästar
i stället för tjänstehästar, skall i staten upptagen gottgörelse för tjänstehästar icke vidare
utgå. Likaledes skall, i den mån kronan enligt särskilda av Kungl. Majit givna bestämmelser övertager
anskaffning och underhåll av tjänstehästs mundering samt tillhandahållande in natura av
stallrum, furage, vatten, ljus, veterinärvård och skoning för dylik häst ävensom ombesörjer
tjänstehästs skötsel, det i staten upptagna lönetillägget nedsättas till 250 kronor för år räknat samt
furageersättningen indragas.
470
Bil. nr 3.
Förslag
till
Stat
för Generalstabens fast anställda, personal.
E n h |
e |
t s k |
O |
s t n a d. |
|||||||||||
Dagavlöning, |
r |
||||||||||||||
Lön, |
tjänstgörings- |
Kronor. |
Summa |
||||||||||||
arvode, |
penningar, |
et- P |
kronor. |
||||||||||||
löne- |
tillägg. |
summa kronor. |
|||||||||||||
tillägg. |
å kr. |
pr |
|||||||||||||
dag i 365 |
kronor. |
A. Militärstaten. |
|||||||||||||
Kronor. |
daga |
r. |
Kronor. |
Overadjutanter. |
|||||||||||
6 000 |
— |
6 |
— |
2190 |
— |
— |
— |
8190 |
— |
Överstar............ |
2 |
16 380 |
_ |
||
4 5001— |
5 |
— |
1825 |
— |
— |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnanter........ |
4 |
25 300 |
_ |
|||
4 000 |
5 |
— |
1825 |
— |
— |
— |
5 825 |
~ |
Majorer............. |
13 |
75 725 |
— |
|||
Stabsadjutanter. |
|||||||||||||||
3 400 |
4 |
— |
1460 |
— |
— |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . . |
23 |
in 780 |
_ |
|||
2 400 |
4 |
— |
1460 |
— |
— |
_ |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . . |
7 |
27 020 |
— |
|||
1500 |
— |
3 |
— |
1 095 |
— |
— |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . . |
6 |
15 570 |
— |
||
Glottgörelse för tjänstehästar. |
|||||||||||||||
400 |
1 |
— |
365 |
— |
— |
— |
765 |
— |
Lönetillägg och furageersättning |
||||||
250 |
för sammanlagt 56 tjänstehästar, |
56 |
42 840 |
||||||||||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
250 |
— |
Lönetillägg för 25 tjänstehästar . |
25 |
6 250 |
— |
320 865 |
_ |
|
B. Civilstaten. |
|||||||||||||||
5 900 |
— |
— |
1 200 |
— |
— |
— |
7100 |
— |
Professor'')........... |
1 |
7100 |
_ |
|||
3 600 |
— |
— |
— |
1800 |
— |
400 |
— |
5 800 |
— |
Krigsarkivarie 2)......... |
1 |
5 800 |
_ |
||
1500 |
1500 |
— |
Bibliotekarie, arvode....... |
1 |
1500 |
_ |
|||||||||
1500 |
1500 |
— |
Aktuarier, arvoden........ Förste vaktmästare ’)....... |
3 |
4 500 |
_ |
|||||||||
900 |
— |
— |
— |
450 |
— |
150 |
— |
1500 |
— |
1 |
1500 |
_ |
|||
700 |
- |
~ |
350 |
— |
150 |
— |
1200 |
— |
Vaktmästare *)......... Vikariatsersättning under semester |
3 |
3 600 |
— |
|||
för civila beställningsinnehavare |
— |
530 |
— |
24 530 |
_ |
||||||||||
Summa kronor |
— |
- |
— |
345 395 |
— |
*) Efter 5 år kan lönen höjaa med 600 kronor.
*) ” 5 » » ö » » 500 » och efter 10 år med ytterligare 500 kronor.
8) » 5 » » » » » 100 »
4) ” 5 » » » » » 100 » och efter 10 år med ytterligare 100 kronor.
Anm. 1. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå, varjämte å lönen avdragas 100 kronor årligen.
Anm. 2. Penna lönestat gäller under förutsättning, att föreskrift finnes därom, att samtliga ordinarie
civila tjänstinnehavare med lön på stat vid generalstaben skola, i den mån ej undantag kunna
anses höra stadgas eller för särskilda fall efter prövning medgivas, vara å tjänsterummet tillstädes
minst 6 timmar varje söckendag.
Anm. 3. I den mån kronan enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser tillhandahåller stamhästar
i stället för tjänstehästar, skall i staten upptagen gottgörelse för tjänstehästar icke vidare utgå.
Likaledes skall, i den mån kronan enligt särskilda av Kungl. Maj:t givna bestämmelser övertager
anskaffning och underhåll av tjänstehästs mundering samt tillhandahållande in natura av stallrum,
furage, vatten, ljus, veterinärvård och skoning för dylik häst ävensom ombesörjer tjänstehästs
et nedsättas till 250 kronor för år räknat samt^furage -
471
Bil.
nr
Förslag
till
Stat
för Kommendantsstaten.
Antal. |
Kronor. |
Summa kronor. |
||
i i |
3 000 |
|_ |
||
i |
900 |
|||
— |
650 |
|||
2 |
1530 |
6 080 |
||
1 |
3 000 |
|||
1 |
3 000 |
— |
||
1 |
5 825 |
_ |
||
1 |
3 860 |
— |
||
1 |
2115 |
_ |
||
100 |
||||
2 |
1530 |
19 430 |
||
1 |
CO to o _ |
|||
— |
8190 |
— |
25 510 |
— |
Enhetskostnad.
Lön, arvode, löne- tillägg. Kronor. |
Dagavlöning, furageersättning |
Summa kronor. |
|||||
å kr. |
kronor. |
||||||
3 000 |
— |
3 000 |
— |
||||
900 |
_ |
900 |
_ |
||||
400 |
— |
i |
— |
365 |
765 |
— |
|
3 000 |
3 000 |
||||||
>)3 000 |
— |
— |
— |
— |
— |
3 000 |
— |
4 000 |
— |
5 |
— |
1825 |
— |
5825 |
— |
2 400 |
— |
4 |
_ |
1460 |
_ |
3 860 |
_ |
1020 |
3 |
1095 |
2115 |
||||
400 |
— |
1 |
— |
365 |
— |
765 |
— |
6 000 |
— |
6 |
— |
2190 |
— |
8190 |
— |
a) Kommendantskapet i
Stockholm.
Kommendant, arvode......
Vaktmästare, med skyldighet att bestrida
vaktmästargöromålen såväl
vid expeditionen som för arrestanterna,
arvode..........
Till vaktjournaler, skrivmaterialier
för expeditionen och vakterna,
bokbindningskostnad, renhållning
i expeditions- och vaktrummen,
förstugor och korridorer, m. fl.
extra utgifter..........
Gottgörelse för tjänitehästar.
Lönetillägg och furageersättning till
kommendanten och en adjutant, efter
en häst för vardera, förslagsvis, högst
b) Kommendantskapet å
Karlsborg-.
Kommendant, arvode.......
Garnisonspastor..........
Regementsläkare för Karlsborgs garnison
och garnisonssjukhus . . .
Bataljonsläkare för d:o d:o ....
Bataljonsveterinär för Karlsborgs
garnison............
Skrivmaterialier m. m.......
Gottgörelse för tjänstehästar.
Lönetillägg och furageersättning till
kommendanten och en adjutant, efter
en häst för vardera, förslagsvis, högst
c) Kommendantskapet i
Boden.
Kommendant...........
Transport
Pärav 2 000 kronor i lön och 1 000 kronor i arvode.
472
(Bil. nr 4.)
Enhetskostnad.
Dagavlöning, |
||
arvode, |
furageersättning |
|
löne- |
||
tillägg. |
pr dag |
kronor. |
Kronor. |
dagar. |
Summa
kronor.
3 000
*)5 000
a)3 400
a) 3 400
400
182
1825
1460
1460
365
182
3 000
6 825
4 8G0
4 860
765
Antal. |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||
Transport |
— |
8190 |
— |
25 510 |
- |
Skrivbiträde, sergeant, fyllnad till |
182 |
||||
fanjunkares dagavlöning..... |
i |
50 |
|||
Garnisonspastor, arvode...... Regementsläkare för Bodens garni- |
1 |
3 000 |
|||
son och garnisonssjukhus samt |
2 |
13 650 |
|||
Bataljonsläkare för Bodens garnison och garnisonssjukhus...... Regementsveterinär för Bodens gar- |
2 |
9 720 |
— |
||
nison och fästningsveterinär vid |
1 |
4 860 |
|||
Eldning, städning och belysning . . |
3 300 |
• |
|||
Boden öppenhållande nattetid, på-ringningsavgifterna för de olika |
600 |
||||
Kostnader för skrivmaterialier, blan- |
|||||
ketter, övriga tryckalster, underhåll |
— |
2 500 |
— |
||
Eldning, belysning och städning samt |
|||||
expenser och telefon för poliskom-missariens i Boden expedition . . |
— |
692 |
50 |
||
Gottgörelse för tjänstehästar. |
|||||
Lönetillägg och furageersättning till |
|||||
kommendanten och en adjutant efter |
2 295 |
||||
häst för adjutanten, förslagsvis ,hö g st |
3 |
— |
48 990 |
— |
|
Summa kronor |
— |
— |
74 500 |
- |
1) Därav 4000 kr. i lön och 1000 kr. i arvode.
a) » 2 400 » » » » 1000 » » »
Anm. I den mån kronan enligt särskilda av Kungl. Makt meddelade bestämmelser tillhandahåller
kommendanten i Boden ävensom adjutanterna vid kommendantskapen stamhästar, skall i staten upptagen
gottgörelse för tjänstehästar icke vidare utgå. Likaledes skall, i den mån kronan enligt särskilda
av Kungl. Maj:t givna bestämmelser övertager anskaffning och underhåll av tjänstehästs mundering
samt tillhandahållande in natura av stallrum, furage, vatten, ljus, veterinärvård och skoning
för dylik häst ävensom ombesörjer tjänstehästs skötsel, det i staten upptagna lönetillägget nedsättas
till 250 kronor för år räknat samt furageersättningen indragas.
Bil. nr 5.
Förslag
till
Stat
för Krigshögskolan.
Enhetskostnad. |
'' |
|||||||||||
Dagavlöning |
||||||||||||
1 Lön, 1 arvode, |
tjänstgörings- penningar, furageersättning |
Orts- tillägg. |
Summa kronor. |
> P |
Kronor. |
|||||||
lägg- |
k kr. |
Utgifter, gemensamma för krigs- |
||||||||||
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
högskolan och vissa andra Högskolebyggnadens uppvärmning. |
|||||||||
1200 |
vattenförbrukningsavgift, elektrisk |
5 330 |
||||||||||
— |
— |
— |
— |
— |
1 200 — |
Maskinist, arvode......... |
1 |
1200 |
||||
Krigshögskolans egna utgifter. |
||||||||||||
4 500 |
— |
5 |
— |
1825 |
_ |
— |
— |
6 325 1— |
Chef............... |
1 |
6 325 |
_ |
1000 |
— |
—• |
— |
— |
— |
— |
1000 - |
Adjutant, tillika redogörare, arvode |
1 |
1000 |
— 1 |
|
600 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
600 S— |
D:o, arvode......... |
1 |
600 |
-I |
|
900 |
— |
— |
— |
450 |
— |
150 |
— |
1 500 , - |
Förste vaktmästare'')....... |
1 |
1500 |
— 1 |
700 |
~ |
350 |
150 |
1 200 [— |
Vaktmästarea).......... Lönetillägg och furageersättning till |
1 |
1200 |
— |
||||
400 |
1 |
365 |
chefen efter två tjänstehästar, för- |
|||||||||
— |
765 — • |
slag svis, högst.......... |
2 |
1530 |
— |
|||||||
Arvoden åt lärare. |
||||||||||||
Till lärarna i tvångsämnena beräknas |
||||||||||||
arvodena årligen till 300 kronor för |
9 600 |
|||||||||||
Till lärarna i de valfria ämnena he- |
||||||||||||
1000 |
räknas arvodena till 300 kronor för |
7 200 |
||||||||||
~ |
1 000 — |
Läraren i ridning, arvode..... Gottgörelse för anordnande av öv- |
1 |
1000 |
— |
|||||||
ningsritter........... |
— |
500 |
— I |
|||||||||
Repetitörer............ |
— |
1000 |
- |
|||||||||
Praktiska övningar..... . . Till inköp och underhåll av inven-tarier, böcker och undervisnings-materiel ............ |
14 500 |
|||||||||||
1 1 |
— |
950 |
- |
|||||||||
Expenser, städning m. in...... |
— |
2 595 |
||||||||||
Summa kronor |
- |
56030 |
— | |
*) Åtnjuter dessutom ett ålderstillägg ä 100 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänst.
a) * ” * ” 100 » det ena efter 5 års och det andra efter 10 års väl
vitsordad tjänst.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 60
Anm.
Anm.
Anm.
Anm.
474 (Bil nr 5.)
1. Därest maskinisten i sädan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, nedsättes arvodet till 1 050
kronor.
2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån
kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå, varjämte å lönen avdragas 100 kronor årligen.
3. Därest chefen enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser göres beriden, förutom å
en egen tjänstehäst, å en kronan tillhörig stamhäst, skall hästgottgörelse endast utgå för tjänstehästen.
Likaledes skall, i den mån kronan enligt särskilda av Kungl. Maj:t givna bestämmelser
övertager anskaffning och underhåll av tjänstehästs mundering samt tillhandahållande in natura
av stallrum, furage, vatten, ljus, veterinärvård och skoning för dylik häst ävensom ombesörjer
tjänstehästs skötsel, det i staten upptagna lönetillägget nedsättes till 250 kronor för år räknat
samt furageersättningen indragas.
4. I fall under krigshögskolans egna utgifter skulle uppstå brist å en eller annan titel, som icke
avser avlöning, arvode eller stipendier, må till betäckande därav användas de å andra titlar under
krigshögskolans egna utgifter möjligen uppkommande besparingar, endast dessa utgifter i sin
helhet icke överskridas.
Bil. nr 6.
Förslag
till
Stat
för Artilleri- och ingenjörhögskolan.
Enhets kostnad.
Dagavlöning,
tjänstgörings
penningar,
furageersättning
Lön,
arvode,
löne
tillägg.
Orts
tillägg.
Summa
kronor.
ä kr.
per dag
i 366
Kronor. | dagar.
Kronor.
Kronor.
Avlöning.
Stab.
Chef ... •..........
Adjutant, arvode........
Redogörare för medels- och persedeluppbörden,
arvode.......
För bibliotekets och samlingarnas
vård och redovisning, arvode . .
Lönetillägg och furageersättning
till chefen efter två tjänstehästar,
förslagsvis, högst........
Anm. 1. Därest chefen enligt särskilda
av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser göres
beriden å kronan tillhörig
stamhäst, skall gottgörelse
för tjänstehästar icke vidare
utgå.
Lärare och repetitörer.
Lärare i artilleri och tillämpad mekanik
vid högre artillerikursen,
arvode .....
D:o i artilleri vid allmänna artillerikursen
med undervisningsskyldighet
jämväl vid
högre fortiiikationskursen,
arvode ........
D:o i befästningskonst vid högre
och allmänna fortifikationskurserna,
arvode ....
D:o i förbindelselära och tilllämpad
mekanik med
undervisningsskyldighet i
befästningskonst med förbindelselära
vid allmänna
artillerikursen, arvode . .
Transport
Antal. |
Kronor. |
Summa kronor. |
||
i |
5 825 |
|||
i |
700 |
— |
||
i |
900 |
— |
||
- |
300 |
- |
||
2 |
1530 |
_ |
9 255 |
|
1 |
2100 |
|||
1 |
1500 |
— |
||
1 |
1700 |
— |
||
1 |
1200 |
|||
6 500 |
— |
9 255 |
— |
Enhetskostnad.
Lagavlöning, |
||||
Lön, |
tjänstgörings- |
|||
arvode, |
penningar, |
Orts- |
||
löne- |
furageersättning |
tillägg. |
kronor. |
|
tillägg. |
ä kr. |
|||
per dag |
Kronor. |
|||
Kronor. |
dagar. |
Kronor. |
Transport |
_ |
6 500 |
_ |
9 255 |
_ |
||||||||||
900 |
_ |
_ |
__j |
_ |
_ |
— |
900 |
— |
Lärare i krigskonst vid högre artil- |
||||||
leri- och fortiflkationskur-serna, arvode...... |
1 |
900 |
_ |
||||||||||||
1400 |
— |
— |
— |
1400 |
— |
L:o i krigskonst vid allmänna |
|||||||||
'' |
artilleri- och fortifikations-kurserna, arvode .... |
1 |
1400 |
||||||||||||
3 500 |
— |
— |
— |
— |
3 500 |
— |
D:o i matematik, arvode . . . |
1 |
3 500 |
— |
|||||
1200 |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
— |
1200 |
— |
L:o i byggnadskonst och be- |
1200 |
||||
skrivande geometri, arvode |
1 |
— |
|||||||||||||
2 200 |
— |
— |
— |
- |
- |
_ |
2 200 |
— |
D:o i fysik, arvode...... |
1 |
2 200 |
— |
|||
2100 |
— |
— |
— |
- |
2100 |
— |
D:o i kemi, arvode...... Till biträdande lärare och repeti- |
1 |
2 100 |
||||||
törer ............. |
— |
4 000 |
— |
21800 |
— |
||||||||||
Elever. |
|||||||||||||||
Till stipendier åt elever..... |
— |
— |
— |
3 000 |
_ |
||||||||||
Betjäning. |
|||||||||||||||
900 |
— |
— |
— |
450 |
_ |
150 |
— |
1500 |
_ |
Förste vaktmästare *)...... |
1 |
1500 |
— |
||
700 |
— |
— |
— |
350 |
— |
150 |
— |
1200 |
— |
Vaktmästare 2).......... |
1 |
1200 |
— |
||
1200 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
1200 |
— |
Maskinist, arvode........ |
1 |
1200 |
— |
3 900 |
— |
Anm. 3. Lärest vaktmästare i sådan |
|||||||||||||||
egenskap åtnjuterfrihostad |
|||||||||||||||
| |
tillägg ej till honom utgå, |
||||||||||||||
100 kronor årligen. Till-kommer dylik förmån ma-skinisten i denna hans egen-skap, nedsättes hans arvode |
■ |
||||||||||||||
1 |
| |
Transport |
- |
— |
— |
37 955 |
*) Åtnjuter dessutom 1 ålderstiliiigg å 100 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänst.
2) » » 2 » » 100 » , det ena efter 5 års och det andra efter 10 års väl vits
ordad
tjänst.
(Bil nr (>.)
477
Transport
Omkostnader och underhåll.
Biblioteket, fysiska kabinettet och kemiska laboratoriet..........
Lokalernas uppvärmning och belysning..................
Vattenförbrukningsavgift.........................
Inventariers underhåll..........................
Skrivmaterialier för undervisningen, expeditionen och redogörelsen.....
Städning och tvätt............•................
Igenhållning...............................
Elevernas praktiska övningar samt rese- och traktamentskostnader ävensom
handräckning m. m. under övningarna.................
Reseersättningar.............................
Extra utgifter..............................
Anm. 3. Häruti äro inbegripna de enligt Kungl. Brevet den 13 januari 1824
till bestridande av kostnader för tryckning av läroböcker m. m. anslagna
300 kronor, att redovisas inför inspektören för militärläroverken.
Till underhåll av skolans lokaler.....................
Summa kronor
|| Antal. |
Kronor. |
Svimma kronor. |
||
— |
— |
- |
37 955 |
— |
2 000 |
_ |
|||
2 100 |
— |
|||
100 |
— |
|||
— |
700 |
— |
||
— |
400 |
— |
||
— |
600 |
— |
||
— |
150 |
— |
||
_ |
14 350 |
— |
||
— |
2 500 |
— |
||
— |
600 |
“ |
||
— |
1000 |
— |
24 500 |
|
— |
— |
• 62 455 |
Anm. 4. I de fall å en eller annan titel brist skulle uppstå, må till täckande därav användas de å andra
titlar möjligen uppkommande besparingar, endast anslaget i dess helhet icke överskrides.
Sammandrag
över staterna för Krigshögskolan samt Artilleri- och Ingenjörhögskolan.
Summa |
||
kronor. |
||
Krigshögskolan.................................... |
56 030 |
_ |
Artilleri- och ingenjörhögskolan............................ |
62 455 |
— |
Summa kronor |
118485 |
— |
478
Förslag
till
Stat
för Ridskolan.
Bil. nr 7.
Kronor. |
Summa kronor. | 1 |
||
5 825 |
! |
| i |
|
1530 |
_ |
||
2 500 |
— |
||
1800 |
— |
||
1800 |
— |
||
1000 |
— |
||
600 |
|||
800 |
— |
||
800 |
— |
||
1818 |
— |
||
1100 |
— |
||
1 100 |
— |
||
300 |
|||
9 000 |
— |
||
660 |
— |
30 633 |
|
400 |
|||
6 000 |
— |
||
650 |
— |
||
1500 |
— |
||
600 |
— |
||
150 |
— |
||
4 500 |
— |
||
1500 |
— |
||
6 067 |
— |
21 367 |
|
7 000 |
|||
— |
-| |
59 000j |
— |
Avlöning.
1 chef, arvode motsvarande majors avlöning:
lön..................
dagavlöning å 5 kronor i 365 dagar . . .
kr. 4 000:
Lönetillägg å 400 kronor och furageersättning å 365 kronor åt chefen
för två tjänstehästar, förslagsvis högst.............
1 förste lärare i ridning, arvode.................
1 andre » » » "...
1 » » » » ,,
1 lärare i krigsvetenskap, » .............
1 lärare i veterinärlära och hovbeslag, med skyldighet tillika att om
besörja sjukvården för samtliga de vid skolan befintliga hästar,
arvode.........
För bestridande av läkarvården vid skolan, arvode
[ 1 räkenskapsförare, arvode...........
Lagavlöning åt 2 lönlösa kavalleriofficerare å 10 månader
1 maskinist, arvode...........
1 fodermarsk, förutom fri bostad och bränsle samt planteringsland,
arvode ...................
För beredande av två tillägg å arvodet åt fodermasken å 150 kronor,
det ena efter fem års och det andra efter tio års väl vitsordad
tjänst ....................
Stallbetjänte, förslagsvis................
Beklädnadsersättning åt fodermarsk och 10 stallbetjänte å 60 kronor
Omkostnader.
För städning och tillsyn av möbler
uppvärmning
belysning....................
underhåll av möbler och sängkläder...........
» » ridtyg och stallpersedlar..........
» » vapen ...................
» och reparationer av byggnader och hinderbana
anordnande av släpjakter...............
diverse och oförutsedda behov.........
Ersättning.
Till lärare och elever för nödiga resor och transporter av tjänstehästar
ävensom reseersättning för hästskötare, där dessas fortskaffande
medfört kostnader.................
Summa kronor
(Bil. nr 7.)
479
Anm. 1. Därest chefen enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser göres beriden,
förutom å en egen tjänstehäst, å en kronan tillhörig stamhäst, skall i staten upptagen
hästgottgörelse endast utgå för tjänstehäston. Likaledes skall, i den mån kronan
enligt särskilda av Kungl. Maj:t givna bestämmelser övertager anskaffning och
underhåll av tjänstehästs mundering samt tillhandahållande in natura av stallrum,
furage, vatten, ljus, veterinärvård och skoning för dylik häst ävensom ombesörjer
tjänstehästs skötsel, det i staten upptagna lönetillägget nedsättas till 250 kronor för
år räknat samt furageersättningen indragas.
Anm. ä. I fall å en titel brist skulle uppstå, må till täckande därav användas å andra titlar
till äventyrs uppkommande besparingar.
480
Bil. nr 8.
Förslag
till
Stat
för Artillerist] utskolorna.
Kronor. |
Summa kronor. |
|||
A. Fältartilleriets skjutskola. |
||||
I. Arvoden. |
||||
1 chef, arvode.......................... |
300 |
— |
||
1 andre lärare, d:o........................ |
150 |
— |
||
1 målkapten. d:o.............•........... |
150 |
— |
||
1 chef för instruktionsbatteriet, d:o................ |
200 |
— |
||
1 ehef för spanings- och förbindelseavdelningen, d:o....... |
100 |
— |
900 |
|
II. Dagtraktamenten. Dagtraktamenten utgå till officerare och underofficerare med |
- |
|||
Staben. |
||||
1 chef, dagtraktamente å 7 kr........... |
294 |
— |
||
1 andre lärare, » »6 ».......... |
252 |
— |
||
1 adjutant, » »3 ».......... |
126 |
— |
||
1 målkapten, » »4 ».......... |
168 |
— |
||
2 mållöjtnanter, » »3 ».......... |
252 |
— |
||
1 läkare, » »8 ».......... |
336 |
— |
||
1 veterinär, » »6 ».......... |
252 |
— |
||
3 målunderofficerare, » »2 ».......... |
252 |
— |
||
1 köksföreståndare, » » 2.50 ».......... |
105 |
— |
2 037 |
|
Till kurserna beordrade officerare. |
||||
1 överstelöjtnant, dagtraktamente å 6 kr............. |
252 |
— |
||
5 majorer, » » B » ............ |
1050 |
— |
||
12 kaptener, » » 4 » ............ |
2 016 |
— |
||
12 löjtnanter, » » 3 » . ........... |
1512 |
— |
4 830 |
— |
Transport |
_ |
- |
7 767 |
— |
(Bil nr 8.)
4S1
1 |
Summa |
|||
kronor. |
||||
Transport |
— |
— |
7 767 |
_ |
Instruktlonsbatteriet. |
||||
1 chef, dagtraktamente å 4 kr.......... |
168 |
_ |
||
[ 2 troppchefer, » » 3 » |
252 |
_ |
||
1 batteriadjutant, » » 2 » . |
84 |
_ |
||
I 4 sergeanter, » » 2 » |
336 |
_ |
||
1 tyghantverkare, » » 2 » . |
84 |
_ |
||
~~ |
924 |
i |
||
Spanings- och förbindelseavtlelningen. |
||||
| 1 chef, dagtraktamente å 4 kr........... |
168 |
_ |
||
7 subalternofficerare, » » 3 ....... . |
882 |
— |
||
3 sergeanter, » » 2 » . . . |
252 |
_ |
1 302 |
_ |
Kouipletteringsbatterier. |
||||
1 2 kaptener, dagtraktamente i 8 dagar å 4 kr......... |
64 |
_ |
||
4 troppchefer, » » 8 » »3 » . |
96 |
— |
||
j 2 styckjunkare, » '' »8 » » 2.50 »...... |
40 |
— |
||
j 2 sergeanter, » » 8 » »2 »..... |
32 |
— |
232 |
— |
III. Reseersättning. |
||||
För officerare och underofficerare med vederlikar, förslagsvis . . . |
4 000 |
— |
4 000 |
— |
IV. Kostnad för handräckning. |
||||
Arbetspenningar, att tillfälligtvis utgå, vid dålig väderlek eller eljest, |
||||
då så av chefen prövas nödigt, förslagsvis......... |
300 |
— |
300 |
— |
Kostnad för transporter, förslagsvis.............. |
5 000 |
— |
5 000 |
— |
Kostnader för materialier m. m., förslagsvis.......... |
2 500 |
2 500 |
— |
|
Summa kostnader för fältartilleriets skjutskola |
-- |
— |
. 22025 |
— |
B. Fästnings- och positionsartilleriets skjutskola. |
||||
I. Arvoden. |
||||
1 chef, arvode...................... |
200 |
_ |
||
1 andre lärare, d:o................... |
150 |
|||
1 målkapten, d:o................... |
150 |
|||
1 chef för instruktionsbatteriet, d:o............... |
150 |
650 |
— |
|
Transport |
— | |
650 |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 61
482
(Bil. nr 8.)
Kronor. |
Summa kronor. |
|||
Transport |
— |
650 |
— |
|
II. Dagtraktamenten. |
||||
Dagtraktamenten utgå till de officerare och. underofficerare |
||||
med vederlikar, vilkas förläggningsort icke sammanfaller med plat-sen för skjutskolan, enligt reglementet för arméns avlöning under |
||||
räknade för nedanstående personal i 42 dagar. |
||||
Staben. |
||||
1 chef, dagtraktamente å 6 kr........... |
252 |
— |
||
1 andre lärare, » »5 ».......... |
210 |
— |
||
1 adjutant, » »3 >>.......... |
126 |
— |
||
1 m&lkapten, . » »4 ».......... |
168 |
— |
||
1 mållöjnant, » »3 >>.......... |
126 |
— |
||
1 läkare, » »8 ».......... |
336 |
— |
||
2 målunderofficerare, » »2 ».......... |
168 |
— |
||
1 köksföreståndare, » » 2.50 ».......... |
105 |
— |
1491 |
_ |
Till kurserna beordrade officerare. |
||||
1 major, dagtraktamente å 5 kr................ |
210 |
— |
||
4 kaptener, » » 4 »............... |
672 |
— |
||
3 löjnanter, » » 3 »............... |
378 |
— |
1260 |
_ |
Instruktionsbatteriet. |
||||
1 chef, dagtraktamente å 4 kr.............. |
168 |
— |
||
2 troppchefer, » » 3 »............. |
252 |
— |
||
1 batteriadjutant, » . » 2 »............. |
84 |
— |
||
1 sergeant, » » 2 »............. |
84 |
— |
||
1 tyghantverkare, » » 2 »............ |
84 |
672 |
_ |
|
Spanings- och förbindelseavdelningen. |
||||
2 subalterofficerare, dagtraktamente å 3 kr............. |
252 |
_ |
||
1 sergeant, » » 2 »............ |
84 |
— |
336 |
_ |
III. Reseersättning. |
||||
Till officerare och underofficerare med vederlikar, förslagsvis . . . |
2 000 |
— |
2 000 |
— |
IV. Kostnad för handräckning. |
||||
Arbetspenningar, att tillfälligtvis utgå vid dålig väderlek eller eljest, |
||||
då så av chefen prövas nödigt, förslagsvis......... |
300 |
— |
300 |
— |
Transport |
— |
— |
6 709 |
(Bil. nr 8.)
4H3
Kronor. |
Summa kronor. |
|||
Transport Kostnad för transporter, förslagsvis................ Kostnader för materialier m. m., förslagsvis ........... |
2 500 1 500 |
1 1 1 |
6 709 |
— |
Summa kostnader för fästnings- och positionsartilleriets skjutskola |
— |
- |
10 709 |
— |
C. Oförutsedda utgifter. |
||||
Till diverse oförutsedda utgifter för skolornas behov....... |
2 260 |
— |
2 2(56 |
— |
Sammandrag.
Kronor. |
||
Fältartilleriets skjutskola........................... |
22 025 |
_ |
Fästnings- och positionsartilleriets skjutskola................. |
10 709 |
— |
Oförutsedda utgifter............................. |
2 266 |
— |
Summa |
35 000 |
1 |
484
Förslag
till
Bil. 9.
Stat
för Krigsskolan.
E |
n |
h e |
t |
kost |
n |
a d. |
|||||||
Lön, arvode, |
Dag avlöning, |
> |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||||||||
löne- |
|||||||||||||
fl Vr |
|||||||||||||
tillägg. |
pr dag |
kronor. |
|||||||||||
i 365 |
a) Avlöning. |
||||||||||||
Kronor. |
dagar. |
||||||||||||
Stab. |
|||||||||||||
5 000 |
— |
5 |
— |
1825 |
— |
6 825 |
— |
Chef............... |
i |
6 825 |
— |
||
1200 |
— |
— |
— |
— |
— |
1200 |
— |
Adjutant, tillika bibliotekarie, arvode |
i |
1200 |
— |
||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Slottspastor, arvode........ |
i |
1000 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare'')......... |
i |
3 860 |
|||
300 |
— |
— |
— |
— |
— |
300 |
— |
Veterinär, arvode......... |
i |
300 |
|||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Intendent, officer vid intendentur- |
||||||
kåren, uppbär avlöningsförmåner |
i |
||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
912)50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare, förvaltare samt tillika |
||||||
. 250 |
250 |
väbel och uppsyningsman över |
i |
2 112 |
50 |
||||||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
Lönetillägg åt chefen för en tjänste- |
|||||||
häst.............. |
i |
250 |
— |
||||||||||
400 |
— |
1 |
— |
365 |
— |
765 |
— |
Lönetillägg åt adjutanten för eu |
|||||
tjänatehäsfc, förslagsvis, högst . . . |
i |
765 |
— |
||||||||||
Kompanibefäl. |
|||||||||||||
1500 |
— |
— |
— |
— |
— |
1500 |
— |
Kompanichef, arvode....... |
i |
1500 |
— |
||
1200 |
— |
— |
— |
— |
— |
1200 |
— |
Subalternofficerare, därav 1 av ka- |
|||||
valleriet och 4 av infanteriet, ar-vode .............. |
5 |
6 000 |
|||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
912 |
50 |
2 112 |
50 |
Fanjunkare............ |
1 |
2112 |
50 |
||
Lärare. |
|||||||||||||
1500 |
— |
— |
— |
— |
— |
1500 |
— |
Förste lärare i krigskonst, arvode . |
1 |
1500 |
_ |
||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Andre d:o i d:o , d:o Förste d:o i vapenlära och artil- |
1 |
1000 |
— |
||
1500 |
— |
— |
— |
— |
— |
1500 |
— |
||||||
leriexercisregle-mente, arvode . . |
1 |
1500 |
|||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Andre d:o i d:o, d:o...... |
1 |
1000 |
— |
||
1500 |
— |
— |
— |
— |
— |
1500 |
— |
Förste d:o i krigsbyggnadskonst, |
|||||
arvode ..... |
1 |
1500 |
— |
||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Andre d:o i d:o, d:o..... |
1 |
1000 |
— |
||
1500 |
— |
— |
— |
— |
— |
1500 |
— |
Förste d:o i topografi, arvode . . |
1 |
1500 |
— |
||
1000 |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Andre d:o i d:o , d:o |
1 |
1000 |
— |
|||
1500 |
— |
— |
— |
— |
— |
1500 |
— |
Lärare i gymnastik och vapenföring, |
|||||
arvode............ |
1 |
1500 |
— |
||||||||||
Transport |
— |
37 425 |
_ |
1 |
l) Är i likhet med övriga bataljonsläkare berättigad till lönetillägg enligt 1911 års riksdags beslut.
(Bil. nr !).)
485
Enhetskostnad.
Lön,
arvode,
löne
tillägg.
Kronor.
1000
750
750
300
500
Dagavlöning,
furageersättning
ä kr.
pr dag
i 365
dagar.
kronor.
Summa
kronor.
1000
750
750
300
500
Transport
Lärare i krigslagar, tjänstgöringsoch
infanteriexercisreglemente,
arvode ....
D:o i stats- och samhällslära, arvode
.........
D:o i militärförvaltning, arvode
D:o i militär sundhets- och för
bandslära,
arvode . . .
D:o i ridning, hästkännedom och
kavalleriexercisreglemente,
arvode ....
Biträdande lärare.........
Betjäning.
Förslagsvis: 3 förmän, 1 maskinist,
1 skogvaktare, tillika postbud, 1
tändare och uppsyningsman över
ledningarna, 18 drängar, 1 baderska
och 1 städerska med i allmänhet
hel årstjänst samt 7 drängar för
en -tid av 240 dagar om året . .
1 sjukvårdssoldat, dagtraktamente
å I so krona
i 365 dagar . . . 547''50 kr.
munderingsutrustning
å 0''S3 krona i 365
dagar ....... 120''4 5 »
1 spel, d:o d:o . .........
b) Omkostnader under nedanstående
titlar.
Stående bibliotek, tavelsamlingen
och skrivmaterialier......
Remontering av 1 häst, underhåll av
seltyg, fordon, redskap för skogsskötsel
och åkerbruk m. m. . . .
Praktiska övningar ........
Bränsle, lyse och vatten samt betjäningens
kasernering......
Byggnadernas och parkens vård samt
underhåll...........
Inventarier och husgeråd.....
Stipendier............
Extra utgifter..........
Summa
Antal. |
Kronor. |
Summa kronor. |
||
i |
37 425 |
— |
— |
|
1 |
1000 |
|||
1 |
750 |
_ |
||
1 |
750 |
— |
||
1 |
300 |
— |
||
1 |
500 |
|||
5100 |
||||
26 358 |
— |
’ |
||
. • 667 |
95 |
|||
— |
667 |
95 |
73 518 |
9 0 j |
1200 |
||||
1300 |
||||
— |
3 700 |
— |
||
— |
7 400 |
— |
||
_ |
10 900 |
|||
3 000 |
— |
|||
10 000 |
||||
7 311 |
10 |
44 811 |
10 |
|
_ |
— |
1- |
118 330 |
— |
486
Anm. 1
Anm. 2
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
(Bil. nr !).)
Om brist på, någon titel uppstår, må till täckande därav användas å andra titlar möilieen uonkommande
besparingar, under villkor att anslaget i sin helhet icke överskrides. Under samma
mande år& 1,esParmoar & staten i dess helhet från ett år användas till utgifter under kom
-
Chefen erhåller inkvartering in natura på Karlberg och servisbidrag ävensom bostad för hästskötare
och stallrum för tjanstehäst därstädes. Övrig personal av officers tjänsteställning ur
staben (slottspastorn och veterinären dock undantagna) eller kompanibefälet erhålla, förutom fri
bostad för hästskötare och stallrum för tjänstehästar å Karlberg, antingen inkvartering in natura
därstädes jämte servisbidrag eller ock, därest sådan till följd av bristande utrymme icke kan beredas
dem, inkvarterings- och servisbidrag. Underofficerarna erhålla inkvartering in natura med
servisbidrag; betjäningen inkvartering och servis in natura samt bränsle och lyse. I mån av utrymme
må chefen upplåta bostad å Karlberg åt skolans lärare. Inkvarterings- och servisbidrae
skall, i den mån dylik förmån tillkommer skolans personal, som är bosatt i Stockholm eller å Karlberg,
utgå enligt tariffen för Stockholms stad.
Chefen ager dispositionsrätt över Karlbergs kungsgård m. m. på sätt i kung!, breven den 23 mai
1 j 26 Januan ,1894 ocl1 den 12 november 1897 blivit bestämt; dock skall all den kontanta
uppbörd, som på grund av denna dispositionsrätt inflyter, till statsverket inleveras.
Därest adjutant enligt eget truppförbands stat äger rätt till lönetillägg och furageersättning för
tjanstehäst, utgår icke till honom de å denna stat upptagna motsvarande förmåner.
Därest adjutanten enligt särskilda av Kung! Maj:t meddelade bestämmelser göres beriden å kronan
tillhörig stamhast, skall i staten upptagen gottgörelse för tjänstehäst icke vidare utgå.
487
Bil. nr 10.
Sammandrag
av staterna för Krigsskolans officers- och reservofficerskurser.
Summa |
||
kronor. |
||
Krigsskolan.......:......................... |
118 330 |
_ |
Reservofficerskurser.......• •.................... |
21600 |
— |
Summa kronor |
139 930 |
— |
Bil. nr 11,
Förslag
till
Stat
för Svea livgarde år 1919.
1 |
E n h e |
t S |
t o s t n a |
d. |
i |
|||||||||
Lön |
Dagavlönine |
> g |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
P |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
å kr. |
i da |
1 kronor. |
kronor. |
||||||||||
Kronor. |
pr dag |
gar |
||||||||||||
1 |
Oflieerare. |
1 |
||||||||||||
6 000 |
— |
6|— |
365 |
2190 |
— |
8190 |
Överste och sekundchef . . . |
1 |
8 190 |
— |
||||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant...... |
1 |
6 325 |
— |
||
4 000 |
__ |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer....... |
3 |
17 475 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
— |
|||
2 400 |
— |
4 |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23160 |
— |
|||
1 500 |
_ |
3 |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . |
12 |
31140 |
||||
1020 |
3 |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . |
11 |
23 265 |
_ |
||||
720 |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18 150 |
— |
171 445 |
_ |
|
Underofficerare. |
||||||||||||||
| 1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare........ |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . |
13 |
21190 |
|||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . |
12 |
18120 |
— |
66 772 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler.......... |
44 |
19 624 |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
”Vicekorpraler........ |
56 |
19 572 |
_ |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
360 |
91080 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
_ |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvård skorpraler...... |
2 |
892 |
_ |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårdsvicekorpraler . . . |
2 |
699 |
_ |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjuk vårdssoldater...... |
2 |
579 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen.......... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral . |
1 |
446 |
||||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289150 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
50 |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
so |
349,50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
162 195 |
50 |
|
1 |
Transport | |
— 1 |
-j |
400 413 |
(Bil. nr 11.)
4H9
E |
n h |
e |
t s k |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön |
Daffavlöning |
> |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
r- |
i |
|||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
u Kr. |
i da- |
i |
||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
_ |
_ |
400 413 |
_ |
||||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
i |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter avförsta klassen |
6 |
9 780 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeanter av andra klassen |
5 |
7 550 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
2170 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkorpraler........ |
4 |
1784 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1398 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
12 |
3 474 |
— |
28 268 |
50 |
Civilmilitör personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare....... |
1 |
3 860 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1630 |
— |
||
>) 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare..... |
1 |
1 163 |
45 |
12 478 |
45 |
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
|
Summa högst kronor |
— |
— |
— |
442159 |
95 |
*) Därav 80,95 kr. i ersättning för ved och. lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm. 1.
Anm. 3.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. ä.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm 8.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibebålles vid
volontärsbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kung! Maj:ts prövning.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under timlön för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 höft.
62
490
Förslag
till
Bil. nr 12.
Stat
för Göta livgarde år 1919.
E |
n li |
e |
tskostna |
a. |
: |
|||||||||
Lön |
Dagavlöning |
; > : d ce- |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode. |
1 |
kronor. |
||||||||||||
a Jtr. |
i da- |
i kronor. |
||||||||||||
Kronor. |
pr dag |
gar. |
||||||||||||
I |
Officerare. |
|||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
— |
365 |
2190 |
— |
8190 |
— |
Överste och. sekundchef . . . |
l |
8190 |
— |
||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant....... |
1 |
6 325 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer.......... |
3 |
17 475 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1 460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23160 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . |
12 |
31140 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . |
11 |
23 265 |
— |
||
720 |
— |
3 — |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18150 |
— |
171 445 |
_ |
|
Underofficerare. |
J |
|||||||||||||
1200 |
— |
2150 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare......... |
13 |
27 462 |
50 |
|||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . |
14 |
22 820 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . |
12 |
18120 |
— |
68 402 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
_ |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler.......... |
44 |
19 624 |
— |
||
240 |
— |
— |
3 0 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler........ |
56 |
19 572 |
— |
||
180 |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
360 |
91080 |
— |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sj uk vårdsfurirer av and ra klas sen |
2 |
1085 |
— |
||
360 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårdsvicekorpraler .... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdssoldater...... |
2 |
579 |
— |
||
300 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen .......... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral . . . |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . |
1 |
. 349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
50 |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
162 195 |
50 j |
Transport |
-1 |
- |
— |
402 043 |
-t |
(Bil. nr 12.)
491
E |
n h |
e |
t s k |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
~~ |
> |
Summa |
||||||||||||
Lön |
Dagavlöning |
Kronor |
kronor. |
|||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
kronor. |
kronor. |
||||||||||
Kronor. |
pr ting. | gar. |
|||||||||||||
Transport |
— |
— |
_ |
402 043 |
— |
|||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
i |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter avförstaklassen |
6 |
9 780 |
|||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeanter av andra klassen |
6 |
7 550 |
— |
||
360 |
_ |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurirer av andra klassen |
4 |
2170 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkorpraler........ |
4 |
1784 |
— |
||
240 |
— |
_ |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1398 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
12 |
3 474 |
— |
28 268 |
50 |
• |
Civilmilitiir personal. |
|||||||||||||
4 000 |
_ |
5 |
_ |
365 |
1 825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare ....... |
1 |
3 860 |
— |
||
900 |
— |
2 |
_ |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1630 |
— |
||
'') 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare..... |
1 |
1163 |
45 |
12 478 |
45 |
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
•- |
Summa högst kronor |
— |
— |
— |
443 789 |
95 |
'') Därav 80,95 kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Anm. 3. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Anm. 4. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Anm. 5. Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Anm. 6. Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Anm 7. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Anm. 8. En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Anm. 9. Ivan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljes
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
Bil. nr 13.
Förslag
Stat
för Livregementets grenadjärer år 1919.
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
a. |
|||||||||
Lön och |
Dagavlöning |
Summa |
Antal |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||||||||
arvode. |
i da-dar. |
kronor. |
||||||||||||
Kronor. |
a Kr. |
kronor. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
_ |
365 |
2190 |
_ |
8190 |
_ |
Överste och sekundchef . . . |
1 |
8190 |
_ |
||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
Överstelöjtnant....... |
1 |
6 325 |
— |
• |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
— |
|||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23160 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . |
12 |
31140 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . |
11 |
23 265 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
- |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18150 |
— |
171 445 |
_ |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare......... |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen |
14 |
22 820 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . |
12 |
18120 |
— |
68 402 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732!50 |
|||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler.......... |
40 |
17 840 |
— |
||
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
120 |
— |
D:o , indelta...... |
4 |
480 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler ......... |
35 |
12 232150 |
|||
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
D:o , indelta..... |
9 |
540 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
60 |
15180 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1 085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårdsvicekorpraler .... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjuk vårdssold åter...... |
2 |
579 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen.......... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral . . |
1 |
446 |
_ |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . |
1 |
349 50 |
|||
180 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289150 |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349150 |
78 192 |
— |
|
Transport |
- |
_ |
— |
318 039 |
50 |
(Bil. nr 13.)
4<«
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
|||||||||
1 Lön |
Dagavlöning |
> 3 |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
SL |
||||||||||||
'' arvode. |
i da- |
|||||||||||||
a Kr. |
kronor. |
|||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
— |
318 039 |
50 |
||||||||||
Musikpcrsonnl. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
i |
2 112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
-- |
Musiksergeanter av första kl assen |
2 |
3 260 |
_ |
||
900 |
— |
! ? |
— |
278 87 |
556 87 |
— |
| 1543 |
— |
D:o |
3 |
4 629 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1 510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
— |
||
780 |
— |
! i |
— |
278 87 |
556 87 |
— |
J 1423 |
— |
P:o |
4 |
5 692 |
— |
||
360 |
— |
50 |
278 |
139 |
— |
499 |
— |
Musikfurirer av andra klassen |
4 |
1996 |
_ |
|||
300 |
— |
— |
40 |
278 |
in |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler........ |
4 |
1644 |
80 |
||
240 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1293 |
00 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare |
2 |
579 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
D:o |
8 |
2107 |
20 |
24 824 |
10 |
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare....... |
1 |
3 860 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1630 |
— |
||
’) 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare..... |
1 |
1163 |
4 5 |
12 478 |
45 |
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1 000 |
— |
Summa högst kronor |
- |
356 342oc |
‘) Därav 80,95 kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Anm. 9.
Anm. 10.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibebålles vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibebålles
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten
för honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Uppkommande vakanser i >indelta* korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med
sådana av volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärsbeställningar ersättas endast i
den mån statens slutsumma därigenom icke överskrides.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast, stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
41)4-
Bil. nr 14.
Förslag
till
Stat
för Första livgrenadjärregementet år 1919.
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
|||||||||
Lön och |
Dagavlöning |
Summa |
Antal |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||||||||
arvode. |
1 i da- |
kronor. |
||||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
Kronor. |
pr aag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
1 |
|||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
_ |
365 |
2190 |
— |
8190 |
_ |
Överste och chef....... |
1 |
8190''- |
|||
4 500 |
— |
5 |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant...... |
1 |
6 32ö| — |
||||
4 000 |
— |
5 |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
— |
|||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
|||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1 460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23160 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . |
12 |
31 140 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . |
11 |
23 265 |
— |
1 |
|
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18 150 |
— |
171 445 |
_ |
Underofficerare. |
• |
|||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . |
14 |
22 820 |
||||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . |
12 |
18 120 |
68 402 |
50 |
||
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
|||
860 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler.......... |
40 |
17 840 |
— |
||
120 |
— |
— |
- |
— |
— |
— |
120 |
— |
D:o , indelta...... |
4 |
480 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler........ |
38 |
13 281 |
— |
||
60 |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
D:o , indelta..... |
6 |
360 |
—* |
||||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
253 |
— |
Volontärer.......... |
60 |
15180 |
— |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
60 |
Sjukvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvård skorpraler...... |
2 |
892 |
_ |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårdsvicekorpraler .... |
2 |
699 |
|||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdssoldater...... |
2 |
579 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
300 |
klassen .......... |
1 |
542 |
50 |
||||||||||
— |
— |
40 |
365 |
146 |
_ |
446 |
— |
Gevärshan tverkarkorpral . . . |
1 |
446 |
_ |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109|50 |
349(50 |
G-evärshantverkarvicekorpral . |
1 |
849 50 |
|||||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 50 |
289)50 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 50 |
|||||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109jöo |
349150 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349(50 |
79 060 |
50 |
|||
Transport |
— |
1 ! 1 |
318 908 |
— |
(Bil. nr 14.)
4! 15
i |
E |
n h |
e |
tskostna |
d. |
i |
1 |
|||||||
Lön och |
Dagavlöning |
Summa |
Antal |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||||||||
arvode. |
a kr. |
i da- |
kronor. |
kronor. |
||||||||||
! Kronor. |
pr dag |
gar. |
||||||||||||
! , |
Transport |
— |
— |
- |
318 908 |
— |
||||||||
Mnsikpcrsonni. |
||||||||||||||
1200 |
- |
2 |
50 |
365 |
912 50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
i |
2112 |
50 |
|||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730- |
1630 |
— |
Mus i kserge an ter avförs ta kies sen |
2 |
3 260 |
— |
|||
900 |
— |
2 1 |
278 87 |
556;- 87- |
}• 1543 |
- |
D:o |
3 |
4 629 |
— |
||||
780 |
— |
2- |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
— |
|||
780 |
— |
! t |
278 87 |
556 87 |
_ |
]• 1423 |
— |
D:o |
4 |
5 692 |
— |
|||
360 |
— |
— |
50 |
278 |
139 |
— |
499 |
— |
Musikfurirer av andra klassen |
4 |
1 996 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
278 |
in |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler........ |
4 |
1644 |
80 |
||
240 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1293 |
60 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare |
2 |
579 |
— |
| |
|
180 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
D:o |
8 |
2107 |
20 |
24 824 |
i o! |
CivilmilitUr personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1 460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare....... |
1 |
3 860 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1630 |
— |
||
>) 980 |
95 |
—150 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare..... |
1 |
1 163 |
45 |
'' 12 478 |
4 5 |
|
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
- |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
|
1 |
Summa högst kronor |
- |
— |
— |
357 210 55! |
*) Därav 80,95 kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm. |
1. |
Amu. |
2. |
Anm. |
3. |
Anm. |
4. |
Anm. |
5. |
Anm. |
6. |
Anm. |
7. |
Anm. |
8. |
Anm. |
9. |
Anm. 10. |
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontämummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
utgå för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vioekorpralsbeställningar skola återbesättas med
sådana av volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast i
den mån statens slutsumma därigenom icke överskrides.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
Bil. nr 15
Förslag
till
Stat
för Andra livgrenadjärregementet år 1919.
E n |
h e t s k o s t n a d. |
|||||||||||||
Lön och |
D^gavlöning |
Summa |
Antal |
Kronor. |
Summa kronor. |
: |
||||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
kronor. |
|||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
— |
365 |
2190 |
— |
8190 |
-'' |
Överste och. chef....... |
1 |
8190 |
— |
||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
1 |
6 325 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer............ |
3 |
17 475 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23160 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
12 |
31140 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
11 |
23 265 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18 150 |
— |
171445 |
_ |
’ |
Underofficerare. |
|||||||||||||
1120 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av .första klassen |
14 |
22 820 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
12 |
18 120 |
— |
68 402 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . • . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
42 |
18 732 |
— |
||
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
120 |
— |
D:o , indelta....... Vicekorpraler......... |
2 |
240 |
_ |
||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
39 |
13 630 |
50 |
|||
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
D:o , indelta..... |
5 |
300 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
60 |
15 180 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
146 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårds vicekorpraler .... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdssoldater....... |
2 |
579 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen ........... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral . . . |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . . |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
50 |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
80 002 |
— |
Transport |
— |
— |
— |
319 849 |
50 |
(Bil. nr t ii.)
497
“ ■ |
En |
i e |
t s k |
o s t ii a d. |
1 |
|||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> 0 |
Kronor. |
! |
Summa kronor. |
|||||||||
och |
Summa |
P |
||||||||||||
arvode. |
u kr. |
da-; |
kronor. |
kronor. |
||||||||||
I Kronor. |
pr dat;. |
gar. |
||||||||||||
i- |
1 i |
Transport |
— |
- |
319 849 |
50 |
||||||||
Musikpersonal. |
1 |
|||||||||||||
1120 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare . . . . • . . |
1 |
2 112 |
60 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av förstaklassen |
2 |
3 260 |
— |
||
900 |
— |
{ i |
— |
278 87 |
556 87 |
— |
{. 1543 |
— |
Do |
3 |
4 629 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
— |
||
780 |
— |
{ ? |
— |
278 87 |
556 87 |
— |
| 1423 |
— |
D:o |
4 |
5 692 |
— |
||
360 |
— |
50 |
278 |
139 |
— |
499 |
— |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
1996 |
— |
|||
300 |
— |
— |
40 |
278 |
in |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler........ |
4 |
1644 |
80 |
||
240 |
— |
— |
SO |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1 293 |
60 |
! |
|
180 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
2 |
579 |
— |
||
180 |
— |
— |
SO |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
D:o |
8 |
2 107 |
20 |
24 824 |
10f |
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
1 4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1835 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
|||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonaläkare........ |
1 |
3 860 |
|||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1 630 |
|||
! >) 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
1 |
1163 |
45 |
12 478 |
45 |
Civil personal. |
||||||||||||||
| 1000 |
- |
— |
— |
— |
— |
1000 |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
1000 |
— |
|||
Summa högst kronor |
— |
— |
358 152 |
05 |
>) Därav 80,95 kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri hostad.
Anm. |
i. |
Anm. |
2. |
Anm. |
3. |
Anm. |
4. |
Anm. |
5. |
Anm. |
6. |
Anm. |
7. |
Anm. |
8. |
Anm. |
9. |
Anm. 10. |
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontämummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
utgå för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner. v
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med
sådana av volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast i
den mån statens slutsumma därigenom icke överskrides.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underiöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 käft. 63
498
Förslag
till
Stat
för Västgöta regemente år 1919.
Bil. nr 16.
Enhetskostnad.
Lön och arvode. Kronor. |
Dagavlöning |
Surna |
ta r. |
|||||
å kr. |
i da |
kronor. |
krono |
|||||
6 (XX |
)- |
365 |
2 190 |
>- |
8 19C |
)— |
||
45 |
)- |
■ F |
365 |
1825 |
6 325 |
|||
4 OOC |
)- |
F |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
||
3 400 |
» — |
4 |
- |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
2 40C |
— |
4 |
- |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
1 50C |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
—* |
2 595 |
— |
1020 |
_ |
3 |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
|
720 |
_ |
3 |
365 |
1095 |
1815 |
|||
1200 |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
|
900 |
_ |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
|
780 |
— |
2 |
365 |
730 |
1510 |
— |
||
600 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
|
360 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
|
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
120 |
|
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
180 |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
_ |
|
360 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
BO |
|
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
446 |
— |
|
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
360 |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
||
300 |
40 |
365 |
146 |
446 |
- ( |
|||
240 |
— |
30 |
365 |
109 |
so |
349 |
50 ( |
|
180 |
_ |
50 |
365 |
109 |
so |
289 |
50 C |
|
240- |
_ |
50 |
365 |
109 i |
>0 |
349 |
>0 I |
Officerare.
Överste och chef......
Överstelöjtnant.......
Majorer..........
Kaptener av första klassen .
Kaptener av andra klassen .
Löjtnanter av första klassen
Löjtnanter av andra klassen
Underlöjtnanter och fänrikar
Underofficerare.
Fanjunkare.........
Sergeanter av första klassen
Sergeanter av andra klassen
Manskap.
andra klassen
D:o
indelta
klassen
av andra
Transport
Kronor.
Summa
kronor.
1 |
8190 |
)- |
1 1 1 |
|
] |
6 325 |
|||
3 |
17 475 |
|||
9 |
43 74C |
— |
||
6 |
23 16C |
— |
i : |
|
12 |
31 140 |
— |
||
11 |
23 265 |
— |
||
10 |
18150 |
— |
171 445 |
|
13 |
27 462 |
50 |
||
14 |
22 820 |
— |
||
12 |
18120 |
— |
68 402 |
50 |
14 |
10 955 |
|||
29 |
15 732 |
50 |
||
36 |
16 056 |
— |
||
8 |
960 |
— |
||
44 |
15 378 |
— |
||
60 |
15180 |
— |
||
2 |
1085 |
— |
||
2 |
892 |
|||
2 |
699 |
|||
2 |
579 |
|||
1 |
542 |
SO |
||
1 |
446 |
|||
1 |
349 |
SO |
||
1 |
289 |
so |
||
l| |
349 |
SO |
79 493 |
>0 |
l-l |
-1- |
319 3411- |
(Bil. nr 16.)
499
E |
n h |
0 |
t s k o s t n |
a |
d. |
|||||||||
Lön |
Dagavlönintr |
► 0 |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
P |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
ä kr. |
i da- |
kronor. |
kronor. |
||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
i i |
I |
Transport |
— |
— |
— |
319 341 |
— |
|||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2jso |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
1 |
2112 |
50 |
|||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
2 |
3 260 |
_ |
||
900 |
- |
{i |
i |
278 87 |
556 87 |
— |
}• 1543 |
— |
D:o |
3 |
4 629 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
_ |
||
780 |
— |
{ ? |
— |
278 87 |
556 87 |
— |
}• 1423 |
— |
D:o |
4 |
5 692 |
— |
||
360 |
— |
50 |
278 |
139 |
— |
499 |
— |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
1996 |
||||
300 |
— |
— |
40 |
278 |
in |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler........ |
4 |
1644 |
80 |
||
240 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpraler ...*.. . |
4 |
1293 |
60 |
||
180 |
— |
—■ |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
2 |
579 |
_ |
||
180 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
D:o |
8 |
2107 |
20 |
24 824 |
10 |
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
_ |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
_ |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1630 |
_ |
||
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
1 |
1163 |
45 |
12 478 |
45 |
|
« |
Civil personal. |
|||||||||||||
1000 |
— |
~ |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
1 |
Summa högst kronor |
1 -1 |
— |
—''! |
357 643 |
551 |
1/ Därav 80,95 kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Anm. 9.
Anm. 10.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontämummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten
för honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Uppkommande vakanser i »indelta» korpralsbeställningar skola återbesättas med sådana av volontärer.
Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast i den mån statens
slutsumma därigenom icke överskrides.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kung! Maj:ts prövning.
En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
500
Bil. nr 17.
Förslag
till
Stat
för Karlskrona grenadjärregemente år 1919.
E |
n h |
e |
11 |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön |
Dagavlöning: |
> P _et- |
Kronor |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
?- |
||||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
a kr. |
i da- |
|||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Offlcei''are. |
||||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
_ |
365 |
2190 |
—. |
8190 |
_ |
Överste och chef....... |
1 |
8190 |
— |
||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
1 |
6 325 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23 160 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
12 |
31140 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . |
11 |
23 265 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18150 |
— |
171 445 |
_ |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
13 |
21190 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
12 |
18120 |
— |
66 772 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
43 |
19 178 |
— |
||
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
120 |
— |
Korpral, indelt........ |
1 |
120 |
— |
||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
42 |
14 679 |
— |
||
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
D:o , indelta..... |
2 |
120 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
60 |
15 180 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårdsvicekorpraler .... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdssoldater....... |
2 |
579 |
— |
||
360 |
— |
— |
SO |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
« |
klassen........... |
1 |
542 |
50 |
||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral . . . |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . . |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
T— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
50 |
||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
81196 |
50 |
Transp ort |
— |
— |
319 414 |
(Bil. nr 17.)
501
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
|||||||||
Lön och |
Dagavlöning |
Summa |
Antal. |
Kronor. |
Summa kronor. |
! |
||||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
kronor. |
|||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
— |
- |
319 414 |
— |
|||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
i |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
3 |
4 890 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeanter av andra klassen |
3 |
4 530 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurirer av andra klassen . |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkorpraler........ |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekorpraler...... |
3 |
1048 |
50 |
||
180 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
7 |
2 026 |
50 |
16 584 |
50 |
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1630 |
— |
||
‘)980 |
95 |
— |
60 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
1 |
1163 |
45 |
12 478 |
45 |
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1 000 |
— |
Summa högst kronor |
— |
— |
— |
349 476 |
95 |
'') Därav 80,95 kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm. 1.
Ann i. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Anm. 9.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontär avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten
för honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med
sådana av volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast i
den mån statens slutsumma därigenom icke överskrides.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underiöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
502
Förslag
till
Bil. nr 18.
Stat
för Upplands infanteriregemente år 1919.
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
|||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> 0 er |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
P |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
Kronor. |
pr aag |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
_ |
6 |
— |
365 |
2190 |
— |
8190 |
— |
Överste och chef ..... . . |
l |
8190 |
— |
||
4 500 |
5 |
365 |
1 825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
1 |
6 325 |
— |
||||
4 000 |
5 |
— |
365 |
1825 |
5 825 |
— |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
|||||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
_ |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23160 |
_ |
• |
|
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen |
12 |
31 140 |
|||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen |
11 |
23 265 |
_ |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18 150 |
— |
171 445 |
|
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . |
14 |
22 820 |
|||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . |
12 |
18120 |
— |
68 402 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
-T- |
Korpraler........... |
36 |
16 056 |
|||
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
120 |
— |
D:o , indelta....... |
8 |
960 |
_ |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler ......... |
40 |
13 980 |
_. |
||
60 |
— |
— |
— |
;- |
— |
— |
60 |
— |
D:o , indelta..... |
4 |
240 |
_ |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
60 |
15 180 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
|||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
_ |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukv&rds vicekorpraler . |
2 |
699 |
_ |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukv&rdssoldater....... |
2 |
579 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
SO |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen ........... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
Gevärshantverkarkorpral |
1 |
446 |
|||||
240 |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . |
1 |
349 |
50 |
||||
180 |
— |
so |
865 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
50 |
|||
240 |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
78 335 |
50 |
||
Transport |
-! |
— |
-| |
318183 |
(Bil. nr 18.)
503
E |
n h |
e |
t, s t |
osta |
a |
d. |
||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> 0 rf- |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
kronor. |
||||||||||||
arvode. |
i da- |
kronor. |
||||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
Kronor |
gar. |
|||||||||||||
1 |
Transport |
— |
— |
— |
318 183 |
|||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
1 |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
2 |
3 260 |
_ |
||
900 |
— |
{ ? |
I |
278 87 |
556 87 |
— |
| 1543 |
— |
D:o |
3 |
4 629 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
— |
||
780 |
— |
{ ! |
278 87 |
556 87 |
— |
| 1423 |
— |
D:o |
4 |
5 692 |
— |
|||
360 |
— |
50 |
278 |
139 |
— |
499 |
— |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
1996 |
_ |
|||
300 |
— |
— |
40 |
278 |
in |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler........ |
4 |
1 644 |
80 |
||
240 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1293 |
60 |
||
180 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
2 |
579 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
D:o |
8 |
2107 |
20 |
24 824 |
10 |
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
4000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
_ |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1630 |
_ |
||
l) 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
1 |
1163 |
45 |
12 478 |
45 |
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
! |
Summa högst kronor |
— |
- |
— |
356 485 |
55 |
'') Därav 80,95 kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm. |
i. |
Anm. |
2. |
Anm. |
3. |
Anm. |
4. |
Anm. |
5. |
Anm. |
6. |
Anm. |
7. |
Anm. |
8. |
Anm. |
9. |
Anm. 10. |
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten
för honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med
sådana av volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast i
den mån statens slutsumma därigenom icke överskrides.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderoffioer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
504
Förslag
till
Bil. nr 19.
Stat
för Skaraborgs regemente år 1919.
E |
n li |
e t s k |
o s t n |
a |
d. |
1 |
||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> P rf- |
Kronor |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6000 |
_ |
6 |
_ |
365 |
2190 |
_ |
8190 |
_ |
Överste och chef....... |
1 |
8190 |
_ |
||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
1 |
6 325 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5825 |
— |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23160 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
12 |
31140 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
11 |
23 265 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18 150 |
— |
171 445 |
— |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . |
14 |
22 820 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
12 |
18120 |
— |
68 402 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
42 |
18 732 |
— |
||
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
120 |
— |
D:o , indelta....... |
2 |
240 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
38 |
13 281 |
— |
||
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
D:o , indelta..... |
6 |
360 |
— |
||
180 |
— |
— |
SO |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer........... |
60 |
15 180 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårdsvicekorpraler . . |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjuk vårds soldater....... |
2 |
579 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen ....... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
50 |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
60 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
79 712 |
50 |
Transport |
— |
— |
- |
319 560 |
— |
(Bil. nr 19)
505
E |
n h |
e |
i s i |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön |
Dagavlöning |
0 c*- |
Kronor |
Summa kronor. |
||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode |
å kr. |
i da- |
kronor. |
kronor. |
||||||||||
Kronor |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
— |
— |
319 560 |
— |
|||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
1 |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1 630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
2 |
3 260 |
— |
||
900 |
— |
s |
— |
278 87 |
556 87 |
— |
}• 1543 |
— |
D:o |
3 |
4 629 |
- |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
— |
||
780 |
— |
? |
— |
278 87 |
556 87 |
— |
| 1423 |
— |
D:o |
4 |
5 692 |
— |
||
360 |
50 |
278 |
139 |
— |
499 |
— |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
1996 |
— |
||||
300 |
— |
— |
40 |
278 |
in |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler........ |
4 |
1644 |
80 |
||
240 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1293 |
60 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
60 |
289 |
5 0 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
2 |
579 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
D:o |
8 |
2107 |
20 |
24 824 |
10 |
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1630 |
— |
||
>) 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
1 |
1 163 |
45 |
12 478 |
45 |
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
|
Summa högst kronor |
— |
— |
— |
357 862 |
55 |
'') Därav 80,95 kr. i ersättning för ved och. lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri hostad.
Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
utgå för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Anm. 3. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Anm. 6. Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med
sådana av volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast i
den mån statens slutsumma därigenom icke överskri^es.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Anm. 9. En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Anm.. 10. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må under
tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade
medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
Anm.
Anm.
Anm
Anm.
4.
5.
7.
8.
64
506
Förslag
Bil. nr 20.
till
Stat
för Södermanlands regemente år 1919.
r-. ■ --fc=a_-____ |
||||||||||||||
Enhetskos t n a d. |
i i |
|||||||||||||
Lön |
! |
Dagavlöning |
> P |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
P |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
: å kr. |
i da- |
kronor. |
|||||||||||
Krono |
r. |
pr d |
ag |
gar. |
||||||||||
! |
Officerare. |
1 |
||||||||||||
6 000 |
| 6 |
365 |
2190 |
— |
8190 |
_ |
Överste och chef..... |
i |
8 190 |
— |
||||
4 500 |
— |
5 |
365 |
1825 |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant....... |
i |
6 325 |
|||||
4 000 |
: 5 |
365 |
1 825 |
5 825 |
— |
Majorer..... |
3 |
17 475 |
||||||
3 4UU |
— |
4 |
365 |
1 460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
||||
2 400 |
— |
4 |
3<>5 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23 160 |
||||
1 500 |
— |
3 |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen |
12 |
31 140 |
||||
1 020 |
— |
3 |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
11 |
23 265 |
||||
720 |
~~ |
3 |
36o |
1095 |
— |
1 815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . . |
10 |
18 150 |
- |
171 445 |
||
1 j |
Underofficerare. |
|||||||||||||
1200 |
— |
: 2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
5 0 |
Fanjunkare........ |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
{ 2 |
— |
365 |
730 |
— |
1 630 |
— |
Sergeanter av första klassen . |
14 |
22 820 |
|||
780 |
■ |
• 2 |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
12 |
18 120 |
— |
68 402 |
50 |
|
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
- |
- |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . |
14 |
10 955 |
|||
360 |
— |
— |
5 0 |
365 |
1*2 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . |
29 |
15 732 |
|||
300 |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler ......... |
43 |
19 178 |
||||
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
120 |
— |
D o , indelta ...... |
1 |
120 |
|||
240 |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler....... |
38 |
13 281 |
||||
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
D:o , indelta..... |
6 |
360 |
||||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer . . . |
60 |
15 180 |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
|||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler . . |
2 |
892 |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårdsvicekorpraler . |
2 |
699 |
|||
Iöu |
— |
— |
30 |
36o |
109 |
50 |
2*9 |
50 |
S.jukvårdssoldater .... |
2 |
579 |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen . ... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral . . |
1 |
446 |
|||
240 |
— |
— |
30 |
355 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
3 0 |
365 |
109 |
5 0 |
2*9 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat . |
1 |
289 |
50 |
||
240 |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral |
11 |
349 |
50 |
80 038 |
50 |
|
1 |
Transport |
-1 |
- | |
-1 |
319 886 |
— |
(Bil. nr 20.)
fr(J7
1 |
||||||||||||||
E |
n h |
e |
t s 1 |
COBtll |
a |
d. |
||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> P er |
Kronor |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
P |
||||||||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
kronor. |
kronoi |
||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
. .— |
— |
319 886 |
— |
|||||||||
Musikpersonnl. |
( |
|||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare |
1 |
2112 |
50 |
| |
|
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter avförsta klassen |
2 |
3.260 |
— |
t |
|
900 |
- |
{ ? |
— |
278 87 |
556 87 |
— |
| 1543 |
— |
D:o |
3 |
4 629 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1 510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
— |
||
: 780 |
— |
( 2 |
— |
278 87 |
556 87 |
— |
| 1423 |
— |
D:o |
4 |
5 692 |
— |
||
360 |
— |
50 |
278 |
139 |
— |
449 |
— |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
1:990 |
— |
|||
300 |
— |
. __ |
40 |
278 |
in |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler........ |
4 |
1 644 |
80 |
||
240 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1293 |
60 |
, |
|
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
2 |
579 |
— |
! |
|
180 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
Do |
8 |
2107 |
20 |
24 824 |
10 |
CivilmiUtär personal. |
i |
|||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
‘365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5825 |
— |
||
■ 2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3; 8H0 |
— |
||
900 |
— |
'' 2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1:630 |
— |
■ i |
|
*) 980 |
95 |
50 |
365 |
182 |
50 |
1 163 |
45 |
Förrådsvaktmästare ...... |
1 |
1''16B |
45 |
1 ! 12 478 |
46 |
|
Civil personal. |
? i. . |
|||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
- |
Regementspastor, arvode : . . . |
1 |
-; |
- |
; : iooo |
— |
Summa högst kronor |
— |
;-i |
— |
358188 |
55 |
’) Därav 80,95 kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri: bostad;
Amu. 1.
Anm. ä.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8-
Anm. 9.
Anm. 10.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig Volontär^ avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det1 jämväl; därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner. i
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de: i staten för
honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll inf natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och''det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst. • •
Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesattas med
sådana av volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningär ersättas endast i
den mån statens slutsumma därigenom icke överskrides.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar. ,
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Haj:ts provning.
En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må under
tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade
medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
508
Förslag
till
Bil. nr 21.
Stat
för Kronobergs regemente år 1919.
E |
n li |
e |
t s '' |
£ o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön |
Dagavlöning |
P |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
P |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
Kronoi |
pr aag |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
— |
365 |
2190 |
— |
8190 |
_ |
Överste och. chef....... |
1 |
8190 |
|||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
1 |
6 325 |
_ |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
_ |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
_ |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23 160 |
_ |
||
1 500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
12 |
31 140 |
_ |
||
1020 |
— |
3 |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
11 |
23 265 |
_ |
|||
720 |
_ |
3 |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . . |
10 |
18 150 |
— |
171445 |
||
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare......... |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
3ö5 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
14 |
22 820 |
|||
780 |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
12 |
18 120 |
— |
68 402 |
50 |
|
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
|||
360 |
- |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Fnrirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
38 |
16 948 |
||||
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
120 |
— |
D:o , indelta....... |
6 |
720 |
|||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler........ |
41 |
14 329 |
50 |
||
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
D-.o , indelta..... |
3 |
180 |
|||
130 |
-- |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer........ |
60 |
15180 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjnkvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
_ |
||
300 |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler..... |
2 |
892 |
_ |
|||
240 |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvärdsvicekorpraler |
2 |
699 |
_ |
|||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdssoldater..... |
2 |
579 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen ........ |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral |
1 |
446 |
|||
5:41) |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . |
1 |
349150 |
||||
lou |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat . . |
1 |
289 so |
||||
240 |
~ |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral . . |
1 |
349|5o |
79 277 |
— |
||
Transport |
-I |
- | |
— |
319 124|öo |
(Bil. nr 21.)
509
E n |
hetskostnad. |
|||||||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> P ct- |
Kronor. |
Summa kronor. |
||||||||||
och |
Summa |
SL |
||||||||||||
arvode. |
i da- |
kronor |
||||||||||||
a kr. |
kronor |
j |
||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
i |
|||||||||||
Transport |
— |
- |
319124 |
50 |
||||||||||
Musikpersonal. |
1 |
|||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2 112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
i |
2 112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
2 |
3 260 |
— |
||
900 |
— |
1 2 |
— |
278 87 |
556 87 |
— |
| 1543 |
— |
D:o |
3 |
4 629 |
— |
| |
|
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
— |
||
780 |
— |
{ f |
— |
278 87 |
556 87 |
— |
j- 1423 |
— |
D:o |
4 |
5 692 |
— |
||
360 |
— |
50 |
278 |
139 |
— |
499 |
— |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
1996 |
— |
|||
300 |
— |
— |
40 |
278 |
in |
20 |
411 |
2 0 |
Musikkorpraler........ |
4 |
1644 |
80 |
i |
|
240 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1293 |
60 |
i |
|
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
2 |
579 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
D:o |
8 |
2 107 |
20 |
24 824 |
10 |
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1 630 |
— |
||
‘) 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
1 |
1163 |
45 |
12 478 |
45 |
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
- |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
Summa högst krouor |
'' 857 427 |
05 |
*) Därav 80,93 kr. i ersättning för ved ock lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Anm. 9.
Anm. 10.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlönfngen utgöres av menig volontär avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
utgå för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten
för honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas''med
sådana av volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast i
den mån statens slutsumma därigenom icke överskrides.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kung! Maj:ts prövning.
En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofflcer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnanter) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må under
tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade
medel up bära underlöjtnant å
510
Förslag
till
Bil. nr 22.
Stat
för Jönköpings regemente år 1919.
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
|||||||||
Lön och |
Dagavlöning |
Summa |
Antal |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||||||||
arvode. |
i da- |
kronor. |
||||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
Kronor. |
pr aag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
1 6 000 |
— |
6 |
— |
365 |
2190 |
— |
8190 |
— |
Överste och chef....... |
i |
8190 |
_ |
||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
i |
6 325 |
— |
||
| 4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23160 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1 095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen |
12 |
31 140 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen |
11 |
23 265 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18 150 |
— |
171 445 |
_ |
- |
Underofficerare. |
|||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen |
14 |
22 820 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
12 |
18120 |
— |
68 402 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
43 |
19 178 |
|||
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
120 |
»Korpral, indelt........ |
1 |
120 |
— |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
39 |
13 630 |
50 |
||
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
D:o , indelta..... |
5 |
300 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
60 |
15 180 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjuk vårds vicekorpral er . . . |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
385 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdssoldater....... |
2 |
579 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen........... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral . . |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
50 |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
80 328 |
— |
Transport |
-| |
— |
320 175 |
60 |
(Bil. nr 22.)
511
E |
n h |
O |
t 8 ] |
COStll |
a |
d. |
i |
|||||||
Lön |
Dagavlöning |
t» g |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
JO |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
i (1a- |
kronor. |
||||||||||||
Kronor. |
pr (lag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
— |
320 175 |
1 50 |
||||||||||
1 |
Musikpersoual. |
|||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare..... |
1 |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
36ö |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
2 |
3 260 |
|||
900 |
— |
i J |
i |
278 87 |
556 87 |
— |
| 1543 |
— |
D:o |
3 |
4 629 |
— |
• |
|
780 |
— |
2 |
- |
365 |
730 |
- |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
_ |
||
780 |
— |
{ 1 |
278 87 |
556 87 |
— |
} 1423 |
— |
D:o |
4 |
5 692 |
— |
|||
360 |
— |
50 |
278 |
139 |
— |
499 |
— |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
1 996 |
||||
300 |
— |
— |
10 |
278 |
in |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler....... |
4 |
1 644 |
80 |
||
240 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1 293 |
0 0 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
2 |
579 |
|||
180 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
D:o |
8 |
2107 |
20 |
24 824 |
10 |
Clvilmilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1 825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
|||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
_ |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare .... |
1 |
1630 |
_ |
||
*) 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare . . . |
1 |
1163 |
45 |
12 478 |
45 |
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
1 |
Summa högst kronor |
_ |
— |
— |
358 478 |
05 |
*) Därav 80,95 kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontär avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Anm. A. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen ut»å
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Anm. 3- Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Anm. 4. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura
Anm. 5. Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst
Anm. 6. Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vieekorpralsbeställningar skola återbesättas med
sådana av volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast i
den mån statens slutsumma därigenom icke överskrides.
Anm. 7- Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Anm. 8. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Anm. 9. En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Anm. 10. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd- tjänsteålder, må
Under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade
medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
512
Förslag
till
Stat
för Dalregementet år 1919.
Bil. nr 23.
E |
n h |
e |
; s k |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön och |
Dagavlöning |
Summa |
Antal |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||||||||
arvode. |
i da- |
kronor. |
||||||||||||
a Hr. |
t A |
|||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
— |
365 |
2190 |
— |
8190 |
— |
Överste och chef....... |
1 |
8190 |
_ |
||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
1 |
6 325 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23160 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
12 |
31140 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
11 |
23 265 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar |
10 |
18 150 |
— |
171 445 |
|
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
14 |
22 820 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1 510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
12 |
18120 |
— |
68 402 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . |
14 |
10 955 |
— |
||
360 |
-- |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
42 |
18 732 |
— |
||
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
120 |
— |
D:o , indelta....... Vicekorpraler......... |
2 |
240 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
42 |
14 679 |
— |
|||
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
D:o , indelta..... |
2 |
120 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
60 |
15 180 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurirer avandraklassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjuk vårdskorpral er...... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårdsvicekorpraler . . |
2 |
699 |
— |
||
360 |
— |
— |
40 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdssoldater....... |
2 |
579 |
— |
||
180 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen........... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
50 |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
80 870 |
50 |
Transport |
— |
— |
— |
320 718 |
-1 |
(Bil. nr 23.)
513
Lön
och
arvode.
Kronor.
1200
900
900
780
780
360
300
240
180
180
4 000
2 400
900
0 980
1000
n h |
Ö |
s k |
osta |
a |
d. |
|||||||
— |
— |
— |
— |
— |
> |
|||||||
Dagavlöning |
r~*- |
Kronor. |
kronor. |
|||||||||
Summa |
||||||||||||
kronor. |
||||||||||||
ii kr. |
da* |
kronor. |
||||||||||
pr dag. |
gar. |
|||||||||||
| |
Transport |
— |
- |
320 718 |
— |
|||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2 112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
1 |
2 112 |
50 |
||
2 |
365 |
730 |
— |
1 630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
2 |
3 260 |
||||
1 2 |
— |
278 |
556 |
— |
J. 1543 |
_ |
D:0 |
3 |
4 629 |
— |
||
i 1 |
— |
87 365 |
87 730 |
__ |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
— |
||
1 2 |
— |
278 |
556 |
— |
| 1423 |
DiO |
4 |
5 692 |
— |
|||
\ 1 |
50 |
87 278 |
87 139 |
499 |
_ |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
1996 |
- |
i |
||
40 |
278 |
in |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler........ |
4 |
1 644 |
80 |
|||
30 |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1 293 |
60 |
|||
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
2 |
579 |
||||
30 |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
Do |
8 |
2 107 |
20 |
24 824 |
lOj |
|
Civilmilitär personal. |
||||||||||||
5 |
365 |
1825 |
5 825 |
Regementsläkare....... |
i |
5 825 |
— |
|||||
4 |
_ |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
|||
2 |
_ |
365 |
730 |
— |
1 630 |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1 630 |
1 |
|||
50 |
365 ; |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
1 |
1 163 |
45 |
12 478 |
45 |
|
Civil personal. |
||||||||||||
— |
— |
— |
1000 |
Regementspastor, arvode . . . |
i |
— |
— |
1000 |
1 |
|||
Summa högst kronor |
— |
1- |
| 359 020 55 |
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 3.
Anm. 6.
Anm.
Anm.
Anm.
Anm.
L) Därav 80,95 kronor i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs^avlöiuiigsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålla vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det J i i d e n''titr m o ts v a''
Vid vakanser i underbefäls eller beställnmgsmäns volontarnummer må under tiden till motsva
rande antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
utgå för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner. P , nihebälles
T.öntae-are som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vidSsina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten
Allt;0manskap åtnjuter* utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Ge vä™ hantverkare åtnjuter 2 ålderstUlägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
Uppkommande vakanser1! »inlelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med
Psådana av volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast
den män statens slutsumma därigenom icke överskrides.
Offioersasniranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fanrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av de
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj.ts prövning. . ,Aa
En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom forråds
nnderofftcer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd. ,
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att tfordran
Midt närmast stående underlöitnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteälde ,
må under tiden för" s6ådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft.
514
Förslag
till
Bil. nr 24.
Stat
för Hälsinge regemente år 1919.
E |
n h |
e |
t s |
c o s t n a |
d. |
|||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> ö |
Summa |
|||||||||||
och |
Summa |
& |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
Kronor. |
gar. |
|||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
6 |
365 |
2190 |
— |
8190 |
— |
Överste och chef....... |
i |
8190 |
— |
||||
4 500 |
5 |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
i |
6 325 |
|||||
4 000 |
— |
5 |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
||||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
|||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
3 860 |
_ |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23 160 |
||||
1 500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . |
12 |
31140 |
|||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen |
11 |
23 265 |
_ |
||
720 |
3 |
365 |
1095 |
1815 |
~ |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18150 |
— |
171445 |
— |
|||
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . |
14 |
22 820 |
|||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
12 |
18120 |
— |
68 402 |
|
0 |
Manskap. |
|||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
41 |
18 286 |
|||
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
120 |
— |
D:o , indelta....... |
3 |
360 |
|||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler........ |
41 |
14 329 |
50 |
||
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
D:o , indelta..... |
3 |
180 |
|||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
V olontärer.......... |
60 |
15 180 |
|||
360 |
— |
— |
50 |
36ö |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjnkvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1 085 |
|||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
_ |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukv&rdsvicekorpraler . |
2 |
699 |
_ |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
5 0 |
Sjukvårdssoldater....... |
2 |
579 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen ....... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral . . . |
1 |
446 |
||||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat • . . . |
1 |
289 |
50 |
|||
240 |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
3491 |
50 |
80 255 |
||
Transport |
-l-l |
320 102 |
50 |
(Bil. nr 24.)
515
1 |
E |
n h |
e |
t s k |
O S t II |
a |
d. |
|||||||
Lön |
Dagavlöning |
0 et- |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
kronor. |
kronor. |
||||||||||
Kronor |
pr dag |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
— |
320 102 |
50 |
||||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
60 |
Musikfanjunkare....... |
1 |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter avförsta klassen |
2 |
3 260 |
— |
||
900 |
— |
{ 1 |
— |
278 87 |
556 87 |
— |
j> 1543 |
— |
D:o |
3 |
4 629 |
— |
||
] 780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
— |
||
780 |
— |
{ ? |
— |
278 87 |
550 87 |
— |
} 1423 |
— |
D:o |
4 |
5 692 |
— |
||
360 |
— |
50 |
278 |
139 |
— |
499 |
— |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
1996 |
— |
|||
300 |
— |
— |
40 |
278 |
116 |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler........ |
4 |
1 644 |
80 |
||
240 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1293 |
fiO |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
2 |
579 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
D:o |
8 |
2107 |
20 |
24 824 |
10 |
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
||
90u |
— |
{ ! |
— |
183 182 |
366 183 |
— |
| 1448 |
— |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1448 |
— |
||
900 |
— |
i ? |
— |
182 183 |
364 182 |
— |
| 1447 |
— |
D:o |
1 |
1447 |
— |
||
980 |
95 |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Eörrådsvaktmästare . . . . • . |
1 |
1163 |
45 |
13 743 |
45 |
|
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
Summa högst kronor |
— |
— |
359 670|o5 |
'') Därav 80,95 kr. i ersättning för ved och. lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Amu. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner,
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontämummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten
för honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med
sådana av volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast i
den män statens slutsumma därigenom icke överskrides.
516
(Bil. nr 24.)
Anm. 7.
Anm. 8.
Anm- 9.
Anm. 10.
Anm. 11.
Endast en gevärshantverkare skall efter genomförd organisation å stat förefinnas, varför, vid avgäng
i sådan beställning, tillsättning först må ifrågakomma, då den erfordras för upprätthållande av
allenast en sådan beställning.
Officers aspiran ter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj-.ts prövning.
En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöj tnant''-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
517
Bil. nr 25.
Förslag
till
Stat
för Älvsborgs regemente år 1919.
1 |
E |
n h |
e |
t g k |
o s t n |
a |
d. |
|||||||
Lön |
Dagavlöning |
> P rf- |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
1 och |
Summa |
|||||||||||||
arvode. |
. |
. |
kronor. |
|||||||||||
a Jtr. |
i aa |
kronor. |
||||||||||||
Kronor |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
— |
365 |
2190 |
— |
8190 |
— |
Överste och chef....... |
1 |
8190 |
— |
||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
- |
Överstelöjtnant........ |
1 |
6 325 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
— |
|||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23 160 |
— |
|||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
12 |
31140 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
11 |
23 265 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18150 |
— |
171 445 |
— |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . |
14 |
22 820 |
— |
||
780 |
2 |
L— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
12 |
18120 |
— |
68 402 |
50 |
|
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
— |
||
360 |
•- |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
42 |
18 732 |
— |
||
120 |
''- |
— |
— |
— |
— |
— |
120 |
— |
D:o , indelta....... |
2 |
240 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
36 |
12 582 |
— |
||
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
D:o , indelta..... |
8 |
480 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
60 |
15180 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårdsvicekorpraler .... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdssoldater....... |
2 |
579 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
G-evärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen ........... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral . . . |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . . |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
50 |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
79133 |
50 |
Transport |
— |
318 981 |
— |
518
(Bil. nr 25.)
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
|||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> g_ |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
P |
1 |
kronor. |
||||||||||
arvode. |
i da- |
kronor. |
||||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
Kronor. |
pr aag. |
gar. |
||||||||||||
1 |
Transport |
— |
_ |
_ |
318 981 |
_ |
||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
1 |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
2 |
3 260 |
_ |
||
900 |
- |
{ ? |
Z |
278 87 |
556 87 |
— |
}> 1543 |
— |
D:o |
3 |
4 629 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
_ |
||
780 |
— |
{ ? |
z |
278 87 |
556 87 |
— |
{• 1423 |
— |
D:o |
4 |
5 692 |
— |
||
360 |
— |
50 |
278 |
139 |
— |
499 |
— |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
1996 |
_ |
|||
300 |
— |
— |
40 |
278 |
in |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler....... |
4 |
1644 |
80 |
||
240 |
— |
— |
40 |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1 293 |
60 |
I |
|
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
60 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
2 |
579 |
_ |
||
180 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
D:o |
8 |
2107 |
20 |
24 824 |
10 |
Civilmilitär personal. |
i |
|||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
—: |
Regementsläkare...... |
1 |
5 825 |
_ |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare...... |
1 |
3 860 |
_ |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
163n |
— |
Gevärshantverkare . . . |
1 |
1630 |
_i |
||
l) 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1 163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
1 |
1163 |
45 |
12 478 |
45 |
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
looo; |
— |
|
Summa högst kronor |
-| |
— |
357 283(55 |
'') Därav 80.95 kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri hostad.
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Anm. 9.
Anm. 10.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontämummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa å stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten
för honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med
sådana av volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast i
den mån statens slutsumma därigenom icke överskrides.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående under!öjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
519
Förslag
till
Bil. nr 26.
Stat
för Hallands regemente år 1919.
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
1 |
||||||||
Lön |
Dagavlönin# |
! > |
Kronor. |
Summi |
||||||||||
och |
Summa |
P |
kronor. |
|||||||||||
arvode |
å kr. |
i da- |
* |
kronor. |
||||||||||
j Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
1 |
1 |
||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
— |
365 |
2190 |
— |
8190 |
— |
Överste och chef....... |
1 |
8190 |
|||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
1 |
6 325 |
_ |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
_ |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
_ |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23160 |
_ |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
12 |
31 140 |
_ |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
11 |
23 265 |
_ |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18150 |
__ |
||
171 445 |
— |
|||||||||||||
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
5a |
Fanjunkare.......... |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
14 |
22 820 |
_ |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
12 |
18 120 |
68 402 |
5 01 |
|
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
752 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . , . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
182 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
39 |
17 394 |
|||
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
12d |
— |
D.o , indelta....... |
5 |
600 |
_ |
||
240, |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
36 |
12 582 |
_ |
||
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
D:o , indelta..... |
8 |
480 |
_ |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Yolontärer.......... |
60 |
15 180 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurirer av andraklassen |
2 |
1085 |
_ |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårdsvicekorpraler .... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
so |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdssoldater....... |
2 |
579 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen........... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral . . . |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109j |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
G-evärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
50 |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
78155 |
50 |
Transport |
— |
- |
— |
318 003 |
— |
520
(Bil. nr 26.)
E |
n h |
e |
s k |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön och |
Dagavlöning |
Summa |
Antal. |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||||||||
arvode |
i da- |
kronor. |
||||||||||||
a Kr. |
kronor. |
|||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
— |
— |
318 003 |
- |
|||||||||
Musikpersonal. |
i |
|||||||||||||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
1 |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeant av första klassen |
2 |
3 260 |
— |
||
900 |
— |
i 2 |
— |
278 87 |
556 87 |
— |
| 1543 |
— |
D:o |
3 |
4 629 |
- |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
— |
||
780 |
- |
f ? |
— |
278 87 |
556 87 |
— |
j- 1423 |
— |
D:o |
4 |
5 692 |
— |
||
360 |
— |
50 |
278 |
139 |
— |
499 |
— |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
1996 |
— |
|||
300 |
— |
— |
40 |
278 |
in |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler........ |
4 |
1644 |
80 |
||
240 |
— |
— |
SO |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1293 |
60 |
||
180 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
2 |
579 |
|||
180 |
— |
— |
30 |
278 |
263 |
40 |
83 |
40 |
D:o |
8 |
2107 |
20 |
24 824 |
10 |
Cirilinilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare........ |
1 |
1630 |
— |
||
'') 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare....... |
1 |
1163 |
45 |
12 478 |
4 5 |
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
Summa högst kronor |
— |
— |
— |
356 305 |
55 |
t) Därav 80,95 kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Anm. 9.
Anm. 10.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess & stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäus volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten
för honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen ä 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med
sådana av volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast i
den mån statens slutsumma därigenom icke överskrides.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Eu sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
521
Bil. nr 21.
Förslag
till
Stat
för Bohusläns regemente år 1919.
E n h |
e |
t S |
k. o s t n a |
d. |
||||||||||
Lön |
Dagavlönine |
> 3 rf- |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode |
, . |
kronor. |
||||||||||||
tv Kx. |
i aa |
kronor. |
||||||||||||
Kronor |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
_ |
6 |
_ |
365 |
2 100 |
— |
8190 |
Överste och chef....... |
1 |
8190 |
— |
|||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant .... • . . . |
1 |
6 325 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer.....■..... |
3 |
17 475 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
_ |
365 |
1 460i— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23160 |
— |
|||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
_ |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
12 |
31 140 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
11 |
23 265 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18 150 |
— |
171 445 |
_ |
|
: Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen |
14 |
22 820 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
• 1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
12 |
18 120 |
— |
68 402 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 so |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
|||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
32 |
14 272 |
—■ |
||
120 |
— |
— |
— |
_ |
_ |
120 |
— |
JD:o , indelta....... |
12 |
1 440 |
— |
|||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
44 |
15 378 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
60 |
15 180 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårds vicekorpraler .... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
SO |
365 |
109150 |
289 |
50 |
Sjukvårdssoldater....... |
2 |
579 |
— |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 so |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
||||||
klassen........... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarporpral . . . |
1 |
446 |
— |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärhantverkarvicekorpral . . |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
50 |
|||
240 |
— |
30 |
365 |
. 109 |
SO |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
78 189 |
50 |
|
Transport |
— |
- |
318 037 |
— |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft. 66
522
(Bil. n:r 27.)
E |
n h |
e |
t s k |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön och |
Dagavlöning |
Summa |
Antal. |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
kronor. |
|||||||||||
kronor |
||||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
— |
318 037 |
|||||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
| 1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
1 |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
2 |
3 260 |
— |
||
900 |
— |
f 2 |
— |
278 87 |
556 87 |
— |
]• 1543 |
— |
D:o |
3 |
4 629 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
— |
|||
780 |
— |
{ 1 |
— |
278 87 |
556 87 |
Z |
| 1423 |
— |
D:0 |
4 |
5 692 |
— |
||
360 |
— |
50 |
278 |
139 |
— |
499 |
— |
Masikfurirer av andra klassen . |
4 |
1996 |
— |
|||
300 |
— |
— |
40 |
278 |
in |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler........ |
4 |
1644 |
80 |
||
240 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1293 |
60 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
2 |
579 |
— |
||
160 |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
D:o |
8 |
2107 |
20 |
24 824 |
io; |
|
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Begementsläkare....... |
1 |
5 825 |
_ |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
_ |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1630 |
— |
||
*) 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1 163 |
45 |
Förrådsvaktmästaro...... |
1 |
1163 |
45 |
12 478 |
45! |
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Begementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
1 000 |
— 1 |
|
Summa högst kronor |
—! — |
— |
356339 |
55} |
‘) Därav 80,95 kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm. 1.
Anm. 2-
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Anm. 9.
Anm. 10.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålles vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålles
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten
för honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Uppkommande vakanser i »indelta» korpralsbeställningar skola återbesättas med sådana av volontärer.
Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast i den mån statens
slutsumma därigenom icke överskrides.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
523
Förslag
till
Bil. nr 28.
Stat
för Västmanlands regemente år 1919.
E |
n h |
e t s k |
o s t n |
a |
d. |
|||||||||
Lön |
Dagavlöning |
P |
Kronor. |
Summa j |
||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
a kr. |
i da- |
kronor. |
||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
_ |
6 |
365 |
2190 |
_ |
8190 |
— |
Överste och chef....... |
1 |
8190 |
— |
|||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
1 |
6 325 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer . . ......... |
3 |
17 475 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23160 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen. . |
12 |
31140 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen. . |
11 |
23 265 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
965 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18150 |
— |
171 445 |
— |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
13 |
27 462 |
SO |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen |
14 |
22 820 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
12 |
18 120 |
— |
68 402 |
so |
• |
Manskap. |
|||||||||||||
600 |
_ |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
37 |
16 502 |
— |
||
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
120 |
— |
D:o , indelta....... |
7 |
840 |
— |
||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
42 |
14 679 |
— |
||
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
D:o , indelta..... |
2 |
120 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
Volontärer.......... |
60 |
15180 |
— |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvår d sfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sj ukvårdsvicekorpraler .... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjuk vård ssoldater....... |
2 |
579 |
— |
||
\ 360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen........... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral . . . |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . . |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
50 |
||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
79 240 |
50 |
Transport |
— |
— 1— |
319 088 |
— |
524
(Bil. nr 28.)
> ct- |
Kronor. 1 1 |
i Summa |
||
— |
_ |
319 088 |
||
1 |
2112 |
50 |
||
2 |
3 260 |
— |
||
3 |
4 629 |
— |
||
1 |
1510 |
— |
||
4 |
5 692 |
— |
||
4 |
1996 |
_ |
||
4 |
1644 |
80 |
||
4 |
1293 |
60 |
||
2 |
579 |
_ |
||
8 |
2 107 |
20 |
24 824 |
10 |
1 |
5 825 |
|||
1 |
3 860 |
— |
||
1 |
1 448 |
|||
1 |
1447 |
— |
||
1 |
1163 |
45 |
13 743 |
45 |
1 |
1 looo! |
|||
— |
_ |
_| |
358 655! 5 5 |
E |
n h |
e |
t s |
r o s t n |
a |
d. |
||
Lön och arvode. Kronor. |
Dagavlöning |
Summa kronor. |
||||||
å kr. |
i da |
kronor. |
||||||
1200 |
— |
2 |
i Lo |
365 |
912 |
50 |
2112 |
I 150 |
900 |
2 |
365 |
730 |
_ |
1630 |
1 |
||
900 |
— |
{ ? |
278 87 |
556 87 |
} 1543 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
_ |
780 |
— |
{ 1 |
z |
278 87 |
556 87 |
— |
} 1423 |
— |
360 |
— |
50 |
278 |
139 |
— |
499 |
_ |
|
300 |
— |
— |
40 |
278 |
in |
20 |
411 |
20 |
240 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
323 |
4 0 |
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
180 |
30 |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
||
4 000 |
5 |
365 |
1825 |
5 825 |
||||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
—f |
900 |
— |
! |
_ |
183 182 |
366 182 |
— |
} 1448 |
— |
900 |
— |
; |
— |
182 183 |
364 183 |
— |
} 1447 |
— |
'') 980 |
95 |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
|
1000 |
■ — |
I |
— |
— |
— |
1000 |
Transport
Musikpersonal.
Musikfanjunkare ........
Musiksergeantér avförsta klasser
D:o
Musiksergeant av andra klassen
D:o
Musikfurirer av andra klassen .
Musikkorpraler........
Musikvicekorpraler......
Trumslagare eller hornblåsare .
D:o
Civilmilitnr personal.
Regementsläkare.......
Bataljonsläkare........
Gevärshantverkare ......
D:o
Civil personal.
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm.
Anm.
Anm. 6.
Summa högst kronor
l) Därav 80’9° kr- i ersättning för ved och lyse in. in. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontär avlönin-s
vMorftärhe6''
U gg befalsbestallnlI1gen, vadan avgående sådant underbefäl bibebålles vid
V h meddesså stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställnmgsmäns volontärnummer må under tiden till motsva
ÄvÄ^
" ^ ** ™ta"ta
r!^s^nsl^ap ,ätnjUl!r .u!:öve0r 1 staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
verkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
etter 10 års väl vitsordad tjänst.
Ämmandeivakanseri>>illdelfca” korPraIs- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med
° ff Härigenom förän edda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast i
deri man statens slutsumma därigenom icke överskrides.
(Bil. nr 28.)
525
Anm. 7.
Anm 8.
Anm. 9.
Anm. 10
Anm. 11.
Endast en gevärshantverkare skall efter genomförd organisation & stat förefinnas, varför, vid avgång
i sådan beställning, tillsättning först må ifrågakomma, då den erfordras för upprätthållande
av allenast en dylik beställning.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kung!. Maj:ts prövning.
En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förråd»-underofficer vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-erl icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
i
526
Förslag
till
Bil. nr 29.
Stat
för Norrbottens regemente år 1919.
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
|||||||||
\ Lön |
Dagavlöning |
g |
Krono r. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
£- |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
Krono! |
pr aag. |
gar. |
||||||||||||
i |
Officerare. |
|||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
— |
365 |
2190 |
— |
8190 |
— |
Överste och chef....... |
i |
8190 |
* |
||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
i |
6 325 |
_ |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer............ |
3 |
17 475 |
_ |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
11 |
53 460 |
_ |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
8 |
30 880 |
_ |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen. . |
13 |
33 735 |
_ |
||
1 020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
11 |
23 265 |
_ |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18 150 |
— |
191480 |
_ |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
15 |
31 687 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av ''första klassen . |
15 |
24 450 |
|||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
—• |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
11 |
16 610 |
— |
72 747 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
• |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
40 |
17 840 |
|||
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
120 |
— |
D:o , indelta....... |
4 |
480 |
_ |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
41 |
14 329 |
50 |
||
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
D:o , indelta..... |
3 |
180 |
_ |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
60 |
15180 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
SO |
Sjukvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
_ |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
_ |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårds vicekorpral er .... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdssoldater....... |
2 |
579 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen........... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral . . |
1 |
446 |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
50 |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
79 929 |
— |
1 |
Transport |
— |
- i |
-| |
344 156] |
50 |
(Bil. nr 29.)
527
E |
n h |
e |
t s k |
o s t n |
a |
d. |
! |
|||||||
Lön |
Dagavlöning |
> P |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
a kr. |
i da- |
|||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
— |
— |
344 156 |
60 |
|||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2 112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
1 |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
5 |
8150 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeanter av andra klassen |
5 |
7 550 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
2170 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkorpraler........ |
4 |
1784 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1398 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
10 |
2 895 |
— |
26 059 |
50 |
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
900 |
_ |
2 |
— |
365 |
730 |
_ |
1630 |
— |
Gevärshantverkare . . . -. . . |
1 |
1630 |
— |
||
>)980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
1 |
1163 |
45 |
2 793 |
4 5 i |
Summa högst kronor |
— |
— |
— |
373009 45'' |
'') Därav 80,95 kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. B.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Anm. 9.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibebålles vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontämummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa å stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibebålles
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten
för honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med
sådana av volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast i
den mån statens slutsumma därigenom icke överskrides.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kung! Maj:ts prövning.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner. ,
528
Förslag
till
Stat
Bil. nr 30.
. Enhetskostnad.
Lön och arvode. Kronor. |
1 Dagavlöning |
|||||
å kr. |
i da-gar. |
kronor. |
||||
6000 |
— |
6 |
365 |
2190 |
— |
|
4 500 |
5 |
365 |
1825 |
|||
4 000 |
— |
5 |
365 |
1825 |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
|
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
_ |
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
|
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
_ |
720 |
3 |
365 |
1095 |
— |
||
1200 |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
|
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
|
780 |
2 |
365 |
730 |
— |
||
600 |
50 |
365 |
182 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
_ |
120 |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
60 |
— |
— |
— |
— |
_ |
_ |
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
_ |
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
_ |
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
180 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
300 |
— |
_ |
40 |
365 |
146 |
|
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
180 |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
|
240 |
30 |
365 |
109 |
50 |
Summa
kronor.
8190
6 325
5 825
4 860
3 860
2 595
2115
1815
2112
1630
1510
Officerare.
—I Överste och chef ......
—| Överstelöjtnant.......
—j Majorer..........
— | Kaptener av första klassen .
—j Kaptener av andra klassen .
Löjtnanter av första klassen
Löjtnanter av andra klassen .
Underlöjtnanter och fänrikar
Underofficerare.
782
542
446
120
349
60
253
542
446
349
289
542
446
349
289
349
50
Fanjunkare.........
Sergeanter av första klassen
Sergeanter av andra klassen
Manskap.
Furirer av första klassen . .
Furirer av andra klassen . .
Korpraler..........
D:o , indelta......
Vicekorpraler........
Vicekorpral, indelt.....
Volontärer..........
Sjukvårdsfurirer av andra klassen
Sjukvårdskorpraler ....
Sjukvårdsvicekorpraler . .
Sjuk vård ssol daler.....
Gevärshantverkarfurir av andra
klassen . . . ......
Gevärshantverkarkorpral
Gevärshantverkarvicekorpral
Gevärshantverkarsoldat . .
Hovslagarvicekorpral . . .
Transport —;
i : I 3 ! £ '' |
Kronor. |
Summa kronor. |
||
1 |
8190 |
| |
||
; i |
6 325 |
— |
||
3 |
17 475 |
— |
||
9 |
43 740 |
— |
||
6 |
23 160 |
— |
||
12 |
31140 |
— |
||
11 |
23 265 |
— |
||
10 |
18150 |
— |
171 445 |
|
13 |
27 462 |
50 |
||
14 |
22 820 |
_ |
||
12 |
18120 |
— |
68 402 |
50 |
1 14 |
10 955 |
|||
29 |
15 732 |
60 |
||
40 |
17 840 |
—, |
||
4 |
480 |
— |
||
43 |
15 028 |
50 |
||
1 |
60 |
— |
||
60 |
15 180 |
— |
||
2 |
1085 |
— |
||
2 |
892 |
— |
||
2 |
699 |
— |
||
2 |
579 |
— |
||
1 |
542 |
50 |
||
1 |
446 |
-1 |
||
1 |
349(50! |
|||
1 |
389(50 |
|||
1 |
349! so |
80 508 |
||
-1 |
-1 |
-I |
320 355 |
! 5 0 i |
(Bil. nr 30.)
529
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
|||||||||
Lön |
Dagavlöning |
0 |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
kronor. |
||||||||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
kronor. |
kronor. |
||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
_ |
320 355 |
50 |
|||||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
i |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter avförsta klassen |
2 |
3 260 |
— |
||
900 |
— |
{; |
— |
278 87 |
556 87 |
— |
| 1543 |
— |
D:o |
3 |
4 629 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
— |
||
780 |
— |
5 |
_ |
278 87 |
556 87 |
Z |
| 1423 |
— |
D:o |
4 |
5 692 |
— |
||
360 |
— |
50 |
278 |
139 |
— |
499 |
,— |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
1996 |
_ |
|||
300 |
— |
— |
40 |
278 |
in |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler........ |
4 |
1644 |
80 |
||
240 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpralef...... |
4 |
1293 |
60 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
2 |
579 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
D:o |
8 |
2107 |
20 |
24 824 |
10 |
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
- — |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1 630 |
— |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1 630 |
— |
||
*) 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
1 |
1163 |
45 |
12 478 |
45 |
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
|
Summa högst kronor |
— |
— |
358 658 |
os! |
*) Därav 80,9 5 kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm. |
1. |
Anm. |
2. |
Anm. |
3. |
Anm. |
4. |
Anm. |
5. |
Anm. |
6. |
Anm. |
7. |
Anm. |
8. |
Amu. |
9. |
Amu. 10. |
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, Vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volöntärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
utgå för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten
för honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen k 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med
sådana av volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast i
den mån statens slutsumma därigenom icke överskrides.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kung! Maj:ts prövning.
En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Kan uppkommen vakans i löjtnants beställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 hcijt. 67
Bil. nr 31.
Förslag
till
Stat
för Kalmar regemente år 1919.
E |
n h |
e |
s k |
s t n |
a |
d. |
i |
|||||||
Lön |
Dag avlöning |
t* ö et- |
Kronor |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
kronor. |
kronor. |
||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
— |
365 |
2190 |
— |
8190 |
— |
Överste ock chef....... |
1 |
8190 |
— |
||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
1 |
6 325 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
— |
|||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
— |
|||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23160 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
12 |
31140 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . • |
11 |
23 265 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar |
10 |
18 150 |
— |
171 445 |
_ |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen |
14 |
22 820 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
12 |
18120 |
— |
68 402 |
50 |
Manskap. |
1 |
|||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Funrer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
|||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
37 |
16 502 |
_ |
||
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
120 |
— |
33:o , indelta....... |
7 |
840 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 so |
Vicekorpraler......... |
36 |
12 582 |
— |
|||
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
33:o , indelta..... |
8 |
480 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
_ |
Volontärer.......... |
60 |
15 180 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542160 |
Sjukvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
|||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446- |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 50 |
Sjukvårds vicekorpraler .... |
2 |
699 |
— |
|||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 so |
Sjukvårdssoldater....... |
2 |
579 |
— |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen........... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral . . . |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
50 |
||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
77 503 |
50 |
1 |
Transport |
— |
— |
317 351 |
— |
(Bil. nr 31.)
531
. |
E |
n h |
e |
t s 1 |
o s t n |
a |
d. |
|||||||
Lön |
Dagavlönina: |
a |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
p |
Kronor. |
|||||||||||
arvode. |
i da- |
kronor. |
||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
— |
317 351 |
_ |
||||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
i |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
2 |
3 260 |
— |
||
900 |
— |
? |
278 87 |
556 87 |
— |
| 1543 |
- |
D:ö |
3 |
4 629 |
— |
|||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
_ |
||
780 |
— |
? |
_ |
278 87 |
556 87 |
_ |
}• 1423 |
— |
D:o |
4 |
5 692 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
278 |
139 |
— |
499 |
— |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
1996 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
278 |
in |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler........ |
4 |
1644 |
80 |
||
240 |
— |
— |
SO |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1293 |
60 |
||
180 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
2 |
579 |
— |
||
180 |
— |
— |
SO |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
D:o |
8 |
2107 |
20 |
24 824 |
10 |
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
||
900 |
— |
s |
_ |
183 182 |
366 182 |
_ |
| 1448 |
— |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1448 |
— |
||
900 |
— |
i |
— |
182 183 |
364 183 |
— |
| 1447 |
— |
D:o ...... |
1 |
1447 |
— |
||
‘) 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
1 |
1163 |
45 |
13 743 |
45 |
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
-- |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
Summa högst kronor |
-! - |
— |
356918 |
55 |
l) Därav 80,9B kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm- 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibebålles vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
utgå för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest ban icke själv önskar övergå till de i staten
för honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med
sådana av volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast i
den mån statens slutsumma därigenom icke överskrides.
532 |
|
Anm. |
7. |
Anm. |
8. |
Anm. |
9. |
Anm. |
10. |
Anm. |
11. ] |
(Bil. nr 31.)
Endast en gevärshantverkare skall efter genomförd organisation & stat förefinnas, varför, vid avgång
i sådan beställning, tillsättning först må ifrågakomma, då den erfordras för upprätthållande
av allenast en dylik beställning.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
533
Bil. nr 32.
Förslag
till
Stat
för Värmlands regemente år 1919.
E |
n h |
e |
t s 1 |
o s t n |
a |
a. |
||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> 0 »rf- |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summ |
a |
||||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
a Kr. |
i da- |
kronor. |
||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
_ |
6 |
— |
365 |
2190 |
— |
8190 |
— |
Överste och chef....... |
1 |
8190 |
_ |
||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
1 |
6 325 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1 460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23 160 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
12 |
31 140 |
— |
||
1020 |
— |
• 3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
11 |
23 265 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18150 |
— |
171445 |
_ |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen |
14 |
22 820 |
- |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
12 |
18120 |
— |
68 402 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
416 |
— |
Korpraler............ |
40 |
17 840 |
— |
||
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
120 |
— |
D:o , indelta....... |
4 |
480 |
— |
||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
40 |
13 980 |
— |
||
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
D:o , indelta..... |
4 |
240 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
60 |
15180 |
.— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårdsvicekorpraler .... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdssoldater....... |
2 |
579 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen.......... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral . . . |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . . |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärsliantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
50 |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
60 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral ..... |
1 |
349 |
50 |
79 639 |
50 |
Transport |
-1 |
- |
319 487 |
— |
534
(Bil. nr 32.)
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
|||||||||
Lön, |
Dagavlöning |
> P |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
K h o P o |
||||||||||||
arvode. |
å, kr. |
i da- |
kronor. |
kronor. |
||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
— |
319 487 |
— |
||||||||||
Mnsikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
60 |
Musikfanjunkare....... |
i |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
2 |
3 260 |
_ |
||
900 |
— |
{ ? |
i |
278 87 |
556 87 |
— |
| 1543 |
— |
D:o |
3 |
4 629 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
_ |
||
780 |
— |
W |
_ |
278 87 |
556 87 |
I |
} 1423 |
— |
D:o |
4 |
5 692 |
— |
||
360 |
— |
SO |
278 |
139 |
— |
499 |
— |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
1996 |
_ |
|||
300 |
— |
— |
40 |
278 |
in |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler........ |
4 |
1644 |
80 |
||
240 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1293 |
60 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
2 |
579 |
_ |
||
180 |
— |
— |
SO |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
D:0 |
8 |
2107 |
20 |
24 824 |
10 |
Ciyilmilitiir personal. |
||||||||||||||
4 000 |
- |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
_ |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1630 |
_ |
||
») 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
1 |
1163 |
45 |
12 478 |
45 |
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
- |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
Summa högst kronor |
- |
J |
357 789 |
55 |
*) Därav 80,95-kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
utgå för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Anm. 3. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten
för honom upptagna.
Anm. 4. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Anm. 5. Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Anm. 6. Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med
sådana av volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast i
den mån statens slutsumma därigenom icke överskrides.
Anm. 7. Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Anm. 8. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kung! Maj ds prövning.
Anm. 9. En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Anm. 10. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
535
Bil. nr 33.
Förslag
till
Stat
för Jämtlands fältjägarregemente år 1919.
E |
n h |
e |
t s 1 |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> g_ |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
kronor. |
||||||||||||
arvode |
kronor. |
|||||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
Kronor. |
pr ting. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
— |
365 |
2190 |
— |
8190 |
— |
Överste och chef....... |
i |
8190 |
|||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
i |
6 325 |
_ |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer ........... |
3 |
17 475 |
_ |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
_ |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23 160 |
_ |
||
1 500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
12 |
31140 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
11 |
23 265 |
_ |
||
720 |
3 |
365 |
1095 |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18 150 |
171 445 |
— |
||||
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
14 |
22 280 |
_ |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
12 |
18 120 |
— |
68 402 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
60 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
|||
36U |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
44 |
19 624 |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
43 |
15 028 |
50 |
||
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
Vicekorpral, indelt..... |
1 |
60 |
_ |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
60 |
15 180 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukv&rdsfurirer av andraklassen |
2 |
1085 |
_ |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
366 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvärds vicekorpraler . |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukv&rdssoldater..... |
2 |
579 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen ......... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral |
1 |
446 |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat . . . |
1 |
289 |
50 |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral .... |
1 |
349 |
50 |
81 812 |
— |
Transport |
— |
-1 |
— |
321 659 |
50 |
536
(Bil. nr 33.)
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
|||||||||
Lön |
Dagavlöning: |
> £3 |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
P |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
kronor. |
kronor. |
||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
— |
321 659 |
50 |
||||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
1 |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
2 |
3 260 |
— |
||
900 |
— |
{ I |
— |
278 87 |
556 87 |
— |
| 1543 |
— |
D:o |
3 |
4 629 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
_ |
||
780 |
— |
? |
— |
278 87 |
556 87 |
— |
| 1423 |
— |
D:ö |
4 |
5 692 |
— |
||
360 |
— |
50 |
278 |
139 |
— |
499 |
— |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
1996 |
_ |
|||
300 |
— |
— |
40 |
278 |
111 |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler........ |
4 |
1644 |
80 |
||
240 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1 293 |
60 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
2 |
579 |
_ |
||
180 |
— |
— |
so |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
D:o |
8 |
2107 |
20 |
24 824 |
10 |
Civilmilitur personal. |
||||||||||||||
4000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
|||
900 |
— |
2 |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1630 |
— |
|||
>) 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
— |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
1 |
1163 |
45 |
12 478 |
45 |
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
Summa högst kronor |
— |
— |
359 962 |
05 |
'') Därav 80,95 kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Anm. 9.
Anm. 10.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifråu skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontämummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
utgå för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten
för honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Uppkommande vakans i »indelt» vicekorpralsbeställning skall återbesättas med sådan av volontär.
Härigenom föranledd vakans i volontärbeställning ersättes endast i den mån statens slutsumma
därigenom icke överskrides.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
bes arade medel u bära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
537
Bil. nr 34.
Förslag
till
Stat
för Norra skånska infanteriregementet år 1919.
1 |
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> 0 |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
£1 |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
i |
kronor. |
||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
i |
|||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
— |
365 |
2190 |
_ |
8190 |
_ |
Överste och chef....... |
i |
8 190 |
•> |
||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
i |
6 325 |
_ |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer ........... |
3 |
17 475 |
_ |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
_ |
|||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23160 |
_ |
||
1 500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
12 |
31140 |
— |
||
1 020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
11 |
23 265 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18150 |
— |
171445 |
_ |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
14 |
22 820 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
12 |
18120 |
— |
68 402 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler . . ....... |
42 |
18 732 |
1 |
||
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
120 |
— |
D:o , indelta....... |
2 |
240 |
_ |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
41 |
14 329 |
50 |
||
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
D:o , indelta..... |
3 |
180 |
_ |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
60 |
15180 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårds furirer av andraklassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårds vicekorpraler |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
385 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdssoldater....... |
2 |
579 |
— |
||
360 |
— |
— |
60 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen ........... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral*. . |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
3ö5 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat . . . . |
1 |
289 |
50 |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvieekorpral ..... j |
1 |
349 |
50 |
80 5811 |
— |
Transport j |
-I |
- | |
-| |
320 428| so | |
68
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft.
538
(Bil. nr 34.)
E |
n h |
e |
s k |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön |
Dagavlöning |
0 rt- |
Kronor. |
Summa kronor. |
||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode |
i da- |
kronor. |
||||||||||||
a kr. |
||||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
— |
— |
320 428 |
50 |
|||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
1 |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter avförstaklassen |
2 |
3 260 |
— |
||
900 |
- |
! |
— |
278 87 |
556 87 |
_ _ |
}■ 1543 |
D:0 |
3 |
4 629 |
— |
|||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
_ |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
— |
||
780 |
- |
! |
— |
278 87 |
556 87 |
| 1423 |
— |
D:0 |
4 |
5 692 |
— |
|||
360 |
_ |
50 |
278 |
139 |
_ |
499 |
— |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
1996 |
— |
|||
300 |
— |
— |
40 |
278 |
in |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler........ |
4 |
1644 |
80 |
||
240 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpraler...... |
4 |
1293 |
60 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare och hornblåsare . |
2 |
579 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
D:o |
8 |
2107 |
20 |
24 824 |
ioj |
[ |
Ciyilmilitär personal. |
1 } |
||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
— |
1 ! |
|
j 2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
1 i |
||
900 |
_ |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
Gevärsliantverkare...... |
1 |
1 630 |
— |
|||
CD ce O |
95 |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
1 |
1163 |
45 |
12 478 451 |
||
. Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 - |
||
! |
Summa högst kronor |
— |
— |
— |
358 73l!o5 |
i) Därav 80,95 ler i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm- 1.
Amu. 2-
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5-
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Anm. 9.
Anm. 10.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålles vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålles
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
G-evärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- och vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med
sådana av volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast i
den män statens slutsumma därigenom icke överskrides.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Eu sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
Bil. nr 35.
Förslag
till
Stat
för Södra skånska infanteriregementet år 1919.
E |
n h |
e |
t s k |
o s t n |
a |
d. |
'' |
1 : '' |
||||||
Lön |
Dagavlöning |
> 0 e*- |
Kronor |
Summa |
||||||||||
ocll |
Summa |
|||||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
a kr. |
i da- |
kronor. |
||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
_ |
6 |
_ |
365 |
2190 |
_ |
8190 |
_ |
Överste och chef....... |
1 |
8190 |
— |
||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
1 |
6 325 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer............ |
3 |
17 475 |
|||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
|||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23 160 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
12 |
31140 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
11 |
23 265 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
, 18 150 |
— |
171 445 |
-1 |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
13 |
27 462 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
14 |
22 820 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
12 |
18 120 |
— |
68 402 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
_ |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
37 |
16 502 |
— |
||
120 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
120 |
— |
31:0 , indelta....... |
7 |
840 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Yicekorpraler......... |
42 |
14 679 |
— |
||
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
D:o , indelta..... |
2 |
120 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Yolontärer.......... |
60 |
15 180 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårds furirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
. |
|
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårdsvicekorpraler .... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdssoldater....... |
2 |
579 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen........... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral .... |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . . |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
50 |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
60 |
79 240 |
50 |
Transport |
— |
— |
— |
319 088 |
— |
540
(Bil. nr 35.)
j |
E |
n h |
e |
t s |
i o s t n a |
d. |
||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> P |
Summa |
|||||||||||
och |
Summa |
P |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
| Kronor. |
pr ciag |
gar. |
||||||||||||
1 |
Transport |
— |
— |
319 088 |
||||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
so |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
1 |
2 112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
566 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
2 |
3 260 |
|||
900 |
— |
{t |
_ |
278 87 |
556 87 |
— |
| 1543 |
— |
D:o |
3 |
4 629 |
_ |
||
780 |
— |
2 |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1 510 |
||||
780 |
- |
{ ! |
_ |
278 87 |
556 87 |
— |
| 1423 |
— |
D:o |
4 |
5 692 |
_ |
||
360 |
— |
~ |
50 |
278 |
139 |
— |
499 |
— |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
1 996 |
|||
300 |
— |
— |
40 |
278 |
in |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler . . . |
4 |
1 644 |
80 |
||
240 |
— |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicekorpraler .... |
4 |
1293 |
60 |
||
t 180 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
2 |
579 |
|||
180 |
— |
30 |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
D:o |
8 |
2107 |
20 |
24 824 |
10 |
|
* Civilinilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare .... |
1 |
5 825 |
||||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare...... |
1 |
3 860 |
_ |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare |
1 |
1630 |
|||
*) 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förråds vaktmästare .... |
1 |
1163 |
45 |
12 478 |
45 |
i |
Civil personal. |
|||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . , |
ll |
— |
— |
1000^ |
— |
1 |
1 |
Summa högst kronor 1 |
-| |
— |
357 390 |
55 |
*) Därav 80,95 kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri hostad.
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Anm. 9.
Anm. 10.
underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jamte tillägg för beffilsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontarbestallnmgen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontarer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra’ än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura
Geyarshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Uppkommande vakanser i »indelta» korprals- eller vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med
sådana av volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontäreställningar ersättas endast i
aen man statens slutsumma därigenom icke överskrides.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakarna beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner
541
Förslag
till
Bil. nr 36.
Stat
för Vaxholms grenadjärregemente år 1919.
. |
Enhetskostnad. |
'' |
||||||||||||
Lön och |
Dagavlöning |
Summa |
Antal |
Kronoi |
Summa kronor. |
|||||||||
arvode. |
i da- |
i |
kronor. |
|||||||||||
i kronor. |
||||||||||||||
Kronor. |
pr aag. |
gar. |
||||||||||||
! |
Officerare. |
1 |
||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
— |
365 |
2 190 |
8190 |
_ |
Överste och chef....... |
1 |
8190 |
||||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
1 |
6 325 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23 160 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
12 |
31 140 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
11 |
23 265 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
10951— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar |
10 |
18 150 |
— |
171445 |
_ |
|
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 50 |
Fanjunkare.......... |
13 |
27 462 |
50 |
|||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . |
13 |
21190 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
12 |
18120 |
— |
66 772 |
so |
Manskap. |
. |
|||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
__ |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 so |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
|||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
44 |
19 624 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 50 |
Vicekorpraler........ |
44 |
15 378 |
— |
|||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
60 |
15 180 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 so |
Sjukvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
|||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler ...... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 so |
Sjukvårdsvicekorpraler .... |
2 |
699 |
— |
|||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289150 |
Sjukvårdssoldater....... |
2 |
579 |
— |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542i50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
||||||
300 |
klassen........... |
1 |
542 |
50 |
||||||||||
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446: |
— |
Gevärshahtverkarkorpral . . . |
1 |
446 |
— |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 so |
Gevärshantverkarvicekorpral . . |
1 |
349 |
50 |
|||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 50 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
50 |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
82101 |
50 |
|
1 |
Transport |
- |
_| |
320 319 |
— |
542
(Bil. nr 36.)
Enhetskostnad. |
||||||||||||||
Lön och |
Dagavlöning |
Summa |
Antal |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||||||||
arvode. |
i da- |
kronor. |
||||||||||||
a kr. |
kronor. |
|||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
— |
— |
320 319 |
— |
|||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
1 |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
3 |
4 890 |
|||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
- |
1510 |
— |
Musiksergeanter av andra klassen |
3 |
4 530 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurirer av andra klassen . |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkorpraler ........ |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekorpraler...... Trumslagare eller hornblåsare . |
3 |
1048 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
7 |
2 026 |
50 |
16 584 |
50 |
|
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärsbantverkare...... |
1 |
1630 |
— |
||
'') 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1 163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
1 |
1163 |
45 |
12 478 |
45 |
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
Summa högst kronor |
— |
— |
— |
350381 |
95 |
r) Därav 80,95 kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad
Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibebålles vid volontärbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå för
dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Anm. 3. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Anm. 4- Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Anm. 5. G-evärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Anm. 6. Oflicersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Anm. 7. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Anm. 8. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
Bil. nr 37.
Förslag
till
Stat
för Militärbefälet på Gottland samt G-ottlands infanteriregemente
år 1919.
E |
n h |
e |
s k |
o s t n |
a |
a. |
! ; |
|||||||
Lön |
Dagavlöning |
> b Ct- |
Kronor. |
Summa kronor. |
||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode. Kronor. |
å kr. |
i da-gar. |
kronor. |
kronor. |
/. Militär befälet. |
|||||||||
1 |
Officer. |
|||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
— |
365 |
2190 |
— |
8190 |
— |
Militärbefälhavare ...... |
1 |
— |
8190 |
— |
|
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
_ |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
2 |
7 720 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Bataljonsveterinär ...... |
1 |
2115 |
— |
15 660 |
|
[ |
Civil personal. |
|||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
Säger |
— |
— |
— |
24 850 |
— |
|||||||||
II. Gottlands infanteri- |
||||||||||||||
regemente. |
||||||||||||||
* |
Officerare. |
|||||||||||||
4 500 |
_ |
5 |
_ |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
1 |
6 325 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23160 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
12 |
31 140 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
11 |
23 265 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18 150 |
— |
163 255 |
_ |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare......... . |
13 |
27 462 so |
I |
||
. 900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
13 |
21190 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
13 |
19 630 |
— |
68 282 |
50 |
Manskap. |
1 |
|||||||||||||
600 |
_ |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
— |
||
360 |
_ |
— |
SO |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
44 |
19 624 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
44 |
15 378 |
— |
||
180 |
_ |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
V olontärer.......... |
170 |
43 010 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurirerav andra klassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvärdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
||
Transport |
— |
106 676 |
5 o ] 231 537 |
50'' |
544
(Bil. nr 37.)
E |
n h |
e |
t s |
£ o s t n a |
d. |
||
Lön och arvode. Kronor. |
Dagavlöning |
Summa kronor. |
|||||
å kr. |
i (la-gar. |
kronor. |
|||||
240 |
80 |
365 |
109 50 |
34950 |
|||
180 |
— |
— |
SO |
365 |
109 so |
289:50] |
|
360 |
— |
j 50 |
365 |
182J50 |
542:50 |
||
300 |
— |
- |
40 |
365 |
146 |
446'' — |
|
240 |
— |
— |
80 |
365 |
109150 |
349 50 |
|
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 50 |
289 50 |
|
240 |
SO |
365 |
109:50 1 |
349 50 | |
|||
1200 |
- |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 so |
900 |
— |
2 |
365 |
730 |
— |
1630|- |
|
780 |
— |
2 |
365 |
730 |
— |
1510 — |
|
360 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542:50 |
|
300 |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446:- |
|
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 so |
180 |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
289 so |
|
900 |
2 |
365 |
730 |
1630- |
|||
•) 980 |
95 |
50 |
365 |
182 |
5 0 j |
1163-15, ; |
!'' Antal. |
Kronor. |
Summa kronor. |
||
106 676 |
50 |
231 537 |
50 |
|
2 |
699 |
_ |
||
2 |
579 |
— |
||
1 |
542 |
50 |
||
1 |
446 |
— |
||
1 |
349 |
50 |
||
1 |
289 |
50 |
||
1 |
349 |
50 |
109 931 |
50. |
1 |
2112 |
50 |
1 |
|
5 |
8150 |
— |
||
5 |
7 550 |
— |
||
4 |
2170 |
— |
||
4 |
1 784 |
— |
||
4 |
1398 |
— |
||
10 |
2 895 |
26 059 |
50‘ |
|
1 |
1630 |
; |
||
1 j |
1163|45 |
2 793| |
45 |
|
-| |
— |
— |
370 321 |
95 |
-1 |
_ 1 1 |
-| |
395171] |
9ö| |
Transport
Sjukvårds vicekorpraler ....
Sjukvårdssoldater.......
Gevärshantverkarfurir av andra
klassen ...........
Gevärshantverkarkorpral . .
Gevärshantverkarvicekorpral . .
Gevärshantverkarsoldat ....
Hovslagarvicekorpral.....
Musikpersonal,
j Musikfanjunkare.......
Musiksergeanter av första klassen
Musiksergeanter av andra klassen
Musikfurirer av andra klassen
Musikkorpraler.......
Musikvicekorpraler.....
Trumslagare eller hornblåsare
Civilmilitär personal.
j Gevärshantverkare.....
[ Förråds vaktmästare.....
Summa högst kronor
Anm. 1.
Anm. 3.
Anm. 3.
Anm
Anm.
Anm. 6.
Anm.
Anm.
Anm.
Anm.
10.
Ben för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsför
tHrbest
Jnmte lUagg ifÖf befjfl3beställnmgen. vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid folontärbestaUmngen,
med dess å stat upptagna förmåner till dess det jämväl därifrån skiljes.
\ ld vakanser i underbefäls eller beställnmgsmäns volontärnummer må under tiden till motsva
todisTlX
a^snarivltning^rråneerrbefäl " ^ *“* än ^ b-^>ningen
andfv * * de f5'''' hon?m ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
honom upptagna d avlönmSsförmåner’ därest bau icke själv önskar övergå till de i staten för
rl1:„“rskrap ftnJut®r utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
efto^I^^^rijLSer8t,^rS " IÖDen * 150 kr0n°r’ ^ 6na 6fter 6 årS °Ch detandra
^£>r8laSet "tg övövstes dagavlöning åt befälhavaren för infanteriregementet för den
sin ^gavlön/ngh 1611 ^ * 0medelbart befäl över detsamma, men själv är berättigad uppbära
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning åter insaltande av den
Vid inträffande vakans i sergeantsbeställning av andra klassen skall, i och för nedbrinnande av
antalet dylika beställningar till 12, den lediga beställningen icke återbesättas.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
undertidenl6f«6 u.",derlöJt?ant(-®r> ick® uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
hel a rå d »jr dn? vakafs, surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
Bil. nr 38.
Förslag
till
Stat
för Västernorrlands regemente år 1919.
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
|||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> P |
Kronor. |
Summi |
||||||||||
och |
1 Summa |
SI |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
j å kr. |
ji da- |
kronor. |
|||||||||||
Kronor. |
J pr dag |
gar. |
||||||||||||
! |
Officerare. |
|||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
— |
365 |
2 290 |
- |
8190 |
_ |
Överste och chef....... |
1 |
8190 |
|||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825;— |
6 325!- |
Överstelöjtnant........ |
l |
6 325 |
_ |
||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer........... |
o o |
17 475 |
_ |
||
• 3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1 460 |
!— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
9 |
43 740 |
_ |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23160 |
_ |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen |
12 |
31 140 |
_ |
|||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen |
11 |
23 265 |
— |
|||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18150 |
— |
171 445 |
_ |
|
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
13 |
27 462 |
so |
|||
900 |
2 |
— |
365 |
730 |
_ |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen |
14 |
22 820 |
_ |
|||
780 |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
Sergeanter av andra klassen |
12 |
18120 |
— |
68 402 |
50 |
||
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
14 |
10 955 |
_ |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
29 |
15 732 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
44 |
19 624 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
44 |
15 378 |
— |
||
180 |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
60 |
15 180 |
— |
|||
360 |
— |
60 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjnkvårdsfnrirer av andra |
||||||
klassen........... |
2 |
1085 |
— |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårdsvicekorpraler .... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdssoldater....... |
2 |
579 |
— |
||
360 |
— |
—1 |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Gevärshantverkarfurir av andra |
|||||
klassen ........... |
1 |
542 |
50 |
|||||||||||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral . . . |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . . |
1 |
349 |
50 |
|||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
5 0 |
||
240 |
— |
-1 |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1| |
349 |
50 |
82 101 |
50 |
1 |
Transport |
-| |
- | |
-1 |
321 949 |
— |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft. 69
546
(Bil. nr 38.)
E |
n h e |
t s k o s t n |
a |
d. |
! |
||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> P et- |
Kronor. |
Summa |
|||||||||
och |
Summa |
||||||||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
. kronor. |
||||||||||
kronor. |
|||||||||||||
Kronor |
pr dag. |
gar. |
|||||||||||
Transport |
_ |
_ |
_ |
321 949 |
|||||||||
Musikpersonal. |
|||||||||||||
1200 |
— |
250 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
1 |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2- |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första |
|||||
klassen ........... |
2 |
3 260 |
— |
||||||||||
900 |
— |
{ t |
278 87 |
556 87 |
— |
| 1543 |
— |
D:o |
3 |
4 629 |
|||
780 |
— |
2- |
365 |
730 |
— |
1510 |
_ |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
|||
780 |
— |
{ t |
278 87 |
556 87 |
— |
| 1423 |
— |
D:o |
4 |
5 692 |
_ |
||
360 |
— |
— 50 |
278 |
139 |
— |
499 |
_ |
Musikfurirer av andra klassen . |
4 |
1996 |
— |
||
300 |
— 40 |
278 |
in |
20 |
411 |
20 |
Musikkorpraler........ |
4 |
1644 |
80 |
|||
240 |
— |
— SO |
278 |
83 |
40 |
323 |
40 |
Musikvicokorpraler...... |
4 |
1293 |
60 |
||
180 |
— |
—30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumslagare eller hornblåsare . |
2 |
579 |
— |
||
180 |
— |
—30 |
278 |
83 |
40 |
263 |
40 |
. D:o |
8 |
2107 |
20 |
24 824 |
10 |
Civilmilitär personal. |
|||||||||||||
4 000 |
— |
5- |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
_ |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
— |
||
2 400 |
— |
4— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
||
900 |
— |
2- |
365 |
730 |
— |
1630 |
_ |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1630 |
— |
||
*) 980 |
95 |
— 50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare . . . * . . . |
1 |
1 163 |
45 |
12 478 |
45 |
Civil personal. |
|||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
- |
Summa högst kronor |
— |
— |
__ |
360 251 55 i |
*) Därav 80,95 kr. i ersättning för ved och lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Anm. 9.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibebålles vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
En sergeantsbeställning av första klassen är avsedd för innehavaren av befattningen såsom förrådsunderofficer
vid regementet och till detsamma förlagt landstormsförråd.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
Förslag
till
Stat
547
Bil. nr 39.
för Livgardet till häst år 1919.
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
a. |
|||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> 0 et- |
Kronor |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
kronor. |
kronor. |
% |
|||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
i |
Officerare. |
|||||||||||||
6 000 |
_ |
6 |
_ |
365 |
2190 |
__ |
8190 |
_ |
Överste och sekundchef .... |
i |
8190 |
— |
||
3 4(10 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Ryttmästare av första klassen . |
5 |
24 300 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Ryttmästare av andra klassen . |
•2 |
7 720 |
— |
||
1 500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
7 |
18165 |
— |
||
1 020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
6 |
12 690 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
5 |
9 075 |
— |
80140 |
— |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
6 |
12 675 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
5 |
8150 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
5 |
7 550 |
— |
28 375 |
— |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
_ |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
5 |
3 912 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
20 |
10 850 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
30 |
13 380 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Y olontärer.......... |
228 |
57 684 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdsryttare....... |
2 |
579 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hovslagarfurirer av an dra klassen |
2 |
1 085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkorpraler...... |
4 |
1784 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarryttare....... |
5 |
1 447 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskorpral....... |
i |
446 |
— |
92 602 |
50 |
Transport |
— |
— |
- |
201117 |
50 |
548
(Bil. nr 39.)
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
|||||||||
Lön |
Dagavlöning |
- |
> 0 |
Kronor. |
Summa |
|||||||||
och |
Summa |
Pd |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
kronor. |
|||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
— |
— |
201117 |
50 |
|||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1290 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
i |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter avförstaklassen |
2 |
3 260 |
|||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeanter av andra klassen |
2 |
3 020 |
_ |
||
36(J |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurir av andra klassen . . |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkorpraler . •...... |
2 |
892 |
|||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekorpral....... |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare......... |
3 |
868 |
50 |
11045 |
_ |
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
|||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Eegementsveterinär...... |
1 |
3 860 |
|||
1 020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Bataljonsveterinär....... |
1 |
2 115 |
_ |
||
900 |
2 |
365 |
730 |
1630 |
— |
Gevärshantverkare..... |
1 |
1630 |
— |
11465 |
— |
|||
Civil personal. |
'' |
|||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Eegementspastor, arvode . . . |
l| |
—i |
— |
1000 |
— |
1 |
'' |
Summa högst kronor |
_ |
- | |
224 627; |
50 |
Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
„ volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Anm. 3. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Anm. 3. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten
för honom upptagna.
Anm. 4. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura
Anm. 5. Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Anm. 6. Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Anm. 7. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Anm. 8. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller
genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnume
rär
underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant
på stat anvisade avlöningsförmåner.
549
Bil. nr 40.
Förslag
till
Stat
för
Livregementets dragoner år 1919.
E |
n h |
e |
s k |
o s t n |
a |
d. |
||
Lön och arvode. Kronor. |
D å kr. |
agav i da-gar. |
öning kronor. |
Summa kronor. |
||||
6 000 |
6 |
365 |
2190 |
8190 |
||||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
1500 |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
|
1020 |
_ |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
720 |
- |
3 |
365 - |
1095 |
1815 |
|||
1200 |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
|
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
780 |
2 |
365 |
730 |
1510 |
||||
600 |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
so |
542 |
50 |
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
360 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
|
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
300 |
40 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Officerare.
Överste och sekundchef . . .
Ryttmästare av första klassen
Ryttmästare av andra klassen
Löjtnanter av första klassen .
Löjtnanter av andra klassen .
Underlöjtnanter och fänrikar
Underofficerare.
Fanjunkare.........
Sergeanter av första klassen ,
Sergeanter av andra klassen ,
Manskap.
Furirer av första klassen . . .
Furirer av andra klassen . . .
Korpraler...........
Vicekorpral, indelt......
V olontärer..........
Sjukvårdsfurir av andra klassen
Sjukvårdskorpraler ......
Sjukvårdsryttare.......
Hovslagarfurirer av andra klassen
Hovslagarkorpraler......
Hovslagarryttare.......
Hantverkskorpral....... 1
Transport
Antal. |
1 Kronor. |
Summa kronor. |
||
1 |
S 190 |
|||
5 |
24 300 |
— |
||
2 |
7 720 |
|||
■7 |
18165 |
— |
||
6 |
12 690 |
— |
||
5 |
9 075 |
— |
80140 |
_ |
6 |
12 675 |
|||
5 |
8150 |
— |
||
5 |
7 550 |
— |
28 375 |
_ |
5 |
3 912 |
50 |
||
20 |
10 850 |
— |
||
30 |
13 380 |
— |
||
1 |
60 |
— |
||
227 |
57 431 |
— |
||
1 |
542 |
50 |
||
2 |
892 |
— |
||
2 |
579 |
— |
||
2 |
1085 |
— |
||
4 |
1784 |
— |
||
5 |
1447 |
50 |
||
1 |
446 |
— |
92 409 |
50 |
— |
_ |
200 924 |
50 |
550
(Bil. nr 40.)
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
|||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> P |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
P |
• |
kronor. |
||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
— |
— |
200 924 |
50 |
|||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
1 |
2112 |
50 |
||
900 |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första Idas sen |
2 |
3 260 |
— |
|||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeanter av andra klassen |
2 |
3 020 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurir av andra klassen . . |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkorpraler........ |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
SO |
349 |
50 |
Musikvicekorpral....... |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare.......... |
3 |
868 |
50 |
11045 |
_ |
, |
t Civilmilitär personal. |
|||||||||||||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
36ö |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Regementsveterinär...... |
1 |
3 860 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Bataljonsveterinär...... |
1 |
2115 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare ...... |
1 |
1630 |
— |
11465 |
_ |
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
- |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
Summa högst kronor |
— |
— |
224 434 |
50 |
Ammi. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Anm. 9.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontär avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
utgå för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Uppkommande vakans i »indelt» vicekorpralsbeställning skall återbesättas med sådan av volontär.
Härigenom föranledd vakans i volontärbeställning ersättes endast i den mån statens slutsumma
därigenom icke överskrides.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Offieersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnanter) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller
genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnume
rär
underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant
på stat anvisade avlöningsförmåner.
551
Förslag
till
Stat
för Livregementets husarer år 1919.
Bil. nr 41.
E |
a h |
e |
s k |
o s t n |
a |
a. |
i |
1 |
||||||
Lön |
Dagavlöning |
>> P |
Kronor |
Summa kronor. |
||||||||||
och |
Summa |
r- |
||||||||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
kronor. |
kronor |
||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
6 |
365 |
2190 |
_ |
8190 |
_ |
Överste och sekundchef . • . . |
i |
8190 |
— |
||||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Ryttmästare av första klassen . |
5 |
24 300 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Ryttmästare av andra klassen . |
2 |
7 720 |
— |
||
1500 |
_ |
3 |
_ |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen |
7 |
18 165 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen |
6 |
12 690 |
— |
80140 |
|
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
5 |
9 075 |
— |
— |
|
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
6 |
12 675 |
— |
* |
|
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen |
5 |
8150 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1500 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
5 |
7 550 |
— |
28 375 |
— |
« |
Manskap. |
|||||||||||||
600 |
_ |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
5 |
3 912 |
50 |
||
360 |
_ |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
00 |
Furirer av andra klassen . . . |
20 |
10850 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler .......... |
30 |
13 380 |
— |
||
60 |
— |
— |
_ |
— |
— |
— |
60 |
— |
Vicekorpral, indelt...... |
1 |
60 |
— |
||
180 |
_ |
_ |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
V olontärer.......... |
227 |
57 431 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
180 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvärdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdsryttare....... |
2 |
579 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hovslagarfurirer av andra klassen |
2 |
1 085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkorpraler...... |
4 |
1 784 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarryttare....... |
5 |
1 447 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskorpral....... |
i |
446 |
— |
92 409 |
50 |
Transport |
— |
— |
200 924 50 |
552
(Bil. nr 41.)
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
|||||||||
Lön |
Dagavlöning |
. |
> Ej |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
P |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
å kr. |
[i da- |
kronor. |
|||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
1 |
Transport |
— |
— |
— |
200 924 |
50 |
||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
•1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare...... |
i |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
865 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter avförsta klassen |
2 |
3 260 |
|||
780 |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeanter av andra klassen |
2 |
3 020 |
_ |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurir av andra klassen |
1 |
542 |
so |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkorpraler...... |
2 |
892 |
_ |
||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekorpral .... |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare..... |
3 |
868 |
50 |
11045 |
|||
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
2 400 |
— |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare...... |
1 |
3 860 |
||||
2 400 |
— |
4 |
— |
865 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kegementsveterinär .... |
1 |
3 860 |
_ |
||
1 020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Bataljons veterinär..... |
1 |
2115 |
_ |
||
900 |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
G-evärshantverkare...... |
1 |
1630 |
— |
11465 |
||
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
-■ |
— |
~ |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
|
Summa högst kronor |
— |
— |
224434 |
501 |
Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibebålles vid
volontärbeställmngen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontämummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer ■ eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen ut^å
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Anm. 3. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke sjfilv önskar övergå till de i staten
för honom upptagna,
Anm. 4. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Anm. 5. Uppkommande vakans i >indelt> vicekorpralsbeställning skall återbesättas med sådan av volontär.
Härigenom föranledd vakans i volontärbeställning ersättes endast i den mån statens slutsumma
därigenom icke överskrides.
Anm. 6. Gevärs!) ant verk are åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Anm. 7. Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Anm. 8. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Anm. 9. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, .att till befordran eljest
närmast stående underiöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller
genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnu
merär
underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant
på stat anvisade avlöningsförmåner.
553
Förslag
till
Bil. nr 42.
Stat
för Smålands husarregemente år 1919.
I i I |
E |
n h |
e |
t a k o s t n |
a |
d. |
| |
|||||||
i Lön |
Dagavlöning |
> 0 |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Smalna |
kronor. |
||||||||||||
| arvode. |
å kr. |
i da- |
kronor. |
|||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
i |
|||||||||||
Officerare. |
— |
|||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
— |
365 |
2190 |
_ |
8190 |
_ |
Överste och chef....... |
l |
8190 |
|||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Ryttmästare av första klassen . |
5 |
24 300 |
_ |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Ryttmästare av andra klassen . |
2 |
7 720 |
_ |
||
i 1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . |
7 |
18165 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen |
6 |
12 690 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
- |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
5 |
9 075 |
— |
80140 |
_ |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
6 |
12 675 |
|||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen |
5 |
8150 |
_ |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
5 |
7 550 |
— |
28 375 |
_| |
L |
Manskap. |
|||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
5 |
3 912 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
20 |
10 850 |
|||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
30 |
13 380 |
_ |
||
60 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
60 |
— |
Vicekorpraler, indelta..... |
3 |
180 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
225 |
56 925 |
_ |
||
369 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårds furir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjuk vård skorpraler...... |
2 |
892 |
— |
i |
|
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdsryttare....... |
2 |
579 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hovslagarfurirerav andra klassen |
2 |
1085 |
_ |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkorpraler...... |
4 |
1784 |
— |
i |
|
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarryttare....... |
5 |
1447 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskorpral....... |
1 |
446 |
— |
92 023 |
so |
Transport |
— |
-1 |
-1 |
200 538 |
5o! |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 70
554
(Bil. nr 42.)
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
|||||||||
Lön och |
Dagavlöning |
Summa |
Antal |
Kronor. |
Summa kronor |
|||||||||
arvode |
å kr. |
i da- |
kronor. |
|||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
— |
— |
200 538 |
50 |
|||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare . ...... |
1 |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanterav första klassen |
2 |
3 260 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeanter av andra klassen |
2 |
3 020 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurir av andra klassen . . |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
- |
446 |
— |
Musikkorpraler........ |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekorpral....... |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare.......... |
3 |
868 |
50 |
11045 |
_ |
Ciyilniilitär personal. |
||||||||||||||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
|||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Regementsveterinär...... |
1 |
3 860 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Bataljonsveterinär...... |
1 |
2115 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare...... |
1 |
1630 |
— |
11 465 |
— |
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
- |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
Summa högst kronor |
— I — |
— |
224 048 |
50 |
Anm. 1.
Anm. 2-
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Anm. 9.
Amu. 10.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålles vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålles
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Uppkommande vakanser i »indelta» vicekorpralsbeställningar skola återbesättas med sådana av
volontärer. Härigenom föranledda vakanser i volontärbeställningar ersättas endast i den mån
statens slutsumma därigenom icke överskrides.
Gevärshantverkare åtnjuter två ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det
andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Så länge den nuvarande regementsläkaren kvarstår, skall han bibehållas vid sina innevarande avlöningsförmåner:
lön 3,400 kronor och dagavlöning 1,825 kronor eller tillsammans 5,225 kronor.
Det belopp, varmed dessa avlöningsförmåner överstiga de i förslagsstaten uppförda, skall utgå
från avlöningsanslaget.
Officers aspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall fråga om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller
genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär
underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat
anvisade avlöningsförmåner.
556
Bil. nr 43.
Förslag
till
Stat
för Skånska husarregementet år 1919.
E |
n h |
e |
t s 1 |
o s t n |
a |
d. |
: |
|||||||
Lön |
Dagavlöning |
> 0 |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
ocli |
Summa |
|||||||||||||
arvode. |
** |
kronor. |
||||||||||||
a kr. |
i da- |
kronor. |
||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
_ |
6 |
_ |
365 |
2 190 |
_ |
8190 |
_ |
Överste och chef....... |
1 |
8190 |
— |
||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
1 |
6 325 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer........• . . |
2 |
11650 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Hyttmästare av första klassen . |
10 |
48 600 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Ryttmästare av andra klassen . |
3 |
11580 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1 095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
14 |
36 330 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
12 |
25 380 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
11 |
19 965 |
— |
||
168 020 |
||||||||||||||
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
11 |
23 237 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
10 |
16 300 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
10 |
15 100 |
— |
54 637 |
5 oj |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
_ |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
8 |
6 260 |
— |
1 |
|
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
32 |
17 360 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler . •........ |
48 |
21408 |
— |
-1 |
|
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
414 |
104 742 |
— |
||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Sjukv&rdsfurir av första klassen |
1 |
782 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvärdsfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvård skorpraler...... |
3 |
1338 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdsryttare....... |
3 |
868 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hovslagarfurirer av andra klassen |
3 |
1627 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkorpraler...... |
6 |
2 676 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarryttare....... |
7 |
2 026 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskorpral....... |
1 |
446 |
— |
160 077 |
50: |
Transport |
— |
382 735 |
_! |
556
(Bil. nr 43.)
! _ |
E |
n h |
e |
s 1 |
o s t n |
a |
d. |
|||||||
Lön |
Dagavlöning |
> D |
Summa |
|||||||||||
och |
Summa |
p |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
Kronor. |
pr aag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
— |
— |
382 735 |
- |
|||||||||
1 |
Musikpersonal. |
|||||||||||||
1200 |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
i |
2112 |
50 |
|||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
5 |
8150 |
|||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeanter av andra klassen |
4 |
6 040 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
60 |
542 |
50 |
Musikfurirer av andra klassen . |
3 |
1627 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkorpraler...... |
3 |
1338 |
|||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekorpraler |
3 |
1048 |
50 |
||
180 |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare......... |
9 |
2 605 |
50 |
22 922 |
||
t |
Ciyilmilitär personal. |
|||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
_ |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Regementsveterinär...... |
1 |
3 860 |
_ |
||
1 020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Bataljonsveterinärer...... |
2 |
4 230 |
_ |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare...... |
2 |
3 260 |
— |
21035 |
|
• Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
- |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
-1 |
|
Summa högst kronor |
— |
_| |
427 692 |
-1 |
Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls aller beställningsmäns volontämummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
utgå för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Anm. 3. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Anm. 4. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Anm. 5. Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Anm. 6. Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Anm. 7. Intill dess antalet beställningar i följande grader nedbringats till det i staten för genomförd härordning
angivna eller för ryttmästare av 1 kl. till 8, för löjtnanter av 1 kl. till 11, för löjtnanter
av 2 kl. till 10, för underlöjtnanter och fänrikar till 9, för fanjunkare till 9, för sergeanter av
1 kl. till 8 och för sergeanter av 2 kl. till 8, bestämmer Kung! Maj:t vid uppkommande vakans,
huruvida den ledigblivna beställningen skall återbesättas eller indragas.
Amu. 8. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Anm. 9. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtuant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller
genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär
underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat
anvisade avlöningsförmåner.
Bil. nr 44.
Förslag
till
Stat
för Skånska dragonregementet år 1919.
! |
E |
n h |
e |
t s k |
o s t n |
a |
d. |
|||||||
Lön |
Dagavlöning |
> p! et- |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
r- |
||||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
i aa |
kronor. |
|||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
1 |
|||||||||||||
6 000 |
_ |
6 |
_ |
365 |
2190 |
_ |
8190 |
_ |
Överste och chef....... |
i |
8190 |
_ |
||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
i |
6 325 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer ........... |
2 |
11 650 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Ryttmästare av första klassen . |
10 |
''48 600 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Ryttmästare av andra klassen . |
3 |
11 580 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
14 |
36 330 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
12 |
25 380 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . . |
11 |
19 965 |
— |
168 020 |
_ |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
11 |
23 237 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen |
10 |
16 300 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
10 |
15 100 |
— |
54 637 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
_ |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
8 |
6 260 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
32 |
17 360 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
48 |
21 408 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
414 |
104 742 |
— |
||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Sjukvårdsfurir av första klassen |
1 |
782 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårds furir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
3 |
1338 |
— |
||
180 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdsryttare....... |
3 |
'' 868 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hovslagarfurirer av andra klassen |
3 |
1627 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkorpraler...... |
6 |
2 676 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
so |
289 |
50 |
Hovslagarryttare....... |
7 |
2 026 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskorpraler...... |
1 |
446 |
— |
160 077 |
50 |
Transport |
— |
— |
— |
382 735 |
— |
558
(Bil. nr 44.)
E |
n h |
e |
t s |
£ o s t n a |
d. |
|||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> ct- |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
SL |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
kronor. |
kronor. |
||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
— |
— |
382 735 |
||||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
i |
2 112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
36ö |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
4 |
6 520 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeanter av andra klassen |
2 |
3 020 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurirer av andra klassen . |
3 |
1 627 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkorpraler........ |
3 |
1338 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekorpraler...... |
3 |
1048 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare.......... |
9 |
2 605 |
50 |
18 272 |
_ |
Civilmilitär personal. |
i |
|||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
_ |
||
| 2 400 |
— |
4 |
:— |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
j |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Itegernentsveterinär...... |
1 |
3 860 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Bataljonsveterinärer ..... |
2 |
4 230 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
1630 |
— |
Gevärshantverkare...... |
2 |
3 260 |
— |
21035 |
||
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
- |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
|
i |
Summa högst kronor |
— |
— |
-4 |
423 042 |
Alun. 1.
Anm. 2.
Alun. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Anm. 9.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Intill dess antalet beställningar i följande grader nedbringats till det i staten för genomförd härordning
angivna eller för ryttmästare av 1 kl. till 8, för löjtnanter av 1 kl. till 11, för löjtnanter
av 2 kl. till 10, för underlöjtnanter och fänrikar till 9, för fanjunkare till 9, för sergeanter av
1 kl. till 8 och för sergeanter av 2 kl. till 8, bestämmer Kungl. Maj:t vid uppkommande vakans,
huruvida den ledigblivna beställningen skall återbesättas eller indragas.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller
genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär
underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat
anvisade avlöningsförmåner.
Bil. nr 45.
Förslag
till
Stat
för Kronprinsens husarregemente år 1919.
E |
n h |
e |
t S It |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön |
Dagavlöning: |
> p et- |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode. 1 |
å kr. |
i da- |
kronor. |
kronor. |
||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
_ |
6 |
_ |
365 |
2190 |
_ |
8190 |
— |
Överste och. chef....... |
1 |
8190 |
— |
||
3 400 |
_ |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Hyttmästare av första klassen . |
5 |
24 300 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Ryttmästare av andra klassen . |
2 |
7 720 |
— |
||
1500 |
_ |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen |
7 |
18165 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen |
6 |
12 690 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . . |
5 |
9 075 |
— |
80 140 |
|
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
6 |
12 675 |
— |
||
900 |
_ |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen |
5 |
8150 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
5 |
7 550 |
— |
28 375 |
|
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
_ |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
5 |
3912 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
20 |
10 850 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
30 |
13 380 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
228 |
57 684 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukv&rdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
* |
|
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdsryttare....... |
579 |
— |
|||
360 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hovslagarfurirer av andra klassen |
2 |
1 085 |
— |
|||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkorpraler...... |
4 |
1784 |
— |
||
180 |
— |
— |
80 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarryttare....... |
5 |
1447 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskorpral....... |
i |
446 |
— |
92 602 |
|
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
i |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
Musiksergeanter av första klassen |
2 |
3 260 |
— |
|||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
Musiksergeanter av andra klassen |
2 |
3 020 |
— |
|||
Transport |
— |
8 392 |
50 |
201117 |
50 |
t
560
(Bil. nr 45.)
E |
n h |
e |
t s 1 |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön |
Dagavlöning |
2 |
Summa |
|||||||||||
och |
Summa |
P |
kronor |
|||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
Kronor. |
gar. |
|||||||||||||
/ |
Transport |
8392 |
50 |
201 117 |
50 |
|||||||||
o60 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurir av andra klassen . . |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkorpraler....... |
2 |
892 |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare...... |
3 |
868 |
50 |
11 045 |
— |
||
Civilmilitiir personal. |
||||||||||||||
| 2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare....... |
1 |
3 860 |
_ |
||
2 400 |
— |
4, |
— |
365 |
1 460 |
— |
3 860 |
— |
Begementsveterinär...... |
1 |
3 860 |
_ |
||
> 1020 |
3 |
— |
365 |
1 095 |
— |
2115 |
— |
Bataljonsveterinär . . , |
1 |
2115 |
||||
900 |
2 |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkare . . . |
1 |
1630 |
11465 |
1 |
|||
Civil personal. |
. |
|||||||||||||
1000 |
— |
—j |
_ |
— |
1000 |
Begementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
||||
| |
Summa högst kronor |
- |
— |
— |
224 627 |
501 |
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm.'' 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7%
Anm. 8.
Anm. 9.
Den föi underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmaner
jamte tiliagg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
Völontarbestälinmgen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontämummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontär^ eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
tor dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten
lor Honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevarshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
etter 10 års val vitsordad tjänst.
Så länge den nuvarande regementsläkaren kvarstår, skall han bibehållas vid sina innehavande avlöningsförmåner:
lön 3,400 kronor och dagavlöning 1,825 kronor eller tillsammans 5,225 kronor.
avlöningsans''la™t0d d6SSa avlönin£sförmåner överstiga de i förslagsstaten uppförda, skall utgå från
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
sVid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbestäUning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller
genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär
an vis a d ''avi ö nin g s f tfmå* genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat
561
Bil. nr 46.
Förslag
till
Stat
för Norrlands dragonregemente år 1919.
E |
n h |
e |
s k |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> 3 et- |
Kronor. |
Summa kronor. |
||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
kronor. |
|||||||||||
Kronor |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
6 |
365 |
2190 |
_ |
8190 |
_ |
Överste och chef....... |
1 |
8190 |
— |
||||
3 400 |
_ |
4 |
_ |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Hyttmästare av första klassen . |
5 |
24 300 |
— |
||
2 400 |
_ |
4 |
_ |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Ryttmästare av andra klassen . |
2 |
7 720 |
— |
||
1500 |
_ |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
7 |
18165 |
— |
||
1020 |
_ |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
6 |
12 690 |
— |
||
720 |
_ |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . . |
5 |
9 075 |
— |
80140 |
— |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
6 |
12 675 |
— |
|||
900 |
_ |
2 |
_ |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
5 |
8150 |
— |
||
780 |
_ |
2 |
_ |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen. . |
5 |
7 550 |
— |
28 375 |
— |
1 |
Manskap. |
|||||||||||||
600 |
_ |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
5 |
3 912 |
50 |
||
360 |
_ |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
20 |
10 850 |
|||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
30 |
13 380 |
|||
180 |
_ |
_ |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
V olontärer.......... |
228 |
57 684 |
|||
360 |
_ |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukv&rdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
no |
Sjukvårds ryttare........ |
2 |
579 |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
so |
Hovslagarfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
|||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkorpraler...... |
4 |
1784 |
|||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarryttare....... |
. 5 |
1447 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskorpral....... |
i |
446 |
— |
92 602 |
SO |
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
i |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
2 |
3 260 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeanter av andra klsssen |
2 |
3 020 |
— |
||
1 |
Transport |
8 392 |
50 |
201117 |
60 |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. I käft. 71
562
(Bil. nr 46.)
Enhets k ost n ad. |
||
Lön och arvode. i Kronor. |
Dagavlöning |
Summa kronor. |
å kr. |
• ,4 1 i da- __ i kronor. |
360 |
50 |
365 |
182 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
180 |
30 |
365 |
109 |
||
2 400 |
- |
4 |
_ |
365 |
1460 |
2 400 |
4 |
— |
365 |
1460 |
|
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
900 |
'' |
2 |
— |
365 |
730 |
1000 |
— |
1 i |
542
446
349
289
50
Kronor. | Summa
kronor.
3 860
3 860,
2 115 —
1 630 i—
1 000:
Transport
Musikfurir av andra klassen . .
Musikkorpraler........
Musikvicekorpral.......
Trumpetare..........
Civilmilitär personal.
Bataljonsläkare........
Begementsveterinär ....
Bataljonsveterinär.......
G eva r shan i verk are......
Civil personal.
Begementspastor, arvode . . .
Summa högst kronor
8 392
542
892
349
868
5ol 201 117
50
11045
3 860
3 860
2115
1630
11 465
1000
60
224 627 so
Anm. 1.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jemte tillägg för belälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontarbeställmngen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vi vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvameniga
volontär eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
utgå lör dessa i stat anvisade avlöningsförmåner. b
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibebålles
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten
för honom upptagna. b
Ant manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Gevärshantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra
etter 10 års vål vitsordad tjänst.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Anm. 8. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underliftnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller
genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär
stat''Ä a^öninlsförmåner. g6D°m VakanS<än beSParade medel uPPbära underlöjtnant P&
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
563
Förslag till Stat -
Bil. nr 47.
för Norrbottens kavallerikår år 1919.
E |
n h |
e |
; s k |
o s t n |
a |
d. |
| |
1 |
||||||
| |
> |
Summa |
||||||||||||
Lön |
Dagavlöning |
et- |
Ivronor. |
kronor. |
||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode |
å kr. |
i da- |
kronor. |
kronor |
; |
|||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
• |
|||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
4 500 |
_ |
5 |
_ |
365 |
1825 |
_ |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant och chef . . . |
1 |
6 325 |
— |
||
3 400 |
_ |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Ryttmästare av första klassen . |
1 |
4 860 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Ryttmästare av andra klassen . |
1 |
3 860 |
— |
||
1500 |
_ |
3 |
— |
365 |
1 095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen |
3 |
7 785 |
— |
||
1020 |
_ |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen |
3 |
G 345 |
— |
||
720 |
_ |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
3 |
5 445 |
— |
34 620 |
— |
• |
Underofficerare. |
|||||||||||||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
3 |
6 337 |
50 |
||
900 |
_ |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen |
2 |
3 260 |
— |
||
750 |
_ |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
2 |
3 020 |
— |
12 617 |
sol |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
_ |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
3 |
2 347 |
50 |
||
360 |
_ |
_i |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
8 |
4 340 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
12 |
5 352 |
|||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
:- |
253 |
— |
Volontärer.......... |
92 |
23 276 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpral....... |
1 |
446 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdsryttare....... |
1 |
289 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hovslagarfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkorpral....... |
1 |
, 446 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarryttare....... |
2 |
579 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral . . . |
1 |
446 |
— |
38 607 |
— |
1 |
Summa högst kronor |
— |
— |
85844^50 |
Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålles vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes
Anm.
Anm.
Anm.
Anm.
564 (Bil. nr 47)
2. .Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontämummer må under tiden till motsva
rande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
. utgå för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
3. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
4. Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
5. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller
genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär
underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på
stat anvisade avlöningsförmåner.
Bil. nr 48.
Förslag
till
Stat
för överstelöjtnanter och majorer vid de sex fördelningskavalleriregementena
år 1919.
Lön
och
arvode.
Kronor.
Enhets kostnad.
Dagavlöning
4 500
4 000
ä kr.
pr dag.
i dagar.
365
365
kronor.
1825 —
1825
Summa
kronor.
6 325
5 825
Officerare.
Kronor.
| Summa
kronor.
Överstelöjtnanter
Majorer ....
Summa Högst kronor
3 18 9751-
31 17 475|—| 36 450
36 450
566
Förslag
till
Bil. nr 49.
Stat
för Svea artilleriregemente år 1919.
1 - - |
E |
n h |
e |
t s k |
osta |
a |
d. |
|||||||
Lön. |
Dagavlöning: |
> 0 et- |
Kronor |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode. |
. |
kronor. |
||||||||||||
a Jtr. |
i aa |
kronor. |
||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
I |
Officerare. |
|||||||||||||
6 000 |
_ |
6 |
_ |
365 |
2190 |
8190 |
Överste och chef....... |
1 |
8190 |
_ |
||||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnanter....... |
2 |
12 650 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
11 |
53 460 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
7 |
27 020 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
11 |
28 545 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
9 |
19 035 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . . |
10 |
18150 |
— |
184 525 |
_ |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Styckjunkare......... |
15 |
31 687 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
15 |
24 450 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
15 |
22 650 |
- |
78 787 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
_ |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
18 |
14 085 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
37 |
20 072 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Konstaplar.......... |
44 |
19 624 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.........• |
176 |
44 528 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskonstaplar...... |
3 |
1338 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdsartillerister..... |
3 |
868 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hantverksfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskonstaplar..... |
2 |
892 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hantverksartillerister..... |
3 |
868 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hovslagarfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkonstaplar..... |
5 |
2 230 |
— |
||
►—t ce O |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarartillerister..... |
5 |
1447 |
50 |
108124 |
— |
|
1- |
Transport |
— |
- |
— |
371 436 |
50 |
Enhetskostnad.
Lön och arvode. Kronor. |
I Dagavlöning ~~TTT” a kr. ii da-. , kronor, pr dag.j gar. j |
Summa kronor. |
Antal. |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||||||||
Transport |
_ |
371 436 |
50 |
|||||||||||
Musikpcrsonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikstyckjunkare...... |
1 |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
Musiksergeanter av första klassen |
4 |
6 520 |
_ |
|||
780 |
— |
2 |
365 |
730 |
— |
1510 |
- |
Musiksergeanter av andra klassen |
6 |
9 060 |
_ |
|||
180 |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare......... |
9 |
2 605 |
50 |
20 298 |
_ |
|
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
|||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
_ |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Regementsveterinär...... |
1 |
3 860 |
_ |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Bataljonsveterinär...... |
1 |
2115 |
15 660 |
J |
|
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
1000 |
- |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
_1 |
||
1 |
Summa högst kronor |
— |
— |
— |
408 394 |
50! |
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång, i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kung! Maj:ts prövning.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller
genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär
underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på
stat anvisade avlöningsförmåner.
568
Bil. nr 50.
Förslag
till
Stat
för Göta artilleriregemente år 1919.
E |
n h |
e |
t s t |
o 8 t n |
a |
d. |
||||||||
Lön och |
Dagavlöning |
Summa |
Antal. |
Kronor. |
Summa j |
|||||||||
arvode. 1 |
å kr. |
i da- |
kronor. |
kronor. |
||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
1 '' |
Officerare. |
|||||||||||||
| 6 000 |
- |
6 |
_ |
365 |
2190 |
_ |
8190 |
_ |
Överste och chef....... |
1 |
8190 |
— |
j |
|
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnanter....... |
2 |
12 650 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer ........... |
3 |
17 475 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
11 |
53 460 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
7 |
27 020 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
11 |
28 545 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
9 |
19 035 |
— |
||
720 |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18 150 |
— |
184 525 |
||
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Styckjunkare......... |
15 |
31687 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
15 |
24 450 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
15 |
22 650 |
— |
78 787 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
_ |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
18 |
14 085 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
37 |
20 072 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Konstaplar.......... |
44 |
19 624 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
V olontärer.......... |
176 |
44 528 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sj ukvårdsfurirer av andra kl assen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskonstaplar...... |
3 |
1338 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdsartillerister..... |
3 |
868 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hantverksfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskonstaplar..... |
2 |
892 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hantverksartillerister..... |
3 |
868 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hovslagarfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkonstaplar..... |
5 |
2 230 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarartillerister..... |
5 |
1447 |
50 |
108 124 |
— |
1 |
Transport |
— |
— |
— |
371 436 |
50 |
(Bil. nr 50.)
5G9
E |
11 ll |
e |
t s 1 |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön |
Dagavlöning |
Summa |
Antal |
Kronor. |
Summa i |
|||||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
kronoi |
|||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
! |
|||||||||||
Transport |
— |
— |
— |
371 436 |
5 0 j |
|||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
60 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikstyckjunkare...... |
1 |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeantar av första klassen |
4 |
6 520 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeanter av andra klassen |
4 |
6 040 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurirer av andra klassen # |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkonstaplar....... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekonstaplar...... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare.......... |
3 |
868 |
50 |
18 217 |
_ |
Civilmilitär personal. |
| |
|||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
_ |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
2 860 |
— |
Regementsveterinär...... |
1 |
3 860 |
— |
||
1020 |
3 |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Bataljonsveterinär ...... |
1 |
2115 |
— |
15 660 |
— |
||
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
Summa högst kronor |
— |
— |
406 313 |
50 |
Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvaande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
utgå för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Ärna. 3. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i
staten för honom upptagna.
Anm. 4. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Anm. 5. Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Anm. 6. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Anm. 7. lian uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller
genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär
underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på
stat anvisade avlöningsförmåner.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 haft.
72
570
Bil. nr 51.
Förslag
till
Stat
för Vendes artilleriregemente år 1919.
E |
n h |
e |
s k |
o s t n |
a |
a. |
- |
|||||||
Lön och |
Uagavlöning |
Summa |
Antal |
Kronor |
Summa kronor. |
|||||||||
arvode. |
kronor. |
kronor. |
||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
• |
|||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
— |
365 |
2190 |
— |
8190 |
— |
Överste och chef....... |
1 |
8190 |
— |
||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
ÖversteJöjtnanter....... |
2 |
12 650 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer............ |
4 |
23 300 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
13 |
63180 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
8 |
30 880 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
13 |
33 735 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
10 |
21150 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
11 |
19 965 |
— |
213 050 |
|
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Styckjunkare......... |
17 |
35 912 |
50 |
||
s 900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . |
18 |
29 340 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
18 |
27 180 |
— |
92 432 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
21 |
16 432 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
44 |
23 870 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Konstaplar.......... |
52 |
23 192 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Yolontärer.......... |
208 |
52 624 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskonstaplar...... |
3 |
1338 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdsartillerister..... |
4 |
1 158 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hantverksfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskonstaplar...... |
2 |
892 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hantverksartillerister..... |
4 |
1158 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hovslagarfurirer av andraklassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkonstaplar,..... |
5 |
2 230 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarartillerrster..... |
6 |
1 737 |
— |
127 344 |
— |
Transport |
— |
— |
— |
432 826 |
50 |
Enlietskostnad.
Lön och arvode. Kronor. |
D a kr. |
agavlöning i da'' , 1 kronor, |
Summa kronor. |
Antal. |
Kronor. |
Summa kronor. |
||||||||
Transport |
— |
— |
- |
432 826 |
50 |
|||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikstyckjunkare...... |
1 |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
5 |
8150 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeanter av andra klassen |
5 |
7 550 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurirer av andra klassen . |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkonstaplar........ |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekonstaplar...... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare.......... |
4 |
1 158 |
— |
21 646 |
5 01 |
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare • . . • .... |
1 |
3 860 |
— |
||
2 400 |
— |
4j |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Regemente veterinär...... |
1 |
3 860 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Bataljonsveterinär....... |
1 |
2115 |
— |
15 660 |
—! |
. |
Civil personal. |
|||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
—i |
Summa högst kronor |
— |
— |
— |
471133 |
—1 |
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontär avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibebålles vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
utgå för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i
staten för honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Intill dess antalet kaptensbeställningar av andra klassen nedbringats till det i staten för genomförd
härordning angivna (7), bestämmer Kungl. Maj:t vid uppkommande vakans, huruvida den
lediga beställningen skall återbesättas eller indragas.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underiöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller
genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär
underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant
på stat anvisade avlöningsförmåner.
572
Förslag
Bil. nr 52.
till
Stat
för Norrlands artilleriregemente år 1919.''
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
|||||||||
Lön och |
Dagavlöning |
Summa |
Antal |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||||||||
arvode. |
i da- |
kronor. |
||||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
Kronor. |
pr aag |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
1 |
|||||||||||||
6000 |
6 |
_ |
365 |
2190 |
_ |
8190 |
Överste och chef....... |
1 |
8190 |
|||||
4 500 |
— |
5 |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnanter....... |
2 |
12 650 |
||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
.— |
5 825 |
— |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
12 |
58 320 |
— |
||
2 400 |
4 |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
8 |
30 880 |
— |
||||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
12 |
31140 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
9 |
19 035 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
11 |
19 965 |
— |
197 655 |
_ |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Styckjunkare......... |
16 |
33 800 |
_ |
|||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
16 |
26 080 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
16 |
24160 |
— |
84 040 |
_ |
|
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
_ |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
20 |
15 650 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
40 |
21 700 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Konstaplar.......... |
48 |
21408 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Yolontärer.......... |
192 |
48 576 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskon staplar...... |
3 |
1338 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdsartillerister..... |
4 |
1158 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hantverksfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskonstaplar..... |
2 |
892 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hantverksartillerister..... |
4 |
1158 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hovslagarfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkonstaplar..... |
5 |
2 230 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarartillerister..... |
e; |
1737 |
— |
118 017 |
— 1 |
| |
Transport |
_ |
_ |
_ |
399 712 |
! |
(Bil. nr 52.)
f>73
E |
n h |
e |
t s 1 |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> 0 |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
a kr. |
i da- |
kr o |
||||||||||||
1 Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport, |
— |
399 712 |
||||||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikstyckjunkare...... |
1 |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1 630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
5 |
8150 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeanter av andra klassen |
3 |
4 530 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurirer av andra klassen . |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkonstaplar....... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
• 109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekonstaplar...... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare.......... |
3 |
868 |
50 |
18 337 |
— |
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Regementsveterinär...... |
1 |
3 860 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Bataljonsveterinär....... |
1 |
2115 |
— |
11800 |
— |
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
_ |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
Summa högst kronor |
— |
— |
— |
430 849 |
— |
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten
för honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller
genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär
underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant
på stat anvisade avlöningsförmåner.
574
Bil. nr 53.
Förslag
till
Stat
för Upplands artilleriregemente år 1919.
E |
n li |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
|||||||||
Lön och |
Daga viftning |
Summ |
a |
Antal |
Kronor. |
Summa kronor. |
||||||||
arvode. |
i da- |
kronor. |
||||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
_ |
365 |
2190 |
_ |
8190 |
Överste och. chef....... |
1 |
8190 |
_ |
|||
4 500 |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnanter....... |
2 |
12 650 |
— |
|||
4 000 |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
_ |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
— |
|||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4860 |
_ |
Kaptener av första klassen . . |
11 |
53 460 |
r— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
_ |
Kaptener av andra klassen . . |
7 |
27 020 |
— |
||
1500 |
- |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
_ |
Löjtnanter av första klassen . |
11 |
28 545 |
— |
||
1020 |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
_ |
Löjtnanter av andra klassen . , |
9 |
19 035 |
— |
|||
720 |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18 150 |
— |
184 525 |
_ |
||
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Styckjunkare......... |
15 |
31687 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . |
15 |
24 450 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
15 |
22 650 |
— |
78 787 |
50 |
* Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
18 |
14 085 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
37 |
20 072 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Konstaplar.......... |
44 |
19 624 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
_ |
V olontärer.......... |
176 |
44 528 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårds furirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
||
30a |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sj ukvårdskonstaplar...... |
3 |
1338 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdsartillerister..... |
3 |
868 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hantverksfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskonstaplar..... |
2 |
892 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hantverksartillerister..... |
3 |
868 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hovslagarfnrir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkonstaplar..... |
5 |
2 230 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365, |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarartillerister..... |
5 |
. 1447 |
50 |
108 124 |
— |
Transport |
— |
— |
371 436 50 |
(Bil. nr 5;>.)
a t o
E |
n h |
e |
t s k |
o s t II |
a |
d. |
'' |
|||||||
Lön |
Dagavlöning |
> P rt- |
Kronor |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
r* |
||||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
a kr. |
i da- |
kronor |
||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
_ |
371 436 |
50 |
||||||||||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikstyckjunkare...... |
i |
2112 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
4 |
6 520 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeanter av andra klassen |
4 |
6 040 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurirer av andra klassen . |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkonstaplar....... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekonstaplar...... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare.......... |
3 |
868 |
50 |
18 217 |
— |
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
— |
• |
|
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Regementsveterinär...... |
1 |
3 860 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Bataljonsveterinär...... |
1 |
2 115 |
15 660 |
— |
|
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
- |
Summa högst kronor |
_ |
— |
400 313 |
50 |
Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålles vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
utgå för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Anm. 3. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålles
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Anm. 4. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Anm. 5. Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Anm. 6. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kung!. Maj:ts prövning.
Anm. 7. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller
genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär
underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat
anvisade avlöningsförmåner.
576
Förslag
till
Bil. nr 54.
Stat
för Smålands artilleriregemente år 1919.
! |
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön |
Dasravlöning |
> 3 |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summ |
a |
kronor. |
|||||||||||
j arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
j Kronor. |
pr aag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
— |
365 |
2190 |
_ |
8190 |
_ |
Överste och chef....... |
i |
8190 |
• |
||
4-500 |
_ |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnanter....... |
2 |
12 650 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
_ |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
11 |
53 460 |
_ |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
7 |
27 020 |
_ |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
11 |
28 545 |
_ |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
9 |
19 035 |
_ |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
10 |
18150 |
— |
184 525 |
|
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
i 2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Styckjunkare......... |
15 |
31687 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
15 |
24 450 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen i . i |
15 |
22 650 |
78 787 |
501 |
|
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
18 |
14 085 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
37 |
20 072 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Konstaplar..........; |
44 |
19 624 |
|||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
176 |
44 528 |
_ |
||
360, |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurirer av andraklassen |
2 |
1085 |
_ |
||
300i |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskonstaplar...... |
3 |
1338 |
—- |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdsartillerister..... |
3 |
868 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hantverksfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskonstaplar..... |
2 |
892 |
|||
180 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hantverks artillerister..... |
3 |
868 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hovslagarfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkonstaplar..... |
5 |
2 230 |
— |
||
180 |
— |
30 |
bG5 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarartillerister..... |
5 |
1447 |
50 |
108 124 |
— |
|
Transport |
— |
— |
— |
371 436 so |
(Bil. nr 54.)
577
En hetskostnad.
Lön |
Dagavlöning |
|||||||
och |
Summa |
|||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
kronor. |
kronor. |
||||
! Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||
1200 |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
|
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
60 |
542 |
50 |
300 |
__ |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
240 |
— |
— |
no |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
180 |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
||
4 000 |
5 |
365 |
1825 |
5 825 |
- |
|||
! 2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
|
2 400 |
_ |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
1020 |
_ |
3 |
— |
365 |
1095 |
" |
2115 |
|
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
Transport
Musikper sonal.
Musikstyckjunkare......
Musiksergeanter av första klassen
Musiksergeanter av andra klassen
Musikfurirer av andra klassen
Musikkonstaplar......
Musikvicekon staplar.....
Trumpetare.........
Civilmilitär personal.
Bataljonsläkare . .
llegements veterinär
B atalj onsveterinär
Antal. |
, Kronor. |
Summa kronor. |
||
— |
- |
— |
371 436 |
50 |
i |
2 112 |
50 |
||
5 |
8150 |
— |
||
4 |
6 040 |
— |
||
2 |
1085 |
— |
||
2 |
892 |
— |
||
2 |
699 |
— |
||
3 |
868 |
50 |
19 847 |
— |
1 |
5 825 |
|||
1 |
3 860 |
— |
||
1 |
3 860 |
— |
||
1 |
2115 |
— |
15 660 |
— |
1 |
- 1 000 |
|||
— |
— |
- |
407 943 |
50 |
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. fr''.
Anm. 7.
Civil personal.
^Regementspastor, arvode . . .
Summa högst kronor
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen ntgöres av menig volontärs avlöningsförmäner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålles vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontämummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålles
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna. . . .
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eder
genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär
underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant pa
stat anvisade avlöningsförmåner.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft.
73
578
Bil. nr 55.
Förslag
till
Stat
för Gottlands artillerikår år 1919.
E |
n h |
e |
t s |
c o s t n a |
d. |
i |
--r |
|||||||
Lön |
Dagavlöning: |
0 |
Summa |
|||||||||||
och |
Summa |
P |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
kronor. |
1 |
|||||||||||||
Kronor. |
pr aag |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
1 |
i |
||||||||||||
4 50C |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant och chef . . . |
1 |
6 325 |
|||
3 400 |
— |
4 |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första ldassen . . |
4 |
19 441 |
— |
|||
2 400 |
— |
4 |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
2 |
7 720 |
— |
|||
1 500 |
— |
3 |
365 |
1095 |
2 595 |
Löjtnanter av första klassen . . |
5 |
12 975 |
— |
|||||
! 1020 |
— |
3 |
365 |
1095 |
2115 |
Löjtnanter av andra klassen . . |
5 |
10 575 |
— |
|||||
720 |
_ |
3 |
365 |
1095 |
1815 |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
4 |
7 260 |
__ |
64 295 |
||||
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
~ |
2 |
60 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Styckjunkare......... |
4 |
8 450 |
* 1 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1 630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
5 |
8 150 |
!_ |
||
780 |
2 |
3ö5 |
730 |
~ |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
4 |
6 040|— |
22 640 |
||||
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
5 0 |
Furirer av första klassen . . . |
7 |
5 477bo |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
15 |
8 137 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Konstaplar.......... |
22 |
9 812 |
|||
180 |
— |
— |
20 |
36ö |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
88 |
22 264 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurir av andra klassen |
1 |
5421 so |
|||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskonstaplar...... |
2 |
892 |
_ |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdsartillerister .... |
2 |
579 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hantverksfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskonstapel..... |
1 |
446 |
|||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hantverksartillerister .... |
2 |
579 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182j |
50 |
542 |
50 |
Hovslagarfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkonstapel..... |
1 |
446 |
|||
180 |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarartillerist...... |
1 |
289 |
50 |
50 550 |
||
Musikpersonal. |
||||||||||||||
900 |
2 |
365 |
730, |
1630 |
— |
Musiksergeant av första klassen |
1 |
1630 |
_ |
|||||
360 |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurir av andra klassen . . |
1 |
542 |
50 |
||||
300 |
40 |
365 |
146 |
446 |
Musikkonstapel...... |
1 |
446 |
|||||||
Transport |
-1 |
2 618|5o| |
137 485'' |
(Bil. nr 55.)
579
Enhetskostnad.
Lön ocli» arvode. |
Dagavlöning |
Summa |
|
a kr. |
i da- |
kronor. |
kronor. |
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
240 |
__! _ |
30 |
3651 109 |
50 |
349 |
ISO |
— — |
30 |
365! 109 |
50 |
289 |
Antal. |
Kronor. |
Summa kronor. |
||
Transport |
2 618 |
50 |
1 137 485 — |
|
Musikvicekonstapel...... |
1 |
349 |
50 |
|
Trumpetare ......... |
2 |
579 |
— |
3 547 j — |
Summa högst kronor |
— |
— |
— |
141 032- |
Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöras av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontämummer må .under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
utgå för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner. -
Anm. 3. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan . upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i
staten för honom upptagna.
Anm. 4. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Anm. 5. Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Anm. 6. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kung! Majas prövning. ;
Anm. 7. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till f^ljd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller
genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär
underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på
stat anvisade avlöningsförmåner.
!
■
580
Bil. nr 56.
Förslag
till
Stat
för Boden—Karlsborgs artilleriregemente år 1919.
E |
n h |
e |
t S ] |
o s t n |
a |
d. |
j |
|||||||
Lön |
Dagavlöning |
> 0 |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode. |
kronor. |
* |
||||||||||||
a ler. |
i da- |
kronor. |
||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
— |
6 |
— |
365 |
2190 |
— |
8190 |
— |
Överste och chef....... |
1 |
8190 |
|||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnanter....... |
2 |
12 650 |
|||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer........... |
3 |
17 475 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
13 |
63 180 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
10 |
38 600 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
15 |
- 38 925 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
2115 |
Löjtnanter av andra klassen . . |
10 |
21150 |
— |
||||
720 |
— |
3 |
365| |
1095 |
— |
1815 |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
12 |
21 780 |
— |
221 950 |
_ |
||
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
BO |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Styckjunkare......... |
23 |
48 587 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
23 |
37 490 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
1510 |
Sergeanter av andra klassen . . |
23 |
34 730 |
— |
120 807 |
sol |
||
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
20 |
15 650 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
40 |
21700 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Konstaplar.......... |
48 |
21 408 |
— |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.........• |
204 |
51 612 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365) |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskonstaplar..... |
3 |
1338 |
— |
i |
|
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdsartillerister..... |
4 |
1 158 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hantverksfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskonstaplar..... |
3 |
1338 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
3 bo |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hantverksartillerister..... |
4 |
1158 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hovslagarfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkonstaplar..... |
2 |
892 |
— |
• |
|
180 |
~ |
~ |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarartillerister..... |
2 |
579 |
— |
119 545 |
5 0! |
Musikpersonal. |
’ |
|||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikstyckjunkare...... |
2 |
4 225 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter av första klassen |
2 |
3 260 |
— |
||
Transport |
— |
7 485 |
_ |
462 303 |
— j |
(Bil. nr 56.)
581
j |
|||||||||||||
E |
n h |
e |
t s k |
o s t n |
ft |
d. |
|||||||
Lön |
Dagavlöning |
> 0 r»- |
Kronor. |
Summa |
|||||||||
j och |
Summa |
||||||||||||
arvode. |
. , |
kronor. |
|||||||||||
it Kt. |
kronor. |
||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
|||||||||||
Transport |
7 485 |
i 462 303 — |
|||||||||||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeanter av andra klassen |
2 |
3 020 |
— |
|
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurirer av andra klassen . |
2 |
1085 |
— |
|
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkonstaplar....... |
2 |
892 |
— |
|
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
60 |
Musikvicekonstaplar ..... |
2 |
699 |
— |
1 |
180 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare.......... |
4 |
1158 |
— |
14 339| — |
Summa högst kronor |
— |
- |
— |
476 642 - |
Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
utgå för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Anm. 3. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i
staten för honom upptagna.
Anm. 4. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Anm. S Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Anm. 6. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande'' av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Anm. 7. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller
genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär
underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på
stat anvisade avlöningsförmåner.
#
582
Förslag
Bil. 7it 57.
till
Stat
för Positionsartilleriregementet år 1919.
• |
E |
n h |
e |
t s |
t o s t ii a |
d. |
1 |
! |
||||||
Lön |
Dagavlöning |
> 0 |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summ |
a |
P, |
kronor. |
||||||||||
arvode. |
kronor. |
* |
||||||||||||
Kronoi |
pr aag |
1 gar. |
||||||||||||
1 |
j I |
1 i |
Officerare. |
|||||||||||
6 000 |
— |
— |
365 |
2190 |
— |
8190 |
— |
Överste och chef....... |
1 |
8190 |
||||
4 500 |
— |
5 |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnant........ |
1 |
6 325 |
_ |
|||
1 4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer ........... |
2 |
11 650 |
_ |
||
3 400 |
— |
4 — |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
6 |
29160 |
— |
|||
| 2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
6 |
23 160 |
_ |
||
1 1500 |
— |
3 |
— |
335 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
7 |
18165 |
_ |
||
1 020 |
— |
o\— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
5 |
10 575 |
— |
|||
720 |
— |
ö |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
6 |
10 890 |
— |
118 115 |
_ |
Underofficerare. |
1 |
|||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Styckjunkare......... |
12 |
25 350 |
|||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
12 |
19 560 |
_ |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
12 |
18120 |
— |
63 030 |
|
Manskap. |
! |
|||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
10 |
7 825 |
|||
36() |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
20 |
10 850 |
_ |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Konstaplar.......... |
24 |
10 704 |
_ |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer........ |
96 |
24 288 |
_ |
||
36u |
— |
— |
SO |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
-• |
446 |
— |
Sjukvårdskonstaplar...... |
2 |
892 |
|||
iso |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdsartillerister .... |
2 |
579 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hantverksfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
—1 |
446 |
— |
Hantverkskonstapel...... |
1 |
446 |
|||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
so; |
289 |
5 0 |
Hantverksartillerister .... |
2 |
579 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 i |
542 |
50 |
Hovslagarfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkon staplar .... |
2 |
892 |
|||
180 |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarartillerister..... |
3 |
868 |
50 - |
59 551| |
— |
|
i |
Transport |
— |
— |
240 696! |
(Bil. nr ~>7.)
583
1 |
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a d. |
• |
|||||
Lön |
Da^avlöning |
Summa |
|||||||||
och |
1 Summa |
kronor. |
|||||||||
i arvode. |
å kr. |
i da- |
kronor. |
||||||||
j Kronor. |
pr dag. |
gar. |
kronor. |
■ |
|||||||
• |
Transport |
— |
240 696 |
_ |
|||||||
Musikpersonal. |
|||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
so 2 112| so |
Musikstyckjunkare .... |
1 |
2112150 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
1630''— |
Musiks‘ergeanter av förstaklassen |
2 |
3 260 — |
||
780 |
— |
2 |
365 |
730 |
—| 1510— |
Musiksergeanter av andra klassen |
2 |
3 020 - |
|||
380 |
— |
— |
50 |
365 |
182 50! 542 50 |
Musikfurir av andra klassen . . |
1 |
542 j 5 o |
|||
300 |
— |
— |
•10 |
3(55 |
446 |
446 — |
Musikkonstapel..... |
1 |
446 — |
j |
|
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 50'' 349 50 |
Musikvicekonstaplar .... |
2 |
699 — |
|||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109|5oj 28950 |
Trumpetare...... |
2 |
579)— |
10 659 |
_ |
|
| I |
Civilmilitiir personal. |
||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
—l 5 825j - |
Regementsläkare .... |
1 |
5 8251 — |
||
1 020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
2 115 — |
Bataljonsveterinär..... |
1 |
2115|—| |
7 940 |
_j |
! 1 |
Summa högst kronor |
_i |
- 1—| |
259295 |
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakant a beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Offlcersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Intill dess antalet kaptensbeställningar av andra klassen nedbringats till det i staten för genomförd
härordning angivna (4), bestämmer Kungi. Maj:t vid uppkommande vakans, huruvida den
lediga beställningen skall återbesättas eller indragas.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder eller
genomgått för sådan befordran fastställd utbildning, må under tiden för sådan vakans surnumerär
underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på
stat anvisade avlöningsförmåner.
584
Bil. nr 58.
Förslag
• till
Stat
för artilleriets fabriker och tyganstalter år 1919.
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
J |
||||||||
t |
> |
|||||||||||||
Lön |
Dagavlönintf |
et- |
Kronor. |
|||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode. |
a kr. |
i da* |
kronor |
1 |
||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
• |
|||||||||||
Fabriks, ocli tygpersonal. |
||||||||||||||
>) 6 300 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
8125 |
— |
Fälttygmästare........ |
1 |
8125 |
|||
J) 5 800 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
7 260 |
— |
Styresman3).......... |
3 |
21 780 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Tygmästare av första klassen . |
1 |
5 825 |
— |
||
3 400 |
_ |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
D:o av andra klassen . |
2 |
9 720 |
— |
||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1 460 |
— |
4 860 |
— |
Tyg- eller fabriksingenjörer4) . |
4 |
19 440 |
— |
||
lf>00 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Departementsskrivare6) . . . . |
7 |
18165 |
— |
||
1500 |
_ |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Tyg- eller fabriksförvaltare av |
|||||
första klassen6)....... |
15 |
38 925 |
— |
|||||||||||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Oververkmästare5)...... |
1 |
2 595 |
— |
||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Tygförvaltare av andra klassen0) |
3 |
6 337 |
50 |
||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Tygunderofficerare...... |
5 |
10 562 |
50 |
||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Besiktningsrnstmästare eller tyg- |
|||||
verkmästare 7)........ |
18 |
38 025 |
— |
|||||||||||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Verkmästare av första klassen7) |
6 |
12 675 |
— |
||
900 |
_ |
2 |
_ |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
D:o av andra klassen6) |
2 |
3 260 |
— |
||
900 |
_ |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Tyg- eller fabriksskrivare6) . . |
16 |
26 080 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Tyghantverkare8)....... |
47 |
76 610 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
3651 730 |
— |
1630 |
— |
Fortmaskinister8) ..!... . |
7 |
11410 |
— |
309 535 |
— |
|
Summa högst kronor |
— |
— |
309 535 |
M Därav 1,800 kronor i arvode.
s) _ » 2,400 »a »
*) Åtnjuta 1 ålderstillägg å lönen å 600 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänst.
tj „ 3 o » a b 500 » , det ena efter 5, det andra efter 10 och det tredje efter
15 års väl vitsordad tjänst.
5) Åtnjuta 2 ålderstillägg å lönen å 500 kronor, det ena efter 5, det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.
«) b 1 » b b b 300 » efter 5 års väl vitsordad tjänst.
'' ) » X It I) B B 500 » B 5 B » B -fl
8} „ 2 » » » » 150 » , det ena efter 5, det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst.
Anm. 1. Samtlig personal åtnjuter dessutom inkvarterings- och servisbidrag enligt författningarna.
Anm. 2. Tyg- eller fabriksförvaltare och departementsskrivare äga för åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna
sig föregående tjänstetid i någon av dessa beställningar.
Anm. 3. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan angivna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i denna stat
upptagna.
Anm. 4. Vid inträffande avgång i tyg- eller fabriksförvaltar-, tygunderofficers-, tyg- eller fabriksskrivareller
tyghantverkarbeställning iakttages:
att, intill dess antalet tyg- eller fabriksförvattarbeställningar av första klassen nedgått till 11,
i stället för avgången sådan beställningshavare skall tillsättas tygförvaltare av andra klassen,
att, enär samtliga tygunderofficersbeställningar skola indragas, återbesättande av vakant sådan
beställning ej må äga rum, samt
att återbesättande av tyg- eller fabriksskrivar- eller tyghantverkarbeställning må äga rum först
sedan genom avgång utan motsvarande återbesättande beställningarnas antal nedgått till resp. 9 och 44.
Bil. nr .5,9.
Förslag
till
Stat
för Fortifikationen år 1919.
E |
n 11 |
e |
s k |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
— |
i |
> i |
Summa |
|||||||||||
Lön |
Dagavlöning |
| |
Kronor |
kronor. |
||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
kronor. |
|||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
• |
|||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
! 6 000 |
6 |
_ |
365 |
2190 |
_ |
8190 |
— |
Överstar........... |
3 |
24 570 |
— |
|||
4 500 |
— |
5 |
_ |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnanter....... |
4 |
25 300 |
— |
||
4 000 |
5 |
_ |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer........... |
10 |
58 250 |
— |
|||
3 400 |
_ |
4 |
_ |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
36 |
174 960 |
— |
||
2 400 |
_ |
4 |
_ |
365 |
1 460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
22 |
84 920 |
— |
||
1500 |
_ |
3 |
_ |
365 |
1095 |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen |
37 |
96 015 |
— |
|||
1020 |
_ |
3 |
_ |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
29 |
61 335 |
— |
||
720 |
_ |
3 |
_ |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
32 |
58 080 |
— |
583 430 |
_ |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1 1200 |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
47 |
99 287 |
50 |
|||
900 |
2 |
_ |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen |
49 |
79 870 |
— |
|||
780 |
_ |
2 |
_ |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
50 |
75 500 |
— |
254 657 |
50 |
i |
Musikpersonal. |
|||||||||||||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Musikfanjunkare....... |
3 |
6 337 |
50 |
||
900 |
_ |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeanter avförstaklassen |
5 |
8 150 |
— |
||
780 |
_ |
2 |
_ |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeanter av andraklassen |
6 |
9 060 |
— |
23 547 |
50 |
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
_ |
5 |
_ |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
• 2 |
11650 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
— |
||
1020 |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Bataljonsveterinärer...... |
3 |
6 345 |
— |
|||
1500 |
_ |
3 |
_ |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Fortifikationskassörer2) . . . . |
11 |
28 545 |
— |
||
1500 |
_ |
3 |
_ |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Departementsskrivarea) . . . . |
5 |
12 975 |
— |
||
900 |
_ |
2 |
_ |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Gevärshantverkares)..... |
5 |
8 150 |
— |
||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Tygverkmästare 4)....... |
6 |
12 675 |
— |
||
900 |
_ |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Tyghantverkare s)....... |
27 |
44 010 |
— |
||
*) 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
5 |
5 817 |
25 |
134 027 |
25 |
Transport |
— |
— |
— |
995 662 |
J |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 höft.
586
(Bil. nr 59.)
Enhetskostnad.
j Lön
och
j arvode.
Kronor.
1000
1100 —
Dagavlöning
å kr.
pr dag.
i dagar.
kronor.
Summa
kronor.
8001-600;-
Transport
1000
1 100
Civil personal.
~j Regementspastorer, arvode
-J Förste vaktmästare . . . .
800
600
| Antal. |
Kronor. |
Summa kronor. • |
||
— |
— |
— |
995 662 |
25 |
3 |
3 000 |
|||
1 |
1100 |
— |
4100 |
|
3 |
2 400 |
|||
10 |
6 000 |
— |
1 |
|
— |
1600 |
— |
10 000 |
|
— |
_ |
-| |
1009 762 |
25; |
Anm
Anm.
. 2
Anm.
Anm.
Anm. 5.
Arvoden till stabsofficerare
m. fl.
Avdelningschefer ......
Stabsofficerare ........
Gratifikationer till biträden å
byggnadsavdelningen m. m. .
Summa högst kronor
Åtn^Väld^Hm'' ei:sf.ttuinS och *yse m- m. Åtnjuta dessutom fri bostad.
) Åtnjuta 2 ålderstillägg a lönen a 500 kronor, det ena efter 5, det andra efter 10 års väl vitsordad tjänst
'' ” J ” ” ” ä 500 » . efter 5 års väl vitsordad tjänst.
F°Äti0ÄSÖrer OCh deParteme“tsskriyare åtnjuta dessutom inkvarterings- och servisbidrag
förfatl:,ninÄarna samt aga, för åtnjutande av ålderstillägg, rätt att tillgodoräkna sig den
tid, de dessförinnan tjänstgjort i någondera beställningen. g k S d
öntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan angivna avlöningsförmåner bibehålies
is. i““h"iok”
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid intrattande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av Hen
vakanta beställningen underställas Kungl. Majfts prövning. g återbesättande av den
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tiänsteålder eiler
fäTTnferlönnantdaeni,eberrdrtn/rtSHtälld “4 ™der
genom vakaQsen besparadR medei uppbara
587
Bil. nr 60.
Förslag
till
Stat
för Svea ingenjörkår år 1919.
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
d. |
| 1 i |
||||||||
Dagavlöning |
> |
Kronor. |
Summa kronor. |
! |
||||||||||
Lön. |
Summa |
|||||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
a kr. |
i da- |
kronor. |
||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
_ |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
6 |
4 695 |
— |
||
360 |
_ |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
11 |
5 967 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
18 |
8 028 |
— |
i |
|
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
18 |
6 291 |
— |
||
180 |
_ |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
95 |
24 035 |
— |
||
600 |
_ |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Hantverksfurir av första klassen |
1 |
782 |
50 |
| |
|
360 |
_ |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
60 |
Hantverksfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskorpraler...... |
6 |
2 676 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hantverksvioekorpraler .... |
7 |
2 446 |
60 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral . . . |
1 |
446 |
— |
i |
|
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpraler . |
2 |
699 |
— |
1 |
|
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårdsvicekorpraler .... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdssoldater....... |
2 |
579 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarsoldat ....... |
1 |
289 |
50 |
60 792 |
bo |
'' |
Musikmanskap. |
|||||||||||||
360 |
_ |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurir av andra klassen . , |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkorpraler........ |
2 |
892 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekorpraler...... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare.......... |
3 |
868 |
50 |
3 002 |
— |
Summa högst kronor. |
— |
— |
— |
63 794|50 |
Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Anm. 3. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Anm. 4. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
588
Förslag
Bil. nr 61.
till
Stat
för Göta ingenjörkår år 1919.
E |
n h |
e |
t s |
s o s t n a |
d. |
|||||||||
i |
Daga! |
•löning |
> P |
Summa |
||||||||||
Lön. |
Summa |
P |
kronor. |
|||||||||||
å kr. |
kronor. |
|||||||||||||
j Kronor. |
pr dag |
gar. |
kronor. |
|||||||||||
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
6 |
4 695 |
|||
660 |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . • . |
10 |
5 425 |
||||
300 |
_ |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
17 |
7 582 |
_ |
||
240 |
— |
30 |
3ö5 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
17 |
5 941 |
50 |
|||
180 |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer ........ . . |
85 |
21 505 |
||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Hantverksfurir av första klassen |
1 |
782 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hantverksfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
|||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskorpraler...... |
6 |
2 676 |
_ |
||
240 |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hantverksvicekorpraler .... |
7 |
2 446 |
50 |
|||
300 |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral . . . |
1 |
446 |
_ |
i |
||
240 |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvieekorpral . . |
1 |
349 |
50 |
|||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldater . . . |
2 |
579 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpraler...... |
2 |
892 |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårdsvicekorpraler . . |
2 |
699 |
_ |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdssoldater....... |
2 |
579 |
_ |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral.....j |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarsoldat......• |
1 |
289 |
50 |
56 864 |
50 |
|
1 Musikmanskap. |
1 |
1 |
||||||||||||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542160 |
Musikfurir av andra klassen . . |
1 |
542 |
50 |
|||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446; |
— |
Musikkorpraler...... |
2 |
892 |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365! |
109 |
5 0 j |
349 50 |
Musikvicekorpraler .... |
2: |
699 |
_ |
|||
180 |
30 |
365! |
109 |
60 |
289)50 |
Trumpetare...... |
3| |
868 |
50 |
3 002 |
— |
|||
Summa högst kronor. |
- | |
— | |
59866 |
50 i |
Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jamte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
o ”lo“tarbeställmi;gen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Anm. 3. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Anm. 4. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
589
Bil. nr 62.
Förslag
till
Stat
för Norrlands ingenjörkår år 1919.
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
o. |
|||||||
Dagavlöning |
| 2 |
Kronor, i |
||||||||||
Lön. |
Summa |
1 & |
||||||||||
kronor. |
• |
|||||||||||
j Kronor. |
pr aag. |
gar. |
||||||||||
Manskap. |
||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782^50 |
Furirer av första klassen......... |
6 |
4 695 |
-1 |
|
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen......... |
10 |
5 425 |
|
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler................ |
16 |
7136 |
_j |
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
60 |
349 |
50 |
Vicekorpraler............... |
16 |
5 592 |
_ |
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer................ |
75 |
18 975 |
__I |
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Hantverksfurir av första klassen..... |
1 |
782 |
50 |
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hantverksfurir av andra klassen..... |
1 |
542 |
50 |
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskorpraler............ |
4 |
1784 |
|
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hantverksvicekorpraler.......... |
5 |
1747 |
50 |
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshan tve rkarkorp ral......... |
1 |
446 |
— |
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral....... |
1 |
349 |
50 |
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat......... |
1 |
289 |
50 |
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurir av andra klassen..... |
1 |
542 |
50 |
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146, |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpral.........! . . . |
1 |
446 |
|
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårdsvicekorpraler......... |
2 |
699 |
— |
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
so |
289 |
50 |
Sjukvårdssoldat....... |
1 |
289 |
50'' |
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
446 |
— |
Hovslagarkorpral....... |
1 |
446 |
i |
|
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekörpral........ |
1 |
349 |
50} |
180 |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarsoldater...... |
2 |
579 |
||
1 |
Summa högst kronor |
— |
51116 |
—1 |
Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls -eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Antn. 3. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
590
Förslag
till
Stat
Bil. nr 63.
v
för Bodens ingenjörkår år 1919.
E |
n h |
e |
t s k |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
Dagavlöning |
> et- |
Kronor. |
Summa |
|||||||||||
Lön. |
Summa |
|||||||||||||
. |
kronor. |
|||||||||||||
a kr. |
kronor. |
i |
||||||||||||
Kronor. |
pr dag |
gar. |
||||||||||||
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182150 |
782''5o |
Furirer av första klassen . . . |
3 |
2 347 |
50 |
||||
360 |
— |
— |
so |
365 |
182 bo |
542 bo |
Furirer av andra klassen . . . |
6 |
3 255 |
— |
||||
300 |
— |
— |
4 C |
365 |
146 |
— |
446 |
Korpraler........... |
10 |
4 460 |
— |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
9 |
3145 |
60 |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
60 |
15 180 |
— |
||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Hantverksfurir av första klassen |
1 |
782 |
50 |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Hantverksfurirer av andra klassen |
2 |
1085 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskorpraler ... • . . |
5 |
2 230 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hantverksvicekorpraler .... |
6 |
2 097 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
G-evärshantverkarkorpral . . . |
1 |
446 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat .... |
1 |
289 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpral....... |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårdsvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvård ssoldat........ |
1 |
289 |
50 |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
36 752 |
50 |
Musikmanskap. |
||||||||||||||
360 |
— |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurir av andra klassen . . |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
_ |
446 |
— |
Musikkorpraler........ |
2 |
892 |
— |
i |
|
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekorpraler...... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare.......... |
2 |
579 |
— |
2 712 |
50 i |
Summa högst kronor |
— |
39465 |
Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibebålles vid volontärbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Anm. 2- Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå för
dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Anm. 3. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Anm. 4. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
591
Förslag
till
Bil. nr 64.
Stat
för Fälttelegrafkåren år 1919.
Lön 1 Krono |
13 |
n h |
e |
t s |
c o s t n a |
d. |
a r. |
’ |
Antal. |
1 Kronor |
Summa kronor. |
|||
r. |
Dagavlöning |
Summ krono |
||||||||||||
| å kr. |
i da- ; g«r- |
kronor. |
||||||||||||
1 |
Manskap. |
] j |
||||||||||||
600 — |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Purirer av första klassen . . . |
10 |
7 825 |
1 |
|||
3601— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . |
19 |
10 307 |
] |
|||
300, — |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler......• . . |
24 |
10 704 |
||||
240] — |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler....... |
25 |
8 737 |
50 |
|||
1ÖU |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer..... |
125 |
31 625 |
||||
bUU; — |
— |
50 |
36ö |
182 |
50 |
782 |
50 |
Hantverksfurirer avförsta klassen |
2 |
1 565 |
||||
360; — |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
60 |
Hantverksfurirer av andra klassen |
3 |
1 627 |
50 |
i |
||
300 j— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hantverkskorpraler . . . |
11 |
4 906 |
||||
2401 — |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hantverksvicekorpraler . |
16 |
5 592 |
_ |
|||
OUU |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Gevärshantverkarkorpral |
1 |
446 |
_ |
i |
||
24U |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Gevärshantverkarvicekorpral . |
1 |
349 |
50 |
j |
||
loU |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Gevärshantverkarsoldat . . |
1 |
289 |
50 |
||||
• >bU— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Sjukvårdsfurir av andra klassen |
1 |
542 |
50 |
1 |
|||
öUU |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Sjukvårdskorpral..... |
1 |
446 |
||||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Sjukvårdsvicekorpraler |
2 |
699 |
_ |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Sjukvårdssoldat . . . |
1 |
289 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkorpral .... |
1 |
446 |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral . |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Hovslagarsoldat..... |
1 |
289 |
50 |
87 036 |
50i |
, Musikmanskap. |
! |
|||||||||||||
300 |
I |
— |
40 |
365 |
146, |
— |
446 |
— |
Musikkorpral....... |
1 |
446 |
_ |
||
240 |
— |
—j |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekorpral .... |
1 |
349 |
50 |
||
180 |
H i |
30 |
o65 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare........ |
2 |
579 |
— |
1374 |
50'' |
|
i i |
■''1 |
1 |
1 |
Summa högst kronor |
-| |
-i- |
88411 |
_i |
Anm. 1. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålles vid volontärbe
ställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Anm. 2. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
lör dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Anm. 3. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Anm. 4. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
592
Bil. nr 65.
Förslag
till
Stat
för officerare och underofficerare med vederlikar
vid trängen år 1919.
E |
n h |
e |
s k |
o s t n |
a |
d. |
| |
|||||||
Lön |
DaravlöninK |
Kronor |
Summa kronor. |
|||||||||||
och |
Summa |
|||||||||||||
arvode |
å kr. |
i da- |
kronor. |
kronor |
||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
6 000 |
_ |
6 |
_ |
365 |
2190 |
_ |
8190 |
_ |
Överste............ |
i |
8190 |
— |
1 |
|
'') 5 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 825 |
Överstelöjtnanter....... |
3 |
20 475 |
— |
|||
! ») 4 500 |
_ |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Majorer ........... |
3 |
18 975 |
— |
||
3 400 |
_ |
4 |
_ |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
12 |
58 320 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
10 |
38 600 |
— |
||
1 500 |
— |
3 |
_ |
365 |
. 1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
12 |
31140 |
— |
||
1 020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
12 |
25 380 |
— |
||
720 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
1815 |
— |
Underlöjtnanter och fänrikar . |
16 |
29 040 |
— |
230 120 |
|
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
4 |
8 450 |
— |
|||
900 |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
7 |
11410 |
— |
|||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
9 |
13 590 |
— |
33 450 |
|
Musikpersonal. |
||||||||||||||
780 |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeanter av andraklassen |
2 |
— |
— |
3 020 |
— |
|
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
| 4 000 |
— |
5 |
365 |
1825 |
5 825 |
—■ |
Begementsläkare....... |
3 |
17 475 |
— |
||||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
3 |
11580 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Bataljonsveterinär ...... |
1 |
2115 |
— |
31170 |
— |
1 |
• |
Summa högst kronor |
— |
— |
— |
297 760 |
— |
*) Därav 500 kronor i arvode.
Anm. 1. Officers-, underofficers- och musikunderofficersbeställningarna samt de civilmilitära beställningarna
skola överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen »i enlighet
med efterföljande bestämmelser.
a) Då vakans inträffar i officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning eller i
civilmilitär beställning och den vakanta beställningen ej skall indragas, överflyttas beställningen
före återbesättandet till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen».
(Bil. nr 65.) 593
b) Officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning samt civilmilitär beställning
överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen», därest
vederbörande beställningsinnehavare därom gör framställning.
Anm. 2. Intill dess antalet kaptensbeställningar av andra klassen och underlöjtnantsbeställningar nedbringats
till det i staten för genomförd härordning angivna, bestämmer Kungl. Maj:t vid uppkommande
vakans i någon av nämnda beställningar, huruvida återbesättande skall ske eller beställningen
indragas.
Anm. 3. Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Anm. 4. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik från de genom vakansen
besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft.
75
594
Förslag
till
Bil. nr 66.
Stat
för Svea trängkår år 1919.
E |
n h. |
e |
t s k o s t n |
a |
a. |
|||||||||
Lön |
Dagavlöning |
_ |
> |
Kronor. |
Summa |
|||||||||
och |
Summa |
kronor. |
||||||||||||
arvode |
kronor. |
|||||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
! Kronor. |
pr uag. |
gar. |
||||||||||||
i i J i |
Officerare. |
|||||||||||||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen |
2 |
5190 |
|||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
—- |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen |
2 |
4 230 |
— |
9 420 |
_ |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
5 |
10 562 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . |
3 |
4 890 |
|||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
5 |
7 550 |
— |
23 002 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
4 |
3130 |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
8 |
4 340 |
_ |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
14 |
6 244 |
_ |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
13 |
4 543 |
50 |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
21 |
5 313 |
_ |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkorpral....... |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral . . . . . |
1 |
349 |
50 |
24 366 |
_ |
Musikpersonal. |
||||||||||||||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeant av första klassen |
1 |
1630 |
|||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
_ |
||
360 |
— |
— |
5 0 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurir av andra klassen . . |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkorpral....... |
1 |
446 |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekorpraler...... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare.......... |
2 |
579 |
— |
5 406 |
50 |
||
Transport |
-| |
- | |
-| |
62 195 |
(Bil. nr 66.)
595
E |
n h |
e |
t s li |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön |
Dagavlöning |
> 0 rf- |
Kronor |
Summa |
||||||||||
och |
bummii |
*—• |
||||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
a kr. |
i da- |
V. |
||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
_ |
_ |
_ |
62 195 |
||||||||||
Civil militär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Hantverkare......... |
3 |
4 890 |
— |
||
l)980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaklmästare...... |
1 |
1163 |
45 |
||
11 878 |
45 |
|||||||||||||
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
1000 |
— |
"Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
Summa högst kronor |
— |
— |
— |
75 073 |
45 |
*) Därav 80: 95 kronor i ersättning för ved, lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Anm. 9.
Anm. 10.
Anm. 11.
Vid uppkommande vakans i regementspastorsbeställningen skall beställningen ej återbesättas.
Officers-, underofficers- och musikunderofficersbeställningarna samt de civilmilitära beställningarna
skola överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen» i
enlighet med efterföljande bestämmelser.
a) Då vakans inträffar i officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning eller i
civilmilitär beställning och den vakanta beställningen ej skall indragas, överflyttas beställningen
före återbesättandet till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen».
b) Officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning samt civilmilitär beställning
överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen», därest
vederbörande beställningsinnehavare därom gör framställning.
Intill dess antalet underofficersbeställningar och hantverkarbeställningar nedbringats till det i
staten för genomförd härordning angivna, skall vid uppkommande vakans i fanjunkarbeställning,
sergeantsbeställning av första eller andra klassen eller hantverkarbeställning frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Hantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å ISO kronor, det ena efter 5 års och det andra efter
10 års väl vitsordad tjänst.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontär avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen
utgå för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än «de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i
staten för honom upptagna
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Yid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran
eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder,
må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik vid trängen från de
genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
596
Förslag
till
Bil. nr 67.
Stat
för Göta trängkår år 1919.
1 |
E |
n h |
e |
t S |
i o s t n a |
d. |
||||||||
Lön |
Dagavlöning: |
> P |
Kronor. |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
EL |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
Kronor. |
pr aag |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
2 |
9 720 |
|||
2 400 |
— |
4 |
— |
665 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kapten av andra klassen . . . |
1 |
3 860 |
_ |
||
1 020 |
3 |
365 |
1095 |
2115 |
Löjtnanter av andra klassen . . |
2 |
4 230 |
— |
17 810 |
— |
||||
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
3 |
6 337 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
3 |
4 890 |
— |
||
780 |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
3 |
4 530 |
— |
15 757 |
50 |
|
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
4 |
3130 |
|||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
8 |
4 340 |
_ |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
14 |
6 244 |
_ |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
13 |
4 543 |
50 |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer......... |
21 |
5 313 |
_ |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkorpral....... |
1 |
446 |
_ |
||
240 |
— |
— |
30 |
3öö |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
24 366 |
_ |
Musikpersonal. |
||||||||||||||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeant av första klaSsen |
1 |
1630 |
|||
780 |
— |
2 |
— |
36o |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurir av andra klassen . . |
1 |
542 |
|||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkorpral....... |
1 |
446 |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekorpraler..... |
2 |
699 |
_ |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare.......... |
2 |
579 |
— |
5 406 |
50 |
Transport |
— |
-| |
63 340 |
- |
(Bil. nr (17.)
597
E |
n li |
e |
t s k |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön och |
Dägavlöning |
Summa |
Antal. |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||||||||
arvode. |
i da- |
kronor. |
||||||||||||
a Kr. |
kronor. |
|||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Transport |
— |
— |
— |
63 340 |
— |
|||||||||
Civilmilitiir personal. |
||||||||||||||
4 000 |
_ |
5 |
_ |
365 |
1825 |
_ |
5 825 |
_ |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
_ |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 115 |
— |
Bataljonsveterinär....... |
1 |
2115 |
— |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1 630 |
— |
Hantverkare......... |
4 |
6 520 |
— |
||
l) 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
1 |
1163 |
45 |
15 623 |
45 |
Summa högst kronor |
— |
- |
— |
78 963 |
45 |
*) Därav 80,95 kronor i ersättning för ved, lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
Anm. 1. Officers-, underofficers- och musikunderofficersbeställningarna samt de civilmilitära beställningarna
skola överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen» i enlighet
med efterföljande bestämmelser.
a) Då vakans inträffar i officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning eller i
civilmilitär beställning och den vakanta beställningen ej skall indragas, överflyttas beställningen
före återbesättandet till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen».
b) Officers-, underofficers eller musikunderofficersbeställning samt civilmilitär beställning
överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen», därest vederbörande
beställningsinnehavare därom gör framställning.
Anm. 2. Intill dess antalet kaptensbeställningar av andra klassen nedbringats till det i staten för genomförd
härordning angivna, bestämmer Kung! Maj:t vid uppkommande vakans, huruvida återbesättande
skall ske eller beställningen indragas.
Anm. 3. Intill dess antalet underofficersbeställningar och hantverkarbeställningar nedbringats till det i
staten för genomförd härordning angivna, skall vid uppkommande vakans i fanjunkarbeställning;
sergeantsbeställning av första eller andra klassen eller hantverkarbeställning frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kung! Maj:ts prövning.
Anm. 4. Hantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra efter
10 års väl vitsordad tjänst.
Anm. 5. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontär avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Anm. 6. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå för
dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Anm. 7. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Anm. 8. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Anm. 9. Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Anm. 10. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen understäflas Kungl. Maj:ts prövning.
Anm. 11. Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran
eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder,
må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant, eller fänrik vid trängen från de
genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
598
Förslag
till
Stat
Bil. nr 68.
för Norrlands trängkår år 1919.
E |
n h |
e |
s 1 |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön |
Daga visning |
> a |
Kronor |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
PS- |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
kronor. |
|||||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
Kronor |
pr aag. |
gar. |
||||||||||||
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
6 |
12 675 |
_ |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . . |
5 |
8150 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
5 |
7 550 |
— |
28 375 |
_ |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
4 |
3130 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
8 |
4 340 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
14 |
6 244 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
13 |
4 543 |
50 |
||
180 |
— |
— |
to |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
21 |
5 313 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
- |
446 |
— |
Hovslagarkorpral....... |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
24366 |
|
Musikpersonal. |
||||||||||||||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeant av första klassen |
1 |
1630 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurir av andra klassen . . |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkorpral......... |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekorpraler...... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare ......... |
2 |
579 |
— |
3 896 |
50 |
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Bataljonsveterinär....... |
1 |
2115 |
_ |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Hantverkare ... *...... |
4 |
6 520 |
— |
||
>) 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
1 |
1163 |
45 |
9 798 |
45 |
Transport |
— |
— |
- |
66 43596 |
*) Därav 80,95 kronor i ersättning för ved, lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
(Bil. nr >18.)
599
E |
n h |
e |
t s k |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön och |
Dagavlöning |
Summa |
Antal |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||||||||
arvode Kronor |
å kr. |
i da-gar. |
kronor |
• |
kronor. |
|||||||||
Transport |
— |
— |
- |
66 435 |
95 |
|||||||||
Civil personal. |
||||||||||||||
1000 |
— |
— |
- |
-- |
— |
— |
1000 |
— |
Regementspastor, arvode . . . |
1 |
— |
— |
1000 |
— |
Summa högst kronor |
— |
— |
— |
67 435 |
95 |
Äntra, 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Anm. 9.
Anm. 10.
Vid uppkommande vakans i-regementspastorsbeställningen skall beställningen ej återbesättas.
Officers-, underofficers- och musikunderofficersbeställningarna samt de civilmilitära beställningarna
skola överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen» i enlighet
med efterföljande bestämmelser.
a) Då vakans inträffar i officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning eller i
civilmilitär beställning och den vakanta beställningen ej skall indragas, överflyttas beställningen
före återbesättandet till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen».
b) Officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning samt civilmilitär beställning
överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen», därest vederbörande
beställningsinnehavare därom gör framställning.
Intill dess antalet underofficersbeställningar och hantverkarbeställningar nedbringats till det i
staten för genomförd härordning angivna, skall vid uppkommande vakans i fanjunkarbeställning,
sergeantbeställning av första eller andra klassen eller hantverkarbeställning frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Hantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra efter
10 års väl vitsordad tjänst.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå för
dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
600
Förslag
till
Bil. nr 69.
Stat
för Skånska trängkåren år 1919.
E |
n h |
e |
t s 4 |
o s t n |
a |
d. |
||||||||
Lön och |
Dagavlöning |
Summa |
Antal |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||||||||
arvode. |
å kr. |
i da- |
kronor. |
|||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officer. |
||||||||||||||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
- |
Löjtnant av första klassen . . . |
i |
— |
— |
2 595 |
— |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
6 |
12 675 |
_ |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen . |
5 |
8150 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
2 |
3 020 |
— |
23 845 |
_ |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
4 |
3130 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
5 0 |
Furirer av andra klassen . . . |
8 |
4 340 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
14 |
6 244 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler......... |
13 |
4 543 |
50 |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Yolontärer.......... |
21 |
5 313 |
— |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkorpral....... |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
24 366 |
_ |
Musikpersonal. |
||||||||||||||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeant av första klassen |
1 |
1630 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurir av andra klassen . . |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkorpral......... |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekorpraler...... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare.......... |
2 |
579 |
— |
3 896 |
50 |
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Regementsläkare....... |
1 |
5 825 |
_ |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
_ |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Bataljonsveterinär ...... |
1 |
2 115 |
_ |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1 630 |
— |
Hantverkare......... |
4 |
6 520 |
_ |
||
») 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1 163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
1 |
1 163 |
45 |
19 483 |
45 |
Transport |
— |
— |
74185 |
95 |
0 Därav 80,95 kronor i ersättning för ved, lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
(Bil. nr 69.)
601
Enhetskostnad.
Lön
och
arvode.
Kronor.
1000
Dagavlöning
ä kr.
pr dag.
i dagar.
kronor.
Summa
kronor.
1000
Transport
Civil personal.
Regementspastor, arvode . . .
Summa högst kronor
Kronor.
Summa
kronor.
74185
1000
75185
so
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. |
3. |
Anm. |
4. |
Anm. |
5. |
Anm. |
6. |
Anm. |
7. |
Anm. |
8. |
Anm. |
9. |
Anm. |
10. |
Officers-, underofficers- och musikunderofficersbeställningarna samt de civilmilitära beställningarna
skola överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen» i
enlighet med efterföljande bestämmelser.
a) Då vakans inträffar i officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning eller i
civilmilitär beställning och den vakanta beställningen ej skall indragas, överflyttas beställningen
före återbesättandet till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen».
b) Officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning samt civilmilitär beställning
överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen», därest
vederbörande beställningsinnehavare därom gör framställning.
Intill dess antalet underofficersbeställningar och hantverkarbeställningar nedbringats till det i
staten för genomförd härordning angivna, skall vid uppkommande vakans i fanjunkarbeställning,
sergeantsbeställning av första eller andra klassen eller hantverkarbeställning frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kung! Maj:ts prövning.
Hantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra efter
10 års väl vitsordad tjänst.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontär^ avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i
staten för honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran
eljest närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder,
må under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller fänrik vid trängen från de
genom vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 häft.
76
602
Förslag
till
Bil. nr 70.
Stat
för Västmanlands trängkår år 1919.
E n h |
e |
t s |
c o s t n a |
d |
||||||||||
Lön och |
Dagavlöhing |
Summa |
Antal. |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||||||||
arvode |
å kr. |
i da- |
kronor. |
|||||||||||
kronor. |
||||||||||||||
Kronor. |
pr dag. |
gar. |
||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
3 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
2 |
9 720 |
_ |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
3 |
7 785 |
— |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Löjtnanter av andra klassen . . |
2 |
4 230 |
— |
21 735 |
_ |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50- |
2112 |
50 |
Fanjunkare . . . . -...... |
4 |
8 450 |
_ |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av- första klassen . . |
5 |
8150 |
|||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeantej av andra klassen . . |
6 |
9 060 |
— |
25 660 |
_ |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
4 |
3130 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
8 |
4 340 |
_ |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
416 |
— |
Korpraler........... |
14 |
6 244 |
— |
|||
210 |
— |
— |
3 0 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler ......... |
13 |
4 543 |
50 |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
-- |
Volontärer.......... |
21 |
5 313 |
_ |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkorpral....... |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral . . . . . |
1 |
349 |
50 |
24 366 |
_■ |
Musikpersonal. |
• |
|||||||||||||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeant av första klassen |
1 |
1630 |
_ |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurir av andra klassen . . |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkorpral......... |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvicekorpraler...... |
2 |
699 |
— |
||
180 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare.......... |
2 |
579 |
— |
5 406 |
50 |
Civilniilitär personal. |
||||||||||||||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
- |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
_ |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Batalj onsveterinär ...... |
1 |
2 115 |
_ |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Hantverkare......... |
4 |
6 520 |
— |
||
'') 980 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förrådsvaktmästare...... |
i |
1 163 |
45 |
13 658 |
45 |
Transport |
— |
— |
90 825 |
95 |
x) Därav 80,95 kronor i ersättning för ved, lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
(Bil. nr 70.)
(503
Enhetskostnad
Lön
och
arvode.
Kronor.
Dagavlöning |
|
å kr. i da-pr dag. gar. |
kronor. |
Summa
kronor.
Transport
E3
et P -
Kronor.
Summa
kronor.
90 825 95
1000
1000
Civil personal.
Regementspastor, arvode . . .
Summa högst kronor
1
1 000
9] 825 95
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Anm. 8.
Anm. 9.
Anm. 10.
Officers-, underofficers- och. musikunderofficersbeställningarna samt de civilmilitära beställningarna
skola överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen» i enlighet
med efterföljande bestämmelser.
a) Då vakans inträffar i officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning eller i
civilmilitär beställning och den vakanta beställningen ej skall indragas, överflyttas beställningen
före återbesättandet till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen».
b) Officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning samt civilmilitär beställning
överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen», därest vederbörande
beställningsinnehavare därom gör framställning.
Intill dess antalet underofficersbeställningar och hantverkarbeställningar nedbringats till det i
staten för genomförd härordning angivna, skall vid uppkommande vakans i fanjuukarbeställning,
sergeantsbeställning av första eller andra klassen eller hantverkarbeställning frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts provning.
Hantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra efter
10 års väl vitsordad tjänst.
Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid
volontärbeställningen, med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå
för dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kung! Maj:ts prövning.
Kan uppkommen vakans i löjtnantsbeställning icke besättas till följd därav, att till befordran eljest
närmast stående underlöjtnant(-er) icke uppnått för sådan befordran fastställd tjänsteålder, må
under tiden för sådan vakans surnumerär underlöjtnant eller länrik vid trängen från de genom
vakansen besparade medel uppbära underlöjtnant på stat anvisade avlöningsförmåner.
604
Förslag
till
Bil. nr 71.
Stat
för Östgöta trängkår år 1919.
E |
n h |
e |
t s |
rostr |
a |
d. |
i |
|||||||
Lön |
Dagavlöning |
0 |
Kronor |
Summa |
||||||||||
och |
Summa |
P |
kronor. |
|||||||||||
arvode. |
å kr. |
kronor. |
||||||||||||
Kronor. |
pr dag |
gar. |
kronor. |
|||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
3 400 |
— |
4 |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
2 |
— |
— |
9 720 |
— |
|
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
— |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Fanjunkare.......... |
6 |
12 675 |
_ |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen |
6 |
9 780 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen |
4 |
6 040 |
— |
28 495 |
|
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
4 |
3130 |
_ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
8 |
4 340 |
_ |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Korpraler........... |
14 |
6 244 |
_ |
||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Vicekorpraler....... |
13 |
4 543 |
50 |
||
180 |
— |
— |
20 |
365 |
73 |
— |
253 |
— |
Volontärer.......... |
21 |
5 313 |
_ |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Hovslagarkorpral....... |
1 |
446 |
— |
||
240 |
— |
— |
SO |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Hovslagarvicekorpral..... |
1 |
349 |
50 |
24 366 |
|
Mnsikpersonal. |
||||||||||||||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Musiksergeant av första klassen |
1 |
1630 |
_ |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Musiksergeant av andra klassen |
1 |
1510 |
__ |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Musikfurir av andra klassen . . |
1 |
542 |
50 |
||
300 |
— |
— |
40 |
365 |
146 |
— |
446 |
— |
Musikkorpral...... |
1 |
446 |
|||
240 |
— |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
349 |
50 |
Musikvieekorpraler...... |
2 |
699 |
_ |
||
180 |
— |
30 |
365 |
109 |
50 |
289 |
50 |
Trumpetare......... |
2 |
579 |
— |
5 406 |
50 |
|
Civilmilitär personal. |
||||||||||||||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Bataljonsläkare........ |
1 |
3 860 |
_ |
||
1020 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2115 |
— |
Bataljonsveterinär....... |
1 |
2115 |
_ |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Hantverkare........ |
4 |
6 520 |
|||
‘) 80 |
95 |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
1163 |
45 |
Förråds vaktmästare.....• |
1 |
1163 |
45 |
13 658 |
45 |
1 |
Summa högst kronor |
— |
-1 |
-| |
81645 |
95 |
*) Därav 80,95 kronor i ersättning för ved, lyse m. m. Åtnjuter dessutom fri bostad.
(Bil. nr 71.)
605
Anm. 1. Officers-, underofficers- och musikunderofficersbeställningarna samt de civilmilitära beställningarna
skola överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen» i enlighet
med efterföljande bestämmelser
a) Då vakans inträffar i officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning eller i
civilmilitär beställning och den vakanta beställningen ej skall indragas, överflyttas beställningen
före återbesättandet till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen»,
b) Officers-, underofficers- eller musikunderofficersbeställning samt civilmilitär beställning
överflyttas till staten för »officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen», därest vederbörande
beställningsinnehavare därom gör framställning.
Anm. 2. Intill dess antalet underofficersbeställningar och hantverkarbeställningar nedbringats till det i
staten för genomförd härordning angivna, skall vid uppkommande vakans i fanjunkarbeställning,
sergeantsbeställning av första eller andra klassen eller hantverkarbeställning frågan om återbesättande
av den vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Anm. 3. Hantverkare åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 150 kronor, det ena efter 5 års och det andra efter
10 års väl vitsordad tjänst.
Anm. 4. Den för underbefäl av manskapet upptagna avlöningen utgöres av menig volontärs avlöningsförmåner
jämte tillägg för befälsbeställningen, vadan avgående sådant underbefäl bibehålies vid volontärbeställningen,
med dess å stat upptagna förmåner, till dess det jämväl därifrån skiljes.
Anm. 5. Vid vakanser i underbefäls eller beställningsmäns volontärnummer må under tiden till motsvarande
antal meniga volontärer eller till underbefäl av lägre grad än den vakanta beställningen utgå för
dessa i stat anvisade avlöningsförmåner.
Anm. 6. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Anm. 7. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Anm. 8. Officersaspiranter, som utexamineras från krigsskolan, utnämnas till fänrikar.
Anm. 9. Vid inträffande avgång i beställning inom musikpersonalen skall frågan om återbesättande av den
vakanta beställningen underställas Kungl. Maj:ts prövning.
606
Bil. nr 72.
Beräkning
av statsanslaget till avlöning och rekrytering m. m. år 1919.
Kronor. |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||||
l:o. Avlöningsförmåner, upptagna |
i veder- |
||||||
bör liga stater för: |
|||||||
Infanteriet. |
|||||||
Svea livgarde............... |
442 159 |
95 |
|||||
Göta d:o ............... |
443 789 |
95 |
|||||
Livregementets grenadjärer........ |
356 342 |
05 |
|||||
Första livgrenadjärregementet....... |
357 210 |
55 |
|||||
Andra d:o ....... |
358 152 |
05 |
|||||
Yästgöta regemente............ |
357 643 |
55 |
|||||
Karlskrona grenadjärregemente...... |
349 476 |
9 5 |
|||||
Upplands infanteriregemente........ |
356 485 |
55 |
|||||
Skaraborgs regemente......... |
357 862 |
55 |
|||||
Södermanlands d:o ......... |
358 188 |
55 |
|||||
Kronobergs d:o ......... |
357 427 |
05 |
|||||
Jönköpings d:o ......... |
358 478 |
05 |
|||||
Dalregementet .............. |
359 020 |
55 |
|||||
Hälsinge regemente.......... |
359 670 |
05 |
|||||
Alvsborgs d:o .......... |
357 283 |
55 |
|||||
Hallands d:o .......... |
356 305 |
55 |
|||||
Bohusläns d:o .......... |
356 339 |
55 |
|||||
Västmanlands d:o .......... |
358 655 |
55 |
|||||
Norrbottens d:o .......... |
373 009 |
45 |
|||||
Västerbottens d:o .......... |
358 658 |
05 |
|||||
Kalmar d:o . ......... |
.. . |
356 918 |
55 |
||||
Värmlands d:o .......... |
357 789 |
55 |
|||||
Jämtlands fältjägarregemente....... |
359 962 |
05 |
|||||
Norra skånska infanteriregementet..... |
358 731 |
05 |
|||||
Södra d:o d:o ..... |
357 390 |
55 |
|||||
Vaxholms grenadjärregemente....... |
350 381 |
95 |
|||||
Militärbefälet på Gottland samt Gottlands infanterirege- |
|||||||
mente................ |
395 171 |
95 |
|||||
Västernorrlands regemente....... |
360 251 |
55 |
10 228 756 |
30 |
|||
Kavalleriet. |
|||||||
Livgardet till häst............ |
224 627 |
50 |
|||||
Livregementets dragoner......... |
224 431 |
50 |
|||||
D:o husarer.......... |
224 434 |
50 |
|||||
Smålands husarregemente......... |
224 048 |
50 |
|||||
Skånska husarregementet......... |
427 692 |
— |
|||||
D:o dragonregementet......... |
423 042 |
— |
|||||
Kronprinsens husarregemente....... |
224 627 |
50 |
|||||
Norrlands dragonregemente........ |
224 627 |
50 |
i |
||||
Transport |
2197 534 - |
10 228 756 so |
- 1- |
(Bil. nr 72.)
607
Kronor. |
Kronor. |
Summa. kronor. |
||||
Transport |
2 197 534 |
_ |
10 228 756 |
30 |
_ |
_ |
Norrbottens kavallerikår............• ... Överstelöjtnanter och majorer vid de sex fördelnings-kavalleriregementena............... |
85 844 36 450 |
60 |
2 319 828 |
50 |
||
Artilleriet. |
||||||
Svea artilleriregemente......''......... Göta d:o ................ Vendes d:o ................ Norrlands d:o ................ Upplands d:o ................ Smålands d:o ................ Gottlands artillerikår................. Boden—Karlsborgs artilleriregemente......... Positionsartilleriregementet.............. Artilleriets fabriker och tyganstalter.......... |
408 394 406 313 407 943 |
50 50 50 50 |
3 717 451 |
|||
Fortifikationen och ingenjörtrupperna. |
||||||
Fortifikationen.................... Svea ingenjörkår ................... Göta d;o .................. . Norrlands d:o ........•.......... Fälttelegrafkåren................... Bodens ingenjörkår.................. |
1 009 762 |
25 50 50 |
1312 415 |
25 |
||
Troligen. |
||||||
Officerare och underofficerare med vederlikar..... Svea trängkår ................... Göta d:o ................... Norrlands d:o ................... Skånska trängkåren.................. Västmanlands trängkår......•......... Östgöta d:o ................ |
297 760 |
45 4 5 9 5 95 95 95 |
767 890 |
70 |
||
Polispersonalen. |
||||||
Polispersonalen i Boden och å Karlsborg....... |
— |
— |
47 555 |
•- |
18 393 896 |
7 5 |
2:o. Dagavlöning till indelt manskap vid: |
||||||
Infanteriet. |
||||||
Korpraler i förslagsvis 14,572 dagar å 0,40 krona .... dagar å 0,80 krona................ Meniga i förslagsvis 86,104 dagar å 0,20 krona . . . . |
5 828 4 947 |
80 60 80 |
27 997 |
20 |
||
Transport |
- |
— |
27 997 |
20 18 393 896 |
75 |
608
(Bil. nr 72.)
Kronor. |
Kronor. |
Summa kronor. |
||||
Transport |
— |
— |
27 997 |
20 |
18 393 896 |
75 |
Kavalleriet. |
||||||
Korpraler i förslagsvis 88 dagar å 0,40 krona..... Vicekorpraler och beställningsmän i förslagsvis 352 dagar |
35 |
20 |
||||
å 0,80 krona................... |
105 |
60 |
||||
Meniga i förslagsvis 3,564 dagar å 0,2 o krona . • . . . |
712 |
80 |
853 |
60 |
28 850 |
80 |
3:o. Rekryteringskostnader. Ordinarie rekryteringskostnader. |
||||||
Infanteriet. |
||||||
6,259 volontärer å 60/a kr................ |
104 316 |
67 |
||||
604 musikvolontärer å 60/s kr.............. |
10 066 |
67 |
||||
Kavalleriet. |
||||||
2,972 volontärer å 60/8 kr............... . |
49 533 |
33 |
||||
78 musikvolontärer å 60/s kr............... |
1300 |
— |
||||
Artilleriet. |
||||||
2,526 volontärer å 60/* kr................ |
42 100 |
— |
||||
76 musikvolontärer ä 6% kr............... |
1266 |
67 |
||||
Ingenjörtrupperna. |
||||||
841 volontärer å. 60/s kr................. |
14 016 |
66 |
||||
27 musikvolontärer ä 6% kr............... |
450 |
— |
||||
Trången. |
||||||
372 volontärer å, 60/* kr.................. |
6 200 |
— |
||||
36 musikvolontärer å 6% kr............... |
600 |
— |
||||
Intendenturkåren. |
||||||
25 volontärer å 60/s kr................. |
416 |
67 |
230 266 |
67 |
||
Ytterligare rekryteringskostnader.......... |
_ |
_ |
200 000 |
_ |
430 266 |
67 |
4:o. Kostnader för musikelever vid infanteriet. |
||||||
2 regementen å 600 kronor, 24 d.o å 300 kronor och 2 |
8 800 |
|||||
d:o å 200 kronor............... |
— |
— |
— |
— |
- |
|
5:o. Lönetillägg åt vissa furirer, förslagsvis . . |
— |
— |
— |
— |
40 000 |
— |
6:o. Gottgörelse för egna tjänstehästar, förslags- |
||||||
vis (se bil. nr 73).............. |
— |
— |
— |
— |
561 595 |
— |
Transport |
— |
— |
19 463 409! 2 2 |
(Bil. nr 72.)
609
Kronor. |
Kronor. |
Summa kronor. |
||||
Transport |
— |
— |
— |
— |
19 463 409 |
22 |
7:o. Upprätthållande av veterinärvården vid |
_ |
— |
_ |
_ |
5 000 |
_ |
8:o. Årsarvoden åt civil personal vid statens |
22 400 |
|||||
9:o. För genomförande av ny organisation av |
50 000 |
|||||
Summa högst kronor |
— |
— |
— |
19 540 809 |
22 |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
77
610
Beräkning
Bil. nr 73.
av kostnaderna för gottgörelse för egna tjänstehästar
år 1919.
Kronor. |
Summa kronor. |
|||
Infanteriet. |
||||
Lönetillägg ä 250 kronor för förslagsvis 7 hästar......... Lönetillägg och fnrageersättning å 765 kronor för förslagsvis 143 |
1750 109 395 |
— |
in 145 |
|
Kavalleriet. |
||||
Lönetillägg ä 250 kronor för förslagsvis 25 hästar.....• . . Lönetillägg och furageersättning ä 765 kronor för förslagsvis 497 |
6 250 380 205 |
— |
386 455 |
|
Artilleriet. |
||||
Lönetillägg å 250 kronor för förslagsvis 2 hästar......... Lönetillägg och furageersättning å 765 kronor för förslagsvis 66 |
500 50 490 |
— |
50 990 |
|
Fortifikationen och ingenjörtrupperna. |
||||
Lönetillägg'' och furageersättning å 765 kronor för förslagsvis 12 |
— |
— |
9 180 |
— |
Trängen. |
||||
Lönetillägg och furageersättning å 765 kronor för förslagsvis 5 hästar |
— |
— |
3 825 |
— |
Snmina kronor |
— |
561 595 |
— |
611
Bil. nr 74.
Beräkning
av statsanslaget till anställnings- och avskedspremier år 1919.
Kronor. |
Summa kronor. |
|||
A. Anställningspremier. |
||||
Av årligen uppstående vakanser i det fast anställda manskapet beräknas |
. |
|||
= 193 värnpliktiga å 300 kronor............ |
57 900 |
— |
||
580 x 2 _ 3g7 s , 10o » ............ |
38 700 |
_ |
96 600 |
|
3 B. Avskedspremier. |
||||
Enligt staterna för år 1919 finnas av fast anställt underbefäl av man-skapet (beställningsmän, men ej indelta eller musikunderbefäl in-räknade) 5 998 man. Av dessa beräknas 4 % erhålla lägre pre-mier med 600 kronor och 2 % högre premier med 1 000 kronor. |
||||
5 998 X 4 — 240 man å 600 kronor............ 100 |
144 000 |
— |
||
5 998 X 2 — 1, a, 1 000 » ............ |
120 000 |
264 000 |
— |
|
100 '' Summa kronor |
— |
|- |
| 860 600 |
_ |
612
Förslag
till
Bil. nr 15.
Stat
för officerare och underofficerare å reservstat vid armén
år 1919.
Enhets |
|||||
kostnad, |
|||||
lön. |
P P |
Kronor. |
|||
Kronor. |
|||||
Ofllcerare: |
|||||
5 400 |
— |
Generalsperson...... |
1 |
5 400 |
|
4 500 |
— |
Överstar i högre löneklassen...... |
2 |
9 000 |
|
4 200 |
— |
Överstar i lägre löneklassen..... |
4 |
16 800 |
|
3 100 |
— |
Majorer......... |
23 |
71300 |
|
2 100 |
-1- |
Kompaniofficerare i högsta löneklassen . |
20 |
42 000 |
|
1 650 |
— |
Kompaniofficerare i mellersta löneklassen . . . |
34 |
56 100 |
|
1200 |
Kompaniofficerare i lägsta löneklassen .... |
38 |
45 600 |
— |
|
Underofficerare: |
|||||
‘ 1000 |
— |
Underofficerare i högre löneklassen .... |
44 |
44 000 |
|
800 |
— |
Underofficerare i lägre löneklassen . . |
52 |
41 600 |
— |
Summa högst kronor |
-| |
331 800 |
— |
Amu. Därest förhållandena sådant påkalla, äger Kungl. Maj:t vidtaga jämkning i antalet lön.
ägare inom de olika löneklasserna, dock att statens lönesumma för varie grad härigenom
icke må för året överskridas. &
613
Enhets
kostnad,
lön.
Kronor.
4 200 —
3100 —
2100 -
Förslag
till
Bil. nr 76.
Stat
för fältläkarkårens reservstat år 1919.
Antal. |
Kronor. |
||
Fältläkare............................ |
2 |
8 400 |
— |
Regementsläkare......................... |
9 |
27 900 |
— |
Bataljonsläkare......................... Summa högst kronor |
5 |
10 500 46 800 |
— |
614
Bil. nr 77.
Beräkning
av statsanslaget till arméns reservstater år 1919.
A. Reservstaten för officerare och underofficerare.
Löner enligt stat (bil. nr 75)..................
Lagavlöning, förslagsvis:
1 generalsperson i 24 dagar å 7 kr. per dag...... 168
6 överstar i 24 dagar å 6 kr. per dag......... 864
23 majorer i 24 dagar å 5 kr. per dag........ . 2 760:
20 kompaniofficerare i högsta löneklassen i 18 dagar ä 4
kr. per dag..................... 1 440:
34 kompaniofficerare i mellersta löneklassen i 27 dagar ä
4 kr. per dag.................... 3 672:
38 kompaniofficerare i lägsta löneklassen i 35 dagar å 3
kr. per dag..................... 3 990:
44 underofficerare i högre löneklassen i 18 dagar å 2: 50
kr. per dag..................... 1 980:
52 underofficerare i lägre löneklassen i 27 dagar å 2 kr.
per dag...................... 2 808:
Rese- och traktamentsersättning, förslagsvis:
1 generalsperson................... 50:
6 överstar å 46 kr................... 276
23 majorer å 42 kr................... 966
92 kompaniofficerare å 36 kr..............3 312
96 underofficerare å 28 kr................ 2 688
B. Fältl okär kårens reservstat.
Zoner enligt stat (bil. nr 76)...................
Lagavlöning, förslagsvis:
2 fältläkare och 9 regementsläkare i 27 dagar a 5 kr.
per dag............. ........ 1485: —
5 bataljonsläkare i 35 dagar ä 4 kr. per dag ..... 700: —
Rese- och traktamentsersättning, förslagsvis:
2 fältläkare och 9 regementsläkare å 42 kr....... 462: —
5 bataljonsläkare å 36 kr.................180: —
Summa kronor
Kronor. |
Summa kronor. |
||
331800 |
|||
17 682 |
• |
||
7 292 |
— |
356 774 |
|
46 800 |
— |
||
2185 |
— |
||
642 |
— |
49 627 |
|
— |
— |
406401 |
— |
*
Bil. nr 78.
Beräkning
av statsanslaget till hyra, expenser m. m. vid truppförbanden
år 1919.
Titel I.
Hyra, eldning och belysning samt städningför:
Militärbefälhavarens på Gottland expedition.......
Inspektörens för trängen expedition...........
7 infanteriregementens expeditioner å 1,000 kronor i medeltal
Oförutsedda utgifter..................
Titel II.
Expenser m. m.
A. Till disposition av militärbefälhavaren på Gottland,
arméns regementen och Tcårer samt infanteribrigadcheferna.
Infanteriet.
Militärt)efälhavarens på Gottland expedition.......
Expeditionerna vid 22 regementen, vid vilka äro inrättade
inskrivningsexpeditioner, å 2,100 kronor för varje
regemente i medeltal, för vartdera av Göta livgarde
och Norrbottens regemente 2,400 kronor samt för
vartdera av Karlskrona grenadjärregemente och Gottlands
infanteriregemente 1,800 kronor i medeltal
D:o vid övriga två regementen å 1,600 kronor för varje
regemente i medeltal.............
Kavalleriet.
Expeditionerna vid 6 fördelningskavalleriregementen å 1,600
kronor för varje regemente i medeltal.....
Skånska dragonregementets expeditioner.......
Skånska husarregementet:
expeditionerna vid huvudstationen i Hälsingborg
..............kr. 1,700
d:o vid detachementet i Landskrona . . > 1,100
d:o vid detachementet i Uppsala ....
Norrbottens kavallerikår..........
300
Kronor. |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||
2,000 |
|||||
— |
— |
1,000 |
— |
||
— |
— |
7,000 |
— |
||
— |
— |
2,000 |
— |
12,000 |
— |
700 |
|||||
54,600 |
_ |
||||
3,200 |
— |
58,500 |
|||
9,600 |
|||||
2,000 |
|||||
3,100 |
|||||
1,000 |
— |
15,700 |
— |
||
— |
74,200 |
— |
12,000 |
1- |
616
(Bil. nr 78.)
Kronor. |
Kronor. |
Summa kronor. |
||||
Transport |
— |
74,200 |
— |
12,000 |
||
Artilleriet. |
||||||
4 fältartilleriregementen å 1,800 kronor för varje i medeltal Norrlands artilleriregemente: expeditionerna vid huvudstationen i Östersund........... ... kr. 1,500: ‘ d:o vid detachementet i Boden .... » 1,000: — |
9,200 2,500 |
_ |
||||
Gottlands artillerikårs expeditioner..... Boden-Karlsborgs artilleriregemente: expeditionerna vid stationen å Karlsborg kr. 1,000: — |
1,000 2,200 |
|||||
Positionsartilleriregementet .... |
1,500 |
— |
16,400 |
— |
||
Ingenjörtrupperna. |
||||||
Svea, Göta, Norrlands och Bodens ingenjörkårers expedi-tioner å 1,300 kronor samt Fälttelegrafkårens expedi-tioner 1,300 kronor, allt i medeltal . |
— |
— |
6,500 |
— |
||
Trängen. |
||||||
Inspektörens för trängen expedition . . 6 trängkårers expeditioner å 1,000 kronor i medeltal . . . |
700 6,000 |
— |
6,700 |
|||
Infanteribrigad chefernas expeditioner: |
||||||
12 expeditioner å 200 kronor i medeltal..... |
— |
— |
2,400 |
— |
||
Summa |
— |
— |
106,200 |
— |
||
B. Till arméförvaltningens civila departements dis-position för anskaffning av redovisningsblan-ketter m. m. samt till oförutsedda utgifter . . |
16,400 |
122,600 |
||||
Summa kronor |
— |
— |
— | |
-t |
134,000,''— |
Bil. nr 79.
(>17
Beräkning
av de värnpliktigas tjänstgöringsdagar år 1919.
1 A. Beröringen I. Vapenföra: Fotfolket................ Rytteriet................ Fältartilleriet.............. Positionsartilleriet........... Fästningsartilleriet........... J Fältingenjör- och fälttelegraftrupperna . j Fästningsingenjörtruppema....... j Trängen ............... ! Intendenturtruppexna.......... |
Tjänstgöringsdagar |
|||
med penningbidrag |
med penningtillskott |
|||
å 0,50 kr. |
å 1,00 kr. |
å 0,25 kr. |
å 0,50 kr. |
|
7 094 000 |
240 000 24 000 52 000 6 000 13 000 3 000 20 000 2 000 |
132 000 10 000 3 000 |
62 000 4 000 |
|
Säger |
9 922 000 |
365 000 |
196 000 |
66 000 |
1 210 000 |
— |
— |
— |
|
Säger |
11 132 000 |
365 000 |
196 000 |
66 000 |
B. Landstormen.......... |
140 000 |
— |
— |
|
Summa tjänstgöringsdagar |
11132 000 |
505000 |
196 000 |
66 000 |
1 |
11 637 000 |
Bihang (ill riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft.
78
618
Bil. nr 80.
Beräkning
av statsanslaget • till de värnpliktigas avlöning, inskrivning
och redovisning m. m. år 1919.
Kronor. |
Summa kronor. |
|||
Rullföringsväsendet å fastlandet: Till rullföringsb ef alka vare med biträden, enligt fastställd stat . . » byra, eldning, belysning samt städning av 74 expeditionslokaler å 500 kronor ..... * bestridande av telefonavgifter .... |
241 630 37000 |
— |
283 130 |
|
Rullföringsväsendet å Gottland, förslagsvis För tillsyn av förråd inom kompaniområdena, frivilliga övningar m. fl. |
10 000 3 000 |
13 000 |
||
Färdkostnader, förslagsvis . . Inskrivnings- och mönstring skostnader samt expenser, förslagsvis .... |
— |
— |
367 800 |
_ |
Penningbidrag. 11,132,000 dagar å 0,50 kr. (bil. nr 79) 505,000 » å 1,— » (bil. nr 79) ... |
5 566 000 |
— |
6 071000 |
|
Penningtillskott, 196,000 dagar å 0,25 kr. (bil. nr 79) D:o , 66,000 » å 0,5o *• (bil. nr 79) . |
49 000 |
— |
82 000 |
|
Till understöd åt vissa värnpliktigas familjer |
— |
— |
740 600 |
— |
Summa kronor |
_ |
7 727 530 |
— |
Bil. nr 81.
Förslag
till
Stat
för Intendenturkåren år 1919.
E |
n h |
e |
t s k o s t n |
a |
a. |
|||||||||
Dagavlöning: |
> 0 |
Kronor |
Summa kronor. |
|||||||||||
Lön |
Summa |
— |
||||||||||||
kronor. |
kronor. |
|||||||||||||
a kr. |
i da- |
Kronor. |
||||||||||||
pr dag. |
gar. |
|||||||||||||
Officerare. |
||||||||||||||
8 000 |
_ |
7 |
_ |
365 |
2 555 |
_ |
10 555 |
_ |
Generalintendent och chef . . |
i |
10 555 |
— |
||
6 000 |
_ |
6 |
_ |
365 |
2190 |
_ |
8190 |
— |
Överstar.......... |
2 |
16 380 |
— |
||
4 500 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
6 325 |
— |
Överstelöjtnanter....... |
6 |
37 950 |
— |
||
4 000 |
— |
5 |
— |
365 |
1825 |
— |
5 825 |
— |
Majorer .......... |
8 |
46 600 |
— |
||
3 400 |
_ |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
4 860 |
— |
Kaptener av första klassen . . |
54 |
262 440 |
— |
||
2 400 |
— |
4 |
— |
365 |
1460 |
— |
3 860 |
— |
Kaptener av andra klassen . . |
35 |
135 100 |
— |
||
1500 |
— |
3 |
— |
365 |
1095 |
— |
2 595 |
— |
Löjtnanter av första klassen . . |
12 |
31140 |
— |
540165 |
— |
Underofficerare. |
||||||||||||||
1200 |
_ |
2 |
50 |
365 |
912 |
50 |
2112 |
50 |
Förvaltare *)......... |
79 |
166 887 |
50 |
||
900 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1630 |
— |
Sergeanter av första klassen |
8 |
13 040 |
— |
||
780 |
— |
2 |
— |
365 |
730 |
— |
1510 |
— |
Sergeanter av andra klassen . . |
8 |
12 080 |
— |
192 007 |
50 |
Manskap. |
||||||||||||||
600 |
_ |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
782 |
50 |
Furirer av första klassen . . . |
10 |
7 825 |
— |
||
360 |
— |
— |
50 |
365 |
182 |
50 |
542 |
50 |
Furirer av andra klassen . . . |
15 |
8137 |
50 |
15 962 |
50 |
Cirilmilitär personal. |
||||||||||||||
1,500 |
_ |
3 |
_ |
365 |
1,095 |
_ |
'' 2,595 |
_ |
Departementsskrivare a) ............ |
2 |
5190 |
— |
5190 |
_ |
Civil personal. |
||||||||||||||
3) 1 200 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
1200 |
— |
V aktmästare vid intendentur- |
|||||
staben*).......... |
1 |
— |
— |
1200 |
— |
|||||||||
. |
Vaktmästare. |
|||||||||||||
(Övertalig personal). |
||||||||||||||
5) 773 |
10 |
_ |
50 |
365 |
182 |
50 |
955 |
60 |
V aktmästare......... |
2 |
— |
— |
1911 |
20 |
Expenser ni. in. |
||||||||||||||
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
För intendenturstaben .... |
— |
— |
— |
3 500 |
— |
Summa kronor |
— |
— |
— |
759336 |
20 |
620
(Bil. nr 81.)
*) Åtnjuta ett ålderstillägg å lönen å 300 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänst.
2) Åtnjuta två ålderstillägg å lönen å 500 kronor, det ena efter 5, det andra efter 10 års väl vitsordad
tjänst.
3) Därav 700 kronor i lön, 350 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg.
4) Åtnjuter 2 ålderstillägg å lönen å 100 kronor, det ena efter 5 års ock det andra efter 10 års väl
vitsordad tjänst. — Därest vaktmästaren i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så länge denna förmån
kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå, varjämte å lönen avdragas 15 kronor årligen.
_ 6) Därav 360 kronor i lön, 332:15 kronor i beklädnads- och portionsersättning samt 80: 95 kronor i ersättning
för ved, lyse m. m. Åtnjuta dessutom fri bostad.
Anm. 1. Övertalig vaktmästarbeställning skall vid beställningsinnehavarens avgång indragas.
Anm. 2. Löntagare, som tillförsäkrats andra än de för honom ovan upptagna avlöningsförmåner, bibehålies
vid sina förutvarande avlöningsförmåner, därest han icke själv önskar övergå till de i staten för
honom upptagna.
Anm. 3. Allt manskap åtnjuter utöver i staten upptagna avlöningsförmåner jämväl underhåll in natura.
Bil. nr 82.
Beräkning
av statsanslaget till arméns mathållning år 1919.
Fast anställt manskap 4 110 230 tjänstgöringsdagar å 0: 60 krona.......... ...... |
Kronor. 2 466 138 |
|
Värnpliktiga (se bil. nr 79). |
||
11 637 000 tjänstgöringsdagar å 0: 60 krona................ |
6 982 200 |
— |
Samma kronor |
9448338 |
- |
622
Bil. nr 83.
Beräkning
av underhållsdagar för stam- och lejda hästar samt
remonter år 1919.
Under- |
Summa |
|
hålls- |
under- |
|
dagar. |
hållsdagar. |
|
A. Stamhästar. |
||
j Infanteriet 638 stamhästar i 365 dagar.......... |
232 870 |
|
Kavalleriet 6,202 » i 365 » . . |
2 263 730 |
|
Artilleriet 3,198 » i 365 » .... |
1167 270 |
|
1 Ingenjörtrupperna 193 » i 365 » .... |
70 445 |
|
| Trängen 331 » i 365 » ..... |
120 815 |
|
i Officerare vid genera- |
||
litetsstaten m. fl. 57 » i 365 » |
20 805 |
3 875 935 |
B. Lejda hästar. |
||
Infanteriet ................ |
24 892 |
|
Kavalleriet.............. |
2 800 |
|
Artilleriet................... |
151542 |
|
Ingenjörtrupperna.................. |
52 426 |
|
Trängen ................. |
24 000 |
|
Intendentsdepartementet.......... |
7 000 |
262 660 |
C. Remonter. |
||
Vid truppförbanden 879 *) remonter i 45 dagar......... |
_ • |
39 555 |
» remontdepåema 925 » i 244 » ........ 225 700 |
||
» » 977 » i 200 » ......... 195 400 |
*) 421100 |
|
D. Egna tjänstehästar. |
||
Egna tjänstehästar, för vilka lönetillägg utgår med 250 kronor |
||
vid infanteriet 7 hästar i 365 dagar . . . . |
2 555 |
|
» kavalleriet 25 » i 365 » ..... |
9125 |
|
» artilleriet 2 » i 365 » .... |
730 |
|
» generalitetsstaten 6 » i 365 » .... |
2190 |
|
» generalstaben 25 » i 365 » . . |
9125 |
|
» krigsskolan 1 » i 365 » .... |
365 |
24 090 |
Summa underhållsdagar |
— |
4 202 240 |
*) Vid kavalleriet..........555
» artilleriet..........280
» ingenjörtrupperna...... 15
» trängen........... 29
879
*) Endast vid beräkning av veterinärvårdsanslaget.
Bil. nr 84.
Beräkning
av statsanslaget till furagering av arméns hästar år 1919.
♦ Vid remontdepåerna. 977 remonter å 309 kronor............. |
Under- hålls- dagar. |
Summa under- hålls- dagar. |
Summa kronor. |
|
— |
— |
381 030 |
,— |
|
Vid truppförbanden. Infanteriet. (j38 stamhästar i 365 dagar............... Lejda hästar..........• . . . Egna stamhästar............ |
232 870 2 555 |
260 317 |
- |
|
Kavalleriet. 6 202 stamhästar i 365 dagar....... Lejda hästar.................... 655 ersättningsremonter i 45 dagar........... Egna stamhästar.................. |
2 263 730 2 800 |
2 300 630 |
||
Artilleriet. 3 198 stamhästar i 365 dagar............... Lejda hästar.................... 280 ersättningsremonter i 45 dagar........... Egna stamhästar.................. |
1 167 270 |
1 332 142 |
• |
|
Ingenjörtrupperna. 193 stamhästar i 365 dagar............... Lejda hästar.................. 15 ersättningsremonter i 45 dagar........... |
70 445 |
123 546 |
||
Trängen. 331 stamhästar i 365 dagar............... Lejda hästar............... 29 ersättningsremonter i 45 dagar . . . |
120 815 |
146 120 |
||
Officerare vid generalitetsstaten m. fl. 57 stamhästar i 365 dagar .............. 32 egna tjänstehästar................. |
20,805 11,680 |
32 485 |
||
Vid arméförvaltningens intendentsdepartement. Lejda hästar................ |
7 000 |
|||
Summa underhållsdagar å 1 krona |
— |
4 202 240 |
4 202 240 |
— |
Summa kronor |
— |
— |
4583270 |
— |
624
Beräkning
Bil. nr 83.
av statsanslaget till arméns munderingsutrustning år 1919.
Fast anställt manskap
4 110 230 tjänstgöringsdagar å 0,33 krona ......
Värnpliktiga (se bil. nr 79).
11637 000 tjänstgöringsdagar å 0,33 krona........
Kronor.
1 356 375
90
3 840 210
Hästar (se bil. nr 84).
Tid infanteriet.
260 317 underhållsdagar å 0,io krona ............... 26 031:70
Tid kavalleriet.
2 300 630 underhållsdagar å 0,io krona............... 230 063: —
Tid tran gen.
146120 underhållsdagar å 0,10 krona................ 14 612: —
Tid arméförvaltningens inteudentsdepartement.
Lejda hästar i 7 000 underhållsdagar å 0,10 krona.......... 700: —
För officerare vid generalitetsstaten m. fl.
32 485 underhållsdagar å 0,10 krona
• • • 3 248: 50
Summa kronor
274 655 20
5 471241 io
f>25
Bil. nr 86.
Beräkning
av extra anslaget till förstärkning av statsanslaget till
arméns munderingsutrustning år 1919.
-''-^V —'' -- - |
Kronor. |
||
Fast anställt manskap. |
• |
||
4110 230 tjänstgöringsdagar ä 0,17 krona............ |
698 739 |
10 |
|
Värnpliktiga (se bil. nr 79). |
|||
11 637 000 tjänstgöringsdagar å 0,17 krona........... |
1 978 290 |
— |
|
Hästar (se bil. nr 84). |
|||
Tid infanteriet. 260 317 underhållsdagar å 0,06 krona- . •........... |
. . 13 015:85 |
||
Tid kavalleriet. 2 300 630 underhållsdagar å 0,05 krona............. |
. . 115 031:50 |
||
Tid trän gen. 146 120 underhållsdagar å 0,05 krona.............. |
. . . 7 306: — |
||
Tid arméförvaltningens intendentsdepartement. Lejda hästar i 7 000 underhållsdagar å 0,05 krona....... |
. . . 350: — |
||
För officerare vid generalitetsstaten m. fl. 32,485 underhållsdagar å 0,05 krona.............. |
. . . 1624:25 |
137 327 |
60 |
Summa kronor |
2 814356 |
70 |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft.
79
626
Bil. nr 87.
Beräkning
av statsanslaget till arméns diverse intendenturbehov år 1919.
Kronor. % |
||
Fast anställt manskap. |
||
4 110 330 tjänstgöringsdagar å 0,06 krona |
246 613 |
80 |
Yärnpliktiga (se bil. nr 79). |
||
11 637 000 tjänstgöringsdagar å 0,06 krona |
698 220 |
— |
Summa kronor |
944 833 |
80 |
627
Bil. nr 88.
Beräkning
av antalet underofficerare med vederlikar vid armén
år 1919.
Fan- junkare. |
Musik- fan- junkare. |
Summa fan- junkare. |
Ser- geanter. |
Musik- ser- geanter. |
Summa ser- geanter. |
|
Infanteriet........... |
366 |
28 |
394 |
756 |
274 |
1030 |
Kavalleriet........... |
58 |
8 |
66 |
no |
39 |
149 |
Artilleriet . . . . •....... |
163 |
9 |
172 |
342 |
62 |
404 |
Ingenjör-trupperna........ |
53 |
3 |
56 |
131 |
11 |
142 |
Trängen............. |
34 |
— |
34 |
91 |
12 |
103 |
Intendenturkåren........ |
79 |
— |
79 |
16 |
— |
16 |
Krigsskolan........... |
2 |
— |
2 |
— |
— |
32 |
Polispersonalen........ |
— |
— |
— |
32 |
— |
|
Summa |
755 |
48 |
803 |
1478 |
398 |
1876 |
628
Bil. nr 89.
Beräkning
av statsanslaget till arméns kasernutredning samt ved,
ljus och vatten år 1919.
Kronor. |
Summa kronor. |
|||
Ersättning för ved och lyse till underofficerare. |
||||
803 fanjunkare med vederlikar å 130 kronor (se bil. nr 88). . . . 1 876 sergeanter » d:o » 100 » (se bil. nr 88). . . . |
104 390 |
— |
291 990 |
|
Fast anställt manskap. 4 110 230 tj änstgöringsdagar ä 0,12 krona .......... |
_ |
493 227 |
60 |
|
Värnpliktiga (se bil. nr 79). 11 637 000 tj änstgöringsdagar å 0.12 krona........ |
— |
— |
1 396 440 |
— |
Hästar (se bil. nr 84). |
||||
Vid infanteriet. t 260 317 underhälls dagar å 0,03 krona..... |
7 809 |
51 |
||
Tid kavalleriet. 2 300 630 underhållsdagar å 0,03 krona....... |
69 018 |
90 |
||
Tid artilleriet. 1 332 142 underhållsdagar å 0,03 krona .... |
39 964 |
26 |
||
Tid ingenjörtrnpperua. 123 546 underhållsdagar ä 0,03 krona..... |
3 706 |
38 |
||
Vid trängen. 146 120 underhållsdagar å 0,0S krona..... |
4 383 |
60 |
||
Vid Arméförvaltningens intendentsdepartement. 7 000 underhållsdagar å 0,08 krona .... |
210 |
|||
För Officerare vid generalitetsstaten m. il. 32 485 underhållsdagar å 0,08 krona . . |
974 |
55 |
126 067 |
20 |
Summa kronor |
- ! |
— |
2 807 724 |
80 |
629
Förslag
till
Stat
Bil. nr 90.
för garnisonssjukhuset i Stockholm.
A. Löner och arvoden in. in. |
Kronor. |
Summa kronor. |
||
I. Avlöningar in. m. |
||||
1 Överläkare, tillika chefläkare: |
||||
regementsläkares lön..................... |
4 000 |
— |
||
dagavlöning......................... |
1 825 |
— |
||
arvode ............................ |
1000 |
— |
||
ersättning för bostad med bränsle............... |
2 500 |
— |
9,325 |
_ |
1 Överläkare: |
||||
bataljonsläkares lön...................... |
2 400 |
— |
||
dagavlöning......................... |
1460 |
— |
||
arvode ........ .................... |
1000 |
— |
||
ersättning för bostad med bränsle............... |
2 500 |
— |
7 360 |
— |
1 Underläkare, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse samt |
||||
kost, arvode......................... |
— |
— |
3 000 |
— |
1 Underläkare, d:o, d:o...................... |
— |
— |
3 000 |
— |
l'' Underläkare, d:o, d:o...................... |
— |
— |
2 800 |
— |
1 Underläkare, förutom fri kost, arvode.............. |
— |
— |
2 800 |
— |
1 Underläkare, d:o, d:o...................... 1 Läkare vid polikliniken för öron, näs- och halssjukdomar, arvode . |
— |
— |
2 800 |
— |
— |
— |
2 000 |
— |
|
1 Läkare vid polikliniken för hud- och könssjukdomar, arvode . . . |
— |
— |
1500 |
— |
1 Läkare vid tandpolikliniken, arvode............... |
— |
— |
1500 |
— |
1 Läkare vid ögonpolikliniken, arvode............... 1 Sjukhusintendent, åtnjuter fri bostad, men uppbär löneförmåner på |
— |
— |
500 |
— |
intendenturkårens stat. |
||||
1 Pörrådsförvaltare, tillika biträde åt intendenten, arvode..... |
1500 |
— |
||
ersättning för bostad med bränsle och lyse.......... |
700 |
— |
2 200 |
_ |
1 Apotekare, arvode ....................... |
— |
— |
3 500 |
— |
1 Öb ducent, arvode........................ |
— |
— |
1000 |
— |
1 Köntgenföreståndare, arvode................... |
— |
— |
1500 |
— |
1 Sjukgymnast, arvode...................... |
— |
— |
900 |
— |
1 Sjukhuspredikant, arvode.................... |
— |
— |
500 |
— |
1 Juridiskt biträde, arvode.................... 1 Husmoder, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse samt |
— |
— |
300 |
— |
kost och tvätt, arvode..................... 2 tillägg å arvodet å 200 kronor, det ena efter 5 års och det |
— |
— |
800 |
— |
andra efter 10 års väl vitsordad tjänst. |
||||
1 Översköterska, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse |
||||
samt kost och tvätt, arvode ................. 2 tillägg å arvodet å 200 kronor, det ena efter 5 års och det |
— |
— |
600 |
— |
andra efter 10 års väl vitsordad tjänst. |
||||
Transport |
— |
— |
47 885 |
— |
630
(Bil. nr 90.)
Kronor. |
Summa kronor. |
|||
Transport 7 Oversköterskor, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse |
— |
47 885 4 200 |
||
2 tillägg & arvodet å 200 kronor, det ena efter 5 års och det 1 Undersköterska, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse samt kost och tvätt, arvode..................... 7 Undersköterskor, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse |
400 |
|||
2 800 |
||||
1 Kvinnligt sjuhusbiträde, förutom ersättning för kost å 2 kronor per dag, arvode....................... hyresbidrag å 1 krona per dag................ |
350 365 |
— |
715 |
|
7 Kvinnliga sjukhusbiträden, förutom ersättning för kost å 2 kronor per dag, arvode........................ hyresbidrag å 1 krona per dag................ |
2 450 2 555 |
— |
5 005 |
|
1 Köksföreståndare, arvode.................... ersättning för bostad med bränsle och lyse.......... |
1500 700 |
— |
2 200 |
|
1 Overkokerska, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse |
750 |
_ |
||
2 tillägg å arvodet å 100 kronor, det ena efter 5 års och det 1 Kokerska, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse, samt |
500 |
|||
1 Köksbiträde, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse samt |
370 |
_ |
||
2 Köksbiträden, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse samt |
740 |
_ |
||
1 Sjukhusväbel, förutom fri bostad med bränsle och lyse, arvode . . |
— |
— |
1500 |
— |
1 Baderska, förutom ersättning för kost å 2 kronor per dag, arvode |
350 |
— |
||
hyresbidrag å 1 krona per dag................ |
365 |
— |
715 |
— |
1 Städerska, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse samt |
350 |
|||
1 Städerska, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse samt kost och tvätt, arvode .................... 1 Tvättförestånderska, förutom fri bostad med bränsle och lyse samt |
350 |
_ |
||
700 |
_ |
|||
2 tillägg å arvodet å 100 kronor, det ena efter 5 års och det 1 Tvättbiträde, förutom ersättning för kost å 2 kronor per dag, ar-vode ............................. hyresbidrag å 1 krona per dag................ |
350 365 |
— |
715 |
|
B Tvättbiträden, förutom ersättning för kost å 2 kronor per dag, ar-vode ............................. hyresbidrag å 1 krona per dag................ |
1050 1095 |
— |
2145 |
|
1 Sömmerska, förutom ersättning för kost med 2 kronor per dag, ar-vode ............................. hyresbidrag å 1 krona per dag................ |
365 365 |
- |
730 |
|
1 Maskinist, förutom fri bostad med bränsle och lyse, arvode . . . |
— |
— |
1500 |
— |
1 Maskinistbiträde, arvode .................... |
— |
— |
1200 |
— |
1 Gårdsvaktmästare, tillika snickare, förutom fri bostad med bränsle |
— |
— |
1000 |
— |
Transport |
— |
— |
76 470 |
— |
(Bil. nr 00.)
631
Kronor. |
Summa kronor. |
|||
Transport |
76 470 |
|||
1 Gårdsvaktmästare, tillika trädgårdsmästare, arvode..... |
— |
— |
1500 |
— |
Till arvode åt extra personal jämlikt § 29 reglementet för sjukhuset |
— |
— |
1000 |
— |
För beredande av tjänstledighet åt sjukhusets personal samt till vika-riatsersättning under sjukdom......... |
3 600 |
|||
Sjukvård och underhåll åt sjuk personal............. |
— |
— |
500 |
— |
Till sjukhusförvaltningens förfogande för tillkallande av specialister |
— |
— |
3 000 |
— |
n. Arvodestillägg. Tillägg till arvoden åt därtill berättigad personal: 18 arvodestillägg å 200 kronor....... 4 arvodestillägg å 100 kronor....... Summa kronor varav i staten beräknas hälften eller......... |
3 600 4 000 |
2 000 |
||
Summa kronor för löner och arvoden |
— |
— |
88 070 |
— |
B. Underhåll. I. Apoteksvaror. 1. Läkemedel................. |
1500 |
|||
2. Mineralvatten, vin, is, näringspreparat och dylikt........ 3. Övriga poster................. |
500 1000 |
_ |
3 000 |
|
II. Förbands- och sjukvårdsförbrukningsartiklar. 1. Medicinska avdelningen........ 2. Kirurgiska avdelningen........... |
2 500 7 500 |
— |
10 000 |
|
Hl. Instrumentalutrustning samt apparater och övrig ma-teriel för sjukvården. 1. Medicinska avdelningen......... 2. Kirurgiska avdelningen............ |
1000 1500 |
— |
2 500 |
|
IY. Polikliniken. 1. För öron-, näs- och halssjukdomar......... 2. » hud- och könssjukdomar........... 3. » tandpolikliniken.......... 4. » röntgeninstitutet...... 5. » ögonpolikliniken .... |
500 500 500 500 100 |
Illll |
2100 |
|
V. Bränsle, lyse och vatten samt hithörande förbruknings-artiklar ............ |
_ |
_ |
10 000 |
_ |
YI. Inre och yttre renhållning....... |
— |
— |
4 500 |
— |
. Transport |
— |
— |
32 100 |
— |
632
(Bil. nr 90.)
Kronor. |
Summa kronor. |
|||
Transport VII. Iutendeuturutrustning. 1. Inventarier.......................... |
1500 |
— |
32 100 |
— |
2. Kläder och sängpersedlar................... |
10 000 |
— |
11500 |
— |
VIII. Tvätt........................ |
— |
— |
1500 |
— |
IX. Desinfektion .................... |
— |
— |
1500 |
— |
X. Expenser...................... |
— |
— |
2 000 |
— |
XI. Planteringar.................... |
- |
— |
200 |
— |
XII. Brandmateriel.................... |
— |
— |
100 |
— |
XTTI. Diverse utgifter................... |
— |
— |
3 030 |
— |
Kronor |
— |
— |
51 930 |
— |
Summa kronor |
— |
— |
140 000 |
— |
Anm. 1.
Anm. 2.
Anm. 3.
Anm. 4.
Anm. 5.
Anm. 6.
Anm. 7.
Dagavlöning för skottdag bestrides från tillgängliga medel under anslaget.
Arvoden till undersköterskor utgå endast, för så vitt dessa platser icke beklädas av
sjuksköterskeelever från Röda korset.
Därest fri bostad tillbandabålles apotekaren, minskas under tiden hans arvode med
500 kronor för år räknat.
Om samtliga underläkarbefattningar ej äro besatta, må av därigenom uppkommande
besparing förhöjt arvode av Kung!. Maj:t tilldelas tjänstgörande underläkare.
För erhållande av arvodestillägg äger sköterska tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring
vare sig i samma befattning eller i befattning såsom sjuksköterska vid annat
arméns garnisonssjukhus, med vilken rätt till arvodestillägg efter viss tids tjänstgöring
är förenad.
Yad å en titel i staten kan besparas får användas till täckande av brist å annan titel.
Därest fri bostad med bränsle och lyse beredes förrådsförvaltaren och köksföreståndaren,
skall, så länge denna förmån kvarstår, ersättning för bostad med bränsle och lyse ej
till dem utgå.
633
Förslag
till
Bil. nr 91.
Stat
för garnisonssjukhuset å Karlsborg.
Kronor. |
Summa kronor. |
|||
A. Arvoden in. in. 1 Sjukhusväbel, förutom fri bostad med bränsle och lyse, arvode . . 1 Översköterska, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse samt kost och tvätt, arvode............... 2 tillägg å arvodet å 200 kronor, det ena efter 5 års och det 1 Kokerska (föreståndarinna för köket), förutom fri bostad med möbler, 1 Köksbiträde, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse samt |
1,500 600 400 300 |
— |
2,800 |
|
Till arvodestillägg, förslagsvis................... |
_ |
— |
200 |
__ |
Till beredande av tjänstledighet åt sjuksköterskan samt till vikariats-ersättning under sjukdom jämväl för övrig tjänstepersonal, för-slagsvis........................... |
— |
— |
150 |
_ |
B. Underhåll. Medicin och förbrukningsartiklar................. Sjukvårdsutredning........■............... Diverse utgifter................... |
3,500 3,900 750 |
— |
8,150 |
|
Samma kronor |
— |
— |
11,800 |
— |
Anm. 1. För erhållande av arvodestillägg äger översköterskan tillgodoräkna sig föregående
tjänstgöring vare sig i samma befattning eller i befattning såsom sjuksköterska vid
annat arméns garnisonssjukbus, med vilken rätt till arvodestillägg efter viss tids
tjänstgöring är förenad.
Anm. 2. Vad å en titel i staten kan besparas får användas till täckande av brist å annan titel.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 höft.
80
634
Bil. nr 92.
Förslag
till
Stat
för garnisonssjukhuset i Boden.
Kronor |
Summa kronor. |
|||
A. Arvoden ni. in. 1 Sjukhusväbel, tillika sysslo- och uppbördsman, förutom fri bostad |
1,500 |
|||
1 Husmoder, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse samt |
_ |
_ |
800 |
_ |
2 tillägg å arvodet ä 200 kronor, det ena efter 5 års och det 1 Översköterska, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse |
600 |
|||
2 tillägg å arvodet å 200 kronor, det ena efter B års och det 2 Översköterskor, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse |
1,200 |
|||
2 tillägg å arvodet å 200 kronor, det ena efter 5 års och det 1 Kvinnligt sköterskebiträde, förutom fri bostsd med möbler, bränsle |
350 |
|||
1 Kvinnligt sköterskebiträde, förutom fri bostad med möbler, bränsle |
__ |
_ |
350 |
_ |
1 Kokerska, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse samt |
_ |
_ |
500 |
_ |
i 1 Köksbiträde, förutom fri bostad med möbler, bränsle och lyse samt |
_ |
_ |
370 |
_ |
1 Tvättförestånderska (för utförande av tvätt och lagning) förutom |
500 |
|||
1 Maskinist, förutom fri bostad med bränsle och lyse, arvode . . . |
— |
— |
1,500 |
— |
1 Eldarbiträde, arvode under 210 dagar å 3 kronor........ |
— |
— |
630 |
— |
samt kost under samma tid. 1 Gårdskarl *), tillika portvakt, förutom fri bostad med möbler, bränsle |
750 |
|||
Till sjukhusförvaltningens förfogande för tillkallande av specialister för behandling av på sjukhuset intagna patienter....... För beredande av tjänstledighet åt sjuksköterskorna samt till vika-riatsersättning jämväl under sjukdom åt övrig tjänstepersonal, förslagsvis.......................... 8 arvodestillägg å 200 kronor, varav i staten beräknas hälften . . . |
500 450 800 |
— |
1,750 |
|
Summa arvoden m. m. |
— |
10,800 |
||
Transport |
10,800 |
(Bil. nr 02.)
635
Kronor. |
Summa | kronor. | |
|||
Transport |
10,800 |
|||
B. Underhåll. |
||||
I. Läkemedel, förbands- och sjukvårdsförbrukningsartiklar samt |
3,500 |
|||
instrumentalutredning..................... |
||||
II. Bränsle, lyse och inre renhållning.............. III. Intendenturutrustning |
8,000 |
|||
1. inventarier.................... 1,000: 2. kläder och sängkläder.............. 1,000: — |
2,000 |
|||
IV. Yttre renhållning....................... |
500 |
— |
||
V. Diverse utgifter....................... |
600 |
— |
14,600 |
— |
Summa kronor |
— |
25,400 |
— |
*) avsedd älven för renhållning, vedhuggning och vedbärning.
Anm. 1. För erhållande av arvodestillägg äger husmoder och sköterska tillgodoräkna sig föregående
tjänstgöring vare sig i samma befattning eller i befattning såsom sjuksköterska
vid annat arméns gamisonssjukhus, med vilken rätt till arvodestillägg efter viss tids
tjänstgöring är förenad.
Anm. 2. Yad å en titel i staten kan besparas får användas till täckande av brist å annan titel.
636
Bil. nr 93.
Beräkning
av statsanslaget till arméns sjuk- och veterinärvård samt
hovbeslag m. m. år 1919.
Fast anställt manskap. |
Kronor. |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||
4110 230 tjänstgöringsdagar å 0,02 krona . |
82 204 |
|||||
Värnpliktiga (se bil. nr 79). |
||||||
11 637 000 tjänstgöringsdagar å 0,02 krona |
232 740 |
|||||
Arméns sjuksköterskekår...... |
||||||
Arméns tandvård........ |
8 500 75 000 |
|||||
För sanatorievård åt personal vid armén . |
— |
— |
— |
— |
_ |
|
Hästar (se bil. nr 84). |
||||||
Tid truppförbanden. |
||||||
Infanteriet. |
||||||
260 317 tjänstgöringsdagar å 0,033 krona . |
8 590 |
|||||
Kavalleriet. |
||||||
2 300 630 underhåll sdagar å 0,038 krona . . . |
75 920 |
79 |
||||
Artilleriet. |
||||||
1 332 142 underhållsdagar å 0,033 krona...... |
43 960 |
69 |
||||
Ingenjörtrupperna. |
||||||
123 546 underhållsdagar å 0,033 krona . . . |
4 077 |
02 |
||||
Trängen. |
||||||
146 120 underhållsdagar å 0,033 krona . |
4 821 |
96 |
137 370 |
92 |
||
Tid arméföryaltningens intendentsdepartement. 7 000 underhållsdagar för lejda hästar å 0,033 krona . |
231 |
|||||
Tid remontdepäerna. |
||||||
925 föregående årets ersättningsremonter, från årets 977 nyinköpta ersättningsremonter från sommaren till |
7 448 6 448 |
10 20 |
13 896 |
30 |
||
För Officerare yid generalitetsstaten in. 11. |
||||||
32,485 underhållsdagar å 0,033 kronor........................ |
— |
— |
1072 |
— |
152 570 |
23 |
Summa kronor |
— |
-| |
- |
-! |
585274 |
83 |
637
Bil. nr 94.
Stat
för statsanslaget till stipendier för fältläkarkåren.
Kronor. |
||
1 fältläkarstipendiat, arvode :...........•.......... |
900 |
— |
23 D:o » ....................... |
20 700 |
— |
Summa kronor |
21600 |
— |
m
i
638
Bil. nr 95.
Förslag
till
Stat
för Remonteringsstyrelsen.
Kronor. |
Summa kronor. |
|||
1 chef, arvode, motsvarande majors avlöning........... |
4 000 |
|||
dagavlöning å 5 kronor i 365 dagar............. |
1825 |
— |
||
lönetillägg för två tj änstehästar å 400 kronor samt furageersätt- |
— |
|||
ning å 1 krona om dagen för varje häst, förslagsvis, högst . |
1530 |
— |
7 355 |
— |
1 redogörare, arvode....................... |
— |
— |
1500 |
— |
Skrivbiträde och expenser.................... |
— |
— |
2 000 |
— |
Hyra, ved, lyse och städning m. m. av expeditionslokaler..... |
— |
— |
3 000 |
— |
Summa kronor |
— |
— |
13 855 |
— |
Anm. 1. Chefen åtnjuter, förutom ovan upptagna avlöningsförmåner, inkvarterings- och servisbidrag
såsom major från statsanslaget till inkvarteringskostnader.
Anm. 2. Därest enligt särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser chefen för remonteringsstyrelsen
göres beriden å endast en tjänstehäst, skall i staten upptagen hästgottgörelse
utgå endast för denna häst. I den mån kronan enligt särskilda av Kungl.
Maj:t givna bestämmelser övertager anskaffning och underhåll av tjänstehästs mundering
samt tillhandahållande in natura av stallrum, furage, vatten, ljus, veterinärvård
och skoning av dylik häst ävensom ombesörjer tjänstehästs skötsel, skall det
i staten upptagna lönetillägget nedsättas till 250 kronor för år räknat samt furageersättningen
indragas.
Anm. 3. Därest besparing under året uppkommer å det för skrivbiträde och expenser anvisade
anslag, må dylik besparing användas följande år för enahanda ändamål.
639
Bil. nr 96.
Beräkning
av statsanslaget till remontering m. m. år 1919.
Utgifter: |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||
Remonteiingsstyrelsen: enligt stat (bil. 95).................. |
13 855 |
— |
|||
Inköp av remonter och stamhästar: 977 ersättningsremonter å 850 kronor......... 57 ökningsremonter » 850 » ........ 30 tjänstehästar å 1,350 kronor........... |
830 450: — |
919 400 |
|||
Transport-, rese- och diverse kostnader: 977 ersättningsremonter å 50 kronor......... 57 ökningsremonter »50 » ......... |
48 850: — |
51 700 |
|||
Depåkostnader: 977 ersättningsremonter å 130 kronor........ |
127 010 |
||||
Å depå störtade remonter: 20 remonter å 1 515 kronor............. |
30 300 |
1142 265 |
|||
Summa kronor |
— |
— |
1 142 265 |
— |
|
Inkomster: |
|||||
Utrangerade stamhästar: 345 hästar å 138 kronor............... |
47 610 |
_ |
|||
Ersättning för till tjänstehästar nttagna stamhästar: 50 under år 1919 uttagna hästar å 1 900 kronor.......... |
95 000 |
142 610 |
|||
Återstod att av riksdagen beviljas.......... |
- |
- |
999 655 |
— |
Anm. Vid utgången av år 1919 beräknas finnas följande antal stamhästar:
vid |
infanteriet...............„............. |
... (638 + 35 + 30—) |
703 |
)) |
kavalleriet ..................... |
....... (6 202 + 30 =) |
6 232 |
)) |
artilleriet............................................... |
....... (3198 + 17 =) |
3 215 |
» |
ingenjörtrupperna ................................ |
.......... (193 + 10 =) |
203 |
» |
trängen.......................................... |
331 |
|
för |
officerare vid generalitetsstaten m. fl..... |
........... (57+13=) |
70 |
640
Bil. nr 97.
Beräkning
av statsanslaget till lega av hästar för truppförbandens
övningar år 1919.
Beräknad |
||||||||
I. Truppförbandens |
kostnad |
Lejnings- dagar. |
Summa lejnings- dagar. |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||
lejningsanslag: |
ningsdag. |
|||||||
Infanteriet: |
||||||||
28 infanteriregementen....... |
2 |
— |
») 10 080 |
— |
20 160 |
— |
||
28 » ....... |
3 |
50 |
*) 14 812 |
24 892 |
51 842 |
— |
72 002 |
_ |
Kavalleriet: |
||||||||
8 kavalleriregementen....... |
3 |
50 |
— |
2 800 |
— |
— |
9 800 |
— |
Artilleriet: |
||||||||
För truppförbandens övningar .... |
3 |
50 |
s) 147 130 |
— |
514 955 |
— |
||
» övningsmarscher, fältartilleriets |
||||||||
samt fästnings- och positionsar-tilleriets skjutskola, artilleri- och |
3 |
50 |
4 412 |
151542 |
15 442 |
530 397 |
||
Ingenjörtrupperna: |
||||||||
Svea ingenjörkår.......... |
2 |
50 |
14 000 |
— |
35 000 |
— |
||
Göta » ......• . . . |
2 |
— |
14 800 |
— |
29 600 |
— |
||
Fälttelegrafkåren .......... |
2 |
— |
16 526 |
— |
33 052 |
— |
||
Bodens ingenjörkår......... Övningar i Norrland, övningsmarscher |
4 |
3 400 3 700 |
13 600 |
|||||
m. in............... |
4 |
— |
52 426 |
14 800 |
— |
126 052 |
_ |
|
Trängen: |
||||||||
6 trängkårer............ A |
2 |
50 |
— |
24 000 |
— |
— |
60 000 |
— |
II. Intendentsdepartementets |
||||||||
lejningsanslag • |
*) 7 000 |
|||||||
III. Kostnader enligt § 72 av- |
||||||||
löningsreglementet för |
_ |
_ |
_ |
10 000 |
_ |
|||
Summa |
— |
- |
262 660 |
— |
— |
808 251 |
— |
(Bil. nr 97.)
<541
>) Infanteriets behov av lejda hästar för dess kulsprutor beräknades under förutsättning
av en tillgång av 6 stamhästar enligt 1914 års härordning sålunda:
för ett regemente 3 hästar i 120 dagar å 2 kr. = 300 lejningsdagar
23 » » 23 » » 3: SO » = 529 »
Säger 889 lejningsdagar
2) Artilleriets behov av lejda hästar för dess övningar beräknades år 1919 vara:
A. Enligt de efter genomförd härordning gällande grunder:
66 åkande batterier å fastlandet å 42 hästar i 42 dagar . 116 424
3 -ridande fältbatterier å fastlandet å 72 hästar i 42
dagar...................... 9 072
Gottlands artillerikår å 100 hästar i 42 dagar..... 4 200
6 positionsbatterier å fastlandet å 52 hästar i 42 dagar 13 104
Boden—Karlsborgs artilleriregemente å Karlsborg å 40
hästar i 35 dagar ................''1 400
Boden—Karlsborgs artilleriregemente i Boden å 40 hästar
i 35 dagar..................■ ■ 1 400 445 goo lejningsdagar
B. Behov av lejda hästar i ersättning för felande stamhästar:
Positionsartilleriregementet 10 hästar i 90 dagar .... 900
Boden—Karlsborgs artilleriregemente i Boden ä 7 hästar
i 90 dagar..................• ■_630 1 530 lejningsdagar
Summa 147 130 lejningsdagar
8) Kostnaderna bestridas av förefintliga reservationer å anslaget.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 käft.
81
642
Bil. nr 98.
Sammanställning
av anslagen under riksstatens fjärde huvudtitel
för år 1919.
Lantförsvarsdepartementet.
• |
Ordinarie |
Extra |
|||
anslag. |
anslag. |
||||
Kronor. |
Kronor. |
||||
A Departementet. |
|||||
1 |
Departementschefen............... |
17 000 |
_ |
_ |
_ |
2 |
Departementet............... |
130,200 |
— |
— |
— |
3 |
Övergångsstat, förslagsanslag, högst.......... |
5 200 |
— |
— |
— |
4 |
Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. för departementet |
||||
5 |
18 247 |
— |
— |
— |
|
Tryckningskostnader för departementet med dess kommando- |
|||||
expedition, förslagsanslag.......... |
7 000 |
— |
— |
- |
|
Säger för departementet |
177 647 |
— |
■ — |
— |
|
B. Arméförvaltningen, |
|||||
1 |
Arméförvaltningen................... |
322 104 |
_ |
_ |
_ |
2 |
Skrivmaterialier, expenser och bränsle m. m. för arméförvalt- |
||||
ningen, reservationsanslag................. |
31900 |
— |
— |
||
Säger för arméförvaltningen |
354 004 |
— |
— |
||
C. Generalitetet, staberna ni. m. |
|||||
1 |
Generalitetsstateu..................... |
235 520 |
_ |
_ |
_ |
2 |
Generalstabens fast anställda personal........... |
345 395 |
— |
— |
— |
3 |
Generalstabens övingar, expenser m. m., reservationsanslag . . |
88175 |
— |
— |
— |
4 |
Artilleristaben.................... |
21 390 |
— |
— |
_ |
5 |
Kommendantsstaten................. |
74 500 |
— |
— |
— |
'' |
Säger för generalitetet, staberna m. m. |
764 980 |
— |
— |
— |
D. Undervisningsverken. |
|||||
1 |
Krigshögskolor, reservationsanslag.............. |
118 485 |
— |
— |
_ |
2 |
Ridskolan, reservationsanslag................ |
59 000 |
— |
- |
_ |
3 |
Vissa engångskostnader för ridskolan, reservationsanslag . . . |
— |
16 655 |
— |
|
4 |
Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet, reservationsanslag . |
68 100 |
— |
— |
|
Transport |
245 585 |
— |
16 655 |
— |
5
6
7
8
It
10
11
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
II
12
13
14
15
16
17
18
1
2
(Bil nr 98.)
(143
Ordinarie |
Extra |
|||
anslag. |
anslag. |
|||
Kronor. |
Kronor. |
|||
Transport |
245 585 |
16 655 |
||
Förstärkning av reservationsanslaget till skjutskolan för infall- |
||||
teriet och kavalleriet, förslagsanslag, högst........ |
— |
4 300 |
— |
|
Anordnande av vissa utbildningskurser vid skjutskolan för |
||||
infanteriet och kavalleriet, reservationsanslag........ |
— |
— |
51 800 |
— |
Artilleriskjutskolor, reservationsanslag............ |
35 000 |
— |
— |
— |
Krigsskolan, reservationsanslag............... |
139 930 |
— |
— |
|
Förstärkning av reservationsanslaget till krigsskolan, förslags- |
||||
anslag, högst...................... |
— |
— |
59 650 |
— |
Volontärskolor m. in , förslagsanslag............. |
200 000 |
— |
— |
— |
Militärläkares och militärveterinärers undervisning, reservations- |
||||
anslag.......................... |
12 970 |
— |
— |
— |
Säger för undervisningsverken |
633 485 |
— |
132 405 |
— |
E. Avlöning och rekrytering (truppförbanden), |
||||
arvoden m. in. |
||||
Avlöning och rekrytering m. m., förslagsanslag....... |
18 563 800 |
— |
— |
— |
Anställnings- och avskedspremier, förslagsanslag....... |
360 600 |
— |
— |
— |
Ökad avlöning för de till tjänståldern äldsta hataljonsläkarna, |
||||
förslagsanslag ...................... |
27 000 |
— |
— |
— |
Avlöning till bataljonsläkare vid fältläkarkåren, förslagsanslag |
88 000 |
— |
— |
-1 |
Extra lönetillägg, förslagsanslag . -.......... |
— |
— |
205 |
— |
Ersättning åt vissa löntagare i följd av arméns omorganisation, |
||||
förslagsanslag, högst................... |
1 891 |
— |
-j |
|
Arméns reservstater, förslagsanslag............. |
366 500 |
— |
— |
|
Arméns personal över stat, förslagsanslag ......... |
240 000 |
— |
— |
— |
Väg- och vattenbyggnadskåren, förslagsanslag........ |
36 000 |
— |
— |
— |
Dagavlöningstillägg åt indelt manskap, förslagsanslag .... |
— |
— |
94 300 |
~ |
Hyra, expenser m. m. vid truppförbanden, reservationsanslag . |
134 600 |
— |
— |
— |
Lan< i stormen, reservationsanslag............... |
128 868 |
— |
— |
— |
De värnpliktigas avlöning, inskrivning och redovisning m. m., |
||||
förslagsanslag....................... |
7 727 530 |
— |
;— |
— |
Ersättning för rustning och rotering, förslagsanslag..... |
425 000 |
— |
— |
— |
Intendenturkåren...................... |
759 337 |
— |
— |
|
Alderstillägg, förslagsanslag................. |
112 000 |
— |
— |
|
Mötesbidrag, förslagsanslag................. |
— |
— |
114 615 |
— |
Provisoriskt avlöningstillägg åt officerare m. fl. vid till Boden |
||||
förlagda truppförband och formationer, förslagsanslag . . . |
— |
67 600 |
— |
|
Säger för avlöning och rekrytering (truppför- |
||||
banden), arvoden, m. m. |
28 971 126 |
276 720 |
||
F. Intendentiiren in. in. |
'' |
|||
Arméns mathållning, förslagsanslag............ |
9 448 338 |
— |
— '' |
— |
Förstärkning av förslagsanslaget till arméns mathållning, för- |
||||
slagsanslag, högst .... ............... |
4 724 200 |
— |
||
Transport |
9 448 338 |
4 724 200 |
— |
644
(Bil. nr 98.)
Ordinarie |
Extra |
||||
anslag. |
anslag. |
||||
. |
Kronor. |
Kronor. |
|||
Transport |
9 448 338 |
4 724 200 |
|||
3 |
Furagering av arméns hästar, förslagsanslag...... |
4 583 270 |
_ |
_ |
|
4 |
| Förstärkning av förslagsanslaget till furagering av arméns |
||||
hästar, förslag sanslag, högst....... |
_ |
_ |
2 291 635 |
||
5 |
Arméns munderingsutrustning, reservationsanslag....... |
5 471 241 |
_ |
_ |
|
6 |
Förstärkning av reservationsanslaget till arméns munderings- |
||||
utrustning, förslagsanslag, högst..... |
— |
_ |
2 814 357 |
_ |
|
f 7 |
Arméns diverse intendenturbehov, reservationsanslag . |
944 834 |
_ |
_ |
|
8 |
Arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten, reserva- |
||||
tionsanslag.......... |
2 307 725 |
_ |
_ |
_ |
|
9 |
Förstärkning av reservationsanslaget till arméns kasernutred- |
||||
ning samt ved, ljus och vatten, förslagsanslag, högst . |
— |
_ |
1 700 000 |
_ |
|
10 |
Premiering av lastautomobiler, reservationsanslag |
40 000 |
_ |
_ |
|
11 |
Anskaffning av överdrag till filtar, reservationsanslag . |
_ |
_ |
220 000 |
_ |
12 |
Förhyrande av sjötransportmateriel för Karlskrona och Vax- |
||||
holms grenadjärregementens övningar, förslagsanslag, högst |
— |
_ |
100 000 |
_ |
|
13 |
Anskaffande av intendenturutrustning åt landstormen, reserva- |
||||
tionsanslag........... |
— |
877 900 |
— |
||
Säger för intendenturen m. m. |
22 795 408 |
- |
12 728 092 |
||
G. Inkvarterings-, rese- och traktamentskostnader. |
|||||
1 |
Inkvarteringskostnader, förslagsanslag .... |
1 088 307 |
|||
2 |
Inkvarteringens ordnande i Stockhoim, reservationsanslag . |
21450 |
— |
— |
_ |
3 |
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag . . . |
220 000 |
_ |
— |
_ |
i 4 |
Höjning av dagtraktamentena, förslagsanslag..... |
— |
— |
250 000 |
_ |
! 5 |
Flyttningshjälp, förslagsanslag ....... |
12 000 |
— |
_ |
|
6 |
Särskilt hyresbidrag åt gifta underofficerare med vederlikar |
||||
vid armén, förslagsanslag.......... |
— |
— |
36 000 |
— |
|
! |
Säger för inkvarterings-, rese- och traktamentskostnader |
1 341 757 |
— |
286 000 |
— |
H. Artilleribehov. |
|||||
i |
Arméns vapen, ammunition och målskjutningsmateriel samt |
||||
1 |
artilleriets övningar och materiel, reservationsanslag . |
3 709 700 |
_ |
_ |
__ |
2 |
Förstärkning av reservationsanslaget till arméns vapen, ammu- |
||||
nition och målskjutningsmateriel samt artilleriets övningar |
|||||
och materiel, förslagsanslag, högst...... |
_ |
_ |
2 000 000 |
_ |
|
3 |
Anskaffande av gevärshantverkarkistor, reservationsanslag |
— |
— |
70 000 |
_ |
4 |
Fortsatt anskaffning av handvapen och kulsprutemateriel, |
||||
reservationsanslag........... |
— |
2 000 000 |
_ |
||
5 |
Merkostnader för fortsatt anskaffning av handvapen och kul- |
||||
spmtemateriel, förslagsanslag, högst....... |
— 1 |
160 000 |
— |
||
Säger för artillerihehov |
3 709 700 |
4 230 000 |
(Bil. nr 98.)
(i4f)
Ordinarie |
Extra |
||||
anslag. |
anslag. |
||||
Kronor. |
|||||
I. Fortidkationsbehov. |
|||||
1 |
Arméns byggnader, mötesfält och kommendantskapsutgifter |
||||
samt fortifikationens övningar och materiel, reservationsanslag |
2 109 650 |
— |
— |
— |
|
2 |
Förstärkning av reservationsanslaget till arméns byggnader, |
||||
mötesfält och kommendantskapsutgifter samt fortifikationens |
|||||
öningar och materiel, förslagsanslag, högst....... |
— |
- |
711 200 |
— |
|
3 |
Fullbordande av kasernetablissemang för femton infanteri- |
||||
regementen, reservationsanslag.............. |
— |
— |
2 134 000 |
— |
|
4 |
Fullföljande av arbetena å kasernetablissemang för femton |
||||
infanteriregementen, reservationsanslag........... |
— |
— |
5 000 000 |
— |
|
5 |
Merkostnader för förplägnadsan st-al ten i Hässleholm, reserva- |
||||
tionsanslag......................... |
— |
— |
267 000 |
— |
|
6 |
Anordnande av flygövningar och underhåll av flygmateriel, |
||||
reservationsanslag..................... |
— |
— |
244 395 |
— |
|
7 |
Komplettering av viss ingenjörmateriel, reservationsanslag . . |
— |
— |
156 900 |
— |
8 |
Ombyggnad av Karlsborgs vattenledning, reservationsanslag . |
— |
— |
160 G00 |
— |
9 |
Ökat utrymme för arméns reglementerade fordon, reservations- |
||||
anslag.......................... |
— |
— |
355 000 |
— |
|
10 |
Elektrisk belysning inom Upplands artilleriregementes kasern- |
||||
etablissemang ävensom inom tyganstalten därstädes, reserva- |
|||||
tionsanslag........................ |
— |
— |
138 000 |
— |
|
11 |
Anläggning av elektrisk högspänningsledning för militäreta- |
||||
blissemangen å Järvafältet, reservationsanslag....... |
29 000 |
— |
|||
12 |
Nybyggnads- och ändringsarbeten i arméförvaltningens ämbets- |
||||
hus, reservationsanslag.................. |
— |
— |
32 350 |
— |
|
13 |
Avloppsledning för militäretablissemangen å Järvafältet . . . |
— |
— |
166 050 |
— |
14 |
Vissa reparationsarbeten vid krigsskolan, reservationsanslag . . |
— |
— |
21 OOOj |
— |
15 |
Nya sjukhus för Västernorrlands regemente och Göta artil- |
||||
leriregemente...................... |
.- |
— |
350 000 |
— |
|
16 |
Anordnande av torkrum vid vissa kasernetablissemang . . . |
— |
— |
700 000 |
— |
Säger för fortifikationsbehov |
2 109 650 |
— |
10 464 895 |
— |
|
J. Övningar. |
|||||
1 |
Arméns fält- och fälttjänstövningar, reservationsanslag .... |
600 000 |
— |
— |
— |
2 |
Vinterövningar, reservationsanslag....... . ...... |
325 000 |
— |
— |
— |
3 |
Frivilliga skytteväsendets befrämjande, reservationsanslag . . . |
— |
— |
1 626 000 |
— |
4 |
Vinterrekrytskolor vid vissa icke kasernerade infanterirege- |
||||
menten, förslagsanslag.................. |
— |
277 900 |
— |
||
5 |
Övningar i ställningskrig.................. |
— |
386 200 |
— |
|
Säger för övningar |
925 000 |
- |
2 290 100 |
- |
|
K. Sjukvård. |
|||||
1 |
Garnisonssjukhusen i Stockholm, å Karlsborg och i Boden, |
||||
reservationsanslag..................... |
175 700 |
— |
— |
— |
|
2 |
Arméns sjuk- och veterinärvård samt hovbeslag m. m., reserva- |
||||
tionsanslag........................ |
585 275 |
— |
— |
— |
|
3 |
Förstärkning av reservationsanslaget till arméns sjuk- och |
— |
— |
||
veterinärvård, förslagsanslag, högst............ |
— |
— |
203 700 |
— |
|
4 |
Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig, reservationsanslag .... |
— |
— |
10 000 |
— |
Säger för sjukvård |
760 975 |
213 700 — |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 82
646 (Bil. nr 98.)
Ordinarie |
Extra |
||||
anslag. |
anslag. |
||||
Kronor. |
Kronor. |
||||
L. Stipendier. |
|||||
1 |
Resestipendier åt artilleri- och ingenjörofficerare, reservations- |
||||
anslag.......................... |
7 000 |
— |
— |
— |
|
2 |
Resestipendier åt officerare vid infanteriet, kavalleriet, trängen |
||||
och intendenturkåren, reservationsanslag.......... |
15 000 |
— |
— |
— |
|
3 |
Stipendier för fältläkarkåren................ |
21 600 |
— |
— |
— |
4 |
Resestipendier åt militärläkare, reservationsanslag...... |
2 000 |
— |
— |
— |
5 |
Studiestipendier för underofficerare och furirer av första klas- |
||||
sen, reservationsanslag.................. |
28 800 |
— |
— |
i |
|
Säger för stipendier |
74 400 |
- |
— |
— |
|
M. Remontering och hästlega. |
|||||
i |
Remontering m. m., reservationsanslag............ |
999 655 |
— |
— |
|
2 |
Förstärkning av reservationsanslaget till remontering m. m., |
||||
förslagsanslag, högst................... |
— |
— |
714 950 |
— |
|
3 |
Lega av hästar för truppförbandens övningar, reservationsanslag |
808 251 |
— |
— |
— |
4 |
Förstärkning av reservationsanslaget till lega av hästar för |
||||
truppförhandens övningar, förslagsanslag, högst...... |
— |
— |
700 000 |
_ |
|
Säger för remontering och hästlega |
1 807 906 |
— |
1 414 950 |
1 |
|
0. Diverse. |
|||||
1 |
Understöd åt föreningar och till skrifters utgivande, reserva- |
||||
Höns anslag........................ |
18 000 |
— |
— |
||
2 |
Soldathemsverksamhet, reservationsanslag......... |
— |
— |
10 000 |
|
3 |
Extra utgifter, reservationsanslag.............. |
650 000 |
— |
— |
|
4 |
Civilanställning, förslagsanslag............... |
— |
— |
20 000 |
— |
5 |
Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, förslagsanslag |
200 000 |
— |
— |
— |
6 |
Generalstabens översiktskarta över Sverige, reservationsanslag |
— |
- |
35 000 |
— |
7 |
Löneförbättring åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga |
||||
befattningshavare.................... |
8 000 |
— |
— |
— |
|
8 |
Tillfällig löneförbättring för viss personal vid lantförsvaret, |
||||
förslagsanslag.................... |
— |
— |
3 850 000 |
- |
|
Säger för diverse |
876 000 |
— |
3 915 000 |
— |
|
Samma kronor |
65 302 038 |
85 951 802 |
— 1 |
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.
BIHANG
TILL
RIKSDAGENS PROTOKOLL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅR 1918.
FÖRSTA SAMLINGEN.
FÖRSTA BANDET. III.
Bilagor till Kungl. Maj:ts proposition nr 1 angående statsverkets tillstånd och behov
femte och sjätte huvudtitlarna.
Femte huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 14 januari 19IS.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anmälde de
frågor, som tillhörde regleringen av riksstatens femte huvudtitel för år
1919, samt yttrade.
Vid min framställning kommer jag att upptaga anslagen i den ordning,
vari de böra förekomma i den blivande riksstaten, därvid jag även
angiver de ordinarie anslag, beträffande vilka jag icke har någon förändring
att föreslå.
I enlighet med de principer rörande de extra anslagens beteckning,
som av 1917 års riksdag antagits, komma de extra anslagen att alltefter
förhållandena betecknas såsom »reservationsanslag», »förslagsanslag»
eller »förslagsanslag, högst».
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft.
1
Femte huvudtiteln.
2
Den plan för sjöförsvarets ordnande i avseende å personal och
materiel, som framlagts i propositionen nr 60 till 1914 års senare riksdag,
omfattar femårsperioden 1915 -1919. Då sålunda det år, 1919,
som nu förevarande statsreglering avser, är det sista året i nämnda
period, har jag ansett det vara av intresse att vid de i det följande
angivna anslag, som av planen beröras, påvisa de föreslagna anslagsbeloppens
förhållande till motsvarande i planen upptagna anslag ävensom
att, där så funnits erforderligt eller lämpligt, lämna en närmare
redogörelse för de särskilda anslagens ändamål och användning samt
för de åtgärder av större betydelse, som för planens fullföljande under
perioden i olika hänseenden vidtagits. Av denna redogörelse kommer
ock att framgå, i vad mån nämnda plan blivit realiserad.
I angivet syfte har jag låtit inom departementet uppgöra en förteckning,
utvisande för femte huvudtitelns såväl ordinarie som extra
anslag de år 1914 beräknade anslagsbeloppen samt de för år 1918 beviljade
och för år 1919 nu äskade anslagen. Denna förteckning torde
få såsom bilaga 1 fogas vid detta protokoll.
Vid en jämförelse mellan å ena sidan 1918 års stat och å andra
sidan de av mig nu tillstyrkta anslagsbeloppen måste beaktas, dels att
den på grund av rådande förhållanden inträffade prisstegringen förorsakat
ökade anslagsbehov och dels att i enlighet med de grunder,
som chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet över finansärenden
den 31 december 1917 angivit rörande avvecklingen av det
hittills tillämpade förskottsförfarandet, under femte huvudtiteln — liksom
under andra huvudtitlar — upptagits eu tilläggsstat för år 1918.
De av omförmälda prisstegring, såvitt angår materialier och arbete
o. dyl., nu föranledda anslagsbeloppen beräknas, såsom framgår av berörda
bilaga, till sammanlagt 5,963,630 kronor, varav å 1919 års stat
upptagits 4,351,000 kronor och å tilläggsstat för år 1918 1,612,630
kronor. Bland de anslag å 1919 års stat, som i särskilt hög grad beröras
av prisstegringen, må nämnas övningsanslagen, naturaunderhållsanslagen
samt anslagen till nybyggnad och underhåll, vilka ansetts böra
förstärkas med extra anslag av resp. 1,380,000, 1,224,300 och 1,162,900
kronor. Då av de å 1918 års stat upptagna anslagen ett sammanlagt
belopp av 1,379,344 kronor är att hänföra till den då inträdda dyrtiden,
utgör den av den fortsatta prisstegringen nu uppkomna ökningen i anslagsbehovet
4,584,286 kronor.
Å tilläggsstaten för år 1918 hava uppförts, förutom omförmälda
förstärkningsanslag å tillhopa 1,612,630 kronor, särskilda anslag, ut
-
Femte huvudtiteln.
3
tryckta i jämna tusental kronor, dels för vissa behov, som förut tillgodosetts
genom förskott in. in. med ett sammanlagt belopp av 1,429,000
kronor, dels till bestridande av neutralitetskostnader med 14,350,000
kronor, dels till krigstidstillägg och krigstidshjälp med 6,000,000 kronor
och dels till tillfällig löneförbättring för viss personal vid marinen med
1,650,000 kronor.
Om man, för att anslagsbeloppen sins emellan må äga motsvarighet,
vid en jämförelse mellan anslagen enligt 1918 års stat och de nu
äskade anslagen bortser från nyssnämnda, å tilläggsstaten för år 1918
upptagna anslag, men därvid medräknar vissa å berörda tilläggsstat uppförda
anslag till ett sammanlagt belopp av 1,183,775 kronor*) för materielanskaffning
och byggnader m. in., som enligt förut gällande praxis
skulle hava upptagits å staten för år 1919, med rätt för Kungl. Maj:t
att förskottera beloppen för år 1918, erhåller man följande siffror:
1918 års stat.
Ordinarie anslag............................................................ kronor 26,121,486: —
Extra anslag (med undantag av anslagen till bestridande
av neutralitetskostnader samt till
krigstidstillägg och krigstidshjälp)..................... » 17,395,816: —
Summa kronor 43,517,302: —
1919 års stat.
Ordinarie anslag ............................ 27,055,060: —
Extra anslag......................................... 15,674,240: — kronor 42,729,300: —•
1918 års tilläggsstat.
Anslag till materielan skaffning och byggnader
m. m...................................................................... kronor 1,183,775: —
Summa kronor 43,913,075: —
Skillnaden mellan dessa båda slutsummor utgör 395,773 kronor,
med vilket belopp enligt nu verkställda beräkningar här angivna anslag
*) Av nämnda belopp, 1,183,775 kronor, avses 693,600 för nya behov, för vilkas
fyllande anslag endast upptagas å tilläggsstaten, och 490,175 kronor för nya ändamål,
för vilkas tillgodoseende anslag upptagas jämväl å 1919 års stat,
4
Femte huvudtiteln.
å 1919 års stat och 1918 års tilläggsstat överstiger ovan upptagna
anslagssumma enligt 1918 års stat. Emellertid är härvid att uppmärksamma,
att i förenämnda, under 1918 och 1919 års stater angivna summor
jämväl ingå sådana anslagsmedel, som föranletts av prisstegringen.
Om dessa anslagsmedel, vilkas belopp förut angivits, icke tagas i beräkning,
giver slutresultatet av de verkställda beräkningarna vid handen,
att de sammanlagda anslagssummorna enligt 1919 års stat och 1918 års
tilläggsstat med 2,575,883 kronor understiger anslagsbeloppet enligt
1918 års stat.
Beträffande den närmare redogörelsen för de i det följande angivna
särskilda anslagens ändamål och användning m. in. i de delar, vari
denna redogörelse enligt gällande bestämmelser måste anses vara av
hemlig natur, har jag låtit inom departementet upprätta eu hemlig
promemoria, vilken torde få tillhandahållas riksdagens vederbörande
utskott.
I MARINEN.
A. Departementet.
1. Departementschefen, oförändrat ordinarie
anslag ..................................................................................... kronor 17,000: —
2. Departementets avdelning av Kungl.
Majtts kansli och kommandoexpeditionen,
oförändrat ordinarie anslag ................................................ kronor 69,900: —
Femte huvudtiteln.
5
B. Marinförvaltningen och marinstaben.
1. Marinförvaltningen, oförändrat ordinarie
anslag ................................................................................ kronor 137,000: -
2. Förstärkning av anslaget till marinförvaltningen.
Vikariatsersättning in. in.
I gällande stat för marinförvaltningen finnas uppförda 4 skrivbiträdesbefattningar
med avlöning i första lönegraden.
Beträffande behovet av dylika biträden har marinförvaltningen i
skrivelse den 1 oktober 1917 angående regleringen av utgifterna under
riksstatens femte huvudtitel för år 1919 anfört följande.
Det arbete, som måste anförtros åt ifrågavarande biträden, vore
av den omfattning, att extra arbetskrafter måste anlitas i stor utsträckning.
Redan i skrivelse den 24 november 1914 angående regleringen
av utgifterna under femte huvudtiteln för år 1916 hade marinförvaltningen
framhållit, bland annat, att ett anlitande av extra arbetskrafter
i sådan utsträckning, som då vore förhållandet, för utförande
av stadigvarande tjänstegöromål inom ämbetsverkets skrivbyrå samt
boksluts- och revisionskontor ej borde få fortgå i längden, varför ett
antal av ytterligare minst 4 skrivbiträdesbefattningar syntes böra uppföras
å ämbetsverkets stat.
I skrivelse den 29 september 1916 anmälde marinförvaltningen
ånyo samma behov, men på grund av rådande förhållanden och med
hänsyn därtill, att ämbetsverket anmodats i möjligaste mån begränsa
sina anslagskrav, ansåg sig marinförvaltningen emellertid icke då böra
begära medel till nya ordinarie skrivbiträdesbefattningar.
Behovet av extra biträden inom ämbetsverket hade ingalunda
minskats utan tvärtom ökats. Omfånget och arten av de arbeten, som
måste anförtros åt extra biträden, kunde väl motivera uppförande å
ämbetsverkets stat av ett antal biträdesbefattningar i de särskilda lönegraderna.
Då emellertid frågan rörande omorganisation av ämbetsverket
vore under utredning av tillkallade sakkunniga, syntes förslag härom
[1.]
Förstärkning
av anslaget
till marinförvaltningen.
Extra anslag.)
6 Femte huvudtiteln.
icke nu böra avlåtas, utan i avvaktan på de sakkunnigas betänkande
extra biträden fortfarande anlitas och avlönas med särskilt anvisade
medel.
I staten för marinförvaltningen ingår vidare en anvisning å 25,800
kronor till vikariatsersättning, arvoden till extra ordinarie tjänstemän
och biträden samt renskrivningskostnad m. in.
I enlighet med framställningar i 1913, 1914, 1915, 1916 och 1917
års statsverkspropositioner, vilka framställningar grundats å förslag av
marinförvaltningen, har riksdagen för vart och ett av åren 1914, 1915,
1916, 1917 och 1918 å extra stat anvisat ett belopp av 6,300 kronor
till förstärkande av de under nämnda anvisning ingående anslagsmedlen.
Sammanlagda anvisningen för detta ändamål utgör således 32,100 kronor.
Enligt vad marinförvaltningen meddelat i sin omförmälda skrivelse
den 1 oktober 1917, har nämnda belopp, 32,100 kronor, beräknats
enligt följande specifikation:
Ersättning till vikarier för ordinarie tjänstemän ....... kronor 3,706: —
Arvoden och gratifikationer till amanuenser och övriga
extra ordinarie tjänstemän samt ersättning till
vikarier för amanuenser.......................................... » 15,596: 61
Vikariatsersättning och annan avlöning till extra skrivbiträden
samt annan extra renskrivningskostnad » 6,608: 33
Ersättning till extra vaktmästare.................................... » 3,155: 50
Anlitande av merkantilt kousulentskap ........................... » 3,000: —
Summa kronor 32,066: 44
avrundat till » 32,100: —
Detta belopp hade — yttrar marinförvaltningen vidare — visat sig
alltmer otillräckligt och ämbetsverket hade därför under såväl 1915 som
1916 nödgats hos Kung!. Magt göra framställning om erforderlig förstärkning
av anvisningen. I anledning härav hade Kungl. Maj:t genom
särskilda nådiga brev den 17 december 1915 och den 19 december 1916
för nämnda båda år anvisat 7,000, resp. 9,000 kronor, att bestridas i
förra fallet av anslaget till extra utgifter och i senare fallet av orahänderhavande
medel.
För år 1916 hade kostnaderna för de olika ändamål, som av förutnämnda
medel skulle tillgodoses, ställt sig på följande sätt:
Femte huvudtiteln.
1
Beräknat |
_. ... . Beräknat |
Av Kungl. |
Summa. |
Utgift. |
||||
Ersättning till vikarier för ordinarie tjänstemän |
3,025 — |
681 |
— |
— |
3,706 |
— |
2,921 — |
|
övriga extra ordinarie tjänstemän samt er- |
||||||||
sättning till vikarier för amanuenser ......... |
13.150 — |
2,44661 |
— |
_ |
15,596 |
61 |
13,619 — |
|
Vikariatsersättning och annan avlöning till extra |
||||||||
skrivbiträden samt annan extra renBkrivnings-kostnad........... ..... |
5,125 — |
1,516 |
89 |
_ |
6,641 |
89 |
10,841 — |
|
Ersättning till extra vaktmästare.................... |
1,500 — |
1,655 |
50 |
— |
— |
3,156 |
60 |
4.678! — |
Anlitande av merkantilt konsulentskap....... Gratifikationer till extra ordinarie tjänstemän, |
3,000- |
— |
— |
— |
3,000 |
— |
—.! — |
|
extra biträden och extra vaktmästare.. |
-1- |
— |
— |
9,000 |
- |
9,000 |
— |
8,950- |
25,800 - |
6,300 |
9,000 |
— |
41,100 |
_ |
41,009- |
Av denna tablå framginge, att utgifterna för posterna dels till vikariatsersättning
och annan avlöning till extra skrivbiträden samt annan
extra renskrivniugskostnad och dels till ersättning till extra vaktmästare
stigit utöver vad som härför förut beräknats, den förra posten med omkring
4,200 kronor och den senare med omkring 1,500 kronor, samt att
sålunda uppkomna brister täckts genom besparingar å andra poster.
Med dylika besparingar torde man emellertid icke kunna räkna med
någon grad av säkerhet. Anslaget syntes därför böra regleras, i vad
det rörde nämnda två poster, liksom även med hänsyn till det behov
av gratifikationsmedel, som fyllts genom särskilda anvisningar.
Den sålunda ifrågasatta ökningen utgjorde följaktligen:
å posten till vikariatsersättning och annan avlöning -
till extra skrivbiträden samt annan extra ren
skrivningskostnad.
........................................................... kronor 4,200: -
å posten till ersättning till extra vaktmästare..............'' » 1,500: —
samt å posten till gratifikationer till extra ordinarie
tjänstemän, extra biträden och extra vaktmästare » 9,000: —
eller tillhopa kronor 14,700: —
Vid marinförvaltningen funnes å ordinarie stat anställd eu advokatfiskal,
som tillika förrättade advokatfiskalsgöromålen vid flottans station
i Stockholm. Såsom avlöningsförmån åt advokatfiskalen utginge ett
8
Femte huvudtiteln.
arvode, vilket vore i stat bestämt till 3,000 kronor. Enligt nu gällande
bestämmelser ägde advokatfiskal icke någon rätt till semester.
Under erinran, att marinförvaltningens ordinarie tjänstemän ävensom
amanuenser komme i åtnjutande av semester med bibehållande
under semesterledigheten av samtliga avlöningsförmåner, hade advokatfiskal
i framställning till ämbetsverket anhållit, att dylik semesterrätt
under en månad årligen måtte beredas honom.
Denna begäran hade marinförvaltningen funnit skälig. Enligt nådigt
brev den 6 augusti 1915 utginge under advokatfiskalens tjänstledighet
eller förordnande å annan tjänst av hans arvode 120 kronor såsom
månatlig ersättning åt vikarien. 1 följd härav borde vid bifall till framställningen
om semester åt advokatfiskal anslagsposten till vikariatsersättning,
arvoden till extra ordinarie tjänstemän och biträden samt
renskrivningskostnad m. in. under ordinarie anslaget till marinförvaltningen
ökas med nämnda belopp. Då ämbetsverket emellertid icke ansett
sig böra nu föreslå någon annan ändring i detta anslag, ville marinförvaltningen
hemställa, att för ändamålet måtte tills vidare få upptagas
en ökning av extra anslaget till vikariatsersättning med 120
kronor.
På senare tiden hade det visat sig vara förenat med allt större
svårigheter att för kansligöromålen i marinförvaltningen erhålla lämpliga
extra ordinarie tjänstemän, samtidigt som göromålen till följd av rådande
förhållanden högst väsentligt ökats. För att bereda de ordinarie tjänstemännen
å kansliet dels erforderligt biträde vid utförande av deras arbeten
och dels välbehövlig semesterledighet måste ämbetsverket söka
draga till sig åtminstone två tjänstemän med förmåga att förrätta kansligöromål.
Under nuvarande förhållanden syntes detta icke vara möjligt,
därest de icke kunde erbjudas en avlöning av åtminstone 2,000
kronor för år eller det belopp, som enligt gällande grunder högst kunde
tillerkännas amanuens. För tillfälligt anställande av två amanuenser å
ämbetsverkets kansli erfordrades alltså 4,000 kronor, varmed nu ifrågavarande
anslag syntes böra ökas.
På grund av vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att på extra stat för år 1919
bevilja till beredande av fyllnad i den å ämbetsverkets stat uppförda
anvisningen till vikariatsersättning, arvoden till extra ordinarie tjänstemän
och biträden samt renskrivningskostnad in. in. ävensom för beredande
av semesterledighet åt advokatfiskal samt anställande av ytterligare
två amanuenser i ämbetsverket ett anslag av (6,300+14,700+120 + 4,000)
25,120 kronor.
Femte huvudtiteln.
9
I likhet med marin förvaltningen anser jag, att framställning för fl.]
nät varande icke bör till riksdagen g*öras om uppförande a ämbetsverkets nepartementsstat
av ytterligare skrivbiträdesbefattningar. Häremot talar icke blott chefens
den av marinförvaltningen angivna omständigheten, att frågan om yttrande''
ändringar i ämbetsverkets organisation är föremål för utredning av sakkunniga,
utan även det förhållandet, att det behov i förevarande hänseende,
som under normala förhållanden må behöva fyllas, svårligen
kan för närvarande, då arbetet inom ämbetsverket väsentligt ökats på
grund av föreliggande särskilda omständigheter, med erforderlig tillförlitlighet
bedömas.
Vidare torde jag få erinra, att Kung], Maj:t genom nådigt brev
den 7 december 1917 till förstärkning av den förut omförmälda, i staten
för ämbetsverket upptagna anvisningen å 25,800 kronor till vikariatsersättning,
arvoden till extra ordinarie tjänstemän och biträden samt
renskrivningskostnad m. m. för samma år anvisat, utöver av riksdagen
på extra stat beviljad fyllnad i anvisningen av 6,300 kronor, ett belopp
av högst 15,300 kronor, att av marinförvaltningen förskjutas och framdeles
anmälas till ersättande. Därjämte har Ivungl. Maj:t enligt nådigt
brev den 31 december samma år medgivit, att för anställande av två
amanuenser å marinförvaltningens kansli under år 1918 mot ett arvode
av högst 2,000 kronor för en var av dem finge användas ett belopp
av högst 4,000 kronor. Jämväl detta belopp skulle av marinförvaltningen
förskjutas.
Marinförvaltningen har nu gjort framställning om beredande på
extra stat för år 1919 av ett anslag av 25,120 kronor såsom fyllnad i
berörda anvisning enligt följande beräkning:
Till ersättning till vikarier för ordinarie tjänstemän kronor
arvoden och gratifikationer till amanuenser och
övriga extra ordinarie tjänstemän samt ersättning
till vikarier för amanuenser .......................................
vikariatsersättning och annan avlöning till extra
skrivbiträden samt annan extra renskrivningskostnad
............................................................................
ersättning till extra vaktmästare..............................
gratifikationer till extra ordinarie tjänstemän,
extra biträden och extra vaktmästare.....................
801: —*)
6,446: 61
5,716: 89
3,155: 50
9,000: —
Summa kronor 25,120: —
0 Därav vikariatsersättning med 120 kronor under advokatfiskalens semester.
2) Därav två nya amanuensarvoden å vartdera 2,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 2
10
Femte huvudtiteln.
Såsom förut nämnts, har den fyllnad i här ifrågavarande anvisning
å 25,800 kronor, som under en följd av år av riksdagen anvisats å
extra stat med ett belopp av 6,300 kronor, alltsedan år 1915 visat sig
otillräcklig; och har Kungl. Maj:t därför måst under åren 1915, 1916
och 1917 anvisa ytterligare medel för de ändamål, som anvisningen
avsett att tillgodose. Då marinförvaltningen nu föreslagit, att hela det
såsom erforderligt beräknade tilläggsbeloppet för år 1919 måtte begäras
av riksdagen, synes mig detta tillvägagångssätt stå i överensstämmelse
med allmänna budgetsprinciper. I likhet med ämbetsverket anser jag ock,
att beloppet i fråga icke bör uppföras å ordinarie, utan upptagas å extra stat.
1 sistnämnda avseende gälla samma skäl, som gjorts gällande mot uppförande
å ordinarie stat av ytterligare skrivbiträdesbefattningar, nämligen
dels den pågående utredningen rörande frågan om ändringar i
marinförvaltningens organisation och dels den omständigheten, att den
nuvarande avsevärda ökningen av ämbetsverkets arbetsmängd delvis är
beroende av de föreliggande särskilda tidsförhållandena.
Vad därefter beträffar frågan om storleken av det extra anslag,
som må anses erforderligt för ifrågavarande ändamål, kan visserligen det
av marinförvaltningen föreslagna beloppet, 25,120 kronor, synas vara väl
högt beräknat. Jag anser mig emellertid icke kunna ifrågasätta någon
nedsättning i detta belopp. Till en början är härvid att uppmärksamma,
att den tilläggssumma, som från och med år 1915 funnits i förevarande
avseende erforderlig och av Kungl. Maj:t årligen anvisats, varit i ständigt
stigande och för år 1917 uppgått till 15,300 kronor. Det är vidare
enligt min mening av stor vikt att, i avvaktan på en blivande omorganisation
av marinförvaltningen, erforderliga medel för här ifrågavarande
ändamål stå till ämbetsverkets förfogande med hänsyn såväl till angelägenheten
av att marinförvaltningens omfattande arbete skall kunna på ett
fullt tillfredsställande sätt bedrivas som ock till behovet av att under
rådande dyrtid kunna i avlöningshänseende bättre än hittills tillgodose de
extra tjänstemännens intressen. Sistnämnda synpunkt bör ock tillmätas
väsentlig betydelse för tryggande av en nöjaktig rekrytering av marinförvaltningens
civila personal. Med avseende särskilt å de av marinförvaltningen
upptagna två nya amanuensarvodena å vartdera 2,000
kronor har meddelats mig, att i ämbetsverket med dess nio avdelningar
för närvarande äro anställda allenast fem amanuenser med fast arvode,
av vilka tre uppbära ett årligt arvode av 1,600 kronor och två sådant
arvode av 1,200 kronor vardera. En av de två sistnämnda amanuenserna
åtnjuter därjämte ett tilläggsarvode av 800 kronor för fullgörande
av sekreterargoromål å vissa avdelningar. Anställandet av ytterligare
två amanuenser med nyssnämnda årliga arvode av 2,000 kronor synes
Femte huvudtiteln.
11
mig därför vara av beliovet påkallat och har, såsom förut nämnts, av
Kung]. Maj:t medgivits för år 1918. Likaså finner jag framställningen
om rätt för advokatfiskal hos ämbetsverket att'' åtnjuta eu månads
semester årligen vara befogad och har jag icke heller något att erinra
mot, att ersättning till hans vikarie tillsvidare inräknas i här ifrågavarande
anslag. Jag torde därjämte få meddela att, enligt vad jag inhämtat, det till
vikariatsersättning och annan avlöning till extra skrivbiträden samt annan
extra renskrivningskostnad beräknade beloppet till den vida övervägande
delen avser att täcka kostnader för renskrivning, som de å ordinarie
stat anställda skrivbiträdena icke medhinna, samt att under nuvarande
förhållanden extra arbetskrafter måste inom ämbetsverket i mycket stor
utsträckning anlitas för fullgörande av renskrivningsgöromål.
I fråga om de anslagsmedel, som för år 1918 finnas tillgängliga
för vikariatsersättning m. m., är i det föregående omförmält, att riksdagen
för nämnda år beviljat enahanda fyllnad, 6,300 kronor, i den å
staten för marinförvaltningen för detta ändamål upptagna anvisningen
å 25,800 kronor. Det lärer med visshet kunna förutses, att jämväl för
år 1918 ytterligare icke oväsentligt tillskott till sagda anvisning kommer
att påfordras. Detta tillskott torde få av Kungl. Maj:t anvisas av
anslaget till extra utgifter eller femte huvudtitelns allmänna besparingar,
sedan storleken av det i sådant avseende behövliga beloppet blivit utrönt.
Förstärkning av arbetskrafterna å revisions- och bokslutskontoren.
Efter förslag av Kungl. Maj:t har 1913 års riksdag på extra stat
för år 1914 beviljat ett anslag av 9,400 kronor till förstärkning av
arbetskrafterna å revisions- och bokslutskontoren i marinförvaltningen.
Detta belopp var beräknat för anställande:
å revisionskontoret:
av en extra revisor för en kostnad av.............................. kronor 3,000: —
y> biträden vid granskning av förrådsredogörelserna
för en kostnad av ........................................................ » 1,600: —
å bokslutskontoret:
» en extra revisor och bokhållare för en kostnad av » 3,000: —
» i övrigt erforderligt arbetsbiträde ............................... » 1,800: —
Summa kronor 9,400: —
12
Femte huvudtiteln.
I enlighet med begäran av marinförvaltningen och därå grundade
förslag i 1914, 1915, 1916 och 1917 års statsverkspropositioner har
riksdagen jämväl för vart och ett av åren 1915, 1916, 1917 och 1918
å extra stat beviljat för samma ändamål enahanda belopp, 9,400 kronor,
och därjämte till vikariatsersättning under semester för ifrågavarande
extra revisorer 250 kronor, eller således tillhopa 9,650 kronor. Härav
belöper å revisionskontoret 4,725 kronor och å bokslutskontoret 4,925
kronor.
I förenämnda skrivelse den 1 oktober 1917 har marinförvaltningen
meddelat, att revisionskontoret och bokslutskontoret i särskilda till
ämbetsverket ingivna promemorior anhållit om anställande av ytterligare
personal å kontoren m. m. Marinförvaltningen har därjämte
erinrat, hurusom ämbetsverket redan i skrivelse den 29 september 1916
anmält att, sedan ämbetsverket år 1908 erhållit sin nuvarande organisation,
revisionsmaterialet, som år 1909 utgjort 188 band, upptagande
en hyllängd av 20.86 meter, år 1914 ökats till 465 band, motsvarande
en hyllängd av 39.41 meter; och hade marinförvaltningen i berörda
skrivelse den 29 september 1916 i samband därmed framhållit, att det
ökade arbetet delvis hade sin orsak däri, att åtskilliga räkenskaper nytillkommit
samt att numera samtliga förrådsredogörelser underginge
granskning i marinförvaltningens revisionskontor, vilken granskning,
enligt vad som framginge av nådiga brevet den 29 oktober 1909, före
sistnämnda tidpunkt ej ålegat kontoret. En ökning av arbetskrafterna
inom ämbetsverkets revisionskontor syntes därför enligt marinförvaltningens
mening vara av behovet påkallad, för att revisionen
skulle fylla sitt ändamål; men hade marinförvaltningen ansett sig ej
böra under då rådande förhållanden inkomma med någon framställning
om äskande hos 1917 års riksdag av erforderliga medel härför eller
ökning i det för marinförvaltningen i stat anvisade anslaget.
Marinförvaltningen har i förenämnda skrivelse den 1 oktober 1917
i förevarande avseende vidare anfört följande.
Räkenskapernas omfattning hade för år 1915 ytterligare ökats, så
att de för nämnda år utgjorde ej mindre än 547 band, motsvarande
en hyllängd av 53,58 meter.
Den stora ökningen av räkenskapsmaterialet under år 1915 (och även
delvis under år 1914) berodde i viss grad på den vidtagna mobiliseringen
och andra därmed sammanhängande förhållanden.
Det förslag, som av tillkallade sakkunniga för förenkling av marinens
redovisningsväsende avgivits i fråga om vissa anordningar i redo
-
Femte huvudtiteln.
13
visningsväsendet vid flottans stationer, torde, enligt vad som under
hand inhämtats, vara av Kungl. Maj:t fastställt. Innan kännedom vunnits,
i vad mån tillämpningen av detta förslag kunde komma att öka
eller minska revisionens arbetsbörda, torde några definitiva åtgärder
för ordnande av frågan rörande revisionspersonalens ökning ej höra
vidtagas. Härtill komme, dels att nämnda sakkunniga i av dem avgivet
betänkande och förslag i fråga om ordnandet av den maritima revisionen
föreslagit, att marinens och kammarrättens revisioner skulle
sammanslås och uppgå i ett riksrevisionsverk, dels ock att utredning
av härför särskilt tillkallade sakkunniga påginge rörande ämbetsverkets
omorganisation. Intill dess nämnda sakkunnigas utredningar och förslag
blivit prövade, syntes endast mera provisoriska åtgärder böra vidtagas
för att möta de mest trängande kraven på förstärkning av arbetskrafterna
å revisionskontor.
I detta sammanhang syntes böra erinras, att Kungl. Maj:t medgivit,
att till avlöning åt en extra föredragande i anmärkningsmål (med särskild
ersättning av 100 kronor i månaden) samt till ersättning åt extra
personal inom ämbetsverket för extra revision finge användas dels enligt
nådigt brev den 5 maj 1916 5,000 kronor, dels ock enligt nådigt
brev den 15 december samma år 5,500 kronor. På grund av sålunda
meddelade bemyndigande^ som, vad bemälde extra föredragande anginge,
avsåge tiden juni 1916—december 1917, hade en extra föredragande
i anmärkningsmål varit förordnad alltsedan ingången av juni
månad 1916.
Hen ökning, som inträtt och ytterligare vore att vänta i räkenskapsmaterialets
omfång, nödvändiggjorde utan tvivel ett tillfälligt förstärkande
av arbetskrafterna å revisionen jämväl för år 1919. Den
extra föredragande i anmärkningsmål, som hittills fungerat på grund
av Kungl. Maj:ts bemyndigande, torde bliva fortfarande behövlig under
nämnda år, och för ändamålet torde fortfarande erfordras 1,200 kronor.
Vid övervägande av frågan om det belopp, som för år 1919 kunde erfordras
för den tillfälliga ökningen av arbetskrafterna å revisionen i
övrigt, hade marinförvaltningen ansett sig böra inskränka sig till att
härför begära 10,000 kronor.
Vad beträffade frågan om extra arbetskraft å bokslutskontoret syntes
härför särskilda åtgärder icke böra påkallas, förrän kännedom vunnits
om den inverkan på kontorets göromål, som kunde föranledas av
det förslag till förenkling i bokföringen, statsbokföringskommittén
framlagt.
14
Femte huvudtiteln.
[!•] På grund av vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att på extra stat för år 1919
bevilja till anställande av två extra revisorer i marinförvaltningen samt
till en extra föredragande i anmärkningsmål ävensom till förstärkning
jämväl i övrigt av arbetskrafterna å revisions- och bokslutskontoren därstädes
ett anslag av (9,650 + 1,200 + 10,000) 20,850 kronor, därav högst
250 kronor borde få tagas i anspråk till vikariatsersättning under semester
för extra revisorerna.
Departements- Beträffande till en början behovet av förstärkning av arbetskrafytfrände,
terna a marinförvaltningens revisionskontor har ämbetsverket erinrat, att
Kungl. Maj:t, utöver av riksdagen för åren 1916 och 1917 beviljat
extra anslag till förstärkning av arbetskrafterna å detta kontor, genom
nådiga brev den 5 maj och den 15 december 1916 för ändamålet anvisat
ytterligare medel. Det enligt förstnämnda nådiga brev anvisade
beloppet å 5,000 kronor var avsett att användas dels till avlöning
under ett år åt en extra föredragande i anmärkningsmål inom marinförvaltningen,
vilken föredragande skulle åtnjuta ett särskilt arvode av
100 kronor för månad, och dels åt extra personal inom ämbetsverket
för revisionsarbete. Bemälde extra föredragande anställdes från och
med juni månad år 1916.. För fortsatt anställning av en extra föredragande
under tiden juni—december 1917 ävensom till ersättning åt
extra personal för revisionsarbete efter ingången av år 1917 anvisades
därefter genom nådiga brevet den 15 december 1916 ett belopp av
5,500 kronor. Båda nu nämnda belopp, tillhopa 10,500 kronor, skulle
av marinförvaltningen förskjutas och framdeles anmälas till ersättande.
Sedermera har Kungl. Maj:t, efter framställningar av marinförvaltningen,
enligt särskilda nådiga brev dels den 2 november 1917 medgivit,
att till ersättning åt extra personal för revisionsarbete under år
1917 finge, utöver förut anvisade medel, utgå ytterligare ett belopp av
högst 2,500 kronor, dels ock den 31 december samma år anvisat ett
sammanlagt belopp av 11,200 kronor till avlöning under år 1918 av
en extra föredragande i anmärkningsmål hos marinförvaltningen mot
ett arvode av 100 kronor för månad samt till förstärkande i övrigt av
arbetskrafterna å ämbetsverkets revisionskontor under samma år. Jämväl
dessa båda belopp, tillhopa 13,700 kronor, skulle förskjutas av
marinförvaltningen.
Marinförvaltningen har nu, liksom beträffande frågan om anvisande
av fyllnad i anslaget till vikariatsersättning m. m., ansett, att det belopp,
som för år 1919 beräknas bliva erforderligt till förstärkning av
Femte huvudtiteln.
15
arbetskrafterna å revisionskontoret, bör i sin helhet begäras av riksdagen.
Denna uppfattning anser jag mig så mycket hellre böra biträda,
som det angivna förfaringssättet, såsom av mig framhållits vid
behandlingen av nyssnämnda fråga, måste ur budgetssynpunkt anses
riktigt. Likaså är jag ense med marinförvaltningen därom, att beloppet
i fråga nu bör äskas på extra stat. Genom nådigt brev den 7 september
1917 bär Kungl. Magt utfärdat nya föreskrifter för redovisningsväsendet
vid flottans stationer och inom kustfästningarna, vilka föreskrifter
trätt i tillämpning den 1 januari innevarande år. Innan någon
tids erfarenhet vunnits rörande den inverkan, som det nya redovisningssystemet
kan komma att utöva på det därmed sammanhängande arbetet
inom marinförvaltningen, lärer ej det stadigvarande behovet av arbetskrafter
därstädes i förevarande avseende kunna på ett tillförlitligt sätt
bedömas. På sätt marinförvaltningen påpekat, är den slutliga prövningen
av behovet av arbetskrafter å revisionskontoret dessutom beroende
av två andra spörsmål, nämligen frågorna rörande omläggningav
marinens revision och beträffande ändringar i marinförvaltningens
organisation. I förstnämnda ämne föreligger ett av sakkunniga utarbetat
förslag, över vilket utlåtanden infordrats av vederbörande myndigheter.
Sådana utlåtanden hava ännu icke inkommit från samtliga dessa
myndigheter. Frågan om marinförvaltningens omorganisation är, såsom
förut nämnts, ännu föremål för utredning. Slutligen är ock att uppmärksamma,
att den nu inträdda starka ökningen av revisionsarbetet i
marinförvaltningen i viss mån härrör från den anbefallda mobiliseringen
av flottan.
Det belopp, som må anses erforderligt till förstärkning av arbetskrafterna
å revisionskontoret för år 1919, har av marinförvaltningeu
beräknats till 11,200 kronor utöver det av riksdagen sedan år 1915
för ändamålet avsedda anslaget, 4,725 kronor. I nämnda belopp,
11,200 kronor, ingår arvode åt eu extra föredragande i anmärkningsmål
med 1,200 kronor. Eu sådan extra föredragande, vilken, såsom
tidigare nämnts, varit i marinförvaltuingen anställd alltsedan juni månad
år 1916, lärer alltjämt vara behövlig för att med förste revisorn i
ämbetsverket dela föredragningen av dessa mål. Vad beträffar det
återstående beloppet, 10,000 kronor, har jag inhämtat, att detta belopp
är avsett att användas i form av timpenning för revisionsarbete, utfört
såsom övertidsarbete eller av särskilt anlitad personal. Då, såsom marinförvaltningen
framhållit, räkenskapsmaterialet under tidsperioden 1910
— 1914 (således till huvudsaklig del före den anbefallda mobiliseringen
av flottan) successivt ökats med omkring 55 band årligen, synes man
16
Femte huvudtiteln.
vara berättigad till det antagandet, att räkenskapsmaterialet — även
frånsett de särskilda förhållanden, som mobiliseringen med avseende å
detta material framkallat — fortfarande kommer att ökas åtminstone
till den tidpunkt, då de vid 1914 års senare riksdag beslutade fartygsnybyggnaderna
blivit slutförda. Jag anser mig vid sådant förhållande
icke kunna föreslå någon nedsättning i det av marinförvaltningen begärda
beloppet, 10,000 kronor, helst som enahanda belopp måst för
motsvarande ändamål av Kung!. Maj:t anvisas redan för år 1918.
1 fråga om den erforderliga förstärkningen av arbetskrafterna å
bokslutskontoret'' har marinförvaltningen hänvisat till det förslag till förenkling
av bokföringen inom ämbetsverket, som framlagts av statsbokföringskommittén,
samt hemställt, att enahanda belopp, 4,925 kronor,
som av riksdagen för vart och ett av åren 1915, 1916, 1917 och 1918
upptagits på extra stat för detta ändamål, måtte i enahanda ordning äskas
jämväl för år 1919. Häremot har jag icke något att anmärka och vill
endast erinra, att Kungl. Maj:t i nyssnämnda ämne den 16 november 1917
utfärdat nådig kungörelse, vilken trätt i kraft den 1 januari innevarande
år. Först då nödig erfarenhet vunnits om det inflytande på arbetet inom
bokslutskontoret, som härav må komma att utövas, lärer tidpunkten
vara inne att på ett slutgiltigt sätt ordna förevarande anslagsfråga.
På grund av vad jag sålunda under denna punkt anfört får jaghemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att på extra
stat för år 1919 bevilja
dels till beredande av fyllnad i den i marinförvaltningens
stat uppförda anvisningen till vikariatsersättning,
arvoden till extra ordinarie tjänstemän
och biträden samt renskrivningskostnad m. m. ett
förslagsanslag, högst 25,120 kronor;
dels ock till anställande av två extra revisorer
och en extra föredragande i anmärkningsmål i marinförvaltningen
samt till förstärkning jämväl i övrigt
av arbetskrafterna å revisions- och bokslutskontoren
därstädes ett förslagsanslag, högst 20,850 kronor,
därav högst 250 kronor må tagas i anspråk till
vikariatsersättning under semester för extra revisorerna.
Femte huvudtiteln.
17
o. Marinstaben.
Skrivbiträdesbefattninyar.
I en med skrivelse den 31 oktober 1916 till marin förvaltningen [2.]
överlämnad promemoria föreslog chefen för marinstaben, att marinsta- Marinstaben,
bens behov av konstanta och med tjänstgöringen väl förtrogna skriv- (Ordinarie
biträden måtte varda tillgodosett, samt anförde därvid följande. anslag.)
Sedan den 1 oktober 1906 hade till marinstabschefens förfogande
såsom skrivbiträden på grund av bestämmelserna i nådiga breven den
10 oktober 1884 och den 20 april 1900 samt generalorder den 2 maj
1906 varit ställda 4 underofficerare eller underofficerskorpraler med undantag
för de tider, då dessa varit sjökommenderade. Dessutom hade i
regel ett mindre antal värnpliktiga skrivbiträden varit kommenderade
till tjänstgöring i staben.
På grund av det under de senare åren alltmer ökade arbetet inom
marinstaben hade behovet av skrivhjälp icke kunnat nöjaktigt tillgodoses
enbart med underofficerare. Anledningen härtill vore i första hand
att söka i de ofta påkommande ombytena av dylika skrivbiträden, varigenom
alltid en viss tid åtginge för att sätta den nytillkommande
in i sina åligganden, men även i den bristande kunskap i maskinskrivning
och vana vid renskrivning o. dyl., som ofta förefunnits hos
till staben kommenderade skrivbiträden av flottans personal. För arbetenas
utförande hade därför i allt mer stegrad utsträckning måst anlitas
hjälp från skrivmaskinsbyråer. Detta provisoriska förfaringssätt
hade medfört höga kostnader och försvårade givetvis strävandet att
undanhålla obehöriga kännedom om viktiga militära åtgärder. Dessa
olägenheter, vilka visat sig synnerligen hindrande för arbetets snabba
gång, syntes stabschefen icke böra få kvarstå. Den enda tillfredsställande
lösningen torde vara anställandet av fasta biträden, och
lämpade sig härför företrädesvis kvinnliga sådana såväl på grund av
deras större förutsättningar för maskinskrivning som deras något lägre
löneanspråk. En utredning hade givit vid handen, att det under normala
förhållanden bestående minimibehovet av dylika biträden vore två,
varav det ena jämväl avsåges att biträda vid statistikföring och upprättande
av tabellverk å marinstabens organisationsavdelning. I brist
på arbetskrafter inom marinstaben hade nämligen en del sådana arbeten
fått stå tillbaka för andra viktiga göromål, vilket givetvis vållat olägenheter.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft.
3
Femte huvudtiteln.
18
De förmåner och skyldigheter, som skulle tillkomma ifrågavarande
skrivbiträden, torde böra vara desamma, som gällde för skrivbiträden
hos marinförvaltningen. Avlöningen till skrivbiträdena borde alltså bestämmas
till 1,200 kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor,
efter 5 och 10 års tjänstgöring.
I detta sammanhang ville chefen för marinstaben framhålla, att
såväl vid beräkning av det personalbehov av underofficerare, som låg
till grund för propositionen nr G0 till 1914 års senare riksdag angående
sjöförsvarets ordnande, som vid de beräkningar av samma behov, vilka
utförts inom marinstaben på grund av nådiga breven den 17 september
1914 och den 21 juni 1916, förutsatts, att i vissa fall underofficerare
skulle ersättas av civila skrivbiträden.
Chefens för marinstaben ovannämnda framställning, som av marinförvaltningen
överlämnades med skrivelse den 8 november 191 G, föranledde
icke någon åtgärd från Kung!. Maj:ts sida.
Nu har chefen för marinstaben i en till marinförvaltningen den 14
augusti 1917 avgiven promemoria, som av ämbetsverket överlämnats
med skrivelse den 22 oktober 1917 angående beräkningen av utgifterna
å vissa femte huvudtitelns anslag för år 1919, förnyat sin framställningom
uppförande av två skrivbiträdesbefattningar å marinstabens stat
samt därvid anfört huvudsakligen följande.
De skäl, som i förenämnda, med skrivelse den 31 oktober 1916 överlämnade
promemoria angivits för anställande av ifrågavarande skrivbiträden,
hade under år 1917 ytterligare bekräftats och vore allt fortfarande för
handen. För att emellertid söka på annat sätt anskaffa för marinstaben
erforderliga skrivbiträden hade under nämnda år gjorts framställning till
stationsmyndigheterna vid flottans station i Stockholm att ställa två i
maskinskrivning fullt kunniga skrivbiträden (stam eller värnpliktiga) till
chefens för marinstaben förfogande ävensom att dessa måtte få bibehållas
vid nu nämnd tjänstgöring minst nio månader. Fn dylik minimitid
för tjänstgöringen syntes chefen för marinstaben alldeles nödvändig,
då det toge ganska avsevärd tid i anspråk, innan en maskinskrivare
hunne sätta sig in i alla de olika detaljer i konceptskrift och
utskrift, som måste fordras av honom, för att arbetena inom marinstaben
icke skulle bliva fördröjda. Sagda myndigheter hade emellertid
meddelat, att sådan personal icke funnes disponibel för ifrågavarande
ändamål. I betraktande av det behov av kompetenta skrivbiträden,
som förefunnes på stationerna, vore det ej heller för framtiden
Femte huvudtiteln. Ii*
stor utsikt för marinstaben att få sitt behov av dylik skrivhjälp tillgodosett.
De skäl, som år 1910 av stabschefen anförts för anställande
O 7
av kvinnliga skrivbiträden, kvarstode därför alltjämt.
Såsom jag vid behandlingen av frågan om uppförande å marinförvaltningens
stat av nya skrivbiträdesbefattningar haft tillfälle anföra,
anser jag, att även beträffande marinstaben det behov av ordinarie arbetskrafter
för utförande av renskrivning och därmed sammanhängande
göromål, som under normala förhållanden må komma att förefinnas, svårligen
kan under nu rådande extraordinära omständigheter med tillräcklig
grad av tillförlitlighet bedömas. Med hänsyn härtill finner jag mig
icke för närvarande böra förorda ifrågavarande framställning. Jag förbiser
härvid emellertid icke de av marinstabschefen framhållna olägenheterna
med hänsyn till skrivgöromålens behöriga skötande, som vållas
av bristen å härför lämpliga arbetskrafter inom staben. Det synes mig
dock, som om nämnda olägenheter skulle kunna väsentligt förminskas
därigenom att, då erforderlig för dylika göromål lämplig personal icke
kan disponeras från flottan, i mån av behov anlitas extra arbetskrafter;
och har Kungl. Maj:t, på min tillstyrkan, enligt nådigt brev
den 14 december 1917 förklarat, att under år 1918 uppkommande kostnader
för tillgodoseende av marinstabens behov av skrivhjälp skola
utgå av anslaget till skrivmaterialier och expenser m. m.
Anslaget till marinstaben torde i enlighet härmed böra i riksstaten för
år 1919 upptagas såsom oförändrat ordinat ie anslag med kronor 7,000: —.
C. Undervisningsverken.
1. Sjökrigshögskolan, oförändrat ordinarie reservationsanslag
.......................................................................... kronor 27,225: —
2. Sjökrigsskolan, oförändrat ordinarie reservationsanslag
........................................................................ kronor 48,069:
3. Skeppsgosseskolan.
Sedan Kung]. Maj:t den 18 oktober 1912 bemyndigat chefen för sjöförsvarsdepartementet
att tillkalla högst tre bland officerare vid flottan utsedda
sakkunniga för att inom nämnda departement biträda med utred
-
[2.1
Departements
chefens yttrande.
[3-]
Skeppsgosse
skolan.
(Ordinarie
anslag.)
20
Femte huvudtiteln.
ning av vissa frågor rörande skeppsgossekårerna, hava sakkunniga den
6 november samma år för ändamålet tillkallats. Sedermera bär Knngl.
Maj:t den 24 augusti 1917 ytterligare tillkallat en i pedagogiskt avseende
sakkunnig person. De sålunda utsedda sakkunniga hava numera
slutfört sitt arbete och i ett den 10 december 1917 avgivet betänkande
framlagt förslag, bland annat, till omorganisation av skeppsgosseskolan.
Detta förslag avser, att skeppsgosseskolor för framtiden skola anordnas
enligt mönstret av de högre folkskolorna i riket. Då, enligt vad chefen
för ecklesiastikdepartementet meddelat mig, bemälde departementschef
har för avsikt att, så snart det inom sagda departement nu pågående
arbetet angående omorganisation av sistnämnda skolform inom den närmaste
tiden hunnit avslutas, föreslå Kungl. Maj:t att för innevarande
års riksdag framlägga förslag till ny lönereglering för lärarna vid dessa
skolor, finner jag ändamålsenligt, att jämväl beträffande skeppsgosseskolan
förslag till av den påtänkta omorganisationen föranledda nya
stater förelägges innevarande års riksdag. Jag ärnar därför, så snart
inom sjöförsvarsdepartementet nu pågående arbete beträffande skeppsgosseskolans
omorganisation hunnit slutföras, hos Kungl. Maj:t göra
framställning i ämnet. Enligt nämnda stater skulle det ordinarie anslaget
till skeppsgosseskolan, nu 29,720 kronor, höjas med 35,280 kronor
till 65,000 kronor.
Jag hemställer fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående beviljande
av anslag till skeppsgosseskolor, Kungl. Maj:t
må komma att till riksdagen avlåta, i det till skeppsgosseskolan
uppförda ordinarie anslaget, nu 29,720 kronor,
måtte beräknas en förhöjning av 35,280 kronor och
detta anslag i dess helhet ''sålunda beräknas till 65,000
kronor.
4. Marinintendentskolan, oförändrat ordinarie
reservationsanslag.............................................................. kronor 9,100:_
Femte huvudtiteln.
21
I). Flottan.
Avlöning, ersättningar m. m.
1. Avlöning för flottans kårer och stater.
Enligt de beräkningar, som av vederbörande utskott vid 1914 års [4.J
senare riksdag verkställts, skulle personalbehovet för officerskåren med Avlöning för
hänsyn till den av riksdagen för åren 1915 —1919 beslutade nybygg- fl°^nssta^er
nåd av fartygsmateriel komma att ställa sig på sätt framgår av föl- (Ordinarie
i ande tabell: anslag.)
Officersk&ren. I
Personal. |
1914 års stat. |
1919 års |
Ökning |
Flaggman.................................................................. |
4 |
5 |
+ 1 |
Kommendörer ........................................................... |
8 |
9 |
+ 1 |
Kommendörkaptener av l:a graden................................. |
17 |
21 |
+ 4 |
» » 2:a » .. .......................... |
18 |
22 |
+ 4 |
Kaptener av l:a klassen................................................ |
65 |
88 |
+ 23 |
» » 2:a » ................................................ |
31 |
44 |
+ 13 |
Löjtnanter.................................................................. |
101 |
no |
+ 9 |
Underlöjtnanter .......................................................] Fänrikar...................................................................1 |
50 |
55 |
+ 5 |
Summa |
294 |
354 |
+ 60 |
I samband med personalberäkningarna förklarade sig 1914 års senare
riksdag därjämte förutsätta, att den erforderliga personalökningen
vid flottan skulle under perioden 1915—1919 komma att genomföras
så, att flottans bemanning bleve fullt tillfredsställande.
En jämn fördelning av den utav riksdagen godkända personalökningen
på de mellanliggande åren skulle giva följande resultat:
22
Femte huvudtiteln.
Personal. i |
1915. |
1916. |
1917. |
1918. |
1919. |
j Flaggman .............................................. |
4 |
4 |
4 |
4 |
5 |
Kommendörer........................................... |
8 |
8 |
9 |
9 |
9 i |
Kommendörkaptener av l:a graden............... |
19 |
20 |
20 |
21 |
21 |
» » 2:a » |
19 |
20 |
21 |
22 |
22 |
Kaptener av l:a klassen.....:......................... |
lits |
73 |
78 |
83 |
88 |
» » 2:a » ............................... |
33 |
36 |
39 |
41 |
44 |
Löjtnanter............................................... |
104 |
105 |
106 |
108 |
110 ; |
Underlöjtnanter ....................................| Fänrikar ...................... .........................| |
51 |
52 |
53 |
54 |
55 1 |
Summa |
306 |
318 |
330 |
342 |
354 |
Ökningen med 60 officerare för femårsperioden i fråga giver för
varje år en ökning av i medeltal 12 officerare, vilken ökning för åren
1915 och 1916 också av riksdagen blivit godkänd. För år 1917 beviljades
däremot endast en ökning av 6 officerare. I 1917 års stat upptogs
följaktligen 324 officerare.
Med anledning av riksdagens uttalande i skrivelsen (nr 5) den 14
juni 1916 rörande angelägenheten därav, att till 1917 års riksdag beräkning
framlades rörande personalbehovet för bemanning av den fartygsmateriel,
som enligt plan skulle förefinnas år 1919, jämte tillhörande
övergångsplan för år 1918, uppdrog Kungl. Maj:t genom nådigt brev
den 21 juni 1916 åt marinförvaltningen, chefen för marinstaben och
inspektören av flottans övningar till sjöss att uppgöra sådan beräkning.
Dylik beräkning har av bemälda myndigheter verkställts och till
Kungl. Maj:t överlämnats med hemlig skrivelse den 8 november 1916.
Därvid hava samma grunder tillämpats, som använts vid de beräkningar,
vilka lågo till grund för propositionen ur 60 till 1914 års senare riksdag
angående sjöförsvarets ordnande med däri av vederbörande utskott vidtagna
jämkningar.
Vid uppgörandet av det förslag till personalstater för år 1916\
som av chefen för marinstaben avgivits i en med skrivelse till marinförvaltningen
den 31 oktober 1916 överlämnad promemoria, har ovannämnda
beräkning tjänat till ledning; och är förslaget grundat på detaljberäkningar,
. som verkställts i samband med uppgörandet av en orga
-
Femte huvudtiteln.
23
nisationsplan för Hot,tan, omfattande perioden till och med år 1019,
som utarbetats inom marinstaben med anledning av föreskrift i nådigt
brev den 17 september 1914.
Jämlikt nämnda förslag uppgick personalbehovet, vad beträffar officerskåren,
för år 1918 till .Stil och för år 1919 till 370 beställningar.
Under återstoden av femårsperioden skulle alltså enligt förslaget erfordras
eu ökning av sammanlagt 46 officerare eller 16 officerare utöver det
antal, som beräknades år 1914. Ökningen förutsattes genomförd med
23 beställningar för vartdera av åren 1918 och 1919. Marinförvaltningen
följde marinstabschefens förslag i sin skrivelse den 8 november
1916 angående beräkningen av personalbehovet för år 1918.
Vid 1917 års riksdag beviljades en ökning av 18 officersbeställningar
för år 1918.
Då, såsom förut nämnts, för år 1917 endast 6 beställningar uppförts
å officerskårens stat i stället för det antal av 12 beställningar, som
år 1914 förutsatts skola tillkomma under vart och ett av åren 1915—
1919, utjämnades härigenom antalet för åren 1915, 1916, 1917 och
1918 nyuppförda beställningar så, att detta i enlighet med 1914 års
plan i genomsnitt omfattade 12 för varje av nu nämnda år. Det av
marinstabschefen framställda förslaget om ytterligare ökning för år 1918
av antalet officersbeställningar föranledde däremot icke till någon åtgärd.
Detta sammanhängde, bland annat, därmed, att i förutnämnda organisationsplan
för flottan föreslagna förändringar i fråga om fartygsmaterielens
användning endast i viss mindre del underställdes prövning av
1917 års riksdag.
Den vid 1917 års riksdag för år 1918 beslutade fördelningen av
beställningarna å de olika graderna skilde sig så till vida från 1914
års plan, att 1918 års stat upptog 1 kommendörkapten av l:a graden
mer, men i stället 1 kapten av l:a klassen mindre än vad i planen
angivits. I
I en med skrivelse till marin förvaltningen den 14 augusti 1917
öveidämnad promemoria angående beräknandet av de militära personalstaterna
för år 1919 har nu chefen för marinstaben i huvudsak anfört
följande.
Det behov av officerare, underofficerare och manskap, som av marinstabschefen
i berörda skrivelse den 31 oktober 1916 uppgivits för år
1919, omfattade vissa ökningar av det behov, som för samma tid beräknades
av 1914 års senare riksdag. Till grund för denna stabs
-
Femte huvudtiteln.
■>4
chefens beräkning hade, såsom förut antytts, bland annat, lagts
vissa i berörda, under utarbetning då varande organisationsplan för
flottan upptagna förslag och förutsättningar, vilka antoges komma
att underställas riksdagens prövning. Då detta emellertid ännu
endast delvis skett, ansåge marinstabschefen ej skäl nu föreligga att
för år 1919 föreslå annan ändring i de av 1914 års senare riksdag beräknade
staterna än som betingades dels av sådan materiel utöver den
år 1914 beviljade, om vars byggande beslut sedermera blivit fattade, och
dels av beslutade ändringar i fartygens användning. En beräkning av
nu nämnda ändring i personalbehovet hade chefen för marinstaben
överlämnat med hemlig skrivelse den 14 augusti 1917.
Beträffande officerskåren ansåge chefen för marinstaben, att den
jämkning, som vidtagits i det av 1914 års senare riksdag beräknade
behovet, varigenom antalet kommendörkaptener av l:a graden
ökats med 1 och antalet kaptener av l:a klassen minskats med 1, fortfarande
borde bibehållas.
Av nedanstående tabell framginge dels den av riksdagen för år
1918 beviljade staten för flottans officerskår, dels ock huru denna skulle
komma att ställa sig år 1919 i enlighet med den plan, som av 1914
års senare riksdag i princip godkänts under förutsättning, att nyssnämnda
jämkning i antalet kommendörkaptener av l:a graden och kaptener
av l:a klassen bibehölles:
Personal. ; |
1918. |
1919. |
Flaggman........................... |
4 |
5 |
Kommendörer............................................................................ |
9 |
9 |
Kommendörkaptener av l:a graden................................................... |
22 |
22 |
» » 2:11 » |
22 |
22 |
Kaptener av l:a klassen .......................................... |
82 |
87 |
» » 2:a » .......................... ..... |
41 |
44 |
Löjtnanter.................................... |
108 |
no |
Underlöjtnanter eller fänrikar................ |
54 |
55 |
Summa |
1142 |
354 |
Av tabellen framginge alltså, att för år 1919 borde upptagas en
ökning i 1918 års stat med:
Femte huvudtiteln.
25
Flaggman............................... 1
Kaptener av l:a klaseen ...... 5
» » 2:a » ...... 3
Löjtnanter ............ 2
Underlöjtnant eller fänrik...... 1
Summa 12 officersbeställningar.
På grund av vad förut anförts borde dessutom 1919 års stat för
flottans officerskår, jämlikt marinstabschefens ovan åberopade hemliga
skrivelse den 14 augusti 1917, ökas i förhållande till sagda stat för år
1918 med 4 beställningar, betingade dels av sådan materiel utöver den
år 1914 beviljade, om vars byggande beslut sedermera blivit fattade,
och dels av beslutade ändringar i fartygens användning.
Dessa 4 beställningar borde fördelas sålunda:
Kapten av l:a klassen.................................. 1
» » 2:a » .................................. 1
Löjtnant .............................................................. 1
Underlöjtnant eller fänrik............................ 1
Summa 4.
Därest nu nämnd ökning godkändes, skulle 1919 års stat för flottans
officerskår komma att upptaga följande antal beställningar:
Flaggmän....................................................... 5
Kommendörer.............................................. 9
Kommendörkaptener av l:a graden ...... 22
» » 2:a » 22
Kaptener av l:a klassen ........................... 88
» i> 2:a » 45
Löjtnanter ............................................. 111
Underlöjtnanter eller fänrikar.................. 56
Summa 358.
Verkställd undersökning gåve vid handen, att möjlighet att besätta
de föreslagna nya beställningarna förefunnes. Till besättande av samtliga
högre grader från och med löjtnants grad funnes för befordran
kompetent personal inom resp. lägre grader. Vad beträffade möjligheten
att fylla den lägsta officersgraden, vore denna beroende på antalet för
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft. 4
26
Femte huvudtiteln.
[4.] varje år utexaminerade sjökadetter. Detta antal beräknades för åren
1917, 1918 och 1919 uppgå till högst resp. 11, 23 och 25 eller
sammanlagt 59, vilket antal i det närmaste vore tillräckligt ej blott för
fyllandet av de vakanser inom underlöjtnants-(fänriks-)graden, som nu
förefunnes (4) eller komme att uppstå genom den av 1917 års riksdag
beviljade och den'' nu föreslagna ökningen av officerskåren (resp. 18
och 16), utan även för fyllandet av de vakanser, som under åren
1917, 1918 och 1919 komme att uppstå på grund av avgång ur tjänsten.
Antalet officerare, som under nyssnämnda år komme att avgå
på grund av uppnådd pensionsålder, beräknades till 11; antalet av dem,
som komme att avgå av annan orsak, kunde enligt hittills använda
beräkningsgrunder antagas uppgå till 15, varför sammanlagda antalet
beställningar inom underlöjtnants-(fänriks-)graden, som borde besättas
under åren 1918 och 1919 under förutsättning av ovan, föreslagna ökning
av officerskåren, utgjorde 64.
Marinförvaltningen har i det förslag till stat för flottans officerskår,
som förvaltningen med skrivelse den 22 oktober 1917 överlämnat till
Kungl. Maj:t, följt chefens för marinstaben förslag till ökning av officerskåren
samt sålunda upptagit en ökning i 1918 års stat med:
Flaggman ......... 1
Kaptener av l:a klassen.......................... 6
» » 2:a » .............................. 4
Löjtnanter....................................................... 3
Underlöjtnanter eller fänrikar .................. 2
Summa 16.
Departements- Till en början anhåller jag få erinra, att till statsrådsprotokollet den
yttrande 14 ma.j 1914, bilagt propositionen nr 60 till samma års senare riksdag, av
föredragande departementschefen anfördes såsom en förklaring till de beräknade
ökningarna av flottans stampersonal,-att redan då en betydande
brist i mobiliseringsbehovet av stampersonal förefunnits. Alla tidigare verkställda
personalberäkningar enligt dittills tillämpade beräkningsgrunder
hade påvisat förefintligheten av en sådan brist, och enahanda resultat
lämnade den av chefen för marinstaben enligt de omlagda beräkningsgrunderna
verkställda utredningen. Utöver den personalökning, som
kunde bliva erforderlig för nytillkommande materiel, fordrades sålunda
en omedelbar ökning för täckande av den redan förefintliga bristen.
Denna brist hade — enligt vad vidare yttrades i statsverkspropositionen
till 1916 års riksdag — icke kunnat, vad officerskåren beträf
-
Femte huvudtiteln.
27
fade, i erforderlig grad reduceras genom de dittills verkställda ökningarna
av kåren, utan den hade tvärt om under 1915 års omfattande
fartygsrustningar visat sig vara i hög grad kännbar. Ett
antal viktiga befattningar hade under hela den tid, då flottan varit
delvis mobiliserad, måst bestridas av personal i lägre tjänsteställning
än den, som enligt gällande mobiliseringsplaner avsetts för dessa befattningars
innehavare. Särskilt för tjänsten i land, som under denna
långa tid varit i hög grad krävande, hade kunnat avses ett vida mindre
antal officerare än mobiliseringsplanerna upptoge, och stora svårigheter
hade därigenom uppstått för tjänstens skötande på ett tillfredsställande
sätt, varjämte viktiga arbeten ofta måst tillsvidare undanskjutas. Synnerligen
betänkligt hade därjämte varit, att icke någon ersättningspersonal
funnits tillgänglig att möta på grund av sjukdomsfall eller andra
oförutsedda omständigheter uppstående tillfälliga behov, och denna
brist hade vid upprepade tillfällen givit anledning därtill, att mer eller
mindre omfattande omplaceringar måst verkställas för frigörande av
lämplig personal för de vakanta befattningarnas bestridande. I enstaka
fall hade det till och med inträffat, att fartyg av brist på lämpligt befäl
måst avrustas.
I 1916 års statsverksproposition anfördes vidare, att det under nu
angivna förhållanden syntes vara i hög grad önskvärt, att ökningen av
officerskåren såvitt möjligt fortginge enligt den uppgjorda planen. Å
andra sidan borde även hänsyn tagas till möjligheterna att hålla numerären
fulltalig. Vid övervägande ur båda dessa synpunkter av den föreliggande
frågan om ökning av officerskåren för år 1917 befanns lämpligt att
stanna vid en höjning för nämnda år med 6 officersbeställningar, under det
chefen för marinstaben och marinförvaltningen för nämnda år föreslagit en
förstärkning av kåren med allenast 2 beställningar. Därvid hade även
den omständigheten tagits i betraktande, att med hänsyn till den åren
1915 och 1916 antagna stora kontingenten av 35 sjökadetter för vartdera
året, valka enligt gällande plan skulle hava genomgått sjökrigsskolan
år 1918, resp. år 1919, den ökning i officerskårens stat, som
påfordrades för de båda sistnämnda åren, skulle bliva förhållandevis stor,
därest allenast en så ringa höjning som den av myndigheterna föreslagna,
eller med endast 2 officersbeställningar, genomfördes för år 1917.
Såsom förut nämnts, beviljade 1916 års riksdag en ökning av 6
officersbeställningar för år 1917.
Beträffande vidare den av myndigheterna för år 1918 föreslagna
ökningen av 23 officersbeställningar anfördes i statsverkspropositionen
28
Femte huvudtiteln.
till 1917 års riksdag att, om den principen följdes, att officerskårens stat
för ett kommande år rättades efter kårens under föregående år uppnådda
numerär, borde för år 1918 äskas allenast 8 nya beställningar. En följd
härav skulle emellertid bliva, att under de därefter följande åren, då den
ökade rekryteringen till sjökrigsskolan hunnit verka och officerskåren
sålunda komme att under loppet av varje år tillföras ett betydligt antal
nya officerare, den för de olika åren erforderliga ökningen av staten
bleve förhållandevis stor. Härigenom skulle ock den utjämning av befordringsmöjligheterna,
som vore påkallad med hänsyn till det stora antal
officerare, vilket före den 1 januari 1918 bleve kompetent att vinna
befordran till resp. kaptens- och löjtnantsgraderna, väsentligen förryckas,
ett missförhållande, vilket syntes vara desto angelägnare att
förebygga, som en stor fara förelåge för, att dugliga yngre officerare
under nuvarande tider med dess dyra levnadsomkostnader komme att,
därest icke gynnsammare befordringsmöjligheter bereddes dem, söka
sig bort från vapnet till bättre avlönad enskild tjänst, så snart fredliga
förhållanden återinträtt. Slutligen skulle, såsom under slutet av år
1916 varit fallet, ett antal av de yngsta officerarna under loppet av
ett par månader av år 1918 icke komma i åtnjutande av lön, vilket
förhållande syntes vara särskilt olämpligt med hänsyn därtill, att en
stor och kännbar brist på stamofficerare vore rådande. Med anledning
härav syntes det lämpligare att rätta officerskårens stat för varje år
efter den numerär, som kåren under årets lopp kunde beräknas komma
att i verkligheten uppnå, och borde ökningen i staten för år 1918 i
enlighet härmed bestämmas till 18 nya beställningar. Ett antal löner
i den lägsta graden skulle visserligen härigenom under en del av året
komma att stå obesatta. Detta kunde dock ur mobiliseringssynpunkt
icke tillmätas någon större betydelse, då de yngsta befattningshavarna
lättare än de äldre kunde ersättas av reservofficerare, och borde ej
heller ur budgetteknisk synpunkt medföra någon olägenhet med hänsyn
till avlöningsanslagets karaktär av förslagsanslag. Den av chefen
för marinstaben för år 1918 såsom behövlig beräknade ökningen av
officerskåren med sammanlagt 23 nya beställningar komme på sådant
sätt icke att bliva fullt tillgodosedd, utan en brist av 5 officersbeställningar
skulle förefinnas i staten. 1914 års senare riksdag hade visserligen
i samband med personalberäkningarna förklarat sig förutsätta, att
den erforderliga personalökningen vid flottan skulle under perioden
1915— 1919 komma att genomföras så, att flottans bemanning bleve
fullt tillfredsställande. Det syntes dock icke lämpligt att föreslå en så
stor ökning i staten, att det med bestämdhet kunde förutses, att den
-
Femte huvudtiteln.
29
samma icke ens under loppet av året kunde fyllas, och den av chefen
för marinstaben ifrågasatta ökningen borde dessutom så mycket mindre
i sin helhet upptagas, som icke mindre än 9 av de för åren 1918 och
1919 föreslagna nya kaptens- och subalternofficersbeställningarna hänförde
sig till materielbehov, vilka ännu icke varit underkastade Kungl.
Maj:ts och riksdagens prövning. Skulle det större behovet av officerare
komma att kvarstå även efter eu sådan prövning, borde det tillgodoses
genom en framtida ökning av staten, då man kunde förutse
möjligheten av dess fyllande.
Vid 1917 års riksdag godkändes, på sätt tidigare omförmälts, den
sålunda motiverade ökningen av 18 nya officersbeställningar i 1918 års stat.
Beträffande den av myndigheterna nu föreslagna ökningen av antalet
officersbeställningar för år 1919 har jag icke något att erinra, såvitt
angår de 12 beställningar, som erfordras för att uppbringa officerskårens
numerär till vad av 1914 års senare riksdag ansetts vara behövligt.
Med avseende å de 4 ytterligare beställningar, vilka enligt
myndigheternas förslag skulle uppföras å 1919 års stat och som ansetts
vara betingade dels av tillkomsten av sådan fartygsmateriel, utöver den
av 1914 års riksdag beviljade, om vars byggande beslut sedermera
fattats, och dels av beslutade ändringar i fartygens användning, synes
mig vid bedömandet av denna fråga i främsta rummet böra. tagas hänsyn
till tidpunkten för den nytillkomna materielens färdigställande.
Härvid torde den principen böra följas, att deu av omförmälda materiel
betingade personalökningen blir genomförd i så god tid, att personalen
finnes i tjänst och är utbildad vid tidpunkten för materielens
färdigställande. Särskilt med hänsyn till undervattensbåtvapnets effektivitet
synes det mig vara av vikt, att fullt yrkesutbildad personal finnes
utbildad för bemanning av nybyggda undervattensbåtar. Med tillämpande
av denna princip torde emellertid personalökning icke vara erforderlig
för all den i marinstabschefens förenämnda hemliga skrivelse den 14
augusti 1917 upptagna materielen, enär, enligt vad jag inhämtat från
marinförvaltningen, viss del av denna materiel icke kan beräknas bliva
färdig till den tid, att personal för densamma behöver uppföras i 1919
års stat. För bemanning av den materiel, som beräknas färdigställd,
erfordras, vad officerskåren beträffar, endast 2 officerare. Jag anhåller
att i detta hänseende få hänvisa till förutnämnda, inom departementet
uppgjorda hemliga promemoria.
Vidare torde jag få erinra, att 1917 års riksdag godkänt Kungl.
Maj ds förslag, att den enligt 1914 års plan till utrangering år 1917
30
Femte huvudtiteln.
[4-]
bestämda pansarbåten Svea skall omändras till depåfartyg i stället för
de enligt samma plan för detta ändamål avsedda torpedkryssarna Claes
Horn och Jacob Bagge samt att riksdagen därvid uttalat, att bemanning
och årlig övningskostnad för sistnämnda båda fartyg icke vidare
borde beräknas. Då torpedkryssaren Clas Uggla genom grundstötning
under år 1917 gått förlorad och detta fartyg enligt 1914 års plan upptagits
bland l:a linjen tillhörande fartyg, torde fartyget lämpligen böra
ersättas av en av de nu nämnda för överflyttning till materielreserv
avsedda torpedkryssarna, varemot för den andra av dessa kryssare i
enlighet med riksdagens berörda uttalande bemanning och årlig övningskostnad
nu icke beräknats. Genom dessa förändringar i fråga om nyssnämnda
fartygs användning minskas officers bebo vet med 2 beställningar.
På grund av vad sålunda anförts lärer enligt min mening den erforderliga
ökningen av antalet officersbeställningar för år 1919 kunna begränsas
till förut angivna 12 beställningar.
Då jag icke har något att erinra mot chefens för marinstaben förslag
i fråga om fördelningen av dessa 12 beställningar mellan officerskårens
olika grader, vilken fördelning även står i överensstämmelse med 1914
års beräkningar med däri av 1917 års riksdag vidtagna jämkningar, får
jag tillstyrka, att i staten för flottans officerskår för år 1919 upptagas
följande beställningar:
Flaggmän ...............................................
Kommendörer........................................
Kommendörkaptener av l:a graden
» » 2:a »
Kaptener av l:a klassen...................
» » 2:a » ....................
Löjtnanter...........................................
Underlöjtnanter och fänrikar ............
Summa 354.
5
9
22
22
87
44
110
55
Enligt verkställda beräkningar skulle kostnaden för avlöning enligt
stat till officerskårens personal efter vidtagandet av nu nämnd ökning
komma att uppgå till 889,000 kronor. Då den nu för kåren gällande
staten utvisar ett kostnadsbelopp av 853,080 kronor, skulle alltså uppkomma
en ökning i statens belopp av 35,920 kronor.
Underofficers
kåren.
Beträffande underofficerskåren skulle enligt de av 1914 års senare
riksdag godkända beräkningarna personalbehovet för perioden 1915—
1919 ställa sig på sätt framgår av följande tablå:
Femte huvudtiteln.
ill
P e r b o n n 1. |
1914 års stat. |
1919 års |
ökning |
Flaggunderofficerare .................................................. |
222 |
243 |
+ 21 |
Underofficerare av 2:a graden ....................................... |
444 |
495 |
+ 51 |
Summa |
666 |
738 |
+ 72 |
ökningen med 72 underofficerare för femårsperioden i fråga giver
för varje år en ökning med i medeltal 14 till 15 underofficerare.
I skrivelse till marinförvaltningen den 19 oktober 1915 bar chefen
för marinstaben uppställt följande schema för ökning av underofficerskåren
för perioden 1915—1919:
Personal. |
1915. |
1916. |
1917. |
1918. |
1919. |
Plaggunderofficerare ............... |
227 |
231 |
235 |
239 |
243 |
Underofficerare av 2:a graden... |
454 |
465 |
475 |
485 |
495 |
Summa |
681 |
696 |
710 |
724 |
738 |
För vartdera av åren 1915 och 1916 har riksdagen godkänt en
ökning av 15 beställningar samt för år 1917 en ökning av 14 beställningar.
För återstoden av femårsperioden 1915—1919 erfordrades
alltså enligt 1914 års plan 28 nya underofticersbeställningar. Enligt
förutnämnda, den 8 november 1916 överlämnade beräkning rörande personalbehovet
för bemanning av den fartygsmateriel, som enligt plan
skulle förefinnas år 1919, jämte tillhörande övergångsplan för år 1918,
vilken beräkning av chefen för marinstaben tagits till ledning vid uppgörandet
av förslag till personalstater för år 1918, uppgick detta behov,
såvitt angår underofficerskåren, för år 1918 till 733 och för år 1919
till 755 beställningar eller 17 underofficerare utöver det antal av sammanlagt
28 underofficerare, som år 1914 beräknades erforderligt för
båda nämnda år. Den sålunda enligt marinstabschefens mening behövliga
ökningen av 45 underofficersbeställningar förutsattes genomförd
med 23 beställningar för år 1918 och 22 beställningar för år 1919.
Marinförvaltningen följde i sin ovannämnda skrivelse den 8 november
1916 de av chefen för marinstaben angivna siffrorna vid beräknandet
av stat för underofficerskåren för år 1918.
32
Femte huvudtiteln.
Med hänsyn därtill att av förenämnda ökning 16 underofficerare vore
att hänföra till sådana materielbehov, som ännu icke varit underkastade
Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning, föreslogs i statsverkspropositionen
till 1917 års riksdag endast en ökning, motsvarande den år 1914
förutsatta, eller med 14 nya beställningar. I 1918 års stat upptogs
följaktligen 724 underofficerare.
I sin ovan omförmälda, med skrivelse till marinförvaltningen den
14 augusti 1917 överlämnade promemoria angående beräknandet av de
militära personalstaterna för år 1919 har chefen för marin staben beträffande
underofficerskåren anfört följande.
För att uppbringa nämnda kår till det av 1914 års senare riksdag
för år 1919 beräknade antalet erfordrades en ökning i 1918 års stat
med 14 beställningar, vilka borde fördelas på följande sätt:
flaggunderofficerare ................... 4, därav flaggmaskinister förslagsvis
................................................. 2
underofficerare av 2:a graden... 10, därav maskinister av 2:a graden
förslagsvis ................................... 4
På grund av marinstabschefens förut åberopade hemliga skrivelse av
nyssnämnda dag bleve emellertid en ytterligare ökning i 1919 års stat
av tillhopa 16 underofficerare och underofficerskorpraler erforderlig.
Enär antalet underofficerare borde vara lika stort som antalet underofficerskorpraler,
uppginge sålunda denna ökning enligt sagda skrivelse,
i vad rörde underofficerarna, till 8. För att proportionen mellan antalet
flaggunderofficerare och antalet underofficerare av 2:a graden skulle
kunna bibehållas vid den nuvarande, d. v. s. såsom 1 : 2, borde dessa
löner fördelas sålunda:
flaggunderofficerare ......................................... 6
underofficerare av 2:a graden........................ 2
Summa 8.
Chefen för marinstaben har på grund av vad sålunda anförts föreslagit,
att 1919 års stat för underofficerskåren måtte erhålla följande
ökning i förhållande till 1918 års stat:
flaggunderofficerare ...................................... 10
underofficerare av 2:a graden..................... 12
Summa 22.
Femte huvudtiteln.
;s;t
förslag godkändes, komme staten för flottans under -
Därest detta
officerskår för år 1919 att upptaga följande antal beställningar:
[4.]
flaggunderofficerare ................
underofficerare av 2:a graden
249
497
Summa 746.
Dessa siffror hava av marinförvaltningen tagits till ledning vid
uppgörandet av det förslag till stat för flottans underofficerskår, som
ämbetsverket överlämnat med förutnämnda skrivelse den 22 oktober
1917.
Mot den av myndigheterna föreslagna ökningen av antalet under- nepartementaofficersbeställningar
för år 1919 har jag icke något att erinra, såvitt angår oherf“"aeytt’
de 14 beställningar, som erfordras för att uppbringa underofficerskårens
numerär till vad 1914 års senare riksdag ansett vara behövligt. Beträffande
de 8 ytterligare beställningar, vilka enligt myndigheternas
förslag skulle uppföras å 1919 års stat, har denna ökning ansetts vara
betingad av enahanda förhållanden, som tidigare omförmälts vid behandlingen
av motsvarande fråga rörande officerskårens ökning, nämligen
dels av tillkomsten av fartygsmateriel utöver den av 1914 års riksdag
beviljade materielen och dels av senare beslutade ändringar i fartygens
användning. Om vid bedömandet av spörsmålet rörande den sålunda
ifrågasatta ytterligare ökningen av underofficerskåren tillämpas enahanda
grunder som i fråga om officerskåren, finner man, att denna ökning inskränker
sig till sammanlagt 2 underofficerare och underofficerskorpraler.
Åven i detta avseende anhåller jag att få hänvisa till förutnämnda inom
departementet uppgjorda hemliga promemoria. I betraktande av den
ringa betydelse, sagda ökning har inom en kår av 738 underofficerare,
anser jag, att av 1914 års riksdag godkända personalberäkningar för
år 1919 böra äga tillämpning jämväl på underofficerskåren. På grund
härav får jag tillstyrka, att i staten för flottans underofficerskår för
år 1919 upptagas följande beställningar:
flaggunderofficerare
underofficerare av 2:a graden
243
495
Summa 738.
Av de 243 flaggunderofficerarna beräknas 96 vara flaggmaskinister,
för vilka tillkommer en ökning i fasta lönen med 240 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 5
34
Femte huvudtiteln.
[4-]
Sjömanskåren.
Enligt verkställda beräkningar skulle efter vidtagande av ovannämnda
ökningar kostnaden för underofficerskåren enligt stat komma
att uppgå till 915,930 kronor. Då den nu gällande staten utvisar ett
kostnadsbelopp av 898,530 kronor, skulle alltså uppkomma en ökning i
statens belopp av 17,400 kronor.
Beräkningarna från 1914 års senare riksdag visa, vad sjömanskåren
angår, följande siffror:
1.............. " ..........- —......... ■ —........ |
1914 års . |
1919 års |
Ökning |
l:a lönegraden........................................................... |
666 |
738 |
+ 72 |
2:a o .......................................................... |
1,436 |
1,590 |
+ 154 |
3:e » ........................... ................................ |
1,036 |
1,047 |
+ 11 • |
4:e » .....................................•...................... |
862 |
1,025 |
+ 163 |
Summa |
4,000 |
4,400 |
+ 400 |
Med hänsyn till befintliga vakanser inom sjömanskåren avlät Kungl.
Maj:t icke något förslag till 1914 års riksdag om ökning i sjömauskårens
numerär för 1915 års stat, utan föreslogs allenast en omläggning
av fördelningen i lönegrader, vilken vann riksdagens gillande.
Chefen för marinstaben har i skrivelse till marinförvaltningen den
12 november 1914 anfört, hurusom en jämn ökning av sjömanskåren
från den fastställda staten för år 1915 till den av riksdagen beräknade
staten för år 1919 skulle erfordra en årlig ökning av 100 man, varigenom
staten för år 1916 skulle uppgå till 4,100 man. Då vakanserna syntes
visa tendenser att avsevärt nedgå, ansåg chefen för marinstaben, att
någon minskning i den sålunda beräknade staten för år 1916 icke med
hänsyn till möjligheten att fylla staten vore erforderlig. Marinförvaltningnn
upptog denna ökning i sitt förslag till stat för år 1916. På
hemställan av Kungl. Maj:t beslöt också 1915 års riksdag att i staten
för år 1916 upptaga 4,100 man.
I skrivelse till marin förvaltningen den 19 oktober 1915 anförde
chefen för marinstaben, att någon reduktion av den planlagda ökningen
av sjömanskåren icke för år 1911 syntes vara tillrådlig, enär vakanserna
alltjämt visade tendenser att avsevärt nedgå. Marinförvaltningen följde
i sin skrivelse den 2 november 1915 marinstabschefens förslag och för
-
Femte huvudtiteln.
35
utsatte sådan ändring i då gällande stat för sjömanskåren, att antalet
löner skulle ökas med 100. På hemställan av Kungl. Maj:t beslöt
1016 års riksdag att i staton för år 1917 upptaga denna ökning, varigenom
staten för sjömanskåren uppbringades till 4,200 man.
Enligt förutnämnda, den 8 november 1916 överlämnade beräkning
rörande personalbehovet för bemanning av den fartygsmateriel, som
enligt plan skulle förefinnas år 1919, jämte tillhörande övergångsplan
för år 1918, vilken beräkning av chefen för marinstaben tagits till ledning
vid uppgörandet av förslag till personalstater för år 1918, uppgick
detta behov, såvitt angår sjömanskåren, för år 1918 till 4,450 man och
för år 1919 till 4,700 man, varigenom den för återstoden av femårsperioden
1915—1919 behövliga ökningen uppginge till 500 man.
Denna ökning förutsattes genomförd med 250 beställningar för vartdera
av åren 1918 och 1919. Marinstabscbefen har i samband härmed
anfört, att vid uppgörandet av förslag till stat för sjömanskåren borde
i första hand tillses, att en jämn ökning av numerären ägde rum.
Däremot syntes hänsynen till möjligheten av att hålla numerären inom
kåren fulltalig icke böra tillmätas någon avsevärd betydelse vid uppgörande
av stater, gällande först efter flera år. Denna möjlighet vore
nämligen till stor del beroende av konjunkturerna på den allmänna
arbetsmarknaden, vilka det torde vara svårt att bedöma lång tid i
förväg.
Marinförvaltningen har i sin ovannämnda skrivelse den 8 november
1916 följt de av chefen för marinstaben angivna siffrorna vid beräknandet
av stat för sjömanskåren för år 1918.
Då det icke syntes lämpligt att låta ökningen av staten fortgå
snabbare än som år 1914 förutsatts, äskades i 1917 års statsverksproposition
en ökning av endast 100 löner för år 1918. Denna ökning
godkändes av riksdagen, vadan sjömanskårens stat för år 1918 upptager
4,300 man. I
I sin ovan omförmälda, med skrivelse till marinförvaltningen den 14
augusti 1917 överlämnade promemoria angående beräknandet av de
militära personalstaterna för år 1919 har chefen för marinstaben beträffande
sjömanskåren anfört följande.
För att bringa staten för flottans sjömanskår för år 1919 i överensstämmelse
med de av 1914 års senare riksdag godkända beräkniugarna
erfordrades en ökning i 1918 års stat av 100 löner, varjämte
på grund av det behov, som angåves i marinstabschefens förut åberopade
hemliga skrivelse nyssnämnda dag, en ytterligare ökning av 8 under
-
[4-]
36
Femte huvudtiteln.
[4.] officerskorpralslöner samt 21 löner för korpraler och meniga vore erforderlig.
Chefen för marinstaben har därför föreslagit en sammanlagd ökning
för år 1919 av 129 löner med följande fördelning i lönegrader av den
sålunda ökade sjömanskåren, nämligen:
l:a lönegraden................................................ 746 löner
2:a » 1,603 »
3:e » 1,046 »
4:e » 1,034 »
Summa 4,429 löner.
Marinförvaltningen har i sin ovannämnda skrivelse den 22 oktober
1917 även beträffande sjömanskåren följt marinstabschefens förslag samt
därjämte vid upprättandet av det förslag till stat för denna kår, som
med nämnda skrivelse överlämnats, tagit till ledning en av chefen för
marinstaben med skrivelse den 20 i samma månad överlämnad promemoria
angående vissa åtgärder till underlättande av manskapsrekryteringen
vid flottan och därav betingat behov av anslagsmedel för år 1919.
I nyssnämnda promemoria har chefen för marin staben anfört, bland
annat, följande.
Enligt 1918 års stat för flottans sjömanskår hade för bestridande
av anslagsposterna lega och rekryteringskostnader anvisats förslagsvis
högst resp. 50,000 kronor och 70,000 kronor. Legan hade därvid beräknats
efter 12 kronor 50 öre per år av anställningstiden för en årlig
rekryteringskontingent av 1,000 man.
På grund av förslag i proposition (nr 145) den 23 februari 1917
angående åtgärder för underlättande av manskapsrekryteringen vid
marinen hade riksdagen enligt skrivelse nr 5 den 16 juni samma år
medgivit, att ovannämnda för lega och rekryteringskostnader upptagna
anvisningar finge i erfordeidig utsträckning tagas i anspråk jämväl för
bestridande av kostnader för extra rekryteringsbidrag, att utgå enligt
i statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden till nämnda proposition den
23 februari 1917 angivna grunder.
Med anledning härav hade marinförvaltningen och chefen för
marinstaben i gemensam skrivelse den 3 oktober 1917 föreslagit bland
annat:
att den i stat för flottans sjömanskår för år 1918 upptagna anvisningen
å 70,000 kronor till rekryteringskostnader måtte få fördelas
sålunda:
Femte huvudtiteln.
37
rekryteringskoBtnader, förslagsvis högst....................... kronur 32,000: —
extra rekryteringsbidrag » ....................... » 27,500: —
tillfälligt » » » ...................... » 10,500: —;
att av ovannämnda såsom extra rekryteringsbidrag föreslagna anvisning
måtte få tagas i anspråk ett belopp, beräknat efter 10 kronor för varje
nummer, som till fyllande av manskapsnumerären enligt stat skulle besättas
med nyantagen eller rekapitulant, samt därutöver efter 20 kronor
för varje man, med vilken intill utgången av år 1917 enligt gällande
antagningsbestämmelser avtal träffades om anställning, dock att för dylik
anställning, som avsåge kortare tid än två år, endast skulle beräknas
ett belopp av 10 kronor;
att, då så stor del som möjligt av det extra rekryteringsbidraget
borde tillkomma det anställda manskapet, vad av detta bidrag återstode,
sedan erforderliga kostnader blivit bestridda, skulle, i den mån det lämpligen
kunde ske, så fördelas, att de vid samma flottans station nyanställda
eller rekapitulerande, som anställts för lika lång tid, av dessa medel
erhölle sammanlagt sins emellan lika belopp, vilkas storlek skulle bestämmas
i förhållande till anställningstidens längd och i intet fall finge
överstiga 90 kronor; samt
att det tillfälliga rekryteringsbidraget måtte i förhållande till den
avtalade tjänstetidens längd lika fördelas mellan nyanställt manskap
och rekapitulerande, dock att det sammanlagda belopp, som enligt
ovanstående kunde tilldelas sagda manskap, i intet fall finge för någon
överstiga 135 kronor.
I enlighet med förslag i berörda proposition (nr 145) hade riksdagen
vidare i riksstaten för år 1918 uppfört ett ordinarie förslagsanslag
å 65,500 kronor till anställnings- och avskedsprernier vid marinen.
Av detta anslag hade för anställningspremier vid flottan beräknats
ett belopp av 25,000 kronor.
Med anledning härav hade av marinförvaltningen och chefen för
marinstaben i förenämnda skrivelse den 3 oktober 1917 med avseende
å anställningspremier vid flottan föreslagits, att dylika premier skulle
utbetalas till värnpliktig, som efter ingången av år 1918, under det
han tjänstgjorde såsom sådan, toge annan fast anställning vid flottan
än såsom hornblåsare. Sådan anställningspremie skulle utgå oberoende
av den lega, som kunde tillkomma den nyanställde från de under avlöningsanslaget
eller eljest till rekrvteringskostnader anvisade medel,
med ett belopp av 100 kronor, om anställningstiden uppginge till ett,
men understege två år, och med 300 kronor, om anställningstiden uppginge
38
Femte huvudtiteln.
[4.] till minst två år; och skulle för den, som fullgjorde tjänstgöring enligt
§ 27 värnpliktslagen, stamanställningstiden räknas från och med dagen
näst efter den, då han utryckt eller skolat utrycka från värnpliktstjänstgöringen.
Premien för ett års anställning skulle utbetalas vid början
av tjänstgöringen såsom stamanställd samt premien för två års anställning
med den ena hälften vid början av tjänstgöringen och med den
andra hälften vid början av andra tjänsteåret såsom stamanställd.
Enligt sålunda föreslagna bestämmelser vore dylika premier avsedda
att utbetalas endast till den, som, under det han tjänstgjorde såsom värnpliktig,
toge fast anställning. 1 likhet med vad som numera gällde för
armén syntes även vad beträffade marinen riksdagens medgivande böra
utverkas, att anställningspremier jämväl finge utbetalas till värnpliktig,
som efter samma eller föregående år fullgjord fr ed stjänstgöring vunne
fast anställning
För främjande av manskapsrekryteringen vid armén hade emellertid
1917 års riksdag i enlighet med nådig proposition (nr 299) den 16
april samma år anvisat medel till anställningspremier, att utgå icke blott
till vissa värnpliktiga, vilka toge fast anställning, utan jämväl till f. d.
fast anställt manskap, som ånyo vunne dylik anställning. Samtidigt
lämnades Kungl. Maj:t medgivande att höja de i propositionen föreslagna
premiebeloppen i proportion till vakanserna \Tid de särskilda
truppförbanden.
Med anledning härav hade på lantförsvarsdepartementets föredragning
genom nådigt brev den 14 juni 1917 bestämts bland annat, med
vilka belopp berörda premier finge utgå. Dessa belopp, som vore lika
för vissa angivna truppförband, utginge till den, som genomgått furirsutbildning
och toge förnyad anställning för två år, med högst 450 och
lägst 250 kronor, och om anställning toges för blott ett år med högst
175 och lägst 100 kronor, samt för övriga, som toge anställning på
två år, med högst 350 kronor och lägst 200 kronor, och om anställning
toges för blott ett år med högst 135 kronor och lägst 75 kronor.
Enär det vore av synnerligen stor vikt, att sjömanskårens i stat
upptagna numerär vidmakthölles och att det för närvarande avsevärt
stora antalet vakanser inom nämnda kår snarast möjligt bleve fyllt,
ansåge chefen för marinstaben angeläget, att för underlättande av
manskapsrekryteringen vid flottan särskilda anställningspremier finge
tilldelas jämväl sådant f. d. stamanställt manskap av sjömanskåren, som
vore villigt att taga förnyad anställning, men icke kunde komma i åtnjutande
av rekapitulationspremier.
Under förutsättning att anställningspremiernas storlek beräknades
till ungefär samma belopp, som i medeltal utginge vid armén, d. v. s.
Femte huvudtiteln.
39
för minst två års anställning 300 kronor ocli för minst ett års anställning
125 kronor, att av vakansantalet 15 % beräknades kunna fyllas med
f. d. fast anställt manskap, varav 1 a kunde beräknas taga anställning
på två år och Va på ett år, samt att det vakansantal, som beräknades
böra årligen fyllas, uppginge till detsamma, som förutsattes i nämnda
proposition nr 145, eller 600, komme kostnaderna för ifrågavarande
anställningspremier att uppgå till
15 x 600
90;
90 x 300
3
+
90 x 2 x 125
3
9,000
+ 7,500 = 16,500
100
kronor.
Av ovannämnda för manskapsrekryteringens befrämjande anvisade
eller föreslagna anslagssummor skulle sålunda nedannämnda belopp vara
avsedda att utbetalas direkt till de anställda, nämligen:
lega ...................................................... kronor 50.000: —
extra rekryteringsbidrag .................. )) 27,500: —
tillfälligt » )> 10,500: —
anställningspremier till värnpliktiga » 25,000: —
» till f. d. stamanställda » 16,500: —
eller tillsammans kronor 129,500: —
Samtliga dessa rekryteringsmedel hade till ändamål att bereda så
stora ekonomiska förmåner vid själva anställningen, att ynglingar funne
med sin fördel förenligt att frivilligt söka sig till flottan. Ifrågavarande
förmåner avsåges därför att utbetalas vid tjänstgöringstidens
början. Då rekryteringssvårigheterna till icke oväsentlig del
vore beroende av konjunkturerna på den allmänna arbetsmarknaden,
hade det visat sig nödvändigt att, i samma mån arbetslönerna därstädes
stigit och till följd därav vakansantalet vid flottan ökats, införa nya
tillägg och premier till den ursprungligen bestämda legan. Såsom
av det föregående framginge, hade härigenom en mängd i enahanda
syfte utfärdade bestämmelser tillkommit. Dessa hade i många fall visat
sig synnerligen svårtydda och vid tillämpningen i vissa fall knappast
utförbara av bland annat den anledningen, att bestämmelserna vore uppgjorda
enligt samma grunder, som tillämpats vid armén, ehuru förhållandena
där i flera avseenden vore helt olika dem, som rådde vid
flottan. För att undanröja de olägenheter, som för närvarande förefunnes
med avseende på användandet av rekryteringsmedlen, hade det
därför synts nödvändigt att söka förenkla, förtydliga och bringa reda
uti de bestämmelser, som reglerade användandet av ifrågavarande me
-
40
Femte huvudtiteln.
del. Detta syntes lämpligast böra ske genom att utbetala de olika
slagen av rekryteringsmedel enligt en och samma beräkningsgrund.
Såsom redan förut framhållits, hade för rekryteringens befrämjande avsedda
medel måst ökas i samma män som vakansernas antal stigit. Den
naturliga beräkningsgrunden syntes sålunda vara att med legan som
enhet, då vakanserna voro inga eller ett fåtal, öka densamma med ett
belopp eller genom tillägg av en viss anställningspremie, vars storlek
stode i proportion till vakansantalet. En sådan beräkningsgrund vore
redan i princip av riksdagen godkänd, då den medgivit, att anställningspremiernas
storlek vid armén finge av Kungl. Maj:t bestämmas med
hänsyn till vakansantalet.
I ett inom marinstaben utarbetat förslag till beräkning av rekryteringsmedlen
vid flottan hade chefen för marinstaben, med tillämpande
av nyssnämnda beräkningsgrund och under i förslaget angivna förutsättningar,
beräknat de belopp, varmed legan jämte anställningspremien
(omfattande jämväl extra och tillfälligt rekryteringsbidrag) skulle utgå
vid olika i förslaget angivna vakansprocent av manskapsnumerären.
Dessa belopp komme i stort sett att motsvara de belopp, som för närvarande
utginge av nu anvisade medel jämte det för bestridande av
anställningspremier till f. d. fast anställt manskap föreslagna beloppet.
Enligt nämnda beräkning skulle erfordras ett anslagsbelopp av
113,713 kronor, vilket borde avrundas och i staten upptagas till förslagsvis
högst 115,000 kronor. I enlighet med ifrågavarande beräkning
skulle sålunda följande föreskrifter vara erforderliga i och för regleringen
av användningen utav de anslagsmedel, 115,000 kronor, vilka borde
upptagas i staten för flottans sjömanskår under rubriken »Rekryteringsmedel»:
-
Utöver i stat upptagen lega utgår |
såsom |
Till nyanställda |
Till värnpliktiga |
|
[ . då vakanserna understiga 5 % |
ett belopp lika med |
hela legan |
||
» » utgöra fr. o. m. b % till 10 % |
» » |
» )) |
halva legan |
tredubbla » |
» » » » 10 % » 15 % |
» )) |
» - » |
hela n . |
femdubbla » |
» » » » 15 % » 20 % “ » » » 20 % och där- |
» » |
» )) |
dubbla » |
niodubbla » ; |
utöver |
» |
tredubbla » |
femtondubbla » |
Femte huvudtiteln.
41
I den mån under tillämpningen erfarenhet vunnes och nya förhållanden
inträdde, borde ovannämnda föreskrifter kunna modifieras enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande.
Mot vad chefen för marinstaben sålunda föreslagit har marinförvaltningen
ej haft något att erinra.
Chefen för marinstaben har vidare i detta sammanhang hemställt
dels om viss ändring i anmärkning 1 vid gällande stat för flottans sjömanskår,
vilken ändring hänför sig till det av marinstabschefen nu avgivna
förslaget i fråga om rekryteringsmedlen, och dels om ändrad lydelse
av anmärkning 3 vid samma stat.
Beträffande förstnämnda ändring har marinförvaltningen icke haft
något att erinra.
Med avseende å den föreslagna ändringen av anmärkning 3 vid ifrågavarande
stat torde jag få erinra, att denna anmärkning nu är av
följande lydelse:
»Av det manskap, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom
kasern, äga högst 2,336 man under tjänstgöring i land och den, som
är gift eller är änkling med minderårigt barn, även under annan
tjänstgöring att åtnjuta inkvarteringsbidrag till ett månatligt belopp
för underofficerskorpral vid Karlskrona station av 15 kronor och vid
Stockholms station av 20 kronor samt för övrigt manskap vid den förra
stationen av 10 kronor och vid den senare av 15 kronor.»
Den ifrågasatta ändringen i förevarande anmärkning har till syfte
att under föregående månader icke använda inkvarteringsbidrag måtte
vid behov få disponeras under efterföljande månader. Med den nuvarande
lydelsen av anmärkningen hava nämligen en del inkvarteringsbidrag
icke kommit till användning under sommarmånaderna, då manskapet
är jämförelsevis mera sjökommenderat, under det att vid andra
tider på året, särskilt under september och oktober månader, sagda bidrag
icke varit tillräckliga för att bereda denna förmån åt allt i land
förlagt manskap, som därtill varit berättigat.
Redan i skrivelse den 8 oktober 1915 gjorde marinstabschefen
framställning i nu angivna syfte. I häröver den 5 januari 1916 avgivet
yttrande uttalade marinförvaltningen, att det med framställningen
avsedda ändamålet kunde tillgodoses endast på det sättet, att det . till
inkvarteringsbidrag åt nämnda personal avsedda beloppet i anmärkningen
angåves och medgivande utverkades, att högst detta belopp finge utgå
till ett obestämt antal av manskapet under de villkor, som i övrigt vore
i samma anmärkning föreskrivna.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft.
6
42
Femte huvudtiteln.
[4.] Till belysande av vakansantalet inom sjömanskåren torde nedan
Departement*-
stående siffror beträffande detta antal för tiden 15 december .1913—15
chefens december 1917 få anföras, varvid torde böra erinras, att kåren under
yttrande. n^mn(ja tidsperiod ökats med 200 nummer.
'' Karlskrona station. |
Stockholms station. |
Tillsammans. |
Vakans-procent |
|
15/is 1913....................................... |
380 |
535 |
915 |
22.9 |
■Va 1914 ....................................... |
299 |
516 |
815 |
|
ls/o 1914 ....................................... |
266 |
511 |
777 |
|
16/e 1914 ....................................... |
188 |
468 |
656 |
|
‘Vis 1914 ....................................... |
208 (177) |
501 (133) |
709 (310) |
17.7 |
»Va 1915 ....................................... |
162 (165) |
425 (133) |
587 (298) |
|
15 a 1915...................................... |
132 (142) |
402 (127) |
534 (269) |
|
16/e 1915 ....................................... |
82 (135) |
346 (122) |
428 (257) |
|
»#/u 1915*) .................................... |
165 (249) |
371 (153) |
536 (402) |
13.4 |
‘Va 1916 ....................................... |
215 (233) |
385 (150) |
600 (383) |
|
»Va 1916 ....................................... |
215 (222) |
372 (1481 |
587 (370) |
|
ls/a 1916....................................... |
175 (182) |
338 (141) |
513 (323) |
|
,6/n 1916 ....................................... |
282 (211) |
356 (60) |
638 (271) |
15.5 |
16/a 1917 ....................................... |
359 (198) |
406 (58) |
765 (256) |
|
16/a 1917 ....................................... |
350 (165) |
434 (54) |
784 (219) |
|
»Va 1917 ....................................... |
270 (115) |
447 (51) |
717 (166) |
|
ls/n 1917 ....................................... |
471 (181) |
528 (46) |
999 (227) |
23.8 |
Siffrorna inom parentes angiva det antal vakanser, som blivit tillsvidare
fyllt genom manskap, vars tjänstetid utgått hösten 1914, 1915,
1916 och 1917, men som jämlikt föreskrifter i nådiga breven den 22
september 1914, den 30 juli 1915, den 21 juni 1916 och den 12 maj
1917 — utan att rekapitulera enligt vanliga bestämmelser — erhållit
förlängd anställning, intill dess nu pågående krigstjänstgöring vid flottan
upphör.
Av de ovan anförda siffrorna framgår, att vakansantalet på senare
tiden visat stigande tendens. Anledningen härtill lärer åtminstone
delvis vara att finna i de förhållandevis små ekonomiska förmåner, som
särskilt under nu rådande dyrtid erbjudas personalen. Jag anhåller att
i detta sammanhang få erinra därom, att riksdagen i skrivelse nr 1
'' *) Frän denna tid äro vakanserna räknade bland korpraler och meniga.
Femte huvudtiteln.
43
den 14 september 1914 med anledning av proposition angående förlängd
tjänstgöring i vissa fall för flottans värnpliktiga uttalat, att det
tydligen vore en angelägenhet av största vikt, att effektiva åtgärder
vidtoges i syfte att hålla sjömanskåren fulltalig, även om dessa åtgärder
skulle medföra ökade kostnader.
För att underlätta sjömanskårens rekrytering har, såsom av chefen
för marinstaben erinrats, efter framställning av Kungl. Maj:t 1917 års
riksdag beviljat medel till olika slag av premier. Dessa premier hava
emellertid ännu endast i ringa omfattning hunnit verka. Det har därjämte,
på sätt förut nämnts, visat sig erforderligt, att andra åtgärder
vidtagas i förevarande syfte. Härtill torde jag strax få återkomma.
Med hänsyn till nu nämnda förhållanden och då de ovan anförda
siffrorna icke giva tillräcklig ledning vid bedömandet, huru vakansantalet
kan komma att i framtiden ställa sig, anser jag, att den
ökning, som erfordras för att uppbringa sjömanskåren till den av 1914
års senare riksdag beräknade numerären, nu bör genomföras. Organisatoriska
skäl tala jämväl för, att ökningen av sjömanskåren sker enligt
uppgjord plan. Den av marinstabschefen föreslagna ökningen av ytterligare
29 beställningar utöver de 100 löner, som nu återstå enligt
1914 års beräkningar, synes följaktligen icke böra vidtagas, helst som
den, såsom framgår av förenämnda inom departementet uppgjorda
hemliga promemoria, hänför sig till sådan nytillkommen ännu icke
färdigställd materiel, för vilken personal icke torde behöva upptagas i
1919 års stat.
Åven rörande fördelningen av ifrågavarande 100 löner anser jag
lämpligt att följa den vid 1914 års riksdag uppgjorda planen. Enligt
denna plan skulle sjömanskårens stat för år 1919 upptaga:
Beträffande vidare det av chefen för marinstaben avgivna förslaget
angående vissa åtgärder till underlättande av manskapsrekryteringen
vill jag till en början erinra, att Kungl. Maj:t genom nådigt brev den
18 oktober 1917 utfärdat bestämmelser i sådant hänseende, vilka bestämmelser
ansluta sig till vad myndigheterna i berörda skrivelse den
3 oktober 1917 föreslagit. Emellertid har chefen för marinstaben i sitt
l:a lönegraden
738 löner
2:a »
3:e »
4:e »
1,590 »
1,047 »
1,025 »
Summa 4,400 löner.
44
Femte huvudtiteln.
nu föreliggande förslag förordat en omläggning av de grunder, på vilka
berörda bestämmelser vila. Nämnda förslag åsyftar, såsom av det förut
sagda framgår,
dels att bereda anställningspremier såväl till sådana värnpliktiga,
som efter samma eller föregående år fullgjord fredstjänstgöring vinna
fast anställning, som även till f. d. fast anställt manskap, som tager
dylik anställning;
dels att från ordinarie anslaget till anställnings- och avskedspremier
överföra det för anställningspremier beräknade beloppet till anslaget till
avlöning för flottans kårer och stater samt att i staten för flottans
sjömanskår upptaga detta belopp jämte övriga för rekryteringens befrämjande
erforderliga medel under rubriken rekryteringsmedel, från
vilka medel skulle utgå ersättning såväl till den aDställde (lega och
anställningspremier) som för sådana med värvningen förenade kostnader,
vilka ej komma den anställde till godo (rekryteringskostnader);
dels slutligen att reglera nu gällande och övriga erforderliga bestämmelser
rörande samtliga de rekryteringsmedel, som avses att utbetalas
till manskapet vid dess första anställning, i syfte att sammanföra
och förenkla bestämmelserna samt att, utöver legan, erhålla en
automatiskt verkande premie, vars storlek, grundad på legan som enhet,
står i proportion till förefintligt vakansantal.
Vad först beträffar förslaget om utbetalande av anställningspremier
till förut omförmälda värnpliktiga och f. d. fast anställt manskap, torde
böra erinras att, i enlighet med 1917 års riksdags beslut och förenämnda
nådiga brev den 18 oktober 1917, dylika premier redan
utgå till sådana värnpliktiga, som under pågående utbildning taga fast
anställning. Sådana premier äro ock införda vid armén. I enlighet
med marinstabschefens förslag och på av honom anförda skäl samt
med hänsyn jämväl till 1914 års senare riksdags förenämnda uttalande
i fråga om åtgärder i syfte att hålla sjömanskåren fulltalig, anser jag
mig böra tillstyrka, att anställningspremier jämväl må utbetalas dels
till värnpliktig, som efter samma eller föregående år fullgjord fredstjänstgöring
vinner fast anställning vid flottans sjömanskår, dels till f. d.
fast anställt manskap, som tager dylik anställning.
Med avseende å marinstabschefens förslag om överföring från anslaget
till anställnings- och avskedspremier till avlöningsanslaget av det
för anställningspremier beräknade beloppet samt upptagande av detta
belopp jämte övriga för rekryteringens befrämjande erforderliga medel
i staten för sjömanskåren under rubriken rekryteringsmedel har med
denna åtgärd åsyftats att möjliggöra förenklade anordningar för rekry
-
Femte huvudtiteln.
45
teringsmedleus utbetalning. I enahanda syfte innebär förslaget vidare,
att av de under nämnda rubrik ingående medlen en post, beräknad till
115,000 kronor, upptages för lega och anställningspremier samt en
annan post för rekryteringskostnader. Den kontanta ersättning, som
skall utbetalas vid anställningen, kommer härigenom att utgå från en
och samma anslagspost, under det denna ersättning nu påföres fyra olika
anslagsposter — lega, extra rekryteringsbidrag, tillfälligt rekryteringsbidrag
och anställningspremier — därvid uträkningen av rekryteringsbidragens
belopp sker efter ganska invecklade grunder. Från posten
till rekryteringskostnader är avsedd att utgå ersättning till värvarna,
till annonsering m. fl. utgifter. Denna post har i det av marinförvaltningen
uppgjorda statförslaget upptagits till 32,000 kronor eller till samma
belopp, som enligt chefens för marinstaben den 3 oktober 1917 avgivna
förslag beräknats för detta ändamål. Mot förslaget i dessa delar har
jag icke någon erinran att framställa.
Det nya system för rekryteringsmedlens användning, för vilket i
det föregående redogjorts och som innebär anordnande, utöver legan,
av en till nyanställt manskap utgående, automatiskt verkande premie,
vars storlek, grundad på legan som enhet, står i proportion till förefintligt
vakansantal, synes mig vara grundat på riktiga principer och i
övrigt väl lämpat efter förhållandena. Att systemet även är ägnat att
vid tillämpningen åstadkomma enkelhet och reda, synes mig givet; och
anser jag mig alltså böra förorda detsamma.
Beträffande övriga nu brukliga slag av rekryteringspremier, avsedda
att utbetalas vid förlängd eller avslutad tjänstgöring, anhåller
jag att i annat sammanhang (punkt 5) få yttra mig därom.
Vad slutligen beträffar myndigheternas förslag till ändringar i anmärkningarna
1 och 3 vid staten för flottans sjömanskår, hava åt
dessa anmärkningar givits den ändrade lydelse, som av nämnda förslag
betingats. I samband härmed har ett tillägg fogats till anmärkning
3 i syfte att ogift underofficer över stat må komma i åtnjutande
av inkvarteringsbidrag även under annan tjänstgöring än i land. Motsvarande
ändring har föreslagits beträffande anmärkning 2 vid staten
för kustartilleriets personal (punkt 38).
Enligt verkställda beräkningar skulle efter vidtagande av ovannämnda
ökningar kostnaden för sjömanskåren enligt stat betinga ett
belopp av 2,735,661 kronor. Då den nu gällande staten utvisar ett
kostnadsbelopp av 2,665,490 kronor, skulle alltså uppkomma en ökning
i staten för ifrågavarande ändamål av 70,171 kronor.
46
Femte huvudtiteln.
[4.] I propositionen nr 60 till 1914 års senare riksdag omnämnes,
Marin- hurusom verkställda beräkningar för år 1919 givit vid handen behovet
jngenjorkåren. av en åkning av mariningenjörkåren med 3 mariningenjörer och 1
mariningenjörsstipendiat vid den egentliga mariningenjörsdetaljen samt
2 verkstadsingenjörer, 1 elektroingenjör och 1 artilleriingenjör. Enligt
statsverkspropositionerna till samma års riksdag föreslogs emellertid en
ökning av kåren för år 1915 endast med de 2 verkstadsingenjörerna,
vilket förslag blev av riksdagen bifallet. Vad beträffar personalbehovet
i övrigt för mariningenjörkåren, anförde riksdagen att, då hänsyn
toges till den av riksdagen för åren 1915—1919 beslutade nybyggnad
av fartygsmateriel i stället för den av Kungl. Maj:t för nämnda period
föreslagna, ytterligare 2 ingenjörer skulle erfordras under perioden,
vadan den under sagda femårsperiod behövliga ökningen av antalet
mariningenjörer skulle uppgå till 5.
I anslutning till förutnämnda beräkningar avgav Kungl. Maj:t därefter
i statsverkspropositionen till 1915 års riksdag förslag om ökning
av mariningenjörkåren för år 1916 med 1 artilleriingenjör och 1 mariningenjörsstipendiat.
Enär riksdagen, på sätt nyss nämnts, utöver
den av Kungl. Maj:t förutsatta ökningen för perioden 1915—1919 beräknat
ytterligare 2 mariningenjörer, föreslogs därjämte en ökning för
år 1916 med 1 mariningenjör av 2:a graden. Vidare uppfördes av
anfört skäl å staten för kåren för år 1916 1 miningenjör, vilken icke
varit medtagen i de beräkningar, som framlagts för 1914 års senare
riksdag.
Mot vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit både riksdagen icke något
att erinra; och uppfördes alltså i staten för mariningenjörkåren för år
1916 ytterligare 1 mariningenjör av 2:a graden, 1 miningenjör, 1 artilleriingenjör
och 1 mariningenjörs stipendiat.
I skrivelse den 2 november 1915 hemställde marinförvaltningen,
att av den återstående såsom behövlig ansedda personalökningen, 4
mariningenjörer och 1 elektroingenjör, måtte i staten för år 1917 upptagas
1 mariningenjör av l:a graden, l:a löneklassen, 1 mariningenjör
av l:a graden, 2:a löneklassen, och 1 elektroingenjör. Därjämte
föreslog ämbetsverket på anförda skäl, att i nämnda stat måtte
ytterligare uppföras 1 marindirektör av l:a graden och 1 kemist, vilka
befattningar icke ingått i 1914 års plan för mariningenjörkårens förstärkning.
Kungl. Maj:t biträdde så till vida marinförvaltningens berörda framställning,
att i statsverkspropositionen till 1916 års riksdag föreslogs
ökning av mariningenjörkåren med 1 marindirektör av 2:a graden, 1
Femte huvudtiteln.
47
mariningenjör av 2:a graden, 1 elektroingenjör och 1 kemist. Riksdagen
både häremot icke annat att erinra än att i enlighet med nyssnämnda
plan borde upptagas 1 mariningenjör av l:a graden, l:a löneklassen,
i stället för den av Kungl. Maj:t föreslagna marindirektören
av 2:a graden, och uppfördes sålunda å kårens stat för år 1917 1 mariningenjör
av l:a graden, l:a löneklassen, 1 mariningenjör av 2:a graden,
1 elektroingenjör och 1 kemist.
Härefter återstod alltså enligt planen att å kårens stat uppföra 2
mariningenjörer. I enlighet med marinförvaltningens i skrivelse den 8
november 1916 gjorda framställning förordade Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
till 1917 års riksdag en ökning i staten för mariningenjörkåren
för år 1918 av 1 marindirektör av l:a graden, 1 mariningenjör
av l:a graden, l:a löneklassen, och 1 torpedingenjör. Riksdagen
medgav, att 1 marindirektör av l:a graden och 1 torp ed ingenjör uppfördes
å nämnda stat, varemot riksdagen icke biföll Kungl. Maj:ts förslag
i fråga om upptagande å staten av 1 mariningenjör av l:a graden.
Marinförvaltningen har nu i sin berörda skrivelse den 22 oktober
1917 hemställt, att den enligt planen för mariuingenjörkårens ökning
under femårsperioden 1915—1919 ännu återstående mariningenjörsbeställningen
måtte uppföras å kårens stat för år 1919 och att nämnda
stat därför måtte ökas med 1 mariningenjör av l:a graden, l:a löneklassen.
Därvid har marinförvaltningen — under hänvisning till de av
ämbetsverket och föredragande departementschefen i 1917 års statsverksproposition
omnämnda svårigheter att i konkurrensen med den
enskilda industrien bibehålla personalen vid mariningenjörkåren och
vikten av att nämnda kår kunde tillföras och behålla verkligt skickliga
och dugliga ingenjörer — framhållit angelägenheten därav, att ej någon
sänkning beträffande grad och löneklass ifrågakomme för den sålunda
begärda mariningenjörsbeställningen, vars tillkomst, som betingades av
verkligt personalbehov, även skulle förbättra befordringsutsikterna inom
kåren.
Vidare har marinförvaltningen hemställt, att de å stat för dagavlöning
och arvoden m. m. till personal vid varven0) nu upptagna befattningarna
såsom biträdande ingenjör vid byggnadsdepartementet i Karlskrona
och såsom biträdande elektroingenjör vid ingenjör departementet där- *)
*) Denna stat är en av Kungl. Maj:t för varje är fastställd specialstat för fördelning
av anslaget till flottans nybyggnad och underhåll samt är sålunda icke en
personalstat i vanlig mening.
48
Femte huvudtiteln.
stcides måtte upptagas å staten för mariningenjörkåren; och har ämbetsverket
i sådant avseende anfört följande.
I nådigt brev den 11 november 1870, angående indragning av
mekaniska departementet i Karlskrona och antagande av en byggmästare
och en biträdande ingenjör, förordnades, bland annat, att de
åligganden, som tillhört den vid mekaniska departementet vid Karlskrona
station anställda personalen, skulle övertagas av en byggmästare,
till vars biträde en ingenjör borde tillsvidare anställas av överdirektören
vid mariningenjörsstaten. Nämnda biträdande ingenjörsbefattning
vore numera upptagen å den av Kungl. Maj:t fastställda staten för
dagavlöning och arvoden m. m. till personal vid varven under benämning
biträdande ingenjör vid byggnadsdepartementet med ett arvode av
5,000 kronor för år.
Nuvarande innehavaren av nämnda befattning anställdes den 1
november 1908 av marinöverdirektören vid mariningenjörkåren tillsvidare
med sex månaders uppsägning.
I skrivelse den 24 augusti 1917 både nämnde biträdande ingenjör
anhållit, bland annat, att hans befattning måtte uppföras å ordinarie
stat med fullmakt och pensionsrätt.
Chefen för byggnadsdepartementet vid flottans station i Karlskrona,
som överlämnat nyssnämnda ansökan till varvschefen därstädes, både
ansett densamma beaktansvärd. Han både därvid framhållit, att departementets
årliga arbeten med nybyggnader och reparationer omfattade
en utgift av omkring 500,000 kronor, varav omkring 200,000
kronor utginge såsom arbetslöner till departementets arbetare, samt att
dessa summor säkerligen korume att ökas. Arbete under s. k. »egen
regim» ansåge ban under nuvarande förhållanden vara den enda möjligheten
för staten att få byggnadsarbeten verkställda, och de utredningar,
som å departementet utfördes, skulle, om de verkställdes på
annat båll, åsamka staten betydligt högre kostnader. Stora fordringar
ställdes sålunda på vederbörande befäl, som därför borde åtnjuta förmåner,
vilka stode i proportion till dessa krav och vore någorlunda
jämnställda med förmånerna vid annan byggnadsverksamhet i såväl enskild
som allmän tjänst, vilket icke nu vore fallet.
Varvschefen vid flottans station i Karlskrona både i ärendet yttrat,
att ifrågavarande biträdande ingenjörsbefattning vore för varvet så
nödvändig och av så permanent natur, att den borde upptagas på ordinarie
stat.
För egen del ansåge marinförvaltningen, att de åligganden, som tillhörde
byggnadsdepartementet i Karlskrona, allt framgent komme att kräva
Femte huvudtiteln.
49
en i väg-, vatten- och husbyggnadsfacket kunnig person, förutom chefen.
Biträdande ingenjören borde därför givas en fastare anställning än som
hittills varit fallet samt tilldelas sådana avlönings- och pensionsförmåner,
att utsikter förefunnes för erhållande och kvarhållande av för tjänsten
lämplig person, så att personalombyte å nämnda befattning i möjligaste
mån kunde undvikas. Ifrågavarande befattning syntes därför böra överflyttas
från varvsstat till mariningenjörkårens stat och — med hänsyn till
att de å sistnämnda stat nu upptagna stationsingenjörerna vore chefer
för varvens byggnadsdepartement — benämnas biträdande stationsingenjör
samt vara förenad med samma ställning samt enahanda avlöningsoch
pensionsförmåner som för min-, torped-, elektro- och artilleriingenjör
samt kemist vore gällande. Begynnelseavlöningen till biträdande
stationsingenjören skulle således bliva 500 kronor lägre än motsvarande
avlöning för de såsom chefer för byggnadsdepartementen tjänstgörande
stationsingenjörerna. Skillnaden borde dock vid en blivande lönereglering
vid mariningenjörkåren göras större.
Beträffande biträdande elektroingenjören vid ingenjördepartementet i
Karlskrona hade chefen för nämnda departement i skrivelse till varvschefen
vid flottans station därstädes den 5 september 1917 anfört att,
då för denna befattning måste fordras en utbildning, vilken vore fullt
jämförlig med den, som mariningenjörkårens ingenjörer ägde, befattningen
rättvisligen borde givas lika fast karaktär som och innebära avlöningsoch
pensionsförmåner, jämförliga med mariningenjörernas. Att befattningen
i likhet med de nyligen inrättade verkstadsingenjörs- och kemistbefattningarna
vore för all framtid erforderlig för varvet, torde enligt
chefens för ingenjördepartementet mening få anses otvivelaktigt. Enär
biträdande elektroingenjör sbefattningen vore likartad med den ordinarie
vid mariningenjörkåren anställde elektroingenjörens, vilkens tjänst han
vid förfall för denne ägde bestrida, syntes det chefen för ingenjördepartementet
riktigast och för tjänstens behöriga skötande lämpligast,
att befattningen upptoges å mariningenjörkårens stat, som därför borde
ökas med 1 elektroingenjör.
Varvschefen vid flottans station i Karlskrona hade vid överlämnandet
av nämnda skrivelse till marinförvaltningen framhållit, att befattningen
såsom biträdande elektroingenjör vore för varvet så nödvändig
och av så permanent natur, att den borde upptagas på ordinarie
stat.
Marinförvaltningen funne på av chefen för ingenjördepartementet
och varvschefen anförda skäl vara önskvärt, att en fastare anställning
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 7
50
Femte huvudtiteln.
bereddes biträdande elektroingenjören, vilken befattning sedan den 1
januari 1917 vore upptagen å den av Kungl. Maj:t fastställda staten
för dagavlöning och arvoden m. m. till personal vid varven med ett
arvode av 4,000 kronor för år. Denna fastare anställning syntes lämpligast
kunna vinnas genom överförande av befattningen till mariningenjörkårens
stat, vilken därför borde ökas med 1 elektroingenjör.
I händelse av bifall till ämbetsverkets sålunda gjorda hemställan
om överflyttning av ovannämnda två befattningar från varvsstat till
mariningenjörkårens stat, ville marinförvaltningen — under erinran
därom, att Kungl. Maj:t och riksdagen vid flera tillfällen medgivit innehavare
av befattning, som uppförts å stat, att för åtnjutande av löneförhöjning
genom ålderstillägg få räkna sig till godo den tid, han
dessförinnan innehaft stadigvarande anställning i statens tjänst av enahanda
beskaffenhet som den i stat uppförda befattningen — hemställa
att, därest ifrågavarande befattningar bleve tillsatta med nuvarande
innehavarna, dessa skulle äga att för åtnjutande av löneförhöjning
genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, de dessförinnan innehaft
motsvarande tjänst med arvode från staten för dagavlöning och arvoden
m. m. till personal vid varven. Dylikt medgivande hade vid 1917 års
riksdag lämnats kemisten vid mariningenjörkåren.
Efter år 1910 hade — yttrar marinförvaltningen vidare — flottans
gnistmateriel genomgående moderniserats och tonstationer införts å nya
och de flesta äldre stationer. Den tekniska utvecklingen inom den
trådlösa telegrafiens område hade under denna tid kraftigt fortgått, varjämte
den trådlösa telefonien under de senaste åren lämnat experimentstadiet.
Efter allt att döma syntes utvecklingen i framtiden icke komma
att taga mindre omfattning. Behovet av ständig tillgång till teknisk
sakkunskap i hithörande frågor hade alltmera gjort sig gällande såväl
vid utexperimentering och konstruktion av nya apparater som vid besiktningar
och utförande av försök.
Den gnistutbildade officeren erfordrades härvid givetvis såsom representant
för de militära synpunkter, vilka i första hand måste tillgodoses,
men denne torde icke kunna på samma gång tekniskt behärska
detta stora område och samtidigt vidmakthålla och föröka de sjömilitära
kunskaperna. Den verkliga sakkunskapen förutsatte fullständig ingenjörsutbildning
med specialstudier på området i fråga.
Å 1909 års stat hade tillkommit en elektroingenjör, avsedd för
tjänstgöring i marinförvaltningen såsom gnistingenjör. Till denna plats
förvärvades en utmärkt skicklig specialist på gnistens område, vilken
Femte huvudtiteln. 1)1
emellertid till stor del måst tagas i anspråk även av andra verk och
myndigheter än flottan. Då denne ingenjör dessutom måste genom
laboratorieförsök arbeta vidare på gnistteknikens utveckling, medgåve
tiden honom icke att sysselsätta sig med alla de arbeten vid marinen,
som den betydande utvecklingen av gnisttelegrafien numera förorsakade.
Härtill komme att, därest vakans skulle uppstå å den nu besatta gmstino-eniörsplatsen,
ingen funnes utbildad, som kunde övertaga densamma.
till följd av rådande brist på gnistutbildade officerare, vilken särskilt
gjort'' sig gällande under nu rådande mobilisering, både besiktningar0
av ny materiel, monteringar, försök med niaterielen samt
av flottan verkställda nytillverkningar utförts under ledning av å varvet
praktiskt utbildade verkmästare (f. d. styrmän), vilka ingalunda besutte de
nödvändiga teoretiska kunskaperna. För närvarande verkställdes nästan
all ny tillverkning av gnistra ateriel, vilken utfördes av marinen, vid
varvet i Stockholm, varjämte all prövning av nyanskaftad materiel vore avsedd
att äga rum därstädes. För sådant ändamål hade också riksdagen
anvisat medel till ett provrum.
För att dels förestå detta provrum, dels tjänstgöra på varvets ritkontor,
dels ock leda inmonteringen av nya stationer samt utföra sådana
försök, vilka skulle verkställas å varvet, erfordrades en utbildad gnist
Marinförvaltningen
ville på anförda skäl hemställa, att på 1919
års stat för mariningenjörkåren måtte för nämnda ändamål tillkomma
1 elektroingenjör.
Behovet av tekniskt utbildad personals anställande vid flygvapnet
hade alltmera med trängande nödvändighet gjort sig gällande och torde
väl med den hastiga utveckling, som kännetecknade detta vapen, allt
framgent komma att göra sig kännbart. För handläggning av ärenden
i marin förvaltningen, vilka berörde nykonstruktioner eller beräkningar
av flygbåtar, ävensom för att intimt följa utvecklingen av flygväsendet
utomlands, i vad rörde den tekniska delen, samt för utförande av besiktningar
och försök syntes det vara ett oavvisligt behov att härför
anställa en för ändamålet särskilt kvalificerad ingenjör. Vid sidan av
en sådan ingenjör behövdes fortfarande den flygutbildade officeren, enär
han såsom representant för de militära kraven både en helt annan
funktion att fylla.
Å Stockholms varv, varest en flygmaskinverkstad tor utförande av
^byggnad av flygmaskiner samt reparation av sådana maskiner och
motorer funnes, hade samma oavvisliga behov av en kvalificerad in
Femte huvudtiteln.
genjör gjort sig gällande. Frågan hade emellertid lösts på det sätt
att vid torpeddepartementet därstädes såsom månadslönare anställts eu
nygutbildad och i motorfrågor specialiserad ingenjör. Den osäkra ställmng,
som på sådant sätt anställda ingenjörer intoge, gjorde det emellertid
enligt marinförvaltningens mening'' nödvändigt att fastare knyta
ifrågavarande personal till flygvapnet, isynnerhet som efterfrågan"på
ingenjörer med speciell flygteknisk utbildning snart nog torde bliva
mycket stor. Det enda sättet att försäkra sig om duglig personal
ävensom att stärka utsikterna att få behålla en sådan torde vara att
anstalta densamma på stat.
. ,£a g™nd härav ville marinförvaltningen hemställa, att på 1919
ars stat for marinmgenjörkären måtte upptagas två flygingenjörer, en
avsedd att tjanstgora i marinförvaltningen och en på Stockholms varv
1 avlonmgshänseende torde dessa ingenjörer böra jämnställas med i
stat upptagna elektroingenjörer m. fl. och alltså uppbära lön 4,500
kronor, tjanstgonngspennmgar 500 kronor samt ålderstillägg 500 kronor
efter resp. 5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad tjänstgöring.
I overensstammeJse med vad sålunda anförts beträffande marinmgenjorkaren
har marinförvaltningen uppgjort förslag till stat för
namnda kar, slutande å ett belopp av 315,240 kronor och innefattande
karens ökning- med 1 marmingenjör av l:a graden, l:a löneklassen, 1
biträdande stationsmgenjör, 2 elektroingenjörer och 2 flygingenjörer.
Sedan i 1915, 1916 och 1917 års stater för mariningenjörkåren
successivt upptagits samtliga de beställningar vid den egentliga marinmgenjprsdetaljenj),
som ingingo i planen för kårens ökning under femårsperioden
1915-1919 med undantag av 2 mariningenjörsbeställnmgar
foreslog Kung! Maj:t, såsom förut erinrats, till 1917 års riksaag
öknmg i staten för år 1918 av, förutom 1 torpedingenjör, 1 marindirektor
av l:a graden och 1 mariningenjör av l:a graden, l:a löneklassen.
Riksdagen biföll detta förslag, såvitt angick bemälda marindirektorsbestallning,
men avslog framställningen i fråga om marinmgenj
or s bet attnmgen.
h)å med den av 1917 års riksdag å mariningenjörkårens stat upptorda
manndirektörsbeställningen avsetts att ersätta en av de i berörd!!
den eSentl!fa mariningenjörsdetaljen höra, förutom marinöverdirektören marinelektroingenjörerna
ävensom artilleriingenjören och kemisten. - ‘orped- och
Femte huvudtiteln.
53
plan upptagna mariningenjörsbefattningarna, återstår sålunda enligt
planen att å staten upptaga 1 mariningenjörsbefattning. Att 1917 års
riksdag icke biföll den då gjorda framställningen om ökning av kåren
med nämnda befattning, torde vara att tillskriva den omständigheten,
att enligt riksdagens åsikt med denna befattnings uppförande å statborde
anstå till det sista året i perioden, eller år 1919.
Marinförvaltningen bar nu hemställt, att mariningenjörkåren måtte
för år 1919 förstärkas med den återstående mariningenjörsbeställningen,
samt föreslagit, att denna beställning måtte upptagas såsom mariningenjör
av ha graden, l:a löneklassen. Ämbetsverket har därvid hänvisat
till vad i statsverkspropositionen till 1917 års riksdag förekommit
beträffande svårigheten att i konkurrensen med den enskilda industrien
kvarhålla personalen vid mariningenjörkåren och vikten av att nämnda
kår kunde tillföras verkligt skickliga och dugliga ingenjörer. Jag tilllåter
mig i sådant hänseende erinra, att föredragande departementschefen
i nämnda statsverksproposition framhållit, bland annat, att på
grund av vissa med det pågående kriget sammanhängande omständigheter
verksamheten inom skepps- och maskinbyggnadsindustrien i högst
väsentlig grad ökats samt att härav blivit en följd, att denna industri
strävade att draga till sig för ändamålet utbildade tekniska arbetskrafter
i långt större utsträckning än förut varit fallet, i samband varmed
de avlöningar, som vid varv och verkstäder betalades, visat en stark
och snabbt fortgående stegring. För sjöförsvaret innebure detta enligt
departementschefens mening en synnerligen stor och beaktansvärd fara,
i det den allt starkare konkurrensen med den enskilda industrien försvårade
mariningenjörkårens tillfredsställande rekrytering samt vållade
hinder för att hålla den bestående kåren fulltalig; och det syntes därför
vara en bjudande nödvändighet att icke underlåta vidtagande av
åtgärder, vilka, på samma gång de betingades av föreliggande personalbehov,
vore ägnade att tjäna syftet att tillföra och vid mariningenjörkåren
bibehålla iugenjörer, som vore verkligt skickliga och dugliga för
sitt värv samt ägde förmåga att följa och föra framåt tekniken med
avseende å krigsfartygsbyggnader.
Vad föredragande departementschefen sålunda anfört lärer alltjämt
äga giltighet, och det gångna årets erfarenheter synas hava ytterligare
bekräftat riktigheten av nämnda uttalande. Från riksdagens sida synes
ock hava givits erkännande däråt, då riksdagen i 1918 års stat uppförde
eu marindirektör av l:a graden i stället för en av de i förutnämnda
plan upptagna mariningenjörerna. Jag anser mig följaktligen böra biträda
marinförvaltningens förslag om uppförande av ifrågavarande'' ma
-
54
Femte huvudtiteln.
[4.] riningenjörsbeställning i l:a gradens l:a löneklass, varigenom vinnes
ökad befordringsmöjlighet inom kåren.
Vidare har marinförvaltningen föreslagit, att befattningarna såsom
biträdande ingenjör vid byggnadsdepartementet i Karlskrona och såsom biträdande
elektroingenjör vid ingenjördepartementet därstädes måtte uppföras
å staten för mariningenjörkåren.
Chef för byggnadsdepartementet vid vartdera av flottans varv i
Karlskrona och Stockholm är en stationsingenjör. Till biträde åt stationsingenjören
vid flottans varv i Karlskrona har alltsedan år 1871
varit anställd en ingenjör, vilken är antagen medelst kontrakt med sex
månaders uppsägning mot ett årligt arvode av 5,000 kronor. Enligt
vad myndigheterna framhållit, äro göromålen vid byggnadsdepartementet
i Karlskrona så omfattande och krävande, att för deras utförande
erfordras, förutom chefen, ett stadigvarande biträde med teknisk
utbildning. Det lärer vid sådant förhållande ur statens synpunkt
vara riktigt och lämpligt, att innehavaren av denna biträdesbefattning
beredes den fastare ställning, som befattningens uppförande på stat
innebär. Endast därigenom synes nöjaktig trygghet kunna vinnas, att
befattningen kan besättas med fullt kompetent person samt att alltför
täta ombyten av innehavare, varigenom kontinuiteten i arbetet måste
befaras bliva lidande, icke komma att äga rum. Åven befattningshavarens
berättigade intresse skulle härigenom bliva behörigen tillgodosett.
Jag ansluter mig alltså till myndigheternas förslag i förevarande
avseende och har icke heller något att erinra mot, att avlöningsförmånerna
för befattningens innehavare upptagas enligt de grunder, som
tillämpas beträffande min-, torped-, elektro- och artilleriingenjör samt
kemist, eller 4,500 kronor lön, 500 kronor tjänstgöringspenningar och
4 ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter 5, 10, 15 och 20 års väl
vitsordad tjänstgöring. Härigenom kommer den årliga avlöningen till
ifrågavarande befattningshavare att med 500 kronor understiga stationsingenjörens
avlöningsförmåner. Då stationsingenjörerna, såsom nyss
nämnts, äro chefer för varvens byggnadsdepartement, torde den föreslagna
benämningen biträdande stationsingenjör vara lämplig.
För uppförande å mariningenjörkårens stat av den nu vid ingenjördepartementet
i Karlskrona mot ett årligt arvode av 4,000 kronor anställde
biträdande elektroingenjören tala i huvudsak enahanda skäl, som
anförts för upptagande å nämnda stat av biträdande ingenjören vid
byggnadsdepartementet därstädes. I likhet med marinförvaltningen
finner jag ock, att avlöningsförmånerna till denne elektroingenjör böra
Femte huvudtiteln.
bestämmas enligt samma regler och till enahanda belopp, som gälla för [4.]
de å stat nu upptagna elektroingenjörerna; och bör ifrågavarande befattningshavare,
vid det förhållande att något särskilt chefskap icke tillkommer
sistnämnda elektroingenjörer, icke erhålla annan benämning än
dessa och således upptagas å staten såsom elektroingenjör.
Omförmälda två befattningshavare äro, såsom förut nämnts, för närvarande
uppförda å staten för dagavlöning och arvoden in. m. till personal
vid varven samt åtnjuta arvoden, vilka för båda befattningshavarna
uppgå till sammanlagt 9,000 kronor för år, från anslaget till flottans
nybyggnad och underhåll. Under förutsättning av bifall till mitt nu
framställda förslag om dessa befattningars uppförande å mariningenjörkårens
stat bör följaktligen berörda anslag minskas med nyssnämnda
belopp, 9,000 kronor. Härtill anhåller jag att i det följande (punkt 12)
få återkomma.
Av de å mariningenjörkårens stat nu uppförda fyra elektroingenjörerna
tjänstgöra för närvarande två i marinförvaltningen samt en å
vartdera av varven i Karlskrona och Stockholm. En av de båda befattningar,
vilkas innehavare tjänstgöra i marinförvaltningen, tillkom
år 1909 för att tillgodose behovet av en särskild gnistingenjör. Marinförvaltningen
har nu med hänsyn till den stora vikt för sjöförsvaret,
som måste tillmätas gnisttelegrafien, och de betydande arbeten, som
betingas av den snabbt fortgående utvecklingen på detta område, hemställt,
att mariningenjörkårens stat måtte för år 1919 ökas med ännu
1 elektroingenjör, vilken skulle tjänstgöra såsom gnistingenjör vid flottans
varv i Stockholm. Till detta varv har, såsom marinförvaltningen meddelat,
förlagts nästan all nytillverkning av gnistmateriel, vilken utföres
vid marinen. Därjämte är all prövning av nyanskaffad materiel avsedd
att äga rum därstädes, i vilket syfte 1917 års riksdag anvisat medel
till anläggning av en provningsanstalt för gnistmateriel. Den nya
gnistingenjören skulle enligt marinförvaltningens förslag få till huvudsaklig
uppgift att förestå denna anstalt, leda inmonteringen av nya
gniststationer samt utföra sådana försök med gnistmateriel, som verkställas
å varvet — allt arbeten, som den i marinförvaltningen tjänstgörande
gnistingenjören på grund av andra maktpåliggande göromål
icke kan medhinna.
Vad marinförvaltningen anfört till stöd för anställande vid mariningenjörkåren
av ännu en elektroingenjör med speciell utbildning inom
gnistens område synes mig utgöra fullgoda skäl för vidtagande av
denna åtgärd. Gnisttelegrafiens betydelse såväl för försvarsväsendet
Femte huvudtiteln.
56
icke minst till sjöss som för den merkantila samfärdseln torde knappast
kunna överskattas, och de lovande bemödanden, som inom vår marin
hittills gjorts för utvecklingen av dess gnistväsende till båtnad för flottans
operationer och handelsfartygsnavigeringen, synas mig böra vidare befrämjas.
Jag biträder alltså marinförvaltningens framställning även i denna del.
Däremot anser jag mig för närvarande icke kunna understödja
marinförvaltningens förslag om uppförande å mariningenjörkårens stat
av % flygingenjörer. Behovet av särskilda ingenjörer för flygvapnet
synes mig nämligen böra upptagas till bedömande i samband med prövningen
av det förslag, som må komma att avgivas av de sakkunniga,
vilka enligt nådigt bemyndigande den 29 juni 1917 tillkallats för att
inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen biträda med verkställande
av utredning rörande organisationen av arméns och marinens
flygvapen. Såsom marinförvaltningen omförmält, är för närvarande vid
flottans varv i Stockholm anställd en flygutbildad ingenjör såsom månadslönare.
I fråga om de anställningsvillkor, som böra uppställas för de föreslagna
nya beställningarna såsom biträdande stationsingenjör och
elektroingenjör, tjänstgörande såsom gnistingenjör, synas mig huvudsakligen
böra gälla samma bestämmelser, som nu tillämpas beträffande
stationsingenjör och elektroingenjör. Det är emellertid härvid att märka,
att stationsingenjörens avlöning för närvarande med 500 kronor överstiger
avlöningen för min-, torped-, elektro- och artilleriingenjör samt
kemist, vilket är beroende därpå, att för anställning såsom stationsingenjör
fordras längre tids praktisk verksamhet än för övriga nu
nämnda specialingenjörer. Då beloppet av biträdande stationsingenjörens
avlöning nu föreslagits till samma belopp som det, varav sagda specialingenjörer
komma i åtnjutande, synes mig böra tagas i övervägande,
huruvida icke för anställning såsom biträdande stationsingenjör bör fastställas
något kortare tids praktisk verksamhet än för stationsingenjör.
Denna fråga torde jag framdeles få underställa Kungl. Majrts prövning,
liksom ock spörsmålet, huruvida i viss mån ändrade bestämmelser må
finnas erforderliga beträffande den kompetens, som bör innehavas av
de elektroingenjörer, vilka äro avsedda att tjänstgöra såsom gnistingenjörer.
Marinförvaltningen har erinrat, att kemisten vid mariningenjörkåren
enligt medgivande vid 1917 års riksdag äger att för åtnjutande av
löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han före
tillträdet till den ordinarie befattningen varit anställd såsom kemist vid
Femte huvudtiteln.
57
flottans varv i Karlskrona, samt hemställt, att enahanda förmån måtte
tillgodokomma de nuvarande innehavarna av befattningarna såsom biträdande
ingenjör vid byggnadsdepartementet i Karlskrona och såsom
biträdande elektroingenjör vid ingenjördepartementet därstädes. De
nuvarande innehavarna av dessa befattningar hava varit uppförda
å varvsstat från och med den 1 november 1908, resp. den 1 januari
1917. Då denna marinförvaltningens framställning avser tillämpning
av grundsatsen därom, att innehavare av befattning, som uppföres på
stat, må för åtnjutande av löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig
till godo den tid, han dessförinnan innehaft stadigvarande anställning i
statens tjänst av enahanda beskaffenhet som den i stat uppförda befattningen,
vilken grundsats vid ett flertal föregående tillfällen vunnit
Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, har jag icke något att
därvid erinra.
På grund av vad jag sålunda anfört förordar jag en ökning i staten
för mariningenjörkåren för år 1919 av 1 mariningenjör av l:a graden,
l:a löneklassen, 1 biträdande stationsingenjör och 2 elektroingenjörer.
Kostnaden för avlöning enligt mariningenjörkårens stat skulle efter vidtagande
av denna ökning komma att uppgå till 315,240 kronor. Ökningen
från 1918 års stat, 293,780 kronor, utgör sålunda 21,460 kronor.
Jag vill i detta sammanhang omnämna, att ritkontorsföreståndaren
vid ingenjördepartementet i Karlskrona i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 6 september 1917 gjort framställning om denna befattnings uppförande
å stat för att därigenom komma i åtnjutande av samma pension,
som tillkommer mariningenjör. I häröver den 22 oktober samma
år avgivet utlåtande har marinförvaltningen anfört, att ämbetsverket
ansåge denna framställning icke för närvarande böra föranleda någon
Kungl. Maj:ts åtgärd, samt vidare uttalat, att det syntes kunna ifrågasättas,
huruvida icke en fastare anställning jämte pensionsförmåner
borde beredas även de övriga civila ingenjörer, som vore anställda å
ritkontoren vid flottans varv i Karlskrona och Stockholm samt å ämbetsverkets
ingen]öravdelning; och borde därför enligt marinförvaltningens
mening åtgärder i sådant syfte framdeles upptagas till prövning
och avse samtlig personal av nämnda kategori.
Sedan Kungl. Maj:t den 23 november 1917 bemyndigat mig att
tillkalla sakkunniga för att inom sjöförsvarsdepartementet biträda med
verkställande av utredning och uppgörande av förslag i fråga om erforderliga
bestämmelser beträffande månadslönarnas vid marinen anställande,
avlöning och pensionering, samt sakkunniga för ändamålet blivit av mig
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 haft. 8
58
Femte huvudtiteln.
[4.] på grund av sagda bemyndigande tillkallade, har omförmälda framställning
överlämnats till bemälda sakkunniga för att av dem tagas i
övervägande vid fullgörande av det åt dem lämnade uppdraget; och
torde sålunda denna framställning bliva föremål för Kungi. Maj:ts prövning
i samband med det förslag, som må komma att av de sakkunniga
avgivas.
Marininten- Marinintendenturkåren, vartill den dittillsvarande flottans civilstat
ombildades, fick sin organisation fastställd genom beslut vid 1903 års
riksdag.
Den för egentlig intendenturtjänst avsedda personalen skulle enligt
denna organisation utgöras av tjänstemän av olika grader, vartill kommo
marinintendentsaspiranter och marinintendentselever. Dessutom skulle
i kåren inbegripas de vid vardera av flottans stationer anställda auditörer,
väblar och vaktmästare samt advokatfiskalen vid flottans station
i Karlskrona. I enlighet med riksdagens beslut angående omorganisation
av krigsdomstolarna hava från och med år 1916 auditörer och
väblar uteslutits från marinintendenturkårens stat.
Antalet befattningar för intendenturgöromål fastställdes vid 1903
års riksdag till 62. Sedermera har kåren efter beslut vid 1906 och
1907 års riksdagar ökats med sammanlagt 9 beställningar, vadan antalet
befattningar vid kåren för närvarande utgör 71.
På grund av upprepade framställningar från marinöverintendenten
och marinförvaltningen om förstärkning av marinintendenturkåren, för att
intendenturtjänsten skulle kunna behörigen upprätthållas, avlät Kungl.
Maj: t till 1911 års riksdag förslag rörande omläggning från och med
år 1912 av personalantalet inom kårens olika grader i syfte att bereda
förbättrade befordringsmöjligheter och höjda avlöningsförmåner åt kårens
personal. Enligt detta förslag, som sålunda icke innebar någon ökning
av kåren, skulle densamma i jämförelse med 1911 års stat omfatta
följande antal tjänstemän i nedannämnda grader, nämligen:
Enligt stat för Enligt Kungl
år 1911. Maj:ts förslag.
marin överintendent |
och |
chef.......................................... |
... 1 |
1 |
förste marinintendenter |
... 3 |
3 |
||
marinintendenter av |
l:a |
graden, Pa löneklassen...... |
... 15 |
20 |
» » |
D |
» 2:a » ...... |
... 7 |
10 |
» » |
2:a |
» ................................... |
... 22 |
25 |
marinunderintendenter ... |
... 23 |
12 |
Summa 71 71
Femte huvudtiteln.
59
Riksdagen fann detta förslag välbetänkt och biföll detsamma.
Under åren 1912 och 1913 gjordes av marinförvaltningen förnyade
framställningar om ökning av marinintendenturkårens stat för åren 1914
och 1915 med visst antal beställningar. Dessa framställningar föranledde
emellertid icke någon åtgärd från Kungl. Maj:ts eller riksdagens
sida. Anledningen härtill var närmast den, att enligt bemyndigande
i nådigt brev den 4 juli 1910 av dåvarande departementschefen
tillkallats sakkunniga för att inom departementet biträda med utredning
rörande förenkling av marinens redovisningsväsende, i vad det berörde
räkenskaperna såväl ombord som i land å flottans stationer samt å kustfästningarna
och vid kustartilleriregementena jämte därmed sammanhängande
frågor. Av dessa sakkunniga föreslagna nya grunder hade
vunnit tillämpning beträffande redovisningen av utgifterna under sjöexpedition,
men ännu ej lett till resultat med avseende å marinens redovisningsväsende
i övrigt. De ytterligare reformer, som genom denna
utredning väntades kunna genomföras, förutsattes komma att inverka
på omfattningen av det arbete, som marinintendenturkårens personal
hade att utföra, och sålunda öva inflytande på kårens organisation.
Vidare påginge utredning av andra sakkunniga rörande organisationen
av de till flottans stationer hörande myndigheter; och ansågs jämväl
slutförandet av denna utredning böra avvaktas, innan frågan om marinintendenturkårens
omorganisation upptogs till definitiv prövning.
I statsverkspropositionen till 1917 års riksdag omnämndes, att två
särskilda förslag då förelågo till ändringar i marinintendenturkårens
stat. Av dessa förslag avsåg det ena, framställt av marinintendenter
av 2:a graden och marinunderintendenter, en omläggning, utan höjningav
antalet intendenturtjänstemän, av numerären inom kårens olika
tjänsteklasser i syfte att bereda kårens personal en i avlönings- och
befordringshänseeende gynsammare ställning. Det andra förslaget, som
avgivits av marinförvaltningen i skrivelse den 8 november 1916, innebar
dels en ökning av kåren med 11 nya beställningar, varigenom kårens
stat skulle komma att upptaga 82 i stället för 71 beställningar, och dels
uppdelning av förste marinintendentsbefattningarna på två löneklasser,
en med kommendörkaptens av l:a graden och en med kommendörkaptens
av 2:a graden löneförmåner. Kungl. Maj:t anslöt sig i princip
till det av intendenturtjänstemännen väckta förslaget, men förordade, i
likhet med marinförvaltningen, att förste marinintendentsbeställningarna
uppdelades på nyssnämnda två löneklasser. Härjämte föreslog Kungl.
Maj:t en utökning av förste marinintendentsklassen med 3 nya beställningar
eller till 6 beställningar, därvid motsvarande minskning skulle,
60
Femte huvudtiteln.
[4.] för att antalet intendenturtjänstemän icke skulle överstiga 71, vidtagas
i marinintendentsklassen av l:a graden. Till närmare belysning av det
utav Kungl. Maj:t till 1917 års riksdag sålunda framställda förslaget,
jämfört med den då gällande staten, torde tjäna följande uppställning:
Enligt stat för Enligt Kungl.
år 1917. Maj:ts förslag.
marinöverintendent ............................................................. 1 1
förste marinintendenter ...................................................... 3 6 *)
marinintendenter av l:a graden, l:a löneklassen......... 20 25
» » » » 2:a » 10 12
» » 2:a » 25 18
marinunderintendenter ................................... 12 9
Summa 71 71
Kungl. Maj:ts omförmälda framställning bifölls av riksdagen och
i enlighet härmed uppgjort förslag till stat för marinintendenturkåren
för år 1918 blev av riksdagen godkänt.
Marinförvaltningen bar nu i förberörda skrivelse den 22 oktober
1917 föreslagit, att marinintendenturkåren måtte ökas med 13 nya beställningar,
varav
1 förste marinintendent av 2:a löneklassen,
4 marinintendenter av l:a graden, l:a löneklassen,
3 » » j) » 2:a »
4 » » 2:a » samt
1 marinunderintendent.
Med hänsyn till möjligheten att fylla det sålunda ökade antalet beställningar
borde ökningen enligt marinförvaltningens mening fördelas
på 2 år, och borde för år 1919 upptagas
1 förste marinintendent av 2:a löneklassen,
2 marinintendenter av l:a graden, l:a löneklassen,
1 marinintendent » » » 2:a » ,
2 marinintendenter » 2:a » samt
1 marinunderintendent.
Därjämte har marinförvaltningen hemställt, att å marinintendenturkårens
stat för år 1919 måtte uppföras 1 vaktmästarbefattning.
Marin förval t- Innan jag går vidare, torde jag till en början få lämna en redo
nmgens
görelse för den motivering, som av marin förvaltningen i berörda skri
skrivelse
den 0 07 °
8 november
1916.
*) Därav 2 i l:a löneklassen (chefsintendenter) och 4 i 2:a löneklassen.
Femte huvudtiteln.
in
velse den 8 november 1916 länmats för ämbetsverkets då avgivna, i
statsverkspropositionen till 1917 års riksdag omförmälda förslag till
kårens ökning, enär denna motivering är av grundläggande betydelse
för marinförvaltningens nu ifrågavarande framställning. Nämnda motivering
innehåller huvudsakligen följande.
Behovet av marinintendenter hade under den nu anbefallda mobiliseringen
visat sig betydligt överstiga tillgången. Som det för sjötjänsten
behövliga antalet intendenter i första hand måst tillgodoses och även
blivit tillgodosett, hade bristen gjort sig mest kännbar för tjänstgöringen
i land å flottans stationer. Följderna av denna brist hade ej uteblivit,
utan yppat sig bland annat dels uti försenad granskning av fartygsräkenskaperna,
dels ock uti försenande av andra arbeten, som ålåge
särskilt räkenskapskontoren.
Visserligen hade extra biträden anlitats av räkenskapskontoren i
största möjliga utsträckning, och hade Kungl. Maj:t anvisat de belopp,
som marinförvaltningen för sådant ändamål anmält såsom behövliga.
Användningen av sådana biträden vore dock nödvändigtvis begränsad
till vissa arbeten, under det att för andra arbeten fullt utbildade tjänstemän
måste finnas tillgängliga, men vore det just i avseende på tillgången
av tjänstemän av sistnämnda kategori, som brist gjort sig
gällande.
Mobiliseringsbehovet av marinintendenter vore angivet i en vid marinförvaltningens
skrivelse fogad hemlig bilaga. Av densamma framginge,
att det sammanlagda behovet för sjötjänsten utgjorde 13 tjänstemän av
stammen och 10 tjänstemän av reserven samt för landtjänsten 74 tjänstemän
av stammen och 72 tjänstemän av reserven, inberäknat ersättningspersonal.
Mobiliseringsbehovet utgjorde alltså för sjö- och landtjänst
sammanlagt 87 tjänstemän av stammen och 82 tjänstemän av reserven.
Med reserv avsåges här ej endast de i flottans reserv anställda intendenterna,
utan även vid mobilisering konstituerade värnpliktiga intendenter
m. fl.
Marinintendentsaspiranter av 2:a årets kurs, som vid mobilisering
konstituerades till marinunderintendenter, avsåges dock att fylla platser,
för vilka mobiliseringsbehovet av stampersonal ovan vore angivet, och
beräknades antalet sålunda konstituerade marinunderintendenter till 5.
Härigenom avsåges att nedbringa behovet av stamintendenter till det
minsta möjliga, eller 82 tjänstemän.
I avseende på sjötjänst ville marinförvaltningen erinra, att enligt
gällande utbildningsbestämmelser allenast intendenturtjänstemän av stammen
utbildades för tjänstgöring till sjöss. Rätteligen borde sålunda
62
Femte huYudtiteln.
hela det för sjötjänstgöring avsedda antalet intendenter fyllas med stampersonal.
Chefen för marinstaben hade dock hållit före, att härigenom
de principer i avseende på bemanning av fartyg, som gällde beträffande
andra kårer av marinen, skulle frångås, och ansåge chefen för marinstaben
fördenskull, att utbildning för en del av reservens personal eller
för värnpliktiga intendenter borde omläggas så, att någon del av denna
personal bleve utbildad för sjötjänstgöring; och torde chefen för marinstaben
hava för avsikt att framdeles ingiva förslag till härför erforderliga
ändringar i utbildningsbestämmelserna.
Vid de beräkningar, som nu blivit gjorda, hade därför den av
chefen för marinstaben uttalade principen i avseende på att delvis fylla
behovet för sjötjänsten med personal av reserven lagts till grund för
beräkningarna.
Bland de uti mobiliseringsbehovet upptagna posterna ville marinförvaltningen
särskilt fästa uppmärksamheten vid dem, som avsåge behovet
av intendenturtjänstemän å flottans räkenskapskontor.
Behovet av stamintendenter vore för vartdera räkeuskapskontoret i
förenämnda hemliga bilaga beräknat till 1 kamrerare och 11 intendenter.
Detta antal motsvarade icke fullt vad chefsintendenterna ansett erforderligt,
men hade marinförvaltningen ansett, att antalet kunde hållas
vid minst 11 tjänstemän.
Dessa avsåges till arbetsledare 1 till 3 på varje grupp inom vissa
grupper av göromål, såsom bokföring å anslag och titlar, omföringar,
material- och dagsverkssammandrag, ersättningsuträkningar, kassakontroll,
sjörevision, omfattande granskning av från fartygen inkommande kassarapporter
och redogörelser, stationsrevision, omfattande granskning av
räkningar för leveranser m. m. till stationen utom varvet, kontroll av
matinrättningarnas räkenskaper, redovisning av stationsmyndigheternas
förskott, reseräkningar, förande av prisbok, varvsrevision, omfattande
granskning av räkningar å leveranser och arbeten för varvets behov,
avlöning suträkningar för stationens och varvets personal, registratur och
expedition, innefattande jämväl sekretariat, som vore av betydande omfattning
till följd av det stora antal yttranden och memorial, som
kontoren hade att avgiva. De nu angivna göromålen vore de huvudsakliga,
vilkas ledning tarvade i marinens inre tjänst erfaren personal,
medan denna personal till detaljer av arbetet i stor omfattning använde
extra biträden, under utbildning varande marinintendentsaspiranter och
-elever, värnpliktiga intendenter och skrivbiträden m. fl. Sistnämnda
personalkategorier användes jämväl för åtskilliga arbeten å räkenskapskontoren,
som icke ovan under huvudgrupperna omnämnts.
Femte huvudtiteln.
Marinförvaltningen hade icke förbisett, att behovet av fullt utbildade
intendenter borde och måste inskränkas till det för tjänstens
behöriga skötande minsta möjliga, men, om behovet inskränktes under
detta mått, torde erfarenheten bestämt och oavvisligt lära, att tjänsten
ej längre kunde behörigen upprätthållas. Marinförvaltningen hade därför
vid upprepade tillfällen framhållit, hurusom personalbristen å räkenskapskontoren
givit anledning till försening av räkenskapernas avslutande
och granskning. Under mobiliseringen hade detta förhållande än
skarpare framträtt, och marinförvaltningen ansåge, att det utan dröjsmål
borde rådas bot härför.
Med avseende därå att frågan om ökning av den personal, som
erfordrades för utförande av intendenturgöromålen, ställts i sammanhang
med av tillkallade sakkunniga framlagda förslag till ändringar i marinens
redovisningsväsende, ville marinförvaltningen erinra därom, att såväl
ämbetsverket tidigare haft tillfälle påpeka som ock stationsmyndigheterna
i infordrade yttranden ytterligare framhållit, att ett genomförande
av de ifrågasatta ändringarna icke medgåve någon minskning i det nu
förefintliga behovet av intendenturpersonal.
Marinförvaltningen ansåge därför för sin del, att frågan om ökning
av marinintendenturkårens numerär borde företagas till avgörande
utan att avvakta redovisningsväsendets eventuella omläggning eller de
ytterligare förslag, vilka från särskilt tillkallade sakkunniga kunde vara
att emotse i fråga om organisationen av flottans stationsmyndigheter.
Fredsbehovet av fullt utbildade intendenturtjänstemän beräknades på
följande sätt:
Marinförvaltningen och Marino verintendentens expedition.
Antal.
Intendenter ...
Marinöverintendent.................
Marinöverintendentsassistent
1
1
2
Karlskrona station.
Stationsbefälhavarens expedition.
1
1
Sekreterare ..
Biträdande intendent...
Varvschefens expedition.
1
2
Sekreterare ........................
Biträdande intendenter...
Transport 9
64
Femte huvudtiteln.
Antal.
Transport 9
Beväringsbefälhavarens expedition.
Intendent ........................................................................................................... 1
Stationsintendenturen.
Stationsintendent ......................................................................................... 1
Biträdande stationsintendent ....................................................................... 1
Biträdande intendent.................................................................................. 1
Proviantintendent........................................................................................... 1
Beklädnadsintendent ................................................................................... 1
Räkenskapskontoret.
Kamrerare............................................................................... 1
Intendenter och biträdande intendenter................................................... 11
Kassan.
Kassör................................................................................................................. t
Besiktningar.
Besiktningsman ............................................................................................ 1
lnventarieför rådet.
Inventarieintendent......................................................................................... 1
Biträdande intendent...................................................................................... ]
Materialförrådet.
Materialintendent ............................................................................................. 1
Biträdande intendent.................................................................................... 1
Inventarie- och material/ärradens artilleriuppbörder.
Artilleriintendent ............................................................................................ 1
Stockholms station.
Stationsbefälhavarens expedition.
Sekreterare........................................................................................................ 1
Biträdande intendent.................................................................................... 1
Transport 36
Femte huvudtiteln.
[4-]
65
Antal.
Transport 36
Varvschefens expedition.
Sekreterare ....................................................................................................... 4
Biträdande intendent.................................................................................... 1
B ev äring sbefälhavarens expedition.
Intendent ...............................................................................
Skeppsgossekåren i Marstrand.
Intendent .................................................................................
Stationsintendenturen
Stationsintendent ..............................................
Biträdande stationsintendent ............................
Beklädnadsintendent ..........................................
BäkensJcapskontoret.
Kamrerare...................................................................
Intendenter och biträdande intendenter...........
1
1
1
1
1
1
11
Kassör
Kassan.
Inventarieförrådet.
Inventarieintendent...............................................
Biträdande intendent.........................................
Materialförrådet.
Materialintendent ..................................................
Biträdande intendent.............................................
Inventarie- och material förrådens artilleriuppbörder.
Artilleriintendent ...................................................................................
1
1
1
1
1
1
Göteborgs örlogsdepä.
Depåintendent ................................................................
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 käft.
....................1
Transport 62
9
66
Femte huvudtiteln.
Antal.
Transport 62
Kustfästningarna.
Vaxholms fästning.
Fästningsintendent ........................................................................ 1
Tygintendent ............................................................................................... 1
Regementsintendent vid Vaxholms kustartilleriregemente .............. 1
Karlskrona fästning.
Tygintendent..................................................................... 1
Regementsintendent vid Karlskrona kustartilleriregemente............... 1
Ålvsborgs fästning.
Kårintendent vid Ålvsborgs kustartillerikår ....................................... 1
Hernsö fästning.
Kårintendent vid Hemsö kustartillerikår .............................................. 1
Flottans övningar.
Stabs-, flottilj-, divisions- och far tygsintendenter................................. 9
Summa 78
Tillkommer ersättningspersonal 5 % å 78 ........................................... 4
Summa 82
Förestående fredsbehov av intendenter vore beräknat efter de f
reglemente för marinen upptagna befattningar med följande tillägg och
undantag.
I marinförvaltningen både med ledning av den erfarenhet om arbetenas
omfattning å intendentavdelningen, som under de senare åren
vunnits, 2 intendenter för ordinarie tjänstgöring upptagits förutom
marinöverintendenten och marinöverintendentsassistenten.
I varvschefsexpeditionen i Karlskrona både likaledes på grund av
erfarenhet antalet biträdande intendenter måst ökas till 2.
Besiktningsman i Karlskrona funnes icke upptagen i reglementet
bland de befattningar, som skulle bestridas av marinintendenturkårens
personal, men både i likhet med vad under senare åren varit fallet
ansetts böra upptagas såsom behövlig; och ville marinförvaltningen i
Femte huvudtiteln.
67
sådant avseende hänvisa till 1907 års utlåtande av tillkallade sakkunniga [4.]
rörande Ilottans och kustartilleriets upphandlings- och entreprenadväsende.
Såsom nytillkomna befattningar vore upptagna depåintendent vid
Göteborgs örlogsdepå och kårintendent vid Hemsö kustartillerikår, tillika
fästningsintendent i Hemsö fästning, vilka befattningar ansåges behövliga.
Informationsintendenter i underofficersskolorna, som jämlikt föreskrift
i gällande skolreglemente skulle kommenderas till tjänstgöring
under 9 å 10 månader årligen, hade beräknats icke böra tagas i anspråk
för denna tjänst i större utsträckning än att de kunde bestrida
sagda tjänst vid sidan av ordinarie tjänstgöring å station eller varv
och fördenskull icke ovan upptagits såsom behov.
Behovet av ersättningspersonal vore upptaget till 4, vilket måste
anses lågt beräknat i betraktande av den höga pensionsåldern för marinintendenturkårens
tjänstemän och därav följande större sjukprocent
samt nedsättning i vissa fall av arbetsförmågan.
Förutom för sjötjänst uppginge fredsbehovet av intendenter, på sätt
av ovan intagna beräkning framginge, till 73, inberäknat ersättningspersonal.
Av dessa beräknades å räkenskaps- och kassakontoren vid
flottans stationer skola tjänstgöra sammanlagt 26 intendenter. Behovet
av intendenter för sjötjänst växlade efter omständigheterna. Uppskattades
med ledning av normalövningsplanen sagda behov till omkring 9, bleve
sammanlagda fredsbehovet 82 eller 5 mindre än det beräknade behovet
av stamintendenter för mobilisering. Såsom förut anförts, avsåges
emellertid att fylla en del av stambehovet vid mobilisering med till
marinunderintendenter konstituerade marinintendentsaspiranter av 2:a
årets kurs, och härigenom hade behovet av intendenter a stat vid
mobilisering kunnat nedbringas till 82.
Beräkningarna över mobiliserings- och fredsbehoven av intendenter
överensstämde med de av marinstaben senast uppgjorda beräkningarna.
Med stöd av vad sålunda blivit anfört hemställde marinförvaltningen,
att antalet intendentsbeställningar å marinintendenturkårens stat måtte
ökas från 71 till 82. Ökningen utgjordes sålunda av 11 beställningar,
av vilka enligt marin förvaltningens förslag 6 borde upptagas å kårens
stat för år 1918 och 5 å staten för år 1919. I
I statsverkspropositionen till 1917 års riksdag yttrade föredragande Frågan»
departementschefen i anledning av marinförvaltningens omförmälda
framställning, bland annat, följande. riksdag m. m.
08
Femte huvudtiteln.
De utredningar, som av förutnämnda sakkunniga för förenkling av
marinens redovisningsväsende blivit verkställda, hade, på sätt tidigare
nämnts, dittills lett till genomförande av vissa reformer allenast beträffande
redovisningen av utgifterna under sjöexpedition. Av de sakkunniga
avgivna särskilda förslag till redovisningens ordnande vid flottans
stationer och inom kustfästningarna hade däremot då ännu icke kunnat
underställas Kungl. Maj:ts prövning. Departementschefen funne uppenbart,
att en plan för en definitiv omorganisation av marinintendeuturkåren
icke borde för Kungl. Maj:t och riksdagen framläggas, innan
omförmälda, i flera avseenden genomgripande reformförslag blivit upptagna
till prövning och, under förutsättning att de ansåges böra komma
till utförande, åtminstone någon tids erfarenhet vunnits rörande ett
därefter lämpat personalbehov. Denna ståndpunkt hade av departementschefen
vid tidigare tillfällen intagits och av riksdagen lämnats
utan anmärkning. Givet vore ock, att en slutlig omorganisation av
ifrågavarande kår borde föregås av en närmare undersökning, i vad
mån eventuellt nödiga befunna ändringar beträffande organisationen
av de till flottans stationer hörande myndigheter kunde öva inflytande
därå.
Det vore emellertid ännu en viktig omständighet, som enligt departementschefens
mening icke borde förbises vid bedömandet av den
föreliggande frågan, nämligen spörsmålet, huruvida och i vilken utsträckning
för utförande av vissa marinintendenturkårens personal tillhörande
tjänsteåligganden kunde användas personer, manliga eller kvinnliga,
med lägre utbildning och kompetens än som enligt nu gällande bestämmelser
erfordrades för kårens personal.
Då marinförvaltningen — fortsätter departementschefen — utan att
avvakta resultatet av förenämnda utredningar, ansett sig böra framställa
förslag till marinintendenturkårens omorganisation, syntes det departementschefen,
att avgivandet av ett sådant förslag bort föregås av eu
uttömmande undersökning rörande beskaffenheten av de särskilda göromål,
intendenturpersonalen hade att utföra, samt en på sådan undersökning
grundad uppdelning av göromålen på olika kvalificerade arbetskrafter.
En dylik utredning hade emellertid icke blivit i samband med
berörda förslag av marinförvaltningen framlagd.
Av sålunda anförda skäl ansåg sig departementschefen icke för det
dåvarande kunna biträda marinförvaltningens förslag om ökning av
marinintendenturkårens personal. Departementschefen förbisåg därvid
ingalunda de av marinförvaltningen framhållna svårigheter och olägen
-
Femte huvudtiteln.
(ii t
heter med hänsyn till intendenturtjänstens behöriga skötande, som vållades
av ett ytterligare uppskov med lösningen av frågan om marinintendenturkårens
omorganisation. Dessa vore för visso både många och allvarliga.
Det syntes departementschefen dock, som om de nuvarande extraordinära
förhållandena härtill vore i viss och måhända icke oväsentlig man bidragande.
Departementschefen ville därjämte uttala, att han för sin
del vore beredd att framgent som dittills understödja framställningar
från marinförvaltningens sida om anvisande av nödiga medel för anställande
vid kåren av extra arbetskrafter i den omfattning, som av omständigheterna
påkallades. .
Såsom i det föregående omförmälts, ansåg sig Kungl. Maj:t, i
enlighet med departementschefens sålunda uttalade uppfattning, icke
böra till 1917 års riksdag avlåta framställning om ökning av marinintendenturkåren,
utan föreslog allenast, i förut angivet syfte, en omläggning
av numerären inom kårens olika tjänsteklasser. utan höjning
av antalet beställningar, vilket förslag vann riksdagens bifall.
Efter det frågan om ändringar i marinintendenturkårens stat, på
sätt nu nämnts, blivit handlagd vid 1917 års riksdag, hava vissa omständigheter
tillkommit, vilka här torde få i korthet beröras.
I syfte att få utrönt, huruvida och i vilken utsträckning vid tillämpning
av det system, varpa av förutbemälda sakkunniga för utredning
rörande förenkling av marinens redovisningsväsende avgivna förslag
till redovisningens ordnande vid flottans stationer och inom kustfästningarna
vore grundade, lämpligen kunde för vissa göromål, som
nu utfördes av marinintendenturkårens personal, användas personer,
manliga eller kvinnliga, med lägre utbildning och kompetens än som. enligt
gällande bestämmelser erfordrades för personalen vid nämnda kår, anmodade
dåvarande departementschefen genom ämbetsskrivelse den 12
juni 1917 de sakkunniga att verkställa utredning i sådant hänseende
samt inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Till åtlydnad härav har utredning och förslag i sadant hänseende med
skrivelse den 27 augusti 1917 överlämnats av de redovisningssakkunniga.
Vidare har Kungl. Maj:t enligt nådigt brev den 7 september 1917
på grundvalen av förslag, som avgivits av nyssnämnda sakkunniga,
utfärdat nya föreskrifter för redovisningens ordnande vid flottans stationer
och inom kustfästningarna, vilka föreskrifter trätt i kraft den 1
januari innevarande år.
70
Femte huvudtiteln.''
[4-]
Marinförvaltningens
skrivelse
den 22
oktober 1917.
Sedan jag sålunda lämnat en framställning av den föreliggande
frågans förhistoria samt angivit de numera tillkomna faktorer, som äro
av beskaffenhet att öva inverkan vid frågans prövning, övergår jag till
en närmare redogörelse för marinförvaltningens förevarande, i berörda
skrivelse den 22 oktober 1917 avgivna förslag. Jag anhåller därvid
få bringa i erinring, att marinförvaltningens berörda förslag avser en
ökning av marinintendenturkårens stat av sammanlagt 13 marinintendentsbeställningar,
av vilka enligt ämbetsverkets mening på 1919 års
stat skulle upptagas 7 beställningar. Därjämte har föreslagits, att å
staten för år 1919 måtte upptagas 1 vaktmästarbefattning.
Marinförvaltningen har till stöd för sitt omförmälda förslag till en
början hänvisat till den utredning i ämnet, som av ämbetsverket lämnats
i skrivelsen den 8 november 1916 och för vars huvuddrag i det
föregående redogjorts. Vidare har ämbetsverket anfört följande.
Genom den förut omförmälda nya staten för marinintendenturkåren,
som tillämpades från och med ingången av år 1918, bereddes
tjänstemännen vid marinintendenturkåren en välbehövlig förbättrad
ställning, som mera än tillförne gjorde befordringsutsikter och löneförhållanden
jämförliga med den ställning, vilken andra befälskårer inom
marinen intoge.
Behovet av förstärkta arbetskrafter vid marinintendenturkåren kvarstode
dock, varför marinförvaltningen Båge sig föranlåten framhålla,
att dess tillgodoseende icke längre kunde lämnas å sido, om de för den
maritima förvaltningstjänsten så viktiga göromål, som tillkomme marinintendenturkårens
personal, skulle kunna på ett tillfredsställande sätt
bliva utförda. Den mångåriga erfarenhet om behovet, som vunnits och
som bland aunat funnit uttryck i ofta återkommande framställningar
från de myndigheter, som närmast bure ansvaret för redovisningsarbetenas
behöriga utförande, vittnade tillräckligt om nödvändigheten av
en omedelbar förstärkning av arbetskrafterna inom marinintendenturkåren.
Den organisation, som förvaltningstjänsten i land vid marinen erhölle
efter genomförandet av det enligt nådiga brevet den 7 september
1917 fastställda redovisningssystemet, medförde i viss mån förändrad
fördelning av de för förvaltningsgöromålens utförande avsedda arbetskrafterna,
och hade sakkunniga för utredning rörande förenkling av
marinens redovisningsväsende, på sätt förut nämnts, i ett den 27 augusti
1917 avgivet förslag framlagt en beräkning av de arbetskrafter, som
för redovisningsarbetet skulle bliva erforderliga.
Femte huvudtiteln.
71
fylligt denna beräkning skulle av marinintendenturkårens personal
erfordras vid flottans stationer:
Karlskrona station |
Stockholms station |
Summa |
|
för räkenskapskontoren |
10 |
8 |
18 |
för kassakontoren ................. |
.................... 2 |
2 |
4 |
för varvskontoren ................. |
2 |
2 |
4 |
Summa 14 |
12 |
26 |
eller tillsammans 26 intendenter.
Marinförvaltningen hade i sin förut omförmälda beräkning över
fredsbehovet av utbildade |
intendenturtjänstemän |
för motsvarande |
göro- |
mål avsett: |
Karlskrona station |
Stockholms station |
Summa |
å räkenskapskontoren......... såsom kassörer..................... |
........ 12 |
12 |
24 |
............. 1 |
1 |
2 |
|
Summa 13 |
13 |
26 |
eller tillsammans 26 intendenter.
Sammanlagda antalet stamintendenter för redovisningsarbetet bleve
således såväl enligt marinförvaltningens som enligt de sakkunnigas beräkning
26.
Mobiliseringsbehovet av stamintendenter för redovisningsarbetet
sammanfölle med fredsbehovet, i det att den ökning i behovet av
arbetskrafter, som vid mobilisering beräknades uppstå, avsåges att fyllas
medelst reservpersonal samt konstituerade och värnpliktiga intendenter.
Det ovan av marinförvaltningen uppgivna behovet av stamintendenter
för sjötjänst berördes icke av de anbefallda ändringarna i redovisningsväsendet,
vadan marinförvaltningen sålunda vidhölle sin år
1916 avgivna beräkning av sammanlagda antalet stamintendenter för
flottan.
Beträffande behovet av stamintendenter för kustfästningarna måste
däremot en jämkning vidtagas.
Marinförvaltningen både vid vartdera av Vaxholms och Karlskrona
kustartilleriregementen för tjänsten såsom regementsintendent beräknat
1 stamintendent. Av de uttalanden, som av kustartillerimyndigheterna
avgivits med anledning av remiss å redovisningssakkunnigas ovan omförmälda,
den 27 augusti 1917 framlagda beräkning över personalbehovet
efter genomförd omläggning av redovisningsväsendet, såvitt
72
Femte huvudtiteln.
anginge kustartilleriregementena, framginge emellertid det oundgängliga
behovet av en biträdande intendent åt vardera regementsintendenten.
Med avseende härå hade chefen för Vaxholms kustartilleriregemente
anfört att, om de sakkunnigas förslag skulle vinna stadfästelse, regementsintendenten
komrne att nödgas övertaga kassagöromålen samt att han
vid sådant förhållande icke kunde medhinna de löpande göromålen och
de ärenden, som skulle beredas i och för föredragningen för regementschefen.
Dessa senare ärenden hade nämligen ökats oerhört och kunde
i regel ej medhinnas under den fastställda expeditionstiden, sju timmar,
utan måste även några timmar därutöver användas. Regementsintendenten
behövde därför biträde av en marinintendent på stat, vilket
även varit fallet intill tiden före fastställandet av det från och med år
1915 gällande reglementet för marinen, del III (kustartilleriet); någon anställning
av civil personal med lägre utbildning behövde ej ifrågakomma,
emedan värnpliktiga skrivbiträden med nödiga kvalifikationer i regel
funnes disponibla.
Chefen för Karlskrona kustartilleriregemente hade i förevarande
avseende anfört, att utöver den marinintendent, som i redovisningssakkunnigas
förslag avsetts för regementsintendentsbefattningen, vore,
såsom regementschefen i sina 1915 och 1916 avgivna årsrapporter
framhållit, behovet av en biträdande intendent åt regementsintendenten
oavvisligt. Av de göromål, som enligt bemälda sakkunnigas förslag
tillkomme stationernas räkenskapskontor och kassakontor, ägde det
övervägande flertalet tillämpning på regementsintendenturen — ehuru
visserligen icke i samma utsträckning — varförutom för densamma
därjämte tillkomme handhavandet, bokföringen och redovisningen av
tygförvaltningens medel, vilka omfattande arbeten förut omhänderhafts
av flottans varv och räkenskapskontor samt alltså ingalunda från
början varit avsedda att skötas av regementsintendenten vid Karlskrona
kustartilleriregemente. Enbart av denna jämförelse torde sålunda behovet
av en biträdande intendent tydligt och klart framgå. Uti sin
inspektionsrapport för övningsåret 1914—1915 hade därjämte chefen
för kustartilleriet beträffande behovet av biträdande intendent erinrat,
att regementsintendentens viktigaste uppgifter vore att ordna och övervaka
de förhållanden, som stode i samband med manskapets förplägnad
och utrustning (kök, proviantuppbörder, beklädnadsförråd, verkstäder,
tvättinrättning m. m.), samt att verkställa en del upphandlingar. För
att regementsintendenten skulle kunna disponera erforderlig tid för
nämnda göromål, vore det nödvändigt, att han i största möjliga utsträckning
befriades från sådana expeditionsarbeten, som utan olägenhet
Femte huvudtiteln.
kunde handhavas av annan intendenturtjänsteman. Regementschefen
hemställde därför, att en biträdande intendent snarast möjligt måtte
avses för regementet.
Redan uti sitt till chefen för sjöförsvarsdepartementet den 18 juni
1913 avgivna utlåtande över förslag till reglemente för marinen, kustartilleriet,
hade marinförvaltningen — enligt vad ämbetsverket erinrat
—- framhållit behovet av en biträdande intendent vid Vaxholms kustartilleriregemente.
Detta behov blev dock icke tillgodosett. Emellertid
både vid upprepade tillfällen såväl från chefen för kustartilleriet som
från regementscheferna erinrats om behovet av sådan biträdande intendent
ej allenast vid Vaxholms utan jämväl vid Karlskrona kustartilleriregemente.
Vid förstnämnda regemente hade bristen under mobiliseringen
tillfälligtvis avhjälpts genom anställande av eu konstituerad marinunderintendent.
Marinförvaltningen funne i likhet med chefen för kustartilleriet
behovet av biträdande regementsintendent vid vartdera kustartilleriregementet
oavvisligt och ansåge, att mariniutendenturkårens stat borde
ökas med 2 tjänstemän för att kunna fylla detta behov.
Chefen för marinstaben, med vilken marinförvaltningen härutinnan
samrått, hade däremot ställt sig tveksam om giltigheten av de skäl,
som anförts för anställande av biträdande intendenter vid kustartilleriregementena,
och hade icke velat göra något uttalande i denna fråga.
I sin förenämnda skrivelse den 8 november 1916 beräknade marinförvaltningen
det behövliga antalet marinintendenter av stammen till
82. Såsom framginge av det förut sagda, hade detta behov ökats med
2, vadan det vore erforderligt, att antalet marinintendenter ökades med
13, eller från det nuvarande antalet 71 till 84.
Med skrivelse den 27 augusti 1917 hade redovisningssakkunniga,
såsom förut omförmälts, överlämnat utredning rörande frågan, i vilken
utsträckning för utförande av vissa marinintendenturkårens personal
tillhörande tjänsteåligganden kunde användas personer, manliga eller
kvinnliga, med lägre utbildning och kompetens än som enligt gällande
bestämmelser erfordrades för kårens personal. Häröver komme marinförvaltningen
framdeles att avgiva yttrande. Då emellertid sättet, på
vilket behovet av den för redovisningsarbetet avsedda personalen med
lägre kvalifikationer borde fyllas, icke inverkade på frågan om det behövliga
antalet stamintendenter, komme marinförvaltningens yttrande beträffande
denna del av de sakkunnigas utredning icke att vidare beröra
frågan om stam intendenter.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
[4.]
10
74
Femte huvudtiteln.
Marinförvaltningen tiar fördenskull föreslagit, att marinintendenturkåren
måtte ökas med 13 beställningar för marinintendenter, och har
ämbetsverket i samband därmed erinrat, att detta icke innebure en omorganisation
av kåren, utan endast en ökning av antalet beställningar inom
vissa tjänste- och löneklasser.
Vid fördelningen av antalet intendenter å de olika tjänste- och
löneklasserna borde samma proportion bibehållas som den i marinintendenturkårens
stat för år 1918 upptagna, vadan fördelningen av de nytillkomna
befattningarna skulle bliva:
1 förste marinintendent av 2:a löneklassen,
4 marinintendenter av l:a graden, l:a löneklassen,
3 » » » » 2:a »
4 » » 2:a » samt
1 marinunderintendent.
Med hänsyn till möjligheten att fylla det sålunda ökade antalet
beställningar bordo ökningen fördelas på 2 år, och borde för år 1919
upptagas
1 förste marinintendent av 2:a löneklassen,
2 marinintendenter av l:a graden, l:a löneklassen,
1 marinintendent » » » 2:a »
2 marinintendenter » 2:a » samt
1 marinunderintendent.
Kamreraren vid flottans station i Stockholm hade — anför marinförvaltningen
vidare — i anledning av den utav det nya redovisningssystemet
föranledda förändringen i organisationen av kassakontoret och
under framhållande av de svårigheter, som redan nu förelåge för räkenskapskontorets
och kassans gemensamma vaktmästare att medhinna
göromålen å båda dessa expeditioner, i skrivelse till stationsbefälhavaren
hemställt om uppförande å marinintendenturkårens stat av en ny vaktmästarbefattning,
avsedd för stationens kassakontor.
Kamreraren hade därvid uttalat, att det med den ökning av göromålen,
som under de sista åren ägt rum, och i synnerhet med det
oupphörligt växande antalet penninganordningar i stationens kassa alltmer
visat sig, att den för både räkenskapskontoret och kassan gemensamma
vaktmästaren ej kunde fullgöra de till hans tjänst höljande
göromålen.
Då kassören nödvändigt behövde ett pålitligt bud för avhämtning
av penningar och för övriga kassagöromål samt för betalning av räkningar,
hade han i första hand använt vaktmästaren och för kassans
Femte huvudtiteln.
75
göromål tagit hans tid helt och hållet i anspråk, så att räkenskapskontoret
nödgats de flesta dagar vara utan det värdefulla biträde, som eu
pålitlig vaktmästare kunde lämna. Räkenskapskontoret hade varit hänvisat
att för sina bud använda ordonnanser, vilka ofta ombötes och på
vilkas ordentlighet och pålitlighet man ej ägde rätt att ställa för stora
anspråk. Ordonnanserna vore dessutom frånvarande för skaffning varje
dag under 1 V-> timme, under vilken tid således ingen möjlighet för
budskickning förefunnes. Viktiga handlingar och försändelser av värde
måste därför genom kontorets egna tjänstemän befordras mellan de
olika expeditionerna, vilket medförde tidsförlust och i flera avseenden
vore olämpligt.
Då kassakontoret från och med år 1918 finge avsevärt ökade göromål
och ökad personal och sålunda bleve av större omfattning, torde
det än mera bliva behövligt att helt och hållet disponera en vaktmästares
tid och arbete uteslutande för kassakontoret. Som räkenskapskontoret
emellertid icke kunde undvara den till kontoret hörande vaktmästaren
och ej heller kunde nöja sig med endast en del av hans arbetstid,
hemställde kontoret, att i sammanhang med den nya organisationens
genomförande medel måtte anvisas för inrättande av en ny vaktmästarbefattning
vid stationen, avsedd att vara kassavaktmästare och ställas
till kassörens förfogande.
De redovisningssakkunniga hade — fortsätter marinförvaltningen
— i sitt förut omförmälda, den 27 augusti 1917 avgivna förslag,
bland annat, framhållit behovet av att kassakontoret vid flottans station i
Stockholm, med hänsyn till de alltmera omfattande göromål, som kommit
att tillhöra detta kontor, måtte, i likhet med vad fallet redan vore
vid Karlskrona stations kassakontor, tilldelas eu vaktmästare. Räkenskapskontoret
och kassan vid flottans station i Stockholm kunde enligt
bemälda sakkunnigas mening icke utan svåra olägenheter efter det nya
redovisningssystemets genomförande betjäna sig av gemensam vaktmästare.
Med avseende å kamrerarens framställning angående behovet av
vaktmästare hade station sbefälhavaren hänvisat till vad av kamreraren
i ärendet anförts och funnit ådagalagt, att svårigheter förelåge för
vaktmästartjänstens fullgörande å kontoret. Stationsbefälhavaren ansåge
sig emellertid ej för närvarande böra avlåta framställning om
anställande av ytterligare en vaktmästare, utan funne sig böra först
avvakta den erfarenhet, som kunde vinnas rörande det nu förevarande
behovet, sedan den nya organisationen av kassakontoret en tid varit i
verksamhet.
Femte huvudtiteln.
76
£4.] Marinförvaltningeu funne för sin del behovet av en vaktmästare
för kassakontoret uppenbart och ansåge att, med hänsyn till vikten av
att kassören hade till sitt förfogande pålitlig person för budskickning
med penningar och värdeförsändelser, ej skäl föreligga att dröja med
tillsättandet av denna befattning. Marinförvaltningen ansåge fördenskull,
att beställningen borde upptagas i 1919 års stat för marinintendenturkåren.
Med stöd av vad sålunda anförts beträffande ökning för år 1919 av
marinintendenturkåren med 7 intendentsbeställningar och 1 vaktmästarbeställning
har förslag till stat för marinintendenturkåren för samma
år av marinförvaltningen upprättats, slutande på ett belopp av 352,365
kronor och utvisande en ökning utöver den nu för kåren gällande staten
av 30,855 kronor.
Departements- Det är huvudsakligen tre omständigheter, som föranlett Kungl.
°herande.yU Maj:t att ställa sig avvisande mot de förslag om ökning av marinintendenturkåren,
som från marinmyndigheternas sida under de senare åren
framställts.
I första hand har prövningen av dessa förslag ansetts böra anstå,
till dess beslut fattats beträffande det system för omläggning av redovisningsväsendet
vid flottans stationer och kustartilleriregementena, som
varit föremål för utredning av tillkallade sakkunniga för förenkling av
marinens redovisningsväsende (redovisningssakkunniga). Vidare har
funnits erforderligt att, innan till slutligt avgörande upptoges frågan
om kårens förstärkning, få utrönt, huruvida och i vilken utsträckning
vid tillämpningen av nyssnämnda system lämpligen kunde för vissa
göromål, som nu utföras av marinintendenturkårens personal, användas
personer med lägre utbildning och kompetens än som enligt nu gällande
bestämmelser erfordras för kårens personal. Slutligen har gjorts gällande,
att man borde avvakta resultatet av den utredning, som genom tillkallade
sakkunniga igångsatts rörande organisationen av de till flottans
stationer hörande myndigheter, då även denna utredning kunde öva
inflytande på frågan om kårens ökning.
I förstnämnda hänseende har Kungl. Maj:t, såsom förut omförmälts,
på grundvalen av utav de redovisningssakkunniga avgivna förslag enligt
nådigt brev den 7 september 1917 utfärdat nya föreskrifter för
redovisningens ordnande vid flottans stationer och inom kustfästningarna,
vilka föreskrifter trätt i kraft den 1 januari innevarande år.
Dessa föreskrifter ansluta sig till de principer för statsbokföringen i
övrigt, som redan genomförts eller äro avsedda att genomföras inom
statsförvaltningens olika områden.
Femte huvudtiteln.
77
Vidare bär under år 1917 verkställts en undersökning i syfte att
åvägabringa en bestämd åtskillnad mellan å ena sidan de göromål, som
efter redovisningsreformens genomförande förekomme å stationernas
räkenskaps-*), kassa- och varvskontor ävensom vid kustartilleriregementena
och som vore av beskaffenhet att böra utföras av personal
med intendenturutbildning, samt å andra sidan de arbeten därstädes,
som kunde och borde omhänderhavas av personal med lägre utbildning
och kompetens. Nämnda undersökning, som verkställts av bemälda redovisningssakkunniga
efter eu noggrann uppdelning av göromålen med
hänsyn till för desammas utförande erforderlig personal med högre
eller lägre utbildning, har utförts med tillämpning av den principen, att
intendenturutbildad personal borde tagas i anspråk allenast såsom ledare
av arbetena eller för sådana göromål, som vore av särskilt fordrande
natur eller behövde handläggning av fullt kvalificerad personal, under
det att övriga göromål skulle överlämnas åt personal med lägre utbildning.
Undersökningen har givit till resultat, att för tjänstgöring å
nämnda kontor erfordras sammanlagt 26 marinintendenter och vid kustartilleriet
3 marinintendenter. Av de sistnämnda skulle 1 intendent
tjänstgöra såsom regementsintendent vid vartdera av Vaxholms^ och
Karlskrona kustartilleriregementen och 1 såsom kårintendent vid Alvsborgs
kustartillerikår. Beträffande sättet för fyllandet av det behov
av icke intendenturutbildad personal, som redovisningssakkunniga ansett
föreligga, hava de sakkunniga såsom sin åsikt uttalat, att hithörande
göromål lämpligast borde anförtros åt kvinnliga biträden, och i
sådant avseende framlagt förslag rörande anställandet av sådana biträden
m. m. Marinförvaltningen bär i denna fråga den 12 december 1917
avgivit utlåtande och därvid förklarat sig anse, att för biträdesbefattningarna
inom kustfästningarna borde på grund av de särskilda förhållanden,
som voro rådande inom desamma, uteslutande avses manlig
personal, samt att, vad stationerna anginge, det syntes ämbetsverket,
att för vinnande av erfarenhet, huruvida och i vilken utsträckning
kvinnlig personal kunde avses för biträdesbefattningarna, stationsbefälhavarna
borde anbefallas att under år 1918 söka anställa kvinnliga
biträden till minst 7* av sammanlagda medgivna antalet biträden och
till ämbetsverket inkomma med anmälan rörande resultatet härav.
I anledning härav har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 31
december 1917 föreskrivit, att vid tillsättande av ifrågavarande biträdesbefattningar
i första rummet skulle ifrågakomma kompetenta och lämpliga
pensionerade underofficerare, som vore familjeförsörjare, och i andra
*) Stationernas räkenskapskontor benämnas numera st.ationskontor.
78
Femte huvudtiteln.
rummet övriga sökande, vare sig manliga eller kvinnliga, därvid, under
i övrigt lika förutsättningar för tjänstens behöriga skötande, företräde ej
finge givas manlig personal. Därjämte har Kungl. Maj:t enligt samma
nådiga brev anbefallt marinförvaltningen att inkomma med utredning, i
vad mån ifrågavarande biträden skulle kunna ersättas av värnpliktiga,
ävensom med det förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.
Det lärer vara uppenbart, att detta Kungl. Maj:ts beslut icke kan
öva någon inverkan på det resultat, vartill redovisningssakkunnigas
undersökning lett beträffande antalet behövliga tjänstemän med intendenturutbildning.
Det synes mig, som om man genom den undersökning, som sålunda
verkställts, av de redovisningssakkunniga, vilka måste förutsättas besitta
en ingående kännedom om det nya redovisningssystemet, skulle
hava vunnit en tillfyllestgörande grund för uppskattningen av minimibehovet
av intendenturutbildad personal å stationernas kontor och vid
kustartilleriet.
Enligt min mening lära alltså de hinder för upptagande till prövning
av frågan om marinintendenturkårens ökning, som tidigare mött
dels på den grund, att det nya redovisningssystemet vid flottans stationer
och kustartilleriregementena icke blivit genomfört, och dels av
den anledning, att utredning icke förelegat rörande den omfattning,
i vilken icke intendenturutbildad personal borde användas för utförande
av vissa göromål, numera få anses avlägsnade.
Återstår sålunda den tredje av de huvudinvändningar, vilka tidigare
gjorts gällande mot upptagande till prövning av spörsmålet om marinintendenturkårens
ökning, nämligen den, som hänför sig till frågan om
organisationen av de till flottans stationer hörande myndigheter. I detta
avseende har jag av de för nämnda frågas utredning tillkallade sakkunniga
inhämtat, att den organisation av upphandlingsväsendet och
förrådsverksamheten vid flottans varv, som av de sakkunniga kommer
att föreslås, icke föranleder någon rubbning i antalet av den personal
ur marinintendenturkåren, som för närvarande beräknas vara erforderlig.
Det torde alltså enligt min uppfattning få anses fastslaget, att
skål numera icke föreligga ur någon av de förut angivna synpunkterna
för ett ytterligare uppskov med prövningen av den föreliggande frågan
rörande marinintendenturkårens förstärkning. Det gäller då att tillse,
om och i så fall i vad mån en utökning av kåren kan anses vara av
förhandenvarande förhållanden betingad.
Marinförvaltningen har såväl i sin förberörda skrivelse den 22 oktober
1917 som tidigare gjort gällande, att marinintendenturkåren är
Femte huvudtiteln.
79
alltför fåtalig för att kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra de
göromål, som åligga densamma, samt att följden kärav blivit, att räkenskapernas
avslutning och granskning blivit försenade samt att andra
viktiga göromål måst eftersättas, över huvud har i de framställningar,
som under de senare åren av ämbetsverket avlåtits i ämnet, med styrka
framhållits de svåra förhållanden, varunder kåren genom sin otillräcklighet
för närvarande arbetar, och de betänkliga vådor, som härav uppstå
med avseende å handhavandet och kontrollen av marinens ekonomiska
förvaltning. Visserligen hava kårens medlemmar genom den omläggning
av numerären inom kårens olika tjänsteklasser, som genomförts
vid 1917 års riksdag, kommit att intaga en i avlönings- och befordriugshänseende
väsentligt fördelaktigare ställning än tillförne. Men härmed
har man tydligen icke kunnat råda bot för de olägenheter, som uppkommit
genom kårens fåtalighet i förhållande till det arbete, som kåren
har att utföra, och något sådant har givetvis icke heller med denna
omläggning varit avsett.
Marinintendenturkårens medlemmar hava otvivelaktigt många viktiga
uppgifter att fylla. Genom deras händer går större delen av marinens
medelsförvaltning, stora och värderika förråd äro anförtrodda åt
deras vård och de inköp för statens räkning, som de årligen hava att
ombesörja, äro av betydande omfattning. Det måste därför betraktas
såsom ett viktigt statsintresse, att kåren upptager ett så stort antal
befattningar, att dessa mångskiftande göromål må kunna behörigen
ombesörjas.
Marinförvaltningens i det föregående återgivna beräkning av det erforderliga
antalet marinintendenter innebär, att utöver det nuvarande antalet
av 71 marinintendentsbeställningar skulle erfordras 13 nya sådana beställningar,
av vilka enligt ämbetsverkets förslag 7 borde uppföras å kårens
stat för år 1919 och 6 å staten för år 1920. Av dessa 13 beställningar skulle
2 avses såsom biträdande regementsintendenter vid vartdera av Vaxholms och
Karlskrona kustartilleriregementen. Antalet marinintendentsbefattningar
skulle alltså efter denna ökning komma att uppgå till 84. I sistnämnda antal
ingå 26 beställningar, vilkas innehavare avsetts för tjänstgöring vid
stationernas förut omförmälda kontor. Beräkningen av sistnämnda antal
beställningar, vilken uppgjorts på grundvalen av de förhållanden, som
varit rådande före den 1 januari 1918, överensstämmer alltså till siffran
med den, som av redovisningssakkunniga utförts under förutsättning av
tillämpning av det nya redovisningssystemet; redovisningssakkunnigas
beräkning vållar alltså icke någon rubbning av det utav marinförvaltningen
för nämnda kontor beräknade personalbehovet. Däremot inne
-
80
Femte huvudtiteln.
bär marinförvaltningens förslag en ökning beträffande kustartilleriet,
utöver det av bemälda sakkunniga beräknade antalet, av nämnda båda
biträdande regementsintendenter.
Vad som nu och tidigare i detta ärende förekommit synes mig
giva vid handen, att en ökning av marinintendenturkåren måste anses
vara av behovet påkallad. Visserligen hava, enligt vad som framgår
av propositionen nr 60 till 1914 års senare riksdag, då verkställda
personalberäkningar icke påvisat behovet av någon ökning av marinintendenturkåren
för år 1919. Föredragande departementschefen anförde
emellertid till statsrådsprotokollet, bifogat nämnda proposition, att han
med hänsyn till pågående utredningar angående marinens förvaltningsväsende
för det dåvarande icke vore i tillfälle att bedöma, huruvida
några ökade anslagsmedel för ifrågavarande kår vore erforderliga. Och
i förutnämnda beräkning rörande det behövliga antalet intendenter för
år 1919, vilken överlämnats med marinförvaltningens skrivelse den 8
november 1916 och som överensstämmer med den av marinförvaltningen,
chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar
till sjöss med hemlig skrivelse samma dag avgivna beräkning rörande
personalbehovet för bemanning av den fartygs materiel, som enligt plan
skulle förefinnas år 1919, hava upptagits 11 beställningar. Om jag
alltså finner, att en förstärkning av kåren nu bör genomföras, anser
jag mig dock icke kunna ansluta mig till det av marinförvaltningen
framlagda lörslaget om ökning av kåren med 13 beställningar, fördelade
på åren 1919 och 1920. Enligt min mening bör man nämligen, för
att vinna erforderlig trygghet för att kårens ökning icke går utöver
vad som betingas av omfattningen av det kåren åliggande arbetet, vid
den föreliggande frågans lösning gå till väga på sådant sätt, att kåren
för år 1919 förstärkes med det mindre antal beställningar, som må
finnas-lämpligt, samt att någon tids erfarenhet därefter avvaktas rörande
verkningarna av denna åtgärd på fullgörandet av nämnda arbete, innan
man, om förhållandena därtill skulle föranleda, skrider till en vidare
utökning av kåren. Jag har därvid även tagit hänsyn till det sakförhållandet,
att de nuvarande extraordinära förhållandena onekligen i viss
mån ökat arbetsmängden även på förevarande arbetsområde.
I fråga om det antal marinintendentsbeställningar, varmed kåren
sålunda lämpligen bör förstärkas för år 1919, finner jag mig kunna
biträda marinförvaltningens i detta avseende framställda förslag om
uppförande å kårens stat för nämnda år av 7 nya marinintendentsbeställningar.
Detta antal lärer enligt min mening icke gå utöver
Femte huvudtiteln.
Hl
måttet av vad som för närvarande, även frånsett nu rådande särskilda
förhållanden, kan anses oundgängligen nödvändigt.
På sätt förut nämnts, liar marinförvaltningen ansett, att av de
utav ämbetsverket förordade 13 nya marinintendentsbeställningarna 2
borde avses för biträdande regementsintendenter vid vartdera av Vaxholms
och Karlskrona kustartilleriregementen. Då jag på de av myndigheterna
anförda skälen finner, att dessa beställningar äro erforderliga,
för att det numera väsentligt ökade intendenturarbetet vid kustartilleriregementena
skall kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöras, böra
dessa beställningar enligt min mening ingå bland de förut omförmälda
7 intendentsbeställningarna. Att de redovisningssakkunniga i sin förut
omförmälda beräkning icke upptagit ifrågavarande två biträdande regementsintendentsbefattningar,
lärer hava berott därpå, att bemälda sakkunniga
icke haft anledning att för intendenturen vid kustartilleriregementena
upptaga personal i vidare mån än som erfordras för
själva redovisningsgöromålens bestridande.
Beträffande den av marinförvaltningen förordade fördelningen av
förutnämnda 7 beställningar mellan de särskilda tjänste- och löneklasserna
inom kåren har jag icke någon erinran att göra, helst som genom
denna fördelning den nuvarande proportionen mellan kårens tjänsteoch
löneklasser kommer att bibehållas.
Vad slutligen angår marinförvaltningens framställning om uppförande
på marinintendenturkårens stat för år 1919 av en vaktmästarbefattning,
vars innehavare är avsedd att tjänstgöra å kassakontoret
vid Stockholms station, finner jag de av ämbetsverket förebragta skäl
för denna framställning tillfyllestgörande.
På grund av vad sålunda anförts anser jag mig böra hemställa,
att å marinintendenturkårens stat för år 1919 måtte uppföras ytterligare
följande beställningar, nämligen:
1 förste marinintendent av 2:a löneklassen,
2 marinintendenter av l:a graden, l:a löneklassen,
1 marinintendent » » » , 2:a » ,
2 marinintendenter av 2:a graden,
1 marinunderintendent samt
1 vaktmästare.
Kostnaden för avlöning enligt marinintendenturkårens stat skulle
efter vidtagande av denna ökning bliva 352,365 kronor, ökningen
från 1918 års stat, 321,510 kronor, utgör sålunda 30,855 kronor.
I enlighet med framställning av Kungl. Maj:t medgav 1913 års
riksdag, att till beredande av förstärkning av arbetskrafterna vid marin
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 11
82
Femte huvudtiteln.
[4-]
Marinintendenturkåren
i flottans
reserv.
intendenturkåren medelst extra biträden femte huvudtitelns allmänna besparingar
finge tillsvidare efter Kungi. Maj:ts bestämmande tagas i anspråk.
I statsverkspropositionen till 1915 års riksdag anmälde föredragande
departementschefen, att även under år 1916 sådan förstärkning torde bliva
erforderlig. I samband därmed anförde departementschefen att, därest
på grund av den minskade tillgången å allmänna besparingar år 1916
dessa ej skulle förslå till bestridande av nödig kostnad för nätnnda extra
biträden, Kung]. Magt torde böra äga att låta av tillgängliga medel förskjuta
erforderlig fyllnad, varom anmälan sedan bolde göras hos riksdagen
för förskottets ersättande. Då behovet av en sådan tillfällig
förstärkning av arbetskrafterna vid marinintendenturkåren otvivelaktigt
komme att även framgent göra sig gällande, uttalade departementschefen
i statsverkspropositionerna såväl till 1916 som till 1917 års
riksdag, att det för år 1916 avsedda förfaringssättet för täckande av
härav uppkommande kostnader torde få tillämpas jämväl för år 1917,
resp. år 1918.
Till frågan om beredande av medel för ifrågavarande ändamål för
år 1919 anhåller jag att framdeles få återkomma (punkt 77).
I § 5 av förordningen den 11 december 1903 angående marinintendenturkåren
i flottans reserv, sådan denna paragraf lyder enligt
kungörelsen den 12 september 1910, föreskrives, att marinunderintendent,
utnämnd i flottans reserv, är skyldig att under fjärde kalenderåret
efter inträdet i reserven på kallelse inställa sig till repetitionsövning
under en tid av högst sex månader. Enligt § 9 av nyssnämnda
förordning äger marinunderintendent i flottans reserv under repetitionsövning
åtnjuta enahanda avlöning och övriga förmåner som personal
med motsvarande avlöning vid flottans stam.
Under de senare åren hava medel för ifrågavarande ändamål icke
varit i stat upptagna av den anledning, att någon repetitionsövning för
marinunderintendenter i flottans reserv icke beräknats förekomma under
sagda år.
Marinförvaltningen har nu i berörda skrivelse den 22 oktober 1917
anfört att, då det torde kunna förekomma, att begäran om dispens från
förutnämnda bestämmelse om skyldighet för marinunderintendent att fullgöra
repetitionsövning framställdes och prövades böra beviljas samt att
således marinunderintendent tidigare eller senare än vid ordinarie tid
komme att fullgöra honom åliggande sådan tjänstgöring, det icke vore
möjligt att längre tid i förväg beräkna det exakta antalet understen
-
Femte huvudtiteln.
83
denter, som under de olika åren skulle undergå repetitionsövning. Med [4.]
hänsyn härtill syntes det marinförvaltningen önskvärt, att medel för
ändamålet årligen funnes tillgängliga för att i män av behov tagas i
anspråk.
Någon erinran häremot syntes ur budgetssynpunkt ej kunna göras
i betraktande därav, att avlöningsanslaget vore av förslagsanslags natur.
Antalet marinunderintendenter, för vilka medel borde vara anvisade,
torde lämpligen böra bestämmas till 5, eller samma antal, som här
nedan föresloges i stat för reservmarinintendentsaspiranter.
Med stöd härav har marinförvaltningen uppgjort förslag till stat
för mariuintendenturkåren i flottans reserv, slutande på ett belopp av
5,560 kronor.
Mot marinförvidtnine-ens förevarande framställning har jag icke Departements
. ° chefens
något att erinra. yttrande.
I samband härmed torde jag få anmäla, att chefen för marinstaben
i skrivelse den 21 december 1917 avgivit här ovan under marinintendenturkåren
omnämnt förslag därom, att rekryteringen och utbildningen
av marinintendenturkårens reservpersonal måtte anordnas på sådant sätt,
att denna personal må kunna användas även för sjötjänst. Detta förslag
bär ännu ej varit föremål för KungL Majtts prövning.
För år 1918 har under medelsbehovet till avlöning för flottans Reaervmannkårer
och stater beräknats ett belopp av 4,005 kronor, avsett för aspjranter.
dagavlöning och beklädnadsersättning till 3 reservmarinintendentsaspiranter
i enlighet med för dessa aspiranter upprättad stat.
I sin förenämnda skrivelse den 22 oktober 1917 har marinförvaltningen
— med erinran, att mobiliseringsbehovet av marinintendenter
i reserven och värnpliktiga intendenter uppginge till sammanlagt 82,
under det att tillgången för närvarande betydligt understege detta antal
_ vidare anfört, att det därför vore av vikt att öka tillgången av
intendenter i reserven samt att, da det visat sig, att bland de sökande till
antagning för utbildning till marinunderintendenter ett större antal önskat
utbildning för anställning i reserven än som enligt gällande stat kunnat
antagas, det torde vara lämpligt att öka antalet å stat för reservmarinintendentsaspiranter
upptagna beställningar; och syntes denna ökning
enligt marinförvaltningens mening tillsvidare böra begränsas till 2.
Med anledning härav har marinförvaltningen upprättat förslag till
ny stat för reservmarinintendentsaspiranter för år 1919, upptagande avlöningsförmåner
för 5 reservmarinintendentsaspiranter och slutande å ett
belopp av 6,675 kronor.
84
Femte huvudtiteln.
[4.] Emot vad marinförvaltningen sålunda föreslagit har jag icke någon
Departements- erinran att framställa.
chefens
yttrande.
''“n"'' . Marinläkarkårens nuvarande organisation grundar sig på beslut vid
Historik. 1902 års riksdag. Enligt den nämnda år genomförda organisationen
omfattade kåren 39 beställningar, vilkas innehavare uteslutande avsågos
för läkarvården vid flottan. Från och med år 1907 tillfördes kåren,
som då blev gemensam för hela marinen, 3 från kustartilleriet överflyttade
beställningar, varjämte 2 nya beställningar tillkommo, den ena avsedd
för Fårösunds och den andra för Karlskrona fästning (Kungsholmsfort).
Å. 1908 ars stat uppfördes 1 ny beställning’ för en marinläkare
vid Ålvsborgs fästning och slutligen ökades kåren från och med
år 1910 med ytterligare 1 beställning därigenom, att marinöverläkarbefattningen
skildes från befattningen såsom förste läkare vid Stockholms
station, med vilken den tidigare varit förenad, och uppfördes å
staten såsom särskild befattning. Kåren räknar sålunda för närvarande
4ö beställningar och utgöres av, förutom marinöverläkaren, vilken är
chef för kåren, 3 förste marinläkare, 12 marinläkare av l:a graden, 20
marinläkare av 2:a graden samt 10 marinläkarstipendiater. Av förste
marinläkarna tjänstgör en såsom förste läkare vid vardera av flottans
stationer i Karlskrona och. Stockholm; den tredje å stat upptagne förste
marinläkaren är placerad till tjänstgöring såsom fästningsläkare å Vaxholms
fästning. Enligt grunderna för organisationen skola marinläkarna
av l:a graden tjänstgöra i land, under det marinläkarna av 2:a graden
och marinläkarstipendiaterna äro avsedda för sjötjänst.
Med skiivelse den 2 november 1915 överlämnade marinförvaltningen
förslag till stat för marinläkarkåren för år 1917, enligt vilket antalet
marinläkare av l:a graden skulle höjas med 2, varav den ena avsågs
för tjänstgöring vid flottans station i Stockholm och den andra
såsom assistent hos marinöverläkaren. Jämlikt föredragande departementschefens
i statsverkspropositionen till 1916 års riksdag gjorda hemställan
föranleddes härav icke någon framställning till riksdagen om
ökning av marinläkarkåren, och någon sådan ökning blev icke heller
av riksdagen vidtagen.
Marin förvaltningen har därefter i skrivelse den 8 november 1916
ånyo upptagit frågan om förstärkning av marinläkarkåren och därvid
hemställt, att i kårens stat för år 1918 måtte upptagas 3 nya
marinläkarbeställningar av l:a graden, nämligen dels de två tjänster,
varom framställning gjorts i skrivelsen den 2 november 1915, och dels
Femte huvudtiteln.
85
en dylik befattning, vars innehavare skulle tjänstgöra vid Hemsö kust- [4.]
artillerikår. I anledning av denna hemställan yttrade föredragande departementschefen
i statsverkspropositionen till 1917 års riksdag, bland
annat, att han varit betänkt på att igångsätta en undersökning rörande
marinläkarkårens ökning, men att han, enär en utredning dåmera påginge
angående de marina försvarsbehov, som enligt vad krigets erfarenheter
givit vid handen i främsta rummet borde tillgodoses, och denna
utredning även berörde spörsmålet om anskaffning av ytterligare krigsfartygsmateriel,
ansett, att med frågan om nämnda undersökning borde
anstå, till dess Kung]. Maj:t och riksdagen kommit i tillfälle att fatta
beslut med anledning av denna utredning. Någon förstärkning av marinläkarkåren
blev icke heller vid 1917 års riksdag genomförd.
Med anledning av de utav marinförvaltningen i berörda skrivelser Kungi. Maja»
den 2 november 1915 och den 8 november 1916 gjorda framställningarna
om uppförande å marinläkarkårens stat av nya läkarbefattningar
och i anslutning till departementschefens omförmälda uttalande i statsverkspropositionen
till 1917 års riksdag uppdrog Kungl. Maj:t genom
nådigt brev den 19 juni 1917 åt marinförvaltningen och chefen för
marinstaben att, i samråd med chefen för kustartilleriet, såvitt kustartilleriet
anginge, verkställa utredning, huruvida och i så fall i vad
mån en förstärkning av marinläkarkåren kunde finnas behövlig med
hänsyn såväl till den ökning av marinens personal och materiel, vilken
efter kårens uppsättning enligt av riksdagen fattade beslut genomförts
eller komme att genomföras, som ock till den ökade utsträckningen av
flottans övningar samt övriga på frågans bedömande inverkande omständigheter,
ävensom till Kungl. Maj:t inkomma med det yttrande
och förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
I skrivelse den 22 oktober 1917 hava marinförvaltningen och che- Marinföivaitfen
för marinstaben avgivit sålunda infordrat yttrande och förslag, defens för*
Därjämte hava bemälda myndigheter med hemlig skrivelse av samma marinsraben
dag överlämnat två tablåer rörande dels mobiliseringsbehovet av marin- ^”oktoberI 11
läkare av stammen och dels marinläkarkårens fördelning enligt samman- lmangående
drag av mobiliseringsbehovet för år 1919. . marinllkar
1
förstnämnda skrivelse hava myndigheterna till en början erinrat, kåren,
att det vid uppgörandet av de beräkningar över personalbehovet av
marinläkare, som framlades i propositionen (nr 60) till 1914 års senare
riksdag angående sjöförsvarets ordnande, visat sig, att den då befintliga
tillgången å marinläkare av stammen skulle kunna fylla behovet,
86
Femte huvudtiteln.
men att jämlikt den beräkning, som av marinförvaltningen, chefen för
marinstaben och inspektören av flottans övningar till sjöss med hemlig
skrivelse den 8 november 1916 överlämnats rörande personalbehovet
för bemanning av den fartygsmateriel, som enligt plan skulle förefinnas
år 1919, jämte tillhörande övergångsplan för år 1918, behovet av beställningar
vid marinläkarkårens stam uppgått till 49, d. v. s. 3 mer än
den nuvarande staten upptoge.
Vidare hava marinförvaltningen och chefen för marinstaben i
berörda skrivelse den 22 oktober 1917 anfört huvudsakligen följande.
Vad först beträffade den ökning av marinläkarkåren, som med
hänsyn till den efter marinläkarkårens uppsättning inträffade ökningen
av marinens personal måste anses behövlig, syntes böra erinras, att i
1914 års personalberäkningar för tjänstgöring vid flottans stationer
upptagits sammanlagt 8 läkare av stammen, därav 3 vid Stockholms
och 5 vid Karlskrona station eller samma antal, som beräknades vid
bestämmandet av kårens nuvarande organisation.
Den å flottans båda stationer tjänstgörande personalstyrkan hade
emellertid sedan dess ökats med omkring 40 %.
I fråga om det av personalökningen betingade behovet av ökat
antal marinläkare för tjänstgöring vid Stockholms station hade marinförvaltningen
i berörda skrivelser den 2 november 1915 och den 8 november
1916 motiverat behovet av en ny marinläkarbeställning av l:a
graden, avsedd för denna station. Så hade härutinnan framhållits, att
stationens läkarpersonal på 50 år ej erhållit någon permanent förstärkning,
utan utgjordes den alltjämt av 3 ordinarie läkare. Under samma period
hade stationens personalstyrka mer än fyrdubblats och sjukvårdsarbetet
i samband därmed undergått en högst betydlig ökning, vilket bäst
torde framgå av det förhållandet, att antalet sjukdagar, som år 1871
belöpte sig till 4,317, år 1911 uppgick till icke mindre än 35,233,
d. v. 8. antalet hade på 40 år mer än åttadubblats. På grund av
Stockholms stads stora utbredning genom inkorporering av närliggande
kommuner hade arbetet väsentligen ökats för de båda läkare, vilka handhade
sjukvården för den personal, som hade bostad utanför stationens område.
Dessa läkare kunde därför ej i någon större utsträckning tagas i
anspråk för sjukvårdsarbetet å Skeppsholmen. Detta komme därför nästan
uteslutande att vila på förste läkaren, vilken dessutom handhade den å
stationen befintliga, numera synnerligen omfattande sanitetsmaterielen.
Till förste läkarens åligganden hörde dessutom den viktiga besiktningen
av rekryter, uppgående till 600—700 man per år. Då härtill komme en
ej obetydlig expedition med talrika tjänsteskrivelser och utredningar vid
Femte huvudtiteln.
87
do ofta inträffande sjuk- och olycksfallen i tjänsten och därmed sammanhängande
ersättningsanspråk, torde det vara klart, att den arbetsbörda,
som vilade på förste läkaren vid Stockholms station, vore mycket
stor, och att därför en stadigvarande förstärkning av läkarkrafterna
därstädes vore av nöden.
Utöver vad av marinförvaltningen sålunda tidigare anförts ville
myndigheterna nu framhålla följande på behovet av ökad läkarpersonal
å Stockholms station inverkande omständigheter.
För att i någon mån lindra förste läkarens arbetsbörda hade sedan
år 1912 under stora delar av året en extra läkare varit kommenderad
att tjänstgöra å Stockholms station. Efter år 1915 hade denna kommendering
antagit permanent karaktär. För nämnda kommendering av
extra läkare hade alltsedan oktober månad år 1913 till nuvarande tid
marinläkare av 2:a graden under sammanlagt 41 månader och 16 dagar och
efter mobiliseringens inträde läkare vid reserven eller konstituerade
läkare under 13 månader och 5 dagar måst tagas i anspråk, vilket
tillsammans utgjorde 54 månader och 21 dagar. Då härtill använts 19
marinläkare, hade en var av dem sålunda i medeltal tjänstgjort å Stockholms
station 2 månader och 24 dagar eller, vad beträffade marinläkarna
av 2:a graden, som haft de längsta kommenderingarna, 3 månader och 24
dagar, under vilken tid dessa sålunda undandragits sin egentliga tjänstgöring
till sjöss, vilket vållat stora svårigheter vid sjökommenderingarnas
ordnande och ökat behovet att för detta ändamål tillgripa reserven.
Under den sista 5-årsperioden hade den årliga medelsjukdagssiflran för
Stockholms station hållit sig vid omkring 30,000. Att en förstärkning
av läkarkrafterna vid Stockholms station med en för kasernläkartjänst
avsedd marinläkare av l:a graden vore oundgängligen nödvändig och
ej utan stora olägenheter läte sig uppskjuta, vore sålunda redan av
fredsbehovet ådagalagt. Denne läkare vore emellertid även vid mobilisering
oundgängligen nödvändig på stationen, då det nämligen vid
mottagandet av de stora personalstyrkorna och vid den sedermera krävande
tjänsten såsom kasernläkare för den omfattande manskapsdepån med en
mångfald undersökningar av olika slag jämte stort ansvar med hänsyn
till hälsovården, särskilt i avseende å förekommande av smittosamma
sjukdomars spridande inom de då i allmänhet överfyllda kasernerna,
fordrades en redan i fredstid på alla dessa områden väl förfaren läkare,
som hunnit förvärva sig förtrogenhet med de lokala förhållandena inom
manskapets förläggningsplatser. Mobiliseringsbehovet av ytterligare en
marinläkare av l:a graden å Stockholms station kunde sålunda sägas
vara lika stort som fredsbehovet.
88
Femte huvudtiteln.
Vad beträffade behovet å Karlskrona station, hade alltsedan marinläkarkårens
nuvarande organisation trädde i kraft och långt dessförinnan
under fredstid 6 marinläkare av stammen erfordrats för tjänstgöringen
och även tjänstgjort därstädes. I de till 1914 års senare riksdag uppgjorda
beräkningarna över marinläkarkårens personalbehov vid mobilisering
hade visserligen för Karlskrona station upptagits endast 5 marinläkare
av stammen, ett förhållande, som emellertid hade sin grund
däruti, att en av de vid stationen i fredstid tjänstgörande marinläkarna
av l:a graden avsågs skola vid mobilisering tjänstgöra såsom stabsläkare
å kustflottau, under det annan läkare övertoge hans befattning å stationen.
Erfarenheten hade emellertid visat, att sjukvårdens behöriga handhavande
å stationens ordinarie sjukhus, i kasernerna och distrikten
jämte organiserandet av krigssjukhus samt talrika andra för sjukas
och sårades vård erforderliga åtgärder, som vid mobilisering måste
verkställas, med nödvändighet krävde, att de i fredstid å stationen till
tjänstgöring placerade läkarna vid mobilisering finge kvarstå därstädes
i och för genomförande av under fredstid planlagda anordningar. Genom
att låta stabsläkarbefattniugen å kustflottan bestridas av eu marinläkare
av 2:a graden kunde dock olägenheten av att vid mobilisering beröva
stationen en av dess ordinarie läkare undgås.
Den brist, som sålunda rätteligen skulle enligt 1914 års beräkningar
förefinnas bland marinläkarna av stammen, överfördes på detta sätt från
de för tjänstgöring i land till de för sjötjänst avsedda marinläkarna,
och någon ökning av läkarkrafter för Karlskrona station kunde sålunda
för närvarande icke sägas föreligga.
Enär Hemsö kustartillerikårs kasernetablissement förväntades bliva
färdigbyggda till slutet av år 1918 och sålunda kårens förläggning dit
kunde förväntas äga rum åtminstone vid 1919 års ingång, måste en
marinläkare av l:a graden disponeras för kåren från och med nämnda
tidpunkt. Detta behov torde bäst tillgodoses genom förflyttning till
Hemsö fästning av den hittills till Fårösunds fästning hörande marinläkarbeställningen
av l:a graden. Såsom framginge av förenämnda
hemliga bilaga, utvisande mobiliseringsbehovet av marinläkare av stammen,
vore varken i 1914 års eller senare verkställda beräkningar någon
marinläkare av stammen avsedd för Fårösund, men väl för Hemsö.
Det hade nämligen ansetts, att på grund av den relativt ringa besättningsstyrkan
i Fårösunds fästning där förekommande läkar- och. sjukvård
lämpligen borde kunna anförtros åt de härför kompetenta värnpliktiga
läkare, vilka enligt nya värnpliktslagen av år 1914 från och
med år 1919 vore att påräkna. Marinförvaltningen hade i sin skrivelse
Femte huvudtiteln.
89
den 8 november 1916 visserligen förutsatt möjligheten av en förflyttning
av den å Fårösunds fästning tjänstgörande marinläkaren av l:a
graden till Vaxholms fästning, där behov av ökade läkarkrafter anmälts.
Vid av nuvarande marinöverläkaren företagen undersökning av förhållandena
därstädes hade det emellertid visat sig, att sistnämnda behov
ej vore mera trängande, än att det vid de tider av året, som eventuellt
företedde ökad sjuklighet och ökat arbete för läkarna eller då dessa
vore i behov av semester, under fredstid utan olägenhet kunde utfyllas
av eu värnpliktig läkare, som tillfälligtvis för erforderlig tid kommenderades
dit. Vad beträffade mobiliseringsbehovet av läkare för Vaxholms
fästning, kunde det, i vad anginge behovet utöver de för fästningen
nu avsedda läkarna av stammen, på ett tillfredsställande sätt
tillgodoses med läkare från marinläkarkårens reserv och värnpliktiga
läkare i överensstämmelse med vad som för närvarande vore bestämt
i de uppgjorda mobiliseringsplanerna. Då sålunda varken freds- eller
mobiliseringsbehovet krävde någon ytterligare marinläkarbeställning av
stammen vid Vaxholms fästning och behovet av en fast anställd marinläkare
av l:a graden vid Hemsö kustartillerikår vore trängande redan
ur fredsbehovets synpunkt samt den vid Fårösunds fästning nu stationerade
läkaren lämpligen kunde ersättas med värnpliktig läkare, hade
marin förvaltningen och chefen för marinstaben i samråd med chefen
för kustartilleriet funnit sig böra föreslå förflyttning av läkarbeställningen
å Fårösund till Hemsö. Det borde i detta avseende slutligen
framhållas, att mobiliseringsbehovet givetvis krävde eu mera kvalificerad
läkare å Hemsö än å Fårösunds fästning. Genom den föreslagna omflyttningen
erhölles även överensstämmelse med den av 1914 års senare
riksdag godkända personalberäkningen i nämnda hänseende.
Av vad sålunda anförts torde framgå, att med hänsyn till den
genomförda ökningen av flottans personal krävdes för stationstjänsten
en ökning av 1 marinläkarbeställning av l:a graden (vid
Stockholms station), varjämte, på grund av det utbyte i mobiliseringsplanerna
mellan läkare å Karlskrona station och kustflottan, som enligt
vad förut nämnts betingats av nödvändigheten, ett ökat behov av
marinläkare av stammen för sjötjänst hade uppstått, en ökning, som
dock måste ses i samband med övriga behov för fartygstjänsten, vilka
komme att avhandlas i det följande.
Huruvida och i vad mån en ökning av marinläkarkåren kunde finnas
behövlig med hänsyn till den ökning av marinens materiel, som enligt av
riksdagen fattade beslut genomförts eller komme att genomföras, torde
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 käft. 12
90
Femte huvudtiteln.
[4.] lämpligast framgå vid en granskning av den tillkomst och avgång av
materiel, som efter marinläkarkårens nyorganisation ägt rum. 1 sin
förut omförmälda skrivelse den 2 november 1915 hade marinförvaltningen
härom anfört följande.
Under åren 1902—1915 hade tre pansarbåtar (Tapperheten, Manligheten
och Oscar II), en pansarkryssare (Fylgia), ett minfartyg (Clas
Fleming) och två divisioner jagare blivit färdigbyggda, krävande tillsammans
7 läkare; och våren 1916 beräknades pansarbåten Sverige
vara färdig, krävande minst 1 läkare. Genom materielens utveckling
hade sålunda behovet av 8 nya läkarbeställningar tillkommit. Under
samma tid hade de gamla kanonbåtarna Skäggald och Verdande ombyggts
till depåfartyg, resp. lasarettsfartyg, varigenom de för längre tider än
förut toge var sin läkare i anspråk.
Sedan ovannämnda uttalande gjordes, hade flottan genom Kungl. Maj:ts
och riksdagens beslut tillförts ytterligare två pansarbåtar, två jagare samt
undervattensbåtar. På grund av beslut av 1917 års riksdag hade vidare
bestämts, att pansarbåten Svea skulle ändras till depåfartyg för undervattensbåtar
i stället för att enligt tidigare planer utrangeras samt att
för två torpedkryssare, Claes Horn och Jacob Bagge, bemanning icke
vidare skulle beräknas. Slutligen hade torpedkryssaren Clas Uggla
genom grundstötning gått förlorad.
Nedanstående jämförande sammanställning för åren 1902 och 1917
utvisade antalet i tjänst befintlig fartygsmateriel, å vilken fartygsläkare
vid mobilisering avsetts att tjänstgöra:
År
1902 1917
1 kl. pansarbåtar...................................................................................... 1.0 11
2 kl. » .................................................................................... 4 3
Pansarkryssare.......................................................................................... — 1
Torpedkryssare ....................................................................................... 5 3
Jagardivisioner ...... — 3
Minfartyg..................................................................................................... — 2
Depåfartyg för undervattensbåtar....................................................... — 3
Kanonbåtar (depåfartyg för minbåtar, flygbåtar m. fl.) ............... 8 4
Lasaretts- och sjuktransportfartyg ................................................... 5 5
Hjälpkanonbåtar.................................................................................... — 22
Härav framginge att, därest hänsyn endast toges till den genomförda
materielökningen och om samma grunder för kommendering av
marinläkarna av stammen och reserven, som gällde vid marinläkarkårens
Femte huvudtiteln.
91
nyorganisation, fortfarande tillämpades, ett avsevärt ökat behov av
marinläkare av stammen skulle förefinnas. Genom den omläggning i
grunderna för personalberäkningen, som framlades vid 1914 års senare
riksdag och då vann gillande och varigenom personalbehovet i fredstid
bestämdes med hänsyn till fartygens beredskapsgrad, hade en icke
oväsentlig minskning i behovet av stampersonal kunnat ernås. Denna
minskning begränsades å ena sidan av den förefintliga tillgången av
reserv- (värnpliktig) personal och å den andra sidan av nödvändigheten
därav att bemannandet av under fredstid rustade fartyg säkerställdes.
På grund därav att enligt marinläkarkårens organisation förutsattes,
att tjänstgöringstiden per år för de till sjötjänst avsedda läkarna icke
skulle överskrida en viss angiven tid (3 månader), tillkomma vid bestämmandet
av antalet för sjötjänst erforderliga läkare, att hänsyn
jämväl måste tagas därtill, att antalet för dylik tjänst disponibla läkare
bleve så stort, att den dem tillförsäkrade maximitjänstgöringstiden icke
behövde överskridas.
Den ersättningspersonal, som borde beräknas för fyllande av opåräknade
vakanser samt för att möjliggöra tjänstens behöriga skötande
vid sjukdomsfall, tjänstledighet m. m., torde liksom hittills böra utgöras
av marinläkare av 2:a graden och marinläkarstipendiater.
I här föreliggande beräkningar hade ersättningspersonalen, i likhet
med vad fallet varit vid 1914 års personalberäkningar, upptagits till
10 % av sammanlagda behovet för stations-, fästnings- och sjötjänst.
Med tillämpande av nyssnämnda grunder utgjordes, på sätt framginge
av förutnämnda hemliga bilaga, mobiliseringsbehovet av marinläkare
av stammen för sjöstyrkorna jämte ersättningspersonal av 21
marinläkare av 2:a graden samt 10 marinläkarstipendiater, d. v. s.
sammanlagt 31 marinläkare, eller samma antal, som upptagits i de vid
1914 års senare riksdag godkända personalberäkningarna för år 1919.
Då den nuvarande staten endast upptoge 20 marinläkare av 2:a graden,
kvarstode sålunda behov av ökning med 1 marinläkarbeställning av
nämnda grad, vilket sammanhängde med det förut omnämnda utbytet
i mobiliseringsplanerna av läkare mellan Karlskrona station och kustflottan.
Med hänsyn till fartygsmaterielen förefunnes sålunda icke
skäl till ökning av marinläkarkåren med mer än nyssnämnda marinläkarbeställning
av 2:a graden.
Den i förhållande till 1902 års övningsplan ökade utsträckningen av
flottans övningar, som jämlikt den av 1914 års riksdag gillade normalövningsplanen
förutsattes komma att äga rum även efter det nu rådande
mobilisering upphört, komme att taga marinläkarkårens stampersonal i
92
Femte huvudtiteln.
[4.] anspråk för sjötjänstgöring avsevärt längre tid än vad som förutsattes
vid kårens nyorganisation. Sålunda hade marin förvaltningen i sin förut
omförmälda skrivelse den 2 november 1915 härom anfört, att de av
kårens läkare, vilkas tjänstgöringsskyldighet framför allt rönte inflytande
av materielens utveckling och övningarnas längd, vore marinläkarna
av 2:a graden och marinläkarstipendiaterna, vilka enligt organisationen
närmast vore avsedda till kommendering å fartygen. De år 1911
för utredning av avlöningsvillkor m. m. vid marinläkarkåren tillkallade
sakkunniga hade i sitt utlåtande påvisat, att marinläkarna av 2:a graden
i genomsnitt tjänstgjorde per år 3 Va månader, därav 2 månader 11
dagar till sjöss. En vid tiden för avlåtandet av marinförvaltningens
nyssnämnda skrivelse företagen undersökning beträffande de dåvarande
marinläkarnas av 2:a graden tjänstgöring från och med anställningsdagen
som stipendiater visade under tiden till och med den 30 september
1915 för dem eu tjänstgöring av i medeltal 5 månader per år,
med 4 månader 11 dagar ombord och 19 dagar i land, siffror, som
visserligen flottans mobilisering bidragit att höja, men som likväl tydligt
gåve vid handen, att tjänstgöringstiden för marinläkarna av 2:a
graden vore i avgjort stigande, särskilt beträffande tjänstgöringen
ombord.
Av sålunda anförda siffror framginge vidare, att marinläkarnas av
2:a graden tjänstgöring per år väsentligt överstege den maximitjänstgöring
av 75 dagar per år, som tillförsäkrats arméns extra bataljonsläkare,
den mot marinläkaren av 2:a graden svarande läkarbeställningen
vid armén. Då det sålunda vore tydligt, att den med marinläkaren av
2:a graden jämnställde arméläkaren i fråga om tjänstgöringsskyldighet
vore gynnsammare ställd än hans vid marinen tjänstgörande kamrat,
krävde hänsynen till kårens goda rekrytering, att vad som kunde
göras för att i någon mån minska tjänstgöringstidens längd även gjordes.
För att marinläkarna skulle kunna beredas en lika kort tjänstgöring
per år som extra bataljonsläkarna, skulle fordras en ökning i kårens
numerär av 15 nya platser, en omorganisation, som knappast kunde
anses genomförbar, såsom redan de förut omnämnda sakkunniga påvisat.
Men däremot syntes det vara av största vikt, att det antal läkare,
varöver kåren förfogade för tjänstgöring ombord, verkligen kunde disponeras
härför. Så vore dock icke då förhållandet. Uppkomna behov
hade under flera års tid nödvändiggjort, att två marinläkare av 2:a
graden måst avses för tjänstgöring i land, varigenom den sjögående
personalens numerär blivit reducerad. Sålunda hade under stora delar
av åren 1912, 1913 och 1914 samt under så gott som hela år 1915
Femte huvudtiteln.
93
en marinläkare av 2:a graden måst kommenderas till tjänstgöring vid
flottans station i Stockholm, där det ökade sjukvårdsarbetet visat sig
kräva en ökning av läkarkrafterna; och ända sedan 1906 hade en marinläkare
av 2:a graden varit tjänstgörande i marin förvaltningen såsom
assistent hos marinöverläkaren. En dylik placering av marinläkare av
2;a graden till långvarig tjänstgöring i land vore emellertid stridande
mot marinläkarkårens organisation, och kunde ett sådant frångående
av denna organisation utan olägenhet endast ske, innan marinläkarnas
av 2:a graden sjötjänstgöring fått den omfattning,-som nu vore fallet.
Vad marinförvaltningen sålunda år 1915 anfört om de svårighetei
i fråo-a om marinläkarkårens rekrytering och tjänsteförhållanden, som
uppstått genom den ökade tjänstgöringstiden, hade ytterligare bestyrkts
under den långa tid, flottan därefter varit mobiliserad. Skäl funnes
därför att antaga att, sedan mobiliseringen upphört och normala forhållanden
åter inträtt, då avsked ej kunde vägras marinläkare, som
sökte sådant, en så lång medeltjänstetid, som då kunde beräknas ifrågakomma,
skulle komma att verka i hög grad hinderlig för vidmakthållandet
av de ombord tjänstgörande marinläkarnas numerär, hör att
förminska den långa tjänstetidens avskräckande inverkan med hänsyn
till rekryteringen vore det alltså önskvärt att öka antalet för sjötjänst
avsedda marinläkare av stammen. Då emellertid en dylik ökning icke
kunde anses med nödvändighet vara betingad ur mobiliseringsbehovets
synpunkt, torde andra åtgärder böra tillgripas för att förkorta stammarinläkarnas
fredstjänstgöringstid ombord. Sålunda torde det vara nödvändigt
dels att under den tid, då fartygen avsåges vara stationära,
låta vissa fartygsläkarbefattningar vara obesatta och skötas av läkaie
å närliggande fartyg, något som erfarenheten visat utan olägenhet kunna
ske, och dels att för fartygsläkartjänst avse värnpliktiga, som under och
efter sin fackutbildning vore i tjänstgöring. Den förhoppningen torde
nämligen vara berättigad, att den med 1914 års värnpliktslag ikraftträdande,
småningom inträffande tillgången a kompetenta värnpliktiga
läkare, om dessa kommenderades pa ett rationellt sätt, bleve tillräcklig
för att i behövlig grad inskränka sjökommenderingarna inom marinläkarkårens
stam. Likaså bleve det, såsom förut framhållits, nödvändigt
att, i likhet med vad under de senare åren ägt rum, avse värnpliktiga
läkare jämväl för kustfästningarna. Denna användning av de värnpliktiga
läkarna för bestridande av verklig läkartjänstgöring vid marinen
vore emellertid grundad på den förutsättningen, att det i propositionen
nr 60 till 1914 års senare riksdag upptagna och av riksdagen
utan erinran lämnade programmet för de värnpliktiga läkarnas tjänst
-
94
Femte huvudtiteln.
Röring vid marinen vunne tillämpning. I detta program inginge nämligen,
att ifrågavarande läkare skulle vid fackutbildningens början utnämnas
till marinläkarstipendiater över stat med underlöjtnants tjänsteställning.
Under den tid, då sådan marinläkarstipendiat vore kommenderad
till tjänstgöring i land, torde lian böra tillerkännas det i anmärkning
1 vid staten för marinläkarkåren upptagna dagtraktamentet av
8 kronor. Det härför anslagna beloppet, 7,000 kronor, torde på den
grund, under förutsättning av bifall till den här ovan föreslagna ökningen
av antalet marinläkare å Stockholms station, varigenom en besparing
vunnes å ifrågavarande anslag av i runt tal 3,000 kronor årligen,
böra höjas till 10,000 kronor.
Marinen tilldelades varje år 8 värnpliktiga läkare. Då emellertid
fackutbildningen för dessa ägde rum först efter avslutandet av vissa
högskolestudier, som toge flera år i anspråk, hade det visat sig, att en
avsevärd procent avginge under studiernas lopp av olika anledningar.
Dessutom växlade antalet, som underginge fackutbildning, för varje år
på grund av den olika hastighet, med vilken studierna bedreves. Det
antal värnpliktiga läkare, som årligen kunde påräknas för flottans övningar,
vore sålunda icke stort och dessutom växlande, vadan tillgåugen
å värnpliktiga läkare icke på annat sätt kunde tänkas inverka på fredsbehovet
av marinläkare vid stammen, än att, då de värnpliktiga läkarna
i vissa fall under någon tid kunde ersätta stamläkarna, dessa senares
tjänstgöringstid bleve något mindre än vad den annars skulle vara.
Av de till marinläkarstipendiater över stat utnämnda värnpliktiga läkarna
torde högst 4 behöva avses till tjänstgöring i land under hela
eller vissa delar av året.
Det torde i detta sammanhang även böra framhållas, att vid mobilisering
behovet av värnpliktiga läkare vore mycket stort. Ett betydligt
antal av de yngre vore då avsedda att tjänstgöra såsom biträdande
läkare å de större stridsfartj^gen, under det att de äldre avsåges
för tjänstgöring å lasaretts- och sjuktransportfartyg, såsom fartygsläkare
å. hjälpkanonbåtar, å kustfästningarna samt för marinens övriga
behov i land. Med anledning därav vore det önskvärt att, i den mån
så kunde ske, marinen tilldelades ett ökat antal värnpliktiga läkare.
I anslutning till vad sålunda anförts torde det, under förutsättning
att värnpliktiga läkare i erforderligt antal kunde påräknas, kunna antagas,
att till följd av ökad utsträckning av flottans övningar ingen
ökning av marinläkarkårens stampersonal vore erforderlig.
Vad slutligen beträffade övriga på en ökning av marinläkarkårens
personal inverkande omständigheter, hade marinförvaltningen i förenämnda
Femte huvudtiteln.
95
skrivelser deri 2 november 1915 och den 8 november IDIG föreslagit
inrättandet av en assistentbefattning hos marinöverläkaren samt därom
anfört följande.
Med avseende å den hos marinöverläkaren tjänstgörande marinläkaren
av 2:a graden både riksdagen redan tidigare beaktat det berättigade
kravet på ett permanent biträde åt marinöverläkaren i dennes
expedition och år 1911 anvisat medel härför, önskvärdheten därav att
denna assistentbefattning bestredes av en marinläkare av l:a graden
betingades icke blott av det nu allt starkare framträdande krav på
att kunna disponera samtliga marinläkare av 2:a graden för sjötjänstgöring,
som förut framhållits, utan också med hänsyn till ärendenas
behöriga skötande å marinöverläkarens expedition. Eu dylik befattning
borde nämligen ej allt för ofta skifta innehavare, utan krävde kontinuitet
särskilt med hänsyn därtill, att en bland marinöverläkarens uppgifter
vore att avgiva förslag angående placering vid kommendering av
marinen tillhörande stam-, reserv- och värnpliktiga läkare. För lösande
av denna uppgift, så att envar komme på rätt plats, vore det av vikt,
att den hos marinöverläkaren tjänstgörande marinläkaren sutte inne
med erforderlig personalkännedom. Det måste därför menligt inverka
på arbetets gång, om den hos marinöverläkaren tjänstgörande assistenten
toges därifrån och ersattes med en vid förhållandena ovan person.
Detta måste bliva fallet, så länge assistenten toges bland marinläkarna
av 2:a graden, och kunde endast undvikas därigenom, att ifrågavarande
assistent tillhörde marinläkarna av l:a graden eller högre grad. I detta
sammanhang torde böra framhållas, att den jämte överfältläkaren hos
generalfältläkaren tjänstgörande assistenten vore upptagen på ordinarie
stat och jämnställd med ordinarie bataljonsläkare, således den tjänsteställning
i armén, som motsvarade marinläkare av l:a graden.
Med anledning av vad marinförvaltningen sålunda i förerlämnda
skrivelser anfört hade den nuvarande marinöverläkaren såsom sin åsikt
uttalat, att såsom tjänstgörande läkare i hans expedition, vilkens göromål
hittills närmast överensstämt med en adjutants i en militär expedition,
lämpligast borde tjänstgöra en yngre marinläkare, och såsom skäl härför
anfört, att en läkare på detta stadium stode närmare de yngre årsklasserna
bland läkarna såväl inom som utom marinen och sålunda ej
blott vid kommenderingsfors!ags uppgörande utan även då det vore
fråga om kårens rekrytering genom denna sin ställning torde vara
bättre ägnad att bidraga till kårens fromma än en äldre marinläkare,
som kunde komma att behöva tagas i anspråk för befattningen såsom
96
Femte huvudtiteln.
assistent 10 å 20 år i följd, därest befordringsmöjligheterna inom kåren
visade tendens till stillastående. Då erfarenheten dessutom visat,
att även en marinläkare av 2:a graden tillräckligt länge — den nuvarande
ända sedan år 1912 — kunnat bibehållas såsom assistent hos
marinöverläkaren samt den nuvarande formen för tillsättandet i övrigt
lämnade marinöverläkaren önskvärd större frihet i valet av assistent,
syntes det marinöverläkaren, att bärande skäl talade för, att denna
befattning bibehölles såsom marinläkartjänst av 2:a graden. För att
emellertid kunna tillgodose behovet av att disponera det för sjötjänst
behövliga antalet marinläkare av 2:a graden för kommendering ombord
bleve det härigenom nödvändigt att öka marinläkarkåren med en
för marinöverläkarens expedition avsedd marinläkarbeställning av 2:a
graden.
I denna marinöverläkarens hemställan ville chefen för marinstaben
instämma.
På grund av vad sålunda i frågan om befattningen såsom assistent
hos marinöverläkaren nu förekommit hade marinförvaltningen, särskilt
med hänsyn till de krav på ökat läkarbehov, som i övrigt framstått,
icke velat motsätta sig nämnda frågas lösning på sätt nuvarande marinöverläkaren
föreslagit, varigenom den i ämbetsverkets åren 1915 och
1916 avgivna förslag härför upptagna marinläkarbeställningen av l:a
graden skulle utbytas mot en dylik beställning av 2:a graden.
Slutligen förefunnes en omständighet, som ur både fredsbehovsoch
mobiliseringssynpunkt påkallade ökning av marinläkarkåren med
två nya marinläkarbeställningar av l:a graden, utöver den förut omnämnda
för Stockholms station avsedda befattningen, nämligen det för
uppdrivande av marinens stridsvärde numera nödvändiga anställandet
av två specialister i ögonsjukdomar (oftalmologer), avsedda den ena för
Stockholms station och Vaxholms fästning samt den andra för Karlskrona
station och fästning. På åtskilliga områden av det marina försvaret
kunde den oftalmologiska sakkunskapen uträtta mycket och
borde därför hos oss i likhet med vad förhållandet vore inom de stora
kulturländernas mariner anlitas för alla de ändamål, som härutinnan
komme i betraktande. Uti gemensam skrivelse den 10 augusti 1917
hade chefen för marinstaben, chefen för kustartilleriet och marinöverläkaren
framlagt detaljerad motivering och förslag angående nämnda
oftalmologer.
I sammanhang härmed ville marinförvaltningen och chefen för
marinstaben framhålla, att omorganisation av de båda sjukhusläkar
-
Femte huvudtiteln.
97
tjänsterna vid Karlskrona station visat sig nödvändig för att erhålla
kompetenta sökande, och ville myndigheterna härutinnan hänvisa till
en den 12 mars 1917 av marinöverläkaren till Kungl. Maj:t ingiven
skrivelse. Denna organisationsändring innebure emellertid ingen ändring
av staten, men hade marinöverläkaren föreslagit och marinförvaltningen
tillstyrkt en ökning av sjukhusläkararvodenas belopp från hittillsvarande
belopp, 500 kronor, till 1,500 kronor. Denna ökning avsåge
förslagsanslaget till sjukvård för marinen, från vilket de nuvarande
arvodena enligt anmärkning 5 till staten för marinläkarkåren
utginge.
Av den nu verkställda utredningen framginge, att med den föreslagna
ökningen av marinläkarbeställningar fredsbehov och mobiliserings
behov inom marinläkarkårens stam komme att för närvarande
täcka varandra.
Förut omnämnda hemliga bilaga utvisade närmare behovet inom
resp. tjänsteklasser samt för land- och sjötjänst i fråga om marinläkarkåren.
Såväl i marinförvaltningens skrivelser den 2 november 1915 och den
8 november 1916 som i förut omförmälda, av marinförvaltningen, chefen
för marinstaben och inspektören av flottans övningar till sjöss gemensamt
avgivna skrivelse den 8 november 1916 med beräkning rörande
personalbehovet år 1919 in. m. hade en ökning av marinläkarkårens
stam med 3 nya beställningar föreslagits. Att behovet av dessa
tjänster kvarstode, syntes ämbetsverket och chefen för marinstaben efter
den här gjorda utredningen otvetydigt. Av denna utredning framginge
vidare, att nämnda 3 nya befattningar borde utgöras av 1 marinläkarbeställning
av l:a och 2 av 2:a graden. Tillsammans med de av
chefen för marinstaben, chefen för kustartilleriet och marinöverläkaren
gemensamt föreslagna två marinläkarna av l:a graden, oftalmologer,
vilket behov tillkommit, sedan 1915 och 1916 års utredningar verkställts,
förelåge sålunda ett sammanlagt behov av ökning av marin
-
läkarkåren med
marinläkare av l:a graden............................ 3
marinläkare av 2:a graden ........................... 2
tillsammans ..................................... 5.
Denna förstärkning av marinläkarkåren medförde följande ökningav
marinläkarkårens stat:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
13
98
Femte huvudtiteln.
[4-]
3 marinläkare av l:a graden
lön ..................................... kronor 10,200
dagavlöning ..................... » 4,380
inkvarteringsbidrag............ » 1,400
2 marinläkare av 2:a graden
arvode................................ » 3,600
Summa kronor 19,580: —
Dessutom erfordrades i anslaget till ålderstillägg i sinom tid för
båda slagen av befattningar motsvarande höjning, varjämte förslagsanslaget
till dagtraktamente till marinläkare av 2:a graden och marinläkarstipendiater
under tjänstgöring i land krävde en höjning med
3,000 kronor till 10,000 kronor.
I enlighet med vad sålunda anförts hava marin förvaltningen och
chefen för marinstaben hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, med godkännande av uppgjort förslag till stat för marinläkarkåren,
i riksstaten för år 1919 höja anslaget till marinläkarkåren
från..................................... kronor 146,385: —
med ................................. » 22,580: —
till
kronor 168,965: —
Chefens för
marinntaben,
chefens för
kustartilleriet
och marinöverläkarens
skrivelse den
10 augusti
1917 angående
anställande av
två oftalmologer.
Innan jag går att yttra mig över marinförvaltningens och chefens
för marinstaben nu föreliggande framställning i fråga om ökning av
marinläkarkåren, anhåller jag att få redogöra för de av bemälda myndigheter
i berörda framställning åberopade, därmed i samband stående
förslag dels om anställande vid vardera av flottans stationer i Karlskrona
och Stockholm av en oftalmolog och dels rörande omorganisation
av de båda sjukhusläkartjänsterna vid Karlskrona station.
Beträffande till en början frågan om anställande av om förmälda
två oftalmologer hava chefen för marinstaben, chefen för kustartilleriet
och marinöverläkaren i förut åberopade skrivelse den 10 augusti 1917
anfört, bland annat, följande.
Inom de större marinerna hade man under de senare åren alltmera
kommit till insikt om betydelsen av att genom noggranna ögonundersökningar
såvitt möjligt försäkra sig om, att kvalifikationerna beträffande
synförmågan vore de bästa möjliga hos den personal, som skulle bestrida
vissa befattningar vid artilleriet och flygvapnet m. fl. tjänstegrenar.
Hand i hand med den allt längre drivna specialiseringen inom det moderna
sjövapnet hade också anspråken på synorganens funktionsduglighet
väsentligt stegrats. Det syntes vara av stor vikt, att även inom svenska
Femte huvudtiteln.
99
marinen-s den personal, som skulle tjänstgöra såsom riktare vid kanoner,
såsom flygbåtförare och spanare eller som hade avståndsmätning och
nedslagsbedömning o. dyl. till sin speciella uppgift, ägde de allra bästa
förutsättningar härför.
Hitintills hade utbildningsresultatet ensamt fått avgöra, vilka individer
ansetts lämpliga till de militärt mera maktpåliggande posterna
inom nu nämnda tjänstegrenar. Urvalet av dessa individer torde
emellertid i väsentlig mån kunna underlättas, om oftalmologiskt utbildade
marinläkare utförde ögonundersökningar för prövning av vars och
ens lämplighet för uttagning till sådan tjänst, för vilken synorganens
funktionsduglighet vore av påtagligt stor betydelse.
På grund av frågans stora betydelse för materielens militära utnyttjande
torde nämligen i nu berörda hänseende intet böra underlåtas,
som kunde tänkas vara ägnat att befordra ett rationellt urval. Åven
ur rent ekonomisk synpunkt vore det av vikt, att urvalet av dem, som
skulle uttagas för utbildning till förutnämnda befattningar, skedde bland
de härför lämpligaste individerna, ty övningstid och ammunitionsförbrnkning
vore alltför dyrbara för att offras på sådana, som vid undersökning
med objektiva metoder antingen befunnits mindervärdiga eller
som med största sannolikhet och enligt gjorda erfarenhetsrön kunde
förutses bliva detta inom den närmaste framtiden.
Bland marinens personal förekomme årligen ett ej ringa antal fall
av ögonsjukdomar — för perioden 1910—1915 uppginge de på grund
härav sjukskrivna till i medeltal 81 om året. Därtill borde emellertid
läggas ett säkerligen vida större antal fall, som behandlats polikliniskt
å kasernernas och varvens mottagningsrum, ombord samt å garnisonssjukhusets
i Stockholm ögonpoliklinik och på den grund icke bokförts
för upptagande i årsrapporterna. Inom Karlskrona fästning hade marinens
personal för sakkunnig poliklinisk behandling av ögonsjukdomar
hittills varit hänvisad till i staden praktiserande specialist i ögonsjukdomar,
då sådan, som under de sista tio åren varit fallet, funnits, ett
förhållande, vilket emellertid ej utan vidare kunde förutsättas fortfara.
Nämnde läkare tillhörde, efter att några år hava idkat uteslutande privat
verksamhet, åren 1908—1912 marinläkarkårens reserv och anställdes
sistnämnda år vid marinläkarkårens stam. Denne ögonspecialist, vilken
tjänstgjorde såsom kasernläkare i Karlskrona, hade ävenledes frivilligt
åtagit sig att utan ersättning lämna vård åt å flottans sjukhus intagna
fall av ögonsjukdomar. Vad Stockholms station och Vaxholms fästning
beträffade, anlitade marinens därvarande personal i åtskilliga fall på
egen bekostnad i Stockholm praktiserande specialister i ögonsjukdomar.
100
Femte huvudtiteln.
en del fall behandlades å garnisonssjukhusets ögonpoliklinik, för vilken
vård emellertid kostnaden bestredes av marinens sjukvårdsanslag, och
slutligen hade Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 19 maj 1917 bemyndigat
stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm och högste
befälhavaren över kustflottan att för fall, då så oundgängligen påkallades
och erforderlig vård icke kunde på garnisonssjukhuset beredas,
mot betalning av 1 krona per gång av sjukvårdsanslaget remittera
ögonsjuka till Stockholms städs polikliniker. På Stockholms förnämsta
ögonpoliklinik — vid Serafimerlasarettet — mottoges inga ögonsjukdomsfall
från marinen. Härav framginge sålunda, att å flottans stationer
anställda oftalmologer även i avseende å behandling av personalens
ögonsjukdomar skulle kunna uträtta mycket till vapnets gagn.
Ur flera synpunkter torde sålunda för marinens vidkommande en
institution för ögonundersökning och ögonbehandling vara av behovet
påkallad, och syntes en dylik institution böra anordnas vid vardera av
flottans stationer samt förestås av en under förste läkaren lydande specialutbildad
marinläkare. Till dessa institutioner skulle såväl förste
läkarna som övriga i land och ombord tjänstgörande marinläkare kunna
i tjänsten remittera inträffande ögonundersökningsfall, ögonskador eller
ögonsjukdomar bland såväl flottans som kustartilleriets personal.
Därest en dylik institution för ögonundersökning och ögonbehandling
komme till stånd å vardera av flottans stationer, torde marinläkarkårens
fast avlönade personal behöva ökas med två marinläkare av l:a
graden, avsedda till föreståndare för sagda institutioner.
Av verkställd undersökning hade framgått, att de göromål, som
skulle tillkomma oftalmologerna, bleve så omfattande, ansvarsfulla och
tidsödande, att de fullt motsvarade de tjänsteåligganden, som numera
tillkomme marinläkare av l:a graden. Genom denna anställningsform
funnes ock utsikt att besätta dessa platser med oftalmologer,
som vore marinläkare och såsom sådana redan förut vore förtrogna
med tjänsten vid marinen, något som vore av den största betydelse
för deras verksamhet. Att till nu nämnda befattningar avse för endast
begränsade 10-årsperioder förordnade marinläkare av 2:a graden, som
då skulle såsom oftalmologer kommenderas till kontinuerlig tjänstgöring
å stationerna, syntes ej tillrådligt. Visserligen skulle härigenom
en besparing av 540 kronor å avlöningen för varje läkare, för år
räknat,, komma att uppstå, om i beräkningen icke medtoges något
ålders tillägg. Medtoges samtliga dessa, bleve besparingen 840 kronor
per individ och år. Emellertid vore det av vikt, att avlöningsförmå
-
Femte huvudtiteln.
101
nerna fastställdes till sådant belopp, att man kunde påräkna skickliga [4.]
sökande till de ifrågavarande platserna, varför myndigheterna ansåge,
att desamma borde beklädas av marinläkare av l:a graden. Skulle i
stället för den ifrågavarande platsen- avses privata praktiserande ögonläkare
mot arvode, vunnes ingen säkerhet för att erhålla hugade sökande,
och man • riskerade antagning av utomstående, förtjänsten främmande
läkare, som aldrig komme att för oftalmologiens användning
inom marinen tillägna sig ett sådant intresse, som om de vore bundna
vid vapnet på ordinarie stat. Därtill komme att, om verkligt dugliga
fackmän skulle kunna påräknas, arvodet enligt företagna beräkningar
måste ställas så högt, att det ungefär motsvarade en marinläkares av
l:a graden avlöningsförmåner.
I samband härmed ville myndigheterna erinra, att i ett i november
1915 av särskilda utav medicinalstyrelsen tillkallade sakkunniga avgivet
betänkande rörande ändrade bestämmelser vid undersökning rörande
färgblindhet föreslagits inrättande på vissa platser, bland annat
i Stockholm och Karlskrona, av s. k. färgsinneskontrollantbefattningar,
avsedda för undersökning i vissa fall av färgsinnet hos såväl örlogssom
handelsmarinens och järnvägarnas personal; och kuude enligt
myndigheternas mening vederbörande färgsinneskontrollants åligganden
lämpligen tilläggas ifrågavarande oftalmologer.
På grund av vad sålunda anförts hava myndigheterna i sin nu
förevarande skrivelse hemställt, att framställning måtte avlåtas till riksdagen
om ökning av marinläkarkåren med 2 beställningar, marinläkare av
l:a graden och oftalmologer, vilka skulle vara föreståndare för omförmälda,
för såväl flottans som kustartilleriets personal avsedda institutioner
för ögonundersökning och ögonbehandling å flottans båda stationer.
Tillika har föreslagits, att ett anslag av 5,000 kronor måtte
av riksdagen äskas till anskaffning av instrumentutredning för ögonundersökning
och ögonbehandling vid nämnda stationer.
Vidare har medicinalstyrelsen i förevarande fråga den 14 septem- Medicinaiber
1917 avgivit utlåtande och därvid tillstyrkt bifall till framställnin- ^tand^den
gen. Medicinalstyrelsen har därvid bifogat ett av medlemmen av styrel- u september
sens vetenskapliga råd, professor A. Gullstrand meddelat yttrande,
däri uttalats, att det vore synnerligen tungt vägande skäl, som anförts
för inrättandet av ifrågavarande institutioner, vilkas föreståndare jämväl
skulle vara färgsinneskontrollanter. Behovet såväl av sakkunnig undersökning
i viss utsträckning av flottans personal som ock av specia
-
102
Femte huvudtiteln.
[4.] listbehandling av ögonsjukdomar vid flottans stationer och kustartilleriet
syntes — yttrar professor Gallstrand vidare — genom den förebragta
utredningen till full evidens ådagalagt, och av den verkställda
undersökningen angående de tjänsteåligganden, som borde tillkomma
de vid marinläkarkåren anställda oftalmologerna, syntes även klart
framgå, att för tillgodoseendet av detta behov erfordrades anställande
av två marinläkare av l:a graden, varför han funne den gjorda framställningen
värd att på det livligaste förordas.
Marin- Vad därefter angår den förut berörda frågan rörande omorganisa
skUvåseTen
^0I1 av de båda sjukhusläkartjänsterna vid Karlskrona station, beträf12
mars 1917 fande vilket spörsmål marinförvaltningen hänvisat till en av marinöverorganUationen
läkaren den 12 mars 1917 avlåten skrivelse i ämnet, vill jag erinra, att
av sjukhus- flottans sjukhus i Karlskrona för närvarande är delat på två avdelningar,
na^vidKlrisl nämligen en medicinsk och en kirurgisk avdelning. Under förste läkaren i
krona station. Karlskrona, vilken i ekonomiskt och administrativt avseende är chef för
sjukhuset, äro två marinläkare av l:a graden anställda därstädes, vilka
handhava sjukvården å var sin avdelning. Dessa sjukhusläkare åtnjuta
vardera, förutom de marinläkare av l:a graden i allmänhet tillkommande
avlöningsförmånerna, ett arvode av 500 kronor för år från anslaget till
sjukvård för marinen. Ifrågavarande sjukhusläkarbefattningar finnas
icke såsom sådana upptagna å staten för marinläkarkåren, utan ingå bland
de övriga å staten uppförda marinläkarbeställningarna av l:a graden,
varför ansökning och utnämning till desamma sker i enahanda ordning
som till andra marinläkartjänster av l:a graden. Förordnande å sjukhusläkartjänst
meddelas därefter i kommandoväg. Då gällande bestämmelser
icke medgiva, att dessa sjukhusläkarbefattningar besättas med
andra läkare än dem, som redan tillhöra marinläkarkåren eller dess reserv,
har följden härav blivit, att man icke alltid kan för sjukhusläkarbefattningarna
påräkna i invärtes medicin, resp. kirurgi speciellt meriterade
och i övrigt kompetenta läkare, helst som befattningarnas innehavare
kunna, när helst behov därav uppstår, i kommandoväg beordras
till andra tjänster vid flottan. För att råda bot härå har marinöverläkaren
i berörda skrivelse den 12 mars 1917 föreslagit,
att ifrågavarande sjukhusläkare för framtiden måtte utnämnas till
marinläkare av l:a graden och sjukhusläkare,
att även marinläkarkåren eller dess reserv förut ej tillhörande läkare
skulle kunna uppföras på förslag till dessa befattningar, under förutsättning
att de vore legitimerade läkare, ägde normalt färgsinne samt
Femte huvudtiteln.
103
i avseende å fullgjord värnplikt, kroppsbeskaffenhet och levnadsålder [4.]
uppfyllde do fordringar, som enligt kungörelserna den 28 november
1902 och den 30 april 1909 gällde för anställning vid marinläkarkåren,
att vid uppgörandet av förslag till ifrågavarande tjänster hänsyn
huvudsakligen måtte tagas till sökandes vitsord om kunskaper och klinisk
utbildning i invärtes medicin, resp. kirurgi jämte dessa huvudgrupper
tillhörande specialgrenar samt väl vitsordad sjukhustjänstgöring,
att ifrågavarande sjukhusläkare skulle få räkna sin tjänstetid vid
flottans sjukhus i Karlskrona såsom enahanda merit som lasarettsläkares
tjänstetid vid medelstort civilt lasarett, samt
att det till sjukhusläkarna nu utgående årliga arvodet av 500 kronor
för en var av dem måtte höjas till 1,500 kronor för år.
I fråga om den föreslagna höjningen av berörda arvode till 1,500
kronor har marinöverläkaren anfört, att arvodet därigenom visserligen skulle
bliva 500 kronor högre än som vore bestämt för garnisonssjukhusets
1 Stockholm sjukhusläkare, men syntes denna höjning vara motiverad
därmed, att sjukhusläkarna i Karlskrona icke i likhet med garnisonssjukhusets
sjukhusläkare till sitt biträde disponerade några underläkare.
Det kunde möjligen synas — fortsätter marinöverläkaren — som om
ett belopp av 1,500 kronor utöver den ordinarie lönen för marinläkare
av l:a graden innebure en orättvisa mot övriga marinläkare av denna
grad, men därvid vore att taga i betraktande den tid av väl i regel
2 å 3 år, som en sjukhusläkare efter avläggande av medicine licentiatexamen
måst ägna åt vidare klinisk utbildning.
Över den sålunda gjorda framställningen har medicinalstyrelsen Medicinaiden
25 april 1917 avgivit utlåtande och därvid förklarat sig, med vissa
angivna modifikationer i fråga om kompetensvillkoren för ifrågavarande 25 april i9i«.
sjukhusläkarbefattningar och rätt till beräknande av tjänstetid för befattningarnas
innehavare, i allt väsentligt instämma i framställningen.
Mot den av medicinalstyrelsen uttalade mening i frågan har chefen
för marinstaben, enligt vad bemälde chef meddelat i yttrande den yttrande den
23 juni 1917, icke haft något att erinra. 23 iuni 1917-
Såsom förut nämnts, har den utredning i fråga om behovet av Departement^,
ökning av marinläkarkåren, som av marinförvaltningen och chefen för c er*°dey ''
104
Femte huvudtiteln.
marinstaben framlagts i skrivelse den 22 oktober 1917, givit till resultat,
att denna ökning borde omfatta 3 marinläkartjänster av l:a graden
och 2 marinläkartjänster av 2:a graden.
Av de 3 marinläkarbefattningarna av l:a graden har 1 avsetts för
kasernläkartjänst vid Stockholms station; de 2 övriga skulle beklädas av
specialister i ögonsjukdomar (oftalmologer), placerade en vid vardera
av Karlskrona och Stockholms stationer.
Beträffande förstnämnda för Stockholms station avsedda marinläkarbefattning
av l:a graden synas mig myndigheterna hava förebragt
övertygande skäl för behövligheten av denna befattning. Genom den
högst väsentliga utvidgning, som sjukvårdsarbetet vid denna station
under de senare årtiondena undergått, hava göromålen för de tre nu å
stationen placerade läkarna över hövan ökats. Följden härav har blivit,
att alltsedan början av år 1912 extra läkare måst kommenderas till biträde
åt de ordinarie läkarna. Vid dessa kommenderingar hava i avsevärd
omfattning måst anlitas marinläkare av 2:a graden, vilka därigenom
undandragits sin egentliga tjänstgöring, nämligen sjötjänsten. För att
utfylla det konstanta behov av förstärkning av läkarkrafterna vid Stockholms
station, som måste anses numera föreligga, bör därför enligt min
mening ytterligare 1 marinläkarbeställning av l:a graden, avsedd för
kasernläkartjänst, uppföras å marinläkarkårens stat. Jag vill härvid erinra,
att en ny marinläkarbefattning vid Stockholms station jämväl upptagits i
den beräkning av mobiliseringsbehovet, som av marinförvaltningen, chefen
för marinstaben och inspektören av flottans övningar till sjöss överlämnats
med skrivelse den 8 november 1916, ehuru denna ökning icke
förutsatts vid uppgörandet av beräkningarna till 1914 års senare riksdag.
Med anställande vid marinläkarkåren av två oftalmologer, för vilka
de övriga två marinläkarbeställningarna av l:a graden äro avsedda,
åsyftas närmast att för ett särskilt ändamål taga i sjöförsvarets tjänst
en speciell gren av den moderna läkarvetenskapen, nämligen oftalmologien.
Det har nämligen befunnits för stridsdugligheten hos marinens
personal vara av stor vikt, att vid urvalet i fråga om vissa tjänstegrenar
vederbörandes synförmåga genom noggranna undersökningar
prövas med hänsyn till den tjänst, som av dem skall fullgöras. Ett sådant
behov föreligger särskilt beträffande den personal, som skall tjänstgöra
såsom riktare vid kanoner, såsom flygbåtförare och spanare eller som
har avståndsmätning och nedslagsbedömning o. dyl. till uppgift, allt
funktioner av maktpåliggande art, för vilkas behöriga fullgörande
krävas de bästa möjliga kvalifikationer med avseende å synförmågan.
Femte huvudtiteln.
10f)
Enligt min mening lider det icke något tvivel, att bär föreligger ett uppslag,
som är synnerligen beaktansvärt. Det oförbehållsamma erkännande,
som av professor Gallstrand i hans berörda yttrande givits åt förslaget,
har än mer befäst min övertygelse om ändamålsenligheten av
detsamma.
Förutom nu nämnda ögonundersökningar, beträffande vilka Kungl.
Maj:t torde vilja framdeles fastställa detaljerade föreskrifter såväl rörande
den personal, vars synförmåga skall prövas, som angående sättet för undersökningarnas
utförande m. m, skola enligt förevarande förslag ifrågavarande
oftalmologer hava till uppgift att behandla bland marinens
personal förekommande fall av ögonsjukdomar och ögonskador. För
dessas behandling är för närvarande, såsom av den förut lämnade
redogörelsen torde framgå, icke sörjt på ett sätt, som kan betraktas
såsom tillfredsställande. Jag har hyst någon tvekan, huruvida dessa
två uppgifter, ögonundersökning och ögonbehandling, skulle medföra
arbete i den omfattning, att de motivera anställande av båda i förslaget
avsedda oftalmologerna. Men sedan jag tagit ingående del av
den utredning, som i sådant hänseende blivit i ärendet förebragt,
har jag låtit denna min tvekan falla. Det har även synts mig kunna
sättas i fråga, huruvida icke medel för anställande av dessa två marinläkare
lämpligen skulle kunna beredas på extra stat, till dess närmare
erfarenhet vunnits rörande deras verksamhet och resultatet därav.
Då det emellertid måste vara angeläget att för resp. befattningar
erhålla fullt kvalificerade och i övrigt lämpliga personer och det synts
mig vara av betydelse att redan från början lägga denna institution på
fast grund, anser jag, att de båda befattningarna nu böra uppföras
å marinläkarkårens stat. I samma syfte har jag funnit mig böra föreslå,
att befattningarna upptagas såsom marinläkarbeställningar av l:a
graden, liksom tillträde till desamma synes mig böra vara öppet även för
utom marinläkarkåren stående läkare.
Av ifrågavarande båda marinläkare skulle den ena, såsom förut
nämnts, placeras vid Karlskrona station samt avses för personalen vid denna
station och Karlskrona kustartilleriregemente och den andra placeras
på Stockholms station samt avses för personalen vid sistnämnda station
och Vaxholms kustartilleriregemente. Då innehavarna av befattningarna
givetvis icke böra vara underkastade förflyttning till andra tjänster
inom marinläkarkåren, synes i staten böra givas uttryck däråt genom
att befattningarna uppföras såsom »marinläkare av l:a graden och ögonläkare».
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
14
106
Femte huvudtiteln.
I det föregående är omförmält, hurusom av medicinalstyrelsen tillkallade
sakkunniga i ett i november 1915 avgivet betänkande rörande
ändrade bestämmelser vid undersökning rörande färgblindhet föreslagit
inrättande på vissa platser, bland annat i Stockholm och Karlskrona,
av s. k. färgsinneskontrollantbefattningar, avsedda för undersökning i
vissa fall av färgsinnet hos såväl örlogs- som handelsmarinens och järnvägarnas
personal. Omförmälda betänkande bar av medicinalstyrelsen
med utlåtande den 8 mars 1917 överlämnats till Kungl. Maj:t och är
ärendet för närvarande, enligt vad chefen för civildepartementet meddelat
mig, remitterat till de myndigheter, vilkas verksamhet av frågan
beröres. Medicinalstyrelsen har i nämnda utlåtande uttalat, att det
syntes lämpligt, att uppdraget såsom färgsinneskontrollanter å sagda
platser överlämnades till ifrågavarande två oftalmologer. Denna uppfattning
delas ock, såsom förut nämnts, av marinförvaltningen och chefen
för marinstaben; och synes även mig den föreslagna anordningen böra
förordas, om och när den ifrågasatta organisationen av färgsinnesfrågan
må komma till stånd.
Innan jag lämnar frågan om de två oftalmologbeställningarna, vill
jag erinra, att chefen för marinstaben, chefen för kustartilleriet och
marinöverläkaren i sin berörda skrivelse den 10 augusti 1917 hemställa
att ett anslag av 5,000 kronor måtte av riksdagen äskas till anskaffning
av instrumentutredning för ögonundersökning och ögonbehandling vid
flottans stationer i Karlskrona och Stockholm. Då nämnda instrumentutredning
är erforderlig, för att de båda oftalmologerna skola kunna på
behörigt sätt utöva sin verksamhet, biträder jag denna framställning;,
och anhåller jag att i annat sammanhang (punkt 78) få återkomma till
denna fråga.
Då jag härefter övergår till behandling av det föreliggande förslaget,
såvitt angår uppförande å marinläkarkårens stat av 2 nya marinläkarbeställningar
av 2:a graden, torde jag få bringa i erinring, att
förslaget i denna del grundar sig därpå, att mobiliseringsbehovet av
marinläkare av stammen för sjöstyrkorna jämte erforderlig ersättningspersonal
beräknats utgöra 21 marinläkare av denna grad. Då för närvarande
endast 20 marinläkare av 2:a graden finnas uppförda å marinläkarkårens
stat och en av dessa tjänstgör såsom assistent hos marinöverläkaren,
erfordras alltså enligt myndigheternas mening för att tillgodose
behovet av marinläkare för sjötjänstgöring ytterligare 2 marinläkare av
2:a graden. Ehuru jag icke finner anledning till anmärkning mot d&
Femte huvudtiteln.
I()7
grunder, varpå myndigheternas beräkning är uppgjord, anser jag mig
emellertid för närvarande icke böra biträda framställningen i denna
del. Jag vill i sådant hänseende erinra om det av 1914 års senare
riksdag lättade beslutet rörande omläggning av värnpliktstjänstgöringen
för sådana värnpliktiga, som vid någon statens högskola idka studier för
utbildning till läkare. Denna tjänstgöring skall enligt nämnda beslut
bestå i militärutbildning om 90 dagar under l:a värnpliktsåret samt
fackutbildning och facktjänstgöring om sammanlagt 365 dagar (därav
facktjänstgöring 275 dagar) under 4:e—ll:e värnpliktsåret, sedan medicine
kandidatexamen avlagts och viss tjänstgöring för medicine
licentiatexamen fullgjorts. Man synes kunna utgå från, att dessa
värnpliktiga läkare särskilt under den tid, då deras facktjänstgöring
pågår, i viss omfattning skola kunna utfylla behovet av läkare vid
marinen och icke minst för sjötjänstgöringen. Innan erforderlig erfarenhet
vunnits rörande verkningarna av detta nya system, lärer det
enligt min uppfattning icke vara tillrådligt att å staten upptaga två
nya marinläkarbeställningar av 2:a graden. Därest så finnes vara erforderligt,
lära ock böra vidtagas åtgärder i syfte att, på sätt av myndigheterna
ifrågasatts, marinen må kunna tilldelas ett ökat antal värnpliktiga
läkare. Det förtjänar därjämte uppmärksammas att, under förutsättning
av bifall till min förut gjorda framställning om anställande vid
flottans station i Stockholm av ytterligare 1 marinläkarbeställning av l:a
graden för kasernläkartjänsten därstädes, bättre .tillgång till marinläkare
för sjötjänstgöring i jämförelse med nuvarande förhållanden även kommer
att inträda därigenom, att marinläkare av 2:a graden icke behöva
kommenderas till nämnda station såsom extra läkare.
Med avseende å nyssnämnda värnpliktiga läkare hava myndigheterna
tänkt sig, att dessa läkare skulle användas, bland annat, för att
under vissa tider av året ersätta stamläkare i land å flottans stationer
och vid kustartilleriet. Då i det vid 1914 års riksdag framlagda programmet
för värnpliktiga läkares tjänstgöring vid marinen ingår, att dessa
läkare skola vid fackutbildningens början utnämnas till marinläkarstipendiater
över stat, varigenom de komina i åtnjutande av det dagtraktamente
av 8 kronor, som vid tjänstgöring i land tillkommer marinläkarstipendiat,
hava myndigheterna hemställt, att det förslagsvis upptagna
belopp av 7,000 kronor, som i staten för marinläkarkåren är uppfört
till dagtraktamenten till mariuläkare av 2:a graden och marinläkarstipendiater
under tjänstgöring i land, måtte höjas till 10,000 kronor.
Den beräkning, som ligger till grund härför, är uppgjord under förut
-
108
Femte huvudtiteln.
[4.] sättning att den föreslagna, för kasernläkartjänst vid Stockholms station
avsedda marinläkarbefattningen av l:a graden blir uppförd å stat samt
att, på sätt myndigheterna i den av dem verkställda utredningen angivit,
den nu vid Fårösunds fästning tjänstgörande marinläkaren av
l:a graden överflyttas till Hemsö fästning och i hans ställe värnpliktig
läkare kommenderas till Fårösunds fästning. Marinöverläkaren har, på
begäran, tillställt mig följande specifikation å omförmälda beräkning:
I staten nu förslagsvis beräknat belopp ............... kronor 7,000: —
1) Därav har under de senare åren utgått till å
Stockholms station kommenderade marinläkare i 365
dagar å 8 kronor om dagen 2,920 kronor, eller i
runt tal 3,000 kronor, vilket belopp, därest ännu 1
marinläkare av l:a graden där anställes, kommer att
inbesparas.
2) För värnpliktiga läkare erfordras följande dag
traktamenten:
a)
för 1 läkare i 365 dagar å
Fårösunds fästning.............................. kronor 2,920: —
b) för läkare i land för flottans
och kustartilleriets behov såsom vikarier
under sjukdom samt vid semester
och annan tjänstledighet, såsom
extra läkare m. m., förslagsvis ......... » 3,080: —
Summa kronor 6,000: —
Då enligt 1) inbesparas............... » 3,000: —
behöver anslagsbeloppet ökas med kronor 3,000: — B g qqq._
vilket tillsammans med den nuvarande anslagssumman,
7,000 kronor, utgör....................................................... » 10,000: —..
Mot denna beräkning har jag icke någon anmärkning att framställa.
Förutom de ändringar i marinläkarkårens stat, som betingas av
här ovan av mig avgivna förslag, äro även att uppmärksamma vissa
jämkningar i nämnda stat, vilka stå i samband med myndigheternas
Femte huvudtiteln.
109
förutnämnda framställning rörande omorganisationen av de båda sjukhusläkartjänsterna
vid Karlskrona station. Berörda omorganisation har
till huvudsakligt syfte att bereda trygghet för, att dessa sjukhusläkartjänster,
som bestridas av marinläkare av l:a graden, bliva besatta med
väl kvalificerade innehavare. För sådant ändamål har föreslagits, bland
annat, att innehavarna av ifrågavarande tjänster skola utnämnas till
marinläkare av l:a graden och sjukhusläkare, varigenom risken av förflyttning
från tjänsterna undgås, samt att det till en var av sjukhusläkarna
nu utgående särskilda arvodet av 500 kronor årligen måtte
höjas till 1,500 kronor. Att en omorganisation av ifrågavarande sjukhusläkartjänster
i angivet syfte är av behovet påkallad, svnes mig
otvivelaktigt; och lärer därvid icke något vara att erinra mot det föreslagna
sättet för tillsättandet av nämnda tjänster. Fn sådan anordning
har sin motsvarighet i fråga om besättandet av förutnämnda två oftalmologbefattningar
och påkallar, att två av marinläkarbeställningarna i
marinläkarkårens stat upptagas såsom »marinläkare av l:a graden och
sjukhusläkare». Beträffande därefter den ifrågasatta förhöjningen till
1,500 kronor av det särskilda arvode å 500 kronor för år, som nu utgår
till en var av dessa sjukhusläkare, anser jag, att detta arvode icke bör
sättas högre än till 1,000 kronor, vilket motsvarar det sjukhusläkarna
vid garnisonssjukhuset i Stockholm tillkommande arvodet. En förhöjning
av ifrågavarande arvode utöver sistnämnda belopp bör enligt min
mening ifrågakomma endast under den förutsättningen, att sjukhusläkartjänsterna
vid flottans station i Karlskrona vore förenade med större
arbetsbörda än sjukhusläkartjänsterna vid garnisonssjukhuset i Stockholm.
Så torde emellertid icke kunna sägas vara fallet.
Såsom förut nämnts, utgå omförmälda arvoden för närvarande från
anslaget till sjukvård för marinen. Då det emellertid synes mig vara
riktigast, att dessa arvoden, i likhet exempelvis med det särskilda arvode
å 500 kronor till en marinläkare av l:a graden, som är placerad
å Oscar-Fredriksborg, bestridas av avlöningsanslaget, böra de enligt
min mening uppföras i staten för marinläkarkåren för år 1919.
Sedan beslut av riksdagen fattats i fråga om nu omförmälda delar
av förslaget rörande omorganisationen av ifrågavarande sjukhusläkartjänster,
anhåller jag att få underställa förslaget i övrigt Kungl.
Maj:ts prövning.
Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle marinläkarkårens
stat sluta å ett belopp av 167,365 kronor. Ökningen från 1917 års
stat, 146,385 kronor, utgör alltså 20,980 kronor.
no
Femte huvudtiteln.
[4-]
[Flottans
poliskår.
Å staten för flottans poliskår finnas för närvarande uppförda 1 poliskommissarie,
tjänstgörande vid Karlskrona station, 6 överkonstaplar, av
vilka 3 äro placerade till tjänstgöring vid vardera av Karlskrona och
Stockholms stationer, samt 36 konstaplar, varav 19 vid Karlskrona och
17 vid Stockholms station. Av de vid Stockholms station placerade
överkonstaplarna tjänstgör en såsom poliskommissarie. I nämnda stat
är därjämte uppförd en post av 3,000 kronor till extra konstaplar, av
vilket belopp för närvarande utgår ersättning till 1 extra konstapel
vid vardera av Karlskrona och Stockholms stationer.
Med sitt förslag till beräknande av utgifterna för år 1919 har
varvschefen vid Stockholms station överlämnat en från poliskommissarien
vid nämnda station till honom ingiven skrivelse, vari bemälde poliskommissarie
gjort framställning om ökning av den vid stationen tjänstgörande
polispersonalen. Poliskommissarien har därvid anfört huvudsakligen
följande.
Då under de senaste 2 å 3 åren olovliga tillgrepp av olika slags
metallgods å varvet i oroväckande grad tilltagit och detta sakförhållande
torde vara en följd av dels metallernas nuvarande höga saluvärde, dels
ock den större ökning av varvets arbetspersonal, som under samma tid
ägt rum, utan att bevakningen kunnat göras i motsvarande grad effektiv
av brist på erforderlig polispersonal, syntes det vara synnerligen av
behovet påkallat att erhålla erforderlig ökning av polispersonalens antal
för att kunna anordna en mera effektiv bevakning av varvsområdena.
Vad särskilt Galärvarvet beträffade, funnes där endast en patrullerande
konstapel, vilken helt naturligt icke kunde utöva tillräckligt effektiv bevakning
å sagda område, i all synnerhet under den mörkare delen av
dygnet. Det syntes därför vara behövligt att å Galärvarvet öka bevakningen
med ytterligare en ständig polispatrull, för vilket ändamål
erfordrades en ökning av polispersonalen med minst tre konstaplar.
Å Skeppsholmsvarvet vore ökad polisbevakning även behövlig, men
syntes denna ökning för närvarande bliva tillfyllest därigenom, att å vissa
platser under olika tider av dygnet ytterligare en polispatrull funnes
disponibel. Aven å stationen utom varvet torde en förstärkning i någon
form av polisbevakningen vara önskvärd, men hade detta hittills icke
kunnat låta sig göra av brist på personal.
Likaledes vore det förmånligt, om polispersonal funnes tillgänglig
att vid varvsarbetstidernas slut vid olika tillfällen närmare följa och
iakttaga en del varvspersonals förehavanden i lumpaffärer och andra
platser i staden, varjämte polispersonal borde finnas disponibel för att
Femte huvudtiteln.
in
på olika platser i staden eftersöka från flottan bortstulet gods, enär
stadens detektiva polis tydligen vore så bart anlitad för olika uppdrag,
att den icke kunde tillräckligt hastigt och energiskt ingripa vid anmälningar
av förlust av gods från flottan. För dylik tjänstgöring av
mera grannlaga beskaffenhet samt för att även nattetid hava tillgångtill
eu överkonstapel i polisvakten erfordrades ytterligare en överkonstapel.
För bestridande av tjänsten för permitterade, sjuka eller av annan
anledning frånvarande konstaplar erfordrades därjämte en extra konstapel.
På grund härav ansåge poliskommissarien, att åtgärder borde vidtagas
för ökning av polispersonalens antal med 1 överkonstapel, minst
6 ordinarie poliskonstaplar och 1 extra konstapel.
För egen del har jämväl varvschefen vid Stockholms station ansett
sig böra förorda en ökning av polispersonalen, varvid varvschefen anfört
huvudsakligen följande.
Behovet av flera polismän hade särskilt efter Galärvarvsvaktens
tillkomst gjort sig alltmera gällande, och dessutom hade stölder
och stöldförsök av flottan tillhörig egendom såväl inom varvet som
å Skepps- och Kastellholmarna i övrigt tilltagit i synnerligen höggrad
trots alla vidtagna försiktighetsåtgärder. Polispersonalen hade
att bevaka hela det område, som upptoges av Stockholms station
och varv, och detta område, vari inginge Skepps- och Kastellholmarna,
vilka vore upplåtna för allmän trafik, hade visat sig synnerligen
svårt att bevaka, beläget som det vore å ömse sidor om en
starkt trafikerad sjöväg inom Stockholms hamnområde. Under vintern,
då vattnet vore isbelagt, mötte det ringa svårighet för obehöriga att
intränga på varvsområdets avlägsnare delar, särskilt nattetid, och under
de övriga årstiderna kunde tilläggning med roddbåtar lätt äga rum,
därest icke bevakningen uppehölles effektivt. Med hänsyn härtill ansåge
varvschefen sig böra tillstyrka poliskommissariens förslag om
poliskårens ökning med 6 konstaplar.
Emellertid ansåge varvschefen, att poliskåren icke borde ökas med
1 överkonstapel utan i stället med 1 poliskommissarie, då det icke
visat sig lämpligt för tjänstens behöriga skötande att, såsom hittills
varit fallet, eu överkonstapelstjänst och en kommissariebefattning vore
förenade i en tjänst. I stället för 1 överkonstapel, tillika tjänstgörande
som poliskommissarie, och 2 överkonstaplar borde för varvet avses 1
poliskommissarie och 3 överkonstaplar. Poliskommissarien torde böra
112
Femte huvudtiteln.
[4.] tilldelas officers tjänsteklass för underlättande av utförande av i tjänsten
anförtrodda uppdrag.
Mot anställande av ytterligare 1 extra poliskonstapel hade varvscliefen
intet att erinra, så mycket mera som åtskilliga av konstaplarna
nu uppnått eller närmade sig den ålder, då de bleve mera utsatta för
att av sjukdom tillfälligt bliva urståndsätta till tjänstgöring.
I förberörda skrivelse den 22 oktober 1917 har marinförvaltningen
förklarat sig anse att, då Skepps- och Kastellholmarna numera blivit
avstängda för allmänheten under viss del av dvgnet (kl. 6 e. m. till
kl. 6 f. m.), varigenom en lättnad beretts polispersonalen med avseende
å tjänstgöringen å stationsområdet, den föreslagna Ökningen av polispersonalen
tills vidare borde inskränkas till 3 konstaplar för den ökade
tjänstgöringen å Galärvarvet.
Departements- Upprätthållandet av en effektiv bevakning av de områden, som
yttrande, upptagas av flottans stationer och varv, måste givetvis vara av stor vikt
särskilt med hänsyn till de omfattande och dyrbara förråd av materialier
och persedlar m. m., som där äro förvarade. Då det på de senare åren och
särskilt under den sista tiden visat sig, att stölder och stöldförsök inom
området för Stockholms station och varv tilltagit i en synnerligen oroväckande
grad, anser jag, i likhet med myndigheterna, att åtgärder böra
vidtagas i syfte att förstärka polisbevakningen därstädes. I sådant avseende
finner jag mig böra biträda det av marinförvaltningen framställda
förslaget om ökning av flottans poliskår med 3 konstaplar, avsedda för
tjänstgöring å Galärvarvet. Motsvarande behov av ökning av den vid
Karlskrona station och varv tjänstgörande polispersonalen har, enligt
vad jag inhämtat, icke gjort sig gällande. Då konstapel åtnjuter ett
årligt arvode av 1,400 kronor, kommer vid bifall till nyssnämnda förslag
staten för poliskåren, nu upptagande ett belopp av 77,100 kronor, att
ökas med 4,200 kronor till 81,300 kronor.
Enligt de beräkningar, jag sålunda meddelat, skulle medelsbehovet
under anslagstiteln »Avlöning för flottans kårer och stater år 1919»
bliva följande:
Femte huvudtiteln.
113
1 ~ - ■ •........ ■■ ............ • jo |
För år 1918 Kronor. |
För år 1919 Kronor. |
Ökning. Kronor. |
Minskning. Kronor. |
||||
Officerskåren .......................................... |
853,080 |
889.000 |
35,920 |
|||||
Reservofficerare under l:a tjänstgöring och |
||||||||
repetitionsövning, förslagsvis................. |
46,439 |
60 |
46,439 |
60 |
— |
— |
— |
- |
Reservofficersaspiranter............................ |
27,900 |
— |
27,900 |
— |
— |
— |
— |
- |
Underofficerskåren ................................... |
898,530 |
— |
915,930 |
— |
17,400 |
- |
— |
— |
Sjömanskåren .......................................... |
2,665.490 |
- |
2,735,661 |
70,171 |
— |
— |
— |
|
Skeppsgossekåren .................................... |
34,767 |
50 |
34,767 |
50 |
— |
~ |
— |
— |
Marini ngenjörkåren ................................. |
293,780 |
— |
315,240 |
21,460 |
— |
— |
— |
|
Marinintendenturkåren.......................... |
321,510 |
— |
352,365 |
30,855 |
— |
— |
- |
|
Marinintendenturkåren i flottans reserv........ |
— |
— |
5,560 |
_ |
5,560 |
— |
— |
— |
Reservmarinintendentsaspiranter.................. |
4,005 |
— |
6,675 |
— |
2,670 |
— |
— |
— |
Ecklesiastikstaten .................................... |
8,900 |
— |
8,900 |
— |
— |
— |
— |
— |
Marinläkarkåren...................................... |
146,385 |
- |
167,365 |
— |
20,980 |
— |
— |
— |
Poliskåren.............................................. |
77,100 |
— |
81,300 |
- |
4,200 |
— |
— |
— |
Inkvarteringsbidrag för officerare och under- |
||||||||
officerare, förslagsvis ........................... |
315,940 |
— |
325,100 |
— |
9,160 |
— |
— |
— |
Indragningsstaten samt bätsmanskompanierna, |
||||||||
förslagsvis .......................................... |
5,338 |
66 |
5,338 |
66 |
— |
— |
— |
|
Dagavlöning till officerare och underofficerare, |
75 |
|||||||
förslagsvis ......................................... |
976,904 |
25 |
1,004,242 |
27,338 |
50 |
— |
- |
|
Avrundat med.......................................... |
— |
99 |
— |
49 |
— |
— |
50 |
|
Summa Därav 95 % * Av riksdagen upptaget till |
6,676,071 6,342,267 6,341,969 |
* |
6,921,785 6,575,696 |
245,714 |
50 |
— |
50 |
Upptagandet av anslagstitelns slutsumma med 95 % av dess beräknade
belopp står i överensstämmelse med riksdagens beslut i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag i statsverkspropositionen till 1914 års
riksdag.
Anslaget till. avlöning för flottans kårer och stater, som vid sammanläggning
av de särskilda avlöningsstaterna uppgår till ett belopp
av 6,921,785 kronor, utgör med tillämpning av nyssnämnda nedsättning
till 95 % av berörda belopp en summa av 6,575,696 kronor, med
vilket belopp anslaget sålunda bör föreslås till uppförande å 1919 års
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 15
114
Femte huvudtiteln.
[4.] riksstat. Då anslaget i 1918 års riksstat är uppfört med 6,341,969
kronor, skulle alltså ökningen uppgå till 233,727 kronor.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
dels att godkänna stater för flottans officerskår,
för flottans underofficerskår, för flottans sjömanskår
samt å dagavlöning till officerare och underofficerare
vid flottan ävensom för marini ngen] örkåren, för marinintendenturkåren,
för marinintendenturkåren i flottans
reserv, för reservmarinintendentsaspiranter, för marinläkarkåren
samt för flottans poliskår av den lydelse,
bilagorna nr 2—11 vid detta protokoll utvisa;
dels ock att i riksstaten för år 1919 öka förslagsanslaget
till avlöning för flottans kårer och stater
nu ........................... |
......................... kronor |
6,341,969: — |
med ......................... |
........................... » |
233,727: — |
till.......................... |
........................ kronor |
6,575,696: — |
2. Rekapitulations- och avskedspremier vid flottan.
Under punkt 4 här ovan bär jag hemställt, att i staten för sjömanskåren
för år 1919 måtte under" rubriken rekryteringsmedel upptagas
dels en post å 115,000 kronor till lega och anställningspremier och dels
en post å 32,000 kronor till rekryteringskostnader. Jag anhåller nu
att få till behandling upptaga^ frågan rörande övriga för rekryteringens
underlättande för närvarande tillämpade former av premier, nämligen
rekapitulations- och avskedspremier, därvid jag till vinnande av överskådlighet
samtidigt torde få yttra mig rörande motsvarande premier vid
kustartilleriet.
I den av chefen för marinstaben med förenämnda skrivelse den 20
oktober 1917 överlämnade promemoria har stabschefen beträffande denna
fråga anfört huvudsakligen följande.
Jämlikt riksdagens skrivelse nr 5 den 16 juni 1917 hade till rekapitulationspremier
vid marinen för år 1918 anvisats ett förslagsanslag
av 50,000 kronor, varav 40,000 kronor för flottan och 10,000 kronor
för kustartilleriet. I enlighet med nådigt brev den 31 juli 1917 ut
-
[5.]
Rekapitulations-
och
avekedspremier
vid flottan.
(Ordinarie
anslag.)
Femte huvudtiteln.
115
ginge ifrågavarande premie enligt vissa i brevet angivna grunder till
den, som toge förlängd eller förnyad anställning för en tid av två år,
med ett belopp av 150 kronor och till den, som toge dylik anställning
för kortare tid, med ett belopp, beräknat till 6 kronor 25 öre för varje
hel kalendermånad av den tid, den förnyade anställningen omfattade.
Bestämmelserna angående rekapitulationspremierna måste med hänsyn
till vad av chefen för marinstaben i det föregående (punkt 4)
föreslagits angående rekryteringsmedlens användning så avpassas, att de
extra förmånerna för rekapitulation bleve mera fördelaktiga än för anställning
av f. d. fast anställda, ty i annat fall kunde befaras, att en del
manskap avginge för att kanske vid en senare tidpunkt åter söka fast
anställning. För staten bleve det givetvis en ekonomisk besparing, att
en karl kvarstode i tjänst i en följd, i stället för att han för någon tid
avginge, ty i förra fallet erfordrades icke återlämnande av beklädnad
samt åter utlämnande av ny beklädnad m. m. med därav föranledda
kostnader. Dessutom underlättades genom karlens kvarstående rullföring
o. d., varjämte en del skriftväxling undvekes. På grund härav vore det
önskvärt att dels öka rekapitulationspremiernas belopp, dels föreskriva,
att desamma endast utginge vid förlängd anställning.
Vid bestämmande av rekapitulationspremiens storlek torde hänsyn
böra tagas därtill att vid marinen borde utgå ungefär samma belopp,
som beträffande armén vore bestämda genom nådigt brev den 14 juni
1917, och borde därför enligt stabschefens mening nämnda premie utgå
med 500 kronor för två års förlängd anställning och med 250 kronor
för ett års förlängd anställning.
Under förutsättning att omkring 240 man under år 1919 rekapitulerade
och att av dessa omkring 1/s toge förlängd anställning på två
år och */s på ett år, skulle kostnaderna för rekapitulationspremier nämnda
år komma att uppgå till
240 x 500 [ 240 x 2 x 250 = ^qoo + 40,000) = 80,000 kronor.
3 3
I likhet med vad fallet vore inom armén, torde ifrågavarande
premier böra kunna av Kungl. Maj:t ökas eller minskas i proportion
till det antal vakanser, som vid tiden för bestämmelsernas utfärdande
förefunnes.
I propositionen nr 145 till 1917 års riksdag beräknades kostnaderna
för avskedspremier under år 1918 för flottans vidkommande uppgå till
omkring 21,000 kronor. Med hänsyn till de i sagda proposition föreslagna
övergångsbestämmelserna vid införandet av avskedspremier torde
sistnämnda belopp böra ökas för år 1919 med ytterligare 21,000 kronor,
116
Femte huvudtiteln.
[5.] För avskedspremier vid flottan borde således för år 1919 beräknas ett
belopp av 42,000 kronor.
Med hänsyn till vad som föreslagits beträffande anställningspremier
torde, därest sådan premie erhållits vid förnyad anställning av den, som
vore berättigad till avskedspremie, sistnämnda premie böra minskas med
ett belopp, motsvarande den erhållna anställningspremien.
Sedan kostnaderna för anställningspremierna, enligt vad förut nämnts,
föreslagits att utgå från rekryteringsmedlen och då rekapitulationspremierna
hade samma ändamål som avskedspremierna, nämligen att förmå utbildat
manskap att kvarstå i tjänst under viss längre tid än den första ananställningstiden,
syntes det marinstabschefen lämpligt, att kostnaderna
för rekapitulations- och avskedspremier sammanfördes till ett gemensamt
ordinarie förslagsanslag, vars storlek för år 1919 sålunda borde beräknas
till 80,000 + 42,000 = 122,000 kronor.
Under punkt 38 här nedan har jag föreslagit, att i staten för kustartilleriets
personal för år 1919 måtte under rubriken rekryteringsmedel
upptagas dels en post å 50,000 kronor till lega och anställningspremier
och dels en post å 15,000 kronor till rekryteringskostnader.
Chefen för kustartilleriet har i en till marinförvaltningen ingiven
promemoria av den 29 oktober 1917 i fråga om rekapitulations- och
avskedspremier anfört följande.
För kustartilleriet hade, såsom förut nämnts, ett belopp av 10,000
kronor anvisats till rekapitulationspremier under år 1918. Dessa premier
utginge enligt nådigt brev den 31 juli 1917 efter samma grunder,
som gällde för flottan. De skäl, som av chefen för marinstaben anförts
för en höjning av sagda premiers belopp, biträddes av chefen
för kustartilleriet. Likaså syntes de av marinstabschefen föreslagna
beloppen lämpliga. Under förutsättning att omkring 90 man under år
1919 rekapitulerade och att av dessa 1 3 toge förlängd anställning på
två år och 2 3 på ett år, skulle kostnaderna för rekapitulationspremierna
sagda år komma att uppgå till
90 x 500 90 x 2 x 250
3 + 3
(15,000+ 15,000) = 30,000
kronor.
I samband härmed ville chefen för kustartilleriet påpeka, att rekapitulationspremier
borde komma samtliga rekapitulerande underofficerskorpraler
och korpraler till godo och icke såsom nu endast sådana
korpraler, som icke vore berättigade till fortsatt anställning vid vederbörligt
regemente, kår eller detachement av kustartilleriet.
Femte huvudtiteln.
117
För år 1918 hade ett belopp av 7,000 kronor beräknats till avskedspremier
för kustartilleriet. I chefens för kustartilleriet statlörslag hade
beloppet för år 1919 enligt samma grunder som i chefens för marinstaben
förberörda promemoria beräknats till 14,000 kronor.
Kostnaderna för rekapitulations- och avskedspremier för kustartilleriet
år 1919 uppginge således till 30,000 + 14,000 = 44,000 kronor.
Marinförvaltningen har i sin ovannämnda skrivelse den 22 oktober
1917 angående förslag till beräknande av utgifterna å vissa femte huvudtitelns
anslag för år 1919 uti ifrågavarande hänseende anlört följande.
I den av 1917 års riksdag för år 1918 fastställda riksstaten funnes
under »flottan och kustartilleriet» upptagna, bland andra, följande förslagsanslag:
anställnings- och avskedspremier vid marinen å 65,500
kronor, extra rekryteringsbidrag vid marinen å 50,000 kronor och rekapitulation
spremier vid marinen å 50,000 kronor. Vad beträffade anställningspremierna,
skulle dessa enligt chefens för marinstaben och
chefens för kustartilleriet förslag ingå i resp. stater för sjömanskåren
och kustartilleriet, och beträffande de extra rekryteringsbidragen skulle
dessa enligt samma myndigheters förslag ej vidare komma att utgå.
Med avseende å rekapitulations- och avskedspremier, som enligt det vid
propositionen nr 145 till 1917 års riksdag fogade protokollet över sjöförsvarsärenden
den 23 februari 1917 beräknats till, de förra 40,000
kronor för flottan och 10,000 kronor för kustartilleriet samt de senare
21.000 kronor för flottan och 7,000 kronor för kustartilleriet, skulle dessa
premier enligt nu föreliggande förslag från chefen för marinstaben och
chefen för kustartilleriet komma att utgå med resp. 80,000 kronor,
30.000 kronor, 42,000 kronor och 14,000 kronor eller tillsammans för
flottan 122,000 kronor och för kustartilleriet 44,000 kronor.
Mot vad chefen för marinstaben och chefen för kustartilleriet sålunda
föreslagit hade marinförvaltningen ej något att erinra.
Enligt gällande bestämmelser utginge, såsom redan nämnts, rekapitulationspremier
med belopp av 150 kronor för två års förnyad anställning
och 75 kronor för ett års dylik anställning, allt beräknat per år av
anställningstiden.
Med hänsyn till det stora antal vakanser, som redan för närvarande
funnes och ytterligare väntades, samt den ökade svårighet att rekrytera
sjömanskåren, som de täta inkallelserna av värnpliktiga, tillhörande klass
A (sådana, som förut haft viss tids fast anställning vid flottan) sannolikt
torde medföra, vore det enligt marinförvaltniugens mening erforderligt
att även under år 1918 kunna öka rekapitulationspremiernas be
-
118
Femte huvudtiteln.
[5.] lopp för att förmå manskap att kvarstanna i tjänst. För år 1919 hade
dessa premier föreslagits att utgå med avsevärt högre belopp än vad för
närvarande ägde rum, och skulle premiernas belopp enligt Kungl. Maj:ts
bestämmande kunna ändras i förhållande till vakansernas antal.
Det syntes marinförvaltningen sålunda erforderligt, att rekapitulationspremierna
redan under år 1918 komme att utgå enligt enahanda
grunder, som föresloges för år 1919. För sistnämnda år hade för ändamålet
beräknats 80,000 kronor.
De ökade kostnader, som på grund härav skulle uppstå för år 1918,
kunde bestridas av de besparingar å de till avlöning för sjömanskåren
anslagna medlen, som förväntades uppkomma under nämnda år, samt å
det för extra rekryteringsbidrag för år 1918 anvisade beloppet å 50,000
kronor, vilket belopp sannolikt komme att lämna överskott.
Marinförvaltningen har på grund av vad sålunda anförts hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels att i riksstaten för år 191!)
uppföra två särskilda ordinarie förslagsanslag till rekapitulations- och
avsked spremier, det ena å 122,000 kronor för flottan och det andra
å 44,000 kronor för kustartilleriet, dels ock att medgiva, att till bestridande
av ökade kostnader för rekapitulationspremier under år 1918 ett
belopp av högst 80,000 kronor måtte få utgå av uppkomna besparingar
ej mindre å de till avlöning för flottans sjömanskår anslagna medlen
än även å det för extra rekryteringsbidrag vid marinen för år 1918
anvisade beloppet å 50,000 kronor.
Departements- För upprätthållande av marinens försvarsberedskap är det av synner^rande.
3''41 bgen _ stor betydelse, att den i stat upptagna manskapsnumerären blir
behörigen fylld. På sätt närmare framgår av de uppgifter å vakansantalet,
som under punkterna 4 och 38 lämnas, förefinnes ett icke obetydligt
antal vakanser bland manskapet såväl vid flottan som kustartilleriet.
Såsom ett led i åtgärderna för åstadkommande av ökad tillgång
på yrkesutbildat manskap har förslag nu framställts att höja beloppet
av rekapitulationspremierna. Ändamålet därmed är att bereda det manskap,
vars första anställningstid utgått, sådana ekonomiska förmåner,
att det finner med sin fördel förenligt att kvarstå i tjänst under
viss tid utöver nämnda anställningstid. Då dylikt kvarstannande av
yrkesutbildat manskap för staten därjämte medför minskade utgifter
för antagning och utbildning av ett rekapitulanterna motsvarande antal
rekryter, synes det mig även ur denna synpunkt vara ett statsintresse
av vikt,, att den med rekapitulationspremierna åsyftade verkan ernås. Så
har hittills icke varit fallet, vilket huvudsakligen torde hava berott därpå,
Femte Iiuvuiltitel». 119
att premierna utgått med alltför ringa belopp. Ifrågavarande premie måste
nämligen vata så stor, att den för manskapet äger värde i förhållande
till de förmåner, som erbjudas i den allmänna arbetsmarknaden. Med
hänsyn härtill torde även premiens belopp böra regleras efter sistnämnda
förmåner.
Fullgiltiga skäl synas mig alltså föreligga att höja premiebeloppen,
vilka nu utgå med 150 kronor för två års anställning och 75 kronor
för ett års anställning. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag i proposition
den 16 april 1917 (nr 299) angående främjande av manskapsrekryteringen
vid armén, vilket förslag av riksdagen bifallits, utgå
rekapitulationspremierna vid armén med vissa minimibelopp, utgörande
till furirer eller korpraler, som genomgått furirsutbildning, 300 kronor
för två års anställning och 125 kronor för ett års anställning. Dessa
belopp må enligt riksdagens medgivande av Kungl. Maj:t höjas i proportion
till antalet vakanser. Jämlikt nådigt brev den 14 juni 1917 utgå
dessa premier för närvarande med belopp upp till 550 kronor för två
års anställning och 220 kronor för ett års anställning. Motsvarande bestämmelser
i fråga om beloppens storlek synas mig böra tillämpas jämväl
beträffande marinen.
Chefen för marinstaben har vidare föreslagit, att rekapitulationspremier
endast skola utgå vid förlängd anställning. Detta förslag synes
mig lämpligt, sedan frågan om anställningspremier reglerats på sätt
föreslagits under punkt 4 här ovan.
På grund av vad sålunda anförts finner jag mig böra biträda chefens
för marinstaben och chefens för kustartilleriet av marinförvaltuingen
förordade framställningar i nu nämnda hänseenden.
Enligt nu gällande bestämmelser för utbetalande av rekapitulationspremier
vid marinen må dylika utgå endast till korpraler, som icke äro
berättigade till fortsatt anställning vid sjömanskåren eller vid vederbörligt
regemente, kår eller detachement av kustartilleriet. Chefen för
kustartilleriet har nu ansett, att ifrågavarande premie borde komma
samtliga rekapitulerande underofficerskorpraler och korpraler till godo.
Då rekapitulationspremier vid armén utgå till allt manskap, som tager
förnyad anställning, och således även till samtliga furirer och korpraler,
ligger häri ett skäl för bifall till chefens för kustartilleriet nyssnämnda
förslag, enär marinens underofficerskorpraler innehava samma tjänstegrad
som arméns furirer. Emellertid intaga underofficerskorpralerna en annan
ställning inom marinens organisation än furirerna vid armén. Vid flottan
äro samtliga och vid kustartilleriet större delen av underofficerskorpralerna
berättigade till fortsatt anställning vid sjömanskåren, resp. kust
-
[5.1
120
Femte huvudtiteln.
artilleriets truppförband och kunna därför icke sägas vara anställda på
viss tid. Någon förlängd eller förnyad anställning kan därför icke sägas
förekomma för denna personalkategori. Ombord å fartyg göra underofficerskorpralerna
samma tjänst som underofficerarna. 1 fråga om såväl
levnads- som tjänsteålder äro de i allmänhet betydligt äldre än furirerna.
Så gott som samtliga underoflicerskorpraler torde hava valt militäryrket
såsom levnadsbana och de flesta befordras till underofficerare.
Med hänsyn till nu nämnda förhållanden torde åtgärder av annat slag
i lönereglerande syfte än utbetalande av ifrågavarande premier vara
erforderliga för att hålla underofficerskorpralsgraden fulltalig. Sedan
en i förevarande avseende igångsatt utredning blivit slutförd, är det
min avsikt att underställa denna fråga Kungl. Maj:ts prövning.
Även vad övrigt manskap beträffar ställa sig förhållandena med
avseende å rekapitulationspremier något olika vid armén och marinen
på grund av viss olikhet i fråga om rekryteringssätt och anställningstidens
längd, vilken olikhet betingas såväl av manskapets utbildning och
tjänstgöring som av flottans behov av äldre beprövat och yrkeskunnigt folk.
Första anställningstiden är vid marinen av så lång varaktighet,
omkring 4 å 6 år, att manskapet därunder hinner utbildas och befordras
till korpraler eller uppflyttas till l:a klass sjömän. Manskap med mindre
yrkesskicklighet än korpraler och l:a klass sjömän torde därför icke
böra ifrågakomma till rekapitulation. Med hänsyn till angelägenheten av
att bland manskapet befordra villighet att genomgå underofficersutbildning
och underkasta sig därmed vid flottan förenad längre tjänstetid
synes det lämpligt att kunna utbetala rekapitulationspremier även till
sådana korpraler, som äro berättigade till fortsatt anställning. Likaså
synes det önskvärt, att dylika premier utgå till underoflicerskorpraler
över stat, då dessa i fråga om anställning och avlöning innehava samma
ställning som korpralerna och särskilt vid kustartilleriet visat sig obenägna
att kvarstå i tjänst.
Nu omnämnda manskapskategorier — underofficerskorpraler över
stat, korpraler och l:a klass sjömän — tillhöra samtliga 2:a lönegraden,
och det synes mig därför ändamålsenligt att begränsa utbetalandet av
rekapitulationspremier till det manskap i nämnda lönegrad, som fager
förlängd anställning.
Mot de av myndigheterna uppgjorda kostnadsberäkningarna beträffande
förevarande premier har jag icke funnit anledning till anmärkning.
Då det för den erforderliga manskapskontingentens säkerställande
under den närmaste tiden måste anses vara i hög grad angeläget, att
rekapitulationspremier redan under år 1918 kunna utgå med ökade
belopp och enligt nu föreslagna grunder, finner jag mig böra biträda
Femte huvudtiteln.
121
marinförvaltningens förslag i detta hänseende. För bestridande av därav
föranledda ökade kostnader skulle enligt ämbetsverkets förslag användas
uppkomna besparingar dels å anslaget till avlöning för flottans sjömanskår
och dels å det till extra rekryteringsbidrag vid marinen för år
1918 anvisade anslaget å 50,000 kronor.
Sistnämnda anslag, som enligt riksdagens medgivande skulle få
disponeras redan under år 1917, torde icke komma att för sitt ändamål
tagas i anspråk under innevarande år, enär extra rekryteringsbidragunder
detta år enligt riksdagens medgivande äro avsedda att utgå av
de till lega och rekryteringskostnader upptagna anvisningarna. Då,
enligt vad jag från marinförvaltningen inhämtat, av nyssnämnda för extra
rekryteringsbidrag anvisade anslag vid 1918 års ingång återstod omkring
48.000 kronor, synes det, som om detta belopp jämte det för år 1918
av riksdagen anvisade anslaget till rekapitulationspremier vid marinen,
50.000 kronor, eller sammanlagt omkring 98,000 kronor skulle vara tillräckligt
för att fylla medelsbehovet för rekapitulationspremier vid marinen
under år 1918. Härtill återkommer jag under punkt 59 här nedan.
De av myndigheterna verkställda beräkningarna av de för ayskedspr
er ni er vid marinen för år 1919 erforderliga beloppen äro uppgjorda i
enlighet med de grunder, som angivas i det av Kungl. Maj:t till 1917
års riksdag framlagda förslaget, vilket vann riksdagens godkännande,
och har jag icke något att häremot erinra.
I 1918 års stat äro utgifterna för rekapitulations- och avskedspremier
fördelade på två olika anslag, nämligen ordinarie anslaget till
anställnings- och avskedspremier vid marinen samt extra anslaget till
rekapitulationspremier vid marinen. Anslagen, vilka båda äro förslagsanslag,
äro gemensamma för flottan och kustartilleriet.
Marinförvaltningen har hemställt, att kostnaderna för anställningspremier
måtte överflyttas till resp. avlöningsanslag samt att kostnaderna
för rekapitulationspremier och avskedspremier måtte sammanföras och
utgå från två särskilda anslag, det ena avsett för flottan och det andra
för kustartilleriet, vilka anslag skulle uppföras såsom ordinarie anslag
med förslagsanslags natur. Denna hemställan anser jag mig böra förorda.
I anslutning till vad sålunda anförts får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att i riksstaten för år 1919 uppföra ett ordinarie
förslagsanslag av 122,000 kronor till rekapitulationsoch
avskedspremier vid flottan.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
16
122
Femte huvudtiteln.
3. . Extra lönetillägg åt vissa tjänstemän och betjänte.
1-®’] Under åberopande av vad chefen för finansdepartementet till stats
mrngfäT
råd8Protokollet över finansärenden denna dag anfört i fråga om extra
vissa tjänste- lönetillägg för år 1919 åt vissa tjänstemän och betjänte, får jag _
betjente! efm™n att dykkt lönetillägg numera utgår endast till ett fåtal
(Extraanslag.) ? ? ftVÄTÖ under sjöförsvarsdepartementet — hemställa, det
tacktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet
över finansärenden denna dag angivna
grunder, av extra lönetillägg för år 1919 åt en del
tjänstemän och betjänte i ämbetsverk, kårer och stater,
hörande till sjöförsvarsdepartementet, på extra stat
för år 1919 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp
av 500 kronor.
4. Ersättning för rustning och rotering.
[7.] Förslagsanslaget till ersättning för rustning och rotering är i riks
ÄS,
state“ lör1äT 1918 upptaget till ett belopp av 4,300 kronor
och rotering. till ledning för beräkning av anslagsbehovet för detta ändamål
(Ordinarie för ar 1919 har från statskontorets riksbokslutsbyrå meddelats marinanslag.
) förvaltningen, att vid 1917 års början kvarstode i indelningsverket
såsom effektiva ett antal av 37 rust- och rotehållsnummer vid båtsman shallet,
vilka för år 1917 tillkomme en ersättning för rustnings- och
roteringsbesväret av 3,982 kronor. Med anmälan härom har marinförvaltnmgen
i sm förenämnda skrivelse den 1 oktober 1917 hemställt
att ifrågavarande anslag måtte i riksstaten för år 1919 uppföras med
ett belopp av 4,000 kronor.
Departements
chefens
yttrande.
„„ ,®a JaS ^°ke kar något att erinra mot marinförvaltningens förslag
far jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen
att i riksstaten för år 1919 minska förslagsanslaget
till ersättning för rustning och rotering
nu ........................................................... kronor 4,300: —
med .......................................................... x> 300: —
till
kronor 4,000: —.
Femte huvudtiteln.
123
Intendenturen.
5. Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna.
Reservationsanslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgosse- [8.]
kårerna uppfördes i riksstaten för år 1917 med ett belopp av 524,451 Beklädnad åt
krOQOX* sjömans- och
Anslagets belopp var beräknat på följande sätt: Hrefoa"8
för 4,200 man av sjömanskåren 4,200 x 108 ..............= 453,600 kronor (Ordinarie
» 600 skeppsgossar 600 x 90......................................= 54,000 » aI18lag'')
507,600 kronor.
Under förutsättning att 2,223 man bodde utom
kasern, har upptagits sängservis för 4,800 — 2,223 =
2,577 man å 3 kronor ........................................................ 7,731 »
Vidare har beräknats till avlönande av 8 rustkammaruppbördsmän
(4 vid varje station å högst 1,080
kronor vid Karlskrona och högst 1,200 kronor vid
Stockholms station) sammanlagt högst.............................. 9,120 »
Summa kronor 524,451 kronor.
Ovannämnda poster å resp. 453,600 och 54,000 kronor utgöra
kostnader för beklädnadens underhåll, vilka beräknats till 108 kronor
per år för varje man av sjömanskåren och till 90 kronor per år för
varje skeppsgosse.
• I skrivelse den 8 november 1916 anförde marinförvaltningen beträffande
förevarande anslag för år 1918, att erfarenheten från år 1916
visat, att dittills följda grunder för anslagets beräkning icke längre vore
hållbara. Marinförvaltningen hade därför verkställt en ny beräkning av
anslaget för år 1918, varvid för beräkningen lagts till grund de för år
1916 gällande beklädnadsprisen, ökade med 20 % för prisstegringar å
materialier m. m. Enligt denna beräkning borde anslaget för år 1918
upptagas till 810,184 kronor.
I statsverkspropositionen till 1917 års riksdag ansåg sig emellertid
föredragande departementschefen böra förorda, att ifrågavarande anslag
tillsvidare och intill dess mera normala förhållanden inträtt beräknades
i enlighet med dittills gällande grunder, men att den brist i anslaget,
som kunde beräknas uppkomma till följd av dyrtiden, täcktes
genom ett extra anslag. Särskilt i betraktande av svårigheten att
124
Femte huvudtiteln.
[8.] förutse, huru materialprisen under de närmaste åren i verkligheten
komme att ställa sig, hade departementschefen vid prövningen av frågan
om storleken av ifrågavarande extra anslag funnit sig böra förorda, att
detta anslag, i likhet med vad som skett i 1917 års statsverksproposition
under fjärde huvudtiteln beträffande anslaget till förstärkning av
det under denna huvudtitel uppförda anslaget till arméns munderingsutrustning,
beräknades till viss procent av det ordinarie anslagets belopp.
Detta procenttal föreslogs till 20 %.
På grund av den i staten för sjömanskåren för år 1918 föreslagna
ökningen av 100 man, upptogos beklädnadskostnader även för dessa,
varjämte en mindre jämkning i kostnaden för sängservis vidtogs. Med
hänsyn därtill att några reservationer ej längre funnes på anslaget, tillstyrkte
departementschefen vidare, att ett belopp av 20,000 kronor till
beredande av fri tvätt för stammanskapet medtoges vid beräknandet av
anslagsbeloppet.
I anslutning härtill beräknades det ordinarie anslaget för år 1918
till 555,212 kronor, varjämte framställning till riksdagen avläts om bebeviljande,
till förstärkning av det ordinarie anslaget, av ett extra anslag
för år 1918 av högst 111,000 kronor, med rätt för Kung]. Maj:t att
därav disponera erforderlig del redan under år 1917.
I skrivelse (nr 5) den 16 juni 1917 uttalade riksdagen bland annat
att, enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, bristen å ifrågavarande
anslag redan vid 1916 års utgång uppgått till omkring
89,000 kronor. Då det av Kungl. Maj:t begärda förstärkningsanslaget
upptagits till 111,000 kronor, skulle således till mötande av de ökade
utgifterna under åren 1917 och 1918 kunna disponeras allenast ett belopp
av omkring 22,000 kronor. Då det torde kunna ifrågasättas, om
detta senare belopp komme att visa sig tillräckligt för ändamålet, hade
riksdagen velat uttala önskvärdheten av att i avseende å ifrågavarande
anslag sådana anordningar för framtiden vidtoges, att det ordinarie anslaget
och förstärkningsanslaget, därest dylikt skulle vidare erfordras,
komme att bliva tillfyllest för det budgetår, de avsåge.
I övrigt förklarade sig riksdagen icke hava något att erinra beträffande
grunderna för beräkningen av förevarande anslag.
I riksstaten för år 1918 upptogs såväl det ordinarie anslaget som
förstärkningsanslaget i enlighet med Kungl. Maj:ts ovannämnda förslag.
Marinförvaltningen har nu i sin förenämnda skrivelse den 22 oktober
1917 beträffande omförmälda anslag för år 1919 anfört huvudsakligen
följande.
Förevarande anslag hade vid 1916 års slut företett en brist av
89,504 kronor 15 öre. Då anslaget för år 1917 beräknats efter ena
-
Femte huvudtiteln.
125
hända grunder som för år 1916, kunde förutses, att anslaget för detta [8.]
år liksom för år 1916 komme att visa sig otillräckligt. Såsom framginge
av marinförvaltningens skrivelse den 21 april 1917 angående
underhållskostnader för beklädnad, uppskattades nämligen de kostnader,
som skulle från anslaget utgå, till 708,552 kronor, under det anslaget
i 1917 års riksstat uppförts med ett belopp av .524,451 kronor, vadan
alltså en brist av omkring 184,000 kronor kunde beräknas uppstå.
Till täckande av bristen för år 1916 och de beräknade merkostnaderna
för år 1917 borde i första hand avses ovanberörda extra anslag å
111,000 kronor, vilket av riksdagen anvisats å 1918 års stat, med rätt
för Kungl. Maj:t att därav disponera erforderlig del redan under år
1917. Under sådan förutsättning kunde beklädnadsanslaget vid 1918
års ingång förväntas uppvisa en brist av omkring 162,500 kronor.
På sätt framginge av marinförvaltningens berörda skrivelse den
8 november 1916, hade ämbetsverket beräknat utgifterna å anslaget för
år 1918 till 810,184 kronor. Till täckande av dessa kostnader funnes,
under förutsättning att det å 1918 års stat upptagna extra anslaget
disponerades på sätt ovan föreslagits, det i samma års stat uppförda
ordinarie anslaget av 555,212 kronor eller omkring 255,000 kronor mindre
än beräknade utgifter. Sammanlades detta belopp med den brist av
omkring 162,500 kronor, som beräknades förefinnas vid 1918 års ingång,
kunde således bristen å medel till bestridande av kostnaderna för här
ifrågavarande ändamål vid 1918 års slut beräknas komma att uppgå
till omkring 417,500 kronor.
Vid äskande av medel å beklädnadsanslaget hade Kungl. Maj:t
hittills lagt till grund en beräkning av kostnaderna för beklädnadens
underhåll, vilka kostnader utgjorde huvudparten av de från anslaget
bestridda utgifterna, med 108 kronor per år för varje man av sjömanskåren
och 90 kronor per år för varje skeppsgosse.
Denna grund för beklädnadsanslagets beräkning hade visat sig
icke längre hållbar. De verkliga kostnaderna för underhåll av beklädnaden
under år 1917 uppginge enligt gällande medelpris:
för sjömanskåren, i genomsnitt för de olika graderna och yrkesgrenarna,
till .................................................. kronor 164: 28 per man, samt
för skeppsgossekåren till..................... )) 137: 73 )) » , utvi
sande
en kostnadsökning utöver de förut såsom beräkningsgrund använda
beloppen, 108 kronor och 90 kronor, av ej mindre än 52, resp. 53 %.
Om de för år 1917 gällande kostnaderna för beklädnadens underhåll
kunde beräknas bliva bestående jämväl under år 1919 och man
räknade med den numerär, 4,429 man av sjömanskåren och 600 skeppsgossar,
som föresloges för sagda år, skulle den del av förevarande anslag,
126
Femte huvudtiteln.
som avsåges för underhåll av beklädnaden år 1919, komma att uppjrå
till 810,234 kronor 12 öre.
. Emellertid hade den av kristiden föranledda stegringen av anskaffningskostnaderna
för beklädnadsmaterialier och persedlar under år 1917
fortgått, vilket i sin tur komme att inverka på priset för den beklädnad
som under de närmast kommande åren bleve utlämnad från förråd. ’
På grund härav ansåge sig marinförvaltningen böra för år 1919
räkna med en förhöjning av 20 % å underhållskostnaderna för år 1917.
Med tillämpning härav borde för underhåll
av sjömans-och skeppsgossekårernas beklädnad under
ar 1919 beräknas ett belopp av.............. kronor 972 280- 94
Inom ämbetsverket hade pågått utredning ’
angående ändring i sängservisstaten för inkasernerat
manskap, avseende bland annat ökning av
antalet i staten upptagna filtar från 1 till 2. Sedan
ifrågavarande utredning blivit i det närmaste slutförd,
hade emellertid från ämbetsverkets sanitetsavdelning
framförts frågan om införande av överdrag
till filtar. Då emellertid en dylik förändring
i staten givetvis måste föregås av försök, vilka
ännu ej kunnat anställas, hade medelsbehovet för
sängservisens underhåll även för år 1919 beräknats
efter hittills följda grunder.
Under förutsättning att 2,349 man bodde utom
kasern, borde upptagas kostnad för underhåll av
sängservis för 5,029 - 2,349 = 2,680 man å 3 kronor
eller ..... ........... .................................................... » 8,040: —
Kostnaderna för beredande av fri tvätt åt
stammanskapet hade för år 1918 upptagits till
20,000 kronor. Då emellertid dyrtiden även beträffande
dessa kostnader gjort sig gällande, borde
beloppet för år 1919 i likhet med underhållskostnaderna
för beklädnaden höjas med 20 %.............. » 24 000-
Till avlönande av 8 rustkammaruppbördsmän
(4 vid varje station å högst 1,080 kronor vid
Karlskrona och högst 1,200 kronor vid Stockholms
station) beräknades sammanlagt högst...................... » 9,120''
Tillsammans kronor 1,013,440: 94.
Beträffande det av 1917 års riksdag gjorda uttalandet i fråga om
anslagets beräknande för framtiden skulle marinförvaltningen givetvis >
Femte huvudtiteln.
127
framdeles liksom hittills söka att genom åstadkommande av för marinen [8.
fördelaktiga inköp av beklädnadsmaterialier och persedlar ävensom genom
iakttagande i övrigt av strängaste sparsamhet med anslagsmedlen så
nedbringa de kostnader, som utginge från anslaget, att desamma hölle
sig inom ramen för anvisade medel. Detta vore dock möjligt endast
under förutsättning, att anslagsmedlen bestämdes till belopp, som, såvitt
nu rådande abnorma prisbildningsförhållanden gjorde beräkningar för
framtiden möjliga, kunde på grund av erfarenhet beräknas bliva för
ändamålet tillräckliga.
Enligt marinförvaltningens sålunda gjorda utredning skulle de belopp,
som erfordrades för täckande av kostnader, som utginge från här ifrågavarande
anslag, uppgå till: för täckande av merkostnader under år
1917 162,500 kronor och under år 1918 255,000 kronor, sammanlagt
41/,500 kronor, samt till bestridande av utgifter under år 1919
1,013,440 kronor 94 öre. Då emellertid härvid kostnaderna för såväl
år 1918 som år 1919 beräknats under förutsättning, att hela antalet i
stat upptagna beställningar bleve tillsatta, men detta sannolikt ej bleve
fallet, ansåge marinförvaltningen, att ifrågavarande belopp kunde minskas
med 10 % å beräknade merkostnader, 255,000 kronor, för år 1918
ävensom å den ovan angivna summan, 1,013,440 kronor 94 öre för år
1919 till i jämna tal 229,500 resp. 912,100 kronor.
På grund härav har marinförvaltningen hemställt, att Kungl. Makt
måtte föreslå riksdagen dels att i riksstaten för år 1919 höja reservationsanslaget
till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna, vilket
i 1918 års riksstat vore upptaget till 555,212 kronor, med 356,888
kronor till 912,100 kronor, dels att å extra stat för år 1919 till bestridande
av höjda beklädnadskostnader under åren 1917 och 1918 bevilja
ett förslagsanslag av högst 392,000 (162,500 + 229,500) kronor, med
ratt for Kungl. Maj:t att därav disponera erforderlig del redan under
år 1918.
Såsom marinförvaltningen erinrat, hava kostnaderna för beklädnads- Departements,
mateilaber och persedlar alltsedan krigets början undergått en fort- chefens
löpande stegring. Detta förhållande har förorsakat, att det ordinarie y“e''
bekladnadsanslaget visat^ sig otillräckligt för sitt ändamål. Sålunda förefanns
redan vid 1916 års slut en brist i anslaget av omkring 89,500
kronor. Marinförvaltningen har nu förutsatt, att dylik brist kommer
att uppstå även under följande år, och beräknat densamma för år 1917
till omkring 184,000 kronor. För täckande av nämnda båda belopp,
utgörande sammanlagt omkring 273,500 kronor, finnes tillgängligt alle
-
128
Femte huvudtiteln.
nast det å extra stat för år 1918 beviljade förstärkningsanslaget av
111,000 kronor. Den återstående bristen vid 1917 års slut kommer
alltså enligt marinförvaltningens beräkning att uppgå till omkring 162,500
kronor.
Åven för år 1918 bär marinförvaltningen räknat med en brist i
anslaget, uppgående till omkring 255,000 kronor. Denna summa utgöres
av skillnaden, uttryckt i avrundat tal, mellan det av ämbetsverket
för år 1918 såsom beliövligt beräknade anslagsbeloppet, 810,184 kronor,
och det å samma års stat uppförda ordinarie anslaget, 555,212 kronor.
Beräkningen av förstnämnda anslagsbelopp är emellertid uppgjord
under förutsättning, att sjömanskårens numerär skulle uppbringas till
150 man utöver den manskapsstyrka, som sedermera upptogs i 1918
års stat. Rätteligen bör därför nämnda anslagsbelopp minskas med eu
summa, motsvarande beklädnadskostnaden för 150 man. Enligt uppgift
har sagda kostnad av mariuförvaltningen beräknats till 175 kronor per
man, vadan nyssnämnda summa synes kunna upptagas till i avrundat
tal 26,000 kronor. Genom denna minskning reduceras den beräknade
bristen i 1918 års anslag med motsvarande belopp, varför denna brist
i stället bör beräknas till 229,000 kronor.
Beräknas, i likhet med vad här nedan föreslås beträffande anslaget
för år 1919, ett avdrag å nämnda belopp, 229,000 kronor, med 5 7> eller
i avrundat tal 10,000 kronor på grund av påräkneliga vakanser, skulle
vid 1918 års slut sålunda förefinnas en brist av (162,500 + 219,000 =)
381,500 kronor. Beträffande sättet ''för täckandet av denna brist anser
jag, att medel böra äskas å tilläggsstat för år 1918. Till frågan härom
återkommer jag i annat sammanhang.
Beträffande beräkningen av det ordinarie anslaget för år 1919 har
marinförvaltningen grundat denna dels på de verkliga kostnaderna för
underhåll av beklädnaden under år 1917 med tillägg av 20 % därå för
att täcka framtida kostnadsstegringar och dels på en manskapsstyrka
av 5,029 man, varefter det belopp, som sålunda erhållits, minskats med
10 % för vakanser.
Då det med hänsyn till nu rådande osäkra förhållanden på det
ekonomiska området alltjämt synes vara ytterst vanskligt att förutse,
huru materialprisen under de närmaste åren i verkligheten komma att
ställa sig, synes det mig mindre lämpligt att nu verkställa en på nya
grunder fotad beräkning av anslagets storlek. Först sedan de ekonomiska
förhållandena åter kommit i jämvikt och materialprisen stadgat
sig, torde det vara lämpligt att till prövning upptaga frågan, huruvida
och i så fall i vad mån en omläggning av beräkningsgrunderna är er
-
Femte huvudtiteln.
129
forderlig. I annat fall bleve det sannolikt nödvändigt att även för
följande år ändra grunderna för anslagets beräkning.
Beräknas alltså det ordinarie anslaget i överensstämmelse med hittills
gällande grunder, inskränker sig den ökning, som för anslaget bör
beräknas för beklädnaden, till beklädnadskostnaden för den i staten för
sjömanskåren för år 1919 upptagna förhöjningen av 100 man, beräknad
efter 108 kronor för man, eller sammanlagt 10,800 kronor.
Med hänsyn till den förut under punkt 4 föreslagna ändringen i
anmärkning 3 till staten för sjömanskåren i fråga om inkvarteringsbidragen
torde någon ökning av kostnaderna för sängservis icke behöva
beräknas, särskilt då det här är fråga om ett jämförelsevis obetydligt
belopp.
Det ordinarie anslagets belopp för år 1919 bör alltså beräknas till
(555,212 + 10,800) 566,012 kronor. I propositionen nr 60 till 1914 års
senare riksdag beräknades anslaget för år 1919 till 530,000 kronor.
Den förstärkning av det ordinarie anslaget, som kan förutses bliva
behövlig för år 1919, torde, med tillämpning av det år 1917 använda
förfaringssättet, böra beredas genom extra anslag. Beräkningen av
förstärkningsanslaget synes mig böra ske efter samma princip, som
tillämpades år 1917, och anslaget bör sålunda utgå med en viss procent
av det ordinarie anslagets belopp. Såsom framgår av innevarande års
statsverksproposition under fjärde huvudtiteln, har anslaget till förstärkning
av det under denna huvudtitel uppförda anslaget till arméns
munderingsutrustning beräknats till ungefär 50 % av det ordinarie anslagets
belopp. Med hänsyn därtill att sistnämnda anslag beräknats
under förutsättning av visst antal vakanser, under det att anslaget till
beklädnad av sjömans- och skeppsgossekårerna är beräknat för i stat
upptagen numerär, torde procenttalet beträffande flottan kunna något
minskas. Denna minskning synes, i likhet med vad som äger rum vid
beräknandet av anslaget till avlöning för flottans kårer och stater, böra
bestämmas till 5 % av anslagssumman. Förstärkningsanslaget skulle
sålunda komma att utgå med 45 % av det ordinarie anslagets belopp.
Då enligt vad ovan nämnts det ordinarie anslaget för år 1919 bör
beräknas till 566,012 kronor, bör alltså det extra förstärkningsanslaget
för samma år upptagas till i avrundat tal 255,000 kronor.
Slutligen vill jag i detta sammanhang erinra därom, att riksdagen
år 1914 ifrågasatte, att flottans beklädnadsförråd för en gång borde
tilldelas ett extra anslag av sådan storlek, att det kunde dels täcka
förrådstitlarnas nuvarande brister och dels därutöver bilda erforderligt
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 17
Femte huvudtiteln.
130
[8.] rörelsekapital, samt att utredning i denna fråga borde verkställas. Dylik
utredning bar av marinförvaltningen verkställts och inkommit till Kung],
Maj:t. Till denna fråga återkommer jag i annat sammanhang (punkt
33 i 1918 års tilläggsstat under femte huvudtiteln.)
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
i riksstaten för år 1919 höja reservationsananslaget
till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna
nu.
........................................................... kronor 555,212
med ................................................. » 10,800
till........................................................... kronor 566,012
6. Förstärkning av reservationsanslaget till beklädnad
åt sjömans- och skeppsgossekårerna.
[9.] ^ Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört,
Förstärkning får jag hemställa, att Eders Kungl. Makt täcktes föreslå riksdagen
av reser- ö
vationsansla
klädnad
*ät att ^ förstärkning av ordinarie reservation s
sjömans-
och anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgosse
skeppsgosse-
kårerna på extra stat för'' år 1919 bevilja ett för
(Extra
anslag.) slagsanslag, högst 255,000 kronor.
[10.]
Naturaunderhåll
åt
personal vid
flottan.
(Ordinarie
anslag.)
7. Naturaunderhåll åt personal vid flottan.
Förslagsanslaget till naturaunderhåll åt personal vid flottan är i
riksstaten för år 1918 uppfört till belopp av 2,121,659 kronor.
I propositionen nr 60 till 1914 års senare riksdag beräknas detta
anslag för år 1919 till 2,120,191 kronor.
Till grund för upptagande av sistnämnda belopp lås; följande
specifikation. J
Femte huvudtiteln.
131
K r o |
11 |
o r. |
||||
! Förtid ^ersättning för 1 underofficer: |
||||||
225 dagar i land ä 62 öre per dag.................................... |
139 |
50 |
||||
140 » ombord » 88 » » » .................................... |
123 |
20 |
262 |
70 |
||
för 730 underofficerare......................................................... |
— |
— |
— |
— |
191,771 |
- |
Portionsersättning för 1 reservofficersaspirant: |
||||||
365 dagar ombord å 88 öre per dag .................................. |
— |
— |
321 |
20 |
||
för 20 reservofficersaspiranter .......................................... |
— |
— |
— |
6,424 |
||
Portionskostnad för 1 man av sjömanskåren: |
||||||
195 dagar i land å; 58 öre per dag.................................... |
113 |
10 |
||||
170 » ombord » 88 » » » .................................... |
149 |
60 |
262 |
70 |
||
för 4,400 man av sjömanskåren............................................ |
— |
— |
— |
— |
1,155,880 |
- |
Portionskostnad för 1 skeppsgosse: |
||||||
235 dagar i land å 58 öre per dag.................................... |
136 |
30 |
— |
— |
||
130 » ombord »88 » » » ................................... |
114 |
40 |
250 |
70 |
||
för 600 skeppsgossar ........................................................ |
— |
— |
— |
— |
150,420 |
— |
Portionskostnad för beväring: |
||||||
. Z88 + 58 \ .. 841,720 tjänstgöringsdagar a ^ g —/ ore.................. |
— |
— |
— |
— |
614,456 |
— |
Ersättning åt uppbördsman vid vissa matinrättningar............... |
— |
— |
— |
_ |
1,240 |
— |
Summa |
— |
1- |
— |
|— |
2,120,191 |
1- |
De sålunda angivna portionsprisen äro desamma, som legat till
grund för anslagets beräknande för år 1918.
Med avseende å beräkningarna i ovanintagna specifikation har jag
ingen annan erinran än att, på sätt anmärkts under femte huvudtiteln, punkt
13, i statsverkspropositionen till 1915 års riksdag, antalet tjänstgöringsdagar
för värnpliktiga bör utgöra 841,840 i stället för angivna 841,720.
Den anmärkta oriktigheten är dock så ringa, att den ej synes böra föranleda
ändring av slutsiffran för anslagets beräknade totalbelopp, 2,120,191
kronor. Ej heller torde sådan ändring erfordras på grund därav, att
beräkningen i nämnda specifikation avser ett antal av 730 underofficerare,
medan i förslaget till stat för flottans underofficerskår för år 1919
upptagits 738 underofficerare.
På förslag av Kungl. Maj:t medgav 1916 års riksdag, att sjökadetter
samt marinintendentselever och -aspiranter finge från och med
132
Femte huvudtiteln.
[10.] år 1917 under, tjänstgöring komma i åtnjutande av till beväringen
hörande värnpliktigs förmåner. Härav föranleddes en ökning, utöver
den ar 1914 beräknade, av förevarande anslag, vilken ökning, med
tillägg av kostnaden för naturaunderhåll till mariningenjörselever och
-aspiranter, uppgick till 30,890 kronor. I riksstaten för åren 1917 och
1918 upptogs därför anslaget till belopp, som med nyssnämnda summa
översteg det för samma anslag i ovannämnda proposition nr 60 beräknade
beloppet.
I skrivelse den 8 november 1916 omnämnde marinförvaltningen,
hurusom ämbetsverket vid föregående tillfällen erinrat, att de verkliga
portionsprisen vore avsevärt högre än de, som läge till grund för beräkningen
av naturaunderhållsanslaget, och fördenskull föreslagit en annan
beräkningsgrund. Under då rådande förhållanden vore givetvis portionsprisen
alldeles särskilt höga, varför överbetalning å anslaget icke
kunde undvikas. För att beträffande 1918 års anslag säkerställa sig
häremot ansåge förvaltningen, att sagda anslag borde med ledning av för
år 1916 gällande portionspris beräknas omkring 60 % högre än det ovan
beräknade eller i runt tal till 3,400,000 kronor. Då emellertid rådande
extraordinära förhallanden icke syntes böra ligga till grund för en så
betydande höjning av anslaget, med mindre en sådan princip skulle
komma att i allmänhet tillämpas beträffande de i riksstaten upptagna
förslagsanslagen, hade marinförvaltningen ansett sig böra följa de förut
använda grunderna för beräknande av naturaunderhållsanslaget.
Enligt förslag av Kungl. Maj:t anvisade 1917 års riksdag till förstärkning
av ifrågavarande anslag på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag
av högst 424,300 kronor, utgörande omkring 20 % av det
ordinarie anslaget, vilket, såsom förut nämnts, å 1918 års stat uppförts
med 2,121,659 kronor. För bestridande under år 1918 av kostnader
för naturaunderhåll åt personal vid flottan finnes sålunda anvisat ett
belopp av tillhopa 2,545,959 kronor.
Marin förvaltningen har nu i sin förberörda skrivelse den 22 oktober
1917 angående förevarande anslag för år 1919 anfört, att de verkliga
portionskostnaderna, med undantag för portionsersättning till underofficerare
under tjänstgöring i land, i medeltal per man och dag; uddgått
till
omkring 1 krona 18 öre i land och
» 1 » 88 » ombord,
samt lägst utgjort 1 krona 4 öre och högst 1 krona 26 öre i land och
lägst 1 krona 56 öre och högst 2 kronor 2 öre ombord.
Femte huvudtiteln.
183
Do verkliga portionskostnaderna hade sålunda i medeltal med mera
än 100 % överstigit de kostnader, som legat till grund för anslagsberäkningen.
I detta sammanhang torde — yttrar marinförvaltningen vidare —
böra nämnas, att utgifterna för naturaunderhåll åt personal vid flottan
under år 1916 uppgått till 4,247,070 kronor. Av detta belopp hade på
grund av nådig föreskrift 840,632 kronor ersatts av medel för neutralitetsskyddets
upprätthållande och 189,282 kronor 45 öre av värnskattemedel,
vadau förslagsanslaget till naturaunderhåll åt personal vid flottan
belastats med utgifter till sammanlagt belopp av 3,217,155 kronor 55
öre, under det att förslagsanslaget i riksstaten för år 1916 vore upptaget
till 2,031,924 kronor. Detta anslag hade sålunda överskridits
med omkring 58 %.
För att möta de alltjämt stegrade prisen å sådana förnödenheter,
varav marinen hade behov, hade det visat sig nödvändigt att beträffande
de å riksstatens femte huvudtitel för marinen upptagna förslagsanslag,
vilka påverkades av den rådande dyrtiden, för år 1919 påyrka större
eller mindre procentuella förhöjningar. Det syntes marinförvaltningen,
att en sådan förhöjning jämväl av här ifrågavarande anslag för år 1919
vore erforderlig. Denna förhöjning borde ske med 58 och bleve anslagsbehovet
för naturaunderhåll åt personal vid flottan för ar 1919
sålunda 3,398,708 kronor.
På grund härav har marinförvaltningen hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att i riksstaten för år 1919 höja förslagsanslaget
till naturaunderhåll åt personal vid flottan, vilket i 1918 års stat är
upptaget till 2,121,659 kronor, med 1,277,049 kronor till 3,398,708 kronor. I
I förenämnda specifikation av ifrågavarande anslag ingår en post
av 1,240 kronor för ersättning åt uppbördsmän vid vissa matinrättningar.
Med beloppet avses att bereda särskild gottgörelse åt dessa
befattningshavare för det besvär och det ansvar, varmed uppbördsmannabefattningarna
äro förenade. Enligt de grunder för denna ersättning, som
antagits vid 1911 års riksdag, utgår ersättningen för var och en av ifrågavarande
uppbördsmän med högst 25 och lägst 10 kronor för månad; och
genom nådigt brev den 17 november 1911 bestämdes bland annat, vid vilka
matinrättningar sådan ersättning skulle utbetalas, och det antal månader,
varunder ersättningen finge vid varje av dessa matinrättningar utgå.
Bestämmelser i nu nämnda avseenden hava, i enlighet med föreskrift i
berörda nådiga brev, upptagits i den av Kungl. Maj:t fastställda staten
för anslaget till naturaunderhåll åt personal vid flottan (resp. anslaget
134
Femte huvudtiteln.
[10.] till naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet, såvitt till kustartilleriet
hörande matinrättningar angår). I omförmälda brev föreskrevs därjämte
att, då ändring erfordrades i nämnda bestämmelser, anmälan därom
borde göras vid avgivande av yttrande och förslag över anslagsbehovet
för stationen, varvet eller regementet under det följande året.
I sin förenämnda skrivelse den 22 oktober 1917 har nu marinförvaltningen
uti ifrågavarande hänseende anfört bland annat följande.
I enlighet med sistnämnda föreskrift i fråga om förfaringssättet
vid genomförandet av ändring i berörda bestämmelser hade marinförvaltningen
i skrivelse den 13 november 1912 med förslag till stater och
arbetsplan för flottan för år 1913 hemställt, att redogöraren vid flottans
sjukhus i Karlskrona i hans egenskap av uppbördsman vid matinrättningen
därstädes måtte upptagas bland de uppbördsmän vid matinrättmngar,
som ägde uppbära särskild ersättning, samt att beloppet av ersättningen
måtte bestämmas till 10 kronor per månad. Denna framställning
blev icke av Kungl. Maj:t i detta sammanhang avgjord, utan
frågan hänsköts till 1913 års riksdag, som emellertid icke gjorde något
uttalande i ärendet; och medgav Kungl. Maj:t därefter den begärda
ersättningen.
Även vid sedermera ifrågasatt förändring rörande ersättning till
uppbördsmän vid marinens matinrättningar hade samma tillväe-agånffssätt
blivit följt. b b &
Emellertid ^ade det visat sig, att en av omständigheterna föranledd
förändrad^ förläggning av personal nödvändiggjort, att vissa matinrättningar
måst hållas i gång under längre tid av året än som förut varit
avsett. Ersättning till uppbördsmännen vid sådana matinrättningar utginge
dock endast för den tid av året, för vilken densamma blivit
vederbörligen medgiven.
Vid uppkommande behov av ifrågavarande ersättning såväl beträffande
annan matinrättning, än för vilken sådan ersättning redan
funnes medgiven, som för längre tid av året skulle sålunda ett föreläggande
för riksdagen vara erforderligt.
Då det. icke alltid läte sig göra att i så god tid förutse nämnda
behov, att riksdagens beslut kunde föreligga, då ersättning, föranledd
ay de ändrade förhållandena, bort utbetalas, men sådan utbetalning
givetvis borde ske ^i samma ordning, som gällde redan medgiven ersättning,
syntesJÄetjgmarinförvaltningen — helst de belopp, som här
vore i . fråga, vore obetydliga och icke torde behöva föranleda någon
förändring av naturaunderhållsanslagens belopp — att Kungl. Maj:t
borde äga att i överensstämmelse med hittills följda grunder medgiva,
Femte huvudtiteln.
1 ar»
i vilka fall och för vilken tid särskild ersättning linge utgå till upp- [10.]
bördsmän vid marinens matinrättningar i land.
Den av marinförvaltningen påvisade ökningen i portionsprisen är Departementsgivetvis
föranledd av nu rådande dyrtid. De avsevärda kostnader, som
naturaunderhållet av llottans personal under de senare åren betingat
utöver det ordinarie anslagsbeloppet, torde dock hava förorsakats icke
blott av prisstegringar å livsmedel utan även i väsentlig grad därav, att
antalet portionsdagar ombord avsevärt ökats och portionsdagarna i land
i samma mån minskats, vilket i sin ordning är beroende därpå, att
fartygsrustningarna med hänsyn till neutralitetsskyddets upprätthållande
under de senare åren haft betydligt större omfattning än under normala
förhållanden. Portionskostnaden ombord är, såsom framgår av den förut
intagna specifikationen, betydligt högre än i land på grund därav, att
personalen under sjötjänstgöring måste beredas kraftigare mathållning.
För att täcka de ökade kostnader för naturaunderhåll, som sålunda
kunna beräknas uppstå för år 1919, har marinförvaltningen hemställt
om en förhöjning av det ordinarie anslaget med 58 % av anslagets
belopp. Åven jag finner det angeläget, att ytterligare medel beredas
för att ersätta sådana ökade kostnader för ifrågavarande ändamål,
som kunna uppstå på grund av nyss angivna förhållanden. Jag finner
emellertid icke lämpligt att med anledning härav hemställa om ökning
av det ordinarie anslaget, utan anser jag mig i stället böra förorda, att
det erforderliga förstärkningsbeloppet utgår såsom extra anslag.
Det ordinarie anslaget synes mig tillsvidare böra beräknas enligt
hittills gällande grunder. Först sedan normala förhållanden inträtt,
torde böra prövas, huruvida skäl förefinnas att ändra grunderna för det
ordinarie anslagets beräknande. I enlighet härmed bör detta anslag för
år 1919 upptagas till den summa, 2,120,191 kronor, som framgår av
ovanstående specifikation, med tillägg av förenämnda belopp av 30,890
kronor för naturaunderhåll åt sjökadetter m. fl., varigenom det ordinarie
anslagsbehovet för år 1919, beräknat på samma sätt som för år 1918,
skulle uppgå till 2,151,081 kronor. Då den nu gällande staten utvisar ett
kostnadsbelopp av 2,121,659 kronor, skulle alltså uppkomma en ökning
i staten av 29,422 kronor.
Förstärkningsanslagets storlek torde, i likhet med det förfaringssätt,
som tillämpats beträffande föreslagen förstärkning av beklädnadsanslaget,
böra beräknas enligt samma grund som motsvarande anslag
för armén. Såsom jag anhåller få erinra, har i innevarande års statsverksproposition
under fjärde huvudtiteln till förstärkning av anslaget
136
Femte huvudtiteln.
[10.] till arméns mathållning äskats ett extra anslag, beräknat till 50 % av
det ordinarie anslagets belopp. Det extra anslaget till förstärkning av
flottans naturaunderhållsanslag synes mig emellertid, på sätt ägt rum
beträffande förstärkningen till beklädnadsanslaget, lämpligen böra beräknas
5 % lägre än motsvarande förstärkningsanslag under fjärde
huvudtiteln. Det extra anslaget till förstärkning av flottans naturaunderhållsanslag
torde på grund av vad sålunda anförts kunna beräknas
till 45 % av det ordinarie anslagets belopp eller i avrundat tal till
968,000 kronor.
Beträffande därefter marin förvaltningens framställning i fråga om
medgivande för Kungl. Maj:t att i enlighet med hittills följda grunder
bestämma, i vilka fall och för vilken tid särskild ersättning må utgå
till uppbördsmän vid marinens matinrättningar, är denna framställning,
såsom jag anhåller få erinra, närmast föranledd därav, att Kungl. Maj:t
genom nådigt brev den 19 maj 1917 anbefallt ämbetsverket att underställa
Kungl. Maj:ts prövning frågan, huruvida icke, med tillämpning av
de grunder, efter vilka sådan ersättning för närvarande utgår, erforderliga
ändringar av bestämmelserna i förevarande hänseende skulle
kunna för framtiden av Kungl. Maj:t utan riksdagens börande vidtagas.
Då marinförvaltningen för sin berörda framställning synes mig hava
förebragt tillfyllestgörande skäl, anser jag mig böra biträda densamma;
och bar jag härmed velat bringa till Kungl. Maj:ts och riksdagens
kännedom vad sålunda i ärendet förekommit. Det förtjänar härvid
uppmärksammas att, på sätt marinförvaltningen påpekat, uppkomna frågor
om ändringar uti ifrågavarande bestämmelser knappast varit avsedda
att i varje särskilt fall hänskjutas till riksdagens bedömande,
ehuru ett sådant förfaringssätt tillämpats vid de föregående tillfällen,
då dylika ändringar ifrågasatts.
Jag hemställer alltså, att Eders Kung]. Maj:t täcktes föreslå riksdagen -
att i riksstaten för år 1919 öka förslagsanslaget
till naturaunderhåll åt personal vid flottan
nu ..
med
till
. kronor 2,121,659: —
» 29,422: —
kronor 2,151,081: —
Femte huvudtiteln.
l.!57
8. Förstärkning av förslagsanslaget till naturaunderhåll åt
personal vid flottan.
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört, [11.]
får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen Förstärkning
av förslags
att
till förstärkning av ordinarie förslagsanslaget naturfundertill
naturaunderhåll åt personal vid flottan på extra ^®r''
stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst ‘flottan.
968,000 kronor. (Extraanslag.)
Nybyggnad och underhåll.
9. Flottans nybyggnad och underhåll.
Reservationsanslaget till flottans nybyggnad och underhåll är i staten
för år 1918 upptaget till ett belopp av 3,162,900 kronor.
I föreuämnda skrivelse den 1 oktober 1917 har marinförvaltningen
beträffande förevarande anslag för år 1919 anfört följande.
Uti en i propositionen nr 60 till 1914 års senare riksdag (sid. 278)
intagen översiktstabell över beräknade ordinarie och extra ordinarie
kostnader för flottan hade till flottans nybyggnad och underhåll för år
1919 upptagits 3,108,100 kronor.
På sätt framginge av den i 1914 års senare riksdags skrivelse nr
1 (sid. 285) intagna tabellen över anslagsbehoven för år 1919 enligt
Kungl. Maj:ts och enligt riksdagens beräkningar hade anslaget till flottans
nybyggnad och underhåll för sistnämnda år av riksdagen beräknats
till 80,000 kronor mera än i berörda proposition nr 60 till 1914
års senare riksdag. Det av riksdagen beräknade beloppet i berörda
avseende utgjorde således 3,188,100 kronor.
Detta belopp ansåge marinförvaltningen böra läggas till grund för
beräkningen av anslaget för år 1919.
Såsom framginge av 1916 års statsverksproposition, hade vid behandlingen
av det i punkt 53 av femte huvudtiteln upptagna reservationsanslaget
till underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel
föredragande departementschefen anfört, att viss materiel för år 1917
beräknats överförd från flottan till kustartilleriet ävensom att koBtnaden
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 18
[12.]
Flottans
nybyggnad
och underhåll.
(Ordinarie
anslag.)
138
Femte huvudtiteln.
[12.] för underhållet av denna materiel uppskattats till 5,100 kronor. Vidare
hade departementschefen meddelat, att vissa byggnader i Karlskrona
fästning överflyttats från varvets till fästningens förvaltning och att för
tillsynspersonalen vid ifrågavarande byggnader hittills utgått ett belopp
av 1,262 kronor 50 öre. Då båda dessa belopp, tillsammans 6,362
kronor 50 öre, medräknats i den för år 1917 begärda ökningen av
reservationsanslaget till underhåll av kustartilleriets byggnader och
materiel, både 1916 års riksdag ansett riktigt, att reservationsanslaget
till flottans nybyggnad och underhåll minskades med enahanda belopp,
avrundat till 6,350 kronor. Dylikt avdrag av anslaget hade skett även
för år 1918.
Jämväl för år 1919 torde ovan angivna belopp, 3,188,100 kronor,
böra minskas med 6,350 kronor till 3,181,750 kronor.
Vid beräkuandet av anslaget till underhåll av kustartilleriets byggnader
och materiel för år 1918 hade marinförvaltningen upptagit en
utgiftspost å 9,600 kronor för underhåll av byggnaderna vid örlogsdepån
i Göteborg. Enligt ämbetsverkets mening sammanhörde dessa
byggnader så nära med de å Nya varvet befintliga, för kustartilleriet
avsedda byggnaderna, att jämväl för de förra underhållet borde bestridas
av nämnda anslag.
I anledning härav anförde föredragande departementschefen i statsverkspropositionen
till 1917 års riksdag att, då det icke syntes vara
riktigt, att kustartilleriets underhållsanslag belastades med kostnader
för underhållet av byggnader, som tillhörde flottan, och svårigheter ej
torde föreligga att i räkenskapen särskilt för sig upptaga dessa kostnader,
berörda belopp, 9,600 kronor, borde tagas i beräkning vid bestämmandet
av flottans underhållsanslag. I enlighet härmed beslöt
riksdagen, att flottans underhållsanslag skulle ökas med nyssnämnda
belopp, 9,600 kronor.
På grund härav syntes ovannämnda belopp, 3,181,750 kronor, böra
ökas med 9,600 kronor till 3,191,350 kronor.
Genom nådigt brev den 24 augusti 1917 hade Kungl. Maj:t bemyndigat
marinförvaltningen dels att träffa överenskommelse med Stockholms
ångslupsaktiebolag rörande uppehållande under tiden från och
med den 1 september 1917 till och med den 31 augusti 1918 av trafiken
å linjen Skeppsholmen—Skeppsbron mot ersättning till bolaget, beräknad
efter 2,100 kronor för månad, att utgå kvartalsvis i efterskott
för tid, varunder trafiken uppehållits, samt av marinförvaltningen
med omhänderhavande medel förskjutas och framdeles till ersättande
Femte huvudtiteln.
139
anmälas, och dels att från flottans förråd till bolaget låta utlämna [12.]
för ifrågavarande trafik erforderlig smörjolja till självkostnadspris.
Tillika anbefalldes marinförvaltningen att vid avgivande av förslag
beträffande anslag till flottans nybyggnad och underhåll för år 1919
taga i beräkning de kostnader för uppehållande av ifrågavarande trafik,
som under nämnda år kunde uppstå.
I anledning härav och då kostnaderna för år 1919 icke torde
kunna beräknas till lägre belopp än det nu utgående eller 2,100 kronor
för månad, borde nyssnämnda belopp, 3,191,350 kronor, ökas med
2,100 x 12 eller 25,200 kronor till 3,216,550 kronor.
Det till flottans nybyggnad och underhåll för år 1919 avsedda beloppet
utgjorde sålunda 3,188,100—6,350 + 9,600 + 25,200 eller 3,216,550
kronor.
Detta belopp syntes marinförvaltningen böra föreslås såsom ordinarie
anslag till flottans nybyggnad och underhåll för år 1919.
Vid uppgörandet av 1914 års beräkningar för ifrågavarande anslag
hade ansetts, att underhållskostnaderna skulle kunna nedbringas till de
däri upptagna beloppen genom vissa åtgärder, såsom utrangering av
föråldrade fartyg, förläggande av vissa äldre fartyg i materielreserv
och en del underhållsarbetens utförande av fartygens besättningar. På
grund av nu rådande förhållanden hade emellertid dessa åtgärder icke
kunnat i nämnvärd utsträckning komma till utförande och några ändringar
härutinnan torde ej heller av tidsomständigheterna medgivas
inom den närmaste tiden.
Sedan nyssnämnda beräkningar utfördes, hade dessutom såväl
arbets- som materialpris stegrats i en oanad grad. Det syntes ej heller
vara att förvänta, att någon sänkning under de närmaste åren komme
att inträffa. Därtill komme, att fartygsmaterielen tagits i anspråk i en
omfattning, som icke varit vid beräkningarnas uppgörande förutsatt.
Redan vid beräkningen av detta anslag för år 1917 hade marinförvaltningen
framhållit, att en förhöjning av underhållsanslaget utöver de
efter samma beräkningsgrunder då angivna beloppen vore oundgängligen
erforderlig samt på anförda skäl föreslagit, att den nödiga förhöjningen
i anslaget måtte anvisas på extra stat. Beträffande detta
förslag yttrade föredragande departementschefen i statsverkspropositionen
till 1916 års riksdag bland annat att, därest det ordinarie anslaget
för år 1917 skulle visa sig otillräckligt, Kungl. Maj:t torde böra äga
att låta av tillgängliga medel förskjuta erforderlig fyllnad, varom anmälan
sedan syntes böra göras hos riksdagen för förskottets ersättande.
140
Femte huvudtiteln.
I anledning härav uttalade riksdagen, att förskott av nyss nämnd
art icke syntes böra ske annat än i den mån de ökade utgifterna från
anslaget föranletts av prisökningar å materialier och arbete.
Vid beräkningen av underhållsanslaget för år 1918 hade marinförvaltningen
framhållit, att för flottans nybyggnad och underhåll torde
krävas högre belopp än år 1914 beräknats, men påpekade samtidigt
vanskligheten av att under rådande förhållanden med någon grad av
säkerhet beräkna storleken av det behövliga beloppet.
I anslutning härtill anförde föredragande departementschefen i statsverkspropositionen
till 1917 års riksdag, att han under sådana förhållanden
icke funne erforderligt eller lämpligt att till utfyllning av anslaget
föreslå anvisning av medel på extra stat. Härvid vore att märka
— yttrade departementschefen vidare — att sådana kostnader för materielens
underhåll, som icke inginge i den årliga arbetsplanen, men
som för vidmakthållande av krigsberedskapen eller eljest för mobiliseringsändamål
bleve nödvändiga och icke genom inskränkning av andra
i arbetsplanen ingående arbeten kunde utgå från underhållsanslaget,
skulle gäldas av de till tryggande av rikets neutralitet beviljade medel.
Om och i den mån underhållskostnader under år 1918 skulle uppkomma,
vilka på grund av bristande tillgång å anslaget icke kunde
därifrån bestridas och icke borde gäldas av nyssnämnda, till upprätthållande
av neutraliteten beviljade medel, torde Kungl. Magt, på sätt
1916 års riksdag beträffande anslaget för år 1917 medgivit, böra äga
att låta av tillgängliga medel förskjuta erforderlig fyllnad, varom anmälan
sedermera borde göras hos riksdagen för förskottets ersättande.
Därvid borde emellertid, i enlighet med 1916 års riksdags uttalade
mening, förskottsvägen icke anlitas annat än i den mån de ökade utgifterna
från anslaget föranletts av prisökningar å materialier och
arbete.
Givetvis kunde det — framhåller marinförvaltningen vidare — ej förutsättas,
att ifrågavarande anslag för år 1919, sådant det nu beräknats,
skulle komma att visa sig tillräckligt. Med riksdagens medgivande, på
sätt förut skett, torde förstärkning av anslaget kunna även för år 1919
utgå av förskottsmedel. För den händelse åter, att det skulle befinnas
önskvärt att å extra stat begära erforderlig fyllnad i anslaget, hade
marinförvaltningen ansett sig böra, i den mån så varit möjligt, verkställa
beräkning rörande beloppet av dylik förstärkning i anslaget.
Marinförvaltningen ville därvid framhålla, att denna beräkning måste,
såsom marinförvaltningen redan i fråga om uppskattningen av flottans
underhållsanslag för år 1918 uttalat, bliva synnerligen vansklig att ut
-
Femte huvudtiteln.
141
föra, då varken materialprisen eller arbetslönernas storlek eller av materielens
ökade slitning förorsakade reparationskostnader kunde med någon
grad av tillförlitlighet förutses.
Det sammanlagda medelsbehovet under detta anslag hade för år
1919 beräknats, för varvet i Karlskrona till omkring 3,796,590 kronor
och för varvet i Stockholm till omkring 2,287,383 kronor.
För stationsbefälhavarnas räkning hade till åtskilliga behov utom
varven beräknats erforderliga från ifrågavarande anslag för år 1919
ett belopp av 23,600 kronor i Karlskrona och 25,500 kronor i Stockholm
eller ungefär samma belopp, som för ändamålet funnes upptagna
i den genom nådiga brevet den 15 december 1916 fastställda staten
för fördelning av anslaget för år 1917.
Med iakttagande av att för marinförvaltningens disposition avsåges
det i propositionen nr 60 till 1914 års senare riksdag för ändamålet
angivna beloppet av 150,000 kronor, kunde alltså de å ifrågavarande
anslag belöpande utgifterna för år 1919 beräknas sålunda:
för Karlskrona varv och station kronor 3,796,590
+ 23,600................................................................. kronor 3,820,190: —
för Stockholms varv och station kronor 2,287,383
+ 25,500............................................... |
............... » |
2,312,883: — |
till marinförvaltningens disposition |
.............. » |
150,000: — |
Summa kronor |
6,283,073: — |
De medel, som enligt denna beräkning erfordrades, överstege sålunda
med 3,066,523 kronor eller med omkring 96 % det belopp,
3,216,550 kronor, till vilket ordinarie anslaget i det föregående med
stöd av 1914 års uppskattning med däri vidtagna jämkningar beräknats.
Lägre än till 3,066,523 kronor torde det till underhållsanslagets
förstärkning erforderliga beloppet ej kunna beräknas.
Därest Kungl. Maj:t skulle finna lämpligt att för den motsedda
ökningen av underhållskostnaden utöver förut angivna belopp, 3,216,550
kronor, hos riksdagen äska ett extra anslag för år 1919, ville marinförvaltningen
därför med stöd av vad ämbetsverket i sådant hänseende
anfört föreslå, att detta extra anslag beräknades till i avrundat tal
3,100,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt, att
Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen att för år 1919 höja reservationsanslaget
till flottans nybyggnad och underhåll från det för år 1918
beviljade anslaget, 3,162,900 kronor med 53,650 kronor till 3,216,550
kronor.
[12.]
142
Femte huvudtiteln.
[12.]
Departements
chefens
yttrande.
Såsom föredragande departementschefen vid behandlingen av frågan
om förevarande anslag i statsverkspropositionen till 1917 års riksdag
erinrade, uttalades i förenämnda proposition nr 60 år 1914 med avseende
å de grunder, som däri tillämpats vid beräkningen av anslaget,
hurusom det funnits vara angeläget, att sådana organisatoriska åtgärder
vidtoges, som kunde verka till lättande av medelsbehovet för ifrågavarande
. anslag. Därvid syntes i främsta rummet böra ifrågakomma
utrangering av föråldrade fartyg samt förläggande av vissa äldre fartyg
i materielreserv. Sådana åtgärder hade också förutsatts i det förslag till
nybyggnad8-? överförings- och utrangeringsplaner, som i berörda proposition
framlades.
Det beslut, som riksdagen fattade angående nybyggnad av krigsfartygsmateriel
under perioden 1915—1919, avvek i åtskilliga delar
från Kungl. Maj:ts förslag i ämnet.
Med anledning därav anbefallde Kungl. Maj:t, såsom jag anhåller
få erinra, den 17 september 1914 marinförvaltningen, chefen för marinstaben
och inspektören av flottans övningar till sjöss att, på grundvalen
av riksdagens berörda beslut samt med hänsyn till möjligheterna för
fartygsnybyggnadens utförande under de särskilda åren av perioden, uppgöra
och till Kungl. Maj:t inkomma med normalplaner för samma period
för sådan nybyggnad, för överföring av stridsfartyg från kustflottan till
lokalstyrkor, för fartygens utgående ur lokalstyrkor, för förläggning i
materielreserv samt för utrangering av fartyg. Sådana normalplaner
hava av bemälda myndigheter avgivits med skrivelse den 16 april 1915,
men hava dessa planer, vilka äro beroende av åtskilliga ännu icke kända
omständigheter — såsom tidpunkten för nybyggda fartygs färdigställande,
erfarenheterna från nu pågående krig och flottans rustningar
m. — icke för närvarande ansetts böra fastställas. Vid anmälan
den 3 juli 1917 inför Kungl. Maj:t av berörda planer har Kungl. Maj:t
förklarat, att Kungl. Maj:t ville vid meddelande av beslut beträffande
åtgärder, som stode i samband med dessa planer, taga den hänsyn till
desamma, som omständigheterna medgåve.
Den 17 september 1914 anbefallde Kungl. Maj:t vidare chefen för
för marinstaben att i anslutning till nyssnämnda planer uppgöra och
till Kungl. Maj:t inkomma med organisationsplan för flottan samt med
normalplan för flottans krigsberedskap och övningar, därvid sistnämnda
plan i vad rörde övningar ombord skulle uppgöras gemensamt med inspektören
av flottans övningar till sjöss. Förslag till sådana planer, vilka
äro av hemlig natur, har med skrivelse den 8 november 1916 överlämnats
till Kung]. Maj:t; och har vid ärendets föredragning den 29 juni 1917
Femte huvudtiteln.
143
Kungl. Maj:t, som icke funnit lämpligt att under rådande förhållanden
fastställa det framlagda förslaget, föreskrivit, att omförmälda förslag skulle,
med iakttagande av de utav Kungl. Maj:t och riksdagen fattade beslut beträffande
vissa delar av förslaget, tjäna till ledning vid utarbetande av de
beräkningar av kostnaderna för llottans övningar m. m., vilka av chefen
för marinstaben och inspektören av flottans övningar till sjöss uppgjordes,
ävensom vid avlåtande av de framställningar, som i samband därmed av
beinälde chef och inspektör samt av marinförvaltningen avgåves. De delar
av förslaget, varom Kungl. Maj:t och riksdagen redan fattat beslut, gälla
sjöstyrkornas organisation, och avser förslaget i dessa delar i huvudsak
att åt denna organisation bereda ökad fasthet, särskilt under de tider
av året, då sjöstyrkorna äro förlagda till flottans stationer för övningar,
därvid framför allt de för landets försvar till sjöss så viktiga torped-
och minvapnen skulle komma att vinna en betydligt ökad
grad av krigsberedskap. För genomförandet av denna organisation har
enligt riksdagens efter framställning av Kungl. Maj:t fattade beslut
anslaget till flottans krigsberedskap och övningar för år 1918 ökats
med ett belopp av 195,000 kronor.
Jämväl anhåller jag få erinra, att föredragande departementschefen
beträffande de tillämpade grunderna för beräkning av fartygens underhållskostnader
vidare anförde i förenämnda proposition nr 60 år 1914,
att den föreslagna utsträckningen av övningstiden för de värnpliktiga
och därmed sammanhängande övningsplan föranledde, att vissa av flottans
fartyg borde för det kommande beräknas vara rustade för övning
längre tid årligen än hittills. I likhet med den mening, som uttalats
av andra försvarsberedningen, ansåg departementschefen, att detta förhållande
kunde komma att medföra en minskning ej blott i underhållskostnaderna,
i det att en del underhållsarbeten, vilka nu försigginge
på varven, skulle kunna utföras av fartygens besättningar, utan även i
de årligen erforderliga ut- och avrustningskostnaderna. Med anledning
härav ansåg departementschefen, att en reduktion borde kunna göras i
dittills beräknade enhetspriser för underhållet av l:a klass pansarbåtar i
kustflottan samt för l:a klass pansarbåtar och jagare i lokalstyrkorna.
Sedan det i nyss omförmälda organisationsplan för flottan ingående
förslaget angående sjöstyrkornas organisation blivit genomfört, torde erfarenheten
snart nog giva vid handen, i vad mån den avsedda kostnadsminskningen
kan på denna väg ernås.
I skrivelse den 24 november 1914 angående utgifterna under riksstatens
femte huvudtitel för år 1916 har vidare av marinförvaltningen
framförts ett av varvschefen i Karlskrona väckt förslag att till under
-
144
Femte huvudtiteln.
[12.] hållskostnadernas nedbringande maskin- och eldarpersonal från fartygen
skulle i viss utsträckning få användas till arbeten vid varvet; och har
Kungl. Maj:t i anledning härav genom nådigt brev den 18 juni 1915
anbefallt marinförvaltningen, chefen för marinstaben och inspektören av
flottans övningar till sjöss att verkställa vidare utredning i detta ämne
samt gemensamt inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda.
I anledning härav hava bemälda myndigheter i skrivelse den 8
december 1916 anfört, att frågan om tillgodoseendet av varvens behov
av maskin- och eldarpersonal beaktats vid utarbetandet av förutnämnda
organisationsplan för flottan samt normalplan för flottans krigsberedskap
och övningar samt att några ytterligare åtgärder i det syfte, som angivits
i förberörda nådiga brev den 18 juni 1915, icke ansetts för det
dåvarande böra ifrågasättas. Kungl. Maj: t har ock vid anmälan den
29 juni 1917 av ifrågavarande ärende icke funnit skäl vidtaga vidare
åtgärd i ärendet.
Av vad jag sålunda haft tillfälle anföra torde framgå, att på grund
särskilt av de rådande tidsförhållandena fasta hållpunkter för verkställande
av en revidering av underhållsplanerna för flottans nybyggnad och underhåll
för år 1919 icke kunnat vinnas. Vad särskilt beträffar den ändrade
organisation av sjöstyrkorna, för vars genomförande medel av riksdagen
beretts för innevarande år, måste givetvis någon tids erfarenhet avvaktas,
innan dess inverkan på underhållsplanen kan bedömas. Denna
organisation utgör i övrigt endast en del av den uppgjorda normalplanen
för flottans krigsberedskap och övningar.
Vid nu angivna förhållande lärer anledning icke föreligga att frångå
grunderna för den beräkning av beloppet utav här ifrågavarande anslag
för år 1919, som angivits i propositionen nr 60 år 1914, dock med de
avvikelser, för vilka jag i det följande anhåller få redogöra.
Till en början lärer det i nämnda proposition för år 1919 beräknade
anslagsbeloppet, 3,108,100 kronor, på sätt marinförvaltningen i enlighet
med riksdagens beslut år 1917 föreslagit, böra minskas med enahanda
summa av 6,350 kronor, utgörande underhållskostnad för viss från
flottan till kustartilleriet överflyttad materiel m. m., som i riksstaten för
år 1918 överförts från flottans underhållsanslag till anslaget till underhåll
av kustartilleriets byggnader och materiel. Å andra sidan bör anslaget
enligt marinförvaltningens förslag ökas med ett belopp av 9,600
kronor för underhåll av de byggnader vid örlogsdepån i Göteborg,
vilka tillhöra flottan. Motsvarande åtgärd har redan av riksdagen vid
-
Femte huvudtiteln.
145
tagits för år 1918. Båda dessa jämkningar i anslaget utgöra sålunda
endast ett fullföljande av riksdagens tidigare fattade beslut.
Marinförvaltningen har vidare i anslagets belopp för år 1919 inberäknat
en summa av 25,200 kronor, utgörande ersättning för samma
år till Stockholms ångslupsaktiebolag för uppehållande av trafiken å
linjen Skeppsholmen—Skeppsbron. I avseende härå tillåter jag mig
nämna, att överståthållarämbetet enligt resolution den 16 juni 1865
bifallit en av Stockholms ångslupsaktiebolag gjord ansökning att medelst
ångslupar bestrida persontrafik å linjerna Skeppsholmen—Skeppsbron
och Skeppsholmen—Djurgården under villkor, bland annat, att flottan
tillhörande personer skulle å ångsluparna erhålla kostnadsfri överfart.
På grund dels av den i samband med i augusti 1914 anbefalld mobilisering
av flottan verkställda avstängningen för allmänheten av Skeppsholmen
och Kastellholmen, vilken avstängning numera gäller tiden kl.
6 e. m.—kl. 6 f. m., och den därav föranledda minskade frekvensen av
betalande passagerare å berörda linjer och dels de ökade kostnaderna
för kol, olja m. m. har Kungl. Magt, efter framställningar av Stockholms
ångslupsaktiebolag, tillerkänt bolaget särskild ersättning för uppehållandet
av ifrågavarande trafik. Denna ersättning har utgått med ett
allt efter den fortgående stegringen av bolagets omkostnader för trafikens
uppehållande förhöjt belopp och utgjorde för tiden från och med
augusti 1914 till och med den 30 juni 1915 sammanlagt 7,000 kronor
och för tiden 1 juli 1915—30 juni 1916 tillhopa 12,000 kronor. Sedan
bolaget nedlagt trafiken å linjen Skeppsholmen—Djurgården, utgick ersättningen
för uppehållandet av trafiken Skeppsholmen—Skeppsbron för
juli och augusti månader år 1916 med 40 kronor för dag samt för
tiden september 1916—augusti 1917 med 1,800 kronor för månad; och
har, såsom marinförvaltningen erinrat, bolaget för tiden september 1917
—augusti 1918 för ombesörjande av trafiken å sistnämnda linje tillförsäkrats
en månatlig ersättning av 2,100 kronor. Nu angivna utgifter,
vilka av marin förvaltningen enligt av Kungl. Maj:t meddelad
föreskrift förskotterats av omhänderhavaude medel, hava, i den mån de
belöpa å tiden från och med augusti 1914 till och med augusti 1916,
blivit av 1917 års riksdag ersatta genom extra anslag å 1918 års stat.
Den sålunda träffade anordningen har visat sig erforderlig för att
trygga den för varvsdriften och stationsverksamheten oundgängligen
nödvändiga förbindelsen mellan Skeppsholmen och Skeppsbron. I sådant
avseende vill jag nämna att, enligt vad jag inhämtat, av varvets personal
icke mindre än omkring 350 personer äro boende å sådan plats,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 19
[12.]
146
Femte huvudtiteln.
[12.] att de för sin förbindelse med hemmet äro hänvisade till berörda
kommunikationsled, samt att samma förhållande äger rum beträffande
omkring 160 officerare och underofficerare samt omkring 240 man av
sjömanskåren. Enligt vad marinförvaltningen meddelat, har verkställd
utredning givit vid handen att, därest kronan skulle ombesörja trafiken
å ifrågavarande linje genom förhyrning av färjor, en sådan anordning
skulle ställa sig ogynnsammare ur ekonomisk synpunkt.
Då man torde böra räkna med nödvändigheten av att även under
år 1919 uppehålla trafiken å linjen Skeppsholmen—Skeppsbron på enahanda
villkor, som för närvarande gälla, lärer därav föranledd kostnad,
25,200 kronor, böra, på sätt marinförvaltniugen i enlighet med föreskrift
i nådigt brev den 24 augusti 1917 föreslagit, inräknas i underhållsanslaget.
Vidare torde jag få erinra, att förslag i det föregående (punkt 4)
framställts om uppförande å mariningenjörkårens stat av de två befattningar,
som för närvarande beklädas av biträdande ingenjören vid byggnadsdepartementet
i Karlskrona och biträdande elektroingenjören vid
ingenjördepartementet därstädes. Då de arvodesbelopp, tillhopa 9,000
kronor för år, som nu utgå till dessa befattningshavare, bestridas från
underhållsanslaget, lärer, under förutsättning av bifall till nyssnämnda
förslag, detta anslag böra minskas med sagda belopp.
1 annat sammanhang har jag föreslagit, att för uppförande av ett
arbetarkök vid flottans varv i Stockholm måtte hos riksdagen å tilläggsstat
för år 1918 äskas ett anslag av 51,500 kronor. Därvid har förutsatts,
att arbetarkökets årliga driftkostnader, såvitt angår avlöning till
köksföreståndare och övrig kökspersonal, skulle utgå av anslaget till
flottans nybyggnad och underhåll. Under förutsättning av bifall härtill
lärer denna avlöning, vilken, enligt vad jag inhämtat, beräknats uppgå
till omkring 10,000 kronor årligen, böra inräknas i förevarande anslag.
Slutligen vill jag erinra, hurusom under de senare åren från myndigheternas
sida tid efter annan gjorts framställningar om anvisande
av medel för utförande av förbättrings- och kompletteringsarbeten av
mindre omfattning, till vilka medel icke kunnat beredas från det ordinarie
underhållsanslaget. Åven bland de av marinförvaltningen nu upptagna
an slagskrav, som avsetts att föreläggas 1918 års riksdag, förekomma
åtskilliga framställningar av sådan art. Så har ämbetsverket i
skrivelse den 29 november 1917 hemställt om anvisande av medel å
extra stat för anskaffning av nya tvättställ i vissa kaserner vid flottans
station i Stockholm, för komplettering av den elektriska belysningen
därstädes m. m. Då jag finner mindre lämpligt att belasta budgeten
Femte huvudtiteln.
147
med sådana mindre utgiftsposter, vilka rätteligen äro av natur att böra
bestridas av flottans ordinarie underhållsanslag, anser jag mig böra
föreslå, att anslaget, för att kunna möta dylika utgifter, ökas med ett
belopp, som förslagsvis torde kunna bestämmas till 50,000 kronor.
I anslutning till vad sålunda anförts anser jag, att anslaget till
flottans nybyggnad och underhåll bör för år 1919 upptagas till 3,188,100
— 6,350 + 9,600 + 25,200 — 9,000 + 10,000 + 50,000 kronor eller 3,267,550
kronor.
Ehuru marinförvaltningen icke ansett sig böra göra någon hemställan
om anvisande på extra stat av fyllnad för år 1919 i förevarande
anslag på grund av de numera högst väsentligt stegrade material- och
arbetsprisen, har ämbetsverket likväl verkställt en approximativ beräkning
av det belopp, som i sådant avseende kunde anses erforderligt.
Denna beräkning har, såsom av ämbetsverket framhållits, varit synnerligen
vansklig att utföra, då varken materialprisen eller arbetslönernas
storlek eller av materielens ökade slitning förorsakade reparationskostnader
kunde med någon grad av tillförlitlighet förutses. Marinförvaltningens
beräkning av ifrågavarande fyllnadsbelopp slutar på ett belopp
av 3,066,523 kronor eller omkring 96 % av det belopp, 3,216,550 kronor,
vartill anslaget av ämbetsverket upptagits för år 1919. Detta belopp har
av marin förvaltningen avrundats till 3,100,000 kronor. I detta avseende
kan nämnas, att en överslagsberäkning, som är intagen i varvschefens
vid flottans station i Karlskrona i augusti 1917 avlåtna skrivelse angående
utgifterna för varvet år 1919, giver vid handen, att den genomsnittliga
ökningen från år 1914 till nämnda tid å de viktigaste av de
materialier, som här äro i fråga — järn, koppar, tenn, virke, kol m. m.
— ej understiger 200 % samt att arbetslönerna under samma tidsperiod
höjts med omkring 30 %.
Såsom marinförvaltningen erinrat, har riksdagen för vartdera av
åren 1917 och 1918 medgivit att, om och i den mån underhållskostnader
under nämnda år skulle uppkomma, vilka på grund av bristande
tillgång å anslaget icke kunde därifrån bestridas och icke borde gäldas
av till upprätthållande av rikets neutralitet beviljade medel, Kungl.
Maj:t skulle äga att låta av tillgängliga medel förskjuta erforderlig
fyllnad, varom anmälan sedermera borde göras hos riksdagen för förskottets
ersättande; och uttalade därvid 1916 års riksdag, att förskottsvägen
icke borde anlitas annat än i den mån, de ökade utgifterna
från anslaget föranletts av prisökningar å materialier och arbete.
[12.]
148
Femte huvudtitela.
[12.] Marinförvaltningen har nu utgått från, att erforderlig förstärkning
av anslaget skulle även för år 1919 utgå av förskottsmedel. Med hänsyn
därtill att, såsom förut nämnts, det hittills tillämpade förskottsförfarandet
är avsett att nu avvecklas, synes mig dock, att förskottsvägen
även i här ifrågavarande fall bör undvikas. På grund därav torde frågan
om sättet för täckande i annan ordning av berörda kostnadsökning
för år 1919 böra i detta sammanhang upptagas till behandling.
Under den tid, då flottan är mobiliserad för neutralitetsskyddet, bestridas,
såsom tidigare omförmälts, de kostnader för materielens underhåll,
som icke ingå i den årliga arbetsplanen, men som för vidmakthållande
av krigsberedskapen eller eljest för mobiliseringsändamål bliva
nödvändiga och icke genom inskränkning av andra i arbetsplanen ingående
arbeten kunna utgå från underhållsanslaget, av de till tryggande
av rikets neutralitet beviljade medel. Vid mobiliseringens upphörande
måste synnerligen omfattande översyns- och reparationsarbeten utföras å
en del av den fartygsmateriel, som kommit till användning vid neutralitetsskyddet.
Det låter sig nämligen av naturliga skäl icke göra att
under den fortgående neutralitetsvakten utföra alla erforderliga underhållsarbeten,
varför en stor del måste anstå, till dess fartygen avrustats
vid resp. varv. Då de kostnader, som bliva erforderliga för att snarast
möjligt efter mobiliseringens slut sätta nämnda materiel i fullgott stånd,
äro av enahanda natur som andra neutralitetsutgifter för sjöförsvaret,
lära dessa kostnader enligt min mening böra belasta det anslag, som må
komma att beviljas för upprätthållande av neutraliteten.
Storleken av det anslagsbelopp, som för nu nämnda ändamål kan
erfordras för år 1919, blir beroende dels av tidpunkten för mobiliseringens
upphörande samt det tillstånd, vari fartygsmaterielen då befinner
sig, och dels på de vid nämnda tidpunkt gällande material- och arbetsprisen.
Att redan nu tillnärmelsevis verkställa någon tillförlitlig beräkning
i detta hänseende låter sig emellertid givetvis icke göra.
För att möta den kostnadsökning å ifrågavarande anslag för år
1919, som, frånsett nyss omförmälda av neutralitetsvakten föranledda
kostnader, kan uppkomma, synes mig, i enlighet med vad jag vid vissa
andra ordinarie anslag i sådant hänseende anfört, ett förstärkningsanslag,
beräknat till viss procent av beloppet av det ordinarie anslaget, böra
beredas på extra stat.
Ehuru det med hänsyn till de många ovissa omständigheter, som
här spela in, är synnerligen vanskligt att nu bedöma storleken av det
ökade medelsbehov, som i förevarande avseende må komma att förefin
-
Femte huvudtiteln.
149
nas för år 1919, synes mig emellertid, att denna procentsiffra ej bör [12.]
bestämmas lägre än till 30 % av det ordinarie anslagets belopp.
Då, enligt vad ovan nämnts, det ordinarie anslaget för år 1919
bör beräknas till 3,267,550 kronor, bör alltså det extra förstärkningsanslaget
för samma år — om därvid frånräknas det i nämnda summa
ingående beloppet av 50,000 kronor, som avsetts för bestridande av
kostnaderna för smärre förbättrings- och kompletteringsarbeten — upptagas
till i avrundat tal 965,300 kronor.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att i riksstaten för år 1919 öka reservationsanslaget
till flottans nybyggnad och underhåll
nu.................................................... kronor 3,162,900: —
med..................................................... » 104,650: -
till......................................................... krön or 3,267,550: —
10. Förstärkning av reservationsanslaget till flottans
nybyggnad och underhåll.
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört, [13.]
får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen Förstärkning
av reserva- ^
, .... . tionsanslaget
att till förstärkning av ordinarie reservationsan- till flottans
slaget till flottans nybyggnad och underhåll på extra nybyggnad
Stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst håll.
965,300 kronor. (Extraanslag.)
11. Krigsfartygsmateriel.
Vid 1914 års senare riksdag beslöts att för nyanskaffning under [14.]
åren 1915—1919 av krigsfartygsmateriel Krigstartygs
a)
bevilja ett anslag av 32,000,000 kronor och därav på extra stat materiel,
för år 1915 anvisa ett belopp av 6,400,000 kronor; (Extraanslag.
150
Femte huvudtiteln.
[14.] b) medgiva, att Kungl. Maj:t finge disponera de av 1911 års riksdag
för nyanskaffning av krigsfartygsmateriel beviljade, ännu icke använda
medel, 3,880,000 kronor, ävensom av 1912 och 1913 års riksdagar till
krigsfartygsmateriel avsatta medel, tillhopa 3,550,000 kronor, eller således
sammanlagt 7,430,000 kronor;
c) medgiva, att Kungl. Maj: t finge mottaga den av Svenska pansar- *
båtsföreningen erbjudna gåvan, såvitt anginge två pansarbåtar, till ett
belopp av 2,500,000 kronor; samt
d) under förutsättning att Kungl. Maj:t godkände riksdagens beslut
angående ny värnpliktslag och sjöförsvarets ordnande, bevilja ett ytterligare
anslag av 3,302,000 kronor, att utgå av värnskattemedel, samt
därav för år 1915 anvisa ett belopp av 100,000 kronor.
Riksdagen beslöt likaledes, att ovan angivna belopp skulle användas
dels till byggande av två pansarbåtar och fyra jagare, dels till byggande
av undervattensbåtar för en sammanlagd beräknad kostnad av
9,750,000 kronor och dels för påbörjande eller byggande av ytterligare
krigsfartygsmateriel av slag, varom framdeles kunde av Kungl. Maj:t
och riksdagen bestämmas.
Vid anmälan den 17 september 1914 av riksdagens omförmälda
beslut blevo de av Kungl. Maj:t godkända, i vad de avveko från Kungl.
Maj:ts förslag.
I proposition nr 130 till 1915 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen att för sin del bestämma, att av de medel å tillhopa 45,232,000
kronor, som 1914 års senare riksdag beviljat till nyanskaffning av krigsfartygsmateriel
under åren 1915—1919 eller vilkas disponerande för
sådant ändamål samma riksdag medgivit, den del, som beräknats icke
åtgå till beslutade två pansarbåtar och fyra jagare ävensom undervattensbåtar,
eller ett belopp av inemot 4,000,000 (3,818,000) kronor, skulle användas
till ytterligare byggande av undervattensbåtar. Med anledning
härav bestämde 1915 års riksdag, att av nämnda medel skulle, utöver
vad som avsetts för byggande av undervattensbåtmateriel enligt 1914
års senare riksdags beslut, för samma ändamål användas ytterligare ett
belopp av 1,950,000 kronor. Vid föredragning den 3 juni 1915 av
riksdagens berörda skrivelse godkände Kungl. Maj:t riksdagens beslut,
i vad det avvek från Kungl. Maj:ts förslag, samt anbefallde marinförvaltningen
att uppgöra förslag till de åtgärder, som med anledning av
Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut syntes böra vidtagas.
Av ovan omförmälda, under a) här ovan upptagna anslag å 32,000,000
kronor hava 1915, 1916 och 1917 års riksdagar, i enlighet.med Kungl.
Maj:ts förslag, på extra stat för vartdera av åren 1916, 1917 och 1918
Femte huvudtiteln.
151
anvisat ett belopp av 6,400,000 kronor. Därjämte bär 1915 års riksdag
av förutnämnda, under d) angivna anslag av 3,302,000 kronor för
år 1916 anvisat återstående, icke anvisade beloppet, 3,202,000 kronor,
att utgå av värnskattemedel.
Jag tillåter mig att i detta sammanhang i korthet redogöra för de
åtgärder, som av Kungl. Maj:t vidtagits för anskaffning av ifrågavarande
krigsfartygsmateriel.
Sedan Kungl. Magt den 25 september 1914 fastställt huvudritningar
till eu l:a kl. pansarbåt och i samband därmed anbefallt marinförvaltningen
att från inhemska verkstäder infordra anbud å leverans av skrov
och andra huvudsakliga delar till två fartyg av ifrågavarande slag, har
Kungl. Maj:t den 1 december 1914 vid prövning av inkomna anbud
bemyndigat marinförvaltningen att avsluta kontrakt med Kockums mekaniska
verkstadsaktiebolag beträffande leverans av en pansarbåt, varå
arbetena skulle påbörjas samma år, och med Göteborgs nya verkstadsaktiebolag
beträffande leverans av en pansarbåt att stapelsättas under
år 1915.
Den vid Göteborgs nya verkstadsaktiebolag under byggnad varande
pansarbåten har sjösatts den 15 september 1917.
Vidare har Kungl. Maj:t den 26 mars 1915 fastställt ritningar till
de jagare, vartill 1914 års senare riksdag anvisat medel, ävensom bemyndigat
ämbetsverket att infordra anbud dels från flottans varv i
Karlskrona och inhemska skeppsbyggerifirmor å byggande av skrovutrustning
m. m. till en eller eventuellt två dylika jagare, dels ock
från såväl inländska som utländska maskinverkstäder å leverans av
turbinmaskineri till desamma; och anbefalldes samtidigt marinförvaltningen
att med eget yttrande underställa Kungl. Maj:ts prövning de ingivna
anbuden och därvid avgiva förslag beträffande det antal fartyg,
som för det dåvarande borde beställas. Kungl. Maj:t har därefter genom
nådigt brev den 9 juli 1915, efter framställning av marinförvaltningen,
dels antagit ett av Lindholmens verkstadsaktiebolag avgivet anbud å
leverans av skrov och skrovutrustning m. m. till två jagare, dels godkänt
ett av aktiebolaget de Lavals ångturbin avgivet anbud å leverans
av två turbinmaskinerier m. m. till desamma, dels ock bemyndigat
marinförvaltningen att angående nämnda leveranser avsluta kontrakt
med bemälda anbudsgivare ävensom att gå i författning om anskaffning
av jagarnas utrustning i övrigt.
Nu omförmälda två jagare hava sjösatts, den ena den 25 september
och den andra den 19 december 1917.
[14.]
152
Femte huvudtiteln.
[14.] Beträffande de återstående två i 1914 års nybyggnadsprogram in
gående
jagarna har Kungl. Maj:t den 2 mars 1917 uppdragit åt marinförvaltningen
att omedelbart gå i författning om infordrande av anbud
å byggande av desamma av i huvudsak samma typ som de under
byggnad varande jagarna. Sedan marinförvaltningen anmält, att inkomna
anbud å byggande av ifrågavarande två jagare väsentligt överstege för
ändamålet tillgängliga medlen samt att det icke heller läte sig göra att
inom rimlig tid verkställa omförmälda fartygsbyggnader vid Karlskrona
varv, har med byggandet av dessa jagare måst för närvarande anstå.
1 avseende slutligen å byggande av de undervattensbåtar, vartill
medel anvisats av 1914 och 1915 års riksdagar, har Kungl. Maj:t den
17 september 1914 uppdragit åt en kommission av sakkunniga att till
Kungl. Maj:t inkomma med yttrande och förslag till typ för undervattensbåt
i kustflottan. Efter det nämnda kommission avgivit sådant
yttrande och förslag, hava erforderliga åtgärder för undervattensbåtarnas
färdigställande vidtagits under åren 1915 och 1916. En närmare redogörelse
för dessa åtgärder och vad därmed står i samband återfinnes i
förutnämnda hemliga promemoria.
I detta sammanhang torde jag få erinra, att enligt beslut vid 1917
års riksdag medgivits, att av de medel, tillhopa 45,232,000 kronor,
som 1914 års senare riksdag ställt till Kungl. Maj:ts förfogande till
nyanskaffning av krigsfartygsmateriel under åren 1915—1919, den del,
1,868,000 kronor, om vars användande till anskaffning av viss fartygsmateriel
riksdagen då ännu ej fattat beslut, finge tagas i anspråk för
bestridande av ökade kostnader för den beslutade materielens anskaffande.
Eör samma ändamål har 1917 års riksdag för år 1918 beviljat ytterligare
ett reservationsanslag av 2,700,700 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att redan under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna
detta belopp, ävensom beslutat, att beloppet skulle utgå av förefintlig
behållning å värnskattefonden.
Marinförvaltningen har nu i förenämnda skrivelse den 1 oktober
1917 föreslagit, att av det utav 1914 års senare riksdag för nyanskaffning
av krigsfartygsmateriel beviljade anslaget å 32,000,000 kronor måtte
av riksdagen äskas anvisning för år 1919 av 6,400,000 kronor.
Departements- Då marinförvaltningens förevarande förslag stål’ i överensstämmelse
Chfrandeytt mec^ ^en * propositionen nr 60 år 1914 angivna förutsättningen, att
njbyggnadsanslaget borde jämnt fördelas å de särskilda åren i nybyggnad8perioden,
har jag icke något att däremot erinra.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
Femte huvudtiteln.
163
att av det utav 1914 års riksdag för nyanskaffning
under åren 1915—1919 av krigsfartygsmateriel
beviljade anslaget å 32,000,000 kronor anvisa på extra
stat för år 1919 såsom reservationsanslag ett belopp
av 6,400,000 kronor.
12. Utvidgning och modernisering av flottans varv i
Karlskrona.
I skrivelse den 30 maj 1913 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens femte huvudtitel för år 1914 anhöll riksdagen, att
Kungl. Maj:t måtte föranstalta om erforderlig utredning rörande Karlskrona
örlogsvarvs utvidgning och modernisering, i syfte att å varvet
skulle kunna utföras nyb}rggnader av pansarbåtar och andra krigsfartyg,
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t den 2 april 1914 åt
en kommitté att verkställa sådan utredning; och föreskrev Kung]. Maj:t
därvid tillika, att vid nämnda utredningsarbete borde särskilt tagas i
övervägande, huruvida den ifrågasatta utvidgningen och moderniseringen
av varvet lämpligen borde äga rum successivt i särskilda perioder.
Nämnda kommitté avgav den 23 mars 1915 utredning och förslag
i ämnet. Kommittén anförde därvid, bland annat, att kommittén tänkt
sig de erforderliga åtgärderna för verkstädernas utvidgning och den
maskinella utrustningens anskaffande fördelade i tre grupper samt arbetenas
och anskaffningens utförande verkställt successivt i tre skeden,
så att varje grupp av arbeten utfördes under motsvarande skede.
De anordningar, vilka enligt kommitterades förslag skulle verkställas
under l:a skedet och som åsyftade att giva verkstäderna en modern
utrustning för fyllande av hittills å varvet ställda krav, gingo i främsta
rummet ut på att genom förflyttning från stora verkstadsbyggnaden
av snickarverkstaden och åtskilliga förråd vinna ökat utrymme i nämnda
verkstadsbyggnad för maskinverkstaden och en del andra verkstäder samt
för kontors- och ritlokaler. För att bereda ökat kajutrymme i närheten
av verkstäderna skulle därjämte utbyggas eu minst 80 meter lång pir.
Under 2:a skedet, då varvet skulle sättas i stånd att vid sidan av
dittills utförda underhållsarbeten hava under byggnad intill fyra undervattensbåtar
eller två undervattensbåtar och en jagare, skulle enligt
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 20
[»O
[16.]
Utvidgning
och modernisering
av
flottans varv
i Karlskrona.
(Extra anslag.)
154
Femte huvudtiteln.
[15.] förslaget uppföras en ny plåtslagarverkstad samt anordnas en bädd för
jagare.
Till 3:e skedet skulle höra de anstalter, som vore nödvändiga för
att samtidigt med de underhållsarbeten och nybyggnader, för vilka
arbetena under l:a och 2:a skedena vore avsedda, kunna på rimlig tid
bygga en l:a klass pansarbåt. För detta ändamål krävdes i främsta
rummet anläggning av en i närheten av verkstäderna belägen, för
sådant fartygsbygge tillräcklig stapelbädd. Bredvid denna skulle uppföras
en ny spantverkstad, då den plåtslagarverkstad, som vore avsedd
att byggas under 2:a skedet, icke kunde anses tillfyllest för alla vid
ett pansarbåtsbygge förekommande plåt- och spantarbeten.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 18 februari 1916
uttalade föredragande departementschefen, enligt vad som framgår av
statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag, bilagt propositionen
nr 74 till nämnda års riksdag, att han icke funnit anledning
till erinran mot kommitterades berörda förslag till arbeten och anskaffning
under l:a och 2:a skedena. Med avseende å 3:e skedet förklarade
departementschefen sig anse, att de till detta skede hörande åtgärderna
borde ställas på framtiden. Kostnaderna för utförande av de
anordningar, som borde utföras under l:a och 2:a skedena, beräknades
i förenämnda proposition till 1,350,000 kronor, vilket belopp lämpligen
syntes böra fördelas på en tidrymd av fem år. Av nämnda summa
borde ett belopp av 250,000 kronor äskas för år 1917; och skulle därefter
för vart och ett av åren 1918—1921 erfordras ett belopp av
275.000 kronor.
I anslutning härtill föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att till utvidgning
och modernisering av flottans varv i Karlskrona bevilja ett anslag av
1.350.000 kronor samt därav på extra stat för år 1917 anvisa ett belopp
av 250,000 kronor, varjämte hemställdes om bemyndigande för Kungl.
Maj:t att av sistnämnda belopp under år 1916 av tillgängliga medel förskjuta
100,000 kronor.
I den för riksdagen framlagda kommittéutredningen rörande Karlskronavarvets
modernisering ägnades uppmärksamhet åt två viktiga,
därmed sammanhängande spörsmål, nämligen frågan om förändring av
varvets organisation samt arbetarfrågan. 1 den förra frågan, som särskilt
avsåg chefens för. ingenjördepartementet ställning beträffande nybyggnader
och underhåll av befintlig materiel, uttalade departementschefen,
att det syntes honom lämpligt, att ärendet i denna del överlämnades till
de sakkunniga, som jämlikt nådigt bemyndigande den 20 juni 1913 av
chefen för sjöförsvarsdepartementet tillkallats för att inom departe
-
Femte huvudtiteln.
155
mentet biträda med utredning och uppgörande av förslag rörande organisationen
av de till flottans stationer hörande myndigheter, för att av
dessa sakkunniga tagas i övervägande vid fullgörande av det åt dem
givna uppdraget; och borde därvid särskilt tillses, huruvida icke vid
nämnda organisationsfrågas behandling av de sakkunniga dessa borde
förstärkas med en eller flera representanter för den tekniska sakkunskapen
på ifrågavarande område.
Beträffande arbetarfrågan omnämnde departementschefen, hurusom
det vore hans avsikt att hos Kungl. Maj:t hemställa om uppdrag till
vederbörande myndigheter att verkställa erforderlig utredning i ämnet.
Enligt vad riksdagen i skrivelse nr 5 vid 1916 års riksdag anmält,
har riksdagen funnit de till l:a och 2:a skedena hörande moderniseringsarbetena
vara synnerligen behövliga. På grund därav och då kostnadsberäkningen
icke givit anledning till erinran från riksdagens sida, har
riksdagen bifallit det av Kungl. Maj:t begärda anslaget och den anvisning,
som äskats för år 1917.
Vidare har riksdagen omförmält, att inom riksdagen blivit väckta
tre särskilda motioner, med vilka avsetts, att Karlskrona varv skulle
så snart ske kunde sättas i stånd att användas för byggande av handelsångare
för svenska statens räkning, för vilket ändamål de till 3:e
skedet hörande arbetena skulle utföras i sammanhang med de till l:a
och 2:a skedena hörande omändringarna.
Riksdagen, som icke utan föregående mera omfattande utredning
ansåg sig kunna bedöma lämpligheten av motionärernas förslag, tillmötesgick
framställningen endast på det sätt, att riksdagen hos Kungl.
Maj:t begärde utredning om dels lämpligheten av att ordna varvsdriften
i Karlskrona så, att varvet sattes i stånd att utföra reparation och nybyggnad
av andra för staten avsedda fartyg än krigsfartyg, dels de
åtgärder utöver de i ovannämnda kommittéförslag angivna, som härför
bleve erforderliga.
Vidkommande tidpunkten, då de arbeten, som tillhörde 3:e skedet
i moderniseringsplanen, borde sättas i verket, har riksdagen ansett
sig icke för det dåvarande —- på sätt i den ena av ovan berörda
motioner föreslagits — böra fatta något beslut; men ville riksdagen
uttala önskvärdheten av att 3:e skedet komme att realiseras, så snart
det ur ekonomisk och teknisk synpunkt samt med hänsyn till möjligheterna
att ordna arbetarfrågan på lämpligt sätt befunnes kunna ske.
Beträffande arbetarfrågan har riksdagen framhållit, att det på grund
av de ökade krav, som efter en utvidgning komme att ställas på varvet
156
Femte huvudtiteln.
[15.] i Karlskrona, vore av särskild vikt, att en skicklig och stadigvarande
arbetarstam kunde påräknas och att härför avlöningsförhållandena reglerades
och bostadsmöjligheter i tillräcklig utsträckning bereddes.
Riksdagen har på grund härav anmält, att riksdagen, med bifall
till Kungl. Majrts förslag till utvidgning och modernisering av flottans
varv i Karlskrona, beviljat ett anslag av 1,350,000 kronor samt därav
på extra stat för år 1917 anvisat ett belopp av 250,000 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att av sistnämnda belopp under år 1916 av tillgängliga
medel förskjuta 100,000 kronor; och har riksdagen tillika
anhållit, att Kungl. Magt måtte låta utreda dels lämpligheten av att
ordna varvsdriften i Karlskrona så, att varvet sattes i stånd att utföra
reparation och nybyggnad av andra för staten avsedda fartyg än krigsfartyg,
dels de åtgärder utöver de i vederbörande kommittéförslag angivna,
som härför bleve erforderliga.
Av ifrågavarande anslag å 1,350,000 kronor anvisade därefter 1917
års riksdag, på framställning av Kungl. Maj:t, å extra stat för år 1918
såsom reservationsanslag ett belopp av 275,000 kronor.
I sin berörda skrivelse den 1 oktober 1917 har nu marinförvaltningen
hemställt, att hos riksdagen måtte av förevarande anslag äskas
å extra stat för år 1919 ett belopp av 275,000 kronor.
Departements- Beträffande de med ifrågavarande ärende sammanhängande, i det
ytnind». föregående berörda frågor anhåller jag få erinra, att Kungl. Maj:t den
21 juni 1916 bemyndigat chefen för sjöförsvarsdepartementet att tillkalla
högst fyra sakkunniga personer för att inom departementet biträda
med utredning rörande ej mindre lämpligheten av att ordna varvsdriften
vid flottans station i Karlskrona så, att varvet sattes i stånd
att utföra reparation och nybyggnad av andra för staten avsedda fartyg
än krigsfartyg, än även de åtgärder, som härför kunde bliva erforderliga
utöver dem, vilka angåves i förutnämnda, deu 23 mars 1915 avgivna
kommittébetänkande, ävensom till Kungl. Maj:t inkomma med det
yttrande och förslag, som härav kunde föranledas.
Med stöd av nämnda bemyndigande har dåvarande departementschefen
den 1 juli 1916 utsett kommendören vid flottan A. B. Juel, i
egenskap av ordförande, samt direktören H. G. E. Hammar, ledamoten
av riksdagens 2:a kammare, redaktören J. A. Ingvarsson, och marindirektören
S. Pauli att deltaga i förenämnda utredningsarbete.
Vidare har Kungl. Maj:t, med avseende å de ifrågasatta förändringarna
i Karls krona varvets organisation, den 21 juni 1916 föreskrivit,
Femte huvudtiteln.
157
att nyssnämnda kommittébetänkande, såvitt anginge organisationsfrågan,
skulle överlämnas till de sakkunniga, som jämlikt nådigt bemyndigande
den 20 juni 1913 av chefen för sjöförsvarsdepartementet tillkallats för
att inom departementet biträda med utredning och uppgörande av förslag
rörande organisationen av de till flottans stationer hörande myndigheter,
för att av dessa sakkunniga tagas i övervägande vid fullgörandet av
det åt dem givna uppdraget, ävensom bemyndigat chefen för sjöförsvarsdepartementet
att tillkalla ytterligare högst två sakkunniga personer,
representerande den tekniska sakkunskapen på ifrågavarande
område, för att biträda vid nämnda frågas behandling. På grund härav
har departementschefen den 1 juli 1916 anmodat marindirektören S.
Pauli att jämte förut tillkallade sakkunniga deltaga i behandlingen av
omförmälda fråga.
Slutligen har Kungl. Maj:t berörda den 21 juni 1916 uppdragit åt
marinförvaltningen att, efter verkställd utredning, så skyndsamt som
möjligt avgiva yttrande rörande de åtgärder, som kunde anses erforderliga
och lämpliga för att i samband med utvidgning av varvet i fråga
rekrytera och bibehålla en efter varvsdriftens utveckling lämpad, skicklig
arbetarstam, därvid särskilt frågorna om arbetarnas avlöningsförhållanden
samt om beredande i tillräcklig utsträckning av bostadsmöjligheter borde
ägnas tillbörlig uppmärksamhet.
De sålunda igångsatta utredningarna hava ännu icke blivit slutförda.
Jag torde vidare få omförmäla, att ordföranden bland nyssnämnda
sakkunniga för utredning i fråga om byggande vid flottans varv i Karlskrona
av andra för staten avsedda fartyg än krigsfartyg i skrivelse den
18 april 1917 meddelat, bland annat, att den sålunda ifrågasatta varvsverksamheten
skulle komma att nödvändiggöra högst betydande utvidgningar
av nämnda varv utöver vad i förberörda, den 23 mars 1915 avgivna
betänkande angående varvets utvidgning och modernisering förutsattes
samt att en av de sakkunniga verkställd undersökning utmynnat
i ett förslag att förlägga nybyggnadsavdelningen till den västligaste
delen av varvet å tvångsarbetsanstaltens nuvarande område. Med anledning
härav anmodades de sakkunniga i ämbetsskrivelse den 20 oktober
1917 att avgiva yttrande, huruvida med hänsyn till angivna omständigheter
det arbete för Karlskrona varvs utvidgning och modernisering,
som med av riksdagen åren 1916 och 1917 anvisade medel
igångsatts, kunde och borde vidare fortgå oberoende av slutresultatet
av de sakkunnigas utredning, samt, därest så icke ansåges vara förhållandet,
avgiva förslag i fråga om ordningen och tidpunkten för vid''
158
Femte huvudtiteln.
[15.] tagandet av de i l:a och 2:a skedena av omförmälda arbete ingående
åtgärderna ävensom i vad man det av riksdagen för nämnda åtgärder
beviljade anslaget skulle kunna reserveras.
Till svar härå hava de sakkunniga i skrivelse den 24 oktober 1917
meddelat, att i de sakkunnigas förslag inginge uppförandet av en helt
och hållet ny träbearbetningsverkstad, vadan den i nyssnämnda l:a skede
upptagna förflyttningen av snickarverkstaden borde verkställas allenast
provisoriskt, samt att den pir, som tillhörde l:a skedets arbeten, och den
i 2:a skedet ingående plåtslagarverkstaden icke för närvarande borde
komma till utförande; och borde enligt de sakkunnigas mening till följd
härav av det för varvets utvidgning och modernisering beviljade anslaget,
1,350,000 kronor, ett belopp av 505,700 kronor reserveras i avbidan
på prövning av de sakkunnigas förslag, medan återstoden av anslaget,
844,300 kronor, syntes — i den mån så ej redan skett — böra
anvisas för genomförande av de övriga till l:a och 2:a skedena hörande
arbetena.
Häröver har marinförvaltningen den 2 november 1917 avgivit infordrat
yttrande och därvid erinrat, att de till utvidgning och modernisering
av ifrågavarande varv redan anvisade och enligt ämbetsverkets
berörda skrivelse den 1 oktober 1917 för omförmälda ändamål äskade
medlen utgjorde tillhopa 800,000 kronor, vadan utöver detta belopp av
anslaget återstode 550,000 kronor eller 44,300 kronor mera än de sakkunniga
ansett böra reserveras. Det på extra stat för år 1919 begärda
beloppet borde således — anför marinförvaltningen vidare — utgå även
med hänsyn tagen till vad de sakkunniga nu anfört; och syntes de
sakkunnigas förslag kunna framläggas och prövas i så god tid, att
resultatet av denna prövning kunde läggas till grund för bedömandet
av frågan, huruvida medel av ifrågavarande anslag borde hos 1919 års
riksdag äskas på extra stat för år 1920.
Då sålunda av den nu lämnade redogörelsen framgår, att den utredning,
som verkställts av förutnämnda sakkunniga, icke lägger hinder
i vägen för att arbetet för Karlskrona varvs utvidgning och modernisering,
under iakttagande av vad i det föregående nämnts beträffande
vissa angivna anordningar, fortgår enligt fastställd plan jämväl under
år 1919, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att av det utav 1916 års riksdag till utvidgning
och modernisering av flottans varv i Karlskrona beviljade
anslaget av 1,350,000 kronor anvisa på extra
stat för år 1919 såsom reservationsanslag ett belopp
av 275,000 kronor.
Femte huvudtiteln.
159
13. Brännoljecistern vid flottans station i Karlskrona.
I skrivelse den 11 november 1915 hemställde marinförvaltningen
om äskande av anslag för anläggande av två bränn oljecistern er vid
flottans station i Karlskrona.
Härefter upptogo marinförvaltningen, chefen för marinstaben och
inspektören av flottans övningar till sjöss anläggande av brännoljecisterner
i Karlskrona till en beräknad kostnad av 116,100 kronor bland
de behov, som för flottans intendenturväsende borde tillgodoses.
Då ytterligare utredning syntes erforderlig beträffande ifrågavarande
cisterner, anbefallde Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 21 juni 1916
marinförvaltningen att inkomma med dylik utredning. Med skrivelse
den 22 december 1916 överlämnade marinförvaltningen den sålunda anbefallda
utredningen och anförde därvid i huvudsak följande.
Utredningen hade blivit verkställd på föranstaltande av varvschefen
vid flottans station i Karlskrona, vilken härvid såsom eget förslagtill
ämbetsverket överlämnat av cheferna för ingenjördepartementet och
byggnadsdepartementet vid flottans varv i Karlskrona avgivna yttranden i
ärendet.
Den erforderliga kvantiteten brännolja förutsattes skola fördelas på
två cisterner, vilka skulle anläggas å en holme i närheten av Karlskrona.
Det hade varit nödvändigt att söka upp holmens högsta punkt för att
erhålla nödigt skydd genom nedsprängning.
Tre alternativ hade uppgjorts för cisternernas anläggande.
Alternativ 1 förutsatte, att oljan skulle förvaras i helgjutna betongcisterner,
varvid den fullständiga tätheten skulle åstadkommas genom
eu ingjuten cistern om 2 mm. plåttjocklek och med svetsade plåtskarvar.
Anläggningskostnaden beräknades till 576,000 kronor.
Alternativ II upptoge vanliga plåtcisterner med nitade plåtskarvar
till en anläggningskostnad av 662,000 kronor.
Alternativ III innefattade en betongcistern och eu plåtcistern till
beräknad anläggningskostnad av 619,000 kronor.
Vid granskning av de föreliggande alternativen hade marinförvaltningen
biträtts av ingenjören G. Bremberg såsom specialist å anordnande
av oljecisterner. Denne hade för sin del framhållit, att eu oljecistern,
avsedd att äga verkligt betryggande täthet och varaktighet för
en längre tid framåt, måste vara så anordnad, att alla dess ytor såväl
utvändigt som invändigt vore i möjligaste mån åtkomliga för eftersyn
[16.]
Briinn oljecistern
vid
flottans station
i Karlskrona.
(Extra anslag.)
Femte huvudtiteln.
léö
[16.] och alla plåtskarvar med tillhörande naglar tillgängliga för behörig tutning,
om så skulle påfördas, ävensom uttalat, att han näppeligen kunde
tillstyrka utförandet enligt annat byggnadssätt än som angåves i alternativ
II, nämligen fristående plåtcisterner med nitade skarvar och uppställda
på ett flertal smärre betongfundament.
Ur kostnadssynpunkt ansåge ingenjören Bremberg fördelaktigare
att bygga cisternerna omkring 2 meter högre, men i diameter omkring
3,5 meter mindre än varvsmyndigheterna föreslagit samt att utföra det
grova betongtaket i valvbågform, varigenom också vunnes större styrka
och mera utrymme därunder. Med dessa modifikationer skulle kostnaderna
kunna nedbringas till 600,000 kronor.
För egen del ville marinförvaltningen framhålla, att den utsträckta
användning, som brännoljan erhållit, nödvändiggjorde anordnandet av
cisterner för Karlskrona station. Då olika slags olja måste användas för
exempelvis undervattensbåtar och andra fartyg, kunde anläggningen ej
begränsas till blott en cistern, vilket ekonomiskt sett skulle ställa sig
mest fördelaktigt. Någon inskränkning i det föreslagna totalutrymmet
ansåge marinförvaltningen ej tillrådlig. Vid sådant förhållande ville
marinförvaltningen föreslå, att cisternerna utfördes enligt alternativ II
med de av ingenjören Bremberg angivna modifikationerna, och hemställde
ämbetsverket, att för ändamålet måtte av riksdagen på extra stat
för år 1918 äskas ett anslag av 600,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att därav disponera 300,000 kronor redan år 1917.
Med anledning härav föreslog Kungl. Magt i proposition (nr 73) till
1917 års riksdag, att riksdagen måtte för omförmälda ändamål bevilja
ett anslag av 600,000 kronor samt därav för år 1918 anvisa ett belopp
av 400,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917
av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 100,000 kronor.
Föredragande departementschefen anförde till statsrådsprotokollet, bifogat
berörda proposition, bland annat följande.
Genom beslut av 1914 års senare riksdag bestämdes, att anordningar
för oljeeldning skulle införas å pansarbåtarna Oscar II, Manligheten, Aran,
Wasa och Dristigheten, varjämte även Tapperheten förutsattes skola förses
med dylik anordning. Med anledning därav hade oljeeldningsanordningar
blivit anbragta å några av nämnda fartyg, och å de övriga skulle dylik ininstallation
verkställas allteftersom tillfälle gåves. I planen för nybyggnad
av pansarbåten Sverige samt de av 1914 års senare riksdag till
byggande beslutade två pansarbåtarna och fyra jagarna inginge jämväl anordningar
för oljeeldning. Å de färdigbyggda jagarna vore redan anstal
-
Femte huvudtiteln.
ir.i
ter vidtagna för partiell oljeeldning och avsett vore, att fullständiga
oljeeldningsanordningar skulle med anlitande av för ändamålet tillgängliga
medel anbringas å alla jagare. ''Till alla dessa fartyg komme slutligen
undervattensbåtarna.
I samma mån oljeeldningen sålunda kommit eller i en nära framtid
komme till användning å flottans stridsfartyg, måste givetvis — yttrade
departementschefen vidare — särskilda åtgärder vidtagas för att på
ändamålsenligt sätt tillhandahålla fartygen erfordeidigt förråd av brännolja.
1 detta syfte hade riksdagen år 1916 bifallit Kungl. Maj:ts framställning
om anskaffande av två motordrivna tankpråmar för oljetransport,
en för Stockholms och en för Karlskrona station. Men härutöver
måste anordningar å varven vidtagas för förrådsuppläggningen, vilken
varken ur förvaringssynpunkt eller med hänsyn till fartygens förseende
med olja lämpligen kunde ske enbart genom uppstapling av fyllda oljekärl.
Cisterner för förvaring av brännolja måste därför företinnas såväl å
Stockholms som å Karlskrona station. Vad beträffade cisternerna å Stockholms
station, hade i statsverkspropositionen till 1916 års riksdag uttalats,
att spörsmålet om lämplig plats för desamma omedelbart sammanhängde
med frågan om varvets och stationens eventuella förflyttning. Då denna
fråga icke ännu vunnit sin lösning, borde något avgörande icke för det
dåvarande träffas rörande oljecisterner vid flottans station i Stockholm.
Vidare ville departementschefen erinra, att marinförvaltningen i ett den
8 oktober 1915 avgivet förslag ansett cisternerna i Stockholm icke vara
i behov av betongskydd. Anläggningskostnaderna skulle således här
ställa sig väsentligt lägre än beträffande cisternerna i Karlskrona.
Genom att använda kanonbåten Rotas kasserade pannor till oljecisterner
hade i Stockholm ett tillfälligt förråd för mindre kvantiteter olja kunnat
beredas. De av marinförvaltningen verkställda undersökningarna i fråga
om anläggande av brännoljecisterner i Karlskrona syntes departementschefen
lämna tillförlitlig ledning för bedömandet av dessa cisterners
lämpliga storlek samt det skydd för beskjutning och därav uppkommande
eldfara m. m., som åt dem borde beredas.
Riksdagen biföll emellertid icke Kungl. Maj:ts förslag med avseende
å medels beviljande för ifrågavarande anläggning.
Genom nådigt brev den 19 juni 1917 anbefallde Kungl. Maj:t marinförvaltningen
att verkställa förnyad utredning rörande anläggande av
brännoljecisterner för flottans varv i Karlskrona, därvid särskilt skulle
tagas under övervägande, huruvida icke i stället för de ifrågasatta större
cisternerna lämpligen kunde på spridda ställen i Karlskrona skärgård
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 21
162
Femte huvudtiteln.
anläggas flera mindre cisterner i syfte att nedbringa risken för samtidig
förstöring av anläggningen i dess helhet och att i möjligaste mån undvika
dyrbara skyddsanordningar.
I hemlig skrivelse den 7 december 1917 har nn marinförvaltningen,,
med överlämnande av en utav varvschefen vid flottans station i Karlskrona
i samråd med befälhavande amiralen i Karlskrona verkställd förnyad
utredning i ämnet, anfört, att densamma avsåge anläggning å angivna
platser av fyra särskilda cisterner. Karlskrona fästnings vederbörande
myndigheter hade förklarat sig icke hava något att erinra mot
det avgivna förslaget till cisternernas placering.
Kostnaderna för utförande av cisternerna med armatur, fundament
och brygganordningar m. m. å de föreslagna platserna hade enligt
utredningen bifogade kostnadsberäkningar uppskattats till sammanlagt
714,000 kronor.
Under erinran att beslutet om införande av oljeeldningsanordning å
vissa flottans fartyg tillkommit på riksdagens eget initiativ, har ämbetsverket
i berörda skrivelse vidare uttalat, att ämbetsverket alltjämt funne
synnerligen angeläget, att åtgärder så skyndsamt som möjligt vidtoges
för att tillgodose behovet av brännoljecisterner. I fråga om det föreslagna
sättet för cisternernas anordnande hade marinförvaltningen i
princip icke något att erinra.
Med hänsyn till de synnerligen höga kostnader, som nu vore förenade
med anläggandet av fyra cisterner, ansåge sig emellertid ämbetsverket
böra för närvarande förorda en begränsning till utförande av endast
två cisterner, vilka i så fall borde avses, den ena för förvaring
av sådan olja, som användes för eldning i ångpannor, samt den andra
för sådan brännolja, som användes för förbränningsmaskiner, särskilt
undervattensbåtarnas propellermaskiner. Kostnaderna för anläggande av
dessa två cisterner beräknades av marinförvaltningen till hälften av före.
nämnda summa, 714,000 kronor, eller till 357,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för anläggande av två
brännoljecisterner i Karlskrona bevilja på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 357,000 kronor.
Med hänsyn därtill att förenämnda utredning är av hemlig natur
har jag icke ansett lämpligt att nu lämna någon närmare redogörelse
för cisternernas förläggning m. in., utan torde de ämnet rörande handlingarna
få tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.
Femte huvudtiteln.
1()3
På sätt förut nämnts, skola jämlikt 11)14 års senare riksdags beslut
de sex sist byggda l:a klass pansarbåtarna av mindre typ och samtliga
jagare förses med anordningar för oljeeldning. Å pansarbåtarna av
Sverige-typ ingå jämväl sådana anordningar. Dessutom äro samtliga
undervattensbåtar, med undantag endast beträffande ett sadant fartyg,
försedda med förbränningsmaskiner, uteslutande avsedda för oljedrift,
varjämte de flesta maskindrivna mindre örlogsbåtar numera använda olja
som drivmedel.
Med hänsyn till den utsträckta användning, som eldning med brännolja
sålunda erhållit inom marinen, synes det mig angeläget, att åtgärder vidtagas
för att på lämpligt sätt kunna förvara den erforderliga brännoljeutredningen.
Oljans förvaring i fat, vilket förvaringssätt hittills använts
vid Karlskrona station, fördyrar oljan och är dessutom såväl ur förvaringssynpunkt
som med hänsyn till fartygens förseende med olja
olämplig. Då brännoljan importeras och vanligen ankommer till stationen
med tankångare eller tankvagnar samt några cisterner eller
andra förvaringsrum för emottagandet av på sådant sätt anländ oljeutredning
ej finnas i Karlskrona eller dess närhet, uppstå därjämte stora
svårigheter och kostnader vid lossningen av oljan.
Den nu förebragta utredningen giver vid handen, att fyra mindre
cisterner lämpligen kunna anläggas på spridda för insyn och eldfara skyddade
ställen i Karlskrona skärgård, där goda förtöjnings- och lossningsanordningar
kunna erhållas. Ordnandet av kommunikationerna mellan
flottans varv och de föreslagna platserna möter icke några svårigheter.
Mot den uppgjorda kostnadsberäkningen har jag icke funnit anledning
till anmärkning.
Ehuru jag sålunda finner ett påtagligt behov av oljecisterner vid
Karlskrona station vara för handen och icke har något att i huvudsak
erinra mot det föreliggande förslaget till cisternernas anordnande, anser
jag dock, med hänsyn till angelägenheten därav, att jämväl andra trängande
behov må kunna tillgodoses, att antalet cisterner för närvarande
bör begränsas till en. Ett ytterligare skäl härtill finner jag däri, att det
under nu rådande förhållanden är förenat med stora svårigheter att öka
tillgången av befintligt oljeförråd. Då brännoljeeldning å fartyg med
ångpannor icke med nödvändighet kräves för fartygens drift, torde ock
anläggningen av cisterner för förvaring av för ångpanneeldning avsedd
olja lämpligen kunna anstå, till dess normala pris- och leveransförhållanden
inträtt. Däremot anser jag, att anordningar nu böra vidtagas för
anläggandet av en cistern, avsedd för sådan brännoljeutredning, som
användes för förbränningsmaskiner. Särskilt med hänsyn till undervat
-
[16-]
Departements
chefens
yttrande.
164
Femte huvudtiteln.
[16.]
[17.]
Vissa anordningar
i ångpanneverkstaden
vid
flottans varv
i Karlskrona.
(Extra anslag.)
tensbåtvapnets försvarsberedskap synes det mig angeläget, att anläggningen
av en dylik cistern icke uppskjutes.
Kostnaden för nämnda anläggning torde böra beräknas till 180,000
kronor.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eder»
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att för anläggning av en brännoljecistern vid
flottans station i Karlskrona på extra stat för år 1919
bevilja ett reservationsanslag av 180,000 kronor.
14. Vissa anordningar i ångpanneverkstaden vid
flottans varv i Karlskrona.
Till uppförande av en ångpanneverkstad vid flottans station i Karlskrona
har 1914 års senare riksdag på extra stat för år 1915 beviljat
ett anslag av 101,000 kronor.
I skrivelse den 11 maj 1917 anmälde marinförvaltningen att, enligt
vad varvschefen vid flottans station i Karlskrona meddelat ämbetsverket,
det visat sig, att de för nämnda ångpanneverkstad, vilken
numera i det närmaste fullbordats, anvisade medlen till följd av prisstegringar
å materialier under de senaste åren icke bleve tillräckliga
för utförande i verkstaden av en del anordningar, vilka vore i hög
grad önskvärda, för att icke säga nödvändiga, för verkstadsdriftens
rationella bedrivande, såsom verktygsförråd, förvaringsplats för svetsningsapparater
och därtill hörande gasbehållare m. m., två ässjor (för
närvarande funnes ingen ässja i verkstaden), särskild plats för utförande
av ångprov med pannor jämte härför erforderliga transportanordningar
m. m. i ändamål att undvika rök i verkstaden samt flyttning
av en inom verkstaden befintlig plåtsax ävensom förflyttning till
verkstaden av en plåtvals.
Enligt från varvschefen senare lämnat meddelande hade kostnaden
för berörda, ännu återstående erforderliga anordningar i samband med
ångpanneverkstadens fullbordande, vilka anordningar inginge i den plan
för ångpanneverkstadens uppförande, som förelåg, då anslag till verkstaden
beviljades av riksdagen, beräknats till 31,500 kronor utöver det
av riksdagen för verkstadens uppförande beviljade beloppet; och hade
Femte huvudtiteln.
1(55
marinförvaltningen i nyssnämnda skrivelse den 11 maj 1917 hemställt
om avlåtande till riksdagen av framställning därom, att för utförande
av omförmälda anordningar måtte få tagas i anspråk följande besparingar
å nedannämnda extra anslag:
å det år 1909 beviljade anslaget till nybyggnad av ett militärhäkte
i Karlskrona ............................................................................ kronor 1,109: 43
å det samma år beviljade anslaget till ändringsarbeten
inom kok-, bad- och tvätthuset i Karlskrona » 2,271:40
å det år 1910 beviljade anslaget till inredning
å flottans samtliga stridsfartyg av durkar för förvaring
av viss sprängningsmateriel...................................... » 1,856: 56
å det år 1912 beviljade anslaget till påbyggnad
av sjömanskårens kasern II i Karlskrona m. m.......... » 15,209: 05
å det år 1913 beviljade anslaget till modernisering
och utvidgning av järngjuteriet vid flottans varv
i Karlskrona m. m. ......................................................... » 12,000: —
Summa kronor 32,446: 44.
Genom beslut den 3 juli 1917 förklarade Kungl. Maj:t att, enär
ifrågavarande ärende med hänsyn till den sena tidpunkt, då detsamma
inkommit till Kungl. Maj:t, icke kunnat underställas prövning av 1917
års riksdag, Kungl. Maj:t funnit vad i ärendet förekommit ej föranleda
annan åtgärd än att marinförvaltningen anbefalldes att, därest ämbetsverket
funne anledning därtill föreligga, göra förnyad framställning i
ämnet, att föreläggas 1918 års riksdag.
Sedermera anmälde marinförvaltningen i skrivelse den 3 augusti
1917, hurusom chefen för ingenjördepartementet vid flottans varv i
Karlskrona i en till varvschefen ingiven och till ämbetsverket överlämnad
framställning framhållit, att av förut omförmälda, ännu återstående
arbeten i ångpanneverkstaden anordnandet av verktygsförråd,
två ässjor samt förbättrad ventilation av verkstaden icke kunde utan
olägenhet uppskjutas, i följd varav bemälde varvsdepartementschef anhållit,
att för anordnande härav måtte anvisas ett belopp av 13,600
kronor. Marinförvaltningen, som fann hänsynen såväl till själva arbetets
utförande som till det omedelbara behovet av sistberörda anordningar
för verkstadsdriftens rationella skötande kräva, att dessa anordningar
verkställdes snarast möjligt, och icke hade något att erinra mot
den för arbetena beräknade kostnaden, ansåg sig böra särskilt för sig
underställa ärendet i denna del Kung]. Maj:ts prövning.
[17.]
166
Femte huvudtiteln.
[17.] Med anledning härav medgav Kungl. Maj:t enligt nådigt brev den
13 augusti 1917, att för anordnande i samband med ifrågavarande ångpanneverkstads
fullbordande av verktygsförråd, två ässjor samt förbättrad
ventilation av verkstaden finge användas ett belopp av högst
13,600 kronor, att av marinförvaltningen med omhänderhavande medel
förskjutas och senast den 1 oktober 1917 — i samband .med framställning
om ytterligare anslag till ångpanneverkstadens fullbordande, därest
sådan framställning komme att avlåtas — hos Kungl. Maj:t anmälas
till ersättande.
Nu. har marinförvaltningen i förberörda skrivelse den 1 oktober
1917 erinrat, att för utförande av övriga, i ämbetsverkets skrivelse den
11 maj 1917 omförmälda arbeten skulle enligt den i skrivelsen uppgivna
kostnadssumman erfordras (31,500 - 13,600) 17,900 kronor, samt
anfört, att detta belopp på grund av prisstegringar syntes böra ökas,
varför lämpligen hela beloppet av ovannämnda besparingar, utgörande
32,446 kronor 44 öre, torde böra avses till täckande av kostnaden för
ifrågavarande anordningar i ångpanneverkstaden; och har ämbetsverket
gjort framställning om utverkande av riksdagens medgivande härtill.
^e^ch«fen^Dt8'' • Såsom myndigheterna framhållit, måste det anses vara av stor
yttrande, vikt, att samtliga de anordningar i ångpanneverkstaden vid flottans
varv i Karlskrona, vilka ingå i den uppgjorda planen för verkstadens
uppförande, men för vilkas verkställande det av 1914 års senare riksdag
beviljade anslaget å 101,000 kronor på grund av inträffade prisstegringar
icke lämnat tillgång, komma till utförande.
Enligt nådigt brev den 13 augusti 1917 har marinförvaltningen
bemyndigats förskottera ett belopp av 13,600 kronor för vidtagande av
de mest brådskande av dessa anordningar. Till ersättande av nämnda
belopp samt för täckande av kostnaderna för övriga återstående arbeten
för ångpanneverkstadens färdigställande skulle enligt marinförvaltningens
förslag användas besparingar å sammanlagt 32,446 kronor 44 öre, vilka
uppkommit å vissa angivna extra anslag. Då jag icke har något att
erinra mot detta förslag, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen medgiva,
att till ersättande av det genom nådigt brev den
13 augusti 1917 anvisade beloppet, 13,600 kronor,
samt för täckande av ytterligare kostnader för färdigställandet
av ångpanneverkstaden vid flottans station
Femte huvudtiteln.
167
i Karlskrona må, utöver det av 1914 års senare
riksdag till uppförande av nämnda verkstad beviljade
anslaget å 101,000 kronor, användas återstående belopp
av följande på extra stat beviljade anslag, nämligen:
1,109 kronor 43 öre av det utav 1909 års riksdag
beviljade anslaget till nybyggnad av ett militärhäkte
i Karlskrona;
2,271 kronor 40 öre av det utav samma års
riksdag beviljade anslaget till ändringsarbeten inom
kok-, bad- och tvättbuset i Karlskrona;
1,856 kronor 56 öre av det utav 1910 års
riksdag beviljade anslaget till inredning å flottans
samtliga stridsfartyg av durkar för förvaring av viss
sprängningsmateriel;
15,209 kronor 5 öre av det utav 1912 års riksdagbeviljade
anslaget till påbyggnad av sjömanskårens
kasern II i Karlskrona m. m.; och
12,000 kronor av det utav 1913 års riksdag beviljade
anslaget till modernisering och utvidgning av
järngjuteriet vid flottans varv i Karlskrona m. m.
15. Anordnande av elektrisk belysning i vissa lokaler inom
beklädnadsförrådet vid flottans station i Stockholm.
På framställning av Kungl. Maj:t i proposition (nr 219) till 1916
års riksdag beviljade riksdagen till anskaffning av intendenturmateriel
för flottan och anordnande av ökat lokalutrymme för sådan materiel
ett anslag av 418,250 kronor. Det ökade lokalutrymmet har beretts
genom påbyggnad av en del av det s. k. tyghuset å Stockholms station,
varest bland annat stationens beklädnadsförråd är inrymt. Denna påbyggnad
och därmed sammanhängande inredningsarbeten äro numera
avslutade.
Marinförvaltningen har nu i sin förberörda skrivelse den 1 oktober
1917 anmält, att det framstått såsom önskvärt att vidtaga förbättringar
även i den äldre delen av beklädnadsförrådets lokaler, för att förrådet
i dess helhet skulle kunna tillfredsställande ordnas, samt vidare anfört
följande.
På anmodan av marinförvaltningen hade varvschefen den 10 april
1917 till ämbetsverket överlämnat kostnadsberäkning för de åsyftade
[17.]
[18.]
Anordnande
av elektrisk
belysning i
vissa lokaler
inom beklädnadsförrådet
vid flottans
station i
Stockholm.
(Extra anslag.)
168
Femte huvudtiteln.
[18.] förbättringsarbetena. Dessa arbeten omfattade lokalernas förseende
med elektrisk belysning samt anordnande av värmeledning inom samtliga
beklädnadsförrådets lokaler, för vilket ändamål en utvidgning av
värmecentralen vore behövlig, ävensom erforderlig målning. Kostnadsberäkningen
slutade å ett belopp av 55,800 kronor.
Då arbetena krävde så avsevärd kostnad, att marinförvaltningen
icke disponerade medel för ändamålet, anmodades varvschefen att taga
hänsyn till ifrågavarande behov vid uppgörandet av förslag till beräknande
av utgifterna för år 1919; och hade bemälde chef i enlighet
härmed i sitt berörda förslag upptagit omförmälda arbeten, vilka emellertid
till följd av stegrade material- och arbetspris numera beräknades
betinga en kostnad av 70,000 kronor eller ungefär 14,000 kronor utöver
det tidigare beräknade beloppet.
Enär det måste anses synnerligen önskvärt att för det dyrbara och
viktiga beklädnadsförrådet disponera lämpligt inredda lokaler, där persedlarna
kunde överskådligt ordnas och väl vårdas, funne marinförvaltningen,
att de ifrågasatta arbetena snarast möjligt borde komma till
utförande.
Ämbetsverket har fördenskull hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till
förbättring och renovering av den äldre delen av beklädnadsförrådets
i Stockholm lokaler hos 1918 års riksdag äska ett extra anslag av
70,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1918
disponera erforderlig del därav.
Enligt vad jag vid besök å Stockholms station under hösten år
1917 inhämtat, finnes elektrisk belysning nu införd endast i den enligt
beslut vid 1916 års riksdag uppförda påbyggnaden å tyghuset; i övrigt
utgöres belysningen i beklädnadsförrådslokalerna av gasbelysning.
Värmeledning är för närvarande anordnad i omförmälda påbyggnad och
i vissa av de övriga förrådslokalerna. Det föreliggande förslaget avser
nu inledande av elektrisk belysning och införande av värmeledning i
samtliga de förrådslokaler, som äro i saknad härav. För den elektriska
belysningen hava kostnaderna beräknats till 10,500 kronor samt för
värmeledningen och en därmed i samband stående utvidgning av värmecentralen
till 51,500 kronor. Enligt förslaget skulle därjämte dels nymålning
utföras i de äldre förrådslokalerna, varest målning nu helt och
hållet saknas, dels den kalkfärg, varmed påbyggnaden nu invändigt är
bestruken, ersättas med oljefärg. För omförmälda målningsarbete har
beräknats en kostnad av 8,000 kronor.
Departements
chefens
yttrande.
Femte huvudtiteln.
1(59
Ehuru i föreliggande förslag ingående arbeten för anordnande av [18.]
värmeledning och utförande av målning måste anses av behovet påkallade,
anser jag, att dessa arbeten, med hänsyn till nödvändigheten
att i största möjliga män beglänsa kostnaderna så, att även andra
angelägna anslagskrav under femte huvudtiteln må kunna tillgodoses,
kunna tills vidare anstå. Däremot synes mig införandet av elektrisk
belysning i de beklädnadsförrådslokaler, där sådan belysning nu icke
är inledd, snarast möjligt böra komma till utförande. Det måste nämligen
i betraktande av de omfattande och dyrbara förråd av olika slag
av beklädnadspersedlar, vilka äro förvarade ''i dessa lokaler, anses otillfredsställande
att där använda gasbelysning på grund av den eldfara,
som denna belysning medför.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
till anordnande av elektrisk belysning i vissa
lokaler inom beklädnadsförrådet vid flottans station i
Stockholm bevilja på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 10,500 kronor.
16. Reparation av sjömanskårens vid flottans station i
Stockholm avträdesinrättningar m. m.
I förberörda skrivelse den 1 oktober 1917 har marinförvaltningen [19.]
anfört, bland annat, följande. Reparation
Sedan marinöverläkaren vid tjänstebesök å sjömanskårens vid 8i°man.sflottans
station i Stockholm kaserner funnit, att dåvarande avträdes- flottans Itainrättningar
vore behäftade med väsentliga brister, i det att dels själva tion 1 Stock
avträdesbyggnaderna vore i behov av grundlig reparation, dels utbyte ^éTinrätt*
av det gamla tunnsystemet mot vattenklosetter samt en tidsenlig an- niDgar m- m
ordning av pissoirerna vore nödvändig, dels ock en förändring av (''Extra an8la?''
entrén till den till kasern II hörande avträdesinrättningen vore erforderlig,
enär denna inrättning vore belägen omedelbart intill ingången
av kasernen, hade marinförvaltningen anmodat stationsbefälhavaren vid
stationen att uppgöra och till ämbetsverket insända förslagsritningar
jämte kostnadsberäkningar rörande avhjälpande av ifrågavarande brister,
därvid beträffande inredningen av nya avträden och pissoirer borde
iakttagas, att möjligast enkla, solida och ändamålsenliga konstruktioner
komme till utförande.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft.
22
170
Femte huvudtiteln.
[19.J I skrivelse den 18 september 1917 både bemälde stationsbefäl
havare
avgivit sålunda infordrat förslag, vilket avsåge utbytande av det
gamla systemet mot wc-system jämte reparation av två av de nuvarande
inrättningarna och nybyggnad för den tredje. Vid kasernerna I
och II skulle wc-inrättningarna bibehållas i de gamla uthusen, men
förflyttas till lämpligare platser inom byggnaderna, varjämte byggnaderna
skulle repareras. Vid kasern III skulle en ny byggnad av
sten uppföras, avsedd att förutom avträdesinrättningen inrymma tvättstuga,
bod för rengöringsmateriel samt bod för svinmat. Dessa sistnämnda
lokaler vore nämligen för närvarande inrymda i en träbyggnad,
belägen på den enda möjliga platsen för den föreslagna nya wcbyggnaden
för kasern III och på en från sjösidan väl synlig plats intill
parkanläggningen vid sjökrigsskolan. Till kasern III nu hörande avträdesbyggnad
av trä vore vidare så bristfällig, att den ej kunde komma
till användning för installation av wc-system.
Kostnaderna för arbetena hade av stationsbefälhavaren enligt å
varvets byggnadskontor uppgjord beräkning upptagits till:
för |
kasern |
I |
........................................ kronor |
19,500: —- |
» |
II |
............................................ » |
24,600: — |
|
» |
III |
............................................. )> |
34,500: — |
|
eller tillsammans kronor |
78,600: — |
Med anledning av vad sålunda anförts och då marinförvaltningen
ej ansåge sig kunna taga på sitt ansvar att bibehålla de nuvarande
bristfälliga avträdesinrättningarna å Stockholms station, vilket vid
inträffande epidemi av smittosam tarmsjukdom skulle kunna medföra
betydande fara, har ämbetsverket hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos
riksdagen å extra stat för år 1919 äska till reparation av sjömanskårens
vid flottans station i Stockholm avträdesinrättningar m. m. ett
extra anslag å 78,600 kronor.
Departements- Då det föreliggande förslaget avser att tillgodose ett oavvisligt
varande, hygieniskt krav och jag icke har något att erinra mot den uppgjorda
kostnadsberäkningen, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen
att till reparation av sjömanskårens vid flottans
station i Stockholm avträdesinrättningar m. m. på
extra stat för år 1919 bevilja ett reservationsanslag
av 78,600 kronor.
Femte huvudtiteln.
171
17. Moderna arbetsmaskiner för flottans varv i Stockholm.
Till anskaffning av moderna arbetsmaskiner, traverser och verktyg [20.]
för flottans varv i Stockholm beviljade 1914 års senare riksdag ett an- Modem*
slag av 100,000 kronor, varav på extra stat för vartdera av åren 1915 aibneet“^kl''
och 1916 anvisats ett belopp av 50,000 kronor. Denna anskaffning flottans
avsag maskiner för varvets mgenjordepartement. holm
Varvschefen vid flottans station i Stockholm har nu i sitt förslag (Extra anslag.)
till beräknande av utgifterna för varvet för år 1919 meddelat, att nämnda
medel dels redan anlitats för anskaffning av maskiner och dels reserverats
för under återstoden av år 1917 tillämnade anskaffningar, varför
någon behållning å anslaget ej komme att förefinnas vid sistnämnda års
slut. På grund härav har varvschefen i berörda förslag hemställt om anvisande
av ytterligare medel för anskaffning av moderna arbetsmaskiner
för ingenjördepartementet. I samband härmed har varvschefen gjort framställning
om anskaffning av sådana maskiner även för varvets artilleridepartement
och torpeddepartement.
Beträffande arbetsmaskiner för ingenjördepartementet har varvschefen
upptagit ett belopp av 100,000 kronor, därvid bemälde chef
framhållit, att det för att snabbt och effektivt samt med minsta möjliga
kostnad kunna utföra de särskilda arbeten, som komme att påläggas
ingenjördepartementet, erfordrades ytterligare komplettering för verkstäderna
av moderna arbetsmaskiner.
Med avseende å artilleridepartementets behov i förevarande avseende
har varvschefen anfört, att det under senare tider, då kustflottans övningar
till väsentlig del varit förlagda till Stockholms skärgård, visat sig nödvändigt
att å artilleridepartementet vid flottans varv i Stockholm kunna
utföra vissa reparations- och svarvningsarbeten. Hittills hade för dylika
arbeten anlitats den dyrbara privatindustrien, men vore avsevärda prisreduceringar
att vänta, därest dessa arbeten komme till utförande å artilleridepartementet.
Härför krävdes emellertid en komplettering av
departementets arbetsmaskiner med en radialborrmaskin och en större
svarv. Dessa maskiner betingade en kostnad av tillhopa 29,000 kronor.
Då departementet vidare icke förfogade över maskiner för ompressning
av patronhylsor, överstigande 57 mm. kaliber — hylsor med större kaliber
sändes vid behov av ompressning till Karlskrona — och då kostnaderna
för försändning till Karlskrona av patronhylsor vore högst avsevärda,
enbart under år 1916 uppgående till omkring 2,000 kronor, ansåge
172
Femte huvudtiteln.
[20.] varvschefen jämväl anskaffning av en större press för en kostnad av 25,000
kronor vara nödvändig. Anskaffningen av erforderliga arbetsmaskiner för
artilleridepartementet uppginge sålunda till sammanlagt 54,000 kronor.
I fråga om arbetsmaskiner för torpeddepartementet hade, enligt vad
varvschefen erinrat, behovet av flera och kraftigare verktygsmaskiner
för materielens underhåll framhållits redan år 1916 och framträdde numera
enligt varvschefens mening ännu starkare, då såväl torped- som
flyg- och gnistdetaljerna avsevärt ökats. Likaså vore — anför varvschefen
vidare — från mobiliseringssynpunkt erforderligt, att alla
reparationer å nämnda materiel kunde utföras å varvet. Vad torpeddetaljen
beträffade, kunde detta för närvarande icke ske, enär en så
enkel operation som svarfning av ett hemligt rum å en torped ej
kunde utföras, då en tillräckligt stor svarv icke funnes. Eu dylik med
erforderlig dubbhöjd och prismalängd borde därför anskaffas. Likaså
erfordrades för speciellt flygmotorerna en universalslipmaskin och för
mindre arbeten, vilka på senare tiden avsevärt ökats, en del smärre
arbetsmaskiner med tillhörande motorer för drift och remmar m. m. Kostnadsberäkning,
upptagande de maskiner, som nu kunde förutses vara.
behövliga, slutade på en summa av 35,600 kronor. I
I förberörda skrivelse den 1 oktober 1917 har marinförvaltningen
beträffande nu förevarande anskaffning anfört följande.
Åven efter anskaffningen av samtliga de maskiner, vartill medel
enligt vad förut sagts redan anvisats, förefunnes alltjämt eu sådan brist
på goda och ekonomiskt väl arbetande moderna arbetsmaskiner, att
kravet på ytterligare anskaffning av dylika maskiner icke kunde undanskjutas.
Den föreslagna anskaffningen av arbetsmaskiner för ingenjördepartementet
måste anses ur flera synpunkter synnerligen välbetänkt. Med
användande av här avsedda maskiner höjdes nämligen arbetseffektiviteten
i hög grad, varigenom vunnes, ej blott att arbetena kunde utföras
snabbare, vilket ur krigsberedskapens synpunkt hade den största
betydelse, utan även att arbetsprodukten bleve billigare. Det snabbare
utförandet skulle ock göra det möjligt för varvet att verkställa ett
flertal sådana arbeten, som nu måste anförtros åt privata verkstäder.
Bortsett från den tidsutdräkt, som anlitandet av privata verkstäder ofta
vållade, medförde möjligheten att utföra arbetena vid flottans egna varv
stor ekonomisk fördel, då de privata verkstäderna betingade sig en.
jämförelsevis mycket hög ersättning för de arbeten, som åt dem anförtroddes.
Femte huvudtiteln.
173
Marin förvaltningen ville jämväl framhålla, att den alltjämt oav- [20.]
gjorda frågan om Stockholms stations kvarblivande på sin nuvarande
plats icke kunde framdragas såsom skäl, varför anskaffningen borde
uppskjutas, då dylika maskiner komme till användning, även om varvet
bleve förflyttat till annan plats.
Erforderliga medel för ifrågavarande ändamål syntes därför böra
äskas av riksdagen.
Jämväl den av varvschefeu för artilleridepartementet föreslagna
maskinanskaffningen syntes marinförvaltningen välbetänkt och förenlig
med god ekonomi, varför ämbetsverket ansåge, att medel härtill borde
av riksdagen begäras. Vidare funne mariuförvaltningen det såväl ur
mobiliseringssynpunkt som för ekonomisk drift av torpeddepartementets
verkstäder i allmänhet vara av stor vikt, att de för detta departement
föreslagna verktygsmaskinerna anskaffades.
De medel, som erfordrades för anskaffning och komplettering av
arbetsmaskiner för flottans varv i Stockholm, uppginge sålunda till
(100,000 + 54,000 + 35,600) 189,600 kronor. Då de föreslagna anskaffningarna
måste anses vara av brådskande natur, ansåge marinförvaltningen,
att åtminstone hälften av anslaget borde få disponeras redan
under år 1918.
På grund av vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för anskaffning och komplettering
av arbetsmaskiner för flottans varv i Stockholm på extra
stat för år 1919 anvisa ett belopp av 189,600 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att av detta belopp disponera 94,800 kronor redan under år 1918.
Då anskaffning av arbetsmaskiner för flottans varv hittills endast Departementni
mindre omfattning kunnat ske med anlitande av medel från an- yttring,
slaget till flottans nybyggnad och underhåll, har behovet av sådana
maskiner huvudsakligen fyllts medelst tid efter annan av riksdagen
på extra stat anvisade anslag. Så beviljades för dylikt ändamål
av 1910 års riksdag för flottans varv i Karlskrona ett extra anslag
av 100,000 kronor, varav för vartdera av åren 1911 och 1912
anvisades 50,000 kronor. Det förslag till utvidgning och modernisering
av nämnda varv, som uppgjorts av en den 2 april 1914 tillsatt
kommitté, upptog ock en betydande anskaffning av moderna arbetsmaskiner.
Då 1916 års riksdag för utförande av de arbeten in. in.,
som ingå i de två första skedena av detta förslag, beviljat ett extra
anslag av 1,350,000 kronor, avsett att fördelas på åren 1917—1921,
kommer härigenom behovet av sådana maskiner, såvitt Karlskrona
-
174
Femte huvudtiteln.
[20.] varvet angår, att bliva för den närmaste framtiden behörigen tillgodosett.
Vad varvet vid flottans station i Stockholm beträffar, bär, såsom
förut nämnts, av 1914 års senare riksdag beviljats ett extra anslag av
100,000 kronor till anskaffning av moderna arbetsmaskiner, traverser
och verktyg. Detta anslag beräknades, enligt vad varvschefen meddelat,
vara förbrukat vid 1917 års utgång, och är det enligt varvschefens
och marinförvaltningens mening av nöden, att ytterligare medel till
belopp av 189,600 kronor nu äskas för ifrågavarande ändamål.
Av nämnda belopp, 189,600 kronor, har en summa av 100,000
kronor avsetts för anskaffning av arbetsmaskiner för ingenjördepartementet.
Att något detaljerat förslag å de maskiner, som böra ifrågakomma
till anskaffning för nämnda departement, icke av myndigheterna
avgivits, sammanhänger, enligt vad jag inhämtat, därmed, att valet av
arbetsmaskiner beror dels på vilka större arbet,en ingenjördepartementet
kan komma att få sig ålagt till utförande och dels på vilka
arbetsmaskiner av erforderlig typ kunna upphandlas vid den tid, då
medel eventuellt bliva tillgängliga. Det vållar därjämte en viss svårighet
att redan nu bedöma, vilka arbetsmaskiner genom förslitning vid
nämnda tid kunna bliva mest i behov att ersättas med nya. Enligt
ett preliminärt förslag, som uppgjorts inom ingenjördepartementet, men
ännu ej vunnit godkännande av vederbörande myndigheter, skulle för
ifrågavarande belopp verkställas en utökning av departementets luftkompressoranläggning
för att möjliggöra användande av luftverktyg
för plåtslageriarbeten i större utsträckning än hittills, varjämte skulle
anskaffas försänkningsmaskiner samt en balk- eller plåtbockningsmaskin.
Kostnaderna härför beräknas approximativt med nuvarande pris
. uppgå till:
luftkompressoranläggningen ............................................ kronor 59,000: —
försänkningsmaskiner ....................................................... » 11,000:
balk- eller plåtbockningsmaskin ................................... » 30,000:
Summa kronor 100,000: —
För artilleridepartementet har till anskaffning föreslagits en radialborrmaskin,
en större svarv och en större press, för vilka beräknats ett
sammanlagt belopp av 54,000 kronor, samt för torpeddepartementet en
svarv, eu universalslipmaskin och en del smärre maskiner, för vilka
upptagits en summa av tillhopa 35,600 kronor.
Såsom myndigheterna framhållit, måste det anses vara av stor
vikt, att verkstäderna vid flottans varv förses med moderna arbetsmaskiner
för utförande av där förekommande arbeten. Betydelsen härav
Femte huvudtiteln.
175
framträder ur såväl försvarsberedskapens som ekonomisk synpunkt. Ur
den förra synpunkten är tillgång på tidsenliga arbetsmaskiner nödvändig,
för att de arbeten, som äro behövliga för den flytande materielens
uppehållande i stridsmässigt skick, skola kunna på ett tillfredsställande
och snabbt sätt ombesörjas; och för ordnande av en ekonomisk varvsdrift
är en förutsättning, att moderna arbetsbesparande maskiner komma till
användning. Härigenom vinnes ock fördelen att i största möjliga omfattning
kunna på flottans egna varv utföra sådana arbeten, som ur
militär synpunkt icke lämpligen böra överlämnas till enskilda verkstäder.
Med hänsyn härtill anser jag, att här ifrågavarande krav
bör tillgodoses. Då erforderliga medel för ändamålet icke lära kunna
beredas av anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, torde, såsom
tidigare vid liknande tillfällen skett, medel böra av riksdagen
äskas på extra stat. På grund av angelägenheten att söka begränsa
statsutgifterna bär jag emellertid funnit mig böra föreslå, att den
föreslagna anskaffningen fördelas på åren 1919 och 1920 med halva
beloppet, eller 94,800 kronor, på vartdera året. En sådan uppdelning
torde lämpligen kunna förordas även med hänsyn till ovissheten att
under rådande förhållanden kunna för rimliga pris anskaffa de behövliga
maskinerna, Beträffande de för artilleri- och torpeddepartementen
avsedda maskinerna synes det mig därvid, att en press för det förra
departementet och eu svarv för det senare departementet, vilka maskiner
synas mest nödvändiga, böra i främsta rummet ifrågakomma till anskaffning.
.lag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen,
att till anskaffning av moderna arbetsmaskiner
för flottans varv i Stockholm bevilja ett reservationsanslag
av 189,600 kronor samt därav på extra stat
för år 1919 anvisa ett belopp av 94,800 kronor.
18. Torpedinskjutningsstation i Stockholms skärgård.
Frågan om anordnandet av en ny torpedinskjutningsstation för flottans
station i Stockholm har under ett flertal år stått på dagordningen, och
behovet av en sådan station har blivit alltmera trängande.
Av 1916 års flottstationskommitté har i betänkande den 19 mars
1917 i detta hänseende framhållits, att för inskjutning av torpeder,
tillhörande Stockholms station, tidigare använts en inskjutningsstation
vid Brandalsund, där banornas längd dock icke uppginge till mera än
[20.]
[21-]
Torpedinskjutningsstation
i
Stockholms
skärgård.
(Extra anslag.)
176
Femte huvudtiteln.
[21.] 1,500 meter. Sedan de moderna torpedernas skjutvidd ökats till 4,000
å 6,000 meter och därutöver, hade inskjutningsstationen vid Brandalsund
icke längre kunnat användas, varför inskjutningsbron vid densamma under
senaste tiden icke underhållits. På grund härav hade Stockholms stations
torpeder måst sändas till Karlskrona för att inskjutas vid den därstädes
befintliga inskjutningsstationen. Att detta förfaringssätt varit tidsödande
och medfört särskilda kostnader, läge i öppen dag. Därtill komme, att
vid transport å järnväg av inskjutna torpeder fara uppstode, att torpederna
bleve utsatta för stötar, varigenom deras träffsäkerhet riskerades,
samt att inskjutningsbanan i Karlskrona genom den ökade torpedtillverkningen
vid därvarande torpedverkstad blivit så hårt anlitad, att svårigheter
ansetts möta att vid nämnda bana medhinna inskjutningen av
Stockholms station tillhörande torpeder. Olämpligheten ur mobiliseringssynpunkt
att i närheten av Stockholms station sakna tillgång till en
torpedinskjutningsstation torde även lätt inses.
Kommittén föreslog därför, att en ny torpedinskjutningsstation måtte
iordningställas vid Bosön å Lidingön, varifrån en bana av 6,500 meters
längd kunde anordnas.
Vid föredragning av förevarande ärende den 27 april 1917 uttalade
föredragande departementschefen, enligt vad som framgår av statsrådsprotokollet
över sjöförsvarsärenden för samma dag, bilagt propositionen
(nr 296) till nämnda års riksdag angående utvidgning av flottans station
i Stockholm m. m., att frågan om torpedinskjutningsstationens anordnande
icke stode i något direkt samband med flottstationen i övrigt.
Med hänsyn till vikten därav att denna fråga snarast möjligt vunne
sin lösning, ansåge emellertid departementschefen, i likhet med omförmälda
kommitté, att frågan borde upptagas till prövning i samband
med det då framlagda förslaget om utvidgning av flottans station
i Stockholm. Då någon bättre lämpad plats för inskjutningsstationen
än den av kommittén föreslagna icke syntes stå att finna i Stockholms
skärgård, biträdde departementschefen kommitténs förslag i avseende å
platsen för inskjutningsstationen; och hemställde Kungl. Maj:t i nämnda
proposition om anvisande av erforderligt anslag för inskjutningsstationens
anordnande.
I skrivelse (nr 366) den 15 juni 1917 anmälde riksdagen, att riksdagen
funnit Kungl. Maj:ts ovannämnda proposition icke för det dåvarande
böra till någon riksdagens åtgärd föranleda. Härigenom hade även frågan
om torpedinskjutningsstationens anordnande vid denna riksdag förfallit.
Därefter bär varvschefen vid flottans station i Stockholm i skrivelse
till marinförvaltningen den 14 augusti 1917 ånyo framhållit behovet av
Femte huvudtiteln.
177
eu uy torpedinskjutningsstation. Bemälde varvschef har därvid meddelat,
att kostnaden för inskjutningsstationen, som år IDIG upptagits till
224,100 kronor utom markförvärv, enligt nuvarande pris måste beräknas
till 323,450 kronor, samt hemställt att, även om frågan rörande förflyttning
av varvet inom den närmaste tiden icke skulle bliva avgjord,
ifrågavarande belopp ändock måtte äskas. Såsom skäl härför har
varvschefen anfört, att den nuvarande torpedinskjutningsstationen vid
Brandalsund — på grund av skjutstationens bristfälliga beskaffenhet och
till följd därav att därvarande skjutbana blivit med hänsyn till de växande
torpeddistanserna alldeles för kort — icke längre vore användbar och
därför icke borde såsom torpedinskjutningsstation underhållas, utan antingen
slopas eller eventuellt avses för andra ändamål. Behovet av eu
ny inskjutningsstation för inskjutning av Stockholms station tillhörande
torpeder hade också under en längre följd av år framhållits. Under
de senaste båda åren hade den nödfallsutvägen använts att sända torpederna
till Karlskrona för att där inskjutas, men denna utväg hade icke
befunnits tillfredsställande. Det hade nämligen visat sig, dels att järnvägstransporten
menligt inverkade på torpedens vid inskjutningen reglerade
organ, varigenom den därvid vunna säkerheten för god bana bortfallit,
dels att Karlskrona station till följd av ökade inskjutningar för
egen del endast vissa tider och i begränsad utsträckning kunnat åtaga
sig inskjutning av Stockholms stations torpeder, dels ock att inskjutningskostnaderna
till följd av järn vägsfrakter ökats med omkring 50 %.
Härav framginge tydligt, att bristen på en tidsenlig inskjutningsstation
för flottans station i Stockholm nu i sådan grad ökat svårigheterna att
hålla stationens torpeder i fullgott skick, att vidtagandet av effektiva åtgärder
för avhjälpandet av detta missförhållande icke längre borde uppskjutas.
Slutligen har bemälde varvschef framhållit, att ingen annan lämplig
torpedinskjutningsbana än den vid Bosön å Lidingön föreslagna funnes
i Stockholms skärgård. Frågan om torpedinskjutningsstationens anläggning
vore på grund härav alldeles oberoende av spörsmålet om förflyttning
av Stockholms station.
Marinförvaltningen har i sin förenänmda skrivelse den 1 oktober .
1917 framhållit, att frågan om anläggning av en ny torpedinskjutningsstation
i Stockholms skärgård icke längre kunde uppskjutas utan fara
för torpedvapnets effektivitet. I anslutning härtill har marinförvaltningen,
som beräknat kostnaden för markförvärv till 50,000 kronor, hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till markförvärv och anläggning
av en torpedinskjutningsstation vid Bosön å Lidingön på extra stat för år
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 halt. 23
[21.]
178
Femte huvudtiteln.
[21.]
Departements
chefens
yttrande.
1919 äska ett anslag av 373,450 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
disponera omkring hälften av detta belopp, eller 186,000 kronor, redan
under år 1918.
Av de uttalanden, som i det föregående återgivits, framgår, att
frågan om torpedinskjutningsstationens anordnande icke står i något
direkt samband med spörsmålet om förflyttning eller utvidgning av
flottans station i Stockholm. Denna åsikt har jämväl biträtts av
1917 års flottstationskommitté i kommitténs den 30 november 1917 avgivna
betänkande, vari kommittén föreslagit att, även för det fall att
flottstationen skulle förläggas till Skuggan, torpedinskjutningsstationen
måtte anordnas å den föreslagna platsen vid Bosön å Lidingön.
Åven jag finner, att nu förevarande fråga kan och bör upptagas till
prövning utan samband med flottstationsfrågan. Av vad som anförts till
stöd för anläggning av sagda torpedinskjutningsstation synes mig ock
framgå, att denna anläggning är av behovet påkallad. Såväl ekonomiska
skäl som hänsynen till torpedvapnets krigsberedskap tala för, att en förbättrad
anordning bör åvägabringas för inskjutning av torpeder för flottans
station i Stockholm.
De i ärendet verkställda utredningarna hava påvisat, att lämplig
förläggningsplats för inskjutningsstationen finnes vid Bosön å Lidingön,
där erforderlig mark och för torpedskjutning lämpligt vattenområde
torde kunna erhållas. Mot valet av denna plats har jag icke något att
anmärka. Det synes väl kunna erinras, att den inskjutningsbana, som
här erhålles — 6,500 meter — inom någon tid kan befinnas ej medgiva
inskjutning på de längsta distanserna, då torpedernas långskjutande förmåga
alltmer ökas. Men å andra sidan lärer det vara nödvändigt, att banan
förlägges innanför Vaxholms fästning, och annan mera tjänlig plats torde
ej under denna förutsättning förefinnas. Då marinförvaltningens beräkning
av kostnaderna för markförvärv och anordnande av inskjutningsstationen i
övrigt, vilken kostnadsberäkning slutar å ett sammanlagt belopp av 373,450
kronor, icke heller givit anledning till erinran från min sida, biträder
jag förevarande förslag till anordnande av torpedinskjutningsstation.
Av omförmälda summa, 373,450 kronor, lärer omkring halva beloppet
eller 187,450 kronor böra anvisas för år 1919.
1 anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till anordnande av torpedinskjutningsstation
vid Bosön å Lidingön bevilja ett reservationsanslag
av 373,450 kronor och därav på extra stat för år 1919
anvisa ett belopp av 187,450 kronor.
Femte huvudtiteln.
179
19. Örlogsdepå vid Göteborg.
Bland de åtgärder för sjöförsvarets stärkande, vilka av 1914 års [22.]
senare riksdag godkändes, ingick anordnande av en örlogsdepå vid örlogsdepå
Göteborg, vilken skulle förläggas till ett sjöförsvaret tillhörigt område
utanför staden, benämnt Nya varvet.
Enligt en av marinförvaltningen uppgjord, av ämbetsverket den 22
november 1915 överlämnad plan för örlogsdepåns anordnande skulle de
åtgärder, som i förevarande hänseende borde vidtagas, omfatta
beredande av förtöjningsplatser och därmed sammanhängande anordningar
för Göteborgsavdelningen tillhörande örlogsfartyg,
beredande av upplagsplatser för förråd m. m., avsedda för avdelningens
samtliga fartyg, .
beredande av inkvartering för den för tillsyn m. m. av törraden
avsedda personalen samt för de fartygsbesättningar, som borde vara
förlagda till Nya varvet, ävensom beredande av lokaler för ordnande
av personalens övnings-, förplägnads-, verkstads-, sjukvårds-, mäss
m.
fl. förhållanden. ..
Omförmäla plan framlades för riksdagen i en den 28 april 191b
dagtecknad proposition (nr 218). Kostnaderna för de ifrågasatta arbetenas
utförande beräknades därvid uppgå till:
för förtöjningsplatser m. m........................... kronor
y> upplagsplatser för förråd m. m. »
» lokaler för inkvartering m. m................ »
95,500: —
100,400: —
164,100: —
Summa kronor 360,000: —.
Arbetena föreslogos att utföras med anvisningar. under åren
1917—1919, och skulle kostnaderna, fördelade på dessa år, uppgå till
120,000 kronor om året. Med hänsyn härtill har Kungl. Maj:t i förenämnda
proposition föreslagit riksdagen att till anordnande av ifrågavarande
örlogsdepå bevilja ett anslag av 360,000 kronor samt därav på
extra stat för år 1917 anvisa ett belopp av 120,000 kronor, av vilket
sistnämnda belopp Kungl. Maj:t borde äga att under år 1916 av tillgängliga
medel förskjuta 75,000 kronor.
Denna framställning blev av riksdagen bifallen.
I samband härmed tillåter jag mig erinra, att 1916 års riksdag
jämväl godkänt ett av Kungl. Maj:t i annat sammanhang framlagt förslag
om anordnande av minberedskap vid Göteborgs örlogsdepå och
J 8U Femte huvudtiteln.
[22.] för nämnda ändamål beviljat ett anslag av 352,700 kronor, att under
ar 1916 av tillgängliga medel förskjutas för att framdeles hos riksdagen
an malas till ersättande. Detta förslag avsåg att utvidga förenämnda
orlogsdepa därhän, att den kunde inrymma jämväl den personal och
materiel, som krävdes för upprätthållandet av minberedskap å västkusten.
Sålunda skulle enligt förslaget åtskilliga nybyggnader för inkvartermg,
förplägnad, övning, sjukvård m. m., vilka icke ansetts oundgängligen
erforderliga med den mindre omfattning, som i propositionen
nr 218 givits åt depån, komma till utförande. Nämnda belopp, 352 700
kronor, har sedermera av 1917 års riksdag ersatts genom extra anslag
a 1918 års stat.
I enlighet med den uppgjorda planen för örlogsdepåns utbyggande
har därefter 1917 års riksdag, på framställning av Kungl. Maj:t, av det
utav 1916 års riksdag till anordnande av en örlogsdepå vid Göteborobeviljade
anslaget å 360,000 kronor på extra stat för år 1918 anvisat
såsom reservationsanslag ett belopp av 120,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att av sistnämnda summa disponera erforderligt belopp
redan under år 1917.
Marin förvaltningen har i sin förberörda skrivelse den 1 oktober
1917, under uttalande att arbetena med ifrågavarande örlogsdepå syntes
ämbetsverket brådskande, gjort framställning därom, att av de för anordnande
av örlogsdepån beviljade medlen, 360,000 kronor, måtte hos
riksdagen på extra stat för år 1919 äskas ett belopp av 120,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att därav redan år 1918 disponera erforderligt
belopp.
Departement- I enlighet med marinförvaltningens framställning lärer av ifrågayttrandé.
yrande anslag ett belopp av 120,000 kronor nu böra äskas. Av deäta
belopp torde med hänsyn till angelägenheten av arbetenas vid örlom-idepån
skyndsamma utförande hälften eller 60,000 kronor böra stälTas
till förfogande redan under år 1918 och följaktligen upptagas å tilläggsstat
för samma år. Härtill återkommer jag i annat sammanhang. Återstående
beloppet, 60,000 kronor, torde höra anvisas å extra stat för
år 1919.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att av det utav 1916 års riksdag till anordnande
av en örlogsdepå vid Göteborg beviljade anslaget å
360,000 kronor anvisa på extra stat för år 1919 såsom
reservationsanslag ett belopp av 60,000 kronor.
Femte huvudtiteln.
1 Hl
Övningar.
20. Flottans krigsberedskap och övningar.
I enlighet med 1914 års senare riksdags efter framställning av Kungl. [23.]
Majd fattade beslut hava från och med år 1915 samtliga utgifter för Fiottanskrigsflottans
övningar, vare sig de äro att hänföra till stammens eller till beredskap och
, ° r , . övningar.
bevarmgens övnmgar, sammanförts under ett gemensamt reservations- (Ordinarie
anslag, benämnt anslaget till »flottans krigsberedskap och övningar». anslag.)
1 detta hava sålunda uppgått dels det dittillsvarande reservationsanslaget
till »flottans övningar», dels större delen av det förutvarande förslagsanslaget
till »sjöbeväringens vapenövningar samt beklädnad och ersättning
därför».
Enligt beräkningar, vilka på grundval av det förslag till normalövningsplan
för flottan, som chefen för marinstaben avgivit med skrivelse
den 25 september 1913, blivit utförda och vilka framlades i propositionen
nr 60 till 1914 års senare riksdag angående sjöförsvarets
ordnande, skulle för perioden 1915—1919 följande belopp vara erforderliga
för anslaget till flottans krigsberedskap och övningar, nämligen för
1915 ...................................... 3,110,000 kronor
1916 .......................................... 3,380,000 »
1917 ........................................ 3,550,000 »
1918 .......................................... 3,645,000 »
1919 ......................................... 3,680,000 » . I
I riksdagens skrivelse nr 1 år 1914 uttalades i denna fråga, att
riksdagen, som tagit del av de planer för flottans krigsberedskap och
övningar, som funnes intagna i nämnda proposition nr 60 med tillhörande
bilagor, icke hade något att erinra mot de grunder, enligt vilka
dessa planer blivit uppgjorda, men ville riksdagen i samband därmed
erinra därom, att ett genomförande av den av riksdagen antagna nybyggnadsplanen
skulle medföra vissa jämkningar i den av Kungl. Maj:t
framlagda planen för krigsberedskap och övningar.
För åren 1915, 1916 och 1917 uppförde riksdagen i enlighet med
Kungl. Maj ds förslag ifrågavarande anslag med belopp av resp. 3,110,000,
3,380,000 och 3,550,000 kronor.
182
Femte huvudtiteln.
[23.]
Genom nådigt brev den 17 september 1914 anbefalldes chefen för
marinstaben att gemensamt med inspektören av flottans övningar till
sjöss uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med reviderad normalplan
för flottans krigsberedskap och övningar, omfattande perioden till och
med år 1919.
Sådan normalplan jämte en i samband därmed utarbetad organisationsplan
för flottan, vilken likaledes avsåg tiden till och med år 1919,
har av chefen för marinstaben avgivits med hemlig skrivelse den 8
november 1916. Nämnda planer upptogo, bland annat, förslag till vissa
ändringar i sjöstyrkornas organisation och till organisation av mineringsoch
minsvepningstjänsten. Förstnämnda förslag avsåg i huvudsak att
åt sjöstyrkornas organisation bereda ökad fasthet, särskilt under de tider
av året, då fartygen äro förlagda till flottans stationer för övningar,
därvid framför allt de för landets försvar till sjöss så viktiga torpedoch
minvapnen skulle komma att vinna en betydligt ökad grad av krigsberedskap.
Vid beräknandet av ifrågavarande anslags belopp för år 1918 upptogs
eu summa av 195,000 kronor för genomförandet av förslaget rörande
sjöstyrkornas organisation. Med iakttagande av vissa jämkningar uti
förevarande anslag i övrigt uppfördes anslaget i riksstaten för år 1918
med ett belopp av 3,828,000 kronor, vilket innebär en höjning av
278.000 kronor utöver det i 1917 års stat upptagna beloppet, 3,550,000
kronor.
Därjämte beviljade 1917 års riksdag till förstärkning av det ordinarie
övningsanslaget på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag, högst
380.000 kronor. Såsom i statsverkspropositionen till 1917 års riksdag
anförts, ansågs ett belopp, motsvarande 20 % av det ordinarie anslagets
summa, böra för år 1918 finnas tillgängligt till täckande av de ökade
kostnaderna för kol och ammunition m. m., som betingades av de senare
årens prisstegringar. Med hänsyn därtill att vid början av år 1917 å
förevarande anslag förefanns en reservation av omkring 400,000 kronor,
kunde emellertid det belopp, som ytterligare erfordrades, begränsas till
omkring 10 % av anslagets slutsumma för år 1918 eller till förenämnda
belopp, 380,000 kronor. I
I sin förut omnämnda skrivelse den 22 oktober 1917 har marinförvaltningen
beträffande ifrågavarande anslag, under hänvisning till en av
chefen för marinstaben den 14 augusti 1917 överlämnad promemoria,
hemställt, att anslaget för år 1919 måtte höjas med 68,000 kronor eller
till 3,896,000 kronor.
Femte huvudtiteln.
183
I nyssnämnda promemoria har marinstabschelen i huvudsak anfört
följande.
I chefens för marinstaben skrivelse den 8 november 1916, varmed
överlämnats förslag till organisationsplan för flottan samt normalplan
för flottans krigsberedskap och övningar, beräknades ifrågavarande anslagsbehov
för år 1919 till ett belopp av 4,146,549 kronor.
Genom nådigt brev den 29 juni 1917 hade emellertid Kungl. Maj:t,
som icke funnit lämpligt att under rådande förhållanden fastställa det
framlagda förslaget, förklarat, att omförmälda förslag icke föranledde
annan Kungl. Maj:ts åtgärd än att detsamma skulle, med iakttagande av
de utav Kungl. Maj:t och riksdagen fattade beslut beträffande vissa delar
av förslaget, tjäna till ledning vid utarbetande av de beräkningar av kostnaderna
för flottans övningar m. m., vilka av chefen för marinstaben och
inspektören av flottans övningar till sjöss uppgjordes, ävensom vid avlåtande
av de framställningar, som i samband därmed av bemälde chef
och inspektör samt av marinförvaltningen avgåves.
På grund härav och med hänsyn till de beslut, som av 1917 års
riksdag fattats rörande vissa delar av förslaget, borde de ändringar i
anslagsbehovet, som därefter kvarstode, beräknas på följande sätt.
Genom beslut av 1914 och följande års riksdagar hade viss fartygsmateriel
tillkommit utöver den i propositionen nr 60 år 1914 beräknade
materielen, men hade någon härav betingad ökning i övnmgsanslaget
dittills ej begärts, enär tidpunkten för denna materiels färdigställande ej
kunnat med någon större grad av säkerhet beräknas. I berörda organisationsplan
hade emellertid för år 1919 övningskostnader, beräknade
efter 1914 års å-priser, ansetts böra upptagas för vissa av dessa fartyg,
och borde med ledning av nu tillgängliga uppgifter i fråga om nybyggnadernas
fortskridande dylika kostnader beräknas för nedanstående
materiel och med följande belopp:
undervattensbåtmateriel............................................................. Kr.
1 depåfartyg för undervattensbåtar i lokalstyrka ......... »
pansarbåten Svea, depåfartyg för undervattensbåtar, i
kustflottan i stället för 1 torpedkryssare ..............—_»_
Kr.
96,000: —
24,000: —
11,000: —
131,000: —
[23.]
Från detta belopp borde avgå ett belopp av 66,000 kronor, utgörande
skillnaden i övningskostnad för en av Kungl. Maj:t föreslagen,
men av 1914 års riksdag ej beviljad pansarbåt av Sverige-typ och för
en i stället för denna i kustflottan ingående pansarbåt av äldre typ.
184
Femte huvudtiteln.
Den erforderliga anslagsökningen på grund av nytillkommen eller
ändrad materiel uppginge sålunda till sammanlagt 65,000 kronor.
Till detta belopp borde läggas dels den 1914 års riksdag förelagda
och i princip gillade anslagsökningen från år 1918 till år 1919 eller
35,000 kronor (3,680,000 3,645,000) och dels den ökning av anslaget,
som erfordrades för omläggning av beredskapernas organisation. 1917
års riksdag,^ som godkände denna omläggning, anvisade härför 195,000
kronor för år 1918. Då motsvarande belopp för år 1919 i omförmälda organisationsplan
beräknats till 212,000 kronor, utgjorde alltså den härför
erforderliga anslagsökningen 17,000 kronor.
Genom i berörda organisationsplan avgivna förslag angående en
del reduktioner i befälsbemanningen under den tid fartygen vore stationära
samt genom föreslagna jämkningar i vissa fartygs förläggning i
krigsberedskap ernåddes en minskning i anslagsbehovet för år 19^9 med
tillhopa 49,000 kronor.
På grund härav borde det för år 1918 beviljade anslaget, 3,828,000
kronor, för år 1919 ökas med 68,000 kronor (65,000 + 35,000 + 17 000
— 49,000) till 3,896,000 kronor.
j ^ beräkning hade icke upptagits några övningskostnader
för de flygbåtar, vilka tillkommit utöver det i propositionen nr 60 till
1914 åis senare riksdag upptagna antalet. Detta hade föranletts dels
av omöjligheten att redan nu beräkna, huru många flygbåtar år 1919
funnes i tjänst, dels därav att den nyligen anbefallda utredningen rörande
flygvapnets organisation ännu ej slutförts.
Behovet av särskild medelsanvisning till förstärkning av här ifrågavarande
anslag i och för täckande av den abnorma stegringen i koloch
ammunitionspriser m. m. syntes marinstabschefen även för år 1919
kvarstå. Då emellertid marinstaben icke förfogade över nödigt materiel
för bedömandet av de enhetspriser, med vilka borde räknas vid äskandet
av denna anslagsförstärkning, borde enligt marinstabschefens mening
framställning i sådant hänseende lämpligen göras av marinförvaltningen.
Beträffande sådan anslagsförstärkning har marinförvaltningen i sin
förberörda skrivelse den 22 oktober 1917 anfört, bland annat, följande.
För närvarande uppginge kolprisen till mera än 300 % och prisen för
ammunition till över 100 % av de normala prisen. Åven andra förnödenheter
och materialier, som förbrukades under flottans krigsberedskap och
öynmgar och för vilka kostnaderna under normala förhållanden skulle
påföras ifrågavarande anslag, betingade nu väsentligt högre pris än före
krigets utbrott. r
Femte huvudtiteln.
18f>
Så länge flottans neutralitetsvakt påginge, bestredes de kostnader, [23.]
till vilkas täckande anslaget till flottans krigsberedskap och övningar
icke vore tillräckligt, av till neutralitetens upprätthållande anvisade medel.
Att nu förutse, huru prisen komme att ställa sig under de år, som närmast
följde efter ett blivande fredsslut, vore givetvis icke möjligt. Avon
om de väsentligen nedginge, syntes det troligt, att kostnaderna för ilottans
krigsberedskap och övningar icke kunde inrymmas inom det normala
anstaget jämte ett tillägg av 20 % av detta anslag, d. v. s. inom
ett belopp, beräknat enligt de i statsverkspropositionen till 11)17 års
riksdag angivna grunder. Då det emellertid för närvarande icke \oio
möjligt att framlägga någon tillförlitlig beräkning av för år 1919 erforderliga
medel å detta anslag, ansåge sig marinförvaltningen böra förorda,
att samma grunder, som användes i 1917 års statsverkspropoposition
för medels äskande och mot v ilka riksdagen icke gjorde någon
erinran, vunne tillämpning vid framställning till 1918 års riksdag om
förstärkning av reservationsanslaget till flottans krigsberedskap och övningar
för år 1919 och att sålunda ett förslagsanslag, uppgående till
20 % av det ordinarie anslaget, av riksdagen äskades.
Marinförvaltningen förutsatte därvid att, därest flottans neutralitetsvakt
år 1919 upphört eller upphörde och de av riksdagen anvisade medlen
kunde visas icke vara för ändamålet tillräckliga, det skulle vara möjligt
att av 1919 års riksdag äska ytterligare erforderliga medel, att uppföras
å tilläggsstat för nämnda år eller å extra stat för år 1920, i senare
fallet med rätt för Kungl. Maj:t att förfoga över medlen under år 1919.
Ämbetsverket ansåge sig i detta sammanhang böra framhålla att,
därest flottans neutralitetsvakt komme att under år 1918 upphöra och
om till följd härav medel från särskilt till neutralitetsskyddet avsett anslag
icke’ bleve för upprätthållandet av flottans krigsberedskap och
övningar tillgängliga, det för sagda övningar och krigsberedskap anvisade
ordinarie anslaget jämte förstärkningsanslaget icke skulle komma
att visa sig för ändamålet tillräckligt. Ämbetsverket hade emellertid
för avsikt att i samband med framläggandet av förslag till beräknande
av kostnaderna för neutralitetens upprätthållande under år 1918 avgiva
förslag härutinnan.
På grund av vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt,
att Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till förstärkning av ordinarie
reservationsanslaget till flottans krigsberedskap och övningar på extra
stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag av högst 780,000 kronor.
De i det föregående av chefen för marinstaben vid beräknandet av DeP"“ts
anslaget till flottans krigsberedskap och övningar angivna beloppen hän- yttrande.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft. 24
186
Femte huvudtiteln.
[23.J fora sig, såsom av det förut sagda framgår, till de beräkningar av an
slaget,
som angåvos i propositionen nr 60 till 1914 års senare riksdag,
dock med de avvikelser från den för nämnda riksdag framlagda normalövningsplanen,
som betingats av Kungl. Majrts och riksdagens sedermera
fattade beslut angående ändringar beträffande nybyggnadsplanen
och sjöstyrkornas organisation.
Chefen för marinstaben har nu, med ledning av tillgängliga uppgifter
i fråga om nybyggnadernas fortskridande samt med iakttagande av
övriga på normalövningsplanen inverkande ändrade förhållanden beträffande
1914 års plan, beräknat, att det i 1918 års stat upptagna anslagsbeloppet
behöver för år 1919 ökas med 68,000 kronor. Med vederbörligt
hänsjmstagande därtill att övningsplanen är beroende, förutom av fartygsmaterielens
färdigställande, även av andra omständigheter, såsom materielens
indelning och användning, personaltillgången och upprätthållandet
av erforderlig krigsberedskap samt planerna för flottans mobilisering, har
jag efter verkställd granskning av marinstabschefens förslag härutinnan
icke funnit annan anledning till erinran, än att den anslagsökning, som
betingas därav att pansarbåten Svea upptages i övningsplanen såsom
depåfartyg för undervattensbåtar i stället för en torpedkryssare, torde
kunna anstå till år 1920. Härigenom minskas det av marinstabschefen
angivna beloppet, 65,000 kronor, med 11,000 kronor till 54,000 kronor.
I enlighet med vad jag anfört under punkt 4 här ovan, synes det vidare
erforderligt att, sedan torpedkryssaren Clas Uggla genom grundstötning
under år 1917 gått förlorad, densamma ersättes såsom flottiljchefsfartyg
med en av de båda torpedkryssare, vilka enligt beslut vid 1917 års
riksdag skulle överföras till materielreserv, samt att sålunda övningskostnad
för nämnda torpedkryssare fortfarande beräknas.
Chefen för marinstaben har icke upptagit några övningskostnader
för de flygbåtar, vilka tillkommit utöver det i propositionen nr 60 till
1914 års senare riksdag angivna antalet. Då emellertid medel anvisats
för anskaffning av flygbåtsmateriel utöver sistnämnda antal och då,
enligt vad jag av marinförvaltningen inhämtat, dessa flygbåtar kunna
beräknas vara färdiga år 1919, synas skäl föreligga att i detta sammanhang
upptaga övningskostnad för det antal flygbåtar, som, såvitt nu
kan bedömas, beräknas vara i tjänst nyssnämnda år. För de flygbåtar
däremot, som hittills skänkts till marinen, torde särskild övningskostnad
icke behöva upptagas, enär de i viss mån ersatt försliten eller förstörd
materiel. Enligt nådigt bemyndigande den 29 juni 1917 hava särskilda
sakkunniga tillkallats för att inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
biträda med verkställande av utredning rörande organisationen
Femte huvudtiteln.
.list
av arméns och marinens flygvapen. Man torde kunna utgå från, att
det antal flygbåtar, som beräknas förefinnas år 1919, låter sig inpassa i
den plan för flygbåtsövniirgar, som de sakkunniga må komma att avgiva.
Ett ytterligare skäl för, att medel till ifrågavarande övningar tagas i
beräkning vid framställning till riksdagen i fråga om anslagsbehoven för
år 1919, synes mig ligga däri, att det med hänsyn till flygvapnets natur,
särskilt under dess alltjämt pågående raska utveckling, kräves, att den
i tjänst varande personalen hålles i ständig övning och träning. Inom
sjöförsvarsdepartementet verkställd beräkning giver vid handen, att det
för här avsedda övningar skulle erfordras ett ökat belopp för år 1919
av 52,000 kronor.
I enlighet med det förslag, som framställes under punkt 65 här
nedan beträffande förhöjning av nu utgående traktan! entsersättning, torde
även den i förevarande anslag ingående posten till rese- och traktamentskostnader
böra undergå höjning och således anslagets slutsumma ökas
med därav föranlett belopp. Jämlikt de beräkningar, som lågo till grund
för anslagets bestämmande i propositionen nr 60 till 1914 års senare
riksdag, upptogos i anslaget för bestridande av rese- och traktaments-r
kostnader 50,000 kronor. Med tillämpning av proportionsvis samma
förhöjning av denna summa, som föreslås i fråga om anslaget till reseoch
traktamentspenningar, bör övningsanslaget höjas med 25,000 kronor.
Då jag i övrigt icke har något att erinra mot chefens för marinstaben
beräkningar, anser jag, att anslaget för år 1919 bör ökas med
54.000 + 35,000 + 17,000 — 49,000 + 52,000 + 25,000 kronor eller med
134.000 krouor. Anslaget, som för år 1918 utgår med 3,828,000 kronor,
skulle enligt denna beräkning för år 1919 uppgå till 3,962,000 kronor.
Beträffande det av myndigheterna angivna behovet av särskild
medelsanvisning till förstärkning av anslaget i och för täckandet av de
ökade kostnader för kol, olja och ammunition m. m., som betingas av
de senare årens prisstegringar, finner även jag, att dylikt behov förer
ligger. Marinförvaltningen har i fråga om storleken av denna medelsanvisning
på anförda skäl föreslagit, att beloppet måtte bestämmas efter
samma grunder som år 1917 och sålunda upptagas till 20 % av det
ordinarie anslagets belopp. Samtidigt har emellertid ämbetsverket förutsatt
att, därest flottans neutralitetsvakt vid 1919 års ingång upphört
eller under samma år upphörde samt nu nämnda ökade kostnader icke
kunde inrymmas inom det beräknade beloppet, Kungl. Maj:t skulle
komma att av 1919 års riksdag för ändamålet äska ytterligare medel.
[23.]
188
Femte huvudtiteln.
[23.] I betraktande av de abnormt höga prisen å kol, olja och ammuni
tion,
som för närvarande råda, torde med all sannolikhet kunna antagas,
att förevarande anslag även med tillägg av 20 % av anslagets belopp
blir för sitt ändamål otillräckligt. En inom sjöförsvarsdepartementet
uppgjord kalkyl över den merkostnad, som för år 1919 kan beräknas
uppstå, därest de nuvarande prisen å kol, olja och ammunition bliva
gällande även under nämnda år, giver vid handen, att kostnadsökningen
endast för kol och olja kan beräknas till omkring 4,700,000 kronor
och för ammunition till omkring 550,000 kronor.
Vad till en början prisökningen å kol och olja beträffar, bär flottans
mobilisering för neutralitetsskyddet föranlett, dels att de ordinarie koloch
oljeförråden måst avsevärt förstärkas, dels att omsättningen av
nämnda förråd på grund av mera omfattande fartygsrustningar med
därav förorsakad ökad kol- och oljeåtgång blivit större än under normala
förhållanden. För varje gång njm förrådskompletteringar ägt rum, hava
kol och olja i regel måst betalas med högre pris. Så länge flottan är
mobiliserad för neutralitetsskyddet, ersättas icke blott utgifterna för förrådens
förstärkning, utan även de ökade kol- och oljekostnader, som
eljest skulle hava drabbat flottaus övningar, av de till tryggande av
rikets neutralitet beviljade medel. Sedan mobiliseringen upphört, måste,
därest icke särskilda medel för ändamålet beredas, kostnaderna för kol
och olja, som under flottans övningar förbrukas, bestridas enbart av
anslaget till flottans krigsberedskap och övningar. Dessa kostnader synas
visserligen icke behöva beräknas enligt de inköpspris, vilka under möbiliseringstiden
erlagts för kol och olja, utan efter de pris, som dessa förnödenheter
efter mobiliseringens slut betinga vid nyanskaffning för komplettering
av förråden. Det är dock att befara, att sistnämnda pris för
en längre tid framåt bliva avsevärt högre än de normala prisen.
Då det emellertid nu icke låter sig bedöma, huru prisen på kol och olja
framdeles komma att ställa sig, lärer — till förebyggande därav, att
inskränkningar, som ur synpunkten av flottans försvarsberedskap måste
anses olämpliga, skulle behöva vidtagas i den godkända normalplanen
för flottans övningar — den merkostnad, som förorsakas av högre pris
än de normala å kol och olja, böra, sedan prisförhållandena stadgat sig,
täckas genom extra anslag eller genom höjning av övningsanslaget.
Intill dess i sådant hänseende erforderligt belopp kan bestämmas
och medel för ändamålet beredas, synes ifrågavarande merkostnad efter
mobiliseringens slut böra bestridas på samma sätt som andra utgifter
för mobiliseringens avveckling och följaktligen utgå från det anslag,
som må komma att beviljas till neutralitetens tuggande.
Femte huvudtiteln.
1KO
Vidkommande övrig här ifrågavarande kostnadsökning torde denna
huvudsakligen vara beroende av prisstegringen å ammunition och annan
materialutredning; och synes det mig, att för täckandet av denna kostnadsökning
medel böra äskas å extra stat för år 1919 såsom förstärkningsanslag
till det ordinarie övningsanslaget. Ehuru det är synnerligen
vanskligt att nu bedöma storleken av detta förstärkningsanslag, synes
mig emellertid, att förstärkningsanslaget icke bör beräknas till lägre
belopp än till 30 % av det ordinarie anslagets summa eller i runt tal
1,180,000 kronor.''
På grund av vad under denna punkt anförts, hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att i riksstaten för år 1919 höja reservationsanslaget
till flottans krigsberedskap och övningar
nu ....................................................... kronor 3,828,000: —
med ................................................ »_134,000: —
till........................................................ kronor 3,962,000: —
21. Förstärkning av reservationsanslaget till flottans
krigsberedskap och övningar.
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört
får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till flottans krigsberedskap och övningar på
extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst
1,180,000 kronor.
22. Sjöbeväringens avlöning och beklädnad m. m.
Såsom redan blivit nämnt under punkt 23 här ovan, beslöt 1914 års senare
riksdag i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag att i riksstaten för år
1915 från dittillsvarande förslagsanslaget till »Sjöbeväringens vapenövningar
samt beklädnad och ersättning därför» överflytta till reservationsanslaget
till flottans krigsberedskap och övningar ett belopp, som
motsvarade de egentliga övningskostnaderna för sjöbeväringen. I sam
-
[24.J
Förstärkning
av reservationsanslaget
till flottans
krigsberedskap
och
övningar.
(Extra anslag.
[25.J
Sjöbeväringens
avlöning
och beklädnad
m. m.
(Ordinarie
anslag.)
190
Femte huvudtiteln.
[25.] band därmed beslöts, att återstoden av förstnämnda anslag skulle i riksstaten
uppföras under ändrad benämning »Sjöbeväringens avlöning och
beklädnad m. m.»; De utgifter för de värnpliktiga, som skola från detta
under ny benämning uppförda anslag bestridas, äro följande:
penningbidrag och penningtillskott,
understöd åt värnpliktigas familjer,
beklädnadskostnad,
hämtnings- och hemförskaffningskostnad ävensom extra utgifter för
sjöbeväringen samt kostnader för inskrivning, redovisning och inkasernering.
Förevarande anslag upptogs i riksstaten för år 1916 till 875,004
kronor och beräknades på följande sätt:
Penningbidrag :
841,840 tjänstgöringsdagar å 50 öre
kr. 420,920: —
Penningtillskott:
Sjökaptener och styrmän: 50 man
i 360 dagar .......................... = 18,000 dagar
Maskinister: 20 man i 360 dagar = 7,200 b
Ingenjörer: 10 » i 195 b = 1,950 b
Intendenter: 10 » i 395 » = 3,950 »
Läkare: 8 » i 365 » = 2,920 b
summa 34,020 dagar å 25 öre b 8,505: -—
Understöd åt vissa värnpliktigas familjer................................. b 9,000:_
Beklädnadskostnad:
841,840 dagar å 41,5 öre, avrundat...................................... » 349,364: —
Hämtnings- och hemförskaffningskostnad:
2,481 man å 15 kronor ....................................
b 37,215: —
Extra utgifter, inskrivning och redovisning samt inkasernering:
Enligt
hittills använda beräkningsgrunder........................... b 50,000: -_
Summa kronor 875,004: —
Femte huvudtiteln.
11*1
I riksstaten för år 1917 ökades anslaget med 39,785 kronor för [25.]
beredande av värnpliktigs förmåner åt sjökadetter samt åt marinintendentselever
och -aspiranter ävensom för överförande till anslaget
av å mariningenjörkårens stat upptagen dagavlöning och beklädnadsersättning
för mariningenjörselever och -aspiranter. Anslaget uppfördes
följaktligen i riksstaten för år 1917 med ett belopp av 914,789 kronor.
I 1918 års riksstat är anslaget upptaget med samma belopp.
Marinförvaltningen bär i sin förberörda skrivelse den 22 oktober
1917 beträffande förevarande anslag för år 1919 framhållit att, på sätt
framginge av vad ämbetsverket anfört beträffande anslaget till beklädnad
för sjömans- och skeppsgossekårerna, underhållskostnaderna för beklädnad
under år 1919 beräknades komma att högst väsentligt överstiga
de under normala förhållanden beräknade, varför den under anslaget
upptagna posten beklädnadskostnad för sjöbeväringen syntes böra
avsevärt höjas utöver det belopp, 349,364 kronor, som beräknats för
år 1918. Med ledning av de under senare åren gjorda erfarenheterna
beträffande prisstegringarna å beklädnadsmaterialier m. in. ansåge marinförvaltningen,
att denna ökning ej borde sättas lägre än till 75 %
av de för år 1918 beräknade motsvarande kostnaderna samt att posten
beklädnadskostnad för sjöbeväringen sålunda borde för år 1919 upptagas
till 611,387 kronor eller med 262,023 kronor mer än för år 1918.
Beträffande övriga under anslaget upptagna poster hade marinförvaltningen
ingen anledning att föreslå ändring i de för år 1918
upptagna beloppen.
På grund härav har marinförvaltningen föreslagit, att Kungl. Magt
måtte hos riksdagen äska, att anslaget till sjöbeväringens avlöning och
beklädnad, vilket i 1918 års riksstat är uppfört med 914,789 kronor,
måtte i riksstaten för år 1919 höjas med 262,023 kronor till 1,176,812
kronor. I
I likhet med marinförvaltningen finner jag erforderligt, att medel Departement*
beredas för att möta den ökade kostnad för beklädnad, som på grund
av dyrtiden beräknats uppstå och som icke kan rymmas inom ramen för
det ordinarie anslagets belopp. Jag finner mig dock, i enlighet med vad
jag uttalat beträffande beklädnadsanslaget under punkt 8 här ovan, icke
kunna biträda ämbetsverkets förslag att för detta ändamål öka ifrågavarande
anslag, utan synes mig anslaget tillsvidare och intill dess efter
åter inträdda normala förhållanden nya beräkningsgrunder befunnits
erforderliga böra beräknas enligt hittills gällande grunder.
192
Femte huvudtiteln.
[25.] Däremot lärer för täckande av omförmälda kostnadsökning ett extra
anslag böra av riksdagen äskas. Storleken av detta anslag synes mig
böra bestämmas till viss procent av den för sjöbeväringen beräknade
beklädnadskostnaden. Då ungefär enahanda prisstegring kan förväntas
inträda beträffande beväringens som i fråga om stammanskapets
beklädnadsunderhåll, finner jag lämpligt, att förstärkningsanslagen i båda
fallen beräknas efter samma procenttal, dock att någon minskning för
vakanser icke beräknas i fråga om beväringen. Med iakttagande härav
och under hänvisning till vad jag anfört under punkt 8 här ovan,
torde ifrågavarande förstärkningsanslag lämpligen höra beräknas till
50 % av den uti ifrågavarande anslag upptagna beklädnadskostnaden.
Då det ordinarie anslaget för år 1919 alltså bör beräknas till samma
belopp som för år 1918 och beklädnadskostnaden däri ingår med ett
belopp av 349,364 kronor, kommer det extra anslaget till förstärkning
av ifrågavarande anslag, beräknat till 50 % av nämnda belopp, att
uppgå till i avrundat tal 175,000 kronor.
I enlighet med vad sålunda anförts torde anslaget till sjöbeväringens
avlöning och beklädnad m. m. böra i riksstaten för år 1919 upptagas
såsom oförändrat ordinarie förslagsanslag med kronor 914,789: —
23. Förstärkning av förslagsanslaget till sjöbeväringens
avlöning och beklädnad m. m.
[26.] Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört, får
Förstärkning jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till förstärkning av ordinarie förslagsanslaget
till sjöbeväringens avlöning och beklädnad m. m. på
extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag:, högst
175,000 kronor.
av förslagsanslaget
till
sjöbeväringena
avlöning
och beklädnad
m. m.
(Extra anslag.)
Artilleribehov.
24 Skjutförsök och inskjutning av kanoner,
oförändrat ordinarie reservationsanslag .................... kronor 40,000:
Femte huvudtiteln.
193
25. Nya kärnrör för kanoner vid flottan.
Efter framställning av Kungl. Maj:t beviljade 1914 års senare riksdag
till förseende av kanoner vid flottan med nya kärnrör ett anslag av
136,150 kronor, varav 60,000 kronor av samma års riksdag anvisades
på extra stat för år 1915 och återstoden, 76,150 kronor, anvisades av
1915 års riksdag för år 1916.
Kungl. Maj:ts berörda framställning till 1914 års senare riksdag
grundades å hemställan av marinförvaltningen i skrivelse den 30 september
1913, och hade ämbetsverket därvid beräknat den tid, på vilken
arbetena med de nya kärnrörens anskaffning och aptering i kanonerna
borde fördelas, till 2 å 2 V2 år.
I skrivelse den 8 november sistnämnda år angående de viktigaste
kompletterings- och anskaffningsbehoven för marinen hade emellertid
marinförvaltningen framhållit, att under de närmast följande åren efter
det nyssnämnda anskaffning blivit verkställd krävdes, utöver berörda
summa, 136,150 kronor, ytterligare omkring 184,000 kronor för ersättande
av kärnrör i sådana kanoner vid flottan, vilka genom användning
vid skjutning fått refflingen försliten.
I anslutning till berörda uttalande i skrivelsen den 8 november
1913 meddelade marinförvaltningen i skrivelse den 8 oktober 1915,
att försök påginge för utrönande av möjligheten att genom vissa förenklingar
vid kärnrörens ersättande nedbringa kostnaderna för pjäsernas
reparation, varför icke med säkerhet kunde angivas, huruvida hela det
såsom ytterligare erforderligt beräknade beloppet, 184,000 kronor, bleve
behövligt för de åsyftade arbetenas utförande. Det vore emellertid av
vikt — anförde ämbetsverket vidare — att ändringsarbetena kunde
utan avbrott fortgå, varför anslag jämväl under närmast följande
år vore erforderliga. Verkställd utredning hade givit vid handen,
att de i skrivelsen den 8 november 1913 angivna arbetena lämpligen
kunde fördelas på tre år. Under förutsättning att så skedde, torde
beloppet för år 1917 böra bestämmas till 60,000 kronor; och har
nämnda belopp, på framställning av Kungl. Maj:t, för ifrågavarande
ändamål av riksdagen beviljats på extra stat för år 1917.
Härefter har marinförvaltningen i skrivelse den 29 september 1916
anfört, att de av ämbetsverket tidigare omnämnda försöken icke lämnat
sådana resultat, att de åsyftade förenklingarna kunde åtminstone under då
rådande förhållanden anses tillrådliga. Någon minskning av det beräkBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 25
[27.]
Nya kärnrör
för kanoner
vid flottan.
i Extra anslag.
194
Femte huvudtiteln.
[27.] nade beloppet, 184,000 kronor, kunde därför icke göras, så mycket
mindre som de pris, vederbörande verkstäder numera betingade sig för
insättande av nya kärnrör i artilleripjäser, vida överstege dem, som
legat till grund för den ursprungliga beräkningen. Att angiva någon
definitiv slutsiffra för det behövliga anslagets storlek läte sig icke göra,
då omfattningen av kanonernas förslitning under dåvarande förhållanden
icke kunde med visshet förutses. Å andra sidan vore det tydligt, att
arbetena alltjämt borde utan avbrott fortgå.
Med anledning härav hemställde ämbetsverket, att för ändamålet
måtte av riksdagen på extra stat för år 1918 äskas ett anslag av
60,000 kronor. Detta belopp blev jämväl, efter förslag av Kungl. Maj:t,
av 1917 års riksdag anvisat.
Nu har marinförvaltningen i förberörda skrivelse den 1 oktober
1917 uttalat att, enär det under nu rådande förhållanden alltjämt icke
vore tillrådligt att vidtaga de i ämbetsverkets omnämnda skrivelse den
8 oktober 1915 åsyftade förenklingarna och de pris, vederbörande
verkstäder numera betingade sig för insättande av nya kärnrör i
artilleripjäser, ytterligare stegrats och sannolikt ej komme att inom
överskådlig tid nedgå samt den slitning, för vilken artilleripjäserna
varit utsatta på grund av nu rådande särskilda förhållanden, varit
synnerligen stor, det belopp, 184,000 kronor, som ursprungligen för
ändamålet beräknats erforderligt och av vilket belopp riksdagen för
vartdera av åren 1917 och 1918 beviljat 60,000 kronor, icke vore tillräckligt.
För insättande av nya kärnrör i artilleri pjäser i den utsträckning,
som vid beräkningarnas uppgörande avsetts, erfordrades därför
en förhöjning, vilken med hänsyn till nu rådande prisförhållanden å
arbetsmarknaden icke kunde sättas lägre än till 20,000 kronor.
På grund härav och med stöd av vad marinförvaltningen tidigare
anfört beträffande arbetenas fördelning på tre år har ämbetsverket
hemställt, att till nya kärnrör för kanoner vid flottan på extra stat
för år 1919 måtte hos riksdagen äskas ett anslag av 84,000 kronor.
Departements- I likhet med marinförvaltningen finner jag nödvändigt att, för vidyttrande.
m akthållande av flottan tillhörande kanoner i fullt användbart skick,
det påbörjade arbetet med ersättande av kärnrör i sådana kanoner, som
fått refflingen försliten, utan avbrott fullföljes. Mot det av ämbetsverket
därvid föreslagna, till 84,000 kronor förhöjda beloppet har jag,
med hänsyn till de numera väsentligt ökade kostnaderna för hithörande
materiel, icke något att erinra.
Femte huvudtiteln.
I''.t5
Jag hemställer fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå [27.]
riksdagen
att till nya kärnrör för kanoner vid flottan bevilja
på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 84,000 kronor.
26. Tubkanoner för flottan.
I skrivelse den 29 september 1916 angående utgifterna under [28.]
riksstatens femte huvudtitel för år 1918 anmälde marinförvaltningen, Tnbkanoner
att för utfyllandet av behövligt antal större tubkanoner i reserv borde for flottan''
anskaffas 8 sådana med 37, 47, 57 och 75 mm. kaliber. Kostnaden Lxtra an3laB-’
härför beräknades uppgå till 33,000 kronor.
Tubkanoner användas såsom övningsmateriel för att nedbringa
kostnaderna å ammunition m. m. och insättas i loppen på de kanoner,
med vilka övning försiggår.
Vidare anförde marinförvaltningen i berörda skrivelse, att det syntes
ämbetsverket nödvändigt, att så stort antal större tubkanoner funnes
tillgängligt, att samtliga de kanoner, som på en gång kunde riktas
mot samma mål, vore försedda med dylika. Härför erfordrades, att
ytterligare 7 57, resp. 47 mm. tubkanoner anskaffades. Kostnaden för
sålunda behövliga 57, resp. 47 mm. tubkanoner med tillhörande mekanismer
beräknades uppgå till 42,000 kronor.
För anskaffning av tubkanoner m. m. enligt marinförvaltningens
sålunda avgivna förslag krävdes alltså ett anslag av tillsammans 75,000
kronor. Detta anslag ansågs kunna fördelas på två år, med hälften å
varje år.
På förslag av Kungl. Maj:t beviljade 1917 års riksdag till anskaffning
av tubkanoner för flottan ett reservationsanslag av 75,000 kronor
och anvisade därav på extra stat för år 1918 ett belopp av 37,500
kronor.
I enlighet med vad marinförvaltningen föreslagit i sin förenämnda uepartementaskrivelse
den 1 oktober 1917 hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t y£tTande.
täcktes föreslå riksdagen
att av det utav 1917 års riksdag till anskaffning
av tubkanoner för flottan beviljade reservationsanslaget
å 75,000 kronor på extra stat för år 1919
anvisa återstående, ännu icke anvisade beloppet, 37,500
kronor.
196
Femte huvudtiteln.
[29.]
Kanoner och
kulsprutor i
reserv.
(Extra anslag.
Departements
chefens
yttrande.
27. Kanoner och kulsprutor i reserv.
På framställning av Kungl. Maj:t beviljade 1916 års riksdag för
anskaffning av kanoner och kulsprutor i reserv för flottans fartyg ett
anslag av 275,000 kronor. Detta anslag var avsett för anskaffning av
2 15 cm. kanoner, 4 75 mm. kanoner och 7 6,5 mm. kulsprutor. Av
anslaget, som skulle fördelas på tre år, anvisades på extra stat för år
1917 ett belopp av 95,000 kronor och för år 1918 ett belopp av 90,000
kronor.
I skrivelse den 29 september 1916, angående regleringen av utgifterna
under femte huvudtiteln för år 1918, anmälde marinförvaltningen,
att det vid infordrande av anbud å omförmälda kanonmateriel visat
sig, att det beviljade anslaget, 275,000 kronor, komme att med omkring
65,000 kronor understiga den kostnad, vilken skulle föranledas av en
anskaffning i överensstämmelse med den uppgjorda planen. Ämbetsverket
hade därför vid uppgörandet av kontrakt om leverans av ifrågavarande
kanonmateriel funnit sig nödsakat att utesluta anskaffning av en 15
cm. kanon. För att jämväl denna anskaffning skulle kunna äga rum,
behövdes alltså en höjning av det beviljade anslaget med 65,000 kronor,
vilket belopp enligt marinförvaltningens mening borde, för att anskaffningen
icke måtte försenas utöver den ursprungligen beräknade tiden,
fördelas på två år.
För möjliggörande av anskaffning av båda de i förutnämnda plan
ingående 15 cm. kanonerna beviljade 1917 års riksdag, efter framställning
av Kungl. Maj:t, ett ytterligare reservationsanslag av 65,000
kronor och anvisade därav på extra stat för år 1918 ett belopp av
32,500 kronor.
Marinförvaltningen har nu i förenämnda skrivelse den 1 oktober
1917 gjort framställning därom, att Kungl. Maj:t måtte hos 1918 års
riksdag äska anvisande av de belopp, 90,000, resp. 32,500 kronor,
som återstode av de utav riksdagen för ifrågavarande ändamål beviljade
båda anslagen.
I enlighet med marinförvaltningens berörda framställning hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels att av det utav 1916 års riksdag för anskaffning
av kanoner och kulsprutor i reserv för flottans
Femte huvudtiteln.
107
fartyg beviljade anslaget av 275,000 kronor på extra
stat för år 1919 anvisa såsom reservationsanslag
återstående, ännu icke anvisade beloppet, 90,000
kronor,
dels ock att av det utav 1917 års riksdag för omförmälda
ändamål beviljade ytterligare reservationsanslaget
av 65,000 kronor på extra stat för år 1919
anvisa återstående, ännu icke anvisade beloppet, 32,500
kronor.
[29.]
28. Förbättring av projektilutredningen för
pansarkryssaren Fylgia.
På framställning av Kungl. Maj:t har 1917 års riksdag till för- [30.]
bättring av projektilutredningen för pansarkryssaren Fylgia beviljat ett Förbättring av
reservationsanslag av 310,000 kronor och därav på extra stat för år redningenI 11 för
1918 anvisat ett belopp av 155,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t pansarkrysatt
av sistnämnda belopp låta utanordna 105,000 kronor redan under
år 1917.
Ifrågavarande anslag är avsett för anskaffning av två utredningar
15 cm. projektiler för nämnda pansarkryssare. Härigenom skulle samtliga
flottans 15 cm. kanoner erhålla ensartad projektilutredning av modernt
slag.
Marin förvalta ingen har nu i sin förberörda skrivelse den 1 oktober
1917 gjort framställning därom, att för fullbordande av ifrågavarande
anskaffning måtte på extra stat för år 1919 äskas återstoden, 155,000
kronor, av anslaget, med rätt för Kungl. Maj:t att därav under år 1918
disponera högst 100,000 kronor.
I enlighet med marinförvaltningens framställning lärer nu återstoden Departementsav
anslaget böra äskas. För att anskaffningen skall kunna fullföljas
enligt plan torde därvid ett belopp av 100,000 kronor böra ställas till
förfogande redan under år 1918 och följaktligen upptagas å tilläggsstat
för samma år. Härtill återkommer jag i annat sammanhang. Återstående
beloppet, 55,000 kronor, synes böra anvisas å extra stat för år 1919.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
chefens
yttrande.
198
Femte huvudtiteln.
L30-] att av det utav 1917 års riksdag till förbättring
av projektilutredningen för pansarkryssaren Fylgia
beviljade reservationsanslaget å 310,000 kronor på
extra stat för år 1919 anvisa ett belopp av 55,000
kronor.
29. Artilleribestyckning å vissa l:a klass undervattensbåtar.
C3!-] I sin förenämnda hemliga skrivelse den 1 oktober 1917 har marin
förvaltningen
hemställt, att till bestyckning av tre l:a klass undervissa
l:a klass vattensbåtar måtte hos riksdagen äskas ett anslag av 120,000 kronor,
varav för år 1919 borde anvisas hälften eller 60,000 kronor.
(Extra anslag.)
Departements
chefens
yttrande.
Då den föreslagna bestyckningen är ägnad att åt ifrågavarande undervattensbåtar
giva ökat stridsvärde, anser jag framställningen böra bifallas.
Mot det beräknade kostnadsbeloppet har jag icke något att erinra.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
för artilleribestyckning å vissa l:a klass undervattensbåtar
bevilja ett reservationsanslag av 120,000
kronor samt därav på extra stat för år 1919 anvisa
ett belopp av 60,000 kronor.
Torped- och gnistsignalväsendet m. m.
30. Torpeder i reserv.
[32.] . framställning av Kungl. Maj:t har 1915 års riksdag till anBkaff
Torpeder
i ning ilv torpeder i reserv beviljat ett anslag av 200,000 kronor, varav
reserv. på extra stat för vartdera av åren 1916, 1917 och 1918 anvisats ett
Extraanslag.) belopp av 50,000 kronor.
Departements- I enlighet med vad marinförvaltningen föreslagit i sin förenämnda
cherfaend8eytt‘ Bkrivelse den 1 oktober 1917 hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
Femte huvudtiteln.
199
att av det utav 1915 års riksdag till anskaffningav
torpeder i reserv beviljade anslaget av 200,000
kronor på extra stat för år 1919 anvisa såsom reservationsanslag
återstående, ännu icke anvisade beloppet,
50,000 kronpr.
31. Ökning av två jagares torpedutredning.
Till anskaffning och anbringande av dubbeltuber å jagarna Vale
och Vidar har 1917 års riksdag på extra stat för år 1918 beviljat ett
reservationsanslag av 57,900 kronor, med rätt för Kung!. Maj:t att av
detta belopp disponera hälften eller 28,950 kronor redan under år
1917.
I samband därmed beviljade 1917 års riksdag till anskaffning av
ytterligare en utredning torpeder för omförmälda jagare ett reservationsanslag
av 126,000 kronor samt anvisade därav på extra stat för år 1918
hälften eller 63,000 kronor.
I överensstämmelse med marinförvaltningens förslag i förberörda
skrivelse den 1 oktober 1917 hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
att av det utav 1917 års riksdag till anskaffning
av ytterligare en utredning torpeder för jagarna Vale
och Vidar beviljade reservationsanslaget å 126,000
kronor på extra stat för år 1919 anvisa återstående,
ännu icke anvisade beloppet, 63,000 kronor.
32. Reservmateriel för marinens gniststationer m. m.
I skrivelse den 29 september 1916 anförde marinförvaltningen,
bland annat, följande.
Gnistmaterielens stora sårbarhet nödvändiggjorde, enligt vad erfarenheten
givit vid handen, anskaffande av reservmateriel, därest gniststa
-
[32.]
[33.]
Ökning av två
jagares torpedutredning.
(Extra anslag.
Departements
chefens
yttrande.
[34.]
Reservmateriel
för
marinens
gniststationer
m. m.
[Extra anslag.)
200
Femte huvudtiteln.
[34.] tionerna skulle med säkerhet kunna påräknas vara praktiskt taget ständigt
tjänstdugliga.
De haverier, som uppstode i fredstid, drabbade i stort sett endast
vissa mera ömtåliga delar. Från denna synpunkt skulle det vara lämpligast
att anskaffa i reserv just sådana delar, som vore mest utsatta för
haverier. Emellertid torde förhållandena under krigstid komma att
ställa sig annorlunda, i det att jämväl större haverier måste beräknas
uppstå, vilka ofta nog torde kunna bliva så omfattande, att stationerna
i sin helhet måste ersättas.
På grund härav ansåge marinförvaltningen, att såsom gnistmateriel
i reserv borde anskaffas dels fullständiga gniststationer till ett antal,
motsvarande 10 å 15 % av befintlig materiel, och dels därutöver ett
antal extra delar av mera ömtålig natur. Den beräknade anskaffningskostnaden
för nämnda reservmateriel uppginge till 80,000 kronor.
Marinförvaltningen hemställde fördenskull, att Kungl. Maj:t ville
föreslå 1917 års riksdag att för anskaffning av gnistmateriel i reserv
bevilja för år 1918 ett extra anslag av 80,000 kronor.
I anledning av denna framställning yttrade föredragande departementschefen
i statsverkspropositionen till 1917 års riksdag, att han ansåge
anskaffning av reservmateriel för marinens gniststationer vara påkallad,
för att behovet av gnistmateriel vid inträffande större eller
mindre haverier å dessa stationer skulle omedelbart kunna fyllas. Med
hänsyn därtill, att ifrågavarande materiel vore föremål för tillverkning
inom landet och således borde kunna, då så erfordrades, utan större
tidsutdräkt levereras, samt i betraktande jämväl av nödvändigheten
att tillgodose andra viktiga anslagskrav ansåge emellertid departementschefen,
att den av marinförvaltningen ifrågasatta anskaffningen åtminstone
till en början kunde inskränkas till hälften av det föreslagna
beloppet eller till 40,000 kronor.
På framställning av Kungl. Maj:t beviljade därefter 1917 års riksdag
för anskaffning av reservmateriel för marinens gniststationer på
extra stat för år 1918 ett reservationsanslag av 40,000 kronor.
Marinförvaltningen har nu i berörda skrivelse den 1 oktober 1917
uttalat, att behovet av reservmateriel kvarstode oförminskat, varför
återstående för fullständigande av anskaffningen erforderliga medel
torde höra äskas. Då emellertid det ytterligare behövliga beloppet med
hänsyn till ^de stegrade anskaffningskostnaderna numera beräknades
uppgå till 50,000 kronor, har marinförvaltningen hemställt, att hos
Femte huvudtiteln.
201
riksdagen måtte för ifrågavarande ändamål begäras ett extra anslag för [34.]
år 1919 av 50,000 kronor.
Vidare hemställde marinförvaltningen i hemlig skrivelse den 29
september 1916 om anvisande av ett extra anslag för år 1918 av 170,000
kronor för anskaffning av visst antal flyttbara gniststationer.
Marinens gniststationer äro av två huvudslag, nämligen stationer
av större typ, placerade i land (fasta stationer eller landstationer) och
stationer av mindre typ, apterade. å fartyg (fartygsstationer). För nyssnämnda
anslag avsågs att anskaffa visst antal flyttbara stationer dels
av större typ såsom reserv för de fasta stationerna och dels av mindre
typ till kustflottans omedelbara disposition för åstadkommande av förbindelse
med utposter m. m. ävensom till upprätthållande av för marinen
erforderliga förbindelser med vissa kustsignalstationer m. m. Kostnaderna
beräknades för ifrågavarande antal stationer av den förstnämnda
kategorien till sammanlagt 50,000 kronor och för stationerna av de båda
sistnämnda kategorierna till inalles 120,000 kronor eller tillhopa 170,000
kronor.
Nu nämnda framställning föranledde icke någon åtgärd från Kungl.
Maj:ts sida.
Marinförvaltningen har nu i omförmälda hemliga skrivelse den 1
oktober 1917, enär behovet av flyttbara gniststationer kvarstode oförminskat,
återupptagit sin omförmälda framställning om anskaffning av
flyttbara gniststationer för ovan angivna ändamål. Ämbetsverket har
därvid meddelat, att de förut angivna posterna å 50,000, resp. 120,000
kronor på grund av stegrade materialpris m. m. numera måste beräknas
till 65,000, resp. 145,000 kronor eller sammanlagt 210,000 kronor,
samt hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos 1918 års riksdag för
ifrågavarande ändamål äska ett extra anslag å nämnda belopp, med
rätt för Kungl. Maj:t att disponera beloppet redan under år 1918.
Gnisttelegrafien har i allt större omfattning tagits i bruk för krigs- Departementsändamål,
och det torde vara ovedersägligt, att den numera måste anses ycttreaf^“
såsom ett oumbärligt hjälpmedel vid utförandet av krigsoperationer icke
minst till sjöss. Det synes mig därför vara en viktig angelägenhet
att stödja utvecklingen av marinens gnistväsende och vidtaga anskaffning
av den materiel, som är erforderlig för fyllandet av dess uppgifter.
Emellertid synes mig den föreliggande frågan om anskaffning
av flyttbara gniststationer för marinen böra ses i samband med spörs
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 26
202
Femte huvudtiteln.
[34.] målet rörande ordnandet av landets gnisttelegrafväsende i dess helhet,
vilket spörsmål ännu icke vunnit sin lösning. Jäg anser med hänsyn härtill,
att anslag för omförmälda anskaffning för närvarande icke bör äskas.
Däremot synes mig framställningen om anvisande av ett anslag av
50,000 kronor för anskaffning av reservmateriel för marinens gniststationer
vara av beskaffenhet att böra understödjas. Visserligen är, såsom
föredragande departementschefen i statsverkspropositionen till 1917 års
riksdag omförmält, ifrågavarande materiel föremål för tillverkning inom
landet, men å andra sidan finnes materielen icke å lager och leverans
därav tager flera månader i anspråk.’ Enligt vad som framgår av bemälde
departementschefs uttalande, var icke heller avsett, att anskaffningen
av reservmateriel skulle betraktas såsom avslutad i och med
beviljandet av det då föreslagna och av 1917 års riksdag beviljade
beloppet.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Makt täcktes föreslå riksdagen
att
för anskaffning av reservmateriel för marinens
gniststationer på extra stat för år 1919 bevilja ett
reservationsanslag av 50,000 kronor.
33. Nya kondensatorer för vissa gniststationer.
[35.] I förenämnda skrivelse den 1 oktober 1917 har marinförvaltningen
Nya konden- anfört, bland annat, följande.
vUsTgnUt- Gnistens ökade användning hade lett till en strävan att möjliggöra
stationer, det samtidiga avsändandet av flera telegram, utan att dessa, vilka natur(Extraanslag.
) ligtvis måste framgå med olika våglängder, störde varandra. För detta
måls ernående erfordrades, att avsändarens vågområde vore skarpt begränsat
till den avsedda våglängden, vilket förutsatte, att vågorna vore
så litet dämpade som möjligt. Detta resultat, nämligen dämpningens
minskande, främjades genom nedbringande av förlusterna i avsändningsstationen.
Att reducera dämpningsorsakerna vore, såsom erfarenheten
visat, i all synnerhet nödvändigt vid användande av de mindre våglängder,
som vore de gynnsammaste för flottans fartygsstationer.
Den utväg, som funnes att å de nu i bruk varande gnistapparaterna
åstadkomma mindre dämpning, ledde till anskaffande av oljekondensatorer.
Marinförvaltningen ansåge fördenskull, att sådana borde anskaffas,
Femte huvudtiteln.
203
men att av kostnadshänsyn nu endast ett mindretal borde förvärvas för [35.]
att tillgodose det mest oundgängliga behovet. Detta antal både beräknats
till 20, och kostnaden uppginge till 1,500 kronor lör varje kondensator,
inmonteringen däri inberäknad.
På grund härav har marinförvaltningen hemställt, att Kungl. Magt
måtte föreslå riksdagen att å extra stat för år 1919 äska ett anslag av
30,000 kronor för anskaffning av nya kondensatorer för vissa gniststationer.
Då ifrågavarande anskaffning är ägnad att höja de beöntliga Departemente.
gniststationernas kapacitet, anser jag mig böra förorda den föiehggande yttrande,
framställningen. Mot det föreslagna beloppet har jag icke någon eriman
att framställa.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
till nya kondensatorer för vissa gniststationer
på extra stat för år 1919 bevilja ett reservationsanslag
av 30,000 kronor.
34. Försök med torped-, gnist- och flygmateriel.
Sedan för försök med torped- och gnistmateriel för vartdera av [36.]
åren 1914 och 1915 av riksdagen beviljats ett extra anslag av 25,000 J°r.ök med
kronor, anhöll marinförvaltningen i skrivelse den 24 november 1914 om och flyganslagets
höjande för år 1916 till 50,000 kronor för att under benäm- materiel,
ning försök''med torped-, gnist- och flygmateriel omfatta jämväl erfor- C^na anslag.)
derliga försök för flygmaterielens tidsenliga utveckling. Av nämnda
belopp beviljade emellertid 1915 års riksdag, efter förslag av Kungl.
Maj:t, för ändamålet endast 35,000 kronor för år 1916.
I skrivelse den 8 oktober 1915 framhöll marinförvaltningen behovet
därav, att försök fortsattes med torped-, gnist- och flygmateriel, samt
uttalade, att det för år 1916 beviljade beloppet, 35,0u0 kronor, vore
otillräckligt; och hemställde ämbetsverket fördenskull, att för år 1917
måtte för sagda ändamål äskas ett belopp av 50,000 kronor.
På framställning av Kungl. Maj:t beviljade emellertid 1916 års
riksdag för år 1917 till ifrågavarande ändamål enahanda belopp som
för år 1916 eller 35,000 kronor.
204
Femte huvudtiteln.
[36.] Marinförvaltningen har därefter i skrivelse den 29 september 1916
gjort framställning om fortsatt anslag för ändamalet i fråga och därvid
anfört följande.
Att tekniken i fråga om krigsmateriel under de senare åren gjort
och fortfarande gjorde mycket störa framsteg, torde icke kunna förnekas,
och att detta särskilt gällde torped-, gnist- och flygmateriel
syntes framgå av alla rapporter från det pågående kriget. Nya förut ej
beaktade krav på denna materiel hade framkommit, men svårigheterna
att rätt lösa de tekniska problemen för tillgodoseende av dessa krav
hade även visat sig, då, såsom naturligt vore, stor hemlighetsfullhet i
detta hänseende vore rådande bland alla nationer. Det gällde sålunda
att genom egna försök och med tillämpning av egen erfarenhet söka
sig tram till målet. Dessa försök bleve emellertid mycket dyrbara, och
hade det under de senaste åren visat sig, att många sådana försök, vilka
otvivelaktigt bort igångsättas, icke kunnat verkställas på grund av
bristande medel å anslaget härtill.
På grund härav har marinförvaltningen vidhållit sin tidigare uttalade
upplattning, att till försök med torped-, gnist- och flygmateriel
erfordrades ett årligt anslag av minst 50,000 kronor.
Kungl. Maj:t äskade emellertid hos 1917 års riksdag för ifrågavarande
ändamål samma belopp som under de närmast föregående tre
åren; och beviljade nämnda års riksdag på extra stat för år 1918 det
av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet, 35,000 kronor.
I förberörda skrivelse den 1 oktober 1917 har nu marinförvaltningen
meddelat, att av den för år 1917 beviljade summan vid början
av årets 9:de månad icke vore oanvänt mer än ett belopp av omkring
3,800 kronor, under det att en del försök ännu återstode att utföra,
varför ämbetsverket ånyo ville framhålla, att ett belopp av 35,000
kronor vore otillräckligt för utförande av erforderliga försök med torped-,
gnist- och flygmaterielen. Härtill bidroge icke minst de inom
alla områden betydligt ökade material- och arbetskostnaderna.
På grund härav har marinförvaltningen hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte för ändamålet hos riksdagen äska ett belopp av 50,000 kronor
på extra stat för år 1919.
^chefens*118 .Vid föredragning deri 14 januari 1915 av marinförvaltningens då
yttrande, föreliggande framställning om beviljande av ett till 5070Ö0 kronor förhöjt
anslag till försök med torped-, gnist- och flygmateriel uttalade
föredragande departementschefen, på sätt framgår av punkt 37 i stats
-
Femte huvudtiteln.
205
rådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag, bilagt 1915 års
statsverksproposition, att det av naturliga skäl erbjöde svårigheter att
rätt avväga storleken av ett permanent årligt anslag till anställande
av försök å förevarande områden, då behovet att anställa dylika försök
och kostnaden därför i hög grad växlade genom inflytande av på förhand
oberäkneliga faktorer. Men såsom norm för beräknande av anslag
av denna art torde — yttrade departementschefen vidare — med skäl
kunna anföras, att anslaget, som ställdes till vederbörande centrala
ämbetsverks förfogande att efter dess bestämmande användas, ej borde
sättas högre än vad som kunde anses motsvara det beräkneliga genomsnittsbehovet.
Skulle på grund av nya uppfinningar eller annat förhållande
anställande av oförutsedda dyrbara försök visa sig erforderligt
och anslagets belopp ej försloge härtill, torde särskild framställning till
riksdagen böra göras eller, därest på grund av sakens brådska riksdagens
beslut ej kunde avvaktas, Kungl. Maj:t äga*att låta förskjuta
nödig kostnad och därefter anmäla denna till ersättande av riksdagen.
På grund av det sålunda anförda fann departementschefen ej skäl föreslå
anvisande å stat av högre belopp än 35,000 kronor för samtliga
ifrågavarande ändamål; och beviljade riksdagen, såsom förut omförmälts,
på Kungl. Maj:ts i enlighet härmed gjorda framställning, nämnda belopp
för år 1916.
Vid anmälan av förevarande anslagskrav i statsverkspropositionen
till 1916 års riksdag anförde departementschefen, att han ej fann anledning
frångå sin sålunda uttalade uppfattning i föreliggande fråga,
vilken uppfattning, enligt vad av det förut sagda framgår, jämväl biträddes
av Kungl. Maj:t och av riksdagen lämnades utan erinran.
Icke heller vid 1917 års riksdag ansåg departementschefen skäl
föreligga att för ifrågavarande ändamål hos riksdagen äska högre belopp
än som beviljats för åren 1916 och 1917 eller 35,000 kronor.
För avhjälpande i framtiden av den utav marinförvaltningen i förenämnda
skrivelse den 29 september 1916 anmärkta olägenheten, att
vissa försök ej kunnat utföras på grund av bristande medel å anslaget,
syntes enligt departementschefens mening böra anlitas den av honom
tidigare angivna utvägen, att marinförvaltningen till Kungl. Maj:t
gjorde särskild framställning om äskande hos riksdagen av för sådana
försök nödiga medel eller om rätt för ämbetsverket att förskottsvis
bestrida i sådant hänseende erforderliga utgifter. Till dess ett mera
konstant behov av anslagets höjning bleve påvisat, ansåg departementschefen
emellertid, att anslaget borde utgå med oförändrat belopp.
Detta blev ock, såsom förut nämnts, Kungl. Maj:ts och riksdagens
[36.]
206
Femte huvudtiteln.
[36.] beslut. Riksdagen uttalade emellertid därvid, att förskottsvägen borde
komma till användning endast i det fall, att försöken icke utan väsentliga
olägenheter kunde uppskjutas, till dess medel blivit av riksdagen anvisade.
Marinförvaltningen har nu ånyo gjort framställning om höjande av
ifrågavarande anslag för år 1919 till 50,000 kronor. Vad marinförvaltningen
till stöd härför nu och tidigare anfört synes mig utgöra tillfyllestgörande
skäl för den av ämbetsverket påyrkade anslagsökningen.
Det lärer nämligen vara otvivelaktigt, att ifrågavarande försök äro av
stor vikt för att man i avseende å torped-, gnist- och flygmaterielen skall
kunna i största möjliga utsträckning tillgodogöra sig de tekniska framsteg
och erfarenheter, som kunna å denna materiel tillämpas. Försöken
äro alltså ett betydelsefullt led i strävandet att hålla denna materiel
i tidsenligt skick. I en från marinförvaltningens torpedavdelning på
begäran mig tillställd hemlig promemoria, vilken torde få tillhandahållas
riksdagens vederbörande utskott, har påvisats, vilken mångfald av
olika försök på ifrågavarande områden lämpligen borde utföras, därest
erforderliga medel funnes tillgängliga. Det bör ock uppmärksammas,
att den nu inträdda allmänna prisstegringen fört med sig fördyrade
omkostnader även uti här ifrågavarande hänseende.
Vad slutligen beträffar utvägen att genom förskott utfylla anslaget,
lärer denna utväg, med hänsyn därtill att förskottsförandet nu är avsett
att avvecklas, icke böra tillämpas.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att till försök med torped-, gnist- och flygmateriel
på extra stat för år 1919 bevilja ett reservationsanslag
av 50,000 kronor.
Minväsendet.
35. Kontraminmateriel.
[37.] i hemlig skrivelse den 29 september 1916 hemställde marinförvalt
Kontramm-
ningen, att hos 1917 års riksdag måtte för anskaffning av kontraminmateriel.
materiel för flottan utverkas ett anslag av 456,000 kronor, vilket anslag
i Extra anslag.) |30r(je fördelas på tre år.
Omförmälda anskaffning avsåg att komplettera sjöstyrkornas föreliggande
behov av minsvep.
Femte huvudtiteln.
207
Efter framställning av Kungl. Maj:t beviljade 1917 års riksdag för [37.]
ifrågavarande ändamål ett reservationsanslag av 456,000 kronor och
anvisade därav på extra stat för år 1918 ett belopp av 152,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att låta utanordna sistnämnda belopp redan
under år 1917.
På det att anskaffningen av kontraminmateriel måtte utan avbrott
kunna fortsättas, har marinförvaltningen i sin berörda hemliga skrivelse
den 1 oktober 1917 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att av förenämnda anslag å 456,000 kronor på extra stat för år 1919
anvisa ett belopp av 152,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att disponera
detta belopp redan under år 1918.
Av förevarande utav 1917 års riksdag för anskaffning av kontraminmateriel
för flottan beviljade anslag å 456,000 kronor lärer det återstående
beloppet, 304,000 kronor, nu böra äskas. Den ena hälften,
152,000 kronor, av sistnämnda summa torde, för att densamma må
kunna av Kungl. Maj:t disponeras under innevarande år, böra uppföras
å tilläggsstat för samma år. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.
Den andra hälften lärer böra anvisas å 1919 års stat.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Magt täcktes föreslå riksdagen
Departements
chefens
yttrande.
att av det utav 1917 års riksdag för anskaffning
av kontraminmateriel för flottan beviljade reservationsanslaget
av 456,000 kronor på extra stat för år 1919
anvisa ett belopp av 152,000 kronor.
E. Kustartilleriet.
Avlöning.
1. Avlöning för kustartilleriets personal.
Med överlämnande av förslag till stat för kustartilleriets personal [38.]
har marinförvaltningen i sin förenämnda skrivelse den 22 oktober 1917 Avlöning för
angående beräkningen av utgifterna å vissa femte huvudtitelns anslag ri^“,lpaerrta1“®^
för år 1919 anfört i huvudsak följande. (Ordinarie
Beträffande stamof/icerare skulle, enligt vad chefen för kustartilleriet anslag.)
i sitt förslag till stat för år 1919 erinrat, jämlikt den av riksdagen god
-
208
Femte huvudtiteln.
[38.] kända uppsättningsplanen kustartilleriets officersnumerär i jämförelse med
1918 års stat ökas med
kaptener av 2:a klass .................................. 2
löjtnanter........................................................... 5
underlöjtnanter och fänrikar...................... 1.
Då utsikter ej före funnes att under år 1919 fylla de vakanser i
underlöjtnants- och fänriksgraden, som då beräknades vara för handen,
torde enligt chefens för kustartilleriet åsikt någon ökning av antalet
löner till underlöjtnanter och fänrikar icke böra ifrågasättas. Däremot
syntes kustartilleriets intresse kräva, att ovannämnda kaptens- och löjtnantsbeställningar
tillsattes enligt plan, varigenom möjlighet till befordran
bereddes en del av de officerare, som uppfyllt härför stadgade fordringar.
Med hänsyn till svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt rekrytera
officerskåren vore det enligt chefens för kustartilleriet mening av yttersta
vikt, att alla åtgärder, som kunde underlätta fyllandet av bristerna i
officerskårens numerär, bleve vidtagna. En sådan åtgärd av särskild
betydelse syntes vara, att befordringsutsikterna ställdes så, att personalen
funne sig böra kvarbliva i tjänst, varjämte vakanserna — i första hand
beträffande de viktigare befattningarna — torde böra såvitt möjligt
fyllas i den mån, kompetent personal funnes tillgänglig. Då under år
1919 sannolikt 11 löjtnanter (17 löjtnanter, om sjökrigshögskolan toge
sin början senast våren 1918) och (i slutet av året) 10 fänrikar bleve
kompetenta till befordran, hade chefen för kustartilleriet föreslagit, att
kustartilleriets stat för år 1919 skulle ökas med följande officersbeställningar,
nämligen:
kaptener av 2:a klass .................................. 2 och
löjtnanter............................................................ 5.
Marinförvaltningen hade i sitt förslag till stat för kustartilleriet
inberäknat dessa nya officersbeställningar.
Beträffande reserv officerare hade chefen för kustartilleriet — med
erinran att under år 1919 högst 2 enligt äldre bestämmelser utbildade reservlöjtnanter
kunde beräknas vara i tjänstgöring för vinnande av kompetens
att bliva befordrade till reservkaptener i flottan och högst 9 enligt samma
bestämmelser utbildade reservunderlöjtnanter bliva inkallade till fullgörande
av föreskriven repetitionsövning om 6 månader, varjämte högst
28 till artilleritjänst utbildade officerare i reserven torde komma att fullgöra
repetitionsövning om 45 dagar — utöver 1918 års stat upptagit 4
Femte huvudtiteln.
200
reservunderlöjtnanter med lön och dagavlöning under (1 månader å resp.
60 kronor för månad och 3 kronor samt 6 fänrikar i reserven, utbildade
till artilleritjänst, med lön och dagavlöning under 45 dagar å resp.
1 krona 97 öre för dag och 3 kronor. Däremot kunde i 1918 års stat
upptagna 2 för mintjänst utbildade fänrikar i reserven med lön och dagavlöning
under 12 månader å resp. 60 kronor för månad och 3
kronor utgå.
Marinförvaltningen meddelade, att staten för kustartilleriet för reservofficerare
under tjänstgöring i följd härav komme att ökas
från kronor 15,630: 30
med.................................................................................... » 1,311:90
till ............................................................................................. kronor 16,942: 20
I fråga om underofficers- och manskap sbeställning ärna anslöte sig
chefens för kustartilleriet statförslag till uppsättningsplanen. Denna innebure
i jämförelse med 1918 års stat
dels eu ökning med
lind er o ft i ce rs ko rpral e r .............................. 9 och
dels en minskning med
3:e klass kustartillerister ....................... 9.
Till avlöning åt reservofficersaspiranter hade chefen för kustartilleriet
i sitt förslag till stat för år 1919 ej beräknat något anslag, enär några
reservofficersaspiranter, utbildade till mintjänst, icke komme att vara i
tjänstgöring under år 1919. På grund härav komme det i 1918 års
riksstat upptagna anslaget till reservofficersaspiranter, 630 kronor, att
uteslutas för år 1919.
Till arvoden (till regementspastor och fästningspredikant) hade chefen
för kustartilleriet i sitt statförslag upptagit samma belopp, som i “taten
för år 1918 funnes uppförda.
Beträffande rekrytering skostnaderna hade chefen för kustartilleriet
anfört följande.
I 1918 års stat hade för kustartilleriet anvisats 44,000 kronor till
rekryteringskostnader, däri inberäknat lega, räknad efter 12 kronor 50
öre per år av anställningstiden. I enlighet med propositionen nr 145 till
1917 års riksdag hade riksdagen medgivit, att sagda belopp finge i erforderlig
utsträckning tagas i anspråk jämväl för bestridande av kostnader
för extra rekryteringsbidrag vid kustartilleriet för år 1918, att
utgå enligt i sagda proposition angivna grunder.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft.
[38.]
27
210
Femte huvudtiteln.
[38.] Med anledning därav hade marinförvaltningen och chefen för marin
staben
i gemensam skrivelse den 3 oktober 1917, bland annat, föreslagit,
att den i stat för kustartilleriets personal för år 1918 upptagna anvisningen
å 44,000 kronor till lega och rekryteringskostnader skulle fördelas
sålunda:
lega, räknad efter 12 kronor 50 öre per år, och övriga
rekryteringskostnader, förslagsvis högst .................. kronor 28,500: —
extra rekryteringsbidrag, » » .................. » 11,000:
tillfälliga rekryteringsbidrag, » » .................. y> 4,500: —
Summa kronor 44,000: —
I samma skrivelse hade myndigheterna jämväl avgivit förslag till
bestämmelser för nämnda extra och tillfälliga rekryteringsbidrags fördelning,
vilka bestämmelser skulle vara likartade för flottan och kustartilleriet.
För anställningspremier vid kustartilleriet hade för år 1918 beräknats
ett belopp av 12,500 kronor, att utgå enligt samma grunder, som gällde
för flottan. Av skäl, som i den av chefen för marinstaben med skrivelse
den 20 oktober 1917 överlämnade, här ovan under punkt 4 omförmälda
promemoria anförts för tilldelande av anställningspremier till f. d. stamanställt
manskap vid sjömanskåren, ansåge chefen för kustartilleriet vara
av vikt, att anställningspremier utginge jämväl till sådant f. d. stamanställt
manskap av kustartilleriet, som vore villigt att taga förnyad anställning,
men icke kunde komma i åtnjutande av rekapitulationspremier.
Under förutsättning att anställningspremiernas storlek samt antalet
vakanser, som antoges kunna fyllas av f. d. fast anställt manskap, beräknades
enligt i chefens för marinstaben berörda promemoria angivna
grunder ävensom att vakansantalet, som beräknades böra årligen fyllas
vid kustartilleriet, uppginge till 400, komme kostnaderna för ifrågavarande
anställningspremier vid kustartilleriet att uppgå till
15 1
— X 400 = 60; - x 60 x 300 = 6,000
2
9 X 60 x 125 = 5,000 11,000 kronor.
O ------
Vad chefen för marinstaben i nämnda promemoria anfört beträffande
ny beräkningsgrund för anställningspremiernas storlek och desammas
utbetalande biträddes av chefen för kustartilleriet.
Med tillämpande av nämnda beräkningsgrund hade beträffande kustartilleriet
beräknats de belopp, varmed lega jämte anställningspremie
skulle utgå vid olika vakansprocent av manskapsnumerären. Den så
-
Fcmto huvudtiteln.
211
hända erhållna slutsumman uppginge till 47,712 kronor 50 öre. Emellertid
ansåge chefen för kustartilleriet nödvändigt, i syfte att underlätta
rekryteringen och förebygga missräkningar bland dem, som sökte anställning,
att bestämda tidsterminer efter vartannat fastställdes för varje
truppförband, under vilka legans och anställningspremiernas storlek vore
fixerade. På grund bärav torde slutsumman böra avrundas uppåt och
i staten för kustartilleriet upptagas till förslagsvis högst 50,000 kronor.
Chefen för kustartilleriet hade vidare hemställt, att rekryteringsmedlen
för kustartilleriet måtte, i likhet med vad som föreslagits beträffande
flottan, uppdelas i dels lega jämte anställningspremier, dels övriga
rekryteringskostnader. Storleken av sistnämnda kostnader hade beräknats
i ungefärligt förhållande till hittills för ändamålet beräknade belopp.
I enlighet härmed hade chefen för kustartilleriet i sitt förslag till stat
för kustartilleriet för år 1919 under rubriken rekryteringskostnader upptagit
lega och anställningspremier till 50,000 kronor och övriga rekryteringskostnader
till 15,000 kronor eller sammanlagt 65,000 kronor. I anslutning
till denna ändring i staten hade chefen för kustartilleriet därjämte
föreslagit en ändring av anmärkning 3 vid samma stat i syfte
att bringa denna anmärkning i överensstämmelse med motsvarande anmärkning
för flottan.
I den av 1917 års riksdag fastställda staten för kustartilleriet funnes,
såsom förut omnämnts, under rubriken rekryteringskostnader upptagna
lega samt övriga rekryteringskostnader till ett belopp av 44,000 kronor.
Marinförvaltningen hade upptagit av chefen för kustartilleriet beträffande
rekryteringskostnaderna föreslagna ändringar i staten för kustartilleriet,
varigenom denna i förevarande avseende skulle komma att ökas med
21,000 kronor.
Med avseende å inkvartering sbidrag hade chefen för kustartilleriet
anfört bland annat följande.
Antalet för officerare avsedda bostäder komme icke att ökas under
år 1919, vadan för ovannämnda 2 kaptener och 5 löjtnanter kontant
inkvarteringsbidrag borde beräknas. Härför erforderligt belopp utgjorde
800 + 1,500 = 2,300 kronor. För år 1918 hade för sagda ändamål
anvisats högst 41,435 kronor, på grund varav ifrågavarande belopp för
år 1919 borde upptagas till högst 43,735 kronor. Å andra sidan kunde
beloppet minskas med inkvarteringsbidrag för två för miutjänst utbildade
reservofficerare, enär några dylika icke komme att vara i tjänstgöring
under år 1919. Härigenom inbesparades 600 kronor. Till inkvarteringsbidrag
för officerare och underofficerare borde följaktligen år 1919 anvisas
högst (43,735—600) 43,135 kronor.
Till inkvarteringsbidrag för underofficerskorpraler upptaget belopp
hade av chefen för kustartilleriet beräknats på följande sätt:
[38.J
212
Femte huvudtiteln.
Enligt 1918 års stat utginge anslaget med högst 28,800 kronor.
För en ökning i nämnda års stat med 12 löner i l:a lönegraden beräknades
ett belopp av 1,493 kronor. För år 1919 föresloges en ökning med
9 löner i samma lönegrad, varemot svarade en böjning av - ^^493
12
eller i runt tal 1,120 kronor. Anslagsbeloppet för år 1919 syntes sålunda
böra upptagas till i runt tal 30,000 kronor.
Redan i sitt förslag till stat för år 1918 hade ehefen för kustartilleriet
hemställt, att inkvarteringsbidrag skulle utgå jämväl till underofficer
över stat, oberoende av om han vore gift eller ej, och i sådant syfte
föreslagit viss ändrad lydelse av anmärkning 2 till staten för kustartilleriets
personal. Ändringen vore betingad därav, att en ogift underofficer
över stat eljest skulle bliva i ekonomiskt avseende ogynnsammare
ställd än en underofficerskorpral, enär den förstnämnde till följd av sin
grad ej kunde inkaserneras tillsammans med manskapet och alltså måste
förhyra bostad. Då det torde höra till undantagsfallen, att en underofficerskorpral,
som varit så länge i tjänst, att han befordrats till underofficer
över stat, vore ogift, hade det dock ej ansetts erforderligt att av
denna anledning beräkna någon höjning i det för inkvarteringsbidrag
för underofficerskorpral er beräknade beloppet. Mot ifrågavarande förslag
både marin förvaltningen ej haft något att erinra. Då emellertid ämbetsverket
ej föreslagit motsvarande ändring beträffande underofficer över
stat vid flottan, hade föredragande departementschefen, enligt vad av
honom uttalades i statsverkspropositionen till 1917 års riksdag, ansett sig
för det dåvarande icke böra biträda ifrågavarande förslag. Vid 1917 års
riksdag hade ej heller vidtagits någon ändring härutinnan. Då chefen
för kustartilleriet emellertid funne det vara förenat med rättvisa och billighet,
att en underofficer över stat ej bleve sämre ekonomiskt ställd än
en underofficerskorpral, ansåge sig bemälde chef ånyo böra upptaga
ifrågavarande förslag, samtidigt som han ville framhålla önskvärdheten
därav, att ovan angivna anledning, som stått hindrande i vägen för
frågans lösning vid 1917 års riksdag, måtte undanröjas därigenom, att
enahanda förmån jämväl bereddes flottans underofficerare över stat.
Marinförvaltningen hade ej något att erinra mot den av chefen för
kustartilleriet föreslagna ändringen i anmärkning 2 till staten för kustartilleriets
personal.
I överensstämmelse härmed hade marinförvaltningen upptagit anvisningen
till inkvarteringsbidrag i enlighet med chefens för kustartilleriet
förslag till 43,135 kronor för officerare och underofficerare samt till 30,000
kronor för underofficerskorpraler eller till sammanlagt 73,135 kronor.
Femte huvudtiteln.
213
Med avseende å lönetillägg och uppmuntringspenningar hade chefen [38.]
för kustartilleriet i huvudsak anfört följande.
I 1917 års stat upptoges till lönetillägg och uppmuntringspenningar
resp. 19,000 och 16,000 kronor, vilka belopp för år 1918 hade höjts till
resp. 28,000 och 20,000 kronor med hänsyn dels till att ifrågavarande
anvisningar i staten numera gåves beteckningen »högst», dels till att antalet
löner i l:a och 2:a lönegraderna i 1918 års stat vore väsentligt
större än tillförne. 1 1919 års stat hade antalet löner i l:a lönegraden
(underofficerskorpraler) ökats, samtidigt som en motsvarande minskning
vidtagits inom 4:e lönegraden. Denna omständighet syntes dock ej böra
föranleda någon ökning av ifrågavarande anslag, vilka sålunda bibehållits
vid samma belopp som för år 1918, eller resp. 28,000 och 20,000 kronor.
Marinförvaltningen hade i överensstämmelse härmed i staten för
kustartilleriet upptagit anvisningarna till lönetillägg och uppmuntringspenningar
med oförändrade belopp.
I sitt förenämnda statförslag hade chefen för kustartilleriet vidare
anmält, att under år 1919 kunde förväntas, att högst 31 värnpliktiga komme
att antagas till reservöfficersaspiranter samt att högst 28 av dessa bleve
konstituerade till fänrikar i reserven. I enlighet härmed hade marinförvaltningen
i sitt förslag till stat för kustartilleriet upptagit anvisningen
till beklädnads hjälp till reservöfficersaspiranter och fänrikar i reserven till
ett sammanlagt belopp av 14,900 kronor eller samma belopp, som funnes
upptaget i staten för innevarande år.
Vidare hade marinförvaltningen i sitt förslag till stat för kustartilleriet
upptagit ett arvode av 1,865 kronor att, i avvaktan på lösningen av frågan
om kommendantskapet i Vaxholms fästning, utgå till den överstelöjtnant,
som uppehölle regementschefsbefattningen vid Vaxholms kustartilleriregemente.
I anslutning till vad chefen tör kustartilleriet i övrigt föreslagit
beträffande här ifrågavarande stat hade marinförvaltningen upprättat
förslag till stat för kustartilleriets personal för år 1919, slutande å en
summa av 1,736,438 kronor 10 öre.
Om, i likhet med vad som skett för åren 1915, 1916, 1917 och
1918, förslagsanslaget till avlöning för kustartilleriets personal beräknades
till statens med 4 % nedsatta slutsumma, skulle au slagsbeloppet för år 1919
bliva i jämnt tal 1,666,980 kronor, vilket i jämförelse med anslagets belopp
för år 1918, eller 1,616,726 kronor, utgjorde en ökning av 50,254 kronor.
Marinförvaltningens förslag till stat för kustartilleriet föranleder från Departement.-mm sida icke erinringar eller uttalanden i vidare man an som har rande
nedan sägs.
214
Femte huvudtiteln.
[38.] Beträffande stamofjicerare hava verkställda beräkningar givit vid
handen att, om kustartilleriets stat utökas i enlighet med chefens för
kustartilleriet förslag, möjlighet föreligger att under år 1919 besätta samtliga
officersbeställningar i löjtnants-samt högre grader. I underlöjtnantsoch
fänriksgraderna torde däremot ett mindre antal vakanser uppstå.
Detta synes dock ej ur budgetteknisk synpunkt kunna medföra någon
olägenhet med hänsyn till avlöningsanslagets karaktär av förslagsanslag.
Jag anser mig därför böra biträda chefens för kustartilleriet förslag till
ökning av officerskåren.
De reservofficerare, vilka utbildats enligt äldre bestämmelser och
under år 1919 skola fullgöra 6 månaders repetitionsövning, hava i
chefens för kustartilleriet av marinförvaltningen förordade statförslag beräknats
till ett antal av 9 (reservunderlöjtnanter), under det aft förut endast
5 beräknats inställa sig till sådan tjänstgöring. Då det antal reservofficersaspiranter,
som enligt dessa utbildningsbestämmelser årligen antagits,
uppgått till högst 6, anser jag, att skäl icke föreligger att nu vidtaga
någon ändring i detta avseende. En minskning av ifrågavarande antal
reservofficerare från 9 till 5 skulle medföra en besparing av 4 x 900 =
3,600 kronor.
Chefen för kustartilleriet har i sitt statförslag ej såsom hittills beräknat
några kostnader för avlöning av reservofficersaspiranter. Detta
sammanhänger med ett förslag till omläggning av bestämmelserna för
utbildning av reservofficerare till mintjänst, för vilket förslag jag i detta
sammanhang torde få redogöra.
I propositionen nr 60 till 1914 års senare riksdag framhölls i fråga
om reservofficerarnas utbildning vid kustartilleriet, att minavdelningens
reservofficerare fortfarande borde uttagas bland sjökaptener och styrmän,
samt uttalades, att med tillämpning av de beräkningsgrunder, som
kommit till användning vid bestämmandet av flottans behov av reservofficersaspiranter,
kustartilleriets årskontingent av reservofficersaspiranter
kunde beräknas till 4 för mintjänst. Enligt berörda proposition skulle
å sjömanshus inskrivna sjökaptener och styrmän avses att vid inträdet i
värnpliktsåldern fördelas mellan marinen i allmän tjänst för utbildning till
underbefäl vid flottan och marinen i kustartilleritjänst för utbildning till
reservbefäl vid minavdelningen. Mot ifrågavarande förslag hade riksdagen
intet att erinra. Utfallet av inskrivningarna har nu visat, att kategorien
sjökaptener och styrmän i opåräknad grad förminskats. Sålunda hava
år 1915 endast 4 sjökaptener och styrmän inskrivits, år 1916 endast 1
och år 1917 6. På grund av detta ringa antal har någon fördelning
mellan flottan och kustartilleriet ej kunnat äga rum, utan hava samtliga
Femte huvudtiteln.
2ir>
tilldelats flottan, där behovet är vida större än vid kustartilleriet.
Då sålunda kustartilleriet alltifrån 1915 ej kunnat tilldelas några värnpliktiga
för utbildning till reservbefäl vid minavdelningen och ovisst
torde vara, om tillgången på sjökaptener och styrmän i framtiden kommer
att bliva så stor, att såväl flottans som kustartilleriets behov kunna
bliva ens tillnärmelsevis tillgodosedda, har chefen för kustartilleriet i
skrivelse den 21 oktober 1916 gjort framställning därom, att kustartilleriets
behov av reservbefäl, avsedda för mintjänst, måtte fyllas på samma
sätt som beträffande artilleriavdelningen, nämligen genom uttagning
bland kategorien studenter och likställda. Beträffande möjligheten att
på detta sätt erhålla fullt lämplig personal har chefen för kustartilleriet
i berörda skrivelse anfört följande.
Genom att beträffande studenter och likställda uppställa en viss, om
ock tämligen ringa fordran på sjövana skulle man säkerligen erhålla
personer, som väl lämpade sig för och med intresse ägnade sig åt här
ifrågavarande utbildning. Någon svårighet att bland studenter och
likställda uttaga på detta sätt kvalificerad personal torde ej heller förefinnas,
om man, såsom chefen för kustartilleriet tänkt sig, inskränkte
sig till att fordra eu viss färdighet i handhavande av segel- eller motorbåt.
Bemälde chef vore viss om, att för många unga män, som under
uppväxtåren genom segling och motorbåtsfärder förvärvat en större eller
mindre kännedom om våra skärgårdar, helt säkert skulle betraktas
såsom eftersträvansvärt att fullgöra sin värnplikt vid kustartilleriets
minavdelning, där de under skärgårdsnavigering och andra övningar
kunde få praktisk användning för sin redan förvärvade sjövana.
Mot detta chefens för kustartilleriet förslag har chefen för marinstaben,
enligt vad sistnämnde chef meddelat i utlåtande den 1 november
1916, ej haft något att erinra.
Enligt propositionen nr 60 till 1914 års senare riksdag ansågs den
årliga uttagningen av ynglingar med högre allmänbildning för utbildning
till reservbefäl vid artilleriavdelningen böra uppgå till 24. Genom att
jämväl rekrytera minavdelningens reservbefäl från kategorien studenter
och likställda skulle kustartilleriets sammanlagda årsbehov uppgå till 28.
Enligt vad jag inhämtat, är från lantförsvarsdepartementets sida intet att
erinra mot ifrågavarande ökade tilldelning av studenter och likställda till
kustartilleriet.
De skäl, som förebragts för en omläggning av uttagning av värnpliktiga
för utbildning till reservbefäl vid kustartilleriets minavdelning,
finner jag fullt övertygande. Detta reservbefäls utbildning bör ordnas
i likhet med vad förhållandet är beträffande dem, som utbildas till reservbefäl
vid kustartilleriets artilleriavdelning, på sätt följande tablå utvisar.
[38.]
216
Femte huvudtiteln.
[38.]
l:a året......... 2:a året......... 3:e året......... 4:e året......... |
Jan. |
Febr. |
Mars. |
April. |
Maj. |
Juni. |
Juli. |
Aug. |
Sept. |
Okt. |
No v. |
Dec. |
1 t j ä |
n s t g |
Ö r i |
A g- |
1 |
För |
sta |
||||||
1 |
||||||||||||
1— |
1 Reservofficers- aspirantkurs. |
i . Repetition s-övninsr.*) —II , ■! |
Av de ynglingar med högre allmänbildning, vilka årligen inkallas
till fullgörande av 500 dagars värnpliktstjänstgöring vid kustartilleriet
och som avses för mintjänst, äga de, som önska fortsätta utbildningen
till officer i kustartilleriets reserv, vid avslutandet av första tjänstgöringen
(458 dagar) därom göra anmälan; för dessa tillkommer då en
reservofficersaspirantkurs av omkring tre månader, som fullgöres under
3:e året i samband med anbefalld repetitionsövning (42 dagar). Efter
tjänstgöringens slut utnämnas de i reservofficersaspirantkursen godkända
till fänrikar i kustartilleriets reserv. Övriga värnpliktiga, som fullgjort
500 dagars tjänstgöring, tillhöra under sin återstående värnpliktstid
vederbörlig klass, och av dessa äro de, vilka i erforderlig grad tillgodogjort
sig utbildningen, avsedda att vid mobilisering konstitueras till
officerare i kustartilleriets reserv.
Efter officersutnämningen böra de för mintjänst avsedda officerarna
i reserven vara skyldiga att, så länge de kvarstå i reserven, i likhet med
dem, som utbildats för artilleritjänst, fullgöra vissa repetitionsövningar.
De böra jämväl liksom dessa kunna under vissa förutsättningar vinna
kaptensbefordran ävensom under utbildning och tjänstgöring tillerkännas
enahanda förmåner, vilka tillkomma dem, som utbildats för artilleri tjänst.
Enligt propositionen nr 60 till 1914 års senare riksdag beräknades
de årliga kostnaderna för kustartilleriets reservofficersorganisation, sedan
densamma blivit fullt genomförd, till omkring 26,000 kronor. Den nu
föreslagna omläggningen av uttagning och utbildning av officerare i kustartilleriets
reserv, avsedda för mintjänst, skulle medföra, att nämnda kostnader
efter genomförd organisation komme att minskas till omkring
20,000 kronor.
Beträffande rekrytering skottnät terna har marinförvaltningen i sin berörda
skrivelse den 22 oktober 1917 föreslagit vissa åtgärder till underlättande
av rekryteringen vid kustartilleriet. Dessa åtgärder äro likartade
med dem, som av marinförvaltningen förordats beträffande sjömanskåren.
*) Repetitionsövningen förlägges för reservofficersaspiranterna före reservofficersaspirantkursen.
Femte huvudtiteln.
LM 7
Såsom framgår av mitt yttrande under punkt 4 här ovan, liar jag
biträtt marinförvaltningens omförmälda förslag med hänsyn till nödvändigheten
att söka i möjligaste mån hålla sjömanskårens numerär fulltalig.
Enahanda anledning till dylika åtgärders vidtagande föreligger även beträffande
kustartilleriet. Till belysande härav torde jag få meddela följande
siffror beträffande antalet vakanser bland kustartilleriets manskap
samt vakansprocenten av numerären för tiden den 10 oktober 1913—10
december 1917.
10/io 1913 .......... |
.............. 94 6.9 % |
|||
I0/i 1914......... |
.............. 180 |
|||
''% 1914.......... |
.............. 129 |
|||
''0 / 7 1914 .......... |
.............. 143 |
|||
10/io 1914 .......... |
.............. 134 9.8 % |
|||
10/i 1915 ......... |
............. 37 |
|||
10/é 1915 .......... |
.............. 29 |
|||
10 7 1915 .......... |
.............. 65 |
|||
IO/io 1915 .......... |
.............. 83 6.5 % |
|||
10/i 1916 .......... |
............. 92 |
|||
10A 1916 .......... |
.............. 45 |
|||
,0/7 1916 .......... |
.............. 75 |
|||
10/n> 1916 |
.............. 99 |
|||
16/i2 1916 .......... |
.............. 256 19.8 : |
|||
10 i 1917 .......... |
.............. 255 |
|||
10/4 1917 ......... |
.............. 254 |
|||
1 °; 7 1917 .......... |
.............. 265 |
|||
10/io 1917 .......... |
.............. 268 |
|||
10/iä 1917.......... |
.............. 393 30.6 : |
Ovanstående tablå utvisar, att antalet vakanser bland kustartilleriets
manskap under de senaste två åren stigit i avsevärd grad och i december
1917 nått en synnerligen hög siffra. Jag anser mig på grund härav
böra förorda, att rekryteringsmedlen i 1919 års stat för kustartilleriets
personal beräknas enligt marin förvaltningens förslag.
I fråga om inkvartering sbidrag har jag icke något att erinra mot,
att anmärkning 2 till ifrågavarande stat ändras på sådant sätt, att inkvarterings
bidrag kan utgå jämväl till ogift underofficer över stat.
Marinförvaltningens förslag om upptagande i staten av ett arvode av
1,865 kronor till den överstelöjtnant, som uppehölle regementschefsbefattningen
vid Vaxholms kustartilleriregemente, anser jag mig icke böra
biträda.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft.
28
218
Femte huvudtiteln.
[38.]
[39.]
Rekapitulations
och avskedspremier
vid kustartilleriet.
(Ordinarie
anslag.)
[40.]
Beklädnad åt
kustartilleriets
manskap
(Ordinarie
anslag.)
Enligt vad jag sålunda anfört skulle staten för kustartilleriets personal
för år 1919 sluta å ett belopp av 1,730,973 kronor 10 öre.
Om, i likhet med vad som skett för åren 1915 — 1918, förslagsanslaget
till avlöning för kustartilleriets personal beräknas till statens med 4 %
nedsatta slutsumma, skulle anslagsbeloppet för år 1919 bliva i jämnt
tal 1,661,734 kronor, vilket i jämförelse med anslagets belopp för år
1918 eller 1,616,726 kronor utgör en ökning av 45,008 kronor.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
dels att godkänna stat för kustartilleriets personal
av den lydelse, bilagan nr 12 vid detta protokoll utvisar;
dels ock att i riksstaten för år 1919 öka förslagsanslaget
till avlöning för kustartilleriets personal
nu............................. |
.......................... kronor |
1,616,726: — |
med........................... |
......................... » |
45,008: — |
till.............................. |
......................... kronor |
1,661,734: — |
2. Rekapitulations- och avskedspremier vid kustartilleriet.
Under åberopande av vad jag under punkt 5 här ovan anfört får
jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att i riksstaten för år 1919 uppföra ett ordinarie
förslagsanslag å 44,000 kronor till rekapitulations- och
avskedspremier vid kustartilleriet.
Intendenturen.
3. Beklädnad åt kustartilleriets manskap.
I fråga om anslaget till beklädnad åt kustartilleriets manskap har
marinförvaltningen i sin förenämnda skrivelse den 22 oktober 1917
anfört huvudsakligen följande.
Förevarande anslag vore i 1917 års riksstat upptaget med ett belopp
av 142,400 kronor. På grund av de uppdrivna prisen å beklädnadspersedlar
och materialier kunde emellertid befaras, att detta anslag
för nämnda år komme att uppvisa en brist, som ej torde understiga
10,000 kronor.
Femte huvudtiteln.
21 lJ
Redan under år 1916 hade uppstått en brist å anslaget av 16,881
kronor 31 öre, vadan sålunda vid 1917 års slut utgifterna torde komma
att uppvisa en summa, som med lägst omkring 26,900 kronor överstege
å anslaget anvisade medel.
1 riksstaten för år 1918 vore anslaget uppfört med ett belopp av
142,800 kronor. Tillika beviljade 1917 års riksdag, efter förslag av
Kungl. Maj:t, till förstärkning av ifrågavarande anslag på extra stat
för år 1918 ett förslagsanslag, högst 28,600 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att härav disponera erforderlig del redan under år 1917.
Under förutsättning att det av 1917 års riksdag sålunda beviljade
extra anslaget disponerades för täckande av beräknad brist å beklädnadsanslaget
vid 1917 års slut, vilken, såsom nyss angivits, kunde uppskattas
till 26,900 kronor, återstode till förstärkande av beklädnadsanslaget
för år 1918 allenast omkring 1,700 kronor. För år 1918 bleve
alltså ett belopp av högst 142,800 + 1,700 eller 144,500 kronor disponibelt
för att täcka beklädnadskostnaderna. Då anslagsbehovet för år
1918 av marinförvaltningen beräknats till 203,580 kronor, kunde sålunda
en brist av omkring 59,080 kronor befaras uppstå vid 1918 års utgång.
Vid äskande av medel å här ifrågavarande anslag hade av Kungl. Maj:t
hittills lagts till grund en beräkning av kostnaderna för beklädnadens
årliga underhåll av 108 kronor per man. Denna grund för anslagets
beräkning hade visat sig icke längre hållbar.
De verkliga kostnaderna för underhåll av beklädnaden år 1917
uppginge enligt gällande medelpris till följande belopp:
Vid Karlskrona kustartilleriregemente och Ilvsborgs kustartillerikår.
Artilleri-, min-, ekonomi- och hantverksav delning ärna:
underofficerskorpral
övriga .......................
Maskinavdelningen:
underofficerskorpral .................................................................. kronor 153: 94
övriga............................................................................................... » 142: 16
kronor 148: 57
» 137: 47
Vid Vaxholms kustartilleriregemente.
Artilleri-, min-, ekonomi- och liantverksavdelningarna:
underofficerskorpral................................................................... kronor 157: 90
övriga.............................................................................................. » 146: 96
220
Femte huvudtiteln.
[40.]
Maskinavdelningen :
underofficerskorpral ....................................•............................... kronor 149: —
övriga................................................................................................ » 136: 90
Om dessa kostnader för de olika manskapskategorierna kunde beräknas
bliva gällande jämväl under år 1919 och det räknades med
den manskapsnumerär, som föresloges för sagda år, fördelad enligt från
chefen för kustartilleriet under hand erhållen uppgift, skulle den del
av förevarande anslag, som avsåges för underhåll av beklädnaden, år 1919
komma att uppgå till 187,136 kronor 40 öre.
På skäl, som marinförvaltningen angående anslaget till beklädnad
åt sjömans- och skeppsgossekårerna anfört, ansåge marinförvaltningen
det vara tillrådligt att för år 1919 räkna med en ökning av 20 % på
de för år 1917 gällande underhållskostnaderna.
Med tillämpning härav torde för underhåll av
beklädnad år 1919 böra beräknas ett belopp av..... kronor 224,564: —
Med hänvisning till vad under anslaget till
beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna anförts
beträffande sängservis, hade marinförvaltningen
beräknat medelsbehovet för sängservisens underhåll
även för år 1919 enligt hittills följda grunder.
Under förutsättning, att 88 man bodde utom kasern,
borde kostnaden för underhåll och sängservis
beräknas för 1,288 —■ 88 = 1,200 man å 3 kronor eller t> 3,600: -
Summa kronor 228,164: —
Då emellertid 6åväl den befarade bristen för år 1918, 59,080 kronor,
som behovet av medel å anslaget för år 1919, 228,164 kronor, vore
beräknade under förutsättning att alla i stat upptagna beställningar
bleve tillsatta, men detta sannolikt ej komme att bliva fallet, ansåge
marinförvaltningen ifrågavarande belopp kunna minskas med 10 % till
i avrundade tal 53,000, resp. 205,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts har marinförvaltningen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels att i riksstaten för år 1919
höja reservationsanslaget till beklädnad åt kustartilleriets manskap,
vilket i 1918 års riksstat vore upptaget till 142,800 kronor, med 62,200
kronor till 205,000 kronor, dels att å extra stat för år 1919 till bestridande
av höjda beklädnadskostnader bevilja ett förslagsanslag av
Femte huvudtiteln.
221
högst 53,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att därav disponera [40.]
erforderlig del redan under år 1918.
Jag vill till en början erinra, att de belopp, 142,400, resp. 142,800 De'';ahr[“8-kronor, varmed förevarande anslag uppförts i riksstaten för åren 1917 yttrande,
och 1918, motsvara dem, som för sagda år beräknats i propositionen
nr 60 till 1914 års senare riksdag. För år 1919 har anslaget i nämnda
proposition upptagits till samma belopp som för år 1918.
På sätt marinförvaltningen påvisat, hava kostnaderna för beklädnad
åt kustartilleriets manskap avsevärt ökats genom de stegrade materialprisen.
Härigenom har vållats, att det ordinarie beklädnadsanslaget
visat sig otillräckligt för sitt ändamål. Sålunda förefanns redan vid
1916 års slut en brist i anslaget av omkring 16,900 kronor. Marinförvaltningen
har nu förutsatt, att dylik brist kommer att uppstå även
under följande år, och beräknat densamma för år 1917 till omkring
10,000 kronor. För täckande av båda nämnda belopp, utgörande sammanlagt
omkring 26,900 kronor, finnes tillgängligt det å extra stat för
år 1918 beviljade förstärkningsanslaget av 28,600 kronor. Av nämnda
förstärkningsanslag skulle alltså vid 1917 års slut återstå omkring
1,700 kronor. . .
Åven för år 1918 har marinförvaltningen räknat med en brist i
anslaget, uppgående till omkring 59,080 kronor. Denna summa utgöres
av skillnaden, uttryckt i avrundat tal, mellan det av ämbetsverket för
år 1918 såsom behövligt beräknade beloppet, 203,580 kronor, och det
å samma års stat uppförda ordinarie anslaget, 142,800 kronor, ökat
med berörda återstod, 1,700 kronor, å förstärkningsanslaget för år 1918.
Beräknas, i likhet med vad som föreslagits under punkt 8 här
ovan angående beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna, ett avdrag
med b % k nämnda belopp, 59,080 kronor, eller i avrundat tal
2,950 kronor på grund av påräkneliga vakanser, skulle vid 1918 års
slut förefinnas en brist av omkring 56,130 kronor. För täckande^ a\
denna brist torde medel böra äskas å tilläggsstat för år 1918. Till
frågan härom återkommer jag i annat sammanhang.
Beträffande marinförvaltningens förslag i fråga om sättet för beräkningen
av det ordinarie anslaget för år 1919 finner jag mig,, med
hänvisning till vad jag anfört under punkt 8 här ovan. angående
beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna, icke kunna biträda, detta
förslag, utan anser jag mig i stället böra förorda, att anslaget till beklädnad
åt kustartilleriets manskap tillsvidare och intill dess mera normala
förhållanden inträtt beräknas i enlighet med hittills gällande grun
-
^ Femte huvudtiteln.
[40.] d®r, men att den brist i anslaget, som kan beräknas uppkomma till
följd av dyrtiden, täckes genom ett extra anslag. Detta anslag tordo
av skäl, som under nyss åberopade punkt 8 finnas anförda, lämpligen
kunna upptagas till 45 % av det ordinarie anslagets nuvarande belopp
eller till i avrundat tal 64,300 kronor.
I anslutning härtill torde anslaget till beklädnad åt kustartilleriets
manskap höra i riksstaten för år 1919 upptagas såsom oförändrat ordinarie
reservationsanslag med ............................................ kronor 142,800’ _
4. Förstärkning- av reservationsanslaget till beklädnad åt
kustartilleriets manskap.
[4b] Lnder åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört,
Förstärkning får jag hemställa, att Eders Kungl. Makt täcktes föreslå riksdagen
av reaerva- u o
tionsanslaget
å^kustartuu1 att förstärkning av ordinarie reservationsan
riets
manskap. slaget till beklädnad åt kustartilleriets manskap på
Extraanslag.) extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst
64,300 kronor.
5. Naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet.
[42.] Ifrågavarande anslag är i 1918 års riksstat upptaget till 582,100
Natnraunder- kronor eller samma belopp, som i propositionen nr 60 till 1914 års
nai *dPkus°t’ senare riksdag beräknats för sagda år.
artilleriet, Såsom förstärkning av detta anslag har i samma års riksstat uppförts
^anslag!)8 ett,.eXtra förslagsanslag, högst 116,400 kronor, utgörande 20 % av det
ordinarie anslaget, vadan sålunda för bestridande under år 1918 av
kostnader för naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet finnas anvisade
sammanlagt 698,500 kronor.
I berörda proposition nr 60 till 1914 års senare riksdag är naturaunderhållsanslaget
för kustartilleriet för år 1919 beräknat till samma
belopp, 582,100 kronor, som för år 1918.
1 förutnämnda skrivelse den 22 oktober 1917 har marinförvaltningen
erinrat, att till grund för beräknandet av naturaunderhållsanslaget
ursprungligen legat en portionskostnad av 58 öre per man och
dag, men att de verkliga portionskostnaderna under år 1917 i medeltal
uppgått per man och dag till omkring 1 krona 19 öre samt lägst utgjort
Femte huvudtiteln.
223
1 krona 3 öre och högst 1 krona 33 öre. Nämnda kostnader hade [42.]
sålunda i medeltal varit mera än 100 % högre än de kostnader, som
legat till grund för anslagsberäkningen.
Under år 1916 hade utgifterna å förevarande anslag uppgått till
944,980 kronor 24 öre, under det att anslaget i riksstaten för samma
år var upptaget till 581,700 kronor. Detta anslag hade alltså under
nämnda år överskridits med omkring 62 %.
Av samma skäl, som av marinförvaltningen anförts i berörda skrivelse
den 22 oktober 1917 beträffande naturaunderhållsanslaget för
flottan, syntes en förhöjning av ifrågavarande anslag för år 1919
med 62 % vara erforderlig, och beräknades anslagsbehovet för naturaunderhåll
åt personal vid kustartilleriet för nämnda år sålunda uppgå
till 943,002 kronor.
På grund härav har marinförvaltningen hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att för år 1919 höja förslagsanslaget till naturaunderhåll
åt personal vid kustartilleriet från 582,100 kronor med 360,902
kronor till 943,002 kronor.
Under punkt 10 här ovan har jag omförmält, hurusom till uppbördsmän
vid vissa marinens matinrättningar för närvarande utginge särskild
ersättning för det besvär och det ansvar, varmed dessa uppbördsmannabefattningar
vore förenade. Jag omnämnde därvid, att ersättningen
enligt de grunder, som antagits vid 1911 års riksdag, för var och en
av ifrågavarande uppbördsmän utbetalades med högst 25 och lägst 10
kronor för månad, samt att genom nådigt brev den 17 november 1911
bestämts, bland annat, vid vilka matinrättningar sådan ersättning skulle
utbetalas, och det antal månader, varunder ersättningen finge vid varje
av dessa matinrättningar utgå. Bland de kustartilleriet tillhörande matinrättningar,
vid vilka sådan särskild ersättning ifrågakommer och
vilka finnas angivna i den av Kungl. Maj:t årligen fastställda staten
för fördelning av ordinarie anslagsmedlen för kustartilleriet och kustfästningarna,
ingår även matinrättningen vid Almö eller Aspö (utanför
Karlskrona); och är i nämnda stat upptagen ersättning med 10 kronor
i månaden till uppbördsman vid matinrättningen å Almö eller Aspö
under 5 månader om året.
I skrivelse den 27 november 1916 har marinförvaltningen anmält,
att chefen för Karlskrona kustartilleriregemente i sitt förslag till beräknande
av utgifterna för regementet för år 1917 härutinnan föreslagit
den ändring, att dylik ersättning skulle till en var av uppbördsmännen
vid matinrättningarna å Almö och Aspö under nämnda år utgå med 10
224
Femte huvudtiteln.
[42.] kronor för månad under 6 månader om året; och har marinförvaltningen
för egen del förklarat sig icke hava något att erinra mot det av bemälde
regementschef sålunda framställda förslaget.
Med anledning härav anbefalldes marinförvaltningen genom nådigt
brev den 19 maj 1917 att i samband med övriga förslag, avsedda att
framläggas i statsverkspropositionen till 1918 års riksdag, göra den
framställning, vartill omständigheterna kunde föranleda, beträffande
särskild ersättning för år 1917, utöver vad gällande stat upptoge, till
uppbördsmän vid matinrättningarna å Almö och Aspö.
Marinförvaltningen har nu i sin förberörda skrivelse den 22 oktober
1917 återupptagit nyssnämnda framställning beträffande tillerkännande
av ersättning för samma år till uppbördsmännen å Almö och
Aspö samt därvid tillika såsom sin mening uttalat, att Kungl. Maj:t
borde för framtiden äga att i överensstämmelse med hittills följda
grunder medgiva, i vilka fall och för vilken tid särskild ersättning''
finge utgå till uppbördsmän vid marinens matinrättningar i land.
Departements- Under punkt 44 bär nedan hemställer jag, bland annat, att afyttrande.
slaget till underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel måtte
ökas med 12,500 kronor genom överflyttning från naturaunderhållsanslaget
av kostnaderna för underhåll m. m. av utspisningsmateriel,
vilka förut utgått av sistnämnda anslag. På grund härav torde naturaunderhållsanslaget,
vilket i 1918 års stat upptagits till 582,100 kronor,
böra minskas med berörda belopp, 12,500 kronor, till 569,600 kronor.
I överensstämmelse med vad jag anfört under punkt 10 här ovan
angående natura underhåll åt personal vid flottan finner jag mig böra
förorda, att anslaget beräknas enligt hittills tillämpade grunder, men att
till förstärkning av detsamma för år 1919 äskas ett extra anslag, uppgående
till viss procent av det ordinarie anslagets belopp. Beträffande
storleken av denna förstärkning har jag av skäl, som under nyss åberopade
punkt 10 angivits, ansett mig böra stanna vid en ökning av 45 %
eller i avrundat tal 256,300 kronor.
På sätt under nyssnämnda punkt omförmälts, har jag ansett lämpligt,
att åt Kungl. Maj:t lämnas ett generellt bemyndigande att i enlighet
med hittills följda grunder bestämma, i vilka fall och för vilken
tid särskild ersättning må utgå till uppbördsmän vid marinens matinrättningar.
Vad vidare beträffar den ifrågasatta ändringen i grunderna
för ersättningens utgående till uppbördsmän vid Almö och Aspö under
år 1917, vilken föranletts av förhandenvarande förhållanden, har jag
icke något att däremot erinra; och har jag härmed velat bringa
Femte huvudtiteln.
225
till Kungl. Maj:ts och riksdagens kännedom vad sålunda i detta ärende
förekommit.
Jag hemställer sålunda, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att i riksstaten för år 1919 minska förslagsanslaget
till naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet
-
nu........................................................... kronor 582,100: —
med....................................................... » 12,500: —
till......................................................... kronor 569,600: —
6. Förstärkning av förslagsanslaget till naturaunderhåll åt
personal vid kustartilleriet.
I överensstämmelse med mitt uttalande i nästföregående punkt får
jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till förstärkning av ordinarie förslagsanslaget
till naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet på
extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag, högst
256,300 kronor.
Nybyggnad och underhåll.
7. Underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel.
I propositionen nr 60 till 1914 års senare riksdag beräknades reservationsanslaget
till underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel
för år 1918 till 522,000 kronor och för år 1919 till 529,000 kronor.
Efter förslag av Kungl. Maj:t uppförde 1917 års riksdag ifrågavarande
anslag i riksstaten för år 1918 med 553,350 kronor. I förhållande
till det belopp, 527,300 kronor, varmed anslaget var upptaget
i 1917 års riksstat, utgjorde ökningen 26,050 kronor, vilken summa på
följande sätt fördelats mellan nedannämnda huvudposter under anslaget:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 29
[42.]
[43.]
Förstärkning
av förslagsanslaget
till
naturaunderhåll
åt personal
vid kustartilleriet.
(Extra anslag.)
[44.]
Underhåll av
kustartilleriets
byggnader
och
materiel.
(Ordinäre
anslag.)
226
Eemte huvudtiteln.
I. Underhåll av byggnader ..................................
II. Underhåll av kustfästningarnas inventarier
III. Åtskilliga behov .................................................
kronor 10,200
)> 11,100
» 4,750
Summa kronor 26,050
I nämnda belopp, 26,050 kronor, voro icke inberäknade några kostnader
till följd av inträffade prisstegringar å materialier och arbete.
Beträffande sättet för bestridandet av utgifter, som kunde föranledas av
dylika prisstegringar, anförde föredragande departementschefen i statsverkspropositionen
till 1917 års riksdag att, därest det ordinarie anslaget
för år 1918 skulle visa sig otillräckligt, Kung]. Maj:t borde äga att, i den
mån de ökade utgifterna från anslaget föranletts av prisökningar å
materialier och arbete, låta av tillgängliga medel förskjuta erforderlig
fyllnad, varom sedermera anmälan skulle ske till riksdagen för förskottets
ersättande.
Enligt vad riksdagen anmälde i skrivelse (nr 5) den 16 juni 1917,
har riksdagen icke ansett sig kunna biträda denna departementschefens
uppfattning; och har riksdagen i förevarande hänseende vidare anfört
att, då 1916 års riksdag i fråga om anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll uttalade, att förskott av nyssnämnd art icke syntes böra
ske annat än i den män de ökade utgifterna från anslaget föranletts av
prisökningar å materialier och arbete, föranleddes detta därav, att riksdagen
ansåg fartygsmaterielens underhåll icke kunna utan våda uppskjutas.
Då emellertid åtskilliga av de underhållsarbeten, som förekomme
vid fästningarna, torde vara av den art, att därmed utan större
olägenheter kunde anstå, till dess erforderliga medel hunnit av riksdagen
anvisas, syntes det riksdagen lämpligare, att till ett kommande år ett
förstärkningsanslag vid förevarande anslag, i likhet med vad redan skett
beträffande ett flertal anslag av motsvarande beskaffenhet, bleve å riksstaten
uppfört.
Marinförvaltningen har nu i förberörda hemliga skrivelse den 1
oktober 1917 anmält, att i de förslag till beräknande av utgifterna för
år 1919, som inkommit till ämbetsverket från kommendanterna i kustfästningarna
och truppförbandscheferna vid kustartilleriet, avsevärda
ökningar upptagits i fråga om olika poster av ifrågavarande anslag, varigenom
hela anslaget för år 1919 skulle uppgå till 742,250 kronor.
Med hänsyn till förutnämnda, av 1917 års riksdag gjorda uttalande
hade emellertid marinförvaltningen icke ansett sig i detta sammanhang
böra taga hänsyn till de föreslagna ökningarna, i den mån de grundade
Femte huvudtiteln.
22 7
sig på av rådande dyrtid föranledda prisstegringar å inaterialier cell
arbete. . .
Emellertid förelåge enligt marinförvaltningens mening sadana anledningar
till höjning av anslaget i fråga, som även under normala förhållanden
skulle verka i sådan riktning. .
I första hand måste hänsyn tagas till sådana nyanläggningar och
nyanskaffningar, som krävde underhåll under år 1919 och för vilka underhållsmedel
ej beräknats vid anslagsbeloppets bestämmande vid 1917 ars
riksdag. 1 én till marinförvaltningen ställd hemlig skrivelse av den 15
augusti 1917, varmed överlämnats de från kommendanterna och truppförbandscheferna
inkomna förslagen till anslagets beräkning for ar 1919,
hade chefen för kustartilleriet såsom sin åsikt framhållit att, fransett
prisstegringar, följande ökningar i underhållsanslaget erfordrades, nämligen:
för underhåll av byggnader
■)> underhåll av kustfästningarnas inventarier
» åtskilliga behov............................................._
kronor
»
))
21,100
34,750
45,300
Summa kronor 101,150
Då de ökningar, som av chefen för kustartilleriet sålunda upptagits
för underhåll av byggnader och kustfästningarnas inventarier, uteslutande
förorsakades av nvanläggningar och nyanskaffningar, biträdde maiinförvaltningen
chefens för kustartilleriet förslag i fråga om nämnda kostnadsberäkningar,
uppgående till resp. 21,100 och 34,750 kionor.
Beträffande den av chefen för kustartilleriet föreslagna höjningen
med 45,300 kronor till åtskilliga behov ingiuge i detta belopp en post
å 25,000 kronor för upprätthållande av sjöförbindelser. Då emellertid
sistnämnda belopp vore avsett jämväl för att möta de ökade kostnaderna
för kol och olja, ansåge marinförvaltningen, att den föreslagna ökningen
av det för ifrågavarande ändamål avsedda beloppet borde minskas med
10,000 kronor, vadan ökningen i nu förevarande avseende torde kunna
i detta sammanhang begränsas till 15,000 kronor.
Marinförvaltningen har därjämte föreslagit, att under posten till
åtskilliga behov måtte upptagas ett sammanlagt belopp av 600 kronor
för avlöning åt tillsvningsmän, och i sådant hänseende anfört följande.
Genom nådigt ''brev den 8 juni 1917 hade Kungl. Maj:t medgivit,
att en tillsyningsman finge anställas vid Norrlands mineringsavdelnmg
mot ett arvode av 350 kronor för år.
I skrivelse till marinförvaltningen den 1 september 191/ hade beialliavande
amiralen i Karlskrona, under framhållande att tillsyningsman
-
228
Femte huvudtiteln.
[44.] nen vid flottans kruthus å Ifö, Kalsholmen och Kohohnen redan från
och med år 1917 fått sina arvoden höjda till 650 kronor, föreslagit, att
tmsyningsmannen å Espeskär, vilken hade enahanda åliggande som förstnämnda
tillsyningsman och för närvarande uppbure ett arvode av 400
kronor, måtte komma i åtnjutande av förhöjning i avlöningen med 250
kronor eller till 650 kronor.
Då arvodet åt tillsyningsmannen vid Norrlands mineringsavdelning
ävensom den föreslagna höjningen i avlöningen åt tillsyningsmannen å
Espeskär syntes böra medtagas i beräkningen av underhållsanslagets
storlek tor ar 1919, föranleddes härav en höjning med 350 + 250 = 600 kronor.
å^nncl härav borde enligt marinförvaltningens mening de för åtskilliga
behov avsedda underhållsmedlen upptagas till 45,300 — 10 000
+ 600 = 35,900 kronor.
Den ökning i anslaget till underhåll av kustartilleriets byggnader
och materiel, som marinförvaltningen, frånsett ökade material- och
arbetspris, ansåge nödvändig, bleve sålunda:
1 a£run(l av vad sålunda anförts och under förutsättning att Fårösunds
fästning komme att bibehållas jämväl under år 1919, har marinforvaltningen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att i
riksstaten för år 1919 höja reservationsanslaget till underhåll av kustartilleriets
byggnader och materiel, för år 1918 uppgående till 553 350
kronor, med 91,750 kronor till 645,100 kronor.
På sätt förut omförmälts, har något förstärkningsanslag till ifrågavarande
ordinarie anslag för bestridande av på grund av dyrtiden uppkommande
okade underhållskostnader icke blivit uppfört å riksstaten
för ar 1918. Emellertid förutsatte 1917 års riksdag, att ett sådant
anslag kunde till ett kommande år behöva å riksstaten upptagas. I
sadant hänseende har marinförvaltningen i förberörda skrivelse den 1
oktober 1917 anfört huvudsakligen följande.
1 x1 -net- for,år 1918 beviljade ordinarie anslaget till underhåll av
kustartilleriets byggnader och materiel hade någon hänsyn icke tagits
ill uppkommande prisstegringar. Ett förstärkningsanslag vore emellertid
behövligt för nämnda år. Av en undersökning, som marinförvaltningen
I. Underhåll av byggnader
II. Underhåll av kustfästningarnas inventarier
III. Åtskilliga behov .......................................
kronor 21,100
» 34,750
1 DU. —~
» 35,900: —
Summa kronor 91,750: —
Femte huvudtiteln.
229
verkställt för utrönande av storleken av de belopp, som i förevarande
avseende erfordrades, hade framgått, att prisökningarna fordrade underhållsanslagets
ökning med belopp, motsvarande ungefär 33 %, i vad anslaget
avsåge underhåll av byggnader, samt omkring 30 % med avseende
å för underhåll av inventarier och för åtskilliga behov avsedda
belopp av samma anslag.
För år 1918 utgjorde det för underhåll av kustartilleriets byggnader
och materiel beviljade beloppet 553,350 kronor, fördelat på följande
sätt:
för underhåll av byggnader............................................... kronor 285,700: —-
» underhåll av kustfästningarnas inventarier............ )) 175,600: —•
3> åtskilliga behov.............................................................. » 92,050: —
Summa kronor 553,350: —
Storleken av behövligt förstärkningsanslag för år 1918 skulle bliva
33 % av 285,700 kronor + 30 % av 175,600 kronor + 30 % av 92,050
kronor eller i runt tal (95,000 + 52,000 + 30,000) 177,000 kronor.
För år 1919 hade underhållsanslaget beräknats till 645,100 kronor,
fördelat sålunda:
för underhåll av byggnader.............................................. kronor 306,800: —
» underhåll av kustfästningarnas inventarier............ » 210,350: —
3) åtskilliga behov ............................................................. 3> 127,950: —
Summa kronor 645,100: —
Enligt den gjorda uppskattningen bleve förstärkningsanslaget för
år 1919 33 % av 306,800 kronor + 30 % av 210,350 kronor + 30 %
av 127,950 kronor eller i runt tal (102,000 -t- 64,000 + 38,000) 204,000
kronor.
Såsom förstärkningsanslag till ordinarie anslaget till underhåll av
kustartilleriets byggnader och materiel erfordrades därför
för år 1918............................................................................. kronor 177,000: —
» » 1919 .......................................................................... )) 204,000: —
Summa kronor 381,000: —
Marinförvaltningen ville emellertid framhålla vanskligheten av att
under rådande förhållanden med någon grad av säkerhet angiva de
kostnader, som de särskilda underhållsarbetena kunde komma att betinga
vid den tid, då desamma skulle utföras.
På grund härav har marinförvaltningen — under framhållande, att
det för år 1918 erforderliga beloppet till förstärkning av underhålls
-
[44.]
230
Femte huvudtiteln.
[44.] anslaget syntes, därest det anvisades på extra stat för år 1919, böra få
av Kungl. Maj:t disponeras redan år 1918 — hemställt, att Kung].
Maj:t måtte föreslå riksdagen att till förstärkning av ifrågavarande
-anslag för åren 1918 och 1919 bevilja på extra stat för år 1919 ett
anslag av 381,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att därav disponera
177,000 kronor redan år 1918.
Sedermera har marinförvaltningen i skrivelse den 29 november
1917 meddelat, att enligt från kommendanterna i kustfästningarna erhållna
uppgifter de för kustfästningarna för år 1917 anvisade ordinarie
underhållsmedlen till följd av rådande dyrtid beräknades bliva överskridna
med följande belopp, nämligen:
vid Vaxholms fästning
» K arlskrona »
» Ålvsborgs »
» Fårösunds »
eller i avrundat tal 137,000 kronor.
Departements- Efter verkställd granskning av de beräkningar, som legat till grund
yttrande. för myndigheternas förslag till ökningar av de under det ordinarie anslaget
till underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel ingående
anslagsmedlen för underhåll av byggnader samt för underhåll av kustfästningarnas
inventarier har jag funnit, att dessa ökningar, som av myndigheterna
upptagits till 21,100, resp. 34,750 kronor, kunna begränsas till
13,500, resp. 17,650 kronor. Beträffande denna granskning, vilken hänför
sig till förhållanden, som äro av hemlig natur, torde jag få hänvisa
till förutnämnda, inom departementet uppgjorda hemliga promemoria.
Den av marinförvaltningen förordade anslagshöjningen å 35,900
kronor till åtskilliga behov fördelar sig på följande utgiftsposter:
för underhåll m. m. av utspisningsmateriel.................... kronor 12,500: —
» underhåll av maskiner m. m. i tvättinrättningen å
Rindö .................................................................................. » 1,000: —
» underhåll av kaserninventarier vid Fårösunds kust
artilleridetachement.
........................................................... » 500: —
» underhåll av kaserninventarier vid Hemsö kustartillerikår
....................................................................... » 2,000:
Transport kronor 16,000: —
.............. kronor |
61,350: — |
................ » |
63,000: — |
................ » |
10,600: — |
................ » |
1,500: — |
Summa kronor |
136,450: — |
Femte huvudtiteln.
231
Transport
för underhåll av handvapensförrådet ................................
» sjöförbin delser i Vaxholms fästning ..........................
» sjöförbindelser i Hemsö fästning ................................
» tillsyningspersonal i Hemsö fästning...........................
» tillsyningsman vid Norrlands mineringsavdelning
» ökning av arvode till tillsyningsman å Espeskär
» yttre renhållning i Hemsö fästning och vid Hemsö
kustartillerikår..................................................................
)> underhåll av musikinstrument vid Hemsö kustartillerikår
...........................................................................
kronor 16,000:
» 300: —
)» 10,000:
» 5,000: —
» 2,100: -
b 350: -
» 250: -
b 1,800: —
100: —
Summa kronor 35,900: —
[44.]
Beträffande de sålunda föreslagna anslagsökningarna anhåller jagfå
anföra följande.
Kostnaderna för underhåll in. in. av utspisningsmateriel, vilka upptagits
till 12,500 kronor, hava tidigare bestritts från anslaget till naturaunderhåll
åt personal vid kustartilleriet. Marinförvaltningen har ansett
lämpligt att i stället låta dessa kostnader utgå av anslaget till underhåll
av kustartilleriets byggnader och materiel. Då denna anordning synes
mig ändamålsenlig, har jag icke något att däremot erinra. I samband
härmed bör, på sätt jag under punkt 42 här ovan anfört, naturaunderhållsanslaget
minskas med motsvarande belopp, 12,500 kronor.
Med avseende å utgifterna för underhåll av maskiner m. m. i tvättinrättningen
å Rindö hava dessa utgifter, medan materielen varit jämförelsevis
ny och underhållsarbetena följaktligen relativt obetydliga,
kunnat belasta underhållsanslaget utan att ökning av anslaget behövt
ifrågakomma. Sedan tvättinrättningen numera varit i bruk under derå
år, hava emellertid underhållskostnaderna blivit så avsevärda, att särskilda
medel måste beredas för detta ändamål. Mot storleken av det i
sådant avseende beräknade beloppet, 1,000 kronor, har jag icke någon
anmärkning att framställa.
Då den föreslagna höjningen med 500 kronor för underhåll av
kaserninventarier vid Fårösunds kustartilleridetachement hänför sig till
inträffade prisstegringar, torde detta belopp icke böra tagas i beräkning
vid anslagets bestämmande.
Beträffande den förordade ökningen av det för sjö förbindelser i Vaxholms
fästning för närvarande avsedda beloppet vill jag erinra, att 1916 års
232
Femte huvudtiteln.
[44.J riksdag beviljat en höjning av underhållsanslaget med, bland annat, 2,700
kronor för täckande av de driftkostnader, som föranleddes därav, att Vaxholmssunden
— på grund av en utav Kungl. Maj:t den 11 juni 1915
meddelad resolution på besvär angående ifrågasatt förbud att med ångbåt
passera, bland annat, nämnda sund — numera icke, såsom dittills skett,
avstängdes för sjötrafik vintertid, till följd varav ångslupskommunikation
måste anordnas över sunden jämväl under den del av året, då förut
isvägar kunnat användas. För upprätthållande av denna kommunikation
har använts den fästningen tillhöriga ångfärjan Vaxholm—Rindö, men
då nämnda färja visat sig för svag för gång genom is, har förhyrning
av för vintertrafik lämplig båt måst anlitas. Det nu föreslagna beloppet,
10,000 kronor, är huvudsakligen avsett för att bestrida kostnaderna
för denna förhyrning. Sagda belopp synes mig vara alltför högt
tilltaget och torde, då dylik förhyrning icke lärer behöva beräknas för
längre tid än omkring 50 dagar årligen, enligt min mening lämpligen
kunna nedsättas till 5,000 kronor.
För tillsyningspersonal i Hemsö fästning har av myndigheterna
beräknats ett belopp av 2,100 kronor. För närvarande finnes vid Hemsö
fästning anställd en tillsyningsman, vilken åtnjuter ersättning, beräknad
efter verkställda visitationer m. in. I genomsnitt torde denna ersättning
uppgå till 67 kronor i månaden. Denna avlöningsform bör givetvis utbytas
mot visst årligt arvode, varigenom avlöningsformen blir likartad beträffande
all kustfästningarnas tillsyningspersonal. Arvodets storlek torde
lämpligen kunna sättas till 350 kronor eller samma belopp, som nu utgår
till tillsyningsmannen vid Norrlands mineringsavdelning. Vid 1919 års
ingång torde vidare befästningsarbetena vid Hemsö fästning hava fortskridit
så långt, att ytterligare två tillsyningsmän erfordras därstädes.
Ersättningen till en var av dem torde jämväl böra utgå med 350 kronor.
För avlöning av tillsyningsmän vid Hemsö fästning under år 1919 skulle
alltså enligt den av mig nu gjorda beräkningen erfordras 1,050 kronor.
Beträffande övriga under rubriken åtskilliga behov av marinförvaltningen
äskade anslagshöjningar har jag icke något att erinra.
I anslutning till vad jag sålunda anfört skulle följande minskningar
kunna vidtagas i de av marinförvaltningen föreslagna beloppen:
I. Underhåll av byggnader (21,100—13,500)........... kronor 7,600: —
II. Underhåll av kustfästningarnas inventarier (34,750
—17,650) .................................................................. »___17,100: —
Transport kronor 24,700: —
Femte huvudtiteln.
233
III. Åtskilliga behov:
underhåll av kaserninventarier
vid Fårösunds kustartilleri
detachement
...........................
sjöförbindelser i Vaxholms
fästning (10,000—5,000) ...
tillsyningspersonal i Hemsö
fästning (2,100—1,050)......
Transport kronor 24,700: —
kronor 500: —
» 5,000: —
>__1,050: — » 6,550: —
Summa kronor 31,250: —
I anslutning till vad sålunda anförts torde anslaget till underhåll
av kustartilleriets byggnader och materiel för år 1919, frånsett sådana
kostnadsökningar, som föranledas av stegrade material- och arbetspris,
böra höjas med följande under anslagets särskilda huvudposter upptagna
belopp:
I. Underhåll av byggnader........................................... kronor 13,500: —
II. Underhåll av kustfästningarnas inventarier ......... » 17,650: -—
III. Åtskilliga behov (35,900—6,550)............................. » 29,350: —
Summa kronor 60,500: —
Härvid har förutsatts, att Fårösunds fästning kommer att bibehållas
under år 1919. Skulle så ej bliva fallet, kan anslaget minskas med ett
belopp, beräknat enligt de grunder, som finnas angivna i föredragande
departementschefens yttrande till 1916 års statsverksproposition angående
femte huvudtiteln under punkt 53.
Emellertid torde vid anslagsbeloppets bestämmande böra tagas hänsyn
även till vissa andra omständigheter, för vilka jag nu anhåller få redogöra.
I skrivelse den 6 april 1915 har chefen för kustartilleriet gjort
framställning därom, att ett belopp, motsvarande ut- och avrustningskostnaderna
för kustartilleriet tillhörig såväl flytande som annan materiel,
måtte överflyttas från anslaget till kustartilleriets krigsberedskap och
övningar, varifrån dessa kostnader för närvarande utgå, till anslaget
till underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel. Bemälde chef
har därvid anfört, bland annat, att någon möjlighet att avskilja ifrågavarande
kostnader från själva underhållskostnaderna näppeligen förefunnes.
Om därför underhållsanslaget eller någon del av detsamma vore
under något år hårt anlitat, finge övningsanslaget under samma år vidBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 Käft. 30
[44.
234
Femte huvudtiteln.
[44.] kännas högre ut- och avrnstningskostnader. Övningsanslagets användning
vore sålunda icke uteslutande beroende på de av chefen för kustartilleriet
uppgjorda beräkningarna, vilket givetvis vore ägnat att försvåra
kontrollen över anslagets användning. Efter vidtagandet av den
föreslagna åtgärden skulle alla reparationskostnader beträffande kustartilleriets
materiel komma att bestridas av underhållsanslaget.
I häröver den 28 december 1915 avgivet utlåtande har marinförvaltningen
erinrat, att ifrågavarande förslag avsåge en anordning, analog
med den, som av 1912 års riksdag beslutats i fråga om flottans övningsoch
underhållsanslag. Då en dylik anordning enligt marinförvaltningens
mening skulle vara ägnad att fullständigt genomföra enhetlighet i förevarande
avseende beträffande marinens räkenskapsväsen, anslöte sig
ämbetsverket till förslaget i fråga. Verkställd utredning hade givit vid
handen, att summan av de belopp, varmed övningsauslaget borde minskas
och underhållsanslaget ökas, utgjorde 44,800 kronor.
På grund härav har mallnförvaltningen hemställt om avlåtande av
proposition till riksdagen därom, att ett belopp av 44,800 kronor måtte
överföras från anslaget till kustartilleriets krigsberedskap och övningar
till anslaget till underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel.
Den av myndigheterna föreslagna överflyttningen från övningsanslaget
till underhållsanslaget av kostnaderna för ut- och avrustning av
kustartilleriets flytande materiel samt annan materiel, beträffande vilken
sådana kostnader kunna ifrågakomma, innebär att, medan det av övningarna
föranledda underhållet av ifrågavarande materiel hittills bestritts av
övningsanslaget, samt övrigt underhåll belastat underhållsanslaget, sistnämnda
anslag för framtiden skulle påföras kostnaderna för allt materielunderhåll,
oavsett av vilken anledning dessa kostnader uppkommit. Den
nuvarande särdelningen av ifrågavarande kostnader, vilka icke kunna
sägas, vara väsentligen olikartade, har otvivelaktigt medfört åtskilliga
praktiska olägenheter, icke minst ur redovisningssynpunkt. Jag anser
mig följaktligen böra ansluta mig till det föreliggande förslaget, helst
som motsvarande åtgärd redan tidigare vidtagits beträffande flottans
vederbörande anslag och visat sig vara till gagn. Mot den av marinförvaltningen
verkställda beräkningen av det belopp, som sålunda bör
ifrågakomma till omflyttning, har jag icke någon erinran att framställa;
och anser jag följaktligen, att underhållsanslaget för år 1919 bör av
denna anledning höjas med förenämnda belopp, 44,800 kronor.
Vidare vill jag erinra, hurusom under de senare åren från myndigheternas
sida tid efter annan gjorts framställningar om anvisande av
Femte huvudtiteln. 235
medel för utförande av förbättrings- och kompletteringsarbeten av mindre
omfattning, till vilka medel icke kunnat beredas från det ordinarie anslaget
till underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel. Aven
bland de av marinförvaltningen nu upptagna anslagskrav, som avsetts
att föreläggas 1918 års riksdag, förekomma åtskilliga framställningar av
sådan art. Så har ämbetsverket i förberörda skrivelse den 1 oktober
1917 hemställt om anvisande av medel å extra stat för åtskilliga smärre
förrådslokaler inom Vaxholms fästning m. m. Då jag finner mindre
lämpligt att belasta budgeten med sådana mindre utgiftsposter, vilka
rätteligen äro av natur att böra bestridas av kustartilleriets ordinarie
underhållsanslag, anser jag mig böra föreslå, att anslaget, för att kunna
möta dylika utgifter, ökas med ett belopp, som förslagsvis torde kunna
bestämmas till 25,000 kronor.
I enlighet med vad jag sålunda anfört skulle det ordinarie anslaget
till underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel, vilket i 1918
års riksstat är uppfört med 553,350 kronor, för år 1919 ökas med
(60,500 + 44,800 + 25,000) 130,300 kronor och alltså i riksstaten för
sistnämnda år upptagas till 683,650 kronor.
Beträffande behovet av förstärkningsanslag till det ordinarie anslaget
till underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel vill jag till en
början erinra, att 1917 års riksdag, på framställning av Kungl. Maj:t,
till täckande av överbetalning å detta anslag för år 1916 på extra stat
för år 1918 beviljat ett förslagsanslag, högst 119,043 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att disponera detta belopp redan under år 1917.
Marin förvaltningen har nu förutsatt, att det ordinarie anslaget till
följd av den rådande dyrtiden icke heller under följande år skulle bliva
för sitt ändamål tillräckligt. I sådant avseende har ämbetsverket beräknat
bristen å anslaget för år 1917 till i runt tal 137,000 kronor.
För år 1918 synes bristen, med stöd av den utav marinförvaltningen
verkställda beräkningen, lämpligen kunna beräknas till i genomsnitt 30 %
av anslagets summa för samma år, 553,350 kronor, eller omkring
166,000 kronor. Beträffande sättet för täckande av dessa båda belopp,
tillhopa (137,000 + 166,000) 303,000 kronor, anser jag, att medel böra
äskas å tilläggsstat för år 1918. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.
Jämväl för år 1919 torde det vara nödvändigt att avse ett förstärkningsanslag
till det ordinarie anslaget. Det låter sig naturligen icke
göra att med någon grad av tillförlitlighet beräkna storleken av detta
[44.
236
Femte huvudtiteln.
[44.]
[45.]
Förstärkning
av reservationsanslaget
till
underhåll av
kustartillerietf
byggnader
och
materiel.
Extra anslag.;
förstärkningsanslag, men det synes mig vara uppenbart att, även om
prisen under år 1919 skulle till följd av inträffande omständigheter i
någon mån nedgå, underhållskostnaderna i allt fall icke kunna inrymmas
inom det ordinarie anslagets belopp. Någon anledning att frångå den
för år 1918 antagna beräkningsgrunden av 30 % av det ordinarie anslagets
belopp synes mig vid sådant förhållande icke föreligga. Då
anslagssumman för år 1919 i det föregående föreslagits till 683,650
kronor, skulle förstärkningsanslaget för samma år — om därvid frånräknas
det i nämnda summa ingående beloppet av 25,000 kronor, som
avsetts för bestridande av kostnaderna för utförande av smärre förbättrings-
och kompletteringsarbeten — utgöra i -avrundat tal 197,600
kronor.
På grund av vad jag i det föregående anfört och under förutsättning
att Fårösunds fästning kommer att bibehållas jämväl under år
1919, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att i riksstaten för år 1919 höja reservationsanslaget
till underhåll av kustartilleriets byggnader
och materiel
nu ........................................................... kronor 553,350: —
med ................................................... » 130,300: —-
till ........................................................... kronor 683,650: —
8. Förstärkning av reservationsanslaget till underhåll av
kustartilleriets byggnader och materiel.
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört,
får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till underhåll av kustartilleriets byggnader och
materiel på extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag,
högst 197,600 kronor.
Femte huvudtiteln.
237
9. Byggnader i Vaxholms fästning för inkvartering av
officerare och underofficerare.
1 förslag till andra försvarsberedningens betänkande upptogs bland
beräknade kostnader för behövliga kompletteringar m. m., vilka förutsattes
skola komma att tillgodoses inom ramen av den vanliga budgeten,
en post av 455,000 kronor till byggnader i Vaxholms fästning för
inkvartering av kommendanten, regementschefen, 10 övriga officerare
samt 10 underofficerare av l:a och 2:a graden. Enligt vad berörda förslag
till betänkande giver vid handen, ansåg andra försvarsberedningen,
att detta krav snarast möjligt borde tillgodoses.
I särskilda skrivelser den 24 november 1914, den 8 oktober 1915
och den 29 september 1916 har marinförvaltningen gjort framställning
därom, att ovannämnda belopp, 455,000 kronor, måtte för ifrågavarande
ändamål äskas av riksdagen.
Sedermera framlade marinförvaltningen — under erinran om den
inträdda ökningen av material- och arbetsprisen — i skrivelse den 15
mars 1917 förslag till ritningar å de byggnader, som borde ifrågakomma
till uppförande, under förutsättning att det angivna beloppet
icke överskredes. Enligt detta förslag skulle för nämnda belopp, 455,000
kronor, kunna uppföras eu kommendantsbostad, en regementschefsbostad,
en officersbyggnad för fyra gifta och en ogift officer samt en underofficersbostad
för fem underofficerare av l:a graden.
Någon framställning i ämnet har emellertid hittills icke avlåtits till
riksdagen.
Marinförvaltningen har nu i förberörda skrivelse den 1 oktober 1917
anfört huvudsakligen följande.
Då behovet av bostäder för officerare och underofficerare vid Vaxholms
fästning gjort sig synnerligen starkt gällande och detta behov
således måste anses oavvisligt, hade marinförvaltningen ansett sig böra
ånyo hemställa, att medel äskades hos riksdagen till uppförande av bostadshus
i enlighet med ämbetsverkets den 15 mars 1917 avgivna förslag.
På grund av den oberäknat stora prisstegring å materialier och arbete,
som inträtt sedan berörda förslag avgavs, och då någon sänkning
i gällande pris ej kunde förväntas inträffa inom den närmaste tiden,
kunde de i nämnda förslag gjorda kostnadsberäkningarna icke längre
läggas till grund för anslagsäskande hos riksdagen. Enligt gjorda be
-
[46.]
Byggnader i
Vaxholms
fästning för
inkvartering
av officerare
och underofficerare.
(Extra anslag.;
238
Femte huvudtiteln.
[46.]
räkningar uppginge kostnaderna för uppförande av samtliga ursprungligen
avsedda byggnader till 934,800 kronor samt för de byggnader,
för vilka utgifterna enligt sagda förslag skulle uppgå till 455,00U kronor,
till 572,700 kronor enligt nedanstående specifikation:
Ord- nings- följd vid bygg-nad 8-arbete-nas utfö-rande. |
Kostnad för |
Summa kostna- der. Kronor. |
||||
Byggnads- arbeten. Kronor. |
Vatten- och avlopps- ledningar. Kronor. |
Elek- triska ledningar. Kronor. |
Plane- ringar. Kronor. |
|||
I Vaxholm. |
||||||
Regementschefsbostad ............................ |
1 |
67,000 |
15,500 |
2,000 |
4,000 |
88,500 |
Kommendantsbostad .............................. |
2 |
63,000 |
21,500 |
2,000 |
4,000 |
90,500 |
Vid Oscar-Fredriksborg. |
||||||
Officersbyggnad ............................... |
3 |
182,B00 |
18,500 |
5,500 |
7,000 |
213,500 |
Underofficersbyggnad för underofficerare av |
||||||
l:a gi''aden....... |
4 |
97,000 |
11,500 |
3,200 |
5,500 |
117,200 |
Underofficersbyggnad för underofficerare av |
||||||
2:a graden ...... |
5 |
63,000 |
9,000 |
2,700 |
4,000 |
78,700 |
I Vaxholm. |
||||||
Officersbostad ....................................... |
6 |
198,000 |
33.000 |
5,400 |
7,000 |
243,400 |
670,500 |
109,000 |
20,800 |
31,500 |
831,800 |
||
Ritningar, kontroll, byråkostnader och oförutsedda utgifter |
103,000 |
|||||
Summa kronor |
934,800 |
Uteslötes officersbostaden i Vaxholm och underofficersbyggnaden för
underofficerare av 2:a graden vid Oscar-Fredriksborg, bleve kostnaderna:
för regementschefsbostaden ................................................
» kommendantsbostaden ...................................................
» officersbyggnaden vid Oscar-Fredriksborg...............
» underofficersbyggnaden för underofficerare av l:a
graden .....................................................................
» ritningar m. m. för regementschefs- och kommendantsbostäderna.
.....................................................
» ritningar m. m. för övriga två byggnader ............
kronor 88,500: —
» 90,500: —
» 213,500: —
» 117,200: —
» 20,000: —
»_43,000: —
Summa kronor 572,700
Femte huvudtiteln.
239
Marinförvaltningen har på grund härav hemställt, att ett anslag av [46.]
572,700 kronor måtte utverkas av 1918 års riksdag för uppförande i
Vaxholms fästning av byggnader till bostäder åt officerare och underofficerare
samt att därav måtte på extra stat för år 1919 äskas ett belopp
av 209,000 kronor, med rätt för Kuugl. Maj:t att av sistnämnda summa
låta utanordna erforderlig del redan år 1918.
Tillgången på kronan tillhöriga byggnader, avsedda för inkvartering 1)epca[[ef™c3,lU~
av officerare, underofficerare och underofficerskorpraler i Vaxholms läst- yttrande,
ning, är för närvarande synnerligen begränsad. Särskilt vid Oscar-l redriks
bo eg vållas härav allvarliga olägenheter, enär möjligheterna att förhyra
lägenheter i privata byggnader därstädes äro jämförelsevis obetydliga.
De fåtaliga vid Oscar-Fredriksborg befintliga, enskilda tillhöriga
byggnaderna innehålla endast smärre lägenheter, lämpade för inkvartering
av underofficerskorpraler eller möjligen underofficerare. Fn stor
del av underofficerskorpralerna hava därför blivit nödsakade att förhyra
bostad i byggnader, som äro uppförda på betydande avstånd från OscarFredriksborg.
Några bostäder, lämpade för uthyrning till officerare,
finnas knappast därstädes.
De lägenheter, som finnas att hyra vid Oscar-Fredriksborg, motsvara
därjämte, åtminstone i många fall, icke de anspråk, som man
numera anser böra i sådant avseende uppställas. Någon anledning
att förutsätta, att förhållandena med avseende på den privata byggnadsverksamheten
därstädes framdeles skola gestalta sig gynnsammare än
hittills, torde icke föreligga. Ej heller kan bostadsfrågan lösas på sådant
sätt, att befälet och underbefälet förskaffar sig egna hem. Av hänsyn
till tjänstens behöriga gång är det nämligen nödvändigt att tid efter
annan förflytta personalen till annan tjänstgöringsort; och det torde
vara tydligt, att personalen under sådana omständigheter ej är hågad
att på egen risk skaffa sig egna hem. Den enda möjliga lösningen av
bostadsfrågan å Oscar-Fredriksborg synes därför vara, att kronan själv
låter uppföra byggnader, så att ett större antal officerare, underofficerare
och underofficerskorpraler kunna erhålla inkvartering genom dess försorg.
Det torde ej behöva närmare utvecklas betydelsen därav, att personalens
bostadsfråga vinner nödigt beaktande. Tillgång på sunda och
ändamålsenliga lägenheter lärer få anses som en nödvändig betingelse
för, att personalen skall erfara den trevnad och arbetsglädje, vilken för
tjänstens utövande är en nödvändig förutsättning. Det måste även anses
tillkomma staten att beträffande den personal, som är anställd i dess
tjänst, sörja för, att bostadsfrågan löses på ett tillfredsställande sätt, så
att staten även i detta hänseende framstår såsom mönsterarbetsgivare.
240
Femte huvudtiteln.
[46.] Att bostadsfrågan vid Oscar-Fredriksborg ej lämpligen kan lösas
på annat sätt än att kronan låter uppföra erforderligt antal bostäder
bar även tidigare uppmärksammats. Sålunda förutsatte andra försvarsberedningen,
att ifrågavarande bostadsbehov skulle under tidsperioden
1915—1919 tillgodoses inom ramen av den vanliga budgeten. Vidare
vill jag erinra därom, att riksdagen vid upprepade tillfällen beaktat nödvändigheten
av att bereda den vid Oscar-Fredriksborg förlagda militärpersonalen
inkvartering i kronans hus. Senast har av 1916 års riksdag,
på förslag av Kungl. Maj:t, beviljats ett anslag av 395,000 kronor
till uppförande av ytterligare befälsbyggnader för det vid Oscar-Fredriksborg
förlagda Vaxholms grenadjärregemente.
Till belysande av de svårigheter, som uti förevarande hänseende äro
för handen vid Oscar-Fredriksborg, må anföras, att för närvarande tre
kaptener äro inkvarterade i subalternlägenheter, två gifta subalternofficerare
och tre underofficerare sakna bostäder i kronans hus, varjämte
nio underofficerare äro inkvarterade i lägenheter, som egentligen äro avsedda
att upplåtas till underofficerskorpraler. Ett ytterligare försvårande
av det nuvarande läget kommer emellertid efter allt att döma att inträda,
när 1914 års plan till det fasta kustförsvarets stärkande genomförts
och samtliga i planen ingående befattningar blivit tillsatta. Den
personal, som efter denna tidpunkt förväntas bliva förlagd till OscarFredriksborg,
kan beräknas till
2 regementsofficerare,
10 kaptener,
1 läkare,
20 subalternofficerare,
1 musikdirektör,
50 underofficerare och
78 underofficerskorpraler.
1 första hand torde böra tillses, att gifta befattningshavare erhålla
lägenheter i kronans hus. Dessa befattningshavare kunna, enligt
vad jag inhämtat, beräknas till följande antal:
regementsofficerare, samtliga eller 2,
kaptener, 80 % » 8,
läkare 1,
subalternofficerare, 25 % » 5,
musikdirektör 1,
underofficerare, 94 % » 47, samt
underofficerskorpraler, 33 7-2 % » 26.
Femte huvudtiteln.
241
Därest marin förvaltningens nu föreliggande förslag om uppförande
av en officers- och en underofficersbyggnad kommer till utförande,
skulle samtliga gifta officerare och underofficerare kunna erhålla inkvartering
i kronans hus å Oscar-Fredriksborg.
Åven i Vaxholm äro bostadsförhållandena otillfredsställande, ehuru
på denna plats, åtminstone vad mindre våningar beträffar, större möjligheter
finnas att förhyra lägenheter än vad fallet är vid Oscar-Fredriksborg.
Byggnadsverksamheten i Vaxholm har under de senare åren varit mycket
obetydlig. Emellertid torde möjlighet föreligga, att byggnadsverksamheten
därstädes kommer att ökas så, att behovet åtminstone av
smärre lägenheter härigenom kan tillgodoses, varför staten icke för
närvarande torde behöva inskrida för att tillgodose kravet på lägenheter
för gifta subalternofficerare, underofficerare och underofficerskorpraler.
Vad den föreslagna kommendantsbostaden angår, har jag varit tveksam
om lämpligheten att nu förorda densammas uppförande med hänsyn
därtill, att frågan om kommendantskapets ordnande i Vaxholms fästning
tills vidare erhållit endast provisorisk lösning. Då emellertid såväl för
kommendanten som för t. f. chefen för Vaxholms kustartilleriregemente
lämpliga bostäder i kronans hus saknas, lärer uppförandet av en bostad
för kommendanten icke på något sätt föregripa nämnda frågas definitiva
lösning. Däremot anser jag mig icke kunna tillstyrka ett samtidigt uppförande
av såväl kommendants- som regementschefsbostaden, utan torde
med frågan om byggande av den senare bostaden böra tills vidare anstå.
Jag anser mig alltså böra ansluta mig till marinförvaltningens nu
föreliggande förslag, med undantag beträffande regementschefsbostaden.
Det av ämbetsverket upptagna beloppet, 572,700 kronor, torde på grund
härav böra minskas med 88,500 kronor jämte 10,000 kronor för ritningar
m. in. Återstående beloppet, 474,200 kronor, synes mig lämpligen
kunna fördelas på åren 1919—1922 samt utgå med 118,550 kronor för
vart och ett av dessa fyra år.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
till uppförande av byggnader i Vaxholms fästning
för officerare och underofficerare bevilja ett reservationsanslag
av 474,200 kronor samt därav på
extra stat för år 1919 anvisa ett belopp av 118,550
kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft.
[46.
31
242
Femte huvudtiteln.
10. Vatten- och avloppsledningar för befäls- och underbefälsbyggnaderna
vid Vaxholms kustartilleriregemente.
O -
:/.J
Vatten- och
avloppsledningar
för
befäls- och
underbefälsbyggnaderna
vid Vaxholms
kustartilleriregemente.
(Extra anslag.)
I skrivelse den 30 september 1911 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens femte huvudtitel för år 1913 har marinförvaltningen
anmält att, sedan fråga uppstått om anordnande av vatten- och
avloppsledningar vid Oscar-Fredriksborgs fort, ämbetsverket låtit verkställa
beräkning över kostnaderna för ifrågavarande anläggning, vilken
kostnadsberäkning slutade å ett belopp av 30,000 kronor. Då det syntes
marinförvaltningen vara av vikt, att ifrågavarande anläggning snarast
möjligt komme till stånd, hemställde marinförvaltningen om äskande av
medel för berörda ändamål.
I marinförvaltningens skrivelse den 29 september 1916 angående
regleringen av utgifterna under femte huvudtiteln för år 1918 upptogs
ånyo omlörmälda anslagskrav. Samtidigt hemställde marinförvaltningen
om äskande av medel tör anordnande av vatten- och avloppsledningar
för samtliga befäls- och underbefälsbyggnader vid Vaxholms kustartilleriregemente,
därvid ämbetsverket anförde, att behovet av dylika ledningars
anläggande ur såväl hygieniska som andra synpunkter syntes ämbetsverket
uppenbart. Enligt av fortifikationsbefälhavaren å fästningen under
år 1914 verkställd utredning uppginge kostnaderna för sistnämnda anläggning
till 63,000 kronor. Då emellertid kostnaderna för arbeten av
ifrågavarande slag stigit i hög grad, sedan berörda kostnadsförslag
uPPS)or(^esi beräknades kostnaderna för ifrågavarande anläggningar behöva
höjas till sammanlagt 140,000 kronor.
Någon framställning till riksdagen i förevarande ämne har emellertid
icke avlåtits till riksdagen.
I förut omförmälda skrivelse den 1 oktober 1917 har nu marinförvaltningen,
som funnit kravet på ifrågavarande ledningars anordnande
icke längre kunna undanskjutas, ånyo hemställt om äskande av medel
för nämnda ändamål. Någon höjning av det år 1916 för ändamålet
begärda beloppet, 140,000 kronor, ansåges ej behövlig. Enligt marinförvaltningens
mening syntes detta belopp kunna fördelas på tre år
med 50.000 kronor för vart och ett av åren 1919 och 1920 samt 40,000
kronor för år 1921.
Departements- Av det belopp å sammanlagt, 140,000 kronor, som beräknats vara
yttrande, erforderligt för anordnande av ifrågavarande vatten- och avloppsledningar,
avses 45,000 kronor för anläggningen i Oscar-Fredriksborgs
Femte huvudtiteln. 243
fort och 95,000 kronor för anläggningen för bofäls- och underbofälsbyggnaderna
(för officerare, underofficerare, underofficerskorpraler och civilmilitär
personal upplåtna bostäder) vid Vaxholms kustartilleriregemente.
Vad den ifrågasatta anläggningen i Oscar-Fredriksborgs fort beträffar,
vill jag framhålla, att nämnda försvarsanstalt endast under helt
kort tid av året är upplåten för inkvartering. Ehuru det synes mig
önskvärt, att vatten- och avloppsledningar därstädes anordnas, anser
jag mig vid nämnda förhållande och med hänsyn till angelägenheten
att tillgodose andra viktiga anslagskrav icke böra för närvarande biträda
framställningen i denna del.
Med avseende å den föreslagna anläggningen för befäls- och underbefälsbyggnaderna
har jag inhämtat, att förhållandena i förevarande avseende
vid de byggnader, varom här är fråga, äro i hög grad otillfredsställande.
Sålunda måste allt vatten bäras till bostadsvåningarna från
brunnar, vilka i vissa fall äro belägna på ej obetydligt avstånd från byggnaden,
och allt spillvatten fortskaffas till avsides liggande avstjälpningsplatser.
Åven frånsett den brist på trevnad, som härigenom uppkommer
för de därstädes boende familjerna, äro dessa förhållanden otvivelaktigt
ur hygienisk synpunkt ägnade att väcka allvarliga betänkligheter.
Jag anser därför vara nödvändigt, att denna fråga snarast möjligt
vinner sin lösning.
Då jag icke har något att erinra vare sig mot det för sistnämnda
anläggning beräknade kostnadsbeloppet, 95,000 kronor, eller mot beloppets
fördelning på tre år, därvid 35,000 kronor torde böra beviljas
för vartdera av åren 1919 och 1920 samt 25,000 kronor för år 1921,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att för anordnande av vatten- och avloppsledningar
för befäls- och underbefälsbyggnaderna vid
Vaxholms kustartilleriregemente bevilja ett reservationsanslag
av 95,000 kronor samt därav på extra stat
för år 1919 anvisa ett belopp av 35,000 kronor.
11. Revidering och utvidgning av positionskartan över
* Vaxholms fästning.
•
I förberörda hemliga skrivelse den 1 oktober 1917 har marinförvaltningen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte för revidering och utvidgning
av positionskartan över Vaxholms fästning på extra stat för år
1919 äska ett anslag av 100,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
därav använda erforderligt belopp under år 1918.
[47.]
[48.]
Revidering
och utvidgning
av
positionskartan
över
Vaxholms
fästning.
(Extra anslag.
244
Femte huvudtiteln.
[48.]
Departements
chefens
yttrande.
[49,]
Kust
artillerietskrigsberedskap
och
övningar.
Ordinarie
anslag.)
Ifrågavarande åtgärd synes mig vara av den betydelse, att medel
böra för ändamålet beredas. Emellertid har jag funnit nödvändigt, att
förevarande anslagsbelopp ökas från den av marinförvaltningen angivna
summan, 100,000 kronor, med 20,000 kronor till 120,000 kronor.
Enär det synes mig vara av vikt, att ifrågavarande arbete snarast
möjligt igångsättes, torde halva beloppet, eller 60,000 kronor, böra
ställas till förfogande redan under år 1918 och följaktligen upptagas å
tilläggsstat för samma år. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.
Återstående beloppet, 60,000 kronor, synes böra anvisas å extra stat
för år 1919.
Med hänsyn till detta ärendes hemliga natur torde någon närmare
redogörelse i avseende å behovet av förevarande anslag icke lämpligen
nu böra lämnas, utan torde de ämnet rörande handlingarna få tillhandahållas
riksdagens vederbörande utskott. I övrigt anhåller jag att få
beträffande detta ärende hänvisa till förutnämnda, inom departementet
uppgjorda hemliga promemoria.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
för revidering och utvidgning av positionskartan
över Vaxholms fästning på extra stat för år
1919 bevilja ett reservationsanslag av 60,000 kronor.
Övningar.
12. Kustartilleriets krigsberedskap och övningar.
Reservationsanslaget till kustartilleriets krigsberedskap och övningar
är i riksstaten för år 1918 uppfört med ett belopp av 492,600 kronor.
I propositionen nr 60 till 1914 års senare riksdag beräknades förevarande
anslag böra för nämnda år utgå med ett belopp av 520,000
kronor. Att anslaget i 1918 års stat upptagits till lägre belopp förklaras
därav, att viss materiel, som vid tiden för avlåtandet av nyssnämnda
proposition förutsattes skola bliva färdig under loppet av år
1918, icke syntes kunna tagas i bruk förrän efter utgången av nämnda
år. För år 1919 är anslaget i berörda proposition nr 60 beräknat till
enahanda belopp, 520,000 kronor.
Till förstärkning av ifrågavarade anslag för åren 1917 och 1918
beviljade 1917 års riksdag, efter framställning av Kung]. Maj:t i statsverkspropositionen
till samma års riksdag, på extra stat för år 1918 ett
Femte huvudtiteln.
245
förslagsanslag, högst 200,000 kronor, med rätt för Kung!. Maj:t att
därav disponera erforderlig del redan under år 1917. Av detta belopp
avsågs 100,000 kronor för vartdera av åren 1917 och 1918.
I förberörda skrivelse den 22 oktober 1917 har marinförvaltningen
beträffande förevarande anslag anfört, bland annat, följande.
Chefen för kustartilleriet hade i skrivelse den 15 augusti 1917 till
marinförvaltningen föreslagit, att i riksstaten för år 1919 måtte utöver
det ordinarie anslaget till kustartilleriets krigsberedskap och övningar
upptagas ett tilläggsanslag av 530,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att därav utanordna 230,000 kronor under år 1918.
Beräkningen av sagda belopp, 530,000 kronor, framginge av följande
specifikation:
r 1918. 1919.
till ökade ammunitionskostnader........... kronor 230,000 ;» » kol- m. fl. kostnader............. » 100,000 |
— 260,000 |
|
kronor 330,000 av riksdagen beviljat förstärkningsanslag » 100,000 |
— 300,000 |
— |
Summa kronor 230,000 |
— 300,000: — |
530,000: — kronor.
Chefen för kustartilleriet hade sålunda ansett behövligt, att beträffande
år 1918 för kustartilleriets krigsberedskap och övningar ställdes
till förfogande ett belopp av 230,000 kronor utöver vad som genom ordinarie
anslaget och förstärkningsanslaget anvisats för sagda ändamål.
Mot vad chefen för kustartilleriet härom anfört hade marinförvaltningen
icke något att erinra.
Beträffande motsvarande övningar m. m. vid flottan hade marinförvaltningen
framhållit, att det icke vore möjligt att nu förutse, huru
prisen komme att ställa sig under de år, som närmast följde efter ett
blivande fredsslut. Åven om prisen väsentligen nedginge, syntes det
troligt, att kostnaderna för kustartilleriets krigsberedskap och övningar
icke, åtminstone ej till en början, kunde inrymmas inom det normala anslaget
jämte tillägg av 100,000 kronor, d. v. s. inom ett belopp, beräknat
enligt de i statsverkspropositionen till 1917 års riksdag angivna
grunder. Det läte sig alltså för närvarande icke göra att framlägga
någon tillförlitlig beräkning av för år 1919 erforderliga medel å detta
anslag, och marinförvaltningen ansåge sig därför böra förorda, att samma
grunder, som användes i sistnämnda statsverksproposition för medels
äskande och mot vilka riksdagen icke gjort någon erinran, vunne till
-
Femte huvudtiteln.
246
[49.] länkning- vid framställning till 1918 års riksdag om förstärkning av
reservationsanslaget till kustartilleriets krigsberedskap och övningar för
ar 1919 samt att sålunda av riksdagen äskades ett förslagsanslag, uppgående
till 100,000 kronor.
Marinförvaltningen förutsatte därvid att, därest av kristiden förorsakade
förhållanden komme att fortfara även efter år 1918 och till följd
härav de för kustartilleriets övningar och krigsberedskap anvisade ordinarie
anslaget och förstärkningsanslaget icke komme att visa sig för
ändamålet tillräckliga, det skulle vara möjligt att av 1919 års riksdag
äska ytterligare erforderliga medel, att uppföras å tilläggsstat för
nämnda år eller å extra stat för år 1920, i senare fallet med rätt för
Kungl. Magt att förfoga över medlen under år 1919.
1 anslutning härtill har marinförvaltningen hemställt, att Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen dels att å tilläggsstat för år 1918 bevilja
för kustartilleriets krigsberedskap och övningar samma år, utöver
för ändamålet å 1918 års stat redan uppförda medel, ett förslagsanslag
av högst 230,000 kronor, dels ock att till förstärkning av reservationsanslaget
till kustartilleriets krigsberedskap och övningar för år 1919 å extra
stat för samma år bevilja ett förslagsanslag av högst 100,000 kronor.
Departements- Då viss materiel, som vid tiden för avlåtandet av propositionen
Cheråndeytt Dr till 1914 års senare riksdag förutsattes skola bliva färdig under
loppet av år 1919, icke torde under nämnda år kunna tagas i bruk, svnes
mig någon ändring i det ordinarie anslagets belopp för år 1918, 492^,600
kronor, icke böra för år 1919 vidtagas med hänsyn till omfattningen
av den för övningar avsedda materielen.
På sätt här ovan under punkt 44 omförinälts, har jag förutsatt, att
ett belopp av 44,800 kronor, motsvarande ut- och avrustningskostnaderna
för kustartilleriet tillhörig materiel, skulle överflyttas från anslaget till
kustartilleriets krigsberedskap och övningar till anslaget till underhåll
av kustartilleriets byggnader och materiel. . Därest detta förslag vinner
godkännande, skulle kustartilleriets övningsanslag minskas med nämnda
belopp, 44,800 kronor.
Vid bifall till min framställning under punkt 65 här nedan rörande
anslaget till rese- och traktamentepenningar kommer traktamentsersättningen
att utgå med högre belopp än vad för närvarande är fallet. Då
rese- och traktamentsersättning från nu förevarande anslag utgår för
av kustartilleriets övningar föranledda resor och transporter, lärer anslaget
under nyss angivna förutsättning böra undergå viss förhöjning.
Enligt vad jag inhämtat, hava kostnaderna för dylika ändamål uppgått
Femte huvudtiteln.
247
till omkring 7,000 kronor för år. Med tillämpande av proportionsvis
samma förhöjning, som föreslås beträffande anslaget till rese- och
traktamentspeuningar, torde övningsauslaget böra ökas med 3,500 kronor.
Minskningen av anslaget skulle alltså uppgå till (44,800 3,500)
41,300 kronor.
Beträffande vidare den av marinförvaltningen äskade förstärkningen
av här ifrågavarande anslag för åren 1918 och 1919 vill jag nämna
att, ehuru en ökning av 100,000 kronor utöver det ordinarie anslagsbeloppet
avsetts för år 1917, inträffade prisstegringar nödvändiggjort
avsevärda reduktioner under samma år av den ammunitionsmängd,
som årligen plägar avses för övningarna vid kustartilleriet. Då den för
år 1918 avsedda delen av det vid 1917 års riksdag beviljade förstärkningsanslaget,
endast uppgår till enahanda belopp, 100,000 kronor, men
någon mera avsevärd prissänkning icke torde vara att förvänta under
år 1918, blir en synnerligen kännbar reduktion i den för övningarna
avsedda ammunitionsmängden erforderlig även för detta år, för den
händelse ytterligare medel ej ställas till förfogande. Då ett dylikt förhållande
är ägnat att i hög grad minska kustartilleriets tjänstbarhet,
synes mig en förstärkning av anslaget för år 1918 utöver vad som
redan beviljats vara oavvisligen nödvändig. I fråga om beloppet av
denna förstärkning anser jag mig böra biträda marin förvaltningens
förslag-, och föreslår alltså, att nämnda belopp måtte bestämmas till
230,000 kronor. Detta förstärkningsanslag å 230,000 kronor synes böra
äskas på tilläggsstat för år 1918. Härtill anhåller jag att få återkomma
i annat sammanhang.
Aven för år 1919 synes mig böra begäras ett förstärkningsanslag
till det ordinarie övningsanslaget. Ehuru det är synnerligen vanskligt
att nu bedöma storleken av detta förstärkningsanslag, synes mig emellertid
att, då hänsyn jämväl tages till de ökade kolkostnader, som torde drabba
övningsanslaget och för vilkas bestridande andra medel ej finnas tillgängliga,
förstärkningsanslaget icke bör beräknas till lägre belopp än till
45 % av det ordinarie anslagets summa eller i runt tal 200,000 kronor.
Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att i riksstaten för år 1919 minska reservationsanslaget
till kustartilleriets krigsberedskap och övningar
-
nu........................................................... kronor 492,600: —
med...................................................... » 41,300: ■—
till ........................................................... kronor 451,300: —
[49.]
248
Femte huvudtiteln.
[50.]
Förstärkning
av reservationsanslaget
till kustartilleriets
krigsberedskap
och övningar.
(Extra anslag.
[51-]
Kustartilleri -beväringens
avlöning och
beklädnad
m. m.
(Ordinarie
anslag.)
13. Förstärkning av reservationsanslaget till kustartilleriets
krigsberedskap och övningar.
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört,
får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till förstärkning av ordinarie reservationsanslaget
till kustartilleriets krigsberedskap och övningar
på extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag,
högst 200,000 kronor.
14. Kustartilleribeväringens avlöning och beklädnad m. m.
Förevarande anslag är i riksstaten för år 1918 uppfört med ett
belopp av 430,000 kronor.
I sin förberörda skrivelse den 22 oktober 1917 har marinförvaltningen
i fråga om detta anslag anfört följande.
I en till marinförvaltningen i oktober 1917 ingiven promemoria
hade chefen för kustartilleriet uppgivit det beräknade antalet
tjänstgöringsdagar för värnpliktiga vid kustartilleriet år 1919 enligt
följande specifikation:
a) Vapenföra studenter: (28 man).
l:a tjänstgöring 28/e—31/i2 = 186 dagar)
Vi—1*7. = 272 » j
repetitionsövning18/8—30/9 = 42 »
458x28 = 12,824 dagar
42x28 = 1,176 »
14,000 dagar.
b) Övriga:
Vapenföra (1,228 man).
l:a tjänstgöring 10/n—31/i2 = 51 dagarl
Vx—3% = 272 » 646x614 = 396,644 dagar
Vs—22/2 = 323 » )
repetitionsövning 18/8—3% — 42 » 42x1,105 = 46,410 »
443,054 dagar.
Icke vapenföra (413 man).
28/e—31 /12 = 186 dagarl
Vs—3% = 240 » 480x206 = 98,880 dagar.
Vi—2Vs =54 » J
Summa 14,000+443,054 + 98,880 = 555,934 dagar.
Femte huvudtiteln.
24!»
I samma promemoria hade chefen för kustartilleriet framhållit, att [51.]
han på grund av de ökade kostnaderna för beklädnadens underhåll ansåge
den under anslaget ingående posten beklädnadskostnader böra ökas med
75 % i förhållande till vad hittills varit fallet vid av marinförvaltningen
gjorda beräkningar av dessa kostnader.
Med stöd av vad marinförvaliningen beträffande anslaget till sjöbeväringens
avlöning och beklädnad anfört i fråga om behovet av
medel för beklädnadens underhåll hade ämbetsverket beräknat medelsbehovet
under denna anslagstitel på följande sätt:
Penningbidraget, 50 öre per dag................................. kronor 277,967: —
Penningtillskott för studenter och likställda efter
25 öre per dag, 84x28x0,25 .................................
Beklädnadskostnad å 41,5 öre per
man för 555,934 övnings
dagar
......................................... kronor 230,712: 61
75 % förhöjning härav.................. » 173,034: 46
Inkasernering efter 10 kronor per år eller 2,7 öre
per övningsdag .........................................................
Transporter ..........................................................................
Summa kronor 714,312: 29.
På grund härav har marinförvaltningen hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen, att förslagsanslaget till kustartilleribeväringens
avlöning och beklädnad m. m., vilket, såsom nyss nämnts, i 1918 års
riksstat är upptaget till 430,000 kronor, måtte i riksstaten för år 1919
höjas med 284,300 kronor till 714,300 kronor.
Vid granskning av den utav marinförvaltningen ovan intagna be- Departementsräkningen
av anslagets storlek har jag funnit det av ämbetsverket yttrande,
angivna beloppet väl högt, beroende på dels att beklädnadskostnaden
per man och dag upptagits till 41,5 öre i stället för, såsom hittills skett,
till 38 öre, dels att avgångsprocenten antagits något lägre än vad som
ägt rum i de beräkningar, vilka legat till grund för propositionen nr
60 till 1914 års senare riksdag, och dels att värnpliktskontingenten beräknats
något högre än vad som förutsattes i nämnda proposition.
Sålunda torde beklädnadskostnaden med anlitande av hittills använda
beräkningsgrunder icke uppgå till mera än 179,000 kronor. Då denna
utgiftspost är den enda, som på grund av rådande dyrtid behöver höjas,
skulle det, om tilläggsbeloppet beräknas enligt marinförvaltningens förjBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft. 32
588: —
» 403,747:07
» 15,010: 22
» 17,000: —
250
Femte huvudtiteln.
[Öl-]
[52.]
Förstärkning
av förslagsanslaget
till
knstartilleribeväringens
avlöning och
beklädnad
m. m.
(Extra anslag.
[53.]
Lega och
furagering
m. m. för
hästar vid
kustartilleriet.
(Extra anslag.)
slag till 75 % av beklädnadskostnaden, vara tillfyllest att beräkna anslaget
till 430,000 kronor + (75 % av 179,000 kronor) 134,250 kronor
eller 564,250 kronor.
I överensstämmelse med vad jag anfört under punkt 25 här ovan
angående anslaget till sjöbeväringens avlöning och beklädnad m.m., finner
jag mig emellertid böra förorda, att anslaget till kustartilleribeväringens
avlöning och beklädnad m. m. beräknas enligt hittills tillämpade grunder
och sålunda upptages till samma belopp som i 1918 års riksstat eller
430,000 kronor, men att till förstärkning av detsamma för år 1919
äskas ett extra anslag, uppgående till viss procent av den uti ifrågavarande
anslag upptagna beklädnadskostnaden, beräknad till 179,000
kronor. Beträffande storleken av denna förstärkning har jag av skäl,
som under nyss åberopade punkt 25 angivits, ansett mig böra stanna
vid en ökning av 50 % eller 89,500 kronor.
Anslaget till kustartilleribeväringens avlöning och beklädnad
m. m. torde alltså böra upptagas såsom oförändrat ordinarie förslagsanslag
............................................................................... kronor 430,000: —
15. Förstärkning av förslagsanslaget till kustartilleribeväringens
avlöning och beklädnad m. m.
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört,,
får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till förstärkning av ordinarie förslagsanslaget
till kustartilleribeväringens avlöning och beklädnad
m. m. på extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag,
högst 89,500 kronor.
16. Krigs övningar vid kustfästningama, oförändrat ordinarie
reservationsanslag ..................................................................... kronor 20,000: —-
17. Lega och furagering m. m. för hästar vid kustartilleriet.
För fredsutbildningen vid kustartilleriets rörliga batterier, vilka ingått
såsom ett led i den av 1914 års senare riksdag godkända planen
för det fasta kustförsvarets ordnande, hava hittills hästar lejts under en
kortare tid av året. Kostnaderna härför hava tidigare bestritts av det
ordinarie anslaget till kustartilleriets krigsberedskap och övningar. Vid
Femte tumult {teln.
251
beräkningen av förevarande anslag för år 1917 upptogs ett belopp av 16,000
kronor till lej ning, furagering och övriga kostnader för hästar vid kustartilleriet.
Däremot finnas vid kustartilleriet icke några stamhästar.
Behovet av hästar för kustartilleriets rörliga batterier vid mobilisering
har hittills avsetts att fyllas dels genom utskrivning och dels genom
rekvisition. Vid kustfästningarnas mobilisering år 1914 utskrevs
sålunda i överensstämmelse med gällande planer visst antal hästar till
kustartilleriet. Utgifterna härför ersattes av medel, vilka ställts till
Kungl. Maj:ts disposition för bestridande av kostnader, som avses i § 63
regeringsformen.
I statsverkspropositionen till 1917 års riksdag föreslog Kungl.
Maj:t riksdagen att i riksstaten för år 1918 till remontering och lega
in. in. för kustartilleriets hästar uppföra ett ordinarie reservationsanslag
å 57,923 kronor. Med denna framställning avsågs uppsättande av 72
stamhästar vid kustartilleriet, vilket antal hästar ansetts nödvändigt för
personalens fredsutbildning.
Kostnaderna för stamhästarnas första uppsättande beräknades kunna
bestridas av medel, som influtit vid försäljning av eu del av vid den
år 1914 anbefallda mobiliseringen anskaffade, för kustartilleriets utbildning
och övningar icke användbara hästar.
Föredragande departementschefen har i förenämnda statsverksproposition
lämnat en översikt över samtliga de kostnader, som betingades
av den föreslagna organisationen. Denna organisation förutsatte:
ordinarie kostnader, utgörande dels nu nämnt reservationsanslag,
uppgående till 57,923 kronor för år 1918, till remontering och lega m. m.
för kustartilleriets hästar, dels ock ett förslagsanslag, uppgående till
38,046 kronor för år 1918, för furagering av kustartilleriets hästar;
extra kostnader, uppgående till 156,800 kronor, till ett första uppsättande
av stamhästar vid kustartilleriet samt till uppförande av sommarstallar
och anskaffning av hästpersedlar in. in., av vilket belopp 105,000
kronor avsågs att täckas av hästförsäljningsmedel, och återstoden, eller
51,800 kronor, genom ett extra anslag för år 1918.
Härtill komme för år 1918 vissa förstärkningsanslag, utgörande
sammanlagt 32,596 kronor.
I skrivelse (nr 5) den 16 juni 1917 anförde riksdagen, att riksdagen
av den i ärendet förebragta utredningen icke känt sig övertygad om
lämpligheten av att omorganisationen genomfördes på sätt, som Kungl. Maj:t
föreslagit. Det torde nämligen — yttrade riksdagen vidare — böra tagas
under övervägande, huruvida icke utrangerade hästar från fältartilleriet
kunde, åtminstone till någon del, användas för nu avsedda ändamål.
252
Femte huvudtiteln.
Skulle detta icke låta sig göra, torde, särskilt med hänsyn till svårigheterna
att för närvarande dressera remonter även för kustartilleriets
räkning, redan inkörda draghästar kunna inköpas av för nu ifrågavarande
ändamål lämpligt slag. Dessutom borde enligt riksdagens mening vidtagas
en reduktion med 7 stamhästar i det av Kungl. Maj:t angivna
antalet.
Då riksdagen på grund av vad sålunda anförts icke funnit sig böra
bifalla Kungl. Maj:ts förslag om uppförande i riksstaten för år 1918 av
ett ordinarie reservationsanslag å 57,923 kronor till remontering och
lega m. in. för kustartilleriets hästar, hade riksdagen dock ansett sig
böra i riksstaten för nämnda år uppföra ett extra anslag till lega,
furagering m. in. för hästar vid kustartilleriet till ett belopp av 50,000
kronor. Därest emellertid detta belopp icke visade sig vara för ändamålet
tillräckligt, torde enligt riksdagens mening anslaget till kustartilleriets
krigsberedskap och övningar kunna användas för täckande av
bristen. Övriga i samband härmed framställda anslagskrav hava av
riksdagen avslagits.
Med anledning av vad riksdagen sålunda anfört om sättet för fyllandet
av behovet av stamhästar vid kustartilleriet samt antalet av dessa
hästar har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 19 juni 1917 anmodat
marinförvaltningen, chefen för marinstaben och chefen för kustartilleriet
att gemensamt verkställa förnyad utredning i ämnet samt till Kungl.
Maj:t inkomma med det yttrande och förslag, vartill utredningen kunde
föranleda.
Till åtlydnad härav hava bemälda myndigheter med skrivelse den 2
november 1917. överlämnat sådan utredning samt därvid anfört huvudsakligen
följande.
Enligt vad arméförvaltningens intendentsdepartement på gjord förfrågan
meddelat, torde inköp av från armén utrangerade hästar, som
lämpade sig för ifrågavarande ändamål, icke påräknas kunna äga rum.
För att kunna verkställa den första uppsättningen av stamhästar vid
kustartilleriet syntes därför lämpliga ridhästar böra inköpas.
Denna stam av hästar syntes därefter icke kunna vidmakthållas
genom från armén utrangerade hästar utan att stamhästuppsättningens
kvalité sjönke under den tjenstbarhet, som måste upprätthållas.
Då det främsta skälet för uppsättande av stamhästar vore behovet
att kunna utbilda viss personal i ridning, lämpade sig inkörda draghästar,
varom även nämnts i riksdagens skrivelse, ännu mindre som
stamhästar.
Femte huvudtiteln.
253
Vidmakthållandet av kustartilleriets stamhästuppsättning syntes diirlor
böra ske antingen genom remontering, vilket tillvägagångssätt enligt
från arméförvaltningens intendentsdepartement inhämtat yttrande icke
mötte hinder, eller oek genom inköp av lämpliga ridhästar. Myndigheterna
hade på i utredningen angivna skäl (svårigheten att erhålla remonterna
dresserade och mindre kostnad vid stamhästinköp än vid remontering)
ansett sig böra föreslå, att sistnämnda sätt för stamhästuppsättningens
vidmakthållande tillsvidare tillämpades; och beräknades
härför efter år 1919 ett årligt reservationsanslag av 15,0(J0 kronor vara
erforderligt.
Enligt riksdagens uttalade önskan hade stamhästantalet minskats
med 7, men hade samtidigt en motsvarande ökning av antalet lejda
hästar måst föreslås för Karlskrona kustartilleriregemente. Genom att
grunda vidmakthållandet av kustartilleriets stamhästuppsättning på stamhästinköp
i stället för på remontering hade stamhästantalet kunnat ytterligare
nedbringas med 6. Det tidigare föreslagna antalet av 72 stamhästar
hade således nu minskats till 59.
För tillgodoseendet av de behov, som för kustfästningarnas rörliga
artilleri måste anses nödvändiga, för att detta skulle kunna fylla sin uppgift
vid mobilisering, ansåge myndigheterna i övrigt erforderligt,
att 59 stamhästar uppsattes vid kustartilleriet,
att hästbehovet i övrigt för fredsövningarnas bedrivande fylldes
genom 12,252 hästlejningsdagar årligen,
att stallet i Vaxholms fästning utökades med 14 spiltor,
att sommarställ uppfördes i Vaxholms och Karlskrona fästningar,
samt
att vissa häst-, ridskole- och stallpersedlar anskaffades.
Kostnaderna för stamhästarnas första uppsättande, vilka beräknades
uppgå till 135,000 kronor, kunde bestridas dels av redan tillgängliga
medel, som influtit genom försäljning av under mobiliseringen 1914 för
Vaxholms och Karlskrona fästningar inköpta hästar, tillsammans 116,000
kronor, dels av medel, upptagna till 40,800 kronor, som beräknades erhållas
genom försäljning av 51 ännu befintliga dylika hästar, vilka icke
lämpade sig att ingå i den föreslagna stamhästuppsättningen.
För utvidgning av det i Vaxholm befintliga stallet, för uppförande
av sommarstallar och för inköp av åtskilliga persedlar in. m. beräknades
ett anslag av 159,500 kronor vara erforderligt.
Kostnaderna för stamhästar och hästlejning in. in. vid kustartilleriet
för år 1919 vore beräknade på följande sätt:
254
Femte huvudtiteln.
[53.]
för |
veterinärvård samt hovbeslag till...... |
... kronor |
2,014: 98 |
||
» |
hästlega |
» ...... |
42,882: — |
||
)) |
munderingsutrustning |
» ...... |
5,743: 79 |
||
eller sammanlagt i runt tal |
» ...... |
» |
- - |
50,650: — |
|
» |
furagering |
» ...... |
» |
- - |
33,800: — |
merkostnader för hästlega på |
|||||
grund av kristid |
» ...... |
» |
79,638: — |
||
» |
merkostnader för furagering på |
||||
grund av kristid |
» ...... |
» |
16,894: — |
||
eller sammanlagt i runt tal för |
|||||
båda sistnämnda utgifts- |
|||||
poster |
» |
» |
96,550: — |
||
eller tillhopa |
» ...... |
» |
181,000: — |
Av ifrågavarande belopp, 181,000 kronor, motsvarade sålunda:
84,450 kronor de årliga anslag, som, förut omnämnda 15,000
kronor till stamhästuppsättningens vidmakthållande oräknade, beräknades
bliva behövliga för en organisation i enlighet med den av myndigheterna
nu överlämnade utredningen, och
96,550 kronor de av rådande kristid uppkommande merkostnaderna.
Förenämnda kostnader, 181,000 kronor, torde emellertid böra uppdelas
på dels ett ordinarie reservationsanslag å 50,650 kronor, dels ett
ordinarie förslagsanslag å 33,800 kronor, dels två förslagsanslag på extra
stat å tillhopa 96,550 ltronor.
Med stöd av vad sålunda blivit anfört hava marinförvaltningen,
chefen för marinstaben och chefen för kustartilleriet hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att besluta, att 59 stamhästar skulle uppsättas vid kustartilleriet;
att medgiva, att redan tillgängliga medel, influtna genom försäljning
av en del av för Vaxholms och Karlskrona fästningar vid 1914 års
mobilisering anskaffade hästar, jämte medel, som kunde erhållas genom
försäljning av återstående som stamhästar olämpliga hästar, finge användas
till ett första uppsättande av stamhästar vid kustartilleriet, med
rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1918 disponera erforderligt
belopp;
att anvisa för utvidgning av stallet i \ axholms fästning, uppförande
av sommarstallar och anskaffning av diverse hästpersedlar in. m. för
Femte huvudtiteln.
255
kustartilleriet på extra stat för år 1919 ett anslag av 159,500 kronor, [53.]
med rätt för Kung!. Magt att härav redan under år 1918 disponera erforderligt
belopp;
att i riksstaten för år 1919 uppföra dels ett ordinarie reservationsanslag
å 50,650 kronor för kustartilleriets hästar, utom furagering, dels
ett ordinarie förslagsanslag å 33,800 kronor för furagering av kustartilleriets
hästar, dels ett förslagsanslag på extra stat å högst 79,650 kronor
till förstärkning av ordinarie reservationsanslag för hästlejning och dels
ett förslagsanslag å högst 16,900 kronor till förstärkning av ordinarie
förslagsanslag till furagering av kustartilleriets hästar.
Den förnyade utredning, som av myndigheterna nu framlagts i Departement*,
skrivelse den 2 november 1917, synes mig icke vara av beskaffenhet att yttrande,
böra läggas till grund för framställning till riksdagen i äfnnet. Vid verkställandet
av denna utredning har riksdagens tanke att såsom stamhästar
vid kustartilleriet använda utrangerade hästar från fältartilleriet eller att
för ändamålet inköpa inkörda draghästar icke ansetts kunna realiseras.
Den föreslagna organisationen synes mig därjämte medföra alltför dryga
kostnader. Jag är sålunda för närvarande icke beredd att framlägga
något förslag i ämnet.
Emellertid synes mig, på sätt ägt rum vid 1917 års riksdag, även
vid innevarande riksdag ett anslag böra beviljas på extra stat till lega,
furagering in. m. för hästar vid kustartilleriet. Då prisen, särskilt lör
fejning av hästar, under den senare tiden stigit högst väsentligt, lärer
det anslag, vilket nu erfordras för år 1919, böra avsevärt höjas för att
körutbildningen vid kustartilleriets rörliga formationer skall under nämnda
år kunna bedrivas i den omfattning, som vid 1917 års riksdag förutsatts.
Denna höjning torde, med stöd av vad som i årets statsverksproposition
föreslagits beträffande motsvarande anslag under fjärde huvudtiteln, böra
bestämmas till omkring 50 % av anslaget för år 1918, 50,000 kronor,
och alltså upptagas till 75,000 kronor. De ökade kostnader, som kunna
för ändamålet uppkomma under år 1918, lära, i enlighet med riksdagens
uttalade mening, böra bestridas av anslaget till kustartilleriets krigsberedskap
och övningar.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till lega och furagering m. m. för hästar vid
kustartilleriet å extra stat för år 1919 bevilja ett
förslagsanslag, högst 75,000 kronor.
256
Femte huvudtiteln.
Artilleribehov.
18. Artilleriammunition för kustfästningarna.
1 skrivelse den 7 december 1915 framhöllo marin förvaltningen och
[54.] chefen för marinstaben, bland annat, att åtgärder snarast möjligt borde vidArtiiieri-
tagas för att stärka kustfästningarnas ammunitionsförråd.
—Sedermera hava marinförvaltningen, chefen för marinstaben och in01fästU-6"
spektören av flottans övningar till sjöss i skrivelse den 24 mars 1916
enligt vad myndigheterna framhållit, ringa i förhållande till den summa,
som för ändamålet erfordrades.
Efter framställning av Kungl. Majrt i proposition (nr 219) till 1916
års riksdag beviljade riksdagen ett anslag av 500,000 kronor till anskaffning
av artilleriammunition för kustfästningarna samt beslöt, att beloppet
finge av Kungl. Maj:t redan under samma år förskjutas.
Marinförvaltningen har nu i berörda hemliga skrivelse den 1 oktober
1917 anfört att, ehuru endast en mindre del av den för kustfästningarna
behövliga ammunitionsutrustningen hittills kunnat anskaffas, ämbetsverket
till följd av den mångfald övriga viktiga krav, som för kusttästningarna
borde tillgodoses, nödgats för närvarande inskränka sitt anslagskrav
i förevarande hänseende till ett belopp av 500.000 kronor. Ämbetsverket,
som i ärendet samrått med chefen för kustartilleriet, har på
grund härav hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för
anskaffning av artilleriammunition för kustfästningarna bevilja ett anslag
av 500,000 kronor och därav på extra stat för år 1919 anvisa hälften
eller 250,000 kronor.
mentscheYens Ehuru jag finner förevarande anskaffning vara motiverad, har jag
yttrande, dock, med hänsyn till angelägenheten av att tillgodose andra betydelsefulla
anslagskrav, icke ansett mig för närvarande kunna biträda marinförvaltningens
föreliggande framställning i dess helhet, utan måst inskränka
mig till att förorda beviljande av hälften av det föreslagna beloppet,
eller 250,000 kronor. Av detta belopp torde 125,000 kronor
böra anvisas för år 1919.
På grund av detta ärendes hemliga natur torde någon ytterligare
redogörelse i avseende å behovet av ifrågavarande anslag ej nu böra
Femte huvudtiteln.
257
lämnas, utan torde de ärendet tillhörande handlingarna få tillhandahållas
riksdagens vederbörande utskott.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
till anskaffning av artilleriammunition för kustfästningarna
bevilja ett reservationsanslag av 250,000
kronor och därav på extra stat för år 1919 _ anvisa ett
belopp av 125,000 kronor.
19. Ändring av vissa kustfästningarna tillhörande kanoner
till luftkanoner.
I förberörda hemliga skrivelse den 1 oktober 1917 har marinförvaltningen
hemställt om äskande hos riksdagen av ett extra anslag
av 427,100 kronor för ändring av vissa kustfästningarna tillhörande
kanoner till luftkanoner, att fördelas med 213,550 kronor på vartdera
av åren 1919 och 1920 samt med rätt för Kungl. Maj:t att av för år 1919
anvisade medel redan under år 1918 disponera 110,000 kronor.
Den här ifrågasatta åtgärden synes mig vara behövlig till skydd
för kustfästningarna mot bombardering från luftfartyg. Med hänsyn
till angelägenheten att tillgodose andra viktiga anslagskrav har jag
emellertid ej ansett mig kunna biträda marinförvaltningens förslag i dess
helhet, utan måst inskränka mig till att förorda förslaget, såvitt angår
ett anslagsbelopp av 214,900 kronor.
Enär det synts mig vara av vikt, att ifrågavarande arbete snarast
möjligt igångsättes, synes ett belopp av 60,000 kronor böra ställas till
förfogande redan under år 1918 och följaktligen upptagas å tilläggsstat
för samma år. Härtill återkommer jag i annat sammanhang. Av återstående
beloppet, 154,900 kronor, torde 47,450 kronor böra anvisas å
extra stat för år 1919.
På grund av detta ärendes hemliga natur torde någon närmare
redogörelse i avseende å behovet av ifrågavarande anslag ej nu böra
lämnas, utan torde de ärendet tillhörande handlingarna få tillhandahållas
riksdagens vederbörande utskott. I övrigt anhåller jag att få
beträffande detta ärende hänvisa till förutnämnda, inom departementet
uppgjorda hemliga promemoria.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft.
[54.]
. C55-]
Ändring av
vissa knstfiistningarna
tillhörande
kanoner till
luftkanoner.
(Extra anslag.)
Departements
chefens
yttrande.
33
258
Femte huvudtiteln.
[55.] Jag hemställer alltså, att Eders Kung], Magt täcktes föreslå riks
dagen
att
för ändring av vissa kustfästningarna tillhörande
kanoner till luftkanoner bevilja ett reservationsanslag
av 214,900 kronor och därav på extra stat
för år 1919 anvisa ett belopp av 47,450 kronor.
20. Provisoriska anordningar för spärr- och strandbestyckning
i Vaxholms fästning.
[56.] I förberörda hemliga skrivelse den 1 oktober 1917 har marinför
Provieoriska
valtningen hemställt om äskande hos riksdagen på extra stat för år
fö^spsr^oh 1919 av ett anslag av 312,500 kronor till provisoriska anordningar för
strand- spärr- och strandbestyckning i Vaxholms fästning, med rätt för Kungl.
bvl^hoTmf '' av detta belopp disponera 156,000 kronor redan år 1918.
fästning. Ifrågavarande anslag avser anordnandet av spärrar vid vissa mindre
(Extra anslag.) inlopp samt åvägabringandet av vissa stödjepunkter för fästningens
rörliga försvar. För ifrågavarande ändamål bär i andra försvarsberedningens
betänkande upptagits ett belopp av 95,000 kronor, vilket avsetts
att under åren 1915—1919 tillgodoses genom extra anslag inom
ramen av den vanliga budgeten.
Departements- Vid granskning av ifrågavarande anslagskrav har jag funnit, att
yttrande. ^en av marinförvaltningen angivna kostnaden torde, utan att de föreslagna
befästningarnas försvarskraft i något mera väsentligt avseende
därigenom skulle minskas, kunna nedbringas till 195,950 kronor.
Enär det synts mig vara av vikt, att ifrågavarande arbeten snarast
möjligt igångsättas, synes ett belopp av 47,975 kronor böra ställas till
förfogande redan under år 1918 och följaktligen upptagas å tilläggsstat
för samma år. Härtill återkommer jag i annat sammanhang. Av återstående
beloppet, 147,975 kronor, torde 50,000 kronor böra anvisas å
extra stat för år 1919.
Med hänsyn till detta ärendes hemliga natur torde någon närmare
redogörelse i avseende å behovet av förevarande anslag icke lämpligen
nu böra lämnas, utan torde de ämnet rörande handlingarna få tillhandahållas
riksdagens vederbörande utskott. I övrigt anhåller jag att
få beträffande detta ärende hänvisa till förutnämnda, inom departementet
uppgjorda hemliga promemoria.
Femte huvudtiteln.
250
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riks- [56.]
dagen
att till provisoriska anordningar för spärr- och
strandbestyckning i Vaxholms fästning bevilja ett
reservationsanslag av 195,950 kronor och därav på
extra stat för år 1919 anvisa ett belopp av 50,000
kronor.
Minväsendet.
21. Minmateriel.
I proposition (nr 219) till 1916 års riksdag hemställde Kungl. [57.]
Maj:t, bland annat, att riksdagen måtte bevilja ett anslag av 475,000 Minmateriel.
kronor till anskaffning av minor och anordnande av erforderliga min- (Extraanslag)
förrådslokaler för kustf ästningarna och därav för år 1917 anvisa ett belopp
av 95,000 kronor. Med anledning härav beviljade nämnda års
riksdag för ifrågavarande ändamål ett anslag av 285,000 kronor samt
beslöt, att beloppet Unge av Kungl. Maj:t redan under samma år förskjutas.
Till fortsatt anskaffning av minor för kustfästningarna äskade Kungl.
Maj:t i proposition (nr 73) till 1917 års riksdag det återstående beloppet,
190,000 kronor, av det anslag å 475,000 kronor, om vars beviljande
Kungl. Magt gjort framställning till 1916 års riksdag. Denna hemställan
blev emellertid av riksdagen avslagen.
Marinförvaltningen har nu i sin berörda hemliga skrivelse den 1 oktober
1917, då behovet av hela det förut angivna beloppet av 475,000 kronor
alltjämt kvarstode, hemställt, att Kungl. Magt måtte hos riksdagen utverka
ett anslag på extra stat för år 1919 av 190,000 kronor för anskaffning
av minmateriel för kustfästningarna.
«
Den här ifrågavarande anskaffningen avser minmateriel i reserv, om Departement»
vars behövlighet jag finner mig övertygad. Jag anser mig därför böra y^nde.
tillstyrka, att medel för ändamålet hos riksdagen äskas. Av ifrågavarande
belopp, 190,000 kronor, torde lämpligen 95,000 kronor böra anvisas å
extra stat för år 1919.
På grund av ärendets hemliga natur torde någon närmare redogörelse
i avseende å behovet av ifrågavarande anslag icke lämpligen nu
böra lämnas, utan torde de ärendet tillhörande handlingarna lä tillhandahållas
riksdagens vederbörande utskott. I övrigt anhåller jag att få
260
Femte huvudtiteln.
[57.]
[58.]
Reservstat för
marinen.
(Ordinarie
anslag.)
beträffande detta ärende hänvisa till förutnämnda, inom departementet
uppgjorda hemliga promemoria.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungi. Magt täcktes föreslå riksdagen
att
för anskaffning av minmateriel för kustfästningarna
bevilja ett reservationsanslag av 190,000 kronor
och därav på extra stat för år 1919 anvisa ett
belopp av 95,000 kronor.
F. Flottan och kustartilleriet.
1. Reservstat för marinen.
Efter framställning av Kungl. Maj:t beslöt 1914 års senare riksdag,
att en reservstat för marinen med underavdelningar för flottan och
kustartilleriet skulle upprättas samt att reservstatens första uppsättande
skulle äga rum under åren 1916—1920. Vid periodens slut skulle
reservstaten omfatta följande beställningar:
regementsofficersbeställningar............ vid flottan 2, vid kustartilleriet 1,
kaptens- (löjtnants-)beställningar ...... » » 8, » » 7
underofficersbeställningar .................... » » 4? » » g’
1918 års stat upptager nedanstående beställningar å reservstaten:
regementsofficersbeställningar ............ vid flottan 1, vid kustartilleriet 1,
kaptens- (löjtnants-)beställningar ...» » 5, » » 3
underofficersbeställningar .................... » » 3, » » 4’
I förberörda skrivelse den 22 oktober 1917 har marinförvaltningen
avgivit förslag till stat för reservstat för marinen för år 1919. Detta
förslag ansluter sig, vad beträffar flottan, till ett av chefen för marinstaben
upprättat förslag och, vad kustartilleriet angår, till ett av chefen
för kustartilleriet uppgjort förslag.
Enligt det sålunda avgivna statförslaget skulle å reservstaten för
år 1919 uppföras följande antal nya beställningar:
regementsofficersbeställningar ............ vid flottan 1, vid kustartilleriet 0,
kaptens- (löjtnants-)beställningar ...... » » 1, » » 2
underofficersbeställningar .................... » » 0, » » 2.
Femte huvudtiteln.
261
Härigenom kommer staten för år 1919 att omfatta nedannämnda [58.]
beställningar:
regementsofficersbeställningar ........... vid flottan 2, vid kustartilleriet 1,
kaptens- (löjtnants-)beställningar ...... » )> 6, » » 5,
underofficersbeställningar ................... » » 3, » » 6.
1 enlighet härmed har marinförvaltningen upprättat förslag till
stat för reservstat för marinen för år 1919, utvisande jämväl beställningarnas
fördelning i tjäustegrader och löneklasser; och har ämbetsverket
därvid uttalat, att i staten borde upptagas dagavlöning för ifrågavarande
personal. Med iakttagande härav slutar förslaget till stat å
ett belopp av 39,110 kronor 50 öre. Då den nu gällande staten utvisar
ett kostnadsbelopp av 29,057 kronor, skulle alltså uppkomma en ökning
i statens belopp av 10,053 kronor 50 öre.
Mot det sålunda avgivna förslaget till stat för reservstat för mari- Bepartementenen
för år 1919 har jag icke något att erinra. yttrande.
Jag får fördenskull, med tillämpning av principen att anslag skola
uppföras i riksstaten med helt krontal, hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att, med godkännande av stat för reservstat för
marinen av den lydelse, bilagan nr 13 vid detta protokoll
utvisar, i riksstaten för år 1919 höja förslagsanslaget
till reservstat för marinen
nu........................................................... kronor 29,057: —
med....................................................... J> 10,054: -
till............................................................ kronor 39,111: —
2. Rekapitulationspremier vid marinen.
Under åberopande av vad jag under punkt 5 här ovan anfört får
jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva
att till bestridande av ökade kostnader för rekapitulationspremier
vid marinen under år 1918 må användas
det till extra rekryteringsbidrag vid marinen på
extra stat för år 1918 beviljade förslagsanslaget av
50,000 kronor, i den mån detta anslag icke för sitt
ändamål tages i anspråk.
[59.]
Rekapitulationspremier
vid marinen.
(Extra anslag.)
262
Femte huvudtiteln.
3. Åtgärder för civilanställning av uttjänt manskap
vid marinen.
[60.] I riksstaten för år 1918 är till åtgärder för civilanställning av ut
Åtgärder
för tjänt manskap vid marinen uppfört ett extra anslag av 10,000 kronor,
ning^ut- I- den av chefen för marinstaben med förenämnda skrivelse den 20
tjänt manskap oktober 1917 överlämnade promemoria bar bemälde chef härför beräknat
{-“■ samma belopp som för år 1918 eller 10,000 kronor. Mot detta chefens
s för marinstaben förslag har chefen för kustartilleriet ej haft något att
erinra.
Marinförvaltningen har i sin förberörda skrivelse den 22 oktober
1917 följt vad chefen för marinstaben och chefen för kustartilleriet sålunda
föreslagit.
Departements
chefens
yttrande.
I enlighet härmed får jag hemställa,
föreslå riksdagen
att Eders Kung!. Maj:t täcktes
att till åtgärder för civilanställning av uttjänt
manskap vid marinen på extra stat för år 1919 bevilja
ett förslagsanslag av 10,000 kronor.
4. Viss artillerimateriel för flottan och kustartilleriet.
[61.] Efter framställning av Kungl. Maj:t beviljade 1916 års riksdag för
viss artilleri- anskaffning av viss artillerimateriel för flottan och kustartilleriet ett
flottande” anslag av 283,500 kronor samt anvisade därav på extra stat för år 1917
kustartilleriet ett belopp av 94,500 kronor. Ifrågavarande anslag avsåg anskaffning
Extra anslag. av lätta artilleripjäser jämte ammunition för förhyrda båtar för tjänstgöring
vid flottan och kustartilleriet såsom vedettbåtar.
Sedermera meddelade marin förvaltningen i skrivelse den 29 september
1916 att, sedan de kostnadsberäkningar, som legat till grund för anslagets
beräkning, blivit uppgjorda, anskaffningskostnaderna för den
åsyftade artillerimaterielen stegrats med i genomsnitt nära 40 % samt
att den anskaffning, som för det av 1916 års riksdag beviljade anslaget
kunnat igångsättas, på grund därav blivit reducerad i förhållande till
det vid tiden för anslagets äskande beräknade behovet. Det av marinförvaltningen
beställda antalet lätta artilleripjäser hade till följd därav
begränsats till ett mindre antal än vad som ursprungligen avsetts.
Femte huvudtiteln.
2&3
Med bifall till av Kungl. Maj:t framställt förslag anvisade därefter [til.]
1917 års riksdag av det utav 1916 års riksdag- för ifrågavarande ändamål
beviljade anslaget å 283,500 kronor på extra stat för år 1918 såsom
reservationsanslag ett belopp av 94,500 kronor.
I förenämnda skrivelse den 1 oktober 1917 bär nu marinförvaltningen
hemställt om avlåtande till riksdagen av framställning därom, att
återstoden av det utav 1916 års riksdag beviljade anslaget eller 94,500
kronor måtte anvisas å extra stat för år 1919.
Vidare har marinförvaltningen i skrivelse den 14 december 1917
anfört följande.
Trots den verkställda reduceringen i pjäsantalet komme de beställda
artilleripjäserna att betinga en sammanlagd kostnad av 258,500 kronor,
varför till ammunitionsanskaffning av det beviljade anslaget endast återstode
(283,500 — 258,500) 25,000 kronor. Denna återstod vore emellertid
icke tillräcklig för bestridande av kostnaderna för anskaffning av den
ammunition, som erfordrades för pjäserna i fråga. Åven om utredningen
beräknades till ett mindre antal skott per pjäs än ursprungligen avsetts,
droge ammunitionsanskaffningen med nu gällande pris en kostnad av
72,000 kronor. Då artilleripjäserna beräknades bliva färdiga i början
av år 1919, vore det av vikt, att ammunitionen vid denna tid vore färdigställd.
Härför erfordrades emellertid ett tilläggsanslag av (72,000 —
25,000) 47,000 kronor.
Marinförvaltningen har därför hemställt att för anskaffning av viss
artillerimateriel för flottan och kustartilleriet måtte på extra stat för år
1919 äskas ett anslag av 47,000 kronor utöver återstoden, 94,500 kronor,
av det utav 1916 års riksdag för ändamålet beviljade anslaget, samt att
av förstnämnda belopp 23,500 kronor måtte ställas till Kungl. Majrts
förfogande redan under år 1918.
Av det utav 1916 års riksdag för anskaffning av viss artilleri- Departements,
materiel för flottan och kustartilleriet beviljade anslaget å 283,500 kronor cherf^e7tt"
lärer nu böra anvisas återstoden, 94,500 kronor.
Den av marinförvaltningen i berörda skrivelse den 14 december 1917
gjorda framställningen om ett ytterligare anslag å 47,000 kronor för
anskaffning av erforderlig ammunition sutredning till det beställda antalet
lätta artilleripjäser finner jag vara av beskaffenhet att böra understödjas.
Då det synes vara av vikt, att hälften av nämnda belopp eller 23,500
kronor ställes till förfogande redan under år 1918, bör denna summa
Femte huvudtiteln.
M
[61.] upptagas å tilläggsstat för samma år. Härtill återkommer jag i annat
sammanhang. Återstående beloppet, 23,500 kronor, torde höra anvisas
å extra stat för år 1919.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
dels
att av det utav 1916 års riksdag för anskaffning
av viss artillerim ateriel för flottan och kustartilleriet
beviljade anslaget å 283,500 kronor på extra
stat för år 1919 såsom reservationsanslag anvisa återstående,
ännu icke anvisade beloppet, 94,500 kronor;
dels ock att för omförmälda ändamål på extra stat
för år 1919 bevilja ett ytterligare reservationsanslag
av 23,500 kronor.
5. Försök med minmateriel.
[62.] I förenämnda hemliga skrivelse den 1 oktober 1917 har marinför
Forsök
med valtningen gjort framställning om utverkande hos riksdagen av ett extra
(Extraanslag.) ans^a8'' för år 1919 å 50,000 kronor för försök med minmateriel, av vilket
belopp 25,000 kronor borde få av Kungl. Maj it disponeras redan
under år 1918. Ämbetsverket har därvid anfört, bland annat, att erfarenheterna
irån det nu pågående världskriget givit vid handen en del
nya uppslag inom minväsendet samt att vissa försök erfordrades, för att
dessa skulle komma minvapnet till godo.
Departementschefens
yttrande.
Det synes mig vara erforderligt, att medel beredas för bestridande av
kostnaderna för sådana försök på minväsendets område, som måste anställas,
för att å minmaterielen skola kunna tillämpas vunna tekniska framsteg
och erfarenheter. För motsvarande försök med torped-, gnist- och flygmateriel
har sedan flera år tillbaka ett anslag anvisats på extra stat.
Anslaget för här ifrågavarande ändamål synes dock till eu början kunna
begränsas till 25,000 kronor, vilket belopp lärer böra anvisas å 1919
års stat.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
till försök med minmateriel på extra stat för
år 1919 bevilja ett reservationsanslag av 25,000 kronor.
Femte huvudtiteln.
205
G. Diverse
1. Personliga lönetillägg.
I 1918 års riksstat är å extra stat upptaget ett förslagsanslag å
4,145 kronor till personliga lönetillägg. Detta anslag är avsett till
beredande av sådana tillägg dels åt marindirektören av l:a graden i
flottan C. E. Richson med ett belopp av 2,365 kronor, därav 1,500
kronor skulle anses såsom lön, 365 kronor såsom dagavlöning och 500
kronor såsom inkvarteringsbidrag, dels åt en var av bataljonspredikanterna
vid flottans station i Karlskrona E. A. W. Holmberg och E. A.
Collén med ett belopp av 600 kronor eller tillhopa 1,200 kronor och
dels åt sergeanten över stat vid kustartilleriet A. G. Sjöqvist med 580
kronor.
Marinförvaltningen har nu i sin förutnämnda skrivelse den 1 oktober
1917 meddelat, att även för år 1919 personliga lönetillägg torde
böra tilldelas bemälda personer och utgå med samma belopp som i 1918
års riksstat.
I enlighet med marinförvaltningens tillstyrkan i skrivelsen den 1
oktober 1917 får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att till beredande av personliga lönetillägg för år
1919 dels åt marindirektören av l:a graden i flottan
C. E. Richson med ett belopp av 2,365 kronor, därav
1,500 kronor må anses såsom lön, 365 kronor såsom
dagavlöning och 500 kronor såsom inkvarteringsbidrag,
dels åt en var av bataljonspredikanterna vid flottans
station i Karlskrona E. A. W. Holmberg och E. A.
Collén med ett belopp av 600 kronor eller tillhopa
1,200 kronor och dels åt sergeanten över stat vid
kustartilleriet A. G. Sjöqvist med 580 kronor bevilja
på extra stat för nämnda år ett förslagsanslag, högst
4,145 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
[63.]
Personliga
lönetillägg.
Extra anslag.)
Departements
chefens
yttrande.
34
266
Femte huvudtiteln.
. [®4-]
Alderstillägg.
(Ordinarie
anslag.)
Departements
chefens
yttrande.
2. Alderstillägg.
Ordinarie förslagsanslaget till ålderstillägg för personal, tillhörande
sjöförsvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, marinförvaltningen
m. fl. stater och kårer under femte huvudtiteln, med undantag
av de under rubriken »Handeln» hänförliga, har i riksstaten från
och med år 1915 varit uppfört med ett belopp av 42,000 kronor.
Marinförvaltningen har i sin berörda skrivelse den 22 oktober 1917
anfört att, då för år 1919 vissa tjänstemän i marinförvaltningen m. fl.
kunde komma att föreslås till erhållande av ålderstillägg, som uppginge
till inemot 3,000 kronor, och anslaget under år 1917 beräknades utvisa
en brist av 2,200 kronor, ämbetsverket ansåge, att anslaget borde höjas
till 45,000 kronor, samt på grund därav hemställt om avlåtande av
framställning till riksdagen, att anslaget i riksstaten för år 1919 måtte
uppföras med sistnämnda belopp.
Sedan förevarande anslag från och med år 1915 höjts från förutvarande
belopp, 26,700 kronor, med 15,300 kronor till 42,000 kronor,
hava, enligt vad jag inhämtat, utgifterna å anslaget under sagda år
uppgått till 39,075 kronor 82 öre och under år 1916 till 42,946 kronor
16 öre. "Vid sådant förhållande finner jag den av marinförvaltningen
angivna omständigheten, att en jämförelsevis mindre överbetalning beräknats
uppkomma å anslaget för aren 1917 och 1919, icke för närvarande
böra föranleda till anslagets höjning. Förevarande anslag torde alltså i
riksstaten för år 1919 böra upptagas såsom oförändrat ordinarie förslagsanslag
med ..............................................................''........ kronor 42,000: —
3. Ersättning åt officerare, ingenjörer
och intendenter under anställning eller kom
-
mendering utrikes, oförändrat ordinarie reservations
ansla9
........................................................................................ » 15,000: —
4. Resestipendium åt läkare vid marinläkarkåren,
oförändrat ordinarie reservationsanslag » 2,000: —
Femte huvudtiteln.
207
5. Rese- och traktamentspenningar.
Enligt resereglementet den 13 december 1907 skall för extra förrättning
i statens tjänst, där ej genom instruktioner eller särskilda föreskrifter
annorlunda är stadgat, den, åt vilken dylikt uppdrag lämnas,
åtnjuta traktamentsersättning, olika för olika tjänstegrader, med vissa
närmare angivna belopp.
I kungörelsen den 27 maj 1881 angående de grunder, varefter resekostnads-
och traktamentsersättning för flottan tillhörande personer skall
vid vissa kommenderingar och förrättningar utgå, stadgas bland annat,
att dagtraktamente till nedannämnda personer i fredstid utgår efter lägre
beräkning i följande fall:
a) vid tjänstgöring med trupp .under marsch, transport till lands
eller vapenövning utom stationsorten, när tjänstgöringen är grundad på
kommendering;
b) å förrättningsort, vid personliga tjänsteuppdrag, vartill fordras
mer än åtta dagars vistande på stället, därvid dock den lägre traktamentsberäkningen
tager sin början först med nionde förrättningsdagen.
Enligt den för nu nämnda fall gällande lägre beräkningen skall
dagtraktamentet utgöra (inom parentes angivas vederbörande klass och
traktamente enligt resereglementet):
för amiralspersoner av alla grader .....................
kronor 9: — kronor
J(15
1(13
— första klassen)
— andra klassen)
kommendör....................................
kommendörkapten av l:a klassen ......
» » 2:a » ......
kapten...................-.....................
löjtnant och underlöjtnant...............
underofficer och underofficerskorpral..
manskap, ej särskilt nämnt ............
7:- (13:— >• » )
6: — » (11: — tredje » )
5:- » (11:- » » )
4: — » (8: — fjärde » )
3: — a (8: — “ * )
2:50 » (6: — femte » )
1:50 » (4: — s.ätte » ''
Civilmilitär personal åtnjuter efter vars och ens tjänsteställning det
belopp, som för motsvarande grad här ovan angivits.
Såsom chefen för civildepartementet uti sitt till statsrådsprotokollet
över civilärenden denna dag avgivna yttrande anfört, har inom nämnda
departement genom revisionskommissarien R. Vide verkställts utredning
angående én av rådande dyrtid betingad höjning i de dagtraktamenten,
som jämlikt resereglementet och därmed jämförliga, av Kungl. Maj:t
[65.]
Rese- och
traktamentspenningar.
(Ordinarie
anslag.)
Nuvarande
bestämmelser,
Utredning
inom civildepartementet
angående
höjning av
dagtraktamentsbeloppen.
268
Femte huvudtiteln.
[65.] utfärdade författningar utgå till statens befattningshavare vid extra
förrättningar i statens tjänst.
Uti sitt den 8 september 1917 i ämnet avgivna yttrande har revisionskommissarien
Vide föreslagit, bland annat,
dels att de dagtraktamenten, om vilka bestämmelser meddelats
1 resereglementet den 13 december 1907, finge tillsvidare höjas med
2 kronor,
dels ock att de dagtraktamenten, vilka utginge enligt kungörelsen
den 27 maj 1881, finge tillsvidare höjas med 1 krona.
utlåtande av Uti häröver den 8 oktober 1917 avgivet utlåtande har statskontoret
den^oktober P& anf°rda skål föreslagit, att de enligt resereglementet utgående dag1917.
traktamentena måtte höjas med följande belopp:
i |
första |
klassen |
från |
15 |
kronor till |
20 |
kronor |
|
i |
andra |
B |
» |
13 |
» |
B |
18 |
B |
i |
tredje |
» |
B |
11 |
» |
B |
15 |
B |
i |
fjärde |
» |
» |
8 |
b |
B |
12 |
B |
i |
femte |
» |
» |
6 |
» |
B |
9 |
B |
i |
sjätte |
B |
» |
4 |
» |
B |
6 |
b 50 öre. |
Därest en dylik förhöjning av dagtraktamentena enligt resereglementet
vidtoges, borde, yttrade statskontoret, givetvis en ungefärligen
motsvarande höjning äga rum i de enligt kungörelsen den 27 maj 1881
utgående lägre dagtraktamentena. För den högsta arvodesklassen syntes
emellertid höjningen böra begränsas så, att det reducerade traktamentet
efter förhöjningen komme att utgöra en jämförelsevis mindre del av
motsvarande förhöjda traktamente enligt resereglementet än vad beträffande
de lägre klasserna vore fallet. Statskontoret ville för sin del
förorda, att ifrågavarande traktamenten tillsvidare höjdes sålunda, nämligen:
-
för generalsperson ............... från
» kommendör ..................... »
» kommendörkapten av l:a
klassen .............................. »
b kommendörkapten av 2:a
klassen .............................. b
» kapten................................. »
9 |
kronor |
till |
10 |
kronor |
7 |
B |
B |
9 |
B |
6 |
B |
B |
8 |
B |
5 |
B |
B |
7 |
B |
4 |
B |
B |
6 |
B |
Femte Inmidtiteln.
2(it>
för löjtnant och underlöjtnant från 8 kronor till 4 kronor 50 öre [05.]
» underofficer och under
officerskorpral
................ » 2 » 50 öre »3 )> 75 »
» manskap, ej särskilt
nämnt ................................. » 1 » 50 » » 2 » 50 »
Vad anginge de åtgärder, som i budgetshänseende erfordrades till
följd av traktamentsförhöjningen, syntes det statskontoret ej lämpligt,
att särskilt riksstatsanslag uppfördes för ändamålet. En sådan anordning
skulle medföra väsentliga olägenheter i tillämpningen, då den
skulle leda till att olika poster i vederbörande reseräkningar måste
fördelas på olika räkenskapstitlar. Statskontoret ansåge fördenskull,
att i stället erforderliga höjningar borde vidtagas i de under vederbörande
huvudtitlar uppförda anslagen till rese- och traktamentspenningar.
Enligt verkställd beräkning ansåge statskontoret, att för fjärde
till och med sjunde huvudtitlarna samt för nionde huvudtiteln en höjning
med 50 procent borde vidtagas. I enlighet härmed borde femte
huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar höjas från
55,500 kronor till i avrundat tal 83,000 kronor.
Vad anginge den tidpunkt, från vilken den föreslagna höjningen
borde tillämpas, vore naturligtvis önskligt, att denna infölle så snart
som möjligt. Om emellertid riksdagens beslut om anslagsökningen ansåges
böra dessförinnan avvaktas, torde emellertid de förhöjda dagtraktamentena
åtminstone komma i tillämpning så fort ske kunde, efter
det riksdagen intagit ståndpunkt i frågan. Visserligen torde härigenom
bristen å vissa av de ifrågavarande förslagsanslagen komma att för år
1918 bliva större än den, som även oavsett en dylik förhöjning kunde
motses, men några åtgärder för anslagens förstärkning redan för år
1918 ansåge sig dock statskontoret ej böra ifrågasätta.
•
Vidare har marinförvaltningen den 1 november 1917 i ärendet av- iiarinförvaitgivit
utlåtande och därvid anfört huvudsakligen följande. utlåtande
Marinförvaltningen funne av behovet synnerligen påkallat att höja
de nu enligt resereglementet och därmed jämförliga författningar utgående
traktamenten. Den föreslagna traktamentsökningen av 2 kronor
för alla klasser enligt resereglementet ansåge ämbetsverket emellertid
allt för lågt satt. Särskilt för de högre klasserna måste en sådan
ökning, som procentuellt mycket starkt avtoge, i mån som dagtraktamentet
vore fixerat till högre belopp, anses otillräcklig. Med hänsyn
270
Femte huvudtiteln.
till inträdda prisstegringar funne marinförvaltningen en kraftigare ökning
nödvändig; och syntes i betraktande härav densamma i intet fall böra
sättas lägre än till 50 % av nu utgående traktamenten. De för personal
enligt sjätte klassen i resereglementet bestämda traktamentena
syntes böra ökas med ett större procenttal; och föresloges i sådant avseende
75 då traktamentet i annat fall icke kunde anses vara tillräckligt
för gäldande av de kostnader, för vars bestridande det avsetts.
Marinförvaltningen föresloge därför följande höjning i de enligt
resereglemente! utgående dagtraktamentena, nämligen för:
första klassen med 7: 50 kr. eller från 15 kr. till 22: 50 kr.,motsvarande 50 % |
|||||||||
andra |
» |
6: 50 » |
» |
D |
13 |
» |
» 19: 50 » |
» 50 % |
|
tredje |
» |
5: 50 )> |
» |
)) |
11 |
» 16: 50 » |
» 50 % |
||
fjärde |
D |
4: — y> |
» |
» |
8 |
» |
» 12: — » |
» 50 % |
|
femte |
» |
D |
3: — » |
» |
» |
6 |
» |
» 9: — » |
» 50 % |
sjätte |
» |
» |
3: — » |
» |
4 |
» 7: — » |
» 75 % |
Vad beträffade den föreslagna ökningen i de lägre traktamenten,
som utginge enligt kungörelsen den 27 maj 1881, ville marinförvaltningen
erinra därom, att ämbetsverket redan i yttrande den 5 juni 1908
föreslagit, att berörda kungörelse den 27 maj 1881 måtte helt och hållet
upphävas, därvid marin förvaltningen särskilt framhållit det förhållandet,
att någon nämnvärd prisreduktion för kost och logi vid en något utsträckt
vistelse på samma plats ingalunda kunde i allmänhet påräknas,
samt att, där sådan förekomme, den dock ej plägade beviljas vid vistelse
på kortare tid än omkring 15 dagar.
Marinförvaltningen anförde vidare i samma yttrande att, därest
svårighet skulle möta för upphävande helt och hållet av ifrågavarande
kungörelse, föreskrifterna i densamma i allt fall borde undergå ändring
därhän, att
dels lägre traktamentsberäkning skulle taga sin början först med
sextonde förrättningsdagen,
dels traktamentet t-fter den lägre beräkningen skulle utgöra
12 kronor för amiral och vice amiral
10 » » konteramiral och kommendör
8 » i) kommendörkapten
6 » » kapten, löjtnant och underlöjtnant
4 » )> underofficer och underofficerskorpral
2 » 50 öre för manskap, ej särskilt nämnt,
ävensom för civilmilitär personal efter vars och ens grad samma belopp
som för motsvarande militära grad.
Femte huvudtiteln.
271
Även efter denna tid, exempelvis i utlåtande den 21 juni 11)15, hade
marinförvaltningen uttalat, att ämbetsverket fortfarande vidliölle sitt
förslag i yttrandet av den 5 juni 1908.
Marinförvaltningen hölle alltjämt före, att goda skäl talade för upphävande
av 1881 års kungörelse, särskilt som den begränsning i traktamentsbeloppen,
som kunde äga rum enligt densamma, vore eu särbestämmelse,
som gällde endast militär och civilmilitär personal. Skulle
kungörelsen i fråga befinnas böra bibehållas, ansåge ämbetsverket, att
den lägre traktamentsersättningen enligt densamma icke borde tillämpas
förrän först med sextonde dagen ävensom att de lägre traktam ntena borde
avsevärt höjas. Dessutom ansåge marinförvaltningen, att vid ett bibehållande
av kungörelsen sådan ändring däri borde göras, att personalen
indelades i kategorier, som motsvarade resereglementets klasser, så att
exempelvis lika traktamentsbelopp .utginge till kommendörkaptener av
båda graderna ävensom till kaptener, löjtnanter och underlöjtnanter.
I fråga om den ökning, som måste anses oavvislig, därest kungörelsen
skulle anses böra bibehållas, ansåge sig marinförvaltningen böra till
en början erinra, att de traktamenten, som utginge enligt 1881 års
kungörelse, vore desamma, som bestämdes genom kungörelsen den 20
maj 1868 med endast det undantag, att dagtraktamentet höjts för underofficer
från 2 kronor till 2 kronor 50 öre och lör manskap från 1 krona
25 öre till 1 krona 50 öre, varjämte underofficerskorpral tillerkänts
samma dagtraktamente som underofficer. Vid sådant förhållande syntes
det vara uppenbart, att en större ökning av den lägre traktamentsersättningen,
än som i föreliggande förslag angåves, vore av nöden.
De belopp, som marinförvaltningen i berörda yttrande den 5 juni
1908 föreslagit såsom lägre traktamenten, utgjorde, räknat i procent av
traktamentena enligt resereglementet:
för första klassea omkring 80
» |
andra |
» . |
» 77 », |
)) |
tredje |
» |
» 73» |
» |
fjärde |
» |
» 75 » |
» |
femte |
» |
» 66 » |
» |
sjätte |
» |
» 62 » |
eller i |
genomsnitt för |
alla klasserna i runt tal 75 % |
Marinförvaltningen ansåge, att större differens än denna mellan
traktamentena enligt resereglementet och 1881 års kungörelse i varje
fall icke bolde förefinnas.
Ökningen av de lägre traktamentena borde därför ske med minst
sådana belopp, att dessa traktamenten utgjorde 75 % av traktamentena
272
Femte huvudtiteln.
[65.] enligt resereglemente!, dock med den jämkningen, att hela tal i kronor
erhölles, på sätt av det följande framginge.
Den föreslagna ökningen skulle under sådana förhållanden ställa sig
på följande sätt:
: T j änsteb ^fattning ■ |
Föreslaget |
Föreslaget lägre traktamente. |
||
Amiral, vice amiral och likställd ................................................... |
22 |
50 |
16 |
|
Knoteramiral, kommendör och likställd .......................................... |
19 |
50 |
14 |
— |
Kommendörkapten och likställd ................................................. |
16 |
50 |
12 |
— |
Kapten, löjtnant och underlöjtnant samt likställd ........................... |
12 |
— |
9 |
— |
Underofficer, underofficerskorpral och likställd ................................. |
9 |
— |
7 |
— |
Manskap, ej särskilt nämnt, och likställda....................................... |
7 |
— |
5 |
— |
Genomförandet av en ökning i gällande dagtraktamenten hade beräknats
kosta, enligt revisionskommissarien Vides förslag 9,000 kronor och
enligt det av marinförvaltningen här framlagda förslaget 29,000 kronor,
därest kungörelsen den 27 maj 1881 upphävdes, eljest 21,000 kronor.
I skrivelse den 1 oktober 1917 med förslag till beräkning av utgifterna
under riksstatens femte huvudtitel för år 1919 hade marinförvaltningen
erinrat, att förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar,
vilket, vad marinen beträffade, för närvarande utginge med 55,500 kronor,
under en följd av år visat sig otillräckligt samt att det för år 1916 uppstått
en brist å detta anslag med 17,000 kronor.
Då en minskning i utgifterna å detta anslag så mycket mindre
syntes marinförvältningen vara att förvänta, som biljettprisen väsentligen
höjts samt brister å förslagsanslag, vilka kunde med stor sannolikhet
beräknas, syntes böra undvikas, hade marinförvaltningen i berörda
skrivelse föreslagit en ökning av ifrågavarande anslag med omkring
33 %'' eller 18,500 kronor från 55,500 kronor till 74,000 kronor.
Nämnda förslagsanslag syntes böra utöver sålunda föreslagen ökning
höjas med det belopp, vartill en ökning i dagtraktamentena kunde giva
anledning.
Marinförvaltningen hade ansett sig jämväl böra meddela, att ämbetsverket
i den 1 november 1917 avgivet särskilt yttrande rörande ifrågasatt
upphävande av eller ändring i kungörelsen den 27 maj 1881 hänvisat till
det i sådant avseende här ovan gjorda uttalandet samt dessutom, bland
Femte huvudtiteln.
273
annat, föreslagit vissa reglementsändringar, som kunde bliva eu följd
av kungörelsens upphävande.
Vid anmälan av frågan om höjning av de enligt resereglementet utgående
dagtraktamentena har chefen för civildepartementet, såsom av hans
till statsrådsprotokollet över civilärenden denna dag avgivna yttrande
framgår, funnit sig böra tillstyrka det av statskontoret härutinnan framlagda
förslaget.
Den förhöjning av dagtraktamentena enligt resereglementet, som
sålunda skulle inträda, medför givetvis, att en motsvarande höjning bör
äga rum av de enligt kungörelsen den 27 maj 1881 i vissa fall utgående
lägre dagtraktamentena. Vid sådant förhållande och då det av statskontoret
härutinnan framställda förslaget synes mig väl avvägt, har jag,
som icke funnit anledning att för närvarande ifrågasätta upphävande av
berörda kungörelse eller vidtagande av förut angivna, av marinförvaltningen
i övrigt föreslagna ändringar i kungörelsen, ansett mig böra tillstyrka,
att ifrågavarande dagtraktamenten tillsvidare få utgå med de av
statskontoret angivna beloppen.
Enligt vad chefen för civildepartementet i sitt förutnämnda yttrande
meddelat, är det hans avsikt att, därest riksdagen, med godkännande
av grunderna för ifrågavarande tillfälliga förhöjning av den enligt resereglemente!
utgående traktamentsersättningen, anvisar den höjning av
det under sjätte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar
från och med år 1919, som härav påkallas, föreslå
Kungl. Maj:t, att förhöjningen av traktamentsersättningen må träda i
kraft så snart som möjligt under år 1918, varvid bemälde departementschef
dock, i likhet med statskontoret, icke ansett sig böra ifrågasätta
någon förstärkning av det under samma huvudtitel för år 1918 redan
anvisade förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar.
I anslutning härtill torde under enahanda förutsättning beträffande
femte huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar jämväl den
nu föreslagna förhöjningen i de enligt kungörelsen den 27 maj 1881
utgående dagtraktamentena snarast möjligt böra träda i kraft.
Såsom chefen för civildepartementet gjort gällande beträffande sjätte
huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar för år 1918,
anser jag, att någon förstärkning av motsvarande anslag under femte
huvudtiteln för samma år icke bör vidtagas. Däremot lärer en förhöjning
böra äga rum med avseende å ifrågavarande anslag för år 1919;
och finner jag, i likhet med statskontoret, att denna förhöjning lämpligen
bör bestämmas till 27,500 kronor, varigenom det nuvarande anslaget,
55,500 kronor, skulle ökas till 83,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
[65.]
Departements
chefens
yttrande.
35
274
Femte huvudtiteln.
[65.] På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att i riksstaten för år 1919 öka förslagsanslaget
till rese- och traktamentspenningar
nu .......................................................... kronor 55,500: —
med .......................................................... » 27,500: —
till .......................................................... kronor 83,000: —
6. Flyttningshjälp.
Till flyttningshjälp är i staten för år 1918 uppfört ett ordinarie
förslagsanslag å 11,000 kronor.
Enligt reglemente för marinen, del I, § 159 mom. 2, kan flottan
tillhörande personal, som förflyttas från en station till en annan eller
kommenderas till ordinarie tjänstgöring å annan förläggningsort än
flottans station, erhålla flyttningshjälp för hustru, barn och tjänare
ävensom för flyttsaker. Motsvarande bestämmelse gäller enligt reglemente
för marinen, del III, § 85 mom. 3, för kustartilleriets personal
vid flyttning på grund av tillträde till eller ändring i ordinarie tjänstgöring.
Frågor rörande nu nämnd flyttningshjälp beror i varje särskilt
fall på Kungl. Maj:ts prövning.
Flyttningskostnaderna för den flyttandes egen person utgå av femte
huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar med tillämpning
av resereglementets bestämmelser.
De grunder, efter vilka flyttningshjälp skola beräknas, återfinnas
i kungörelsen den 11 mars 1910. Denna kungörelse avser personal
vid armén, men enligt nådigt brev den 21 oktober samma år har föreskrivits,
att vid beräknande av flyttningshjälp åt personal vid marinen
skola tillämpas enahanda grunder, som i nämnda kungörelse angivas.
Marinförvaltningen har nu i förberörda skrivelse den 1 oktober
1917 meddelat, att utgifterna å förevarande anslag år från år varit i
ständigt stigande och under år 1916 uppgått till 16,869 kronor 59 öre
samt att nämnda utgifter under år 1917 förväntades komma att bliva
än större än under år 1916. På grund härav har marinförvaltningen
ansett sig böra föreslå höjning av anslaget för år 1919 med 6,000
kronor, varigenom anslagets belopp för nämnda år skulle uppgå till
17,000 kronor.
[66.]
Flyttninge
hjälp.
(Ordinarie
anslag.)
Femte huvudtiteln.
Till fullständigande av den utav marinförvaltningen lämnade uppgiften
beträffande utgifterna å förevarande anslag tillåter jag mig meddela,
att dessa utgifter från och med år 1914 — det första år, då anslaget
var uppfört å stat — utgjort:
[66.]
Departements
chefens
yttrande.
år 1914
» 1915
» 1916
kronor 14,481: 18
» 14,677: 85
» 16,869: 59
Utgifterna hava sålunda redan under år 1914 överstigit anslagets
belopp, 11,000 kronor, och därefter företett en alltjämt fortgående
stegring. Om ock de nu rådande förhållandena i viss mån inverkat
på denna stegring, synes det vara erforderligt att vidtaga en höjning
av anslaget, för att detsamma må komma att motsvara det normala
medelsbehovet. I detta syfte torde en ökning med det av marinförvaltningen
föreslagna beloppet, 6,000 kronor, få anses vara tillfyllest.
Såsom förut nämnts, avgöras nu ärenden rörande flyttningshjälp i
varje särskilt fall av Kungl. Maj:t. Då emellertid de grunder, efter
vilka flyttningshjälp skall beräknas, äro i författning fastställda, torde
dessa ärenden, som i allmänhet äro av synnerligen enkel beskaffenhet,
kunna utan olägenhet överlämnas till marinförvaltningens avgörande.
En sådan decentralisation ingår ock i det förslag till lättande av statsrådets
arbetsbörda, som framlagts i departementalkommitterades den 31
december 1912 avgivna betänkande och i dåvarande landshövdingen A.
Schottes betänkande av den 27 februari 1917 angående statsdepartementens
verksamhetsområden och arbetsformer m. m. Frågan om utsöndring
av denna ärendesgrupp lärer komma att upptagas till prövning i samband
med övriga i sistnämnda betänkande gjorda framställningar. Då vid olika
tillfällen framställningar gjorts hos Kungl. Maj:t om erhållande av förskott-
å flyttningshjälp, torde i samband därmed böra tagas i övervägande,
huruvida ej marinförvaltningen bör medgivas befogenhet att
i förekommande fall lämna sådant förskott.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
i riksstaten för år 1919 höja förslagsanslaget
till flyttningshjälp
nu................................. |
........................... kronor |
11,000: — |
med............................ |
............................ » |
6,000: — |
till................................ |
............................ kronor |
17,000: — |
276
Femte huvudtiteln.
[67.]
Sjukvård för
marinen.
(Ordinarie
anslag.)
Departements
chefens
yttrande.
7. Sjukvård för marinen.
Förslagsanslaget till sjukvård för marinen är i riksstaten för år
1918 uppfört med ett belopp av 140,960 kronor. Anslaget liöjdes vid
1916 års riksdag med 25,000 kronor från förutvarande belopp, 115,960
kronor. Av Kungl. Maj:t fastställes årligen för detta anslag en stat,
vilken upptager anslagets fördelning i särskilda poster mellan vederbörande
marina myndigheter.
Marinförvaltningen har nu i sin berörda skrivelse den 1 oktober
1917 meddelat, att stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona
och chefen för kustartilleriet i sina förslag till stat för detta anslag för
år 1918 beräknat utgifterna under anslaget till 115,000, resp. 32,200
kronor, vilket i jämförelse med den av Kungl. Maj:t för år 1917 fastställda
staten utgjorde en ökning av 45,000, resp. 2,200 kronor.
Utgifterna å förevarande anslag hade under år 1916 uppgått till
204,515 kronor 29 öre, och förväntades med all sannolikhet, att minskning
i utgifterna å anslaget under år 1917 icke kunde ifrågakomma.
På grund härav hav marinförvaltningen ansett sig böra föreslå en
ökning av detta anslag med 35,000 kronor, vari inberäknats ett belopp
av 2,000 kronor för Hemsö knstartillerikår.
De från detta anslag utgående utgifterna hava under de senare
åren alltmera ökats. Utgifterna hava under nedannämnda år utgjort:
år 1913................................................... kronor 129,700:89
» 1914.................................................. » 139,301: 91
» 1915................................................... » 179,670:03
» 1916................................................... )- 204,515: 29
En del av omförmälda ökning lärer onekligen vara att tillskriva de
särskilda tidsomständigheterna. Det synes mig emellertid erforderligt
att, för att anslaget må komma att bättre motsvara medelsbehovet, en
höjning av detsamma nu vidtages. Denna höjning torde i enlighet med
marinförvaltningens förslag lämpligen böra bestämmas till 35,000 kronor.
I detta sammanhang torde böra erinras, att framställning under
punkt 4 här ovan gjorts därom, att de arvoden till de båda sjukhusläkarna
vid Karlskrona station, som nu utgå från anslaget till sjukvård
för marinen, måtte i stället bestridas av avlöningsanslaget och
Femte huvudtiteln.
uppföras å marinläkarkårens stat för år 1919. Dessa arvoden utgöra [67.]
för närvarande sammanlagt 1,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att i riksstaten för år 1919 öka förslagsanslaget
till sjukvård för marinen
kronor 140,960: —
» 35,000: —
kronor 175,960: —
nu
med
till .
8. Uppvärmning-, belysning, renhållning samt tvättoch
badinrättningar.
I den för år 1918 fastställda riksstaten är förslagsanslaget till uppvärmning,
belysning, renhållning samt tvätt- och badinrättningar upptaget
till ett belopp av 350,000 kronor. Anslaget höjdes vid 1916 års
riksdag med 35,000 kronor från förutvarande belopp, 315,000 kronor.
Av Kungl. Maj:t fastställes årligen för detta anslag en stat, vilken upptager
anslagets fördelning i särskilda poster mellan vederbörande marina
myndigheter.
Marinförvaltningen har nu i sin berörda skrivelse den 1 oktober
1917 meddelat, att stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona
och chefen för kustartilleriet i sina förslag till stat för detta anslag för
år 1918 beräknat utgifterna under anslaget till 125,000, resp. 146,400
kronor, vilket i jämförelse med den av Kungl. Maj:t för år 1917 fastställda
staten utgjorde en ökning av 32,000, resp. 27,000 kronor.
Utgifterna å förevarande anslag hade år från år varit i stigande.
Under år 1916 hade utgifterna å anslaget uppgått till 507,474 kronor
53 öre, och förväntades med all sannolikhet utgifterna å anslaget under
år 1917 icke bliva mindre än år 1916. Då nu rådande extra ordinära
förhållanden med höga pris för bränsle och lyse ej syntes höra läggas
till grund för beräkning av anslagsbehovet, har marinförvaltningen endast
ansett sig böra föreslå en ökning av detta anslag med 75,000
kronor, vari inberäknats ett belopp av 25,000 kronor för Hemsö kustartillerikår.
[68.]
Uppvärmning,
belysning,
renhållning
samt tvättoch
badinrättningar.
(Ordinarie
anslag.)
På sätt marinförvaltningen framhållit, hava de från detta anslag Departementsutgående
utgifterna under de senare åren alltmera ökats. Utgifterna y0tjre^e.
hava under nedannämnda år utgjort:
278
Femte huvudtiteln.
[68.]
[69.]
Arvoden åt
vid skeppsgoeeekåren
i
Marstrand
anställda personer
samt
medikamenter,
bad
m. m.
(Extra anslag.)
år 1913.................................................. kronor 336,287: 17
» 1914................................................... » 361,637: 79
” 1915................................................... » 430,171:49
11 1916................................................... » 507,474: 53
Det torde visserligen vara uppenbart att, såsom marinförvaltningen
uttalat, de nu rådande förhållandena icke böra läggas till grund för beräkningen
av beloppet utav ifrågavarande anslag för år 1919. Emellertid
lärer, frånsett den inverkan, som nämnda förhållanden utövat på
anslagets stegring, en höjning av anslaget vara av behovet påkallad. I
fråga om beloppet av denna höjning ansluter jag mig till marinförvaltningens
förslag.
I detta sammanhang torde jag få erinra, att Kungl. Maj:t genom
nådigt brev den 2 november 1917 medgivit, att tills vidare under tiden
till och med den. 30 april 1918 finge till i land tjänstgörande skeppsgosse
utan ersättning utlämnas 1,5 gram tvål för dag, samt föreskrivit,
att härav föranledda kostnader till ett belopp av högst 2,000 kronor,
för år räknat, skulle bestridas av här ifrågavarande anslag.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att i riksstaten för år 1919 öka förslagsanslaget
till uppvärmning, belysning, renhållning samt tvättoch
badinrättningar
nu .............................. |
............................ kronor 350,000: — |
med ............................ |
» 75,000: — |
till ............................... |
............................ kronor 425,000: — |
9. Arvoden åt vid skeppsgossekåren i Marstrand anställda
personer samt medikamenter, bad m. m.
. . 1 anledning av Kungl. Maj:ts till 1906 års riksdag avlåtna proposition
om förläggande av en skeppsgossekår till Marstrand beviljade
riksdagen på extra stat för år 1907 ett anslag av 5,000 kronor under
benämning: »arvoden åt vid skeppsgossekåren i Marstrand anställda
personer samt medikamenter, bad m. m.» Anslag för samma ändamål
har sedermera blivit av .riksdagen årligen beviljat med tid efter annan
förhöjt belopp och är i riksstaten för innevarande år uppfört såsom
förslagsanslag, högst 11,950 kronor.
Femte huvudtiteln.
27!)
Detta belopp är beräknat för särskilda ändamål'' enligt följande [69.]
specilikation:
Till |
l:e läraren, särskilt arvode ............. |
kronor |
600 |
— |
7) |
religionsundervisning ......................... |
...................... |
500 |
— |
» |
slöjdundervisning................................ |
7) |
500 |
— |
)) |
musikinstruktören .......................... |
.......................... )> |
250 |
— |
» |
läkaren..................................................... |
........................... X> |
2,000 |
— |
» |
sjuksköterskan ................................ |
.......................... )) |
1,300 |
— |
)) |
medikamenter och bad..................... |
........................... » |
2,200 |
— |
)) |
diverse behov .................................... |
............................ » |
1,000 |
— |
» |
vakthållning...................................... |
........................... » |
3,600 |
— |
Summa kronor |
11,950 |
— |
||
Stationsbefälhavaren vid flottans |
station i Stockholm |
har i |
sitt |
förslag till beräknande av utgifterna för år 1919, såvitt stationen anginge,
i fråga om förevarande anslag hemställt, att den i anslaget ingående
posten till medikamenter och bad måtte ökas med 1,300 kronor eller
från 2,200 kronor till 3,500 kronor och till stöd därför anfört, att under
den senaste tiden ett överskridande av anslagspostens belopp, som sedan
länge befunnits synnerligen knappt tillmätt, kunnat undvikas endast genom
inskränkning av antalet bad samt att under år 1917 av samma anledning
ytterligare inskränkningar härutinnan torde bliva av behovet påkallade.
Vidare har bemälde stationsbefälhavare gjort framställning om
upptagande under anslaget dels av en post å 500 kronor till tandvård
och dels av två poster å 400, resp. 425 kronor såsom hyresmedel till
mässlokal för officerare samt till sådan lokal för underofficerare och
underofficerskorpraler.
Mot de av stationsbefälhavaren sålunda begärda förhöjningarna i
anslaget, som uppginge till sammanlagt (1,300+500 + 400 + 425) 2,625
kronor, har marinförvaltningen i omförmälda skrivelse den 1 oktober
1917 förklarat sig icke hava något att erinra. Härigenom skulle anslagets
belopp för år 1919 uppgå till (11,950 + 2,625) 14,575 kronor.
Vad först beträffar det framställda förslaget om ökning med 1,300 Departements -
kronor av den i förevarande anslag ingående posten till medikamenter
och bad, anser jag mig, med hänsyn till vad stationsbefälhavaren vid
flottans station i Stockholm anfört till stöd för detta förslag, böra biträda
detsamma. Jämväl framställningen om upptagande under anslaget av
ett belopp av 500 kronor till tandvård vid skeppsgossekåren, varmed
avses att tillgodose ett stadigvarande hygieniskt krav, synes mig böra
chefens
yttrande.
280
Femte huvudtiteln.
[69.] bifallas. Jag har i sådant hänseende inhämtat, att marinförvaltningen
under de senare åren vid olika tillfällen måst till bekostande av erforderlig
tandvård vid nämnda kår ställa medel till förfogande av den
till ämbetsverkets disposition anvisade delen av anslaget till sjukvård
för marinen. I övrigt vill jag erinra, att tandvården för flottans manskap
är tillgodosedd genom särskilda tandpolikliniker vid såväl Stockholms
som Karlskrona stationer, varjämte Kungl. Maj:t under den nu anbefallda
mobiliseringen enligt särskilda nådiga brev anvisat medel för tandvård
åt manskapet å utevarande sjöstyrkor.
Med avseende å mässlokaler för officerare samt för underofficerare
och underofficerskorpraler vid skeppsgossekåren hava sedan flera år tillbaka
erforderliga belopp av statsmedel anvisats för förhyrande av dylika
lokaler. De vid skeppsgossekåren tjänstgörande officerarna hava tidigare
fått för ändamålet disponera en lägenhet i det kronan tillhöriga s. k. fortifikationshuset
i Marstrand, men sedan nämnda hus upplåtits till bostad åt
chefen för kåren, har annan lokal i staden förhyrts till officersmäss.
Senast har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 19 juni 1917 medgivit,
att för förhyrande under tiden från och med den 1 oktober 1917 till och
med den 30 april 1918 av mässlokaler åt vid skeppsgossekåren kommenderade
officerare samt underofficerare och underofficerskorpraler må av
femte huvudtitelns anslag till extra utgifter användas 400, resp. 425
kronor. Då billigheten synes mig kräva, att förhyrandet av mässlokaler
för nämnda personal även framgent bekostas av statsmedel, lärer det
vara lämpligt, att beloppen upptagas under förevarande anslag.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att för arvoden åt vid skeppsgossekåren i Marstrand
anställda personer samt medikamenter, bad
m. m. på extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag,
högst 14,575 kronor.
10. Skrivrnaterialier och expenser m. m.
[70.] Förslagsanslaget till skrivrnaterialier och expenser är i riksstaten
Skrivmate- för år 1918 uppfört med ett belopp av 140,000 kronor. Anslaget höjdes
"expenser^1 vid 1916 års riksdag med 40,000 kronor från förutvarande belopp,
m. m. 100,000 kronor. Av Kungl. Maj:t fastställes årligen för detta anslag
(°ndsuarie 6n 8tat’ vilken upptager anslagets fördelning i särskilda poster mellan
anslag. vederbörande marina myndigheter.
Femte huvudtiteln.
281
Marinförvaltningen har nu i sin berörda skrivelse den 1 oktober [70.]
1917 meddelat, att stationsbefälhavaren i Karlskrona och chefen för
kustartilleriet i sina förslag till stat för detta anslag för år 1918 beräknat
utgifterna under anslaget till 75,000, resp. 26,250 kronor, vilket
i jämförelse med den av Kungl. Maj:t för år 1917 fastställda staten utgjorde
en ökning av 35,000, resp. 4,150 kronor.
Utgifterna å förevarande anslag hade år från år varit i stigande.
Under år 1916 hade utgifterna uppgått till 271,437 kronor 94 öre, och
förväntades med all sannolikhet utgifterna å anslaget under år 1917
icke bliva mindre än år 1916.
På grund härav har marinförvaltningen ansett sig böra föreslå en
ökning av detta anslag med 40,000 kronor, vari inberäknats ett belopp
av 2,000 kronor för Hemsö kustartillerikår.
De från detta anslag utgående utgifterna hava, på sätt marinför- Departement»-valtningen framhållit, under de senare åren alltmera ökats. Utgifterna ohefe"8
hava under nedannämnda år utgjort:
år 1913 ................................................ kronor 127,470: 59
» 1914 .............,.................................. » 137,620:20
» 1915 ................................................ » 174,648:32
» 1916 ................................................ » 271,437:94
En del av omförmälda ökning lärer onekligen vara att tillskriva de
särskilda tidsomständigheterna. Det synes mig emellertid erforderligt
att, för att anslaget må komma att bättre motsvara medelsbehovet, en
höjning av detsamma nu vidtages. Denna höjning torde i enlighet med
marinförvaltningens förslag lämpligen böra bestämmas till 40,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att i riksstaten för åt 1919 öka förslagsanslaget
till skrivmaterialier och expenser m. m.
nu ............................... |
............................ kronor |
140,000: — |
med ............................ |
............................ '' » |
40,000: — |
till............................... |
............................ kronor |
180,000: — |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
36
282
Femte huvudtiteln.
[71.]
Utgivande av
läroböcker,
beskrivningar,
reglementen
och instruktioner
m. in.
(Ordinarie
anslag.)
11. Utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen
och instruktioner m. m.
I den för år 1918 fastställda staten är ordinarie anslaget till
utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen och instruktioner
m. m. upptaget till ett belopp av 25,000 kronor.
Beträffande tillkomsten av ifrågavarande anslag tillåter jag mig
erinra, att Kungl. Maj:t till 1914 års riksdag avlät framställning rörande
omläggning till förslagsanslag av anslagen till avlöning för flottans
kårer och stater samt till avlöning för kustartilleriets personal, vilka
anslag förut varit bestämda anslag. Denna framställning blev av
riksdagen bifallen. Såsom framgår av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden
den 14 januari 1914, bilagt samma års statsverksproposition,
anförde i detta ämne föredragande departementschefen — efter
att hava omnämnt, vilka belopp under femårsperioden 1908—1912 tillförts
femte huvudtitelns allmänna besparingar från berörda avlöningsanslag
— bland annat följande.
Vid en omläggning av avlöningsanslagen till förslagsanslag bleve
det nödvändigt att för behov, vilkas tillgodoseende ej kunde eller borde
uppskjutas och varför femte huvudtitelns allmänna besparingar hittills
anlitats, uppföra anslagsökning å annan titel. Marinförvaltningen hade
föreslagit, att denna ökning skulle tillföras enbart anslaget till extra
utgifter, 12,500 kronor, och beräknas till 87,500 kronor, vadan detta
anslag enligt marinförvaltningens mening skulle uppföras till belopp av
100,000 kronor.
Med stöd av verkställd utredning anslöte sig departementschefen
till marinförvaltningens uppfattning angående beloppet, 87,500 kronor,
för ifrågavarande ökning under annan titel. Men då en betydande del
av härmed avsedda utgifter utgjordes av kostnader för utgivande av
läroböcker, beskrivningar, reglementen och instruktioner m. m., syntes
det ändamålsenligt, att för dessa kostnader, som innefattade arvoden
för utarbetning samt utgifter för tryckning m. m. och vilka enligt
beräkning uppginge till årligt belopp av omkring 25,000 kronor, uppföra
ett särskilt ordinarie anslag å sistnämnda belopp. I anslutning härtill
skulle enligt departementschefens mening anslaget till extra utgifter
höjas till 75,000 kronor. Sistnämnda anslag syntes böra bibehållas vid
arten av bestämt anslag, liksom annan karaktär ej heller kunde förutsättas
för det nya, av departementschefen förordade anslaget.
Femte huvudtiteln.
■2K’>
I samband härmed yttrade departementschefen vidare, att han icke [71.]
kunde dela en vid ärendets behandling i marinförvaltningen yppad
mening, att kostnaderna för tryckning av läroböcker, beskrivningar,
reglementen och instruktioner m. m. borde paföras det redan under
femte huvudtiteln förefintliga anslaget till tryckningskostnader, vilket
sistnämnda anslag vore avsett för propositionstryck samt formulär och
blankettryck o. dyl. och av Kungl. Maj:t årligen i stat fördelades till
•disposition av underlydande myndigheter.
I anslutning härtill hemställde föredragande departementschefen, att
i riksstaten för år 1915 måtte under femte huvudtiteln uppföras ett nytt
•ordinarie bestämt anslag till utgivande av läroböcker, beskrivningar,
reglementen och instruktioner m. m. samt att detsamma måtte upptagas
till belopp av 25,000 kronor; och blev denna hemställan av Kungl.
Maj:t och riksdagen bifallen. Omförmälda anslag har därefter vaiit i
•riksstaten upptaget med oförändrat belopp.
Då avsevärda svårigheter under den senare tiden yppats att inom
ifrågavarande anslags belopp kunna inrymma de utgifter, som av anslaget
borde bestridas, har marinförvaltningen genom nådigt brev den 19
juni 1917 anbefallts att verkställa utredning, om och i så fall i vad
''män anslaget, för att de med detsamma avsedda ändamål skulle kunna
behörigen fyllas, borde undergå förhöjning samt i samband med övriga
framställningar, avsedda att föreläggas 1918 års riksdag, till Kungl.
Maj:t inkomma med det yttrande och förslag, vartill utredningen kunde
föranleda. _ .
Med anledning härav har marinförvaltningen i förberörda skrivelse
den 1 oktober 1917, med vitsordande, att anslaget visat sig icke vara
för sitt ändamål tillräckligt, vidare anfört, att det givetvis vore förenat
med nästan oövervinneliga svårigheter att två år i förväg beräkna
kostnaderna å detta anslag, då ju kännedom saknades, vilka läroböcker
och beskrivningar m. m. kunde bliva erforderliga att utgivas
under det år, anslaget avsåge. Å andra sidan torde det dock vara
-nödvändigt, att för ändamålet erforderliga medel ställdes till förfogande.
Annan utväg härför syntes icke föreligga än att anslagets karaktär så
förändrades, att detsamma i likhet med andra jämförliga anslag under
huvudtiteln uppfördes såsom förslagsanslag. Samtidigt ansåg sig marinförvaltningen
böra förorda en höjning av anslaget med 15,000 kronor.
För att kunna bedöma storleken av den erforderliga ökningen.av Dopartement.-ifrågavarande anslag har jag låtit verkställa en närmare undersökning yttrande.
284
Femte huvudtiteln.
rörande de utgifter, som från och med år 1915 — det första år, då
anslaget var uppfört å stat — rätteligen bort belasta anslaget, men
som på grund av bristande tillgång å anslaget icke kunnat därifrån
gäldas, utan måst av marinförvaltningen förskjutas av omhänderhavande
medel. Resultatet av undersökningen framgår av följande tablå:
År |
Anslag |
Utbetalt |
Utgifter för hithörande |
||||||
1915 |
25,000 |
23,190 |
60 |
||||||
1916 |
25,000 |
— |
24,756 |
58 |
|||||
» |
Tryckning av reglemente för marinen, |
||||||||
del I (enl. nåd. brev so/6) ............... |
— |
— |
— |
4,794 |
— |
||||
» |
D:o d:o för marinen, del II (enl. nåd. |
||||||||
brev *®/e)....................................... |
— |
- |
- |
1,306 |
08 |
6.100 |
08 |
||
t.o.m. okt. |
|||||||||
1917 |
25,000 |
— |
23,375 |
96 |
|||||
» |
Tryckning av ny upplaga av rekrytunder- |
||||||||
visning (enl. nåd. brev 30/e)............... |
— |
— |
— |
— |
8,803 |
— |
|||
» |
D:o d:o krigstjänstreglemente för kust- |
||||||||
fästningarna (enl. nåd. brev 4/s)......... |
— |
— |
— |
— |
3,000 |
— |
|||
» |
D:o d:o korpralsundervisning, flottan |
||||||||
(enl. nåd. brev 1S/») ........................ |
— |
— |
— |
— |
3,600 |
— |
|||
» |
D:o d:o korpralsundervisning, kustartil- |
||||||||
leriet (enl. nåd. brev J5/s) ............... |
— |
— |
— |
— |
3,000 |
— |
|||
» |
D:o d:o exercisreglemente för flottan, |
||||||||
III, torped (enl. nåd. brev 8/e) ......... |
— |
— |
— |
— |
no |
— |
|||
J» |
D:o d:o exercisreglemente för flottan, |
||||||||
undervattensbåtar (enl. nåd. brev 29/«) |
— |
— |
— |
— |
950 |
— |
|||
» |
Författararvode för lärobok i sjökrigs- |
||||||||
historia (enl. nåd. brev 18/io) ............ |
— |
- |
— |
- |
4,800 |
— |
24,263 |
Såsom denna tablå utvisar, bar förevarande anslag, som för år
1915 varit för sitt ändamål tillfyllest, för åren 1916 och 1917 visat sig
otillräckligt. Härav lärer framgå, att en böjning av anslaget är av
behovet påkallad. Aven om man kan antaga, att de krav, som under
år 1917 ställts på anslaget, på grund av särskilda förhållanden varit
Tomte huvudtiteln.
285
större än det normala medelsbehovet, bör enligt min mening det belopp,
varmed anslaget må behöva ökas, icke tilltagas alltför snävt.
Det synes mig att, till dess ytterligare erfarenhet vinnes, den av marinförvaltningen
föreslagna höjningen av 15,000 kronor kan anses lämpligt
avvägd.
Mot marinförvaltningens hemställan, att anslagets natur måtte förändras
från bestämt anslag till förslagsanslag, har jag icke något att
erinra.
I samband härmed torde jag få erinra, att marinförvaltningen har
under sin förvaltning en fond, benämnd »ersättnings- och försälj ningsmedel»,
vilken så till vida utgör ett komplement till ifrågavarande
anslag, att från denna fond i regel bestridas utgifter för tryckning av
sådana läroböcker och beskrivningar m. m., vilka hållas till salu. Dispositionsrätten
över denna fond har sedan gammalt ansetts tillhöra
Kuugl. Maj:t. Fondens huvudsakligaste inkomster äro för närvarande:
ersättning för upplåtande till enskilda av stationernas dockor, hyresersättning
för till varvsarbetare upplåtna bostäder i den tidigare till sjukhus
använda byggnaden å Kastellholmen samt inflytande medel för
försålda läroböcker och beskrivningar m. m. Fondens behållning vid
1917 års slut utgjorde 31,870 kronor 40 öre.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
dels att i riksstaten för år 1919 höja anslaget till
utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen
och instruktioner m. m.
nu ............................................................ kronor 25,000: —
med........................................................... » 15,000: --
till ........................................................... kronor 40,000: —
dels ock att i riksstaten beteckna förevarande anslag
såsom förslagsanslag.
12. Tryckningskostnader.
Förslagsanslaget till tryckningskostnader är i riksstaten för år 1918
uppfört med ett belopp av 25,002 kronor. Av Kungl. Maj:t fastställes
årligen för detta anslag en stat, vilken upptager anslagets fördelning i
särskilda poster mellan vederbörande marina myndigheter.
[71.]
[72.]
Trycknings
kostnader.
(Ordinarie
anslag.)
286
Femte huvudtiteln.
[72.] Marinförvaltningen har nu i sin berörda skrivelse den 1 oktober
1917 meddelat, att stationsbefälhavaren i Karlskrona och chefen för
kustartilleriet i sina förslag till stat för detta anslag för år 1918 beräknat
utgifterna under anslaget till 6,000, resp. 4,400 kronor, vilket i jämförelse
med den av Kungl. Maj:t för år 1917 fastställda staten utgjorde
en ökning av 1,600, resp. 1,300 kronor.
Utgifterna å förevarande anslag hade år från år varit i stigande.
Under år 1916 hade utgifterna uppgått till 41,248 kronor 25 öre, och
förväntades med all sannolikhet utgifterna å anslaget under år 1917 icke
bliva mindre än år 1916.
På grund härav har marinförvaltningen ansett sig böra föreslå en
ökning av detta anslag, i jämnt tal beräknat till 25,000 kronor, med
10,000 kronor.
Departements- De från detta anslag utgående utgifterna, vilka, på sätt under nästyttAnde.
föregående punkt omförmälts, avse propositionstryck samt formulär- och
blankettryck o. dyl., hava under de senare åren alltmera ökats. Utgifterna
hava under nedannämnda år utgjort:
år 1913
j 1914
» 1915
» 1916
kronor 27,322: 12
j 25,530: 92
» 39,582:84
k 41,248:25 *
En del av omförmälda ökning lärer onekligen vara att tillskriva de
särskilda tidsomständigheterna. Det synes emellertid erforderligt att, för
att anslaget må komma att bättre motsvara medelsbehovet, en höjning
av detsamma vidtages. Denna höjning torde i enlighet med marinförvaltningens
förslag lämpligen böra bestämmas till 10,000 kronor, vilket
belopp för utjämnande av huvudtitelns slutsumma lärer böra ökas med
3 kronor.
Jag hemställer fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t måtte ■ föreslå
riksdagen
att i riksstaten för år 1919 öka förslagsanslaget
till tryckningskostnader
nu ............................................................... kronor 25,002: —
med............................................................ » 10,003: —
till............................................................ kronor 35,005: —
Femte huvudtiteln.
2S7
13. Diverse behov, oförändrat ordinarie anslag kronor 22,254:—.
14. Extra utgifter.
Anslaget till extra utgifter upptogs i riksstaten för år 1914 med ett [73.]
belopp av 12,500 kronor. Med anledning av den utav 1914 års senare Extra utgifter,
riksdag beslutade omläggningen av de ordinarie avlöningsanslagen från (Ordinarie
bestämda anslag till förslagsanslag blev emellertid anslaget från och med anslagÅr
1915 höjt till 75,000 kronor för att kunna lämna tillgång till bestridande
av en del sådana utgifter, som förut plägat anvisas å femte
huvudtitelns allmänna besparingar.
Med anledning av kassaförlagskommitténs förslag om avveckling
av det hittills tillämpade förskottsförfarandet föreligger nu fråga om
ytterligare höjning av anslaget till extra utgifter.
Uti sitt '' betänkande har sålunda kassaförlagskommittén framhållit,
att sådana förskott, som avsåge rent tillfälliga och oförutsedda utgifter
och vart för sig stannade inom ett belopp av omkring 10,000 kronor,
torde kunna bestridas från de under de olika huvudtitlarna till Kungl.
Maj:ts förfogande ställda anslagen till extra utgifter, under förutsättning
att dessa anslag erhölle lämplig förstärkning. Av en statistik för
åren 1912—1916 hade kommittén funnit, att dylika förskottsutgifter
under sagda tid utgått med i medeltal 79,300 kronor, därav å sjöförsvarsdepartementets
del komme 21,000 kronor. Om anslagen till
extra utgifter under den gångna tiden varit ökade med förenämnda
belopp, ansåge kommittén, att ifrågavarande slag av förskott ej behövt
ifrågakomma. För framtiden borde däremot utan tvivel en sådan ökning
med hänsyn till budgetens stegring i allmänhet beräknas något högre.
I förenämnda skrivelse den 1 oktober 1917 har marinförvaltningen
på anförda skäl hemställt, att anslaget till extra utgifter måtte höjas
med ett belopp av 80,000 kronor och sålunda i riksstaten för år 1919
upptagas till 155,000 kronor. I förstnämnda belopp, 80,000 kronor,
ingick, bland annat, en summa av 50,000 kronor för bestridande av
kostnaderna för extra biträden å flottans stationer.
Sedermera har marinförvaltningen i ett den 30 i samma månad
avgivet utlåtande över kassaförlagskommitténs berörda betänkande i förevarande
avseende anfört huvudsakligen följande.
Det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till extra utgifter
hade, i motsats till vad förhållandet vore under de andra huvudtitlarna,
288
Femte huvudtiteln.
[73.] icke reservationsanslags natur, utan vore uppfört såsom bestämt anslag.
Vid årets slut förefintlig behållning å anslaget överfördes alltså till
allmänna besparingarna. Anslagets natur av bestämt anslag medförde
avsevärda olägenheter. Ofta hade vid årets slut en del av de till utgående
av anslaget medgivna utgifterna icke hunnit eller kunnat verkställas.
Vore beloppet emellertid till siffran fullt bestämt, kunde det
numera överföras till kontot »Utgifts rest er)» för att därifrån påföljande
år utbetalas. Vore utgiften däremot icke till siffran bestämd i vidare
mån än att för densamma ett belopp högst anvisats, kunde en dylik åtgärd
icke vidtagas, utan utgiften finge då drabba nästpåföljande års anslag.
Därest förenämnda belopp av 50,000 kronor till bestridande av
kostnaderna för extra biträden å flottans stationer icke inräknades i
förevarande anslag, borde enligt marinförvaltningens mening anslaget
till extra utgifter i anslutning till kommitténs berörda uttalande lämpligen
höjas med 30,000 kronor till 105,000 kronor.
Departements- På sätt framgår av punkt 77 här nedan, hemställer jag, att ett skrytande.
skilt extra anslag måtte uppföras å riksstaten för år 1919 för täckande
av kostnaderna för anställande av extra biträden å flottans stationer
ävensom inom kustfästningarna. Vid sådant förhållande böra medel för
detta ändamål icke tagas i beräkning vid bestämmandet av beloppet av
anslaget till extra utgifter. Detta anslag synes mig, med hänsyn till
den förhöjning, kassaförlagskommittén ansett erforderlig på grund av
budgetens stegring i allmänhet, böra höjas med det av marinförvaltningen
i sådant hänseende ifrågasatta beloppet, 30,000 kronor.
För bestridande av motsvarande utgifter under år 1918 torde å
tilläggsstat för samma år böra äskas ett förslagsanslag av högst 30,000
kronor. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.
Mot marinförvaltningens hemställan, att anslagets natur måtte förändras
från bestämt anslag till reservationsanslag, har jag icke något
att erinra.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå .riksdagen
dels att i riksstaten för år 1919 öka anslaget till
extra utgifter
nu ............................. |
........................... kronor |
75,000: — |
med ........................... |
.......................... » |
30,000: — |
till............................... |
.......................... kronor |
105,000: — |
dels ock att i riksstaten beteckna förevarande anslag
såsom reservationsanslag.
Femte huvudtiteln.
289
15. Hyresutgifter.
På framställning'', av Kungl. Magt har 1917 års riksdag till bestri- [74.]
dande av följande hyresutgifter under femte huvudtiteln på extra stat Hyresutgifter.
för år 1918 anvisat (Extraanslag.)
till förhyrande av lokaler för marinförvaltningen
» » » » » sjökrigshögskolan
» » » » )) kustartilleriets cliefsexpedi
tion.
................................
» hyresbidrag till sjöunderofficerssällskapet i Karlskrona
5) » » flottans varvs verkmästarförening i
Karlskrona
» » » underofficerskorpralssällskapet i Karlskrona
.............................
43,000 kronor
8,000 »
3.000 »
1.000 »
800 »
1,200 »
• eller tillhopa 57,000 kronor.
Förevarande anslag upptogs i 1917 års stat till ett belopp av
55,800 kronor. Anslagets ökning i 1918 års stat var föranledd därav,
att 1917 års riksdag beviljade ovannämnda belopp av 1,200 kronor till
hyresbidrag till underofficerskorpralssällskapet i Karlskrona. Av detta
belopp avsågs hälften eller 600 kronor att utgå såsom hyresbidrag till
sagda sällskap redan under år 1917, varför Kungl. Maj:t av riksdagen
bemyndigats att disponera berörda summa, 600 kronor, under detta år.
Marinförvaltningen har i förutnämnda skrivelse den 1 oktober 1917
anfört att, då hyresbidraget till underofficerskorpralssällskapet i Karlskrona
även för år 1919 syntes böra utgå med samma belopp som för vart
och ett av åren 1917 och 1918 eller med 600 kronor, förevarande anslag
härigenom skulle komma att minskas med 600 kronor eller till
56,400 kronor. Enligt marinförvaltningens mening förelåge icke någon
anledning till annan ändring av detta anslag för år 1919.
Emellertid har ett nytt krav av liknande slag nu framställts, i det
att marinens varvsarbetarförbund i skrivelse den 23 januari 1917
anhållit om anvisande av ett hyresbidrag av 600 kronor årligen till
vardera avdelningen av förbundet i Karlskrona och Stockholm. Till
stöd för framställningen har anförts huvudsakligen, att det under den
senare tiden bland arbetarna vid flottans varv alltmera börjat utbreda
sig ett levande intresse för bedrivande av studie- och upplysningsverksamhet
i olika ämnen, men att förbundet nu stode inför den eventualiBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 käft. 37
290
Femte huvudtiteln.
teten att på grund av svårigheten att anskaffa för ändamålet lämplig
lokal nödgas inställa den av förbundet hittills bedrivna verksamheten
av om förmälda art.
över denna framställning har marinförvaltningen den 27 april 1917
avgivit utlåtande och därvid överlämnat yttranden ''av varvscheferna vid
flottans stationer i Karlskrona och Stockholm.
Varvschefen i Karlskrona har därvid meddelat, att enligt förbundets
stadgar dess ändamål vore att sammansluta alla å flottans varv i Karlskrona
och Stockholm arbetande män och kvinnor, anställda som daglönare;
att på grundvalen av eu kraftig organisation verka för medlemmarnas
ekonomiska intressen; att med de medel, som stode till buds
och, om så fordrades, i förbindelse med arbetarpartiet verka för kortare
arbetstid; samt att genom bedrivande av god upplysningsverksamhet i
sociala, nykterhets- och andra allmänbildande ämnen höja medlemmarnas
bildningsnivå.
Av upplysningar, som av varvschefen inhämtats genom varvets
departementschefer, framginge, att någon studieverksamhet i egentlig
bemärkelse ännu icke bedrivits vid förbundets avdelning i Karlskrona,
men att åtskilliga föredrag och föreläsningar i allmänbildande och sociala
ämnen hållits.
Då en rätt bedriven studie- och upplysningsverksamhet torde få
anses vara av betydelse och nytta för varvsarbetarna, ansåge varvschefen
sig böra tillstyrka bifall till förbundets anhållan om hyresbidrag för
lokal till ifrågavarande ändamål, dock under följande villkor, nämligen:
att årligen minst sex föredrag hölles, av vilka minst halva antalet borde
hava yrkestekniskt innehåll; att inga politiska eller valagitatoriska föredrag
finge å lokalen anordnas genom förbundet; samt att, innan hyresbidraget
finge lyftas, uppgift å under det nästföregående året av förbundet
anordnade föredrag, dessas ämnen samt föredragshållarna avlämnades
till den myndighet, genom vars försorg hyresbidraget skulle
utbetalas.
Varvschefen i Stockholm har erinrat bland annat att, ehuru ifrågavarande
förbund icke såsom sådant vore anslutet till vederbörande fackförening,
förbundet dock genom sina medlemmar visat sig för sina möten
kunna disponera erforderlig lokal i Folkets hus Då vidare, såvitt
varvschefen hade sig bekant, inga föredrag i tekniska frågor inom förbundet
förekommit och ej heller någon annan åtgärd vidtagits för bedrivande
av sådana studier eller upplysningsverksamhet, som kunnat
leda till medlemmarnas förkovran i resp. yrken, utan den lokal, vilken,
såsom förut nämnts, stått förbundet till buds, blivit använd,till missledande
framställningar och till bedrivande av en mot varvsdriften vid
Femte huvudtiteln.
291
örlogsvarven direkt riktad fientlig agitation, ansåge varvsehefen förbun- [74.]
dets hittills bedrivna verksamhet icke vara av det slag, att staten tjänade
sitt intresse genom att medelst hyresbidrag uppmuntra detsamma.
Oaktat varvsehefen till fullo insåge den stora nytta, förbundets medlemmar
kunde hämta av en egen lokal, däri lämplig upplysningsverksamhet
och undervisning kunde äga rum, ävensom de fördelar, staten
kunde draga därav, att varvsarbetarna kunde känna sig som en särskild
kår, inom vilken aktning för kårens anseende kunde fostras och genom
en målmedveten styrelse upprätthållas, ansåge han sig dock med hänsyn
till den anda, som väl för närvarande finge anses vara inom förbundet
rådande, icke kunna tillstyrka bifall till förbundets anhållan.
I sitt omförmälda utlåtande den 27 april 1917 har marinförvaltningen
anfört huvudsakligen, att varvschefernas yttranden gåve vid handen,
att varvsarbetarförbundets verksamhet hittills icke varit av sådan
art, att sjöförsvarets intressen kunde sägas hava därmed i någon mån
befordrats. Med hänsyn ytterligare till de betänkligheter, som i riksdagen
yppat sig mot beviljande av bidrag av nu ifrågavarande beskaffenhet,
tvekade marinförvaltningen att tillstyrka bifall- till ansökningen.
Skulle emellertid Kuugl. Maj:t finna, att fullgiltiga skäl förelåge för bifall
till densamma och att ett eventuellt hyresbidrag borde utgå redan
under år 1917, borde enligt ämbetsverkets mening framställning göras
hos riksdagen om beviljande för ändamålet av ett förslagsanslag på
extra stat för år 1918 av högst 2,400 kronor, att utgå på de närmare
villkor, som Kungl. Maj:t ägde föreskriva, och med rätt för Kungl.
Maj:t att av beloppet disponera högst 1,200 kronor redan under år
1917.
Marinförvaltningens berörda utlåtande inkom till Kungl. Maj:t den
14 maj 1917; och avläts från Kungl. Maj:ts sida icke någon framställning
i ämnet till 1917 års riksdag.
För min del tvekar jag icke att tillstyrka, att det belopp av 600 Departement*-kronor för år, som ifrågasatts till hyresbidrag åt''värdera avdelningen yttrande.
av marinens varvsarbetarförbund i Karlskrona och Stockholm, äskas av
riksdagen. Enligt min mening är nämligen medgivandet av detta hyresbidrag
ägnat att tjäna såväl varvsarbetarnas som statens välförstådda
intresse, och de angivna skälen för ett avslag å framställningen synas
mig icke vara övertygande. Ett förtroendefullt tillmötesgående mot varvsarbetarnas
strävanden att under samverkan med varandra förkovra sin
ställning och genom upplysningsarbete förbättra andan inom kåren samt
öka dess arbetsduglighet torde vara ägnat att främja det goda förhål
-
292
Femte huvudtiteln.
[74.] lande, som staten i egenskap av arbetsgivare bör söka vidmakthålla i
förhållande till i dess tjänst anställda. Emellertid böra vid anslagets
beviljande sådana villkor fästas, att trygghet vinnes för, att anslaget
gagnar detta syfte; och torde jag, under förutsättning av Kungl. Maj:ts
och riksdagens bifall till förevarande framställning, sedermera få underställa
frågan om dessa villkor Kungl. Maj:ts prövning.
Det ifrågavarande bidraget synes mig böra utbetalas till de särskilda
delegerade för varvsarbetarna i Karlskrona och i Stockholm, som av
varvsarbetarna utsetts på grund av nådigt brev den 12 maj 1917 för
att representera deras intressen.
Då ifrågavarande bidrag torde böra utgå jämväl för år 1918, lärer
ett belopp av sammanlagt 1,200 kronor böra ställas till förfogande
redan under nämnda år och följaktligen upptagas å tilläggsstat för
samma år. Härtill återkommer jag i annat sammanhang. Återstående
beloppet, 1,200 kronor, synes böra inräknas i anslaget till hyresutgifter
för år 1919.
Någon ändring i övrigt beträffande de under denna punkt till
hyresutgifter utgående belopp bär icke blivit ifrågasatt. Ifrågavarande
anslag lärer alltså för år 1919 böra avses för bestridande av följande
kostnadsbelopp:
till förhyrande av lokaler för marinförvaltningen 43,000 kronor
» » b » b sjökrigshögskolan 8,000 »
» b » » b kustartilleriets chefsexpedi
dition
................... 3,000 »
» hyresbidrag till sjöunderofhcerssällskapet i Karlskrona 1,000 »
bb» flottans varvs verkmästarförening i
Karlskrona 800 »
b»» underofficerskorpralssällskapet i Karlskrona
................................. (''»Öl) »
» b » marinens varvsarbetare 1,200 »
eller tillhopa 57,600 kronor.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till bestridande . av vissa hyresutgifter under
femte huvudtiteln på extra stat för år 1919 bevilja
ett förslagsanslag, högst 57,600 kronor.
Femte huvudtiteln.
293
16. Kostnader för kommittéer och utredningar
genom sakkunniga.
Uti sitt den 20 mars 1917 avgivna betänkande har kassaförlagskommittén
hemställt, att å riksstaten måtte imder vederbörande huvudtitlar
uppföras förslagsanslag för bestridande av kostnader för kommittéer,
kommissioner och utredningar genom sakkunniga. Med ledning
av en statistik över kommittékostnaderna under åren 1911 —1915 ansåg
kommittén, att under femte huvudtiteln borde för ifrågavarande ändamål
beräknas ett belopp av 65,000 kronor.
Marin förvaltningen har uti sitt över kassaförlagskommitténs betänkande
den 30 oktober 1917 avgivna utlåtande icke haft något att
erinra mot den sålunda gjorda beräkningen av ifrågavarande anslag.
I enlighet med vad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
över finansärenden den 31 december 1917 anfört rörande
kassaförlagskommitténs betänkande, torde från och med år 1919 å riksstaten
under femte huvudtiteln böra uppföras ett nytt ordinarie anslag,
benämnt »Kostnader för kommittéer och utredningar genom sakkunniga,
förslagsanslag». I enlighet med kassaförlagskommitténs av marinförvaltningen
biträdda förslag torde ifrågavarande anslag böra upptagas med
65,000 kronor.
För bestridande av motsvarande utgifter under år 1918 torde enahanda
belopp böra äskas å tilläggsstat för samma år. Härtill återkommer
jag i annat sammanhang.
Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att i riksstaten för år 1919 under femte huvudtiteln
uppföra ett nytt ordinarie anslag å 65,000 kronor,
benämnt »Kostnader för kommittéer och utredningar genom
sakkunniga, förslag samlag».
17. Tillfällig löneförbättring för viss personal vid marinen.
Uti en till 1917 års riksdag den 23 mars 1917 avlåten proposition
(nr 158) föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att till provisorisk lönereglering
för viss personal vid marinen, i enlighet med de i det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet angivna grunder, på extra stat för
år 1918 bevilja ett förslagsanslag av 1,607,000 kronor. Därjämte föreslog
Kungl. Maj:t uti eu samtidigt till riksdagen avlåten proposition (nr 154),
att till provisorisk lönereglering för viss personal vid lantförsvaret måtte
på extra stat för år 1918 beviljas ett förslagsanslag av 3,450,000 kronor.
[75.]
Kostnader för
.kommittéer
och utredningar
genom
sakkunniga. ’
(Ordinarie
anslag, i
[76.]
Tillfällig
löneförbättring
för viss
personal vid
marinen.
(Extra anslag.)
294
Femte huvudtiteln.
I skrivelse den 16 juni 1917 (nr 375) anmälde riksdagen, att riksdagen,
med avslag å Kungl. Maj:ts förevarande framställningar, beslutat
att på 1918 års stat under titel »Utgifter för kapitalökning» till avsättning
lör beredande av tillfällig löneförbättring åt viss personal vid
armén och marinen under år 1918 anvisa ett ~ förslagsanslag;, hörnst
4.000. 000 kronor. 8 8
Jämlikt den 29 juni 1917 lämnat nådigt bemyndigande hava särskilda
sakkunniga tillkallats för att inom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
biträda med verkställande av utredning och utarbetande av förslag
rörande tillfällig löneförbättring från och med år 1918 åt viss personal
vid armen och marinen, avsett att föreläggas innevarande års riksdag.
l)å de sakkunniga ännu icke slutfört sitt uppdrag, är jag icke för
närvarande i tillfälle att underställa ärendet hung’! Mapts provning.
Emellertid har jag för avsikt att, så snart utredningen avslutats, föreslå
avlåtandet av proposition i ämnet till riksdagen. Enligt vad de sakkunniga
under hand meddelat, kommer den ifrågasatta tillfälliga löneförbättringen
för marinens personal att medföra en kostnad av omkring
1.650.000 kronor för år 1918 och, under förutsättning av riksdagens
bifall till vad här ovan föreslagits under flottans och kustartilleriets avlöningsanslag,
omkring 1,690,000 kronor för år 1919.
Av förenämnda för år 1918 avsatta belopp, 4,000,000 kronor, torde
1.000. 000 kronor böra avses för marinen och 3,000,000 kronor för lantförsvaret.
För den provisoriska löneregleringens genomförande under år
1918 skulle alltså för marinens del erfordras ett ytterligare belopp av
650.000 kronor. Detta belopp torde, jämte nyssnämnda för ändamålet
avsatta 1,000,0-00 kronor, böra anvisas å tilläggsstat för år 1918. Härtill
återkommer jag i annat sammanhang.
Jag anhåller i samband härmed få omnämna att, sedan marinförvaltningen
i skrivelse den 26 juli 1917 anmodats att verkställa utredning
och avgiva förslag angående behovet av hyresbidrag åt vissa gifta underofficerare
med vederlikar vid marinen, ämbetsverket den 15 november 1917
avgivit yttrande i ämnet; och har detta yttrande överlämnats till omförmälda
sakkunniga för att tagas i övervägande vid fullgörande av det
åt dem lämnade uppdraget.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att, i avvaktan på den proposition angående beviljande
av anslag till tillfällig löneförbättring för viss
personal vid marinen, Kungl. Maj:t må komma att till
riksdagen avlåta, bland de extra förslagsanslagen å femte
huvudtiteln för år 1919 beräkna ett belopp av 1,690,000
kronor.
Femte huvudtiteln.
295
18. Extra biträden å flottans stationer och inom
kustfästningarna.
Såsom jag under punkt 73 här ovan anfört, anser jag, att ett särskilt
anslag bör uppföras å riksstaten för år 1919 till bestridande av
kostnaderna för extra biträden å flottans stationer och inom kustfästningarna;
och anhåller jag att i sådant hänseende få anföra följande.
Med anledning av framställning utav Kungl. Maj:t medgav 1913 års
riksdag, att till beredande av förstärkning av arbetskrafterna vid marinintendenturkåren
medelst extra biträden femte huvudtitelns allmänna besparingar
finge tillsvidare efter Kungl. Maj:ts bestämmande tagas i
anspråk.
I statsverkspropositionen till 1915 års riksdag anmälde föredragande
departementschefen, att även under år 1916 sådan förstärkning torde bliva
erforderlig. I samband därmed anförde departementschefen att, därest på
grund av den minskade tillgången å allmänna besparingar år 1916 dessa
ej skulle förslå till bestridande av nödig kostnad för nämnda extra biträden,
Kungl. Maj:t torde böra äga att låta av tillgängliga medel förskjuta
erforderlig fyllnad, varom anmälan sedan borde göras hos riksdagen för
förskottets ersättande. Då behovet av en sådan tillfällig förstärkning
av arbetskrafterna vid marinintendenturkåren otvivelaktigt komme att
även framgent göra sig gällande, uttalade departementschefen i statsverkspropositionerna
såväl till 1916 som till 1917 års riksdag, att
det för år 1916 avsedda förfaringssättet för täckande av härav uppkommande
kostnader torde få tillämpas jämväl för år 1917, resp. år 1918.
I skrivelse den 12 december 1917 har marinförvaltningen ifrågasatt,
bland annat, att å 1919 års stat skulle uppföras ett nytt förslagsanslag
till täckande av vissa regelbundet återkommande utgifter, vilka hittills
bestritts förskottsvis, samt att detta anslag jämväl borde inrymma nu
ifrågavarande utgifter, vilka av ämbetsverket för nämnda år upptagits
till 63,900 kronor.
Till en början torde jag få erinra, att Kungl. Maj:t, på grundvalen
av förslag, som avgivits av tillkallade sakkunniga (redovisningssakkunniga),
den 7 september 1917 utfärdat nya föreskrifter för redovisningens
ordnande vid flottans stationer och inom kustfästningarna, vilka föreskrifter
trätt i kraft den 1 januari innevarande år. Dessa föreskrifter
[77.]
Extrabitruden
å flottans
stationer och
inom kustfästningarna.
(Extra anslag.
Departements
chefens
yttrande.
296
Femte huvudtiteln.
[77.] ansluta sig till de principer för statsbokföringen i övrigt, som redan
genomförts eller äro avsedda att genomföras inom statsförvaltningens
olika områden.
R idare har under år 1917 av bemälda sakkunniga verkställts en
undersökning i syfte att åvägabringa en bestämd åtskillnad mellan å
ena sidan de göromål, som efter redovisningsreformens genomförande
förekomme å stationernas stations-, kassa- och varvskontor ävensom
inom kustfästningarna och som vore av beskaffenhet att böra utföras av
personal med intendenturutbildning, samt å andra sidan de arbeten därstädes,
som kunde och borde omhänderhavas av personal med lägre
utbildning och kompetens. Beträffande sättet för fyllandet av det behov
av icke intendenturutbildad personal, som redovisningssakkunniga ansett
föreligga, hava de sakkunniga såsom sin åsikt uttalat, att hithörande
göromål lämpligast borde anförtros åt kvinnliga biträden, och i
sådant avseende framlagt förslag rörande anställandet av sådana biträträden
m. m. Marinförvaltningen har i sitt den 12 december 1917 avgivna
utlåtande i förevarande avseende förklarat sig anse, att för biträdesbefattningarna
inom kustfästningarna borde på grund av de särskilda
förhållanden, som vore rådande inom desamma, uteslutande avses manlig
personal, samt att, vad stationerna anginge, det syntes ämbetsverket
att för vinnande av erfarenhet, huruvida och i vilken utsträckning
kvinnlig personal kunde avses för biträdesbefattningarna, stationsbefälhavarna
borde anbefallas att under år 1918 söka anställa kvinnliga
biträden till minst 7-t av sammanlagda medgivna antalet biträden och
till ämbetsverket inkomma med anmälan rörande resultatet härav.
I anledning härav har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 31
december 191 < föreskrivit, att vid tillsättande av ifrågavarande biträdesbefattningar
i första rummet skulle ifrågakomma kompetenta och lämpliga
pensionerade underofficerare, som vore familjeförsörjare, och i andra
rummet övriga sökande, vare sig manliga eller kvinnliga, därvid, under
i övrigt lika förutsättningar för tjänstens behöriga skötande, företräde
ej finge givas manliga sökande. Därjämte har Kungl. Maj:t enligt
samma nådiga brev anbefallt marinförvaltningen att inkomma med utredning,
i vad mån ifrågavarande biträden skulle kunna ersättas av
värnpliktiga, ävensom med det förslag, vartill denna utredning kunde
föranleda.
Då sålunda frågan om anställandet av icke intendenturutbildad personal
å flottans stationer och inom kustfästningarna ännu icke vunnit
slutgiltig lösning, torde, i enlighet med de principer, som av kassaförlagskommittén
uttalats i dess förberörda betänkande av den 20 mars
Femte huvudtiteln.
297
1917, ett extra anslag för ifrågavarande ändamål böra uppföras å riksstaten
för år 1919, vilket anslag synes böra givas karaktär av förslagsanslag.
Mot det av marinförvaltningen i sådant avseende beräknade
beloppet, 63,900 kronor, bär jag icke något att anmärka.
Vad beträffar motsvarande kostnader för år 1918, har marinförvaltningen
i sin förutnämnda skrivelse den 12 december 1917 hemställt,
att enahanda belopp, 63,900 kronor, måtte för anställande av extra biträden
å flottans stationer och inom kustfästningarna under år 1918 få
av ämbetsverket med omhänderhavande medel förskjutas och framdeles
anmälas till ersättande. Härtill har Kungl. Maj:t den 31 december 1917
lämnat bifall. 1 enlighet med principerna för avveckling av det hittills
tillämpade förskotts förfarandet torde nämnda belopp böra upptagas å
tilläggsstat för år 1918. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att för anställande av extra biträden å flottans
stationer och inom kustfästningarna på extra stat för
år 1919 bevilja ett förslagsanslag av 63,900 kronor.
19. Instrumentutredning för ögonundersökning och ögonbehandling
vid flottans stationer.
I skrivelse den 10 augusti 1917 hava chefen för marinstaben,
chefen för kustartilleriet och marinöverläkaren anfört, bland annat, följande.
Inom de större marinerna hade man under de senare åren alltmera
kommit till insikt om betydelsen av att genom noggranna ögonundersökningar
såvitt möjligt försäkra sig om, att kvalifikationerna beträffande
synförmågan vore de bästa möjliga hos den personal, som skulle bestrida
vissa befattningar vid artilleriet, flygvapnet in. fl. tjänstegrenar. Hand
i hand med den allt längre drivna specialiseringen inom det moderna
sjövapnet hade också anspråken på synorganens funktionsduglighet väsentligt
stegrats.
Då det syntes vara av stor vikt, att även inom svenska marinen
den personal, som skulle tjänstgöra såsom riktare vid kanoner, såsom
flygbåtförare och spanare eller som hade avståndsmätning och nedslagsbedöroning
o. dyl. till sin speciella uppgift, ägde de allra bästa förutBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft. 38
[77.]
[78.]
Instrumentutredning
för
ögonundersökning
och
ögonbehandling
vid
flottans stationer.
(Extra anslag.)
298
Femte huvudtiteln.
sättningar härför, torde denna personals lämplighet för uttagning till
sådan tjänst böra utrönas genom ögonundersökningar.
hör utförande av sådana undersökningar erfordrades emellertid
vissa instrument, vilka för närvarande ej funnes tillgängliga inom marinen.
En utredning rörande behovet av sådana instrument hade givit
vid handen, att kostnaden för en sådan utrustning för flottans båda
stationer uppginge till 2,549 kronor 70 öre utöver vad som redan anvisats
för anskaffandet av enstaka instrument för ögonundersökningar.
En del sådana funnes nämligen redan anskaffade. Dessa komme
emellertid först genom den nu föreslagna kompletteringen att kunna
fullt utnyttjas.
Beträffande förslaget till instrumentutrustning torde ännu en omomständighet
böra beaktas. Bland marinens personal förekomme årligen
ett ej ringa antal fall av ögonsjukdomar — för perioden 1910—
1915 uppginge de på grund härav sjukskrivna till i medeltal 81 om
året. Därtill borde emellertid läggas ett säkerligen vida större antal
fall, som behandlats polikliniskt å kasernernas och varvens mottagningsrum,
ombord samt å garnisonssjukhusets i Stockholm ögonpoliklinik och
på den grund icke bokförts för upptagande i årsrapporterna. För sakkunnig
poliklinisk behandling av dessa sjukdomsfall såväl vid flottans
stationer som kustfästningarna både man hittills varit så gott som uteslutande
hänvisad till privata, praktiserande specialister i ögonsjukdomar.
Emellertid skulle ett avsevärt antal fall kunnat behandlas, därest erforderliga
instrument funnits. Kostnaden för den nödvändigaste instrumentutredningen
för poliklinisk behandling av inträffade fall av ögonsjukdomar
vid flottans stationer skulle enligt uppgjord beräkning belöpa
sig till 500 kronor utöver de för instrumentutredningen för ögonundersökningar
förut angivna utgifterna.
Ur flera synpunkter torde sålunda, för marinens vidkommande en
institution för ögonundersökning och ögonbehandling vara av behovet
påkallad, och syntes en dylik institution böra anordnas vid vardera av
flottans stationer samt avses såväl för flottans som för kustartilleriets
personal. En var av de båda institutionerna borde förestås av en under
förste läkaren lydande specialutbildad marinläkare. Till dessa institutioner
skulle såväl förste läkarna som övriga i land och ombord tjänstgörande
marinläkare kunna i tjänsten remittera inträffande ögonundersökningsfall,
ögonskador eller ögonsjukdomar bland såväl flottans som
kustartilleriets personal.
På grund härav hava bemälda myndigheter hemställt, att ett till
5,000 kronor upptaget anslag måtte av riksdagen äskas till anskaffning
Femte huvudtiteln.
299
av instrumentutredning för ögonundersökning1 och ögonbohandling vid [78.]
flottans stationer i Karlskrona och Stockholm.
I sin förberörda hemliga skrivelse den 1 oktober 1917 har marinförvaltningen
i detta ämne uttalat att, enär ögonundersökningar i angivet
syfte syntes ämbetsverket vara i hög grad ägnade att i ett viktigt
avseende höja marinens stridsvärde och det vore av vikt, att marinens
personal tillförsäkrades specialistvård i ögonsjukdomar, ämbetsverket
ansett anskaffning av en instrumentutredning av förutnämnda
slag böra verkställas. På grund av rådande förhållanden med dess
oberäkneliga prisstegringar torde enligt marin förvaltningens mening
för ifrågavarande anskaffning böra förslagsvis beräknas det av förenämnda
myndigheter angivna beloppet, 5,000 kronor. Ämbetsverket
har fördenskull förenat sig i chefens för marinstaben, chefens för kustartilleriet
och marinöverläkarens förut omförmälda hemställan.
På sätt jag här ovan under punkt 4 omförmält, har jag ansett Departementsmig
böra föreslå uppförande å marinläkarkårens stat av två nya marin- yttrande,
läkarbeställningar av l:a graden, vilka skulle besättas med specialister i
ögonsjukdomar (oftalmologer). Dessa marinläkare skulle hava till uppgift
dels att i enlighet med de föreskrifter, som må komma att utfärdas,
verkställa ögonundersökningar å viss marinens personal, för vilken
ögonens funktionsförmåga är av särskild betydelse, och dels att behandla
förekommande fall av ögonsjukdomar och ögonskador bland
marinens personal. Av omförmälda marinläkare skulle den ena placeras
vid Karlskrona station samt avses för personalen vid denna station och
Karlskrona kustartilleriregemente och den andra placeras på Stockholms
station samt avses för personalen vid sistnämnda station och Vaxholms
kustartilleriregemente. Då den här ifrågavarande instrumentutredningen
är erforderlig för att nämnda läkare skola kunna på behörigt sätt utöva
sin verksamhet och jag icke har något att erinra mot det föreslagna
anslagsbeloppet, finner jag mig böra biträda den föreliggande
framställningen.
Under hänvisning till vad jag under punkt 4 i övrigt anfört uti
här ifrågavarande avseende, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
att till anskaffning av instrumentutredning för
ögonundersökning och ögonbehandling vid flottans
stationer på extra stat för år 1919 bevilja ett reservationsanslag
av 5,000 kronor.
300
Femte huvudtiteln.
[79.]
Sjökarte
verket.
(Ordinarie
anslag.)
II. HANDELN.
Sjökarteverket.
1. Avlöningar och underhåll m. m.
Sjökaiteverket har till huvudsaklig uppgift att genom mätningar
och undersökningar inhämta så noggrann kännedom om riket omgivande
farvatten och dess segelbara inlandsfarvatten, som sjöfartens
och försvarsväsendets behov fordra, samt att med stöd av vunna mätningsresultat
utarbeta och utgiva geodetiskt grundade sjökort. Vid
kartverket tjänstgör såväl därtill beordrad militär personal från flottan
(officerare, underofficerare och manskap) som ock civil personal. För
den civila personalen genomfördes vid 1912 års riksdag ny lönereglering.
J
Till bestridande av sjökarteverkets utgifter, vilka äro fördelade i
tva huvudgrupper, nämligen avlöningar m. m. till den civila personalen
samt verkets allmänna utgifter, har i riksstaten för år 1918 uppförts
dels ett ordinarie anslag och dels ett extra anslag, varjämte för ändamålet
beräknats bidrag från handels- och sjöfartsfonden ävensom behållning
av sjökortsförsäljningen år 1917.
Det ordinarie anslaget är i riksstaten för år 1918 upptaget med
sammanlagt 101,800 kronor, sålunda fördelat:
bestämt anslag......
förslagsanslag ......
reservationsanslag
............. kronor 47,800: —
.............. » 5,000: —
.............. » 49,000: -
Summa kronor 101,800: —
På extra stat för år 1918 har riksdagen till utförande av siömätmngar
beviljat ett reservationsanslag av 108,200 kronor.
Från handels- och sjöfartsfonden har beräknats ett bidrag för år
1918 av 21,000 kronor och behållningen av siökortsförsälininffen år
1917 har uppskattats till 35,000 kronor.
Det sammanlagda till bestridande av sjökarteverkets utgifter år
1918 tillgängliga beloppet utgör alltså 266,000 kronor, vilket belopp
ar fördelat på följande sätt: rr
Femte huvudtiteln.
viol
Ordinarie anslag:
bestämt anslag.................................. kronor 47,800:
förslagsanslag ................................... » 5,000:
reservationsanslag............................. »_49,000: — kronor xoi^OO: -
Extra anslag:
till utförande av sjömätningar..................................... kronor 108,200: —
kronor 210,000:
bidrag från handels- och sjöfartsfonden .................... » 21,000: —
beräknad behållning av sjökortsförsäljningen år 1917 » 35,000: —
Summa kronor 266,000: —
Av detta belopp, 266,000 kronor, äro det bestämda anslaget,
47,800 kronor, och förslagsanslaget, 5,000 kronor, eller tillhopa 52,800
kronor, avsedda till avlöningar åt sjökarteverkets civila personal och
återstoden, eller 213,200 kronor, till verkets allmänna utgifter.
Redan i skrivelse den 24 oktober 1913, varmed chefen för sjökarteverket
avgav förslag till beräknande av utgifterna för sjökarteverket
under år 1915, framhöll bemälde chef behovet av en förstärkning
av den civila personalen, ehuru någon framställning då ej gjordes
om upptagande å ordinarie stat av den ytterligare personal, som ansågs
behövlig. Därefter har bemälde chef i skrivelse i oktober 1914 med
förslag till beräknande av medelsbehoven för sj ökarte verket under år
1916 hemställt om uppförande å ordinarie staten för den civila personalen
vid verket sistnämnda år av 1 assistent, 1 kartograf och 1
redogörare, och denna framställning återupptogs av chefen för sjökarteverket
i skrivelse den 5 november 1915 rörande utgifterna för verket
under år 1917. Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t den 31
december 1915 åt chefen för marinstaben, chefen för sjökarteverket
och chefen för rikets allmänna kartverk att verkställa utredning rörande
de ändringar i sjökarteverkets organisation, som kunde finnas nödiga
för att bereda verket erforderlig tillgång på lämpliga arbetskrafter,
samt att till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag till sådana ändringar
och med de framställningar i övrigt, vartill utredningen kunde
föranleda.
Den utredning, som sålunda uppdragits åt bemälde chefer, har
den 5 april 1916 avgivits till Kungl. Maj:t, varefter utlåtande i ärendet
302
Femte huvudtiteln.
[79.] infordrats från löneregleringskommittén. Enligt nämnda utredning förefinnes
vid sjökarteverket behov av 5 nya civila tjänster, nämligen
för 1 assistent, 1 kartograf, 1 redogörare, 1 ritare (eller gravör) och
1 kvinnligt biträde. Upptagandet av dessa tjänster i sjökarte verkets
stat skulle föranleda en ökning i staten med 15,000 kronor.
Chefen för sjökarte verket har nu med skrivelse den 31 augusti
1917 överlämnat förslag till beräknande av utgifterna för verket under
år 1919 och därvid, under erinran om den verkställda .utredningen
angående behovet av nya civila tjänster vid verket, hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte förelägga 1918 års riksdag denna fråga till avgörande,
samt överlämnat förslag till ny stat för den civila personalen vid sjökarteverket,
uppgjort i anslutning till nämnda utredning och slutande å
ett belopp av 67,800 kronor.
Beträffande sjökarteverkets allmänna utgifter för år 1919 har
kartverkschefen gjort framställning om höjning av de i den av Kungl.
Maj:t fastställda staten för dessa utgifter ingående posterna till sjömätningsexpeditioner
och resekostnader samt till rustning och underhåll
av fartyg, båtar och annan mätningsmateriel. Den förra posten
upptogs i 1917 års stat med ett belopp av 100,000 kronor, men höjdes
i 1918 års stat, efter riksdagens medgivande, till 125,000 kronor på
grund av den allmänna fördyring, bland annat av bränsle för fartygens
drift, som blivit en följd av världskriget. Den senare posten har såväl
i 1917 som i 1918 års stat uppförts med ett belopp av 50,000 kronor.
Kartverkschefens nu avgivna förslag avser ökning för år 1919 av posten till
sjömätningsexpeditioner in. in. med ytterligare 50,000 kronor till 175,000
kronor och av posten till rustning och underhåll av fartyg in. m. med
25,000 kronor till 75,000 kronor. Den föreslagna höjningen av posten
till sjömätningsexpeditioner m. m. har upptagits dels för att möta den
numera inträdda ytterligare prisstegringen, varför avsetts ett belopp av
25,000 kronor, och dels till avlöning åt förhyrd civil mätningspersonal
med 25,000 kronor. I sistnämnda hänseende har kartverkschefen anfört
huvudsakligen att, ehuru enligt gällande instruktion årligen skulle till
kartverket beordras den militära personal, som erfordrades i och för
kartverkets mätningsexpeditioner, det visat sig allt svårare att erhålla
behövlig sådan personal, varför civil personal måst, efter särskilda medgivanden
av Kungl. Maj:t, i allt större omfattning förhyras dels såsom
mätningsförrättare och dels såsom bemanning för fartyg och mätningsbåtar.
Det vore därför enligt kartverkschefens mening nu tid att tänka
på övergång till ett system, som bättre än det nuvarande säkerställde
Femte huvudtiteln.
303
sjökarteverkets arbetsmöjligheter. Kartverkschefen ansåge med hänsyn
härtill lämpligt, att för år 1919 av riksdagen anvisades medel för ett
sådant förhyrande av civil personal, ocli herde detta ske under den
formen, att denna personal, tills vidare såsom ett försök, beräknades
till full bemanning av ett sjömätningsfartyg (Falken).
1 avseende å den föreslagna ökningen för år 1919 med 25,000
kronor av posten till rustning och underhåll av fartyg m. m. har kartverkschefen
hänvisat till de numera väsentligt stegrade kostnaderna för
material)''er och arbete.
Beträffande övriga poster, som inginge i staten för sjökarteverkete
allmänna utgifter, förelåge enligt kartverkschefens mening för närvarande
icke tillräckliga skäl att föreslå ändring.
Från handels- och sjöfartsfonden har för år 1919 beräknats samma
bidrag som för år 1918, eller 21,000 kronor, och nettobehållningen av
sjökortsförsäljningen år 1918 har förutsatts skola uppgå till enahanda
belopp, 35,000 kronor, som beräknats inflyta av denna försäljning
år 1917.
I enlighet med vad sålunda av kartverkschefen anförts skulle sjökarteverkets
medelsbehov för år 1919 beräknas på följande sätt:
till bestridande av avlöningar (52,800 + 15,000)......... kronor 67,800: —^
» » » allmänna utgifter (213,200+50,000
+ 25,000) ..................................................................... » 288,200: -
Summa kronor 356,000: —-
Om härifrån droges vad som beräknats kunna täckas genom bidrag
från handels- och sjöfartsfonden och behållning av sjökortsförsäljningen
år 1918 eller (21,000 + 35,000) 56,000 kronor, återstode sålunda att
täcka ett belopp av 300,000 kronor genom anslagsmedel. Enligt hittills
tillämpad fördelningsgrund borde dessa medel utgå på följande sätt:
Ordinarie anslag:
bestämt anslag................................................ 62,800: -—
förslagsanslag.................................................. 5,000: —
reservationsanslag:........................................... 49,000:— kronor n6j800: —
Extra anslag:
till utförande av sjömätningar........................................ kronor 183,200: —
Summa kronor 300,000: —
304
Femte huvudtiteln.
[79.] Sedermera har chefen för sjökarte verket i en i oktober 1917 av
låten
skrivelse på grund av de starka prisstegringar särskilt å bränsle,
tryckpapper och andra tryckutensilier, som inträtt under nämnda månad,
hemställt om äskande hos riksdagen av ett ytterligare belopp av 10,000
kronor, vilket borde uppföras antingen på det ordinarie reservationsanslaget
eller på det extra anslaget till utförande av sjömätningar.
Departements- Såsom i det föregående omförmälts, har den av chefen för marin
r—t
/
yttrande, staben, chefen för sj ökarte verket och chefen för rikets allmänna kartverk
verkställda utredningen rörande ändringar i sjökarteverkets organisation
remitterats till löneregleringskommittén; och har kommittén den
24 november 1917 avgivit utlåtande i ärendet. Nämnda utlåtande har
den 14 december samma år överlämnats till kommissionen för de allmänna
kartarbetena och chefen för sjökarteverket för avgivande av
yttranden, men hava sådana yttranden ännu icke inkommit till Kungl.
Maj:t. Jag kan följaktligen icke nu underställa detta ärende Kungl.
Maj:ts prövning.
Frågan rörande storleken av de belopp, vartill de särskilda anslagen
för sjökarteverkets ändamål böra bestämmas, kan naturligen ej upptagas
till avgörande förrän i samband med prövningen av spörsmålet rörande
ändringar i sjökarteverkets organisation. Emellertid synes det mig
givet, att medel för uppehållande av sjökarteverkets verksamhet under
år 1919 nu böra tagas i beräkning vid framställningen till riksdagen i
fråga om anslagsbehoven för samma år. I sådant avseende har jag
ansett mig beträffande staten för den civila personalen vid sjökarteverket
böra följa det förslag, som av löneregleringskommittén i sådant
hänseende avgivits och som innebär en ökning av denna stat med
24,000 kronor eller 9,000 kronor mera än vad chefen för sjökarteverket
i omförmälda skrivelse den 31 augusti 1917 beräknat. I övrigt har
jag till grund för beräkningen av här ifrågavarande anslag lagt kartverkschefens
i nyssnämnda skrivelse avgivna förslag, dock med det
undantag, att det av kartverkschefen upptagna beloppet av 25,000 kronor
till avlöning åt förhyrd civil mätningspersonal synes mig böra utgå.
Den nu förefintliga svårigheten för sjökarteverket att få all den militära
personal, som erfordras för sjömätningarna, ställd till verkets förfogande
sammanhänger i väsentlig mån med den anbefallda mobiliseringen av
flottan, vid vilken militär personal måst i största möjliga utsträckningavses
för tjänsten vid flottan. I övrigt torde behovet av civil mätningspersonal
icke kunna på ett tillförlitligt sätt bedömas, innan sjökarteverkets
organisationsfråga vunnit sin lösning, enär den vid sjökarteverket anställda
personalen i viss omfattning användes även vid sjömätningsarbetet.
Femte huvudtiteln.
3or>
Under sådana förhållanden lärer det av kartverkschefen upptagna extra
anslaget för år 1919 till utförande av sjömätningar böra minskas från
183,200 kronor med 25,000 kronor till 158,200 kronor. Icke heller
finner jag erforderligt att nu taga i beräkning det av kartverkscheferi i
berörda i oktober 1917 avlåtna skrivelse begärda ytterligare beloppet
av 10,000 kronor.
Jag hemställer fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående beviljande
av anslag till sjökarteverket och till utförande
av sjömätningar, Kungl. Maj:t må komma att till riksdagen
avlåta, i det till sjökarteverket uppförda ordinarie
anslaget, nu 101,800 kronor, måtte beräknas en
förhöjning av 24,000 kronor och detta anslag i dess
helhet sålunda beräknas till 125,800 kronor.
2. Utförande av sjömätningar.
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört, får
jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående beviljande
av anslag till sjökarteverket och till utförande
av sjömätningar, Kungl. Makt må komma att till riksdagen
avlåta, för sistnämnda ändamål bland de extra
reservationsanslagen å femte huvudtiteln för år 1919
beräkna ett belopp av 158,200 kronor.
3. Ändring av ångfartyget Rån till sjömätningsfartyg.
För uppmätningen av rikets farvatten har sjökarteverket för närvarande
till sitt förfogande två större sjömätningsfartyg, Falken och
Svalan, samt två mindre sådana fartyg, Tärnan oeh Ejdern.
I propositionen nr 60 till 1914 års senare riksdag uttalades, att
kanonbåtarna Rota och Disa skulle avses till tjänst för sjökarteverket.
Häremot har riksdagen icke haft något att erinra. Planen att till sjökarteverket
överföra nämnda kanonbåtar har emellertid på grund av
senare inträffade förhållanden måst övergivas. För att i viss mån bereda
ersättning för dessa båtar framlades sedermera av marinförvaltningen,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 39
[79.]
Utförande av
sjömätningar.
(Extra anslag.)
. C81-3 _
Ändring av
ångfartyget
Rån till sjömätningsfartyg.
306
Femte huvudtiteln.
[81.] chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till sjöss
iorslag till omändring av ångfartyget Rån till sjömätningsfartyg; och
medgav 1917 års riksdag, efter framställning av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
till samma års riksdag, att till omändringsarbeten å
ångfartyget Rån för fartygets användning såsom sjömätningsfartyg finge
användas ett belopp av 71,100 kronor av besparingar, som uppstått å
anslag för sjökarteverket.
Enligt nådigt brev den 19 juni 1917 bemyndigades därefter marinförvaltningen
att, efter samråd med chefen för sjökarteverket, gå i
författning om nämnda ändringsarbetens utförande i huvudsaklig överensstämmelse
med förutnämnda, av marinförvaltningen, chefen för marinstaben
och inspektören av flottans övningar avgivna förslag.
Sedan varvschefen vid flottans station i Stockholm av marinförvaltningen
anmodats att låta utföra ifrågavarande ändringsarbeten, visade
sig vid å varvet i september 1917 verkställd kostnadsberäkning, att
omförmäla belopp, som grundade sig på en i september 1915 gjord
beräkning . enligt då gällande pris, icke vore tillräckligt för arbetenas
utförande i avsedd omfattning, utan att härför erfordrades en summa
av omkring 127,000 kronor.
Med anledning härav har chefen för sjökarteverket i skrivelse till
varvschefen den 1 september 1917 förklarat sig anse lämpligt, att
vissa inskränkningar gjordes i ändringsarbetena. De arbeten, som
chefen för sjökarteverket sålunda funnit kunna tills vidare anstå, vore
anordnandet av elektrisk belysning, ändring av förskeppet samt inläggande
av korkmatta i manskapsrummet, varjämte enligt kartverkschefens
mening inredningsskotten borde göras späntade i stället för stämda
samt ett par till nyanskaffning föreslagna dävertar kunde ersättas av
sjökarteverket tillhöriga dävertar. Härigenom skulle kostnaderna för
Rans ändring kunna nedbringas med 39,000 kronor eller från 127,000
till 88,000 kronor. Chefen för sjökarteverket har vidare i skrivelse till
marinförvaltningen den 24 september 1917 meddelat att, såvitt kunde
förutses, för år 1917 en besparing av omkring 17,000 kronor skulle
komma att uppstå å sjökarteverkets för allmänna utgifter tillgängliga
medel, varjämte en ökning av omkring 10,000 kronor med säkerhet
beräknades uppkomma i 1917 års sjökortsförsäljningsmedel. I samband
härmed, har kartverkschefen framhållit angelägenheten därav, att Rans
omändring snarast möjligt komme till utförande med användande av tillgängliga
medel, även om ändringen icke skulle kunna utföras i full
överensstämmelse med det förut omförmälda, av marinförvaltningen,
chefen för marinstaben och inspektören av flottans övningar till sjöss
Femte huvudtiteln.
iso?
framlagda förslaget. Det vore nämligen — yttrar cliefen för sjökarte- |^1>]
verket — viktigare att nu få eu avsevärd lucka i materialbehovet fylld,
även om det ej skedde på det allra bästa sättet, ät) att frågan uppskötes
med risk''av ytterligare kostnadsstegring.
Marinförvaltningen har i skrivelse den 12 oktober 1917 underställt
detta ärende Kungl. Maj:ts prövning och därvid — då ifrågavarande
ändringsarbeten å ångfartyget lian icke kunde för det anvisade beloppet,
71,100 kronor, utföras i förut avsedd omfattning, men det enligt ämbetsverkets
åsikt vore av synnerlig vikt, att ändringen å fartyget skedde
så skyndsamt som möjligt för att göra fartyget tjänligt såsom sjömätningsfartyg,
och eu ändring, utförd med de inskränkningar i det ursprungliga
förslaget, som chefen för sjökarteverket föreslagit, skulle
kunna göra fartyget fullt användbart för sådant ändamål — hemställt
om Kungl. Maj:ts medgivande, att ändringen av ångfartyget Rån Unge
utföras enligt chefens för sjökarteverket i berörda skrivelse den 1 september
1917 avgivna förslag ävensom att härav föranledda kostnader,
i den mån de icke kunde gäldas av det för ändringsarbetena redan anslagna
beloppet, 71,100 kronor, måtte få intill ett belopp av 16,900
kronor bestridas av besparingar å de medel, som enligt den tör^ år
1917 fastställda staten avsetts för sjökarteverkets allmänna utgifter
under samma år.
Vid anmälan i statsverksproposition till 1917 års riksdag av frågan Departements
om användande av förenämnda belopp å 71,100 kronor av besparingar, yttrande,
som uppstått å anslag för sjökarteverket, till omändringsarbeten å
ångfartyget Rån för fartygets användning såsom sjömätningsfartyg
yttrade föredragande departementschefen, att sjökarteverkets arbeten
— även frånsett den inskränkning i sjömätningarna, som förorsakats
av det pågående kriget och därav föranledd mobilisering — under en
längre följd av år på grund av brist på erforderlig personal och tartygsmateriel
icke kunnat i önskvärd omfattning bedrivas samt att emellertid
dessa arbetens behöriga fortgång vore av största vikt såväl ur sjöförsvarets
som sjöfartens synpunkt.
Det synes mig ur nu nämnd synpunkt angeläget, att planen rörande
ångfartyget Rans omändring till sjömätningsfartyg utan dröjsmål blir
förverkligad.
Enligt vad myndigheterna meddelat, kunna de avsedda ändringsarbetena
å Rån numera icke i sin helhet utföras med anlitande av det
för ändamålet till förfogande ställda beloppet, 71,100 kronor, utan hava
kostnaderna för nämnda arbeten enligt en i september 1917 verkställd
beräkning upptagits till omkring 127,000 kronor. För att emellertid
308
Femte huvudtiteln.
[81.] nedbringa sistnämnda summa har föreslagits, att vissa angivna, i det
ursprungliga förslaget ingående arbeten för närvarande icke skulle
komma till utförande, och har på grund härav det behövliga tilläggsbeloppet
kunnat reduceras till 16,900 kronor. Detta belopp bär av
myndigheterna ansetts lämpligen kunna utgå av besparingar å sjökarteverkets
för allmänna utgifter under år 1917 tillgängliga medel.
Den sålunda av myndigheterna angivna utvägen till befordrande
av det förut angivna syftet, att ifrågavarande fartyg snarast möjligt
må kunna tagas i bruk såsom sjömätningsfartyg, finner jag mig böra
följa, då fartyget även efter verkställandet av de mindre omfattande
omändringsarbeten, som nu avses att komma till utförande, lärer bliva
fullt användbart för detta ändamål.
Riksdagens medgivande torde alltså nu böra inhämtas till användande
av ett ytterligare belopp av 16,900 kronor av sj ökarte verkets
besparingar för Rans omändring till sjömätningsfartyg.
Sedan fartyget efter utförandet av nu ifrågasatta omändringsarbeten
övertagits av sjökarteverket, torde de ytterligare arbeten, som ingått i
det ursprungliga omändringsförslaget, men ansetts böra tillsvidare anstå,
få utan riksdagens vidare hörande verkställas, i den mån de finnas vara
behövliga och kuuna bestridas av för sjökarteverket tillgängliga medel.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att, utöver det belopp av 71,100 kronor, vilket
enligt medgivande av 1917 års riksdag må av besparingar,
som uppstått å anslag till sjökarteverket,
användas för ändring av ångfartyget Rån till sjömätningsfartyg,
för ifrågavarande ändamål må av
sådana besparingar användas ett ytterligare belopp
av 16,900 kronor.
Lots- och fyrväsendet.
4. Lots- och fyrinrättningen med livräddnings
anstalterna.
[82.] Efter framställning av Kungl. Maj:t har 1914 års senare riksdag
Lots- och fyr- beslutat ingå i prövning av utgifterna för lots- och fyrinrättningen med
medwdd" livräddningsanstalterna samt anvisa därför erforderliga kostnadsbelopp
ningsanstai- att bestridas av statsmedel, utan att vissa särskilda inkomsttitlar därtill
torna. anslogos.
(Ordinarie
anslag.)
Femte huvudtiteln.
H0!>
I anslutning härtill bär riksdagen, med godkännande av stater för
lotsstyrelsen och lotsverket, att gälla från och med år 1915, nämligen:
avlöningsstater för lotsstyrelsen, för befälet vid lotsverket, för lotspersonalen,
för fyrpersonalen, för personalen å lotsverkets ångfartyg och
för personalen vid livräddningsanstalterna, stat för undervisningsanstalterna,
omkostnadsstat, övergångs- och indragningsstat samt pensionsstat,
bestämt anslaget till lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna
för år 1915 till ett mot staternas sammanlagda slutsumma
svarande belopp av 3,640,652 kronor, att utgå såsom förslagsanslag.
I riksstaten för år 1918 är förslagsanslaget till lots- och fyrinrättningen
med livräddningsanstalterna uppfört med ett belopp av 3,643,074
kronor.
Med skrivelse den 7 september 1917 har nu lotsstyrelsen framlagt
förslag till reglering av lotsstyrelsens och lotsverkets utgiftsstater
för år 1919. Därvid har lotsstyrelsen beträffande de särskilda staterna,
såvitt däri föreslagits ändringar, anfört följande.
Avlöningsstat för fyrpersonalen.
I skrivelse den 12 oktober 1912 hade lotsstyrelsen, bland annat,
framhållit, att i mån av avgång av fyrpersonal en del indragningar
kunde verkställas. Sålunda skulle vid Häfringe fyrplats, varest funnes
anställda en fyrmästare och ett fyrbiträde, tjänsten kunna uppehållas
av en fyrvaktare med uppbörd och ett fyrbiträde, så länge mistsignalering
icke funnes anordnad vid platsen.
Den vid Häfringe fyrplats anställda fyrmästaren komme att bliva
pensionsberättigad under loppet av år 1917; och,- då någon mistsignalering
icke hittills blivit anordnad vid nämnda plats, hade lotsstyrelsen
i enlighet med förutnämnda uttalande ansett, att fyrmästarbefattningen
vid Häfringe med avlöning å 1,800 kronor kunde utbytas mot en uppbörd
sfyrvaktarbefattning, till vilken befattning kunde transporteras den
enligt vad nedan omförmäldes för närvarande vid Svangens fyrplats
anställda och där icke vidare behövliga uppbördsfyrvaktaren. 1 enlighet
härmed skulle ur staten för fyrpersonalen kunna uteslutas en fyrmästaravlöning
å 1,800 kronor.
Vidare hade lotsstyrelsen i skrivelse den 23 juli 1915 anmält, att
ordinarie fyrbiträdet vid Svangens fyrplats transporterats och konstituerats
att vara fyrbiträde vid annan fyrplats; och hade styrelsen på
grund därav och då styrelsen hade för avsikt att föreslå anordnande
av en ny fyr på Ramskär, beläget inemot 5 latitudsminuter utanför
310
Femte huvudtiteln.
[82.] Svangens fyr, genom vilken anordning fyren å Svangen kunde ersättas
med en agafyr utan ständig bevakning, gjort framställning därom, att
berörda fyrbiträdesbefattning tillsvidare finge vara obesatt. Med anledning
av berörda framställning hade Kung]. Maj:t genom nådigt brev
den 6 augusti 1915 förordnat att, intill dess förändring i staten för fyrpersonalen
i ovan omförmälda avseende kunde varda genomförd, fyrbiträdesbefattningen
vid Svangens fyrplats tillsvidare icke skulle återbesättas
samt att lotsstyrelsen skulle äga att av den för ifrågavarande
befattning i stat uppförda avlöning disponera så mycket, som erfordrades
till avlöning åt den, som förordnades att bestrida de med befattningen
förenade göromål.
Den ifrågaställda fyranordningen på Ramskär, till vilken 1916 års
riksdag efter förslag av Kungl. Maj:t anvisat medel, hade numera blivit
färdigställd och i följd därav skulle, i samband med Svangens fyrs ersättande
med en agafyr, den vid sistnämnda fyrplats anställda personalen,
en fyrvaktare med uppbörd med avlöning av 1,450 kronor samt
ett fyrbiträde med avlöning av 1,200 kronor, kunna indragas.
Då emellertid vid Skags fyrplats numera genom anordnande därstädes
av _ mistsignalering, vartill 1917 års riksdag efter förslag av
Kungl. Maj:t anvisat medel, erfordrades, förutom redan vid platsen anställda
en lyrmästare och en fyrvaktare, jämväl ett fyrbiträde samt till
avlöning åt detta biträde skulle tagas i anspråk den för Svangens fyrplats
disponerade fyrbiträdesavlöningen, kunde lotsstyrelsen icke, i följd
av Svangens fyrs ersättande med en agafyr, föreslå uteslutande ur staten
för fyrpersonalen av någon fyrbiträdesbefattning. Då den vid
Svangens lyrplats anställda fyrvaktaren med uppbörd syntes, på sätt
förut sagts, kunna transporteras till den nya uppbördsfyrvaktarbefattningen
vid Häfringe, borde den avlöning, som utginge till uppbördsfyrvaktaren
vid Svangens fyrplats, fortfarande bibehållas i staten för
fyrpersonalen.
På förslag av Kungl. Maj:t hade 1917 års riksdag anvisat medel
för anordnande av ny fyr- och mistsignalstation å Härnöklubb. För
nämnda fyr, som beräknades bliva färdig under år 1919, erfordrades
en fyrmästare med lön 1.200 kronor, tjänstgöringspenningar 700 kronor
och beklädnadsbidrag 100 kronor, eller sammanlagt 2,000 kronor, en
fyrvaktare med lön 750 kronor, tjänstgöringspenningar 450 kronor och
beklädnadsbidrag 100 kronor, eller sammanlagt 1,300 kronor samt ett
fyrbiträde med lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar 400 kronor och
beklädnadsbidrag 100 kronor, eller sammanlagt 1,200 kronor. I sammanhang
med uppförande av den nya fyren å Härnöklubb vore avsett
Femte huvudtiteln.
311
att ändra Lungö fyr och förse densamma med agabelysning. Vid
Lungö fyr vore för närvarande anställda en uppbördsfyrvaktare och ett
fyrbiträde. Fyrbiträdet kunde efter förändringens genomförande transporteras
till Härnöklubbs fyrplats, och anvisande av särskilda medel
för ett fyrbiträde därstädes erfordrades vid sådant förhållande icke.
Någon särskild anvisning av medel för fyrvaktarbefattningen vid Härnöklubb
erfordrades ej heller, då, såsom nedan förmäldes, en fyrvaktaravlöning
å 1,300 kronor vid Godnatts fyrplats bleve ledig och kunde
för ändamålet användas. För den nya fyrplatsen vid Iiärnöklubb skulle
under nu angivna förhållanden endast erfordras anvisning av eu fyrmästaravlöning
av 2,000 kronor.
I samband med anordnande av förbättrad belysning för insegling
till Karlskrona, omfattande uppförandet av två nya agafyrar samt ändring
av de nuvarande fyrarna vid Godnatt till agafyrar utan ständig
bevakning, för vilket ändamål 1917 års riksdag på förslag av Kungl.
Maj:t anvisat medel, skulle de vid Godnatts fyrplats anställda personer,
nämligen en fyrmästare med lön 1,100 kronor, tjänstgöringspenningar
600 kronor och beklädnadsbidrag 100 kronor, eller sammanlagt 1,800
kronor samt en fyrvaktare med lön 750 kronor, tjänstgöriugspenningar
450 kronor och beklädnadsbidrag 100 kronor, eller sammanlagt 1,300
kronor bliva vid Godnatt obehövliga.
Innehavaren av fyrvaktarbefattningen vid Godnatts fyr hade nyligen
erhållit avsked och några åtgärder för befattningens återbesättande hade
icke av styrelsen vidtagits med hänsyn dels till fyrens ändring till
agafyr, dels ock därtill att Godnatts fyr jämlikt särskild nådig bestämmelse
för närvarande hölles släckt. Vid angivna förhållanden vore fyrvaktaravlöningen
ledig och kunde användas vid Härnöklubb. Beträffande
innehavaren av fyrmästarbefattningen vid Godnatts fyrplats syntes denne
kunna placeras vid annan fyrplats, varefter styrelsen skulle avgiva förslag
angående denna fyrmästaravlönings uteslutande ur staten eller
disponerade på annat sätt än den för närvarande vore använd.
Jämlikt nådigt brev den 8 maj 1914 hade Kungl. Maj:t medgivit,
att för anskaffning och installering av en gnistapparat å fyrskeppet
Ölandsrev finge användas visst belopp från behållna fyr- och båkmedel.
Vidare hade Kungl. Maj:t enligt nådigt brev den 1 oktober samma år,
bland annat, ställt till styrelser förfogande erforderliga medel till anordnande
av gnisttelegraf å vissa fyrskepp. Efter det i följd härav
gnistapparater anordnats å fyrskeppen Ölandsrev och Grundkallen, hade
det för skötseln av dessa apparater ansetts nödigt att i stället för ett
extra fyrbiträde å vartdera av nämnda fyrskepp anställa ytterligare ett
[82.]
312
Femte huvudtiteln.
[82]. ordinarie fvrbiträde. Med anledning härav finge lotsstyrelsen föreslå,
att i staten för fyrpersonalen upptoges ytterligare två fyrbiträden, vartdera
med lön av 700 kronor, tjänstgöringspenningar 400 kronor och
beklädnadsbidrag 100 kronor.
Några ändringar i de å denna stat upptagna förslagsanslagen, som
berördes av det föreslagna utbytet av två extra fyrbiträdesbefattningar
mot två ordinarie fyrbiträdesbefattningar, nämligen anslagen till arvoden
till extra biträden vid såväl fasta fyrar som å fyrskepp, till hyresbidrag
samt till vikariatsersättning, hade styrelsen, med hänsyn till ringheten
av de belopp, som skulle uteslutas ur eller tilläggas vederbörande
förslagsanslag, icke nu ansett sig behöva föreslå.
På grund härav har lotsstyrelsen föreslagit uteslutande ur avlöningsstaten
av en fyrmästaravlöning å 1,800 kronor samt upptagande
i samma stat av en fyrmästaravlöning å 2,000 kronor samt ytterligare
två fyrbiträden å 1,200 kronor; och har styrelsen överlämnat ett i enlighet
härmed uppgjort förslag till avlöningsstat för fyrpersonalen, enligt
vilket de bestämda anslagen i denna stat skulle ökas från 446,050
kronor till 448,650 kronor samt statens slutsumma bliva 723,250
kronor.
Omkostnadsstat för lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna.
Till utvidgning av lotsstyrelsens ämbetslokaler hade Kungl. Maj:t
genom nådigt brev den 23 februari 1917 bemyndigat styrelsen att i
huset med adressnummer 2 vid Kornhamnstorg, där nämnda lokaler nu
vore inrymda, till den 1 oktober 1920 förhyra ytterligare tre rum för
en hyresersättniug av 1,000 kronor om året. Det i omkostnadsstaten
upptagna förslagsanslaget till hyra för lotsstyrelsens ämbetslokal utgjorde
8.500 kronor, motsvarande det hittillsvarande hyresbeloppet. Med inberäknande
av hyran för de på grund av ovan nämnda bemyndigande
förhyrda tre rummen utgjorde hyran för lotsstyrelsens ämbetslokal
9.500 kronor, till vilket belopp anslaget i omkostnadsstaten borde upptagas.
Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 3 juni 1915, bland
annat, bemyndigat lotsstyrelsen att med riksmarskalksämbetet och övriga
vederbörande träffa avtal om upplåtelse med nyttjanderätt till lotsverket
av ett till lägenheterna Rosenvik n:r 3 a och 3 c å Södra Djurgården
hörande område samt att vidtaga erforderliga åtgärder för anordnande
å området av förrådslokaler m. m., hade lotsstyrelsen den 1 juni 1917
Femte huvudtiteln.
a 13
— med förmälan att förrådslokaler m. m. uppförts å området i fråga,
varest. nu förrådseffekter och annan materiel förvarades, samt att vissa
lotsverket tillhöriga ångfartyg, fyrskepp, kuttrar och andra farkoster
där hade sin upplagsplats — anhållit att med aktiebolaget Svensk nattvakt
få ti''äffa avtal om anordnande av nattlig bevakning å området i
fråga. Med anledning härav hade Kungl. Maj:t genom nådigt brev den
29 juni 1917 medgivit, att lotsstyrelsen finge med nämnda aktiebolag
träffa avtal om anordnande för tiden intill den 1 juli 1918 av den
ifrågasatta bevakningen, ävensom föreskrivit, att därav föranledda kostnader
skulle bestridas av det i omkostnadsstaten för lots- och fyrinrättningen
med livräddningsanstalterna upptagna förslagsanslaget till extra
utgifter.
Genom sistnämnda nådiga brev hade Kungl. Maj:t därjämte anbefallt
lotsstyrelsen att, därest behov av sådan bevakning ansåges föreligga
jämväl för tid efter den 30 juni 1918, före den 1 oktober 1917 i samband
med övriga framställningar, avsedda att föreläggas 1918 års riksdag,
avgiva det förslag i fråga om fortsatt anordnande av dylik bevakning,
vartill omständigbeterna kunde föranleda.
Då det till förebyggande av stölder och med tanke på eventuell
eldfara måste anses, att behov av sådan bevakning förefunnes jämväl
för tid efter den 30 juni 1918, har lotsstyrelsen, med överlämnande af
bestyrkt avskrift av det mellan lotsstyrelsen och aktiebolaget Svensk
nattvakt träffade avtal om nattlig bevakning vid lotsverkets förråd m. m.
vid Rosenvik å Djurgården, föreslagit fortsatt anordnande av dylik bevakning
samt hemställt, att för täckande av härmed förenade kostnader
i omkostnadsstaten måtte upptagas ett särskilt anslag till nattlig bevakning
av lotsverkets förråd m. m. vid Rosenvik samt att detta anslag
måtte beräknas till 2,400 kronor.
Med avseende å vissa i de uti omkostnadsstaten upptagna anslag,
särskilt anslagen till konsumtionsartiklar till fyrar m. m., till reparation
och underhåll av byggnader m. m. samt till underhåll av lotsverkets
ångfartyg och tjänstefartyg, torde det vara att förvänta, att desamma
komme att under år 1919 överskridas, så att utgiftsbeloppen komme
att i betydligare mån avvika från medeltalet av de kostnader, som
med anslaget skulle bestridas. Då emellertid denna utgiftsökning vore
beroende på dyrtidsförhållanden, som ansetts tillfälliga, och någon norm
för beräknande av dessa ökade kostnader svårligen kunde uppställas,
hade lotsstyrelsen icke något förslag angående höjning av förevarande
förslagsanslag att framställa.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft.
[82.]
40
314
Femte huvudtiteln.
På grund härav har lotsstyrelsen föreslagit, dels att förslagsanslaget
till hyra för lotsstyrelsens ämbetslokal måtte höjas från 8,500
kronor till 9,500 kronor och dels att i omkostnadsstaten måtte upptagas
ett nytt anslag å 2,400 kronor till nattlig bevakning av lotsverkets
förråd m. m. vid Rosenvik; och hade styrelsen överlämnat ett i
enlighet härmed upprättat förslag till omkostnadsstat för lots- och fyrinrättningen
med livräddningsanstalterna, vilket slutade å ett belopp av
687,949 kronor och företedde en ökning i förhållande till den nu gällande
staten med 3,400 kronor.
övergångs- och indragningsstat.
Av personalen å denna stat hade, efter det lotsstyrelsen avgivit
förslag till dylik stat för år 1918, avgått följande personer med avlöningsförmåner
å staten till nedannämnda belopp:
konstruktören L. F. Lindberg ....................................
fyrbiträdet vid Söderstjärnas fyr I. H. Rundqvist
lotsen vid Arholma lotsplats M. Ahlman
mästerlotsen vid Ljugarns lotsplats O. P. Uddén
kronor 4,500: —
» 750: —
» 220: —
» 180: —
Kronor 5,650: —
Slutsumman för ifrågavarande stat för år 1918, 20,550 kronor,
borde därför minskas med 5,650 kronor, då staten för år 1919 komme
att sluta å 14,900 kronor.
Vid bifall tijl vad sålunda föreslagits skulle medelsbehovet under
an slagstiteln »Lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna»
för år 1919 bliva följande:
lotsstyrelsen ............................................
befälet vid lotsverket ........................
lotspersonalen .........................................
fyrpersonalen.............................................
personalen å lotsverkets ångfartyg...
personalen å livräddningsanstalterna
undervisningsanstalterna.......................
omkostnadsstat..........................................
övergångs- och indragningsstat.........
pensionsstat...............................................
............. kronor 113,155:—
............. » 73,450: —
............. » 1,656,400: —
............. » 723,250: —
............ » 86,750: —
.............. » 9,570: —
............ » 13,000: —
............. » 687,949: —
........... » 14,900: —
........... » 265,000: -
Summa kronor 3,643,424: —
Femte huvudtiteln.
315
Då de förändringar rörande avlöning sstaten för fyrpersonalen, varom [82.J
lotsstyrelsen sålunda gjort framställning, äro föranledda av föreliggaude Dopartementsförhållanden,
bär jag icke något att däremot erinra. Enligt lotsstyrel- yct’[reaf^“.
sens förslag skulle till följd av dessa ändringar avlöningsstaten för fyrpersonalen
höjas från nuvarande belopp, 720,650 kronor, med 2,600
kronor till 723,250 kronor.
Beträffande omkostnadsstaten för lots- och fyrinrättningen med livräddning
sanstalterna har lotsstyrelsen dels föreslagit förhöjning med 1,000
kronor av det i nämnda stat upptagna förslagsanslaget, 8,500 kronor,
till hyra för lotsstyrelsens ämbetslokal och dels hemställt om uppförande
i staten av ett nytt anslag å 2,400 kronor för nattlig bevakning av
lotsverkets förråd m. in. vid Rosenvik å Södra Djurgården.
I det förra avseendet har Kungl. Maj:t för tillgodoseende av lotsstyrelsens
behov av ökat lokalutrymme redan medgivit förhyrande till
den 1 oktober 1920 mot en hyresersättning av 1,000 kronor för år av
tre i samma hus som ämbetsverkets övriga lokaler belägna rum. Hittills
upplupen hyresersättning har utgått av nyssnämnda i omkostnadsstaten
upptagna förslagsanslag å 8,500 kronor till hyra för lotsstyrelsens
ämbetslokal; och lärer nu detta anslag, med aidedning av den
sålunda tillkomna ytterligare hyresersättningen av 1,000 kronor, böra,
på sätt lotsstyrelsen hemställt, i 1919 års stat uppföras med ett till
9,500 kronor förhöjt belopp.
I avseende å kostnaderna för nattlig bevakning av lotsverkets förråd
m. m. vid Rosenvik, varom enligt Kung!. Maj:ts medgivande avtal
av lotsstyrelsen träffats med aktiebolaget Svensk nattvakt för tiden till
och med den 30 juni 1918, har lotsstyrelsen i den skrivelse av den 1
juni 1917, varav nämnda medgivande var föranlett, framhållit, att det
till styrelsen upplåtna området vid Rosenvik, varest en mängd dyrbar
lotsverket tillhörig materiel av olika slag förvarades, visserligen vore
avstängt från landsidan, men däremot från sjösidan vore lätt tillgängligt,
samt att, därest tillgrepp av materiel komme att äga rum, sådana tillgrepp
skulle kunna ej blott förorsaka statsverket ansenliga direkta ekonomiska
förluster, utan ock vålla allvarliga olägenheter, om svårersättliga
delar av fyr- eller kustsignalmaskinerier tillgrepes eller glaslinser
skadades m. m. Åven ur eldfaresynpunkt är bevakningen enligt lotsstyrelsens
mening av behovet påkallad.
Omförmälda bevakning synes mig, med hänsyn till vad av lotsstyrelsen
sålunda anförts, böra framgent tills vidare fortgå. Det i sådant
hänseende nu utgående beloppet, 2,400 kronor för år, vilket torde
få anses skäligt, lärer därför böra beräknas i omkostnadsstaten. Det
316
Femte huvudtiteln.
[82.] synes mig emellertid mindre lämpligt att, på sätt lotsstyrelsen föreslagit,
uppföra nämnda belopp såsom ett särskilt anslag å omkostnadsstaten,
utan lärer beloppet i stället böra inberäknas i det i staten ingående
förslagsanslaget till extra utgifter. Enligt vad jag inhämtat,
hava utgifterna å sistnämnda anslag, som i staten är uppfört med ett
belopp av 35,000 kronor, icke uppgått till mer än 17,351 kronor 35 öre
för år 1915 och 18,101 kronor 75 öre för år 1916; och torde vid sådant
förhållande någon förhöjning av anslaget av nu nämnd anledning icke
vara påkallad.
Då lotsstyrelsen icke ansett sig böra göra hemställan om höjning
av de i omkostnadsstaten ingående anslag, som kunna påverkas av
nuvarande dyrtidsförhållanden, har jag icke funnit anledning att nu
framställa förslag i sådant syfte.
Vidare .anhåller jag att i detta sammanhang få anmäla ett anslagskrav,
som av lotsstyrelsen framställts i skrivelse den 23 november
1917. Lotsstyrelsen har därvid anfört följande.
Genom nådigt brev den 8 maj 1914 medgav Kungl. Maj:t, att för
anskaffning och installering av en gnistapparat å fyrskeppet nr 29
Ölands rev samt för utbildning av personal i skötsel av gnistapparat
finge av behållna fyr- och båkmedel användas ett belopp av 18,000
kronor.
Vidare hade lotsstyrelsen, sedan Kungl. Maj:t genom nådigt brev
den 1 oktober 1914 ställt till styrelsens förfogande ett belopp av 26,000
kronor för anordnande av gnisttelegraf å vissa fyrskepp, gått i författning
om anordnande av sådan telegraf å fyrskeppet nr 23 Grundkallen.
På framställning av styrelsen hade Kungl. Maj:t därefter genom
nådigt brev den 2 mars 1917 från handels- och sjöfartsfonden anvisat
ett belopp av 2,700 kronor för utbildande vid en av telegrafverket under
år 1916 anordnad kurs av personal för den beslutade gnisttelegrafstationen
å fyrskeppet nr 23 Grundkallen; och hade styrelsen i skrivelse
den 2 november 1917 hemställt, att ett belopp av 3,200 kronor från
sagda fond måtte ställas till styrelsens förfogande för utbildande av
ytterligare personal vid lotsverket för gnisttelegrafstationen å sistnämnda
fyrskepp. För framtiden torde emellertid ej kunna påräknas, att kostnaderna
för ifrågavarande ändamål finge ''bestridas från handels- och
sjöfartsfonden.
Till telegrafstyrelsen utginge för närvarande ett belopp av 100 kronoi
för varje deltagare från lotsverket uti av telegrafverket anordnade
utbildningskurser. Kostnaderna i övrigt utgjordes huvudsakligen av rese
-
Femte huvudtiteln.
317
och traktamentsersättningar, vilka under olika år givetvis uppginge till
olika belopp, beroende på att till deltagande i utbildningskurs borde
utses de för ändamålet lämpligaste personerna samt att dessa kunde
hava sin anställning å skilda platser i landet och kunde innehava olika
tjänsteställning med rätt till olika ersättning under resor och utbildningskurs.
Då personer, som genomgått utbildningskurs, på grund av dödsfall,
avsked ur tjänsten eller förflyttning nödvändigtvis måste ersättas med
annan utbildad personal samt reservpersonal måste uppövas för att i
händelse av behov kunna inträda i tjänstgöring vid gnisttelegraf, erfordrades,
att ett årligt anslag för personalens utbildning ställdes till
lotsstyrelsens förfogande, och torde detta anslag på förut angivna skäl
böra erhålla förslagsanslags natur.
På grund av vad sålunda anförts har lotsstyrelsen hemställt, att
Kungl. Maj:t vid framläggande till 1918 års riksdag av det förslag till
ändrade stater att gälla från och med år 1919, som överlämnats med
styrelsens skrivelse den 7 september 1917, ville göra framställning jämväl
om beviljande av ett förslagsanslag å 3,500 kronor till utbildande
av personal för gnisttelegrafering samt att berörda anslag måtte
upptagas i omkostnadsstaten för lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna
närmast efter anslaget till rese- och traktamentskostnader.
Till en början torde jag få erinra, att Kungl. Maj:t, med anledning
av lotsstyrelsens i berörda skrivelse den 2 november 1917 gjorda
framställning, genom nådigt brev den 16 i samma månad för utbildande
av ytterligare personal vid lotsverket för gnisttelegrafstationen å fyrskeppet
nr 23 Grundkallen från handels- och sjöfartsfonden anvisat ett
belopp av högst 3,200 kronor.
Då emellertid ifrågavarande anslagskrav måste anses vara av permanent
natur och medel för ändamålet icke vidare torde kunna beredas
från handels- och sjöfartsfonden, finner jag, i likhet med lotsstyrelsen,
riktigt och lämpligt, att i omkostnadsstaten för lots- och fyrinrättningen
med livräddningsanstalterna upptages ett förslagsanslag för bestridande
av kostnaderna för utbildande av lotsverket tillhörande personal för
gnisttelegrafering. Mot det i sådant avseende av lotsstyrelsen föreslagna
beloppet, 3,500 kronor, har jag icke något att erinra.
Omkostnadsstaten för lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna,
vilken nu upptager ett belopp av 684,549 kronor, skulle
[82.]
318
Femte huvudtiteln.
[82.] vid bifall till vad jag sålunda föreslagit ökas med (1,000 + 3,500) 4,500
kronor till 689,049 kronor.
Mot vad lotsstyrelsen föreslagit i fråga om övergångs- och indragningsstaten
har jag icke någon erinran att framställa. Denna stat skulle
i följd härav minskas från nuvarande belopp, 20,550 kronor, med
5,650 kronor till 14,900 kronor. Denna jämkning torde enligt min
mening ej behöva föranleda framläggande av förslag till ny stat för
riksdagens godkännande, utan synes mig tillfyllest, att därav betingad
minskning i medelsbehovet iakttages vid förevarande anslags
beräknande.
Förslagsanslaget till lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna
skulle alltså ökas med (2,600 + 4,500 — 5,650) 1,450 kronor.
Slutligen anhåller jag att i detta sammanhang få beröra ännu ett
spörsmål, nämligen frågan om beredande av medel till understöd åt vissa
förutvarande befattningshavare vid lotsverket eller dylika befattningshavares
änkor och barn, vilka äro berättigade till pension ur flottans
pensionskassa.
Enligt Kungl. Maj:ts för varje särskilt fall lämnade medgivande
hava åtskilliga personer av nyssnämnda kategorier på grund av ömmande
omständigheter tidigare tilldelats understöd, utöver dem tillkommande
pension, till olika mindre belopp.
Då framställningar om beredande av understöd åt dylika personer
hädanefter syntes böra underställas riksdagens prövning, uppdrog Kungl.
Maj:t den 29 juni 1917 åt lotsstyrelsen att, därest och i den mån styrelsen
funne, att sådana personer av omförmälda kategorier, vilka tidigare
tilldelats understöd av allmänna medel, fortfarande borde komma i
åtnjutande av dylikt understöd, till Kungl. Maj:t inkomma med uppgift
å dessa personer jämte utredning för en var av dem beträffande behovet
av understöd och det belopp, varmed understödet borde utgå, ävensom
avgiva förslag i fråga om den medelstillgång, som borde för ändamålet
anlitas.
I anledning härav har lotsstyrelsen i skrivelse den 25 september
1917 avgivit utlåtande i ämnet samt därvid hemställt, att Kungl. Maj:t
ville hos riksdagen utverka, att till vissa angivna personer, vilka tidigare
åtnjutit understöd av allmänna medel, fortfarande måtte få utgå sådana
understöd med samma årliga belopp, som hittills till dem utbetalats, tillhopa
utgörande 780 kronor. Lotsstyrelsen har vidare meddelat, att det
i pensionsstaten för lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstal
-
Femte huvudtiteln.
319
terna upptagna bestämda anslaget å 10,000 kronor till beredande av
understöd åt sådana förutvarande befattningshavare vid lotsverket eller
deras änkor och barn, vilka icke äro berättigade till pension, vid IDIG
års slut visade ett överskott å 1,945 kronor, samt föreslagit, att ifrågavarande
understöd å tillsammans 780 kronor efter medgivande av riksdagen
måtte få utgå av berörda anslag.
I detta ärende har statskontoret den 19 november 1917 avgivit utlåtande
och därvid anfört huvudsakligen följande.
Då, eldigt vad av lotsstyrelsens skrivelse framginge, nyssnämnda
anslag å 10,000 kronor åtminstone för närvarande icke åtginge för därmed
avsett ändamål, syntes det lämpligt, att åtgärd vidtoges för att
överskottet måtte få användas för att åt f. d. befattningshavare vid lotsverket
eller deras änkor och barn, som åtnjöte låga pensioner, bereda
sådant understöd, som hittills utgått från andra allmänna medel. Då
emellertid behovet av understöd syntes böra såsom hittills prövas för
varje år och understödet alltså icke utgå i form av pension utan såsom
gratifikation, ville det synas statskontoret, som om syftet lämpligast skulle
uppnås genom att utverka riksdagens medgivande därtill, att förenämnda
anslagsbelopp finge från och med år 1918 användas till beredande av
understöd åt sådana förutvarande befattningshavare vid lotsverket eller
deras änkor och barn, vilka antingen icke vore berättigade till pension
eller ock åtnjöte pension efter andra grander än dem, som nu vore
gällande, samt att anslagets rubrik finge i lotsstyrelsens och lotsverkets
pensionsstat ändras i överensstämmelse härmed från och med år 1919.
Då jag finner det av statskontoret föreslagna sättet för ordnandet
av denna angelägenhet ändamålsenligt, anser jag mig böra tillstyrka, att
sådan ändring vidtages beträffande förutnämnda i pensionsstaten för lotsoch
fyrinrättningen med livräddningsanstalterna upptagna anslag å 10,000
kronor, att från detta anslag även kunna utgå understöd till sådana
förutvarande befattningshavare vid lotsverket, vilka icke uppbära pension
enligt den civila pensionslagen, ävensom till förutvarande befattningshavares
vid lotsverket änkor och barn, vilka åtnjuta pension efter andra
grunder än dem, som gälla för efterlevande efter delägare i civilstatens
änke- och pupillkassa.
Någon ökning av anslagets belopp synes av denna anledning icke
behöva vidtagas. Ett i enlighet härmed uppgjort förslag till pensionsstat
torde böra underställas riksdagens prövning.
På grund av vad jag under denna punkt anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
[82.]
320
Femte huvudtiteln.
[82.]
[83.]
Säkerhetsanstalter
för sjöfarten.
(Extra anslag.)
att, med godkännande av avlöningsstat för fyrpersonalen
samt omkostnadsstat och pensionsstat för
lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna
av den lydelse, bilagorna nr 14, 15 och 16 vid detta
protokoll utvisa, i riksstaten för år 1919 öka förslagsanslaget
till lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna
nu.
...................................................... kronor 3,643,074: —
med .................................................... » 1,450: —•
till......................................................... kronor 3,644,524: —
5. Säkerhetsanstalter för sjöfarten.
Till säkerhetsanstalterna för sjöfarten har för vart och ett av åren
1915, 1916, 1917 och 1918 av riksdagen på extra stat beviljats ett anslag
av 460,000 kronor.
I sin förberörda skrivelse den 7 september 1917 har lotsstyrelsen
föreslagit, att på extra stat för år 1919 måtte för ifrågavarande ändamål
beviljas enahanda belopp, 460,000 kronor; och har styrelsen därvid anmält,
att styrelsen senare skulle inkomma med närmare redogörelse och
motivering för de arbeten och anskaffningar, som enligt styrelsens åsikt
borde verkställas medelst tillgång av berörda anslag för år 1919.
Härefter har lotsstyrelsen i skrivelse den 12 november 1917 avgivit
sådan redogörelse jämte tillhörande motivering, därvid styrelsen
meddelat, att vid beräknande av berörda extra anslag hänsyn tagits
till nedan angivna behov, vilka komme att nämnas i den ordning, de
enligt styrelsens mening borde tillgodoses; och har styrelsen, i avseende
å de för dessa ändamål erforderliga belopp och nödvändigheten av behovens
tillgodoseende, anfört följande:
Täckande av brister, som uppstått vid utförandet av
vissa byggnadsarbeten m. m., vartill 1914 och 1915 års
riksdagar anvisat medel ........................................................... 7,491: 54 kronor.
Denna ökning i kostnaden, vilken förorsakats av den allmänna
prisförhöjning, som inträffat sedan kostnadsberäkningarna verkställdes,
fördelade sig på nedan angivet sätt:
Femte huvudtiteln.
321
till anskaffning av en l:a klass mistsirén för komprimerad luft till
Eggeijrund anvisade 1914 års riksdag 17,300 kronor, vilken beräknade
kostnadssumma överskridits med 2,427 kronor 10 öre;
till ny fyr vid Ispeudde anvisade 1915 års riksdag 6,500 kronor,
vilken beräknade kostnadssumma överskridits med 1,653 kronor 86 öre;
till ny fyr vid Stenshuvud anvisade 1915 års riksdag 6,500 kronor,
vilken beräknade kostnadssumma överskridits med 2,342 kronor 28 öre;
till ny fyr på Franska Stenarna anvisade 1915 års riksdag 5,000
kronor, vilken beräknade kostnadssumma överskridits med 776 kronor
46 öre;
till anordnande av en livräddningsstation å Hand anvisade 1915
års riksdag 2,500 kronor, vilken beräknade kostnadssumma överskridits
med 151 kronor 84 öre;
till anskaffning av en lysboj vid BeUonagrund anvisade 1915 års
riksdag 6,000 kronor, vilken beräknade kostnadssumma överskridits
med 22 kronor 50 öre;
till anskaffning av en lysboj vid grundet Tröskeln anvisade 1915
års riksdag 6,000 kronor, vilken beräknade kostnadssumma överskridits
med 110 kronor;
till anskaffning av en lysboj vid grundet Blackan anvisade 1915
års riksdag 6,000 kronor, vilken beräknade kostnadssumma överskridits
med 7 kronor 50 öre.
Förbättring av säkerhetsanstalterna vid Ostergarns
fyrplats ................................................................................. 26,000 kronor.
För detta ändamål hade anvisats, av 1915 års riksdag 68,500
kronor, av 1916 års riksdag 57,000 kronor samt av 1917 års riksdag
40,000 kronor, eller sammanlagt 165,500 kronor. Av lotsstyrelsens
förut avgivna skrivelser i detta ärende framginge, enligt skrivelse den
29 december 1914, att kostnadssumman för utförandet av detta byggnadsarbete
i sin helhet då beräknats till 108,500 kronor, enligt skrivelse
den 17 december 1915, att den allmänna prisförhöjning, som under tiden
inträffat, nödvändiggjort en omräkning av det ursprungliga kostnadsförslaget,
varvid det visat sig, att den beräknade totalkostnaden ökats
till 125,500 kronor, samt enligt skrivelse den 22 december 1916, att
lotsstyrelsen på grund av den alltjämt fortsatta prisökningen låtit de
förut gjorda kostnadsberäkningarna genomgå förnyad granskning och
omräkning, vilka givit vid handen, att totalkostnaden ej kunnat beräknas
lägre än till 165,500 kronor. Då emellertid, sedan sistnämnda
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 höft. 41
[83.]
322
Femte huvudtitela.
[83.] skrivelse avläts, så gott som alla omkostnader än ytterligare stigit, hade
lotsstyrelsen funnit nödvändigt att ännu en gång låta revidera kostnadsberäkningarna
i fråga, och hade resultatet därav blivit, att den beräknade
totalkostnaden för byggnadsarbetets utförande för närvarande ej
kunde beräknas lägre än till 191,500 kronor, av vilken anledning lotsstyrelsen
nu såge sig nödsakad att för ändamålet i fråga begära ett
ytterligare anslag av 26,000 kronor.
Reparation av hamnen vid Dämmans fyrplats............ 20,000 kronor.
Av 1915, 1916 och 1917 års riksdagar både anvisats resp. 50,000,
50,000 och 40,000 eller sammanlagt 140,000 kronor för detta ändamål.
Enligt det år 1914 uppgjorda kostnadsförslaget beräknades totalkostnaden
till 140,000 kronor, varom lotsstyrelsen gjort anmälan i skrivelse
den 29 december 1914. På grund av den stora prisförhöjning, som inträffat
särskilt beträffande cement, måste totalkostnaden numera beräknas
till 160,000 kronor. Nu begärda 20,000 kronor utgjorde alltså den
ökning av anslaget, som för arbetenas fullbordande vore erforderlig.
JSrya fyrar för insegling nattetid till Lysekil och
kringliggande orter..................................................................... 4,000 kronor.
I skrivelse den 17 december 1915 både lotsstyrelsen anhållit att
för sagda ändamål få disponera 21,500 kronor, vilken summa sedermera
av 1916 års riksdag även anvisats. Den sedan dess inträffade prisförhöjningen
å material och arbete hade förorsakat, att ovannämnda fyrars
uppförande nu beräknades kosta 25,500 kronor, varför nu begärdes en
ökning av det givna anslaget med 4,000 kronor.
Förbättrad fyrbelysning i farleden Islandsberg—
Lysekil ...................................................................................... 1,000 kronor.
Sedan lotsstyrelsen genom skrivelse den 17 december 1915 framhållit
behovet av ifrågavarande förbättring av fyrbelysningen, vilken beräknades
medföra en kostnad av 5,500 kronor, hade detta belopp blivit
för ändamålet av 1916 års riksdag anvisat. På grund av höjda materialpris
beräknades emellertid kostnaden för ovannämnda arbete numera
till 6,500 kronor, och utgjorde det nu begärda anslaget alltså skillnaden
mellan vad som redan av riksdagen anvisats och den summa, som beräknades
erforderlig för arbetets utförande.
Femte huvudtiteln.
.323
Ny fyr pa Ram skär ...................................................... 1,000 kronor.
I skrivelse den 17 december 1915 hade lotsstyrelsen begärt, att för
sagda ändamål måtte anvisas 20,500 kronor, ett belopp, som 1916 års
riksdag fann skäligt att härtill anvisa, men som med nu begärda 1,000
kronor understege den kostnad av 21,500 kronor, vartill'' fyrens uppförande
numera med anledning av ökade pris måsto beräknas.
Ny fyr pa Svangen........................................................... 1,500 kronor.
I skrivelse den 17 december 1915 hade lotsstyrelsen föreslagit uppförandet
av eu ny fyr på Svangen för en beräknad kostnad av 6,500
kronor, vilken summa jämväl anvisades för ändamålet av 1916 års riksdag.
Vid nu företagen omräkning av kostnadsförslaget hade det befunnits,
att kostnaden måste beräknas till 8,000 kronor, vadan det nu begärda
tilläggsanslaget av 1,500 kronor erfordrades för arbetets fullbordande.
Ny fyr ä skäret Klåback .............................................. 4,000 kronor.
I skrivelse den 17 december 1915 med förslag till nya säkerhetsanstalter
för sjöfarten hade lotsstyrelsen, bland annat, framställt begäran
om medels anvisande till uppförande av denna fyr; och hade 1916 års
riksdag sedermera för detta ändamål anvisat 6,500 kronor. På grund
av i hög grad ökade pris å fyrkur och fyrapparat samt ej minst genom
den byggnadsarbetets snabba fortgång synnerligen hindrande svåra och
stormiga väderlek, som rått den tid av hösten 1917, under vilken byggnadsarbetet
pågått — varvid vore att märka, det Klåback utgjordes av en
i Kattegatt fritt liggande klippa, utan skydd för storm och sjögång —
kunde man nu förutse, att totalkostnaden för detta arbetes utförande
komme att stiga till ett belopp av 10,500 kronor, vadan den begärda
summan av 4,000 kronor erfordrades utöver det beviljade anslaget för
arbetets fullbordande.
Ny fyr vid Malöhamn...................................................... 2,000 kronor.
1916 års riksdag hade för uppförande av denna nya fyr anvisat
5,500 kronor, varom lotsstyrelsen gjort framställning i skrivelse den
17 december 19.15. Inträffade prisförhöjningar å material, fyrapparater
m. m. hade förorsakat, att kostnaden för detta fyrbyggnadsarbete syntes
komma att inalles belöpa sig till 7,500 kronor och alltså de 2,000
kronor, som nu begärdes, bliva erforderliga till arbetets fullbordande.
324
Femte huvudtiteln.
[83.] Ny fyr på Trollholmshällan.......................................... 800 kronor.
Det av 1916 års riksdag för detta ändamål anvisade beloppet,
5,500 kronor, vilket av lotsstyrelsen föreslagits i skrivelse den 17 december
1915, hade visat sig otillräckligt. Då kostnaden för arbetets
utförande nu beräknades till 6,300 kronor, tarvades alltså ett tilläggsanslag
av 800 kronor.
Ny fyr på Lönshuvud .................................................. 1,200 kronor.
Anslag till uppförande av denna fyr hade begärts av lotsstyrelsen
i skrivelse den 17 december 1915; och hade 1916 års riksdag för
ändamålet anvisat 5,500 kronor. Den allmänna prisförhöjningen hade
förorsakat, att kostnaden nu måste beräknas till 6,700 kronor. Ett
belopp av 1,200 kronor erfordrades alltså ytterligare till likviderande
av samtliga kostnader för detta byggnadsarbete.
Gasverk med kompressorstation ...................................... 21,000 kronor.
Genom skrivelse den 17 december 1915 hade lotsstyrelsen anhållit,
att 67,000 kronor måtte ställas till styrelsens förfogande för ändamålet
i fråga. Nämnda belopp blev sedermera härtill av 1916 års riksdag
anvisat. Byggnadsarbetena hade pågått under år 1917, varjämte erforderliga
maskinerier m. m. beställts. De år 1915 beräknade prisen
hade emellertid sedan dess stigit i så hög grad, att sammanlagda kostnaderna
för denna anläggnings fullbordande na ej kunde beräknas lägre
än till 88,000 kronor, vartill i övrigt dessutom bidragit den å västra
kusten under hösten och senare delen av sommaren 1917 oftast rådande
stormiga och regniga väderleken, som hindrat arbetenas normala gång
samt försenat och fördyrat transporter och lossning av material m. m.
På grund av vad sålunda anförts erfordrades därför till anläggningens
fullbordande det belopp av ytterligare 21,000 kronor, som nu begärdes.
Nytt mistsignalmaskineri vid Björns fyrplats............. 13,000 -kronor.
I skrivelse den 22 december 1916 hade lotsstyrelsen framhållit behovet
av förbättrad mistsignalering vid denna fyrplats samt meddelat,
att härför erfordrades ett belopp av 30,000 kronor. Denna summa blev
av 1917 års riksdag anvisad för ändamålet ifråga, att utgå under år
1918. Ehuru sålunda någon utbetalning för denna anläggning ännu
icke ägt rum, förorsakade dock numera gällande pris, att kostnaden ej
kunde beräknas lägre än till 43,000 kronor, vadan det nu begärda tillläggsanslaget,
13.000 kronor, syntes bliva erforderligt för anskaffande
av behövliga maskinerier, uppförande av maskinhus m. m.
Femte huvudtiteln.
325
Nytt mistsignalviaskineri vid Skags fyrplats
För ifrågavarande ändamål hade 1917
17,000 kronor.
,........„„ ......... års riksdag för år 1918 an
visat
det belopp av 50,000 kronor, varom lotsstyrelsen hemställt i sin
skrivelse den 22 december 1916. Det anvisade anslaget vore avsett att
täcka kostnaderna dels för anskaffning av maskineri samt uppförande
av till detsamma^ inrymmande erforderligt maskinhus in. m., dels till
uppförande av det bostadshus och de uthus, som genom ökning av fyrpersonalens
antal å platsen bleve nödvändiga, dels ock till uppförande
av en tvätt- och bagarstuga. Vid den omräkning av kostnadsförslagen,
som lotsstyrelsen nu låtit utföra, hade det visat sig, att kostnaderna för
de byggnadsarbeten och anskaffningar, som med de anslagna medlen
skulle verkställas, numera stigit till 67,000 kronor, vadan lotsstyrelsen
nödgades anhålla om ett tilläggsanslag å 17,000 kronor för anläggningens
utförande.
Förbättrad, fyrbelysning för insegling till Karlskrona 10,000 kronor.
Behovet av säkerhetsanstalternas förbättrande beträffande . denna
viktiga hamn hade lotsstyrelsen, med anförande av skälen härtill, påpekat
i sin skrivelse den 22 december 1916, vari kostnaderna härför
uppgivits till 76,000 kronor, en summa, som för det avsedda ändamålets
vinnande jämväl anvisats av 1917 års riksdag. Förslaget avsåge
uppförandet av två nya fyrar samt ändring av de båda fyrarna å Godnatt.
Vid nu utförd omräkning av kostnadsförslaget hade det visat sig, att
totalkostnaden ej kunde beräknas lägre än till 86,000 kronor. För
förslagets genomförande fordrades alltså ytterligare den summa, 10,000
kronor, som av lotsstyrelsen- nu begärdes.
Uppassningshus vid Härnösands lotsplats..................... 1,000 kronor.
Med anledning av inträffad prisstegring beträffande byggnadsmaterialier
hade förnyad beräkning av kostnaderna för denna byggnads, uppförande
verkställts, varvid det visat sig, att den av lotsstyrelsen i skrivelse
den 22 december 1916 angivna summan, 6,500 kronor, som av 1917
års riksdag anvisats, vore otillräcklig, samt att den numera för ändamålets
vinnande beräknade kostnaden uppginge till 7,500 kronor. På
grund därav hade lotsstyrelsen nu ansett sig böra göra framställning
om erhållande av ett tilläggsanslag av 1,000 kronor.
Ny mistsignalstation vid Rödkallens fyrplats ........... 3,000 kronor.
För ändamålet funnes av 1917 års riksdag anvisade 15,000 kronor,
om vilket belopps beviljande lotsstyrelsen anhållit i skrivelse den 22
[83.]
326
Femte huvudtiteln.
[83.] december 1916. Den alltjämt pågående prisförhöjningen gjorde emellertid,
att kostnaderna för denna nya mistsignalstation numera ej beräknades
bliva lägre än 18,000 kronor. Av lotsstyrelsen nu begärda 3,000
kronor vore alltså avsedda att täcka den beräknade brist, som ansåges
skulle uppstå.
Ny fyr- och mistsignalstation å Härnökluhb.............. 110,000 kronor.
Sedan lotsstyrelsen genom ämbetsskrivelse den 22 december 1916
framhållit behövligbeten av en förbättring i avseende på säkerhetsanstalterna
för sjöfarten å den del av Norrlandskusten, där Härnöklubb
vore belägen, samt anhållit, att för anläggande därstädes av en ny fyroch
mistsignalsstation måtte anvisas ett sammanlagt belopp av 185,000
kronor, av vilken summa dock endast 85,000 kronor ansåges erforderliga
under år 1918, bifölls den gjorda framställningen av 1917 års
riksdag, som för utgifter under det första arbetsåret, 1918, anvisade
sistnämnda belopp, 85,000 kronor. Vid den revidering av kostnadsberäkningarna,
som de ökade prisen nödvändiggjort, hade det befunnits,
att anläggningen i sin helhet ej syntes kunna utföras till billigare kostnad
än 270,000 kronor, d. v. s. att den ursprungliga kostnadssumman
måste ökas med 85,000 kronor. Nu begärda Ilo,000 kronor ansåge
lotsstyrelsen vara erforderliga för täckande av byggnadskostnaderna
under det andra arbetsåret, 1919, vadan för år 1920 skulle till arbetets
fullbordande komma att ytterligare erfordras 75,0<)0 kronor; och hade
styrelsen för avsikt att i sinom tid göra framställning om sistnämnda
medelsbnhovs tillgodoseende.
Anskaffning av 1 ljud- och lysboj jämte förankrings
gods
i reserv .......................................''..................... 17,500 kronor.
Till anskaffning av 4 lysbojar samt 1 ljud- och lysboj jämte förankringsgods,
allt i reserv, hade av riksdagen för år 1917 anvisats
tillsammans 30,000 kronor. Den stora prisförhöjning, som under de
senaste aren varit och allt fortfarande vore rådande, hade förorsakat,
att för de anvisade medlen kunnat anskaffas endast 4 lysbojar jämte
förtöjningsgods i reserv. Då behovet av 1 ljud- och lysboj jämte förankringsgods
i reserv fortfarande förelåge, hade medel till anskaffning
härav åter måst upptagas.
I skrivelse den 21 december 1915 hade lotsstyrelsen, bland annat,
anfört att, sedan genom nådiga brev den 1 oktober 1914 och den
18 juni 1915 anvisats sammanlagt 250,000 kronor för anskaffande
Femte huvudtiteln.
327
av ett nytt fyrskepp att förläggas i Bottenhavet, anbud infordrats [83.j
från sju inhemska verkstäder å leverans av fyrskeppet, att därvid befunnits,
att kostnaden för detsamma skulle med ej mindre än 152,000
kronor överskrida anslaget, samt att med anledning härav och då på
grund av rådande förhållanden föga utsikt funnes att genom infordrande
av nya anbud nedbringa kostnaderna inom anslagets ram lotsstyrelsen,
som förkastat det enda inkomna anbudet såsom varande för
högt, ansett sig böra tillsvidare, intill dess gynnsammare byggnadsförhållanden
kunde yppa sig, uppskjuta frågan om fyrskeppets byggande.
Genom skrivelse till lotsstyrelsen den 21 januari 1916 hade chefen
för sjöförsvarsdepartementet meddelat, att vid föredragning av lotsstyrelsens
ovannämnda skrivelse Kungl. Maj:t funnit gott låta vid den
sålunda gjorda anmälan bero.
Till följd av den prisstegring, som sedermera alltjämt ägt rum och
varigenom enligt verkställda beräkningar kostnaden för byggande av
ifrågavarande fyrskepp oupphörligen ökats, så att denna kostnad för
närvarande torde belöpa sig till omkring 1,000,000 kronor, hade styrelsen
ansett sig böra fortfarande uppskjuta byggandet av detta fyrskepp
och på grund av den stora prisstegringen ej heller funnit sig
ännu böra göra framställning om anvisande av ytterligare medel till
detsammas byggande.
Till anskaffning av nytt maskineri för fyrskeppet nr 23 Grundkallen
samt till nytt maskineri och ny fyrapparat för fyrskeppet nr 5 Svenska
Björn hade riksdagen för år 1917 anvisat för Grundkallen 54,000
kronor och för Svenska Björn 84,000 kronor. Efter infordrande av
anbud från tre inhemska verkstäder, av vilka dock endast en avgivit
anbud, vilket anbud den 7 december 1916 företagits till prövning, hade
framgått, att kostnaden för ifrågavarande anskaffningar och därmed förenade
arbeten för fyrskeppet Svenska Björn skulle belöpa sig till sammanlagt
141,000 kronor och således med 57,000 kronor överstiga anslaget.
På grund härav hade anbudet förkastats och, då med anledning
av rådande förhållanden föga eller ingen utsikt funnes att genom infordrande
av nya anbud nedbringa kostnaderna, hade anskaffningarna för
såväl Grundkallen som Svenska Björn tillsvidare uppskjutits. Enligt
under sommaren 1917 gjorda förnyade kostnadsberäkningar skulle anskaffningen
och därmed förenade arbeten belöpa sig till ungefär 180,000
kronor för Grundkallen och 200,000 kronor för Svenska Björn. Då
prisstegringen syntes fortfara, hade styrelsen, ehuru det givetvis vore
ofördelaktigt att uppskjuta ifrågavarande väl behövliga anskaffningar
328
Femte huvudtiteln.
[83.] och arbeten för och å dessa fyrskepp, med hänsyn såväl till de i dessa
fall mycket stora kostnadsökningarna som ock till nödvändigheten av
dels ökade anslag för redan påbörjade arbeten och dels det trängande
behovet av andra arbetens utförande icke ansett sig böra för närvarande
göra framställning om ökade anslag för ovannämnda anskaffningar
m. in. för fyrskeppen Grundkallen och Svenska Björn, men
ämnade styrelsen i sinom tid göra framställning om anvisande av de
ytterligare medel för såväl anskaffning av det nya fyrskeppet som anskaffningar
och därmed förenade arbeten för fyrskeppen Grundkallen
och Svenska Björn, vilka kunde befinnas erforderliga.
Av vad sålunda anförts framginge, att samtliga de anslag, som ovan
av lotsstyrelsen begärts för år 1919, med undantag av 25,000 kronor
(110,000—85,000) för en ny fyr- och mistsignalstation å Härnöklubb,
eller inalles ej mindre än 236,491 kronor 54 öre, avsåge att täcka i
redan givna anslag förefintliga brister, verkliga eller beräknade, vadan
av den i lotsstyrelsens förberörda skrivelse den 7 september 1917 upptagna
summan till nya eller förbättrade säkerhetsanstalter för sjöfarten,
460,000 kronor, endast skulle återstå ett belopp av 223,508 kronor 46
öre för nya ändamål. På grund av den rådande dyrtiden och med hänsyn
till nödvändigheten att för närvarande inskränka statsverkets utgifter
så långt som möjligt samt även av andra skäl hade lotsstyrelsen ej funnit
lämpligt att göra framställning om täckandet av anmälda brister genom
särskilt anslag, utan hade styrelsen i stället sökt inrymma härför erforderliga
medel i det sedvanliga extra anslag, som till fullföljande av den
för en period av tio år uppgjorda planen till säkerhetsanstalternas förbättrande
under en följd av år plägat anvisas, ehuru härigenom utförandet
av flera viktiga och högeligen önskvärda förbättringar beträffande
säkerhetsanstalterna måste uppskjutas. I detta sammanhang tilläte sig
lotsstyrelsen erinra därom, att det inom en nära framtid och när omständigheterna
så medgåve syntes bliva nödvändigt att höja ovannämnda
årliga extra anslag av 460,000 kronor dels på grund av penningvärdets
fall, vilket i den män det komme att fortfara i och för sig verkade
därhän, att den av lotsstyrelsen år 1912 framlagda tioårsplanen sannolikt
annars ej skulle kunna genomföras på kortare tid än 16 å 17 år,
dels av den anledning att uppkomsten av nya eller utvecklingen av
förutvarande anläggningar av industriell eller kommersiell art skapat och
fortfarande syntes komma att skapa år 1912 oförutsedda behov av nya
eller förbättrade förbindelseleder till sjöss med därav föranledda krav
på förbättrade säkerhetsanstalter, ett förhållande, som än ytterligare
Femte huvudtiteln. 329
komme att förlänga tiden för det uppgjorda byggnadsprogrammets
genomförande.
Av det ovannämnda för nya ändamål disponibla beloppet, 223,508
kronor 46 öre, varav 25,000 kronor enligt vad förut anförts redan disponerats
för ny fyr- och mistsignalstation å Härnöklubb, skulle alltså
återstå 198,508 kronor 46 öre, beträffande användandet av vilket belopp
lotsstyrelsen finge föreslå:
Anskaffning av 1 ljud- och lysboj jämte förankringsgods
för Salvorev ............................................................ 17,500 kronor.
Utanför Avanäset å Fårö vid Gottland sträckte sig i det närmaste
från land och vidare 6 distansminuter till sjöss det å flera ställen mycket
grunda och för sjöfarten farliga Salvorev, där upprepade strandningar ägt
rum. Någon fyrbelysning, som direkt skyddade för nämnda rev, funnes
ej. En ljud- och lysboj vid norra ändan av Salvorev skulle i hög grad
underlätta passagen runt revet och i övrigt bliva till gagn för sjöfarten
samt motverka, att strandningar skedde å revet.
Ändring av Lungö fyr .................................................. 5,000 kronor.
1 skrivelse den 22 december 1916 hade lotsstyrelsen, i sammanhang
med framställning om beviljande av medel till anordnande av en
ny fyr- och mistsignalstation vid Härnöklubb, omnämnt, att enligt styrelsens
förmenande Lungö fyr samtidigt med tändandet av den nya fyren
å Härnöklubb lämpligen borde ändras och förses med agabelysning, den
ständiga bevakningen indragas och den därstädes anställda fyrpersonalen
förflyttas, varigenom stor besparing i de årliga omkostnaderna
för platsen skulle ernås.
Fyrbelysning i farleden frän Oxdjupet till Halfkakssundet
samt över Askrikefjärden till Störa Värtan ............ 52,000 kronor.
Den förstnämnda farleden sträckte sig från Oxdjupet över Solo
och Torsby fjärdar genom sundet mellan Tynningön och Bergholmen
norr om Risholmen, Furuholmen och Långholmen väster om Granholmen
samt Stora och Lilla Höggarn fram till Halfkakssundet. Den sistnämnda
leden utgjordes av den nuvarande norra farleden över Askrikefjärden
till Stora Värtan. Såväl chefen för marinstaben som chefen för sjökarteverket
hade, på av lotsstyrelsen därom gjord förfrågan, förklarat
sig icke hava något att erinra mot anordnande av fyrbelysningen i fråga.
Att nattetid passera från Oxdjupet till Stockholm eller tvärtom
genom den endast ofullständigt belysta farleden förbi Garpens och
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft 42
[83.]
330
Femte huvudtiteln.
[83.] Furuholmens fyrar erbjöde redan för fartyg av i trafiken på Stockholm
nu använd storlek avsevärda svårigheter, vilka växte med fartygens
storlek. På flera ställen tilläte i övrigt djupet i denna farled ej framförandet
av fartyg med större djupgående än 7 meter, vadan det vore
synnerligen önskvärt, att en ny och djupare samt fullständigt fyrbelyst
farled anordnades för infart till Stockholm. 1 samband med anläggandet
av ny djuphamn i Stockholm samt efter den upprensning av Oxdjupet,
som väl inom den närmaste framtiden torde komma till stånd,
kunde man med säkerhet förutse, att storleken och djupgåendet hos de
fartyg, som trafikerade Stockholms hamn, komme att hastigt och i hög
grad ökas, vilken omständighet nödvändiggjorde anordnandet av en ny
djupvattensfarled. Genom nu föreslagen fyrbelysning av farleden Oxdjupet—Halfkakssundet
skulle man erhålla en sådan djupvattensled,
som även nattetid bleve trafikabel för mycket stora fartyg.
För fyrbelysning av denna farled erfordrades 4 fyrar, av vilka en
skulle uppföras å ett undervattensgrund i sundet mellan Tynningön och
Bergholmen. Samtliga fyrar skulle vara försedda med agabelysning och
sålunda ej i behov av bevakningspersonal.
Beträffande farleden över Askrikefjärden saknade denna led nu helt
och hållet fyrbelysning för navigering nattetid till vid Stora Värtan belägna
platser, bland vilka särskilt vore att märka Stockholms stads gasverk
och Stockholm—Roslagens järnvägars kolstation. Då tvenne av
de för farleden Oxdjupet—Halfkakssundet erforderliga fyrarna kunde
erhålla lysvinklar västeröver, belysande östra delen av Askrikefjärden,
skulle för belysning av denna fjärds västra del fram till Stora Värtan
endast erfordras en fyr, försedd med agabelysning och alltså utan bevakning.
Under villkor att erforderlig fyrbelysning in till resp. hamnar
enligt åtagna förbindelser bekostades av hamnägarna:
Fyrbelysning av farleder i Singö skärgård.................. 45,000 kronor.
Förutom de lastageplatser, som redan länge funnits väster om Singö
och farleden Svartklubben—Öregrund, hade på senare tiden i denna
trakt tillkommit flera nya, å vilka trafiken redan nu vore stor och alltjämt
växte. Holmens bruks fabriksaktiebolag hade vid Hallsta anlagt
ett stort pappersbruk med till detsamma hörande hamn vid Edeboviken,
varest också Stockholm—Roslagens järnvägar något sydligare anordnat
en ny hamn, över vilken betydande godskvantiteter förmedlades. Vid
Herräng hade Herrängs gruvaktiebolag anlagt masugnar med flera
Femte huvudtiteln.
331
järnverk med härtor erforderlig hamn. Från såväl ovannämnda bolag
som från svenska rederier hade vid flera tillfällen framställning gjorts
till lotsstyrelsen angående fyrbelysning av farleder i Singö skärgård, på
det att fartyg även nattetid skulle kunna inpassera från farleden Svartklubben—öregrund
till i Singö skärgård befintliga hamnar. Det nu
begärda anslaget avsåge att medelst 5 nya fyrar, försedda med agabelysning
och alltså utan bevakning, belysa de farleder i Singö skärgård,
som vore för hamnarna gemensamma och i övrigt av allmänt
intresse. Genom anordnande av fyrbelysningen i fråga skulle det dessutom
bliva möjligt för fartyg, som trafikerade den statsverket tillhöriga
Väddö kanal, att nattetid passera genom Singö skärgård. För den
händelse statsanslag beviljades till den fyrbelysning, som nu av lotsstyrelsen
föreslagits, hade Holmens bruks fabriksaktiebolag, Stockholm—
Rimbo järnvägsaktiebolag (ägare av Stockholm—Roslagens järnvägar),
Dannemora—Hargs järnvägsaktiebolag samt Herrängs gruvaktiebolag
utfäst sig att anordna för infart till resp. hamnar erforderlig fyrbelysning
intill en sammanlagd kostnad av högst 22,000 kronor, vilken
summa vore för detta ändamål fullt tillräcklig.
Lotsstyrelsen hade i detta ärende inhämtat chefernas för marinstaben
och sjökarteverket mening, varvid den förre icke haft något att
erinra och den senare endast fäst styrelsens uppmärksamhet på vissa
detaljer.
Ny fyr på Donsöhuvud ................................................. 9,000 kronor.
I södra inloppsfarleden till Göteborg erbjöde passerandet förbi
Rättarens fyr samt därifrån till Knarrholmens fyr vissa svårigheter
med anledning av det här trånga och av farliga grund begränsade farvattnet.
Uppförandet av en ny fyr å Donsöhuvud, vilket länge varit
ett önskemål, skulle undanröja dessa svårigheter. Det begärda anslaget
avsåge uppförande av en fyr med agabelysning och alltså utan bevakning.
Ny fyr på Slaystaholm ................................................. 9,000 kronor.
Det hade länge varit av behovet påkallat att å denna plats anordna
en fyr. Då denna holme vore belägen i farleden Södertälje—
Stockholm, bleve en fyr därstädes i än högre grad nödvändig, sedan nu
pågående ombyggnad av Södertälje kanal avslutats, varigenom möjliggjordes
för större fartyg att denna väg inkomma till Stockholm. Den
nu föreslagna nya fyren skulle förses med agabelysning, vadan ingen
bevakning vid densamma erfordrades.
[83.]
332
Femte huvudtiteln.
[83.] Anskaffande av arbetsredskap och arbetsmaskiner samt
förankringsgods i reserv för lotsverkets huvudförråd ......... 30,000 kronor.
För att på ett rationellt sätt och till billigaste kostnad kunna utföra
byggnadsarbeten m. in., som för lotsverkets räkning ifrågakomme,
erfordrades_ en komplettering av i huvudförrådet förefintliga redskap
in. m., varjämte en ökning av förrådets behållning av förankringsgods
i reserv för fartyg och bojar vore nödvändig.
Fortsatt införande av agabelysning vid fyrar ........ 31,008: 46 kronor.
Såsom lotsstyrelsen förut vid flera tillfällen påpekat, vunnes genom
införande av agabelysning en högst väsentlig ökning av fyrarnas ljusstyrka
samt en avsevärd besparing beträffande de årliga kostnaderna
för tillsyn och skötsel m. m., varjämte ett inom landet tillverkat lysämne
komme till användning i stället för fotogen, vars anskaffande
kunde vara förenat med stora svårigheter och höga kostnader.
Departe- I avseende å lotsstyrelsens omförmälda förslag vill jag nämna, att
“ande6118 den ifrågasätta fyrbelysningen i farleden från Oxdjupet till Halfkakssundet
samt över Askrikefjärden till Stora Värtan står i samband med
ett på civildepartementets föredragning till innevarande års riksdag framlagt
förslag rörande upprensning av Oxdjupet samt avses att färdigställas
till samma tid som denna upprensning.
Beträffande de föreslagna nya fyrarna på Donsöhuvud och Slagstaholm,
av vilka den senare står i förbindelse med ombyggnaden av
Södertälje kanal, synes mig visserligen, att med anordnandet av dessa
fyrar skulle kunna utan olägenhet anstå till ett följande år. Jag har
emellertid icke velat motsätta mig, att desamma redan nu komma till
utförande, helst som kostnaderna för fyrarnas byggande, tillhopa 18,000
kronor, icke äro mera betydande.
I förevarande förslag ingår även ett belopp av 30,000 kronor för
anskaffande av arbetsredskap och arbetsmaskiner m. m. för lotsverkets
huvudförråd. I avseende härå har jag inhämtat, att det, sedan lotsverk^
vid Rosenvik å Djurgården erhållit egen förrådsdepå, befunnits
lämpligt att därstädes utföra en del smärre reparationsarbeten å båtar,
motorer, fyrapparater och mistsignalmaskinerier o. dy]., varigenom icke
obetydliga besparingar skulle stå att vinna. För utförande av sådana
reparationer erfordras emellertid en successiv anskaffning av arbetsredskap
och arbetsmaskiner. Då alltså denna anskaffning synes vara väl
motiverad särskilt ur ekonomisk synpunkt, anser jag mig böra förorda
densamma.
Femte huvudtiteln.
333
Då förslaget i övrigt icke givit anledning till uttalande eller erinran [83.]
från min sida, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att till säkerlietsanstalter för sjöfarten bevilja
på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av
460,000 kronor.
Nautisk-meteorologiska byrån.
6. Nautisk-meteorologiska byrån.
I särskilda skrivelser den 6 december 1916 och den 29 september [84.]
1917 har föreståndaren för nautisk-meteorologiska byrån gjort framställ- Nautisk-metening
om vissa ändringar i den för byrån gällande staten i syfte att orbjrgånka
förstärka arbetskrafterna vid byrån m. m. (Ordinarie
På grand av remisser den 17 januari och den 6 oktober 1917 har anslag.)
löneregleringskommittén fått sig anbefallt att avgiva utlåtande i detta
ärende; och har kommittén till fullgörande härav den 11 december 1917
avgivit utlåtande i ärendet. Nämnda utlåtande har den 20 december 1917
remitterats till marinförvaltningen och föreståndaren för nautisk-meteorologiska
byrån för avgivande av yttranden, men hava sådana yttranden
ännu icke inkommit till Kungl. Maj:t. Jag kan följaktligen ej nu underställa
detta ärende Kungl. Maj:ts prövning. Emellertid synes det mig,
att medel för ändamålet böra tagas i beräkning vid framställningen till
riksdagen i fråga om anslagsbehoven för år 1919 och att i sådant hänseende
löneregleringskommitténs förslag bör läggas till grund för denna
beräkning. Nämnda förslag innefattar en förhöjning av det ordinarie
anslaget till nautisk-meteorologiska byrån, nu 26,100 kronor, med 14,800
kronor till 40,900 kronor samt upptagande av ett extra anslag å 9,000
kronor till arvoden åt viss personal vid byrån.
Jag hemställer fördenskull, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående beviljande
av anslag till nautisk-meteorologiska byrån
m. m., Kungl. Maj:t må komma att till riksdagen avlåta,
i det till nämnda byrå uppförda ordinarie anslaget,
nu 26,100 kronor, måtte beräknas en förhöjning av
14,800 kronor och detta anslag i dess helhet sålunda
beräknas till 40,900 kronor.
334
Femte huvudtiteln.
7. Arvoden till viss personal vid nautisk-meteorologiska
byrån.
[85.]
Arvoden till
viss personal
vid nautiskmeteorologiska
byr&n.
(Extra anslag.;
Under åberopande av vad jag- under nästföregående punkt anfört,
tår jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående beviljande
av anslag till nautisk-meteorologiska byrån
in. m., Kungl. Maj:t må komma att till riksdagen avlåta,
bland de extra förslagsanslagen å femte huvudtiteln
för år 1919 beräkna ett belopp av 9,000 kronor
till arvoden åt viss personal vid byrån.
8. Ålderstillägg för personalen vid nautisk-meteorologiska
byrån.
[8ö.] Å femte huvudtitelns stat för år 1918 är upptaget ett ordinarie
Ålderstillägg förslagsanslag å 13,000 kronor till ålderstillägg för jJersonalen vid underfv[dPnaSutiBk-U
vis,1ingsanstalterna för sjöfart och nautisk-meteorologiska byrån,
meteoroio- 1 enlighet med vad chefen för finansdepartementet till statsråds
giska
byrån, protokollet över finansärenden denna dag anmält, är det hans avsikt att
tillstyrka avlåtande av proposition till innevarande års riksdag beträffande
omorganisation av kommerskollegium. I samband därmed har föreslagits
att, i avbidan pa definitivt beslut i ämnet, dels de nu å femte huvudtiteln
uppförda ordinarie anslagen till navigationsskolorna och till navigationslärarkursen
måtte utbrytas från sin nuvarande plats i riksstaten
under femte huvudtiteln och vissa belopp i stället beräknas å ordinarie
stat under sjunde huvudtiteln, dels ock att omförmälda anslag till
ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalterna för sjöfart och
nautisk-meteorologiska byrån måtte minskas med det för personalen vid
undervisningsanstalterna för sjöfart avsedda beloppet, 11,000 kronor,
vilket i stället skulle upptagas bland de ordinarie anslagen under sjunde
huvudtiteln. De å 1918 års riksstat under femte huvudtiteln uppförda
ordinarie anslagen till navigationsskolorna och navigationslärarkursen
hava följaktligen tills vidare uteslutits från denna huvudtitel; och torde
därjämte i stället för det under samma huvudtitel uppförda förslagsanslaget
till ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalterna för
sjöfart och nautisk-meteorologiska byrån å 13,000 kronor nu böra upp
-
Femte huvudtiteln.
335
tagas ett förslagsanslag till ålderstillägg för personalen vid nautisk- [86.]
meteorologiska byrån å 2,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksd
agen
att i avvaktan på den proposition rörande omorganisation
av kommerskollegium, Kungl. Maj:t må
komma att till riksdagen avlåta, i riksstaten för år
1919 uppföra förslagsanslaget till ålderstillägg för
personalen vid undervisningsanstalterna för sjöfart och
nautisk-meteorologiska byrån, nu 13,000 kronor, med
ett belopp av 2,000 kronor under ändrad benämning:
»Ålderstillägg för personalen vid nautisk-meteorologiska
byrån, förslagsanslag''».
III. MARINEN OCH HANDELN.
1. Tillfällig löneförbättring åt viss lärarpersonal vid marinen
tillhörande undervisningsanstalter.
Av 1917 års riksdag anvisades för bestridande av kostnaderna för [87.]
tillfällig löneförbättring under år 1918 till lärarpersonal vid sjökrigs- Tillfällig löneskolan,
skeppsgosseskolan och navigationsskolorna i riket på extra stat fö^iatt""^&t
för år 1918 ett förslagsanslag av 27,000 kronor. personal
Chefen lör finansdepartementet har denna dag under sjunde huvud- “arin,en
titeln föreslagit bland annat att, i avbidan på den proposition rörande undervisningsomorganisation
av kommerskollegium, som kan bliva riksdagen
bland de extra anslagen under nämnda huvudtitel till tillfällig
bättring åt lärarpersonalen vid navigationsskolorna i riket såsom förslagsanslag
för år 1919 beräkna ett belopp av 35,000 kronor.
Då löneförbättring synes mig under år 1919 böra tillkomma jämväl
viss lärarpersonal vid sjökrigsskolan och skeppsgosseskolan, men jag
ännu ej är i tillfälle att underställa detta ärende Kungl. Maj ds prövning,
får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående beviljande
av anslag till tillfällig löneförbättring åt viss lärarpersonal
vid marinen tillhörande undervisningsanstalter,
Kungl. Maj:t må komma att till riksdagen avlåta, för
berörda ändamål bland de extra förslagsanslagen å femte
huvudtiteln för år 1919 beräkna ett belopp av 15,000
kronor.
förelagd, anstaUerlöneför
ans^asO
Femte huvudtiteln.
[88.]
Löneförbättring
åt vissa
vaktmästare
och med dem
jämförliga
befattningshavare.
(Ordinarie anslag.
)
336
2. Löneförbättring åt vissa vaktmästare och med dem
jämförliga befattningshavare.
Under åberopande av vad chefen för finansdepartementet förut
denna dag anfört i fråga om löneförbättring för år 1919 åt vissa vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare, får jag hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående beviljande
av anslag till löneförbättring för år 1919 åt
vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare,
Kungl. Maj:t må komma att till riksdagen avlåta,
för berörda ändamål bland de ordinarie anslagen
å femte huvudtiteln för samma år beräkna ett belopp
av 9,000 kronor.
Beträffande de här ovan upptagna ordinarie anslag, vid vilka jag
icke gjort någon hemställan, har jag ingen ändring att föreslå. I samband
härmed anhåller jag dock få erinra att, vid bifall till vad i den
under punkt 88 omförmälda propositionen kan bliva föreslaget, vissa i
ordinarie avlöningsstater uppförda vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare komma att erhålla avlöningsförmåner utöver vad i
vederbörande stat angives.
Vad departementschefen sålunda i ovan omförmälda
hänseenden tillstyrkt och hemställt behagade
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan jämväl av statsrådets
övriga ledamöter, gilla och bifalla, med befallning
att utdrag av detta protokoll skulle till finansdepartementet
överlämnas för att tjäna till ledning vid
avfattandet av Kungl. Maj:ts nådiga proposition till
riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov.
Ur protokollet:
Jochum Beck-Friis.
Femte huvudtiteln.
337
Bilaga nr 1.
Förteckning
utvisande för femte huvudtitelns såväl ordinarie som extra
anslag de år 1914 beräknade anslagsbeloppen samt de för år
1918 beviljade och för år 1919 (jämte å tilläggsstat
för år 1918) nu äskade anslagen.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft.
43
338
Femte huvudtiteln.
1 9 |
Ordinarie 1 8. |
|
År 1914 |
För år 1918 |
|
beräknade |
beviljade |
|
anslag. |
anslag. |
|
Departementet, Överstyrelsen, Undervisningsverken. |
Kr. |
Kr |
Departementet ....................................................................................... |
53,700 |
86,900 |
Marinförvaltningen och marinstaben ..................... |
139,000 |
J) 144,000 |
Undervisningsverken............................................... |
116,332 |
114.114 |
Summa |
309.032 |
345,014 |
Flottan. Avlöning, ersättningar m. m.: |
||
Avlöning för flottans kårer och stater .............................................. |
*) 6,076,778 |
6,341,969 |
Extra lönetillägg.............................................................................. |
— |
— |
Ersättning för rustning och rotering .................................................. |
1,000 |
4,300 |
Krigstjänstpremier till visst manskap och vissa värnpliktiga vid flottan...... |
-- |
— |
Rekapitulations- och avskedspremier (jämte anställningspreinier)............... |
— |
s) 46,000 |
Intendenturen: |
||
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårema jämte förstärkning.......... |
519,400 |
555,212 |
Naturaunderhåll åt personal vid flottan • » » ............ |
2,090,769 |
2,121,659 |
Nybyggnad och underhåll: |
||
Flottans nybyggnad och underhåll jämte förstärkning ............................ |
2) 3,095,650 |
3,162,900 |
Krigsfartygsmateriel, undervattenshåtmateriel, flygbåtmateriel .................. |
— |
— |
Övrig nybyggnad och underhåll (se nedan) Övningar: |
||
Flottans krigsberedskap och övningar jämte förstärkning...... |
s) 3,645,000 |
3,828,000 |
Sjöbeväringens avlöning och beklädnad » » ........................ |
s) 624,512 |
914,789 |
Övriga anslag för flottan: |
||
Nybyggnad och underhåll (ej ovan upptagna) ....................................... |
— |
- |
Artilleribehov .......................................... |
— |
40,000 |
Torped- och gnistsignalväsendet ...................................... |
— |
— |
Minväsendet .................................................................................. |
— |
— |
Summa flottan *) |
16,053,109 |
17,014,S29 |
*) Därav förstärknings- eller dyrtidsanslag................................................... | |
— |
— |
Femte huvudtiteln
339
anslag. |
E x |
ra anslag. |
|||||
Anmärkningar. |
|||||||
1 9 |
1 9. |
19 18. |
1 9 |
1 9. |
|||
År 1914 |
För år 1919 |
År 1944 |
För år 1918 |
A tilläggsstat |
År 1914 |
För år 1919 |
beteckna av dyrtiden |
beräknade anslag. |
äskade anslag. |
beräknade anslag. |
beviljade anslag. |
äskado anslag. |
beräknade anslag. |
äskade anslag. |
ökning (förstärknings-ans lag). |
Kr. |
Ifr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
53,700 |
86,900 |
— |
— |
— |
— |
45,970 |
*) Därav för marin-staben 7,000 kr. |
139,000 |
») 144,000 |
— |
15,950 |
— |
|||
2) Enligt proposition |
|||||||
116,332 |
— |
— |
— |
nr 60 år 1914. |
|||
309,032 |
380.294 |
— |
15,950 |
— |
— |
45,970 |
8) Till anställnings- |
och avskedspremier. |
|||||||
4) Till rekapitulations- |
|||||||
6,268,505 |
6,575,696 |
— |
— |
— |
— |
... |
premier. |
500 |
500 |
500 |
5) Dessutom en summa |
||||
för underhåll av för- |
|||||||
— |
4,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
sliten materiel av an- |
— |
— |
— |
200,000 |
— |
— |
— |
slaget till neutrali-tetskestnader. |
— |
122,000 |
— |
4) 40,000 |
— |
— |
— |
6) Dessutom reserva- |
tion 400,000 kr. |
|||||||
530,000 |
566,012 |
— |
(111,000) |
(381,500) |
— |
(255,000) |
7) Dessutom merkost- |
2,122,293 |
2.151,081 |
(424,300) |
(96«,000)1 |
olja av anslaget till neutralitetskost- nader. |
|||
3,188,100 |
3.267,550 |
— |
— |
— |
— |
5) (965,300) |
|
— |
— |
6,400,000 |
10,735,000 |
— |
6,400,000 |
6,400,000 |
|
3,810,000 |
3,962,000 |
«) (380,000) |
7)( 1,180,000) |
||||
858,344 |
914,789 |
— |
— |
— |
— |
(175,000) |
|
— |
— |
| |
1,070,430 |
/ 343,600 \ (76.500) |
886,350 |
||
— |
40,000 |
>1,280,0004 |
810,500 |
100,000 |
1,280,000 |
359,000 |
|
— |
— |
382,350 |
— |
243,000 |
|||
- |
— |
1 |
473,500 |
532,000 |
152,000 |
||
16,777,242 |
17,603,128 |
7,680.000 |
14,627,580 |
1,434.100 |
7.680,000 |
11,584,150 |
|
— |
— |
— |
(915,300) |
(458,000)1 |
— |
(3,543,300) |
340
Femte huvudtiteln.
Ordinarie |
||
1 9 |
1 8. |
|
. |
År 1914 |
För år 1918 |
beräknade |
beviljade |
|
anslag. |
anslag. |
|
Kr. |
Kr. |
|
Kustartilleriet. |
||
Avlöning: |
||
Avlöning för kustartilleriets personal... |
1,589,000 |
1,616,726 |
Rekapitulations- och avskedspremier (jämte anställningspremier) |
— |
l) 19,500 |
Intendenturen: |
||
Beklädnad åt kustartilleriets manskap jämte förstärkning........................ |
142,800 |
142,800 |
Naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet jämte förstärkning |
582,100 |
582,100 |
Nybyggnad och underhåll: |
||
Underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel jämte förstärkning |
522,000 |
553,350 |
Övningar: |
||
Kustartilleriets krigsberedskap och övningar jämte förstärkning |
520,000 |
492,600 |
Kustartilleribeväringens avlöning och beklädnad jämte förstärkning........... |
430,315 |
430.000 |
Krigsövningar vid kustfästningarna............ |
20,000 |
20,000 |
Lega och furagering m. m. för hästar vid kustartilleriet |
— |
— |
Övriga anslag för kustartilleriet: |
||
Nybyggnad och underhåll (ej ovan upptagna) |
_ |
_ |
Artillerihehov .............. |
_ |
|
Min väsendet................ |
• — |
— |
Summa kustartilleriet *) |
3,806,215 |
8,857,076 |
*) Därav förstärknings- eller dyrtidsanslag |
— |
— |
Femte huvudtiteln.
141
anslag. |
E x t |
r a a n s |
1 a g. |
Anmärkningar. Siffror inom parentes |
|||
1 9 |
1 9. |
19 18. |
1 9 |
1 9. |
|||
År 1914 |
För år 1919 |
År 1914 beräknade anslag. |
För år 1918 beviljade anslag. |
Å tilläggsstat för år 1918 |
År 1914 |
För år 1919 |
|
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
1,598,900 |
1,661,734 44,000 |
— |
s) 10,000 |
— |
— |
— |
1) Till anställnings-och avskedspremier. 2) Till rekapitulations-premier. |
142,800 |
142,800 |
— |
(28,600) |
(56,130) |
— |
(64,300) |
|
582,100 |
569,600 |
— |
(116,400) |
— |
— |
(256,300) |
|
529,000 |
683,650 |
— |
(119,044) |
(303,000) |
— |
(197,600) |
|
520,000 |
451,300 |
(200,000) |
(230,000) |
(200,000) |
|||
430,315 |
430,000 |
— |
— |
— |
— |
(89,500) |
|
20,000 |
20,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
|
— |
— |
- |
.50,000 |
— |
— |
75,000 |
|
— |
— |
1 620,000 J |
370,750 64,250 |
/ 60,000 |
620,000j |
213,550 222,450 |
|
— |
— |
1 1 |
150.000 |
30,000 |
1 1 |
95,000 |
|
3,823,115 |
4,003,084 |
620,000 |
1,109,044 |
799,105 |
620,000 |
1,413,700 |
|
— |
— |
— |
(464,044) |
(601,130) |
— |
(807,700) |
342
Femte huvudtiteln.
Ordinarie |
||
1 9 |
1 8. |
|
År 1914 |
För år 1918 |
|
beräknade |
beviljade |
|
anslag. |
anslag. |
|
Kr. |
Kr. |
|
Flottan och kustartilleriet. |
||
Reservstat för marinen . |
•'') |
29,057 |
Extra rekryteringsbidrag |
_ |
|
J Åtgärder för civilanställning....................................... |
__ |
|
! Viss artillerimateriel för flottan och kustartilleriet |
||
: Försök med mmmateriel . |
||
Materiel m. m. för marinens flygväsende ............................ |
__ |
|
Vissa byggnadsföretag vid marinen........................................ |
— |
_ |
Diverse: |
||
Personliga lönetillägg............... |
||
Ålderstillägg. . |
42,000 |
42,000 |
Ersättning åt officerare, ingenjörer och intendenter Under anställning eller |
15,000 |
15,000 |
Resestipendier åt läkare vid marinläkarkåren |
2,000 |
2,000 |
Rese- och traktamentspenningar ......................... |
55,500 |
55,500 |
Fly ttningshj älp..................................... |
11.000 |
11,000 |
Sjukvård för marinen................................. |
115,960 |
140.960 |
Uppvärmning, belysning, renhållning samt tvätt- och badinrättningar |
321,350 |
350,000 |
fekrivmaterialier och expenser m. m. |
100,500 |
140,000 |
Utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen och instruktioner m. m. |
25,000 |
25,000 |
Tryckningskostnader....................,....... |
25.094 |
25,002 |
Diverse behov ..................... |
22,375 |
22,254 |
Extra utgifter ............. |
75.000 |
75,000 |
Hyresutgifter.................... |
||
Täckande av vissa förskott ............................... |
||
Kostnader för kommittéer och utredningar genom sakkunniga |
_ |
|
Extra biträden a flottans stationer och inom kustfastningarna |
_ |
|
Övriga diverse utgifter ........................ |
||
Tillfällig löneförbättring för viss-personal vid marinen |
||
Ersättning för förskott ........................... |
— |
_ |
Summa flottan och kustartilleriet*) |
810,779 |
932,773 |
*) Därav förstärknings- eller dyrfidsanslag.,................ |
— |
/ |
Fonilo huvudtiteln,
343
anslag. |
E x t |
ra anslag. |
|||||
\ nmUrlrn - -i i- |
|||||||
1 9 |
1 9. |
19 18. |
1 9 |
1 9. |
Siffror inom parentes |
||
År 1914 |
För år 1919 |
År 1914 |
För är 1918 |
Å til i äggsstat för år 1918 äskade anslag. |
År 1914 beräknade anslag. |
För år 1919 |
|
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
'') |
39,111 |
'') Riksdagen godkänt |
|||||
— |
— |
50,000 |
— |
— |
— |
upprättande av re-servstat vid marinen |
|
_ |
_ |
— |
10,000 |
— |
— |
10,000 |
utan att angiva |
— |
— |
— |
94,500 |
(23,500) |
— |
118,000 |
summan för de olika |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
25,000 |
|
— |
— |
— |
300,000 |
— |
— |
— |
|
— |
— |
— |
— |
(500,000) |
— |
— |
|
J |
_ |
_ |
4,145 |
— |
— |
4,145 |
|
42,000 |
42,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
|
15,000 |
15,000 |
— |
— |
— |
— |
: |
|
2,000 |
2,000 |
— |
- |
— |
— |
— |
|
55,500 |
83,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
|
11,000 |
17,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
|
115,960 |
175,960 |
— |
— |
— |
— |
— |
|
321,350 |
425.000 |
— |
- |
— |
— |
— |
|
100,500 |
180,000 |
— |
— |
— |
— |
-- |
|
25,000 |
40,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
|
25,094 |
35,005 |
— |
— |
— |
— |
'' — |
|
22,375 |
22,254 |
— |
— |
— |
— |
— |
|
75,000 |
105,000 |
— |
— |
(30,000) |
— |
— |
|
— |
— |
— . |
57,000 |
1,200 |
— |
57,600 |
|
— |
— |
— |
339,947 |
— |
— |
— |
|
— |
65,000 |
— |
— |
65,000 |
— |
— |
|
— |
— |
— |
— |
63,900 |
— |
63.900 |
|
— |
— |
— |
188,950 |
— |
— |
19,575 |
|
— |
— |
— |
— |
1,650,000 |
— |
1,690,000 |
|
— |
— |
— |
— |
1,300,095 |
— |
[ |
|
810,779 |
1.246,380 |
— |
1,044,542 |
3,633.695 |
— |
1,988,220 |
|
— |
— |
— , |
— |
( 553,500) |
— |
- ■ |
344
Femte huvudtiteln,
[ |
1 9 |
Ordinarie 1 8. |
År 1914 |
För år 1918 |
|
beräknade |
beviljade |
|
anslag. |
anslag. |
|
Kr. |
Kr. |
|
Kostnader för tryggande av rikets neutralitet efter 1916 års utgång1).. |
||
Handeln» |
||
SjÖkarteverket ............................................................. |
_ |
101,800 |
Lots- och fyrväsendet................................................ |
— |
3,643,074 |
Undervisningsanstalter för sjöfart samt nautisk-meteorologiska byrån |
— |
226,920 |
Summa Handeln |
— |
3,971,794 |
Marinen och handeln. |
||
Tillfällig löneförbättring åt viss lärarpersonal .. |
_ |
_ |
Löneförbättning åt vissa vaktmästare ni. fl.......................... |
_ |
_ |
Krigstidstillägg och krigstidshjälp ....................................................... |
— |
— |
Samma Marinen och handeln |
— |
— |
Summa Handeln samt Marinen och handeln |
- |
3,971,794 |
Femte huvudtiteln
345
anslag. |
Extra anslag. |
Anmärkningar. |
|||||
1 9 |
1 9. |
||||||
19 18. |
1 9 |
1 9. |
Siffror inom parentes |
||||
p |
|||||||
År 1914 |
För år 1919 |
År 1914 |
För år 1918 |
Atilläggsstat för år 1918 äskade anslag. |
År 1914 |
För år 1919 äskade anslag. |
beteckna av dyrtiden ; |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
14.500.000 |
2)14.350,000 |
*) Dessutom hava an- |
|||||
slag till neutrali-tetskostnader bevil-jats med: för år 1914 kr. |
|||||||
— |
125,800 |
— |
108,200 |
— |
— |
158,200 |
för år 1915 kr. |
— |
3,644,524 |
— |
460,000 |
— |
— |
460,000 |
för år 1916 kr. 1 |
— |
3) 42,900 |
— |
s) 3,500 |
— |
— |
8) 9,000 |
18,749,498. 2) Anslaget avser neu- |
— |
3,813,224 |
— |
571.700 |
— |
— |
627,200 |
tralitetskostnader ! för år 1918. I |
boloppet ingå |
|||||||
— |
— |
— |
27,000 |
_ |
_ |
15,000 |
vändning i enlighet |
— |
9,000 |
— |
— |
9,000 |
— |
— |
med Kungl. Haj:ts |
— |
— |
— |
(2,300,000) |
(6,000,000) |
— |
— |
stämmande. 8) Endast nautisk- |
— |
9.000 |
— |
2,327.000 | |
6 009 000 |
— |
15.000 |
meteorologiska by- |
— |
3,822,224 |
— |
2.898,700 | |
6,009,000 |
642,200 |
rån. |
Bihang till riksdagens protokoll 1918.
1 samt.
1 käft.
44
346
Femte huvudtiteln
Samman -
Ordinarie |
||
1 9 |
1 8. |
|
År 1914 |
För år 1918 |
|
beräknad* |
beviljade |
|
anslag. |
anslag. |
|
Kr. |
Kr. |
|
Marinen. |
||
Departementet, Marinförvaltningen, Marinstaben, Undervisningsverken ... |
309,032 |
345,014 |
Flottan (Anslag,med undantag av förstärknings- och dyrtidsanslag |
16,053,109 |
17,014,829 |
(Förstärknings- ock dyrtidsanslag ..................... |
— |
— |
Summa flottan |
16,053,109 |
17,014.829 |
kustartilleriet (Anslag,med undantag av förstärknings-och dyrtidsanslag |
3,806,215 |
3,857.076 |
(Förstärknings- och dyrtidsanslag ................ |
— |
_ |
Summa kustartilleriet |
3,806,215 |
3,857,076 |
Flottan och Kustartilleriet^A“,aRmed ''mdailtag avför^rknings- och dyrtidsanslag |
810,779 |
932,773 |
(Förstärknings- och dyrtidsanslag ........................... |
— |
— |
Summa flottan och kustartilleriet |
810,779 |
932.773 |
Summa marinen utan neutralitetskostnader |
20,979,135 |
22,149,692 |
Kostnader för tryggande av rikets neutralitet efter 1916 års utgång............ |
— |
— |
Summa marinen med neutralitetskostnader efter 1916 års utgång |
20,979,135 |
22,149,692 |
Femte huvudtiteln. |
||
Marinen. |
||
Anslag, med undantag av förstärknings- och dyrtidsanslag. |
||
Departementet, Marinförvaltningen, Marinstaben, Undervisningsverken ........... |
309,032 |
345,014 |
Flottan ......................... |
16,053.109 |
17.014,829 |
Kustartilleriet ............... |
3,806,215 |
3,857,076 |
Flottan och kustartilleriet................................................ |
810,779 |
932,773 |
Summa |
20,979,135 |
22,149,692 |
Förstärknings- och dyrtidsanslaq. |
||
Flottan ............................... |
— |
_ |
Kustartilleriet ... |
_ |
|
Flottan och Kustartilleriet..................................................................... |
— |
— |
Summa |
— |
— |
Summa marinen utan neutralitetskostnader |
20,979,135 |
22,149,692 |
Kostnader för tryggande av rikets neutralitet efter 1916 års utgång |
— |
• _ |
Handeln samt Marinen och handeln ... . |
— |
3,971,794 |
Tillsammans |
20,979,135 |
26,121,486 |
Femte huvudtiteln
347
ställningar.
anslag |
E x |
t r a a n 8 1 |
a K- |
|||
1 9 |
1 9. |
19 18. |
1 9 |
1 9. |
||
År 1914 |
För år 1919 äskade anslag. |
År 1914 |
För år 1918 |
Å tilläggs8tat för år 1918 äskade anslag. |
År 1914 |
För år 1919 |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
809,032 |
380,294 |
— |
15,950 |
— |
45,970 |
|
16,777,242 |
17,603,128 |
7,680,000 |
13,712,280 |
976,100 |
7,680,000 |
8,040,850 |
— |
— |
— |
915.300 |
458,000 |
— |
3,543,300 |
16.777,242 |
17,603,128 |
7,680,000 |
14,627,580 |
1,434,100 |
7,680,000 |
11,584,150 |
3,823,115 |
4,003,084 |
620,000 |
645,000 |
197,975 |
620,000 |
606,000 |
— |
— |
-- |
464,044 |
601,130 |
— |
807,700 |
3,823,115 |
4,003.084 |
620,000 |
1,109,014 |
799,105 |
620,000 |
1,413,700 |
810,779 |
1,246,330 |
1,044,542 |
3,080,195 |
— |
1.988,220 |
|
— |
— |
553,500 |
— |
_ 1 |
||
810,779 |
1,246,330 |
1.044.542 |
3.633,695 |
— |
1,988,220 |
|
21.720.168 |
23,232,836 |
8,300,003 |
16,797,116 |
5,866,900 |
8,300,000 |
15,032,040 |
— |
— |
14,500.000 |
14,350,000 |
— |
— |
|
21,720,168 |
23,232,836 |
8,300,000 |
31,297,116 |
20,216,900 |
8.300.000 |
15,032,040 |
309.032 |
380,294 |
15,950 |
• 45,970 |
|||
K!,777,242 |
17,603,128 |
7,680,000 |
13,712,280 |
976,100 |
7,680,000 |
8,040,850 |
3,823,115 |
4,003.084 |
620,000 |
645,000 |
197.975 |
620,000 |
606,000 |
810,779 |
1,246.330 |
— |
1.044,542 |
3,080,195 |
— |
1,988,220 |
21,720,168 |
23,232,836 |
8,300,000 |
15,417,772 |
4,254,270 |
8.300,000 |
10,681,040 ä |
_ |
__ |
915,300 |
458,000 |
— |
3,543,300 |
|
— |
— |
— |
464,044 |
601,130 |
— |
807,700 |
_ |
— |
— |
- |
553.500 |
— |
— ! |
_ |
— |
— |
1,379,344 |
1.612,630 |
— |
4,351,000 |
21,720,168 |
23,232,836 |
8,300,000 |
16,797,116 |
5,866,900 |
8,300,000 |
15,032,040 |
_ |
— |
— |
14,500,000 |
14,350,000 |
— |
— |
— |
3,822,224 |
— |
2,898,700 |
6,009,000 |
— |
642,200 |
1 21,720,168 |
27,055.060 |
8,300 000 |
34,195,816 |
26,225,900 |
8,300,000 |
15,674,240 |
348
Femte himidtiteln.
Jämförande sammanställning av sjöförsvarets kostnader, såsom de
beräknades vid 1914 års senare riksdag och såsom de för år 1918
av riksdagen beviljats samt för år 1919 äskas.
(Neutralitetskostnader och Handeln ej medräknade.)
För år 1918
''enligt prop. nr 60 till 1914 årsl j Ordinarie anslag
senare riksdag beräknade t Extra anslag ....
För år 1919
av 1917 års riksdag beviljade
anslag.
enligt 1914 års senare riksdags
beräkningar.
av 1918 års riksdag äskade
anslag.
Ordinarie anslag
Extra anslag .....
Summa
Ordinarie anslag
Extra anslag.....
Summa
Summa
''Ordinarie anslag ............
Extra anslag..................
Summa
Därav fors turk n in gsanslag
Summa utan d-.o
Å tilläggsstat för år 1918 äskade anslag
Flottan |
Flottan. |
Kust- artille- riet. |
Summa sjöför- svaret. |
309,032 1,900,000 |
16,684,288 6.400,000 |
3,887,500 |
20,880,820 8,300,000 |
2,209,032 1,277,787 1,060,492 |
23,084,288 17,014,829 14,627,580 |
3,887,500 3,857,076 1,109,044 |
29,180,820 22,149,692 16,797,116 |
2,338,279 309,032 1.900.000 |
31.642,409 4.966.120 17,408,4214,002,715 |
38,946,808 21,720,168 8,300.000 |
|
2,209,032 1,626,624 2,034,190 |
23,808,4214,002,715 17,603,128,4,003,084 11,584.1501,413,700 |
30,020,168 23,232,836 15,032,040 |
|
3,660,814 |
29.187,278 5,416,784 3,543,300 807,700 |
38,264.876 4,351,000 |
|
3,660,814 3,633,695 |
25,643,978 4,609,084 1,434,100! 799,105 |
33,913,876 *) 5,866,900 |
, *V “Blagen t11/ krigstidstillägg och krigstidshjälp samt löneförbättring åt vissa vaktmästare
och med dem jamfbrliga befattningshavare, uppgående till 6,009,000 kronor.
Femte huvudtiteln.
349
Stat
Bilaga nr 2.
för flottans officerskår.
I Antal. |
Fast lön. |
||
1 |
Flaggman......................................................................................... |
8,000 |
_ |
4 | |
D:o ............................................................................................. |
32,000 |
— |
1 |
Kommendör.................................... |
6,000 |
— |
8 |
I ):o ......................................................................................... |
48,000 |
— |
1 |
Kommendörkapten av l:a graden............................................................ |
4,500 |
— |
21 |
D:o av d:o .......................................................... |
94,500 |
- |
1 |
D:o av 2:a graden............................................................ |
4,000 |
— |
21 |
D:o av d:o ............................................................ |
84,000 |
— |
1 |
Kapten av l:a klassen .......................................................................... |
3,400 |
- |
86 |
D:o av d:o ........................................................................... |
292,400 |
— |
1 |
D:o av 2:a klassen.......................................................................... |
2,400 |
— |
43 |
D:o av d:o ........................................................................... |
. 103,200 |
— |
1 |
Löjtnant ............................................................................................ |
1,500 |
— |
109 |
D:o ........................................................................................... |
163,500 |
— |
1 |
Underlöjtnant eller fänrik .............................................................. |
720 |
— |
54 |
Ilo d:o .................................................................... |
38,880 |
— |
1 354 |
Kronor |
887,000 |
— |
Tillkommer: |
|||
1 |
Ärligt tillägg till fasta lönen ät innehavare av chefsbefattningen i marin-förvaltningen, chefsbefattningen i marinstaben, stationsbefälhavar-befattning eller befattningen såsom inspektör av flottans övningar |
2,000 |
|
Summa högst kronor |
889,000 |
— |
Anmärkningar:
l:o. Dagavlöning ä 7 kronor till flaggman, 6 kronor till kommendör, 5 kronor till kommendörkapten
av l:a eller 2:a graden, 4 kronor till kapten av l:a eller 2:a klassen samt 3 kronor till löjtnant,
underlöjtnant eller fänrik eller halv dagavlöning efter vartdera av förestående belopp tillkommer i
den ordning, reglemente för marinen bestämmer.
2:o. Till officer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente
för marinen bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknat belopp av:
vid Karlskrona station: ^id Stockholms station:
för flaggman ................................... |
1,200 |
kronor |
1,500 |
kronor |
» kommendör.............................. |
900 |
» |
1,200 |
» |
» kommendörkapten ......................... |
600 |
» |
1,000 |
» |
» kapten ....................................... |
400 |
» |
500 |
» |
» löjtnant, underlöjtnant och fänrik____ |
300 |
» |
400 |
» |
3:o. Då befälhavande amirals- och stationsbefälhavarämbetena i Karlskrona innehavas av en
och samma person, åtnjuter innehavaren ett särskilt arvode av 3,000 kronor om året.
Femte huvudtiteln.
Bilaga nr 3.
Stat
för flottans underofflcerskär.
Antal.
1
212
1
494
738
FlagguttderofHcer .................................
D:o .................................
Underofficer av 2la graden.....................
D:ö .....................
Ökning i fasta lönen å 2401 kronor till
förslagsvis 96 flaggunderofficerare (maskinister)
.........................................
Summa högst krono-r
Fast lön.
Bekl&d
nads
ersätt
ning.
Ersätt
ning
för
Ved
och
ljus.
900 |
200 |
130 |
1,230 |
||||
217,800 |
— |
48,400 |
- |
31,460 |
■— |
297,660 |
— |
900 |
- |
200 |
— |
100 |
- |
1,200 |
— |
444,600 |
— |
98,800 |
— |
49,400 |
— |
592,800 |
i |
23,010 |
_ |
_ |
- |
_ |
23,040 |
||
087,240 |
- |
147,600 |
_| |
81,090 |
— |
915,930 |
— | |
Summa.
Anmärkningar:
l:o Av ovannämnda; antal flaggtfuderöfficeritre och underofficerare av 2fn graden skola minst
192, högst 384 vara maskinister.
2:o. Dagavlöning k 2 kronor 50 öre till flaggunderoffioer (maskinist), 2 kronor 15- öre till flaggunderofficer
(ej maskinist) och underofficer av 2:a graden (maskinist) samt 1 krona 50 öre till underofficer
av 2:a graden (ej maskinist) eller halv daga vinning efter vartdera av förestående belopp tillkommer j
den ordning, reglemente föT marinen bestämmer.
8:o. Till underofficer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente
för marinen bestämmer, ink-varteringsbidrag med ett efter år räknat belopp av:
för flåggtfnderofficer______ .......
» underofficer av 2:a graden
vid Karlskrona
station i
210 kronor
180 »
vid Stockholms
station:
300 kronor
240 »
4:o. Underofficers av 2fa graden löneförmåner må utgå till högst 10 kockar eller hovmästare,-korpraler, som visat framstående skicklighet i egen yrkesgren; och må Vad av det härför erforderlig»
medelsbelopp är odisponerat »användas för att tilldela kockar och hovmästare, korpraler, avlöning f
sjömanskårens l:a lönegrad utöver antalet löner enligt stat för samma lönegrad, dock att antalet härigenom
avlönade kockar och hovmästare i sjömanskårens 1 :a lönegrad ej må överstiga antalet av deföT
ändamålet disponibla unrdorofficerslörterna.
Femte huvudtiteln.
Bni
Bilaga nr 4.
Stat
för flottans sjömanskår.
Antal. |
........ |
Kronor. |
Summa |
1 |
|
i |
1 12 månaders månadslön ä 4o kronor 1 l:a lönegraden •! > ...... 1 dagavlöning å SO öre i 365 dagar | |
832 |
— |
||
737 |
D:o d:o ...... |
613,184 |
— |
||
1 |
f 12 månaders månadslön å 23 kronor 1 2:a lönegraden < _ _ > ...... I dagavlöning å 60 öre i 365 dagar ) |
495 |
- |
||
1,589 |
D:o do ...... |
786,555 |
— |
||
1 |
1 12 månaders månadslön å 15 kronor 1 3:e lönegraden < } ...... { dagavlöning å 50 öre i 365 dagar j |
362 |
50 |
||
1,046 |
Do d:o ...... |
379,175 |
— |
||
1 |
I 12 månaders månadslön å 12 kronor 1 4:e lönegraden < 1 ...... ( dagavlöning å 30 öre i 365 dagar 1 |
253 |
50 |
i |
|
1,024 |
D:o ds o ...... |
259,584 |
— |
2,040,441 |
— |
4,400 |
Rekryteringsmedel: |
||||
Lega, räknad efter 12,50 kronor pér år av anställningstiden, |
115,000 |
||||
Rekryterimgskojstnader, förslagsvis högst ........................ |
32,000 |
— |
147,000 |
— |
|
Arvode åt 137 kompanikorpraler å 5 kronor i månaden ...... |
— |
— |
8,220 |
— |
|
Uppmuntringspenningar, förslagsvis högst........................ |
— |
— |
40,000 |
— |
|
] |
Inkvarteringsbidrag, förslagsvis högst ................................ |
— |
— |
300,000 |
- |
Lönetillägg, förslagsvis högst............................................. |
— |
- |
200.000 |
— |
|
1 |
Samma högst kronor |
— |
2,735,661 |
Anmärkningar:
l:o. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon av de tre högre lönegraderna icke finnas
fulltaligt, må de löner, som i följd därav sakna innehavare, till så stor del, som erfordras, användas
''till avlöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande av lega och anställningspremier, om
det liärför ovan förslagsvis beräknade beloppet visar sig otillräckligt.
2:o Uppmuntringspenningar utgå under tjänstgöring i land till manskap, som tillhöra l:a, 2:a
''eller 3:e uppmuntringsklassen, med respektive 15, 10 och 6 öre om dagen, enligt de för dagavlönings
åtnjutande gällande grunder.
352
Femte huvudtiteln.
3:o. Det manskap, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, äger under tjänstgöring
i land och den, Bom är gift eller är änkling med minderårigt barn, även under annan tjänstgöring
att åtnjuta inkvarteringsbidrag till ett månatligt belopp för underofflcerskorpral vid Karlskrona
station av 15 kronor och vid Stockholms station av 20 kronor samt för övrigt manskap vid den förra
stationen av 10 kronor och vid den senare av 15 kronor, allt under förutsättning att det ovan till
inkvarteringsbidrag förslagsvis beräknade beloppet icke överskrides; dock att den av manskapet, som
befordrats till underofficer över stat, äger att, även om han är ogift, under angiven förutsättning åtnjuta
ovan nämnt inkvarteringsbidrag jämväl under annan tjänstgöring än i land.
4.o. Till den, som tillhör l:a lönegraden, utgår, om han vid sjömanskåren innehar en tjänstetid
av minst 108 månader (9 år), ett första lönetillägg av 5 kronor i månaden och, om han vid kåren
innehar en tjänstetid av minst 144 månader (12 år), ett andra lönetillägg av 5 kronor i månaden.
Till den, som tillhör 2:a lönegraden och är underofflcerskorpral eller korpral, utgår, om han vid
sjömanskåren innehar en tjänstetid av minst 48 månader (4 år), varav minst 12 månader såsom korpral,
ett första lönetillägg av 10 kronor i månaden och, om han vid kåren innehar en tjänstetid av minst
144 månader (12 ar), ett andra lönetillägg av 5 kronor i månaden.
5:o. Vid beräkning av tjänstetid vid sjömanskåren äger den, som karlskrivits från skeppsgossekåren
eller i egenskap av värnpliktig tjänstgjort vid flottan eller före anställningen varit inmönstrad
till sjöfart eller antagits i högre lönegrad än den lägsta, att tillgodoräkna sig extra tjänstetid enligt
de bestämmelser, som av Konungen meddelas.
Femte huvudtiteln.
353
Bilaga nr 5.
Stat
å dagavlöning till officerare och underofficerare vid flottan.
Antal. |
Kronor. |
Summa. |
|||
Officerskåren. |
|||||
5 |
Flaggman dagavlöning å 7 kr. i 365 dagar...... |
12,775 |
— |
||
9 |
Kommendörer > » 6 » » 365 » |
19,710 |
— |
||
44 |
Kommendörkaptener > » 5 > > 365 » |
80,300 |
— |
||
131 |
Kaptener > » 4 > » 365 » |
191,260 |
— |
||
165 |
Löjtnanter, underlöjt- |
||||
nanter och fänrikar > > 3 > > 365 > |
180,675 |
— |
484,720 |
||
354 |
|||||
Underofficerskåren. |
|||||
243 |
Flaggunderofficerare, dagavlöning å 2 kr. 15 öre i 365 dagar |
190,694 |
25 |
||
495 |
Underofficerare av 2:a graden, dagavlöning ä 1 kr. 50 öre i |
||||
365 dagar ................................................................ |
271,012 |
50 |
|||
Ökning i dagavlöning å 35 öre till förslagsvis 96 flaggunder- |
|||||
officerare (maskinister) i 365 dagar |
12,264 |
— |
|||
Ökning i dagavlöning å 65 öre till förslagsvis 192 under- |
|||||
officerare av 2:a graden (maskinister) i 365 dagar......... |
45,552 |
519,522 |
75 |
||
738 |
Summa högst kronor |
1,004,242 |
75 |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
45
354
Femte huvudtiteln.
Bilaga nr 6.
Stat
för mariningenjörkåren.
j Antal. |
Kronor. |
Summa. |
|||
1 |
Marinöverdirektör: |
||||
| |
fast arvode ............................................................... |
8,000 |
— |
||
dagavlöning å 6 kronor ............................. ........ |
2,190 |
— |
10,190 |
_ |
|
1 |
Marindirektör av l:a graden: |
||||
lön ........................................................................... |
6,000 |
— |
|||
dagavlöning ä 5 kronor ............................................. |
1,825 |
— |
7,825 |
_ |
|
2 |
Marindirektörer av l:a graden............................................. |
— |
— |
15,650 |
— |
1 |
Marindirektör av 2:a graden: |
||||
lön ........................................................... |
5,000 |
— |
|||
dagavlöning å 5 kronor .................. |
1,825 |
— |
6,825 |
— |
|
2 |
Marindirektörer av 2:a graden.......................................... |
— |
— |
13,650 |
— |
1 |
Mariningenjör av l:a graden, l:a löneklassen: |
||||
lön .............................. |
4,500 |
— |
|||
dagavlöning å 4 kronor .................................. |
1,460 |
— |
5,960 |
_ |
|
10 |
Mariningenjörer av l:a graden, l:a löneklassen .................. |
— |
— |
59,600 |
— |
1 |
Mariningenjör av l:a graden, 2:a löneklassen: |
||||
lön ............ ...... |
3 500 |
||||
dagavlöning å 4 kronor . |
1,460 |
— |
4,960 |
_ |
|
4 |
Mariningenjörer av l:a graden, 2:a löneklassen . |
— |
— |
19,840 |
— |
1 |
Mariningenjör av 2:a graden: |
||||
lön .......................... |
3,000 |
— |
|||
dagavlöning ä 3" kronor .................. |
1,095 |
— |
4,095 |
||
7 |
Mariningenjörer av 2:a graden ......................................... |
— |
— |
28,665 |
|
1 |
Extra mariningenjör: |
||||
arvode ..................... |
2,000 |
— |
|||
dagavlöning å 3 kronor ............................................. |
1,095 |
— |
3,095 |
_ |
|
32 |
Transport |
— |
180,355 |
— |
Femte huvudtiteln,
355
Antal. |
Kronor. |
Summa. |
|||
32 |
Transport |
_ |
__ |
180,355 |
|
3 |
Extra mariningenjörer ...................................................... |
— |
— |
9,285 |
— |
1 |
Stationsingenj ör: |
||||
lön ......................................................................... |
4,500 |
— |
|||
tj änstgö ringsp enningar............................................. |
1,000 |
— |
5,500 |
||
1 |
Stationsingenjör ............................................................. |
— |
— |
5,500 |
— |
1 |
Biträdande stationsingenjör: |
||||
lön ........................................................ |
4,500 |
— |
|||
tjänstgöringspenningar............................................... |
500 |
— |
5,000 |
_ |
|
1 |
V erkstadsingenj ör: |
||||
lön ..................................................................... |
4,500 |
— |
|||
tjänstgöringspenningar............................................... |
1,000 |
— |
5,500 |
_ |
|
1 |
Yerkstadsingenjör ........................................................... |
— |
— |
5,500 |
— |
1 |
Miningenjör: |
||||
lön ................................................................ |
4,500 |
— |
|||
tj änstgöringspenningar................................................ |
500 |
— |
5,000 |
_ |
|
2 |
Miningenjörer ................................................................ |
— |
— |
10,000 |
— |
1 |
Torpedingenj ör: |
||||
lön ............................................................. |
4,500 |
— |
|||
tjänstgöringspenningar ............................................ |
500 |
— |
5,000 |
_ |
|
3 |
Torpedingenjörer ........................................................ |
— |
— |
15,000 |
— |
1 |
Elektroingenj ör: |
||||
lön .......................................................................... |
4,500 |
— |
|||
tj änstgöringspenningar................................................ |
500 |
— |
5,000 |
_ |
|
5 |
Elektroingenjörer............................................................ |
— |
— |
25,000 |
— |
1 |
Artilleriingenj ör: |
||||
lön ......................................................................... |
4,500 |
— |
|||
tjänstgöringspenningar .......................................... |
500 |
— |
5,000 |
_ |
|
1 |
Kemist: |
||||
lön ................................................................. |
4,500 |
— |
|||
tj änstgöringspenningar............................................... |
500 |
_ |
5,000 |
||
55 |
|||||
Arvode till den torpedingenjör, som förestår torpedverkstaden |
|||||
i Karlskrona.................................. ..... |
— |
— |
1,000 |
— |
|
Inkvarteringsbidrag, förslagsvis högst................................. |
— |
— |
16,600 |
— |
|
5 |
Mariningenjörsstipendiater, stipendier å 1,200 kronor............ |
— |
— |
6,000 |
— |
Summa högst kronor |
- |
- |
315,240 |
— |
356
Femte huvudtiteln,
Anmärkningar:
l:o. För stationsingenjör, biträdande stationsingenjör, min-, torped-, elektro-, verkstads- och
artilleriingenjör samt kemist, som åtnjuter boställe i kronans hus, minskas fasta lönen med 400 kronor
i Karlskrona och 500 kronor i Stockholm.
2:o. Till övrig personal vid mariningenjörkåren, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus,
utgår i den ordning, reglemente för marinen bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknat
belopp av:
vid Karlskrona |
vid Stockholms |
||
station: |
station: |
||
för |
marinöverdirektör ................. |
— |
1,200 kronor |
» |
marindirektör....................... |
1,000 » |
|
» |
mariningenjör av l:a graden .. |
............. 400 » |
500 » |
» |
mariningenjör av 2:a graden |
och extra |
|
mariningenjör.................... |
............. 300 » |
400 » |
3:o. För biträdande stationsingenjör, min-, torped-, elektro- och artilleriingenjör samt kemist
höjes lönen efter 5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad tjänstgöring, varje gång med 500 kronor, samt för
stations- och verkstadsingenjör efter 5, 10 och 15 års sådan tjänstgöring, värjo gång med 500 kronor.
Femte huvudtiteln
857
Stat
Bilaga nr 7.
för marinintendenturkåren.
Antal |
K r |
O |
n o r. |
||
1 |
Marinöverintendent: |
||||
lön.................................................................. |
6,000 |
— |
|||
dagavlöning å 6 kronor .......................................... |
2,190 |
— |
8,190 |
_ |
|
1 |
Chefsintendent, förste marinintendent av l:a löneklassen: |
||||
lön ........................................................................... |
4,500 |
— |
|||
dagavlöning å 5 kronor |
1,825 |
— |
6,325 |
||
1 |
Chefsintendent, förste marinintendent av l:a löneklassen ...... |
— |
— |
6,325 |
— |
1 |
Förste marinintendent av 2:a löneklassen: |
||||
lön................... |
4,000 |
— |
|||
dagavlöning å B kronor................................................. |
1,825 |
— |
5,825 |
_ |
|
4 |
Förste marinintendenter av 2:a löneklassen........................... |
— |
— |
23,300 |
— |
1 |
Marinintendent av l:a graden, l:a löneklassen: |
||||
lön .............................................................................. |
3,400 |
— |
|||
dagavlöning å 4 kronor ............ |
1,460 |
— |
4,860 |
||
26 |
Marinintendenter av l:a graden, l:a löneklassen..................... |
— |
— |
126,360 |
— |
1 |
Marinintendent av l:a graden, 2:a löneklassen: |
||||
lön ............... |
2,400 |
— |
|||
dagavlöning å 4 kronor ...... |
1,460 |
_ |
3 8fi0 |
||
12 |
Marinintendenter av l:a graden, 2:a löneklassen..................... |
— |
— |
46,320 |
— |
1 |
Marinintendent av 2:a graden: |
||||
lön .............................................................................. |
1,500 |
— |
|||
dagavlöning å 3 kronor ................................................ |
1,095 |
— |
2,595 |
_ |
|
19 |
Marinintendenter av 2:a graden............................................. |
— |
— |
49,305 |
-. |
1 |
Marinunderintendent: |
||||
lön ............................ |
720 |
— |
|||
dagavlöning ä 3 kronor ........... |
1,095 |
— |
1,815 |
_ |
|
9 |
Marinunderintendenter ......................................................... |
- 1 |
— |
16,335 |
— |
78 |
Transport |
- i |
-1 |
301,415 |
— |
358
Femte huvudtiteln.
Antal. |
K r |
O |
n o r. |
||
Transport |
— |
— |
301,415 |
_ |
|
1 |
Advokatfiskal vid Karlskrona station: |
||||
arvode........................................................................... tjänstgöringspenningar................................................... |
1,800 700 |
— |
2,500 |
||
1 1 |
Vaktmästare vid Karlskrona station: |
||||
lön....................................................................... |
700 |
— |
|||
tjänstgöringspenningar............................................ |
350 |
— |
1,050 |
||
3 |
Vaktmästare vid Karlskrona station .................................. |
3,150 |
|||
1 |
Vaktmästare vid Stockholms station: |
||||
lön .................................... |
700 |
— |
|||
tjänstgöringspenningar.................................................. |
350 |
— |
|||
ortstillägg.............................................................. |
150 |
— |
1,200 |
_ |
|
3 |
Vaktmästare vid Stockholms station .................................... |
_ |
— |
3,600 |
_ |
8 |
Dagavlöning till marinunderintendenter över stat.................. |
2,190 |
|||
Missräkningspenningar till kassör å vardera stationen å 500 kr. |
— |
— |
1,000 |
— |
|
Inkvarteringsbidrag, förslagsvis högst.................................... |
— |
— |
35,900 |
— |
|
Ersättning till vikarier för vaktmästare... |
— |
— |
360 |
— |
|
Summa högst kronor |
— |
— |
352,365 |
— |
Anmärkningar:
l:o. Till personal, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente
för marinen bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknat belopp av:
i Karlskrona eller i Stockholm eller
i kustfastning: Göteborg:
marinöverintendent ......................
förste marinintendent ....................
marinintendent av l:a graden..........
marinintendent av 2:a graden och ...
marinunderintendent......................
2:o. För vaktmästare ökas lönen efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring med 100 kronor och
efter 10 års sådan tjänstgöring med ytterligare 100 kronor.
3:o. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå, varjämte å lönen avdragas 100 kronor årligen.
För vaktmästare, i vars avlöningsförmåner ej ingår ortstillägg, göres, i fall han i sådan egenskap åtnjuter
fri bostad, avdrag å lönen med 150 kronor årligen.
600 kronor
400 >
300
i,zuu Kronor
1,000 >
500 >
400
Femte huvudtiteln.
359
Stat
Bilaga nr 8.
för marinintendenturkåren i flottans reserv.
Antal. |
Kronor. |
||||
1 |
Marinunderintendent: |
||||
lön å 720 kronor per år i 6 månader ............................. |
360 |
— |
|||
dagavlöning å 3 kronor i 6 månader, förslagsvis högst .. . |
552 |
— |
|||
inkvarteringsbidrag i 6 månader, förslagsvis högst |
200 |
— |
1,112 |
_ |
|
4 |
Marinunderintendenter.................. |
4,448 |
|||
5 |
Summa högst kronor |
— |
— |
5,560 |
— |
360
Femte huvudtiteln,
Stat
Bilaga nr 9.
för reservmarinintendentsaspiranter.
Antal. |
Kronor. |
||||
1 |
Reservmarinintendentsaspirant: |
||||
dagavlöning å 3 kronor eller för år................................. |
1,095 |
— |
|||
beklädnadsersättning å 20 kronor i månaden eller för år... |
240 |
— |
1,335 |
— |
|
4 |
Reservmarinintendentsaspiranter .......................................... |
— |
— |
5,340 |
— |
5 |
Summa högst kronor |
— |
— |
6,675 |
— |
Femte huvudtiteln.
3<>1
Bilaga nr 10.
Stat
för marinläkarkåren.
Antal. |
Kronor. |
Summa kronor. |
|||
1 |
Marinöverläkare: |
||||
lön ........................................................................ |
6,000 |
— |
|||
dagavlöning å 6 kronor .......................................... |
2,190 |
— |
8,190 |
_ |
|
1 |
Förste marinläkare: |
||||
lön ........................................................................ |
4,500 |
— |
|||
dagavlöning å 5 kronor .......................................... |
1,825 |
— |
6,325 |
_ |
|
2 |
D:o ................................................................................. |
— |
— |
12,650 |
— |
1 |
Marinläkare av l:a graden: |
||||
lön ........................................................................ |
3,400 |
— |
|||
dagavlöning å 4 kronor .......................................... |
1,460 |
— |
4,860 |
— |
|
10 |
D:o ...... .......................... |
_ |
48,600 |
_ |
|
1 |
Marinläkare av l:a graden och sjukhusläkare................... |
— |
— |
4,860 |
— |
1 |
D:o ........................................................... |
_ |
— |
4,860 |
— |
1 |
Marinläkare av l:a graden och ögonläkare ........................ |
— |
— |
4,860 |
— |
1 |
T):0 ................................................................................. |
— |
— |
4.860 |
— |
19 |
— |
— |
100,065 |
— |
|
Arvoden å 1,000 kronor till två marinläkare av l:a graden |
— |
— |
2,000 |
— |
|
Arvode till en marinläkare av l:a graden, placerad å Oscar- |
500 |
||||
20 |
Marinläkare av 2:a graden, arvoden å 1,800 kronor ............ |
— |
— |
36,000 |
— |
10 |
_ |
_ |
9,000 |
_ |
|
Dagarvode till marinläkare av 2:a graden och marinläkar-stipendiater samt marinläkarstipendiater över stat |
10,000 |
||||
Inkvarteringsbidrag, förslagsvis högst .............................. |
— |
8,800 |
— |
||
Ekiperingshjälp till marinläkare af 2:a graden, som utan före-gående anställning vid stammen utnämnts i reserven, |
1,000 |
||||
Summa högst kronor |
— |
167,365 |
— |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 Käft. 46
362
Femte huvudtiteln
Anmärkningar:
^ -n 1 ''‘I'',. Ma''''mlakare av 2:a graden och marinläkarstipendiat samt marinläkarstipendiat över stat
erhålla, da de äro kommenderade till tjänstgöring i land, dagarvode å 8 kronor.
2.0. För marmlakare av l:a graden ökas lönen efter 5 års tjänstgöring i samma grad med 300
kronor och efter 10 ars sådan tjänstgöring med ytterligare 300 kronor.
kronorF8r marialäkare av 2:a "raden ökas »rvodet efter 5 års tjänstgöring i samma grad med 300
3.:0'' Marinöverläkare, förste marinläkare och marinläkare av 1 :a graden, som icke åtnjuta fri
bostad i kronans hus, erhålla inkvarteringsbidrag med ett efter år räknat belopp av:
Marinöverläkaren ............................................................ i,200 kroW
Förste
marmlakare vid Stockholms station ......................... i 000 »
I):° d:o vid Karlskrona station eller i kustfästning 600 »
Marinfäkare av l:a graden vid Stockholms station eller i Göteborg 500 »
D:° d:o vid Karlskrona station eller i kust
fästning.
................................................................. 400 »
4:o. Skulle det i staten bestämda antalet marinläkare av 2:a graden icke finnas fulltaligt, må de
arvoden, som i följd därav sakna innehavare, till så stor del, som erfordras, användas till avlöning av
■ett vakanserna bland marinläkare av 2:a graden motsvarande antal marinläkarstipendiater.
Femte huvudtiteln
363
Bilaga nr 11.
Stat
för flottans poliskår.
Antal. |
||||||
w ce p ST n p >—i 2 j* |
Stockho] statioi |
Arvode |
Summa kronor. |
I |
||
* 0 P |
• 3 03 |
|||||
1 |
Poliskommissarie...................................................... |
1,900 |
_ |
1,900 |
_ |
|
— |
1 |
Överkonstapel, tillika tjänstgörande såsom poliskom-missarie ......................................................... |
2,400 |
_ |
2,400 |
_ |
3 |
2 |
Överkonstaplar.................................................... å |
1,800 |
— |
9,000 |
— |
19 |
20 |
Konstaplar............................................................ å |
1,400 |
— |
54,600 |
— |
Inkvarteringsbidrag, förslagsvis högst........................ |
— |
— |
3,900 |
— |
||
Vikariatsersättning, förslagsvis högst ........................ Till extra konstaplar: |
— |
— |
4,500 |
— |
||
vid Karlskrona station .................. kr. 1,500: — |
||||||
» Stockholms » .................. » 1,500: — |
_ |
_ |
3,000 |
|||
Till uppmuntringspenningar: |
||||||
åt personalen vid Karlskrona station kr. 1,000: — » » » Stockholms » » 1,000: — |
2,000 |
|||||
Summa högst kronor |
— |
— |
81,300 |
Anmärkningar:
l:o. Till polispersonalen utgå två ålderstillägg, vartdera utgörande för poliskommissarie 200
kronor och för en var av överkonstaplarna och konstaplarna 100 kronor, det första ålderstillägget efter 5
års och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänstgöring inom samma grad.
2:o. Till överkonstapel och konstapel, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den
ordning reglementet för marinen bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknat belopp av:
vid Karlskrona
station:
vid Stockholms
station:
240 kronor
180 »
300 kronor.
240 » .
för överkonstapel
» konstapel .....
Femte huvudtiteln,
3f>4
Bilaga nr 12.
Stat
för kustartilleriets personal.
Antal. |
Kronor. |
Kronor. |
|||||
I Lön och dagavlöning m. m. |
|||||||
Officerare. |
|||||||
1 |
Chef för kustartilleriet: |
||||||
lön .......................................... |
8,000 |
— |
|||||
dagavlöning å 7 kronor |
2,555 |
— |
10,555 |
||||
1 |
Överste:- |
||||||
lön ....................... |
6,000 |
_ |
|||||
dagavlöning ä 6 kronor .......................... |
2,190 |
— |
8,190 |
||||
1 |
Överste .......... |
• - |
_ |
8,190 |
_L |
||
1 |
Överstelöjtnant: |
||||||
lön .. |
4,500 |
— |
|||||
dagavlöning å 5 kronor .....;.................... |
1,825 |
— |
6,325 |
||||
3 |
Överstelöjtnanter .................................... |
_ |
_ |
18,975 |
|||
1 |
Major: |
||||||
lön ................................. ...................... |
4,000 |
— |
|||||
dagavlöning å 5 kronor ..................... |
1,825 |
— |
5,825 |
||||
7 |
Majorer ........... |
— |
— |
40,775 |
_ |
||
1 |
Kapten av l:a klassen: |
||||||
lön ............. |
3,400 |
— |
|||||
dagavlöning å. 4 kronor ... |
1,460 |
— |
4,860 |
||||
27 |
Kaptener av l:a klassen.... . |
_ |
_ |
131,220 |
_ |
||
1 |
Kapten av 2:a klassen: |
||||||
lön ................. |
2,400 |
— |
|||||
dagavlöning å 4 kronor |
1,460 |
— |
3,860 |
||||
23 |
Kaptener av 2:a klassen....................... |
— |
_ |
88,780 |
|||
1 |
Löjtnant: |
||||||
lön ............................................ |
1,500 |
- |
|||||
dagavlöning å 3 kronor |
1,095 |
2.595 |
|||||
68 |
Transport |
— |
-| |
330,150 |
_| |
Femte huvudtiteln.
305
Antal. |
Kronor. |
Kronor. |
Summa. |
||||
68 |
Transport |
— |
— |
330,150 |
— |
||
48 |
Löjtnanter ...................................................... |
— |
— |
124,560 |
— |
||
1 |
Underlöjtnant eller fänrik: |
||||||
lön ......................................................... |
720 |
— |
|||||
dagavlöning å 3 kronor ........................... |
1,095 |
— |
1,815 |
_ |
|||
23 |
Underlöjtnanter och fänrikar .......................... |
— |
— |
41,745 |
— |
498,270 |
|
140 |
|||||||
Reservofficerare under tjänstgöring. |
|||||||
1 |
Reservlöjtnant: |
||||||
lön under 6 månader å 125 kronor............ |
750 |
— |
|||||
dagavlöning å 3 kronor under 6 månader... |
540 |
— |
1,290 |
_ |
|||
1 |
Reservlöj tnant .....................;.......................... |
— |
- |
1,290 |
— |
||
1 |
Reservunderlöjtnant: |
||||||
lön under 6 månader å 60 kronor ............ |
360 |
— |
|||||
dagavlöning å 3 kronor under 6 månader... |
540 |
— |
900 |
_ |
|||
4 |
Reservunderlöjtnanter....................................... |
— |
— |
3,600 |
— |
||
1 |
Fänrik i reserven, utbildad till artilleritjänst: |
||||||
lön under 45 dagar å 1.97 kronor ........... |
88 |
65 |
|||||
dagavlöning å 3 kronor i 45 dagar............ |
135 |
— |
223 |
65 |
|||
27 |
Fänrikar i reserven, utbildade till artilleritjänst |
— |
— |
6,038 |
55 |
13,342 |
20 |
35 |
|||||||
Underofficerare. |
|||||||
1 |
Underofficer av l:a graden: |
||||||
lön .................•...................................... |
1,200 |
— |
|||||
dagavlöning å 2.50 kronor ........................ |
912 |
50 |
|||||
ersättning för ljus och ved........................ |
130 |
— |
2,242 |
50 |
|||
66 |
Underofficerare av l:a graden........................... |
~ |
— |
148,005 |
— |
||
1 |
Underofficer av 2:a graden: |
||||||
lön ........................................................ |
1,100 |
— |
|||||
dagavlöning å 2.12 kronor ....................... |
773 |
80 |
|||||
ersättning för ljus och ved....................... |
100 |
— |
1,973 |
80 |
|||
132 |
Underofficerare av 2:a graden........................... |
— |
— |
260.541 |
60 |
412,762 |
90 |
200 |
Transport |
— |
— |
— |
— |
924,375 |
10 |
366
Femte huvudtiteln.
Antal |
Kronor. |
Kronor. |
Summa. |
||||
Transport |
— |
— |
— |
924,375 |
10 |
||
Manskap. |
|||||||
1 |
l:a lönegraden: |
||||||
lön ......................................................... |
540 |
— |
|||||
dagavlöning å 80 öre .............................. |
292 |
— |
832 |
_ |
|||
252 |
l:a lönegraden .................................. ............. |
— |
— |
209,664 |
— |
||
1 |
2:a lönegraden: |
||||||
lön ....................................................... |
276 |
— |
|||||
dagavlöning å 60 öre .............................. |
219 |
— |
495 |
||||
352 |
2:a lönegraden .............................................. |
-- |
— |
174,240 |
— |
||
1 |
3:e lönegraden: |
||||||
lön ......................................................... |
180 |
— |
|||||
dagavlöning å 50 öre .............................. |
182 |
50 |
362 |
50 |
|||
424 |
3:e lönegraden ................................................ |
— |
— |
153.700 |
— |
||
1 |
4:e lönegraden: |
||||||
lön ......................................................... |
144 |
— |
|||||
dagavlöning å 30 öre .............................. |
109 |
50 |
253 |
50 |
|||
256 |
4:e lönegraden ................................................ |
— |
— |
64,896 |
_ |
604,443 |
|
1,288 |
II. Arvoden. |
||||||
1 |
Regementspastor ............................................. |
— |
— |
1,000 |
— |
||
1 |
Fästningspredikant .......................................... |
— |
— |
120 |
— |
1,120 |
|
2 |
III. Rekryteringsmedel. |
. |
|||||
Lega, räknad efter 12 kronor 50 öre per år av |
50,000 |
||||||
Rekryteringskostnader, förslagsvis högst .... |
— |
15,000 |
65,000 |
||||
Transport |
_ | |
1,594,938 | |
10 |
Femte huvudtiteln.
367
Antal. |
Kronor. |
Kronor. |
Summa. |
||||
Transport |
— |
— |
1,594,938 |
10 |
|||
IV. Inkvarteringsbidrag. |
|||||||
Inkvarteringsbidrag för officerare och underoffi- |
|||||||
cerare, förslagsvis högst........................... |
— |
— |
43,135 |
— |
|||
Inkvarteringsbidrag för underofficerskorpraler, |
|||||||
förslagsvis högst...................................... |
— |
— |
30,000 |
— |
73,135 |
— |
|
V. Lönetillägg och uppmuntrings- |
|||||||
penningar. |
|||||||
Lönetillägg, förslagsvis högst ........................... |
— |
— |
28,000 |
— |
|||
Uppmuntringspenningar, förslagsvis högst......... |
— |
— |
20,000 |
— |
48,000 |
— |
|
VI. Beklädnadshjälp till reservofficers- |
|||||||
aspiranter och fänrikar i reserven. |
|||||||
31 |
Reservofficersaspiranter, beklädnadshjälp å 300 |
||||||
kronor ................................................... |
— |
— |
9,300 |
— |
|||
28 |
Fänrikar i reserven, beklädnadshjälp å 200 kronor |
— |
— |
5,600 |
— |
14,900 |
— |
Summa kronor |
— |
- |
— |
- |
1,730,973 |
10 |
Anmärkningar:
l:o. Officer, jämväl reservofficer under tjänstgöring, ock underofficer, som icke åtnjuta fri
bostad i kronans hus, uppbära inkvarteringsbidrag med ett efter år räknat belopp av:
i kustfästning |
i Stockholm |
|
generalsperson....................... |
................... — |
1,500 |
överste ................................ |
................... 900 |
1,200 |
överstelöjtnant eller major ..... |
.................. 600 |
1,000 |
kapten ................................ |
.................. 400 |
500 |
subalternofficer .................... |
................... 300 |
400 |
underofficer av l:a graden ..... |
240 |
300 |
underofficer av 2:a graden ..... |
................... 180 |
240 |
Officer eller underofficer, som är gift eller är änkling med hemmavarande barn, uppbär, om på
grund av förhållandena å förläggningsorten endast sådan bostad i kronans hus finnes att tilldela honom,
att han därstädes icke kan ordna eget hushåll, ävenledes inkvarteringsbidrag till ovan angivna belopp.
2:o. Underofficer över stat, oavsett om han är gift, ogift eller änkling, ävensom underofficerskorpral
med en tjänstetid vid kustartilleriet av minst 72 månader (6 år), som är gift eller är änkling
med minderårigt barn och som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, åtnjuter inkvarteringsbidrag
till ett månatligt belopp av 15 kronor i kustfästning och 20 kronor i Stockholm eller
Göteborg.
368
Femte huvudtiteln.
3:o. Skulle det här ovan bestämda antalet manskap i någon av de tre högre lönegraderna icke
finnas fulltaligt, må de löner, som till följd därav sakna innehavare, till så stor del, som erfordras,
användas till avlöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande av lega och anställningspremier,
om dét under III här ovan beräknade beloppet därtill visar sig otillräckligt.
4:o. Uppmuntringspenningar utgå under tjänstgöring i land till manskap, som tillhör L:a, 2:a
eller 3:e uppmuntringsklassen, med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen enligt de för dagavlönings
åtnjutande gällande grunder.
5:o. Till den, som tillhör l:a lönegraden, utgår, om han vid kustartilleriet innehar en tjänstetid
av minst 108 månader (9 år), ett första lönetillägg av 5 kronor i månaden och, om han vid kustartilleriet
innehar en tjänstetid av minst 144 månader (l2 år), ett andra lönetillägg av 5 kronor i månaden.
Till den, som tillhör 2:a lönegraden och är underofficerskorpral eller korpral, utgår, om han vid
kustartilleriet innehar en tjänstetid av minst 48 månader (4 år), varav minst 12 månader som korpral,
ett första lönetillägg av 10 kronor i månaden och, om han vid kustartilleriet innehar en tjänstetid av
minst 144 månader (12 år), ett andra lönetillägg av 5 kronor i månaden.
6:o. Vid beräkning av tjänstetid vid kustartilleriet äger den, som i egenskap av värnpliktig
tjänstgjort vid detta vapen eller antagits i högre lönegrad än den lägsta, att tillgodoräkna sig extra
tjänstetid enligt de bestämmelser, som av Konungen meddelas.
Femte huvudtiteln.
369
Bilaga nr 13.
Stat
för reservstat för marinen.
A. Flottan, |
Kronor. |
Summa kronor. |
||||
1 kommendörkapten av l:a graden ........................... |
3,500 |
— |
||||
1 kommendörkapten av 2:a graden ........................... |
3,100 |
— |
||||
4 kaptener i högsta löneklassen å 2,100 kr................ |
8,400 |
— |
||||
2 kaptener i lägsta löneklassen (löjtnanter) å 1,200 kr. |
2,400 |
— |
||||
2 underofficerare i högre löneklassen ä 1,000 kr....... |
2,000 |
— |
||||
1 underofficer i lägre löneklassen |
800 |
— |
20,200 |
|||
Dagavlöning, förslagsvis högst: |
||||||
2 kommendörkaptener i 45 dagar å 5 kr. per dag...... |
450:- |
|||||
4 kaptener i högsta löneklassen i 20 dagar å, 4 kr. |
320: — |
|||||
2 kaptener i lägsta löneklassen (löjtnanter) i 30 dagar |
240: — |
|||||
2 underofficerare i högre löneklassen i 20 dagar å 2: BO |
100: — |
|||||
1 underofficer i lägre löneklassen i 45 dagar å 2:50 kr. |
112:50 |
1,222 |
50 |
21,422 |
50: |
|
B. Kustartilleriet. |
||||||
1 major ........................................................... |
3,100 |
— |
||||
2 kaptener i högsta löneklassen å 2,100 kr. |
4,200 |
— |
||||
1 kapten i mellersta löneklassen |
1,650 2,400 |
|||||
2 kaptener i lägsta löneklassen (löjtnanter) å 1,200 kr. |
— |
|||||
3 underofficerare i högre löneklassen å 1,000 kr.......... |
3,000 |
— |
||||
3 underofficerare i lägre löneklassen å 800 kr.......... |
2,400 |
— |
16,750 |
|||
Dagavlöning, förslagsvis högst: 1 major i 23 dagar å 5 kr. per dag... ..... |
115: |
|||||
2 kaptener i högsta löneklassen i 17 dagar å 4 kr. per |
136: |
_ |
||||
Transport |
251: |
— |
16,750 |
-j |
21,422 |
50 |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 47
370
Femte huvudtiteln.
Kronor. |
Summa kronor. |
||||
Transport |
251:- |
16,750 |
21,422 |
50 |
|
1 kapten i mellersta löneklassen i 25 dagar ä 4 kr. |
100: — |
||||
2 kaptener i lägsta löneklassen i 34 dagar å 4 kr. per |
272: — |
||||
3 underofficerare i högre löneklassen i 17 dagar å 2: 50 |
127: 50 |
||||
3 underofficerare i lägre löneklassen i 25 dagar 4 2: 50 |
187: 50 |
938 |
17,688 |
||
Summa högst kronor |
— |
39,110 |
50 |
Anmärkning:
Därest förhållandena sådant påkalla, äger Kungl. Maj:t vidtaga jämkning i antalet löntagare
inom de olika tjänstegraderna och löneklasserna, dock att inom vardera av de båda underavdelningarna
för flottan och för kustartilleriet de särskilda summorna av i staten upptagna löner för regementsofficerare.
för kaptener (löjtnanter) samt för underofficerare härigenom icke må för året överskridas.
Femte huvudtiteln
371
Bilaga nr 14.
Avlöningsstat
för fyrpersonalen.
j |
Tj änst- |
Efter resp. 3, 6 och 9 år |
||||||||
Lön. |
Beklädnads- |
Summa |
kan lönen i |
|||||||
görings- |
kidrag. |
höjas varje 1 |
||||||||
penningar. |
gång med |
|||||||||
Bestämt anslag. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
kronor. |
1 |
||||
1 fyrmästare å äng- eller mo- |
100 |
2,100 |
||||||||
torfyrskepp..................... |
1,200 |
— |
800 |
— |
— |
— |
||||
11 d:o å d:o |
13,200 |
— |
8,800 |
— |
1,100 |
— |
23,100 |
— |
||
1 fyrmästare å större fast fyr |
1,200 |
— |
700 |
— |
100 |
- |
2,000 |
— |
||
16 d:o k d:o 1 d:o eller reservfyr- |
19,200 |
— |
11,200 |
— |
1,600 |
— |
32,000 1,900 |
150 |
— |
|
mästare k fyrskepp ......... |
1,100 |
— |
700 |
— |
100 |
— |
— |
|||
6 d:o d:o |
6,600 |
— |
4,200 |
— |
600 |
— |
11,400 |
— |
1 |
|
1 fyrmästare k mindre fast fyr |
1,100 |
— |
600 |
— |
100 |
— |
1,800 |
— |
||
53 d:o å d:o |
58,300 |
— |
31,800 |
— |
5,300 |
— |
95,400 |
— |
||
1 fyrvaktare och befälhavare |
||||||||||
å fyrskepp eller reservfyr-vaktare ........................... |
900 |
_ |
550 |
— |
100 |
— |
1,550 |
— |
||
3 d:o å d-.o |
2,700 |
— |
1,650 |
— |
300 |
— |
4,650 |
— |
||
1 uppkör dsfyrvaktare k fast |
100 |
1,450 |
||||||||
fyr................................. |
850 |
— |
500 |
— |
— |
— |
||||
14 d:o å d:o |
11,900 |
— |
7,000 |
— |
1,400 |
— |
20,300 |
— |
100 |
|
1 fyrvaktare....................... |
750 |
— |
450 |
— |
100 |
— |
1,300 |
— |
||
97 d:o ....................... |
72,750 |
— |
43,650 |
— |
9,700 |
— |
126,100 |
— |
||
1 fyrbiträde....................... |
700 |
— |
400 |
— |
100 |
— |
1,200 |
— |
||
97 d:o ....................... |
67,900 |
— |
38,800 |
— |
9,700 |
— |
116,400 |
— |
||
Provianteringskidrag samt sär- |
||||||||||
skilda arvoden ock ersätt- |
||||||||||
ning ar ........................... |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
6,000 |
— |
||
448,650 |
_ |
|||||||||
Förslagsanslag. |
||||||||||
Ålderstillägg ...................... |
55,000: |
— |
||||||||
Hyreskidrag......................... |
21,600: |
— |
||||||||
Dagavlöning under vintertjänstgöring k fyrskepp..... |
15,500: |
— |
||||||||
Arvoden till å fyrskepp anställda personer, som tjänst- |
3,400. |
|||||||||
göra som styrmän eller maskinister. |
— |
|||||||||
Ersättning för mistsignalering............. |
5,300 |
— |
||||||||
Transport kronor |
100,800: |
— |
448,650 |
372
Femte huvudtiteln.
Summa. |
|||
Transport kronor |
100,800: — |
448,650 |
|
Arvoden till personal vid mindre fyrar |
39,000: — |
||
Proviant eller spisningspenningar till personalen å fyrskepp ... |
47,500: — |
||
| Arvoden till extra biträden vid såväl fasta fyrar som å fyrskepp |
46,700: — |
||
; Vikariatsersättning ........................ |
15,600: - |
||
Kostnader för ved och lyse in natura |
25,000: — |
274,600 |
|
Summ |
a kronor |
723,250 |
— |
jnm'' L ,Vl? fa8‘ .fyr anstälIda fyrmiistare, uppbördsfyrvaktare, tygvaktare och fyrbiträden er
sonal
v‘d f“t fv t b°.8tad j8“‘e V®d. °°h ly8e- Där bostad undantagsvis icke kan beredas per
ITnde
Tffl ,™n.l i v T- m natUra’ b5rre8er8attn*ng enligt lotsstyrelsens be.täm
mande.
Till personalen a fyrskepp ntgar hyresbidrag med 300 kronor till fyrmästare eller reservfvr
Th fyrbiträde faktare och befälhavare eller reservfyrvaktare samt 200 kronor till fyrvaktare
fa ~ a ordillarie befattning å fyrstaten varder ledig, vilken av lotsstyrelsen anses böra
hors
hos Kungt. Maj.t, som ägor ej mindre besluta, att befattningen skall tillsvidare icke återbesättas än
aven, därest befattningen prövas böra på angivet sätt förändras, av den för befattningen i stat uppförda
avlöning disponera sa mycket, som, intilldess förändring i staten kan varda genomförd, erfordras till
avlöning åt den, som förordnas att bestrida de med befattningen förenade göromål
vaktare Z'' ,,^n,,0,""nderl^ti“‘S5r fUr fyrmästare och reservfyrmästare 1,300 kronor, för fyr
l
ooo kro™ rf?rC; r®8frV,yrVa are ävensom uppbördsfyrvaktare 1,100 kronor, för annan fyrvaktlre
1,000 kronor samt för fyrbiträde 900 kronor. J
Femte huvudtiteln.
373
Bilaga nr 15.
Omkostnadsstat
för lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna.
Förslagsanslag. Till konsumtionsartiklar för fyrar, mistsignalstationer och livräddningsstationer |
Kronor. 142,500 |
|
» reparation och underhåll av byggnader vid lots- och fyrplatser samt liv-räddningsstationer, båkar och andra anstalter, vilka icke här nedan sär-skilt upptagas, ävensom dithörande inventariepersedlar . . ...... |
80,000 |
_ |
» fyrskeppens reparation, rustning, utläggning och intagning, driftkostnader |
87,500 |
— |
» lotsverkets ångfartygs och tjänstefartygs underhåll och komplettering, rust-ning och driftkostnader ävensom dithörande inventariepersedlar .... |
111,000 |
— |
» bidrag till underhåll, komplettering och drift av båtar vid lotsplatser, högst |
60,000 |
— |
» bojars och prickars anskaffning, underhåll, utsättning och intagning . . |
68,000 |
— |
» skrivmaterialier och expenser, ved m. m. för lotsstyrelsen........ |
10,000 |
— |
» hyra för lotsstyrelsens ämbetslokal................... |
9,500 |
|
» kontorshyror och expenser inom lotsdistrikten •............ |
45,000 |
— |
» grundräntor, jordskyld, ersättning för vedbrand . . :......... |
5,000 |
— |
» rese- och traktamentskostnader.................... |
30,000 |
— |
>» utbildande av personal för gnisttelegrafering.............. |
3,500 |
— |
» extra utgifter............................. |
35,000 |
— |
» bestridande av Sveriges bidrag till underhåll av en fyr å Kap Spartel |
1,080 |
— |
» bidrag från Sverige för uppförande och underhåll av en fyr å Kap Guar-dafui................................ |
560 |
— |
» friheter och ersättningar, utgörande i värde efter markegång...... |
409 |
- |
Summa kronor |
689,049 |
374
Femte huvudtiteln,
Bilaga nr 16.
Pensionsstat
för lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna.
Bestämt anslag. Till beredande av understöd åt vissa förutvarande befattningshavare vid lotsverket |
10,000 |
Förslagsanslag. Till pensionering av lotsstyrelsens och lotsverkets personal i enlighet med » pensionering genom flottans pensionskassa av lotsstyrelsens och lots-verkets personal........................ » 199,000 » livräntor åt änkor och barn ''efter befattningshavare vid lotsverket enligt förordningen den 22 oktober 1909 ............. » 6,000 Summa kronor |
255.000 265.000 |
Femte huvudtiteln.
375
INNEHÅLLSFÖRTECKNING. |
||||
Ordinarie |
Extra |
|||
I. Marinen. |
anslag. Kronor. |
anslag. Kronor. |
Sid. |
|
A. Departementet. |
||||
1. |
Departementschefen ................... .............................. |
17,000: — |
— |
4 |
2. |
Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli och |
69,900: — |
— |
4 |
B. Marinförvaltningen och marinstaben. |
||||
1. |
Marinförvaltningen .................................................... |
137,000: - |
— |
5 |
2. |
Förstärkning av anslaget till marinförvaltningen ......... |
— |
45,970: - |
5 |
3. |
Marinstaben............................................................... |
7,000: — |
— |
IT |
C. Undervisningsverken. |
||||
1. |
Sjökrigshögskolan....................................................... |
27,225: - |
— |
19 |
2. |
Sj ökrigsskolan............................................................ |
48,069: — |
— |
19 |
3. |
Skeppsgosseskolan..................................................... |
65,000: — |
— |
19 |
4. |
Marinintendentskolan ............................................... |
9,100: — |
— |
20 |
D. Flottan.
Avlöning, ersättningar m. m.
1. Avlöning för flottans kårer ocli stater ........................ 6,575,696: —
2. Rekapitulations- och avskedspremier vid flottan........... 122,000: —
3. Extra lönetillägg åt vissa tjänstemän och betjänte ...... .
4. Ersättning för rustning och rotering........................... 4,000: —
21
114
122
122
Intendenturen.
5. Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna............ 566,012: —
6. Förstärkning av reservationsanslaget till beklädnad åt
sjöman*- och skeppsgossekårerna ........................... .
- 123
255,000: — 130
376
Femte huvudtiteln.
Ordinarie anslag. |
Extra anslag. |
Sid. |
|
7. Naturaunderhåll åt personal vid flottan |
Kronor. 2,151,081: — |
Kronor. |
130 |
8. Förstärkning av förslagsanslaget till naturaunderhåll åt |
— |
968,000: - |
137 |
Nybyggnad och underhåll. 9. Flottans nybyggnad och underhåll .............................. |
3,267,550: — |
137 |
|
10. Förstärkning av reservationsanslaget till flottans ny-byggnad och underhåll .......................................... |
965,300: — |
149 |
|
11. Krigsfartygsmateriel................................................... |
— |
6,400,000: — |
149 |
12. Utvidgning och modernisering av flottans varv i Karls-krona ........................................................ |
275,000: — |
153 |
|
13. Brännoljecistern vid flottans station i Karlskrona......... |
— |
180,000: — |
159 |
14. Vissa anordningar i ångpanneverkstaden vid flottans |
164 |
||
15. Anordnande av elektrisk belysning i vissa lokaler inom |
10,500: — |
167 |
|
16. Reparation av sjömanskårens vid flottans station i |
78,600: — |
169 |
|
17. Moderna arbetsmaskiner för flottans varv i Stockholm |
— |
94,800: — |
171 |
18. Torpedinskjutningsstation i Stockholms skärgård ... |
— |
187,450: — |
175 |
19. Örlogsdepå vid Göteborg......................................... |
— |
60,000: — |
179 |
Övningar. 20. Flottans krigsberedskap och övningar |
3,962,000: — |
181 |
|
21. Förstärkning av reservationsanslaget till flottans krigs-beredskap och övningar . |
1,180,000: — |
189 |
|
22. Sjöbeväringens avlöning och beklädnad m. m............. |
914,789: — |
_ |
189 |
23. Förstärkning av förslagsanslaget till sjöbeväringens av-löning och beklädnad m. m............................ |
— |
175,000: — |
192 |
Artilleribehov. 24. Skjutförsök och inskjutning av kanoner |
40,000: — |
192 |
|
25. Nya kämrör för kanoner vid flottan .......................... |
— |
84,000: — |
193 |
26. Tubkanoner för flottan............................................ |
— |
37,500: - |
195 |
27. Kanoner och kulsprutor i reserv |
— |
122,500: — |
196 |
28. Förbättring av projektilutredningén för pansarkryssaren |
55,000: - |
197 |
|
29. Artilleribestyckning å vissa l:a klass undervattensbåtar |
— |
60,000: — |
198 |
Femte huvudtiteln.
Torped- och gnistsignalväsendet m. m.
30. Torpeder i reserv ............................................
31. Ökning av två jagares torpedutredning..............
32. Reservmateriel för marinens gniststationer.........
33. Nya kondensatorer för vissa gniststationer.........
34. Försök med torped-, gnist- och flygmateriel........
Minväsendet.
35. Kontraminmateriel......................
377 |
||
Ordinarie |
Extra |
|
anslag. |
anslag. |
Std. |
Kronor. |
Kronor. |
— |
50,000: — 198 |
— |
63,000: — 199 |
— |
50,000: - 199 |
— |
30,000: — 202 |
_ |
50,000: — 203 |
152,000: — 206 |
E. Kustartilleriet.
Avlöning.
1. |
Avlöning för kustartilleriets personal.......................... |
1,661,734: — |
— |
207 |
2. |
Rekapitulations- och avskedspremier vid kustartilleriet |
44,000: - |
218 |
|
Intendenturen. |
||||
3. |
Beklädnad åt kustartilleriets manskap ....................... |
142,800: - • |
— |
218 |
4. |
Förstärkning av reservationsanslaget till beklädnad åt |
— |
64,300: - |
222 |
5. |
Naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet............. |
569,600: — |
— |
.222 |
6. |
Förstärkning av förslagsanslaget till naturaunderhåll åt |
— |
256,300: — |
225 |
Nybyggnad och underhåll.
7. Underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel... 683,650: — - 225
8. Förstärkning av reservationsanslaget till underhåll av
kustartilleriets byggnader och materiel..................... . 197,600: — 236
9. Byggnader i Vaxholms fästning för inkvartering av offi
cerare
och underofficerare....................................... . 118,550: — 237
10. Vatten och avloppsledningar för befäls- och underbefäls
byggnaderna
vid Vaxholms kustartilleriregemente ... - 35,000: — 242
11. Revidering och utvidgning av positionskartan över Vax
holms
fästning ...................................................... ——- 60,000: — 243
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft. '' 48
378
Femte huvudtiteln
Ordinarie Extra
anslag. anslag. gi(j
Kronor. Kronor.
Övningar.
12. Kustartilleriets krigsberedskap och övningar ............... 451,300: — - 244
13. Förstärkning av reservationsanslaget till kustartilleriets
krigsberedskap och övningar................................... .. 200,000: — 248
14. Kustartilleribeväringens avlöning och beklädnad m. m. 430,000: — —— 248
15. Förstärkning av förslagsanslaget till kustartilleribevä
ringens
avlöning och beklädnad m. m..................... 89,500: — 250
16. Krigsövningar vid kustfästningarna ............................ 20,000: — - 250
17. Lega och furagering m. in. för hästar vid kustartilleriet - 75,000: — 250
Artilleribehov.
18. Artilleriammunition för kustfästningama ..................... 125,000: — 256
19. Ändring av vissa kustfästningarna tillhörande kanoner
till luftkanoner ..................................................... 47,450: 257
20. Provisoriska anordningar för spärr- och strandbestyck
ning
i Vaxholms fästning.............. 50,000: — 258
Minväsendet.
21. Minmateriel ............................................................ .. 95,000: — 259
F. Flottan och kustartilleriet.
1. Beservstat för marinen ............................................ 39,111: _ __ 260
2. Bekapitulationspremier vid marinen ........................... . . 261
3. Åtgärder för civilanställning av uttjänt manskap
vid marinen........................ 10,000: — 262
4. Viss artillerimateriel för flottan och kustartilleriet...... 118,000: — 262
5. Försök med minmateriel............................................. 25,000- 264
G. Diverse.
1. Personliga lönetillägg ............................................... -_ 4,145: — 265
2. Ålderstillägg............................................................... 42,000: - -- 266
3. Ersättning åt officerare, ingenjörer och intendenter
under anställning eller kommendering utrikes ......... 15,000: — — 266
4. Besestipendium åt läkare vid marinläkarkåren ............ 2,000; — - 266
5. Bese- och traktamentspenningar ................................. 83,000: _ -_ 267
6. Flyttningshjälp ......................................................... 17,000: — —— 274
Femte huvudtiteln.
379
7. Sjukvård för marinen ...............................................
8. Uppvärmning, belysning, renhållning samt tvätt- och
badinrättningar .....................................................
9. Arvoden åt vid skeppsgossekåren i Marstrand anställda
personer samt medikamenter, bad m. m. ................
10. Skrivmaterialier och expenser m. m............................
11. Utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen
och instruktioner m. m............. .............................
12. Tryckningskostnader............................................... ■■
13. Diverse behov............................................................
14. Extra utgifter ...........................................................
15. Hyre sutgifter .........................................................
16. Kostnader för kommittéer och utredningar genom sak
kunniga
..............................................................
17. Tillfällig löneförbättring för viss personal vid marinen...
18. Extra biträden å flottans stationer och inom kustfäst
ningarna
..............................................................
19. Instrumentutredning för ögonundersökning och ögonbe
handling
vid flottans stationer.................................
II. Handeln.
Sj ökarte ver k et.
1. Avlöningar och underhåll m. m...............................
2. Utförande av sjömätningar......................................
3. Ändring av ångfartyget Rån till sjömätningsfartyg..
Lots- och fyrväsendet.
-4. Lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstal
terna.
...................................................................
5. Säkerhetsanstalter för sjöfarten .................................
fl. Nautisk-meteorologiska byrån .............................
7. Arvoden till viss personal vid nautisk-meteorologiska
byrån....................................................................
8. Ålderstillägg för personalen vid nautisk-meteorologiska
byrån ................................................ ............-•••••
Ordinarie anslag. |
Extra anslag. |
Sid. |
Kronor. |
Kronor. |
|
175,960-. - |
— |
276 |
425,000: — |
— |
277 |
— |
14,575: — |
278 |
180,000: — |
— |
280 |
40,000: — |
— |
282 |
35,005: — |
— |
285 |
22,254: — |
— |
287 |
105,000: — |
— |
287 |
— |
57,600: — |
289 |
65,000: — |
— |
293 |
— |
1,690,000: — |
293 |
— |
63,900: — |
295 |
— |
5,000: — |
297 |
125,800: — |
300 |
|
— |
158,200: — |
305 |
. " |
305 |
|
3,644,524: — |
308 |
|
— |
460,000: — |
320 |
från. |
||
40,900: — |
— |
333 |
t |
9,000: - |
334 |
i 2,000: — |
— |
334 |
380
Femte huyudtiteln.
Ordinarie Extra
anslag. anslag.
Kronor. Kronor.
III. Marinen och handeln.
!• Tillfällig löneförbättring åt viss lärarpersonal vid marinen
tillhörande undervisningsanstalter....................
2. Löneförbättring åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befatttningshavare..................
15,000: — 335
— 336
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1918..
Sjätte huvudtiteln.
1
Sjätte huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1918.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
l:o.
Departementschefen, statsrådet Schotte anmälde de frågor, som
tillhörde regleringen av riksstatens sjätte huvudtitel för år 1919, samt anförde
därvid följande.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 halt.
1
2
Sjätte huvudtiteln.
Departement
tets avdelning
av Kungl.
Maj:t8 kansli.
(Ordinarie
anslag.)
A. Departementet.
1. Statsministern, lönefyllnad, oförändrat ordinarie
anslag, förslagsanslag, högst ................................... kronor 6,500: —
2. Statsråden utan departement, tre å 15,000
kronor, oförändrat ordinarie anslag................................... » 45,000: —
. 3. Departementschefen, oförändrat ordinarie anslag.
........................................................................................... » 17,000: —
4. Departementets avdelning av Kungl. Ma,j:ts kansli.
Vid den nästlidet års riksdag beslutade löneregleringen för statsdepartementen
bestämdes det ordinarie anslaget till civildepartementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli till 205,400 kronor.
Det betänkande angående statsdepartementens verksamhetsområden
och arbetsformer m. m., vilket låg till grund för bedömandet av de olika
departementens personalbehov, innefattade bland annat förslag till instruktion
för tjänstemännen inom statsdepartementen. I huvudsaklig
överensstämmelse med detta förslag bar dylik instruktion den 14
december 1917 utfärdats. I övrigt är betänkandet i fråga föremål
för ytterligare utredning och prövning. Då till följd av kristiden en
anhopning av olika grupper ärenden ägt rum i vissa departement, torde
ett mera fullständigt genomförande av den i betänkandet ifrågasatta
regleringen av ärendenas fördelning mellan de olika departementen
böra anstå, tills normalare förhållanden återinträtt. Beträffande förslaget
att genom decentralisation av vissa ärenden söka lindra och begränsa
de nuvarande statsdepartementens arbetsbörda lärer måhända den instundande
riksdagen komma att i sådant avseende föreläggas ett eller
annat förslag, vilket är av beskaffenhet att påkalla riksdagens medverkan.
Eu särskild ställning uti nu förevarande avseende intages av vissa
frågor om förfoganden över anslag, avsedda att fördelas mellan ett flertal
anstalter, föreningar eller dylikt. Om ett sådant anslag ställts till
Kungl. Maj:ts förfogande utan att därvid framgår, att riksdagen särskilt
fäst avseende vid att fördelningen verkställes av Kungl. Maj:t, samt bestämda
grunder blivit i enlighet med riksdagens beslut av Kung). Maj:t
Sjätte huvudtiteln.
3
fastställda för åtnjutande av bidrag från anslaget, tillämpas redan nu
understundom den principen, att nämnda fördelning av Kungl. Maj:t
uppdrages åt underordnad myndighet. Vissa av anslagen till vanförevården
prövas sålunda i enlighet med givna föreskrifter av medicinalstyrelsen
och utbetalas av styrelsen till vederbörande anstalter. Likaså
sker prövning av ansökningar om bidrag från anslaget till resebidrag
åt vissa patienter vid kustsanatorierna av vederbörande anstalters styrelser.
I de flesta fall åter verkställes fördelningen av anslagen av
Kungl. Maj:t — detta oaktat detaljerade bestämmelser om medlens användning
av Kungl. Maj:t meddelats. Prövningen hos Kungl. Maj:t
av ärendesgrupper av angiven art består ofta endast i en kontroll av
att de utav Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelserna blivit följda, att
gjorda sammanräkningar äro riktiga m. m.
Redan departementalkommitterade framlade förslag om att åtskilliga
sådana ärendesgrupper skulle decentraliseras till vederbörande centrala
ämbetsmyndighet. Denna fråga har härefter ingående behandlats i förenämnda
betänkande angående statsdepartementens verksamhetsområden
och arbetsformer m. m. För civildepartementets vidkommande föreslås
i betänkandet, att decentralisation måtte äga rum av bland annat följande
ärendesgrupper, nämligen
till medicinalstyrelsen dels fördelning av anslagen till bidrag för
driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter, till anstalter för obildbara
sinneslöa, till anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka,
och till epileptikeranstalter, dels ock beslut angående statsbidrag
till pensionering av sjuksköterskor, samt
till socialstyrelsen fördelning av de till den offentliga arbetsförmedlingen
i riket anslagna medel.
Beträffande den närmare motiveringen till dessa förslag hänvisar
jag till betänkandet (sid. 95—99).
Mot de sålunda framställda förslagen hava vederbörande myndigheter
i avgivna utlåtanden förklarat sig ej hava något att erinra.
Ehuru ifrågavarande ärenden ej representera något större antal,
medför handläggningen av desamma inom civildepartementet ett ej
oväsentligt arbete. Att uppdraga avgörandet av dessa frågor åt vederbörande
centrala myndigheter i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda
grunder synes ej böra möta betänkligheter, hälst Kungl. Maj:t för närvarande
nästan undantagslöst brukar följa myndigheternas förslag till
nämnda anslags fördelning. Jag har därför för avsikt att, om erinran
däremot ej framställes av riksdagen, tillstyrka Kungl. Maj:t att beträffande
nyss uppräknade anslag utfärda ändrade föreskrifter i angivna
4
.[!■]
Övergångs
stat.
(Ordinarie
anslag.)
Sjätte huvudtiteln.
hänseende. Måhända kan det därvid befinnas ändamålsenligt, att liknande
bestämmelser meddelas jämväl beträffande ett eller annat nu ej
särskilt omförmält anslag, i fråga varom motsvarande förhållanden
föreligga.
Någon anledning att föreslå ändring beträffande det nu förevarande
ordinarie anslaget torde ej finnas, utan lärer sålunda för departementets
avdelning av Kungl. Maj:ts kansli böra uppföras oförändrat ordinarie ans^a9.
.......................................................................................... kronor 205,400: —
5. Övergångsstat.
I det vid Kungl. Maj:ts proposition den 14 april 1917, nr 230,
angående reglering av löneförhållanden m. m. vid statsdepartementen,
fogade protokollet över justitieärenden framhöll föredragande departementschefen,
hurusom löneregleringskommittén i sitt i ärendet avgivna
utlåtande tänkt sig möjligheten, att vid den föreslagna regleringens
genomförande det av förekommen anledning kunde befinnas lämpligt
att icke till förste kanslisekreterare befordra samtliga dem, som för det
dåvarande såsom ordinarie innehavare beklädde kanslisekreterarbefattning.
I sådana fall hade kommittén ansett det bliva nödigt att överflytta
dylika kanslisekreterare å övergångsstat, varvid de borde få bibehålla
dem då tillkommande avlöningsförmåner å ordinarie stat och dessutom
erhålla provisoriskt avlöningstillägg i överensstämmelse med vad
förut i liknande fall av riksdagen medgivits. Motsvarande antal andre
kanslisekreterarbefattningar borde i dylika fall hållas vakanta under övergångstiden.
.Mot vad kommittén i berörda avseende föreslagit förklarade sig
departementschefen ej hava något att erinra. Då förslag till övergångsstater
lör icke befordrade kanslisekreterare emellertid icke då
kunde föreläggas riksdagen, ansåg departementschefen därmed lämpligen
böra anstå till 1918 års riksdag. För ordnande av förhållandena
under år 1918, framhöll departementschefen vidare, syntes böra träffas
följande anordning. Enär, på sätt nyss nämnts, för de fall, då dåvarande
kanslisekreterare icke skulle komma att befordras till förste
kanslisekreterare, motsvarande antal andre kanslisekreterarbefattningar
skulle komma att hållas vakanta under övergångstiden, skulle de sålunda
inbesparade andre kanslisekreteraravlöningarna kunna användas till avlönande
av de icke befordrade kanslisekreterarna. Som begynnelseavlöningen
lör dåvarande kanslisekreterare — frånsett det provisoriska av
-
Sjätte huvudtiteln.
r>
löningstill ägget — var lika med den för andre kansli sekreterare föreslagna,
skulle berörda andre kanslisckreteraravlöningar förslå till beredande
åt de ifrågavarande kanslisekreterarna av — frånsett ålderstilllägg
— lika stor avlöning som den do förut uppburo å ordinarie
stat. Emellertid borde de dåvarande kanslisekreterarna, som eventuellt
icke skulle komma att befordras, komma i åtnjutande jämväl av
belopp, motsvarande provisoriska avlöningstillägg. Som de härför erforderliga
medlen ej kunde på förhand fixeras, syntes desamma böra
för år 1918 förskotteras av tillgängliga medel för att sedermera hos
riksdagen anmälas till ersättande. Vad anginge de ifrågavarande kanslisekreterarna
möjligen tillkommande ålderstillägg, syntes de kunna bestridas
från de under vederbörande huvudtitlar uppförda förslagsanslagen
till ålderstillägg.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning beslöt riksdagen ock
medgiva, att, därest kanslisekreterare å dittills gällande stat icke skulle
befordras till förste kanslisekreterare från tiden för de nya staternas
ikraftträdande, häri finge- bibehållas vid ej mindre honom enligt gällande
ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner än även honom
vid 1917 års utgång tillkommande provisoriskt avlöningstillägg ävensom
att beträffande sättet för bestridande av kanslisekreterare sålunda
tillkommande avlöningsförmåner skulle lända till efterrättelse det i nämnda
statsrådsprotokoll angivna förslaget.
Som för civildepartementets vidkommande tre kanslisekreterare icke
befordrats till förste kanslisekreterare, torde de i enlighet med förut angivna
grunder böra uppföras å övergångsstat. Det bör sålunda stadgas
skyldighet • för en var av dem att bestrida en andre kanslisekreterarbefattning
å den nya staten, medan det i denna stat upptagna avlöningsbeloppet
för sistnämnda tjänst skall för motsvarande tid besparas.
Å övergångsstaten bör för en var av ifrågavarande befattningshavare
upptagas dels hans förutvarande avlöningsförmåner å ordinarie stat, tillhopa
4,0(>0 kronor jämte två ålderstillägg, dels ock ett det provisoriska
avlöningstillägget motsvarande belopp eller 1,200 kronor.
Slutligen synes av nu ifrågavarande anledning böra å riksstaten
uppföras ett särskilt anslag »Övergångsstat» å 15,6<>0 kronor.
Beträffande förhållandena under år 1918 torde böra förfaras på sätt
i förenämnda statsrådsprotokoll föreslagits, därvid emellertid med hänsyn
till de nya grunderna för riksstatens uppställning ett de provisoriska
avlöningstilläggen motsvarande belopp eller tillhopa 3,600 kronor
torde böra äskas å tilläggsstat för år 1918. Härtill återkommer jag i
annat sammanhang.
6
Sjätte huvudtiteln.''
På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
dels från och med år 1919 fastställa följande
övergångsstat för civildepartementets avdelning av
Kung!. Maj:ts kansli
Tjänst- |
Provi- |
1 |
|||
Lön. |
gÖrings- pennin- gar. |
soriskt avlönings- tillägg. |
Summa. |
||
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
||
Efter 5 år kan lö- |
|||||
1 kanslisekreterare |
2,500 |
1,500 |
1,200 |
5,200 |
nen höjas med |
2 d:o |
•5,000 |
3,000 |
2,400 1 |
10.400 |
) ytterligare 500 |
dels förklara, att å övergångsstaten uppförd befattningshavare
skall vara skyldig bestrida en andre
kanslisekreterarbefattning i civildepartementet samt att
det i den ordinarie staten upptagna avlöningsbeloppet
för sistnämnda befattning skall för motsvarande tid
besparas ävensom att beträffande det i övergångsstaten
upptagna provisoriska avlöningstillägget skola
gälla de för dylikt tillägg för befattningshavare i statsdepartementen
för år 1917 fastställda grunder och
villkor,
dels ock, vid bifall till vad sålunda föreslagits,
från och med år 1919 i riksstaten uppföra ett ordinarie
anslag, övergångsstat, med 15,600 kronor.
6. Extra föredragande för mål lios regeringsrätten.
[2.] I den till nästlidet års riksdag avlåtna propositionen angående
£ZnäeZ Röring av löneförhållanden m. m. vid statsdepartement^ förutsattes,
mål hos att 1 civildepartementet skulle, utöver tjänstemännen å ordinarie stat
''ImT finna8..anställd’ bland annat> en extra föredragande för mål hos regent™
anslag.) 8rätteu- Med bifall till Kungl. Majits framställning anvisade riksdagen
till avlönande av denna extra föredragande på extra stat för år
1918 ett förslagsanslag, högst 7,000 kronor, varav 2,500 kronor skulle
anses motsvara tjäustgöringspenningar.
7
S jätte huvudtiteln.
Då anslag för ifrågavarande ändamål erfordras även för år 1919, [2.J
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till avlönande av en extra föredragande inom
civildepartementet för mål hos regeringsrätten pa extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst 7,000
kronor, därav 2,500 kronor skola anses motsvara
tjänstgöringspenningar.
7. Extra föredragande för stadsplane- med flera ärenden.
Den i nästföregående punkt omförmälda proposition förutsatte järn- [3.]
väl behov i civildepartementet av en extra föredragande för stadsplanemed
flera ärenden. Till arvode åt denne föredragande anvisade riks stadsjplanedagen,
med bifall till Kungl. Maj:ts framställning, på extra stat för år -ffjfff
1918 ett förslagsanslag, högst 3,000 kronor. (Extra anslag.)
Sådan extra föredragande erfordras jämväl för år 1919, och får
jag därför hemställa, att Ki;ngl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till arvode åt en extra föredragande inom
civildepartementet för stadsplane- med flera ärenden på
extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst 3,000 kronor.
8. Handsekreterare åt statsministern.
Till en handsekreterare åt statsministern har riksdagen på extra [4.]
stat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag, högst 3,000 kronor.
Då enahanda anslag synes böra utgå jämväl tör år 1919, hem- sio(s.
ställer iae;, att Kungl. Makt'' måtte föreslå riksdagen ministern.
J 07 _ (Extra anslag.)
att till en handsekreterare åt statsministern på extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst 3,0d0
kronor.
B. Regeringsrätten.
Avlöningsstat, oförändrat ordinarie anslag ..........
kronor 93,700: —
8
Sjätte huvudtiteln.
C. överståthåll arämbetet.
1. överståthållarämbetet, oförändrat ordinarie anslag kronor 97,822:_
2. Provisorisk förbättring av de hos överståthållarämbetet anställda manliga
och kvinnliga extra tjänstinnehavares avlöningsförmåner.
+-n/Ör pr°vis0ri,8k förbättring av de bos överståthållarämbetet anurn°ZZ«-
«tall
for 4r. 191^320? ltr°“°r’ för är 1915 10’300 kronor samt för
hos över- vartdera a\ aren 1916—1918 10,600 kronor.
Ä ,iry J?i,beslUi ^ifrågavarande löneförbättring första gången vid 1913
(Extra anslag.) p.rs årsdag fattades, beräknades, att arvodesbeloppet skulle motsvara,
tor tre kanslister vad som då var bestämt för landskanslisterna i Stockholms
lan samt för ett kvinnligt biträde avlöningen efter den högre och
tor tva kvinnliga biträden efter den lägre av de vid 1912 års riksdag
godkanda avlomngstyperna för kvinnliga biträden, dock med avdrag
tor envar av ifrågavarande tjänstemän och biträden av 50 kronor
svarande mot pensionsavgift för ordinarie tjänstinnehavare.
Dessutom ansågos ålderstillägg böra utgå efter samma grunder
som tor ovannämnda ordinarie befattningshavare.
. . 1 enlighet med nämnda grunder, i vilka därefter någon förändring
icke vidtagits, hava de ifrågavarande extra befattningshavarna beräknats
tor ar 1J18 böra åtnjuta följande avlöningsbelopp:
1 kanslist.....
1 i» ..................
1 » ..................
1 kvinnligt biträde
1 » »
1 » »
Arvode. Ålderstillägg. |
Summa. |
|
kronor |
2,150: — 900: — |
3,050: — |
» |
2,150:— 300: — |
2,450: — |
2,150: — 300: — |
2,450: — |
|
» |
1,550: — 400: — |
1,950: — |
1,150:— 400: — |
1,550: — |
|
» |
1,150:— — |
1,150: — |
kronor |
10,300: — 2,300: — |
12,600: — |
Sjätte huvudtiteln.
9
kronor 550: —
Dessutom beräknades medel vara erforderliga för:
vikariatsersättningar åt nyssnämnda befattningshavare
...................................................
vikariatsersättningar åt ordinarie befattningshavare
..........................................
1 extra notarie.............................................
gratifikationer m. m.
» |
700: — |
» |
1,200: — |
» |
550: — 3,000: — |
Summa kronor 15,600: —
Då det ordinarie anslaget bibehölls oförändrat
å......................................................... kronor 5,000: —
erfordrades extra anslag för år 1918 till
förut nämnt belopp................................. » 10,600: — 15,600: —
* »
I skrivelse den 31 augusti 1917 bar överståtbållarämbetet gjort
framställning om anslag för ifrågavarande ändamål även för ar 1919.
Beträffande de arvodesbelopp, som enligt ovan angivna grunder höra
för år 1919 tillkomma ifrågavarande befattningshavare, har överståthållarämbetet
meddelat, att av kanslisterna en, som för år 1918 ägde
tillgodonjuta ett ålderstillägg, för år 1919 borde äga uppbära två ålderstillägg
med tillhopa 600 kronor, ävensom att ett kvinnligt biträde från
och med år 1919 borde komma i åtnjutande av ett ålderstillägg med
200 kronor.
Ifrågavarande befattningshavare skulle således år 1919 äga åtnjuta
följande avlöningsbelopp:
Arvode. Ålderstillägg. Summa.
1 |
kanslist............................ |
.......... kronor |
2,150 |
— 900: — 3,050 |
— |
1 |
» .............................. |
........... » |
2,150 |
— 600: — 2,750 |
— |
1 |
» .............................. |
.......... )> |
2,150 |
— 300: — 2,450 |
— |
1 |
kvinnligt biträde.......... |
.......... » |
1,550 |
— 400: — 1,950 |
— |
1 |
» » ............ |
........... i |
1,150 |
— 400: — 1,550 |
— |
1 |
» r ............ |
........... » |
1,150 |
— 200: — 1,350 |
— |
Kronor |
10,300 |
— 2,800:— 13,100 |
— |
Övriga'' utgifter uppskattas av överståthållarämbetet
till samma belopp, som beräknades föregående
året, eller......................................................................... kronor 3,000: -
Summa kronor 16,100: —
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 2
10
Sjätte huvudtiteln.
[5.] Då härifrån dragés det ordinarie anslaget 5,000 kronor, skulle på
extra stat för år 1919 behöva anvisas 11,100 kronor.
Depc*“‘- Mot överståthållarämbetets förslag är från min sida ingen erinran
att framställa. Den av ämbetet i skrivelse den 28 december 1916
gjorda framställning om löneförbättring för de hos ämbetet anställda
ämbete- och tjänstemän, som uppbära avlöning från statsverket, är föremål
för utredning, men torde knappast kunna föreläggas instundande
riksdag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för provisorisk förbättring av de hos överstäthållarämbetet
anställda manliga och kvinnliga extra
tjänstinnehavares avlöningsförmåner på extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag, högst 11,100 kronor.
3. Utgivande av »Polisunderrättelser».
[6.] _ Under en följd av år bar riksdagen beviljat ett gemensamt anslag
utgivande av till utgivande av tidningarna »Polisunderrättelser» och »Meddelanden
''rätui^rT angående automobiltrafik». I samband med införande av en ordnad
Extra anslag.^ registrering av automobiler särskildes emellertid genom beslut vid 1915
års riksdag kostnaderna för de båda publikationerna, och anvisades till
fortsatt utgivande av tidningen »Polisunderrättelser» på extra stat för
år 1916 ett belopp av 26,400 kronor. För ifrågavarande ändamål bar
riksdagen därefter anvisat för år 1917 36,900 kronor och för år 1918
38,400 kronor. Anslagsökningen under de två sistnämnda åren har
nödvändiggjorts dels därav, att en utvidgning av tidningen från och
med år 1916 ägt rum, dels ock av den under senare tid inträdda stegringen
av såväl sättnings- och tryckningskostnader som pappersprisen.
I skrivelse den 14 november 1917 bar överståthållarämbetet gjort
framställning om anslag för tidningens fortsatta utgivande under år
1919 ävensom om anvisande av medel till täckande av brist, som beräknats
uppkomma i det av riksdagen för år 1918 anvisade anslag.
Till stöd för sin framställning bar överståthållarämbetet åberopat
i ärendet avgivna yttranden av tredje polisintendenten och polismästaren
i Stockholm.
I sitt yttrande bar tredje polisintendenten anfört följande. Vid
beräkningen av kostnaderna för utgivande av tidningen under år 1918
11
Sjtttte huvudtiteln.
hade det visat sig, att det belopp, 38,400 krono?, som för nämnda [6.]
ändamål av riksdagen anvisats, icke vore tillräckligt. Nämnda kostnad
kunde beräknas till 48,000 kronor och betingades ökningen dels därav,
att Aftonbladets aktiebolag, som verkställde tryckningen av tidningen,
på grund av de ytterligare höjda priserna å alla förnödenheter inom boktryckerierna
och dyrtidstillägg för arbetspersonalen, nödgats höja sina
priser med omkring 25 % samt dessutom reserverat sig för eventuellt
framtida höjningar i arbets- och materialpris, dels av att prisen å klichéer
höjts med omkring 60 %, dels ock av att tidningen, som förr
utgått i mestadels 4-sidiga nummer, numera nästan ständigt utginge i
6- eller 8-sidiga nummer. Då någon nedgång i kostnaderna för tidningens
tryckning under år 1919 säkerligen icke vore att vänta, funne
tredje polisintendenten kostnaden för tidningens utgivande under sistnämnda
år höra beräknas till minst samma belopp som för år 1918
eller 48,000 kronor.
Polismästaren har framhållit, att i den av tredje polisintendenten
uppgjorda beräkningen icke upptagits lönetillägg till tidningens redaktör
och redaktionsbiträden. Detta tillägg, som, på grund av rådande dyrtid,
icke torde kunna förvägras, borde icke beräknas till mindre än 50 ^
å ifrågavarande befattningshavares förut utgående arvoden, vilka för år
1915 uppgått till sammanlagt 8,100 kronor, eller således till 4,050
kronor. På grund därav skulle, enligt polismästarens mening, tidningens
utgivande för vartdera av åren 1918 och 1919 draga en kostnad av i
runt tal 52,000 kronor.
Av en vid polismästarens skrivelse fogad promemoria framgår, att
tidningens personal under åren 1916 och 1917 åtnjutit avlöning
inberäknat 15 % tillägg å förut utgående årsarvode — tidningens
redaktör, som jämväl uppbär avlöning från staden om 9,000 kronor,
med 1,380 kronor samt ett vart av fyra redaktionsbiträden med respektive
2,760, 1,955, 1,840 och 1,380 kronor.
Under åberopande av nämnda yttranden av polismästaren och tredje
polisintendenten har överståthållarämbetet i sin skrivelse hemställt om
anvisande av ett anslag för år 1919 å 52,000 kronor till fortsatt
utgivande under samma år av ifrågavarande tidning ävensom att till
ämbetets förfogande måtte ställas ett belopp å 13,600 kronor till
täckande av den brist, som beräknats uppstå för år 1918.
Med hänsyn till de arvoden, tidningens redaktör och redaktions- Departementsbiträden
för närvarande åtnjuta, torde någon löneförhöjning för dessa chefenbefattningshavare
icke böra ifrågasättas.
12
Sjätte huvudtiteln.
Den av tredje polisintendenten beräknade kostnadsökningen för
år 1919 å 9,600 kronor, föranledd av prisförhöjningar å tryckalster
ökade arbetslöner, liöjda klichépriser och tidningens utvidgning har ej
föranlett erinran från min sida. Jag förutsätter dock, att överståthållarämbetet
genom att offentligen infordra anbud å tryckningen och klichéerna
söker såvitt möjligt nedbringa kostnaden. För år 1919 skulle
alltså för ifrågavarande ändamål erfordras ett anslag å 48,000 kronor.
Då emellertid kostnaden för tidningens utgivande under år 1918
icke torde kunna beräknas understiga sistnämnda belopp, torde för
täckande av den brist, som i anledning härav uppkommer i det av
riksdagen till fortsatt utgivande av nämnda tidning för år 1918 anvisade
anslag, ett belopp av 9,600. kronor böra anvisas å tilläggsstat för
år 1918. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t mätte föreslå riksdagen
att till fortsatt utgivande av tidningen »Polisunderrättelser»
pa extra stat för år 1919 anvisa ett
förslagsanslag, högst 48,000 kronor.
4. Registrering av automobiler.
[?•] bestridande av utgifter för registrering av automobiler har
Registrering riksdagen på extra stat anvisat förslagsanslag av 46,000 kronor för år
biler™0 3,000 kronor för år 1917 samt 4,500 kronor för år 1918, att i
(Extraanslag.) första hand utgå av inflytande registreringsavgifter för automobiler.
Nämnda avgifter hava i riksstaten uppförts bland inkomsterna, för år
1916 med 76,000 kronor, för år 1917 med 15,000 kronor och för år
1918 med 21,700 kronor.
Av det för år 1918 för ifrågavarande ändamål anvisade förslagsanslaget
beräknades 4,000 kronor för utgivande och tillhandahållande
under nämnda år av publikationen »Meddelanden angående automobiltrafik»
och 500 kronor för tryckning av blanketter till automobilregister,
vilka blanketter enligt nådiga kungörelsen den 12 november 1915 om
automobilregisters förande m. m. tillhandahållas efter rekvisition hos
registrator! i civildepartementet.
...„ I 8knvelse den 21 november 1917 har överståthållarämbetet hemställt
om anvisande av ett anslag av 4,500 kronor för fortsatt utgivande
av nämnda publikation under år 1919.
Ämbetet har därvid åberopat en av poliskommissarien A. G. Kempe
Sjätte huvudtiteln.
13
verkställd kostnadsberäkning, enligt vilken kostnaderna för publikationens
utgivande under sistnämnda år skulle fördela sig på följande sätt:
för avlöning........................................
» tryckningskostnader, omkring
» oförutsedda utgifter ..................
» kontorsutgifter..............................
............. kronor 400: —
............. » 3,500: —
............ » 56: 25
............. » 543: 75
Summa kronor 4,500: —
[7-]
De sålunda upptagna posterna äro samtliga beräknade till samma
belopp som för år 1918 med undantag av posten för tryckningskostnader,
vilken föreslagits höjd med 500 kronor, enär det tidningsbolag,
som trycker publikationen, förklarat sig nödsakat beräkna dylik höjning.
Till bestridande av utgifter för registrering av automobiler torde Departsment»
jämväl för år 1919 böra äskas ett förslagsanslag, avsett att täckas av ohefeninflytande
registreringsavgifter. Från detta anslag böra till en början
utgå kostnaderna för utgivande och tillhandahållande av publikationen
»Meddelanden angående automobiltrafik». Dessa kostnader hava av
överståthållarämbetet beräknats till 4,500 kronor. Häremot synes mig
icke vara något att erinra.
I skrivelse den 10 februari 1917 har överståthållarämbeiet vidare
anmält, att ämbetet den 30 december 1915 uppdragit åt räkenskapsföraren
hos ämbetets avdelning för polisärenden S. Bohm att mottaga,
kvittera och redovisa inkommande avgifter för registrering av automobiler
och motorcyklar samt för sådan registrerings kungörande. Då
denna redovisning föranlett ett icke ringa arbete samt avlöningen till
Bohm icke utginge av statsmedel utan bekostades av Stockholms stad,
ansåge ämbetet billigt, att Bohm för sitt besvär med och ansvar för
den honom sålunda ålagda extra uppbörd för statens räkning erhölle
någon ersättning; och har ämbetet i sådant avseende för år 1916 föreslagit
ett belopp av 300 kronor. Denna framställning har tillstyrkts
av statskontoret, som tillika hemställt, att beloppet måtte anvisas till
utgående från förslagsanslaget till bestridande av utgifter för registrering
av automobiler. Ehuru vid tidigare anslagsäskande för ifrågavarande
ändamål kostnad uti berörda avseende ej direkt förutsatts skola gäldas
av anslaget, torde någon erinran mot förenämnda framställning ej vara
att göra. Vid beräknande av anslag för år 1919 lärer emellertid av
sålunda angivna skäl en ökning av anslagsbeloppet böra ske med motsvarande
belopp eller 300 kronor.
14
Sjätte huvudtiteln.
Av anslaget ifråga bör slutligen, i likhet med vad föregående år
ägt rum, bestridas kostnaden för tryckning av blanketter till automobilregistret,
vilka blanketter skola tillhandahållas genom civildepartementet.
Denna kostnad lärer för år 1919 kunna beräknas till samma belopp
som för år 1918 eller 500 kronor.
Hela det behövliga anslagsbeloppet skulle sålunda bliva 5,300 kronor.
Jag erinrar i detta sammanhang, att registreringsavgifter för
automobiler bland inkomsterna för år 1919 beräknats till 22,500 kronor.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till bestridande av utgifter för registrering av
automobiler på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av 5,300 kronor att i första hand utgå
av inflytande registreringsavgifter för automobiler.
D. Landsstaten.
1. Landshövdingarna, oförändrat ordinarie anslag.
...................................................................................... kronor 318,500: —
2. Tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna.
Tjänsteman Sedan nästlidet års riksdag i huvudsak bifallit Kungl. Maj:ts för
^vidtäns-6
angående omorganisation av fögderiförvaltningen och lönereglering
styrelserna, för tjänstemännen därstädes m. m., har Kungl. Maj:t den 14 juni
(Ordinarie an-1917 fastställt ny avlöningsstat och övergångsstat för landsstaten utom
sIae'' beträffande landshövdingarna att tillämpas från och med år 1918. Vidare
har Kungl. Maj:t nämnda dag utfärdat kungörelse angående villkor
och bestämmelser för åtnjutande av de i berörda stater upptagna
avlöningsförmåner (sv. förf.-saml. nr 472). Slutligen har Kungl. Maj:t
den 7 september 1917 fastställt ny indelning av riket i fögderier och
landsfiskalsdistrikt, varjämte under den gångna sommarens och höstens
lopp utfärdats ett flertal författningar och andra föreskrifter, som betingas
av den nya organisationen.
Det ordinarie anslaget till tjänstemän och betjänte
vid länsstyrelserna lärer böra upptagas med
oförändrat belopp ......................................•....................... kronor 1,296,650: —
Sjätte huvudtiteln.
15
3. Sakkunniga till biträde vid utredningar
in. in., oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag,
högst ....................................................................................... kronor 12,000: —
4. Arvoden åt extra länsnotarier, extra läns
bokhållare
och övriga extra biträden vid länsstyrelserna
in. in., oförändrat ordinarie anslag, reservationsanslag.
.......................................................................... » 311,000: —
5. Fögderiförvaltningarna, oförändrat ordinarie
anslag.......................................................................... » 2,253,531: —
6. Övergångsstat.
Med avseende å den beslutade omregleringen av vissa tjänster vid
länsstyrelserna anmäldes i det vid Kungl. Maj:ts proposition angående
omorganisation av fögderiförvaltningen och lönereglering för tjänstemännen
därstädes m. m. fogade protokollet över civilärenden, att i något
enstaka fall torde kunna inträffa, att en eller annan av de nuvarande
första länsnotarierna eller första länsbokhållarna av förekommen anledning
icke bleve befordrad till länsassessor likasom att någon andre
länsnotarie eller länsbokhållare i län, där länsnotarie- eller länsbokhållartjänst
av första lönegraden skulle inrättas, icke uppflyttades
till sådan tjänst samt att sålunda kunde bliva nödvändigt, att dylik
tjänsteman tills vidare uppfördes å övergångsstat.
Då de i anledning av länsassessorsutnämningarna ledigblivna länsnotarie-
och länsbokhållartjänsterna ännu icke blivit i samtliga län
återbesatta, kan för det närvarande icke med visshet uppgivas, i
vad mån tjänstemän av ifrågavarande kategori behöva uppföras å övergångsstat.
Inom den närmaste tiden torde emellertid kunna meddelas
riksdagen underrättelse härom likasom angående förhållandena beträffande
indragningsstaten för kronofogdarna.
Beträffande häradsskrivare och landsfiskaler vill jag i detta sammanhang
erinra, att, i enlighet med vad vid övergångsstatens fastställande
blivit förutsatt, ett antal dylika tjänsteinnehavare beviljats avsked
med pension enligt den nya lönestaten med ingången av år
1918. Emellertid har det visat sig, att antalet landsfiskaler å övergångsstat
kunnat nedbringas något utöver vad vid förslagets genomförande
antogs kunna ske.
Någon höjning av anslaget till övergångsstat torde av nu angivna
[8.]
Övergångs
stat.
(Ordinarie
anslag.)
16
Sjätte hnvndtiteln.
[8.] skäl ej behöva ifrågasättas, men lärer emellertid, i avvaktan på den
närmare framställningen i ämnet, anslaget böra tillsvidare allenast beräknas.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i avvaktan på den proposition, som kan komma
att avlåtas, beräkna det ordinarie anslaget till
övergångsstat till oförändrat belopp eller 82,700 kronor.
7. Polisväsendet på landsbygden m. m.
[9.] Riksdagen har under en följd av år beviljat förslagsanslag å extra
PoiUväienäet stat till avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på landet. För
bygden m!m. år 1918 utgör anslaget ifråga 500,000 kronor.
{Extra anslag.) Anledning till ändring av detta anslagsbelopp torde, såvitt nu kan
bedömas, icke föreligga. Frågan om ett närmare ordnande av polisbevakningen
på landsbygden är, jämte en del därmed sammanhängande
spörsmål, fortfarande under utredning, men torde förslag i ämnet näppeligen
hinna föreläggas 1918 års riksdag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att på extra stat för år 1919 ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande ett förslagsanslag av 500,000 kronor
att, huvudsakligen under de i statsrådsprotokollet över
civilärenden den 21 februari 1908 angivna villkor för
åtnjutande av bidrag från anslaget, användas till avlöning
och underhåll av särskild polisstyrka på landet,
där sådan kan av förhållandena påkallas, under medgivande
tillika, dels att av detta anslag erforderligt
belopp må användas till åtgärder i särskilda fall för
grövre brotts upptäckande och misstänkta personers
efterspanande och gripande, dels ock att Kungl. Maj:t
må av anslaget använda lämpligt belopp till årsarvode
åt den polistjänstemän, som förordnas att inom civildepartementet
biträda ej mindre vid förande av register
över den polisstyrka, som kan komma att ur
vissa städers poliskårer ställas till länsstyrelsernas förfogande
för beredande av polisskydd vid oroligheter
å rikets landsbygd, än ock vid beredning inom departementet
av frågor om samma polisstyrkas användning
i förekommande fall.
Sjätte huvudtiteln.
17
8. Arvode åt lappfogdar in. in.
På framställning av Kungl. Maj:t liar riksdagen för vart och ett [10.]
av åren 1891—1900 beviljat anslag på extra stat till ersättning för Arvode åt
juridiskt biträde åt de svenska lapparna i Norge samt till lappfogdar lav^°^ar
och lappförmän. Detta anslag utgjorde till och med år 1895 10,000 (Extra anslag.)
kronor samt därefter 13,000 kronor. Från anslaget utgingo arvoden
till lappombud i Norge och till lappfogdar i Jämtlands och Norrbottens
län samt från och med år 1896 till lappfogde jämväl i Västerbottens
län, varförutom av anslaget utbetalts gratifikationer till vissa lappförmän.
Från och med år 1901 utgick anslaget med förhöjt belopp av
17,500 kronor och bestredos därvid av detsamma jämte förut nämnda
utgifter jämväl ersättning till ordningsmän i lappbyarna inom Västerbottens
och Norrbottens län. År 1908 blev anslaget höjt med ytterligare
3,000 kronor i syfte att åt de tre lappfogdarna, vilkas årsarvode
dittills utgjort 3,000 kronor jämte dyrtidstillägg av 300 kronor, bereda
ett årsarvode av 4,000 kronor; och utgick anslaget sedermera till och
med år 1916 med det belopp, 20,500 kronor, vartill det sålunda höjdes.
Hos 1916 års riksdag begärde Kungl. Maj:t, att anslaget måtte
för år 1917 höjas till 26,300 kronor. Såsom huvudsakligt skäl härför
anfördes behovet av att — till en början försöksvis — anställa ännu
en lappfogde i Norrbottens län. Avlöningen för denne lappfogde
ansågs böra utgå med samma belopp som till övriga lappfogdar eller
med 4,000 kronor. Därest en dylik tjänsteman, såsom syntes önskvärt,
anställdes redan under år 1916, ansågs hans avlöning under sistnämnda
år böra bestridas av Norrbottens lappfond eller andra tillgängliga medel.
Härjämte framhölls nödvändigheten av att med visst belopp höja det
arvode, som utginge till de svenska lapparnas ombud i Norge, ävensom
att hava någon större summa disponibel till bestridande av de från
anslaget utgående ersättningar till ordningsmän samt gratifikationer åt
lappförmän.
Riksdagen ansåg, att då den nye lappfogden, enligt vad som meddelats,
tillsvidare komme att anställas endast försöksvis, hans avlöning
under år 1917, i likhet med vad för år 1916 avsetts, syntes kunna bestridas
av Norrbottens lappfond eller andra tillgängliga medel, varför
särskilt anslag för detta ändamål för det dåvarande icke ansågs erforderligt.
Då riksdagen i övrigt ej hade något att erinra mot framställningen,
bestämde riksdagen anslagets belopp för år 1917 till 22,300
kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft.
3
18
Sjätte huvudtiteln.
[10.]
Med sistnämnda belopp utgår anslaget även för år 1918.
. 1 en tm Kimgl. Maj:t ingiven skrift hava nu samtliga lappfogdar
gjort framställning om förbättring av sina nu utgående avlöningsför
Efter
erinran därom, att avlöningen för närvarande utgår med 4,000
kronor, vartill kommer ersättning för resor enligt fjärde klassen i gällande
resereglemente, anföra lappfogdarna följande.
Om avlöningen förut kunnat anses någorlunda tillfredsställande, torde detta
näppeligen nu längre vara förhållandet. Med hänsyn till den ömtåliga ställning
lappfogdarna intoge såsom medlare mellan lappar och bofasta samt övervakare
av Ärnr-naflng’ ävensom och ej minst på grund av de ansträngande resor, som
medföljde tjänsten hade lappfogdarnas arbete alltid varit svårt och ansträngande
Under senare ar både emellertid arbetet alltmer ökats. Lappfogdarnas tkl och
krafter hade i allt större omfattning tagits i anspråk, och deras uppgift hade blivit
alltmer maktpåliggande. Detta berodde särskilt därpå, att ett intensivt arbete igångsatts
för att införa ordning och reda i lapparnas på många håll försummade renskötsel
och forma de särskilda lapparna att bidraga till uppnående av detta mål.
Myndigheternas uppmärksamhet vore särskilt inriktad på lapparnas förhållanden
fogdarna atgarder hade vidtagits, vilkas utförande tillkomme lapp
.
.. Detta ökade arbete torde icke vara av övergående natur. Såsom bekant
torestode en omarbetning såväl av den svenska renbeteslagen som den rörande
svenska lappars renbetesrätt i Norge gällande författningen. De nya regler som
kunde komma att genomföras, torde vid deras första tillämpande kräva mycken
övervakning och aven sedermera torde en noggrann kontroll bliva nödvändig ej
minst med hänsyn till förhållandet till Norge. 6 J
„ ^ •T°1rdl)yukets utveckling och den bofasta befolkningens ökning inom de områden,
dar lapparna uppehölle sig med sina renar, torde även medföra, att läppja®1?8
uppmärksamhet måste mer än hittills följa de båda rasernas inbördes
101 haltande och tillse, att lapparna med omsorg skötte sin näring.
Lappfogdens tjänst vore sålunda mycket mer krävande nu än förr. Kesorna
ade i hog grad tilltagit, så att lappfogden under större delen av året måste
vistas borta från sitt hem. Under år 1916 hade en av lappfogdarna sålunda
,7 reose(>agar, och jamval de Övriga vore ute i distrikten, i dagar räknat, över
halva aret Huru uppslitande dessa resor i obebyggda trakter och oländig terräng
vore, kande en var, som haft tillfälle besöka lapparnas högfjällsvisten.
i detta sammanhang framhölls, att den ersättning, som enligt fjärde klassen
i resereglemente! tillkomme lappfogdarna för resor, på senare tid visat sig allde
.. .otillräcklig, da såval kostnaderna för själva resorna som utgifterna för
uppehälle under desamma stigit i högsta grad. Även om en förhöjning av ersättningen
för resor enligt den klass i resereglementet, varunder lappfogdarna upptagits,
skulle ifrågakomma, kunde den näppeligen bliva av sådan beskaffenhet
uppslå80* mei’a namnvart tlllskott till lappfogdens inkomster därigenom skulle
Sjätte huvudtiteln.
1!)
Med stöd av det anförda hemställa lappfogdarna, att det nu utgående
årliga arvodet måtte ökas åtminstone med 1,000 kronor till 5,000 kronor
ävensom att dylik avlöningsförbättring måtte få tillgodonjutas även
under år 1918.
Till följd av remisser hava utlåtanden i ämnet avgivits av Kungl.
Maj:ts befallriingshavande i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län erinrar därom, att
det nuvarande, från och med år 1909 utgående arvodet å 4,000 kronor
hittills överstigit länsmännens löneförmåner, ålderstillägg inräknat,
med omkring 1,000 kronor. Sedan år 1909 hava emellertid, framhåller
Kungl. Maj:ts befallningshavande, levnadskostnaderna blivit i hög grad
fördyrade samtidigt med att lappfogdarnas arbete till följd av lapparnas
tilltagande benägenhet att försumma renvården blivit allt mer betungande.
Med hänsyn härtill liksom även i betraktande därav, att länsmännen
eller, såsom de från och med år 1918 komma att benämnas,
landsfiskalerna fått sina avlöningsförmåner, ålders- och ortstillägg inräknade,
förhöjda till 4,300 kronor, varigenom dessa i avlöningshänseende
kommit i bättre ställning än lappfogdarna, anser Kungl. Maj:ts
befallningshavande framställningen böra bifallas. Vid frågans bedömande
torde enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes mening avseende
även böra fästas därvid, att lappfogdarna icke kunna påräkna några med
tjänsten förenade extra inkomster. För sin del anser Kung]. Maj:ts
befallningshavande, att en förhöjning med 1,500 kronor vore skälig.
Det hade nämligen visat sig förenat med svårigheter att få någon duglig
och lämplig person att åtaga sig uppdraget för det ringa arvode,
som nu vore bestämt. Den nuvarande lappfogden i länet hade troligen
icke kunnat förmås att stå kvar såsom lappfogde, därest han icke hyste
den förhoppningen, att arvodet skulle komma att höjas.
Kungl. May.ts befallningshavande i Västerbottens län finner den av
lappfogdarna begärda avlöningsförhöjningen rimlig och tillstyrker därför
bifall till den gjorda framställningen.
Kungl May.ts befallningshavande i Norrbottens län finner även framställningen
grundad på goda skäl. Att lappfogdarnas tid och krafter
numera tagas i anspråk i långt större omfattning än förut säger Kungl.
Maj:ts befallningshavande sig kunna vitsorda och anser icke sannolikt,
att det väsentligt ökade arbete, som av flera anledningar lagts på lappfogdarna,
kommer att minskas. Den ifrågasatta löneförhöjningen synes
Kung]. Maj:ts befallningshavande såväl på grund härav som ock till
följd av penningsvärdets fall kunna anses billig och rättvis.
[10.]
20
[10.]
Departements
chefen.
Sjätte huvudtiteln.
Den av lappfogdarna gjorda framställningen om förhöjning av nu
utgående arvode linner jag av skäl, som dessa tjänstemän ävensom
Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande anfört, vara av beskaffenhet
att böra bifallas. Det torde icke kunna förnekas, att lappfogdarnas
åligganden redan till följd av arbetets beskaffenhet och de* med
detsammas utförande förbundna täta tjänsteresorna i öde och svårtillgängliga
trakter äro av synnerligen krävande beskaffenhet. Lappfogdarnas
tid och krafter hava även med åren tagits allt mer i anspråk.
I betraktande härav och med hänsyn till vikten av att kunna bibehålla eller
förvärva verkligt dugande och med lapparnas säregna förhållanden fullt
förtrogna personer å nu ifrågavarande befattningar, anser jag det belopp
å 1,000 kronor, varmed förhöjning ifrågasatts, icke vara för högt tilltaget.
Med ett arvode å 5,000 kronor skulle man även, såsom Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län antytt, i stort sett bibehålla
den nuvarande relationen mellan lappfogdarnas och länsmännens, numera
landsfiskalernas, avlöningsförmåner — något som är av viss betydelse,
då lappfogdarna ej sällan rekryteras ur sistnämnda tjänstemannakategori.
Därest den av mig sålunda förordade arvodesförhöjningen vidtoges,
skulle det för nu ifrågavarande ändamål å sjätte huvudtiteln utgående
anslaget å 22,300 kronor behöva för år 1919 höjas med 3,000 kronor eller
till 25,300 kronor. Det är nämligen, såsom framgår av den föregående
redogörelsen, tre av lappfogdarna, som erhålla sitt arvode från nyssberörda
anslag, medan den fjärde lappfogden, i enlighet med 1916 års
riksdags förberörda uttalande, tills vidare avlönas från Norrbottens lappfond.
Då emellertid behovet av denue sistnämnde, i Norrbottens län
tjänstgörande extra lappfogde numera visat sig vara av stadigvarande
natur, anser jag, att jämväl hans arvode bör från och med år 1919
utgå av förevarande anslag å sjätte huvudtiteln. Anslaget skulle härigenom
ökas med ytterligare 5,000 kronor till 30,300 kronor.
Vidare torde böra erinras därom, att statskontoret i skrivelse
den 24 september 1917 med anmälan om resultatet av 1916 års statsreglering,
bland annat, påpekat, att utgifter överstigande tillgångar
anvisats å det för nu ifrågavarande ändamål å sjätte huvudtiteln uppförda
extra anslaget å 22,300 kronor med 730 kronor 2 öre, vilken
merutgift i rikshuvudboken för år 1916 balanserats under förskottstitel.
Anledningen härtill torde vara att söka i en ökning av de löpande utgifter,
som utgå av ifrågavarande anslag. Då det under rådande ekonomiska
förhållanden torde vara att antaga, att utgifterna av antydd
art snarare komma att ökas än minskas, synes mig med hänsyn härtill
Sjätte huvudtiteln.
21
totalbeloppet av anslaget för år 1919 böra än ytterligare höjas med
1,000 kronor eller till 31,300 kronor.
Såsom förut nämnts, hava lappfogdarna hemställt, att den ifrågasatta
löneförhöjningen måtte få utgå redan från och med ingången av
innevarande år. Jämväl denna begäran vill jag förorda av skäl bland
annat att landsfiskalerna redan med år 1918 inträda i sina nya löneförhållanden.
Jag kommer därför att i annat sammanhang göra framställning
om äskande av medel å tilläggsstat för år 1918 för beredande
av dylikt avlöningstillägg åt de tre av lappfogdarna, som för närvarande
erhålla sitt arvode från ifrågavarande anslag. Beträffande den
fjärde lappfogden torde för ändamålet erforderligt belopp böra utgå
från Norrbottens lappfond.
Jag hemställer för närvarande alltså, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att till juridiskt biträde åt de svenska lapparna i
Norge samt ersättning åt lappfogdar och lappförmän
ävensom ordningsmän inom lappbyarna m. in. på extra
stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av
31,300 kronor.
E. Väg- och vattenbyggnadsväsendet.
1. Väg- och vattenbyggnadsstaten.
«
Sedan löneregleringskommittén den 4 februari 1911 avgivit betänkande
angående reglering av löneförhållandena med mera inom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen samt för de under styrelsen ställda distriktstjänstemännen,
avläts den 7 april 1911 (nr 196) proposition i ämnet, i
huvudsak grundad på kommitténs förslag. Med bifall till Kungl. Maj:ts
framställning godkände härefter riksdagen ny avlöningsstat för styrelsen
jämte därunder lydande distriktstjänstemän att tillämpas från och
med år 1912. I staten har därefter sistnämnda år vidtagits viss förändring,
vilken emellertid ej är av betydelse i nu förevarande sammanhang.
Den nu gällande staten är av följande lydelse:
[10.]
Väg- och
vattenbygg*
nadsstaten.
(Ordinarie
anslag.]
22
Sjätto huYudtiteln.
K r |
n o r. |
||||
Tjänst- |
|||||
Lön.. |
görings- pennin- |
Orts- tillägg. |
Summa. |
||
gar. |
|||||
Överdirektören och chefen......... |
6,200 |
2,800 |
1,000 |
10,000 |
|
1 byråchef och ledamot............ |
5,000 |
2,500 |
600 |
8,100 |
l Efter 5 år kan lönen höjas |
1 » ,» » ............ |
5,000 |
2,500 |
600 |
8,100 |
| med 600 kronor. |
1 byrådirektör och ledamot ...... |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
1 Efter 5 år kan lönen höjas |
. 1 förste byråingenjör............... |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
1 med 500 kronor och efter |
1 » » |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
kronor. |
1 byråingenjör........................ |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
|
2 byråingenjörer..................... |
4,400 |
3,000 |
600 |
8,000 |
Efter 5 år kan lönen höjas |
1 notarie ..................... |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
med ytterligare 500 kronor |
1 registrator, tillika aktuarie ... |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
och efter 15 år med än yt-terligare 500 kronor. |
1 revisor och bokhållare .......... |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
|
1 kvinnligt biträde.................. |
900 |
550 |
150 |
1,600 |
Efter 5 år kan lönen höjas |
1 » » |
900 |
550 |
150 |
1,600 |
med 200 kronor och efter |
1 » » .................. |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
10 år med ytterligare 200 |
2 kvinnliga biträden ............... |
1,400 |
700 |
300 |
2,400 |
kronor. |
1 förste vaktmästare ............... |
900 |
450 |
150 |
1,500 |
f Efter 5 år kan lönen höjas |
1 vaktmästare......... |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
\ Efter 5 år kan lönen höjas |
1 » ........................ |
l med 100 kronor och efter 1 10 år med ytterligare 100 |
||||
700 |
350 |
150 |
1,200 |
||
Till arvoden åt ingenjörsbiträ- |
kronor. |
||||
den och amanuenser, gratifika-tioner åt extra tjänstemän och |
|||||
ningar ......................... |
26,500 |
||||
1 distriktschef....................... |
3,000 |
_ |
_ |
3,000 |
|
5 distriktschefer................. |
15,000 |
— |
— |
15,000 |
|
1 distriktsingenjör .................. |
1,500 |
— |
— |
1,500 |
|
7 distriktsingenjörer ............... |
10,500 |
— |
10,500 |
||
Summa |
— |
— |
134,800 |
Anmärkning. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
De ordinarie anslagen till väg- och vattenbyggnadsstaten utgå för närvarande
med 227,800 kronor, därav ett bestämt anslag om 137,800 kronor,
Sjätte huvudtiteln.
23
vari ingå dels de enligt förberörda avlöningsstat utgående belopp,
dels ock ett anslag å 3,000 kronor till resestipendier åt medlemmar av
väg- och vattenbyggnadskåren.
I skrivelse den 1 september 1917 bär väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framställt förslag om vissa ändringar i den ordinarie staten
för styrelsen jämte därunder lydande distriktstjänstemän, varjämte styrelsen
jämväl äskat anslag å extra stat till nya tjänstemän. De föreslagna
förstärkningarna i styrelsens arbetskrafter avse samtliga de ordinarie
avdelningar, varå ärendena handläggas inom styrelsen, nämligen
den s. k. tekniska avdelningen, järnvägsavdelningen och den administrativa
avdelningen. Dessutom avser förslaget en uppdelning av
vart och ett av de båda norra väg- och vattenbyggnadsdistrikten i två
distrikt samt uppförande i samband härmed av två nya distriktschefstjänster.
Innan närmare redogörelse lämnas för styrelsens förslag, må redan
nu nämnas, att jag av skäl, som komma att i det följande närmare utvecklas,
icke ansett mig böra föreslå någon ändring av den ordinarie
staten för styrelsen med underlydande distriktstjänstemän. Den anslagsökning,
som kan påkallas av föreliggande framställning, synes nämligen
tillsvidare böra anvisas å extra stat.
Vad till en början beträffar frågan om förstärkning av arbetskraf- Tekniska
terna å den tekniska byrån erinras, att å styrelsens tekniska avdelning byrån''
äro anställda följande ordinarie tjänstemän, nämligen en förste byråingenjör,
två byråingenjörer och en notarie. Därjämte är till arvoden
åt två ingenjörsbiträden beräknat ett belopp av 7,200 kronor att utgå
av den å staten uppförda anslagsposten till arvoden åt ingenjörsbiträden
m. m.
I skrivelsen den 1 september 1917 har väg- och vattenbygg- väg- och
nadsstyrelsen anfört, hurusom den avsevärda ökning av de till styrelsens
förfogande ställda anslag till vägar, broar in. m., som ägt rum
under de år, som förflutit efter det antalet ordinarie och extra ordinarie
tjänstemän i styrelsen senast bestämdes, eller från 1912 års ingång,
nödvändiggjorde, att antalet tjänstemän å styrelsens tekniska byrå ökades.
Styrelsen förklarar sig emellertid ej vilja nu ifrågasätta någon ökning
i antalet ordinarie tjänstemän å byrån, ehuru fullt fog för en sådan
framställning kunde finnas och inom en snar framtid ej torde kunna
undvikas. Särskilt framhåller styrelsen härutinnan, att det snart nog syntes
24
Sjätte huvudtiteln.
Departements
chefen.
bliva erforderligt, att på byrån inrättades ytterligare en förste byråingenjör
stjänst för överinseendet över å avdelningen förefallande göromål
av rent konstruktiv art, speciellt konstruktioner i järn och armerad
betong.
Styrelsen hemställer, att för anställande å tekniska byrån av ytterligare
2 biträdande ingenjörer med en avlöning av högst 3,600 kronor
vardera måtte på extra stat för 1919 till ökning av anslaget till arvoden
åt ingen]örsbiträden m. m. anslås ett belopp av 7,200 kronor.
Styrelsen har förklarat sig förutsätta, att — i likhet med vad som
skedde vid löneregleringen 1911 — särskild kostnad utöver nämnda
belopp icke förorsakades statsverket, därest någon semesterledighet ansåges
böra beredas ingenjörsbiträde.
Å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tekniska byrå handläggas
ärenden rörande vägar, broar, kanaler, farleder, flodregleringar, strandskydd,
sjöregleringar och dammbyggnader, vattenrättsfrågor, flottleder,
expropriationer för företag av nu nämnd art, författningsfrågor inom
berörda områden samt ärenden rörande personalen inom väg- och
vattenbyggnadsdistrikten. Frågor rörande hamnanläggningar handläggas
till största delen å den inom styrelsen tills vidare inrättade
hamnavdelningen, till vilken medel anvisats under riksstatens nionde
huvudtitel. Fördelningen av anslagen till arbeten av sistnämnda art
tillkommer dock fortfarande tekniska byrån.
Sedan år 1912 har arbetsbördan å ifrågavarande byrå avsevärt
stegrats. Visserligen hava efter nämnda år vissa frågor undantag^
från byråns verksamhetsområde dels genom tillkomsten av styrelsens
hamnavdelning och dels genom överflyttandet från och med år 1915
till lantbruksstyrelsen av vissa vattenavledningsärenden, vilka dittills behandlats
gemensamt av sistnämnda ämbetsverk .samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
men den lättnad, som därigenom uppkommit, har
icke kunnat uppväga den på grund av andra omständigheter inträffade
ökningen av byråns arbetsmängd.
Vid bedömande av byråns arbetsbörda bör främst beaktas, att anslagen
till de allmänna arbeten, beträffande vilka utredningen ankommer
på byrån, under de senare åren avsevärt ökats. Då det åligger
byrån att verkställa granskningen av inkomna arbetsplaner och ansökningar
om statsbidrag, föreslå anslagens fördelning samt kontrollera
utförandet av de statsunderstödda arbetsföretagen, måste denna ökning
direkt påverka byråns arbete i samma mån, som omfattningen av arbetsföretagen
ökas.
Sjätte huvudtiteln.
25
Till belysande härav må anföras följande.
Anslaget till bro- och hamnbyggnader in. in., som för år 1912
utgjorde 500,000 kronor, höjdes av 1913 års riksdag till 600,000 kronor
och av 1917 års riksdag till 750,000 kronor. Emellertid har detta
anslag icke på långt när kunnat motsvara de krav på bidrag, som ställts
på detsamma. 1 synnerhet det förflutna året har visat en synnerlig
stark stegring av tillströmningen av ansökningar av ifrågavarande slag.
Vid avgivande av förslag till anslag för år 1919 har styrelsen därför
hemställt om eu höjning av anslaget för år 1919 till minst 1,000,000
kronor. ....
Anslaget till vägbyggnader m. m. visar en än större ökning.
Detta anslag, som för år 1912 utgick med 1,750,000 kronor och av
riksdagen år 1914 höjdes till 2,500,000 kronor, har av 1917 ars nksdag
höjts med ytterligare 1,000,000 kronor. Då anslaget det oaktat
visat sig synnerligen otillräckligt, har styrelsen hemställt om en höjning
av»anslaget för år 1919 till minst 5,000,000 kronor.
°Åven andra än nu berörda förhållanden hava inverkat till tyngande
av byråns arbete. Sålunda har på grund av teknikens utveckling —
särskilt den armerade betongens utsträckta användning — anspråken
på granskningsarbetenas ingående beskaffenhet alltjämt stegrats. Granskningen
av arbetsplanen till ett företag av någon större omfattning kan
därför giva full sysselsättning åt eu person under en avsevärt lång tid,
ofta under en månad eller än längre. Kristidsförhållandena inverka
även betydligt på det byrån åliggande besväret med den ekonomiska
granskningen av de särskilda arbetsföretagen, särskilt beroende pa prisens
hastiga växling. Denna växling nödvändiggör nämligen i ett
flertal fall omräkning av redan granskade kostnadsberäkningar.
Under de senare åren har också ett omfattande arbete på byrån måst
äo-nas åt arbeten av hemlig natur. För dessa arbeten hava emellertid varit
anställda särskilda extra arbetskrafter, till vilka ersättning utgått av de
för samma arbeten till styrelsens förfogande ställda medel. Dessa extra
arbetskrafter hava även, i den mån deras tid medgivit, måst tagas i
anspråk för det övriga byråarbetet.
Redan långt tidigare har styrelsen framlagt förslag om en ökning
av byråns personal till det antal, som nu ifragasättes. I en den 1 maj
1909 och den 6 september 1910 dagtecknad promemoria föreslog nämligen
styrelsen, att på byrån skulle finnas anställd följande ordinarie personal,
nämligen en byråchef, en förste byråingenjör, en andre byråingenjör,
tre biträdande ingenjörer samt en notarie ävensom dessutom två extra
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 4
26
Sjätte huvudtiteln.
Järnväg*-
byrån.
ingenjörer med en avlöning av högst 3,600 kronor per år. Löneregleringskommittén
ansåg emellertid behov icke för det dåvarande föreligga
av en sådan förstärkning av arbetskrafterna utan föreslog den
personal, som sedermera år 1911 blev av Kungl. Maj:t och riksdagen
bestämd. &
Därest ifrågavarande byrå skall tillfredsställande kunna fullgöra
det ökade arbete, som blir en oundviklig följd av förut berörda höjning
av anslagen till vägar och brobyggnader m. m., synes nödvändigt, att
styrelsen till sitt förfogande erhåller medel till förstärkande av de tekniskt
bildade arbetskrafterna å byrån. Mot vad styrelsen i sådant
hänseende föreslagit synes icke vara något att erinra. Visserligen torde
frågan om vissa förenklingar av ärenden angående statsbidrag till väganläggningar
under den närmaste framtiden komma under omprövning,
men synes en sådan förändring, om den kommer till stånd, ej vara av
beskaffenhet att i nämnvärd grad minska behovet av arbetskrafter å
den tekniska byrån. 1 enlighet härmed skulle alltså för ifrågavarande
ändamål för år 1919 böra å extra stat anvisas ett belopp av 7,200
kronor.
Vad härefter vidkommer förstärkningarna av arbetskrafterna å styrelsens
järnvägsbyrå må erinras, att den styrelsen åliggande statliga
kontrollen över de enskilda järnvägarna för närvarande avser dels
byggandet av järnvägarna, dels i viss omfattning järnvägarnas drift, skötsel
och underhåll i trafik. Denna kontroll utövas genom nämnda byrå, varjämte
styrelsen för det yttre arbetet och det därmed sammanhängande
kontrollarbetet å själva järnvägsanläggningarna jämväl har att tillgå styrelsens
distriktstjänstemän.
Å styrelsens järnvägsbyrå finnes för närvarande, förutom byråchefen,
anställd följande ordinarie personal, nämligen en förste byråingenjör
och en byråingenjör, varjämte av anslagsposten till arvoden åt ingenjörsbiträden
m. m. arvoden utgå till två extra biträdande ingenjörer
med 3,600 kronor till en var ävensom till en amanuens.
Vidare har riksdagen för möjliggörande av en verksam kontroll å
enskilda järnvägars rullande materiel beviljat anslag å extra stat för
varje år från och med år 1905; och har senast nästlidet års riksdag
på extra stat för år 1918 för detta ändamål anvisat ett förslagsanslag,
högst 7,900 kronor. Detta anslag är avsett att användas dels till arvode
åt en maskininspektör med 6,500 kronor, dels ock till tilläggsarvode
med 1,400 kronor åt den ene av förenämnda extra ingenjörer, vilken
har att biträda maskininspektören.
Sjätte huvudtiteln.
•27
Föreskrifter rörande kontrollen över de enskilda banorna i fråga
om trafiksäkerhetens tillgodoseende återfinnas, förutom i gällande instruktion
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i kungörelserna den 21
oktober 1864 angående vissa bestämmelser i fråga om begagnande och
underhåll av enskilda bolags, för allmän trafik upplåtna järnvägar, den
11 december 1874 angående ordningen för avsyning och besiktning av
enskilda järnvägar och deras upplåtande för allmän trafik samt den 31
december 1904 angående kontroll över enskilda järnvägars rullande
materiel.
I fråga om sättet för nu nämnda kontrolls utövande må nämnas
följande.
Vad till en början angår byggandet av järnvägarna plägar Kung!.
Maj:t för närvarande i sammanhang med koncessions meddelande förordna
viss person att under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen å statens
vägnar i vanlig ordning utöva tillsyn å järn vägsarbetet och kontrollera,
att detsamma utföres i enlighet med fastställd plan och med
användande av fullgoda materialier. I de allra flesta fall har till dylik
kontrollerande ingenjör förordnats chefen i något av väg- och vattenbyggnadsdistrikten,
i undantagsfall distriktsingenjör eller enskild person.
Innan järnvägsanläggningen tages i bruk, skall densamma i enlighet
med föreskrifterna i förenämnda kungörelse den 11 december
1874 avsynas eller besiktigas. Tillstånd till järnvägs öppnande för allmän
trafik meddelas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
I fråga om den rullande materielen gäller, att densamma icke får tagas
i bruk av respektive järnvägar, förrän besiktning skett och väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen därtill meddelat tillstånd. Vid järnvägs upplåtande
för allmän trafik sker dylik undersökning i samband med den
besiktning, som avser hela järnvägsanläggningen, och verkställes närmast
av den av järnvägsstyrelsen utsedde, särskilt i avseende å den
rullande materielen sakkunnige besiktningsmannen. Den rullande materielens
godkännande inbegripes i det tillstånd till järnvägens öppnande för
allmän trafik, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen meddelar. Besiktning
av rullande materiel, som icke blivit i nu nämnd ordning avsynad och
godkänd, verkställes olika, beroende på huruvida den ifrågavarande
järnvägen är av samma spårvidd som statens järnvägar eller om den är
smalspårig. I förra fallet förordnar järnvägsstyrelsen sakkunnig besiktningsman,
i senare fallet tillkommer valet av besiktningsman väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, som i båda fallen meddelar tillstånd till den
nya materielens tagande i bruk.
Vad de färdigbyggda, i trafik tagna järnvägarna beträffar, utövar
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i enlighet med sin instruktion, årli
-
28
Sjätto huvudtiteln.
gen genom vederbörande distriktstjänsteman enligt av styrelsen för
varje särskild järnväg utfärdad så kallad inspektionsorder kontroll över
banans tillstånd och beskaffenhet, varjämte distriktscheferna föra enligt
styrelsens formulär upprättade s. k. broböcker, däri detaljerade anteckningar
göras över respektive broars beskaffenhet och tillstånd med hänsyn
till trafiksäkerhetens krav, bärighet m. m. Genom sin maskininspektion
utöv.ar styrelsen tillika eu ingående kontroll å underhållet
av den rullande materielen.
I förenämnda kungörelse den 21 oktober 1864 inrymmes därjämte
åt järnvägsstyrelsen rätt i fråga om bibanor med samma spårvidd som
statens järnvägar att utöva kontroll däröver, att själva banan underhålla
i behörigt skick och att, i händelse av uraktlåtenhet härutinnan,
meddela förbud mot begagnande av statens vagnar å banan. Denna
rätt har järnvägsstyrelsen dock icke utövat på annat sätt, än att enskild
järnväg, å vilken statens rullande materiel införes, tillförbindes ansvara
för skada, som under materielens användande å den enskilda banan
kan orsakas denna materiel.
Beträffande driften bär vederbörande järnvägs förvaltning att ställa
sig till efterrättelse det reglemente för järnvägen, som av järnvägsstyrelsen
blivit fastställt. Tillstånd till järnvägens trafikerande i enlighet med
nämnda reglemente skall dock lämnas av väg-och vattenbyggnadsstyrelsen.
I skrivelse den 9 mars 1904, vari riksdagen meddelade sitt beslut
om anvisande av anslag för år 1905 för anordnande av inspektion
av enskilda järnvägars rullande materiel, uttalade riksdagen,
att det vore av verkligt behov påkallat, att ej blott i
fråga om kontrollen över den rullande materielen utan även med avseende
på kontrollen över själva banan samt trafikens skötande å de
enskilda järnvägarna fullt bestämda och lydliga föreskrifter meddelades
samt att organen för statens kontrollerande verksamhet och kontrollens
utövande på dessa områden klart angåves och noga bestämdes, varjämte
riksdagen framhöll, att de fordringar, som från statens sida borde ställas
på de enskilda järnvägsförvaltningarna, syntes vara av beskaffenhet att
böra regleras genom av Konung och riksdag stiftad lag, i sammanhang
varmed även statens kontrollerande verksamhet med avseende på de enskilda
järnvägarna kunde och borde ordnas.
Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t den 31 december 1904
— jämte det Kungl. Maj:t samma dag utfärdade förenämnda kungörelse
angående kontroll av enskilda järnvägars rullande materiel, innehållande
bestämmelser i berörda hänseende att tills vidare lända till efterrättelse —
åt en kommitté, sedermera allmänt benämnd trafiksäkerhetskommittén,
Sjätte huvudtiteln.
att uppgöra ocli till Kungl. Maj:t inkomma med förslag dels till bestämmelser
angående de fordringar, som för tillgodoseende av trafiksäkerheten
eller eljest borde från statens sida slällas på de enskilda
järnvägarna i avseende å såväl banans och materielens beskaffenhet som
driftens anordning, dels ock till anordnande av nödig kontroll därå, att
berörda bestämmelser behörigen iakttoges.
Denna kommitté avgav sedermera den 20 september 1907 utlåtande
med förslag till bestämmelser i berörda avseenden, innehållande
förslag till koncessionslag, banförordning, rullande materielförordning,
driftförordning, kompetensförordning, grindlag, kontrollförordning^ kungörelse
angående skyldighet för enskild järnväg för allmän trafik att
avlämna vissa handlingar och uppgifter samt till instruktion för en
kompetenskommission.
Huvuddragen av kommitténs förslag ifråga om statens kontrollerande
verksamhet äro följande:
Såsom allmän grundsats har kommittén uttalat, att all kontroll
över de enskilda järnvägarna borde tillkomma väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt avse såväl bana och rullande materiel som
driften.
I fråga om kontrollen över byggandet av enskild järnväg har kommittén
tänkt sig, att densamma skulle under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
närmast utövas av distriktschef, distriktsingenjör eller annan
av styrelsen för ändamålet förordnad kompetent person såsom kontrollerande
ingenjör. Kontrollen beträffande broar med en spännvidd av
10 meter eller däröver skulle dock utövas av en särskild hos styrelsen
anställd tjänsteman, broinspektören.
Kontrollen över underhållet av bana skulle enligt kommitténs förslag
utövas av distriktschefen i det väg- och vattenbyggnadsdistrikt,
inom vilket järnvägen vore belägen. Härifrån skulle dock undantagas
tillsynen över järnbro med spännvidd, som nyss nämnts, såvitt angår
järnkonstruktionen, och skulle tillsynen i detta avseende åligga broinspektören.
I fråga om den rullande materielen avser kommittén, att kontrollen
skulle utövas av två hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anställda
maskininspektörer. Dessa skulle verkställa besiktning av nyanskaffad
rullande materiel vid alla enskilda järnvägar — jämväl vid de normalspåriga
järnvägarna — ävensom öva tillsyn över underhållet av denna
rullande materiel.
Det närmaste utövandet av kontrollen av det sätt, varpå driften
Trafik
säkerheta
komraittén.
30
Sjätte huvudtiteln.
Järnvägsstyrelsen
den 31/s
1910.
Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen
den V 8 1914.
vid enskild järnväg skötes, har kommittén ansett böra uppdragas åt
distriktschefen i det väg- och vattenbyggnadsdistrikt, inom vilket järnvägen
vore belägen.
Från kommitténs beslut beträffande driftkontrollen voro två av
kommitténs ledamöter, dåvarande överdirektören Björklund samt dåvarande
trafikinspektören Maechel var för sig skiljaktiga.
Förstnämnda kommittéledamot ansåg på anförda skäl driftkontrollen
lämpligast böra anförtros åt maskininspektörerna, vilkas antal i
så fall skulle ökas till tre.
Den andre reservanten förordade, att kontrollen över driften skulle
anförtros åt särskilda trafikinspektörer.
Ett genomförande av trafiksäkerhetskommitténs förslag till den
statliga kontrollens ordnande skulle nödvändiggöra, att hos väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen anställdes två maskininspektörer och en broinspektor,
varförutom åtskilliga förändringar i instruktionen för styrelsen
och i gällande taxa för förrättningar, som verkställas av tjänstemännen
i väg- och vattenbyggnadsdistrikten, skulle bliva erforderlig.
Järnvägsstyrelsen yttrade sig den 31 mars 1910 över kommitténs
betänkande, därvid järnvägsstyrelsen icke framställde någon erinran
eller gjorde något uttalande med avseende å förslaget om kontrollen
över underhållet av banan.
I fråga om kontrollen över den rullande mateiielen förklarade järnvägsstyrelsen,
det styrelsen tagit i övetvägande, huruvida de i kungörelsen
den 31 december 1904 givna huvudgrunder för sagda kontroll
fortfarande borde äga bestånd. Med hänsyn emellertid till vad kommittén
anfört samt i betraktande därav att, enligt § 51 i den föreslagna
kontrollförordningen, styrelsen, därest enskild järnväg tillhörig rullande
materiel skulle framföras å statens järnvägar, skulle äga att låta verkställa
den besiktning av materielen, vartill styrelsen kunde finna skäl,
ansåg styrelsen sig ej böra motsätta sig genomförandet av den av
kommittén föreslagna anordningen.
Beträffande frågan om driftkontrollen har järnvägsstyrelsen uttalat,
att styrelsen, på de av reservanterna anförda skälen, ansåge det åsyftade
ändamålet bäst skola vinnas genom överlämnande av denna kontroll
åt annan person än vederbörande distriktschef. Styrelsen ville
dock för det dåvarande icke framställa något yrkande. i sådan riktning.
I utlåtande den 1 augusti 1914 över kommitténs förslag yttrade
sig väg- och vattenbyggnadsstyrelsen endast angående organisationen
av driftkontrollen, och framhöll styrelsen därvid huvudsakligen, att
Sjätte huvudtiteln.
31
den av kommittén föreslagna driftkontrollen icke kunde bliva annat än
obetydlig oeh knappast mera omfattande än vad dittills utan särskilt
stadgande kunde hava varit fallet,'' genom distriktsgöromålens och de
till maskininspektionen hörande göromålens naturliga samband i vissa
avseenden med frågan om driftsäkerheten.
I sin skrivelse den 1 september 1917 har väg-och vattenbyggnadsstyrelsen
till en början erinrat, hurusom styrelsen i utlåtande av den
27 april 1917, avgivet i anledning av en i riksdagens andra kammare
utav herr Widluud väckt motion angående förstatligande av de enskilda
järnvägarna med mera, ingående berört de huvudsakligaste synpunkter,
som borde läggas på bland annat spörsmålet angående den statliga kontrollen
över de enskilda järnvägarna i allmänhet. Då det för styrelsens
ämbetsbefattning med dessa järnvägar, till tryggande av trafiksäkerheten
å desamma och järnvägarnas nyttiggörande i största möjliga mån för respektive
ändamål, vore av synnerlig vikt för det enskilda och allmänna,
att ifrågavarande kontrolls fullgiltiga ordnande snarast måtte vinna statsmakternas
beaktande, liar styrelsen under hänvisning tillika till de särskilda
skrivelser i ärendet, vilka av kamrarnas särskilda utskott med anledning
av herr Widlunds motion avlåtits, i sin föreliggande skrivelse närmare
utvecklat i utlåtandet av den 27 april 1917 berörda förhållanden.
Styrelsen har framhållit, att styrelsens tekniska kontrollverksamhet
över trafiksäkerheten vid de färdigbyggda och i trafik tagna enskilda
järnvägarna utgjorde den för det allmänna och med hänsyn till den
resande allmänhetens samt järnvägspersonalens säkerhet mest oeftergivliga
och huvudsakligaste delen av styrelsens järnvägskontroll, och
har styrelsen vidare härutinnan anfört följande:
»Det torde vara oavvisligen nödvändigt, att denna kontroll utan uppskov
ordnas såväl med hänsyn till utvecklingens krav som till ernående av erforderlig
effektivitet hos denna verksamhet. Styrelsen vill härutinnan framhålla, att den
storartade, alltjämt och på senare åren i hastigare tempo än förut fortgående utvecklingen
av landets enskilda järnvägsnät, de på senare tiden uppkomna anspråken
på hastighetens ökande å järnvägarna samt stegringen av trafikintensiteten
och rullande materielens bärighet med flere omständigheter, på grund av
den stora betydelse järnvägarna äga för landets utveckling, ställa stora och hastigt
ökade krav på en noggrann kontroll från såväl det allmänna som från järnvägsförvaltningarnas
egen sida, och har denna utomordentliga utveckling kommit styrelsens
arbetsbörda att med åren i detta avseende ökas hastigt och i sådan omfattning,
att styrelsens härför hittills tillgängliga arbetskrafter icke längre äro
tillräckliga.
Till belysning av det enskilda järnvägsväsendets utveckling under de senare
åren får styrelsen hänvisa till följande utdrag ur de statistiska uppgifterna för
tioårsperioden 1903—1913.
Väg- och
vattenbyggnadsBtyrelsen
den V» 1917.
32
Sjätte huvudtiteln.
Å r. |
Enskilda |
Tagkilometer |
Vid årets slut befintliga |
|||
''i a egen |
lokomotiv. |
motor- vagnar. |
person- vagnar. |
gods- vagnar. |
||
1903.................. |
8,144,2 km. |
22,567,800 |
846 |
60 |
1,674 |
20,689 |
1913............,..... |
9,689,2 » |
32,182,400 |
1,094 |
42 |
2,139 |
27,955 |
Banlängden har sålunda under denna period ökats med cirka 19 %, tågintensiteten
med 43 % och rullande materielen i genomsnitt med cirka 32 %, en
ökning, som jämväl fortskridit under de senaste krisfyllda åren, ehuru befintligt
statistiskt material för dessa år icke ännu bearbetats och de exakta siffrorna
ännu ej blivit kända.»
Efter att härefter hava erinrat, att de i trafiksäkerhetskommitténs
förslag berörda frågor fortfarande vore oavgjorda, har styrelsen förklarat
sig, vid det förhållandet, att det enskilda järnvägsnätets omfattning,
uppgifter och betydelse för det allmänna alltjämt ökats,
nödsakad att nu, till fortsatt tryggande av trafiksäkerheten å de enskilda
järnvägarna och skyddande av det allmännas och enskildas
härvid knutna stora intressen, göra de framställningar, som erfordrades
för att statens genom styrelsen utövade kontrollverksamhet måtte fortfarande
kunna motsvara den alltjämt fortgående stegrade utvecklingen
på dessa områden. De särskilda åtgärder, styrelsen i sådant avseende
ansåge påkallade, vore utvidgad maskininspektion, trafikinspektion samt
broinspektion.
Vad först maskininspektionen beträffar, har styrelsen ansett sig böra
kraftigt framhålla, att kontrollen rörande de enskilda järnvägarnas rullande
materiel, oaktat förut omnämnda mindre förstärkning av de härför
tillgängliga arbetskrafterna, vore i synnerligt behov av förstärkning
och slutgiltigt ordnande. Styrelsen har härutinnan anfört följande:
»Genom den stora tillökning och ombyggnad, som den rullande materielen
vid de enskilda järnvägarna under senaste åren undergått, har arbetet med den
yttre kontrollen högst betydligt ökats. Därtill kommer ett avsevärt byråarbete
med utarbetande av anmärkningsmemorial, rapporter, besiktningsbevis med mera,
som av det yttre kontrollarbetet föranledas, ävensom ett betydligt och alltjämt
ökat arbete med förande av särskilda liggare och kortregister över den rullande
materielen med hänsyn till dess mångfald av detaljer i fråga om konstruktionsanordningar
med mera. Styrelsen har tillika vid förekommande fall till maskininspektionen
för beredning och yttrande hänskjutit en del frågor, ofta särdeles
tidsödande, berörande inspektionens verksamhetsområde. Den erfarenhet, som
Sjätte huvudtiteln.
33
maskininspektören genom sin verksamhet jämväl förskaffat sig med avseende på
driften vid de enskilda järnvägarna, har, då frågor av sådan art förekommit till
styrelsens avgörande, likaledes föranlett till hörande av maskininspektionen. Arbetets
omfattning kan i någon mån belysas av det förhållandet, att under år 1916
inom maskinspektionen handlades 596 inkomna ärenden, vilka föranledde 569
skrivelser.
Styrelsen vill i detta samband tillika framhålla, att det med hänsyn till
den betydelse, som maskininspektörens verksamhet har såväl för trafiksäkerhetens
betryggande som för styrelsens arbetsförhållanden i övrigt, och då denna tjänstemans
verksamhetsområde alltjämt växer i betydelse och omfattning är oavvisligen
nödvändigt, att maskininspektörsbefattningen ej längre blir beroende av för varje
år särskilt beviljat anslag, utan att densamma nu, då dess vikt och betydelse är
fullt klarlagd, uppföres på ordinarie stat.
Yad maskininspektörens ämbetsbefattning i övrigt beträffar, får styrelsen
ytterligare särskilt framhålla, att det för ett rätt utövande av dennes mångskiftande
och genom täta resor krävande tjänst erfordras en synnerligen mångsidig
utbildning inom järn vägsfacket och i järnvägstjänstens olika grenar samt en på
flera års tjänsteutövning grundad ingående kännedom om förhållandena vid landets
många till art, beskaffenhet och uppgifter vitt skilda enskilda järnvägar. Det är
sålunda ett oeftergivligt villkor, ej blott att, som ovan framhållits, denna befattning
sättes på ordinarie stat, utan även — vilket är av samma vikt och betydelse
för tjänstens rätta utövande — att avlöningen bliver sådan, att för befattningen
i fråga alltid kan påräknas en fullt lämplig person. Härigenom tryggas även bibehållande
av den kontinuitet i tjänstens utövning, som i fråga om denna befattning
är mera än eljest av nöden. Styrelsen vill i detta avseende framhålla, att
avlöningen, som, på sätt ovan framhållits, för närvarande uppgår allenast till
6,500 kronor för år, för att kunna motsvara de stora krav, denna tjänst ställer
på sin innehavare, och med hänsyn ytterligare tagen till de stegrade levnadsomkostnaderna,
ej kan sättas lägre än 7.500 kronor.
Styrelsen vill tillika samtidigt ytterligare framhålla, att dessa åtgärder till
förbättrande av maskininspektörens ställning äro så mycket mera av skälighet
och billighet påkallade, som den nuvarande innehavaren med utmärkt duglighet
alltsedan år 1908 på extra stat uppehållit tjänsten, och det synes styrelsen angeläget
att även framgent kunna påräkna dennes dugande förmåga.
Beträffande den på extra stat uppförda biträdande ingenjören hos maskininspektören,
som för närvarande har, på sätt ovan relaterats, en sammanlagd
avlöning av 5,000 kronor, tala visserligen de ovan i fråga om maskininspektörens
befattning framhållna skälen för denne biträdande ingenjörs överförande på
ordinarie stat, men vill styrelsen under för handen varande förhållanden icke nu
kräva vidtagande av denna åtgärd, vilken emellertid icke länge torde med hänsyn
till tjänstens intressen kunna undanskjutas. Då ej heller för närvarande förändring
i de för denna befattning utgående förmånerna, om ock av behovet påkallad,
synes oundgängligen nödvändig, erfordras i detta avseende allenast det
sedvanliga förslagsanslaget av 1,400 kronor såsom tilläggsarvode för denne befattningshavare.
För utförande av den del av det maskininspektören och hans biträde åliggande
byråarbete, vilket på grund av sin beskaffenhet icke erfordrar särskilt kvalificerad
arbetskraft, därvid särskilt må framhållas statistiskt och tabellariskt arbete,
ritningsarkivets, liggares och kortregisters dagliga omhänderhavande med
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 höft. 5
34
Sjätte huvudtiteln.
mera, avser styrelsen tillsättande för denna avdelnings räkning av ett manligt
biträde, vilket i avlöningsförmåner borde jämställas med kontorsskrivare vid
statens järnvägar. Genom en dylik anordning skulle tillika mera tid för maskininspektören
och dennes biträdande ingenjör vinnas såväl för det erforderliga
yttre kontrollarbetet som även för beredning av de viktigare och ofta mycket
tidskrävande större ärendena.
För maskininspektionen erfordras sålunda, att maskininspektören uppföres
på ordinarie stat, att maskininspektörens avlöning sättes till 7,500 kronor med
den fördelning i lön och tjänstgöringspenningar, som Kung! Maj.t kan finna
lämpligt, samt att å inspektionen anställes ett manligt biträde med en ställning
överensstämmande med manlig kontorsskrivares vid statens järnvägar och med en
motsvarande avlöning av 2,000 kronor.»
Styrelsen har därefter övergått till frågorna om bro- och trafikinspektionens
anordnande och därvid till en början ansett sig böra på
det kraftigaste betona, att dessa frågor nu icke längre kunde utan våda
för den av de enskilda järnvägarna beroende allmänheten och järnvägspersonalen
undanskjutas, utan att utvecklingen nu kommit därhän,
att ett ordnande av dessa frågor från det allmännas sida vore oundgängligen
nödvändigt.
1 fråga om först broinspektion för kontrollen av de enskilda järnvägarnas
broar har styrelsen uttalat följande:
_ »Gen alltjämt stegrade belastningen hos den rullande materielen, den ökade
hastigheten samt den på grund härav alltjämt i stegrad omfattning pågående ombyggnaden
av de enskilda järnvägarnas brobyggnader ställer allt större anspråk
på den inspektion av broarna, som styrelsen enligt sin instruktion för närvarande
utövar.
Styrelsen vill i detta avseende framhålla, att styrelsen på grund av dessa
omständigheter redan i skrivelse av den 30 september 1913, vari de anslag, som.
från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sida äskades för 1914 års riksdag, berördes,
hemställt bland annat även om anslag för inrättande av den jämväl av
trafiksäkerhetskommittén tillstyrkta broinspektionen.
Härvid framhölls bland annat att, ehuru väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
redan år 1906 genom cirkulär till cheferna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten sökt
i möjligaste mån med till buds stående medel och arbetskrafter så lämpligt och ur
trafiksäkerhetssynpunkt så effektivt som möjligt anordna en broinspektion, uti
vilka cirkulär bland annat föreskrivits provbelastningar och uppläggande av broböcker
av viss beskaffenhet för de enskilda järnvägarnas broar, hade dock behovet
ur trafiksäkerhetens intresse av en verklig organisation av denna kontroll
alltmera trätt i förgrunden genom trafikens stegrade krav på tyngre materiel och
därav uppkommande kontrollberäkningar av broarnas styrka samt förstärkningsarbetens
utförande å därvid påträffade svaga broar. Då härjämte brokonstruktionstekniken
jämväl alltmera utvecklats till en specialitet och en mycket krävande
specialitet, som fordrade en särskild fackutbildad broinspektor, hemställde
styrelsen, att på extra stat måtte anslås 13,700 kronor för anordnande av eu
broinspektion i styrelsen, varav 7,500 kronor skulle avses för broinspektören
Sjätte huvudtiteln. 35
£>,000 kronor för assistent åt denne ocli 1,200 kronor för ytterligart'' ett kvinnligt
skrivbiträde hos styrelsen. Denna framställning ledde emellertid då icke till
någon statsmakternas åtgärd, men framhöll vid föredragning av styrelsens ifrågavarande
hemställan departementschefen, att han, ehuru han icke ansåge sig då
kunna förorda det begärda anslaget, till fullo uppskattade vikten av att det vore
väl sörjt för kontrollen av trafiksäkerheten även vid de enskilda järnvägarna.
Förhållandena hava under tiden ytterligare till fullo klarlagt nödvändigheten
av denna inspektions anordnande, och vill styrelsen i detta avseende framhålla,
att från styrelsens distriktschefer tid efter annan framhållits de svårigheter, som
förefunnes" i alltmera ökad grad i fråga om bland annat att erhålla kvalificerade
biträden för utförande av de dem jämlikt ovannämnda cirkulär av år 1906 åliggande
kontrollundersökningarna av broarna å de enskilda järnvägarna, varför
från distriktscheferna hemställan gjorts om tillstånd att få tillsvidare uppskjuta
desamma. Hade nu en broinspektor funnits hos styrelsen anställd, skulle dessa
svårigheter varit undanröjda och denna fråga skulle varit betryggande ordnad.
Då ett uppskjutande av anbefallda nödvändiga kontrollåtgärder givetvis kan medföra
fara för trafiksäkerheten, kan ett ordnande av broinspektionen på sätt styrelsen
i skrivelse den 30 september 1913 hemställt, såsom styrelsen redan ovan
framhållit, nu icke längre undanskjutas.
Med hänsyn till angelägenheten av att innehavaren av nämnda broinspektörsbefattning
må äga en mångsidig och ingående kännedom om de enskilda
järnvägarnas lokomotiv och vagnpark samt byggnadssätt med mera samt av
samma skäl, som tidigare ifråga om maskininspektören anförts beträffande nödvändigheten
av kontinuitet i arbetet med mera, bör innehavaren av här berörda
befattning givas enahanda avlöning, 7,500 kronor, varjämte det vore angeläget,
att hans befattning uppföres på ordinarie stat, något som styrelsen för närvarande
dock ej vill bestämt ifrågasätta. Till biträde åt broinspektören erfordras
även en biträdande ingenjör, vilken närmast bleve jämställd med den maskininspektören
biträdande ingenjören och vilkens avlöning följaktligen bör bestämmas
till enahanda belopp eller 5,000 kronor.»
Beträffande slutligen frågan om trafikinspektionen bär styrelsen anfört
följande:
»Genom den ökning i trafikintensitet och tåghastighet, som järnvägsväsendets
utveckling under de senaste åren framkallat vid de olika järnvägarna, har
jämväl nödvändigheten framträtt av att för driftförhållandenas kontrollering
vidtaga speciella anordningar. Den nuvarande kontrollen, som utan särskilt stadgande
bliver utövad genom distrikts tjänstemännen och i vissa fall genom maskininspektören
till följd av de till dennes befattning hörande göromålens naturliga
samband i vissa avseenden med frågan om driftsäkerheten, kan icke göra anspråk
på att uppfylla de krav, som på grund av järnvägsväsendets alltfort skeende utveckling
från det allmännas sida kunna uppställas med hänsyn till den stora betydelse,
en ur trafiksäkerhets- och ekonomisk synpunkt rätt ordnad järnvägsdrift
äger för landets utveckling. En verklig organisation av och koncentrering till
styrelsen av kontrollen av driften å de enskilda järnvägarna är synnerligen
önskvärd, enär en sådan åtgärd — varom styrelsen haft tillfälle att samla erfarenhet
bland annat genom maskininspektionens hittills varande verksamhet —
är absolut nödvändig för att erhålla full effektivitet hos kontrollverksamheten,
36
Sjätte huvudtiteln.
varjämte rön och erfarenheter vid kontrollens utövande mera likformigt och bättre
komma järnvägarna och det allmänna till godo än därest kontrollen är uppdelad
på flera av varandra oberoende avdelningar.
Då vidare drifttjänsten bliver allt mera specialiserad, är det nödvändigt, att
även på detta område, där, såsom statistiken visar, de flesta järn vägsolyckorna
inträffa, kontrollen följer utvecklingen och icke eftersattes. Härtill kommer, att
genom tillsättande av en trafikinspektör skulle kunna ernås realiserandet av det
stora, av såväl den trafikerande allmänheten som järnvägsförvaltningarna själva
ivrigt åstundade önskemålet att, under nödig statlig kontroll, kunna vidtaga åtgärder
för gällande trafikföreskrifters skärpande eller lindrande, där så kan befinnas
erforderligt, med hänsyn till olika järnvägars speciella förhållanden.
Det är därför erforderligt, att för driftens och driftsäkerhetens kontroll å
extra stat å en inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anordnad trafikinspektion
anställas tvenne tjänstemän, en drift- eller säkerhetsinspektör och en dennes
assistent. Säkerhetsinspektörens ämbetsbefattning skulle huvudsakligen omfatta
kontroll över järnvägarnas säkerhetsanordningar i driften, tjänstgöringsreglementets
efterlevnad, tidtabells-kontroll med mera samt de för detta arbetes utförande
enligt styrelsens förordnande nödiga inspektionsresorna. Båda befattningshavarna
skulle av de ovan i samband med frågorna om maskin- och broinspektion framhållna
skälen givas en avlöning i överensstämmelse med vad för maskin- och
broinspektionen yrkats, eller för inspektören 7,500 kronor per år och för assistenten
ett belopp av 5,000 kronor per år. Besekostnads- och andra ersättningar
skulle dessutom utgå efter lämplig klass i gällande resereglemente, varemot styrelsen
icke för närvarande vill påyrka dessa befattningars uppförande på ordinarie
stat.
För det sålunda högst betydligt ökade skrivarbete å järn vägsby rån, som
blir en följd av särskilt tillkomsten av bro- och trafikinspektionen, erfordras ett
kvinnligt skrivbiträde med en avlöning av 1,200 kronor, vilket biträde i huvudsak
skulle sysselsättas med skrivarbete för nämnda tvenne inspektioner samt i mån
av tid även för maskininspektionen.»
Med stöd av vad sålunda anförts har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
hemställt,
dels att muskininspektörsbefattningen hos styrelsen från och med år
1919 uppföres på ordinarie stat samt att i överensstämmelse härmed
å styrelsens stat från och med år 1919 uppföres ett ordinarie anslag
av 7,500 kronor såsom avlöning för innehavaren av denna befattning;
ock dels att på extra stat för år 1919 beviljas följande anslag:
såsom tilläggsarvode åt den extra ingenjör å styrelsens
järnvägsbyrå, som har att biträda maskin
inspektören,
...................................................................
till broinspektor.......................................................................
)> assistent åt broinspektören ..........................................
''» trafikinspektör .................................................................
)) assistent åt trafikinspektören.....................................
)) manlig kontorsskrivare å maskininspektionen .....
)) skrivbiträde .......................................................................
kronor
»
»
1,400
7,500
5,000
7,500
5.000
2.000
1,200
Sjiitte huvudtiteln.
Över styrelsens framställning i till förevarande del liar järnvägsstyrelsen
den Öl oktober 1917 avgivit infordrat utlåtande. Järnvägsstyrelsen
anför därvid följande:
»Till en början må framhållas, att det skulle kunna ifrågasättas, huruvida
icke ett bifall till berörda framställning skulle anses innebära ett föregripande
av prövningen av trafiksäkerhetskommitténs förslag till kontrollförordning, vilken
liksom övriga av denna kommitté avgivna förslag med däröver inkomna yttranden,
enligt vad styrelsen inhämtat, snart nog torde komma under statsmakternas
bedömande.
Yad angår frågan om maskininspektören vill styrelsen i detta samband
erinra, att styrelsen i sitt utlåtande den 31 mars 1910 över kommitténs förslag
förklarat, det styrelsen haft i övervägande, huruvida de i kungörelsen i
förevarande ämne den 31 december 1904 givna huvudgrunder för kontrollen fortfarande
borde äga bestånd. Med hänsyn emellertid till vad kommittén anfört
samt i betraktande därav, att, enligt § Öl i den föreslagna kontrollförordningen,
styrelsen, därest enskild järnväg tillhörande rullande materiel skulle framföras å
statens järnvägar, skulle äga att lata verkställa den besiktning av materielen,
vartill styrelsen kunde finna skäl, ansåge styrelsen sig ej böra motsätta sig
genomförandet av den av kommittén föreslagna anordningen.
Då styrelsen anser sig böra vidhålla denna sin uppfattning, har styrelsen
för sin del icke någon erinran mot att nu upptages till behandling väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens förslag i förevarande del, om sådant prövas kunna
ske utan föregripande av statmakternas förberörda prövning av kontrollförordningen.
.. .
Vidkommande frågan, huruvida anslag för anordnande av särskild bromspektion
och särskild driftinspektion må böra beviljas, gäller det ju i första
rummet att tillse, huruvida det kan anses vara för trafiksäkerhetens tryggande
av behovet påkallat att snarast möjligt få dylika särskilda inspektionsorgan till
stånd, i vilket ämne styrelsen härnedan vidare uttalar sig. Prövas detta skäligt,
kan man ju, lika väl som man år 1905 ansåg sig oförhindrad att besluta om inrättande
av maskininspektion, anse hinder ej finnas att på extra stat inrätta särskild
broinspektion och driftinspektion, varigenom ej heller kan anses föregripas
statsmakternas nyssberörda prövning av kontrollförordningen.''
Efter att sålunda hava berört föreliggande fråga särskilt ur synpunkten av
en blivande slutlig prövning av den föreslagna kontrollförordningen har styrelsen
att närmare ingå på de föreslagna särskilda inspektionerna för de enskilda järnvägarna.
. . .
Beträffande först den utvidgade masJcininspeJdionen må framhållas, att den
kontroll över rullande materielen, som blev ordnad genom kungörelsen den
31 december 1904, kan sägas hava väl motsvarat sitt ändamål. Den uppdelning
av denna kontroll, som nämnda kungörelse stadgar mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och järnvägsstyrelsen, har icke visat sig medföra särskilda
svårigheter. Det torde vidare kunna sägas, att den från och med år 1905 hos
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förlagda rullande materielkontrollen visat sig
väl behövlig och ändamålsenlig, samt att det med säkerhet kan antagas, att den
fortfarande kommer att så förbliva. Den genom de bada verkens gemensamma
cirkulär av den 21 juni 1905 för nyanskaffad rullande materiel vid enskilda järnvägar
gällande rullande materielförordning har befunnits i behov av eu grundlig
Järnvägsstyrelsen
den S1/10 1917.
38
Sjätte huvudtiteln.
revidering, vilken nu utföres genom av vardera styrelsen utsedda sakkunniga,
och är detta arbete i det närmaste fullbordat. Vid denna revidering har hänsyn
tagits till den rent konstruktiva utvecklingen på området och tillkomna förändrade
bestämmelser med avseende på samtrafiken med utlandet liksom även till
kraven på ökat skydd mot yrkesfara.
Genom berörda och allt vidare fortgående samarbete mellan de båda verken
yinnes ock ökad möjlighet att tillgodose de krav, som med trafikens utveckling
i allt större grad ställas på denna inspektion.
På grund av det anförda finner styrelsen vägande skäl föreligga för bifall
till det gjorda förslaget av utvidgad maskininspektion beträffande enskilda järnvägarna,
jämväl ifråga om maskininspektörens uppförande på ordinarie stat, för
så vitt detta sistnämnda kan prövas skäligt utan avbidan på slutlig prövning av
förslaget till kontrollförordning.
Vad därefter angår förslaget till uppförande på extra stat av en broinspektor
och en assistent åt denne, är från styrelsens sida intet att häremot erinra,
då ifrågavarande inspektion, enligt vad styrelsen kan vitsorda, visat sig val
behövlig.
Vidkommande förslaget om tv aflkinspektion må till en början erinras, att
styrelsen i förenämnda utlåtande den 31 mars 1910 uttalat, att styrelsen på
de av reservanterna i ämnet anförda skäl ansåg det åsyftade ändamålet bäst
skola vinnas genom överlämnande av driftkontrollen åt annan person än
distriktschefen. Styrelsen ville dock för det dåvarande icke framställa något
yrkande i sådan riktning, utan ansåg, att, innan någon erfarenhet vunnits rörande
tillämpningen av vad av kommittén föreslagits, det vore tillfyllest, att det
genom bestämmelse i kontrollförordningen lämnades möjlighet öppen att i förekommande
fall få frågan löst i den av styrelsen angivna riktningen.
Under den tid, som sedan förflutit, har emellertid, såsom ock av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen påpekats, på grund av järnvägs väsendets alltfort skeende
utveckling framträtt allt starkare krav på att den för det allmänna så betydelsefulla
frågan om kontrollen över järnvägsdriften vid enskilda järnvägarna varder
tillfredsställande ordnad, och man synes ej heller kunna jäva det påståendet, att
nuvarande kontroll genom maskininspektören och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
distriktstjänstemän är otillräcklig för ändamålet.
Det skulle visserligen kunna invändas, att så länge den av berörda kommitté
föreslagna driftförordningen eller en omarbetad sådan icke blivit fastställd, äro
de för respektive enskilda järnvägar av järnvägsstyrelsen fastställda tjänstgöringsreglementena
gällande driftförordning för de enskilda järnvägarna och att det
då läge närmast till hands, att en trafiksäkerhetskontroll över driften vid de enskilda
järnvägarna, om den nu skulle upptagas, borde utövas av den myndighet,
som utfärdat härför gällande bestämmelser.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har emellertid redan nu sig instruktionsenligt
ålagd den allmänna kontrollen över de enskilda järnvägarna, och att
utöver vad enligt förberörda kungörelse av år 1904 nu äger rum än ytterligare
tudela kontrollen över dessa järnvägar synes ej tillrådligt, vadan åt nyssberörda
förhållande ej synes böra tillmätas avgörande betydelse i frågan. Järnvägsstyrelsen
såsom förvaltande de även i snabb utveckling varande statsbanorna
har härigenom fått sig tillmätt ett vidsträckt arbetsfält, som väl i vissa centrala
delar av järnvägsväsendet såsom i fråga om tarifferna, samtrafik och vagnrörelsen
intimt berör de enskilda järnvägarna, men ej kan sägas oavvisligt påkalla ett in
-
Sjätto huvudtiteln.
3JI
gripande ur kontrollsynpunkt inom någon av deras driftsgrenar. De konstitutiva
bestämmelserna för all järnvägsdrift torde böra vara i huvudsak enahanda och
till att bringa överskådlighet härutinnan syfta ju ännu ej avslutade utredningar
för åvägabringande bl. a. av eu gemensam driftförordning för de enskilda järn
vägarna, vid vilken förordnings slutliga utarbetande givetvis bör tagas hänsyn
till den gångna tidens utveckling och erfaren hetsrön vid såväl statens som enskilda
järnvägar. I övrigt torde genom intimt samarbete mellan de av frågan
berörda verken tillfredsställande anordningar kunna träffas för tillgodoseende av
det allmännas krav i förevarande avseende.
Järnvägsstyrelsen får därför för sin del även uttala sin anslutning till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens förslag i vad avser trafikinspektion över enskilda
järnvägar.
Slutligen tillåter sig styrelsen i detta sammanhang fästa uppmärksamheten
därvid, att vid närmare utformande av instruktioner för de nu avsedda inspektionerna
för den rullande materielen och driften vid de enskilda järnvägarna även
tages i beaktande spörsmålet om dessa inspektioners medverkan — i erforderliga
delar i samarbete med statens yrkesinspektörer — vid tillsyn ur yrkesfaresynpunkt
av järnvägsdriften vid de enskilda järnvägarna.
Järnvägsstyrelsen har i detta ämne såväl beträffande enskilda järnvägar som
statens järnvägar samrått med representant från socialstyrelsen och har därvid
framgått, att, vad de enskilda järnvägarna angår, denna fråga lämpligen kunde
lösas genom utvidgad befogenhet för de i förevarande remisskrivelse avsedda
maskin- och trafikinspektörerna under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i det att
dessa samtidigt skulle tjänstgöra såsom socialstyrelsens specialinspektörer på
ifrågavarande område vid de enskilda järnvägarna. Beträffande statens järnvägar
skulle åter de nu å ordinarie stat befintliga eller begärda inspektörer vid statens
järnvägar för respektive säkerhets- och transporttjänsten samt särskild tjänsteman för
utvidgad maskininspektion i samma hänseende fungera under socialstyrelsen med
skyldighet att avgiva av denna styrelse föreskrivna rapporter och anmälningar, mottaga
och i erforderliga fall vidare hänskjuta personalens önskemål ävensom samarbeta
med den rena yrkesinspektionens organ. Härigenom vore avsett att åvägabringa
enahanda anordning, som nu äger rum beträffande bergmästarna, vilka,
subordinerande under kommerskollegium, i förevarande avseende äro underställda
socialstyrelsen; och genom anordningen ifråga skulle såväl ur ekonomisk som facklig
synpunkt de framhållna önskemålen härutinnan bäst ernås.»
Från järnvägsstyrelsens beslut hava överdirektören Flodin och byråchefen
Löfmarck ifråga om trafikinspektionens ordnande varit av skiljaktig
mening och anfört:
»Det av järnvägsstyrelsen tillstyrkta förslaget om uppförande å väg- och
vattenbyggnadstyrelsens stat av en trafikinspektör anse vi icke innebära en lycklig
lösning av frågan om kontroll av drifttjänsten å enskilda järnvägarna, och få vi
härmed i korthet angiva skälen för denna vår mening.
Yi anse det vara ett oeftergivligt villkor, att driftreglementena för statens
och de enskilda järnvägarna äro i sina grunddrag fullständigt överensstämmande.
Såsom skäl härför kan anföras följande.
1) I de fall, då en viss banlinje trafikeras gemensamt, måste ett och samma
reglemente tillämpas å denna banlinje.
40
Sjätte huvudtiteln.
2) Vid förenings stationer med spåranslutning måste samma bestämmelser
tillämpas.
3) Att personalen vid en viss järnväg skall vid tjänstgöring å en del av
linjen — vare sig en med en annan järnväg gemensamt trafikerad linje eller å
en föreningsstation — tillämpa ett reglemente och å en annan del ett annat
innebär ett osäkerhetsmoment.
4) Från militär synpunkt är det av vikt, att samma bestämmelser gälla å
banor av samma slag.
Garanti för ernående av överensstämmande reglementen kan endast vinnas
därigenom, att den fastställande myndigheten är en och densamma för såväl statens
som enskilda järnvägar, och intill dess ett verkligt kommunikationsdepartement
med fackkunnig personal upprättas, eller åtminstone till dess civildepartement
utrustas med sakkunnig personal, torde det vara självfallet, att järnvägsstyrelsen
tills vidare bör vara den myndighet, som skall handhava denna funktion.
Under förutsättning att fastställandet av tjänstgöringsreglementen tillhör
järnvägsstyrelsen, bör också kontrollerandet av sådana reglementens tillämpning
enligt vår mening tills vidare ligga hos järnvägsstyrelsen. Trafikens ständigt
fortgående utveckling gör nämligen, att anordningar och föreskrifter för drifttjänsten
måste underkastas en fortlöpande prövning och allt som oftast förbättras
och utvidgas, på det att framkommande krav på större trafikförmåga eller bekvämare
tåglägenheter må kunna tillgodoses under bibehållande av högsta möjliga
grad av säkerhet. Å andra sidan är det av vikt, att icke strängare bestämmelser
med därav följande kostsammare drift föreskrivas än vad säkerheten
fordrar. Med ett ord, anordningar och föreskrifter för driften måste så noggrann t
som möjligt anpassas efter trafikens omfattning och egenart.
Eu sådan fortlöpande prövning av säkerhet och andra på driften inverkande
bestämmelser kan enligt vår mening icke uppnås med mindre samma myndighet,
som har att fastställa driftbestämmelserna och besluta angående deras vidmakthållande,
också äger och har tillfälle att pröva anordningarnas handhavande,
ändamålsenlighet, tillstånd och tillräcklighet, övervaka, att givna bestämmelser
efterlevas, på ort och ställe undersöka, huruvida bestämmelserna äro tillfyllestgörande,
och därefter i förekommande fall, med stöd av gjorda iakttagelser, besluta
om ändring i eller utvidgning av anordningar eller bestämmelser. Och den
myndighet, som skall utöva dessa båda svåra och grannlaga funktioner, bör
äga rik erfarenhet på området och i praktiken själv tillämpa denna erfarenhet,
vilket ju icke är fallet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
På dessa skäl anse vi, att kontrollen över tjänstgöringsreglementenas efterlevnad
tills vidare bör läggas hos järnvägsstyrelsen. För utövandet av ifrågavarande
kontroll har järnvägsstyrelsen redan lämpligt organ i säkerhetsinspektören.
Den ökning av arbetskraften, som för fullgörandet av ifrågavarande funktion
skulle behövas inom järnvägsstyrelsen, skulle enligt vår åsikt förorsaka mindre
kostnadsökning för statsverket, än om väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall
utrustas med särskild för ändamålet erforderlig personal.»
Jämväl byråchefen Åberg och byrådirektören friherre Leijonhufvud
hava i visst hänseende varit av skiljaktig mening och anfört:
»Vi anse, att intill dess den enligt vår mening principiellt riktigaste lösningen
av kontrollen över de enskilda i trafik varande järnvägarna, nämligen
Sjiitto huvudtiteln.
41
genom eu direkt under respektive departement sorterande central kontrollmyndighet
för detta ändamål kan åvägabringas, den nödvändiga förutsättningen
för anställande tillsvidare vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av en tratikinspektör
med biträden för driftsäkerhetskontroll over de enskilda järn vagarn a
är att eu driftförordning för de enskilda järnvägarna, efter vilken nämnda tjänstemän
skola utföra sitt kontrollarbete, fastställes efter genom Kung]. Maj:t ordnat
samarbete mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen i likhet
med det genom kungörelsen av den Öl december 1J04 ordnade samarbetet be
träffande
rullande materielkontrollen. ,
I närvarande stund för de enskilda järnvagarna gällande driftreglementen
utgöras av de för respektive järnvägar av enbart järnvägsstyrelsen faststallda
tjänstgöringsreglementen. Det är emellertid, synes det oss nödvändigt, att den
myndighet som liandhaver kontrollen över driftsäkerhetsbestamruelsens efterlevnad,
även är i tillfälle framlägga sina vid kontrollens utövande vunna erfarenheter
vid dessa bestämmelsers utarbetande och revidering.
Likaväl som järnvägsstyrelsen på grund av den mängd till statens järnvägar
anslutande enskilda banorna måste tillse, att driftsäkerlietsbestammelserna
för dessa bliva i det grundväsentliga överensstämmande med vid statens järnvägar
gällande, likaväl måste det anses vara den kontrollerande myndighetens
skyldighet att tillse, att dessa bestämmelser anpassas efter vid respektive bana
rådande trafikförhållanden. Ävenså måste det anses vara av stor vikt att driftsäkerhetsbestämmelserna
för alla järnvägar bliva enhetligt uppställda och utarbetade
efter samma grundprinciper. . „ „ .
Med anledning av vad vi sålunda anfört fa vi såsom var mening uttala, att
järnvägsstyrelsen vid tillstyrkandet av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning,
F vad den avser anställande av trafikinspektör med biträden, bort fasta det
villkoret, att innan dessa tjänstemän tråda i funktion ett efter genom Kungl.
Maj:t ordnat samarbete mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen
utarbetat driftreglemente för de enskilda järnvägarna skall vara fastställt.
»
Vidare bär Svenska järnvägsföreningen beträffande den nu föreliggande
frågan den 23 oktober 1917 avgivit -yttrande och därvid anfört
följande:
»Vad angår den delen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning,
som avser, att maskininspektörsbefattningen hos styrelsen måtte från och med
år 1919 uppföras på ordinarie stat, har föreningen icke något att erinra
Vidkommande härefter förslaget om inrättande av särskild broinspektion tilllåter
föreningen sig hänvisa till, att föreningen i sitt den 1 december 1908 avgivna
yttrande över den s. k. trafiksäkerlietskommitténs betänkande och förslag
icke framställt någon erinran mot inrättande av särskild bromspektion.
Beträffande förslaget om inrättande av särskild trafikinspektion synes det
föreningen, att det icke inträffat något av beskaffenhet att motivera behovet av
en dylik inspektion. Därest det emellertid ur synpunkten av det allmannas intresse
skulle anses vara påkallat att få till stånd en särskild trafikinspektion, vill
föreningen icke motsätta sig en sådan anordning. Föreningen vill dock härvid
såsom sin mening hava uttalat, att den särskilda trafikinspektionen icke bor hava
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 6
Svenska
järnvagaf
öre ningen.
42
Sjätte huvudtiteln.
Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen
den 21 ''n 1917.
Social
styrelsen.
att utöva någon detaljkontroll beträffande driften. I avseende härå må erinras,
hurusom trafiksäkerhetskommittén i sitt betänkande uttalat, att statens kontroll
över driften icke borde vara en detaljkontroll och att småaktigt ingripande i em
järnvägs förvaltning icke borde förekomma.
I detta sammanhang anser föreningen sig böra uttala önskvärdheten av, att,
innan instruktion för trafikinspektionen fastställes, föreningen måtte bliva sätt i
tillfälle att yttra sig om förslaget därtill.
Med avseende på sättet eller ordningen för utövandet av statens kontroll över
de enskilda järnvägarna håller föreningen före, att vederbörande befäl vid järnvägen
bör erhålla kännedom om inspektionsförrättningen, så att vederbörande må
kunna närvara vid densamma samt lämna erforderliga upplysningar och förklaringar.
Beträffande frågan om bestridandet av kostnaderna för den nu omhandlade
kontrollen över de enskilda järnvägarna anser sig föreningen böra nämna, att
föreningen vidhåller den uppfattning, föreningen uttalat i sitt förenämnda yttranrande
över trafiksäkerhetskommitténs betänkande. Böreningen håller således före,
att kostnaderna för ifrågavarande kontroll icke böra drabba de enskilda järnvägarna.
Enligt föreningens åsikt kan det svårligen överensstämma med billigheten
att pålägga enskilda järnvägsföretag kostnaden för utövandet av statskontroll
över deras egen verksamhet. Det principiellt riktiga måste obestridligen
vara, att staten själv vidkännes kostnaderna för kontroll av ifrågavarande slag.»
Under åberopande av det nu anförda har föreningen dels förklarat,
att föreningen icke har något att erinra mot att maskininspektörsbefattningen
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppföres på ordinarie
stat eller mot att särskild broinspektion inrättas samt att föreningen
icke vill motsätta sig inrättandet av särskild trafikinspektion, dels ock
hemställt, .att, därest särskild trafikinspektion kommer att inrättas, föreningen
matte sättas i tillfälle att, innan instruktion för denna inspektion
fastställes, yttra sig över förslaget därtill.
I skrivelse den 21 november 1917 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
sedermera ytterligare behandlat spörsmålet angående de föreslagna
inspektörsbefattningarnas kompetensvillkor, avlöningsförmåner
och tjänstgöringsförhållanden m. m. samt därvid särskilt framhållit önskvärdheten
av att maskininspektören uppföres å styrelsens ordinarie
stat.
Vidare . har socialstyrelsen till följd av remiss den 22 november
1917 avgivit utlåtande i anledning av järnvägsstyrelsens förslag om
att åt nämnda styrelses samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens inspektionsorgan
för den allmänna säkerhetskontrollen anförtro jämväl kontrollen
över arbetarskyddslagstiftningens tillämpning å statens och de
enskilda järnvägarna. Socialstyrelsen har därvid funnit sig böra i
43
Sjette huvudtiteln.
huvudsak förorda järnvägsstyrelsens förslag till genomförande. . Med
hänsyn till vissa av styrelsen angivna principiella betänkligheter i vad
anginge inspektionen vid statsjärnvägarna samt i betraktande av att
en revision av säkerhetskontrollen förbereddes, funne socialstyrelsen den
föreslagna anordningen emellertid endast kunna bliva av provisorisk
karaktär.
Bearbetandet av trafiksäkerhetskommitténs synnerligen omfattande Departementsförslag
till ordnandet av den statliga kontrollen å de enskilda järnvägarna
har blivit beklagligt fördröjt. Förhoppning torde dock numera
förefinnas, att förslag i ämnet skall kunna framläggas inom något av
de allra närmaste åren. Emellertid äro de sakkunniga myndigheterna ense
därom, att till följd av trafikens hastiga utveckling å de enskilda banorna åtgärder
för åstadkommande av en mera verksam kontroll i förevarande
avseende böra vidtagas redan innan resultatet av förberörda utredning
kan framläggas. Huru önskligt det således än vore att upptaga nu
föreliggande spörsmål först i sammanhang med slutlig behandling av
trafiksäkerhetskommitténs förslag, anser jag mig dock med hänsyn till
de krav, som från det allmännas sida höra ställas pa trafiksäkerhetens
tillgodoseende, icke kunna underlåta att framlägga de enligt min mening
viktigaste delarna av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förevarande förslag.
Det må jämväl framhållas, att såväl andra kammarens tredje tillfälliga
utskott som första kammarens första tillfälliga utskott i anledning av herr
Widlunds förenämnda motion hemställde om skrivelse till Ivungl. Maj:t med
begäran om utredning av, bland annat, i vad mån den statliga kontrollen
över de enskilda järnvägarna kunde och borde utvidgas samt att
Kungl. Maj:t måtte vidtaga de åtgärder, som av denna utredning kunde föranledas.
Den begärda utredningen avsåg ej endast en ekonomiskutan även
en teknisk kontroll. 1 sitt utlåtande i ämnet anförde sistnämnda utskott
bland annat, att det väl kunde antagas, att åtskilliga av de frågor, som uti
ifrågavarande hänseende krävde sin lösning, kunde vinna beaktande dels i
anledning av trafiksäkerhetskommitténs betänkande och vid prövning av
frågan om ny koncessionslag, dels ock vid av järnvägsstyrelsen ifrågasatt
utredning angående kontrollen över de enskilda järnvägarnes drift, men
då det torde vara av betydelse, att samtliga ifrågavarande spörsmål i
hela sin utsträckning bleve föremål för omprövning, hade utskottet för
sin del icke velat motsätta sig därom av motionären gjord hemställan..
På grund av kamrarnas skiljaktiga meningar i vissa avseenden, varom
nu icke är fråga, kom någon åtgärd i anledning av utskottens förenämnda
hemställan icke till stånd, men de gjorda uttalandena torde
44
Sjätte huvudtiteln.
dock i viss mån giva ytterligare stöd för att nu upptaga styrelsens
föreliggande förslag. Uppenbart böra dock allenast sådana anstalter
vidtagas, vilka icke kunna undanskjutas utan åsidosättande av berättigade
krav på trafiksäkerhetens tillgodoseende. Jämväl böra åtgärder
undvikas, varigenom ifrågavarande kontroll på ett definitivt sätt ordnas
för framtiden, vilket naturligen skulle föregripa den blivande prövningen
av trafiksäkerhetskommitténs förslag.
Kommittén har i sitt betänkande föreslagit, att kontrollen över de
enskilda järnvägarna i sin helhet skulle förläggas till väg- och vattenhyggnadsstyrelsen.
Därvid bär kommittén huvudsakligen beaktat två
synpunkter, nämligen dels att järnvägsstyrelsens tid vore till fullo upptagen
med den .vidlyftiga förvaltningen av statens järnvägar, och dels
att det måste leda till ordning och reda, att statens kontroll över de
enskilda järnvägarna i alla avseenden utövades av eu och samma
myndighet. Det vill jämväl synas, som om vägande skäl talade för
kommissionens förslag. Dock torde det icke vara erforderligt att å
sakens nuvarande ståndpunkt träffa avgörande i denna fråga. Hinder
synes nämligen icke föreligga mot att, oavsett huru i förevarande avseende
framdeles kan ordnas, redan nu bereda väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den ökning av styrelsens arbetskrafter, som kan finnas oundgängligen
nödvändig för vinnande av ifrågavarande ändamål. Vid 1904
års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att för anordnande av inspektion
å enskilda järnvägars rullande materiel på extra stat för år 1905
anvisa 5,000 kronor till arvode åt en hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anställd maskininspektör. I sin skrivelse den 9 mars 1904
anförde riksdagen i anledning härav bland annat, att det under dåvarande
förhållanden icke syntes riksdagen lämpligt att för framtiden
fastslå,, varest någon viss gren av statens kontrollverksamhet borde
vara förlagd, och ansåg sig riksdagen därför icke böra fatta beslut om
anställande hos styrelsen av viss tjänsteman för den ifrågasatta inspektionen.
Då emellertid riksdagen funnit ådagalagt, att ett anslag å det
begärda beloppet vore erforderligt för att den myndighet, som redan
då hade sig ålagt att utöva denna tillsyn, måtte sättas i stånd att på
ett mera tillfredsställande sätt fullgöra detta sitt åliggande, anvisade
riksdagen för sistnämnda ändamål ett anslag å extra stat att ställas
till styrelsens förfogande. Såsom förut nämnts, har anslag för ändamålet
allt sedermera utgått samt med riksdagens medgivande använts
till avlönande av en hos styrelsen anställd maskininspektör och en
assistent åt denne. På liknande sätt torde nu på extra stat hos styrelsen
kunna anordnas det ytterligare inspektionsorgan, som kan finnas
45
Sjätte huvudtiteln.
oundgängligen erforderligt, utan att därigenom frågan, till vilken statsmyndighet
denna kontroll skall förläggas, definitivt avgöres. Fasthallas
måste nämligen, att kontrollen över de enskilda järnvägarna redan för
närvarande till huvudsaklig del utövas av styrelsen eller dess underlydande
tjänstemän samt att det nu endast gäller vidtagande av lämpliga
åtgärder för att göra kontrollen mera effektiv.
Under framhållande av den stora betydelsen av den nuvarande
maskininspektörens verksamhet såväl för trafiksäkerhetens betryggande
som för styrelsens arbetsförhållanden i övrigt har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit, att nämnda befattning måtte uppföras å
styrelsens ordinarie stat. Häremot har järnvägsstyrelsen för sin del
icke haft något att erinra. Ehuru de skäl, som anförts till stöd för
förslaget i denna del, synas beaktansvärda, finner jag mig dock icke
för närvarande kunna förorda den ifrågasatta åtgärden. Ett beslut i
angiven riktning skulle nämligen i alltför hög grad vara bindande för
framtiden. Det för maskininspektörens avlöning erforderliga anslaget
torde därför fortfarande böra anvisas å extra stat. Däremot synes
önskligt, att ifrågavarande befattningshavare beredes något ökade inkomster.
Till detta ämne skall jag emellertid senare i annat sammanhang
återkomma.
I fråga om det tilläggsarvode å 1,400 kronor, som för närvarande
utgår till den å järnvägsbyrån anställde extra ingenjör, som biträder
maskininspektören i hans tjänsteutövning, har någon ändring icke blivit
ifrågasatt. Däremot har styrelsen hemställt om medel å extra stat för
anställande av ett manligt kontorsbiträde, åt vilket skulle anförtros utförandet
av den del av maskininspektören och hans biträde åliggande
byråarbete, för vilket icke erfordrades särskilt kvalificerad arbetskraft.
Därigenom skulle maskininspektören och hans biträde erhålla mera tid
för det yttre kontrollarbetet samt för beredandet av de viktigare och
större ärendena. Mot den sålunda begärda ökningen av maskininspektionens
personal torde icke vara någon invändning att framställa.
Vid anmälan den 14 januari 1914 av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
skrivelse den 30 september 1913 med framställning om anordnande av
broinspektion framhöll jag, under erinran om trafiksäkerhetskommitténs
förslag i ämnet, att det syntes mindre lämpligt #att på sakens dåvarande
ståndpunkt upptaga eu del av kommitténs förslag. Jag utgick därvid
från den ståndpunkten, att man icke, där sådant ej befunnes oundgängligen
nödvändigt, borde företaga något, som kunde föregripa den
blivande prövningen av trafiksäkerhetskommitténs förslag.
Maskinins
{lektion.
Bro
inspektion.
46
Trafikin
spektion.
Sjätte, huvudtiteln.
Såsom förut antytts, utövas för närvarande kontrollen över de färdigbyggda
broarna a de enskilda banorna av de väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
underlydande distriktscheferna i enlighet med av styrelsen
i cirkulär den 27 juni 1906 meddelade närmare föreskrifter. I flertalet fall
lära distriktscheferna jämväl, i samband med kontrollen över anläggandet
av nya järnvägar, utöva tillsynen över broar, som äro under byggnad.
Ifrågavarande tjänstemän torde på grund härav i allmänhet hava inhämtat
en ingående kunskap om brobyggnadstekniken samt även förskaffat
sig kännedom om de inom respektive distrikt förekommande
broar. Det synes mig med hänsyn härtill icke kunna innebära ett
äventyrande av trafiksäkerheten, därest kontrollen i förevarande hänseende
fortfarande ännu någon tid utövas på sätt som hittills. Då jag
sålunda icke finner förhållandena oundgängligen påkalla, att den föreslagna
broinspektionen omedelbart inrättas, anser jag mig icke böra
tillstyrka styrelsens förslag i denna de!.
På grund av de senare årens hastiga utveckling av de enskilda
järnvägarna, trafikhastigbetens uppdrivande m. m. har behovet av en
utvidgad kontroll beträffande trafiktjänstens behöriga skötande allt
starkare gjort sig kännbart. Den kontroll, som i detta hänseende för
närvarande utövas från det allmännas sida genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
distriktstjänstemän och maskinspektör, kan ej betecknas
såsom betryggande. Med hänsyn till drifttjänstens mångfald
av skiftande förhållanden är en dylik kontroll jämväl förenad med avsevärda
svårigheter och torde, för att bliva effektiv, erfordra ingående
sakkunskap. Att de enskilda järnvägarna i förevarande hänseende äro
skyldiga att underkasta sig de åtgärder, som kunna finnas erforderliga,
ligger i sakens natur.
I sitt förslag till kontrollförordning har trafiksäkerhetskommittén icke
i vidare mån angivit driftkontrollens omfattning än att densamma skulle
avse, »att driften å järnväg skötes på ett för trafiksäkerheten betryggande
sätt». Bestämmelsen är hållen i allmänna ordalag, då det enligt kommitténs
mening måste överlämnas åt kontrollantens omdöme att avgöra,
huru för vinnande av berörda ändamål och utan något småaktigt ingripande
i järnvägens förvaltning kontrollen borde utövas.
Kommittén har emellertid anfört åtskilliga exempel å säkerhetsföreskrifter,
vilkas efterlevnad lämpligen kunde bliva föremål för kontroll.
Vidare borde enligt kommitténs mening bland annat tillses, att
trafiksäkerheten icke äventyrades till följd av missförhållanden i fråga
om personalens arbetstid.
SJ sitte huvudtiteln.
47
Beträffande driftkontrollens ordnande uttalade kommittén, att genom
anställande av särskilda trafikinspektörer fordringarna på kompetens
visserligen skulle bliva bäst tillgodosedda, men å andra sidan både kommittén
befarat, att med en dylik anordning full sysselsättning icke alltid
skulle kunna beredas trafikinspektörerna, vilkas antal med hänsyn till det
enskilda järnvägsnätets stora utsträckning, för att kontrollen skulle bliva
något så när effektiv, måste bestämmas till två. Oaktat kommittén ansett,
att eu fortlöpande kontroll måste äga sin stora betydelse, hade
kommittén dock funnit, att perioder kunde komma, under vilka arbetet
med denna kontroll bleve ganska ringa. Det kunde då befaras, att eu
kraftig inspektör bleve frestad att utöva kontrollen på ett allt för
mycket i detalj gående sätt.
Då kommittén sålunda icke velat föreslå sakens ordnande på nu
ifrågasatt sätt, har kommittén haft att välja på att överlämna kontrollen
ifråga åt distriktscheferna i väg- och vattenbyggnadsdistrikten eller
ock åt de föreslagna maskininspektörerna. Såsom förut nämnts, har
kommittén ansett sig böra tillstyrka det förra alternativet. Visserligen
hade distriktscheferna, yttrade kommittén vidare, redan för det dåvarande
en hel del omfattande och maktpåliggande arbeten sig anförtrodda,
men med hänsyn till det jämförelsevis föga ingående sätt, varpå enligt
kommitténs mening ifrågavarande kontroll borde utövas, skulle densamma
icke bliva så betungande, att icke distriktschefen borde medhinna
att jämväl fullgöra ett uppdrag i berörda hänseende. Den omständigheten,
att en distriktschef utövade kontrollen över banan samt
dessutom kunde antagas äga en betydande personal- och lokalkännedom
inom sitt distrikt, gjorde honom, enligt kommitténs åsikt, synnerligen
lämplig att utöva kontrollen även över driften.
Kommittéledamoten, dåvarande överdirektören Björklund, vilken
i olikhet mot kommitténs flertal föreslog, att driftkontrollen skulle
anförtros åt maskininspektörerna, anförde till stöd för sin åsikt bland
annat, att distriktscheferna, vilka för det dåvarande icke medhunne att
själva förrätta alla de inspektioner, vilka vore förenade med uppsikten
över banan, näppeligen kunde få tid övrig att på ett tillfyllestgörande
sätt fullgöra det nya uppdrag, som kommittén föreslagit.
Dåvarande trafikinspektören Maechel framhöll i sin reservation, att
det läge i öppen dag, att det vore en omöjlighet även för en i järnvägsdrift
väl förfaren man att vid en enda inspektion om året verkställa
en sådan kontroll, som den kommittén angivit, och vore det lika
tydligt, att en kontroll, utövad på det sätt kommittén föreslagit, komme
att bliva skäligen ringa. Då enligt vad erfarenheten givit vid handen,
48
Sjätte huvudtiteln.
flertalet av de å järnvägarna inträffade olycksfallen förorsakats av felaktigheter
vid driften, funne reservanten det vara av största vikt, att
driftkontrollen gjordes fullt effektiv, vilket enligt reservantens mening
icke kunde ske med mindre att kontrollen anförtroddes åt för ändamålet
tillsatta trafikinspektörer. Kommitténs farhåga, att dessa inspektörer
icke skulle erhålla tillräcklig sysselsättning, funne reservanten obefogad.
Snarare skulle enligt hans mening dessa befattningshavare få svårt att
medhinna att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden.
För egen del finner jag, att, därest en betryggande kontroll över
driften å de enskilda banorna skall komma till stånd, vilket ur det
allmännas synpunkt torde vara av största vikt, ett särskilt inspektionsorgan
för sådant ändamål måste anordnas. Om, på sätt trafiksäkerhetskommittén
föreslagit, ifrågavarande kontroll anförtros åt distriktscheferna,
torde densamma knappast komma att bliva mera effektiv än vad nu är
fallet. Då nämligen dessa tjänstemän, på sätt förut framhållits, icke
hinna själva fullgöra dem redan nu åliggande kontrollåtgärder utan
måste anförtro dessa åt biträdande ingenjörer, kan icke förväntas att
förhållandena i detta hänseende bliva bättre, därest ytterligare förpliktelser
åläggas dem. Dessutom torde distriktscheferna i regel sakna
den erfarenhet å ifrågavarande område, som är en nödvändig förutsättning
för kontrollens behöriga skötande.
Det må vidare framhållas, att det ansetts nödigt att vid statens
järnvägar inrätta eu befattning med uteslutande uppgift att ägna sig
åt säkerhetstjänstens övervakande, säkerhetsinspektören, oaktat kontrolltjänsten
å dessa järnvägar torde vara bättre organiserad än vad i regel
är fallet vid de enskilda banorna.
Ett ytterligare skäl för anordnandet av en särskild trafikinspektion
finner jag i det av socialstyrelsen vid flera tillfällen och senast i berörda
skrivelse den 22 november 1917 framförda önskemålet av en mera effektiv
kontroll till skydd mot olycksfall under tjänstgöring i järnvägsdrift.
Ett genomförande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag
skulle nämligen skapa ett organ, åt vilket kunde anförtros utövandet
av den socialstyrelsen åliggande inspektionen rörande yrkesfaran vid de
enskilda banornas drift. En dylik åtgärd torde visserligen icke kunna
betecknas såsom slutlig eller tillräcklig för vinnande av ett effektivt
yrkesskydd å detta område, men synes dock ägnad att verka till gagn
i detta hänseende.
Då trafiksäkerhetskommittén såsom huvudsakligt skäl mot anställande
av särskilda driftinspektörer framhållit farhågan för att dessa inspektörer
icke skulle erhålla tillräcklig sysselsättning, må häremot erinras,
4!»
Sjiitto huvudtiteln.
att järnvägsstyrelsen på grund av den erfarenhet, som vunnits under den
tid säkerhetsinspektören varit i verksamhet, sett sig nödsakad göra framställning
om medel för anställande av ett kvalificerat biträde till denna befattningshavare.
Det torde vidare böra framhållas, att trafikinspektörens
verksamhet säkerligen skulle komma att bliva av mera krävande beskaffenhet
än säkerhetsinspektörens, i det att den senares verksamhetsområde omfattar
det under eget verk lydande statsbanenätet om cirka 5,000 kilometer,
under det att trafikinspektören skulle utöva kontroll över trafiktjänsten å det
ungefär dubbelt så stora enskilda järnvägsnätet, som är uppdelat i ett
stort antal sinsemellan beträffande trafikmateriel, trafikens intensitet,
driftanordningar med mera högst olika mindre enheter, irafikinspektören
får under sin ämbetsbefattning således att göra med ett stort
antal för övrigt självständiga enskilda förvaltningar, från små sådana
till de stora enskilda järnvägssammanslutningarna.
Beträffande frågan, under vilken myndighet driftkontrollen bör vara
förlagd, vore det väl principiellt riktigast, att samma myndighet,
som fastställer de enskilda banornas driftreglementen, jämväl ägde
kontrollera reglementenas efterlevnad. Den oegentlighet, som med hänsyn
härtill uppkommer genom trafikinspektionens förläggning till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, torde dock i viss mån framdeles bliva undanröjd,
om en särskild driftförordning kommer till stånd, varom trafiksäkerhetskommittén
framlagt förslag. Att för närvarande undantaga
ifrågavarande del av den statliga kontrollen över de enskilda banorna
från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsförvaltning synes föga
lämpligt, och har jämväl järnvägsstyrelsen, dock med reservation av
vissa ledamöter, motsatt sig en dylik åtgärd. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förfogar redan nu genom sin järnvägsbyrå och sina övriga
tjänstemän över en ingående sakkunskap om de enskilda järnvägarnas
tillstånd, behov och övriga förhållanden samt har även en direkt erfarenhet
om ledningen av trafiktjänsten å desamma. Genom samarbete under
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen mellan en speciellt för trafiktjänst
utbildad tjänsteman samt styrelsens maskininspektör och . distriktstjänstemännen
skulle säkerligen en fruktbringande kontroll vinnas över
trafiksäkerheten å landets enskilda järnvägar.
Uppenbart är, att samarbete i förevarande hänseende erfordras
mellan järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, men
då järnvägsstyrelsen självfallet kommer att höras, innan instruktion för
trafiikinspektionen fastställes, torde denna synpunkt även komma att i
tillräcklig grad beaktas. Jämväl Svenska järnvägsföreningen torde i
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. <
50
Sjätte huvudtiteln.
enlighet med uttalad önskan bliva satt i tillfälle att yttra sig- över förslaget
till en dylik instruktion.
På grund av vad sålunda anförts anser jag mig böra biträda vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens förslag om anordnaudet hos styrelsen av
av särskild trafikinspektion, för vilket ändamål skulle erfordras anställandet
hos styrelsen av en trafikinspektör och en assistent.
Den utvidgning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens järnvägsbyrå,
som nu blivit ifrågasatt, torde komma att medföra en betydande ökningav
byråns skrivarbete. Det synes därför nödvändigt att bereda medel
till anställande av ytterligare ett skrivbiträde hos styrelsen.
Avlöningar. Jag övergår härefter till frågan om de av mig-föreslagna inspektörernas
avlöningsförtiålfanden. För bedömande av denna fråga torde vara av
intresse att erhålla kännedom om de kompetensfordringar, som vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen tänkt sig- för dessa befattningshavare. I
sin skrivelse den 21 november 1917 har styrelsen härutinnan såsom
allmän synpunkt framhållit, att ifrågavarande befattningar, som avsåge
övervakande av enskilda förvaltningars verksamhet, på grund därav och
i följd av sin beskaffenhet i övrigt bleve synnerligen krävande såväl
med hänsyn till innehavarnas personliga kvalifikationer som beträffande
deras utbildning. För dessa tjänsters behöriga skötande erfordrades
därför både ett stort mått av personlig lämplighet och en gedigen praktiskteoretisk
utbildning och erfarenhet inom respektive inspektionsområden.
Vad de speciella kompetensfordringarna för de olika inspektörerna
beträffade, borde enligt styrelsens mening för båda inspektörerna fordras
högre teknisk examen, avlagd vid svenskt eller främmande läroverk,
dock med den inskränkningen i fråga om trafikinspektören, att detta
krav genom Kungl. Maj:ts beslut och efter framställning från styrelsen
skulle kunna i vissa fall eftergivas. För maskininspektören borde vidare
särskilt fordras tjänstgöring såsom maskiningenjör eller konstruktör vid
trafikerad järnväg under tillräckligt lång tid samt tillika praktisk verksamhet
från verkstad med sysselsättning bland annat inom lokomotiveller
järnvägsvagnsfabrikationen. Trafikinspektören skulle hava tjänstgjort
i trafiktjänst vid trafikerad bana samt äga ingående kännedom om
trafiktjänsteus praktiska utövning, om signaler och spårväxlar med vad
därtill hörde, ävensom vara fullt hemmastadd i de hans verksamhetsområde
berörande författningar och stadgar samt deras praktiska tilllämpning.
Lönen för nu ifrågavarande två inspektörer har av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen föreslagits lika, eller till 7,500 kronor. Styrel
-
51
Sjätte huvudtiteln.
sen har i skrivelsen den 21 november 1917 till stöd härför anfört, bland
annat, att det ifrågasatta lönebeloppet med hänsyn till tidsförhållandena,
de stora krav, som måste ställas på respektive inspektörer, samt konkurrensen
från det enskildas sida om dugande krafter på ifrågavarande
område icke kunde anses högt tilltaget, utan vore detsamma tvärtom
så lågt, att med nödvändighet viss ersättning därutöver måste beredas
inspektörerna genom inkomster å förrättningar enligt taxa,.
Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att jämväl trafiksäkerhetskommittén
tänkt sig, att de av kommittén föreslagna inspektörernas
avlöningsförmåner skulle utgå i form av dels fast avlöning, av
kommittén föreslagen till 5,500 kronor med tva alderstillägg å vartdera
500 kronor, och dels särskild ersättning för vissa tjänsteförrättningar.
I fråga om de två av kommittén föreslagna maskininspektörerna
ansåg kommittén, att taxorna borde grundas på lösenbelopp för de av
maskininspektörerna såsom besiktningsmän utfärdade bevis rörande besiktning
av nyanskaffad rullande materiel. Dessa belopp skulle bestämmas
efter arten och beskaffenheten av de järnvägsfordon, som besiktigades,
samt föreslogos av kommittén till 40 kronor för lokomotiv, ångvagn
eller elektrisk motorvagn, 15 kronor för person- eller postvagn och 8
kronor för pack- eller godsvagn. En dylik taxa skulle enligt kommitténs
beräkning lämna vardera av inspektörerna en inkomst av omkring
3,700 kronor.
Emellertid har någon förändring i dylik riktning av den för maskininspektören
enligt kungörelsen av den 31 december 1904 gällande, på
arvode för granskning av ritningar för ny, smalspårig rullande materiel
t »rundade taxan icke vidtagits. Maskininspektörens inkomster för förrättningar
av ifrågavarande slag hava ej heller uppgått till det belopp,
som av trafiksäkerhetskommittén ansetts skäligt, utan långt understigit
detsamma. Sålunda hava dessa inkomster i början av maskininspektörens
tjänstgöring uppgått till högst 1,600 kronor för år men därefter
alltjämt sjunkit, så att desamma de senare åren i genomsnitt ej överstigit
60Ö kronor för år och för år 1916 uppgått till allenast omkring
250 kronor. Detta förhållande har sin grund däri, att maskininspektören
under sin verksamhet lyckats att, till de enskilda järnvägarnas båtnad,
i viss grad standardisera den rullande materielens detaljer, varigenom
behovet av ritningsgranskning minskats..
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin skrivelse den 21 november
1917 med stöd av en för åren 1914 till och med 1918 uppgjord
statistik, därvid siffrorna för år 1918 uppskattats med ledning av nuvarande
förhållanden vid de enskilda järnvägarna, beräknat, att, med
52
Sjätte huvudtiteln.
tillämpning av den utav kommittén föreslagna taxaD, maskininspektören
för besiktningar under nämnda tidsperiod skulle erhålla en årlig inkomst
av i medeltal 3,364 kronor. Det bör i detta sammanhang ihågkommas,
att maskininspektören enligt gällande bestämmelser — i olikhet mot vad
kommittén föreslagit — äger besiktiga allenast den nya rullande materielen
för smalspåriga banor.
Enligt beslut av 1917 års riksdag har maskininspektörens arvode
från och med innevarande år höjts från 6,000 kronor till 6,500 kronor.
Att redan nu företaga en ytterligare höjning synes knappast kunna
ifrågasättas, särskilt med hänsyn därtill, att någon utvidgning av maskininspektionens
verksamhetsområde, som kunde motivera en dylik
åtgärd, icke för närvarande föreslås.
De skäl, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförts för en förbättring
av maskininspektörens inkomster, synas emellertid beaktansvärda.
Detta önskemål torde emellertid kunna vinnas därigenom, att grunderna
för beräkningen av maskininspektörens ersättning för besiktningsförrättningar
förändras i av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen antydd riktning.
Under förutsättning att styrelsens beräkningar visa sig riktiga,
skulle maskininspektörens arliga ersättning för inspektionsförrättningar
härigenom komma ått stiga till över 3,000 kronor.
Vad trafikinspektören angår, torde hans tjänstegöromål bliva av
den beskaffenhet, att någon taxa för av honom verkställda förrättningar
ej lämpligen kan fastställas. Härigenom skulle emellertid trafikinspektören,
därest hans fasta avlöning sattes lika med maskininspektörens,
komma att bliva betydligt sämre ställd än denne.
I detta sammanhang må nämnas, att den av reservanterna i trafiksäkerhetskommittén,
som föreslog inrättandet av särskilda trafikinspektörsbefattningar,
uttalade sig för att avlöningen till dessa icke borde
sättas lägre än avlöningen till de av kommittén föreslagna maskininspektörerna,
förhöjd med den inkomst, som kunde förväntas tillkomma
dessa tjänstemän på grund av rätten till särskild ersättning enligt taxa.
Ehuru jag icke anser mig kunna förorda, att arvodet till trafikinspektören
bestämmes till så högt belopp, som sålunda blivit ifrågasatt,
synes dock billigheten kräva, att vid fastställandet av ifrågavarande
tjänstemans avlöningsförmåner någon hänsyn tages till nu berörda
förhållande. Ur denna synpunkt och då fullt lika stora kompeten
sfordringar ej torde behöva ställas på trafikinspektören som på maskinspektören,
synes ett arvode för trafikinspektören av 7,000 kronor
vara skäligt. Till jämförelse må erinras, att säkerhetsinspektören hos
Sjätte huvudtiteln.
f>3
järnvägsstyrelsen äger åtnjuta en avlöning, inberäknat ersättning för
bostad och bränsle, om lägst 6,000 kronor och högst 7,500 kronor.
I likhet med vad nu gäller i fråga om maskininspektören torde
jämväl trafikinspektören böra berättigas till ersättning för tjänsteresor
enligt resereglementet.
Av järnvägsstyrelsen och socialstyrelsen har ifrågasatts, att åt
maskin- och trafikinspektörerna skulle anförtros jämväl kontrollen över
arbetarskyddslagstiftningens tillämpning vid de enskilda banorna. Detta
förslag synes, som jag redan antytt, ändamålsenligt. Åtminstone tillsvidare
och intill dess någon erfarenhet vunnits lärer det emellertid ej
vara erforderligt, att, såsom socialstyrelsen föreslagit, särskild ersättning
utgår för ifrågavarande bestyr.
Mot den avlöning, som föreslagits till trafikinspektörens assistent,
vilken avlöning skulle sättas lika med den ersättning, som för närvarande
åtnjutes av maskininspektörens assistent, synes intet vara att erinra.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har beträffande kontorsskrivaren
å järnvägsbyrån ifrågasatt, att denne tjänsteman i avlöningshänseende
skulle likställas med kontorsskrivare vid statens järnvägar. Enligt gällande
avlöningsreglemente åtnjuter sistnämnde befattningshavare en avlöning,
inberäknat ersättning för bostad och bränsle, av lägst 2,100
kronor och högst 3,550 kronor. Styrelsen har emellertid föreslagit
beloppet av avlöningen till kontorsskrivaren hos styrelsen något lägre
eller till 2,000 kronor. Då hänsyn bör tagas till att sistnämnde tjänsteman
icke skulle hava att erlägga avgifter för sin pensionering, har
jag för miij del intet att erinra mot styrelsens förslag.
Vad slutligen angår avlöningen till det av styrelsen begärda skrivbiträdet,
torde avdrag böra ske med belopp, motsvarande ordinarie
skrivbiträde åliggande avgift för egen pensionering.
1 enlighet med vad sålunda föreslagits skulle till förstärkande av
järnvägsbyråns arbetskrafter å extra stat för år 1919 erfordras följande
anslagsbelopp:
för |
maskininspektören............................................................ |
kronor |
6,500 |
— |
» |
trafikinspektören ............................................................... |
7,000 |
— |
|
» |
tilläggsarvode åt maskininspektörens assistent...... |
» |
1,400 |
— |
assistent åt trafikinspektören.................................... |
» |
5,000 |
— |
|
» |
manlig kontorsskrivare................................................ |
» |
2,000 |
— |
» |
kvinnligt skrivbiträde .................................................. |
» |
1,175 |
— |
eller tillhopa |
kronor |
23,075 |
— |
54
Sjätte huvudtiteln.
Administrativa
byrån.
Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.
Jag övergår härefter till styrelsens framställning i vad densamma
avser styrelsens administrativa byrå.
Å denna byrå finnas, förutom byrådirektören, följande ordinarie
tjänstemän, nämligen en registrator, vilken tillika är aktuarie, samt en
revisor och bokhållare. Av nu nämnda befattningshavare åtnjuter byrådirektören
andra gradens avlöning under det övriga två tjänstemän tillhöra
första lönegraden. Å byrån äro vidare anställda två amanuenser,
för vilkas avlönande av anslagsposten till arvoden åt ingenjörsbiträden
m. m. beräknats ett belopp av 4,250 kronor.
I sin skrivelse den 1 september 1917 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
härutinnan anfört följande:
»Vidkommande administrativa byrån, torde arbetsbördan där proportionsvis
hava ökats mer än på någon av styrelsens övriga byråer; och kan en ökning av
antalet tjänstemän på denna byrå nu icke undvikas.
De omständigheter, som förutom ökningen i de till styrelsens förfogande •
ställda anslagen, vilken ökning ju har en direkt inverkan på byråns arbete, huvudsakligen
bidragit att så väsentligt öka arbetsbördan å byrån, äro dels föreskriften
i kungörelsen den 12 augusti 1915 angående överflyttning på riksbanken av vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens kassarörelse och dels väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
övertagande jämlikt kungörelsen den 29 oktober 1915 från den 1 januari
1916 av den statskontoret åliggande befattningen med ärenden angående statsbidrag
till väganläggningar m. m.
Förstnämnda kungörelse förutsatte en omläggning av bokföringen till ett
system, som till följd av den däri föreskrivna mångfalden av annotationer samt
rapporter och uppgifter till riksbank och riksbokslutsbyrå kräver betydligt mera
arbete än tillförene.
Genom sistnämnda kungörelse överflyttades på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
administrativa byrå den befattning, som enligt nådiga kungörelserna den
14 november 1913 angående villkoren för erhållande av statsbidrag från anslaget
till anläggande av enklare vägar i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län
samt den 27 juni 1914 angående statsbidrag till väganläggningar och vägförbättringar,
bro- och hamnbyggnader samt upprensning av åar och farleder förut tillkommit
statskontoret.
Den befattning med ifrågavarande ärenden, som härigenom överflyttats på
byrån, avser utbetalning av de beviljade statsbidragen, ett arbete, som med anordning
för varje utbetalning, kontroll, att anslaget kommer rätt person tillhanda,
förande av särskilda liggare, expedition av checker, reversal in. m. är mycket tidsödande
och synnerligen ansvarsfullt.
Samtliga anordningar för 1916 med undantag för anordningar å fiskehamnsbyrån
uppgingo till ett antal av 1,058 med omkring 4,000 sidor verifikationer.
För granskning av dessa verifikationer, vartill den ende ordinarie revisorns tid
icke kunnat förslå, har styrelsen nödgats vidtaga den åtgärden att förordna de
två på byrån anställda amanuenserna att under vissa tider på eget ansvar verkställa
denna granskning, men bör enligt styrelsens uppfattning dylikt arbete icke
i fortsättningen så gott som uteslutande anförtros åt amanuenser, vartill kommer.
Njutte huvudtiteln.
55
utt de till styrelsens förfogande ställda vikariatsersättningsmedlen icke förslå till
gäldande av den extra ersättning, som måste lämnas amanuenserna för det ökade
arbete och ansvar, som pålägges dem.
Administrativa byråns arbetsbörda har ock avsevärt ökats genom inrättandet
under år 1913 av eu särskild hamnavdelning inom styrelsen. Enligt § 9 i
kungörelsen den 15 augusti 1913 angående föreskrifter rörande den inom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen inrättade hamnavdelningens verksamhet med mera
åligger det de ordinarie tjänstemännen på administrativa byrån att beträffande
statens fiskehamnsbyggnader fullgöra de åligganden, som eljest tillkomma dessa
befattningshavare enligt den för styrelsen gällande instruktion. Enligt samma
nådiga kungörelse skola de till fiskehamnsbyggnaderna anslagna medel av
styrelsen bokföras särskilt utan sammanblandning med styrelsens övriga medels
bokföring samt redovisas i särskild räkenskap. Denna särskilda bokföring är
ganska vidlyftig, och kräver granskningen av de olika hamnbyggenas räkenskaper
och verifikationer ett drygt arbete. Anordningarnas antal på liamnbyrån uppgingo
till 156 med över 2,000 sidor verifikationer. Den omständigheten, att sedan
1915 hamnarnas byggnad verkställes direkt av hamnavdelningen utan entreprenad
med därav följande tätare utbetalningar till respektive arbetschefer vid hamnbyggena,
bär ock ytterligare betungat byrån. I den mån hamnbyggena bliva
färdiga, vilket redan är fallet med hamnbyggnaden i Kivik, kommer i enlighet
med riksdagens beslut hamnarnas förvaltning med uppbörd av hamnmedel med
mera att handhavas av styrelsen å administrativa byrån, genom vilken förvalt
ning och uppbörd efter hamnarnas färdigställande en avsevärd arbetsbörda kommer
att påvila byrån.
På skäl, som sålunda anförts, är en ökning av personalen oundgängligen
erforderlig, och kan denna ökning icke understiga 2 tjänstemän i första lönegraden.
För närvarande vill styrelsen dock icke ifrågasätta, att mer än en av dessa
nya tjänster sättes på ordinarie stat. Den andra tjänsten torde tillsvidare, ehuru
tillräcklig erfarenhet redan vunnits om det stadigvarande behovet av densamma,
kunna sättas på extra stat, och vill styrelsen föreslå, att till bidrag till denna
extra tjänstemans avlöning användes det ena av de amanuensarvoden å 2,000
kronor, som nu stå till byråns förfogande. För avlöning av denne extra revisor
med tillägg av arvode för vikarie under den nye ordinarie revisorns och den
extra revisorns semester, i runt tal 400 kronor, skulle alltså erfordras en ökning
av vikariatsersättningsanslaget med 2,400 kronor.
Arten av de göromål, som komme att åligga de tre revisorerna, torde lämpligen
bestämmas i den av Kungl. Maj:t för styrelsen fastställda instruktionen,
varom styrelsen i sinom tid skall inkomma med förslag.
Redan nu är styrelsen emellertid i tillfälle bedöma, att de göromål, som
med nödvändighet måste komma att åligga den ena av dessa revisorer, nämligen
huvudbokföringen samt handhavandet av och ansvaret för utbetalningen av anslagsmedel,
komma att bliva avsevärt mera krävande och medföra större ansvar
än de granskningsgöromål, som i huvudsak komme att åligga de två övriga revisorerna.
Styrelsen hemställer därför, att en av de tre revisorerna måtte uppflyttas
i andra lönegraden och benämnas förste revisor. För ändamålet erfordras
på ordinarie stat ett anslag av skillnaden mellan avlöningen i första och andra
lönegraden eller 1,800 kronor.
Arbetsbördan på denna byrå är emellertid så betungande, att styrelsen icke
ser sig i stånd att kunna fullgöra de prestationer, som åligga byrån, med mindre
56
Sjätte huvudtiteln.
Departements
chefen.
redan frän 1918 års ingång den ifrågasatta ökningen i arbetskrafterna å byrån
vinnes; och är det därför oundgängligen nödvändigt, att redan för år 1918 på
extra stat anslås ett belopp av 6,400 kronor till avlönande med 4,000 kronor av
en extra revisor jämte tilläggsarvode 2,400 kronor till ytterligare en extra revisor
och vikarie för de extra revisorerna under semester.
Ökningen av arbetsbördan å administrativa byrån, nyinrättandet av hamnavdelningen
i styrelsen med därav föranlett krävande och ansvarsfullt arbete
jämte det stora ansvar, som särskilt på grund av övertagandet av den statskontoret
åliggande befattningen med ärenden angående statsbidrag till väganläggningar
med mera påvilar föredraganden å denna byrå, föranlåter styrelsen att nu
upprepa sin vid flera tillfällen och senast vid löneregleringen 1911 gjorda framställning,
att administrativa byråns chef, som nu åtnjuter lön i andra lönegraden
med titel byrådirektör, måtte uppflyttas i tredje normalgraden med titel byråchef.
För ändamålet erfordras på ordinarie stat ett anslag av skillnaden mellan
avlöningen i andra och tredje normalgraderna eller 2,300 kronor.»
Under åberopande av vad sålunda anförts bär styrelsen hemställt,
att det ordinarie anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen från
och med år 1919 måtte ökas med 8,100 kronor samt att på extra stat
för samma år måtte beviljas ett anslag att tilläggas anslaget till arvoden åt
ingenjörsbiträden m. m. om 8,800 kronor, varav 6,400 kronor skulle
användas redan under år 1918 till avlöning av 2 extra revisorer.
Någon ökning av arbetskrafterna å styrelsens administrativa byrå
ifrågasattes icke i samband med 1911 års lönereglering. Tjänsteåliggandena
å byrån hava emellertid sedermera i väsentlig grad utvecklats.
Orsaken härtill är främst att söka i den förut i annat sammanhang omnämnda
ökningen av anslagen för understödjande av allmänna arbeten.
På byrån ankommer nämligen, bland annat, dels att upprätta förslag
till kontrakt och säkerhetsförbindelser angående med statsbidrag understödda
anläggningar och arbeten samt att granska inkommande sådana
kontrakt och säkerbetshandlingar, och dels att verkställa utbetalning av
beviljade statsbidrag. Särskilt sistnämnda åliggande, som från och med
år 1916 överflyttats från statskontoret till styrelsens administrativa byrå,
har medfört ett betydande arbete. För att kunna medhinna detta arbete
har styrelsen jämväl under vissa tider nödgats förordna de å byrån
anställda amanuenserna att på eget ansvar verkställa granskning
av verifikationer å verkställda utbetalningar. I likhet med stjnrelsen
finner jag det föga lämpligt, att arbete av ifrågavarande slag i allt för
stor utsträckning anförtros åt biträdande tjänstemän. Till ökningen av
arbetet har vidare bidragit inrättandet av en särskild hamnavdelning
inom styrelsen samt överflyttandet till riksbanken av styrelsens kassarörelse.
Sjätte huvudtiteln. ö7
Den utredning, som av styrelsen lämnats i fråga om byråns arbetsbörda,
torde tillfullo ådagalägga behovet av eu förstärkning utav byråns
arbetskrafter. 1 sådant hänseende har styrelsen föreslagit anställande
av ytterligare två tjänstemän i första lönegraden, därav den ena tills
vidare på extra stat. Däremot skulle av de nuvarande två amanuensbefattningarna
den ena indragas och det därigenom ledigblivna amanuensarvodet’
å 2,000 kronor användas till bidrag till avlöning av förenämnda
tjänsteman å extra stat. I samband med den sålunda föreslagna
ökningen av personalen har styrelsen vidare ifrågasatt inrättandet av
en byråchefsbefattning i stället för den nuvarande byrådirektörstjänsten
samt uppflyttandet av eu revisorstjänst från första till andra lönegraden.
I det föregående har framhållits, hurusom en definitiv omorganisation
av styrelsens järnvägsbyrå icke bör ske, förrän frågan om sättet
för anordnande av statens kontroll å de enskilda järnvägarna vunnit
sin slutliga lösning. Beträffande administrativa byrån torde visserligen
icke samma skäl tala mot att redan nu uppföra nya befattningar å
ordinarie stat. Förhållandena hava emellertid ej medgivit den ingående
prövning, som före vidtagandet av en dylik åtgärd påkallas, vartill
kommer önskvärdheten av att erforderliga ändringar i den ordinarie
staten såvitt möjligt behandlas i ett sammanhang. Ehuru vissa skäl
synas tala för styrelsens förslag om förändring av byrådirektörstjänsten
å administrativa byrån till byråchefsbefattning samt uppflyttandet av
en revisorstjänst till andra lönegraden, har jag därför ej ansett mig
i ärendets nuvarande läge böra upptaga detta förslag till vidare prövning.
Tillsvidare torde alltså den nya personal, som erfordras för förstärkning
av byråns arbetskrafter, böra anställas å extra stat.
Den av styrelsen föreslagna ökningen av byråns personal finner
jag icke vara större än som är av behovet oundgängligen påkallat.
Särskilt torde de höjningar av anslagen till understödjande av allmänna
arbeten, varom jag har för avsikt att framlägga förslag, nödvändiggöra
den ifrågasatta förstärkningen. I enlighet med vad jag nyss yttrat,
skulle alltså å extra stat för år 1919 böra anvisas anslag till avlönande
av två tjänstemän i första lönegraden, vilka tjänstemän med hänsyn
till arten av det arbete, som skulle åligga dem, lämpligen kunde benämnas
revisorer. Avlöningen till dessa extra tjänstemän torde, på
sätt i allmänhet plägar ske, böra utgå med den för ordinarie befattningshavare
i samma lönegrad bestämda begynnelselönen, minskad med
ett belopp, motsvarande ordinarie befattningshavare åliggande pensionsavgift
för egen pensionering, och skulle alltså kunna beräknas till 3,900
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft. 8
58
Sjätte huvudtiteln.
Uppdelning
av de två
norra väg- och
vattenbyggnadsdistrikten
ra. ra.
Väg- och
vattenbyggnadstyrelsen
den V» 1917.
kronor för vardera eller till sammanlagt 7,800 kronor. För arvode åt
vikarier under de ifrågavarande tjänstemännens semester torde böra
beräknas ett belopp av 250 kronor. I enlighet härmed skulle kostnaden
för dessa tjänstemän komma att uppgå till 8,050 kronor. Såsom bidrag
till bestridande av nämnda kostnad kan emellertid genom indragningen
av en utav de nuvarande amanuensbefattningarna påräknas
ett belopp av 2,000 kronor av anslaget till arvoden åt ingenjörsbiträden
och amanuenser m. m. För år 1919 skulle alltså för ifrågavarande
ändamål erfordras ett extra anslag av 6,050 kronor.
Det torde däremot icke hava förebragts sådana särskilda skäl,
att anslag bör anvisas för förstärkning av byråns arbetskrafter å tillläggsstat
för år 1918. På grund av den rådande kristiden gör sig
jämväl en tillfällig stagnation gällande i fråga om utförandet av allmänna
arbeten, och kan det förväntas, att så blir förhållandet åtminstone
under någon del av år 1918. Jag finner mig därför ej böra förorda
styrelsens framställning om ökning för sistnämnda år av byråns
personal utöver den nuvarande.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har slutligen ifrågasatt avlåtande
av framställning till riksdagen om uppdelning av vart och ett av de
båda norra väg- och vattenbyggnadsdistrikten i två distrikt samt om
uppförande i sammanhang härmed på ordinarie stat av 2 nya distriktschefstjänster.
I vart och ett av nämnda distrikt, vilka omfatta, det nedre norra
distriktet Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län
samt det övre norra distriktet Västerbottens och Norrbottens län, äro
allt sedan år 1906 anställda en distriktschef och två distriktsingenjörer.
Göromålen i de olika väg- och vattenbyggnadsdistrikten hava,
enligt vad styrelsen meddelar, under de senare åren i allmänhet ökats
i hög grad och detta alldeles särskilt i vad rörer de båda norr» vägoch
vattenbyggnadsdistrikten.
Till belysande härav har styrelsen åberopat följande tablåer:
Sjätto huvudtiteln,
59
Anslag 1 kronor till väg-, bro-, hamn- och farledsarbetcn inom de olika vlig- och vatten
byggnadsdistrikten.
Å r. |
Diet |
rikt. |
1 |
|||
Mellersta. |
Östra. |
Södra. |
Västra. |
Nedre norra. |
Övre norra. |
|
1905.................. |
107,944 |
207,179 |
341,096 |
285,279 |
322,000 |
224,525 |
1906................ |
85,136 |
219,664 |
155,262 |
159,419 |
333,200 |
456,850 |
1907.................. |
116,342 |
196,056 |
317,995 |
167,778 |
895,400 |
397,300 |
1908.................. |
135,550 |
235,393 |
376,891 |
334,202 |
420,333 |
451,350 |
1909.................. |
134,472 |
248,699 |
230,800 |
306,307 |
478,117 |
408,418 |
1910.................. |
129,785 |
421,690 |
147,058 |
395,282 |
401,783 |
223,815 |
1911.................. |
56,950 |
235,415 |
157,567 |
229,600 |
472,300 |
478,067 |
1912.................. |
211,897 |
396,072 |
247,177 |
436,598 |
613,900 |
364,985 |
; 1913.................. |
365,915 |
316,114 |
165,968 |
357,000 |
439,500 |
587,100 |
1914.................. |
241,600 |
499,251 |
188,281 |
406,615 |
743,000 |
770,200 |
1915.................. |
313,527 |
*) 713,007 |
337,537 |
479,684 |
891,100 |
944,800 |
1916.................. |
404,040 |
550,600 |
**) 581,363 |
**) 690,000 |
710,060 |
1,018,937 |
*) Tillfällig stegring. . w
Dessa stegringar äro till avsevärd del föranledda av vissa anvisade förskott till nödnjalpsarbeten och
därför att anse som tillfälliga.
Antal inneliggande förordnanden den 1 januari 1917 å de olika väg- och vattenbyggnadsdistrikten
samt medellängd i km. för undersökta vägar.
Mellersta. Östra. Södra. Västra. Nedre norra. Övre norra.
Antal.............................. 61 53 42 74 87 90 st.
Medellängd ..................... 7,0 6,6 6,3 5,5 11,7 18,3 km.
60
Sjätte huvudtiteln.
Anslag till vägar och broar i de norra väg- och vatten -
För år. 1 |
Yttre norra väg- |
och vattenbyggnadsdistriktet. *) |
|||||
Gävleborgs län. |
Västemorrlands län.i Summa. |
Totalsumma. |
|||||
Vägar. |
Broar. |
Vägar. |
Broar. |
Vägar. |
Broar. |
||
1905 .............................. |
17,000 |
_ |
118,500 |
8,600 |
135,500 |
8,600 |
144,100 |
1906 ........................... |
— |
— |
44,600 |
54,300 |
44,600 |
54,300 |
98,900 |
1907 ................................................ |
12,900 |
— |
58,200 |
51,500 |
71,100 |
51,500 |
122,600 |
1908 .........,..................... |
18,600 |
— |
42,300 |
— |
60,900 |
— |
60,900 |
1909 .......................... |
36,200 |
— |
94,500 |
5,617 |
130,700 |
5,617 |
136,317 |
1910........................ |
8,100 |
— |
153,200 |
11,683 |
161,300 |
11,683 |
172,983 i |
1911 .................................................. |
12,200 |
— |
90,600 |
103,000 |
102,800 |
103,000 |
205,800 i |
1912 ................................................... |
2,800 |
21,100 |
292,400 |
15,600 |
295,200 |
36,700 |
331,900 1 |
1913 ..................... |
26,600 |
170,700 |
— |
197,300 |
— |
197,300 i |
|
1914 ................................................... |
64,500 |
85,800 |
128,800 |
— |
193,300 |
85,800 |
279,100 1 |
1915............................. ..... '' |
53,200 |
— |
269,000 |
60,700 |
322,200 |
60,700 |
382,900 | |
1916 .................................................. |
62,800 |
51,500 |
190,460 |
50,000 |
253,260 |
101,500 |
354,760 |
V |
d 19 |
1 7 å r |
s i n g |
ang ä |
ro fö |
1 j a n ( |
e antal |
8 |
3 |
31 |
5 |
39 |
8 |
47 1 |
1) i tabellen hava upptagits de benämningar, som styrelsen i det följande föreslår för de nya distrikten.
Antal av förordnanden, avseende arbetsplaner för vägar, broar, farleder ni. m., och
Yttre norra |
väg- |
och vattenbyggnadsdistriktet. |
||||||||||||
År. |
Gävleborgs län. |
Västemorrlands |
län. |
Summa |
||||||||||
Förord- |
Inkomna |
Balans vid |
Förord- |
Inkomna |
Balans vid |
balans vid |
||||||||
nanden. |
planer. |
årets slut. |
nanden. |
planer. |
årets slut. |
arets slut. |
||||||||
An- |
Väg- |
An- |
Väg- |
An- |
Väg- |
An- |
Väg- |
An- |
Väg- |
An- |
Väg- |
An- |
Väg- |
|
tal. |
längd. |
tal. |
längd. |
tal. |
längd. |
tal. |
längd. |
tal. |
längd. |
tal. |
längd. |
tal. |
längd. |
|
1905............ |
i |
1,1 |
1 |
3 |
13,4 |
2 |
27,8 |
5 |
29,i |
10 |
112,3 |
13 |
125,7 |
|
1906............ |
3 |
5,0 |
2 1,1 |
4 |
15,3 |
6 |
43,1 |
7 |
85,5 |
9 |
69,9 |
13 |
85,2 |
|
1907............ |
5 |
25,3 |
0 |
9 |
40,6 |
2 |
27,9 |
0 |
— |
11 |
97,8 |
20 |
138,4 |
|
1908............ |
5 |
93,5 |
3 |
’ |
11 |
134,1 |
12 |
177,6 |
5 |
43,i |
18 |
232,3 |
29 |
366,4 |
1909............ |
3 |
16,8 |
5 |
19,8 |
9 |
131,i |
4 |
27,4 |
8 |
156,7 |
14 |
102,9 |
23 |
234,o |
1910............ |
2 |
9,8 |
5 |
23,9 |
6 |
117,o |
9 |
173,1 |
9 |
98,8 |
14 |
177,2 |
20 |
294,2 |
1911............ |
3 |
31,o |
3 |
40,i |
6 |
107,9 |
4 |
27,6 |
4 |
37,4 |
14 |
167,4 |
20 |
275,3 |
1912 ......... |
4 |
14,6 |
2 |
— |
8 |
122,5 |
7 |
95,2 |
2 |
73,s |
19 |
189,2 |
27 |
311,7 |
1913............ |
0 |
— |
1 |
9,8 |
7 |
112,7 |
23 |
76,8 |
4 |
22,1 |
38 |
244,0 |
45 |
356,7 |
1914........... |
5 |
36,6 |
2 |
22,4 |
10 |
126,9 |
10 |
122,6 |
7 |
24,9 |
41 |
341,6 |
Öl |
468,5 |
1915........... |
8 |
25,o |
5 |
88,s |
13 |
63,5 |
16 |
95,8 |
10 |
157,7 |
47 |
279,7 |
60 |
343,2 |
1916........... |
6 |
58,5 |
2 |
3,6 |
17 |
118,5 |
12 |
172,0 |
29 |
177,9 |
30 |
273,8 |
47 |
392,3 |
Inre norra väg -
Kopparbergs län. |
|||||
Förord- nanden. |
Inkomna ! Balans vid |
||||
An- |
Väg- |
An- |
Väg- |
An- |
Väg- |
tal. |
längd. |
tal. |
längd. |
tal. |
längd. |
i |
2,9 |
4 |
30,7 |
6 |
5,5 |
3 |
46,3 |
1 |
— |
8 |
51,» |
5 |
102,2 |
3 |
29,3 |
10 |
124,7 |
4 |
59,9 |
4 |
20,7 |
10 |
163,9 |
5 |
40,o |
3 |
65,s |
12 |
138,6 |
3 |
37,5 |
6 |
51,7 |
9 |
124,3 |
3 |
12,7 |
2 |
60,6 |
10 |
76,5 |
4 |
34,0 |
3 |
6,i |
11 |
104,3 |
9 |
110,2 |
8 |
88,7 |
12 |
125,8 |
11 |
57,8 |
3 |
44,6 |
20 |
139,o |
4 |
11,6 |
6 |
50,i |
18 |
100,5 |
9 |
245,6 |
8 |
47,8 |
19 |
298, j |
Sjätte huvudtiteln. (il
byggnadsdistrikten under areu 1905—1910 i kronor.
Inre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet. '') |
Mellersta norra väg- och |
översta norra väg- och |
||||||||||
Kopparbergs län. Jämtlands län. |
Summa. |
Total- summa. |
Västerbottens |
län. |
Norrbottens |
än. |
||||||
Vägar. |
Broar. |
Vägar. |
Broar. |
Vägar. |
Broar. |
Vägar. |
Broar. |
Summa. |
Vägar. |
Broar. |
Summa. |
|
95,600 |
_ |
54,500 |
27,800 |
150,100 |
27,800 |
177,900 |
129,725 |
129,725 |
67,850 |
26,950 |
1 94,800, |
|
68,800 |
39,000 |
55,100 |
71,400 |
123,900 |
110,400 |
234,300 |
205,800 |
17,000 |
222,800 |
122,600 |
114,450 |
237,050'' |
70,000 |
78,100 |
66,700 |
58,000 |
136,700 |
136,100 |
272,800 |
58,600 |
20,700 |
79,300 |
239,150 |
77,150 |
316,3001 |
34,533 |
109,500 |
160,000 |
55,400 |
194,533 |
164,900 |
359,433 |
206,400 |
7,000 |
213,400 |
157,950 |
80,000 |
237,950: |
72,000 |
128,200 |
99,100 |
42.500 |
171,100 |
170,700 |
341,800 |
125,500 |
121,100 |
246,600 |
152,985 |
8,833 |
161,818 |
109,600 |
— |
79,300 |
39,800 |
188,900 |
39,800 |
228,700 |
143,800 |
— |
143,800 |
80,015 |
— |
80,015 |
69,500 |
54,000 |
115,500 |
27,500 |
185,000 |
81,500 |
266,500 |
178,900 |
175,767 |
354,667 |
123,400 |
— |
123.400! |
84,200 |
40,400 |
128,900 |
28,500 |
213.100 |
68,900 |
282,000 |
179,000 |
9,800 |
188,800 |
176,185 |
— |
176,1851 |
91,100 |
— |
151,100 |
— |
242,200 |
— |
242,200 |
227.400 |
161,200 |
388,600 |
199,500 |
— |
199,500 |
80,500 |
133,100 |
198,300 |
52,000 |
278,800 |
185,100 |
463,900 |
384,900 |
34,500 |
419,400 |
350,800 |
— |
350,800 |
118,000 |
102,200 |
242,200 |
45,800 |
360,200 |
148,000 |
508,200 |
469,900 |
88,400 |
558,300 |
376,500 |
10,000 |
38*5,5001 |
75,300 |
— |
280,000 |
— |
355,300 |
— • |
355,300 |
427,700 |
72,500 |
500,200 |
443,737 |
75,000 |
518,737 |
väg- och 1 |
r o b y g g n |
åder |
u n d |
er a i |
bete. |
|||||||
1 19 |
5 |
42 |
7 |
61 |
12 |
73 |
50 |
5 |
55 |
51 |
3 |
54 |
av inkomna dylika planer samt längd i kilometer av däri ingående vägar i de norra
under åren 1905—1910.
och vattenbyggnadsdistriktet. |
Mellersta |
norra v. v |
distriktet. |
Översta norra v. v. |
distriktet. |
||||||||||||||||
Jämtlands län. |
Summa |
Västerbottens |
län |
Norrbottens län. |
År. |
||||||||||||||||
Förord- |
Inkomna |
Balans vid |
balans vid |
Förord- |
Inkomna |
Balans vid |
Förord- |
Inkomna |
Balans vid |
||||||||||||
nanden. |
planer. |
årets slut. |
nanden. |
planer. |
årets slut. |
nanden. |
planer. |
årets slut. |
|||||||||||||
An- |
Väg- |
An- |
Väg- |
An- |
Väg- |
An- |
Väg- |
An- |
Väg- |
An- |
Väg- |
An- |
Väg- |
An- |
Väg- |
An- |
Väg- |
An- |
Väg- |
||
to |
längd. |
tal. |
längd. |
tal. |
längd. |
tal. |
längd. |
tal |
längd. |
tal. |
längd. |
tal. |
längd. |
tal. |
längd. |
tal. |
längd. |
tal. |
längd. |
||
i |
10,8 |
4 |
54,9 |
5 |
36,8 |
u |
42,3 |
ii |
185,8 |
6 |
116,9 |
17 |
297,4 |
2 |
14,3 |
4 |
185,5 |
5 |
57,4 |
1905 |
|
i |
58,3 |
2 |
108,3 |
4 |
84,2 |
12 |
136,1 |
3 |
14,8 |
8 |
77,8 |
12 |
234,4 |
3 |
78,7 |
3 |
17,9 |
5 |
118,2 |
1906 |
|
i |
— |
2 |
23,5 |
3 |
60,8 |
13 |
185,5 |
8 |
143,9 |
8 |
182,1 |
12 |
196,2 |
1 |
38,6 |
3 |
105,i |
3 |
51,6 |
1907 |
|
7 |
118,5 |
2 |
58,3 |
8 |
121,o |
18 |
284,9 |
5 |
75,9 |
12 |
167,o |
5 |
105,o |
1 |
38,4 |
8 |
13,i |
2 |
77,0 |
1908 |
|
6 |
73,3 |
4 |
70,s |
10 |
124,o |
22 |
262,6 |
7 |
108,5 |
1 |
40,7 |
11 |
172,8 |
5 |
166,1 |
2 |
77,o |
5 |
166,i |
1909 |
|
12 |
108,8 |
9 |
95,4 |
13 |
136,9 |
22 |
261,2 |
11 |
74,4 |
8 |
133,8 |
14 |
113,4 |
3 |
39,6 |
4 |
44,4 |
4 |
161,3 |
1910 |
|
6 |
103,2 |
4 |
25,8 |
15 |
214,3 |
25 |
290,8 |
8 |
234,5 |
6 |
47,2 |
16 |
300,7 |
7 |
130,2 |
3 |
91,o |
8 |
200,5 |
1911 |
|
5 |
54,9 |
8 |
115,2 |
12 |
154,i |
23 |
258,4 |
5 |
96,5 |
14 |
147,6 |
7 |
249,6 |
12 |
151,5 |
7 |
91,o |
13 |
261,o |
1912 |
|
4 |
85,i |
6 |
44,8 |
10 |
194,4 |
22 |
320,1 |
18 |
368,6 |
2 |
42,2 |
23 |
575,9 |
17 |
404,2 |
8 |
164,3 |
22 |
500,8 |
1913 |
|
9 |
290,3 |
8 |
248,i |
11 |
236,6 |
31 |
375,6 |
23 |
412,4 |
10 |
231,7 |
36 |
756,6 |
27 |
418,7 |
13 |
247,7 |
36 |
671,9 |
1914 |
|
9 |
117,9 |
5 |
150,7 |
15 |
203,8 |
33 |
304,3 |
32 |
408,8 |
12 |
291,7 |
56 |
873,8 |
19 |
107,8 |
22 |
334,8 |
33 |
444,4 |
1915 |
|
9 |
190,o |
3 |
— |
21 |
393,8 |
40 |
692,o |
48 |
885,c |
42 |
577,0 |
62 |
1,182,4 |
18 |
355,7 |
23 |
297,1 |
28 |
503,o |
1916 |
62
Sjätte huvudtiteln.
Längd av enskilda järnvägar inom nedre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet
i kilometer.
År. |
Yttre norra |
väg- och vattenbyggnads-distriktet. |
Inre |
norra |
väg- och vattenbyggnads-distriktet. |
|||||||
Gävleborgs län. |
Västernorr-lands län. |
Summa. |
Kopparbergs |
Jämtlands län. |
Summa. |
|||||||
I trafik. |
Under bygg- nåd. |
I trafik. |
Under bygg- nåd. |
I trafik. |
Under bygg- nad. |
I trafik. |
Under bygg- nåd. |
I trafik. |
Under bygg- nåd. |
I trafik. |
Under bygg- nåd. |
|
1905 ............ |
269,5 |
1,9 |
106,2 |
* 0,o |
375,7 |
1,9 |
452,8 |
353,5 |
0,o |
0,o |
452,8 |
353,5 |
1906 ............ |
» |
» |
)) |
» |
» |
)) |
463, i |
343,2 |
» |
» |
463,1 |
343,2 |
1907 ........... |
» |
» |
)) |
» |
» |
» |
533,5 |
272,8 |
» |
» |
533,5 |
272,8 |
1908 ............ |
271,4 |
28,9 |
» |
)) |
377,e |
28,9 |
» |
279,7 |
» |
» |
» |
279,7 |
1909 ............ |
» |
)) |
» |
» |
» |
» |
» |
» |
» |
0,8 |
» |
280,5 |
1910 ............ |
300,3 |
0,o |
» |
.. |
406,5 |
0,o |
813,2 |
0,o |
0,8 |
0,o |
814,o |
0,o |
1911 ............ |
» |
)) |
» |
2,5 |
)) |
2,5 |
» |
» |
» |
» |
» |
» |
1912 ............ |
i) |
» |
)) |
)) |
» |
» |
)) |
30,3 |
» |
» |
814.0 |
30,3 |
1913 ............ |
)) |
» |
» |
>. |
)) |
» |
» |
» |
» |
» |
» |
)) |
1914 ............ |
» |
» |
108,7 |
0,o |
409,o |
0,o |
» |
•> |
» |
» |
)) |
)) |
1915 ............ |
» |
» |
» |
>» |
» |
» |
)) |
» |
» |
)) |
» |
|
1916 ........... |
300,3 |
301,3 |
108,7 |
0,o |
409,o |
301,s |
| 843,5 |
0,o |
0,8 |
0,o |
844,3 |
0,o |
N. B. Varje järnväg har i denna tablå till sin helhet förts till det län, inom vilket den till större
delen av sin längd är belägen.
Styrelsen anför vidare:
»På sätt av förut intagna tablåer närmare framgår, hava sedan år 1906
anslagen till väg- och broarbeten inom ifrågavarande båda distrikt i allmänhet
två- ä tredubblats samt antalet inneliggande förordnanden och längden av de vägar,
som svara mot därmed avsedda vägplaner, två- ä fyrdubblats. Vid en jämförelse
med de övriga väg- och vattenbyggnadsdistrikten befinnes, att anslagen för vart och
ett av de norra distrikten under samma tid vuxit i stort sett från cirka 40 % utöver
anslagen för vart och ett av de övriga distrikten till cirka 80 % därutöver, varvid
även är att märka, att medellängden av de undersökta vägarna i de norra
distrikten är 1,8 ä 2,8 gånger så stor som i de övriga, där arbetena oftare inskränka
sig till omläggningar och förbättring av befintliga vägar. Då härtill
kommer, att i de norra distrikten tjänsteresornas längd och tidsutdräkten för desamma
är betydligt större än i de övriga distrikten, att på grund av klimatet
den nyttiga arbetstiden för utearbeten är kortare än längre söderut och att distriktstjänstemännen
i dessa landsdelar måste stå allmänheten till tjänst i relativt
större omfattning än i landets sydligare delar, där tillgången till ingenjör skrafter
är ojämförligt mycket bättre, torde vara tydligt, att en förstärkning av
arbetskrafterna är nödvändig. I någon mån beror visserligen de tre senaste
Sjätte huvudtiteln.
63
arens våldsamma stegring av med kristiden sammanhängande förhållanden, vilket
också nödvändiggjort förordnandet av extra förrättningsmän i avsevärd utsträckning,
men även bortsett härifrån har arbetsbördan stegrats i sådan grad, att ett
ökande av arbetskrafterna är oundgängligen nödvändigt, och nämnda stegring
kommer av allt att döma att alltjämt fortgå.
Då expeditionsgöromålen för distriktsclieferna och svårigheten för dem att
övervaka och sammanhålla ärendena inom respektive distrikt även ökats i motsvarande
grad, kan saken icke Lämpligen ordnas på annat sätt än genom de båda
distriktens uppdelning i tre eller fyra distrikt med till en början minst åtta
tjänstemän i stället för de nuvarande sex. En uppdelning i tre distrikt kan ej
lämpligen ske efter länsgränserna och skulle dels nödvändiggöra att fortfarande
i tvenne av distrikten från början tillsätta två distriktsingenjörer och dels ej
kunna bliva annat än ett provisorium, som inom en ganska närbelägen framtid
skulle påkalla ny distriktsindelning i fyra distrikt, varav då till en början ett
eller två med två distriktsingenjörer. Uppdelning nu omedelbart i fyra distrikt åter
med en distriktschef och eu distriktsingenjör i varje skulle medgiva en för längre
framtid lämplig indelning av distrikten, som kunde fås sammanfallande med länsgränserna,
samt möjliggöra en framtida utveckling helt enkelt genom att utan
ändring av distriktsindelningen tillsätta ytterligare eu distriktsingenjör i de distrikt,
där så kunde tarvas.
Övre non-a väg- och vattenbyggnadsdistriktet, som nu består av Västerbottens
och Norrbottens län, delas då lämpligen i tvenne distrikt, vartdera omfattande
ett av de båda nämnda länen. Nedre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet
åter, som nu består av Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och
Jämtlands län, skulle kunna tänkas uppdelat antingen i ett distrikt, omfattande
de båda nordligare länen, och ett, omfattande de båda andra, eller också i ett
distrikt, omfattande de båda kustlänen, och ett, omfattande de båda inre länen.
Av förut intagna tablåer framgår, hurusom arbetsbördan till så ofantligt mycket
större del är förlagd till de båda norra länen, att en delning i ett nordligare och ett
sydligare distrikt efter länsgränserna tydligtvis icke kan ifrågakomma. I verkligheten
är arbetsbördan inom de båda nordligare länen till och med förlagd så
långt norr ut, att man i och för utjämnande av densamma vid eu delning på
sagda sätt vore nödsakad att avdela både Härjedalen och Medelpad till det sydligare
distriktet, utan att ändock full, om också i nödfall tillräcklig, likvärdighet
mellan de båda delarne erhölles. Under dessa förhållanden synes delningen i
ett östligare och ett västligare distrikt ojämförligt mycket lämpligare. Fördelarna
härmed äro, att arbetsbördan bleve jämnare fördelad, att distrikts- och länsgränser
sammanfölle och att de enskilda järnvägarna bleve delade på de båda nya
distrikten. I sistnämnda hänseende torde böra framhållas, hurusom från vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens synpunkt är synnerligen önskvärt, att så få som
möjligt av distrikten efter den nya indelningens genomförande bliva utan enskilda
järnvägar, vilkas tillsyn utgör en viktig del av distriktstjiinstemännens arbete,
varför, med hänsyn till rekryteringen av för de olika distrikten erforderliga
krafter, sådant arbete bör förekomma i så många av distrikten som möjligt.
Den sålunda föreslagna delningen har emellertid den nackdelen att i kommunikationshänseende
vara något underlägsen den andra delningen, om också i
långt mindre grad än vad vid första påseendet kan synas vara fallet. Då kommunikationsfrågan
onekligen har avsevärd betydelse, synes till närmare belysande
av nu anförda påstående följande böra framhållas. Kopparbergs och Gävleborgs
64
Sjätte huvudtiteln.
län äro sinsemellan val förbundna med de redan nu förefintliga järnvägarna,
under det att de båda norra länen i det stora hela äro sämre förbundna sinsemellan
än med de båda södra länen. Jämtlands läns södra del är redan nu
bättre förbunden med Kopparbergs län än med Västernorrlands och redan år
1919, då banan Sveg—Brunflo beräknas vara fullbordad, erhåller även det ''inre''
distriktet en i dess längdriktning genomgående kommunikationsled. Till den
mest avlägset liggande delen av Jämtland, den nordvästra, kommer man lika
snabbt och bekvämt från Falun som från Sundsvall och mycket lättare än från
Härnösand. Att den förstnämnda färden på grund av nattågsresan betingar högre
biljettpris, har för staten som helhet betraktad ingen avsevärd betydelse, då natttågsresan
sker på statens egen järnväg; den blir därigenom till och med billigare
för statsverket än resan från Härnösand. Detsamma gäller med avseende på
resor till Ångermanlands nordligaste hörn, trakterna kring Tåsjö. Då i allmänhet
eu distriktstjänsteman torde komma att hava sitt hemvist i vartdera länet, gäller
detta för övrigt endast för de fall, då den i det andra länet boende behöver göra
en dylik tjänsteresa. På grund härav synes olägenheten i avseende på kommunikationerna
av denna delning — i ett kustdistrikt och ett inre — jämfört med
den andra delningen vara så liten, att den på intet vis kan uppväga de ovannämnda
tre fördelar, som samma delning medför.
De båda distriktsclieferna hava uttalat sig för distriktens delning i tre
delar opå sådant sätt, att Norrbottens län utgjorde ett distrikt, Västerbottens län
och Ångermanland ett samt Gävleborgs, Kopparbergs och Jämtlands län tillika
med Medelpad ett distrikt, varvid till en början i det förstnämnda distriktet skulle
tillsättas en och i de båda andra två distriktsingenjörer, varigenom tjänstemännens
antal skulle uppgå till inalles åtta. Då på sätt ovan angivits en dylik delning
av flera skäl icke synes lämplig, och då densamma bland annat motiverats
med en för det allmännas båtnad så främmande synpunkt som distriktschefernas
intresse av att hava tillgång till tillräcklig privat praktik, varutinnan skillnaden
för samtliga distriktstjänstemän, då antalet tjänstemän med den av styrelsen
föreslagna delningen är alldeles detsamma, emellertid ej kan bliva avsevärd i
annan mån än vad som kan bero på eu något olika förskjutning därav de olika
tjänstemännen emellan, synes detta förslag, så mycket mer som dess realiserande
snart skulle framkalla behovet av att ännu en gång förändra distriktsindelningen,
icke böra genomföras. Angående tudelning av nedre norra distriktet anför chefen
i detsamma intet annat än dels att eu delning i ett nordligare och ett sydligare
distrikt ej kan ske länsvis, då därigenom så stor olikhet i arbetsbörda för de båda
nya distrikten skulle uppstå, att ej ens genom både Medelpads och Härjedalens
tilldelande till det sydligare distriktet tillräcklig kompensation skulle erhållas,
under det att en delning länsvis i ett östligare och ett västligare distrikt ej vore
lämplig i kommunikationshänseende, samt dels att för vartdera distriktet då skulle
erfordras en distriktschef och en distriktsingenjör. Som det även ifrågasatts, att
i nedre norra distriktet endast tillsätta ytterligare en distriktsingenjör utan att
dela distriktet, torde böra framhållas, dels att härigenom ingen lättnad i den
så starkt påklagade stora arbetsbördan för distriktschefen med göromål för
expeditioner och dylikt skulle kunna erhållas, och dels att arbetsbördan visat
sig delvis svårare att medhinna i det nedre än i det övre norra distriktet, i
det att exempelvis förordnandena under de senare åren, 1910—1916, visat sig
kräva i medeltal 50 % längre tid i det nedre än i det övre distriktet.
På grund av vad sålunda anförts synes följande uppdelning av de norra
väg- och vattenbyggnadsdistrikten böra ske, nämligen i
Sjätte huvudtiteln.
(>5
yttre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet... Gävleborgs- och Västernorrlands
län,
inre » > » » ... Kopparbergs och Jämtlands län,
mellersta » » » » ... Västerbottens län samt
översta » » » » ... Norrbottens län.
Kostnaden för statsverket av den sålunda föreslagna uppdelningen av de
norra väg- och vattenbyggnadsdistrikten är såväl absolut som i förhållande till
de därmed förenade utomordentliga fördelarna för de allmänna arbetenas bedrivande
i dessa orter ytterst obetydlig och utgöres av endast två distriktschefslöner
eller inalles 6,000 kronor om året.
Det enda, som för närvarande kan tänkas inverka på sättet för ett dylikt
inrättande av nya tjänster i väg- och vattenbyggnadsdistrikten, är det blivande
ordnandet av allmänna vägars byggnad och underhåll, varutinnan en av Kungl.
Maj:t tillsatt kommission nyligen framlagt vissa förslag. Lösningen av dessa
frågor åter torde kräva ett avsevärt antal år, och även om den skulle kunna
emotses osedvanligt snart, kan den dock under inga förhållanden avvaktas före
fattandet av beslut i nu föreliggande fråga, som måste ordnas skyndsammast
möjligt. Och som vidare även vägfrågan, i vad avser ingenjörstjänster, enligt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens uppfattning näppeligen kan annat än innebära en
ytterligare utveckling av distriktstjänsterna, synes intet som helst skäl föreligga,
att nu ifrågavarande tjänster icke skulle ställas på ordinarie stat.»
I nu avhandlade fråga har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen infordrat
yttranden från samtliga Kungl. Maj:ts befallningshavande, som
därav beröras. Ur dessa yttranden må återgivas följande.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kopparbergs län har ansett sig böra tillstyrka
en sådan delning av det nedre norra distriktet, att Kopparbergs och Jämtlands
län komme att utgöra ett distrikt.
Kungl. Maj ds befallningshavande i Gävleborgs län finner visserligen med hänsyn
till kommunikationerna samt de större flottledernas och huvudvägarnas sträckning
eu sammanslagning av Gävleborgs län med Kopparbergs län fördelaktigare
än den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna, men då styrelsens förslag
syntes innebära en jämnare fördelning av göromålen samt en dylik fördel vid
ett sammanförande av Gävleborgs och Kopparbergs län icke torde kunna vunnas
utan en styckning av antingen Jämtlands eller Västernorrlands län så att Härjedalen
respektive Medelpad förenades med de båda sydliga länen till ett distrikt,
har Kungl. Maj:ts befallningshavande ansett sig böra biträda styrelsens förslag.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västernorrlands län håller i likhet med
styrelsen före, att en utökning av arbetskrafterna inom det nedre norra väg- och
vattenbyggnadsdistriktet vore av största behov påkallad. Beträffande sättet för
-distriktets delning har Kungl. Maj:ts befallningshavande däremot icke ansett sig
kunna biträda styrelsens förslag. Kör Jämtland och Yästernorrlands län förelåge
redan ett flertal gemensamma vägföretag och flera torde vara att påräkna. Indalsälven
och Ljunga älv, vilka båda hade sitt utlopp inom Yästernorrlands län,
genomflöte i sitt övre, lopp Jämtland. Ärenden rörande vägar med antydd sträckning
och angående flottning i nämnda båda älvars flodområden ankomme esomBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 höft. 9
Kungl. Maj:
befallnings
havande.
Sjätte huvudtiteln.
G<>
oftast på gemensam handläggning av länsstyrelserna i Jämtlands och Västernorrlands
län. ^ Med hänsyn därtill syntes det obetingat vara lämpligast, att Jämtland»
län, eller åtminstone landskapet Jämtland, hänfördes till samma väg- och vattenbyggnadsdistrikt
som Västernorrlands län. Mellan sistnämnda län och Gävleborgs
län förefunnes icke samma gemensamhet. Till gemensam handläggning förelåge
allenast ett enda vägföretag, varom undersökning redan torde vara slutförd, och
andra företag syntes icke kunna ifrågasättas. Gemensamma flottningsfrågor kunde
icke heller tänkas, då inom Västernorrlands län belägna flodområden icke berörde
Gävleborgs län. Jämväl ur kommunikationssynpunkt funne Kung!. Majds befallningshavande
den föreslagna distriktsindelningen mindre lämplig. Det enligt förslaget
av Gävleborgs och Västernorrlands län bestående distriktet, liksom även
det föreslagna, andra distriktet, skulle erhålla eu i hög grad olämplig och av omständigheterna
icke i någon mån påkallad utsträckning i norr och söder, under
det utsträckningen i öster och väster bleve relativt obetydlig.
På grund av det anförda har Kungl. Maj:ts befallningsliavande föreslagit eu
sådan uppdelning av nedre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, att Västernorrlands
län och landskapet Jämtland av Jämtlands län gemensamt hänfördes
till ett distrikt.
Kungl. Maf.ts hefallningsharande i Jämtlands län har ifrågasatt, huruvida icke
tidpunkten för vidtagande av den föreslagna ändrade indelningen vore mindre
lämplig.^ Då resultatet av de utav vägkommissionen framlagda förslagen i avseende
å ett mera tillfredsställande ordnande av de allmänna vägarnas byggande
och underhåll sannolikt inom den närmaste tiden kunde förväntas och de förändringar,
som i anledning därav komme till stånd, säkerligen komme att hava
ej så ringa inflytande på de ifrågavarande tjänstemännens uppgifter och arbete,
ville det synas Kungl. Majds befallningshavande, att det förelåge skäl att avvakta
vägfrågans ordnande, innan eu mera vittgående ändring i fråga om väg- och vatten--byggnadsdistrikten företoges.
Därest emellertid eu dylik ändring ansåges icke kunna vidare anstå, har
Kungl. Majds befallningshavande i fråga om distriktsindelningen anslutit sig till
styrelsens förslag.
Kungl. Mag:ts befallningshavande i Västerlottens län har kraftigt betonat vikten
av att bereda ökade arbetskrafter i de norra väg- och vattenbyggnadsdistrikten,
varigenom en snabbare handläggning kunde vinnas för det stora antalet
aktuella vägprojekt. I fråga om delningen av det övre norra distriktet har Kungl.
Majds befallningshavande vitsordat, att det vore synnerligen av behovet påkallat,
att Västerbottens län finge utgöra ett självständigt distrikt, särskilt som en allt
starkare utveckling av länets vägväsende torde kunna emotses.
Jämväl Kungl. Maf.ts hefallningshavande i Norrlottens län har tillstyrkt en
delning av det övre distriktet på sätt styrelsen föreslagit. Utöver vad styrelsen
til! stöd därför anfört har Kungl. Majds befallningshavande velat framhålla, att,
då länets landsting sedan flere år tillbaka årligen anvisade anslag dels för upprättande
av förslag och planer till anläggning av sådana vägar, för vilka statsanslag
icke kunde erhållas, och dels för anläggande av statsunderstödda vägar,
Kungl. Majds befallningshavande nödgats anlita den ende inom länet bosatte
distiiktstjänstemannen för undersökningar samt upprättande av förslag ocli planer
till dylika väganläggningar. Sålunda både nämnde tjänsteman på uppdrag av
Sjette huvudtiteln.
Ii7
Kungl. Maj:ts befallningsliavande under åren 1915 ocli IDIG samt under tiden
till den 20 februari 1917 efter verkställda undersökningar inkommit med förslag
och planer till 14 väganläggningar avseende s. k. landstingsvägar med en beräknad
anläggningskostnad av tillhopa 127,350 kronor. Dessutom både Kungl. Maj:ts
befallningsliavande nödgats anlita samma tjänsteman för granskning av liknande
förslag och planer, som till ett antal av ävenledes 14 och med en beräknad anläggningskostnad
av 200,755 kronor uppgjorts av inom länet anställda scliaktmästare.
Även för framtiden torde i icke mindre omfattning för samma ändamål
behöva anlitas sakkunnigt biträde. Av vad sålunda anförts liksom av vad
Kungl. Maj:ts befallningskavande eljest hade sig bekant hade Kungl. Maj:ts befallningshavande
fått den uppfattningen, att omförmälde tjänsteman dels med
uppdrag av nu nämnda slag dels ock med tjänsteärenden i övrigt anlitas i sådan
omfattning, att hans arbetsbörda vore väsentligt större än skäligen kunde begäras.
Med anledning av nu återgivna yttranden anför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
vidare följande:
»Såsom av dessa yttranden framgår, äro Kungl. Muj:ts befallningsliavande
i Västerbottens och Norrbottens län obetingat av samma mening som vägock
vattenbyggnadsstyrelsen i vad avser det övre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktets
delning. De övriga fyra befallningshavandena däremot, vilkas län
ligga inom det nedre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, ansluta sig visserligen
alla till planen på detta distrikts uppdelning i två distrikt, befallningshavanden
inom Jämtlands län dock med det förbehållet, att det vill synas, att
det föreligger skäl att avvakta vägfrågans ordnande i vårt land, innan en mera
vittgående ändring’ företages, men med förordande, om saken ej kan anstå, av
den delning, som av styrelsen föreslagits. Såsom styrelsen ovan framhållit, synes
sakens ordnande på grund av arbetsbördans utomordentliga stegring ej kunna
längre anstå, varför också villkoret för Kungl. Maj:ts befallningshavandes tillstyrkande
torde vara att anse som uppfyllt. I avseende på sättet att uppdela
nedre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet råder hos flera av befallningshavandena
däremot en lätt förståelig tvekan, men med ett undantag tillstyrka
dock samtliga den uppdelning, som av styrelsen föreslagits. Kungl. Maj:ts
befallningsliavande i Väs ternorrlands län finner sig böra föreslå en sådan uppdelning,
att provinsen Härjedalen av Jämtlands län skulle tillsammans med de
båda södra länen utgöra ett distrikt. Men då dels, såsom ovan framhållits, vid
delning i ett sydligare och ett nordligare distrikt tillräcklig utjämning i arbetsbörda
icke erhålles med mindre än att åtminstone även provinsen Medelpad
tilldelas det sydligare distriktet, och dels såväl Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Jämtlands län, som därav skulle direkt beröras, som ock Kungl.
Maj:ts befallningsliavande i Gävleborgs län ställer sig avvisande .mot tanken
på en sådan delning av länen, synes den av Kungl. Maj:ts befallningsliavande
i Västernorrlands län föreslagna delningen icke böra ifrågakomma. Av de för
övrigt anförda skälen till tvekan i avseende på den av styrelsen föreslagna delningen
synes endast frågan om kommunikationerna vara av saklig betydelse,
men har styrelsen ovan närmare utvecklat, hurusom nackdelarna härutinnan dock
ej kunde anses vara så stora, att de uppvägde de därmed i andra avseenden
vunna fördelarna, något vari också flertalet av Kungl. Maj:ts befallningsliavande
genom sin anslutning till styrelsens förslag synas hava instämt.»
Vägkommis
sionen.
Väg- och
vattenbyggnadsatyrelsen
den *Vn 1917.
Sjätte huvudtiteln.
över styrelsens förslag i denna del har 1911 års vägk om mission
den 31 oktober 1917 avgivit infordrat utlåtande. Kommissionen anför
därvid följande:
»Av handlingarna i ärendet framgår, att arbetsbördan inom de två norra
väg- och vattenbyggnadsdistrikten under senaste tiden särskilt på grund av de
ökade göromålen för vägundersökningar och vägbyggnader vunnit den omfattning,
att en förstärkning av arbetskrafterna i dessa distrikt är av behovet påkallad’
Enligt kommissionens uppfattning kan det emellertid sättas i fråga, huruvida
för närvarande detta behov lämpligen bör tillgodoses på det sätt, som styrelsen
föreslagit.
I detta, avseende får kommissionen erinra om sitt den 15 december 1916
avgivna betänkande med förslag till lag om allmänna vägar på landet. Detta
förslag förutsätter inrättande av vissa nya befattningar för vägväsendet, nämligen
vägdirektörstjänster, en för varje län, och skulle vägdirektörerna lyda under
Kungl. Maj:ts befallningshavande samt få till uppgift bland annat att verkställa
undersökningar samt avgiva betänkanden med planer och kostnadsförslag angående
väganläggningar och vägförbättringar inom var sitt län ävensom att utöva
tillsyn och kontroll å utförandet av väghållningsdistriktens (landstingsområdenas)
med statsmedel understödda allmänna vägbyggnadsarbeten.
Därest kommissionens förslag i denna'' del vinner beaktande, skulle sålunda
tjänstemännen i väg- och vattenbyggnadsdistrikten vinna en väsentlig lindring i
dem nu påvilande arbetsbörda. Men även för den händelse kommissionens förslag
icke skulle komma till genomförande, lärer i allt fall den omläggning av gällande
■^lagstiftning, som för närvarande står på dagordningen och som enligt kommissionens
uppfattning måste inom en nära framtid vidtagas, nödvändigt komma
att medföra mer eller mindre genomgripande förändringar beträffande den lokala
väg- och vattenbyggnadsförvaltningens organisation och verksamhet.
Vid nu anförda förhållanden torde det knappast vara tillrådligt att nu utvidga
den . föikandenvarande organisationen pa detta område genom inrättande
av nya ordinarie tjänster inom väg- och vattenbyggnadsdistrikten. I stället torde
det otvivelaktigt föreliggande behovet av lindring i arbetsbördan för distriktstjänstemännen
i de båda norra distrikten lämpligen böra tillgodoses genom anställande
tills vidare av extra arbetskrafter. Något närmare förslag i detta syfte
torde det emellertid icke tillkomma vägkommissionen att framställa.»
På grund av vad sålunda anförts har vägkommissionen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte finna väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning,
i vad den avsåge inrättande på ordinarie stat av två nya
distriktschefstjänster, .icke böra för närvarande bifallas.
I forenämnda .skrivelse den 21 november 1917 har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen underkastat den av vägkommissionen föreslagna
omändriugen av vägväsendets förvaltningsorganisation eu kritisk
granskning samt, under framhållande av det nuvarande systemets fördelar,
förklarat sig vidhålla sin framställning om de begärda två d i strik ts—
chefsbefattningarnas uppförande å ordinarie stat.
Sjette huvudtiteln.
(ii>
Av den föreliggande utredningen torde med full tydlighet framgå, Departements,
att tjänsteåliggandena i nu ifrågavarande distrikt antagit en sådan om- chefen''
fattning, att åtgärder till förstärkande av arbetskrafterna därstädes äro av
behovet oundgängligen påkallade. I sådant syfte har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit en tudelning av vartdera av de två norra distrikten.
Det övre norra distriktet skulle sålunda uppdelas i ett distrikt, omfattande
Norrbottens län, och ett distrikt, bestående av Västerbottens
län. Av de i nedre norra distriktet ingående länen skulle Gävleborgs
och Västernorrlands län, å ena, samt Kopparbergs och Jämtlands län,
å andra sidan, var för sig bilda ett distrikt. I vart och ett av de
härigenom uppkomna fyra distrikten skulle enligt styrelsens förslag
finnas anställda 1 distriktschef och 1 distriktsingenjör.
Beträffande uppdelningen av distrikten hava olika meningar gjort
sig gällande. Vederbörande distriktschefer hava sålunda i främsta
rummet föreslagit distriktens delning i tre distrikt, bestående, det
ena av Norrbottens län, det andra av Västerbottens län jämte landskapet
Ångermanland samt det tredje av återstoden av det nuvarande
nedre norra distriktet. 1 Norrbottens län skulle enligt samma
förslag tills vidare en distriktschef och en distriktsingenjör vara tillräckliga.
Såsom stöd för Ångermanlands sammanslagning med Västerbottens
län bär framhållits, att, därest sistnämnda län, vilket vore det
arbetsammaste av de båda nordligaste länen, ensamt skulle bilda ett
distrikt, en distriktschef och en distriktsingenjör knappast vore tillfyllest,
varemot ett distrikt, omfattande Västerbottens län jämte Ångermanland,
borde kunna betjänas av en distriktschef jämte två distriktsingenjörer.
En dylik sammanslagning innebure jämväl en ganska naturlig
samt i kommunikations- och geografiskt hänseende lämplig åtgärd.
Därigenom skulle vidare det minskade nedre norra distriktet kunna betjänas
av det nuvarande antalet tjänstemän. Framdeles uppkommande
behov av ökade arbetskrafter tillgodosåges lämpligast genom anställandet
av ökat antal distriktsingenjörer, på vilka distriktscheferna kunde
överlåta tillfälliga, särskilt med resor förbundna tjänsteuppdrag, vilka
ställde sig hindrande i vägen för expeditions- och övriga tjänstegöromåls
snabba och oavbrutna bedrivande. Skulle åter en tudelning
av de nuvarande distrikten företagas, kunde detta i fråga om det övre
norra distriktet, enligt vederbörande distriktschefs åsikt, icke lämpligen
ske annorledes än länsvis, så att ett distrikt bildades av Norrbottens
län med 1 distriktschef och tills vidare 1 distriktsingenjör samt det andra
av Västerbottens län med 1 distriktschef och 2 distriktsingenjörer, eller
inalles för båda tillsvidare 5 tjänstemän. En tudelning av det nedre
70 Sjätte huvudtiteln.
norra distriktet länsvis kunde enligt chefens för detta distrikt åsikt icke
lämpligen ske.
Beträffande sistnämnda distrikt har slutligen Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Västernorrlands län på förut återgivna skäl ifrågasatt
en sådan delning, att Härjedalen jämte de båda södra länen tillsammans
bildade ett distrikt.
Vägkommissionens den 15 december 1916 framlagda förslag till
lag om allmänna vägar på landet innebär en omläggning av den del
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsbefattning och organisation,
som avser ärenden rörande förslag till och byggande av allmänna vägar,
i sådan riktning, att den befattning, styrelsen och dess underlydande
distriktstjänstemän hittills tagit med ärenden av ifrågavarande slag,
skulle i huvudsak överflyttas till en ny organisation, bestående av direkt
under Kungl. Maj:ts befallningshavande lydande vägdirektörer, en
för varje län, samt underordnade vägmästare och lägre befattningshavare.
Ett genomförande av kommissionens förslag i denna del
skulle komma att medföra en betydande minskning av distriktstjänstemännens
nuvarande arbetsbörda.
Ehuru jag på sakens nuvarande ståndpunkt uppenbarligen icke kan
ingå i någon prövning av lämpligheten av den utav kommissionen föreslagna
omorganisationen, synes emellertid försiktigheten bjuda att icke
nu inrätta några nya ordinarie befattningar inom väg- och vattenbyggnadsdistrikten.
Jag kan således icke förorda väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
ifrågavarande förslag, utan synes den oundgängliga ökningen av distriktspersonalen
böra vinnas genom anvisande av medel till anställande
å extra stat av det behövliga antalet tjänstemän. I sådant hänseende
torde ökningen av distriktstjänstemännens antal kunna inskränkas till
anställandet å extra stat av en distriktschef och en distriktsingenjör.
Genom anställande av en ny distriktschef kan vinnas eu delning
av övre norra distriktet, vilket är synnerligen välbehövligt med hänsyn
till detta distrikts storlek, bristfälliga kommunikationer samt göromålens
omfattning. Däremot slipper man för närvarande gå till en delning
av det nedre norra distriktet, en fråga som är av ganska svårlöst
natur. Ej heller torde behovet av en delning av detta distrikt vara
så överhängande, att icke en dylik åtgärd kan ännu någon tid anstå.
Visserligen hava även i detta distrikt göromålen tillväxt i avsevärd
omfattning, men dock i mindre grad än i det övre distriktet, vartill
kommer, att kommunikationerna i regel äro bättre i det nedre.
Sjätte huvudtiteln.
Med bär framlagt förslag skulle således Norrbottens län och Västerbottens
län bilda var sitt distrikt med var sin distriktschef• och varsin
distriktsingenjör. Den nya distriktsingonjöreu skulle tillkomma i nedre
norra distriktet och lämpligen kunna stationeras i Falun. Av de nuvarande
distriktstjänstemännen i nedre norra distriktet är distriktsebefen
bosatt i Gävle, under det distriktsingenjörerna äro boende eu i
Sundsvall och en i Östersund.
För förslagets genomförande skulle för anställande av en distriktschef
och en distriktsingenjör på extra stat för år 1919 erfordras ett anslag
å 4,500 kronor.
I detta sammanhang må nämnas, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i skrivelse den 21 juli 1917 framlagt förslag till ny taxa för
arvode för förrättningar, som verkställas av tjänstemännen i väg- och
vattenbyggnadsdistrikten. Över denna framställning bar statskontoret
den 19 oktober samma år avgivit infordrat utlåtande och däruti meddelat,
att statskontoret icke har någon anmärkning mot förslaget i de
delar, där statskontorets granskning kan anses påkallad.
Det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda framlagda förslaget
avser åtskilliga förändringar av bestämmelserna i den nu gällande
taxan av den 28 september 1888, vilka förändringar betingas av de allt
mera ökade kraven å arbetsplaners beskaffenhet och detaljerade utförande
samt å tillhörande undersökningars fullständighet. I sammanhang därmed
skulle vissa mindre höjningar av de nu utgående ersättningsbeloppen
äga rum, vilka höjningar i allmänhet endast skulle utgå med
mindre belopp, dock att en väsentlig höjning skulle äga rum av gottgörelsen
för det arbete utom förrättningsmannens hemvist, som ersättes
genom dagarvode. Detta utgör för närvarande för distriktschef 16
kronor, för distriktsingenjör eller officer i väg- och vattenbyggnadskåren
13 kronor samt för annat biträde högst 9 kronor. I dessa arvoden
föreslås ingen annan ändring, än att den av riksdagen i skrivelse nr 6
år 1911 påpekade oegentligheten, att dagarvode utgår med högre belopp,
om biträdet är officer i väg- och vattenbyggnadskåren, än om
han — frånsett distriktsingenjör — är annan av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
godkänd ingenjör, på det sätt avskaffas, att arvodet till
ingenjörsbiträde i alla fäll skulle utgå med 13 kronor. Ehuru alltså
dagarvodet skulle i det hela bliva oförändrat, skulle omförmälda gottgörelse
för förrättning utom vederbörandes hemvist på det sätt ökas,
att förrättningsman och ingenjörsbiträde skulle vid sådan förrättning
Angående förändrad
taxa
för tjänstemännen
i vägoch
vattenbyggnadsdiatrikten.
72
Sjätte huvudtiteln.
äga uppbära förutom dagarvode även traktamente enligt resereglemente!-Jämlikt nir gällande taxa utgår däremot traktamente endast för de
dagar under resan, som icke till någon del för undersökningen använts.
Med avseende å förslaget att traktamente samtidigt med dagarvode sålunda
skulle uppbäras, då förrättningsman eller biträde verkställer undersökning
utom hemorten, må erinras, att traktamente enligt resereglemente!
avser att utgöra gottgörelse för de ökade levnadskostnader, som
uppstå för en person, när lian utför förrättning å annat ställe än där
han är bosatt. En tjänsteman, vilkens avlöning är till beloppet bestämd,
uppbär sålunda under tjänsteresa sin avlöning oavkortad och
dessutom traktamente. Då en distriktschefs lön blott uppgår till 3,000
kronor och en distriktsingenjörs lön till 1,500 kronor samt deras ytterligare
avlöning utgår i form av ersättning enligt taxan, synes det icke
oberättigat, att de, jämte denna ersättning, uppbära traktamente under
förrättning utom hemorten.
Då utredningen i ärendet vidare utvisar, att den enligt nu gällande
taxa distriktstjänstemännen tillkommande ersättning för vissa tjänsteförrättniugar
i många fall till följd av de nuvarande förhållandena icke
förmår täcka den verkliga kostnaden, synes även därav eu höjning i
taxan motiverad. Jag har därför för avsikt att, därest de ovan gjorda
uttalandena icke föranleda erinran från riksdagens sida, inom den närmaste
tiden vidtaga åtgärder för utfärdande av ny förhöjd taxa för
tjänstemännen i väg- och vattenbyggnadsdistrikten. Dock torde den
nya taxan, med hänsyn till det rådande osäkerhetstillståndet i fråga om
det allmänna prisläget, tills vidare höra'' göras allenast provisorisk.
Vid bifall till vad jag under förevarande punkt föreslagit skulle
för förstärkande av arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrélsen
samt i väg- och vattenbyggnadsdistrikten för år 1919 erfordras
ett anslag å extra stat av 40,825 kronor.
Vad jag föreslagit är däremot icke av beskaffenhet att inverka på
slutsumman av de ordinarie anslagen under rubriken »väg- och vattenmygg11^
sstaten». På grund därav torde under denna rubrik fortfarande
böra upptagas
a) Bestämt anslag................................................................. kronor 137,800: —
Reservationsanslag:
b) Expenser för allmänna arbeten kronor 45,000: —
c) Vägundersökningar .................... » 45,000: —
»
90,000: —
Sjätte huvudtiteln.
73
2. Förstärkning av arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
in. in.
Under åberopande -av vad jag under nästföregående punkt anfört,
får jag hemställa, att Kung]. Magt måtte föreslå riksdagen
att till förstärkning av arbetskrafterna hos väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen samt i väg- och vattenbyggnadsdistrikten
på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst 40,825 kronor.
[11.]
Förstärkning
av arbetskrafterna
hos
väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen
m. m.
(Extra anslag.)
I detta sammanhang anser jag mig böra anmäla en av väg- och [12.]
vattenbyggnadsstyrelsen med skrivelse den 11 november 1916 över- Angående
lämnad ansökning av notarien hos styrelsen, löjtnanten i väg- och äJ;tZotalim
vattenbyggnadskåren Hugo Nikolaus Pallin i fråga om rätt till ålders- hos väs- och
tillägg, vilket ärende dock icke inverkar på huvudtitelns slutsumma. nadssuj-eisen
Innan jag närmare ingår på den giorda framställningen, ber jag H- N- PMm.
till ärendets belysande få erinra följande,
I den till 1911 års riksdag avlåtna propositionen nr 196 angående
reglering av löneförhållandena vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
m. m. framlade Kungl. Maj:t förslag till ny avlöningsstat för styrelsen
samt gjorde i samband därmed framställning om uppförande å ordinarie
stat av en notariebefattning å styrelsens tekniska byrå med en avlöning
av 4,000 kronor, därav lön 2,200 kronor, tjänstgöringspenningar 1,500
kronor och ortstillägg 300 kronor, vartill kunde komma tre ålderstillägg
å lönen å vartdera 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års
tjänstgöring. Kungl. Maj:ts berörda framställning grundade sig huvudsakligen
på ett av löneregleringskommittén den 4 februari 1911 i ämnet -avgivet betänkande, däri kommittén såsom skäl för ifrågavarande befattnings
inrättande anfört, att kommittén ansett det vara synnerligen
önskvärt, att å tekniska avdelningen funnes tillgång till en ordinarie
tjänsteman med administrativ utbildning, särskilt för verkställande av
utredningar, utarbetande av promemorior och uppsättande av skrivelser
av mera juridiskt-administrativ art. Den av Kungl. Maj:t föreslagna
avlöningsstaten blev av riksdagen godkänd att tillämpas från och med
år 1912.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 Käft.
10
74
Sjätte huvudtiteln.
[12.] Genom den sålunda beslutade omregleringen hade väg-och vatten
byggnadsstyrelsen
emellertid erhållit ett avsevärt mindre antal tekniskt
bildade arbetskrafter än vad styrelsen vid förut gjorda framställningar i
ämnet beräknat och ansett erforderligt. För att erhålla ökade ingenjörskrafter
föreslog därför styrelsen vid avgivande den 6 oktober 1911 av
förslag till ny instruktion för styrelsen, att .för kompetens till den
i nya lönestaten upptagna notarietjänsten skulle erfordras, icke juridisk
utbildning, såsom förutsatts i Kungl. Maj:ts berörda proposition,
utan ingenjörsutbildning. Denna framställning blev så till vida beaktad,
som styrelsen i den av Kungl. Maj:t den 30 december 1911 utfärdade
nya instruktionen för styrelsen medgavs befogenhet att till
notarie konstituera en juridiskt eller tekniskt utbildad person. För att
emellertid bereda riksdagen tillfälle att yttra sig häröver, innan notarietjänsten
besattes med ordinarie innehavare, föreskrev Kungl. Maj:t genom
nådigt brev sistnämnda dag, att tjänsten tills vidare skulle uppehållas
på förordnande, varjämte departementschefen i statsverkspropositionen
till 1912 års riksdag, i samband med frågan om tillfällig
förstärkning av arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
för riksdagen anmälde Kungl. Maj:ts beslut i föreliggande ämne. Sedan
denna anmälan av riksdagen lämnats utan erinran, medgav Kungl. Maj :t
genom nådigt brev den 1 november 1912, att ifrågavarande tjänst finge
besättas med ordinarie innehavare.
Av handlingarna i förevarande ärende framgår, att Pallin den 2
december 1912 konstituerats att från och med ingången av år 1913
vara notarie å väg- och vattenbyggnadsstyrelsens tekniska byrå och att
han dessförinnan sedan den 30 december 1911 varit förordnad att uppehålla
samma befattning.
I sin föreliggande ansökan har Pallin hemställt, att den omständigheten,
att han under år 1912 uppehållit sin nu innehavande befattning
allenast på förordnande, icke måtte utgöra hinder för honom att från
och med ingången av år 1917 komma i åtnjutande av ålderstillägg.
väg- och Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller i sin förberörda skri
nadBstyreisen.
velse deu 11 november 1916, att anledningen till att Pallin icke redan den
30 december 1911 utnämnts till den från och med 1912 års ingång å
styrelsens stat uppförda notarietjänsten varit, att Kungl. Maj:t genom
förenämnda nådiga brev av sistnämnda dag föreskrivit, att tjänsten
tills vidare icke finge besättas med ordinarie innehavare. Med hänsyn
härtill och då Pallin i oavbruten följd sedan den 1 januari 1912 uppe
-
75
Sjätte huvudtiteln.
hållit samma tjänst, anser styrelsen billighetsskäl tala för bifall till den [12.]
av Pallin gjorda ansökningen.
Efter remiss har statskontoret den 27 december 1916 avgivit ut- statskontoret,
låtande i ärendet och därvid anfört, att då Kungl. Maj:ts beslut den
30 december 1911, att notarietjänsten hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
icke finge besättas med ordinarie innehavare utan skulle tillsvidare
uppehållas på förordnande, torde få antagas vara föranlett av
styrelsens från och med år 1912 ikraftträdande nya organisation och
den i sammanhang därmed i instruktionen för styrelsen meddelade bestämmelsen,
att styrelsen finge till notarie konstituera en juridiskt eller
tekniskt utbildad person, syntes billigheten bjuda, att Pallin erhölle
den sökta lönetursförmånen. På grund härav har statskontoret hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Pallin
må för erhållande av ålderstillägg å sin notarietjänst hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
tillgodoräkna sig den tid, han efter den nya avlöningsstatens
trädande i kraft på förordnande uppehållit berörda tjänst.
På grund av föreliggande omständigheter finner jag i likhet med Dep”‘ef™ents''
ämbetsverken billigheten bjuda, att Pallin för erhållande av ålderstillägg
får tillgodoräkna sig den tid, han på förordnande bestritt sin ifrågavarande
tjänst. Då framställning härom icke tidigare skett till riksdagen,
lärer emellertid Pallin icke kunna tillerkännas rätt att tillgodoräkna sig
nämnda tid för erhållande av första ålderstillägget. Däremot synes
riksdagens medgivande böra utverkas därtill, att Pallin må tillgodoräkna
sig sin tjänstgöring på förordnande under år 1912 som notarie i vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen för erhållande av andra och tredje ålderstilläggen
å lönen.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att notarien hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
Hugo Nikolaus Pallin må för tillgodonjutande av andra
och tredje ålderstilläggen å lönen beträffande nu innehavande
tjänst tillgodoräkna sig den tid, han under
år 1912 på förordnande uppehållit samma tjänst.
76
Sjätte huvudtiteln.
3. Tillfällig höjning av anslaget till väguudersökningar.
[13.] Till undersökningar och expenser för allmänna arbeten beviljade
SSt 1882 1års riksdag under anslagstiteln »Väg- och Vattenbyggnadsstaten»
anslaget till ett ärligt reservation sanslag till belopp av 40,000 kronor. Detta beVä3n?n
arÖk'' lopP llöJdes fran och med år 1886 till 50,000 kronor. Sedan Kungl.
(ExoTfnlg.) f^:t före8lagit riksdagen att från och med år 1887 ytterligare höja
detsamma till 60,000 kronor, blev denna framställning på det sätt bifallen,
att under nämnda anslagstitel uppfördes två reservationsanslag
till sammanlagt belopp av 60,000 kronor att användas, 30,000 kronor
till expenser för allmänna arbeten och 30,000 kronor till vägundersökningar,
som av Kungl. Maj:ts befallningshavande föranstaltas, dock så
att reservationer å det förra anslaget jämväl finge användas till vägundersökningar,
när sådant funnes behövligt.
Ifrågavarande anslag hava sedermera tid efter annan höjts, senast
av 1905 års riksdag till nuvarande belopp, sammanlagt 90,000 kronor.
Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrivelse den 20 oktober
1916 anmält, att anslaget till vägundersökningar vore otillräckligt för
fyllande av det med anslaget avsedda ändamålet, har nästlidet års riksdag,
med anledning av Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, till
vägundersökningar, utöver anslaget å ordinarie stat, å extra stat för
år 1918 anvisat ett förslagsanslag, högst 90,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel förskottsvis redan under år 1917
utanordna erforderlig del av beloppet.
I skrivelse den 1 september 1917 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
gjort framställning om beviljande på extra stat för år 1919
av ett anslag å 45,000 kronor för ifrågavarande ändamål; och har styrelsen
härutinnan anfört följande:
, , »Reservationsanslaget till expenser för allmänna arbeten är fortfarande er
forderligt
till sitt nuvarande belopp; och torde med visshet kunna förutses att
någon nämnvärd besparing på detta anslag icke kan komma att uppstå.
» .o,,. , T olmmp 1 ans[ag till vägar och broar, som redan ägt rum under
ar 17, i nvilka anslag nu föreslås en mot behovet svarande ytterligare höining
erfordras ja inval för 1919 samma belopp till vägundersökningar som av riksdagen
beviljats för åren 1917 och 1918. Innan tillräcklig erfarenhet vunnits om storleken
av det anslag, som för ändamålet för framtiden kommer att erfordras vill
styrelsen icke ifrågasätta, att den ökning i anslaget, som jämväl nu äskas ''sker
a det ordinarie reservationsanslaget.»
Sjätte huvudtiteln.
77
De väsentligen förhöjda anslag, som riksdagen under de senare [13.]
åren anvisat till anläggning och förbättring av vägar, hava givetvis Departement#-medfört ett ökat antal framställningar om vägundersökningar. Det or- chefendinarie
anslaget till dylika undersökningar, som sedan år 1906 utgått
med oförändrat belopp, eller 45,000 kronor, bar i följd härav blivit
alltmer otillräckligt. Från samma anslag bestridas också från och med
år 1914, då medel först beviljades till anläggning av enklare vägar i
Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, kostnaderna för undersökning
och upprättande av förslag till sistnämnda vägföretag.
Då jag icke har något att erinra mot styrelsens förslag, hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till vägundersökningar, utöver anslaget å ordi- •
narie stat, å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst 45,000 kronor.
4. Vägar och kommunikationer, oförändrat ordinarie
anslag, kronor.......................................................................... 12,000: —
5. Undersökningar av mindre hamnar och farleder in. m.
Till undersökningar av mindre hamnar och farleder ävensom till [14.]
upprättande av planer till anläggning eller ombyggnad av broar, då Undersöknindylika
arbeten icke äro förenade med väadoretas:, har riksdagen på °a;r av mmdre
extra stat för vart och ett av åren 1899—1918 beviljat ett belopp av farleder m. m.
10,000 kronor. (Extra anslag.)
I sin skrivelse den 1 september 1917 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddelat, att som förevarande anslag först från och med
1914 års ingång disponerats på sådant sätt, att överskott från ett år
direkt överfördes som disponibel tillgång under det följande året, under
det att dessförinnan varje års anslag för sig fördelades på vissa bestämda
arbetsplaner, tillräckligt material ännu icke förelåge för att
bedöma, huru stor ökning av anslaget som kunde vara erforderlig.
Som emellertid utbetalningen under år 1916 stigit till över 19,000 kronor,
syntes en höjning av anslaget dock snart visa sig nödig. Innan
närmare erfarenhet härutinnan förefunnes, ansåge sig dock styrelsen ej
böra föreslå någon sådan höjning.
Å förevarande anslag fanns vid 1916 års utgång en reservation av Departement#-något mer än 36,000 kronor. Oaktat utbetalningarna från anslaget chefen -
78
Sjätte huvudtiteln.
[14-]
[15-]
Understödjande
av
brobyggnader,
väganläggningar
m. m.
(Extra anslag.)
under de senaste åren i avsevärd grad överstigit de för respektive år
beviljade anslagsbeloppen, torde någon förhöjning av anslaget ej vara
erforderlig för år 1919.
Kungl. Maj:t torde alltså föreslå riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 10,000 kronor till undersökningar av
mindre hamnar och farleder ävensom till upprättande
av planer till anläggning eller ombyggnad av broar, då
dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag.
6. Understödjande av brobyggnader och företrädesvis mindre hamnbyggnader
m. m. Bidrag till anläggande av vägar av olika typer m. in.
Till understödjande av brobyggnader och företrädesvis mindre hamnbyggnader
har anslag anvisats sedan år 1894. Nämnda anslag utgick
från början med 150,000 kronor och har sedan, tid efter annan, förhöjts,
så att det för år 1918 utgår med 750,000 kronor.
Till bidrag för anläggning av nya samt förbättring eller omläggning
av backiga eller eljest mindre goda vägar har riksdagen sedan längre tid
tillbaka årligen på extra stat beviljat anslag till belopp, som tid efter
annan ökats, senast nästlidet år med 1,000,000 kronor, ''så att anslaget
för år 1918 utgör 3,500,000 kronor.
Allmänna villkor och bestämmelser för delaktighet i nämnda bägge
anslag äro upptagna i riksdagens skrivelser den 31 maj 1907, den 27
februari 1914 och den 28 maj 1915 samt i anledning därav utfärdade
kungörelser den 27 juni 1914 och den 29 oktober 1915.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning i ämnet har 1913 års
riksdag på extra stat för år 1914 anvisat ett anslag av 500,000 kronor
att i enlighet med vissa grunder användas till anläggande av enklare
vägar i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län. Detta anslag har
sedermera årligen förnyats, senast för år 1918. Villkoren för erhållande
av delaktighet i förevarande anslag återfinnas i kungörelserna den
14 november 1913 och den 29 oktober 1915.
Jämte de framställningar om anslag för år 1919, som i nu förevarande
ämnen avgivits av väg- och vatten byggnadsstyrelsen, har anhållan
å Västernorrlands läns landstings vägnar ingått om, att jämväl
för nämnda län medel måtte anvisas för anläggande av enklare vägar,
vilken framställning tillstyrkts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Till
-
Sjätte huvudtiteln.
79
lika liar Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län överlämnat [15.]
en framställning från arbetsutskottet för Norrbottens läns vägförening
om höjning av anslaget till enklare vägar, över vilken framställning
styrelsen avgivit utlåtande.
Slutligen bar chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, efter
min begäran, avgivit förslag om åtgärder från statsmakternas sida för
anläggande av ödebygds- och utfartsvägar i Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands läns lappmarker.
På nu berörda framställningar grundad utredning är icke slutförd,
vadan förslag i förenämnda ämnen icke nu kan framläggas. Härtill
kommer, att utredning jämväl pågår rörande de allmänna villkor och bestämmelser,
som lämpligen böra gälla för anslagens åtnjutande.
Hänvisande till vad sålunda förekommit, hemställer jag för närvarande
allenast, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående anslag
dels till understödjande av brobyggnader m. m.,
dels ock till anläggning och förbättring av vägar av
olika typer m. m., som kan komma att till riksdagen
avlåtas, tillsvidare å extra stat för år 1919 beräkna
följande reservationsanslag:
1) till understödjande av brobyggnader och företrädesvis
mindre hamnbyggnader m. m. 900,000 kronor;
2) till anläggande eller förbättring av vägar m. m.
4,500,000 kronor;
3) till anläggande av enklare vägar i vissa delar
av Norrland 750,000 kronor;
.4) till anläggande av ödebygds- och utfartsvägar
inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands läns lappmarker
250,000 kronor.
7. Upprensning av vissa farleder i Mälaren.
Med anledning av Kungl. Maj:ts framställning i ämnet har 1916 [16.]
års riksdag beviljat anslag för ombyggnad av Södertälje kanal jämte upprensning
upprensning av farlederna i Brandalsund och Linasund. Vidare har avi vifsa.
1917 års riksdag anvisat anslag för den i samband med ombyggnaden Mäiareti.
av kanalen erforderliga slussen. (Extraanslag.)
BO
[16.]
Berörda
farleder i
Mai are n.
Undersökning
av Mälarens
farleder.
Sjätte huvudtiteln.
Den beslutade, ombyggnaden av Södertälje kanal omfattar arbetena
med kanalens rätning samt breddning och fördjupning såväl vid själva
Södertälje som vid Brandalsund å Saltsjösidan söder om Södertälje som
vid Linasund å Mälarsidan strax norr om staden. Kanalens dimensioner
efter den beslutade ombyggnaden äro avsedda att bliva sådana, att vid
lågvatten 5,5 meter djupgående fartyg skola kunna trafikera kanalen.
Den nya slussen kommer emellertid att utföras med dimensioner, som
svara mot större djup än de för kanalen nu upptagna. Slussens nyttiga
längd blir nämligen 135 meter, dess fria bredd i portöppningen 20 meter
och vattendjupet på tröskeln vid lågvattenstånd 7,5 meter, och är den
avsedd att kunna användas för 6,75 meter djupgående fartyg. Vid försiktig
stussning torde utan svårighet ända till 7 meter djupgående fartyg
kunna genomgå slussen.
För att det med kanalens utvidgning avsedda ändamålet skall vinnas,
måste en upprensning äga rum av vissa farleder i Mälaren.
Av farlederna i Mälaren, vilkas sträckning utvisas av en karta
som torde få bifogas protokollet, framgår farleden Stockholm—Södertälje5
genom Bockholmssundet till Södra Björkfjärden och därifrån genom
Linasund till Södertälje.
Från Södra Björkfjärden utgrenar sig farleden Stockholm—Södertälje
dels i en västlig led genom Kolsundet förbi Strängnäs till Granfjärden,
dels i en nordvästlig led genom Norra Björk-, Grönsö- och Oknöfjärdarna.
via Agnesund till Granfjärden, där den nordvästra leden
förenar sig med den västra leden förbi Strängnäs.
Från Granfjärden fortsätter farleden i västlig huvudriktning till
Ridöfjärden, varifrån en omkring 10 km. lång sidofarled till Västerås
utgår. Från Ridöfjärden fortsätter farleden genom Blacken och via
Kvicksund in i Galten, varifrån sidofarleder utgå, bland annat till Köping
och Kungsör. Avståndet Stockholm—Köping via Agnesund är cirka
144 km. och via Kolsundet omkring 135 km., varav 3,5 km. i Köpingsån.
Utanför Köpingsåns utlopp går farleden i en grund vik.
Beträffande de undersökningar, som ägt rum av Mälarens farleder,
må först erinras, att Kungl. Maj:t den 8 mars 1901 anbefallde väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att utföra undersökningar dels angående Reglering
av Mälarens vattenstånd i syfte att hålla dess vattenvariation inom
möjligast trånga gränser och med nuvarande medelvattenstånd såsom
normalt vattenstånd, dels angående kostnaderna för ordnande av vissa
farleder över Mälaren med alternativt 4, 5 och 6 meters djup. Med anledning
härav förordnade styrelsen majoren L. Broomé att utföra nämnda
Sjätte huvudtiteln.
81
undersökning. Majoren Broomé inkom den 15 oktober 1903 med förslag [16.]
i ämnet. Häröver avgav väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 18 maj
1908 utlåtande, vari bland annat framhölls, att eu fördelning av nämnda
kostnader kunde tänkas ske på det sätt, att staten såsom representant
för det allmänna sjö fartsintresset åtoge sig bekostandet av de för
reglering av Mälarens vattenstånd erforderliga rensningsarbetena vid
Almarestäket, Erikssund och Kvicksund, för vilka arbeten köstnaderna
beräknades till 301,000 kronor, medan Stockholms stad-och strandägarna
bestredo övriga kostnader för regleringen. De senare borde dock erhålla
ett mot sitt bidrag svarande statslån.
I sin skrivelse den 16 januari 1914 med förslag till Södertälje kanals
ombyggnad meddelade vattenfallsstyrelsen, att styrelsen varit förhindrad
att dittills utföra nödiga kompletterande undersökningar för farleden
Södertälje—Västerås—Köping, varför styrelsen inskränkte sig till att
med stöd av''major Broomés undersökningar revidera hans förslag med
hänsyn till de av styrelsen ifrågasatta fartygsdjupen. Styrelsen förordade
tillika, att lederna genom Bockholmssund, Agnesund och Kvicksund
skulle upptagas till samma djup som kanalen. Styrelsen beräknade därvid
kostnaderna till följande belopp:
för upprensning av Bockholmssund................................. kronor 11,000: —
» » » Agnesund .......................................... » 368,000: —
)) » )> Kvicksund jämte brobyggnad
därstädes...................................... » 493,000: —
Styrelsen anförde vidare, att fortsatta undersökningar i vissa avseenden
borde utföras beträffande Mälarens farleder. Då förut fullständig
undersökning verkställts beträffande upprensningen i Bockholmssundet,
ansågs ny utredning i denna del dock ej erforderlig.
Kungl. Maj:ts förslag till ombyggnad av Södertälje kanal till nu
beslytat djup förutsatte en upprensning för 5,5 m:s djupgående av farlederna
i Bockholmssund, Agnesund och Kvicksund, ehuru aDslag för
nämnda ändamål icke ansågs erforderligt förrän tidigast år 1919.
Sedan medel ställts till styrelsens förfogande för de ifrågasatta vattenfalls
undersökningarna, framlade styrelsen sedermera i skrivelse den 17 febru- stV®lj''“j17d
ari 1917 resultatet av desamma. Här vill jag endast — under hänvisning
i övrigt till styrelsens skrivelse med därvid fogade bilagor — i största
korthet meddela en sammanfattning av utredningens huvudsakliga innehåll.
Vattenfallsstyrelsen framhåller till en början, att de leder i Mälaren,
vid vilka arbeten behöva ifrågakomma för upptagande av 5,5 meters
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 11
82
Sjätte huvudtiteln.
L16-]
Farled genom
Agnesund.
Farled genom
Kolsnndet.
Jämförelse
mellan farledsalternativen
genom Agnesund
och
Kolsundet.
farled från Södertälje kanal till Västerås, Köping och Stockholm, äro de vid
Agnesund, Kolsundet, Kvicksund, Biskopshamn i Galten och Bockholmssund.
För att övertyga sig om, att den djupare trafiken kan framgå
till de viktigare hamnplatserna utan avsevärdare arbeten på andra ställen
än de nyss angivna, har vattenfallsstyrelsen i skrivelse av den 25 januari
1917 gjort framställning om revision av sjökortet över Mäiaren.
Denna framställning har föranlett till, att Kungl. Maj:t den 23 mars 1917
uppdragit åt sjökarteverket att företaga undersökningar för upprättande
av nytt sjökort över Mälaren, till dess den större sjöfarten kan taga sin
början.
För samtliga leder har undersökning och kostnadsberäkning gjorts
tör 4 och 5,5 meters segeldjup, varjämte till jämförelse approximativa
beräkningar utförts för 6,5 meters segeldjup. Kostnadsberäkningen
har utförts för vissa normalsektioner. För att minska kostnaderna
har emellertid under utredningen blivit ifrågasatt, huruvida under ett
första byggnadsstadium något* minskade dimensioner, motsvarande »förträngd»
sektion, kunde utan större olägenhet tillåtas på de sträckor, där
de dyrare arbetena förekomma. Dessa minskade dimensioner hava dock
endast föreslagits för 5,5 meters leden.
Vid Agnesund hava undersökts fyra alternativa sträckningar, varav
vattenfallsstyrelsen på anförda skäl förklarat sig vilja förorda ett alternativ
med normal sektion, varför kostnaden vid 5,5 meters djup beräknats
till 265,000 kronor.
Beträffande den planerade farleden genom Kolsundet hava några alternativa
sträckningar icke behövt förekomma, då de naturliga djupförhållandena
ganska bestämt ge anvisning på hur en fördjupad led där
skall framdragas. Kostnaden för upprensning av en 4 meters djup led
genom Kolsundet uppgår enligt vattenfallsstyrelsens utredning till 79,000
kronor, således ett jämförelsevis ringa belopp. Vid val av större.farledsdjup
stiger kostnaden mycket hastigt, så att den vid normalsektion
för 5,5 meters djup led utgör 850,000 kronor och vid 6,5 meters
djup led 1,800,000 kronor. Som ett första byggnadsstadium vid ett
djup av 5,5 meter har vattenfallsstyrelsen tänkt sig en förträngd sektion
med 40 meters bottenbredd, och skulle kostnaden för dennas utförande
belöpa sig till 370,000 kronor.
De båda farlederna genom Agnesund och Kolsundet utgöra endast
olika sträckningar av farleden mellan Södertälje respektive Stockholm, å
ena, och västra delen av Mälaren med hamnarna Västerås och Köping,
å andra sidan. Det vore givetvis lämpligast, om endast en av dessa leder
Sjätte huvudtiteln.
88
behövde fördjupas, men på grund av de befintliga naturliga förhållandena
ställer sig saken så, att den kortare leden genom Kolsundet
blir relativt dyrbar vid större farledsdimensioner, varemot den 14 kilometer
längre leden genom Agnesundet även vid det djup, som kan bliva
fråga om att utföra, när den beslutade slussen vid Södertälje kan komma
att fullt utnyttjas, blir förhållandevis billig. Vattenfallsstyrelsen har i
sin jämförelse mellan de båda lederna utgått ifrån, att man borde utföra
arbetena efter den kortare leden, d. v. s. Kolsundet, försåvitt den
årliga kostnadsökningen av farleden är mindre eller högst lika stor som
den ökning i driftkostnaderna, samtliga per år trafikerande fartyg få vidkännas
genom att gå den längre leden jämfört med den kortare. Detta innebär
med andra ord, att om seglationsavgifter för farledens begagnande skulle
upptagas och dessa skulle sättas nätt och jämt så stora, ätt staten erhölle sina
årliga omkostnader för farleden betäckta, skulle det ekonomiska gränsvärdet
ligga, där fartygens sammanlagda omkostnader bliva lika stora vare
sig fartygen gå den längre farleden med dess billigare seglationsavgifter
eller den kortare med dess dyrare seglationsavgifter. En undersökning
från angivna utgångspunkt lider dock av den bristen, att man icke med
någon som helst visshet kan förutsäga, huru stor trafiken genom ifrågavarande
leder kommer att bliva, sedan den beslutade ombyggnaden
av kanalen vid Södertälje och den likaledes beslutade Hammarbyleden
kommit till utförande. För att det skulle vara ekonomiskt riktigt att
enligt nämnda beräkningsgrund utföra de dyrbarare arbetena vid Kolsund,
skulle, om man räknar med normalsektion, trafikmängden behöva ökas
till omkring 1 Va miljon registerton, varemot vid en upprensning av
Kolsundet med förträngd sektion trafiken skulle behöva uppgå till endast
omkring 280,000 registerton. Till jämförelse bör nämnas, att den nuvarande
trafiken genom Södertälje kanal utgör omkring 400,000 registerton,
men att trafiken till västra delen av Mälaren är mindre än
100,000 registerton. Sannolikt skulle därför upptagandet av en förträngd
kanalsektion till 5,5 meters seglationsdjup genom Kolsundet
snart nog bliva ekonomiskt lönande, om ovannämnda princip godtages.
Därvid är dock att märka, att av den totala trafiken en mycket stor del
antagligen kommer att ske med fartyg, som icke äro så djupgående, att
de komma att utnyttja en 5,5 meters led. 1 varje fall bör enligt
vattenfallsstyrelsens mening farleden genom Kolsundet upptagas till
sådant djup, att fartyg med 4 meters djupgående därigenom kunna framgå.
Vid sådant förhållande torde det antal båtar, för vilka vägförlängningen
genom Agnesund skulle behöva ifrågakomma, bliva relativt ringa
i förhållande till totala antalet, och på grund härav bliver det ej heller
Liö-3
84
Sjätte huvudtiteln.
[16.] ekonomiskt riktigt att nedlägga några större kostnader i farleden vid
Kolsundet för en fördjupning utöver 4 meter. Vattenfallsstyrelsen kommer
därför efter en ingående motivering till det resultatet, att en 5,5 meters
farled nu bör upptagas genom Agnesund samt en 4 meters farled genom
Kolsundet. Om av statsfinansiella skäl det vore önskligt, kunde emellertid
upptagandet av 4 meters leden genom Kolsundet tillsvidare få anstå,
varvid en kostnadsbesparing av 79,000 kronor skulle göras.
^KUcksiindm Vid Kvicksund är den sträcka, som behöver genommuddras, synner
ligen
kort, och den huvudsakliga kostnaden uppkommer för ombyggnad
av därvarande bro för Oxelösund-Flen-Västmanlands järnväg. Upprensningen
lör farleden skulle redan från början göras till ett djup av icke
mindre än 8 meter för att man skulle erhålla så stor genomströmningsarea
för vattnet, att några för sjötrafiken besvärliga strömningar ej skola
uppstå. Genomfartsöppningen på denna plats blir således tillräcklig även
vid framtida ytterligare fördjupning av Södertälje kanal. I samband med
ombyggnaden av järnvägsbron har blivit ifrågasatt att bygga bron på
sådant sätt, att den jämväl skulle förses med brobana, avsedd för landsvägstrafik.
Totalkostnaden för dessa arbeten har beräknats till 640,000 kronor.
Det kan emellertid enligt vattenfallsstyrelsens åsikt ifrågasättas, om
hela denna kostnad rätteligen i sin helhet bör föras på farleden eller delvis
bestridas på annat sätt. Särskilt gäller detta kostnaden för landsvägsbron,
varvid styrelsen erinrar, att därest landsvägstrafiken fortfarande i
likhet med nuvarande förhållanden skulle försiggå med färja och bron
i enlighet därmed utföras såsom enkelspårig järnvägsbro, kostnaden
approximativt skulle minskas med 115,000 kronor. Enligt en annan fördelningsgrund
skulle de totala kostnaderna för den kombinerade landsvägs-
och järnvägsbron fördelas så, att 35 å 40 % eller cirka 157,000
å 180,000 kronor borde anses komma på landsvägsbron.
Farled genom Genom sjön Galten, där huvudsakligen trafiken till Köping framgår,
k s ko pa h a m - är0 d.e naturliga förhållandena sådana, att en farled med 600 meters
nen. krökningsradie kan framdragas utan några som helst arbeten. Om emellertid
denna krökningsradie framdeles ansåges för liten och i stället 1,000
meters radie väljes, skulle arbetena för farledens fördjupning kosta omkring
5,000 kronor vid 5,5 meters djup och omkring 30,000 kronor vid
6,5 meters djup. Den sålunda ifrågasatta förbättringen av nämnda led
kunde emellertid utan olägenhet anstå, till dess trafiken tagit större dimensioner
och erfarenhet vunnits, huruvida olägenheterna av den mindre
radien kunna anses vara så avsevärda, att de berättiga till nämnda
utlägg för farledens förbättrande.
85 ''
Sjette huvudtiteln.
Kostnaderna för farledens fördjupning genom Bockholmssund för 5,5
meters djupgående beräknas uppgå till endast 11,000 kronor.
[16.]
Farled genom
Bockliolmseund.
Som slutresultat av sin utredning anser vattenfallsstyrelsen sig böra Sammanfattförorda,
att beslut fattas om följande åtgärder:
Upptagning av en 5,5 meters farled i Agnesund kronor 265,000
Upptagning av en 4 meters farled i Kolsundet ........... J> 79,000
Utvidgning av farleden vid Kvicksund och byggandet
av kombinerad landsvägs- och järnvägsbro . » 640,000
Upprensning av Bockholmssundet till 5,5 meters djupgående
............................................................................... _11,000
Summa kronor 995,000
Vattenfallsstyrelsen anför vidare, att dessa kostnader äro beräknade
med de normala pris, som rådde före kriget, och att motsvarande arbeten,
beräknade med de exceptionella pris, som rådde vid tidpunkten för
förslagets avgivande, uppskattningsvis skulle giva eu slutsumma av
1,450,000 kronor, varav omkring 1,000,000 kronor för farleden genom
Kvicksund. Härvid hava ej medräknats kostnaderna för utprickning
och fyrbelysning i farleden. Vidare framhåller vattenfallsstyrelsen, att
kostnaderna för ifrågavarande Mälarfarleder, möjligen med undantag för
viss del av arbetena vid Kvicksund, borde bestridas av staten, men icke
anvisas såsom kapitalökning lör Södertälje kanalverk utan som extra
anslag på sjätte huvudtiteln. De borde dock utföras genom vattenfallsstyrelsens
försorg i samband med arbetena med Södertälje kanal.
Sedermera har vattenfallsstyrelsen den 30 augusti 1917 hemställt, (tv^{“*all^n
att av det för upprensning av ifrågavarande farleder erforderliga anslags- 30 aug. 1917.
beloppet ungefär Vs eller 330,000 kronor matte äskas att utgå under
år 1919.
Sedan ombyggnaden av Södertälje kanal numera blivit beslutad och Departementsde
definitiva farledsdimensionerna blivit fastslagna, bör som en följd cherf3e7U
härav jämväl frågan om utvidgning av Mälarens farleder finna sin lösning.
Det är därvid att märka, att de farleder, som här komma i fråga,
bliva till gagn icke endast för trafiken genom Södertälje kanal utan
också för den trafik, som kommer att framgå genom den beslutade Hammarbyleden
vid Stockholm. Farlederna leda förutom till Västerås och
Köping och andra hamnplatser i Mälaren också till Strömsholms och
86
Sjätte huvudtiteln.
[16.] Hjälmare kanaler, och om i en framtid den så kallade Sveakanalen
kommer till stånd, får även denna nytta av ifrågavarande farleder.
De arbeten, som av vattenfallsstyrelsen förordas, synas mig tillfyllest
för de behov, som till en början kunna göra sig gällande.
Beträffande valet av sträckning genom Agnesund eller genom Kolsundet
bör det erinras därom, att de närmast intresserade, nämligen
Konungens befallningshavande i Södermanlands och Västmanlands län
samt Västerås stad, förklarat, att den kortare vägen genom Kolsundet
enligt deras mening vore att föredraga. Vid tiden för avgivande av
ifrågavarande yttrande förelågo emellertid icke några definitiva kostnadssiffror
för de olika sträckningarna. Enligt min mening torde ifrågavarande
önskemål bliva tillfyllest tillgodosedda genom att farleden i Kolsundet
upptages till 4 meters djup och att sträckningen genom Agnesund
utföres till det större djupet, motsvarande 5,5 meter. Härigenom
komma de allra flesta båtarna, vilka i regel hava ett djupgående, som
är mindre eller lika med 4 meter, att kunna framgå den kortare vägen,
och endast de mera sällan förekommande, djupt nedlastade fartygen
behöva anlita den längre vägen genom Agnesund. Att nu nedlägga en
större kostnad på att upprensa Kolsundet till ett djup av 5,5 meter
kan knappast vara välbetänkt. Åven om förträngd sektion skulle användas,
bleve nämligen kostnaderna härför 26,000 kronor dyrare än
om en led av nämnda djuplek förlägges till Agnesund och samtidigt
Kolsundet upprensas till 4 meters djupgående. Härtill kommer framför
allt, att vid en framtida ytterligare utbyggnad av Södertälje kanal
till det djup, som svarar mot slussens dimensioner, den ytterligare fördjupningen
av farlederna till västra delen av Mälaren obetingat bör förläggas
till Agnesund, där kostnaderna härför icke skulle uppgå till mera
än omkring en tredjedel av motsvarande kostnader vid Kolsundet. Med
hänsyn till den framtida utvecklingen är det därför fullt motiverat att
nu utföra 5,5 meters leden genom Agnesund.
Beträffande farleden vid Kvicksund finner jag det av vattenfallsstyrelsen
framställda förslaget väl grundat. Emellertid har av vattenfallsstyrelsen
ifrågasatts, huruvida hela kostnaden för den föreslagna nya
bron rätteligen bör drabba farledsförslaget. Landsvägslorbindelsen
över Kvicksund upprätthålles nämligen nu medels färja, och anordnandet
av en landsvägsbro bleve därtör till ej ringa fördel för vederbörande
väghållningsskyldiga. Konungens befallningshavande i Södermanlands
län har beträffande denna sak uttalat, att några bidrag från de väghållningsskyldige
ej borde fordras. Frågan om behovet av broförbindelsen
för landsvägstrafiken samt huruvida och i vad mån de väghållnings
-
Sjätte huvudtiteln.
87
skyldige böra anses skyldiga bidraga härtill synes emellertid böra göras
till föremål för ytterligare utredning, och har jag till eu början för
avsikt att härutinnan inhämta väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande.
Farleden genom Galten vid Biskopshamn torde, såsom vattenfallsstyrelsen
framhållit, icke nu böra undergå någon förändring, då navigeringsförhållandena
kunna anses tillräckligt goda för den trafik, som till
en början kan väntas på ifrågavarande plats.
Beträffande fördjupningen av Bockholmssund, är denna av behovet
påkallad för att medgiva trafik med större fartyg genom Södertälje kanal
och från vissa delar av Mälaren till Stockholms Mälarhamn och till
de industrier, som finnas vid Mälarsidan i Stockholms närhet.
Vattenfallsstyrelsen har för sin del hävdat, att kostnaderna för samtliga
föreslagna arbeten borde gäldas av staten, dock med den inskränkning,
som föratdedes av bidrag från annat håll till bron vid Kvicksund.
Styrelsen har emellertid ansett, att kostnaderna icke böra påföras Södertälje
kanals konto utan utgå av extra anslag på sjätte huvudtiteln. Såsom
skäl härtill framhåller styrelsen, att farlederna måste anses vara till
nytta icke blott för trafiken å Södertälje kanal utan för sjöfarten å
Mälaren i allmänhet. Motsvarande ställning intog jämväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
år 1908, då den föreslog, att kostnaden för den
upprensning i Almarestäket, Erikssund och Kvicksund, vilken erfordrades
för Mälarens reglering, borde bestridas av staten såsom representant
för det allmänna sjöfartsintresset. Det vill ock synas, som om goda
skäl talade för att statsmakterna, med den eventuella inskränkning som
förut antytts, bekosta nu föreslagna arbeten vid Kolsundet, Agnesund,
Kvicksund och Bockholmssxmd. Dessa arbeten äro nämligen, såsom förut
framhållits, en nödvändig följd av Södertälje kanals ombyggnad. Att
söka erhålla bidrag till desamma från Mälarestäderna lär icke vara möjligt.
De två viktigaste hamnstäderna vid Mälaren, Västerås och Köping, hava
nämligen redan iklätt sig betydande utgifter, då de båda städerna
genom utfästelser av den 26 februari och 10 mars 1914 förbundit
sig att till den tidpunkt, upprensningen av respektive farleder vore
färdig, hava, i anslutning till nuvarande hamnanläggningar, på egen
bekostnad anordnat med järnvägförbindelse försedda kajer för 5,5 meters
djupgående fartyg. Övriga städer, som endast hava mindre sjöfart och
mindre utvecklingsmöjligheter, torde knappast kunna befinnas villiga att
påtaga sig någon del av kostnaden. Vad beträffar Stockholms stad,
innebär ju upprensningen av Bockholmssundet visserligen en fördel för
densamma, då djupgående . fartyg därigenom kunna genom Södertälje
kanal komma in i dess Mälarhamn. Å andra sidan har Stockholms
stad, till följd av den beslutade anläggningen av den s. k. Hammarby
-
88
Sjätte huvudtiteln.
[16.] leden, intet direkt intresse av att befordra möjlighet för större fartyg
att inkomma till dess Mälarhamn annan väg än genom denna led.
Om staten sålunda bör åtaga sig kostnaden för förut omnämnda
arbeten, synes denna kostnad icke böra påföras Södertälje kanals konto,
å vilket direkt avkastning skall redovisas, utan torde densamma utgå
såsom extra anslag på sjätte huvudtiteln. I avseende på storleken av
det anslag, som erfordras, är densamma beroende på dels om och i
vilken utsträckning bidrag till bron vid Kvicksund kan erhållas från
annat håll, dels vilken ökning i kostnaden som kan uppstå till följd av
nuvarande uppdrivna pris. Under sådana förhållanden torde det icke
vara lämpligt att nu äska något bestämt anslag för samtliga arbetens
utförande, utan låta detta bero till dess ökad klarhet blivit vunnen i
nyssnämnda avseenden. Däremot bör den av vattenfallsstyrelsen framlagda
planen i sina tekniska huvuddrag nu godkännas samt ett visst
mindre belopp anvisas redan för år 1919.
Enligt den plan för bedrivande av arbetena med Södertälje kanals
ombyggnad, som fanns upptagen i Kungl. Maj:ts proposition i ämnet
till 1916 års riksdag, skulle anslagen för ombyggnaden utgå under åren
1917—1921, vilket sistnämnda år kanalens ombyggnad beräknades
vara färdig. För att syftet med kanalombyggnaden skall kunna nås,
bör till nämnda tidpunkt även upprensningen av farlederna vara utförd.
Då arbetet härmed, särskilt vid Kvicksund, är ganska tidsödande,
har vattenfallsstyrelsen för år 1919 begärt ett anslag, motsvarande
ungefär en tredjedel av den ursprungligen beräknade kostnaden eller
330,000 kronor. Med hänsyn till de högst betydande anslagskrav, som
ställas på statskassan ej minst för statens vattenfallsverks räkning, har
jag emellertid ansett mig böra föreslå en nedsättning av ifrågavarande
belopp till 150,000 kronor. På förfrågan har vattenfallstyrelsen, åt
vilken arbetenas utförande lämpligen bör anförtros, meddelat, att någon
försening av desamma icke därigenom torde komma att uppstå, under
förutsättning givetvis, att anslagen för åren 1920 och 1921 bliva ökade
med motsvarande belopp.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
dels besluta, att upprensning av farlederna i Mälaren
vid Agnesund, Kolsundet, Kvicksund och Bockholmssundet
må utföras i huvudsaklig övererensstämmelse
med av vattenfallsstyrelsen förordat förslag,
dels ock för ändamålet på extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av 150,000 kronor.
Sjätte huvudtiteln.
K«l
8. Jordförluster genom kanal- och väganläggningar,
oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag (därav
ersättningar 4,567 kronor) ................................................... kronor 7,267: —
9. Till gäldande av Sveriges bidrag till den ständiga
internationella föreningen för frågor rörande väg
väsendet,
oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag...... » 365: —
F. Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården.
Medicinalstyrelsen med dithörande stater.
1. Medicinalstyrelsen.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning har 1917
års riksdag från och med år 1918 höjt det å riksstaten uppförda ordinarie
anslaget till medicinalstyrelsen till 202,950 kronor, därav 4,900
kronor å övergångsstat.
I skrivelse den 10 september 1917 har medicinalstyrelsen underställt
Kungl. Maj:ts prövning frågan om uppförande å styrelsens stat
av ytterligare två tjänstemän av första lönegraden. De sålunda ifrågasatta
tjänstemännen äro avsedda att placeras som notarier, den ene å
styrelsens kameralbyrå och den andre å styrelsens allmänna byrå.
Innan jag redogör för innehållet i styrelsens skrivelse, må erinras,
att de i medicinalstyrelsens nuvarande ordinarie stat upptagna
kanslitjänstemäunen utgöras av tre tjänstemän i andra lönegraden
(sekreterare) och två tjänstemän i första lönegraden (notarier). Av dessa
befattningshavare är en sekreterare placerad å en var av medicinalbyrån,
hospitalsbyrån och allmänna byrån samt eh notarie å en var av
hälso vårdsbyrån och veterinärbyrån. För styrelsens kameralbyrå finnes
icke någon särskild kanslitjänsteman upptagen i staten. En av de för
kameralbyrån avsedda befattningshavarna i första lönegraden är emellertid
i staten betecknad såsom »bokhållare, tillika notarie». Ifrågavarande
bokhållarbefattning är ännu icke med innehavare besatt, utan bestrides
jämlikt nådiga kungörelsen den 1 oktober 1914 angående villkor och
bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den från och
med år 1915 gällande ordinarie stat för medicinalstyrelsen av en å
övergångsstat uppförd kamrerare.
Beträffande frågan om uppförande å ordinarie stat av en notarie å
styrelsens kameralbyrå anför styrelsen följande.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 12
[17.]
Medicinal
styrelsen.
(Ordinarie
anslag.)
ilo
Sjätte huvudtiteln.
»Den genom nådigt brev den 13 juni 1908 tillsatta kommittén för omorganisation
av medicinalstyrelsen, vilken kommitté styrelsen här nedan torde kunna
i korthet benämna organisationskommittén, föreslog på sin tid, att under chefen
för styrelsens kameralbyrå skulle vara anställda dels två tjänstemän i andra lönegraden,
nämligen en kontrollant av hospitalens ekonomiska förvaltning och en
kamrerare, dels ock två tjänstemän i första lönegraden, nämligen en kassör och
bokhållare samt en notarie och bokhållare. Den sistnämnde tjänstemannen skulle
enligt organisationskommitténs förslag biträda med en del av bokföringen av
räkenskapen, räkningsgranskning, uppsättningen av från kameralbyrån utgående
expeditioner och övriga förekommande göromål. Härjämte skulle enligt, kommittéförslaget
å kameralbyrån finnas en amanuens till biträde vid uppsättning av
expeditioner och med den särskilt å nämnda byrå vidlyftiga expedieringen.
Den av Kungl. Maj:t till 1911 års riksdag avlåtna propositionen om medicinalstyrelsens
omorganisation anslöt sig i fråga om personalen a kameralbyrån
till organisationskommitténs ovan omförmälda förslag.
Enahanda ståndpunkt intogs av departementa]kommittén i dess den 31 december
1912 avgivna förslag till stat för medicinalstyrelsen.
De jämlikt nådigt bemyndigande den 12 september 1913 för omorganisation
och lönereglering av medicinalstyrelsen tillkallade sakkunniga anförde i fråga om
styrelsens kanslitjänstemän bland annat följande. I sammanhang med byråsystemets
införande borde medicinalstyrelsens kansli ersättas med byråtjänstemän,
sorterande direkt under vederbörande byråchefer. Fördelaktigast skulle vara, om
å varje byrå funnes eu sekreterare, andra gradens tjänsteman. Då detta emellertid
med hänsyn till kostnaderna näppeligen läte sig gorå, finge man å vissa
byråer nöja sig med tjänstemän av lägre grad, notarier. Med hänsyn härtill
föreslogo de sakkunnige, att en sekreterartjänst skulle inrättas å en var av medicinalbyrån,
hospitalsbyrån och allmänna byrån samt eu notarietjänst å en var. av
hälsovårdsbyrån och veterinärbyrån. För kameralbyrån föreslogo de sakkunniga
emellertid icke någon särskild kanslitjänsteman. Det av de sakkunniga upprättade
förslaget till stat för medicinalstyrelsen upptog i likhet med organisationskommitténs
förslag för kameralbyråns vidkommande tva tjänstemän i andra lönegraden,
nämligen en kamrerare och en kontrollant av hospitalens ekonomiska
förvaltning, samt två tjänstemän i första lönegraden, av vilka den ene betecknades
som »bokhållare, tillika kassör» och den andre som »bokhållare, tillika
notarie».
Kungl. Maj ds till 1914 års senare riksdag avlåtna proposition angående
omorganisation av medicinalstyrelsen anslöt sig i förevarande avseende till de
sakkunniges förslag. Sedan ifrågavarande proposition vunnit riksdagens bifall,
bestämdes genom förberörda nådiga kungörelse den • 1 oktober 1914, att den
bokhållarbefattning, vars innehavare var avsedd att tillika tjänstgöra som notarie,
skulle uppehållas av den å övergångsstat uppförda kamreraren.
För anordningen att å medicinalstyrelsens kameralbyrå icke .anställa någon
särskild kansli tjänsteman har ej någon motivering anförts, varken i organisationskommitténs
betänkande eller i de sedermera i ärendet avgivna förslagen. Anledningen
till den ifrågavarande anordningen torde emellertid hava varit den, att
man föreställt sig, att chefen för kameralbyrån såsom varande jurist skulle kunna
själv ombestyrande viktigare av de till byrån hörande kansligöromålen och att
den återstående delen av dessa göromål skulle kunna medhinnas av en utav de
•I]
Sjätte huvudtiteln.
;i byrån anställda bokhållarna samt att således särskild kanslitjänsteman skulle
kunna undvaras.
Under den tid, medicinalstyrelsens kameralbyrå varit i funktion, bär det
emellertid visat sig, att saknaden av en särskild kanslitjänsteman å kameralbyran
medfört synnerlig olägenhet. Under den första tiden av byråns verksamhet överlämnades,
på sätt vid styrelsens omorganisation föreslagits, byråns kansligöromål
åt den härför avsedde bokhållaren. Efter tämligen kort tid blev det dock tydligt,
att ifrågavarande tjänsteman icke kunde medhinna mera än sina bokhållaresysslor,
varför han måste befrias från kansligöromålen. Härefter vidtogs. den åtgärden,
att en del kansligöromål överlämnades åt en amanuens och ett kvinnligt biträde.
Då de kansligöromål, som kunde utföras av nämnda befattningshavare, givetvis
voro ganska begränsade till sin omfattning, måste emellertid den ojämförligt
största delen av förevarande göromål upptagas av chefen för kameralbyrån, rå
grund härav har kameralbyråchefen vid sidan av sina uppgifter som byråchef för
närvarande att ombesörja uppsättning av större delen av de från byrån utgående
skrivelserna samt av de å byrån förda protokollen. Detta har medfört, att kaméralbyråchefens
tid i väsentlig mån blivit upptagen av löpande detaljgöromål, ett
förhållande, som icke kunnat undgå att inverka till nackdel för det ändamål, som
med inrättandet av ifrågavarande byråchefsbefattning avsetts. I detta avseende
tillåter sig medicinalstyrelsen särskilt framhålla, att kameralbyråchefens uppgift
.enligt gällande instruktion icke blott är att handlägga de ärenden, som förlagts till
■styrelsens kameralbyrå, utan att han i egenskap av medicinalstyrelsens enda juridiska
ledamot jämväl har att deltaga i handläggningen av de ärenden utav juridisk
natur, som förekomma å styrelsens övriga byråer. Under den tid, styrelsens
nya organisation varit i tillämpning, har kameralbyråchefens deltagande i handläggningen
av de medicinska byråernas ärenden visat sig vara påkallat i avsevärt
större utsträckning än man vid uppgörandet av omorganisationsförslaget torde
hava förutsett. För att kameralbyråchefens medverkan i förevarande hänseende
skall kunna i erforderlig omfattning utnyttjas är det oundgängligen erforderligt,
att hans tid icke i den utsträckning, som för närvarande är fallet, upptages av
löpande kansligöromål.
På grund av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen funnit erforderligt,
att kameralbyråchefen i likhet med övriga byråchefer inom styrelsen förses med
biträde av särskild kanslitjänsteman. För detta ändamål skulle det givetvis vara
önskvärt, att en tjänsteman i andra lönegraden kunde anställas såsom sekreterare
å kameralbyrån. Med hänsyn till de av en sådan anordning föranledda kostnaderna
har styrelsen likväl funnit sig böra inskränka sig till att hemställa, att
i styrelsens stat uppföres en ny tjänsteman i första lönegraden, vilken skulle å
kameralbyrån tjänstgöra såsom notarie.
Den sålunda ifrågasatta ökningen av kameralbyråns personal lärer icke
kunna möjliggöra någon indragning av annan befattning å nämnda byrå. Den
för kansligöromål avsedde bokhållaren har, såsom ovan anförts, visat sig vara
fullt upptagen av sina egentliga kamerala göromål och den å byrån placerade
amanuensen torde icke kunna undvaras. I detta sammanhang tillåter sig medicinalstyrelsen
framhålla, att antalet tjänstemän å kameralbyrån, som i gällande
stat bestämts i enlighet med det av organisationskommittén framställda förslaget,
av nämnda kommitté beräknats under den förutsättningen, att veterinärväsendet
skulle utbrytas från medicinalstyrelsens förvaltning och kameralbyråns befattning
med den veterinära räkenskapen följaktligen upphöra. Organisationskommittén
92
Sjätte huvudtiteln.
[17.]
har i sitt betänkande särskilt framhållit, att under den sålunda angivna förutsättningen
det av kommittén föreslagna antalet tjänstemän å kameralbyrån kunde
förväntas bliva tillräckligt. Den av kommittén förutsatta utbrytningen av veterinärväsendet
har emellertid icke genomförts, men antalet befattningshavare å
kameralbyrån är ändock icke större än vad kommittén föreslagit. Vid sådant
förhållande torde det vara förklarligt, att göromålen ä kameralbyrån icke medgiva
någon minskning av antalet befattningshavare därstädes, även om till vederbörande
byråchefs biträde skulle anställas eu notarie.»
I särskilt yttrande till styrelsens protokoll har styrelsens chef,
generaldirektör B. Buhre, ytterligare understrukit behovet av de utav
styrelsen ifrågasatta nya befattningarna. Beträffande särskilt frågan om
uppförande av en notarie å stat för kameralbyrån har generaldirektör
Buhre yttrat:
»Den av 1908 års kommitté för omorganisation av medicinalstyrelsen först
föreslagna kameralbyråchefsbefattningen, vilken sedermera genom 1914 års omorganisation
kom till stånd, har visat sig medföra synnerligen stor nytta och
trygghet för styrelsens arbete. Med de många juridiskt och administrativt svårbehandlade
ärenden, som påvila styrelsen, är det, särskilt i betraktande av att
styrelsens chef och övriga ledamöter, när de inträda i verken, icke besitta
egentlig ämbetsmannautbildning, en ovärderlig förmån att hava tillgång till en
lagfaren och förvaltningskunnig rådgivare. Den nuvarande innehavaren av kameralbyråchefsbefattningen
har också i mycket stor utsträckning anlitats i rättsliga,
administrativa och affärsjuridiska frågor och genom sin sakkunskap och erfarenhet
varit styrelsen till hjälp och gagn såväl vid handläggningen av ärenden från
andra byråer som i frågor om egentliga kameralärenden. Enligt min meningliar,
såsom förhållandena utvecklat sig, inrättandet av kameralbyråchefsbefattningen
för styrelsen medfört långt större nytta än man från början kunde förutse,
och vore det med de nya och svårtillämpade lagar och författningar, som på
sista åren tillkommit inom så gott som alla styrelsens verksamhetsgrenar — jag
nämner, i förbigående äktenskap slagarna, vaccinationslagen, apoteksvarustadgan,
författningarna beträffande slakthus och köttbesiktning, lagen om behörighet att
utöva läkarkonsten m. fl. — synnerligen svårt för styrelsen att undvara en ledamot
med juridisk kompetens. Även vid handläggningen av verkets egna personalfrågor
liksom beträffande hospitalens ekonomiska förvaltning och övriga rent
kamerala mål har kameralbyråchefens insatser i styrelsens arbete lämnat ett
synnerligen gott resultat.
För att emellertid kameralbyråchefens arbetskraft skall kunna komma dessa
viktiga frågor fullt till godo, är det nödvändigt, att han så mycket som möjligt
befrias från göromål av löpande eller mindre betydande art, vilka lika väl kunna
handläggas av en underordnad tjänsteman under byråchefens ledning, och finner
jag därför det vara synnerligen önskvärt och för staten förmånligt, om kameralbyråchefens
arbetsbörda kunde lättas genom att hans byrå förstärktes med ytterligare
en tjänsteman, som finge övertaga åtskilliga tidsödande göromål, som nu
onödigtvis upptaga kameralbyråchefens härtill alltför dyrbara tid. Med hänsyn
härtill anser jag det i hög grad av behovet påkallat, att styrelsens stat ökas
med en för kameralbyrån avsedd särskild kanslitjänsteman.»
Sjiitte huvudtiteln.
I fråga om behovet av eu notarie å styrelsens allmänna byra bär
styrelsen anfört följande.
»Jämlikt bestämmelserna i H> § av den för styrelsen gällande instruktion
liar styrelsens allmänna byrå att handlägga ärenden, som angå länslasarett, sanatorier,
tuberkulos- och andra sjukvårdsanstalter, som ej tillhöra annan byrå,
apoteksväsendet och läkemedelsliandeln ävensom förandet av föreskrivna matriklar
över styrelsen och underlydande personal med undantag av veterinärer. I och
för det kansliarbete, som dessa byråns åligganden medföra, har byrån att tillgå
en sekreterare, tjänsteman i andra lönegraden, och en amanuens med arvode av
1,800 kronor. Å byrån iiro visserligen placerade ytterligare ett antal tjänstemän,
nämligen eu tjänsteman av andra graden (ombudsmannen) samt fyra läkar- och
apotekaramanuenser, men ingen av dessa kan påräknas för egentliga kansligöromål.
Ombudsmannen, som är legitimerad läkare, har till åliggande att fora
ovanberörda matriklar och att upprätta tjänstememorial över inkomna ansökningar-
till tjänster eller apoteksprivilegier samt är i dessa avseenden en så att
säga för samtliga byråer utom den veterinära gemensam tjänsteman. Vidare
tillkommer det ombudsmannen att å allmänna byrån utföra medicinalrådsassistent
åliggande göromål, varjämte ombudsmannen fatt sig ålagd särskild föredragning.
Läkar- och apotekaramanuenserna hava andra mera speciella, läkarvetenskapen
och apoteksfacket närmare berörande uppgifter och kunna ej påräknas för något
kansliarbete. Uppsättandet av byrån åliggande expeditioner tillkommer därför
så gott som uteslutande förenämnde sekreterare och juridiske amanuens. Under
tider, då byrån varit särskilt överhopad med ärenden, har man visserligen sökt
anlita den vid styrelsens senaste omorganisation i betraktande tagna utvägen att
åt det å byrån anställda kvinnliga biträdet anförtro uppsättandet av enklare
expeditioner. Men då samtidigt renskrivningsarbetet blivit allt mer betungande,
har nyssnämnda utväg endast i helt ringa utsträckning kunnat tillgripas.
Antalet från allmänna byrån utgående expeditioner uppgår numera till
3,000 och därutöver för år räknat. Med snart sagt varje månad inträder i expeditionernas
antal en ökning utöver föregående års motsvarande siffra; antalet
expeditioner för år 1917 kan, såsom nedan skall visas, approximativt beräknas
till 3,500. Redan dessa siffror torde ådagalägga, att de byrån tillkommande
expeditionsgöromålen äro rätt så betungande. Detta framgår ytterligare av nedanstående
jämförelse.
Antalet av de expeditioner, vilka under ett av de första åren av styrelsens
tillvaro såsom medicinalstyrelse, nämligen år 1880, utgingo från styrelsen, utgjorde
för hela verket 2,700. Den personal, som stod till buds för uppsättandet av
dessa expeditioner jämte styrelsens protokoll, det vill säga kansliarbetet, uigjordes
av en andra gradens tjänsteman (sekreteraren), två första gradens tjänstemän
(notarier), en fast anställd amanuens och därtill ett antal extra tjänstemän.
För ett antal åter av 3,500 expeditioner äro å allmänna byrån för närvarande
att tillgå en sekreterare och en amanuens. Den lättnad, som man pa senare tid
sökt genomföra genom ett förenklat • expeditionssätt i ämbetsverken, har även
här anlitats. I annat fall skulle expeditionernas antal vara än större.
För bedömande av ökningen i det allmänna byrån påvilande kansliarbetet
har styrelsen låtit verkställa eu i siffror uppställd utredning. Då styrelsens senast
genomförda organisation enligt byråsystem ägt bestånd endast från och
med år 1915, har det naturligtvis haft sina svårigheter att få fullt exakta siffror
[17.]
94
Sjätte huvudtiteln.
[17.] till jämförelse mellan nuvarande och gången tid. Styrelsen bär emellertid trott
det vara berättigat att vid utförandet av utredningen i fråga utgå från nu å bylan
rådande förhallanden och därefter, med ledning av den ovan anförda bestämmelsen
rörande byrån tillkommande ärenden, så att säga rekonstruera motsvarande
byrå för ett par föregående år, det vill säga utreda huru mycket arbete
skulle, därest allmänna byrån under dessa föregående år funnits till, ålegat
densamma.
De år, som medtagits i denna utredning, äro: 1916 såsom det senaste hela
år, under vilket allmänna byrån fungerat, 1912 såsom det år, varunder med för.
afledande av då föreliggande önskemål huvudmängden av de ärenden, som nu
tillkomma allmänna byrån, sammanfördes under en och samma rotel, samt till
sist ett år liggande ytterligare fyra år. tillbaka i tiden, 1908, detta år även valt
med hänsyn till att för detsamma angivas en del siffror och beräkningar i den
så kallade organisationskommitténs den 15 november 1909 avgivna underdåniga
betänkande. Resultatet av den upprättade statistiken har blivit det, som framgår
av här nedan intagna kortfattade tabell.
År. |
» Större» |
Expeditioner till Kungl. Maj:t. |
»Medelstora» expeditioner. |
»Mindre» expeditioner. |
1 Summa expeditioner. |
190S.............. |
107 |
103 |
54 |
1,285 |
1,446 |
1912.............. |
199 |
170 |
69 |
1,793 |
2,061 |
191G...... |
185 |
168 |
174 |
2,658 |
3,017 ! |
Eu granskning av dessa siffror giver vid handen, att antalet från allmänna
byrån, om styrelsen så får benämna även förutvarande allmänna roteln, utgående
expeditioner högst väsentligt ökats, från 1,446 under år 1908 till 3,017 under år
1916. För innevarande år 1917 har antalet, beräknat till och med augusti månad,
utgjort 2,339 (samma tid år 1916 2,075) och skulle således, därest såsom antagligt
är stegringen intill 1917 års slut fortgår efter samma måttstock, kunna, såsom
redan anförts, approximativt beräknas till omkring 3,500.
Vad beträffar de särskilda grupperna expeditioner — »större», »medelstora»
och »mindre», så hava de »större» expeditionerna (dit i regel räknas alla till
Kung]. Maj:t eller vederbörande statsråd avgivna utlåtanden eller expeditioner i
övrigt) betydligt ökats under tiden från 1908 till 1912, och hålla sig fortfarande
pa ungefär samma. nivå. Antalet »medelstora» expeditioner har högst väsentligt
stigit, detta till icke så liten del beroende på tillkomsten av den nya apoteksvarustadgan
och härmed följande möjlighet att kunna på ett mera effektivt sätt
uppträda mot försäljning av kvacksalverimedeh och liknande förseelser. — Den
största ökningen faller emellertid på de visserligen var för sig lätt uppsatta
»mindre» expeditionerna, vilka dock genom sin mängd verka förtyngande av
arbetet. För övrigt måste ju varje expedition, stor eller liten, i regel undergå
en och samma formella behandling oavsett själva uppsättningsarbetet: införande
å föredragningslista, justering, utlämnande till renskrivning, kollationering (även
kontrolläsning av sekreteraren), förseende med underskrift och kontrasignation.
Sjiittc huvudtiteln.
utlämnande till expediering och kontrollering tid efter annan att expedierandet
verkligen rätteligen skett. Varje sådan åtgärd är ju obetydlig nog, men det ena
med det andra blir i betraktande av mängden expeditioner icke så litet.
Bland expeditionerna har å tabellen icke upptagits något »kristidsmål», det
vill säga mål, vilka direkt föranletts av nu rådande utomordentliga förhållanden.
De flesta sådana mål gå numera till tvenne styrelsens särskilda organisationer,
styrelsens extra byrå och styrelsens läkemedelskommission. Dem åliggande göromål
tillkommo till eu början styrelsens allmänna byrå; hade tabellen omfattat år
1915, skulle under gruppen »större» expeditioner tillkommit 500 ä 600 av kristiden
föranledda underdåniga utlåtanden.
I tabellen hava ej heller medtagits ett icke så litet antal expeditioner, som
icke ingå i det numrerade »registraturet», utan av byråchefen under hand avlåtas
till vederbörande, men dock delvis uppsättas av kanslitjänstemännen eller de
kvinnliga biträdena.
Likaså utvisar tabellen ej heller det kansliarbete, som förandet av föredragningslistor
och protokoll medför. De förra, av två slag »generaldirektörslistor»
och »byråchefslistor», utgjorde 1916 160, respektive 252. Och slutligen ej heller
de talrika påskrifterna angående till taxationen granskade medikamentsräkningar.
Dessa räkningar, under år 1916 icke mindre än 3,478, var och en understundom
upptagande flera tätskrivna ark, måste till taxationen granskas och därefter var
och en förses med påteckning därom. Dessa arbeten utföras av en apotekar-,
respektive läkaramanuens.
Detta angående det nuvarande, allmänna byråns kansli åliggande arbetet.
För närmast följande år torde emellertid detta komma att högst betydligt ökas
av den anledningen, att på kansliet måste läggas den omfattande och detaljerade
bearbetningen och inatrikelföringen av från rikets apoteksinrättningar inkommande
uppgifter rörande den farmaceutiska personalens tjänstgöringsförhållanden
(anställning, arbetstid, ledighet m. m. dylikt).
Såsom en nödfallsåtgärd i anledning av anhopningen av kansligöromålen å
allmänna byrån har sedan något över två års tid av styrelsen vidtagits den anordningen,
att den å byrån tjänstgörande amanuensen erhållit uppdrag att självständigt
handlägga ävensom kontrasignera ärenden rörande apoteksväsendet.
Denna åtgärd kan dock svårligen anses tillfredsställande som permanent anordning,
då de ärenden det här gäller äro av den vikt och betydelse, att deras
expeditionella handläggning ovillkorligen kräver sådan sakkunskap och rutin,
som kan förutsättas endast hos en ordinarie tjänsteman, vilken helt ägnar sig
åt dessa göromål. Därest styrelsens framställning om ökad arbetskraft å sagda
byrå vinner avsett resultat, är det styrelsens mening att överflytta uppdraget i
fråga på den nya kanslitjänstemannen.
Beträffande den föreslagna nya tjänstemannens lönegrad har styrelsen ansett,
att för närvarande en tjänst i första lönegraden kan vara tillräcklig.
Den föreslagna tjänstens inrättande å allmänna byrån lärer icke kunna föranleda
indragning av annan befattning».
Slutligen har styrelsen framhållit, att till beredande av semesterarvode
för de ifrågasatta nya tjänsterna det å medicinalstyrelsens stat
upptagna anslaget till vetenskapliga rådet, veterinärrådet, vikariatsersättningar
m. m. borde höjas med tillhopa 250 kronor.
[17.]
96
Sjätte huvudtiteln.
[17.]
Departements
chefen.
I särskilt yttrande har eu av styrelsens ledamöter, medicinalrådet
Kjerrulf, gjort yrkande om framställning till Kungl. Maj:t om uppförande å
styrelsens stat av ytterligare ett kvinnligt biträde i andra lönegraden.
Genom medicinalstyrelsens utredning synes tillfyllestgörande ådagalagt,
att stadigvarande behov förefinnes av inrättande å styrelsens
kameralbyrå och allmänna byrå av de ifrågasatta befattningarna av
första lönegraden.
Vad särskilt kameralbyrån angår, bär erfarenheten ådagalagt, att
chefen å nämnda byrå ej kan påräkna något biträde med de egentliga
kansligöromålen av de å byrån anställda ordinarie tjänstemännen. På
sätt av medicinalstyrelsen framhållits och av styrelsens chef ytterligare
understrukits, är det emellertid av vikt, att kameralbyråchefen
befrias från eu del löpande detaljgöromål, vilka lika väl kunna handläggas
av en underordnad tjänsteman. Härigenom skulle han jämväl
beredas tillfälle att såsom styrelsens ende ledamot med juridisk utbildning
ägna erforderlig tid åt deltagande i handläggningen av den mångfald
ärenden angående författningars tillämpning eller eljest av juridisk beskaffenhet,
som förekomma å styrelsens övriga byråer.
Den ifrågasatta nya befattningen å styrelsens allmänna byrå betingas
av den under senaste åren alltjämt växande arbetsmängden å
nämnda byrå.
Jag tillstyrker alltså medicinalstyrelsens framställning om uppförande
å styrelsens ordinarie stat av ytterligare två tjänstemän av första
lönegraden. Till beredande av vikariatsersättningar åt dessa befattningshavare
bör, på sätt styrelsen föreslagit, i samband härmed en
ökning äga rum av det å styrelsens stat upptagna anslaget till vetenskapliga
rådet, veterinärrådet, vikariatsersättningar och extra tjänstemän
m. m. med tillhopa 250 kronor.
För de nya befattningshavarna torde i tillämpliga delar böra gälla
de genom kungl. kungörelsen den 1 oktober 1914 (sv. förf.-saml. nr
249) stadgade villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från och
med år 1915 fastställda avlöningsförmåner för medicinalstyrelsen.
Vid bedömande av behovet av ifrågavarande befattningshavare har
någon hänsyn ej tagits till den ökning av arbetet, som till följd av
kristiden kommit att åvila medicinalstyrelsen. För att styrelsen skulle
kunna mottaga denna arbetsökning, har Kungl. Maj:t den 9 oktober 1917
förordnat byråchefen å styrelsens hospitalsbyrå att tillsvidare till och med
den 30 juni 1918, med befrielse från de till hans byråchefsbefattning
hörande åligganden, vara särskild föredragande hos styrelsen av ärenden
angående anskaffande och handhavande av för sjukvårdsinrättnin
-
Sjätte huvudtiteln. ■ ‘
o-arna i riket erforderliga proviantartiklar, bränsle och andra förnödenheter
in. m., varjämte för samma tid ett antal personer lörordnats att
såsom sakkunniga biträda vid handläggningen av nämnda ärenden samt
medicinalstyrelsen bemyndigats anställa sekreterare för ändamålet. Tillika
har förordnats, att i följd härav uppkommande kostnader skola utgå
med tre fjärdedelar av förslagsanslaget till hospitals underhåll och med
en fjärdedel av förslagsanslaget till bestridande av kostnader för allmän
hälso- och sjukvård.
Jämväl i fortsättningen under kristiden torde liknande anordningar
krävas, för att styrelsen skall kunna handhava de mera speciella kiistidsärendena.
Under åberopande av vad förut anförts får jag hemställa, att
Kung]. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
dels medgiva, att å avlöningsstaten för medicinalstyrelsen
må från och med år 1919 uppföras ytterligare
två tjänstemän i första lönegraden (notarier),
envar med en årlig avlöning av 4,000 kronor, därav
2,200 kronor lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar
och 300 kronor ortstillägg, vartill kunna komma tre
ålderstillägg till lönen, det ena med 500 kronor efter
fem år, det andra, likaledes med 500 kronor, efter
ytterligare fem år och det tredje, jämväl med 500
kronor, efter än ytterligare fem år;
dels föreskriva, att för åtnjutande av de med
sagda två befattningar förenade avlöningsförmåner
skall gälla vad i nådiga kungörelsen den 1 oktober
1914 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande
av avlöningsförmåner enligt den från och med
år 1915 gällande ordinarie stat för medicinalstyrelsen
finnes stadgat i fråga om motsvarande befattningar;
dels från och med år 1919 höja den å medicinalstyrelsens
ordinarie stat upptagna anslagsposten till
vetenskapliga rådet, veterinärrådet, vikariatsersättningar
och extra tjänstemän m. m. från 51,450 kronor
med 250 kronor till 51,700 kronor;
dels ock, vid bifall till vad sålunda föreslagits,
från och med år 1919 höja det å riksstaten uppförda
ordinarie anslaget till medicinalstyrelsen från 202,950
kronor med 8,250 kronor till 211,200 kronor, därav
4,900 kronor å övergångsstat.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 13
[17.]
98
Sjätte huvudtiteln.
2. Personligt avlöningstillägg till eu befattningshavare i medicinalstyrelsen.
[18.] I statsverkspropositionen till 1914 års senare riksdag föreslog
Personligt Kungl. Maj:t riksdagen att på extra stat för år 1915 anvisa ett anslag
tiUägglm~en a7 2,100 kronor för beredande av personliga avlöningstillägg under
befattnings- sistnämnda ar för å övergångsstat uppförda befattningshavare hos melTnaistyZsén.
diciualsty relsen i enlighet med de för provisorisk lönereglering för be(Extra
anslag.) f&ttningshavare i medicinalstyrelsen för år 1914 gällande grunder och
villkor.
Enligt av Kung!. Maj:t i samband med frågan om medicinalstyrelsens
omorganisation framlagt förslag skulle nämligen en kamrerare och
registrator! hos medicinalstyrelsen, med bibehållande av sina dåvarande
avlöningsförmåner på ordinarie stat, uppföras å övergångsstat. Det
ovan omförmälda anslaget avsåg att bereda dessa befattningshavare ersättning
för de provisoriska avlöningstillägg, de under åren 1912—1914
åtnjutit, men som med tillämpande av de nya staterna för styrelsen
skulle komma att upphöra. Anslaget blev av riksdagen beviljat.
I enlighet med Kungl. Maj:ts framställning har 1915 års riksdag
för ifrågavarande ändamål på extra stat för år 1916 beviljat ett anslagav
likaledes 2,100 kronor.
Efter det omförmälde registrator den 26 februari 1915 utnämnts
och förordnats att vara sekreterare hos medicinalstyrelsen, har
1916 års riksdag, i enlighet med Kungl. Maj:ts framställning, minskat
anslaget med 800 kronor och för beredande av personligt avlöningstillägg
under 1917 till en befattningshavare i medicinalstyrelsen på
extra stat för sistnämnda år beviljat ett anslag av 1,300 kronor. Anslag
till sistnämnda belopp har jämväl för ifrågavarande ändamål anvisats
för år 1918.
I skrivelse den 9 november 1917 har medicinalstyrelsen anmält,
att för år 1919 anslag för ändamålet kräves till samma belopp som för
år 1918.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst 1,300 kronor, för beredande av personligt
avlöningstillägg under nämnda år för en å övergångsstat
uppförd befattningshavare hos medicinalstyrelsen
i enlighet med de för provisorisk lönereglering
för befattningshavare i medicinalst^vrelsen för år 1914
fastställda grunder och villkor.
Sjätte huvudtiteln.
Öl»
Statsmedicinska anstalten.
3. Statens bakteriologiska laboratorium, oförändrat
ordinarie anslag.......................................................................... 73,190 kronor.
4. Statens rättskemiska laboratorium, oförändrat
ordinarie anslag......................................................................... 18,900 »
5. Statens farmaceutiska laboratorium.
På grund av beslut vid 1914 års senare riksdag inrättades under
samma år vid statsmedicinska anstalten tills vidare ett farmaceutisk!
laboratorium, vilket ställdes under tillsyn och vård av föreståndaren
för anstaltens rättskemiska avdelning.
För inredning, utrustning och drift av ifrågavarande laboratorium
anvisade riksdagen på extra stat för år 1915 ett belopp av 30,350
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under år 1914
av tillgängliga medel utanordna 14,750 kronor, och anvisades därefter
för upprätthållande av laboratoriets drift för vartdera av åren 1916 och
1917 å extra stat ett belopp av 15,600 kronor.
Vidare har 1917 års riksdag, som med uteslutande ur riksstaten
av det förutvarande ordinarie anslaget till statsmedicinska anstalten
från och med år 1918 å sjätte huvudtiteln under gemensam överrubrik
»statsmedicinska anstalten» uppfört särskilda ordinarie anslag till statens
bakteriologiska laboratorium och till statens rättskemiska laboratorium,
tillika för upprätthållande av driften vid det farmaceutiska laboratoriet
å extra stat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag, högst 15,600 kronor,
att i riksstaten uppföras under nämnda överrubrik.
Avlönings- och omkostnadsstat för ifrågavarande laboratorium har
av Kung]. Maj:t för varje särskilt verksamhetsår fastställts.
I skrivelse den 30 augusti 1917 har medicinalstyrelsen gjort
framställning om anslag för upprätthållande av laboratoriets drift jämväl
för år 1919, och har styrelsen därvid funnit sig böra hemställa om
höjning av det för nämnda ändamål hittills beviljade anslagsbeloppet.
Dä det ökade anslagsbehovet huvudsakligen är att hänföra till den
utvidgning av laboratoriets lokaler, som under nästlidet år ägt rum,
skall jag till en början redogöra för vad i sådant hänseende förekommit.
[19.]
Statens
farmaceutiska
laboratorium.
(Extra anslag.)
100
Sjätte huvudtiteln.
[19.]
Medicinalstyrelsen
d. 26/i 1917
I skrivelse den 2G februari 1914 med förslag i fråga om det
farmaceutiska laboratoriets inrättande beräknade medicinalstyrelsen, att,
därest laboratoriets verksamhet skulle erhålla avsedd omfattning, för
detsamma erfordrades tre rum förutom laboratorielokal för tillfälliga
medarbetare, varvid tillika förutsattes, att de rättskemiska och farmaceutiska
laboratorierna skulle förläggas intill och i sammanhang med
varandra, så att en del rum, såsom mörkrum, vätesvavelrum, vågrum,
rum för elektroniska arbeten, skriv- och läsrum, mikroskoprum och
vaktrum, skulle vara för båda laboratorierna gemensamma. Då emellertid
lokalfrågan för det dåvarande icke kunde ordnas på nu angivet
sätt samt särskilt den nya apoteksvarustadgans ikraftträdande
ovillkorligen nödvändiggjorde det farmaceutiska laboratoriets omedelbara
inrättande, föreslog styrelsen, att för sistnämnda laboratorium tills
vidare skulle förhyras en lägenhet om två rum, belägen tre och en
halv trappor upp i samma hus som det rättskemiska laboratoriet, nämligen
huset nr 18 vid Regeringsgatan. Samtidigt betonade styrelsen
emellertid, att den föreslagna lägenheten icke vore tillräcklig för tillgodoseende
av samtliga de av styrelsen uttalade önskemålen beträffande
laboratoriets verksamhetsområde, men att densamma åtminstone för tillfället
och för en kortare tid möjliggjorde den del av laboratoriets verksamhet,
som hade avseende å berörda stadgas tillämpning. -
Sedan Kungl. Maj:t och riksdagen fattat beslut om farmaceutiska
laboratoriets inrättande, förhyrdes i enlighet med medicinalstyrelsens
förslag för laboratoriets räkning förenämnda lägenhet i huset nr 18
vid Regeringsgatan för en årlig h}rra av 1,000 kronor.
I skrivelse den 25 april 1917 anmälde medicinalstyrelsen, att de
för laboratoriet upplåtna lokalerna visat sig otillräckliga, och hemställde
styrelsen i anledning därav om åtgärder i syfte att bereda laboratoriet
ökat utrymme.
Till stöd för denna framställning anförde styrelsen bland annat
följande.
Då den lokal om två rum, som farmaceutiska laboratoriet under två år
disponerat, ej vore belägen i samma våning som den rättskemiska avdelningen,
hade laboratoriet alldeles varit i saknad av den fördel, som skulle ligga i att
hava tillgång till de rum, vilka styrelsen i sin skrivelse den 26 februari 1914 ansett
böra vara för båda laboratorierna gemensamma. Följaktligen hade farmaceutiska
laboratoriets tjänstemän måst i laboratoriets lilla lokal utföra alla förekommande
arbeten. Lokalen hade med hänsyn därtill inretts så, att det större rummet,
som likväl ej hade mer än 22 kvadratmeters golvyta, anordnats till såväl undersökningsrum
som skrivrum för laboratorn, medan det mindre rummet (15 kvadratmeter)
blivit arbetsrum för assistenten. Den utanför rummen belägna lilla tam
-
Sjätte huvudtiteln.
101
buren (0,5 kvadratmeter) hade, förutom till sitt avsedda ändamål, måst inredas
till vågrum, till förvaringsrum för fysikaliska instrument och till bibliotek. Det
lilla bord, som kunnat placeras i tamburen, hade, när det ej varit upptaget av
instrument, begagnats såsom skrivplats för assistenten.
Det torde utan vidare vara uppenbart, att laboratoriet under sådana omständigheter
haft stora svårigheter att kämpa med, då det gällt att nöjaktigt
utföra alla de kemiska, fysikaliska och botaniska operationer, som erfordrats för
att kunna slutföra de stundom rätt omständliga undersökningar, vilka fallit inom
laboratoriets verksamhetsområde. Av de olägenheter, som sålunda förorsakats
av lokalernas knappa utrymme, hade de i det följande angivna varit de mest
kännbara.
När utvecklingen av kemiskt verksamma och giftiga gaser (svavelväte, klor,
svavelsyrlighet) skulle företagas, vilket stundom kunde vara behövligt flere gånger
på samma dag, måste detta, som av det föregående framginge, ske i de rum, där
allt övrigt arbete utfördes. Därigenom kunde bland annat ej undvikas, att de till
en del ganska dyrbara apparater och instrument (mikroskop, spektroskop m. fl.),
som för dagligt bruk måste stå framme å arbetsborden, småningom angrepes och
bleve mindre värdefulla. I den med dessa gaser uppblandade hälsovådliga laboratorieiuften
måste tjänstemännen vistas.
Genom brist på utrymme hade vissa arbeten, som krävde särskild apparatanordning,
ej kunnat utföras. Sålunda hade elektrolytiska analyser, som ofta
vore vida att föredraga framför de mycket mera tidsödande viktsanalyserna, ej
kunnat verkställas, oaktat de numera vore så allmänna, att de upptagits i ett
lands (Nordamerikas förenta staters) gällande farmakopé. Enahanda vore förhållandet
med elementaranalyser av organiska ämnen, som ej kunde utföras i följd
av bristande plats för förbränningsugn och bombugn och för de säkerhetsanordningar,
som erfordrades omkring den sistnämnda. Aven uppställande av så välbehövliga
apparater som centrifug, skakmaskin och pulvriseringsmaskin hade
måst anstå, varvid särskilt avsaknaden av den sistnämnda varit kännbar, när
laboratoriet för undersökning erhållit hela droger, som det gällt att pröva i
pulverform. I sådant fall hade laboratoriet varit hänvisat till att hos apotek
anhålla om varans pulvriserande, varvid samtidigt den föga angenäma plikten att
begära få övervaka arbetet ålegat laboratoriet.
Den del av tamburen, som kunnat disponeras för bibliotek, hade redan efter
två år tagits i anspråk i sådan utsträckning, att bokhyllor måst anbringas över
fönster och ytterdörr.
För vaktmästaren hade arbetsplats ej kunnat beredas.
Antalet av de undersökningar, som laboratoriet utfört, hade från första till
andra året visat en avsevärd stegring, varvid laboratoriet likväl under hela den
tid detsamma varit i verksamhet huvudsakligen måst inskränka sig till sådana
undersökningar, som nödvändiggjorts genom apoteksvarustadgans ikraftträdande.
År 1915 hade sålunda undersökts inalles 260 preparat, av vilka 242 gällt övervakande
av apoteksvarustadgans efterlevnad, medan år 1916 antalet undersökta
preparat utgjort 550, av vilka 357 haft avseende på apoteksvarustadgan. Att
dylika kontrollundersökningar i stor utsträckning vore av behovet påkallade
framginge bland annat därav, att av de i bilagan III vid apoteksvarustadgan
upptagna läkemedel, som anskaffats från försäljare i olika städer, ej mindre än
63,5 % år 1915 varit i ett eller annat avseende felaktiga, medan motsvarande
siffra för år 1916 utgjort 52,4 %. Det hade beräknats, att, med den omfattning
[19.]
102
Sjätte huvudtiteln.
[19.] dessa undersökningar hitintills haft, varje försäljare kunde kontrolleras högst eu
gång vart fjärde eller femte år.
När ett. större antal undersökningsföremål samtidigt inkommit till laboratoriet,
vilket i synnerhet förekommit sedan medicinalstyrelsen medgivit sin läkemedelskommission
rätt att låta utföra undersökningar å laboratoriet, hade det
varit önskvärt, att laboratoriet kunnat öka arbetskrafterna med sådant tillfälligt
biträde, som i staten för laboratoriet avsetts. På grund av bristande utrymme
hade det emellertid ej varit möjligt att bereda arbetsplats åt sådan person utom
i de undantagsfall, då tjänsteman på grund av tjänstledighet eller annan anledning
varit frånvarande. Ännu betänkligare komme denna brist på möjlighet till
anställande av extra biträde att bliva, om laboratoriet bleve nödsakat att, endast
hänvisat till sitt dåvarande lokalutrymme, gripa sig an med de nya uppgifter,
som i en nära framtid vid laboratoriet väntade på sin lösning. Ty dessa uppgifter
vore av sådan omfattning, att en ökning av personalen med åtminstone en
dagligen sysselsatt person inom kort torde bliva nödvändig. I främsta rummet
vore det härvid fråga om den vittgående omarbetning av farmakopén, för vilken
tiden vore inne, sedan snart 10 år förflutit efter det gällande upplaga utgivits
från trycket. En sådan revidering av farmakopén vore ett ytterst mödosamt
och maktpåliggande arbete, enär varje preparat, som skulle intagas i den nya
farmakopéupplagan, måste omsorgsfullt prövas och dess egenskaper noga undersökas.
Förutom de för detta ändamål vanligen förekommande undersökningarna
torde denna gång även böra tagas under omprövning, huruvida ej de fysiologiska
metoder för prövning av vissa häftigt verkande droger, som på senare tider
börjat undantränga de mindre tillförlitliga kemiska proven, borde upptagas i den
nya farmakopén, något som krävde omfattande försök å djur av olika slag och
plats för dessas förvaring.
Ett annat arbetsområde, som enligt den för laboratoriet utfärdade instruktionen
tillkomme laboratoriet, vore utförande av sådana inspektioner av fabriker
och grosshandelsaffärer, som avsåges i § 9 av apoteksvarustadgan och för vilka
fabrikant, respektive grosshandlare själv ägde bestrida omkostnaderna. Med det
avsevärda antal sådana fabriker och grosshandelsaffärer, som redan funnes i
landet, komme dessa inspektioner att kräva betydlig tid och arbetskraft.
Av det anförda framginge, att den å laboratoriet redan förefintliga och ännu
mer den under närmaste tiden väntade arbetsbördan därstädes med nödvändighet
betingade en utökning av laboratoriets utrymmen. I detta avseende ville
styrelsen erinra, hurusom fråga visserligen väckts att plats skulle, jämte åt andra,
beredas även laboratoriet i den för statsverkets räkning inköpta fastigheten i
kvarteret Grönlandet norra, vilken hittills innehafts av Yetenskapsakademien,
men ville styrelsen på samma gång framhålla, att ännu ingen klarhet förelåge
om och när detta förslag kunde vinna sitt förverkligande. I alla händelser syntes
man berättigad antaga, att, om denna lösning verkligen komme till stånd, en avsevärd
tid dock hunne förflyta, innan laboratoriet kunde vara i tillfälle att inflytta
i de därigenom erhållna nya lokalerna. Under tiden hopade sig för laboratoriet
svårigheterna på ett sätt, som komme att i högsta grad menligt inverka
på dess arbetsprestationer. Styrelsen hade av denna anledning trott sig icke
kunna stå till svars med att icke från dess sida något åtgjordes för att omedelbart
avhjälpa dessa svårigheter.
För beredande av det för laboratoriet erforderliga ökade utrymmet
föreslog medicinalstyrelsen förhyrandet, utöver nuvarande lokal, av en i
Sjiitto huvudtiteln.
103
linset nr 18 vid Regeringsgatan fyra trappor upp belägen våning om
tre rum och tambur jämte ett mörkrum, vilken lägenhet befunnits för
sitt tilltänkta nya ändamål lämplig, sedan passande laboratorieinredning
där utförts.
Skulle denna våning bliva ställd till laboratoriets förfogande, vore
enligt styrelsens mening därmed lokalfrågan än* en gång provisoriskt
löst. Visserligen komine laboratoriets fördelning på två skilda våningar
att orsaka en del olägenheter och besvär, men de fördelar, som skulle
vinnas, vore så avsevärda och det nuvarande utrymmet så otillräckligt,
att styrelsen ansåge sig böra tillstyrka begagnandet av detta uppslag
till de svåraste olägenheternas avhjälpande — särskilt bristen å vätesvavelrutn,
plats för elementaranalyser m. in. — samt till möjlighet att
bereda tillfälligt biträde eller för farmakopéutredningar arbetande person
en arbetsplats.
Vidare hemställde styrelsen, att till styrelsens förfogande måtte
ställas medel till bestridande av den för den nya våningen betingade
hyressumman, 2,000 kronor för år räknat, ävensom för utförande av de
för lokalens användning erforderliga inredningsarbeten och andra anordningar.
Kostnaden för nu nämnda arbeten beräknades av styrelsen
till ett sammanlagt belopp av 5,650 kronor.
Tillika ifrågasatte medicinalstyrelsen, att till bestridande av nu
nämnda utgifter, vilka emellertid kunde förväntas komma att till följd
av prisstegringar ökas, skulle få användas vissa förefintliga överskottsmedel,
nämligen:
behållning av laboratoriets tidigare verksamhet............ kronor 6,550: 66
laboratoriets under år 1917 uppburna inkomst för undersökningar
åt medicinalstyrelsens läkemedels
kommission.
.......................................................................... x> 1,517: —
tillgodohavande för undersökningar åt nämnda kommission
.............................................................................. » 580: —
Summa kronor 8,647: 66
Sedan överintendentsämbetet den 15 maj 1917 avgivit infordrat
utlåtande i ärendet, bemyndigade Kungl. Maj:t deh 19 i samma månad
ämbetet att å kronans vägnar sluta avtal om förhyrande för farmaceutiska
laboratoriet för en tid av ett år, räknat från den 1 oktober 1917,
av förutnämnda våning i huset nr 18 vid Regeringsgatan mot ett årligt
hyresbelopp av 2,000 kronor och med statsverket förbehållen rätt att
i viss utsträckning förlänga kontraktet. Tillika medgav Kungl. Maj:t,
[19-]
104
Sjätte huvudtiteln.
[19-]
Medicinalstyrelsen
d. 3% 1917.
att till gäldande såväl av hyressumman för det första hyresåret som
ock av kostnaderna för utförande av de för lokalens användning för
ifrågavarande ändamål erforderliga inredningsarbeten m. m. finge användas
förenämnda överskottsmedel till högst det av medicinalstyrelsen
angivna beloppet 8,647 kronor 66 öre.
I skrivelse den 5 juli 1917 anmälde medicinalstyrelsen därefter,
att, då den nytillkomna lokalen med stor sannolikhet komme att behövas
för ifrågavarande ändamål även efter den 1 oktober 1918, för laboratoriets
drift torde erfordras ett årsanslag till högre belopp än det i riksstaten
hittills upptagna.
1 sin skrivelse den 30 augusti 1917 har medicinalstyrelsen beträffande-
anslagsbehovet för år 1919 till eu början åberopat en av laboratorn
vid laboratoriet, filosofie doktorn O. von Friedrichs i ämnet avgiven
P. M., vari anföres följande.
De nya lokalerna, som med all säkerhet komme att för ändamålet behövas
även under närmast följande år, torde i hyra under tiden 1 oktober 1918—1
oktober 1919 komma att betinga ett belopp av 2,000 kronor.
En partiell ökning av den vaktmästarhjälp, laboratoriet disponerade, bleve
på grund av de ökade lokalerna erforderlig. I laboratoriets stat funnes för närvarande
inga löneförmåner åt vaktmästare upptagna, emedan rättskemiska avdelningens
vaktmästare vore gemensam för rättskemiska och farmaceutiska laboratorierna.
Denna anordning hade emellertid haft till följd, att farmaceutiska laboratoriet
redan med dittillsvarande utrymme och arbetsbörda vissa tider behövt
anlita kvinnligt biträde för rengöring av utensilier, städning m. m., vilket arbete
måst ersättas med 30 kronor i månaden. Städning av den nytillkomna lokalen
och rengöring av utensilier därstädes kunde sålunda ej medhinnas av vaktmästaren,
utan erfordrades även därtill biträde av annan person. Den arbetshjälp, som
behövdes utöver vad vaktmästaren kunde medhinna, torde kunna erhållas för
sammanlagt 50 kronor i månaden, varför det vore önskvärt, att i staten upptoges
en särskild post för rengöring och städning m. m., vilken ej torde kunna sättas
lägre än till 60Ö kronor.
Av det för tillfälliga biträden samt renskrivning hittills anvisade beloppet av
1,500 kronor åtgingeo omkring 300 kronor för renskrivning och 500 kronor till N
semesterpenningar. Återstående 700 kronor vore givetvis otillräckliga för ett mera
stadigvarande utnyttjande av sådant tillfälligt biträde, som avsåges i staten, något
som dock i allmänhet torde bliva behövligt av skäl, som anförts i medicinalstyrelsens
framställning angående beredande av ökat utrymme för farmaceutiska
laboratoriet. Då för det arbete, som erfordrades, högskoleutbildning vore erforderlig,
kunde kvalificerad person nog ej erhållas för lägre arvode än 150 kronor
i månaden. Ifrågavarande anslagspost torde därför behöva ökas med 1,100 kronor.
Det anslag, som utginge för elektricitet, gas och vatten, syntes även med den
synnerliga sparsamhet, som iakttoges, ej kunna underskridas för laboratoriets
dittillsvarande lokal, varför den nytillkomna lokalen, som hade större golvyta, ej
kunde beräknas kräva mindre förbrukning. Denna post behövde därför ökas med
300 kronor.
Sjätto huvudtiteln.
105
Genom dels de synnerligt ökade kostnader, som instrument, apparater,
reagenser och förbrukningsartiklar betingade, dels det större behov av dessa
varor, som föranleddes av de ökade lokalerna, vore det behövligt att disponera
något större belopp än tillförne för sådana varors anskaffande. För detta ändamål
torde en anslagsökning av 500 kronor böra föreslås, fördelade på sådant sätt,
att 400 kronor avsåges för instrument, apparater och reagenser och 100 kronor
till förbrukningsartiklar.
Avlönings- och omkostnadsstaten för ifrågavarande laboratorium
skulle enligt det nu återgivna förslaget för år 1919 erhålla följande utseende:
Rättskemisten såsom laboratoriets föreståndare, arvode kronor 500: —
1 laborator, arvode
1 assistent, »
För tillfälliga biträden (däri inräknade semesterpenningar
å 250 kronor för laborator och assistent)
samt renskrivning .........................................................
Hyra för lokaler........................................................................
Till instrument, apparater, reagens, böcker, tidskrifter,
skrivmaterialier och diverse
Elektricitet, gas, vatten........................
Förbrukningsartiklar och diverse.......
Städning och rengöring m. m...........
5,400
3,000
2,600: —
3,000: —
.................. )) |
2,400: — |
.................. )) |
600: — |
................. » |
2,000: — |
.................. J> |
600: — |
Summa kronor |
20,100: — |
Av det laboratorn tillkommande arvode skola 2,000 kronor anses motsvara tjänstgöringspenningar.
Till jämförelse med detta statförslag må erinras om att den av
Kungl. Maj:t den 29 juni 1917 fastställda avlönings- och omkostnadsstaten
för farmaceutiska laboratoriet under år 1918 upptager följande poster:
Rättskemisten såsom laboratoriets föreståndare, arvode kronor 500: —
1 laborator, arvode.............................. »
1 assistent, » »
För tillfälliga biträden (däri inräknade semesterpenningar
å 250 kronor för laborator och assistent)
samt renskrivning ........................................................ d
Hyra för lokal......................................................................... »
Till instrument, apparater, reagens, böcker, tidskrifter,
skrivmaterialier och diverse ......
Elektricitet, gas, vatten ..............................
Förbrukningsartiklar och diverse...............
5,400
3,000
1,500: —
1,000: —
.................. » |
2,000: — |
.................. D |
300: - |
................. )) |
1,900: — |
Summa kronor |
15,600: — |
Av det laboratorn tillkommande arvode skola 2,000 kronor anses motsvara tjänstgöringspenningar.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 Käft.
[19.]
14
106
Sjätte huvudtiteln.
[19.] För egen del har medicinalstyrelsen icke haft något att erinra mot
vad laboratorn von Friedrichs föreslagit. Emellertid har styrelsen ansett
sig böra tillägga följande:
»Vid uppgörandet av statförslaget har någon hänsyn icke tagits till de extra
inkomster, som kunna laboratoriet tillföras därigenom, att detta med styrelsens
bemyndigande och mot särskild ersättning utför av styrelsens läkemedelskommission
begärda undersökningar med avseende på läkemedels renhetsgrad o. d.
Dylika extra inkomster, vilkas fortfarande erhållande äro beroende på nuvarande
av kriget föranledda utomordentliga förhållanden, hava nämligen av styrelsen
ansetts vara av så oviss natur och så svåra att på förhand ens tillnärmelsevis
beräkna till beloppet, att de ej gärna kunna medtagas vid uppgörandet av ett
statförslag. Bäst synes det styrelsen vara, om dessa tillfälliga inkomster reserveras
för statsverkets räkning och således icke komma laboratoriet direkt till godo.
Vidare vill styrelsen framhålla, att förberörda överskottsmedel, 8,647 kronor
66 öre, vilka enligt Kungl. Maj:ts bestämmande få för laboratoriet användas, avse
endast dess utvidgning jämte härav föranledd hyresutgift 1 oktober 1917—30 september
1918, 2,000 kronor. För driften av den nytillkomna delen av laboratoriet
under hela året 1918 finnes intet belopp anvisat mer än hyresbeloppet för tiden
1 januari—30 september 1918, 1,500 kronor. För denna av lokalutvidgningen
betingade ökning av driftkostnaderna under år 1918 torde bliva erforderligt ett
belopp, motsvarande skillnaden mellan nuvarande anslag 15,600 kronor och nu
ifrågasatta anslag 20,100 kronor, eller 4,500 kronor, varifrån dock bör dragas nyssnämnda
redan befintliga hyresbelopp, 1,500 kronor, vadan slutsumman blir 3,000
kronor. Styrelsen ser nu ingen annan utväg för denna saks ordnande än att
härmed ifrågasätta, att detta belopp, 3,000 kronor, sammanslås med det för år
1919 begärda anslaget 20,100 kronor till 23,100 kronor samt att styrelsen beviljas
rätt att av detta senare belopp redan under år 1918 disponera högst 3,000 kronor.
För sista tre månaderna av år 1917 torde intet driftkostnadsanslag erfordras,
enär de nya lokalerna beräknas kunna först från och med ingången av år 1918
vara färdigmredda för sitt nya ändamål.»
På grund av vad sålunda anförts och med åberopande tillika av
vad i förenämnda skrivelse den 25 april 1917 anförts i fråga om be*
hovet av farmaceutiska laboratoriets utvidgning har medicinalstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för upprätthållande
av driften vid nämnda laboratorium å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst 23,100 kronor, med rätt för styrelsen
att av detta belopp redan under år 1918 disponera 3,000 kronor, avseende
genom lokalernas utvidgning ökade driftkostnader vid laboratoriet
under sistnämnda år.
Departements* För det verksamhetsområde, som tillkommer det farmaceutiska
chefen. laboratoriet, har en utförlig redogörelse lämnats i Kungl. Maj ris förslag
till 1914 års senare riksdag om laboratoriets inrättande. Laboratoriet
är särskilt avsett för sådana undersökningar, som kunde föranledas av
Sjätte huvudtiteln.
107
bestämmelserna i apoteksvarustadgan den 14 november 1913, vilken
trädde i kraft den 1 juli 1914. De hittills verkställda undersökningarna
hava jämväl till större delen haft avseende å nämnda stadgas tillämpning.
Flertalet av de utförda arbetena äro tillika sådana, om vilka medicinalstyrelsen
i särskilda fall förordnat eller till vilka initiativ utgått
från laboratoriet. Därjämte har en del undersökningar verkställts efter
direkt hänvändelse från förste provinsialläkare. Sedan medicinalstyrelsen
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 november 1915 tillsatt en
läkemedelskommission med uppgift att ombesörja import av apoteksvaror
in. m., bär laboratoriet vidare tagits i anspråk för prövning av
läkemedel, som nämnda kommission inköpt från utlandet. Undersökningar
av sistnämnda slag hava i enlighet med medicinalstyrelsens föreskrift
utförts mot ersättning och i den mån laboratoriets övriga arbeten
det medgivit.
Av föreliggande utredning framgår, att laboratoriets verksamhet
visar eu alltjämt fortgående stegring. Antalet undersökta preparat
utgjorde sålunda 550 under år 1916 mot 260 år 1915. Under år 1917
har antalet undersökningar icke i avsevärd grad stigit, men hava under
sistnämnda år åtskilliga utredningar varit mera omfattande och tidsödande
än förut varit fallet. Sålunda har bland annat verkställts den vart tredje
år återkommande granskningen av de vid apoteksvarustadgan fogade
bilagor med förteckningar över apoteksvaror m. m.
På grund av den sålunda påvisade ökningen av laboratoriets verksamhet
men än mera med hänsyn till de arbetsuppgifter, som, på sätt
medicinalstyrelsen framhållit, inom den närmaste tiden vänta sin lösning,
måste den ursprungliga laboratorielokalen anses för sitt ändamål
otillräcklig. Redan i sin skrivelse den 26 februari 1914 framhöll styrelsen
jämväl, att denna lokal kunde förväntas endast för någon kortare
tid tillgodose laboratoriets behov av utrymme. Genom Kungl.
Maj:ts förenämnda beslut den 19 maj 1917 har emellertid lokalfrågan
tillsvidare provisoriskt ordnats.
Beträffande de överskottsmedel, som Kungl. Maj:t genom nämnda
beslut ställt till medicinalstyrelsens förfogande för de nya lokalernas
förhyrande och iordningställande, uppgingo dessa medel, såsom förut
nämnts, till 8,647 kronor 66 öre. Av detta belopp utgjorde 6,550
kronor 66 öre besparingar å anslag, som av riksdagen anvisats för laboratoriets
anordnande och drift. Förklaringen till att dessa anslag
icke helt behövt tagas i anspråk är huvudsakligen att söka i den omständigheten,
att laboratoriets verksamhet, vilken beräknades skola taga
sin början den 1 juli 1914, först senare kunde begynna. På grund
108
Sjätte huTudtiteln.
[19.] därav blevo de för åren 1914 och 1915 för laboratoriets drift avsedda
medlen till stor del besparade. Återstoden av nämnda överskottsmedel
utgjordes av för tiden till och med första kvartalet 1917 influtna inkomster
eller uppkomna tillgodohavanden för undersökningar åt läkemedelskommissionen.
Vidkommande laboratoriets inkomster av sistberörda slag har medicinalstyrelsen
framhållit de svårigheter, som möta mot att på förhand
beräkna de belopp, som kunna påräknas inflyta. Med hänsyn såväl till
nu nämnda förhållande som ock till inkomsternas tillfälliga natur torde
dessa inkomster icke kunna tagas med i beräkningen vid bestämmande
av laboratoriets omkostnadsstat — de hava under andra och tredje kvartalet
1917 uppgått till sammanlagt endast 152 kronor. Emellertid är en
mera stadigvarande inkomst av laboratoriets verksamhet för framtiden
att påräkna. Enligt § 9 i apoteksvarustadgan äro nämligen vissa
tillverkare av apoteksvaror och vissa personer, som idka grosshandel
med apoteksvaror, skyldiga att bestrida kostnaderna för nödig inspektion
och kontroll över ifrågavarande tillverkning och handel. Förslag
till bestämmelser om dylik inspektion och kontroll är för närvarande
under utarbetande inom medicinalstyrelsen. Innan definitivt förslag i
ämnet framlagts och fastställts, torde det emellertid vara omöjligt att
verkställa någon beräkning beträffande inkomstbeloppen.
Mot medicinalstyrelsens förslag till inkomst- och utgiftsstat för laboratoriet
för år 1919 har jag för min del intet att erinra. Det ökade anslagsbehovet
är till huvudsaklig del beroende på laboratoriets utvidgning. Hit
äro således att hänföra de ökade utgifterna för hyra, för elektricitet, gas
och vatten, för städning och rengöring samt för instrument och förbrukningsartiklar
m. m. Beträffande sistnämnda två poster har jämväl hänsyn
måst tagas till inträffade prisstegringar. Vidkommande posten för tillfälliga
biträden samt renskrivning synes en höjning av denna utgiftspost
motiverad med hänsyn till det föreliggande behovet av ett mera stadigvarande
och kvalificerat biträde.
Såsom medicinalstyrelsen framhåller finnes emellertid för år 1918
intet belopp anvisat -— frånsett hyran för tiden från och med den 1
januari till och med den 30 september — för mötande av de på grund
av laboratoriets utvidgning ökade kostnaderna för laboratoriets drift.
Det torde därför bliva nödvändigt, att medel för nämnda ändamål ställas
till styrelsens förfogande. Mot det av styrelsen i sådant hänseende
föreslagna beloppet, 3,000 kronor, synes erinran ej vara att framställa;
och återkommer jag härtill vid äskande av anslag å tilläggsstat för
år 1918.
Sjätte huvudtiteln. 1(,J
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för upprätthållande av driften vid statens farmaceutiska
laboratorium å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag, högst 20,100 kronor.
Provinsialläkarstaten.
6. Förste provinsialläkare och provinsialläkare.
Med skrivelse den 1 december 1917 har den s. k. provinsialläkarkommittén
avgivit betänkande med förslag i fråga om reglering av
löneförhållandena för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m.
Då proposition i detta ämne med all sannolikhet torde kunna avlåtas
till den nu instundande riksdagen, lärer hänsyn härtill böra tagas
vid beräkningen av anslagen till provinsialläkarstaten.
Beträffande det ordinarie anslaget till förste provinsialläkare och
provinsialläkare, nu 865,200 kronor, har kommittén ifrågasatt en höjning
därav till 1,194,500 kronor.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i avvaktan på den proposition, som kan komma
att avlåtas angående reglering av löneförhållandena
för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m.,
beräkna en höjning av det ordinarie anslaget till förste
provinsialläkare och provinsialläkare, nu 865,200 kronor,
till 1,194,500 kronor.
7. Provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning anvisade riksdagen på
extra stat för år 1918 ett förslagsanslag, högst. 12,300 kronor, att i
huvudsaklig överensstämmelse med av Kungl. Maj:t förordade grunder
användas till provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner.
Enligt provinsialläkarkommitténs förslag skulle detta anslag för år
1919 minskas med 5,700 kronor.
[190
[20.]
Förste ‘provinsialläkare
ochprovinsialläkare.
(Ordinarie
anslag.)
[21.]
Provisorisk
förbättring av
vissa provinsialläkares
avlöning sfötmåner.
(Extra anslag.)
no
Sjätte huvudtiteln.
[21.]
[22.]
Ordnande av
bostadsförhållandena
för vissa
provinsialläkare.
. (Extraanslag.)
[23.]
Resestipendier
åt förste
provinsialläkare
m. fl.
Ordinarie
anslag.)
För närvarande hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
i avvaktan på den proposition, som kan komma
att avlåtas angående reglering av löneförhållandena
för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m.,
till provisorisk förbättring av vissa provinsialläkares avlöningsförmåner
på extra stat för år 1919 beräkna ett
förslagsanslag, högst 6,600 kronor.
8. Ordnande av bostadsförhållandena för vissa provinsialläkare.
Enligt provinsialläkarkommitténs förslag skulle statsanslag utgå
som bidrag till anordnande av bostäder i vissa provinsialläkardistrikt å
landsbygden.
För närvarande är. jag ej beredd att intaga ståndpunkt till huru
frågan om ordnande av ifrågavarande provinsialläkares bostadsförhållanden
bör på lämpligaste sättet lösas. Jag hemställer emellertid, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i avvaktan på den proposition, som kan komma
att avlåtas angående reglering av löneförhållandena
för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m.,
för ordnande av bostadsförhållandena för vissa provinsialläkare
på extra stat för år 1919 beräkna ett reservationsanslag
av 55,000 kronor.
9. Resestipendier åt förste provinsialläkare in. fl.
I förslaget till riksstat för år 1916 hade Kungl. Maj:t under »Medicinalstaten
samt hälso- och sjukvården» såsom oförändrade ordinarie
anslag, reservationsanslag, uppfört till resestipendier dels åt förste provinsialläkare,
provinsialläkare, extra provinsialläkare, biträdande provinsialläkare
och stadsläkare 2,500 kronor, dels åt vid rikets hospital
och asyler anställda läkare 500 kronor, dels åt ordinarie läkare vid
länslasarett och därmed likställda sjukhus 1,500 kronor, dels ock åt
läkare, som anmäla sig vilja i utlandet studera tuberkulosens igenkännande,
behandling eller hygien, 1,000 kronor.
Sjätte huvudtiteln. 111
1 samband med behandlingen av frågan om åtgärder för ernående
av största möjliga sparsamhet i statsutgifterna hade föredragande departementschefen
i ingressen till det vid statsverkspropositionen fogade
statsrådsprotokollet över civilärenden den 14 januari 1915 meddelat,
att Kungl. Maj:t genom kungörelse föreskrivit, att med åtgärder för
utdelning för år 1915 av vissa resestipendier skulle tillsvidare anstå samt
att det vore all anledning förmoda, att de ifrågakomna beloppen icke
alls komme att utgå för det med respektive anslag avsedda ändamål
utan komme att inbesparas till statsverket. Bland dessa resestipendieanslag
angav departementschefen, förutom vissa andra under sjätte
huvudtiteln uppförda anslag, varom nu ej är fråga, ovanberörda ordinarie
reservationsanslag. Med hänsyn till de jämförelsevis små belopp,
vartill samtliga de sålunda angivna anslagen uppginge, ansåg departementschefen,
att inbesparandet för år 1915 av dessa belopp icke borde
föranleda till motsvarande nedsättning av de anslagsbelopp, som äskades
för år 1916.
Riksdagen höll emellertid före, att, då de på omförmälda reservationsanslag
uppkommande besparingar utan vidare bleve under år 1916
för respektive ändamål tillgängliga, det icke vore behövligt att å samma
års riksstat uppföra dessa anslag. Riksdagen beslöt alltså, att omförmälda
fyra ordinarie reservationsanslag till resestipendier skulle ur riksstaten
för år 1916 uteslutas.
Sedan genom särskilda kungörelser förordnats, att med åtgärder
för utdelning för åren 1916 och 1917 av vissa angivna resestipendier,
däribland de här förut omförmälda, skulle tills vidare anstå, har riksdagen,
i enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar,
beslutit, att ifrågavarande fyra reservationsanslag skulle uteslutas ur
riksstaten jämväl för åren .1917 och 1918.
Enligt från medicinalstyrelsen erhållen uppgift finnas för ifrågavarande
ändamål tillgängliga följande belopp:
l:o) Till resestipendier åt förste provinsialläkare, provinsialläkare,
extra provinsialläkare, biträdande
provinsialläkare och stadsläkare............................. kronor 3,500: —
2:o) Till resestipendier åt vid rikets hospital och asyler
anställda läkare ......................................................... » 1,000: —
3:o) Till resestipendier åt ordinarie läkare vid länslasarett
och därmed likställda sjukhus .................... » 3,500: —
4:o) Till resestipendier åt läkare, som anmäla sig vilja
i utlandet studera tuberkulosens igenkännande,
behandling eller hygien ............................................. » 1,000: —
[23.]
112
Sjätte huvudtiteln.
[23.] Då, enligt vad genom nådig kungörelse den 31 december 1917
stadgats, med åtgärder för utdelning jämväl för år 1918 av bland
annat nu ifrågavarande stipendier skall tillsvidare anstå, torde desamma
ej heller böra upptagas i riksstaten för år 1919.
Till de i tabellen under 2:o—4:o upptagna stipendier återkommer
jag senare.
Under förevarande punkt hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen besluta,
att det ordinarie reservationsanslaget till resestipendier
åt förste provinsialläkare, provinsialläkare, extra
provinsialläkare, biträdande provinsialläkare och stadsläkare
skall ur riksstaten för år 1919 uteslutas.
10. Avlöning åt civila läkarstipendiater.
[24.] . Med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning har 1917
tiviu läkal å-rS riksda° — med uteslutande ur riksstaten av det ordinarie reservastipendiater.
tionsanslaget å 22,500 kronor till avlöning åt femton civila läkarsti(ordinarie
pendiater — i stället å ordinarie stat år 1918 uppfört ett reservationsanslag.
; anslag å 15,000 kronor till avlöning åt civila läkarstipendiater, att jämte
å förstnämnda anslag förefintliga besparingar användas till avlöning åt
25 dylika stipendiater m. m. i enlighet med av Kungl. Maj:t förordade
förändrade grunder.
_ Den sålunda antagna förändringen av den civila läkarstipendiatinstitutionen
innebar huvudsakligen, att stipendiaternas antal skulle
ökas från förutvarande 15 till 25, av vilka 10 — l:a klassens stipendiater
— skulle äga uppbära ett årligt stipendium av 2,500 kronor
och återstående 15 2:a klassens stipendiater — ett stipendium av
400 kronor vardera. Instruktion för de civila läkarstipendiaterna har
meddelats genom kungörelse den 29 juni 1917 (sv. förf.-saml. nr 464).
Den årliga kostnaden för den nya organisationen beräknades i
Kungl. Maj:ts föreuämnda proposition till 31,000 kronor, med vilket
belopp anslag för ändamålet ansågs böra för framtiden uppföras. Det
var med hänsyn till befintliga besparingar å det förutvarande anslaget
till femton civila läkarstipendiater, som anslaget för år 1918 bestämdes
till endast 15,000 kronor.
För år 1919 lärer sålunda anslaget ifråga böra höjas till 31,000
kronor; och torde alltså Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
113
Sjätte huvudtiteln.
att från och med år 1919 höja det ordinarie [24.]
reservationsanslaget till avlöning åt civila läkarstipendiater,
nu 15,000 kronor, med 16,000 kronor eller till
31,000 kronor.
11. Bidrag till extra provinsialläkares avlönande.
Beträffande det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till extra pro- [25.]
vinsialläkares avlönande har provinsialläkarkommittén i sitt förslag ej Bidrag m
ifrågasatt någon ändring i det nu utgående beloppet, 40,000 kronor. v{n,™imårez
Då emellertid anslaget ifråga måhända kan påverkas av en ny lönereg- avlönande.
lering för provinsialläkarna, torde detsamma böra för närvarande allenast
beräknas.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i avvaktan på den proposition, som kan komma
att avlåtas angående reglering av löneförhållandena
för förste provinsialläkare och provinsialläkare m. m.,
beräkna det ordinarie förslagsanslaget till bidrag till
extra provinsialläkares avlönande till oförändrat belopp
eller 40,000 kronor.
Sjukvårdsanstalterna.
Sinnessjukvårdsanstalterna
12. Hospitals underhåll.
I enlighet med Kungl. Maj:ts hemställan höjdes förslagsanslaget
dill hospitals underhåll av 1917 års riksdag från 4,350,000 kronor till
4,700,000 kronor.
Redan nu är en ytterligare avsevärd höjning av anslaget erforderlig.
Sedan lång tid tillbaka har frågan om reglering av avlöningsförhållandena
för den vid statens sinnessjukvårdsanstalter anställda sjukvårds-
och ekonomipersonalen, såväl manlig som kvinnlig, varit föremål
för utredning. I detta ämne har den 29 september 1913 avgivits ett betänkande
av de enligt nådigt bemyndigande den 29 juni 1912 tillsatta
sakkunniga för utredning angående personalens vid statens anstalter
för sinnessjuka uppförande på ordinarie stat m. m. De sakkunniga
hava däri föreslagit, bland annat, en väsentlig förhöjning av avlönin
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 15
[26.]
Hospitals
underhåll.
(Ordinarie
andag.)
114
Sjätte huvudtiteln.
[26.] garna för om förmälda personal, vilken förhöjning av de sakkunniga
beräknats medföra en ökad utgift av i medeltal omkring 544,000 kronor
årligen. Sedan medicinalstyrelsen, efter inhämtande av yttranden
från samtliga hospitalsdirektioner, den 25 februari 1914 yttrat sig över
nämnda betänkande, har löneregleringskommittén genom remiss anbefallts
att avgiva utlåtande i ärendet, i vad detsamma avser avlöningsförmåner
och därmed sammanhängande organisationsfrågor. Till kommittén
hava jämväl remitterats dels ett av medicinalstyrelsen framlagt förslag
till förbättring av de vid hospitalen anställda läkarnas avlöningsförmåner,
dels ytterligare i ämnet av medicinalstyrelsen avlåtna skrivelser,
dels ock åtskilliga från vederbörande befattningshavare m. fl.
inkomna framställningar i ämnet.
Vid avlåtande av statsverkspropositionen till 1917 års riksdag hade
löneregleringskommittén ännu icke hunnit avgiva det infordrade yttrandet,
men uttalade departementschefen förhoppning om att under riksdagens
lopp bliva i tillfälle att underställa Kungl. Maj:ts prövning förslag
i nu nämnda frågor.
Det visade sig emellertid omöjligt att hinna utarbeta förslag i
ämnet så tidigt, att frågan kunde föreläggas 1917 års riksdag.
Då jag hyser bestämd förhoppning om att under den nu stundande
riksdagens lopp bliva i tillfälle att underställa Kungl. Maj:ts prövning
förslag i nu nämnda frågor, torde vid beräkning av anslaget till hospitals
underhåll hänsyn böra tagas härtill. Enligt vad jag inhämtat,
bör i följd härav en höjning av anslaget beräknas med 1,500,000 kronor.
Den till följd av stegrade priser å livsförnödenheter, bränsle m. m.
under senaste åren väsentligt ökade belastningen av anslaget i fråga
torde härjämte nödvändiggöra, att vid avlåtande av förenämnda framställning
tages i övervägande, om ej en ytterligare höjning av anslaget
bör komma till stånd eller om särskilt förstärkningsanslag för ändamålet
skall äskas. För närvarande torde av nu ifrågavarande anledning eu
höjning av det ordinarie anslaget böra beräknas med 2,000,000 kronor,
vadan detta anslag sålunda tillsvidare från och med år 1919 skulle beräknas
till 8,200,000 kronor.
På grund härav hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående lönereglering
för viss vid statens anstalter för sinnessjuka
anställd personal m. m., som kan komma att avlåtas,
tills vidare beräkna en höjning från och med år 1919
av det ordinarie förslagsanslaget till hospitals underhåll
med 3,500,000 kronor eller från 4,700,000 kronor till
8,200,000 kronor.
Sjätte huvudtiteln.
115
13. Resestipendier ät vid rikets hospital och asyler anställda läkare.
Under åberopande av vad under punkt 23 anförts, hemställer jag, [27.]
att Kuntrl. Makt måtte föreslå riksdagen besluta, Kesestiptn
°
J dier åt vid
. riketj hospital
att det ordinarie reservationsanslaget till resesti- och asyler
pendier åt vid rikets hospital och asyler anställda läkare anl£l"?“
skall ur riksstaten för år 1919 uteslutas. (Ordinarie
anslag.)
14. Anläggning av hospital vid Strängnäs.
I anledning av Kungl. Majits proposition i ämnet har 1913 års [28.]
riksdag för uppförande av en för 800 sinnesjuka avsedd statsanstalt å Anläggning
biskopsbostället Sundby nr 1 om 2 mantal i Strängnäs socken och
Åkers härad av Södermanlands län samt gäldande av de ersättnings- (Extraanslag.)
belopp, som i anledning av boställets avstående borde utgå till vederbörande
rättsägare, beviljat ett belopp av 3,300,000 kronor samt därav
på extra stat för 1914 anvisat 150,000 kronor.
Sedermera har riksdagen av ifrågavarande anslag anvisat på extra
stat för vart och ett av åren 1915 och 1916 ett belopp av 800,000
kronor, för år 1917 ett belopp av 550,000 kronor och för år 1918
såsom reservationsanslag ett belopp av 200,000 kronor.
Av det beviljade anslaget å 3,300,000 kronor återstå således ännu
ej anvisade 800,000 kronor.
Under åren 1915 och 1916 antog medicinalstyrelsen anbud dels
å utförande av grundläggningsarbetena och sockelsättningen för hospitalets
byggnader för en kostnad av 419,770 kronor, dels ock å uppförande
av fem bostadshus för en kostnad av 92,860 kronor.
Sedan medicinalstyrelsen i skrivelse den 31 januari 1917 gjort
framställning i fråga om antagande av ytterligare anbud å byggnadsarbetena,
föreslog Kungl. Maj:t i en den 9 mars 1917 avlaten proposition
riksdagen medgiva, att oaktat den beslutade anläggningen av ifrågavarande
hospital icke kunde komma till stånd för det av riksdagen
för ändamålet beviljade anslag, anläggningen ändock finge utföras i
enlighet med för densamma upprättade plan, med de jämkningar däri,
som Kungl. Maj:t för kostnadernas nedbringande kunde finna lämpligt
stadga.
116
Sjätte huvudtiteln.
[28.] I skrivelse den 27 mars 1917 anmälde riksdagen, att riksdagen
bifallit vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, därvid riksdagen emellertid
uttalade den förväntan, att Kungl. Maj:t måtte låta sig angeläget vara
att, så långt möjligt vore, nedbringa kostnaderna för ifrågavarande
byggnadsarbetens utförande, varvid även borde tagas under övervägande,
huruvida icke detta lämpligen kunde ske genom att staten själv införskaffade
anbud å tegel och andra byggnadsmaterial för att sedermera
tillhandahållas eventuell entreprenör.
På framställning av medicinalstyrelsen har Kungl. Maj:t därefter
genom nådigt brev den 14 april 1917 bemyndigat styrelsen att antaga
ett anbud å leverans av tillhopa 5,000,000 murtegel för de återstående
byggnaderna vid hospitalet, vilket anbud slutade å 72 kronor för 1,000
tegel Vidare har Kungl. Maj:t genom samma brev, med godkännande
av vissa av styrelsens arkitekt C. Westman föreslagna förenklingar
ifråga om byggnadsarbetena vid hospitalet, anbefallt styrelsen att, under
iakttagande av förut angivna, av riksdagen gjorda erinringar, på entreprenad
utbjuda återstående byggnadsarbeten vid hospitalet samt att
underställa inkommande anbud KuDgl. Maj:ts prövning och godkännande.
1 skrivelse den 18 juni 1917 underställde sedermera styrelsen Kungl.
Maj:ts prövning särskilda, genom kungörelse infordrade anbud å uppförande
av byggnadsstommarna med innerväggar, yttertak och bjälklag
m. m. för omkring 25 hus vid hospitalet; och meddelade styrelsen därvid
tillika, att skäl ej ansetts föreligga för ytterligare uppdelning av
entreprenaden.
Genom nådigt brev den 22 juni 1917 bemyndigades härefter styrelsen
antaga ett anbud uti ifrågavarande hänseende, slutande å 2,700,000
kronor, varvid emellertid förutsattes, att avdrag i entreprenadsumman
skulle ske för av styrelsen tillhandahållet tegel.
Medicinal- I skrivelse den 31 augusti 1917 har medicinalstyrelsen anfört, huru.
tyrei.en, gom^ efter antagandet av sistnämnda anbud, det ursprungligen beviljade
anslaget redan vore i det närmaste disponerat, och likväl hade avtal
ännu ej träffats om ångpanne- och värmeledningsanläggningar, anläggning
av tvättapparater och bakugnar, desinfektionsanläggning, anordnande
av elektricitets- samt vatten- och avloppsledningar m. m. På grund
härav ansåge styrelsen, att för de arbeten, som år 1919 borde komma
till utförande, ett belopp av 500,000 kronor, utöver å anslaget återstående
800,000 kronor, bleve erforderligt.
Medicinalstyrelsen har därför hemställt, dels att av det för uppförande
av ifrågavarande hospital beviljade anslaget av 3,300,000 kronor
Sjätte huvudtiteln.
117
måtte på extra stat för år 1919 anvisas återstoden eller 800,000 kronor,
och dels om anvisande på extra stat för år 1919 för berörda änmål
av ett ytterligare anslag av 500,000 kronor.
I det statsrådsprotokoll, som finnes vidfogat Kungl. Maj:ts förevarande
proposition den 9 mars 1917, har utförligt redogjorts såväl för
orsakerna till att hospitalsanläggningen ej kan komma till stånd för
det ursprungligen beräknade kostnadsbeloppet, som även för skälen till
att ett uppskov med anläggningens utförande ej bör ifrågakomma.
Såsom av det föregående framgår, har jämväl riksdagen, oavsett de
inträffade kostnadsstegringarna, uttalat sig för arbetenas fullföljande i
enlighet med den upprättade planen.
Enligt vad medicinalstyrelsen upplyst, hava för hospitalets uppförande
följande anbud antagits:
å grundläggning och sockelsättning .......................... kronor
» uppförande av fem bostadshus ................................. »
» uppförande av byggnadsstommar m. m................ ))
eller tillsammans kronor
419,770: —
92,860: —
2,700,000: —
3,212,630: —
Härtill kommer av styrelsen antaget anbud å leverans av tegel,
vilket emellertid tillhandahålles vederbörande entreprenör mot avdrag å
entreprenadsumman och således ej föranleder ökning av nämnda slutsumma.
Det ursprungligen beviljade anslaget är sålunda redan i det närmaste
disponerat. Likväl hava avtal ännu ej träffats rörande anskaffande av
ångpanne- och värmeledningsanläggningar m. m. Under sådana förhållanden
torde vara oundgängligt att nu anvisa ej endast återstoden,
800,000 kronor, av det ursprungliga anslaget, utan även tilläggsanslag
för arbetenas slutförande. Efter överläggning i ämnet med medicinalstyrelsen
har jag även kommit till den uppfattningen, att någon nedsättning
av det utav styrelsen nu begärda tilläggsanslaget, 500,000
kronor, ej lämpligen kan äga rum, därest byggnadsarbetena skola planmässigt
bedrivas och fullbordas inom därför ifrågasatt tid.
På grund härav och med framhållande, att beloppet av det slutligen
erforderliga tilläggsanslaget för ifrågavarande ändamål ännu ej kan
uppgivas, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels av det för uppförande av en för 800 sinnessjuka
avsedd statsanstalt å biskopsbostället Sundby nr
[28.]
Departement»
chefen.
118
Sjätte huvudtiteln.
[28.] 1 om 2 mantal i Strängnäs socken av Södermanlands
län m. m. beviljade anslaget å 3,300,000 kronor på
extra stat för år 1919 såsom reservationsanslag anvisa
återstående beloppet 800,000 kronor;
dels ock härutöver för ifrågavarande ändamål på
extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.
15. Angående om- och tillbyggnad av Lunds hospital och asyl.
[29.] Med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning har 1916
Om- och års riksdag för om- och tillbyggnad av Lunds hospital och asyl beviljat
^av^Lunds ett anslag av 320,000 kronor samt därav på extra stat för år 1917 anhospitai
och visat 100,000 kronor.
{Extraanslag) Sedermera har riksdagen av ifrågavarande anslag på extra stat
för år 1918 såsom reservationsanslag anvisat ett belopp av 120,000
kronor.
I en till riksdagen den 9 mars 1917 avlåten proposition har
Kungl. Maj:t, med föranledande av framställning i ämnet av medicinalstyrelsen,
föreslagit riksdagen medgiva, att, oaktat den beslutade omoch
tillbyggnaden av Lunds hospital och asyl icke kunde komma till
stånd för det av riksdagen för ändamålet beviljade anslag, anläggningen
ändock finge utföras i enlighet med för densamma upprättad plan, med
de jämkningar däri, som Kungl. Maj:t för kostnadernas nedbringande
kunde finna lämpligt stadga.
Vid anmälan i skrivelse den 27 mars 1917, att riksdagen bifallit
vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, uttalade riksdagen den förväntan,
att Kungl. Maj:t måtte låta sig angeläget vara att, så långt möjligt
vore, nedbringa kostnaderna för ifrågavarande byggnadsarbetens utförande,
varvid även borde tagas under övervägande, huruvida icke
detta lämpligen kunde ske genom att staten själv införskaffade anbud
å tegel och andra byggnadsmaterial för att sedermera tillhandahållas
eventuell entreprenör.
Genom nådigt brev den 14 april 1917 har Kungl. Maj:t därefter
anbefallt medicinalstyrelsen att, under iakttagande av förut angivna, av
riksdagen gjorda erinringar, å entreprenad utbjuda de egentliga byggnadsarbetena
för om- och tillbyggnad av ifrågavarande anstalt samt
att underställa inkommande anbud Kungl. Maj:ts nådiga prövning och
godkännande.
Sjätte huvudtiteln.
119
Efter det medicinalstyrelsen inkommit med avgivna anbud å be- [29.]
rörda byggnadsarbeten, av vilka anbud det lägsta slutade å 410,440
kronor, har Kungl. Maj:t därefter, utan att antaga något av de inkomna
anbuden, den 20 juli 1917 bemyndigat styrelsen att infordra särskilda
entreprenadanbud å grundläggning och sockelsättning för ifrågavarande
om- och tillbyggnad samt att underställa sålunda inkommande anbud
Kungl. Maj:ts prövning och avgörande.
1 skrivelse den 31 augusti 1917 har medicinalstyrelsen under framhållande
att återstoden av det för ändamålet beviljade anslaget vore otillräckligt
för slutförandet av byggnadsarbetena, men att styrelsen icke
för närvarande vore i tillfälle beräkna det belopp, som för ändamålet
ytterligare erfordrades, hemställt, att för fortsättande av förevarande omoch
tillbyggnad återstoden av anslaget måtte beviljas för år 1919.
På grund av vad medicinalstyrelsen sålunda anfört hemställer jag, Departementiatt
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen chefen.
att av det för om- och tillbyggnad av Lunds hospital
och asyl beviljade anslag å 320,000 kronor på
extra stat för år 1919 såsom reservationsanslag anvisa
återstående beloppet, 100,000 kronor.
16. Anläggning av hospital vid Hälsingborg.
I anledning av Kungl. Maj:ts proposition i ämnet har 1917 års [30.]
riksdag dels beslutat, att ett för 1,200 sinnessjuka och 200 svårskötta Anläggning
obildbara sinnesslöa avsett hospital skulle, i huvudsaklig överensstäm- misingmelse
med av arkitekten C. Westman i februari 1917 uppgjorda rit- bor9-ningar, uppföras på ett av Hälsingborgs stad för ändamålet upplåtet, vid ^Extra analas)
stadens norra gräns inom staden och å Laröd beläget område för en
beräknad kostnad av 9,700,000 kronor, dels ock för påbörjande av berörda
byggnadsföretag på extra stat för år 1918 anvisat ett reservationsanslag
av 100,000 kronor. Riksdagen har emellertid därvid erinrat,
att riksdagen, vars vederbörande utskott tagit del av den uppgjorda
planen för byggnadernas placering ävensom i ärendet ingivna kostnadsförslag,
uppmärksammat, hurusom enligt byggnadsplanen bostäderna för
den gifta betjäningen vid hospitalet skulle komma att ligga alltför nära
varandra samt att ett väl stort antal bostadslägenheter inrymts i en
och samma byggnad. Ej mindre ur hygienisk synpunkt än även med
120
Sjätte huvudtiteln.
[30.] tanke på trevnaden för bemälda personal syntes det därföre riksdagen
böra tagas under övervägande, huruvida icke de för personalen avsedda
lägenheterna lämpligen kunde fördelas på ett större antal byggnader
samt byggnaderna jämväl förläggas på större avstånd från varandra.
Genom nådigt brev den 29 juni 1917 har Kungl. Maj:t dels till
efterrättelse fastställt ifrågavarande, av arkitekten Westman uppgjorda
skissritningar till ifrågavarande hospital, utom i vad desamma avsåge
bostäder för den gifta betjäningen, rörande vilka bostäder medicinalstyrelsen
hade att, med iakttagande av de utav riksdagen gjorda erinringarna,
låta utarbeta och till Kungl. Maj:t ingiva nytt förslag till
ritningar, dels ock uppdragit åt medicinalstyrelsen att föranstalta om
byggnadsarbetets verkställande i den omfattning, ritningarna blivit av
Kungl. Maj:t fastställda, med rättighet för styrelsen att därvid vidtaga
sådana smärre avvikelser från de fastställda ritningarna, som, utan att
rubba huvuddragen i desamma eller vålla överskridande av det utav
riksdagen för ändamålet beviljade anslaget, funnes ändamålsenliga.
Anslag för &r I skrivelse den 31 augusti 1917 har medicinalstyrelsen gjort framställning
om ett anslag av 1,000,000 kronor till ifrågavarande hospitalsanläggning
för år 1919.
Departementi- I enlighet med vad medicinalstyrelsen föreslagit får jag hemställa,
chefen. Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för fortsättandet av uppförandet av det utav
riksdagen beslutade för 1,200 sinnessjuka och 200
svårskötta obildbara sinnesslöa avsedda hospitalet vid
Hälsingborg på extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor.
17. Uppförande av nya paviljonger för oroliga sjuka vid Säters och
Västerviks hospital.
[31.] Med anledning av Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning har
Uppförande, 1917 års riksdag dels medgivit, att två paviljonger för oroliga sjuka
aVjongerVför'' vartdera av Säters och Västerviks hospital finge i huvudsaklig överoroiiga
sjuka ensstämmelse med av arkitekten G. Wickman i augusti 1916 uppgjorda
ViVä^teniksh ritningar uppföras för en beräknad kostnad av 998,400 kronor, dels ock
hospital, för påbörjande av berörda byggnadsföretag på extra stat för år 1918
(Extraanslag.) anvisat ett reservationsanslag av 200,000 kronor.
Sjätte huvudtiteln.
121
Genom nådigt brev den 29 juni 1917 har Kungl. Maj:t därefter
uppdragit åt medicinalstyrelsen att låta utföra ifrågavarande paviljonger
i huvudsaklig överensstämmelse med ovanberörda ritningar jämte därtill
hörande kostnadsförslag.
1 skrivelse den 31 augusti 1917 har medicinalstyrelsen gjort framställning
om anslag för ifrågavarande ändamål för år 1919 och därvid
anmält, att för arbetenas fortsättande under samma år enligt uppgjord
beräkning erfordrades ett anslag av 500,000 kronor.
Med anledning av medicinalstyrelsens sålunda gjorda framställning
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för fortsättande av arbetena med uppförande
av två paviljonger för oroliga sjuka vid vartdera av
Säters och Västerviks hospital på extra stat för år
1919 anvisa ett reservationsanslag å 500,000 kronor.
18. Ny ekonomibyggnad vid Göteborgs hospital.
Med anledning av Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning har
1917 års riksdag dels medgivit, att en ny ekonomibyggnad vid Göteborgs
hospital finge i huvudsaklig överensstämmelse no d av arkitekten
C. Westman år 1916 uppgjorda ritningar uppföras för en beräknad
kostnad av 244,600 kronor, dels för påbörjande av berörda byggnadsföretag
på extra stat för år 1918 anvisat ett reservationsanslag av
25,000 kronor, dels ock medgivit, att av bespariugarna å det av riksdagen
år 1912 beviljade anslaget för uppförande av ekonomibyggnad,
bostadshus för överläkaren och två bostadshus för gift personal ävensom
för ny värmeledning m. m. vid Stockholms hospital samt å det av
riksdagen år 1914 beviljade anslaget för uppförande av tre bostadshus
för betjäning vid Lunds hospital och asyl finge under år 1918 för
ifrågavarande ändamål användas ett belopp av högst 25,000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 29 juni 1917
uppdragit åt medicinalstyrelsen att låta uppföra ifrågavarande ekonomibyggnad
i huvudsaklig överensstämmelse med ovanberörda ritningar
jämte därtill hörande kostnadsberäkningar.
I skrivelse den 31 augusti 1917 har medicinalstyrelsen gjort framställning
om anslag för ifrågavarande ändamål för år 1919 och därvid
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 höft. 16
[31.]
Medicinal
styrelsen.
Departements
chefen.
[32.]
Ny ekonomibyggnad
vid
Göteborgs
hospital.
(Extra anslag.)
Medicinal
styrelsen.
122
Sjätte huvudtiteln.
[32.]
Departements
chefen.
[33.]
Bostadshus
för betjäning
vid Säters och
Västerviks
hospital.
(Extra anslag.)
meddelat, att för arbetena med förevarande byggnadsföretag under
samma år enligt gjord beräkning erfordrades ett belopp av 194,600
kronor.
I anslutning till den av medicinalstyrelsen sålunda gjorda framställningen
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för fortsättande av arbetena med en ny ekonomibyggnad,
vid Göteborgs hospital på extra stat för år
1919 anvisa ett reservationsanslag å 194,600 kronor.
19. Bostadshus för betjäning vid hospitalen i Säter och Västervik.
I skrivelse den 31 augusti 1917 bar medicinalstyrelsen hemställt
om anslag för uppförande av ytterligare fyra bostadshus för gift betjäning
vid vartdera av Säters och Västerviks hospital.
Till stöd för ifrågavarande framställning har styrelsen i sin skrivelse
till en början anfört följande:
»Anordnandet av familjebostäder för gifta skötare vid statens anstalter för
sinnessjuka utgör, såsom medicinalstyrelsen vid derå tillfällen i skrivelser till
Kungl. Maj:t framhållit, ett synnerligen viktigt moment för en lycklig lösning av
betjäningsfrågan vid dessa anstalter. Tillgången på dylika bostäder inom anstalterna
bidrager nämligen att vid anstalterna fastare knyta skötarpersonalen, i det
att därigenom möjliggöres, att de skötare, som önska ingå äktenskap, kunna beredas
bostad inom anstalterna och sålunda kunna kvarstå i sina tjänster i stället
för att, såsom nu ofta är fallet, de av brist på bostäder nödgas lämna sina anställningar.
Detta är av desto större betydelse, som den gifta skötarpersonalen
torde få anses vara den för anstalterna värdefullaste.
Av denna anledning har medicinalstyrelsen också under de senare åren
hos Kungl. Maj:t gjort upprepade framställningar om uppförande av familjebostäder
vid flera av rikets hospital, och har Kungl. Maj:t och riksdagen beviljat
anslag härför.
Fortfarande råder dock brist på dylika bostäder vid statens anstalter för
sinnessjuka, och får styrelsen till belysande av detta förhållande anföra följande.
Antalet skötare vid hospitalen uppgår enligt 1917 års stat till 776, därav
464 gifta. Av dessa sistnämnda hava endast 171 familjebostad, under det att
293 åtnjuta hyresbidrag och få anskaffa bostäder utom anstalterna. Sålunda har
endast 22 procent av de vid hospitalen anställda skötarna kunnat tilldelas familjebostad.
Förhållandena härutinnan äro särskilt dåliga vid Säters och Västerviks
hospital, där nämnda procenttal är 15,9 respektive 16,2.
Vid de inspektioner, som under senare år förrättats å dessa anstalter, har
också på det kraftigaste framhållits behovet av familjebostäder, och anser sig
medicinalstyrelsen därför nu böra göra framställning om anslag till uppförande
av bostadshus för gifta skötare vid de båda sistnämnda anstalterna.»
Sjätte huvudtiteln.
123
I fråga om den typ, medicinalstyrelsen anser böra komma till användning
vid uppförandet av ifrågavarande hus, bär styrelsen anfört
följande:
»De bostadshus, för vilkas uppförande Kungl. Maj:t under senare år beviljat
anslag, äro avsedda för fyra familjer och innehålla två lägenheter om två rum
och kök i bottenvåningen samt likaledes två lägenheter i vindsvåningen, vardera
om ett rum och kök. I källarna äro förrådsrum inredda. Till varje hus hör ett
mindre uthus, innehållande klosett och gemensam vedbod m. m.
Under åren 1914—1916 har medicinalstyrelsen låtit vid Säters hospital uppföra
några mindre familjebostadshus. Då dessa hus äro jämförelsevis små och
kunnat uppföras av anstaltens egen personal med biträde av lejda arbetare och
nödigt virke funnits att tillgå på anstaltens egen mark, hava de dragit en ringa
kostnad, till följd varav styrelsen kunnat uppföra desamma utan att därför begära
särskilt anslag. Dessa hus äro av en annan typ enligt av arkitekten Gustaf
Wickman i februari 1914 uppgjorda ritningar. De innehålla bostäder för allenast
två familjer och äro vertikalt avdelade i två likadana lägenheter med särskild
ingång till varje lägenhet från husets gavel. Värdera lägenheten inrymmer ett
rum och kök med tambur och skafferi i bottenvåningen, ett rum och vindskontor
i vindsvåningen samt mat- och vedkällare med klosett. Genom anordnandet av
källare under husen hava undvikits de förut använda uthusen, vilka verkat mindre
tilltalande.
Dessa hus äro, enligt styrelsens förmenande, synnerligen väl och praktiskt
inredda och utrymmet inom desamma är stort och väl utnyttjat. De hava också,
efter vad styrelsen inhämtat, väckt allmän belåtenhet hos de familjer, som bebo
dem, och lärer det råda stor tävlan bland betjäningen att erhålla bostäder i
desamma.
Under sådana förhållanden och då områdena vid såväl Säters som Västerviks
hospital äro så stora, att den inskränkning på desamma, som kommer att
ske genom uppförande av de nu ifrågasatta bostäderna, icke är av någon betydelse,
har medicinalstyrelsen ansett sig böra i detta fall frångå den förut använda
typen för fyra familjer och i stället föreslå, att desamma uppföras med allenast
två lägenheter i enlighet med de av arkitekten Wickman år 1914 uppgjorda ritningarna.
Då byggnadsarbetena äro av en jämförelsevis enkel beskaffenhet, har styrelsen
tänkt sig, att husen ifråga, vilka styrelsen vill föreslå till ett antal av fyra
vid vartdera hospitalet, skulle kunna uppföras av anstalternas egen personal med
biträde, där så erfordras, av lejda arbetare.
Enär virke icke finnes att tillgå på anstalternas mark och då det nu gäller
uppförandet på en gång av ett flertal hus vid varje anstalt, har styrelsen ansett
sig böra för Kungl. Maj:t framlägga förslaget med begäran om anslag för detsammas
utförande.»
Styrelsen, som tillika överlämnat kopior av förenämnda av arkitekten
Wickman uppgjorda ritningar, har beträffande kostnaderna för de
föreslagna byggnaderna meddelat följande:
»Kostnaderna för varje hus vid Säters hospital hava beräknats sålunda: för
själva byggnaden, enligt av aktiebolaget Ernst & Alf liignér den 14 december
124
Sjätte hnvndtiteln.
[33.] 1916 uppgjord kostnadsberäkning, 22,400 kronor, för elektrisk belysningsanlägg
ning,
enligt av ingenjören Carl A. Eossander uppgjord kostnadsberäkning, 850
kronor samt för vatten- och avloppsledningar med tillbehör, enligt beräkning av
ingenjören Hugo Theorell, 800 kronor. Yarje hus skulle sålunda draga en kostnad
av 24,050 kronor och den sammanlagda kostnaden för fyra hus uppgå till
96,200 kronor.
Då vid Säters hospital endast torrklosetter användas, men vid Västerviks
hospital skulle införas vattenklosetter, skulle varje hus vid sistnämnda anstalt
komma att draga en ökad kostnad av 200 kronor eller fyra hus 800 kronor och
kostnaden för samtliga hus vid Västerviks hospital sålunda uppgå till 97,000
kronor eller för samtliga hus vid båda anstalterna till 193,200 kronor.
Uti ett den 27 december 1916 avgivet yttrande över de sålunda uppgjorda
beräkningarna har arkitekten C. Westman framhållit, att dessa vore uppgjorda
under förutsättning av arbetenas utlämnande på entreprenad och med gängse
normalpriser för material och arbete. Då emellertid byggnaderna skulle uppföras
genom vederbörande hospitalsdirektioners försorg och till stor del av anstalternas
eget folk, varvid entreprenad vin st icke behövde beräknas, och då vidare i såväl
Säter som Västervik träbyggnader kunde uppföras billigare än för de för hela
landet beräknade normalprisen, kunde kostnaderna åtskilligt reduceras, varjämte
desamma kunde än vidare nedbringas genom grundens och sockelns utförande
av gråsten i stället för av beton. Byggnadskostnaderna kunde sålunda enligt
arkitekten Westmans åsikt minskas för vart och ett av husen till 14,500 kronor
eller med elektriska samt vatten- och avloppsledningar till 16,150 kronor för
varje byggnad vid Säters och till 16,350 kronor för varje byggnad vid Västerviks
hospital. Kostnaden för uppförandet av fyra bostadshus vid vardera anstalten
skulle sålunda uppgå till 64,600 kronor vid Säters hospital och till 65,400 kronor
vid Västerviks hospital.»
Enligt förenämnda av arkitekten Westman uppgjorda beräkning
skulle alltså kostnaderna komma att uppgå till följande belopp:
för ett hus:
byggnadskostnaden............................................................... kronor 14,500: —
elektriska samt vatten- och avloppsledningar............ » 1,650: —
Summa kronor 16,150: —
alltså för åtta hus........................................ » 129,200: •—
vartill kommer för vattenklosetter vid Västerviks
hospital ....................................................................... » 800: —
Summa kronor 130,000: —
Hospitalsdirektionerna i Säter och Västervik, vilkas yttranden av
styrelsen infordrats, hava framhållit önskvärdheten av uppförandet av
betjäningsbostäder vid anstalterna och förklarat sig icke hava något att
erinra mot de uppgjorda ritningarna samt anse, att husen skulle kunna
Sjätte huvudtiteln. 125
uppföras av anstalternas egen personal med tillhjälp av erforderligt [33.]
antal lejda arbetare.
I sin skrivelse har medicinalstyrelsen slutligen framhållit, att styrelsen
till fullo insåge svårigheterna att med nuvarande brist på material
m. m. utföra byggnadsarbeten av någon större omfattning. Styrelsen
ville därför ej heller ifrågasätta, att arbetena med uppförandet av
ifrågavarande bostadshus genast påbörjades, för såvitt icke bättre tider
skulle inträda, men hade styrelsen ansett lämpligt att redan nu göra
framställning om anslag för ändamålet, för att arbetena skulle kunna efter
Kungl. Maj:ts beprövande omedelbart igångsättas, då ändrade förhållanden
det medgåve.
Under åberopande av vad sålunda förekommit har medicinalstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels medgiva,
att fyra bostadshus för gifta skötare vid vartdera av Säters och Västerviks
hospital finge i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten
Wickman i februari 1914 uppgjorda ritningar uppföras för en kostnad
av 130,000 kronor, dels ock på extra stat för år 1919 anvisa nämnda
belopp 130,000 kronor..
överintendentsämbetet, som den 9 oktober 1917 avgivit infordrat övenntenutlåtande
över ifrågavarande framställning, har icke funnit något att dent3arabeteterinra
emot de i ärendet uppgjorda förslagen. Vidkommande kostnadsberäkningarna
ansåge ämbetet de angivna summorna tillräckliga, för
den händelse byggnaderna uppfördes genom vederbörande hospitalsdirektions
försorg. Emellertid ville ämbetet tillråda, att den för de
elektriska ledningarna m. m. samt vatten- och avloppsledningarna beräknade
kostnadssumman ökades, beträffande de elektriska ledningsarbetena
m. m. med 500 kronor för varje byggnad och för vatten- och avloppsledningarna
med 300 kronor för varje byggnad i Säter och 400 kronor
för varje byggnad i Västervik, eller således med tillhopa 6,800 kronor
(500 x 8 + 300 x 4 + 400 x 4). Anslagssumman skulle i enlighet härmed
behöva ökas från 130,000 kronor till 136,800 kronor.
Vid upprepade tillfällen har framhållits, hurusom beredande av Departements
familjebostäder för gifta skötare vid hospitalen i hög grad bidrager till chefen,
möjligheten att erhålla för dylika befattningar kvalificerad personal och
att vid anstalterna säkrare fästa redan antagen personal. Med beaktande
av dessa synpunkter hava Kungl. Maj:t och riksdagen tid efter annan
anvisat medel för ökande av antalet sådana bostäder. Oaktat de åtgärder,
som i nu nämnt syfte vidtagits, råder dock fortfarande brist på
126
Sjätte huvudtiteln.
[33.] familjebostäder vid sinnessjukanstalterna, och äro särskilt Säters och
Västerviks hospital i förevarande avseende ogynnsamt ställda. Till belysande
härav ber jag få lämna följande sammanställning, grundad på
förhållandena under år 1917:
Säter Västervik
Antal skötartjänster ................................................................. 94 86
» familjebostäder för gifta skötare................................... 15 14
Utbetalda hyresbidrag........................................... 33 32
Jämväl beträffande ekonomibetjäningen är tillgången på bostäder
för gifta vid ifrågavarande hospital föga tillfredsställande. 1 detta sammanhang
torde följande uppgifter vara av intresse:
Säter Västervik
Antal manliga ekonomister .................................................... 45 42
» familjebostäder för gifta ekonomister.......................... 12 15
Under år 1917 utbetalda hyresbidrag................................... 27 4
För avhjälpande av den sålunda påvisade bristen på familjebostäder
har medicinalstyrelsen föreslagit uppförande av fyra bostadshus för gifta
skötare vid vartdera av hospitalen. Då varje byggnad enligt styrelsens
plan inrymmer två lägenheter, skulle alltså bostädernas antal vid vartdera
hospitalet ökas med åtta. Av de nyss lämnade uppgifterna torde
framgå, att denna ökning är av behovet påkallad.
Kostnaden för de ifrågasatta byggnaderna har av medicinalstyrelsen
beräknats för varje hus i Säter till 16,150 kronor och för varje hus
i Västervik till 16,350 kronor eller således till sammanlagt 130,000
kronor. Till följd av inträffade prisstegringar torde dock härtill i enlighet
med överintendentsämbetets förslag böra läggas ett belopp av tillhopa
6,800 kronor.
Beträffande planen för bostadshusen må till en början framhållas,
att Kungl. Magt och riksdagen vid beviljande av anslag för uppförande
av sådana byggnader vid andra hospital under senare år godtagit användandet
av tvårumslägenheter. Däremot hava dessa byggnader i allmänhet
varit avsedda för fyra familjer. För uppförande av bostäder av
sistnämnda typ beviljades medel senast av 1914 års förra riksdag. En
jämförelse i kostnadshänseende med dessa byggnader torde emellertid
till följd av ändrade förhållanden icke tjäna till ledning för bedömande
av lämpligheten av den nu föreslagna typen. För min del finner jag
densamma vara tilltalande. På grund av byggnadernas ringa storlek
och konstruktion i övrigt möjliggöres deras uppförande genom hospitalens
egen personal med biträde av lejda arbetare. Endast härigenom
Sjätte huvudtiteln.
Lava byggnadskostnaderna kunnat nedbringas till det jämförelsevis låga [33.]
belopp," som för ändamålet beräknats. Vidare torde byggnadernas anordnande
med allenast två från varandra helt avskilda lägenheter bidraga
till personalens trevnad. De hus av ifrågavarande slag, som redan blivit
uppförda vid Säters hospital, hava även visat sig eftersökta av personalen.
Jäg finner mig med hänsyn till det nu sagda böra förorda det
föreliggande förslaget.
På grund av svårigheten att anskaffa de för ifrågavarande byggnadsföretag
erforderliga materialierna torde, pa sätt medicinalstyrelsen
föreslagit, arbetena icke böra igångsättas förr än Kungl. Maj:t finner
tidpunkten därtill lämplig. Da det emellertid med hänsyn härtill torde
vara tveksamt, huruvida byggnadsföretaget i sin helhet kan komma till
utförande redan under år 1919, har jag ansett mig kunna föreslå eu
fördelning av det erforderliga anslaget på två år.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att fyra bostadshus för gifta skötare
vid vartdera av Säters och Västerviks hospital må i
huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten Gustaf
Wickman i februari 1914 uppgjorda ritningar uppföras
för en beräknad sammanlagd kostnad av 136,800 kronor,
dels ock för påbörjande av berörda byggnadsföretag
på extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 75,000 kronor.
20. Uppförande av ny överläkarbostad vid Göteborgs hospital.
I skrivelse den 15 december 1917 har medicinalstyrelsen gjort framställning
om anvisande av medel för uppförande av en ny överläkarbostad
vid Göteborgs hospital.
Till stöd för denna framställning anför styrelsen till en början
följande:
[34.]
Ny överläkarbostad
vid
Göteborgs
hospital.
(Extraanslag.)
»Enligt för Göteborgs hospital gällande lönestater finnas vid hospitalet anställda
en överläkare och två biträdande läkare. För överläkaren finnes familjebostad
inredd uti en år 1872 uppförd byggnad, vilken inrymmer jämväl sysslomannens
bostad. Av de två biträdande läkarna har endast den ene familjebostad
åt sig anvisad. För den andre fanns från början en bostad för ogift läkare uti
en av sjukvårdspaviljongema. Då den läkare, som under senaste åren innehaft
denna befattning, varit gift, har han varit nödsakad att hava sin bostad uti för
-
128
Sjätte huvudtiteln.
L34.]
hyrd lägenhet utom hospitalet. Sedan han under hösten 1916 blivit uppsagd till
avflyttning från den av honom bebodda, nära hospitalet belägna villan, stod någon
bostadslägenhet för honom i hospitalets närhet icke längre till buds. Han
var därför, i saknad av familjebostad inom hospitalet, hänvisad att anskaffa sig
sådan i Göteborgs stad. Då hospitalet är beläget på så pass stort avstånd från
staden som sju kilometer, skulle det visserligen innebära en stor olägenhet, att
den biträdande läkaren vore bosatt i Göteborg, men då det kunde befaras, att
innehavaren av tjänsten lämnade densamma, om rimlig ersättning för den mistade
familjebostaden icke bereddes honom, och då det i så fall skulle stöta på stora
svårigheter att under rådande brist på sökande till biträdande läkartjänster vid
hospitalen få hans tjänst återbesatt, gjorde medicinalstyrelsen den 20 december
1916, på därom av biträdande läkaren gjord ansökning, framställning hos Kungl.
Maj:t om bemyndigande att få till honom, utöver viss genom Kungl. Maj:ts beslut
den 30 juni 1913 bestämd ersättning för mistade naturaförmåner, utbetala ett
angivet belopp.
Innan denna fråga blev av Kungl. Maj:t prövad, begärde emellertid den biträdande
läkaren entledigande från sin befattning, och berodde detta, enligt vad
överläkaren vid hospitalet upplyst, på omöjligheten att erhålla familjebostad inom
anstalten. Sedan medicinalstyrelsen beviljat det begärda entledigandet, har
tjänsten två gånger anslagits ledig, utan att det lyckats att få den besatt med
ordinarie innehavare.
• Den ovannämnda bostaden för ogift läkare togs, då tjänsten kom att innehavas
av gift läkare, i bruk som bostad för bokhållare och är alltjämt behövlig
för detta ändamål.
Såsom härav framgår saknas vid hospitalet en biträdande läkarbostad.
Medicinalstyrelsen har funnit det vara av allra största vikt, att åtgärder
snarast möjligt vidtagas till avhjälpande av berörda brist. Styrelsen har därför
funnit sig nu böra göra framställning hos Kungl. Maj:t i sådant syfte och därvid
ansett, att genom beredande av familjebostad utsikterna att få den vakanta
tjänsten återbesatt skulle väsentligen ökas.
Styrelsen vill härvid även framhålla, att den nuvarande överläkarbostaden
är synnerligen obekväm och otillfredsställande såsom sådan, vilket särskilt framträder
vid en jämförelse med överläkarbostäderna vid rikets övriga sinnessjukvårdsanstalter.
Härtill kommer, att överläkaren icke ensam disponerar den byggnad,
vari hans bostad är belägen, utan att densamma även inrymmer bostad för
sysslomannen.
Medicinalstyrelsen har därför tänkt sig, att förevarande bostadsfråga lämpligast
skulle lösas sålunda, att den nuvarande överläkarbostaden delvis apteras
till bostad för en biträdande läkare och att för överläkaren uppfördes ett nytt
bostadshus.
På så sätt skulle även kunna vinnas en önskvärd utökning med ett
rum av sysslomannens bostad och ett rum för inspektörer av anstalten och
andra likartade tillfälliga behov. På grund av det relativt stora avståndet till
staden är det till avsevärt gagn, att ett rum för dylikt ändamål finnes tillgängligt.
Den byggnad, som är upplåten till bostäder åt överläkaren och sysslomannen,
innehåller nämligen två våningar. Av dessa disponerar överläkaren övre
våningen och två rum å nedre botten samt sysslomannen den övriga delen av
bottenvåningen. Om den övre våningen inreddes till bostad åt en biträdande
Sjätte huvudtiteln.
11".)
läkare, kunde av de två till överläkarbostaden hörande rummen i bottenvåningen j ;-i)
det ena tilläggas sysslomansbostaden och det andra reserveras till bruk vid inspektioner
in. in.»
Medicinalstyrelsen har vidare överlämnat kostnadsberäkningar samt
av arkitekten C. Westman på styrelsens uppdrag uppgjorda ritningar
till deri ifrågasatta byggnaden. Beträffande det sålunda uppgjorda
förslaget anför styrelsen följande:
»I skrivelse till medicinalstyrelsen har arkitekten Westman i fråga om överläkarbostadens
planläggning anfört, att bostaden vore tänkt förlagd å eu plats
norr om växthuset. Denna plats syntes vara den enda, som kunde ifrågakomma
på hospitalets område, och hade platsen måst inverka på byggnadens form och
därigenom dess planindelning. Att använda förut uppgjord typ till överläkarbostad
hade här icke kunnat ske. Platsen för byggnaden vore för trång mellan
en bergknalle och befintlig väg för att här förlägga en långsträckt byggnad i enlighet
med föregående typer, och även väderstrecken och terrängen i övrigt betingade
en planform och indelning särskilt lämpad för ifrågavarande fall. Planformen
hade alltså blivit mer kvadratisk än vad t. ex. för Hälsingborgs hospital
föreslagits. Ingången hade måst förläggas på sidan om huvudrummen — salong
och sal — och verandan i bottenvåningen förläggas ej framåt utan åt sidan som
en förmedlare mellan byggnaden och den närbelägna bergknallen. I övrigt hade
planen måst i detalj förändras beroende på dessa huvudavvikelser, och fasaderna
hade hållits i karaktär något överensstämmande med de äldre anstaltsbyggnaderna.
Byggnaden har samma antal rum och i det närmaste samma byggyta som
de senast godkända överläkarbostäderna vid Strängnäs och Hälsingborgs hospital.
Byggnadskostnaden utgör enligt en av ingenjören E. Bignér på uppdrag av
Westman utförd beräkning 64,000 kronor.
Enligt det av arkitekten Westman först uppgjorda förslaget var byggnaden
avsedd att uppvärmas medelst värmeledning. Då denna, enligt av ingenjören H.
Theorell uppgjorda beräkningar, komme att draga en kostnad av icke mindre än
10,500 kronor, har till minskning av kostnaderna för byggnaden förslaget sedermera
förändrats, så att i stället för värmeledning kakelugnar upptagits å detsamma.
Kostnaden härför skulle enligt en av Westman införskaffad, av Bignér
uppgjord beräkning uppgå till endast 3,725 kronor, varigenom sålunda en besparing
av 6,775 kronor kan vinnas.
Kostnadsförslag för vatten- och avloppsledningar hava upprättats av ingenjören
Theorell, och hava dessa beräknats till 8,000 kronor. Häri ingår erforderlig
inredning i kök, toaletter, badrum och tvättstuga med tillhörande invändiga
ledningar m. m. Av de utvändiga ledningarna hava endast medräknats dylika för
sammandragning av de från byggnaden kommande ledningarna strax utanför
grundmuren jämte härför erforderlig grävning och återfyllning. Då övriga arbeten
för ytterledningar äro sådana, att de till stor del kunna utföras av anstaltens
egen personal med tillhjälp av arbetande patienter, hava desamma icke medtagits
i förslaget.
Den elektriska belysningsanläggningen, vartill förslag uppgjorts av ingenjören
Carl A. Bossander, är avsedd att anslutas till hospitalets egna ledningsnät och
beräknas till 6,400 kronor.»
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft.
17
130
Sjätte huvudtiteln.
[34.]
Samtliga kostnader för ifrågavarande byggnad skulle enligt en
av medicinalstyrelsen lämnad sammanställning uppgå till följande belopp:
Byggnadskostnad, enligt beräkning av ingenjören
Rignér den 8 oktober 1917 .................................... kronor 64,000: —
Kakelugnar, enligt beräkning av densamme den 16
oktober 1917 ...........................................................» 3,725:
Vatten- och avloppsledningar, enligt förslag av ingenjören
Theorell den 10 oktober 1917 .............. » 8,000:
Elektrisk belysningsanläggning, enligt förslag av ingenjören
Rossander den 5 oktober 1.917............... » 6,400:
Arkitekt- och kontrollantarvode, enligt arkitekten
Westmans beräkning................................................. )}_3,300:
Summa kronor 85,425: —
Medicinalstyrelsen anför i föreliggande skrivelse slutligen följande:
»Kostnaden för byggnaden uppgår till ganska avsevärt belopp, men styrelsen
bar funnit behovet av densamma så oavvisligt, att styrelsen icke ansett sig höra
uppskjuta med framläggande av förslaget inför Kung! Maj:t, i avvaktan på att
de nu på grund av rådande kristid höga priserna skola komma att nedgå, då
ovisst torde vara, när så kan ske. „
Över de uppgjorda förslagen har medicinalstyrelsen inhämtat yttranden från
överläkaren vid anstalten E. Göransson och hospitalsdirektionen, vilka båda tillstyrkt
en framställning till Kungl. Maj:t om uppförande av den ifrågasatta byggnaden.
Hospitalsdirektionen har därvid för sin del förordat, att byggnaden torsages
med värmeledning, vilken visserligen vore dyrare i anläggning, men billigare i
underhåll och drift. Medicinalstyrelsen har emellertid med hänsyn till de stora
kostnaderna ansett sig böra föreslå kakelugnar för byggnadens uppvärmning. For
den händelse densamma framdeles skulle komma att förses med värmeledning, hava
härför nödiga utrymmen reserverats i byggnadens källare samt erforderliga kanaler
i väggarna upptagits.»
På grund av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels medgiva, att en ny överläkarbostad
vid Göteborgs hospital må i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten Westman i september 1917 uppgjorda ritningar uppföras
för en beräknad kostnad av 85,425 kronor, dels ock på extra stat
för år 1919 av nämnda belopp anvisa 50,000 kronor.
överinten- Efter remiss har överintendentsämbetet^ den 28 december 1917
denteämbetet. avg;vit utlåtande i föreliggande ärende. Åmbetet bär därvid icke
funnit anledning till anmärkning mot de av arkitekten Westman upp
-
Sjätte huvudtiteln.
131
gjorda ritningarna till ifrågavarande byggnad, varemot ämbetet ansett [34.J
de av medicinalstyrelsen beräknade anläggningskostnaderna för låga.
Enligt ämbetets beräkning skulle, med iakttagande av nu gällande åpriser,
den planerade byggnaden komma att draga en kostnad av i runt
tal 115,000 kronor.
Det förhållande, att familjebostad för närvarande icke kan beredas Departement*-för den ene av de två biträdande läkare, vilka enligt gällande stat oliefenskola
finnas anställda vid ifrågavarande hospital, torde i väsentlig grad
hava bidragit till att denna tjänst icke blivit besatt med ordinarie
innehavare. Då tjänsten kungjordes ledig första gången, sedan dess
senaste innehavare huvudsakligen på grund av omöjligheten att erhålla
familjebostad avgått, anmälde sig en sökande, men denne återtog sedermera
sin ansökan, emedan han funnit bostadsförhållandena allt för
ogynnsamma. Sista gången tjänsten anslogs ledig, anmälde sig ingen
sökande. Åtgärder till avhjälpande av berörda missförhållande torde
därför vara av behovet påkallade.
Medicinalstyrelsen har i nu angivet syfte föreslagit uppförandet av
ett nytt bostadshus för överläkaren, under det den nuvarande överläkarbostaden
skulle omändras till familjebostad åt en biträdande läkare.
Härigenom skulle jämväl sysslomannens lägenhet kunna erhålla en välbehövlig
utökning med ett rum samt ett rum reserveras för inspektionsförrättare
och för andra likartade behov. Som den nuvarande överläkarbostaden
icke torde kunna anses motsvara berättigade krav på en dylik
bostad, synes det framlagda förslaget vara att förorda.
Planläggningen av den ifrågasatta byggnaden är beträffande antalet
rum och byggyta i huvudsaklig överensstämmelse med den vid Strängnäs
och Hälsingborgs hospital godtagna typen. I övrigt hava på grund
av lokala förhållanden vissa avvikelser därifrån måst ske.
Vad angår anläggningskostnaderna, hava dessa av överintendentsämbetet
beräknats till 115,000 kronor. Med hänsyn till storlekeu''
av detta belopp torde all uppmärksamhet böra inriktas på åstadkommande
av sådana förenklingar i byggnaden, att kostnaderna bliva i
någon mån reducerade. Jämväl synes böra tagas under övervägande,
huruvida icke någon minskning av den beräknade byggytan och antalet
rum utan olägenhet kan ske. Jag anser mig emellertid böra hänföra
anslagsäskandet till det av överintendentsämbetet beräknade beloppet.
Av byggnadsanslaget torde i enlighet med medicinalstyrelsens förslag
ett belopp av 50,000 kronor böra anvisas för år 1919 för byggnadsarbetets
påbörjande.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
132
Sjätte huvudtiteln.
[34.] dels medgiva, att en ny överläkarbostad vid Göte
borgs
hospital må i huvudsaklig överensstämmelse med
av arkitekten C. Westman år 1917 uppgjorda ritningar
uppföras för en beräknad kostnad av högst 115,000
kronor;
dels ock för påbörjande av berörda byggnadsföretag
på extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 50,000 kronor.
[35.]
Uppförande
av paviljonger
för oroliga
sjuka vid
Östersunds
hospital.
(Extraanslag.)
21. Uppförande av paviljonger för oroliga sjuka vid Östersunds hospital.
Hospitalet vid Östersund, som är beräknat för 560 patienter, tillkom
på grund av beslut vid 1910 års riksdag och togs i bruk under
år 1915.
Förslag om ifrågavarande hospitals uppförande framlades av Kungl.
Maj:t första gången i en till 1909 års riksdag avlåten proposition. Därvid
beräknades antalet platser vid anstalten till 430. Riksdagen ansåg
sig emellertid icke kunna avgöra frågan med stöd av den då föreliggande
utredningen samt anförde i sin skrivelse i ärendet, bland
annat, att det syntes böra tagas i allvarligt övervägande, huruvida icke
det ifrågasatta hospitalet borde så uppföras, att det skulle kunna upptaga
väsentligt större antal patienter än som beräknats skola inrymmas
i detsamma, och då antagligen förläggas på en plats, där såväl byggnadskostnaderna
som utgifterna för hospitalets underhåll bleve mindre
än vid Östersund.
De kommitterade, som med anledning av riksdagens berörda uttalande
utsågos att verkställa förnyad utredning i frågan, föreslogo en
ökning av platsantalet till 560 eller, reservplatser inberäknade, 574,
vilken ökning skulle åstadkommas genom uppförande av två i stället
för, såsom förut beräknats, en paviljong för kroniskt sjuka samt genom
ökning av antalet platser i kolonivård från 60 till 84. Någon ökning
av platsantalet för akuta sjuka och sådana sjuka, som kräva övervakning,
ingick däremot icke i kommitterades förslag.
I enlighet med detta förslag har vid hospitalet sedermera uppförts
nio sjukvårdsbyggnader, vilka utgöras av å vardera könssidan en sjukvårdspaviljong,
en arbetspaviljong, en asylpaviljong och en paviljong
för tuberkulösa ävensom av en kolonivilla för män.
Medicinal- I skrivelse den 12 september 1917 har medicinalstyrelsen gjort
styreisen. framställning om uppförande av ytterligare två paviljonger vid Östersunds
hospital, avsedda för oroliga sjuka.
Sjätte huvudtiteln.
las
Beträffande behovet av den sålunda föreslagna utvidgningen kar
medicinalstyrelsen till eu början åberopat en av överinspektören för
sinnessjukvården i riket, medicine doktorn I). A. Petrön avgiven berättelse
över den 12—14 december 1915 förrättad inspektion av hospitalet,
i vilken berättelse, bland annat, anföres följande.
Alla nyintagna brukade först läggas i sjukvårdspaviljongen, där de akuta
fallen alltid stannade. Däremot räckte platsantalet där icke till för alla kroniska
fall, som på grund av oro m. m. kunde behöva vårdas sängliggande. På grund
härav hade vaksalsavdelning måst anordnas i asylpaviljongen. Denna anordning
hade emellertid sina olägenheter, då paviljongen icke varit avsedd för detta ändamål.
Sålunda funnes där icke något sköljrum och även saknades möjligheter för
långbad. Överhuvudtaget funnes badrum där endast i nedre våningen, så att när
en sängliggande skulle bada, måste han föras ner till bottenvåningen.
De olägenheter, som sålunda vidlådde sjukvården vid Östersunds hospital,
skulle i huvudsak bliva avhjälpta, därest för vardera könssidan uppfördes en ny
paviljong för oroliga med vaksalar och nödigt antal enkelrum. Gjordes denna
paviljong tillräckligt stor, skulle där kunna rymmas icke endast de patienter,
som nu vårdades å avdelningen för oroliga i sjukvårdspaviljongen, vilken sedan
skulle få övervakningsavdelningar endast för halvoroliga och lugna, utan även de,
som nu behövde vårdas sängliggande inom den därför icke avsedda asylpaviljongen.
Under hänvisning till vad sålunda anförts har överinspektören
Petrén i skrivelse till medicinalstyrelsen den Öl maj 1916 hemställt,
att frågan om inrättandet av nya övervakningsavdelningar för oroliga
sjuka vid Östersunds hospital måtte med det snaraste upptagas till utredning.
Hospitalsdirektionen i Östersund har därefter avgivit utav medicinalstyrelsen
infordrat utlåtande med anledning av överinspektören
Petréns nu berörda framställning, och har direktionen därvid såsom
eget utlåtande åberopat ett av överläkaren vid anstalten F. Magnusson
avgivet yttrande i ärendet.
Överläkaren Magnusson framhåller, att sammanförandet i samma byggnader
— de s. k. sjukvårdspaviljongerna — av såväl oroliga som icke störande patienter
vore mindre lämpligt. I de båda sjukvårdspaviljongerna —• en för män och en
för kvinnor — hade övervakningsavdelningar anordnats, i bottenvåningarna för
oroliga och halvoroliga patienter, och i övre våningarna för sådana patienter, som
icke vore för omgivningen störande. Härvid kunde icke undvikas, att patienterna
i övre våningarna stördes av dem i bottenvåningarna, vilket naturligtvis inverkade
ofördelaktigt på de förras tillfrisknande. Redan från denna synpunkt vore behovet
av nya paviljonger för oroliga, en för vardera könssidan, påtaglig.
Härtill komme, att, då man för att nedbringa kostnaden per sjuksäng frångått
det ursprungliga förslaget och i stället för en asylpaviljong uppfört två med
en ökning av platsantalet från 42 till 96 å vardera könssidan, utrymmet för sådana
patienter, som behövde vårdas å övervakningsavdelning för oroliga, blivit
135.]
134
Sjätte huvudtiteln.
[35.]
otillräckligt, detta särskilt framträdande på kvinnosidan, beroende dels på att de
kvinnliga patienterna i allmänhet vore oroligare än de manliga, dels på att omsättningen
å kvinnoavdelningen varit större än å mansavdelningen. På grund
därav hade det blivit nödvändigt att å kvinnosidan även i asylpaviljongen en
trappa upp anordna övervakningsavdelning för oroliga sjuka.
Asylpaviljongen, som icke ursprungligen varit avsedd för sådant bruk, vore
i flera hänseenden därför olämplig. Dels kunde här icke utan inskränkning av
platsantalet långbadrum anordnas, dels funnes inga dagrum i samma våning som
övervakningsavdelningen, och vidare vore matsalarna belägna i källarvåningen.
Av det sålunda anförda anser överläkaren Magnusson med full tydlighet
framgå behovet av ökad plats för oroliga patienter. Då någon tillbyggnad till
sjukvårdspaviljongerna på grund av bristande utrymme och även av andra skäl
icke kunde ifrågakomma, vore uppförandet av nya paviljonger nödvändigt.
I sin föreliggande skrivelse bär medicinalstyrelsen för egen del
uttalat den uppfattningen, att särskilda paviljonger för oroliga vid
hospitalet skulle i hög grad gagna sjukvården.
Med den nuvarande anordningen att lugna patienter och de oroligaste
sjuka vårdas i samma paviljong kan, framhåller styrelsen vidare,
icke undvikas, att de förra störas av de senare. Detta skulle
avhjälpas genom tillkomsten av nya paviljonger för oroliga. Härigenom
skulle jämväl det alltjämt trängande behovet av ökat antal
vårdplatser inom riket i viss mån tillgodoses. Till belysning av detta
behov har styrelsen meddelat, att antalet exspektanter den 15 augusti
1917 utgjorde vid Östersunds hospital 105 män och 32 kvinnor samt
för hela riket 1,825 män och 1,562 kvinnor.
Från administrationssynpunkt möter enligt styrelsens förmenande
intet hinder för uppförande av ytterligare två paviljonger. Styrelsen
erinrar i detta sammanhang, att förenämnda kommitterade uti redogörelsen
för sitt förslag till hospitalets utvidgning framhållit, att de
visserligen sökt göra utvidgningen så stor som möjligt utan samtidig
ökning i administrations- och ekonomilokalernas utrymme, men att de
därvid dock icke velat gå så långt, att icke en ytterligare mindre ökning
av patientantalet skulle kunna ifrågakomma, såsom till exempel
genom anläggning av en s. k. upptagningsanstalt eller annan ringare
utvidgning, sådan som erfarenheten visat nästan överallt bliva önskvärd.
Styrelsen finner icke heller någon ökning av antalet läkarkrafter vid
anstalten vara behövlig till följd av tillkomsten av de nya paviljongerna.
Beträffande planen för de ifrågasatta paviljongerna har det synts
styrelsen, att samma typ, som blivit bestämd för de paviljonger för
oroliga vid Säters och Västerviks hospital, varom beslut fattats vid
1917 års riksdag, jämväl i föreliggande fall borde komma till användning.
Sjätte huvudtiteln.
i :;r>
Med sin föreliggande skrivelse kar medicinalstyrelsen överlämnat [35.]
av arkitekten Gustaf Wickmans arkitektbyrå, Nils Lovén, på styrelsens
uppdrag uppgjorda ritningar till de föreslagna paviljongerna. Dessa
ritningar äro grundade på de godkända ritningarna till förenämnda
paviljonger vid Säters och Västerviks hospital, med allenast de ändringar
däri, som betingas av paviljongernas olika belägenhet. Därjämte har
styrelsen överlämnat av ingenjörerna Hugo Theorell och Carl A. Ilossander
uppgjorda program m. m. dels till värmeledningsarbeten samt
vatten- och ''avloppsledningar och dels till elektrisk belysningsanläggning
och hissanläggning.
Angående kostnaderna för uppförandet av ifrågavarande paviljonger
enligt dessa beräkningar har medicinalstyrelsen lämnat följande sammanställning:
Byggnaderna:
Själva
byggnaderna...................................... kronor 532,000:
Culvert från de nya till de gamla paviljongerna
............................................ » 32,000:
Soltält å promenadgårdarna....................... » 10,800: —
Stängsel kring promenadgårdarna............ » 6,300: — 581,100: —
Ledningar in. in.:
Värmeledningens framdragande från närmast
liggande gamla paviljonger...... kronor
Vatten- och avloppsledningar inom och
utom byggnaderna samt W. C. och
bad ........................................................... »
Elektriska belysningsledningar.................. »
Elektriska mathissar....................................... »
97,200: —
76,000: —
18,000: —
10,000: —
201,200: —
Arkitektarvode m. in.:
Arvode åt arkitekt, kontrollant och besiktningsmän.............. 14,000: —
vartill kommer för rörledningarnas framdragande erforderlig
sprängning m. m., av ingenjör Theorell beräknad till 3,500: —
Summa kronor 799,800: — *
Ifråga om tiden för igångsättandet av nu föreslagna byggnadsarbeten
har medicinalstyrelsen hänvisat till vad styrelsen i sin skrivelse
den 31 augusti 1917 anfört angående påbörjandet av de utav styrelsen
föreslagna bostadshusen för betjäning vid Säters och Västerviks hospital.
130
Sjätte huvudtiteln.
[35.] Under åberopande av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels medgiva att
två paviljonger för oroliga sjuka vid Östersunds hospital finge i huvudsaklig
överensstämmelse med av arkitekten Nils Lovén uppgjorda ritningar
uppföras för en beräknad kostnad av 800,000 kronor^ dels ock
för påbörjande av berörda byggnadsföretag på extra stat för år 1919
anvisa ett anslag av 200,000 kronor.
Överinten
dentsämbetet.
Till följd av remiss har överintendentsämbetet den 9 oktober 1917
avgivit utlåtande i ärendet. Ämbetet har därvid för sin del icke funnit
något att erinra mot de uppgjorda ritningarna, men har ämbetet mot
de företedda kostnadsberäkningarna ansett sig höra anmärka, att byggnadsarbetena,
som antagits uppgå till 581,100 kronor, inberäknat en
summa för oförutsedda utgifter av allenast 21,774 kronor 60 öre
icke kunde till följd av dels uteglömda, dels för lågt upptagna utgiftsposter
utföras för den av medicinalstyrelsen beräknade kostnaden.
Enligt ämbetets beräkning skulle" nämligen kostnaderna komma att
ställa sig sålunda:
Själva byggnaderna å 274,000 kronor för vardera
Kulvert från de nya till de gamla paviljongerna
Soltält å promenadgårdarna.............................................
Stängsel kring samma gårdar
kronor 548,000
» 35,000
» 11,000
» 8,000
Summa kronor 602,000
vartill kommer cirka 10 % för oförutsedda utgifter
och prisstegringar........................................................ kronor 60,000: —
Summa kronor 662,000: —
Överintendentsämbetet har på grund därav föreslagit, att det av
lS8tyreken.fÖr ifrågavarande ändamål begärda anslagsbeloppet
800,000 kronor måtte ökas med omkring 80,000 kronor eller till 880 000
kronor. • ’
“T- båsom förut nämnts, äro de av medicinalstyrelsen föreslagna nya
paviljongerna vid Östersunds hospital avsedda att uppföras enligt samma
plan som kommit till användning beträffande de av nästlidet års riksdag
beslutade paviljongerna vid hospitalen i Säter och Västervik. Enligt
nämnda. plan indelas varje paviljong i två avdelningar. Den ena är
torfagd i bottenvåningen och avsedd för vård av 24 oroliga och osnygga
Sjätte huvudtiteln.
137
sjuka, därav 6 i ett och 4 i ett annat rum samt 14 i enkelrum. Avdelningen
anordnas för ständig övervakning av de sjuka, vadan å densamma
inredes ett långbadsrum med plats för sex badkar samt dessutom
rum för snygghetsbad. Invid det större sjukrummet anordnas ett
toalettrum, tillräckligt stort att bereda utrymme för ett mindre sköljkar
för de osnygga patienterna. Dessutom inredas å denna avdelning dagrum
och korridor samt serveringsrum och andra bilägenheter, ävensom
bostad för sköterska och undersökningsrum. Den andra avdelningen,
belägen en trappa upp, är avsedd för sådana sinnessjuka, som kunna
vistas uppe om dagarna, samt innehåller fyra gemensamma sovsalar med
plats för 4, 5, 6 och 7 patienter, åtta enkelrum, dag-, mat-, serveringsrum
och övriga nödiga bilägenheter samt ett sköterskerum. Vindsvåningen
inredes för betjäning. Det totala platsantalet i varje paviljong
uppgår till 54, därav dock 4 måste beräknas som reservplatser.
Uppförandet av de nu ifrågasatta två paviljongerna skulle alltså
komma att medföra en utvidgning av Östersunds hospital med sammanlagt
100 platser, oberäknat reservplatser.
Vid anmälan den 14 april 1917 av frågan om uppförande av ett
nytt hospital vid Hälsingborg lämnade dåvarande departementschefen
en utförlig utredning till belysande av den i landet rådande bristen på
anstaltsplatser för sinnessjuka. Av berörda utredning, till vilken jag
i detta sammanhang tillåter mig hänvisa, framgår, att, oaktat tillkomsten
av sistnämnda hospital, behovet av nya anstaltsplatser allt
fortfarande är trängande. Enligt vad styrelsen meddelar, uppgick sålunda
antalet exspektanter vid Östersunds hospital den 15 augusti 1917
bill 137 personer. Redan ur nu berörda synpunkt torde starka skäl
tala för den föreslagna utvidgningen av hospitalet.
Medicinalstyrelsens förslag avser emellertid i främsta rummet att
avlägsna de väsentliga missförhållanden, som vidlåda sjukvården vid
hospitalet. På grund av bristande utrymme samt frånvaron av särskild
byggnad, avsedd för oroliga sjuka, hava i hospitalets sjukvårdspaviljonger
måst inrymmas såväl oroliga och svårskötta sjuka som ock
patienter, vilka icke äro för omgivningen störande. Å kvinnosidan har
man jämväl nödgats förlägga oroliga sjuka till asylpaviljongen, vars
inredning är för sådant ändamål föga lämplig. Att verkliga olägenheter
på grund av nu berörda förhållanden måste uppstå vid de sjukas behandling
och vård lärer icke kunna bestridas. I fråga om sättet för
dessa olägenheters avhjälpande äro vederbörande sakkunniga myndigheter
ense och hava i sådant hänseende framhållit det trängande behovet
av nya övervakningsavdelningar för oroliga. Då enligt vad ut
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft. 18
138
Sjätte huvudtiteln.
[53.] redningen synes utvisa någon tillbyggnad av de nuvarande sjukvårdspaviljongerna
för ändamålet icke bör ifrågakomma, torde alltså uppförandet
av nya paviljonger bliva en nödvändighet.
Kostnaden för de ifrågasatta paviljongerna har av medicinalstyrelsen
beräknats till i runt tal 800,000 kronor. Enligt överintendentsämbetets
mening skulle emellertid för byggnadsföretagets fullbordande
erfordras ytterligare ett belopp av 80,000 kronor, eller alltså tillhopa
880,000 kronor. Vilken av dessa kostnadsberäkningar, som kan komma
att visa sig riktigast, torde med hänsyn till nu rådande förhållanden
för närvarande icke kunna bedömas. Emellertid synes det högre beloppet
böra läggas till grund för en framställning i ämnet till riksdagen.
För varje ny plats enligt det föreliggande förslaget skulle
alltså kostnaden komma att uppgå till 8,800 kronor. Till jämförelse tillåter
jag mig i detta sammanhang erinra, att uppförandet av förenämnda
paviljonger vid hospitalen i Säter och Västervik år 1916 beräknades draga
en kostnad av 998,400 kronor, därav belöpa å två paviljonger vid
Säters hospital 499,700 kronor samt å två paviljonger vid Västerviks
hospital 498,700 kronor. Man har alltså i förevarande fall att räkna
med en ökning av den totala anläggningskostnaden av omkring 76 %.
Beträffande själva byggnadsarbetet beräknades detta för varje paviljong
år 1916 till 178,000 kronor mot 274,000 kronor enligt föreliggande
förslag — en stegring av omkring 54 %. Då paviljongernas planläggningi
båda fallen är lika, har man alltså — frånsett möjligen föreliggande
skillnad i ortspris — enbart att hänföra den nu beräknade högre kostnaden
till inträffade prisstegringar.
Beträffande möjligheten av att nedbringa kostnaden för det ifrågasatta
byggnadsföretaget vill jag framhålla — vilket jämväl lärer
framgå av Kungl. Maj:ts förslag om utvidgningen av hospitalen i
Säter och Västervik — att man vid upprättande av förenämnda byggnadsplan
sökt iakttaga all den sparsamhet, som varit möjlig, utan att
åsidosätta sjukvårdens krav. Med hänsyn till den rådande bristen på
anstaltsplatser synes ej heller tillrådligt att genom en inskränkningav
platsantalet söka nedbringa de totala anläggningskostnaderna, vilket
säkerligen icke skulle kunna ske utan en ökning av kostnaden för varje
ny plats.
Man har alltså att i förevarande fall räkna med högst avsevärda
kostnader. Å andra sidan synas de förefintliga missförhållandena vid
ifrågavarande hospital vara av så allvarlig beskaffenhet, att åtgärder för
deras avhjälpande med det snaraste måste vidtagas. Jag anser mig
därför böra förorda, att förslag i ämnet redan nu underställes riksdagen.
Sjätte huvudtiteln.
139
Visserligen torde, på sätt medicinalstyrelsen framhållit, det ifrågasatta [35.]
byggnadsföretaget icke böra omedelbart igångsättas, men å andra sidan
synes önskvärt, att medel för ändamålet ställas till förfogande för att
anläggningen må kunna taga sin början så snart Kungl. Maj:t finner
tidpunkten därtill lämplig.
Beträffande det för år 1919 begärda anslagsbeloppet har jag för
min del intet att erinra.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att två paviljonger för oroliga sjuka
vid Östersunds hospital må i huvudsaklig överensstämmelse
med av arkitekten Nils Lovén uppgjorda ritningar
uppföras för en beräknad kostnad av 880,000
kronor;
dels ock för påbörjande av berörda byggnadsföretag
på extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 200,000 kronor.
22. Påbyggnadsarbeten vid Göteborgs hospital.
I skrivelse den 4 juli 1917 har medicinalstyrelsen gjort fram- [36.]
ställning om utförande av påbyggnadsarbeten å tre envåningspartier å påbyggnad,*-Göteborgs hospitals avdelningar för sjuka av allmän klass. Till stöd
för denna framställning har medicinalstyrelsen anfört följande. hospital.
»Göteborgs hospitals avdelningar för sjuka av allmän klass, vilka uppfördes (Extra ansl‘is 1
i början av 1870-talet, utgöras av två paralella längor, avsedda den ena längan ^tedr1e°11“e],1"
för manliga, den andra för kvinnliga patienter. Det östra gavelpartiet samt större ty,e ,e"
delen av det västra ävensom mittelpartiet å en var av ifrågavarande byggnader
äro uppförda i två våningar; det västra gavelpartiet inrymmer i sin yttersta del
jämväl en tredje våning. Två partier å respektive byggnader, begränsade av
gavel- och mittelpartierna, bestå däremot endast av en våning. Till de en trappa
upp belägna våningarna leder endast en trappa, förlagd i byggnadsdelens mitt.
Ovannämnda tredje våning inom respektive byggnad, däri bostäder för betjäning
äro inredda, står i förbindelse med underliggande våning genom trappor, som äro
belägna på 17 meters avstånd från byggnadens gavel.
Ur brandsäkerhetssynpunkt är i synnerhet nämnda betjäningsbostäders belägenhet
ytterst olämplig. På anmodan av hospitalsdirektionen i Göteborg har
nämnda stads brandchef, G. Ekstedt, efter verkställd besiktning i instrument den
7 februari 1916 framhållit, bland annat, att, då det icke funnes mer än en nedgång
från andra våningen och från de i tredje våningen inrymda betjäningsrummen
inom vartdera av de västra gavelpartierna, det ovillkorligen vore nödvändigt att
till minskande av eldfara anordna nedgångar vid gavlarna. Ekstedt har därvid
140
Sjätte huvudtiteln.
[36.] ansett det lämpligaste sättet vara att uppföra trapphus, vilka ovantill slutade
med balkonger utanför fönstren till betjäningsrummen, till vilka balkonger med
lätthet kunde anordnas fasta järnstegar eller ock vid behov resas lösa stegar.
Detta förslag har varit föremål för granskning vid av medicinalrådet Stenbeck
i närvaro av generaldirektören Buhre den 19 februari 1916 förrättad inspektion
av Göteborgs hospital, och har medicinalrådet Stenbeck i berättelse över
sagda inspektion beträffande förslaget i fråga anfört, bland annat, följande. Anordningen
med trapphus vid gavlarna syntes mindre tilltalande, då desamma
skulle komma att verka synnerligen vanprydande. Faran vid eldsvåda skulle
visserligen i någon mån kunna minskas, men likväl i hög grad fortfarande förefinnas,
■ varförutom dylika trapphus komme att ställa sig väl dyra. Det syntes
därför böra tagas under övervägande huruvida icke berörda betjäningsrum borde
helt och hållet slopas såsom bostäder och i stället användas till förrådsrum. För
att detta skulle kunna ske fordrades emellertid att bostäder bereddes på annat håll
åt den betjäning, som nu vore inlogerad därstädes, och hade under inspektionen
möjligheten härav diskuterats samt förslag därvid framkastats att påbygga envåningslängorna.
Förutom bostäder åt betjäning skulle därigenom möjligen även
kunna åstadkommas plats för ett något ökat antal patienter.
Med anledning av vad sålunda i ärendet förekommit har överläkaren vid
anstalten Ernst Göransson i skrivelse till hospitalsdirektionen den 7 juni 1916
hemställt om åtgärders vidtagande för påbyggnad av tillsvidare ett av de två envåningspartierna
å respektive byggnader med en andra våning, vari skulle inredas
rum för betjäning, ävensom därvid överlämnat en av arkitekten C. F. Ebeling
uppgjord kostnadsberäkning över ifrågavarande arbete, enligt vilken tillbyggnaden
å vardera avdelningen skulle betinga en kostnad av 9,200 kronor eller
tillsammans 18,400 kronor. I berörda skrivelse har Göransson tillika förklarat,
att någon ökning av patientantalet icke genom ifrågavarande förslag kunde åstadkommas,
utan att detta först bleve möjligt genom påbyggnad av samtliga fyra
envåningslängor. Hospitalsdirektionen har därefter den 8 juni 1916 till medicinalstyrelsen
överlämnat Göranssons framställning i ärendet samt därvid för
egen del åberopat vad denne anfört.
Jämlikt beslut den 21 juli 1916 återremitterade styrelsen handlingarna i
ärendet till hospitalsdirektionen med anmodan att inkomma med förslag till ytterligare
påbyggnad av mansavdelningen samt med beräkning i vad mån antalet
platser härigenom kunde ökas.
På grund av sagda remiss anför överläkaren Göransson i en den 30 augusti
1916 dagtecknad, till hospitalsdirektionen ställd skrivelse, att den ytterligare påbyggnad
av avdelningen i fråga, som i detta sammanhang kunde ifrågakomma, gällde
den envåningslänga, som icke berördes av det ursprungliga påbyggnadsförslaget.
Göransson meddelar vidare i sistnämnda skrivelse dels att, då envåningslängorna
hade samma dimensioner, förenämnda av Ebeling uppgjorda kostnadsberäkning
även nu kunde tillämpas, varför anslaget till påbyggnadsarbetena, därest desamma
komme att omfatta tre i stället för två envåningslängor, skulle från 18,400 kronor
med 9,200 kronor ökas till 27,600 kronor, dels ock att genom denna ytterligare
påbyggnad vunnes, utom nödiga rum för sjukvårdspersonal, 10 nya platser för
patienter.
Då styrelsen nu underställer detta ärende Kungl. Maj:ts nådiga prövning
får styrelsen för egen del anföra följande.
Sjätte huvudtiteln.
141
Det torde icke råda något tvivel därom, att åtgärder iiro erforderliga för
undanrödjande av ovan omtalade brandfara. Brandchefen Ekstedts förslag om
anordnande av utvändiga trapphus kan emellertid styrelsen på i berörda inspektionsberättelse
anförda skäl icke förorda. Visserligen komme en dylik anordning
att minska faran för de i tredje våningen boende, men skulle anordningen i fråga
icke medföra någon fördel för de en trappa upp belägna lägenheterna, vilka i
brandhänseende icke heller äro väl utrustade. En påbyggnad av envåningspartierna
synes däremot vara det bästa sättet att lösa föreliggande fråga. Då erforderligt
utrymme för bostadsrum härigenom vinnes, kunna de i östra gavlarna
befintliga betjäningsrummen helt utrymmas, vilket enligt styrelsens förmenande
ur eldfaresynpunkt är nödvändigt. Därjämte skulle påbyggnaden möjliggöra fri
passage genom alla en trappa upp förlagda våningar i värdera byggnaden, vilket
i brandhänseende vore en mycket stor fördel. Aven i andra avseenden skulle
fördelar vinnas genom omskrivna påbyggnader.
De äldre statshospitalen, bland dem Göteborgs hospital, äro synnerligen
knappt tillgodosedda med rum för såväl sjukvårds- som ekonomibetjäning. Vid
planläggningen av dessa anstalter har icke räknats med möjligheten av en sådan
ökning i antalet betjäning, som under senare år måst vidtagas med hänsyn ej
blott till ökat krav på tillsyn och vård av de sjuka utan även till betjäningens
arbetstid. Det har därför blivit nödvändigt att taga hänsyn till framställda anspråk
å förbättrade bostadsförhållanden för betjäningen vid sistnämnda anstalter.
Vad nu angår Göteborgs hospital är den föreslagna påbyggnaden alltså betingad
jämväl av betjäningens trångboddhet. Härvid torde särskilt böra framhållas, att
det relativa behovet av personal vid ifrågavarande anstalt är synnerligen stort,
emedan sjukavdelningarna på grund av byggnadssättet äro många och små — å
allmän klass 14 — samt de nyintagna patienternas antal i förhållande till hela
antalet platser vid anstalten ställer sig avsevärt högt.
De ifrågasatta påbyggnaderna torde därför vara väl motiverade, och skulle
genom desamma även den fördel vinnas, att antalet platser vid anstalten enligt
uppgift i Göranssons förberörda skrivelse den 30 augusti 1916 kan ökas med ett
tiotal.
Vad därefter angår själva byggnadsförslaget innebär detsamma påbyggnad
av tre av de fyra befintliga envåningspartierna. Beträffande det fjärde hava samtliga
lägenheter därstädes sammanslagits till en stor arbets- och samlingssal med
taket höjt till takåsen, varför någon förändring icke lämpligen torde böra företagas.
Kostnaderna för påbyggnadsarbetena hava av arkitekten Ebeling beräknats
till 9,200 kronor för varje envåningslänga eller tillhopa 27,600 kronor, och har
styrelsens arkitekt Gustaf Wickman i infordrat yttrande den 29 juni 1916 funnit
det uppgjorda kostnadsförslaget rimligt. I detta sammanhang tillåter sig styrelsen
erinra, att styrelsen i underdånig skrivelse den 27 september 1916, angående
anslag till uppförande av två paviljonger för oroliga patienter vid vartdera av
Säters och Västerviks hospital, framhållit, bland annat, att, då priserna å byggnadsmateriel
för närvarande växlade snart sagt varje dag samt detta bleve förhållandet,
så länge kriget varade och antagligen en lång tid därefter, det vore
vanskligt nu uppgöra kostnadsberäkningar för byggnadsarbeten, vilka vore avsedda
att komma till utförande först efter ett eller annat år. Sistberörda förhållande
finner emellertid styrelsen på grund av de nu föreslagna påbyggnadsarbetenas
synnerliga vikt icke böra förhindra desammas utförande, och har sty
-
142 Sjätte huvudtiteln.
[36.] relsen därför trots de höga kostnaderna ansett sig böra hos Kungl. Makt o-öra
framställning i ärendet.»
Under åberopande av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen
hemställt om bemyndigande att för en beräknad kostnad av 27,600
kronor låta med en andra våning påbygga ovanberörda tre envåningspartier
å Göteborgs hospitals avdelningar för sjuka av allmän klass.
Med sin skrivelse har medicinalstyrelsen tillika överlämnat de av
arkitekten Ebeling uppgjorda ritningarna till omförmälda påbyggnader
jämte därtill hörande kostnadsberäkning och beskrivning ävensom fotografier
tagna av ifrågavarande delar av hospitalet.
deÖnt3ämbéTet 1 över medicinalstyrelsens framställning avgivet infordrat utlåtande
den 21 augusti 1917 har överintendentsämbetet anfört följande:
»Ämbetet anser sig böra förorda nådigt bifall till förevarande framställning;
emellertid torde med hänsyn till skäliga krav å smak och prydlighet även i fråga
om byggnader för hälsovård ovillkorligen fordras, att påbyggnaderna utföras till
samma höjd som tvåvåningsbyggnaderna å ömse sidor, så att dessas taklist och
tak kunna framdragas över påbyggnaderna.
Såsom medicinalstyrelsen i ärendet framhåller, bereda nu rådande förhållanden
oövervinneliga svårigheter att beräkna kostnaderna för byggnaderna,
vilka äro avsedda att utföras först efter något år. Ämbetet anser emellertid, att
anslaget bör beräknas efter en kostnad per påbyggnad av minst 12,500 kronor,
eller tillhopa 37,500 kronor. Härvid äro även inberäknade kostnaderna för ritningar
och tillsyn, vilka poster icke synas ingå i den i ärendet beräknade kostnadssumman,
9,200 kronor per påbyggnad.»
DePchtefrneDtS ®et är ursPrimghgen ur eldfaresynpunkt, man ansett nödigt att
med påbyggnader sammanbinda ifrågavarande våningar en trappa upp
i de båda byggnadslängor, i vilka Göteborgs hospitals avdelningar för
sjuka av allmän klass äro inrymda. Med det från varandra isolerade
läge, nämnda våningar intaga, är det tydligt, att i en sådan våning
inneliggande personer vid i undervåningen uppkommen eldsvåda
lätt kunna bliva av eld och rök avstängda från tillträde till den
enda trappa, som leder ned från övervåningen. Enahanda förhållande
är rådande beträffande våningen två trappor upp i vardera längan. De
i sistnämnda våningar befintliga betjäningsrummen anses också särskilt
utsatta för fara vid inträffad eldsvåda. Härtill kommer, att dessa
rum äro för sitt ändamål otillräckliga. Enligt medicinalstyrelsens
förslag skulle de nuvarande betjäningsrummen användas till förrådsrum
samt rum för betjäningen i stället inredas i de nu ifrågasatta påbyggnaderna.
Genom de sålunda föreslagna anordningarna bliva de fram
-
Sjätte huvudtiteln.
143
ställda anmärkningarna ur brandsäkerhetssynpunkt undanröjda, varjämte
kravet på tillräckligt utrymme åt betjäningen tillgodoses.
I sistnämnda avseende vore det visserligen blott behövligt att utföra
två dylika påbyggnader, varigenom skulle vinnas sammanlagt 12 sängplatser.
Genom utförandet av en tredje påbyggnad kommer emellertid
hospitalet att tillföras omkring 10 ytterligare platser för patienter, vilket
med hänsyn till det alltjämt ökade behovet av nya vårdplatser för
sinnessjuka givetvis är en stor fördel.
Enligt det föreliggande förslaget skulle endast tre av de fyra envåningspartierna
å ifrågavarande längor påbyggas. Det kunde synas,
som om förut anförda skäl för utförande av påbyggnader å dessa tre
partier kunde åberopas även för påbyggnad av det återstående partiet.
Därigenom skulle nämligen alla våningarna en trappa upp i denna
likasom i den andra längan komma att bilda ett sammanhängande helt,
vilket i brandsäkerhetsavseende vore önskvärt, varjämte ytterligare
ett antal platser för patienter kunde beredas. Medicinalstyrelsen har
emellertid av tekniska orsaker funnit sig icke böra göra framställning om
påbyggnad å det fjärde envåningspartiet, som innehåller en stor arbetsoch
samlingssal med taket höjt till takåsen. Om en våning skulle
byggas över denna sal, måste nämligen taket sänkas till vanlig höjd.
Men genom en sådan förändring torde luftmassan i detta rum bliva
alltför mycket minskad för att detsamma lämpligen skulle kunna vidare
användas till samlingslokal, varjämte dess karaktär av dylik lokal skulle
komma att förryckas. Det synes således tills vidare böra anstå med
utförande av någon påbyggnad å förevarande parti, därvid emellertid
lämpliga åtgärder torde böra vidtagas för att såvitt möjligt nedbringa
eldfaran beträffande de övervåningar, som ej komme att förbindas
med varandra.
Vad angår kostnaderna för påbyggnadernas utförande, är det med
den hastiga förändring, priserna å byggnadsmaterial för närvarande
undergå, icke möjligt att nu fullt bestämt angiva siffran för dessa kostnader,
särskilt som arbetet icke torde komma att påbörjas inom den
närmaste tiden. Överintendentsämbetet har ansett, att kostnaden för
varje påbyggnad bör beräknas till 12,500 kronor, och skulle sammanlagda
kostnaden alltså uppgå till 37,500 kronor.
På grund av vad jag sålunda anfört och med hänsyn även till de
jämförelsevis obetydliga kostnader, som äro förbundna med utförandet
av ifrågavarande påbyggnadsarbeten, har jag ansett mig böra nu förorda
förslagets genomförande.
I sammanhang härmed må ock omnämnas, att medicinalstyrelsen
inkommit med framställningar om anslag till åtskilliga andra bygg
-
[36.]
144
Sjätte huvudtiteln.
[36.]
[37.]
Resestipendier
åt ordinarie
läkare
vid länslasarett
m. d.
(Ordinarie
anslag.)
nadsarbeten vid statens hospital, vilka jag emellertid med hänsyn till
de stora anspråk, som för närvarande ställas på statskassan ej minst
vad hospitalsväsendet angår, funnit nödigt låta anstå till ett följande
år. Styrelsen har sålunda i skrivelse den 15 september 1917 gjort
framställning om anslag för påbörjande av om- och tillbyggnad av
första klass paviljongerna vid Lunds hospital och asyl, varför kostnaderna
beräknats uppgå till 400,000 kronor. Vidare har styrelsen anhållit
om bemyndigande att låta uppföra magasinsbyggnader vid vissa
av rikets hospital — kostnaden för varje sådan byggnad har beräknats
till 50,000 kronor.
Under nu förevarande punkt hemställer jag sålunda, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för utförande av vissa påbyggnadsarbeten vid
Göteborgs hospital på extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av 37,500 kronor.
23. Anstalter för obildbara sinnesslöa, oförändrat
ordinarie anslag, förslagsanslag ........................ kronor 225,000: —
24. Anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke
äro lallandesjuka, oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag
..................................................................... » 331,000: —
25. Epileptikeranstalter, oförändrat ordinarie
anslag, förslagsanslag........................................................... » 22,000: —
Övriga sjukvårdsanstalter:
26. Lasarettets underhåll, oförändrat ordinarie
anslag ................................................................................. kronor 15,774: —
27. Resestipendier åt ordinarie läkare vid länslasarett in. fl.
Under åberopande av vad jag anfört under punkt 23 härovan, hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta,
att det ordinarie reservationsanslaget till resestipendier
åt ordinarie läkare vid länslasarett och därmed
likställda sjukhus skall ur riksstaten för år 1919 uteslutas.
28. Underhåll av Järvsö sjukhus för spetälska,
oförändrat ordinarie anslag ............................................. kronor 23,500: —
Sjätte huvudtiteln.
145
29. Underhåll av spctälskesjukliuset i Mora-Noret.
Efter framställning av Kungl. Maj:t har riksdagen för uppförande [38.]
av ett spetälskesjukhus i Dalarna anvisat dels på extra stat för år 1917 underhåll av
ett belopp av 40,000 kronor dels ock på extra stat för år 1918 ett re- ''f^huse] i
servationsanslag av 70,900 kronor. Vidare har riksdagen på extra stat Mora-Noret.
för år 1918 för sjukhusets drift anvisat ett förslagsanslag av 3,450 (Extra anslag.)
kronor.
Genom nådigt brev den 29 juni 1917 har Kungl. Maj:t uppdragit
åt medicinalstyrelsen att å den därför avsedda, invid länslasarettet i
Mora-Noret belägna tomten uppföra ifrågavarande sjukhus i huvudsaklig
överensstämmelse med av G. Wickmans arkitektbyrå upprättade ritningar
under iakttagande av vissa utav riksdagen mot ritningarna gjorda erinringar;
och har Kungl. Maj:t tillika ställt ovanberörda anslag till
medicinalstyrelsens förfogande.
I skrivelse den 20 augusti 1917 har medicinalstyrelsen inkommit
med förslag till beräkning av det anslag för driftkostnaderna för sjukhuset,
som borde för år 1919 äskas av riksdagen.
I sin skrivelse den 21 december 1914, vilken låg till grund för
Kungl. Maj:ts framställning till 1916 års riksdag, beräknade medicinalstyrelsen
den årliga driftkostnaden för sjukhuset sålunda:
avlöningar................................................ kronor 2,904: —
utspisning.............................................. » 5,475:—-
övriga utgifter...................................... »_5,420: —
eller tillsammans kronor 13,799: —
Denna beräkning var uppgjord med ledning av erfarenheterna från
Järvsö sjukhus och under antagande, att det nya sjukhuset vore fullt
belagt, d. v. s. med 20 patienter.
I samband med avgivande av förslag till anslagsäskanden av 1917
års riksdag meddelade styrelsen sedermera, att med den prisstegring,
som vore rådande, någon höjning av ifrågavarande belopp antagligen
bleve nödvändig.
Föredragande departementschefen uttalade härutinnan vid ärendets
anmälan den 16 april 1917, att det i frågans dåvarande läge knappast
torde vara erforderligt att uppgöra en detaljerad utredning beträffande
driftkostnaderna för sjukhuset, utan att det syntes lämpligare att upp
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 19
[38.]
Medicinal
styrelsen.
Departements
chefen.
146 Sjätte huvudtiteln.
skjuta en sådan utredning till ett kommande år. Om emellertid, såsom
1916 års riksdag förutsatt, uppförandet av sjukhuset påbörjades 1917
och man sålunda kunde antaga, att sjukhuset bleve färdigt att tagas i
i bruk hösten 1918, vore det enligt departementschefens mening önskvärt,
att redan i 1918 års riksstat upptoges anslag för driftkostnaderna
under ett kvartal. Med utgående från beräkningarna år 1914 ansåg
departementschefen-härför erfordras ett anslag om 3,450 kronor, vilket
borde såsom förslagsanslag äskas av riksdagen.
Som jag redan antytt, blev Kungl. Maj:ts i enlighet med departementschefens
sålunda uttalade mening avlåtna framställning av riksdagen
bifallen.
I sin skrivelse den 20 augusti 1917 framhåller styrelsen, att då
närmare erfarenhet saknades om storleken av driftkostnaderna, innan
sjukhuset tagits i bruk, det, även med hänsyn till nu rådande utomordentliga
förhållanden, syntes vara för tidigt att hemställa om fastställande
av ordinarie stat för sjukhuset, varför det syntes styrelsen lämpligast,
att driftkostnaderna vid sjukhuset även för år 1919 bestredes
av ett förslagsanslag.
Beträffande storleken av detta anslag anser styrelsen, att de föregående
år gjorda beräkningarna kunde läggas till grund, och hemställer
styrelsen alltså, att förslagsanslaget upptages till 13,800 kronor.
Styrelsen anför, att nämnda beräkningar visserligen vore gjorda under
andra förhållanden än nu rådande, men då i desamma räknats med
full beläggning av sjukhuset och sådan icke kunde antagas komma att
föreligga redan under år 1919, syntes dock nyssnämnda belopp bliva
tillräckligt.
På av medicinalstyrelsen anförda skäl torde driftkostnaderna vid
sjukhuset för år 1919, i likhet med vad som skett under sista kvartalet
av år 1918, böra bestridas av förslagsanslag å extra stat. Mot det
av styrelsen i sådant avseende föreslagna beloppet, 13,800 kronor, har
vid av styrelsen uppgivna förhållanden erinran ej förekommit från min sida.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för underhåll av spetälskesjukhuset i Mora-Noret
på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av
13,800 kronor.
Sjätte huvudtiteln.
147
SO. Uppförande eller inrättande av tubcrkulossjukvärdsanstalter.
I anledning av Kungl. Maj:ts framställningar har riksdagen för vart
och ett av åren 1909—1914 på extra stat anvisat ett belopp av 400,000
kronor till bidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter,
företrädesvis tuberkulossjukstugor, tuberkulossjukhus och tuberkulosavdelningar
å andra sjukvårdsanstalter. För år 1915 har riksdagen
till ifrågavarande ändamål på extra stat anvisat ett belopp av
600,000 kronor samt för vart och ett av åren 1916—1918 ett belopp
av 400,000 kronor. Biksdagen har sålunda för ifrågavarande ändamål
anvisat sammanlagt 4,200,000 kronor.
Därjämte har riksdagen för åtnjutande av ifrågavarande statsbidrag
fastställt vissa allmänna bestämmelser — vid 1914 års förra riksdag
något jämkade i förhållande till förut gällande — varjämte riksdagen
från och med år 1912 medgivit, att jord, som står under kronans
omedelbara disposition eller tillhör någon av de under bruk och bergverk
för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar eller någon av de
genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka
icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas fond, stuterierna
eller Vadstena krigsmanshusfond, må, efter av Kungl. Maj:t i varje
särskilt fall verkställd prövning, utan särskild ersättning till kronan på
de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, upplåtas
till landsting, kommuner, föreningar eller enskilda för anläggning av
tuberkulossjukvårdsanstalter.
Kungl. Maj:t har senast den 27 juni 1914 (sv. förf.-saml. nr 292)
utfärdat kungörelse angående statsbidrag för uppförande eller inrättande
av tuberkulossjukvårdsanstalter m. m., i vilken kungörelse nyssnämnda
medgivande intagits.
I skrivelse den 6 september 1917 har medicinalstyrelsen gjort
framställning om anslag för ifrågavarande ändamål för år 1919, därvid
styrelsen i fråga om storleken av detta anslag anfört följande:
»För alla de byggnadsarbeten av ifrågavarande slag, vilka för det närvarande
pågå, äro anslag, i enlighet med härför gällande bestämmelser, beviljade
utav de till dylika arbeten av riksdagen anvisade medlen. Så vitt styrelsen har
sig bekant, föreligga i närvarande stund endast i ringa utsträckning några planer
på uppförande av nya tuberkulossjukvårdsanstalter eller utvidgning av förut befintliga
sådana, och för övrigt torde ej heller, på grund av nu rådande svåra
byggnadsförhållanden, det vara antagligt att några större byggnadsföretag av
ifrågavarande slag skola under de närmaste åren komma till stånd. Medicinalstyrelsen
antager det därför vara sannolikt, att en avsevärd nedsättning kan göras
i det sedvanliga anslagsbeloppet.»
Uppförande
eller inrättande
av
tuberkulossjukvdr
dianstalter.
148
Sjätte huvudtiteln.
Departements
chefen.
[39.]
Uppförande
av vissa byggnader
vid
kustsanatoriet
Apelviken.
Föraningens
tillkomst och
■tråckling.
På grund av det anförda har medicinalstyrelsen hemställt, att i
den proposition, som kunde komma att avgivas om beviljande av extra
anslag för år 1919 till uppförande eller utvidgning av tuberkulossjukvårdsanstalter,
beloppet av det för ändamålet äskade anslaget måtte
upptagas till allenast 200,000 kronor.
Å anslaget till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
fanns vid utgången av år 1916 en reservation av 766,560
kronor. Oavsett de bidrag från anslaget, som sedan dess anvisats eller
under den närmaste framtiden kunna komma att beviljas, lärer med
hänsyn till den rådande stagnationen i byggnadsverksamheten den sålunda
uppkomna reservationen med tillägg av eventuella besparingar å
de för åren 1917 och 1918 beviljade anslagen med säkerhet kunna
anses tillräckliga för år 1919. Medicinalstyrelsen, med vilken jag i
ärendet samrått, har även förklarat sig dela denna min uppfattning.
På grund härav torde något särskilt anslag för år 1919 ej erfordras
för nu ifrågavarande ändamål.
31. Uppförande av vissa byggnader vid kustsanatoriet Apelvikeii.
I en den 20 november 1917 av medicinalstyrelsen till Kungl. Maj:t
överlämnad skrift har styrelsen för föreningen för kustvård åt skrofulösa
barn gjort framställning om anslag för uppförande av vissa byggnader
vid föreningens sanatorium Apelviken i närheten av Varberg.
Innan jag övergår till en närmare redogörelse för denna framställning,
må lämnas följande erinringar om föreningens tillkomst, ekonomiska
ställning och hittillsvarande verksamhet.
År 1902 gjordes av stadsläkaren i Varberg det första försöket med
vård av skrofulösa barn vid Apelviken. Rum hyrdes då i en nära stranden
belägen bondgård.
Då detta försök, som upprepades i något större skala sommaren
1903, visade gynnsamt resultat, inköptes år 1904 en mindre fastighet,
varå en sanatoriebyggnad uppfördes.
Den 30 september 1904 bildades omförmälda förening med ändamål
att bereda kustvård åt skrofulösa barn och i samband därmed söka
upprätthålla kustsanatoriet Apelviken. Föreningen övertog sanatoriet i
början av år 1905. Sedermera blev sanatoriet under år 1907 väsentligt
utvidgat.
År 1909 anslog riksdagen 25,000 kronor till föreningen för uppförande
av ännu en sanatoriebyggnad vid Apelviken. Innan detta an
-
149
Sjätte huvudtiteln.
slag ställdes till föreningens förfogande, hade vissa ändringar i föreningens
stadgar vidtagits i syfte att förekomma, att föreningens tillgångar
utan Kungl. Maj:ts medgivande användes annat än till främjande
av föreningens ovannämnda ändamål.
Sedermera hava till uppförande av vissa ny- och tillbyggnader vid
sanatoriet anvisats dels av 1912 års riksdag 54,000 kronor, dels av 1914
års senare riksdag 29,200 kronor, dels ock av 1916 års riksdag 40,000
kronor, samtliga beloppen att utgå av de utav riksdagen beviljade anslag
till bidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter.
Genom särskilda beslut den 29 juni 1912, den 24 juli 1914 och
den 30 juni 1916 har Kungl. Maj:t förordnat, att de sålunda beviljade
beloppen skulle utbetalas till föreningens styrelse, sedan byggnadsarbetena
blivit avslutade samt genom medicinalstyrelsens försorg avsynade
och av samma styrelse godkända.
Beträffande sanatoriets ekonomi är att nämna, att sanatoriet, förutom
sjuk vårdsavgifter och avgifter av föreningsmedlemmar, från och
med år 1905 åtnjutit landstingsbidrag.
För år 1918 är till föreningen anslaget av
Hallands |
läns landsting.. |
............... kronor |
10,000 |
— |
|
Alvsborgs |
» |
» |
10,000 |
— |
|
Skaraborgs |
» |
a> |
............... » |
5,000 |
— |
Södermanlands |
» |
» |
............... » |
3,000 |
— förslagsanslag |
Västmanlands |
» |
) |
3,000 |
— » |
|
Uppsala |
» |
............... » |
1,000 |
- » |
|
Kronobergs |
» |
» |
............... » |
1,000 |
- » |
Jönköpings |
» |
» |
............... » |
1,000 |
- » |
Göteborgs och Bohus |
» |
............... » |
1,000 |
- » |
|
Norrbottens |
» |
» |
............... » |
1,000 |
- » |
Västerbottens |
» |
» |
................ » |
1,000 |
— |
Norra Kalmar |
» |
» |
................ » |
200 |
— förslagsanslag |
Summa kronor 37,200 |
— |
Dessutom hava anslag beviljats av
Värmlands
Örebro
Södra Kalmar
Stockholms
Östergötlands
Västernorrlands
läns landsting... kronor 13,000: —
» » ... » 5,000: —
» » ... » 1,000: —
» » ... » 1,000: —
» » ... » 5,000: —
» » ... » 3,000: —-
}till samtliga sanatorier
vid
Västkusten.
» till d:o för vård
av barn från länet.
» till Apelviken
och Barkåkra.
» till Apelviken
och Styrsö.
[39.]
150
Sjätte huvud titeln.
Sedan åtskilliga år tillbaka har föreningen åtnjutit bidrag till sanatoriets
driftkostnader från statsanslaget till driftkostnader för tuberkulossjukvårdsanstalter.
Detta- bidrag har utgått för år 1915 med 21,205
kronor 50 öre och för år 1916 med 27,945 kronor 50 öre, och är’dylikt
bidrag i respektive statsverkspropositioner beräknat för år 1917 till
17,202 kronor, för år 1918 till 34,310 kronor och för år 1919 till
83,336 kronor.
Vidare må återgivas följande, i föreningens styrelseberättelse för år
1916 intagna räkenskapssammandrag för nämnda år rörande sanatoriet:
Inkomster:
Kassabehållning .......................................................................
Statsbidrag...................................................................................
Landstingsbidrag........................................................................
Sjukvårdsavgifter.......................................................................
Dören. för kustvård åt skrof, barn till 1,368 fria vårddagar
Gåva av apotekare E. Hultquist...............................................
Arrenden ..........................................................................
Diverse inkomster ....................................................................
Amorteringsfonden......................................................................
Balanserade sjukvårdsavgifter....................................................
Bankräkning ..............................................................................
Föreningen för kustvård åt skrofulösa barn ..........................
Obetalda räkningar ....................................................................
Pensionsstyrelsen .......................................................................
Utgifter:
Fastigheters underhåll..............
Inventarier ...............................
Inventariers underhåll .............
Bäntor.........................................
Läkemedel ...............................
Avlöningar ...............................
Utspisning ................................
Tvätt, renhållning m. m.........
Värme, ljus m. m....................
Diverse utgifter ...................
Avgift till amorteringsfonden:
5 % å fastigheten...........
10 % å inventarier...........
Lån mot inteckning................
Nybyggnaden .............................
Behållning ................................
kronor 10,615: 60
»_ 3,627:83
. kronor |
2,201:01 |
» |
27,945: 50 |
» |
31,460: — |
40,550:17 |
|
» |
1,368: — |
» |
300: — |
» |
325: — |
» |
2,214: 84 |
» |
14,243: 43 |
■» |
342: 90 |
» |
30,800: — |
» |
7,358: 25 |
» |
1,795: 54 |
50,000: — |
|
Kronor 210,904: 64 |
|
kronor |
2,022: 62 |
» |
3,733: 42 |
» |
5,133: 74 |
» |
2,457: 56 |
» |
5,362: 28 |
» |
15,170: 75 |
» |
47,411: 22 |
» |
4,235: 44 |
» |
11,239: 08 |
» |
3,253: 20 |
1 » |
14,243: 34 |
» |
31,800: — |
» |
62,771:17 |
» |
2,070: 73 |
Kronor 210,904: 64 |
151
Sjätte huvudtiteln.
Tillgångar:
Fastigheten.................................................................
Inventarier ..................................................................
Nybyggnaden..............................................................
Balanserade sjukvårdsavgifter....................................
Kassabehållning ........................................................
Skulder:
Pension sstyrelsen .....................................................
Föreningen för kustvård åt skrofulösa barn .........
Bankräkning ............................................................
Obetalda räkningar.....................................................
Amorteringsfonden....................................................
Kapitalkonto ...........................................................
kronor 212,312: 07
» 36,278:26
» 62,771:17
» 416:85
> 2,070:73
Kronor 313,849: 08
kronor 50,000: —
» 27,931:48
» 27,100: —
» 1,795:54
» 59,712:08
» 147,309:98
Kronor 313,849: 08
Särskilda räkenskaper hava förts för föreningen, och visa dessa en
behållning för år 1916 av 7,372 kronor 45 öre.
Beträffande föreningens verksamhet hänvisas till följande tablåer:
[39.]
Statistiska uppgifter för kustsanatoriet Apelviken under åren 1902—1916.
Å r. |
iSanatoriel |
Antal vårdade. |
Under- hålls- dagar. |
Högsta |
Medel-längd av |
Fullt för- bättrade. |
j För-i bättrade. |
Oför- bättradc. |
1 IT 1 Jvvar- 1 varande |
1902............... |
60 |
6 |
360 |
6 |
60 |
6 |
|||
1903............... |
90 |
10 |
854 |
10 |
85.4 |
— |
10 |
— |
_ |
1904.............. |
90 |
20 |
1,438 |
20 |
71.9 |
— |
20 |
— |
|
1905 ............. |
141 |
35 |
2,925 |
25 |
85.57 |
— |
34 |
i |
|
1906 ............ |
140 |
41 |
3,563 |
29 |
86.9 |
31 |
10 |
— |
|
1907.............. |
139 |
70 |
5,978 |
59 |
85.4 |
36 |
32 |
2 |
— |
1908............... |
135 |
no |
9,045 |
80 |
82 23 |
56 |
50 |
4 |
— |
1909............... |
139 |
119 |
9,962 |
81 |
83.71 |
61 |
55 |
3 |
— |
1910............... |
129 |
123 |
9,601 |
80 |
78 |
65 |
56 |
2 |
— |
1911............... |
146 |
190 |
15,077 |
112 |
79.3 |
52 |
134 |
4 |
— |
1912.............. |
163 |
177 |
15,760 |
114 |
90 |
69 |
102 |
6 |
— |
1913............... |
225 |
275 |
28,204 |
168 |
102.6 |
143 |
121 |
n |
— |
1914............... |
222 |
376 |
33,049 |
210 |
88 |
159 |
206 |
n |
— |
1915............... |
271 |
478 |
47,534 |
234 |
99.4 |
88 |
298 |
10 |
82 |
1916............... |
366 |
569 |
60,612 | |
244 |
106.5 |
242 |
199 |
11 |
117 |
Summa |
2,456 | |
2,599 | |
243,962 |
— |
1,002 |
1,333 |
65 |
— |
152
Sjätte huvudtiteln.
[39.]
Föreningens
framställning.
Under år 1916 vårdade patienters hemort m. in.
Från Hallands län 138 patienter, som underhållits 13,644 dagar.
> |
Älvsborgs |
» |
132 |
11,978 |
» |
|||
» |
V ärmiands |
» |
45 |
» |
» |
» |
5,089 |
» |
» |
Västmanlands |
> |
44 |
» |
» |
4,149 |
» |
|
> |
Skaraborgs |
22 |
» |
» |
3,226 |
» |
||
» |
Södermanlands |
» |
19 |
» |
» |
2,349 |
» |
|
» |
Stockholms stad |
» |
38 |
» |
» |
» |
5,049 |
|
» |
Örebro |
» |
24 |
» |
» |
2,838 |
» |
|
» |
Kronobergs |
» |
19 |
I |
y |
1,871 |
» |
|
Västern orrlands |
14 |
» |
» |
» |
2,502 |
» |
||
Södra Kalmar |
» |
14 |
» |
» |
» |
1,193 |
» |
|
» |
Östergötlands |
22 |
» |
» |
» |
2,357 |
» |
|
» |
Jönköpings |
» |
7 |
» |
l |
914 |
» |
|
» |
Norra Kalmar |
4 |
> |
» |
» |
300 |
» |
|
» |
Gävleborgs |
» |
3 |
» |
» |
519 |
» |
|
» |
Göteborgs och ilolius |
7 |
» |
472 |
||||
» |
Västerbottens |
» |
1 |
» |
» |
131 |
||
» |
Malmöhus |
» |
2 |
» |
» |
114 |
» |
|
» |
Uppsala |
» |
4 |
» |
» |
301 |
y |
|
» |
Jämtlands |
8 |
» |
» |
1,232 |
» |
||
» |
Kopparbergs |
» |
2 |
» |
> |
» |
384 |
» |
569 |
60,612 |
I sin förevarande framställning hänvisar styrelsen till en början till
följande skrivelse till styrelsen från läkaren vid sanatoriet J. S. Almer:
»Under de numera rätt många år, som jag varit läkare vid kustsanatoriet
Apelviken, har allt mer och mer den uppfattningen mognat, att något ytterligare
måste göras för att förekomma, att barn med smittosamma sjukdomar mottagas
å sanatoriet. För närvarande förfares så, att det fordras att å läkarbetyget skall
antecknas, om barn, som söker inträde å sanatoriet, är eller varit under de sex
senaste veckorna behäftat med smittosam sjukdom ävensom om dylik sjukdom
förekommit i barnens omgivning under nämnda tid. Då det ofta förflyter lång
tid efter läkarbetygets avfattande, innan patienten intages, bilägges det meddelande,
i vilket patienten underrättas om, att han skall infinna sig å sanatoriet,
en promemoria, vari ytterligare inskärpes vikten av att ej inskicka patienter till
sanatoriet, som efter läkarbetygets avfattande varit sjuka i smittosam sjukdom
eller någon sjukdom, som kunnat befaras vara en sådan. När patienterna anlända
till sanatoriet, få de omedelbart taga ett reningsbad, och alla deras persedlar
underkastas desinfektion. Efter badet får patienten intaga sängen och
stannar där, tills hans persedlar desinficerats och han själv blivit av läkaren
undersökt. Härtill åtgår ett till två dygn, beroende på vid vilken tid på dygnet
som patienten anländer till sanatoriet. Dessa försiktighetsåtgärder hava emellertid
ej visat sig vara tillräckligt effektiva. Orsaken härtill ligger på flere håll.
Föräldrar och målsmän, särskilt på landsbygden, bagatellisera ofta de åkommor,
som drabba barnen i hemmen, därest sjukdomen ej tager en mera elakartad
vändning. Flera av våra barnsjukdomar äro också ofta av så lindrig art, att det
S.jätto huvudtiteln.
ir>3
kräves en noggrann observation för att kunna fastställa sjukdomens beskaffenhet.
Härtill kommer, att om de anhöriga väntat veckor eller månader för att vinna
inträde för ett sitt barn och dagen äntligen randas, så är det lätt förklarligt, om de
underlåta att liimna upplysningar, som eventuellt skulle förhindra barnet för eu
lång tid framåt från att erhålla den eftersträvade nu lediga platsen. Vidare
förete de smittosamma sjukdomarna den egenskapen, att de samtliga hava inkubationstid,
d. v. s. att det förflyter längre eller kortare tid mellan det tillfälle,
då man ådragit sig smittan, och sjukdomens utbrott. Under denna inkubationstid
äro i regel barnen friska utan några som helst tecken till vare sig smittosam
eller annan sjukdom. Om ett barn av ena eller andra kategorien intages å sanatoriet
och efter 1 ä 2 dagar kommer i beröring med massor av förut intagna
barn, är faran stor att epidemier skola kunna uppträda. Även med det mest
omsorgsfulla aktgivande på minsta opasslighet hos barnen och isolering av alla
misstänkta fall, kan olyckan vara framme, och man står inför ett jättearbete att
isolera och desinficera i all oändlighet, innan man kan bliva herre över situationen.
Det är icke nog med den fara, som häri ligger för barnen, och de avsevärda
kostnader för anstalten, som detta medför. Den egentliga behandlingen
störes väsentligt och vårdtiden måste i följd därav utsträckas. Jag får därför
föreslå styrelsen att låta uppföra en observationspaviljong om minst 20 platser,
dit alla patienter hänvisas vid intagningen och där de skola vistas i minst 10
dagar, innan de få komma i beröring med övriga barn å sanatoriet.
Den nuvarande isoleringspaviljongen uppfördes, då patientantalet var 124.
Den består av endast 3 sjukrum och lämnar plats för maximalt 12 patienter.
Då nu med den sista nybyggnadens tagande i bruk under sommarmånaderna
221 statsunderstödda och 20 andra vårdplatser komma att finnas, är det helt
naturligt, att man måste se till att utvidga möjligheten till isolering. Även med
en observationspaviljong kan man inte undvara nödiga isoleringsavdelningar.
Man måste alltid vara beredd på, att någon kan slippa igenom en än så sträng
kontroll. Då den nuvarande isoleringspaviljongen ej lämpligen kan tillbyggas,
föreslår jag styrelsen, att i dennas omedelbara närhet låta uppföra en likadan
byggnad med plats för minst 12 patienter.
I detta sammanhang vill jag för styrelsen framhålla, att det torde bliva
nödvändigt att låta uppföra en läkarbostad å sanatorieområdet. Den nyss antagna
underläkaren med familj har visserligen beretts bostad inom sanatoriet,
men detta har skett på bekostnad av utrymmen, som äro synnerligen behövliga
för andra ändamål. Därtill kommer, att bostaden saknar eget kök och är delad
å tvenne byggnader, varför detta arrangemang endast kan avse att vara ett
provisorium.
Vidare saknas vaktmästarbostad, och då förste vaktmästaren ifrågasätter
att beredas tillfälle att bilda familj, synes böra tagas i övervägande uppförandet
av en bostad för honom eventuellt med rum för någon av den övriga manliga
betjäningen.»
I fråga om de av Almer föreslagna nybyggnaderna anför styrelsen
härefter följande:
»Styrelsen, som funnit de av Almer anförda skälen för uppförande av eu
observationspaviljong bärande, har beslutat att låta på cirka 150 meters avstånd
från sanatoriets ekonomibyggnad uppföra den föreslagna byggnaden och kring
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 käft. 20
[39.]
154
Sjätte huvudtiteln.
[39.]
denna inhägna ett lämpligt område, så att de nyintagna patienterna där kunna
vårdas fullt avskilda under den föreskrivna tiden.
Den nu befintliga isoleringspaviljongen byggdes 1912 och ansågs då tillräcklig
för sanatoriets 124 patienter. Sedan dess har patientantalet ökats till
221, och en utvidgning synes därför välbetänkt. Då en tillbyggnad ej är tillrådlig
på grund av byggnadens konstruktion och det dessutom ur isoleringssynpunkt
är bättre att hava tvenne paviljonger än en större, har styrelsen ansett
sig böra tillmötesgå nämnda krav och därför beslutat låta i omedelbar närhet av
den gamla isoleringspaviljongen uppföra en ny av samma typ.
Styrelsen, som inser och behjärtar vikten av att läkaren och hans familj
beredas sådana bostadsförmåner, att han känner sig hava ett hem, har fattat beslut
om uppförandet av eu dylik byggnad strax söder om den tilltänkta observationsbyggnaden.
Sanatoriets förste vaktmästare och maskinist är gift och har beretts en
provisorisk bostad i sanatoriets lantgård. I längden kan detta ej vara tillfredsställande
och förty har styrelsen ansett sig böra låta uppföra en vaktmästarbostad
med utrymme icke blott för förste vaktmästaren utan även för den övriga
manliga betjäningen.
Kostnadsberäkningarna för samtliga omnämnda byggnader sluta på 119,000
kronor. Helt naturligt skulle styrelsen helst velat hemställa om statsbidrag till
hela beloppet, då föreningens tillgångar efter sista nybyggnaden äro nog så klena
och dess inkomster tagas fullt i anspråk för de alltjämt ökade omkostnaderna
för driften av föreningens sanatorium, men med hänsyn till vad som tidigare
ansetts skäligt att av statsmedel tillskjuta till sanatoriets byggnadsföretag, har
styrelsen ej vågat sträcka sig längre än att begära 80,000 kronor i statsbidrag
som bidrag till de ifrågavarande byggnadernas uppförande. Yad som därutöver
brister får styrelsen på ett eller annat sätt söka uppbringa.»
På grund av vad sålunda anförts, har styrelsen, med överlämnande
av ritningar samt kostnadsberäkningar och arbetsbeskrivningar m. m.,
hemställt om avlåtande av proposition till riksdagen om beviljande av
ett anslag å 80,000 kronor till uppförande av förenämnda fyra byggnader
vid sanatoriet.
örerinten- Medicinalstyrelsen har begärt överintendentsämbetets yttrande över
denuämbetet. ^ före8iagna byggnaderna, och har ämbetet i anledning därav anfört
följande:
»Ämbetet har beträffande de till förslaget hörande ritningarna icke funnit
annat att erinra än att isoleringspaviljongen är mindre tilltalande. Då förslaget
härutinnan emellertid är i överensstämmelse med liknande, tidigare utförda paviljonger,
anser sig ämbetet dock icke böra avstyrka dess utförande. Beträffande
det material — s. k. rexsten — som huvudsakligast skulle användas, anser sig
ämbetet, då de ifrågavarande byggnaderna icke äro av synnerligen stora dimensioner
och då förslagets arkitekt i den till ärendet hörande beskrivningen förklarat,
att detta material i den för två år sedan uppförda centralbyggnaden visat
de allra bästa resultat i fråga om stabilitet, fuktfrihet och god värmeisolering,
155
Sjätte huvudtiteln.
icke böra avstyrka materialets användande till ifrågavarande byggnader. Vid
granskning av kostnadsberäkningarna bar ämbetet funnit, att byggnaderna, med
nuvarande material- och arbetskostnader knappast kunna uppföras för lägre kostnad
än 153,000 kronor, vadan det statsbidrag, som begärts, synes skäligt.»
För egen del har medicinalstyrelsen anfört följande:
»Vid den granskning, förslaget med tillhörande ritningar m. m. undergått i
medicinalstyrelsen, har styrelsen för sin del ej funnit något väsentligt att anmärka,
utan anser att förslaget kan läggas till grund för de föreslagna nybyggnaderna.
Ej heller har styrelsen någon erinran att göra i avseende å det för de
nya byggnaderna föreslagna läget och planen i övrigt för desamma.
Vad angår storleken av det begärda statsbidraget, 80,000 kronor, utgör detta,
i jämförelse med den av överintendentsämbetet beräknade byggnadskostnaden.
153,000 kronor, ungefär hälften av denna. Bidraget skulle således här utgå med
betydligt större procent av byggnadskostnaden än de bidrag, som i allmänhet
plägat beviljas för uppförande av tuberkidossjuk värdsan stal ter, uppgående till
omkring en femtedel, högst en fjärdedel av nämnda kostnad. Om styrelsen
därför det oaktat anser sig böra tillstyrka det nu begärda beloppets beviljande,
så är detta föranlett dels därav, att behovet av de föreslagna byggnaderna är
trängande samt ändamålet med desamma synnerligen behjärtansvärt, dels därav
att föreningens tillgångar äro mycket begränsade, så att ifrågavarande byggnadsföretag
knappast kunna antagas komma till utförande, därest icke för dem beviljas
det begärda bidraget, vartill för övrigt vederbörande statsanslag torde lämna
tillgång.»
På grund av det anförda har medicinalstyrelsen tillstyrkt bifall till
ifrågavarande förslag.
Ändamålet med kustsanatorier är, på sätt vid tidigare äskande av
anslag till föreningen blivit framhållet, att genom anstaltsvård skydda
barn, som lida av börjande lungtuberkulos eller hava tydliga anlag för
sådan sjukdom. Å ifrågavarande sanatorium mottagas ej blott barn,
behäftade med skrofulös, utan jämväl sådana, som lida av körtel-, beneller
ledtuberkulos. Det slag av verksamhet, föreningen utövar, utgör
enligt alla sakkunnigas mening ett betydande led i kampen mot tuberkulosen
och förtjänar för visso att på allt sätt understödjas av statsmakterna.
Av de här ovan meddelade statistiska uppgifterna framgår
ock, att föreningens verksamhet medfört goda resultat.
Sanatoriets verksamhet har år för år utvidgats. Sedan någon tid
fortgår densamma året om. Antalet vårdplatser har vuxit till 208,
därav 188 statsunderstödda, vartill under sommarmånaderna komma
ytterligare 33 platser, för vilka statsbidrag åtnjutes. Till följd av verksamhetens
alltjämt växande omfattning är det naturligt, att krav på
större utrymmen och * ändamålsenligare anordningar tid efter annan
skola göra sig gällande.
[39.]
Medicinal
styrelsen.
Departements
chefen.
156
Sjätte huvudtiteln.
[39.] Föreningen har nu besluta uppföra fyra nya byggnader, nämligen
en observations- och en isoleringspaviljong samt läkar- och vaktmästarbostäder.
Observationspaviljongen är avsedd att möjliggöra, att till sanatoriet
nykomna barn under längre tid än vad för närvarande låter sig
göra hållas under besiktning för utrönande av, huruvida barnen äro
behäftade med smittosam sjukdom. De nuvarande anordningarna härför
äro, enligt vad av läkarens framställning otvetydigt framgår, ganska
bristfälliga. Den tid av endast en eller två dagar, varunder barnen
kunna ställas under observation, är nämligen alldeles för kort för att
man ej skall behöva riskera, att något med smitta behäftat barn upptages
bland övriga barn å sanatoriet, varav följderna kunna bliva oberäkneliga.
En särskild observationspaviljong torde därför vara av
nöden.
Observationspaviljongen är, som förut nämnts, i första hand avsedd
att mottaga nykomna barn. Det kan emellertid stundom uppkomma
behov att isolera andra å sanatoriet vistande barn, som av någon
anledning ådragit sig smittosam sjukdom. För detta ändamål finnes
redan en isoleringspaviljong, men denna anses numera för liten i
betraktande av den stora ökning av antalet vårdplatser, som ägt rum
efter nämnda paviljongs tillkomst. På grund härav skulle ännu en sådan
byggnad uppföras av ungefär enahanda storlek och beskaffenhet
som den förutvarande.
Slutligen är det föreningens avsikt att bereda särskilda bostäder
åt underläkaren och förste vaktmästaren vid sanatoriet.
Mot de sålunda framställda förslagen till nybyggnader bär jag, lika
litet som de i ärendet hörda myndigheterna, något att anmärka.
Beträffande det äskade anslagets belopp erinras, att statsbidrag
till kustsanatorier hittills av riksdagen beviljats utan den begränsning
till halva byggnadskostnaden, som gäller för anslaget till bidrag för
uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter. Orsaken
härtill torde till väsentlig del vara den, att kustsanatorierna uppföras
av enskilda föreningar, som givetvis ej hava så stark ekonomisk bärkraft
som landsting eller kommuner, vilka i allmänhet uppföra vanliga
sanatorier. Därtill kommer, att sistnämnda anstalter i regel avse att
tillgodose behoven å ett mindre område, under det kustsanatorierna
mottaga patienter från vitt skilda delar av bindel.
Med hänsyn till vad sålunda vant brukligt och vad i ärendet i
övrigt förekommit finner jag ej något att erinra mot det begärda an
-
157
Sjätte huvudtiteln.
slagsbeloppet, motsvarande något över hälften av de av överintendents- [39.]
ämbetet beräknade byggnadskostnaderna.
Jag anser mig således av nu anförda skäl böra förorda föreningens
ifrågavarande framställning.
I enlighet med vad av föregående riksdagar i då föreliggande likartade
fall beslutits, torde anslaget ifråga böra utgå av de till bidrag
för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter årligen
anvisade belopp.
Då riksdagen emellertid icke förutsatt, att de till bidrag för uppförande
eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter anslagna medel
skulle användas för kustsanatorier, samt i allt fall de villkor, som riksdagen
fäst vid anslagen till tuberkulossjukvårdsanstalter, icke medgiva
Kungl. Maj:t att av dessa anslag utdela bidrag i den proportion till
hela byggnadskostnaden, som här ifrågasättes, bör riksdagens samtycke
inhämtas för användande av nämnda medel till det av föreningen nu
begärda bidraget.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att som bidrag till uppförande av vissa byggnader
vid kustsanatoriet Apelviken må av Kungl. Maj:t beviljas
föreningen för kustvård åt skrofulösa barn ett anslag
av 80,000 kronor, att av de utav riksdagen beviljade
anslag till bidrag för uppförande eller inrättande av
tuberkulossjukvårdsanstalter utgå utan hinder av de
för dessa anslag av riksdagen bestämda villkor, men
med skyldighet för föreningen att underkasta sig de
föreskrifter med avseende å förstberörda anslags åtnjutande,
som av Kungl. Maj:t må bestämmas.
32. Anslag till driftkostnader vid tuberkulossjukvårdsanstalter.
För ett vart av åren 1910—1917 har riksdagen beviljat anslag på [40.]
extra stat till bidrag för driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårds- • Anslag ku
anstalter. ^MtubertZ
Med
bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning beslöt iossjukvårdsdärefter
1917 års riksdag att för ifrågavarande ändamål från och med anstalter.
år 1918 i riksstaten under sjätte huvudtiteln uppföra ett ordinarie för- <''°ar^B11“®"e
slagsanslag å 650,000 kronor.
158
Sjätte huvudtiteln.
I avseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande av ifrågavarande
statsanslag beslöt riksdagen tillika följande:
l:o) att statsbidrag må utgå allenast till sådan anstalt, som prövas
vara på tillfredsställande sätt anordnad och där avgiften för vårdplats
i allmän sjuksal icke utgår med högre belopp än 1 krona för dag, dock
att, där anstalt är avsedd för personer, .tillhörande viss kommun eller
landstingsområde, hinder för statsbidrags åtnjutande ej må föranledas
av den omständigheten, att avgiften för vård av person från annan ort
utgår med högre belopp;
2:6) att statsbidraget må bestämmas till högst 50 öre för dag och
patient, för vilken avgiften ej är högre än 1 krona om dagen, dock
med den inskränkning att för län eller stad, som ej deltager i landsting,
statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplatser än en på
varje tusental av länets eller stadens invånare, däri dock ej inberäknat
antalet sjukplatser å kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa barn
eller tuberkulossjukvårdsanstalt, som är avsedd för vård av sjuka från
hela riket utan företräde för sjuka från visst län eller viss stad, samt
med undantag därjämte beträffande Jämtlands och Norrbottens län, där
statsbidrag må utgå för varje sjukplats utan inskränkning i förhållande
till invånarantalet; och
3:o) att Kungl. Maj:t i övrigt må föreskriva de bestämmelser och
villkor, som för statsbidragets åtnjutande kunna finnas lämpliga att
stadga.
I sin skrivelse i ämnet anhöll riksdagen tillika, med anledning av
inom riksdagen väckta motioner, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa
utredning rörande lämpligheten av att statsbidraget till tuberkulossjukvårdsanstalterna
höjdes utöver nu utgående belopp samt för riksdagen
framlägga det förslag i ämnet, vartill sagda utredning kunde giva
anledning.
Genom nådigt brev den 29 juni 1917 har Kungl. Maj:t ställt förberörda
anslag å 650,000 kronor till medicinalstyrelsens förfogande från
och med år 1918, att mot redovisningsskyldighet för därmed avsett
ändamål användas med iakttagande av de i nådiga kungörelsen angående
statsbidrag för driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalt er
den 27 juni 1914 (sv. förf.-saml. nr 293) givna föreskrifter.
I särskilda skrivelser den 11 oktober 1917 har medicinalstyrelsen
dels, på grund av nådig befallning, inkommit med förenämnda av riksdagen
begärda utredning, dels ock framlagt förslag till beräkning av
statsanslag för bidrag till driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalterna
för år 1919.
Sjätte huvudtiteln.
ir>9
[40.]
Beträffande frågan om lämpligheten av en förhöjning av stats
omförmälda
ändamål anför medicinalstyrelsen till en bör- Förhöjning av
. r-1. j statsbidraget.
jan följande: Medicinal
styrelsen.
bidraget för
en
»Den allmänna sjukvården har som bekant inom vårt land ansetts vara
angelägenhet, som det tillkommer kommuner och landsting att ordna.
De undantag från denna princip, som uppstått därigenom, att staten åtagit
sig större eller mindre del av sjukvårdskostnaderna, synas i allmänhet hava hänfört
sig till sådana fall, då vården av den enskilde sjuke ombesörjts ej endast
i den sjukes utan också lika mycket eller mera i samhällets intresse. Så t. ex.
har staten ej blott uppfört hospitalen utan även åtagit sig driften vid desamma;
vidare lämnar staten bidrag till vården av sinnesslöa barn, till vården av vanföra,
till lupussjukas behandling och till vården av spetälska. Avenså bekostar
staten tjänsteresor, som av ämbetsläkare utföras för bekämpande av epidemier.
Beträffande den sjukdom, varom här är fråga, tuberkulosen, vill det synas,
som om dess energiska bekämpande borde anses såsom ett statsintresse av allra
största betydelse. Tuberkulosen är alltjämt vår farligaste folksjukdom. År 1914
vållade de tuberkulösa sjukdomarna 10,795 dödsfall, utgörande 13,8 % av hela
dödligheten. Den ofantliga nationalekonomiska förlust, som vållas därav, att
dessa sjukdomar företrädesvis kräva sina offer inom den arbetsdugligaste levnadsåldern
och det därmed följande oerhörda ödeläggandet av mänsklig arbetskraft,
ligger i öppen dag. Ett försök att i siffror uttrycka denna nationalförlust
har gjorts av direktör S. Palme, som (i en uppsats »Tuberkulosen från social
synpunkt», införd i Svenska Nationalföreningens mot tuberkulos ströskrift n:o 1,
utgiven i juni 1904) kommit till den slutsatsen, att en befrielse från tuberkulosen
för vårt land skulle vara värd omkring eu miljard kronor. Den årliga förlusten
torde sålunda kunna uppskattas till omkring 40 miljoner. Det är givetvis i hög
grad vanskligt atf genomföra en sådan kalkyl, men beräkningar från andra länder,
utförda på olika sätt, sammanstämma synnerligen väl med direktör Palmes
kalkyl beträffande vårt land och tala för sannolikheten av dess riktighet. För
staten synes det sålunda böra vara av ett synnerligen stort intresse ej blott att
de tuberkulösa sjukdomarna bekämpas utan ock att detta sker genom direkta åtgärdér
eller åtminstone under medverkan från statens egen sida. Detta har också
sedan länge framhållits från olika håll. Uttalanden i denna riktning hava också
blivit gjorda av Svenska läkaresällskapet 1904 samt det tolvte allmänna svenska
läkarmötet 1905. Likaledes har flertalet av Svenska Nationalföreningens mot tuberkulos
länskommittéer, enligt föreningens skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 juni
1905, uttalat sig för att staten i större eller mindre grad bekostar tuberkulossjukvården.
Statsmakterna hava som bekant även anslutit sig till denna princip, då
riksdagen år 1909 med anledning av nådig proposition i ärendet beviljade statsbidrag
till driften av tuberkulossjukvårdsanstalter.»
Efter att hava erinrat, att bidrag från det av 1909 års riksdag beviljade
anslaget bestämdes skola utgå med högst 50 öre per dag och
patient och att motsvarande bestämmelser allt sedan dess varit gällande,
anför styrelsen vidare:
»Vid bestämmande av statsbidragets storlek utgick man från de beräkningar
Över driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter, vilka utförts av
160
Sjätte huvudtiteln.
[40.] den utav Kungl. Maj:t den 20 oktober 1905 tillsatta kommittén för verkställande
av utredning angående åtgärder för människotuberkulosens bekämpande (''tuberkuloskommittén’).
Denna kommitté hade i sitt den 1 juli 1907 avgivna underdåniga
betänkande beräknat driftkostnaden för tuberkulossjukstugor till 1 krona
60 öre och för tuberkulossjukhus till 1 krona 75 öre per dag och patient samt
föreslagit statsbidragets storlek till 50 öre per dag och patient, ''motsvarande omkring
30 procent av den beräknade medelkostnaden’.
Flertalet av de i anledning av kommitténs förslag hörda lokala myndigheterna
hade ansett det föreslagna beloppet för lågt och föreslagit 75 öre, 1
krona — ända upp till 2/3 av driftkostnaderna. Medicinalstyrelsen, som den 29 januari
1908 avgav anbefallt yttrande över tuberkuloskommitténs förslag, ansåg likaledes,
att driftkostnaderna befäknats alltför låga och att dessa svårligen kunde
beräknas lägre än 2 kronor 25 öre per underhållsdag. Styrelsen föreslog därför, att
statsbidraget till driften skulle bestämmas till 75 öre per underhållsdag — ''dock att
bidraget icke för någon anstalt bör fa utgå med mer än tredjedelen av hela driftkostnaden,
större reparationer, tillbyggnader och dylikt oberäknade’.
I skrivelse till Kungl. Maj:t med anledning av 1908 års riksdagsbeslut om
bidrag till uppförande av tuberkulossjukvårdsanstalter uttalade riksdagen jämväl,
att 50 öre per dag och patient såsom statens bidrag till driftkostnaderna vore
det lägsta belopp, man därvid hade att tänka på.
1 Kungl. Maj :ts proposition till 1909 års riksdag angående statsbidrag till
driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter beräknades driftkostnaderna till
2 kronor, och departementschefen ansåg sannolikt, att man i så fall befunne
sig på den säkra sidan. Statsbidraget föreslogs emellertid skola fortfarande utgå
med högst 50 öre per underhållsdag — och detta blev såsom nämnts riksdagens
beslut.
Den storartade utveckling, som anstaltsvården för lungtuberkulösa i vårt
land har att uppvisa under de senare åren, måste i väsentlig grad tillskrivas de
viktiga riksdagsbesluten av 1908 och 1909, vilka i hög grad stimulerat landstingens
och kommunernas intresse för tuberkulosfrågan. Som bekant finnas numera
inom alla län i vårt land statsunderstödda sjukvårdsanstalter för lungtuberkulösa,
även om hela behovet av tuberkulossjukvårdsanstalter naturligtvis
icke ännu är inom alla landsändar till fullo tillgodosett. Utvecklingen på detta
område framgår av följande tabell.
Statsunderstödda tubericulossjuJcvårdsanstalter 1910—1915.
Å r. |
Antal anstalter. |
Antal vård- platser. |
Antal underhålls- dagar. |
1910 ........................... |
8 |
952 |
152,925 |
1911 ........................... |
25 |
1,602 |
493,307 |
1912 .......................... |
31 |
1,882 |
626,797 |
1913 .......................... |
42 |
2,638 |
741,720 |
1914 ..................... |
46 |
2,988 |
933,020 |
1915 ........................... |
49 |
3,347 |
1,106,324 |
161
Sjätto huvudtiteln.
Det liclei väl intet tvivel, att de lokala korporationer (landsting och kommuner
in. n.) ävensom enskilda, vilka under denna tid beslutit uppföra vårdanstalter
för lungsjuka, vid sina kostnadsberäkningar låtit leda sig av ovan angivna
sittror rörande driftkostnaderna samt att de räknat med, att statsbidraget skulle
tacka en tredjedel eller åtminstone en fjärdedel av driftkostnaderna,
i Er^areillletern.a från de gångna åren hava emellertid givit vid handen, att
driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalterna redan från början ställt sig
högre, an vad i de förut angivna beräkningarna antogs, samt att dessa kostnader
x „ Medeltalet för driftkostnaderna för dag och patient utgjorde
år 1910 233 ore, år 1915 319 öre. I följd härav har statens bidrag — 50 öre
per dag och patient — icke under något år uppgått till de antydda 30 % av hela
kostnaden, och med den ständiga stegringen av kostnaderna har det till sin storlek
oforandrade statsbidraget betytt en allt mindre och mindre andel av hela
dagskostnaden. Detta framgår tydligt av efterföljande sammanställning som
visar att statsbidraget år 1910 utgjorde 21.6 % av dagskostnaden, men år
1915 sjunkit till 15.7 %, d. v. s. knappt en sjättedel av kostnaden för dag och
patient. °
Driftkostnader pen dag och patient vid landstingens, kommunens och menighetens
sanatonien (medeltal).
Öre. |
Statsbidrag av dags-kostnaden). |
|
År 1910...................... |
233 |
21.6 % |
» 1911....................... |
261 |
19.2 % |
» 1912........................ |
263 |
19.2 % |
» 1913....................... |
292 |
17.i % |
» 1914....................... |
297 |
16.8 % |
» 1915........................ |
319 |
15.7 % |
Statsbidraget utgjorde sålunda redan år 1915 icke fullt hälften så stor andel
av hela kostnaden, som det från början avsågs att utgöra, och att disproportionen
under den sedan gångna tiden ytterligare förvärrats, torde ej tarva något
bevis. En höjning av detta bidrag till 1 krona för dag och patient, såsom föreslas.
i de tvänne till grund för ovannämnda 1917 års riksdagsskrivelse liggande
motionerna, skulle sålunda i själva verket blott innebära ett fasthållande vid de
grundsatser, enligt vilka detta bidrag på sin tid beräknades, därvid man icke vederbörligen
beaktat en eventuell stegring av driftkostnaderna.»
Slutligen anför styrelsen följande:
»En höjning av statsbidraget skulle säkerligen kraftigt bidraga till anstaltsfrågans
vidare utveckling. Då statistiken''synes visa, att tuberkulosdödligheten
under de senaste 6 åren icke nämnvärt sjunkit, synas fortsatta och om möjligt
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 höft. 21
[40.]
162
Sjätte huvudtiteln.
[40.]
mera energiska åtgärder mot sjukdomen vara i hög grad av nöden. Bland sådana
åtgärder må såsom en bland de viktigaste framhållas det fortsatta byggandet
av sjukvårdsanstalter, intill dess det mest trängande behovet i detta avseende
är tillgodosett.
Att beräkna den verkliga storleken av detta behov är emellertid en synnerligen
vansklig uppgift. Tuberkuloskommittén av år 1905 har gjort ett försök i
denna riktning och kommit till det resultatet, att för vård av samtliga lungtuberkulösa
i vårt land skulle erfordras tillgång till 5,600 vårdplatser. Denna beräkning
har så tillvida verifierats av erfarenheten, att inom de län, vilka anskaffat
vårdplatser enligt denna beräkning (Örebro, Älvsborgs och Södermanlands),
vård i allmänhet kan beredas de lungsjuka utan någon nämnvärd väntetid.
Man kan emellertid icke utesluta möjligheten av, att ett mera intensivt bedrivet
uppsökande av de tuberkulösa, t. ex. genom dispensärerna, skulle kunna
medföra ett ökat behov av vårdplatser. Den uppgivna summan 5,600 platser
torde kunna betecknas såsom minimibehovet.
Enligt en av Svenska Nationalföreningen mot tuberkulos verkställd uträkning
funnos den 1 november 1916 inom landet tillgängliga 3,<80 vårdplatser vid
sådana anstalter, som redan voro eller kunde bliva delaktiga av statsbidrag till
driftkostnaderna.
Det återstående behovet av vårdplatser, innan det ovan angivna minimibehovet
av 5,600 platser vore uppnått, skulle sålunda utgöra 1,820 platser.
Tuberkuloskommittén har utfört en approximativ beräkning angående den
årliga ökningen av vårdplatser, som kunde tänkas, samt den tid, som Järn de antagas
förflyta innan det beräknade slutliga meranämnda antal av 5,600 vårdplatser
vore uppnått. Därvid har kommittén utgått från att år 1909 1,000 platser
skulle finnas tillgängliga, samt att sedan årligen en ökning av 460 platser skulle
uppstå.
Denna årliga ökning av platsantalet skulle, under förutsättning att samtliga
platser hela året om vore belagda samt att statsbidrag för samtliga utginge
med 50 öre för dag och patient, innebära en årlig ökning av statsbidraget med
83,950 kronor.
Enligt denna beräkning skulle slutmålet 5,600 vårdplatser vara uppnått
med år 1918.
I efterföljande tabellariska uppgift meddelas denna av tuberkuloskommittén
utförda beräkning och samtidigt angives för varje år det belopp, vartill statsbidraget
i verkligheten uppgått.
Därvid bör emellertid ihågkommas, att, till följd av statsbidragets utbetalande
i efterskott halvårsvis, den summa, som utgått under år 1910, endast omfattar
första halvåret för nämnda år, under det den summa, som utgått 1911,
innefattar dels bidraget för senare halvåret 1910, dels för första halvåret
1911 o. s. v.
Sjätte huvudtiteln.
103
Å r. |
Antal platser |
»Statsbidrag 50 öre per |
Ökning från |
i verkligheten |
Ökning från |
||||
1909................................... |
1,000 + 460 |
266,451 |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
_ |
1910.................................... |
1,460+460 |
350,400 |
— |
83,950 |
— |
29,218 |
— |
— |
— |
1911.................................... |
1,920+460 |
434,350 |
— |
83,950 |
— |
201,131 |
50 |
171,913 |
50 |
1919.................................. |
2,380 + 460 |
518,300 |
— |
83,950 |
— |
250,428 |
— |
49,296 |
50 |
1913.................................... |
2,840 + 460 |
602,250 |
— |
83,950 |
— |
311,225 |
50 |
60,797 |
50 |
1914.................................... |
3,300 + 460 |
686,200 |
— |
83,950 |
— |
374,869 |
50 |
63,644 |
— |
1915.................................... |
3,760 + 460 |
770,150 |
- |
83,950 |
— |
486,014 |
— |
111,144 |
50 |
1916.................................... |
4,220 + 460 |
854,100 |
— |
83,950 |
— |
539,632 |
- |
53,618 |
— |
1917.................................... |
4,680 + 460 |
938,050 |
— |
83,950 |
— |
— |
- |
110,368 |
— |
1918.................................... |
5,140 + 460 |
1,022,000 |
— |
83,950 |
— |
— |
— |
-- |
— |
För år 1917 hade medicinalstyrelsen i underdånig skrivelse den 2 november
1916 beräknat det största belopp, vartill statsbidraget kunde uppgå, till
785,051 kronor, men förklarade sig styrelsen emellertid anse, att beloppet borde
kunna beräknas till endast 700,000 kronor. — I nådig proposition till 1917 års
riksdag beräknades det erforderliga beloppet till allenast 650,000 kronor, vilken
summa även av riksdagen beviljades. — Mellan sistnämnda belopp och det under
år 1916 i verkligheten utbetalta (539,632 kronor) föreligger således en skillnad på
icke mindre än 110,368 kronor.
Genom den ifrågasatta höjningen av statsbidraget till 1 krona för dag och
patient skulle sålunda, om man utgår från tuberkuloskommitténs beräkning, det
slutliga belopp, varmed staten skulle bidraga till driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalterna,
komma att uppgå till 2,044,000 kronor årligen..
Att med någon grad av sannolikhet angiva den tidpunkt, vid vilken det
beräknade slutliga antalet 5,600 platser komme att uppnås, låter sig för närvarande
icke göra. Av allt att döma synes den av tuberkuloskommittén beräknade
progressionen varit alltför stor, och även under normala förhållanden skulle det
angivna slutmålet icke hava uppnåtts redan år 1918. För närvarande synes
byggandet av nya sjukvårdsanstalter vara i det närmaste avstannat, naturligtvis
i väsentlig grad beroende på de i samband med världskriget inträdda abnorma
förhållandena på olika områden.
Det undandrager sig givetvis varje möjlighet till beräkning, när omständigheterna
i övrigt kunna gynna ett med större iver återupptaget byggande av tuberkulossjukvårdsanstalter.
I varje fall synes det otvivelaktigt, att, då normala
förhållanden åter inträtt, en beslutad ökning av statsbidraget till driftkostnaderna
kommer att i hög grad väcka och stegra de lokala myndigheternas intresse för
anstaltsfrågans vidare utveckling.
Styrelsen har således i denna fråga intagit den ståndpunkten, att en avsevärd
förhöjning i det nuvarande statsbidraget till driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter
är, på grund av de för dessa anstalter särskilt under senare
tider allt mer stegrade utgifterna, i hög grad av behovet påkallad och att
denna förhöjning icke torde lämpligen kunna tilltagas lägre, än att beloppet
[40.]
164
Sjätte huvudtiteln.
[40.] sättes till en krona per dag och patient. Härvid vill styrelsen tillika framhålla
det önskvärda i att nuvarande begränsning »högst» (»högst 50 öre för dag och
patient» etc.) måtte bortfalla. Utom att man därigenom skulle erhålla något fixt
att hålla sig vid, är en dylik förändring betingad även med hänsyn till den omständigheten
att, i stort sett åtminstone, dagkostnaderna per patient äro ungefär
lika höga vid samtliga tuberkulossjukvårdsanstalter, var än dessa äro belägna.»
På grund av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt,
att Kung!. Maj:t täcktes i nådig proposition till riksdagen hemställa,
att det belopp, varmed staten nu bidrager till driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsanstalter,
måtte bestämmas skola, i stället för nuvarande
belopp »högst 50 öre för dag och patient», utgå med »en krona
för dag och patient».
DBPchef™enU" ^ed tydligt framgår av medicinalstyrelsens utredning, att statsfi
6 en'' bidraget till tuberkulossjukvårdsanstalterna numera icke på långt när uppgår
till så stor andel av driftkostnaderna som från början avsetts.
Medan i Kungl. Maj:ts proposition till 1909 års riksdag, som låg till
grund för bestämmande av nu gällande grunder för statsbidragets utgående,
driftkostnaderna beräknades till i medeltal 2 kronor för dag och patient,
varvid man ändock ansåg sig vara på den säkra sidan, hava desamma
redan under år 1910 visat sig i medeltal utgöra 2 kronor 33 öre för dag och
patient samt därefter successivt stegrats, så att kostnaderna för år 1915 i
medeltal uppgingo till 3 kronor 19 öre för dag och patient. Följden härav
har blivit, att medan enligt de ursprungligen för statsbidraget fastställda
grunderna detsamma skulle motsvara åtminstone en fjärdedel
av driftkostnaderna, detsamma redan år 1915 utgjorde endast 15,7 %
av nämnda kostnader. Vid sådant förhållande synes mig en avsevärd
förhöjning av det nuvarande statsbidraget vara i hög grad av behovet
påkallad, detta ej minst på grund av angelägenheten att vidmakthålla
och stimulera landstingens och andra korporationers intressen att tillgodose
behovet av erforderligt antal nya anstalter. Med hänsyn tagen
jämväl till den sedan år 1915 inträffade betydliga stegringen av driftkostnaderna
måste medicinalstyrelsens förslag om en förhöjning av statsbidraget
till 1 krona för dag och patient anses mycket moderat. Jag
biträder sålunda detta styrelsens förslag.
Statsanslagets Till grund för beräkningen av det behövliga statsanslagets storlek
Medieval- bar aY medicinalstyrelsen lagts dels de officiella rapporter för år 1916,
styrelsen, som till styrelsen insänts från då befintliga tuberkulossjukvårdsanstalter,
varvid även kustsanatorier och kustsjukhus för skrofulösa barn medtagits,
dels ock vad styrelsen hade sig bekant rörande under byggnad
varande eller av landsting och därmed likställda korporationer beslutade
tuberkulossjukvårdsanstalter, vilka kunna antagas bliva öppnade
Sjätto huvudtiteln.
165
1918—1919. Vid beräkningen bär däremot hänsyn icke tagits till
tuberkulosavdelningar vid fattigvårdeanstalter eller andra likartade inrättningar,
ej heller till sådana smärre anstalter, angående vilka saknas
uppgift om i vad mån de motsvara berättigade fordringar på eu statsunderstödd
anstalt.
Efter sålunda angivna grunder skulle för de olika anstalterna utgå
i följande tablå upptagna belopp, hänförda till nuvarande bidrag eller
50 öre för dag och person.
Län eller städer, som |
Vårdanstalter. |
Antal vård- platser 1917, för vilka stats- bidrag beviljats eller sökts. |
Ytter- ligare vård- platser 1918, för vilka stats- bidrag för 1919 torde beviljas. |
Summa för 1919 torde beviljas. |
Folk-mängden |
Statsbidrag utgå 1919. Kr. |
|
Tuberkulossjukhus. |
|||||||
f |
Sabbatsberg............... |
1 |
|||||
Stockholms stad ......< |
S:t Göran.................. |
p 398 |
>) 408 |
408,792 |
74,460 |
||
I |
Söderby..................... |
||||||
Stockholms län.........j |
Löwenströmska lasaret-tet ........................ |
70 |
70 |
225,731 |
12,775 |
||
Uppsala län ............j |
Vattholma .............. Akademiska sjukhuset. |
23 44 |
— |
| 67 |
132,716 |
12,227 |
50 |
Södermanlands län ...j |
Blommenhof............... Löt........................... Trozellisjukhuset (=tu- |
24 98 |
- |
1 m |
185,537 |
22,265 |
— |
berkulossjukhuset vid |
|||||||
Norrköpings stad...... |
Norrköpings stads |
50 |
1 |
||||
. |
Kolmården ............... |
60 |
} *) 55 |
55,623 |
10,037 |
50 |
|
f |
Stratomta.................. |
30 |
— |
| |
|||
Östergötlands län......< |
Linköping.................. |
30 |
— |
1 180 |
*) 245,859 |
32,850 |
— |
l |
Kolmården ............... |
— |
120 |
I |
*) Antalet reducerat mod hänsyn till folkmängden.
Verkliga antalet vårdplatser: Sabbatsberg.................. 32
S:t Göran .................. 246
S8dcrb>'' ..................... 452 tillhopa 730.
*) Häri ej inräknad Norrköpings stad.
166
Sjätte huvudtiteln,
Län eller städer, som |
Vårdanstalter. |
Antal vård- platser 1917, för vilka stats- bidrag beviljats eller sökts. |
Ytter-ligare |
Summa |
Folk-mängden 1916. |
Statsbidrag Kr. |
|
Jönköpings län ......... |
Eksjö....................... |
113 |
_ |
113 |
221,370 |
20,622 |
50 |
Kronobergs län ........ |
Lugnet ..................... |
80 |
— |
80 |
156,478 |
14,600 |
— |
Kalmar län ............... |
Målilla ..................... |
102 |
— |
102 |
228,202 |
18,615 |
— |
Gottlands län ............ |
Norrbys.................... |
25 |
— |
25 |
55,814 |
4,562 |
50 |
Blekinge län ............ |
Fur ........................ |
59 |
— |
59 |
149,427 |
10,767 |
50 |
Kristianstads län ...... |
Broby ......... |
102 |
102 |
236,122 |
18,615 |
||
Malmö allm. sjukhus ... |
48 |
) |
|||||
Malmö stad ............< |
> ’) in |
111,823 |
20,257 |
50 |
|||
\ |
Orupssanatoriet ......... |
64 |
|||||
'' |
Lund........................ |
16 |
— |
||||
Kungshult................. |
40 |
_ |
|||||
Malmöhus län ......... |
> 239 |
J) 367,732 |
43,617 |
50 |
|||
Blinkarp .................. |
33 |
— |
|||||
Orupssanatoriet ......... |
150 |
— |
) |
||||
Hallands län ............ |
Fagered.................... |
96 |
— |
96 |
147,481 |
17,520 |
— |
[ |
Kålltorp .................. |
178 j |
|||||
Göteborgs stad.........< |
Hemmet för lungsots- |
i'')186 |
— |
») 191 |
191,635 |
34,857 |
50 |
1 |
sjuka..................... |
46 J |
|||||
Göteborgs och Bohus län |
Syenshögen .............. |
80 |
40 |
120 |
s) 219,747 |
21,900 |
— |
Trollhättan ............... |
12 |
— |
|||||
Kroppefjäll ............... |
81 |
— |
|||||
Borås (Västerås)......... |
50 |
— |
|||||
Alvsborgs län............ |
Vänersborg (Dalbo- |
V) 295 |
295,806 |
53,837 |
50 |
||
bergen) .................. |
28 |
— |
|||||
Sjö-Gunnarsbo............ |
122 |
— |
|||||
Alingsås .................. |
— |
30 |
|||||
Skaraborgs län ......... |
S:t Ekeberg............... |
180 |
— ■ |
180 |
241,266 |
32,850 |
— |
Värmlands län............ |
Arvika ..................... |
110 |
no |
260,982 |
20,075 |
— |
|
• |
Lindesberg ............... |
26 |
— |
||||
Örebro län..............., |
Garphyttan ............... |
92 |
— |
, 184 |
213,467 |
33,580 |
|
Anstå (Adolfsberg)...... |
40 |
— |
|||||
Kopparberg ............... |
26 |
— |
l) Antalet^ reducerat med hänsyn till folkmängden.
*) Häri ej inräknad Malmö stad.
3) Häri ej inräknad Göteborgs stad.
Sjätte huvudtiteln,
167
Län eller städer, som |
Y årdanstalter. |
Antal vård- platser 1917, för beviljats eller sökts. |
Ytter- ligaro vård- platser 1918, för |
Summa vård- platser 1918, för |
Folk- mängden den 31 december 1916. |
Statsbidrag Kr. |
|
Västmanlands län ...... |
Skogsfjället (Västerås). |
70 |
_ |
70 |
164,498 |
12,775 |
_ |
Folkarbo (Bjurfors)...... |
29 |
— |
|||||
Bergebo (Domnarvet)... |
24 |
— |
|||||
Kopparbergs län ...... |
Högbo .................... |
67 |
100 |
>) 244 |
244,277 |
44,530 |
— |
Grängesberg............... |
16 |
— |
|||||
Ludvika..................... |
— |
20 |
|||||
Gävle stad ............... |
Jonas Selggrens sanat. |
35 |
- |
35 |
36,623 |
6,387 |
50 |
20 |
_ |
1 |
|||||
Gävleborgs län .........] |
Mobed ..................... |
109 |
— |
j. 129 |
a) 225,112 |
23,542 |
50 |
I |
Utanede..................... |
20 |
_ |
||||
Västernorrlands län ...[ |
[ 120 |
260,778 |
21,900 |
— |
|||
Sundsvall (Baldershage) |
100 |
— |
I |
||||
Jämtlands län........... |
Solliden.................... |
40 |
— |
40 |
126,065 |
7,300 |
— |
llmeå lasarett............ |
50 |
_ |
) |
||||
Västerbottens län...... |
[ 103 |
172,740 |
18,797 |
50 |
|||
1 |
Skellefteå lasarett ...... |
53 |
— |
1 |
|||
Sandträsk................. |
80 |
— |
1 |
||||
Norrbottens län ......J |
Hälsan ..................... |
18 |
— |
[ 123 |
175,963 |
22,447 |
50 |
1 |
Kaptensgården.......... |
— |
— |
I |
|||
Kustsanatorier och kustsjukhus för |
|||||||
skrofulösa barn. |
|||||||
Kronprinsessan Vikto-j |
Barkåkra ................. |
8) 180 |
8) 180 |
32,214 |
|||
rias kustsanatorium |
|||||||
Kustsanatoriet vid |
|||||||
Varberg.................... |
*) 221 |
32 |
4) 253 |
— |
41.668 |
— |
|
Apelviken ............ |
|||||||
Styrsö kustsjukhus..... |
Styrsö .................... |
6) 175 |
— |
1 6) 175 |
— |
23,225 |50 |
|
Summa |
— |
1 _ |
| - |
785,680 |
|- |
*) Antalet reducerat med hänsyn till folkmängden.
2) Häri ej inräknad Gävle stad.
s) Därav 174 under hela året, samt ytterligare 6 under tiden ''/e—so/9 (153 d).
*) » 220 » » » » » 33 » högst 3 mån. (juni—aug.) (92 d).
5) » 103 » » » » » 72 » tiden 16/6—u/» (123 d).
[40.]
168
Sjätte huvudtiteln.
[40.]
Departements
chefen.
Enligt tablån skulle alltså storleken av det för år 1919 erforderliga
statsbidraget belöpa sig till något över 785,000 kronor, förutsatt
att statsbidraget såsom hittills utgår med högsta medgivna belopp 50
öre per dag och patient, och för högsta i tablån för varje anstalt an
givna
platsantal samt med tillämpning i övrigt av omförmälda, av riksdagen
meddelade och sedermera i kungörelsen den 27 juni 1914 g-ivna
föreskrifter. 6
Härvid skulle endast städerna Stockholm, Göteborg, Norrköping
och Malmö samt Alvsborgs och Kopparbergs län komma att, på sätt
framgår av tablån, röna inverkan av den begränsning med hänsyn till
invånarantalet, som är föreskriven. De för nämnda fyra städer och
brå län angivna, reducerade maximisiffrorna skulle, anför styrelsen
möjligen kunna bliva i någon mån höjda på grund av vid 1918 års
utgång ökad folkmängd, men någon mera avsevärd ökning på denna
grund av statsbidraget ifråga anser styrelsen ej bliva erforderlig.
Medicinalstyrelsen framhåller vidare, att något driftkostnadsbidrag
för år 1919 åt den i tablån upptagna Ludvika tuberkulossjukvårdsanstaft
icke torde komma att med säkerhet erfordras. Denna anstalt nedbrann
den 30 september 1915, och vederbörande förvaltning, som av Kung]. Maj:t
beviljats rätt fortfarande disponera erhållet byggnadsbidrag under villkor
av anstaltens återuppförande inom viss tid, bar anhållit om uppskov
härmed. Det för anstalten i tablån avsedda, efter 20 sjukplatser beräknade
driftkostnadsbidraget, uppgående till 3,650 kronor, anser styrelsen
darfor ej behöva tagas i beräkning för år 1919. Med hänsyn härtill samt
aven till den omständigheten, att tablåns slutsumma upptager högsta erforderliga
bidrag, i vilket antagligen nedsättning kan göras på grund
av att en eller annan anstalt ej hela året är fullt belagd, har styrelsen
ansett ett till 775,000 kronor avrundat belopp vara för ändamålet tillfyllest.
Därest förslaget om höjning av statsbidraget till 1 krona för
dag och patient komme att bifallas, skulle statsanslaget för år 1919
således behöva fördubblas och alltså utgå med 1,550,000 kronor.
Erfarenheten har ådagalagt, att de för ifrågavarande ändamål under
senaste åren utanordnade medlen ej oväsenligt understigit de belopp
som medicinalstyrelsen beräknat erforderliga enligt samma grunder’
som använts vid upprättande av förut intagna tablå. " Sålunda hava under
vartdera av åren 1911 — 1913 de utanordnade beloppen uppgått i medeltal
tdl allenast 60 %, under år 1914 till omkring 72,5 % och under år
1915 till omkring 70 % av de för respektive år anvisade anslag. De
huvudsakliga anledningarna härtill torde hava varit dels att icke alla
de beraknade platserna blivit färdiga på angiven tid, dels att åtskilliga
Sjätte huvudtiteln.
1(59
platser tidvis ej vant belagda eller ock belagda med högre avgift än
för statsbidrag är medgivet. Med hänsyn till nu berörda förhållanden
har jämväl en reducering ägt rum av anslagen för åren 1916—1918
till respektive 66 1 2, 78 1 s och 83 % av det utav styrelsen beräknade
maximala anslagsbehovet. Härvid har även hänsyn tagits därtill, att
styrelsen av vissa skäl ansett ett något högre procenttal under de senaste
åren erforderligt.
Den sedan sistförflutna år vunna erfarenheten har ytterligare bekräftat
riktigheten av förut antydda förhållande, i det att utbetalningarna
för år 1916 uppgått till endast omkring 72 % av det utav styrelsen
beräknade maximala anslagsbehovet. För år 1919 har styrelsen, under
förutsättning att nu gällande bestämmelser i ämnet bibehållas oförändrade,
beräknat det maximala anslagsbehovet till omkring 785,000
kronor eller, frånsett statsbidrag till Ludvika tuberkulossjukvårdsanstalt,
i runt tal 782,000 kronor. Vid den av mig förordade höjningen av
statsbidraget till 1 krona för dag och patient skulle således det maximala
anslagsbehovet utgöra omkring 1,564,000 kronor. Om man emellertid
bestämmer anslaget till 1,200,000 kronor, motsvarande omkring
77 % av nämnda maximibelopp, torde detta vara tillfyllest.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels att från och med år 1919 höja det ordinarie
förslagsanslaget till bidrag för driftkostnaderna vid tnberkiilossjukvårdsanstalter
med 550,000 kronor eller från
650,000 kronor till 1,200,000 kronor;
dels ock att i avseende å allmänna bestämmelser
för åtnjutande av ifrågavarande statsanslag från och
med år 1919 besluta:
a) att statsbidrag må utgå allenast till sådan anstalt,
som prövas vara på tillfredsställande sätt anordnad
och där avgiften för vårdplats i allmän sjuksal
icke utgår med högre belopp än 1 krona för dag:,
dock att, där anstalt är avsedd för personer, tillhörande
viss kommun eller landstingsområde, hinder
för statsbidrags åtnjutande ej må föranledas av deji
omständigheten, att avgiften för vård av person från
annan ort utgår med högre belopp;
b) att statsbidraget utgår med 1 krona för
dag och patient, för vilken avgiften ej är högre
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 22
[40.]
170
Sjätte huvudtiteln.
[40.]
[41.]
Resebidrag
till vissa
patienter
vid kustsanatorierna(Extra
anslag.)
än 1 krona om dagen, dock med den inskränkning
att för län eller stad, »om ej deltager i landsting,
statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplatser
än en på varje tusental av länets eller stadens invånare,
däri dock ej inberäknat antalet sjukplatser å
kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa barn
eller tuberkulossjukvårdsanstalt, som är avsedd för
vård av sjuka från hela riket utan företräde för sjuka
från visst län eller viss stad, samt med undantag därjämte
beträffande Jämtlands och Norrbottens län, där
statsbidrag må utgå för varje sjukplats utan inskränkning
i förhållande till invånarantalet; och
c) att Kungl. Magt i övrigt må föreskriva de bestämmelser
och villkor, som för statsbidragets åtnjutande
kunna finnas lämpliga att stadga.
33. Resebidrag till vissa patienter vid kustsanatorierna.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning har riksdagen på extra
stat för vart och ett av åren 1914—1917 beviljat ett förslagsanslag å
10,000 kronor för beredande av bidrag till medellösa eller mindre bemedlade
personer för resor till och från de vid västkusten belägna
statsunderstödda kustsanatorierna att utgå under de villkor Kungl. Maj:t
bestämde.
För åtnjutande av berörda statsbidrag förutsattes enligt § 3 i kungörelsen
den 27 juni 1914 (sv. förf.-saml. nr 294), att kostnaden för
enkel resa till anstalten i tredje klassens vagn å järnväg eller å däcksplats
på ångfartyg, allt eftersom det ena eller det andra av dessa fortskaffningsmednl
användes, överstege 10 kronor; och utgick bidrag för
resor såväl till som från anstalten med det överskjutande beloppet i
enlighet med närmare angivna regler.
Då utgifterna å ifrågavarande anslag under år 1915 belöpte sig
till endast omkring 950 kronor, föreslog Kungl. Maj:t nästlidet års riksdag
att för ändamålet för år 1919 bevilja ett förslagsanslag om ett till
5,< >00 kronor nedsatt belopp; och blev denna framställning av riksdagen
bifallen. I sin skrivelse i ämnet uttalade emellertid riksdagen, att riksdagen
uppmärksammat, att de för ifrågavarande ändamål anvisade medlen
ej kommit till användning i den utsträckning, som från början beräknats.
Enligt riksdagens förmenande vore detta beroende därpå, att de i
Sjätte huvudtiteln.
171
§ 3 av nämnda kungörelse stadgade villkoren för resebidrags erhållande
vore av den beskaffenhet, att blott ett ringa antal personer kunde komma
i åtnjutande av understöd från anslaget, och ville riksdagen för den skull
ifrågasätta, huruvida icke ändring av berörda villkor lämpligen borde
vidtagas.
Kungi. Maj:t anbefallde härefter medicinalstyrelsen att inkomma
med förslag till ändring av förberörda kungörelse i det av riksdagen
angivna hänseende. Sedan medicinalstyrelsen infordrat yttranden från
vederbörande kustsanatoriers styrelser, föreslog medicinalstyrelsen i
skrivelse den 28 september 1917, i huvudsaklig överensstämmelse med
av dessa styrelser uttalade önskemål, att resekostnaden måtte — i likhet
med vad vore fallet enligt kungörelsen den 1 december 1914 angående
statsbidrag till av vanföra jämte dessas vårdares företagna resor till och
från vanföreanstalterna — i sin helhet ersättas av statsverket och att alltså
den nu stadgade begränsningen om ersättande endast av till minst 10
kronors kostnad uppgående resor måtte bortfalla. Styrelsen anförde därvid
huvudsakligen, att avsikten med stadgandet varit att bereda lättnad
i kostnaderna för dylik resa i de fall, att kostnaderna uppginge till så
stort belopp, att de kunde antagas avskräcka vederbörande kommuner
från att bekosta en för ifrågavarande sjuka väl behövlig vistelse vid ett
kustsanatorium; särskilt hade man därvid tänkt på vikten att underlätta
i de norra delarna av riket hemmahörande sjukas resor till dylik anstalt.
Erfarenheten hade emellertid visat, att bestämmelsen icke visat
sig motsvara det därmed avsedda syftemålet.
Då det av styrelsen väckta förslaget syntes ägnat att främja förenämnda,
av riksdagen uttalade önskemål, har Kungl. Maj:t den 9 november
1917 utfärdat kungörelse angående ändring av ifrågavarande
lagrum av den utav styrelsen föreslagna innebörd. Denna kungörelse
trädde i kraft den 1 januari 1918.
I skrivelse den 12 november 1917 har medicinalstyrelsen framhållit,
hurusom med anledning av det sålunda fattade beslutet en höjning
av förslagsanslaget till resebidrag till vissa patienter vid kustsanatorierna
bleve erforderlig. Att exakt angiva den kostnad, som genom
de ändrade bestämmelserna kunde komma att åsamkas statsverket, vore
emellertid icke möjligt, men syntes ökningen i ersättningsbeloppet
antagligen icke bliva så obetydlig. Då det icke syntes styrelsen oberättigat
antaga, att den erforderliga ökningen komme att uppgå till
minst ett belopp av 10,000 kronor, ansåge styrelsen anslaget för år
1919 böra bestämmas till 15,000 kronor.
[41.]
172
Sjätte huvudtiteln.
[41.] I anslutning till vad medicinalstyrelsen sålunda föreslagit hemställer
Departements jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att på extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag
å 15,000 kronor för beredande av bidrag till
medellösa eller mindre bemedlade personer för resor till
och från de vid västkusten belägna statsunderstödda kustsanatorierna,
att utgå under de villkor Kungl. Maj:t
bestämmer.
34. Stipendier för utbildning av tuberkulosläkare.
stipendier foi- Med bifall till Kungl. Mai:ts därom framställda förslag bar 1910 års
tuberkulos- riksdag pa extra stat ior ar 1911 anvisat ett anslag av 5,400 kronor
läkare. att användas till stipendier för läkare, som genomgå utbildningskurser
i tuberkulossjukvård, med rätt för Kungl. Maj:t att låta av detta belopp
förskottsvis under år 1910 av tillgängliga medel för ifrågavarande
ändamål utanordna 2,700 kronor. Sedermera bar riksdagen för ett vart
av åren 1912—1916 på extra stat för samma ändamål anvisat ett anslag
av 2,700 kronor. Med hänsyn till förefintliga reservationer å tidigare
för ändamålet anvisade belopp hava däremot anslag ej äskats för åren
1917 och 1918.
Genom nådigt brev den 30 juni 1916 bar Kungl. Maj:t senast
utfärdat föreskrifter i fråga om förenämnda stipendiers antal och
storlek.
Departements Vid utgången av år 1916 funnos å de tidigare för ifrågavarande ändamål
anvisade belopp en reservation å tillhopa något över 12,600 kronor.
Vid sådant förhållande torde ej heller för år 1919 något anslag för
ändamålet behöva begäras.
35. Resestipendier åt läkare för studier i tuberkulossjukvård.
[42.] Under åberopande av vad som under punkt 23 härovan anförts hem
stä^er
jagi att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta,
att det ordinarie reservationsanslaget till resestipendier
åt läkare, som anmäla sig vilja i utlandet studera
tuberkulosens igenkännande, behandling eller hygien, skall
ur riksstaten för år 1919 uteslutas.
för studier i
tuberkulossjukvård.
(Ordin arie
anslag.)
Sjätte huvudtiteln.
lits
36. Folksnnatorlcrna.
I anledning av inom riksdagen väckta motioner har riksdagen år
1904 till upprätthållande av verksamheten vid de genom medel ur
Konung Oscar ll:s jubileumsfond inrättade s. k. follsanatorierna, under
villkor att något lotteri till förmån för sanatoriernas verksamhet icke
anordnades, för år 1905 anvisat ett belopp av 400,000 kronor, varav
hälften eller 200,000 kronor finge av tillgängliga medel förskjutas under
år 1904.
Genom beslut den 8 juli 1904 har Kung]. Maj:t rörande ifrågavarande
anslag meddelat bestämmelser, beträffande vilkas innehåll en
redogörelse återfinnes i det vid statsverkspropositionen till 1907 års
riksdag fogade statsrådsprotokollet över civilärenden för den 12 januari
1907, punkt 32.
På därom av Kungl. Maj:t gjorda framställningar har därefter riksdagen
för vart och ett av åren 1906—1917 för ifrågavarande ändamål
anslagit ett belopp av 200,000 kronor att användas i enlighet med av
Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. För år 1918 har riksdagen för
ändamålet anvisat ett förslagsanslag, högst 300,000 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel förskottsvis redan under år
1917 utanordna 50,000 kronor. Sistnämnda belopp avsågs för täckande
av brist, som beräknats uppkomma i verksamheten under år 1917.
Överstyrelsen för ifrågavarande fond har nu i skrivelse den 13 november
1917 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta
proposition om anvisande för år 1919 av anslag till upprätthållande av
folksanatoriernas verksamhet till belopp av 300,000 kronor, därav
50,000 kronor att utgå redan under år 1918.
Till stöd för denna framställning har överstyrelsen anfört bland
annat följande:
»I skrivelse den 29 september 1916 hemställde överstyrelsen — efter att
hava lämnat en redogörelse för jubileumsfondens ekonomiska ställning och de
åtgärder, som under rådande förhållanden vidtagits för att nöjaktigt kunna uppehålla
verksamheten och driften vid fondens fyra folksanatorier — på anförda
skäl, att det dittills för uppehållande av fondens verksamhet utanordnade årliga
statsanslaget, 200,000 kronor, måtte från och med år 1918 utgå med förhöjt belopp.
Överstyrelsen framhöll dock därvid att, därest framdeles de rådande höga
proviant- och bränsleprisen möjligen skulle komma att nedgå, överstyrelsen icke
skulle underlåta att i de framställningar, som i ämnet kunde komma att av över
-
[43.]
Folksana
torierna.
(Extraanslag.)
Anslag för
1919.
174
Sjette huvudtiteln.
[43.]
styrelse:) till Kungl. Maj:t ingivas, därom göra anmälan och hemställa om beviljande
av statsanslag för ändamålet till det lägre belopp, vartill föreliggande
omständigheter kunde giva anledning.
Under det år, som förgått, sedan överstyrelsen gjorde denna framställning,
hava proviant- och bränslepriser, i stället för att visa något tecken att nedgå
tvärtom, såsom bekant, ytterligare i ej oväsentlig grad stigit, och även prisen å
övriga förnödenheter samt omkostnader inom alla områden hava i avsevärd
grad ökats.
Enligt vad överstyrelsen, med ledning av från de respektiva sanatoriestyrelserna
nu inkomna förslag till inkomst- och utgiftsstater för år 1918, har
anledning antaga, lära även utgifterna för samtliga sanatorier under sistnämnda
år såväl på grund av ökade livsmedels- och bränslepriser som i anledning av i
viss mån ökade löneanspråk, vilka icke under nuvarande förhållanden kunna helt
och hållet avvisas, betydligt överstiga, vad överstyrelsen vid avfattandet av sin
fören ämnda skrivelse kunde beräkna. För ett nöjaktigt uppehållande av jubileumsfondens
verksamhet under sagda år, 1918, är därför ytterligare anslag-av statsmedel,
utöver förut beviljade, oundgängligt av behovet påkallat.
Yad beträffar åter förhållandena under år 1919, är överstyrelsen för närvarande
icke i stånd att därom uttala sig, men vågar emellertid tillsvidare förutsätta,
att jubileumsfondens verksamhet skall kunna upprätthållas utan höjning
av det vid innevarande års riksdag beviljade årsanslag.»
Enligt en av överstyrelsen gjord approximativ beräkning skulle
jubileumsfondens inkomster för år 1917, inberäknat det belopp, som
av statsmedel för nämnda år ställts till överstyrelsens förfogande eller
250,000 kronor, uppgå till 713,631 kronor 86 öre samt utgifterna till
782,782 kronor 87 öre, vadan en brist å 69,151 kronor 1 öre skulle
uppkomma för år 1917.
I från fondens sanatorier till överstyrelsen insända förslag till
inkomst- och utgiftsstater för år 1918 hava sådana behov, vilka icke
komme att fyllas genom sanatoriernas ordinarie inkomster utan borde
täckas genom bidrag från fonden, beräknats till sammanlagt omkring
543,500 kronor.
Medicinal- Medicinalstyrelsen har i infordrat utlåtande den 10 december 1917
styreisen. till en början erinrat, att styrelsen redan vid avgivande av yttrande i
anledning av överstyrelsens framställning om anslag för år 1918 framhållit
svårigheterna för jubileumsfonden att under då rådande exceptionella
förhållanden fullgöra densamma åliggande uppgifter. Ifrågavarande
svårigheter, fortsätter styrelsen vidare, förefunnes allt fortfarande,
såsom framginge av överstyrelsens nu gjorda framställning,
vilket jämväl vore helt naturligt, då driftkostnaderna vid samtliga sjukvårdsanstalter
särskilt under år 1917 betydligt stegrats till följd av den
alltjämt fortfarande dyrtiden. Med hänsyn till denna alltjämt, icke
Sjette huvudtiteln.
175
minst på grund av den å sista tiden så stora höjningen av bränsle- [43.]
prisen, fortgående stegring, som efter allt att döma kunde förväntas
sträcka sina verkningar även ut över år 1919, har medicinalstyrelsen
tillstyrkt bifall till överstyrelsens föreliggande anhållan.
Av den utredning, som lämnades i 1917 års statsverksproposition DePartement«-vid anmälan av överstyrelsens framställning om anslag för folksana- chefentoriernas
verksamhet under år 1918, framgick, att brist uppstått i
jubileumsfondens räkenskaper för år 1915 och att sådan brist beräknades
uppkomma jämväl under åren 1916 och 1917. Av det anslag å
300,000 kronor, som av riksdagen för ifrågavarande ändamål auvisats
för år 1918, var, såsom förut nämnts, ett belopp av 50,000 kronor avsett
att täcka nämnda brist för år 1917. Genom beslut den 3 augusti
1917 har Kungl. Maj:t sedermera medgivit, att till täckande av den
uppkomna bristen i räkenskaperna för åren 1915 och 1916 finge användas
ett belopp av högst 12,274 kronor 95 öre av de i fondens
räkenskaper upptagna reserverade medel. Att jämväl anlita dessa medel
för bestridande av de ökade kostnader, som till följd av inträffade
prisstegringar nu måste beräknas för ifrågavarande sanatoriers drift
under innevarande år, är icke att tillråda. Med hänsyn till sanatoriernas
gagnande verksamhet torde det i stället böra ankomma på staten
att genom anvisande av ytterligare anslag träda hjälpande emellan.
För sådant ändamål skulle enligt överstyrelsens beräkning erfordras ett
belopp av 50,000 kronor, och anser jag mig jämväl böra föreslå, att
detta belopp anvisas å tilläggsstat för år 1918. Härtill vill jag i annat
sammanhang återkomma.
Beträffande det av överstyrelsen såsom bidrag till upprätthållande
av folksanatoriernas verksamhet under år 1919 begärda beloppet, 250,000
kronor, har jag ej något att erinra.
På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att till upprätthållande av verksamheten vid de
genom medel ur Konung Oscar II:s jubileumsfond
inrättade folksanatorierna på extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst 250,000 kronor, att
användas i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelser.
176
Sjätte huvudtiteln.
[44.]
Understödjande
av
dispensärverksamhet
(Extra
anslag.)
Departement scbefen.
[45.]
Behandling
av medellösa
lupuspatienter.
(Extra anslag.)
37. Understödjande av dispen sär verksamhet.
I anledning av Kung!. Maj:ts i statsverkspropositionen till 1914
års senare riksdag gjorda framställning har riksdagen på extra stat för
år 1915 beviljat ett förslagsanslag å 60,000 kronor att användas till
statsbidrag till understödjande av dispensärverksamhet under villkor i
huvudsaklig överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet över civilärenden
den 14 maj 1914 angivits, dock med undantag att ett i mom.
2 omförmält villkor angående anordningen av vederbörande läns tuberkulosanstaltsvård
icke finge uppställas.
Därefter har Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse den 1 oktober
1914 fastställt villkor och bestämmelser för åtnjutande av statsbidrag
till understödjande av dispensärverksamhet att lända till efterrättelse
tillsvidare, så länge anslag för ifrågavarande ändamål utgår (sv. förf.-saml. nr 400).
Sedermera har riksdagen för ifrågavarande ändamål på extra stat
beviljat för vart och ett av åren 1916 och 1917 ett förslagsanslag å
60,000 kronor samt för år 1918 ett förslagsanslag å 70,000 kronor.
I skrivelse den 20 augusti 1917 har medicinalstyrelsen hemställt,
det Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att på extra stat för år 1919
bevilja ett '' förslagsanslag å 70,000 kronor för ifrågavarande ändamål.
Med hänsyn till den stora uppgift, dispensärverksamheten fyller i
striden mot tuberkulosen och då understöd för nämnda verksamhet fortfarande
är av behovet påkallat, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att på extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag
å 70,000 kronor att användas till statsbidrag
för understödjande av dispensärverksamhet under villkor
i huvudsaklig överensstämmelse med de nu gällande.
38. Behandling av medellösa lupuspatienter,
För ett vart av åren 1910—1917 har riksdagen på extra stat anvisat
ett förslagsanslag av 15,000 kronor att enligt därom av Kungl.
Maj:t meddelade bestämmelser användas till bekostande av behandling
enligt den s. k. ljusmetoden av medellösa, med sjukdomen »lupus vul
-
Sjätte huvudtiteln.
177
gårig» behäftade personer från landsorten, under villkor att genom bi- [45.]
drag från vederbörande landsting eller kommuner eller annorledes bestrides
det belopp, som erfordras för patientens resa fram och åter
mellan hemorten och den anstalt, där behandlingen äger rum, ävensom
för hans underhåll, så länge behandlingen varar.
För år 1918 har riksdagen för enahanda ändamål anvisat ett förslagsanslag
av 30,000 kronor.
I skrivelse den 30 augusti 1917 har medicinalstyrelsen hemställt,
att, då anslagsbehovet för år 1919 syntes kunna antagas icke bliva
mindre än under år 1918, anslag till sistnämnda belopp måtte för ändamålet
anvisas jämväl för år 1919.
Med anledning härav får jag hemställa, att Kungl. Maj:t behagade
föreslå riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av 30,000 kronor att enligt därom av Kungl.
Maj:t meddelade bestämmelser användas till bekostande
av behandling enligt den s. k. ljusmetoden av medellösa
med sjukdomen vlupus vulgaris» behäftade personer från
landsorten, under villkor att genom bidrag från vederbörande
landsting eller kommuner eller annorledes
bestrides det belopp, som erfordras för patientens
resa fram och åter mellan hemorten och den anstalt,
där behandlingen äger rum, ävensom för hans underhåll,
så länge behandlingen varar.
Vanföreväsendet.
39. Vanföreanstalt i Sundsvall.
Med anledning av framställning från föreningen för bistånd åt van- [46.]
föra i Norrland och Dalarne, föreslog Kungl. Maj:t nästlidet års riks- vanföreandag
att under de villkor, som kunde av Kungl. Maj:t bliva bestämda, stalt i Sundssåsom
bidrag för uppförande av en vanföreanstalt i Sundsvall bevilja ,Extr[aa*slag)
ett anslag av 275,000 kronor och därav på extra stat för år 1918 anvisa
75,000 kronor. Kungl. Maj:ts framställning blev av riksdagen
bifallen.
Genom nådigt brev den 29 juni 1917 har Kungl. Maj:t därefter
till huvudsaklig efterrättelse vid ifrågavarande byggnadsarbetes utförande
med vissa ändringar fastställt ett av arkitekten K. Giiettler i april
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 23
178
Sjätte huvudtiteln.
[46.] 1916 upprättat förslag. Härjämte har Kung!. Maj:t anbefallt medicinal
styrelsen
att till styrelsen för nämnda förening utbetala det av riksdagen
för år 1918 anvisade anslaget, om och i den mån föreningen
genom syn, som på dess bekostnad utfördes genom medicinalstyrelsens
försorg, styrkte, att så stor del av byggnadsarbetet, som ungefärligen
motsvarade den del av anslaget, vars utbetalande begärdes, blivit utförd,
och under förutsättning tillika, att föreningen visade sig förfoga
över medel, som jämte det av riksdagen beviljade reservationsanslaget
å 275,000 kronor vore tillräckliga att betacka kostnaderna för anstaltens
uppförande. Som ytterligare villkor för utbekommande av omförmälda
anslag å 75,000 kronor föreskrevs tillika, bland annat, att vid anstalten
skall av föreningens styrelse anställas en läkare, vilkens kompetens
prövats och godkänts av medicinalstyrelsen.
DeP"*«“®nts- Vid beviljande av förenämnda anslag å 275,000 kronor förutsattes,
att detsamma skulle fördelas på tre år. Ehuruväl föreningen icke ännu
förfogar över tillräckliga medel för att, med inräknande av statsbidraget,
kunna uppföra ifrågavarande vanföreanstalt, vilken ej heller till någon
del ännu påbörjats, torde dock för år 1919 beräknat belopp 100,000
kronor böra anvisas. För utbetalning av nämnda medel böra stadgas
i huvudsak enahanda villkor som beträffande anslaget för år 1918, varvid
dock förnyad uppmärksamhet bör ägnas planen och beskaffenheten
av ifrågavarande anstalt, med avseende å vilken det ursprungligen fastställda
förslaget torde giva anledning till vissa erinringar.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att av det som bidrag för uppförande av en vanföreanstalt
i Sundsvall beviljade reservationsanslaget
av 275,000 kronor på extra stat för år 1919 anvisa
100,000 kronor.
40. Utvidgning av vanföreanstalten i Hälsingborg.
[47.] Såsom bidrag till uppförande av nybyggnader vid vanföreanstalterna
utvidgning av i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg hava av 1911 och 1912 års
anstalten i riksdagar beviljats olika belopp, uppgående för anstalten i Stockholm
misingborg. till 144,500 kronor, för anstalten i Göteborg till 75,000 kronor samt
(Extraanslag.) för anstalten i Hälsingborg till 55,000 kronor.
Sjätte huvudtiteln.
179
Vidare tiar, enligt vad i föregående punkt erinrats, 1917 års riksdag
såsom bidrag till uppförande av en vanföreanstalt i Sundsvall beviljat
ett reservationsanslag av 275,000 kronor.
I skrivelse den 8 januari 1917 har föreningen för bistånd åt vanföra
i Skåne gjort framställning om bidrag av statsmedel för bestridande
av kostnaderna för utvidgning av vanföreanstalten i Hälsingborg.
Till stöd härför anför föreningen till en början följande:
Vid nämnda vanföreanstalt hade till en början endast bedrivits — och detta
i relativt liten skala — yrkesutbildning av vanföra. Från ingången av år 1913
fick anstalten sitt verksamhetsområde utvidgat och förstorat genom tillkomsten av
en ortopedisk klinik jämte poliklinik samt genom utvidgning av yrkesskolan.
Denna utveckling av anstalten hade framtvingats av de några år tidigare härjande
barnförlamningsepidemierna.
Vid ingången av år 1913 ägde anstalten på sin sjukavdelning 49 platser
samt kunde i sin yrkesskola mottaga 36 interna och 24 externa elever.
Emellertid hade tillströmningen av vårdsökande till anstaltens avdelningar
varit i stigande och hade år 1916 överträffat något föregående år. Så hade antalet
av dem, som väntat på vårdplats å kliniken, under en stor del av året hållit
sig över 100. För närvarande utgjorde detta antal 56 stycken, varjämte 51 personer
väntade på inträde såsom elever vid yrkesskolan. Det vore framför allt
pensionsstyrelsens behov av platser å såväl anstaltens klinik som yrkesskola för
sin sjukvårdande verksamhet, som kommit föreningens arbete att sålunda växa.
Till följd av denna arbetsstegring hade föreningens styrelse redan i mitten
av år 1915 sett sig tvungen att söka efter möjligheter till ytterligare utvidgning.
Då tillfälle erbjöd sig att inköpa en för ändamålet synnerligen tjänlig, anstalten
närbelägen fastighet — villa Skansen — hade styrelsen icke heller tvekat göra
detta. Till denna fastighet förlädes den kvinnliga delen av yrkesskolan, varigenom
antalet interna elever kunde höjas från 36 till 68. Tillika bereddes därstädes
bostadsrum åt större delen av klinikpersonalen, varigenom antalet sjukplatser
å den gamla kliniken i någon mån kunde ökas. Denna utvidgning liksom
lokalernas ändamålsenlighet hade vunnit inspektörens för vanförevården
gillande.
Inköp och inredning av villa Skansen hade dragit en kostnad av tillhopa
116,509 kronor 88 öre, fördelade sålunda:
Köpesumman..........................................
Fänta ......................................................
Värmeledning och varmvatten...............
Inläggning av hiss...............................
Omändring av källarlokalerna m. m....
Inläggning av elektriskt ljus ...............
Målning och tapetsering.......................
Iordningställandet av badrummen ......
Diverse utgifter.......................................
............................... 85,000: —
.............................. 3,393:71
............................... 9,418:89
.............................. 4,800: —
.............................. 7,381:49
............................... 1,343:60
............................... 2,554: —
............................... 1,207:23
............................... 1,410:96
Summa kronor 116,509: 88
[47.]
Framställning
av föreningen
för bistånd åt
vanföra i
Skåne.
180
Sjätte huvudtiteln.
[47.]
Utöver denna utvidgning hade styrelsen sett sig nödsakad att genom tillbyggnad
av kliniken bereda ökat utrymme å läkarbehandlingsavdelningen, för
vilken utvidgning kostnaden belöpte sig till 23,085 kronor 83 öre, fördelade i
följande belopp:
Byggnadsarbeten......................................................................................... 11,638:18
Värmeledning, varmvatten, uppsättning av tvättrum .............................. 2,716: —
Inläggning av hiss ..................................................................................... 5,450: —
» » kassavalv............................................................................. 985: —
Målning .................................................................................................... 550: —
Ritningar, kontrollarvode m. m................................................................ 1,296: 65
Diverse utgifter.................................................. 450: —
Summa kronor 23,085: 83
Sammanlagda kostnaderna för utvidgningen av vanföreanstalten i Hälsingborg
belöpte sig alltså till 139,595 kronor 71 öre.
Beträffande föreningens ekonomiska ställning lämnas i årsberättelsen
för år 1915 följande sammandrag, avseende utgående balanskontot
särskilt för elev- och yrkesskolans avdelning och särskilt för klinikens
avdelning:
Elev- och yrlcesslcolans avdelning.
Tillgångar:
Sparbanken i Hälsingborg å motböcker .................................... Kronor 91,861: 91
Vällufs sparbank å motbok ........................................................ » 3,140:67
Luggude härads sparbank å motbok ......................................... » 5,000: —
Hälsingborgs landsförsamlings nya sparbank å motbok ......... » 85:19
Materialbehållning ....................................................... » 2,707:95
Inventarier...................................................................................... » 10,249:54
Fastigheten, äldre........................................................................... » 43,201:19
Fordringar.................................................................................... » 3,407:74
Klinikavdelningen för utspisning ................................................ » 17,503:63
Villa Skansen ................................................................................ » 90,911:94
Giroräkning ................................................................................... » 35,875:90
Kassa............................................................................................... » 4,364:08
Kronor 308,309: 74
Skulder:
Sparbanken i Hälsingborg: fastighetslån.................................... Kronor 30,000: —
Donationer.....................................................................,................ » 75,351: —
Fond:
Kollektör från Lunds stift, ing...................... Kronor 8,982: 21
* »■ * för år 1915......... » 4’468:17 » 13,450:38
Skolhemmet.................................................................................... » 35,777:90
Villa Skansens fastighetslån......................................................... » 73,300: —
Kronor 227,879: 28
Sjätte huvudtiteln.
181
Transport Kronor 227,879: 28
Tillgångar utöver skulder, ingående ............ Kronor 74,808: 20
1915 års överskott.......................................... » 5,622:20 s 80,430:46
Kronor 308,309: 74
Klinikens avdelning.
Tillgångar:
Materialbehållning ....................................................................... Kronor 4,975: 04
Inventarier.................................................................................... » 20,099:76
Fastigheten ................................................................................... » 113,377:22
Ny- och tillbyggnad....................................................................... » 13,721:06
Utestående fordringar för sjukvård m. m... Kronor 23,986:59
» » » bandager ............ » 5,595:87 s 29 582:46
Sparbanken i Hälsingborg................................................... » 36,577:52
Klinikens disponibla bandagefond ............................................. » 57:94
Överstinnan Clara Ribbing........................... Kronor 5,000: —
Kassa ........................................................................................... * 946: 19
Skulder:
Kronor 219,337:19
Lars P. Romares bandagefond ................................................... Kronor
Wilh. F. Romares » ................................................... »
Allmänna bandagefonden .............................................................. »
Klinikens bandage-reservfond ......................................................
Hälsingborgs stad: räntefritt lån ................................................ »
Obetalda räkningar ......................................................................
Elev- och arbetsskolan: utspisningskostnad ............................ »
Tillgångar utöver skulder .......................... Kronor 139,595: 29
1915 års överskott ....................................... » 7,886:63
9,997: 75
10,044: 25
1,134: 25
13,015:16
15,000: —
5,160: 23
17,503: 63
147,481: 92
Kronor 219,337: 19
[47.]
I ansökningen anföres vidare beträffande föreningens ekonomiska
ställning huvudsakligen följande:
Med de under senaste tid betydligt stegrade kostnaderna uppginge utgifterna
för såväl vård å kliniken som för yrkesutbildningen till avsevärt högre belopp
än de avgifter, föreningen av staten, landsting eller enskilda uppbära. För
att täcka dessa merkostnader måste föreningen lita till sina övriga inkomster,
medlemsavgifter, offer, gåvor samt fondavkastning, i den mån dessa icke såsom
vanligen vore fallet vore bundna vid någon viss uppgift.
Till uppförande av byggnader för vanföreanstalten i Hälsingborg, vilket
dragit en kostnad av omkring 110,000 kronor, hade beviljats statsbidrag med
endast 55,000 kronor, medan åter vanföreanstalten i Stockholm, vilken rymde betydligt
lägre antal patienter än anstalten i Hälsingborg eller 35 vårdplatser å
kliniken och 50 platser för interna elever, för sina nybyggnader av statsmedel bekommit
144,500 kronor.
Föreningens skol- och uppfostringshem, vartill föreningen erhållit ett anslag
av 100,000 kronor från den s. k. barnförlamningsfonden, väntades bliva färdigt
182
Sjätte huvudtiteln.
f4<.j under loppet a% våren 191 (• De beräknade kostnaderna för denna byggnad komnie
emellertid att bliva betydligt överskridna dels till följd av en avsevard stegring
under de senaste åren å byggnadsmaterialier och arbetskostnader, dels ock till
följd darav, att föreningen för att kunna tillfredsställa behovet av utrymme nödgats
något öka byggnadens storlek.
På grund av vad sålunda anförts har föreningen anhållit om ett
statsbidrag av 70,000 kronor för gäldande av halva kostnaden för anstaltens
senaste utvidgning, avseende villa Skansen samt tillbyggnaden
till kliniken.
Medicinal- Kungl. Maj:t har genom nådigt brev den 30 december 1916 upp
^penMons-011
^ra§''^ åt medicinalstyrelsen och pensionsstyrelsen att, med biträde av
styrelsen, tre sakkunniga, gemensamt verkställa utredning angående de behov,
som^ under den närmaste framtiden komma att föreligga på vanföreområdet,
och huru dessa lämpligen böra tillgodoses, samt huruvida provisoriska
åtgärder äro av de nuvarande förhållandena påkallade och i
så fall vilka.
Genom remiss har föreningens ifrågavarande framställning överlämnats
till nämnda styrelser för att tagas i övervägande vid den genom
brevet den 30 december 1916 anbefallda utredning.
I gemensamt utlåtande av den 12 oktober 1917 hava styrelserna
meddelat, att de genom omförmälda brev förordnade sakkunniga, som
erhållit del av föreningens framställning, den 4 oktober 1917 avgivit
yttrande i ärendet. Därvid hava de sakkunniga förordat föreningens
anslagsbegäran samt till stöd härför anfört bland annat följande:
Behovet av ytterligare vårdplatser för vanföra vore starkt framträdande; utvidgningen
av vanföreanstalten i Hälsingborg syntes vara ändamålsenlig och hade
for relativt ringa kostnad givit ett avsevärt platstillskott för vanförevården. Dessa
omständigheter i förening med det begränsade statsbidrag, föreningen för bistånd
åt vanföra i Skåne hittills erhållit för sina byggnadsföretag, samt föreningens i
allmänhet ganska svaga ekonomiska ställning syntes tillfullo motivera ett anslag
från statens sida till föreningens senast utförda byggnadsföretag med 70 OCK)
kronor.
Under biträdande av de sakkunnigas yttrande hava medicinalstyrelsen
och pensionsstyrelsen tillstyrkt bifall till föreningens framställning.
BePchefrnt8" ^Ven om vanföreanstalten i Sundsvall, vartill riksdagen anvisat
medel, under de närmaste åren kommer till stånd, är dock därmed behovet
av platser för vård och utbildning av vanföra ingalunda fyllt.
Då de vanföras antal i riket till följd av de svåra barnförlamnings
-
Sjiitto huvudtiteln.
183
epidemierna 1905—1907 och 1911 —1913 är avsevärt samt väntetiden å [47.]
vanföreanstalterna lång, särskilt i yrkesskolorna, torde det vara att
emotse, att staten inom den närmaste framtiden får ikläda sig ytterligare
ekonomiska uppoffringar för vanföreväsendets tidsenliga ordnande.
Vad angår den nu föreliggande framställningen, anser jag mig,
med hänsyn till vad i ärendet förekommit, böra förorda, att staten bidrager
till kostnaderna för den verkställda utvidgningen av ifrågavarande
vanföreanstalt med härutinnan äskat belopp.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att såsom bidrag till kostnaderna för utvidgning
av vanföreanstalten .i Hälsingborg på extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag, högst 70,000 kronor.
41. Kliniker vid vanföreanstalterna i Stockholm,
Göteborg och Hälsingborg, oförändrat ordinarie an -
slag, förslagsanslag............................................................... kronor 80,000: —
42. Polikliniker vid vanföreanstalterna i Stockholm,
Göteborg och Hälsingborg, oförändrat ordinarie
anslag, förslagsanslag............................................................ » 9,000: —
43. Underhåll av skol- och uppfostringshem för
vanföra, oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag..... » 45,000: —
44. Bidrag till resor för vanföra jämte vårdare,
oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag..................... » 35,000: —
45. De i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg
av föreningarna för bistånd åt vanföra inrättade
undervisningsanstalterna för vanföra m. m., oförändrat
ordinarie anslag, förslagsanslag ........................... » 69,500: —
Hälsovård i allmänhet.
46. Allmän hälso- och sjukvård.
Det ordinarie förslagsanslaget till bestridande av kostnaden för all- [48.]
män hälso- och sjukvård bestämdes av 1914 års förra riksdag till 225,000 Allmän häisokronor
och har sedermera utgått med oförändrat belopp. oeh siukvård
ö
(Ordinarie
anslag.)
184
Sjätte huvudtiteln.
[48.] Emellertid hava utbetalningarna från anslaget under senare åren
väsentligt överstigit detsamma. Av anslaget hava nämligen utgått, med
avdrag av särskilda uppbördsmedel för anslaget, under år 1915 632,444
kronor 25 öre och under år 1916 554,292 kronor 53 öre.
Den ökade belastningen av anslaget är emellertid nästan helt och
hållet beroende på vissa i samband med kristiden stående förhållanden,
— framför allt anskaffandet för statens räkning av vissa läkemedel,
varför köpeskillingen förskjutits av anslaget. En höjning av detsamma
torde därför kunna begränsas till 50,000 kronor, varigenom anslaget
komme att uppgå till 275,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att från och med år 1919 höja det ordinarie förslagsanslaget
till bestridande av kostnader för allmän
hälso- och sjukvård, nu 225,000 kronor, med 50,000
kronor eller till 275,000 kronor.
47. Ortopediska institutet, oförändrat ordinarie
anslag ....................................................................................... kronor 8,250: —
48. Skyddskoppympningen, oförändrat ordinarie
anslag, förslagsanslag............................................................ » 240,000: —
49. Karantänsanstalten på Känsö, oförändrat
ordinarie anslag, förslagsanslag, högst ......................... » 16,600: —
50. Karantänsanstalten på Känsö för skötseln av koloxidapparatcn.
[49]. Riksdagen har för vartdera av åren 1914 och 1915 för bestridande
Karantäns- av kostnaderna för skötseln av den å karantänsanstalten å Känsö bepä“KånttTfsr
fradga koloxidapparaten på extra stat anvisat ett belopp av högst
skötseln av 1,400 kronor.
appåratén Därefter har riksdagen för enahanda ändamål på extra stat för vart
(Extraanslag) oc^ av aren 1916—1918 anvisat ett förslagsanslag, högst 1,000
kronor.
1 en till Kungl. Magt ingiven skrivelse av den 20 augusti 1917
har medicinalstyrelsen anhållit, att för år 1919 måtte för ifrågavarande
ändamål ställas till styrelsens förfogande enahanda anslag som för år
1918.
Sjätte huvudtiteln.
185
Med anledning härav hemställes, att Kungl. Maj:t måtte föreslå [49.]
liksdagen Departement»
att för bestridande av kostnaderna för skötseln av ohefBnden
ä karantänsanstalten på Känsö befintliga koloxidapparaten
på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst 1,000 kronor.
51. Personligt lönetillägg åt karantänsläknren vid karantänsanstalten
på Känsö Gustaf Ernst Hjortzberg.
Riksdagen har på extra stat för vart och ett av åren 1915—1918 [50.]
anvisat ett anslag av 500 kronor till personligt lönetillägg åt karantäns- Personligt
läkaren vid karantänsanstalten på Känsö Gustaf Ernst Hjortzberg att li>netuiägg åt
utgå, så länge han under nämnda år på grund av Kungl. Maj:ts förordnande
uppehölle ifrågavarande karantänsläkarbefattning. Hjortzberg.
Sedan det senast beviljade anslaget, vilket betecknats såsom »för- (Extra an8lae-)
slagsanslag, högst,», genom nådigt brev den 29 juni 1917 ställts till
medicinalstyrelsens förfogande, bär styrelsen i skrivelse den 20 augusti
191/ hemställt, att anslag till enahanda belopp måtte för ifrågavarande
ändamål anvisas jämväl för år 1919.
Då de skäl, som föranledde, att omförmälda anslag för åren 1915 Departement»
—1918 beviljades, alltjämt föreligga, hemställer jag, att Kungl. Maj:t chefen
måtte föreslå riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst 500 kronor, till personligt lönetillägg åt
karantänsläkaren vid karantänsanstalten på Känsö Gustaf
Ernst Hjortzberg att utgå, så länge han under år 1919
på grund av Kungl. Maj:ts förordnande uppehåller
ifrågavarande karantänsläkarbefattning.
52. Svenska läkarsällskapet, oförändrat ordinarie
anslag........................................................................................ kronor 3,000: —
53. Resestipendier åt civila läkare, oförändrat ordinarie
anslag ....................................................................... » 3,500:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 24
Sjiitto huvudtiteln.
186
54. Stipendier för deltagande i medicinska fortsättningskurser.
[51.] Till stipendier för i statens, landstings eller kommuns tjänst an
siipendier
ställda läkare för bevistande av medicinska fortsättningskurser i Stock''gande
T llolm har av riksdagen på extra stat anvisats för år 1915 4,500 kronor
medicinska och för år 1917 6,000 kronor. Närmare bestämmelser angående sti^°''kurser!3*
pendiernas åtnjutande hava, jämlikt riksdagens bemyndigande, meddeExtra
anslag.) lats av Kung]. Maj:t, senast genom nådigt brev den 24 oktober 1916
(sv. förf.-saml. nr 534). Stipendiebeloppen hava därvid fastställts till
högst 300 kronor.
I skrivelse den 10 augusti 1917 har medicinalstyrelsen gjort framställning
om anslag för år 1919 för ifrågavarande ändamål och därvid
yttrat följande:
»Vid kungörande av nämnda stipendier har såväl år 1915 som år 1917 ett
stort antal sökande anmält sig. Till kurserna år 1917, vilka äro avsedda att
pågå. under omkring eu halv månad hösten 1917, har medicinalstyrelsen genom
beslut den 14 juli 1917 tilldelat en var av tjugo tjänsteläkare ovan nämnt stipendium
med ett belopp av 300 kronor. I kurserna skola även denna gång deltaga
flera läkare utom nämnda tjugu stipendiater.
Den erfarenhet, som vunnits rörande intresset för ifrågavarande kurser,
giver vid handen, att de äro i hög grad av behovet påkallade och omfattade med
stort intresse.
Enligt vad medicinalstyrelsen har sig bekant har föreningen för medicinska
fortsättningskurser i Stockholm för avsikt att jämväl under år 1919 anordna
medicinska fortsättningskurser efter i huvudsak likartat program som vid föregående
kurstillfällen.
På grund härav och under hänvisning till vad styrelsen i ämnet anfört i
sina underdåniga skrivelser den 26 november 1913 och “den 1 oktober 1915 får
medicinalstyrelsen i underdånighet hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes till 1918
års riksdag avlåta nådig proposition om ett anslag å extra stat för år 1919 å
6,000 kronor att ställas till medicinalstyrelsens förfogande för utdelning, enligt
av Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser, av stipendier, vart och ett å högst 300
kronor, att tilldelas i statens, landstings eller kommuns tjänst anställda läkare,
som önska besöka de i regel vartannat år förekommande medicinska fortsättningskurserna
i Stockholm.»
Departements- Vidkommande de huvudsakliga fördelarna med ifrågavarande i regel
chefen. varf annat &r förekommande fortsättningskurser vill jag från frågans
föregående behandling endast i korthet erinra om vikten av7, att landets
läkarkår sättes i tillfälle att uppfriska och vidmakthålla de under studietiden
förvärvade kunskaper samt att göra sig praktiskt förtrogna med
nya undersöknings- och behandlingsmetoder på den medicinska vetenskapens
område. Möjligheten härtill stod förr endast öppen för de
187
Sjätte huvudtiteln.
svenska läkarna genom att begagna sig av de repetitions-och fortsätt- ''[51.]
ningskurser, som finnas anordnade vid åtskilliga utländska universitet
— en utväg, som emellertid medförde betydande kostnader för resa,
uppehälle och kursavgifter.
På grund av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att Kung].
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till stipendier för i statens, landstings eller kom
muns tjänst anställda läkare för bevistande av medicinska
fortsättningskurser i Stockholm på extra stat för år
1919 anvisa att förslagsanslag, högst 6,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser
angående stipendiernas åtnjutande.
55. Stipendier för bevistande av förste provinsialläkarkurs in. in.
för behörighet till förste provinsialläkarbefattning gäller, bland [52.]
annat, att sökande skall förete intyg över fullgjorda speciella studier stipendier för
och därunder förvärvad skicklighet såväl i allmän hälsovårdslära och Qvistande av
dennas tillämpning som ock i undersökning och kontrollering av apotek CTaiilkarkurs
ävensom intyg därom, att sökanden äger noggrann författningskunskap m- må
de områden, som falla inom förste provinsialläkares tjänsteverksam- (-Bxtra 3nsIag-''''
het. Omförmälda intyg skola vara utfärdade av vederbörande lärare
vid något av rikets medicinska läroverk eller ock, i händelse sökanden
annorstädes fullgjort nödiga studier i förenämnda avseenden, av erkänt
skickliga läkare eller lärare i de ämnen intygen avse; och bör i intygen
angivas såväl den tid, varunder studierna bedrivits, som ock med vilken
framgång detta skett.
För att underlätta vinnandet av sålunda föreskriven behörighet
hava särskilda kurser efter av medicinalstyrelsen godkänd plan anordnats
av lärarna vid karolinska mediko-kirurgiska institutet i Stockholm
och vid medicinska fakulteten i Uppsala. Dylika kurser, som varat omkring
tre månader, hava sålunda ägt rum åren 1905, 1908, 1912 och
1916.
Redan deltagarna i 1908 års kurs framhöllo i en den 14 oktober
samma år till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse det synnerligen betungande
i att de nödgades själva icke blott bekosta undervisningen vid
kursen, utan även bestrida alla i samband därmed stående omkostnader
och utgifter. Då deltagarna, vare sig de vore anställda i allmän tjänst
188
Sjätte huvudtiteln.
[52.] eller utövade privat läkarverksamhet, under eu tid av tre månader måste
avstå från alla inkomster av sin verksamhet, kunde utgifterna för varje
deltagare ej sättas lägre än till omkring 3,000 kronor. Sökandena anhöllo
därför, att Kung]. Maj:t måtte vidtaga åtgärder, avseende att deltagare
i dylika kurser måtte erhålla såväl fri undervisning som reseoch
traktamentsersättning i enlighet med gällande resereglemente.
Sedan medicinalstyrelsen den 16 november 1908 och statskontoret den
22 december samma år avgivit infordrade utlåtanden, fann emellertid
Kungl. Maj:t, enligt beslut den 5 mars 1909, den gjorda ansökningen
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
I skrivelse den 21 januari 1916 hemställde därefter medicinalstyrelsen,
att beträffande 1916 års kurs anslag av statsmedel måtte beviljas
för undanrödjande av de sålunda framhållna olägenheterna. Styrelsen
anförde därvid huvudsakligen följande:
Kostnaderna för deltagande i kursen kunde icke sättas lägre än till 3,000
kronor för varje deltagare och vore därför synnerligen betungande. Styrelsen
ansåge därför, att, på sätt styrelsen redan i sitt utlåtande den 16 november 1908
uttalat, billighetsskäl talade för, att deltagarna befriades från utlägg till lärarna
för undervisningen. En omständighet att beakta härvidlag syntes även vara, att
lärarna vid kursen borde vara helt och hållet oberoende av personliga förpliktelser
till kursdeltagarna. Vidare syntes det styrelsen lämpligast, att styrelsen
tinge fullt fria händer vid anordnandet av kurserna, något som icke kunde tänkas
fullt genomfört, så länge kursernas omkostnader skulle bestridas av deltagarna
själva.
I andra liknande fall bestredes dylika omkostnader av staten.
Medicinalstyrelsen förordade alltså, att kostnaderna för undervisningen vid
de så kallade förste provin sudla karkursevna finge bestridas av statsmedel.
Vad 1916 års kurs beträffade hade medicinalstyrelsen avsett densamma för
högst tio deltagare med rätt till kostnadsfri undervisning och för högst fem betalande
deltagare därutöver. Kostnadsfritt deltagande i kursen skulle vara beroende
av medgivande av styrelsen, till vilken ansökning om sådant deltagande
sålunda borde ingivas inom viss av styrelsen kungjord tid.
Kostnaderna för undervisningen vid 1916 års kurs skulle uppgå till omkring
530 kronor för varje deltagare eller sålunda till 5.300 kronor i ett för allt för
högst tio icke betalande deltagare.
På sätt av 1908 års ansökning framginge, hade från tjänsteläkarkåren krav
även framställts om erhållande av rese- och traktamentsersättning enligt gällande
resereglemente för deltagande i ifrågavarande kurser. De skäl, som anförts härför,
vore i stort sett desamma som de, vilka av styrelsen gjorts gällande och avsåge
att påvisa deltagarnas stora kostnader för kursernas genomgående. Medicinalstyrelsen
kunde icke frånkänna dessa skäl sitt berättigande. Särskilt syntes
den rådande läkarbristen hava väsentligen ökat tjänsteläkarkårens svårigheter att
deltaga i berörda kurser. Nödvändigheten av att alltid hava för förste provinsialläkarbefattning
utbildade läkare att tillgå, hade därför föranlett medicinalstyrelsen
att söka, om än på annat siitt än det år 1908 föreslagna, i någon mån
Sjätte huvudtiteln. 1H9
tillmötesgå kravet på understöd för deltagande i kurserna, och hade styrelsen [52
därvid i främsta rummet velat tillgodose tjänsteläkarna, från vilkas led förste L
provinsialläkarkåren i regel rekryterades.
På grund liärav ansåge styrelsen, att ett belopp å 2,500 kronor borde ställas
till styrelsens förfogande att i form av stipendier, vart och ett å 500 kronor, utdela,
s till de sökande till varje dylik kurs, som därtill ansäges mest lämpliga och
förtjänta, med företräde för provinsialläkare, biträdande provinsialläkare, extra
provinsialläkare, stads- och stadsdistriktsläkare samt köpings- och municipalläkare.
Stipendiebeloppet syntes styrelsen böra utbetalas vid kursens slut, sedan
stipendiat visat sig med goda vitsord hava genomgått densamma.
Med anledning av den för år 1916 ifrågasatta kursen hemställde
medicinalstyrelsen sålunda, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för
ställande till styrelsens förfogande dels av ett belopp å 5,300 kronor
för anordnande av undervisningen vid kursen, dels ock av ett belopp
å 2,500 kronor till stipendier för bevistande av kursen att utdelas på
sätt ovan föreslagits.
Sedan statskontoret avgivit utlåtande i ärendet, bemyndigade Kungl.
Maj:t genom nådigt brev den 28 april 1916 medicinalstyrelsen att av
under händer varande medel emot gottgörelse, varom Kungl. Maj:t, på
anmälan av styrelsen, ville framdeles förordna, använda ett belopp av
högst 6,500 kronor till beredande, i den utsträckning sådant kunde
ske, av kostnadsfri undervisning för deltagare i ovannämnda kurs samt
till utdelande av lämpligt antal stipendier åt deltagare i kursen med
belopp, som styrelsen ägde bestämma.
Tillika anbefallde Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen att, därest kurser
för ifrågavarande ändamål framdeles syntes böra anordnas, till Kung].
Maj:t inkomma med framställning i ämnet i så god tid, att förslag i
ämnet kunde underställas riksdagens prövning.
Med anledning härav har medicinalstyrelsen i skrivelse den 10
augusti 1917 anhållit om anslag för år 1919 beträffande en kurs för
utbildning av förste provinsialläkare, som vore avsedd att hållas sistnämnda
år.
Styrelsen meddelar därvid, att vid den för ifrågavarande ändamål år 1916
anordnade kursen, vilken förlagts till Uppsala, kostnadsfri undervisning beretts
deltagarna. Kostnaderna härför, uppgående till 5,300 kronor för tio deltagare,
bestriddes av det beviljade anslaget å 6,500 kronor, och utdelades det för stipendier
återstående beloppet, 1,200 kronor, till fyra av nämnda tio deltagare
med ett belopp av 300 kronor till en var av dem. Därjämte medgavs åt sex
läkare att deltaga i kursen på egen bekostnad. Kursen pågick under september
—november 1916 och omfattade fyra ämnen, dragande en tid och kostnad för
varje deltagare enligt följande tablå:
190
Sjätte huvudtiteln.
kurs i läkemedelskemi cirka 11/2 månad............... 150 kronor
» » farmakognosi » 1 » 80 »
» » hygien » lx/2 » 175 »
» » statsmedicin » 2 månader............... 125
eller sammanlagt 530 kronor
Då styrelsen alltid måste Lava för förste provinsialläkarbefattning utbildade
läkare att tillgå för bestridande av vikariat å och besättande av dylika tjänster
samt då intresset för ifrågavarande kurser visat sig mycket stort inom tjänsteläkarkåren,
från vilken förste provinsialläkarna i regel rekryterades, hade det
synts styrelsen lämpligt, att en dylik kurs anordnades jämväl under år 1919 i
huvudsaklig enlighet med kursen år 1916 och att ett anslag ställdes till styrelsens
förfogande på sätt hemställdes i skrivelsen den 21 januari 1916. Dock ville
styrelsen framhålla behovet av, att anslaget till stipendier höjdes från förut föreslagna
beloppet 2,500 kronor till 5,000 kronor att utdelas med 500 kronor till
en var av de tio deltagarna i den kostnadsfria kursen. Stipendiebeloppet syntes
böra utbetalas vid kursens slut, sedan stipendiat visat sig med goda vitsord hava
genomgått densamma.
De personliga kostnaderna för deltagarna i kursen, vilka kostnader icke
torde kunna sättas lägre än till omkring 3,000 kronor, vore för dem synnerligen
betungande. I dessa kostnader vore då förutom de direkta utgifterna även inräknade
de belopp, som läkarna, vare sig de innehade tjänst eller utövade endast
privat läkarverksamhet, gånge miste om genom bevistandet av kursen. Den rådande
läkarbristen torde även icke oväsentligt öka särskilt tjänsteläkarnas svårigheter
att deltaga i dylik kurs. De ifrågasatta understöden från statens sida borde
därför kunna anses synnerligen väl motiverade.
Under åberopande av vad styrelsen sålunda ävensom i förenämnda
skrivelser den 16 november 1908 och den 21 januari 1916 anfört i ämnet
hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition
om anslag å extra stat dels å 5,300 kronor för anordnande av
kostnadsfri undervisning vid kurs för vinnande av behörighet till förste
provinsialläkarbefattning, vilken kurs vore avsedd för tio deltagare, dels
ock å 5,000 kronor till stipendier för bevistande av nämnda kurs att
utdelas på sätt av Kungl. Maj:t närmare bestämdes.
Statskontoret har i infordrat utlåtande av den 24 september 1917
anfört, att, även om prisförhållandena år 1919 skulle ställa sig något
gynnsammare än för närvarande, det måhända kunde befaras, att antalet
deltagare i den ifrågasatta kursen komme att bliva otillräckligt,
därest icke från statsverkets sida ett mera avsevärt bidrag för täckande
av de med deltagandet i kursen förenade kostnader bereddes deltagarna
än som skett i fråga om 1916 års kurs. På grund härav har statskontoret
förklarat sig ej hava något att erinra mot framställningen.
Departement!! Uppenbarligen är det av största vikt, att eu tillräckligt stor konetieten.
tingent läkare städse finnes tillgänglig, vilken besitter författningsenligt
Rjiitto huvudtiteln. 191
föreskrivna kunskaper för erhållande av förste provinsialläkarbefatt- [hd.]
ningar. Den betydelse, besättandet av dessa befattningar bär för landets
sjukvårds- och hälsovårdsväsen, torde ej här behöva framhållas.
Föi de läkare, som önska förskaffa sig erforderlig kompetens till
nämnda befattningar, äro ifrågavarande kurser otvivelaktigt synnerligen
lämpliga och till och med nästan oumbärliga. Emellertid medför bevistandet
av kurserna avsevärda utgifter för deltagarna. Dit höra till
en början kostnaderna för resa från hemorten till platsen, där kurserna
hållas, och åter, för uppehället under den tid, kurserna pågå, samt avgifterna
för undervisningen. Härtill kommer, att de i kurserna deltagande
läkarna äro nödsakade att under tiden avstå tjänstgöringspenningar
och inkomst av praktik. På grund av nu rådande läkarbrist och därmed
följande svårighet att erhålla vikarier tvingas deltagande tjänsteläkare
dessutom oftast att till sin vikarie utbetala så hög ersättning,
att han för bestridande av denna utgift måste tillgripa sin lön.
Tydligt är, att de här angivna kostnaderna, vilka alltid måst
kännas betungande, under nu rådande dyrtid torde vara nära nog
oöverkomliga.
Det torde sålunda vara nödvändigt, att staten träder hjälpande
emellan för underlättandet av kursernas bevistande. I sådant hänseende
synas de av medicinalstyrelsen föreslagna beloppen vara väl avpassade
för ändamålet. De föreslagna avgifterna till undervisningen, vilka äro
desamma som. de, vilka erlagts vid den år 1916 anordnade kursen,
kunna synbarligen ej beräknas lägre än som skett. Med antagande
av,, att samtliga kostnader för varje deltagare, därest statsbidrag ej
utginge, skulle uppgå till 3,000 kronor, torde det för stipendium före-''
slagna beloppet, 500 kronor, vara väl behövligt. Det senast utdelade
antalet .stipendier är synbarligen för litet i förhållande till antalet deltagare
i kursen, och synas så många stipendier skäligen böra utdelas,
att en var av de kursdeltagare, som anses förtjänta att komma i åtnjutande
av kostnadsfri undervisning, jämväl erhåller nämnda understöd
till uppehället . under tiden för kursernas bevistande. Härvid synes
emellertid, i likhet med. vad som äger rum beträffande stipendier för
bevistande av de medicinska fortsättningskurserna, nu ifrågavarande
stipendier böra beviljas ävensom kostnadsfri undervisning meddelas
endast läkare, som är anställd i statens, landstings eller kommuns
tjänst.
Jag får sålunda hemställa, att Kung], Maj:t täcktes föreslå riksdagen -
[52.]
[53.]
Upprätthållande
av
riksförsäkrings
anstaltens
verksamhet.
(Extra anslag.
192 Sjätte huvudtiteln.
att på extra stat för år 1919 anvisa
dels till stipendier för i statens, landstings eller
kommuns tjänst anställda läkare för bevistande av kurs
för vinnande av behörighet till förste provinsialläkartjänst
ett förslagsanslag, högst 5,000 kronor,
dels ock för beredande av kostnadsfri undervisning
åt dylika deltagare ett förslagsanslag, högst 5,300
kronor.
5G. Till gäldande av Sveriges andel i kostnaderna
för den internationella hälsovårdsbyrån i Paris, oförändrat
ordinarie anslag, förslagsanslag............................... kronor 7,000: —
G. Sociala verk och inrättningar.
Riksförsäkringsanstalten.
1. Riksförsäkringsanstalten, oförändrat ordinarie
anslag .....................................................1................................. kronor 104,800: —
2. Upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksamhet.
För upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksamhet, utöver
anslaget å ordinarie stat, har riksdagen å extra stat för år 1918 anvisat
ett förslagsanslag å 630,000 kronor.
I detta sammanhang tillåter jag mig erinra, att riksdagen, i sammanhang
med fastställande av arvodes- och omkostnadsstat för förvaltningen
av den i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för
olycksfall i arbete omförmälda fond, medgivit, att det för ifrågavarande
ändamål erforderliga belopp, 11,500 kronor, finge utgå av förslagsanslag,
som å extra stat anvisades för upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens
verksamhet.
I skrivelse den 30 augusti 1917 avgav riksförsäkringsanstalten
förslag till användningen av förenämnda anslag å 630,000 kronor.
Tillika har anstalten i särskild skrivelse av samma dag inkommit med
förslag i fråga om anvisande av anslag å extra stat för år 1919 för
upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens verksamhet.
I sin förstnämnda skrivelse föreslog anstalten följande användning
av det för år 1918 beviljade anslaget:
SJ sitte huvudtiteln.
11)3
avlöning till extra tjänstemän, amanuenser och andra extra
biträden samt extra vaktmästare ävensom vikariatsersätt
ning
och ersättning till sakkunniga m. in., förslagsvis......
hyra, förslagsvis .............................................................................
kostnad för uppvärmning, belysning och städning, resekostnadsocli
traktamentsersättningar, rättegångskostnader, tryckningskostnader
samt kostnader för prenumeration å tidningar
och tidskrifter, för inköp av böcker och för annonsering,
för anskaffning och underhåll av inventarier m. m.,
förslagsvis ..............................................................................
kostnad för ortsombuden samt för andra dylika kostnader,
förslagsvis .............................................................................
kostnad för läkarundersökning och anskaffande av läkarbetyg,
då sådant ej skall av arbetsgivare bekostas, åt skadad i
anstalten försäkrad samt för andra dylika kostnader, förslagsvis
...................................................................................
omkostnader för förvaltningen av den i 19 § av lagen den 17
juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda
fond..................................................................................
kronor 268,600: —
» 33,400: —
» 92,000: —
» 225,000: —
» 16,000: -
» 11,500: —
Summa kronor 646,500: —
Sedermera har Kungl. Maj:t den 26 oktober 1917 fastställt följande
stat för de avlöningar och omkostnader i riksförsäkringsanstalten för
år 1918, vilka icke äro upptagna i ordinarie stat:
avlöning till extra tjänstemän, amanuenser och andra extra
biträden samt extra vaktmästare ävensom vikariatsersättningar
och ersättning till sakkunniga m. m., förslagsvis
hyra, förslagsvis...........................................................................
kostnad för uppvärmning, belysning och städning, resekostnadsoch
traktamentsersättningar, rättegångskostnader, tryckningskostnader
samt kostnader för prenumeration å tidningar
och tidskrifter, för inköp av böcker och för annonsering,
för anskaffning och underhåll av inventarier m. m.,
förslagsvis.................................................................................
kostnad för ortsombuden samt för andra dylika kostnader,
förslagsvis ...........................................................................
kostnad för läkarundersökning och anskaffande av läkarbetyg,
då sådant ej skall av arbetsgivare bekostas, åt skadad i
anstalten försäkrad samt för andra dylika kostnader, förslagsvis
..................................................................................
kronor
»
»
267,000: —
33,400: —
88,600: —
225,000: —
16,000: —
Summa kronor 630,000: —
[53.]
Tillika har Kungl. Maj:t föreskrivit, att hos anstalten må, i mån
av behov, tillsvidare under år 1918, utöver de i den ordinarie staten
upptagna befattningshavare, vara anställda ytterligare
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft.
25
194
Sjätte huvudtiteln.
[53.]
10 tjänstemän i andra lönegraden (sekreterare, förste aktuarier, förste byråingenjörer),
13 tjänstemän i första lönegraden (notarier, aktuarier, byråingenjörer),
1 biträdande läkare,
1 materialförvaltare,
6 kvinnliga biträden i tredje lönegraden (kassör, bokhållare),
24 kvinnliga biträden i andra lönegraden och
44 kvinnliga biträden i första lönegraden.
Dessa befattningshavare skola äga åtnjuta följande arvoden för år
räknat:
eu var av tjänstemännen i andra lönegraden 5,600 kronor, därav 1,800 kronor
skola anses motsvara tjänstgöringspenningar,
en var av tjänstemännen i första lönegraden 3,900 kronor, därav 1,500 kronor
skola anses motsvara tjänstgöringspenningar,
biträdande läkaren 3,000 kronor,
materialförvaltaren 1,950 kronor, därav 750 kronor skola anses motsvara
tjänstgöringspenningar,
en var av de kvinnliga biträdena i tredje lönegraden 1,950 kronor, därav
750 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar, varjämte det kvinnliga
biträde, som bestrider kassörsgöromålen, äger uppbära felräkningspenningar med
300 kronor,
en var av de kvinnliga biträdena i andra lönegraden 1,550 kronor, därav
550 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar, samt
en var av de kvinnliga biträdena i första lönegraden 1,150 kronor, därav
350 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar;
allt att månadsvis till vederbörande utbetalas.
Kungl. Maj:t har vidare förklarat, att dessa befattningshavares
arvoden jämte felräkningspenningar till kassören skola utgå av det uti
avlönings- och omkostnadsstaten för år 1918 uppförda anslag å 267,000
kronor till avlöning till extra tjänstemän, amanuenser och andra extra
biträden samt extra vaktmästare ävensom vikariatsersättningar och ersättning
till sakkunniga m. m.
Slutligen har Kungl. Maj:t bemyndigat riksförsäkringsanstalten att
— i likhet med vad förut utan erinran från riksdagens sida ägt rum
beträffande pensionsstyrelsen — till vissa tjänstemän hos anstalten,
som åtnjuta avlöning å ordinarie eller extra stat och vilka förordnas
att tjänstgöra som tillfälliga ledamöter hos anstalten, utgiva, utöver
deras innehavande avlöning enligt stat, fyllnadsarvode antingen till
belopp, högst motsvarande skillnaden mellan deras egna och byråchefs
tjänstgöringspenningar eller, därest de nödgas avstå sina egna tjänstgöringspenningar
till person, som under tiden förordnas att uppehålla
deras befattningar, till belopp högst motsvarande byråchefs tjänstgörings
-
Sjiltte huvudtiteln.
195
penningar. Bemyndigandet i fråga har lämnats för tiden till den L juli [53.]
1918; och har jag för avsikt att, därest erinran ej framställes av riksdagen,
tillstyrka Kungl. Maj:t att även för tiden därefter lämna anstalten
dylikt bemyndigande. Uärvid torde jämväl, på sätt även medgivits i
fråga om peusionsstyrelsen, personer, vilkas förordnanden såsom tillfälliga
ledamöter äro av längre varaktighet, böra berättigas till semester
under en och en halv månad årligen med bibehållande av de med förordnandet
följande avlöningsförmåner oavkortade.
Redan den 29 juni 1917 har Kungl. Maj:t härjämte förklarat, att
det för olycksfallsförsäkringsfondens förvaltning erforderliga beloppet,
11,500 kronor, skall utgå av ifrågavarande å extra stat anvisade förslagsanslag
å 630,000 kronor.
I sin skrivelse den 30 augusti 1917 med förslag i fråga om an- Riksförsäkvisande
av anslag å extra stat för år 1919 för upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens
verksamhet har anstalten till en början framhållit,
att anstalten, med hänsyn till den från och med 1918 års början inträdande
fullständiga omläggningen av anstaltens verksamhet, nu saknade
möjlighet att med tillförlitlighet i detalj bedöma omfattningen av
anstaltens göromål m. m. under år 1919. På grund härav både anstalten
ansett det lämpligast, att anslaget i fråga, vilket ju för övrigt
vore av förslagsanslags natur, upptoges med i huvudsak samma belopp
för år 1919 som för år 1918.
Under hänvisning i övrigt till sitt förslag i fråga om användning
av det för år 1918 beviljade »anslaget, har riksförsäkringsanstalten beträffande
i nämnda förslag upptagna anslagsposter framhållit, att då
kostnaden för läkarundersökning och anskaffande av läkarbetyg m. m.,
vilken kostnad avsåge allenast olycksfall, som inträffade före den 1
januari 1918, givetvis komme att minskas under år 1919, det härför
beräknade beloppet syntes kunna nedsättas med 8,000 kronor.
Vidare har riksförsäkringsanstalten framställt förslag om ökning
av anslaget med 1,000 kronor, för att arvode åt ställföreträdare för
generaldirektören må kunna beredas. Rörande den tidigare behandlingen
av frågan om ett dylikt arvode ber jag få meddela följande.
I skrivelse den 17 april 1916 angående stat för anstalten under
åren 1917 och 1918 yttrade anstalten, att det med den stora omfattning,
anstaltens verksamhet komme att erhålla, syntes vara nödvändigt,
att en av anstaltens ledamöter erhölle i uppdrag att vara generaldirektörens
ställföreträdare och att för denne beräknades särskilt arvode.
Riksförsäkringsanstalten anförde härutinnan vidare följande:
Sjätte huvudtiteln.
[53.]
196
»Riksförsäkringsanstalten torde, om det föreliggande lagförslaget antagen,
komma att erhålla en synnerligen omfattande och olikartad ämbetsverksamhet.
Redan på grund av arbetet inom anstalten och för dess sammanhållande synes
det därför vara nödvändigt, att generaldirektören erhåller en ställföreträdare.
Härtill kommer emellertid, att då riksförsäkringsanstalten bör stå i ständig beröring
med det praktiska livet och taga hänsyn till dess krav, måste riksförsäkringsanstaltens
chef, liksom redan nu är fallet, i betydande omfattning företaga
resor för samråd med arbetsgivare m. fl. och för inspektioner av riksförsäkringsanstaltens
ombud. På anförda skäl hemställer riksförsäkringsanstalten alltså,
att för en byråchef i riksförsäkringsanstalten, som förordnas till ställföreträdare
för generaldirektören, upptages ett arvode av 1,000 kronor.»
Frågan om arvode åt ställföreträdare för generaldirektören i riksförsäkringsanstalten
blev emellertid ej föremål för behandling vid 191(5
års riksdag.
Sedan riksförsäkringsanstalten i skrivelse den 30 september 1916
rörande anslag till anstalten att äskas av 1917 års riksdag ånyo framställt
förslag om arvode åt eu ställföreträdare för generaldirektören,
yttrade vederbörande departementschef vid föredragning härav, att det
syntes honom, som om vid ett ämbetsverk av den omfattning, riksförsäkringsanstalten
för framtiden komme att erhålla, skulle vara behövligt,
att en av verkets ordinarie ledamöter och bland dem den
därtill mest lämpade förordnades såsom ställföreträdare för generaldirektören.
Att upptaga frågan om särskilt arvode till ställföreträdaren,
innan ämbetsverkets organisation vunnit erforderlig stadga, ansåge han
sig emellertid ej kunna förorda.
Något arvode till generaldirektörens*ställföreträdare blev ej heller
i staten upptaget.
I sin skrivelse den 30 augusti 1917 anför riksförsäkringsanstalten
i detta ämne följande:
»Visserligen är riksförsäkringsanstaltens blivande organisation ännu ej
definitivt fastslagen. Men det synes redan nu uppenbart, att åtgärder måste
vidtagas för att bereda generaldirektören lättnad i hans arbetsbörda. Redan
riksförsäkringsanstaltens verksamhet på grund av lagen den 5 juli 1901 angående
ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete har för riksförsäkringsanstaltens
chef medfört betydande arbetsuppgifter; och då nu — jämte det verksamheten
enligt 1901 års lag i viss mån fortsätter — från och med år 1918 hela
den omfattande försäkringen enligt lagen den 17 juni 1916 tillkommer, är det
nödvändigt, att riksförsäkringsanstaltens chef befrias från handläggningen av
särskilt en del löpande ärenden samt att dessa ärenden överlämnas till en ställföreträdare
för generaldirektören. Ställföreträdaren skulle dessutom givetvis
hava att vid förfall för generaldirektören inträda i dennes ställe. Härvid torde
få framhållas, att chefen för riksförsäkringsanstalten måste i avsevärd omfattning
företaga tjänsteresor, deltaga i sammanträden, överläggningar o. d. Slutligen
Sjätte huvudtiteln.
torde fil erinras, :itt bland andra pensionsstyrelsen cell medicinalstyrelsen bevil- [53.]
jats anslag till ställföreträdare för generaldirektören.
För att emellertid icke föregripa riksförsäkringsanstaltens blivande organisation
synes det dock lämpligast, att arvode till ställföreträdaren för generaldirektören
endast uppföres å extra stat. Samma belopp som i flera andra ämbetsverk
eller 1,000 kronor synes böra upptagas.»
På grund av vad sålunda anförts bär riks försäk ringsan stalten
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att för upprätthållande
av riksförsäkringsanstaltens verksamhet, utöver anslaget å
ordinarie stat, å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag å 039,500
kronor.
Innan närmare erfarenhet vunnits beträffande riksförsäkringsanstal- Departements
tens verksamhet enligt den nya olycksfallsförsäkringslagen, synes an- ch9f n''
ledning ej förefinnas att utan särskilda skäl vidtaga någon förändring
beträffande extra anslaget till upprätthållande av anstaltens verksamhet.
Sålunda anser jag det nu ef böra ifrågakomma att verkställa förhöjning
av anslagsposten till extra tjänstemän m. m. I det statsrådsprotokoll
över eivilärenden, som låg till grund för Kungl. Maj:ts framställning
till näétlidet års riksdag, beräknades de i nämnda anslagspost
avsedda omkostnader till sammanlagt 273,000 kronor, därvid
förutsattes, att anslag å extra stat skulle utgå till två tjänstemän av
tredje lönegraden. Riksdagen uttalade emellertid som sin uppfattning,
att några tjänstebefattningar av tredje lönegraden icke borde uppföras
å extra stat, och ansåg vid detta förhållande en nedsättning av det
extra anslaget böra äga rum med 6,000 kronor. I enlighet härmed
har nu ifrågavarande anslagspost av Kungl. Maj:t för år 1918 upptagits
till 267,000 kronor; och torde av förut angivna skäl samma belopp
böra beräknas för år 1919.
I förenämnda statsrådsprotokoll hade vidare för hyra, uppvärmning,
belysning samt vissa andra uppgivna ändamål beräknats ett belopp av
tillhopa 122,000 kronor. Härvid hade emellertid hyran för anstaltens
lokaler förslagsvis beräknats till 30,000 kronor. Emellertid har Kungl.
Maj:t genom nådigt brev den 6 juli 1917 bemyndigat riksförsäkringsanstalten
att från och med den 1 oktober 1917 för en tid av fem år
och mot en hyra av 35,000 kronor för år räknat förhyra vissa lokaler.
En ökning av ifrågavarande anslagspost är således av denna anledning''
påkallad. Då bidrag till hyran utgår från barnmorskornas pensionsanstalt
och från det särskilda anslaget till bestridande av riksförsäkringsanstaltens
omkostnader för handhavande av ärenden rörande ersättning
för kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, torde denna
198
Sjätte huvudtiteln.
[53.]
ökning kunna begränsas till 3,400 kronor. Anslagsposten i fråga skulle
sålunda bestämmas till 125,400 kronor.
Riksförsäkringsanstaltens förslag, att anslagsposten för läkarundersökning
m. m. för år 1919 minskas till förslagsvis 8,000 kronor, bär
ej givit mig anledning till erinran.
Vid bestämmande av det extra anslagets belopp för år 1918 togs
ej hänsyn till de kostnader, som voro förbundna med förvaltningen av
den i 19 § av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i
arbete omförmälda fond. Då ifrågavarande kostnader emellertid enligt
riksdagens beslut skola gäldas av anslaget i fråga, lärer en förhöjning
av anslaget med 11,500 kronor av denna anledning böra ske.
Vidkommande slutligen frågan om arvode till en ställföreträdare
för generaldirektören lärer sådant icke för närvarande böra ifrågasättas.
Erfordras en dylik ställföreträdare, lärer den av byråcheferna, som
betros med detta uppdrag, böra tillsvidare fullgöra detsamma utan särskild
ersättning.
Enligt de av mig sålunda angivna grunder skulle alltså anslaget
för år 1919 böra beräknas sålunda:
avlöning till extra tjänstemän, amanuenser och andra extra
biträden samt extra vaktmästare ävensom vikariatsersättningar
och ersättning till sakkunniga m. m., förslagsvis
hyra, kostnad för uppvärmning, belysning och städning, resekostnads-
och traktamentsersättningar, rättegångskostnader,
tryckningskostnader samt kostnader för prenumeration
å tidningar och tidskrifter, för inköp av böcker och
för annonsering, för anskaffning och underhåll av inventarier
m. m., förslagsvis....................................................
kostnad för ortsombuden samt för andra dylika kostnader,
förslagsvis ..........................................................................
kostnad för läkarundersökning och anskaffande av läkarbetyg,
då sådant ej skall av arbetsgivare bekostas, åt skadad i
anstalten försäkrad samt för andra dylika kostnader, förslagsvis
................................................................................
omkostnader för förvaltningen av den i 19 § av lagen den 17
juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete omförmälda
fond, förslagsvis ......................................-..............................
kronor 267,000: —
» 125,400: —
» 225,000: —
8,000: —
11,500: —
Summa kronor 636,900: —
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för upprätthållande av riksförsäkringsanstaltens
verksamhet, utöver anslaget å ordinarie stat, å extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag å 636,900
kronor.
S,jätte huvudtiteln.
199
3. Bestridande av statsverket åliggande kostnader enligt 19 och
37 §§ i lagen om försäkring för olycksfall i arbete.
1 19 § andra stycket av lagen om försäkring för olycksfall i arbete
den 17 juni 1916 stadgas följande:
»Angående tid och sätt för erläggande av avgifter för försäkringar
i riksförsäkringsanstalten bestämmes av Konung och riksdag. Avgitter,
som icke på föreskrivet sätt blivit erlagda, förskjutas av statsverket och
indrivas i den ordning, som för indrivning av resterande kronoutskylder
är stadgat.»
Vidare stadgas i 37 § — som behandlar frågan om arbetsgivares
skyldighet att till arbetare vid sjukdom, som förorsakats av olycksfall
i arbete, under de 35 första dagarna efter dagen för olycksfallet utgiva
viss ersättning — bland annat följande:
»Kan den skadade, på grund av arbetsgivarens obestånd eller av
annan anledning, ej utfå ersättningen, utgives densamma, i arbetsgivarens
ställe av den försäkringsinrättning, i vilken hans arbetare äro försäkrade
enligt 4 §, ägande inrättningen av arbetsgivaren söka åter vad
sålunda utgivits. Förlust, som på grund av denna bestämmelse må
uppkomma för riksförsäkringsanstalten, ersättes av statsmedel.»
Enligt förordningen den 14 juni 1917 angående uppbörd av avgifter
för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete sker dylik uppbörd i vissa fall genom
postsparbanken, men eljest i samband med den allmänna kronouppbörden.
Sker uppbörden i samband med kronouppbörden, skall vederbörande
uppbördsmyndighet före den 15 maj varje år till riksförsäkringsanstalten
insända särskild förteckning över de avgifter för det sist förflutna året,
som icke före den 1 i samma månad i vederbörlig ordning redovisats,
varefter denna förteckning skall av riksförsäkringsanstalten ingivas till
statskontoret, som jämlikt 19 § andra stycket i lagen förskjuter de
resterande avgifterna. 1 fråga om uppbörd av avgifter genom postsparbanken
gäller, att till postsparbanken inbetalda medel skola inom
viss angiven tid redovisas till riksförsäkringsanstalten, som över de
resterande avgifterna uppgör förteckning, vilken för avgifternas förskjutande
ingives till statskontoret. Det torde sedermera i båda fallen ankomma
på statskontoret att låta föranstalta om försäkringsavgifternas
indrivning i den ordning, som för indrivning av resterande kronoutskylder
är stadgat.
[54.]
Bestridande
av statsverket
åliggande
kostnader
enligt 19 och
37 §§ i lagen
om försäkring
för olycksfall
i arbete.
Ordinarie
anslag.)
200
Sjätte huvudtiteln.
[54.] Beträffande åter det anförda stadgandet i 37 § torde riksförsäkrings
anstalten
hava att själv vidtaga åtgärder för utsökande hos arbetsgivaren
av ersättningsbelopp, som utgivits av anstalten på grund av samma
stadgande. Först då ett ersättningsbelopp ej kunnat indrivas hos arbetsgivaren,
kan anstalten vara befogad till ersättning härför av statsmedel.
Ersättning torde även i detta fall böra utgivas av statskontoret
på rekvisition av riksförsäkringsanstalten.
I skrivelse den 10 november 1917 har riksförsäkringsanstalten anfört
följande:
»För bestridande av de kostnader, som på grund av de anförda stadgandena
i 19 och 37 §§ av lagen kunna åligga statsverket, torde i riksstaten under
sjätte huvudtiteln böra uppföras ett ordinarie förslagsanslag. Beträffande beloppet
av detta anslag är det givetvis synnerligen vanskligt att verkställa någon
beräkning. Emellertid har riksförsäkringsanstalten i fråga om beloppet av de
försäkringsavgifter, som kunna väntas ej bliva i föreskriven ordning erlagda, i
utlåtande den 15 januari 1916 över ålderdomsförsäkringskommitténs förslag till
lag om försäkring för olycksfall i arbete erinrat om erfarenheten från Holland,
där beloppet av de premier, som ej kunnat indrivas, uppgått till högst 30,000
gulden för år eller mindre än 1 procent av hela premiesumman. Med hänsyn
härtill skulle man kunna tänka sig, att ett belopp av en procent av summan ay
försäkringsavgifterna skulle visa sig tillräckligt för det i 19 § andra stycket omförmälda
ändamål under förutsättning, att de försäkringsavgifter, som — på sätt
i 19 § föreskrives — efter indrivning utbekommas hos vederbörande arbetsgivare,
få användas till ökning av anslaget.
Summan av försäkringsavgifterna till riksförsäkringsanstalten har beräknats
för den obligatoriska försäkringen till 4 miljoner kronor och för den frivilliga
försäkringen till % miljon kronor eller tillhopa 4 3/4 miljoner kronor. Beräknas
det för ändamålet erforderliga beloppet till 1 procent av sistnämnda summa,
skulle detsamma uppgå till 47,500 kronor.
Statsverkets kostnad på grund av den ovan anförda bestämmelsen i 37 §
torde bliva ganska obetydlig. Sannolikt torde det vara tillräckligt, att för detta
ändamål beräknas omkring 2,500 kronor.
Anslaget i sin helhet skulle alltså uppgå till förslagsvis 50,000 kronor.»
Under åberopande av vad sålunda anförts har riksförsäkringsanstalten
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels under riksstatens sjätte huvudtitel å ordinarie stat uppföra
ett förslagsanslag å 50,000 kronor till bestridande av de utgifter, som
kunna drabba statsverket på grund av 19 § andra stycket och 37 §
sista stycket i lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni
1916,
dels ock medgiva, att de försäkringsavgifter, som på grund av
19 § andra stycket i nyssnämnda lag indrivits i den ordning, som för
indrivning av resterande kronoutskylder är stadgat, må läggas till
Sjätte huvudtiteln.
201
nyssberörda anslag och användas för det ändamål, vartill detsamma är [64.]
avsett.
På grund av remiss har slatskontoret den 19 november 1917 av- Statskontoret,
givit utlåtande i ärendet samt därvid anfört:
»I likhet med riksförsäkringsanstalten anser statskontoret, att de i 19 § av
lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916 omförmälda avgifter,
som icke på föreskrivet sätt blivit erlagda och som enligt samma stadgande
skola ''förskjutas’ av statsverket och indrivas i den ordning, som för indrivning
av resterande kronoutskylder är stadgat, böra av statskontoret anordnas, icke
under förskottstitel utan å ett för ändamålet under sjätte huvudtiteln uppfört
anslag, vilket bör erhålla förslagsanslags natur. Från samma anslag torde även
lämpligen böra utgå sådan kostnad, som enligt § 37 i samma lag kan komma att
drabba statsverket. , ..
Vad angår sådana avgifter, som efter indrivning jämlikt § 19 i namnda lag
komma att till statsverket inflyta, synas dessa böra tillgodoföra* berörda anslag
såsom anslaget tillhörande ''särskilda uppbördsmedel’.»
I likhet med myndigheterna anser jag, att ett ordinarie förslags- nepartements*
anslag bör från och med år 1919 uppföras å riksstaten för bestridande cliefenav
kostnader av angiven art. Beträffande anslagets belopp har ej erinran
från min sida förekommit mot vad riksförsäkringsanstalten i sådant
avseende föreslagit.
De medel av ifrågavarande beskaffenhet, som tilläventyrs kunna
erfordras under år 1918, torde kunna av statskontoret förskotteras samt
efter ingången av år 1919 avföras å anslaget.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels att för bestridande av enligt 19 och 31 §§ i lagen
om försäkring för olycksfall i arbete uppkommande kostnader,
som äro av beskaffenhet att skola gäldas av statsverket,
å riksstaten under sjätte huvudtiteln från och
med år 1919 uppföra ett ordinarie förslagsanslag å
60,000 kronor;
dels ock besluta, att de försäkringsavgifter, som
på grund av förstnämnda lagrum indrivits i den ordning,
som för indrivning av resterande kronoutskylder
är stadgad, skola uppdebiteras å berörda anslag såsom
särskilda uppbördsmedel.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft.
26
202
Sjätte huvudtiteln.
4. Omkostnader för handläggning av ärenden rörande ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
[55.] Jämlikt förordningen den 18 juni 1909 angående tillämpning av
Omkostnader förordningen samma dag om ersättning i anledning av kroppsskada,
för handlägg, ådragen under militärtjänstgöring, tillkommer det riksförsäkringsanstalten
Trenden bestämma ersättning enligt sistnämnda förordning. Medel till bestrirörande
dande av utgifter i anledning av riksförsäkringsanstaltens befattning
^anledning med dylika ärenden anvisades till en början å förskottstitel. Då emelav
kropps- lertid berörda utgifter voro av årlig natur och sålunda anslag för ändaådragenunder
malet borde beräknas å riksstaten, beslöt 1916 års riksdag att för bemintärtjänst-
stridande av vissa omkostnader för riksförsäkringsanstalten för hand(ExtClntu
^ av ärenden rörande ersättning i anledning av kroppskada,
xUa ans ^ ådragen under militärtjänstgöring, på extra stat för år 1917 anvisa ett
förslagsanslag av 6,500 kronor.
Sedermera har riksdagen för ifrågavarande ändamål på extra sta,t
för år 1918 anvisat ett förlagsanslag av 9,500 kronor.
Det för sistnämnda år beviljade anslaget grundade sig å följande
beräkning:
arvode till riksförsäkringsanstaltens överläkare ............................. kronor 300:_
arvode till en biträdande läkare ...................................................... » l 500:_
hyresbidrag (inklusive bidrag till uppvärmning, städning, belysning,
telefon m. m.)..................................................................... » 800: —
kostnad för läkarbetyg och undersökning i anledning av skador » 2,700: —
kostnad för biträden, för anskaffande av inventarier, tryckning
samt skrivmaterialiér och expenser .......................................... » 3,700:_
eventuella rättegångskostnader ............................................ » ’ö00:_
Summa kronor 9,500: —
1 skrivelse den 30 augusti 1917 har riksförsäkringsanstalten
avgivit förslag beträffande anslag för ändamålet för år 1919. Riksförsäkringsanstalten
har därvid till eu början erinrat, att anstalten
för närvarande hade under behandling frågan om omarbetning av nu
gällande bestämmelser angående ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring.'' Detta förslag komme inom kort att
underställas Kungl. Maj:ts prövning och vore av beskaffenhet att inverka
på anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål. Riksförsäkringsanstalten
har emellertid ansett kostnaderna för år 1919 tillsvidare kunna beräknas
till 18,600 kronor enligt följande uträkning:
Sjette huvudtiteln.
203
arvode till riksförsäkringsanstaltens överläkare ......................... kronor 300: —■
arvode till en biträdande läkare................................................... » 3,000: —
hyresbidrag (inklusive bidrag till uppvärmning, städning, belysning,
telefon m. in.) ................................................................. » 800: —
kostnad för läkarbetyg och undersökning i aidedning av skador » 4,200: —
kostnad för biträden, för anskaffande av inventarier, tryckning
samt skrivmaterialier och expenser......................................... » 9,300: —
eventuella rättegångskostnader.................................................... » 1,000: —
Summa kronor 18,600: —
Frågan om ändring av nu gällande bestämmelser angående ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
lärer måhända komma att underställas innevarande års riksdag. Vid
sådant förhållande och med hänsyn till vad riksförsäkringsanstalten anfört
hemställer jag för närvarande allenast, att Kungl. Maj: t måtte
föreslå riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kan komma
att avlåtas i fråga om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, för bestridande
av vissa omkostnader för riksförsäkringsanstalten för
handläggning av ärenden rörande dylik ersättning beräkna
ett förslagsanslag på extra stat för år 1919 av
18,600 kronor.
5. Ersättning till postsparbanken för dess bestyr för riksförsäkringsanstaltens
räkning.
I anledning av Kungl. Maj:ts proposition beslöt 1902 års riksdag,
i sammanhang med riksförsäkringsanstaltens inrättande, att från och
med år 1903 finge till ersättningar åt postsparbanken för uppbörd av
försäkringsavgifter och utbetalning av ersättningsbelopp för riksförsäkringsanstaltens
räkning årligen användas förslagsvis 20,000 kronor att
utgå från arbetarförsäkringsfondens intressemedel.
I enlighet med de i nämnda proposition angivna grunder meddelade
Kungl. Maj:t genom beslut den 31 oktober 1902 bestämmelser i
anledning av postsparbankens anlitande för uppbörd, förvaltning och
utbetalning av medel för riksförsäkringsanstaltens räkning.
Då 1908 års riksdag, på Kungl. Maj:ts framställning, beslöt anordna
en särskild för fiskare avsedd försäkring, medgavs tillika, att de
ökade kostnader, som kunde uppkomma för postsparbanken för dess
Departements
chefen.
[56.]
Ersättning
till postsparbanken
för
dess bestyr för
riksförsäkrings
anstaltens
räkning.
(Extra anslag.)
204
Sjätte huvudtiteln.
56.j bestyr med nämnda försäkring, iinge utgå från det av riksdagen från
arbetarförsäkringsfondens intressemedel till postsparbanken förslagsvis
redan anvisade anslag.
Sedermera har riksdagen på extra stat för vart och ett av åren
1912—1918 anvisat särskilda förslagsanslag att användas till ersättning
åt postsparbanken för dess bestyr med uppbörd och utbetalningar m. m. för
riksförsäkringsanstalten. För sistnämnda år anvisades för ändamålet ett
belopp av 53,500 kronor.
Genom brev den 30 juni 1913 fastställde Kungl. Maj:t ändrade
grunder för ersättningens utgående till postsparbanken att gälla från
och med år 1914, så att densamma för handläggning av göromål, tillhörande
riksförsäkringsanstalten och fiskarförsäkringen, skulle utgå med
7 öre för varje av postsparbanken förmedlad inbetalning eller utbetalning
samt med 0,4 procent å beloppet av institutionernas av banken förvaltade
medel vid årets utgång.
Det av 1917 års riksdag för ifrågavarande ändamål beviljade anslaget
avsåg att utgöra gottgörelse till postsparbanken för dess bestyr
under år 1918 med dels uppbörd och utbetalningar enligt lagen den 5
juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete,
dels uppbörd och utbetalningar enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring
för olycksfall i arbete, dels den för fiskare avsedda försäkring,
och dels förvaltningen av de jämlikt 1901 års lag fonderade medel.
Genom beslut den 14 juni 1917 har Kungl. Maj:t ställt nämnda
anslag till styrelsens för postsparbanken förfogande samt därvid föreskrivit,
att vid anslagets användande förenämnda i brevet den 30 juni
1913 meddelade föreskrifter skulle äga tillämpning.
Den 14 juni 1917 har Kungl. Maj:t vidare utfärdat förordning angående
uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, genom vilken förordning
stadgats, att uppbörden av dylika avgifter i regel skall ske i
samband med den allmänna kronouppbörden men i vissa särskilt angivna
fall genom postsparbanken.
Sedermera har Kungl. Maj:t den 21 december 1917 utfärdat bestämmelser
angående sättet för utbetalning av ersättning enligt nyssnämnda
lag. Enligt dessa bestämmelser erfordras ej postsparbankens medverkan
för ifrågavarande utbetalningar.
Då uppbörd av avgifter enligt 1901 års lag efter 1919 års ingång
som regel icke vidare torde ifrågakomma, skulle alltså postsparbankens
åligganden i förevarande hänseende under sistnämnda år huvudsakligen
komma att bliva följande:
Sjätte huvudtiteln.
205
1) utbetalningar enligt 1901 års lag, [56.]
2) uppbörd » 1916 » » ,
3) bestyr med den för fiskare avsedda försäkring samt
4) » » förvaltningen av de jämlikt 1901 års lag fonderade
medel.
Med skrivelse den 18 december 1917 bär riksförsäkringsanstalten
överlämnat en inom styrelsen för postsparbanken upprättad promemoria,
innefattande beräkning av anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål
under år 1919. Enligt denna beräkning skulle för sistnämnda år erfordras
ett anslag å 48,460 kronor. Beräkningen är emellertid uppgjord
under förutsättning av bifall till eu av styrelsen för postsparbanken i
skrivelse den 29 november 1917 gjord framställning om ändrade grunder
för beräkning av ersättning till posttjänstemän för handläggning av
postsparbanksgöromål. Som denna framställning ännu är beroende på
Kungl. Maj:ts prövning och ytterligare utredning i ämnet torde vara
erforderlig, hemställer jag för närvarande endast, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kan komma
att i ämnet avlåtas, på extra stat för år 1919 beräkna
ett förslagsanslag av 48,460 kronor att användas till
ersättning åt postsparbanken'' för dess bestyr med uppbörd
och utbetalningar för riksförsäkringsanstalten.
6. Statens bidrag till fiskares försäkring.
Till bestridande av statens bidrag till fiskares försäkring har allt [57.]
sedan år 1912 å riksstaten under sjätte huvudtiteln varit uppfört ett statens bidrag
ordinarie förslagsanslag å 16,000 kronor. försäkring.
I skrivelse den 20 september 1917 har riksförsäkringsanstalten (Ordinarie
framlagt förslag till nya bestämmelser angående försäkring av fiskare an,lag)
för skada till följd av olycksfall. Riksförsäkringsanstalten har tillika
framhållit, att vid ett antagande av nämnda bestämmelser en ökning
av statens bidrag för ifrågavarande ändamål komme att bliva erforderlig;
och har anstalten i följd härav beräknat en förhöjning av omförmälda
förslagsanslag till 34,000 kronor.
Då jag torde bliva i tillfälle att under den närmaste tiden fram- Departements
lägga förslag till nya bestämmelser i förevarande avseende, lärer en för- chefen,
höjning av nämnda förslagsanslag böra beräknas i enlighet med riksförsäkringsanstaltens
förslag.
206
Sjätte huvudtiteln.
[57.] Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kan komma
att i ämnet avlåtas, beräkna en höjning från och med
år 1919 av det ordinarie förslagsanslaget till bestridande
av statens bidrag till fiskares försäkring, nu
16,000 kronor, med 18,000 kronor eller till 34,000
kronor.
Försäkringsråd et.
7. Försäkringsrådet.
Försäkrings- Med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning har
(Ordinarie nästlidet ars riksdag från och med år 1918 i riksstaten under sjätte
anslag.) huvudtiteln uppfört ett ordinarie anslag till försäkringsrådet å 64,300
kronor.
Kungl. Maj:t har sedermera den 29 juni 1917 fastställt ordinarie
avlöningsstat för försäkringsrådet att tillämpas från och med år 1918
ävensom stadgat vissa allmänna villkor och bestämmelser för åtnjutande
av dessa avlöningsförmåner- (sv. förf.-saml. nr 467).
Någon anledning att ifrågasätta ändring av det ordinarie anslaget
torde för närvarande ej förefinnas, utan bör detsamma upptagas med
oförändrat belopp eller.................................................... kronor 64,300: —
8. Upprätthållande av försäkringsrådets verksamhet.
[58.] 1917 års riksdag har vidare för upprätthållande av försäkrings
Upprätt-
rådets verksamhet under år 1918, utöver anslaget å ordinarie stat, på
^örsTkrin T ex^ra stat för- samma år anvisat ett förslagsanslag av 55,000 kronor.
rådets verk- Sedermera har Kungl. Maj: t den 30 november 1917 fastställt följande
samhet, stat för de avlöningar och omkostnader i försäkringsrådet för år 1918,
(Extraanslag.) y^ka jcke ^r0 Upptagna j ordinarie stat:
lönetillägg åt presidenten ............................................................. kronor 3,000: —
avlöning åt extra tjänstemän, amanuenser och andra extra
biträden samt extra vaktmästare ävensom vikariatsersättningar,
ersättning åt sakkunniga samt resekostnads- och
traktamentsersättningar m. m., förslagsvis ........................... » 35,475: —
tnad för uppvärmning, belysning och städning, tryckningskostnader
samt kostnader för prenumeration å tidningar
och tidskrifter, för inköp av böcker, för anskaffande och
underhåll av inventarier m. m., förslagsvis........................ » 16,525: —
Summa kronor 55,000: —
207
Sjiitte huvudtiteln.
Tillika bär Kung! Maj:t föreskrivit, att hos försäkringsrådet må [58.]
tillsvidare under år 1918, utöver de i den ordinarie staten upptagna
befattningshavare, vara anställda ytterligare ett försäkringsråd, en tjänsteman
i andra lönegraden (sekreterare), en tjänsteman i första lönegraden
(notarie) och en vaktmästare samt att dessa befattningshavare skola äga
åtnjuta följande arvoden för år räknat:
försäkringsrådet 7,800 kronor, därav 2,500 kronor skola anses motsvara
tjänstgöringspenningar,
tjänstemanen i andra lönegraden 5,000 kronor, därav 1,800 kronor skola
anses motsvara tjänstgöringspenningar,
tjänstemannen i första lönegraden 3,900 kronor, därav 1,500 kronor skola
anses motsvara tjänstgöringspenningar, och
. vaktmästaren 1,175 kronor, därav 350 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar,
allt att månadsvis till vederbörande utbetalas.
Dessa befattningshavares avlöningsförmåner, tillhopa 18,475 kronor,
skola utgå av förenämnda anslagsbelopp å 35,475 kronor till avlöning
åt extra tjänstemän m. m.
Beträffande den för ar 1918 fastställda extra staten har försäk- Departementsringsrådet
meddelat, att det måhända torde bliva nödvändigt att över- uhefen''
skrida en eller annan av de däri upptagna anslagsposterna. Särskilt
är härvid att märka, att riksdagen i sin skrivelse den 5 juni 1917 angående
anslag till försäkringsrådet förklarat sig förutsätta, att lämpligt
dagarvode samt reseersättning borde utgå till suppleanterna för de
ledamöter i rådet, soin representera arbetsgivarna och arbetarna. Då
vid äskande av anslag för försäkringsrådet sådan ersättning ej blivit
beräknad, kommer i följd härav anslagsposten till avlöning åt extra
tjänstemän m. m. att med all sannolikhet visa sig otillräcklig.
Ehuru med hänsyn till nämnda omständigheter en ökning av det
extra anslaget för år 1919 torde kunna ifrågasättas, lärer emellertid, då
anslaget är av förslagsanslags natur, med äskande av dylik-förhöjningkunna
anstå till ett kommande år, då erfarenhet beträffande rådets
verksamhet vunnits. Det extra anslaget för år 1919 skulle sålunda
utgå med oförändrat belopp.
På grund härav torde Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att för upprätthållande av försäkringsrådets verksamhet,
utöver anslaget å ordinarie stat, på extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 55,000
kronor.
208
Sjätte huvudtiteln.
Anslag till
socialstyrelsen
(Ordinarie
anslag.)
[59.]
Upprätthållande
av
socialstyrelsens
verksamhet.
(Extra anslag.)
Socialstyrelsen.
9. Socialstyrelsen.
I skrivelse den 4 september 1917 har socialstyrelsen avgivit förslag
beträffande de anslag till ändamål inom styrelsens förvaltningsområde,
som styrelsen ansett böra äskas av 1918 års riksdag.
Styrelsen anför inledningsvis, att styrelsen på grund av rådande
förhållanden låtit sig angeläget vara att iakttaga all möjlig sparsamhet
vid framställande av dessa anslagsäskanden och i överensstämmelse
härmed låtit det tillsvidare anstå med vissa anslagskrav, som styrelsen
under mera normala förhållanden måst framställa.
Vidkommande särskilt det ordinarie anslaget till socialstyrelsen,
nu 173,500 kronor, har styrelsen ej ifrågasatt någon ändring.
Det ordinarie anslaget bör sålunda fortfarande
upptagas till ................................................................. kronor 173,500: -
10. Upprätthållande av socialstyrelsens verksamhet.
För upprätthållande av socialstyrelsens verksamhet har, utöver anslaget
å ordinarie stat, för vartdera av åren 1917 och 1918 anvisats
ett anslag å extra stat av 36,300 kronor.
I sin skrivelse den 4 september 1917 har socialstyrelsen hemställt,
att omförmälda anslag å extra stat för år 1919 måtte beräknas till
samma belopp som för år 1918. Styrelsen har tillika anfört följande:
»Av det å extra stat för år 1918 begärda anslaget beräknas 26,300 kronor
till extra tjänstemän och biträden, gratifikationer, sakkunniga samt vikariatsersättningar
med mera samt 10,000 kronor till arvoden åt styrelsens ombud i orterna
— fördelningen härutinnan är fastställd av Kung! Maj:t. Såsom styrelsen framhöll
i sin underdåniga skrivelse den 30 september 1916 angående motsvarande
anslagsäskanden för år 1918, förelåg redan då ett starkt behov av ökning utav
berörda anslag för möjliggörande av såväl förbättring av ombudens avlöningsförmåner
som förstärkning av styrelsens extra arbetskrafter. På grund av tidsförhållandenas
tvång ansåg sig emellertid styrelsen om än med tvekan böra för det
dåvarande avstå från att göra bestämda yrkanden på förhöjning av auslaget.
Detta behov av ökning utav meranämnda anslag gör sig för närvarande än mera
kännbart, isynnerhet för ombudens vidkommande. Med avseende å dessa tillåter
sig styrelsen framhålla, att deras nuvarande arvoden, vilka utgå med belopp,
växlande mellan 150—300 kronor — i trenne undantagsfall dock med respektive
Sjätte huvudtiteln.
209
400, 500 och 600 kronor — i allmänhet blivit fastställda för många år tillbaka,
långt före kristidens början, ävensom att styrelsen ansett ombudens uppdrag icke
vara av sådan beskaffenhet, som berättigade dem till krigstidstillägg eller krigstidshjälp
enligt därom gällande bestämmelser. Redan på grund av penningens
minskade köpkraft voro därför eu förbättring av ombudens löneförmåner vid
motiverad. Därtill kommer, att ombudens arbetsuppgifter oupphörligt ökats,
särskilt nu under kristiden för rapporteringen till styrelsens levnadskostnadsundersökningar
med mera, och alltjämt visa tendens att fortfarande ökas. På
grund av vad nu anförts finner styrelsen det vara en trängande nödvändighet,
att ombudens arvodesförhållanden förbättras, enär eljest möjligheten att få och
behålla för ifrågavarande uppgift lämpliga personer äventyras. Styrelsen torde
ock sannolikt bliva nödsakad att, trots därav följande olägenheter, tillgripa någon
del av de för extra tjänstemän och biträden avsedda medlen för att i någon män
tillgodose ombudens berättigade anspråk på högre avlöning. Enbart sparsamhetshänsyn
skulle denna gång ej heller kunnat avhålla styrelsen från att begära
högre anslag för ifrågavarande ändamål, för såvitt icke ännu en omständighet
tillkommit, som blivit avgörande för styrelsens beslut att låta saken tillsvidare
bero. Med avseende härå vill styrelsen framhålla, att statsrådet och chefen för
civildepartementet i skrivelse till styrelsen den 6 december 1916, under erinran
att statsmedel jämväl utgå till riksförsäkringsanstalten och pensionsstyrelsen för
avlöning av dessa myndigheters ombud, anmodat styrelsen taga i övervägande,
huruvida icke genom anlitande i förekommande fall av för ämbetsverken gemensamma
ombud utgifterna för avsedda ändamålet skulle kunna nedbringas, samt
att därefter gemensamt med de båda övriga ämbetsverken inkomma med det
yttrande och förslag i ämnet, vartill omständigheterna kunde föranleda. Sålunda
anbefalld utredning i ämnet har emellertid ännu icke lämpligen kunnat
verkställas av den anledning, att riksförsäkringsanstalten, såsom styrelsen inhämtat,
ännu icke har planen för sin ombudsorganisation fullt klar. Enär det i allt
fall synes nödvändigt att avvakta resultatet av omförmälda utredning, innan frågan
om förbättrade löneförmåner för styrelsens ombud kan avgöras, har styrelsen
icke ansett sig kunna för närvarande framlägga förslag i ämnet.»
W-]
Då någon förändring av förevarande anslagsbelopp ej blivit ifråga- Departementssatt,
hemställer jag, att Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen chefen.
att för upprätthållande av socialstyrelsens verksamhet,
utöver anslaget å ordinarie stat, å extra stat för
år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst 36,300 kronor.
11. Medling i arbetstvister.
För varje år från och med år 1907 har av riksdagen på extra stat [60.]
anvisats ett förslagsanslag att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande Medling i
och användas till ersättning åt förlikningsmän för medling i arbets- arbetstvister.
tvister. För åren 1907 och 1908 var detta anslag bestämt till 20,000 (Extra an8las>
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft. 27
210
Sjätte huvudtiteln.
[60.}
Departements
chefen.
[61.]
Understödjande
av
den offentliga
arbetsförmedlingen.
(Extra anslag.^
kronor årligen, men därefter har detsamma utgjort 25,000 kronor
om året.
I sin skrivelse den 4 september 1917 har socialstyrelsen hemställt,
att för ifrågavarande ändamål å extra stat för år 1919 måtte anvisas
25,000 kronor.
Under de senare åren har uppdraget att vara förlikningsman blivit ‘
alltmera betungande. Önskemål har därför framkommit, att förlikningsmännen
måtte sättas i tillfälle att årligen åtnjuta någon ledighet utan
att därför behöva vidkännas särskilda kostnader. Kungl. Maj:t har
jämväl på därom gjorda framställningar under år 1917 beviljat förlikningsmannen
i tre särskilda distrikt semesterledighet under en månad
vardera, varjämte Kungl. Maj:t den 30 november 1917 förordnat, att
ersättningen till dessa förlikningsmäns vikarier under semesterledigheten
skulle utgå av det av riksdagen för år 1917 för ifrågavarande ändamål
beviljade anslaget. Något överskridande av anslaget har på grand
härav icke behövt ske. Det torde vara skäligt, att ifrågavarande förmån
för framtiden beredes samtliga förlikningsmän, därest de så önska.
Då emellertid någon höjning av anslaget av denna anledning icke torde
vara erforderlig, får jag i enlighet med socialstyrelsens framställning
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av 25,000 kronor att stallas till Kungl. Maj:ts
förfogande och användas till ersättning åt förlikningsmän
för medling i arbetstvister.
12. Understödjande av den offentliga arbetsförmedlingen.
Till befrämjande och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen
i riket har riksdagen anvisat förslagsanslag till belopp av, för
vart och ett av åren 1907 — 1910 15.000 kronor, för vart och ett av
aren 1911 1913 40,000 kronor, för 1914 55,000 kronor, för vart och
ett av åren 1915 och 1916 65,000 kronor samt för vart och ett av åren
1917 och 1918 70,000 kronor.
Närmare föreskrifter att lända till efterrättelse med avseende å omförmälda
anslag hava meddelats genom särskilda kungörelser, senast
den 30 juni 1916 (sv. förf.-saml. nr 320).
Enligt vad vid beviljande av anslagen för 1917 och 1918 blivit
förutsatt, skulle desamma användas — förutom till understöd åt de
Sjätte huvudtiteln.
211
offentliga arbetsförmedlingsanstalterna — jämväl för avlönande av dels [61.]
en extra byråassistent å socialstyrelsens första byrå för handläggning
av arbetsförmedlings- och arbetsmarknadsfrågor, dels ock en med praktiska
arbetsförhållanden förtrogen biträdande tjänsteman.
Socialstyrelsen har i sin skrivelse den 4 september 1917 gjort
framställning om anslag för ifrågavarande ändamål för år 1919 och
därvid till en början anfört följande:
»Enligt de grunder, som gälla för statsunderstöd till arbetsförmedlingsanstalterna,
Lava under år 1917 till dessa utdelats ett sammanlagt belopp av 72,345
kronor 66 öre, vartill komma utgifter för den centrala ledningen av den offentliga
arbetsförmedlingen — arvode till en byråassistent och en biträdande tjänsteman,
tillsammans 8,000 kronor. Anslaget är således redan under år 1917 överskridet med
mer än 10,000 kronor. Härtill må emellertid anmärkas, att vid utmätande av
den del utav anstalternas statsbidrag, som fastställes efter en mera fri prövning
för samarbetet mellan anstalterna med mera, hitintills iakttagits stor försiktighet,
men att det, med hänsyn till den omfattning, som samarbetet såväl anstalterna
sinsemellan som särskilt mellan dessa och centralledningen numera tagit, isynnerhet
nu under kristiden, vore synnerligen önskligt, att statsbidraget till de
olika anstalterna i denna del kunde tillmätas något mera rundligt. Härför talar
jämväl den omständigheten, att anstalterna och deras föreståndare alltmer
börjat tagas i anspråk för rent statliga ändamål. Styrelsen vill i sådant hänseende
erinra om arbetsförmedlingsanstalternas uppgift beträffande understödsverksamheten
under pågående kristid. För bedömande av anslagsbehovet för år 1919
må vidare framhållas, att riksdagen redan godkänt grunder för ersättning av den
kostnad, anstalterna åsamkas genom inrättande av fackarbetsanvisningar. Då
statsbidrag för nämnda ändamål enligt därför fastställda grunder kunna utgå
först under år 1918, hava några dylika ännu icke utdelats, men då det är att
antaga, att fackarbetsanvisning skall hinna anordnas på ett flertal platser till det
år, som här avses, nämligen 1919, torde statsbidragen härför för sistnämnda år
kunna uppskattas till sammanlagt åtskilliga tusental kronor.
Av anförda skäl och då vidare den del av arbetsförmedlingsanstalternas
statsunderstöd, som beräknas efter mera fasta grunder, befinner sig i ständigt
stigande på grund av förmedlingsverksamhetens fortgående utveckling, synes
anslaget till den offentliga arbetsförmedlingen för år 1919 böra beräknas till
100,000 kronor.»
Socialstyrelsen har i sin skrivelse tillika ifrågasatt höjning av det
nu utgående arvodet till förenämnda extra byråassistent å styrelsens
första byrå för handläggning av arbetsförmedlings- och arbetsmarknadsfrågor.
Härutinnan må till en början erinras om följande.
I den uti förevarande ämne till 1916 års riksdag avlåtna proposition
(nr 192) hade Kungl. Maj:t i enlighet med socialstyrelsens hemställan
för nämnda befattningshavare föreslagit ett arvode av 5,600
kronor för år, d. v. s. samma arvode, som utgår för en tjänsteman i
andra lönegraden å extra stat.
Sjätte huvudtiteln.
212
(61.] Riksdagen erinrade emellertid i sin skrivelse den 15 juni 1916, att
riksdagen samma år redan beviljat inrättande av en andragradstjänst å
nämnda byrå inom styrelsen. På grund härav och även om hänsyn
toges till den nu ifrågavarande befattningens provisoriska karaktär
ansåge riksdagen, att arvodet lämpligen borde sättas till 5,000 kronor
om året.
Då socialstyrelsen i skrivelse den 30 september 1916 avgav förslag
till anslagsäskanden inom styrelsens förvaltningsområde för år 1918,
framhöll styrelsen, att nämnda arvodesbelopp 5,000 kronor enligt styrelsens
uppfattning icke kunde anses svara mot de kvalifikationer, man
med hänsyn till arbetsuppgifternas art måste återfinna hos innehavaren
av ifrågavarande befattning för densammas behöriga uppehållande.
Med avseende härå anförde styrelsen följande:
»Det ålåge närmast denna tjänsteman att genom sina ingripanden och direktiv
söka i görligaste män åstadkomma utjämning beträffande utbud och efterfrågan å
arbetskraft å den svenska arbetsmarknaden som helhet betraktad. Att detta i
inånga fall kunde bliva en synnerligen maktpåliggande uppgift torde utan vidare
kunna inses. Ofta kunde exempelvis efterfrågan å arbetskraft föreligga inom
olika näringsgrenar och olika delar av landet, och gällde det sålunda i sådant fall
att bedöma, var eventuellt tillgänglig arbetskraft kunde komma till största nytta
och hur densamma skulle kunna dit överflyttas. Här måste sålunda ett avvägande
äga rum mellan eu mängd stridiga intressen beträffande såväl löneanspråk
från de arbetssökandes sida som olika näringsgruppers krav på att få
föreliggande behov av arbetskraft tillgodosedda, ett avvägande, som uppenbarligen
fordrade en ingående kännedom om arbets- och levnadsförhållandena inom olika
grenar av det svenska näringslivet. På ifrågavarande tjänsteman ankom det
vidare att giva vägledande råd samt att följa och söka främja den offentliga
arbetsförmedlingens vidare utveckling, särskilt — sedan riksdagen beviljat statsbidrag
för inrättande av fackarbetsanvisningar — beträffande "organisationen av
dylika. Honom ålåge slutligen att verkställa utredningar rörande sådana arbetsmarknadsspörsmål
som utvandringen av yrkesarbetare, importen av utländsk
arbetskraft, vänpliktiges permitterande för brådskande jordbruksarbeten m. m.»
Med hänsyn till vad styrelsen sålunda anfört ansåg sig styrelsen
i sin nämnda skrivelse den 30 september 1916 böra ånyo föreslå, att
ifrågavarande befattningshavare i löneavseende likställdes med en andra
gradens tjänsteman å extra stat. Som ett ytterligare skäl härför framhöll
styrelsen, att redan vunnen erfarenhet givit vid handen, att det under
kristiden provisoriskt skapade centralorganet för den offentliga arbetsförmedlingen
måste såsom en nödvändig påbyggnad å denna bibehållas
jämväl sedan lugnare tider inträtt.
I sitt anförande till det vid 1917 års statsverksproposition fogade
protokollet i civilärenden yttrade emellertid föredragande departements
-
Sjätte huvudtiteln.
213
chefen beträffande styrelsens framställning om ökning av ifrågavarande [61.J
arvode, att tillräckliga skäl icke syntes föreligga att åtminstone för
det dåvarande, innan någon längre tids erfarenhet vunnits, ånyo underställa
denna fråga riksdagens prövning. Vad departementschefen sålunda
anfört lämnades utan erinran av Kungl. Maj:t och riksdagen, och
utgår arvodet ifråga sålunda för år 1918 med oförändrat belopp, 5,000
kronor.
I sin skrivelse den 4 september 1917 anför socialstyrelsen beträffande
förevarande fråga, att då den erfarenhet, som nu ytterligare vunnits
— såvitt styrelsen kunde bedöma — bekräftat, såväl att här omförmälda
befattning i kvalitativt hänseende vore av synnerligen krävande natur
som ock att densamma borde bibehållas för framtiden, styrelsen, med
åberopande av vad styrelsen härom anfört i sin förenämnda underdåniga
skrivelse den 30 september 1916, även denna gång ville föreslå, att
arvodet till befattningens innehavare höjdes till 5,600 kronor.
Med hänsyn till den allt livligare frekvensen vid de offentliga Departementsarbetsförmedlingsanstalterna
erfordras under år 1919 tillgång till ökat chefen,
anslag för ifrågavarande ändamål. Mot det av styrelsen i sådant hänseende
föreslagna beloppet, 100,000 kronor, har jag intet att erinra.
Socialstyrelsen har ånyo upprepat sin framställning om ökning av
arvodet åt den hos styrelsen auställda extra byråassistenten för handläggning
av arbetsförmedlings- och arbetsmarknadsfrågor. Under åberopande
av vad härutinnan förekommit vid tidigare tillfällen anser jag
emellertid ökat arvode till ifrågavarande byråassistent icke heller nu
böra ifrågasättas.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av 100,000 kronor att för befrämjande och
organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i
riket utgå i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande
grunder.
13. Underlättande av medellösa arbetssökandes resor.
För vartdera av åren 1913, 1914 och 1915 har riksdagen på förslag [62.]
av Kungl. Maj:t å extra stat anvisat ett förslagsanslag av högst 10,000 Medellösa
kronor att ställas till förfogande av Sveriges offentliga arbetsförmedling
till tackande av viss del av de utgifter, arbetsförmedlingen nödgades vid * resor.
(Extra anslag.)
214
Sjätte huvudtiteln.
[62.] kännas för förskottering av resekostnader för medellösa arbetssökande,
som av arbetsförmedlingsanstalt anvisats plats å annan ort.
Till följd därav att understöd från ifrågavarande anslag endast
lämnades till täckande av hälften utav den förlust, som anstalt åsamkats
vid förskottering av arbetssökandes resekostnader, beviljade anstalterna
endast i ringa omfattning förskott. Härtill torde kava bidragit de
jämväl i övrigt tämligen stränga villkor, som av försiktighetsskäl stadgats
för understödets åtnjutande. Då detta system sålunda visat sig
föga effektivt och i varje fall icke kunde anses motsvara det under
föreliggande förhållanden stegrade behovet av bistånd i nu förevarande
avseende från statens sida, anvisade 1914 års senare riksdag på Kungl.
Maj:ts framställning på extra stat för år 1915 ett förslagsanslag av
20,000 kronor att i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
över civilärenden den 17 september 1914 angivna grunder
utgå som bidrag till resekostnader för medellösa arbetssökande, som av
arbetsförmedlingsanstalt anvisats arbete å annan ort, med rätt för
Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel redan under år 1914 utanordna
erforderliga belopp. Denna anordning avsåg tiden från den 1 oktober
1914 till och med den 31 maj 1915, under vilken tid statsbidrag från
förstnämnda anslag å högst 10,000 kronor skulle inställas. Närmare
föreskrifter angående användningen av anslaget å 20,000 kronor meddelades
genom kungörelse den 28 september 1914.
I proposition den 20 april 1915, nr 161, föreslog Kungl. Maj:t
1915 års riksdag medgiva, att berörda på extra stat för år 1915
anvisade förslagsanslag av högst 10,000 kronor för täckande av förluster
å förskotteringar av resekostnader finge i huvudsaklig överensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet för sistnämnda dag angivna
grunder under år 1916 utgå såsom bidrag till resekostnader för medellösa
arbetssökande, som av arbetsförmedlingsanstalt anvisats arbete å annan
ort än där de vistas. Detta förslag innebar, att det för år 1915 anvisade
anslaget å 10,000 kronor, vilket, då den förändrade anordningen
antogs skola med anlitande av anslaget å 20,000 kronor kunna tilllämpas
även under tiden den 1 juni—den 31 december 1915, beräknades
icke till någon del skola komma att tagas i anspråk under samma år,
i stället skulle utgå under år 1916 under enahanda villkor, som bestämts
beträffande ovannämnda anslag å 20,000 kronor. Något särskilt anslag
erfordrades sålunda icke för år 1916.
Kungl. Majits framställning blev av riksdagen bifallen.
Sedermera har riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts i ärendet
gjorda framställningar, för vartdera av åren 1917 och 191.8 beviljat ett
Sjätte huvudtiteln.
215
förslagsanslag av 10,000 kronor att utgå såsom bidrag till resekost- [62.]
nåder av angiven art.
Närmare föreskrifter att lända till efterrättelse med avseende å
resekostnader av ifrågavarande beskaffenhet hava senast meddelats
genom kungörelse den 30 juni 1916 (sv. förf.-saml. nr 319).
I skrivelse den 4 september 1917 bar socialstyrelsen hemställt,
att anslag för ifrågavarande ändamål måtte för år 1919 beviljas till samma
belopp som för år 1918.
Någon anledning att för år 1919 ifrågasätta ändring i de IIU b©- Departementsträffande
statsbidrag till arbetssökandes resor gällande bestämmelser chefeneller
i det för ändamålet utgående anslagsbeloppet torde ej förefinnas.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av 10,000 kronor att i huvudsaklig överensstämmelse
med. nu gällande grunder utgå såsom bidrag
till resekostnader för medellösa arbetssökande, som
av arbetsförmedling sanstalt a?ivisats arbete å annan ort
än där de vistas.
14. Det mellanfolkliga arbetsamtet i Basel.
För vart och ett av åren 1906—1918 har riksdagen såsom bidrag [63.]
till det mellanfolkliga arbetsamtet i Basel beviljat ett anslag av 750 Det mellan_
kronor. I sin skrivelse den 4 september 1917 har socialstyrelsen hem- folkliga arställt
om utverkande av anslag för ifrågavarande ändamål jämväl för bets^ti *
år 1919. 4 ,
(Extra anslag.)
Ifrågavarande institution, vilken åtnjuter understöd från åtskilliga Departements
främmande stater, har även under den rådande krisen fyllt sin uppgift chefenatt
förmedla kännedomen om olika länders sociala förhållanden. Institutionen
synes för sin verksamhet alltjämt vara förtjänt av understöd
jämväl från svenska statens sida, och jag hemställer därför, ptt Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att såsom bidrag till det mellanfolkliga arbetsamtet
i Basel på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst 750 kronor.
216
Sjätte huvudtiteln.
[64.]
Anslag till
yrkesinspektionen.
♦Ordinarie
anslag.)
Arbetarskydd.
15. Yrkesinspektionen.
Riksdagen har år 1917 godkänt ny ordinarie stat för yrkesinspektionen
att tillämpas från och med år 1918. I staten finnes bland annat
upptagen en anslagspost å 23,280 kronor till yrkesinspektörernas och
yrkesinspektrisens kontorskostnader samt vikariatsersättningar m. m.
Det ordinarie anslaget till yrkesinspektionen utgör från och med år 1918
163,780 kronor.
På förslag av socialstyrelsen har Kungl. Maj:t den 17 augusti 1917
fastställt följande fördelning av berörda anslagspost å 23,280 kronor,
nämligen:
vikariatsersättningar samt expensarvoden åt yrkesin
spektören
och underinspektören i första distriktet kronor 1,100
register, kontorsböcker och andra trycksaker............... » 3,000
hyra för expeditionslokaler ................................................ » 6,145
belysning, uppvärmning, städning, skrivbiträde, telefon
och allmänna expenser ............................................... » 12,035: —
kontorsmateriel och kontorsinventarier ........................... » 1,000: —
Summa kronor 23,280: —
I sin skrivelse den 4 september 1917 har socialstyrelsen gjort framställning
om höjning av nämnda anslagspost å 23,280 kronor och därvid
anfört följande:
»I förslaget till fördelning av anslag till yrkesinspektörernas och yrkesinspektrisens
kontorskostnader samt vikariatsersättningar har styrelsen måst begränsa
posten för belysning, uppvärmning, städning, skrivbiträde, telefon och
allmänna expenser till 12,035 kronor eller till ett belopp, som med 115 kronor
understiger det, som på sin tid av styrelsen beräknades för samma ändamål
under år 1915. Under de senaste åren hava svårigheterna, på grund av rådande
dyrtid, givetvis varit mycket störa för att få ifrågavarande belopp att räcka till.
För att erhålla medel till nödvändiga utgifter för litteratur och förbrukningsartiklar
med mera (allmänna expenser) har därför ersättningen för skrivhjälp
under år 1917 måst reduceras med 685 kronor i förhållande till motsvarande ersättning
år 1915, något som medfört mycket allvarliga olägenheter. Sålunda hava
två yrkesinspektörer endast kunnat erhålla respektive 260 och 300 kronor för år
räknat såsom ersättning för skrivhjälp, vilket medfört, att yrkesinspektörerna
själva jämte deras assistenter måst använda en stor del av sin tid till renskriv
-
Sjätte huvudtiteln.
217
ning och enklare kontorsgöromål. I övriga distrikt liar ersättningen till skrivbiträdena,
vilka icke ägt uppbära krigstidstillägg eller krigstidshjälp, varit allt
för ringa för att kunna anses utgöra skälig ersättning för nedlagt arbete. Till
avhjälpande av berörda missförhållanden får styrelsen därför hemställa, att anslaget
till yrkesinspektörernas och yrkesinspektrisens kontorskostnader samt
vikariatsersättningar måtte ökas med 3,690 kronor eller från 23,280 kronor till
26,970 kronor. Av dessa 3,690 kronor har styrelsen avsett, att 3,075 kronor
skulle användas till höjning av nu utgående belopp till ersättning för skrivhjälp
samt 615 kronor till ökning av yrkesinspektörernas medel till allmänna expenser.
Vid bifall till denna framställning skulle varje yrkesinspektör i medeltal erhålla
909 kronor till ersättning för skrivhjälp samt 421 kronor till bestridande av allmänna
expenser.»
De nästlidet år beslutade förändringarna i den ordinarie staten för Departem.ntsyrkesinspektionen
berörde ej anslagsposten till yrkesinspektörernas och cl,efenyrkesinspektrisens
kontorskostnader samt vikariatsersättningar m. m.
i annan mån än att, i samband med inrättande av de nya ordinarie befattningarna,
från det förutvarande extra anslaget till ifrågavarande
anslagspost överfördes ett belopp av 1,000 kronor, motsvarande å befattningarna
belöpande vikariatsersättningar m. m. Den av styrelsen
nu ifrågasatta höjningen av nämnda anslagspost åsyftar att i någon
mån motväga de på grund av rådande dyrtid ökade kostnaderna för
renskrivning och vissa allmänna expenser. Då jag ej har något att
erinra mot de av styrelsen i sådant hänseende gjorda beräkningarna,
anser jag mig böra förorda styrelsens förslag. Vid bifall härtill skulle
det ordinarie anslaget till yrkesinspektionen höjas med 3,690 kronor
till 167,470 kronor.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels fastställa sådan ändring i den ordinarie staten
för yrkesinspektionen, att anslagsposten å 23,280 kronor
till yrkesinspektörernas och yrkesinspektrisens kontorskostnader
samt vikariatsersättningar m. m. från och
med år 1919 upptages med ett till 26,970 kronor förhöjt
belopp;
dels ock, vid bifall härtill, från och med samma
år höja det ordinarie anslaget till yrkesinspektionen med
3,690 kronor till 167,470 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft.
28
218
Sjätte huvudtiteln.
16. Upprätthållande av yrkesinspektionens verksamhet.
[65.]
Anslag till
upprätthållande
av
yrkesinspektionens
verksamhet.
(Extra anslag.)
Departements
chefen.
För upprätthållande av yrkesinspektionens verksamhet, utöver anslaget
å ordinarie stat, har riksdagen å extra stat för år 1918 anvisat
ett förslagsanslag, högst 14,400 kronor.
I skrivelse den 4 september 1917 har socialstyrelsen framlagt förslag
till lag angående beredande i vissa fall vid skogsavverkning, flottning
och kolning av härbärge åt arbetarna m. m. Enligt denna lag
skulle tillsyn å efterlevnaden av densamma utövas, på sätt Kungl. Maj:t
närmare föreskreve, av yrkesinspektionens befattningshavare; och skulle,
enligt vad jag från socialstyrelsen inhämtat, vid bifall till detta förslag
påkallas en förhöjning av det extra anslaget till yrkesinspektionen med
omkring 10,000 kronor.
Å andra sidan skulle, därest i samband med kommerskollegii ifrågasatta
omorganisation särskilt anslag under sjunde huvudtiteln kommer
att uppföras till en sprängämnesinspektör, behov ej vidare förefinnas av
det nu från extra anslaget till upprätthållande av yrkesinspektionens verksamhet
utgående arvodet å 2,000 kronor till en sådan inspektör. Socialstyrelsen
har emellertid framhållit, att på grund härav någon minskning
av nämnda anslag, som vore synnerligen knappt tillmätt, ej torde
kunna äga rum.
Då jag måhända kommer i tillfälle att under riksdagens lopp underställa
Kungl. Maj:t frågan om utfärdande av lag i förut angivna syfte,
hemställer jag för närvarande allenast, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att i avbidan å den proposition, som kan komma
att i ämnet avlåtas, för upprätthållande av yrkesinspektionens
verksamhet, utöver anslaget å ordinarie stat, å
extra stat för år 1919 beräkna ett förslagsanslag, högst
24,400 kronor.
17. Bidrag till föreningen för arbetarskydd i Stockholm.
[66.]
Bidrag till
föreningen
för arbetarskydd
i
Stockholm.
(Extra anslag.)
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har föreningen för arbetarskydd
i Stockholm gjort framställning om statsbidrag för år 1919.
Beträffande föreningens ändamål må först nämnas, att föreningen,
som stiftades år 1905, enligt stadgarna har till uppgift att till före
-
Sjätte huvudtiteln.
219
kommande av olycksfall i arbete och till förebyggande av förhållanden, [66.]
som kunna menligt inverka på arbetarnas liv och hälsa, söka medelst
samlande av modeller, ritningar och beskrivningar å skyddsanordningar
mot olycksfall och ohälsa i arbete, anordnande av utställningar av dylika
föremål ävensom genom tillhandahållande åt allmänheten av litteratur
och hållande av föredrag i ämnet in. in. väcka och underhålla intresset
för åstadkommande och begagnande av lämpliga skyddsanordningar i
berörda syfte.
För ändamålet har föreningen i Stockholm anordnat en för allmänheten
avgiftsfritt tillgänglig ständig utställning av skyddsanordningar
mot olycksfall i arbete. Denna utställning är sedan början av
år 1915 förlagd till en i huset nr 32 vid Birgerjarlsgatan belägen lokal.
Föreningen har åtnjutit statsunderstöd alltsedan sin tillkomst. På
därom gjord framställning beviljade Kungl. Maj:t nämligen enligt beslut
den 16 november 1906 föreningen för samma år ett belopp av 2,000
kronor till bestridande av hyresavgiften för den av föreningen förhyrda
lokalen till förberörda utställning.
Från och med år 1907 har riksdagen, enligt framställning av
Kungl. Maj:t, på extra stat anvisat anslag såsom bidrag till bestridande
av kostnaderna för den av föreningen anordnade permanenta utställningen
av skyddsanordningar mot olycksfall och ohälsa i arbete. Detta
anslag har senast för vart och ett av åren 1912—1918 utgått med ett
belopp av 4,000 kronor.
I förevarande skrift har föreningen anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes Föreningens
i likhet med föregående år föreslå riksdagen att såsom bidrag till bestridande
av kostnaderna under år 1919 för föreningens utställning år 1919.
anvisa ett belopp av 4,000 kronor.
Av skriften bifogat exemplar av förvaltningsutskottets inom styrelsen
för föreningen berättelse för år 1916 inhämtas huvudsakligen
följande:
Föreningens verksamhet liar under år 1916 i allt väsentligt fortgått i de
banor, som följts allt sedan föreningens tillkomst.
Föreningens utställning har under året varit flitigt besökt. Utställningen
har som förut hållits avgiftsfritt öppen söndagar kl. 1—3, lördagar kl. 5—8 och
övriga veckodagar kl. 12—1 e. m. _ .
Det under år 1915 påbörjade insamlandet av material, belysande lastningsoch
lossningsarbetets risker, har under året kompletterats genom yrkesinspektionens
befattningshavare, som under sin verksamhet haft tillfälle förvärva ett
rikhaltigt material. Detta har under året ordnats och sammanställts samt bildar
jämte en del andra föremål berörande sjöfarten en särskild avdelning. Inom
220
Sjätte huvudtiteln.
[66.] denna visas i modeller de olika knopar och beläggningar, som lämpligen böra
användas vid lyftning i ki*anar av olika föremal. Inom densamma har vidare
aktiebolaget Gasaccumulator utställt en lampa för belysning av det nu å alla
handelsfartyg anbringade nationalitetsmärket samt en morselampa för signalering
mellan fartyg.
En del material, belysande skador, uppkomna hos ångpannor, har tillställts
föreningen från yrkesinspektionen, varjämte den för hygienen inom arbetslokaler
så viktiga ventilationen belyses genom eu del ritningar över modernare anordningar
på området.
Några arbetsmaskiner med skyddsanordningar har under året på grund av
industrins forcerade arbete ej kunnat förvärvas för utställningen, men har föreningen
grundad förhoppning om en större anslutning i detta hänseende, så snart
tillverkarna få möjlighet att för utställningsändamål avstå något av sitt fabrikat.
Föreningens bibliotek har under året utökats dels genom gåvor från Norstedtska
förlaget, dels genom förvärv från andra håll.
De av föreningen tillhandahållna anslagen med anvisningar om vad arbetarna
höra iakttaga för att undvika olycksfall i arbete m. m. hava under året utökats
samt från arbetsgivarna omfattats med stort intresse, varom de under året ingångna
talrika rekvisitionerna bära vittne.
. Föreningen har fortsatt det utbyte av trycksaker med motsvarande institutioner
i andra länder, som ägt rum under föregående år.
Tidskriften »Arbetarskyddet», som utgör föreningens organ, har under året
som bidrag erhållit 1,024 kronor, utgörande prenumerationsavgifter för 2Ö6
exemplar ä 4 kronor, varjämte tidskriften åtnjutit ett särskilt statsanslag av 800
kronor.
luom utställningen har biträdande utställningskommissarien, ingenjören E.
Odelstierna hållit ett antal föredrag och demonstrerat utställningen för olika föreningar
och arbetarklubbar, studerande vid Tekniska Högskolan, Karolinska Institutet
och en del läroverk, varjämte föreningens sekreterare hållit föredrag för
arbetare i Yästerås samt vid verkmästarskolan i Svedala.
^nder året har föreningen utsänt cirkulär till arbetsgivare inom landet,
framhållande föreningens behjärtansvärda arbete samt inbjudande dem att, genom
att ingå som medlemmar, stödja denna verksamhet, och har denna vädjan ej förklingat
ohörd, utan lämnat ett tillfredsställande resultat.
_ ^4. [öreningens årsmöte den 5 maj 1916 höll underdirektören i norska
Kiksforsikringsanstalten E. Qvigstad ett intressant föredrag över ämnet: »Nya
riktlinjer i den norska olycksfallsförsäkringslagstiftningen».
Föreningen har under år 1916 åtnjutit ett bidrag från Stockholms stadsfullmäktige
av 1,000 kronor.
Vid 1916 års slut räknade föreningen 111 stiftande- och 150 årsbetalande
medlemmar.
Föreningens inkomster och utgifter under året hava varit:
Inkomster:
Saldo från år 1915, kontant i kassan ............
Avgifter av 150 årligen betalande medlemmar
Avgifter av 10 stiftande medlemmar ..............
kronor 81:45
1,500: —
» 1,150: —
Transport kronor 2,731: 45
Sjätto huvudtiteln.
221
Statsbidrag för 1916.............................................
Stockholms stads bidrag för 1916 ......................
Försålda skyltar ....................................................
Försålda »Minnesblad för arbetare vid pressar»
Riksförsäkringsanstalten, premieåterbetalning.....
Räntor för år 1916.................................................
Utgifter:
Hyra av utställningslokalen .................................
Sekreterarens arvode ............................................
Biträdande utställningskommissariens arvode......
Skrivbiträde ...........................................................
Maskinistens avlöning.............................................
Städning och rengöring.........................................
Elektrisk kraft.........................................................
Belysning...............................................................
Försäkringsavgifter ................................................
Tryckningskostnader .............................................
Postporto.................................................................
Inköp av skyltar......................................................
Inbindning av böcker...........................................
Prenumerationsavgifter till »Arbetarskyddet»......
Diverse utgifter ...................................................
Transport kronor 2,731: 45
...................... » 4,000: — ...................... » 1,000: — ....................... » 557:45 ....................... » 23:30 ....................... » 1:50 ...................... » 121:84 |
|
- |
Summa kronor 8,435: 54 |
onor |
2,000: - |
» |
900: — |
» |
300: — |
170: — |
|
» |
900: — |
» |
281: 84 |
» |
23:50 |
41:80 |
|
78:12 |
|
57:50 |
|
» |
129:16 |
» |
415: 80 |
» |
74: 50 |
» |
1,024: — |
397: 79 kronor 6,794: 01 |
Saldo till år 1917:
Kontant i kassan .......................
Innestående å sparkasseräkning
kronor 191:53
_* . 1''4b0:~ » 1,641:53
Summa kronor 8,435: 54
[66.]
Föreningen har därjämte meddelat, att föreningens verksamhet är
avsedd att under år 1919 fortgå efter i huvudsak samma grunder som
förut.
Till följd av remiss har socialstyrelsen den 12 september 1917 socialavgivit
utlåtande i ärendet och därvid, med hänsyn till den betydelse, strrel8enföreningens
verksamhet måste anses äga för arbetarskyddslagstiftningens
tillämpning och utveckling, förordat bifall till framställningen.
Av vad förut anförts såväl beträffande föreningens för arbetarskydd Departementsändamål
och dess åtgärder till förverkligandet därav som i fråga om chefenföreningens
ekonomiska ställning torde framgå, att föreningen fortfarande
både förtjänar och är i behov av att komma i åtnjutande av
statsunderstöd med nu utgående belopp.
[66.]
222 Sjätte huvudtiteln.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
[67.]
Anslag till
sjukkassor,
som meddela
moderskapsunderstöd.
(Extra anslag.)
Departements
chefen.
att såsom bidrag till bestridande av kostnaderna
för den av föreningen för arbetarskydd i Stockholm anordnade
permanenta utställningen av skyddsanordningar
mot olycksfall och ohälsa i arbetet på extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag, högst 4,000 kronor.
Socialförsäkring.
18. Sjukkasseväsendets befrämjande, oförändrat ordinarie
anslag, förslagsanslag............................. kronor 1,550,000: —
19. Anslag till sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom framställda förslag har riksdagen
för vartdera av åren 1913 och 1914 för understödjande av
sjukkassor, som meddela moderskapsunderstöd, på extra stat anvisat
ett förslagsanslag av 25,000 kronor att fördelas i enlighet med de
grunder och på de villkor, som av Kungl. Maj:t bestämdes. För ett
vart av åren 1915—1917 har för ändamålet anvisats ett förslagsanslag
av 50,000 kronor samt för år 1918 ett förslagsanslag av 70,000 kronor.
Genom kungörelse den 30 juni 1913 (sv. förf.-saml. nr 136)
hava fastställts villkoren för statsbidrag till sjukkassor, som meddela
moderskapshjälp. Dessa villkor lända till efterrättelse tillsvidare, så
länge anslag för ifrågavarande ändamål fortfarande utgår.
I sin skrivelse den 4 september 1917 har socialstyrelsen hemställt,
att anslag för ifrågavarande ändamål måtte för år 1919 beviljas till
samma belopp som för år 1918.
Då jag ej funnit anledning till erinran mot styrelsens förslag,
tillåter jag mig hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för understödjande av sjukkassor, som meddela
moderskapsunderstöd, på extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag av 70,000 kronor att fördelas i enlighet
med de grunder och på de villkor, som av
Kungl. Maj:t bestämmas.
Sjätte huvudtiteln.
223
20. Tillsyn över understödsföreningar.
1912 års riksdag antog i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
lag om understödsföreningar.
. Genom kungörelse den 8 november 1912 förordnade Kungl.
Maj:t, att tillsynen över nämnda föreningar tillsvidare skulle förläggas
till socialstyrelsen.
För ett vart av åren 1913—1916 anvisade riksdagen för uppehållande
av tillsyn över understödsföreningarna ett anslag å extra stat av
6,000 kronor. Anledningen därtill, att anslaget ifråga ej sammanfördes
med det extra anslaget till upprätthållande av socialstyrelsens verksamhet,
var, att frågan till vilken myndighet tillsynen skulle förläggas
ej blivit slutgiltigt ordnad.
På grund av nådig befallning inkom socialstyrelsen sedermera
under år 1916 med utredning beträffande nämnda fråga och hemställde
därvid, att tillsynen skulle från och med år 1918 definitivt förläggas
till styrelsen.
I sitt anförande till det vid nästlidet års statsverksproposition
fogade protokollet över civilärenden framhöll emellertid föredragande
departementschefen, att Kungl. Maj:t den 31 december 1915 uppdragit
åt en kommitté att bland annat verkställa utredning angående införande
i vårt land av obligatorisk sjukförsäkring av arbetare samt att inkomma
med det förslag, som kunde av den verkställda utredningen föranledas.
Det syntes, yttrade departementschefen vidare, sannolikt, att kommitténs
blivande förslag komme att inverka på organisationen av tillsynen
över sjukkasseväsendet. Då emellertid frågan om tillsyn över understödsföreningar
stode i visst samband härmed, ansåg han, att med det
slutliga ordnandet av denna tillsyn borde anstå, tills frågan om införande
av obligatorisk sjukförsäkring av arbetare förelåge till avgörande. Vid
sådant förhållande syntes anledning saknas att för det dåvarande
frångå den dittills tillämpade anordningen, att nämnda tillsyn utövades
av socialstyrelsen.
Vad departementschefen sålunda anfört blev av Kungl. Maj:t och
riksdagen lämnat utan erinran, och beslöt riksdagen i enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag att på extra stat för år 1918 för ifrågavarande
ändamål anvisa ett förslagsanslag, högst 6,000 kronor.
I sin skrivelse den 4 september 1917 har socialstyrelsen hemställt,
att anslag för ifrågavarande ändamål måtte för år 1919 beviljas till
samma belopp som för år 1918.
[68.]
Tillsyn över
understödsföreningar.
(Extra anslag.)
224
Sjätte huvudtiteln.
[68.]
[69.]
Internationella
föreningen
för arbetslöshetens
bekämpande.
(Extra anslag.)
Departements
chefen.
Med anledning av denna styrelsens framställning och på grund av
vad jag förut anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst 6,000 kronor, att ställas till Kung].
Maj:ts förfogande för uppehållande under nämnda år
av tillsyn över understödsföreningarna.
21. Internationella föreningen för arbetslöshetens bekämpande.
1914 års senare riksdag har på de i statsrådsprotokollet över civilärenden
den 14 maj 1914 angivna villkor såsom bidrag för åren 1914
och 1915 till internationella föreningen för arbetslöshetens bekämpande
på extra stat för år 1915 anvisat ett belopp av 1,500 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel förskottsvis redan under år
1914 utanordna ett belopp av 750 kronor.
Därefter har riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställningar, för ifrågavarande ändamål för vart och ett av åren
1916—1918 anvisat anslag å 750 kronor.
Beträffande föreningens ändamål, organisation och verksamhet tilllåter
jag mig hänvisa till den utförliga redogörelse, som lämnades i
nyssnämnda statsrådsprotokoll.
I skrivelsen den 4 september 1917 har socialstj^relsen hemställt
om anvisande av anslag för ändamålet för 1919.
På grund av kristillståndet i Europa har internationella föreningen
för arbetslöshetens bekämpande endast i viss begränsad omfattning
kunnat fullfölja sin verksamhet. Då det är att förvänta, att föreningen
efter ett blivande fredsslut skall ånyo kunna till fullo upptaga arbetet
för sina betydelsefulla uppgifters främjande och Sveriges aktiva medverkan
på detta område synes vara mycket önskvärd, hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att såsom bidrag till internationella föreningen för
arbetslöshetens bekämpande på extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst 750 kronor.
Sjätte huvudtiteln.
225
Nykterhetsverksamheten.
22. Alhoholistvården.
Till bestridande av kostnader för alkoholistvården har riksdagen
på extra stat anvisat för år 1916 tillhopa 198,600 kronor och för år
1917 sammanlagt 269,600 kronor.
För år 1918 har riksdagen på extra stat anvisat:
dels ett förslagsanslag, högst 24,500 kronor, till avlöningar och
vikariatsersättningar åt tjänstemän vid statens vårdanstalt å Venngarn
för alkoholister;
dels ett förslagsanslag av 29,000 kronor såsom bidrag till driftkostnaderna
i övrigt för samma anstalt;
dels ett förslagsanslag av 175,000 kronor såsom bidrag till erkända
och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader;
dels ett förslagsanslag av 17,000 kronor till bestridande av statens
kostnader för farliga alkoholister, handräckning, läkarutlåtanden, vittnesersättningar
m. m.;
dels ett reservationsanslag av 30,000 kronor såsom bidrag till anordnande
av erkända alkoholistanstalter;
dels ock ett förslagsanslag, högst 3,600 kronor, till sakkunnigt biträde
hos socialstyrelsen för ärenden rörande alkoholistvården,
eller sålunda till bestridande av kostnader för alkoholistvården tillhopa
279,100 kronor.
Därjämte har riksdagen medgivit, att jord, som står under kronans
omedelbara disposition eller som tillhör någon av de under bruk och
bergverk för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar eller någon av
de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar, vilka
icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas fond, stuterierna
eller Vadstena krigsmanshusfond, må, efter av Kungl. Maj:t i varje särskilt
fall verkställd prövning, utan särskild ersättning till kronan på de
villkor i övrigt, Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, upplåtas till
landsting, kommun, förening, stiftelse eller annan för anordnande av
allmän alkoholistanstalt.
Beträffande anslagen till statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister
ber jag till en början få erinra, att Kungl. Maj:t den 29 juni
1917 fastställt följande avlöningsstat för nämnda anstalt för år 1918:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 29
[70.]
Alkoholistvården»
(Extra anslag.)
Statens alkoholistanstalt
vid Venngarn.
226
Sjätte huvudtiteln.
[70.]
1 föreståndare......
1 assistent och
räkenskapsförare
1 husfader ..........
1 befallningsman...
1 maskinist.........
1 vårdare ............
2 d:o ............
1 d:o ...........
3 d:o ...........
1 sjukvårdare eller
-sköterska.........
1 hushållerska......
Läkare, arvode......
Predikant, arvode..
Summa kronor
Krono |
r. |
|||
Oredu- cerat belopp. |
Lön. Pensions- avgift mot- svarande belopp. |
Redu- cerat belopp. |
Tjänst-göri lös-pennin-gar. |
Summa. |
3,000 |
150 |
2,850 |
1,500 |
4,350 |
1,200 |
50 |
1,150 |
900 |
2,050 |
900 |
50 |
850 |
700 |
1,550 |
900 |
50 |
850 |
700 |
1,550 |
800 |
30 |
770 |
600 |
1,370 |
600 |
25 |
575 |
500 |
1,075 |
1,200 |
50 |
1,150 |
1,000 |
2,150 |
350 |
15 |
335 |
250 |
585 |
1,050 |
45 |
1,005 |
750 |
1,755 |
350 |
15 |
335 |
250 |
585 |
350 |
15 |
335 |
250 |
585 |
— |
— |
— |
— |
2,000 |
— |
— |
— |
— |
600 |
— |
— |
— |
- |
20,205 |
[Efter 5 fir kan lönen höjas med
500 kronor och efter 10 år med
[ ytterligare 500 kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas med
> 200 kronor och efter 10 år med
ytterligare 200 kronor.
(Efser 5 år kan lönen höjas med
100 kronor och efter 10 år med
ytterligare 100 kronor.
[Därjämte fri kost
och möblerad
1 bostad.
d:o.
d:o.
d:o.
Fria resor.
Do.
Efter 5 år kan
lönen höjas
med 75 kronor
och efter
10 år med
ytterligare 75
kronor.
Anm. Med undantag av läkare och predikant erhålla alla fri bostad, fri uppvärmning (eller bränsle) och
elektrisk belysning (enligt styrelsens bestämmande). Huggning och sågning av bränsle ävensom armatur
och lampor för elektrisk belysning bekostas dock alltid av befattningshavaren. Vårdarna (inklusive
sjukvårdaren eller sjuksköterskan) bekomma beklädnadsersättning med 100 kronor. Befattningshavare
må kunna tilldelas trädgårds- eller planterings land (enligt styrelsens bestämmande).
Därest föreståndaren tillika ombesörjer läkarvården eller predikantens göromål, må honom kunna
tilläggas härför upptaget arvode.
För det fall att föreståndaren åtnjuter båda de för befattningen uppförda ålderstilläggen, skall
det pensionsavgift motsvarande belopp, som skall avdragas å lönen, utgöra 200 kronor och sålunda
avlöning till honom utgå med 5,300 kronor.
Därest läkare eller predikant icke enligt avtal med styrelsen äga att genom anstaltens försorg
åtnjuta fria resor, erhålla de resekostnadsersättning, läkaren enligt tredje klassen och predikanten
enligt ijärde klassen i resereglemente^ att utgå från det såsom bidrag till driftkostnader för anstalten
beviljade förslagsanslaget.
Vidare har Kungl. Maj:t för samma år fastställt följande utgiftsoch
inkomststat för anstalten:
Sjätte huvudtiteln.
227
Utgifter:
Avlöningar, högst ........................................................................... kronor 20,205: —
Extra personal och vikariatsersättningar .................................. » 4,295: —
Utspisning för personal, 15 personer under 3G5 dagar ä 1 krona
per person och dag, förslagsvis .......................................... » 5,475: —
Utspisning för å anstalten intagna, 100 personer under 350
dagar a, 90 öre per person och dag, förslagsvis ............... » 31,500: —-
Beklädnad för vissa å anstalten intagna, förslagsvis.................. » 1,000: —
Beklädnadsersättning till personal, förslagsvis .......................... » 800: —
Värme och lyse, förslagsvis........................................................... » 16,000: —
Tvätt och renhållning, förslagsvis .............................. » 3,000: —
Fastighetens underhåll, förslagsvis............................................ » 4,000: —
Underhåll och nyanskaffning av inre inventarier, förslagsvis ... » 1,500: —
Inköp av arbetsmateriel, förslagsvis............................................ » 3,000: —
Underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier, inköp av
utsäde, foder etc., förslagsvis............................................... » 6,000: —
Flitpenningar, förslagsvis............................................................. » 6,000: —
Läkemedel och instrument, förslagsvis .................................... » 1,000: —
Diverse omkostnader, förslagsvis................................................ » 4,225: —
Summa kronor 108,000: —
Inkomster:
Avgifter för 100 å anstalten intagna personer under 350 dagar
ä 1 krona per person och dag, förslagsvis ........................ kronor
Inkomst av de intagnas arbete inom anstalten, förslagsvis...... »
Inkomst av jordbruk och trädgård, förslagsvis.......................... »
Statens tillskott ............................................................................. »
Summa kronor 108,000
35.000
10.000
9,500
53,500
I enlighet med av riksdagen godkända grunder för uppställningen
av anstaltens driftkostnadsstat har däri såsom inkomst av jordbruk och
trädgård upptagits allenast den nettobehållning, som beräknas uppstå,
sedan samtliga med jordbruks- och trädgårdsrörelsen förenade utgifter
fråndragits. Bland de utgifter, som belasta jordbrukets och trädgårdens
konto, äro inberäknade avlöningarna till vissa vid jordbruket anställda
befattningshavare, för vilka lönebeloppen icke fastställts i avlöningsstaten
utan bestämmas av anstaltens styrelse.
I skrivelse den 8 september 1917 bar styrelsen för anstalten avgivit
förslag till utgifts- och inkomststat för anstalten för år 1919.
Anslaget till avlöningar har i förslaget upptagits till samma belopp
som i 1918 års stat.
Beträffande beloppet till extra personal och vikariatsersättningar
anför styrelsen följande:
[70.]
Styrelsen för
anstalten.
228
Sjätte huvudtiteln.
[70.]
»Sedan förslag till utgifts- och inkomststat för anstalten för år 1918 inlämnats
till Kungl. Maj:t, har styrelsen funnit sig nödsakad att anställa följande
extra personal, nämligen en eldare, en nattvakt och ett skrivbiträde.
Beträffande eldarbefattningen, vartill styrelsen lyckats erhålla en person,
som, förutom att han är fullt kunnig i skötseln av anstaltens centralvärmeledningar,
är skicklig mekanisk arbetare och elektrisk montör, har styrelsen funnit
det vara nödvändigt, att maskinisten har ett lämpligt biträde vid skötandet av
anstaltens omfattande belysnings-, värme-, vatten- och avloppsanläggningar samt
övriga maskinella anordningar och till vilket han vid behov med full trygghet
kan överlämna ansvaret.
Yad nattvaktstjänsten angår, har styrelsen insett nödvändigheten av att
tillsyn utövas jämväl nattetid såväl inom anstaltsbyggnaden som å anstaltsområdet
och funnit anställandet av en särskild nattvakt bereda största tryggheten
härutinnan. För nattvakten har under ifrågavarande anslagstitel endast beräknats
halv avlöning, emedan styrelsen anser den andra hälften böra bekostas av
kungsgården (jordbruket).
Beträffande skrivbiträdesbefattningen vill styrelsen framhålla det på grund av
anstaltens mångahanda förvaltningsgrenar (jordbruk, trädgårdsdrift, verkstadsrörelse
m. m.) omfattande och mångsidiga bokförings- och expeditionsarbete, som åligger
assistenten och räkenskapsföraren och.som till fullo torde motivera anställandet
av ett skrivbiträde. Till denna befattning har antagits en från anstalten utskrivan
person, som redan under interneringstiden delvis varit sysselsatt å kontoret.
Då ifrågavarande anslag, som i 1918 års stat uppförts med 4,295 kronor,
ansetts böra höjas till 5,695 kronor, har den föreslagna höjningen i första
hand betingats av nödvändigheten av att detta anslag är så högt, att det även,
då det visar sig oundgängligt, kan lämna utväg till anskaffandet av nödig extra
hjälp för vård och tillsyn av de intagna. I detta avseende anser sig styrelsen
med stöd av under år 1917 gjord erfarenhet böra erinra därom, att anstalten
tidvis belägges med ett relativt stort antal i allra högsta grad svårdisciplinerade,
mer eller mindre abnorma naturer. Genom att föreslå höjning av detta anslag
har styrelsen velat bereda möjlighet för att under viss tid, då detta av omständigheterna
påkallas, tillsätta en eller två extra vårdare.
Styrelsen tillåter sig vidare i detta sammanhang framhålla önskvärdheten
av att semester beredes åt personalen. Erfarenheten under den gångna sommaren
har ådagalagt, att det är av stor vikt att kunna bereda den i ett tålamodsprövande
arbete ofta nog ganska ansträngda personalen denna förmån. Under
år 1917, då anstalten ännu ej varit fullbelagd, har semester i någon mån kunnat
beredas utan särskild kostnad för anstalten. I samma mån som anstalten blir
fullbelagd, växer emellertid i hög grad svårigheten härutinnan. Då den omständigheten,
att anstalten ej är uppförd å ordinarie stat, ej nödvändiggör personalens
förlust av semester, har styrelsen ansett sig böra beräkna ett belopp
av 625 kronor för detta ändamål. För vikariatsersättning vid förekommande
sjukdomsfall bär uppförts 275 kronor.
Fördelningen av anslaget framgår av följande tablå:
1 skrivbiträde ................................................................................................ 1,200: —
1 nattvakt, halv lön....................................................................................... 480: —
1 eldare......................................................................................... 685: —
Transport 2,365: —
Sjätte huvudtiteln.
229
2 extra vårdare (ogifta) k 585: —.........
1 bagerska ..............................................
1 tvätterska ..........................................
1 köksbiträde ........................................
vikariatsersättningar under semester .
vikariatsersättningar under sjukdom
Transport 2,265 |
— |
............... 1,170 |
— |
................... 420 |
_ |
................... 420 |
— |
................... 420 |
— |
................... 625 |
— |
................ 275 |
— |
Kronor 5,695 |
-» |
[70.]
Rörande kostnaden för utspisning för personalen meddelar styrelsen,
att enligt gjorda beräkningar nämnda kostnad under första hälften
av år 1917 uppgått till omkring 1 krona 30 öre per dag och
person, och har på grundvalen av dessa beräkningar för ifrågavarande
ändamål i statförslaget för år 1919 uppförts ett belopp av 7,117 kronor
50 öre eller 1,642 kronor 50 öre mer än för 1918.
Liknande beräkningar hava för första hälften av år 1917 gjorts
beträffande utgifterna för de å anstalten intagnas kost, vilka utgifter därvid
befunnits uppgå till omkring 1 krona 20 öre per dag och person.
Efter detta grundpris har kostnaden för utspisning av intagna för år
1919 beräknats till 42,000 kronor eller sålunda till 10,500 kronor högre
belopp än för år 1918.
Till beklädnad för vissa å anstalten intagna har styrelsen beräknat
samma belopp som för år 1918 eller 1,000 kronor.
Till beklädnad för utskrivna har styrelsen uppfört ett belopp av 7,500
kronor, beräknat efter 75 kronor per person för 100 utskrivna. Såsom skäl
för uppförandet av denna nya post anför styrelsen. Jämlikt Kungl.
Maj:ts nådiga reglemente för anstalten den 17 juni 1916 borde från
anstalten utskriven, när han lämnade anstalten, vara försedd med nödiga
gångkläder. Erfarenheten hade emellertid visat, att de intagnas till anstalten
medförda utrustning vore i hög grad underhaltig och i högst
väsentlig mån måste kompletteras vid utskrivningen, vartill komme, att
de under anstalts vistelsen i form av flitpenningar intjänade medlen vanligen
räckte endast till anskaffande av nödiga arbetsverktyg samt till
underhåll under första tiden efter utskrivningen.
För beklädnadsersättning till personal har styrelsen beräknat ett
belopp av 100 kronor till envar av de i avlöningsstaten upptagna 7
vårdare och 1 sjukvårdare eller sjuksköterska samt dessutom enahanda
belopp till vardera av 2 extra vårdare, eller sålunda tillhopa 1,000 kronor.
Beträffande värme och lyse anför styrelsen följande:
»Årsbehovet av koks till anstaltens centralvärmeledningar uppgår till omkring
250 ton. Beräknat efter ett medelpris av 100 kronor per ton, vilket pris
230
Sjätte huvudtiteln.
[70.] *■ o- m. betydligt understiger nu gällande, skulle årsbehovet av koks betinga en
kostnad av 25,000 kronor. Anstaltens vedbehov, som tillgodoses ur egen skog,
torde, under förutsättning att koksbehovet blir fullständigt fyllt, uppgå till omkring
200 famnar. För elektrisk energi, som levereras från Älvkarleö kraftverk,
har _ anstalten enligt kontrakt med vattenfallsstyrelsen att erlägga en årlig
minimiavgift av 3,500 kronor. Om utgifterna för glödlampor och diverse förbrukningsartiklar
beräknas till 500 kronor, kommer anslaget enligt nedanstående
sammandrag att uppgå till 33,000 kronor mot 16,000 kronor för år 1918.
Sammandrag.
250 ton koks ä kronor 100: —.........................
200 famnar ved » » 20: —..........................
Elektrisk energi......................................................
Glödlampor m. m...............................................
kronor 25,000: —
» 4,000: —
» 3,500: —
» 500: —
Summa kronor 33,000:—.»
För tvätt och renhållning har styrelsen på grund av den oerhörda
prisstegringen å såpa, soda m. fl. förbrukningsartiklar ansett sig böra
begära ett anslag av 4,000 kronor mot 3,000 kronor för år 1918.
Kostnaden för fastighetens underhåll har upptagits till samma belopp,
som beviljats för år 1918, eller 4,000 kronor.
Till underhåll och nyanskaffning av inre inventarier har styrelsen
med hänsyn till den rådande dyrtiden beräknat ett anslag av 3,000
kronor eller 1,500 kronor mer än för år 1918.
Anslaget till inköp av arbetsmateriel har av styrelsen upptagits till
samma belopp som i 1918 års stat.
Beloppet till underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier, inköp
av utsäde, foder etc. har styrelsen, med ledning av de på grund av dyrtiden
betydligt stegrade utgifterna för berörda ändamål under 1917
års första hälft, ansett sig böra höja från 6,000 kronor för år 1918
till 10,000 kronor.
Anslagen till flitpenningar samt till läkemedel och instrument hava
uppförts med samma belopp som för år 1918.
Slutligen har styrelsen till diverse omkostnader upptagit ett belopp
av 4,482 kronor 50 öre mot 4,225 kronor för år 1918.
Summan av de utav styrelsen i utgiftsförslaget för år 1919 upptagna
beloppen uppgår alltså till 153,000 kronor eller till 45,000 kronor
högre belopp än för 1918.
Vad därefter angår inkomststaten hava inkomsterna av avgifter för
intagna och av deras arbete inom anstalten upptagits med enahanda belopp
som för år 1918, varemot inkomsten av jordbruk och trädgård be
-
Sjätte huvudtiteln. 231
räknats till 11,500 kronor eller till 2,000 kronor mer än för sist- [70.]
nämnda år.
I anledning härav bär i statförslaget för år 1919 statens tillskott
uppförts med 96,500 kronor, och har styrelsen anhållit, att nämnda
belopp måtte efter ingången av år 1919 ställas till styrelsens förfogande.
Slutligen har styrelsen i sin berörda skrivelse lämnat följande uppgift
å avlöningar till befattningshavare å jordbrukets och trädgårdens konto
från och med den 1 november 1917:
Kontant lön |
Ungefär-ligt värde |
Summa. |
Summa summa- |
Övriga lönefönnåner. |
|||||
per ar |
per år. |
rum. |
|||||||
1 gårdssmed....................... |
1,080 |
245 |
1,325 |
1,325 |
|||||
1 kusk och fodermarsk......... |
800 |
— |
304 |
50 |
1,104 |
50 |
1,104 |
50 |
|
1 ladugårdsförman ............... |
800 |
— |
304 |
50 |
1,104 |
50 |
1,104 |
50 |
|
1 fördräng........................... |
760 |
— |
304 |
50 |
1,064 |
50 |
1,064 |
50 |
Bostad, bränsle och lyse. |
(i statdrängar, vardera ......... |
700 |
— |
304 |
50 |
1,004 |
50 |
6,027 |
— |
|
1 statdräng .......... |
690 |
— |
304 |
50 |
994 |
50 |
994 |
50 |
|
1 trädgårdsmästare ... |
720 |
— |
— |
- |
720 |
— |
720 |
— |
[Bostad, bränsle, lyse och |
1 trädgårdselev ................... |
540 |
— |
— |
— |
540 |
— |
540 |
— |
| kost. |
1 nattvakt*)........................ |
480 |
— |
— |
— |
480 |
— |
480 |
— |
Bostad, bränsle och lyse. |
Kronor |
13,360 |
*) Halva lönen bekostas ur anslaget för extra personal och vikariatsersättningar.
Efter remiss har socialstyrelsen den 1 oktober 1917 avgivit utlå- sociaitande
i ärendet samt därvid anfört följande: styrelsen.
»I sitt förslag till utgifts- och inkomststat för statens vårdsanstalt för alkoholister
vid Yenngam för år 1919 har anstaltens styrelse bland annat, med framhållande
av att styrelsen efter avgivande av underdånigt förslag till utgifts- och
inkomststat för år 1918 funnit sig nödsakad att anställa viss ny extra personal,
nämligen en eldare, en nattvakt och ett skrivbiträde, begärt medel till avlöning
av nämnda personal under år 1919. Mot denna utökning av anstaltens personal
har styrelsen ingenting att erinra i vad densamma avser anställande av eldare
och nattvakt. Behovet därav har redan tidigare varit förutsett av styrelsens expert
för ärenden rörande alkoholistvården.
Vad^ däremot beträffar anställandet av särskilt skrivbiträde ställer sig styrelsen
något tveksam. Då för anstaltens bokförings- och expeditionsarbete är
anställd en särskild ordinarie befattningshavare, assistenten och räkenskapsföraren,
har skrivbiträdet tydligen till uppgift att vara en hjälp åt denne för
232
Sjätte huvudtiteln.
maskinskri vningsarbete och andra förekommande enklare kontorsgöromål. Bland
anstaltens stora klientel torde emellertid vid varje tillfälle alltid finnas någon
eller några, vilka äro förtrogna med dylikt arbete eller i allt fall kunna uppläras
att utföra detsamma. Vid sådant förhållande synes det naturligt, att anstalten i
första hand använder sig av denna arbetskraft, som erhålles utan särskild kostnad
för det allmänna och för vilken särskilt maskinskrivningsarbete i allmänhet
torde vara lämpligt. Av anstaltsstyrelsens skrivelse inhämtas jämväl, att det
nuvarande skrivbiträdet börjat att ‘ användas som sådant redan under lnterne
Anstaltsstyrelsen
framhåller vidare, att anstalten understundom belägges
med ett större antal mera svårskötta individer och att det vid sådana tillfällen
bör finnas möjlighet att anställa extra vårdare. Jämväl socialstyrelsen håller
före att det för möjliggörande av rationell vård tidvis kan bliva erforderligt att
anställa extra vårdare, varför styrelsen tillstyrker anstaltsstyrelsens förslag i
denna del. 0 ... , ,
Slutligen har anstaltsstyrelsen i staten for ar 1919 uppfort en ny utgiltspost,
avseende beklädnad för utskrivna. Såsom anstaltsstyrelsen jämväl framhållit,
föreskriver § 41 i anstaltens reglemente, att utskriven bör, da lian lämnar
anstalten, vara försedd med nödiga gångkläder. I överensstämmelse härmed bör
anstalten givetvis förses med medel för anskaffande av dylika. Beträffande det
härför erforderliga beloppet, torde det vara vanskligt att under nuvarande tider
mera exakt beräkna storleken därav. Anstaltsstyrelsen synes hava antagit, att
100 personer skola årligen utskrivas från anstalten och att det erfordras i o kionor
till ekipering av varje utskriven. Med avseende härå må anmärkas, att det
synes vara anledning att antaga, att åtminstone en del av de utskrivna förut aro
utrustade med nödtorftig beklädnad ävensom att åtskilliga andra kunna i någon
mera väsentlig mån själva bidraga till sin utrustning genom intjänta flitpenningar
eller på annat sätt. Socialstyrelsen kan därför icke underlåta att finna, att ifrågavarande
utgiftspost beräknats tämligen högt.
En stor del av de i anstaltens stat uppförda utgiftsposter avse matvaror
och andra nödiga förbrukningsartiklar, vilka i hög grad beröras av pågående
prisstegringar. Det är naturligt, att anstaltsstyrelsen i ifrågavarande fall maste
räkna med förhöjda kostnader för anstaltens verksamhet. Att under nuvarande
osäkra prisförhållanden söka närmare bedöma storleken av erforderliga anslagsbelopp
möter utan tvivel oöverstigliga svårigheter, varför endast en mycket
approximativ uppskattning av dessa som regel kan .komma i fråga. Med hänsyn
härtill har socialstyrelsen i allmänhet ansett sig böra lämna anstaltsstyrelsens
detaljförslag i denna del utan erinran. Endast i ett par punkter finner sig styrelsen
böra framställa vissa erinringar. I första hand gälla dessa den beräknade
kostnaden för anstaltens centralvärmeledningar. Härför hava beraknats
250 ton koks ä 100 kronor per ton eller tillsammans 25,000 kronor. Med avseende
härå tillåter sig styrelsen anföra, att, därest de nuvarande förhållandena
med avseende å kolimporten fortfara, anstalten i huvudsak torde bliva hänvisad
till vedbränsle. Sådant torde kunna i erforderlig mängd erhållas från kungsgårdens
skog. För så kallad kastved beräknar anstaltsstyrelsen 20 kronor per
famn i vilket pris ingår ersättning såväl för själva veden som för huggning och
framforsling, vilken ersättning gottskrives det med anstalten förenade jordbruket.
Uppmärksammas bör emellertid, att anstalten i icke oväsentlig grad torde kunna
få sitt behov av bränsle för centralvärmeledningarna tillgodosett genom tillvara
-
Sjätte huvudtiteln.
233
tagande av kottar och risavfall från kungsgårdens skog, i vilket sammanhang må [70.]
erinras, att till Venngarns kungsgård höra icke mindre än 329 hektar skogsmark.
Då 1 ton koks motsvarar ungefär 2 famnar ved, skulle, vid det förhållandet att
anstalten i huvudsak bleve hänvisad till bränsle från kungsgårdens skog, kostnaden
för värmeledningarna icke behöva överstiga 10,000 kronor — med det nuvarande
virkespriset lärer dock den verkliga kostnaden för staten böra beräknas
något högre. Aven om anstalten under nu ifrågavarande år skulle kunna erhålla
tillräckligt med koks, torde dock, om de nuvarande abnormt höga koksprisen
fortfara, densamma i allt fall böra hämta en avsevärd del av bränslet till värmeledningarna
från egen skog, enär ett sådant förfarande bör ur ekonomisk synpunkt
vara det för staten fördelaktigaste. I samband härmed vill styrelsen framhålla,
att det synes styrelsen självfallet, att, då de internerade erbjuda en arbetskraft,
som är synnerligen lämplig för hopsamlande av ris och kottar, anstalten
jämväl under mera normala år bör tillvarataga nämnda skogsavfall. Därest anstaltens
bränslebehov fylles på sätt styrelsen nu antytt, lärer ifrågavarande
utgiftspost under alla förhållanden kunna väsentligt reduceras — sannolikt med
minst 5,000 kronor.
Till underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier, inköp av utsäde,
foder etc. är för år 1918 anvisat ett belopp av 6,000 kronor. För år 1919 har
anstaltsstyrelsen emellertid ansett sig böra räkna med eu förhöjning av nämnda
utgiftspost med 4,000 kronor eller till 10,000 kronor. Inkomsten av jordbruk
och trädgård har anstaltsstyrelsen uppskattat till 11,500 kronor för år 1919 mot
9,500 kronor för år 1918. Då båda dessa poster till dels avse jordbruksprodukter
och sålunda båda äro beroende av de betydande prisstegringarna å dylika, har
det synts socialstyrelsen anmärkningsvärt, att anstaltsstyrelsen funnit sig böra
räkna med en förhöjning av 4,000 kronor för berörda utgiftspost men med endast
2,000 kronor för omförmälda inkomstpost.»
•
Till en början ber jag få nämna, att antalet å statens vårdanstalt Departementsför
alkoholister vid Venngarn intagna patienter utgjorde 28 den 1 chefenjanuari
1917 och 50 den 1 januari 1918, medan anstalten är avsedd
för sammanlagt 100 patienter. Oaktat de under kristiden vidtagna inskränkningarna
i avseende å rusdrycksförsäljningen synes patientantalet
sålunda vara statt i ökning. Anmärkas må emellertid, att kristiden
med dess stora krav på kommunernas ekonomi sannolikt i väsentlig
grad hämmat kommunernas intresse för alkoholistvården.
Vad därefter angår det av anstaltens styrelse framlagda förslaget
till utgifts- och inkomststat för anstalten har jag endast några smärre
erinringar att framställa. Beträffande det föreslagna beloppet till extra
personal och vikariatsersättningar, torde sålunda, såsom socialstyrelsen
framhållit, nödigt biträde med skrivgöromål i allmänhet kunna påräknas
av någon av de å anstalten intagna. Vid sådant förhållande kan särskilt
anslag för berörda ändamål ej erfordras, och skulle alltså omförmälda
utgiftspost upptagas endast till 4,495 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft.
30
234
Sjätte huvudtiteln.
[70.]
Posterna beklädnad till utskrivna samt värme och lyse finner jagi
likhet med socialstyrelsen alltför högt beräknade. Så torde man skäligen
kunna räkna med en beklädnadskostnad av 75 kronor för en var
av 75 utskrivna eller tillhopa 5,625 kronor mot föreslagna 7,500 kronor..
Vidkommande utgifterna för värme och lyse, synas dessa med iakttagande
av de av socialstyrelsen förordade åtgärderna trots rådande
dyrtid kunna avsevärt nedbringas. På grund av de höga vedprisen
lärer dock försiktigheten bjuda att reducera utgifterna för värme och
lyse med allenast 5,000 kronor.
Övriga poster i statförslaget hava icke givit mig anledning till
erinran.
I överensstämmelse med vad som ägt rum för innevarande år torde
jämväl för år 1919 böra för anstalten uppföras ett särskilt anslag till
avlöningar och vikariatsersättningar åt tjänstemän vid anstalten samt
ett förslagsanslag till driftkostnaderna i övrigt. Enligt det av mig
modifierade förslaget till utgifts- och inkomststat för år 1919 skulle det
förra anslaget höjas från 24,500 kronor med 200 kronor till 24,700
kronor och det senare anslaget från 29,000 kronor med 34,725 kronor
till 63,725 kronor.
Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle utgifts- och inkomststaten
för år 1919 erhålla följande lydelse:
Utgifter.
Avlöningar, högst .........................................................................
Extra personal och vikariatsersättningar ...................................
Utspisning för personal, 15 personer under 365 dagar ä 1 krona
30 öre per person och dag, förslagsvis.................................
Utspisning för å anstalten intagna, 100 personer under 350
dagar ä 1 krona 20 öre per person och dag, förslagsvis......
Beklädnad för vissa å anstalten intagna, förslagsvis.................
Beklädnad för utskrivna, förslagsvis.............................................
Beklädnadsersättning till personal, förslagsvis ...........................
Värme och lyse, förslagsvis............................................................
Tvätt och renhållning, förslagsvis ................................................
Fastighetens underhåll, förslagsvis................................................
Underhåll och nyanskaffning av inre inventarier, förslagsvis...
Inköp av arbetsmateriel, förslagsvis............................................
Underhåll och anskaffning av jordbruksinventarier, inköp av
utsäde, foder etc., förslagsvis ...............................................
Flitpenningar, förslagsvis ...............................................................
Läkemedel och instrument, förslagsvis .......................................
Diverse omkostnader, förslagsvis..................................................
kronor 20,205: —
4,495: —
» 7,117:50
» 42,000: —
» 1,000: —
5,625: —
« 1,000: —
» 28,000: —
» 4,000: —
» 4,000: —
» 3,000: —
» 3,000: —
» 10,000: —
» 6,000: —
» 1,000: —
» 4,482:50
Kronor 144,925: —
Sjätte huvudtiteln.
2:5f>
Inkomster. [70.]
Avgifter för 100 intagna under 350 dagar u 1 krona per person
och dag, förslagsvis................................................................. kronor 35,000: —
Inkomst av de intagnas arbete inom anstalten, förslagsvis...... » 10,000: —
Inkomst av jordbruk och trädgård, förslagsvis.......................... » 11,500: —
Statens tillskott ........................................................................■ ■ ■ ■ _KH,42o: —
Kronor 144,925: —
I sin skrivelse den 4 september 1917 bar socialstyrelsen hemställt, Övriga anslag
att anslag till bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters drift- uU
kostnader, till statens kostnader för farliga alkoholister in. m., till bidrag
till anordnande av erkända alkoholistanstalter samt till sakkunnigt
biträde hos socialstyrelsen för ärenden rörande alkoholistvården måtte
för år 1919 beräknas till samma belopp, som för nämnda ändamål beviljats
för år 1918.
Denna socialstyrelsens framställning har icke föranlett anmärkning Departe
r
• • • i mentschefen.
Iran mm sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa:
dels ett förslagsanslag, högst 24,700 kronor, till
avlöningar och vikariatser sättning ar åt tjänstemän vid
statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister,
dels ett förslagsanslag av 63,725 kronor såsom
bidrag till driftkostnaderna i övrigt för samma anstalt,
dels ett förslagsanslag av 175,000 kronor såsom
bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader,
dels ett förslagsanslag av 17,000 kronor till bestridande
av statens kostnader för farliga alkoholister,
handräckning, läkarutlåtanden, vittnesed'' sättning ar m. in.,
dels ett reservationsanslag av 30,000 kronor såsom
bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter,
dels ock ett förslagsanslag, högst 3,600 kronor,
till sakkunnigt biträde hos socialstyrelsen för ärenden rörande
alkoholistvården,
eller sålunda till bestridande av kostnader för
alkoholistvården tillhopa 314,025 kronor,
i™.]
[71.]
Främjande av
nykterhet och
motarbetande
av dryckenskapen8
följder.
(Extra anslag.
Svenska
nykterhets
sällskapet.
Sjätte huvudtiteln.
ävensom medgiva,
att jord, som står under kronans omedelbara
disposition eller som tillhör någon av de under bruk
och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar
eller någon av de genom domänstyrelsens försorg
utarrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits
till förenade mötespassevolanskassornas fond,
stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, må, efter
av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall verkställd prövning,
utan särskild ersättning till kronan på de villkor
i övrigt, Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma,
upplåtas till landsting, kommun, förening, stiftelse eller
annan för anordnande av allmän alkoholistanstalt.
23. Främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens följder»
För åren 1915—1918 hava särskilda anslag på extra stat av riksdagen
beviljats till främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens
följder. För tiden därförut utgingo under ett flertal år bidrag
för nämnda ändamål från särskilda, på grund av bestämmelserna i förordningen
angående försäljning av brännvin den 9 juni 1905 härför
avsatta medel.
Det av riksdagen för år 1918 till främjande av nykterhet och motarbetande
av dryckenskapens följder på extra stat anvisade beloppet
uppgår till 28,750 kronor.
Ett flertal framställningar hava nu inkommit om statsbidrag för år
1919 för nu ifrågavarande ändamål.
^ För vart och ett av åren 1895—1903 har riksdagen på extra stat
beviljat ett anslag av 4,000 kronor för utgivning och spridning av
nykter hetsskrifter. Dessa anslag hava ställts till förfogande av svenska
nykterhetssällskapet eller, såsom detsamma, sedan Kungl. Maj:t den 7
februari 1902 fastställt nya stadgar för sällskapet, benämnes, svenska
sällskapet för nykterhet och folkuppfostran, det år 1837 stiftade svenska
nykterhetssällskapet.
hrån och med år 1904 hava av riksdagen, i anledning av Kungl.
Maj:ts framställningar, anvisats medel för befrämjande av sällskapets
verksamhet. Sedan år 1909 har det årliga beloppet utgjort 8,000-kronor.
Sjätte huvudtiteln.
237
I skrivelse den 26 september 1917 har sällskapets styrelse, med
bifogande av årsberättelse för sin verksamhet under arbetsåret 1916—
1917 ävensom sina under året utgivna publikationer, anfört:
Sällskapets utgivning av skrifter under arbetsåret 1916—1917 både omfattat
139,500 nytryckta exemplar, därav 85,149 utdelats kostnadsfritt och spritts genom
präster, lärare, officerare, föreningar och enskilda. Det av sällskapet utgivna
månadshäftet Illustrerad Tidskrift, som under nämnda år särskilt sökt främja
studieverksamheten i de kyrkliga ungdomskretsarna, hade kostnadsfritt tillställts
ett större antal av dessa. Sextiotvå föreläsningar, huvudsakligen för värnpliktiga,
skolungdom och ungdom skretsar, hade av sällskapet anordnats under arbetsåret.
Sällskapet hade jämväl, på framställning av Internationella byrån i Lausanne
för alkoholismens bekämpande och genom dess förmedling, anordnat ett
antal föreläsningar i alkoholfrågan i krigsfångeläger i Schweiz. Trettiotvå vandringsbibliotek
hade under samma tid varit utlånade på olika platser, mestadels
militärförläggningar, och hade sällskapets byrå åt församlings-, kommun-, skol-,
förenings- och regementsbibliotek förmedlat inköp av böcker till nedsatt pris till
ett boklådsvärde av 28,874 kronor. Sällskapets skolkökskurser hade besökts av
94 elever. För liemträdgårdssakens främjande hade en av sällskapet anställd
lärarinna varit verksam vid Skönviks, Tunadals och Nacka sågverk.
[71.]
Med stöd av vad sålunda anförts samt under åberopande av förenämnda
berättelse och vad sällskapet vid föregående tillfällen anfört i fråga
om behövligheten av det understöd, som från statens sida kunde lämnas
dess strävanden, har sällskapets styrelse hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att av anslaget till främjande av nykterhet och
motarbetande av dryckenskapens följder för år 1919 tilldela sällskapet
ett belopp av 8,000 kronor att användas för den verksamhet, som
enligt fastställda stadgar åligger sällskapet.
Socialstyrelsen har i infordrat utlåtande den 30 november 1917
tillstyrkt bifall till föreliggande framställning.
I fråga om sällskapets verksamhet återfinnes eu närmare utredning Departemenfsi
det vid Kungl. Maj:ts proposition nr 184 till 1909 års riksdag fogade c,lefan''
utdrag av statsrådsprotokollet. Då sällskapets verksamhet fortfarande
torde vara förtjänt av uppmuntran från statens sida, anser jag ifrågavarande
ansökning böra bifallas.
Med anledning av särskilda framställningar av Kungl. Maj:t har Sveriges
riksdagen alltsedan år 1909 för främjande av Sveriges lärares nykterhets- nykBtrear"‘t3-förbunds verksamhet anvisat anslag, till en början från brännvinsförsälj- förbund,
ningsmedel och därefter på riksstaten. Beloppet har under senare åren
utgått med 3,000 kronor.
238
Sjätte huvudtiteln.
[71.] I en den 28 september 1917 dagtecknad ansökning har st}n-elsen
för sagda förbund — med bifogande av förbundets årsbok för år 1917
samt en del av förbundet utgivna skrifter — anhållit om utverkande av
riksdagens medgivande, att för främjande av förbundets verksamhet
under år 1919 finge under de villkor, Kungl. Maj:t täcktes bestämma,
utgå ett anslag av 3,000 kronor. Till stöd härför har i ansökningen
anförts följande:
Förbundet sökte alltjämt främja nykterlietsundervisningen i skolorna dels
genom utgivande av lämpliga läro- och läseböcker i ämnet, dels genom föredrag
och diskussioner vid offentliga möten och dels genom provinsombudens instruktionsföredrag
vid besök i skolor och på lärarmöten.
Förbundet hade sålunda under året kunnat utgiva »Hälsolärans grunder.
II. Hemmets och samhällets hygien» av professor T. Thunberg. Denna bok
hade fått ett mycket gott mottagande. Av den förut av förbundet utgivna »Hälsolärans
grunder. I. Yår kropps byggnad, förrättningar och vård» hade nu sjätte
upplagan utkommit.
För småskoléstadiet förberedde förbundsstyrelsen eu mindre läsebok, som
under berättelsens form ville verka för förbundets idéer. I fråga om handledning
för hygien- och nykterlietsundervisningen på detta stadium hade förbundsstyrelsen
stått i förbindelse med seminarielärarna Sjöholm och Goés i Göteborg,
vilka utgivit »Handledning vid undervisningen i hembygd skull skap. I. Första
skolåret.» En ny del för andra skolåret skulle utkomma under hösten 1917, och
ännu en del för tredje skolåret vore under arbete.
I programblad för såväl höstterminen som vårterminen år 1917 hade förbundets
medlemmar uppmanats att var för sig samt i och genom lokalföreningarna
verka inom respektive orter för att interneringslagens möjligheter till drinkares
återupprättande skulle tillvaratagas av både nykterhetsnämnder och nykterhetsföreningar.
För hjälp därvid hade hänvisats till Föreningen Flodakolonier, som
bistått med talare och rådgivare. På flera platser hade förbundet genom sina
medlemmar eller lokalföreningar sökt främja strävandet att skaffa ekonomisk
Still detta arbete. Så hade t. ex. lokalföreningen i Yästerås tillsammans
nykterhetsvänner på platsen anordnat ett lotteri, som inbringat en nettobehållning
till Flodakoloniernas verksamhet av över 5,000 kronor. Likaså påginge
en insamling till förbundets vårdhem för alkoholister vid Salbohed, vilken insamling
dittills inbragt närmare 600 kronor. I den utkomna årsboken för år 1917 vädjade
förbundsstyrelsen till medlemmarna att fortsätta detta arbete för alkoholisters
räddning, varjämte förordats studium inom föreningarna av den av sistnämnda
års riksdag beslutade nya nykterlietslagstiftningen.
Förbundet verkade fortfarande för ett allmännare införande av Barnens
nykterhetsdag, vilken anordning visat sig giva utmärkt tillfälle att främja intresset
för nykterlietsundervisningen och öka arbetsglädjen i fråga om både detta ämne
och skolarbetet i allmänhet. På många platser hade man ock gjort en god början
i detta avseende.
En hjälp för strävandet till sparverksamhet vore skriften »Kalle Petterssons
sparbössa», vilken författats på förbundets framställning av folkskolläraren Julius
Blomberg i Örebro.
Sjätte huvudtiteln.
23!)
I anledning av eu utav folkskolöverstyrelsen framställd begäran om för- [71.]
bundets yttrande i biograffrågan, hade denna fråga för yttrande utsänts i programbladet
för vårterminen år 1917. Flere goda uppslag hade därigenom erhållits,
vilka jämte förbundsstyrelsens eget yttrande ingivits till vederbörande.
Förbundsstyrelsen hade även under behandling frågan om barnens nöjesliv.
I centralförbundets för nykterhetsundervisning materielkommitté hade två
ledamöter av förbundsstyrelsen plats, och följde förbundsstyrelsen med uppmärksamhet
utvecklingen på detta område. De materielsamlingar, som provinsombuden
erhållit för utlåning och demonstrering, fullständigades efter hand, om
möjligt då sådant kunde ske även med skioptikonbilder för föredrag och för
användning vid Barnens nykterlietsdag och annan barnverksamhet.
Sveriges Yår, skolbarnens nykterhetsförbund, vars verksamhet uppehållits
gemensamt av ifrågavarande förbund och Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund,
hade under året erhållit ett anslag av 650 kronor. Förbundet
Sveriges Yår verkade i skolorna dels genom barntidningen Sveriges Yår och dels
genom utsändande av resetalare. I förevarande förbunds årsbok och programblad
infördes också program för s. k. Sveriges Yår-möten för barn.
Sveriges Yår-bibliotek vore under upprättande, varjämte förberedelser träffats
till en vandrande materielutställning.
Förbundets medlemsantal hade under det gångna arbetsåret ökats med över
100 nya medlemmar och uppginge till 3,672.
Socialstyrelsen har i utlåtande den 30 november 1917 tillstyrkt
bifall till föreliggande framställning.
Av det anförda framgår, att förbundets verksamhet fortgår i huvud- Departements
sak efter den plan, som finnes angiven i Kungl. Maj:ts proposition nr chefen''
282 till 1913 års riksdag, sid. 36 och 37. Då förbundet fortfarande
torde vara förtjänt av understöd från statens sida, synes ej något vara
att erinra mot bifall till förbundets framställning.
För vart och ett av åren 1909—1918 bar riksdagen till främjande Jarnvägsav
järnvägsmännens helnykterhetsförbunds verksamhet anvisat ett belopp heinykterhetsav
2,000 kronor. förbund.
Hos Kungl. Maj:t har Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling
i skrivelse den 29 september 1917 anhållit om anslag med
enahanda belopp till främjande av förbundets verksamhet under år 1919.
Av ingiven årsberättelse över förbundets verksamhet under arbetsåret
1916—1917 inhämtas, att såväl statsbidraget som ock det av
svenska järnvägsföreningen lämnade anslaget å 500 kronor uteslutande
använts till nykterhetsagitation bland järnvägsmännen.
Förbundets medlemsantal, som den 31 mars 1916 uppgick till 4,258,
hade till den 31 mars 1917 nedgått till 4,060 eller med 198 personer.
Förbundsstyrelsens expedition under arbetsåret omfattade 380 avsända
240
Sjätte huvudtiteln.
[71.] och 402 ankomna expeditioner, däruti ej inräknade paket och arbetsmateriel,
varjämte ett stort antal skrivelser av större omfattning avlåtits
till olika myndigheter.
I utlåtande av den 30 november 1917 har socialstyrelsen tillstyrkt
bifall till framställningen.
Departements- Då förbundet för sin fortsatta verksamhet synes vara i behov och
jämväl förtjänt av statsunderstöd, har jag icke funnit något att erinra
mot bifall till ifrågavarande framställning.
studerande För vart ocl1 ett av aren i91°—1918 ^ar riksdagen till främjande
''ungdoms6 av Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbunds verksamhet anslagit
helnykterhets 4,000 kronor.
1 sin skrivelse den 29 september 1917 har Sveriges nykterhetssällskaps
representantförsamling hos Kungl. Maj:t hemställt om anslag
med enahanda belopp till främjande av förbundets verksamhet under
år 1919.
förbund.
Av förbundets årsredogörelse för sista arbetsåret inhämtas, att inkomsterna
uppgått till 12,430 kronor 28 öre och utgifterna till 12,283
kronor 4 öre, vadan sålunda uppstått en vinst av 147 kronor 24 öre.
Förbundet har under året fortsatt sin föredrags-, studie- och bibiiotekssamt
förlagsverksamhet i syfte att bland den studerande ungdomen
väcka intresse för nykterhetssaken samt anskaffa nya medlemmar. Förbundets
medlemsantal har emellertid under arbetsåret nedgått från 6,812
till 6,465.
Socialstyrelsen har i utlåtande den 30 november 1917 tillstyrkt
bifall till ifrågavarande ansökning, och har jag ej heller något att
erinra däremot.
nykterhets- För vart ocF ett av aren 1910—1918 har riksdagen för främjande
”sällskaps'' av Sveriges nykter hetssällskaps representantförsamlings upplysning sby ras
representant- verksamhet anvisat ett belopp av 8,000 kronor.
upplysnings- Hos Kungl. Maj:t har nu representantförsamlingen i sin skrivelse
byra. den 29 september 1917 anhållit om anslag med enahanda belopp för
upprätthållande av upplysningsbyråns verksamhet under år 1919.
Till stöd för sin framställning har representantförsamlingen anfört:
Beträffande upplysningsbyråns verksamhet under förflutna arbetsåret framhålles,
att av de skriftliga förfrågningarna, som ingått till byrån, hade 217 avsett
olika sidor av det organisatoriska nykterhetsarbetet i in- och utlandet, 249 gällt
upplysningar rörande rusdryckslagstiftningen i Sverige och andra länder, tolkning
S,jätte huvudtiteln.
241
av gällande lagstiftning i Sverige, anvisningar och råd rörande beivrande av lag- [71.]
överträdelser, biträde med uppsättande av skrivelser av olika slag o. s. v., 22
gällt rent statistiska uppgifter från Sverige eller utlandet, 107 avsett andra byråns
arbetsområden berörande ärenden o. s. v. En mängd av förfrågningarna hade
gällt flera olika ärenden. Ett trettiotal av förfrågningarna hade ingått från utlandet.
I fråga om nykterhetsarbetet i allmänhet hade förfrågningarna i likhet med
föregående år gällt råd och anvisningar i fråga om organisationsarbetet, anvisningar
å lämplig litteratur för studerande av olika sidor av nykterlietsfrågan,
råd och hjälp rörande registrering av föreningar, granskning av stadgar, upplysningar
rörande nödiga åtgärder vid fastighetsförvärv, biträde med uppsättande
av ansökningar om bidrag från det allmänna till nykterhetens främjande samt
andra framställningar i nykterlietsfrågan till olika myndigheter.
Rörande rusdryckslagarnas tolkning och efterlevnad hade upplysningarna
framförallt gällt gästgivares utskänkningsrätt, bryggeriers och vinfabrikers försäljning
och försändning av sina produkter, tillfälliga rättigheter, möjligheterna
att få missbrukade rättigheter indragna samt råd i och för beivrandet av överträdelser
av gällande rusdrycksförsäljningslagar.
Eu avsevärd mängd förfrågningar både även under år 1916 gällt lagen om
internering av alkoholister och särskilt de i nämnda lag föreskrivna nykterhetsnämnderna,
emedan man på många håll motsatt sig framställningar att särskild
sådan nämnd måtte väljas.
Många under senare halvåret år 1917 ingångna förfrågningar hade avsett den
nya förordningen angående försäljning av rusdrycker, då man helt naturligt ville
i god tid göra sig förtrogen med de väsentliga förändringar i lagstiftningen, den
nya förordningen inneliölle.
Registreringen av byråns alltjämt ökade bok-, tidskrifts- och urklippsamlingar
hade fortgått, så långt lämpliga arbetskrafter varit tillgängliga.
För att i enlighet med instruktionen för byrån kunna följa den svenska
pressens ställning till nykterhetsfrågan och bemöta de oriktiga uppgifter rörande
nykterhetssträvandena, som stundom förekomme, hade å byrån under året hållits
något över 100 svenska tidningar från landets skilda delar. I de fall, där oriktiga
uppgifter beträffande nykterhetssträvandena förekommit i pressen, hade till
densammas förfogande ställts på faktiska förhållanden grundade rättelser.
Alla utländska tidningar och tidskrifter av någon vidare betydelse för nykterhetsfrågan
liölles å byrån och genomginges dag för dag. Under kriget hade
en del franska, belgiska och engelska tidningar indragits, så att antalet utländska
tidningar och tidskrifter å byrån för närvarande vore 73.
Till de anslutna sällskapens tidningar samt till några utländska byråer hade
varje vecka utsänts »Meddelanden från nykterhetssällskapens upplysningsbyrå»,
redigerade av byråföreståndaren, som däri redogjort för vad han i den in- och
utländska pressen funnit vara av särskilt intresse för den svenska nykterhetsrörelsen.
Dessa i korrekturavdrag sända meddelanden hade under året omfattat
125 längre eller kortare artiklar samt 158 notiser och mera kortfattade uppgifter.
Likaledes hade byrån till vägledning för i alkoholfrågan intresserade genom
byråföreståndaren utgivit Nykterhetsfolkets årsbok för år 1917.
Under arbetsåret hade byrån liksom under föregående år stått i livlig förbindelse
med Internationella byrån i Lausanne för alkoholismens bekämpande
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 höft. 31
242
Sjätte huvudtiteln.
[71.]
Departements
chefen.
Internationella
byrån
för alkoholismens
bekämpande.
Anslag till
Kungl. Maj:ts
förfogande.
samt ett 20-tal andra utländska upplysningsbyråer och liknande organisationer
med syfte att bekämpa alkoholismen.
Från byrån hade under arbetsåret utgått 2,989 brev och andra postförsändelser.
Byrån hade hållits öppen för allmänheten alla vardagar från kl. 10 f. m.
till 4 e. m. samt 6—7,8 0 e. m. De personliga besöken å byrån liksom förfrågningarna
per telefon från myndigheter, organisationer och enskilda hade varit
synnerligen talrika, varjämte många å byrån studerat där befintlig materiel.
Då byrån således hade eu viktig uppgift att fylla, och Sveriges nykterhetssällskaps
representantförsamling icke hade ekonomiska möjligheter att utan statsanslag
upprätthålla upplysningsbyrån, vore det i hög grad önskvärt, att hittills
utgående belopp fortfarande beviljades.
I utlåtande den 30 november 1917 har socialstyrelsen tillstyrkt
beviljandet av det begärda anslaget av 8,000 kronor.
Beträffande nu ifrågavarande anslag må erinras, att Kungl. Maj:t
yid föredragning den 29 sistlidne juni av riksdagens skrivelse den 15
juni 1917, nr 6, innefattande, bland annat, anmälan om beviljande
av medel till främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens
följder, såsom villkor för åtnjutande av det till främjande av
upplysningsbyråns verksamhet under år 1918 anvisade anslaget stadgat,
att upplysningar rörande enskilda personers ställning till nykterhetssaken
icke finge lämnas från byrån eller dess tjänstemän, varjämte åt
socialstyrelsen uppdragits att från arbetsutskottets ledamöter infordra
förbindelse att återbetala statsbidraget, därest mot detta villkor brötes.
Då upplysningsbyråns verksamhet otvivelaktigt fortfarande är av stor
betydelse för nykterhetsarbetets främjande, anser jag mig böra tillstyrka
den föreliggande ansökningen.
På grund av särskilda framställningar har riksdagen för vart och
ett av åren 1910—1918 beviljat ett anslag av 750 kronor till styrelsen
för internationella byrån i Lausanne för alkoholismens bekämpande.
I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har lektorn Johan Bergman
såsom ordförande i byråns styrelse anhållit om ett understöd åt byrån
jämväl för år 1919 av 750 kronor.
I utlåtande den 30 november 1917 har socialstyrelsen tillstyrkt
ifrågavarande anslag.
Mot bifall till ansökningen torde icke vara något att erinra.
Sedan åtskilliga år har ett mindre belopp, senast 3,000 kronor, utöver
de särskilda anslagen till vissa organisationer och ändamål plägat
av riksdagen anvisas för att efter Kungl. Maj:ts beprövande användas
för främjande på annat sätt av nykterhet och motarbetande av drycken
-
Sjätte huvudtiteln.
243
skapens följder. På grund av vunnen erfarenhet rörande vikten av att [71.]
allt framgent bereda utväg för stödjande av olika mera tillfälliga eller
oförutsedda uppslag och strävanden i nykterhetssyfte tillstyrker jag, att
jämväl för år 1919 ett belopp av 3,000 kronor måtte äskas för ifrågavarande
ändamål.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. DepartementsMaj:t
måtte föreslå riksdagen hemställan.
att till främjande av nykterhet och motarbetande
av dryckenskapens följder på extra stat för år 1919
anvisa ett belopp av 28,750 kronor, därav ett förslagsanslag,
högst 25,750 kronor, och ett reservationsanslag
å 3,000 kronor;
att besluta, att av nämnda förslagsanslag, högst
25,750 kronor, skola under de villkor, som av Kungl.
Maj:t prövas lämpliga, utgå:
till främjande av svenska sällskapets
för nykterhet och folkuppfostran,
det år 1837 stiftade nykterhets
sällskapets
verksamhet .................. kronor 8,000: —
till främjande av Sveriges lärares
nykterhetsförbunds verksamhet ... » 3,000: -—
till främjande av järnvägsmännens
helnykterhetsförbunds verksamhet » 2,000: —
till främjande av Sveriges studerande
ungdoms helnykterhetsförbunds
verksamhet...................... » 4,000: —
till främjande av Sveriges nykterhetssällskaps
representantförsamlings
upplysningsbyrås verksamhet » 8,000: —
såsom bidrag till uppehållande av
internationella byråns i Lausanne
för alkoholismens bekämpande
verksamhet...................................!..... »_750: —
Summa kronor 25,750: —
samt att besluta, att ovannämnda reservationsanslag
å 3,000 kronor skall ställas till Kungl. Maj:ts
förfogande för främjande på annat sätt av nykterhet
och motarbetande av dryckenskapens följder.
244
Sjätte huvudtiteln.
[72.]
Upprätthållande
av
pensions -styrelsens
verksamhet.
(Extra anslag.
Allmänna pensionsförsäkringen.
24. Pensionsstyreisen, oförändrat ordinarie anslag kronor 333,400: —
25. Anslag för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet.
För upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet, utöver anslaget.
å ordinarie stat, har riksdagen å extra stat för år 1918 anvisat
ett förslagsanslag å 432,600 kronor.
I skrivelse den 9 augusti 1917 har pensionsstyreisen gjort framställning
om anslag för ifrågavarande ändamål för år 1919.
Genom nådigt brev den 5 oktober 1917 har Kungl. Maj:t fastställt
följande stat för de avlöningar och omkostnader i pensionsstyreisen
för år 1918, som icke äro upptagna i ordinarie stat:
lönetillägg till generaldirektören ........................................ |
kronor |
4,000 |
ersättning till sakkunniga hos pensionsstyreisen ......... avlöning åt extra och tillfälliga ledamöter, extra tjänste-män och amanuenser samt andra extra biträden |
» |
12,000 |
ävensom extra vaktmästare, förslagsvis.................... ersättning till en överläkare samt medicinskt biträde i |
» |
140,000 |
i övrigt hos styrelsen, förslagsvis ........................... |
» |
18,000 |
ersättning åt styrelsens ombud, förslagsvis .. . . |
» |
65,000 |
resekostnadsersättning åt nämnda ombud, förslagsvis... |
» |
70,000 |
kunniga, högst ....................... städning av ämbetslokalen, värme och belysning, för- |
» |
5,000 |
slagsvis ............................ skrivmaterialier, telefon, böcker, bindning av kontors- |
» |
16,000 |
böcker m. m., förslagsvis ........................ |
» |
20,000 |
tryckningskostnader, förslagsvis ......................................... inköp av inventarier, inklusive skriv- och räknemaski-ner, vakthållning nattetid inom styrelsens lokaler, |
» |
50,000 |
slagsvis ........................................................................... |
» |
18,000 |
Summa kronor 418,000 |
Sjätte huvudtiteln.
24 f>
Den sålunda fastställda staten överensstämmer i allt väsentligt med
det förslag, som av föredragande departementschefen vid anmälan av
anslagen till styrelsen för år 1918 framlades i det till nästlidet års
statsverksproposition fogade protokollet över civilärenden och vilket
förslag låg till grund för Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i ärendet.
Skiljaktigheterna framgå av det följande.
För hyra av ämbetslokal hade i förenämnda statsrådsprotokoll beräknats
ett belopp av förslagsvis 24,600 kronor. Sedan emellertid enligt
nästlidet års riksdags beslut statsverket inköpt den fastighet, vari
styrelsens ämbetslokal är belägen, erfordras ej vidare särskilt anslag
för ifrågavarande ändamål; och har sådant ej heller upptagits i den för
år 1918 fastställda staten. Övertagandet av fastigheten kommer
emellertid att medföra en del utgifter, såsom avgifter för renhållning,
vatten och dylikt. Dessa utgifter torde i regel böra bestridas av det
under sjunde huvudtiteln uppförda anslaget till byggnader och reparationer.
Pensionsstyrelsen har emellertid framhållit önskvärdheten av
att styrelsen ägde befogenhet att av ifrågavarande förslagsanslag själv
bestrida vissa smärre utgifter av omförmälda beskaffenhet, som vore
av mera brådskande natur. Häremot synes mig ej vara något att erinra.
Med hänsyn härtill torde vid eu blivande fördelning av anslaget för år
1919 anslagsposten till inköp av inventarier m. m. — i likhet med
vad som redan skett vid fastställande av staten för år 1918 — böra
givas en förändrad avfattning.
På grund av styrelsens sjukvårdande verksamhet har behovet av
medicinskt biträde åt styrelsen varit statt i stadig ökning. Efter att i
staten för vart och ett av åren 1915 och 1916 som ersättning till dylikt
biträde upptagits ett belopp av högst 3,000 kronor, har motsvarande
ersättning för år 1917 beräknats till ett belopp av högst 8,000
kronor. De sålunda fastställda beloppen hava emellertid, enligt vad
närmare utvecklades i det till nästlidet års statsverksproposition fogade
protokollet över civilärenden, måst överskridas. För år 1918 beräknades
omförmälda anslag i förenämnda statsrådsprotokoll till 12,000
kronor. Vid föredragning av denna fråga uttalade dåvarande departementschefen
som sin åsikt, att det vore svårt att i förväg avgöra, till
huru stort belopp anslaget borde beräknas, och förändrades anslaget
på grund härav från fast anslag till förslagsanslag.
1 skrivelse den 9 augusti 1917 med förslag till fördelning av anslaget
för år 1918 anförde pensionsstyrelsen beträffande denna anslagspost
följande:
[72.]
246
Sjätte huvudtiteln.
[72.] »Av det nu till medicinskt biträde anslagna beloppet avlönas två läkare,
vilkas tid i stor utsträckning tages i anspråk för behandlingen av frågor, som
sammanhänga med granskningen av pensionsansökningar, med pensionsstyrelsens
sjukvårdande verksamhet samt med förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden.
Hittills vunnen erfarenhet har givit vid handen, att dessa läkares arbetstid
helt tages i anspråk för det synnerligen vidlyftiga och tidsödande detaljarbetet
och att de endast i ringa mån kunna ägna sig åt större eller mera omfattande
frågor inom sjukvårdsverksamheten, såsom planläggandet av den sjukvårdande
verksamheten, vilken ännu befinner sig i början av sin utveckling, anläggandet
och organisationen av sjuk vårdsanstalter m. m. För dessa synnerligen
viktiga och krävande frågors behandling har styrelsen behov av en särskild arbetskraft
med läkares utbildning. Samtidigt har styrelsens hittillsvarande verksamhet
till fullo ådagalagt behovet av eu läkare i auktoritativ ställning med särskild
uppgift att tillvarataga styrelsens intressen utåt, såväl i förhållande till
andra ämbetsverk som i samarbetet med rikets'' läkarkår. Nu berörda syften
skulle enligt pensionsstyrelsens mening bäst tillgodoses därigenom, att styrelsen
bemyndigades att anställa en överläkare.»
Då ersättningen till denne överläkare icke syntes kunna beräknas
till lägre belopp än G,000 kronor om året, hemställde styrelsen, att
ifrågavarande anslagspost i 1918 års stat måtte upptagas till förslagsvis
18,000 kronor. Som av det föregående framgår, blev anslagsposten
ock för sistnämnda år bestämd i enlighet med styrelsens förslag, i samband
varmed posten gavs en något förändrad avfattning.
I sin nu ifrågavarande skrivelse med begäran om anslag för år
1919 har styrelsen under åberopande av vad i nyssnämnda skrivelse
anförts förklarat, att, därest en särskild överläkare bleve anställd, anslagsposten
till ersättning för medicinskt biträde, sådan den i förberörda
statsrådsprotokoll beräknats, komme att överskridas.
Därest icke utvecklingen av styrelsens sjukvårdande verksamhet
skall tillbakasättas, har det, som av det anförda framgår, befunnits nödvändigt,
att styrelsen erhåller till sitt biträde en framstående och erfaren
läkare, som närmast skulle hava till uppgift att taga ansvaret för
ifrågavarande verksamhets organisation och tillse, att erfarenheterna
på det medicinska området och de medicinska synpunkterna komma till
sin rätt vid planläggandet av denna verksamhet.
Enligt min mening måste det ock, helst då det rör sig om så betydande
statsutgifter, som här är fallet, anses angeläget, att styrelsen
utrustas med nödig sakkunskap på det medicinska området, så a,tt pensions-
och sjukvårdsärendena erhålla den mest rationella och ekonomiska
behandling. Vid sådant förhållande och då behov av särskild överläkare
föreligger jämväl för framtiden, synes emellertid lämpligt, att
anslagsposten för år 1919 bestämmes till samma belopp som för år
1918 eller till förslagsvis 18,000 kronor.
Sjätte huvudtiteln.
247
Beträffande anslagsposten ersättning åt styrelsens ombud anför pensionsstyrelsen
följande:
»Som ersättning till pensionsstyrelsens ombud utgår enligt kungl. brevet
den 1 oktober 1914 för närvarande dels arvode till det belopp, styrelsen äger bestämma,
dock högst 1,000 kronor för år räknat, dels resekostnads- och traktamentsersättning
för av uppdraget föranledda resor enligt fjärde klassen i gällande
resereglemente. För bestridande av kostnader för arvode till ombuden liar tidigare
anvisats ett belopp av förslagsvis 70,000 kronor för år. För år 1918 har
emellertid för ifrågavarande ändamål avsetts ett belopp av endast 65,000 kronor,
och har anslagets minskning, enligt vad som framgår av chefens för civildepartementet
anförande till det statsrådsprotokoll, som bilagts statsverkspropositionen
till 1917 års riksdag, berott därpå, att besparing ansetts kunna
vinnas genom anlitande i vissa fall av gemensamma ombud för riksförsäkringsanstalten,
socialstyrelsen och pensionsstyrelsen. Den utredning, som i
nämnda hänseende anbefallts av Kung! Maj:t, har ännu icke blivit slutförd.
Emellertid måste pensionsstyrelsen räkna med att ersättningen till dess
ombud på grund av rådande dyrtid måste höjas rätt avsevärt utöver de belopp,
som för närvarande till dem utgå. I vissa större, mer arbetskrävande ombudsdistrikt
synes det bliva nödvändigt att kunna höja ombudsarvodet till belopp,
även överstigande den nu gällande maximigränsen 1,000 kronor. Därest icke besparing
står att vinna genom användande på sätt departementschefen ifrågasatt
i vissa fall av gemensamma ombud för olika ämbetsverk — varom för närvarande
är för tidigt att döma — torde den sammanlagda kostnaden för arvoden
till pensionsstyrelsens ombud för år 1919 böra beräknas till omkring 75,000 kronor.
Vid beräknande av anslagsbeloppet för år 1919 torde man emellertid böra
utgå ifrån, att det belopp, som högst må utgå till varje ombud, höjes från 1,000
kronor till 1,200 kronor.»
Vad styrelsen i förevarande hänseende anfört har ej givit mig anledning
till erinran. Med hänsyn till den igångsatta utredningen i
fråga om möjligheten att genom anlitande av gemensamma ombud för
vissa ämbetsverk nedbringa kostnaderna uti ifrågavarande avseende,
anser jag emellertid någon höjning av anslaget ifråga ej nu böra ske.
Beträffande slutligen posten för städning av ämbetslokalen, värme och
belysning, beräknades denna i förenämnda statsrådsprotokoll förslagsvis
till 12,000 kronor. Med bifall till pensionsstyrelsens framställning har
emellertid denna post, på grund av den oerhörda stegringen i prisen å ved
och kol m. m., i staten för år 1918 upptagits till förslagsvis 16,000 kronor.
I sin förevarande skrivelse har styrelsen beträffande denna anslagspost
framhållit, att måhända jämväl för år 1919 på grund av den rådande
dyrtiden en höjning komme att erfordras, liksom en sådan höjning till
äventyrs bleve erforderlig även beträffande anslagsposterna för slcrivmaterialier
in. m. samt till inköp av inventarier m. rn. Innan ytterligare
erfarenhet vunnits om dyrtidens verkningar i förevarande hänseende,
[72.]
248
Sjätte huvudtiteln.
[72.] finner jag emellertid lika med styrelsen och med hänsyn jämväl till det
förhållandet, att ifrågavarande anslagsposter äro av förslagsanslags
natur, någon höjning av desamma, i jämförelse med vad i nämnda
statsrådsprotokoll beräknats, för år 1919 ej påkallad.
Vidkommande övriga anslagsposter har någon förändring ej blivit
av styrelsen ifrågasatt.
Det sammanlagda beloppet av förslagsanslaget till upprätthållande
av pensionsstyrelsens verksamhet skulle sålunda för år 1919 utgöra
414,000 kronor, motsvarande, i jämförelse med det av riksdagen för
år 1918 beviljade anslaget, en minskning av 18,600 kronor.
På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet,
utöver anslaget å ordinarie stat, på extra stat
för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 414,000
kronor.
26. Anslag till pensionsförsäkringens genomförande.
[73.] Enligt 10 § i lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni
Pensions för- 1913 bestrides kostnaden för de jämlikt samma lag utgående pensionssäkringens
tilläggen till s/4 av staten och till 1 4 av landstingen och kommunerna.
förande. Detsamma gäller i fråga om understöd, som utgå enligt 33 § i nämnda lag.
(Extra anslag.) Angående pension på grund av frivilliga avgifter är i 34 § samma
lag i dess ursprungliga lydelse stadgat, att till den i 11 § av lagen
omförmälda fond skall för varje år av statsmedel tillskjutas ett belopp,
motsvarande 1 8 av summan av de under året erlagda frivilliga avgifter.
Jämlikt lagen den 14 juni 1917 om ändrad lydelse av bland annat 34
§ pensionsförsäkringslagen skall emellertid statsbidrag till den frivilliga
försäkringen från och med den 1 januari 1918 beräknas på sådant sätt,
att det mot erlagda frivilliga avgifter enligt fastställda försäkringstekniska
grunder svarande pensionsbeloppet ökas genom bidrag av statsmedel
sålunda, att varje del därav, som motsvarar under ett kalenderår
erlagda avgifter intill sammanlagt 30 kronor, höjes med en åttondel.
För år 1914 uppförde 1913 års riksdag på extra stat ett förslagsanslag
av 2,660,000 kronor till bestridande av den på staten belöpande
kostnad för genomförande av en allmän pensionsförsäkring. Med detta anslag
ansågs såväl statens andel av kostnaden för pensionstillägg och understöd
som statens tillskott till den frivilliga försäkringen kunna bestridas.
Vid 1914 års senare riksdag skedde en uppdelning av ifrågavarande
Sjätte huvudtiteln.
249
anslag i två särskilda anslag. 1 enlighet med Kungl. Maj:ts framställning
i ämnet beviljade nämligen riksdagen för år 1915 på extra stat
dels ett förslagsanslag av 3,600,000 kronor för bestridande av den på
staten belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd jämlikt lagen
om allmän pensionsförsäkring, dels ock ett förslagsanslag av 125,000
kronor till gäldande av statens bidrag för samma år till den jämlikt
samma lag anordnade, på frivilliga avgifter grundade försäkring.
Sedermera har riksdagen på extra stat beviljat särskilda förslagsanslag
dels för år 1916 av 4,500,000 kronor för det förra och 125,000
kronor för det senare ändamålet, dels för år 1917 av 5,450,000 kronor
för det förra och 25,000 kronor för det senare ändamålet, dels slutligen
för år 1918 av respektive 6,750,000 kronor och 25,000 kronor. Den
ökade kostnad för statsverket, som föranledes av 1915 års utvidgning av
pensionsförsäkringen, är icke inbegripen i förutnämnda belopp 5,450,000
kronor och 6,750,000 kronor, utan avse dessa — liksom det under nu
förevarande punkt äskade anslaget för år 1919 — allenast pensionstillägg
och understöd jämlikt lagen enligt dess lydelse före den 8 juni 1915.
I skrivelse den 9 augusti 1917 har pensionsstyrelsen gjort framställning
om anslag för år 1919 för bestridande av de på staten belöpande
kostnader för genomförande av den allmänna pensionsförsäkringen.
Styrelsen anför därvid till en början beträffande statens kostnad
för pensionstillägg och understöd följande:
»För beräkning av erforderligt anslag för år 1919 för pensionstillägg och
understöd till pensionärer jämlikt pensionsförsäkringslagen enligt dess lydelse
före den 8 juni 1915 har inom pensionsstyrelsen verkställts en utredning, varvid
lagts till grund antalet utfärdade pensionsbrev från och med 1914 till och med
juni månad 1917.
De faktiska totalutbetalningarna under 1914—1916 ävensom de för år 1917
beräknade belöpa sig till i efterföljande sammanställning angivna belopp. De för
Utbetalningar |
Kostnaderna för år |
Inalles kr. |
Därav statens kostnad kr. |
Beräknade utbetal- ningar kr. |
Därav kr. |
|||
1914 kr. |
1915 kr. |
1916 kr. |
1917 kr. |
|||||
'' 1914 ......... |
1,640,100 |
1,640,100 |
1,230,075 |
3,550,000 |
2,660,000 |
|||
j 1915 ......... |
1,200,000 |
3,142,400 |
— |
— |
4,342,400 |
3,256,800 |
4,800,000 |
3,600,000 |
1 1916 ......... |
740,000 |
1,170,000 |
4,569.000 |
— |
6,479,000 |
4,859,250 |
6,000,000 |
4,500,000 |
1 1917 ......... |
180,000 |
320,000 |
820,000 |
5,750,000 |
7,070,000 |
5,302,500 |
7,270,000 |
5,450,000 |
| 1914-1917 |
3,760,100 |
4,632,400 |
5,389,000 |
5,750,000 |
19,531,500 |
14,648,625 |
21,620,000 |
16,210,000 |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft.
32
[73.]
Anslag för
år 1919.
Statens
kostnad för
pensionstillägg
och
understöd.
250
Sjätte huvudtiteln.
[73.] Såsom av tabellen framgår, Lava under åren 1915—1917 utbetalats och
komma att utbetalas avsevärda belopp, som rätteligen skolat utbetalas redan de
föregående åren, men som icke kunnat då utbetalas, emedan vederbörande dröjt
att ingiva ansökan om pension eller denna av eu eller annan anledning ej kunnat
slutbehandlas under det år, ansökan inkommit.
Under 1917 har till och med juni utbetalats närmare 760,000 kronor retroaktivt
för de föregående åren. För de följande månaderna har räknats med en
retroaktiv kostnad av 560,000 kronor. De utbetalningar, som rätteligen höra till
1917, antagas uppgå till allenast 5,750,000 kronor emot beräknade 7,270,000 kronor.
Härvid bör dock beaktas, att man under följande ur har att räkna med retroaktiva
kostnader, som avse året 1917.
Med stöd av de uppgifter, som presidenten Lindstedt lämnade till första
försvarsberedningen angående statens kostnad under de närmaste åren för den
allmänna pensionsförsäkringen, beräknades statens och kommunernas sammanlagda
kostnad för pensionstillägg och understöd för år 1918 till 9,000,000 kronor.
Av detta belopp skulle komma på staten */4 eller omkring 6,750,000 kronor,
vilket belopp även anvisats såsom förslagsanslag.
I enlighet med samma uppgifter hav det för år 1919 erforderliga anslaget
beräknats till 8,000,000 kronor eller 3/t av den för samma år beräknade sammanlagda
kostnaden, 10,670,000 kronor, för pensionstillägg. Resultatet av den undersökning,
som verkställts inom pensionsstyrelsen av dess eget material, giver icke
någon anledning att nu föreslå ett lägre belopp i annan mån än som betingas
därav, att 1915 års riksdag i samband med utvidgning av pensionsförsäkringen
beslutat sådan utsträckning av övergångstiden, att de understöd och pensionstillägg,
till vilka rätt inträder under tiden 1919—1929, utgå med 90 % i stället
för med förut bestämda fulla belopp. På grund härav beräknas en minskning i
statens ifrågavarande kostnad år 1919 av 86,000 kronor, varför det behövliga anslaget
för år 1919 skulle utgöra i runt tal 7,900,000 kronor.»
Styrelsen anför vidare beträffande statens bidrag- till den frivilliga
försäkringen följande:
Statens »Vidkommande statens kostnad för den frivilliga försäkringen har såsom
bidrag till förut nämnts för åren 1915—1918 på extra stat anvisats särskilda förslagsanslag,
försäkringena Enligt den av riksdagen år 1917 antagna lag angående ändrad lydelse av bland
° '' annat 34 § i lagen om allmän pensionsförsäkring hava på sätt ovan antytts ändrade
grunder fastställts i fråga om beräknande av statsbidraget till den frivilliga försäkringen.
Då detta bidrag från och med år 1919 kommer att beräknas med
hänsyn till de pensioner, som utgå på grund av erlagda frivilliga avgifter, följer
uppenbarligen härav, att statsverkets kostnad för dessa bidrag under de närmaste
åren, innan sådana pensioner i nämnvärd omfattning beviljats, måste bliva synnerligen
ringa. Det synes pensionsstyrelsen, att under sådana förhållanden detta
statsbidrag för närvarande icke borde kräva äskande av särskilt anslag av riksdagen,
utan att ifrågavarande bidrag lämpligen knnde tills vidare få bestridas av
det anslag, som må komma att anvisas till pensionsförsäkringens genomförande.»
Departements- Efter samråd mellan mig och pensionsstyrelsen komma förslag till
chefen. vjssa ändringar av lagen om allmän pensionsförsäkring att av styrelsen
avgivas inom en nära framtid. Dessa förslag innebära bland annat,
Sjätte huvudtiteln.
251
att eu ändring vidtages i utjämnande syfte av den i 6 § berörda [
lag förekommande bestämmelsen att, då en pensionstagares årsinkomst
ligger mellan 50 och 100 kronor, hela det 50 kronor överskjutande
beloppet skall avdragas vid pensionstilläggs beräknande;
att särskilda tillägg i vissa fall skola utgå till pensionen, i händelse
pensionstagaren är invalid och bär barn under 15 år;
samt att lagen om övergångsbestämmelser i anledning av berörda
lag ändras därhän, att alla, som från och med 1919 års ingång bliva
berättigade till pension och icke den 1 januari 1914 fyllt 67 år, erhålla
pensionstillägg eller understöd till dess fulla belopp i stället för, som
nu beträffande tiden 1919—1929 är föreskrivet, allenast 90 %.
Sammanlagda kostnaden för dessa ändringar beräknas uppgå till
omkring 1,250,000 kronor för år 1919 för att successivt stegras till
4,000,000—5,000,000 kronor årligen under perioden 1928—1940.
Då den närmare utredningen i dessa frågor ännu icke är avslutad,
torde erforderligt anslag för bestridande av kostnaderna för pensionstillägg
och understöd böra för närvarande allenast beräknas.
Beträffande statens bidrag till den frivilliga försäkringen skall
enligt den vid nästlidet års riksdag beslutade omläggningen av grunderna
för nämnda försäkring statens bidrag beräknas icke, på sätt förut
ä,gt rum, på de influtna avgifterna, utan med hänsyn till de pensioner,
som komma att utbetalas. Då till följd härav statsverkets kostnader för
ifrågavarande bidrag under de närmaste åren givetvis komma att bliva
synnerligen ringa, anser jag lika med pensionsstyrelsen det ej vara
erforderligt, att något särskilt anslag för ändamålet äskas för år 1919,
utan torde, i avbidan på någon tids erfarenhet, kostnaderna ifråga lämpligen
kunna gäldas av anslaget för bestridande av kostnaderna för pensionstillägg
och understöd.
Vad pensionsstyrelsen i övrigt föreslagit med avseende å kostnaderna
för pensionstillägg och understöd för år 1919 har ej givit mig
anledning till erinran.
Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels i avbidan på den proposition, som kan komma
att i ämnet avlåtas, för bestridande av den på staten
belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd åt
de personer, som äro därtill berättigade jämlikt lagen
om allmän pensionsförsäkring enligt dess lydelse före
den 8 juni 1915, på extra stat för år 1919 beräkna ett
förslagsanslag av 9,150,000 kronor;
252
Sjätte huvudtiteln.
[73.]
[74.]
Bidrag till
understöd åt
de personer,
som genom
lagen den 8
juni 1915
blivit delaktiga
i den allmänna
pensionsförsäkringen.
(Extra anslag.)
dels ock medgiva, att av nämnda förslagsanslag''
må gäldas kostnaderna för statens bidrag till den jämlikt
samma lag anordnade, på frivilliga avgifter grundade
försäkring.
27. Bidrag till understöd åt de personer, som genom lagen den 8 juni
1915 klivit delaktiga i den allmänna pensionsförsäkringen.
Genom lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser i anledning
av lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring hava i
rätten till understöd enligt 33 § i sistnämnda lag inbegripits dels de
vid 1914 års ingång befintliga invalider, som fyllt 15 men ej 67 år
och år 1913 under sammanlagt mer än fyra månader åtnjutit full försörjning
antingen endast av enskilda personer eller delvis av enskilda
personer och delvis av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar, dels
ock de personer, som vid 1914 års ingång fyllt 67 år, med undantaga
av de då befintliga invalider, som år 1913 under sammanlagt mer än
fyra månader åtnjutit full försörjning av fattigvården eller välgörenhetsinrättningar.
För de nytillkomna grupperna bestämmes beloppet av
understöd eller ökning därav till 50 procent av i lagen om allmän
pensionsförsäkring eljest stadgat belopp. A andra sidan har genom
den nya lagen gjorts den inskränkning i pensionsrätten enligt lagen
den 30 juni 1913, att beloppet av pensionstillägg, understöd och ökning
därav för den, som under åren 1919—1929 förvärvat sådan rätt, bestämmes
till 90 i stället för 100 procent av i sistnämnda lag eljest
stadgat belopp.
1 sin skrivelse den 27 maj 1915, nr 191, däri riksdagen anmäldesitt
beslut i förevarande fråga, redogjorde riksdagen till en början för
den utvidgning av pensionsförsäkringen, som sedermera kom att innefattas
i lagen den 8 juni 1915 och vilken i huvudsak överensstämde
med ett av enskilda motionärer i riksdagen framställt förslag. Med
anslutning till ett av pensionsstyrelsen gjort uttalande om gäldande av
de för ifrågavarande ändamål erforderliga kostnaderna yttrade riksdagen
härefter följande:
»Därest, såsom pensionsstyrelsen antagit kunna utan olägenhet ske, till
grund för den nuvarande generationens pensionering lägges en räntefot av 4
procent, kan ur arbetarförsäkringsfonden för ifrågavarande ändamål disponeras
ett belopp, vilket den 1 januari 1915 - uppgick till 26,406,000 kronor, men vilket,
med tillägg av 1915 års ränteinkomst, beräknats uppgå till 27,462,000 kronor.
Sjätte huvudtiteln.
253
Återstående kostnader för medtagande i försäkringen av samtliga de grupper, [74.]
som enligt motionärernas förslag skulle komma att inbegripas i försäkringen,
motsvara ett kapitalvärde den 1 januari 1916 av 26,224,000 kronor och skulle
täckas dels av ett belopp, motsvarande den besparing i nu beräknade kostnader
för understöd och pensionstillägg till i försäkringen redan inneslutna invalider,
som skulle uppkomma vid eu utsträckning av övergångstiden i enlighet med
motionärernas nyss angivna förslag, dels ock genom ett årligt statsanslag under
åren 1917—1940 av 662,000 kronor eller under åren 1917—1950 av 548,000 kronor,
Någon tvekan att godtaga den ståndpunkt, som pensionsstyrelsen intagit i
fråga om användandet av arbetarförsäkringsfonden, har icke synts riksdagen böra
förefinnas.
Yad angår det årliga statsbidrag, som skulle ytterligare erfordras för genomförande
av motionärernas förslag, är detta, respektive 662,000 kronor eller 548,000
kronor, ganska ringa i förhållande till det stora antal invalider, som härigenom
skulle bliva delaktigt i pensionsförsäkringen.
I själva verket kan, efter vad från pensionsstyrelsen inhämtats, antagas, att
de beräkningar, som legat till grund för hela pensionsförsäkringen, äro så försiktigt
uppgjorda, att goda utsikter förefinnas, att det statsbidrag, som för genomförande
av motionärernas förslag skulle under en följd av år erfordras, fullt eller
åtminstone till stor del skulle komma att falla inom ramen av de beräknade statsanslagen
för de enligt nu gällande bestämmelser utgående pensionstillägg och
understöd. De periodiska undersökningar av pensionsförsäkringsfonden, som
komma att äga rum, skola enligt riksdagens uppfattning komma att ådagalägga,
att pensionsförsäkringen även inom avgiftspensioneringen äger betydelsefulla
vinstkällor, till vilka hänsyn icke tagits vid de försäkringstekniska beräkningarna.»
I skrivelse den 24 september 1915 gjorde pensionsstyrelsen framställning
om statsanslag för ifrågavarande ändamål under 1917. Beträffande
frågan, huruvida det årliga statsanslaget borde utgå under
åren 1917—1940 eller under åren 1917—1950, förklarade sig styrelsen
anse det förra alternativet vara att föredraga, enär därigenom de medel,
som beräknats behöva förskotteras av pensionsförsäkringsfonden, bleve
mindre och hastigare kunde återbördas till densamma samt den årliga
kostnaden för de nytillkomna grupperna redan före 1940 beräknats
hava sjunkit under det årliga statsanslaget. Pensionsstyrelsen ansåge
därför, att såsom bidrag till kostnaden för dessa gruppers pensionering
borde utgå ett årligt statsanslag å 662,000 kronor under åren 1917
— 1940.
Med anledning härav yttrade chefen för civildepartementet till statsrådsprotokollet
den 14 januari 1916, att med hänsyn såväl till den föreliggande
ekonomiska situationen som till den av riksdagen betonade
möjligheten, att det statsbidrag, som erfordrades till täckande av nu
ifrågavarande pensionsförsäkring, åtminstone till stor del kunde komma
att rymmas inom ramen för de beräknade statsanslagen till förut gäl
-
254
Sjätte huvudtiteln.
[74.] lande pensionsförsäkring- — en möjlighet, som ej för närvarande med
säkerhet kunde bedömas — syntes vara lämpligast, att statsbidrag för
ändamålet åtminstone för de närmaste åren bestämdes till det lägre beloppet
eller 548,000 kronor årligen, varefter sedermera, om sådant skulle
befinnas nödigt eller önskvärt, en ökning av anslaget kunde äga rum.
I enlighet härmed föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att för ifrågavarande
ändamål på extra stat för år 1917 bevilja ett belopp av 548,000
kronor. Detta förslag blev av riksdagen bifallet.
I sin skrivelse den 2 oktober 1916 angående statsanslag för ifrågavarande
ändamål under 1918 anförde pensionsstyrelsen, att det visserligen
på de skäl, som anförts i styrelsens skrivelse den 24 september
1915, syntes vara önskligt, att redan från och med år 1918 det högre
beloppet, 662,000 kronor, finge beräknas för nu ifrågavarande ändamål,
men att styrelsen dock funne sig med hänsyn till den dåvarande ekonomiska
situationen böra begränsa sin framställning till samma belopp,
som anvisats för år 1917, eller 548,000 kronor. Då den i pensionslagen
föreskrivna undersökningen av pensionsförsäkringsfonden första
gången anställdes, torde, yttrade styrelsen vidare, även komma att
verkställas eu överslagsberäkning rörande det dittillsvarande förloppet
av pensionsförsäkringen i dess helhet, och torde pensionsstyrelsen i
samband därmed bliva i tillfälle att närmare ingå på frågan om kostnaderna
för den år 1915 beslutade utvidgningen av försäkringen.
I enlighet med av Kungl. Maj:t framlagt förslag beviljade också
riksdagen för år 1918 för ändamålet ett förslagsanslag, högst 548,000
kronor.
Anslag för I skrivelse den 9 augusti 1917 har pensionsstyrelsen gjort framr
'' ställning om statsanslag för ifrågavarande ändamål under 1919. Styrelsen
har därvid anfört följande:
»På de skäl, som anförts i pensionsstyrelsens ovan berörda skrivelse den
2 oktober 1916, finner pensionsstyrelsen sig för närvarande ej böra föreslå ett
frångående, i denna del, av det anslagsbelopp, som tidigare av riksdagen beviljats
för förevarande ändamål.
Såsom i det föregående är antytt, skulle kostnaderna för understöd åt de
på grund av lagen den 8 juni 1915 i pensionsförsäkringen upptagna personer
även bestridas genom statsbidrag, motsvarande den beräknade besparingen i
kostnaderna för understöd och pensionstillägg till de i försäkringen förut inneslutna
personerna, som uppkomme genom sådan utsträckning av övergångstiden,
att de understöd och pensionstillägg, till vilka rätt inträder under tiden 1919—1929,
utgå med 90 % i stiillet för med förut beräknade fulla belopp. Enligt den beräkning,
som i sådant hänseende av pensionsstyrelsen framlagts i dess underdåniga
skrivelse i ämnet den 13 december 1915, skulle detta statsbidrag för år
1919 böra upptagas till 86,000 kronor.
Sjätte huvudtiteln.
Det statsbidrag å 548,000 kronor, som förut bär ovan omförmäles, tordes
alltså gå grund av det anförda böra för år 1919 ökas med 80,000 kronor till
034,000 kronor.»
De under föregående punkt omförmälda ifrågasatta ändringar av
pensionsförsäkringslagen komma att öva inflytande jämväl på nu ifrågavarande
anslag. Med förslaget åsyftas sålunda bland annat, att ett.
tillägg till pensionen skulle kunna utgå till de personer, som genom
lagen den 8 juni 1915 blivit delaktiga av den allmänna pensionsförsäkringen,
nämligen i vissa fäll åt pensionstagare, som har barn under
15 år. Kostnaden för denna utvidgning av försäkringen beräknas uppgå
till omkring 66,000 kronor för år. Med hänsyn härtill får jag för närvarande
allenast hemställa, att Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i avvaktan på den proposition, som kan komma
att avlåtas, på extra stat för år 1919 beräkna ett förslagsanslag,
högst 700,000 kronor, att utgå som bidra;/
till täckande av statens kostnad för understöd enligt 33 § i
lagen den 30 juni 1913 om allmän ''pensionsförsäkring åt
de personer, som genom lagen den 8 juni 1915 om övergångsbestämmelser
i anledning av förstnämnda lag blivit
delaktiga i den allmänna pensionsförsäkringen.
28. Vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande av
invaliditet.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda proposition medgav
1914 års senare riksdag, att för vidtagande av åtgärder till förebyggande
och hävande av invaliditet finge jämlikt de föreskrifter, som av
Kungl. Maj:t meddelades, av pensionsstyrelsen disponeras ett belopp av
högst 200,000 kronor, att utgå med högst 50,000 kronor av det för
år 1914 av riksdagen på extra stat anvisade förslagsanslag för bestridande
av på staten ''belöpande kostnad för genomförande av en allmän
pensionsförsäkring samt med återstående belopp av det förslagsanslag
för bestridande av den på staten belöpande kostnad för pensionstillägg
och understöd jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring, som riksdagen
för år 1915 anvisat.
För år 1916 anvisades för ifrågavarande ändamål på extra stat ett
anslag av 200,000 kronor.
Sedermera har 1916 års riksdag medgivit, att av det för år 1917
[74.]
Departements
chefen.
[75.]
Vidtagande av
åtgärder till
förebyggande
och hävande
av invaliditet.
256
Sjätte huvudtiteln.
[75.] beviljade förslagsanslaget för bestridande av den pa staten belöpande
kostnad för pensionstillägg och understöd jämlikt lagen om allmän
pensionsförsäkring enligt dess lydelse före den 8 juni 1915 ett belopp
av högst 300,000 kronor finge, i enlighet med de föreskrifter,
som av Kungl. Maj it meddelades, användas för nu ifrågavarande
ändamål.
Slutligen har 1917 års riksdag medgivit, att för vidtagande av
åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet finge jämlikt de
föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelades, av pensionsstyrelsen under
år 1918 disponeras ett belopp av högst 300,000 kronor, att^ utgå i
första hand av de besparingar, som kunde uppkomma å det för år 1916
för nu ifrågavarande ändamål av riksdagen beviljade anslag, samt med
återstående°belopp av det förslagsanslag, som för år 1918 beviljats för
bestridande av den på staten belöpande kostnad för pensionstillägg och
understöd jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring enligt dess lydelse
före den 8 juni 1915.
Närmare föreskrifter angående användningen av sistnämnda belopp
å 300,000 kronor hava av Kungl. Maj:t meddelats genom nådigt brev
den 9 november 1917.
Pensions*
atyrelen.
I skrivelse den 9 augusti 1917 har pensionsstyrelsen gjort framställning
om beredande av medel för ifrågavarande ändamål för år 1919.
Styrelsen anför därvid följande:
»Under år 1915 inkommo till styrelsen 1,481 ansökningar om sjukvård, varjämte
styrelsen på eget initiativ upptog frågan om sjukvård i 688 fall. Sammanlagda
antalet sjukvårdsärenden under år 19l5 utgjorde således 2,169, och av anslaget
för samma år togos i anspråk 15,712 kronor 81 öre.
Under år 1916 inkommo till styrelsen 2,577 ansökningar om sjukvård, varjämte
styrelsen på eget initiativ ingrep i 4b6 fall. Sammanlagda antalet sjukvårdsärenden
för nämnda tid uppgick således till 3,043, och uppgingo styrelsens
kostnader för ändamålet under samma år till 130,283 kronor.
Under tiden den 1 januari till och med den 30 juni 1917 hava inkommit
1,374 ansökningar om sjukvård. Dessutom har styrelsen på eget initiativ ingripit
i 101 fall. Sammanlagda antalet sjukvårdsärenden för nämnda tid uppgår
sålunda till 1,475.
Under samma tid har beslut fattats om bidrag till:
vård å kurort ........................................
» » tuberkulosanstalt .......................
» » kustsanatorium ..........................
» » lasarett.....................................•••••
vård, yrkesutbildning och ortopedisk
anstalt..............................................
................................................. i 300 fall
.................................................. » 348 »
...................... » 36 »
................................ » 126 »
bandageanordning å vanföre
.
......... .................................. > 172 »
Sjätto huvudtiteln.
257
vård för In)lussjuka................................................................................... i ) | fall. [-75 ]
yrkesutbildning i statens hantverksskola för blinda i Kristinehamn... » 13 »
utbildning i handelsskola eller dylikt..................................................... » 12 »
utbildning hos yrkesidkare i hemtrakten................................................ » 46 »
vård i hemmet under konvalescenttiden ............................................... » 60 »
övrig sjukvård........................................................................................... » 17 »
underhåll åt sjukbehandlads familj ........................................................ » 1 »
Summa 1,142 fall.
Av de för år 1917 till styrelsens disposition ställda medel, 300,000 kronor,
hava för tiden till den 1 juli omkring 100,000 kronor använts, och torde av anslaget
kunna beräknas under året åtgå sammanlagt omkring 250,000 kronor.
Såsom av det föregående framgår hava väsentliga besparingar ägt rum i
avseende å de för år 1915 och år 1916 anvisade anslagen.
I sin skrivelse den 2 oktober 1916 rörande anslag för år 1918 har styrelsen
redogjort för de omständigheter, som föranlett därtill att anslagen icke i större
omfattning förbrukats, men framhöll styrelsen tillika, att man för kommande klav
derå skäl måste räkna med avsevärt större kostnader.
Särskilt betonades, hurusom dels ett ökat antal ansökningar vore att förvänta
i den mån kännedomen om den sjukvårdande verksamheten bleve alltmer
spridd, dels kostnadsökning vore att motse till följd därav, att å ett flertal sjukvårdsanstalter-höjning
av dagkostnaderna med anledning av de ökade priserna å
livsförnödenheter och materialier ägt rum.
Såsom framgår av de uppgifter, som ovan meddelats angående verksamheten
under år 1917, har detta styrelsens uttalande beträffande kostnaderna besannats.
Under år 1919 torde man böra räkna med än mera avsevärt ökade kostnader.
På grund av rådande dyrtid torde dagkostnaderna vid de sjukvårdsanstalter, som
av styrelsen anlitas, komma att ytterligare stiga. På grund av det ökade antal
platser, som beräknas kunna vid en del kuranstalter ställas till förfogande för
styrelsens patienter, kan vidare det sjukvårdande arbetet särskilt inom denna
gren av verksamheten väntas bliva betydligt utvidgat under de närmaste åren.
Sålunda må nämnas, att styrelsen med det nybildade aktiebolaget Nynäs kuranstalt
träffat avtal, varigenom nämnda bolag förbundit sig att redan under år
1917 ställa ett antal vårdplatser till förfogande i en av bolaget inköpt anstaltsbyggnad
vid Nynäs havsbad. Om under år 1919 hela det kontrakterade antalet,
100 platser, av styrelsen belägges, skulle styrelsens kostnader enbart för vård vid
denna anstalt komma att springa upp till mera än 150,000 kronor. Med hänsyn
härtill torde man för nämnda år böra för pensionsstyrelsens sjukvårdande verksamhet
räkna med ett medelsbehov av omkring 500,000 kronor.
Enligt grunderna för förvaltningen av den i 11 § av lagen den 30 juni 1913
om allmän pensionsförsäkring omförmälda fond äger Kungl. Maj:t att, därest vid
sådan utredning, som av pensionsstyrelsen verkställts jämlikt 12 § i lagen om
allmän pensionsförsäkring, framgått, att överskott finnes, bestämma, huru stor del
av berörda överskott må användas för bestridande av kostnader för åtgärder,
ägnade att i pensionsförsäkringens intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga
eller befordra folkhälsan.
Då det icke låter sig göra att på förhand beräkna, huruvida sådant överskott
kommer att uppstå, men det givetvis är nödvändigt, att medel för den sjukvårdande
verksamheten med säkerhet äro att påräkna jämväl för år 1919, torde
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 33
258
Sjätte huvudtiteln.
[75.]
även för nämnda år erforderliga medel böra ställas till styrelsens förfogande, och
torde dessa medel böra anvisas av det förslagsanslag, som kan komma att för år
1919 beviljas för bestridande av den på staten belöpande kostnad för pensionstillägg
och understöd jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring enligt dess
lydelse före den 8 juni 1915.»
På min begäran har pensionsstyrelsen sedermera lämnat en del
uppgifter angående resultatet av den sjukvårdande verksamheten till och
med den 30 september 1917 m. m. Ur dessa uppgifter må meddelas
följande:
»I fråga om resultaten av den sjukvårdande verksamheten har pensionsstyrelsen
hitintills skilj t mellan sådana fall,
1) där vården medfört varaktig arbetsförmåga och där sökanden (patienten)
sålunda icke är i behov av ytterligare vård;
2) där sökanden visserligen blivit förbättrad och ofta i stånd att helt eller
delvis återtaga sitt arbete men av vederbörande läkare ansetts böra bliva föremål
för ytterligare åtgärder för vinnande av varaktig arbetsförmåga; samt
3) där sökanden icke i avsevärd grad förbättrats utan sannolikt trots vården
blir för framtiden ur stånd att genom arbete försörja sig. I dessa fall är sökanden
givetvis i regel berättigad till pension.
Inom de olika grenarna av sjukvårdsverksamheten ställa sig vårdresultaten
på följande sätt:
Vård å kurort.
De sjukdomar, för vilka vård beretts å kurort, hava huvudsakligen varit
reumatiska och nervösa åkommor, astma, kronisk magkatarr, bleksot och allmän
klenhet.
Av 222 män, som åtnjutit kurortsvård, hava 116 blivit fullt återställda, 94
förbättrade men i behov av ytterligare vård samt 12 oförbättrade.
Beträffande 392 kvinnor, som beretts dylik vård, äro siffrorna resp. 210, 159
och 23.
Vård å tung tuberkulossjukhus.
Av 333 män hava 130 blivit fullt återställda, 160 förbättrade men i behov
av ytterligare vård och 43 oförbättrade.
Siffrorna beträffande 333 kvinnor äro resp. 159, 131 och 43.
Vård å kustsanatorium.
Av 13 män hava 9 blivit fullt återställda, 1 förbättrad men i behov av ytterligare
vård och 3 oförbättrade.
Av 10 kvinnor hava 6 blivit fullt återställda, 2 förbättrade men i behov av
ytterligare vård och 2 oförbättrade.
Behandling å sjukhuset S:t Görans finsenavdelning (inackordering i lupushem).
Beträffande 4 män föreligger känt resultat, och hava av dessa 3 utskrivits
såsom förbättrade men i behov av ytterligare behandling och 1 såsom invalid.
Sjätte huvudtiteln.
259
Av 9 kvinnor liar 1 blivit fullt återställd och 8 förbättrade men i behov
av ytterligare behandling.
[75.]
Vård å lasarett.
De sjukdomar, för vilka vård beretts å lasarett, hava huvudsakligen varit
bentuberkulos, bråck, benröta, magsår och ischias.
Av 100 män hava 40 blivit fullt återställda, 43 förbättrade men i behov av
ytterligare vård och 17 oförbättrade.
Siffrorna beträffande 130 kvinnor äro resp. 65, 53 och 12.
Vård och yrkesutbildning å vanföreanstalt.
Av 100 män hava 59 ansetts fullt återställda, 37 förbättrade men i behov av
ytterligare vård eller yrkesutbildning och 4 oförbättrade.
Siffrorna beträffande 81 kvinnor äro resp. 36, 36 och 9.
Utbildning i hantverJcssJcola för blinda.
Av de manliga elever, till vilkas genomgående av skolan pensionsstyrelsen
bidragit, föreligger resultat endast beträffande 2, och hava bägge efter utskrivningen
ansetts i stånd att försörja sig själva.
Utbildning i annan hantverJcssJcola eller i handelssJcola.
17 män och 6 kvinnor, som erhållit dylik utbildning, hava samtliga efter
utbildningen ansetts fullt i stånd att försörja sig.
YrJcesutbildning hos ensJcild yrJcesidlcare.
Av 15 män hava 11 efter utbildningen ansetts fullt i stånd att försörja sig,
3 hava ansetts vara av behov av ytterligare utbildning och 1 vara invalid.
Av 17 kvinnor hava 14 efter utbildningen ansetts fullt i stånd att försörja
sig, 2 hava ansetts vara i behov av ytterligare utbildning samt 1 vara invalid.
Vård i hemmet.
Av 32 män hava 11 blivit fullt återställda och 21 förbättrade men i behov
av ytterligare vård.
Siffrorna beträffande 28 kvinnor äro resp. 9 och 19.
Övriga.
Härunder inbegripas sådana personer, vilka av pensionsstyrelsen erhållit
bidrag till anskaffande av stickmaskin, sådana, som erhållit ortopedisk bandageanordning
genom annan än vanföreanstalt, samt sådana, som erhållit tandgarnityr
m. m.
Av härunder inbegripna 5 män hava 3 ansetts i stånd att fullt försörja sig
och 2 i behov av ytterligare åtgärder.
Siffrorna beträffande 22 kvinnor äro resp. 18 och 4.»
260
Sjätte huvudtiteln.
[75.] Beträffande frågan, huru statsverkets kostnader för den sjukvårdande
verksamheten fyrdela sig på olika arter av sjukvård, meddelar styrelsen
vidare följande:
»Statsverkets kostnader för pension sstyrelsens sjukvårdande verksamhet
liava från verksamhetens början till och med september månad 1917 uppgått till
266,806 kronor 47 öre. Av 1917 års anslag hava till samma tid åtgått 142,121
kronor 15 öre. Ifrågavarande kostnader fördela sig på de olika arterna av sjukvård
på sätt framgår av följande tablå:
Art av sjukvård. |
Kost från verksam-hetens början |
lader därav från 1917 |
||
kronor |
öre |
kronor |
öre |
|
1. kurort............................................................................. |
110,847 |
79 |
68,181 |
41 |
2. lungtuberkulossjukhus.................................... .................. |
58,227 |
96 |
25,868 |
29 |
3. kustsanatorium............................................................... |
5,204 |
43 |
3,804 |
67 |
4. lupushem ....................................................................... |
6,953 |
46 |
3,162 |
96 |
5. lasarett ......................................................................... |
12,357 |
79 |
5.249 |
02 |
6. vanföreanstalt ................................................................. |
25,591 |
48 |
12,934 |
12 |
7. hantverksskola för blinda ................................................... |
4,146 |
70 |
1,350 |
— |
8. annan hantverksskola eller handelsskola................................. |
4,874 |
Öl |
2,518 |
91 |
9. yrkesutbildning hos enskild yrkesidkaro................................. |
10,516 |
54 |
7,316 |
98 |
10. vård i hemmet.................................................................. |
4,600 |
34 |
3,432 |
09 |
11. övriga............................................................................ |
3,041 |
07 |
2,064 |
49 |
Därjämte underhåll åt sjukbehandlad persons familj .............. |
163 |
— |
163 |
— |
resekostnader......................................................... |
690 |
66 |
47 |
20 |
kostnad för läkararvoden......................................... |
19,590 |
74 |
6,028 |
01 |
Summa |
266,806 |
47 |
142,121 |
15 |
Beträffande de större grenarna av sjukvårdsverksamheten anmärkes därjämte
följande.
Pensionsstyrelsen ikläder sig som regel icke betalningsskyldigheten för hela
avgiften för sjukvården utan endast för en del, vanligen två tredjedelar, då fråga
är om vård å kurort, tuberkulossjukhus eller lasarett, och därvid uppställes såsom
villkor, att återstående tredjedel tillskjutes från annat håll. Som regel ikläder
sig i dylika fall vederbörande kommun ansvaret för denna återstående tredjedel.
Enligt dessa utgångspunkter skulle sålunda — beträffande nyssberörda arter
av sjukvård — de sammanlagda totalavgifterna för vården av de personer, som
åtnjutit bidrag från pensionsstyrelsens sjukvårdande anslag, samt totalavgifterna
i medeltal för varje vårdad person uppgå till belopp, som framgå av nedanstående
tablå:
Sjätto huvudtiteln.
2(31
Kurort......................
Lungtuberkulossj ukhus.
Lasarett ...................
Sammanlagda
totalavgifter
från verksamheten
början
Antal slutvårdade
personer
166,271
87,341
18,536
68
94
68!
614
666
260
Totalavgifter
i medeltal
per person
270
131
71
[75.]
Då man ifråga om kurortsvården torde kunna räkna med en medelavgift per
dag av ungefär 5 kronor samt beträffande vård å lungtuberkulossjukhus och lasarett
med eu medelavgift per dag av ungefär 1 krona, skulle sålunda vårdtiden
beträffande dessa arter av sjukvård i medeltal för varje person bliva:
för vård å kurort................... 54 dagar
» » » tuberkulossjukhus 131 »
» » » lasarett .................. 71 » .
Till vanförevården bidraga landstingen med två tredjedelar av avgifterna,
och är det vanligt, att pensionsstyrelsen ikläder sig återstående tredjedel. Med
denna utgångspunkt skulle sålunda de sammanlagda totalavgifterna för vård m. m.
å vanföreanstalt åt personer, som åtnjutit bidrag från pensionsstyrelsens sjukvårdande
anslag, bliva 76,774 kronor 44 öre. I dessa kostnader ingå emellertid
avsevärda belopp för ortopedisk bandageanordning, konstgjorda lemmar o. d. En
väsentlig del av sagda kostnader har utgivits för personer, som allt fortfarande
vårdas eller åtnjuta yrkesutbildning å vanföreanstalt. Yrkesutbildningen å vanföreanstalterna
tager vanligtvis ganska lång tid i anspråk, ofta 3—4 år. Den å
landstingen och pensionsstyrelsen belöpande dagavgiften å vanföreanstalterna
utgör för vanföra, som åtnjuta vård, 1 krona 50 öre om dagen och för vanföra,
som åtnjuta yrkesutbildning, 30 kronor per månad.»
Såsom redan vid flera föregående tillfällen framhållits, äro kost- Departementsnaderna
för vidtagande av åtgärder till förebyggande och hävande av ohefen''
invaliditet avsedda att framdeles bestridas av medel från den i 11 § av
pensionsförsäkringslagen omförmälda fond. I enlighet härmed har ock
i de av 1916 års riksdag antagna grunderna för förvaltningen av pensionsförsäkringsfonden
meddelats en bestämmelse av innehåll, att därest
vid sådan utredning om fondens ställning, som skall verkställas jämlikt
12 § i pensionsförsäkringslagen, framgår, att överskott förefinnes, Kungl.
Maj:t skall äga bestämma, huru stor del av berörda överskott må användas
för bestridande av kostnaden för åtgärder, ägnade att i pensionsförsäkringens
intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga eller
befordra folkhälsan. I anslutning härtill har ock viss ändring vidtagits
i nämnda § i pensionsförsäkringslagen.
262
Sjätte huvudtiteln.
[75.] Sådan utredning om pensionsförsäkringsfondens ställning, varom
nyss omförmälts, skall första gången verkställas inom fem år från det
pensionsförsäkringslagen trätt i kraft, d. v. s. före den 1 januari 1919.
Då emellertid dylik utredning ännu icke skett, kan för närvarande ej
med säkerhet bedömas, om medel från pensionsförsäkringsfonden äro
att för nu ifrågavarande ändamål påräkna under år 1919. Lika med
styrelsen anser jag därför, att särskilda medel böra för ändamålet ställas
till styrelsens förfogande för sistnämnda år.
Vidkommande det i sådant hänseende erforderliga beloppet utvisa
de av styrelsen lämnade uppgifterna, att styrelsens sjukvårdande verksamhet
för närvarande befinner sig i en kraftig utveckling och att det
torde vara att förvänta, att denna utveckling kommer att för framtiden
fortgå. Hänsyn får även tagas till de under senaste tiden höjda kostnaderna
för sjukvård. Sistnämnda omständighet har ock föranlett Kung].
Maj:t att vid méddelande av närmare föreskrifter angående användningen
av de för år 1918 för ifrågavarande ändamål anvisade medel medgiva,
att det årliga belopp, varmed pensionsstyrelsen äger att bidraga
till en persons sjukvård, må förhöjas från 300 kronor till 400 kronor.
Vidare erinras, att i det vid nästlidet års statsverksproposition
fogade protokollet över civilärenden framhölls angelägenheten av,
att pensionsstyrelsen måtte från ifrågavarande anslag för sjukvårdande
verksamhet kunna lämna bidrag jämväl åt personer, vilkas ålder mera
avsevärt understege den för inträde i pensionsförsäkringen bestämda
ålder femton år. Riksdagen förklarade sig jämväl i sin skrivelse i
ämnet icke hava något att erinra emot, att dylik befogenhet lämnades
pensionsstyrelsen. Då det gäller att bedöma beloppet av de medel för
den sjukvårdande verksamheten, som erfordras för år 1919, torde
förenämnda omständighet böra tagas i betraktande. Visserligen torde
vården av minderåriga sannolikt kunna anordnas jämförelsevis billigt,
men då antalet vårdbehövande säkerligen blir avsevärt stort, torde kostnaderna
för ifrågavarande ändamål i allt fall bliva ganska avsevärda.
I detta sammanhang må också beröras eu annan omständighet,
vilken är av beskaffenhet att kunna föranleda ökad belastning av ifrågavarande
medel. Enligt gällande föreskrifter angående sjukvårdsmedlens
användning skall bidrag från dessa medel vara knutet vid viss persons
vård, behandling eller utbildning. Pensionsstyrelsen har emellertid i
skrivelse den 15 oktober 1917 betonat, hurusom erfarenheten visat
önskvärdheten av, att bidrag jämväl måtte kunna lämnas åt verksamhet,
som avsåge att förebygga eder häva arbetsoförmåga. Särskilt gällde
detta ifråga om dispensärverksamheten, där den nuvarande formen för
Sjätte huvudtiteln.
263
lämnande av bidrag — vinst, månatligt belopp, som ställdes till veder- [75.
börande dispensärs förfogande för beredande av kostförbättring eller
dylikt åt viss angiven person — visat sig tung och opraktisk. Styrelsen
ansåge därför befogenhet böra beredas styrelsen att av sjukvårdsauslaget
lämna bidrag, som ej avsåga viss person. Vid lämnande av sådant
bidrag syntes bliva erforderligt, att pensionsstyrelsen uppställde för
varje fall behövliga villkor rörande medlens användning. Såsom maximigräns
för årligt bidrag av ifrågavarande art ansåge styrelsen lämpligen
böra tills vidare bestämmas ett belopp av 500 kronor, dock att undantagsvis
bidraget borde kunna av styrelsen bestämmas till högst 1,000
kronor. Därjämte ansåge styrelsen böra stadgas den ytterligare begränsning,
att högst 25,000 kronor av anslaget finge användas för
ifrågavarande ändamål.
Vad styrelsen i förevarande hänseende föreslagit synes mig värt
beaktande. Då eu användning av medlen i det av styrelsen angivna
syfte näppeligen torde varit avsedd eller ens ifrågasatt vid anslagsfrågans
behandling i riksdagen, lärer emellertid stadgande i föreslaget hänseende
ej böra utfärdas, med mindre riksdagen haft tillfälle taga del av förslaget.
Med hänsyn till vad jag nu anfört synes nödvändigt, att en avsevärd
förhöjning för år 1919 äger rum av de medel, som skola ställas
till pensionsstyrelsens förfogande för ifrågavarande ändamål; och har
jag intet att erinra mot det av styrelsen i sådant hänseende föreslagna
beloppet 500,000 kronor. I likhet med Btyrelsen finner jag jämväl
lämpligt, att medlen ifråga utgå av förslagsanslaget för bestridande av
den på staten belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd åt de
personer, som äro därtill berättigade jämlikt pensionsförsäkringslagen
enligt dess lydelse före den 8 juni 1915.
På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att av det förslagsanslag, som kan komma att
för år 1919 beviljas för bestridande av den på staten
belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd
åt de personer, som äro därtill berättigade jämlikt
lagen om allmän pensionsförsäkring enligt dess lydelse
före den 8 juni 1915, må för vidtagande av åtgärder
till förebyggande och hävande av invaliditet jämlikt de
föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas, av pensionsstyrelsen
under år 1919 disponeras ett belopp av
högst 500,000 kronor.
264
Sjätte huvudtiteln.
29. Ersättning till postsparbanken för bestyret med pensions
utbetalningar
ni. ni.
[76.] Genom beslut den 28 november 1913 bar Kungl. Maj:t förordnat,
Ersättning att utbetalning av pension eller understöd, som utgår på grund av beTallnjr
stämmelserna i lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913,
bestyret med skall tillsvidare verkställas vid vederbörande postanstalt genom postutbet
ättling ar sparbankens förmedling. Samtidigt bär Kungl. Maj:t utfärdat kungöm.
m. relse angående försäkring på grund av frivilliga avgifter jämlikt 34 §
(Extraanslag.) j pensionsförsäkringslagen och meddelat föreskrifter om postsparbankens
bestyr med sistnämnda försäkring.
Därefter meddelade Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 27 juni
1914 bestämmelser att tillsvidare lända till efterrättelse beträffande
ersättning till postsparbanken och postverket för bestyret med pensionsutbetalningar
samt biträde med den frivilliga pensionsförsäkringens genomförande.
För innehållet i dessa bestämmelser har lämnats redogörelse
i det vid 1915 års statsverksproposition fogade protokollet över
civilärenden.
På extra stat för vartdera av åren 1915 och 1916 har riksdagen
till ersättning till postsparbanken för bestyret med pensionsutbetalningar
samt biträde med den frivilliga försäkringens genomförande beviljat
ett förslagsanslag av 50,000 kronor. För år 1917 har riksdagen för
samma ändamål beviljat ett förslagsanslag av 100,000 kronor och för
år 1918 ett förslagsanslag av 140,000 kronor.
Anslag för I skrivelse den 9 augusti 1917 har pensionsstyrelsen gjort framÄr
1919- ställning om anslag för år 1919 för ifrågavarande ändamål. ’ Styrelsen
anför därvid följande:
»I sin skrivelse den 24 september 1915 angående anslaget för år 1917 anförde
pensionsstyrelsen bland annat, att da genom beslut år 1915 försäkringens
omfattning blivit väsentligt utvidgad, en högst avsevärd ökning av antalet pensionärer
och pensionsutbetalningar vore att från och med år 1916 förvänta. Det
för år 1916 beviljade anslagsbeloppet komme därför med all sannolikhet att visa
sig otillräckligt. Jämväl för följande år komme med all säkerhet kostnaderna
särskilt för pensionsutbetalningar att avsevärt stegras till följd av nämnda utvidgning.
Någon mera exakt beräkning över det belopp, som erfordrades för år
1917, kunde emellertid av naturliga skäl ej verkställas, men borde enligt approximativa
beräkningar anslaget bestämmas till omkring 100,000 kronor.
Vid uppskattningen av anslaget för år 1918 utgick styrelsen från ett beräknat
antal av omkring 260,000 pensionärer, och ansågs medeltalet utbetalningar
för varje pensionär böra sättas till omkring nio.
Sjätte huvudtiteln.
265
Enligt meddelande från postsparbanken utgjorde antalet pensionsutbetalningar
under år 1916 1,563,293 och för tiden januari—juni 1917 omkring
900,000.
Vad nu angår anslaget till ifrågavarande ändamål för år 1919, så har styrelsen
alltjämt att hålla sig allenast till approximativa beräkningar. Visserligen
tillkommma år för år nya pensionärer, men å andra sidan är avgången bland de
nuvarande pensionärerna ganska stor. Det synes därför som om till grund för
beräkningen bör läggas ungefär samma siffror som beträffande år 1918, och skulle
därför det erforderliga anslagsbeloppet kunna bestämmas till omkring 140,000
kronor. Någon ökning av detta belopp med hänsyn till den frivilliga försäkringen
torde nu icke böra äga rum, ehuruväl genom den år 1917 verkställda omläggningen
av ifrågavarande försäkring anledning bör förefinnas att erhålla större
anslutning till densamma än hittills varit fallet.»
[76.]
Pensionsstyrelsen har på grund härav hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att på extra stat för år 1919 till ersättning till
postsparbanken för bestyret med pensionsutbetalningar samt biträde
med den frivilliga försäkringens genomförande bevilja ett förslagsanslag
av 140,000 kronor.
Därjämte har pensionestyrelsen meddelat, att styrelsen rörande denna
sak rådgjort med postsparbanken, som jämväl enligt verkställda beräkningar
ansett anslaget böra beräknas till sistnämnda belopp.
I enlighet med vad pensionsstyrelsen hemställt och på de av styrelsen Departementeanförda
skäl tillstyrker jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen cheten
att
på extra stat för år 1919 till ersättning till
postsparbanken för bestyret med pensionsutbetalningar samt
biträde med den frivilliga försäkringens genomförande
bevilja ett förslagsanslag av 140,000 kronor.
30. Ersättning till liäradsskri varna för uppgörande av de i 14 § av
pensionsförsäkringslagen omförmälda förteckningar.
Jämlikt 14 § i lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni [77.]
1913 åligger det mantalsskrivningsförrättare att varje år, sedan man- Ersättning
talslängden för kommunen blivit i stadgad ordning justerad, uppgöra s^liv^^dsför
förteckning enligt fastställt formulär över de i längden upptagna per- uppgörande
soner, som vid årets början uppnått 15 men icke 66 års ålder. av de 114 £
Det har ansetts skäligt och billigt, att särskild ersättning utginge försäkringstill
häradsskrivarna för det arbete, de hade att utföra för upprättande
av ifrågavarande förteckningar, och hava anslag för ändamålet beviljats teckningar.
för åren 1914-1917. (Extra analag.)
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft.
34
266
Sjätte huvudtiteln.
[77.] I samband med framläggande för Kungl. Maj:t av förslag till om
organisation
av fögderiförvaltningen och lönereglering för tjänstemännen
därstädes upptog föredragande departementschefen i sitt yttrande till
statsrådsprotokollet den 14 april 1917 till behandling frågan om ersättning
till häradsskrivarna för deras ifrågavarande bestyr fortfarande
borde utgå; och yttrade departementschefen därvid följande:
»I häradsskrivarna nu tillkommande rätt till ersättning för upprättande av
de förteckningar, vilka omförmälas i 14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring,
vill jag icke föreslå någon rubbning. Kostnaderna för arbetet med dessa förteckningar
lära såsom hittills böra upptagas å anslagen för allmänna pensionsförsäkringen.
Jag anser mig i detta sammanhang böra omnämna, att utredning
pågår i syfte att för fögderiförvaltningen underlätta eller möjligen från densamma
avlyfta arbetet med pensionsförteckningarna m. m. Skulle detta syfte kunna nås,
vore det naturligen olämpligt, om häradsskrivarnas ordinarie avlöningsförmåner
nu avvägdes med tanke på att dessa förmåner skulle utgöra ersättning jämväl för
ifrågavarande arbete.»
I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl.
Maj:t jämväl riksdagen att på extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag
av 50,000 kronor för beredande av ersättning till häradsskrivarna
för deras ifrågavarande bestyr. Denna framställning blev ock av riksdagen
bifallen.
Genom beslut den 14 juni 1917 har Kungl. Maj:t därefter föreskrivit,
att ersättning till häradsskrivare för upprättande av förteckningarna
ifråga skall för år 1918 utgå med 2 öre för varje i förteckningarna
upptagen person eller efter samma grunder, som tillämpats
för åren 1914—1917.
Anslag för år I skrivelse den 9 augusti 1917 har pensionsstyrelsen gjort framställning
om beredande av medel för här omförmälda ändamål för år
1919. Styrelsen har därvid anfört följande:
»Vid beräknandet av anslaget för år 1918 lades till grund det antal personer,
som funnos upptagna i 1914 års förteckningar. Dessa förteckningar upptogo
sammanlagt omkring 2,460,000 personer.
Då, såsom styrelsen i sina framställningar angående anslag för ifrågavarande
ändamål för åren 1914—1918 framhållit, häradsskrivarna genom skyldigheten att
upprätta ifrågavarande förteckningar pålagts ett högst betydande arbete och
hänsyn härtill icke tagits vid uppgörande av den från och med år 1918 för häradsskrivarna
gällande nya avlöningsstat, synes det skäligt, att särskild ersättning för
nämnda arbete fortfarande utgår till dem, detta dock givetvis endast under förutsättning
att ifrågavarande arbete fortfarande i ungefär samma utsträckning som
hittills kommer att åligga häradsskrivarna. Ersättningen i fråga torde böra,
såsom hittills, beräknas efter två öre för varje i förteckningarna upptagen person.
Förteckningarna för år 1915 upptogo omkring 2,465,000 personer. Under an
-
267
Sjätte huvudtiteln.
tagande att förteckningarna för år 1919 upptaga ungefär samma antal personer, [77.]
som beräknats för föregående år, skulle erfordras ett belopp av omkring 50,000
kronor.»
Såsom jag nyss framhållit, har vid den nästlidet år beslutade löne- D*p"‘e{”ent*''
regleringen för häradsskrivarna förutsatts, att ifrågavarande ersättning
tillsvidare fortfarande bör utgå. Då den förut omnämnda frågan om
möjligheten att för fögderiförvaltningen underlätta eller från densamma
avlyfta arbetet med pensionsförteckningarna ännu icke vunnit sin lösning,
torde alltså anslag för ändamålet böra anvisas även för år 1919.
Någon anledning att frångå den nu tillämpade, av styrelsen jämväl
för år 1919 föreslagna grunden för ersättningens beräknande, 2 öre
för varje i förteckningen upptagen person, synes mig ej föreligga.
Det föreslagna anslagsbeloppet bar ej heller givit mig anledning till
anmärkning.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för beredande av ersättning till häradsskrivarna
för upprättande av de i 14 § av lagen om allmän
pensionsförsäkring omförmäla förteckningar på extra
stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag å 50,000
kronor.
Fattigvård.
Frågan om ny lagstiftning angående fattigvården bar sedan länge
stått på dagordningen. Sedan fattigvårdslagstiftningskommittén den 19
februari 1915 avgivit sitt betänkande i ämnet, hava utlåtanden över
kommitténs förslag infordrats från ett flertal myndigheter och korporationer.
Förhoppning torde förefinnas, att denna viktiga fråga skall
kunna föreläggas Kungl. Maj:t i så god tid, att framställning i ämnet
kan avlåtas till den instundande riksdagen.
Anslagen till fattigvården hava, på grund av bestämmelserna i gällande
departementalstadga, under de senaste åren varit uppförda under
riksstatens nionde huvudtitel. Då frågan om ny lagstiftning i ämnet
torde vara närmast bänförlig till den å civildepartementet ankommande
lagstiftningen i sociala ärenden, har jag emellertid med chefen
för jordbruksdepartementet överenskommit, ej endast att frågan om
nämnda nya lagstiftning skall handläggas å civildepartementet, utan
268
Sjätte huvudtiteln.
[77.] även att anslagen angående fattigvården skola i förslaget till 1919 års
riksstat uppföras under sjätte huvudtiteln.
Härefter övergår jag till de särskilda anslagen till fattigvården, därvid
först må anmärkas, att någon höjning av de nuvarande ordinarie
anslagen ej torde påkallas av den nya lagstiftningen.
31. Fattigvården i Stockholm och landsorten,
oförändrat ordinarie anslag .............................................. kronor 9,564: —
32. Fattigvården i allmänhet, oförändrat ordinarie
anslag, förslagsanslag ............................................... » 400,000: —
33. Svenska fatt i £ v å r d sf ö r b u nd et.
[78.] Till understöd åt svenska fattigvårdsförbundet har riksdagen på
fattigvårds- extra etat anvisat för vart och ett av åren 1909, 1910 och 1911 ett
förbundet, anslag av 8,000 kronor, för vartdera av åren 1912 och 1913 ett anslag
(Eitr» anslag.) av 14,000 kronor, för vart och ett av åren 1914—1917 ett anslag av
17,000 kronor samt för år 1918 ett anslag av 19,400 kronor. Av anslagen
för de sju sistnämnda åren har ett belopp av 3,000 kronor varit
avsett såsom bidrag till ordnande av konsulentverksamhet för barnavård.
Därjämte har riksdagen för anordnande genom fattigvårdsförbundet
av konsulentverksamhet i fråga om mathållningen vid fattigvårdsanstalter
under kristiden å extra stat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag,
högst 2,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta av tillgängliga
medel under år 1917 förskottsvis utanordna detta belopp.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har nu förbundet gjort framställning
om erhållande för år 1919 av ett understöd å 19,400 kronor
för uppehållande av förbundets ordinarie verksamhet.
I infordrat utlåtande den 3 oktober 1917 har statskontoret tillstyrkt
förevarande framställning.
Departementa- Framställning torde böra avlåtas till riksdagen om anvisande för
chefen. år 19^9 p]] svenska fattigvårdsförbundet av det begärda anslaget, vilket
uppgår till samma belopp, som för innevarande år anvisats till förbundets
normala verksamhet.
Därest detta anslag beviljas, lärer Kungl. Maj:t vilja liksom hittills
meddela särskilda bestämmelser för anslagets åtnjutande och därvid
föreskriva, att förbundet skall till Kungl. Maj:t avgiva berättelse
över sin verksamhet under år 1919, innefattande jämväl redogörelse
för förbundets utgifter och inkomster under samma år, ävensom att ett
269
Sjätte huvudtiteln.
av vederbörande departementschef förordnat ombud skall äga deltaga i
revisionen av förbundets räkenskaper för året.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till understöd åt svenska fattigvår ds förbundet å
extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst
19,400 kronor, därav .3,000 kronor såsom bidrag till
ordnande av konsulentverksamhet för barnavård.
34. Statsinspektion av fattigvården.
Såsom förut nämnts, är det att förvänta, att förslag till ny fattigvårdslagstiftning
skall kunna föreläggas Kungl. Maj:t i så god tid, att
proposition i ämnet kan avlåtas till instundande riksdag. I nämnda
förslag lära komma att ingå bestämmelser om statsinspektion av fattigvården.
Då anslag för detta ändamål torde böra beräknas, hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,
att i avbidan på den proposition, som kan komma
att i ämnet avlåtas, tillsvidare för anordnande av
statsinspektion av fattigvården å extra stat för år 1919
beräkna ett förslagsanslag, högst 70,000 kronor.
Diverse sociala ändamål.
35. Anslag till nationalföreningen mot emigrationen.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom framställda förslag har riksdagen
för vart och ett av åren 1909—1918 beviljat ett anslag på extra
stat av 10,000 kronor för understödjande av nationalföreningens mot
emigrationen verksamhet.
I skrivelse den 5 november 1917 har centralstyrelsen för nämnda
förening gjort framställning om enahanda anslag för år 1919. I ansökningen
anför styrelsen följande:
»För nationalföreningen mot emigrationen liar 1916, föreningens nionde
arbetsår, varit bland de gynnsammaste under föreningens verksamhetstid. Medan
1915 betecknar i viss mån en av de rådande osäkra förhållandena föranledd paus
i utvecklingen, har denna under 1916 tagit ny kraftig fart inom de flesta grenar
av verksamheten.
[78.]
[79.]
Statsinspektion
av
fattigvården.
(Extra anslag.)
[80.]
Anslag till
nationalföreningen
mot
emigrationen.
(Extra anslag.)
Framställning
av föreningen.
270
Sjätte hnyndtiteln.
[80.] Medlemsantalet har väsentligt ökats och närmade sig vid årsskiftet 15,000.
Ombudsorganisationen har blivit kompletterad och förstärkt. Den yttre organisationen
har vidgats genom bildande av nya län sföreningar i Blekinge och Västernorrlands
län, och nya byråer hava upprättats i Visby, Karlskrona, Härnösand
och Östersund. Byråerna hava visat fullt tillfredsställande arbetsresultat, i det
att frekvensen under året ökats med något över 21 % och för hela året omfattade
icke mindre än i det närmaste 18,000 ärenden. Den årligen starkt växande frekvensen
å byråerna visar, med vilket förtroende dessa omfattas av allmänheten;
det alltmer förbättrade förmedlingsresultatet ådagalägger, att de blivit allt bättre
inarbetade och rustade för sina olika uppgifter. Föreningens upplysningsverksamhet
har på sina skilda linjer fortgått i av förhållandena betingad utsräckning.
Genom flera uppslag och initiativ har föreningen sökt föra betydelsefulla emigrations-
och kolonisationspolitiska spörsmål framåt. Slutligen har även för de ekonomiska
företag, i vilka föreningen är intresserad, 1916 varit ett gynnsamt år.»
Föreningens ekonomiska ställning framgår av följande tablåer:
Föreningens ekonomiska ställning den 31 december 1916.
Inkomster:
Avgifter till centralbyrån:
av ständiga medlemmar.................................... kronor 31,200: —
» stödjande » .................................... » 6,020: —
» ordinarie » .................................... » 5,512: —
Anslag av staten till föreningens allmänna verksamhet » 10,000: —
» » landstingen ........................................... » 6,600: —
» » hushållningssällskapen................... » 4,550: —
Statsbidrag för jordförmedlingsverksamheten:
1916 års anslag.................................................. » 9,300: —
avgår minskning i bidrag balanserat från 1915 » 479: 49
Anslag av Stockholms stadsfullmäktige....................................... kronor
Bidrag av Ekmanska fonden ........................................................ »
Gåvor av diverse personer ............................................................ »
Ej utbetalda anslag till byråer...................................................... »
Administrationsbidrag av:
Mälareprovinsernas egnahemsaktiebolag......... kronor 6,400: —
A.-B. Svensk Jordförmedling ........................... » 900: —
A.-B. Upplandshem............................................. » 3,600: —
Egnahemsfonden ............................................... » 200: —
Broschyrer, inkomst av försäljning .......................................... kronor
Publikationer, > » » ........................................... »
Kvartalsbladet, » » annonser ................................................ »
Bitningar till försäljning, vinst...................................................... »
Egnahemshandboken, försäljning................................................... »
Ränteöverskott................................................................................. »
42,732: -
21,150: —
8,820: 51
500: —
10,000: —
4,701: 04
100: —
11,100: —
488:13
16:50
4,086: 78
403: 80
628: 90
734: 29
Summa kronor 105,461: 95
271
Sjätte huvudtiteln.
Utgifter:
Löner vid centralbyrån:
Ombudsmannen...................................................
Övriga löntagare ................................................
Omkostnader vid centralbyrån:
Hyra för lokal ...................................................
Bränsle och belysning......................................
Städning..............................................................
Böcker, tidningar, skrivmateriel m. m.............
Telefoner ............................................................
Annonser ...........................................................
Extraarbete å byrån .........................................
Porto och telegram.............................................
Diverse omkostnader..........................................
Ombudsmötet ................................................................
Medlemsanskaffningen...................................................
Resor..............................................................................
Tryckning och redigering m. m. av »Hem i Sverige
Broschyrserien................................................................
Publikationer.................................................................
Utställningar .................................................................
»Svensk Jord»................................................................
Trycksaker ....................;.................................................
Egnahemsutställningen: diverse omkostnader.............
Egnahemshandboken......................................................
Byrån i Uppsala............................................................
» » Eskilstuna.........................................................
» » Norrköping .....................................................
» » Jönköping........................................................
» » Växjö ...............................................................
» » Västervik ........................................................
» » Kalmar ...........................................................
» » Visby .............................................................
» » Malmö...............................................................
» » Göteborg ......................................................
» >; Vänersborg ......................................................
» » Skövde ...........................................................
» » Karlstad...........................................................
» » Bollnäs ............................................................
» » Umeå ...............................................................
Avskrivningar:
å centralbyråns inventarier ..............................
å egnahemsutställningens inventarier...............
å annonsfordringar.............................................
å egnahemshandboken.......................................
å diverse personers konto.................................
Balanskonto:
Avsättning till ständiga medlemmars fond ...
kronor 6,000: —
» 15,395: — 21,395; _
» 4,000: —
» 785:93
» 470: —
» 2,343:98
» 824:20
» 908:51
» 2,010:38
» 2,859:29
» 1,931: 42
............ kronor
............ »
............
............ »
........... »
............ »
............ »
»
kronor |
1,659: 21 |
> |
494:53 |
» |
700: — |
» |
900: — |
» |
1,750: — |
1,200: — |
|
» |
1,050: — |
350: — |
|
» |
400: — |
1,500: — |
|
» |
1,100: — |
1,250: — |
|
1,380: — |
|
385: — |
|
» |
1,500: — |
16,133: 71
1,433: 65
4,587: 08
1,547: —
6,404: 78
50: —
12:50
251:14
963: 74
1,822: 80
1,280: 50
628: 90
15,618: 74
938:15
74: 93
256: 50
851: 83
_IiiZT 2,132:41
............. kronor 31,200: —
Summa kronor 105,461: 95
272
Sjätte huvudtiteln.
Tillgångar:
[80.]
kronor
kronor
Kontant i kassan ...................................................................
Å checkräkning .......................................................................
Statsbidrag för Jordförmedlingsverksamheten 1916 ...........
Landstingens anslagskonto....................................................
Stockholms stad, anslag............................................................
Aktier: 167 st. i Hotell A.-B. Hembygden ä 50 % ... kronor 8,350:
» 100 » i A.-B. Svensk Jordförmedling ......... » 10,000:
Inventarier å centralbyrån ......................................................
» » egnahemsutställningen......................................
Broschyrer................................................................................
Publikationer.............................................................................
Egnahemshandboken ...............................................................
Bitningar till försäljning .......................................................
»Svenska Allmogehem» ............................................................
Annonsfordringar....................................................................
»Hem i Sverige», annonskonto 1917.......................................
»Svensk Jord» 1917 ................................................................
Utredningars konto .................................................................
Jordbrukskassekommittén.......................................................
Norrlandskommittén ...............................................................
Egnahemsutredningen.............................................................
Värmlands länsförening för redovisning.................................
Östersundsbyrån för 1917........................................................
Härnösandsbyrån » » ........................................................
Omkostnadskonto » » .......................................................
Diverse personers konto ........................................................
2,188
3,703
9,300
250
500
05
98
18,350: —
5,804: 50
2,000: —
350: —
100: —
1,839: —
200: —
59: 25
2,269: 50
393: 26
1,506: 77
4,677:10
301: 80
443:20
836: 05
510: —
300: —
1,000: —
518:25
30,112: 48
Skulder:
Ständiga medlemmars fond..........................
Ingenjören A. Isaksons utredningsfond......
Ej utbetalda anslag .......................................
Obetalda räkningar .......................................
Summa kronor |
87,513:19 |
.................. kronor |
70:14 |
76,100: — |
|
.................. » |
4,687: — |
.................. » |
2,042: 03 |
.................. » |
4,614: 02 |
Summa kronor 87,513:19
Egnalieinsfondens ställning den 31 december 1916.
Bäntors konto
Inkomster:
Utgifter:
Omkostnadskonto ..............................................
Administrationskon to .......................................
Diverse personers konto ..................................
Arets vinst.......................................................
kronor 2,435:01
Summa kronor |
2,435: 01 |
29: 80 |
|
.................. > |
200: — |
143: 24 |
|
2,061: 97 |
|
Summa kronor |
2,435: 01 |
Sjätte huvudtiteln. 273
Tillgångar: |
|
Kassakonto....................................................................... |
.............. kronor 591: 48 |
Aktier: 800 st. i A.-B. Svensk Jordförmedling ............ |
.............. » 80,000: — |
Aktiebolaget Stockholms Diskontobank, checkräkning |
.............. » 4,683:22 |
Diverse personers kapitalskuld........................................ |
.............. » 58,557:80 |
» » ränteskuld.......................................... |
.............. » 2,826:32 Summa kronor 146,658: 82 |
Skulder: |
|
Egnahemsfonden............................................................... |
.............. kronor 137,570: 33 |
Tubbetorpsfonden ............................................................ |
............. » 4,000: — |
Diverse personers konto ............................................... |
.............. » 200: — |
Vinst- och förlustkonto ................................................... |
.............. » 4,888:49 |
Summa kronor 146,658: 82
Den s. k. spårvägsfondens ställning den |
31 december 1916. |
||
Balans från 1915............................... Räntors konto ................................... |
Inkomster: |
................. kronor .................. » |
335: — |
Utgifter: Omkostnadskonto ............................•............................. Balans till 1917 ............................................................. |
Summa kronor ................. kronor ................. » |
403: 86 72:96 |
|
Kassakonto......................................... Aktier: 40 st. i Mälareprovinsernas A.-B. Stockholms Diskontobank..... Diverse personers konto ................. |
Summa kronor Tillgångar: ............................................. kronor egnahemsaktiebolag ......... » ............................................. » .............................................. » |
403: 86 659: 95 |
|
Spårvägsfonden ................................ Vinst- och förlustkonto .................... |
Skulder: |
Summa kronor ................. » ................. » |
25,330. 90 25,000: — |
Summa kronor |
25,330: 90 |
Centralstyrelsen anför vidare:
»Verksamheten under den gångna delen av 1917 visar likaledes gott resultat.
Särskilt är här att erinra om det lovande samarbete, som börjats mellan representanter
för Norrlandsindustrin och nationalföreningen till den norrländska
kolonisationens främjande. Byråarbetet visar alltjämt växande tendens, trots den
på grund av kriget starkt minskade frekvensen av hemvändande svenskamerikaner
och trots svårigheterna för den viktigaste arbetsgrenen, jordförmedlingen, på
grund av de starkt stegrade priserna på jord och framför allt byggnadsmaterial.
Antalet ärenden å föreningens byråer under de tre första kvartalen av 1917 framgår
av nedanstående tablå, som jämväl innehåller motsvarande siffror för samma
tid 1916.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft.
[80.]
35
274
Sjätte huvudtiteln.
Handlagda ärenden å föreningens byråer under de tre första kvartalen
av IDIG och 1917.
Ärendenas natur. |
1916. |
1917. |
||
1. Jordförmedling: |
||||
a) Fastigheter till salu ........................ |
965 |
— |
794 |
|
b) Fastighetsköpare.............................. |
4,575 |
— |
5.386 |
|
Förmedlade köp *) ..................... |
410 |
— |
491 - |
|
c) Övriga jordförmedlingsärenden............ |
— |
1,018 |
— |
|
2. Låneärenden: |
||||
a) Statens egnahemslån....................... |
2,252 |
— |
2,296 |
— |
b) Övriga låneärenden ........................ |
— |
642 |
— |
|
i 3. Arbetsförmedling: |
||||
a) Arbetstillfällen .............................. |
897 |
— |
268 |
— |
b) Arbetssökande................................ |
1,234 |
— |
898 |
|
Förmedlade platser1) .................''. |
- |
577 |
— |
226 |
4. Svensk medborgarrätt ........................ |
233 |
— |
174 |
— |
5. Rätt att idka näring eller besitta fast |
||||
egendom............................................. |
100 |
— |
73 |
— |
6. Värnpliktsförhdllanden....................... |
454 |
394 |
— |
|
7. Fall, som ej kunna anses höra under |
||||
någon av ovanstående rubriker ............ |
2,605 |
— |
2.698 |
— |
Summa |
13,315 |
— |
14,641 |
— i |
*) Dessa siffror medräknas ej i totalsumman.
Ökningen uppgår till omkring 10 % men är i själva verket avsevärt större,
1916 års siffror för föreningens arbetsförmedling voro nämligen exceptionellt höga
på den grund, att i desamma inräknats resultatet av den offentliga arbetsförmedlingen
i Skövde, som föreningen provisoriskt upprätthöll men som numera blivit
självständigt organiserad. Egnahemsutställningens betydelse såsom konsultationsbyrå
för egnahems- och bostadsanläggningar växer, i det den numera i avsevärd
utsträckning börjat anlitas även av industriföretag, som önska främja sina arbetares
bostadsförhållanden. En ny publikationsserie »Nybildningen av mindre
jordbruk», vari komma att publiceras resultaten av ekonomiska undersökningar
i de föreningen närstående egnahemskolonierna, har börjat utgivas. Slutligen kan
nämnas, att föreningen under maj månad 1917 högtidlighållit tioårsdagen av
sitt bildande, med anledning varav centralstyrelsen låtit utarbeta en redogörelse
för de gångna årens arbete».
Sjätto huvudtiteln.
275
Socialstyrelsen har i infordrat utlåtande av den 21 november 1917,
med konstaterande, att föreningens verksamhet även under år 1917
varit stadd i tillväxt, tillstyrkt bifall till centralstyrelsens framställning.
Då föreningen för att kunna uppehålla och vidare utveckla sin
verksamhet fortfarande är i behov av statsunderstöd, finner jag mig
böra tillstyrka den därom gjorda framställningen. I likhet med vad som
skett i fråga om anslagen för åren 1917 och 1918 för understödjande
av föreningens verksamhet torde jämväl beträffande nu ifrågavarande
anslag böra såsom villkor för understödets åtnjutande uppställas, att
en av Kungl. Maj:t förordnad ledamot skall äga säte och stämma i
föreningens centralstyrelse samt att en av Kungl. Maj:t utsedd revisor
skall äga deltaga i revisionen av centralstyrelsens förvaltning.
På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att för understödjande av nationalföreningens mot
emigrationen verksamhet på extra stat för år 1919 bevilja
ett förslagsanslag, högst 10,000 kronor.
36. Anslag till Hemmet Fristad.
Med bifall till Kungl. Maj:ts propositioner i ämnet har riksdagen
till understöd åt stiftelsen Hemmet Fristad på extra stat för vart och
ett av åren 1914—1918 anvisat ett belopp av 10,000 kronor att utgå
under de villkor, Kungl. Maj:t bestämde.
I skrivelse den 19 september 1917 bär styrelsen för hemmet anhållit
om anslag med nyssnämnda belopp även för år 1919.
Till stöd härför har styrelsen anfört:
»De skäl, som föranlett styrelsen för stiftelsen Hemmet Fristad att hänvända
sig till Kungl. Maj:t, äga allt fortfarande och i icke mindre utsträckning
sin giltighet. Verksamheten fortgår efter samma plan som hitintills med bibehållande
av förut upptagna utbildningsområden.
Antalet skydclslingar å hemmets bägge avdelningar var den 1 januari 1917
tillsammans 41, och 18 nya hava därtill upptagits. Efter 3 års utbildning hava
med vederbörlig utrustning av kläder 6 under år 1917 utgått i tjänst. På egen
begäran hava 11 gått bort från hemmet och 4 genom hemmets bemedling på
lämpligt sätt utom hemmet omhändertagits. Den 18 september 1917 kvarstodo
på hemmets bägge avdelningar tillsammans 38 skyddslingar.
Det torde ligga i klar dag, att under nuvarande förhållanden, då priset på
allt, som oundgängligäst hörer till livsuppehället, snart sagt dag från dag stegras,
det icke skall vara möjligt att uppehålla förutvarande omkostnadsnivå, än mindre
att trots all sparsamhet och alla inskränkningar sänka den. Då styrelsen ytter
-
it]
Social
styrelsen.
Departements
chefen.
[81-]
Anslag till
Hemmet
Fristad.
‘.Extra anslag.)
276
Sjätte huvudtiteln.
[81.]
ligare bär att räkna med, att allmänhetens offervillighet, som för så många och
oavvisliga krav tages i anspråk, icke ens i samma utsträckning som förut tran
komma hemmet till del, är det med allvarliga bekymmer, styrelsen motser den
kommande tiden.»
Vid skriften har fogats revisionsberättelse angående hemmets
räkenskaper och förvaltning för år 1916. Ur denna torde följande utdrag
få meddelas:
Utgifter under året:
Hushållet ......................................................
Kläder............................................................
Tvätt och rengöring ...................................
Bränsle............................................................
Diverse omkostnader...................................
Utskylder ......................................................
Medicin .........................................................
Frakt och porto.............................................
Arbetsmaterialier ..........................................
Löner och läkararvode ................................
Trädgården ..................................................
Utrustning....................................................
Lyse .............................................................
Reparationer....................................................
Inkomster under året:
Arbetsförtjänst .........................................
Jordbruket.................................................
Gåvor till skyddslingarnas utrustning ..
Statsanslag..................................................
Årsavgifter..................................................
Gåvor .......................................................
Fattigvårdsnämnden..................................
Malmö fattigvård .....................................
Norrköpings fattigvård.............................
Gävle fattigvård.........................................
Diverse inkomster ....................................
Tomter och byggnader..
Inventarier och möbler..
Tillgångar :
Mo ttagningshemmet :
Fastigheten Elim...................................
» Klippan .............................
Å Vinst- och Förlustkonto balanserade
..... kronor |
10,833: 99 |
..... » |
1,269: 25 |
..... » |
1,685: 18 |
..... » |
5,342: 45 |
1.607: 24 |
|
..... » |
348: 75 |
..... » |
175: — |
..... » |
207: 90 |
..... » |
677: 89 |
..... » |
6,207: 99 |
..... » |
34:31 |
..... » |
1,891: 86 |
..... » |
817: 52 |
932: 63 32,031: 96 |
|
Kronor 32,031:96 |
|
•et: |
|
.... kronor |
2,256:18 |
_____ » |
2,187: 45 |
____ » |
482: 24 |
_____ » |
10,000: — |
_____ » |
2,361: — |
____ » |
6,690: 68 |
_____ » |
2,291: 51 |
» |
94: 93 |
____ » |
287: 67 |
____ » |
1,000: — |
____ » |
3,631:29 31,282:95 |
.... kronor 749:01 |
|
mber 1916 |
|
.... kronor 280,142:07 |
|
____ » |
13,560: 49 208,702- 5fi |
.... kronor |
13,500: — |
____ » |
8,500: — 22.000: — |
5,771:33
Kronor 321,473: 89
277
Sjätte huvudtiteln.
Skulder: [81.]
Fru Alice Cervius gåvofond (åtgått till inköp av
stiftelsen tillhörande områden, byggnaders
uppförande m. m.) ............................................ kronor 300,000: —
Checkräkning ............................................................. » 10,373:89 310 373-89
Mottagningshemmet:
Inteckning i fastigheten Elim.................................... kronor 4,100: —
Hän tefri 11 lån från Diakonissanstaltens Magdalena
hems
byggnadsfond............................................ » 7,000:— 11 100-
Kronor 321,473: 89
Vid sin skrivelse har hemmets styrelse tillika fogat ett den 26
september 1917 av landshövdingen i Stockholms län utfärdat intyg av
innehåll, att den bästa ordning fortfarande upprätthölles vid hemmet
och att hemmets verksamhet med gott resultat fortginge i samma syfte
och efter samma grunder som förut.
Till följd av remiss har socialstyrelsen avgivit utlåtande i ärendet Socuistyav
den 12 oktober 1917; och har styrelsen därvid, då verksamheten relsensyntes
fortgå efter samma grunder och i samma omfattning som förut
samt hemmet vore i stort behov av det begärda statsunderstödet, tillstyrkt
bifall till framställningen.
Enligt vad jag inhämtat hava för år 1917 hemmets inkomster be- Departementsräknats
till omkring 21,400 kronor samt dess utgifter till omkring chefen.
36,400 kronor, vadan för året en brist å omkring 15,000 kronor beräknats
uppkomma.
Hemmet synes således alltjämt vara i starkt behov av ekonomiskt
understöd för sin bebjärtansvärda verksamhet. Och då samma skäl,
som förut föranlett statsmakterna att lämna sådant understöd, fortfarande
synas gälla, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till understöd åt stiftelsen Hemmet Fristad på
extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst
10,000 kronor att utgå under de villkor, Kungl. Maj:t
bestämmer.
[82.]
Anslag till
Drottning
Sophias
skyddshem.
Extra anslag.)
278
Sjätte huvudtiteln.
37. Anslag till Drottning Sophias skyddshem.
Med bifall till Kungl. Maj:ts propositioner i ämnet har riksdagen
till understöd åt Drottning Sophias skyddshem på extra stat för vart
och ett av åren 1917 och 1918 anvisat ett belopp av 2,500 kronor
att utgå under de villkor, Kungl. Maj:t bestämde.
I skrivelse den 7 augusti 1917 har styrelsen för hemmet anhållit
om anslag med ett till 4,000 kronor förhöjt belopp för år 1919.
Till stöd härför har styrelsen anfört:
Av revisionsberättelsen över hemmets verksamhet under 1916 framginge,
att utgifterna för arbetets bedrivande trots all sparsamhet, som blivit iakttagen,
med icke mindre än 3,602 kronor 32 öre överstigit inkomsterna. Då styrelsen
vore viss om, att de nuvarande svårigheterna i ännu kännbarare grad komme att
göra sig förnumna under år 1917 och närmast följande år, vore det med djupa
bekymmer, styrelsen såge framtiden till mötes, vad det ostörda fortgåendet av
hemmets arbete beträffade. En inskränkning i hemmets arbetsplan skulle vara
mycket beklaglig, ej minst från det allmännas synpunkt, enär behovet av hem sådana
som det ifrågavarande snarare till- än avtagit. Styrelsen hemställde därför om
fortsatt understöd för hemmets verksamhet under år 1919 att utgå under enahanda
villkor som hittills’, men att Kungl. Maj:t med hänsyn till de synnerligen
svåra tiderna och de tryckta omständigheter, under vilka hemmets arbete för
närvarande måste förrättas, ville föreslå, att anslagssumman för år 1919 höjdes
till 4,000 kronor.
Vid skrivelsen har fogats avskrift av revisionsberättelsen angående
hemmets förvaltning och räkenskaper för år 1916. Ur berättelsen
torde följande utdrag få meddelas:
»Skyddshemmets tillgångar den 1 januari 1916 utgjorde:
Kontant i kassan ........................................................................... kronor 5: 66
Egendomen....................................................................................... » 50,000: —
Inventarier....................................................................................... » 1,000: —
Obligationer ..................................................................................... » 54,905: —
Sparkassemedel ........................................................................... » 1,901:08
Räntemedel (förfallna, men ej uppburna).................................... » 518:47
kronor 108,330: 21
Inkomster under 1916:
å intressekonto................................................................................. kronor 2,565: 88
» gåvors och bidrags konto........................................................... » 2,603: 50
» obligationers konto ..................................................................... » 47:50
för å hemmet utförda arbeten ..................................................... » 1,415: 26
» försålda trädgårdsprodukter .................................................. » 39:53
utgifter större än inkomster ........................................................ » 3,602; 32
kronor 10,273:99
Sjätte huvudtiteln.
279
Utgifter under 1916:
för hushållet .................................................................... |
............... kronor |
3,908: 42 |
» diverse omkostnader.................................................. |
................ » |
2,474: 43 |
» beklädnad ................................................................. |
................ » |
1,474: — |
» inventarier .................................................................. |
............... » |
176:12 |
» vatten, renhållning, sotning m. in............................ |
................ » |
194: 68 |
» undervisning............................................................. |
.............. » |
128: 14 |
» avlöningar ................................................................. |
.............. » kronor |
1,918: 20 |
kronor 96,242: 71
» 3,602:32
kronor 92,640:39
» 10,000: —
» 345:04
Sålunda redovisade: |
kronor |
102,985: 43 |
|||
Sparkasse |
konto ........ |
• |
.......... kronor |
612 |
11 |
Intresse |
» ........ |
» |
593 |
32 |
|
Obligationers |
» ........ |
.......... » |
50,780 |
_ |
|
Egendomens |
» ........ |
50,000 |
— |
||
Inventariers |
» ...... |
.......... » kronor |
1,000 102,985 |
43 |
Kapitalkontot, som vid årets början utgjorde ....
bar under året minskats med.......................................
och utgjorde alltså vid årets slut ............................
vartill kommer »Drottning Sophias fond» ..................
och av föreståndarinnan förskotterade.......................
[82.]
Vid årets början funnos å hemmet 12 skyddslingar, vid dess slut 13, som
vistats i hemmet 4,130 dagar. Dessutom hava f. d. skyddslingar gästat hemmet
under 61 dagar, tillsammans alltså 4,191 underhållsdagar med en kostnad av 77
öre för dag. Den totala kostnaden för dag och skyddsling har uppgått till kr.
2,io, vilket vittnar om föreståndarinnans varma intresse och förmåga att i dessa
hårda tider hålla kostnaderna inom måttliga gränser.»
Till följd av remiss har socialstyrelsen den 29 oktober 1917 av- sociaigivit
utlåtande i ärendet och därvid överlämnat följande utdrag ur 8tyreUenhemmets
räkenskaper för tiden Vi—31/s 1917:
Utgifter:
Löner ...................................................................... kronor 1,125: —
Diverse utgifter ...................................................... » 6,462: 50
Större reparationer ............................................^__» 1,372:53 kronor 8>960: 03
Inkomster (oberäknat statsbidrag):
Gåvor för en gång................................................... kronor 3,850: —
Arsbidrag................................................................ » 550: —
Influtna räntor...................................................._»_A^kronor 6,037:50
Brist kronor 2,922: 53
280
Sjätte huvudtiteln.
L8^,J Enligt vad socialstyrelsen inhämtat, beräknades utgifterna under
återstående delen av år 1917 uppgå till 4,350 kronor och inkomsterna
till 1,650 kronor, vadan en brist av 2,700 kronor väntades uppkomma
under nämnda tid. Sammanlagda bristen under år 1917 skulle alltså
utgöra något över 5,600 kronor eller, om hänsyn tages till statsbidraget,
3,100 kronor.
Socialstyrelsen har i sitt utlåtande anfört följande:
»Styrelsen behjärtar tillfullo de ekonomiska svårigheter, med vilka hemmet
under nu rådande stegrade livsmedelspriser kan hava att kämpa. Då emellertid
visshet ej föreligger, att enahanda svårigheter äro tillfinnandes jämväl under år
1919, för vilket år det nu sökta statsbidraget är avsett att utgå, samt i allt fall ett
bifall till den begärda ökningen av till hemmet utgående statsbidrag torde vara
ägnat att framkalla anspråk dels från hemmets sida att även för framtiden få behålla
det högre bidraget och dels från utövare av annan liknande social hjälpverksamhet
på höjning av eventuella statsbidrag, anser styrelsen sig ej kunna
tillstyrka någon höjning i nu utgående statsunderstöd. Anmärkas må därjämte,
att hemmet uppbär bidrag av statsmedel jäihväl från annat håll, nämligen från
fångvårdsstyrelsen. Detta bidrag har under de senare åren utgått med 600 kronor
för år.»
överståt- I infordrat utlåtande av den 10 november 1917 har överståthållar
håiiarämbetet.
ämbetet med hänsyn till skyddshemmets samhällsnyttiga verksamhet
och de stora ekonomiska svårigheter, den rådande dyrtiden måste bereda
hemmet, hemställt, att Kungl. Maj:t om möjligt måtte för år 1919
utverka det begärda förhöjda anslaget.
Departements- Ifrågavarande skyddshem synes under de senare åren endast med
chefen. svårighet hava kunnat upprätthålla sin verksamhet. Dess ekonomiska
ställning har allt sedan år 1912 visat årligt underskott, uppgående:
1912 ............................. till kronor 359: 50,
1913 ............................. » » 586: 34,
1914 ............................. ).» » 1,206: 98,
1915 ............................ » » 10,203: 33,
1916 ............................ » » 3,602: 32.
Under år 1917 har, som ovan nämnts, bristen beräknats uppgå till
över 3,100 kronor.
För täckande av den uppkomna bristen har hemmet varit hänvisat
att taga av sitt kapital. Ett dylikt förfaringssätt skulle uppenbarligen
så småningom medföra, att hemmet måste inskränka eller till och med
slutligen nedlägga sin verksamhet. Då densamma erkänts vara för sam
-
Sjätte huvudtiteln.
281
liiillet gagnelig, synes hemmet också från det allmännas sida böra [82.]
erhålla det understöd, varpå det rimligen kan göra anspråk för verksamhetens
fortsättande. Jag tillåter mig även erinra om, hurusom riksdagen
i skrivelse den 27 februari 1914 (nr 2) funnit det vara särdeles
angeläget, att det förefintliga enskilda intresset för sådana skyddsoch
vårduppgifter som dem, för vilka detta hem verkar, bevaras oförminskat.
Då hemmet otvivelaktigt är i stort behov av understöd i
synnerhet under nuvarande dyrtid, har det förhöjda anslag, hemmets
styrelse begärt — oavsett det bidrag hemmet erhåller genom fångvårdsstyrelsen
— icke synts mig för högt.
De av socialstyrelsen uttalade farhågorna för att en ökning av
ifrågavarande anslag skulle vara ägnad att framkalla anspråk dels från
hemmets sida att även för framtiden få behålla det högre bidraget och
dels från utövare av annan social hjälpverksamhet på höjning av eventuella
statsbidrag synas ej böra tilimätas avgörande betydelse vid den
nu föreliggande frågans bedömande. Skulle framdeles hemmets ställning
visa sig så god, att det högre anslaget icke längre är motiverat, kan
hemmet uppenbart icke göra anspråk på att få behålla detsamma. Vid
framställningar om ökat understöd från andra liknande inrättningar,
som åtnjuta statsbidrag, torde behovet därav få prövas i varje särskilt
fall.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till understöd åt Drottning Sophias skyddshem
på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst 4,000 kronor, att utgå under de villkor, Kungl.
Maj:t bestämmer.
H. Försiikringsinspektioiieii.
I skrivelse den 1 oktober 1917 har försäkringsinspektionen fram- TSnäknngslagt
förslag till ny stat för inspektionen ävensom hemställt om viss insPektionmändring
i dess organisation. ^anslag)6
Genomförandet av de sålunda ifrågasatta ändringarna i ämbetsverkets
stat skulle nödvändiggöra en förhöjning av anslaget till försäkringsinspektionen
från dess nuvarande belopp, 59,300 kronor, till 85,600
kronor.
Genom remiss har sedermera löneregleringskommittén anbefallts
avgiva utlåtande över ifrågavarande framställning. Enligt vad jag
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 käft. 36
282
Sjätte huvudtiteln.
[82.] inhämtat, torde det emellertid icke förefinnas möjlighet för kommittén
att, utan åsidosättande av ärenden av mera brådskande natur,
avgiva det infordrade utlåtandet inom sådan tid, att framställning med
stöd därav kan avlåtas till innevarande års riksdag. På grund härav
torde någon höjning av det ordinarie reservationsanslaget till upprätthållande
av försäkringsinspektionens verksamhet för närvarande icke
böra äga rum utan samma anslag kunna upptagas, att direkt utgå av bidrag
till försäkringsinspektionen, med oförändrat belopp eller således
med .......................................................................................... kronor 59,300: —
I. Diverse.
1. Skematisk förteckning och beskrivning över Sveriges vattenfall.
[83.]
Skematisk
förteckning
och beskrivning
över
Sveriges
vattenfall.
Extra anslå*?.)
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar har
riksdagen alltsedan år 1910 anvisat särskilda anslag till verkställande
av undersökningar och arbeten för åstadkommande av en skematisk
förteckning och beskrivning över Sveriges vattenfall.
Ifrågavarande arbeten verkställas av vattenfallsstyrelsen, hydrografiska
byrån samt den under vetenskapsakademien lydande meteorologiska
centralanstalten.
De av riksdagen för ändamålet beviljade anslagsbeloppen framgå
av följande tablå, varuti även deras fördelning å de särskilda institutionerna
angivits.
i 1 Å r. |
A n slagsbelopp. |
Summa. |
||
Vattenfalls- styrelsen. |
Hydrografiska byrån. |
Meteorologiska centr.-anst. |
||
1910 ................................. |
7,000 *) |
13,500 |
3,000 |
23,500 |
! 1911 ..................................................... |
7,000 |
13,500 |
1,500 |
22,000 |
1912 ..................... ............................. |
7,000 |
16,000 |
4,000 |
27,000 |
1913 ................................................... |
— |
17,500 |
5,500 |
23,000 |
1914 ..................................................... |
— |
35,000 |
7,500 |
42,500 |
1915 ...............................,................... |
7,000 |
27,500 |
7,000 |
41,500 |
1916 .................................................... |
7,000 |
27,500 |
7,000 |
41,500 |
1917 .................................... |
— |
33,500 |
7,000 |
40.500 |
Därjämte 3,500 kronor att förskottsvis utgå under år 1910.
283
Sjiitto huvudtiteln.
Ändamålet med den skematiska förteckningen och beskrivningen
över Sveriges vattenfall torde kanna angivas vara erhållandet av en
möjligast tillförlitlig inventering av landets tillgångar på vattenkraft.
Genom nådigt brev den 22 juni 1911 har Kungl. Maj:t fastställt
av vattenfallsstyrelsen upprättat förslag till plan för ifrågavarande
arbete. Sedermera har Kungl. Maj:t, efter av vattenfallsstyrelsen därom
framställt förslag, genom nådigt brev den 30 juni 1913 fastställt viss
ändring i denna plan. Då i statsverkspropositionen till 1914 års förra
riksdag en utförlig redogörelse lämnades såväl för denna plan som för
omfattningen av de av arbetet berörda undersökningsområdena och av
längdprolileringen, torde det icke vara erforderligt att nu upprepa densamma.
Här må allenast erinras, att enligt förstnämnda nådiga brev
förteckning och beskrivning först skall upprättas rörande Dalälvens och
de större norrländska älvarnas flodområden, dock att, i den mån den
hydrografiska byråns undersökningar i allt fall komma att omfatta flodsystem
i landets södra delar, dessa undersökningar böra kompletteras
i syfte att kunna publiceras i vattenfallsförteckningen.
Denna förteckning kommer att bestå av ett antal blad, som beräknas
för Dalälvens och de större norrländska älvarnas flodområden
till omkring 200, varjämte omkring 50 torde kunna samtidigt utföras
rörande södra och mellersta Sverige.
Bladen kunna utkomma i vilken ordning som helst, men ordnas
sedan till ett helt, vare sig för flodområde eller landet i sin helhet.
De förses med ett nummer, som betecknar såväl flodområdet som biflodsområdena
och flodsträckan. Varje blad skall innehålla beskrivning,
tabell och plansch, för vilket allt föreståndaren för hydrografiska byrån
närmare redogjort i en till statsutskottet vid 1913 års riksdag ingiven
och dess utlåtande nr 6 vidfogad P. M., till vilken jag härutinnan tilllåter
mig hänvisa.
Vad tiden för arbetets fullbordande vidkommer, har man ursprungligen
tänkt sig, att förteckningen, med den omfattning, som förut
angivits, skulle föreligga avslutad till omkring år 1921. För de norrländska
vattendragen och Dalälven skulle den omfatta de 27 områden,
vilkas areal överstiger 1,000 km.2, och huvudsakligen de delar av dessa,
som ligga nedom de stora sjöarna.
Av de i arbetet å upprättandet av den skematiska förteckningen
och beskrivningen ingående detaljerna har längdprofileringen från början
antagits bliva mest tidsödande. Följande av föreståndaren för hydrografiska
byrån, filosofie doktorn Axel Wallén meddelade översikt visar,
i vad mån arbetet med längdprofileringen fortskridit.
[83.]
284
Sjätte huvudtiteln.
[83.]
Till och med 1916. |
Under 1917. |
Till och med |
1917. |
||||||
Vattendrag. |
Avvägd sträcka. Km. |
Motsva- rande antal kart- blad. |
Därav ut- givna. |
Avviigd sträcka. Kra. |
Motsva- rande antal kart- blad. |
Därav ut- givna. |
Avvägd sträcka. Km. |
Motsva- rande antal kart- blad. |
Därav |
Kalixälv från Tärendö till havet |
180 |
5 |
! 180 |
5 |
|||||
Luleälv från Stora Lulevatten till |
220 |
6 |
6 |
220 |
6 |
6 : |
|||
Piteälv från Jäknajaure till Älvshy |
140 |
4 |
— |
— |
_ |
_ |
140 |
4 |
|
Skellefteälv från Storavan till havet |
160 |
4 |
— |
70 |
2 |
_ |
230 |
6 |
|
Umeälv från Storuman till havet... |
260 |
7 |
4 |
— |
_ |
_ |
260 |
7 |
4 |
Vindelälven från Storvindeln till |
300 |
8 |
6 |
300 |
8 |
6 |
|||
Ångerman älven från Volgsjön till |
260 |
7 |
260 |
7 |
|||||
Faxälven från Kvarnbergsvattnet |
260 |
7 |
4 |
260 |
7 |
4 |
|||
Indalsälven från Storsjön till havet |
220 |
6 |
6 |
— |
— |
_ |
220 |
6 |
6 |
Ljungan från Klövsjö till havet ... |
220 |
6 |
_ |
— |
220 |
6 |
_ |
||
Ljusnan från Hede till havet ..... |
300 |
8 |
— |
— |
— |
_ |
300 |
8 |
|
Dalälven från Siljan till Brunnbäek |
160 |
4 |
_ |
_ |
_ |
160 |
4 |
||
Västerdalälven från Fulunäs till |
220 |
6 |
220 |
6 |
|||||
Fyrisån från källan till utflödet ... |
— |
— |
— |
80 |
2 |
_ |
80 |
2 |
_ |
Vattholmaån från källan till utflödet |
— |
— |
— |
30 |
1 |
_ |
30 |
1 |
— |
Lagan från källan till havet ...... |
220 |
6 |
— |
— |
— |
_ |
220 |
6 |
|
Härån » » » utflödet .., |
70 |
2 |
— |
- |
_ |
___ |
70 |
2 |
|
Toftaån » » » » |
120 |
3 |
— |
_ |
120 |
3 |
|||
Skålån » Flåren » » |
10 |
1 |
— |
— |
— |
_ |
10 |
1 |
_ I |
Bolniån » källan » » |
160 |
4 |
— |
— |
_ |
160 |
4 |
_ | |
|
Gullspångsälven från källan till |
200 |
5 |
200 |
5 ; |
J |
||||
Summa j |
3,500 | |
94 |
22 |
360 |
10 |
4 |
3,860 . |
104 |
26 |
Sammanlagda längden av de vattendrag, över vilka läugdprofiler
skola upprättas, utgör enligt den fastställda planen 7,370 kilometer.
I skrivelse den 29 augusti 1917 har vattenfallsstyrelsen gjort framställning
om anvisande av för ifrågavarande ändamål erforderligt anslag
för år 1919.
Sjätte huvudtiteln.
285
Innan jag redogör för innehållet i styrelsens framställning, ber jag [88.]
få erinra, att det för år 1918 beviljade anslaget var beräknat på
följande sätt:
Till hydrografiska byrån med under densamma omedelbart lydande
observationsstationer :
Extra biträden, förslagsvis............
Publikationer, » ............
Expenser, » .........
Resekostnader, » ............
Utrustning, » ...........
Observatörers arvoden, förslagsvis
kronor 11,000: —
1,000: —
1,000: —
» 13,000: —
2,000: —
5,500: — o„ r
Till de meteorologiska observationerna:
Observatörers arvoden, förslagsvis................................. kronor 6,500: —
Stationernas underhåll, » ................................ » 500: — 7 qqq. _
eller tillhopa kronor 40,500: —
Beträffande de arbeten, vilkas utförande ankomma på hydrografiska Anslag för
hyrån, bar styrelsen för nämnda byrå i skrivelse till vattenfallsstyrelsen år 1919''
den 24 augusti 1917 uttalat, att det med hänsyn till den inträffade
prisstegringen vore nödvändigt, att vissa av ifrågavarande anslagsposter
ökades, och till utveckling härav anfört följande:
»Alla de förnödenheter, som falla under anslagen till expenser och utrustning,
hava i hög grad fördyrats, att blott nämna bränsle, papper, instrument och
dessas reparationer (ökning i genomsnitt 40 %), fixdubbar (ökade från 11 kronor
per 100 till 84 kronor 50 öre per 100), peglar (ökade från 1 krona 50 öre per
längdmeter till 2 kronor 10 öre). Med anledning av dessa ökningar och då dessa
anslag redan förut årligen måst överskridas, föreslår styrelsen, att de anslag till
expenser och utrustning, som utgå ur anslaget till vattenfallsförteckningen, måtte
höjas med 500 kronor vardera till respektive 1,500 kronor och 2,500 kronor.
Vidare hava utgifterna för resekostnader i hög grad ökats. Icke blott hava
järnvägs- och skjutstaxor blivit högre, utan framför allt hava hantlangningskostnaaerna
stigit högst betydligt, så att hantlangare nu få betalas med dubbla
priset mot förut. Då vid arbetena med längdavvägning, som äro de mest förekommande
under ifrågavarande fältarbeten, dagligen trenne hantlangare krävas,
blir detta en väsentlig daglig kostnadsökning. För att fältarbetena skola kunna
bedrivas i avsedd omfattning, synes det därför styrelsen oundvikligt, att anslaget
ökas, och föreslår styrelsen, att denna ökning sättes till 2,500 kronor, varigenom
detta anslag skulle bliva 15,500 kronor.
Slutligen synes en allmän höjning av de hittillsvarande observatörsarvodena
oundgängligen nödvändig. Nuvarande normalersättning har såväl för hydrografiska
byråns som meteorologiska centralanstaltens observatörer utgjort 3 kronor
286
Sjätte huvudtiteln.
[83.]
i månaden. Klagomål över denna avlöning hava emellertid i talrik mängd förekommit
och ett flertal uppsägelser på grund av för liten ersättning förekommit.
En höjning av normalavlöningen synes därför styrelsen nödvändig, om det skall
bliva möjligt att få behålla de äldre observatörerna och vid behov erhålla nya.
Jämväl måste det erkännas, att den nuvarande ersättningen, och detta särskilt
om man beaktar den allmänna prisstegringen, är mycket låg med hänsyn till
det viktiga och stor samvetsgrannhet krävande arbete, som observatörerna hava
att utföra. Eu ökning synes styrelsen icke kunna sättas lägre än till 1 krona
per månad, varvid normalavlöningen skulle bliva 4 kronor per månad, och även
med denna höjning blir det så, att observatörens intresse för iakttagelserna nog
får uppväga ersättningens knapphet. Denna höjning motsvarar en ökning av
ifrågavarande anslag med V3, vadan styrelsen alltså föreslår, att det nuvarande
anslaget till hydrografiska byråns observatörer höjes med 2,000 kronor till 7,500
kronor.»
I sammanhang härmed har styrelsen för hydrografiska byrån föreslagit,
att anslaget till meteorologiska centralanstaltens observatörer likaledes
måtte höjas med 2,000 kronor eller till 8,500 kronor.
I enlighet med styrelsens för hydrografiska byrån framställning
anser vattenfallsstyrelsen, att de på hydrografiska byrån och meteorologiska
centralanstalten ankommande kostnaderna under år 1919 för
vattenfallsförteckningen böra beräknas på följande sätt:
Till hydrografiska byrån med under densamma omedelbart
lydande observationsstationer:
Extra biträden, förslagsvis............................................. kronor
Publikationer, » »
Expenser, » »
Resekostnader, » .............................................
Utrustning, » »
Observatörers arvoden, förslagsvis ............................ »
Till de meteorologiska observationerna:
Observatörers arvoden, förslagsvis................................ kronor 8,500: —
Stationernas underhåll, » .............................. » 500: — g qqq.
Summa kronor 48,000: —
Något anslag för bestridande av de på vattenfallsstyrelsen ankommande
kostnaderna för vattenfallsförteckningen anser styrelsen icke
behöva begäras för år 1919, enär de hittills för detta ändamål anvisade
anslagen, såvitt nu kan bedömas, torde räcka jämväl för motsvarande
utgifter under år 1919.
På grund av vad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för ifrågavarande ändamål
för år 1919 anvisa ett anslag av 48,000 kronor.
11,000: —
1,000: —
1,500: —
15,500: —
2,500: —
7.500: —
Sjätte huvudtiteln.
287
Med hänsyn till vad vattenfallsstyrelsen anfört torde något anslag
för bestridande av de på styrelsen ankommande kostnaderna för vattenfallsförteckningen
icke behöva begäras för år 1919.
Beträffande anslagen till hydrografiska byrån har vattenfallsstyrelsen
beräknat en förhöjning av anslagsposterna till expenser, utrustning,
resekostnader och observatörers arvoden. I fråga om sistnämnda anslagspost
har motsvarande ökning beräknats i anslaget till meteorologiska
centralanstalten. Styrelsen har till stöd för de sålunda äskade
förhöjningarna åberopat den allmänna prisstegringens inverkan på berörda
anslagsposter, och finner jag intet att erinra mot de i sådant
avseende gjorda beräkningarna. Då således med den begärda ökningen
av förevarande anslag icke avses något nytt ändamål eller behov utan
allenast uppehållandet i förutvarande utsträckning av ifrågavarande
arbeten, anser jag mig böra tillstyrka, att de nämnda anslagsposterna
för år 1919 upptagas med de äskade beloppen.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 48,000 kronor att ställas till Kungl.
Maj:ts förfogande för verkställande av undersökningar
och arbeten för åstadkommande av en skematisk förteckning
och beskrivning över Sveriges vattenfall i huvudsaklig
överensstämmelse med av Kungl. Maj:t fastställd
plan. *
2. Statens biografbyrå.
Till bestridande av utgifterna för statens biografbyrå har riksdagen
på extra stat anvisat för år 1913 23,000 kronor samt för vart och ett
av åren 1914—1916 26,000 kronor, samtliga beloppen i form av förslagsanslag
att i första hand utgå av inflytande avgifter för granskning
av biografbilder.
För åren 1917 och 1918 har riksdagen för ifrågavande ändamål på
extra stat anvisat reservationsanslag om respektive 28,000 kronor och
30,000 kronor att direkt utgå av avgifter för granskning av biografbilder,
varjämte riksdagen medgivit, att reservation, som kunde uppkomma
å nämnda anslag, finge i den omfattning, Kungl. Magt prövade
lämplig, användas till befrämjande av sådana i samband med kinematografin
stående ändamål, som Kungl. Maj:t funne vara förtjänta av
understöd.
[83.]
Departements
chefen.
[84.]
Statens
biografbyrå.
(Extra anslag.)
288
Sjätte huvudtiteln.
I skrivelse den 20 september 1917 har föreståndaren för statens
biografbyrå anfört, hurusom det icke syntes uteslutet, att de svårigheter
i filmtillförseln från utlandet, som redan yppat sig, kunde så skärpas,
att under år 1918 inkomsterna av granskningsavgifter enligt gällande
taxa bleve otillräckliga för täckande av utgifterna för byråns verksamhet.
Det syntes därför nödvändigt, att genom någon ökning i granskningstaxan
tillförsäkra statsverket ökade inkomster av bildgranskningen,
så att inkomsterna fortfarande måtte fullt ut täcka utgifterna för byrån
med något utrymme för beräknelig utveckling. Föreståndaren har
därför hemställt om viss ändring från och med den 1 januari 1918 av
granskningstaxan.
Sedermera har föreståndaren för byrån i skrivelse den 12 oktober
1917 avgivit förslag till stat för byrån för år 1918.
På min hemställan har Kungl. Maj:t den 9 november 1917 beslutat
utfärda kungörelse angående ändrad lydelse av § 6 av föreskrifterna
angående granskning av biograf bilder den 22 juni 1911. Härigenom
har den nu stadgade nedsättningen i avgiften för granskning i en
följd av flera exemplar av samma bildserie upphävts för de fall, att
bildserien icke tagits efter verkligheten. Denna kungörelse trädde i
kraft den 1 januari 1918.
Enligt vad föreståndaren för byrån beräknar, skulle den sålunda
gjorda förändringen av granskningstaxan komma att medföra en höjning
av byråns inkomster med approximativt 6,000 kronor om året.
Vidare har Kungl. Maj:t den 9 "november 1917 för år 1918 för
byrån fastställt följande
Stat:
1 ordinarie granskningsman................................ kronor 6,000:_
1 ordinarie granskningsman ........................................................... » 6*000:_
och skola för vardera ordinarie granskningsmannen 4,000
kronor anses motsvara lön samt 2,000 kronor tjänstgöringspenningar;
personligt
lönetillägg till ordinarie granskningsmannen G. Berg » 500: —
byråföreståndaren, tilläggsarvode ................................................. » 1,000:_
extra granskningsman, arvode, förslagsvis ............ » 1,000:_
ordinarie gi-anskningsmännens suppleant, arvode, förslagsvis ... » fi800: —
extra granskningsmannens suppleant, arvode, förslagsvis............ » 400: —
militär extra granskningsman, arvode, förslagsvis........................ » 400:_
militäre extra granskningsmannens suppleant, arvode, förslagsvis » 400: —•
kassörskan..................................................................................... » 1,750;_
1 maskinist ....................................................................................... » 1,750:_
Transport kronor 21,000
Sjätte huvudtiteln.
■)h9
Transport
J maskinist .......................................................................................
skolande för kassörskan och vardera maskinisten 1,150
kronor anses motsvara lön och 000 kronor tjänstgöringspenningar;
1
biträdande maskinist ..................................................................
skolande härav 800 kronor anses motsvara lön och 400
kronor tjällstgöringspenningar;
arvode till biträdande personal, hyra m. m. förslagsvis...............
kronor 21,000: —
» 1,750: —
» 1,200: —
» 6,050: —
Summa kronor 50,000: —
[84.]
Därjämte hava villkor stadgats för avlöningarnas åtnjutande.
Den av Kungl. Maj:t för år 1918 fastställda staten skiljer sig i
fråga om däri upptagna belopp så till vida från föregående års stat,
som ett personligt lönetillägg uppförts för den ene ordinarie granskmannen,
arvodet till ordinarie granskningsmännens suppleant upptagits
högre än förut samt arvode beräknats för en biträdande maskinist, varemot
beloppet till biträdande personal, hyra m. m. upptagits lägre.
Det personliga lönetillägget för den ene ordinarie granskningsmannen
har tilldelats denne på grund därav, att han med utgången av
år 1917 under fem år tjänstgjort i nämnda egenskap.
Höjningen av arvodet till ordinarie granskningsmännens suppleant
har vidtagits med hänsyn till arbetsmaterialets ökning och den ständiga
beredskap, som åligger innehavaren av ifrågavarande uppdrag.
I särskild skrivelse den 12 oktober 1917 har föreståndaren för
biografbyrån anmält byråns anslagsbehov för år 1919.
Föreståndaren har därvid anfört, att det under nuvarande tidsförhållanden
icke syntes påkallat eller lämpligt att framlägga förslag till
byråns försättande på ordinarie stat. De osäkra förhållandena på det
av förbindelser med utlandet i väsentlig grad beroende verksamhetsområde,
med vilket statens biografbyrå hade befattning, gjorde också
beräkningen av inflytande avgifter för granskning av biografbilder mer
än vanligt vansklig. Med hänsyn härtill hade förenämnda framställning
gjorts om viss ändring i granskningstaxan. Vid bifall härtill och under
förutsättning att biografverksamheten icke väsentligen hämmades, syntes
sannolikheten tala för att granskningsavgifterna skulle väl räcka till för
bestridande av byråns utgifter. Vad dessa utgifter anginge, syntes för
år 1919 böra beräknas någon ökning med hänsyn till sannolikt stigande
expenser, ett ålderstillägg för andre ordinarie granskningsmannen, någon
höjning av arvodena för ordinarie granskningsmännens suppleant och
för biträdande maskinist, nyinköp av biografapparat och oförutsedda
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 37
290
Sjätte huvudtiteln.
[84.]
Departements
chefen.
omkostnader. Utgiftsstegringen syntes icke kunna beräknas mindre än
till 3,000 kronor. På grund härav har föreståndaren hemställt, att
Kungl. Maj:t täcktes till riksdagen göra framställning om anvisande för
ifrågavarande ändamål på extra stat för år 1919 av ett till 33,000 kronor
förhöjt reservationsanslag att direkt utgå av avgifter för granskning
av biografbilder.
Därjämte har meddelats, att inkomsten av försålda stämplar i statens
biografbyrås verksamhet för år 1919 torde kunna beräknas till
2,500 kronor.
Mot vad sålunda föreslagits har jag icke funnit anledning till
anmärkning. Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, att avgifter
för granskning av biografbilder bland inkomsterna för år 1919 upptagits
till 33,000 kronor.
Jämväl beträffande 1919 års anslag synes riksdagens medgivande
böra utverkas därtill, att å anslaget uppkommande reservation får användas
på samma sätt som reservation å anslagen för åren 1917
och 1918.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen att
dels till bestridande av utgifterna för statens biografbyrå
på extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 33,000 kronor att direkt utgå av avgifter
för granskning av biograf bilder;
dels och medgiva, att reservation, som kan uppkomma
å nämnda anslag, må i den omfattning, Kung].
Maj:t prövar lämplig, användas till befrämjande av
sådana i samband med kinematografm stående ändamål,
som Kungl. Maj:t finner vara förtjänta av understöd.
3. Understödjande av det frivilliga brandväsendet.
[85.] Jämlikt särskilda nådiga brev den 20 september 1912 och den 27
Under- juni 1914 har åt Sveriges riksförbund av frivilliga brandkårer med anstodjande
av Utande av sjätte huvudtitelns allmänna besparingar beretts understöd
brand- med 2,500 kronor for vart och ett av aren 1912—1914.
väsendet. I en till Kung]. Maj:t ingiven skrift anhöll förbundet sedermera,
Extraanslag.) att Kung]. Maj 11 täcktes lios riksdagen göra framställning om ett årligt
understöd åt riksförbundet av 5,000 kronor under vartdera av åren
Sjätte huvudtiteln.
201
1015 till och mod 1019, att användas med fyra femtedelar till arvode [8
åt en brandkonsulent med åliggande att mot åtnjutande av dagtraktamente
och reseersättning biträda kommunala myndigheter vid upprättandet
av brandordningar och vid vården om brandväsendet på landet
samt med en femtedel till andra riksförbundets verksamhet rörande
utgifter.
I anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen av den 14
januari 1914 framställda förslag i ämnet anvisade 1914 års förra riksdag
därefter till understöd åt Sveriges riksförbund av frivilliga brandkårer
på extra stat för år 1915 ett anslag av 2,500 kronor.
Anslag för ifrågavarande ändamål har till enahanda belopp av
riksdagen anvisats jämväl för åren 1016, 1917 och 1918.
I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har riksförbundet anhållit,
att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen göra framställning om ett statsbidrag
för år 1919 av 2,500 kronor för möjliggörande av förbundets
fortsatta verksamhet.
Förbundets ekonomiska ställning framgår av följande vid ansökningen
fogade tablå:
Sammandrag av Sveriges riksförbunds av frivilliga brandkårer räkenskaper för år 1917.
Inkomster:
Statsanslag.............................................................. Bidrag från bran eif örsäkringsinrättningar............. Personliga medlemsavgifter................................... Underskott .............................................................. |
.......................... kronor 2,500: — ......................... » 3,038: — ........................... » 250: — ......................... » 1,177: — |
Utgifter: Konsulentens lön...................................................... Arvode åt sekreterare och kassör ...................... Resekostnader ........................................................ Tryckningskostnader............................................. Instruktionskurser ................................................. Diverse utgifter.................................................... |
Summa kronor 6,965: — .......................... kronor 4,000: — ........................... » 500: — ........................... » 1,375: — .......................... » 250: — ........................... » 200: — ........................... » 640: — |
Summa kronor 6,965: — |
Den i förestående tablå upptagna brist beräknar förbundet, enligt
vad detsamma meddelat, att kunna täcka med de inkomster, som inflyta
under år 1918.
Till belysande av förbundets nuvarande omfattning må nämnas,
att, enligt vad en annan vid ansökningen fogad tablå utvisar, 147 frivilliga
brandkårer äro anslutna till förbundet.
292
Sjätte huvudtiteln.
[85.]
Departementschefen.
[86.]
Utgivande av
Regeringsrättens
årsbok.
Extra anslag.)
Beträffande brandkårsförbuudets organisation, dess ändamål och
verksamhetsformer hänvisas till den utförliga redogörelse därför, som
lämnades vid föredragning av statsverkspropositionen till 1914 års förra
riksdag. De skäl, som legat till grund för beviljandet av understöd
åt riksförbundet för åren 1915—1918, torde i enahanda omfattning
alltjämt föreligga. Jag anser mig alltså böra tillstyrka framställningen.
I enlighet härmed hemställer jag, att Kung], Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till understöd åt Sveriges riksförbund av frivilliga
brandkårer på extra stat för år 1919 bevilja ett
förslagsanslag, högst 2,500 kronor.
4. Utgivande av Regeringsrättens årsbok.
I skrivelse den 8 juni 1910 anhöll riksdagen på anförda skäl, att
Kung]. Maj:t måtte, efter utredning om vilka åtgärder, som kunde vidtagas
för att snarast möjligt åstadkomma en lämplig och pålitlig publikation
av regeringsrättens utslag, såvitt desamma kunde anses vara av
vikt för rättstillämpningen i riket, gå i författning om utgivandet eller,
om med hänsyn till kostnaden så funnes erforderligt, till riksdagen göra
den framställning i ämnet, vartill omständigheterna kunde anses föranleda.
Med anledning härav har med aktiebolaget P. A. Norstedt & Söner
avslutats kontrakt om tryckning och utgivande av en dylik publikation,
benämnd »Regeringsrättens årsbok», som innefattar dels referat av sådana
av regeringsrätten avgjorda mål, vilka med hänsyn till rättstillämpningen
i riket äro av beskaffenhet att böra komma till allmänhetens
och vederbörande myndigheters kännedom, dels ock kortfattade notiser
rörande samtliga av regeringsrätten prövade mål.
Det med bolaget senast upprättade kontraktet, avseende årsbokens
tryckning under år 1917, innehåller huvudsakligen följande.
Publikationen redigeras av redaktör, som förordnas av chefen för
civildepartementet, och äger bolaget icke utöva någon som helst bestämmanderätt
över publikationens innehåll. Bolaget förskjuter honorar
till redaktören med 1,500 kronor samt för manuskript till referat och
till notiser med vissa belopp för varje full trycksida; och ersätter statsverket,
sedan publikationen för året blivit fullt färdig, bolaget, förutom
visst belopp för den fördyring av framställningskostnaden, som vållas
av prisstegringen å papper, vad sålunda av bolaget förskottsvis utgivits,
därvid emellertid visst avdrag under angivna förutsättningar kan äga
Sjätte huvudtiteln.
293
ruin. Statsverket inköper vidare av bolaget 500 exemplar av publika- [Sfi.]
tionen efter visst pris. Bolaget skall hålla publikationen postverket
tillhanda för befordran till prenumeranter mot angivna pris.
Statsverkets kostnader för årsbokens utgivande — inbegripet kostnader
för inköp av förberörda antal exemplar — hava jämlikt Kung!.
Maj:ts beslut bestritts av under händer varande medel och belöpte sig
under år 1917 till 10,533 kronor 8 öre, vilket belopp avsåg årsboken
för år 1916.
Även i framtiden torde nämnda publikation böra genom statens för- Departementssorg
utgivas och då här således är fråga om en regelbundet återkommande
utgift, bör, såsom framhållits av kassaförlagskommittén i dess
den 20 mars 1917 avgivna betänkande, till vilket chefen för finansdepartementet
i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 31 december
1917 anslutit sig, anslag för ändamålet uppföras å riksstaten under sjätte
huvudtiteln. Detta anslag bör givas karaktären av förslagsanslag och
synes ej kunna bestämmas till lägre belopp än 12,000 kronor.
Jämväl å tilläggsstat för år 1918 torde anslag böra äskas till motsvarande
belopp, i vilket avseende jag gör framställning i annat sammanhang.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för fortsatt utgivande av Regeringsrättens årsbok
å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
å 12,000 kronor.
5. Understöd åt J. Henriksson för odling av medicinalväxter ni. in.
För ett vart av åren 1913 — 1917 har Kungl. Magt, under viss förutsättning,
såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för skolföreståndaren
J. Henrikssons i Bostock i Gunnarsnäs socken av Ålvsborgs län
verksamhet för undervisning i medicinalväxters odling och insamlande
tilldelat Henriksson ett belopp av 500 kronor för år.
I en inom riksdagens andra kammare vid 1917 års riksdag väckt motion
hemställdes, att riksdagen till understödjande av Henrikssons verksamhet
för medicinalväxtodling och insamling av medicinalväxter för år 1918
måtte bevilja ett anslag av 3,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
av tillgängliga medel under år 1917 utanordna 1,500 kronor. I sitt
[87.]
Understöd åt
J. Henriksson
för odling av
medicinalväxter
m. in.
Extra anslag.
294
Sjätte huvudtiteln.
[87.] utlåtande i anledning av denna motion förklarade jordbruksutskottet, att
utskottet hade sig bekant, att svenska medicinalväxtföreningen igångsatt
en omfattande upplysningsverksamhet och ett systematiskt insamlande
av medicinalväxter, vadan enligt vad från sakkunnigt håll meddelats utskottet
den av Henriksson bedrivna, jämlikt utskottets uppfattning synnerligen
förtjänstfulla verksamheten framdeles Unge sin förnämsta betydelse
genom att inriktas på odling av frön för uppdragande av medicinalväxter.
Utskottet ansåge sig emellertid icke kunna biträda förslaget
om anvisande av särskilt anslag till understöd av Henrikssons verksamhet,
då tillfredsställande utredning saknades rörande sättet för verksamhetens
bedrivande ävensom beträffande de villkor och bestämmelser,
som borde uppställas för anslagets utgående. Utskottet hemställde därför,
att motionen ifråga icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Denna utskottets hemställan bifölls av riksdagens kamrar.
Sedan Henriksson i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift anhållit om
statsbidrag för år 1918 till belopp av 3,000 kronor för sin verksamhet
för meddelande av undervisning i medicinalväxters odling och insamlande
samt för odling av frön för uppdragande av dylika växter med
mera samt att hälften av ifrågavarande belopp måtte, för att nödiga
anstalter skulle kunna träffas för produktion av medicinalväxtfrön, få
utanordnas redan under 1917, har Kungl. Maj:t den 9 november 1917,
med tillkännagivande att Kungl. Maj:t framdeles ville besluta ifråga
om anslag för berörda ändamål för år 1918, funnit gott att såsom bidrag
till bestridande av kostnaderna för Henrikssons ifrågavarande verksamhet
för år 1917 tilldela honom, utöver förut för ändamålet anvisade
medel 500 kronor, ett ytterligare belopp av 1,500 kronor, att utanordnas,
sedan han till medicinalstju-elsen ingivit av styrelsen godkänd berättelse
över sin ifrågavarande verksamhet under sistnämnda år.
I en till Kungl. Maj:t ställd, till medicinalstyrelsen ingiven skrift
har nu Henriksson anhållit, att för hans ifrågavarande verksamhet, dock
delvis omlagd och utvidgad, ett anslag för år 1919 av 3,000 kronor
måtte beviljas honom på de villkor och under den kontroll, Kungl. Maj:t
kunde finna gott bestämma. Henriksson anför i denna skrift, att han
hitintills lagt huvudvikten vid undervisning om insamlande och odling
av medicinalväxter, men att han, då vid behandling inom riksdagen av
frågan om anslag för år 1918 till understödjande av hans ifrågavarande
verksamhet denna senare ansetts numera få sin största betydelse genom
att mest inriktas på odling av frön för uppdragande av medicinalväxter,
för närmaste framtiden komme att omlägga verksamhetsplanen i nyssnämnd
riktning. Härtill fordrades emellertid ett större jordområde än
Sjette Imvmllileln.
L>Of>
det, son hittills stått till hans förfogande i och för niedicinalväxtodling, [S7.]
ävensom lejd arbetskraft och tidskrävande jämn tillsyn, vilket allt, särskilt
genom penningvärdets fall, krävde ett större anslag än det, som
hittills utgått.
Medicinalstyrelsen har i ärendet infordrat yttranden från svenska
medicinalväxtföreningen och professorn i farmakognosi vid farmaceutiska
institutet II. V. Rosendahl, vilka därvid tillstyrkt ansökningen. Föreningen
har i sitt yttrande framhållit, bland annat, att ett statsanslag
enligt föreningens åsikt uteslutande borde användas i syfte att främja
odlingen av medicinalväxter, därvid samråd i förekommande fall borde
ske med föreningens styrelse.
För egen del har medicinalstyrelsen anfört följande.
»Styrelsen håller alltjämt före, att insamlandet ävensom odlingen av medicinalväxter
inom landet är av väsentlig betydelse för vårt land, i synnerhet under
nu rådande förhållanden, då svårigheter att från utlandet erhålla medicinalväxter
och frön till dylika hota säkerställandet av landets behov av medicinalväxter.
Såsom av Henrikssons ansökning framgår, har Henriksson för avsikt
att för framtiden inrikta sig mest på odling av frön för uppdragande av medicinalväxter,
detta enär svenska medicinalväxtföreningen igångsatt eu omfattande
upplysningsverksamhet och ett systematiskt insamlande av sådana växter. Enligt
styrelsens åsikt torde dock dessa medicinalväxtföreningens åtgärder icke göra
Henrikssons verksamhet för meddelande av undervisning i medicinalväxters odling
och insamlande mindre önskvärd. Ifrågavarande omläggning av Henrikssons
verksamhet med åtföljande utvidgning av det jordområde, som för närvarande
står till hans förfogande i och för medicinalväxtodling, synes dock, därest
det begärda statsanslaget beviljas, kräva inspektion genom medicinalstyrelsens
försorg av verksamheten i fråga, varförutom den årsberättelse över verksamheten,
vars ingivande till och godkännande av styrelsen hittills utgjort villkor för statsbidrags
utanordnande, hädanefter torde böra innefatta jämväl ekonomisk redogörelse
över samma verksamhet.
På grund av vad sålunda anförts får medicinalstyrelsen tillstyrka, att Henriksson,
såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för hans verksamhet år
1919 för odling av frön för uppdragande av medicinalväxter, för odling av sådana
växter, inbegripet uppdragande av sticklingar, samt för meddelande av undervisning
i medicinalväxters odling och insamlande, tilldelas ett belopp av 3,000
kronor, att utanordnas efter det Henriksson till medicinalstyrelsen ingivit av
styrelsen godkänd berättelse över sin ifrågavarande verksamhet samma år, vilken
berättelse jämväl skall innefatta ekonomisk redogörelse för verksamheten, och
under villkor att verksamheten huvudsakligen inriktas på odling av frön för uppdragande
av medicinalväxter samt att densamma underkastas inspektion genom
av medicinalstyrelsen utsedd person.»
Den av Henriksson bedrivna verksamheten synes av skäl, som me- nePartement8-dicinalstyrelsen närmare utvecklat, vara förtjänt av fortfarande under- ehefl!n
stöd. Som av det föregående framgår, bär riksdagen vid behandlingen
Sjätte huvudtiteln.
20f»
[87.] av frågan nästlidet år även hyst denna uppfattning, ehuru med den då
föreliggande utredningen anslag ej ansågs kunna för ändamålet beviljas.
Lämpligt svnes vara, att verksamheten, såsom Henriksson jämväl
förklarat sig åsyfta, för framtiden huvudsakligen inriktas på odling av
frön lör uppdragande av medicinalväxter. Vid sidan härav synes dock
bedrivandet från hans sida av fortsatt undervisning i medicinalväxters
odling och insamlande vara önskvärd.
Medicinalstyrelsens förslag att verksamheten underkastas inspektion
genom av styrelsen utsedd person ävensom att jämväl ekonomisk redogörelse
för verksamheten lämnas till styrelsen finner jag ändamålsenliga.
Då en omläggning av verksamheten i förut angiven riktning torde
medföra ej oväsentliga kostnader, har erinran från min sida ej förekommit
mot det äskade anslagsbeloppet för år 1919, 3,000 kronor. Jämväl
framställningen om anslag för år 1918 med 1,500 kronor synes böra
bifallas, varom jag gör framställning i samband med äskandena å tillläggsstat
för år 1918.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att som bidrag till skolföreståndaren J. Henrikssons
i Rostock verksamhet för odling av frön för uppdragande
av medicinalväxter m. m. på extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag, högst 3,000 kronor.
(i. Utredning angående inre vattenvägar.
[88.] Med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning har riks
vtrcilnmg
dagen för påbörjande av en allmän utredning'' rörande Sveriges inre
inre ^vatten- VJlttenvägar, i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för civilmål-.
departementet i statsrådsprotokollet över civilärenden den 14 januari
Extra anslag.) 1916 skisserad plan, på extra stat för år 1917 anvisat ett belopp av''50,000
kronor. Sedermera har riksdagen för fortsättande av ifrågavarande
arbeten på extra stat för år 1918 anvisat ett reservationsanslag av
80,000 kronor.
Förberörda utredning handhaves, jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den
30 juni 1916, av en särskild kommission, den s. k. kanalkommissionen.
I skrivelse den 31 oktober 1917 har kommissionen avgivit berättelse
angående huru kommissionens arbete fortskridit, därvid kommissionen
meddelat, att undersökningarna dittills omfattat dels infartslederna till
Sjätte huvudtiteln.
21)7
Stockholm, dels den s. k. Svea kanalen från Mälaren till Hjälmaren,
dels ock Göta kanals östgötalinje. Kommissionens ekonomiska ställning
den 31 december 1916 framgår av följande tablå:
Influtna medel till och med den 31 december 1916:
Från enskilda och korporationer .............................. 40,975: —
Statsanslag till undersökningar rörande infartslederna
till Stockholm....................................................... 15,000: —
Kronor 55,975: —
Utgifter:
För undersökning av infartslederna till Stockholm ...
» » » Göta kanals östgötalinje............
» » » farleden Mälaren—Hjälmaren . .
1 tekniska byrån jämte arvoden till kommissionens
ledamöter ...............................................................
» inköp av inventarier...............................................
Återstod till år 1917 .......................................................
5,878: 74
3,230: 92
1,220: 92
7,195: 78
2,069: 54 Kr0n0I, 19595. 90
.............. Kronor 36,379:10
Vidare har kommissionen i skrivelse den 15 augusti 1917 avgivit
förslag till plan för verkställande av undersökningar rörande Sveriges
inre vattenvägar intill utgången av år 1918.
Enligt berörda plan skulle undersökningarna omfatta dels fortsättningen av
den s. k. Svea kanalen från Hjälmaren till Vänern, varvid dels en sträckning
direkt till Vänern genom Toften och Skagern, dels en sträckning till Vättern
alternativt genom Sottern eller Kvismaren skulle komma att undersökas, samt
dels Göta kanals västgötalinje från Vättern till Vänern. Vidare vore avsett att,
i den mån tiden så medgåve, Strömsholms kanal skulle bliva föremål för undersökning.
För nämnda undersökningar skulle i huvudsak användas den personal,
som under år 1917 varit sysselsatt med farleden Mälaren—Hjälmaren samt
med Göta kanals östgötalinje.
Under året komme vidare det undersökningsmaterial, som samlats under
åren 1916 och 1917 beträffande Göta kanals östgötalinje samt farlederna mellan
Mälaren och Hjälmaren, att å kommissionens tekniska byrå undergå en teknisk
och ekonomisk bearbetning.
Därutöver komme kommissionen att dels i samråd med vattenfallsstyrelsen
verkställa en av 1917 års riksdag äskad och genom Kung! Maj:ts brev den 4
maj 1917 anbefalld utredning angående behovet av isbrytare för uppehållande av
seglationen i Vänern m. m., dels ock verkställa granskning av och avgiva yttrande
över ett föreliggande förslag till den s. k. Nyköpingskanalen, allt i den mån
dessa frågor icke hunnit under år 1917 slutbehandlas.
Genom nådigt brev den 9 november 1917 har Kungl. Maj:t fastställt
den av kommissionen sålunda framlagda planen för verkställande
av undersökningar rörande Sveriges inre vattenvägar intill utgången
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 38
298 Sjätte huvudtiteln.
[88.] av år 1918, med rätt för kommissionen att i planen vidtaga de mindre
ändringar, som under arbetets gång kunde visa sig önskvärda.
1 särskild skrivelse den 15 augusti 1917 har kanalkommissionen
anhållit, att för kommissionens utredningsarbeten under år 1919 måtte
för nämnda år anvisas ett belopp av 80,000 kronor.
Kanalkommissionens undersökningar under år 1919 skulle, enligt
vad kommissionen meddelar, i huvudsak omfatta fortsättningen och slutförandet
av de undersökningar, som påbörjats under år 1918, i den
mån dessa ej då hunnit fullbordas, nämligen den s. k. Svea kanalens
alternativa sträckningar mellan Hjälmaren och Vänern samt mellan
Hjälmaren och Vättern, Göta kanals västgötalinje mellan Vättern och
Vänern samt Strömsholms kanal, varjämte en undersökning av farlederna
kring Vänern då lämpligen borde påbörjas. Därjämte skulle det
från undersökningarna erhållna materialet bearbetas å kommissionens
tekniska byrå.
Departements- I statsrådsprotokollet över civilärenden den 14 januari 1916 lämchefen-
nades utförlig redogörelse för de belopp, varmed landsting, kommuner,
korporationer och enskilda dittills tecknat bidrag för verkställande av
omförmälda utredning angående Sveriges inre vattenvägar.
Dessa bidrag uppgingo till en sammanlagd summa av 61,200 kronor.
Kanalkommissionen har nu meddelat, att, utöver de sålunda förtecknade
bidragen, ytterligare följande bidrag blivit utlovade eller insända, nämligen
från Värmlands läns landsting..........
» stadsfullmäktige i Kristinehamn
» Uddeholms aktiebolag
» Billeruds aktiebolag
» aktiebolaget Mölnbacka—Trysil
» Storfors’ bruks aktiebolag
.................. 3,000 |
— kronor, |
................... 1,000 |
— » , |
................. 500 |
— » , |
.................. 500 |
— » , |
................... 500 |
— » , |
................... 500 |
— » , |
Summa 6,000 |
— kronor. |
Vad angår det av kanalkommissionen för år 1919 för fullgörande
av kommissionens uppdrag äskade anslaget har erinran från min sida
ej däremot förekommit.
Emellertid har till chefen för civildepartementet ingivits en framställning,
som i detta sammanhang torde böra omnämnas.
Å möte i Västerås den 17 mars 1917 mellan delegerade för handelsoch
industrikammaren för Örebro och Västmanlands län samt repre
-
Sjätte huvudtiteln.
299
sentanter för städer med sjöfart på Mälaren utsågs ett arbetsutskott för
att närmare omhändertaga frågan om ökad seglationsmöjlighet på Mälaren,
särskilt under vintertid. I förenämnda framställning har detta
arbetsutskott anhållit, att åt vattenfallsstyrelsen eller kanalkommissionen
måtte uppdragas att förordna därom, att sakkunnigt biträde på statens
bekostnad ställdes till utskottets förfogande.
I häröver den 10 april 1917 avgivet yttrande har kanalkommissionen
framhållit, att en stor del av de frågor, vilka ifrågavarande utredning
avsåge, syntes vara av den art, att de i allt fall måste av kanalkommissionen
upptagas till behandling vid fullgörande av dess uppdrag. En
del torde dock falla utom ramen härför. Vid sådant förhållande och då
den sakkunskap, av vilken arbetsutskottet önskade hjälp, berörde flera
specialområden, ansåge kanalkommissionen det vara enklast, att kanalkommissionen
såsom sådan erhölle i uppdrag att själv och genom sina
organ samarbeta med arbetsutskottet i ifrågavarande syfte. Kanalkommissionen
funne det jämväl rimligt, att kostnaderna för den begärda sakkunniga
hjälpen bestredes av statsmedel, eftersom det här gällde ett
ändamål, som måste anses vara av betydelse för stora delar av vårt
land. 1 den mån emellertid motsvarande arbete från kommissionens
sida icke inginge i kommissionens ursprungliga uppdrag, saknade kommissionen
medel för dess utförande. Kommissionen hemställde därför,
att till bestridande av dessa senare kostnader måtte till kommissionens
förfogande ställas ett särskilt anslag, vars storlek, såvitt kunde förutses,
borde kunna begränsas till 8,000 kronor.
I skrivelse den 15 december 1917 har kanalkommissionen sedermera
återtagit sin berörda framställning och i stället anhållit, att till
kommissionens förfogande måtte ställas ett belopp av 15,000 kronor
att utgå med 5,000 kronor för vart och ett av åren 1917, 1918 och
1919 för verkställande av isundersökningar och andra undersökningar,
som kunde befinnas erforderliga för utredning av frågan om åtgärder
för ökande av seglationen på Mälaren.
I sistnämnda skrivelse har kanalkommissionen anfört huvudsakligen
följande.
Såsom en av de viktigare åtgärderna för ökandet av seglationen på Mälaren
hade framträtt seglationssäsongens förlängning genom forcering av isarna i Mälarens
farleder och hamnar. För ett rätt bedömande av vilka åtgärder, som i sådant syfte
knnde befinnas erforderliga, saknades emellertid för närvarande helt och hållet undersökningar
rörande isarnas tjocklek och utbredning samt tiden för isläggning och islossning
på olika platser. Sådana undersökningar syntes därför vara av behovet
påkallade. Då enligt kanalkommissionens mening förevarande spörsmål vore av
[88
300
Sjätte huvudtiteln.
mycket stor allmännyttig betydelse, syntes det kommissionen lämpligt, att dylika
undersökningar verkställdes genom statens försorg och närmast genom det organ,
som i sådant avseende besutte största erfarenheten, nämligen hydrografiska byrån.
I ett i ämnet till kanalkommissionen avgivet yttrande hade nämnda byrå framlagt
ett program för undersökningarnas bedrivande. På grundvalen av detta
program både byråns chef beräknat, att, om undersökningarna skulle påbörjas
redan under vintern 1917—1918, byrån nu borde beredas ett anslag av 6,200
kronor samt att anslaget för vart och ett av de följande åren skulle behöva
uppgå till 3,500 kronor. Då undersökningarna borde beräknas fortgå i tre år,
skulle härför erfordras en totalsumma av 13,200 kronor. Sedermera hade den
av städer och andra orter med sjöfart på Mälaren jämte handelskammaren för
Örebro och Västmanlands län tillsatta »kommissionen för utredandet av ökad
seglationsmöjlighet å Mälaren» i skrivelse till kanalkommissionen understrukit
behovet och betydelsen av isundersökningarnas verkställande och anhållit, att
kanalkommissionen ville söka utverka hydrografiska byråns medverkan till desammas
utförande, ävensom tillika meddelat, att kommissionen vore villig lämna
ett bidrag av omkring 3,000 kronor till undersökningarnas verkställande.
Till de arbeten, för vars utförande kanalkommissionen i skrivelsen den 10
april 1917 hemställt om anslag, räknade kommissionen framför allt undersökningarna
rörande isförhållandena i Mälaren. Efter de uppgifter, som hydrografiska
byrån lämnat, vore det nu möjligt att bättre överblicka arbetets omfattning
och kostnaderna härför. I sin helhet torde kostnaderna för isundersökningarna
och övriga med ifrågavarande utredning förenade arbeten, därest de förra utfördes
med vissa jämkningar i föreståndarens för hydrografiska byrån plan, kunna uppskattas
till 15,000 kronor förutom de 3,000 kronor, som kunde anskaffas på
privat väg.
Mot de av kanalkommissionen föreslagna undersökningarna synes
ej vara något att erinra. I den mån kommissionens arbete i sådant
hänseende ej ingår i dess ursprungliga uppdrag, torde för ändamålet
anslag böra äskas av riksdagen med det av kommissionen ifrågasatta
beloppet 15,000 kronor. Detta anslag synes emellertid kunna fördelas
på åren 1919 och 1920 och, i enlighet med vad kommissionen ursprungligen
hemställt, för år 1919 utgå med 8,000 kronor.
Det sammanlagda erforderliga anslagsbeloppet för år 1919 skulle
sålunda utgöra 88,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för fortsättande av arbetena med en allmän utredning
rörande Sveriges inre vattenvägar på extra stat
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 88,000
kronor.
Sjätte huvudtiteln.
301
7. Bekämpande av arbetslösheten.
För bekämpande av arbetslösheten bär nästlidet års riksdag å extra [89.J
stat för år 1918 beviljat ett förslagsanslag, högst 11,500,000 kronor, Bekämpande
med rätt för Kungi. Maj:t att därav förskottsvis redan under år 1917
utanordna erforderligt belopp. (Extraanslag.)
I vad mån anslag för ifrågavarande ändamål bör äskas av den nu
instundande riksdagen låter sig för närvarande ej avgöra, utan torde
särskild framställning härom böra under riksdagens lopp avlåtas. I denna
framställning lärer ock närmare redogörelse komma att lämnas ej endast
om huru stor del av det för 1918 beviljade anslaget atgatt utan även
beträffande det allmänna läget å arbetsmarknaden.
Efter samråd med statens arbetslöshetskommission har jag emellertid
— med reservation för äskande av erforderliga tilläggsanslag å
vederbörliga stater — ansett ett belopp av 4,000,000 kronor böra
tillsvidare för nu ifrågavarande ändamål beräknas för ar 1919j och
hemställer jag därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i avvaktan på den proposition, som kan
komma att i ämnet avlåtas, å extra stat för år 1919
för bekämpande av arbetslösheten beräkna ett förslagsanslag,
högst 4,000,000 kronor.
8. Extra lönetillägg.
Under åberopande av vad chefen för finansdepartementet till stats- [90.]
rådsprotokollet över finansärenden denna dag anfört i fråga om bere- Extra
dande åt vissa statens tjänstemän och betjänte av extra lönetillägg för }
år 1919, att uppföras på riksstaten för samma år, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t behagade föreslå riksdagen
att till beredande, i enlighet med de i nyssnämnda
statsrådsprotokoll angivna grunder, av extra lönetillägg
åt en del tjänstemän och betjänte i de till civildepartementet
hörande ämbetsverk och kårer på extra stat
för år 1919 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp av
12,000 kronor.
302
Sjätte huvudtiteln.
9. Löneförbättring för vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare.
[91.] Under åberopande av vad chefen för finansdepartementet till stats
Löneförbätt-
rådsprotokollet över finansärenden denna dag anfört i fråga om bere‘''vaktmästare
.av löneförbättring för vissa vaktmästare och med dem jämförliga
och med dem befattningshavare, hemställer jag, att Kimgl. Makt behagade föreslå
JESUS- riksdagen
havare. att i avvaktan på den proposition, som kan komma
(Ordinarie . att avlåtas angående beredande av löneförbättring för
an,lae'') vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattnings
havare,
för ändamålet tillsvidare bland de ordinarie
anslagen under sjätte huvudtiteln beräkna ett belopp
av 34,000 kronor.
10. Ålderstillägg, oförändrat ordinarie anslag,
förslagsanslag ..................................................................... kronor 375,000: —
11. Rese- och traktamcntspeiiningar.
[92.] I augusti månad 1917 uppdrog chefen för civildepartementet åt
traktamente rev.isionskoinmissarien Vide att framlägga förslag till en av dyrtiden
™enn?ngj~. betingad höjning i de dagtraktamenten, som jämlikt resereglementet .
(Extra anslag.) och därmed jämförliga, av Kungl. Maj:t utfärdade författningar utginge
till statens befattningshavare vid extra förrättningar i statens tjänst.
Nuvarande Vid fullgörande den 8 september 1917 av detta uppdrag; har Vide
ersättningar. tal en början ermrat, hurusom enligt resereglementet den 13 december
1907 för extra förrättningar i statens tjänst, där ej genom instruktioner
eller särskilda föreskrifter annorlunda är stadgat, den, åt vilken dylikt
uppdrag lämnas, åtnjuter traktamentsersättning, olika för olika tjänstegrader,
med följande belopp per dygn, nämligen:
i första klassen (statsråd, generaler, ärkebiskop m. fl.)......... 15 kronor;
i andra klassen (landshövdingar, överstar, biskopar m. fl.)... 13 »
i tredje klassen (ledamöter i centrala ämbetsverk, överstelöjtnanter
m. fl.).......................................................................... 11 j)
303
Sjette huvudtiteln.
i fjärde klassen (notarier, jägmästare, kaptener, löjtnanter
m. 11.) ..................................................................................... "J
i femte klassen (nämndemän, underofficerare, lotsförmän m. ti.)
i sjätte klassen (vaktmästare, kronojägare, manskap vid
armén och flottan in. fl.) ........................................................
8 kronor;
6 i»
4 »
Härefter yttrar revisionskommissarien Vide följande:
Det finge väl utan vidare anses klart, att de för tio år sedan och än tidigare
bestämda dagtraktamentena nu måste anses otillräckliga för darmed avsett ändamål,
täckande av de ökade kostnader, som vistelse utom hemorten i allmänhet
m©df örd©
1116 Uppenbart syntes också vara, att svårigheten att under nuvarande dyrtid
med de nu utgående dagtraktamentena bestrida samma kostnadsökning vore större
iu lägre dagtraktamentena vore, eller med andra ord att exempelvis ett agtraktamente
av 4 kronor behövde ökas proportionsvis mera an ett dagtraktamente
Då kostnadsökningen huvudsakligast hänförde sig till livsmedel, vilkas pris
steorats i långt starkare grad än levnadskostnaderna i deras helhet borde också
traktamentsf örhöjningen - vilken, i avbidan på en påtänkt omarbetning resereglementet
i allmänhet, syntes böra fastställa^ att gälla tillsvidare goras,
åtminstone för de lägre klasserna i resereglementet, större an som genom det
av Konung och riksdag år 1917 beviljade krigstidstillägget skett i fråga om befattningshavarna^
aUonmg. ^ ^ frågan inverkande omständigheterna hade Vide
på sålunda antydda grunder kommit till den uppfattningen, att enligt resereglementet
utgående traktamenten skäligen borde höjas over hela linjen med två
kronor och sålunda uppbringas
för första klassen till........... 17 kronor,
» andra » * 15 *
» tredje » » 13 »
» fjärde » » 10 *
» femte » » 8 »
> sjätte » » 6 »
I händelse av bifall härtill skulle höjningen av nu utgående traktamenten
komma att utgöra
i första |
klassen.......... |
......... 13 procent, |
» andra |
» ........... |
........ 15 » |
> tredje |
» ........... |
......... 18 |
* fjärde |
» ........... |
.......... 25 » |
» femte |
» ........... |
......... 33 » |
» sjätte |
» ........... |
.......... 50 |
Såsom allmän regel kunde sägas, att en befattningshavare vid resa
tjänst icke tillbringade lika många nätter som dagar utom hemvistet.
i statens
Vid det
[92.]
Revisioni
kommiisarien
Vide.
304
Sjätte huvudtiteln.
[92.]
Fram
ställningar
ämnet.
B*°“ antal resor, som medförde rätt till endast ett dagtraktamente, vore in så
alltid förhållandet \id längre resor utginge i allmänhet ett dagtraktamente mer
an som motsvarade antalet utom hemvistet tillbringade nätter; och vid de i
stor utsträckning förekommande resorna i sovvagn ersatte statsverket den med
begagnande av dylikt nattkvarter förenade särskilda kostnaden.
Vid nu anförda förhållande och då de enligt resereglementet utgående dagtraktamentenas
belopp syntes vara tillfyllest i de fall, då kostnad för nattkvarter
ej ifragakomme, kunde det ej anses obilligt, om från det föreslagna tillägget till
dagtraktamente enligt resereglementet undantoges det första dygn, under vilket
befattningshavare vid resa eller förrättning vore borta från sitt hemvist.
I anslutning till vad sålunda anförts har Vide föreslagit, att de dagtraktamenten,
^ om vilka bestämmelser meddelats i resereglementet den 13 december
lJH må tillsvidare hojas med två kronor, dock att sådan höjning icke må utgå
f°r ,de* for®^ under ^Iket befattningshavare vid resa eller förrättning är
borta från sitt hemvist. °
i , . Tl11 KunSL MaJ:t hava sedermera inkommit framställningar i ämnet
från telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, läroverksöverstyrelsen, folkskolöverstyrelsen,
styrelsen för hydrografiska byrån, föreningen Sveri°-es
statstjänstemannanämnd, föreningen statens lantbrnksingenjörkår och
svenska provinsialläkarföreningen.
u i Telegrafstyrdsen har meddelat, att i en till styrelsen ingiven skrivelse ett
flertal sadana befattningshavare inom telegrafverket, vilka på grund av sina åligganden
inom verket vore nödsakade tillbringa större delen av sin tjänstetid på
resor, tväraJiallit, att på grund av den inträdda avsevärda stegringen i hotellprisen
a saval ruin som mat och då de i resereglementet upptagna ersättningarna icke
vore avvagda efter nuvarande prislägen, det vore oundvikligt, att tjänstemännens
i verkens angelagenheter företagna resor bleve förenade med ekonomisk förlust
Ijanstemannen i fråga hade därför hemställt, att styrelsen måtte föranstalta om
åtgärders vidtagande för att de i gällande resereglemente fastställda dagtraktamenten
matte under radande dyrtid höjas med femtio procent.
För egen del har styrelsen — under tillkännagivande, att de befattningshavare
om vilka skrivelsen handlade, vore de till linje- och trafikavdelningarna
hörande tjänsteman, som hade att utova inspektion å stationer och linjearbeten
anfört, att det, särskilt med hänsyn till nu rådande starka belastning å bni erna
givetvis vore av yttersta vikt, såväl att linjer och stationer hölies i fullgott skick’
som ock att noggrann tillsyn övades över att genom lämpliga trafikanordningar
största möjliga effekt uttoges av ledningarna, Det vore påtagligen därför ock av
den största betydelse, att de tjänstemän, vilka hade att vaka häröver genom
personliga inspektioner och undersökningar kontrollerade, att härutinnan intet
underlates. Emellertid kunde det svårligen undvikas, att om de härför nödvändiga
resorna bleve förenade med ekonomisk förlust för tjänstemannen, denne
stravade att i möjligaste män inskränka resorna, och att därigenom tillsynens
effektivitet äventyrades. Det vore därför ett bjudande telegrafverkets intresse
att traktamentsersattmngen höjdes till sådant belopp, att vederbörande tjänsteman
icke behövde av ekonomiska skäl tveka att företaga erforderliga tjänsteresor
Sjiitto huvudtiteln.
SO.'')
Vad höjningens storlek anginge liar styrelsen, med hänsyn till den redan
inträdda och ständigt fortgående stegringen i priserna å såväl rum som inåt;
ansett den begärda höjningen av femtio procent å de i resereglementet bestämda
dagtraktamentena vara skälig.
Järnvägsstyrelsen hemställer — med hänsyn till de allvarsamma olägenheter
från tjänstesynpunkt, som iiro förbundna med nu rådande förhållande i avseende
å traktamentsersättningarnas otillräcklighet — om vidtagande av åtgärder för att
tillsvidare under nu rådande dyrtid de i resereglementet stadgade dagtraktamentena
måtte höjas med femtio procent.
Lär over/esöverstyr elsen och folJcslcolöverstyr elsen hemställa, att dagtraktamentena
måtte höjas, för styrelsernas chefer till 18 kronor och för ledamöter, inspektörer,
sakkunniga biträden och konsulenter till 16 kronor.
Styrelsen för hydrografiska hy rån har gjort framställning om en efter prisstegringen
avpassad provisorisk förhöjning av dagtraktamentena vid resor.
Sveriges statstjänstemannanämnd har hemställt, att de enligt resereglementet
utgående dagtraktamentena måtte höjas med femtio procent.
Statens lantbruksingenjörkår anhåller, att dagtraktamentet för statens lantbruksingenjörer
och lantbruksstipendiater ma höjas med femtio procent till resp.
12 kronor och 9 kronor. Denna framställning har förordats av lantbruksstyrelsen
Svenska
provinsialläka)föreningen anhåller, att dagtraktamentena vid av förste
provinsialläkare, provinsialläkare och extra provinsialläkare företagna tjänsteresor
måtte höjas med femtio procent.
Statskontoret, arméförvaltningen och marinförvaltningen hava anbefallts
att i ärendet avgiva utlåtanden och därvid tillika yttra sig, med
vilka belopp, till följd av den ifrågasatta anordningen, höjning erfordrades
av vederbörande förslagsanslag eller ock, därest särskilt anslagför
ändamålet ansåges lämpligen böra uppföras, beträffande beloppet av
detta anslag.
I fråga om behovet av en höjning av de enligt resereglementet
utgående dagtraktamentena samt de belopp, varmed sådan höjning borde
äga rum, yttra myndigheterna följande:
Statskontoret anser behovet av en tillfällig förhöjning av dagtraktamentena
vid resor och förrättningar i statens tjänst allmänt erkänt.
Enligt sociala meddelanden för år 1917, häftet 8, hade prisstegringen å livsmedel,
bränsle och lyse från juli 1914 till samma månad 1917 uppgått till ej
mindre än omkring 77 procent. Toges hänsyn jämväl till övriga levnadskostnader,
hyra och skatter, utgjorde enligt samma källa prisstegringen för tiden till
maj 1917 omkring 52 procent.
De anförda procentsiffrorna, av vilka den förstnämnda i nu förevarande
sammanhang väl ägde den största betydelsen, syntes otvivelaktigt giva vid handen,
att den av revisionskommissarien Vide föreslagna tillfälliga förhöjningen av
dagtraktamentena enligt resereglementet med två kronor för varje resklass i allmänhet
måste anses otillräcklig. Att höja traktamentena med en procentsiffra
fullt motsvarande den inträdda prisstegringen å livsmedel kunde visserligen icke
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft. 39
[92.]
Avgivna
yttranden.
30(5
Sjätte huvudtiteln.
[92.] komma i fråga, men höjningen syntes för samtliga klasser böra göras betydligt
stackare än den som genom krigstidstillägget för år 1917 vidtagits i avseende å
statstjänarnas avlöningsförmåner. De möjligheter till inskränkning i levnadsbehoven,
som i vanliga fall förefunnes, förelåge nämligen i avsevärt mindre omfattning,
då det gällde uppehället under resor.
Om statskontoret alltså ansåge, att den av dyrtiden betingade höjningen av
traktamentsersättningen icke borde stanna vid två kronor för varje klass i resereglemente!;,
funne sig statskontoret däremot böra obetingat biträda grundsatsen,
att förhöjningen i regel borde göras jämförelsevis större för de lägsta klasserna
än för de högre.
Med stöd av de ovan anförda uppgifterna angående prisstegringen har statskontoret
förordat en höjning av dagtraktamentet för sjätte klassen med 2 kronor
50 öre, eller från 4 kronor till 6 kronor SO öre, d. v. s. med 62.5 procent. För
fjärde och femte klasserna syntes höjningen böra bestämmas till 50 procent,
varigenom traktamentena skulle komma att utgå med resp. 9 och 12 kronor''
Samma intervall, som sålunda skulle komma att ligga mellan dagtraktamentena
för sistnämnda båda klasser, eller 3 kronor, syntes lämpligen böra bibehållas såväl
mellan fjärde och tredje som mellan tredje och andra klasserna och således
traktamentet böra bestämmas för tredje klassen till 15 kronor och för andra klassen
till 18 kronor. För första klassen syntes höjningen ej lämpligen böra göras
större än för andra klassen eller med 5 kronor till 20 kronor.
Enligt förestående förslag skulle traktamentena komma att utgå på sätt
nedanstående tablå utvisar:
| Av stats- ( Höjning
Nuvarande kontoret [ i procent av
belopp. i föreslaget j nuvarande
belopp. j belopp.
Kronor. |
Kronor. |
||||
1.................... |
15 |
20 |
33.39 |
||
2............... |
13 |
- |
18 |
— |
38.4(5 ; |
3...... |
11 |
— |
15 |
— |
36.36 |
•1.................. |
8 |
- |
12 |
- |
SO. oo |
6 |
— |
9 |
— |
50.oo |
|
6...................... |
4 |
- |
6 |
50 |
62.50 1 |
Itc vision skormnissarien Fide hade föreslagit, att höjningen av dagtraktamentena
enligt resereglementet icke skulle utgå för det första dygn, under vilket befattningshavare
vid resa eller förrättning vore borta från sitt hemvist. Statskontoret
funne väl åtskilligt tala för den till grund för detta förslag liggande
tanken, nämligen att resekostnadsersättningen i viss mån borde tillmätas med
hänsyn därtill, om nattkvarter under resa anlitades eller icke. Vid den omarbetning
av resereglementet, som väl snart förestode, syntes ock vederbörlig uppmärksamhet
böra ägnas åt föreliggande spörsmål. Däremot syntes det statskontoret
knappast förefinnas tillräckliga skäl att i samband med en tillfällig höjning
Sjätte huvudtiteln.
HOT
av dagtraktamentena införa eu ny princip i fråga om dagtraktamentenas koral; [92.]
ilande.
Amu''förvaltningen anser den av Vide föreslagna förhöjningen icke motsätta
den ökning i kostnaden för husrum, mat och gottgörelse till betjäning in. in.,
vilken enligt arméförvaltningens uppfattning proportionsvis lika för alla befattningshavare
inträtt under de senare åren. Erfarenheten hade otvivelaktigt givit vid
handen att arméns personal i de flesta fall icke kunde utan kännbara förluster
fullgöra anbefallda, med resor och vistelse å annan ort än förläggningsorten förenade
förrättningar. De nu från statsverket utgående ersättningarna motsvarade
ei heller på långt när de ersättningar för resor och vistelse å annan ort än hemorten,
som betalades inom affärsvärlden, ehuru den ordinarie avlöningen där
vore jämförelsevis väsentligt högre än i statens tjänst. Förslagsställaren syntes
hava allt för ensidigt tänkt på statens direkta ekonomiska fördel utan att taga
behörig hänsyn till vikten — även för staten — av att dess tjänstemän i förevarande
avseende tillgodosåges på skäligt sätt. Detta omdöme gällde även den
del av förslaget, som avsåge, att tillägget till dagtraktamente ej skulle utgå under
det första dygn, befattningshavare vid resa eller förrättning vore borta från sitt
Arméförvaltningen har för sin del ansett de av statskontoret ifrågasätta
traktamentsbeloppen innebära en skälig höjning, erforderlig för att förrättmngsman
må få sina extra kostnader under resor och förrättningar i tjänsten behörigen
täckta, och har förty förordat en tillfällig förhöjning i dagtraktamentena i
enlighet med statskontorets förenämnda förslag.
Marinförvaltningen har, efter inhämtande av yttranden från åtskilliga underordnade
myndigheter, förklarat sig anse det av behovet synnerligen påkallat att
höja de nu enligt resereglementet och därmed jämförliga författningar utgående
traktamentena. Den föreslagna traktamentsökningen av 2 kronor för alla klasser
enligt resereglementet ansåge marinförvaltningen emellertid allt för låg. Särskilt
för de högre klasserna måste en sådan ökning, som procentuellt mycket starkt
avtoge i mån som traktamentet fixerats till högre belopp, anses otillräcklig. Med
hänsyn till inträdda prisstegringar funne marinförvaltningen en kraftigare ökning
nödvändig, och syntes densamma i intet fall böra sättas lägre än till oO procent
av nu utgående traktamenten. De enligt sjätte klassen i resereglementet bestämda
traktamentena syntes böra ökas med ett större procenttal, förslagsvis
75 procent. .............. ...
Marinförvaltningen har alltså föreslagit följande höjning i de enligt resereglementet
utgående dagtraktamentena, nämligen för
första klassen med 7: 50 kronor eller från 15 kronor till 22: 50 kronor (50 %)
andra
tredje
fjärde
femte
sjätte
6:50
5:50
4:00
3:00
3:00
13
11
8
6
4
19: 50
16:50
12: 00
9:00
7:00
(75 %)
Under inga förhållanden har ämbetsverket ansett sig kunna biträda den
föreslagna inskränkningen, att eventuell ökning av respektive dagtraktamenten icke
308 Sjätte huvudtiteln.
[92.] skulle få utgå för det första dygn, under vilket befattningshavare vid resa eller
förrättning är borta från sitt hemvist, detta så mycket mindre som någon motsvarande
bestämmelse icke återfunnes i nu gällande resereglemente.
Såväl statskontoret som arméförvaltningen och marin förvaltningen
hava därjämte yttrat sig över ett av revisionskommissarien Vide framlagt
förslag till höjning av de lägre traktamenten, som i vissa fall utgå
jämlikt § 36 i reglementet för arméns avlöning under fred den 11 oktober
1906, sådan denna § lyder enligt kung], kungörelsen den 1
augusti 1908, och kungl. kungörelsen den 27 maj 1881 angående de
grunder, varefter resekostnads- och traktamentsersättning för flottan
tillhörande personer skall vid vissa kommenderingar och förrättningar utgå.
Då ärendet i vad det rör detta förslag utgör föremål för särskilda
framställningar från vederbörande departementschefers sida, har jag
ingen anledning att i detta sammanhang närmare ingå på sistberörda
förslag och däröver avgivna yttranden.
Beträffande de åtgärder, som i budgetshänseende erfordras, om
traktamentsförhöjningen kommer till stånd, har statskontoret yttrat följande:
Det
syntes ej lämpligt, att särskilt riksstatsanslag för ändamålet uppfördes.
En sådan anordning skulle medföra väsentliga olägenheter i tillämpningen, dä
den skulle leda till att olika poster i vederbörande reseräkningar måste fördelas
på olika räkenskapstitlar. Statskontoret ansåge fördenskull, att i stället erforderliga
höjningar borde vidtagas i de under vederbörande huvudtitlar uppförda anslagen
till rese- och traktamentspenningar.
Det mötte emellertid synnerligen stora svårigheter att med någon grad av
tillförlitlighet beräkna, med vilka belopp nämnda anslag borde höjas. Utan en
ingående och tidsödande utredning kunde nämligen ej fastslås, till huru stor del''
utgifterna å anslagen till rese- och traktamentskostnader hänförde sig till dagtraktamenten
och till egentliga resekostnader. Ej heller kunde utan en sådan
undersökning konstateras det inbördes förhållandet mellan de olika reseklasserna,
vilket ju finge betydelse, då traktamentsförhöjningen gjordes olika för olika klasser.
Vid bedömandet av anslagsberäkningen syntes ock böra tagas hänsyn dels
till att biljettpriserna å såväl statens som enskilda järnvägar på sistone väsentligt
ökats, dels ock till att höjningar i skjutstaxorna med tärnlig visshet vore att
emotse, där höjning ej redan ägt rum. Ävenledes borde vid den föreliggande
undersökningen beaktas, i vad mån de för närvarande å riksstaten uppförda anslagen
för ifrågavarande ändamål visat sig motsvara det hittillsvarande behovet.
Statskontoret hade fördenskull låtit uppgöra följande
Sjätte huvudtiteln.
Sammanställning över utgifterna under åren 1912—1916 å förslagsanslagcu till rese- och [92.]
traktamcntspenningai'' under andra huvudtiteln samt fjärde till och med nionde huvudtitlarna
ävensom å det under tredje huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till reseoeh
Hytt ni ags ersättning, inspektionen samt tillfälliga uppdrag, efter avdrag för
anslagen tillhörande uppbördsmedel.
År 1912 |
År 1913. |
År 1914. |
År 1915 |
År 1916. |
||||||
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
||||||
Andra huvudtiteln ..................... |
13,790 |
95 |
G,225 |
14 |
8,086 |
24 |
4,832 |
18 |
11,457 |
501 |
Tredje » ..................... |
54,659 |
21 |
40,176 |
08 |
103,281 |
56 |
75,805 |
52 |
60,187 |
751 |
Fjärde » .................... |
191,963 |
45 |
216,672 |
95 |
250,257 |
21 |
306,839 |
42 |
374,783 |
25 |
Femte » .................. |
46,462 |
22 |
48,178 |
01 |
52,009 |
60 |
64,835 |
07 |
72,727 |
64 |
Sjätte » ..................... |
118,301 |
33 |
190,083 |
79 |
232,665 |
99 |
247,191 |
58 |
261,659 |
84 |
Sjunde >> .................... |
74,935 |
53 |
56,458 |
06 |
60,529 |
77 |
74,681 |
84 |
69,353 |
13 |
Åttonde » ................ |
20,272 |
66 |
31,816 |
31 |
29,645 |
62 |
47,071 |
65 |
53,110 |
90 |
Nionde » ..................... |
151,695 |
49 |
157,552 |
76 |
170,355 |
58 |
178,248 |
13 |
171,745 |
34 |
Dels med stöd av dessa siffror och dels med hänsyn till den ifrågasatta
höjningen av dagtraktamentena har statskontoret ansett, att för
andra huvudtiteln någon anslagsökning ej erfordrades, att för tredje
och åttonde huvudtitlarna anslagen kunde för år 1919 begränsas till
respektive 90,000 och 75,000 kronor samt att för övriga huvudtitlar
en höjning med 50 procent borde vidtagas.
Statskontoret har till sakens belysning lämnat följande
Översikt av å riksstaten för åren 1917 och 1918 uppförda samt av statskontoret för år 1919
föreslagna anslag till rese- ocli traktamentspenningar.
År 1917. |
År 1918. |
År 1919. |
||||
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
||||
Andra huvudtiteln ................................................. |
15,000 |
15,000 |
15,000 |
|||
Tredje » .................................................. |
68,000 |
— |
68,000 |
— |
90,000 |
— |
Fjärde » .................................................. |
195,000 |
— |
220,000 |
— |
330,000 |
— |
Femte » ................................................... |
55,500 |
— |
55,500 |
— |
83,000 |
— |
Sjätte » .................................................. |
200,000 |
200,000 |
- |
300,000 |
- |
|
Sjunde » ............................................... |
50,000 |
— |
50,000 |
— |
75,000 |
— |
Åttonde » ................................................... |
24,000 |
— |
65,000 |
— |
75,000 |
— |
Nionde •> ............................................... |
150,000 |
— |
150,000 |
— |
225,000 |
— |
310
Sjätte huvudtiteln.
[92.] Beträffande den tidpunkt, från vilken den föreslagna höjningen av
traktamentsersättningen borde tillämpas, bär statskontoret ansett det naturligtvis
vara önskvärt, att den infölle så snart som möjligt. Om emellertid
riksdagens beslut om anslagsökningen ansåges böra dessförinnan avvaktas,
syntes emellertid de förhöjda dagtraktamentena åtminstone böra
komma i tillämpning så snart som möjligt efter det riksdagen intagit ståndpunkt
i frågan. Visserligen kunde härigenom bristen å vissa av de ifrågavarande
förslagsanslagen antagas för år 1918 bliva större än som även
oavsett en dylik förhöjning kunde motses, men statskontoret har dock
ej ansett sig böra ifrågasätta några åtgärder för anslagens förstärkning
redan för år 1918.
Departements Samtliga vederbörande, som yttrat sig i ärendet, i vad det är
chefen. föremål för civildepartementets handläggning, äro ense därom, att den
inträffade dyrtiden nödvändiggör en höjning av de enligt resereglementet
vid extra förrättningar i statens tjänst utgående dagtraktamentena.
Medan revisionskommissarien Vide nöjt sig med att föreslå en höjning
över lag av 2 kronor, motsvarande 13—50 procent av de nu utgående
traktamentena, hava statskontoret och arméförvaltningen föreslagit höjningar,
varierande mellan 33 och 63 procent av nu utgående belopp,
så att traktamentena i de sex särskilda klasserna skulle bliva respektive
20, 18, 15, 12, 9 och 6: 50 kronor i stället för nu utgående respektive 15,
13, 11, 8, 6 och 4 kronor. Marinförvaltningen sträcker anspråken än
högre och föreslår 50—75 procent ökning av de nu utgående traktamentena,
så att beloppen skulle bliva respektive 22: 50, 19: 50, 16: 50, 12,
9 och 7 kronor.
I betraktande av den synnerligen stora stegring i levnadskostnaderna,
som under de senaste åren inträtt, anser jag mig icke kunna
underlåta att ifrågasätta en rätt betydande höjning av de enligt resereglementet
utgående traktamentena åt befattningshavare i statens
tjänst. Men denna förböjning bör å andra sidan begränsas så, att icke
statsverkets utgifter för rese- och traktamentsersättningar bliva alltför
betydande.'' Vid övervägande av de olika förslag till höjningar av traktamentet,
som framkommit, ansluter jag mig till det förslag, som framlagts
sammanstämmande av statskontoret och arméförvaltningen.
Den av revisionskommissarien Vide framkastade tanken att från
förhöjningen undantaga traktamentet för ett av de dygn, som för förrättningen
eller resan använts, förefaller mig icke böra nu föranleda
åtgärd, utan i stället, på sätt statskontoret antytt, bliva föremål för prövning
vid den allmänna omarbetning av resereglementet, i fråga varom
Sjätte huvudtiteln. 311
jag liar för avsikt föreslå Kungl. Maj:t att inom den närmaste framtiden
låta verkställa utredning.
För möjliggörande av en förhöjning av traktamentsersättningen
i förut framlagd omfattning erfordras förhöjning i de särskilda huvudtitlarnas
anslag till rese- och traktamentspenningar, varjämte vid beräknande
av statens affärsdrivande verks driftkostnader hänsyn torde böra
tagas till eventuella dylika förhöjningar.
Därest riksdagen med godkännande av grunderna för nämnda tillfälliga
förhöjning av traktamentsersättningen anvisar den höjning av
förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar från och med år
1919, som härav påkallas, är det min avsikt, att föreslå Kungl. Maj:t,
att förhöjningen av traktamentsersättningen må träda i kraft så snart
som möjligt under år 1918, varvid jag dock, i likhet med statskontoret,
icke anser mig böra ifrågasätta någon förstärkning av det för år 1918
redan anvisade förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar.
Då vidkommande anslagsbehovet från och med år 1919 under civildepartementet
icke funnits anledning till erinran mot statskontorets förslag,
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,
att från och med år 1919 höja det å ordinarie
stat uppförda förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar
med 100,000 kronor eller från 200,000
kronor till 300,000 kronor.
12. Postavgifter för tjänstebrev och dylika
försändelser, oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag
................................................................................. kronor 1,130,000: —
13. Kostnader för kommittéer och utredningar genom sakkunniga.
Av skäl, chefen för finansdepartementet närmare utvecklat till statsrådsprotokollet
över finansärenden den 31 december 1917, bör å ordinarie
stat under sjätte huvudtiteln från och med år 1919 uppföras ett
förslagsanslag till bestridande av kostnader för kommittéer och utredningar
genom sakkunniga. I enlighet med vad statskontoret hemställt
i sitt över kassaförlagskommitténs betänkande avgivna utlåtande torde
beloppet av detta anslag lämpligen kunna upptagas till 280,000 kronor.
Motsvarande belopp bör äskas å tilläggsstat för år 1918, vartill jag återkommer
i annat sammanhang.
[92.]
[93.]
Kostnader
för kommittéer
in. in.
(Ordinarie
anslag.)
312
Sjätte huvudtiteln.
[93.]
[94.]
Extra
utgifter.
(Ordinarie
anslag.)
[95.]
Skrivmaterialier
och
expenser,
ved in. m.
(Ordinarie
anslag.)
Vidare bör av skäl, chefen för finansdepartementet i nämnda statsrådsprotokoll
utvecklat, en förhöjning äga rum av det under huvudtiteln
uppförda ordinarie reservationsanslaget till extra utgifter, vilken
förhöjning i enlighet med statskontorets förslag bör upptagas med
20,000 kronor. Jämväl i detta fall anmäler jag i annat sammanhang
frågan om anslag å tilläggsstaten till motsvarande belopp.
Under förevarande punkt hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att från och med år 1919 å riksstatens sjätte
huvudtitel uppföra ett ordinarie förslagsanslag till bestridande
av kostnader för kommittéer och utredningar
genom sakkunniga om 280,000 kronor.
14. Extra utgifter.
Under åberopande av vad jag under punkt 93 anfört hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att från och med år 1919 höja det ordinarie reservationsanslaget
till extra utgifter, nu 12,000 kronor,
med 20,000 kronor eller till 32,000 kronor.
15. Skrivmaterialier och expenser, ved in. in.
Till skrivmaterialier och expenser, ved in. m. är å ordinarie stat
uppfört ett förslagsanslag, som av 1917 års riksdag höjdes med 100,000
kronor till 450,000 kronor.
Enligt av statskontoret meddelad uppgift hava emellertid utgifterna
å anslaget under år 1916 uppgått till ej mindre än 564,740 kronor.
Ehuru den ökade belastningen av anslaget till en del torde vara
att tillskriva de på grund av kristiden uppdrivna priserna å vissa materialier,
som skola bekostas av anslaget, lärer emellertid en höjning
av detsamma böra ske, vilken dock med hänsyn till nyss angivna
förhållanden synes kunna begränsas till 100,000 kronor. Anslaget
skulle sålunda bestämmas till 550,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att från och med år 1919 höja det å ordinarie
stat uppförda förslagsanslaget till skrivmaterialier och
expenser, ved m. m. med 100,000 kronor eller från
450,000 kronor till 550,000 kronor.
Sjätte huvudtiteln.
313
16. Tryckningskostnader.
Beträffande anslaget till tryckningskostnader, som för år 1918 är
upptaget till 199,997 kronor, torde för utjämning av huvudtitelns slutsumma
en ökning böra ske med 60 kronor.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
_ [96.]
Tryckningskostnader.
i. Ordinarie
anslag.)
att från och med år 1919 höja det för bestridande
av tryckningskostnader under sjätte huvudtiteln uppförda
ordinarie förslagsanslaget av 199,997 kronor med 60
kronor till 200,057 kronor.
Beträffande de här förut omförmälda ordinarie anslag, vid vilka
jag icke gjort någon framställning, har jag ingen ändring att föreslå.
I sammanhang härmed ber jag dock få erinra, att vid bifall till vad i
den under punkten 91 omförmälda propositionen kan bliva föreslaget
vissa i ordinarie avlöningsstater uppförda vaktmästare och med dem
jämförliga befattningshavare komma att erhålla avlöningsförmåner utöver
vad i vederbörande stat angives.
Sjätte huvudtitelns ordinarie anslag, som för innevarande år uppgå
till ............................................................................... kronor 18,043,676: —
komma, vid bifall till de av mig framställda förslag,
att ökas med ........................................................... »
och sålunda för år 1919 uppgå till.......................... »
5,484,464: —
23,528,140: —
Summan av de extra anslagen, som för innevarande
år uppgår till ........................................... »
kommer, därest de av mig framställda förslagen
vinna bifall, att minskas med .............. »
och kommer sålunda för år 1919 att uppgå
till............................................................................... »
36,454,724: —
8,948,664: —
27,506,060 :—
Huvudtitelns slutsumma för innevarande år........... »
skulle, under förutsättning av bifall till de av mig
framställda förslag, för år 1919 uppgå till . e
vilket innebär en minskning med ............................. ))
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft.
54,498,400: —
51,034,200: —
3,464,200: —
40
Sjätte huvudtiteln.
I vad föredragande departementschefen hemställt
och föreslagit beträffande anslagen för år 1919 under
sjätte huvudtiteln instämde statsrådets övriga ledamöter;
och behagade Hans Maj:t Konungen bifalla,
vad sålunda blivit av statsrådet tillstyrkt, samt förordnade
tillika, enligt statsrådets hemställan, att utdrag
av detta protokoll skulle överlämnas till finansdepartementet
till ledning vid författandet av Kungl. Maj:t
nådiga proposition till riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behov för år 1919.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Sjätte huvudtiteln.
315
Sammandrag och register
till
Sjätte huvudtiteln för år 1919.
c 0 |
CO |
SzJ |
Ordinarie anslag. |
Extra anslag. |
Ordinarie anslag. |
Extra anslag. |
|||||
f |
Kronor, j |
ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. | |
ö. |
|||
A. Departementet. |
1 |
||||||||||
2 |
1 |
Statsministern, lönefyllnad, förslagsanslag, högst.................................................. |
6,500 |
— |
— |
— |
— |
— |
|||
2 |
2 |
Statsråden utan departement, 3 å 15,000 kronor |
45,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
||
2 |
3 |
Departementschefen .................................... |
17,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|
2 |
4 |
Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts |
205,400 |
— |
— |
— |
— |
— |
- |
||
1 |
4 |
5 |
Övergångsstat ............................................ |
15,600 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
! 9 ! |
6 |
6 |
Extra föredragande för mål hos regeringsrätten, |
— |
— |
7,000 |
— |
— |
— |
— |
- |
3 |
7 |
7 |
Extra föredragande för stadsplane- med flera |
— |
— |
3,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
4 |
7 |
8 |
Handsekreterare åt statsministern, förslagsan-slag, högst............................................. |
_ |
_ |
3,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
Säger för departementet |
289,500 |
— |
13,000 |
— |
|||||||
B. Regeringsrätten. |
|||||||||||
7 |
Regeringsrätten ......................................... |
93,700 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
||
Säger för regeringsrätten C. Överståthållarämbetet. |
... |
93,700 |
— |
— |
— |
||||||
8 |
1 |
Överståthållarämbetet ................................ |
97,822 |
, |
— |
— |
— |
— |
— |
||
5 |
8 |
2 |
Provisorisk förbättring av de hos överståt-hållarämbetet anställda extra tjänstinne-havares avlöningsförmåner, förslagsanslag, högst ................................................... |
1 |
11,100 |
1— |
_ |
— |
— |
Sjätte huvudtiteln.
316
i ? |
ce & |
1 |
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
! |
||||
g |
% ►i |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
||||||
■ |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. \ |
Ö. |
Kronor. |
Ö |
Kronor. |
ö. |
|||
10 |
! 3 |
Utgivande av »Polisunderrättelser», förslags- |
|||||||||
atislag. högst ........ |
48.00C |
||||||||||
7 |
12 |
4 |
Utgifter för registrering av automobiler, för- |
||||||||
slagsanslag, att utgå i första hand av in-flytande avgifter för registrering av auto- |
j |
'' |
|||||||||
mobiler........ |
— |
5,300 |
— |
1 |
— |
_ |
_ |
||||
Säger för överståthållarämbetet |
............ |
1- |
97,822 |
64,400 |
|||||||
D. Landsstaten. |
[ |
||||||||||
14 |
1 |
Landshövdingarna.............................. |
318,500 |
_ |
_ |
||||||
14 |
2 |
Tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna |
1,296,650 |
_ |
— |
_ |
_ |
— |
|||
15 |
3 |
Sakkunniga till biträde vid utredningar m. m |
|||||||||
förslagsanslag, högst ............................. |
12,000 |
— |
— |
— |
% |
— |
_ |
||||
15 |
4 |
Arvoden åt extra länsnotarier. extra länsbok- |
|||||||||
hållare och övriga extra biträden vid |
311,000 |
||||||||||
15 |
5 |
Pögderiförvaltningarna........................ |
2,253,531 |
_ |
_ |
_ |
_ |
||||
8 |
15 |
6 |
Övergångsstat................................... |
82,700 |
— |
_ |
_ |
||||
9 |
161 |
7 |
Avlöning och underhåll av särskild polis- |
||||||||
styrka på landet m. m., förslagsanslag...... |
- 1 |
— |
500,000 |
_ |
_ |
||||||
10 |
nl |
8 |
Ersättning åt lappfogdar m. m., reservations- |
| |
|||||||
anslag................................... |
— |
— |
31.300 |
— |
I |
_ |
_ |
||||
Säger för landsstaten |
............ |
4.274.381 |
_ |
531,300 |
_ |
||||||
E. Väg- och vattenbyggnadsväsendet. |
1 |
||||||||||
21 |
Väg- och vattenbyggnadsstaten: |
||||||||||
. a |
Bestämt anslag............................... |
137,800 |
J |
_ 1 |
_ |
||||||
1 |
Reservationsanslag: |
||||||||||
b |
Expenser för allmänna ar- |
||||||||||
beten ............................. 45,000: |
|||||||||||
C |
Vägundersökningar ............. 45,000: — • |
90,000 |
j |
_ |
_ |
_ |
Punkt.
Sjätte huvudtiteln.
317
so
5i
11 |
73 |
12 |
73 |
13 |
76 |
77 |
|
14 |
77 |
15 |
78 |
16 |
79 |
89
89
17
18;
89
98
-----—'' |
|||||||||
? |
Ordinarie anslag. |
Extra anslag. |
Ordinarie anslag. |
Extra anslag. |
|||||
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
U |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
ö. |
||
2 |
Förstärkning av arbetskrafterna hos väg- och |
40,825 |
|||||||
3 |
Tillfällig höjning av anslaget till vägunder-sökningar, förslagsanslag, högst............ |
_ |
45,000 |
__ |
_ |
||||
4 |
Vägar och kommunikationer ........................ |
12,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
5 |
Undersökningar av mindre hamnar och far-leder m. m., reservationsanslag ............... |
— |
— |
10,000 |
— |
— |
— |
||
6 |
Understödjande av brobyggnader och, före-trädesvis mindre, hamnbyggnader m. in., |
900,000 |
_ |
||||||
Anläggande eller förbättring av vägar in. in., |
—. |
4,500,000 |
— |
_ |
— |
— |
— |
||
Anläggande av enklare vägar i vissa delar av |
_ |
_ |
750,000 |
— |
— |
— |
|||
Anläggande av ödebygds- och utfartsvägar |
250,000 |
_ |
|||||||
7 |
Upprensning av vissa farleder i Mälaren, re-servationsanslag ..................................... |
— |
— |
150,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
8 |
Jordförluster genom kanal- och väganlägg-ningar, förslagsanslag: |
||||||||
Direkt anvisning ................. 2,700: — Ersättningar ........................ 4,567: — |
7,267 |
||||||||
9 |
Sveriges bidrag till den ständiga internatio-nella föreningen för frågor rörande väg-väsendet, förslagsanslag.......................... |
365 |
|||||||
Säger för väg- och vattenbyggnadsväsendet |
247.432 |
6,645,825 |
-| |
||||||
F. Medicinalstaten samt hälso- |
|||||||||
och sjukvården. |
|||||||||
Medicinalstyrelsen med dithörande stater. |
|||||||||
1 |
211,200 |
_ |
__ |
||||||
2 |
Personligt avlöningstillägg till en befattnings-havare i medicinalstyrelsen, förslagsanslag, |
1,300 |
318
Sjätte huvudtiteln,
►d g g pr e+- |
GO P-'' |
3 |
Ordinarie anslag. |
Extra anslag. |
Ordinarie anslag. |
Extra anslag. |
|||||
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
a. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
ö. |
||||
Statsmedicinska anstalten: |
|||||||||||
99 |
o O |
Statens bakteriologiska laboratorium......... |
73,190 |
— |
— |
||||||
99 |
4 |
Statens rättskemiska laboratorium ............ |
18,900 |
— |
— |
— |
|||||
19 |
99 |
5 |
Statens farmaceutiska laboratorium, förslags-anslag, högst....................................... |
— |
— |
20,100 |
— |
||||
20 |
109 |
6 |
Förste provinsialläkare och provinsialläkare |
1,194,500 |
— |
— |
|||||
21 |
109 |
7 |
Provisorisk förbättring av vissa provinsial-läkares avlöningsförmåner, förslagsanslag, |
6,600 |
|||||||
22 |
no |
8 |
Ordnande av bostadsförhållandena för vissa |
— |
— |
55,000 |
|||||
23 |
no |
9 |
Eesestipendier åt förste provinsialläkare m.fl.... |
— |
— |
||||||
24 |
112 |
10 |
Avlöning åt civila läkarstipendiater, reserva-tionsanslag ..... ...................................... |
31,000 |
— |
||||||
25 |
113 |
11 |
Bidrag till extra provinsialläkares avlönande, |
40,000 |
_ |
_ |
1,568,790 |
83,000 |
|||
S j ukvårdsanstalterna. |
|||||||||||
Sinnessjukvårdsanstalterna: |
|||||||||||
26 |
113 |
12 |
Hospitals under-håll, förslagsan-slag ................. 8,200,000: — — |
||||||||
27 |
115 |
13 |
Eesestipendier åt |
||||||||
28 |
115 |
14 |
Nytt hospital å Sundby, reserva-tionsanslag .......... — 1,300,000: — |
||||||||
29 |
118 |
15 |
Om- och tillbygg-nad av Lunds reservationsanslag — 100,000: — |
||||||||
30 |
119 |
16 |
Nytt hospital vid Hälsingborg, reser-vationsanslag ...... — 1,000,000: — |
I
Sjiitte huvudtiteln.
319
►tf
31120
32121
33122 19
17
18
34
35
36
127
132
139
144
144
144
20
21
24
25
22-
23
Nya paviljonger för
oroliga sjuka vid
Säters och Västerviks
hospital, reservationsanslag
... —
Ny ekonomibyggnad
vid Göteborgs
hospital, reservationsanslag
.......... —
Bostadshus för betjäning
vid Säters
och Västerviks
hospital, reservationsanslag
.......... —
Ny överläkarbostad
vid Göteborgs hospital,
reservationsanslag.
................ —
Nya pavilj onger för
oroliga sjuka vid
Östersunds hospital,
reservationsanslag
................ —
Påbyggnadsarbeten
vid Göteborgs hospital,
reservationsanslag
................ —
Anstalter för obildbara
sinnesslöa,
förslagsanslag ...... 225,000:
Anstalter för bildbara
sinnesslöa,
som icke äro fallandesjuka,
förslagsanslag
............. 331,000:
Epileptikeranstaiter,
förslagsanslag 22,000:
Ordinarie
anslag.
Extra
anslag.
Kronor, ö. Kronor. I ö
500,000:
194,600: ■
75,000:
50,000: -
200,000: - |
37,500: •
8,778,000!-
Ordinarie
anslag.
Kronor, ö.
Extra
anslag.
Kronor, ö.
3,457,1001-1
320
Sjätte huvudtiteln,
►tf |
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
|||||||||
g '' *T |
CO Si’ |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
||||||||
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
1 i ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
ö. |
||||||
1 |
Övriga sjukvärdsanstalter: |
1 : |
|||||||||||
144 |
2b |
Lasaretts underhäll |
15,774: — |
— |
1 |
||||||||
! 37 |
144 |
27 |
Resestipendier åt |
||||||||||
ordinarie läkare |
_ |
_ |
|||||||||||
1 |
144 |
28 |
Underhåll av |
||||||||||
Järvsö sjukhus för |
23,500: - |
— |
|||||||||||
38 |
145 |
29 |
Underhåll av spe-tälskesjukhuset i |
13,800: — |
|||||||||
147 |
30 |
Uppförande ellerin- |
|||||||||||
rättande av tuber-kulossjukvårdsan-stalter ............... |
|||||||||||||
1 39 |
148 |
31 |
Uppförande av vissa |
||||||||||
byggnader vid |
|||||||||||||
: 40 |
157 |
32 |
Bidrag för drift- |
||||||||||
kostnaderna vid |
|||||||||||||
: j |
tuberkulossj uk-vårdsanstalter,/or-slagsanslag ......... |
1,200,000: — |
|||||||||||
41 |
170 |
33 |
Resebidragtill vissa |
||||||||||
1 |
patienter vid kust-sanatorierna, för-slagsanslag ......... |
15,000: - |
|||||||||||
172 |
34 |
-i- —---- |
— |
— |
1 |
||||||||
42 |
172 |
35 |
Resestipendier åt |
||||||||||
läkare för studier |
|||||||||||||
431 |
173 |
36 |
De genom medel |
||||||||||
* |
ur Konung Oscar |
||||||||||||
natorierna, för-slagsanslag, högst |
— |
250,000: — |
! |
Sjätte huvudtiteln.
321
Hd i 2T |
CO P-* |
g t* |
1 Ordinarie |
Extra anslag. |
Ordinarie anslag. |
Extra anslag. |
|||||||
1 |
• |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
jo. |
j Kronor. |
1 l ö |
||||
44 |
''.176 |
! 37 |
Statsbidrag till dis-pensärverlcsamhet, |
70,000: |
1 |
| |
|||||||
45!176 |
! 38 |
Behandling av me-dellösa lupuspa-tienter från lands-orten, förslagsan-slag ................. |
30,000: - |
1,239,274 |
378,800 |
■ |
|||||||
Van föreväsendet: |
|||||||||||||
46 |
177 |
39 |
V anföreanstalt i |
— |
100.000: — |
||||||||
47 |
GO |
40 |
Utvidgning av van-föreanstalten i |
70,000: — |
'' |
. |
|||||||
183 |
41 |
Kliniker vid van-föreanstalterna i |
80.000: — |
||||||||||
183 |
42 |
Polikliniker vid van-föreanstalterna i |
9,000: - |
||||||||||
183 |
43 |
Underhåll av skol-och uppfostrings-hem för vanföra, |
45,000: — |
! |
|||||||||
183 1 |
44 |
Bidrag till resor för |
35,000: - |
1 |
1 |
Bihang till riksdagms protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 41
Punkt.
Sjätte hämd ti teln.
322
CD & |
Öl »1 |
Ordinarie anslag. |
Extra anslag. |
Ordinarie anslag. |
Extra anslag. |
|||||
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
ö. |
|||
183 |
45 |
De i Stockholm. Göteborg och Häl-singborg inrättade |
238,500 |
170,000 |
10,255,774 |
4 005.900 |
||||
Hälsovård i allmänhet. |
||||||||||
183 |
46 |
Kostnader för allmän hälso- och sjukvård, |
275,000 |
— |
— |
— |
||||
184 |
47 |
Ortopediska institutet ................................ |
8,250 |
— |
— |
— |
||||
184 |
48 |
Skyddskoppympningen, förslagsanslag............ |
240.000 |
— |
— |
|||||
184 |
49 |
Karantän sanstalten på Känsö, förslagsanslag, |
16,600 |
— |
— |
— |
||||
184 |
50 |
Skötsel av den å karantänsanstalten på Känsö |
1,000 |
_ |
||||||
185 |
51- |
Personligt lönetillägg åt karantänsläkaren på |
500 |
. |
||||||
185 |
52 |
Svenska läkarsällskapet .............................. |
3,000 |
— |
— |
- |
||||
185 |
53 |
Resestipendier åt civila läkare..................... |
3,500 |
_ |
— |
— |
||||
186 |
54 |
Stipendier för deltagande i medicinska fort-sättningskurser, förslagsanslag, högst...... |
— |
— |
6,000 |
— |
||||
187 |
55 |
Stipendier för bevistande av förste provinsial-läkarkurs m. m., förslagsanslag, högst...... |
— |
— |
10,300 |
— |
||||
192 |
56 |
Sveriges andel i kostnaderna för den inter-nationella hälsovårdsbyrån i Paris, för-slagsanslag ......................................... |
7,000 |
553,350 |
17,800 |
|||||
Säger för medicinalstaten samt hälso- och |
12.377,914 |
4,106,700 |
||||||||
G. Sociala verk och inrättningar. |
||||||||||
192 |
1 |
Biksförsäkringsanstalten........................... |
104,800 |
— |
— |
|||||
192 1 |
2 |
Upprätthållande av riksförsäkringsanstal-tens verksamhet, förslagsanslag ............... |
— |
— |
636,900 |
— |
Punkt.
Sjätte huvudtiteln.
323
w v,
£1 r>
Ordinarie
anslag.
Kronor, ö.
Extra
anslag.
Kronor, ö.
Ordinarie
anslag.
Extra
anslag.
Kronor, ö.
Kronor.
54 |
199 |
3 |
Kostnader enligt 19 och 37 §§ i lagen om |
i |
|||||||
försäkring för olycksfall i arbete, för- |
|||||||||||
slagsanslag .......................................... |
50,000 |
- ! |
|||||||||
55 |
202 |
4 |
Handläggning av ärenden rörande ersätt- |
||||||||
ning i anledning av kroppsskada, ådragen |
|||||||||||
under militärtjänstgöring, förslagsanslag .. |
- 1 |
18,600 |
. |
||||||||
56 |
203 |
5 |
Ersättning åt postsparbanken för dess |
||||||||
bestyr med uppbörd och utbetalningar |
|||||||||||
för riksförsäkringsanstalten, förslagsan- |
|||||||||||
slag ................................................ |
— |
— |
48,460 |
, |
|||||||
57 |
205 |
6 |
Statens bidrag till fiskares försäkring, för- |
||||||||
slag sanslag ......................................... |
34,000 |
— |
— |
— |
188.800 |
— |
703.960 |
— |
|||
Försäkringsrådet: |
|||||||||||
206 |
7 |
Försäkringsrådet ................................... |
64,300 |
— |
— |
||||||
i 58 |
206 |
8 |
Upprätthållande av försäkringsrådets verk- |
||||||||
samhet, förslagsanslag........................... |
— |
— |
55,000 |
64.300 |
— |
55,000 |
— |
||||
Socialstyrelsen: |
|||||||||||
208 |
9 |
Socialstyrelsen ....................................... |
173,500 |
— |
— |
- |
|||||
j 59 |
208 |
10 |
Upprätthållande av socialstyrelsens verk- |
||||||||
samhet, förslagsanslag, högst............... |
_ |
36,300 |
— |
||||||||
60 |
209 |
11 |
Medling i arbetstvister, förslagsanslag ...... |
— |
— |
25,000 |
— |
||||
! 61 |
210 |
12 |
Den offentliga arbetsförmedlingen i riket, |
||||||||
förslagsanslag .................................... |
100,000 |
||||||||||
62 |
213 |
13 |
Underlättande av medellösa arbetssökan- |
||||||||
des resor, förslagsanslag ..................... |
— |
— |
10,000 |
— |
|||||||
63 |
215 |
14 |
Mellanfolkliga arbetsamtet i Basel, förslags- |
||||||||
— |
— |
750 |
— |
173.500 |
— |
172,050 |
|||||
A rhetarskydd: |
, |
||||||||||
64 |
216 |
15 |
Yrkesinspektionen ................................ |
167,470 |
— |
— |
|||||
65 |
218 |
16 |
Upprätthållande av yrkesinspektionens verk- |
||||||||
samhet, förslagsanslag, högst ............... |
— |
24,400 |
1 |
||||||||
66 |
218 |
! 17 |
Den i Stockholm anordnade permanenta |
||||||||
1 |
utställningen av skyddsanordningar mod |
! |
|||||||||
olycksfall och ohälsa i arbetet, förslags- |
|||||||||||
1 |
anslag, högst ..................................... |
— |
4,000 |
— |
167,470 |
— |
28,400 |
— |
324
Sjfitte huvudtiteln.
qimj |
ep & |
3 |
1 Ordinarie ; anslag. |
Extra anslag. |
Ordinarie anslag. |
Extra anslag. |
|||
; |
! Krön or. 1 ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. ; ti. |
; Kronor. |
i ; t>. |
|||
. Socialförsäkring: |
|||||||||
222 |
18 |
Sjukkasseväsendets befrämjande, förslags-anslag .......................................... |
1,550,000- |
i |
|||||
j 67 |
222 |
19 |
Sjukkassor, som meddela moderskapsun-derstöd, förslagsanslag ....................... |
70,000 |
|||||
68 |
223 |
20 |
Tillsyn över understödsföreningarna, för-slagsanslag, högst ..................... |
6,000 750 |
|||||
69 |
224 |
21 |
Internationella föreningen för arbetslös-hetens bekämpande, förslagsanslag, högst |
1,550,000 - |
76,750 |
||||
Nyktert» etsverksam het: |
i |
||||||||
70 |
225 |
22 |
Alkoholistvård: |
||||||
Avlöningar åt tjänstemän vid |
|||||||||
Bidrag till driftkostnaderna i |
|||||||||
Bidrag till erkända och enskil-da alkoholistanstalters drift-kostnader, förslagsanslag ... 175,000: — |
t |
||||||||
Statens kostnader för farliga |
|||||||||
Bidrag till anordnande av er-kända alkoholistanstalter, |
|||||||||
Sakkunnigt biträde hos so-cialstyrelsen för ärenden |
1 |
314.025 |
|||||||
71 |
236 |
23 |
Främjande av nykterhet och motarbetande Reservationsanslag............ 3,000: — |
J_ |
28,750 |
342,775; |
|||
Allmänna pensionsförsäkringen: |
|||||||||
244 |
24'' |
Pensionsstyrelsen .... |
333.400 |
||||||
72 |
244 |
25 |
Upprätthållande av pensionsstyrelsens ! |
414.000 |
— 1 |
Sjette huvudtiteln.
325
c - |
Ordinarie |
Extra |
Ordinarie |
Extra |
|||||||
GO & |
izä |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
||||||
ct- |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
ö. |
|||
73 |
248 |
26 |
Bestridande av den på staten belöpande |
||||||||
kostnad för pensionstillägg och under-stöd åt de personer, som äro därtill be-rättigade jämlikt lagen om allmän pen-sionsförsäkring, förslagsanslag ............. |
9,150,000 |
||||||||||
74 |
252 |
27 |
Bidrag till understöd åt de personer, som |
||||||||
genom lagen den 8 juni 1915 blivit del-aktiga i den allmänna pensionsförsäk-ringen, förslagsanslag, högst ............... |
_ |
_ |
700,000 |
— |
|||||||
75 |
255 |
28 |
— |
— |
— |
||||||
76 |
264 |
29 |
Ersättning till postsparbanken för bestyret |
||||||||
med pensionsutbetalningar m. m., för-slagsanslag.......................................... |
— |
— |
140,000 |
— |
|||||||
77 |
265 |
30 |
Ersättning till häradsskrivarna för pen- |
50,000 |
|||||||
sionsförteckningar, förslagsanslag......... |
— |
— |
— |
333,400 |
— |
10,454,000 |
— |
||||
Fattigvård: |
|||||||||||
268 |
31 |
Fattigvården i Stockholm och landsorten |
9,564 |
- |
— |
— |
|||||
268 |
32 |
Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag .. |
400,000 |
— |
— |
— |
|||||
78 |
268 |
33 |
Understöd åt svenska fattigvårdsförbundet, |
19,400 |
|||||||
förslag sanslag, högst ......................... |
— |
— |
— |
||||||||
79 |
269 |
34 |
Statsinspektion av fattigvården, förslags- |
- |
70,000 |
||||||
anslag, högst...................................... |
— |
— |
— |
409,564 |
_ |
89,400 |
— |
||||
Diverse sociala ändamål: |
|||||||||||
80 |
269 |
35 |
N ationalföreningens mot emigrationen |
10,000 |
|||||||
verksamhet, förslagsanslag, högst ......... |
— |
— |
— |
||||||||
81 |
275 |
36 |
Stiftelsen »HemmetFristad», förslagsanslag, |
||||||||
högst................................................ |
— |
— |
10,000 |
— |
|||||||
82 |
278 |
37 |
Drottning Sophias skyddshem, förslags- |
||||||||
anslag, högst ..................................... |
— |
— |
4,000 |
— |
— |
— |
24,000 |
- |
|||
Säger för sociala verk och inrättningar |
— |
— |
— |
— |
2,887,034 |
— |
11,946,335 |
— |
|||
H. Försäkringsinspektionen. |
|||||||||||
281 |
Upprätthållande av försäkringsinspektionens |
||||||||||
verksamhet, reservationsanslag, att av bi-drag till försäkringsinspektionen direkt |
59,300 |
||||||||||
utgå .................................................. |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
|||||
Säger för försäkringsinspektionen |
— |
— |
— |
— |
59,300 |
— |
— |
— |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft
42
326
Sjätte huvudtiteln,
Punkt. |
W M- P- |
3 Hi |
Ordinarie anslag. |
Extra anslag. |
Ordinarie anslag. |
Extra anslag. |
|||||
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
ö. |
Kronor. |
Ö. |
Kronor. |
Ö. |
||||
I. Diverse. |
|||||||||||
83 |
282 |
l |
Skematisk förteckning och beskrivning över |
48,000 |
|||||||
84 |
287 |
2 |
Bestridande av utgifterna för statens biograf-byrå, reservationsanslag, att av avgifter |
33,000 |
|||||||
85 |
290 |
3 |
Sveriges riksförbund av frivilliga brandkårer, |
— |
— |
2,500 |
— |
||||
86 |
292 |
4 |
Regeringsrättens årsbok, förslagsanslag........ |
— |
— |
12,000 |
— |
||||
87 |
293 |
5 |
Bidrag till odling av frön för uppdragande av |
— |
— |
3,000 |
— |
||||
88 |
296 |
6 |
Allmän utredning angående Sveriges inre |
— |
— |
88,000 |
— |
||||
89 |
301 |
7 |
Bekämpande av arbetslösbeten, förslagsanslag, |
— |
— |
4,000,000 |
— |
||||
90 |
301 |
8 |
Extra lönetillägg, förslagsanslag ................ |
— |
- |
12,000 |
- |
||||
91 |
302 |
9 |
Löneförbättring för vissa vaktmästare m. fl-.. |
34,000 |
- |
- |
— |
||||
302 |
10 |
Al ders till ägg, förslagsanslag........................ |
375,000 |
— |
— |
— |
|||||
92 |
302 |
11 |
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag |
300,000 |
— |
— |
— |
||||
311 |
12 |
Postavgifter för tjänstebrev och dylika för-sändelser, förslagsamslag ........................ |
1,430,000 |
— |
— |
— |
|||||
93 |
311 |
13 |
Kostnader för kommittéer och utredningar |
280,000 |
— |
— |
— |
||||
94 |
312 |
14 |
Extra utgifter, reservationsanslag.................. |
32,000 |
— |
— |
— |
||||
95 |
312 |
15 |
Skrivm åter i aller och expenser, ved m. m., för-slagsanslag.......................................... |
550,000 |
— |
— |
— |
||||
96 |
313 |
16 |
Tryckningskostnader, förslagsanslag.............. |
200,057 |
— |
— |
— |
||||
Säger för diverse |
— |
— |
— |
— |
3,201,057 |
— |
4,198,500 |
— |
|||
Summa | ............ |... ............ |
23,528,140 |
— |
27,506,060 |
— |
Summa för huvudtiteln kronor 51,034,200: —
Stockholm. K. L. Beckmans Boktr., 1918.
UPSALA
NORRTEUE
''SUND
Enköping
WESTERAS
.SIGTUNA
Aonesund
»msholm
[ÖPING
Almarestäket
ICKBUND
Eskilstuna
StrAngnäi
Kol BUNDET
''tunn
MARIEFRED,
BocKHOugis Sun»
Linasund
SÖDERTEUE
DalaröJ
BHANDAIÄII
PLANKARTA UTVISANDE
FÖRESLAGNA FARLEDER
I MÄLAREN
Trosa
NYKÖPING
Gen. Stab. Lit. Anst. Stockh.
ma
#r->‘
03®
mm
mm
BIHANG
TILL
RIKSDAGENS PROTOKOLL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅR 1918.
-----+---------
FÖRSTA SAMLINGEN.
FÖRSTA BANDET. IV.
Bilagor till Kungl. Maj:ts proposition nr 1 angående statsverkets tillstånd och behov
sjunde och åttonde huvudtitlarna.
Sjunde huvudtiteln.
1
Sjunde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Sans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre PALMSTIERNA,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, redogjorde
härefter för de frågor, som tillhörde regleringen av utgifterna under riksstatens
sjunde huvudtitel för år 1919, och anförde därvid:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
1
2
Sjunde huvudtiteln.
A. Departementet.
1. Departementschefen, oförändrat ordinarie anslag kronor 17,000.
2. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, oförändrat
ordinarie anslag..........................................................................kronor 129,300.
3. Biträde inom finansdepartementet vid beredning av ärenden
rörande bankväsendet m. m., oförändrat ordinarie förslagsanslag,
högst.............................................................................. kronor 4,700.
4. Extra byråchef för lagärenden i departementet.
[1.] För tillgodoseende av departementets behov av arbetskrafter i och
Extra byrå- för lagstiftningsarbetet föreslog Kungl. Maj:t i den till 1917 års riksdag
Chärender!ai~ avlåtna propositionen angående reglering av löneförhållanden m. m. vid
departe- statsdepartementen (nr 230) anställande av en särskild byråchef för lagmentet.
ärenden. Med hänsyn till det måhända snart aktuella spörsmålet rörande
(extra anslag.) utbrytning från det nuvarande finansdepartementet av ärenden till ett
nytt handelsdepartement ansågs emellertid icke lämpligt, att befattningen
uppfördes å ordinarie stat, utan fann sig Kungl. Maj:t böra hemställa,
att nödiga medel tillsvidare bereddes å extra stat. Kungl. Maj:t föreslog
alltså riksdagen att till avlönande av en extra byråchef för lagärenden
i departementet på extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag,
högst 8,100 kronor, därav 2,500 kronor skulle anses motsvara
framställning
blev av riksdagen
tj änstgöringspenningar.
Kungl. Maj:ts ifrågavarande
bifallen.
Då behov av en extra byråchef för lagärenden jämväl för år 1919
torde komma att föreligga, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
3
Sjunde huvudtiteln.
att för avlönande av eu extra byråchef för lag- [1.]
ärenden i finansdepartementet på extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst............. kronor 8,100,
därav 2,500 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar.
5. Tillägg till anslaget till amanuenser, extra biträden och
vikariatsersättningar.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har riks- [2.]
dagen såsom tillägg till det i staten för departementets avdelning av
Kungl. Maj:ts kansli upptagna anslaget till amanuenser, extra biträden amanuenser,
och vikariatsersättningar å extra stat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag,
högst 3,000 kronor. ersättningar.
Behov av ifrågavarande tilläggsanslag kommer med säkerhet att (extra anslag.)
förefinnas jämväl för år 1919; och hemställer jag förty, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att såsom tillägg till det i staten för finansdepartementets
avdelning av Kungl. Maj :ts kansli upptagna
anslaget till amanuenser, extra biträden och
vikariatsersättningar å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag, högst ........................... kronor 3,000.
B. De centrala ämbetsverken.
Kammarkollegium.
1. Kammarkollegium, oförändrat ordinarie anslag, kronor 128,000.
2. Förstärkning av arbetskrafterna hos kammarkollegium.
I skrivelse den 6 oktober 1916 framlade kammarkollegiet alterna- [3.]
tiva förslag till en omfattande förstärkning av arbetskrafterna hos kol- F8™!^™g
legiet. Enligt det ena, av kollegiet förordade alternativet skulle, jämte krafterna hos
det vissa tillägg gjordes till den för år 1917 redan fastställda extra
staten, kollegiets behov av ökade extra arbetskrafter från och med år }
1918 tillgodoses genom en betydande utvidgning av den ordinarie staten exiaansa^
4 Sjunde huvudtiteln.
och därmed sammanhängande förändrad organisation dels ock genom
fortfarande upptagande a extra stat av vissa tjänster, som avsåges att
bliva mera tillfälliga. Det andra alternativet gick ut på att jämväl för
år 1918 möta hela behovet av arbetsförstärkning med anslag å extra stat.
Genom särskilda nådiga beslut den 24 november och den 30
december 1916 anbefalldes löneregleringskommittén att yttra sig över
de båda alternativen.
Med hänsyn till det myckna arbete av brådskande natur, som
åvilade kommittén, medhann kommittén emellertid icke granskningen av
förslaget till ändringar i den ordinarie staten i sådan tid, att förslaget
kunde föreläggas 1917 års riksdag, varemot kommittén den 23 mars
1917 avgav utlåtande i ärendet i vad angick ökningen av arbetskrafterna
å extra stat.
I anslutning till berörda utlåtande föreslog Kung!. Maj:t i en till
riksdagen den 14 april 1917 avlåten proposition (nr 207) riksdagen att,
för beredande under senare halvåret 1917 och hela året 1918 av arvode
för en ledamot såsom ordförande å division i kollegiet samt för anställande
hos kollegiet ej mindre för senare hälften av år 1917 av, förutom
vad redan vid 1916 års riksdag vore medgivet, ett lantmäteribiträde,
eu extra notarie och ett extra skrivbiträde i första graden, än
även för år 1918 av tre adjungerade ledamöter, en extra advokatfiskal,
ett lantmäteri biträde,, en extra arkivarie, fem extra notarier, två extra
fiskaler, ett extra skrivbiträde i andra graden och tre extra skrivbiträden
i första graden, ävensom för ersättande av övriga av bemälda befattningshavares
anställande föratdedda kostnader på extra stat för år 1918 under
sjunde huvudtiteln bevilja ett förslagsanslag, högst 82,975 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 av anslaget disponera
8,275 kronor. 1
Sedan riksdagen, i skrivelse den 16 juni 1917 angående regleringav
utgifterna under riksstatens sjunde huvudtitel anmält, att riksdagen
bifallit ifrågavarande framställning, fann Kungl. Maj:t enligt nådigt
beslut den 25 juni 1917 gott att i anslutning till riksdagens beslut
medgiva, att hos kammarkollegiet finge anställas
dels under senare hälften av år 1917, förutom vad Kungl. Maj:t
genom tidigare beslut mefigivit och förordnat, ett lantmäteribiträde, en
extra notarie och ett extra skrivbiträde i första graden;
dels ock under år 1918 tre adjungerade ledamöter, en extra advokatfiskal,
ett lantmäteribiträde, en extra arkivarie, fem extra notarier, två
extra fiskal er, ett extra skrivbiträde i andra graden och tre extra skrivbiträden
i första graden.
Sjunde huvudtiteln. 5
Samtidigt medgav Kungl. Maj:t, likaledes i anslutning till riksdagens
beslut, att för tiden från och med den 1 juli 1917 till 1918 års
slut, i den omfattning ämbetsverkets chef bestämde, äldste tjänstgörande
ledamoten hos kollegiet finge jämväl å tid, då generaldirektören vore i
utövning av sitt ämbete, i generaldirektörens ställe deltaga i handläggningen
av mål och ärenden, vilka skulle av generaldirektören och två
ledamöter handläggas, med rätt för förstbemälde ledamot att härför uppbära
ett arvode av femhundra kronor för år räknat.
Härjämte föreskrevs att de adjungerade ledamöterna, extra advokatfiskal,
lantmäteribiträdet, extra arkivarien, extra notarierna, extra
fiskalerna och extra skrivbiträdena skulle vara berättigade att under
tiden för sina förordnanden uppbära:
adjungerad ledamot, om han vore extra tjänsteman hos kollegiet,
en ersättning för år räknat av femtusen kronor och för andra fall en
mot kammarråds tjänstgöringspenningar svarande ersättning, med skyldighet
för den adjungerade ledamoten att avstå de med hans tjänst förenade
tjänstgöringspenningar eller, därest han innehade stadigvarande
amanuensförordnande, hela amanuensarvodet;
advokatfiskalen och lantmäteribiträdet arvoden av 5,600 kronor,
varav 1,800 kronor skulle anses såsom tjänstgöringspenningar, med
skyldighet för dem att frånträda möjligen innehavda avlöningsförmåner
;
extra arkivarien 5,000 kronor, därav 1,600 kronor skulle anses
såsom tjästgöringspenningar, extra notarie och extra fiskal 3,900 kronor,
varav i,500 kronor skulle anses såsom tjänstgöringspenningar, med
skyldighet för extra arkivarien och övriga nu sist omförmälda tjänstemän
att frånträda samtliga avlöningsförmåner, som vore förenade med
möjligen innehavande befattning inom ämbetsverket, ävensom
extra skrivbiträde i andra graden 1,550 kronor och extra skrivbiträde
i första graden 1,150 kronor.
Vidare bemyndigades kollegiet att för år 1918 till en var av de
tjänstemän, som i egenskap av vikarier uppehölle de adjungerade ledamöternas
ordinarie tjänster hos ämbetsverket, låta utbetala, utöver med
tjänsten förenade tjänstgöringspenningar, arvode med 50 kronor i månaden.
Slutligen medgavs kollegium, att, utöver vad förut därutinnan medgivits,
såsom tillägg till det i ämbetsverkets stat uppförda anslaget till
vikariatsersättning, renskrivnings- och tryckningskostnader m. m. använda
ett belopp av 2,700 kronor under senare halvåret 1917 och 10,700 kronor
under år 1918.
6
[3.]
Kammar
kollegium.
Sjunde huvudtiteln.
I skrivelse den 28 augusti 1917 har kollegiet nu anmält, att den för
1918 medgivna förstärkningen av kollegiets arbetskrafter måste för upprätthållande
av arbetets jämna gång i huvudsak bibehållas jämväl under
ai 1919, under förutsättning likväl att den föreslagna förändrade omorganisationen
av ämbetsverket icke dessförinnan skulle komma att träda
i tillämpning, dill belysande härav anför kollegiet följande:
»De prästlöneregleringsärenden, vilka torde böra handläggas inom kollegium
under är 1919, avse företrädesvis sådana pastorat, varest äldre löneregleringar upphöra
att äga tillämpning år 1921. Antalet dylika pastorat är 156. Löneregleringsärendena
under 1919 torde alltså få uppskattas till samma antal med tillägg av
löiieregle1 mgsärenden av 1920 års serie (222), vilka icke lära kunna medhinnas under
1.H8. för handläggningen av dessa ärenden torde böra beräknas två adjungerade
ledamöter och två notarier. Antalet ärenden angående tiondefastställelser, som böra
imenag*aS Un''ler år 1919’ beräknar kollegium till omkring 213, nämligen hälften av
.. 4 serifL omfattande 204 ärenden och hälften av 1920 års serie omfattande
~ j ärenden. För handläggningen av dessa ärenden beräknar kollegium för år 1919
tva notarier och två extra biträden.
..i ^ !.ir afarbetande av den i kollegium uppkomna betydliga arbetsbalansen torde
jamval för år 1919 böra anställas en adjungerad ledamot och en extra notarie
Aven under innevarande år utvisa kollega diarier en tendens till arbetsbördans fortgående
oknmg. Sålunda hade under år 1917 till den 23 augusti diarieförts 3,446
ärenden, av vilka 894 utgjorde sådana ärenden, vilka uppkommit i sammanhang
med jordregistrets uppläggande. Samma dag utgjorde antalet oavgjorda ärenden i
kollegium 4,587, av vilka 2,546 voro så kallade jordregisterärenden.
• de nu anförda siffrorna beträffande hittills under innevarande år diarie
törda
och oavgjorda jordregisterärenden torde ock framgå behovet jämväl under
1919 av en extra arkivarie, en extra amanuens och ett extra biträde för handläggnmg
av sistberörda slag av ärenden. Rörande det fortsatta behovet under år 1919
av lantmäteribiträden vid jordregisterarbetet torde kollegium i detta sammanhang
sakna anledning att yttra sig, då nämnda biträden skulle, såsom hittills, komma att
avlönas från ett särskilt av riksdagen redan beviljat anslag.
Den hittillsvarande förstärkningen av arbetskrafterna å advokatfiskalskontoret
med en extra advokatfiskal och två extra fiskaler samt ett extra skrivbiträde i
andra tjänstegraden anser kollegium böra bibehållas jämväl under år 1919. Advokatfiskalsämbetets
arbetsberättelse för år 1916 giver vid handen att tillströmningen av
ärenden å advokatfiskalskontoret är stadd i ständig ökning.
_ Slutligen torde även under 1919 ett lantmäteribiträde böra vara anställt hos
kollegium, varjämte anordningen med äldsta tjänstgörande ledamoten såsom ordförande
å division mom ämbetsverket torde böra bibehållas.
Ett belopp motsvarande det för 1918 anvisade extra anslaget utöver kollega
stat till ersättning åt vikarier, arvoden åt tillfälliga biträden samt renskrivningskostnad,
eller 10,700 kronor torde böra anvisas även under 1919.»
Efter att liava framhållit, att enligt kollegiets mening ersättningen
till ovannämnda befattningshavare borde för år 1919 utgå efter samma
grunder som förut, lämnar kollegiet en sammanställning av de belopp,
Sjunde huvudtiteln. 7
som för uu ifrågavarande ändamål skulle bliva för nyssberörda år er- [3.]
forderliga. Sammanställningen, som fullt överensstämmer med den tablå
som legat till grund för beräkningen av anslagsbehovet för år 1918,
har följande utseende:
arvode för |
en ledamot såsom ordförande å division... |
kronor |
500 |
— |
|
ersättning |
till tre adjungerade ledamöter högst ......... |
» |
15,000 |
— |
|
arvode till |
eu extra advokatfiskal .................................. |
)> |
5,600 |
— |
|
» |
» |
ett lantmäteribiträde ..................................... |
)) |
5,6<>0 |
— |
y> |
» |
en extra arkivarie............................................. |
» |
5,000 |
— |
» |
fem extra notarier............................................ |
» |
19,500 |
— |
|
» |
» |
två extra fiskaler .......................................... |
7,800 |
— |
|
» |
ett extra skrivbiträde i andra graden ...... |
» |
1,550 |
— |
|
» » ersättning |
tre extra dito i första graden .................... för semestervikariat, arvoden åt tillfälliga |
» |
3,450 |
||
biträden |
samt renskrivningskostnåd ........................... |
» |
10,700: — |
Summa högst kronor 74,700: —
På grund av vad sålunda antörts och under åberopande av den
utförliga utredning rörande arbetsförhållandena inom ämbetsverket, som
lämnats i kollegiets förberörda skrivelse den 6 oktober 1916 och utförligt
återgivits i det vid propositionen nr 207 till 1917 års riksdag
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden, hemställer
kollegiet, under förutsättning att Kungl. Maj:t icke skulle finna skäl
att till 1918 års riksdag framlägga förslag till ny stat för kollegiet, att
Kungl. Maj:t måtte, för beredande under år 1919 av arvode för en ledamot
såsom ordförande å division i kollegiet samt för anställande hos
kollegiet för år 1919 av tre adjungerade ledamöter, en extra advokatfiskal,
ett lantmäteribiträde, en extra arkivarie, fem extra notarier, två
extra fiskaler, ett extra skrivbiträde i andra graden och tre extra skrivbiträden
i första graden ävensom för ersättande av övriga av bemälde
befattningshavares anställande föranledda kostnader, hos riksdagen göra
framställning om beviljande på extra stat för år 1919 av ett anslag av
högst 74,700 kronor.
I händelse av riksdagens bifall till detta förslag hemställer kollegiet
därjämte, att enahanda föreskrifter i avseende å anslagets användning
m. m. som de för innevarande år gällande måtte utfärdas.
För egen del tillåter jag mig till en början meddela, att, Departements.
enligt vad jag inhämtat, ingen utsikt förefinnes för att löneregle- ehefen''
8 Sjunde huvudtiteln.
[3.] ringskommittén hinner avgiva utlåtande över kollegiets förslag till ändringar
i ämbetsverkets ordinarie stat ens under sådan tid, att frågan
kan föreläggas detta års riksdag. Kommitténs tid har nämligen
under det gångna året varit och är alltjämt till det yttersta tagen i anspråk
för andra frågor av än mera brådskande natur. I sådant hänseende
tillåter jag mig nämna, att kommittén, förutom en mångfald
smärre ärenden, har under behandling bland annat de vidlyftiga frågorna
om lönereglering för läkare, sysslomän och annan personal vid hospitalen
samt lärarelönenämndens betänkande, i vilka båda ämnen utlåtande
torde kunna avgivas i sådan tid, att förslag kan avlåtas till innevarande
års riksdag. Under sådana omständigheter och då det synes mig uppenbart,
att kammarkollegiet för uppehållande av arbetets ostörda gångunder
år 1919 icke kan undvara enahanda förstärkning av sina arbets”
krafter som medgivits för år 1918, torde någon annan utväg knappast
stå öppen än att jämväl för år 1919 hos riksdagen begära anvisande
av de för ändamålet erforderliga medlen å extra stat.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,
att för beredande under år 1919 av arvode fölen
ledamot såsom ordförande å division i kammarkollegiet
samt för anställande hos kollegiet för år
1919 av tre adjungerade ledamöter, en extra advokatfiskal,
ett lantmäteribiträde, en extra arkivarie, fem
extra notarier, två extra fiskaler, ett extra skrivbiträde
i andra graden och tre extra skrivbiträden i första
graden ävensom för ersättande av övriga av bemälda
befattningshavares anställande föranledda kostnader
på extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag,
högst.............................................................. kronor 74,700.
3. Ordnande av vissa kammarkollegii andra arkivkontor tillhörande
handlingar.
[4.] Med anledning av en av kammarkollegiet i skrivelse den 1 decem
fdlsakalmal
ker ,1911 &Jorcl framställning om beredande av medel till ersättning åt
kollega andra tillfälligt biträde å kollegiets dåvarande aktuariekontor, numera dess
uuhörandl andra arki.vko.ntor7 för ordnande av vissa äldre handlingar, föreslog
handlingar. Kungl. Maj.t i eu den 29 mars 1912 avlåten proposition (nr 153) riks
(extra
anslag.)
9
Sjunde huvud titeln.
dagen, bland annat, att på extra stat för år 1913 för berörda ändamål
anvisa ett belopp av 1,500 kronor.
Beträffande den utredning-, som i detta hänseende förebragtes, och
vad av dåvarande chefen för finansdepartementet i ärendet yttrades, anhåller
jag att få hänvisa till det vid propositionen fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över finansärenden berörda den 29 mars.
I skrivelse den 30 maj 1912 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens sjunde huvudtitel anförde riksdagen, att det syntes
riksdagen för bringande av ordning och reda i ifrågavarande handlingar
nödvändigt att, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, därför anställa särskild
person, då det med hänsyn till det omfattande arbete, som synbarligen
vore därmed förbundet, icke kunde förväntas, att detsamma skulle kunna
medhinnas av ämbetsverkets ordinarie personal utan åsidosättande av
övriga göromål. I fråga om den ersättning, som ansetts böra utgå till
en dylik person, hade riksdagen intet att erinra; och anvisade riksdagen
alltså på extra stat för år 1913 för ordnande av vissa till kammarkollegiets
aktuariekontor hörande handlingar ett belopp av 1,500 kronor.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar anvisade
riksdagen sedermera för vartdera av åren 1914 och 1915 enahanda
belopp för samma ändamål.
Sedan kollegiet i skrivelse den 30 september 1914 hos Kungl.
Maj: t gjort framställning om beredande av ytterligare medel för ifråga-,
varande ordningsarbete och därvid, enär dåinera med visshet kunde
förutses, att arbetet kornme att kräva åtminstone sex år, hemställt om
förslag till riksdagen att för arbetets fortsättande och avslutande på
extra .stat för vart och ett av åren 1916, 1917 och 1918 anvisa ett
belopp av 1,500 kronor, har med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställningar riksdagen för vartdera av åren 1916, 1917 och 1918
anvisat sagda belopp för omförmälda ändamål. Vad beträffar det för
sistnämnda år anvisade anslaget har kollegiet fått sig anbefallt att vidtaga
nödiga åtgärder för anslagets användning för avsett ändamål, varjämte
statskontoret erhållit befallning att till kollegiet på rekvisition i
mån av behov utanordna anslagsbeloppet.
Ifrågavarande arbete, vars utförande under åren 1913 — 1915 var
anförtrott åt filosofie licentiaten Wilhelm Westling mot ett arvode av
125 kronor för månad och med skyldighet till fem timmars arbete å
tjänsterummet varje söckendag, har från och med 1916 varit uppdraget
åt ett därför särskilt anställt kvinnligt biträde, som med en daglig
arbetstid å tjänsterummet av sex timmar därför åtnjuter nyssnämnda
Bihang till riksdagens ''protokoll 1918. 1 samt. 2
[4-]
[4-]
Kammar
kollegium.
Departementschefen.
10 Sjunde huvudtiteln.
månatliga arvode. Jämlikt nådigt bemyndigande har kollegiet under
år 1917 beviljat sagda biträde kostnadsfri semester under tre veckor.
1 skrivelse den 28 augusti 1917 bär nu kammarkollegiet gjort
I ramstå Ilning om anvisande av anslag för ändamålet ifråga jämväl för
år 1919.
dill stöd för framställningen anför kollegiet, att ifrågavarande ordningsarbete,
som varit mera tidskrävande än det varit möjligt för kollegiet
att förutse, med visshet icke kunde väntas bliva slutfört före 1919
års utgång. Beträffaude anslagets storlek anser kollegiet, att detsamma
bör sättas till 1,550 kronor, motsvarande det arvode, som plägar utgå
till å extra stat uppförda kvinnliga biträden av andra graden. Kollegiet
uttalar vidare, att det för arbetets utförande anställda kvinnliga biträdet
bör,''i likhet med vad som redan beviljats för år 1918, komma i åtnjutande
av en månads kostnadsfri ledighet.
Mot kammarkollegiets framställning om anslag för nu ifrågavarande
ändamål jämväl för år 1919 har jag intet att erinra; och finner
jag mig, på de av kollegiet anförda skäl, jämväl böra tillstyrka förslaget
om anslagsbeloppets höjning från 1,500 till 1,550 kronor.
Rörande den ifrågasatta semesterledigheten vill jag — i likhet
med vad som gjordes då frågan om anslag för år 1918 för nu omförmälda
ändamål för Kung! Maj:t anmäldes — erinra, att genom medgivande
av sådan rätt statsverket icke åsamkas någon särskild kostnad,
enär någon vikarie under semestertiden icke lämpligen lärer kunna
förordnas.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Majrt måtte föreslå riksdagen,
att för ordnande av vissa till kammarkollegiets
andra arkivkontor hörande handlingar på extra stat
för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
Högst ........................................................... kronor 1,550.
Sjunde huvudtiteln.
11
Statskontoret.
[5.]
Stats
kontoret.
(ordinarie
anslag.)
4. Statskontoret.
I avlöningsstaten för statskontoret finnas för närvarande uppförda
tre kvinnliga biträden, därav två av andra eller s. k. högre och ett av
första eller s. k. lägre lönegraden.
Statskontoret har nu i skrivelse den 27 september 1917 gjort
framställning om uppförande i staten av ytterligare två kvinnliga biträden,
ett av vardera högre och lägre graden. Därjämte har statskontoret
hemställt om höjning av det i avlöningsstaten upptagna anslaget till
amanuenser, vikariatsersäftning in. in. lör att bereda möjlighet till anställande
av ytterligare en amanuens hos ämbetsverket samt för bestridande
av ökade kostnader för renskrivning.
I sin berörda skrivelse har statskontoret härom anfört följande: statskontoret.
»Enligt den för statskontoret nu gällande staten är ett belopp av 33,200
kronor avsett till amanuenser, vikariatsersäftning, renskrivning och flitpenningar.
Under de senaste åren har emellertid detta belopp befunnits otillräckligt, i följd
varav Eders Kungl. Maj:t på statskontorets framställning anvisat medel till förstärkning
av anslaget, nämligen för år 1915 5,000 kronor enligt nådigt brev den
3 december samma år, och för år 1916 6,000 kronor enligt nådigt brev den 12
december sistnämnda år; och även för innevarande ar torde statskontoret bliva
nödsakat att hos Eders Kungl. Maj:t gorå framställning om erforderlig fyllnad i
anslaget. . , .
En väsentlig anledning till otillräckligheten av ifrågavarande anslag till amanuenser,
vikariatsersäftning m. in. har varit, att statskontoret på grund av göromålens
stadiga tillväxt funnit nödvändigt att i större utsträckning än förut anlita
kvinnliga extra biträden, särskilt å första utgiftsbyrån, där från och med december
1915 ett dylikt biträde mot ersättning av 125 kronor i månaden varit sysselsatt
med anordningars utskrivande och bokföring in. in., samt å registratorskontoret,
varest sedan några år tillbaka ett kvinnligt biträde mot timpenning utfört registre
ringsarbete
och dylikt. ,, , , , ,
Då erfarenheten nu med full klarhet givit vid handen, att behovet av dessa
bägge biträden är av konstant natur och att de för arbetets behöriga gång icke
kunna undvaras, anser statskontoret nödigt att ifrågavarande befattningar uppföras
ä ämbetsverkets ordinarie stat, varvid den å första utgiftsbyrån behövliga biträdesbefattningen
på grund av därmed förenat bokföringsarbete bör ini ättas till en befattning
av andra lönegraden med 1,600 kronors begynnelseavlöning, varemot registrator^
skrivbiträde, som skulle användas dels till förande av register över registrator^
diarier, dels ock till vanligt renskrivningsarbete, torde kunna åtminstone
tills vidare avlönas enligt den lägre löneskalan.
12
Sjunde huvudtiteln.
Men även beträffande statskontorets manliga extra biträden kräves en åkning
w,rfe Trke S Am° amanue1,lsfir äro för närvarande tre anställda å riksboksluts
va
ä nn^ndsmansexpeditionen, en å kansliet, en å fondbyrån och en å första
utgiftsbj rån, vaijamte, alltsedan andra utgiftsbyrån inrättades år 1914, en amanuens
vant gemensam för forsta och andra utgiftsbyråerna. Sistnämnda anordning har
vidmakthålla''^ raV &öromåle?s ökninS visat “g ick(‘ längre vara möjlig att
vidmakthålla, då nämligen dels revisorn å andra utgiftsbyrån behöver ett amanuens
bitrade,
som odelat agnar sig åt uppgiften att biträda honom med granskning av
inkommande rekvisitioner in. in., dels ock för de å första utgiftsbyrån anställda tre
nämnda''byrå^'' aVaS ^ amanuenser'' som helt ä8''na si8 åt dylikt arbete å sist
Statskontoret
anser det därför nödvändigt att antalet amanuenser ökas till
tio, darav två placeras å första och eu å andra utgiftsbyrån. Då amanuensernas
arvoden för närvarande utgå med lägst 1,500 och högst 2,000 kronor samt statskontoret
med hänsyn till de nuvarande amanuensernas tjänsteålder finner skäligt
att antalet av de amanuenser, som avlönas med högsta beloppet, ökas med en.
skulle alltså för nu angivna ändamål statskontorets anslag till amanuenser in. in.
behova okas med 2 000 kronor. Om i enlighet med statskontorets ovan framställda
förslag ytterligare två kvinnliga biträdesbefattningar uppföras å ordinarie stat med
begyxmelseavlomng å tillhopa 2,800 kronor, beredes visserligen härigenom lättnad i
nyssnämnda anslag till amanuenser m. in. Men detta oaktat är ställningen för närvarande
sådan, att detta anslag, långt ifrån att kunna minskas, i stället kräver
ökning, icke blott med ovanberörda belopp å 2,000 kronor till ytterligare en amanuensaviomng,
utan även därutöver med minst 5,000 kronor. Skälen härtill äro flera.
7. samma raån som antalet av statskontoret avgivna underdåniga utlåtanden och
Övriga utgående expeditioner allt jämt stiger, ökas kostnaden för sådan renskrivning
som ej medhmnes av de ordinarie skrivbiträdena. A räntekammaren erfordras,’
utöver därstädes befintliga tre extra kvinnliga biträden med mera fäst anställning
under större delen av året tillfälliga biträden för att räkenskaperna skola inom
behörig tid medhinnas Till ersättning och flitpenningar åt de extra ordinarie
tjänstemännen utan fast arvode krävas ökade belopp, därest statskontoret i konkurrensen
med andra ämbetsverk skall kunna påräkna lämpliga och uppövade vikarier
vid semester- eller annan ledighet för de ordinarie tjänstemännen.
Den höjning i statskontorets ordinarie anslag, varom ämbetsverket nu tillåter
sig att gorå framställning, uppgår alltså till sammanlagt 9,800 kronor, därav 2,800
kronor till begynnelselöner åt två ordinarie kvinnliga biträden, samt 7,000 kronor
penningar” &V ans aget amanuenser, vikariatsersättning, renskrivning och flit
.
... ,. ^ grund av vad sålunda anförts och då enahanda medelsbehov till fullo
SgVeda# lTev, ,19% får statskontoret i underdånighet hemställa, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå nästinstundande riksdag att medgiva
?els att f statskontorets stat må från och med år 1919 uppföras ytterligare
tvä kvinnliga bitradesbefattnmgar, en av första och en av andra lönegraden
dels att för sådant ändamål samt för ökning med 7,000 kronor av anslaget
till amanuenser vikariatsersättning, renskrivning och flitpenningar det för statskontoret
i riksstaten uppförda ordinarie anslaget måtte från och med år 1919 höjas
med 9,800 kronor. •
Sjunde huvudtiteln. IS
dels att för tillgodoseende redan under år 1918 av det nu anmälda behovet av r''5 j
ökade arbetskrafter in. in. ett extra förslagsanslag, högst, å 9,800 kronor mätte
beviljas antingen å tilläggsstat för år 1918 eller ock a 1919 års riksstat med rätt
för Éders Kungl. Maj:t att disponera beloppet redan år 1918,
dels ock att förenämnda kvinnliga biträde å första utgiftsbyrån måtte, därest
hon blir ordinarie innehavare av en från 1919 års början inrättad biträdesbefattning
av andra lönegraden, få för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig sin förutgående
tjänstgöring under åren 1916 och 1917.»
Innan jag närmare ingår på statskontorets berörda framställning,
ber jag få erinra om den ännu svävande frågan angående inrättande
av ett riksrevisionsverk, till vilket bland annat statskontorets riksbokslutsbyrå
skulle överflyttas.
Det förslag, som i sådant avseende utarbetats av särskilda sakkunniga
och som varit remitterat till de myndigheter, vilka särskilt
berörts av detsamma, bär ännu icke varit föremål för slutlig prövningav
Kungl. Maj:t och torde icke kunna göras till föremål för framställning
till instundande riksdag. Under sådana omständigheter kan man
vid beräkningen av det för riksbokslutsbyrån erforderliga anslag för år
1919 utgå därifrån, att byrån alltjämt under nämnda år kommer att
som hittills tillhöra statskoutoret.
Vad därefter angår statskontorets förutnämnda framställning, framgår
av densamma, att ämbetsverkets behov av ytterligare två kvinnliga
biträden utöver dem, som för närvarande finnas uppförda å ordinarie
stat, måste anses vara stadigvarande, och har jag därför intet att erinra
emot statskontorets förslag, att nämnda två befattningar från och med
år 1919 upptagas i ämbetsverkets ordinarie stat. De arbetsuppgifter,
som skulle påvila det för första utgiftsbyrån avsedda biträdet, synas
betinga befattningens upptagande i högre graden med en begynnelselön
av 1,600 konor, under det att registratorns biträde torde böra uppföras
i lägre graden med en begynnelselön av 1,200 kronor.
De allmänna villkoren och bestämmelserna för vissa biträdesbefattningar
å domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater böra
givetvis göras tillämpliga på berörda nya befattningar.
Icke heller har jag något att invända emot statskontorets framställning
om höjning från och med år 1919 av det ordinarie anslaget till
amanuenser, vikariatsersättning, renskrivning och flitpenniugar med ett
belopp av 7,000 kronor. Den nu tillämpade anordningen, att en amanuens
är gemensam för två av ämbetsverkets byråer, måste givetvis vara mindre
lämplig, och vad angår det ökade behovet av medel till bestridande av
kostnader för renskrivning ber jag få erinra, att Eders Kungl. Maj:t, i
lie-parte
mentschefen.
14 Sjunde huvudtiteln.
[5.] enlighet med en av statskontoret gjord framställning, den 21 december
1917 av tillgängliga medel anvisat ett belopp av 8,000 kronor såsom
fyllnad i ovannämnda anslag under år 1917, med befallning till statskontoret
att sedermera anmäla beloppet till ersättande.
Behovet av anslag för nu berörda ändamål måste förvisso anses
trängande, och statskontoret har också begärt, att medel för samma
ändamål måtte på extra stat beredas redan för år 1918. Då emellertid
av riksdagen beviljade medel knappast torde kunna bliva disponibla
förrän den 1 nästkommande april, har jag icke ansett mig kunna tillstyrka,
att framställning göres till riksdagen om beviljande av större
belopp för år 1918 än som motsvarar tiden från och med nyssnämnda
den 1 april till årets slut eller sålunda 7,350 kronor, vilket belopp,
i överensstämmelse med den föreslagna ändrade ordningen beträffande
anslag, avsedda att disponeras redan under löpande år, torde böra äskas
å tilläggsstat för år 1918. Framställning härom torde jag få göra framdeles
under dagens lopp.
Slutligen har statskontoret hemställt, att det kvinnliga biträde, som
för närvarande och sedan december månad år 1915 är anställt å ämbetsverkets
första utgiftsbyrå för utförande av de åligganden, som skulle
komma att påvila innehavaren av den ifrågasatta nya biträdesbefattningen
av högre lönegraden, måtte, därest hon blir ordinarie innehavare av
sistnämnda biträdesbefattning, få för vinnande av ålderstillägg räkna sig
tillgodo sin förutgående tjänstgöring hos ämbetsverket under åren 1916
och 1917.
I sak har jag häremot intet att erinra, helst som medgivanden av
dylik innebörd i ett flertal liknande fall blivit av riksdagen meddelade.
Medgivandet synes mig dock böra lämnas under sådan form, att även
tjänstgöring under år 1918 må få på enahanda sätt tillgodoräknas för
vinnande av ålderstillägg.
På grund av jag sålunda anfört får jag alltså hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva,
att å statskontorets ordinarie stat må från och
med år 1919 uppföras:
ytterligare ett kvinnligt biträde av högre av -
löningsgrad med avlöning av............ kronor 1,600: —
därav lön ................................................ » 900: —
tjänstgöringspenningar ........................ » 550: —
ortstillägg ............................................... j> ISO: —
15
Sjunde lmv udtitelu.
ytterligare ett kvinnligt biträde av lägre av -
löningsgrad med avlöning av............ kronor 1,200: —
därav lön » 700: —
tjänstgöringspenningar ...................... » 350: —
orts tillägg............................................ » 150:—;
att en var av nämnda tjänstinnehavare må äga
rätt till två ålderstillägg till lönen, vartdera å kronor
200, efter respektive fem och tio år; samt
att det å statskontorets ordinarie stat uppförda
anslaget till amanuenser, vikariatsersättning, renskrivning
och flitpenningar, nu ............ kronor 33.200: —
måtte från och med år 1919 höjas
med ..................................................... » 7,000: —
till....................................................... » 40,200: —;
dels förklara,
att berörda ålderstillägg skola utgå av det under
sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg;
att
för de nya kvinnliga biträdena skola lända
till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller kunna
varda utfärdade angående allmänna villkor och bestämmelser
att gälla för de å vissa domstolars, ämbetsverks
och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar;
samt
att därest det av mig omnämnda å statskontorets
första utgiftsbyrå för närvarande anställda extra kvinnliga
biträdet befordras till ordinarie innehavare av den
nya befattningen såsom kvinnligt biträde av högre
lönegraden från och med ingången av år 1919, hon
må för vinnande av ålderstillägg räkna sig tillgodo den
tjänstgöring hos ämbetsverket omedelbart före sistnämnda
tidpunkt, varunder hon utfört arbete av samma
beskaffenhet, som avsetts för innehavare av nämnda
nya biträdesbefattning.
Vid bifall till de av mig föreslagna förhöjningarna i staten för
statskontoret kommer det i riksstaten upptagna ordinarie anslaget till
statskontoret, nu utgörande ............................................ kronor 169,000: —
att uppgå till....................................................................... » 178,800: —
16
Sjunde huvudtiteln.
[6.]
Förstärkning
av arbetskrafterna
å
statskontorets
riksbokslutsbyrå.
m. m.
''''extra anslag.)
Departements
chefen.
5. Förstärkning av arbetskrafterna a statskontorets riksbokslutsbyrå in. in.
Under tiden från och med den 1 maj 1916 till och med den 31
december 1917 hava å statskontorets riksbokslutsbyrå varit anställda
dels en extra förste revisor och dels ett extra kvinnligt biträde, sedan
1916 års riksdag ställt erforderliga medel till disposition.
Utgifterna för denna arbetsförstärkning utgjorde, för år räknat,
arvode till den extra förste revisorn 5,600 kronor, ersättning till vikarie
under semester för honom 225 kronor samt arvode till det extra kvinnliga
biträdet 1,150 kronor, således sammanlagt 6,975 kronor eller i avrundat
tal 7,000 kronor.
Denna förstärkning av arbetskrafterna å riksbokslutsbyrån har varit
föranledd därav att till följd av budgetens stegring och rikshuvudbokens
tillväxt arbetet med riksbokslutet i hög grad ökats och avslutandet av
rikshuvudboken alltmer försenats. För att rikshuvudboken må kunna
vara tillgänglig för granskning av statsrevisorerna å bestämd tid, den
1 oktober, har övertidsarbete i stor utsträckning erfordrats. Förstärkningen
av arbetskrafterna skulle möjliggöra, att rikshuvudbokens avslutande
kunde medhinnas tidigare än förut varit fallet, varjämte det
av statsrevisorerna framhållna önskemålet, att den s. k. statsliggaren
måtte kunna utgivas i början av mars månad, skulle vinnas utan särskild
kostnad.
Med bifall till en av Kungl. Maj:t gjord framställning beviljade
även nästlidet års riksdag för ifrågavarande ändamål på extra stat för
år 1918 ett förslagsanslag av högst 7,000 kronor.
Statskontoret har nu i skrivelse den 24 augusti 1917 gjort framställning
om beredande av medel för ifrågavarande ändamål för år 1919
till enahanda belopp som för innevarande år, och har statskontoret därvid
framhållit, att de skäl, som tidigare legat till grund för beviljande
av anslag för ändamålet, med all säkerhet torde komma att äga oförminskad
giltighet även beträffande år 1919.
Då behovet av ifrågavarande personalförstärkning sålunda torde
komma att förefinnas även under år 1919, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till förstärkning av arbetskrafterna å statskontorets
riksbokslutsbyrå med en extra förste revisor
och ett extra kvinnligt biträde på extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag, högst kronor 7,000.
Sjunde huvudtiteln.
17
Mynt- och justeringsverket.
6. Mynt- och justeringsverket.
I skrivelse den 15 september 1915 bär mynt-och justeringsverket [7.]
gjort fr;iinställning angående ökning av dess arbetskrafter samt regie- ^"ef5®cgÄ
ring, i angivna hänseenden, av avlöningsförhållandena vid verket. verket.
Sedan berörda skrivelse jämte vissa senare bån mynt- och juste- (ordinarie
ringsverket till Kungl. Maj:t inkomna framställningar remitterats till anslag.’)
löneregleringsk''»mmittén, har sagda kommitté den 4 december 1917
avgivit utlåtande i ämnet.
Jag anhåller nu att få underställa ifrågavarande ärende Eders
Kungl. Maj.ts prövning.
I en den 26 februari 1909 till riksdagen avlåten proposition (nr Kwf^aM^s
101) föreslog Kungl. Maj:t, i anslutning till ett av 1902 års lönereg- j/oåV*
leiingskommitté avgivet betänkande, att dåvarande mynt- och kontroll- riksdag.
verken skulle förenas till ett verk, benämnt mynt- och justeringsverket,
till vilket från kontroll- och justeringsstyrelsen skulle överflyttas överinseendet
över justeringsväsendet i riket, varjämte Kungl. Maj:t framlade
förslag till avlöningsstat för det nya verket av -följande utseende:
K i |
o n |
o r |
|||
j 1 |
1 Lön j i |
Tjänst- ! |
Arvode 1 | |
Orts- tillägg |
Summa ; 1 |
j Myntdiivktfiren jämte fri |
5,600 |
2,500 |
I 8,100 ; |
||
; l förste ingenjör, jämte |
3,600 |
1,800 |
— |
5,400j | |
|
! 1 kamrerare, jämte fri |
3,100 |
1,600 |
4,700! |
||
1 1 ingenjör ................ |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 \ |
|
1 kassör ..................... |
2,200 |
1,500 |
- |
300 |
4,0001” |
1 mynlgravör............... |
— |
— |
2,500 |
— |
2,500 |
1 vaktmästare, jämle fri |
1 900 |
450 |
— |
1,350 |
|
Till vikariatsersättningar |
— |
— |
— - |
1,200 |
|
Summa |
1 _ |
| — |
1 - '' |
| — |
! 31,250 |
Bihang Ull riksdagens protokoll 1918. 1 |
sand. |
Efter 5 år kan lönen kojas
med 500 kronor och
efter 10 år med ytterligare
500 kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor, efter
10 år med ytterligare 500
kronor och efter 15 år med
än ytterligare 500 kronor.
i
3
18 Sjunde huvudtiteln.
[7.] Härjämte hemställde Kungl. Maj:t om godkännande av vissa när
mare
angivna villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i staten
angivna avlöningsförmånerna, bland vilka bestämmelser — i motsats
mot vad förut gällt beträffande befattningshavarna i mynt- och kontrollverken
— även upptagits förmån av fri semester, dock under den uttryckliga
förutsättningen, att av de tjänstemän, som åtnjöte fri bostad
och bränsle och vilka jämväl vore skyldiga att vara boende vid verket,
allenast eu i sänder finge vara semesterledig.
1909 års
riksdag.
I avsende å det framlagda löneregleringsförslaget hade riksdagen,
enligt vad dess skrivelse den 22 maj 1909 nr 7 utvisar, ett par erinringar
att framställa. Det belopp, vartill den myntdirektören och förste
ingenjören tillkommande förmånen av fri bostad och bränsle uppskattats
eller det tjänstemän i motsvarande lönegrader eljest tillkommande ortstillägg,
resp. 600 och 400 kronor, syntes riksdagen väl lågt. De föreslagna
avlöningarna borde med hänsyn härtill minskas med, för myntdirektören
300 kronor samt för förste ingenjören 200 kronor, vilka belopp
borde avdragas å själva lönen. Avlöningen för myntdirektören
skulle alltså bliva lön 5,300 kronor, tjänstgöringspenningar 2,500 kronor,
tillhopa 7,800 kronor, och begynnelseavlöningen för förste ingenjören
lön 3,400 kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor, tillhopa 5,200
kronor.
Jämväl kamrerarens avlöning syntes riksdagen med hänsyn till
ovanberörda honom tillkommande naturaförmåner kunna minskas med
100 kronor, vilket belopp borde avdragas å hans till 3,100 kronor föreslagna
lön.
Då emellertid riksdagen ansåge, att de sålunda gjorda nedsättningarna
av ifrågavarande tjänstemäns löner icke skäligen borde föranleda
minskning av de dem tillkommande pensioner, hade riksdagen i
särskilda vid staten fogade anmärkningar angivit, att pensionsunderlagen
skulle utgöra för myntdirektören lönen ökad med 300 kronor, för
förste ingenjören lönen ökad med 200 kronor och för kamreraren lönen
ökad med 100 kronor.
Beträffande de för vaktmästaren ifrågasatta avlöningsförmånerna
hade riksdagen däremot ej ansett sig böra vidtaga någon nedsättning,
med hänsyn till de särskilt stora krav, som måste ställas på denne befattningshavares
ordentlighet, redbarhet och duglighet; det ålåge honom,
bland annat, att inom staden transportera myntposter.
Jämväl i övrigt vann det framlagda förslaget riksdagens godkännande.
Sjunde huvudtiteln. 1"
Deri 18 juni 1910 utfärdades instruktion för mynt-och justeringsverket.
1 denna instruktion § 4 angåvos enahanda kompetensfordringar
för myntdirektören, förste ingenjören, kamreraren och ingenjören, dock
att för kamreraren dessutom fordrades ådagalagd förfarenhet i bokföring.
I kungl. kungörelsen den 23 oktober 1914 angående ändrad lydelse av
nämnda paragraf angives såsom kompetenstordringar för kamreraren.
»dels att hava avlagt examen inom juridisk fakultet dels ock att hava
ådagalagt förfarenhet i bokföring».
Jämlikt § 7 i ovanberörda instruktion, sådan denna paragraf lyder
enligt kungl. kungörelsen den 18 oktober 1912, åligger det förste ingenjören
att
utföra de proberingar å guld, silver, koppar, brons, krätser m. m.,
som erfordras för mynt- och medalj tillverkningen eller eljest för verkets
egen verksamhet,
biträda myntdirektören vid utövandet av tillsynen över mynt- och
medalj till verkningen,
hava närmaste befattningen med och tillsynen å det behöriga verkställandet
av dels proberingen och värderingen av guld och silver, som
för sådant ändamål inlämnas till verket, ävensom proberingen och kontrollstämplingen
av guld- och silverarbeten, dels ock justeringsgöromålen,
samt
själv deltaga i proberings-, värderings- och justera!gsarbetet.
Kamreraren åligger, jämlikt § 8 i omförmälda instruktion, att
hava närmaste uppsikten över bokföringen vid verket och med
biträde av kassören verkställa bokslut,
debitera avgifter till verket, vilka stå i samband med mynt- och
medalj tillverkningen,
föra smältböckerna,
själv utföra eller övervaka in- och utvägningarna vid verkstäderna
samt föra anteckningar däröver,
övervaka de präglade myntens uppräkning, granskning och uppvägning
samt föra journal över uppräkningen och uppvägningen,
föra erforderliga förteckningar över guld, silver och mynt, som
finnas i verkets förvaringsvalv, samt över inventarier, medalj stämplar £ d.,
efter uppdrag ombesörja upphandlingen av förbrukningsartiklar samt
biträda myntdirektören vid vården av den statsverkets egendom,
som upplåtits åt verket.
Enligt § 9 i meranämnda instruktion åligger det ingenjören att
20 Sjunde huvudtiteln.
r 7 -i
biträda vid de vid verket förekommande proberings-, värderings-,
kontrollstämplings- och justeringsgöromåi samt
debitera avgifter för probering, värdering, kontrollstämpling och
justering.
Mu"crinCs- ■ 1 Siu underdåniga skrivelse den 15 september 1915 har mynt- ocli
v£ketTfr!m- justeringsverket — under anförande, att de då gångna 5 Vä åren av
ställning den dess verksamhet visat, att dess ordinarie tjänstemannapersonal vore för
liten, och under hänvisning till en skrivelsen bifogad promemoria _
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition om
duande. av verkets tjänstepersonal med en andragradstjänsteman, en
förste ingenjör (justeringsingenjör), och en förstagradstjänsteman, eu
ingenjör.
Därjämte bär verket hemställt, att myntdirektörens löneförmåner
måtte ökas med 1,000 kronor och själva lönen sättas till 6,000 kronor,
samt att pensionsunderlaget för kamreraren måtte bestämmas till 4,600
kronor, liksom ock att kamrerarens lön och tjänstgöringspenningar måtte
bestämmas till respektive 2,800 och 1,800 kronor.
I omförmälda promemoria framhålles, att på grund av otillräckligheten
av ordinarie personal extra arbetskraft i ej ringa utsträckningbehövt
anlitas. ''
Efter erinran om de förste ingenjören och ingenjören åliggande
göromål påpekas, hurusom på dessa båda tjänstemän arbetet med proberingen
och värderingen av guld och silver, kontrollstämplingen av guldoch
silverarbeten samt justeringen vilade.
Dessa arbeten hade .emellertid, sedan mynt- och justeringsverket
började sin verksamhet, ökats i betydlig grad.
Genom de nya bestämmelser, som stadgats genom en från och
med den 1 januari 1913 gällande ny förordning angående kontroll å
guld- och silverarbeten, hade skrivelsernas antal till och från vederbörande
kontrollstämplings förrättare av guld- och silverarbeten i landsorten,
vilka stämplingsförrättare numera även tillsattes av mynt- och
justeringsverket, blivit betydligt flera och mer omfattande, varjämte
genom den nya föreskriften om anmälningsskyldighet för tillverkare och
försäljare av guld- och silverarbeten uppstått ett omfattande och tidsödande
registreringsarbete. Sålunda hade under åren 1913 och 1914
samt halva år 1915 1,291 dylika anmälningar inkommit till verket.
Arbetet med proberingsgöromålen hade även ökats högst väsentligt.
Så utfördes för utrönande av halten å de kontrollstämplade arbetena
Sjunde huvudtiteln. 21
cell å inlämnat gods under år 1910 19,670 proberingar och under år
1914 25,158.
Göromålen med justeringsarbetet, som utgjordes av justering av inlämnat
justeringsgods, såsom vikter, vågar, areometrarm. in., samt beredning av
ärenden och uppsättning av förslag till skrivelser rörande justeringsgöromålen,
hade även betydligt ökats, dels genom ökat antal justeringsgods,
som vuxit från 11,882 år 1910 till 14,216 år 1914, dels genom
det tillvägagångssätt vid justeringen, som visat sig nödvändigt att använda
vid justeringen av areometrar och som tillämpats från och med
år 1914. Då vidare blivit bestämt, att areometrar hädanefter vore underkastade
periodisk omjustering, kornme göromålen därmed att än mer
ökas. Sålunda hade under första hälften av år 1915 för justering, omjustering
eller undersökning inlämnats 777 areometrar, under det att
under de 5 föregående åren hela antalet justerade och undersökta areometrar
i medeltal varit -320 per år.
Till justeringsgöromålen hörde också att hava uppsikt över den
staten tillhöriga justreringsmateriel, justerarna innehade. För att utöva
tillsynen över denna materiel hade förut varit tillsatta justeringskontrollörer,
som besökt ]usterarna och då översett och omjusterat densamma.
Emellertid hade det åsyftade resultatet med denna tillsyn icke
ernåtts, beroende därpå, att justeringskontrollörerna icke på, sina resor
kunnat medföra tillräckligt noggranna mätnings- och vägningsredskap
för justeringen av justerarnas arbetslikare. I stället hade sa förfarits,
att dels denna justering verkställts av myntdirektören under dennes
tjänsteresor, dels verket tid efter annan låtit verkställa nämnda justering
vid verket genom sina tjänstemän; till följd av bristande tid hade emellertid
denna justering av likarne ej kunnat ske i den omfattning och så
ofta, som varit önskvärt.
Enligt vad i promemorian vidare anföres, framginge ökningen
i verkets arbetsbörda från år 1910 även med stor tydlighet av nedanstående
siffror, som utvisade antalet »inkomna och utgående diarieförda
ärenden»:
År |
Inkommande ärenden |
Utgående trenden |
1910 |
590 |
304 . |
1913'' |
1,240 |
585 |
1914 |
1,248 |
560 |
1915 (ha s |
halvåret) 747 |
295 |
De diarieförda ärendenas antal hade sålunda ungefär fördubblats
sedan år 1910.
22
Sjunde huvudtiteln.
Eu följd av denna ökning av göromålen hade varit den, att förste
ingenjören endast tillfälligtvis haft tid och tillfälle att deltaga i justeringsgöromålen,
som nästan uteslutande handlagts av ingenjören med
biträde av extra ordinarie tjänstemän. Till följd av justeringsgöromålens
vidlyftiga beskaffenhet hade icke heller ingenjören hunnit med
det honom i instruktionen särskilt ålagda arbetet att debitera avgifterna
för kontrollstämplingen, vilket i medeltal krävde 2 å 3 timmar dagligen;
denna debitering hade därför måst överlämnas till en e. o. tjänsteman,
som på ingenjörens ansvar verkställt densamma. Ingenjören hade ej
heller annat än undantagsvis kunnat deltaga i det dagliga arbetet med
proberingsgöromålen.
Eu föi stärkning av arbetskrafterna inom mynt- och justeringsverket
måste därför anses vara av behovet synnerligen påkallad, och
borde denna förstärkning givetvis ske genomsökning av antalet ordinarie
tjänstemän.
Härvid läge då närmast till hands, att en ny andragradstjänst inrättades
för handläggning av justeringsärendena, då dessa ärenden visat
sig helt kunna upptaga en tjänstemans arbetstid.
Härigenom vunnes ock den fördelen, att tre jämställda tjänstemän
iinge bereda och inför myntdirektören föredraga förekommande ärenden,
som lämpligast kunde indelas i tre klasser, nämligen 1) ärenden angående
probering, värdering och kontrollstämpling, 2) ärenden angående
justering samt 3) ärenden av allmän natur samt sammanhängande med
avgifter för myntning och medaljtillverkning.
förste ingenjören och kamreraren hade nu under sig var sin
förstagradstjänsteman. Det vore då synnerligen lämpligt att även den
nye förste ingenjören (justeringsingenjören) hade under sig en förstagradstjänsteman,
eu ny ingenjör. Behovet av en sådan tjänsteman
framginge tydligt av det antal e. o. tjänstemän, som verket måst begagna
sig av.
^ven nr synpunkten av att söka tillförskaffa verket goda arbetskrafter
syntes ett uppflyttande så vitt möjligt av e. o. tjänstemän på
ordinarie stat vara att förorda, och eu tillökning av verkets arbetskrafter
med en ordinarie tjänsteman torde icke vara tillfyllest för att
tillgodose det mest trängande behovet.
Beträffande avlöningsbeloppen borde den nye förste ingenjören,
anledning funnes att tilldela honom fri bostad och bränsle,
erhålla samma avlöning, som tillkomme andragradstjänstemän i de
centrala verken i allmänhet, och den nye ingenjören jämställas med den
nuvarande ingenjören.
Sjunde huvudtiteln. 23
Beträffande myntdirektörens, don nuvarande förste ingenjörens och
kamrerarens avlöningsförhållanden erinrades vidare, hurusom 11)09 års
riksdag funnit det belopp, vartill nämnde befattningshavare tillkommande
förmånen av fri bostad och bränsle uppskattats eller det tjänstemän
i motsvarande lönegrader eljest tillkommande ortstillägg, väl lågt
och förty minskat de avlöningsbelopp Kungl. Maj:t föreslagit.
1 promemorian framhålles, att förmånen av fri bostad och bränsle
rätteligen borde uppskattas till lägst 1,200 kronor och med hänsyn
till bostadslägenheternas beskaffenhet till samma belopp för dessa tre
tjänstemän.
Avlöningsförmånerna skulle då te sig på följande sätt:
Lön |
Tjänst- görings- penningar |
Uppskattat |
Summa |
|
Myntdirektören ............ |
5,300 |
2,500 |
1,200 |
9,000 |
Förste ingenjören ......... |
3,400 |
1,800 |
1,200 |
6,400 |
Kamreraren .................. |
3,000 |
1,600 |
1,200 |
5,800 i |
»Slutsumman» för myntdirektörens avlöningsförmåner bleve sålunda
motsvarande den lägre överdirektörsavlöningen, för kamrerarens
motsvarande en andragradstjänstemans avlöning och för förste ingenjörens
motsvarande en andragradstjänstemans avlöning, ökad med 600
kronor. Dessa 600 kronor kunde man, säges det i promemorian, mycket
väl anse, att förste ingenjören finge uppbära till följd därav, att
han enligt verkets instruktion vore myntdirektörens ställföreträdare.
För att emellertid bringa kamrerarens löneförmåner i överensstämmelse
med en tjänstemans av andra normalgraden borde hans lön
minskas till 2,800 kronor, men vid det förhållande, att den nuvarande
kamreraren hade Kungl. Maj:ts fullmakt på sin tjänst, borde i lönestaten
anteckuas, att, då han av sjukdom vore hindrad att uppehålla
sin tjänst, han skulle uppbära 200 kronor i lönefyllnad av reservationsanslaget
till bestridande av de med mynt- och justeringsverkets drift
förenade kostnader. I samband härmed borde hans pensionsunderlag
bestämmas till 4,600 kronor.
Beträffande myntdirektörens åligganden erinrades vidare, att dessa
vore av två olika slag, dels sådana, som under vanliga förhållanden
ålåge en chef för ett centralt ämbetsverk, dels ock sådana, som vore
24 Sjunde huvudtiteln.
av mera speciell natur, såsom ledandet av mynt- och medaljtillverkningen
vid myntets verkstäder samt uppsikten över och vården av den
statsverkets egendom, som blivit anvisad för mynt- och justeringsverket.
■Till följd därav hade man att fordra av myntdirektören såväl den
vetenskapliga kompetens, som borde fordras av varje chef för centralt
ämbetsverk, som ock den tekniska kompetens, som borde fordras av
ledaren för en industriell verksamhet.
Det påpekades härvid, hurusom en tekniskt bildad chef i statsförvaltningen
ansetts böra uppbära högre avlöning än en blott vetenskapligt
bildad. Då härtill komme, att göromålen vid verket i så ovanlig
grad stigit, syntes myntdirektören vara förtjänt av den högre
överdirektörsavlöningen, eller 10,000 kronor.
Såsom ytterligare skal till att myntdirektörens avlöning borde
höjas, anföres i promemorian, att vid senaste lönereglering den avlöning,
som slutligen bestämdes för myntdirektören, med ej mer än 486 kronor
30 öre överstege den avlöning, som förutvarande myntdirektören och
chefen för myntverket uppbar efter intjänt ålderstillägg, då hänsyn
nämligen toges till skyldigheten för nuvarande myntdirektören att
bidraga till sin egen pensionering; och detta ehuru myntdirektören och
chefen för mynt- justeringsverket vore chef såväl för förra myntverket
och för förra kontrollverket som ock för det från förra kontroll- och
justeringsstyrelsen överflyttade justeringsverket.
Avlöningsförmånen av 10,000 kronor borde fördelas i lön, 6,000
kronor, tjänstgöringspenningar, 2,800 kronor, och uppskattat värde av
förmånen av fri bostad och bränsle, 1,200 kronor.
Beträffande nuvarande förste ingenjörens kontanta avlöning uttalas
i promemorian den uppfattning, att några förändringar icke borde vidtagas
med densamma.
I fråga om vaktmästarens avlöning borde införas en uppskattningav
förmånen för honom av fri bostad och bränsle, vilken härvidlag
kunde sättas till 400 kronor.
Enär den i avlöningsstaten upptagna posten »Till vikariatsersättningar
1,200 kronor» visat sig väl knappt tilltagen, ansågs densamma
böra ökas med 1,000 kronor till 2,200 kronor.
I anslutning till vad sålunda framhållits framlades följande förslag
till avlöningsstat:
Sjunde huvudtiteln.
25
Uppskof- |
| |
||||||
Tjänat- |
tat värde |
1 |
|||||
Befattningskavaro |
Lön |
görings-penningår |
Arvode |
tillägg |
av förmå-nen av fri |
Summa '' 1 |
Anmärkningar |
kr. |
kr. |
kr. | |
|||||
kr. |
kr. |
kr. |
|||||
Myntdirektören ........ |
6,000 |
2,800 |
— |
— |
1,200 |
10,000 |
|
1 förste ingenjör2) ... |
3,400'') |
1,800 |
— |
— |
1,200 |
6,400 |
1 Efter 5 år kan lö-'' nen höjas med 500 1 kr. och efter 10 år |
1 d:o (justeringsing.) |
3,600 |
1,800 |
— |
400 |
— |
5,800 |
|
1 kamrerare3)............ |
2,800 |
1,800 |
— |
— |
1,200 |
5,800 |
1 medytterl. 500kr. |
Efter 5 år kan lö- |
|||||||
1 ingenjör ............... |
2,200 |
1,500 |
— |
300 |
4,000 4,000 |
nen köjas med 500 |
|
2,200 |
1,500 |
_ |
300 |
kr., efter 10 år |
|||
— |
|||||||
1 kassör .................. |
2,200 |
1,500 |
300 |
— |
4,000 |
500 kr. ock efter |
|
1 myntgravör............ |
2,500 |
— |
— |
2,500 |
i Efter 5 år kan lö- |
||
1 vaktmästare ......... |
900 |
450 |
— |
— |
400 |
1,750 |
} nen köjas med 1 100 kr. |
Till vikariatersättningar |
— — |
— — |
— |
— |
— |
2.200 |
|
Summa 46,450 |
l) Härav 600 kronor i ersättning såsom myntdirektörens ställföreträdare.
a) Pensionsunderlaget för denne förste ingenjör är 4,600 kronor.
3) Pensionsunderlaget för kamreraren är 4,600 kronor.
Enligt ett vid mynt- och justeringsverkets ovannämnda skrivelse
fogat protokollsutdrag har vid ärendets behandling förste ingenjören vid
verket låtit anteckna skiljaktig mening i så måtto, att enligt hans mening
högsta pensionsunderlaget för förste- ingenjören borde ökas med
2/3 av 600 kronor .eller till 5,000 kronor.
*
Från mynt- och justeringsverket hava sedermera till Kungl. Ytterligare
Maj:t inkommit ytterligare fyra skrivelser, daterade två den 30 september
1915, en den 8 oktober samma år och en den 26 september 1916, steringsverket.
vilka såsom delvis berörande nu ifrågavarande ämne överlämnats till
löneregleringskommittén* för att tagas i övervägande vid behandlingen
av förberörda löneregleringsförslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml.
4
[7-]
Direkt till
löneregleringskommittén
ingivna
framställningar.
26 Sjunde huvudtiteln.
I gitt ovannämnda utlåtande den 4 december 1917 meddelar nu
löneregleringskommittén till en början — efter att hava lämnat en redogörelse
för mynt- och ju sterings verkets tillkomst och utveckling ävensom
för innehållet i verkets till Kungl. Maj:t ingivna löneregleringsförslag —-att till kommittén inkommit en den BO oktober 1917 daterad skrift från
kamreraren i mynt- och justeringsverket 1. Eckerström, däri denne framhållit
vissa önskemål i sammanhang med frågan om reglering av avlöningsförhållandena
för verket, nämligen
att kamreraren måtte komma i åtnjutande av enahanda avlöningsförmåner
med dem, som förste ingenjören nu åtnjuter;
att förmånen av fri bostad för de tjänstemän vid mynt- och justeringsverket,
som vore i åtnjutande av denna förmån (myntdirektören,
förste ingenjören och kamreraren), borde åsättas ett betydligt lägre värde
än föreslagna 1,200 kronor;
att åt kamrerareu, vilken lämpligare borde benämnas sekreterare
och kamrerare, borde anförtros sådana arbeten, som ej vore av rent
teknisk natur, men som nu åvilade olika tekniska tjänstemän inom verket;
att den i gällande instruktion inhägna bestämmelsen därom, att av
de tre tjänstemän, som hade bostad vid verket, blott en i sänder finge
åtnjuta semester, måtte utgå ur instruktionen; samt
att felräkningspenningar borde tillerkännas kassören hos verket.
Vidare meddelar löneregleringskommittén, att i anledning av berörda
skrift myntdirektören till kommittén inlämnat en skrivelse av deu
24 november 1917, däri myntdirektören
dels berör förhållandena angående arbetsfördelningen inom verket,
dels beträffande semesterrätt för verkets tjänstemän ifrågasätter en
sådan ändring av härutinnan gällande bestämmeffer, att semester må,
på-sätt nu är fallet, åtnjutas, »dock med iakttagande av, att under dessa
tider alltid minst två tjänstemän skola vara vid verket boende»,
dels vidhåller sitt förslag i fråga om värdering av vederbörandes
bostadsförmåner samt kamrerarens avlöning,
dels ock förklarar sig sakna anledning tillstyrka uppförande å stat
av särskilda missräkningspenningar för kassören.
Härjämte har myutdirektören, enligt vad kommittén upplyser, på
begäran till kommittén inkommit med två skrivelser, den ena innehållande
uppgifter angående vid mynt- och justeringsverket anställd extra personal
och den andra med vissa statistiska uppgifter, kompletterande vad i angivna
hänseenden i ovanberörda skrivelse den 15 september 1915 meddelats.
Enligt den förra skrivelsen äro vid myntsalen anställda två extra
ordinarie tjänstemän, vid kontrollavdelningen tre extra ordinarie tjänste
-
Sjunde huvudtiteln. 27
män och ett biträde samt vid justeringsavdelningen en extra ordinarie
tjänsteman och ett biträde.
Enligt vad i don senare skrivelsen meddelats, hade antalet anmälningar
från tillverkare och försäljare av guld- och silverarbeten uppgått
är 1913 till 1,050, är 1914 till 194, år 1915 till 110, år 1910 till 115
och år 1917 under tiden till den 25 oktober till 114. Antalet utförda
proberingar å kontrollstämplat och proberat guld och silver, vilka år
1914 utgjort 25,158, uppginno år 1915 till 30,577 och år 1910 till
32,505. Antalet justeringsgods, som år 1914 utgjort 14,210, därav
310 areometrar, uppgick år 1915 till 13,118, därav 1,022 areometrar,
och år 1910 till 13,200, därav 1,382 areometrar. Antalet inkomna och
utgående diarieförda ärenden utgjorde år 1915 respektive 1,195 och
752 samt år 1910 respektive 1,225 och 804.
Efter erinran att mynt- och justeringsverkets framställning avsåge
dels en ökning av den ordinarie personalen vid verket med en förste
ingenjör och eu ingenjör dels ock viss reglering av avlöningsförhållandena
för några av verkets nuvarande ordinarie befattningshavare, anför
löneregleringskommittén i sitt merberörda utlåtande den 4 december
1917 i fråga om den förra delen av förslaget följande:
»Vad den förra delen av förslaget beträffar, skulle de justeringsgöromål, som
enligt instruktionen ingå bland de nuvarande förste ingenjör och ingenjör ''tillhörande
åligganden, överflyttas på de ifrågasatta nya befattningshavarna.
Av vad myntdirektören i nyssberörda framställning anfört och genom ovanberörda
skriftliga uppgifter sökt ytterligare ådagalägga samt vad kommittén genom
besök på stället vidare inhämtat har kommittén känt sig övertygad om behovet av
den begärda förstärkningen av verkets ordinarie personal.
Såväl med hänsyn till ökningen av verkets arbeten som ock i betraktande
av den relativt stora extra tjänstemannapersonal, varöver verket för närvarande
förfogar, måste förslaget i denna del anses skäligt, och kommittén vill följaktligen
för sin del förorda, att å ordinarie staten för mynt- och justeringsverket må uppföras
ytterligare två tjänster, nämligen en förste ingenjör och en ingenjör.
I fråga om avlöningsförmånerna för dessa nya befattningar har kommittén
ej anledning till erinran mot vad i detta avseende av myntdirektören hemställts
eller att den nye förste ingenjören skulle jämställas med andra gradens tjänstemän
och den nye ingenjören likasom den nuvarande erhålla en avlöning efter första normalgraden
vid centrala ämbetsverk.
Då kommittén sålunda förordar uppförande å stat av bemälda två nya befattningar,
förutsätter kommittén emellertid, att i instruktionen för verket bestämmelser
intagas, som reglera arbetsförhållandena i så måtto, att vederbörande befattningshavare
ej skola vara ovillkorligt bundna vid den avdelning, där de placerats,
utan skola vara skyldiga att efter chefens bestämmande biträda varhelst göromålens
ökade omfattning eller arbetets art sådant kräver.»
[7-]
Löner eg leHngskommittén.
28 Sjunde huvudtiteln.
Vad därefter angår den senare delen av det i mynt- och ju steril) gsverkets
framställning innefattade förslag, vilken avser jämkningar och
ändringar beträffande avlöningsförmånerna för vissa av de för närvarande
å stat uppförda befattningarna och resulterar i ett utarbetat förslag till
ny stat för verket, yttrar lönereglingskommittén:
»Enligt kommitténs mening torde organisationen av det ämbetsverk, varom
nu är fråga, med stor sannolikhet komma att influeras av åtskilliga dess verksamhet
berörande yttre förhållanden, vilka — i följd av den starka utveckling, som
på dithörande område försiggår och under den närmaste tiden otvivelaktigt kommer
att råda — kommittén för närvarande icke kan bedöma. Härtill kommer den omständigheten,
att verkets lokal- och nybyggnadsfråga är svävande, vilket förhållande
ej torde vara utan betydelse, då det gäller att pröva en reglering av den art som
den föreliggande. Med hänsyn till berörda omständigheter synes en nu genomförd
definitiv reglering av mynt- och justeringsverkets stat knappast hava utsikter att
bliva beståndande för någon längre tid framåt. I följd därav måste kommittén
anse tidpunkten icke vara inne att närmare ingå på frågan om en dylik reglering,
alltså omfattande samtliga befattningshavares avlöningsförmåner, utan torde densamma
böra anstå tills förhållandena i fråga om verkets lokala förläggning och dess
utveckling under den närmare framtiden vunnit större fasthet.
Dock får kommittén härvid göra undantag för den å verkets stat uppförda
vaktmästarbefattningen. Denne tjänstinnehavares avlöningsförhållanden komma
nämligen att beröras i det betänkande, som kommittén i anledning av särskild
kungl. remiss har för avsikt att inom den närmaste tiden avgiva rörande vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare.
Om kommittén sålunda av anförda skäl ej anser några ändringar nu böra
vidtagas beträffande avlöningsförmånerna för vissa av de för närvarande å stat uppförda
befattningarna, så föreligga dessutom andra omständigheter av den beskaffenhet,
att det framlagda förslaget till dylika ändringar icke kan av kommittén biträdas.
Så anser kommittén förslaget om höjning av myntdirektörens avlöning till 10,000
kronor eller till enahanda belopp, som för närvarande utgår till vissa överdirektörer
i centrala ämbetsverk, ägnat att väcka betänkligheter. Ett bifall härtill skulle
kunna medföra konsekvenser av vittgående beskaffenhet. Erinras må nämligen, att
en avlöning lägre än 10,000 kronor för närvarande åtnjutes av chefen för kontrollstyrelsen,
riksarkivarien m. fl. chefer för verk, vilkas verksamhetsområden till deras
omfattning väl torde kunna jämföras med mynt- och justeringsverkets. -
Skulle det emellertid anses önskligt, att staten för sistnämnda verk underkastas
en formell ändring, innebär verkets nu föreliggande förslag enligt kommitténs
mening icke den rätta grundvalen för en sådan ändring. Det framlagda statförslaget
finner kommittén nämligen från nu i allmänhet tillämpade lönetekniska synpunkter
mindre tillfredsställande. Därest en omreglering av staten skulle ifrågakomma,
borde densamma uppställas på ett sätt, som mer överensstämmer med vad
i detta avseende för andra verk i allmänhet är vedertaget. Då kommittén emellertid,
som ovan anförts, icke, såvitt angår nu förevarande del av verkets framställning,
ansett sig böra förorda några realändringar i staten, finner sig kommittén
under förhandenvarande förhållanden ej heller böra ingå på spörsmålet om en ändrad
uppställning av verkets stat.»
Sjunde huvudtiteln. 29
Uppförande ä mynt- och justeringsverkets stat av de av kommittén
förordade nya förste ingenjörs- och ingenjörsbefattningarna skulle, yttrar
kommittén vidare, föranleda en ökning av staten med 9,800 kronor. I
följd av dessa nya tjänsters inrättande borde man jämväl räkna med
en ökning av anslaget till vikariatsersättningar med 350 kronor. Sammanlagda
ökningen av staten skulle sålunda uppgå till 10,150 kronor.
Ålderstilläggen till de nya tjänstinnehavarna borde eldigt kommitténs
mening utgå av samma medel, vard rån ålderstillägg till öviiga
befattningshavare vid verket bestridas.
I fråga om avlöningsvillkoren anser kommittén, att de nya tjänstemännen
borde i tillämpliga delar underkastas de för verkets nuvarande
ordinarie tjänstemän gällande dylika villkor, därvid beträffande semester
den nye förste ingenjören borde anses berättigad till sådan ledighet
under en och en halv månad och den nve ingenjören under en månad.
Emellertid föreslår kommittén för de nya tjänstemännen en mindre
jämkning i ordalydelsen av en i de nuvarande avlöningsvillkoren intagen
bestämmelse angående viss inskränkning i rätten till löneförhöjning
»•enom ålderstillägg. I dylikt hänseende föreskrevs vid fastställandet av
den för mynt- och justenngsverket nu gällande staten, att »löntagare,
som då han int]änat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning, redan
uppnått den levnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till pension,
icke må tillträda samma förhöjning». Kommittén föreslår nu, att denna
bestämmelse i .avseende å de nya tjänstemännen, i enlighet med vad av
1917 års riksdag i eu del fall godkänts, måtte erhålla den ändrade
lydelsen, »att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för
erhållande av löneförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken
han enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda
samma förhöjning». .
Beträffande det i kamrerarens ovannämnda skrift till kommittén
berörda bostadstvånget för vissa befattningshavare och den i samband
därmed stående villkorliga semesterrätten yttrar kommittén, att fiågan,
huruvida uti gällande instruktionsbestämmelser _ några eftergifter och
lättnader uti den av kamreraren ifrågasatta riktning kunde antagas vara
befogade, syntes kommittén i främsta rummet vara beroende av vilka
fordringar som säkerhetskravet i fråga om detta verk kunde anses
uppställa. Härutinnan ansåge sig kommittén emellertid icke hava att
uttala sig. ..... . ,
Yad kamreraren i omförmälda skrift i övrigt framhållit samt vad
myntdirektören i anledning av densamma uttalat förklarar sig kommittén
30 Sjunde huvudtiteln.
[7.] tillse besvarat genom vad kommittén i det föregående anfört eller ock
vara av beskaffenhet att icke föranleda något särskilt yttrande från
kommitténs sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts förordar kommittén
dels att å ordinarie stat för mynt- och justeringsverket måtte
från och med den 1 januari 1919 uppföras
en ytterligare förste ingenjör med en avlöning av 5,800 kronor,
därav 3,600 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar och 400
kronor ortstillägg, vartill skulle komma två ålderstillägg till lönen, vart
och ett å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 år, samt
en ytterligare ingenjör med en avlöning av 4,000 kronor, därav
2,200 kronor lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar och 300 kronor
ortstillägg, vartill skulle komma tre ålderstillägg till lönen, vart och
ett å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 år,
dels ock att bemälde nya tjänstinnehavare skulle i tillämpliga delar
vara, på sätt av kommittén föreslagits, underkastade de för verkets
Övriga ordinarie befattningshavare nu gällande villkor och bestämmelser
för åtnjutande av i stat uppförda avlöningsförmåner.
Beparte- Av den i ärendet förebragta utredningen synes mig framgå, att
mentschefen. myilt- och justeringsverket, som, alltsedan verket vid 1909 års riksdag
organiserades i dess nuvarande form, arbetat med oförändrad ordinarie
personalstyrka, numera med hänsyn till den ökade arbetsbördan är i behov
av viss förstärkning av den fast anställda tjänstemannapersonalen. Myntoch
justeringsverkets av löneregleringskommittén biträdda förslag om uppförande
i staten av ytterligare en förste ingenjörs- och en ingenjörstjänst
svnes mig under sådana omständigheter väl grundat, och finner jag mig
höra lämna detsamma mitt förord. Vad löneregleringskommittén föreslagit
ifråga om avlöningsförmåner och avlönings villkor för de nya tjänstinnehavarna
ävensom om skyldighet för dem att efter chefens bestämmande
biträda vaidielst inom verket göromålens ökade omfattning eller arbetets
art sådant krävde föranleder icke någon erinran från min sida, liksom
ej heller kommitténs förslag om höjning av det i staten för verket
uppförda anslaget till vikariatsersättning med 350 kronor.
Vidkommande därefter mynt- och justeringsverkets förslag om
ändringar i avlöningsförmånerna för den redan å stat uppförda personalen
hos verket finner jag i likhet med löneregleringskommittén detsamma
icke vara av beskaffenhet att för närvarande böra föranleda någon statsmakternas
åtgärd. De av löneregleringskommittén mot de ifrågasatta
löneförhöjningarna anförda skälen synas mig nämligen fullt övertygande,
Sjunde huvudtiteln.
31
och särskilt ifråga om
ökniny av mvntdirektörens avlöning delar
betänkligheter,
som av
kommittén uttalats. Jag finner
mig sålunda
emot löneregleringskommittciis avstyrkande icke höra framlägga förslag
om någon reglering av avlöningsförhållandena vid mynt- och justeringsverket.
Härvid har jag emellertid att göra undantag för den å verkets
stat uppförda vaktmästaren, vilken torde komma att beröras av det
an
förslag till löneförbättring för dylika befattningshavare, som jag, sed:
löneregleringskommittén avgivit betänkande i ämnet, torde bliva i ti
fälle att för Eders Kung!. Maj:t anmäla.
Vad i övrigt i ärendet förekommit giver endast i ett hänseende
anledning till yttrande från min sida. Jag syftar härvid på de önskemål,
som uttalats av befattningshavare inom mynt- och jiisteringsverket
om lättnad i den i instruktionen för ämbetsverket intagna föreskriften,
att av de tjänstemän, som äga skyldighet att vara boende vid verket,
allenast eu i'' sänder må åtnjuta semester. Enligt mitt förmenande måste
säkerheten inom verket anses behörigen tillgodosedd genom ett stadgande
i den av myntdirektören i detta hänseende föreslagna riktningen,
mnebärande att under semestertiderna i allt fall minst två tjänstemän skola
vara vid verket boende. Jag har sålunda intet att invända mot att instruktionen
för ämbetsverket på dylikt sätt ändras. Härtill torde jag
emellertid, i händelse av bifall till framställningen om inrättande av de
ifrågasatta två nya ingen]örstjänsterna hos ämbetsverket, få återkomma
i sammanhang med förslag till därav föranledda ändringar i berörda
instruktion. .
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att köers
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att besluta,
dels att å ordinarie stat för mynt- och justeringsverket.
skola från och med år 1919 uppföras
en ytterligare förste ingenjör med en avlöningav
5,800 kronor, därav 3,600 kronor lön, 1,800 kronor
tjänstgöringspenningar och 400 kronor ortstillägg, jämte
två ålderstillägg till lönen, vart och ett å oOO kronor,
efter respektive 5 och 10 år samt
en ytterligare ingenjör med en avlöning av 4,000
kronor, därav 2,200 kronor lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar
och 300 kronor ortstillägg, jämte tre
ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500 kronor,
efter respektive 5, 10 och 15 år,
dels att det å avlöningsstaten för mynt- och
justeringsverket uppförda anslaget till vikariatsersätt
-
32
Sjunde huvudtiteln.
ningar, nu .......................................... .......... kronor 1,200,
skall från och med år 1919 höjas med » 350
tiU..................................................................... » 1,550;
dels ock att ovannämnda nya befattningshavare
skola i tillämpliga delar vara, på sätt av mig förut
nämnts, underkastade de för verkets övriga ordinarie
befattningshavare nu gällande villkor och bestämmelser
för åtnjutande av i stat uppförda avlöningsförmåuer.
Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle slutsumman av av -
löningsstaten för mynt- och justeringsverket, nu ............ kronor 30,650,
höjas med .......................................................................... » 10,150
tlU...................................................................................................... » 40,800.
Å riksstaten finnes emellertid allt sedan år 1912 uppfört ett ordinarie
reservationsanslag till bestridande av de med mynt- och justeringsverkets
drift förenade kostnader å 915,000 kronor, i vilket belopp jämväl
är inräknat avlöningsstatens slutsumma. Detta anslag motsvaras
a riksstatens inkomstsida av eu post: »inkomster av myntning och
justering» å samma belopp 915,000 kronor; och föreskrevs vid anslagets
uppförande i riksstaten, att detsamma skulle utgå av inkomsterna av
verkets verksamhet, under förutsättning tillika, att de å dessa inkomster
uppkommande överskott tillsvidare skulle efter vederbörligt tillstånd användas
uteslutande för det med anslaget avsedda ändamål. Vid beräkningen
. av anslagets belopp åberopade, på sätt av det vid statsverkspropositionen
till 1911 års riksdag fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över finansärenden framgår, dåvarande departementschef n en av
myntdirektören upprättad promemoria över verkets utgifter, däri dessa
med ledning av 1906—1909 års räkenskaper uppskattats — inklusive
avlöningsstaten — till ett årligt belopp av 915,150 kronor.
I en till Kung!. Maj:t ställd skrift av den 28 september 1917 har
emellertid myntdirektören, som redan för 1918 års riksstat ifrågasatt
en höjning av anslaget till mynt- och justeringsverket med 25,000
kronor, ehuru detta förslag då icke föranledde någon Kungl. Maj:ts åtgärd,
nu framhållit, att en höjning av anslaget vore av åtskilliga omständigheter
betingad, särskilt med hänsyn till de ökade kostnaderna
för inköp av metaller samt höjningar i avlöningarna till de hos verket
anställda arbetarna, samt förty hemställt, att anslaget måtte i 1919 års
riksstat upptagas med ett till 1,060,000 kronor förhöjt belopp. Till
detta belopp har ock förut denna dag, i enlighet med statskontorets av
Sjunde huvudtiteln. 33
mig biträdda hemställan, den å riksstadens inkomstsida uppförda posten
»inkomster av myntning och justering» i riksstatslörslaget för åt- 1919
höjts.
1 det av myntdirektören föreslagna anslagsbeloppet har visserligen
avlöningsstaten inräknats med 42,450 kronor, medan densamma enligt
mitt förslag skulle sluta å ett belopp av endast 40,800 kronor. Någon
sänkning av anslagets slutsumma synes emellertid av donna anledning
så mycket mindre böra vidtagas, som för år 1919 sannolikt torde tillkomma
vissa i myntdirektörens skrift ej beräknade utgifter, såsom
krigstidstillägg och krigstidshjälp åt befattningshavarna i myntverket
samt löneförbättring åt verkets vaktmästare.
På grund härav och under hänvisning till det belopp, till vilket
för år 1919 inkomsterna av myntning och justering beräknats, hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att från och med
år 1919
dels höja det i riksstaten uppförda ordinarie reservationsanslaget
till bestridande av de med myntoch
justeringsverkets drift förenade
kostnaderna, nu ................................ kronor 915,000
med.......................................................... » 145,000
till ........................................................... » 1,000,000,
att utgå av inkomsterna av verkets verksamhet,
under förutsättning tillika, att de å dessa inkomster
uppkommande överskott tillsvidare skola efter vederbörligt
tillstånd användas uteslutande för det med anslaget
avsedda ändamål,
dels ock förklara, att av berörda belopp, 1,060,000
kronor, skall till avlöningar åt verkets ordinarie personal
samt viknriatsersättningar i enlighet med avlöningsstaten
för verket utgå ett belopp av 40,800
kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml.
5
■ 34
Sjunde huvudtiteln.
[8.1
Kommerskollegium
ni. m.
(Ordinarie
och extra
anslag.)
Kommerskollegium m. m.
7 — 16. Kommerskollegium in. in.
Genom nådigt brev den 13 november 1908 uppdrog Kungl. Maj:t
åt en kommitté att verkställa utredning rörande förändrad organisation
av kommerskollegium och i sammanhang därmed reglering av löneförhållandena
vid nämnda ämbetsverk in. m. samt att därefter till
Kungl. Magt inkomma med de utlåtanden och förslag, vartill ifrågavarande
utredning kunde giva anledning. Till statsrådsprotokollet i
detta ärende anförde chefen för finansdepartementet beträffande omfattningen
av berörda utredning, att den naturligtvis icke borde inskränka
sig allenast till frågan om kommerskollegii omorganisation. Närmast
borde undersökas, efter vilka grunder och på vilket sätt en sådan omorganisation
borde vidtagas, för att kollegium skulle, såsom för närvarande
finge anses vara avsett, kunna bliva det centrala organet förståtens
hela näringspolitik, därvid departementschefen lämnade frågan
om ett särskilt departement för handel och näringar å sido.
Enligt nådigt brev den 11 december 1908 uppdrog Kungl. Magt
åt särskilda kommitterade att verkställa en undersökniug angående de
förändringar, vilka kunde finnas erforderliga eller lämpliga i statsdepartementens
genom grundlag fastställda indelning såväl som i persoualen
och arbetssättet inom departementen samt den närmare fördelningen av
ärendena departementen emellan. Vid behandlingen inför Kungl. Maj:t
av frågan om detta uppdrag anförde föredraganden, chefen för justitiedepartementet,
bland annat, att frågan om kommerskollegii organisation,
vilken fråga blivit hänskjliten till behandling av nämnda kommitté (kommerskollegiikommittén),
i många stycken kunde rätt nära beröra det ifrågasatta
handels-, industri- och sjöfartsdepartementets uppgift och befogenhet.
Sambandet mellan nämnda bägge uppdrag har ock föranlett förstnämnda
kommitté, kommerskollegiikommittén, och departementalkommitterade
att anordna samarbete i avseende å organiserandet av den centrala
förvaltningen rörande handel, industri och sjöfart. Med hänsyn därtill
att kommerskollegii förvaltningsområde i stort sett omfattar nyssnämnda
näringar samt att ärenden angående dessa näringsgrenar komma att utgöra
det huvudsakliga föremålet för ett blivande handelsdepartements
förvaltning, hava kommittéerna även funnit det lämpligt att avgiva ett
gemensamt förslag i fråga om inrättande av ett nytt statsdepartement,
omfattande handel, industri och sjöfart. De båda kommittéernas förslag
i ämnet avgavs den 5 juli 1913. Kommerskollegiikommittén har för
Sjunde huvudtiteln. ^5
sin del förmält nig hava haft så mycket mindre betänklighet mot nämnda
arbetsplan som kommittén biträdde departementalkommitteiades förslag, att
det centrala organet för handel, sjöfart och industri skulle inga som eu
avdelning av handelsdepartementet.
Över det av kommittéerna avgivna betänkande hava underdåniga
utlåtanden avgivits av marin förvaltningen, lotsstyrelsen, statskontoret,
generaltullstyrelsen, lantbruksstyrelsen, cheferna för sjökarteverket samt
Sveriges geologiska undersökning, direktionen för handelsflottans pensionsanstalt
samt styrelserna för tekniska högskolan och Chalmers tekniska
läroanstalt i vad betänkandet angår eu var av dem, varjämte
justitiekanslersämbetet avgivit underdånigt utlåtande i vad betänkandet
rör frågan om maritim åklagare samt vården av kronans gruvegendom
ävensom kammarkollegium utlåtit sig angående sistnämnda fråga. Kommerskollegium,
som anbefallts avgiva underdånigt utlåtande över kommittébetänkandet
i dess helhet, har i anledning härav i sammanhang med
behandling av fråga angående beredande av provisorisk löneregleringför
befattningshavare i ämbetsverket för år 1917 meddelat dåvarande
departementschefen, att ärendet om kollegii omorganisation och därmed
sammanhängande reglering av löneförhållandena inom ämbetsverket redan
sedan slutet av år 1914 inom kollegium funnits i färdigberett skick.
Kollegium hade emellertid ansett lämpligast att med avlämnande av
det infordrade utlåtandet skulle anstå tills ärendet i och för fiamställnino-
till riksdagen bleve föremål för Kungl. Mapts prövning.
° Vid föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den 16 januari 1916
av de frågor, som tillhörde regleringen av utgifterna under riksstatens
sjunde huvudtitel, uttalade dåvarande departementschefen i samband med
frågan om provisorisk lönereglering för kollegium, att lian med hänsyn
till nödvändigheten att under dåvarande förhållanden i möjligaste män
undvika utgiftsökningar ansåge sig icke kunna tillstyrka,^ att frågan
om omorganisation av kommerskollegium förelädes 1916 års riksdag.
Departementschefen framhöll dock angelägenheten av att denna organisationsfråga,
som utan tvivel ägde stor betydelse för vårt lands näringsliv
och dess utveckling, icke undanskötes längre än som vore alldeles
oundgängligt. De nya slag av uppgifter, som under senare tider _i alltjämt
*ökad omfattning tillagts kommerskollegium, liksom den ökning av
kollega verksamhet överhuvud taget, som ständigt påginge, krävde utan
tvivel redan nu en på samma gång tastare och mera tidsenlig organisation.
Därjämte syntes departementschefen påtagligt, att detta ämbetsverk
måste erhålla en bättre och rikligare utrustning i fråga om personal
och organisation för att möta de högst maktpåliggande krav, som
måste antagas komma att efter det pågående världskrigets slut ställas
36 Sjunde huvudtiteln.
[8.] på ett ämbetsverk med kommerskollegii uppgifter. Jämväl följande år,
1917, blev frågan om kollega omorganisation undauskjliten. Föredragande
departementschefen förklarade vid anmälan den 13 januari 1917
av de frågor, som tillhörde regleringen av utgifterna under riksstatens
sjunde huvudtitel, att han fortfarande till fullo insåge angelägenheten
av berörda organisationsfrågas snara lösning, men att de störa krav,
som under då rådande extraordinära förhållanden ställdes på statskassan,
nödgade. honom att ehuru med största tvekan förorda, att frågan om
omorganisation av kommerskollegium uppskötes ytterligare ett år.
Sedan emellertid vid. 1917 års riksdag frågan om statsdepartementens
lönereglering blivit bragt till lösning och statistiska centralbyrån
i underdånig skrivelse den 6 oktober 1917 anhållit, att Eders
Kungl. Maj: t ville till 1918 års riksdag avlåta framställning om detta
ämbetsverks omreglering, vilken skrivelse den 12 oktober 1917 remitterats
(ill löneregleringskommitten, synes det mig, då jag är beredd att
så snart sistnämnda ärende föreligger i färdigt skick till slutlig prövningupptaga
detsamma, att kommerskollegium, vilket är det enda återstående
icke omreglerade ämbetsverket, icke längre kan eller bör vänta med den
nu sedan länge vilande omorganisationen. Kollegium har ock numera
den 9 november 1917 avlämnat det infordrade underdåniga utlåtandet
över kommittébetänkandet. Då jag emellertid ännu icke hunnit underkasta
ärendet slutlig ganskning, torde de anslag, som erfordras i anledning
av den ifrågasatta omorganisationen, tillsvidare allenast få beräknas.
Förslaget upptager, förutom omorganisation av själva kommerskollegium,
jämväl ny organisation för bergsstaten, inspektionerna över
elektriska anläggningar och sprängämnen samt förhandskontrollen över
fartygs sjövärdighet. För de olika ändamålen hava beräknats anslag
till belopp av respektive 397,400 kronor, 66,025 kronor, 20,800 kronor,
<,600 kronor och 149,850 kronor, vilka samtliga förutsatts skola, med
ute-dutande av de nu för samma ändamål utgående anslag, uppföras å
ordinarie stat. I det för kommerskollegium avsed4a anslaget innefattas
bland annat jämväl avlöningar för en handelsuudervisningsinspektör, eu
skeppsmätningsöverkontrollör och en navigatiousskoleinspektör, vadan, vid
bifall till förslaget, dels det å riksstaten under sjunde huvudtiteln uppförda
ordinarie anslaget till handelsundervisningsinspektionen skulle utgå,
dels ock det a tullverkets omkostnadsstat upptagna förslagsanslaget å
38,200 kronor till skeppmätningskostnad och det under femte huvudtiteln
uppförda ordinarie anslaget å 185,620 kronor till navigationsskolorna
. skulle vederbörligen minskas. Beträffande sist omförmälta två
anslag finner jag mig nu böra föreslå, att de, i avbidan på definitivt
beslut i ämnet, utbrytas, det förra från tullverkets stater och det senare
tran sin nuvarande plats a riksstaten, samt att i deras ställe under sjunde
37
Sjunde huvudtiteln.
huvudtiteln för ifrågavarande ändamål å ordinarie stat beräknas anslag till
samma belopp som do förutvarande anslagen, dock med avdrag av de
beräknade avlöningarna för ovannämnda inspektörer. I sammanhang härmed
torde jämväl det å riksstaten under femte huvudtiteln uppförda
reservationsanslaget å 2,200 kronor till navigationslärarkursen böra utgå
och enahanda belopp för samma ändamål under sjunde huvudtiteln beräknas
bland de ordinarie anslagen. Likaledes torde det under femte
huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget å 13,000 kronor till ålderstillägg
för personalen vid undervisningsanstalterna för sjöfart och nautiskmeteorologiska
byrån böra minskas med det för personalen vid undervisningsanstalterna
avsedda beloppet, 11,000 kronor, vilket i stället torde
få såsom förslagsanslag beräknas bland de ordinarie anslagen under
sjunde huvudtiteln, varjämte under sistnämnda huvudtitel torde få såsom förslagsanslag
bland de extra anslagen upptagas ett belopp av 35,000 kronor
till tillfälliga lönetillägg åt lärarpersonalen vid navigationsskolorna i riket.
På grund av vad jag sålunda anfört och under framhållande, att jag
genom att i anslaget till kommerskollegium inräkna avlöning för en
handelsundervisningsinspektör icke tagit slutlig ställning till frågan om
huruvida denne bör uppföras å kommerskollegii stat, hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen
att i avbidan på den proposition i ämnet, som kan
bliva riksdagen förelagd, under sjunde huvudtiteln för
år 1919 beräkna
dels bland de ordinarie anslagen
a) för upprätthållande av kommerskollegii verksamhet
ett belopp av.............................. kronor 397,400
b) för upprätthållande av bergsstatens
verksamhet ett belopp av ...... »
c) för upprätthållande av inspek
tionens
över elektriska anläggningar
verksamhet ett belopp av ..................... »
d) för upprätthållande av spräng
ämnesinspektiouens
verksamhet ett belopp
av ............ »
e) för anordnande av kontroll
å fartygs sjövärdighet såsom förslagsanslag
ett belopp av högst.................. »
f) för navigationsskolorna ett
belopp av................................................... »
g) för navigationslärarkursen såsom
reservationsanslag ett belopp av »
06,025
20,800
7,600
149,850
178,120
2,200
38 Sjunde huvudtiteln.
C8-] h) till ålderstillägg för persona
len
vid undervisningsanstalterna för sjöfart
såsom förslagsanslag ett belopp av kronor 11,000
i) för bestridande av skeppsmätniugskostnader
såsom förslagsanslag
ett belopp av............................................ » 32,200
dels ock bland de extra anslagen
till tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen
vid navigationsskolorna såsom
förslagsanslag ett belopp av ............. » 35,000.
Kammarrätten.
17. Kammarrätten, oförändrat ordinarie anslag ............ kronor 284,300.
18. Förstärkning av kammarrättens arbetskrafter.
1-9*1 . I en till riksdagen den 16 april 1917 avlåten proposition (nr 246)
aTktmmar- töl''esi°g Kungl. Maj: t riksdagen, under åberopande av bilagt utdrag av
rättens statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, att — jämte
arbetskrafter, betydande tillägg till ämbetsverkets ordinarie stat — å extra stat för år
(extra anslag.) 1918 bevilja ett förslagsanslag av högst 88,526 kronor till förstärkning
av kammarrätten under år 1918 med fyra adjungerade ledamöter och
under senare halvåret 1917 med två adjungerade ledamöter utöver dem,
för vilka medel förut beviljats av riksdagen, ävensom för avlönande av
amanuenser och för bestridande av övriga av adjunktionerna föranledda
utgifter, till arvoden enligt de i ovannämnda utdrag av statsrådsprotokollet
angivna grunder åt tio extra revisorer och åtta extra räknebiträden,
till bekostande av semest ervikariat för extra revisorer och extra räknebiträden
samt till arvode åt en förste revisor m. in., med rätt för Kungl.
Maj:t att redan under år 1917 av anslaget disponera högst 6,825 kronor.
Enbgt Kungl. Maj:ts förslag skulle det till användning under år 1918
avsedda beloppet, 81,701 kronor, fördela sig på följande poster, nämligen:
för förstärkning av kammarrätten med fyra adjungerade ledamöter
äveusom för avlönande av amanuenser och för bestridande av övriga av
adjunktionerna föranledda utgifter, högst ........................... kronor 27 300
arvoden åt 10 extra revisorer å kronor 3900 ......... » 39,000
» »8 extra räknebiträden å kronor 1,550 » 12.400
till semestervikariat för extra revisorer och extra
räknebiträden....................................................................... » 2 134
arvode åt en förste revisor m. m........................... » 867
Summa högst kronor 81,701.
Sjunde huvudtiteln. 39
Sedan riksdagen i skrivelse den 16 juni 1917 angående regleringen
av utgifterna under riksstatens sjunde huvudtitel anmält, att riksdagen
bifallit Kung!. Mnj:ts ifrågavarande framställning, fann Kung!. Maj:t
den 25 juni 1917, i anslutning till riksdagens berörda beslut, gott att i
avseende å användningen av det å extra stat anvisade anslaget förklara
att kammarrätten skulle åtnjuta biträde dels under senare hälften
av år 1917 av, förutom de adjungerade ledamöter, för vilka medel förut
beviljats av riksdagen, ytterligare två adjungerade ledamöter, dels ock
under år 1918 av fyra adjungerade ledamöter, och
att sålunda adjungerad ledamot skulle vara berättigad dels att
under tiden för förordnandet uppbära, för år räknat, om han vore
ordinarie tjänsteman, eu mot kammarrättsråds tjänstgöringspenningar
svarande ersättning, eller 2,500 kronor, dock med skyldighet att till
den, som uppehölle hans tjänst, avstå de därmed förenade tjänstgöringspenningarna,
men, om han icke vore innehavare av ordinarie befattning,
ett arvode av 5,000 kronor, dock med skyldighet i detta fall att, därest
han innehade stadigvarande amanuensförordnande, avstå hela amanuensarvodet,
dels ock att åtnjuta ferier lika med kammarrättsråd.
Vidare bemyndigades kammarrätten, likaledes i anslutning till
riksdagens ovannämnda beslut,
att till tjänsteman, som i egenskap av vikarie uppehölle ordinarie
tjänst hos kammarrätten, vars innehavare förordnats till adjungerad
ledamot, enligt vad ovan sagts, låta utbetala, utöver med tjänsten förenade
tjänstgöringspenningar, arvode med 50 kronor i månaden;
att till avlöning under år 1917 åt två och under år 1918 åt fyra
till biträden åt de adjungerade ledamöterna anställda amanuenser med arvode
för en var av dem av 125 kronor i månaden använda erforderligt belopp;
att för år 1918 förordna tio extra revisorer och åtta extra räknebiträden,
vilka extra befattningshavare skulle genom förordnanden tillsvidare
tillsättas i den ordning, som om motsvarande ordinarie befattningshavare
i ämbetsverket vore föreskrivet, med iakttagande att ifrågavarande
extra befattningshavare skulle äga uppbära arvode, för år
räknat, en var av de extra revisorerna med 3,900 kronor, därav
1,600 kronor skulle anses såsom tjänstgöringspenningar, och en var av
de extra räknebiträdena med 1,550 kronor, därav 550 kronor skulle
anses såsom tjänstgöringspenningar, ävensom åtnjuta rätt till semester
lika med ordinarie revisorer och räknebiträden, dock med skyldighet
för dem att iakttaga vad i fråga om daglig arbetstid å tjänsterummet gällde
för ordinarie befattningshavare i motsvarande tjänster inom ämbetsverket;
att såsom tillägg till det i ämbetsverkets stat uppförda anslaget
till vikariatsersättning, arvode åt extra biträden, flitpenningar och till
-
[9.]
40
[9-]
Kammar
rätten.
Departement 9■
chefen.
Sjunde huvudtiteln.
fällig renskrivningskostnad använda dels under år 1918 ett belopp av
1,300 kronor samt under senare halvåret 1917, utöver vad för nämnda
tid förut beviljats, ett belopp av 325 kronor till bestridande av den
ökade renskrivningskostnad, som bleve en följd av de adjungerade
ledamöternas arbete, dels ock erfordeiligt belopp, i runt tal 2,134
kronor, till bestridande av vikariatsersättning under semester för de
extra revisorerna och extra räknebiträdena; samt
att till arvode åt en förste revisor ävensom fyllnadsarvode åt hans
semestervikarie använda ett belopp av 867 kronor.
1 skrivelse den 18 september 1917 har kammarrätten nu anmält,
att det för användning under år 1918 anvisade extra anslaget vore
behövligt även under år 1919, därest kammarrättens ämbetsverksamhet
då skulle kunna på tillfredsställande sätt uppehållas, samt i anledning
härav gjort framställning om extra anslag för år 1919 till samma
belopp, som av 1917 års riksdag beviljats för användning under år 1918.
Till stöd för framställningen åberopar kammarrätten vad kammarrätten
i skrivelser den 26 oktober och den 14 december 1916 anfört i
fråga om anslagsbehovet för år 1918. Redogörelse för innehållet i sagda
tvenne skrivelser återfinnas i förberörda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden den 16 april 1917; och tillåter jag mig för kännedom
om skrivelsernas innehåll samt de skäl i övrigt, som föranlett Kungl
Maj:ts till fjolårets riksdag avlåtna anslagsbegäran för kammarrätten
hänvisa till innehållet i omförmälda protokollsutdrag.
Till belysande av behovet av fortsatt personalförstärkning meddelar
kammarrätten vidare, att under de sju första månaderna av år
1917 till kammarrätten inkommit 3,649 till kammarrättsråds föredragning
hörande besvärsmål och av ämbetsverket avgjorts 2,334 sådana
mål, under det antalet inkomna och avgjorda dylika mål under motsvarande
månader utgjort år 1914 respektive 3,023 och 1,591, år 1915
respektive 3,014 och 2,104 och år 1916 respektive 3,155 och 2,169.
På sätt av meranämnda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
den 16 april 1917 framgår, anförde dåvarande departementschefen,
då frågan om förstärkning av kammarrättens arbetskrafter för
sista halvåret 1917 och året 1918 för Kungl. Maj t anmäldes, bland
annat, att det syntes honom lämpligt, att den ganska omfattande
utvidgningen av revisionsavdelningens personal, som då ifrågasattes,
företoges till slutligt avgörande i samband med frågan om inrättandet av
ett riksrevisionsverk; och fann sig departementschefen på denna grund föranlåten
att föreslå, att de å revisionsavdelningen ifrågasatta nya tjänsterna
Sjunde huvudtiteln.
tillsvidare uppfördes ä extra stat. Samtidigt uttalade lian emellertid
den förhoppningen, att återstående utredning rörande inrättandet av ett
riksrevisionsverk skulle kunna avslutas sa snart, att proposition i ämnet
kunde framläggas till 1918 års riksdag. o
Såsom förhållandena nu utvecklat sig, lärer det emellertid, på sätt
jag redan tidigare denna dag antytt, knappast bliva möjligt att bringa
frågan om inrättande av ett riksrevisionsverk under innevarande års
riksdags prövning, vadan det måste förutses, att kammarrätten andel
år 1919 kommer att bedriva sitt arbete i samma ordning som hittills.
Under sådana omständigheter torde kammarrätten för arbetets behöriga
fortgång å såväl revisions- som domstolsavdelningen för år 1919 böra
å extra stat beredas samma personalförstärkning som den för år 1918
medgivna. Jag finner mig alltså böra förorda, att framställning hos
riksdagen göres om anvisande av de för dylikt ändamål erforderliga
medel,0 att användas i enlighet med de beträffande dispositionen av anslaget
för år 1918 stadgade grunder.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, det täcktes Kders
Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att, till förstärkning av kammarrätten med fyra
adjungerade ledamöter ävensom för avlönande av amanuenser
och för bestridande av övriga av adjunktionerna
föranledda utgifter, till arvoden enligt av mig förut
angivna grunder åt tio extra revisorer och åtta extra
räknebiträden, till • bekostande av semestervikariat för
extra revisorer och extra räknebiträden samt till arvode
åt en förste revisor m. m., å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst ......... kronor 81,701.
Statistiska centralbyrån.
19 och 20. Avlöningsmedel för statistiska centralbyrån m. m.
I skrivelse den 6 oktober 1917 har statistiska centralbyrån framlagt
förslag till lönereglering för ämbetsverket i syfte att samtliga där
anställda befattningshavare måtte uppföras å ordinarie stat och i samband
därmed vissa andra förändringar vidtagas i ämbetsverkets organisation.
Förslaget upptager för år 1919 dels avlöningsstat för centralbyrån,
slutande å en summa av 131,000 kronor, dels ock ett ordinarie
reservationsanslag till amanuenser, vikariatsersättningar och tillfälliga
biträden å 27,300 kronor.
Sedan detta förslag till Kungl. Maj:t inkommit, anbefalldes genom
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 6
[10.]
Stat''stuka
centralbyrån.
(ordinarie
anslag.)
42 Sjunde huvudtiteln.
[10.] nådig remiss den 12 oktober 1917 löneregleringskommittén att så
skyndsamt omständigheterna medgåve däröver avgiva yttrande. Detta
har emellertid ännu ej inkommit. 1 avvaktan härå torde ovan berörda
belopp på förslaget till riksstat allenast beräknas.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i avbidan på den proposition om anvisande
av medel för ändamålet, som kan bliva förelagd
riksdagen, på 1919 års stat till statistiska centralbyrån
beräkna bland de ordinarie anslagen
dels ett belopp av. .................... kronor 131,000,
dels ock såsom reservationsanslag
ett belopp av ................................. * 27,300.
21. Bibliotekets underhållande, oförändrat ordinarie
reservationsanslag ........................................................................... kronor 2,000.
Byggnadsstyrelsen.
22. Byggnadsstyrelsen, oförändrat ordinarie
anslag.............................''.......................................................... kronor 157,200.
23. Utförandet av mätningar och andra undersökningar av i kultur
historiskt
avseende märkliga byggnader i allmänhet, oförändrat ordinarie
reserva tionsanlag ........................................................................... kronor 3,000.
24. Förhyrande av lokal för två av byggnadsstyrelsens byråer m. m.
[J1-] I anledning av förslag av Kungl. Maj:t (proposition nr 307) an
av^olaTf&r
v^sac^e 1917 år riksdag (skrivelse 316) för beredande av lokal för
uå av bygg- byggnadsstyrelsen samt för anställande av en extra vaktmästare hos
Zråerrmseim. ämbetsverket å extra stat för år 1918 ett förslagsanslag å högst 9,200
(extra anslå? ) kronoD med rätt för Kungl. Magt att under år 1917 disponera erforderlig
del av beloppet.
Genom beslut den 28 september 1917 godkände Kungl. Maj:t ett
av överintendentsämbetet träffat avtal, varigenom i huset nummer 18
vid Klara södra kyrkogata för en årshyra av 6,000 kronor förhyrts
från den 1 oktober 1917 till den 1 oktober 1918 med förlängningsrätt
till den 1 oktober 1922 en lägenhet om 12 rum, tambur m. in., avsedd
att inrymma byggnadsstyrelsens byggnads- och intendentsbyråer. 1
enlighet med överintendentsämbetets hemställan medgav Kungl. Maj:t
Sjunde huvudtiteln. 43
samtidigt, att ovannämnda förslagsan slag, som skulle stå till byggnadsstyrelsens
förfogande, linge användas sålunda:
till hyra för nämnda lokal för tiden från den 1 oktober 1917 till
1918 års slut......................................................................... kronor 7,500.
till ändringsarbeten i samma lokal för beredande
av plats för vaktmästare ................................................... );
för inläggande av gamla linoleummattor i vaktmästarrummet,
korridorer och några rum..................... ):
till avlöning för 1918 åt vaktmästare å lokalen
i fråga........................................................................................ ’
för anordnande inom den förhyrda lokalen av
en stockholmstelefon............................ ............................... 5
till oförutsedda hithörande utgifter .......... ]
250: —
150: —
1,200: —
80
20
Summa kronor 9,200
11.1
I skrivelse den 25 september 1917 har överintendentsämbetet gjort
framställning om beredande för ifrågavarande ändamål av anslag till
samma belopp jämväl för år 1919; och har ämbetet i sistnämnda skrivelse,
efter att hava erinrat att anslag beviljats bland annat till förhyrande
av lokal för år 1918, anfört följande:
»Den lägenhet, som med föranledande härav förhyrts, torde för den blivande
byggnadsstyrelsen erfordras jämväl under år 1919. Härjämte torde för de två av
ämbetsverkets byråer, som skola hava sina lokaler i berörda lägenhet, för år 1919
behövas två extra vaktmästare, då budskickningar med vaktmästare dagligen under
tjänstgöringstiden till icke ringa antal förekomma och då vidare en vaktmästare
städse måste vara till hands inom ämbetslokalen icke minst för att sköta om telefonväxeln
m. m. Därjämte åtgår till årsavgift för hållande av en stockholmstelefon i
lokalen i fråga ett belopp av 80 kronor. Slutligen torde en summa höra beräknas
för sådana ändringar inom lokalen, som må befinnas erforderliga och icke kunna
åläggas hyresvärden, samt för andra oförutsedda utgifter. Ämbetet anser fördenskull,
att ifrågavarande anslag för år 1919 icke bör sättas till lägre belopp än för
år 1918, och har ämbetet härvid, såsom av det ovan anförda redan torde framgå,
följt denna beräkning:
hyra för ett år enligt avslutat kontrakt ............................................... kronor 6,000
avlöning åt två extra vaktmästare å 1,200 kronor till vardera » 2,400
stockholmstelefonavgift ......................................................................... * °0
oförutsedda inredningsarbeten m. m......................................................... *____
eller tillhopa kronor 9,200.»
Vad överintendentsämbetet sålunda anfört och föreslagit föranleder Dtpariemenuingen
erinran från min sida. Jag hemställer följaktligen, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
44 Sjunde huvudtiteln.
EU-] att å extra stat för år 1919 anvisa för beredande
av lokal för två av byggnadsstyrelsens byråer samt
för anställande av två extra vaktmästare hos styrelsen
in. m. ett förslagsanslag, högst............... kronor 9,200.
25. Länsarkitekter.
[12.] För anställande av länsarkitekter i enlighet med de närmare be
arkitekter
stämmelser, »om komine att av Kungl. Maj:t meddelas, beviljade 1917
(extra anslag.) fr8 riksdag'' (skrivelse 269) å extra stat för år 1918 ett förslagsanslag
å högst 25,000 kronor.
Under framhållande att någon erfarenhet ännu icke vunnits rörande
behovet av eventuell förändring av berörda anslags storlek, har överintendentsämbetet
i skrivelse den 25 september 1917 gjort framställning,
i syfte att för ändamålet måtte även för år 1919 hos riksdagen äskas
ett anslag å 25,000 kronor.
Med instämmande i vad överintendentsämbetet sålunda anfört,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att å extra stat för år 1919 bevilja till avlöning åt
länsarkitekter ett förslagsanslag, högst kronor 25,000.
Patent- och registreringsverket.
26. Patent- och registreringsverket.
[13.] Vid den förändrade organisation av patent- och registreringsverket
Patent- och och reglering av löneförhållandena vid nämnda ämbetsverk, som bere9^erZtn(IS''
slutades år 1914 att tillämpas från och med år 1915, blev organisationen
av bland annat ämbetsverkets bolagsavdelning ej fullständigt
genomförd.
(ordinarie
anslag.)
Enligt det förslag till omorganisation av patent- och registreringsverket,
som förelädes 1913 års riksdag men av riksdagen avslogs, skulle
bolagsavdelningen erhålla en sådan sammansättning, att den komme att
bestå av en byråchef såsom avdelningschef samt två byrådirektörer såsom
ledamöter, varjämte där skulle anställas två notarier, två kvinnliga
biträden av andra avlöningsgrad, fyra kvinnliga biträden av första avlöningsgrad
samt amanuenser, förslagsvis beräknade till tre. Å det
för hela ämbetsverket gemensamma registratorskontoret skulle vidare
Sjunde huvudtiteln. 4-5
vara anställda, förutom en registrator, två kvinnliga biträden av törsta
avlöningsgrad.
Av den sålunda beräknade personalen blevo emellertid vid 11114
års organisation av ämbetsverket å bolagsavdelningen upptörda allenast
följande ordinarie befattningshavare, nämligen eu byråchef, två notarier,
två kvinnliga biträden av andra avlöningsgraden och fyra kvinnliga biträden
av första avlöningsgraden. Därjämte hava emellertid å avdelningen
alltsedan år 1915 varit anställda två stadigvarande adjungerade
ledamöter ävensom amanuenser samt manliga och kvinnliga biträden.
Å registratorskontoret slutligen upptogs å ordinarie stat, förutom registrätorn,
allenast ett kvinnligt biträde av första avlöningsgraden.
Frågan om den slutliga organisationen av ifrågavarande del av
patent- och registreringsverket hav hållits öppen i avbidan pa det beslut,
statsmakterna kunde komma att fatta i fråga om förläggningen
av ärenden angående registrering av aktiebolag. Denna förläggningsfråga
har nämligen varit föremål för olika meningar, i det att från ena
hållet, företrädesvis av patent- och registreringsverket, gjorts gällande,
att nämnda ärenden borde där bibehållas, under det att från andra
sidan — såväl departementalkommitterade och kommerskollegiekommittén
i sitt gemensamma utlåtande angående inrättande av ett handelsdepartement
och omorganisation av kommerskollegium ävensom kommerskollegium
själv som ock från dera håll inom riksdagen — givits
uttryck åt den uppfattningen, att berörda ärenden borde förläggas
under handelsdepartementet eller eventuellt det omorganiserade kommerskollegium.
Under hänvisning till att frågan om kommerskollegiets
omorganisation inom den närmaste tiden komme att föreläggas Kung!.
Maj:t till slutlig behandling och att numera frågan om bolagsärendens
förläggning definitivt borde avgöras, har patent- och registreringsverket
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 september 1917 gjort framställning
bland annat om att den år 1913 föreslagna fullständiga organisationen
av ämbetsverkets förutnämnda avdelningar nu måtte komma till stånd.
13.]
Såsom jag redan förut anmält, är det min avsikt att om möjligt Departement*-till instundande riksdag kunna framlägga förslag angående kommers- ehetenkollegiets
omorganisation. Huruvida i sammanhang därmed bolagsregistreringen
må anses böra förläggas till nämnda ämbetsverk eller
definitivt behållas hos patent- och registreringsverket, är jag emellertid
icke i tillfälle att nu avgöra. Vid sådant förhållande, och då denna
förläggningsfråga icke synes mig vara av den beskaffenhet, att densamma
för närvarande behöver avgöras, har jag icke funnit mig beredd
att därom nu uttala en slutlig mening, helst samma fråga jämväl äger
[14.]
[14.1
Kostnader,
som föranledas
av överståthållar
ämbetets
och
länsstyrelsernas
befattning
med vissa slag
av registrering.
(extra anslag.)
46 Sjunde huvudtiteln.
ett bestämt sammanhang med den ännu svävande frågan om inrättande
av ett handelsdepartement. Det synes mig under sådana förhållanden
lämpligast, att den ifrågasatta fullständiga organisationen av bolagsavdelningen
hos patent- och registreringsverket får anstå, till dess icke
blott frågan om kommerskollegiets omorganisation blivit avgjord utan
jämväl frågan om inrättande av ett handelsdepartement företagits till
slutlig prövning. Med hänsyn härtill kan jag icke nu tillstyrka patent-
och registreringsverkets ifrågavarande framställning.
Jag hemställer alltså,
att till upprätthållande av patent- och registreringsverkets
verksamhet må under sjunde huvudtiteln
upptagas såsom oförändrat ordinarie reservationsanslag
att utgå direkt av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifters
medel ett belopp av kronor 540,600.
27. Kostnader, som föranledas av överståthållarämbetets och länsstyrelsernas
befattning med vissa slag av registrering.
Med bilall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar har
riksdagen till bestridande av kostnaderna för den överståthållarämbetet
och länsstyrelserna åliggande befattning med registreringar och anmälningar
till förenings-, försäkrings- och handelsregistren å extra stat för
vart och ett av åren 1912—1918 anvisat ett förslagsanslag å 4,000
kronor ävensom medgivit, att de till nämnda myndigheter inflytande
avgifter lör sådana registreringar och anmälningar finge tillföras detta
anslag såsom särskilda uppbördsmedel.
Då enahanda anslag på grunder, som finnas närmare utvecklade
i det vid statsverkspropositionen till 1911 års riksdag fogade statsrådsprotokoll
över finansärenden för den 13 januari samma år, jämväl för
nästkommande år är av behovet påkallat, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täckes föreslå riksdagen
att till bestridande av kostnaderna för den överståthållarämbetet
och länsstyrelserna åliggande befattning
med registreringar och anmälningar till förenings-,
försäkrings- och handelsregistren å extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag å ............ kronor 4,000
ävensom medgiva, att de till nämnda myndigheter
inflytande avgifter för sådana registreringar och anmälningar
må tillföras detta anslag såsom särskilda
uppbördsmedel.
Sjunde huvudtiteln.
47
Bankinspektionen.
28. Bankinspektionen.
Det ordinarie reservationsanslaget till upprätthållande av bankinspektionens
verksamhet, för närvarande 67,000 kronor, torde pa grund
av Kungl. Maj:ts beslut den 13 november 1917 i riksstaten för år 1919
böra upptagas med ett till 80,500 kronor förhöjt belopp.
I avseende härå vill jag erinra, att Kungl. Maj:ts nyssnämnda
beslut, för vilket jag nedan skall närmare redogöra, i huvudsak föranleddes
av en av bankinspektionen den 12 november 1917 avlåten så
lydande skrivelse:
»Genom nådigt brev den 1 december 1916 liar Eders Kungl. Maj:t med anledning
av därom av bankinspektionen gjord framställning funnit gott att med ändring av
den för bankinspektionen gällande staten förordna, att avlöningarna till nedannämnda
befattningshavare i bankinspektionen skulle från och med år 1917 utgå med följande
belopp, nämligen dels till sekreteraren, förutom arvode för biträde inom finansdepartementet
med då utgående belopp, 3,000 kronor, därav 2,000 kronor lön och 1,000
kronor tjänstgöringspenningar. jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, att
efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring tillträdas i enlighet med i nådiga brevet
den 26 november 1909 givna bestämmelser, dels ock till assistent nied 7,000 kronor,
därav 4,900 kronor lön och 2,100 kronor tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg,
vartdera å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring.
Till stöd för berörda framställning, i vad densamma avsåge assistent, anförde
bankinspektionen bland annat: ''Bankväsendets utveckling ställer helt naturligt på
den kontrollerande myndigheten ökade krav, och det är givetvis för tillgodoseendet
av dessa krav av största vikt, att nämnda myndighet är i tillfälle förfoga över
arbetskrafter, som äro fullt vuxna sin uppgift. Men om de löneförmåner, som kunna
erbjudas assistenterna i bankinspektionen, komma att allt för mycket understiga vad
dugande yngre bankmän kunna betinga sig i praktisk bankverksamhet, måste detta,
såsom tidigare framhållits, otvivelaktigt menligt återverka på rekryteringsmöjligheterna
på samma gång som frestelsen ökas att lämna verksamheten inom inspektionen
för att mottaga vida bättre gottgjorda bankbefattningar.'' Under innevarande år
har, enligt vad bankinspektionen inhämtat, en väsentlig löneförbättring ägt rum för
sådana hos de privata bankerna anställda befattningshavare, med vilka assistenterna
i detta hänseende plägat jämföras. Och denna förhöjning, som betingats främst av
de alltjämt stegrade levnadskostnaderna, motiverar enligt bankinspektionens mening
en ytterligare förhöjning av assistents begynnelseavlöning med minst 1,000 kronor.
Beträffande sekreteraren anfördes i förenämnda framställning bland annat
följande: ''Hans befattning är den enda inom bankinspektionen, för vilken juridisk
examen utgör kompetensvillkor, och det kan alltså komma att inträffa, att han ensam
inom ämbetsverket företräder den juridiska fackkunskapen. Såsom föredragande
i bankärenden måste han även vara väl hemmastadd icke allenast med gällande
ris-]
1Nankin Motion
ev.
(ordinarie
anslag,)
[15.]
48 Sjunde huvudtiteln.
banklagstiftning utan även med de befintliga bankernas organisation och verksamhet.
Med hänsyn till de krav, som sålunda måste ställas på sekreteraren, vilken, i likhet
med assistenterna, jämväl är ledamot av bankinspektionen, synes den för närvarande
till honom utgående avlöningen alltför knapp’. Även med den förhöjning — 600
kronor — av sekreterarens lön, som från och med innevarande år beviljats, är enligt
bankinspektionens åsikt avlöningen fortfarande alltför knapp. En ytterligare förhöjning
av sekreterarens löneförmåner synes därför bankinspektionen i hög grad påkallad,
och torde denna förhöjning, som bör belasta ensamt bankinspektionens stat,
icke sättas lägre än 1,500 kronor.
Enligt nådigt brev den 29 oktober 1915 har Eders Kungl. Maj:t bestämt, att
det i bankinspektionens stat uppförda anslaget till extra biträden, vaktbetjaning,
lokalhyra m. in. skulle från och med år 1916 höjas med 5,400 kronor till 10,000
kronor. Denna höjning var närmast betingad därav, att bankinspektionen efter att
förut hava haft ämbetslokal i kronans hus måst förhyra sådan i privathus. Sedan
dess har arbetet inom bankinspektionen så väsentligt ökats, att det visat sig nödvändigt
att anställa ett kvinnligt biträde med sådan utbildning, att bearbetning av
visst utredningsmaterial kan anförtros detsamma. Avlöningen till detta biträde torde
icke böra understiga 1,800 kronor för år. Därtill kommer en nödvändig förhöjningav
vaktmästarens avlöning, vilken till beloppet torde bestämmas i sammanhang med
fastställandet i gemen av avlöningsvillkoren för vaktmästare i statens verk. Detta
jämte de betydligt ökade kostnaderna för belysning och uppvärmning m. m. betinga
en höjning av nu ifrågavarande anslagspost till 14,000 kronor.
Genom nådigt brev den 26 november 1909 har Eders Kungl. Maj:t i sammanhang
med fastställande av stat för bankinspektionen förklarat, att bankinspektören
och chefen för ämbetsverket ävensom assistent skulle för resor i tjänsten, som av
honom företoges för undersökning av bankinrättning i landsorten, åtnjuta dagtraktamente
med 15 kronor om dagen. På grund av de under senare åren högst väsentligt
stegrade kostnaderna för logi och vivre under resa är detta belopp för närvarande
alldeles otillräckligt för sitt ändamål. En förhöjning av dagtraktamentet till minst
20 kronor är därför av behovet påkallad. Då under senare år en rätt avsevärd
besparing plägat uppstå å det för täckande av resekostnader avsedda anslag, torde
en dylik förhöjning icke behöva medföra någon ökning av denna anslagspost.
Ett bifall till förevarande framställning skulle medföra en förhöjning av slutsumman
för bankinspektionens stat från 67,000 kronor med 8,500 kronor till 75,500
kronor. 1 fråga om sättet för bestridandet av denna öknmg tillåter sig bankinspektionen
anföra följande. För innevarande år utgöra bankbolagens bidrag till bestridande
av kostnaderna för bankinspektionens verksamhet kronor 64,546: 49. Detta
belopp understiger visserligen något slutsumman för bankinspektionens stat, ett
underskott, som ökas med c:a 3,700 kronor såsom krigstidstillägg och krigstidshjälp
utgående medel. För täckande av detta underskott finnas emellertid i tillräcklig
omfattning medel tillgängliga, vilka vunnits genom besparing å anslagen för avlöningar
och resekostnader.
För 1918 beräknas bankbidragen komma att utgå med cirka 85,500 kronor
— vilken betydande stegring är en följd av den ofantliga ökningen under 1917 av
bankbolagens fonder. Ett bifall till den gjorda framställningen kommer alltså icke
att behöva föranleda någon procentuell förhöjning av bankbolagens bidrag till bankinspektionens
verksamhet.
Sjunde huvudtiteln. 49
Under åberopande av vad sålunda blivit anfört får bankinspektionen i underdånighet
anhålla, att Eders Kungl. Magt täcktes besluta, att från och med år 1918
dels avlöningarna till nedannämnda befattningshavare i bankinspektionen skola utgå
med följande belopp, nämligen: till assistent 8,000 kronor, därav 5,600 kronor lön
och 2,400 kronor tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg, vartdera å 500
kronor, samt till sekreteraren, förutom arvode för biträde inom finansdepartementet
med nu utgående belopp, 4,500 kronor, därav 3,000 kronor lön och 1,500 kronor
tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor efter respektive
5 och 10 års tjänstgöring, dels anslaget för extra biträden, vaktbetjaning, lokalhyra
m. m. skall utgöra 14,000 kronor, dels ock dagtraktamentet till bankinspektören
och assistent i bankinspektionen skall vid resor i tjänsten utgå med 20 kronor
om dagen.
Tillika tillåter sig bankinspektionen hemställa, att Eders Kungl. Maj:t ville
förklara, att besparing, som under något år vunnits å viss anslagspost, må få utan
särskild framställning användas till täckande av brist, som under samma år uppkommit
å annan anslagspost, dock så att statens slutsumma icke får överskridas.»
Vid föredragning inför Kungl. Maj:t av ifrågavarande ärende
yttrade min företrädare i ämbetet följande:
»De av''bankinspektionen i skrivelse den 12 innevarande november
gjorda äskanden kan jag till alla delar förorda, då desamma såväl med
hänsyn till svårigheten att med nuvarande avlöningar stadigvarande
kunna vid inspektionen binda kompetenta arbetskrafter som över huvud
taget på grund av nu rådande ekonomiska förhållanden synas mig vara
skäliga. Härtill kommer den omständigheten, att, såsom av bankinspektionens
nyssnämnda skrivelse framgår, jämväl för ett sålunda ökat anslag
erforderliga medel finnas tillgängliga genom de bidrag till inspektionens
verksamhet, som under år 1918 beräknas komma att utgå från
bankerna.
I sammanhang med de av bankinspektionen begärda löneförhöjningar
synes mig emellertid även bankinspektörens avlöning böra höjas
från och med nästa års början, helst som framställning därom under
hand gjorts till mig fråu bankinspektören.
Då kanslirådet R. H. Benckert vid 1913 års utgång avgick såsom
bankinspektör och platsen besattes med den nuvarande innehavaren,
ökades bankinspektörens avlöning från 10,000 kronor till 15,000
kronor per år.
I fråga om skälen för en dylik avlöningsförhöjning anförde dåvarande
departementschefen vid ärendets anmälan för Kungl. Maj:t bland
* annat följande:
’Den plats inom administrationen, som genom bankinspektören R. H. Benckerts
tillbakaträdande blir ledig, hör till dem, som icke utan svårighet besättas. Befattningen
kräver av sin man både takt och fasthet, och den kräver insikt i bankBihang
Ull riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 7
50 Sjunde huvudtiteln.
[15.] väsendet helst i förening med juridisk utbildning. Det är ensidigt att till befattningen
förvärva en man med en något framskjuten ställning inom bankvärlden, så
att han redan från början må utan svårighet kunna göra sin auktoritet gällande
gent emot bankerna. Men om platsen skall kunna återbesättas med en erfaren
bankman, som tillika besitter de personliga kvalifikationer, jag nyss antytt, fordras,
att man bjuder honom en ekonomisk gottgörelse, beräknad efter en något högre
måttstock än som tillämpas för vanliga ämbetsmannabefattningar. Tidigare erfarenhet
visar ju också, att, om man till en chefsplats vill förvärva en man med erfarenhet
på det ekonomiska livets område, eu tämligen rundlig gottgörelse måste erbjudas.
Det står för övrigt för mig klart, att särskilt bankinspektören bör avlönas så, att
han kan stå ekonomiskt oberoende, framför allt gent emot bankerna. Den, som gör
sig ekonomiskt beroende av en bank, kan nog svårligen uppträda mot densamma
med erforderlig auktoritet. Och jämväl i så måtto bör bankinspektörens ekonomiska
ställning vara stark, att han icke med lätthet frestas att övertaga ett väl avlönat
chefskap för en bankinstitution.
Att statsinstitutioner med verksamhet på det ekonomiska området uppvisa
höga lönestater, därpå erbjuder Sveriges riksbank ett exempel. Jag förbigår förste
deputeraden, som ju intar en särställning, men ber att få erinra därom, att arvodet
till vardera av andre deputeradena, vilkas befattningar nog icke äro mera ansvarsfulla
och grannlaga än bankinspektörens, är fastställd till 18,000 kronor. Och bankerna,
av vilkas bidrag kostnaden för bankinspektionens verksamhet bestrides, ha
visat den uppfattning, att en till bankernas gemensamma gagn inrättad befattning
- och bankinspektörsbefattningen får väl rubriceras sålunda — bör väl avlönas,
då de såsom arvode åt sekreteraren i bankföreningen anslagit hittills 15,000 kronor
och från början av nästa år 18,000 kronor.''
De synpunkter, som sålunda gjorde sig gällande vid bestämmandet
av avlöningen å bankinspektörsbefattningen vid den tid, då den nuvarande
bankinspektören förvärvades för tjänsten, hava under de gångna
åren på grund av bankväsendets starka utveckling och den därav föranledda
ökade arbetsbördan för bankinspektören alltmera vunnit i styrka.
Med hänsyn härtill och för att bankinspektören efter den avsevärda
sänkning av penningvärdet, som nu inträtt, skall kunna någorlunda bibehållas
vid den ekonomiska ställning, som vid hans tillträde av befattningen
avsågs, synes mig en löneförhöjning av behovet påkallad, och
vill jag i sådant hänseende föreslå en ökning av avlöningen till 20,000
kronor.
Att den av mig för bankinspektören sålunda föreslagna avlöningen
icke kan anses för hög, torde bland annat framgå därav, att bankföreningens
sekreterare, vars avlöning enligt vad ovan nämnts förut utgjort
18,000 kronor, numera, enligt vad jag inhämtat, höjts till 21,000 ,
kronor.
Bankinspektörens nuvarande avlöning är uppdelad i lön 10,500
kronor och tjänstgöringspenningar 4,500 kronor. Höjes avlöningen till
Sjunde huvudtiteln. 51
20,000 kronor, torde 14,000 kronor böra räknas som lön och 0,000
kronor som tjänstgörirespenningar.
Som bankernas bidrag till inspektionens verksamhet, vilka bidrag
enligt nu gällande bestämmelser utgöra 9/1,000 procent av bankernas
egna fonder vid utgången av nästföregående kalenderår, för år 1918
av bankinspektionen beräknats komma att uppgå till cirka 85,500 kronor,
torde den av mig föreslagna löneförhöjningen för bankinspektören icke
behöva föranleda någon höjning av ovannämnda procentsats.»
Med anledning av berörda framställningar beslöt Kungi. Maj:t
ovannämnda den 13 november 1917 att, med ändring av den för bankinspektionen
gällande staten, från och med år 1918 förordna
dels att avlöningarna till nedannämnda befattningshavare i bankinspektionen
skulle utgå med följande belopp, nämligen till bankinspektören
med 20,000 kronor för år, varav 14,000 kronor skulle utgöra lön
och 6,000 kronor tjänstgöringspenningar, till assistent med 8,000 kronor
för år, varav 5,600 kronor skulle utgöra lön och 2,400 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, samt
till sekreteraren med — förn torp arvode för biträde inom finansdepartementet
— 4,500 kronor för år, varav 3,000 kronor skulle utgöra lön
och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg, vartdera
å 500 kronor,
ävensom att i avseende å ålderstilläggens tillträdande skulle gälla
de i nådigt brev den 26 november 1909 i dylikt hänseende meddelade
bestämmelser,
dels att det å inspektionens stat uppförda anslaget till extra biträden,
vaktbetjäning, lokalhyra, uppvärmning, belysning och andra expenser
m. in. skulle utgå med 14,000 kronor,
dels ock att bankinspektören ävensom assistent hos inspektionen
finge för resor i tjänsten, som av honom företoges för undersökning av
bankinrättning i landsorten, åtnjuta — förutom resekostnadsersättning
enligt tredje klassen i gällande resereglemente — dagtraktamente med
20 kronor om dagen efter de i samma reglemente för åtnjutande av
dagtraktamente i allmänhet stadgade grunder att bestridas av det i
ämbetsverkets stat för sådant ändamål uppförda anslag,
varjämte Kungl. Maj: t förklarade, dels att samtliga förberörda utgifter
för bankinspektionen skulle såsom hittills utgå av det i riksstaten
upptagna reservationsanslaget till upprätthållande av bankinspektionens
verksamhet, dels ock att besparing, som under något år vunnits å viss
i inspektionens stat upptagen anslagspost, finge utan särskild framställ
-
[15-3
52 Sjunde huvudtiteln.
[15.] ning användas till täckande av brist, som under samma år uppkommit
å annan anslagspost, dock så att statens slutsumma icke överskredes.
Då sålunda avlöningarna höjdes för bankinspektören med 5,000
kronor, för envar av de tre assistenterna med 1,000 kronor och för
sekreteraren med 1,500 kronor samt anslaget till extra biträden m. in.
ökades med 4,000 kronor, föranleder Kungl. Maj:ts ifrågavarande beslut
en ökning av bankinspektionens stat med sammanlagt 13,500 kronor.
Med åberopande av vad i detta ärende förekommit hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att från och med år 1919 upptaga det ordinarie
reservationsanslaget till upprätthållande av bankinspektionens
verksamhet med ett belopp av kronor 80,500
att utgå direkt av bidrag till bankinspektionen.
Statens provningsanstalt.
29. Statens provningsanstalt.
I en den 31 mars 1916 dagtecknad proposition (nr 176) föreslog
Kungl. Maj:t samma års riksdag att till uppförande av byggnad för en
statens provningsanstalt å viss angiven plats å Djurgården invid Stockholms
östra station samt för utrustning av nämnda anstalt bevilja ett
anslag av 800,000 kronor och därav på extra stat för år 1917 undersjunde
huvudtiteln anvisa ett belopp av 250,000 kronor.
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning blev av riksdagen
bifallen.
Sedermera har 1917 års riksdag av förenämnda anslag å 800,000
kronor på extra stat för år 1918 anvisat ytterligare 250,000 kronor.
1 dag har jag nu för avsikt att framlägga förslag om äskande
av de medel, som utöver de redan anvisade kunna för ifrågavarande
ändamål erfordras. Härtill torde jag senare få återkomma.
Till grund för omförmälda framställning till 1916 års riksdag låg
en omfattande utredning, som även upptog förslag till omorganisation
av den befintliga materialprovningsanstalten vid tekniska högskolan till
en statens provningsanstalt. Vid föredragning av detta ärende uttalade
dåvarande chefen för finansdepartementet, att han icke hade något att
erinra mot den föreslagna organisationen, men förklarade samtidigt, att
[16.]
Statens provningsanstalt.
(ordinarie
andag.)
Sjunde huvudtiteln.
53
enligt hans mening det definitiva fastställandet av organisationen kunde
något anstå, enär densamma i allt fall icke kunde tråda i tillämpning,
förrän den nya byggnaden bleve färdig att tagas i bruk. 11)10 års
riksdag kom därför icke att ingå i någon närmare prövning av den da
föreslagna organisationen. . .
Sedan emellertid inspektören för högskolans provningsanstait i
skrivelse till chefen för finansdepartementet den 31 augusti 1917 under
åberopande av en utav anstaltens föreståndare uppgjord promemoria
framhållit, att omorganisationen av provningsanstalten vore en trängande
nödvändighet, ävensom anhållit, att statsmakterna omedelbart måtte vidtaga
åtgärder, för att en sådan omorganisation med det snaraste
måtte komma till stånd, uppdrog Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den
7 september 1917 åt överingenjören i järnkontoret Axel Wahlberg,
verkställande direktören för trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
kommerserådet G. Dillner, chefen för kommerskollegn mdustnbyra civilingenjören
Axel F. Enström samt föreståndaren för högskolans materialprovningsanstalt
civilingenjören J. O. Roos af Hjelmsäter att i egenskap
av särskilda kommitterade avgiva förslag till ny organisation av
samma anstalt. . ai
Till fullgörande av berörda uppdrag avgåvo kommitterade den 31
oktober 1917 betänkande med förslag i ämnet.
I förslaget hava kommitterade beräknat att för år 1919 — den
nya provningsanstaltens första verksamhetsår — utgifterna komme att
överstiga inkomsterna ,med ett belopp av 38,900 kronor, vartill borde
läggas det dvrtidstillägg, som för nämnda år kunde komma att utgå;
och hava kommitterade utgått ifrån, att detta underskott skulle täckas
av statsmedel.
Över kommitterades förslag hava på grund av nådig remiss utlåtanden
avgivits av styrelsen för tekniska högskolan, fullmäktige i järnkontoret,
kommerskollegium och statskontoret.
Några av ifrågavarande utlåtanden hava emellertid till finansdepartementet
inkommit så sent, att jag ännu icke hunnit förbereda
ärendet för slutligt avgörande.
Då frågan om provningsanstaltens organisation emellertid ar av
beskaffenhet att böra så snart ske kan bringas till sin lösning och den
möjligheten ligger nära, att därvid kan komma att krävas bidrag av
medel, över vilka riksdagen förfogar, synes det mig riktigast, att i det
riksstatsförslag för år 1919, som skall föreläggas instundande riksdag,
något belopp för ändamålet beräknas.
Beloppet anser jag, då någon utredning rörande storleken av de
[16.]
[16.]
54
Sjunde huvudtiteln.
dyr tida tillägg erforderliga medlen ännu icke föreligger och åtskilliga
anstaltens organisation berörande förhållanden alltjämt äro ovissa, tillsvidare
kunna upptagas till förberörda skillnad mellan beräknade utgifter
och inkomster, 38,900 kronor. utgmer
v ?rjUnd, av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen 8
att, i avbidan på den proposition rörande organisation
av en statens provningsanstalt, som kan
komma att föreläggas riksdagen, såsom bidrag till
uppehållande av verksamheten vid en dylik anstalt
bland de ordinarie anslagen beräkna ett belopp
av ................................................................. kronor 38,900.
C. Bergsbruket.
1. Befrämjande i allmänhet av bergsbruket.
Befriande riksdagIttTöT åTlSJord framställning beslöt 1915 års
Tenor m tenor ^ ^ berSsh»"«"8® ^rer, från 6,000
beloppet, LÖT “17 °°h 1918 *1 -nära
Såsom jag längre fram under punkten 30 torde få tillfälle närmare
utveckla, torde för år 1919 ifrågavarande anslag kunna helt blågås!
riksdagen h''3m8taller dnrför- alt Ed»™ Äungl. Maj:t måtte förfelå
(ordinarie
anslag.)
... , at* !or ar 1919 indraga det i ordinarie anslagstiteln
»Befrämjande i allmänhet av bergsbruket» ingående
reservationsanslaget till ^understöd åt personer
som önska i främmande länder förvärva ökad insikt
och skicklighet i vad till bergshanteringen hörer.
Sjunde huvudtiteln. 55
Vid bifall härtill skulle det ordinarie anslaget till [17.J
befrämjande i allmänhet av bergsbruket, nu........................... kronor 5,700,
nedsättas med ................................................................................ » 3,000
till ........................................................‘.......................................... > 2,700,
utgörande i sin helhet bestämt anslag.
2. Bergsskolorna i Filipstad ocli Falun jämte därmed förenade
yrkesskolor.
Alltsedan år 1873 har riksdagen årligen på extra stat anvisat [18.]
anslag såsom bidrag till uppehållande av undervisningen vid bergsskolorna
i Filipstad och Falun. Detta anslag, som för vart och ett av och Faun
åren 1874—1904 utgått med ett belopp av 14,000 kronor, blev på
Kungl. Maj:ts förslag av 1904 års riksdag höjt till 23,000 kronor. Med yrkesskolor.
sistnämnda belopp beviljades anslaget jämväl för vart och ett av åren (extra anslag.)
1905—1912. Anslagets förhöjning föranleddes därav, att skolorna på
grund av brukssocietetens under år 1903 fattade beslut organiserats
enligt en i åtskilliga avseenden förändrad och ökade omkostnader medförande
plan, för vilken en närmare redogörelse lämnats i det utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 12 januari 1904, som
fogats vid den till samma års riksdag avlåtna statsverkspropositionen.
Statsanslaget beviljades från och med år 1904 under villkor, att skolorna
fortsatte sin verksamhet i huvudsaklig överensstämmelse med omförmälda
plan och underkastade sig den inspektion, Kungl. Maj:t funne
skäligt bestämma. Årliga totalkostnaden för de båda skolorna utgjorde
enligt för dem av brukssocieteten fastställda stater under åren 1874—
1903 23,000 kronor och under åren 1904—1911 38,000 kronor. Skillnaden
mellan statsanslaget och totalkostnaden har bestritts av järnkontorets
medel.
Vid allmän ordinarie sammankomst den 30 maj 1911 antog emellertid
brukssocieteten nya stater för ifrågavarande två bergsskolor att,
under förutsättning av statsanslagets vederbörliga ökande, gälla från och
med år 1912. De nya staterna inneburo nämligen en höjning av totalkostnaden
för de båda skolorna. Denna kostnad skulle för år 1912
utgöra 43,000 kronor och för år 1913 uppgå till 44,000 kronor.
På grund av Kungl. Maj:ts framställning anvisade 1912 års riksdag
å extra stat för år 1913 23,650 kronor att utgå såsom bidrag till
uppehållandet av undervisningen vid bergsskolorna. Denna ökning i
anslaget avsåg i främsta rummet, att de vid skolorna anställda lärarna
56 Sjunde huvudtiteln.
[18.] skulle komma i åtnjutande av fyra ålderstillägg, ett vart å 500 kronor.
Berörda för år 1913 beviljade anslag utgjorde ungefär 23/38 av de för
sistnämnda år för skolorna beräknade kostnaderna, eller så stor del av
kostnaderna för dessa skolor, varmed staten alltsedan år 1904 brukat
bidraga.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar anvisade
liksdagen dels ar 1913 a extra stat lör ar 1914 25,400 kronor såsom
bidrag till uppehållande av undervisningen vid bergsskolorna, dels oek
år 1914 å extra stat för år 1915 för samma ändamål 25,100 kronor.
Riksdagen medgav därjämte såväl år 1913 som år 1914, att vad som
kunde varda besparat a det lör beredande av understöd av ifrågavarande
slag a samma ars riksstat anvisade anslag finge i mån av behov under
nästpåföljande år för ändamålet tagas i anspråk. Att besparing å de
lör åren 1913 och 1914 anvisade anslagen beräknades kunna ifrågakomma,
hade sin grund däri, att de såsom totalkostnader för de båda
skolorna uppgivna beloppen, efter vilka statsbidragen för nämnda två
år avpassats, enligt vad sedermera utrönts, upptagits för högt. Däri
hade nämligen för vart och ett av nämnda två år ingått 1,000 kronor
för beredande av ålderstillägg- åt lärare, vilka emellertid av vissa anledningar
icke kommit i åtnjutande av de avsedda löneförhöjningarna.
Aid sin allmänna ordinarie sammankomst den 28 maj 1914 fastställde
binkssocieteten vissa förändringar i fråga om anordningen av
undervisningen vid de båda bergsskolorna, dock under förutsättning av
statsbidrags erhållande för den därav föranledda ökningen av utgifterna
för skolorna i samma proportion, som staten plägat lämna bidrag till
täckande av nämnda utgifter. Rörande beskaffenheten av nämnda förändringar
och den utredning, som låg till grund för desamma, anhåller
jag att fä hänvisa till det vid 1915 års statsverksproposition fogade
utdrag ur protokollet över finansärenden den 14 januari nämnda år, i
vilket protokollsutdrag närmare redogörelser i omförmälda avseenden
lämnas.
I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 25 september 1914
anhöllo fullmäktige om bidrag till uppehållande av undervisningen vid
bergsskolorna under år 1916. Utgifterna för skolorna för sistnämnda
år beräknades därvid till 47,000 kronor och beloppet av statsbidraget
enligt dittills tillämpade grunder till 28,447 kronor 32 öre.
över sistnämnda framställning avgav kommerskollegium utlåtande,
därvid kollegium anförde, bland annat, att då en lärare vid bergsskolan
i Filipstad under år 1914 entledigats från sin befattning samt vid sådant
förhållande ett för honom från och med den 1 januari 1915 beräknat
Sjunde hurudtiteln.
ålderstillägg å 500 kronor icke komme att utgå, statsanslaget för sist- [ 1
öre, överskrida vad statsverket enligt vanlig beräkningsgrund rätteligen
bort vidkännas. Kollegium ansåge därför, att det begärda statsanslaget
för år 1916 borde minskas med omförmälda belopp till i runt tal 28,100
kronor under förutsättning, att vad som bleve besparat å anslaget föi
år 1915 finge i mån av behov tagas i anspråk under år 1916.
1 enlighet härmed föreslog Kungl. Mapt i 1915 ars statsveiksproposition
riksdagen dels att å extra stat för år 1916 anvisa 28,100
kronor såsom bidrag till uppehållande av undervisningen vid de båda
bergsskolorna, dels ock att medgiva, att vad som kunde varda besparat
å det för beredande av understöd av ifrågavarande^ slag å 1915 års
riksstat anvisade anslag finge i mån av behov under år 1916 för förevarande
ändamål tagas i anspråk.
Kungl. Maj:ts berörda framställning blev av riksdagen bifallen.
Hos Kungl. Maj:t gjorde därefter brukssocietetens fullmäktige i
järnkontoret i en skrift av''den 2 oktober 1915 framställning om anslag
för ifrågavarande ändamål för år 1917. Kostnaderna för skolorna för
sistnämnda år beräknades därvid till 48,000 kronor, därav 3,000 kronor
för ålderstillägg åt lärarne. Fullmäktige framhöllo tillika, att den dittills
tillämpade grunden för bestämmande av statsbidraget visat sig förenad
med olägenheter, i det att oförutsedda förändringar i skolornas
lärarkårer, såvitt desamma gällt lärare, som vore berättigade åtnjuta
ålderstillägg, kunnat icke blott föranleda ändring i bidragsbeloppet för
det år, som närmast varit i fråga, utan även inverka på bidraget för
året närmast före detta, vilket bidrag varit anvisat men icke utbetalt.
För att i detta hänseende åstadkomma större stadga, framställde fullmäktige
vissa i skriften närmare angivna förslag.
Med anledning av Kungl. Maj:ts i den till 1916 års riksdag avlåtna
statsverkspropositionen gjorda framställning i ämnet beviljade
sedermera riksdagen för ifrågavarande ändamål på extra stat för ar
1917 ett. belopp av 28,800 kronor. Beräkningsgrunden för statsbidraget
jämkades därvid till s/5 av kostnaderna för skolorna. För motverkande
av de utav fullmäktige framhållna olägenheterna anvisades av det beviljade
beloppet 1,800 kronor såsom förslagsanslag för bidrag med /B
till ålderstillägg åt lärare. Härvid förklarade sig riksdagen förutsatta,
att de gällande villkoren för åtnjutande av ålderstillägg icke utan
Kungl. Maj ds och riksdagens samtycke ändrades.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade
sedermera 1917 års riksdag å extra stat för år 1918 dels såsom bidrag
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. ®
58 Sjunde huvudtiteln.
[18.] till uppehållande under samma år av undervisningen vid berörda
bergsskolor jämte därtill hörande yrkesskolor ett belopp av 29,100
kronor, därav för bidrag med 3/s till ålderstillägg åt lärare ett förslagsanslag
av 2,100 kronor och för bidrag med s/5 till Övriga kostad®1''.
. ett förslagsanslag, högst 27,000 kronor, dels ock såsom bidragtill
täckande av vissa under år 1916 på grund av rådande allmänna
prisstegring uppkomna oförutsedda kostnader för bränsle och laboratoriet
ornödenheter vid skolorna i Falun ett förslagsanslag, högst 1,200
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1917 disponera
beloppet. Höjningen av förslagsanslaget till ålderstillägg med 300
kronor föranleddes därav, att en av lärarna vid bergsskolan i Falun från
och med 1918 års ingång komme att bliva berättigad till ett första
alderstdlagg å lönen med 500 kronor, vartill statsbidrag enligt de fastställda
beräkningsgrunderna ansågs böra utgå med 3/s eller 300 kronor..
£*£85. , 1tiU. 8tiilld *■*» av den 10 npMi 1917 hav»
tigt i järn- orukssocietetens fullmäktige i järnkontoret g-jort framställnino- om
kontoret. anslag för ifrågavarande ändamål jämväl för år 1919.
Fullmäktige hava därvid beräknat kostnaderna för skolorna för nämnda år
till samma belopp som för år 1918 eller 48,500 kronor, därav 3,500 kronor till
ålderstillägg; och hava fullmäktige anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärd
for beredande av statsbidrag till täckande av dessa kostnader efter samma grunder
som tillämpats för år 1918,
Därjämte hava fullmäktige anmält, att fullmäktige dels på framställning av
direktionen för bergsskolan i Falun utbetalt 2,000 kronor till täckande av ökade
omkostnader för bränsle under år 1917 dels ock på framställning av lärarna vid
bergsskolorna efter tillstyrkan av skolornas direktioner med anledning av den bety,
^Tm ®tegnngen av levnadskostnaderna beviljat lärarna extra lönetillägg för såväl
in ‘ls76iSOm årr.A917'' I)r1 l!1tbet;alda lönetilläggen för dessa två år utgjorde tillhopa
v,0’3 ioio Tr 5? i®6, , FuUmäktige hava därför anhållit, att Kungl. Maj:t måtte
hos 1918 års riksdag hemställa, att riksdagen måtte, såsom bidrag till de ökade
branslekostnaderna och till lönetillägg åt lärarna bevilja extra anslag å respektive 1,200
lönetillägg kronor 50 öre’ motsvarande 3/r, av nämnda bränslekostnader och
ZZZZ: 1Q17 På ?nmd av f rfmi8S har kommerskollegium den 31 oktober
91 avgivit infordrat utlåtande i ärendet, och har kollegium därvid
jämväl överlämnat eu till kollegium från fullmäktige inkommen skrift
rörande vissa delar av förevarande anslagsbehov.
I sitt utlåtande har kommerskollegium anfört, bland annat, följande.
, „ *? si" na föreliggande framställning angående statsanslag för år 1919 hava
fullmäktige beräknat nämnda års kostnader till 48,500 kronor, eller samma belopp
Sjunde huvudtiteln. 59
som beräknades för år 1918. De däri ingående ålderstilläggen uppgå jämväl till
samma summa som upptogs för år 1918 eller 3,500 kronor.
Enligt av 1916 års riksdag antagna grunder för statsbidragets utgående borde
detsamma för år 1919 komma att utgå med 3/r, av dessa belopp eller sammanlagt
29,100-kronor, varav 2,100 kronor till ålderstillägg åt lärare.
1 sin underdåniga framställning av den 8 september 1916 angående statsanslag
för 1918 års undervisningsverksamhet samt om bidrag till förut omnämnda oförutsedda
dyrtidsutgifter för skolorna i Falun under är 1916 anhöllo fullmäktige även
om bidrag med i! - till då påräknade kostnadsökning av 2,000 kronor vid sistnämnda
skolor för jämväl år 1917.
Kollegium uttalade emellertid som sin åsikt att, innan framställningen
om bidrag till dyrtidsutgiftema för år 1917 föranledde åtgärd från statsmakternas
sida. lämpligast borde avvaktas, huruvida och i vad mån fullmäktige måste åtaga
sig sådana ökade utgifter. Kollega mening delades av statskontoret, och Kungi.
Maj:t gjorde i enlighet härmed icke någon framställning till riksdagen om bidrag
till den eventuella kostnadsökningen för år 1917.
Sedan numera fullmäktige på framställning av direktionen för bergsskolan i
Falun utbetalat nämnda belopp, hava de emellertid förnyat sin ansökan om bidrag
härutinnan med 3/r, av beloppet i fråga eller 1,200 kronor.
Slutligen hava fullmäktige anhållit om bidrag med 3/-, till lönetillägg, som lör
åren 1916 och 1917 på grund av den betydande stegringen i levnadskostnaderna
beviljats skolornas lärare.
Enligt styrelsens för järnkontoret den 11 maj 1917 dagtecknade berättelse till
brukssocieteten vid dess allmänna ordinarie sammankomst i järnkontoret år 1917
beviljade efter framställningar, som av vederbörande skoldirektioner varmt förordats,
järnkontorets styrelse den 15 december 1916 — alltså först efter det kollegium föi
Kungl. Maj:t anmält skolornas anslagsbehov för år 1918 — dyrtidstillägg för år
1916 med 500 kronor till ordinarie och 400 kronor till extra lärare, varefter dessa
tillägg utbetalades vid samma års jul. Sammanlagda beloppet uppgick enligt fullmäktiges
nu föreliggande framställning till 3,187 kronor 50 öre.
Vid brukssocietetens nyssberörda sammankomst hade vidare enligt styrelseberättelsen
styrelsen hemställt, att brukssocieteten måtte bevilja anslag till dyrtidstillägg
jämväl under år 1917. För de ordinarie lärarna skulle detta sättas till 1,000
kronor och för de extra lärarna till 600 kronor. Denna förhöjning motiverades
med. bland annat, svårigheten att hålla lärarebefattningarna väl besatta, I den från
fullmäktige till kollegium ingivna skriften har till upplysning om dessa svårigheter
meddelats, att två lärare vid bergsskolan i Filipstad, vilka antogos år 1914, redan
lämnat sina befattningar samt att till en för närvarande ledig lärarebefattning_ vid
bergsskolan i Falun, trots upprepade kungörelser, någon kompetent sökande icke
anmält sig. Enligt vad fullmäktige meddelat godkände brukssocieteten berörda förslag
om dyrtidstillägg för år 1917, och uppgår den sammanlagda merkostnad för år
1917, som härav förorsakas, till 7,200 kronor, av vilket belopp, enligt vad kollegium
inhämtat, ena hälften under året utbetalts och andra hälften skall utbetalas
under instundande december månad.
Vid bedömandet av denna fråga har kollegium beaktat dels att dyrtidstillägg
sålunda lämnats för år 1916, då sådant tillägg icke utgick till statens tjänstemän,
dels ock att dyrtidstillägget, som i förhållande till avlöningen utgjort under år 1916
60 Sjunde huvudtiteln.
[18.] för ordinarie lärare 1272 procent och för extra lärare inemot 1172 procent, för år
1917, då statstjänstemannens dyrtidstillägg i regel utgick med 15 procent av de
sedvanliga löneförmånerna, höjdes till belopp, som motsvarade för ordinarie lärare
25 procent och för extra lärare något över 17 procent av avlöningen i övrigt.
Kollegium finner emellertid vad järnkontorets styrelse och brukssocietetens
fullmäktige anfört hava visat, att, för undvikande av faran för undervisningens nödtvungna
nedläggande på grund av lärarebrist, ej blott dyrtidstilläggen måst beviljas,
utan jämväl att vid deras bestämmande avvikelser från de beträffande statens tjänstemän
tillämpade reglerna härutinnan måst ske, och det vill synas kollegium, att
genom 1917 års riksdags beslut angående bidrag till 1916 års oförutsedda utgifter
för skolorna i Falun statsverkets skyldighet att åtaga sig sin andel i sådana ofrånkomliga
dyrtidsutgifter som de nu ifrågavarande principiellt erkänts.
Kommerskollegium får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen att å extra stat för år 1919 anvisa
dels såsom bidrag till undervisningen vid bergsskolorna i Filipstad och Falun
jämte därtill hörande yrkesskolor att utgå under huvudsakligen enahanda villkor,
som hittills varit fästa vid statsunderstöd för ifrågavarande ändamål, ett belopp av
29,100 kronor, därav för bidrag med s/s till ålderstillägg åt lärare ett förslagsanslag,
högst 2,100 kronor och för bidrag med till övriga kostnader ett förslagsanslag,
högst 27,000 kronor,
dels såsom bidrag med J, - till täckande av förberörda vid uppgörandet av
1917 års stat oförutsedda men numera havda kostnader för huvudsakligen bränsle
under nämnda år vid skolorna i Falun ett belopp av 1,200 kronor, med rätt för
Eders Kungl. Maj: t att redan under år 1918 disponera och låta utbetala detsamma till
brukssocietetens fullmäktige i järnkontoret, sedan villkoren för lyftandet av det utav
1916 års riksdag för år 1917 beviljade anslaget till undervisningsverksamheten därstädes
visats behörigen fullgjorda,
dels ock såsom bidrag med 3/, till de vid uppgörandet av 1916 och 1917 års
stater för skolorna icke förutsedda kostnaderna för dyrtidstillägg för nämnda år åt
skolornas lärare ett förslagsanslag, högst 6,232 kronor 50 öre, med rätt för Eders Kungl.
Maj:t att redan under år 1918 disponera och låta utbetala detsamma till fullmäktige,
i vad angår andelen i 1916 års kostnader, 1,912 kronor 50 öre, omedelbart och,
beträffande den å 1917 års kostnader belöpande andelen, högst 4,320 kronor, sedan
villkoren för lyftandet av det utav 1916 års riksdag för år 1917 beviljade anslag
till undervisningsverksamheten vid de beträffande skolorna visats behörigen fullgjorda.»
ringskom- b råga ii rörande statsbidrag'' till täckande av kostnaderna för de
mitten, åt lärarepersonalen vid skolorna beviljade dyrtidstilläggen har emellertid,
i vad angår 1916 års kostnader, även varit föremål för behandlinginom
löneregleringskommittén, vilken avst}U''kt utgivande av dylikt bidrag.
Framställning härom gjordes av brukssocietetens fullmäktige i
järnkontoret hos Kungl. Maj:t redan i en den 9 februari 1916 till
finansdepartementet inkommen skrift, vilken överlämnades till löneregleringskommittén
för att tagas i övervägande vid behandling av ett
hos kommittén då föreliggande ärende om krigstidshjälp åt befattnings
-
Sjunde huvudtiteln. 61
havare i statens tjänst. I ett den 24 februari 1917 över framställningen
avgivet utlåtande anförde löneregleringskommittén — efter att hava
anmärkt, att riksdagen såsom bidrag till uppehållande av undervisningen
vid de båda bergsskolorna å extra stat anvisat för år 1916 28,100
kronor och för år 1917 28,800 kronor — i nu ifrågavarande avseende
följande:
»Den omständigheten, att vid de sålunda beviljade anslagens bestämmande
hänsyn tagits till storleken av de med skolornas uppehållande förenade kostnader -statsbidragen för de båda åren utgjorde respektive 23/3!i och 3, av de beräknade
kostnaderna - torde icke kunna anses innefatta tillräcklig grund för bifall till
fullmäktiges förevarande framställning, särskilt i betraktande därav, att det dyrtidstillägg,
till vilket bidrag begärts, av fullmäktige, utan medverkan av Konung och
riksdag, bestämts efter helt andra grunder och till högre belopp än som under
namn av krigstidslijälp år 1916 tilldelats vissa befattningshavare i statens tjänst.
Med hänsyn såväl härtill som till de vittgående konsekvenser, vilka kunna
följa av bifall till fullmäktiges framställning, finner sig kommittén icke kunna förorda
densamma.»
Såsom bidrag till undervisningsverksamheten vid de båda bergsskolorna
och de med desamma förenade yrkesskolorna för år 1919 torde,
då kostnaderna för skolorna beräknats till enahanda belopp som för år
1918, böra utgå oförändrat anslag, 29,100 kronor, därav 2,100 kronor
skulle förslagsvis avses till ålderstillägg åt lärarna. Med anledning
av riksdagens erinran, att villkoren för åtnjutande av ålderstillägg icke
borde kunna ändras utan Kungl. Maj:ts och riksdagens samtycke, torde
liksom för år 1918 förbehåll härom böra intagas bland villkoren för
anslagets utgående.
Framställningen om bidrag till täckande av de under år 1917
uppkomna ökade kostnader för bränsle vid skolorna i Falun avser
samma belopp, som i 1918 års riksstat beviljats såsom bidrag till de
ökade bränslekostnaderna under år 1916 vid samma skolor eller 1,200
kronor. På sätt av det ovan sagda framgår, har det numera visat sig,
att fullmäktige nödgats under år 1917 liksom under år 1916 påtaga sig
en merutgift av 2,000 kronor för nyssberörda ändamål; och finner jag
mig vid sådant förhållande och då riksdagen icke haft något att erinra
mot anslagsäskand et i vad det avsåg 1916 års bränslekostnadei,
böra tillstyrka bifall till fullmäktiges framställning i nu ifrågavarande del.
Vidkommande slutligen framställningen om bidrag till de under
åren 1916 och 1917 till lärarepersonalen utgivna dyrtidstilläggen anser
jag mig, då löneregleringskommittén åtminstone i vad angår 1916 års
kostnader ställt sig bestämt avvisande och förhallandena beträffande
året 1917 synas mig vara av ungefärligen enahanda natur, icke böra giva
118.]
departementschefen.
62 Sjunde huvudtiteln.
[18.] densamma mitt förord. Lika med löneregleringskommittén, finner jag
mig alltså, väsentligen av principiella orsaker, förhindrad att tillstyrka
det av fullmäktige för nu ifrågavarande ändamål begärda statsbidraget.
De av kommerskollegium föreslagna villkoren för åtnjutande av
de av mig förordade statsbidragen till uppehållande av skolornas verksamhet
samt täckande av ovannämnda bränslekostnader föranleda icke
någon erinran från min sida.
I överensstämmelse med den föreslagna ändrade ordningen beträffande
anslag, avsedda att disponeras redan under löpande år, torde
det för bränslekostnaderna avsedda statsbidraget böra äskas å tilläggsstat
för år 1918. Framställning härom torde jag få gorå framdeles under
dagens lopp.
På grund av vad jag sålunda anförf, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att såsom bidrag till uppehållande av undervisningen
vid bergsskolorna i Filipstad och Falun
jämte därmed förenade yrkesskolor, att utgå under
huvudsakligen enahanda villkor, som hittills varit fästa
vid statsunderstöd för ifrågavarande ändamål, å extra
stat för år 1919 anvisa ett belopp av kronor 29,100.
därav för bidrag med 3/5 till ålderstillägg åt lärare ett
förslagsanslag av ...................................... kronor 2,100;
och för bidrag med */5 till övriga kostnader ett förslagsanslag,
högst .................................... kronor 27,000.
D. Handel och sjöfart.
1. Bidrag till underhållande av handelshögskolan i Stockholm.
[19.] Till upprättande och underhållande av en handelshögskola i Stock
Stat,
bidrag holm har riksdagen på extra stat anvisat anslag av 30,000 kronor för
SUi V och “V åren 1910-1918.
Stockholm. Vid tillstyrkande den 19 februari 1909 av nådig proposition an
(extra
anslag.) gående nämnda statsbidrag redogjorde dåvarande chefen för finans -
Sjunde huvudtiteln. 63
departementet närmare för eu på föranstaltande av handelshögskole- [19. t
föreningen i Stockholm utarbetad plan för en blivande handelshögskolas
organisation och verksamhet, .lag tillåter mig hänvisa till vad departementschefen
därvid anförde.
Tillika torde jag få erinra om, att Kungl. Maj:t fastställt dels den
27 maj 1909 grundstadgar för handelshögskolan i Stockholm, dels ock
den 3 december 1909 stadgar för handelshögskoleföreningen i Stockholm,
samt att direktionen för handelshögskolan den 13 oktober 1909 antagit
ordningsstadga för samma skola. För grunddragen av dessa stadgar
redogjorde vederbörande departementschef i yttrande till statsrådsprotokollet
över finansärenden den 14 januari 1910.
De slutsummor, å vilka handelshögskolans inkomster och utgifter
balanserat, hava under de gångna åren ökats ganska väsentligt. Efter
att för läsåret 1909—1910 hava beräknats, inkomsterna, statsanslaget
ej inberäknat, till 82,500 kronor och utgifterna till 111,000 kronor, upptogos
samma poster i framställningen om anslag för läsåret 1910—
1911 till 101,500 kronor respektive 122,000 kronor, i framställningen
om anslag för läsåret 1911—1912 till 101,500 kronor och 134,500
kronor, i framställningen om anslag för läsåret 1912—1913 till 118,125
kronor och 148,800 kronor, i framställningen om anslag för läsåret
1913—1914 till 119,020 kronor och 149,340 kronor, i framställningen
om anslag för läsåret 1914—1915 till 121,950 kronor och 152,240
kronor, i framställningen om anslag för läsåret 1915—1916 till 119,450
kronor och 149,720 kronor, i framställningen om anslag för läsåret
1916—1917 till 115,000 kronor och 150,220 kronor samt i framställningen
om anslag för läsåret 1917—1918 till 143,000 kronor och
173,393 kronor.
Vid beviljandet av anslagen till handelshögskolan har riksdagen
fäst det villkoret, att vid högskolan skulle finnas visst antal friplatser,
för de senare åren minst 12.
Nu har styrelsen för handelshögskoleföreningen i skrivelse den 10 Handeisnovember
1917 gjort framställning om statsanslag jämväl för verk- /^ninglns
samhetsåret 1 juli 1918—30 juni 1919. framställning
I detta avseende meddelar styrelsen till en början, att den utgiftsstat,
som av direktionen för handelshögskolan uppgjorts för nästkom- läsåret
mande läsår, är av följande lydelse: ioi8—i9i9.
64
Sjunde huvudtiteln.
[19.] »A) Löner och arvoden:
Rektor: lön 6,700:—, tjänstgöringspeng
1 professor: lön 5,700: —, »
4 » » 5,700: —, »
Docent i nationalekonomi: arvode ........
» i ekonomisk geografi: » ........
» i rättsvetenskap: » ........
Lektor i bokföring: lön 3,600: —, tjäll
göringspengar....................................
1 språklektor: arvode ...........................
5 lektorer: » ............................
1 lektor (ryska spåket): arvode ............
Ledare av prakt, rättsövningar: arvode
Tillfälliga kurser, förslagsvis.
Bibliotekarie: arvode ............
1 amanuens: arvode .............
2 amanuenser: » .............
1 amanuens: » .............
Rektors skrivbiträde: arvode..................
Biblioteksamanuens: » ..................
Y aktbetjäning: » ...................
Tillfälliga löneförbättringar ...................
B) Lokaler och institutioner:
Hyra, inkl. uppvärmning .......................
Rektorsexpeditionen, förslagsvis .........
Biblioteket ...............................................
Institutioner...............................................
Belysning, rengöring m. m., förslagsvis
C) Diverse utgifter:
Reseanslag till lärarne ...........................
Inventariers underhåll...............................
Bostadsersättning åt rektor ...................
Direktionens expedition...........................
Oförutsedda utgifter ...............................
D) Avsättning till pensionsfond:
4,800: |
— kronor |
11,500: — |
2,800: |
- » |
8,500: — |
2,800: |
- » |
34,000: - |
» |
4,000: —• |
|
4,000: — |
||
> |
4,000: — |
|
1,400: |
- » |
5,000: — |
3,000: — |
||
» |
15,000: — |
|
4,000: — |
||
» |
2,000: — |
|
» |
8,000: — |
|
2,500: — |
||
600: — |
||
1,200: — |
||
» |
600: — |
|
____ » |
2,400: - |
|
» |
1,800: — |
|
3,500: — |
||
» |
10,685: - |
|
... kronor 27,000: — |
||
» |
9,000: — |
|
» |
6,500: — |
|
3,000: — |
||
5,000: — |
||
... kronor |
3,000: — |
|
» |
1,500: — |
|
» |
3,500: — |
|
1,500: — |
||
» |
1,500: — |
126,285:
— 50,500:
11,000:
6,000:
Summa kronor 193,785: -
Därefter anför styrelsen:
»Den angivna slutsumman överstiger med 20,392 kronor den i staten 1917—
1918 upptagna summan, och står ökningen i samband med vissa regleringar, som
direktionen ansett sig böra vidtaga.
Sålunda har beslut fattats om upprättande av ett lektorat i bokföring, om
anordnande av praktiska rättsövningar och om upprättande av en amanuensbefattning
för ämnet rättsvetenskap. Åt lärare och vaktbetjäning har beviljats löneförhöjning
<35
Sjunde huvudtiteln.
eller dyrtidstillägg, och för biblioteket ocli rektorsexpeditionen huva, högie anslag
beräknats, det sistnämnda med hänsyn till de abnormt stegrade prisen för tryck,
papper och skrivmaterialier. Dessutom har direktionen, som under året utfärdat
reglemente för lärarnes pensionering,'' i staten beräknat ett belopp av (3,000 kionoi
för avsiittning till pensionsfond. Å andra sidan har docenturen i handelsteknik
indragits, varjämte anslagen för tillfälliga kurser och för oförutsedda utgifter genom
företagna regleringar kunnat minskas.
För bestridande av handelshögskolans utgifter har styrelsen huvudsakligen
att räkna med räntemedel från handelshögskoleföreningen jämte avgifter från de
studerande:
Enligt verkställda beräkningar torde avgifterna komma att uppgå till föl -
jande belopp.
Inskrivningsavgifter (100 ii 25 kronor)
Terminsavgifter (200 å 250 kronor)
Examens- och kompletteringsavgifter ..
Avgifter för extra elever ......................
............. kronor 2,500: —
............. » 50,000: —
............ » 1,500: -
» 2,000: —
Summa kronor 57,000: —.
Om samma statsbidrag som föregående år erhålles, krävas för utgifternas
bestridande ytterligare 106,78-> kronor. Delta belopp är styrelsen beredd att med
hjälp av räntemedel söka åvägabringa, men då det väsentligt överstiger det hitintills
av föreningen lämnade bidraget, är statsanslaget en nödvändig förutsättning
för att verksamheten skall kunna bedrivas efter den av direktionen uppgjorda planen.
Vad beträffar det av riksdagen uttalade önskemålet om ett visst antal friplatser
för de studerande, vill styrelsen meddela, att det jämväl för nu ifrågavarande
studieår beräknats, att 12 friplatser komma att finnas vid högskolan.
På grund av vad sålunda anförts får styrelsen i underdånighet hemställa,
att, Eders Kungl. Maj:t täcktes till nästkommande års riksdag göra framställning
därom, att riksdagen måtte, såsom bidrag till underhållande av handelshögskolan i
Stockholm, på extra stat för år 1919 anvisa ett belopp av 30,000 kronor att till
styrelsen utbetalas med ena hälften under senare halvåret 1918 och andra hälften
förra halvåret 1919.»
Över denna styrelsens framställning tiar kommerskollegium den 17
november 1917 avgivit infordrat utlutande. Efter att i utlåtandet hava
återgivit vad stvrelsen för handelshögslodeföreningen upplyst rörande
beräkningarna av högskolans inkomster och utgifter lör läsåret 19 i 7
1918 anför kollegium följande:
»Att handelshögskolan för bedrivande av verksamhet enligt hittills följd plan
är i behov av statsunderstöd jämväl under läsåret 1918—1919, synes kollegium
uppenbart.
De avvikelser från utgiftsstaten för läsåret 1917 - 1918, som föreslås, anser
sig kollegium kunna lämna utan erinran. Kollegium har icke heller anledning att
föreslå annat anslagsbelopp för läsåret 1918-1919 än för de nio föregående läsåren.
Därvid åberopar kollegium vad kollegium i detta avseende yttrat i sina
skrivelser av den 16 november 1909 och den 18 november 1910 rörande statsanslag
till handelshögskolan.»
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 9
| 19.]
Kommerskollegium.
66 Sjunde huvudtiteln.
[19.] Mot den av styrelsen för handelshögskoleföreningen gjorda fram
mtZThefen.
fällningen om statsbidrag till handelshögskolan för verksamhetsåret
1918—1919 har jag intet att erinra.. Vid utbetalningen av statsbidraget
torde liksom förut böra fästas det villkor, att minst tolv friplatser
för studerande vid högskolan under läsåret inrättas.
I överensstämmelse med den föreslagna ändrade ordningen beträffande
anslag, avsedda att disponeras redan under löpande nr, torde
det belopp, som ifrågasattes till utbetalning under senare delen av
detta år, böra äskas å tilläggsstat för år 1918. Framställning härom
torde jag få göra senare under dagens lopp.
På grund av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Eders Ivungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, under förutsättning att verksamheten vid
handelshögskolan i Stockholm fortsattes efter i huvudsak
den nu följda plan, såsom bidrag till underhållande
av samma skola å extra stat för år 1919 anvisa ett
förslagsanslag, högst.............................. kronor 15,000,
att till handelshögskoleföreningens i Stockholm styrelse
utbetalas under förra halvåret 1919, under villkor att
minst tolv friplatser för studerande vid högskolan
under läsåret 1918—1919 inrättas.
2. Handelsgynmasier, oförändrat ordinarie förslagsanslag,
högst.....................................................................
kronor 135,000.
3. Förhöjda understöd till Göteborgs handelsinstitut och Stockholms
han delsgymnasium.
[20.] . Med anledning av Kung!. Maj:ts i den till 1913 års riksdag av
Förhöjda
un- låtna statsverkspropositionen gjorda framställning uppförde riksdagen
dGö!"LT från och med ar 1914 å ^statens sjunde huvudtitel, under rubrik
handelsinstitut han delsundervisnings anstalt er, ett förslagsanslag till handelsgynmasier å
hÖgSt 85’000 kronor’ av vilket anslaS skulle för kalenderår utgå till,
stum. bland anuat, Göteborgs handelsgymnasium högst 40,000 kronor och till
(extra anslag.) Stockholms handelsgymnasium högst 30,000 kronor med skyldighet för
kommun, där handelsundervisningsanstalt åtnjöte statsunderstöd, att själv
ellei genom enskilda donatorer årligen lämna ett bidrag, motsvarande
Sjunde huvudtiteln. 67
minst eu fjärdedel av statsunderstödet, samt på de villkor i övrigt, som
Kung!. Maj:t kunde finna skäligt bestämma.
Efter att hava genom kungörelse den 28 november 1913 fastställt,
villkor och bestämmelser för understödens åtnjutande, har Kung! Maj:t
deri 4 april 1917 förordnat om utbetalningen till nämnda handelsgymnasier
av omförmälda statsunderstöd för treårsperioden 1917—1919,
samt därvid föreskrivit vissa villkor för understödens åtnjutande utöver
de i kungörelsen stadgade.
1 särskilda resp. den 21 september och den 9 oktober 1917 dagtecknade
skrivelser hava nu framställningar gjorts dels av styrelsen för
Göteborgs handelsinstitut om beredande för åren 1918 och 1919 av ett
till 57,000 kronor för vartdera året förhöjt anslag dels ock av styrelsen
för Stockholms handelsgymnasium om en ökning i det till handelsgymnasiet
utgående anslaget av 13,000 kronor för vartdera av båda sistnämnda
år.
Jag tillåter mig till en början erinra därom att nämnda båda
styrelser redan i de framställningar, som föranledde Kungl. Maj:ts ovan
omförmälda beslut den 4 april 1917, utvecklat önskemål att erhålla ökade
statsunderstöd för anstalterna.
I sin skrivelse den 15 januari 1917, anförde sålunda styrelsen för
Göteborgs handelsinstitut i huvudsak följande.
Då institutets styrelse för tre år sedan till Kungl. Maj:t hade framburit sin
ansökan om statsanslag för treårsperioden 1914—1916, hade den vid läroverkets
drift uppkommande bristen beräknats till: för år 1914 50,000 kronor, 1915 56,811:8 4
kronor, och 1910 57,811:84 kronor. Såsom styrelsen framhållit, hade institutet vid
denna tidpunkt stått i begrepp att inflytta i sitt nya läroverkshus, som vore flera
gånger större än det äldre och där förhållandena i mångt och mycket skulle gestalta
sig annorlunda än förut. De gjorda beräkningarna måste därför vara ganska osäkra.
Det under större delen av perioden pågående världskriget hade också i hög grad
bidragit till att skillnaden mellan den beräknade och den faktiska bristen blivit
avsevärd.
Slutligen hade det senaste årets underskott även ökats på grund därav, att
styrelsen, med anledning av den stora tillströmningen till fackkursen, hade sett sig
nödsakad att upprätta en ny, nionde, avdelning vid institutet.
Den verkliga bristen hade för de tre åren uppgått till resp. 52,441: n,
61,907: 05 och 63,358:20 kronor, tillsammans 177,706: 3 6 kronor. För att täcka
3/4 av denna brist hade sålunda erfordrats ett statsanslag av tillsammans 133,279: 7 7
kronor eller 44,426:5 9 kronor för år, under det att det beviljade statsanslaget endast
uppginge till 40,000 kronor om året. Stadens anslag och institutets ränteinkomst hade
tillsammans icke räckt till att täcka hela återstoden av bristen, utan hade institutets
disponibla kapitaltillgång under de bägge senaste åren minskats med resp. 6,365:5 6
och 8,191:97 kronor eller tillhopa 14,557:53 kronor.
Under den nu började treårsperioden hade institutet att emotse en högst be -
68 Sjunde huvudtiteln.
20.] tydande ökning av utgifterna, särskilt till lärarlöner. Institutets ordinarie lärare,
som enligt gällande bestämmelser »skola avlönas med minst samma belopp, som för
adjunkter vid rikets allmänna läroverk äro eller kunna varda stadgade», åtnjöte nu en
avlöning av 8,500 — 5,000 kronor i 4 lönegrader. Äldste tjänstgörande läraren hade
erhållit ett personligt lönetillägg å 500 kronor. Grundlönen utgjorde således för
närvarande medeltalet mellan adjunkternas och lektorernas löner. Den länge emotsedda
regleringen av läroverkslärarnas löner väntades emellertid med säkerhet komma
till stånd under år 1917 eller år 1918. I senare fallet torde en provisorisk förbättring
vara att emotse redan år 1917. Som det uppgåves, förväntades läroverksöverstyrelsens
förslag komma att läggas till grund för den nya lönestaten. Då detta upptoge
adjunkternas löner till 4,200 — 5,700 kronor, måste alltså institutets lärarlöner
höjas till minst nämnda belopp. Lektorernas begynnelselön sattes till 5,400 kronor.
Med bibehållande av den nuvarande principen skulle således begynnelselönen för institutets
lärare bliva 4,800 kronor. Då stats]äroverkens lärare dessutom av staden
uppbure hyresbidrag, uppgående för adjunkt till 450 å 700 kronor, för lektor till
70o a 1,000 kronor allt för år, syntes det styrelsen tviv elaktigt, huruvida lärarlönerna
vid institutet kunde bestämmas till lägre belopp än det ovan nämnda.
Även lönerna till institutets extra lärare påkallade en snar förhöjning. De utginge
nu med belopp växlande mellan 80 och 100 kronor för veckotimme, med
undantag för de äldste två extra lärarne, som avlönades efter 180 kronor för veckotimme.
För effektiv undeivisningstimme gjorde detta något mera än 2—4 kronor
och för de bägge sistnämnda något över 4: so kronor. Medeltalet vore 145 kronor
för veckotimme eller ungefär 3: ? 5 kronor för timme, ett pris, som vore lägre än
det, som betalades vid något läroverk av betydenhet på platsen. Antalet av de
veckotimmar, som skulle beröras av denna förhöjning vore omkring 160.
Styrelsen vågade icke uppskatta den förestående ökningen i lönekontot till
mindre än 13,000 kronor om året.
De ordinarie och extra lärarnas löner uppginge för läsåret - oavsett dyrtidstillägg
— till 63,174: so kronor, vartill komme för timlärare ett beräknat
belopp av 1,800 kronor, tillsammans i runt tal 65,000 kronor. Institutets årliga
utgifter för lärarlöner torde således under kommande treårsperiod få beräknas till
78,000 kronor.
Styrelsen för Stockholms han delsgymnasium anförde i skrivelse
den 31 janutri 1917 huvudsakligen följande.
Till sin ansökan om statsunderstöd för senast förflutna treårsperiod hade
styrelsen fogat en presumtiv stat för densamma, vari utgifterna för dess sista år
eller 1916 beräknats till 60,050 kronor. De faktiska utgifterna för 1916 uppginge
emellertid till 65,014 kronor 36 öre eller 4,964 kronor 36 öre mer än som beräknats.
Anledningen härtill vore dels att driftkostnaderna i den av grosshandelssocieteten
uppförda nya stora byggnaden, där institutet inflyttade 1915, i allmänhet ställt
sig något högre än beräknats, dels de rådande exceptionellt höga prisen på alla
förnödenheter och dels den omständigheten, att styrelsen sett sig föranlåten att
från och med höstterminen 1916 tilldela institutets lärare- och tjänstepersonal ett
tillfälligt dyrtidstilläg av 10 procent.
Enligt den presumtiva staten för 1917 skulle, även om antalet avdelningar
icke ökades utöver det nuvarande och oaktat grosshandelssocieteten ökat sitt årliga
Sjunde huvudtiteln. 69
anslag till institutet från 10,000 till 16,000 kronor, utgifterna komma att uppgå till cirka [20. |
72,050 kronor, under det inkomsterna skulle stanna vid cirka 41,000 kronor, varvid
alltså en brist av cirka 31,950 kronor skulle uppstå.
Då emellertid styrelsen vore betänkt på att till höstterminen 1917 inrätta en
parallellavdelning för den 1-åriga C-kursen eller studentavdelningen, enär de senaste
åren och särskilt 1916 ett stort antal studenter måst avvisas 1916 betydligt
flera än som kunde mottagas skulle, med beräkning av kostnaderna för en ny
sådan avdelning, utgifterna komma att uppgå till cirka 75,700 kronor och inkomsterna
till cirka 42,500 kronor, varvid sålunda för 1917 en brist av cirka 33,200
kronor skulle uppstå.
Med beräkning av kostnaderna för nämnda, nya avdelning skulle för vartdera
av åren 1918 och 1919 utgifterna komma att uppgå till cirka 79,400 kronor och
inkomsterna till cirka 42,500 kronor, vadan alltså för vart och ett av dessa år en
brist av cirka 36,900 kronor skulle komma att uppstå.
Vid dessa beräkningar hade styrelsen utgått från gällande löner och priser
och hänsyn hade icke tagits till eventuellt nödvändiggjord höjning av vissa utgiftsposter.
En sådan nödvändighet komme dock sannolikt kanske redan år 1917
och i varje fall inom kort att inträda beträffande de ordinarie lärarnas löner,
då nämligen en reglering av läroverkslärarnas löner stode för dörren och enligt
gällande föreskrift handelsgymnasielärarnas löner skulle utgå med minst samma belopp
som adjunktlönerna vid de allmänna läroverken — och en höjning av de ordinarie
lärarnas löner torde även medföra en höjning av timlärarnas arvoden. Icke
heller inginge i dessa beräkningar den utgiftsökning, som ett tillsättande av nya
ordinarie lärare skulle medföra. Styrelsen hade visserligen varit betänkt på att
under perioden 1917 -1919 kunna tillsätta ytterligare en eller ett par sådana, men
torde under föreliggande omständigheter bli nödsakad att avstå från denna plan.
I nu föreliggande framställningar giva styrelserna ytterligare uttryck
åt anstalternas behov av ökning i dem tilldelade statsunderstöd.
Efter att hava åberopat sin härovan omförmälda skrivelse av den styrelsen för
15 januari 1917 foitsätter styrelsen för Göteborgs handelsinstitut i anslutning
till styrelsens däri gjorda beräkning av institutets årliga utgifter institut.
för lärarlöner under treårsperioden 1917—1919 sålunda.
»De övriga utgifterna utgjorde i medeltal under de två senaste åren 20,000
kronor. Styrelsen uttalade i anförda skrivelse (av den 15 januari 1917) den förväntan,
att den ökning, som otvivelaktigt vore att emotse å vissa poster, skulle
utjämnas genom en minskning av den som man då ansåg tillfälligtvis alltför höga
kostnaden för uppvärmningen av institutets lokaler. Utvecklingen har gått i alldeles
motsatt riktning mot vad styrelsen då hoppades. Den ytterligare fördyringen av allt
bränsle kommer i stället att väsentligen höja det ifrågavarande beloppet, som icke
torde kunna sättas till mindre än 25,000 kronor.
Institutets årliga utgifter under de närmaste två åren torde därför böra beräknas
till 103,000 kronor. _ .
Inkomsterna upptogos i föregående skrivelse till 25,000 kronor, rör att i
120.]
tf ty rebell för
Stjckholms
handelsgymnasium.
70 Sjunde huvudtiteln.
någon mån motväga den störa stegringen av omkostnaderna liar styrelsen sett sig
nödsakad att från och med början av detta läsår höja årsavgiften i fackkursen till
300 kronor för fullt betalande elever, varjämte den nedsatta avgiften bestämts till 150
kronor. Som dessutom medeltalet elever i varje klass numera är större än förut, kan
summan av elevavgifterna beräknas utgöra omkring 30,000 kronor.
Den årliga bristen skulle alltså bliva 73,000 kronor. Efter den hittills tilllämpade
beräkningsgrunden skulle därav på statens anpart komma 1 . eller 54 750
kronor, i runt tal 55,000 kronor.
De anförda beräkningarna utgå emellertid frän den förutsättningen, att undervisningsverksamheten
vid institutet bedrives i samma omfattning som under nu pågående
läsår. Styrelsen kan dock icke underlåta att framhålla, att en ytterligare
utvidgning av verksamheten är i hög grad av behovet påkallad och knappast torde
kunna undvikas. Under de senaste åren har tillgången på gymnasieutbildade kontorsmän
icke motsvarat den starkt ökade efterfrågan och framför allt har bristen på
kunniga korrespondenter varit mycket kännbar och otvivelaktigt till verkligt men
för våra handelsförbindelser med utlandet. Samtidigt har tillströmningen av elever,
särskilt studenter, varit mycket stor. Under förra läsåret hade institutet två avdelningar
i fackkursen med tillsammans 55 elever, under det att ungefär lika många
sökande måste avvisas. För att i någon mån tillgodose det mest trängande behovet
inrättades detta läsår en ny avdelning av fackkursen. Det har därigenom blivit
möjligt att i år intaga 76 studenter i kursen. Många hava icke desto mindre måst
förvägras inträde. Upprättandet av den tredje avdelningen i fackkursen möjliggjordes
emellertid endast därigenom, att de ursprungligen fyra avdelningarna i första klassen
etter uppflyttmngen till andra klassen sammanslogos till endast två, vilka dock var
för sig innesluta flera elever än önskligt är. De kvantitativt och kvalitativt starkare
avdelningarna i den nuvande första klassen lämna ingen dylik möjlighet öppennästa
iäsårs andra klass måste komma att bestå av tre avdelningar. Under sådana
förhållanden kommer styrelsen vid början av nästa läsår att ha valet emellan att
öka antalet avdelningar till tio eller att åter indraga en avdelning av fackkursen.
varje nytillkommen avdelning kan beräknas medföra en merkostnad av minst
3.000 kronor. Under förutsättning att en ny avdelning tillkomme, skulle således
'';^Jn ,lga bnsten uPPSå ^11 76,000 kronor, varav på statens del skulle komma
57.000 kronor.
Styrelsen tillåter sig i underdånighet anhålla, det Eders Kung!. Maj:t ville för
åren 1918 och 1919 bereda Göteborgs handelsinstitut ett anslag av statsmedel till
ett belopp av 57,000 kronor för varje år.»
Styrelsen för Stockholms handelsgymnasium har i sin skrivelse
den 9 oktober 1917 anfört följande:
»Styrelsen för Stockholms handelsgymnasium,''Frans Schartaus handelsinstitut’,
tår härmed i underdånighet hemställa, att Eders Kung!. Maj :t täcktes bereda handelsgymnasiet
för åren 1918—19 ett något ökat anslag av statsmedel utöver de 30,000
kronor per år, som enligt nådiga brevet av den 4 april tillerkänts gymnasiet för
treårsperioden 1917—19.
i Anledningen till denna styrelsens hemställan är, att handelsgymnasiets utgifter
ökats högst betydligt utöver de i underdåniga skrivelsen av 31 januari 1917 beräknade
beloppen. Dels har styrelsen, med hänsyn till den alltmer tryckande dyrtiden,
71
Sjunde huvudtiteln.
icke ansett sig kunna underlåta att bereda handelsgynmasiets lärare, såväl de ordi- | 20.
narie handelslektorerna som timlärarna, en löneförhöjning, gällande frän höstterminen
11)17, varjämte styrelsen från samma hösttermin, i samband med inrättandet av eu
ny parallellavdelning för den 1-åriga studentkursen, anställt eu ny e. o. handel slektor,
som från höstterminen 1918 torde komma att antagas till ordinarie, genom vilka
båda åtgöranden avlöningskontot kommer att ökas för innevarande år med cirka
2,700 kronor och för vartdera av åren 1918 och 1919 med cirka 5,700 kronor, dels
kommer, till följd av den fortsatta starka prisstegringen ä alla förnödenheter, särskilt
bränsle och lyse, övriga utgifter att ökas säkerligen med minst 5,000 kronor per
år utöver det i nämnda underdåniga skrivelse beräknade beloppet.
Enligt den — - — — presumtiva staten för handelsgymnasiet för åren
1917 —19 skulle för 1917 utgifterna komma att uppgå till cirka 83,400 kronor och
inkomsterna till 77,500 kronor, varvid alltså en brist på cirka 5,800 kronor skulle
uppstå på detta år, och för vartdera av åren 1918 och 1919 skulle utgifterna komma
att uppgå till cirka 90,200 kronor och inkomsterna till cirka 77,500 kronor, alltså
lämnande en brist vartdera året av cirka 12,700 kronor. F.ör alla tre åren skulle
alltså den sammanlagda bristen komma att belöpa sig till cirka 31,200 kronor.
Då av handelsgynmasiets ganska begränsade kapitaltillgångar, som den 31 december
1916 utgjorde tillsammans 69,163 kronor, den för bestridande dels av gymnasiets
bidrag till lärarnas pensionsfond och dels, så långt dess avkastning räcker, av ålderstillläggen
åt de ordinarie lärarna (av vilka det första å 600 kronor kommer att utgå från
och med 1919) reserverade fonden å 37,150 kronor icke får tagas i anspråk förandra
ändamål, och den vid gymnasiets grundande tillkomna Träns Schartaus fond’
å 10,000 kronor icke heller får användas till sitt kapital, återstår, till täckande
av ovan beräknade brist å cirka 31,200 kronor, dels den årliga räntan å den
senare fonden eller 500 kronor per år, dels av kapitalet 22,013 kronor jämte ränta
å icke använd del därav, vilket emellertid, även om den senare summan helt och
hållet toges i anspråk, ändock skulle lämna en slutlig brist av cirka 6,000 kronor.
Under sådana förhållanden och då det skulle vara ytterst beklagligt, om den
lilla, för oförutsedda utgifter väl behövliga besparingsfonden å 22,013 kronor skulle
behöva tillgripas, hemställer styrelsen i underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
bereda Stockholms handel sgymnasium för vartdera av åren 1918 och 1919 en ökning
i statsanslag av 13,000 kronor.
Genom en sådan ökning av statsanslaget och användandet av räntorna å Frans
Schartaus fond och å den ovannämnda besparingsfonden eller cirka 1,600 kronor
per år, skulle den beräknade bristen för treårsperioden 1917 —1919 å 31,200 kronor
i det närmaste kunna fyllas.
Styrelsen ber till slut att i underdånighet få framhålla, dels att Grosshandelssocietetens
från och med 1916 till 16,000 kronor ökade årliga anslag skulle komma
att utgöra icke obetydligt mer än tredjedelen även av ett till 43,000 kronor per år
ökat statsanslag, och dels att Stockholms liandelsgymnasium innevarande läsår har
ett lika stort antal avdelningar (9) som Göteborgs handelsgymnasium och ett högre
elevantal (254) än detta, vilket dock åtnjuter 10,000 kronor per år mera i statsanslag.
»
Den 17 oktober 1917 bär kommerskollegium avgivit utlåtande över
berörda framställningar och därvid jämväl överlämnat yttranden från
20.]
Inspektör eu
för de >tafs■undirstödda
han de!sgymnasierna.
72 Sjunde huvudtiteln.
inspektören för de statsunderstödda handelsgymnasierna, rektorn Alfred
Nordligt.
Med anledning av styrelsens för Göteborgs handelsinstitut framställning
yttrade rektor Nordfelt följande.
»Då handelsgymnasiernas förhållanden från och med år 1914 närmare reglerades,
bestämdes lärjungeavgifterna för läsår i normalkursen till 150 kronor, underdel
att de förut uppgått till i vissa fall över 800 kronor. För att motverka den
härav följande minskningen i gymnasiernas inkomster vidtogs samtidigt en ansenlig
höjning av statsunderstödet.
Den senare inträdda glädjande tillströmningen till ifrågavarande handelsundervisningsanstalter,
som till stor del torde bero på avgifternas sänkande, har
visat riktigheten av de sålunda vidtagna åtgärderna. Men på grund dels därav att
gymnasierna i allmänhet under tiden därefter haft betydande särskilda utgifter för
nybyggnad eller utvidgning av sina lokaler, dels därav att alla kostnader till följd
av tidsförhållandena, såsom bekant är, undergått en ofantlig stegring, förefaller det
endast naturligt, att dessa läroanstalter behöva ökade inkomster.
En utväg för erhållande av sådana vore att medgiva dem rätt att på grund av
dyrtiden upptaga högre lärjungeavgifter, men då det är fara värt, att en dylik höjning
skulle avskräcka de studerande från den högre handelsundervisningen och sålunda
föra utvecklingen tillbaka, anser jag densamma böra endast i yttersta nödfall
anlitas.
Under sådana förhållanden torde en höjning förr eller senare av statsunderstödet
vara den principiellt riktiga och för övrigt enda möjliga utvägen. . Jag
anser mig böra tillägga, att, särskilt på grund av lärarnas vid de allmänna läroverken
väntade lönereglering — som i verkligheten redan påbörjats genom ett beviljat
provisoriskt lönetillägg för år 1918 och lärarnas vid handelsgymnasierna
därav följande löneförhöjning, såväl statsverket som gymnasierna själva i varje fall
ha att mot slutet av innevarande understödsperiod 1917 —1919, motse ökade kostnader
för undervisningen vid sistnämnda läroanstalter.
Vad särskilt Göteborgs handelsgymnasium beträffar äger det visserligen, såsom
ansökningshandlingarna utvisa, en mycket beaktansvärd kapitaltillgång, men då
avsevärda belopp under de senare åren måst av densamma utbetalas och ett fortsättande
på den sålunda inslagna vägen icke kan anses önskvärt samt då styrelsen
genom påvisande av ökade utgifter i flera avseenden synes mig hava väl motiverat
behövligheten redan nu av den begärda förhöjningen, som i förhållande till ökningen
i kostnaderna torde få anses skälig, finner jag mig böra till ifrågavarande underdåniga
framställning tillstyrka nådigt bifall.»
Beträffande Stockholms handelsgymuasium yttrade rektorn Nordfelt:
»Vad särskilt Stockholms handelsgymnasium angår är behovet av ökat statsunderstöd
otvivelaktigt. Visserligen äger läroanstalten en måttlig kapitaltillgång,
men då dess nybyggnad m. in. krävt stora kostnader och det disponibla kapitalet,
å omkring 22,000 kronor, icke är större, än att detsamma för en institution av
ifrågavarande omfattning är väl behövligt såsom reservtillgång, samt då läroanstalten
Sjunde huvudtiteln. 79
i varje fall liar en svagare ekonomisk ställning än motsvarande gymnasium i Göte- , 20. |
borg, får jag till förevarande underdåniga framställning tillstyrka nådigt bifall.
Angående båda nämnda läroanstalter torde bland annat det villkoret böra
uppställas, att donatorer eller enskilda skola bidraga med ett belopp motsvarande
minst en tredjedel av hela det till vartdera gymnasiet för åren 1918 och 1919 beviljade
statsunderstödet.»
[ sitt utlåtande den 17 oktober 1917 förklarar sig kommerskollegium
finna det visserligen hava varit önskvärt, att de till ifrågavarande
handelsgymnasier utgående understöden hade kunnat åtminstone för den
påbörjade treårsperioden 1917—1919 hållas inom ramen för därtill
redan anvisade belopp. .
De väsentligt förändrade förhållanden, som för senare tid inträtt,
syntes kollegium emellertid motivera åtgärder för beredande av fölhöjda
understöd till gymnasierna i fråga. På grund härav och med stöd av
vad rektorn Nordfelt i ärendet anfört, funne sig kollegium böra till förevarande
ansökningar tillstyrka bifall:
De ytterligare anslag till nämnda handelsgymnasier, som kollegium
sålunda för åren 1918 och 1919 tillstyrkte, syntes böra uppföras å extra
stat, och borde de i kungörelsen den 28 november 1913 angående villkor
och bestämmelser för åtnjutande av de åt handelsgymnasier anvisade
statsunderstöd meddelade bestämmelser jämväl å ifrågavarande anslag
i huvudsak vara tillämpliga.
Ehuru det måste anses önskvärt, att de till ifrågavarande båda
handelsgymnasier för åren 1917—1919 utgående statsunderstöd icke
kommit° att överskrida de redan bestämda maximibeloppen, anser jag
dock, i likhet med kommerskollegium, vad från berörda undervisningsanstalters
sida anförts väl motivera förhöjningar av understöden med de
belopp, som i ansökningarna ifrågasättas.
Med hänsyn därtill att anstalternas ökade utgifter i avsevärd män
kunna sägas förorsakats av nu rådande dyrtid torde emellertid höra
framhållas, att ett bifall till de gjorda framställningarna ingalunda får
betraktas såsom en garanti för tiliäggens utgående jämväl efter den för
dem nu avsedda tiden.
De i kungörelsen den 28 november 1913 meddelade villkor och
bestämmelser för åtnjutande av de åt handelsgymnasier anvisade statsunderstöd
samt i övrigt hittills förekommande villkor för dylika understöds
uppbärande torde givetvis böra gälla jämväl beträffande ifiågavarande
förhöjda anslag.
I överensstämmelse med deri föreslagna ändrade ordningen beta åtBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 19
74 Sjunde huvudtiteln.
} 20."} fande anslag, avsedda att disponeras redan under löpande år, torde de
för år 1918 avsedda medlen böra äskas å tilläggsstat för sagda år.
Framställning härom torde jag få göra framdeles under dagens lopp.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till beredande för år 1919 på de av mig
förordade villkor av förhöjda understöd åt Göteborgs
handelsinstitut och Stockholms handelsgymnasium med
respektive 17,000 och 13,000 kronor utöver till,dem
redan anslagna belopp å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag, högst ........................ kronor 30,000.
4. Exportstipendier.
[21.]
Export- För vart och ett av åren 1897—1908 beviljade riksdagen på
stipendier. exfra gfat anslag till handelsstipendier. Anslaget utgick med 10,000
(extra anslag.) pronor för vartdera av åren 1897 och 1898, 20,000 kronor för vart och
ett av åren 1899—1904 och 30,000 kronor för vart och ett av åren
1905—1908.
1 skrivelse den 30 december 1907 gjorde kommerskolleginm framställning
om förändrade föreskrifter i fråga om sättet och villkoren för ,
utdelande av statens handelsstipendier samt hemställde därvid, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att, med indragning av anslaget till handelsstipendier,
anvisa tvenne anslag, vartdera å 20,000 kronor om året,
för att på i skrivelsen närmare angivet sätt användas, det ena till exportstipendier
och det andra till handelsstudiestipendier.
Med bifall till en i anslutning härtill avlåten proposition anvisade
1908 års riksdag å extra stat för år 1909
dels, såsom reservationsanslag, ett belopp av 20,000 kronor för
att utdelas såsom understöd under benämning av exportstipendier till
personer, som, utan officiell ställning, företrädesvis i Ryssland, på Balkanhalvön
eller i länder, utom Europa verkade för avsättning av svenska
exportartiklar; samt
dels ett belopp av likaledes 20,000 kronor till handelsstudiestipendier,
att tjäna såsom understöd för förvärvande utomlands av praktiska
insikter i handelsyrket.
I fråga om nämnda stipendiers utdelning och de fordringar, som
borde ställas å deras innehavare, meddelade Kungl. Maj:t i nådigt brev
den 17 juni 1908 bestämmelser, för vilka redogörelse lämnats i stats
-
Sjunde huvudtiteln. 75
rådsprotokollet don 14 januari 1910, bifogat samma års statsverksproposition.
På därom av Kungl. Maj:t gjorda framställningar beviljade riksdagen
för vart och ett av åren'' 1910—1915 anslag till exportstipendier
och handelsstudiestipendier till enahanda belopp, som anvisats lör år
1909, varvid bör anmärkas, att vid 1911 års riksdag jämväl anslaget
till handelsstudiestipendier erhöll reservationsanslags natur.
Efter av kommerskollegium på grund av den rådande utrikespolitiska
situationen gjord framställning förordnade Kungl. Maj:t emellertid
den 17 december 1914, att med åtgärder för utdelning av handelsstudiestipendierna
för år 1915 skulle tillsvidare anstå.
Vid föredragning inför Kungl. Magt den 14 januari 1915 av frågan
om anslag för ifrågavarande ändamål för år 1916 uttalade dåvarande
departementschefen med avseende å anslaget till exportstipendierna, att
någon förändring i dess belopp icke borde ske. Däremot framhöll
departementschefen, vad beträffade anslaget till haudelsstudiestipendierna,
att det kunde ifrågasättas att helt och hållet indraga detsamma, i likhet
med vad som ansågs komma att bliva fallet med flertalet anslag till
uppskjutna stipendier, men, då det syntes vara angeläget, att de efter
krigets slut rådande utländska handelsförhållandena snarast möjligt
gjordes till föremål för studier, och då sålunda sannolikt vore, att handelsstudiestipendierna
komme att tidigare utdelas än andra uppskjutna stipendier,
förordade han, att anslaget till handelsstudiestipendier under
år 1916 skulle endast delvis indragas.
I den till 1915 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen föreslog
Kungl. Maj:t också, i enlighet med departementschefens hemställan,
riksdagen att anvisa medel för år 1916 till exportstipendier med enahanda
belopp som för år 1915 eller 20,000 kronor och till handelsstudiestipendier
med ett till 10,000 kronor nedsatt belopp.
Denna Kungl. Maj:ts framställning blev av riksdagen bifallen.
Genom kungörelse den 10 december 1915 förordnade emellertid
Kungl. Maj:t på framställning av kommerskollegium, att med åtgärder för
utdelning av handelsstudiestipendierna för år 1916 skulle tillsvidare anstå.
För år 1917 anvisade riksdagen för ifrågavarande båda ändamål
anslag till samma belopp som för år 1916, men blev genom kungörelse
den 30 december 1916 bestämmelse meddelad om uppskov tillsvidare
med utdelningen av handelsstipendierna jämväl från 1917 års anslag.
För år 1918 gjorde kommerskollegium i skrivelse den 5 december
1916 framställning om beredande av anslag till exportstipendier men
förklarade sig däremot icke vilja ifrågasätta något anslag till handels
-
[21-J
76 Sjunde huvudtiteln.
[21.] studiestipendier, detta dock under förutsättning att efter krigstillståndets
upphörande årliga anslag till samma belopp, som beviljats för åren
närmast före kriget, vore att påräkna till vidare utdelning av handelsstudiestipendier.
Anledningen till att kollegium avstod från att för
år 1918 begära anslag för dylika stipendier var, på sätt av dess ovanberörda
skrivelse framgår, den, att till följd av de av Kungl. Maj:t
meddelade besluten om uppskov med utdelningen av handelsstudiestipendier
från 1915, 1916 och 1917 års anslag det belopp, som vid en
blivande utdelning av stipendier från dessa års anslag komme att stå
till förfogande, uppginge till icke mindre än 40,000 kronor — förutom
vad å äldre anslag kunde finnas odisponerat. Då de sålunda disponibla
medlen motsvarade minst det normala anslagsbehovet för två år, borde
de enligt kollega mening få anses tillräckliga för mötande av de krav,
som vid den härnäst skeende utdelningen av handelsstudiestipendier
borde tillfredsställas.
I anledning av vad kommerskollegium sålunda anfört gjordes icke
någon framställning till riksdagen om anslag till handelsstudiestipendier
för år 1918. Anslag till exportstipendier för sagda år äskades däremot
av Kungl. Magt till samma belopp som för år 1917; och blev denna
framställning av riksdagen bifallen.
Genom beslut den 25 juni 1917 har Kungl. Maj:t sedermera
rörande anslagen till exportstipendier för år 1917 ej mindre förklarat,
att i fråga om dessa stipendiers utdelning och de fordringar, som å
deras innehavare borde ställas, skulle gälla vad i ovannämnda nådiga
brev den 17 juni 1908 förordnats i avseende å dylika stipendier för år
1909, än även uppdragit åt kommerskollegium att, jämte utfärdande av
vederbörlig kungörelse rörande sättet och villkoren för sökande av
stipendium från ifrågavarande stipendieanslag, till Kungl. Maj:t, med
bifogande av inkomna ansökningshandlingar, avgiva förslag till stipendiater,
det belopp, som ansåges böra envar av dem tillkomma, och de
närmare bestämmelser angående stipendiats verksamhet m. m., som
kunde finnas böra meddelas.
kollegium ^ skrivelse den -28 augusti 1917 har nu kommerskollegium, under
framhållande att, såvitt då läte sig bedöma, exportstipendier av anslaget
för år 1918 syntes kunna i vanlig ordning utdelas och jämväl av vederbörande
tagas i anspråk samt att enligt kollega mening anslag till sådana
stipendier även för år 1919 vore behövligt, gjort framställning om dylikt
anslag för år 1919 till samma belopp som för innevarande år. Beträffande
anslag till handelsstudiestipendier förklarar sig kollegium där
-
Sjunde huvudtiteln. 77
emot icke heller för år 1919 vilja ifrågasätta något dylikt, under den |21.l
förutsättning likväl i avseende å tillfredsställandet av framtida behov
av anslag för ändamålet, som angivits i kollega förberörda skrivelse
den 5 december 1916. I fråga om de omständigheter, som synts kollegium
överflödiggöra anslag till handolsstudiestipendier föi år 1919, åbc
ropar kollegium vad i samma skrivelse av kollegium anförts rörande
behovet av dylikt anslag för innevarande år.
Lika med kommerskollegium anser jag i fråga om anslag till
exportstipendier någon förändring lör år 1919 icke böra äga ruin.
Jämväl i vad angår frågan om anslag för handelsstudiestipendier
är jag ense med kommerskollegium. Med hänsyn till det betydande
belopp, som till följd av de under åren 1915, 1916 och 1917 besparade
anslagen för ändamålet kommer att stå till disposition, när utdelningen
av handelsstudiestipendier en gång kan återupptagas, anser jag sålunda,
att något särskilt anslag för sådana stipendier icke för år 1919 bor askas.
Jag hemställer sålunda, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ............................................ kronor 20,000
för att utdelas såsom understöd under benämning av
exportstipendier till personer, som, utan officiell ställning,
företrädesvis i Ryssland, på Balkanhalvön eller
i länder utom Europa verka för avsättning av svenska
exportartiklar.
5. Statsunderstöd till auktoriserade handelskammare i riket.
I den till 1916 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen före- [22.]
slog Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln riksdagen att såsom understöd
till handelskamrarna i riket, att fördelas i huvudsaklig överens- toriserade
stämmelse med vissa i det vid propositionen fogade utdraget av stats- handel*™.
rådsprotokollet över finansärenden den 14 januari 1916 omformalda
grunder, på extra stat för år 1917 anvisa ett anslag a 60,000 kronor. ans1^
Av nämnda anslag skulle en del, 36,000 kronor, utgå i form av
fast understöd å 3,000 kronor till envar av de nuvarande tolv handelskamrarna,
under förutsättning att vederbörande handelskammare visade
sig hava erhållit understöd till minst samma belopp från annat hall.
78 Sjunde huvudtiteln.
22.] Återstoden av anslaget, 24,000 kronor, föreslogs skola fördelas mellan
de handelskammare, som med hänsyn till sin ekonomi och på grund
av sin allmänna verksamhet vore för fyllande av sin uppgift förtjänta
av större understöd.
Beträffande den närmare utredningen i detta ärende anhåller jag
att få hänvisa till nyssnämnda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden.
I skrivelse den 15 juni 1916 angående anslagen under riksstatens
sjunde huvudtitel anförde riksdagen i fråga om den förstnämnda delen
av det föreslagna anslaget, bland annat, att då en handelskammare för
att rätt kunna fylla sina uppgifter torde nödgas anställa en väl kvalificerad
person såsom sekreterare eller ombudsman, vilken helt ägnade
sitt arbete åt handelskammaren, och det för varje handelskammare beräknade
understödet av 3,000 kronor i första hand torde avse att utgå
såsom bidrag till nämnda persons avlöning, hade riksdagen icke haft
något att erinra mot det föreslagna anslaget i denna de!. Däremot
hade riksdagen icke av den utredning, som åberopats till stöd för Kungl.
Maj:ts framställning i vad densamma angick den återstående delen av
anslaget, blivit övertygad om nödvändigheten av ett rörligt anslag, och
biföll riksdagen därför icke framställningen i berörda del.
Iliksdagen, som därjämte uttalade sig angående villkoren för erhållande
av statsunderstöd, och som ansåg att ett anslag lämpligen borde
betecknas såsom »förslagsanslag högst», anvisade sålunda för ifrågavarande
ändamål på extra stat för år 1917 ett förslagsanslag å högst
36,000 kronor att utgå med ett belopp av 3,000 kronor till envar handelskammare,
under de villkor, Kungl. Maj:t i överenstämmelse med av
riksdagen angivna grunder kunde komma att föreskriva.
Sedan kommerskollegium avgivit infordrat utlåtande utfärdade
Kungl. Maj:t den 15 december 1916 kungörelse angående auktoriserade
handelskamrar, varjämte Kungl. Maj:t samma dag fastställde villkor och
bestämmelser för åtnjutande av förutnämnda av riksdagen anvisade anslag.
Sedermera har riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning, anvisat enahanda belopp för nu ifrågavarande ändamål å
extra stat för år 1918; och har Kungl. Maj:t enligt nådigt beslut den
den 2 november 1917 för anslagets åtnjutande fastställt samma villkor
och bestämmelser som de för år 1917 gällande.
Nu har kommerskollegium i skrivelse den 28 augusti 1917 gjort
framställning om beredande av anslag åt de auktoriserade handelskamrarna
för år 1919 till samma belopp som för innevarande år.
Även för år 1919 torde de auktoriserade handelskamrarna böra
Sjunde huvudtiteln. 79
beredas statsunderstöd i samma utsträckning som för innevarande år.
De för åtnjutande av 1018 års anslag gällande villkor och bestämmelser
torde böra äga tillämpning jämväl för ett anslag för år 1919.
Jag hemställer sålunda, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
såsom understöd till auktoriserade handelskammare
i riket, att utgå med ett belopp av 3,000
kronor till eu var handelskammare under av mig förordade
villkor, på extra stat för år 1919 anvisa ett
förslagsanslag, högst................................. kronor 36,000.
6. Statsunderstöd till svenska handelskamrarna i London och i Frankrike
samt till Svenska föreningens i retrograd liandelskommitté.
Sedan Svenska föreningens i retrograd handelskommitté hos Kungl.
Maj:t anhållit om statsunderstöd för vartdera av åren 1918 och 1919,
har kommerskollegium efter nådig remiss i ett den 26 oktober 1917
dagtecknat utlåtande tillstyrkt handelskommitténs ansökan.
I sitt berörda utlåtande har kommerskollegium jämväl förordat,
att statsunderstöd för ifrågavarande år måtte beviljas svenska handelskamrarna
i London och i Frankrike, och har kollegium bifogat från
kamrarna inkomna framställningar härom. Ytterligare har kollegium
föreslagit, att, ehuru ingen ansökan om statsbidrag för åren 1918 och
1919 ännu inkommit från svenska handelskammaren i Förenta staterna,
denna måtte för vartdera av nämnda år tilldelas understöd med samma
belopp, 10,000 kronor, som kammaren erhållit för år 1917, enär kammaren
i sin till grund för detta bidrag liggande framställning tydligen
åsyftat ett permanent understöd.
Sedermera har emellertid kommerskollegium i en den 20 november
1917 dagtecknad skrivelse återtagit sitt sistnämnda förslag på grund av
ett till kollegium från svenska handelskammaren i Förenta staterna inkommet
meddelande, varuti kammaren, under framhållande av att densamma
lyder under amerikansk lag, förklarar sig under nuvarande förhållanden,
då Förenta staterna deltager i världskriget, icke vilja begagna
sig av det belopp, kammaren för år 1917 erhållit i bidrag från
svenska staten, utan i bank insatt detsamma.
Jag anhåller nu att få underställa ovannämnda frågor Eders Kungl.
Maj:ts prövning. Redan från början vill jag emellertid framhålla, att
jag med anledning av nyssberörda meddelande från handelskammaren i
[23.]
St åt sunderstöd
till
svenska havdelskamrama
i London och
i Frankrike
samt till
Svenska föreningens
i
retrograd
handelskommitté.
(extra anslag.)
[23.]
Historik.
80 Sjunde huvudtiteln.
Förenta staterna icke nu finner mig böra föreslå något statsbidrag till
nämnda handelskammare utan anser mig kunna lämna denna fråga
helt åsido.
Vad därefter angår svenska handelskamrarna i London och i
Frankrike samt Svenska föreningens i retrograd handelskommitté, ber
jag först att i korthet få erinra om nämnda institutioners uppkomst, utveckling
och ändamål.
Svenska h au delskammaren i London bildades i slutet av år 1906
av i nämnda stad bosatta svenska affärsmän. Avsikten med upprättandet
av en dylik institution i London var såväl att över huvud taget befrämja
handelsförbindelserna mellan Sverige, å ena, samt Storbritannien och dess
kolonier, å andra sidan, som särskilt att verka för ökad avsättning å
engelskt område av svenska produkter. Sistnämnda uppgift har kammaren
sökt realisera därigenom att kammaren i skilda cirkulär till sina
svenska och sina engelska medlemmar underrättat de förra om de erbjudanden
att ingå handelsavtal, som till kammaren inkommit från engelska
firmor, och de senare om motsvarande anbud från svenska firmor.
Kammaren är medlem av the Association of Chambers of Commerce of
the United Kingdom samt har säte och stämma vid de svenska handelskammarmötena.
Kammaren erhöll redan från början talrika medlemmar,
och har antalet dylika sedan alltjämt vuxit, särskilt under de sist förflutna
åren. — Till bestridande av med verksamheten förenade utgifter
hade kammaren i början att tillgå, förutom årsavgifter från medlemmarna
samt enskilda bidrag, ett understöd från järnkontoret på 150 £ per år,
vilket understöd sedermera sänkts till 100 £ och nu utgår med 50 £ om
året. För att betrygga sin ekonomiska ställning ävensom. undet lätta en
utveckling av verksamheten, vilka syftemåls realiserande kammaren
ansåg icke lämpligen borde göras helt beroende av enskild offervillighet,
anhöll kammaren år 1908 hos Kungl. Maj:t om statsunderstöd för detta
och närmast följande år. Framställningen, vilken förordades av Kungl.
Mapts minister i London och efter nådig remiss tillstyrktes av kommerskollegium,
i vad den avsåg bidrag för år 1908, bifölls i detta hänseende
av Kungl. Maj:t, som för sistnämnda år tilldelade kammaren understöd
med begärda 5,000 kronor. Kammaren har därefter genom särskilda
Kungl. Maj:ts beslut, det senaste den 6 juli 1917, beviljats enahanda
statsbidrag för vart och ett av åren 1909—1917.
Svenska handelskammaren i Frankrike upprättades, efter mönster
av svenska handelskammaren i London, den 14 juni 1915 på initiativ
Sjunde huvudtiteln.
81
av svenska affärsmän i Paris, och har kammaren sitt säte i sistnämnda
stad. Ändamålet med kammaren är att i Frankrike, dess kolonier cell
protektorat sprida ökad kännedom om Sverige och svensk industri samt
främja svenska affärsintressen. Antalet medlemmar, vilket vid 1916 års
början uppgick till 143, utgjorde i juli 1917 316. De flesta av medlemmarna
äro bosatta i Sverige. Också.bär kammaren särskilt anlitats
av i vårt land etablerade iirmor för inledande av affärsförbindelsei med
Frankrike. Därjämte har emellertid kammaren besvarat talrika förfrågningar
av i Frankrike bosatta personer angående svenska affärsförhållanden,
anskaffat soliditetsupplysningar för sina medlemmars rakning
samt berett svenska kontorister platser i Frankrike. Slutligen har kammaren
på franska låtit trycka eu programbroschyr, som därefter spritts
i Frankrike för att göra kammaren känd och förskaffa densamma nva
medlemmar. — Kammarens utgifter bestredos till en början av årsavgifter
från medlemmarna samt enskilda bidrag. På grund av genom
världskriget alltjämt ökade omkostnader samt för att möjliggöra eu
Ytterligare utveckling av kammaren anhöll denna hos Kungl. Maj:t om
statsunderstöd för år 1916 med 7,000 kronor. Framställningen remitterades
till kommerskollegium, som i den 31 mars 1917 avgivet utlåtande
hemställde om beviljande av statsunderstöd åt kammaren för år 1917 med
5,000 kronor. Kungl. Maj:t biföll kommerskollegii förslag.
Beträffande slutligen uppkomsten av Svenska, föreningens i retrograd
handelskommitté så tillsatte Sveriges industriförbund, Stockholms
handelskammare och Sveriges allmänna exportförening i mars 1915 eu
kommitté för åstadkommande av en provisorisk institution till befrämjande
av de svensk-ryska handelsförbindelserna. Efter förberedande aibeten
av nämnda kommitté utsåg Svenska föreningen i retrograd den
15 oktober samma år en handels- och industrikommitté under namn av
»Svenska föreningens handelskommitté» med uppgift att, intill dess förhållandena
medgåve bildandet av en svensk eller svensk-rysk handelskammare
i retrograd, vara en rådgivande församling för den svenska
köpmanskåren därstädes, för svenska myndigheter samt för svenska handels-
och industriidkare ävensom i allmänhet vidtaga åtgärder för främjande
av kommersiella förbindelser mellan Sverige och Ryssland. Kommittén,
som enligt sin arbetsordning utgöres av minst 12 högst 16 i
handel och näringar förfarna medlemmar av Svenska föreningen med en
ordförande och en sekreterare för handläggande av de löpande ärendena,
har, alltsedan den bildades, stått i nära förbindelse med Sveriges allmänna
exportförenings ryska avdelning. Detta samarbete har visat sig
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. D
Sjunde huvudtiteln.
[23.] gagneligt för utvecklingen av den svenska handeln på Ryssland under
världskriget, För att kunna fylla sin uppgift var handelskommittén i
behov av en permanent och med ryska förhållanden fullt förtrogen sekreteiare.
En dylik person måste emellertid erbjudas en betydande avlöning.
Handelskommittén, som icke ansåg sig kunna bygga sin ekonomi
endast på enskilda bidrag, anhöll därför år 1916 om statsunderstöd med
15,000 kronor för vart och ett av åren 1916, 1917 och 1918 till avlönande
av sin sekreterare. Kommerskollegium tillstyrkte efter nådig
remiss ett anslag på 15,000 kronor för år 1916, men framhöll samtidigt,
att anslaget icke borde få lyftas, förrän det belopp, vilket kommittén
beräknat erhålla genom enskilda tillskott, visats hava influtit. Kungl.
Maj:t beslöt i enlighet med kommerskollegii förslag. Jämväl år 1917
anhöll kommittén om statsbidrag med 15,000 kronor. Framställningen
tillstyrktes av Kungl. Maj:ts minister i Retrograd och förordades av
kommerskollegium, som emellertid i sitt den 7 april 1917 dagtecknade
utlåtande för understödets lyftande uppställde motsvarande villkor som
föregående år. Dessutom framhöll kommerskollegium, att ett eventuellt
statsbidrag till kommittén för kommande år ej lämpligen borde överstiga
10,000 kronor om året. Kungl. Ma j:t tillerkände på av kommerskollegium
angivet villkor handelskommittén understöd för år 1917 med
begärda 15,000 kronor.
Samtliga ^ ovannämnda statsunderstöd åt handelskamrarna och
handelskommittén hava utgått ur handels- och sjöfartsfonden, och har
\id beviljande av bidragen stadgats skyldighet för berörda institutioner
att såväl till chefen för finansdepartementet som till kommerskollegium
avgiva årsberättelser ävensom redogörelser för institutionernas ekonomiska
ställning vid slutet av de år bidragen avsett.
I sitt n}rssberörda utlåtande av den 7 april 1917 angående Svenska
föreningens i Retrograd handelskommitté har kommerskollegium slutligen
satt ifråga, om icke, då efter vad kollegium förmodade statsunderstöd
för år 1917 ur handels- och sjöfartsfonden komme att utgå
jämväl till svenska handelskamrarna i London, Paris och New York
med belopp, som tillsammans med det åt handelskommittén föreslagna
uppginge till 35,000 kronor, riksdagens medverkan för framtiden borde
sökas för erhållande av nödiga anslag till nämnda institutioner.
ZZTJnZ- ,ÄVT ^ ,åren 1918 och 1919 hava nu, såsom ovan nämnts,
stod för åren svenska, handelskamrarna i London och i Frankrike samt Svenska
J9is och mg. föreningens i Retrograd handelskommitté hos Kungl. Maj:t anhållit om
statsunderstöd.
815
Sjunde huvudtiteln.
Svenska handelskammaren i London hemställer i sin den 10 [23.J
september 1917 dagtecknade skrivelse om understöd med ett belopp av
minst 10,000 kronor för vartdera av berörda år. Såsom skäl lör en i London.
höjning av nu utgående anslag autor kammaren, att lör densamma
kostsamma lokalavdelningar upprättats i Newcastle-on-Tyne och
Manchester, vilka avdelningar skulle såsom första instans handlägga
till respektive distrikt hörande ärenden. Vidare framhåller kammaren,
att den även i övrigt vore i behov av ökade arbetskrafter, men att de
härigenom uppstående utgifterna icke kunde täckas genom den ökning
i kammarens inkomster, som uppstått därigenom att medlemsantalet
under de sista åren starkt vuxit. Sistnämnda förhållande anser kammaren
bero därpå, att den uppfattningen blivit allt allmännare, att
Sveriges handelsförbindelser med Storbritannien efter världskrigets slut
komme att antaga större omfattning än förut. Någon tablå rörande
kammarens beräknade inkomster och utgifter för åren 1918 och 1919
förklarar sig kammaren icke vara i tillfälle att bifoga, då en dylik ännu
icke kunnat upprättas.
Kammarens framställning förordas livligt av Kungl. Maj:ts minister
i London.
Svenska handelskammaren i Frankrike anför i sin den 21 juli
1917 avlåtna skrivelse följande: i Frankrike.
»Uttalande handelskammarens tacksamma erkänsla för det anslag av 5,000
kronor som Eders Maj:t behagat i nåder bevilja densamma för innevararande år,
får kammaren härmed i underdånighet hemställa, att den jämväl för åren 1918 och
1919 måtte komma i åtnjutande av statsbidrag.
Till stöd för denna framställning tillåta vi oss lämna följande uppgifter om
handelskammarens beräknade inkomster och utgifter för senare hälften av inne-»
varande år till och med år 1919.
1 juli—SI december 1917.
Beräknade inkomster.
Behållning från förra halvåret (återstoden av ur
reservfonden under första halvåret upplånade
13,000 francs)............................................................ frs
Mottaget statsanslag................................................... »
Medlemsavgifter från gamla och nya medlemmar »
Avgifter för annonser i kammarens månadsskrift »
2,198: i o
8,605: 8 5
7,000: —
4,000:— frs. 21,803: 9 5
84
Sjunde huvudtiteln.
Beräknade utgifter.
Löner till sekreterare och biträden............................ frs 7,500: —
Trycksaker, inbegripande kammarens månadsskrift » 5,000: —
Postporto, telegram- och telefonavgifter ................ » 2,300: —
Kontorshyra................................................................... » 1,200: —
Möbler och diverse inventarier ................................ » 3,300: —
Bränsle och belysning samt diverse omkostnader
för kontorets underhåll............................................ » 1,500: —
Diverse utgifter ........................................................... » 300: —
Behållning frs 703: 95
7 918.
Beräknade inkomster.
Behållning från 1917 (återstoden av ur reservfonden
under år 1917 upplånade 13,000 francs) frs 703: 95
Medlemsavgifter........................................................... » 17,000: —
Avgifter för annonser i kammarens månadsskrift » 10,000:— frs 27,703:9 5
Beräknade utgifter.
Löner till sekreterare och biträden..........................
Trycksaker, inbegripande kammarens månadsskrift
och årsbok ................................................................
Postporto, telegram- och telefonavgifter ................
Kontorshyra, skatter och försäkringsavgifter............
Diverse inventarier........................................................
Bränsle och belysning samt diverse omkostnader
för kontorets underhåll..........................................
Resekostnader och representation vid utställningar
samt diverse utgifter................................................
Skuld till reservfonden sedan 1917............................
frs 21,500: —
» 9,000: -
» 4,500: —
» 2,500: —
» 800: -
» 1,800: —
» 1,500: —
» 13,000: — fog 54,600: —
Brist frs. 26,896: os
1919.
Beräknade inkomster.
Medlemsavgifter............................................................ frs. 19,000: —
Avgifter för annonser i kammarens månadsskrift » 11,000: —
frs 30,000: -
Sjunde huvudtiteln.
85
Beräknade u t g i f t e r.
Löner till sekreterare och biträden....................
Trycksaker, inbegripande kammarens månadsskrift
och årsbok ................................................................
Postporto, telegram- och telefonavgifter ...............
Kontorshyra, skatter och försäkringsavgifter
Möbler och diverse inventarier ...............................
Bränsle och belysning samt diverse omkostnader för
kontorets underhåll ......................................;........
Resekostnader och representation vid utställningar
samt diverse utgifter................................................
frs 27,000: -
» 9,500: —
» 5,000: —
» 5,000:
» 3,000: —
» 1,800: —
* 1,500:— frs 52,800: —
Brist frs 22,800: —
I förestående beräkningar ha inkomsterna upptagits till så höga belopp som
möjligt, under det att utgifterna beräknats efter nuvarande förhållanden så lågt som
möjligt. Det är emellertid anledning befara, att vissa omkostnader, som under
kriget oavbrutet stegrats, en längre tid framåt komma att bibehålla denna tendens,
och tprde handelskammarens utgifter under sådana förhållanden snarare komma att
överskrida än understiga ovanstående beräkningar.
Handelskammaren, vars verksamhet hittills trots rådande svårigheter gått
framåt på ett tillfredsställande sätt, torde av alla tecken att döma kunna hoppas
på en fortsatt lycklig utveckling, förutsatt att ingå ekonomiska förhållanden lägga
hinder i vägen. Medlemsantalet, som under 1916 stigit från 143 till 220, har under
de gångna månaderna av 1917 vuxit med 96 och uppgår sålunda i nuvarande stund
till 316. — Även om det icke torde vara att förvänta, att medlemsantalet fortfarande
skall kunna stiga i samma proportioner, anser sig handelskammaren dock
kunna räkna på en icke oansenlig ökning därav under den period, varom nu är fråga.
Ett led i kammarens utveckling är den publikationsverksamhet, som den nu står
i begrepp att begynna och som utan tvivel i hög grad skall underlätta dess arbete
för utvecklingen av de svensk-franska förbindelserna. Den månadsskrift, varav
kammaren inom'' de närmaste dagarna ämnar utgiva det första numret, kommer
visserligen att medföra betydligt ökade utgifter i form av löner och tryckningskostnader,
men å andra sidan finnes anledning hoppas, att de inkomster, som kammaren
beräknar erhålla för annonser i denna publikation, inom en ej avlägsen
framtid i det närmaste skola täcka därmed förenade omkostnader.
Beträffande kammarens utgifter är det vidare att märka, att en väsentlig
ökning av den post, som inbegriper kontorshyra, beräknas uppstå under år 1919.
De lokaler, som kammaren sedan 1916 års början innehaft på ganska fördelaktiga
villkor, torde nämligen snart visa sig otillräckliga, och då nuvarande hyreskontrakt
utgår den 1 januari 1919, blir kammaren under sådana förhållanden nödsakad att
vid den tiden flytta in i rymligare och jämförelsevis dyrbarare lokaler.
Genom utvidgningen av sitt kontor hoppas kammaren samtidigt bliva i stånd
att realisera vissa planer på inrättande av ett mindre handelsmuseum, där prover
å svenska exportartiklar utställas och varigenom kammaren torde kunna erhålla
många tillfällen att intressera franska köpare för affärer med Sverige.
86 Sjunde huvudtiteln.
Under är 1917 har kammaren ur sin reservfond måst upplåna 13,000 francs
Denna fond, som för närvarande uppgår till 27,000 francs, har emellertid uppkommit
uteslutande av influtna avgifter å 500 francs från medlemmar för 25 år och livstid
och bör fördenskull rätteligen icke nu tagas i anspråk annat än eventuellt i en
proportion, som motsvarar den period, ifrågavarande medlemsavgifter avse. I anseende
till önskvärdheten av att reservfonden ännu bevaras oförminskad, ha därför
i utgiftsstaten för år 1918 upptagits de medel, som kammaren nödgats låna ur denna
fond och som böra återbördas densamma.
Sasom Samgår av ovan gjorda beräkningar av kammarens inkomster och
utgifter, skulle de förra komma att understiga de senare med omkring 26,900 francs
under 1918 och med 22,800 francs under 1919, vilka brister nödvändigtvis måste
tackas, för att handelskammarens verksamhet skall kunna fortgå på ett tillfredsställande
sätt.
hänsyn till de fluktuationer, som francs-kursen numera är underkastad
ställer det sig vanskligt för handelskammaren att i närvarande stund i kronor omvärdera
ovanstående belopp, och vågar handelskammaren därför med stöd av vad den i
saken anfört i underdånighet hemställa,
att Eders Maj:t behagade i nåder bevilja handelskammaren ett anslag för
vaitdei a av åren 1918 och 1919 med de kronbelopp, som vid varje tillfälle kunna
motsvara angivna francs-belopp, nämligen 26,900 francs för 1918 och 22,800 francs
lör 1919.» ♦
*VZngaeJT~ Svenska föreningens i retrograd handelskommitté hemställer i sin
retrograd den ^0 juli 1917 dagtecknade skrift om statsunderstöd för vartdera av
“‘t’”1'' åren 1918.. och 1919 med 10,000 kronor. Tillika anhåller kommittén,
som för närvarande genom särskilt tillsatt beredning är sysselsatt med
frågan om undei nu rådande förhållanden eu från Svenska föreningen
fristående, hos de ryska myndigheterna självständigd inregistrerad handelskammare
må kunna upprättas, att det understöd, som för berörda
år kan komma att tilldelas kommittén, eventuellt måtte få gälla en blivande
handelskammare.
Kungl. Maj:ts minister i retrograd har, under framhållande av att
handelskommittén på ett synnerligen tillfredsställande sätt skött sina
åligganden, varför det vore verklig skada för den svenska exporten på
Ryssland, om kommittén ej kunde fortsätta sin verksamhet, på det livligaste
(illstyrkt den av kommittén gjorda framställningen.
I sitt över nu ifrågavarande framställningar den 26 oktober 1917
avgivna förut berörda utlåtande tillstyrker kollegium till alla delar de av
svenska handelskammaren i London och Svenska föreningens i Retrograd
handelskommitté gjorda äskandena, enär den förstnämndas begäran om
ett till 10,000 kronor om året höjt anslag syntes kollegium motiverad
samt den senares hemställan, jämförd med föregående års, innebure en
Sjunde huvudtiteln. 87
minskning av statsbidraget till ett belopp, som kollegium redan i sitt
deri 7 april 1917 dagtecknade utlåtande betecknat såsom lämpligt, ifall
ett fortsatt understöd komme att utgå till handelskommittén. Jämväl
handelskommitténs anhållan, att bidragen måtte få överflyttas å eu svensk
handelskammare i retrograd, ifall en sådan bleve upprättad under ifrågavarande
år, anser sig kollegium böra förorda, dock under villkor att
beloppen i sådant fall ej finge lyftas, förrän kammarens stadgar blivit
av Kung!. Maj:t fastställda. Även svenska handelskammaren i Frankrike
synes kollegium, på grund av vad kammaren framhållit, vara i behov
av ökat statsbidrag, men anser kollegium, att understödet ej bör bestämmas
på det av kammaren föreslagna sättet, varför kollegium i stället
föreslår ett belopp av 10,000 kronor för vartdera av åren 1918 och 1919.
Kommerskollegium, som förklarar sig vidhålla sin förut uttalade
åsikt, att medel till ifrågavarande statsbidrag böra anskaffas genom hänvändelse
till riksdagen, hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att för ändamålet, varuti kollegium i denna sin skrivelse även
inräknar det ovan angivna understödet å 10,000 kronor för vartdera
året till svenska handelskammaren i Amerika, å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst 80,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att under år 1918 disponera hälften av detta belopp eller 40,000 kronor. I
I likhet med kommerskollegium anser jag, att statsunderstöd bör
tilldelas svenska handelskamrarna i London och i Frankrike samt Svenska
föreningens i retrograd handelskommitté jämväl för innevarande och
nästföljande år. Ifrågavarande institutioner hava redan i många hänseenden
visat sig gagneliga särskilt för vår export och antagligt är, att
de efter världskrigets slut i ännu högre grad än förut bliva i tillfälle
att befrämja vårt lands intressen genom att söka återknyta och utveckla
Sveriges handelsförbindelser med respektive länder.
Den av svenska handelskammaren i London gjorda framställning
om ökat statsbidrag vill jag, på grund av vad kammaren framhållit, förorda.
Understöd för ifrågavarande år till svenska handelskammaren i
Frankrike finner jag i likhet med kommerskollegium icke böra utgå med de
av kammaren begärda, på grund av kursfluktuationerna obestämda beloppen,
men föreslår jag jämväl i detta fall eu ökning av anslaget till
10,000 kronor för vartdera året. Med detta understöd bör kammarens
ekonomi för de närmaste åren vara säkerställd.
Åven svenska föreningens i retrograd handelskommittés anhållan
om understöd med 10,000 kronor för vartdera av ifrågavarande år anser
jag böra bifallas, i synnerhet som kommittén enligt vad jag ovan fram
-
Departe
mentschefen.
88 Sjunde huvudtiteln.
[23.] hållit förut åtnjutit understöd med 15,000 kronor om året. Upprättandet
av en svensk handelskammare i retrograd bör kunna bliva av stor betydelse
för vårt land, då ju Sverige under de senare åren erhållit allt
större ekonomiska intressen i Ryssland och det är anledning förmoda,
att de komma att ökas än mer efter världskrigets slut. Handelskommittén
är ju endast en provisorisk institution, tillkommen i syfte att bereda
marken för en blivande handelskammare. Statsunderstödet till handelskommittén
bör därför lämpligen på av kommerskollegium angivet villkor
kunna övertagas av handelskammaren, om en sådan bildas under innevarande
eller nästkommande år.
Den för åtnjutande av statsunderstöd under föregående år stadgade
skyldighet för handelskamrarna och handelskommittén att avgiva årsberättelser
och redogörelser för den ekonomiska ställningen under de år
bidrag utgått bör givetvis bliva gällande jämväl i avseende å eventuellt
understöd för åren 1918 och 1919.
Beträffande därefter frågan, vilka medel som böra användas till
ovannämnda statsbidrag, har jag rörande handels- och sjöfartsfondens
inkomster och utgifter från statskontoret införskaffat följande kalkyl.
»Inkomster:
Intressemedel och kapitalvinst jämte eventuell extra
inkomst, i runt tal........................................................
kr. 240,000: —
Utgifter:
Av ordinarie natur:
Pensioner ....................................................................... kr. 3,200: —
Arvoden för signalering med tidkula i Stockholm,
Göteborg och Malmö.................................................... » 3,600: —
Ersättning för tillsyn av tidkulan å Stockholms navigationsskolas
byggnad ............................................ » 150: — ''
Understöd till svenska avdelningen för upprättande
av Skandinaviska sjömanshem i utländska hamnar ... » 3,500: —
Bidrag till kostnaderna för svenska sjömäns vistelse
i Boston....................................................................... » 375; —
Iko till ett svenskt läs- och skrivrum i Rotterdam ... » 1,000: —
D:o till »Seamens hospital soeiety» i London............ » 2,700: —
Belöningar för räddande av besättningar å svenska
fartyg (förslagsvis) .................................................... » 2,500: —
Kostnader för hemförskaffande av svenska sjömän
(förslagsvis) ................................................................ » 1,000: —
Bidrag till den permanenta internationella kommissionen
i Briissel för sjöfartskongresser.................... » 900: —
Sjunde huvudtiteln.
D:o för öppenhållande vintertiden av segelleden till
Stockholm med stadens åldre isbrytare................... kr.
I):o för bestridande av driftkostnaderna för Stockholms
stads nya isbrytare ................................................... »
Bidrag för öppenhållande vintertiden av Malmö stads
hamn och inseglingsränna........................................•••• »
För fortsatt stenränsning i Flintrännan (förslagsvis) »
Ersättning för undersökning av segelrännan i Oxdjupet
(förslagsvis) .................................................... »
Anslag till sjökarteverket ......................... »
Till upprätthållande av issignaltjänsten vid Sveriges
kuster................................................................■_......... *
Till uppehållande av verksamheten vid internationella
signalstationen i Hälsingborg.................................... »
Ersättning för granskning av räkenskaper rörande
viss ångbåtslinje ....................................................... »
Understöd till Sveriges allmänna exportförening . ■ ... »
Bidrag till »Union permanente des délégués du commerce
étranger» i Konstantinopel (i avrundat tal).... »
Tryckningskostnader (förslagsvis) ................................ »
Bidrag till utgivande av tidskriften »Affärsvärlden» »
Understöd för utgivande av »Tidskrift för maskinister» »
Säger kr.
12,000: —
20,750:
5,000: -6,000: —
100: —
21,000: —
2,000: —
2,700: -
200: —
6,250: —
75: —
4,000: —
2,000: —
1,500; —
102,500: —
89
Tillfälliga utgifter är 1917:
Understöd till svenska handelskammaren i London ... kr.
1 ):<» till d:o i Frankrike ............................................... »
I):o till d:o i Förenta staterna .................................... »
D:o till Svenska föreningens i retrograd handelskom
mitté
............................................................................ *
Understöd till en skola i Göteborg för utbildande av
fartygskockar (för senare hälften av år 1916) samt
för inspektion av samma skola ................................ »
Bidrag till utgivande av handboken »Sverige, land
och folk» ...................................................................; *
Arvode för kontroll vid byggande av en flytdocka i
Göteborg........................................................................ *
Till anordnande av en farled över Ostra Saxarfjärden »
Till utbildande av personal vid lotsverket för gnist
telegrafering
................................................................ *
Säger kr.
5,000: —
5,000: —
10,000: —
15,000: —
2,850: —
1,370: -
1,200: —
20,000: —
2,700y—
63,120:— kr.
Överskott av för innevarande år påräkneliga inkomster utöver härstädes
kända utgifter och anvisningar för samma tid........................
4
165,620: —
74,380: —
Med hänsyn till angelägenheten att fonden icke alltför tungt belastas
med understöd, vilka i likhet med de nu föreslagna måste anses vara
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
[23.]
[24.]
Bidrag till
en internationell
byrå i
Bryssel för
handelsstatistik.
(extra anslag.)
90 Sjunde huvudtiteln.
av mera stadigvarande natur, anser jag, i likhet med kommerskollegium,
hänvändelse böra göras till riksdagen för erhållande av det för bidragen
erforderliga beloppet, vilket torde beviljas såsom förslagsanslag, högst.
Härtill anser jag mig endast böra lägga, att, då den ena hälften
av beloppet är avsett att disponeras redan under innevarande år, detsamma,
i överensstämmelse med den föreslagna ändrade ordningen beträffande
anslag, avsedda att disponeras redan under löpande år, torde
höra äskas å tilläggsstat för år 1918. Härom torde jag senare i dag
få göra framställning.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att'' såsom understöd till belopp av 10,000 kronor
för år 1919 till en var av svenska handelskamrarna i
London och i Frankrike samt Svenska föreningens i
retrograd handelskommitté eller den svenska handelskammare,
som kan komma att träda i handelskommitténs
ställe, i vilket senare fall understödet dock icke må lyftas,
förrän kammarens stadgar av Kungl. Maj:t godkänts.
på extra stat för för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst........................................... kronor 30,000,
med skyldighet för handelskamrarna och handelskommittén
att såväl till chefen för finansdepartementet
som till kommerskollegium avgiva berättelser om
institutionernas verksamhet under ifrågavarande år
ävensom redogörelser för institutionernas ekonomiska
ställning vid utgången av samma år.
7. Bidrag till eu internationell byrå i Bryssel för handelsstatistik.
Den 31 december 1913 avslöts mellan ett flertal länder, bland dem
Sverige, ett avtal, enligt vilket i Bryssel skulle inrättas en internationell
handelsstatistisk byrå, vilken skulle stå under belgiska regeringens överinseende
och hava till ändamål att vid sidan av den särskilda, av varje
land upprättade handelsstatistiken verkställa en på gemensam beteckning
för ett visst antal av de viktigaste import- och exportvarorna med angivande
av deras vä4de och om möjligt även vikt in. m. grundad statistik.
Till byrån skulle varje till avtalet anslutet land årligen insända två
exemplar av sin årsberättelse över handeln samt till Belgiens utrikes
-
Sjunde huvudtiteln. 91
minister under första kvartalet av värjo år inbetala sitt etter handels- [-''bj
omsättningens storlek bestämda bidrag till byråns underhåll, föi Sverige
då belöpande sig till 1)00 francs för ar. Å andra sidan skulle vaije
land av byråns årsbulletin erhålla tio exemplar för varje summa av 100
francs, varmed det bidroge till byråns underhåll, jämte årsberättelse om
byråns ekonomi och verksamhet. Avtalet vore gällande för en tid av sju
år, räknat från den 1 juli 1914, med rätt för varje till avtalet anslutet
land att tolv månader före utgången av nyssnämnda tid hos belgiska regeringen
uppsäga sin anslutning till avtalet, i vilket fall likväl meddelaktighet
i byråns gemensamma fond förlorades. Utebleve uppsägning
inom nyss angiven tid, vore avtalet utan vidare gällande undei ytterligare
sju år och så undan för undan.
I den till 1914 års riksdag avlåtna senare statsverkspropositionen
föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att, under förutsättning av att föienämnda
avtal bleve av vederbörande stater ratilicerat, till täckande av
den å Sverige belöpande delen av kostnaderna för en internationell byra
i Bryssel för handelsstatistik såsom förslagsanslag på extra stat föi år
1915 anvisa ett belopp av 650 kronor.
Med bifall till Kungl. Ma j ds berörda framställning och under den
av Kungl. Maj:t omförmälda förutsättningen, anslog riksdagen på extra
stat för år 1915 ett belopp av 650 kronor för ifrågavarande ändamål.
Den 27 juni 1914 beslöt Kungl. Maj:t, att förenämnda avtal skulle
för Sveriges del ratificeras.
För samma ändamål beviljade riksdagen enligt Kungl. Maj:ts därom
gjorda framställningar enahanda belopp för åren 1916 -1918.
Enligt vad jag från statskontoret inhämtat hava visserligen de för
åren 1916 och 1917 för nu ifrågavarande ändamål beviljade anslag icke
blivit tagna i anspråk, men då det i allt fall låter tänka sig, att förhållandena
under år 1919 kunna bliva sadana, att behov a\ medel föi
ändamålet då kan komma att föreligga, synes mig anslag för sagda år
böra hos riksdagen äskas.
På grund härav får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj .t täcktes
föreslå riksdagen
att till täckande av den å Sverige belöpande
delen av kostnaderna för en internationell byrå i Bryssel
för handelsstatistik på extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag av....................................... kronor 650.
92
Sjunde huvudtiteln.
8. Bidrag till internationella statistiska institutets permanenta
byrå i Haag.
[25.] Det år 1885 stiftade internationella statistiska institutet beslöt vid
Interuaiio- 1 Wien i september 1913 att upprätta eu internationell statistisk
"fila Mia- byrå. Nämnda byrå, vars officiella benämning är »Office permanent de
perma-'' s.tati.sti(lue ,sons 1’autorité de 1’Institut international de statistique», bär
menta byrå till ändamål: att samla ett internationellt statistiskt bibliotek och arkiv
* Haag- att verka för enhetlighet i statistikens metoder m. m., för att resultaten
(extra anslag.) av densamma må bliva i möjligaste mån jämförbara, att offentliggöra
eu internationell årsbok, en tidskrift och, om så finnes lämpligt, även
andra publikationer, samt att biträda institutets ämbetsmän vid förberedande
av mötesprogrammen. Publikationerna utgivas på franska språket.
Byråns säte är detsamma som institutets eget, d. v. s. för närvarande
och sannolikt för eu lång framtid Haag. Ledningen av byrån är anförtrodd
åt institutets generalsekreterare. Utgifterna för byrån skola betäckas
genom l:o bidrag av institutet, 2:o understöd, varom institutet
skall göra framställning hos stater och samfund, 3:o gåvor och 4:o inkomst
av försålda publikationer in. in. Byråns finansiella förhållanden
skola vara fullständigt skilda från institutets, och intet belopp, som är
anslaget till byrån, får användas till annat ändamål. Byrån är avsedd
att samarbeta med övriga internationella institutioner av liknande slag.
Sedan från institutet gjorts framställning om bidrag från Sverige
till ifrågavarande byrå, hemställde Kungl. Maj.-t i den till 1915 års
riksdag avlåtna statsverkspropositionen, att riksdagen måtte såsom bidrag
till byrån på extra stat för år 1910 anvisa ett belopp av 1,000
kronor; och blev Kungl. Maj:ts berörda framställning av riksdagen
bifallen.
1916 och 1917 års riksda gar beviljade sedermera enligt Kungl.
Maj:ts därom gjorda framställningar för ändamålet samma belopp för
åren 1917 och 1918.
Jämväl för 1919 torde anslag i omförmälda avseende bliva behövligt,
därvid likasom hittills bör förutsättas, att erforderligt antal av
byråns publikationer kostnadsfritt överlämnas till vederbörande svenska
myndigheter. Jag hemställer alltså, att Eders Kung]. Magt täcktes
föreslå riksdagen
att såsom bidrag till internationella statistiska
institutets permanenta byrå i Haag på extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag, högst kronor 1,000.
Sjunde huvudtiteln.
93
9. Ersättning till sjömanshusen.
Under rubrik »ersättning till sjömanshusen)) anvisade riksdagen å [dö.]-extra stat för vart och ett av åren 1900—1911 ett anslag å 30,000
kronor för beredande åt sjömanshusen av skälig ersättning för dem 1 Z™n.“S
åliggande bestyr med värnpliktiges inskrivning och redovisning samt (extl.a ansUg)
med utarbetande av sjöfartsstatistiska uppgifter, dock under villkor att
avlöningarna till tjänstemännen vid sjömanshus, som erhölle sådan ersättning,
icke finge utan kommerskollegii medgivande höjas.
På därom av Kungl. Maj:t i 1911 års statsverkspropositioh gjord
framställning höjde samma års riksdag anslaget för år 1912 till 40,000
kronor. Kungl. Maj:ts berörda framställning föranleddes närmast av en
den 29 oktober 1910 från kommerskollegium avlåten skrivelse, för
vilken dåvarande chefen för finansdepartementet vid ärendets anmälan
inför Kungl. Maj:t närmare redogjorde. Jag tillåter mig hänvisa till
vad nämnda departementschef därvid anförde.
Åven för vart och ett av åren 1913—1918 har riksdagen för
ifrågavarande ändamål på extra stat anvisat 40,000 kronor.
Vid de anslag, som riksdagen anvisat för åren 1914—1918 har
emellertid icke varit fästat förutnämnda villkor, att avlöningarna till
tjänstemännen vid sjömanshus, som erhölle ersättning av förevarande
beskaffenhet, icke finge utan kommerskollegii medgivande höjas. Såsom
dåvarande chefen för finansdepartementet vid föredragning inför Kungl.
Maj:t den 14 januari 1913 av frågan om beredande av anslag för ifrågavarande
ändamål erinrade, åligger det nämligen numera enligt § 7 i
förordningen den 13 juli 1911 angående sjömanshusen i riket m. in.
sjömanshusdirektion att underställa kommerskollegium sjömanshusets
avlöningsstat samt, om ändring däri erfordras, göra framställning i
ämnet hos kollegium.
Med anledning av en inom riksdagen väckt motion har riksdagen
i skrivelse den 29 maj 1915 anhållit, att-Kungl. Maj:t täcktes verkställa
utredning rörande s]ömanshusen i riket, i syfte att dessa mstitutionei
på ett ändamålsenligare sätt än hittills måtte komma att tillvarataga
sjöfolkets intressen.
Efter hörande av - kommerskollegium har Kungl. Maj:t genom
nådigt brev den 30 juni 19IG uppdragit åt kollegium att med tillhjälp
av sakkunniga verkställa utredning angående sjömanshusen i syfte att
dessa institutioner på ett bättre sätt än hittills måtte kunna fylla sitt
[26.]
Kommers
kollegium.
Departements*
ehefen.
[27.]
Läkarundersökning
av
sjöfolk.
(extra anslag.)
94 Sjunde huvudtiteln.
ändamål ävensom att därefter till Knngl. Maj:t avgiva det förslag, vartill
utredningen kunde giva anledning. Nämnda utredningsarbete är
ännu icke avslutat.
I skrivelse den 28 augusti 1917 har nu kommerskollegium, under
åberopande av vad kollegium anfört i ovan berörda skrivelse av den
29 oktober 1910, hemställt om beredande åt sjömanshusen jämväl för
år 1919 av statsbidrag till belopp av 40,000 kronor.
I skrivelsen framhåller kollegium vidare, hurusom den under år
1917 avsevärt minskade sjöfarten särskilt till utrikes orter medfört en
betydande nedgång i sjömanshusens uppbörd av ton- och hyresavgifter,
samt uttalar det antagandet, att då såväl sjömanshusens förvaltningskostnader
som dess understödsutdelning vore hög i grad beroende av dessa
inkomster, kollegium framdeles skulle se sig nödsakat att göra framställning
om ytterligare statsbidrag för täckande av den brist i berörda
hänseende, som kunde hava uppstått.
Sedermera har emellertid kommerskollegium under hand meddelat,
att de ifrågavarande förhållandena kunnat åtminstone tillsvidare ordnas
utan statsmakternas mellankomst och att fördenskull någon framställning
om statsbidrag åt sjömanshusen utöver redan begärda 40,000
kronor icke för närvarande vore att förvänta.
På grund härav och då statsbidrag till nyss omförmält belopp,
40,000 kronor, alltjämt torde böra beredas sjömanshusen, hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att å extra stat för år 1919 under benämning
»ersättning till sjömanshusen» anvisa
ett förslagsanslag, högst.......................... kronor 40,000
för beredande åt sjömanshusen av skälig ersättningför
dem åliggande bestyr med värnpliktiges inskrivning
och redovisning samt med utarbetande av sjöfartsstatistiska
uppgifter.
10. Läkarundersökning av sjöfolk.
1 eu den 14 april 1917 till riksdagen avlåten proposition (nr 256)
töreslog Kungl. Maj:t riksdagen att, under förutsättning att riksdagen
antoge ett av Kungl. Maj:t framlagt förslag till lag om ändring i vissa
delar av sjölagen, till läkarundersökning av sjöfolk i enlighet med
Sjunde huvudtiteln. 9-r>
vissa närmare angivna grunder a extra stat för är 1918 bevilja ett förslagsanslag
å 27,000 kronor.
Sedan Kungl. Maj:ts berörda förslag till lag om ändring i vissa
delar av sjölagen av riksdagen godkänts, anmälde riksdagen i skrivelse
den IG juni 1917 angående reglering av utgifterna under riksstatens
sjunde huvudtitel, att jämväl framställningen om anslag till läkarundersökning
av sjöfolk av riksdagen bifallits.
Genom'' de föreslagna ändrade bestämmelserna i sjölagen avsågs
att från och med år 1918 närmare reglera fordringarna i sanitärt hänseende
å sjömän jämte å fartyg anställda personer, vilka ej hörde till
den egentliga besättningen. Framställningen i ovanberörda anslagsfråga
föranleddes, såsom av det vid ovannämnda proposition nr 25G
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden framgår, därav,
att i samband med den föreslagna nya lagstiftningen fråga väckts, att
statsverket skulle helt eller delvis bekosta de läkarintyg, som enligt
sagda lagstiftning (32, 70 och 108 §§) i vissa fall förutsattes, ävensom
det läkarintyg, som jämlikt § 13 i nådiga förordningen angående sjömanshusen
i" riket samt sjöfolks på- och avmönstring m. m. den 13
juli 1911 stadgats såsom villkor för sjömans inskrivning vid sjömanshus.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t förberörda den 11
april 1917 förklarade sig dåvarande departementschefen, med hänsyn till
vad de i ämnet hörda myndigheterna anfört samt eljest vid ärendets
förberedande behandling förekommit, ansluta sig till den meningen, att
staten borde bidraga till kostnaderna för åtminstone vissa av ifrågavarande
läkarintyg, samt framlade, i anslutning till denna uppfattning,
en beräkning rörande storleken av det för ändamålet erforderliga statsanslaget
för år 1918. Efter anmärkning att beräkningen måst delvis
grundas på ej fullt säkra förutsättningar och antaganden, helst som de
närmare bestämmelserna rörande läkarbesiktningarna och de olika intygens
formulering med flera å frågan inverkande faktorer då ännu icke
kunnat fastslås, förmälde departementschefen i avseende å beräkningen
vidare, att han utgått ifrån, att staten skulle bidraga till kostnaderna
för läkarbesiktning jämte intyg såväl i varje fall, då inskrivning vid
sjömanshus ägde rum, som ock i de fall, som avsåges i den föreslagna
70 § eller i därtill hänvisande del av den föreslagna 108 §; att
staten däremot icke skulle lämna ekonomiskt bidrag beträffande i den
föreslagna 32 § avsett läkarintyg; att det i 70 § avsedda intyget skulle,
åtminstone i fråga om sjöman, innefatta upplysning även om färgsinne
samt syn- och hörselförmåga och utfärdas enligt enahanda formulär,
som kunde komma att stadgas rörande läkarintyg för inskrivning vid
96 Sjunde huvudtiteln.
[27.] sjömanshus; samt att läkarbesiktningen jämte därå grundat intyg i de
fall, då staten sålunda skulle bidraga, skulle betinga varje gång 5 kronor,
därav statsverket, på sätt kommerskollegium, medicinalstyrelsen och
socialstyrelsen i gemensamt utlåtande föreslagit, skulle gälda 3 kronor
SO öre.
Med utgångspunkt från berörda förutsättningar beräknade departementschefen,
såsom av ovannämnda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden närmare framgår, det för år 1918 för ändamålet erforderliga
statsanslaget till i avrundat tal 27,000 kronor, vilket belopp ock i
enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning av riksdagen
beviljades.
Sedan den av riksdagen antagna lagen om ändring i vissa delar
av sjölagen den 1 juni 1917 av Kungl. Maj:t utfärdats och kommerskollegium
den 25 samma juni erhållit befallning att till Kungl. Maj:t
inkomma med utlåtande och förslag angående användningen av ovannämnda
av riksdagen för år 1918 beviljade anslag, har kollegium i skrivelse
den 28 september 1917 meddelat, att förberedande arbeten inom
medicinalstyrelsen igångsatts för åstadkommande av närmare föreskrifter
rörande de i den nya lagstiftningen samt förordningen angående sjömanshusen
stadgade läkarbesiktningar och intyg; och föreställde sigkollegium,
att sedan dessa förberedande arbeten avslutats den närmare
utformningen av de förslag till författningar på området, som kunde
krävas, lämpligast kunde anförtros åt de personer, som erhållit uppdrag
att inom finansdepartementet biträda vid beredningen av ärenden om
sjöfartssäkerheten.
Sedan ifrågavarande personer avgivit förslag i ämnet, har Kungl.
Maj:t den 31 december 1917 utfärdat förordning angående läkarintyg
för sjöfolk, till vilken förordning jag här tillåter mig hänvisa.
Kommers- I skrivelse den 28 augusti 1917 har kommerskollegium emellertid
kollegium. un(jer åberopande av den i förberörda statsrådsprotokoll den 14
april 1917 lämnade utredningen, gjort framställning om beviljande jämväl
för år 1919 av anslag till läkarundersökning av sjöfolk enligt enahanda
grunder och till samma belopp som för år 1918.
Departe- Då riksdagen i och med sitt bifall till Kungl. Maj:ts i nu ifråga
mentschefeu.
varanc|e avseende för år 1918 framställda an slagsäskande godkänt principen,
att statsverket i viss omfattning skall ikläda sig kostnaden för
omförmälda läkarbesiktningar och intyg, torde anslag för ändamålet
böra hos riksdagen begäras jämväl för år 1919.
97
Sjunde huvudtiteln.
För användningen av anslaget böra givetvis de i ovannämnda^för- [27.]
ordning den 31 december 1917 meddelade bestämmelser lända till efterrättelse.
1 fråga om anslagsbeloppet finner jag icke anledning föreslå någon
avvikelse från vad som beslutats för innevarande år; och hemställer jag
förty, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att till läkarundersökning av sjöfolk i enlighet
med de av mig angivna grunder å extra stat för år
1919 bevilja ett förslagsanslag å ......... kronor 27,000.
11. Arvoden till två dispaschörsassistenter.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar har [28.]
riksdagen för vart och ett av '' åren 1912 — 1918 såsom anslag till Arvoden
dispaschörsväsendet på extra stat anvisat till arvode åt två dispaschör- dispaschersassistenter,
anställda den ene i Stockholm och den andre i Göteborg, assistenter.
2,000 kronor åt dem var eller tillhopa 4,000 kronor. (extra anslag.)
Då enahanda anslag erfordras jämväl för nästkommande år, hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till dispaschörsväsendet å extra stat för år
1919 anvisa till arvode med 2,000 kronor åt en var
av två dispaschörsassistenter, anställda den ene i
Stockholm och den andre i Göteborg, ett förslagsanslag,
högst ............................................. kronor 4,000.
12. Anordnande av stormvarningar vid rikets kuster.
Alltsedan år 1905 hava genom lantbruksstyrelsens försorg efter [29.]
samråd med föreståndaren för meteorologiska central anstalten storm- A”°r*"<%£e
varningar blivit offentliggjorda å lämpliga platser vid rikets västra kust varningar vid
och sedermera även å landets sydkust. Kostnaderna för dessa storm- rikets kuster.
varningar hava under de första åren bestritts av medel, som för varje år
blivit av Kungl. Maj:t anvisade från handels- och sjöfartsfonden. För år
1913 anvisades sålunda för ifrågavarande ändamål ett belopp av 5,900
kronor. .
I en den 11 april 1913 avlåten proposition föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen att bevilja anslag för anordnande av stormvarningar å rikets
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 13
98 Sjunde huvudtiteln.
[29.] hela kust. Därvid förutsattes, att det belopp av 5,900 kronor, som av
Kuugl. Maj:t från handels- och sjöfartsfonden dittills anvisats för bestridande
av utgifterna för stormvarningarna å rikets västra och södra kust,
fortfarande skulle komma att utgå. För ändamålet skulle enligt Kungl.
Maj:ts förslag under nämnda förutsättning erfordras i anläggningskostnad
23,550 kronor, därav för år 1914 10,000 kronor och för år 1915 13,550
kronor, samt i årlig driftkostnad för år 1914 7,000 kronor, för år 1915
15,090 kronor och för följande år 18,640 kronor om året.
I skrivelse den 30 maj 1913 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens sjunde huvudtitel anmälde riksdagen, att riksdagen,
med bifall till Kungl. Maj:ts berörda framställning, dels till bestridande
av anläggningskostnaderna för anordnande av stormvarningar vid Sveriges
kuster, i huvudsaklig överensstämmelse med de i statsrådsprotokollet
över finansärenden den 11 förutnämnda april tillstyrkta grunder, beviljat
ett anslag av 23,550 kronor samt därav på extra stat under sjunde
huvudtiteln för år 1914 anvisat ett belopp av 10,000 kronor, dels ock
till bestridande av den med anledning härav erforderliga årliga driftkostnaden
likaledes på extra stat under sjunde huvudtiteln för år 1914
beviljat ett anslag av 7,000 kronor.
På grund av nådig befallning avgåvo lantbruksstyrelsen, efter
samråd med meteorologiska central anstalten, samt lot sstyrelsen och
kommerskollegium särskilda utlåtanden angående användningen av omförmälda
anslag.
Lantbruksstyrelsen anförde därvid, att det till bestridande av an-''
läggningskostnaderna för anordnande av stormvarningar beviljade anslagav
23,550 kronor beräknats skola räcka till inrättande av 49 nya och
komplettering av 8 äldre stationer; och förklarade sig styrelsen anse
lämpligast, att under år 1914 inrättades stationer med endast dagsignalering
samt att först sedan erfarenheten visat, huruvida sättet för
denna kunde anses lämpligt, de stationer, vid vilka även nattsignalering
ifrågasatts, fullständigades med anordningar härför.
Beträffande sättet för signalering förordade lantbruksstyrelsen det
s. k. internationella systemet samt hemställde, i fråga om redan befintliga
stormvarningsstationer, att övergång till detta system måtte från
och med år 1914 äga rum.
Styrelsen föreslog vidare inrättande å rikets ostkust av 34 nya
stormvarningsstationer, av vilka 12 skulle tillika vara kontrollstationer,
och dessutom av två nya stationer vid väst- och sydkusten samt lämnade
Sjunde huvudtiteln. 9y
specificerade uppgifter å de beräknade anläggnings- och driftkostnaderna
för år 1914.
Genom nådigt brev den 30 januari 1914 lörordnade Kungl. Maj.t.
att, utöver redan förefintliga stormvarningsstationer, stationer lör meddelande
av stormvarningar skulle genom lantbruksstyrelsens försorg efter
samråd med föreståndaren för statens meteorologiska centrala!!stalt uudei
är 1914 anordnas av den beskaffenhet och å de platser, som av lantbruksstyrelsen
för år 1914 föreslagits, samt föreskrev, att det skulle åligga
dels lantbruksstyrelsen att hava överinseendet över samtliga för dessa
stormvarningar erforderliga inrättningar samt de styrelsen underlydande
fiskeri tjänstemänm-n att utöva den närmare uppsikten över stationerna,
och dels föreståndaren för statens meteorologiska centralanstalt att i
huvudsaklig överensstämmelse med dittills gällande förhallanden vidtaga
på anstalten ankommande åtgärder för stormvarningarnas uppsättande
och meddelande till stationerna.
Vidare föreskrev Kungl. Magt, att dagsignalering vid ifrågavarande
stormvarningsstationer skulle ske enligt det internationella systemet för
dagsignalering, ävensom att detta system därefter skulle tillämpas jämväl
vid de redan inrättade stationerna.
Slutligen ställde Kungl. Magt till lantbruksstyrelsens förfogande
dels till bestridande av anläggningskostnaderna för anordnande av stormvarningar
vid Sveriges kuster det av riksdagen på extra stat för år
1914 för ändamålet anvisade beloppet, 10,000 kronor, dels ock till bestridande
av driftkostnaderna under samma år för såväl redan befintliga
som blivande stormvarningsstationer ej mindre det av riksdagen anvisade
anslaget å 7,000 kronor än även från handels- och sjöfartsfonden ytterligare
ett belopp av 6,000 kronor, eller sålunda ett sammanlagt belopp
av 23,000 kronor, att användas i huvudsaklig överensstämmelse med
förenämnda planer och kostnadsberäkningar; och anbefalldes statskontoret
att till lantbruksstyrelsen på rekvisition och mot redovisningsskyldighet
utanordna berörda belopp.
Sedan lantbruksstyrelsen hemställt om anvisande av medel för
ifrågavarande ändamål för år 1915, föreslog Kungl. Maj:t i den till
riksdagen den 14 januari 1914 avlåtna statsverkspropositionen riksdagen
° att dels av det utav riksdagen till bestridande av anläggningskostnaderna
för anordnande av stormvarningar vid Sveriges kuster
beviljade anslag av 23,550 kronor på extra stat för år 1915 anvisa
återstoden eller 13,550 kronor, dels till bestridande av den med anled
-
100 Sjunde huvudtiteln.
[29.] ning härav erforderliga årliga driftkostnaden likaledes på extra stat för
år 1915 bevilja ett anslag av 15,090 kronor, dels ock medgiva, att vad
av föregående års av riksdagen beviljade anslag för sagda ändamål vid
1914 års slut icke blivit taget i anspråk finge under år 1915 av Kungl.
Maj:t för ändamålet användas.
Kungl. Maj:ts berörda framställning blev av riksdagen bifallen.
Med skrivelse den 1 oktober 1914 överlämnade lantbruksstyrelsen
en till styrelsen från föreståndaren för statens meteorologiska centralanstalt,
professorn Nils Ekholm inkommen skrift, däri meddelats, bland
annat, att alltsedan d^n 5 därförutgångna augusti inga väderlekstelegram
ankommit till meteorologiska centralanstalten från Island, Färöarna och
brittiska öarna; att enligt inkommen upplysning brittiska rikets militärcensur
förbjudit nämnda telegrams vidare befordran till kontinenten;
att från Frankrike, Ryssland, Tyskland och Österrike åtskilliga väderlekstelegram
visserligen fortfarande ankomme, men att av dessa endast
de, som avsändes från Tyskland, vore fullständiga samt komme regelbundet
och i rätt tid, under det att de övriga vore antingen så ofullständiga
eller så försenade, att de vore till föga eller ingen nytta för
anstaltens väderlekstjänst; samt att det under sådana förhållanden icke
vore möjligt för anstalten att i tillräcklig tid utsända behövliga stormvarningar.
Med anledning av vad professorn Ekholm anfört hemställde
lantbruksstyrelsen om inställande tillsvidare av stormvarningarna.
Sedan kommerskollegium avgivit infordrat utlåtande, förordnade
Kungl. Maj:t den 5 oktober 1914, att tills vidare och intill dess de för
väderlekstjänstens behöriga skötande behövliga väderlekstelegrammen
åter kunde erhållas några stormvarningstelegram icke skulle utsändas
vare sig till rikets väst- och sydkust eller till de nya stormvarningsstationer,
vilka jämlikt nådiga brevet den 30 januari 1914 dels redan
blivit inrättade, dels ännu skulle inrättas under den återstående delen
av år 1914.
I skrivelse den 4 december 1914 anmälde lantbruksstyrelsen, att
samtliga de i nådiga brevet den 30 januari 1914 omförmälda stormvarningsstationerna
redan blivit inrättade eller enligt ingångna överenskommelser^
övertagna till anläggning utom den station, som skulle inrättas
på Spårö, samt hemställde, under erinran om Kungl. Maj:ts förutnämnda
beslut den 5 oktober 1914, att med inrättandet av stormvarningsstationen
å ISpårö måtte få tills vidare anstå.
Sjunde huvudtiteln. 101
Genom nådigt beslut den 19 december 1914 medgav Kungl. Maj:t
det sålunda ifrågasatta anståndet.
Beträffande användningen av de av riksdagen för år 1915 anvisade
medlen avgav lantbruksstyrelsen förslag i skrivelse den 22 oktober
1914, varefter lotsstyrelsen avgav utlåtande samt lantbruksstyrelsen ånyo
yttrade sig.
Genom nådigt brev den 12 februari 1915 förordande Kungl. Magt,
att, utöver redan befintliga stormvarningsstationor, 16 nva stationer för
meddelande av stormvarningar skulle genom lantbruksstyrelsens försorg
efter samråd med föreståndaren för statens meteorologiska centralanstalt
under år 1915 anordnas av den beskaffenhet och å de platser, som
lantbruksstyrelsen föreslagit eller förordat. Bland dessa nya stationer
ingick även en station vid Hölick utanför Hudiksvall, vilken, utöver de
i propositionen den 11 april 1913 upptagna platser, ansetts lämplig
såsom stationsort.
Vidare föreskrev Kungl. Maj:t, att kvällsvarningar skulle införas
vid samtliga fullbordade stationer samt att nattsignalering enligt, det
s. k. tvålanternsystemet skulle införas vid följande stationer, nämligen
Varberg, Hälsingborg, Malmö, Trälleborg, Sandhammaren, Utlängan,
Furusund, Söderarm, Arholma, Öregrund, Ulvön, Skagsudde, Järnäs och
Bjuröklubb.
Slutligen ställde Kungl. Maj:t till lantbruksstyrelsens förfogande
för ifrågavarande ändamål ej mindre de av riksdagen på extra stat för
år 1915 anvisade beloppen, ''tillhopa 28,640 kronor, samt till bestridande
av driftkostnaderna från handels- och sjöfartsfonden ett belopp av 6,000
kronor, än även de besparingar, som uppstått å föregående års av riksdagen
beviljade anslag.
Sedan lantbruksstyrelsen gjort framställning om anvisande av medel
till bestridande av driftkostnaderna för stormvarningarna för år 1916,
därvid styrelsen med anledning av de rådande internationella förhållandena
och därav följande svårighet för stormvarningsanordningarna att kunna
träda i funktion beräknat, att för ändamålet icke skulle erfordras högre
belopp än för år 1915, eller 15,090 kronor, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
i den år 1915 avlåtna statsverkspropositionen att på extra stat
för år 1916 anvisa sistnämnda belopp samt att medgiva, att vad av
föregående års av riksdagen beviljade anslag för sagda ändamål vid
1915 års slut icke blivit taget i anspråk finge under år 1916 av Kungl.
Maj:t för ändamålet användas.
Kungl. Maj:ts berörda framställning blev av riksdagen bifallen.
102 Sjunde huvudtiteln.
[29.] Sedan Kungj. Maj:t anbefallt iantbruksstyrelsen att efter samråd
med meteorologiska centralanstalten till Kung! Maj:t inkomma med
förslag rörande användningen av sistnämnda medel, anförde lantbruks.
styrelsen i skrivelse den 28 september 1915, bland annat, att på grund
av den rådande kristiden något arbete för anordnande av nya stormvarningsstationer
eller äldre stationers utvidgning under år 1915 icke
utförts samt att under nämnda år verksamheten vid samtliga stationer
med undantag av kontrollstationerna varit inställd. Lantbruksstyrelsen
beräknade emellertid, att, under förutsättning att stormvaroingsverksamheten
åter kunde upptagas i början av år 1916, driftkostnaderna under
sistnämnda år komme att uppgå till 24,995 kronor. Av det å extra
stat för år 1914 anvisade anslaget, 17,000 kronor, skulle intill utgången
av år 1915 bö^st 14,000 kronor komma att tagas i anspråk, varjämte,
förutom återstoden av nyss nämnda anslag, hela det å extra stat för
år 1915 uppförda anslaget, 28,640 kronor, ävensom de för åren 1914
och 1915 från handels- och sjöfartsfonden anvisade beloppen, tillhopa
12,000 kronor, fortfarande stode till lantbruksstyrelsens förfogande. Vid
sådant förhållande ansåge sig styrelsen — även för den händelse, att de
nya stormvarningsstationer, som jämlikt nådiga brevet den 12 februari
1915 bort under samma år anordnas, kunde under år 1916 komma till
stånd, i vilket fall kostnaden för dessa, i berörda nådiga brev beräknad
till 14,200 kronor, borde tilläggas driftkostnadernas slutsumma, så att
sammanlagda utgifterna för stormvarningsväsendet under år 1916 skulle
uppgå till 39,195 kronor — sakna anledning att göra framställning om
utbetalande av det å extra stat för år 1916 anvisade anslaget å 15,090
kronor utan hemställde endast om godkännande av det uppgjorda förslaget
till beräkning av kostnaderna för samma år.
Genom nådigt brev den 29 oktober 1915 godkände Kung! Maj:t,
efter lotsstyrelsens hörande, den av lantbruksstyrelsen gjorda beräkningen
av driftkostnaderna för stormvarningsväsendet, att i huvudsak nälla för
år 1916. s
Lantbruksstyrelsen gjorde därjämte särskild framställning om beredande
av medel för ifrågavarande ändamål för år 1917. Styrelsen
beräknade därvid, att antalet av de stormvarningsstationer, som på grund
av Kungl. Maj:ts särskilda förordnanden skulle vara i verksamhet, skulle
till samma antal som under år 1916 eller 100, varvid Betten utanför
Oxelösund och Norra Gattet vid Fårösund upptagits såsom särskilda
stationer. Da antalet stationer, som uppräknats i Kungl. Maj:ts proposition
den 11 april 1913 utgjort endast 96, hade utgifterna för sta
-
Sjunde huvudtiteln. 108
tio nornas underhåll och skötsel måst för år 1917 liksom för år 1910 [29.
beräknas något högre än i nämnda proposition förutsatts. Därjämte
föreslog styrelsen viss ytterligare höjning i driftkostnaderna för år 1917,
varigenom dessa beräknades till sammanlagt 25,835 kronor.
För gäldande av detta belopp borde enligt lantbruksstyrelsens
mening få tagas i anspråk vad av föregående års anslag för ifrågavarande
ändamål vid 1910 års slut återstode odisponerat, därav det
å extra stat för år 1916 uppförda anslaget utgjorde 15,090 kronor
samt det beräknade överskottet å redan till lantbruksstyrelsens disposition
stående medel enligt styrelsens förberörda skrivelse den 28 september
1915 utgjorde 4,445 kronor, eller tillhopa 19,535 kronor. Återstoden,
6,300 kronor, förutsatte styrelsen i sinom tid kunna anvisas från
handels- och sjöfartsfonden.
På grund härav hemställde lantbruksstyrelsen, att Kung!. Magt,
måtte hos riksdagen göra framställning, att riksdagen måtte medgiva,
att vad av föregående årens av riksdagen beviljade anslag för ifrågavarande
ändamål vid 1916 års slut icke blivit taget i anspråk måtte under
år 1917 av Kungl Maj:t få användas för bestridande av driftkostnader
för anordnande av stormvarningar vid rikets kuster.
Kungl. Maj:ts i enlighet härmed gjorda framställning till riksdagen
blev av riksdagen bifallen.
Lantbruksstyrelsen avgav därefter den 30 september 1916 på Kungl.
Maj:ts befallning'' och efter samråd med meteorologiska centralanstalten
förslag till beräkning av driftkostnaderna under år 1917 för stormvarningarna.
Styrelsen erinrade därvid till en början, att icke heller
under år 1916 något arbete för anordnande^ av nya stormvarningsstationer
eller äldre stationers utvidgning kunnat utföras. Under förutsättning att
stormvarningsverksamheten åter kunde upptagas i början av år 1917
beräknade styrelsen driftkostnaderna för samma år till 25,835 kronor.
Därest de nya stormvarningsstationer, som jämlikt förutnämnda nådiga
brev den 12 februari 1915 bort under år 1915 anordnas, kunde under
år 1917 komma till stånd, i vilket fall kostnaden för dessa, i berörda
nådiga brev beräknad till 14,200 kronor, borde tilläggas driftkostnadernas
slutsumma, skulle sammanlagda utgifterna för stormvarningsväsendet
under år 1917 komma att uppgå till 40,035 kronor. Av de till styrelsens
förfogande för åren 1914 och 1915 ställda medel återstode emellertid
olyftat ett belopp av 42,640 kronor, vartill komme, att det för ändamålet
på extra stat för år 1916 anvisade anslaget ännu icke blivit av Kungl.
Magt disponerat. Då erforderliga medel till bestridande av berörda
104 Sjunde huvudtiteln.
utgifter följaktligen funnes att tillgå, hemställde styrelsen endast om
godkännande av det uppgjorda driftkostnadsförslaget.''
Genom nådigt beslut den 3 november 1916 godkände Kungl. Maj:t,
efter lotsstyrelsens hörande, berörda förslag att i huvudsak a:älla för
år 1917.
Lantbruksstyrelsen gjorde därjämte i särskild skrivelse berörda den
30 september 1916 framställning om beredande av medel för ifrågavarande
ändamål för år 1918. Därvid beräknade lantbruksstyrelsen
driftkostnaderna för stormvarningarna till samma belopp som för år
1917 eller 25,835 kronor.
För gäldande av detta belopp ifrågasatte styrelsen att få använda
vad av föregående års anslag för ändamålet vid 1917 års slut icke
komme att vara taget i anspråk. För den händelse att de i styrelsens
ovan först omnämnda skrivelse den 30 september 1916 beräknade kostnaderna
för stormvarningarna under år 1917, 40,035 kronor, skulle i sin
helhet komma att utgå, skulle av de enligt samma skrivelse såsom för
ändamålet tillgängliga beräknade medlen, 57,730 kronor, vid början av
år 1918 finnas minst 17,695 kronor odisponerade. Återstoden, 8,140
kronor, ävensom eventuellt ytterligare behövliga några hundra kronor, som
möjligen kunde komma att erfordras för att avlöna föreståndare vid
stormvarningsstationerna, förutsatte styrelsen i sinom tid kunna anvisas
från handels- och sjöfartsfonden.
På grund härav hemställde lantbruksstyrelsen, att Kungl. Maj:t
måtte hos riksdagen göra framställning, om medgivande, att vad av
föregående årens av riksdagen beviljade anslag för ifrågavarande ändamål
vid 1917 års slut icke bhvit taget i anspråk, måtte under år 1918
av Kungl. Maj:t få användas för bestridande av driftkostnader för anordnande
under år 1918 av stormvarningar vid rikets kuster.
Kungl. Maj:ts i enlighet härmed gjorda framställning till riksdagen
blev av riksdagen bifallen.
Lantbruksstyrelsen avgav därefter den 29 september 1917 på Kungl.
Majrts befallning och efter samråd med meteorologiska centralanstalten
förslag till beräkning av driftkostnaderna under år 1918 för stormvarningarna.
Styrelsen anförde därvid, att icke heller under år 1917 något
arbete för anordnande av nya stormvarningsstationer eller äldre stationers
utvidgning kunnat utföras samt att verksamheten vid samtliga stationer,
med undantag av kontrollstationerna, från och med år 1915 varit inställd.
Därest stormvarningsverksamheten åter kunde upptagas i början av år
105
Sjunde huvudtiteln.
1918, beräknade lantbruksstyrelsen driftkostnaderna för samma år till [29.]
26,070 kronor. Under förutsättning att de nya stormvarningsstationer,
som jämlikt förenämnda nådiga brev den 12 februari 1915 bort under
år 1915 anordnas, kunde under år 1918 komma till stånd, i vilket fall
kostnaden för dessa, i berörda nådiga brev beräknad till 14,200 kronor,
borde tilläggas driftkostnadernas slutsumma, skulle sammanlagda utgifterna
för stormvarningsväsendet under år 1918 komma att uppgå till
40,270 kronor, vartill komme ytterligare ett belopp av 3,000 kronor,
som erfordrades för bestridande av utgifter för ändamålet under år 1917.
Av de till styrelsens förfogande för åren 1914 och 1915 ställda medel
återstode emellertid olyftat ett belopp av 40,640 kronor, vartill komme,
att det för ändamålet på extra stat för år 1916 anvisade anslaget av
15,090 kronor ännu icke blivit av Kungl. Maj:t disponerat. Styrelsen
hemställde i anledning härav, att Kungl. Maj:t måtte, jämte godkännande
av det uppgjorda kostnadsförslaget, av ovanberörda a extra stat för år
1916 beviljade anslag å 15,090 kronor anvisa och ställa till styrelsens
förfogande ett belopp av 2,630 kronor.
Genom nådigt beslut den 9 november 1917 godkände Kungl. Maj:t,
efter lotsstyrelsens hörande, berörda förslag att i huvudsak gälla för år
1918 samt anvisade och ställde till styrelsens förfogande det begärda
beloppet av 2,630 kronor.
I särskild skrivelse berörda den 29 september 1917 har lantbruks- Lantbruksstyrelsen
nu gjort framställning om beredande av medel för ifrågavarande ^rehenändamål
för år 1919.
I skrivelsen erinrar styrelsen till en början, att styrelsen, på sätt
av det ovan sagda framgår, beräknat kostnaderna för stormvarningarna
under år 1918 till 40,270 kronor, ävensom meddelat, att ett belopp av
3,000 kronor utöver de för styrelsen tillgängliga medlen erfordrades för
år 1917, varigenom enligt styrelsens beräkning vid 1918 års utgång
skulle av redan anvisade medel komma att återstå ett belopp av 12,460
kronor.
Utgifterna för driftkostnader under år 1919 beräknar styrelsen till
samma belopp som för år 1918 eller till 26,070 kronor. Vid sådant
förhållande borde, enligt styrelsens mening — förutom äskande hos riksdagen
av rätt till disposition för år 1919 av återstående redan anvisade
medel — för ändamålet beredas ytterligare ett belopp av 13,610 kronor
eller i runt tal 14,000 kronor.
Stvrelsen hemställer alltså, dels att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen
göra framställning om medgivande att vad av föregående ars
Bihang till riksdagens ‘protokoll 1918. 1 samt. 14
106 Sjunde huvudtiteln.
[29.J av riksdagen beviljade anslag för ifrågavarande ändamål vid 1918 års
slut icke blivit taget i anspråk finge av Kungl. Maj:t anvcändas för bestridande
av driftkostnader för stormvarningsanordningarua under år 1919,
och dels att för samma ändamål måtte ytterligare beredas ett belopp av
14,000 kronor.
Departements
chefen.
Såsom redan förut blivit omnämnt, hava de besparingar, som kunnat
äga rum å de för ifrågavarande ändamål anvisade medel, uppstått på
grund därav, att under de nu rådande internationella förhållandena stormvarningsanordningarna
icke ännu kunnat träda i full verksamhet. Av lantbruksstyrelsens
utredning Iramgår, att nämnda besparingar vid 1918 års
utgång kunna beräknas uppgå till 12,460 kronor, vadan, därest driftkostnaderna
för år 1919 beräknas till samma belopp som för år 1918
eller 26,070 kronor, ett belopp utöver besparingarna av 13,610 kronor
eller i avrundat tal 14,000 kronor skulle för år 1919 för ändamålet
erfordras. Av sagda belopp synes mig liksom för vartdera av
åren 1914 och 1915 6,000 kronor lämpligen böra beredas genom anvisande
av medel från handels- och sjöhirtsfonden. För erhållande av
återstående 8,000 kronor torde framställning till riksdagen böra göras
om anslag å 1919 års stat. Samtidigt lärer då i likhet med närmast
föregående år böra hos riksdagen äskas medgivande att få för ändamålet
disponera de ovan omförmälda besparingarna å tidigare beviljade
anslag.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till bestridande av driftkostnader för anordnande
av stormvarningar vid rikets kuster på extra
stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag,
högst.................................................... kronor 8,000,
samt att medgiva, att vad av föregåeude års av
riksdagen beviljade anslag för sagda ändamål vid 1918
års slut icke blivit taget i anspråk må under år 1919
av Kungl. Maj:t för ändamålet användas.
Sjunde huvudtiteln.
107
E. Industri, hantverk och »lttjd.
1. Befrämjande i allmänhet av slöjderna.
Genom kungörelse den 17 december 1914 förordnade Kungl. Maj.t,
att det tillsvidare skulle anstå med åtgärder för utdelning för ar 1915
av, bland annat, följande reseunderstöd, nämligen reseunderstöd åt kikare
av hantverk och annan mindre industri, reseunderstöd åt arbetare i de
särskilda näringsyrkena samt reseunderstöd åt verkmästare och förmän
inom industrien. Samtliga dessa reseunderstöd utgingo från den undei
sjunde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda anslagstiteln »Befrämjande
i allmänhet av slöjderna», vilken, bland andra anslagsbelopp, omfattade
ett reservationsanslag å 18,000 kronor för reseunderstöd åt idkare av
hantverk och annan mindre industri, ett bestämt anslag å 50,000 kronor
för reseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena samt ett
reservationsanslag å 15,000 kronor för reseunderstöd åt verkmästare och
förmän inom industrien.
Dessutom föreskrev Kungl. Maj:t i nådigt brev till kommerskollegium
samma den 17 december, att det tillsvidare skulle anstå med
åtgärder för utdelning för år 1915 av vissa belopp av det i anslagstiteln
»Befrämjande i allmänhet av bergsbruket» ingående reservationsanslaget
till reseunderstöd åt personer, som önska i främmande länder förvärva
ökad insikt och skicklighet i vad till bergshantering hörer, samt av det
till anslagstiteln »Befrämjande i allmänhet av slöjderna» hörande reservationsanslaget
till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade
tekniker, vilka icke ägna sig åt bergshanteringen. De genom sistnämnda
beslut innehållna medlen utgjorde för bergstekniker 3,000 kronor och
för övriga tekniker 12,500 kronor eller halva beloppet av vartdera anslaget.
På grund av nu omförmälda beslut innehöllos av 1915 års anslag
följande belopp, nämligen
1) reseunderstöd åt idkare av hantverk och annan
mindre industri.............................................................. .........
2) reseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena
.......................................................................................
kronor 18,000: —
» 50,000: —
industrien .........................................................
4) reseunderstöd åt bergstekniker ....
5) reseunderstöd åt andra tekniker...
................ » |
15,000: — |
....... » |
3,000: — |
............... » |
12,500: — |
Summa kronor |
98,500: —. |
[30.]
Befrämjande
i allmänhet
av slöjderna.
(ordinarie
anslag.)
Sjunde huvudtiteln.
På förslag av Kung!. Maj:t har 1915 års riksdag
ej mindre medgivit, att vad som under år 1915 kunde varda
besparat å ordinarie anslaget till reseunderstöd åt arbetare i de särskilda
närmgsyrkena, finge under år 1916 tagas i anspråk för tillgodoseende
av det med anslaget avsedda ändamålet,
än även för år.1916
dels indragit sistnämnda ordinarie anslag, stort 50,000 kronor,
dels nedsatt det ordinarie reservationsanslaget till reseunderstöd
åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker, som icke ägna sig åt bergshanteringen,
förut 25,000 kronor, med 12,500 kronor till 12,500 kronor,
dels nedsatt det ordinarie reservationsanslaget till reseunderstöd
åt personer, som önska i främmande länder förvärva ökad insikt och
oi et 1 vad tiU bergshanteringen hörer, förut 6,000 kronor, med
3,000 kronor till 3,000 kronor,
defe mdragit det ordinarie reservationsanslaget till reseunderstöd
åt läkare av hantverk och annan mindre industri, stort 18,000 kronor,
dels och indragit det ordinarie reservationsanslaget till reseunderstöd
åt verkmästare och förmän inom industrien, stort 15,000 kronor.
Genom beslut den 12 november 1915 har Kungl. Makt därefter
förordnat om utdelning för år 1916 av allenast vissa delar'' av ifrågavarande
anslag, nämligen till reseunderstöd åt hantverksidkare 9 000
kronor arbetare 15,000 kronor, verkmästare 7,500 kronor, bergstekniker
3,000 kronor och andra tekniker 12,500 kronor.
. Med anledning av Kungl. Maj:ts sistnämnda beslut hava av de
for ar 1916 tillgängliga medlen besparats följande belopp, nämligen av
I) reseunderstöden till hantverksidkare............... kronor 9,000:_
J) * » arbetare............................. » 35,000: —
3) » » verkmästare ..................... » 7,500:_
4} » » bergstekniker ................. » 3,000:_
b) » » andra tekniker ............... » 12,500:_
Summa kronor 67,000: —.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har sedermera
1916 års riksdag
ej mindre medgivit, att besparingar, uppkomna å det i 1915 års
riksstat upptagna ordinarie anslaget till reseunderstöd åt arbetare i de
särskilda närmgsyrkena, finge under år 1917 tagas i anspråk för tillgodoseende
av det med anslaget avsedda ändamålet,
än även för år 1917 ’
Sjunde huvudtiteln. 109
dels återupptagit ett ordinarie anslag till reseuriderstöd åt arbetare
i de särskilda näringsyrkena samt bestämt detsamma till 15,000 kronor,
dels bestämt reservationsanslaget till reseunderstöd åt personel'',
som önska i främmande länder förvärva ökad insikt och skicklighet i
vad till bergshanteringen hörer, till 3,000 kronor,
dels bestämt reservationsanslaget till reseunderstöd åt teoretiskt
och praktiskt bildade tekniker, vilka icke signa sig åt bergshanteringen,
till 12,500 kronor,
dels återupptagit ett ordinarie reservationsanslag till reseunderstöd
åt idkare av hantverk och annan mindre industri samt bestämt detsamma
till 9,000 kronor,
dels ock likaledes återupptagit ett reservationsanslag till reseunderstöd
åt verkmästare och förmän inom industrien samt bestämt detsamma
till 7,500 kronor.
Genom beslut den 6 oktober 1916 har Kungl. Maj:t därefter på
framställning av kommerskollegium förordnat, att fördelningen av 1917
års anslag skulle avse endast följande belopp, nämligen till reseunderstöd
åt hantverksidkare 9,000 kronor, åt arbetare 10,000 kronor, åt verkmästare
7,500 kronor, åt bergstekniker 3,000 kronor och åt andra tekniker
12,500 kronor.
Å de för år 1917 för nu ifrågavarande ändamål tillgängliga medlen
hava alltså besparats följande belopp:
1) reseunderstöd åt idkare av hantverk och annan
mindre industri ..................................................................... kronor 9,000: —
2) reseunderstöd åt arbetare i de särskilda
näringsyrkena ...................................................................... » 40,000: —
3) reseunderstöd åt verkmästare och förmän
inom industrien ................................................................... » 7,500: —
4) reseunderstöd åt bergstekniker ........................ » 3,000: —
5) reseunderstöd åt andra tekniker ..................... » 12,500: —
Summa kronor 72,000: —.
På framställning av Kungl. Maj:t har sedermera 1917 års riksdag
ej mindre medgivit, att besparingar, uppkomna å det i riksstaterna
för åren 1915 och 1917 upptagna ordinarie anslaget till reseunderstöd
åt arbetare i de särskilda näringsyrkena, finge under år 1918 tagas i
anspråk för tillgodoseende av det med anslaget avsedda ändamålet,
än även för år 1918 bestämt *
[30.]
110 Sjunde huvudtiteln.
[30.] anslaget till reseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena
till ................................................................................................. kronor 10.000,
reservationsanslaget till reseunderstöd åt personer, som önska i
främmande länder förvärva ökad insikt coh skicklighet i vad till bergshanteringen
hörer till................................................................ kronor 3,000
reservationsanslaget till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt
bildade tekniker, vilka icke ägna sig åt bergshanteringen,
till ........................................................................................... kronor 12,500,
reservationsanslaget till reseunderstöd åt idkare av hantverk och
annan mindre industri till........................................................ kronor 9,000
samt
reservationsanslaget till reseunderstöd åt verkmästare och förmän
inom industrien till ............................................................... kronor 7,500.
Kommers- I skrivelse den 28 augusti 1917 har kommerskollegium avgivit
kollegium. för8]ag till fördelning av de till reseunderstöd under år 1918 tillgängliga
medlen ävensom gjort framställning om anslag för samma ändamål för
år 1919. Efter att hava redogjort för Kungl. Maj:ts och riksdagens
ovannämnda beslut anför kollegium i skrivelsen följande.
»För tillgodoseende av de med ifrågavarande anslag avsedda ändamål kunna
sålunda för år 1918, förutom från äldre anslag möjligen förefintliga besparingar,
följande belopp komma till användning, nämligen
1) reseunderstöd åt tekniker .................... |
.......................... kronor 25,000: — |
2) reseunderstöd åt bergstekniker........... |
.......................... » 6,000: — |
3) reseunderstöd åt arbetare ..................... |
........................... » 50,000: — |
4) reseunderstöd åt idkare ........................ |
........................... » 18,000: — |
5) reseunderstöd åt verkmästare ............. |
........................ » 15,000: - |
Summa kronor 114,000: — |
Då emellertid de ogynnsamma internationella förhållanden, som torde hava
föranlett Eders Kungl. Maj:ts tidigare beslut om uppskov med och delvis besparing
av reseunderstödsmedel, fortfarande äro rådande och grundad förhoppning om en
ändring till det bättre under den närmaste framtiden icke lärer kunna hysas, synes
det kollegium riktigast att jämväl vid fördelningen av de under år 1918 tillgängliga
anslag till reseunderstöd av här ifrågavarande art endast en del av anslagen
tagas i anspråk.
Vid den fördelning, som sålunda skulle ifrågakomma, borde beträffande arbetare,
idkare och verkmästare reseunderstöd i likhet med vad förhållandet varit
föregående år endast utgå för studieresor inom landet samt till neutrala länder.
Beträffande åter reseunderstöd åt tekniker och bergstekniker hava dessa under föregående
krigsår utgått endast för studieresor till Amerika. Då nämnda land numera
inträtt bland de krigförande makterna, synes kunna ifrågasättas, huruvida ej dessa
reseunderstöd borde helt och hållet indragas. I betraktande av att sistnämnda
Sjunde huvudtiteln. 111
understöd gälla en tid av tre år och don möjligheten icke är utesluten, att under
nämnda tid tillfälle kan yppa sig att mod framgång idka tekniska studior i Amerika
vare sig freden inträtt eller icke, har kollegium ansett sig böra förorda, att såsom
föregående år varit fallet on del av tillgängliga medel fördelas för studier i
Amerika.
Beträffande storleken av de anslagsbelopp, som skulle ifrågakomma till fördelning,
anser kollegium, att av anslagen till reseunderstöd åt tekniker, bergstekniker,
idkare och verkmästare bör fördelas hälften av förut angivna, till utdelning
disponibla medel.
Med avseende å understöd åt arbetare anser kollegium, i likhet med föregående
år med hänsyn till det jämförelsevis ringa antalet sökande till detta understöd
år 1917, att allenast ett belopp av 10,000 kronor bör användas under år 1918
till med anslaget avsett ändamål.
De medel, som skulle kunna besparas, skulle sålunda uppgå till 72,000 kronor,
anvisade å ordinarie stat.
Kollegium finner däremot icke anledning föreslå någon ändring i storleken
av resestipendierna för år 1919, utan synas desamma böra utgå med sedvanliga
belopp, nämligen 114,000 kronor, och erfordras sålunda, utöver nyss omnämnda besparingar
av 72,000 kronor, å ordinarie anslag till ifrågavarande resestipendier för
år 1919 sammanlagt 42,000 kronor.
Därest Eders Kungl. Maj:t finner lämpligt, att anslagen till stipendier i ovan
nämnd utsträckning besparas till år 1919, får kollegium hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t måtte förordna,
att på kollegium ankommande åtgärder för fördelning år 1918 av nedannämnda
reseunderstöd må avse allenast fördelning av följande belopp, nämligen
reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker, som icke ägna sig
åt bergshanteringen,........................................................................ kronor 12,500:
reseunderstöd åt personer, vilka önska i främmande länder
förvärva ökad insikt i vad till bergshanteringen hörer » 3,000: —
reseunderstöd åt idkare av hantverk och annan mindre
industri ..........................................................................................;* 9,000:
reseunderstöd åt verkmästare och förmän inom industrien » 7,500: —
reseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena » 10,000: —.»
Genom beslut den 21 september 1917 har Kungl. Maj:t bifallit
kommerskollegii ifrågavarande förslag rörande fördelning av reseunderstöden
för år 1918.
Sedermera har emellertid kommerskollegium i skrivelse den 21
november 1917, med hänsyn till det sätt, på vilket förhållandena utvecklat
sig, ifrågasatt, huruvida icke två av de ifrågavarande slagen av reseunderstöd,
nämligen reseunderstöden till bergstekniker och andra tekniker,
borde helt indragas, och har Kungl. Maj:t i anledning härav genom beslut
den 7 december 1917, med ändring av ovan omförmälda beslut den
21 september samma år, förordnat, att fördelning för år 1918 av berörda
slag av understöd icke skulle äga ruin.
112
Sjunde huvudtiteln.
[30.]
Departements
chefen.
Å de till reseunderstöd för år 1918 avsedda medel skulle alltså
följande belopp komma att besparas, nämligen:
1) reseunderstöd åt idkare av hantverk och
annan mindre industri ................................................. kronor 9,000: —
2) reseunderstöd åt arbetare i de särskilda
näriugsyrkena ..................................................................... » 40,000: —
3) reseunderstöd åt verkmästare och förmän
inom industrien ................................................................. » 7,500: —
4) reseunderstöd åt bergstekniker ..................... » 6,000: —
5) reseunderstöd åt andra tekniker .................. » 25,000: —
Summa kronor 87,500: —.
I avseende å förhållandena för år 1919 anser jag, i likhet med
kommerskollegium, att de före den nu rådande kristiden sedvanliga
beloppen av ifrågavarande anslag till reseunderstöd böra finnas till förfogande.
Av efterföljande tabell framgår, huru stora belopp som under
nyssberörda förutsättning böra — utöver besparingarna — för de särskilda
ändamålen beredas genom anslag å 1919 års riksstat.
Ärligt anslag Kronor |
Besparing vid Kronor |
Brist att fylla Kronor |
|
1) Reseunderstöd åt idkare av hantverk och annan |
18,000 |
9,000 |
9,000 |
2) Reseunderstöd åt arbetare i de särskilda närings-yrkena ............................................................... 3) Reseunderstöd åt verkmästare och förmän inom industrien ......................................................... |
50,000 |
40,000 |
10,000 |
15,000 |
7,500 |
7,500 |
|
4) Reseunderstöd åt bergstekniker ......................... |
6,000 |
6,000 |
— |
5) Reseunderstöd åt andra tekniker........................ |
25,000 |
25,000 |
— |
Summa kronor |
114,000 |
87,500 |
26,500 |
Anslagen till reseunderstöd åt bergstekniker och andra tekniker
kunna sålunda för år 1919 helt indragas, medan under övriga anslagstitlar
torde höra äskas respektive 9,000, 10,000 och 7,500 kronor. Därjämte
erfordras riksdagens medgivande att under år 1919 få disponera
besparingarna från åren 1915, 1917 och 1918 å anslaget till reseunderstöd
åt arbetare i de särskilda näringsyrkena för tillgodoseende
av det med anslaget avsedda ändamålet.
1 fråga om indragning för år 1919 av anslaget till reseunderstöd
åt bergstekniker har jag redan under punkt 17 gjort framställning.
Sjunde huvudtiteln. 113
Jag får alltså nu hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå [30.]
riksdagen
att, i fråga om de särskilda anslagen under den å
• ordinarie stat uppförda anslagstiteln »Befrämjande i
allmänhet av slöjderna»,
dels medgiva, att besparingar, uppkomna å
det i riksstat.erna för åren 1915, 1917 och 1918
upptagna ordinarie anslaget till reseunderstöd åt arbetare
i de särskilda näringsyrkena, må under år 1919
tagas i anspråk för tillgodoseende av det med anslaget
avsedda ändamålet,
dels för år 1919 bestämma
anslaget till reseunderstöd åt arbetare i de särskilda
näringsyrkena till ........................ kronor 10,000,
reservationsanslaget till reseunderstöd åt idkare
av hantverk och annan mindre industri
till ............................................................... kronor 9.000 •
samt
reservationsanslaget till reseunderstöd åt verkmästare
och förmän inom industrien till kronbr 7,500,
dels ock för år 1919 indraga reservationsanslaget
till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade
tekniker, vilka icke ägna sig åt bergshanteringen.
Vid bifall härtill skulle det ordinarie anslaget till befrämjande
i allmänhet av slöjderna, nu..................................................... kronor 52,500,
för år 1919 nedsättas med ..................................................... » 12,500
till..................................................................................................... » 40,000,
varav såsom bestämt anslag .................................................. » 23,500
och ........................................................................... » 16,500,
utgörande särskilda reservationsanslag åt idkare av hantverk och annan
mindre industri samt åt verkmästare och förmän inom industrien.
2. Vävskolan i Boras.
För inrättande av en vävskola, ställd i samband med tekniska
elemeutarskolan i Borås, anvisade 1868 års riksdag på extra stat, jämte vmskolan i
4,500 kronor till skolans första uppsättning av maskiner och redskap, Boråsett
belopp av 3,000 kronor för skolans underhåll, mot villkor att från
114 Sjunde huvudtiteln.
[31.] länets landsting eller eljest inom orten tillskötes ett därutöver för ändamålet
behövligt ytterligare belopp av 1,500 kronor. Sedermera bär riksdagen
årligen för skolans underhåll på extra stat beviljat anslag, som
utgått med 3,000 kronor till och med år 1872 och därefter till och
med ar 1914 med 3,800 kronor, mot villkor att av länets landsting''
eller eljest för ändamålet tillskötes ett belopp, motsvarande minst hälften
av statsanslaget.
Vidare har riksdagen årligen för tiden från och med år 1882 till
och med år 1914 såsom bidrag till avlönande av en andre lärare vid
skolan, likaledes på extra stat, anvisat ett anslag av 1,000 kronor, under
villkor att enahanda belopp bleve för ändamålet från Älvsborgs läns
landsting eller eljest tillskjutet. 1909 års riksdag beviljade dessutom
på extra stat för år 1910 såsom bidrag till personlig löneförbättring för
föreståndaren och förste läraren vid skolan Arthur krebs ett belopp av
500 kronor och såsom bidrag till sådan löneförbättring för andre läraren
därstädes ett belopp av 250 kronor, under villkor att lika belopp, tillhopa
750 kronor, bleve för ändamålet från Ålvsborgs läns landsting
eller eljest tillskjutna. Sammanlagda anslagsbeloppet av statsmedel för
år 1910 utgjorde alltså 5,550 kronor; och har riksdagen jämväl för vart
och ett av åren 1911—1914 för omförmälda ändamål på extra stat beviljat
anslag å tillhopa sistnämnda belopp.
I en till Kungl. Maj:t ställd, av kommerskollegium med skrivelse
den 28 oktober 1913 överlämnad skrift gjorde styrelsen för tekniska
elementarskolan i Borås framställning om höjning av statsbidraget till
vävskolan för år 1915.
Beträffande den av styrelsen till stöd för berörda framställning''
förebragta utredning och innehållet av kollegii omförmälda skrivelse ber
jag att få hänvisa till det utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden,
som finnes fogat vid den till riksdagen den 14 januari 1914
avlåtna statsverkspropositionen.
På grund av vad sålunda förekommit föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att på extra stat för år 1915 bevilja dels såsom bidrag till upprätthållande
av vävskolan i Borås ett belopp av 5,600 kronor, under
villkor att från Älvsborgs läns landsting eller eljest tillskötes ett belopp,
motsvarande minst hälften av berörda statsanslag, dels såsom bidrag till
avlönande av en andre lärare vid samma skola ett belopp av 1,500
kronor, under villkor att enahanda belopp bleve för ändamålet från
nämnda landsting eller eljest tillskjutet, dels ock såsom bidrag till personlig
löneförbättring för föreståndaren och förste läraren vid skolan
Arthur Krebs ett belopp av 750 kronor, under villkor att Krebs’ avlö
-
Sjunde huvudtiteln. 115
ningsförniåner för år 1915 icke sattes till lägre belopp än 4,500 kronor, [41.]
och såsom bidrag till sådan löneförbättring lör biträdande lärarinnan
därstädes Hilma Sten vvall ett belopp av 300 kronor, under villkor att
motsvarande belopp, tillhopa 1,050 kronor, bleve för ändamålet från
omförmälda läns landsting eller eljest tillskjutna.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning blevo de begärda anslagen
under de föreslagna villkoren av riksdagen anvisade.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag beviljade riksdagen därefter för ifrågavarande
ändamål på enahanda villkor samma belopp på extra stat för
vart och ett av åren 1916, 1917 och 1918.
Nu har kommerskollegium med eget yttrande den 31 augusti 1917
överlämnat en av styrelsen för tekniska elementarskolan i Boras till mentarskolan
kollegium ingiven, till Kungl. Maj:t ställd skrift, däri styrelsen gjort i Bärfis.
framställning om anvisande av statsbidrag för år 1919 till vävskolan i
Borås med ett till 9,600 kronor förhöjt belopp, därav 6,200 kronor såsom
bidrag till uppehållande av vävskolans verksamhet, 1,250 kronor
såsom bidrag till avlöning åt föreståndaren och förste läraren A. Krebs,
1,750 kronor såsom bidrag till avlöning åt andre läraren G. Berntsori
och 400 kronor såsom lönebidrag till biträdande lärarinnan Hilma Stenwall.
I fråga om den föreslagna höjningen av bidraget till uppehållande
av skolans verksamhet anför styrelsen, efter att hava anmärkt att bidraget
för år 1918 bestämts till 5,600 kronor, till en början följande.
»Det ovan anförda statsanslaget å 5,600 kronor, avsett såsom bidrag., till
uppehållande av vävskolans verksamhet, jämte det för samma ändamål från Alvsborgs
läns landsting utgående anslaget om 2,800 kronor eller tillhopa 8,400 kronor
anser sig styrelsen hava bestämd anledning befara ej vara tillräckligt för bestridande
av de med vävskolans verksamhet under år 1919 förenade nödvändiga utgifterna,
framförallt i och för skolans uppvärmning. Styrelsen har i utgifts- och inkomstförslag
för år 1917 upptagit en kostnad för skolans uppvärmning av 1,200 kronor
i överensstämmelse med bokförda bränslekostnader för år 1916. På grund av nuvarande
höga bränslepriser synas emellertid kostnaderna härför under innevarande
år ej komma att understiga 1,800 kronor, och styrelsen anser sig i staten för år
1919 ej kunna upptaga ett lägre belopp än 2,100 kronor för sagda ändamål, vadan
i och för uppehållande av vävskolans verksamhet under sagda år skulle behövas
en ökning i hittills utgående anslag om 900 kronor.
Därest den hittills använda grunden för anslagets fördelning, eller att staten
bidrager med två tredjedelar och från Älvsborgs läns landsting eller eljest en tredjedel
tillskjutes, vunne tillämpning på anförda anslagsökning, skulle statsbidraget till
uppehållande av vävskolans verksamhet under år 1919 komma att ökas med 600
kronor eller i sin helhet uppgå till 6,200 kronor.».
Vidkommande bidragen till lärareavlöningarna lämnar styrelsen först
en redogörelse för de för år 1918 beviljade bidragen och fortsätter härefter.
116 Sjunde huvudtiteln.
»De förut omförmälda bidragen till avlönande av vävskolans lärarepersonal
hava oförändrade utgått sedan år 1915. På grund av de alltjämt stegrade levnadskostnaderna
och penningens sjunkande värde anser styrelsen för tekniska elementarskolan,
att lönerna för berörda personal böra i väsentlig grad förbättras från och
med år 1919.
Föreståndaren och förste läraren, ingenjör A. Krebs, började sin tjänstgöring
som lärare vid vävskolan den 12 april 1882 och har alltså där varit anställd i
mera än 35 år, därav cirka 16 år som andre lärare eller till och med utgången av
år 1897, därpå från och med 1898 som föreståndare och förste lärare och i°denna
sin egenskap tjänstgjort mera än 19 år. Under sin tjänstgöring som andre lärare
innehade ingenjör Krebs dessutom förordnande som föreståndare och förste lärare
från och med höstterminen 1889 till och med höstterminen 1892 eller sammanlagt
i terminer.
Såsom andre lärare och t. f. föreståndare har ingenjör Krebs uppburit eu
avlöning av 2,000 kronor årligen, såsom föreståndare och förste lärare åren 1898,
1899 och 1900 eu årlig avlöning av 2,500 kronor, vilken från och med år 1901
höjdes till 3,000 kronor, med vilken summa lönen utgick till och med år 1909.
Sistnämnda års riksdag beviljade efter underdånig hemställen från styrelsen
för tekniska elementarskolan i Borås till ingenjör Krebs ett personligt lönetillskott
på 500 kronor, att utgå med villkor att ett lika stort belopp tillskötes av Älvsborgs
läns landsting eller från annat håll. På underdånig framställning beviljade
därpå 1914 års riksdag en förhöjning av nämnda personliga lönetillägg till 750
kronor under villkor av ett lika stort tillskott från landstinget eller eljest. Dessa
villkor ha även av landstingen hittills uppfyllts. Slutligen har styrelsen funnit
skäligt att från och med ar 1915 bevilja ingenjör Krebs ett lönetillägg av 250
kronor, vilket innevarande år höjts till 500 kronor.
Ingenjör Krebs’ lön utgår sålunda under innevarande år med 5,000 kronor.
På grund av vad ovan anförts och med särskilt framhållande av ingenjör
Krebs långa tjänstgöring vid skolan som lärare och föreståndare har styrelsen, som
vitsordar att Krebs i förening med en i allo hedrande vandel städse skött sina
tjänsteåligganden med utmärkt nit och utmärkt skicklighet, funnit en löneförbättring
väl befogad, vilken styrelsen anser böra bestämmas till 1,000 kronor. Ingenjör
Krebs’ lön skulle alltså, därest styrelsens underdåniga framställning vinner bifall
från och med år 1919 utgå med 6,000 kronor.
Beträffande andre lärarens avlöning har den från och med år 1882, då andre
lärarebefattningen inrättades, till och med år 1909 utgått med 2,000 kronor årligen.
Sistnämnda års riksdag beviljade för år 1910 ett personligt lönetillskott av 250
kronor åt dåvarande andre läraren under villkor att lika stort belopp tillskötes av
Alvsborgs läns landsting eller från annat håll. Trots denna löneförbättring lämnade
ovannämnda andre lärare sin befattning vid skolan år 1913, då långt bättre villkor
erbjudits honom i industriens tjänst. Med kännedom om de större ekonomiska förmåner
industrien bjuder och för att i någon mån kunna försäkra sig om att få
bibehålla kompetent person såsom andre lärare vid vävskolan, ingick styrelsen år
1914 med underdånig framställning om höjning av andre lärarelönen till 3,Ö00 kronor
årligen, vilken framställning ock bifallits på så sätt att hälften av denna summa
utgått av statsmedel och resten tillskjutits av landstingen.
Samma skäl till förbättring av andre lärarelönen finner styrelsen nu före -
117
Sjunde huvudtiteln.
ligga. Da den nuvarande andre läraren herr B. Bemtaon utfört sina tjänsteåliggan- [31.]
den med nit och skicklighet och i övrigt sig till styrelsens fulla belåtenhet förhållit
och då styrelsen har sig bekant att väsentligen högre löner stå till buds för i
industriens tjänst anställda personer med herr Berntsons kvalifikationer, finner styrelsen
önskvärt, att andre lärarens lön måtte kunna förbättras med 500 kronor årligen
och sålunda från och med år 1919 utgå med 3,500 kronor.
Från och med år 1898 har vid vävskolan varit anställd en biträdande lärarinna,
fröken Hilma Stenwall, som tjänstgjort från och med befattningens inrättande, alltså
i mera än 19 år. Fröken Stenwall har under denna tid uppburit en årlig avlöning
från och med år 1898 till och med 1901, 450 kronor; från och med år 1902 till
och med 1904, 600 kronor; från och med år 1905 till och med 1909 840 kronor
samt under åren 1910 och 1911, 1,100 kronor. År 1912 bestämdes att lönen skulle
utgå efter 1,200 kronor per år frän och med höstterminens början den 15 augusti,
och har lönen därefter till och med år 1914 utgått med 1,200 kronor.
På underdånig framställning av styrelsen för tekniska elementarskolan beviljade
1914 års riksdag ett lönetillägg till fröken Stenwall å 300 kronor under
villkor, att från Älvsborgs läns landsting eller eljest ett lika stort belopp tillskötes,
och har sålunda lönen sedan år 1915 utgått med 1,800 kronor årligen.
Med fästat avseende på den vana och skicklighet vid undervisningen, som
lärarinnan under sin mångåriga tjänstetid förvärvat, finner styrelsen starka skäl
tala för att avlöningen höjes till ett mot arbetets vikt och den långa tjänstgöringstiden
svarande belopp, och anser styrelsen i överensstämmelse härmed, att biträdande
lärarinnans lön ej bör sättas till lägre belopp än 2,000 kronor för år från och med
år 1919.»
Styrelsen, som hemställer att staten, i likhet med vad förut
varit fallet, måtte påtaga sig halva kostnaden lör de föreslagna löneförbättringarna
under villkor, att från Ålvsborgs läns landsting eller
från annat håll den andra hälften tillskötes, åberopar vidare till belysande
av lärarpersonalens nuvarande avlöningsförhållanden och de ifrågasatta
lönetilläggen följande sammanställning:
Nuvarande löner.
Föreståndarens lön ......... 3,500 kronor, av vilka 3/a eller 2,333.33 kronor bestridas av statsmedel
lönetillägg ............ 1,500 »_ »
sammanlagt............ 5,000 kronor »
Andre lärarens lön ......... 3,000 » »
Biträdande lärarinnans lön 1,200 » »
lönetillägg ............ 600 » »
sammanlagt............ 1,800 kronor »
Föreslagna tillägg utöver nuvar
Till föreståndaren......... 1,000 kronor, av vilka pa eller 500 kronor skulle bestridas av statsmedel
» andre läraren......... 500 » » » » » 250 » * » » »
» biträdande lärarinnan 200 » » » »__» 100 *
Summa 850 kronor
» ''/a » 750.— *.
» 3,083.33 kronor
> Va » 1,500.— »
v 2/;l » 800.— »
7* *
300.—
1.100.— kronor
ande löner.
[31.]
Kommers•
kollegium.
Departements
chefen.
118 Sjunde huvudtiteln.
1 sitt förberörda utlåtande över styrelsens framställning- anför
kommerskollegium i fråga om bidraget till uppehållande av skolans
verksamhet, att kollegium, som med hänsyn till de väsentligt stegrade
kostnaderna för bränsleanskaffning funne den av styrelsen för detta
ändamål beräknade merkostnaden berättigad, ansåge sig böra tillstyrka,
att staten lämnade bidrag till täckande av en del av denna kostnad.
I enlighet med de grundsatser, som godkänts vid beviljandet av 1914
års anslagsökning, borde enligt kollega mening statsbidraget sättas till
två tredjedelar av den beräknade kostnaden, under villkor att genom
tillskott från Älvsborgs läns landsting eller eljest tillskötes ett belopp,
motsvarande minst hälften av statsanslaget.
I fråga om bidragen till lärareavlöningarna yttrar kommerskollegium
härefter:
»Kollegium anser en höjning av de åt lärarpersonalen utgående lönerna på
grund av nu rådande förhållanden vara berättigad. De av styrelsen ifrågasatta
lönetilläggen utgöra 20 procent, 16.6? procent och ll.u procent å förut utgående
löner åt respektive förståndaren, andra läraren och biträdande lärarinnan. Dessa
förhöjningar anser kollegium på grund av rådande dyrtid i och för sig icke vara
för högt tilltagna. Det synes tvärtom framstå såsom önskvärt med hänsyn till den
förtjänst de ifrågavarande personerna inlagt vid handhavandet av sitt lärarkall, att
den tillänmade förbättringen i deras löner kunde åstadkommas utan avprutning.
Med avseende å statens bidrag till löneförhöjningarna har kollegium emellertid med
hänsyn till innehållet av riksdagens beslut angående krigstidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst velat ifrågasätta, huruvida statsbidraget bör utsträckas utöver
den gräns av 15 procent å förut utgående avlöning, som av riksdagen i regel
fastställts såsom norm för sådant tillägg. Om statens bidrag i likhet med vad förut
varit fallet i avseende å lönetilläggen bestämmas till hälften av löneförhöjningarna,
vilket kollegium finner sig böra förorda, skulle med tillämpning av den av riksdagen
fastställda begränsningen de begärda ökningarna i statsbidragen, i vad de
avse lönerna åt föreståndaren och andre läraren, endast böra beviljas till belopp av
respektive 375 och 225 kronor.
I fråga om lönetillskottet åt biträdande lärarinnan skulle en tillämpning av
samma begränsning icke medföra någon avprutning i den begärda ökningen av statsanslaget,
100 kronor.
Som villkor för beviljande av statsbidragen torde i likhet med vad förut
varit fallet böra föreskrivas, att minst enahanda belopp bliva tillskjutna från Älvsborgs
läns landsting.»
Såsom vederbörande departementschef vid flera föregående tillfällen,
då fråga om statsbidrag för nu ifrågavarande ändamål för Kungl. Maj:t
anmälts, funnit sig böra erinra, har den av Kungl. Maj:t tillsatta kommittén
för avgivande av utlåtande och förslag rörande förändrad anordning
av den lägre tekniska undervisningen i ett den 11 juni 1912
avgivet betänkande bland annat föreslagit, att vävskolan i Borås skulle
119
Sjunde huvudtiteln.
omorganiseras till eu tackskola för textilindustrien. Frågan tiar härefter
varit föremål för behandling av särskilda sakkunnige för utredning avfrågorna
om den lägre tekniska undervisningen, fortsättningsskolan och
den lägre liandelsundervisningen in. in., vilka den 3 oktober 1917 avgivit
utlåtande. Proposition, avseende särskilt vävskolans ombildning, torde
emellertid icke heller kunna föreläggas innevarande års riksdag, och dä
skolan alltså även under år 1919 lärer komma att verka i samma form
som hittills, torde på sätt som förut statsbidrag för skolan jämväl för
sagda år böra beviljas på extra stat.
De av styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås föreslagna
förhöjningarna i statsbidraget såväl till uppehållande av vävskolans
verksamhet som till läraravlöningarna finner jag väl grundade; och
anser jag mig sålunda i allo kunna biträda styrelsens förslag. I sitt
förberörda utlåtande ifrågasätter visserligen kommerskollegium viss reduktion
i de av styrelsen föreslagna ökningarna i statsbidraget i vad angår
föreståndarens och andra lärarens avlöningar av den anledningen, att
enligt styrelsens förslag löneökningarna till dessa skulle komma att,
procentuellt räknat, överstiga de för året 1917 beviljade krigstidstilläggen
åt befattningshavare i statens tjänst. Nu har jag emellertid, såsom jag
senare under dagens lopp torde bliva i tillfälle att närmare utveckla,
för avsikt att föreslå, att för innevarande år krigstidstillägg beviljas
statens befattningshavare till väsentligt högre belopp än för år 1917, i
allmänhet icke understigande 30 procent av avlöningen; och torde sålunda,
i händelse av bifall till mitt förslag i sistberörda hänseende, de skäl, som
av kommerskollegium åberopats såsom stöd för den ifrågasatta reduktionen
i det föreslagna statsbidraget till föreståndarens och andre lärarens
avlöningar, icke längre äga giltighet. Vid sådant förhållande och då
de föreslagna löneförhöjningarna icke i och för sig synas mig för högt
tilltagna, finner jag mig, såsom redan antytts, böra tillstyrka styrelsens
förslag oförändrat.
I avseende å villkoren för understödets åtnjutande torde icke någon
annan förändring i de för innevarande år gällande förhållandena böra
ske, än att såsom särskild förutsättning för uppbärande av statsbidraget
till löneförbättring åt föreståndaren vid skolan uppställes det villkoret,
att hans avlöningsförmåner för år 1919 icke sättas till lägre belopp än
5,750 kronor.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag
bevilja
120 Sjunde huvudtiteln.
[31.] dels såsom bidrag till upprätthållande av vävskolan
i Borås ett belopp av högst ...... kronor 6,200,
under villkor att från Ålvsborgs läns landsting eller
eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften
av berörda statsanslag,
dels såsom bidrag till avlönande av en andre lärare
vid samma skola ett belopp av högst... kronor 1,750,
under villkor att enahanda belopp varder för ändamålet
från nämnda landsting eller eljest tillskjutet,
dels ock såsom bidrag till personlig löneförbättring
för föreståndaren och förste läraren vid skolan
Arthur Ivrebs ett belopp av hö^st ......... kronor 1.250
och såsom bidrag till sådan löneförbättring för biträdande
lärarinnan därstädes Hilma Stenwall ett belopp
av högst ........................................................... kronor 400,
under villkor att dessa löneförbättringar motsvarande
belopp varda för ändamålet från omförmälda läns landsting
eller eljest tillskjutna samt, beträffande löneförbättringen
för Krebs, därjämte, att hans avlöningsförmåner
för år 1919 ej sättas till lägre belopp än
5,750 kronor,
eller sålunda tillhopa högst............ kronor 9,600.
3. Understöd till Sveriges hantverksorganisatiou.
Understöd'' Genom ombildning av den år 1893 upprättade centralstyrelsen för
^hantverks- Sveriges hantverks- och industriföreningar lades år 1905 grunden till
organisation. Sveriges hantverksorganisation. Organisationen, som avser att såsom
(extra anslag.) gemensamt organ för de olika hantverksföreningarna inom landet tillvarataga
de mera yrkesmässiga hantverksintressena, har för utgivande
av Hantverks- och industritidning eller, såsom den sedermera benämnts,
Svensk hantverkstidning alltsedan år 1906 tilldelats understöd av statsmedel,
vilket understöd från och med år 1909 årligen utgått med ett
belopp av 3,000 kronor från manufakturförlagslånefonden, varjämte
organisationen i egenskap av förmedlare av utlåningen från fonden för
befrämjande av hantverk och därmed jämförlig mindre industri av riksdagen
beviljats anslag till ett belopp av för ett vart av åren 1911—1916
2,000 kronor och för år 1917 600 kronor.
I särskilda till Kungl. Maj:t under år 1912 inkomna skrifter gjorde
styrelsen för Sveriges hantverksorganisation framställning om anslag å
121
Sjunde huvudtiteln.
7.000 kronor för vartdera av åren 1913 och 1914 till upprätthållande [32.]
av organisationens allmänna verksamhet.
Med anledning härav tilldelade Kung!. Magt enligt beslut den 14
januari 1913 under vissa i statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag angivna villkor hantverksorganisationen såsom bidrag till
dess verksamhet under år 1913 ett belopp av 3,000 kronor, att utgå
från manufakturförlagslånefonden. 1 anledning av eu av Kungl. Maj:t
gjord framställning anvisade vidare riksdagen på berörda villkor å extra
stat för år 1914 ett belopp av 4,000 kronor, varjämte Kungl. Maj it genom
beslut den 20 juni 1913 på samma villkor tilldelade hantverksorganisationen
såsom bidrag till dess verksamhet år 1913 ytterligare 4,000 kronor
och för samma ändamål år 1914 3,000 kronor, att utgå ur manufakturförlagslånefond
en.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar kar
riksdagen sedermera på extra stat för vartdera av åren 1915—1918
såsom bidrag till Sveriges hantverksorganisations verksamhet på de för
statsbidrags åtnjutande dittills gällande villkor anvisat ett belopp av
4.000 kronor; och har Kungl. Maj:t sedermera genom särskilda beslut
på samma villkor, utöver vad riksdagen sålunda anvisat, tilldelat hantverksorganisationen
för dess verksamhet under vartdera av sistnämnda
år ytterligare ett belopp av 3,000 kronor, att utgå av manufakturförlagslånefonden.
Nu har styrelsen för Sveriges hantverksorganisation i eu till Kungl.
Maj:t ställd skrift gjort framställning om statsanslag å 7,000 kronor åt
organisationen jämväl för år 1919.
Över denna framställning har kommerskollegium avgivit utlåtande
och därvid, under åberopande av de skäl, som kollegium förut anfört
till stöd för sitt tillstyrkande av motsvarande anslag för åren 1913 —
1918, hemställt om bifall till framställningen.
För egen del finner jag anslag till Sveriges hantverksorganisation
fortfarande böra utgå. Av det begärda anslaget, mot vars belopp jag
icke har något att erinra, torde, i likhet med vad förut varit förhållandet,
3.000 kronor böra utgå från manufakturförlagslånefonden; och är det
min avsikt att framdeles underställa denna fråga Kungl. Maj:ts prövning.
För erhållande av återståeude 4,000 kronor torde framställning
till riksdagen böra göras.
Därest statsunderstöd tilldelas organisationen för år 1919, torde, i
överensstämmelse med de för åtnjutande av understödet för åren 1913—
1918 föreskrivna villkor, organisationen böra åläggas dels att före den
1 maj 1920 till chefen för finansdepartementet avgiva redogörelse för
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 16
122 Sjunde huvudtiteln.
[32.] användandet av understödet och berättelse rörande organisationens verksamhet
under år 1919, dels att, efter beprövande av redaktionen för
Svensk hantverkstidning, i nämnda tidning offentliggöra reseberättelser,
som av idkare av hantverk och annan mindre industri ävensom av arbetare
i de särskilda näringsyrkena avgivas rörande av dem med statsunderstöd
löretagna studieresor, dels och att till kommerskollegium avlämna
åttio exemplar av organisationens publikationer för att genom kollegii
försorg utdelas till de tekniska undervisningsanstalterna för deras bibliotek
samt till användande såsom belöning åt därav förtjänta lärjungar vid
dessa undervisningsanstalter.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. -Maj:t måtte föreslå riksdagen
att under de här ovan av mig tillstyrkta villkor
såsom bidrag till Sveriges hantverksorganisations verksamhet
å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag, högst ......................... kronor 4,000.
4. Statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande av lärlingar in. in.
[33.] . 1 en till Kung]. Maj:t ingiven skrift av den 18 oktober 1911 hade
stödSåt''hant styrelsen för Sveriges hantverksorganisation hemställt, det täcktes Kungl.
verksidkare Maj: t taga i övervägande, huruvida icke till främjande av lärlingsutbildfbnvUiäriinnar
“nS’en inom haiitverkerierna kunde efter mönster från Baden m. fl.
aV äring™ ]äncjer jnföraB systemet med dels statsunderstöd åt väl kvalificerade
(extra anslag) mästare såsom ersättning i någon mån för deras bestyr med utbildning
av lärlingar i sina verkstäder, dels ock statspremier för väl utförda lärlingsarbeten
och avslutningsprov såsom uppmuntran åt framstående lärlingar.
Sedan kommerskollegium, dit berörda skrivelse remitterats, i ärendet
avgivit utlåtande den 20 november. 1912 samt därvid jämväl överlämnat
ett från styrelsen för Sveriges hantverksförening, på anmodan
av kommerskollegium, avgivet yttrande, föreslog Kungl. JVJaj:t i den till
1914 års förra riksdag avlåtna statsverkspropositionen riksdagen att
till statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildning av lärlingar samt till
lärlingspremier på extra stat för år 1915 anvisa ett anslag å 8,000 kronor.
1 skrivelse den 3 mars 1914 angående vissa av Kungl. Maj:t i
statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln gjorda framställningar
anförde riksdagen, att riksdagen funnit förslaget, ehuru i och för sig
mycket beaktansvärt, icke föreligga i sådant skick, att detsamma kunnat
av riksdagen bifallas, samt framhöll behovet av ytterligare utredning i
Sjunde huvudtiteln. 123
vissa hänseenden, särskilt rörande frågan, inom vilka yrken statsundor- ! 33.]
stöd åt mästare lämpligen borde ifrågakomma, varjämte även frågan om
lärlingars premiering borde underkastas en förnyad grundligare prövning.
Sedan ytterligare utredning i omförmälta hänseenden förebragts,
föreslog Kungl. Maj:t riksdagen i eu den 14 april 1917 avlåten proposition
(nr 206) att till statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande
av lärlingar samt till lärlingspremier å extra stat för år 1918 under
sjunde huvudtiteln bevilja ett förslagsanslag, högst 8,000 kronor.
Beträffande den utredning, som And detta tillfälle samt vid avlåtandet
av förberörda framställning till 1914 års förra riksdag i nu
ifrågavarande avseende förebragtes, anhåller jag att få hänvisa till det
vid ovannämnda proposition nr 206 fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 14 april 1917.
I skrivelse den 16 juni 1917 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens sjunde huvudtitel anmälde riksdagen, att riksdagen
bifallit Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
Kommerskoliegium avgav därefter den 27 september 1917 i enlighet
med Kungl. Maj:ts befallning utlåtande och förslag rörande användningen
av nämnda anslag. Kollegium erinrade därvid till en början
om att i framställningen om ifrågavarande anslag förutsatts, att av anslaget
skulle användas 5,000 kronor till statsunderstöd åt hantverksidkare
för utbildande av lärlingar och 3,000 kronor till statsunderstöd
åt hantverksföreningar för utdelande av lärlingspremier, samt anförde
vidare, att det för undvikande av förväxling mellan dessa två olika former
av understöd vore lämpligt, att bestämmelser därför utfärdades var för sig.
Vid skrivelsen funnos fogade av kommerskollegium utarbetade förslag
till sådana bestämmelser.
Enligt nådigt beslut den 2 november 1917 fann Kungl. Maj:t
därefter gott dels föreskriva, att kommerskollegium skulle, efter införande
i därför lämpliga tidningar av kungörelse angående vederbörliga ansökningars
ingivande inom viss ansökningstid, under år 1918 a\r nu ifrågavarande
anslag utbetala 5,000 kronor till hantverksidkare för utbildande
av lärlingar och 3,000 kronor till hantverksföreningar, anslutna till
Sveriges hantverksorganisation, för utdelande av lärlingspremier, dels
ock fastställa följande bestämmelser för erhållande av ifrågavarande statsunderstöd
:
4
124
Sjunde huvudtiteln.
A Bestämmelser rörande statsunderstöd för utbildande ar lärlingar och rörande
statspremier åt dylika.
l:o) Ansökning om statsunderstöd för .utbildande av lärlingar ställes
till kommerskollegium och skall vara åtföljd av:
a) frejdbetyg,
b) intyg atr, sökanden bedriver självständig verksamhet inom det
hantverksyrke, ansökningen avser,
c) intyg att sökanden äger sådan yrkesskicklighet och i övrigt
sådana egenskaper, att han anses kunna bedriva lärlingars utbildande
med sådan framgång, att statsunderstöd därför bör kunna ifrågakomma,
d) bestyrkt avskrift av överenskommelse mellan mästaren, å ena
sidan, samt lärlingen och hans målsman, å andra sidan, angående lärlingens
anställning, vilken överenskommelse skall innehålla, bland annat förpliktelse
för lärlingen att besöka för hans teoretiska yrkesutbildning lämplig skola,
därest sådan finnes å orten med understöd av allmänna medel anordnad,
ävensom bestämmelse om, vilken av kontrahenterna skall bestrida kostnaderna
för skolmateriel och eventuella skolavgifter, samt
e) intyg angående lärlingens ålder.
2:o) Statsunderstöd för utbildande av lärlingar utdelas av kommerskollegium,
som dessförinnan har att höra Sveriges hantverksorganisation.
3:o) Det statsunderstödda utbildandet av lärlingar står under tillsyn
av kommerskollegium med biträde av ombud för Sveriges hantverksorganisation.
4:o) Statsunderstöd för utbildande av lärlingar utgår med 300 kronor
för varje lärling och utanordnas av kommerskollegium i den ordning,
att 100 kronor utbetalas vid första, 75 kronor vid andra och 50 kronor
vid tredje årets slut, sedan för varje gång av ombud för Sveriges
hantverksorganisation avgivits utlåtande, huruvida mästaren, för såvitt
på honom ankommer, bedrivit lärlingens utbildande på ett för utbildningens
fullbordande vid tredje årets slut ändamålsenligt sätt. Återstående
75 kronor utbetalas, sedan styrkt blivit, att lärlingen genom avlagt prov
eller på annat sätt visat sig vara utlärd i yrket.
5:o) Mästare, som erhållit statsunderstöd för utbildande av lärlingar,
åligger:
a) att bedriva ifrågavarande lärlingars utbildande på sådant sätt,
att de, för såvitt på mästaren beror, kunna efter tre års lärotid genom
125
Sjunde huvudtiteln.
prov visa, sig vara kompetenta att erhålla Sveriges liantverksorganisations
utlärlingsbevis,
b) att ställa sig till efterrättelse de anvisningar eller föreskrifter
rörande lärlingsutbildandet, som av kommerskollegium, eller eljest kunna
komma att utfärdas,
c) att lämna av kommerskollegium utsänt ombud tillfälle att taga
del av yrkesverksamheten i de avseenden, där lärlingsutbildandet därav
beröres, _ .
d) att lämna ombud för Sveriges hantverksorganisation tillfälle
att taga del av yrkesverksamheten i för ovannämnda utlåtandes avgivande
erforderlig omfattning,
e) att så ordna lärliugens yrkesarbete, att hinder ej därav må
uppstå för lärlingen att bevista för hans teoretiska yrkesutbildning
lämplig skola, därest sådan finnes å orten med understöd av allmänna
medel anordnad,
f) att minst en månad före provs påbörjande till kommerskollegium
insända uppgift om såväl tiden för provets påbörjande som provets
beskaffenhet, samt
g) att senast en månad, efter det att beslut om utfärdande av
utlärlingsbevis och, i förekommande fall, om tilldelande av särskild belöning
blivit fattat, till kommerskollegium insända bestyrkt utdrag ur vederbörande
hantverksförenings protokoll rörande ifrågavarande beslut.
6:o) Brister mästaren i fullgörandet av någon av ovan angivna
skyldigheter, eller finner kcunmerskollegium eljest förhållandena vara
sådana, att statsunderstödet ej vidare bör utgå, äger kollegium innehålla
ännu ej utbetald del av detsamma,
7:o) Lärling, för vars utbildande mästare erhållit statsunderstöd
och vilken efter avlagt prov undfått Sveriges hantverksorganisations
utlärlingsbevis, är berättigad till en utlärlingspenning av 20 kronor, som
av kommerskollegium utanordnas, så snart nämnda protokollsutdrag till
kollegium inkommit.
8:o) Lärling, för vars utbildande mästare erhållit statsunderstöd och
som i samband med tilldelandet av utlärlingsbevis jämväl fått sig tillerkänd
någon av Sveriges hantverksorganisations silvermedaljer, kan
kommerskollegium, efter hörande av Sveriges hantverksorganisation, tilldela
statspremium av högst 100 kronor.
9:o) Utdelning av statspremier äger rum efter varje års slut, sedan
Sveriges hantverksorganisation till kommerskollegium inkommit med
uppgift såväl å de lärlingar med statsunderstödd utbildning, vilka or
-
126 Sjunde huvudtiteln.
[33.] ganisationen tilldelat medaljer, som även angående arten av de av
ifrågavarande lärlingar utförda prov samt i samband därmed avgivit förslag
till statspremiernas fördelning bland dem av dessa lärlingar, vilka
någon av organisationens silvermedaljer tilldelats.
B. Bestämmelser rörande statsunderstöd till hantverksföreningar, anslutna till Sveriges
hantverksorganisation, för utdelande av lärlingspremier.
1) Ansökning om statsunderstöd för utdelande av lärlingspremier
ställes till kommerskollegium och skall vara åtföljd av:
a) ett exemplar av föreningens stadgar,
b) intyg att föreningen är ansluten till Sveriges hantverksorganisation,
e) uppgift å antalet av föreningen under de tre sistförflutna åren
utfärdade utlärlingsbevis, fördelade på olika yrken,
d) uppgift å de premier, medaljer och andra belöningar, som i
samband med utfärdandet av nyssnämnda utlärlingsbevis utdelats, samt
e) uppgift om sättet för granskning av förekommande lärlingsprov,
såvida icke bestämmelse härom är i stadgarna intagen.
2) Statsunderstöd för utdelande av lärlingspremier utdelas av
kommerskollegium, som dessförinnan har att höra Sveriges hantverksorganisation.
3) Den statsunderstödda lärlirigsprerryeringen står under tillsyn av
kommerskollegium med biträde av Sveriges hantverksorganisation.
4) Premier ma utdelas allenast till lärlingar, som av föreningen
undfått Sveriges hantverksorganisations utlärlingsbevis, och i samband
med utfärdande av dylikt bevis. Premium må icke överstiga 100 kronor.
5) Förening, som erhållit statsunderstöd för premiering av lärlingar,
åligger,
aj att före den första april året efter det, för vilket statsunderstöd
åtnjutits, till kommerskollegium inkomma med redogörelse för den under
det gångua året bedrivna premieringsverksamheten, vilken redogörelse
skall innehålla
dels uppgift om hela antalet inom olika yrken under året utfärdade
utlärlingsbevis med angivande av tilldelade betygsgrader,
.dels ock ifråga om de lärlingar, som i samband med utfärdandet av
utlärlingsbevis erhållit belöning av något slag, uppgift å dessa lärlingars
namn, yrke och betygsgrad samt arten och, beträffande kontanta premier,
storleken av den erhållna belöningen,
b) att ställa sig till efterrättelse de anvisningar och föreskrifter
Sjunde huvudtiteln. 127
rörande lärlingspremieringen, för såvitt densamma bekostas av statsunderstödet,
som av kollegium eller eljest kunna komma att utfärdas, samt
c) att bereda av komraerskollegium utsänt ombud tillfälle att av
granskning av lärlingsprov taga del i den omfattning, som kan komma
att erfordras.
I skrivelse den 11 oktober 1917 har kommerskollegium nu gjort
framställning om beredande av medel för ifrågavarande ändamål jämväl
för år 1919. Kollegium har därvid åberopat en i dess förberörda skrivelse
den 20 november 1912 uppgjord plan för ifrågavarande försöksverksamhet,
därvid såsom grund för beräkningen antagits, att årligen 50
nya lärlingar skulle komma i åtnjutande av statsunderstödd utbildning.
Förutom det belopp å 3,750 kronor, vilket i överensstämmelse med kollega
förslag till bestämmelser rörande ifrågavarande understöd skulle under
år 1919 erfordras för andra utbildningsåret beträffande 1918 års lärlingsgrupp,
skulle för år 1919 jämväl krävas ett belopp av 5,000 kronor
för första utbildningsåret för en ny lärlingsgrupp. Till statsunderstöd
åt mästare för utbildandet av lärlingar skulle sålunda komma att under år
1919 erfordras sammanlagt 8,750 kronor. Dessutom borde för år 1919
liksom för år 1918 utgå ett belopp av 3,000 kronor till statsunderstöd
åt hantverksföreningar för utdelning av lärlingspremier. Däremot behövde
icke något belopp till utlärlingspenningar och statspremier anvisas
for år 1919, enär icke några av de lärlingar, för vilka dessa vore avsedda,
hunne avsluta sin utbildning till den tidpunkt, då 1919 års anslag
skulle fördelas.
På grund härav har kommerskollegium hemställt, att Kungl. Maj:t
täcktes vidtaga åtgärder för anvisande för år 1919 av ett belopp å
11,750 kronor till statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande av
lärlingar samt till lärlingspremier att användas enligt det av kollegium
den 27 september 1917 avgivna förslag till bestämmelser i ifrågavarande
avseende.
Vid anmälan för Kungl. Maj:t av frågan om anslag för nu ifrågavarande
ändamål å 1918 års riksstat erinrade dåvarande chefen för
finansdepartementet om att statens understödjande av lärlingsutbildningen
förutsatts kunna genomföras utan avvaktan på lösningen av spörsmålen
om lärlingsväsendets ordnande i allmänhet och om den lägre
tekniska undervisningens reformerande. Den förra av dessa frågor
föreligger ej heller nu i sådant skick, att den kan framläggas till
[33.]
Kommers
kollegium.
Departement
sch ef en ~
128 Sjunde huvudtiteln.
[33.] slutligt avgörande. I den senare hava de sakkunniga, som tillkallats
för utredning i ämnet, den 3 oktober 1917 avgivit betänkande, däri
bland annat föreslagits inrättandet av statsunderstödda fortsättningsskolor
och lärlingsskolor. Enligt vad jag från chefen för ecklesiastikdepartementet
inhämtat, lärer det kunna förväntas, att proposition angående
inrättande av praktiska ungdomsskolor, däri bland annat lärlingsskolor
skulle ingå såsom ett viktigt led, kommer att föreläggas innevarande
års riksdag. Det är emellertid icke avsett, att den blivande
framställningen skall erhålla sådan innebörd, att icke, åtminstone fölen
tid framåt, anslag av här ifrågavarande natur i allt fall skulle behövas.
Vid sådant förhållande anser jag mig böra tillstyrka, att medel
för lärlingsutbildningens främjande beredas jämväl för år 1919.
Kommerskollegium har, såsom ovan omnämnts, beräknat att för
år 1919 skulle för ändamålet erfordras ett belopp av 11,750 kronor.
Beloppet, mot vilket jag icke har något att erinra, torde böra uppföras
på extra stat såsom förslagsanslag, högst.
I fråga om användningen av ett eventuellt anslag torde böra gälla
samma bestämmelser, som i enahanda avseende fastställts för år 1918.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande
av lärlingar samt till lärlingspremier att användas
i överensstämmelse med de av mig förordade
grunder å extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsslag,
högst ................................................... kronor 11,750.
5. Understöd åt föreningen för svensk hemslöjd.
[34.] På därom av styrelsen för föreningen för svensk hemslöjd gjord
Understöd åt framställning, föreslog Kungl. Maj:t i den till nästlidet års riksdag
^svms^heln- avlåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behov rikssiojd-
dagen att, i likhet med vad för vart och ett av åren 1907—1917 ägt
.extra anslag.) ruin, åt nämnda förening såsom bidrag till uppehållande av dess verksamhet
under år 1918 på extra stat för samma år anvisa ett belopp av
15,000 kronor.
I skrivelse den IG juni 1917 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens sjunde huvudtitel anmälde riksdagen, att riksdagen,
Sjunde huvudtiteln. 129
på grund av Kungl. Maj:ts berörda framställning, till föreningen för
svensk hemslöjd såsom bidrag till uppehållande av dess verksamhet
under år 1918 på extra stat för samma år anvisat ett belopp av 15,000
kronor; och har därefter Kungl. Maj:t vid föredragning deri 25 juni
1917 av riksdagens berörda skrivelse i nu ifrågavarande del förklarat
föreningen berättigad att åtnjuta förenämnda av riksdagen anvisade
anslag, 15,000 kronor, mot skyldighet för föreningen att före den 1 maj
1918 till chefen för finansdepartementet avgiva redogörelse för användandet
av understödet och berättelse rörande föreningens verksamhet
under år 1917.
Nu har styrelsen för omförmälda förening i en till Kungl. Maj:t
ställd skrift anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att åt
föreningen såsom bidrag för uppehållande av dess verksamhet under år
1919 på extra stat för samma år anvisa enahanda belopp som för år
1918; och har styrelsen därvid tillika överlämnat berättelse över föreningens
verksamhet under år 1916. Föreningens kamrerare, f. d. byråchefen
J. Robbert, har dessutom avgivit en förklaring av vissa i berättelsen
meddelade siffror.
Av berörda berättelse och förklaring framgår, bland annat, följande.
Föreningen hade vid 1916 års slut innestående i kassa 643 kronor 2 öre och
1 bank 6,576 kronor 12 öre. Härtill kommer för föreningens förlagsaktiebolag förskotterat
belopp 205 kronor 62 öre. Dessa tillgångar utgöra tillsammans 7,424
kronor 76 öre.
Däri ingå följande till särskild redovisning givna belopp, nämligen: textilplanschverksfonden
4,452 kronor 50 öre, som överlämnats av enskilda personer
såsom bidrag till ett samlingsverk avbildningar av svenska textilier, samt slöjdredskapsfonden
556 kronor 24 öre, tillsammans 5,008 kronor 74 öre. Frånräknas dessa
för särskilda ändamål givna belopp, återstod till mötande av utgifter 2,416 kronor
2 öre.
Sistnämnda belopp utgör besparingen av vad som till 1916 års slut influtit
genom den i 1914 års berättelse omnämnda försäljningen av föreningens hemslöjdsmagasin
i Norrköping. Då emellertid .till hemslöjdsmagasinen, såsom tillhörande
föreningens affärsverksamhet, icke använts medel från riksdagsanslaget utan därtill
disponerats andra, huvudsakligen upplånade medel, både berörda kontanta tillgång
egentligen bort avses till förlagsmedel för annat hemslöjdsmagasin; men med hänsyn
till penningvärdets sjunkande under nu rådande dyrtid och därav uppkommande
penningeknapphet har jämväl denna tillgång måst tagas i anspråk för föreningens
ideella verksamhet.
Till ovannämnda belopp 2,416 kronor 2 öre komma vidare följande förskott:
till utgifter vid föreningens skolor i Vittsjö 100 kronor och till fröken Zickerman,
dels till samlande av text ilmönster från Kristianstads län, vartill länets hushållningssällskap
tillskjutit medlen, 95 kronor 57 öre och dels till resor för anskaffande
av studiematerial till en uppslagsbok om ortskaraktären m. fl. resor 480 kronor 51
Bihang till riksdagens protokoll lg 18. 1 sand. 17
130 Sjunde huvudtiteln.
[34-] öre, tillsammans 676 kronor 8 öre, utgörande med ovannämnda för förlagsaktiebolaget
förskjutna 205 kronor 62 öre tillhopa 881 kronor 70 öre.
Vidare hade föreningen en lånefordran av 4,100 kronor. Av detta belopp
voro 3,000 kronor bundna som understöd i form av lån till en i Halland med tillvaratagande
av gammal tradition ordnad slöjd, den s. k. bindslöjden, som giver
arbete med stickning av ylleartiklar. 1,000 kronor voro utlånade till Vadstena
spetsknypplingsskola och 100 kronor som understöd åt ett företag för tillverkning
i bygderna av nationella vävnader, att inlämnas i kommission till Svensk Hemslöjds
försäljningsaffär i Stockholm.
Av föreningens fordran för ovannämnda försäljning av hemslöjdsmagasinet i
Norrköping återstod efter gjorda avbetalningar 778 kronor 33 öre.
Föreningens övriga tillgångar lågo bundna som förlagsmedel i Svensk Hemslöjds
försäljningsförening samt i dess spetsskolor. I lagret hos försäljningsföreningen
var även placerat det lån å 17,000 kronor, vari föreningen häftade till hushållningssällskap
och landsting.
Föreningens skulderna överskjutande kapitaltillgång utgjorde vid årets slut
12,176 kronor 44 öre mot 12,929 kronor 1 öre vid 1915 års slut.
Kommers
kollegium.
I anledning av föreningens framställning har kommerskollegium
avgivit infordrat utlåtande. Kollegium har därvid liksom vid flera föregående
tillfällen, dä fråga varit om statsunderstöd åt föreningen, framhållit,
att föreningens verksamhet vore synnerligen förtjänstfull samt att
det med hänsyn härtill vore önskvärd, att föreningen genom understöd
från statens sida bereddes tillfälle att fortsätta och ytterligare utveckla
sin verksamhet; och har kollegium förty tillstyrkt bifall till framställningen.
Departements. Föreningen torde allt fortfarande vara i behov av understöd för
chef eu
att kunna vidmakthålla sin ställning och än ytterligare utveckla området
för sin verksamhet. Då vidare denna verksamhet synes mig vara
förtjänstfull och värd uppmuntran samt föreningen numera såsom arbetsgivare
åt en stor mängd med hemslöjd sysslande personer intager eu
icke obetydlig plats inom vårt näringsliv, tvekar jag icke tillstyrka, att
statsunderstöd till samma belopp som för innevarande år måtte tilldelas
föreningen jämväl för år 1919.
I likhet med vad som under de tolv nästföregående åren ägt rum,
torde ett särskilt extra anslag böra för nu ifrågavarande ändamål anvisas.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
åt föreningen för svensk hemslöjd såsom
bidrag till uppehållande av dess verksamhet under år
1919 på extra stat för samma år anvisa ett förslagsanslag,
högst ............................................. kronor 15,000.
Sjunde huvudtiteln.
131
F. Sk ultcoin kostnader.
Tullverket.
1. Tullverket.
I skrivelse flen 27 september 1917 bär generaltullstyrelsen avgivit
förslag till reglering av tullverkets utgiftsstater för år 1919.
Över generaltullstyrelsens förslag har utlåtande sedermera den 3
oktober 1917 på grund av nådig remiss avgivits av 1914 års tullkommission.
Beträffande först
Avlöningsstaten för generaltullstyrelsen
hemställer generaltullstyrelsen till en början, att de å extra stat för
år 1918 uppförda fyra revisorstjänster och en andre byråassistenttjänst
å styrelsens revisionsbyrå måtte uppföras å extra stat även för
år 1919.
Mot generaltullstyrelsens framställning i denna del har tullkommissionen
intet att erinra.
Då behov av ifrågavarande revisors- och byråassistenttjänster alltjämt
föreligger, biträder jag generalfullstyrelsens framställning om deras
upptagande å extra stat jämväl för år 1919. För ändamålet torde böra
beräknas enahanda belopp, som i 1918 års stat upptagits, eller tillhopa
20,000 kronor. Visserligen lära de för ifrågavarande tjänstemän avsedda
arvodena, 4,000 kronor, böra minskas med belopp, motsvarande
avgift för egen pensionering, men då det möter vissa hinder att på
förhand beräkna den minskning av arvodena, som vederbörande på denna
grund kunna komma att vidkännas, anser jag, att, i överensstämmelse
med vad förut tillämpats, någon sänkning av nyss omförmälda anslagsbelopp,
20,000 kronor, icke av här antydd anledning bör ifrågakomma.
Bestämmelser rörande här ifrågavarande avdrag, gällande för innevarande
år, hava meddelats i kungörelse den 25 juni 1917.
[35.]
Tullverket.
(ordinarie
anslag.)
Förstärkning
av arbetskrafterna
hos
generaltullstyrelsen.
Fyra extra
revisorer och
en extra andre
hyr åassistent
å revisionsbyrån.
132
Sjunde huvudtiteln.
35.j I sin förenämnda skrivelse gör generaltullstyrelsen vidare fram
me
Tulta,, ställning om viss förstärkning av arbetskrafterna å styrelsens tullbehandsistent
och ett lings- och upplysningsbyrå.
extra kvinn -
ligt biträde å
tullbehandlings-
och
upplysning sbyrån.
(Generaltull
styrelsen.
Till stöd för framställningen härutinnan yttrar styrelsen följande.
»Arbetet å styrelsens tullbehandlings- och upplysningsbyrå bär under de sedan
byråns inrättande år 1907 gångna åren avsevärt ökats. Så har först och främst
antalet av de efter skriftlig hänvändelse till styrelsen eller direkte till byrån handlagda
tullbehandlings- och upplysningsärendena stigit, för år räknat, från omkring
800 under de första åren av byråns verksamhet till omkring 1,800 under nästlidet
år. Vidare har — sedan allmänheten börjat i allt större utsträckning genom personliga
besök eller telefonledes hos byrån inhämta upplysningar i frågor, där skriftliga,
bindande besked ej funnits erforderliga — de å byrån anställda tjänstemännens
tid allt mera tagits i anspråk för denna upplysningsverksamhet. Vad särskilt angår
de senaste åren, har varuinförseln visserligen under denna tid av känd anledning
avtagit, men den därav föranledda tillfälliga minskningen i byråns arbete motsvaras
fullkomligt av det tillskott däri, som uppkommit genom behandlingen av sådana
frågor, vilka stå i samband med tullverkets kontroll över varuutförseln. Så snart
nu rådande förhållanden upphört att stå hindrande i vägen för varuutbytet, lära
för övrigt göromålen å byrån komma att högst väsentligt ökas.
Den nuvarande personalen å byrån utgöres — förutom av byråchefen — av
två byraassistenter och, en andre byråassistent, varjämte i mån av behov såsom
amanuenser anställts extra ordinäre kammarskrivare från lokaltullförvaltningarna;
och har dessa biträdens antal under de senare åren uppgått till minst tre.
Erfarenheten har emellertid visat, att behandlingen av de till antalet alltjämt
växande löpande ärendena å byrån utgjort hinder för den därstädes anställda ordinarie
personalen att i sådan omfattning, som för ernåendet av likformighet i tullbehandlingen
synes önsklig och som jämväl vid byråns inrättande torde varit avsedd,
följa tullbehandlingen vid de olika tullpackhusen samt därvid tillhandagå med råd
och upplysningar.
Vid nu omförmälda förhållanden anser styrelsen sig icke kunna underlåta att
föreslå vidtagandet av åtgärder för tillförsäkrandet åt byrån av ytterligare, med
hänsyn till göromålens beskaffenhet nöjaktigt kvalificerade arbetskrafter. Härvid
har dock styrelsen, ehuruväl den möjligheten icke lärer vara utesluten, att ökade
uppgifter för byrån och såsom följd därav ökat personalbehov kunna bliva en följd
av det pågående arbetet med tullverkets omorganisation, ansett sig, just med hänsyn
till detta arbete, böra nu inskränka sitt förslag om ökade arbetskrafter å byrån till
vad som enligt styrelsens asikt är för den närmaste tiden oundgängligen erforderligt.»
Vidkommande det behövliga tillskottet i arbetskrafter framhåller
styrelsen till en början, att för de mera krävande göromålen å byrån,
vilka omhänderhades av byråassistenterna och andre byråassistenten därstädes
och som bland annat genom förberörda redan inträdda utvidgning
av byråns verksamhet givetvis måst fördelas på flera händer, icke torde
kunna anlitas befattningshavare i lägre tjänsteställning än andre byrå
-
Sjunde huvudtiteln. 133
assistent; och gör styrelsen fördenskull framställning om beredande av [35.]
medel för anställande å byrån av ytterligare eu dylik tjänsteman med
avlöning av 4,000 kronor för år utöver den därstädes redan anställda.
Vidare föreslår styrelsen uppförande å byråns stat av ett kvinnligt
skrivbiträde samt anför till stöd härför, att ett dylikt biträde under
senare tid varit ständigt sysselsatt å byrån med renskrivning och åtskilliga
andra enklare göromål, vilka icke krävde tullteknisk utbildning,
vadan ett mera fast anställande å byrau av ett sådant biträde måste
anses vara av behovet påkallat. Avlöningen till biträdet föreslår generaltullstyrelsen
till 1,200 kronor för år, motsvarande avlöningen till i
statens verk anställda kvinnliga biträden av första lönegraden.
1 fräjda om såväl den föreslagna nya andre byråassistenttjäusten
som den nyss omförmälta biträdesbefattningen hemställer styrelsen därjämte,
med hänsyn till angelägenheten av snar förstärkning av arbetskrafterna,
att de måtte inrättas redan från och med den 1 juli 1918,
men anser, att de tillsvidare lämpligen kunna uppföras allenast å
extra stat.
Slutligen hemställer styrelsen, för tillgodoseende av byråns behov
av tillgång till kvalificerad arbetskraft, om bemyndigande att från och
med den 1 juli 1918 tillsvidare intill utgången av år 1919 såsom biträden
å byrån inkalla högst tre vid tullverkets lokalförvaltning anställda
ordinarie kammarskrivare, vilka, med avstående av den huvudsakliga
delen av sina avlöningsförmåner, skulle erhålla gottgörelse ur det å
styrelsens stat uppförda förslagsanslaget till vikariatsersättning in. m.
Icke heller i här ovan berörda delar har generaltullstyrelsens fram- Tuilkommi*.
ställning givit anledning till någon erinran från tullkommissionens sida. nonen''
För egen del finner jag generaltullstyrelsen hava anfört fullgoda Vep«*''j™nt‘-skäl för den av styrelsen begärda förstärkningen av arbetskrafterna å
tullbehandlings- och upplysningsbyrån, och anser jag mig därför böra
förorda bifall till styrelsens framställning om inrättande från och med
den 1 juli 1918 av ytterligare en andre byråassistenttjänst ävensom av
en kvinnlig biträdesbefattning å sagda byrå. De av generaltullstyrelsen
föreslagna arvodena för ifrågavarande befattningshavare höra givetvis
liksom arvodena för extrastatstjänstemännen å styrelsens revisionsbyrå
minskas med belopp motsvarande avgifterna för egen pensionering, men
torde på av mig förut angivna skäl någon hänsyn till berörda minskning
icke böra tagas vid beräkningen av det för ändamålet erforderliga anslaget.
I och för den ifrågasatta förstärkningen av arbetskrafterna å
134
Sjunde huvudtiteln.
[35.] tullbehandlings- och upplysningsbyrån skulle sålunda behöva anvisas å
extra stat för år 1919 ett belopp av 5,200 kronor och å tilläggsstat för
år 1918 ett belopp av 2,600 kronor.
Mot generaltullstyrelsens förslag att lå lör amanuenstjänstgöring
å tullbehandlings- och upplysningsbyrån inkalla högst tre vid lokalförvaltningen
anställda ordinarie kammarskrivare har jag icke heller något
att erinra. Då berörda fråga emellertid icke torde vara av beskaffenhet
*" . e t"11.is riksdagen s prövning, lärer för dagen något Eders
Kungl. Maj:ts beslut härutinnan icke vara erforderligt, och anhåller jag
fördenskull att framdeles få återkomma till saken.
nfn^avför- ■ Någon ändring i den ordinarie staten för generaltullstyrelsen är
dlaget rörande icke ifrågasatt.
generaituM- Den extr.a avlöningsstaten för år .1919 skulle enligt mitt förslag
styrelsen. lör generaltullstyrelsen upptaga följande tjänster:
fyra revisorst jurister ................................. kronor 16,000
två andre byråassistenttjänster............... » 8,000
en kvinnlig biträdesbefattning............... » 1,200
Summa kronor 25,200.
Härtill skulle å tilläggsstat för år 1918 komma avlöningen vid
en andre byrå assistenttjänst ..................... kronor 2,000
en kvinnlig biträdesbefattning.................. » 600
Summa kronor 2,600.
f ramställning om de för ändamålet erforderliga anslagens beviljande
t?rc^e J.a§ göra UQder en följande punkt. Anslagen böra givetvis
såsom i andra liknande fall betecknas såsom förslagsanslag, högst. För
innehavare av revisorstjänst och andre byråassistenttjänst å generaltullstyrelsens
extra stat böra i tillämpliga delar gälla de villkor och bebestämmelser,
som enligt kungörelserna den 18 juni 1910 och den 30 juni
1916 äro stadgade för åtnjutande av de från och med 1911 års början
fastställda nya avlöningsförmånerna för generaltullstyrelsen, samt för
innehavare av kvinnlig skrivbiträdesbefattning å styrelsens extra stat,
förutom nyssnämnda villkor och bestämmelser i tillämpliga delar, jämväl
föreskrifterna i kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna villkor
och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och
myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.
Sjunde huvudtiteln.
135
Vidkommande
Avltfnlngsstaten för lokalförvaltningen samt kast- och gränsbevakningen
hava från ett stort antal tullförvaltningar till generaltullstyrelsen
inkommit framställningar rörande dels antalet av de tjänster, som äro
avsedda för vederbörande förvaltningars behov eller överflyttning av
tjänster å extra stat till ordinarie stat, dels uppflyttande av befattningshavare
i högre avlöningsklass, dels utsträckt användning av avlöningstiteln
ortstil lä gg, dels ock krigstidstillägg och kri^stidshjälp för år
1918. Beträffande tjänsterna hava sålunda följande framställningar blivit
gjorda, nämligen:
av tullkammaren i Stockholm om uppförande å extra stat för år
1919 av fyra nya kammarskrivartjänster;
av packhusinspektionen i Stockholm om uppförande å extra stat från
och med den 1 januari 1918 av två förste kontrollörstjänster, åtta nya
kontrollörstjänster, tjuguen nya kammarskrivartjänster, en uppsyningsmanstjänst
av klass 1 och tjugunio vaktmästartjänster av klass 1;
av nederlagskontoret i Stockholm om uppförande å kontorets ordinarie
stat för år 1919 av två uppsyningsman^''änster av klass 1; varjämte
kontoret hemställt, att berörda tjänster måtte uppföras å extra
stat från och med den 1 januari 1918;
av tullbevakningsinspektionen i Stockholm om uppförande å extra
stat för år 1919 av en kammarskrivartj änst;
av tullkammaren i Norrköping om bibehållande av de å extra stat
för tullkammarens behov nu uppförda två kammarskrivartjänster och
fyra vaktmästartjänster av klass 1 samt om uppförande å extra stat för
år 1919 av en kontrollörstjänst, fyra nya kammarskrivartjänster och åtta
nya vaktmästartjänster av klass 1;
av tullkammaren i Kalmar om uppförande å tullkammarens ordinarie
stat för år 1919 av en ny kammarskrivartjänst och fem nya vaktmästartjänster
av klass 2;
av tullkammaren i Västervik om uppförande å tullkammarens ordinarie
stat för år 1919 av en ny kammarskrivartjäDst;
av tullkammaren i Malmö om uppförande å tullkammarens ordinarie
stat för år 1919 av en ny kontrollörstjänst och fyra nya kammarskrivartjänster;
av
uppbörds- samt konfiskations- och kassörskontoret i Malmö om
uppförande å kontorets ordinarie stat för ar 1919 av en ny kammarskrivartj
änst; j.
av packhusinspektionen i Malmö om överflyttning å ordinarie stat
Sammanfattning
av de
hos generaltullstyrelsen
gjorda framställninningar.
136 Sjunde huvudtiteln.
[35.] snarast möjligt av de å extra stat för inspektionens behov no uppförda
fyra kontrollörs- och fyra kammarskrivartjänsterna ävensom om uppförande
å inspektionens ordinarie stat för år 1919 av en ny förste
kontrollörstjänst, två nya kontrollörstjänster och åtta nya kammarskrivart.
jåns ter;
.av tullbevakning sinspektionen i Malmö om uppförande å inspektionens
ordinarie eller eventuellt extra stat för år In 19 av en ny uppsyningsmanstjänst
av klass 1 och femton nya vaktmästartjänster av klass 1;
av tullkammaren i Lund om uppförande å tullkammarens ordinarie
stat för år 1919 av en kontrollörstjänst;
av tullkammaren i Landskrona om uppförande å tullkammarens
ordinarie stat för år 1919 av två nya kammarskrivartjänster och två
nya vaktmästartjänster av klass 2;
av tullkammaren i Hälsingborg om uppförande å extra stat för år
1919 av fyra nya kammarskrivartjänster, fem nya vaktmästartjänster av
klass 1 för tullbevakningen i Hälsingborg och två vaktmästartjänster av
klass 1 för tullbevakningen i Råå;
av7 tullkammaren i Ystad om uppförande å tullkammarens ordinarie
eller eventuellt extra stat av en ny kammarskrivartjänst;
av tullkammaren i Trelleborg om bibehållande av de å extra stat
för tullkammarens behov inrättade en kontrollörstjänst, fem kammarskrivartjänster
och fem vaktmästartjänster av klass 1 ävensom om uppförande
å tullkammarens ordinarie eller eventuellt extra stat för år 1919
av en ny kontrollörstjänst, fyra nya kammarskrivartjänster, två uppsyningsmanstjänster
av klass 1 och fem vaktmästartjänster av klass l;
av tullkammaren i Halmstad om uppförande å tullkammarens ordinarie
stat av en ny kontrollörstjänst, en ny kammarskrivartjänst och
två nya vaktmästartjänster av klass 2;
av tullkammaren i Göteborg om överflyttning1 å ordinarie stat för
år 1919 av de å extra stut för tullkammarens behov nu uppförda två
kammarskrivartjänsterna samt om uppförande å tullkammnrens ordinarie
stat för år 1919 av tre nya kammarskrivartjänster;
av uppbördskontoret i Göteborg om uppförande å kontorets ordinarie
stat för år 1919 av en ny kamma''skrivartjänst;
av konfiskations- och kassarskontoi et i Göteborg om uppförande å
kontorets ordinarie stat för år 1919 av en ny kammarskrivartjänst;
av packhusinspektionen i Göteborg om övertl vttning å ordinarie stat
för år 1919 av de å extra stat för inspektionens behov nu uppförda
fyra kontrollörstjänster och nio kammarskrivari jänster ävensom om uppförande
å inspektionens ordinarie stat för år 1919 av en förste kontrollörs
-
Sjunde huvudtiteln.
137
tjänst, tre nya kontrollörstjänster, sexton nya kammarskrivartjänster och
lyra vaktmästartjänster av klass 1; o j- •
av nederlag skontoret i Göteborg om uppförande å kontorets ordinarie
stat för år 1919 av en ny kammarskrivaitjänst, . .
av tullbevakninqsinsjpektionen i Göteborg om uppförande a inspektionens
ordinarie stat för år 1919 av två nya kammarskrivartjänster och
tjugufem nya vaktmästartjänster av klass 1,
av tullkammaren i Strömstad om up(»förande å tullkammarens ordinarie
stat för år 1919 av eu kontrollörstjänst; .
av tullkammaren i Boras om överflyttning å ordinarie stat av den
å extra stat för tullkammarens behov nu uppförda koutrollörstjänsten
samt om uppförande å tullkammarens ordinarie stat för år 1919 av tvä
nya kammarskrivartjänster och en ny vaktmästartjänst av klass 2,
av tullkammaren i Karlstad om uppförande å tullkammarens or lnarie
stat för år 1919 av två nya kammarskrivartjänster och en ny
vaktmästartjänst av klass 2; varjämte tullkammaren hemställt, att berörda
två ''kammarskrivartjänster måtte uppföras å extra stat från och
med den 1 januari 1918;
av tullkammaren i Västerås om uppförande a tullkammarens ordinarie
stat för år 1919 av eu ny kammarskrivartjänst,
av tullkammaren i Härnösand om uppförande å extra stat tor ar
1919 av en kammarskrivartjänst och tre vaktmästartjänster av klass 2,
av tullkammaren i Sundsvall om uppförande å tullkammarens ordinarie
stat för år 1919 av eu ny kontrollörstjänst, tre nya kammarskrivartjänster
och tio nva vaktmästartjänster av klass 1; varjamte tullkammaren
hemställt, att berörda tjänster måtte snarast möjligt, helst
från och med den 1 maj 1918, upplöras å extra stat;
av tullkammaren i Örnsköldsvik om uppförande å tullkammarens
ordinarie stat för år 1919 av en kammarskrivartjänst i utbyte mot den
under sagda år ledigblivaude uppsyningsmanstjänsten vid tullbevakningen
i Örnsköldsvik; ,.
av tullkammaren i Luleå om uppförande a tullkammarens ordinarie
stat för år 1919 av två nya kammarskrivartjänster; .
av tullkammaren i Piteå om uppförande å tullkammarens ordinarie
stat för år 1919 av en gränsridartjänst; samt
av tullkammaren i Hagaranda om uppförande å tullkammarens
ordinarie eller eventuellt extra stat för år 1919 av två nya vaktmastar
tjäuster
av klass 2. .. . „
En sammanfattning härav utvisar, att de nu namnda framställningarna
avse
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml.
18
[35.]
138 Sjunde huvudtiteln.
[85.] dels uppförande a ordinarie stat av följande av de å extra stat
uppförda tjänster, nämligen:
nio kontrollör stjänster (fyra vid paekhusinspektionen i Malmö, fyra
vid paekhusinspektionen i Göteborg och en vid tullkammaren i Borås); samt
femton kam mars kri varf]'' klister (fyra vid paekhusinspektionen i Malmö
samt två vid tullkammaren och nio vid paekhusinspektionen i Göteborg);
dels bibehållande å extra stat av följande, för närvarande å extra
stat uppförda tjänster, nämligen:
en kontrollörstjänst (vid tullkammaren i Trelleborg);
sju kammarskrivartjänster (två vid tullkammaren i Norrköping och
fem vid tullkammaren i Trelleborg); samt
nio vaktmästartjänster av klass 1 (fyra vid tullbevakningen i Norrköping
och fem vid tullbevakningen i Trelleborg);
dels uppförande å ordinarie stat för år 1919 av följande nva tjänster,
nämligen:
två förste kontrollörstjänster (en vid paekhusinspektionen i Malmö
och en vid paekhusinspektionen i Göteborg);
elva kontrollörstjänster (eu vid tullkammaren och två vid packhusinspektionen
i Malmö, en vid tullkammaren i Lund, en vid tullkammarem
i Trelleborg, en vid tullkammaren i Halmstad, tre vid packhusinspektionen
i Göteborg, en vid tullkammaren i Strömstad, och en vid tullkammaren
i Sundsvall);
femtioåtta kammarskrivartjänster (en vid tullkammaren i Kalmar,
eu vid tullkammaren i Västervik, fyra vid tullkammaren, en vid uppbörds-
samt konfiskations- och kassörskontoret samt åtta vid packhusinspektionen
i Malmö, två vid tullkammaren i Landskrona, en vid tullkammaren
i Ystad, fyra vid tullkammaren i Trelleborg, en vid tullkammaren
i Halmstad, tre vid tullkammaren, en vid uppbörd skontoret, eu
vid konfiskations- och kassörskontoret, sexton vid paekhusinspektionen,
en vid nederlagskontoret och två vid tullbevakningsinspektionen i Göteb°rgi
två vid tullkammaren i Borås, tvä vid tullkammaren i Karlstad,
en vid tullkammaren i Västerås, tre vid tullkammaren i Sundsvall, eu
vid tullkammaren i Örnsköldsvik och två vid tullkammaren i Luleå);
fem uppsyningsman^"änster av klass 1 (två vid nederlagskontoret
i Stockholm, en vid tullbevakningsinspektionen i Malmö och två vid
tullbevakningen i Trelleborg);
femtionio vaktmästartjänster av klass 1 (femton vid tullbevakningsinspektionen
i Malmö, fem vid tullbevakningen i Trelleborg, fyra vid
paekhusinspektionen och tjugufem vid tull bevakningen i Göteborg samt
tio vid tullbevakningen i Sundsvall);
Sjunde huvudtiteln. 139
tretton vaktmästartjänster av klass 2 (fem vid tullbevakningen i
Kalmar, två vid tullbevakningen i Landskrona, två vid tullbevakningen
i Halmstad, eu vid tullbevakningen i Borås, en vid tullbevakningen i
Karlstad och två vid tullbevakningen i Haparanda); samt
eu gränsridartjänst (i Piteå tullkammardistrikt);
dels ock uppförande å extra stat av följande nya tjänster, nämligen:
två förste kontrollörstjänster (vid paekhusinspektionen i Stockholm);
nio kontrollörstjänster (åtta vid paekhusinspektionen i Stockholm
och en vid tullkammaren i Norrköping);
trettiofem kamin arskrivartj än sfer (fyra vid tullkammaren, tjuguen
vid packhusinspektionen och en vid tullbevakningsinspektionen i Stockholm,
fyra vid tullkammaren i Norrköping, fyra vid tullkammaren i Hälsingborg
och en vid tullkammaren i Härnösand);
en uppsyningsmanstjänst av klass 1 (vid packhusinspektionen i
Stockholm);
fyrtiofyra vaktmästartjänster av klass 1 (tjugunio vid packhusinspektionen
i Stockholm, åtta vid tullbevakningen i Norrköping, fem
vid tullbevakningen i Hälsingborg och två vid tullbevakningen Råå); samt
tre vaktmästartjänster av klass 2 (vid tullbevakningen i Härnösand).
Vidare avse ifrågavarande framställningar:
den av packhusinspektionen i Malmö gjorda, att överflyttningen
av tjänster från extra till ordinarie stat måtte ske »snarast möjligt»;
den av nederlagskontoret i Stockholm gjorda, att de begärda
tjänsterna å ordinarie stat för år 1919 måtte uppföras å extra stat från
och med den 1 januari 1918;
den av tullkammaren i Karlstad gjorda, att de å ordinarie stat
för år 1919 begärda två kammarskrivartjänsterna måtte uppföras å extra
stat från och med den 1 januari 1918;
den av tullkammaren i Sundsvall gjorda, att de å ordinarie stat
för år 1919 begärda tjänsterna måtte uppföras å extra stat snarast möjligt,
helst från och med den 1 maj 1918;
de av tullbevakningsinspektionen i Malmö samt tullkamrarna i
Ystad, Trelleborg och Haparanda gjorda, att, därest de av respektive
förvaltning begärda tjänster icke kunde uppföras å ordinarie stat, desamma
måtte bliva uppförda å extra stat; samt
den av packhusinspektionen i Stockholm gjorda, att de begärda
tjänsterna måtte uppföras å extra stat från och med den 1 januari 1918.
Vidare har till generaltullstyrelsen inkommit dels en skrivelse från
Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare i Sundsvall, däri handelskammaren
förklarat sig på det livligaste instämma i det av tullkamma
-
[35.]
140 Sjunde huvudtiteln.
[35.] ren i nämnda stad framförda kravet på ökad personal vid tullkammaren,
dels ock en skrivelse från styrelsen för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening,
innefattande bland annat framställning, att generaltullstyrelsen
måtte i möjligaste mån tillmötesgå de av lokaltullförvaltningarna framlagda
äskandena angående inrättande av nya erforderliga tjänster av
högre grad samt därom vid avgivandet av förslag till stater för tullverket
för år 1919 göra underdånig framställning.
I fråga om uppflyttande av befattningshavare i högre avlöning sklass
har hemställan gjorts:
av packhusinspektionen i Malmö, att överinspektören och överkontrollören
vid inspektionen, vilka nu äro uppförda i klass 2, måtte
uppflyttas i klass 1;
av tullbevakningsinspektionen i Malmö, att överinspektören vid
inspektionen måtte uppflyttas från klass 3 till klass 2;
av tullkammaren i Hälsingborg, att samtliga tjänster vid tullstationen
i Råå, nu uppförda i klass 3, måtte uppflyttas i klass 1;
av tullkammaren i Lysekil, att tullförvaltartjänsten därstädes, för
närvarande uppförd i klass 4, måtte uppflyttas i högre klass;
av tullkammaren i Strömstad, att tullförvaltaren därstädes måtte
uppflyttas från klass 3 till klass 1;
av tullkammaren i Borås, att tullförvaltaren därstädes måtte uppflyttas
från klass 3 till klass 2; samt
av tullkammaren i Piteå, att tullförvaltaren därstädes måtte uppflyttas
från klass 5 till klass 4 och den övriga tullpersonalen från klass
3 till klass 2.
Rörande ortstillägg hava framställningar gjorts av tullkammaren i
Södertälje, tulldirektören, tullkammaren, uppbördskontoret samt konfiskations-
och kassörskontoret i Göteborg ävensom av tullkamrarna i Borås
och Gävle, varjämte tullkammaren i Landskrona framhållit behovet av
att vid en blivande lönereglering för tullverket högre avlöning än-den
för närvarande utgående måtte tillerkännas tullpersonalen därstädes.
Vidare har i en till generaltullstyrelsen inkommen skrift styrelsen
för Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening anhållit, att generaltullstyrelsen
måtte hos Kungl. Maj t hemställa, det ortstillägg måtte
komma tullverkets tjänstemän til) godo från och med ingången av år
1918 efter de grunder, som tillkallade sakkunniga under år 1913 föreslagit,
dock med ändring i fråga om de särskilda orternas dyrortsgruppering
i enlighet med ett av socialstyrelsen under innevarande år
i sistnämnda hänseende framlagt förslag.
Framställningar om krigstidstillägg och krigstidshjälp hava inkom -
Sjunde huvudtiteln. 141
mit från tull kamrarna i Uppsala, Norrköping, Karlskrona, Karlshamn,
Trelleborg, Göteborg, Lysekil, Borås och Gävle.
Slutligen hava nedannämnda framställningar blivit gjorda, nämligen:
av tullbevakning sinspektionen i Göteborg, att fyrtio av de för tullbevakningens
i sagda stad behov avsedda vaktmästareänsterna matte
uppföras i staten under namn av förste vaktmästare med en förhöjning
i den fasta avlöningen av 250 kronor;
av tullkammaren i Piteå om inrättande av eu förtullningsstation i
Jäckvik invid Lövmokks kapell i Norrbottens län; samt
av tullkammaren i Östersund, att den av tullkammaren i 1 i teå
gjorda framställning om uppförande i staten av en gränsridartjänst, avsedd
för en postering å nyssnämnda ort Jäckvik, måtte bifallas, men
att sagda postering måtte ställas under tullförvaltarens i Östersund befäl
och tjänsten uppföras å tullkammarens därstädes stat.
Innan generaltullstyrelsen övergår till att i detalj behandla ovannämnda
till styrelsen inkomna framställningar, gör styrelsen i förenämnda
skrivelse den 27 september 1917 vissa allmänna uttalanden
rörande sin ställning till de föreliggande frågorna. I dylikt hänseende
anför styrelsen till en början följande.
»Vid avgivande i underdåniga skrivelser den 17 oktober 1914, den 22 oktober
1915 och den 3 november 1916 av förslag till tullverkets stater för respektive år
1916, 1917 och 1918 har styrelsen, med hänsyn dels till styrelsen tillhandakomna
ämbetsskrivelser från statsrådet och chefen för finansdepartementet med anmaning
att vid avgivande av förslag beträffande anslag att äskas av riksdagen iakttaga all
den sparsamhet, som lämpligen läte sig göra, dels ock därtill, att särskilda sakkunniga
tillkallats för att avgiva förslag till omorganisation av tullverket, ansett
sig böra till det yttersta inskränka sina framställningar om inrättande av nya
tjänster, framför allt å ordinarie men även a extra stat. Av dessa anledningar
har styrelsen sålunda i många fall, då styrelsen varit övertygad om behovet av
tjänster, som begärts av de lokala myndigheterna, och även om den stadigvarande
naturen av detta behov, undvikit att göra framställning om dessa tjänster, om blott
styrelsen funnit, att med desammas uppförande å stat kunnat anstå utan allt föi
svåra olägenheter. Tydligt är emellertid, att ett sådant anstånd icke kan utsträckas
allt för länge utan att medföra ökade och till sist så framträdande olägenheter, att
förhållandet icke längre rimligtvis bör få fortfara. Det torde nämligen i längden
icke vara med statens välförstådda intresse förenligt, att maktpåliggande göromål,
därtill ofta av synnerligen grannlaga och svårkontrollerbar natur, skola ar efter år
förrättas av tjänstemän i den, framför allt under nuvarande prisförhållanden, ekonomiskt
osäkra och otillfredsställande ställning, som de extra ordinarie tulltjänstemännen,
trots på senare tider ernådda förbättringar, dock i själva verket alltjämt
intaga. Och för dessa tjänstemän, medvetna som de måste vara, att deras arbete
är såväl för staten oundgängligen erforderligt och av stadigvarande behov påkallat
Princip
uttalanden.
Generaltullstyrelsen
.
142
Sjunde huvudtiteln.
som även likvärdigt med arbete, vilket utföres av - ordinarie tjänstemän, måste det
verka i hög grad nedtryckande att se möjligheten av välförtjänt befordran till ordinarie
tjänst undanskjuten till eu oviss framtid; och i längden lärer ett sådant missförhållande
icke kunna undgå att medföra en minskning av känslan av ansvar vid
arbetets fullgörande och ett underskattande av detsammas betydelse, vilkas följder
kunna bliva i hög grad menliga såväl för statsverket som för tjänstemännen själva.
Dessa synpunkter hava med styrka framhållits i flera av tullförvaltningarnas skrivelser
och särskilt i ovanberörda, från Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening
till styrelsen inkomna framställning; och generaltullstyrelsen kan icke finna annat
än att åt dem måste tillerkännas en mycket stor betydelse.
En annan synpunkt, som framhållits i större delen av de gjorda framställningarna
om nya tjänster och åberopats till stöd därför, är, att efter världskrigets
slut och fredliga förhållandens återinträdande,- med all sannolikhet trafiken, särskilt
importrörelsen, kunde förväntas taga ett oerhört uppsving och ställa mycket stora
krav på tullverket och dess arbetskrafter. I samma riktning skulle ock verka de
på åtskilliga platser i landet påbörjade eller planlagda frihamns- och andra anläggningar
för sjötrafikens betjänande. Den av kriget föranledda omfattande transithandeln
genom vårt land förmenas komma att fortfara jämväl efter krigets slut
och även bidraga till nyssberörda fordran på tullverket. Vikten av dessa synpunkter
lärer icke böra underskattas, om det också måste medgivas, att åt desamma
icke kan tillmätas samma betydelse i fråga om inrättande av nya tjänster,
som åt ett redan konstaterat och sedan en stundom flera år lång tid känt behov
av sådana tjänster.
Ett hinder för inrättande av nya tjänster, åtminstone av högre grad, har,
såsom ovan antytts, ansetts ligga i det nu pågående arbetet med omorganisation
av tullverket; och nekas kan ju icke, att genom ändrade arbets- och redovisningsmetoder
en del arbete, som nu utföres av kammarskrivare, skulle kunna i stället
uppdragas åt kvinnliga biträden eller överhuvud taget lägre kvalificerad arbetskraft
än den nu använda. Men dels bär detta tillämpning endast vid ett fåtal större
tullförvaltningar, vid vilka, på grund av arbetets stora omfattning, eu långt driven
specialisering av detsamma kan äga rum, dels lärer någon minskning i den kompetens,
som erfordras för ett nöjaktigt fullgörande av den viktigaste och de flesta
arbetskrafterna av ifrågavarande slag krävande grenen av tulltjänsten, nämligen
tullbehandlingsarbetet, under inga förhållanden kunna ifrågakomma. Det torde därför
kunna med fog hävdas, att omorganisationen icke i och för sig bör utgöra
hinder för inrättande av nya tjänster av det slag och i den omfattning, att desamma
icke kunna tänkas bliva på grund av omorganisationen umbärliga; och i allt fall
torde fullgod säkerhet för. att inrättandet av nya tjänster icke skall medföra hinder
för lämpliga organisatoriska förändringar, kunna vinnas genom att tjänsterna icke
uppföras på ordinarie utan endast på extra stat.»
Efter att hava anmärkt, att till och med inom de med omorganisationsarbetet
betrodda sakkunnigas egen krets givits ett betydelsefullt
uttryck åt tanken, att sagda arbete icke behövde utgöra hinder för
inrättande av ett betydande antal nya tjänster, visserligen endast av
kammarskrivargraden, därvid styrelsen torde syfta på ett uttalande av
Sjunde huvudtiteln. 143
ordföranden i 1914 års tullkommission i eu särskild skrift, som lögats (35.
till ett av tullkommissionen den 7 december 1916 avgivet utlåtande
över en av föreningen av Sveriges extra ordinarie kammarskrivare
hos Rungl. Maj:t gjord framställning om inrättande av nya kammarskri
vartjänster på extra stat, fortsätter styrelsen:
»Styrelsen tillåter sig emellertid på det livligaste framhålla, att inrättande
av allenast sådana tjänster icke kan vara till fyllest. Dels lärer det nämligen få
anses uppenbart, att vid större och medelstora tullförvaltningar, vid vilka chefen
icke ensam kan leda och övervaka arbetet i dess helhet, för sådant ändamål
erfordras ett tillräckligt antal tjänstemän i något högre ställning än kammarskrivares
och med förmanskap över dessa. En ökning av kammarskrivarnes antal betingar
därför redan ur denna synpunkt en ökning även av tjänstemän i kontrollörsgraden;
och motsvarande förhållande äger rum även beträffande vaktmästare och
uppsyningsman. Dels kan det, enligt styrelsens mening, icke vara lämpligt eller
ans tillrådligt, att tjänstemän, åt vilka dock måste anförtros att på egen hand och
ofta utan möjlighet till mera ingående kontroll förrätta ett för statsverket så synnerligen
viktigt arbete som t. ex. tull behandling, skola hava att fullgöra detta utan
den eggelse, som ligger i hoppet att i sinom tid vinna befordran till högre grad än
den lägsta. Utsikten att sannolikt aldrig, i bästa fall först vid en ålder, då hälsa
och krafter i regel börja avtaga, ernå en bättre ekonomisk ställning än den jämförelsevis
blygsamma, en kammarskrivares slutavlöning medför, kan lätteligen hos
tjänstemännen väcka en för tjänstens behöriga fullgörande farlig känsla av att icke
hava något vidare mål att sträva för — något som icke på något område kan
vara önskligt eller lämpligt och som framför allt inom tullverket måste innebära
en betydande risk för statsverkets egna intressen.
Vid den av styrelsen verkställda granskning av ovanberörda, av tullförvaltningarna
gjorda framställningar om inrättande av nya tjänster har styrelsen, utgående
från de synpunkter, varom ovan förmäles, funnit anledning tillstyrka uppförande
å stat — dock icke i något fall å annan än extra stat — av ett jämförelsevis
betydligt antal nya tjänster. I främsta rummet gäller detta om alla
sådana tjänster, av vilka ett stadigvarande behov under längre tid prövats föreligga,
varvid dock beträffande de större tullförvaltningarna städse beaktats, att utrymme
lämnats för eventuell användning av lägre kvalificerad arbetskraft. Vid
större och medelstora förvaltningar har icke heller — i motsats till vad i några
fäll begärts — ansetts böra å stat upptagas hela det antal tjänster, av vilka stadigvarande
behov kunnat anses föreligga. Av skäl, för vilka ovan redogjorts, har
styrelsen i några få fall funnit sig böra tillstyrka inrättande av tjänster i kontrollörsgraden
eller uppsyningsmansgraden. ehuru någon särskild motivering för
dessa tjänsters inrättande, i ett par fall icke ens hemställan därom förelegat. —
Då granskningen av framställningarna och uppgörandet av förslaget skett i samråd
med 1914 års tullkommission, anser styrelsen sig hava grundad förhoppning att antaga,
att det pågående arbetet med tullverkets omorganisation skall befinnas icke
utgöra hinder för nådigt bifall till styrelsens framställningar om inrättande av
nya tjänster.»
[35.]
Tullkommis
sionen.
144 Sjunde huvudtiteln.
Jämväl 1914 års tullkommission gör i sitt förberörda utlåtande
den 3 oktober 1917 till eu början en del uttalanden av mera principiell
innebörd, för vilka jag anser lämpligt att redan nu redogöra.
Kommissionen erinrar därvid till en början om, att då kommissionen
i slutet av år 1916 hade att avgiva utlåtande över ovan omförmälta
av föreningen av Sveriges extra ordinarie kammarskrivare gjorda
framställning om inrättande av nya kammarskrivartjänster å extra stat,
kommissionen fann sig böra avstyrka nämnda framställning, huvudsakligen
av det skäl, att kommissionen vid berörda tidpunkt äunu icke
kunnat bilda sig något bestämt omdöme i dithörande spörsmål. På
sätt jag redan antytt uttalade emellertid vid detta tillfälle kommissionens
ordförande en annan mening i frågan än den, som omfattades av kommissionens
flertal.
Sedan nämnda utlåtande avgavs, hava emellertid, yttrar kommissionen
nu, vissa förändrade förhållanden inträtt. I dylikt hänseende
meddelar kommissionen, att tullverkets lokalförvaltning numera tagits
under behandling av särskilda delegerade inom kommissionen, varigenom
ett fast underlag vunnits för frågornas bedömande. Och vidare har,
säger kommissionen, generaltullstyrelsen nu efter framställningar från
vederbörande lokala tullmyndigheter framkommit med ett bestämt förslag
om inrättande av nya tjänster, vilket förslag jämväl omfattar plan
för tjänsternas fördelning mellan olika tullförvaltningar.
Vid dessa förhållanden förklarar sig kommissionen anse skäl ej
vidare föreligga för att helt avvisa tanken på nya tjänsters inrättande,
därvid kommissionen emellertid framhåller, att det noga bör tillses, att
icke tjänster tillskapas, för vilka plats ej kan beredas inom ramen av
eu nyorganisation.
I fråga om de omständigheter, som enligt kommissionens uppfattning
vore ägnade att inverka på det ordinarie behovet av arbetskrafter
inom tullverket, anför kommissionen härefter:
»Genom förbättring av arbetsmetoderna och avskaffandet av onödigt skriveri
likasom ock genom utbytande i vissa fall av högre kvalificerad arbetskraft mot
lägre (vare sig manlig eller kvinnlig) bör kunna ernås en väsentlig minskning av
antalet tjänstemän av högre grad. Vidkommande tjänstemännen av lägre grad så
kommer helt visst i sammanhang med kustbevakningens omorganisation en del därstädes
anställd personal att bliva överflödig, vårföre platser för densamma i stället
böra beredas vid den inre bevakningen; men å andra sidan erfordras ökning av
antalet tjänster av lägre grad för att av desammas innehavare skola kunna övertagas
arbetsuppgifter, som nu åvila tjänstemän av högre grad. — Slutligen bör beaktas
att, då det nu pågående kriget mellan vissa främmande makter en gång avslutas,
en betydlig ökning av rikets in- och utförsel lärer vara att förvänta, samt att i följd
Sjunde huvudtiteln. 145
härav torde komma att krävas ökat antal tulltjilnstemän av såväl högre som lägre
grad.»
Generaltullstyrelsen och tuIIkommissionen iiro sålunda ense härutinnan,
att den pågående utredningen rörande omorganisation av tullverket,
såsom förhållandena nu utvecklat sig, icke längre bör utgöra
hinder för vidtagande av åtgärder i syfte att, åtminstone i viss mån,
bereda den vid lokaltullförvaltningarna anställda extrapersonalen en
lastare och bättre ställning. För det av generaltullstyrelsen avgivna och
av tullkommissionen på vissa villkor biträdda lörslaget i dylikt hänseende
skall jag nedan redogöra. Redan nu anser jag mig emellertid beträffande
min egen ställning till frågan böra uttala, att ehuru jag givetvis
icke kan underlåta att hysa betänklighet emot att under pågående omorganisationsarbete
träda i författning om inrättande av nya tjänster
och dylikt, jag likväl icke, emot generaltullstyrelsens och tullkommissionens
samstämmiga tillstyrkande, finner mig kunna påtaga mig ansvaret
för ett uppskjutande av de såsom rrie-t trängande ansedda förbättringarna
i arbets-och personalförhållandena vid lokaltullförvaltningarna.
De av generaltullstyrelsen anförda skälen för en utökning av den vid
tullverkets lokalförvaltning fast anställda personalen synas mig tungt
vägande; och särskilt med hänsyn till angelägenheten av att den talrika
extra personalen snarast möjligt beredes en tryggare och ekonomiskt
mera tillfredsställande ställning, framstår det enligt min mening såsom
nödvändigt att åtminstone i viss omfattning gå de av lokaltullförvaltningarna
framställda kraven på inrättande redan nu av ett antal nya
tjänster till mötes. Därvid bör givetvis, såsom av såväl generaltullstyrelsen
som tullkommissionen påpekas, noga tillses, att inga sådana
tjänster inrättas, som efter omorganisationen kunna befinnas umbärliga.
Med hänsyn härtill och då förhållandena alltjämt äro sådana, att statsmakterna
lära vara nödgade att i möjligaste mån söka begränsa belastningen
av riksstatens utgiftssida, vill jag redan här tillkännagiva,
att jag i intet fall anser mig böra gå längre än vad generaltullstyrelsen
föreslagit och sålunda finner mig kunna lämna de av lokaltullförvaltningarna
gjorda framställningar, i den mån de icke av generaltullstyrelsen
förordats, helt åsido.
I fråga om den ordinarie staten föreslår generaltullstyrelsen till
en början, att samtliga de å extra stat för år 1918 upptagna tjänsterna
måtte uppföras å ordinarie stat för år 1919, dock med undantag lör
uppsyningsmanstjänsten och de tre vaktmästareänsterna vid tullstationen
Malmö—Limhamn, för vilkas uppförande i staten för år 1918 löreskrivits
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 satnl. 19
[35.]
Departement».
chefen.
Den ordinarie
staten.
Överfiyttning
av förutvarande
extrastatstjänster
-
[35.]
i ordinarie
stat.
Generaltull
styrelsen.
Tullkommis
sionen.
Departements
chefen.
146 Sjunde huvudtiteln.
visst villkor, nämligen att för stationens behov erforderliga lokaler med
möbler och inventarier fortfarande skulle tillhandahållas tullverket av
skånska cementaktiebolaget.
De extrastatstjänster, om vilkas uppförande å ordinarie stat generaltullstyrelsen
gör framställning, äro alltså följande, nämligen
tjugu kontrollörstjänster, därav en vid tullkammaren och sex vid
packhusinspektionen i Stockholm, fyra vid packhusinspektionen i Malmö,
två vid tullkammaren i Hälsingborg, en vid tullkammaren i Trelleborg,
fyra vid packhusinspektionen i Göteborg, en vid tullkammaren i Borås
och en vid tullkammaren i Haparanda;
trettionio kammarskrivartjänster, därav en vid tullkammaren, tio vid
packhusinspektionen och tva vid nederlagskontoret i Stockholm, två vid
tullkammaren i Norrköping, fyra vid packhusinspektionen i Malmö, tre
vid tullkammaren i Hälsingborg, fem vid tullkammaren i Trelleborg,
två vid tullkammaren och nio vid packhusinspektionen i Göteborg samt
en vid tullkammaren i Gävle; samt
trettiotvå vaktmästareänster av klass 1, därav sju vid packhusinspektionen
och sju vid tullbevakningen i Stockholm, fyra vid tullbevakningen
i Norrköping, fyra vid tullbevakningen i Malmö, fem vid
tullbevakningen i Hälsingborg och fem vid tullbevakningen i Trelleborg.
Till stöd för framställningen i denna del anför generaltullstyrelsen,
att styrelsen, med hänsyn till den långa tid, varunder flertalet av de nu
å extra stat uppförda tjänsterna såsom oundgängligen nödvändiga stått
till tullverkets disposition, funne det stadigvarande behovet av dessa
tjänster, såsom ock av några tullförvaltningar erinrats, till fullo ådagalagt.
I fråga om det mindre antal av ifrågavarande tjänster, som uppförts
å extra stat först från och med den 1 januari 1918 och alltså,
då styrelsen avgav sin framställning, ännu icke i verkligheten tillkommit,
yttrar styrelsen, att styrelsen till följd av den för dessa tjänsters
inrättande förebragta motivering, vilken enligt styrelsens mening fullt
bestyrkt det stadigvarande behovet av desamma, ansett sig hava fullgod
anledning att icke utesluta dessa tjänster från sitt förslag om den
nuvarande extra statens uppförande å 1919 års ordinarie stat.
Mot generaltullstyrelsens nu berörda förslag har tullkommissionen
icke framställt någon erinran.
Då det torde vara ställt utom allt tvivel, att ingen av de tjänster,
vilkas överförande å ordinarie stat av generaltullstyrelsen nu ifrågasattes,
efter omorganisationen kan undvaras, lärer något skäl knappast
förefinnas att motsätta sig den av ge n er al tu 11 s tyr el s en föreslagna över
-
Sjunde huvudtiteln.
147
ilytimligen. Vid sådant förhållande och då en dylik åtgärd givetvis
skulle vara ägnad att bereda den därav berörda personalen en fastare
och tryggare ställning, finner jag mig böra biträda generaltullstyrelsens
förslag i detta avseende.
1 sammanhang med en eventuell överflyttning till ordinarie stat
av för närvarande å extra stat uppförda tjänster torde det a avlöningsstaten
för lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen uppförda
förslagsanslaget till ortstillägg åt vissa befattningshavare vid lokalförvaltningen
böra höjas med det belopp, som erfordras för beredande av
ortstillägg vid de '' av berörda tjänster, vilkas innehavare enligt staten
äro berättigade till ortstillägg. Till denna fråga torde jag i det följande
få återkomma.
Generaltullstyrelsen föreslår vidare av skäl, lör vilka nedan skall närmare
redogöras, att å ordinarie stat för år 1 fl 19 matte uppföras följande
nya tjänster, nämligen
en tullförvaltare änst av klass 4 i Kristinehamn;
eu kontrollörstjänst vid tullkammarens i Åhus avdelning i Kristianstad
;
tre kammarskrivartjänster, därav två vid tullkammaren i Kristinehamn
och en vid tullkammaravdelningen i Kristianstad; samt
tre vaktmästareänster av klass 2, därav två vid tullbevakningen i
Kristinehamn och en vid tullbevakningen i Kristianstad. .
Anledningen till generaltullstyrelsens framställning i denna del är
i korthet följande:
Enligt särskilda beslut den 12 mars 1915 och den 5 december
1913 har Kungl. Maj:t dels, enligt det förstnämnda beslutet, beviljat
staden Kristinehamn stapelstads- samt nederlags- och transitupplagsrätt
under villkor, bland andra, att staden åt tullverket anskaffade och
underhölle godkända för tullförvaltningen erforderliga lägenheter jämte
behövliga inventarier och möbler samt till förvarande av nederlags- och
transitupplagsgods lämpliga och författningsenligt inrättade magasin,
dels ock, enligt det senare beslutet, medgivit, att i Kristianstad finge i och
för tullbehandling därstädes av från utlandet ankommande gods inrättas
en särskild under stadens tullkammare i Åhus lydande avdelning, samt
i sammanhang därmed tillerkänt staden Kristianstad transitupplagsrätt och
nederlagsrätt vid sagda avdelning, allt under liknande villkor, som nyss
nämnts i fråga om staden Kristinehamn.
Sedermera har Kungl. Maj:t enligt beslut den 14 juni 1917 bemyndigat.
generaltullstyrelsen att, sedan omförmälda tullhusbyggnader blivit
no.
Inrättande av
vissa nya
tjänster vid
tullkammaren
i Kristinehamn
och
tullkammaravdelningen
i
Kristianstad.
148 Sjunde huvudtiteln.
[35.] avsynade och godkända, medelst förordnande tills vidare tillsätta, vid
tullkammaren i Kristinehamn en tullförvaltartjänst av klass 4, två kammarskrivartjänster
och två vaktmästare’änster av klass 2 samt vid tullkammaravdelningen
i Kristianstad en kontrollörstjänst, en kammarskrivartjäust
och eu vaktmästartjänst av klass 2, allt med rätt för dem,
som sålunda förordnades, att åtnjuta den avlöning och de övriga förmåner,
som enligt 1917 års stat vore tillerkända innehavare av motsvarande
ordinarie tjänster, dock att kontrollörstjänsten vid tullkammaravdelningen
i Kristianstad icke finge tillsättas, förrän kontrollören vid
tullkammaren i Åhus, vilken på grund av den för tillfället minskade
rörelsen därstädes kunde för närvarande av nämnda tullkammare avvaras
och under tiden användas vid tullkammaravdelningen, bleve för
arbetet vid tullkammaren i Åhus åter erforderlig; och har Kungl. Maj:t
, vidare bemyndigat generaltullstyrelsen att av det å avlöningsstaten för
tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning uppförda förslagsanslaget
till vikariatsersättning, extra biträden m. m. tills vidare
och intill dess ifrågavarande befattningar kunde varda uppförda å stat
bestrida avlöningsbeloppen för desamma.
Efter det de av Kungl. Magt sålunda föreskrivna villkor blivit av
vederbörande stad fullgjorda, hava tullkammaren i Kristinehamn och
tullkammaravdelningen i Kristianstad den 19 juli 1917 öppnats, varom
kungörelse utfärdats den 14 i samma månad, varjämte interimsförordnanden
å tjänsterna med undantag av kontrollörstjänsten vid tullkammaravdelningen
i Kristianstad meddelats.
QeneratiuU- Såsom redan nämnts, hemställer generaltullstyrelsen nu om upp
y
förande av här ovan omförmälda tjänster vid tullkammaren i Kristinehamn
och tullkammaravdelningen i Kristianstad å ordinarie stat för år 1919
samt anför till stöd härför, att all anledning till antagande, att tjänsterna
icke skulle bliva av stadigvarande natur påkallade, synes utesluten.
I fråga om tillsättningen av kontrollörstjänsten vid tullkammaravdelningen
i Kristianstad anser emellertid generaltullstyrelsen försiktigheten
bjuda, att förutnämnda av Kungl. Maj:t i dylikt hänseende meddelade
bestämmelse göres fortfarande gällande.
_ Generaltullstyrelsens ifrågavarande förslag, mot vilket tullkommissionen
icke framställt någon erinran, finner jag mig böra biträda.
I händelse av bifall till förslaget anser jag, lika med generaltullstyrelsen,
att förordnande bör meddelas om att, därest kontrollören vid
tullkammaren i Åhus skulle vid ingången av år 1919 fortfarande tjänst
-
Sjunde huvudtiteln. 149
gorå vid nyssnämnda tullkammaravdelning i Kristianstad, kontrollörstj
ärtsten vid tullkammaravdelningen icke må tillsättas, förr än bemälde
kontrollör åter bliver för arbetet vid tullkammaren i Allvis erforderlig.
Beträffande de av åtskilliga lokaltullförvaltningar gjorda framställningar
om uppflyttande av tjänster i högre avlöniugsklass förmäler
generaltullstyrelsen, att ehuruväl åtskilliga av dessa framställningar synts
styrelsen synnerligen beaktansvärda, styrelsen likväl, da förslagen baroni
innebure ändringar av organisatorisk natur, ansett sig icke böra tillstyrka
mer än eu av dem, nämligen den av tullkammaren i Hälsingborg
gjorda om uppfattning av tullpersonalen i Rån från klass 3 till
klass 1.
Till stöd för sin framställning i berörda avseende har tullkammaren
i Hälsingborg anfört, att Raus komme att från och med nästkommande
år inkorporeras med Hälsingborg och att som en följd härav tullstationen
i Råå komme att ligga inom Hälsingborgs stads gräns.
Generaltullstyrelsen anmärker att under sådana omständigheter
förhållandet bleve detsamma med tullstationen i Råå som med den inom
Malmö stad liggande tullstationen Malmö—Limhamn, vars tjänstemän
vore uppförda i första klassen, och tillstyrker förty, att jämväl tjänstemännen
vid tullstationen i Råå uppflyttas i sistnämnda avlöningsklass.
Att någon överflyttning i större omfattning av tjänster från lägre
till högre avlöningsklass icke nu under pågående omorganisationsarbete
bör äga rum, synes mig uppenbart.
På de av generaltullstyrelsen anförda skäl anser jag emellertid
undantag därifrån kunna göras beträffande tullstationen i Råå; och finner
jag mig alltså icke böra motsätta mig generaltullstyrelsens förslag i berörda
hänseende.
Med anledning av de av lokaltullförvaltningarna gjorda framställningar,
som avse tilldelande åt tullpersonalen av ortstillägg i större
utsträckning än för närvarande, framhåller generaltullstyrelsen — liksom
vid flera föregående tillfällen då fråga varit om tullverkets stater,
exempelvis för åren 1915 och 1916 — önskvärdheten av att dylika
tillägg i ökad omfattning måtte tillgodokomma tullverkets personal, sa
snart omständigheterna det medgåve.
[35.]
Uppflyttande
av tjänster
i högre avlöningsklass
-
Tullkammaren
i Hälsingborg.
Generaltull
styrelsen.
Departe mentschefen -
Ortstiliägg
Generaltullstyrelsen
.
150
[35.,
Departement
»chef en.
Sjunde huvudtiteln.
Under hänvisning till det pågående omorganisationsarbetet hava
vid de tillfällen, då under senare år denna fråga väckts, vederbörande
departementschefer förklarat sig icke anse lämpligt att för det dåvarande
göra några framställning i ämnet.
Frågan torde emellertid inom kort komma att föreligga i ett nytt
läge. Jag ber härutinnan att till en början få bringa i erinran, att
Kungl. Maj:t den 17 december 1915 uppdrog åt den s. k. 1915 års avlöningskommission
att företaga undersökning, huruvida nu gällande avlöningsreglementen
för tjänstemän vid kommunikationsverken jämte tullverket
kunde ersättas med i huvudsak gemensamma avlöningsbestämmelser
för samtliga ifrågavarande verk samt att, därest kommissionen ansåge
detta vara förhållandet, avgiva de förslag till dylika gemensamma bestämmelser,
vartill kommissionen funne sig föranlåten.
I skrivelse den 9 augusti 1917 anmälde kommissionen, att de utredningar,
som erfordrades för ett fullgörande av det kommissionen
givna uppdraget, vore av den omfattning, att det icke syntes vara möjligt
att framlägga ett fullständigt förslag till gemensamma avlöningsbestämmelser
för de olika verken i så god tid, att frågan härom kunde
föreläggas 1918 års riksdag. T anledning därav uppdrog Kungl. Maj:t
genom nådigt brev den 13 augusti 1917 åt kommissionen att, såvitt
angår tullverket, inkomma med utlåtande och förslag rörande tillfällig
löneförbättring för befattningshavare vid nämnda verk från och med
ingången av år 1919.
Kommissionen har ännu icke hunnit avgiva sitt förslag i ämnet,
men är det, enligt vad jag inhämtat, att förvänta, att detsamma inom
den närmaste tiden skall inkomma till Kungl. Maj:t.
Vid sådant förhållande och då jag under hand erfarit, att kommissionen
har för avsikt att, förutom tillfälliga lönetillägg, även föreslå
viss utsträckning av rätten till ortstillägg för personalen vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning, synas redan nu erforderliga
medel för ändamålet böra reserveras. Kostnaderna för ortstillägg,
såvitt angår den ordinarie personalen, lära enligt kommissionens förslag
kunna beräknas till 410,000 kronor. Häri ingå de redan nu utgående
kostnaderna för ortstillägg för ifrågavarande personal, vilka kostnader i
1918 års utgiftsstat för tullverket upptagits till ett belopp av 56,000
kronor. Jämväl har hänsyn tagits till de nya tjänster, vilkas uppförande
å ordinarie stat jag nyss ifrågasatt. Däremot hava icke de å extra stat
uppförda befattningarna tagits i betraktande vid beräknandet av nyssnämnda
belopp. Till sist omförmälda tjänster torde jag senare få återkomma.
Sjunde huvudtiteln. 151
För att icke fördröja riksdagens behandling av tullverkets stater i
övrigt synes det mig lämpligast, att ifrågavarande anslag, vilket torde
böra betecknas »ortstillägg åt befattningshavare vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning» för år 1919 utbrytes ur
nämnda stater och upptages som ett särskilt anslag å riksstaten. Likasom
förut vid ett liknande tillfälle ägt rum, torde emellertid i tullverkets
stater böra, tills anslaget dit återföres, intagas en hänvisning till det
särskilda anslaget å riksstaten. Erforderliga medel torde för närvarande
allenast böra beräknas bland de ordinarie anslagen, och anhåller jag att
under en kommande punkt få göra framställning därom.
•
Såsom jag nyss antydde, lär 1915 års avlöningskommissiou även
ämna föreslå tillfälliga lönetillägg för såväl den ordinarie tullpersonalen
som även den personal, för vars anställande medel kan komma att
anvisas å extra stat. Åven för dylika tillägg torde därför anslag böra
beräknas. Beloppet, som, enligt vad kommissionen meddelat, synes kunna
uppskattas till 500,000 kronor, bör givetvis upptagas å extra stat. Under
anslaget torde lämpligen kunna inbegripas jämväl de medel, som för
den å extra stat uppförda* personalen vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning erfordras för beredande av ortstillägg
enligt kommissionens förslag utöver vad för närvarande gäller, vilka
medel, under förutsättning av bifall till vad jag senare i dag kommer
att föreslå beträffande inrättande av nya extrastatstjänster, lära kunna
beräknas till 100,000 kronor. Anslagets hela belopp skulle sålunda
uppgå till 600,000 kronor. Jag anhåller att under en följande punkt få
återkomma till denna fråga.
Innan jag avslutar behandlingen av den ordinarie staten, anser jag
mig slutligen böra nämna, att generaltullstyrelsen i sin förenämnda
skrivelse den 27 september 1917, i anslutning till vissa lokaltullförvaltningars
därom gjorda framställningar, med styrka framhåller behovet
av krigstidshjälp och krigstidstillägg för tullverkets personal jämväl för
år 1918.
Till denna fråga torde jag emellertid få tillfälle att under .dagens
lopp i annat sammanhang återkomma.
Vad jag hittills ifrågasatt rörande tullverkets ordinarie avlöningsstat
kan sammanfattas sålunda:
Tillfälliga
lönetillägg
m. m.
Krigstidshjälp
och
krigstidstiilägg.
152
[35.]
Satr manfattning
av förslagen
rörande den
ordinarie
staten.
Den extra
staten.
Förutvarande
tjänster å
extra stat.
Generaltull
styrelsen.
Departe
mentschefen.
Nya tjänster
å extra stat.
Sjunde huvudtiteln.
Den för år 1918 fastställda ordinarie avlöningsstaten för tullverket
(inklusive generaltullstyrelsen) slutar å ett belopp av 4,873,100 kronor eller
— med frånräknande av anslaget till ortstillägg— kronor 4,817,100: —
Enligt mitt förslag skulle emellertid för år 1919
tillkomma avlöningar vid följande tjänster, nämligen:
en tull för v altartjänst av klass 4......kr. 4,000: —
tjuguenkontrollörstjänsterå kr. 4,200 d 88,200: —
fyrtiotvå kammarskrivartjänster å
kr. 2,800 ............................................... i) 117,600: —
trettiotvå vaktmästare’änster av klass
1 å kr. 1,750 ............................... » 56,000: —
tre vaktmästartjänster av klass 2
å kr. 1,500............................................ » 4,500: —
dels skillnaden i avlöning mellan
en uppsyningsmanstjänst av klass
3 och en dylik tjänst av klass 1,
kr. 300 samt mellan tre vaktmästartjänster
av klass 3 och tre dylika
tjänster av klass 1, kr. 1,650, tillsammans
.............................................. » 1,950: —
eller sammanlagt ...........................................................kronor 272,250: —
och skulle sålunda den ordinarie avlöningsstaten
för år 1919 — oberäknat anslaget till ortstillägg —
utgöra................................................................................... kronor 5,089,350: —
*
Generaltullstyrelsens förslag i fråga om den extra staten upptager
till en början de å extra stat för år 1918 uppförda tjänster, som icke,
enligt vad förut sagts, av generaltullstyrelsen förordats till uppförande
å 1919 års ordinarie ftat, nämligen:
en uppsyningsmanstjänst av klass 1 för tullstationen Malmö—•
Limhamn; samt
tre vaktmästartjänster av klass 1 för samma tullstation.
I likhet med vad förut gällt föreslår generaltullstyrelsen, att såsom
villkor för dessa tjänsters uppförande å extra stat för år 1919 måtte
föreskrivas, att för stationens behov erforderliga lokaler med möbler
och inventarier av skånska cementaktiebolaget tillhandahållas tullverket.
Jag ansluter mig till generaltullstyrelsens hemställan.
Såsom jag förut haft tillfälle omnämna, föreslår generaltullstyrelsen
vidare, med ledning av de från lokaltulllörvaltningarna inkomna fram
-
Sjunde huvudtiteln. 153
ställningarna, uppförande å extra stat för år 1919 av ett stort antal [35.]
nya tjänster.
Innan jag övergår till att redogöra för general tull styrel sens berörda
förslag, tillåter jag mig erinra om — vad redan tidigare framhållits —
dels att generaltullstyrelsen, där av lokaltullförvaltning gjord framställning
om inrättande av ny tjänst av generaltullstyrelsen biträdes, i allt fall
föreslår tjänstens uppförande allenast å extra stat, och dels att jag icke
i något fall funnit mig böra gå utöver vad generaltullstyrelsen föreslagit
och sålunda anser mig kunna lämna de från lokaltullförvaltningarna
inkomna framställningarna, i den mån de icke av generaltullstyrelsen
förordats, helt åsido.
Över de av lokaltullförvaltningarna gjorda framställningar, som av
generaltullstyrelsen helt eller delvis biträtts, har jag låtit uppgöra en
sammanställning, vilken jag anhåller måtte få såsom bilaga fogas till
dagens protokoll. I berörda sammanställning hava framställningarna
i allmänhet in extenso återgivits; dock att i åtskilliga fall därifrån uteslutits
sådana delar, vilka beröra andra frågor än behovet av nya tjänster
eller eljest synts erbjuda mindre intresse i nu förevarande avseende.
Till vissa framställningar har jag i sammanställningen fogat några korta
förklarande eller kompletterande anmärkningar.
Här nedan följer nu en redogörelse för generaltullstyrelsens förslag
i ifrågavarande avseende, däri de olika lokala tullförvaltningarna behandlas
i samma ordningsföljd, i vilken deras framställningar upptagits i förberörda
sammanställning.
Generaltull
styrelsen.
I några fall inskränker sig generaltullstyrelsen till att, under åberopande av
vad förut anförts rörande de allmänna synpunkter i ämnet, som varit för styrelsen
ledande, samt med tillkännagivande, att styrelsen icke hade något att tillägga
till den enligt styrelsens uppfattning tillfyllestgörande motivering för de begärda
tjänsternas inrättande, som av lokaltullförvaltningarna förebragts, förorda bifall till
lokaltullförvaltningarnas hemställan. Detta sker i fråga om följande tullavdelningar
och gäller nedannämnda tjänster:
1. Tullkammaren i Stockholm:
fyra kammarskrivartjänster.
2. Nederlag skontoret i Stockholm:
två uppsyningsman^’änster av klass 1.
Beträffande här ifrågavarande två tjänster föreslår generaltullstyrelsen tillika,
att de måtte inrättas å extra stat redan från och med den 1 juli 1918.
3. Tullkammaren i Malmö:
en kontrollörstjänst och fyra kammarskrivartjänster.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
20
154
[35. j
Sjunde huvudtiteln.
4. Uppbörds- konfiskations- och kassörskontoret i Malmö:
en kammarskrivartjänst.
5. Tullkammaren i Halmstad:
en kontrollörs tjänst, en kammarskrivartjänst och två vaktmästartjänster av
klass 2.
. 6. Tullkammaren i Göteborg:
tre kammarskrivartjänster.
7. Uppbördskontor et i Göteborg:
en kammarskrivartjänst,
samt
8. Tullkammaren i Härnösand:
en kammarskrivartjänst och tre vaktmästartjänster av klass 2.
I fråga om härefter
9. Packhusinspektionen i Stockholm ''
anför generaltullstyrelsen:
» Vad — — — den av packhusinspektionen i Stockholm gjorda framställning
— — — beträffar, innebär densamma i främsta rummet hemställan om inrättande
av de tjänster, vilka, jämte andra, av inspektionen begärdes vid avgivande under
år 1912 av förslag till stat för år 1914 och av generaltullstyrelsen i underdånig
skrivelse den 19 oktober 1912 angående tullverkets utgiftsstater för år 1914 tillstyrktes
men icke erhöllos, nämligen fem kontrollörstjänster, nio kammarskrivartjänster
och sex vaktmästartjänster av klass 1. Men därutöver har nu av inspektionen
ifrågasatts inrättande av ytterligare tjänster, nämligen två förste kontrollörstjänster,
tre kontrollörstjänster, tolv kammarskrivartjänster, en uppsyningsmanstjänst
av klass 1 och tjugutre vaktmästartjänster av klass 1.
•Generaltullstyrelsen tillåter sig beträffande behovet av förstberörda fem kontrollörs-,
nio kammarskrivar- och sex vaktmästartjänster hänvisa till den av inspektionen
år 1912 förebragta, uttömmande och enligt styrelsens nu som då hysta åsikt
bindande motivering ävensom till vad styrelsen till stöd för inrättandet av dessa
tjänster anförde i sin nyssberörda underdåniga skrivelse den 19 oktober 1912 fällt
återgivet i utdrag av protokollet över finansärenden för den 14 januari 1918 sid.
276—282). Vad inspektionen nu vidare anfört har endast styrkt styrelsen i dess
övertygelse om det oavvisliga behovet av dessa tjänster. Men även för de nu
ytterligare begärda tjänsterna hava enligt styrelsens förmenande ej mindre fullgoda
skäl av mera principiell natur än även, särskilt genom de vid inspektionens skrivelse
fogade, behovet av tjänster vid de olika avdelningarna av inspektionen belysande
tabellerna, bindande speciell motivering förebragts, dock med undantag för den ena
av de båda förste kontrollörstjänsterna, nämligen den vid packhusavdelningen i
stadsgårdshamnen, samt för en del av vaktmästartjänsterna. Enligt styrelsens åsikt
torde med inrättande av nämnda förste kontrollör stjänst kunna tills vidare anstå.
Den andra av förste kontrollörstjänsterna, den vid tullavdelningen för järnvägsgods,
Sjunde huvudtiteln. 155
anser styrelsen däremot vara av mycket trängande behov påkallad. Det synes
nämligen styrelsen uppenbart, att föreståndarskapet för två så betydande avdelningar
av inspektionen, som avdelningen för postpaket och avdelningen för järnvägsgods
äro, icke kan på ett för såväl statsverket som trafiken tillfredsställande och betryggande
sätt omhänderhavas av allenast en person. Dessa båda avdelningar böra,
efter den stora utveckling desamma numera ernått och i vilken efter all sannolikhet
någon återgång icke är att förvänta, skiljas från varandra jämväl med avseende å
chefskapet. Då förste kontrollören å avdelningen för postpaket på grund av de
trägna och omfattande göromålen därstädes för närvarande icke medhinner att ägna
någon -tillsyn åt arbetet å avdelningen för järnvägsgods, är denna senare avdelning
faktiskt i avsaknad av någon chef — en brist, som endast på ett högst otillfredsställande
sätt kunnat avhjälpas genom uppdrag åt en därstädes tjänstgöi-ande
kontrollör att utöva ett mera tillfälligt chefskap över avdelningen, däribland även
med honom själv likställda tjänstemän. — Vad vaktmästartjänsterna beträffar, har
styrelsen, som inhämtat, att under år 1913, sålunda det sista hela år, varunder
normala förhållanden varit rådande, endast sexton e. o. vaktmästare varit inkallade
i ständig tjänstgöring, med hänsyn bland annat till detta förhållande ansett det nu
ifrågasatta antalet nya vaktmästartjänster, tjugunio, lämpligen böra minskas till
nämnda antal, sexton.
På grund av vad sålunda anförts får styrelsen i underdånighet hemställa,
att å extra stat för år 1919 måtte för inspektionens behov uppföras följande
nya tjänster, nämligen:
en förste kontrollörstjänst,
åtta kontrollörstjänster,
tjuguen kammarskrivartjänster,
en uppsyningsmanstjänst av klass 1 och
sexton vaktmästartjänster av klass 1; samt
att dessa tjänster måtte, i likhet med ovanberörda för nederlagskontorets i
Stockholm behov föreslagna tjänster, inrättas från och med den 1 juli 1918.»
Generaltullstyrelsen yttrar vidare i fråga om nedannämnda tullförvaltningars
framställningar följande:
10. Tullkammaren i Norrköping.
»Tullkammaren i Norrköping har i sin framställning —---enligt styrel
sens
uppfattning tillfyllestgörande motiverat behovet av nya tjänster, varvid dock
även särskild hänsyn tagits till den ökade trafik, som vore att förvänta därstädes efter
världskrigets slut. Med anledning emellertid av det mera osäkra i dessa beräkningar
och då förstärkning av personalen beviljats så nyligen som från och med
år 1915, har styrelsen funnit sig icke kunna tillstyrka tullkammarens förslag oförändrat
utan anser, att antalet kammarskrivartjänster lämpligen bör inskränkas till
två och antalet vaktmästartjänster till fem. Styrelsen hemställer alltså,
att å extra stat för är 1919 måtte för tullkammarens behov uppföras följande
nya tjänster, nämligen:
en kontrollörstjänst,
två kammarskrivartjänster och
fem vaktmästartjänster av klass 1.»
156
[35.]
Sjunde huvudtiteln.
11. Tullkammaren i Kalmar.
»Den av tullkammaren i Kalmar gjorda framställning om inrättande av en
ny kammarskrivartjänst synes styrelsen på ett tillfyllestgörande sätt motiverad,
varför styrelsen anser sig böra biträda denna framställning. Vad däremot beträffar
tullkammarens anhållan om fem nya vaktmästartjänster har styrelsen funnit densamma
icke vara av beskaffenhet att kunna av styrelsen annat än delvis biträdas.
Enligt styrelsens åsikt torde antalet nya vaktmästartjänster kunna utan större olägenhet
åtminstone för närvarande inskränkas till två.
Styrelsen hemställer alltså,
att å extra stat för år 1919 måtte för tullkammarens räkning inrättas följande
nya tjänster, nämligen:
en ny kammarskrivartjänst samt
två nya vaktmästartjänster av klass 2.»
12. Packhusinspektionen i Malmö.
»Vad packhusinspektionen i Malmö i sin framställning — — — — anfört
till stöd för yrkandet om en ny förste kontrollörstjänst har icke kunnat övertyga
styrelsen om att behovet av denna tjänst skulle vara oavvisligt. Styrelsen anser
sig fördenskull icke kunna biträda inspektionens framställning om inrättande av
denna tjänst. Då enligt vad inspektionen anfört antalet i tjänstgöring använda
e. o. kammarskrivare i medeltal utgjort aderton, synes antalet nya tjänster kunna
begränsas till hälften därav eller nio; och torde av dessa nio, på grund av vad
styrelsen här ovan anfört rörande behovet av ett mot tjänster i kammarskrivargraden
någorlunda svarande antal tjänster i kontrollörsgrad, två böra uppföras i sistnämnda
grad. Styrelsen hemställer alltså,
att å extra stat för år 1919 måtte för inspektionens behov uppföras följande
nya tjänster, nämligen:
två kontrollörstjänster och
sju kammarskrivartjänster.»
13. hdlbevakningsinspektionen i Malmö.
»Den av tullbevakningsinspektionen i Malmö i dess framställning — — —
till stöd för förslaget om inrättande av en ny uppsyningsmanstjänst förebragta
motivering synes styrelsen tillfyllestgörande ådagalägga behovet av denna tjänst,
varför styrelsen tillstyrker bifall till detta förslag. Vad däremot beträffar inspektionens
framställning om inrättande av femton nya vaktmästartjänster har styrelsen
funnit sig icke böra understödja detta förslag i dess helhet. Enligt av inspektionen
i särskild skrivelse — — — lämnade upplysningar har visserligen inhållning av
e. o. vaktmästare vid tullbevakningen och packhusinspektionen — i Malmö bestridas,
i motsats till vad t. ex. i Stockholm är förhållandet, vissa av packhusgöromålen
föranledda bevakningsförrättningar icke av packhusinspektionens för sådant
ändamål otillräckliga vaktmästare utan av vid tullbevakningen tjänstgörande personal
— förekommit i en utsträckning, som kunde anses göra nu ifrågavarande framställning
befogad; men med hänsyn bland annat därtill, att med ingången av år
1918 fyra vaktmästartjänster uppförts å inspektionens extra stat, har styrelsen
ansett sig nu icke böra ifrågasätta inrättandet av mera än tio dylika tjänster.
Sjunde huvudtiteln. Lr>7
Ehuru framställning därom icke av inspektionen gjorts, har styrelsen dock [35.
funnit sig böra hemställa om inrättande av ytterligare eu bevakningskontrollörstjänst
hos inspektionen och tillåter sig till stöd härför anföra följande. Ilos inspektionen
äro för närvarande anställda, förutom överinspektören, allenast två tjänstemän av
högre grad, nämligen en bevakningskontrollör och en kammarskrivare, under det
att vid& vardera av tullbevakningsinspektionerna i Stockholm och Göteborg äro
anställda, förutom överinspektören, tro bevakningskontrollörer och en kammarskrivare.
Redan en allmän jämförelse mellan omfattningen av trafiken i å ena sidan Malmö
och å andra sidan Stockholm eller Göteborg torde giva vid handen, att en så väsentli„
skillnad i antalet bevakningskontrollörer knappast kan anses berättigad. Vissa
förhållanden inverka ock till att göra behovet av en ny bevakningskontrollörstjänst
i Malmö synnerligen framträdande. Det bevakningskontrollören bland annat åliggande
övervakandet av passagerartrafiken, vilken, såsom känt är, i Malmö är av högst
betydande omfattning, utgör ett i hög grad ansvarsfullt samt tids- och arbetskrävande
uppdrag, särskilt på grund av gällande tobaks- och brännvinslagstiftning
samt de lätta och täta förbindelserna mellan Malmö och Köpenhamn. För fullgörandet
av denna gren av hans verksamhet tages bevakningskontrollörens tid i
anspråk i sådan utsträckning, att det icke är honom möjligt att behörigen fullgöra
övriga honom enligt tjänstgöringsreglementet åliggande skyldigheter, i främsta
rummet att biträda överinspektören vid ledningen av och med kontrollen över de
vid tullbevakningen anställda tjänstemännens av lägre grad göromål, men även att
lämna erforderligt biträde med kontorsgöromålen åt inspektionen. Dessa senare
göromål äro, såsom ock av inspektionen, ehuru för annat syftemål, framhållits, av
stor omfattning och vikt samt omfatta jämväl en del bestyr, som i Stockholm och
Göteborg åtminstone delvis ombesörjes av andra avdelningar av förvaltningarna därstädes.
°Det är enligt styrelsens mening uppenbart, att i Malmö en bevakningskontrollör
icke kan, ens under nuvarande förhållanden och än mindre efter fullbordandet
av de påbörjade industri- och frihamnsanläggningarna, medhinna att på
det sätt som kräves av statens intresse, utöva den kontroll över trafiken och underlydande,
som åligger honom; och då samtliga dessa åligganden äro av stor vikt och
ofta av särdeles grannlaga natur samt i allmänhet av beskaffenhet, att för deras
behöriga fullgörande måste hos vederbörande förutsättas såväl stor erfarenhet i
tjänsten och grundlig kännedom om tillämpliga författningar som även ett högt
mått av allmän bildning, särskilt i språkligt hänseende, lära desamma icke böra
tillkomma tjänsteman i lägre ställning än kontrollörsgrad.
På grund av det anförda hemställer styrelsen,
att å extra stat för år 1919 måtte för inspektionens räkning uppföras följande
nya tjänster, nämligen:
en bevakningskontrollörstjänst,
en uppsyningsmanstjänst av klass 1 samt
tio vaktmästartjänster av klass 1.»
14. Tullkammaren i Lund.
»Vad tullkammaren i Lund i sin framställning--- — anfört till stöd för
förslaget om inrättande av en kontrollörstjänst har visserligen övertygat styrelsen
om behovet därstädes av ytterligare en ordinarie tjänst, men styrelsen kan dock
158 Sjunde huvudtiteln.
[35.] icke understödja tullkammarens förslag att denna tjänst skulle bliva av kontrollörs
grad. Enligt styrelsens åsikt kan behovet av personalförstärkning hos tullkammaren
tills vidare på ett tillfredsställande sätt tillgodoses genom inrättande av en ny
kammarskrivartjänst.
Styrelsen hemställer alltså,
att a extra stat för ar 1919 matte för tullkammarens behov uppföras
en.ny kammarskrivartjänst.»
15. Tullkammaren i Landskrona.
»Tullkammaren i Landskrona har i sin framställning ---förklarat det
vara av behovet påkallat, att två nya kammarskri var- och två nya vaktmästartjänster
inrättades för tullkammarens räkning. Denna framställning innebär ett
upprepande av tullkammarens år 1916 och, vad beträffa!'' kammarskrivartjänsterna,
jämväl åren 1912 och 1913 gjorda framställningar, vilka då icke av7 styrelsen
förordats. Icke häller nu anser styrelsen sig kunna biträda framställningen i dess
helhet; men då, med hänsyn till den omfattning, vari inhållning av e. o. tjänstemän
förekommit under tiden före krigsutbrottet, samt på grund av tillkomsten
under den närmast förflutna tiden eller under närmaste framtiden av åtskilliga
större industriella företag i Landskrona, någon förstärkning av tullpersonalen därstädes
är behövlig, hemställer styrelsen,
att å extra stat för år 1919 måtte för tullkammarens räkning uppföras
en ny kammarskrivartjänst och
en ny vaktmästartjänst av klass 2.»
16. Tullkammaren i Hälsingborg.
»Den av tullkammaren i Hälsingborg i dess framställning--— framlagda
motivering synes styrelsen till fullo styrka behovet av de för tullkammarens räkning
begärda tjänsterna, varför styrelsen finner sig böra biträda framställningen
härom. Jämväl för tullkammarens hemställan rörande förstärkning av bevakningspersonalen
vid tullstationen i Råå hava enligt styrelsens uppfattning fullgoda skäl
anförts.»
Med anledning härav och under erinran, att styrelsen, på sätt förut omnämnts,
ansett sig böra föreslå uppflyttning av den ordinarie tullpersonalen i Råå
i högsta avlöningsklassen, hemställer generaltullstyrelsen
att å extra stat för år 1919 måtte uppföras: för tullkammarens i Hälsingborg
räkning
fyra nya kammarskrivartjänster och
fem nya vaktmästartjänster av klass 1; samt för tullstationens i Råå räkning
två nya vaktmästartjänster av klass 1.
Generaltullstyrelsen yttrar härefter beträffande
17. Tullkammaren i Trelleborg.
»Tullkammaren i Trelleborg upprepar i sin nu gjorda framställning —---
sin anhållan om en ny kontrollörstjänst i och för tullbehandlingen av maskingods.
Sjunde huvudtiteln. 159
Styrelsen finner visserligen även nu, liksom nästlidet år, dä samma framställning
gjordes, frågan härom beaktansvärd, men anser dock icke berörda tjänst vara av
så oavvisligt behov påkallad, att styrelsen finner anledning att nu tillstyrka densamma.
Vad do begärda fyra kammarskrivartjänsterna och fem vaktmästartjänsterna
beträffar, lärer — vid det förhållande, att tullkammarens personal från och med
ingången av år 1918 kommer att förstärkas med, bland andra tjänstemän, tre kammarskrivare
och tre vaktmästare, samt med hänsyn till den av styrelsen här ovan
uttalade uppfattning, att vid större och medelstora förvaltningar icke hela det antal
tjänster, varav stadigvarande behov må anses föreligga, bör uppföras å stat —
antalet av samma kammarskrivartjänster kunna minskas med en och antalet vaktmästare
änster med två. Tullkammarens förslag om inrättande av två nya uppsyningsmanstjäuster,
vilkas nödvändighet synes styrelsen vara av tullkammaren till
fullo ådagalagd, får styrelsen för sin del biträda.
Styrelsen hemställer alltså,
att å extra stat för år 1919 måtte för tullkammarens räkning uppföras
följande nya tjänster, nämligen:
tre nya kammarskrivartjänster,
två nya uppsyningsmanstjänster av klass 1 och
tre nya vaktmästare änster av klass 1.»
18. Packhusinspektionen i Göteborg.
»Med anledning av den av packhusinspektionen i Göteborg gjorda framställning
— — — tillåter styrelsen sig till en början erinra, hurusom styrelsen dels —
efter det inspektionen under år 1911 gjort framställning om uppförande å extra
stat av en ny förste kontrollörstjänst, fem nya kontrollörstjänster och elva nya
kammarskrivartjänster — i underdånig skrivelse den 26 oktober 1911 hemställt om
bifall till denna framställning, dels ock — sedan av berörda tjänster beviljats
allenast tre kontrollörstjänster och sex kammarskrivartjänster — i anledning av en
av inspektionen under år 1912 gjord framställning om inrättande av tre nya kontrollörstjänster,
av vilka en var avsedd att ersätta den år 1911 begärda förste
kontrollörstjänsten, samt fem nya kammarskrivartjänster och fyra nya vaktmästartjänster,
i underdånig skrivelse den 19 oktober 1912 angående tullverkets utgiftsstater
för år 1914 tillstyrkt inrättande av två nya vaktmästareänster på ordinarie
stat, vilka tjänster ock beviljades, samt, på extra stat, av två nya kontrollörstjänster
och fem nya kammarskrivartjänster, av vilka tjänster dock endast beviljades
en kontrollörstjänst och tre kammarskrivartjänster. Av de sålunda begärda
en förste kontrollörs-, fem kontrollörs-, elva kammarskrivar- och fyra vaktmästartjänsterna
återstå alltså såsom icke beviljade förste kontrollörstjänsten, en kontrollörstjänst,
två kammarskrivartjänster och två vaktmästartjänster. Rörande såväl
inspektionens motivering för de begärda tjänsterna som styrelsens yttrande däröver
tillåter styrelsen sig hänvisa till utdrag av protokollet över finansärenden för den
13 januari 1912, sid. 64, 65, 66, samt för den 14 januari 1913, sid. 267, 285, 286.
Då inspektionen nu upprepat sin anhållan om inrättande av de tjänster, som,
enligt vad ovan anförts, av styrelsen redan vid tidigare tillfälle tillstyrkts men icke
beviljats, får styrelsen, under åberopande av föregående motivering för dessa tjänster,
underdånigst tillstyrka bifall till förevarande framställning. Särskilt tillåter styrelsen
160 Sjunde huvudtiteln.
[35.] sig framhålla det verkligen trängande behovet av förste kontrollörstjänsten, avsedd
för tullavdelningen för postpaket, med erinran tillika, att inrättande av berörda tjänst
vid ett tillfälle, nämligen i nådig proposition angående tullverkets stater för år 1911,
föreslagits av Eders Kungl. Maj:t, vilken framställning dock icke vann bifall vid
1910 års riksdag. Yad vidare beträffar de övriga av inspektionen begärda tjänsterna
av högre grad, två kontrollörs- och fjorton kammarskrivartjänster, får styrelsen, då
dessa tjänster lära få anses av behovet påkallade och med hänsyn såväl till vad
inspektionen till stöd för framställningen i denna del anfört som även till styrelsens
här ovan uttalade uppfattning rörande nödvändigheten av att vid inrättande av nya
tjänster tillgodose även behovet av kontrollörstjänster, i underdånighet tillstyrka
nådigt bifall till inspektionens framställning i denna del. Vidkommande slutligen
inspektionens framställning om inrättande av fyra nya vaktmästareänster har styrelsen,
med hänsyn till vad inspektionen i särskild skrivelse-----meddelat
rörande den omfattning, vari extra ordinarie vaktmästare under de senaste åren
inkallats i tjänstgöring, ansett sig icke böra i vidsträcktare mån biträda denna fram-''
ställning, än att styrelsen tillstyrker inrättande av två dylika tjänster.
På grund av det anförda hemställer styrelsen alltså,
att å extra stat för år 1919 måtte för inspektionens behov uppföras följande
nya tjänster, nämligen:
en förste kontrollörstjänst,
tre kontrollörstjänster,
sexton kammarskrivartjänster samt
två vaktmästartjänster av klass 1.»
19. Tullbevakningsinspektionen i Göteborg.
»Vad beträffar den av tullbevakningsinspektionen i Göteborg gjorda framställning
— — — om inrättande av två nya kammarskrivartjänster, har styrelsen, då
det enligt styrelsens mening icke är till fullo ådagalagt, att jämväl efter inträdda
normala förhållanden skall komma att erfordras inkallande i tjänstgöring av hela
det för närvarande i tjänstgöring använda antal extra ordinarie kammarskrivare,
ansett kunna med inrättande av den ena av de begärda kammarskrivartjänstema
tills vidare anstå. Vidkommande inspektionens framställning om inrättande av
tjugufem nya vaktmästartjänster har styrelsen, även om det må antagas, att jämväl
för framtiden kan komma att erfordras behov av ett större antal vaktmästare, än
som motsvaras av den ordinarie personalen tillika med det antal extra ordinarie
vaktmästare, som ända till krigets utbrott minst använts i tjänstgöring, eller tjugufem,
likväl icke funnit erforderligt, att hela det begärda antalet nya vaktmästartjänster
redan nu uppföres å stat, utan anser, att en begränsning därav till tjugu
kan utan olägenhet vidtagas.
Styrelsen hemställer alltså,
att å extra stat för år 1919 måtte för inspektionens räkning uppföras följande
nya tjänster, nämligen:
en kammarskrivartjänst och
tjugu vaktmästartjänster av klass 1.»
Sjunde huvudtiteln.
20. Tullkammaren i Borås.
161
[35.]
»Vad beträffar den av tullkammaren i Borås gjorda framställning — — —
om inrättande av två nya kammarskri var tjänster och en ny vaktmästartjänst har
styrelsen, då trafiken under de senaste åren påfordrat inkallande i ständig tjänstgöring
av endast två extra ordinarie kammarskrivare, ansett sig icke äga anledning
ifrågasätta inrättandet av mer än en kammarskrivartjänst, vilken, liksom även vaktmästare
änsten, torde, med hänsyn till vad tullkammaren anfört, få anses vara av
stadigvarande behov påkallad. Styrelsen hemställer alltså,
alt ä extra stat för år 1919 måtte för tullkammarens räkning uppföras följande
nya tjänster, nämligen:
en kammarskrivartjänst och
en vaktmästartjänst av klass 2.»
21. Tullkammaren i Karlstad.
»Ehuru på sätt tullkammaren i Karlstad i sin framställning — — — omförmält,
tre e. o. kammarskrivare använts i stadigvarande tjänstgöring, har styrelsen
dock ansett sig icke böra, innan erfarenhet vunnits, i vad mån den nyinrättade tullkammaren
i Kristinehamn må kunna inverka på trafiken och rörelsen i Karlstad,
ifrågasätta inrättande vid tullkammaren i sistnämnda stad av mera än en kammarskrivartjänst;
och då behovet såväl av denna tjänst som av den begärda vaktmästartjänsten
lärer vara av stadigvarande natur, hemställer styrelsen
att på extra stat för år 1919 måtte för tullkammarens räkning uppföras
följande nya tjänster, nämligen:
en kammarskrivartjänst och
en vaktmästartjänst av klass 2.
Med anledning av vad tullkammaren vidare anfört rörande behovet av dessa
tjänster, hemställer styrelsen ytterligare,
att desamma måtte inrättas från och med den 1 juli 1918.»
22. Tullkammaren i Västerås.
»Vad tullkammaren i Västerås i sin framställning — — — anfört till stöd
för förslaget om inrättande av en ny kammarskrivartjänst synes styrelsen till fullo
ådagalägga behovet av denna tjänst. Enligt särskilt inhämtade upplysningar har
inkallande i tjänstgöring av en e. o. kammarskrivare påfordrats:
under år 1911 ..
» » 1912 ..
» » 1913 ..
» » 1914 ..
» » 1915 ..
» » 1916 ..
10 månader 19 dagar
........ 11 |
» |
22 |
» |
........ 10 |
» |
25 |
» |
........ 11 |
» |
16 |
|
........ 10 |
» |
11 |
y> |
........ 11 |
» |
25 |
Styrelsen hemställer fördenskull:
att å extra stat för år 1919 måtte för tullkammarens räkning uppföras
en ny kammarskrivartjänst.»
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 21
162
Sjunde huvudtiteln.
[35.
23. Tullkammaren i Sundsvall.
»Vad tullkammaren i Sundsvall i sin framställning — —• — anfört synes
styrelsen till fullo ådagalägga behovet av en jämförelsevis betydande förstärkningav
tullpersonalen i nämnda stad, en åtgärd, vilken ock, på sätt ovan omförmälts,
livligt tillstyrkts av därvarande handelskammare — — —. På grund härav och i
överensstämmelse med de ovan uttalade allmänna synpunkter, som styrelsen funnit
böra vara bestämmande i fråga om förslag till inrättande av nya tjänster, biträder
styrelsen förslaget om inrättande av en ny kontrollörstjänst och av nya kammarskrivartjänster,
dock. icke till större antal än två. Vad beträffar de begärda vaktmästartjänsterna,
torde antalet därav, med hänsyn till den omfattning, vari inhållning
av e. o. vaktmästare förekommit, kunna inskränkas till åtta. En sådan förstärkning
av .bevakningspersonalen synes styrelsen dock av förut omförmälda skäl
med nödvändighet påkalla även nyinrättande av ytterligare en uppsyningsmanstjänst,
en åtgärd som, förutom det att den synes i hög grad lämplig ur synpunkten av
önskvärdheten av något ökade befordringsutsikter för vaktmästarpersonalen, även
lärer få anses betingad av den livliga rörelsen i Sundsvall, vilken påkallar stor uppmärksamhet
och ett ansträngande arbete från bevakningspersonalens sida. — Med
anledning slutligen av tullkammarens påpekande av det snara, behovet av personalförstärkning
ifrågasätter styrelsen, att de av styrelsen föreslagna tjänstenia måtte
inrättas redan från och med den 1 juli 1918.
På grund härav hemställer styrelsen alltså,
att å extra stat för år 1919 måtte för tullkammarens räkning inrättas följande
nya tjänster, nämligen:
en kontrollörstjänst,
två kammarskrivartjänster,
en uppsyningsmanstjänst av klass 1 och
åtta vaktmästare änster av klass 1; samt
att dessa tjänster måtte inrättas redan från och med den 1 juli 1918.»
24. Tullkammaren i Luleå.
»Den av tullkammaren i Luleå i dess framställning--- — gjorda anhållan
om två nya kammarskrivartjänster anser styrelsen sig icke kunna i vidsträcktare
mån tillstyrka, än att ytterligare en kammarskrivartjänst vid tullkammaren måtte
inrättas. Därest det skulle, såsom tullkammaren synes befara, visa sig, att de
göromål, vilka tillkomma den nuvarande kammarskrivaren vid tullkammaren i hans
egenskap av skeppsmätare, skulle inverka hinderlig! för tulltjänstens behöriga bestridande,
torde följden härav böra bliva, antingen att skeppsmätarbefattningen skiljes
från tulltjänsten eller att skeppsmätargöromålen fördelas på två personer genom
anställande av en biträdande skeppsmätare.
Styrelsen hemställer alltså,
att å extra stat för år 1919 måtte för tullkammarens räkning uppföras
en ny kammarskrivartjänst.»
Sjunde huvudtiteln. IM
25. Tullkammaren i Haparanda.
»Till den av tullkammaren i Haparanda i dess framställning — — — gjorda
anhållan om två nya vaktmästareänster har styrelsen, då, om man bortser från de
utomordentliga förhållanden, som vid nämnda plats rätt under krigsåren, ständig
inkallning icke påfordrats av flera än två e. o. vaktmästare, ansett sig icke böra
biträda i vidare mån, än att styrelsen tillstyrker inrättande av en vaktmästartjänst.
Styrelsen hemställer alltså,
att å extra stat för år 1919 måtte för tullbevakningens i Haparanda behov
inrättas
en ny vaktmästartjänst av klass 2.»
Efter att härefter av olika anledningar hava avstyrkt de här ovan
ej särskilt behandlade framställningarna om nya tjänster, sammanfattar
generaltullstyrelsen sitt förslag i avseende å inrättande av sådana tjänster
vid lokaltullförvaltningen i en hemställan,
att å extra stat för år 1919 måtte uppföras följande nya tjänster,
nämligen:
två förste kontrollörstjänster, därav en för packhusinspektionen i
Stockholm och en för packhusinspektionen i Göteborg;
aderton kontrollörstjänster, därav åtta för packhusinspektionen i
Stockholm, eu för tullkammaren i Norrköping, en för tullkammaren,
två för packhusinspektionen och en för tullbevakningsinspektionen i
Malmö, en för tullkammaren i Halmstad, tre för packhusinspektionen i
Göteborg och en för tullkammaren i Sundsvall;
sjuttioåtta kamm arskri vartjänster, därav fyra för tullkammaren och
tjuguen för packhusinspektionen i Stockholm, två för tullkammaren i
Norrköping, en för tullkammaren i Kalmar, fyra för tullkammaren, en
för uppbörds- samt konfiskations- och kassörskontoret samt sju för
packhusinspektionen i Malmö, en för tullkammaren i Lund, en för tullkammaren
i Landskrona, fyra för tullkammaren i Hälsingborg, tre för
tullkammaren i Trelleborg, en för tullkammaren i Halmstad, tre för
tullkammaren, eu för uppbördskontoret, sexton för packhusinspektionen,
och en för tullbevakningsinspektionen i Göteborg, en för tullkammaren
i Borås, en för tullkammaren i Karlstad, en för tullkammaren i Västerås,
en för tullkammaren i Härnösand, två för tullkammaren i Sundsvall och
en för tullkammaren i Luleå;
sju uppsyningsmanstjänster av klass 1, därav en för packhusiuspektionen
och två för nederlagskontoret, i Stockholm, eu för tullbevakningen
i Malmö, två för .tullbevakningen i Trelleborg och en för tullbevakningen
i Sundsvall;
sjuttioen vaktmästare''änster av klass 1, därav sexton för packhus -
L35.]
164 Sjunde huvudtiteln.
[35.J inspektionen i Stockholm, fem för tullbevakningen i Norrköping, tio för
tullbevakningen i Malmö, fem för tull bevakningen i Hälsingborg, två
för tullbevakningen i Råå, tre för tullbevakningen i Trelleborg, två för
packhusinspektionen och tjugu för tullbevakningen i Göteborg samt åtta
för tullbevakningen Sundsvall; och
elva vaktmästartjänster av klass 2, därav två för tullbevakningen
i Kalmar, en för tullbevakningen i Landskrona, två för tullbevakningen
i Halmstad, en för tullbevakningen i Borås, en för tullbevakningen i
Karlstad, tre för tullbevakningen i Härnösand och en för tullbevakningen
i Haparanda; samt
att av nu till uppförande å extra stat för år 1919 föreslagna tjänster
följande måtte inrättas redan från och med den 1 juli 1918, nämligen:
förste kontrollörstjänsten för packhusinspektionen i Stockholm;
nio kontrollörstjänster, därav åtta för packhusinspektionen i Stockholm
och en för tullkammaren i Sundsvall;
tjugufyra kammarskrivartjänster, därav tjuguen för packhusinspektionen
i Stockholm, en för tullkammaren i Karlstad och två för tullkammaren
i Sundsvall;
fyra uppsyningsmanstjänster av klass 1, därav en för packhusinspektionen
och två för nederlagskontoret i Stockholm samt en för tullbevakningen
i Sundsvall;
tjugufyra vaktmästartjänster av klass 1, därav sexton för packhusinspektionen
i Stockholm och åtta för tullbevakningen i Sundsvall; och
en vaktmästareänst av klass 2 för tullbevakningen i Karlstad.
Generaltullstyrelsens förslag i fråga om den extra staten (inclusive de
redan förut inrättade tjänsterna vid tullstationen Malmö—Limhamn) slutar å
en summa av 502,090 kronor, därav i avrundat tal 85,500 kronor skulle avses
till bestridande av avlöningar å vissa tjänster under sista halvåret 1918.
Tull- I fråga om generaltullstyrelsens förslag till förstärkning av arbets
kommistnonen.
krafterna vid lokaltullförvaltningen yttrar tullkommissionen i sitt förberörda
utlåtande den 3 oktober 1917, efter att, på sätt jag förut nämnt,
mera i princip hava uttalat sig i saken, följande:
»Vid granskningen av detta förslag har kommissionen tagit del av en för
kommissionens räkning uppgjord statistisk utredning rörande det antal e. o. tjänstemän,
som mot dagavlöning varit inkallade i tjänstgöring under år 1913, vilket år
torde få anses hava varit det sista, under vilket tullverket arbetat under fullt
normala förhållanden. Av denna utredning inhämtas, att ständig inhållning åtnjutits
av 205 e. o. kammarskrivare och 144 e. o. vaktmästare samt att härjämte under
längre eller kortare tid av året varit inkallade 190 e. o. kammarskrivare och 396
e. o. vaktmästare.
Sjunde huvudtiteln. 165
De ifrågasatta nya extrastatstjänsterna av högre grad motsvara omkring [35.]
48 procent av antalet ständigt inkallade e. o. kammarskrivare och de ifrågasätta
nya extrastatstjänsterna av lägre grad omkring 62 procent av antalet ständigt
inkallade e. o. vaktmästare, allt beräknat för hela riket gemensamt. Härtill kommer,
att vid en för varje särskild tullförvaltning företagen jämförelse mellan antalet
föreslagna extrastatstjänster och antalet ständigt inkallade e. o. tjänstemän av
motsvarande grader det befinnes, att icke i något fall det förra antalet överskrider
det senare. Den marginal i förhållande till det ständigt inkallade antalet, som generaltullstyrelsens
förslag sålunda lämnar, ökas ytterligare genom det betydande antal
e. o. tjänstemän av såväl högre som lägre grad, som längre eller kortare tid av
året varit inkallade.»
På grund av det sålunda anförda förklarar sig kommissionen icke
Lava något att erinra mot generaltullstyrelsens förslag i nu ifrågavarande
del. Kommissionen tillägger emellertid, att detta uttalande i huvudsak
avser totalantalet av de föreslagna extrastatstjänsterna av högre respektive
lägre grad, då kommissionen nämligen icke varit i tillfälle att ingå i
någon fullständig prövning av de föreslagna tjänsternas fördelning på
de särskilda orterna eller proportionen mellan antalet tjänster av olika
grader inom de båda tjänstemannagrupperna.
I anslutning till sistnämnda uttalande framlägger kommissionen
härefter ett förslag till viss ändring i de beträffande extrastatstjänsterna
nu tillämpade förhållandena. Dessa tjänster hava hittills ansetts på det
sätt bundna vid den tullförvaltning eller tullförvaltningsavdelning, vid
vilken de inrättats, att överflyttande av dylik tjänst till annan tullförvaltning
eller tullförvaltningsavdelning icke kunnat ske med mindre
Kungl. Maj:t och riksdagen därom beslutat. Medan vidare i städer, där
tullförvaltningen är uppdelad å flera avdelningar, innehavare av kammaiskrivar-
och vaktmästartjänster å ordinarie stat varit underkastade bestämmelser
rörande s. k. cirkulation, innefattande skyldighet för vederbörande
att tjänstgöra å den avdelning, som vid årligen verkställd
indelning bestämdes, hava innehavarna av motsvarande befattningar å
extra stat ansetts härifrån fritagna. Då nämnda förhållanden synts kommissionen
mindre tillfredsställande, föreslår kommissionen nu, att generaltullstyrelsen
måtte berättigas att överflytta extrastatstjänster från en
tullförvaltning eller tullförvaltningsavdelning till annan samt att bestämmelserna
rörande i Stockholm, Göteborg och Malmö anställda kammarskrivares
och vaktmästares cirkulation måtte vinna tillämpning jämväl
å på extra stat uppförda dylika tjänstemän. Kommissionen framhåller
emellertid, att styrelsen vid''begagnandet av flyttningsrätten givetvis bör
tillse, att icke tjänstemännen bliva ekonomiskt lidande, och hemställer i
anslutning härtill, under erinran att, enligt gällande utgiftsstater för
166 Sjunde huvudtiteln.
[35.] tullverket ett belopp av högst 2,000 kronor må från förslagsanslaget till
vikariatsersättning in. in. utgå för utbetalande av flyttnings hjälp åt
tjänstemän, att den sålunda stadgade begränsningen måtte för främjande
av ovannämnda syfte borttagas.
I detta sammanhang anmärker kommissionen vidare, att för utjämnande
av behovet av arbetskraft för övrigt syntes böra använda»
även temporära kommenderingar av personal från en ort till annan av
det slag, som på senare år förekommit särskilt i följd av den tidvis
starkt ökade rörelsen i Haparanda.
Slutligen påpekar kommissionen, att ett eventuellt inrättande av
nya tjänster icke bör få utgöra skäl för den e. o. personalens utökning
i motsvarande grad endast i syfte att bereda tillgång till semestervikarier
för de nya tjänsternas innehavare samt yttrar härom vidare:
»Tullverkets personal synes nämligen redan nu hava nått sådan storlek att
svårighet för densammas befordran i tillfredsställande ordning måste anses vara för
handen. I avseende å beviljandet av semester för de nya tjänstemännen såväl som
för de redan förut anställda bör enligt kommissionens åsikt fasthellre iakttagas,
dels att såvitt möjligt särskilda vikarier för de semesterlediga tjänstemännen icke
förordnas, och dels att semestrarna förläggas till de delar av året, då göromålen it
respektive platser äro minskade. Bestämmelser i sistnämnda syfte äro för övrigt
redan meddelade i § 9 av gällande avlöningsreglemente för tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning.»
Skiljaktig En ledamot av kommissionen, herr Bengtsson, har emellertid varit
tuiikommis- av skiljaktig mening samt ant ort:
»Att nu tillskapa nya förste kontrollörs- eller kontrollörstjänster eller för
annan tjänstgöring än i packhus avsedda kammarskrivartjänster synes mig olämpligt.
Genom dylika åtgärder kan kommissionens omorganisationsarbete ej annat än föregripas.
Detta arbete torde nämligen komma att giva till resultat inrättandet av
en mot statsbanornas kontorsbiträden svarande ny tjänstegrad, avsedd att rekryteras
från den lägre tullpersonalen och med uppgift att utföra åtskilliga på kammarskrivare
och andra högre tjänstemän nu ankommande kontors-, kassörs- och skrivgöromål.
Om man nu för dessa samma göromål tillskapar en mängd tjänster av högre grad,
är det fara värt, att härigenom sättes krokben för planen att inrätta nyssberörda
nya tjänster. Detta vore emellertid ur social synpunkt i hög grad att beklaga.
På grund av vad sålunda anförts, anser jag mig icke kunna förorda inrättandet
av andra tjänster av högre grad än möjligen följande för packhusgöromål avsedda
kammarskrivartjänster, nämligen 21 vid packhusinspektionen i Stockholm, 2 vid
tullkammaren i Norrköping, 10 vid packhusinspektionen i Malmö, 4 vid tullkammaren
i Hälsingborg, 5 vid tullkammaren i Trelleborg, 16 vid packhusinspektionen i Göteborg
och 1 vid tullkammaren i Sundsvall; och har jag alltså uttalat mig för att
från det föreliggande förslaget måtte avföras 2 förste kontrollörstjänster, 18 kontrollörstjänster
och 19 kammarskrivartjänster.
Vad härefter angår de föreslagna nya tjänsterna av lägre grad, så har i
generaltullstyrelsens skrivelse framhållits, att inrättandet av lämpligt antal uppsyning»-
167
Sjunde huvudtiteln.
manstjHilster bör gä hand i liand med inrättandet av nya vaktmästartjänster |/>5.]
Riktigheten av denna åsikt torde ej heller rimligtvis kunna bestridas. Dels
är det nämligen ur statsverkets synpunkt nödvändigt, att det finns tillräckligt antal
uppsyningsman för att utöva förmanskap över vaktmästare och handleda dessa i
tjänsten, och dels fordrar billighet och rättvisa, att de så fåtaliga beloidiingsmöjligheterna’
för vaktmästarkåren ej ytterligare kringskäras. Ovannämnda åsikt synes
emellertid endast i ringa mån hava kommit till uttryck i styrelsens föreliggande
förslag. Detsamma upptager nämligen mot 82 vaktmästartjänster ondast 7 uppsyningsmanstjänster.
Tillräcklig anledning till inrättandet av nya uppsyningsmanstjänster
borde dock vara förhanden åtminstone på de ställen, där e. o. uppsyningsman
användas i tjänstgöring år från år och härför åtnjuta utöver vaktmästarlönen endast
det ringa tilläggsarvodet av 100 kronor för år. Även på ett par andra ställen
torde tillräckliga skäl att i någon mån förstärka uppsyningsmanskåren kunna påvisas.
.Tåg anser därför att kommissionen bort uttala sig. för inrättandet av — utöver de
föreslagna 7 uppsyningsmanstjänstema ytterligare 6 uppsyningsman!]änster,
nämligen 2 vid tullbevakningen i Stockholm, 3 vid tullbevakningen i Göteborg och
1 vid tullbevakningen i Hälsingborg och Råå.
Beträffande förslaget om inrättandet av 82 nya vaktmästartjänster har jag
endast en erinran att gorå. Då nu tullkammare just nu tillkommit i Kristinehamn
och denna tullkammare torde övertaga en god del av de göromål, som hittills
ankommit på tullkammaren i Karlstad, synes det knappast klokt att, innan närmare
erfarenhet vunnits, inrätta en ny vaktmästartjänst på sistnämnda ställe. Hellre
bör då exempelvis tullbevakningen i Göteborg, där ett stort antal ständigt inkallade
e o. vaktmästare väntar på befordran, få den ifrågasatta nya vaktmästartjänsten
sig tilldelad. Jag får alltså uttala mig för att av de 82 föreslagna vaktmästartjänsterna
den för tullbevakningens i Karlstad behov avsedda måtte i stället tilldelas
tullbevakningen i Göteborg.»
Redan förut tiar jag- varit i tillfälle att gåva uttryck för min vepartcmentsprincipiella
ställning till frågan om utökning av den vid lokaltullför- ehefen■
yaltningen & stat anställda'' personalen. Det av generaltullstyrelsen i
dylikt hänseende framlagda förslaget är, såsom framgår av den redogörelse,
jag ovan lämnat, synnerligen omfattande; och för egen del
kan jag icke underlåta att framhålla, att jag ur flera synpunkter skulle
hava funnit önskvärt, att kravet på nya anslag för nu ifrågavarande
ändamål under rådande förhållanden kunnat hållas inom något snävare
gränser. Emellertid lärer det icke kunna förnekas, att den av de lokala
tullmyndigheterna samt generaltullstyrelsen förebragta utredningen klart
ådagalägger, att behovet av betydande förstärkning av arbetskrafterna
vid&lokaltullförvaltningen är synnerligen trängande. Med hänsyn härtill
och då den kommission, som närmast fått sig anförtrodd utredningen
rörande tullverkets förhållanden, förklarat sig biträda generaltullstyrelsens
förslag obeskuret, anser även jag mig böra i huvudsak lämna förslaget
mitt förord.
168 Sjunde huvudtiteln.
[35.] I ett par hänseenden anser jag emellertid vissa reduktioner kunna
göras i generaltullstyrelsens förslag.
Till en början synes det mig sålunda, som om med imättandet
av samtliga de föreslagna nya tjänsterna kunde anstå till den 1 januari
1919. Utvägen att inrätta nyå tjänster redan under löpande år bör ju
icke tillgripas annat än i undantagsfall, då särskilt tvingande skäl föreligga.
Under sådana omständigheter och då ett bibehållande av de nuvarande
personalförhållandena vid lokaltullförvaltningarna under ytterligare
ett halvårs tid icke — huru angeläget det än må vara att få till
stånd en ökning av den fast anställda personalen — torde vara ägnat
att medföra oöverkomliga svårigheter, har jag icke ansett mig böra tillstyrka,
att någon av de nya tjänsterna inrättas förr än den 1 januari
1919, helst som härigenom vinnes en besparing i det beräknade anslagsbeloppet
av icke mindre än 85,550 kronor.
Vidare har jag med stöd av inhämtade upplysningar kommit till
den åsikten, att åtminstone några lokaltullförvaltningar skulle kunna
vidkännas någon minskning i antalet av de av generaltullstyrelsen förordade
nya tjänsterna. Detta synes mig närmast vara fallet beträffande
vissa av de större förvaltningarna, vilka i generaltullstyrelsens förslag
enligt min uppfattning alltför rikligt tillgodosetts med nya tjänster
inom kammarskrivare- och vaktmästaregraden. För en minskning i antalet
nya kammarskrivartjänster talar särskilt den omständigheten, att
den besparing av högre kvalificerad arbetskraft, söm inrättandet av den
av herr Bengtsson omförmälda, mot statsbanornas kontorsbiträden svarande
nya tjänstegraden skulle medföra, givetvis skulle gå ut över just
kammarskrivargruppen. Ehuru de av reservanten inom tullkommissionen,
herr Bengtsson, uttalade farhågorna för att genom inrättandet av de av
generaltullstyrelsen föreslagna kammarskrivartjänsterna planen på införandet
av den nya tjänstegraden skulle omintetgöras, icke delas av
kommissionens övriga ledamöter, synes mig i allt fall försiktigheten
bjuda att i nu ifrågavarande hänseende icke gå. fullt så långt som
generaltullstyrelsen föreslagit.
En av mig företagen granskning i detalj av generaltullstyrelsens
förslag har givit till resultat, att enligt min mening följande i förslaget
upptagna kammarskrivar- och vaktmästartjänster böra utan någon större
olägenhet kunna utgå, nämligen:
tre kammarskrivartjänster och två vaktmästartjänster av klass 1
vid packhusinspektionen i Stockholm,
en kammarskrivartjänst vid packhusinspektionen och en vaktmästartjänst
av klass 1 vid bevakningsinspektionen i Malmö,
169
Sjunde huvudtiteln.
eu kammarskrivartjänst och eu vaktmästare dust av klass 1 vid
tullkammaren i Trälleborg,
två kammarskrivartjänster vid packlmsinspektiouen och tva vaktmästare
änster av klass 1 vid bevakningsinspektionen i Göteborg, samt
en vaktmästareänst av klass 1 vid tullkammaren i Sundsvall
eller tillhopa sju kammarskrivartjänster och sju vaktmästareänster
av klass 1.
Genom uteslutande av här ovan omförmälda tjänster skulle vinnas
en besparing i det beräknade anslagsbeloppet av 32,742 kronor.
1 fråga om förste kontrollörs-, kontrollörs- och uppsyningsmanstjänsterna
finner jag mig, särskilt med hänsyn till önskvärdheten av
att genom något förbättrade befordringsutsikter för kammarskrivare och
vaktmästare underlätta rekryteringen vid tullverket, böra biträda generaltullstyrelsens
förslag oförändrat.
Vad herr Bengtsson föreslagit i fråga om antalet nya uppsyningsmanstjänster
föranleder, då jag redan förut tillkännagivit mig icke komma
att gå utöver generaltullstyrelsens förslag, intet mitt vidare yttrande.
Sammanlagda beloppet av det å extra stat för år 1919 erforderliga
anslaget till förstärkning av arbetskrafterna vid tullverkets lokalförvaltning
skulle alltså — oberäknat tillfälliga lönetillägg och ökning i ortstillägg
— enligt mitt förslag uppgå till 443,798 kronor. Detta belopp
är emellertid icke något uttryck för den verkliga kostnadsökning för
staten, som inrättandet av de föreslagna nya extrastatstjänsterna skulle
innebära, utan ställer sig denna ökning högst väsentligt mycket mindre.
Till en början bör sålunda från ovannämnda belopp dragas kostnaderna
för de redan förut å extra stat inrättade befattningarna, en uppsyningsmanstjänst
och tre vaktmästartjänster av klass 1, vid tullstationen
Malmö—Limhamn eller 7,300 kronor. Och vidare skulle inrättandet
av de föreslagna nya extrastatstjänsterna medföra en betydande minskning
i nu utgående dagavlöningsbelopp åt ständigt inkallad e. o. personal.
Härnedan tillåter jag mig lämna en beräkning rörande den kostnadsökning,
som inrättandet av de nya extrastatstjänsterna i verkligheten
kan anses representera för staten. Förutsättningar vid denna
beräkning äro, att samtliga de nya extrastatstjänsterna nu motsvaras av
inkallad e. o. personal av kammarskrivar- och vaktmästargrad och att
de inkallade hava så lång effektiv tjänstgöring, att de åtnjuta högsta dagavlöning,
d. v. s. e. o. kammarskrivare sju kronor, e. o. vaktmästare av klass
1 fyra kronor och femtio öre och e. o. vaktmästare av klass 2 fyra kronor.
Sistnämnda förutsättning torde vara fullt befogad, då det måste
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 22
[35.]
170
Sjunde huvudtiteln.
anses tämligen säkert, att ingen e. o. tjänsteman, som ej uppnått för
högsta dagavlöning stadgad effektiv tjänstgöringstid — för kammarskrivare
8 år och för vaktmästare 5 år — kommer att förordnas å
extrastatstj änst.
Avlöning å de föreslagna nya extrastatstiänsterna, summa
kronor............................................................................................ 436,498: —
för
»
»
Inkallningsarvode för motsvarande personal:
91 e.o. kammarskriå
7 kr. om
under 365
dagar.........kronor 232,505: —
2 förste kontrollörer
18 kontrollörer
71 kammarskrivare
vare
dagen
7 uppsyningsmän av
klass 1
64 vaktmästare av
klass 1
71 e. o. vaktmästare
av klass 1 å
4 kr. 50 öre om
dagen under 365
dagar........ kronor
116,617: 50
» 11 vaktmästare
klass 2
av
11 e. o. vaktmästare
av klass 2 å
4 kr. om dagen
under 365 dagar,
.................. kronor
Summa skillnad kronor
vartill emellertid kommer värdet av semester och beklädnadsförmån för
de nya extrastatstjänstemännen.
16,060:— 365,182:50.
71,315: 50,
I betraktande av de fördelar, som inrättandet av de av mig föreslagna
nya extrastatstjänsterna skulle innebära, vill det sålunda synas,
som om de kostnader, som härigenom skulle åsamkas statsverket, icke
äro så betydande, att de böra avskräcka från förslagets genomförande.
I händelse av bifall till mitt förslag om inrättande av nya extrastatstjänster
kan det ifrågasättas, huruvida icke, med hänsyn till den
minskning i kostnader för inkallning av e. o. personal, som härigenom
skulle vinnas, det i avlöningsstaten för tullverkets lokalförvaltning uppförda
ordinarie förslagsanslaget å 750,000 kronor till vikariatsersättning,
extra biträden m. m. borde sänkas med motsvarande belopp. Enligt
vad jag inhämtat, har emellertid berörda anslag, på grund av de krav,
som under nu rådande krisförhållanden ställas på tullverket, under de
sista åren måst så väsentligt överskridas, att någon sänkning av an
-
171
Sjunde huvudtiteln.
slagsbeloppet åtminstone för närvarande icke lärer kunna ifrågakomma.
Till belysande härav kan jag nämna, att exempelvis under år 1916 å
anslaget anvisats icke mindre än cirka 1,530,000 kronor, och ehuru för
år 1917 någon exakt uppgift ännu icke erhållits, lärer det knappast
finnas anledning antaga, att anvisningarna å anslaget då kunnat begränsas
till något mera avsevärt lägre belopp.
Vad härefter angår tullkommissionens förslag om rätt för generaltullstyrelsen
att överflytta extrastatstjänster från eu tullförvaltning eller''
tullförvaltningsavdelning till eu annan samt om tillämplighet för bestämmelserna
rörande i Stockholm, Göteborg och Malmö anställda kammarskrivares
och vaktmästares cirkulation jämväl å på extra stat uppförda
dylika tjänstemän finner jag detsamma, såsom ägnat att för generaltullstyrelsen
i hög grad underlätta möjligheten att anpassa personaltillgången
å olika orter efter behovet, synnerligen välbetänkt. Jag ansluter
mig alltså obetingat till förslaget och har icke heller något att erinra
mot det i samband därmed ifrågasatta borttagandet av den nu stadgade
begränsningen i rätten att till flyttningshjälp åt tjänstemän använda
medel från förslagsanslaget till vikariatsersättning m. m. Ifrågavarande
anslag synes mig sålunda lämpligen böra upptagas under beteckningförslagsanslag
»till vikariatsersättning, extra biträden, flyttningshjälp
m. m.)>, i följd varav orden »därav för utbetalande av flyttningshjälp
åt tjänstemän högst 2,000 kronor» torde böra ur staten utgå.
Vid bifall till tullkommissionens ovannämnda förslag torde det av
herr Bengtsson uttalade önskemålet om den för Karlstad avsedda vaktmästartjänstens
överflyttande till Göteborg kunna, om så befinnes
lämpligt, av generaltullstyrelsen utan vidare beaktas; och saknar jag fördenskull
anledning att här närmare yttra mig om herr Bengtssons reservation
i denna del. Jag anser mig emellertid i detta sammanhang böra
uttala, att den ökade avlöningskostnad, som komme att uppstå såväl
vid förflyttning av en tjänst från viss ort till annan av högre avlöningsklass
som vid överflyttning av tjänst från ort, där ortstillägg icke. åtnjutes,
till ort, där sådant tillägg utgår, synes mig böra få bestridas
ur förberörda ordinarie förslagsanslag till vikariatsersättning in. in.
Ehuru, i händelse tullkoimnissionens ovanberörda förslag genomföres,
extrastatstjänsterna icke skulle bliva på sätt som förut bundna
-vid viss tullförvaltning eller tullförvaltningsavdelning, har det emellertid
i och för beräkningen av det för ändamålet erforderliga anslaget varit
nödvändigt att utgå från viss fördelning å de olika orterna av de till
inrättande föreslagna extrastatstjänsterna. Generaltullstyrelsens förslag i
berörda hänseende har jag vid anslagsberäkningen ansett mig böra följa.
35.]
Villkor för
åtnjutande
av avlöning
å
extra stat.
Departements
chefen.
Sammanfattning
av departementschefens
förslag
rörande
den extra
staten för
lokalförvaltningen.
172 Sjunde huvudtiteln. ,
Innan jag avslutar behandlingen av frågan om uppförande av nya
tjänster å extra stat för tullverkets lokalförvaltning, anser jag mig slutligen
böra framhålla vikten av, att för framtiden vid antagning av e. o.
personal i tullverket förfares med nödig varsamhet, så att icke denna
personal, vilken redan vuxit till en storlek, som knappast kan vara påkallad
av behovet, bringas att än ytterligare svälla ut. Jag instämmer
sålunda tillfullo i vad tullkommissionen i detta ämne anfört.
Beträffande de tjänster vid lokalförvaltningen, vilkas uppförande å
extra stat nu ifrågasättes, föreslår generaltullstj^relsen, att de i §§ 1, 2,
3, 6, 7, 9, 11, 13, 14, 16, 17, 19 och 22 i avlöningsreglementet för
tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakningävensom
i övergångsbestämmelserna till samma reglemente meddelade
bestämmelser rörande ordinarie tjänst eller tjänstinnehavare skola i tillämpliga
delar gälla även beträffande tjänst vid lokalförvaltningen, uppförd
å extra stat, samt tjänsteman, förordnad å sådan tjänst eller i omedelbar
eller medelbar succession efter å sådan tjänst förordnad tjänsteman.
Vad generaltullstyrelsen sålunda föreslagit i fråga om villkor och
bestämmelser för åtnjutande av avlöning å extra stat för lokalförvaltningen
tillstyrker jag; varjämte jag, såsom redan sagts, förordar, att
åt generaltullstyrelsen inrymmes befogenhet att överflytta tjänst å extra
stat från en tullförvaltning till en annan samt att tjänsteman å extra
stat skall vara underkastad förberörda bestämmelser om cirkulation
mellan olika tullkammaravdelningar vid samma tullförvaltning.
Jämväl den vid lokalförvaltningen å extra stat anställda personalen
bör uppenbarligen, på sätt jag utvecklat vid behandlingen av frågan om
förstärkning av arbetskrafterna hos generaltullstyrelsen, vara underkastad
mot pensionsavgift svarande löneavdrag.
Enligt mitt förslag skulle sålunda för lokalförvaltningen å extra
stat för år 1919 beräknas
dels avlöningar vid följande tjänster, nämligen:
två förste kontrollörstjänster ........................ kronor 9,600: —
aderton kontrollörstjänster............................. » 75,600: —
sjuttioen kammarskrivartjänster .................. » 198,800: —
åtta uppsyningsman^’änster av klass 1 ... » 16,400: —
sextiosju vaktmästartjänster av klass 1 ... )) 117,250: —
elva vaktmästartjänster av klass 2 ............ » 16,500: —
dels och ortstillägg vid
eu förste kontrollörstjänst ......................... » 300: —
åtta kontrollörstjänster å kronor 290: — » 2,320: —
Sjunde huvudtiteln.
t jugutvå kammarskrivartjänster a kronor
21(3:— ................................................. kronoi
tre uppsyningsmanstjänster av klass 1 å
kronor 154: — ..................................... »
fjorton vaktmästartjänster av klass 1 a
kronor 131: — .................................... »
eu vaktmästaretjänst av klass 2 ............... »
alltså sammanlagt ....................................................
eller i avrundat tal kronor 443,800.
Till anslagsberäkningen ber jag endast, att tå anmärka, att jag i
avseende å ortstilläggen utgått från nu gällande förhållanden, samt att,
på sätt jag förut nämnt, det belopp, som i anledning av det väntade
förslaget från 1915 års avlöningskommission ytterligare kan erfordras
för beredande av ortstillägg till extrastatspersonalen, inbegripits i det
anslag av 600,000 kronor till tillfälliga lönetillägg m..m., om vars beräknande
bland de extra anslagen jag'' tillkännagivit mig vilja under eu
följande punkt göra framställning.
Jämväl till frågan om upptagande i riksstaten av ovannämnda
belopp, 443,800 kronor, torde jag längre fram lå återkomma; och bär
jag här endast att tillägga, att anslaget torde böra i riksstaten upptagas
under beteckningen förslagsanslag, högst.
Vad beträffar
Övergångsavlöningsstaten
anmäler generaltullstyrelsen att antalet å densamma uppförda personer GcneraittMgenom
generaltulldirektören m. in. S. F. R. P. Cederschiölds under året J
timade avgång minskats med en. Upptagande av något särskilt belopp
för denna stat erfordras enligt generaltullstyrelsens uppfattning icke.
Styrelsen hemställer emellertid, att Kungl. Maj:t, i överensstämmelse
med vad som skett vid föregående tillfällen, måtte förklara, att
för bestridande av avlöning åt de tjänstinnehavare, vilka komma att
uppföras å 1919 års övergångsavlöningsstat med åtnjutande av de avlöningsförmåner,
som tillkomma dem enligt 1904 eller 1910 års stat,
må, i den mån sådant är erforderligt, användas de avlöningsmedel, som
enligt den avlöningsstat, Kungl. Maj:t kan finna skäl fastställa, bliva
avsedda för avlönande av de befattningar, vilka i mån av nyssnämnda
befattningshavares avgång komma att besättas.
Mot vad generaltullstyrelsen sålunda hemställt har jag icke något Departement*.
att erinra.
173
35.
4,620:
462: —
1,834:
112: —
kronor 443,798:
174
Sjunde huvudtiteln.
[35.]
Generaltull
styrelsen.
Departements
chefen.
1 fråga om
lnflragning-sstaten
anför generaltullstyrelsen följande:
»Å den för år 1918 fastställda indragningsstaten äro uppförda femton personer,
var och en upptagen med ett belopp, som upptager lönen å den avlöningsstat,
från vilken han överflyttats å indragningsstat. Av de å indragningsstaten uppförda
personer har kustvakten till fot i Hälsingborg C. J. Persson under året avlidit;
och torde i följd härav indragningsstatens slutsumma för år 1918, 10,660
kronor, böra minskas med det för honom däri upptagna belopp. 360 kronor, och
alltså för år 1919 böra upptagas med 10,300 kronor.»
Generaltullstyrelsens berörda förslag föranleder icke någon erinran
från min sida.
Beträffande härefter
Pensionsstaterna för avlidna tjänstinnehavares efterlämnade änkor oeh barn
erinrar generaltullstyrelsen till en början, hurusom ett å samma stat
tillförene upptaget bestämt anslag å 10,000 kronor såsom bidrag till
tullstatens enskilda pensionsinrättning blivit utbrutet ur tullverkets stater
för år 1918 och upptaget såsom ett särskilt anslag å riksstaten, varvid
en hänvisning till detta särskilda anslag intagits i tullverkets stater.
Vid anmälan av frågan om tullverkets stater för år 1918 anförde
dåvarande departementschefen, på sätt av det vid statsverkspropositionen
till 1917 års riksdag fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden
den 13 januari 1917 framgår, i detta ämne följande:
»Beträffande härefter pensionsstaterna för avlidna tjänstinnehavares efterlämnade
änkor och barn vill jag erinra, att å desamma finnes upptaget ett bestämt
anslag å 10,000 kronor till bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning. Nu
pågående utredning rörande förändrade bestämmelser rörande ifrågavarande inrättnings
verksamhet lärer inverka på de villkor, som äro fastställda för nämnda anslags
utbetalande. Med hänsyn härtill och då jag hyser förhoppning, att, ehuru utredningen
ännu ej är slutförd, förslag i ämnet dock skall kunna föreläggas instundande
riKsdag, torde det vara mest ändamålsenligt för att ej fördröja riksdagens
behandling av tullverkets stater i övrigt, att här berörda anslag utbrytes för år
1918 ur nyssnämnda stater och upptages som ett särskilt anslag å riksstaten. I
tullverkets stater torde emellertid, tills anslaget dit återföres, böra intagas en hänvisning
till det särskilda anslaget å riksstaten. Beträffande detta anslag, som i avbidan
på proposition i ärendet allenast torde få beräknas, anhåller jag längre fram
få göra framställning.»
I enlighet härmed intogs i det förslag till utgiftsstater för tullverket,
som i statsverkspropositionen förelädes riksdagen till godkännande,
under »F. Pensionsstaterna lör avlidna tjänstinnehavares efterlämnade
änkor och barn» följande hänvisning: »b) Bidrag till tullstatens enskilda
pensionsinrättning, se särskilt anslag å riksstaten».
Sjunde huvudtiteln. 175
Berörda statförslag blev i denna del av riksdagen lämnat utan erinran.
Då ovan omförmälda utredning rörande tullstatens enskilda pensionsinrättning
emellertid icke hann slutföras å sådan tid, att proposition i
ämnet kunde föreläggas It) 17 års riksdag, föreslog Kungl. Maj:t i eu den
12 maj 1917 till riksdagen avlåten proposition (nr 372) riksdagen att
besluta, att det i tullverkets utgiftsstater förut upptagna bestämda anslaget
till bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning skulle med
oförändrat belopp av 10,000 kronor å riksstaten för år 1918 uppföras
såsom särskilt ordinarie anslag under sjunde huvudtiteln.
I skrivelse den 16 juni 1917 angående reglering av utgifterna
under riksstatens sjunde huvudtitel anmälde riksdagen, att Kungl. Maj:ts
ifrågavarande framställning blivit av riksdagen bifallen allenast med tilllägget,
att anslaget skulle i riksstaten upptagas med beteckningen »förslagsanslag,
högst».
Generaltullstyrelsen hemställer nu, att då ovannämnda utredning
rörande tullstatens enskilda pensionsinrättning ännu icke slutförts, berörda
anordning med ett särskilt anslag i riksstaten måtte vidtagas
även för år 1919;
Då jag hyser förhoppning, att berörda utredning skall bliva färdig
i så god tid, att förslag i ärendet hinner föreläggas instundande
riksdag, torde medel för anslaget i fråga böra nu allenast beräknas och
samma anslag fortfarande tillsvidare särskilt upptagas i riksstaten.
Framställning härom torde jag få göra under en följande punkt.
Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle slutsumman för nu
förevarande avdelning av tullverkets stater upptagas med oförändrat
belopp, 25,000 kronor.
. Omkostnadsstaten.
Å omkostnadsstaten linnes för närvarande uppfört bland annat
ett förslagsanslag å 20,000 kronor till rese- och traktamentskostnader.
I sin förenämnda skrivelse den 27 september 1917 gör nu generaltullstyrelsen
— utan att ifrågasätta någon höjning av berörda anslag
— framställning om ökning av do enligt gällande resereglemente till
befattningshavare i tullverket utgående dagtraktamenten vid resor i
tjänsteärenden. I detta hänseende anför generaltullstyrelsen följande.
»Slutligen tillåter styrelsen sig bringa på tal en angelägenhet, som, ehuru
icke stående i direkt samband med tullverkets stater, likväl är för en stor del av
tullpersonalen av synnerlig vikt. På grund av den alltjämt fortgående prisstegringen
hava de i nådiga resereglementet den 13 december 1907 bestämda dagtraktamen
-
Generaltull
styrelsen.
Departements
chefen.
Generaltull
styrelsen.
176 Sjunde huvudtiteln.
[35.] tena visat sig mer och mer otillräckliga för de utgifter, vilka de äro avsedda att täcka:
och följden härav har blivit, att resor i tjänsten numera i regel för vederbörande
medföra ren förlust. Ett sådant förhållande synes styrelsen icke vara billigt eller
rättvist gent emot vederbörande tjänstemän, som av sin tjänst tillförbindas att företaga
tjänsteresor, något som i tullverket gäller om ett stort antal tjänstemän. A
andra sidan torde samma förhållande kunna medföra den mindre lämpliga påföljd,
att i många fall tjänsteresor, som ur statsverkets synpunkt kunde vara högst önskvärda
och nyttiga, icke komma till utförande, om blott deras företagande prövas
icke vara av alldeles oavvisligt behov påkallat. Till undanröjande av dessa missförhållanden
synes en icke obetydlig höjning av ifrågavarande dagtraktamenten erforderlig;
och styrelsen tillåter sig fördenskull i underdånighet hemställa, huruvida
icke Eders Kungl. Maj:t skulle täckas vidtaga åtgärd i sådant syfte.»
Departements- [ anledning av vad generaltullstyrelsen sålunda anfört tillåter jag
chefen mig erinra om att chefen för civildepartementet förut denna dag framlagt
förslag om vissa av dyrtiden betingade höjningar av de enligt resereglemente!
vid extra förrättningar i statens tjänst utgående dagtraktamentena.
För möjliggörande av dylika höjningar i vad angår de under
civildepartementet lydande verk och inrättningar m. m., har chefen för
civildepartementet gjort framställning om ökning från och med år 1919
av det under sjätte huvudtiteln å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till rese- och traktamentspenningar med 50 procent eller från
200,000 kronor till 300,000 kronor; och har jag för avsikt att senare
under dagens lopp föreslå enahanda höjning i det under sjunde huvudtiteln
för samma ändamål uppförda anslag. Då de förhöjda dagtraktamentena
givetvis böra komma även de i tullverket anställda personer
till godo, lärer alltså, i händelse av bifall till vad jag sålunda korum er
att föreslå, från och med år 1919 motsvarande höjning böra vidtagas
jämväl i det å tullverkets omkostnadsstat uppförda förslagsanslaget till
rese- och traktamentskostnader, vilket anslag sålunda skulle komma att
höjas från 20,000 till 30,000 kronor. Någon förhöjning i det för år
1918 redan beviljade anslaget till rese- och traktamentskostnader synes
mig, även om förhöjningen av dagtraktamentena kommer att tillämpas
redan under nämnda år, med hänsyn till anslagets natur av förslagsanslag
icke behöva vidtagas.
Beträffande omkostnadsstaten har jag vidare förut denna dagvid
anmälan av de kommerskollegi omorganisation berörande frågorna
hemställt, att det å nämnda stat uppförda förslagsanslaget till skeppsmätningskostnad,
38,200 kronor, skulle utbrytas ur tullverkets stater.
Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit och då några andra förändringar
i omkostnadsstaten icke ifrågasättas, skulle denna stats slutsumma,
som för år 1918 är fastställd till 1,144,040 kronor, i staten för
år 1919 upptagas med 1,115,840 kronor.
Sjunde huvudtiteln.
177
Beträffande tullverkets övriga stater, nämligen ålderstilläggsstaten [35.
samt pensionsstaten för avskedade tjänstinnehavare, har jag icke någon
ändring att föreslå.
Med iakttagande av vad av mig härovan föreslagits skulle tullverkets
ordinarie ntgiftsstater för år 1911) komma att utvisa följande
slutsummor:
5,089,350
450,000
10,300
300,000
25,000
1,115,840
Den ordinarie avlöningsstaten.................................. kronor
Ålderstilläggsstaten ....................................................... »
Övergångsavlöningsstaten ............................................ )>
Indragningsstaten .......................................................... »
Pensionsstaten för avskedade tjänstinnehavare ...... »
Pensionsstaterna för avlidna tjänstinnehavares efterlämnade
änkor och barn...................................... ))
Omkostnadsstaten ............................................................ »
eller tillsammans.......................................................... kronor 6,990,490: —
sålunda 187,690 kronor mer än motsvarande stater för år 1918, därvid
emellertid är att märka, att för år 1919 det i avlöningsstaten för lokalförvaltningen
förut upptagna förslagsanslaget till ortstillägg ävensom
det å omkostnadsstaten hittills upptagna förslagsanslaget till skeppsmätningskostnad
utbrutits ur staterna.
Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Eders
Kungl. Magt täcktes föreslå riksdagen att
dels, med godkännande av de utav mig förordade
ändringar i tullverkets utgiftsstater, för år 1919 bestämma
det ordinarie anslaget för tullverket till ett
mot staternas slutsumma svarande
belopp av ............................................... kronor 6,990,490
att såsom förslagsanslag utgå (Pil. A),
dels och medgiva, att för bestridande av avlöning
åt de tjänsfinnehavare, vilka komma att uppföras
å 1919 års övergångsavlöningsstat med åtnjutande
av de avlöningsförmåner, som tillkomma dem enligt
1904 eller 1910 års stat, må i den män sådant är
erforderligt användas de avlöningsmedel, som enligt
den avlöningsstat, som för år 1919 fastställes, bliva
avsedda för avlönande av de befattningar, vilka i mån
av n}Tssnämnda tjänstinnehavares avgång komma att
besättas.
Departe
mentschefens
hemställan.
Bihang till riksdagens protokoll 1918■ 1 samt.
23
[35.]
178 Sjunde huvudtiteln.
Förslag
till
Utgiftsstatei- för tullverket att tillämpas under år 1919.
Bil. A.
! |
1 |
K r o |
n o r. |
|
A. Avlöningsstaten. I. Generaltullstyrelsen. |
Lön. |
Tjänst-görings-: penningar |
Orts- tillägg. |
Summa. |
i 1 generaltulldirektör........................... |
7,000 |
3,000 |
1,000 |
11,000 |
1 byråchef ....................................... |
5,000 |
2,500 |
600 |
8,100 |
3 byråchefer .................................. |
— |
— |
— |
24,300 |
Kansliet. |
||||
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
|
_ |
_ |
5,800 4,000 |
||
1 registrator .................................... |
2,200 |
1,500 |
300 |
|
1 notarie .......................................... |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 1 |
3 notarier.......................................... |
— |
— |
— |
12,000 1 |
1 kvinnligt skrivbiträde ..................... |
700 |
350 |
150 |
1,200 j |
1 kvinnligt skrivbiträde .................... |
— |
— |
— |
1,200 I |
Kameralbyrån. |
||||
1 kamrerare .................................... |
3,600 3,600 2,200 |
1,800 1,800 1,500 |
400 |
5,800 5,800 4,000 |
1 förste revisor ................................. |
400 |
|||
1 revisor och bokhållare................. |
300 |
|||
3 revisorer och bokhållare .................. |
— |
— |
— |
12,000 |
Revisionsbyrån. |
||||
1 förste aktuarie .............................. |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 ! |
1 aktuarie ...................................... |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 [ |
2 aktuarier ....................................... |
— |
— |
— |
8,000 ! |
1 revisor .......................................... |
2,200 |
1,500 j |
300 |
4,000 |
7 revisorer ...................................... |
— j |
— |
— |
28,000 |
Transport |
_ 1 |
— |
154,800 |
/ med 600 kr.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kr. och efter
10 år med ytterligare1
500 kr.
Efter 5 år kan lönen höjas [
med 500 kr., efter 10 år!
■ med ytterligare 500 kr.!
och efter 15 år med än
ytterligare 500 kr.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 200 kr. och efter
10 år med ytterligare
200 kr.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kr., efter 10 år
med ytterligare 500 kr.
och efter 15 år med än
ytterligare 500 kr.
år med ytterligare 500 kr.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kr., efter 10 år
med ytterligare 500 kr.
och efter 15 år med än
ytterligare 500 kr.
Sjunde huvudtiteln.
179
1 |
K r o |
n o r. |
||
Tjänst- |
Summa. |
|||
Lön. |
görings- penningar. |
tillägg. |
||
Transport |
— |
— |
154,800 |
|
1 kvinnligt biträde av andra graden ... |
900 |
550 |
150 |
1,600 |
\ » » » » » ... |
— |
— |
1,600 |
|
1 kvinnligt biträde av första graden |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
15 kvinnliga biträden » » » |
— |
— |
— |
18,000 |
Tullbehandlings- och upplysningsbyrån. |
||||
1 byråassistent ................................. |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
1 byråassistent .......-....''..................... |
— |
— |
— |
5,800 |
1 andre byråassistent ..................... |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
Till vikariatsersättning samt arvoden |
||||
slagsanslag................................... |
— |
— |
— |
125.000 |
därav till gratifikationer åt extra |
||||
1 förste vaktmästare 1 ........................ |
900 |
450 |
150 |
1,500 |
1 vaktmästare1 ................................. |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
6 vaktmästare1 ................................ |
7,200 |
|||
Transport |
— |
— |
327,700 |
Efter 5 år kan lönen höjas
med 200 kr. och efter 10
år med ytterligare 200 kr.
| Efter 5 år kan lönen höjas
l med 500 kr. och efter 10
j år med ytterligare 500 kr.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kr., efter 10 år;
med ytterligare 500 kr.''
och efter 15 år med än
ytterligare 500 kr.
/Efter 5 år kan lönen höjas
i med 100 kr.
1 Efter 5 år kan lönen höjas
> med 100 kr. och efter 10
J år med ytterligare 100 kr.
1 Åtnjuta beklädnad eller beklädnadsersättning samt kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter i
enlighet med vad i sådant avseende gäller beträffande till samma förmån berättigade befattningshavare vid
tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning. Om vaktmästare hos styrelsen i sådan egenskap
åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom
å lönen avdragas 100 kr. årligen.
180
Sjunde huvudtiteln.
[35.]
K r o |
n o r. |
|||||
Past av-löning. |
Summa. |
Efter resp. 3, 6 och 9 ftrs |
Pen- sions- under- lag. |
|||
Transport |
— |
■ 327,700 |
_ |
_ |
||
II. Lokalförvaltningen samt |
||||||
kust- och gränsbevakningen. |
||||||
1. Tjänstemän av högre grad. |
||||||
a) Med bestämd tjänstgöringsort. |
||||||
| 1 kustbevakningschef i Skåne och Blekinge |
5,500 |
5,500 |
) |
|||
1 kustbevakningschef i Hallands samt Göte- |
1 4,400 |
|||||
borgs och Bohus lan........................... |
— |
5,500 |
I |
|||
1 gränsbevakningschef i Dalsland, Värm- |
• |
|||||
land och Dalarne ............ |
4,800 |
4,800 |
3,600 |
|||
1 överinspektör av klass 1 vid packhus- |
||||||
inspektionen i Stockholm .................. |
7,300 |
7,300 |
||||
1 överinspektör av klass 1 vid d:o i Göte- |
15,000 |
|||||
borg ...... ........................... |
— |
7,300 |
1 |
|||
1 överinspektör av klass 2 vid d:o i Malmö |
6,300 |
6,300 |
||||
2 överinspektörer av klass 2 vid tullbevak- |
||||||
ningsinspektionerna i Stockholm och |
i |
.4,500 |
||||
Göteborg .......................................... |
— |
12,600 |
1 400 |
|||
1 överinspektör av klass 3 vid d:o i Malmö |
5,500 |
5,500 |
4,400 |
|||
1 tullförvaltare av klass 1 vid tullkammaren |
i |
|||||
i Stockholm ................................. |
6,300 |
6,300 |
||||
12 tullförvaltare av klass 1 vid d:o i Norr- |
||||||
köping, Malmö, Hälsingborg, Trälleborg, |
||||||
Göteborg, Gävle och Sundsvall, vid upp- |
4,500 |
|||||
börds- och nederlagskontoren i Stock- |
||||||
holm och Göteborg, ävensom vid upp-! |
||||||
börds- samt konfiskations- och kassörs- |
||||||
kontoret i Malmö ............................ |
— |
75,600 |
||||
1 tullförvaltare av klass 2 vid tullkamma- |
| |
1 |
||||
ren i Kalmar ............................... |
5,500 |
5,500 |
4,000 |
|||
4 tullförvaltare av klass 2 vid d:o i Lands-; |
||||||
Transport |
— |
142,200 |
— |
327,700 j |
— |
_ |
Sjunde huvudtiteln.
181
Past avlöning.
Transport —
krona ocli Halmstad samt vid konfiskations-
och kassörskontoren i Stockholm;
och Göteborg ................................... —
1 tullförvaltare av klass 3 vid tullkammaren
i Uppsala....................................j 4,800
19 tullförvaltare av klass 3 vid d:o i Nyköping,
Jönköping, Oskarshamn, Visby,
Karlskrona, Karlshamn, Åhus, Lund,
Ystad, Varberg, Strömstad, Borås, Karlstad,
Örebro, Söderhamn, Hudiksvall,
Härnösand, Luleå och Haparanda......... —
1 tullförvaltare av klass 4 vid d:o i Södertälje
................................................ 4,000
21 tullförvaltare av klass 4 vid d:o i Eskilstuna,
Linköping, Västervik, Ronneby,
Sölvesborg, Simrishamn, Falkenberg,
Lysekil, Uddevalla, Lidköping, Mon,
Kristinehamn, Charlottenberg, Västerås,
Falun, Örnsköldsvik, Östersund, Storlien,
Umeå, Skellefteå och Riksgränsen ...... —
1 tullförvaltare av klass 5 vid d:o i Mem 3,300
3 tullförvaltare av klass 5 vid d:o i Vadstena,
Marstrand och Piteå.................. —
1 överkontrollör av klass 1 vid packhus -
inspektionen i Stockholm..................... 6,300
1 överkontrollör av klass 1 vid d:o i Göteborg —
1 överkontrollör av klass 2 vid tullkammaren
i Stockholm................................ 5,300
3 överkontrollörer av klass 2 vid d:o i
Malmö och Göteborg samt vid packhusinspektionen
i Malmö ...................• . —
Transport
Kronor. |
||||
Summa. | 1 |
Efter resp. 3, 6 och 9 ars |
Pen- sions- under- lag. |
||
I 142,200 |
— |
1 327,700 |
- |
|
22,000 |
4,000 |
|||
4,800 |
3,600 |
|||
91,200 |
||||
4,000 |
400 |
3,300 |
||
84,000 |
||||
3,300 |
\ i |
) i 2,700 |
||
9,900 |
I |
|||
6,300 0 6,30 |
| 4,500 |
|||
5,300 |
.3,800 |
|||
15,900 |
395,200 |
|||
— |
395,200 |
327,700 |
— |
182
Sjunde huvudtiteln.
Kronor.
Fast av-! löning. |
Summa. |
Efter resp. 3, |
Pen- sions- under- lag. |
|||
Transporl |
— |
395,200 |
327,700 |
— |
! |
|
b) Övriga tjänstemän av högre grad. |
||||||
1 förste kontrollör ............................. |
| 4,800 |
4,800 |
1 |
|||
16 förste kontrollörer ...................... |
'' - |
76,800 |
j 3,600 |
|||
1 kontrollör ................................ |
4,200 |
4,200 |
||||
103 kontrollörer (därav 3 kontrollörer och |
||||||
uppbördskassörer samt 8 bevaknings- |
3,300: |
|||||
kontrollörer) ............................ |
— |
432,600 |
||||
t kammarskrivare .................. |
2,800 |
2,800 |
400 |
j |
||
287 kammarskrivare ................. |
— |
803,600 |
( 2,100 |
|||
1 tullinspektor......................... |
2,600 |
2,600 |
||||
7 tullinspektörer (därav 2 gränsinspektorer) |
— |
18,200 |
||||
1 tullfiskal......................... |
3,000 |
3,000 |
2,000 |
|||
3 tullfiskaler...................... |
— |
9,000 |
1,357,600 |
1 |
||
2. Tjänstemän av lägre grad. |
i |
|||||
1 överuppsyningsman av klass 1 ..... |
2,600 |
2,600 |
i |
|||
1 överuppsyningsman av klass 1 ...''. |
— |
2,600 |
300 |
|||
1 överuppsyningsman av klass 2 .... |
2,300 |
2,300 |
||||
3 överuppsyningsman av klass 2 (därav |
200 |
1,700 |
||||
1 befälhavare å kustbevakningsångare) |
— |
6,900 |
||||
1 gränsöveruppsyningsman .......... |
2,600 |
2,600 |
300 |
| |
||
1 kustöveruppsyningsman............. |
2,100 |
2,100 |
||||
26 kustöveruppsyningsmän ................ |
_ |
54,600 |
||||
1 uppsyningsman av klass 1 .......... |
2,050 |
2,050 |
1,300. |
|||
42 uppsyningsman av klass 1 ........ |
— |
86,100 |
j |
• 150 |
||
1 uppsyningsman av klass 2 .......... |
1,900 |
1,900 |
1,200 1 |
|||
22 uppsyningsman av klass 2 .... |
— |
O o 00 *—1 |
||||
1 uppsyningsman av klass 3 .......... |
1,750 | |
1,750 1 |
I . | |
1,100 I |
||
Transport |
— |
207,300 |
1,752,800 |
327,700 |
— |
Sjunde huvudtiteln.
183
Kronor. |
|||||
Fast av-löning. |
Summa. |
Efter re8|3. 3, 6 och 9 urs |
Pen- sions- undor- lag. |
||
Transport |
— |
207,300 |
1,752,800 327,700 |
— |
|
22 uppsyningsman av klass 3 ............... |
— |
38,500 |
i |
1,100 |
|
1 gränsuppsyningsman ........................ |
2,050 |
2,050 |
150 |
l 1,300 |
|
6 gränsuppsyningsmän ........................ |
— |
12,300 |
1 |
||
1 kustuppsyningsman.......................... |
1,050 |
1,650 |
| |
||
65 kustuppsyningsmän........................... |
107,250 |
'' 1,100 |
|||
1 vaktmästare av klass 1.................... |
1,750 |
1,750 |
1 |
||
531 vaktmästare av klass 1..................... |
— |
929,250 |
|||
1 vaktmästare av klass 2..................... |
1,500 |
1,500 |
I |
||
193 vaktmästare av klass 2 (därav 2 an- |
1,000 |
||||
ställda å kustbevakningsångare) ......... |
— |
289,500 |
1 |
||
1 vaktmästare av klass 3..................... |
1,200 |
1,200 |
100 |
j 900 |
|
59 vaktmästare av klass 3.................... |
— |
70,800 |
|||
1 gränsridare....................................... |
1,500 |
1,500 |
|||
163 gränsridare .................................... |
— |
244,500 |
1,000 |
||
1 kustvakt.......................................... |
1,300 |
1,300 |
1 |
||
41 kust vakter...................................... |
— |
58,300 |
1 |
||
1 kustroddare .................................... |
1,200 |
1,200 |
1 900 |
||
225 kustroddare .................................... |
270,000 |
2,234,850 |
|||
Till ortstillägg åt befattningshavare vid tull- |
|||||
verkets lokalförvaltning samt kust- och |
|||||
gränsbevakning, se särskilt anslag å riks- |
|||||
staten .............................................. |
|||||
Till arvoden åt föreståndare för tullförvalt- |
|||||
ningsavdelning i Göteborg och Malmö |
|||||
för utövande av i § 18 i avlöningsreg- |
|||||
lementet omförmftlt uppdrag, förslags• |
|||||
anslag högst.................................... |
— |
— |
2,000 | |
||
Transport |
— |
— |
3,989,650 | 327,700 |
— |
- |
[35.]
184
Sjunde huvudtiteln.
Kronor. |
||||||
Past av-löning |
Summa. |
Efter resp. 3, 6 och 9 ars |
Pen- sions- under- lag. |
|||
Transport |
__ |
_ |
3,989,650 327,700 |
|||
Till |
arvoden åt tullexpeditions- och gräns-stationsföreståndare, förslagsanslag ... |
_ |
12,000 |
|||
Till |
arvoden åt ordinarie tjänstemän för |
10,000 |
||||
Till |
vikariatsersättning, extra biträden, Hytt-ningshjälp m. m., förslagsanslag......... |
— |
— |
750,000 4,761,650; |
||
Säger |
— |
— |
— 15,089,350'' |
— |
— |
B. Ålderstilläggsstaten.
Förslagsanslag...............................
............ 450, ooo;
Transport15,539,350
. |
Kronor. |
|||
För befattningen upp- |
||||
Tjänst- |
tagen avlöning i |
|||
görings- |
Kronor. |
|||
pennin- |
1918 1904 |
1910 |
||
gar. |
års års |
års |
||
stat. | stat. |
stat. |
|||
Transport — |
— |
- - |
5,539,350 |
C. Övergångsavlöningsstaten.
Stockholm.
Tullkammaren.
Andre kontrollören E. G. M. Lindh ..................... |
2,500 |
500 — |
3,000 |
— |
Anm. Tjänsten utbytes vid innehavarens avgång, |
_ |
— | 4,200 i |
_ |
|
Transport |
! |
— 4,200 |
3,000 |
— 5,539,350 |
Sjunde huvudtiteln.
185
Tjänst- |
För befattningen upp-tagen avlöning i |
|||||
Lön. | |
görings- 1 |
1918 års stat. |
1904 års stat. |
ivronor. 1910 ! års |
||
Transport — |
— |
4,200 |
3,000 |
— |
5,539,350 |
|
Tullbevakningsinspektionen. |
||||||
överinspektören N. G. Nordquist1............... |
.................. 4,200 |
800 |
— |
— |
6,000 |
|
Anm. Tjänsten utbytes vid innehavarens |
avgång mot; |
— |
6,300 |
— |
— |
|
Västervik. |
||||||
Tullförvaltaren H. V. E. Moberg ............. |
.................. 3,000 |
1,000 |
— |
4,000 |
— |
|
Anm. Tjänsten utbytes vid innehavarens avgång mot en |
— |
4,000 |
— |
— |
||
Göteborg. |
||||||
Packhusinspektionen. |
||||||
Överinspektören J. H. Lindquist................. |
.................. 4,000 |
3,000 j |
— |
7,000 |
— |
|
Anm. Tjänsten utbytes vid innehavarens |
avgång mot |
__ j |
7,300 |
— |
||
Säger | — |
— |
21,800 |
14,000 |
5,000 |
||
1 |
Transport — |
— |
— |
— |
— |
5,539,3501 |
------ |
i Kronor. |
||
D. |
Indragningsstaten. |
Transport |
— 5,539,350 |
Kustvakten till häst J. A. Möller |
Malmö. |
400 |
|
Kustroddaren A. P. L. Bahr ..... |
Landskrona. |
700 |
|
Kustroddaren J. R. Bengtsson..... |
Halmstad. |
700j |
|
Transport |
1,80015,539,350 |
1 Åtnjuter boställsvåning i ett staten och Stockholms start gemensamt tillhörigt hus enligt nådigt
brev den 10 maj 1867.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
24
186
Sjunde huvudtiteln.
Kronor. |
||
Transport |
1,800 |
5,539,350 |
Falkenberg. Kustuppsyningsmannen C. G. Meyer........................................................................... |
800 |
|
Jaktuppsyningsraannen C. F. Andersson .................................................................... |
1,(00 |
|
Varberg. Kustroddaren J. A. Berndtsson ................................................................................. |
700 |
|
» J. A. A. Gustafsson............................................................................. |
700 |
|
» A. Andersson.................................................................................... |
700 |
|
Göteborg. | Kustuppsyningsmannen A. G. Christensson.................................................................. |
800 |
|
Kustroddaren E. Svensson ....................................................................................... |
700 |
|
» A. L. Sätherström.............................................................................. |
700 |
|
Härnösand. Vaktmästaren N. F. Rosenqvist ................................................................................ |
700 |
|
Östersund. Gränsridaren J. P. Bodin......................................................................................... |
700 |
|
Umeå. Vaktmästaren A. A. Rönnmark ................................................................................. |
900 |
10,300! |
E. Pensionsstaten lör avskedade tjänstinnehavare. t Förslagsanslag ..................................................................................................... |
- |
300,000 |
F. Pensionsstaterna lör avlidna tjänstinnehavares elter-lämnade änkor och barn. a) För beredande av den genom nådiga reglementet den 16 februari 1833 stadgade pen-sionering, förslagsanslag .............................................................................. |
25,000 |
|
b) Bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning, se särskilt anslag å riksstaten. G. Omkostnadsstaten. Anslag till vissa arvoden enligt särskild förteckning, förslagsanslag ........................... |
2,720 |
|
Gottgörelse till rådhusrätterna för avgörande av tullmål enligt nådiga breven den 15 |
4,000 |
|
Anslag till rese- och traktamentskostnader, förslagsanslag.......................................... |
30,000 |
|
» * tullhusbyggnader och reparationer samt hnshyror och tomtören, förslagsanslag |
15,000 |
|
Transport |
51,720 |
5,874,650 |
Sjunde huvudtiteln.
187
[35.
Anslag till
Transport
underhåll och drift av tullverkets ångare samt bränsle för kustbevaknings-,
personalens tjänstebåtar, förslagsanslag ....................................
expenser, förslagsanslag .......................................................................j
post- och telegramporto, förslagsanslag ..................................................
läkarvård och medikamenter samt begravningshjälp, förslagsanslag ...........j
gratifikationer åt krono- och lots- samt kanalbetjänte, som utmärka sig genom
nitisk tillsyn och kontroll mot överträdelse av tullförfattningarna ..............
jakt- och båtlega samt hästlega och resekostnader, förslagsanslag...............
utbildning i tulltjänsten, förslagsanslag ...............................................
tulltjänstemäns av lägre grad beklädnad och beväring, förslagsanslag .........
beslagarandelar, tullstatens enskilda pensionsinrättnings andelar av böter samt
tulltjänstemäns andelar av ersättning för vissa tjänstförrättningar, förslagsanslag
hemliga utgifter....................................................................................
diverse utgifter, förslagsanslag ....................................
Summa kronor
Kronor.
5,874,650]
51,720
30.000
125.000
20,000''
15.000
’ 1,500
175.000
21.000
125,000''
500,000
6,000
45,620^115.840
6,990,490]
Förteckning å arvoden på tullverkets onikostnadsstat lör åi 1919.
Arvode till särskild ordförande i gränstullrätten inom Norrbottens län
» » tolk för finska språket vid » » »
» präst i Sandhamn .........
» skollärare i Landsort......
> » i Huvudskftr...
Kronor
Summa kronor
2,720
188
Sjunde huvudtiteln.
[36.]
Ortstillägg till
befattningshavare
vid
tullverkets
lokalförvaltning
samt
kust- och
gränsbevaktång.
(ordinarie
anslag.)
2. Ortstillägg till befattningshavare vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning.
Under hänvisning till vad jag under nästföregående punkt anfört
beträffande upptagande i riksstaten för år 1919 av ett särskilt anslag
till ortstillägg för befattningshavare vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kan bliva förelagd riksdagen, till ortstillägg till befattningshavare
vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning bland de ordinarie anslagen
under sjunde huvudtiteln för år 1919 beräkna ett förslagsanslag
av .......................................... kronor 410,000.
[37.]
Bidrag till
tullstatens
enskilda pensio
nsinr ältning.
(ordinarie
anslag.)
3. Bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrättning.
Med hänvisning till vad jag under punkt 35 anfört i fråga om
särskilt upptagande a riksstaten för år 1918 av anslaget till bidrag till
tullstatens enskilda pensionsinrättning, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, i avbidan på den proposition rörande tullstatens
enskilda pensionsinrättning, som kan bliva förelagd
riksdagen, såsom bidrag till samma inrättning,
bland de ordinarie anslagen under sjunde huvudtiteln
för år 1919 beräkna ett förslagsanslag,
högst.............................................................. kronor 10,000.
4. Förstärkning av arbetskrafterna hos generaltullstyrelsen.
[38.] Med åberopande av vad jag under punkt 35 anfört i fråga om
*al^arbete-9 uppförande å extra stat för år 1919 av vissa tjänster hos geueraltullkrafterna
hos styrelsen, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riks
generaltull-
dag*6Il
att för förstärkning av arbetskrafterna hos generaltullstyrelsen,
i enlighet med vad jag i mitt berörda yttrande
närmare utvecklat,
på extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag, högst........................... kronor 25,200.
styrelsen
(»xtr» anslag.!
Sjunde huvudtiteln.
189
5. Förstärkning av arbetskrafterna vid tullverkets lokalförvaltning.
Med åberopande av vad jag under punkt 35 antört i fråga om [39.]
uppförande å extra stat för år 1919 av vissa tjänster vid tullverkets
lokalförvaltning, hemställer jag, att Ttders Kungl. Maj:t måtte föreslå jra^erna v,d
riksdagen ''
att för förstärkning av arbetskrafterna vid tull- förvaltning.
verkets lokalförvaltning, i enlighet med vad jag i mitt (extra anslag.)
berörda yttrande närmare utvecklat,
på extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag, högst ........................ kronor 443,800.
6. Tillfälliga lönetillägg till tullverkets personal ni. m.
Under åberopande av vad jag anfört under punkt 35 angående [40.]
tillfälliga lönetilläg till tullverkets personal m. m. för år 1919, får jag le^t''^aHll
hemställa, att Kders Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen tuiiveikets
. _ . _ Q, ... . .. , personal m. m.
att, i avbidan pa den proposition i auinet, som
kan bliva förelagd riksdagen, för tillfälliga lönetillägg ex''J ans as''
till tullverkets personal m. in. bland de extra anslagen
under sjunde huvudtiteln för år 1919 beräkna ett förslagsanslag
av .......................................... kronor 600,000.
190
Sjunde huvudtiteln.
Uttaga titt punkt 35.
Sammanställning
av de av lokaltullförvaltningarna gjorda, av generaltullstyrelsen helt eller
delvis tillstyrkta framställningarna om inrättande av nya tjänster.
1. Tullkammaren i Stockholm.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Under senare år hava för arbetets behöriga gång å tullkammaren dagligen
varit inkallade i tjänstgöring mot dagavlöning åtta e. o. kammarskrivare, av vilka
för närvarande sex hava över åtta års effektiv tjänstgöring i tullverket, och då
under närmast kommande år göromålen härstädes sannolikt väsentligt komma att
ökas, torde en förstärkning av arbetskrafterna vara nödvändig.
Då det synes tullkammaren mindre lämpligt att för vinnande av en dylik
förstärkning anlita den extra arbetskraften i ännu större utsträckning, får tullkammaren,
då därtill dess stat sedan år 1912 icke undergått någon förändring, vördsamt
hemställa, att styrelsen behagade hos Kungl. Maj:t göra framställning om uppförande
för tullkammarens räkning av fyra nya kammarskrivaretjänster å tullverkets
extra stat för år 1919.
Stockholm av tullkammaren den 28 juli 1917.
C. F. Carlson, J. E. G. Kjellberg.
2. Nederlagrskontoret 1 Stockholm.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Sedan länge har nederlagskontoret icke till kungl. generaltullstyrelsen ingivit
förslag till förändringar i kontorets stat vare sig beträffande personalen av högre
eller lägre grad, men beror detta förhållande ingalunda därpå, att dylika förändringar,
enligt kontorets förmenande, icke varit eller äro synnerligen önskvärda för att icke
säga behövliga, utan har fastmer sin grund därutinnan, att kontoret funnit det
mindre lämpligt att i sådant avseende föregripa den utredning, som den kungl.
kommissionen för omorganisation av tullverket fått sig anförtrodd, varjämte kontoret
även haft sin uppmärksamhet riktad på vad som anbefallts med hänsyn till
intagande av all möjlig sparsamhet vid förslag rörande anslag att äskas av
riksdagen.
Sjunde huvudtiteln. 191
Emellertid anser kontoret sig nu ej längre höra underlåta att hos styrelsen
göra en vördsam hemställan om medverkan därtill, att kontorets stat måtte utökas
med tvenne uppsyningsmanstjänster av klass 1, vilkas eventuellt blivande innehavare
i så fall skulle övertaga och bestrida de göromål, som hittills handhafts av kontorets
två extra ordinarie uppsyningsman, och håller kontoret såsom högst troligt att,
därest dessa tjänster komma till stånd, desamma ej komma att bliva berörda av
den en gång genomförda omorganisationen.
Som styrelsen nogsamt torde erinra sig, tilldelades kontoret dessa båda extra
ordinarie tjänstemän dels enligt styrelsens beslut den 11 december 1911, varigenom
förordnades, att en vaktmästare vid härvarande tullförvaltning tills vidare och
intill dess annorlunda kunde vara bestämt skulle, med bibehållande av till hans
vaktmästartjänst hörande avlöning, i egenskap av extra ordinarie uppsyningsman
utöva förmanskap över den vid nederlagskontorets avdelning i det nya tullhuset
vid Stadsgårdshamnen använda bevakningspersonal, dels ock jämlikt styrelsens beslut
den 21 januari 1915, genom vilket bestämdes, att en vaktmästare, vid sagda
tullförvaltning tills vidare med bibehållande av sin vaktmästareavlöning, skulle i
egenskap av extra ordinarie uppsyningsman tjänstgöra hos kontoret.
Dessa beslut föregingos av framställningar från kontorets sida, i förra fallet
den 8 december 1911 och i senare fallet den 31 december 1914. Samma skäl,
som då förebragtes för inrättande av dessa — så att säga — extra ordinarie uppsyningsmansbefattningar,
kvarstå alltjämt och i än högre grad.
Godstrafiken i Stadsgårdshamnen har sedan tillkomsten av det nya tullhuset
därstädes 1911 i hög grad ökats, vilket medfört att antalet vaktmästare, som
posterats vid kontorets avdelning vid sagda hamn, redan före världskriget vuxit
till det dubbla och i senare tider vid vissa tillfällen måst flerdubblas.
Den därstädes stationerade extra ordinarie uppsyningsmannen har att instruera,
leda och till de dagliga expeditionernas utförande fördela denna bevakningsstyrka,
handhava och ansvara för avdelningens lås, nycklar, plomberingstänger in. in. samt
i görligaste mån ägna en viss tillsyn över det gods, som finnes upplagt i transitupplagsmagasinen
vid förutnämnda hamn.
Den andre av de ifrågavarande extra ordinarie uppsyningsmannen är placerad
vid kontorets huvudavdelning vid Skeppsbron. Dennes åligganden äro snarlika dem,
som påvilar bevakningsförmannen vid avdelningen i Stadsgården. Sålunda är hans
uppgift att utpostera den stora bevakningspersonalen till densammas olika uppdrag
samt därvid lämna nödiga instruktioner ävensom att tillse att all material av förut
nämnd beskaffenhet av vaktmästare behörigen återlämnas och bringas i förvar.
Härtill kommer att dessa extra ordinarie uppsyningsman vid sina tillfällen
måste biträda med att å övertid, till och med långt in på på natten, visitera tjänstgörande
personal, och till någon ersättning härför av trafikanten äro de — i olikhet
med vaktmästare — icke berättigade.
I detta sammanhang förtjänar måhända även erinras därom, att kontorets
extra uppsyningsman, som med avseende å löneförmåner äro med vaktmästare
likställda, men ej såsom dessa äro i besittning av några extra inkomster i tjänsten,
för sitt förmanskap endast åtnjuta en ersättning av 100 kronor vardera för år
under det att de dem underlydande vaktmästarnes extra inkomster, grundade på
sporteltaxa^ per man och år torde kunna beräknas till cirka 400 kronor.
Den vid kontoret sedan år 1909 anställde ordinarie uppsyningsmannen, »om
192
Sjunde huvudtiteln.
under de närmaste åren efter sin tillkomst uteslutande bestritt de göromål, vilka
nu handhavas av den vid huvudavdelningen placerade extra uppsyningsmannen, är
numera, sedan transit- och nederlagsrörelsen i så hög grad vuxit, i det närmaste
fullt sysselsatt med att dagligen granska och med bevakningsorderna kollationera
vaktmästarnes tjänstgöringsdagböcker, vilka läggas till grund för debitering av
ersättning såväl till staten som till vaktmästarne själva för av dem verkställda
tjänstefö rr ättningar.
Den tid, som kan bliva övrig, har han att, såsom av behovet synnerligen
väl påkallat, biträda överuppsyningsmannen i dennes trägna och ansträngande
arbete. veruppsyningsmannen är nämligen strängt upptagen med att närmast
under kontorets chef förrätta besiktning å lokaler, som äro avsedda att användas
till nederlagsmagasin samt si långt tiden medgiver visitera de vid hamnar och
bangårdar eller i transitupplagsmagasinen och nederlagsmagasinen sysselsatta vaktmästarne.
Synnerligen tidskrävande äro visitationerna i nederlagsmagasinen, som,
räknade i hundratal, äro belägna överallt i stadens olika delar, ja i vissa fall utom
densamma.
Nämnde bevakningstjänsteman äger dessutom att så vitt möjligt tillse, att i
magasinen upplagda varor icke taga skada eller vanvårdas, varigenom deras pantvärde
skulle äventyras.
Då, enligt kontorets förmenande, det arbete, som av kontorets tvenne extra
ordinarie uppsyningsman var för sig utföres, till sin art är fullt likvärdigt med
vad som kräves av ordinarie bevakningsförman av samma grad och dä med all
säkerhet någon tillbakagång i transit- eller nederlagsrörelsen i stort sett i framtiden
ej torde vara att förvänta, får kontoret alltså, på grund av det anförda samt
med avseende fästat å såväl behovet som rimligheten i den föreslagna åtgärden,
vördsamt hemställa, att styrelsen ville hos Kungl. Maj:t göra underdånig framställning
om dels att tvenne uppsyningsmanstjänster av klass 1 må från och med
år 1919 tillföras kontorets stat, dels att kontoret måtte komma i åtnjutande av
sagda befattningar på extra stat med ingången av nästkommande år.
Stockholm den 27 augusti 1917.
Adolf Lidman.
3. Tullkammaren 1 Malmö.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Härvarande tullkammare, med vilken i huvudsak är förenad samma göromål,
som handhavas av både tullkammare och nederlagskontor i Stockholm och Göteborg,
har en ordinarie personal av en tullförvaltare, tillika förordnad tulldirektör, en
överkontrollör, tre kontrollörer och tretton kammarskrivare. Överkontrollören,
vilken sedan gammalt skall övervaka och kontrollera nederlagsrörelsen och den
beviljade nederlagskrediten, har för närvarande sin huvudsakligaste verksamhet
förlagd till stora expeditionsrummet å tullkammaren. Av kontrollörerna tjänstgöra
en som föreståndare på nederlagskontoret, vilken avdelning utom nederlagsgöromålen
handhaver den särdeles omfattande transitupplagsrörelsen — under 1916 1,513 upp
-
Sjunde huvudtiteln. 193
läggningar och mer än 1,800 förflyttningar och förtullningar — samt slutligen ombesörjer
förpassning av restitutions- och reexportgods. En av kontrollörerna är
föreståndare för tullkammarens utgående avdelning samt uppbördsman av ersättningar
för vissa av tull tjänstemän verkställda tjänsteförrättningar, under det att den tredje
av tullkammarens kontrollörer är föreståndare för den s. k. arkivavdelningen, varvid
bland annat åligger honom att i eget namn avgiva de särdeles viktiga rapporterna
angående införda varor, närmast övervaka redovisningen utom av snart sagt otaliga
transitoförpassningar av årligen cirka 6,000 märkrullor, göra anmärkningar över
försummad angivning, över uppdebitering enligt § 28 m. m.
Allt annat å tullkammaren förekommande arbete, som ej förrättas av berörda
tre underavdelningar, erfordrar i regel eu personal av mera än ett tjugutal ordinarie
och e. o. kammarskrivare, fördelade på tre rum, och har överkontrollören, då ju
tullförvaltaren dels till följd av sina ämbetsrums mera avskilda belägenhet, dels av
den mångfald kamerala och andra ärenden, vilka skola av honom handhavas som
tullkammarens förste chef och tillika tulldirektör, givetvis är förhindrad att under
allt för långa stunder dagligen ägna tillsyn till personalen, att som ensam tjänsteman
i högre grad än kammarskrivare närmast meddela av både personal och allmänhet
begärda upplysningar samt fördela och övervaka arbetet.
Vidare torde få framhållas att t. ex. i Göteborg därvarande tullkammaravdelning
och nederlagskontor hava tillsammans 10 stycken tjänstemän av högre
grad än kammarskrivare mot 18 sådana och synes därför med all önskvärd tydlighet
framgå, då här finnas endast 5 högre tjänster mot 13 i lägsta klassen, att ett
flertal särdeles krävande och ansvarsfulla göromål som a andra platser handläggas
av tjänstemän av minst kontrollörs grad måste i Malmö överlämnas till kammarskrivare.
Då väl icke någon på allvar lär vilja bestrida, att icke rörelsen över
Malmö tullkammare vid upphörandet av nu rådande krigstillstånd med största
sannolikhet kommer att högst avsevärt ökas, vilket även med hänvisning till rundskrivelsen
av den 12 mars 1917 angående vissa åtgärder till mötande av eventuellt
ökad varuinförsel synes vara styrelsens åsikt, och då det med det ökade arbetet
icke längre torde kunna försvaras, att ej vissa särdeles krävande platser besättas
med kontrollörer, på vilka man ju kan hava ännu högre och mera berättigade anspråk
på duglighet och expeditionsvana än på de å avdelningarna cirkulerande kammarskrivarne,
så tvekar ej tullkammaren att vördsammast hemställa, det en ny kontrollörstjänst
måtte inrättas vid densamma från och med 1919 års början. Föreslagna
kontrollör skulle i huvudsak handhava inklareringen av fartyg och debiteringen
av skeppsumgälder samt dessutom närmast öva tillsyn över den i expeditionsrummet
varande personalen.
Beträffande det behövliga antalet nya ordinarie kammarskrivartjänster härstädes
får tullkammaren med hänvisning till vad här ovan i ärendet blivit anfört
och till föregående års skrivelser i berörda sak, till ytterligare belysande av extra
ordinarie frågan överlämna två här utförda utredningar,1) av vilka den ena tillkommit
på begäran av 1914 års tullkommission och den andra på tullkammarens egen tillskyndelse,
och avse båda att visa dels det rörelsen vid tullförvaltningen även
under krigsåren ytterligare ökats, dels att e. o. tjänstemän i regel utföra åtminstone
kvantitativt det största arbetet vid densamma. Då den sist berörda utredningen
utvisar, att under år 1916 samtliga ordinarie tjänstemäns av högre grad vid Malmö
*) Här uteslutna.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
25
194
Sjunde huvudtiteln.
tullkammare arbetsdagar äro 5,300 under det att de e. o. tjänstemännens under
samma tid äro mera än 6,800, så vill det synas tullkammaren att i denna sak
egentligen intet mera behövde andragas för att bevisa ohållbarheten av ett fortsatt
fasthållande vid det nuvarande systemet härstädes och nödvändigheten av en snar
förändring i detsamma, men då mot åberopade utredningar möjligen kommer att
framhållas, att genom förenklade arbets- och redovisningsmetoder samt användande
av mindre kvalificerad arbetskraft en minskning av det behövliga antalet e. o.
kammarskrivare vore att förutse, så får tullkammaren i berörda frågor och som
sin åsikt vördsammast framhålla följande.
Naturligtvis vill tullkammaren icke bestrida att genom införandet av ovan
framhållna ändringar — förenklade arbets- och redovisningsmetoder samt användande
av mindre kvalificerad arbetskraft — en minskning i någon ringa mån är
möjlig i antalet av behövliga e. o. tjänstemän, men detta endast under "den förutsättning
att ingen ökning i göromålen kommer att äga rum. Tullkammaren har
förut vågat att framhålla den sannolika stora ökningen i rörelsen vid Malmö tullkammare,
och den får ytterligare understryka samma sak med hänvisning till
1) att stadens handel och industri under krigsåren bevisligen "haft stora
förtjänster och knutit nya handelsförbindelser, vilka synas bebåda ett starkt uppsving
i både import och export häröver efter freden;
2) stadens stora under anläggning varande industrihamn, uti vilken redan
ett flertal tomter, beräknade för storindustri, lära vara sålda;
3) den omständigheten att Malmö blivit beviljad frihamnsrättighet och att
frihamn här planeras bliva färdig först bland detta slags anläggningar "i Sverige.
Det vill särskilt med tanke på den nya frihamnen synas tullkammaren vara
särdeles angeläget, att densamma från år 1919 disponerar ett något så när tillräckligt
antal ordinarie kammarskrivare för eventuell överflyttning av några av
desamma till den nya tullavdelningen inom frihamnsområdet, vilket beräknas komma
tagas i anspråk i slutet av förenämnda år. Beträffande eventuellt användande i
tullverket av mindre kvalificerad arbetskraft, så dels torde väl sagda fråga vara
svävande, dels torde inrättandet av dylika tjänster i brist på utbildad personal med
stor sannolikhet komma att ske successivt, och då dessutom väl endast ett fåtal
platser härstädes med någon tänkbar fördel kunna besättas med mindre utbildad
personal, så vagar tullkammaren vördsamt framhålla, att enligt densammas mening
ej heller sistberörda fråga bör kunna utgöra något hinder för inrättandet av något
så när tillräckligt antal oundgängligen erforderliga ordinarie tjänster.
Slutligen får tullkammaren framhålla som en högeligen olämplig men för närvarande
nödvändig åtgärd och som ett tungt vägande skäl för en ökning av den
ordinarie personalen härstädes, att ett stort antal mera krävande platser, som icke
kunna tänkas anförtros åt mindre kvalificerad personal, äro, icke i anledning av
semester eller ledighet utan av brist på ordinarie tjänstemän, ständigt besatta av
e. o. kammarskrivare. Sålunda användas alltid minst tre e. o. tjänstemän för så
krävande och ansvarsfulla uppdrag som debitering och kontrollering av tullbehandlingsattester
samt för utskrivning av räkningar och förbindelser; minst en, i regel
två extra ordinarie användes året om vid den enligt tullkammarens åsikt lika
ansvarsfulla avdelningen för angivning av från utlandet ankommet gods; likaledes
användes en e. o. kammarskrivare vid en fullt självständig expedition å nederlagsavdelningen.
Med stöd av allt, som här ovan blivit andraget och som tullkammaren
Sjunde huvudtiteln. 195
under föregående år anfört i berörda fråga, vågar tullkammaren härmed vördsamt
hemställa, att vid Malmö tullkammare måtte senast från och med den 1 januari
1919 inrättas fyra nya ordinarie kammarskrivartjänster för att användas på i
denna skrivelse angivna mera krävande platser.
Malmö av tullkammaren den 25 juli 1917.
e. f. e. f.
Karl Sjöstedt,. Peter Carlsson.
Vid tullkammarens i Malmö framställning finnas fogade tre bilagor, vilka
emellertid, då redogörelse för innehållet i desamma åtminstone delvis influtit i tullkammarens
skrivelse, här uteslutas.
4. Uppbörds- samt konfiskations- och kassörskontoret i Malmö.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Redan sedan flera är tillbaka har det framstått klart och tydligt, att antalet
ordinarie tjänstemän, som äro fast anställda vid kontoret, varit för ringa tilltaget i
betraktande av de mångskiftande göromålens mängd. Denna brist har under de
senare åren i ännu högre grad gjort sig märkbar. Att kontoret det oaktat icke
förut framkommit med anhållan om ökning av den fasta personalen har sin grund
i det osäkerhetstillstånd inom alla områden som det pågående kriget vid sitt utbrott
förorsakade. Men det framstår nu mer och mer tydligt, att man till den uppsvingets
och livaktighetens period, som kommer med nu rådande krigstillstånds
upphörande, måste stå bättre rustad att möta det ökade och sannolikt forcerade
arbete, som blir en följd av varuinförselns betydligare omfattning, i all synnerhet
som det redan nu visat sig svårt att med vederbörlig skyndsamhet handlägga alla
förekommande göromål. .
Kungl. styrelsen har ju även i sm rundskrivelse den 12 april i är angående
vidtagande av åtgärder för mötandet av en större varuinförsel uppmanat vederbörande
att beakta de krav, som ändamålsenliga anordningar fordra.
I alldeles speciell grad har konfiskationsmålens antal, som under normala
omständigheter under åren 1912—1915 utgjorde i genomsnitt 37 mot 41 i Göteborg
och 46 i Stockholm, ökats och under året 1916 sprungit upp till 265, vilken siffra
torde upphinnas även i ar, enär tills dato antecknats 100 mål.. Med nu gällande
restriktionsbestämmelser och rådande tendens att inom landet minska spritkonsumtionen
och i betraktande av den bekväma förbindelsen med Köpenhamn och därmed
underlättad spritåtkomst torde konfiskationsärendena ej komma att minskas utan
snarare ökas. .
Härvarande kontor, som utgör en sammanslagning av såväl uppbörds- som
konfiskations- och kassörskontoren, har tre ordinarie tjänstemän, tullförvaltaren,
kontrollören-uppbördskassören och kammarskrivaren. Motsvarande antal tjänstemän
i Stockholm och Göteborg utgöres å förstnämnda plats av 2 tullförvaltare, kontrollören-uppbördskassören
och 4 kammarskrivare och å sistnämnda plats av 2 tullförvaltare,
kontrollören-uppbördskassören och 1 kammarskrivare, alltså i Stockholm
och Göteborg 7 respektive 4. Av dessa äro tre å vardera platsen tjänstemän av
andra och tredje graderna.
196 Sjunde huvudtiteln.
Då kontrollören-uppbördskassören nästan uteslutande är upptagen med uppbördsbestyren,
måste en stor del av kassörs- och konfiskationskontorens framförallt
erfarenhet och sakkunskap fordrande göromål överflyttas på kammarskrivaren, en
arbetsbörda som absolut alltför tungt vilar på endast en tjänsteman. De utökade
och alltjämt växande avlönings- och konfiskationsärendena fordra därför med nödvändighet
ökad arbetskraft; och med hänsyn till vikten av de göromål, vilka här
handhavas anser kontoret att ansvaret för desammas omsorgsfulla bedrivande bör
uppdragas åt en ordinarie tjänsteman, i detta fall av kammarskrivares grad. Kontorets
ordinarie personal skulle i så fall komma att utgöras av tullförvaltaren,
kontrollören-uppbördskassören och 2 kammarskrivare.
Den extra personalen har hittills utgjorts av tvenne mot dagavlöning ständigt
inkallade extra ordinarie kammarskrivare.
På grund av ovan sagda anhåller kontoret vördsammast,
att kungl. generaltullstyrelsen behagade vidtaga åtgärder för upprättande å
1919 års stat av en ny kammarskrivaretjänst vid härvarande uppbörds- samt konfiskations-
och kassörskontor.
Malmö tulluppbörds- samt konfiskations- och kassörskontor den 7 juli 1917.
K. Möller.
5. Tullkammaren i Halmstad.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Med avseende å nästkommande års statsreglering får tullkammaren vördsammast
anföra:
Tullkammarens ordinarie tjänstemannapersonal av högre grad utgöres enligt
årets stat av tullförvaltare, en förste kontrollör, en kontrollör, och fem kammarskrivare,
varjämte kungl. styrelsen i skrivelse den 3 november 1916 beviljat tullkammaren
rätt att vid behov i tjänstgöring inkalla intill fyra extra ordinarie kammarskrivare,
Av denna rätt har tullkammaren nödgats begagna sig i ganska vidsträckt
mån, i det att samtliga fyra större delen av innevarande år varit inkallade
till tjänstgöring.
Av ovannämnda ordinarie tjänstemän är förste kontrollören packhusföreståndare
och kontrollören uppbördsman. Av kammarskrivarna, ordinarie som extra,
tjänstgöra växelvis för närvarande sex å tullkammaren och tre i packhuset.
Allt sedan den 1 januari 1913 eller samma år som den sista ordinarie tjänsten
av högre grad härstädes inrättades, har tullkammaren varje år erhållit rätt att
inkalla fyra extra ordinarie kammarskrivare.
Under normala förhållanden äro expeditionerna i härvarande tullpackhus tre,
varav två i förtullinngssalen och en i stora varuhallen. Enär helt sannolikt efter
nu rådande svåra krisförhållandenas slut importen kommer att bliva högst väsentlig,
synes det tullkammaren vara nödvändigt, att expeditionen i stora varuhallen förestås
av en tjänsteman av kontrollörs grad, åt vilken tjänsteman det även borde
uppdragas att utöva särskild tillsyn över den ganska ansvarsfulla tullbehandlingen
av de delvis tullfria varor, som upplossas å kajerna.
I sin vördsamma skrivelse av den 26 september 1911 anhöll tullkammaren bland
197
Sjunde huvudtiteln.
annat om en ny kontrollörstjänst, vilken anhållan av kungl. styrelsen befanns befogad
samt föranledde till underdånig framställning om en dylik tjänsts uppförande
på tullkammarens stat. Kungl. Maj:t fann visserligen icke för gott att för 1912
års riksdag framlägga proposition härom, men på grund dels av vad här ovan
anförts, dels av de skäl som tullkammaren i sina anföranden beträffande statsregleringen
den 26 september 1911 och den 21 september 1912 anfört för den ordinarie
personalens förstärkning, finner tullkammaren inrättande av ny tjänst av kontrollörs
grad fortfarande av behovet påkallad.
Då det synes tullkammaren uppenbart, att för framtiden någon minskning i
antalet inkallade extra ordinarie kammarskrivare icke kommer att äga rum —
sannolikast blir väl förhållandet det motsatta, då efter krigets slut normala handelsförhållanden
inträda — samt även av skäl som här ovan anförts, vågar tullkammaren
hysa den åsikten, att en ökning även i antalet ordinarie kammarskrivare
härstädes bör ske.
Yad tullbevakningen beträffar, så har alltifrån 1913 års ingång dagligen tre
extra ordinarie vaktmästare varit inkallade i tjänstgöring, och har detta antal under
vår- och höstmånaderna, då seglationen varit mest livlig, mycket ofta uppgått
till fem.
Under nästinstundande september eller oktober månad blir en med moderna
last- och lossningsanordningar försedd ny kaj om 540 meters längd färdig vid
Nissaåns utlopp. Denna kaj, som är byggd för mera djupgående fartyg intill 6
meter väntas föranleda till väsentlig ökning av trafiken.
Då den sträcka av kajer, som tullbevakningen vid lastning och lossning
hitintills härstädes hatt att bevaka utgjort 3,170 meter och i och med den nya
kajens fullbordande kommer att uppgå till ej mindre än 3,710 meter, så synes det
tuilkammaren, att den alltifrån ovannämnda år ständiga inkallningen av tre extra
ordinarie vaktmästare komme att bliva konstant; vårföre enligt tullkammarens
åsikt alla skäl tala för en ökning av den ordinarie tullbevakningspersonalen.
På grund av vad sålunda anförts, hemställer tullkammaren fördenskull vördsammast,
att vid den tidpunkt, då kungl. styrelsen finner lämpligt att i underdånighet
anhålla om ökat antal tjänstemän dels av högre dels av lägre grad, minst
två av de förra, en tillhörande kontrollörs- och en kammarskrivaregraden, samt två
av de senare tillhörande vaktmästare av andra graden måtte bliva avsedda för
Halmstad.
Halmstads tullkammare den 14 juli 1917.
e. f.
P. M. Carlsson.
6. Tullkammaren i Göteborg-.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Jämlikt föreskriften i § 218 gällande tjänstgöringsreglemente får tullkammaren
vördsamt anföra följande.
På tullkammarens stat har sedan 1 mars 1912 varit uppförda 22 tjänster,
198 Sjunde huvudtiteln.
varav tvenne kammarskrivarebefattningar å extra stat, samt från och med 1914
dessutom en ordinarie kontrollörstjänst. Det oaktat hava göromålens mängd och
oavbrutna tillväxt nödvändiggjort användning av extra arbetskrafter i följande
utsträckning:
år 1912 ........................ 3,398 inkallningsdagar
» 1913 ..,..................... 3,390 »
» 1914 ........................ 2,867!)
» 1915 ........................ 3,457 »
» 1916 ........................ 3,460 »
Härav framgår, om man bortser från år 1914, att den på stat ställda
arbetsstyrkan dagligen måst förstärkas med minst 9 extra ordinarie tjänstemän för att
sätta tullkammaren i stånd att fullt nöjaktigt betjäna allmänheten och ombesörja
göromålens gilla gång.
Det är icke troligt, att efter nu rådande förhållanden, vilka väl en gång
skola nå ett slut, behovet av dessa arbetskrafter skall kunna nedbringas. Inträda
därefter fullt normala förhållanden, torde i enlighet med trafikens tendens att
.snarare till- än avtaga med därav föranledda större krav på arbetskrafter dessa i
sinom tid få ytterligare ökas. Bliva däremot förhållandena därvid icke normala,
vilket är att förmoda, torde de, huru de än komma att te sig, tarva betydligt
större arbetsstyrka än vad annars skulle vara fallet.
För så vitt således ett under en tid av fem år framträtt dagligt behov av
extra arbetskrafter får gälla såsom bevis för deras framtida erforderlighet och förutsatt
att vad tillkammaren här ovan nyss anfört kan tagas för gott samt att likaledes
den allmänna uppfattningen gillas, att alla de arbetskrafter, vilka bevisligen
äro av stadigvarande art, böra givas ordinarie natur, torde det antal tjänster, varmed
den ordinarie staten härstädes under vanliga förhållanden borde utökas, vara
till fullo styrkt.
Då emellertid för närvarande eu av Kungl. Maj:t tillsatt kommission är under
arbete med uppgift att framlägga förslag till tullverkets omorganisation och därvid
bland annat kommer att tagas i övervägande, dels huruvida vissa göromål kunna
överlåtas till mindre kvalificerade arbetskrafter, dels ock i vad mån en förenklingav
arbetsmetoderna kan anordnas, anser sig tillkammaren, som troligen därav blir
särskilt berörd, icke nu böra hemställa om hela det sålunda påvisade erforderliga
antalet nya tjänster utan endast så många av dessa, den förmenar under alla omständigheter
böra besättas med fullt kvalificerade personer och som dessutom icke
kunna förutsättas bliva obehövliga genom tänkbara ändringar i arbetsordningen.
Med anledning härav kunna utom de tvenne kammarskrivaretjänster, vilka, såsom
förut anförts, finnas upptagna å extra stat, endast trenne nya befattningar av kammarskrivaregrad
nu föreslås till uppförande å ordinarie stat.
Behovet av ökade ordinarie arbetskrafter har tullkammaren sedan liera år
framhållit, men det oaktat har den hitintills på grund av pågående omorganisation
och rådande förhållanden icke därom gjort anhållan. Då emellertid för tullkammaren
okänt är, när omorganisationsförslaget kan väntas föreligga färdigt till behandling
av statsmakterna och då de tjänster, tullkammaren nu begär å ordinarie
'') På grund av trafikens totala avstannande vid krigsutbrottet blevo de extra arbetskrafterna
under en tid obehövliga, vilket förklarar denna jämförelsevis låga siffra.
Sjunde huvudtiteln. 199
stat, icke komma att beröras av detta samt det enligt tullkammarens förmenande
icke i längden kan vara med rätt och billighet överensstämmande, att tjänstemän,
som betros med samma arbetsuppgifter, som de flesta ordinarie, fortfarande få åtnöjas
med blott inkallningsarvode med avstående från alla de förmåner, som åtfölja
ordinarie anställning, vilket i vissa avseenden även gäller de å extra stat uppförda,
får tullkammaren vördsamt anhålla det kungl. generaltullstyrelsen måtte i sitt avgivande
förslag till stater för tullverket för år 1919 hemställa om uppförande å dess
stat av utom de nyss nämnda tvenne extra statstjänsterna ytterligare trenne kammarskrivarebefattningar
eller i allt 5 stycken nya ordinarie tjänster av kammarskrivaregrad.
Göteborgs tullkammare den 80 juli 1917
e. f.
Nils Sällström.
e. f.
Axel De/nell.
7. Uppbördskontoret i Göteborg.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
I anledning av tjänstgöringsreglementets föreskrift angående förslag till förändring
i tullverkets stater får kontoret vördsamt göra följande framställning.
Sedan år 1887 tjänstgör dagligen å kontoret en extra ordinarie kammarskrivare,
och enär behovet av en tjänsteman således under 30 år visat sig konstant
och dessutom göromålen under tiden avsevärt ökats, så att något tvivel om att
han även framdeles oundgängligen behöves icke torde förefinnas, får kontoret härmed
hemställa, huruvida icke hans göromål borde bestridas av en ordinarie tjänsteman
och en kammarskrivaretjänst för den skull uppföras å kontorets stat för
år 1919.
Göteborgs tulluppbördskontor den 28 juli 1917.
e. f.
A. H. Pettersson.
8. Tullkammaren i Härnösand.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Under normala förhållanden har här under seglationen varit nödvändigt att
av extra personal använda dels hos tullkammaren två kammarskrivare och dels vid
tullbevakningen åtta vaktmästare.
De bägge extra ordinarie kammarskrivarne hava dessutom tjänstgjort återstående
delen av åren utan ersättning.
Vid uppdelningen av arbetet hos tullkammaren har åt den ene av de bägge
extra ordinarie kammarskrivarne måst uppdragas att föra inkommande originaljoumalen,
nederlags- och transitoupplagsjoumalerna i original, att utskriva neder
-
200 Sjunde huvudtiteln.
lagsräkningarna, att debitera samtliga kopieattester samt att dessutom i packhuset
biträda vid tullbehandlingen och å tullkammaren deltaga i klareringsgöromålen och
andra förekommande expeditioner. Denna tjänstemans göromål äro alltså av sådan
beskaffenhet, att de borde handläggas av en ordinarie sådan.
Vad ordinarie personalen vid tullbevakningen beträffar så har det visat sig
att under de tre månader sjöfarten varit stängd denna personal ej så sällan varit
knapp på grund av den omfattande nederlagsrörelsen och godsbevakningar från
järnvägsstationen; och tyda alla tecken på att göromålen här framdeles även under
vintermånaderna bliva betydande. Då dessutom proportionen mellan de ordinarie
vaktmästarnes antal och det antal, som är i den tjänstegraden här oundgängligen
behövligt under tre fjärdedelar av året, icke kan anses väl avvägd, så torde rättelse
därutinnan åvägabringas.
Med anledning härav får tullkammaren anhålla, att utom nu å tullkammarens
stat befintlig personal å 1919 års extra stat måtte uppföras en kammarskrivareoch
tre vaktmästaretjänster.
Härnösands tullkammare den 27 juli 1917.
Axel Hafström.
9. Pnekhusinspektionen i Stockholm.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
För att icke föregripa den utredning, Kungl. Maj:t uppdragit åt 1914 års
tullkommission att verkställa, och jämväl med hänsyn därtill, att på grund av de
rådande förhållandena statens verk varit anbefallda att vid avgivande av förslag
beträffande anslag att äskas av riksdagen iakttaga all den sparsamhet, som lämpligen
läte sig gorå, har packhusinspektionen hitintills under den tid sagda utredning
pågått ansett sig lämpligen böra undvika att inkomma med framställning om ökning
av den ordinarie personalen å inspektionens stat, en ökning, som, enligt vad inspektionen
här nedan skall påvisa, likvisst varit motiverad såväl av inspektionens
alltjämt växande arbetsbörda som ock av den påtagliga disproportionen i avseende
å antal mellan inspektionens ordinarie personal och dess i stadig tjänstgöring använda
extra ordinarie personal.
Visserligen har kriget medfört stora förändringar i tullverkets funktion, som
under kristiden i väsentlig grad präglats av ansvaret för export- och transitoförbudens
vederbörliga efterlevnad, men vid en närmare granskning av förhållandena
finner man därjämte, att, åtminstone vad Stockholm beträffar, importen icke rönt
så väsentligt och långvarigt inflytande av kriget, som man skulle vara benägen att
tro. Vid en blick på bilagda tabell I1) förefaller det visserligen, om man utgår från
summan av i Stockholm debiterade tullmedel, som om arbetsbördan under åren
1908 —1916 varit ganska ojämn. Fråndragas emellertid tullmedlen för spannmål
(råg, vete, korn, ärter, bönor, majs, ris, malt, mjöl, och gryn samt spannmål andra
ej särskilt nämnd) under respektive år, utgör återstoden tullmedel för de
importartiklar, som — särskilt om man tager i betraktande den allmänt erkända
1) Här utesluten.
201
Sjömil'' huvudtiteln.
Ökningen av de krav nu gällande tulltaxa och statistiska varuförteckning jämfört
med den äldre taxan och varuförteckningen ställa på expeditionskapaciteten i alla
avseenden inom tullpackhusen — giva en huvudsaklig och mera verklig bild av,
huru bördan av det arbete, som ankommer på packhustjänstemännen av högre grad,
trots kriget alltjämt stegrats. Av sagda- tabell framgår sålunda, att dessa tullmedel,
som före kriget ständigt ökats, efter att under året för krigsutbrottet och
det därpå närmast följande rönt ett sådant inflytande, att de något sjunkit, under
är 191(5 åter stigit, så ätt den förut stadigt pågående ökningen återinträtt.
Vad beträffar arbetet med förtullning av till Stockholm inkommande spannmål,
kan detta sägas hava mycket ringa inflytande på inspektionens behov av
arbetskrafter, och torde i betraktande av de moderna lossningsmetoderna i varje
fall endast eu eller annan kammarskrivare komma att tagas i bruk för sådant arbete.
Visserligen bär 1914 års tullkommission gjort det uttalandet, att kommissionen
ännu ej varit i tillfälle att bedöma arbetet inom tullverket och möjligheten
för genomförandet av en omorganisation i sådan riktning, att kvinnlig arbetskraft
skulle kunna i viss utsträckning anlitas, där hittills manlig personal använts, men,
även om detta förhållande kan ställa hinder i vägen för en omedelbar och definitiv
lösning av tullverkets extra ordinarie-fråga i dess helhet, så synes likväl, utan
att utredningen härutinnan föregripes, de mest kännbara olägenheterna av extra
ordinarie-systemet böra kunna undanrödjas, och gäller detta i särskild grad personalförhållandena
inom tullpackhusen.
Inspektionen låter sig angeläget vara att nu endast påyrka nya tjänster för
sådana arbeten, för vilkas behöriga utförande det, enligt inspektionens mening, icke
kan förutsättas ifrågakomma förändringar vare sig genom utbyte av manlig
arbetskraft mot kvinnlig ej heller av mera kvalificerad arbetskraft mot mindre kvalificerad
sådan.
Inspektionen tillåter sig i detta sammanhang jämväl hänvisa till vad inspektionen
anfört i sin till generaltullstyrelsen ingivna framställning av den 15 maj
innevarande år i anledning av generaltullstyrelsens skrivelse till rikets tullförvaltningar
av den 12 april angående vidtagande i god tid av erforderliga åtgärder för
mötande av de påfrestningar i tulltrafiken, som kunna väntas följa med ett inträdande
fredsslut, och får inspektionen även i detta hänseende framhålla behovet av
att tullverket i tid tillföres ökad kvalificerad personal.
Det torde här också böra erinras därom, att då packhusinspektionen år 1912
i skrivelse till generaltullstyrelsen framlade sitt förslag till stater för år 1914, inspektionen
uttyckligen framhöll sin avsikt att, sedan inspektionen varit i tillfälle
att närmare iakttaga verkningarna, vad beträffade tullbehandlingsarbetet, av den
nya tulltaxan, inkomma med framställning om den ytterligare ökning av arbetskrafterna,
som kunde anses betingad. Emellertid tillsattes nu 1914 års kommission,
och har hitintills, såsom förut nämnts, från inspektionens sida under avvaktande
av sagda kommissions utredning någon ökning av den ordinarie personalen ej blivit
ifrågasatt.
En lämplig proportionering mellan den ordinarie och den extra ordinarie
personalen beträffande numerären är ett oavvisligt behov även ur rekryteringens
synpunkt. I längden kan en statsinstitution givetvis icke hava att tillgå kvalificerad
extra personal för besättande av platser vid tjänstemännen tillkommande
semestrar eller eljest under uppkommande ledigheter, därest icke åt denna personal
kan ställas i utsikt befordran inom rimlig tid. I särskild grad framträder detta
Bihang till riksdagens protokoll ]918. 1 samt. 26
202 Sjunde huvudtiteln.
förhållande inom tullverket med de stora fordringar, i synnerhet vad packhustjänstgöringen
beträffar, som här ställas på tjänstemännen. För att eu extra ordinarie
personal, som genom föreskriven teoretisk och praktisk utbildning kvalificerat sig
för arbetet, skall kunna finnas tillgänglig, erfordras givetvis, att denna personal
har utsikt att ernå ordinarie befattning efter en icke alltför lång extratid.
Packhusinspektionen kan icke undgå att finna, att förhållandet i avseende å
antalet mellan den nuvarande ordinarie och den extra ordinarie personalen är sådant,
att de äldre i ständig tjänstgöring hos inspektionen varande extra ordinarie tjänstemännens
berättigade anspråk på befordran till ordinarie befattningar ej längre kunna
åsidosättas. Även med stöd av erfarenhet från tidigare perioder inom tullverket,
då kravet på extratidens begränsning icke vunnit tillräckligt beaktande, anser sig
inspektionen böra nu föreslå åtgärder till frågans lösning vad inspektionens personal
vidkommer. Den oerhört långa extratid, som de tjänstemän vid tullverket haft att
uthärda, vilka för ungefär ett tiotal år tillbaka vunno befordran till ordinarie tjänst,
och som uppgick ända till 14 å 15 år, framstår härutinnan såsom ett avskräckande
exempel.
Då inspektionen nu anser sig böra inkomma med förslag till ökning av den
ordinarie personalen, har inspektionen icke utgått från nu rådande av kriget förorsakade
förhållanden utan frän läget före krigsutbrottet. Därjämte bör emellertid
framhållas, att de av inspektionen med hänsyn till den väntade forceringen i trafiken
efter ett fredsslut ifrågasatta utvidgningarna av tullverkets lokaler givetvis
även komma att nödvändiggöra ökning av inspektionens personal.
Innan inspektionen går att behandla de olika avdelningarnas behov i förevarande
hänseende, tillåter sig inspektionen betona, att, ehuru inspektionen ej anser
sig nu böra föreslå genomförandet av principen, att varje förtullningsexpedition bör
förestås av en tjänsteman av kontrollörs grad med en kammarskrivare som biträde
och avlösare, inspektionen likväl anser en sådan anordning vara ett betydelsefullt
önskemål. Det är sålunda endast vissheten om svårigheterna att under nu pågående
utredning beträffande omorganisation m. m. kunna vinna beaktande av ett dylikt
önskemål, som förmår inspektionen att i sitt förslag vid en del expeditioner tills
vidare avstå från kravet på tjänstemän av kontrollörs grad såsom föreståndare.
I det förslag till ökning av inspektionens personal, som av inspektionen avgavs
i skrivelse till generaltullstyrelsen av den 30 september 1912. hemställde inspektionen
om inrättande av följande antal nya tjänstebefattningar, nämligen 11 kontrollörstjänster,
19 kammarskrivartjänster och 13 vaktmästartjänster att uppföras på extra
stat från den 1 mars 1913. och att nämnda tjänster från och med början av år
1914 borde överflyttas på ordinarie stat. Efter att hava återremitterat ärendet till
inspektionen, som i skrivelse av den 15 oktober samma år ytterligare motiverade
behovet av de sålunda äskade tjänsterna, fann generaltullstyrelsen sig föranlåten,
övertygad därom, att ett oavvisligt behov förelåg och att någon inskränkning i antalet
av dessa tjänstebefattningar icke utan olägenhet för verket och trafiken borde
ifrågakomma, att hos Ivungl. Maj:t anhålla om uppförande på extra stat hos inspektionen
av sagda antal nya tjänster. Emellertid gjordes vid statsmakternas behandling
av tullverkets stater så väsentliga avprutningar på vad som från tullverkets
sida ansetts nödvändigt, att endast 6 kontrollörstjänster, 10 kammarskri vartjänster
och 7 vaktmästartjänster blevo beviljade. Dessa tjänstebefattningar hava sedan dess
också alltjämt upptagits i varje nytt förslag till stater, men någon ökning av den
Sjunde huvudtiteln. 2015
ordinarie personalen därutöver liar ej ifrågasatts i förväntan på slutförandet av'' tullkommissionens
utredning. Då nu från sagda kommissions sida ett bestämt uttalande
föreligger därom, att kommissionen ännu ej hunnit bilda sig ett tillförlitligt
omdöme om antalet behövliga nya tjänstebefattningar, anser sig inspektionen ej
längre kunna låta härvid bero, ej minst med tanke på de förhållanden, som vid
krigets upphörande kunna väntas komma att uppstå'' och som helt visst komma att
ställa de största fordringar på snabbhet och säkerhet i tullverkets funktion, utan får
inspektionen med stöd av den erfarenhet inspektionen numera besitter beträffande
de krav gällande taxa vid tillämpningen ställer på packhuspersonalen, hemställa om
den utökning av sagda personal, som inspektionen finner oundgängligen nödvändig,
detta så mycket mer som inspektionen i detta hänseende jämväl finner stöd av vid
arbetet inom tullkommissionen uttalad uppfattning därom, att de mest påtagliga
behoven av ökat antal ordinarie tjänstebefattningar böra tillgodoses, även innan
kommissionens slutliga utredning föreligger.
Allt emellanåt hava från allmänhetens sida framförts klagomål över otillräckligheten
av expeditioner och tjänstemän, vilka klagomåls berättigande icke alltid
kunnat förnekas, och inspektionen kan med de gångna årens erfarenhet hävda, att
med det antal tjänstebefattningar, varom inspektionen tidigare gjort framställning,
behovet numera ingalunda skulle vara fyllt, och har inspektionen vid avgivande av
sitt nu föreliggande förslag därför ansett sig icke blott böra upptaga de förut äskade
tjänsterna utan även tillse, att expeditionerna över huvud taget snarast möjligt
bliva besatta på tillbörligt sätt. Detta låter sig också väl göra, då av den extra
ordinarie personalen hos inspektionen erforderligt antal tjänstemän linnes, som i åtta
år och därutöver stått i tullverkets tjänst. En tid av åtta år med effektiv tjänstgöring
har ju ock vid upprepade tillfällen betecknats såsom den längsta extratid,
som bör ifrågakomma för ernående av ordinarie anställning.
Så hava statsmakterna medverkat till beredande av särskild ersättning åt
tulltjänstemän, som haft att bära olägenheterna av en så lång extratid, att den uppgått
till mer än åtta år, och jämväl riksdagen har senast år 1913 uttalat sig för
extratidens i tullverket begränsning till sagda antal år.
Vad beträffar inspektionens vid Skeppsbrott befintliga expeditioner och lokaler
finner sig inspektionen, särskilt med tanke på sjötrafikens blivande omfattning efter
fredsslutet, nu böra åter upptaga det av inspektionen i dess den 30 september 1912
avgivna förslag till stater framlagda kravet på inrättande av ordinarie tjänstebefattningar
vid avdelningen vid Skeppsbron, vilket krav då även fann generaltullstyrelsens
gillande men som genom statsmakternas avprutning av antalet begärda befattningar
sedermera icke kunde genomföras.
Därjämte erfordras för arbetet i laboratoriet och provsamlingen ytterligare eu
tjänsteman med ordinarie anställning, och föreslås i detta hänseende en ny kammarskrivarbefattning.
Vid ett godkännande härav skulle den ordinarie personalen av högre grad
vid avdelningarna vid Skeppsbron komma att utgöras av 12 kontrollörer och 18
kammarskrivare — — —.
Vad beträffar avdelningen vid Stadsgårdshamnen upptager denna avdelning,
vartill höra gamla och nya tullhusen med de båda varuskjulen öster om nya tullhuset
jämte omkringliggande kajplatser, ett så långsträckt kajområde, att det för
föreståndaren varit förenat med stor svårighet att i varje fall ägna arbetet det över
-
204 Sjunde huvudtiteln.
inseende, som varit erforderligt. Om inom detta område, som är nära 1 ’/2 kilometer
långt, i enlighet med inspektionens förslag i sin ovanberörda till generaltullstyrelsen
ingivna framställning av den 15 maj, kommer att uppföras ytterligare ett varuskjul
eller varumagasin, blir svårigheten för en föreståndare att öva ett effektivt överinseende
över avdelningen så mycket större, vartill kommer olägenheten för trafiken,
därest föreståndaren ej finnes anträffbar inom ett begränsat område för tillhandagående
med upplysningar och meddelande av besked.
Uppbörden vid avdelningen utgjorde för år 1912 av tullavgifter 6,176,508
kronor och av nederlagsavgifter 42,211 kronor (motsvarande 4,221,100 kronor i tullavgifter)
samt för år 1913 av tullavgifter 6,124,551 kronor och av nederlagsavgifter
54,663 kronor (motsvarande 5,466,300 kronor i tullavgifter), vadan tullavgifterna
för under sagda år vid avdelningen tullbehandlade varor uppginge till 10,397,608
respektive 11,590,851 kronor. Uppbördssiffrorna för åren 1914, 1915 och 1916 höra
givetvis i betraktande av sjötrafikens nedgång under krigstiden icke inverka vid
bedömandet av avdelningens normala arbetsbörda, men nämnas bör, att under år
1916 uppbörden utgjorde av tullavgifter 3,412,326 kronor och av nederlagsavgifter
39.972 kronor (motsvarande 3,997.200 kronor i tullavgifter), vadan tullavgifterna för
under sistnämnda år vid avdelningen tullbehandlade varor uppginge till 7,409,526 kronor.
Med tanke på storleken av denna trafik samt med hänsyn till vad inspektionen
här ovan beträffande avdelningen eljest anfört, tillåter sig inspektionen föreslå inrättandet
av ytterligare en förste kontrollörsbefattning för utövanle av chefskap
över expeditionerna i nya tullhuset och varuskjulen, medan gamla tullhuset finge en
föreståndare för sig, något som motiveras även av den ökade trafik, som lärer
komma att förläggas till gamla tullhuset vid påbyggnad av detta i enlighet med
därom framställt förslag.
Av samma skäl, som ovan anförts beträffande avdelningarna vid Skeppsbron,
bör deri övriga ordinarie personalen vid denna avdelning erhålla den sammansättning,
som av inspektionen i dess nyssberörda förslag till stater fastslogs såsom oundgängligen
nödvändig, och till vilket förslag i detta hänseende generaltullstyrelsen jämväl
lämnade sin tillstyrkan.
Återinträdandet av fredstillstånd kommer med största visshet att åtföljas av
en starkt stegrad införsel bland annat av partigods, vilken trafik i Stockholm till
väsentlig del lärer komma att förläggas till Stadsgårdshamnen. Till arbetet med
tullbehandlingen av dylikt gods torde emellertid lämpligen under vederbörlig tillsyn
kunna användas dels extra ordinarie tjänstemän av högre grad dels även ordinarie
tjänstemän av lägre grad.
Vid avdelningen i Stadsgården komme vid bifall till inspektionens förslag den
ordinarie personalen av högre grad att utgöras av 2 förste kontrollörer, 12 kontrollörer
och 17 kammarskrivare — — —.
I avseende å avdelningen vid Blasieholmen torde endast den förändring böra
vidtagas, att den ordinarie personalen tillökas med 1 kammarskrivare för utevägningar
och expedition av tullfria varor.
Avdelningens ordinarie personal av högre grad komme då att bestå av 1
förste kontrollör och 3 kammarskrivare — — —.
Beträffande avdelningen vid Riddarholmen har trafiken vid denna avdelning,
— visat eu alltjämt fortgående stegring. Tulluppbörden, som under
åren 1908—1912 rörde sig mellan 80,000 och 93,000 kronor, har sedan
Sjunde huvudtiteln. 205
dest* vuxit, sä att den är 1916 uppgick till över 1,200,000 kronor. Ehuruväl
en avsevärd del av denna ökning måste tillskrivas den omständigheten, att kanaltrafiken
från Göteborg under kristiden i högre grad än eljest anlitas för hitbefordran
av utrikes gods, synes, dä särskild tullkammaravdelning saknas vid ltiddarholmen
och på den grund uppbörden handhaves av föreståndaren, med hänsyn till ansvar
och arbetsbörda, nödigt, att föreståndareskapet utövas av en kontrollör. Härför
talar jämväl det förhållandet, att importen över avdelningen huvudsakligen utgöres
av manufakturvaror och annat sorteringsgods. På föreståndaren vilar således utom
uppbördsansvaret även skyldighet att ägna nödig tillsyn över tullbehandlingsarbetet.
För de bär befintliga Henne expeditionerna erfordras dessutom tvenne kammarskrivare,
vadan ytterligare en kammarskrivare på stat bör tillföras avdelningen.
Avdelningens ordinarie personal av högre grad komme följaktligen att utgöras av
1 kontrollör och 2 kammarskrivare — — —.
Vid avdelningen för postpalcet har trafiken varit i ständig tillväxt. Uppbörden,
som år 1908 uppgick till 934,000 kronor, hade år 1916 stigit till över 2,400,000
kronor. Behandlingen av den stora mängd paket, som oavlåtligen tillföras avdelningen,
innebär ett ytterligt intensivt expeditionsarbete, och på denna avdelning
ställer också allmänheten de största krav på snabb och säker expedition. För närvarande
ombesörjes tullbehandlingsarbetet till huvudsaklig del av extra ordinarie
tjänstemän, givetvis under den tillsyn, som kan lämnas av den äldre ordinarie personalen,
vilken tillsyn emellertid på grund av sistnämnda personals fåtalighet och
även sagda personal eljest åliggande arbete av olika slag långt ifrån kan erhålla
erforderlig effektivitet. Het är enligt inspektionens mening nödvändigt, att i högre
grad än som hittills varit inspektionen möjligt tillgodose denna trafik och dess berättigade
fordringar. Inspektionen kan därför icke underlåta att nu påyrka besättandet
av samtliga tuUbehandlingsexpeditioner vid avdelningen med ordinarie personal, en
åtgärd, som, med den omfattning postpakettrafiken numera antagit, även med hänsyn
till statsverkets säkerhet måste anses av behovet påkallad.
Därjämte synes emellertid nödvändigt, att ytterligare en kontrollörsbefattning
tilldelas avdelningen, på vilken befattningsinnehavare det skulle ankomma att tillsammans
med förut här placerade tvenne kontrollörer öva tillsyn och kontroll över
tullbehandlingsarbetet.
Vid ett godkännande av inspektionens uppfattning angående behovet av ökad
ordinarie personal av högre grad vid avdelningen komme denna personal att bestå
av 1 förste kontrollör, 3 kontrollörer och 17 kammarskrivare — - _—.
För avdelningen för järnvägsgods kräves jämväl högst betydlig ökning. Tull -
uppbörden för järnvägsgods utgjorde |
||
under år 1910.................... |
................ kronor |
1,383,589: — |
» » 1911.................... |
................ » |
1,495,458: — |
» » 1912.................... |
................ » |
1,802,868: — |
» » 1913.................... |
................ » |
1,918,264: - |
» » 1914................... |
................ » |
1,876,643: — |
» » 1915................... |
........... » |
3,253,980: — |
» » 1916................... |
................ » |
5,427,103: — |
Minskningen för år 1914 är att tillskriva den tillfälliga och all trafik berörande
stagnation, som inträdde omedelbart efter krigsutbrottet.
206 Sjunde huvudtiteln.
Av anförda siffror framgår, att arbetet med tullbehandling av från utlandet
med bantåg hitländande gods överhuvud stadigt ökats, och har givetvis personalbehovet
vid denna avdelning endast med svårighet kunnat tillgodoses under de år,
som förflutit, sedan någon förändring i inspektionens stat ifrägakom. Det har också
endast varit på grund av möjligheten att för denna avdelning disponera arbetskraft
från expeditioner, vid vilka på grund av minskning i sjöfarten under krigsåren
inspektionen ansett sig kunna placera färre arbetskrafter, som arbetet här kunnat
behörigen skötas. Avdelningen omfattar för närvarande 12 förtullningsexpeditioner
(utrymme för det sedan avdelningens inrättande alltjämt ökade antalet expeditioner
har beretts genom tillbyggnad av packhuset vid Kungsgatan och genom anordnandet
av ett provisoriskt packhus vid Klara gasverk vid Vintervägen), en debiteringsexpedition
samt tullkammaravdelning med fl expeditioner.
Tullavdelningama för postpaket och jämvägsgods hava emellertid, såsom av
vad ovan anförts framgår, var för sig, vad arbetet beträffar, undergått en så stark
utveckling, att det omöjligt låter sig göra för eu föreståndare att i önskvärd män
handhava ledningen av arbetet, detta icke minst med hänsyn till den mängd förfrågningar,
som av den trafikerande allmänheten ställas till föreståndaren, såväl
per telefon som vid personliga besök, och anser inspektionen fördenskull nödvändigt,
att de båda avdelningarna, vad föreståndarskapet beträffar, helt skiljas från varandra,
och att sålunda avdelningarna för postpaket och för jämvägsgods var för sig erhålla
en förste kontrollör såsom föreståndare.
Enligt inspektionens mening bör den ordinarie personalen av högre grad vid
tullavdelningen för jämvägsgods bestå av 1 förste kontrollör, 4 kontrollörer och 15
kammarskrivare — — —.
På grund av vad sålunda anförts får inspektionen vördsamt föreslå, att generaltullstyrelsen
måtte till Kungl. Maj:t ingiva framställning om inrättande på extra
stat hos inspektionen av följande antal nya tjänster att tillsättas från och med den
1 januari 1918, nämligen
2 förste kontrollörstjänster,
8 kontrollörstjänster och
21 kammarskrivartjänster.
Vid bifall härtill skulle inspektionens stat i förhållande till den nuvarande
— — — te sig på det sätt, att med bortseende från inspektionens medlemmar och
avdelningsföreståndame av förste kontrollörs grad, personalen av högre grad med
anställning på ordinarie eller extra stat skulle komma att utgöras av 32 kontrollörer
och 72 kammarskrivare, eller tillsammans 104 tjänstemän.
I medeltal hava under år 1916 40 extra ordinarie kammarskrivare varit inkallade
i tjänstgöring. Av dessa komme, vid fortsatt tjänstgöring hos inspektionen,
vid 1918 års ingång 36 stycken att kunna åberopa en tjänstgöringstid av 8 år eller
därutöver — — — och skulle sålunda vid bifall till inspektionens förslag, och
med hänsyn tagen till avgången från verket av ordinarie befattningshavare genom
dödsfall eller pensionering, den principen, att ordinarie befattning bör vinnas efter
ungefär 8 års tjänstgöring, vid tiden för befattningens tillsättande något så när bliva
tillämpad, under antagande, att befordran till de sålunda nyinrättade tjänsterna
vunnes av hos packhusinspektionen tjänstgörande extra ordinarie tjänstemän.
Beträffande personalen av lägre grad har inspektionen under de gångna åren
Sjunde huvudtiteln.
207
vunnit den erfarenhet att bristen hos inspektionen på tillräckligt antal vaktmästare
varit synnerligen kännbar.
Av bilagda tabell XY framgår behovet av antalet tjänstemän av lägre grad
på de olika avdelningarna. Vid fastställandet av siffrorna härför har inspektionen
utgått från det lägsta antalet i ständig tjänstgöring vid respektive avdelningar använda
ordinarie och extra ordinarie vaktmästare. Även om sålunda icke kan frångås,
att i tabellen angivna siffror utvisa det verkliga behovet, lära emellertid vissa
mindre krävande platser fortfarande kunna besättas med extra ordinarie tjänstemän.
En utökning av antalet ordinarie vaktmästare anser inspektionen emellertid betingad
även ur den synpunkten, att vägningar av partigods av visst slag lämpligen böra
anförtros åt pålitliga ordinarie tjänstemän av lägre grad, och har inspektionen,
såsom torde framgå av vad ovan anförts beträffande avdelningen vid Stadsgårdshamnen,
också utgått ifrån, att en inbesparing av ordinarie personal av högre grad
härigenom kan möjliggöras. Antalet behövliga nya ordinarie vaktmästarbefattningar
anser inspektionen under hänvisning i avseende å placeringen till den beräkning,
som angives i nyssnämnda tabell XV, böra fastställas till 29.
Med hänsyn till den ovanberörda synnerligt stora stegringen i arbetet vid
såväl avdelningen för postpaket som avdelningen för jämvägsgods och sagda avdelningars
på grund härav ökade behov av vaktmästare, för vilket behovs fyllande
enligt inspektionens förslag kräves beträffande avdelningen för postpaket 18 och beträffande
avdelningen för järnvägsgods 16 vaktmästare, samt även på grund av avdelningarnas
sinsemellan olikartade expeditionsförhållanden, synes det inspektionen
nödvändigt, att för varje avdelning för sig utövandet av det närmaste förmanskapet
över vaktmästarpersonalen handhaves av en uppsyningsman, och får inspektionen
därför föreslå, att den extra ordinarie uppsyningsman, vars tillsättande generaltullstyrelsen
medgivit genom skrivelse till inspektionen av den 29 juli 1915, uppföres
på extra stat.
I avseende å personal av lägre grad får inspektionen sålunda vördsamt hemställa,
att generaltullstyrelsen måtte till Kungl. Maj:t ingiva framställning om inrättande
å extra stat hos inspektionen från och med den 1 januari 1918 av 1 uppsyningsmanstjänst
och 29 vaktmästareänster.
Stockholm av packhusinspektionen den 31 juli 1917.
Vid skrivelsen finnas fogade 16 tabeller, vilka emellertid, då innehållet i desamma
i huvudsak i skrivelsen resumerats, här uteslutas, dock med undantag av
tabell XV, vilken lämpligen torde böra här intagas.
e. f.
N. M. Nordström.
e. f.
J. F. Liljedcd.
208 Sjunde huvudtiteln.
Tabell
utvisande lägsta antal tjänstemän av lägre grad, som under någon av månaderna
januari—juni 1917 varit ständigt placerade vid respektive avdelningar ävensom
tillämnad fördelning på respektive avdelningar av tjänstemännen av lägre grad.
Lägsta antalet i ständig |
|||
tjänstgöring med ständig |
Tillämnad placering |
||
Avdelning |
Tjänstegrad |
placering under någon av |
tran 1 januari |
månaderna januari — |
1918 |
||
juni 1917 |
Skeppsbron
Stadsgården
Blasieholmen
Biddarholmen
Tullavdelningen för
postpaket
Tullavdelningen för
jårnvägsgods
uppsyningsman
ord. vaktmästare .
I e. o. vaktmästare .
uppsyningsman
ord. vaktmästare
e. o. vaktmästare
uppsyningsman ...
ord. vaktmästare
e. o. vaktmästare
uppsyningsman ...
, ord. vaktmästare
e. o. vaktmästare
uppsyningsman •
ord. vaktmästare
e. o. vaktmästare
uppsyningsman...
ord. vaktmästare
e. o. vaktmästare
i
Summa uppsyningsman ■ 4
Summa ord. vaktmästare
11
9'')
99
3'')
14
20
4P) 47
= 88
16
15
18
16
70
'') På grund av minskningen i sjöfarten under kristiden, liar större antal ej varit erforderligt.
Behovet under normala förhållanden måste givetvis bliva högst väsentligt större.
2) Varav en förordnad såsom extra ordinarie uppsyningsman.
Från packhusinspektionen i Stockholm har sedermera till generaltullstyrelsen
inkommit ytterligare en skrift så lydande:
Sjunde huvudtiteln.
209
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Till komplettering av sin till generaltullstyrelsen ingivna framställning av
den 31 sistlidne juli med förslag om uppförande å packhusinspektionens stat av ett
antal nya tjänstebefattningar får inspektionen vördsamt åberopa nedanstående tablå,
upptagande dels fördelningen på de olika avdelningarna av inspektionen underlydande
ordinarie kontrollörer och kammarskrivare dels förslag till placering av
sagda personal med den ökning, som av inspektionen i dess ovanberörda framställning
blivit ifrågasatt. För tullavdelningen för järnvägsgods bär inspektionen i
detta förslag upptagit 4 kontrollörer i stället för avdelningen förut tilldelade 3, en
ökning, som väll motiveras av stegringen i varuinförseln med bantåg. Arbetet på
denna avdelning bär krävt ett väsentligt större antal tjänstemän än som avsetts
vid uppgörandet av förslag till stater för år 1914, avgivet genom inspektionens
skrivelse till generaltullstyrelsen den 30 september 1912. Detta behov har kunnat
fyllas genom att i stället vid expeditionerna å tullavdelningen för postpaket i största
möjliga utsträckning använda extra ordinarie tjänstemän. På grund av tullbehandlingsgöromälens
koncentration har det här varit möjligt att genom kontrollörerna
och ett par av de äldre kammarskrivarna öva tillsyn över arbetet, om än ofta i
ej fullt tillfredsställande utsträckning.
I övrigt hava de av kriget förorsakade rubbningarna i trafikförhållandena
nödvändiggjort högst vittgående omplaceringar av personalen, huvudsakligast genom
tillförandet till avdelningarna för järnvägsgods och postpaket, vilka avdelningars
arbetsbörda under kristiden ökats i oerhörd grad, av personal från de för behandling
av sjöledes inkommet gods avsedda expeditionerna.
Den av inspektionen i dess skrivelse till generaltullstyrelsen av den 31 sistlidna
juli föreslagna fördelningen av personalen med det antal, vartill densamma
uppginge vid en ökning i enlighet med inspektionens framställning, har uppgjorts
med ledning av det behov av personal vid de olika avdelningarna, som tidigare
under normala förhållanden gjort sig gällande. Relationen i avseende å omfattningen
mellan bantågs- respektive postpakettrafiken och sjötrafiken efter inträdandet
av fredstillstånd kan emellertid svårligen nu bestämmas, och blir det givetvis i
varje fall för inspektionen nödvändigt att vid fördelningen av personalen iakttaga
en efter förhållandena lämpad balancering.
Behovet av den ifrågasatta personalökningen är emellertid, enligt inspektionens
mening, ställt utom all fråga.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
27
210
Sjunde huvudtiteln.
Fördelningen på de olika |
Ökning respektive minskning |
Fördelningen på de olika |
|
Skeppsbron Stora packhuset |
|||
kontrollörer ..................... |
3 |
+ 1 |
4l) «'') |
kammarskrivare ............... |
6 |
||
Utevägningsexp. |
|||
kontrollörer..................... |
1 1 |
1 |
|
kammarskrivare ............... |
1 |
||
Södra tullpaviljongen |
|||
kontrollörer ..................... |
2 3 |
2 |
|
kammarskrivare ............... |
3 |
||
Exp. för maskiner och tull-fria varor |
|||
kontrollörer ............ |
1 |
+ t |
2 |
kammarskrivare ............... |
2 |
+ 1 |
3 |
Mellersta tullpaviljongen |
|||
kontrollörer ..................... |
9 |
9 |
|
kammarskrivare ............... Norra tullpaviljongen |
4 |
4 |
|
kontrollörer ..................... |
1 |
1 1 |
|
kammarskrivare ............... Stadsgården |
1 |
||
Samla tullhuset |
|||
kontrollörer ..................... |
4 |
4 |
|
kammarskrivare ............. |
6 |
— 2 |
4 |
Nya tullhuset |
|||
kontrollörer ..................... |
-f 3 |
8 |
|
kammarskrivare ............... Blasieholmen |
ti |
+ 7 |
13 |
kammarskrivare ............... |
2 |
+ 1 |
3 |
Riddarholmen |
|||
kontrollörer ..... |
+ 1 |
1 |
|
kammarskrivare ............... |
i |
+ 1 |
2 |
Tullavdeln. för postpaket |
|||
kontrollörer . |
2 |
+ 1 |
|
kammarskrivare ............... Tullavdeln. för järnvägsgods |
7 |
+ 10 |
17 |
kontrollörer ..................... |
3 |
+ 1 |
4 |
kammarskrivare ............... |
12 |
+ 3 | |
15 |
Summa kontrollörer |
24 |
+ 8 i |
32 |
Summa kammarskrivare |
51 |
+ 21 |
72 |
*) Inklusive provsamlingen, laboratoriet och kontoret.
Stockholm av packhusinspektionen den 6 september 1917.
e. f.
N. M. Nordström.
It. Dr angel.
Sjunde huvudtiteln.
211
In. Tullkammaren i Norrköping.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Då tullkammaren går att motivera sin framställning rörande nya tjänstebefattningar
särskilt vid denna tullförvaltning, kan den icke utgå från do utomordentliga
förhållandena, som varit rådande under den närmast föregående tiden,
utan måste den utgå från förhållandena före krigsutbrottet. Därvid kan man tryggt
utgå från att trafiken efter ett fredsslut skall bliva väsentligt livligare än före
kriget. Utom för fyllande av de uttömda förråden av alla slags varor, torde för
tillfredsställande av den under krigstiden utvecklade svenska industriens behov av
varutransporter krävas en väsentligt ökad fraktfart för såväl in- som utförsel av
alla slags varor. Vad särskilt Norrköping vidkommer, så har under den närmast
gångna tiden eu del av de förra industriella anläggningarna utvidgats, andra nya
hava tillkommit och åter andra betydande sådana äro att förvänta, så snart bättre
förhållanden inom byggnadsindustrien inträda. Norrköpings stad har nämligen sålt
stora tomtområden för industriellt ändamål med byggnadsskyldighet inom viss,
jämförelsevis kort tid. Allt tyder således på att rörelsen vid denna tullförvaltning,
som jämväl före krigsutbrottet var i stadig stigning ända till månaden före krigsutbrottet,
såsom framgår av bifogade grafiska tablå (bil. A)1) över uppbörden under
åren 1912—1914, vilket förstnämnda års förhållanden åberopades vid senast begärda
och erhållna förstärkning av arbetskrafter, efter ett blivande fredsslut kommer att
undergå en väsentlig ökning.
Under åren 1913 och 1914 utgjordes tullkammarens ordinarie personal, tullförvaltaren
oberäknad, av eu förste kontrollör, tre kontrollörer och sju kammarskrivare,
eller tillsammans elva tjänstemän av högre grad, samt tre uppsyningsman
och aderton vaktmästare, eller tillsammans tjugoen tjänstemän av lägre grad.
Därjämte inkallades i tjänstgöring mot dagavlöning enligt bilagd uppgift (bil. B)1)
under år 1913 från 5 till 9 e. o. kammarskrivare med ett sammanlagt antal inkallningsdagar
av 2,004, motsvarande i medeltal 5 ä 6 stycken med ständig tjänstgöring,
samt 7 till 14 e. o. vaktmästare med sammanlagt antal inkallningsdagar
av 3,152, motsvarande i medeltal 8 ä 9 stycken med ständig tjänstgöring. Under
år 1914 användes e. o. personal något mindre på grund av trafikens avstannande
och personalens inhållning till krigstjänstgöring efter krigsutbrottet, men användes
dock i sådan utsträckning, att 2 till 8 e. o. kammarskrivare inkallades tillsammans
1,657 dagar, motsvarande i medeltal 4 ä 5 stycken med ständig tjänstgöring, och
4 till 16 e. o. vaktmästare tillsammans 2,215 dagar, motsvarande i medeltal 6 ä 7
stycken med ständig tjänstgöring.
Om göromålen både varit likformigt fördelade kan man säga, att tullförvaltningens
behov av personal med ständig tjänstgöring var år 1913 17 tjänstemän av
högre grad och 30 av lägre grad samt år 1914 16 av högre grad och 28 av
lägre grad.
Från och med 1915 års ingång ökades den ordinarie personalen med två
kammarskrivare och fyra vaktmästare, så att den nu utgör 13 tjänstemän av högre
grad och 25 av lägre grad. Om normaltrafik sedan dess hade varit rådande, så
J) Hftr utesluten.
-12 Sjunde huvudtiteln.
hade denna ökning endast bort medföra motsvarande mindre användning av extra
ordinarie personal.
Beträffande behovet av arbetskrafter efter krigstillståndets upphörande anhåller
tullkammaren få hänvisa till närlagda utförliga förslag (bil. C).1) Enligt detta
skulle då krävas sammanlagt 28 tjänstemän av högre och 48 av lägre grad. Helt
naturligt får denna beräkning endast betraktas som eu sannolikhetsberäkning, och
detta särskilt vidkommande bevakningspersonalen, å vilkens talrikhet trafikens
växlingar utöva största inflytandet. Då emellertid till tullkammarens förfogande
stodo under åren 1913 och 1914 sammanlagt 19 tjänstemän av högre och 39 av lägre
grad, vilka alla tidtals voro i tjänstgöring, kan den uppgjorda beräkningen icke
anses allt för osannolik i betraktande av den ökning i trafiken, som enligt vad
ovan anförts är att här förvänta. Den ökade personalen påfordras därjämte i viss
mån genom tillkomsten av det nya tullhuset med dess betydligt större utsträckning
och därav följande fördelning till trafikens fromma av göromålen på flera expeditioner,
samt beträffande bevakningspersonalen av de utsträckta kajområden, som
upplåtits för sjöfarten, utgörande en sträcka av nära 4,000 meter, vilket fordrar
ökad tillsyn såväl natt som dag.
Av de i förslaget upptagna tjänsterna torde tvenne fordra särskild motivering,
nämligen en ny kontrollörstjänst och en tjänsteman av högre grad med bevakningsbefäl.
Onskligt vore att varje ständig tullbehandlingsexpedition förestodes av en
kontrollör, men så långt anser sig tullkammaren icke kunna ställa sina fordringar.
Emellertid anser den det vara av stort behov att den ena av expeditionerna i västra
varuhallen förestås av kontrollör med hänsyn till de viktiga tullbehandlingar, som
där komma att äga rum. Denne kontrollör skulle därjämte utöva tillsyn över tullbehandlingsgöromålen
i samma varuhall, varigenom varje avdelning av tullpackhuset
komme att stå under tillsyn av en tjänsteman i kontrollörsgraden.
Beträffande den föreslagna tjänstebefattningen av högre grad med bevakningsbefäl
anhåller tullkammaren fä hänvisa till den motivering härför, som anförts
i tullkammarens skrivelse den 22 september 1916. — — —.
I denna skrivelse förutsattes visserligen att en av de nuvarande uppsyningsmanstjänsterna
möjligen skulle kunna indragas, om denna nya befattning inrättas.
Tullkammaren har emellertid kommit till den uppfattningen, att det vore lämpligt
att denne nya tjänsteman förrättade tullbehandlingen av tullfritt partigods, som
lossas på större avstånd från tullpackhuset och vore av sådan beskaffenhet att
dess tullbehandling icke lämpligen kunde anförtros åt tullvaktmästare med hänsyn
till såväl kronans säkerhet som till kravet på noggrann attestering i statistiskt
hänseende. Vidare skulle det lända till lättnad för den inrikes sjöfarten, om påteckning
av årspass och förpassning av gods i inrikes sjöfart med därmed sammanhängande
journalsföring utfördes å tullbevakningskontoret, som är lättare tillgängligt
för trafikerande längre tid av dagen än den egentliga tullkammaren. Tager man
vidare i betraktande det ökade arbetet med tillsyn över det vidsträckta kajområdet,
och att den lokala tull bevakningen möjligen kommer att åläggas tillsyn över de
närmaste farvattnen utom hamnområdet, så torde bibehållandet av de två uppsyningsmännen
för den yttre tullbevakningen vara motiverat även om den ifrågavarande
nya tjänstebefattningen inrättas.
’) Bär utesluten.
Sjunde huvudtiteln. 213
Skäl kunna anföras för att den nya befattningen inrättas av kontrollörs grad,
men för att sedermera lättare kunna bringa befattningen i överensstämmelse med
den organisation, som den arbetande kommissionen kan komma att föreslå för härvarande
tullbevakning, anser tullkammaren lämpligt att den tills vidare sättes i
kammarskrivaregraden.
För att inrättandet av nya tjänster skall lända personalen till fullt gagn
borde de upptagas på ordinarie stat, men då de nya tjänster som på senare tiden
inrättats, i avvaktan på resultatet av omregleringskommissionens arbete upptagits
ä extra avlöningsstat, torde även de, som tullkammaren nu ämnar föreslå, uppföras
å samma stat.
På grund av vad här anförts och med beräkning, att inrättandet av de föreslagna
nya tjänstebefattningarna icke skall behöva föregripa den nya organisation
av tullverket, som kan bliva fastställd efter avslutandet av den pågående utredningen,
får tullkammaren vördsamt föreslå att för denna tullförvaltnings vidkommande å
extra avlöningsstat dels bibehållas de
två kammarskrivartjänster och fyra vaktmästartjänster av klass I,
som för närvarande äro upptagna i samma stat, dels ock däri uppföras följande
nya tjänster nämligen
en kontrollörstjänst
fyra kammarskrivartjänster och
åtta vaktmästartjänster av klass I.
Vid bifall till detta förslag skulle tullkammarens personal, tullförvaltaren
oberäknad, komma att utgöra
1 förste kontrollör,
4 kontrollörer och
13 kammarskrivare, varav en med bevakningsbefäl, eller tillsammans 18
tjänstemän av högre grad, samt
3 uppsyningsman och
30 vaktmästare, eller tillsammans
33 tjänstemän av lägre grad.
Norr-köpings tullkammare den 17 juli 1917.
Axel Elg.
De vid skrivelsen fogade mycket omfattande bilagorna anser jag lämpligen
kunna här uteslutas.
11. Tullkammaren i Kalmar.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
I enlighet med kungl. generaltullstyrelsens skrivelse den 23 sistlidne juli
får tullkammaren härmed vördsamt avgiva förslag till vissa förändringar i tullkammarens
stat för år 1919. é „
På grund av den vid härvarande tullkammare under senare aren okade
fartygs- och varutrafiken har tullkammaren varit nödsakad att i mycket stor utsträckning
använda extra ordinarie tjänstemän av såväl högie som lägre grad.
214 Sjunde huvudtiteln.
Sedan början av år 1913, då å tullkammarens stat uppfördes tvenne nya tjänster
en kammanskrivare- och en vaktmästaretjänst, hava i ständig tjänstgöring varit
inkallade tre extra ordinarie kammarskrivare, därav två å tullkammaren och en i
packhuset, samt fem extra ordinarie vaktmästare. Den ene av de å tullkammaren
tjänstgörande extra ordinarie kammarskrivarne — den äldste — har städse handlagt
självständiga och ansvarsfulla expeditionsgöromål såsom debitering av tullavgifter
och skeppsumgälder, klareringar och viss journalsföring.
Behovet av Ökad ständig arbetskraft utöver de här anställda fyra ordinarie
kammarskrivarna har således på ett tydligt sätt gjort sig gällande under de båda
åren före krigsutbrottet och torde med all sannolikhet ytterligare ökas efter kriget,
då normala förhållanden åter inträda, varför tullkammaren föreslår inrättande av
ytterligare en ordinarie kammarskrivaretjänst. De ordinarie kammarskrivarnes
antal skulle då komma att utgöra fem, därav tre tjänstgörande å tullkammaren
och två i packhuset.
Beträffande den ordinarie bevakningspersonalen är en betydlig ökning av
vaktmästarnas antal nödvändig om de från år 1912 i hög grad ökade bevakningsgöromålen
skola på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöras. Den livliga och
alltjämt stegrade trafiken har nämligen såsom förut nämnts nödsakat tullkammaren
att under de senare åren före krigsutbrottet i ständig tjänstgöring inkalla fem och
vid särskilda tillfällen ända till åtta extra ordinarie vaktmästare. På grund av
hamnens utmärkta läge, lätta angörande och övriga förmåner utgör Kalmar så
kallad omlastningsstation för Sveabolagets ångbåtar, och då omlastningen av tullgods
mycket ofta och i stor utsträckning äger rum nattetid, har vaktmästarnes
arbete därigenom blivit mer än vanligt betungande och maktpåliggande. Efter den
nya hamnutvidgningen år 1913 hava lastkajernas antal och längd betydligt ökats
— utgöra numera över 3,000 meter — och tillfölje därav blir det en oavvislig
nödvändighet att anställa ytterligare nattpostering för övervakande av detta vidsträckta
kajområde och där liggande fartyg. Dessutom måste på grund av den
livliga varutrafiken i härvarande hamn en vaktmästare varje natt vara posterad i
vaktrummet för passning av den där befintliga telefonen.
När trafiken efter krigets slut ånyo blir normal komma således varje natt
under seglationstiden — d. v. s. största delen av året — fem vaktmästare att vara
i tjänstgöring och då här för närvarande endast äro anställda elva ordinarie vaktmästare,
föreligger ett konstant behov av minst åtta i ständig tjänstgöring inkallade
extra ordinarie vaktmästare. En sådan disproportion mellan den ordinarie och
extra ordinarie personalen torde icke få förekomma, varför tullkammaren föreslår
inrättande av ytterligare fem ordinarie vaktmästaretjänster. De ordinarie vaktmästarnes
antal skulle då utgöra sexton.
På grund av vad nu anförts får tullkammaren därför vördsamt hemställa,
att kungl. generaltullstyrelsen ville göra framställning om inrättande vid denna
tullkammare av en ordinarie kammarskrivaretjänst och fem vaktmästaretjänster.
Kalmar tullkammare den 6 augusti 1917.
Gust. Olsson.
Från tullkammaren i Kalmar har sedermera till generaltullstyrelsen inkommit
ytterligare eu skrift, så lydande:
Sjunde huvudtiteln. 215
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Till komplettering och förtydligande av tullkammarens skrivelse don G sistlidna
augusti rörande viss ökning av don ordinarie bevakningspersonalon härstädes
får tullkammaren härmed vördsamt anföra:
Tullkammarens framställning om ökning av den ordinarie bevakningspersonalen
med fem vaktmästare är såsom i skrivelsen anföres beroende såväl på de i
allmänhet ökade bevakningsgöromälen som på behovet av ytterligare en nattpostering.
När trafiken vid härvarande hamn efter krigets slut ånyo bliver normal
komma varje natt under seglationstiden — d. v. s. under största delen av året —
fem vaktmästare att vara i tjänstgöring dels för bestridande av de tvenne nattposteringarna
och dels för uppassningen vid telefonen i vaktrummet. Varje nattpostering
utgöres nämligen av tvenne vaktmästare, var och en med tjänstgöring
halva natten å kajen samt med skyldighet att under återstoden av natten vid förefallande
behov biträda den posterande å kajen, och då nattjänstgöringen härstädes
på grund av vad förut anförts är av särdeles ansträngande och maktpåliggande beskaffenhet
torde en sådan tjänstgöring icke böra återkomma oftare än var fjärde
natt för att personalens arbetskraft och uppmärksamhet genom överansträngning
icke skall slappas. För att få bevakningen här i möjligaste mån effektiv och såväl
dag- som nattjänstgöringen ordnad på ett betryggande och för trafiken lämpligt
sätt erfordras således ett antal av minst 20 vaktmästare, och då bär för närvarande
endast äro anställda elva ordinarie vaktmästare föreligger ett konstant behov
av nio i ständig tjänstgöring inkallade extra ordinarie vaktmästare. En sådan disproportion
mellan den ordinarie och extra ordinarie personalen torde icke få förekomma,
vårföre tullkammaren vördsamt föreslår inrättande av ytterligare fem ordinarie
vaktmästaretjänster.
Kalmar tullkammare den 13 september 1917.
G list. Olsson.
12. Paeklmsinspektionen i Malmö.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
I åtlydnad kungl. generaltullstyrelsens förständigande i rundskrivelse den 25
sistlidne juni får inspektionen här nedan vördsamt avgiva förslag till ändring i den
för Malmö packhusinspektion fastställda staten.
På inspektionens stat äro, cheferna oräknade, för närvarande följande tjänstemän
av högre grad uppförda:
1 förste kontrollör,
II kontrollörer, därav 4 på extra stat samt
22 kammarskrivare, därav 4 på extra stat.
För arbetets normala fortgång har till inspektionens disposition av den vid
tullförvaltningen fästade styrkan av e. o. kammarskrivare ställts 24 stycken, utom
dem, som sköta kammarskrivaretjänsterna på extra stat.
Göromålen med de importerade varorna hava givetvis under krigsåren minskats
betydligt, men i stället har exportkontrollen tillkommit. I stort sett kan man där
-
216 Sjunde huvudtiteln.
för säga, att den hos inspektionen anställda personalen har i det närmaste lika
mycket arbete, som den hade före världskrigets utbrott.
Allmänt väntas ju, att efter ett fredsslut tullverkets expeditionsförmåga skall
komma att ställas på hårda prov. Givet torde vara, att Malmö på grund av sitt
läge alldeles särskilt kommer att få känning av den väntade importfloden. Staden
rustar sig även därför med all makt. En stor industrihamn är inom de närmaste
åren färdig, och på frihamnen har man även begynt att arbeta. Det torde därför
vara klart, att tullförvaltningen såväl kvalitativt som kvantitativt måste vara i tid
rustad för den väntade kraftmätningen.
De bär ovan nämnda på extra stat tillsatta 8 tjänsterna hava under de gångna
»provåren» visat sig oundgängligen nödvändiga, och måste inspektionen därför fordra
dessas överflyttande snarast möjligt på ordinarie stat.
Den ökade trafiken med sändningar av samma slags varor per järnvägsvagn
har haft till följd en massa förtullningar å kajer och å ångfärjebangården. För att
såsom chef i första hand övervaka dessa göromål anser inspektionen sig böra äska
tillsättande av en ny förste kontrollörsbefattning, då chefernas i övrigt mycket trägna
göromål hindra dem att som sig bör hava uppsikten över dessa göromåls behöriga
skötsel.
Att tullbehandlingsarbetet speciellt ställer stora krav på den personal, som
handlägger detsamma, det torde vara ett obestridligt faktum. Att, som för närvarande
är fallet, staten för detta arbetes fullgörande i så stor utsträckning, som sker,
begagnar sig av extra ordinarie personal, är ej rättvist mot denna personal och kan
hava med sig högst betänkliga följder för statsverket. Staten kan ej undvara denna
kraft, varför skall den då ej komma på ordinarie stat? Hittills har, då krav gjorts
på nya ordinarie tjänster, det pekats på den sedan år 1914 på tullverkets omorganisation
arbetande tullkommissionen. Man skulle ej gå denna kommissions förslag
i förväg! Nu har dock ordföranden i denna kommission som sin mening uttalat,
att ett inrättande av cirka 100 nya tjänster icke kan anses på något sätt föregripa
resultatet av kommissionens arbete. Inspektionen anser sig med stöd härav böra
för inspektionens vidkommande föreslå inrättande av ytterligare 10 nya tjänster,
därav 2 kontrollörs- och 8 kammarskrivaretjänster. Inspektionen ber att för detta
förslag ytterligare fa framhålla, att under den senaste femårsperioden, som icke
representerar något onormalt i arbetsprestation från inspektionens sida, i medeltal
18 extra ordinarie kammarskrivare erfordrats för packhusgöromålens jämna skötsel.
Malmö av packhusinspektionen den 1 augusti 1917.
H. Lönegren. O. W. Hedin.
13. TnllbeTakningungpektioneB i Malmö.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Med anledning av förestående statsreglering får inspektionen vördsamt anföra
följande.
Då det enligt inspektionens förmenande varken kan ligga i tullverkets eget
Sjunde huvudtiteln. 217
intresse eller vara med rättvisa och billighet förenligt, att tullverket för fyllandet
av sitt behov av arbetskrafter använder extra ordinarie personal i alltför stor utsträckning,
får inspektionen, på det att åt de äldre och bäst meriterade av i bifogade
utdrag av inspektionens personallista upptagne e. o. vaktmästarne, av vilka
lö redan inneha 71/, till It års effektiv tjänstgöring och vid tidpunkten för den nya
statens ikraftträdande den 1 januari 1919 kunna åberopa sig på en effektiv tjenstgöring
av 9 till 12''/2 är, måtte beredas tillfälle att erhålla den tryggare ekonomiska
ställning, som ordinarie tjänst medför såväl för tjänsteinnehavaren själv som för
hans familj, vördsamt anhålla, att för härvarande tullbevakning måtte å ordinarie
stat, eller om så ej kan ske, å extra stat uppföras ytterligare 15 vaktmästaretjänster,
varav trängande behov redan nu gör sig kännbart, enär enligt inspektionens förmenande
en effektiv tjänstgöring av 8 år som extra ordinarie — efter vilken tids
förlopp samtliga tulltjänsteman, om den vid nu gällande avlöningsstats uppgörande
till omkring nyssnämnda tidpunkt i utsikt ställda befordran till ordinarie tjänst dock
icke skulle hava uppnåtts, äga rätt att för överskjutande effektiv tjänstgöring såsom
extra ordinarie tillgodoräkna sig stadgad avlöningsförhöjning — måste anses tillfyllestgörande
såsom förberedelse för vinnande av ordinarie anställning i tullverket
och den effektiva tjänstgöringen såsom extra ordinarie därför ej altför mycket bör
utsträckas över 8 år.
Då bland annat med anledning av behovet av skärpt tillsyn över vissa bevakningsförrättningar,
vilken nödvändiggjorts i sammanhang med genomförandet
av statsmonopol ä tobaksvaror och spritrestriktionerna, en vid tullbevakningen i
Malmö anställd vaktmästare med bibehållande av sina till vaktmästaretjänsten hörande
avlöningsförmåner jämlikt kungl. generaltullstyrelsens skrivelse den 14 juni
1915 från och med den 1 juli nämnda år ständigt tjänstgjort som e. o. uppsyningsman
och då behovet av denne uppsyningsman såsom välbehövlig förstärkning åt de
5 här förut anställda ordinarie uppsyningsmännen för noggrant övervakande av
bevakningsgöronrålens behöriga gång såväl beträffande härvarande under normala
förhållanden mycket ansenliga godstrafik med allt vad därmed äger sammanhang
som särskilt med avseende på här rådande ovanligt stora, dag och natt pågående,
mycken bevakningspersonal krävande persontrafik dels med Öresundsbolagets ångare
och dels med de med dessa oftast samtidigt ankommande och avgående ångfärjorna
med sin tilläggsplats vitt skild från de förras även för framtiden är oavvisligt, får
inspektionen, såväl med hänsyn till det sig själv framställande kravet på en efter
arbete och ansvar avpassad avlöning för denne uppsyningsman som särskilt med
avseende på den disciplin han har att upprätthålla över en större bevakningskår,
vördsamt anhålla att för härvarande tullbevakning måtte å ordinarie stat eller, om
så ej kan ske, å extra stat uppföras ännu en uppsyningsmanstjänst.
Inspektionen får vidare meddela, att på grund av för Malmö säregna förhållanden
inspektionens verksamhet omfattar förutom alla bevakningsgöromål även
transitoförsändning av största delen av den mängd transitogods, som försändes härifrån,
utbetalning av personalens avlöning, utfärdande av ep del packhusattester,
inklareringsbevis för ett större antal fartyg och tullpass för Öresundstrafikens ångfartyg
och ångfärjor. Till följd av dessa göromål, som omfatta nästan alla en tullkammares
expeditioner är det tydligt, att inspektionens föreståndares arbete och
ansvar tagas i anspråk i motsvarande grad; och synes då rättvisa kräva, att han
erhåller en efter detta arbete och ansvar bättre avpassad avlöning, än nu är för
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 28
218 Sjunde huvudtiteln.
hållandet. Inspektionen vågar med bestämdhet påstå, att detta arbete och ansvar
i ingen mån understiger överinspektörernas vid tullbevakningsinspektionerna i Stockholm
och Göteborg, och får därför vördsamt hemställa om överinspektörens uppflyttande
i samma avlöningsklass, som för motsvarande tjänstebefattningar i nämnda
städer är fastställd, utan avvaktan på en möjligen blivande, hela tullverket omfattande
omorganisation.
Malmö tullbevakningsinspektion den 26 juli 1917.
Svante Svensson.
Vid framställningen linnes såsom bilaga fogad en uppgift rörande de vid
tullbevakningsinspektionen i Malmö anställda extra ordinarie vaktmästames tjänstetider
inom tullverket, utvisande bl. a. att icke mindre än 16 sådana vaktmästare
hava att uppvisa en effektiv tjänstgöring av 7 år och därutöver.
Från tullbevakningsinspektionen i Malmö har sedermera till generaltullstyrelsen
inkommit ytterligare en skrivelse, så lydande:
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Med anslutning till sin skrivelse den 26 sistlidne juli angående föreslagnaförändringar
av inspektionens stat vid nästkommande års statsreglering, får inspektionen
härmed vördsamt anmäla, att antalet av i ständig tjänstgöring inkallade e. o.
vaktmästare under åren 1911—1916 varit:
Hos tullbev.
-insp.
1911 ............................... 17 st.
1912 ................................ 17 »
1913 ................................ 16 »>
1914 ................................ 23 »
1915 .......... 25 »
1916 ................................ 29 »
Hos packhus.
-insp.
2 st.
3 »
5 »
6 »
6 »
7 »
Hos tullkammaren.
1 st.
1 »
1 »
1 >
1 »
1 »
Malmö tullbevakningsinspektion den 13 september 1917.
Jarl Kjellberg.
14. Tullkammaren i Lund.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Över denna tullplats har, såsom tidigare ofta framhållits, sedan länge bedrivits
en omfattande importrörelse. Stadens oaktat dess karaktär av inlandsstad så
gott som direkta kommunikationsförbindelser med Tyskland å ena sidan samt Danmark
å den andra torde visserligen i och för sig ha givit anledning till livlig affarsberöring
med dessa länder. Den mest pådrivande faktorn är dock tvivelsutan att
söka i stadens nära grannskap med Malmö och det eggande inflytande denna stads
219
Sjunde huvudtiteln.
hastiga utveckling pil handelns och industriens område självfallet måste utöva på
affärsverksamheten härstädes. Faran för överflyglande konkurrens finnes med andra
ord ständigt för handen, och denna fara tilltager i mån av grannstadens ökade avsättningsmöjligheter.
För ett fortsatt bestånd står affärslivet här sålunda ständigt
hänvisat till en omfattande import, och saknas icke hos grannstaden i söder sådana
företeelser, som för Lunds vidkommande redan nu varsla om ett efter fredsslutet
allt mer framträdande behov av i importhänseende långt gående ansträngningar.
Alldeles bortsett från den ökade trafik, som krigets avslutande med nödvändighet
måste medföra, synes tullkammarens utveckling i den omfattning denna befann
sig före krigsutbrottet kraftigt påfordra förstärkning av den ordinarie personalen.
Tidigare ha göromålen härstädes gång efter annan påkallat ökat antal tjänstemän,
men har den ökning, som vunnits, mestadels hämtats ur de extra ordinaries led.
Att härvid alltid erhållits ett värdefullt tillskott i arbetskraft, skal! villigt erkännas,
men fördelen för tullkammaren att, genom fasta statstjänster tillförsäkras tillräckligt
kvalificerad personal, kan ej nog betonas. Det är den vid självständigt arbete vane
och i tullbeliandlingsgöromål fullt hemmastadde tjänstemannen tullkammaren framför
allt måste eftersträva. Här förekommande importartiklar tillhöra till huvudsaklig
-del de varugrupper i tulltaxan, vilka ur tullbehandlingssynpunkt erbjuda de största
svårigheterna. Enligt vad tullkammaren har sig bekant, ledes vid landets större
tullförvaltningar packhusarbetet efter den principen, att tullbeliandlingsgöromål av
mera fordrande natur uteslutande överlämnas åt tjänstemän, som med mångårig
praktik förena en ingående varukännedom. För dylika expeditioner utväljes företrädesvis
tjänstemannen inom kontrollörsgrad. Otvivelaktigt innebär en sådan fördelning
av arbetet fullgod garanti för tryggat tillvaratagande av statsverkets intressen.
Statsmakterna synas också ha skänkt denna princip tillbörligt beaktande
genom att städse med beredvillighet tillmötesgå från dessa tullförvaltningar vid
upprepade tillfällen gjorda framställningar om ökat antal tjänster inom nämnda
tjänstegrad, och hava därigenom sådana tullplatser beträffande tillgång till kvalificerad
arbetskraft kommit att behålla ett visst övertag. Att tullbehandlingsarbetet,
varhelst detsamma iln utföres, alltid är av samma vikt och äger samma behov av
sakerfaren handläggning, låter sig ej bestrida, men föreligger här ett sakförhållande,
som för denna tullkammares vidkommande synes förtjänt av särskild uppmärksamhet.
Även i annat hänseende torde förstärkning av tullkammarens ordinarie
personal få anses av omständigheterna påkallad. Lunds tullkammare tillhör den
kategori tullkamrar, där tullbehandlingsarbetet främst tillkommer tullförvaltningsföreståndaren.
Härutöver åligger det honom enligt tjänstgöringsreglementets bestämmelser
att jämväl ansvara för tullförvaltningens hela journals- och räkenskapsföring,
verkställa redovisning av debiterad uppbörd samt på sätt därom stadgas
utföra vid tullkammaren förekommande korrespondens. Dylik sammanställning av
tjänsteåligganden är dock ej längre förenlig med den utveckling, göromålen vid
denna tullkammare under normala förhållanden antagit med långa, tidsödande sorteringar
och med ett attestantal, som närmar sig tusentalet för månad räknat. Genom
nuvarande arbetsfördelning är den ene av tullkammarens tvenne ordinarie kammarskrivare
i egenskap av uppbördsman helt bunden vid de kamerala göromålen. För
packhusets räkning har sålunda endast kunnat reserveras en kammarskrivare i
ordinarie grad, medan övrigt personalbehov för såväl själva tullkammarexpeditionen
som de båda tullbehandlingsexpeditionerna måst täckas genom dagliga inkallningar
220 Sjunde huvudtiteln.
av trenne extra ordinarie tjänstemän. Både tullkainmararbetet och packhusbestyren
fordra helt sin man. En på sin tid verkställd utredning rörande införseln hit under
år 1911 utvisar, att av nämnda års till ett antal av 11,339 stycken utfärdade packhusattester,
endast 520 stycken upptaga förtullningar av gods, för vars bedömande
någon ingående undersökning ej erfordrats. Återstoden attester, 10,819 stycken
redovisa till huvudsaklig del sorteringsgods, främst inom manufaktur- och körtvarubranschen
och därefter i icke oväsentlig grad inom maskin-, verktygs- och metallvarugrupperna,
vartill i tredje rummet komma vin- och spirituosadrycker samt
diverse porslins-, glas-, pappers- och tobaksvaror. Såsom förhållandena här utvecklat
sig, måste obetingat ett mera aktivt deltagande i tullbehandlingsarbetet
från tullförvaltningsföreståndarens sida ske på övriga göromåls bekostnad och
stundom leda till dessas fullständiga åsidosättande. Här föreligger för tullförvaltaren
ett så att säga »antingen-eller», vilket, hur valet än utfaller, måste leda till avsteg
från tjänstgöringsreglementets bestämmelser. Dock torde icke kunna frångås, att
det vidsträckta ansvar tullförvaltningsföreståndaren förenar med avseende på alla
till förvaltningen hörande göromål, icke allenast berättigar utan rent av förpliktar
honom att i samband med arbetets ordnande ägna detsamma en ingående kontroll.
En begränsning av tullförvaltningsföreståndarens åligganden framstår därför som en
alltmer tvingande nödvändighet. Tullbehandlingsgöromålen måste helt särskiljas,
men förutsätter, synes det tullkammaren, en dylik åtgärd vederlag i särskild förordnad
packhusföreståndare inom därtill behörig tjänstegrad.
I utfärdad rundskrivelse till rikets tullförvaltningar har kungl. generaltullstyrelsen
fast dessas uppmärksamhet på vikten av att beträffande tullokalernas
utrymmesförhållanden förberedelser i tid vidtagas för mötande av en, efter fredsslutet
väntad, större varuinförsel. Ehuru icke tidsenliga synas dock härvarande
packhuslokaler ännu en tid framåt erbjuda tillräckliga utrymmesmöjligheter. Däremot
träder tullkammarens personalfråga så mycket starkare i förgrunden. Medveten
om de stora anspråk, importrörelsens återupptagande kommer att ställa på
personalen härstädes vågar tullkammaren vördsammast på de grunder ovan anförts
anhålla, att kungl. generaltullstyrelsen behagade göra underdånig framställning om
inrättande av en ordinarie kontrollörstjänst vid härvarande tullkammare från och
med 1919 års ingång.
Lunds tullkammare den 24 juli 1917.
O. Hvenmark.
15. Tullkammaren i Landskrona.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
På grund av kungl. generaltullstyrelsens skrivelse den 25 juni detta år får
tullkammaren till åtlydnad av § 218 mom. 1 i gällande tjänstgöringsreglemente
vördsammast avgiva förslag till ändring i härvarande stater. Som tullkammaren
redan förut anfört och motiverat är det av behovet påkallat att två nya kammarskrivaretjänster
och två nya vaktmästaretjänster här inrättas.
221
Sjunde huvudtiteln.
På grund av de stora industriella företag, som bär satts i gång och med
stora steg närma sig sin fullbordan kommer folkmängden bär att inom eu ganska
ringa tidsrymd fördubblas. Redan nu är bostadsbristen ohygglig och hyrorna ävensom
livsmedelspriserna stegras här i högre grad än på de flesta andra ställen; tullkammaren
vågar därför än en gång framhålla nödvändigheten av att vid den blivande
löneregleringen för Landskrona tullkammare dessa för personalen svåra sakförhållanden
måtte beaktas vid lönesättningen så väl för personalen av högre som
lägre grad och för såväl de äldre som de yngre, emedan eljest inkomsterna icke
räcka till de ordinarie utgifterna och stora skatterna.
Landskrona tullkammare den 9 juli 1917.
F. Dellgren.
10. Tnllkannuaren i Helsingborg.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Jämlikt bestämmelsen i § 218 av gällande tjänstgöringsreglemente med den
ändring beträffande tiden för inlämnande av förslag till förändring i tullförvaltningamas
stater, vilken anbefallts genom kungl. generaltullstyrelsens rundskrivelse
den 25 juni detta år får tullkammaren härmed i ämnet vördsamt anföra följande.
Vid avgivande under de sista åren av förslag till ändringar i staterna har
denna tullkammare ständigt framhållit, att utöver det mindre antal nya tjänster
(1 kontrollörs-, 2 kammarskrivare- och 3 vaktmästaretjänster), vilkas inrättande för
det dåvarande ansågs oundgängligen påkallat för att något så när tillfredsställa kontrollens
och trafikens mest trängande krav, erfordrades dels ett ytterligare antal nya
tjänstebefattningar dels även vissa omläggningar uti tullförvaltningens organisation.
Sedan det förutnämnda mindre antalet tjänstebefattningar efter det såväl
kungl. styrelsen som kungl. maj:t understött framställningen, av riksdagen beviljats
från och med nästkommande år, kvarstår därför alltjämt behovet av ett ytterligare
antal nya på stat uppförda befattningar.
Tullkammaren tillåter sig vördsamt att här närmare belysa dessa förhållanden.
Antalet expeditioner å den egentliga tullkammaravdelningen, vilka var för
sig handhava ett begränsat arbetsområde, är 8 stycken och sammanlagda antalet
fasta tullbehandlingsexpeditioner i tullpackhusets olika avdelningar 7 stycken. För
att tillgodose arbetet vid dessa 15 expeditioner kommer tullkammaren från och med
nästkommande års ingång att kunna disponera 18 ordinarie eller på extra avlöningsstat
anställda tjänstemän av högre grad, därav 4 kontrollörer ocho 14 kammarskrivare
(den femte kontrollören erfordras för bevakningens ledning). Återstoden av behövliga
arbetskrafter vid expeditionerna måste alltså utfyllas med extra ordinarie
personal. Antalet stadigvarande inkallningar, (kortvariga inkallningar, förordnanden
under semester och vid sjukdomsfall samt andra ledighetstillfällen således icke in
-
222 Sjunde huvudtiteln.
beräknade) kan för 1913 beräknas till 10 stycken, för 1914 till 10 stycken, för
1915 till 11 stycken och för 1916 till 12 stycken.
För arbetets behöriga fullgörande är det för vederbörande förvaltning av
största vikt att disponera över ett tillräckligt antal skolade och erfarna arbetskrafter,
bundna till verket genom den fastare anställning, som ordinarieskapet innebär.
Det torde få förutsättas, att de tjänstemän, som vunnit befordran till ordinarie
respektive uppförts å extra avlöningsstat, utgöra de bästa krafterna ur de extra
ordinaries led samt att den önskvärda erfarenheten och större mognad i omdömet är till
finnandes hos dem, ävensom att just därför dessa såsom regel i högre grad än de
e. o. tjänstemännen äro lämpade att självständigt handlägga viktigare göromål.
Med utgång härifrån synes det emellertid som om förhållandet emellan på
stat anställda och Äctra ordinarie arbetskrafter vid denna tullkammare icke vore
så lyckligt avvägt som det borde vara.
Enligt förut anförda uppgifter skulle nämligen tullkammaren från och med
nästkommande år för tillgodoseendet av arbetet vid sammanlagt 15 fasta expeditioner
(8 å den egentliga tullkammaravdelningen och 7 å packhusavdelningen |
disponera över 18 på stat anställa tjänstemän, alltså endast 3 stycken utöver
sammanlagda antalet expeditioner.
Av hänsyn till vikten av det för tullbeskattningen grundläggande tullbehandlingsarbetet
torde såsom en oeftergivlig norm böra krävas minst en på stat anställd
tjänsteman vid varje fast expedition i tullpackhuset. För de 7 expeditionerna där
skulle således erfordras minst motsvarande antal sådana tjänstemän. Det är emellertid
av icke mindre betydelse, att ett tillräckligt antal av de såsom biträden vid
tullbehandlingsexpeditionerna tjänstgörande ävenledes äro fast anställda, så att vid
förefallande behov, såsom anordnande av extra expeditioner, viktigare tullbehaudlingar
å kajerna, vid inträffande förfall och ledigheter, under måltidsraster etc.
packhusföreståndaren har till sitt förfogande fullt kvalificerade, erfarna krafter att
insätta där de erfordras. För sådana fall torde det med hänsyn även till ett lokalt
förhållande, som längre fram kommer att påpekas, icke vara för högt tilltaget att
för packhusavdelningen räkna med ett behov av ytterligare 4 på stat anställda
tjänstemän. Efter denna beräkning skulle där således behövas en stam av 11 ordinarie
eller på extra avlöningsstat anställda tjänstemän.
Av packhusets 7 fasta expeditioner äro 6 sorteringsexpeditioner, vid vilka
erfordras två tjänstemän. Vid den sjunde utskriva de tjänstemän, som handhava
tullbehandlingarna å kajerna och expediera det grövre godset i packhuslokalerna,
sina attester in. in. För sistnämnda tullbehandlingar erfordras under normala förhållanden
minst två tjänstemän. Det för packhusets räkning behövliga antalet
tjänstemän är alltså minst 14 stycken. Stadigvarande skulle alltså efter den förut
gjorda beräkningen för behovet av ordinarie tjänstemän å denna avdelning erfordras
dessutom minst 3 e. o. tjänstemän.
Av de 18 på stat anställda tjänstemän, som från och med nästa år kunna
disponeras vid samtliga expeditioner å tullkammar- och packhusavdelningarne,
skulle således efter den för packhusavdelningen nu anförda beräkningen återstå
för den egentliga tullkammaravdelningen 7 stycken. Förut har nämnts, att antalet
fasta expeditioner med var sitt arbetsområde där är 8 stycken. Här uppstår alltså
att börja med en brist av l på stat anställd tjänsteman. Men även å denna avdelning
gör sig behovet gällande att utöver dem, som förestå de särskilda expo
-
Sjunde huvudtiteln. 223
ditionerna, äga tillgång till även andra fast anställda tjänstemän, så att icke alla
de övriga äro extra ordinarie]-, åt vilka även viktigare göromål vid förfall måste
anförtros. För sådant ändamål skulle här behövas- ytterligare tre stycken på stat
anställda.
Med dessa beräkningar kommer man således upp i en brist av 4 på stat
anställda tjänstemän.
Ovan bär hänvisats till en omständighet av lokal natur, som ävenledes inverkar
på behovet av arbetskrafter.
Den livliga ångfärjetratiken med Helsingör vållar nämligen, att de på stat
anställda tjänstemän, som i tullvisitationslokalen handhava bestyret med passagerareeffekters
förtullning, vid fyra olika tillfällen under pågående expeditionstid måste
dragas från arbetet å packhus- respektive tullkammaravdelningen. Innan restriktionerna
i brännvinslagstiftningen tillkommo, behövde dessa tjänstemän varje gånguppehålla
sig i visitationslokalen 20 å 30 minuter. Efter restriktionernas införande
har en mycket stark ökning i persontrafiken på Helsingör uppstått. Sålunda kan
anföras, att uppbörden för passagerareeffekter för tiden oktober 1913 t. o. m. mars
1914 belöpte sig till 7,415 kronor 99 öre och att motsvarande uppbörd för tiden
oktober 1916 t. o. in. mars 1917 utgjorde 39,411 kronor 93 öre.
En följd härav har blivit, att de ifrågavarande tjänstemännen numera måste
uppehålla sig i visitationslokalen i och för dylika förtullningar icke under en 1/2 timme,
men mycket ofta 1 timme och därutöver. Detta förhållande vållar sålunda dagligen
en motsvarande minskning uti disponibel arbetskraft för tullkammar- respektive
packhusavdelningarne.
Genom rundskrivelse den 12 april detta år har kungl. styrelsen för tullförvaltningarna
framhållit vikten av att, där så erfordras, åtgärder i tid vidtagas
för att tullokalerna må kunna motsvara de väsentligt ökade anspråk på utrymme
m. in., som torde bli en följd av den förväntade betydande omfattningen av varuinförseln
efter upphörandet av nu rådande krigstillstånd. Med föranledande härav
har tullkammaren till stadsfullmäktige i Hälsingborg hemställt om upplåtande av
ytterligare en packhuslokal vid norra hamnen samt utvidgning av en redan förefintlig
sådan vid inre hamnens södra sida.
För tullbehandlingsarbetet i dessa lokaler, som avsetts för parti- och grövre
gods, kräves då tjänstemän, som måste tagas från den personal, som eljest tjänstgör
i huvudpackhuset, en omständighet, som även i sin mån bidrager till behovet av.
att den fast anställda styrkan ej må vara för fåtalig.
På grund av det anförda anser tullkammaren, att 4 nya kammarskrivarebefattningar
böra upptagas å extra avlöningsstat från och med 1919.
Härmed vill tullkammaren dock icke hava sagt att behovet av ordinarie befattningar
av högre grad kan anses vara fyllt. Ett önskemål blir naturligtvis alltid,
att. då bättre tider inträtt och sedan arbetet med verkets organisation fullföljts,
ett så stort antal tjänster på ordinarie stat inrättas, som motsvarar antalet av ständigt
använda extra ordinarie arbetskrafter.
Vid tullkammaren i Hälsingborg äro för närvarande 30 vaktmästare anställda
på stat. Från och med nästkommande år ökas detta antal med 3 styckan dylika
tjänster, vilka beviljats av detta års riksdag. Sammanlagda antalet från och med
1918 blir alltså 33 stycken. Av dessa tjänstgöra emellertid på grund av särskilda
förordnanden 2 stycken såsom e. o. uppsyningsman.
224 Sjunde huvudtiteln.
Av de anförda antalsuppgiftema framgår således, att för vaktmästaregöromål
kunna från och med nästkommande år disponeras 31 stycken vaktmästare. Antalet
ständigt inkallade kunna för de närmast föregående åren beräknas sålunda:
1912 8 stycken: 1913 10 stycken; 1914 14 stycken; 1915 20 stycken; 1916
20 stycken. Under 1917 ha hittills varit inkallade 22 stycken.
Här föreligger sålunda en påtaglig missproportion mellan på stat uppförda
och extra ordinarie arbetskrafter, av vilken anledning tullkammaren, som gärna
skulle önskat föreslå uppförande av ett ändå större antal vaktmästarebefattningar
på stat, dock anser sig av skäl, som redan tidigare andragits, för närvarande böra
inskränka sin framställning till att omfatta ett antal av endast 5 stycken.
Då behovet av de båda e. o. uppsyningsmansbefattningarne, av vilkas innehavare
den ena har att med nödigt biträde av vaktmästare svara för det gods, som
intages i och utlämnas från packhuslokalerna m. m. och den andre omhänderhar
det genomgående godset vid ångfärjestationen, visat sig stadigvarande, skulle tullkammaren
gärna önskat föreslå dessa befattningars uppförande å stat, men anser
sig av förut anförda hänsyn för närvarande icke böra framställa förslag härom.
Enligt från magistraten i Hälsingborg inhämtade upplysningar kommer Raus
från och med nästkommande år att inkorporeras med staden Hälsingborg och som
en följd härav kommer tullstationen i Råå att ligga inom Hälsingborgs stads gränser.
Tullkammaren anser emellertid icke skål för närvarande föreligga att av
denna anledning vidtaga ändring i tullförvaltningens i Råå ställning utan håller före,
att denna förvaltning tills vidare bör bibehållas vid nuvarande organisationsform.
Däremot synes den vid tullstationen anställda ordinarie personalen böra uppflyttas
i motsvarande avlöningsklasser som den vid tullkammaren i Hälsingborg
anställda.
Sedan flera år tillbaka har antalet vaktmästare vid tullstationen i Råå visat
sig vara för litet, med hänsyn dels till den livliga, ständigt i tillväxt stadda skeppning
dels till hamnområdets betydliga utsträckning. Antalet av i ständig tjänstgöring
använda e. o. vaktmästare har därför gång efter annan måst ökas.
Sålunda hade före 1914 under flera år använts två extra vaktmästare. Under
sagda år begärdes ökning med en uti detta antal och under innevarande år har
kungl. styrelsen vid två olika tillfällen medgivit ytterligare ökning, så att för närvarande
7 e. o. vaktmästare där äro i ständig tjänstgöring inkallade. Sistnämnda
båda ökningar äro emellertid delvis betingade av de tillfälliga exportkontrollförhållandena.
Tullstationsföreståndaren vitsordar dock, att även under normala förhållanden
med den omfattning trafiken enligt bifogade tablå redan före kriget antagit
ett antal av 8 vaktmästare är erforderligt för att fullt effektiv bevakning
skall kunna utföras både dag och natt.
Tullkammaren anser det därför icke vara lämpligt att alltjämt tillgodose det
konstanta behovet av arbetskrafter endast genom inkallande av extra personal, utan
håller före att åtminstone två nya vaktmästaretjänster böra från och med 1919
uppföras å extra avlöningsstat vid Råå tullstation.
På grund av vad nu anförts, får tullkammaren vördsamt hemställa, att kungl.
styrelsen täcktes hos Kungl. Maj:t för proposition till nästkommande riksdag tillstyrka
inrättandet från och med år 1919 av nedannämnda nya tjänster å tullverkets
extra avlöningsstat, nämligen
Sjunde huvudtiteln. 225
fyra kammarskrivare- och fem vaktmåstar otjänster vid tullkammaren i Hitlsingborg
och
två vaktmästaretjänster i första avlöningsklassen vid tullstationen i Råå; ävensom
tillstyrka, att samtliga vid tullstationen i Råå nu upptagna ordinarie befattningar
må uppflyttas i första avlöningsklassen för respektive uppsyningsman- och
vaktmästargraderna.
Hälsingborg och tullkammaren den 30 juli 1917.
e. f.
Hugo Wendt.
Vid skrivelsen tinnes fogad en tablå över trafiken vid tullstationen i Itåå av
följande utseende:
Tablå
över trafiken vid tullstationen i ltåå åren 1910—1917 (tills dato).
Utrikes fart |
Inrikes fart |
|||
År |
inkommande |
utgående |
inkommande |
utgående |
antal fartyg''antal fartyg antal fartyg |
antal fartyg |
|||
1910............... |
...... 398 |
351 |
45 |
343 |
1911................ |
...... 439 |
306 |
194 |
466 |
1912............... |
...... 483 |
328 |
264 |
367 |
1913............... |
...... 519 |
418 |
249 |
354 |
1914............... |
...... 528 |
377 |
269 |
426 |
1915............... |
...... 684 |
467 |
290 |
492 |
1916............... |
...... 545 |
411 |
304 |
486 |
1917—............ |
...... 416 |
312 |
210 |
376 |
IT. Tullkammaren i Trälleborg.
Tullkammarens i Trälleborg till generaltullstyrelsen avlatna skrivelse har, med
uteslutande av bland annat den del, som rör inrättande av en av tullkammaren föreslagen
men av generaltullstyrelsen avstyrkt ny kontrollörstjänst, följande lydelse:
Kungl. generaltullstyrelsen.
Den enligt kungl. generaltullstyrelsens årliga medgivanden åt tullkammaren
uppdragna rätten att vid förefallande oundgängligt behov i tjänstgöring inkalla erforderligt
antal e. o. kammarskrivare har under de tvänne sistförflutna åren begagnats
i följande utsträckning: Sammanräknade antalet av sålunda under vart och
ett av dessa år till e. o. kammarskrivare utbetalta, på de olika månaderna ganska
jämnt fördelade dagtraktamenten utgör respektive 4,334 och 3,739 stycken. Det
lägsta antalet e. o. tjänstemän, som varit erforderligt för uppehållande av ifrågavarande
med ordinarie tjänst likvärdig inkallningstjänstgöring under nyssberörda tider,
belöpte sig alltså till respektive 11 och 10 stycken eller i medeltal för hela tiden
10.5 stycken. Härvid har ingen hänsyn tagits till vad som överskjuter det med
365 jämnt delbara dagantalet. .
Nödvändigheten av att hålla inkallningsdagamas antal uppe i så hög nivå,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. -9
22b
Sjunde huvudtiteln.
som skett, under de förflutna krigsåren, då, som förut framhållits, en nedgång i
importsiffrorna kunnat spåras, härleder sig därav, att denna nedgång i icke oväsentlig
män motvägts av ökat arbete i andra grenar av förvaltningen. Så har tillämpningen
av de många krisförfattningarna öppnat ett vidsträckt och ansvarsfullt fält för
å andra områden tillfälligtvis ledigblivna arbetskrafter.
Med konstaterandet av ett stadigvarande behov under så pass lång tidsrymd
av berörda medeltal e. o. kammarskrivare torde det kunna anses fastslaget, att ett
motsvarande antal med nedan gjorda inskränkningar borde anses berättigat att så
snart som möjligt bliva uppflyttat i den ordinarie gruppen.
Frånräknar man nu dels förut föreslagna kontrollörstjänst, under förutsättning,
att tillkomsten av denna vinner vederbörligt godkännande, och dels de tre för nästkommande
år redan beviljade kammarskrivartjänsterna å extra stat eller tillsammans
fyra tjänster, så återstår ett antal av sex tjänster. Tager man så i beräkning,
att en del bigöromål av jämförelsevis ringa omfång, som varit och fortfarande
äro fördelade på några av de inkallade, äro av den enkla art, att de utan tvivel
kunnat anförtros åt mindre kvalificerad arbetskraft, är en ytterligare reduktion av
en eller möjligen två tjänster berättigad, och sålunda återstå — för att vara på
den säkra sidan — fyra tjänster av ordinarie tjänsts valör.
På anförda grunder anser sig tullkammaren därföre höra föreslå nyinrättande
av fyra kamin arskri vartjänster härstädes.
Sannolikheten talar för att, sedan etter världskrigets slut normala förhållanden
så småningon återinträtt, en trafik härstädes, bortsett från den första påstörtningen,
skall komma till stånd av sådana dimensioner, att den e. o. kammarskrivarpersonalen,
även om den föreslagna utökningen av den ordinarie staten komme till stånd,
så långt ifrån bleve överflödiggjord, att tvärtom en mer eller mindre stadigvarande
inhållning alltjämt icke skulle kunna undvikas, ett omdöme, som säkerligen kan
utsträckas att på analogt sätt gälla beträffande den e. o. vaktmästarpersonalen
(se nedan).
Här stationerade bevakningsbefäl närmast under tullförvaltaren består för
närvarande av en uppsyningsman och tvänne e. o. uppsyningsman, av vilka sistnämnde
den ene erhållit förordnande som sådan den 31 mars 1913 (förordnandet
meddelades första gången den 2S/U1 1909) och den andre den 19 juli 1915.
Den året runt pågående livliga trafiken i härvarande hamn, främst beroende
på de reguljära dagliga förbindelserna med Tyskland, kräver att minst en bevakningsförman
ständigt är tillgänglig å hamnområdet såväl natt som dag. Härvidlag
tjänstgöra de tre förmännen, såvitt möjligt, omväxlande utan åtskillnad. Härförutom
skulle tullkammaren i detta sammanhang vilja erinra om, att det jämlikt
nådiga brevet till kungl. generaltullstyrelsen den 25 juni 1909 tills vidare åligger
bevakningen att handhava bestyret med transitförpassningarna av å ångfärjerouten
Trälleborg—Sassnitz ankommande för dylik försändning avsett gods. Den stora
omfattningen av ifrågavarande godsmängder och den omsikt och noggrannhet, som
äro nödiga vid handläggandet av med nämnda expedition förknippade göromål,
har föranlett tullkammaren att, alltsedan besagda förrättning övertogs av bevakningen,
uppdraga dess skötande först åt uppsyningsmannen, men därefter frän ingången
av april månad åt en e. o. uppsyningsman.
Gjorda antydningar torde vara tillfyllestgörande för att giva en föreställningom
arten och betydelsen av de båda e. o. bevakningsbefälsposterna och ägnade att
Sjunde huvudtiteln. 227
påvisa, huruledes dessa, vilkas innehavare väl ursprungligen snarast voro avsedda
att vid förefallande behov biträda den ordinarie uppsyningsmannen, hava utvecklat
sig till eller rättare från första början visat sig vara av med ordinarie uppsyningsmanstjänst
likartad och jämnställd natur.
Med stöd av det anförda finner tullkammaren det rimligt att föreslå nyinrättandet
av tvänne uppsyningsmanstjänster av klass 1 i stället för de hittillsvarande
förordnandena som e. o. uppsyningsman, vilka i slikt tall borde upphöra.
Göres en liknande beräkning beträffande de i tjänstgöring inkallade e. o.
vaktmästarne, som ovan gjorts, vad de e. o. kammarskrivame vidkommer, finner
man, att de förstnämnda behövt under år 1915 tagas i anspråk till ett antal av
lägst tio stycken för att bestrida eu inkallningstjänstgöring av sammanlagt 3,868
dagar. (Året 1916 företer alltför exceptionella förhållanden i bevakningshänseende
för'' att utan missvisning kunna läggas till grund vid beräkningen.)
Ur denna synpunkt sett, kunde alltså under dåvarande förhållanden en tillökning
i den ordinarie vaktmästarstyrkan med förenämnda antal anses befogad.
Med fråndrag av dels de tvänne befattningarne som e. o. uppsyningsman,
under den förutsättningen, att det framställda förslaget om inrättande av två, nämnda
befattningar ersättande, uppsyningsmanstjänster vinner beaktande, och dels de för
nästkommande år beviljade trenne vaktmästareänsterna på extra stat eller tillsammans
fem tjänster återstå likaledes fem tjänster, som på anförda skäl föreslås att
uppföras å ordinarie stat.
I sammanfattning utvisar alltså tullkammarens förslag inrättande av följande
nya tjänster:
en kontrollörstjänst,
fyra kammarskrivartjänster,
två uppsyningsmanstjänster av klass I med upphörande av de tvänne förordnandena
som e. o. uppsyningsman samt
fem vaktmästareänster av klass I.
Trälleborgs tullkammare den 27 juli 1917.
e. f.
C. Klein.
18. Packhusiuspektionen i Göteborg-.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Till åtlydnad av kungl. generaltullstyrelsens befallning uti rundskrivelse den
25 sistlidne juni att före den 1 nästa augusti inkomma till kungl. generaltullstyrelsen
med förslag till de ändringar i tullverkets stater, som må finnas erforderliga,
får packhusinspektionen vördsamt anföra följande.
På skäl, som av packhusinspektionen framställdes uti dess skrivelser till
kungl. generaltullstyrelsen den 25 september 1911 och den 27 september 1912
rörande statsregleringen, begärdes vid dessa tillfällen en tillökning i packhusinspektionens
ordinarie stat med
1 förstekontrollör,
5 kontrollörer,
11 kammarskrivare och
K vaktmästare
228
Sjunde huvudtiteln.
Härav beviljades, medelst uppförande å extra stat
dels fr. o. m. maj månad 1912 3 kontrollörer och 6 kammarskrivare
dels fr. o. m. år 1914 ............ 1 kontrollör och 3 kammarskrivare
eller 4 kontrollörer och 9 kammarskrivare,
varjämte med år 1914 på ordinarie stat uppfördes av begärda 4 allenast 2 vakt
mästare.
Med tillhjälp av ett utsträckt användande av extra ordinarie personal hava
de sålunda uppståndna luckorna i den begärda personalen måst fyllas. Men även
därutöver har packhusinspektionen under de följande åren varit nödsakad uppehålla
packhusarbetet medelst inkallande av e. o. kammarskrivare i ständig tjänstgöring
under år 1914 till antal av 27 stycken,
» » 1915 » » » 27 » och
» » 1916 » » » 25 »
Om även ett dylikt fyllande av de konstant erforderliga arbetskrafterna hos
inspektionen kunnat under de sist förflutna fem åren försvaras därmed att man dels
velat förvissa sig om att kravet på dessa krafter ej varit av övergående natur,
dels velat avvakta de omregleringsförslag, som från den under tiden tillkomna tullkommissionen
vore att förvänta, torde, sedan visshet i förstberörda hänseende nu
vunnits, och tidpunkten för kommissionens slutförande av dess arbeten synes obestämd,
packhusinspektionen av flera skäl, ej minst den med världskrigets upphörande
motsedda trafikstegringen, redan nu böra ifrågasätta, huruvida ej ett större antal
tjänstemän borde på en gång begäras till uppförande på ordinarie stat. Pac.khusmspektionen
stödjes i denna uppfattning av ordförandens i tullkommissionen uttalade
mening att, för undanrödjande av de orättvisor i befordringshänseende, som
skulle drabba den extra tullpersonalen i avvaktan på kommissionens slutliga förslag
befordran för den under tiden ej borde avstängas. Denna synpunkt är även
synnerligen kraftigt framhållen av Sveriges allmänna tulltjänstemannaförening uti
dess till packhusinspektionens föreståndare adresserade framställning i ämnet.
Förhållandet är nämligen att av. hos packhusinspektionen tjänstgörande
obefordrade 32 e. o. kammarskrivare, de äldsta av dessa inneha en ålder i tullverket:
l stycken ............•........... |
15 |
år |
|
1 » ........................ |
11 |
» |
|
11 » ........................ |
........................ omkring |
9 |
» |
5 » ........................ |
......................... » |
8 |
» |
1 * ...................... |
........................ » |
7 |
» |
7 » ........................ |
........................ » |
6 |
» |
Dessa 26 kunna väl anses hava uppnått den ålder, inom vilken befordran
till ordinarie tjänst borde hava vunnits, men som huvudsakligen genom avvaktade
organisationsförslag ännu kvarstå obefordrade.
Om nu hela antalet av dessa, som varit i ständig tjänstgöring inkallade, icke
torde böra ifrågasättas till uppflyttning på ordinarie stat, torde dock deras antal
ej höra i större män inskränkas än som betingas av nödig marginal för de ändringar
i personalens organisation i sin helhet, kommissionen kan tänkas avse. Då
denna marginal ifråga om packhuspersonalen — där den kvalificerade arbetskraften
minst kan avvaras ej lärer behöva tilltagas alltför bred, anser packhusinspektionen
att åtminstone 2/3-delar av denna ständigt inkallade extra personal borde
Sjunde huvudtiteln. 229
kunna påräkna att nu l''ä uppnå ordinarie anställning eller ett ytterligare antal av
16 stycken, vilka dock för proportionens bibehållande torde böra uppdelas till
2 kontrollörer och
14 kammarskrivare.
Antalet ordinarie vaktmästare hos packhusinspektionen torde även, med hänsigt
till det i ständig tjänstgöring mot dagavlöning inkallade antalet extra sådana
höra ökas med tillsammans 4.
Packhusinspektionen får på dessa grunder vördsamt hemställa, att å packhusinspektionens
stat för år 1919 mätte uppföras:
l:ste kon- |
kontrol- |
kammar- |
vakt- |
|
trollOrer |
törel- |
skrivare möstare |
||
dels nu å extra stat anställde ............. |
— |
4 |
9 |
—■ |
dels därutöver förut begärde ............. |
................... 1 |
1 |
2 |
2 |
samt dels nu begärde........................... |
................... — |
2 |
14 |
2 |
eller 1 förste kontrollör 7 kontrollörer 25 kammarskrivare och 4 vaktmästare. |
tillsammans 1 |
7 |
25 |
4 |
Skulle emellertid, med hänsigt |
till tullkonnnissionens framtida förslag, |
samt- |
liga dessa tjänster icke kunna varda å ordinarie stat nu föreslagne, torde intill dess
sådant kan genomföras de nu på extra stat uppförda tjänsterna därå fortfarande
bibehållas.
Göteborg den 13 juli 1917.
e. f.
./. 77. Lindquist. A. E. Alm.
I särskild skrivelse till generaltullstyrelsen har packhusinspektionen vidare
meddelat följande uppgift rörande antalet inkallade e. o. vaktmästare vid inspektionen:
Inkallade e. o. vaktmästare vid packhusinspektionen i Göteborg under åren
1911—1916.
3 st. fr. o. m. januari 1911 t. o. m. november 1911,
4 » » december 1911 » januari 1915,
3 » » februari 1915 » maj 1915 och
4 » » juni 1915 » december 1916.
Dessutom 2 stycken inkallade till tjänstgöring i Fiskhamnen för exportbevakning
under november och december 1916.
Göteborg av packhusinspektionen den 13 september 1917.
J. H. Lindquist.
Alban Nordin.
230
Sjunde huvudtiteln.
19. Tullbevakning-sinspektionen i Göteborg-.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Jämlikt § 218 i tullverkets tjänstgöringsreglemente åligger det inspektionen
att ärligen inkomma med förslag till de förändringar i senast för inspektionen fastställd
stat, vartill omständigheterna kunna föranleda, skolande detta förslag jämlikt
kungl. generaltullstyrelsens rundskrivelse den 25 sistlidne juni vara inkommet senast
inom utgången av juli månad.
Med hänsyn därtill, att Kungl. Maj:t år 1914 tillsatt en särskild kommission
med uppdrag att efter verkställd utredning avgiva förslag till omorganisation av
tullverkets stater, har inspektionen efter nämnda år under avvaktan på kommissionens
förslag icke ansett sig böra inkomma med någon hemställan om förändring
i den för inspektionen alltsedan år 1914 ännu gällande staten, men då nämnda
kommission måhända icke ännu på flera år torde hinna slutföra sitt uppdrag, finner
sig inspektionen icke längre böra uppskjuta framhållandet av det redan under flera
år föreliggande oavvisliga behovet av tillökning i den här anställda ordinarie personalen
och detta behov kan ingalunda förväntas bliva mindre, sedan efter världskrigets
slut, normala trafikförhållanden åter inträtt
Från och med år 1911 har hos inspektionen varit i ständig tjänstgöring inkallade
året om minst en e. o. kammarskrivare, från och med mars månad 1915
minst två och från och med år 1916 minst fyra e. o. kammarskrivare; antalet
härstädes dagligen inkallade e. o. vaktmästare utgjorde under år 1913 minst tjugofem
liksom under största delen av år 1914 samt har efter hösten sistnämnda år
icke understigit etthundratrettio.
Inspektionen får med stöd av det nu anförda vördsamt hemställa att kungl.
generaltullstyrelsen vid uppgörandet av förslag till tullverkets stater för år 1919
måtte å Göteborgs tullförvaltnings stat uppföra för inspektionens behov
dels två nya kammarskrivaretjänster,
dels tjugofem nya vaktmästaretjänster.
Göteborg tullbevakningsinspektion den 30 juli 1917.
P- G. Appeltofft.
20. Tullkammaren i Borås.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
När tullkammaren under sistlidne september månad hade att jämlikt § 218
mom. 1 tj änstgöringsreglem en tet inkomma till kungl. generaltullstyrelsen med förslag
till erforderliga förändringar i tullkammarens stat, skulle den hava ansett sig
böra göra framställning såväl om dess uppflyttning i högre klass som om ökat
antal ordinarie tjänstemän, om icke de av världskriget förorsakade exceptionella förhållandena
synts den bjuda att tillsvidare icke hemställa om ökade anslag.
Sjunde huvudtiteln.
Sedan emellertid 1914 års kommission för omorganisation av tullverket under
innevarande år återupptagit sitt arbete, och dessutom 1915 års kommission för
gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken jämte tullverket infordrat
en del för densamma erforderliga uppgifter, bär tullkammaren trott sig icke
böra underlåta att för kungl. generaltullstyrelsen framlägga de skäl, som synes den
tala för bär ovan ifrågasatta förändringar i dess stat.
Den utveckling som Borås stad under det sist förflutna kvartseklet genomgått,
torde inom vårt land vara något i sitt slag nästan allenastående. År 1880 hade staden
4,728 innevånare, vid början av innevarande år 27,220. Skapare av denna utveckling
har fabriksrörelsen varit. År 1857 uppfördes i Borås det första mekaniska
bomullsväveriet. För närvarande finnas inom staden över 100 fabriker, bland vilka
märkas 2 bomullsspinnerier, 4 yllespinnerier, 10 bomullsväverier, 6 ylleväverier, 12
färgerier, därav 5 med tryckeri- och appreteringsverk, 2 bandfabriker, 2 hängslefabriker,
7 trikåfabriker och 8 syfabriker. Fabriksarbetarnas antal överstiger 5,000
och årliga tillverkningsvärdet uppgår till betydligt över 82 miljoner kronor.
I bygderna runt omkring Borås, framför allt i Marks, Kinds och Ås härader,
hava även uppstått talrika och livskraftiga fabriksföretag, och stora industrisamhällen
såsom Viskafors, Fritsla och Rinna hava uppvuxit.
Jämsides med fabriksindustriens tillväxt har gått den för denna ort säregna
hemindustriens ävensom handelns uppblomstring, allt medförande mångfaldigt ökad
rörelse, förbättrade kommunikationer in. m. Även vad tullkammaren beträffar har,
såsom helt naturligt är, industriens och handelns snabba uppsving gjort sig gällande.
Densamma, som öppnades den 1 april 1903, har under de sedan dess förflutna
14 åren att uppvisa en mindre vanlig ökning såväl i rörelsen som i upp
börden. Tullkammaren har också för att motivera behovet av ökad personal vid
flera tillfällen och senast i skrivelse den 29 september 1913 påvisat dessa förhållanden,
varför den nu torde i huvudsak kunna inskränka sig till att framlägga
uppbördssummorna för de förflutna åren, då ju tulluppbörden, såsom nedan skall
söka visas, sådan rörelsen vid Borås tullkammare är beskaffad, säkerligen är den
tillförlitligaste måttstocken för arbetets storlek.
År 1904 var tulluppbörden ....
» 1905 » »
» 1906 » »
» 1907 » »
» 1908 » »
» 1909 »
» 1910 »
» 1911 » »
» 1912 »
» 1913 » »
» 1914 » »
» 1915 » »
» 1916 » » .....
kronor 382,659: 8i
» 377,683: 11
» 378,517: 43
» 486,380: ii
» 378,057: 34
» 452,197:5 6
» 564,672: 4 6
» 554,230: 53
» 624,238: 5 6
» 833,330: 34
» 671,543: eo
» 605,707: 2 8
» 730,799: 04
Av dessa siffror framgår, att uppbörden varit stadd i en ovanligt jänm stegring
till och med år 1913, då den uppnådde sitt maximum med den ansenliga summan
av 833,000 kronor. Det är tydligen kriget, som sedan förorsakat ett tillfäl
-
232 Sjunde huvudtiteln.
ligt avbrott i den ständiga progressionen, beroende på svårigheterna och ofta omöjligheten
att kunna erhålla en mängd förnödenheter och särskilt halvfabrikat för
härvarande industrier. Detta bestyrkes ock därav, att i den mån man hunnit inrätta
sig efter rådande förhållanden hava importen och uppbörden under fjolåret
ökats högst väsentligt, och under månaderna januari och februari i år steg uppbörden
till 157,445: 7 2 kronor, sålunda lovande, om trafiken fått fortgå något så
när ostörd, att överträffa den för år 1913. Härpå gjorde dock det skärpta u-båtskriget
ett slut, enär all import från länderna på andra sidan Nordsjön på en gång
upphörde.
Här ovan nämndes, att uppbörden kunde anses vara den tillförlitligaste måttstocken
för det arbete, som utförts och utföres vid Borås tullkammare. Såsom stöd
för detta påstående beder tullkammaren att få fästa uppmärksamheten på det faktum,
att här icke importeras några s. k. kassaartiklar såsom spannmål, fläsk, tobak m. fl.
vilka artiklar med jämförelsevis litet och föga krävande arbete å många platser
väsentligen bidraga till en hög tulluppbörd, utan importen härstädes utgöres av maskiner
och maskindelar, korta varor, vävnader, garner och dylikt, med ett ord av sådana
varor, som fordra tidsödande och noggrann undersökning vid tullbehandlingen. Härav
torde med största tydlighet framgå i huru nära relation uppbörden och arbetet vid
Borås tullkammare stå till varandra. I detta sammanhang får tullkammaren även
framhålla, att de tullfria varor, som förekomma här, med ytterst få undantag utgöras
av färger, kemikalier, appreturmedel m. fl. för textilindustrien avsedda artiklar,
vilka ofta äro ytterst svåra att skilja från snarlika tullpliktiga ämnen, och som
därför, ehuru de icke höja uppbörden, medföra ett icke oväsentligt ökat arbete
samt ställa stora fordringar på tjänstemännens kunnighet och uppmärksamhet.
Såsom ytterligare materiel för bedömandet av arbetet vid tullkammaren upptages
i nedanstående tabell antalet utfärdade packhusattester och tullräkningar under
åren 1911—1913:
År 1911 utfärdades 9,730 packhusattester och 8,326 tullräkningar.
»1912 » 1(4008 » » 8,765 »
» 1913 » 11,052 » » 9,562 »
varav dels framgår packhusattestemas och tullräkningarnas relativt stora antal
härstädes i förhållande till uppbörden, dels huru noga de följa varandra.
Slutligen får tullkammaren framhålla det myckna och synnerligen krävande
arbetet, som här förorsakas av det s. k. restitutionsgodset. För närvarande åtnjuta
sju firmor rättigheten att vid reexport av vid deras fabriker förädlade importerade
textilvaror restitutionsvis återbekomma erlagda tullavgifter. På grund härav föras
hos tullkammaren 8 stycken avräkningsdiarier. Härtill kommer den tidsödande
kontrollen vid importen och exporten, granskningen av restitutionsansökningama
jämte utlåtanden över desamma, utarbetande av utdrag ur ovannämnda diarier m. m.
Med det ovan anförda har tullkammaren dels velat påvisa rörelsens omfång
och alltjämt fortgående tillväxt intill krigsutbrottet på hösten 1914, dels att den
nedgång, som då inträffade icke berodde på någon tillbakagång i härvarande industri
utan på utomstående och tilliälliga orsaker. Under de senaste åren har nämligen
efterfrågan på Boråsindustriens tillverkningar varit större än som ofta kunnat effektueras.
Och under sistlidet år har man här allmänt berett sig på en kommande
högkonjunktur inom textilbranschen. Vid många av fabrikerna hava sålunda gjorts
betydande utvidgningar och tillbyggnader, så att tillverkningsförmågan hos åtskilliga
Sjunde huvudtiteln. ‘
rent av fördubblats. En hel del nya företag hava uppstått, och eu mycket betydande
import av maskiner pågick under hela fjolåret dels till byggda fabriker dels för
komplettering och modernisering av de äldre. Man synes sålunda med fog kunna
förutsätta, att såväl Borås stad som industrien inom densamma och i dess omnejd
efter krigets slut komma att gå mot en period av ny utveckling, medförande även
för tullkammaren ökat arbete och därmed ökad uppbörd i samma fortgående stegring,
som ständigt varit karakteristiskt för densamma.
I sin skrivelse den 29 september 1913 påvisade tullkammaren det trängande
bebovet av en för härvarande tullpackbus avsedd kontrollörstjänst. Erfarenheten har,
sedan denna tjänst inrättades på extra stat, ytterligare bekräftat den behövlighet,
och då, såsom tullkammaren sökt visa, rörelsen härstädes, efter vad man nu kan
döma, icke torde komma att minskas utan i stället att ökas, får tullkammaren
vördsamt framhålla angelägenheten av att berörda kontrollörstjänst snarast möjligt
uppföres å ordinarie stat. Skäl skulle kunna anföras för att den samtidigt förändrades
till en förste kontrollörstjänst, men tullkammaren anser sig för närvarande böra
inskränka sig till att vördsamt hemställa, att i detta avseende bliva likställt med
övriga tullförvaltningar av samma storlek.
Under de senaste 8 åren hava göromålen härstädes nödvändiggjort att två
e. o. kammarskrivare varit så gott som ständigt inkallade i tjänstgöring mot dagarvode,
och vid mera brådskande tillfällen har ytterligare en dylik tjänsteman måst
användas. Sammanlagda antalet inkallelsedagar belöper sig under åren 1909-1916
till 6,013, vilket i genomsnitt gör 2 inkallningar varje dag jämte 173 mkallnmgsdagar
för en tredje e. o. kammarskrivare. Genom att här icke förekommer något
egentligt säsongarbete, äro göromålen och i samband därmed behovet av extra
biträden, såsom nedanstående tabell utvisar, ovanligt jämnt fördelade över hela året
i motsats till förhållandet på en del tullplatser, där inkallningar av e. o. tjänstemän
helt och hållet kunna undvaras under vintermånaderna
Uppbörden under åren 1911—1913 fördelad på de olika månaderna:
-1-"'' " ■— |
år 1911 |
år 1912 |
år 1913 j |
Januari ................................. |
53,217.76 |
39,280.6 2 |
72,866.53 | |
Februari................................. |
44,077.25 |
42,943.96 |
63,582.24 1 |
Mars .................................. |
49,112.84 |
46,612.7 8 |
75,006.72 |
April .................................... |
43,319.23 |
46,278.66 |
72,291.48 |
Maj....................................... |
44,764.01 |
57,199.40 |
80,620.88 |
Juni .................................... |
30,931.3 4 |
45,730. s 7 |
63,032.8 7 1 |
Juli ....................................... |
35,824.6 5 |
53,437.15 |
56,594.7 4 |
Augusti ................................. |
42.530.oo |
51,536.83 |
60,281.58 ! |
September.............................. |
46,477.26 |
55,567.14 |
60,415.3 2 |
Oktober ................................. |
50,865.82 |
55,075.3 0 |
73,462.16 j |
November .............................. |
70,912.6 4 |
63,083.7 9 |
87,228.71 ; |
December .............................. |
42,197.85 |
67,492.0 8 |
67,947.16 |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
30
234 Sjunde huvudtiteln.
Dä behovet av ytterligare två tjänstemän av högre grad, såsom ovan påvisats,
under så lång tid varit konstant, och i betraktande av vad tullkammaren i
denna skrivelse förut anfört beträffande rörelsen och göromålen härstädes, torde
därav framgå det befogade i att två nya ordinarie kammarskrivaretjänster uppföras
å tullkammarens stat. Härigenom skulle två inkallningsarvoden bliva överflödiga.
Sedan 9 år har vid härvarande tullbevakning en e. o. vaktmästare ständigt
varit inkallad i tjänstgöring mot dagarvode. Antalet inkallningsdagar belöpte sig
under dessa år till 3,158. Behovet av denna tredje vaktmästare har städse gjort
sig gällande, och vid de ytterst få tillfällen då någon sådan ej varit inkallad, har
detta berott på att ingen trots behovet funnits att tillgå. Sedan tullpackhuset ombyggdes,
så att tullbehandlingen av s. k. uppackningsgods försiggår i en särskild
avdelning, har behovet av tre vaktmästare blivit alldeles ofrånkomligt. En vaktmästare
behöves nämligen under hela tjänstgöringstiden i vardera packhusavdelningen
för att mottaga och utlämna gods, övervaka trafiken m. m. Den tredje vaktmästaren
har full daglig sysselsättning med att bevaka gods från och till järnvägsstationerna,
gå tullkammarens ärenden på bank och post samt att utgöra avlösning,
så att bevakningspersonalen i tur och ordning kan få intaga middagsmåltid, vilket
ju är nödvändigt, enär dess tjänstgöring pågår från kl. 7 f. in. till 6 e. m. På
grund av ovanstående och i övrigt av de skäl, som anförts för inrättande av två
nya kammarskrivaretjänster; tror sig tullkammaren hava ådagalagt det berättigade
i, att denna vaktmästaretjänst uppföres å ordinarie stat. Härigenom skulle ett
inkallningsarvode bliva överflödigt.
Såsom eu sammanfattning av det ovan anförda får tullkammaren vördsamt
hemställa:
att å tullkammarens stat måtte uppföras ytterligare två ordinarie kammarskrivaretjänster;
och
att å tullkammarens stat måtte uppföras ytterligare en ordinarie vaktmästaretjänst.
Borås tullkammare den 24 mars 1917.
Ludvig Cimmerlund.
21. Tullkammaren 1 Karlstaii.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Vid den senaste allmänna regleringen av tullverkets stater framhöll den då
tillsatta tullkommissionen beträffande Karlstad, att gränsstationerna inom Karlstads
tullkammardistrikt möjligen komma att fördelas mellan tullkamrarne i Charlottenberg
och Mon och att vid sådant förhållande göromålen vid tullkammaren i Karlstad
lära bliva väsentligt minskade. På grund av denna förutfattade mening blevo endast
inrättade en kontrollörstjänst och två kammarskrivaretjänster. En senare verkställd
utredning hade till följd, att gränsstationerna fortfarande förblevo underlydande
Karlstads tullkammare, men till inrättande av någon ny tjänst vid tullkammaren
Sjunde Im vild ti teln. ; 2dö jjj
eller höjning av tullförvaltaretjänstens ställning ledde denna utredning icke, ehuru
tullkammareföreståndarens stora ansvar och påfrestande arbete med övervakandet
av de ofta invecklade tullbehandlingsförhällandena vid svensk-norska gränsen från
sydligaste Dalsland till gränsen av Dalarne jämte det arbete och ansvar, som åligger
honom vid den stora importen i Karlstad, vars årliga tulluppbörd redan nu betydligt
överstiger och efter världskrigets slut säkerligen ännu mer kommer att överskrida
en miljon kronor, borde berättiga honom att i avlöningshånseende åtminstone
jämställas med föreståndare vid en andra klassens tullkammare. Då emellertid den
nu tillsatta tullkommissionen ånyo lär hava återupptagit frågan om gränsstationerna
och tullkammaren väl därför ännu en gång kommer att fä yttra sig i denna sak,
så torde för närvarande ej skäl föreligga att framkomma med förslag vare sig om
förbättrade löneförmåner eller om inrättande av tjänst i kontrollörsgraden.
Vad däremot föreligger som en bjudande nödvändighet är inrättande av två
ordinarie kammarskrivaretjänster och att dessa tjänster redan från ingången av nästkommande
år uppföras å extra stat.
Hittills hava tre extra ordinarie kammarskrivare använts, men behovet av
arbetskraft för tullkammaregöromålen bar därutöver måst fyllas genom användning
av tullvaktmästare och kvinnligt skrivbiträde. Den stora nederlagsrörelsen och den
i samband därmed stående journalsföringen och debiteringen av en årlig uppbörd på
nära en miljon kronor måste verkställas uteslutande av e. o. kammarskrivare,
enär kontrollören måste användas för tullbehandlingsärendens handläggning
och en ordinarie kammarskrivare för uppbörden och den i samband därmed erforderliga
journalföringen. Den andre ordinarie kammarskrivaren, som har att utöva
bevakningsbefäl är i följd av den numera stora utrikes sjöfarten inom tullkammardistriktet
helt upptagen av denna senare befattning. Det är så mycket viktigare,
att tjänstgöringen här snarast möjligt besättes med ordinarie arbetskrafter, enär det
visat sig omöjligt att vid inträffande ledighet erhålla rutinerade e. o. tjänstemän
från annan plats.
Under nuvarande svåra sjöfartsförhållanden har bevakningspersonalen visat
sig alldeles otillräcklig, och har tullkammaren måst anlita e. o. gränsbevakningspersonal
till tjänstgöring vid sjötrafiken och i vissa fall även måst påkalla
polismyndighetens biträde för bevakningsärendens utförande. Aven sedan normala
sjöfartsförhållanden inträtt, blir emellertid behovet av bevakningspersonal mycket
stort. Nederlagsrörelsen har nämligen på de senare åren tagit en mycket stor
omfattning. Nederlagsmagasin ligga på långt avstånd från varandra, och samma
är förhållandet med lossningsplatserna inom stadens hamnområde.
Tullkammaren anser sig dock för närvarande endast höra förorda inrättande
av en ny vaktmästaretjänst vid tullbevakningen i Karlstad för att, om den växande
utländska sjötrafiken och nederlagsrörelsen därtill föranleder, under ett följande år
inkomma med nytt förslag beträffande bevakningens ordnande.
Karlstads tullkammare den 24 juli 1917.
W. Löfgren.
236
Sjunde huvudtiteln.
22. Tullkammaren i Västerås.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Vid tullkammarens hemställan till stat för år 1918 fann kungl. styrelsen
uppförandet av ännu en kammarskrivaretjänst vid denna tullkammare kunna anstå
tills vidare.
Som skäl för behovet av en sådan tjänst inom närmaste tiden, far tullkammaren
vördsamt anföra:
De stora importörerna här begära allmänt att få införda varor tullbehandlade
vid sina enskilda lokaler.
Uppdraget att verkställa tullbehandlingarna, synes det tullkammaren, bör, så
långt möjligt är, lämnas åt ordinarie tjänsteman av högre grad, då större trygghet
för rätt tillämpning av tulltaxan därigenom vinnes.
Skulle detta uppdrag lämnas åt den ende härvarande ordinarie kammarskrivaren,
bleve följden dels, att han icke vore i tillfälle handhava det uppbördsbestyr,
som åligger honom, dels att föreståndaren för tullkammaren vid fullgörandet av
göromålen i tullokalen, varvid han endast har att tillgå e. o. kammarskrivare
som biträde, lätt skulle se sig försatt i den olägenheten att icke kunna
följa de löpande göromålen i sin helhet, däribland övervakandet av bevakningen och
restitutionsgodsförfarandet.
Det har nämligen givits exempel på, att en tjänsteman av högre grad varit
upptagen här med tullbehandling vid importörs enskilda magasin under ända till tio
söckendagar i sträck.
Vid jämförelse av ordinarie personalens av högre grad antal och tulluppbörden
för år 1916 här med andra tullkammares visar sig, att den senare står i jämnhöjd
med många av tredje klassens tullkammare ja, överstiger en del av desammas,
då däremot det förra icke går upp mot andra tullkammares med lika uppbörd.
Härav måste den slutsatsen dragas, att tjänstemännens av högre grad antal
är för ringa här.
Att denna åsikt torde delas av kungl. styrelsen, tror tullkammaren sig kunna
sluta därav, att vid nyinrättade tullkammaren i Kristinehamn tvenne kammarskrivaretjänster
anslagits på förordnande, ehuru, enligt tullkammarens uppfattning, göromålens
mängd och beskaffenhet där ingalunda torde gå upp mot dem här.
Under nu rådande stillhet i importen är här, som vid många andra tullkammare,
ingenting att anmärka mot ordinarie personalens av högre grad tillräcklighet,
men en gång -— och dit kan väl icke vara synnerligen långt till — normala förhållanden
åter inträda, kommer det helt visst visa sig, att denna personal är otillräcklig.
Huru det kommer att gestalta sig i den tid, då Södertälje kanal utvidgats och
Mälaren upprensats för den större sjöfarten, är icke möjligt att nu fastslå.
Helt visst påkallar trafiken då betydlig ökning i tjänstemännens antal här.
Desslikes synes det konsekvent komma att följa av samma större sjöfart, att
denna tullkammare bör uppflyttas i högre lönegrad, vartill redan nu finnas starka
skäl, så framt uppbörden skall ligga till huvudsaklig grund därför.
Som ovisst är när 1914 års tullkommission hinner avsluta sitt uppdrag, vilket
måhända ännu kan dröja några år, tror tullkammaren sig, av vad anförts, för
Sjunde huvudtiteln. 237
närvarande blott, vördsammast böra hemställa, att kungl. styrelsen täcktes göra framställning
om, att i 1919 års stat för denna tullkammare må uppföras en ny
k a m mar skrivar et j äns t.
Västerås tullkammare den 27 juli 1917.
/. Andersén.
2U. Tullkammaren i Sundsvall.
Till kungl. generaltullstyrelsen.
Tullkammaren får härmed vördsamt avgiva föreskrivet utlåtande angående
tullverkets stater.
Till en början vill tullkammaren då beröra den s. k. extraordinariefrågan.
Möjligheten att anskaffa och i verket kvarhålla duglig personal är i högsta grad
beroende, utom av ersättningsbelopp, även den tidsperiod, inom vilken last anställning
kan ernås med dess säkrare position och avsevärt högre inkomst. Tjänstetiden som
extra ordinarie torde nu vara avsevärt längre i tullen än i något annat verk och
har som bekant väckt missnöje hos de obefordrade tjänstemännen. Av tullkammarens
personal hava för närvarande två e. o. kammarskrivare en effektiv tjänstgöringstid
av respektive tio och nio år och fyra e. o. vaktmästare respektive 8, 7.72, 7 ''/4
och 5 7, år. Visserligen anses kronans kaka säker, om den även är liten, men
redan nu och säkerligen i än högre grad efter världskrigets slut, bjuder den privata
företagsamheten helt andra och bättre förmåner i konkurrensen om dugligt folk.
Det är att befara, att särskilt bland de e. o. vaktmästarna de dugligaste tröttna i
den långa väntan på ordinarie anställning och övergå till andra förvärvsgrenar, och
detta torde säkerligen i sin mån komma att inverka menligt för verkets framtida
rekrytering. Att få e. o. tullfunktionärer torde väl alltid gå för sig, men det är
dugligt, pålitligt och ansvarskännande folk tullverket behöver, och då måste den
långa extratiden förkortas genom nya tjänsters inrättande. Tullkammaren vågar
därför framhålla som sin bestämda mening, att då behovet av ökad arbetskraft visat
sig vara av bestående natur, bör den extra ordinarie anställningen utbytas mot
ordinarie tjänst. Vid härvarande tullkammare hava under senaste femårsperiod
åren 1912-1914 2 e. o. kammarskrivare ständigt tjänstgjort och åren 1915—1916 3
e. o. kammarskrivare ständigt tjänstgjort, samt dessutom de tider av året sjöfarten
pågått, de första 3 åren ungefär 9 1/ä månader och de 2 senare 10 Vmånader,
respektive 2 och 1 e. o. kammarskrivare varit inkallade i tjänstgöring. Sedan innevarande
års början ha 4 e. o. kammarskrivare ständigt tjänstgjort. Vad beträffar de
e. o. vaktmästarna har tullkammaren inkallat i tjänstgöring
år 1912 10 stycken under seglationen
» 1913 10 » » »
» 1914 11 » » »
»1915 7 » hela året, 8 stycken under seglationen
» 1916 15 » hela året och för närvarande tjänstgöra härstädes dagligen
sedan årets början 16 ordinarie och 17 extra tullvaktmästare. Härstädes lika väl
som på andra håll, där kriget framkallat en stark transitotrafik, har en stor arbetsbörda
vilat på och lojalt burits av tullpersonalen och icke minst tullvaktmästarne.
Då, som Kungl. Styrelsen npg har sig bekant, förstärkning därav från andra håll
238 Sjunde huvudtiteln.
varit ytterst svar om icke omöjlig att erhålla, har härvarande vaktmästarekår mast
tjänstgöra i eu utsträckning, som varit lika hedrande för medlemmarnas pliktkänsla
som riskabel för deras hälsa och förmåga att hålla ut i arbetet. Alla ha fått göra
nattvakt 2 a o gånger i veckan, i de flesta fall med tjänstgöring hela följande dag
utan någon vila alls. Vaktombyten för beredande av nödiga måltidsraster äro
ävenledes alltid svåra, ofta omöjliga att åstadkomma. Dessa olägenheter av för
fåtalig personal hava visat sig en lång följd av år, men tillspetsats under de senaste
årens störa transitorörelse här. Också hava jämförelsevis täta fall av tillfällig
sjukdom visat sig hos kåren, särskilt de senaste vintrarna som följd av för lång
arbetstid i det krävande klimatet. Dessutom har eu vaktmästare här i sin kraftigaste
ålder under tjänstgöring förliden höst ådragit sig en som det synes obotlig nervåkomma,
som antagligen kommer att göra honom oförmögen till tjänstgöring framdeles.
Det kan invändas, att tullförvaltningarna åliggande arbetsbörda under krigsåren
på vissa platser, däribland Sundsvall, varit ojämförligt mycket större än under
normala tider och att det därför icke vore lojalt att på denna basera en begäran
om nya tjänsters inrättande. Men dels omfattar denna utredning tiden från och med
år 1912 och dels finnes anledning antaga att tullverkets åligganden på grund av
ökad import, ökad sjöfart m. in. efter krigets slut ingalunda komma att nämnvärt om
ens något minskas. Ordföranden i 1914 års tullkommission anför i underdånigt utlåtande
den 7 december 1916 såsom sin uppfattning att den svenska industrin och handeln
undei krigsperioden tagit sådant uppsving att, även frånsett en eventuell återgång,
omsättningen på dessa områden skall förbliva större än före kriget, tullverkets
arbetsböida bliva ökad och dess behov av arbetskrafter större. Samma synpunkter
synas hava lett kungl. generaltullstyrelsen, då i dess rundskrivelse den 12 sistlidne
april påpekas nödvändigheten av att tillräckligt stora lokaler finnas anordnade att
möta den väntade stora trafiken efter krigets slut. Härvarande tullokaler äro tillräckliga
för nuvarande och betydligt ökad import, men vad som saknas, är tillräcklig
och tränad personal att sköta tjänstgöringen där vid eu betydligare ökning i rörelsen.
Den nuvarande uppsättningen tjänstemän av högre grad som består av tullförvaltaren,
1 förste kontrollör, 1 kontrollör, 5 ordinarie och 4 e. o. kammarskrivare tjänstgör
på följande poster: å tullkammaren tullförvaltaren, kontrollören, som sköter uppbörden
och kontrollerar utgående avdelningen, 2 kammarskrivare vid inkommande avdelningen
2 kammarskrivare vid expeditionen för nederlag och transitupplag och 1 kammarskrivare
för klareringarna; i packhuset förste kontrollören och 3 kammarskrivare varjämte en
kammarskrivare tjänstgör som vikarie under semestrar och tjänstledighet. I härvarande
tullpackhus finnas inrättade tre tullbehandliugsexpeditioner, varav 2 kunna uppvärmas för
att användas även vintertid. Dessutom finnas en stor tullpaviljong med plats för ända till
12,000 balar kaffe samt en mindre expedition för importen av lantmannavaror från Finland
och Ryssland. Under normala förhållanden sysselsätter tullbehandlingen utom packhuset
av kaffe, fläsk, sirap, mjöl och andra matvaror samt av järntråd, balkjärn och dylikt
i medeltal 2 tjänstemän. Förtullningen av maskingods, varav de senare åren
importen alltjämt ökats, och vilken oftast sker utomhus, upptager även mycken tid
och finntrafiken sysselsätter expeditionens föreståndare 3 å 4 dagar i veckan. Då
trafiken är något så när livlig, åligger då förste kontrollören eller en kammarskrivare
att oftast ensam sköta förtullningen av manufaktur- och annat packhusgods och
alltså kan endast en av de tre expeditionerna utnyttjas under livlig trafik då flere
dock behövdes. Trafikanterna ha också stundom visat missnöje häröver.
Sjunde huvudtiteln. 2811
Då som bekant under krigsperioden de gamla lagren konsumerats och alla
nederlag nu stå tomma, måste efter krigets slut en högst avsevärd importökning
förekomma under do närmaste åren. Vad Sundsvall beträffar, ligger en jämförelse
nära till hands nämligen hur tulluppbörden förhöll sig åren före och efter 1888 års
störa brand, då alla lager här förstördes. Uppbörden av tullmedel under femårsperioden
1887 — 1891 i Sundsvall utgjorde respektive kronor 894,
1,871,100.7.''5. 1,839,
av kronor 1,742,928.9 8 och en ökning mot 1887 års belopp av mellan 94 och 95
procent under det att samma ökning i tullmedel för riket i dess helhet belöpte sigill
inemot 31 procent. För att jämförelsen skulle vara mera rättvisande fordrades
dock att härvarande importörers alla kunders lager även då varit så sluttömda
som de nu äro, då ökningen visserligen varit ytterligare fördubblad. Med denna
sannolikhet av en väldig ökning av importen för ögonen vill tullkammaren kraftigt
betona, att det ingalunda är tillfyllest med anskaffandet av tillräckliga lokaler för
tullverket utan att det är till och med ännu nödvändigare att i tid försäkra sig
om förstärkning av arbetskrafterna. Här i Sundsvall finnas även andra anledningar
att tro på utveckling av rörelsen. Stora utvidgningar företagas vid så gott som
alla här befintliga cellulosafabriker, Torpshammars aktiebolag och Skönviks aktiebolag
anlägga var sin kartongfabrik just nu, Tuna fabriksaktiebolag uppför ett mycket
stort pappersbruk och Svartviks trävarubolag bygger för att tillvarataga sprit och
kol ur sulfitavfallet, för att nämna nagla nära liggande exempel. Det pågående
arbetet å Ostkustbanan och förhoppningarna om en på koncession väntande elektrisk
bana efter Alnösundet egga redan företagsamheten genom möjligheten av utmärkta
kommunikationer, de stora fabriksbolagen hava redan eller hålla på att anlägga
elektriska kraftstationer vid egna vattenfall, och det vore underligt om icke billigkraft
och goda förbindelser i förening med riklig penningtillgång skulle komma
att bär frambringa ytterligare storindustri. Till alla dessa anläggningar behövas
massor av maskingods, varav en stor del importeras. Till omnämnda kartongfabriksanläggning
i Torpshammar hava till exempel redan inkommit 25 vagnslaster
maskingods från Tyskland och ett tiotal vagnslaster väntas ännu. Men det är
ingalunda blott vid tillkomsten av fabrikerna denna import äger rum. Förslitningen
fordrar nyanskaffning av lägel-, axlar, remskivor, drivremmar och dylikt, nya uppfinningar
för minskning i driftkostnaderna eller ökad kapacitet äro orsak till
annan import; förbrukningsvaror såsom oljor av alla slag, svavel och kol samt
emballeringsartiklar såsom järntråd, bandjärn och juteväv måste ständigt importeras.
Tullbehandlingen av flertalet av dessa artiklar fordrar kunnig och erfaren personal.
Med de ökade förvärvstillfällen, distriktets industri alltjämt erbjuder, stiger även
välmågan och köpkraften hos provinsens befolkning, varför importen av manufaktur,
korta varor och lyxartiklar säkerligen kommer att avsevärt tilltaga, vilka varors
tull behandling även fordra mera kunniga tjänstemän. Då härvarande packhusområde
är jämförelsevis mycket vidlyftigt och även sträcker sig på norra sidan av
hamnen, och staden dessutom genom beslutad flyttning av järnvägsstationen i en
snar framtid återfår dispositionsrätten över nuvarande stationsområdes strand med
redan befintliga kajer och pirål- öster om nuvarande hamnplan och i övrigt moderniserings-
och utvidgningsarbeten alltjämt vidtagas, tillkomma ytterligare andra
lossnings- och förtullningsplatser på vilt skilda håll och förorsaka ansenlig tidsutdräkt
i arbetet vid förflyttning av vågattiralj m. m. och tjänstemännens egen
240 Sjunde huvudtiteln.
gång. Det är slutligen eu ytterligare omständighet, som kräver förstärkning av
tullbehandlingspersonalen. Kungl. styrelsen tiar vid flera tillfällen bifallit industrins
i varje fall berättigade önskan att få maskingods i vagnslaster tullbehandlade vid
fabriken närliggande station. Allteftersom härvarande verk genom Ostkustbanans
färdigbyggande komma i direkt förbindelse med järnbanenätet, dess oftare kommer
detta förfaringssätt att begäras och hur berättigat detta krav ock är ur trafikens
synpunkt, tager det dock tid och personal i anspråk.
Aro importörernas magasin tomma, så råder raka motsatsen, vad exporten
beträffar. Av kända orsaker har den utrikes sjöfarten det senaste året, fört eu
tynande tillvaro, varav följden blivit att alla brädgårdar och trämassemagasin äro
fullt belagda. Detta torde efter fredsslutet förorsaka en verklig rusning i den
utgående sjöfarten och giva mycken sysselsättning åt såväl tullkammarepersonalen
som tullbevakningen. Granskningen av skeppshandlingar och debiteringen av fartygsuumgälder
fordra noggrannhet och ordentlighet hos dem som handlägga dessa göromål,
då felaktig debitering av särskilt utländska fartygs umgälder oftast är svår
att få rättad. Kontrollen över alla avlastareinlagor med föreskrivna statistiska
uppgifter blir även maktpåliggande och även särdeles besvärlig då ju numera provisoriska
inlagor få lämnas för att sedan utbytas mot definitiva. Med ökningen av
göromålen vid tullbehandlingen följer ävenledes sådan å tullkammaren, så att det
tydlig®11 blir otänkbart att genom överflyttning av personal från tullkammaren förstärka
packhusets.
Sammarfattar man nu det anförda, anser sig tullkammaren hava framlagt
följande motiv för en högst önskvärd förstärkning av personalen.
l:o) Aya tjänster nedbringa extra-ordinarietiden, verka välgörande på nyanskaffningen
av duglig personal och fylla ett konstant behov av ökad arbetskraft.
2:o) Härvarande tullvaktmästarekår är för fåtalig för arbetet och behöver
förstärkas till och med ur hälsosynpunkt.
3:o) Förstärkning av packhuspersonalen är nödvändig för att nöjaktigt betjäna
den ökade trafik, som väntas på grund av dels fullständig brist på förnödenheter,
som bruka importeras och dels industriens stora importbehov härstädes samt även
av rent lokala skäl. På grund av det sålunda anförda vill tullkammaren vördsamt
föreslå inrättande vid härvarande tullförvaltning av ytterligare 1 kontrollörs-, 3
kammarskrivare- och 10 vaktmästaretjänster.
Den nye kontrollören skulle då tjänstgöra i tull packhuset och förestå den
ena av dess förtullningsexpeditioner samt jämte förste kontrollören leda särskilt
det yttre arbetet. Den i och för sig goda principen att kammarskrivarna skola i
tur och ordning tjänstgöra på olika avdelningar och således även i packhuset,
varvid ombyte av personal ofta uppstår, påkallar som motvikt önskvärdheten av
även fast packhuspersonal, sa att kontinuiteten i arbetet och fastslagna principers
och prejudikats tillämpning vid varors tullbehandla^ i största möjliga grad uppehälles,
f örestandaren för packhuset här måste själv ofta deltaga i detaljarbetet och hinner
därför ej alltid under livligare trafik att leda och fullt överblicka arbetet, varför
ytterligare en förmanspost i packhuset är av behovet högst påkallad. Dessutom
är önskvärdheten att förtullningsexpedition förestås av kontrollör ju flera gånger
fastslagen och ett provisorium med uteslutande lägsta kompetens på dessa viktiga
poster bleve ju eljes fullständig regel här. Slutligen anser tullkammaren det önskvärt
att åtminstone uppehålla den ej alltför höga procenten av andra grads tjänster
Sjunde huvudtiteln. -‘il
för att genom befordringsutsikter egga dugliga kammarskrivares intresse för arbetet
i tjänsten. Två av kammarskrivarna skulle vara biträden vid packhusets expeditioner
och den tredje tjänstgöra dels vid tullbehandlingen ute och då sådant behövdes
och tid därtill gåves vara tullkammarepersonalen en säkerligen ofta nödvändig
hjälp.
Bevakningspersonalen skulle genom den nu begärda förstärkningen kunna
erhålla föreskriven nödig vila efter nattvakterna och överansträngning undvikas.
Det har på ledande håll betonats, bland annat, i riksdagen, att de långa vintrarna
i Norrland med sjöfartens upphörande och avbrott i all direkt import skulle utgöra
ett sådant hinder, att man ej ville inrätta liera tullvaktmästaretjänster här. Mot
detta påstående vill tullkammaren invända, att seglationstiden här alltmera utsträckes
för vart år. Enligt tullkammarens åsikt kan sjöfart under normala vintrar bedrivas
hela vintern möjligen med undantag för slutet av februari och början av mars
månader. Det har visat sig, att då verklig vilja och anledning funnits att hålla
sjöfarten öppen, detta gått för sig även under sa för vintersjöfart°ogynnsamma år
som de två senaste, då härvarande hamn varit öppen för ångbåtar under 10 V2
månader. Genom initiativ från handelns, industriens och sjöfartens målsmän har
genom statens försorg undersökning satts igång angående den riksgagnande verksamheten
att bedriva sjöfart i Bottenhavet även vintertid samt möjligheterna därför.
Slutligen nämner även tullkammaren den förhoppningen, att den transitoled
Trondhjem—Sundsvall med kortaste järnbaneförbindelse över Skandinavien, som
genom kriget väckts till full verksamhet, även efter krigets slut kommer att användas
i betydlig omfattning och detta även vintertid. För övrigt är detta i riksdagen
fällda yttrande oriktigt, även om sjöfarten läge alldeles nere till och med 4
månader om året. Det är dock ej så mycket fartygen, utan fast mera varorna
tullvaktmästarna böra bevaka. Om en i livlig utveckling stadd ort som Sundsvalls
tullkammaredistrikt under denna tid saknar sjöfartsförbindelser, upphör därmed icke
importen. Särskilt under kriget har det importerats stora godsmängder genom
järnvägarna och även dessa varor måste ju bevakas. ^ Tullkammaren går så långt
i sitt påstående, att även om ingen import alls, alltså ej heller per bantåg, skulle
förekomma under exempelvis 4 månader om året, men tjänstgöringen för övrigt
fordrar en plikttrogen och duglig personal och till exempel hälften därav vore e. o.
med lång tjänstetid, vore det inkonsekvent att fordra samma nit, samma känsla
av ansvar och samband med verket hos dessa obefordrade som hos de ordinarie,
och dock måste verket anförtro samma ofta nog grannlaga uppdrag åt båda kategorierna.
Konsekvensen fordrar här en helt annan slutsats. För att få dugligt folk
till verket måste extratiden förkortas genom nya tjänsters inrättande och är arbetet
så föga ansträngande om vintrarna, att tvekan uppstår, så kan i värsta fall den
vägen väljas, att tjänstgöringspengarna minskas under denna tid.
Då tiden för fredsslutet visserligen är okänd, men arbetet med transitotrafiken
är betungande och antagligen blir det i ännu mycket högre grad framdeles,
då kung!, järnvägsstyrelsen nyligen föreslagit utskeppning häröver av även det gods,
som varit avsett för Gävle och Örnsköldsvik, vågar tullkammaren ytterligare föreslå
att dessa tjänster inrättas fortast möjligt och helst redan första maj 1918 och att.
om de ej kunna inrättas på ordinarie, de uppföras på extra avlöningsstat tills vidare.
Sundsvalls tullkammare den 30 juli 1917.
Hj. Sandström.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
81
242
Sjunde huvudtiteln.
24. Tullkammaren i I n loa.
Till kung!, generaltullstyrelsen.
Jämlikt § 218 tjänstgöringsreglementet samt kungl. generaltullstyrelsens
rundskrivelse den 25 juni 1917, får tullkammaren vördsamt föreslå följande reglering
i tullverkets stater, nämligen att ytterligare två ordinarie kammarskrivare måtte
anställas vid denna tullkammare.
Jämlikt kung], generaltullstyrelsens skrivelse den 20 november 1899 beslöts,
att å 1900 års stat skulle uppföras anslag till en biträdande kammarskrivarebefattning,
och upphörde detta anslag att utgå från 1911 års slut jämlikt kungl.
generaltullstyrelsens skrivelse av den 11 december samma år. Ehuru en ordinarie
kammarskrivaretjänst här inrättades enligt 1905 års stat, befanns dock med den
trafik, som vid den tiden förekom vid denna tullkammare, en biträdande kammarskrivare
fortfarande behövlig. Med biträdande kammarskrivarebefattningens indragning
år 1911 blev därför nödvändigt, att under hela året hava en c. o. kammarskrivare
inkallad. Dä således ända från 1905 års början en biträdande kammarskrivare
vant bär anställd eller en e. o. kammarskrivare inkallad i ständig tjänstgöring
alltifrån sistnämnda tid, anser sig tullkammaren hava förebragt fullgoda skäl
för anställandet här av ytterligare en ordinarie kammarskrivare.
Aven goda skäl synas förefinnas för anställande här av ytterligare en ordinarie
kammarskrivare, enär från och med år 1910 det varit nödvändigt att under seglationstiden,
som kan beräknas omfatta en tid av 6 till 8 månader, hava en e. o. kammarskrivare
inkallad i ständig tjänstgöring. Från och med år 1912, eller vid ungefärlig*1
tiden för den nya tulltaxans trädande i kraft, och till det allmänna krigstillståndets
början bär i allmänhet detta inkallande av en andra e. o. kammarskrivare
måst förlängas med en eller flera månader. Upplysningsvis meddelas, att
antalet av inkallade e. o. kammarskrivare här under seglationstiden utgjorde år
1915 3. år 1916 4 och år 1917 5. Efter ett blivande fredsslut har man anledningförmoda,
att trafiken här kommer att ökas därigenom, att de handelsförbindelser
med Finland och Ryssland, som knutits under kriget och där Luleå befunnits lämplig
som export- och transitohamn, till en del även därefter skola komma att fortgå.
Icke blott som betydande export- utan även som importhamn torde Luleå äga stora
förutsättningar efter ett blivande fredsslut, då häröver i allmänhet importeras de
maskiner och förnödenheter, som äro behövliga för de nu betydliga och än mer
antagligen uppblomstrande gruvsamhällena Kiruna, Gellivare och Malmberget,
De göromål, som vid denna tullkammare komma att utföras av den nuvarande
och föreslagna ordinarie kammarskrivare äro ej av den beskaffenhet att de lämpligen
kunna anförtros vare sig åt tjänstemän av lägre grad eller kvinnlig arbetskraft,
varför före en blivande omorganisation av tullverket hinder i nu nämnt avseende
icke torde komma att förefinnas.
Vidare vill tullkammaren framhålla, att den ende bär anställde ordinarie
kammarskrivaren tillika är skeppsmätare i tullkammardistriktet, som vanligen besökes
av en mängd huvudsakligen utländska fartyg, varför tullkammaren efter ett blivande
fredsslut genom den oerhört stora tonnageförlust, som drabbat Europas handels
-
Sjunde huvudtiteln. -idli
flotta, under åtskilliga år icke torde kunna påräkna av honom den för tullförvaltningen
behövliga arbetskraften.
Som ett ytterligare skäl, dä den ordinarie personalen bär icke är större, för
nyinrättande av en andra kannnarskrivaretjänst är svårigheten att binda yngre
dugliga krafter vid en tullkammare, där de hava att motse en tid av en eller några
månader av året, då de ej kunna påräkna någon ersättning, och detta torde i sin
män verka hämmande för ett gott arbetsresultat.
Luleå tullkammare den 28 juli 1917.
J. Vleugel.
25. Tullkammaren i Haparanda.
Till kungl. generaltullstyrelsen,
Med anledning av föreskrifterna i § 218 tjänstgöringsreglementet för tullverket
jämförda med kungl. generaltullstyrelsens rundskrivelse den 25 juni 191,
får tullkammaren*vördsammast framhålla följande:
Under den tid av snart 10 år, som undertecknad, tullförvaltare, hatt äran
förestå tullkammaren i Haparanda samt utöva därmed förenat chefskap över gränsoch
kustbevakningen har det visat sig, att å följande platser behov av ständig
bevakningsförstärkning gjort sig gällande:
vid lokalbevakningen tvenne vaktmästare samt .
vid gränsbevakningen 15 stycken gränsridare, nämligen vid Purra en, Korpikylä
norra en, Niemis en, Ollivara eu, Matarengi en, Wanhaniemi en, Lampisenpaa
en, Kardis-Kassa två, Kieksisvaara en, Huuki en, Aareavaara-Kililangi två, Muomo
tv cl
Som dock ordnandet av gränsbevakningen lär vara föremål för nu arbetande
1914 års tullkommissions behandling, anser sig tullkammaren för närvarande ej
böra göra något yrkande på dessa tjänsters tillsättande å ordinarie stat.
De vid lokalbevakningen nämnda två vaktmästaretjänsterna däremot anser
tullkammaren böra tillsättas på ordinarie eller extra stat från och med år 1919.
Haparanda tullkammare den 26 juli 1917.
W. Strömberg.
244
Sjunde huvudtiteln.
Kontrollstyrelsen.
7 och 8. Kontrollstyrelsen.
[41.] Riksstaten för år 1918 upptager för kontrollstyrelsen ett oför
aityr°ehenll~
ändrat ordinarie anslag å 34,200 kronor. Till förstärkning av ämbets(ordinaric
vei''kets arbetskrafter hava såväl år 1915 som åren 1916 och 1917 medel
anslag.) på Kungl. Maj:ts förslag beviljats av riksdagen. Sistnämnda år tillkom
h) Förstärk- eu gan8ka betydande utökning av arbetskrafterna. För styrelsens räkning
av ning upptogs sålunda å 1918 års stat ett extra anslag å ej mindre än
arbetskraft 49^487 kronor, varav en mindre del eller 8,607 kronor skulle få dispokontroll-
neras redan under 1917. Anslaget avsåg att bereda en förstärkning
styrelsen, åt styrelsen för dess växande arbete med brännvinsförsäljningsärenden.
(extra anslag.) Emellertid har styrelsens behov av arbetskrafter för berörda och
därmed likställda ärenden genom det gångna årets beslut i rusdrycksfrågan
än ytterligare vuxit. Sedan i enlighet med 1917 års riksdags
beslut Eders Kungl. Maj:t den 14 juni 1917 utfärdat förordning angående
försäljning av rusdrycker, vilken förordning skall träda i kraft
med nästa års ingång, visade det sig nödigt att så snart som möjligt
vidtaga förberedande åtgärder för tillgodoseende av den ytterligare förstärkning
av arbetskrafterna, som kontrollstyrelsen kunde tarva med
hänsyn till de utvidgade uppgifter, ifrågavarande lagstiftning lade å
densamma. Genom beslut den 29 juni 1917 anbefallde sålunda Eders
Kungl. Maj:t kontrollstyrelsen att upprätta och före deri 1 oktober
samma år till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till berörda förstärkning
av arbetskrafterna. Till åtlydnad härav inkom styrelsen sistnämnda
dag med det begärda förslaget.
Detta upptager å ordinarie stat för år 1919 avlöningsmedel fölen
kontrollstyrelsens avdelning för rusdrycksförsäljningsärenden till belopp
av sammanlagt 43,800 kronor. Å extra stat upptages för styrelsens
befattning med nämnda ärenden ett anslag å 45,000 kronor, därav
10,000 kronor beräknats skola få tagas i anspråk redan innevarande år.
Innan frågan om den nyorganisation inom styrelsen, vari berörda
förslag utmynnar, kunde bliva föremål för framställning till riksdagen,
syntes löneregleringskommittén böra höras däröver. Genom nådigt
beslut den 6 oktober 1917 anbefalldes därför kommittén att, så skyndsamt
omständigheterna tilläte, till Eders Kungl. Maj:t avgiva yttrande
över organisationsförslaget. Detta yttrande har ännu ej inkommit, men
torde inom den närmaste tiden vara att införvänta. I avbidan på
Sjunde huvudtiteln. 245
den framställning, som därefter kan av Eders Kungl. Maj:t komma
att avlåtas till riksdagen, torde de för upprätthållande av kontrollstyrelseus
verksamhet under år 1919 erforderliga belopp böra å riksstatsförslaget
för samma år allenast beräknas med följande belopp, nämligen
å ordinarie stat det förut därå upptagna 34,200 kronor och det nu
ytterligare ifrågasatta, 43,800 kronor, och å extra stat 35,000 kronor.
Å tilläggsstaten för år 1918 få för ändamålet beräknas ett belopp av
10,000 kronor, därom jag vid behandlingen av samma stat torde få tillfälle
göra särskild hemställan.
Jag hemställer således nu allenast, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att, i avbidan på den proposition om anvisande
av medel för ändamålet, som kan bliva riksdagen
förelagd, på 1919 års stat beräkna
a) till kontrollstyrelsen bland de ordinarie anslagen
ett belopp av...................................... kronor 78,000
och
b) till förstärkning av arbetskrafterna hos kon
trollstyrelsen
bland de extra anslagen såsom förslagsanslag,
högst, ett belopp av ............... kronor 35,000.
9. Kontroll å tillverkningsavgifter, oförändrat ordinarie förslagsanslag.
.......................................................................................... kronor 800,000.
Stämpelomkostnader.
10. Stämpelomkostnader, oförändrat ordinarie
förslagsanslag.............................................................................. kronor 420,000.
Kostnader för taxering till skatt å inkomst och förmögenhet.
11. Kostnader för taxering till skatt å inkomst
och förmögenhet, oförändrat ordinarie förslagsanslag ... kronor 1,100,000.
Observations- och uppbördsprocenter m. m.
12. Observations- och uppbördsprocenter m. m.,
oförändrat ordinarie förslagsanslag................................... kronor 20,000.
[41.
246
Sjunde huvudtiteln.
[42.]
Byggnader för
xtaten» provning
sanstalt.
(extra anslag.)
G. Kronans publika hus.
1. Lyshållning in. fl. utgifter för kronans publika
hus i Stockholm, oförändrat ordinarie förslagsanslag ... kronor 50,000.
2. Byggnader och reparationer, oförändrat ordinarie
reservationsanslag............................................................ » 370,000.
3. Byggnader för statens proyningsanstalt.
I en den 31 mars 1916 dagtecknad proposition (nr 176) föreslog
Kungl. Maj:t samma års riksdag att till uppförande av byggnad för en
statens provningsanstalt å viss angiven plats å Djurgården invid Stockholms
östra station samt för utrustning av nämnda anstalt bevilja ett
anslag av 800,000 kronor och därav på extra stat för år 1917 under
sjunde huvudtiteln anvisa ett belopp av 250,0011 kronor.
I de kostnadsberäkningar, på vilka Kungl. Maj:ts förslag var
grundat och vilka meddelats i det vid förenämnda proposition i utdrag
fogade statsrådsprotokollet, voro byggnadskostnaderna upptagna till
695.000 kronor och kostnaderna för anstaltens utrustning till 230,000
kronor. Anstalten i fullbordat skick var alltså beräknad att kosta
925.000 kronor, av vilket belopp 125,000 kronor voro avsedda att anvisas
ur manufakturförlagslånefonden. Det äskade anslaget, 800,000
kronor, skulle, fördelas på tre år. 1 skrivelse den 8 juni 1916 angående
regleringen av utgifterna under riksstatens sjunde huvudtitel,
punkt 53, anmälde sedermera riksdagen, att omförmälda proposition
blivit av riksdagen bifallen, därvid riksdagen samtidigt tillkännagav, att
riksdagen icke haft något att erinra mot de uppgjorda kostnadsberäkningarna.
Sedermera har 1917 års riksdag, på förslag av Kungl. Maj:t,
enligt vad riksdagen i skrivelse den 16 juni 1917 angående regleringen
av utgifterna under samma huvudtitel, punkt 50, anmält, av förenämnda
anslag å 800,000 kronor på extra stat för år 1918 anvisat ytterligare
250.000 kronor.
Då riksdagens nyssnämnda skrivelse av den 8 juni 1916 den 30
i samma månad anmäldes för Kungl. Makt, uppdrog Kungl. Maj:t åt
överintendentsämbetet att i samråd med inspektor!! för tekniska hög
-
^547
Sjunde huvudtiteln.
skolans materialprovningsanstalt och föreståndaren för samma anstalt
gå i författning om att för en kostnad icke överstigande 695,000 kronor
å den angivna platsen och i huvudsaklig överensstämmelse med det
byggnadsförslag, som av chefen för finansdepartementet förordats, uppföra
en byggnad, avsedd för en statens provningsanstalt, samt därvid i
första hand låta utarbeta och underställa Kungl. Maj:ts prövning nödiga
arbetsritningar till ifrågavarande byggnadsföretag. Med underdånig
skrivelse den 5 maj 1917 överlämnade överintendentsämbetet uppgjorda
ritningar och hemställde om desammas godkännande.
Enligt det byggnadsförslag,[som legat till grund för propositionen,
skulle nybyggnaden omfatta dels eu huvudbyggnad, avsedd att inrymma
admiuistrationslokaler, kemiska laboratorier och vissa lokaler för elektriskt-fysikaliskt
arbete, dels ock två flygelbyggnader, av vilka den norra
skulle inrymma elektriska laboratorier och den södra mekaniska laboratorier.
I de med överintendentsämbetets skrivelse den 5 maj 1917 överlämnade
ritningarna hade den ändringen av det ursprungliga förslaget
vidtagits, att endast -två byggnader ifrågasatts, nämligen huvudbyggnaden,
avsedd att inrymma administration och kontor, de bergskemiska
och kemiskt-tekniska laboratorierna samt den elektriskt-fysikaliska avdelningen,
och en flygelbyggnad för de mekaniska laboratorierna samt
de mekaniska och byggnadstekniska avdelningarna. Härom anförde
överintendentsämbetet i sistnämnda skrivelse, att ämbetet vid utarbetandet
av de senaste ritningarna sökt iakttaga största möjliga sparsamhet genom
att, bland annat, inbygga den å de ursprungliga ritningarna angivna
norra flygeln i själva huvudbyggnaden, vilket också hade medfört stora
fördelar ur organisk synpunkt.
Förslaget till den sålunda ändrade anordningen av byggnadsföretaget
var utarbetat i samråd med särskilda sakkunniga, inspektera
för materialprovningsanstalten, överingenjören A. F. "Wahlberg
och föreståndaren för samma anstalt, civilingenjören J. O. Roos av
Hjälmsäter.
I en till överintendentsämbetet ställd, den 5 maj 1917 dagtecknad
skrivelse hade de sistnämnda, efter att hava uttalat sitt gillande av de
nya ritningarna, angivit motiven till de i dem gjorda ändringarna av
det förslag, som innefattats i de ursprungliga ritningarna. Efter att
hava erinrat, att i de ursprungliga ritningarna, på sätt i motiveringen
till förenämnda proposition framhållits, byggnaden för de elektriska
laboratorierna så begränsats att sannolikhet förelåg, att behov av tillbyggnad
till densamma i en nära framtid skulle göra sig gällande, hade
de sakkunniga vidare anfört:
[42.]
248 Sjunde huvudtiteln.
»Till följd av de erfarenheter, som gjorts under krigsåren, har en förskjutning
inträtt i det relativa omedelbara, behovet av lokaler för olika ändamål. Sålunda
har framgått, att ökade utrymmen oundgängligen måste beredas för de kemiska
laboratorierna, under det att utrymmet för det elektriska arbetet i väntan på förutnämnda
tillbyggnad skulle kunna minskas.
För att icke överskrida den av riksdagen beslutade storleken av nybyggnaden
hava i de nu utarbetade huvudritningarna lokalerna grupperats i två byggnader,
nämligen huvudbyggnaden och den mekaniska laboratoriebyggnaden, under det att
den elektriska laboratoriebyggnaden saknas som friliggande byggnad.
Huvudbyggnaden har därvid gjorts icke oväsentligt större, varigenom dels
ökat utrymme beretts de kemiska laboratorierna, dels så mycket ökat utrymme
givits åt den elektrisk-fysikaliska avdelningen, att det arbete, som avsågs att utföras
i den friliggande elektriska laboratoriebyggnaden, tills vidare kan utföras i
motsvarande lokaler i huvudbyggnaden.»
Vid anmälan den 19 maj 1917 av överintendentsämbetets skrivelse
den 5 i samma månad anbefallde Kungl. Maj:t ämbetet att snarast
möjligt införskaffa och till Kungl. Maj:t inkomma med särskilda anbud
å utförandet av vardera av de båda byggnader, en huvudbyggnad och
en laboratoriebyggnad, de senast uppgjorda ritningarna avsåge.
I skrivelse den 28 september 1917 har nu överintendentsämbetet,
med anmälan att på grund av inträdda högst betydande prisstegringar
det ifrågavarande byggnadsföretaget numera icke kunde utföras för de
av riksdagen därtill anvisade medlen, framställt förslag om de åtgärder,,
som ämbetet ansett i ärendets sålunda förändrade läge påkallade. Innan
jag meddelar ordalydelsen av sistnämnda skrivelse vill jag omnämna,
att frågan om den inträdda kostnadsökningen redan tidigare berörts såväl
av de förutnämnda två sakkunniga som av överintendentsämbetet. 1 en den
5 maj 1917 till ämbetet avlåten skrift hade de sakkunniga, som ansett
sannolikt att vid nu rådande ekonomiska och tekniska förhållanden
inom byggnadsbranscheri anbud för omedelbart uppförande av båda
byggnaderna inom ramen av det härtill beviljade anslaget icke skulle
kunna erhållas, ifrågasatt, att skilda anbud skulle infordras å de bägge
byggnaderna, och i sammanhang härmed hemställt, att uppförandet av
huvudbyggnaden måtte omedelbart igångsättas och energiskt fullföljas.
Till stöd för sistnämnda hemställan hade de sakkunniga framhållit,
till en början, att tekniska högskolans materialprovningsanstalt, på sätt
den för 1916 års förenämnda proposition anförda motiveringen utvisade,
under de senare åren befunnit sig i ett synnerligen vanskligt läge på
grund av lokalbrist och därav orsakad omöjlighet att organisera och
fullgöra det på anstalten lagda arbetet. Därtill komme, att under 1916
till följd av ständigt ökad arbetsbörda läget ytterligare förvärrats och
numera hotade att bliva fullkomligt ohållbart.
249
Sjunde huvudtiteln.
De sakkunniga hade vidare anfört:
»Utom do lokaler, som av anstalten disponeras eller förhyras vid tekniska
högskolan, hyr anstalten av privata personer på skilda ställen i staden två större
lägenheter för respektive bergskemiska laboratoriet och elektriska laboratoriet.
Anstalten är uppsagd till avflyttning den 30 september detta år från de lägenheter,
som utgöra bergskemiska laboratoriet och måste därför provisoriskt inrätta sig för
den tid, som återstår till nybyggnadens fullbordande. För att icke arbetet vid
anstalten vid do stora anspråk, som just under dessa tider ställas och under den
närmaste framtiden komma att ställas på anstalten från såväl statens myndigheter
som industrien, skall fullständigt förlamas, är nödvändigt att uppförandet av åtminstone
huvudbyggnaden till den nya provningsanstalten omedelbart igångsattes
och energiskt bringas till snarast möjliga fullbordan.
Härigenom skulle så mycken lättnad beredas i anstaltens verksamhet, att
med uppförandet av den mekaniska laboratoriebyggnaden till äventyrs skulle kunna
anstå någon kort tid.»
Överintendentsämbetet förklarade i sin förenämuda skrivelse den
5 maj 1917, att ämbetet såväl på de av de sakkunniga anförda grunderna
som av ekonomiska skäl på det kraftigaste tillstyrkte bifall till
de sakkunnigas sålunda framställda förslag.
På sätt jag ovan meddelat föranledde denna hemställan och ämbetets
ovan omnämnda, samtidigt framställda begäran om fastställelse
av de nya ritningarna icke annat Kungl. Maj:ts beslut, då ärendet den
19 maj 1917 föredrogs, än att Kungl. Maj:t anbefallde ämbetet att infordra
särskilda anbud å vardera byggnaden.
Jag återgår nu till överintendentsämbetets senaste, den 28 september
1917 dagtecknade skrivelse, i vilken ämbetet efter att hava erinrat
om, bland annat, nyssnämnda ämbetet meddelade uppdrag anfördé till
eu början följande:
»Till åtlydnad härav har ämbetet den 12 sistlidna juni i författningsenlig
ordning utlyst allmän entreprenad å ifrågavarande byggnadsföretag. Då emellertid
det enda inom anbudstiden avgivna anbudet slutade å så högt belopp att ämbetet
ansåg detsamma oantagligt, utlystes sedermera den 28 sistlidna augusti ny entreprenad,
varvid särskilda anbud för planerings- och grundläggningsarbetena samt å
byggnaderna ovan grund begärdes i avsikt att därmed vinna förmånligare anbud,
och ordnades båda entreprenaderna så, att anbuden kunde delas med avseende å de
olika byggnaderna.
Härjämte har ämbetet införskaffat anbud från olika entreprenörer beträffande
värmelednings-, gas-, vatten- och avloppsledningsarbetena — — —. Då ämbetet
funnit, att anbud, som för närvarande avgivas beträffande elektriska anläggningen,
skulle vara värdelösa vid tiden för anläggningens utförande, har ämbetet endast
låtit kostnadsberäkna denna anläggning.
Sammanlagda kostnaden för båda byggnaderna skulle enligt dessa anbud och
beräkningar bliva:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
82
[42.]
250
Sjunde huvudtiteln.
planerings- och grundläggningsarbeten, enligt anbud av A. F.
Johansson och Alfred André .................................................... kronor 165,600: —
husbyggnadsarbeten enligt anbud av firman Andersson och
Bergman ........................................................................................ » 861,000: —
värmeledning enligt anbud av värmeledningsaktiebolaget Calor » 113,450: —
gas-, vatten- och avloppsledningar, enligt anbud av Axel Sjögren
& C:o ....... » 84,105: —
elektriska anläggningen enligt kostnadsberäkning .................... » 52,000: —
ytterligare erforderliga målningsarbeten....................................... » 5,000: —
stängsel och grindar .................... » 8,000: —
ritningar, kontroll, administration ................................................ » 36,000: —
oförutsedda utgifter ..............................................................*...... » 24,845: —
Summa kronor 1,350,000
Sammanlagda kostnaderna för enbart huvudbyggnaden med antagande av
anbud från samma yrkesidkare:
-planerings- och grundläggningsarbeten ................
husbyggnadsarbeten..................................................
värmeledning ............................................................
gas-, vatten- och avloppsledningar .......................
elektriska anläggningen enligt kostnadsberäkning
ytterligare erforderliga målningsarbeten................
stängsel och grindar ................................................
ritningar, kontroll och administration...................
oförutsedda utgifter .....................
.................. kronor |
124,200 |
— |
.................. » |
543,000 |
— |
.................. » |
86,820 |
— |
.................. » |
66,410 |
— |
.................. » |
26,400 |
— |
.................. » |
3,000 |
— |
.................. » |
8,000 |
— |
.................. » |
30,000 |
— |
.................. » |
22,170 |
— |
Summa kronor 910,000 |
överintendentsämbetet framhöll vidare, att av de sålunda inkomna
anbuden framginge, hurusom de anslagna medlen endast räckte till utförandet
av de för huvudbyggnaden erforderliga egentliga byggnadsarbetena
jämte planerings- och grundläggningsarbeten, men icke till
de för denna byggnad erforderliga rörledningsarbeten eller elektriska
anläggningar än mindre till den andra byggnaden. Som man dock
med all sannolikhet borde kunna antaga, att prislägena för byggnadsarbeten
för lång tid framåt icke komme att sänkas, men däremot prislägena
för rörlednings- och elektriska ledningsarbeten borde kunna beräknas
i framtiden efter krigets slut komma att sjunka, hemställde
ämbetet, att Kungl. Maj:t måtte föreskriva, att planerings- och grundläggningsarbetena
jämte de egentliga byggnadsarbetena för huvudbygguaden,
med hänsyn till de trängande krav på dennas omedelbara
färdigställande som förelåge, skulle fortast möjligt igångsättas genom
251
Sjunde huvudtiteln.
antagande av anbud, icke överstigande 672,200 kronor1) och med användande
av ytterligare 22,800 kronor för oförutsedda utgifter, aikitektarvode,
kontroll in. in. För den händelse Kungl. Majit icke skulle
finna skäl bifalla nämnda förslag, hemställde ämbetet, att åtminstone
arbetena med vägens ändring, områdets huvudsakliga planering samt
grunden för huvudbyggnaden finge utföras genom antagande av förutnämnda
härå avgivna anbud (å 124,200 kronor med tillägg av 5,000 kronor).
Då detta ärende den 9 november 1917 föredrogs för Kungl. Majit,
beslöt Kungl. Maj it på min företrädares hemställan att dels fastställa de
med överintendentsämbetets skrivelse den 5 maj 1917 överlämnade ritningarna
dels ock, med bifall till det första alternativet av ämbetets
förslag i skrivelsen den 28 september 1917, bemyndiga ämbetet att
omedelbart antaga anbud dels å de för ifrågavarande huvudbyggnad avsedda
planerings- och grundläggningsarbetena dels ock a de för samma
byggnad avsedda egentliga byggnadsarbetena, med iakttagande att anbud
å byggnadsarbetena icke finge antagas under annan förutsättning än att
sammanlagda kostnaden för planerings-, grundläggnings- och byggnadsarbetena
för huvudbyggnaden icke komrae att uppgå till högre belopp
än 695,000 kronor, varjämte Kungl. Majit anbefallde ämbetet att snarast
möjligt igångsätta dessa arbeten.
Jag begagnar nu tillfället att något närmare redogöra för de skäl,
som föranlett Kungl. Ma]it att meddela överintendentsämbetet det nu
återgivna bemyndigandet.
Det framgår av överintendentsämbetets skrivelse den 28 september
1917, att av ämbetet nu erhållna anbud å uppförandet av ifrågavarande
byggnader utvisa en ökning av den av Kungl. Majit och riksdagen åi
1916 beräknade kostnaden av mera än 94 procent samt att ämbetet,
med hänsyn till alltjämt pågående prisstegringar, ansett sig höra upptaga
det behövliga tilläggsanslaget, till ett belopp, som utgör inemot
114 procent av nämnda beräknade kostnad.
Med denna oerhörda ökning av kostnaderna hade frågan kommit
i ett i viss mån nytt läge, vilket närmast syntes böra föranleda, att
Kungl. Majit beredde riksdagen tillfälle att fatta nytt beslut i ämnet.
l) I detta belopp ingå, utom de ovan nämnda posterna
för planerings- och grundläggningsarbeten ...............................
och för husbyggnadsarbeten....................................................
ytterligare, sedan giltighetstiden för anbudet å planerings- och
grundläggningsarbetena utgått, det belopp, varmed sistnämnda
anbud höjts, nämligen ......................................................
kronor 124,200: —
» 543,000: -
5,000: —
Summa kronor 672,200: — .
252 Sjunde huvudtiteln.
C42-] Emelleitid hade ju de ovannämnda bägge sakkunniga i den ena av sina
förut av mig refererade skrivelser den 5 maj 1917 med styrka framhållit
det trängande behovet av nya lokaler för anstalten. Vad de sakkunniga
i frågans nya läge hemställt hade ju också överintendentsämbetet i
skrivelse sistnämnda dag förklarat sig på det kraftigaste tillstyrka och
detta icke blott på de av de sakkunniga anförda grunderna utan även
av ekonomiska skäl. Vid det närmare övervägande, som min företrädare
i ämbetet sålunda hade att ägna frågan, kom han till den uppfattningen,
att den för såväl staten som industrien i hög grad viktiga
verksamhet, som utövas av tekniska högskolans materialprovningsanstalt,
redan då nybyggnadsfrågan framlades för 1916 års riksdag befann sig
i ett verkdgt nödläge och att detta sedermera ytterligare förvärrats i
starkare stegring än då syntes vara anledning att antaga.
1 ill belysning av att så förhåller sig ber jag att få erinra om,
till en början, en del data och fakta ur den utredning, som låg till
grund för Ivungl. Maj:ts och riksdagens beslut år 1916.
Tekniska högskolans materialprovningsanstalt inrättades år 1896.
Ursprungligen anlagd endast för mekaniska provningar av järn och stål
samt byggnadsmaterialier bär anstalten numera utvidgats till ett centralställe
för provningar av råvaror och produkter för de flesta av våra
viktigare industrigrenar och kan, enligt vad kommerskollegium i ett den
5 oktober 1915 avgivet utlåtande vitsordat, i detta avseende jämställas
med utlandets motsvarande institutioner.
Betecknande för verksamhetens utvidgning äro följande siffror.
Under det att anstalten från början beräknats komma att få genom
provningarna en årlig bruttoinkomst av 6,000 kronor och sysselsätta ett
fåtal personer, inbragte provningarna 1915 brutto mera än 130,000 kronor
med en personal av 32 personer. I fråga om den allmänna betydelsen av
en provn ingsan stal t framhöll kommerskollegium i nämnda utlåtande, att
det för varje land med eu framåtgående industri är av vikt att hava ett
officiellt centi alställe, som med tillhjälp av de mest tidsenliga apparater och
provningsmetoder kan undersöka industriens produkter, såväl till ledning
lör fabrikantens eget arbete som i ändamål att för eventuella köpare ostridigt
framlägga produkternas kvalitet, i vilket senare avseende särskilt anmärktes,
att en utvidgad provningsanstalt kunde bliva till stort gagn för upphandlande
statsmyndigheter. Därjämte framhöll kommerskollegium, att
den svenska industrien i särskild grad vore i behov av tillförlitliga
materialprovningar; detta till följd därav att många av våra industrigrenar,
och särskilt de, som i huvudsak äro grundade på export, byggde
•sm avsättning icke på varans billiga pris utan på dess överlägsna kva
-
Sjunde huvudtiteln. 253
litet. För alla dessa vore eu högt utvecklad materialprovning av den [42.j
största betydelse.
Den raska tillväxten i materialprovningsanstaltens verkningsområde
och arbetsmängd bar icke följts av motsvarande tillväxt i lokaler och
maskinell utrustning. I avseende härå fann kommerskollegium i sitt
berörda utlåtande förhållandena redan 1915 vara sådana, att icke blott
någon ytterligare utvidgning av anstaltens verksamhet syntes otänkbar
utan att man även kunde befara att noggrannheten av anstaltens viktiga
arbeten riskerades. Vid föredragning inför Kungl. Maj:t av förslag till
1916 års proposition i ämnet förklarade dåvarande chefen för finansdepartementet,
att anstaltens hjälpmedel med avseende på lokaler, laboratorier
och utrustning vore så otillräckliga och anstaltens läge i dessa
avseenden så kritiskt, att departementschefen utan tvekan ansåge sig
kunna uttala, att det för anstalten vore omöjligt att tillfredsställande
fullgöra sina åligganden. Sålunda hade i allt större utsträckning viktiga
uppdrag för statens och iudustriens räkning måst avvisas; och anhopningen
av uppdrag, som på grund av leveransavtal och andra omständigheter
måste utföras, hade lett till att resultatens noggrannhet äventyrades
och deras värde minskades genom oundvikligt försenande.
För att skapa förutsättningarna för ett behörigt bedrivande av
arbetet vid provningsanstalten hade sistbemälde departementschef sålunda
funnit, att anstalten vore i behov av en genomgripande omdaning. Efter
att hava framhållit, att frågan härom sönderfölle i en organisationsfråga
och en byggnadsfråga, angav departementschefen grunddragen av det
organisationsförslag, som lagts till grund för nybyggnadsförslaget. Fastställandet
av det förra 83''ntes emellertid böra något anstå, särskilt enär
den nya organisationen icke kunde träda i tillämpning förrän den nya
byggnaden kunde tagas i bruk. Det förslag till ombyggnad, som departementschefen
förordade, blev sedermera av Kungl. Maj:t framlagt för
1916 års riksdag och av denna bifallet.
Härmed har jag sökt i korthet angiva det läge, vari frågan om
nybyggnad för en statens provningsanstalt befann sig då 1916 års riksdag
fattade sitt beslut i ämnet. Jag har redan förut återgivit innehållet
av den till överintendentsäinbetet ställda skritt av den 5 maj 1917,
vari förenämnda sakkunniga omnämnt den alltjämt ökade arbetsbördan
för anstalten och uttalat, att densammas läge därigenom och till följd
av andra, av de sakkunniga omnämnda omständigheter ytterligare förvärrats
och hotade att bliva fullkomligt ohållbart. Jag har nu att ytterligare
omförmäla, att inspektorn för materialprovningsanstalten, överingenjören
Wahlberg i en den 31 augusti 1917 dagtecknad, till chefen
254 Sjunde huvudtiteln. •
[42.] för finansdepartementet ställd skrift, under erinran att, på sätt jag nyss
omnämnt, vid framläggande av 1916 års proposition föredragande departementschefen
tänkt sig att med omorganisationen av anstalten lämpligen
kunde något anstå, meddelat, att sedan dess förhållandena så hastigt
och så avsevärt lörändrat sig, att ett omedelbart ingripande i och för
omläggning av den nuvarande anstaltens organisation och budgetförhållanden
syntes oundvikligt. Härtill hade bland annat bidragit ytterligare
ökat arbete för anstalten. Arbetsmängdens ytterligare ökning
kännetecknas bland annat därav att, enligt vad anstaltens föreståndare
meddelat mig, på de kemiska avdelningarna tidtals nästan alla uppdrag från
enskilda måst avvisas samt att mycket brådskande uppdrag överhuvudtaget
icke kunnat verkställas.
Framställningen om vidtagande omedelbart av åtgärder för omorganisation
av den nuvarande materialprovningsanstalten föranledde
Kungl. Maj:t att den 7 september 1917 giva i uppdrag åt särskilda
kommitterade att avgiva förslag till ny organisation av sistnämnda anstalt.
Betänkande med förslag i sådant hänseende har den 31 oktober samma
år avgivits. Det är min förhoppning, att den ytterligare utredning ]
si stberörda ämne, som kan finnas erforderlig, skall kunna så snabbt
åvägabringas, att jag kan tillstyrka Kungl. Maj:t att förelägga 1918 års
riksdag förslag i organisationsfrågan.
Vad jag nu omnämnt såväl ur den utredning, vilken förelåg vid
uybyggnadsfrågans behandling år 1916, som ock beträffande sedermera
inträdda omständigheter torde vara ägnat att bestyrka riktigheten
av min förut uttalade uppfattning om materialprovningsanstaltens alltmera
kritiska läge. Genom förhållandenas utveckling hade sålunda ökad styrka
givits åt de skäl, på vilka riksdagens beslut år 1916 var grundat.
Vid bedömandet av överintendentsämbetets framställning om tillstånd
till arbetets omedelbara igångsättande påkallades hänsyn även
därtill, att den svenska industrien under den hårda konkurrens på världsmarknaden,
som man torde kunna vänta efter fredsslutet, i alldeles
särskilt hög grad kommer att behöva stödet av en arbetskraftig och
väl ordnad provningsanstalt.
Jag erinrar vidare, att överintendentsämbetet i sin ovan återgivna
skrivelse den 28 september 1917 ansett sig kunna antaga, att prislägena
för byggnadsarbeten för lång tid framåt icke skulle komma att sänkas.
I varje fall förelåg ingen som helst sannolikhet för att byggnadsarbetena
skulle ställa sig billigare vid den tidpunkt, då, efter det 1918 års riksdag
Sjunde huvudtiteln. 255
blivit i tillfälle att taga detta ärende i förnyat övervägande, nya anbud
skulle kunna infordras.
Vid av mig nu angivna förhållanden torde Kungl. Maj:t hava
handlat bäst i överensstämmelse med riksdagens genom 1916 års beslut
uttalade vilja, då Kungl. Magt meddelade överintendentsämbetet begärt
bemyndigande att antaga anbud å en del av byggnadsarbetena, givetvis
inom ramen av det av riksdagen beviljade anslaget, samt att omedelbart
igångsätta arbetet.
överintendentsämbetet hade, på sätt jag nämnt, framlagt alternativa
förslag i fråga om arbetets omedelbara igångsättande. Det första alternativet
avsåg, att anbud skulle få infordras å planerings- och grundläggningsarbeten
samt egentliga byggnadsarbeten för huvudbyggnaden,
därvid kostnaden för samtliga dessa arbeten icke skulle få överstiga det
av riksdagen för hela byggnadsföretaget beviljade anslaget, 695,000
kronor. Det andra alternativet, vilket föreslogs för den händelse Kungl.
Maj:t icke skulle finna skäl bifalla det förra, innefattade att planeringsoch
grundläggningsarbeten för huvudbyggnaden skulle få utföras för eu
kostnad av högst 129,200 kronor. Vid valet mellan dessa bägge förslag
syntes det uppenbart, att det förra borde föredragas. Sedan de
konstitutionella betänkligheterna fått vika inför de med ifrågavarande
fall förbundna särskilda förhållandena, var det givetvis, med hänsyn såväl
till den alltjämt pågående prisstegringen som till önskvärdheten att så
mycket som möjligt påskynda arbetet, allt skäl att giva överintendentsämbetet
bemyndigande att infordra anbud å så stor del av företaget,
som kunde beräknas bliva utförbart inom det av riksdagen beviljade
anslaget.
Sedan jag nu — något utförligt på grund av frågans konstitutionella
betydelse — angivit de skäl. som legat till grund för Kungl. Maj:ts
den 9 november 1917 fattade beslut om nybyggnad sarbetets omedelbara
igångsättande, övergår jag att yttra mig om det förslag, jag nu har
att förelägga Kungl. Maj:t.
Överintendentsämbetet bär i sin ovan omnämnda skrivelse den 28
september 1917 i fråga om det tilläggsanslag, som borde av riksdagen begäras
för fullbordande av ifrågavarande byggnadsföretag anfört, hurusom
infordrade anbud å planerings-, grundläggnings- och byggnadsarbeten
samt å anläggning av värme-, gas-, vatten- och avloppsledningar ävensom
inom ämbetet gjorda beräkningar av kostnaden för den elektriska
anläggningen utvisade, att sammanlagda kostnaden för båda de i de
256 Sjunde huvudtiteln.
[42.] numera fastställda ritningarna upptagna byggnaderna skulle uppgå till
1.350.000 kronor. Denna summa borde, enligt ämbetets mening, ytterligare
böjas med tio procent med hänsyn till de ytterligare prisstegringar,
som ämbetet ansett vara att räkna med innan riksdagen fått
tillfälle att fatta beslut i ämnet. Ämbetet har sålunda i sin slutliga
beräkning av hela kostnaden för företaget kommit till ett belopp av
1.485.000 kronor och följaktligen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos
riksdagen göra framställning om ett tilläggsanslag av 790,000 kronor.
Min ställning till detta förslag torde tydligt framgå av vad jag
förut haft tillfälle att anföra i fråga om arbetets omedelbara igångsättande.
Oaktat det belopp, som nu visar sig erforderligt för uppförande av tillfredsställande
byggnader för en statens provningsanstalt, är mer än
dubbelt så stort som det år 1916 beräknade, har jag funnit företagets
realiserande ofrånkomligt.
På sätt jag i början av detta mitt anförande erinrat har av de enligt
beslut av 1916 års riksdag till ifrågavarande byggnadsföretag anslagna
medlen, 695,000 kronor, hittills ett belopp av sammanlagt 500,000 kronor
för ändamålet av riksdagen anvisats. Enligt vad jag frän överintendeutsämbetet
inhämtat, har ämbetet under år 1918 för företagets bedrivande
behov av det återstående beloppet. Å förslaget till tilläggsstat för sistnämnda
år torde följaktligen få av det av 1916 års riksdag till uppförande
av byggnad för eu statens provningsanstalt samt för utrustning
av samma anstalt beviljade anslaget å 800,000 kronor uppföras på extra
stat ett reservationsanslag å 195,000 kronor.
På grund av vad jag ovan anfört får jag i detta sammanhang
hemställa, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till uppförande av byggnader för statens
provningsanstalt å extra stat lör år 1919 bevilja,
utöver det belopp av 695,000 kronor som enligt beslut
av 1916 års riksdag härför anslagits, ytterligare ett
reservationsanslag av .............................. kronor 790,000.
4. Förhyrande av bostad åt landshövdingen i Tästernorrlands län.
[43.] Vid 1910 års riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition (nr 125)
a^bostaTåt om beviljande av medel till uppförande av ny byggnad i Härnösand
landthov- till bostad åt landshövdingen i Västernorrlands län. Förslaget blev icke
257
Sjunde huvudtiteln.
av riksdagen bifallet. Då riksdagen i skrivelse angående regleringen
av utgifterna under riksstatens sjunde huvudtitel (punkt 12) anmälde
sitt sålunda fattade beslut, anförde riksdagen — som av vad i ärendet
meddelats funnit framgå, att residensbyggnaden i sitt dåvarande skick
knappast vore användbar till bostad för landshövdingen — bland annat,
att genom riksdagens beslut den tid, under vilken landshövdingen komme
att vara i avsaknad av lämplig bostad, komme att bliva förlängd, men
att denna olägenhet syntes i någon mån kunna avhjälpas därigenom,
att Kungl. Maj:t förskottsvis anvisade landshövdingen det hyresbidrag,
som förhållandena kunde anses påfordra. I anslutning härtill har Kungl.
Maj:t genom särskilda beslut bemyndigat Kungl. Maj ris befallningshavande
i nämnda län att för tiden från och med den 1 augusti 1910
till den 1 oktober 1918 till bostad åt landshövdingen förhyra en fastighet
i Härnösand ävensom anbefallt statskontoret att förskottsvis av
under händer varande medel utanordna för fastighetens förhyrande erforderliga
medel. De förskotterade beloppen hava sedermera, efter anmälan
i vanlig ordning, av riksdagen gäldats.
Då frågan om anordnande av ny bostad åt landshövdingen i
Västernorrlands län ännu icke är avgjord, måste fortfarande tillsvidare
fastighet för ändamålet förhyras. Kostnaden härför hör givetvis till
sådana årligen återkommande utgifter, för vilkas bestridande särskilda
anslag numera böra, enligt vad jag vid behandlingen av kassaförlagskommitténs
betänkande anfört, uppföras i riksstaten.
För ifrågavarande ändamål har under hela den angivna tiden förhyrts
en vid Norra kyrkogatan i Härnösand belägen fastighet, innehållande
10 rum jämte kök och betjäningsrum. Hyran, som intill den
1 oktober 1913 utgjorde 3,500 kronor för år, utgår sedan dess enligt nu
gällande kontrakt intill den 1 oktober 1918 med 4,000 kronor årligen.
Enligt till finansdepartementet ingånget meddelande från landshövdingeämbetet
i nämnda län, fordrar husägaren nu för förlängningav
kontraktet på ytterligare två år en hyresersättning av 6,000 kronor
för år. Då någon annan lämplig bostad för landshövdingen icke lär
stå till buds, torde nu böra äskas dels på tilläggsstaten för år 1918 ett
belopp av 4,500 kronor dels på 1919 års stat ett belopp av 6,000
kronor.
I detta sammanhang hemställer jag följaktligen, att Eders Kungl.
Maj: t måtte föreslå riksdagen
att till förhyrande av bostad åt landshövdingen i
Västernorrlands län å extra stat för år 1919 bevilja
ett reservationsanslag av........................... kronor 6,000.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 33
[43. J
dingen /
Växternorrlands
län.
»extra anslag).
258
Sjunde huvudtiteln.
[44.]
Bidrag till
landsting och
städer, som
icke deltaga i
landsting.
H. De kimgl. teatrarna.
1. Kung], operan, oförändrat ordinarie anslag ...... kronor 60,000.
I. Diverse.
1. Ålderstillägg, oförändrat ordinarie förslagsanslag.
.................................................................... kronor 55,000.
2. Ersättning till städerna för mistad tolag,
oförändrat ordinarie förslagsanslag .................................... kronor 3,500,000.
3. Städers friheter, oförändrat ordinarie förslagsanslag.
...................................................................... kronor 44,700,
varav direkt anvisning 44,670 kronor och friheter 30
kronor.
4. Restitutioner, oförändrat ordinarie förslagsanslag.
...................................................................... kronor 300,000.
5. Bidrag till landsting och städer, som icke deltaga i landsting.
Vid genomförande av den år 1910 beslutade skattereformen avsågs
beträffande den bevillning av fast egendom samt av inkomst, som
fortfarande, ehuru blott med en tiondedel av det förutvarande normalbeloppet,
skulle upptagas å riksstatens inkomstsida, att densamma med
hela sitt belopp skulle tillfalla kommunerna. I och för förverkligandet
av denna avsikt upptogs för ett vart av åren 1911—1917 å riksstatens
utgiftssida ett anslag med benämningen »bidrag till landsting och
städer, som icke deltaga i landsting» till samma belopp, som å inkomstsidan
beräknades lör inkomsttiteln »bevillning av fäst egendom
samt av inkomst», och föreskrevs, att detta anslag skulle mellan landstingen
och städerna fördelas efter förhållandet mellan den bevillning,
25;)
Sjunde huvudtiteln.
som debiterats inom vederbörande landstingsområde eller stad, och den
debiterade bevillningssumman för hela riket.
Av denna anordning blev emellertid en följd, att, oberoende av
vad som influtit under ovannämnda inkomsttitel, det belopp, som fördelats
biand kommunerna, icke kunnat bliva vare sig större eller mindre
än det belopp, vara anslaget lytt. Då åtminstone för åren 1911—1916
den verkligen influtna bevillning^ .icke oväsentligt överstigit den beräknade,
kommo kommunerna sålunda icke, på sätt som varit avsett,
i åtnjutande av de uppkomna överskotten utan tillfördes dessa statsverkets
kassafond.
För att råda bot för detta förhållande och alltså låta hela det
verkligen influtna bevillningsbeloppet komma kommunerna till godo
vidtogs vid 1917 års riksdag, på Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
därom gjorda framställning, en ändring i sättet för anslagets uppförande
i riksstaten, innebärande, att till grund för fördelningen skulle läggas
den verkligen influtna bevillningen sålunda, att varje landsting och stad,
som icke deltoge i landsting, skulle erhålla just det belopp, som inom
landstingsområdet, respektive staden, för året influtit. Förändringen
genomfördes på det sätt, att i riksstaten för år 1918 å utgiftssidan under
sjunde huvudtiteln till bidrag till landsting och städer, som icke
* deltoge i landsting, upptogs ett extra reservationsanslag, att utgå direkt
av bevillning av fast egendom samt av inkomst, med samma belopp,
varå nämnda inkomsttitel uppfördes å inkomstsidan i riksstaten, varjämte
med avseende å användningen av nämnda anslag beslöts, att av
detsamma skulle till landsting och städer, som icke deltoge i landsting,
utbetalas den inom vederbörande landstingsområde och stad under
budgetåret influtna nettoinkomsten av bevillning av fast egendom samt
av inkomst.
Sedermera har Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 5 oktober
1917 meddelat närmare föreskrifter rörande anslagets utbetalning.
Enahanda ordning i avseende å sättet för anslagets upptagande
i riksstaten som den för år 1918 beslutade torde böra gälla jämväl för
år 1919.
Då enligt Kungl. Maj:ts tidigare i dag fattade beslut vid beräkningen
av statsverkets tillgångar för de behov, som vid statsreglering^
för år 1919 böra fyllas, i statsverkspropositionen skall upptagas bevillning
av fast egendom samt av inkomst med ett belopp av 3,100,000
kronor, hemställer jag alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
[44.]
260 Sjunde huvudtiteln.
[44.] å extra stat för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag å ................... kronor 3,100,000
att direkt utgå av bevillning av fast egendom samt
av inkomst, ävensom
besluta, att av nämnda anslag skall till landsting
och städer, som icke deltaga i landsting, utbetalas den
inom vederbörande landstingsområde och stad under
budgetåret influtna nettoinkomsten av bevillning av
fast egendom samt av inkomst.
6.
Ersättning till vissa städer och köpingar för till statsverket indragna
bränn vinsförsäljningsmedel.
[45.]
Ersättning till
vissa städer
och köpingar
för till statsverket
indA''agna
brännvinsförsäljningsmedel.
(ordinarie
anslag.)
Enligt 1 § i förordningen den 18 juli 1913 angående ersättning
till städer och vissa köpingar, landsting och hushållningssällskap för till
statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel skall av statsverket till
de i paragrafen angivna städer och köpingar utbetalas bestämda ersättningsbelopp,
som för år 1919 utgöra sammanlagt 4,828,188 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,
att det ordinarie anslaget till ersättning till vissa
städer och köpingar för till statsverket indragna bränn
-
vinsförsäljningsmedel för år
belopp av.....................................
1919 upptages till ett
.......... kronor 4,828,188.
7. Ersättning till landsting och städer, som ej deltaga i lands
ting,
för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel, oförändrat
ordinarie anslag..................................................................... kronor 3,100,000.
8. Vederlag för nedlagda utskänkningsrättigheter, oförändrat ordinarie
förslagsanslag ................................................................ kronor 100,000.
9—11. Inlösen av och ersättning för skattefrälseräntor samt avlösning av
frälseskatteräntor.
[46.] Bland de utgifter, som hittills förskottsvis bestritts av statskontoret
ofherlTttnUi 0C^ därefter årligen hos riksdagen anmälts till ersättande, ingå kostna°CförrSSkattT9
der för inlösen av skattefrälseräntor, kostnader för ersättning för dylika
fräheräntor räntor samt kostnader för avlösning av frälseskatteräntor med belopp,
Sjunde huvudtiteln. 261
Korn tillhopa representera eu icke obetydlig del av totalsumman av de
under sjunde huvudtiteln till täckning anmälda förskotten.
Berörda kostnader höra givetvis till sådana årligen återkommande
utgifter, för vilkas bestridande, enligt vad min företrädare i ämbetet vid
behandling av kassaförlagskommitténs betänkande framhållit, särskilda
anslag i riksstaten böra uppföras. Ett steg i denna riktning togs redan
vid 1917 års riksdag, då i samband med utsträckning av tiden för
inlösen av skattefrälseräntor å extra stat för år 1918 under sjunde
huvudtiteln uppfördes ett särskilt förslagsanslag å 45,000 kronor för
bestridande av de med inlösningen av dylika räntor förenade kostnader.
Kassaförlagskommittén har nu, med instämmande från statskontoret,
föreslagit, att såsom ett led i åtgärderna för förskottsväsendets avveckling
jämväl för de båda övriga slagen av nu ifrågavarande kostnader
särskilda medel å riksstaten måtte anvisas. Detta synes mig, såsom jag
redan förut antytt, fullt riktigt, och tinner jag mig alltså böra tillstyrka,
att framställning i dylikt syfte hos riksdagen göres.
Medel torde sålunda nu böra äskas dels å til läggsstaten för år 1918
för bestridande av kostnaderna för ersättning för skattefrälseräntor och avlösning
av frälseskatteriiutor under sagda år, dels ock å riksstaten för år
1919 för gäldande av, jämte nyssberörda slag av utgifter under år 1919,
även kostnaderna för inlösen av skattefrälseräntor under sistnämnda år.
För närmare upplysning om grunderna till och innebörden av de
åtgärder, av vilka ifrågavarande kostnader för statsverket föranledas,
anhåller jag att få hänvisa till innehållet i följande av kammarrådet
P. R, Bergström på min begäran uppgjorda promemoria.
»Statsverkets utgifter för inlösen av skattefrälseräntor grunda sig som bekant
därpå, att dylika räntor till sin egentliga natur äro grundskatter, som av olika
anledningar kommit i enskild ägo. Då de till kronan ingående grundskatter blevo
föremål för nedsättning och avskrivning, skulle givetvis en orättvisa ske ägare av
jord, varifrån skattefrälseräntor utgingo, om icke motsvarande förmån även komrne
dem till del. Till möjligt undanröjande härav tillkom kungl. förordningen den 11
september 1885, enligt vilken statsverket inlöste dylika räntor med belopp motsvarande
räntornas efter medeltalet av 1874—1883 årens markegångspris beräknade
värde, kapitaliserat efter fyra för hundrade.
Rätt att påkalla inlösen är förbehållen ägaren av räntan, och anmälan om
inlösen förklarades i förordningen skola ske inom ett år. Tiden för dylik anmälan
har emellertid tid efter annan prolongerats, senast genom kungl. kungörelse den 25
juni 1917 till och med utgången av år 1922.
Enligt kungl. kungörelse den 6 maj 1904 förändrades grunden för beräkningen
av inlösningsbeloppet och skall värdet å skattefrälseräntorna bestämmas till det
kapitalbelopp, som erhålles genom att räntorna efter medeltalet av 1893 — 1902 års
markegångspris kapitaliseras efter fyra för hundrade.
[40.]
samt avlösning
av frälse
skatteräntor.
(extra atiftlng.
262
Sjunde huvudtiteln.
Då det endast var räntetagaren förbehållet att påkalla inlösen av skattefrälseräntor,
men denne ofta av olika anledningar föredrog att vara ägare av den
säkra räntan mot att erhålla dess kapitalbelopp, förblevo och äro allt fortfarande
många räntor oinlösta och jordägaren således förpliktad att utgiva desamma. Av
samma skäl, som föranlett statsverket att inlösa själva räntorna, uppkom också
fråga att av statsmedel bereda jordägaren vederlag i statsmedel för vad han nödgades
utgiva till ränteägaren.
Genom olika författningar av den 3 februari 1888, den 2 december 1892 och
den 2 juni 1911 reglerades denna ersättningsfråga, och hållas räntegivare fullt skadeslösa
av statsmedel för vad de utgiva till ränteägare. Räntan utgöres efter A-prisen
i markegångstaxa!! och ersättningen i statsmedel kommer honom till godo med
samma belopp genom Konungens befallningshavandes försorg.
Vad avlösning av frälseräntor (vanligen benämnda frälseskatteräntor) beträffar
må erinras om, att dylik avlösning kom till stånd genom lag den 8 november
1912 (Förf. S. 277). Frälseränta, som här avses, är till sin natur och uppkomst
olikartad skattefrälseränta och grundar sin uppkomst gemenligen på enskildas förhandlingar.
De skäl, som tala för inlösning av eller ersättning för skattefrälseränta,
föreligga icke vad dessa senare räntor angår. Emellertid trädde staten genom 1912
års författning även här emellan och deltager i avlösningen genom att i penningar
dels betala 7„ av räntans kapitalvärde och dels förskjuta % av kapitalvärdet. Det
belopp, som staten sålunda förskjuter, skall jämte 4 procents ränta därå av fastighetens
ägare amorteras under 40 år. Anteckning om gravationer sker i jordeboken på sätt om
odlingslån är föreskrivet vid den fastighet, varifrån frälseränta!! utgått. Både räntetagaren
och ägaren av den fastighet, varifrån räntan utgår, är berättigad påkalla avlösning.
Någon ersättning till räntegivaren för icke avlöst frälseränta ifrågakommer icke.
Kronan har sålunda iklätt sig utbetalningar:
dels för inlösning av skattefrälseräntor,
dels för ersättning för skattefrälseräntor och
dels för avlösning av frälseräntor.
Några ytterligare utbetalningar, som hänföra sig till skattefrälseräntor eller
frälseräntor, ifrågakomma ej för närvarande.»
I sitt. över kassaförlagskommitténs betänkande den 25 oktober
1917 avgivna utlåtande föreslår nu statskontoret — närmast med tanke
på förhållandena under år 1919 — att för samtliga här ovan omförmälda
slag av frälseräntekostnader måtte å riksstaten uppföras ett
gemensamt förslagsanslag av 250,000 kronor.
Mot statskontorets förslag'' om sammanförande av de tre grupperna
utbetalningsbelopp under samma förslagsanslag har emellertid kammarrådet
Bergström i sin förberörda promemoria framställt vissa anmärkningar.
I promemorian anföres i detta hänseende följande.
»Från statistisk synpunkt lärer det sålunda vara mindre lämpligt, om dylikt
sammanslående äger rum.
Ett sammanblandande av de olika grupperna skulle även sannolikt hava till
följd, att i själva bokföringen över skedda utbetalningar även dessa sammanbian
-
Sjunde huvudtiteln. 2(5:5
dades, något som i sin tur skulle hava till följd, att vid varje uppkommande fråga
om de olika belopp, som för de skilda ändamålen utbetalats, ingående och tidsödande
undersökningar av verifikationerna skulle behöva företagas.
Särskilt synes detta gälla den tredje gruppen utbetalningar eller de, som hänföra
sig till avlösning av frälseräntor. Som påpekats, utgöra här 3/4-delar förskott
eller lån och ''/,-del verkliga utgifter. Den väl ofta uppkommande frågan att få
särskilja de kronans utbetalningar, som komma att återbäras, från kronans verkliga
utgifter, skulle, synes det, med fog tala mot antydda sammanblandning.
Någon olägenhet av att under tre särskilda titlar upptaga de förslagsanslag,
som för dem avses, synes ej behöva föreligga.»
För egen del linner jag, i likhet med kammarrådet Bergström,
lämpligast, att ett särskilt anslag uppföres för en var av de tre kostnadsgrupperna,
detta sä mycket mer, som för år 1918 genom det anslag,
som av fjolårets riksdag beviljats till inlösen av skattefrälseräntor, ett
frånskiljande av den ena gruppen redan ägt rum. Samtliga anslagen
böra uppenbarligen givas förslagsanslags natur och synas lämpligen
böra upptagas å extra stat.
Vad slutligen angår anslagsbeloppen torde ifråga om kostnaderna
för inlösen* av skattefrälseräntor anslaget för år 1919 böra bestämmas
till samma belopp som för år 1918 eller 45,000 kronor. Kostnaderna
för ersättning för dylika räntor hava för år 1916 uppgått till 83,587 kronor
1 öre, medan kostnaderna för avlösning av frälseskatteräntor under
samma år utgjort 135,328 kronor. Med hänsyn härtill och med utgångspunkt
från dels att, på sätt statskontoret föreslagit, det totala anslagsbeloppet
för samtliga de tre kostnadsgrupperna lämpligen bör sättas till
250.000 kronor och dels att anslaget till avlösning av frälseskatteräntor
bör tillgodoföras de medel, som årligen i form av räntor och amorteringar
å de av statsverket för avlösningen förskjutna medlen till statsverket
återbetalas, finner jag mig böra föreslå, att för ettvart av, åren 1918
och 1919 anslaget för ersättning för skattefrälseräntor upptages till
80.000 kronor och anslaget till avlösning av frälseskatteräntor till
125.000 kronor.
Framställning om de för år 1918 erforderliga anslagens beviljande
å tilläggsstat torde jag få göra framdeles under dagens lopp.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att å extra stat för år 1919 såsom förslagsanslaganvisa
a)
till inlösen av skattefrälseräntor ett belopp
av ............ ..................................................... kronor 45,000,
[46.]
264 Sjunde huvudtiteln.
46. ] b) till ersättning för skattefrälse
räntor
ett belopp av............................... kronor 80,000
samt
c) till avlösning av frälseskatteräntor
ett belopp av .............................. » 125,000.
12. Statsunderstöd åt synnerligt skattetyngda landskommuner.
,[47.] På grund av den 8 juli 1916 erhållet nådigt bemyndigande till
sted*åt1>yn-
kallade dåvarande chefen för finansdepartementet samma dag sakkunniga
neriigt skatte- personel’ med uppdrag att efter samråd med kommun alskattekommitterade
^kommuner*'' utl’ec*ai huruvida, i avbidan på definitiva anordningar för åstadkommande
(extra, anslå"-) av s^rre likformighet i det kommunala skattetrycket, provisoriska åtgärder
kunde vidtagas för åvägabringande av skattelindring i kommuner .
med oskäligt hög utdebitering för kommunala ändamål, samt utarbeta
det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
Efter meddelande från de sakkunnige, att de hade för avsikt att
föreslå, att åt ifrågasatta provisoriska åtgärder gåves formen av statsunderstöd
åt synnerligt skattetyngda landskommuner samt att de
beräknade det för år 1918 för sådant ändamål erforderliga beloppet till
omkring 600,000 kronor, föreslog Kung]. Magt i den till 1917 års
riksdag avlåtna statsverkspropositionen riksdagen att i avvaktan på den
proposition i ämnet, som kunde varda förelagd riksdagen, för nu ifrågavarande
ändamål bland de extra anslagen under sjunde huvudtiteln för
år 1918 beräkna ett belopp av 600,000 kronor.
Sedan de sakkunnige den 3 februari 1917 avlämnat betänkande
med förslag i ämnet, hemställde Kungl. Maj:t uti en den 16 april 1917
till riksdagen avlåten proposition (nr 308), under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, att
riksdagen för tilldelande av statsunderstöd i enlighet med i nämnda
statsrådsprotokoll angivna villkor och grunder åt synnerligt skattetyngda
landskommuner måtte å extra stat under sjunde huvudtiteln för år 1918
bevilja ett förslagsanslag å 600,000 kronor.
I skrivelse den 16 juni 1917 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens. sjunde huvudtitel anförde riksdagen härefter, såvitt nu
är i fråga, att riksdagen, lika med Kungl. Maj:t, ansåge medel för nu
ifrågavarande ändamål böra beviljas, att riksdagen emellertid funne visst
tillägg böra göras till de av Kungl. Maj:t föreslagna villkoren och
grunderna för understödets åtnjutande, mot vilka riksdagen i övrigt
•Sjunde huvudtiteln. 2<>r>
icke hade något att erinra, samt att riksdagen alltså å extra stat för [47.]
år 1918 beviljat ett förslagsanslag å det av Kungl. Maj:t äskade beloppet,
600,000 kronor, för tilldelande av statsunderstöd, i enlighet med de av
riksdagen angivna villkor och grunder, åt synnerligt skattetyngda
landskommuner.
Berörda av riksdagen godkända villkor och grunder blevo sedermera
genom en den 25 juni 1917 utfärdad kungörelse av Kungl. Maj:t
till efterrättelse fastställda, varjämte Kungl. Maj:t i kungörelse den 7
september 1917 meddelade närmare föreskrifter rörande utbetalande av
ifrågavarande understöd.
De skäl, som föranlett upptagande i 1918 års riksstat av anslag Departement»-för nu ifrågavarande ändamål, äro, då frågan om staten för år 1919 nu chetenföreligger,
alltjämt förhanden.
Under hänvisning till den närmare utredning i ämnet, som lämnats
i förberörda statsrådsprotokoll över finansärenden den 16 april 1917,
finner jag mig alltså böra tillstyrka, att framställning till riksdagen
göres om anslag för ändamålet jämväl för år 1919, därvid i avseende
å villkoren och grunderna för understöds erhållande torde böra gälla
enahanda bestämmelser, söm för år 1918 meddelats i ovannämnda kungörelse
den 25 juni 1917.
Beträffande anslagsbeloppet tillåter jag mig endast nämna att, då
någon utdelning av understöd för år 1918 ännu icke skett och några
fastare hållpunkter för beräknande av anslagsbehovet än de, som förelågo
vid frågans behandling förlidet år, alltså icke nu stå till buds, anslaget
synes mig lämpligen böra sättas till samma belopp som för år 1918
samt givas förslagsanslags natur.
Jag hemställer sålunda, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen,
att för tilldelande av statsunderstöd i enlighet
med de av mig föreslagna villkor och grunder åt
synnerligt skattetyngda landskommuner å extra stat
för år 1919 bevilja ett förslagsanslag å kronor 600,000.
13. Vissa utskylder för (let brittiska beskickningshuset i Stockholm.
Till bestridande av vissa utskyld er för det brittiska beskicknings- [48. J
huset i Stockholm har riksdagen år 1917 på Kungl. Maj:ts förslag på ut~
extra stat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag av 1,000 kronor. De det brittiska
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 34
[48.]
beskickningshuset
i Stockholm.
(extra anslag.)
[49.]
Bidrag till
viss utvidgning
av
svenska stadsförbundets
verksamhet.
(extra anslag)
266 Sjunde huvudtiteln.
förhållanden, som föranledde Kungl. Majt:s berörda framställning, föreligga
alltjämt oförändrade, varför en liknande framställning i vad avser
år 1919 torde böra göras till instundande riksdag.
Anslaget bör omfatta den för år 1919 för det brittiska beskickningshuset
utgående bevillningen samt viss andel av kommunalutskylderna
för fastigheten för år 1918, vilka skatter skola erläggas under
år 1919. Den på svenska staten fallande andelen av kommunalutskylderna
synes fortfarande böra beräknas till 65 procent av hela beloppet.
Anslaget torde böra upptagas till oförändrat belopp av 1,000 kronor.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
för bestridande enligt här ovan angivna grunder
av den bevillning för år 1919 och viss del av de
kommunalutskylder för år 1918, som komma att påföras
det brittiska beskickningshuset i Stockholm, på
extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av.................................................... kronor 1,000.
14. Bidrag till viss utvidgning av svenska stadsförbundets verksamhet.
Hos Kungl. Magt har styrelsen för svenska stadsförbundet gjort
framställning om erhållande av ett statsbidrag för år 1918 å 12,000
kronor för att sätta styrelsen i tillfälle att i vissa av styrelsen angivna
riktningar utvidga förbundets verksamhet. Jag är icke nu beredd att
förelägga Eders Kungl. Maj:t definitivt förslag i ämnet, men den föreliggande
utredningen giver mig anledning anse, att medel för ändamålet
böra hos riksdagen begäras, dock endast till ett belopp av 8,000 kronor
för år räknat. Då det synes vara önskvärt, att den utvidgade verksamheten,
på sätt i förenämnda framställning avsetts, kommer i gång redan
under år 1918, skall jag i annat sammanhang göra framställning om
beräknande av anslag för ändamålet å sistnämnda års tilläggsstat. Nu
hemställer jag, då understödet enligt min mening bör uppföras även på
1919 års riksstat, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, i avbidan på den proposition i ämnet, som
kan bliva förelagd riksdagen, såsom bidrag till bestridande
av kostnaden för viss utvidgning av svenska
stadsförbundets verksamhet bland de extra anslagen
under sjunde huvudtiteln i riksstaten för år 1919 beräkna
ett förslagsanslag, högst............. kronor 8,000.
Sjunde huvudtiteln.
267
15. Rese- och tiaktamentsersättning.
Till rese- och traktarnentsersättning linnes lör närvarande under
sjunde huvudtiteln uppfört ett ordinarie förslagsanslag å 50,000 kronoi.
Såsom jag redan förut erinrat, har emellertid chefen för civildepartementet’
denna dag framlagt förslag om vissa av dyrtiden betingade
höjningar av de enligt resereglementet vid extra förrättningar
i statens tjänst utgående dagtraktamentena. I anslutning till berörda
förslag har bemälde departementschef efter tillstyrkan från statskontoret
hemställt om ökning från och med ar 1919 av det under sjätte huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar med
50 procent eller från 200,000 till 300,000 kronor, och har Eders Kungl.
Maj:t beslutit att härom till riksdagen avlåta framställning.
Av den redogörelse, som vid tillfället av chefen för civildepartementet
lämnades för bland annat det av statskontoret i ämnet avgivna
utlåtande, framgick, att nämnda myndighet tillstyrkt motsvarande höjning,
procentuellt räknat, även av det under sjunde huvudtiteln för samma
ändamål uppförda anslag. En dylik höjning synes mig, i händelse den
ifrågasatta ökningen av dagtraktamentena kommer till stånd, av omständigheterna
påkallad; och biträder jag alltså statskontorets föislag
härom. .
I likhet med chefen för civildepartementet anser jag emellertid,
även om den ifrågasatta förhöjningen av dagtraktamentena kommei att
tillämpas redan under år 1918, någon förstärkning av det föi sagda åi
redan anvisade anslaget till rese- och traktamentskostnader icke behöva
vidtagas, då ju anslaget är av förslagsanslags natur. Höjningen av anslaget
torde sålunda böra gälla från och med år 1919.
På grund av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att från och med år 1919 höja det å ordinarie
stat under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till rese- och traktamentskostnader,
nu .
med
till .
kronor 50,000,
d 25,000
» 75,000.
16. Skrivmaterialier och
förslagsanslag
expenser, ved m. m., oförändrat ordinarie
......................................... kronor 120,000.
[50.]
Rce- och
traktamenteersättning.
(ordinarie
anslag.)
268
Sjunde huvudtiteln.
17. Tryckningskostnader.
[ÖL]
Trycknings
kostnader.
(ordinarie
anslag*.)
För utjämning av huvudtitelns slutsumma hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen ■
att höja det å ordinarie stat under sjunde
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget för bestridande
av tryckningskostnader,
nu ............................................................ kronor 133,070,
med.............................................................. » 6
ti]1.............................................................. » 133,076.
18. Kostnader för kommittéer och utredningar genom sakkunniga.
Högadel för •• ^ sätt m’n förrädare i ämbetet den 31 december 1917 vid an
kommittéer
mälan av kassaförlagskommitténs den 20 mars 1917 avgivna betänkande
ochuired- samt riksdagens skrivelse den 15 juni 1917 angående uppförande å riksTaZJTgT
ftat ^ vissa utgifter m. m. närmare utvecklat, torde för bestridande av
(ordinarie OStna er för kommittéer och utredningar genom sakkunniga, vilka kostansiag.
) nader hittills av statskontoret förskjutits och därefter hos riksdagen anmälts
till ersättande, särskilda förslagsanslag nu böra under de otika huvudtitlarna
i riksstaten upptagas. Anslagen, som från och med år 1919 böra
bhva av ordinarie natur, torde för år 1918 böra upptagas å tilläggsstat.
För sjunde huvudtiteln har kassaförlagskommittén i sitt ovannämnda
betänkande, med ledning av inhämtade statistiska uppgifter över
1915 års utgifter för nu ifrågavarande ändamål, föreslagit, att
anslaget måtte sättas till 375,000 kronor.
Häremot har statskontoret i sitt den 25 oktober 1917 över kassaförlagskommitténs
betänkande avgivna utlåtande icke haft något att erinra.
För egen del finner jag det föreslagna anslagsbeloppet väl avvägt,
varför jag, jämte meddelande, att jag framdeles under dagens lopp
kommer att göra framställning om beviljande av det för år 1918 erforderliga
beloppet, nu hemställer, att Eders Kung], Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att för bestridande av kostnader för kommittéer
och utredningar genom sakkunniga från och med år
1919 å ordinarie stat under sjunde huvudtiteln uppföra
ett förslagsanslag å....................... kronor 375,000.
Sjunde huvudtiteln.
269
19. Extra utgifter.
Av skäl, för vilka närmare redogjorts, har min företrädare i ämbetet
deri 31 december 1917, i överensstämmelse med en av kassaförJagskommittén
gjord hemställan, däri statskontoret instämt, föreslagit,
att vederbörande huvudtitlars anslag till extra utgifter skulle från och
med år 1919 höjas med sådana belopp, som prövades erforderliga för
bestridande av oförutsedda utgifter av mindre storlek, samt att å 1918 års
tilläggsstat skulle upptagas motsvarande förstärkningar av samma anslag.
Den sammanlagda ökning av ifrågavarande anslag, som för de
olika huvudtitlarna skulle bliva erforderlig, har av kassaförlagskommittén
beräknats till 100,000 å 150,000 kronor om året. Kommittén
har därvid utgått från en av kommittén uppgjord statistik för åren
1912—1916 över sådana hittills förskottsvis bestridda kostnader, vilka
hädanefter skulle täckas ur anslagen till extra utgifter. För samtliga
huvudtitlar tillhopa upptager denna statistik förskotts.kostnader av
nyss angivet slag till ett belopp av i medeltal 79,300 kronor om året,
därav å sjunde huvudtiteln belöper ett belopp av 20,000 kronor. Med
hänsyn till budgetens stegring i allmänhet bär emellertid kommittén
ansett ökningen i anslagen till extra utgifter böra beräknas något högre
än de medeltal, -som framgå ur statistiken
Med
utgångspunkt från vad kommittén sålunda anfört och under
framhållande, att tillbörlig hänsyn till budgetens stegring, åtminstone
för den närmaste framtiden, syntes vara tagen, om de ur statistiken
härledda beloppen höjdes med 25 procent, har statskontoret i sitt över
kommittébetänkandet avgivna utlåtande, i vad angår sjunde huvudtiteln,
föreslagit en ökning av anslaget till extra utgifter med 25,000 kronor.
Statskontorets berörda förslag föranleder ingen erinran från min
sida. Anslaget, som för närvarande är i riksstaten upptaget med 32,000
kronor, skulle alltså från och med år 1919 höjas till 57,000 kronor,
varjämte för år 1918 motsvarande förstärkning av anslaget skulle å tillläggsstat
beredas. Härom skall jag senare i dag göra framställning.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att från och med år 1919 höja det å sjunde
huvudtiteln uppförda ordinarie reservationsanslaget till
extra utgifter, nu................................... kronor 32,000,
med ............................................................... » 25,000
till ................................................................ » 57,000.
[53. j
Extra
utgifter.
(ordi Häri»
anslag.}
270
Sjunde huvudtiteln.
[54.]
Löneförbättring
förvissa
vaktmästare
och
med dem jämförliga
befattningshavare.
(ordinarie
anslag.)
20. Löneförbättring för vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare.
Under åberopande av vad jag till statsrådsprotokollet förut denna
dag anfört i fråga om beredande av löneförbättring för vissa vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, i avbidan på den proposition om anvisande
av medel för ändamålet, som kan bliva förelagd riksdagen,
för löneförbättring för vissa vaktmästare och
med dem jämförliga befattningshavare bland de ordinarie
anslagen under sjunde huvudtiteln beräkna ett belopp
av ................................................................. kronor 15,100.
Beträffande här förut omförmälda ordinarie anslag, vid vilka jag
icke gjort någon framställning, har jag icke att föreslå någon förändring.
1 sammanhang härmed ber jag dock få erinra, att vid bifall
till vad i den under punkten 54 omförmälda propositionen kan bliva
föreslaget vissa i ordinarie avlöningsstater uppförda vaktmästare och
med dem jämförliga befattningshavare komma att erhålla avlöningsförmåner
utöver vad i vederbörande stat angives.
271
Sjunde huvudtiteln.
Av sjunde huvudtitelns ordinarie anslag, som för innevarande år
uppgå till........................................................................... kr. 24,974,361: —
komma vid bifall till de av mig framställda förslag
följande anslag att lu»jas, nämligen
till statskontoret med kr. 9,800: —
» mynt- och juste- |
||
ringsverket med |
)) |
145,000: — |
)t kommerskollegi- |
||
urn med .............. |
>i |
253,235: — |
» bergsstaten med |
33,025: — |
|
)> statistiska central- |
||
byrån med........... |
» |
58,610: — |
)> bankinspektionen |
||
med....................... |
» |
13,500: — |
» tullverket med ... |
» |
187,690: — |
» kontrollstyrelsen |
||
med........................ |
» |
43,800: — |
» rese- och trakta- |
||
mentsersättning |
||
med......... |
25,000: — |
|
» tryckningskostna- |
||
der med ............... |
» |
6: — |
» extra utgifter med |
» |
25,000: — |
varjämte å denna
huvudtitel skulle
komma att uppföras
följande nya
ordinarie anslag,
nämligen
till upprätthållande av
inspektionens över
elektriska anläggningar
verksamhet
........................ » 20,800: —
» upprätthållande
av sprängämnesinspektionens
verksamhet
.................. » 7,600: —
it anordnande av
kontroll å fartygs
sjövärdighet’..... » 149,850: —
272
Sjunde huvudtiteln.
till navigationssko
—
loma ....................
» navigationslärar
kursen
.........
» ålderstillägg för
personalen vid undervisningsanstalterna
för sjöfart
» bestridande av
skeppsmätnings
kostnader.
...........
b statens provnings
anstalt.
....................
» ortstillägg till befattningshavare
vid tullverkets
lokalförvaltning
samt kust- och
gränsbevakning...
» kostnader för kommittéer
och utredningar
genom sakkunniga.
................
b löneförbättring för
vissa vaktmästare
in. Il.....................
kr. 178,120: —
» 2,200: —
» 11,000: —
» 32,200: —
» 38,900: —
» 410,000: —
b 375,000: —
b 15,100: —
Om från denna summa dr.ages
dels beloppet av det förut å ordinarie
stat uppförda anslaget till
handelsundervis
ningsinspektionen
kr. 1,500: —
vilket enligt mitt
förslag skulle ur
staten utgå,
dels ock av mig föreslagna
minskningar
i anslagen
till befrämjande i allmänhet
av bergsbruket.
.................... b 3,000: —
kr. 2,035,436:
Sjunde huvudtiteln.
273
till befrämjande i allmänhet
av slöjderna
.................... kr. 12,500: —
» ersättningtill vissa
städer och köpingar
för till statsverket
indragna
brännvins försälj
ningsmedel.
.......... » 155,748: —
eller tillhopa ......................................... kr. 172,748: —
skulle de ordinarie anslagen ökas med........................... kr. 1,862,688: —
och sålunda för år 1919 komma att uppgå till........... kr. 26,837,049: —
Summan av de av mig tillstyrkta extra anslag
understiger vad under sjunde huvudtiteln anvisats för
år 1918 ................................................ kr. 6,829,539: —
med......................................................... » 440,188: — kr. 6,389,351: —
Huvudtitelns slutsumma, för år 1918 .................. » 31,803,900: —
skulle alltså, under förutsättning av bifall till mitt
förslag, för år 1919 uppgå till ................................ » 33,226,400: —
1 vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt och föreslagit instämde statsrådets övriga
ledamöter; och behagade Hans Maj:t Konungen i nåder
bifalla vad sålunda blivit tillstyrkt.
Ur protokollet:
Teodor Franzén.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
35
274
Sjunde huvudtiteln.
Innehållsförteckning.
Punkt
A. Departementet.
Departementschefen.................
Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli
Biträde inom finansdepartementet vid beredning
av ärenden rörande bankväsendet in. in. . . .
[1.] Extra byråchef för lagärenden ..........
[2.] Tillägg till anslaget till amanuenser, extra biträden
och vikariatsersättning.........
Ordinarie anslag |
Extra anslag |
Kronor |
Kronor |
17,000 129,300 |
|
4,700 |
8,100 |
3,000 |
Sid.
2
2
2
2—3
3
B. De centrala ämbetsverken.
Kammarkollegi um.
Kammarkollegium.................. 128,000
[ 3.] Förstärkning av arbetskrafterna hos kammarkollegium
..................... 74,700
[4.] Ordnande av vissa kammarkollegii andra arkivkontor
tillhörande handlingar.......... 1,550
3
3—8
8—10
Statskontoret.
[5.] Statskontoret..................... 178,800
[6.] Förstärkning av arbetskrafterna å statskontorets
riksbokslutsbyrå m. m..............
11—15
7,000
16
Sjunde huvudtiteln.
Ordinarie Extra
Punkt anslag anslag
Kronor Kronor
Mynt- och justeringsverket.
[7.] Bestridande av de med mynt- och justerings
verkets
drift förenade kostnader........ 1,060,000
Kommerskollegium.
[8.] Kommerskollegium m. m.:
a) för upprätthållande av kommerskollegii verksamhet
...................... 897,400
b) för upprätthållande av bergsstatens verksamhet
........................ 66,025
c) för upprätthållande av inspektionens över
elektriska anläggningar verksamhet..... 20,800
d) för upprätthållande av sprängämnesinspek
tionens
verksamhet............... 7,600
e) för anordnande av kontroll å fartygs sjövärdighet
.................... 149,850
f) för navigationsskolorna............178,120
g) för navigationslärarkursen........... 2,200
h) till ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalterna
för sjöfart........ 11,000
i) för bestridande av skeppsmätningskostnader 32,200
j) till tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen
vid navigationsskolorna............ 35,000
Kammarrätten.
Kammarrätten................... 284,300
[9.] Förstärkning av arbetskrafterna hos kammarrätten
....................... 81,701
Statistiska centralbyrån.
[10.] Avlöningsmedel för statistiska centralbyrån m.m. 158,300
Bibliotekets underhållande ............ 2,000
275
Sid.
17—33
34—38
38
38—41
41—42
42
276
Sjunde huvudtiteln.
Ordinarie Extra
anslag anslag
Kronor Kronor
Byggnadsstyrelsen.
Byggnadsstyrelsen .................. 157,200
Utförande av mätningar och andra undersökningar
av i kulturhistoriskt avseende märkliga
byggnader i allmänhet............. 3,000
111-1 Förhyrande av lokal för två av byggnadsstyrelsens
byråer m. m................ 9 200
[12.] Länsarkitekter................... 25,000
Patent- och registreringsverket.
[13.] Upprätthållande av patent- och registreringsverkets
verksamhet............... 540,600
[14.] Kostnader, som föranledas av överståthållarämbetets
och länsstyrelsernas befattning med
vissa slag av registrering........... 4,000
Bankinspektionen.
[15.] Upprätthållande av bankinspektionens verksamhet
...................... 80,500
Statens provningsanstalt.
[16.] Statens provningsanstalt ............. 38,900
Sid.
42
42
42-44
44
44—46
46
47-52
52—54
C. Bergsbruket.
[17.] Befrämjande i allmänhet av bergsbruket .... 2,700 54—55
[18.] Bergsskolorna i Filipstad och Falun jämte därmed
förenade yrkesskolor.............. 29,100 j 55—62
Sjunde huvudtitel*.
Punkt
277
Ordinarie Extra
anslag anslag Sid’.
Kronor Kronor
D. Handel och sjöfart.
119.1 Bidrag till underhållande av handelshögskolan
i Stockholm .................... 15.000 62—66
Handelsgymnasier.................135,000 66
[20.] Förhöjda understöd till Göteborgs handelsinstitut
och Stockholms handelsgymnasium...... 30,000 66—74
[21.] Exportstipendier.................. 20,000 74 77
[22.] Statsunderstöd till auktoriserade handelskammare
i riket...................... 36,000 77 79
[23.] Statsunderstöd till svenska handelskamrarna i
London och i Frankrike samt till svenska
föreningens i retrograd handelskommitté . . 30,000 79—90
[24.] Bidrag till en internationell byrå i Bryssel för
handelsstatistik.................. 650 90 91
[25.] Bidrag till internationella statistiska institutets
permanenta byrå i Haag............ 1,000 92
[26.] Ersättning till sjömanshusen........... 40,000 93 94
[27.] Läkarundersökning av sjöfolk.......... 27,000 94 97
[28.] Arvoden till två dispaschörsassistenter..... 4,000 97
[29.] Anordnande av stormvarningar vid rikets kuster 8,000 i 97—106
E. Industri, hantverk och slöjd.
[30.] Befrämjande i allmänhet av slöjderna ..... 40,000
[31.] Vävskolan i Borås ................
[32.] Understöd till Sveriges hantverksorganisation .
[33.] Statsunderstöd åt hantverksidkare för utbildande
av lärlingar m. m................
[34.] Understöd åt föreningen för svensk hemslöjd .
107—113
9,600 113—120
4,000 120—122
11,750 122—128
15,000 | 128—130
278
Sjunde huvudtiteln.
Ordinarie Extra
“un*“ anslag anslag
Kronor Kronor
F. Skatteomkostnader.
[35.] Tullverket.................... 6,990,490
[36.] Ortstillägg till befattningshavare vid tullver
kets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning
................... 410,000
[37.] Bidrag till tullstatens enskilda pensionsinrätt
ning.
..................... 10,000
[38.] Förstärkning av arbetskrafterna hos generaltullstyrelsen
.................. 25,200
[39.] Förstärkning av arbetskrafterna vid tullverkets
lokalförvaltning................ 443,800
[40.] Tillfälliga lönetillägg till tullverkets personal
m- m...................... 600,000
Bilaga till punkt 35...............
[41. J Kontrollstyrelsen:
a) kontrollstyrelsen.............. 78,000
b) förstärkning av arbetskrafterna hos
kontrollstyrelsen............. 35,000
Kontroll å tillverkningsavgifter........ 800,000
Stämpelomkostnader............... 420,000
Kostnader för taxering till skatt å inkomst
och förmögenhet............... 1,100,000
Observations- och uppbördsprocenter m. m. . 20,000
O. Kronans publika hus.
Lyshållning m. fl. utgifter för kronans
publika hus i Stockholm .......... 50,000
Byggnader och reparationer.......... 370,000
[42.] Byggnader för statens provningsanstalt . . . 790,000
[43.] Förhyrande av bostad åt landshövdingen i
Västemorrlands län ............. 6,000
H. De kungl. teatrarna.
Sid.
131—187
188
188
188
189
189
190-243
244—245
245
245
245
245
246
246
246—256
256—257
Kungl. operan
60,000
258
Sjunde hurudtitelu.
279
Ordinarie |
Extra |
|||
Punkt |
anslag |
anslag |
Sid |
|
Kronor |
Kronor |
|||
I. Diverse. |
||||
Ålderstillägg................... |
55,000 |
258 |
||
Ersättning till städerna för mistad tolag . . |
3,500,000 |
258 |
||
Städers friheter................. |
44,700 |
258 |
||
Restitutioner................... |
300,000 |
258 |
||
L44.] |
Bidrag till landsting och städer, som icke |
|||
deltaga i landsting.............. |
3,100,000 |
258-260 |
||
[45. j |
Ersättning till vissa städer och köpingar för |
|||
till statsverket indragna brännvinsförsälj- |
||||
ningsmedel .................. |
4,828,188 |
260 |
||
Ersättning till landsting och städer, som ej |
||||
deltaga i landsting, för till statsverket in- |
||||
dragna brännvinsförsäljningsmedel..... |
3,100,000 |
260 |
||
Vederlag för nedlagda utskänkningsrättigheter |
100,000 |
260 |
||
[46. | |
Inlösen av och ersättning för skattefrälseräntor |
|||
samt avlösning av frälseskatteräntor . . . |
250,000 |
260—264 |
||
147. ] |
Statsunderstöd åt synnerligt skattetyngda |
|||
landskommuner........:....... |
600,000 |
264-265 |
||
[48.] |
Vissa utskylder för det brittiska beskicknings- |
|||
huset i Stockholm.............. |
1,000 |
265—266 |
||
[49.] |
Bidrag till viss utvidgning av svenska stads- |
|||
förbundets verksamhet............. |
8,000 |
266 |
||
[50.] |
Rese- och traktamentsersättning....... |
75,000 |
267 |
|
Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. . . |
120,000 |
267 |
||
[51.] |
Tryckningskostnader .............. |
133,076 |
268 |
|
[52.] |
Kostnader för kommittéer och utredningar |
|||
genom sakkunniga.............. |
375,000 |
268 |
||
[53.] |
Extra utgifter.................. |
57.000 |
269 |
|
[54.] |
Löneförbättring för vissa vaktmästare och med |
|||
dem jämförliga befattningshavare ..... |
15,100 |
270 |
Åttonde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1918.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
ScHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
FRIHERRE PaLMSTIERNA,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Rydén anhöll att få föredraga de frågor,
som tillhörde regleringen av riksstatens åttonde huvudtitel för år 1919,
samt anförde därvid följande:
I sammanhang med framläggande av förslag till reglering av åttonde
huvudtiteln för åren 1916 och 1917 lämnade dåvarande departementschefen
till statsrådsprotokollen över ecklesiastikärenden den 14 januari 1915
och den 14 januari 1916 detaljerade redogörelser för de besparingar, som
ansetts på grund av rådande ekonomiska förhållanden kunna göras å de
på 1915 och 1916 års stater under nämnda huvudtitel uppförda anslag.
BUtang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1
2
1918. Åttonde huvudtiteln: Inledning.
I likhet med vad som skett i inledningen till den vid 1917 års statsverksproposition
fogade bilagån åttonde huvudtiteln anhåller jag att, för vinnande
av större överskådlighet i den följande framställningen, få något
uppehålla mig vid vissa av omförmälda anslag.
Bland de extra anslag på 1915 års stat, som ansetts kunna i sin helhet
reserveras till ett kommande år, äro åtskilliga avsedda för reseunderstöd
eller liknande ändamål. Dessa anslag äro följande:
Kronor.
1) Till resestipendier åt prästmän.................................................... 8,000: —
2) » resestipendier åt ordinarie lärare m. fl. vid rikets uni
versitet
och karolinska institutet ................................... 10,000: —
3) » resestipendier åt lärarpersonalen vid enskilda läroan
stalter
......................................................................................
4) » resestipendier och till studieunderstöd åt förestånda
rinnor
och lärarinnor vid lärarinneutbildningsanstalter
i huslig ekonomi ävensom åt skolkökslärarinnor
vid andra läroanstalter .......................................
5) » resestipendier åt lärarpersonalen vid kommunala mel
lanskolor
................................................................................
6) » resestipendier åt rektorer samt övriga lärare och lära
rinnor
vid folkskoleseminarierna ..................................
7) » resestipendier åt lärarpersonalen vid högre folkskolor
8) » resestipendier åt folkskollärare och folkskollärarinnor
9) » resestipendier åt lärare och lärarinnor vid småskolor m. fl.
10) » resestipendier åt föreståndare, lärare och lärarinnor vid
rikets ahnormskolor (dövstumskolor, blindskolor och
sinnesslöanstalter)................................................................
11) » resestipendier åt föreståndare och facklärare vid lägre
tekniska läroanstalter..........................................................
12) » beredande för svenska forskare av tillfälle till veten
skapligt
arbete vid en eller flera utländska biologiska
stationer........................................................................
På därom gjord framställning i den till 1915 års riksdag avlåtna
statsverkspropositionen lämnade riksdagen sitt medgivande till att dessa
anslag finge för samma ändamål användas under år 1916, och efter det
förslug i enahanda syfte avlåtits jämväl till 1916 och 1917 årens riksdagar,
medgav riksdagen, att anslagen finge för sina ändamål användas under år
1917, respektive år 1918.
Det är emellertid antagligt, att ifrågavarande anslag ej heller år 1918
9,000: —
2,000: —
1,200: —
2,000: —
1,200: —
8,000: —
3,000: —
1,000: —
3,000: —
1,800: —
1 i> 18. Åttonde huvudtiteln: Inledning■ 3
böra tagas i anspråk. Genom kungörelse den 31 december 1917 har
Kungl. Maj:t föreskrivit, att med åtgärder för utdelning för år \ 918 av
sådana resestipendier och likartade understöd, som skulle utgå från bland
andra ovan omförmälda anslag, skall tills vidare anstå, och jng kommer
under punkterna 34, 131, 151, 152, 155, 171, 172, 173, 174, 202, 216 och
243 i det följande att hemställa om utverkande av riksdagens medgivande,
att ifrågavarande på extra stat för år 1915 beviljade anslag ma för enahanda
ändamål användas under år 1919.
Beträffande det under 1 i) omförmälda anslaget anser jag mig dock
redan här böra omnämna, att jag under punkten 216 i det följande kommer
att förorda, att det för år 1919 gives en^ något vidgad användning,
så att resestipendier från berörda anslag må tilldelas föreståndare och
facklärare icke endast vid de lägre tekniska läroanstalter, som förefunnos
vid anvisandet av anslaget, utan även vid yrkesskolor av den förändrade
typ, som jag, enligt vad i det följande under punkterna 181, 209
och 210 närmare angives, har för avsikt att föreslå, så snart erforderliga
förarbeten härför blivit avslutade.
Jag torde här böra erinra om ytterligare två extra anslag på 1915
års stat, vilka ännu icke tagits i anspråk, nämligen: Kronor
13) Till understödjande av skididrotten bland ungdomen 30,000: —
14) Bidrag till en antarktisk expedition åren 1915—1919 .. . 27,000: —
I enlighet med Kungl. Maj:ts framställning medgav 1915 års riksdag,
att även dessa anslag finge för enahanda ändamål användas under år 1916,
och liknande medgivanden beträffande användningen av anslagen lämnades
av 1916 års riksdag för år 1917 och av 1917 års riksdag för år 1918.
Då emellertid de anordningar, som avsetts med det under 13) omnämnda
anslaget, funnits böra tills vidare uppskjutas samt de nuvarande förhållandena
lagt hinder i vägen för åvägabringande av det företag, till vars
understödjande det under 14) upptagna anslaget beviljats, kommer jag att
under punkterna 227 och 246 här efteråt föreslå, att riksdagens medgivande
utverkas därtill, att de för år 1915 till dessa ändamål anvisade
medlen må för samma ändamål tagas i anspråk under år 1919.
Även i åtskilliga under åttonde huvudtiteln uppförda ordinarie anslag
ingå emellertid vissa anslagsposter, som avse studieresor eller likartade
ändamål. Dessa anslagsposter är o följande:
15) å det bestämda anslaget till nationalmuseet: till utländska Kronor,
studieresor........................................................................................... 1,500:
1918 Åttonde liiiYudtiteln: Inledning.
16) å reservationsanslaget till de allmänna läroverken: till rese- Kronor,
stipendier åt lärare i främmande levande språk..................... 15,000: —
17) å samma anslag: till reseunderstöd åt lärare vid de all
männa
läroverken, särskilt vid de läroverk, där provårskurs
är anordnad ............................................................................ 6,000:_
18) å förslagsanslaget till understöd åt folkhögskolor: till un
derstöd
för utbildning av lärare och lärarinnor vid dylika
läroanstalter, högst ..................................................................... 3,000:_
19) a det bestämda anslaget till de tekniska läroverken: till
stipendier åt lärare vid tekniska högskolan för utrikes studieresor
1,800: —
Dessa anslagsbelopp hava icke tagits i anspråk under år 1917, och
genom ovanberörda kungörelse den 31 december 1917 hava bestämmelser
meddelats rörande uppskov med utdelande för år 1918 av resestipendier
m. m. även från de nu nämnda anslagen.
Besparingar, som uppkommit eller uppkomma å de under 16) och 17)
omförmälda utgiftsposterna, kvarstå å reservationsanslaget till de allmänna
läroverken; eventuell behållning å det under 18) nämnda förslagsanslaget
till understöd åt folkhögskolor tillföres statsverkets kassafond; vad som besparas.
å de under 15) och 19) omförmälda beloppen kommer däremot att
inga till åttonde huvudtitelns allmänna besparingar.
Då genom inbesparande för år 1918 av de under 16) och 17) omnämnda
anslagsposterna skulle å reservationsanslaget till de allmänna läroverken
uppstå en utgiftsminskning med ett så avsevärt belopp som 21,000
kronor, läge det ju nära till hands att göra en motsvarande nedsättning
i anslagets belopp för år 1919. På sätt dåvarande departementschefen
omförmält i sitt yttrande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 14 januari 1916, punkten 117, och jämväl berört i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 13 januari 1917, punkten 136,
har emellertid vid en utredning, som inom ecklesiastikdepartementet blivit
genom sakkunnig person verkställd rörande det möjligen förefintliga
behovet av anslagets ökande på grund av inrättande under de senare åren
av. nya lärarbefattningar, framgått såsom resultat, att besparingar å det
arliga anslaget äro att motse endast för ett fåtal år framåt och att, sedan
dessa besparingar därefter förbrukats, anslaget måste höjas för att kunna
möta de krav, som på grund av redan nu bestående förhållanden komma
att ställas pa detsamma. I likhet med vad under de senaste åren ägt
rum, anser jag därför försiktigheten bjuda, att beträffande ifrågavarande
1918. Åttonde huvudtiteln: Inledning. 5
anslag tills vidare icke vidtages någon nedsättning med anledning av nämnda
förhållande.
1 detta sammanhang torde jag böra erinra därom, att Kungl. Maj:t
under år 1917 utdelat två resestipendier från det under åttonde huvudtiteln
uppförda ordinarie reservationsanslaget å 45,000 kronor till »resestipendier
samt läroböckers, tidskrifters och lärda verks utgivande», därav
det ena att utgå under år 1917 samt det andra efter ingången av år 1918.
Uppkomna besparingar kvarstå å anslaget och kunna givetvis ett följande
år användas för något av de med anslaget avsedda ändamålen.
Jag övergår nu till de särskilda, till regleringen av åttonde huvudtiteln
hörande äskanden, som jag ansett mig böra understödja, och anmäler
desamma i den ordning, vari de ansetts böra förekomma i riksstaten.
Jag kommer därjämte att å behöriga ställen angiva de ordinarie anslag,
beträffande vilka jag icke har någon ändring att föreslå.
6
1918. Åttonde huvudtiteln: Departementet.
eu
Departementets
avdelning
av Kungl.
Maj:ts kansli.
Övergångsstat.
A. Departementet.
1. Departementschefen, oförändrat ordinarie
anslag.................................................................. kronor 17,000: —
2. Departementets avdelning av Kungl. 3Xaj:ts kansli. Övergångsstat.
'' I samband med godkännande av nya ordinarie avlöningsstater
för de olika statsdepartementen antog 1917 års riksdag jämväl en
övergångsstat för befattningshavare i ecklesiastikdepartementet. Å nämnda
övergångsstat uppfördes en kanslisekreterare å statistiska avdelningen med
en avlöning av 4,000 kronor för år jämte två ålderstillägg. Dessutom
upptogs å övergångsstaten personligt avlöningstillägg åt ifrågavarande befattningshavare,
kanslisekreteraren C. H. Gustafsson, till belopp av 1,800
kronor. Nämnda personliga avlöningstillägg inräknades i det av riksdagen
till ecklesiastikdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli beviljade
ordinarie anslaget å 190,200 kronor. Något anslag för gäldande av övriga,
ifrågavarande befattningshavare tillkommande avlöningsförmåner blev ej
uppfört i staten. Man torde därvid hava utgått ifrån att befattningshavarens
begynnelseavlöning skulle gäldas av ett å den nya staten uppfört belopp
såsom begynnelseavlöning för en aktuarie å statistiska avdelningen,
vilken sistnämnda befattning förutsattes skola under motsvarande tid hållas
vakant, ävensom att de ålderstillägg, vilka tillkomma den å övergångsstaten
uppförde befattningshavaren skulle gäldas av huvudtitelns anslag till
ålderstillägg.
Under åberopande av vad statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet
förut denna dag anfört i fråga om de av 1917 års riksdag
godkända nya staterna för statsdepartementen samt om uppförande å övergångsstat
av kanslisekreterare å dittills gällande stat, vilken icke befordrats
till förste kanslisekreterare från tiden för de nya staternas ikraftträdande,
ävensom i fråga om avlöningsförmånerna för sålunda å övergångsstat
uppförd tjänsteman, torde jag få bringa i erinran, att två kanslisekreterare
å ecklesiastikdepartementets kansliavdelning icke befordrats till
förste kanslisekreterare. I enlighet med de grunder, som av riksdagen
godkändes i samband med antagande av de nya staterna för statsdepartementen,
böra de vid sådant förhållande upptagas å övergångsstat.
1918. Åttonde huvudtiteln: Departementet. 7
Det torde dervid vara lämpligt, att sistnämnda kanslisekreterare uppföras
å den av riksdagen redan godkända övergångsstaten för befattningshavare
i ecklesiastikdepartementet. Å övergångsstaten böra därvid upptagas
dels deras förutvarande avlöningsförmåner å ordinarie stat, uppgående
för en var av dem till 4,000 kronor jämte två ålderstillägg, dels ock
för år 1917 nämnda befattningshavare tillkommande provisoriskt avlöningstillägg,
uppgående för en var av dem till 1,200 kronor.
I samband därmed torde böra stadgas smidighet för envar av de
befattningshavare, som nu uppföras å departementets övergångsstat, att,
så länge han därå kvarstår, bestrida eu andre kanslisekreterarbefattning i
ecklesiastikdepartementet.
Därjämte torde böra föreskrivas att, så länge å övergångsstaten uppförd
befattningshavare kvarstår därstädes, motsvarande befattning å den
nya staten skall hållas vakant och avlöningsförmånerna vid befattningen
besparas statsverket, därvid såsom motsvarande befattning betraktas: beträffande
kanslisekreteraren å statistiska avdelningen en aktuariebefattning
å samma avdelning samt beträffande kanslisekreterare å kansliavdelningen
andre kanslisekreterarbefattning å sistnämnda avdelning.
För bestridande av de avlöningsförmåner, som sålunda skola utgå till
de å övergångsstaten uppförda tre befattningshavarna och som, frånsett
ålderstilläggen, vilka torde gäldas från det under åttonde huvudtiteln uppförda
förslagsanslaget: ålderstillägg, uppgå till ett sammanlagt belopp av
16,200 kronor, synes mig böra å riksstaten under rubriken »övergångsstat»
upptagas ett förslagsanslag, högst det angivna beloppet. Såsom jag
förut nämnt, hava medel till bestridande av det Gustafsson tillerkända personliga
avlöningstillägget å 1,800 kronor inräknats i det av 1917 års riksdag
för ecklesiastikdepartementets avdelning av Ivungl. Maj:ts kansli å riksstaten
uppförda ordinarie anslaget å 190,200 kronor. Vid bifall till vad
jag redan förordat, torde det sistnämnda anslaget böra minskas med det
angivna beloppet, 1,800 kronor, till 188,400 kronor.
Med hänsyn till de nya grunderna för riksstatens uppställning torde,
såsom statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet framhållit i sitt
förut omförmälda yttrande till statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden,
ett belopp, motsvarande det provisoriska avlöningstillägget till en var av
ifrågavarande, nu å övergångsstaten uppförda kanslisekreterare å kansliavdelningen,
eller sammanlagt 2,400 kronor, böra äskas å tilläggsstat för år
1918. Till denna fråga torde jag få återkomma vid anmälan av de medelsbehov,
som för ecklesiastikdepartementets vidkommande böra tillgodoses
genom anslag å tilläggsstat för år 1918.
8
1918. Åttonde huvudtiteln: Departementet.
[1.] På, grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen att
dels å den av 1917 års riksdag antagna övergångsstaten
för ecklesiastikdepartementets avdelning av Kungl.
Maj:ts kansli uppföra nedan angivna befattningshavare:
Lön. |
Tjänst- görings- pennin- gar. |
Ortstill- lägg. |
Summa. |
< |
|
1 kanslisekreterare å |
2,500 |
1,500 |
4,000 |
Härtill kom-ma två ål-derstillägg |
|
Provisoriskt avlönings-tillägg till denne en-ligt de för år 1917 gäl-lande grunder för dy-likt avlöningstillägg |
700 |
100 |
400 |
1,200 |
vartdera å |. ( Härtill kom- |
1 kanslisekreterare å |
2,500 |
1,500 |
4,000 |
ma två ål-derstillagg |
|
Provisorisktavlönings-tillägg till denne en-ligt de år 1917 gällan-de grunder för dylikt O DO |
700 |
100 |
400 |
1,200 |
vartd < ra fi |
Nytt anslag.
Minskat
anslag.
dels i riksstaten under åttonde huvudtiteln A. Departementet,
under benämning »övergångsstat», uppföra
ett nytt ordinarie förslag sanslag, högst 16,200 kronor;
dels minska det ordinarie anslaget till ecklesiastikdepartementets
avdelning av Kung!. Majrts kansli, nu
190,200 kronor, med 1,800 kronor till 188,400 kronor;
dels föreskriva, att en var av de å övergångsstaten
uppförda kanslisekreterarna å kansliavdelningen skall
vara skyldig bestrida en andre kanslisekreterarbefattning
i ecklesiastikdepartementet ävensom att, så länge
kanslisekreteraren C. H. Gustafsson kvarstår å ecklesiastikdepartementets
övergångsstat, en aktuariebefattning
å departementets statistiska avdelning samt, så länge de
nu å övergångsstaten uppförda kanslisekreterarna å kansliavdelningen
kvarstå därstädes, motsvarande antal andre
1918. Åttonde huvudtiteln: Departementet. 9
kanslisekreterarbefattningar skall hållas vakant; skolande
avlöningsförmånerna vid vakant befattning för motsvarande
tid besparas;
dels ock förklara, att beträffande i övergångsstaten
upptaget provisoriskt avlöningstillägg skola gälla de för
dylikt tillägg för befattningshavare i statsdepartementen
för år 1917 fastställda grunder och villkor.
3. Extra föredragande m m. Till extra föredragande in. in. inom
ecklesiastikdepartementet anvisade 1917 års riksdag i enlighet med Kungl.
Maj:ts i proposition nr 230 därom framställda förslag å extra stat för år
1918 ett förslagsanslag, högst 15,600 kronor.
Då ifrågavarande anslagsbehov kvarstår oförminskat för år 1919, får
jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till extra föredragande m. m. inom ecklesiastikdepartementet
anvisa på e/tra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 15,600 kronor.
4. Ledare av undervisningsstatistikens omorganisation. Med
bifall till därom av Kungl. Maj:t framställt förslag anvisade 1917 års riksdag
till avlönande av eu ledare av undervisningsstatistikens omorganisation
å extra stat för år 1918 ett förslagsanslag, högst 7,800 kronor, varav 2,500
kronor skulle anses motsvara tjänstgöringspenningar.
För det fortsatta arbetet med omorganisation av undervisningsstati
O
O
stiken är det erforderligt, att ett anslag å enahanda belopp står till förfogande
jämväl för år 1919. Jag hemställer därför, det täcktes Eders
Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att till avlönande av en ledare av undervisningsstatistikens
omorganisation anvisa på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst 7,800 kronor, varav 2,500
kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar.
C2-]
Extra föredragande
m. m
[3.]
Ledare av
undervisningsstatisti
-kens omorga
nisation.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
2
[4.]
Ny andre
arkivariebefattning
vid
riksarkivet
m. m.
10 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
B. Arkiv, bibliotek och museer.
Arkiv.
1. Riks- och landsarkiven. Vid bifall till vad jag under punkterna
4 och 7 föreslår kommer det ordinarie anslaget till riks- och landsarkiven,
nu 103,830 kronor, att ökas med 8,150 kronor till 111,980 kronor.
2. Ny andre arki vari eb efattning vid riksarkivet m. m. I underdånig
skrivelse den 12 september 1916 har riksarkivarien hemställt,
det Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels medgiva,
1) att i avlöningsstaten för riksarkivet finge från och med den 1
januari 1918 uteslutas en tjänsteman i andra lönegraden med avlöning av
5,800 kronor och att i samma stat finge i stället från och med nämnda
dag upptagas dels en tjänsteman i tredje lönegraden under benämningen
arkivråd och med avlöning av 8,100 kronor, därav lön 5,000 kronor,
tjänstgöringspenningar 2,500 kronor och ortstillägg 600 kronor, dels en
tjänsteman i första lönegraden under benämningen andre arkivarie och
med avlöning av 4,000 kronor, därav lön 2,200 kronor, tjänstgöringspenningar
1,500 kronor och ortstillägg 300 kronor, samt
2) att den förste av dessa skulle äga rätt till ett ålderstillägg å
600 kronor efter 5 år och den senare till tre ålderstillägg, vart och ett
å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring,
dels förklara, att berörda ålderstillägg skulle utgå av det under
åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg.
Genom nådig remiss den 22 september 1916 anbefalldes löneregleringskommittén
att avgiva underdånigt utlåtande över berörda framställning.
Sedermera har riksarkivarien i underdånig skrivelse den 10 september
1917 hemställt, att nämnda framställning måtte vinna nådigt beaktande
vid framläggande av anslagsäskanden för 1918 års riksdag; och har sist
omförmälda skrivelse blivit genom nådig remiss den 14 september 1917
till löneregleringskommittén överlämnad för att tagas i övervägande vid
avgivande av utlåtande över riksarkivariens förstberörda framställning.
Efter det löneregleringskommittén inkommit med det begärda utlåtandet,
anhåller jag nu att få anmäla detta ärende.
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
11
Till en början torde jag få förutskicka följande upplysningar:
I den år 1877 fastställda avlöningsstaten för riksarkivet funuos, bland annat, upptagna
eu chef (riksarkivarien) med en avlöning av 7,500 kronor, därav 5,000 kronor
lön och 2.500 kronor tjänstgöriugspeuiugar. 3 arkivarier med avlöning i dåvarande
andra lönegraden, 4,500 kronor, därav 3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,
samt 3 amanuenser med avlöning i dåvarande första lönegraden,
3,000 kronor, därav 1,800 kronor lön och 1,200 kronor tjänstgöringspenuingar. Arkivarier
och amanuenser kunde dessutom erhålla två älderstillägg, vartdera ä 500 kronor,
efter 5 och 10 år.
Den 26 oktober 1877 fastställdes förnyad instruktion för riksarkivets ämbetsoch
tjänstemän. Denna instruktion angav såsom syftemål för riksarkivet, att det
skulle vara en jämväl för forskare tillgänglig arkivdepå, huvudsakligen för handlingar
från Kuugl. Maj:ts kansli eller andra styrelseverk. Någon officiell befattning med
vården av eller kontrollen över andra arkivaliesamlingar i riket ägde riksarkivet
icke då.
Enligt nämnda instruktion bestod riksarkivet av två avdelningar, den historiska
och den administrativa; den historiska avdelningen var fördelad i två sektioner. Av
de tre arkivarierna tjänstgjorde två vid den historiska och en vid den administrativa
avdelningen.
Frän att hava varit eu arkivdepå, företrädesvis för Kungl. Maj:ts kanslis arkivalier,
har riksarkivet numera att uppvisa en betydande utveckling på ett annat område,
nämligen i vad augår dess verksamhet såsom den centrala myndigheten för det
offentliga arkivväsendet inom riket.
Denna genomgripande förändring i avseende å riksarkivets verksamhet och arbetsområden,
vilken småningom genomförts under de två senaste årtiondena, inleddes
med landsarkivens tillkomst för omhändertagande av vissa i rikets olika delar befintliga
lokala arkivalier. År 1899 började landsarkivet i Vadstena sin verksamhet, år
1903 landsarkiven i Uppsala och Lund, är 1905 arkivdepän i Visby och år 1911
landsarkivet i Göteborg.
Den 31 december 1900 utfärdades stadga angående vissa offentliga arkiv. Till
följd av föreskrifterna i denna stadga kom riksarkivet i officiell beröring med de
flesta offentliga myndigheter i landet i frågor angående deras arkiv. Det föreskrevs
nämligen, bland annat, för ett flertal arkiv, att förteckningar över offentliga arkiv
skulle uppgöras och årligen fullständigas efter planer, över vilka i regel riksarkivariens
yttrande borde inhämtas, att ett exemplar av vederbörande förteckningar skulle
efter deras uppgörande insändas till riksarkivet och sedermera, efter vissa mellautider,
kompletteras genom insändande av tilläggstorteckniug, samt att de närmare bestämmelser,
smil kunde erfordras för denna stadgas tillämpning, borde av olika myndigheter
meddelas efter riksarkivariens hörande.
Riksarkivets verksamhet blev sedermera ytterligare utvecklad, i det att riksarkivet
kom att taga befattning med vissa centrala ämbetsverks arkiv. I anledning
av en utav Kuugl. Maj:t gjord framställning ävensom eu i ämnet väckt motion
beviljade 1901 års riksdag medel till ordnande och registrerande av vissa handlingar
i kammararkivet. 1 samband därmed anhöll riksdagen, att Kuugl. Magt måtte
låta genom sakkunniga personer snarast möjligt föranstalta om undersökning av de i
huvudstaden befintliga centrala ämbetsverkens arkiv i syfte att få en utredning såväl
rörande beskaffenheten, omfånget och förvaringssättet av deras arkivalier som ock
12
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
angående möjligheten och lämpligheten av att förena de äldre delarna av nämnda
arkiv med riksarkivet under gemensam styrelse, och att, ifall en dylik förening skulle
befinnas möjlig och önskvärd, Kung!. Magt måtte vidtaga de åtgärder, som vore ägnade
att föibereda och främja densamma. Ifrågavarande utledning anförtroddes åt riksarkivet
och avgavs år 1903.
Samma år utfärdades ett flertal kungörelser, vilka hade till syfte att åstadkomma
större planmässighet vid tillämpningen av 1900 års arkivstadga. Dessa voro dels kungörelserna
av den 22 maj 1903 angående allmänna grunder för ordnande och förtecknande
av vissa offentliga arkiv, angående plan till förteckning över vissa centrala
ämbetsverks arkiv, angående plan till förteckning över domkapitels arkiv, angående plan
till förteckning över rikets allmänna läroverks arkiv samt angående plan till förteckning
över kyrkoarkiv, dels ock kungörelserna av den 24 juli 1903 angående plan till förteckningar
över länsstyrelsers arkiv samt angående plan till förteckning över rådstuvurätters och
magistraters arkiv (s. k. stadsarkiv). Den 22 juni samma år utfärdade riksarkivarien
cirkulär med närmare anvisningar i avseende å tillämpningen av kungl. kungörelsen
den 22 maj 1903 angående allmänna grunder för ordnande och förtecknande av vissa
offentliga arkiv.
Sistnämnda år —- 1903 — upptogs på riksarkivariens initiativ jämväl frågan om
utgallring av handlingar ur statsmyndigheters arkiv. Denna fråga har bland annat
resulterat i kungörelsen den 5 juni 1909 angående åtgärder för utgallring av obehövliga
handlingar hos vissa myndigheter.
Genom den utveckling, vars huvuddata nu angivits, kom riksarkivet att så småningom
utgöra medelpunkten för det offentliga aikivväsendet i landet. Ett uttryck
för denna riksaikivets ställning gavs genom kungl. förordningen den 12 oktober
1906 angående inspektion av vissa offentliga aikiv, där närmare bestämmelser meddelades
i fråga om ritsarkivariens inspektionsskyldighet. Samma förhållande kom även
till synes i den sistnämnda dag utfärdade kungörelsen angående ändrad lydelse av
vissa paragrafer i instruktionen för riksarkivet; där angavs uttryckligen, att »riksarkivet
utgör den centrala myndigheten för det offentliga arkivväsendet i Sverige».
Utvidgningen av riksarkivets arbetsmängd föranledde en utökning av personalen.
Särskilt hade behovet av ökade arbetskrafter å den administrativa avdelningen
gjort sig gällande, och till beredande av arvode åt en extra arkivarie, företrädesvis
avsedd för denna avdelning, anvisade 1908 års riksdag erforderliga medel å extra stat
för år 1909.
Antalet arkivarier kom sålunda att utgöra 4; de ordinarie amanuenserna voro
fortfarande 3.
Vid 1909 års riksdag förelåg fråga om ny lönereglering för riksarkivet. I den
framställning, vari dåvarande likså)kivarien framhöll behovet av löneregleringens
snara genomförande, förelåg även ett förslag, att i stället för två andragradstjänster
skulle inrättas två tredjegradstjänster, vilkas innehavare skulle benämnas arkivråd och
placeras såsom avdelningschefer för en var av den historiska och den administrativa
avdelningen.
Till stöd för detta förslag anfördes huvudsakligen följande:
Med den utveckling, arkivväsendet under de sista åren tagit, började uppgifterna
också växa riksarkivarien över huvudet, för såvitt han ensam skulle svara för dem.
Ledningen av arbetena både i riksarkivet och den administrativa depån samt tillämpningen
av de moderna arkivprincipema på de många samlingarna, uppsikten över
landsarkiven och övriga lokala arkiv samt högsta ledningen även av deras arbeten,
13
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
arkivtjänstemännens arkivaliska utbildning, för vilken både föreläsningar och övningar
tid efter annan i liksarkivet behövde anordnas, ledningen av de historiska publikationerna
och bestämmande av gjunderna för desamma, utgivningen av arkivförteckningar
och andra arkivtekniska publikationer, studiet av och handledningen i paleografi och
diplomatik eller urkundskännedom, för vilka discipliner riksarkivet också borde vara
en medelpunkt, behandlingen av medeltidsavdelningen, som i eu av de avgångna
yngre tjänstemännen gått miste om en sakkunnig vårdare, ledningen av administrativa
utredningar av olika slag, studiet av arkivväsendets utveckling i främmande länder,
sist och icke minst den för det dåvarande allt mer påträngande frågan om gälling av
arkivalier, föreskrifters utfärdande därför och deras tillämpning utgjorde eu rad dylika
uppgifter, som dittills i första hand ålegat riksarkivarien och i fråga om vilka hans
initiativ påkallats. Hans tid räckte faktiskt icke till för dem alla. liksom han saknade
tid för något samlat vetenskapligt arbete inom området för arkivets verksamhet,
vartill bland annat borde höra utarbetandet av en systematisk översikt av dess beståndsdelar,
ett arbete, som för den historiska forskningen vore av ganska stor vikt. Plats
syntes verkligen för det dåvarande finnas för två avdelningschefer eller arkivråd —
det vore i Tyskland en vanlig titel — som uuder riksarkivaiiens högsta ledning handlade
vissa av dessa uppgifter och mera självständigt skötte vissa delar av arkivverksamheten.
Men skulle man för dessa platser finna fullt kompetenta personer, måste
man bereda dem en sådan avlöning, att de utan bisysselsättningar kunde ägna sig
däråt, och en sådan ställning, att de icke frestades att övergå till annan verksamhet.
Det syntes vara lämpligt, att för dessa platser bestämdes tredjegradstjänsters lönevillkor,
desamma som för universitetsprofessorer, jämte oitstillägg. Kvalifikationerna för
en ledande arkivman kunde åtminstone delvis anses vara likartade med dem, som
gällde för en professor vid högskolorna. Några inkomster av annan verksamhet
syntes ej för ett arkivråd stå till buds, och för intendenterna vid vetenskapsakademiens
naturhistoriska avdelningar hade också på motsvarande grunder föreslagits
sagda löneförmåner. Om utsikter att vinna befordran till ett par sådana platser förefunnes,
syntes man kunna å ena sidan påräkna att för framtiden få dugliga innehavare
av desamma, å andra sidan begränsa avlöningen för de två återstående arkivarierna
till den, som vore bestämd för andra gradens tjänst i statskontoret och andra nyligen
reglerade verk. En eventuell överflyttning av kaminararkivarien på riksarkivets stat,
om en sådan överflyttning i framtiden verkligen visade sig för göromalens skötande
nödvändig, skulle onekligen därigenom underlättas, och skulle det befinnas, att i allmänhet
arkivarietjänsterna ej borde eller kunde påräkna högre avlöning än den, som
vore bestämd för andra gradens tjänster, måste riksarkivarien anse den föreslagna
anordningen för riksarkivets utveckling av största vikt.
I den framställning angående lönereglering för riksarkivet, som av Kungl. Maj:t
förelädes riksdagen, upptogs emellertid icke det nämnda förslaget. Föredragande departementschefen
förklarade sig icke finna fullgiltiga skäl vara anförda för inrättande
redan då av två arkivrådsbefattningar. Han sade sig visserligen finna de grunder, som
av riksarkivarien till stöd för antydda förändring åberopats, vägande nog, men förklarade,
att å andra sidan icke finge förbises, att arkivväsendet i vårt land, såsom ock
riksarkivarien vitsordat, för det dåvarande vore statt i staik utveckling och att särskilt
landsarkivorganisationen ännu ej vore fullt genomförd. Departementschefen fann
därför ej lämpligt, att under sådana förhållanden en förändring av tjänsterna i riksarkivet
toretogos, utan ansåg, att man, innan en sådan ägde rum, borde ännu någon
tid avvakta utvecklingens fortgång och dennas inverkan på arbetet i riksarkivet.
14 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
Den av riksdagen är 1909 godkända nya staten för riksarkivet upptager för riksarkivarien
en avlöning av 9,000 kronor (alltså lika med avlöningen till överdirektör i normalgrad
vid uyreglerade centrala ämbetsverk). Vidare äro i staten uppförda, förutom
vaktmästar- och eldarpersonal, 4 förste arkivarier med avlöning efter andra normalgraden
och 3 andre arkivarier samt en registrator med avlöning efter första normalgraden.
Sedermera hava tillkommit två kvinnliga skrivbiträden med en avlöning av
1,600 kronor jämte två ålderstillägg.
Den 10 december 1909 utfärdades förnyad instruktion för riksarkivet. Såsom
riksarkivets uppgift angavs, att det skulle vara dels den centrala myndigheten för det
offentliga arkivväsendet i Sverige, dels ock en depå för handlingar från Kungl. Maj:ts
kansli, för vissa andra offentliga arkiv samt för äldre och yngre samlingar av arkivalier.
I instruktionen angåvos närmare de åligganden, som skulle tillkomma riksarkivarien
i hans egenskap av chef för det offentliga arkivväsendet.
Enligt nämnda instruktion skulle riksarkivet bestå av 4 sektioner under var
sin förste arkivarie såsom sektionschef. Andre arkivarierna skulle tjänstgöra en var
vid den sektion, där riksarkivarien ansåge hans verksamhet för tiden mest behövlig.
Jag återgår nu till redogörelsen för riksarkivariens förutnämnda skrivelser
den 12 september 1916 och den 10 september 1917. I dessa har
återupptagits frågan om inrättande av tredjegradstjänster i riksarkivet, varvid
dock nu endast är föreslaget inrättande av en dylik befattning. För
lättande av arkivets ökade arbetsbörda och för en bättre anpassning till
dess uppdelning på 4 sektioner borde samtidigt inrättas en ny förstagradstjänst.
Efter erinran om det förslag, som år 1909 framlades angående inrättande
av två arkivrådstjänster, framhåller riksarkivarien i skrivelse den 12
september 1916, hurusom under de senaste åren riksarkivet varit statt i
en synnerligen stark utveckling, vilken gjort sig gällande med avseende
på båda dessa huvuduppgifter.
Vad särskilt riksarkivets uppgift såsom arkivdepå beträffar, erinrar riksarkivarien,
huru under de senare åren den utveckling alltjämt fortgått, enligt vilken, vid sidan
av den normala accessionen från Kungl. Maj:ts kansli, högst betydande delar av centrala
ämbetsverks eller andra, myndigheters äldre arkiv blivit till riksarkivet överflyttade
eller där deponerade. Aren 1910 och 1912 hade från Svea hovrätts arkiv kommit
över 3,500 volymer, åren 1911 och 1912 från utrikesdepartementets arkiv omkring
2.300 volymer, år 1914 från medicinalstyrelsens arkiv över 2,500 volymer och år 1915
från flottans arkiv över 3,000 volymer.
Dylika accessioner ökade givetvis i hög grad arbetet inom riksarkivet; för varje
gång eu sådan accession skedde, innebure den, att på riksarkivets personal överflyttades
arbetet med arkivalier, vilkas vård dittills ålegat andra tjäustemäu.
I fråga om utvecklingen av riksarkivets verksamhet såsom forskningsanstalt erinras
i båda de nu föreliggaude skrivelserna exempelvis om stegringen av antalet forskuingsbesök.
Dessa hade ökats från 6,194 år 1908 till 9,668 är 1916. Antalet för forskare
framtagna volymer hade under samma tid stigit frän 7,882 till 15,539 och antalet lån
till andra myndigheter från 811 till 1.705.
Riksarkivets verksamhet såsom centralmyndighet för det offentliga arkivväsendet
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 15
i riket både likaledes varit stadd i fortgående betydande stegring. Ensamt för en inspektion
av vissa fristående kyrkoarkiv hade, säges det i skrivelsen den 10 september 1917,
riksarkivarien och en av förste arkivarierna »under året» använt inemot 3 veckor.
Antalet diarieförda utgående skrivelser hade under år 1916 vuxit från 212 till
323, en del cirkulär oräknade, och antalet inkomna skrivelser från 374 till 586.
I skrivelsen deri 12 september 191G anför riksarkivarien vidare, bland
annat:
Det vore givet, att riksarkivarien icke, jämte sina tidigare åligganden såsom chef
för riksarkivet i dess egenskap av arkivdepå, kunnat själv ensam fullgöra alla de arbeten,
som föranletts av eller sammanhängt med verkets nya utveckling till centralmyndighet
för arkivväsendet i riket.
Då densamma till en början företrädesvis gällt frågor av mera administrativ art,
hade det från dess begynnelse blivit praxis, att riksarkivarien för biträde därmed särskilt
anlitat arkivarien för arkivets dåvarande s. k. administrativa avdelning (numera
förste arkivarien vid dess första sektion).
Den nya instruktionen av år 1909, i vilken det för första gången formligen utsagts,
att riksarkivarien vid behandling av frågor rörande det offentliga arkivväsendet
ägde påkalla biträde av förste arkivarierua samt övriga tjänstemän i riksarkivet, hade
i nämnda praxis icke föranlett någon mera väsentlig förändring.
Väl hade dessa frågor rörande de centrala ämbetsverks arkiv, vilka till riksarkivet
redan överlämnat sina äldre serier, i regel handlagts med biträde av sektionschefen
för den då upprättade fjärde sektionen, till vilken dylika serier då hänförts, och
även i övrigt hade för vissa spörsmål anlitats biträde av olika tjäustemän inom arkivet,
men dessa ärenden hade icke omfattat flertalet av riksarkivets göromål såsom central
arkivmyndighet-. Beträffande de övriga både åter både kontinuiteten med hittillsvarande
praxis och ärendenas eget inre sammanhang kraft, att riksarkivarien fortfarande
i huvudsak biträtts av samme sektiouschef, som tidigare handlagt dera.
Följden härav hade emellertid blivit, att denne kommit att bära en betydligt
ökad arbetsbörda, dels såsom sektionschef för en omfattande och ständigt växande sektion,
dels såsom biträde åt riksarkivarien vid dennes behandling av frågor rörande det
allmänna arkivväsendet. Denna börda hade också allenast kunnat bäras genom en
plikttrogenhet, som nästan regelbundet sträckt arbetet i riksarkivets tjänst långt utöver
den vanliga tjänstetid, som åläge en tjänsteman med andra gradens lön.
Härefter har riksarkivarien särskilt betonat följande:
Utvecklingen av riksarkivets verksamhet såsom central myndighet för arkivväsendet
vore alltjämt växande. Det behov av ökad arbetskraft, som där förelåge, vore
alltså konstant. Men just de allra senaste årens utveckling hade särskilt stegrat detsamma.
Den inspektionsskyldighet, som ålåge riksarkivarien, vore nämligen, om också
redan tidigare betydande, numera väsentligt ökad. De centrala ämbetsverk eller motsvarande
statsmyndigheter i huvudstaden, vilkas arkiv han hade att i olika avseenden
inspektera, uppginge åtminstone till ett fyrtiotal, och deras antal ökades. Länsstyrelserna,
länslantmäterikontoren och domkapitlen vore jämväl ett avsevärt antal,
spridda över hela riket. Inspektion av lantmät- rikontoren hade föreskrivits först år
1915 och hade därför ej förr än nu påbörjats. Men därtill komme, att de stadsarkiv
och de kyrkoarkiv, som erhållit Kungl. Maj:ts medgivande att icke överlämna sina
16 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
ärkivalier till landsarkiven och vilka därför måste särskilt inspekteras, vore i ständig
ökning, och att denna ökning företrädesvis folie under tiden efter år 1909; enbart
sedan dess hade dylikt medgivaude lämnats åt 41 stads- eller kyrkoarkiv.
Visserligen ägde riksarkivarien rätt att, när omständigheterna därtill föranledde,
överlämna iuspektionen åt någon honom underordnad arkivarie, men det vore givet,
att han i stor utsträckning borde utöva den själv, om han verkligen skulle kunna förvärva
och bevara den översikt av arkivväsendet i alla dess delar, som han borde äga.
Följden härav vore, att riksarkivarien numera, vare sig han inspekterade i huvudstaden
eller i landsorten, komme att utöva en icke ringa del av sina tjänståligganden
annorstädes än i sin ämbetslokal. Befunne han sig på resor, Vore självfallet en
ställföreträdare behövlig i riksarkivet. Men även om han befunne sig på inspektioner
i huvudstaden, vore det önskligt, att i riksarkivet funnes någon, som hade till ämbetsåliggande
att representera honom. En arkivchefs befattning vore nämligen av den
art, att muntliga konsultationer så gott som dagligen ifrågakoinme.
Enligt nu gällande instruktion skulle visserligen, dä riksarkivarien befunne sig
på inspektionsresor eller eljest under kortare tid vore hindrad att utöva sitt ämbete,
hans ställe företrädas av den till tjänståldern äldste bland de i tjänst varande förste
arkivariena.
Det vore emellertid ingalunda givet, att den till tjänståldern äldste alltid skulle
vara den för de allmänna arkivärendenas handläggning mest passande. Däremot läge
det i sakens natur, att just den, som haft till sin uppgift att biträda riksarkivarien
med dessa ärenden, också vore den mest lämplige att, da denne vore av andra angelägenheter
upptagen utom arkivet, företräda hans ställe.
Det syntes också vara tillbörligt, att den, som regelbundet gjorde detta, ägde en
högre ämbets-tälluing och avlöning än den, soin tillhörde en andra giadens tjänst.
Riksarkivarien äberopade som exempel byråchefen i statistiska centralbyrån och påpekade
jämväl, att tredje gradens tjänst innehades av den såsom chefens ställföreträdare
fungerande ledamoten av läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen, vilkas chefer
också både omfattande inspektionsgöromal.
För fyllandet av det föreliggande behovet har riksarkivarien framhållit
två olika vägar såsom tänkbara:
Den ena vore att, med bibehållande i övrigt av nuvarande ordinarie befattningar
i riksarkivet, öka dessa med en alldeles ny tredje gradens tjänst; den andra vore den
föreslagna, nämligen att vinna den sistnämnda befattningen genom att till tredje gradens
tjänst förändra en av de förutvarande andragradsbefattuingurna, i detta fall sektionschefsplatsen
inom första sektioneu — eu åtgärd, som sålunda icke innebure erhållande
av någon ny ordinarie arbetskraft inom dessa grader — och att vid sidan därav
fylla behovet av ökad arbetskraft genom inrättande av eu ny förstagradstjänst.
Att riksarkivarien stannat vid det sistuäinuda alternativet berodde i första hand
på sparsamhetsskäl. Visset ligen skulle den behövliga avlastningen pa en ny arbetskraft
av särskilda göromål, som sammanhängde med det centrala arkivväsendet, bliva
fullständigare, om eu alldeles ny t redj eg radstjänst inrättades. Det vore likaledes givet,
att innehavaren av denna plats komme att, liksom riksarkivarien, få sin tid i hög grad
upptagen av dylika göromål. Emellertid syntes det också låta sig göra att verkställa
en del av denna avlastning både åt sidorna och nedåt.
Oinbildades sålunda till en tredje gradens tjänst en av andragradstjänsterna, i
detta fall den befattning, som uu innehades av avdelningschefen för första sektionen,
17
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
syntes det vara möjligt att minska hans arbetsbörda såsom sektionschef genom en omreglering
av den nuvarande sektionsiudelningen men att dock låta honom fortfarande
såsom avdelningschef utöva vården av någon särskild gren av riksarkivets egua samlingar.
Att utlösa den väsentligt stegrade arbetsbörda, som under senare år kommit på
riksarkivets lott, enbart genom uppflyttning av eu tjänsteman i högre lönegrad vore
dock självfallet icke möjligt, men den nya ordinarie arbetskraft, som behövdes, finge i så
fall insättas i den första graden. Inrättades eu ny sådan befattning inom första graden,
vunnes även det, att för var och en av avdelningscheferna — arkivrådet och de
3 förste arkivarierna — komme att finnas en första gradens .tjänsteman, en anordning,
som ur administrativt-teknisk synpunkt hade vissa fördelar framför den nuvarande,
då mot de 4 avdelningscheferna svarade endast 3 första gradens tjänstemän.
I avseende å kostnaderna betinsrade, oavsett ålderstillägg, det förra alternativet
en ökning i riksarkivets stat med 8,100 kronor och det senare alternativet en motsvarande
ökning med 6,300 kronor.
Såsom ytterligare stöd för sin ifrågavarande framställning har riksarkivarien
åberopat hänsynen till tjänstemannapersonalens rekrytering. I sådant
avseende yttrar han huvudsakligen följande:
De kvalifikationer, som måste ställas redan på amanuenser inom riksarkivet, och
de arbeten, som redan nu utfördes av dem, vore av den beskaffenhet, att man icke kunde
påräkna att gent emot konkurrensen från andra banor i längden upprätthålla en tillfredsställande
rekrytering, därest ej befordringsutsikterna inom verket ställde sig sådana,
att de kunde locka dugande krafter att inträda i arkivets tjänst och där kvarstanna.
Det krävdes därför, att verket även erbjöde utsikt till åtminstone någon befattning
i högre lönegrad än den andra.
Riksarkivarien har dessutom erinrat, att han samtidigt med skrivelsen
den 12 september 1916 ämnade ingå till Kungl. Maj:t med en framställning
om åtgärder för möjliggörande av riksarkivets öppethållande även
om eftermiddagarna. Skulle vid bifall härtill arbetstiden komma att ytterligare
utsträckas och än fler arbetskrafter tagas i anspråk, vore det enligt
riksarkivariens mening av desto större vikt att sörja för åtgärder, som
kunde bidraga att kvarhålla förut befintliga dugande krafter eller förvärva
nya.
Slutligen har riksarkivarien framhållit, att, därest förevarande framställning
skulle vinna bifall, förste arkivarien Severin Bergh borde omedelbart
uppflyttas i den högre lönegraden, därvid dock de av honom å
hans innehavande andra gradens lön intjänade två ålderstillägg borde bortfalla
och rätten att tillgodoräkna sig ålderstillägg å den högre tjänsten
räknas från och med den dag, han komme att tillträda den högre lönen.
Löneregleringskommittén har i sitt förut omförmälda utlåtande, dagtecknat
den 22 oktober 1917, lämnat en redogörelse av väsentligen samma
innehåll som den av mig nu meddelade. För egen del har kommittén yttrat,
bland annat:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
3
18
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att riksarkivets ställning nu är eu
helt annan än den var år 1877. Riksarkivet har nämligen utvecklats från att vara
uteslutande en arkivdepå till att jämväl vara en centralmyndighet för det offentliga
arkivväsendet i riket med därav betingade ökade förpliktelser och ökade göromål, särskilt
för verkets chef. Denna utveckling begynte redan i slutet av 1890-talet och
befordrades ytterligare genom tillkomsten av 1900 års arkivstadga och ovan omförmälda
år 1903 uttärdade kungörelser, vilka avsågo tillämpningen av nämnda stadga.
Då sedermera år 1909 dåvarande riksarkivarien gjorde framställning om inrättande
i riksarkivet av två arkivrådsbefattuingar, hade emellertid riksarkivets nya ställning
redan vunnit en viss stadga. Därmed må icke vara sagt, att ej riksarkivets
utveckling även sedan dess varit i starkt framåtskridande framför allt för arkivet i
dess egenskap av central myndighet för rikets arkivväsende, men kommittén har dock
velat erinra, hurusom de betingelser, vilka föranlett ifrågavarande utveckling, redan i
huvudsakliga hänseenden företuunos ar 1909, då framställning om inrättande av nämnda
arkivrådsbefattuingar förelåg men icke vann Kungl. Maj:ts beaktande.
1 nyssberörda framställning påpekade dåvarande riksarkivarien, hurusom inrättande
av nämnda arkivrådsbefattuingar skulle underlätta en eventuell överflyttning av
kammararkivarien på riksarkivets stat. Kommittén vill i detta avseende erinra, hurusom
frågan om förhållandet mellan riksarkivet och kammararkivet för närvarande är
under utredning, i det Kungl. Muj:t den 5 december 1916 bemyndigat chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla högst 6 sakkunniga för att inom ecklesiastik- och
finansdepartementen biträda med beredande av frågan om ordnande av de under kammarkollegium
lydande arkivens ställning inom det offentliga arkivväsendet jämte’ därmed
sammanhängande förhållanden. Särskilda sakkunniga hava ock den i7 februari
och den 16 juni 1917 av vederbörande departementschef tillkallats. Ett avvaktande
av det resultat, vartill nämnda sakkunniga kunna komma, torde vara av betydelse, då
det gäller att bedöma det spörsmål om inrättande av en arkivrådsbefattning, som den
nuvarande riksarkivarien framställt.
o Frånsett nu senast berörda omständighet vill kommittén ingalunda bestrida, att
— såsom 1909 års instruktion för riksarkivet (sådan den i vissa hänseenden lyder enligt
kungl. kungörelser den 11 april och den 24 oktober 1913) nogsamt giver vid handen
— riksarkivariens åligganden äro både omfattande och krävande.
Såsom i riksarkivariens föreliggande framställning omnämnes, äger emellertid
(§ 9 i instruktionen) riksarkivarien vid behandling av frågor rörande det offentliga
arkivväsendet påkalla biträde av förste arkivarierna samt övriga tjänstemän i riksarkivet.
Visserligen äger (§ 14) riksarkivarien uti alla frågor, som i riksarkivet förekomma
till avgörande, ensam beslutanderätt, dock, såvitt ett ärende rör en viss sektion, efter
vederbörande sektionschefs hörande och uti vissa uppräknade ärenden efter rådplägning
med samtliga sektionschefer.
Förste arkivarierna skola ock (§ 15), när så kräves, bereda ärenden till föredragning
inför riksarkivarien. De skola även, när så behöves, uppgöra planer för samlingars
ordnande, vilka planer av riksarkivarien prövas. De böra jämväl, envar inom
sitt verksamhetsområde, såvitt ske kan, gå forskare och andra tillhanda med anvisningar
rörande handlingar, som kunna tjäna till upplysning i avseende å särskilda
forskningsföremål eller rättegångs- och förvaltningsärenden, om vilka kännedom sökes,
ävensom följa de vetenskapliga forskningar, som bedrivas i riksarkivet.
Vad särskilt den riksarkivarien tillkommande iuspektionsskyldigheten beträffar,
må erinras, att berörda instruktion stadgar (§ 36), att, dä riksarkivarien under sina
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
19
inspektionsresor (såväl som under semester eller eljest viss kortare hd) ar lundrad att
förrätta sitt ämbete, hans ställe skall företrädas, dar ej Kungl. Maj:t annorlunda f
ordnar, av den till t.jänståldern äldste bland de i tjänst varande förste> arkivarie™*.
Då riksarkivarien i sin föreliggande framställning gor gällande, att det ej vore
givet, att den till tjän*t&lderu äldste alltid skulle vara den för de allmänna arkivärendenas
handläggning mest passande, vill kommittén härvid erinra, att ®nl|g
stadgande skyldigheten att företräda riksarkivarien tillkommer den till tjanstaldtrn
äldste förste årkivarien, där ej Kun<)\. Maj:t annorlunda forordnar.
Enligt kommitténs mening skulle en sådan anordning vara att förorda, att den
av förste ”arkivarieroa, som därtill anses lämpligast, bleve av Kungl. Maj it forordnad
nå viss tid att vid förefallande behov företräda riksarkivarien i ämbetet.
Därav synes dock icke böra betingas eu uppflyttning av ifrågavarande tjänstemän
i en högre iönegrad. Att i någon män ersättning för okat arbete och större ansvar
beredes ifrågavarande befattningshavare ma vara billigt, och kommittén vill detta
avseende föreslå, att i gällande avlöningsvillkor för riksarkivet (kungl. kungörelse
den 11 juni 1909, C. mom. i) göres ett tillägg i syfte att skyldighet för tjänsteman
av läure grad att bestrida högre befattning mot åtnjutande av mot vederbörande® tjanstgöringspenningar
svarande belopp i stället för egna tjänstgönngspenningar utstrackes
att gälla även under inspektionsresor. „ . , „„„
g Det av riksarkivarien åberopade förhållandet med byråchefen i statistiska centralbyrån
torde ej kunna andragas såsom förebild uti förevarande faU, enär såsom
1912 års riksdags uttalande giver vid handen, da medel anslogs till denna befatta i B,
ifrågavarande byråchefs placering i statistiska centralbyrån torde fa anses hava. vant, av
mera provisorisk natur. Jämförelserna med läroverks- och folkskoloverstyreberna aro
ej heller i detta avseende bindande. Där äro ej blott chefernas ställföreträdare utan
även övriga styrelseledamöter befattningshavare i tredje normalgraden.
Härefter anför löneregleringskommittén, att av det sagda framginge, att
kommittén ej kunde förorda inrättande i riksarkivet av en arkivrådsbetattning.
Vad åter beträffade förslaget om inrättande av en ny förstagradstjänst (andre
arkivarie), hade kommittén intet att erinra däremot, så mycket mindre som den
å riksarkivet vilande arbetsmängd syntes betinga denna förstärkning av den
ordinarie personalen och därigenom ock en var av de 4 sektionscheferna
skulle komma att förfoga över var sin förstagrads tjänsteman, vilket från
organisatorisk synpunkt erbjöde vissa fördelar. Därest en ny andre arkivariebefattning
uppfördes å riksarkivets ''stat, syntes innehavaren av densamma
böra åläggas skyldighet att underkasta sig de villkor och bestäm
melser, som gällde för åtnjutande av de övriga ordinarie befattningshavare
i riksarkivet av samma grad tillkommande avlöningsförmåner.
Slutligen har kommittén erinrat, att ett bifall till dess förslag i fråga
om ersättning till vederbörande ställföreträdare under riksarkiyanens inspektionsresor
möjligen skulle, därest så ansåges erforderligt, ömma åt
betinga en höjning av det i riksarkivets stat uppförda anslag, varifran
vikariatsersättningar utginge.
20
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv9 bibliotek och museer.
Jag erinrar här till en början, att Kungl. Maj:t den 7 december 1917
entochefén. I"™?™ aJ ”ksarkivarien gjord framställning om anslag för riksarkivets
öppethållande om eftermiddagarna icke föranleda någon vidare åtgärd,
i • * 1Vanens framställning om inrättande vid riksarkivet av en ar
ivra
s e aktning kan jag med hänsyn till vad löneregleringskommittén
darom anfört icke tillstyrka. I stället ansluter jag mig till det av
kommittén framlagda förslaget, att åt des tjänsteman, som, då riksarkivanen
är frånvarande på grund av inspektionsresor, företräder hans ställe
skulie beredas särskild ersättning i enlighet med vad nu gäller beträffande
vikarier för riksarkivets befattningshavare vid sjukdomsfall och under semester.
. För ändamålet är det nödvändigt att begära riksdagens medverkan
dels i fråga om erforderlig ändring i gällande avlöningsvillkor för riksarkivet,
dels ock rörande förhöjning av det å riksarkivets stat uppförda
anslaget till amanuenser, vikariatsersättning, renskrivning och flitpennin^ar.
Av nu ifrågavarande anledning kräves, enligt med vad jag inhämtat,” en
ökning av sistnämnda anslag med omkring 60 kronor.
På de av löneregleringskommittén angivna skälen förordar ja
dylik tjänst synes nämligen vara ostridigt.
Den föreslagna nya tjänstens innehavare, vilken givetvis bör tilldelas
samma löneförmåner .som de nuvarande andre arkivarierna, kommer att
vara underkastad de villkor och bestämmelser, som genom nådio-a kungörelsen
den 11 juni 1909 föreskrivits för åtnjutande av de från” och med
år 1910 gällande avlöningsförmånerna för ordinarie befattningshavare i
riksarkivet. Alderstillägg till honom kommer att utgå av det under åttonde
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget: ålderstilläo-g.
Såsom vikariatsersättning under semester för den nye befattningshavaren
torde höra efter vanliga grunder beräknas ett belopp, motsvarande
tjänstgörmgspennmgar för semestertiden, en och en halv månad, alltså 187
kronor 50 öre. Vikariatsersättningen skall utgå av förstnämnda anslag
ti amanuenser m. m., och det-är därför, enligt vad riksarkivarien meddelat,
erforderligt att vidtaga höjning av detta anslag. Höjningen torde
nu “rågavarande anledning böra bestämmas till ett avrundat belopp av
190 kronor. Vid bifall till mitt förslag skulle alltså den sammanlao-da
ökningen av anslaget i fråga komma att uppgå till 250 kronor.
Jag hemställer således, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
dels besluta, att mom. i) av de genom kungl. kungörelsen
den 11 juni 1909 angående ny stat för riks
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 21
arkivet in. in. fastställda villkor och bestämmelser för
åtnjutande av de i nämnda stat upptagna avlöningsförmåner
skall erhålla följande ändrade lydelse:
att under riksarkivariens inspektionsresor, vid sjukdomsfall,
eller när det erfordras för beredande av semester,
tjänsteman av lägre grad skall vara skyldig att, om han
förordnas till högre befattning vid riksarkivet, bestrida
densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader
under ett och samma kalenderår, mot åtnjutande i fall
av sjukdom av de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar
men eljest av däremot svarande belopp
i stället för egna tjänstgöringspenningar;
dels på riksarkivets ordinarie stat uppföra ytterligare
en andre arkivarie med en avlöning av 4,000 kronor, därav
2,200 kronor lön, 1,500 kronor tjänstgöringspenningar och
300 kronor ortstillägg, och med rätt till tre ålderstillägg till
lönen att utgå av åttonde huvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg,
det första med 500 kronor efter fem år, det
andra likaledes med 500 kronor efter tio år och det
tredje jämväl med 500 kronor efter femton år:
dels höja det å riksarkivets ordinarie stat uppförda
anslaget till amanuenser, vikariatsersättning, renskrivning
och flitpenningar från dess nuvarande belopp,
11,500 kronor, med 250 kronor till 11,750 kronor;
dels och för ifrågavarande ändringar i staten öka ökat anslag,
det ordinarie anslaget till riks- och landsarkiven, nu
103,830 kronor, med 4,250 kronor till 108,080 kronor.
3. Utgivande av historiska handlingar. Under en lång följd av [5.]
år har riksdagen anvisat anslag å extra stat till utgivande genom riksarkivet Uteivanaejiv
av sådana handlingar, som äro av vikt för fäderneslandets historia. Detta handlingar,
anslag har utgjort för vart och ett av åren 1912 —1917 4,500 kronor
samt för år 1918 6,000 kronor.
Riksarkivarien har nu i underdånig skrivelse den 3 september 1917
hemställt om utverkande även för år 1919 av ett anslag å 6,000 kronor
för ifrågavarande ändamål.
Rörande arbetena under år 1917 har riksarkivarien därvid meddelat
följande:
Av Svenska riksdagsakter, andra serien, del 3, äro tryckta arken 45—51, och
kommer vad som hittills är tryckt att utgivas såsom en halvdel (3: 1), omfattande riks
-
[6.3
B. o. tjänsteman
vid
landsarkiven.
22 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
dagen 1731 och början på riksdagen 1734. Andra hälften av delen (3:2) kommer att
innehålla återstoden av 1734 års riksdag jämte register till hela delen. Av Svenska
riksrådets protokoll, del 15, äro tryckta eller uppsatta ark 19—23, och under hösten
1917 komma ytterligare omkring 7 ark att uppsättas.
Härav synes, att arbetet under år 1917 ingalunda forcerats. Emellertid är tryckningskostnaden
för vad som under år 1916 blivit uppsatt av nämnda publikationer, utgörande
respektive 21 och 18 ark, ävensom för under samma år uppsatta 8 ark av
Kyrkoordningar och förslag därtill före år 1686 ännu icke betald. Obetalda boktryckeriräkuingar
komma vid 1917 års slut att uppgå till omkring 4,630 kronor, vartill
komma redaktiousarvoden jämte en mindre post för avskrifter, utförande omkring 1,270
kronor, således utgifter till ett sammanlagt belopp av omkring 5.900 kronor. Anslaget
för år 1917 är 4,500 kronor, men som vid årets början förefanns eu brist å något över
1,100 kronor, hava endast 3,400 kronor varit att tillgå för bestridande av nämnda utgifter;
resten får ^tagas av det för år 1918 beviljade anslaget av 6.000 kronor. Att
under sådana förhållanden ett anslag av 6,000 kronor är behövligt även för år 1919
lärer vara uppenbart.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till fortsatt utgivande genom riksarkivet av sådana
handlingar, som äro av vikt för fäderneslandets
historia, anvisa på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 6,000 kronor.
4. E. o. tjänstemän vid landsarkiven. På extra stat har riksdagen
under ett flertal år anvisat 1,800 kronor till en amanuens vid ett
vart av landsarkiven i Uppsala, Vadstena, Lund och Göteborg ävensom
medgivit Kungl. Maj:t rätt att, om särskilda förhållanden skulle därtill
föranleda, bestämma om medlens användande till ersättning åt flera extra
biträden. Vidare har riksdagen på extra stat anvisat till ersättning åt
extra biträden vid landsarkivet i Uppsala för vart och ett av åren 1913 —
1916 800 kronor och för vartdera av åren 1917 och 1918 1,000 kronor
samt till ersättning åt extra biträden vid landsarkivet i Lund för vart och
ett av åren 1913—1918 1,000 kronor. Den för åren 1917 och 1918 vidtagna
höjningen av sistberörda anslag till landsarkivet i Uppsala grundades
på en under de senaste åren förekommen stark utveckling av detta
landsarkiv.
I skrivelse den 3 september 1917 har riksarkivarien anhållit, att ifrågavarande
anslag, som fortfarande vore erforderliga för landsarkivens verksamhet,
måtte äskas jämväl för år 1919 att utgå med senast beviljade beloPP
Därjämte
har riksarkivarien med anledning av en utav landsarkivarien
vid landsarkivet i Vadstena gjord framställning anhållit om utver
-
23
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
kande av ett extra anslag för år 1919 å 600 kronor till ersättning åt extra
biträden vid sistnämnda landsarkiv.
I berörda framställning har landsarkivarien i Vadstena föreslagit, att
på landsarkivets ordinarie stat måtte uppföra^ ett kvinnligt skrivbiträde
med avlöning motsvarande den, som tillkomme ordinarie kvinnliga skrivbiträden
i riksarkivet. Till stöd för detta förslag har landsarkivarien anfört
bland annat följande:
Det är en given sak, som knappt behöver understrykas, att landsarkivet är i nödvändigt
behov av ett fast anställt skrivbiträde, som kan utföra en hel del ordningsoch
förteckningsarbeten samt avskrifter och dylikt med eu utsträckt tjänstgöring av 6
timmar dagligen, som är nödvändig, om något avsevärt resultat av arbetet skall vinnas.
De arbetskrafter, över vilka landsarkivet förfogar, äro också så ringa, att det ej inom
överskådlig framtid kan bli möjligt att fa bär befintliga stora arkivaliesamlingar, t. ex.
de fyra länsstyrelsernas, i ett ordnat skick, sa att landsarkivet kan besvara från myndigheter
eller enskilda begärda upplysningar, som oftast äro av den beskaffenhet, att
de" beröra rent praktiska intressen. Betydande mängder arkivalier ha nämligen levererats
i så oordnat skick, att man knappt har en aning om deras verkliga innehåll.
Att under sådana omständigheter tänka sig en minskning i antalet arbetskrafter vore
orimligt. Men det är också naturligt, att om man vid landsarkivet skulle kunna påräkna
att lör framtiden få behålla ett under för handen varande förhållanden alldeles
nödvändigt biträde, som äger kvalifikationer att utföra arbeten av nyss anförda slag,
måste man kunna erbjuda något så när drägliga avlöningsförmåner. Att en person^
längden ej skall, som nu är fallet, kunna i dessa oerhört dyra tider ägna sin tjänst åt
landsarkivet för den ringa summa av 61 kronor för månad, som det vid landsarkivet
nu anställda kvinnliga biträdet åtnjuter i ersättning, torde vara sa gott som självfallet,
om också arbetstiden är inskränkt till endast 4 timmar dagligen, ty ett stadsbud har
i Vadstena åtminstone 75 öre i timmen. Att inskränka den dagliga tjänstgöringen
till mindre äu 4 timmar skulle gorå arbetsprestationen utan avsevärd nytta för landsarkivet.
Härtill kommer, att en lös anställning som dylikt extra biträde ej kan vara
någon sysselsättning för framtiden, da under nuvarande förhållanden utsikter varken
ges till högre arvode eller eventuell pension.
Genom anställandet av ett ordinarie skrivbiträde vinnes också den fördelen, att
en del av landsarkivets anslag till vikariatsersättning, avlöning åt extra biträden etc.
blir möjligt att använda till ännu en arbetskrafts avlönande för arbete under ett par
timmar dagligen.
Riksarkivarien har emellertid ansett sig icke för närvarande kunna
föreslå uppförandet av någon ny befattning på landsarkivets ordinarie stat
dels på grund av nu rådande finansiella förhållanden, dels emedan frågan
om landsarkivets eventuella förflyttning ännu vore oavgjord. Men då det
synts riksarkivarien uppenbart, att något borde göras för att skaffa ökad
arbetsprestation åt landsarkivet, har riksarkivarien, såsom förut nämnts,
anhållit om beredande av ett extra anslag till ersättning åt extra biträden
vid landsarkivet och till stöd härför anfört följande:
24 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
Det för landsarkivet i Vadstena uppförda ordinarie anslaget till vikariatsersättning,
arvoden åt extra biträden m. m. är för närvarande 1,145 kronor. Därav åtgår
till vikariatsersättning under landsarkivariens semester och inspektionsresor omkring
360 kronor och till vikariatsersättning under vaktmästarens semester 45 kronor. Återstoden
har under de senaste å*en huvudsakligen använts till avlöning av ett kvinnligt
biträde, som har ett arvode av 61 kronor i månaden eller 732 kronor för år mot 4
timmars daglig tjänstgöringsskyldighet. Hon har använts icke blott till avskrivning
utan även och huvudsakligen till ordnings- och förteckningsarbeten, för vilka behövas
kvalitikationer, som ej fordras av en vanlig avskriverska, och riksarkivarien kau intyga,
att t. ex. registrering på kort av henne utförts på ett fullt tillfredsställande sätt. Då
det på en sådan ort som Vadstena är svårt att få en kompetent person till stadigvarande
biträde i landsarkivet, är det för detsamma synnerligen angeläget att kunna
bereda det nuvarande biträdet en något så när tillräcklig avlöning och på samma gång
utsträcka hennes tjänstgöring till 6 timmar.
Detta kunde låta sig göra, om landsarkivet i Vadstena finge ett anslag på extra
stat till ersättning åt extra biträden. Eu jämförelse kan närmast göras med landsarkivet
i Uppsala. Detta erhöll till en början 800 kronor, som första gången beviljades
av 1912 års riksdag. Landsarkivet i Vadstena kan visserligen på grund av sitt läge
ej° numera utäta sig med landsarkivet i Uppsala med avseende på forskarfrekvens, men
står i avseeude på korrespondens och verkställda utredningar detsamma nära, i det att
in- och utgående skrivelser under åren 1914—1916 i Vadstena belöpte sig till sammanlagt
954 och i Uppsala till 862 samt utredningar, bevis o. d. under samma tid på
det förra stället till 198 och på det senare till 221. Landsarkivet i Vadstena har därjämte
hittills mottagit ett större material att ordna och förteckna. De ordinarie leveranserna
till landsarkivet i Vadstena ha under åren 1900—1916 uppgått till sammanlagt
47,714 volymer. Härav äro dock numera 10,161 volymer från Skaraborgs och
Älvsborgs län överlämnade till landsarkivet i Göteborg, vadan återstår ett antal av
37,553. De ordinarie leveranserna till landsarkivet i Uppsala utgjorde, då anslag först
begärdes, 26,237 volymer; detta antal har sedermera till och med år 1916 öl«Tts till
något över 35,000 volymer, således fortfarande mindre än i Vadstena.
Dä det, såsom laudsarkivarien i Vadstena framhåller, är av stor vikt att snart
få det till arkivet inkomna materialet väsentligt bättre ordnat och förtecknat än det
varit vid överlämnandet, synas åtgärder böra vidtagas för att därstädes öka arbetsprestationerna.
För att kunna utsträcka det kvinnliga biträdets tjänstgöring till 6 timmar
om dagen torde man böra öka hennes arvode till 100 kronor i månaden eller 1,200
kronor för år. För detta ändamål erfordras ett belopp av 468 kronor, men då laudsarkivet
därjämte behöver eu summa för att vid behov kunna anlita tillfälliga biträden,
skulle ett anslag på extra stat av 600 kronor vara behövligt.
Den av riksarkivarien gjorda framställningen om ökat anslag för att
tillförsäkra landsarkivet i Vadstena en till 6 timmar om dagen utsträckt
tjänstgöring av det kvinnliga biträdet finner jag till fullo motiverad. Då
emellertid avlöningen härför, enligt eljest tillämpade principer, icke synes
böra bestämmas till högre belopp än 1,000 kronor — eventuellt krigstidstillägg
oberäknat — torde det anslag på extra stat, som för ändamålet
behöver äskas, böra bestämmas till allenast 400 kronor.
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer■ 25
Vid bifall till en av riksarkivarien sedermera i skrivelse den 2i)
november 1917 gjord framställning, till vilken jag ämnar återkomma under
nästföljande punkt, skulle emellertid det till arvode åt en amanuens vid
landsarkivet i Lund beräknade anslaget å högst 1,800 kronor bliva obehövligt.
Beträffande det till ersättning åt extra biträden vid sistnämnda
landsarkiv ifrågasatta beloppet å högst 1,000 kronor har visserligen upplysts,
att detta anslags behövlighet icke påverkas av det i skrivelsen den 29 november
1917 väckta förslaget, men även med behandlingen av frågan om ett sådant
anslag torde böra anstå i avvaktan på erforderlig utredning angående
riksarkivariens nyssberörda framställning.
Jag hemställer därför under denna punkt om förslag till riksdagen
att anvisa på extra statt för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 6,800 kronor, att utgå
dels till arvode åt en amanuens vid vart och ett
av landsarkiven i Uppsala, Vadstena och Göteborg med
högst 1,800 kronor, med rätt för Kung]. Maj:t, vad
angår vart och ett av dessa belopp, att, om särskilda
förhållanden skulle därtill föranleda, bestämma om medlens
användande till ersättning åt flera extra biträden
vid landsarkivet i fråga,
dels oclc till ersättning åt extra biträden vid landsarkivet
i Uppsala med högst 1,000 kronor och vid landsarkivet
i Vadstena med högst 400 kronor.
5. Ny ordinarie tjänsteman vid landsarkivet i Lund. Riksarkivarien
har i sin under närmast föregående punkt omförmälda skrivelse
den 29 november 1917 med anledning av en utav landsarkivarien i Lund
gjord anhållan hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels i ordinarie staten för landsarkivet i Lund från och med år 1919
uppföra en andre arkivarie med en årlig avlöning av 3,700 kronor, därav
2,200 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar, samt med rätt
till tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, att utgå efter respektive
fem, tio och femton års tjänstgöring,
dels ock höja anslaget till vikariatsersättning m. m. vid nämnda
landsarkiv med 200 kixmor årligen.
Den föreslagne nye befattningshavaren avser att ersätta den nuvarande
amanuensen vid landsarkivet. I händelse av bifall till framställningen
skulle alltså, som jag förut nämnt, det av riksdagen under senare år
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 4
Minskat
anslag.
[7.]
Ny ordinarie
tjänsteman
vid landsarkivet
i Lund,
Ökat anslag.
[8-]
Registrering
av vissa rättshistoriska
källor.
26 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
regelbundet anvisade extra anslaget å 1,800 kronor till arvode åt en
amanuens vid ifrågavarande arkiv icke vidare erfordras.
Föreliggande ärende har den 5 december 1917 remitterats till löneregleringskommitten
för avgivande av underdånigt utlåtande.
Det synes möjligt, att ifrågavarande framställning bör vinna avseende,
och det finnes anledning att vänta, att ärendet skall hinna bliva färdigberett
‘i så god tid, att proposition i ämnet skulle kunna föreläggas 1918
års riksdag. Därvid torde även, såsom jag under nästföregående punkt
antytt, höra tagas under närmare omprövning, huruvida anledning föreligger
att vidtaga någon jämkning med avseende å de medel till belopp
av 1,000 kronor, som stå till landsarkivets förfogande till ersättning åt
extra biträden. I avvaktan på närmare utredning härom synes emellertid
nämnda belopp böra beräknas för ändamålet.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
i avbidan på proposition angående ny ordinarie
tjänsteman vid landsarkivet i Lund m. m. beräkna för
sådant ändamål
dels en höjning av det ordinarie anslaget till riksoch
landsarkiven med 3,900 kronor,
dels'' ock till ersättning åt extra biträden vid nämnda
landsarkiv på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 1,000 kronor.
6. Registrering av vissa rättshistoriska källor. I underdånig
skrivelse den 23 januari 1916 anhöll riksarkivarien om ett anslag av 2,400
kronor att användas för registrering av såväl Svea hovrätts äldre domar
som ock vissa delar av rådets protokoll i justitieärenden. Till stöd för
denna framställning anfördes huvudsakligen följande:
Under de senaste decennierna hava de till vår tid bevarade delarna av Svea hovrätts
arklI.. in, „ 0“knng år 1850 överflyttats till riksarkivet och bilda numera därstädes
r? kännedomen om var rättshistoriska utveckling synnerligen värderik samling.
Den har därför allt mer börjat anlitas av forskare för så väl rent vetenskapliga underfökm?gar
som utredningar rörande bestämda rättsförhållanden eller fortgående rättsbildning,
men användandet av detta material vore på grund av bristen på tidsenliga
register i hög grad besvärligt och tidsödande. Upprättandet av ett systematiskt sakregister
vore därför synnerligen önskvärt. Tidpunkten för hovrättens instiftande borde
därvid tagas såsom begynnelseår och 1680-talets mitt åtminstone tills vidare såsom
slutpunkt. I samband härmed borde ock en motsvarande inregistrering av rådets protokoll
i justitieärenden under samma tid, i den mån de ej vore utgivna, äga rum.
27
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
För arbetets utförande kunde emellertid icke riksarkivets tjänstemannapersonal,
som vore upptagen av andra göromål, tagas i anspråk. Förhoppning förefunnes emellertid
att kunna förvärva en för arbetet väl kvalificerad person utom riksarkivet basom
ersättning syntes böra bestämmas ett belopp av 400 kronor för manad för eu
beräknad arbetstid av 6 timmar om dagen.
Gagnet av ifrågavarande registers upprättande vitsordades i infordrade
utlåtanden av Svea hovrätt, justitiekanslersämbetet, kanslersämbetet för
rikets universitet och juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala.
Genom nådigt beslut den 9 mars 1917 ställdes ett belopp av 2,400
kronor till riksarkivariens förfogande för systematisk försöksregistrering genom
en eller flera därför kvalificerade personer i huvudsaklig enlighet med
de grunder, som angivits i riksarkivariens förenämnda skrivelse, av ej
mindre Svea hovrätts domar under tiden från hovrättens instiftande till
slutet av 1600-talet än även vad hittills outgivna delar av rådets protokoll
i justitieärenden för samma tid innehölle rörande till Kungl. Maj:t fullföljda
mål av civil och kriminell natur. Det beviljade beloppet skulle av
statskontoret utbetalas av det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda
reservationsanslaget till extra utgifter.
I underdånig skrivelse den 8 september 1917 har nu riksarkivarien
anhållit, att Kungl. Maj:t måtte för fortsättande under år 1918 och början
av år 1919 av berörda registreringsarbete anvisa ytterligare 2,400 kronor
eller, om medel icke funnes tillgängliga, hos riksdagen göra framställning
om anvisande för ändamålet av ett anslag av 2,400 kronor å extra stat föi
år 1919, med rätt för Kungl. Maj:t att under år 1918 disponera detsamma.
Riksarkivarien har därvid erinrat om sin ovan omförmälda skrivelse den
23 januari 1917 samt vidare anfört huvudsakligen följande:
Sedan Kungl. Maj:ts beslut kommit riksarkivet tillhanda, vidtalades för denna
försöksregistrering juris doktorn C. W. U. Kuylenstierna, vilken påbörjade arbetet den
26 mars 1917 och sedan dess varit sysselsatt därmed under en arbetstid av i medeltal
3 timmar dagligen. Det register, som därvid upprättats, har upplagts såsom kortregister
med ett kort för varje dom samt angivande å varje kort av dels rubriker över de
ur juridisk synpunkt intressanta momenten i malet, för sa vitt de av domen kunnat
urskiljas, dels domens datum, dess sida i domboken, parternas namn samt domens huvudinnehåll.
Vid sidan av detta register har därjämte förts anteckningar över i domarna
namngivna fastigheter samt över vissa ur allmän historisk synpunkt särskilt intressanta
processer. Arbetet har till augusti månads utgång fortskridit så långt, att själva registreringen
fullbordats till och med år 1649, varvid dock en del rensknvnmgsarbete
åtflrstår
Då slutpunkten för registreringen av Svea hovrätts domar tills vidare satts till
1680-talets mitt — då lagkommissionen tillsattes och en period inträtt, under vilken
i större utsträckning än tidigare målen pläga fullföljas hos Kungl. Maj:t i rådet, vadan
numera de betydelsefullaste prejudikaten torde vara att söka i denna instans bär
alltså nära halva antalet år genomgåtts. Den registrerade perioden omfattar emeller
-
[8.]
28
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
tid blott mellan 1,400 och 1,500 domar, under det att den återstående omfattar närmare
4 500 domar. Omkring en fjärdedel av Leja antalet domar har alltså genomgåtts.
Huruvida detta kan anses^ motsvara en fjärdedel av hela arbetet kan dock ej med fuli
visshet avgöras, da harpa väsentligen inverka domarnas beskaffenhet, nödvändigheten
att jamte domarna undersöka handlingarna i rättegångarna o. s. v. Arbetet bär emel
Irvnlg?
TbbfVVad ™^rjan vä«a(le antaga. För Kuylenstiernas
arvode har därvid atgatt omkring 1,000 kronor och för expenser — inköp av kortskap
och kort, renskrivning m. m. - mellan 200 och 300 kronor. Då expenskostnaderna
efter de namnda inköpen torde kunna något begiänsas, synes det hittills beviljade
anslaget kunna antagas racka till registrering av ungefär halva antalet hovrättsdomar
och ett nytt lika stort anslag räcka till dess fullbordande eller, om detta skulle visa
sig omöjligt, till att i varje fall föra registret in på 1680-talet. Sedan förtecknandet
av Svea hovratts domar avslutats, skulle därefter återstå motsvarande registrering av
rådets outgivna protokoll i justitieärenden rörande till Kungl. Maj:t fullföljda mål
■ r,edal1 verkställda arbetet bär, med hänsyn till sitt gagn för forskningen, visat
sig fylla de förväntningar, man från början trodde sig kunna ställa på detsamma. Det
ger i lätthanterlig och överskådlig form behövliga, men hittills obefintliga uppslag och
anvisningar för ett studium av den svenska rättsskipningens utveckling under den registrerade
perioden och det kommer därigenom även att hava betydelse för arbetet m°ed
fortgående rättsbildning, i den man för densamma en historisk återblick på därunder
behandlade spörsmål ar av vikt. På detta sätt underlättar det väsentligen ett dylikt
arbete I hog grad önskvärt är således, att det oavbrutet får fortsättas. 3
Det av Kungl Maj:t den 9 mars 1917 anvisade beloppet kan, med samma arbetsprestätion
som hittills, beraknas racka någon månad in under år 1918. För att säkerställa
arbetet.under ännu ett år behöves därför ett nytt lika stort belopp.
Efter särskilda remisser hava underdåniga utlåtanden i ärendet avgivits
den 18 september 1917 av Svea hovrätt, den 19 samma månad av
justitiekanslersämbetet, den 20 likaledes samma månad av lagberedningen
samt den 10, respektive den 12 oktober 1917 av processkommissionen och
kanslersämbetet för rikets universitet, vilken sistnämnda myndighet hört
juridiska fakulteten vid universitetet i Uppsala.
Samtliga de i ärendet hörda myndigheterna hava förordat riksarkivanens
framställning.
Lagberedningen bär yttrat:
Ianben a1ttA/fge.n°m en. systematisk registrering underlätta studiet av Svea hovnlf
fmAUngJ'' praX1S ,Undef tjden från hovrättens tillkomst till lagkommissio
nens
tillsättande fortjanar enligt lagberedningens mening i hög grad att stödjas av
h*L lA?AVu e1 l fraga är av synnerligt värde till belysande av en
betydelsefull och hittills i mycket outforskad epok av den svenska rättens utveckling:
knappast något kan giva eu mera levande bild av den rättsuppfattning, som då härskade
pa civil- kriminal- och processrättens område. Det är ej blott ur rent vetenfor
WiH, ’ af du»natt bTP klalhet rörande konkreta rättsfrågor; och särskilt vill
nunkter Tardet av att P» denna väg vinna säkra historiska utgångs
punkter
for det lagstiftningsarbete, som for närvarande pågår på skilda rättsområden.
29
’ 4918.5 i Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
Hittills har detta material varit synnerligen svårtillgängligt, i det att den, som velat
tillgodogöra sig detsamma för eu viss uppgift, i allmänhet varit hänvi.-ad till att genomsöka
domböcker och rådsprotokoll. Att eu registrering efter den plan, som nu är
under utförande, skulle medföra stor besparing av tid och kostnader vid framtida forskningsarbete
på detta område synes beredningen uppenbart. Då det i många fall är
för statens räkning, detta forskningsarbete bedrives, lärer det även från ekonomisk
synpunkt ställa sig fördelaktigt, om på statens bekostnad eu registrering en gång
för alla äger rum efter den plan, som nu är under utförande.
Lagberedningens ledamot, professor L. B. Ekeberg, som varit i tillfälle att
granska resultatet av det arbete, som redan nedlagts på registret i fråga,
har förklarat sig kunna till fullo instämma i det fördelaktiga omdöme,
riksarkivarien uttalat om detsamma.
Processkommissionen har uttalat den mening, att den ifrågavarande
registreringen av Svea hovrätts domar vore i hög grad ägnad att befordra
den för vår processrättsliga forskning och därmed för vårt rättegångsväsen
betydelsefulla rättshistoriska bearbetningen av svensk processrätt.
I underdånig skrivelse den 19 oktober 1917 har riksarkivarien vidare
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte av 1918 års riksdag jämväl äska ett
ytterligare anslag av 2,400 kronor, att under år 1919 användas för fortsatt
registrering i riksarkivet av ifrågavarande rättshistoriska källor.
Till stöd härför har anförts i huvudsak följande:
Det torde ligga i sakeus natur, att det ur olika synpunkter skulle vara olyckligt,
om man behövde avbryta arbetet i början av år 1919. Då emellertid för dess fortsättande
efter nämnda tid anslag synes böra äskas av riksdagen, men statsregleringen
för år 1919 i regel ankommer på beslut vid 1918 års riksdag, synes frågan om fortsatt
anslag under år 1919 böra upptagas i samband med framläggande av statsverkspropositionen
till 1918 års riksdag. Vilket belopp, som kan komma att bliva behövligt
för att, sedan Svea hovrätts domar avslutats, verkställa vad då återstår eller registreringen
av rådets protokoll, kan visserligen icke ännu exakt beräknas; dels kan jo
tidpunkten för det förra arbetets avslutande ännu icke med full visshet bestämmas,
dels avviker det nya materialet till sin beskaffenhet väsentligt från det hittills bearbetade.
För arbetets jämna fortgång i enlighet med hittills tillämpade grunder synes
emellertid ett anslag under år 1919 av samma storlek som de föregående vara önskvärt.
Man kan under alla förhållanden vara fullt förvissad, att det korniue till gagnande
användning; skulle mot förmodan så lyckligt vara, att med detsamma registreringen
kunde fortsättas något längre än till den från början avsedda tidsgränsen, skulle
detta endast vara till fördel för forskningar på området.
[B.]
Den tidsperiod, ifrågavarande registreringsarbete är avsett att omfatta, Departeinnesluter
ett betydelsefullt skede i den svenska rättsutvecklingen.
Vad som framför allt lyfte denna tid upp till en högre ståndpunkt
på rättsväsendets område torde hava varit den vid periodens början genomförda
domstolsorganisationen. Genom inrättandet i samband därmed av
30 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
[8.] högre instanser vid rättsskipningen skapades möjligheter att med åsidosättande
av de ofullständiga eller icke tillämpliga medeltida lagbuden utöva
rättsskipningen i bättre överensstämmelse med den allmänna rättsuppfattningen.
Överrätterna, vilka genom sin sammansättning stodo i nära
förbindelse och ständig växelverkan med regeringen, gåvo nämligen ofta
i rättsfall, där gällande lag företedde luckor eller icke tillfredsställde rättsuppfattningen,
prejudikat, vilka sedermera fingo det största inflytande på
rättsutvecklingen.
Till belysande av den allmänna rättsuppfattningen under berörda tidsperiod
och speciellt den då vid överrätterna tillämpade rättspraxis lämna
de handlingar, för vilkas registrering anslag nu äskats, ett rikt och värdefullt
ehuru tämligen outforskat material. Dessa rättskällor äro givetvis redan
därför, att de göra det möjligt för forskaren att erhålla en bild av då härskande
rättsuppfattning eller taga del av de åsikter, den tidens främsta
jurister hade i rättsliga frågor, ur rent vetenskaplig synpunkt av betydande
intresse. Såsom av lagberedningen framhållits, bär emellertid det
ifrågavarande materialet jämväl ett stort praktiskt värde, i det att detsamma
lämnar säkra historiska utgångspunkter för det lagstiftningsarbete, som
för närvarande pågår på skilda rättsområden.
Det synes mig vid sådant förhållande angeläget, att den påbörjade
registreringen utan avbrott fullföljes. Medel för den fortsatta registreringen
synes böra äskas av riksdagen.
De för ändamålet erforderliga beloppen torde böra få karaktären av
»förslagsanslag högst». I vad anslagsbehovet avser år 1918 torde för dess
tillgodoseende erforderligt belopp böra uppföras å tilläggsstat för nämnda
år. Till denna fråga återkommer jag i annat sammanhang.
På grund av det anförda hemställer jag för närvarande, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
Nytt anslag. att för fortsatt registrering av Svea hovrätts domar
under 1600-talet och av hittills outgivna delar av rådets
protokoll i justitieärenden för samma tid, i vad angår
till Kungl. Maj:t fullföljda mål av civil och kriminell
natur, anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 2,400 kronor.
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
31
Bibliotek.
Kung!, biblioteket.
7. Kungl. biblioteket. Vid bifall till vad jag under nästföljande
punkt föreslår kommer det ordinarie anslaget till kungl. biblioteket, nu
133,600 kronor, att ökas med 3,200 kronor till 136,800 kronor.
8. Nya kvinnliga biträdesbefattningar. Den för kungl. biblioteket
år 1909 fastställda staten upptog ett anslag å 20,000 kronor »till
vikariatsersättning, arvoden, flitpenningar åt extra biträden, renskrivning,
eftermiddagstjänst m. in.». I sammanhang därmed att från och med år
1913 å bibliotekets stat uppfördes ett kvinnligt biträde med en avlöning
av 1,200 kronor bestämdes, att nyssnämnda anslag skulle under förändrad
benämning »till vikariatsersätttning, arvoden, flitpenningar åt extra biträden,
tillfällig renskrivning, eftermiddagstjänst m. m.» upptagas med ett till
19,100 kronor nedsatt belopp.
På därom av Kungl. Maj:t gjorda framställningar har riksdagen till
förstärkande av ifrågavarande anslag beviljat på extra stat för år 1917
ett belopp av 1,900 kronor samt på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag,
högst 2,650 kronor. Beträffande dessa båda anslagsförhöjningar,
med vilka företrädesvis avsetts att bereda de vid biblioteket anställda extra
biträden någon ökad gottgörelse samt att, såvitt angår anslagsförhöj ningen
för år 1918, jämväl möjliggöra anställandet vid biblioteket av ytterligare
en vaktmästare, tillåter jag mig hänvisa till den utredning, som innefattas
i punkten 9 av det vid 1917 års statsverksproposition fogade utdraget
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 13 januari
1917.
I särskilda underdåniga skrivelser den 31 augusti 1917 har nu riksbibliotekarien
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos 1918 års riksdag äska
dels på ordinarie stat anslag för anställande vid kungl. biblioteket av
ytterligare 4 kvinnliga biträden, därav 3 av högre grad med en begynnelseavlöning
av 1,600 kronor och ett av lägre grad med en begynnelseavlöning
av 1,200 kronor, med rätt för vart och ett av dessa biträden till
två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter respektive 5 och 10 års väl
vitsordad tjänstgöring, dels ock å extra stat för år 1919 ett anslag av
2,650 kronor till förstärkande av förstnämnda ordinarie anslag å 19,100
kronor.
Riksbibliotekarien anför därvid följande:
[9.]
Nya kvinnliga
biträdes
befattningar.
32
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
Behovet av ökade arbetskrafter har länge gjort sig kännbart inom kungl. biblioteket
och ofta i skrivelser från institutionschefen framhållits. Så har förre riksbibliotekarien
E. W. Dahlgren vid framläggandet av kungl. bibliotekets anslagsäskanden
för år 1916 anmält det hava varit hans avsikt att, därest omständigheterna det
medgivit, hos Kungl. Maj:t göra framställning om uppförande på ordinarie stat av
två kvalificerade kvinnliga biträden. I sin underdåniga skrivelse den 28 september
1916 hade nuvarande riksbliotekarien än ytterligare understrukit behovet av förstärkta
arbetskrafter men ansett sig icke heller då kunna göra någon framställning
i antydd riktning utan inskränkt sig till att begära anslag endast till anställande
på extra stat av en extra vaktmästare. Vidare hava de extra ordinarie tjänstemännen
vid kungl. biblioteket i underdånig skrivelse den 24 november 1916 framhållit
det bekymmersamma ekonomiska läge, vari de genom de otillräckliga och deras
arbetsprestationer ingalunda motsvarande avlöningsförmånerna äro försatta. Som
exempel på de extra ordinarie tjänstemännens prekära ställning kan nämnas, att två
amanuenser, den ene filosofie doktor och förutvarande universitetsdocent, den andre
filosofie licentiat, vilka båda anställdes i kungl. biblioteket år 1912, nu avlönas med
respektive 2,000 och 1,500 kronor, och att ingå utsikter förefunnes att under nu rådande
förhållanden inom skälig tid förbättra deras ställning. De arvoden, som beräknas
för de extra ordinarie tjänstemännen i kungl. biblioteket, utgå för närvarande
på följande sätt: två tjänstemän åtnjuta en inkomst av vardera 2,000 kronor, två
1,500 kronor och två 1,200 kronor.
Vidare framhåller riksbibliotekarien dels att de ordinarie tjänstemännens tid numera
helt tages i anspråk av de löpande biblioteksgöromålen, så att en hel del viktiga
arbeten, som av biblioteksledningen planerats och som förr eller senare måste
utföras inom kungl. biblioteket, på grund härav tills vidare måst uppskjutas, dels ock att
kungl. bibliotekets tjänstemän i ytterst ringa utsträckning få tid över till att ägna sig
åt den mera vetenskapliga sidan av en biblioteksmaus kall, vilket ur den nationella
forskningens synpunkt livligt måste beklagas. Med bortseende från de speciella vetenskapliga
uppgifter, som även falla inom verksamhetsområdet för tjänstemännen vid ett
stort vetenskapligt bibliotek, påpekar riksbibliotekarien i detta sammanhang endast
en sak av mera aktuell betydelse. Det har nämligen visat sig, att med det livaktiga
uppsving, som det allmänna biblioteksväsendet i vårt land tagit under de sista
aren och som delvis står i samband med den sig allt mera utvecklaude folkbildningsrörelsen,
bibliogratiska hjälpmedel i form av tryckta kataloger, ämnesbibliografier, tidskriftsregister
och dylikt bliva allt mera nödvändiga. För en sådan bibliografisk verksamhet
äro ju tjänstemännen» vid de vetenskapliga biblioteken särskilt lämpade, och
under en tidpunkt, som icke ligger allt för avlägset från vår egen, då dessa tjänstemän
voro mindre överhopade än nu med biblioteksgöromål av mera löpande art, hava
de till gagn för svensk bibliografi och svensk litteraturhistoria utvecklat en mycket
förtjänstfull verksamhet, varom flera viktiga, för forskningen oumbärliga arbeten nu
bära vittne.
Det är därför högeligen önskvärt, om en utväg kan finnas, som samtidigt
tillgodoser kungl. bibliotekets behov av ökade arbetskrafter, därmed möjliggörande
för tjänstemännen att i bibliotekets tjänst även utöva vetenskaplig bibliografisk verksamhet,
och de extra ordinarie tjänstemännens krav på förbättrade lönevillkor. Eu
sådan utväg torde vara att finna i anställandet på kungl. bibliotekets ordinarie stat
av ett antal kvinnliga biträden. Genom nådigt beslut den 10 juni 1912 har visserligen
redan å kungl. bibliotekets stat uppförts ett kvinnligt biträde, men detta har
191.8. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och. museer. 33
uteslutande till uppgift — och tages därav fullt i anspråk — att utföra renskrivningsarbete
å skrivmaskin, huvudsakligast bestående i avskrivning av kataloglappar. Men
dä det visat sig, att kvinnliga biträden av mera kvalificerad beskaffenhet äro synnerligen
lämpliga för vissa biblioteksarbeten, där mindre självständighet fordras, är det
av vikt, att ytterligare ett antal sådana biträden anställas i kungl. biblioteket, då
därigenom också övriga tjänstemäns tid kan besparas för de mera invecklade, större
kompetens och kunskaper fordrande göromålen inom biblioteket. Kungl. biblioteket
har också tid efter annan haft i sin tjänst och har allt fortfarande kvinnliga biträden,
av vilka flera visat sig synnerligen lämpliga för sin uppgift, men de löneförmåner, som
kunna erbjudas dem ur bibliotekets anslag till vikariatsersättning m. m., hava varit
allt för otillräckliga för att kunna för längre tid fästa dem vid biblioteket. De arvoden
av detta slag, som för år 1917 kunnat utbetalas, utgöra ett å 1,100 kronor, ett
å 800 kronor och två å 500 kronor. Andra kvinnliga biträden åter hava vid sitt inträde
i kungl. biblioteket av intresse för biblioteksarbete — i viss mån också för att
få lära detta — avsagt sig varje anspråk på pekuniär ersättning och i bibliotekets
tjänst utfört ett oegennyttigt och ofta mycket uppskattat arbete. Huru välkommet,
ja, under nuvarande förhållanden nödvändigt än ett dylikt arbetstillskott för biblioteket
kan vara, är det ju klart, att några strängare fordringar i fråga om regelbundenhet
i arbetet och arbetstidens längd icke kunna uppställas för frivilliga medarbetare
av denna kategori och att härigenom avbrott mången gång uppstå, som för
arbetets jämna fortgång inom biblioteket kunna vara nog så hindersamma. Även kan
det dragas i tvivelsmäl, om det är lämpligt eller värdigt, att ett arbete, som måste
utföras i statens tjänst, på detta sätt lämnas oavlönat.
Angående antalet behövliga kvinnliga biträden och det arbete, som
av dem skulle i biblioteket utföras, anför riksbibliotekarien följande:
Den arbetsbörda, som åvilar låneexpeditionen, ökas enligt den förda statistiken
för varje år. Såväl mängden av på läsesalen använda böcker som antalet hemlån
visar en regelbunden stegring. För att i någon mån underlätta expeditionsarbetet
har det befunnits nödvändigt att insätta en särskild avdelning, där hemlånade böcker
återlämnas och avföras ur bibliotekets journaler samt kvitton på nya lån utskrivas.
Till detta arbete hava huvudsakligen använts de frivilliga krafter, varöver biblioteket
kunnat förfoga, men icke så sällan hava biträden från katalogiseringsavdelningen
måst tillkallas, varigenom återigen avbrott i deras verksamhet inträtt. På denna plats
behöves därför en särskild arbetskraft, som helt kan tagas i anspråk för de där förekommande
göromålen. På grund av arbetets beskaffenhet torde det vara tillräckligt,
om ett kvinnligt skrivbiträde av lägre grad där anställdes.
På den utländska tryckavdelningen behöves ett fast anställt kvinnligt biträde,
som äger kompetens att bland annat utföra katalogisering av nyinkommen litteratur.
Såväl accessions- som huvudkatalogiseringen — med undantag för fortsättningar —
skötes å denna avdelning huvudsakligen av en enda tjänsteman, dock vissa tider med
tillfälligt biträde. För arbetets jämna fortgång på denna avdelning erfordras därför
ett fast anställt biträde, som regelbundet deltager i göromålen där, huvudsakligast i
emottagandet och kollationeringen av inkomna beställningar från inhemska och utländska
bokhandlare, i böckernas införande i accessionskatalogen samt framför allt i
huvudkatalogiseringen av nyförvärven. Genom att ett dylikt biträde ställdes till den
nämnde tjänstemannens förfogande, skulle han erhålla tid övrig till utförande av
andra viktiga arbeten på denna avdelning, vilka icke direkt hänga tillsammans med
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 5
[9.]
34 [1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer
de löpande biblioteksgöromålen. Sådana arbeten, vilka också enligt nådiga instruktionen
för kungl. biblioteket den 30 december 1910 åligga institutiöhen, men hittills på
grund av bristande arbetskrafter endast i någon ringa grad hunnit utföras, äro t. ex.
revidering av litteraturfacken, avseende icke blott granskning av böckernas uppställning
inom respektiva fack och de utlånade volymernas överensstämmelse med lånesedlarna,
utan äveu bibliografisk undersökning av defekter och ofullständigt levererade
arbeten jämte därav föranledda reklamationer, vidare omsignering av sådana fack, som
nu genom sin storlek äro oöverskådliga och svårhanterliga, med mera. Även flera
önskemål av rent vetenskaplig art skulle i detta sammanhang kunna framläggas, men
tiden torde ännu icke vara mogen härför, utan bör först avslutningen av de på den
svenska avdelningen av eu särskild byrå utförda katalogiseringsarbetena emotses. TX
Det är emellertid på den svenska tryckavdelningen, som det största behovet av
förstärkta arbetskrafter förefinnes. Arbetet på denna avdelning rör sig kring följande
bitvudgrupper: de svenska tryckleveransernas emottagande och kontrollering samt övervakande
av tryckerierna; katalogisering av det inkomna trycket och övriga i samband
härmed förekommande arbeten med mera; det okatalogiserade tryckets inordnande;
anskaffande och behandling av i utlandet tryckta arbeten, som äro avfattade på svenska
språket, författade av svenskar eller eljest beröra svenska förhållanden; anordnande
och kontroll av svenska samlingens bokbindning; de svenska tidningarnas behandling
med mera. Under dessa huvudgrupper kunna en mängd andra göromål inrangeras,
såsom inredigering av kataloglappar i nominal- och realkataloger; årlig
genomgång av hela den svenska bokhandelskatalogen för upptäckande av i leveranserna
felande tryck; katalogisering av i utländska tidskrifter förekommande artiklar
av svenskar eller rörande svenska förhållanden; undersökningar, påkallade av låneexpeditionen;
genomgång av antikvariatskataloger och offerter från in- och utlandet för
komplettering av det äldre bokförrådet; planmässig revidering av samlingarna m. in.
De ordinarie och extra ordinarie tjänstemän, som hava sitt arbete förlagt till denna
avdelning, hava sina bestämda uppgifter sig tilldelade och hava endast i ringa utsträckning
kunnät lita till hjälp av tillfälliga arbetskrafter. Det synes klart, att just
på den svenska avdelningen med det mångskiftande arbete, som på grund av denna
avdelnings viktiga ställning inom det svenska nationalbiblioteket där utföres, fast anställda
kvinnliga biträden av kvalificerad klass skulle kunna utföra mycket nyttigt och
för biblioteksverksamheten i dess helhet gagnande arbete. De frivilliga och extra
arbétskrafter, varöver biblioteket förfogat, hava delvis deltagit i arbetet på denna avdelning
men även anlitats till annat arbete, särskilt i låneexpeditionen. På grund
av den omfattande arbetsverksamheten på kungl. bibliotekets svenska avdelning, som
sålunda framhållits, synes det erforderligt, att minst två kvalificerade kvinnliga biträden
fast anställas för att regelbundet biträda vid de löpande göromålen på denna
avdelning.
Slutligen framhåller riksbibliotekarien, hurusom, genom att det på kungl. bibliotekets
ordinarie stat uppförda anslaget till vikariatsersättning m. m. jämte de av 1916
och 1917 årens riksdagar beviljade förslagsanslagen till dettas förstärkande finge utan
avkortning bibehållas, tillfälle skulle kunna beredas att i någon mån förbättra de
sämst avlönade extra ordinarie tjänstemännens lönevillkor.
Sedermera har riksbibliotekarien på given anledning i skrivelse den
9 november 1917 närmare redogjort för huru under viss förutsättning
avlöningen för vissa extra ordinarie befattningshavare i kungl. biblioteket
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 35
enligt lians åsikt borde bestämmas och därvid anfört, bland annat, följande:
Då
det vid tillsättandet av de föreslagna ordinarie kvinnliga biträdesbefattningarna
i tre fall gäller kvalificerad arbetskraft, varmed jag förstår lägre akademisk
examen såsom filosofie kandidat- eller magisterexamen eller däremot svarande kunskaper,
eventuellt även väl vitsordad längre bibliotekstjänstgöring, kan det ju ej på
förhand avgöras, om alla 3 platserna komma att besättas med i kung!, biblioteket
nu tjänstgörande kvinnliga arbetskrafter. Blir emellertid så fallet, kommer enligt preliminär
beräkning ett belopp av 2,100 kronor, nu utgående med 1,100 kronor i eu
post till ett kvinnligt biträde och med 500 kronor i två poster till två biträden, att
besparas. Detta belopp skulle jag vilja förslagsvis disponera på följande sätt:
Två extra ordinarie tjänstemän avlönas för närvarande med ett arvode å 2,000
kronor vardera. Det ena av dessa arvoden föreslår jag höjes med 500 kronor till
2,500 kronor, av vilket belopp den äldste i tjänst varande extra ordinarie amanuensen
skulle komma i åtnjutande. Det andra arvodet å 2,000 kronor bär utgått som utfyllning
i gottgörelsen till redaktören av accessionskatalogen, vilkens arvode emellertid
genom 1917 års riksdags beslut från och med 1918 höjts med 500 kronor. Någon
ytterligare förhöjning genom anlitande av de ovannämnda besparingarna synes mig
här icke böra ifrågakomma.
Av övriga extra ordinarie tjänstemän avlönas två med vardera 1,500 kronor
och två med vardera 1,200 kronor. Jag föreslår, att 1,500-kronorsarvodet höjes till
1,750 kronor och det å 1,200 kronor till 1,500.
Det sammanlagda beloppet av dessa arvodesförhöjningar uppgår sålunda till
1,600 kronor. Det återstående besparade beloppet, 500 kronor, skulle enligt min mening
lämpligen kunna användas till arvode åt ett kvinnligt biträde i biblioteket, som
hittills icke kunnat erhålla någon som helst ersättning för sitt arbete.
Riksbibliotekariens förevarande framställning synes mig utvisa, att
behov av ökade arbetskrafter inom kungl. biblioteket gjort sig gällande
på grund av den alltjämt fortgående utvecklingen av bibliotekets
verksamhet. Riksbibliotekarien har ansett, att det för tillgodoseende av
detta behov är erforderligt, att ytterligare 4 fasta kvinnliga biträden
uppföras å den ordinarie staten för biblioteket. Jag har dock icke funnit
mig övertygad om att det är oundgängligen behövligt att redan nu
i så stor omfattning utöka bibliotekets ordinarie personal. Jag; vill därför
inskränka mig till att förorda, att 2 kvinnliga biträden uppföras å bibliotekets
stat. Redan dessas anställande kommer otvivelaktigt att medföra
en avsevärd förbättring av bibliotekets möjligheter att fylla sina uppgifter.
Då av utredningen synes framgå, att 2 kvinnliga biträden kunna inom
biblioteket sysselsättas med arbete av så kvalificerad art, att det enligt
de under senare år tillämpade grunder fullväl berättigar deras upptagande
såsom kvinnliga biträden av andra graden, anser jag mig böra förorda, att
de av mig förordade nya biträdesbefättningarna uppföras å staten såsom
kvinnliga biträdesbefattningar av andra graden. Sådana biträden torde
[9.]
Departe
mentschefen.
[9.]
Ökat anslag.
36 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
nämligen vara synnerligen lämpliga för vissa slag av biblioteksarbeten.
Genom att sålunda vissa arbetsuppgifter övertagas "av kvinnliga biträden,
vinnes den fördelen, att de Övriga tjänstemännen vid biblioteket kunna
i större utsträckning tagas i anspråk för utförande av de högre kompetens
och kunskaper fordrande göromålen därstädes, särskilt “utövande
av vetenskaplig bibliografisk verksamhet.
För de nya kvinnliga biträdena torde böra i tillämpliga delar lända
till efterrättelse de allmänna villkor och bestämmelser, som genom kungl.
kungörelsen den 10 juni 1912 fastställts att gälla för å vissa domstolars^
ämbetsverks, och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.
Ålderstillägg till de nya. befattningshavarna torde få utgå av det under
åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg.
Om anslag, på sätt jag sålunda anser erforderligt, beviljas för anställande
av två fasta kvinnliga biträden vid kungl. biblioteket, synes dock
knappast tillräckliga skäl föreligga att, såsom skedde i sammanhang med
uppförandet från och med år 1913 i bibliotekets stat av ett kvinnlfgt biträde
av första graden, minska det ordinarie anslaget »till vikariatsersättning,
arvoden, flitpenningar åt extra biträden, tillfällig renskrivning, eftermiddagstjänst
m. in.» eller att nedsätta det under de senare åren beviljade
extra anslaget till förstärkande av nämnda ordinarie anslag. De medel,
som kunna besparas å berörda båda anslag genom uppförande å ordinarie
. stat av ytterligare två kvinnliga biträden, synas nämligen, såsom
riksbibliotekarien framhållit, skäligen höra användas till förbättring av de
svagt avlönade extra ordinarie tjänstemännens lönevillkor.
Till frågan om beviljande av anslag på extra stat för år 1919 till
förstärkande av ifrågavarande ordinarie anslag totde jag få återkomma
under punkten 12 här nedan.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, det Eders Kun
dels i staten för kungl. biblioteket uppföra två
kvinnliga biträden av andra graden med en avlöning
för vart och ett av dessa biträden av 1,600 kronor, därav
900 kronor lön, 550 kronor tjänstgöringspenningar och
150 kronor ortstillägg, och med rätt till två ålderstillägg
till lönen att utgå, det ena med 200 kronor efter
fem år och det andra likaledes med 200 kronor efter
tio år;
dels för genomförande av ifrågavarande förändringar
i staten höja det ordinarie anslaget till kungl. biblioteket
med 3,200 kronor;
37
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
dels besluta, att beträffande ifrågavarande kvinnliga
biträden skall i tillämpliga delar gälla vad som stadgats
i nådiga kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna
villkor och bestämmelser att gälla för å vissa
domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater uppförda
biträdesbefattningar;
dels bestämma, att kvinnligt biträde, som vid de
nya befattningarnas tillkomst å ordinarie stat är anställt
vid kungl. biblioteket och antages till biträde av
andra graden å stat, äger att för åtnjutande av löneförhöjning
räkna sig tillgodo den tid, hon därförinnan
haft stadig anställning vid kungl. biblioteket med uppgifter
av motsvarande art som dem, vilka åligga henne
såsom innehavare av dylik biträdesbefattning;
dels ock medgiva, att de ovannämnda kvinnliga biträden
vid kungl. biblioteket tillkommande ålderstillläggen
må utgå av det under riksstatens åttonde huvudtitel
uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg.
9. Gemensam accessionskatalog för Sveriges offentliga bibliotek.
Till redigering av den för Sveriges offentliga bibliotek gemensamma
accessionskatalogen har riksdagen på extra stat anvisat för vart och
ett av åren 1907—1917 1,500 kronor samt för år 1918 ett förslagsanslag,
högst 2,000 kronor.
I underdånig skrivelse den 31 augusti 1917 har riksbibliotekarien
anmält, att denna katalogs 31:a årgång, omfattande år 1916, vore under
tryckning och beräknades utkomma mot slutet av år 1917. Riksbibliotekarien
har tillika anhållit om beredande på extra stat för år 1919 av
ett anslag å 2,000 kronor till redigering av katalogens 33:e årgång, omfattande
år 1918.
Jag hemställer om avlåtande av förslag till riksdagen
att till redigering av den för Sveriges offentliga
bibliotek gemensamma accessionskatalogens 33:e årgång,
omfattande år 1918, anvisa på extra stat för år 1919
ett förslagsanslag, högst 2,000 kronor.
10. Bindning och katalogisering av äldre böcker. För vart och
ett av åren 1909—1918 har riksdagen till inbindning av böcker i kungl.
bibliotekets äldre samlingar anvisat på extra stat ett anslag av 10,000
[10.]
Gemensam
accessionskatalog
för Sveriges
offentliga
bibliotek.
[11.3
Bindning och
katalogisering
av aldra
böcker.
38 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
[11.] kronor. Till utarbetande av katalog över ofullständigt förtecknade delar
av dessa samlingar har riksdagen likaledes på extra stat anvisat 10,000
kronor för vart och ett ay åren 1909—1911, 11,000 kronor för vartdera
av åren 1912 —1913 och 11,800 kronor för vart och ett av åren 1914—
1918. Anslagsökningen från och med år 1914 avsåg att åt de 4 i
katalogiseringsarbetet deltagande kvinnliga biträdena bereda en arvodesförhöjning,
motsvarande ett ålderstillägg å 200 kronor.
I berörda skrivelse den 31 augusti 1917 har nu riksbibliotekarien
hemställt om beredande å extra stat jämväl för år 1919 av ett anslag å
10.000 kronor till inbindning av böcker i näinnda samlingar ävensom av
ett till 16,400 kronor förhöjt anslag till utarbetande av katalog över ofullständigt
förtecknade delar av dessa samlingar. Sistnämnda anslagsökning
avser beredande av medel till dels anställande vid ifrågavarande katalogiseringsavdelning
av ytterligare en tjänsteman med ett årligt arvode av
4.000 kronor, vilken tjänsteman dessutom skulle hava sig anförtrodd redigeringen
av en årlig svensk tidskriftsindex, dels ock ett andra ålderstillägg
å 200 kronor åt en var av 3 vid nämnda avdelning anställda
kvinnliga biträden. Beträffande ifrågavarande anslag har riksbibliotekarien
anfört följande:
Bibliotekets utgifter för bokbindning hava för år 1917 intill augusti månads utgång
utgjort 17,069 kronor 48 öre. Behovet av det extra anslaget för bindning av
äldre samlingar i kungl. biblioteket förefinnes alltjämt och är för närvarande desto
nödvändigare, som prisen på bokband på sista tiden stigit avsevärt.
Katalogiseringen av kungl. bibliotekets hittills ofullständigt förtecknade delar
har under aret fortgått enligt fastställd plan och på sätt en vid skrivelsen fogad redogörelse
av föreståndaren för detta arbete närmare utvisar. Sedan denna avdelning
med 1909 års ingång tratt i verksamhet, liar katalogisering och revidering medhunnits
av mer än hälften av de fack på. svenska avdelningen, som dittills icke alls eller endast
delvis voro förtecknade i bibliotekets kataloger. Av vilken genomgripande betydelse
för bibliotekets hela verksamhet detta arbete är torde icke närmare behöva
understrykas. Avdelningen för katalogisering av kungl. bibliotekets ofullständigt förtecknade
delar förestås av en tjänsteman med förste bibliotekaries ställning och löneförmåner
och under honom arbeta 4 kvinnliga biträden av lägre grad. De för
denna avdelning nödiga anslagen^ äro uppförda på extra stat, o
ansåge sig redan nu böra för Kungl. Maj:t framhålla angelägenheten av att dessa
anslag inom eu icke allt för avlägsen framtid bliva uppförda på kungl. bibliotekets ordinarie
stat, sa att denna avdelning komme att utgöra en integrerande och bestående
del av biblioteket, jäinnställd med de övriga ,4 huvudavdelningarna i biblioteket.
Det är nämligen, fortsätter riksbibliotekarien, icke endast på den svenska tryckavdelningen,
som vissa fack förut bristfälligt katalogiserats. Även för den utländska avdelningen
äro de äldre katalogerna långt ifrån fullständiga, och eu hel del större samlingar,
såsom den Engéströmskä och biblioteken från vissa kungliga slott såsom Drottningholm,
Gripsholm och Rosersberg med flera, äro till största delen okatalogiserade.
Här finnes därför ett stort verksamhetsfält för den nämnda avdelningen, aom ytter
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.'' ;fl)
likare skulle kunna utvidgas genom bibliografiska uppgifter, viktiga för det svenska
biblioteksväsendet i dess helhet. Angelägnast är emellertid, att först de pa den svenska
avdelningen planerade katalogiseringsarbetena slutföras och att verksambeten d
de av dåvarande överbliotekarien Dahlgren i underdånig skrivelse den 12 oktober 1907
(tryckt i överbibliotekariens årsberättelse för år 1907, sid. 31—Öl) framlagda beräkningarna,
vilka rörde sig med betydligt större arbetsprestationer än dit ettet avdelningens
organisation visade sig möjligt att åstadkomma. Avdelningen har vidare genom
dödsfall förlorat en av sina bästa krafter, ett annat mycket dugande biträde, som utbildats
vid utländsk biblioteksskola, lämnade efter endast ett års verksamhet tjänsten.
Då det synes vara av största vikt, att de nu pågående katalogiseringsarbetena påskyndas
så att de luckor, som förefinnas i kungl. bibliotekets kataloger, inom överskådlig
framtid fyllas, vore det synnerligen önskvärt, om arbetskrafterna på denna
avdelning kunde förstärkas. Detta skulle lämpligast kunna ske i samband med igångsättande
av ett annat viktigt bibliografiskt företag, vars beskaffenhet nära sammanhänger
med de arbeten, som ä avdelningen bedrivas och för vilket i det följande
framläggas redogörelse och förslag.
Det har länge varit ett önskemål att kunna utgiva en svensk tidskriftsindex,
omfattande en efter ämnen uppställd bibliografisk förteckning på artiklar och uppsatser
i den svenska periodiska litteraturen, dock med undantag för de dagliga tidningarna
och huvudsakligen begränsad till vetenskapliga och populärvetenskapliga tidskrifter.
Man har tänkt sig dels en årlig tidskriftsindex, vars första årgång skulle
omfatta exempelvis år 1917, dels en allmän .svensk tidskriftsindex före detta år. Dessa
publikationer skulle otvivelaktigt bliva oumbärliga bibliogräfiska hjälpmedel icke blott
för forskare, studerande och den bildningssökande allmänheten över huvud utan även
för tjänstemännen vid större och mindre bibliotek. Med den enorma utveckling, som
tidskriftsväsendet liksom all författarverksamhet över huvud nått i våra dagar, är det
omöjligt att utan tidsödande efterforskningar erhålla en överblick över litteraturen
inom ett visst område. I flera av kulturländerna hava därför årsbibliografier över tidskriftslitteraturen
börjat utgivas. Sedan år 1915 utkommer sålunda i Danmark Dansk
Tidskrift-Index, som ♦ visat sig fylla ett verkligt behov och i hög grad underlätta icke
blott bibliotekstjänstemanneus utan även den lånesökande allmänhetens arbete. Vid
Sveriges allmänna biblioteksförenings senaste årsmöte, som hölls i Stockholm den 20
—21 augusti 1917, var frågan om en svensk tidskriftsindex föremål för diskussion,
och från representanter för såväl de vetenskapliga som de populära biblioteken betonades
allmänt behovet närmast av en årlig svensk tidskriftsindex och önskvärdheten,
att en sådan snarast komma till stånd. Föreningen beslöt på riksbibliotekariens förslag
att uppdraga åt styrelsen att i förbindelse med kungl. biblioteket söka förverkliga
planen, och det är på grund av överläggningar med styrelsemedlemmar i Sveriges
allmänna biblioteksförening, som ett underdånigt förslag till denna frågas lösning nu
framlägges.
Enligt riksbibliotekariens mening bör utgivningen av en dylik bibliografisk publikation
anförtros åt ett vetenskapligt bibliotek, där nödig hjälplitteratur finnes lätt
tillgänglig och där erfarenhet i dylika arbetens redigering redan är förhanden. Rätta
institutionen att omhändertaga arbetena med en svensk tidskriftsindex torde otvivelaktigt
kung], biblioteket vara, där sedan mer än 30 år redigeringen av den för
Sveriges offentliga bibliotek gemensamma accessionskatalogen bedrives och där en särskild
katalogiseringsavdelning upprättats, till vilken avdelning den svenska tidskrifts
-
40 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
indexen bör föras. Kostnaderna för detta arbete fördela sig på redigerings- och tryckningskostnader.
Vad dessa senare beträffar, har genom förberedande underhandlingar och
utredning utrönts, att dessa torde kunna bestridas av en förlagsfirma mot övertagande
av försäljningsrätten till den erforderliga upplagan. Vad åter redaktionskostnaderna
angår bör redigeringen överlämnas till den nämnda katalogiseringsavdelningen i
kungl. biblioteket, vid vilken för detta ändamål en fullt kompetent person fästes
med tjänsteställning motsvarande andre bibliotekarie och i åtnjutande av därtill svarande
avlöningsförmåner. Redigeringen av en årlig svensk tidskriftsindex kommer
säkerligen icke att taga denne tjänstemans hela arbetstid i anspråk, då arbetet väl
far läggas så, att en successiv excerpering av ifrågakommande tidskrifter företages,
allt eftersom dessa utkomma. Under den övriga arbetstiden bör tjänstemannen i fråga
stå till avdelningsföreståndarens förfogande för att deltaga i de på avdelningen förekommande
katalogiserings- och revideringsarbetena, vilkas omfattning i det föregående
framhållits. Önskvärt vore dock, om han även kunde utföra förarbeten till
eu allmän svensk tidskriftsindex, en fråga, som emellertid först bör komma i andra
hand.
Genom den nu föreslagna anordningen skulle ett dubbelt ändamål vinnas. Ett
viktigt bibliografiskt hjälpmedel skulle kunna med ringa kostnader för staten och till
båtnad för laudets biblioteksväsen i dess helhet skapas, samtidigt som avdelningen för
katalogisering av ofullständigt förtecknade delar i kungl. biblioteket skulle erhålla
ett väl^ behövligt tillskott i kvalificerad arbetskraft, varigenom de för kungl. biblioteket
så viktiga arbetena på denna avdelning skulle kunna påskyndas.
I underdånig skrivelse den 23 september 1912 anmälde dåvarande riksbibliotekarien
Dahlgren, att de 4 kvinnliga biträden, som voro behjälpliga vid arbetet med
utarbetande av katalog över ofullständigt förtecknade delar av kungl. bibliotekets
äldre samlingar, med 1913 ars utgång skulle komma att hava tjänstgjort under 5
års tid och att de i sin tjänsteställning vore att jämföra med de hos vissa ämbetsverk
och myndigheter på ordinarie stat uppförda biträdena. På den grund hemställde
Dahlgren i nämnda skrivelse om höjning av det för denna avdelning utgående anslaget
från 11,000 till 11,800 kronor, för att åt vartdera av dessa biträden från och
med år 1914 bereda ett ålderstillägg å 200 kronor. Sedan den begärda förhöjningen av
1913 års riksdag beviljats, föreskrev Kungl. Maj:t i nådigt brev den 4 juli°1913,
att av det beviljade anslaget till utarbetande av omförmälda katalog ett belopp av
högst 200 kronor finge utgå såsom förhöjning i förut bestämt arvode åt sådant
kvinnligt biträde, som under minst 5 år varit anställt för ifrågavarande katalogiseringsarbete.
Med° 1918 års utgång skola ytterligare 5 år hava förflutit, sedan dessa biträden
kommo i åtnjutande av denna löneförbättring, och då med de å vissa ämbetsverks och
myndigheters stater uppförda biträdesbefattningarna äro förenade ett andra ålderstilllägg
å likaledes 200 kronor efter 10 års anställning, synes billigheten fordra, att även
de med ifrågavarande katalogiseringsarbete i kungl. "biblioteket sysselsatta biträdena
få åtnjuta motsvarande förmån. Ett av dessa biträden har emellertid i slutet av år
1915 avlidit; den inbesparing av medel, som uppstått, då till den avlidnas efterträdare
ålderstillägg icke kunnat utbetalas, har använts till ersättning åt extra biträdeshjälp
vid katalogiseringsarbetet, varav detsamma varit och fortfarande är i stort behov.
Ett andra ålderstillägg från och med år 1919 synes alltså böra utgå till endast 3 av
de med katalogiseringsarbetet sysselsatta biträdena.
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 41
Mot riksbibliotekariens framställning i vad den avser förnyat anslag
av 10,000 kronor för inbindning av böcker i bibliotekets äldre samlingar
har jag intet att erinra. Likaledes finner jag mig böra medverka till att
anslaget till utarbetande av katalog över ofullständigt förtecknade delar av
dessa samlingar höjes med 600 kronor utöver innevarande års anslag i
syfte att bereda möjlighet till arvodesförhöjning av högst 200 kronor till
ett vart av de tre kvinnliga biträden, som med 1918 års utgång under 10
år varit anställda vid katalogiseringsarbetet. Däremot har jag icke känt
mig fullt övertygad om den oundgängliga nödvändigheten under nuvarande
buydsamma tider av att anställa en ytterligare tjänsteman vid denna avdelning
med den huvudsakliga uppgiften att ombesörja utgivandet av en
svensk tidskriftsindex. Huru beaktansvärd framställningen i denna del än
må vara, synes med dess förverkligande dock kunna anstå, tills tiderna blivit
•gynnsammare.
Jag tillstyrker, att förslag måtte avlåtas till riksdagen
att anvisa på extra stat för år 1919
dels till inbindning av böcker i kungl. bibliotekets
äldre samlingar ett reservationsanslag av 10,000 kronor,
dels och till utarbetande av katalog över ofullständigt
förtecknade delar av dessa samlingar ett förslagsanslag,
högst 12,400 kronor.
11. Förstärkande av anslaget till vikariatsersättning m. m.
Under åberopande av vad jag under punkten 9 anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till förstärkande av det på kungl. bibliotekets
stat uppförda anslaget till vikariatsersättning, arvoden,
flitpenningar åt extra biträden, tillfällig renskrivning,
eftermiddagstjänst in. m. bevilja på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst 2,650 kronor.
Stifts- och läroverksbiblioteket i Linköping.
12. Stifts- och läroverksbiblioteket i Linköping. För beredande
av arvodesökning åt bibliotekarien vid stifts- och läroverksbiblioteket i
Linköping beviljade riksdagen på extra stat för vart och ett av åren
1910—1917 1,500 kronor och för år 1918 ett förslagsanslag, högst 2,000
kronor, att utgå enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna
gott föreskriva. Sådana bestämmelser meddelades den 30 september 1910.
Bihang till riksdagens protokoll 1918.'' 1 samt. 6
Departe
mentschefen.
Ökat anslag.
[12.]
Förstärkande
av anslaget
till vikariatsersättning
m. m.
•
[13.]
Stifta- och
läroverkabiblioteket
i
Linköping.
42 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
Domkapitlet i Linköping har i underdånig skrivelse den 29 augusti
1917 anmält, att dylikt anslagsbelopp fortfarande är behövligt.
Under hänvisning till den utredning i ämnet, som förebragts dels i
den till 1909 års riksdag avlåtna framställningen, dels i det vid statsverkspropositionen
år 1917 fogade utdraget av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden den 13 januari 1917, punkten 11, hemställer jag om
förslagi til riksdagen
att till arvodesökning åt bibliotekarien vid stiftsoch
läroverksbiblioteket i Linköping anvisa på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst 2,000 kronor, att
utgå enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kan
finna gott föreskriva.
Pedagogiska biblioteket i Stockholm.
[14.] 13. Pedagogiska biblioteket i Stockholm. Detta bibliotek, som
Pedagofriska på 1880-talet upprättats efter initiativ av Stockholms lärarsällskap och
biblioteket. som äges av detsamma, har enligt för biblioteket gällande stadgar till
ändamål att åt lärare och lärarinnor vid uppfostringsskolor av alla sia»-ävensom åt andra för undervisning och uppfostran intresserade personer
genom utlåning eller till begagnande på stället kostnadsfritt tillhandahålla
pedagogisk litteratur och andra skrifter, som äro lämpliga att användas vid
förberedelser och studier för undervisning. Bibliotekets angelägenheter
handhavas av en av Stockholms lärarsällskap utsedd styrelse, bestående av
fem personer. Räkenskaperna och styrelsens protokoll granskas årligen
av två revisorer, vilka utses av lärarsällskapet.
Till ifrågavarande bibliotek har riksdagen under en följd av år på
extra stat beviljat understöd. Dessa hava utgjort för vartdera av åren
1900—1902 2,500 kronor, för vartdera av åren 1903—1906 4,000 kronor
(för år 1903 tillkom ett särskilt belopp å 2,000 kronor till bibliotekets
flyttning m. m.), för vartdera av åren 1907—1911 4,500 kronor, för vartdera
av åren 1912 och 1913 5,500 kronor samt för vartdera av åren
1914 1918 6,500 kronor (för år 1914 utgjorde anslaget sammanlagt
8,300 kronor, därav dock 1,800 kronor voro avsedda till täckande av
kostnader för bibliotekets flyttning in. m.).
I anledning av ett utav 1911 års riksdag gjort uttalande fäste Kungl.
^aj‘f genom beslut den 8 december 1911 vid anslagets utgående vissa
villkor, vilka alltjämt plägat upprepas vid anslagets utanordnande. Sålunda
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 43
föreskrevs, då, anslaget för år 1918 ställdes till vederbörandes förfogande,
att anslaget skulle användas till bibliotekets skötsel och utveckling, a.tt
biblioteksstyrelsen skulle till ecklesiastikdepartementet ingiva dels före den
1 mars 1919 summarisk översikt över bibliotekets ekonomiska ställning
under år 1918, utvisande, bland annat, om och i vilken mån Stockholms
lärarsållskap under året bidragit till bibliotekets upprätthållande, dels
ock före den 1 april 1919 berättelse över verkställd granskning av bibliotekets
förvaltning och räkenskaper för år 1918, samt att, därest Stockholms
lärarsällskap upplöstes eller förklarade sig icke längre vilja taga befattning
med biblioteket, det skulle överlämnas till Kungl. Maj:t att bestämma,
huru med bibliotekets egendom skulle förfaras.
Enligt vad till mig meddelats, har Stockholms lärarsällskap för år
1917 liksom för närmast föregående år till biblioteket lämnat ett bidrag
av 100 kronor.
Såsom nämnts utgör statsanslaget till pedagogiska biblioteket för år
1918 6,500 kronor. Styrelsen för biblioteket har i en under år 1917
ingiven underdånig skrift anhållit, att framställning måtte göras till 1918
års riksdag om anslagets höjande för år 1919 till 7,000 kronor.
I skriften lämnar styrelsen först vissa siffror till upplysning om pedagogiska
bibliotekets utveckling under de senaste tio åren med avseende på
antalet besökande och boklån. Siffrorna äro sammanställda i följande tablå:
År. Besök. Boklån.
1907 3,918 4.132
1910 4.883 5.346
1913 4.385 5.130
1916 5,028 5,545
Styrelsen anmärker, att dessa siffror giva vid handen, att anlitandet
av bilbioteket under den angivna tiden betydligt ökats och uppnått stor
omfattning. Rörande bibliotekets öppethållande meddelar styrelsen, att
det är tillgängligt alla helgfria dagar från och med den 1 september till
och med* den 15 juni en timme på förmiddagarna och två timmar på
eftermiddagarna.
Härefter yttrar styrelsen:
De ekonomiska medel, vilka under deu närmaste framtiden kunna påräknas för
biblioteket vid sidan av vad riksdagen bevilj it eller kan komma att bevilja, utgöras
av två poster. Den ena är ett anslag av 1.200 kronor, vilket, efter jad man vågar
hoppas, torde komma att på förslag av Stockholms folkskoledirektiou årligen beviljas
av Stockholms stadsfullmäktige. Den andra inkomstposten, som utgöres av årsavgifter
från medlemmarna i sällskapet »Pedagogiska bibliotekets vänner», uppgick under aren
1914, 1915 och 1916 till respektive 80, 75 och 70 kronor.
[14]
44 1918. Åttonde huvudtiteln; Arkiv, bibliotek och museer.
Under förutsättning att nu angivna bidrag kunna påräknas jämte understöd av
offentliga medel till samma belopp, som riksdagen beviljat för år 1918, skulle bibliotekets
inkomster för ar 1919, räntemedel inräknade, uppgå till ett belopp av omkring
, kronor. Pa grund av den prisstegring och höjning av levnadskostnaderna!
.u"(Jer1 d®. senaste aren ägt rum, måste emellertid styrelsen anse nämnda belopp
otillräckligt för uppehållande av bibliotekets verksamhet på vederbörligt sätt och ser
.d2rf°.r nödsakad att hos Kungl. Majrt anhålla om framställning till riksdagen
beträffande någon höjning av det ifrågavarande anslagets belopp. De bibliotekets
utgiftsposter, vilkas belopp enligt styrelsens mening behöva ökas, äro väsentligen
arvoden åt bibliotekarie, biträdande bibliotekarier samt vaktmästare. Sammanlagda
beloppet av dessa poster utgjorde under senaste räkenskapsår, år 1916, 2 977 kronor
förhöjningen av desamma torde höra beräknas till minst 15 procent d; v. s. 446
kronor 55 öre Då arvodena i vissa fall torde behöva avrundas något uppåt samt
med hänsyn till okad kostnad för belysning m. m. finner sig styrelsen böra anhålla
om ett med 500 kronor hojt anslagsbelopp. Dä styrelsen inskränkt den omtalade höjningen
till detta belopp, har den dock även förutsatt, att utgifterna för bokinköp och
inbindning av bocker något minskas. r
. ^ avseende å styrelsens nyss omförmälda inkomstberäkning för
biblioteket torde jag redan nu böra framhålla, att Stockholms lärarsällskaps
i det föregående omtalade bidrag av 100 kronor om året, enligt vad jaai
det följande skall närmare beröra, ej vidare synes kunna påräknas för
biblioteket, i varje fall ej efter utgången av år 1918. Det har ej heller
ingått i inkomstberäkningen. I denna antydas räntemedel såsom disponibla
för biblioteket. Enligt vad jag inhämtat, utgå dessa räntemedel, som
ej uppgå till större belopp, ej från någon biblioteket tillhörig* fond utan
falla från de biblioteket tilldelade understöd, vilka genom insättning* i
bank gjorts räntebärande, tills de behövt tagas i anspråk.
Biblioteksstyrelsen har vidare uppgjort en utgiftsstat för biblioteket
för år 1919, under förutsättning att bibliotekets inkomster under sagda
år komma
på följande sätt: rr
Böcker och tidskrifter......................
Bokbinderiarbeten ............................
Trycksaker ............................................
Arvode åt bibliotekarie och biträdande bibliotekarier
Vaktmästarens arvode ......................
Hyra .......................................
Telefon .............................................
Uppvärmning och belysning ..........
Brandförsäkring ...............................
Inköp och reparation av inventarier
Städning av förstuga och trappa
Diverse skrivmateriell, porton, transporter m. ni.
Kronor.
950: —
450
50
3.080
350
2,700
45
530
60
80
52
53
Summa 8,400
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 45
Vid styrelsens skrift har fogats dels revisionsberättelse över bibliotekets
räkenskaper för år 1916, avgiven till Stockholms lärarsällsknp, dels
ock berättelse om biblioteket och dess verksamhet under samma år, likaledes
avgiven till lärarsällskapet.
Revisorerna tillstyrkte lärarsällskapet att bevilja kassaförvaltaren ansvarsbefrielse
för räkenskapsåret. Av styrelseberättelsen inhämtas, att
biblioteket under år 1916 ökats med 800 band och vid årets slut omfattade
omkring 40,000 band.
I sin underdåniga framställning har styrelsen erinrat om ett för närvarande
på Kungl. Maj:ts prövning beroende ärende, vilket jag torde böra
i korthet omförmäla.
Såsom jag i det föregående nämnt, har ett bland de villkor, som fästs
vid senare års anslag till pedagogiska biblioteket, varit, att, därest Stockholms
lärarsällskap upplöstes eller förklarade sig ej längre vilja taga
befattning med biblioteket, det ‘skulle överlämnas till Kungl. Maj:t att
bestämma, huru med bibliotekets egendom skulle förfaras.
Den senare av de båda förutsättningarna för denna eventualitet har
nu inträffat: i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift har Stockholms lärarsällskap
förklarat sig villigt att, utan all ersättning men också utan förpliktelser
för sällskapet och dess kassor, frånträda sin äganderätt till
pedagogiska biblioteket samt att överlämna åt Kung]. Maj:t att bestämma,
huru med dess egendom skall förfaras.
Motiven till framställningen härom angivas i skriften. Å ena sidan
anses den fördel, biblioteket kan hava av förbindelse med sällskapet, vara
ringa. Såsom nämnts har sällskapets kontanta bidrag till biblioteket ej
varit stort — att enskilda medlemmar av sällskapet nedlagt ett synnerligt
berömvärt och uppoffrande arbete för bibliotekets räkning är en erkänd
sak. A andra sidan finner sällskapet, att bibliotekets frigörande skulle
innebära en fördel för sällskapet. En byggnadsfond har nämligen insamlats
för uppförande av egen byggnad för sällskapet. Hittills har man
tänkt sig att i denna inrymma även pedagogiska biblioteket. Med hänsyn
till bibliotekets redan uppnådda storlek och ännu mer till den omfattning,
som biblioteket helt visst kommer att få i framtiden, skulle emellertid
mycket stora anspråk på utrymme m. m. behöva ställas på en lokal, som
skulle hysa biblioteket för en längre tid framåt. Detta åter skulle enligt
sällskapets förmenande innebära, att anskaffandet av en egen byggnad för
lärarsällskapet, vartill eljest snart nog tillräckliga medel vore tillfinnandes,
skulle nödgas anstå till en allt för avlägsen framtid.
Lärarsällskapet har vid sin framställning fogat infordrat yttrande
46 1918. Åttonde huTudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
[14.] från styrelsen för pedagogiska biblioteket. Denna styrelse har funnit två
olika alternativ kunna ifrågakomma, i händelse biblioteket icke längre
stode i förbindelse med Stockholms lärarsällskap. Enligt det ena av dessa
alternativ skulle biblioteket övertagas av staten, som skulle ombesörja
det fortsatta uppehållandet av bibliotekets verksamhet. Av flera skäl
skulle biblioteksstyrelsen vilja föredraga detta alternativ, men lämnar det
likväl å sido, enär kostnaderna för bibliotekets verksamhet såsom ren
statsinstitution sannolikt skulle bliva större än enligt det andra alternativet,
vilket går ut på att biblioteket skulle överlämnas till en särskild stiftelse
eller institution med en styrelse, som skulle förvalta detsamma under
statens uppsikt. Det senare alternativet omfattas därför av biblioteksstyrelsen,
som finner även detta innebära möjlighet till fördelaktiga anordningar
för biblioteket.
Huru biblioteksstyrelsen tänkt sig enskildheterna av detta alternativ
framgår av ett styrelsens yttrande bifogat förslag till stadgar, avsedda att
fastställas av Kungl. Maj:t. Enligt detta förslag skulle pedagogiska biblioteket
stå under inseende av läroverks- och folkskolöverstyrelserna, vilka
tillika skulle utse såväl styrelsens medlemmar — 5 till antalet jämte 2
suppleanter — som 2 revisorer. Skulle framdeles bibliotekets verksamhet
definitivt upphöra, skulle Kungl. Maj:t äga bestämma huru med dess
egendom skall förfaras. Likaså skulle Kungl. Maj:t äga bestämma, att
biblioteket skall övertagas av staten, om och när så skulle befinnas lämp''
ligt. I övrigt överensstämmer förslaget nära med de nu gällande stadgarna.
Läroverks- och folkskolöverstyrelserna hava den 17 september 1917
avgivit infordrat utlåtande över denna lärarsällskapets framställning. I detta
utlåtande anföra överstyrelserna bland annat:
Det torde inom pedagogiska kretsar vara en allmänt erkänd sak, att pedagogiska
biblioteket nått en storartad utveckling under den tid, det stått under Stockholms
lärarsälIskaps vård och förvaltning, och på ett utmärkt sätt fyllt en viktig uppgift.
Det är också ett allmänt intresse, att denna utveckling allt framgent må fortgå. Att
emellertid sällskapet numera önskar frånträda äganderätten till biblioteket synes av
de skäl, sällskapets styrelse anfört, vara fullt förklarligt.
överstyrelserna diskutera vidare de av bibliotekets styrelse framlagda
alternativa förslagen rörande ändring av bibliotekets ställning. Ehuru
överstyrelserna synas föredraga, att biblioteket bleve en statsinstitution, förorda
de »för närvarande» det andra av de båda alternativen, innebärande,
såsom förut nämnts, att biblioteket överlämnas till en särskild stiftelse,
överstyrelserna hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes dels bestämma, att
pedagogiska biblioteket må överlämnas till »Stiftelsen pedagogiska biblioteket
i Stockholm», dels ock fastställa stadgar för nämnda stiftelse i enlig
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 47
het med biblioteksstyrelsens ovannämnda förslag, med iakttagande av vissa [14.]
av överstyrelserna ifrågasatta ändringar.
Läroverks- och folkskolöverstyrelserna hava jämväl avgivit infordrat
utlåtande över ovannämnda ansökning om statsanslag till pedagogiska
biblioteket. I detta utlåtande — liksom det nyss omförmälda dagtecknat
den 17 september 1917 — hänvisa överstyrelserna till vad de, såsom
jag nämnt, yttrat om pedagogiska bibliotekets betydelse. Under förutsättning
att biblioteket överlämnas till en stiftelse eller institution med
av Kungl. Maj:t fastställda stadgar hava överstyrelserna, som ansett en
förhöjning av statsanslaget för år 1919 vara synnerligen av behovet påkallad,
hemställt om nådigt bifall till ansökningen därom.
Pedagogiska biblioteket har utan tvivel en viktig uppgift att fylla,
och det har gjort sig väl förtjänt av det statsanslag, som detsamma åtnjutit.
Anslaget kan för övrigt sägas hava medfört en besparing på annat
håll: med hänsyn till pedagogiska bibliotekets verksamhet har nämligen
kungl. biblioteket kunnat inskränka sig till att endast i undantagsfall
anskaffa utländsk pedagogisk litteratur.
Då nu begäran framställts om beredande åt pedagogiska biblioteket
av fortsätt anslag för år 1919 med förhöjt belopp, finner jag giltiga skäl
föreligga för att understödja denna begäran. Av bibliotekets utgifter,
som för år 1916 utgjorde omkring 7,950 kronor, åtgingo 3,500 kronor
till hyra samt nära 3,000 kronor till beredande av jämförelsevis måttliga
ersättningar åt bibliotekarier och betjäning. Till bokinköp och bokbinderiarbeten
kunde blott cirka 1,000 kronor avses, och det är önskligt, att ej någon
allt för stor inknappning å denna post behöver äga rum för beredande av
den förbättring i personalens avlöning, som anses erforderlig.
Såsom jag nämnt har fråga uppkommit om förändrad ställning för
pedagogiska biblioteket, ity att Stockholms lärarsällskap vill frånträda sin
äganderätt till detsamma, utan all ersättning men tillika »utan alla förpliktelser».
På grund av nådig föreskrift äger Kungl. Maj:t att bestämma
huru med bibliotekets egendom skall förfaras, därest lärarsällskapet ej
längre vill taga befattning med biblioteket. Det förslag, som framlagts i
berörda avseende, synes mig böra gillas, och jag ämnar framdeles underställa
Kungl. Maj:ts prövning frågan om bibliotekets upprätthållande på
avsett sätt såsom en särskild institution under läroverks- och folkskolöverstyrelsernas
överinseende och med av dem tillsatt styrelse. Den förändrade
ställning, biblioteket i sådant fall kommer att intaga, medför,
att vissa jämkningar böra vidtagas i fråga om de nu gällande villkoren
för statsbidrag till biblioteket.
48 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
Jag anser mig vidare hava fog för att uttala den förhoppningen, att
Stockholms lärarsällskap icke skall indraga sitt hittills lämnade årliga
bidrag till biblioteket, innan den ifrågasatta ändrade organisationen trätt
i tillämpning samt biblioteket erhållit ökat anslag av statsmedel.
Sedan jag nu behandlat frågan om fortsatt beviljande av det sedvanliga
anslaget till pedagogiska biblioteket för uppehållande av dess verksamhet,
ber jag att i sammanhang därmed få anmäla en av bibliotekets
styrelse gjord, av läroverks- och folkskolöverstyrelserna med gemensamt underdånigt
utlåtande den 1 december 1917 till K ung!. Maj :t överlämnad framställning
angående utverkande för biblioteket av ett av de rådande höga
bränsleprisen påkallat särskilt anslag, avseende att utgå delvis under år
1918, delvis under år 1919.
Pedagogiska biblioteket år förlagt till förhyrda lokaler, belägna i ett
Whitlockska samskolans byggnadsaktiebolag tillhörigt hus. Enligt upprättat
kontrakt är bibliotekslokalen förhyrd" för tiden den 1 oktober 1913
—den 30 september 1918 mot en årlig hyressumma av 3,100 kronor jämte
400 kronor för värme. I kontraktet är inrymd den bestämmelse, att
hyresgästen skulle äga rätt att få hyresavtalet under oförändrade villkor
förlängt på högst fem år, därest han före den 1 januari 1918 därom framställde
begäran. Sådan begäran, gällande förlängning på fem år, har också
blivit framställd av biblioteksstyrelsen inom vederbörlig tid.
^yoonadsaktiebolaget har nu i en till biblioteksstyrelsen ingiven skrivelse
hemställt om ersättning för de ökade kostnader för bibliotekets uppvärmning,
vilka den stora prisstegringen av brånslematerial under de senaste
åren medfört.
1 skrivelsen — som i början innehåller en förklaring att bolaget, trots den avsevärda
byresstegring som ägt rum, ej kunde annat än ingå på den av biblioteksstyrelsen
begärda utsträckningen av hyrestiden — omförmäler byggnadsaktiebolaget hurusom
det bestämda priset, 400 kronor, för uppvärmningen grundade sig på av firman
Wilhelm Dahlgren, som uppgjort ritningarna till byt-gnadens centraluppvärmning,
verkställda beräkningar och var baserat på ett gasverkskokspris av en kroua 40 öre
för hektoliter. Samma firma hade nu uppgjort nya beräkningar, utgående från ett
dagspris av 7 kronor 30 öre för hektoliter, eller — då gasverkskoks ej stode att erhålla
— priset på i värmevärde motsvarande kvantitet barrved. Enligt, denna beräkning
kom me kostnaden för uppvärmning av pedagogiska bibliotekets lokaler att uppgå
till 1,431 kronor för år. För varje kronas ökning eller minskning i det angivna kokspriset
komme kostuaden för uppvärmningen av bibliotekets lokaler att ökas eller minskas
med ett belopp av 180 kronor för år.
Med förmälan att bolaget ej kunde bära de stegrade bräusleutgifterna anhöll bolaget,
att biblioteksstyrelsen ville utverka erläggande av värmeavgift till det uträknade
självkostnadspriset. Bolaget föreslog följande gruDder för uppgörelse:
49
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
1) Särskilt avtal tecknas för hyresåren den 1 oktober 1918—den 30 september
1920.
2) Betalningen för uppvärmningen erlägges i två terminer, den 31 december
och den 15 maj.
3) Betalningen baseras på Wilhelm Dahlgrens utredning och skall vid ett kokspris
av 7 kronor 30 öre för hektoliter utgöra för första betalningsterminen 8/7 av 1,431
kronor eller i runt tal 613 kronor och för andra terminen 4/7 av 1,431 kronor eller i
runt tal 818 kronor. För varje kronas ökning eller minskning i kokspriset ökas eller
minskas uppvärmningspriset för första terminen med 8/7 av 180 kronor och för andra
terminen med 4/7 av 180 kronor.
4) Priset på gasverkskoks fastställes för varje termin såsom medeltalet av Stockholms
stads gasverks i tidningarna tillkännagivna noteringar under bränsleperioden.
Till biblioteksstyrelsens övervägande hänskjuter bolaget huruvida den vore villig
söka anskaffa något bidrag för det löpande hyresårets, den 1 oktober 1917—den 30
september 1918, uppvärmningskostnader utöver det i kontraktet föreskrivna beloppet,
400 kronor. Bolaget upplyser, att de enskilda hyresgästerna i huset på ett eller annat
sätt — flertalet genom att betala hälften av merkostnaden i förhållande till varje
lägenhets kubikinnehåll — under det löpande byresåret bistått bolaget till täckande
av de ökade uppvärmnnigskostnaderna. Dessa beräknade bolaget till omkring 30,000
kronor i stället för en kostnad av omkring 5,500 kronor, då hyreskontraktet med
biblioteksstyrelsen ingicks.
•
Det är denna byggnadsaktiebolagets skrivelse, som föranlett bibioteksstyrelsen
att avlåta sin nu ifrågavarande underdåniga framställning. Ur
framställningen, från vilken jämte vissa därvid fogade bilagor jag hämtat
av mig nyss lämnade meddelande, ber jag få anföra följande:
Av det sagda torde otvetydigt framgå, att byggnadsaktiebolaget icke äger någon
juridisk rätt att av pedagogiska biblioteket kräva ersättning för tiden intill den 1
oktober 1923 utöver vad kontraktets bestämmelser innehålla. Styrelsen måste dock
anse en sådan ersättning vara av billigheten i hög grad påkallad, men då biblioteket icke
äger några för ändamålet beräknade tillgångar, ser sig styrelsen nödsakad .anhålla,
det Kungl. Maj:t täcktes göra framställning till riksdagen om understöd åt biblioteket
till högre belopp än vad förut ifrågasatts.
Hänförande sig till en med bolagets beräkning av uppvärmningskostnaderna
för bibliotekslokalen överensstämmande utredning, dagtecknad den
10 november 1917 och underskriven av representanter för firman Wilhelm
Dahlgren och firman Axel Sjögren & C:o, anmärker biblioteksstyrelsen, att
dessa kostnader, enligt nu gällande pris å bränsle, skulle uppgå till 1,431
kronor eller 1,031 kronor mer än kontraktet ålade styrelsen att betala.
Härefter fortsätter styrelsen:
Det syues vara lämpligt och billigt, att ifrågavarande värmekostnadsersättning,
beräknad efter det angivna beloppet, utgår lör tiden från och med den 1 januari 1918
till och med den 31 december 1919. Frågan om ersättning för därefter följande tid
kommer lämpligen under omprövning i samband med eventuella framställningar angåBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 7
50 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
ende de anslag, som bibliotekets behov i övrigt för de kommande åren kunna föranleda.
Av bibliotekets nuvarande lokal har under hela den tid, biblioteket innehaft
densamma, ett rum med tillhörande tambur varit uthyrt till nick- och samskoleföreningens
byrå mot en årlig hyressumma av 400 kronor, däri innefattad ersättning för
värme. Sistnämnda ersättning bör enligt vid skrivelsen fogad bilaga beräknas till 9,5
% av den ersättning för värme, som utgår för hela lokalen, alltså för närvarande till
38 kronor och, under förutsättning av det ovan angivna höjda beloppet, till 136 kronor,
d. v. s. till ytterligare 98 kronor. Sistnämnda belopp bör frånräknas bibliotekets ökade
kostnad, varigenom denna begränsas till 933 kronor, vilket belopp torde kunna avrundas
nedåt till jämnt 900 kronor, allrahelst bibliotekets varmvattenförbrukning, som
beräknats till 100 liter för dag, anslagits mycket för högt och sålunda det beräknade
ersättningsbeloppet för densamma, 40 kronor, bör sänkas.
Styrelsen slutar sin framställning med begäran om ett anslag å 900
kronor för ifrågavarande ändamål under vartdera av åren 1918 och 1919.
Vid framställningen äro i avskrift fogade följande bilagor:
1) skrivelse från Whitlocksaa samskolans byggnadsaktiebolag angående bidrag
från pedagogiska biblioteket till bestridande av de ökade bränslekostnaderna;
2) hyreskontraktet mellan bolaget och biblioteksstyrelsen;
3) styrelsens begäran om förlängt hyresavtal;
4) ,den av styrelsen åberopade, av Wilhelm Dahlgren samt Axel Sjögren & C:o
verkställda utredningen;
5) en av Wilhelm Dahlgren utförd beräkning av kostnaden för uppvärmning av
det till flick- och samskoleföreningen uthyrda rummet.
1 ovan omförmälda skrivelse den 1 december 1917 yttra läroverksoch
folkskolöverstyrelserna rörande biblioteksstyrelsens nu ifrågavarande
framställning:
Även om man kan sätta i fråga, huruvida pedagogiska bibliotekets hyresvärd,
Whitlockska samskolans byggnadsaktiebolag, äger juridisk rätt att för tiden den 1 oktober
1918—den 30 september 1923 kräva ersättning för värme utöver vad som i det ursprungliga
kontraktet finnes angivet, anse dock överstyrelserna i likhet med pedagogiska
bibliotekets styrelse, att en sådan ersättning på grund av rådande förhållanden är av
billigheten i hög grad påkallad. Då emellertid hyresvärden i fråga om det löpande
hyresåret ej synes göra anspråk på större ersättning än hälften av merkostnaden i
förhållande till bränslepriset vid hyreskontraktets undertecknande, torde det särskilda
anslag, som skulle erfordras för år 1918, kunna begränsas till 600 kronor. Mot den
beräknade merkostnaden för år 1919 ha överstyrelserna intet att erinra.
Av den ekonomiska utredning, som förebragtes i biblioteksstyrelsens förut gjorda
underdåniga framställning den 3 september 1917, framgår med all tydlighet, att pedagogiska
biblioteket ej kan utan ökat anslag bära de här ifrågasatta ökade kostnaderna
för värme, i fall biblioteket i övrigt på ett tillfredsställande och tidsenligt sätt skall
kunna fullgöra sin betydelsefulla uppgift.
På grund av vad här anföris, anse sig överstyrelserna böra förorda, att utöver
det belopp av 7,000 kronor, varom överstyrelserna den 17 september 1917 gjort underdånig
framställning, måtte till täckande av ökade utgifter för bibliotekets uppvärm
-
51.
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
ning utverkas dels för ur 1918 600 kronor att disponeras sagda ur, dels för ur 1919
900 kronor.
I vad överstyrelserna sålunda förordat instämmer jag. De avsedda me^“;n
beloppen böra utgå på extra stat, G00 kronor på tilläggsstat för ar 1918,
900 kronor såsom särskilt extra anslag för år 1919.
1 annat sammanhang hemställer jag om utverkande av det för ar
1918 erforderliga beloppet; nu tillstyrker jag, med åberopande av vad jag
i anledning av biblioteksstvrelsens båda framställningar anfört, avlatande
av förslag till riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa
dels såsom bidrag till uppehållande av pedagogiska Ok»t anslag,
bibliotekets verksamhet ett förslagsanslag, högst 7,000
kronor, att utgå under de villkor, Kungl. Maj:t kan finna
gott föreskriva, . .
dels ock till täckande av ökade utgifter för biblio- fö’» ansUtekslokalernas
uppvärmning ett förslagsanslag, högst 900
kronor,
eller tillhopa 7,900 kronor.
S;te Geneviévebiblioteket i Paris.
14. Skandinaviska bibliotekarien vid S:te Geneviévebiblioteket [15.]
i Paris. Såsom bidrag till avlöning åt den skandinaviska bibliotekarien
vid nordiska avdelningen av S:te Geneviévebiblioteket i Paris har riks- tekarien vid
dagen på extra stat från och med år 1913 anvisat ett årligt anslag av
800 kronor, att utgå enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde teket ; paris,
finna gott meddela.
Enligt kungl. brev den 13 september 1912 anbefalldes statskontoret
att till chefen för utrikesdepartementets personal- och råkenskapsavdelning
utbetala det för år 1913 anvisade anslaget att för därmed avsett ändamål
tillhandahållas svenske ministern i Paris, och föreskrevs tillika att genom
ministerns försorg erforderlig del av avlöningsbidraget skulle. tillställas
vederbörande i slutet av varje kvartal, efter det S:te Geneviévebibliotekets
administratör intygat, att den skandinaviska bibliotekarien vid den nordiska
avdelningen av nämnda bibliotek under kvartalet på tillfredsställande
sätt fullgjort sina åligganden, och, vad sista kvartalet av år 1913
vidkomrae, sedan dessutom genom bevis från kungl. biblioteket blivit
styrkt, att före den 1 oktober 1913 dit inkommit en av den skandinaviska
bibliotekarien i Paris för år 1912 avgiven redogörelse med statistiska upp
-
52
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och
museer.
gifter
r., ,. ^gående nyförvärv, besök och utlåning m. in. vid den nordiska
biblioteksavdelmngen, vilken redogörelse borde vara avfattad så, att av
densamma skulle kunna bedömas gagnet av ifrågavarande institution för
Sverige och svenskarna i Paris Motsvarande bestämmelser hava av Kungi.
Maj.t meddelats beträffande de för åren 1914-1918 beviljade anslagen.
... ,en. av riksbibliotekarien med utlåtande den 12 oktober 1917 överlämnad
An veke har nu den skandinaviska bibliotekarien vid nämnda bib
ngn!
?arhDg., “häUit» ,att ett ansIaS av 800 kronor fortfarande
matte fa utgå för ifrågavarande ändamål, samt därvid avgivit födande
1916—”en Ju julivdelninSens verksamhet under tiden den 1 augusti
Avdelningen bär under nämnda tid mottagit 81 försändelser utförande 20-t
vo j mer och broschyrer, den periodiska litteraturen ej inbegripen, mot’266°volymer och
broschyrer under kalenderåret 1915. Tryckalstren hava huvudsakligen utgjord av W
av trallbo?todV,DfV1Skf lanc!.era?s offentliga och vetenskapliga institutioner. På |rund
moda r rie5ef Ti uan,jlgea tl111 oo början biblioteket icke ansett sig böla anmoda
sina fortjmdelser bland de skandinaviska förläggarna att riskera större försändelser
lfa emellertid tack vare helt nyligen traffade anordningar risken för förluster i
toffel kuTl TSkaS’ har avdelningeu omkring den 1 augusti 1917 hänvänt sfo
t nvrlal1-nordlska knil0r> som benäget svarat med att ställa de sista årens katalog
ill avdelningens förfogande for urval. Antalet av i läsesalen framlagda da
aro ävenledes framlagda till läsning a stället. ° ocl1
Geneviévebiblioteket har under det gångna året haft att beklaga eu svår
förlust, i det dess administratör Charles Kohler avgått med döden. Den°skandiiiuviska
avdelningen bär emellertid förmånen att i hans efterträdare, överbibliotekarien
vid biblioteket, professorn vid_ Ecole des Chartes Charles Mortet hälsa ei blott
eu av Franknkes förnämste biblioteksmäu utan även en varm vän av avdelningens
bestånd och förkovran. Avdelningens franska bibliotekarie och biträde äro fortfarande
mobiliserade, vadan jag under aret ensam haft avdelningens vård om hand Utom
de tva dagar i ° veckan, avdelningen är tillgänglig för allmänheten bär iao- rpo--lementsenligt tva dagar utfört tekniskt-administrativt arbete. Den fortgående0 kortkatalogen
har jag - med undantag för den finskspråkiga och den isländska litteratu•
a■ am, ^ 1 den. lo september 1917. En specialkatalog har upplagts förden
peilodiska litteraturen, och inregistreras från och med oktober 1916 inkommande num
H-ep
avKi®ri°id,S^ lltt0e.ratur av alla sjag) tidningar inbegripna. Det är deu skandinaviska
bibliotekarien alagt att i man av tid företaga en fullständig inventering av
avdelningens samlingar av periodisk litteratur, och, i den mån denna framskrider
inforas aven resultaten i namnda specialkatalog. Den under förra året nåböriadé
inventeringen av avdelningens icke periodiska litteratur har endast lantan!! kunnlt
biträde"^’ GUar huvudblbll0teket blott undantagsvis kunnat åt avdelningen avstå nödigt
Garling har därefter på förekommen anledning beträffande sin kompetens
ror den bibliotekanebefattning, hon innehar, meddelat följande:
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 53
Efter avlagd mogenhetsexamen studerade jag under åren 1901—1904 vid Göte- [löj
borga högskola huvudsakligen historia, litteratur, moderna språk och nationalekonomi
och tjänstgjorde en kort tid som studentföreningens vikarierande bibliotekarie. Förutom
min journalistiska verksamhet på svenska och franska språken är jag sedan år 1910
anställd som översättare för den skandinaviska lagstiftningens vidkommande i det franska
justitieministeriets office de législution étrangére et de droit international, vars chef,
med hänvisning till denna institutions karaktär av stort fackbibliotek, lämnat mig de
varmaste rekommendationer vid min ansökning till bibliotekariebefattningen i fråga.
I fortsättning av redogörelsen anföres därefter:
Biblioteket har hållits öppet för allmänheten två gånger i veckan, tisdag och
fredag eftermiddag. Antalet besökande: 459 mot 340 under läsåret 1915 — 1916; av
dessa 459 falla 353 på vårterminen 1917. Framtagna tryckalster, referensbiblioteket
icke inbegripet: 742 mot 232 föregående år. Härtill bör anmärkas att studerande i
stor utsträckning haft tillgång till att själva till läsning framtaga arbeten, vilka sålunda
ej bliva upptagna på de »bulletins personnels», som ligga till grund för denna del av
statistiken. Antal hemlån: 287 mot 115 föregående läsår. Utlånade tryckalster: 852
mot 330 under läsåret 1915—1916.
Dessutom har jag mottagit ett stort antal muntliga och skriftliga förfrågningar
med begäran om upplysning eller dokumentering av skilda slag, vilka jag gjort mig
en plikt att efter bästa förmåga tillmötesgå.
Med de i Paris befintliga svenska arbetarna har jag trätt i förbindelse och på
min begäran har biblioteket beviljat dem rätt till hemlån utan andra formaliteter än
arbetskontrollantens namnteckning på deras begäran om lånerätt. En del av dem ha
ock ganska flitigt begagnat sig av hemlåningsrätten. Ingen anledning har emellertid
förefunnits att för deras räkning återupptaga söndags-öppetbållandet, enär den franska
industrien för närvarande arbetar på omväxlande dag- och nattskift utan regelbunden
söndagsvila.
I sitt ovanberörda utlåtande har riksbibliotekarien, som framställt
vissa anmärkningar mot det skick, vari ifrågavarande redogörelse förelåge,
på grund av vad han i skrivelse den 4 oktober 1916 i detta ärende framhållit,
emellertid tillstyrkt bifall till den gjorda ansökningen.
Även Kung!. Maj:ts minister i Paris, som den 1 oktober 1917 yttrat
sig i ämnet, har med hänvisning till av honom i ärendet den 17 november
1916 avgivet utlåtande förordat, att anslaget måtte utverkas jämväl
för år 1919.
Det synes mig önskvärt, att anslag till den ifrågavarande biblioteksavdelningens
verksamhet må kunna fortfarande tills vidare beredas, så
länge en skandinavisk bibliotekarie är anställd vid avdelningen.
Jag hemställer därför, det Eders Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen
att såsom bidrag till avlöning åt en skandinavisk
bibliotekarie vid nordiska avdelningen av S:te Geneviéve
-
54
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
biblioteket i Paris anvisa på extra stat för år 1919 ett
förslagsanslag, högst 800 kronor, att utgå enligt de
närmare bestämmelser, Kungl. *Maj:t kan finna gott
meddela.
Museer.
Nationalmuseum.
15. Nationalmuseet: oförändrat ordinarie bestämt
andag ............................................. kronor 82,545: —
[16.] 16. Konstsamlingarnas ökande. I underdånig skrivelse den 28
Kostsam- augusti 1917 har överintendenten och chefen för nationalmuseum gjort
''ökande8 framställning om beredande av ökade medel till inköp av konstföremål åt
nationalmusei avdelningar för bildhuggar- och målarkonst samt för handteckningar
och gravyrer.
Innan jag närmare ingår på innehållet i denna framställning, torde
jag böra lämna en redogörelse beträffande de i nationalmusei stat uppförda
anslag, som avse konst- och konstslöjdsamlingarnas ökande.
I den för nationalmuseum år 1880 fastställda staten fanns upptaget
ett reservationsanslag å 6,500 kronor till konstsamlingarnas ökande. Av
detta anslag borde 3,000 kronor användas företrädesvis till inköp av norska
och danska levande konstnärers arbeten. Dessutom fanns i staten
upptaget ett reservationsanslag å 6,000 kronor till inlösen av levande
svenska konstnärers arbeten. Jämlikt beslut vid 1898 års riksdag höjdes
dessa båda anslag till respektive 10,000 och 15,000 kronor.
Från och med år 1886 hade därjämte å extra stat anvisats anslag
för vård, underhåll och tillökning av statens konstindustriella samlingar i
nationalmuseum. Av detta anslag, som för vart och ett av åren 1901 —
1912 utgjorde 5,100 kronor, användes årligen 2,000 kronor till konstslöjdsamlingens
ökande.
I ett av nationalmusei nämnd den 15 oktober 1909 framlagt förslag
till ny ordinarie stat för nationalmuseum upptogos bland andra anslag ett å
15,000 kronor till konstsamlingarnas ökande, ett å 4,000 kronor till konstslöjdsamlingarna
och ett å 15,000 kronor till inlösen av levande svenska
konstnärers arbeten.
Beträffande förstnämnda anslag erim''ade nämnden, hurusom det då
utgående anslaget å 10,000 kronor vore avsett för såväl skulptur- och
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 55
målnings- som handtecknings- och gravyrsamlingarnas ökande. I betrak- [16.]
laude av de ståndigt stigande prisen på konstmarknaden och i synnerhet
med hänsyn till svårigheten att med ett så ringa inköpsanslag kunna förvärva
moderna utländska konstverk, särskilt målningar och grafiska blad
av betydenhet, hade nämnden ansett nödvändigt, att anslaget bleve höjt
till 15,000 kronor, att användas utan då gällande föreskrift angående förvärv
av norska och danska konstverk, vilken föreskrift icke ägde någon
motsvarighet i de övriga nordiska länderna.
Efter förslag av Kungl. Maj:t i proposition (nr 141) till 1912 års
riksdag uppfördes av riksdagen å ny stat för nationalmuseum bland andra
följande reservationsanslag: till konstsamlingarnas ökande 15,000 kronor,
till konstslöjdsamlingens ökande 4,000 kronor samt till inlösen av levande
svenska konstnärers arbeten 15,000 kronor.
1 förutnämnda skrivelse har nu överintendenten och chefen för nationalmuseum
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos 1918 års riksdag äska,
dels att det nuvarande reservationsanslaget till konstsamlingarnas ökande
måtte få användas uteslutande till inköp av skulptur- och målningsverk,
dels ock att ett nytt ordinarie anslag å 7,500 kronor till inköp av handteckningar
och gravyrer måtte beviljas.
Till stöd för denna framställning har överintendenten anfört följande:
Såsom
känt är nationalmuseum delat i tre avdelningar under var sin intendent,
nämligen måleri- och skulpturavdelniugen, handtecknings- och gravyravdelningen samt
konstslöjdavdelningen. De två förstnämnda avdelningarna förfoga över ett gemensamt
anslag å 15,000 kronor för ökande av sina konstsamlingar. Då målnings- och skulpturverk
dels i allmänhet betinga betydligt högre priser än handteckningar och gravyrer,
dels hittills av naturliga skäl stått närmare det allmänna iutressets medelpunkt,
har följden av denna gemensamhet hittills konsekvent varit den, att handteckningsoch
gravyravdelningen i fråga om inköp blivit vanlottad. Detta framgår med all tydlighet
därav, att medelbeloppet per år för inköp till avdelningen, betalade av anslaget
till konstsamlingarnas ökande, under åren 1907—1916 utgjort cirka 2,800 kronor eller
icke fullt en femtedel av anslaget. Ännu ogynnsammare blir dock avdelningens ställning
i jämförelse med andra avdelningars i museet, om man jämför dess accession
genom gåvor eller genom inköp för donationsmedel. Det är givetvis svårt att komma
med en fullt exakt statistik över det relativa värdet av denna dess accession, men de
enda betydande inköp, som gjorts av icke ordinarie statsanslag, är ett inköp av 19
stycken etsningar av Zorn år 1915 för 3,725 kronor, betalade av A.-B. Bukowskis konsthandels
donationsmedel, samt ett inköp av engelska gravyrer, gjort av konstakademien
för av Pontus Fursteuberg donerade medel. Man skall också finna, att de, som givit
penningdonationer till nationalmuseum, i de flesta fall haft måleri- och skulpturavdelningen
i tankarna. I fråga om både Gieseckeska, Scharpska och Cederlundska donationerna
har avsikten varit, att de donerade medlen skola i sin helhet eller i främsta
rummet användas till måleri- och skulpturavdelningen. Icke heller i avseende på gå
-
56 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
vor av konstverk hav handteckning®- och gravyravdelningen efter införlivandet med
nationalmusei samlingar varit sa ihågkommen av allmänheten som de övriga avdelningarna.
Det tinnes visserligen nagra undantag, som äro synnerligen märkliga, t. ex.
de Bielkeska och Sondénska donationerna, men, huru betydelsefulla och värdefulla dessa
än äro, motsvara de ända icke den ständiga ström av gåvor, som kommit och alltjämt
kommer de övriga avdelningarna till godo. Det är visserligen att hoppas, att en ändring
till det bättre måtte inträffa även för denna avdelning, sedan den bragts i ett
tidsenligt skick, men någon likställighet med de övriga avdelningarna torde den dock
icke kunna komma att intaga av den orsak, att handtecknings- och gravyrsamlingens
föremål ej som flertalet föremål inom de övriga avdelningarna äro ständigt utställda.
Det av eu ofta gjord erfarenhet, att konstverkens permanenta utställaude är en viktig
drivfjäder för mecenaternas handlingar.
Detta underordnande av handtecknings- och gravyravdelningen bör emellertid
icke längre få fortfara. . Det är då fara värt, att nationalmusei handtecknings- och
gravyravdelning, vilken hittills i avseende pa vis^a delar av sitt bestånd varit av mycket
hög rang och kunnat jämföras med flera av utlandets största museer, ja i vissa fall
t. ex. i avseende på handteekningssamlingens utländska del kunnat överglänsa åtskilliga
av dessa, skulle komma att förlora sin rangställning och sjunka ned till en i jämförelse
med dem obetydlig institution.
I den plan för nationalmusei omdaning, som av sakkunniga uppgjorts och vunnit
Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall, har eu lika stor uppmärksamhet ägnats åt den
tidsenliga och mot samlingens värde svarande utvecklingen av handtecknings- och
gravyrsamlingen som^ åt utvecklingen av måleri- och skulpturavdelningen. Redan år
1916 inflyttade också samlingen i sina nyinredda lokaler i museibyggnaden, där den
alltjämt är föremal för nyanordningar, siktande mot såväl vidare popularisering som
ingående vetenskaplig behandling och utveckling av samlingen. Men redan vid vidtagandet
av den törsta nödvändiga åtgärden härför, nämligen en planmässig inköpsverksamhet,
visar det sig klart och tydligt, att inköpsbeloppet omöjligt kan hållas vid
sill hittillsvarande laga nivå. Da under ar 1917 försök till verkligt planmässiga inköp
igångsatts, ha inköpen till avdelningen av ordinarie anslaget för konstsamlingarnas
ökande redan vid tiden för ifrågavarande skrivelses avlåtande överstigit 7,000 kronor.
Härigenom liar emellertid skulptur- och målningsavdelningen under år 1917 blivit i
hög grad lidande.
En reglering av inköpsanslaget mellan de båda avdelningarna är därför nödvändig.
Eu dylik reglering är också den naturliga konsekvensen av att koustslöjdavdelmngen
redan tidigare tätt sig beviljat särskilt anslag. Man skulle således få''ett anslag
för var och eu av museets tre avdelningar, varigenom full ordning och reda skulle
uppkomma i fråga om de disponibla medlens fördelning och användning med därav följande
möjlighet till större planmässighet i inköpen. Det hittillsvarande gemensamma
anslaget för målnings-, skulptur- samt handtecknings- och gravyravdelningarna har emellertid
under de senare aren visat sig synnerligen knappt tilltaget, redan då det använts
huvudsakligen till inköp för målnings- och skulpturverk, och måste naturligtvis
bliva det i ännu högre grad, om därav skulle avsöndras en för gravyr- och handteckmngsavdelningens
behov tillräcklig summa. Enbart eu delning av anslaget för konstsamlingarnas
ökande skulle visserligen kunna förbättra handtecknings- och gravyravdelningens
ställning, men samtidigt skulle måleri- och skulpturavdelningen undandragas^
en väsentlig del av de medel, som hittills kommit den till godo och som den
nu, då priserna å målningar och skulpturer stigit så oerhört, mer än någonsin bebo
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 57
ver. Att endast tilldela hand tecknings- och gravyravdelningen så stor del av anslaget,
som svarar mot medelbeloppet av dess inköp under de senaste åren, vore också
att för framtiden helt och hållet sätta denna avdelning i skuggan av de andra och
stäcka dess utvecklingsmöjligheter. Därigenom skulle de missförhållanden, som ovan
framhållits, ju bliva ständiga.
På grund härav vore det synnerligen önskvärt, att det nuvarande anslaget för
konstsamlingarnas ökande å 15,000 kronor för framtiden finge helt disponeras av målnings-
och skulpturavdelningen samt att utöver detta ett särskilt anslag beviljades för
handtecknings- och gravyrsamlingarnas ökande. Härigenom komme ju visserligen ett
större belopp än hittills att stå till målnings- och skulpturavdelningens förfogande.
Men denna ökning vore en välbehövlig motvikt mot nyssnämnda synnerligen stora
prisförhöjning å konstverk, som under det senare decenniet allt mera gjort sig gällande
och vilken mot varje förmodan även i de krigförande länderna under fjolåret
ånyo framträdde och nu icke visar några som helst tecken till att avtaga. Vår enda
fördel av kriget är den stora kursskillnaden, medan priserna på såväl den inhemska
som den utländska konstmarknaden bibehålla tendens till ökning.
Detta nya anslag för handtecknings- och gravyravdelningen föreslås till 7,500
kronor. Skillnaden mellan detta anslag och medelbeloppet för inköp under de senaste
10 åren är visserligen betydlig. Man måste dock betänka, att gravyravdelningen ända
hittills på de otillräckliga anslagen aldrig kunnat förkovras fullt planmässigt. Då, som
under år 1917, planmässiga inköp gjorts, hava de uppgått till en summa, som närmar sig
det föreslagna beloppet, och då är inköpsåret ännu knappast mer än till hälften förgånget.
Vid eu jämförelse med utländska museers anslag för inköp av kopparstick och
gravyrer finner man, att det föreslagna beloppet icke kan anses för högt. Berlins
Kupferstichkabiuett har ett årligt anslag för inköp å 40,000 Mark. Munehens och
Dresdens ha vardera 20,000 Mark. Om man jämför värdet av nationalmusei samlingar
med de nämnda samlingarnas, torde även det för nationalmuseum föreslagna anslaget
komma i ett ofördelaktigt förhållande till dem. Om storleken av engelska och
franska grafiska samlingars inköpsanslag har jag icke haft no liga upplysningar att
tillgå, men med kännedom om den frikostighet, som engelska staten i andra fall visar
mot konstmuseer, torde det snarare över- än understiga de nämnda tyska museernas.
Det danska konstmuseets anslag för inköp av gravyrer är 5,000 kronor, således mindre
än det för nationalmuseum ifrågasatta. Men om man jämför samlingarnas rang och
andra omständigheter med varandra, skall man komma till det resultatet, att det för
nationalmuseum föreslagna nya anslaget har en storlek, som kan svara mot både vår
samlings större betydelse och vårt lands storlek med därav följande inköpsmöjligheter.
Den danska samlingen är väl skött och har eu del mycket värdefulla konstverk, den
har dock icke på långt när så märkliga verk av äldre konst som nationalmuseum.
Däremot är den jämnare och fullständigare, beroende på större planmässighet i inköpen.
Den har således ej samma behov av komplettering som den mera betydande
samlingen i nationalmuseum. För nationalmuseum måste det anses som en plikt att
med större planmässighet än vad hittills skett komplettera de förhandenvaraude värdefulla
samlingarna, så att dessa måtte komma att utgöra, ej som nu en samling lysande
fragment, utan ett sammanhängande, vetenskapligt ordnat helt.
För att giva skäl för vad jag menar med denna planmässiga komplettering och
.tillika giva en föreställning om de största luckorna får jag anföra följande:
På grund av bristande inköp ligger samlingen av grafisk konst från 1800- och
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 8
58
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
1900-talen i fullkomlig lägervall. Det är en oavvislig plikt att bringa den moderna
avdelningen (1800- och 1900-talen) till någorlunda fullständighet. Produktionen av
grafisk konst torde i vår tid ha samma intensitet som under de grafiska konsternas
glanstid på 1700-talet och visar tydliga tendenser att tilltaga, i det att moderna målare
i mycket större utsträckning än förr också äro grafiker. På en utställning av
grafisk konst finner man numera ganska ofta samma konstnärsnamn som på en utställning
av målningar, vilket för 20 år sedan hörde till sällsyntheterna. Den grafiska
konsten med sina stora möjligheter att vinna spridning och bliva en hela folkets
egendom är en i hög grad tidsenlig konst. Det vore då beklagligt, om statens samlingar
på grund av otillräckliga medel ej kunde följa denna fortgående utveckling och
genom sin medverkan giva en systematisk överblick samt genom sin auktoritet bana
väg för och stödja densamma.
Även i fråga om den äldre konsten finnas vissa luckor. En av de värdefullaste
delarna av gravyrsamlingen är samlingen av italiensk och tysk grafik från 1500-talet.
Några av den grafiska konstens största namn, Durer, Marcantonio, Lueas van Leyden,
äro där representerade nära nog fullständigt och ofta med arbeten av unikt värde.
Den grafiska konstens första blomstringstid kan alltså i nationalmuseum ingående studeras.
Men däremot finnes ingen möjlighet att se förutsättningarna för denna konst,
att alltså följa gravyrkonsten från dess första trevande början upp till den stora tidens
förelöpare, ty 1400-talets grafiska konst saknas i samlingen på ett fåtal blad när.
Även samlingen av den franska 1700-talsgravyren har trots sin skenbara betydande
storlek stora luckor, i det att mycket ofta just de representativa kapitalbladen saknas,
väl i de flesta fall emedan man ej haft medel till de relativt höga prisen. Då gravyrkonsten
ännu ej vunnit så stor efterfrågan inom allmänheten i Sverige som de flesta
andra konstgrenarna, finnas ännu utsikter att till relativt måttliga priser anskaffa saknade
viktiga blad. Dessa utsikter torde om några år ej längre förefinuas, då alla skäl
tala för att prisstegringar, liknande dem, som inom övriga områden redan framträtt,
även inom gravyrkonsten skola göra sig gällande. Franska och engelska färggravyrer,
av vilka nationalmuseum är i särskilt behov, stå t. ex. ännu i Sverige att erhålla för
priser, som understiga de internationella. Om några år äro dessa priser säkert helt
andra.
Jag tror mig härmed ha uppgivit skäl för att anslaget sättes till den föreslagna
storleken.
För att göra eu jämförelse mellan ett av målnings- och skulpturavdelningen ensamt
disponerat anslag å 15.000 kronor och liknande anslag i andra länder, må nämnas,
att årliga statsanslaget för inköp av målningar och skulpturer vid danska statens
konstmuseum uppgår till 52,000 kronor, vari dock är inberäknat ett villkorligt extra
anslag å 10,000 kronor, motsvarande den danska museiföreningens årliga minsta bidrag.
Om målnings- och skulpturavdelningen i nationalmuseum finge ensam disponera
det nuvarande anslaget för konstsamlingarnas ökande, skulle dess för inköp av
målnings- och skulpturverk disponibla statsmedel, inräknat anslaget för levande svenska
konstnärers arbeten, 15,000 kronor, dock endast komma att uppgå till 30,000 kronor,
d. v. s. 22,000 kronor mindre än det danska statsanslaget.
Efter remiss har akademien för de fria konsterna den 29 september
1917 i ärendet avgivit underdånigt utlåtande och därvid tillstyrkt bifall
till ifrågavarande framställning.
59
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
På de av överintendenten anförda skäl anser jag det vara synnerligen [16.]
önskvärt, att ökade medel för inköp av konstverk beredas avdelningen för m^neP^;n
handteckningar och gravyrer i nationalmuseum. För vinnande av större planmässighet
i inköpen torde det därvid vara lämpligt, att särskilda medel för ändamålet
tilldelas denna avdelning. Detta synes dock icke kunna ske genom
delning av det nuvarande anslaget till konstsamlingarnas ökande. Nämnda
anslag har hittills använts huvudsakligen till inköp av målnings- och
skulp^turverk, och endast en del mindre av anslaget har kommit handtecknings-
och gravyravdelningen till godo, till följd varav denna, såsom chefen
för ”nationalmuseum erinrat, företer vissa betydande luckor, vilka det är av
vikt att, så långt möjligt, söka fylla. Om nu från anslaget, skulle avsöndras
en för sistnämnda avdelnings behov tillräcklig summa, skulle avdelningen
för bildhuggar- och målarkonst gå miste om en väsentlig del
av de” inköpsmedel, som hittills stått till dess förfogande. På grund av
den stora prisförhöjningen å målningar och skulpturer, soin under de senare
åren allt mera gjort sig gällande, är det emellertid önskvärt, att
denna avdelning får icke blott bibehålla den del av ifrågavarande anslag,
som hittills kommit densamma till godo, utan även helt disponera änskönt
för egen räkning. Handtecknings- och gravyravdelningens behov
av ”medel för inköp av konstverk torde därför böra tillgodoses genom anvisande
av ett nytt ordinarie anslag. Det av överintendenten i sådant
avseende föreslagna beloppet, 7,500 kronor, torde med hänsyn till be
hovet av samlingarnas planmässiga komplettering samt till de medel, som
för enahanda ändamål stå till buds vid åtskilliga med nationalmuseum
jämförliga utländska museer, icke vara för högt tilltaget.
Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att . .
dels medgiva, att det på ordinarie stat för nationalmuseum
under rubriken B) Omkostnadsstat, upptagna
reservationsanslaget å 15,000 kronor till konstsamlingarnas
ökande må användas uteslutande till inköp av målningar
och skulpturer och således med oförändrat belopp
benämnas »till målnings- och skulptursamlingarnas
ökande»;
dels ock å nämnda stat under rubriken B) Omkost- Nytt anslag,
nadsstat, uppföra ett reservationsanslag å 7,500 kronor
till handtecknings- och gravyrsamlingarnas ökande.
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
17. Nationalmuseet: oförändrade ordinarie reservationsanslag:
Till konstslöjdsamlingens ökande......... kronor 4,000: —
1 samlingarnas vård och underhåll » 4,000: —
» boksamlingen ...........*...................... » 1,000: —
» inlösen av levande svenska konstnärers
arbeten............................. » 15,000: —
[17.] 18. Konservering av handtecknings- och gravyrsamlingar. I un
KåvSehaTnd-ng
derdåni? skrivelse den 28 augusti 1917 har överintendenten och chefen
tecknings- för nationalmuseum anhållit, att hos 1918 år riksdag måtte äskas medel
remwT’ tJ1} !
Skrivelsen är av följande lydelse:
c- a anledning av handtecknings- och gravyravdelningens i nationalmuseum
förflyttning inom museet i januari 1916 samt den i detta samband planerade nyordningen
av de samlingar, som tillhöra avdelningen, gav jag våren 1915 amanuensen
H. Brising i uppdrag att, med åtnjutande av ett av Kungl. Makt för ändamålet
anvisat reseanslag, företaga eu studieresa till Berlins, Dresdens, Hamburgs och Köpenhamns
kopparstickskabinett för att studera anordningar för dessas förvaring, konserve™j?i
katal°g''seriDg m- Sedermera ha även dåvarande amanuenserna A. Gauffin
och jN. i aulsson, den förre likaledes med åtnjutande av anvisat reseanslag, företamt liknande
studier i London och Berlin. °
Brisings till mig avgivna reseberättelse finnes tryckt som bilaga 2 till nationalmusei
berättelse för år 1915. Det framgår av denna — och liknande åsikter hysas
savai av mig som av handtecknings- och gravyrsamlingens föreståndare, intendenten
raulsson att nationalmuseum i fråga om tidsenlig konservering av handteckningar
och gravyrer kommer betydligt till korta vid en jämförelse med ovannämnda utländska
museer.
Bristen pa tillräckliga penningmedel har icke blott hindrat införandet av genomgripande
och omfattande förbättringar i allmänhet utan även hindrat en tillfredsställande
konservering av nyförvärvade blad inom här nämnda samlingar. De undantag
som finnas, äro få och inskränka sig till en del av samlingen av äldre utländska handteckningar,
Carl Larssons handteckningar, Zorns etsningar, Albert Engströms och Egron
Lundgrens handteekningar. Sedan de nu pågående nyanordningsarbetena inom alla
museets avdelningar började, har den redan förut ohållbara situationen till och med
torsamrats, da ju det nuvarande anslaget för samlingarnas vård i ännu högre grad än
förut mast tagas i anspråk för flyttnings- och hängningsarbetena i måleri- och skulpturavdelningen.
Det material, som begagnats vid samlingens konservering, har varit
avgjort underlägset det i utländska museer använda. Den kartong, varå gravyrer och
handteekningar med ovan uppräknade undantag äro uppsatta, måste anses vara för
dålig, da den icke skyddar gravyrerna mot slitning, vadan det måste anses som en
oundgänglig ° fordran, att en bättre kartong hädanefter begagnas. Man finge därigenom
också en garanti mot stöld, vilken man enligt vunnen erfarenhet med nuvarande
brist pa konservering icke har. Som stöd för denna min åsikt och som ytterligare
skal för att företaga en skyndsam förbättring i berörda avseende anför jag
61
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och, museer.
följande offentliga kritik av konserveringen av samlingens dyrbaraste del, den s. k.
Tessinska handteckningssamlingen, ur professor Oswald Siréns ar 1917 utgivna arbete:
Italienska handteckningar från 1400- och 1500-talen i nationalmuseum. Han skriver
a sidan X f.: »Flera av de bästa reproduktionerna i Albertina-publikationen» (en internationell
publikation, vari 124 av nationalmusei handteckningar reproducerades)
»komma emellertid alltid att bibehålla ett unikt värde, emedan de återge en del av
de värdefullaste teckningarna friskare och skarpare än själva originalen numera äro.
Yar och en kan genom noggranna jämförelser själv övertyga sig härom. En del av
de tidigaste och ömtåligaste teckningarna torde sedan den tiden lidit genom nötning
och exponering. Orsakerna häri fä väl dels sökas däri, att teckningarna under de senare
aren varit mera utsatta för ljus än tidigare, men ännu mera dock i det förhållandet,
att teckningarna vid den nyuppsättning på kartong, som utfördes under åren
1903—1905, icke omspändes utan helt enkelt utskuros jämte sina gamla ramar och
överflyttades på tjockare kartonger (av utmärkt ^ beskaffenhet) eller insattes j passepartouter.
Då de dåligt spända teckningarna sålunda kommit att ligga på härda,
jämna underlag, vilket förut icke var förhållandet, så hava bucklor och veck i vissa
fall uppstått, vilket naturligtvis förorsakat ökad nötning av de gamla, ofta mycket
sköra bladen. Avsikten med det nämnda tillvägagångssättet vid teckningarnas nyuppsättning
var visserligen den bästa —- bevarandet av de synnerligen smakfulla Tessinska
inramningarna — men man saknade erfarenhet i Stockholm för att lätt beräkna
följderna av en sådan metod, och den önskan, jag uttalade beträffande fullständig
omspänning av de dyrbarare italienska bladen i passepartouter, vann icke gehör.
Det är numera hög tid, att en sådan omspänning i ömtaliga fall verkligen företages,
annars kan det hända, att nästa generation får föga glädje av nationalmusei italienska
handteckningar.» . .
I Siréns kritik av de italienska handteckningarnas konservering maste jag tyvärr
i huvudsak instämma, och den kan utsträckas även till de franska och nederländska.
Och dock är dessa handteckniugars konservering betydligt omsorgsfullare än
o-ravyrernas. Man begår knappast någon överdrift, om man säger, att gravyrsamfingen
ej är konserverad alls. Ty som gravyrerna nu ligga uppklistrande på papper
eller helt och hållet lösa och i omslag av hårt karduspapper, äro de synnerligen utsatta
för nötning. Följden härav är, att samlingens störa värde minskas ar flan är,
om ej med det snaraste en radikal förbättring äger rom. Denna förbättring är samlingen
väl värd; dess handteckningar äro överlägsna manga av världsstädernas museers,
dess gravyrer kunna jämnställas med en del av dem.
Att sådana förhållanden som de här omtalade kunnat uppkomma torde emellertid
icke endast ha sin grund i bristande tillgångar. Felet med t. ex. konserveringen
av den Tessinska handteckningssamlingen var icke av ekonomisk utan av teknisk art.
Och man har ännu icke inom nationalmuseum tillräcklig erfarenhet i konseivermgstekniskt
avseende, då man där icke har någon konservador med erfarenhet i det grafiska
facket. Konservatorsbefattningen i nationalmuseum är i praktiken en befattning uteslutande
för målningssamlingen. I de större utländska museerna bär man särskilda konservatorer
för de grafiska samlingarna och i de mindre museerna biträden med obligatorisk
kompetens i grafiska arbetens konservering, t. ex. i Kristiania och Köpenhamn. Nationalmuseum
har icke heller nödiga verktyg för konserveringsarbeten. holjden av
detta har varit, att ifrågakommande konserveringsarbeten i handtecknings- och gravyravdelningen
fått utföras av en privat bokbindare på hans verkstad. Aven om denne
är erkänt skicklig i sitt fack, är det klart, att museets kontroll ej kan bliva tillräck
-
62
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
[17.]
ligt noggrann. Det ligger alltså stor vikt vid att eu ändring i detta avseende snarast
möjligt vidtages. Jag har fördenskull avsett ett par rum i museet till verkstad. Sedan
behövliga verktyg anskaffats och sakkunnig anställts, skulle museet kunna taga
all konservering för handtecknings- och gravyravdelningen i egna händer. Genom en
sådan anordning av konserveringen skulle en väsentlig besparing för museet uppstå,
i synnerhet som samma verktyg kunna användas för allmänna bokbinderiarbeten i
museet.
Såsom nödvändiga åtgärder för samlingens konservering får jag alltså framhålla
följande:
1) De utländska handteckningar tillhörande den Tessinska samlingen, som därav
äro i behov, omspännas på ny kartong i passepartouter.
2) Övriga Ännu icke, eller otillräckligt, konserverade, huvudsakligen svenska handteckningar
uppsättas på god kartong.
3) HuvudsamliDgeu av gravyrer monteras på kartong med passepartouter.
4) Övriga mindre värdefulla delar av gravyrsamlingen monteras på tjockt papper
och insättas i så kallade skruvbaud.
5) Nya mindre portföljer anskaffas i stället för de nuvarande mycket otympliga
och ofta utslitna, och skruvband anskaffas.
6) Behövliga verktyg anskaffas jämte sakkunnig arbetshjälp inom museet.
Som skäl för anskaffandet av helt nya portföljer får jag anföra, att den nuvarande
portföljmodelleu är allt för stor. Härigenom är det nödvändigt att för ordningens bevarande
lägga gravyrer av samma konstnär inom särskilt omslagspapper. Härigenom
utsättas bladen för extra nötning, vilket kan undvikas genom mindre portföljer, där
omslag ej behövas. Detta förvaringssätt är numera principen i utländska museer.
Priset på en portfölj, respektive skruvband, kan med den grad av noggrannhet,
som nuvarande förhållanden tillåta, beräknas till lägst 10 kronor. Priset för montering
av bladen torde komma att bliva 3 kronor 50 öre för tjockare kartong med passepartout,
1 krona för tunnare med passepartout samt 12 öre för papper i skruvband.
Att nu göra eu noggrann beräkning av hur många blad, som fordra dyrare eller billigare
kartong eller skruvbaudspapper, är emellertid omöjligt, utan måste detta avgöras
under arbetets gång på grund av samlingens stora omfång.
Då samlingen består av cirka 120.000 blad, skall man dock ungefärligen kunna
uppskatta behovet av kartonger till 100,000, därav tjockare kartong till 20,000, tunnare
kartong till 50,000 och skruvbandspapper till 30,000. Det är naturligtvis icke
nödvändigt, att hela denna montering utföres omedelbart. Montering av vissa mindre
värdefulla och sällan begagnade delar av samlingen kan uppskjutas på avsevärd tid,
men för de värdefullaste och oftast begagnade delarna tror jag mig ha framlagt fullt
talande skäl för en omedelbar montering. Genom att inskränka fordringarna till det
allra behövligaste, de värdefullaste bladen och portföljerna, kan kostnaden nedbringas
betydligt. Dock synes det mig lämpligt att under nuvarande förhållanden endast äska
ett provisoriskt anslag under 5 år, varefter dels den gjorda erfarenheten, dels de eventuella
möjligheter till besparingar, som kunna uppkomma, kunna tagas med i beräkning
för att uppgöra eu fast stat för handtecknings- och gravyrsamlingeus konservering.
Det är nämligen troligt, att äldre material i en viss utsträckning kan begagnas,
t. ex. nuvarande papper till skruvbandsblad, materialet i de äldre portföljerna
o. s. v. I denna stat skulle löpande konservering av nyförvärv inberäknas och detta
anslag sålunda utgå som ett särskilt anslag för handtecknings- och gravyrsamlingens
vård. Ty om man i framtiden icke skall återfalla till nuvarande tillstånd utan
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 63
hålla konserveringen av nyförvärv på samma höjd, som fallet är i kontinentens nm- [17.]
seer, kunna utgifterna för detta ej tagas av det nuvarande anslaget för samlingarnas
vård, då detta icke är större än att det numera helt måste tagas i anspråk föy målnings-
och skulpturavdelningarna. Jämförelsevis må nämnas, att de ordinarie årsanslagen
för konservering av gravyrsamlingarna i Berlin, Dresden och Munchen utgå
med respektive 11,000, 6,200 och 7,820 Mark. Härtill kommer arvode för eu särskild
grafisk konservator med lägst 1,800 högst 3,600 Mark i Berlin, lägst 2,700 högst
4,200 Mark i Dresden och 2,588 Mark i Munchen. Siffrorna enligt 1914—1915 års
budgeter.
Handtecknings- och gravyrsamlingen inflyttade år 1916 i sin nuvarande lokal och
är föremål för omfattande nyanordningar, vilkas förnämsta ändamål är att göra samlingen
mera tillgänglig för den stora publiken än hittills, varigenom den grafiska
konsten, som ju genom sina materiella förutsättningar, billiga priser, reproduktionsmöjligheter
o. s. v. mer än de andra konstarterna kan bliva en hela folkets konst, genom
nationalmuseum skulle på ett verksammare sätt än hittills befordras i såväl vetenskapligt
som populärt syfte. Men dessa strävanden måste bliva luftslott, så länge samlingen
saknar nödvändiga medel för konservering. Det första villkoret, då man utsätter
samlingen för flitigare begagnande och oftare utställande, är, att den ökade
slitningen motväges genom bättre konservering. Så t. ex. är av samlingens föreståndare
eft par hundratal av de konsthistoriskt och gravyrtekniskt viktigaste bladen sammanställda
till en särskild s. k. visningssamling, vilken ordnas efter konsthistoriska
grunder och skall tjäna dels till att vara en inledning till det vetenskapliga studiet
av gravyrkonsten och dels till att giva den stora publiken en tillräcklig föreställning
om den äldre gravyrkonsten och en introduktion i den moderna konsten samt giva den
uppslag för vidare studier. Den torde alltså komma att få den största betydelse och
verksammare än något annat medel väcka och befordra intresset för nationalmusei
gravyrsamling och för gravyrkonsten i allmänhet.
Men här nämnda visningssamling kan icke framläggas för publiken, då vi icke
ha medel att bekosta den särskilt omsorgsfulla konservering av densamma,, som är av
nöden. En del av det första årets anslag skulle alltså under förutsättning av dess
beviljande begagnas för denna visningssamlings konservering.
På grund av vad jag sålunda förebragt, får jag i underdånighet anhålla, att
Kungl. Maj:t måtte hos 1918 års riksdag äska ett extra anslag under 5 år för konservering
av nationalmusei gravyr- och handteckningsavdelnings värdefullaste samlingar,
att utgå med 5,000 kronor årligen.
Efter nådiga remisser hava tillstyrkande utlåtanden i ärendet avgivits,
den 29 september 1917 av akademien för de fria konsterna och den 17
oktober 1917 av överintendentsämbetet.
Av den i ärendet förebragta utredningen synes mig otvetydigt framgå, m,e)net^teef;n
att fara föreligger för att nationalmuseets synnerligen värdefulla samlingar
av gravyrer och handteckningar skola lida måhända oersättlig skada, om .
icke åtgärder med det snaraste vidtagas för deras konservering. En klok
ekonomi måste då anses bjuda, att erforderliga medel beviljas för detta
ändamål. Därest nödigt anslag ställes till förfogande, böra uppenbarligen,
Nytt anslag.
[18.]
Ökad ersättning
för
sekreterargöromål
vid
nationalmuseet.
64 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
såsom jämväl chefen för nationalmuseum förutsatt, de värdefullaste bladen i
samlingarna i främsta rummet göras till föremål för behandling. Då jag
icke heller har något att erinra mot storleken av det äskade anslaget, hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till konservering av handtecknings- och gravyrsamlingar
inom nationalmuseum bevilja ett anslag av
25,000 kronor samt därav anvisa på extra stat för år
1919 såsom reservationsanslag ett belopp av 5,000
kronor.
19. Ökad ersättning för sekreterargöromål vid nationalmuseet.
Till beredande av ökad ersättning för bestridande av sekreterargöromål vid
nationalmuseet beviljade riksdagen på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag,
högst 500 kronor.
Genom beslut den 25 juni 1917 har Kungl. Maj:t anbefallt överintendenten
och chefen för nationalmuseet, bland annat, att avgiva yttrande i
anledning av vad löneregleringskommittén i utlåtande den 26 januari 1916
anfört i fråga om skyldighet för intendenterna vid nationalmuseet att biträda
överintendenten med utredningar och utlåtanden samt därmed tilllika
överlämna förslag till de ändringar i stadgarna för museet, som ansåges
böra därav föranledas.
I skrivelse den 27 september 1917 har nu överintendenten och chefen
för nationalmuseet hemställt, att förslag måtte avlåtas till riksdagen om
beviljande även för år 1919 av ett dylikt anslag och därvid yttrat:
I underdånig skrivelse av den 30 september 1915 hade jag på anförda skäl hemställt,
att en särskild sekreterarbefattning med en avlöning av 3,600 kronor inåtte
komma till stånd, men då min framställning härutinnan blivit av löneregleringskommittén
avstyrkt och därefter icke blivit föremål för nådig proposition till riksdagen,
har jag funnit mig nödsakad att för närvarande avstå från att hos Kungl. Maj:t förnya
densamma, huru goda skäl härtill än föreligga.
Vid detta förhållande och under åberopande av så väl vad i nämnda underdåniga
skrivelse anförts angående omfattningen av sekreterargöromålen som även de
under år 1917 ytterligare ökade levnadskostnaderna, hemställer överintendenten om
ett anslag å extra stat för år 1919 till enahanda belopp, som ställts till förfogande
för år 1918.
På grund av det anförda och med hänvisning till den utredning i
ämnet, som lämnats i punkten 15 av bilagan åttonde huvudtiteln till 1917
års statsverksproposition, hemställer jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen
65
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
att till beredande av ökad ersättning för bestridande
av sekreterargöromål vid nationalmuseet bevilja
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 500
kronor.
20. Förstärkande av anslaget till vikariatsersättningar m. m. [19.]
vid nationalmuseet. Till förstärkande av det på nationalmuseets stat förstärkande
uppförda anslaget till vikariatsersättningar, arvoden åt extra tjänstemän till viknriatsoch
extra vaktmästare, gottgörelse åt skrivbiträde samt gratifikationer har ersättning,
riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat ett förslagsanslag, högst “^5.
3,000 kronor. museet.
överintendenten och chefen för nationalmuseet har nu i skrivelse den
27 september 1917 hemställt om anslag till ifrågavarande ändamål även
för år 1919 samt såsom skäl härför anfört, att vad i överintendentens underdåniga
skrivelse den 30 september 1916 i detta ärende anfördes angående
nödvändigheten att bereda de vid museet anställda extra ordinarie
tjänstemännen en i dessa tider tillräcklig avlöning för närvarande gällde
i ännu högre grad än för ett år sedan. V erksamheten inom nationalmuseet
bleve år från år mera omfattande, allt efter som museets omdaning
fortskrede, och de nuvarande arbetskrafterna vore således för museet
oumbärliga.
Under hänvisning till den utredning, som i detta ämne framlagts i
punkten 19 av bilagan åttonde huvudtiteln till 1917 års statsverksproposition.
hemställer jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till förstärkande av det på nationalmuseets stat
uppförda anslaget till vikariatsersättningar, arvoden åt
extra tjänstemän och extra vaktmästare, gottgörqjse åt
skrivbiträde samt gratifikationer bevilja på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst 3,000 kronor.
21. Reparation av nationalmuseibyggnadens fasader. Till ut- 120.j
förande av vissa ändringsarbeten inom nationalmuseibyggnaden beviljade Reparation
riksdagen år 1913 ett anslag av 350,000 kronor. Även museets fasader a^u"^ygg-‘
påkallade emellertid en jämförelsevis omfattande reparation. Då detta un- nådens
derhållsarbete uppenbarligen vore av beskaffenhet att icke kunna längre fasaderundanskjutas
och praktiska skäl talade för att detsamma komme till utförande
i sammanhang med berörda ändringsarbeten, beviljade 1914 års
senare riksdag, med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 9
[20.]
66
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
till iståndsättande av rauseibyggnadens fasader ett anslag av 150,000 kronor,
och anvisades därav på extra stat för år 1915 50,000 kronor.
Enligt ett till sistnämnda ärende hörande kostnadsförslag grundade
sig den år 1914 beviljade anslagssumman på följande beräkningar:
Upptagning av nytt brott vid Borghamn samt stenkostnad............ kronor
Stenarbeten å fasaderna enligt anbud från A.-B. Ericsson & Kjell
ströms
stenhuggeri.....................................................................»
Nytt taklag över entrén med täckning av koppar och nya utvän
diga
stuprör.................................................................................... »
Diverse plåt- och snickeriarbeten......................................................... »
Oförutsedda utgifter, ritningar och tillsyn.......................................... »
20,000: —
110,308: —
4,000: —
1,000: —
14.692: —
Summa kronor 150,000: —
Beträffande det på 1915 års stat uppförda anslaget yttrade vederbörande
departementschef till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 14 januari 1915, i utdrag bilagt statsverkspropositionen till samma
års riksdag, att detta anslag hänförde sig till ett byggnadsarbete, som då
ännu ej påbörjats och vilket syntes kunna uppskjutas för någon kortare
tid, samt att anslaget kunde i sin helhet reserveras till ett kommande år.
En samtidigt föredragen underdånig framställning från överintendentsämbetet
om avlåtande av förslag till riksdagen att på extra stat för år
1916 anvisa 50,000 kronor av det till ifrågavarande ändamål beviljade
anslaget vann ej Kungl. Maj:ts bifall.
Med anledning av en utav överintendentsämbetet gjord hemställan
förordnades emellertid sedermera genom nådigt beslut den 6 augusti 1915,
att av det på sistnämnda års stat anvisade anslaget ett belopp av 30,000
kronor skulle av statskontoret på rekvisition utbetalas till överintendentsämbetet
att för därmed avsett ändamål användas.
Jlärefter anhöll överintendentsämbetet i underdåniga skrivelser den 21
september 1915 och den 26 september 1916, att på extra stat för år 1917.
respektive år 1918 måtte anvisas återstoden, 100,000 kronor, av det till
omhandlade reparationsarbete beviljade anslaget. Ingendera av dessa framställningar
föranledde likväl förslag i ämnet till riksdagen.
I skrivelsen av år 1916 anförde överintendentsämbetet, att de pågående ändringsarbetena
inom nationalmuseum sannolikt icke komme att avslutas förrän år 1918 och
att reparationen av fasaderna, da den icke kunnat komma till utförande i samband
med nämnda ändringsarbeten, borde verkställas omedelbart efter desamma, på det att
inrednings- och reparations- med flera arbeten icke skulle allt för länge vara mer
eller mindre hindrande för fullgörandet av museets uppgifter.
Ifrågavarande underhållsarbete å nationalmusei fasader har igångsatts
under år 1917.. Meddelande härom lämnades av överintendentsämbetet i
67
1918. Åttonde* huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
underdånig skrivelse den 11 september sagda år, och i anledning av en
utav ämbetet därvid tillika gjord framställning förordnades genom nådigt
beslut den 9 november 1917, att av förutnämnda på extra stat för år
1915 anvisade anslag återstoden, 20,000 kronor, skulle av statskontoret på
rekvisition utbetalas till överintendentsämbetet att för därmed avsett ändamål
användas.
1 överintendentsämbetets nyssnämnda skrivelse gjordes därjämte vissa
framställningar, som äro av beskaffenhet att böra föreläggas riksdagen,
och jag anhåller därför nu att få ånyo anmäla ärendet i denna del.
1 förevarande hänseende har överintendentsämbetet till eu början hemställt,
att hos 1918 års riksdag måtte äskas anvisande för år 1919 av återstående
delen, 100,000 kronor, av det till underhållsarbetet i fråga år 1914
beviljade anslaget.
Vidare bär ämbetet anhållit, att Kungl. Maj: t måtte föreslå riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa dels såsom tilläggsanslag till utförande
av de redan medgivna fasadreparationerna 60,000 kronor, dels ock
till reparation av konsolerna i museibyggnadens taklister 20,000 kronor.
Med avseende å det begärda tilläggsanslaget har överintendentsämbetet
anfört:
De prisstegringar å material och arbete, som ägt rum, sedan fasadiståndsättniugsanslaget
beviljades, uppgå till minst 50 procent av då beräknade kostnader, vadan
arbetet icke iärer kunna fullföljas efter den gillade planen för det beslutade
anslaget. Då förändringarna i nationalmusei inre torde bliva färdiga under år 1918,
rore det emellertid, såväl med hänsyn till museets ostörda verksamhet som i betraktande
av dess säkerhet, i högsta grad önskligt, att även den yttre reparationen samtidigt
kunde utföras. Härför erfordras ett tilläggsanslag, uppgående till i runt tal 50
procent av de vid skrivelsens avlåtande ännu icke anvisade och till ämbetets disposition
ställda medél, till belopp av 120,000 kronor eller alltså 60,000 kronor.
Vidkommande konsolernas i ståndsättande har överintendentsämbetet
andragit följande:
I 1914 års anslag medräknades icke reparation av taklisternas söndervittrade
konsoler, emedan ämbetet icke vid denna tid ansåg en dylik reparation pålitlig, utan
att konsolerna ersattes med nya, vilket emellertid skulle hava fordrat stendiménsioner,
stim ej troddes möjliga att erhållas från Borghamns stenbrott, därifrån den övriga stenen
skulle tagas. Då denna reparation även eljest skulle hava dragit allt för hög kostnad,
hade frågan därom uppskjutits.
Under gången av arbetena å tnuseibyggnaden ha emellertid dels nya, på tillförlitligt
sätt konstruerade konsoler av tunnare sten från Borghamn anbragts i taklisterna
till de nya trapphusen, dels ock en del äldre förvittrade eller skadade konsoler å mittelpartiets
taklister lagats på ett sätt, som torde kunna anses såsom betryggande för
framtiden, helst konsolerna ligga rätt väl skyddade för vatten under takutsprånget.
Tidigare anförda skäl för reparationens underlåtande torde alltså få anses hava upphört
att gälla.
[20.]
68 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
[20.] _ Gentemot de tillbyggda eller reparerade fasaderna falla de skadade konsolerna i
taklisterna så i ögonen, att deras reparation näppeligen torde kunna underlåtas. Tydligen
ställer det sig också mera ekonomiskt att utföra denna, då ställningar för övriga
reparationer i allt fall maste uppresas omkring fasaderna, än att uppskjuta densamma
till en senare tidpunkt. Kostnaden härför uppgår enligt infordrade anbud till i
runt tal 20,000 kronor.
Slutligen har överintendentsämbetet beträffande alla de nu äskade anslagen
hemställt, att medgivande måtte utverkas därtill, att redan under
år 1918 finge av desamma utanordnas så stor del, som erfordrades för
de ifrågavarande arbetenas lämpliga och oavbrutna utförande. Enligt
vad jag inhämtat från överintendentsämbetet, skulle ett belopp av 100,000
kronor härför vara behövligt under innevarande år.
På grund av nådig remiss har chefen för nationalmuseum den 2 november
1917 yttrat sig i ärendet och därvid anfört:
Med hänsyn därtill att nu pågående ombyggnadsarbeten inom övervåningen i
nationalmuseibyggnaden kunna förväntas vara avslutade under loppet av år 1918, är
det synnerligen önskvärt, att de iögonfallande bristerna å byggnadens fasader jämväl
inom samma tid må bliva avhjälpta, varmed den nu pågående perioden i museets omdaning
skulle på ett värdigt sätt avslutas.
Vad prisstegringarna beträffar, är det tyvärr icke att förvänta, att någon återgång
till tidigare prislägen så snart skulle inträffa, att uppskov med de pågående arbetena
därför vore att förorda.
Med hänsyn härtill och under åberopande av de skäl, som i överintendentsämbetets
underdåniga skrivelse anföras, får jag på det varmaste tillstyrka nådigt bifall
till ämbetets underdåniga framställning.
Aven vitterhetsakademien har uti infordrat, den 6 november 1917 dagtecknat
utlåtande tillstyrkt den föreliggande framställningen.
Departe
mentschefen.
Då det påvisats, att det år 1914 beslutade arbetet med iståndsättande
av nationalmuseibyggnadens fasader icke utan olägenhet kan vidare uppskjutas,
tillstyrker jag avlåtande av förslag till riksdagen att av de för
ändamålet beviljade medlen anvisa återstoden, 100,000 kronor.
Vad angår det begärda anslaget till bestridande av uppkommande
merkostnader är ju den av nu rådande krigsförhållanden förorsakade stegringen
av materialpriser och arbetslöner så betydande och så allmänt
känd, att det utan vidare torde vara uppenbart, att de kostnadsberäkningar,
som lågo till grund för 1914 års riksdagsbeslut rörande förevarande
reparationsarbete, icke längre kunna äga giltighet samt att de av
riksdagen beviljade medlen numera äro otillräckliga för utförande av arbetet
i fråga. Att ytterligare uppskjuta arbetet har, såsom av det föregående
framgår, icke ansetts tillrådligt — helst som någon minskning
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. <59
av nu gällande pris icke torde kunna påräknas inom den närmaste tiden
— och att företaga någon inskränkning i planen för arbetet lärer näppeligen
vara lämpligt. Under sådana omständigheter synes det vara nödvändigt
att hos riksdagen äska ett för ändamålet erforderligt tilläggsanslag.
Overintendentsäinbetet har beräknat detsamma till 00,000 kronor, och
häremot har jag icke funnit anledning till erinran.
Beträffande slutligen underhållsarbetets utsträckande till att omfatta
jämväl iståndsättande av konsolerna i museibyggnadens^ taklister har överintendentsämbetet
vitsordat, att sistnämnda arbete svårligen kan underlåtas.
De skäl, som anförts till stöd därför, finner jag övertygande. På
grund härav och då det givetvis får anses vara ur flera synpunkter fördelaktigt,
att förevarande reparationsåtgärder utföras nu i ett sammanhang
med övriga utvändiga restaureringsarbeten, biträder jag ämbetets
framställning om anvisande av medel till detta ändamål. Det av överintendentsämbetet
ifrågasatta beloppet, 20,000 kronor, bör lämpligen sajnsammanslås
med det av mig nyss förordade anslaget å 60,000 kronor.
På det att avbrott icke må behöva göras i det redan påbörjade reparationsarbetet,
är det angeläget, att av de anslag, som. må komma att anvisas
för ifrågavarande ändamål, erforderlig del — enligt vad förut nämnts
beräknad till 100,000 kronor och således motsvarande den ännu icke anvisade
delen av det utav 1914 års riksdag beviljade anslaget — är tillgänglig
redan under år 1918. Till denna del av frågan anhåller jag att
få återkomma vid anmälan av de ärenden, i vilka erfordras framställning
till riksdagen om anvisande av medel å tilläggsstat för år 1918.
Nu hemställer jag därför allenast, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen
att till reparation av nationalmuseibyggnadens fasader
utöver förut beviljat anslag å 150,000 kronor anvisa
på extra stat för år 1919 såsom reservationsanslag
ett ytterligare belopp av 80,000 kronor.
22. Inredning av bibliotek. Enligt gällande stadgar för nationalmuseum
hör till museet en boksamling, omfattande arbeten rörande
bildande konst och därmed i sammanhang stående ämnen. Till boksamlingen
utgår jämlikt den år 1912 fastställda staten för museet ett ordinarie
reservationsanslag av 1,000 kronor. 1880 års stat upptog för samma
ändamål ett anslag av 300 kronor årligen.
I skrivelse den 28 augusti 1917 har överintendenten och chefen för
nationalmuseum hemställt om avlåtande av förslag till 1918 års riksdag
Ökat anslag.
[2U]
Inredning av
bibliotek.
70 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
1.] angående beviljande av medel till utförande av viss biblioteksinredning
inom museibyggnaden.
Etter framhållande av att trots knappheten i förutnämnda anslag till
boksamlingen densamma dock under årens lopp vuxit så mycket, att särskilda
nya anordningar vore nödvändiga för dess ändamålsenliga ordnande,
anför överintendenten följande:
till denna tillväxt bär i hög grad bidragit den årliga accessionen genom gåvor
från institutioner och enskilda. Här må sålunda erinras om gåvan av framlidne professorn
M. Sondéns ansenliga plansehverkssamling år 1913 samt om vissa svenska bokförlagsfirmors
utfästelser att till nationalmuseum skänka all hos dem utkommande litteratur
om konst. Under år 1917 har museet haft förmånen att av enskilda
personer mottaga ett insamlat belopp av 4,000 kronor för att användas till förvärv
av för museet behövliga böcker och planschverk, till vilkas förvärvande det ordinarie
statsanslaget icke räcker till, och samtidigt bar riksdagen med anledning av
nuvarande gynnsamma inköpsmöjligheter för liknande ändamål beviljat ett extra anslag
av 4,000 kronor, varav till inbindning 1,000 kronor.
För närvarande är boksamlingen av utrymmesskäl fördelad på olika, långt ifråu
varandra° belägna lokaler inom museet. Litteraturen i allmän konsthistoria samt rörande
målning och skulptur ävensom tidskrifter, encyklopedier in. in. förvaras i två
intill varandra belägna tjänstemannarum samt i ett förrådsrum, där även en del av
tavelförrådet är insatt, litteraturen om handteckning och grafisk konst i ett annat
tjänstemannarum, om konsthantverk i ett tredje, och i gravyrsamlingen inrymmes
planschverkssamlingen, som rätteligen borde (med undantag av folioformateu) uppställas
inom boksamlingen. Utrymmet för böcker och planschverk i de olika lokalerna är
numera sa till det yttersta utnyttjat, att någon planmässig uppställning av dem icke
längre kan genomföras och att till och med magasinerandet av desamma erbjuder alltjämt
växande svårigheter. Om förhallandena sålunda äro i hög grad ogynnsamma för ett
rationellt ordnande och nyttjande av boksamlingen, äro de det ej mindre för arbetet
i de av böcker belamrade arbetsrummen, då tillhandahållandet av boksamlingen måste
störande ingripa i respektive tjänstemäns arbeten.
Eu nödvändig förutsättning för boksamlingens rätta utnyttjande är därför dess
sammanförande till eu enkom för boksamlingen avsedd lokal, tillika ordnad som studierum
för tjänstemännen, samt helst så belägen att den kan bibehållas såsom biblio—
tekscentral även då boksamlingen icke längre kan i sin helhet rymmas inom densamma.
Den enligt, min uppfattning lämpligaste lokalen för museets bibliotek är den i
byggnadens sydöstra hörn i mellanvåningen belägna sal, som tidigare varit upplåten
för eu mindre del av skulptursamlingen (det s. k. bronsrumraet). I det av sakkunniga
till Kung], Maj:t ingivna underdåniga utlåtandet i frågor rörande museets omoch
tillbyggnad samt samlingarnas ordnande anvisades detta ram såsom lämpligt till
atelier för konservatorn, men sedan det låtit sig göra att, i likhet med vad förut vant
fallet, inreda atelier åt konservatorn på museets vind, kan denna förnämliga och
väl belägna lokal komma biblioteket till godo, och detta kan sålunda förläggas i närheten
av handtecknings- och gravyrsamlingens nuvarande lokal, varigenom ett samtidigt
användande av bokmaterial och bildmaterial i hög grad underlättas. I gravyrsalen
skulle böcker och planschverk på begäran tillhandahållas allmänheten för begagnande
vid där anordnade studiebord, varemot hemlån skulle såsom hittills medgivas
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 71
endast museets tjänsteman samt kända och betrodda fackmän på det konstvetenskap- [21.
liga området, och tillträde till biblioteksrummet skulle förbehållas allenast för tjänstemännen
och i särskilda fall för utomstående fackmän.
Vidare yttrar överintendenten, att han efter inhämtande av sakkunniga
råd av förste bibliotekarien vid kungl. biblioteket G. Adde låtit hos
aktiebolaget nordiska kompaniet utarbeta ritningar till en enligt den moderna
teknikens fordringar utförd biblioteksinredning för den angivna lokalen
samt inhämtat kostnadsförslag å denna inredning.
Sagda ritningar och kostnadsförslag funnos fogade vid överintendentens
skrivelse. Det sistnämnda var av följande lydelse:
Biblioteksinredning, omfattande hyllpartier med flyttbara hyllor å 3 väggar, 4,4 o
meter höga, jämte balkong och till denna hörande två spiraltrappor med barrierer,
förändring av ett dörrparti. Utefter ytterväggen uppsättas 0,85 meter höga öppna hyllpartier
med fasta hyllor. Utförande: bonad ek, hyllfacken dock av betsad furu med
påläggningar å ytterkanter av ek, allt enligt bilagda ritningar, inklusive uppsättning,
netto 17,672 kronor.
Museets nuvarande bokförråd — fortsätter överintendenten i sin ifrågavarande
skrivelse — kräver en sammanlagd hyllängd av 170 meter. De ingivna ritningarna
utvisa en hyllängd av cirka 245 meter. Därigenom skulle i det nya biblioteksrummet
kunna beredas plats även för de delar av planschverkssamlingen, som närmast sammanhänga
med boksamlingen, och ändå skulle plats finnas över för accessionén under
en tid framåt. Ytterligare utvecklingsmöjligheter erbjudas lämpligen i den emellan
biblioteksrummet och den nyinredda utställningssalen belägna passagen, av samma storlek
som kabinetten i måluingssamlingen, i vilken passage en del av det gamla hyllmaterialet
kan komma till användning. Hit skulle, i den mån utrymmet i biblioteksrummet
gör det behövligt, överföras de mindre efterfrågade delarna av boksamlingen,
vilka sålunda i alla fall vid förefallande efterfrågan kunde utan tidsutdräkt hållas tillgängliga.
Även kunna såsom reservlokal för biblioteket ifrågakomma de mitt över detsamma
belägna tjänstemannarummen, där särskilt den del av biblioteket, som omfattar musei-,
utställnings- och auktionskataloger, kunde, med begagnande av en del av nuvarande
hyllmaterial, i mån av behov finna plats. Dessa rum komma nämligen genom den nu
snart färdiga nya trappan och den blivande hissen i bekväm och direkt förbindelse
med den föreslagna bibliotekslokalen. Vidare är att märka, att då framdeles, som man
får hoppas, statens historiska museum får sin egen nybyggnad och bottenvåningen
jämlikt den av sakkunniga utarbetade planen upplåtes för nationalmuseum, den åt söder
belägna delen av bottenvåningen, som nu användes till arbetslokaler för statens
historiska museums tjänstemän, enligt samma sakkunnigas plan skulle inrymma arbetsoch
studielokaler för nationalmusei tjänstemän. Vissa av dessa arbetsrum befinna sig
mitt under ovannämnda bibliotekslokal och passage och stå genom förutnämnda hiss
och trappa i direkt förbindelse med densamma, och, i den mån vidare utveckling av
boksamlingen är av nöden, erbjudes i dessa lokaler osökt tillfälle till samlingens utveckling
till det dubbla av dess nuvarande omfång eller mera med bibehållande av
dess sammanhang och överskådlighet och detta på en för både tjänstemän och publik
synnerligen bekväm och lätt tillgänglig plats i museet.
72
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
Av vad jag sålunda anfört torde framgå
att nuvarande biblioteksförhållanden inom nationalmuseum äro i hög grad otillfredsställande
och otidsenliga,
att det är av behovet påkallat, att boksamlingen sammanföres till en för densamma
enkom avsedd och efter moderna principer inredd lokal, varigenom den kan
bliva bättre ordnad och lättare tillgänglig än hittills,
att en lämplig lokal, tillräcklig för nuvarande bokförråd, finnes att för ändamålet
tillgå,
att denna lokal är så belägen, att i samma del av byggnaden för åtskilliga år
framåt tillräckliga reservlokaler finnas att tillgå, samt
att, vid fullföljande av de sakkunnigas plan till museets utvidgande, synnerligen
tillfredsställande utrymmen i direkt kommunikation med den föreslagna bibliotekslokalen
kunna beredas i bottenvåningen, varigenom biblioteksfrågan, på grundval
av här föreliggande förslag, skulle kunna vinna en för lång framtid betryggande ändamålsenlig
lösning.
Skrivelsen slutar med en hemställan, att Kungl. Maj:t måtte till 1918
års riksdag avlåta proposition om beviljande av ett anslag å 17,672 kronor
till utförande i enlighet med omförmälda ritningar av biblioteksinredning
i den angivna lokalen.
Uti infordrat utlåtande den 2 oktober 1917 har överintendentsämbetet
anfört, att ämbetet — under förutsättning att Kungl. Maj:t ansåge det
ifrågavarande arbetet ovillkorligen böra komma till utförande under nuvarande
tidsförhållanden — icke funnit något att erinra mot vare sig det
uppgjorda inredningsförslaget eller den därtill hörande kostnadsberäkningen.
Chefen för nationalmuseum har sedermera i underdånig skrivelse den
21 november 1917, vid vilken fogats ett därförut till honom av riksbibliotekarien
avgivet yttrande i frågan, vidare framhållit,
att något anslag till biblioteksinredning i nationalmuseum icke. tidigare blivit
ifrågasatt ävensom att nu i bruk varande bokhyllor äro tid efter annan anskaffade
för medel ur anslaget till samlingarnas vård och underhåll och avpassade efter de
olika lokaler, där utrymme för bokuppställniDg kunnat beredas, samt sins emellan av •
så skiljaktig beskaffenhet beträffande dimensioner, material, utseende och användbarhet,
att de icke lämpligen kunna komma till användning i en och samma bibliotekslokal,
medan de däremot fortfarande kunna komma till nytta dels i tjänstemannarummen
för uppställning av sådana handböcker (uppslagsböcker, musei-, utställnings- och
auktionskataloger m. m.), som där behövas såsom stadigvarande arbetsmaterial, dels till
undansättning i förråd av sådana arbeten, som endast i mer sällsynta fall komma till
användning.
Riksbibliotekariens yttrande innehåller:
Av såväl överintendentens skrivelse till Kungl. Magt den 29 augusti 1917 som
av vad jag själv vid besök i nationalmuseum kunnat iakttaga framgår, att de nu rådande
biblioteksförhållaudena inom nationalmuseum ur teknisk synpunkt äro långt
ifrån tillfredsställande och att en centralisering av de på skilua, långt ifrån varandra
73
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
belägna lokaler fördelade boksamlingarna högeligen är av nöden för underlättandet [21.]
av det inom museet bedrivna vetenskapliga arbetet. Det är ju självfallet, att lokalförhållanden,
som omöjliggöra en planmässig och översiktlig uppställning av boksamlingarna,
måste verka i hög grad störande på arbetets fortgång, liksom också att
mycken arbetstid går förlorad genom böckernas uppsökande på skilda håll. Vidare
framgår, att utrymmet för närvarande utnyttjats till det yttersta, så att svårigheter
till och med föreligga att magasinera de senaste årens accessoirer, vilka också i förhållande
till föregående års förvärv förete en betydande och glädjande ökning, delvis
beroende på av enskilda personer till förfogande ställda inköpsmedel. Jag delar fullständigt
överintendentens åsikt, att boksamlingarnas sammanförande till en bibliotekscentral
är en nödvändig förutsättning för deras rätta utnyttjande såväl av
museets tjänstemän vid ordnande och bearbetande av museets olika samlingar som av
forskare, vilka för studieändamål besöka museet. Mot överintendentens förslag att
till bibliotekslokal inreda en i byggnadens sydöstra hörn i mellanvåningen belägen
sal, som tidigare varit upplåten för skulptursamlingen, har jag intet att erinra. Denna
sals belägenhet i närheten av handtecknings- och gravyrsamlingarna gör den ju särskilt
lämplig för det avsedda ändamålet, då ju därigenom ett samtidigt användande
av bok- och bildmaterial underlättas. Den av överintendenten påpekade möjligheten
till vidare utveckling av den blivande bibliotekscentralen genom anlitande av
till denua angränsande eller i direkt kommunikation med densamma stående lokaler
utgör ju ytterligare ett för ifrågavarande sals lämplighet starkt talande skäl. De utarbetade
ritningarna till biblioteksinredning synas mig också praktiska och för ändamålet
fullt tillfredsställande.
Med kännedom om det energiska nyorganisationsarbete, som under överintendentens
ledning bedrives inom nationalmuseet, finner jag det vara högst önskvärt,
att museets biblioteksfråga snarast möjligt, äveu under nu rådande tidsförhållanden,
ordnades i enlighet med det uppgjorda förslaget. Det erforderliga anslaget, 17,672
kronor, synes mig obetydligt i jämförelse med de fördelar, som skulle uppnås fös museet,
om nämnda anslag bleve beviljat.
Behovet vid nationalmuseum av en jämförelsevis rikhaltig samling av Departeböcker
inom området för museets verksamhet är obestridligt. Detta har “entschefen
ju också av Kungl. Maj:t och riksdagen erkänts senast år 1917, då, såsom
museichefen omförrnält, statsanslag beviljats till inköp av konstvetenskapliga
arbeten för museet in. in.
För att museets boksamling skall kunna rätt utnyttjas och sålunda
fylla sin uppgift i forskningens tjänst, är det givetvis nödvändigt, att
densamma är lätt tillgänglig samt uppställd på ett ändamålsenligt sätt.
Förhållandena i detta hänseende synas emellertid, enligt vad museichefens
föreliggande framställning utvisar, för närvarande vara i hög grad otillfredsställande.
Förslaget att vidtaga åtgärder till förbättring därutinnan
torde fördenskull få anses vara välbetänkt.
På de av museichefen åberopade skälen förefaller det mig vara lämpligt,
att i stort sett hela boksamlingen så vitt möjligt sammanföres till en
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 10
Nvtt anslag:.
[22.]
Konstföremåls
försäkring
m. m.
74 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
plats. Mot den för ändamålet avsedda lokalen har jag intet att erinra. Vad
det framlagda inredningsförslaget angår, har jag funnit detsamma vara
tilltalande såväl ur praktisk som ur estetisk synpunkt, och jag anser migdärför
kunna giva mitt förord åt detsamma.
Såsom jag redan nämnt, har den uppgjorda kostnadsberäkningen blivit
av överintendentsämbetet lämnad utan anmärkning. Vid sådant förhållande
torde jag icke behöva närmare ingå på densamma. Jag vill endast
påpeka, att kostnadsförslaget avgivits utan förbindelse. Då museichefen
emellertid begränsat sitt anslagsäskande till det i nyssnämnda förslag
angivna beloppet, lärer hans mening vara, att kostnaderna under alla
omständigheter skola kunna hållas inom den sålunda beräknade ramen.
Beträffande frågan, huruvida arbetet bör komma till utförande under
nuvarande tidsförhållanden, har jag visserligen till en början, i likhet med
överintendentsämbetet, känt mig något tveksam i denna punkt. Mina betänkligheter
hava emellertid vikit vid tanken på det stora gagn, som förverkligandet
av ifrågavarande förslag torde vara ägnat att medföra för
arbetet inom nationalmuseum och för den konstvetenskapliga forskningen.
Jag har därjämte måst finna det fördelaktigt, att de ifrågasatta ändringsarbetena
vidtagas i sammanhang med nu pågående omdaningsarbeten inom
nationalmuseum. På dessa grunder biträder jag museichefens framställning
om avlåtande av förslag i ämnet redan till 1918 års riksdag.
O c!>
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till inredning av bibliotek i nationalmuseibvggnaden
anvisa på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 17,672 kronor.
23. Konstföremåls försäkring m. m. Till försäkring och transport
av konstföremål, som äro eller varda deponerade i nationalmuseet, har
riksdagen på extra stat för år 1918 anvisat ett reservationsanslag av
2,500 kronor
I skrivelse den 27 september 1917 har nu överintendenten och chefen
för nationalmuseum gjort framställning om anslag till ifrågavarande ändamål
även för år 1919. överintendenten anför därvid följande:
Utställningsverksamheten inom nationalmuseum bär år 1917 tagit större dimensioner
än något föregående år, dels genom den omfattande utställningen av fransk konst
från 1800-talet, för vilken upplåts övre vestibulen, en av de svenska salarna samt. det
stora tjänstemannarummet, dels genom fullbordandet år 1916 av den nya utställningslokalen,
i vilken eu följd av utställningar ägt rum och där vid tiden för skrivelsens
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer1 75
avlat,ande visas den tf enom mitf och intendenten A. Gauffin i utlandet för svenska konstvänners
räknintf förvärvade dyrbara samlingen av konstföremål från äldre och nyare
tider, av vilka Hägra synnerligen värderika blivit såsom gåva överlämnade till nationalmuseum.
.
L)en framgång, utställnings verksamheten inom museet sålunda bart, manar mig
_ yttrar överiufccndcnten vidare — att söka fortsätta densamme och därigenom hälla
konstintresset levande och vaket inom vida kretsar av var allmänhet.
För detta ändamål samt för att kunna åt mu-eet fortfarande bevara de depositioner
av konstföremål, det för närvarande innehar från kungl. akad-mieu för de fria
konsterna samt från vissa församlingar och enskilda personer, och i den man det betinnes
önskvärt söka erhålla nya sådana, är det, oundgängligen nödvändigt att aven tor
år 1919 kunna förfoga över anslag för ändamålet till samma belopp, som Tor ar 191«
beviljats, och får jag i anledning härav i underdånighet hemställa, att Lvungl. Maj:t
täcktes till 1918 års riksdag göra sådan framställning.
På grund av det anförda och under åberopande av den utredning
angående denna fråga, soin återfinnes i punkten 19 av bilagan åttonde
huvudtiteln till 1917 års statsverksproposition, hemställer jag, det Eders
Kungl. Magt täcktes föreslå riksdagen
att anvisa på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 2,500 kronor till försäkring och transport
av konstföremål, som äro eller varda deponerade
i nationalmuseet.
Livrustka mmaren.
24. Livrustkammarens samlingar. 1 proposition (nr 95) till
1905 års riksdag underställde Kungl. Maj:t riksdagen förslag till överenskommelse
mellan svenska staten och nordiska museet angaeende deposition
av livrustkammarens samlingar i museets byggnad å kungl. djurgården.
Detta förslag blev av riksdagen godkänt.
Jämlikt punkt 3 i den sedermera av Kungl. Maj:t den 20 oktober
1905, i enlighet med riksdagens beslut, för svenska statens räkning antagna
överenskommelsen åligger det staten att årligen under depositionstiden
till vård, bevakning, underhåll och förökande av livrustkammarens
samlingar ställa till förfogande av nordiska museets nämnd ett anslag av
6,200 kronor, varav skola för år räknat avses:
till arvode åt livrustkammarens föreståndare....................... kronor 2,000:
» » » » inspektor .......................... * 600:
> samlingarnas ökande ........................................................... * 1,400:
[23.]
Livruatkam
mareng
samlingar.
76
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
Anslag till nämnda belopp, 6,200 kronor, har ock av riksdagen årligen,
senast för år 1918, anvisats på extra stat.
Enligt punkt 4 av nyssnämnda överenskommelse stå under depositionstiden
livrustkammarens samlingar under förvaltning av nordiska museets
nämnd, som, utan anspråk på vidare bidrag från statens sida än det i
punkt 3 av överenskommelsen omförmälda, skall ansvara för samlingarnas
behöriga vård och underhåll.
Emellertid är det erkänt, att vissa kostnader för ifrågavarande samlingar
äjo av den art, att de icke böra bestridas av museets medel. Sålunda
har riksdagen till iståndsättande av vissa föremål i samlingarna på
extra stat anvisat, för vart och ett av åren 1912—1917 300 kronor och
för år 1918 1,700 kronor.
I underdånig skrivelse den 25 augusti 1917 har intendenten och föreståndaren
för livrustkammaren gjort framställning om utverkande jämväl
ör år 1919 av omförmälda båda anslag att utgå med senast beviljade
belopp. Tillika har intendenten på särskilt anförda skäl hemställt, att till
avlönande av extra tjänstemän samt vikariatsersättning vid livrustkammaren
måtte hos riksdagen äskas ett anslag av 4,500 kronor.
Innan jag redogör för sistnämnda fråga, torde jag få erinra om de
^''ooa^ei1! som tillkomma föreståndaren för livrustkammaren, samt om
en tidigare underdånig framställning rörande anställandé därstädes av
ökad arbetskraft.
Föreståndaren, som utses av Kungl. Maj:t efter förslag av nordiska
museets nämnd, är för närvarande livrustkammarens ende tjänsteman
förvaltningen av livrustkammarens angelägenheter övervakas dessutom av
en utav Kung]. Maj:t förordnad inspektor. Enligt instruktion, fastställd
genom nådigt beslut den 28 september 1906, åligger det föreståndaren:
att hava den närmaste vården om och tillsynen över livrustkammarens samlingaratt
ombesörja deras ordnande och uppställning i för dem anvisade lokaler i
enlighet med de allmänna föreskrifter, som i detta avseende meddelats genom förutberorda
överenskommelse mellan svenska staten och nordiska museet;
föremål-'' VlJtagS nödlga åtgärder för konservering av de till samlingarna hörande
att i nordiska museets nämnd vara föredragande i ärenden angående livrustkammaren
och Ofördröjligen underrätta inspektor för livrustkammaren om nämndens
beslut i dessa ärenden, i fall inspektor ej vant tillstädes vid beslutens fattande;
,att for namnden fram agga förslag till inköp för samlingarna i enlighet med de
grunder, som finnas fastställa i förutnämnda överenskommelse;
att hos nämnden anmäla livrustkammaren rörande gåvor och testamenten;
att införa åt livrustkammaren nytorvärvade föremål i vederbörliga inventarieförteckningar
och åsätta dem inventarienummer;
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 77
att vetenskapligt bearbeta samlingarna och över ilem utarbeta och, i Jen mån
medel därtill finnas att tillgå, till trycket befordra vederbörliga kataloger, att mot
visst, av nämnden fastställt pris tillhandahållas allmänheten;
att för varje kalenderår avgiva berättelse angående livrustkammaren, vilken
berättelse bör till nämnden avlämnas i så god tid, att densamma kan av nämnden
med dess underdåniga utlåtande före näst därpå följande mars månads utgång insändas
till Kungl. Maj:t; samt
att i övrigt ställa sig till efterrättelse vad inspektor eller nordiska museets nämnd
i enlighet med gällande'' bestämmelser föreskriver.
Livrustkammarens föreståndare, vilken, när sådant utan hinder för
göromålens behöriga gång kan ske, må enligt nämndens bestämmande åtnjuta
semester under en månad årligen, kan även vara anställd såsom
tjänsteman vid nordiska museet.
Såsom jag förut antytt, har frågan om anställande vid livrustkammaren
av ytterligare personal redan tidigare varit föremål för Kungl.
Maj:ts prövning. I underdånig skrivelse den 21 augusti 1912 anhöll nämligen
intendenten och föreståndaren, bland annat, att Kungl. Maj:t måtte
hos riksdagen äska ett anslag av 2,000 kronor till ett kvalificerat biträde
åt honom.
Behovet av ett dylikt biträde — yttrade intendenten — hade, sedan samlingarna
blivit uppställda i nordiska museet, för varje år gjort sig mer och mer kännbart.
Tidigare hade samlingarna varit öppna för allmänheten 3 dagar i veckan uuder
sommarmånaderna; nu höllos de öppna dagligen hela året. Det betydligt ökade antalet
besök av studerande och upplysuingssökande visade, att nämnda förändring tillgodosett
ett behov hos allmänheten, men medförde ock, att föreståndaren i så hög
grad upptoges av denna del av tjänsten, att det övriga arbetet i samlingarna bleve
lidande därpå. Bristen på tillräcklig arbetskraft framträdde särskilt, då samlingarnas
intrpssen behövde tillvaratagas å annan ort, såsom vid auktioner, andra resor för inköp,
studier av de årligen allt talrikare kulturhistoriska provinsutställningar, där samlingens
forskningsområden vore företrädda, m. fl. tillfällen. Då måste antingen samlingarnas
intressen försummas eller arbete och studier därstädes avstanna, enär ingen med samlingarna
förtrogen person funnes att tillgå. För att rätt kunna sköta samlingarna och
deras intressen vore föreståndaren därför i behov av ett kvalificerat biträde.
Den sålunda gjorda framställningen, vilken tillstyrkts av nordiska
museets nämnd, vann emellertid ej Kungl. Maj:ts bifall.
Sedermera har intendenten i de berättelser angående livrustkammaren,
som han jämlikt instruktionen årligen avgivit, vid upprepade tillfällen
återkommit till frågan. Dessa berättelser hava nämligen merendels avslutats
med angivande av de önskemål beträffande samlingarna, som intendenten
under det förflutna året funnit vara särskilt angelägna.
I berättelsen för år 1913 har bland dessa önskemål upptagits, såsom en åtgärd
för att befordra samlingarnas vetenskapliga och folkupplysande verksamhet, anställan
-
78 1918. Åttonde huvudtiteln; Arkiv, bibliotek och museer.
i_23.j det vid livrustkammaren av ökad kvalificerad arbetskraft. Därigenom skulle enligt intendentens
mening vinnas för det första, att kurser och förevisningar kunde hållas för
lärare vid folk-, elementar-, militär-, konst- och yrkesskolor, vilka lärare sedan skulle
kunna vägleda elever vid samma skolor under fritt tillträde till samlingarna. Vidare
skulle avbrott i tilihandagåendet av den upplysnings-ökande allmänheten icke behöva
förekomma, när föreståndaren på grund av tjänst eller studier måste vara frånvarande.
I berättelsen för år 1914 yttrar intendenten, att under sagda år det gamla behovet
av ökad arbetskraft tydligt framträtt. Det hade för föreståndaren blivit hart
när olidligt att sköta en tjänst, där uppgifterna vore så olikartade, där varje minsta
verksamhet, som folie utom det alldagligaste, måste bedrivas uuder försummande av
andra tjänståligganden och där utförandet av större arbeten vore beroende av om behövlig
arbetskraft kunde anskaffas på enskild väg. Därtill komme, att sådan tillfällig,
med samlingarna obekant arbetskraft snarare ökade än minskade föreståndarens
arbetsbörda.
I^u har intendenten, såsom jag redan omförmält, i sin skrivelse den
25 augusti 1917 ånyo hemställt om anvisande av medel till förstärkt
arbetskraft vid livrustkammaren.
Han har därvid framhållit, atf det icke längre vore möjligt att utan
ökad personal nöjaktigt sköta samlingarna. Arbetet därstädes vore nämligen
numera så omfattande, att han icke ensam kunde ombesörja detsamma,
ehuru han lämnat alla enskilda anställningar för att kunna ägna
hela sin tid och alla sina krafter åt samlingarna.
Beträffande de uppgifter, som han icke alls eller endast med försummande
av expeditionsgöromålen kunde fullgöra, anför intendenten huvudsakligen
:
Han medhinna icke att bearbeta samlingarna. Han kunde icke publicera sina
studier och iakttagelser och hade till och med måst nedlägga utgivandet av ett nyhetsblad,
som förut befrämjat och underhållit allmänhetens intresse för samlingarna. Det
vore honom omöjligt att följa med facklitteraturen, och därigenom förlorade han småningom
i kompetens. Han kunde icke hinna följa antikvitetsmarknaden eller till samlingarnas
båtnad uppdriva föremål, innan de hunnit ut i marknaden. Han medhunne
slutligen icke att söka anskaffa medel till inköp för samlingarna eller till den övriga
* verksamheten därstädes, något som eljest, med hänsyn till livrustkammarens ekonomiska
ställning, vore ytterst behövligt.
Intendenten yttrar vidare, att då uppdrag eller tjänsteresor krävde
hans bortovaro från livrustkammaren, dennas verksamhet oftast måste stå
stilla och allmänheten förbliva utan önskade upplysningar, enär icke alltid
funnes att tillgå någon med samlingarna eller arbetet därstädes förtrogen
person, som kunde vikariera för honom.
Härefter framhåller intendenten, att på senaste tiden tillkommit nya
krav i fråga om arbetet vid livrustkammaren.
79
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
För det första både de under det pågående kriget gynnsamma inköpsförhållandena
i utlandet använts till samlingarnas förmån, och biblioteket, arkivet och avbildningssamlingen
både därför genom nyförvärv uppnått eu sådan storlek, att deras vårdande,
kompletterande och tillhandahållande kiävde en särskild tjänsteman. Vidare
plägade numera, med hänsyn till att samlingarna företrädde sakkunskapen på begravningsskickets
och dräkthistoriens områden, den fornmiuuesvardande myndigheten i
landet, då det gällde beviljande av tillstånd att undersöka gravar från 1500-, 1600-ocb 1700-talen, uppställa det villkoret, att undersökningarna skulle ledas från livrustkammaren.
Även om dylikt villkor icke stadgades, vore det för övrigt av största vikt
för livrustkammaren att få vid sådana undersökningar tillgodogöra sig de kulturhistoriska
iakttagelser, som därvid kunde erbjuda sig. Slutligen hade Kungl. Maj:t samt
chefen för ecklesiastikdepartementet börjat allt mer taga föreståndarens tid i anspråk
för utredningar och andra uppdrag. Då dessa hittills haft nära beröring med samlingarnas
vitala intressen, hade föreståndaren ansett sig icke kunna undandraga sig
uppdragen i fråga.
Ytterligare meddelar intendenten, att frivillig och för enskilda medel
förvärvad extra arbetskraft måst anlitas, för att åtminstone de viktigaste
göromålen vid livrustkammarens samlingar skolat kunna nödtorftigt medhinnas.
Denna extra arbetskraft hade hittills utgjorts av dels en hela året arbetande,
dels en allenast tidvis tillkallad person. Under nuvarande kristider vore det emellertid
icke möjligt att erhålla arbetshjälp utan gottgörelse. Dessutom hade livrustkammaren
behov av, jämte nyssnämnda personer, ännu eu, hela året anställd tjänsteman.
För avlönande av den sålunda erforderliga extra personalen samt för
bestridande av vikariatsersättning har intendenten beräknat, att ett årligt
anslag av 4,500 kronor vore av nöden.
I avseende å frågan, huruvida det kunde anses ingå i nordiska museets
skyldighet att anvisa medel till dessa ändamål, yttrar intendenten,
att så icke torde vara fallet, då de förhållanden, som framkallat behovet
av ökad arbetskraft, väsentligen tillkommit efter avslutandet av överenskommelsen
mellan staten och nordiska museet samt sålunda icke kunnat
tagas med i beräkningen vid överenskommelsens avfattande.
Med underdånigt utlåtande den 29 augusti 1917 har nordiska museets
nämnd till Kungl. Maj:t överlämnat och därvid på det varmaste tillstyrkt,
intendentens föreliggande framställning.
o o o
På grund av nådiga remisser hava underdåniga, respektive den 2 och
den 24 oktober 1917 dagtecknade yttranden i ärendet avgivits av vitterhetsakademien
och vetenskapsakademien, som båda uttalat sig för bifall till
framställningen.
Sedermera har intendenten på given anledning till ecklesiastikdepartementet
inkommit med en promemoria, innefattande vissa närmare upplys
-
80
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
ningar i frågan och åtföljd av en sammanställning, som utvisar livrustkammarens,
av nordiska museets nämnd fastställda ordinarie stater för
åren 1916 och 1917. Sistnämnda sammanställning har följande utseende:
Inkomster.
Statsanslag..............................
Räntemedel ...........................
Försäljuingsmedel..................
Bidrag från nordiska museet
År 1916. År~1917.
Kronor. Kronor.
6,500: —
100: —
1,200: —
6.100: —
Summa 13,900: —
6,500: —
200: —
1.200: —
6.300: —
14,200: —
Utgifter.
Avlöningar:
År 1916. År 1917.
Kronor. Kronor.
Inspektor ....................................
Föreståndare.................................
Vaktmästare Jansson ..................
» Hjelmar..................
» Anderson...............
» Saxen .....................
Samlingarnas ökande..................
Samlingarnas värd och expenser
Konservering ..............................
Extra bevakning ........................
Installation .................................
............ 600: — 600: —
............ 5,800: — 5.800: —
............. 1,300: — 1:300: —
............ 1,300:— 1.300: —
............ 1,100:— 1.200: —
............ 1,000:— 1.200: —
............ 1,400:— 1,400: —
............ 600: — 600: —
............ 300: — 300: -
............ 200: — 200: —
............ 300: — 300: -
Summa 13,900: — 14,200: —
I omförmälda promemoria yttrar intendenten beträffande 1917 års
stat, att densamma icke upptoge vissa förmåner, som utginge till föreståndaren
och vaktmästarna jämlikt beslut om likställighet mellan livrustkammarens
och nordiska museets befattningshavare, nämligen dyrtidstillägg
åt såväl föreståndaren som de fyra vaktmästarna med 800 kronor
till den förre och med sammanlagt 750 kronor till de senare samt krigstidshjälp
med 280 kronor till vaktmästarna.
Vidare meddelar intendenten i promemorian, att de extra arbetskrafterna
inom livrustkammaren utgjorts av — förutom filosofie kandidaten
Anders Billow, till vilken ersättning utgått från det av riksdagen anvisade
anslaget till iståndsättande av vissa föremål i samlingarna — filosofie kandidaten
Nils Östberg, friherre Georg Fleetwood och friherrinnan Edit Ce
-
81
1918. Åttonde) huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
derström. Av dessa hade Östberg erhållit gottgörclse ur på enskild våg
anskaffade medel, vilken gottgörelse, enligt vad jag inhämtat, belöpt sig
till 900 kronor. De båda andra både däremot arbetat utan ersättning.
I fråga om sättet för det begärda anslagets användande m. m. framgår
av promemorian samt av vissa ytterligare uppgifter, som jag under hand
införskaffat, följande:
Beloppet både avsetts att fördelas i tre poster, nämligen:
till arvode åt en amanuens..........*.........................................................
» » » » biliotekarie och registrator..........................................
» avlöning åt tillfälliga arbetskrafter samt till vikariatsersättniug...
kronor 2,500: —
> 1,500: —
» 500: —
Amanuensens arvode hade beräknats med hänsyn till att han borde vara »fullt
kvalificerad» d. v. s. hava avlagt filosofie licentiatexamen. Beträffande bibliotekarien
och registrator:! kunde lägre kompetens vara tillfyllest. Tillfällig arbetskraft behövde
anlitas särskilt på vårarna, då arbetet i regel hopade sig. Medel till vikariatsersättning
vore erforderliga i synnerhet till avlönande av den person, som förordnades att
bestrida föreståndartjänsten å tider, då föreståndaren till följd av tjänsteresor, semester,
sjukdom eller eljest vore ur stånd att upprätthålla sin befattning.
Emellertid har intendenten uti promemorian ifrågasatt en förhöjning
av det ursprungligen beräknade amanuensarvodet. Han yttrar därom:
Med den hastighet, varmed penningens värde nu minskades, torde det bliva svårt
att år 1919 erhålla en fullt kvalificerad amanuens för 2,500 kronor. _ Denna summa
hade väl vid tiden för anslagets begärande ansetts utgöra ett skäligt arvode, meu
redan nu erhölle personer med den öuskade kvalifikationen anställning vid enskilda
kulturhistoriska institutioner mot åtnjutande av arvoden å 3,000—4,000 kronor. Det
kunde därför ifrågasättas, huruvida det vid livrustkammaren önskade resultatet kunde
nås, med mindre än att det föreslagna arvodet höjdes till 3,000 kronor och hela anslaget
förty ökades till 5,000 kronor.
Till ytterligare stöd för att det icke kunde anses ingå i nordiska
museets skyldighet att anvisa de för ifrågavarande ändamål erforderliga
medlen har intendenten i promemorian andragit följande:
Sedan livrustkammarens bibliotek efter samlingarnas deponerande i nordiska
museet blivit fördubblat och därmed uppnatt en viss fullständighet, hade det även erhållit
en helt ny uppgift. Förut hade det nämligen varit endast ett tjänstemannareferensbibliotek,
men numera vore det ställt till förfogande jämväl av den studerande
allmänheten.
Vikten att bevara även nyare tiders begravningsmiunen hade först nyligen blivit
mer allmänt beaktad. Någon sakkunskap på detta område vore icke företrädd på
annat håll än i livrustkammaren. Denna institution hade därför fatt åtaga sig en
rådgivande och övervakande verksamhet vid sådana minnens iståndsättande och bevarande.
Denna verksamhet, som i framtiden konime att kräva ännu mera tid än nu,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. It
82 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
[23.1 vore ju en siatslig funktion och hade ej förefunnits vid tiden för samlingarnas deponerande
i nordiska museet.
De förut antydda officiella uppdrag, som tilldelats föreståndaren, folie väl inom
hans skyldigheter såsom av Kungl. Magt förordnad tjänsteman men kunde icke anses
ingå i den vård och tillsyn över livrustkammaren, varåt han enligt överenskommelsen
med nordiska museet skulle ägna sig. Exempel på dessa uppdrag vore: verkställda utredningar
angående gränserna mellan nationalmuseum, statens histori-ka museum, livrustkammaren
och nordiska museet samt angående riksregaliernas publicerande genom
statens försorg, förberedande utredning av frågan om undersökning av konung Karl
Xll:s kvarlevor ävensom deltagande i denna undersökning.
Departe- Intendentens framställning om utverkande även för år 1919 av ett
menteche tn. exf.ra ans]ag 6,200 kronor för tillsyn, vård och underhåll av livrustkammarens
samlingar bör givetvis vinna bifall.
Likaledes tillstyrker jag förslag till riksdagen att till iståndsättande
av vissa föremål i nämnda samlingar anvisa på extra stat för år 1919
samma belopp, 1,700 kronor, som för enahanda ändamål beviljats för år
1918. I avseende härå tillåter jag mig hänvisa till den utredning i ämnet,
som återfinnes i bilagan till 1917 års statsverksproposition: åttonde huvudtiteln,
punkten 21.
Vad härefter angår intendentens hemställan om beredande av medel
till extra biträden samt vikariatsersättning vid livrustkammaren, torde jag
få yttra mig därom något utförligare.
Alltsedan år 1881 har livrustkammaren haft egen föreståndare; närmast
dessförinnan lydde samlingarna under intendenten vid nationalmusei konstavdelning.
Föreståndaren har varit och är alltjämt, såsom förut angivits,
institutionens ende fast anställde tjänsteman.
Givet är, att den allmänna utveckling, som under de senaste årtiondena
ägt rum på de flesta kulturella områden, icke kunnat lämna livrustkammaren
oberörd. De därstädes förvarade samlingarna, vilka äga ett i vissa
avseenden oskattbart värde, hava tilldragit sig allt större intresse, och i fråga
om deras vård, underhåll och fullständigande äro anspråken nu vida högre
än de voro på 1880-talet. De göromål, som ursprungligen ålegat livrustkammarens
föreståndare, hava därför erhållit ökad omfattning, och nya arbetsuppgifter
hava tillkommit. Av särskild betydelse i detta hänseende blev
den år 1906 verkställda överflyttningen av samlingarna från kungl. slottet
till nordiska museet. De nya lokalerna läto samlingarna komma
bättre till sin rätt än förr och erbjödo stora utvecklingsmöjligheter, vilka
givetvis i görligaste mån tillvaratagits. Det har visat sig fylla ett känt
behov, att samlingarna nu hållas öppna för allmänheten dagligen under hela
året, medan de förut varit tillgängliga 3 dagar i veckan under sommarmånaderna.
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 83
Under sådana omständigheter år det ieke ägnat att förvåna, att eu
enda person icke längre förmår fylla alla de krävande uppgifter, som förekomma
vid dessa samlingar. Till ett speciellt arbete, iståndsättande av
vissa föremål därstädes, bär visserligen, på sätt förut nämnts, riksdagen
anslagit särskilda medel, och ett kvalificerat biträde har anlitats för ändamålet.
Men i fråga om alla andra göromål, dem som egentligen tillhöra
föreståndarbefattningen, är föreståndaren hänvisad uteslutande till sin egen
arbetskraft eller till frivilliga eller för enskilda medel anskaffade medhjälpare.
Intendenten har under åberopande av vunnen erfarenhet förklarat behov
förefinnas dels, ständigt, av en amanuens samt av en bibliotekarie och registrator,
dels ock, under vissa tider av året, av tillfälliga biträden. Av den
i ärendet förebragta utredningen har jag visserligen funnit behovet av att
vid livrustkainmaren anställa en amanuens vara på ett tillfredsställande
sätt ådagalagt, men jag har icke känt mig övertygad om nödvändigheten
av att jämväl en bibliotekarie och registrator beredes anställning därstädes.
Till frågan om anslag för utbetalande av ersättning till tillfälliga
biträden återkommer jag senare.
Vad angår amanuensens avlöningsförmåner har intendenten ursprungligen
föreslagit, att han skulle erhålla, för år räknat, ett arvode av 2,500
kronor. Sedermera har intendenten ifrågasatt, att amanuensarvodet skulle
bestämmas till 3,000 kronor. Ehuru en avlöning å sistnämnda belopp
icke kan sägas * vara omotiverad, om man tager hänsyn till den kompetens,
som skulle förutsättas för erhållande av befattningen i fråga, nämligen
avlagd filosofie licentiatexamen, samt till den föreslagne amanuensens
tjänstgöringstid, vilken, enligt vad jag inhämtat, beräknats till 6 timmar
för tjänstgöringsdag, anser jag mig dock icke nu böra tillstyrka, att
arvodet sättes högre än enligt intendentens förstnämnda förslag, d. v. s.
till 2,500 kronor.
Vidkommande härefter frågan om anslag till vikariatsersättning finuer
jag behovet även av ett dylikt anslag vara ådagalagt. Föreståndaren för
livrustkammaren är ju, på sätt i det föregående närmare angivits, ofta på
grund av tjänsteresor, officiella uppdrag, studier eller andra omständigheter
förhindrad att själv upprätthålla föreståndarbefattningen, och vid
sådana tillfällen ävensom under föreståndarens semester eller sjukdom är
det uppenbarligen av vikt, att annan kompetent person förordnas att uppehålla
de med föreståndarbefattningen förenade göromål, i den mån de
ej av föreståndaren själv fullgöras, på det att de löpande göromålen
icke må ligga nere. Medel till utbetalande av dylik ersättning kunna
84
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
[23.] icke beredas på annat sätt än genom beviljande av ett särskilt anslag för
ändamålet.
Det behövliga anslagets storlek låter sig naturligen icke med säkerhet
beräkna. Intendenten har föreslagit, att sammanlagt 500 kronor skulle
anslås till avlönande av tillfälliga biträden och till vikariatsersättnin». Ja<*
biträder detta förslag.
Vad till sist angår den av intendenten berörda frågan, huruvida de
nu förevarande kostnaderna för livrustkammarens samlingar äro av den
art, att de jämlikt förut omförmålda överenskommelse mellan svenska
staten och nordiska museet böra bestridas av det sistnämndas medel, finner
jag i likhet med intendenten och på de av honom andragna skälen, att
nämnda överenskommelse icke skäligen kan så tolkas, att någon dylik
skyldighet skulle åligga nordiska museet. För att tillgodose ifrågavarande
behov är det alltså nödvändigt, att framställning göres till riksdagen.
Därest det begärda anslaget av riksdagen beviljas, påkallas därav
vissa föreskrifter, som framdeles torde av Kungl. Maj:t meddelas.
_ Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att anvisa på extra stat för år 1919 såsom särskilda
förslagsanslag, högst nedan angivna belopp:
dels för tillsyn, underhåll och vård av livrustkammarens
samlingar 6,200 kronor,
dels till iståndsättande av vissa föremål i nämnda
samlingar 1,700 kronor,
Nytt ännu g. dels ock enligt de närmare föreskrifter, som må av
Kungl. Maj:t meddelas, till arvoden åt extra biträden samt
vikariatsersättning vid livrustkammaren 3,000 kronor.
Naturhistoriska riksmuseet.
''2b. Naturhistoriska riksmuseet. Vid bifall till vad jag ämnar
föreslå under punkten 26 kommer det ordinarie bestämda anslaget till
naturhistoriska riksmuseet, nu 172,470 kronor, att ökas med 250 Ironor
till 172,720 kronor.
26. Naturhistoriska riksmuséet: ordinarie reservationsanslag.
. .
kronor 44,800: —
85
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
27. Personligt arvodestillägg åt assistenten G. A. H. Dahlstedt. 24 ]
Till beredande för år 1918 . av ett personligt arvodestillägg åt assistenten
vid naturhistoriska riksmuseets botaniska avdelning G. A. H. Dahlstedt lägg åt assisviljade
1917 års riksdag på extra stat för samma år ett förslagsanslag, tcntcn ^ a.
högst 500 kronor.
1 skrivelse den 12 september 1917 har nu vetenskapsakademien med
åberopande av de skäl, som anförts i akademiens underdåniga yttrande
den 11 oktober 1916, anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att även för år 1919 bevilja ett dylikt anslag.
Utredning i frågan har framlagts i punkten 28 av bilagan åttonde
huvudtiteln till 1917''års statsverksproposition.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till beredande för år 1919 av ett personligt
arvodestillägg åt assistenten vid naturhistoriska riksmuseets
botaniska avdelning G. A. H. Dahlstedt bevilja
på extra stat för samma år ett förslagsanslag, högst
500 kronor.
28. Nattlig bevakning vid naturhistoriska riksmuseets etno- [25.]
grafiska avdelning. Vetenskapsakademien har i underdånig framställ- Na“^bye.''dak
ning den 10 oktober 1917, i anledning av skrivelser från intendenten vid natar.
naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning, professorn C. V. Hatt
man,
anhållit, att Kungl. Maj:t för anställande av en nattvakt vid nämnda etnografiska
avdelning täcktes ställa till akademiens förfogande dels 150 kronor i må- avdelning,
naden för återstoden av år 1917, dels ock 1,800 kronor för år 1918.
På given anledning har akademien därefter i skrivelse den 18 oktober
1917 till chefen för ecklesiastikdepartementet gjort följande uttalande:
Såsom förklaring till att akademien begärt dylikt anslag endast för återstoden av
år 1917 och för år 1918 meddelas, att akademien ej av överintendentsämbetet kunnat
erhålla visshet om att de rum i kvarteret Grönlandet norra, som nu äro upplatna ti
etnografiska avdelningen, få disponeras längre än till den 1 oktober 1918 eller eventuellt
till 1918 års utgång. Förslag torde nämligen komma att framläggas tor nästa
års riksdag om anslag för om- och tillbyggnad av statens hus i Grönlandet nona, ocn
blir detta beviljat, kommer arbetet antagligen att påbörjas redan år 1919.
Då emellertid de betydande delar av etnografiska avdelningen, som nu »ro inhysta
i kvarteret Grönlandet norra, i detta fall måste inrymmas pa annat hall (i
Grönlandet södra kan säkerligen ej beredas rum för dem), torde även då nattvakt bliva
behövlig.
I anslutning till vad sålunda anförts har akademien förklarat sig icke
86 1918. Åttonde Imvndtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
hava något att erinra mot att anslag för ifrågavarande ändamål beviljas
även för år 1919.
Hartman har i sina om förmälda skrivelser, av vilka den tidigare är
dagtecknad den 3 oktober 1917, anfört:
Da det kommit till min kännedom, att under de senaste veckorna upprepade
materialstölder ägt rum i de till museilokalerna i Grönlandet norra angränsande skrädderiverkstäderna,
i följd varav flera häktningar ägt rum bland personalen, har en angelägenhet,
som jag under föregående år vid mer än ett tillfälle dryftat med akademiens
sekreterare, åter blivit i ännu högre grad än förr aktuell, nämligen förslaget om anställandet
av en nattvakt vid etnografiska avdelningen. Under sista tiden hava också
till följd av den allmänna bränslebristen gradvis så gott som samtliga gaslyktor omkring
museets båda avdelningar blivit släckta, och hela området mot den nattetid föga trafikerade
Adolf Fredriks kyrkogård ligger nu i fullständigt mörker, vilket givet°underlättar,
ja, rent av uppmuntrar inbrottstjuvar att förlägga sina operationer till kvarteren
runt kyrkogården.
. A^t jag på grund av dessa omständigheter icke längre vågar påtaga mig ansvaret
att icke fästa akademiens allvarligaste uppmärksamhet på denna fråga ligger i öppen dag.
Sedan de störa lokalerna i avdelning 2, omfattande nästan två av riksmuseets
^?rna „ v^n''ugari blivit ställda till etnografiska museets förfogande, är antalet utställda
föremål nu mer än fördubblat. Förr, så länge akademien och riksmuseet ensamt förfogade
över byggnaderna och gården å Grönlandet norra och institutionernas vaktmästare
m. fl. personer där hade sin bostad, voro förhållandena ju ganska betryggande.
Nu är allt detta ändrat; såväl stora ingångsporten från Vallingatan som körporten till
Holländargatan stå nu ofta dagen i ända öppna för arbetarskaror, som äro anställda
i skrädderiverkstäderna samt för ständigt försiggående varutransporter. Av portvakten
vid Drottninggatan, vilken under dagarna bär tjänstgöring vid annat ämbetsverk, har
jag hört, att mer än eu gång lösdrivare begagna sig av de öppna portarna för att
söka nattläger i de mörka korridorerna i gårdens inre. Inbrott har nattetid ock ägt
rum inom centralkommitténs lokaler, varvid mau försökt bryta upp kassaskåpet. Till
och med de stora mässingshandtagen till stora ingångens portar, vilka suttit där alltsedan
byggnaden uppfördes, ha, oaktat en gaslykta finnes i närheten, blivit lösskruvade
och bortstulna.
o ? Grönlandet södra hade man förliden höstvinter vissa garantier för att från
gardssidan åtminstone intet nattligt inbrott skulle kunna äga runa, enär då de präktiga
grönländska vakthundarnas tillvaro var val känd och ingen gärna vågat äntra
över planket, så länge de huserade på gården. Nu äro de tyvärr avhysta” I båda
avdelningarna ligga golvfönstren i bottenvåningarna nästan i nivå med gårdarna, och
intet som helst hinder finnes sålunda för en inbrottstjuv att skaffa sig tillträde och
utan att på något vis bliva störd i sitt förehavande, utvälja och bortföra, vad helst
honom lyster. Konstsaker av brons, marmor, tavlor, textiler m. in. till ett värde av
minst en halv nnljou kronor finnas nu här utställda. Just i dessa metallbristeus darnir
och med kännedom om de talrika metallstölder, som allestädes äga rum i huvudstaden
niaste förhållandena ju betraktas såsom mycket riskabla.
Då jag nu dessutom erfarit, att akademien funnit nödvändigt att anställa nattvakt
vid nya riksmuseet samt begärt anslag för skyddande av fönstren i bottenvåningarna
genom, luckor och järngaller, förefaller det mig som en självklar sak, att något måste
göras även för skyddandet av etnografiska museets värdefulla föremål, vilka antagligen
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 87
torda äga långt större intresse för inbrottstjuvar och vara läitare realiserbara än uaturalia
i allmänhet. I detta sammanhang vill jag även erinra om att det just var i
en av de till etnografiska museet överlåtna lokalerna i bottenvåningen i gamla riksmuseet,
som härom året den stora platiuastölden ätrde rum. Såväl i nationalmuseum
som i nordiska museet ba ock under de sista åren betydande summor blivit nedlagda
för stärkande av nattvaktstjänsten ävensom införandet av dyrbara apparater för omöjliggörandet
av inbrottsstölder.
En ytterligare omständighet, varför en nattvakt numera torde vara av behovet
påkallad, är den, att vid det angränsande centralbadet sedan någon tid tillbaka eldning
äger rum med sågspån. När vinden ligger i riktning mot museet, nedfalla på dess
tak mängder av sot, som mellan tegelpannorna tränger in på museivinden. Eu enda
gnista i det torra trävirket där uppe skulle kunna förinta hela byggnaden. Från ordningsmaktens
sida kan intet förbud mot dylik eldning utfärdas, så länge bevisligen
inga gnistor varit synliga.
A ovan angivna skäl beder jag därför vördsamt, att akademien måtte om möjligt
genom förskotterandet av medel — därest statsmakterna icke disponera tillgängliga
medel för ändamålet — ställa nödvändiga sådana till museets förfogande för anställandet
av en nattvakt. Då levnadsomkostnaderna under sista året i så hög grad
stegrats och stadigt äro stadda i stegring, anser jag, för att en tillförlitlig, lämplig
person må kunna erhållas för det ansvarsfulla kallet, en lön av 150 kronor i månaden
torde behöva anslås.
Beträffande den nattliga bevakningens ordnande vid olika offentliga
institutioner har Hartman lämnat följande upplysningar:
Vid nordiska museet är sedan en följd av år en nattvakt anställd mot eu lön av
1,500 kronor för år, tjänstgörande varje natt från och med klockan 8 eftermiddagen
till 7 förmiddagen. Han patrullerar såväl inom som utom museet. Dessutom finnas
alarmapparater med elektriska ledningar till alla dyrbarare föremål.
Vid nationalmuseum bestrides den nattliga vakthållningen av 4 dubbelvakter,
avlösande varandra och med tjänstgöring fördelad på följande sätt:
Under september—april en törsta vakt klockan 9 eftermiddagen—2 förmiddagen
och en andra vaktavlösning klockan 2 förmiddagen—7 eftermiddagen.
Under maj—augusti äro tiderna respektive 9—1 och 1—5. Varje person tjänstgör
alltså varannan natt och åtnjuter härför i avlöviug 62 kronor 50 öre för månad.
Härtill kommer krigstidstillägg. Slutligen beklädas vakterna på museets bekostnad
med polisuniform.
I anslutning till de meddelade uppgifterna har Hartman uttalat som
sin mening, att den av honom föreslagna bevakningstjänstgöringen skulle
kunna omfatta kortare tid än fallet vore vid de omnämnda institutionerna,
omkring vilka trafiken upphörde betydligt tidigare på aftonen än vid
etnografiska avdelningen.
På grund av remisser hava underdåniga utlåtanden i detta ärende
avgivits dels den 23 oktober 1917 av överintendentsämbetet, dels ock den
O
2 november 1917 av statskontoret.
88 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
[25.] Överintendentsambetet har tillstyrkt bifall till den av akademien gjorda
framställningen även vad gäller år 1919, då, även om det på Kungl. Maj:ts
prövning beroende förslaget till förändrat användande av statens fastighet
inom kvarteret Grönlandet norra skulle under nämnda år vara under utförande
och de etnografiska samlingarna förty måste förflyttas, en nattvakt
torde vara behövlig var de ifrågavarande samlingarna än må komma att
inhysas.
Statskontoret har i sitt utlåtande yttrat:
Vad arvodets belopp angår förefaller det, som om det av Hartman föreslagna,
1,800 kronor för år jämte krigstidstillägg därå, vore tämligen högt och kunde minskas
till 1,500 kronor jämte krigstidstillägg.
Departe
mentschefen.
Här må till en början erinras, hurusom Kungl. Maj:t enligt
beslut den 9 november 1917 medgivit, att till arvode åt en nattvakt vid
etnografiska avdelningen må tills vidare intill den 1 maj 1918 utgå 125
kronor i månaden, samt anbefallt statskontoret att förskottsvis av tillgängliga
medel till vetenskapsakademien på rekvisition utbetala vad sålunda
anvisats.
Behovet av den ifrågasatta bevakningen vid avdelningen synes, efter
vad professor Hartman anfört, vara till fullo ådagalagt. Riksdagen har
även tidigare genom att anslå medel för liknande ändamål till andra offentliga
institutioner visat sig beakta risken av att lämna staten tillhöriga
samlingar med dyrbara, ofta oersättliga värden utan tillsyn nattetid.
Jag anser därför, att medel för ifrågavarande ändamål böra beredas icke
blott för år 1918 utan även för år 1919. Det av akademien äskade anslaget
eller 1,800 kronor för år finner jag emellertid i likhet med statskontoret
vara väl högt tilltaget. Kostnaderna för den nattliga bevakningen
exempelvis vid kung! biblioteket och naturhistoriska riksmuseets byggnad
vid Frescati uppgå visserligen för vardera institutionen till motsvarande
belopp, men det är att märka, att bevakningstjänsten vid etnografiska avdelningen
troligen icke skulle komma att behöva omfatta så stor del av
dygnet, som förhållandet är såväl vid de av Hartman omnämnda institutionerna
som ock vid kungl. biblioteket och naturhistoriska riksmuseets
avdelningar vid Frescati. Med hänsyn härtill anser jag, att den nu ifrågavarande
bevakningen bör kunna draga mindre utgifter, än vad av akademien
beräknats, och borde därför det av statskontoret föreslagna beloppet
eller 1,500 kronor för år vara tillfyllest. Medan kostnaderna för bevakningen
under år 1917 torde kunna bestridas av medel, över vilka Kungl.
Maj:t i annan ordning förfogar, synes anslaget för år 1918 böra utgå på
tilläggsstat för samma år samt för år 1919 uppföras på extra stat för
1018. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 89
sistnämnda år. Då jag i annat sammanhang liar för avsikt att föreslå
avlåtande till riksdagen av framställning om uppförande å tilläggsstat för
år 1918 av det under år 1918 för ändamålet erforderliga belopp, tillhopa
högst 1,500 kronor, hemställer jag nu, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen
att till arvode åt en nattvakt vid naturhistoriska
riksmuseets etnografiska avdelning anvisa på extra stat
för år 1919 såsom förslagsanslag, högst 1,500 kronor.
29. Ökning av anslaget till tjänstedräkter åt vaktmästare.
1 den stat för naturhistoriska riksmuseet, som efter framställning av Kungl.
Maj:t godkänts av 1914 års senare riksdag, finnes upptaget ett anslag av
200 kronor till bestridande av kostnaden för tjänstedräkter åt vaktmästare.
Med anledning av en utav förste intendenten vid riksmuseet, professorn
Einar Lönnberg gjord framställning har vetenskapsakademien i
underdånig skrivelse den 12 september 1917 anhållit, att Kungl. Maj:t
täcktes föreslå 1918 års riksdag att höja nämnda anslag till 450 kronor.
Till stöd för berörda framställning har Lönnberg anfört följande:
Då förslag till omförmälda stat av vetenskapsakademien uppgjordes, ägde man
ännu ej någon kännedom om det antal extra vakter, som skulle behövas i det nya
riksmuseet, än mindre kunde man förutspå en så oerhörd prisstegring, som sedan dess
inträtt. På grund härav kom förslaget att upptaga ett så ringa och otillräckligt belopp
för ifrågavarande ändamål som det förut nämnda.
Förutom de ordinarie vaktmästarna äro för närvarande 8 extra vaktman anställda,
och när Sveriges geologiska undersökning får sin utställning färdig och sålunda
sannolikt kommer att kräva, att allmänheten skall få inträde även genom södra
hallen, är det fara värt, att ännu någon eller några extra vakter måste anlitas, varigenom
än större krav komma att ställas på beklädnadsanslaget.
Alla de såsom vakter tjänstgörande äro försedda med uniformsmössor och ungefär
halva antalet med kavajer med blanka knappar. Det synes mig nödvändigt, att vid
riksmuseets öppenhållande de tjänstgörande vaktmännen skola kunna uppträda i ett
snyggt och prydligt skick samt bära synliga tecken för sin egenskap av vakter.
På grund av nådig remiss har statskontoret den 2 oktober 1917 avgivit
underdånigt utlåtande i ämnet och därvid anfört:
Da av vad vetenskapsakademien i ärendet anfört framgår, att ifrågavarande
anslag, som redau från början synes hava blivit för knappt tillmätt, under nuvarande
förhållanden är otillräckligt, lärer icke vara något att principiellt erinra mot en höjning
av anslaget; men då den föreslagna ökningen allenast uppgår till ett så jämförelsevis
ringa belopp som 250 kronor, kan det ifrågasättas, huruvida tillräcklig anledning föreligger
att vidtaga en förändring i naturhistoriska riksmuseets så nyligen fastställda
stat, och om icke Kungl. Maj:t skulle finna skäl att under de närmaste åren tillgodose
det uppkomna behovet av ökat anslag för anskaffande av tjänstedräkter åt vaktmästare
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 12
Nytt anslag
[26.]
ökning av
anslaget till
tjänstedräkter
åt vaktmästare.
Departe
mentschefen.
Ökat anslag.
_[27.]
Ändring i
avlöningsvillkoren
för
konservator
vid naturhistoriska
riksmuseet.
90 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
vid naturhistoriska riksmuseet från medel, som stode till Kungl. Maj:ts förfogande,
exempelvis åttonde huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter.
Av den i iirendet lämnade utredningen torde framgå, att anslaget till
bestridande av kostnaden för tjänsted Täkter åt vaktmästare vid naturhistoriska
riksmuseet numera är otillräckligt på grund av inträdd prisstegring
och ökning i antalet av extra bevakningsbiträden vid de offentliga förevisningarna
därstädes. I sistnämnda avseende tillåter jag mig erinra om
att 1917 års riksdag på därom av Kungl. Maj:t gjord framställning ökat
det i staten för riksmuseet ingående anslaget till ersättning åt extra bevakningsbiträden
vid de offentliga förevisningarna från 2,340 kronor till
4,000 kronor för att därigenom möjliggöra anställandet av flera sådana biträden.
Då den begärda höjningen av nu ifrågavarande anslag avser ett
stadigvarande behov, torde framställning om ökning av anslaget för tiden
från och med år 1919 böra göras hos riksdagen. För tillgodoseende av
motsvarande anslagsbehov för år 1918 torde erforderligt belopp kunna
anvisas från medel, som stå till Kungl. Maj:ts förfogande.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
dels öka det i ståten för naturhistoriske riksmuseet,
I) Avdelningarna vid Frescati, under rubriken A) Avlöningsstat,
ingående anslaget till bestridande av kostnaden
för tjänstedräkter åt vaktmästare från dess nuvarande
belopp, 200 kronor, med 250 kronor till 450
kronor,
dels ock av nu ifrågavarande anledning höja det
ordinarie bestämda anslaget till museet med ett belopp
av 250 kronor.
30. Ändring i avlöningsvillkoren för konservator vid naturhistoriska
riksmuseet. Vid 1876 års riksdag bestämdes avlöningen för
den vid naturhistoriska riksmuseet anställde konservatorn till 3,000 kronor.
Därjämte hade vetenskapsakademien till denne befattningshavare upplåtit
fri bostad.
Då emellertid akademien för annat ändamål under senare tid behövt
disponera ifrågavarande bostadslägenhet, har denna särskilda förmån måst.
indragas, och har den nuvarande innehavaren av befattningen icke någonsin
varit i åtnjutande därav.
För beredande av avlöning åt en andre konservator vid museet beviljades
därefter vid 1907 års riksdag ett belopp av 2,000 kronor.
91
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
Enligt § 11 i deri till efterrättelse från den 1 januari 11)08 antagna
instruktionen för naturhistoriska riksmuseet skulle konservatorerna lyda
under intendenten för museets vertebratavdelning och hava att utföra de
preparering»- och monteringsarbeten, som av denne ålades dem.
Förste konservatorn skulle sysselsätta och undervisa de elever, som
kunde vara antagna vid vcrtebratavdelningen.
Konservatorerna tingo ej hava egna samlingar av zoologiska föremål,
ej heller driva köpenskap med sådana eller privat åtaga sig konservatorsarbeten:
dock kunde andre konservatorn med intendentens medgivande
åtaga sig privata konservatorsuppdrag.
I underdånig skrivelse den 5 juni 1912 framlade vetenskapsakademien
förslag till ny stat för museet.
Med avseende å konservatorerna hemställde akademien, att den ene
med titel förste konservator måtte få en avlöning av 4,000 kronor, fördelad
i lön och tjänstgöringspenningar, med två ålderstillägg, vartdera å
500 kronor, efter 5 och 10 år, samt den andre konservatorn en avlöning
av 3,000 kronor, likaledes fördelad i lön och tjänstgöringspenningar, jämte
två ålderstillägg, vartdera å 300 kronor, efter 5 och 10 år.
Till stöd" för detta förslag åberopade akademien ett av intendenten
för vertebratavdelningen avgivet yttrande.
Bemälde intendent hade erinrat, hurusom lönen för (förste) konservatorn blivit till
sitt belopp fastställd år 1876 och sedan dess icke blivit reglerad. De föregående innehavarna
av tjänsten hade varit ekonomiskt mera gynnsamt ställda än den dåvarande,
därigenom att vetenskapsakademien åt dem upplåtit fri "bostad i akademien tillhörig
lägenhet. När den näst föregående konservatorn avgått med pension, hade akademien
behövt den av honom bebodda lägenheten för sitt bibliotek, och hade sålunda den förmån
av fri bostad, som dittills varit förenad med konservatorsbefattningen, måst indragas.
Nämnda förmån syntes intendenten kunna uppskattas till ett värde av åtminstone
1,000 kronor, med vilket belopp alltså vid dåvarande tjänstinnehavarens tillträde
löneförmånerna faktiskt minskats, oaktat den av staten beviljade lönen icke undergick
någon förändring.
Intendenten ansåg det ej kunna betraktas annat än såsom en gärd av rättvisa,
om denna olägenhet åter avhjälptes genom att konservatorslönen i motsvarande grad
höjdes. Detta syntes intendenten Så mycket mera uppenbart, om hänsyn toges till de
störa krav på yrkesskicklighet, som måste ställas på konservatorn vid riksmuseet vid
utövande av hans ofta ansträngande och hälsovådliga arbete, och tillika till den omständigheten,
att han av sin instruktion vore förhindrad att skaffa sig någon biförtjänst
på sin fritid genom konservering, uppstoppning eller naturaliehandel. För en löneförhöjning
ansåg intendenten ock tala de dyra levnadskostnaderna i Stockholm, vilka
genom museets utflyttning till Frescati komme att för alla vid museet anställda stiga
i än högre grad.
Beträffande andre konservatorn framhöll intendenten, att dennes dämera vidgade
verksamhet till stor del ställde sig lika med förste konservatorns och ävenledes krävde
92
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
stor yrkesskicklighet. En löneförhöjning för ifrågavarande befattningshavare ansågs
fördenskull och med hänsyn jämväl till de stegrade levnadskostnaderna, vara av behovet
påkallad.
I sitt den 18 december 1913 avgivna betänkande (delen XL1) angående
reglering av löneförhållanden m. in. beträffande naturhistoriska riksmuseet
erinrade löneregleringskommittén, att konservatorer vid universitetens
i Uppsala och Lund zoologiska institutioner åtnjöte en avlöning av
2,500 kronor, därav lön 1,500 kronor och tjänstgöringspenningar l°00o
kronor, jämte tre ålderstillägg till lönen, vart och ett- å 300 kronor, efter
respektive 5, 10 och 15 år.
framhöll vidare, hurusom den inhämtat, att de konserveringsarbeten,
som utfördes av såväl förste som andre konservatorn vid naturhistoriska riksmuseet,
betingade enahanda yrkesutbildning, om ock förste konservatorn i allmänhet fått utföra
de svårare arbetena.
Förste konservatorn både därjämte, såsom nämnt, att handleda konservatorselever.
» ur . e sy nfö kommittén, att tillräcklig anledning icke förelåge att sätta nämnda
två befattningshavare i olika avlöningsgrader. Kommittén hade dock ansett särskild
ersättning böra kunna tillerkännas den av konservatorerna, som förordnades att undervisa
och handleda konservatorselever.
Därest kommitténs uppfattning i fråga om konservatorernas likställande i avlömngsgrad
bleve godkänd, borde givetvis för dem bägge gälla samma bestämmelse angående
förbud att åtaga sig privata konservatorsuppdrag.
Vid övervägande av den avlöning, som borde tillerkännas konservatorerna vid
iiksmuseet, borde enligt kommitténs mening å ena sidan uppmärksammas, att för utförande
av de med ifrågavarande befattningar förenade göromål fordrades eu avsevärd
yrkesskicklighet och att för nående av denna yrkesskicklighet behövdes ej blott naturliga
anlag utan även eu särskild utbildning i preparering, skelettering, modellering,
stoppning o. s. v., varjämte ej oväsentlig förfarenhet i en snickares och en smeds "öromål
vore erforderlig; hänsyn borde och tagas till yrkets hälsofarlighet,
Å andra sidan påpekades, dels att utbildning i yrket meddelades vid riksmuseet
och att under lärotiden jämväl någon ersättning kunde påräknas, dels ock att de ifrågavarande
befattningarna kunnat erhållas vid relativt låg levnadsålder — de dåvarande
innehavarna av befattningarna hade tillträtt dem vid en ålder av den ene omkring 26
år och den andre omkring 21 år. ö
Med hänsyn till anförda omständigheter hade kommittén, under förutsätt iföl" att
de bagge konservatorerna sattes i samma lönegrad och att för dem bägge stadgades
förbud att åtaga sig privata konservatorsuppdrag, ansett sig böra för dem föreslå eu
avlöning av 3,000 kronor, därav lön 1,700 kronor, tjänstgöringspenningar 1,050 kronor
och ortstiilagg 250 kronor, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg till lönen vart
°oj kf''0n0r’ efter respektive 5, 10 och 15 år. Högsta pensionen skulle vid
sådant förhållande uppgå till 2,600 kronor.
i konservator, som förordnades att undervisa och handleda konservatorselever
skulle kunna utgå ett särskilt arvode av 300 kronor.
Vad avlöningsvillkoren beträffade innefattade kommitténs förslag bestämmelser
därom, att konservator ej finge åtaga sig konservatorsarbeten åt enskilda, samt att
i fråga om ratt till löneförhöjning genom ålderstillägg innehavaren av den dåvarande
93
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
äldre konservatorsbefattningen borde tillgodoräknas den tid, som före den nya statens
trädande i kraft förflutit från hans tillträde till denna befattning.
1 statsverkspropositionen till 1914 års senare riksdag framlade Kung!.
Maj:t förslag till ny stat för naturhistoriska riksmuseet. Förslaget överensstämde,
i vad det gällde konservatorerna, med vad löneregleringskommittén
hemställt och antogs i denna del oförändrat av riksdagen.
I nådiga kungörelsen den 14 september 1914 angående villkor och
bestämmelser för åtnjutande av de från och med år 1915 gällande avlöningsförmånerna
för ordinarie befattningshavare vid naturhistoriska riksmuseet
stadgades därefter i mom. d, att konservator ej må åtaga sig konservatorsarbeten
åt enskilda, varjämte i mom. k intogs berörda bestämmelse
i fråga om rätten till åldersitllägg för innehavaren av den äldre
konservatorsbefattningen.
I underdånig skrivelse den 13 oktober 1915 anhöll vetenskapsakademien,
att Kungi. Maj:t måtte vidtaga nödiga åtgärder för att få omförmälda
bestämmelse i mom. d av -kungl. kungörelsen den 14 september
1914 ändrad så, att den finge följande lydelse:
d) att konservator ej må åtaga sig konservatorsarbeten åt enskilda
utan att i varje särskilt fall därtill hava erhållit tillstånd av intendenten för
vertebratavdelningen.
Sedan löneregleringskoinmittén genom nådig remiss den 17 december
1915 erhållit befallning att avgiva underdånigt utlåtande i detta ärende,
hemställde kommittén i skrivelse den 17 februari 1916 på anförda skäl,
att ifrågavarande framställning om ändring i avlöningsvillkoren för konservatorerna
vid naturhistoriska riksmuseet ej måtte för det dåvarande
föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Kommitténs avstyrkande grundades huvudsakligen därpå, att vetenskapsakademiens
då gjorda framställning icke, såvitt visat blivit, föranletts av omständigheter, som kommit
till synes först efter det den så sent som vid 1914 års senare riksdag antagna
nya staten trätt i tillämpning, att mot kommitténs förslag (i dess förutberörda betänkande)
i fråga om förbud för konservator att åtaga sig privata konservatorsuppdrag
någon anmärkning vid löneregleringsärendets vidare behandling icke framställdes vare
sig från vetenskapsakademien eller annorledes, samt att en framställning till riksdagen
om ändring i de för konservatorerna gällande avlöningsvillkoren redan så snart efter
det dessa villkor trätt i kraft synts kommittén redan i och för sig icke lämplig. Vidare
hänvisade kommittén till det då under utredning varande spörsmålet i fråga om
förbud för ämbets- och tjänstemän att mot betalning åtaga sig enskilda uppdrag inom
området för deras tjänsteverksamhet.
Enligt nådigt beslut den 10 mars 1916 fann Kung]. Maj:t vetenskaps -
94
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
.] akademiens nyssberörda framställning ej föranleda någon Kungl. Maj:ts
vidare åtgärd.
Nu har konservatorn vid museet John Meyert anhållit om vetenskapsakademiens
förord till en av honom framställd begäran om ett personligt
lönetillägg av 800 kronor.
Till stöd härför har Meyert, som för närvarande befinner sig i andra lönegraden,
framhållit, att med nämnda tillägg hans avlöning skulle nå »det belopp, vilket av vetenskapsakademien
föreslogs vid 1914 års lönereglering såsom skälig ersättning åt förste
konservatorn vid riksmuseets vertebratavdelning»; att löneregleringskommittén enligt
hans förmenande ej haft full kännedom om förhållandet vid naturhistoriska riksmuseets
vertebratavdelning, när den jämställde de två konservatorstjänsterna; den äldre eller,
som den förut benämndes, förste konservatorstjänsten vore nämligen vida mera krävande
beträffande såväl de arbeten, vilka ålåge densamma, som ock det intresse och
bortseende från egna fritimmar, vilket denna tjänst ovillkorligen krävde av dess innehavare;
att den förre innehavaren av denna konservatorsbefattning redan år 1877 åtnjöt
en avlöning av 3,000 kronor jämte fri bostad, bestående av fyra rum och kök,
samt därtill fritt bränsle; och att, när man betänkte de senare årens oerhörda prisstegring
både i vad som berörde de ökade ‘bostadshyrorna som ock beträffande livsmedelsomkostnaderna,
det ej kunde anses annat än rättvist, att denna konservatorsbefattning
tilldelades de löneförmåner, som förut föreslagits av vetenskapsakademien.
I en till vetenskapsakademien ställd skrivelse har intendenten vid
riksmuseet professorn Einar Lönnberg varmt förordat ifrågavarande begäran,
under vitsordande av uppgifterna i Meyerts framställning samt under
intygande tillika, att Meyert med nit och plikttrohet skött sin tjänst,
varvid ofta övertidsarbete i betydande utsträckning måste förekomma.
Ifrågavarande begäran, säger Lönnberg, torde desto hellre förtjäna beaktande,
alldenstund vad Meyert nu begär står i överensstämmelse med
vetenskapsakademiens eget förslag till 1914 ars lönereglering.
I underdånig skrivelse den 10 oktober 1917 har vetenskapsakademien
anfört:
Innehavaren av ifrågavarande tjänst har förut alltsedan år 1876 uppburit en avlöning
av 3,000 kronor samt dessutom disponerat fri bostad i akademiens hus i kvarteret
Grönlandet norra* i Stockholm, ända till dess denna förmån på grund av utrymmesskäl
måst indragas. Akademiens förhoppning hade emellertid varit, att en ersättning
därför skulle betedas tjänstinnehavaren vid en blivande reglering av staten
för naturhistoriska riksmuseet, vilken förhoppning emellertid ej gick i uppfyllelse.
Akademien har vidare erinrat om sitt den 5 juni 1912 avgivna förslag i fråga om reglering
av avlöningsförhållandena för förste konservatorn samt om den av riksdagen
för bemälde befattningshavare slutligen fastställda avlöningen. Akademien framhåller
i detta avseende, hurusom den förutvarande »förste» konservatorn Meyert, som, huru
arbetena än ordnades i konservatorsverkstaden, såsom den äldre måste bära ansvaret
för arbetena och ofta vidkännas övertidsarbete, härigenom kom i en särdeles ogynn
-
(J5
1918. Åttonde* huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
sam ställning, som ej kunde sägas vara avhjälpt genom det arvode å 300 kronor, lian
ägde uppbära för handledning av konservatorselever, enär detta blott vore eu ersättning
för ett honom ålagt ytterligare arbete.
På grund av anförda förhållanden och under åberopande av vad professor Lönnberg
anfört ville akademien, som ej ansåge sig nu böra ifrågasätta någon ny reglering
av denne konservators löneförmåner, anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå 1918 års
riksdag att på extra stat för år 1919 bevilja Meyert ett personligt lönetillägg å 800
kronor.
På grund av särskilda nådiga remisser hava statskontoret och löneregleringskominittén
avgivit underdåniga, respektive den 20 oktober och
den 14 november 1917 dag-tecknade utlåtanden i ämnet.
O
Statskontoret har anfört, att några nya omständigheter icke syntes hava tillkommit,
som skulle kunna verka rubbning i det av Kungl. Maj:t och 1914 års senare riksdag
fattade beslut angående beloppet av den avlöning, som borde utgå till ifrågavarande
konservator vid naturhistoriska riksmuseet. För den händelse Kungl. Maj:t dock skulle
finna de i föreliggande framställning anförda skäl för beredande av ett personligt lönetillägg
åt sökanden tillräckligt vägande och Kungl. Maj:t till följd därav till riksdagen
avläte proposition om uppförande i 1919 års riksstat av ett extra anslag för sådant
ändamål, ville det emellertid synas statskontoret, som om ett belopp av 500 kronor
kunde anses vara tillfyllest.
Löneregleringskommittén har yttrat:
Meyert åtnjuter, utöver den för konservatorer fastställda ordinarie avlöningen, det
arvode av 300 kronor, som enligt stat utgår till konservator för undervisning och handledning
av konservatorselever. Enligt 1914 års lönereglering fick han ock rätt att för ålderstillägg
tillgodoräkna sig den tid, som före deu nya statens trädande i kraft förflutit
från hans tillträde till sin befattning.
Även om nämnda omständigheter icke skulle vara av sådan beskaffenhet, att dem
bör tillmätas någon mera avsevärd betydelse vid prövningen av nu föreliggande fråga,
anser sig kommittén ändock icke kunna förorda en framställning av det föreliggande
äskandets innebörd.
Från det avlöningsförmånerna för konservatorstjänsten i fråga senast fastställdes
av statsmakterna har allenast jämförelsevis kort tid förflutit; och tjänstinnehavaren härtill
följd därav, ehuru honom för medgivna ålderstilläggs erhållande fått tillgodoräknas
föregående tjänstetid i befattningen, ännu icke nått tjänstens högsta lönegrad. Ej heller
hava, såvitt de i ärendet föreliggande handlingarna utmärka eller kommittén annorledes
kunnat inhämta, några sådana särskilda omständigheter inträffat eller eljest visat sig
förefinnas, som kunna anses utgöra förutsättningarna för den förändring av avlöningsförmånerna
vid en tjänst till en viss innehavares förmån, som beviljande av ett för
honom personligt lönetillägg innebär.
Kommittén har varit i tillfälle att rörande detta ärende meddela sig med professor
Lönnberg. Därvid bragtes från hans sida på tal frågan om den i gällande avlöningsvillkor
intagna bestämmelsen rörande förbud för konservatorerna vid naturhistoriska
riksmuseet att åtaga sig konservatorsarbeten åt enskilda. I detta avseende framhöll
Lönnberg, hurusom det ej endast för vederbörande befattningshavare utan även för
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
naturhistoriska riksmuseet skulle vara fördelaktigt, om därstädes anställda konservatorer
bereddes möjlighet att å fritid få, med tillstånd i varje särskilt fall av intendenten för
vertebratavdelningen, utföra konservatorsarbeten åt enskilda.
Då kommittén förra gången hade detta spörsmål under skärskådande, ansåg sig kommittén
på då anförda skäl ej böra förorda en ändring i den så nyligen fastställda bestämmelsen
i förevarande avseende utan hemställde, att den därom gjorda framställningen
ej måtte för det dåvarande föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Kommittén har emellertid nu, då genom Lönnbergs nyssnämnda påpekande spörsmålet
ånyo kommit pa tal, funnit sig böra ifrågasätta, huruvida icke detsamma tilläventyrs
kunde böra bringas under förnyad prövning.
Sedan Kungl. Maj:t genom remiss lämnat vetenskapsakademien tillfälle
att efter vederbörandes hörande yttra sig med anledning av vad statskontoret
och löneregleringskommittén i ovanberörda utlåtanden anfört, har
akademien, med bifogande av yttrande från professor Lönnberg, däri denne
hemställt, att akademien måtte göra underdånig framställning om ett personligt
tillägg av 500 kronor å Meycrts lön samt om tillstånd för konservatorerna
vid riksmuseet att med intendentens medgivande åtaga sig konservatorsarbeten
åt enskilda, i underdånig skrivelse den 28 november 1917
anfört huvudsakligen följande:
, ^ ad först beträffar det föreslagna lönetillägget synes det akademien, att kommittén
ej tillräckligt beaktat den omständigheten, att den äldre (förste) konservatorn på
grund av de faktiska förhållanden, vilka av akademien och konservator Meyert framhållits,
med nödvändighet måste åtaga sig ett större ansvar och ett övertidsarbete, som
ej drabbar den andre konservatorn. Arbetet och ansvaret är således för de båda konservatorerna
olika, ehuru avlöningsförmånerna satts alldeles lika. Det är detta obestridliga
förhållande, som gjort, att akademien ansett det billigt att tillstyrka Meyerts
ansökan och redan från första början föreslog, att hans avlöning skulle sättas högre
an den andie konservatorns. Härvid har emellertid av löneregleringskommittén framhållits,
att Meyert fått räkna sig till godo den tid, han tjänstgjort före den nya
statens trädande i kraft. En sådan rätt har dock även av Kungl. Maj:tpå akademiens
framställning beviljats de kvinnliga biträden, som förut tjänstgjort vid museet, och kan
således svårligen anses såsom en ersättning för det drygare arbete, som åligger Meyert,
utan liksom i andra dylika fall såsom en naturlig uppmuntran för en föregående väl
vitsordad tjänstgöring.
Att denna förmån beviljades Meyert var så mycket mera naturligt, som hans begynnelseavlomng
genom den nya staten ej höjdes utan förblev oförändrad. Andre konservatorn
fick däremot sin avlöning på en gång höjd med 1,000 kronor och kunde således
ej hava något anspråk på att räkna sig föregående tjänstgöring tillgodo.
Det synes på grund härav vara uppenbart, att Meyert ej åtnjuter någon
ersättning för det större arbete och ansvar, som åligger honom i jämförelse med den
andre konservatorn.
Beträdande konsenators rätt att på vissa vilkor utföra arbete för enskilda har
löneregleringskommittén med hänsyn till den betydelse, en dylik rätt i vissa fall skulle ha
för museets egna samlingar, förklarat sig anse, att saken ånyo borde upptagas till prövning.
Enär genom ott dylikt medgivande eu merinkomst av 300 kronor om året möj
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 97
ligen skulle kunna beredas konservator Meyert, anser sig akademien i anslutning till [‘27.1
statskontorets yttrande böra ändra sin föregående framställning så, att hon nu tillåter L J
sig hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå instundande riksdag att dels på extra
stat för år 1919 bevilja konservator J. Meyert ett personligt lönetillägg å 500 kronor,
dels ock medgiva, att bestämmelsen i mom. d av kungl. kungörelsen den 14 september
1914 måtte erhålla följande lydelse: d) att konservator ej må åtaga sig konservators
arbeten åt enskilda utan att i varje särskilt fall därtill hava erhållit tillstånd av intendenten
för vertebratavdelningen.
Genom nådig remiss uppdrogs åt löneregleringskommittén att inkomma
med underdånigt utlåtande i anledning av vad akademien anfört i sitt
yttrande den 28 november 1917.
1 ett med anledning härav den 7 december 1917 avgivet utlåtande
har kommittén anfört bland annat:
Vad angår frågan om personligt lönetillägg åt konservator Meyert saknar kommittén
anledning frångå den ståndpunkt, som kommit till uttryck i kommitténs den 14
november 1917 avgivna utlåtande.
Beträffande åter spörsmålet om medgivande för konservatorerna vid naturhistoriska
riksmuseet att under viss angiven förutsättning kunna få åtaga sig konservatorsarbeten
åt enskilda får kommittén tillkännagiva, att, i anledning av vad i detta ärende förekommit
rörande nyssnämnda spörsmål, kommittén anser sig icke vidare böra göra någon
erinran mot att den i gällande avlöningsvilkor intagna bestämmelse uti ifrågavarande
avseende må erhålla den ändrade lydelse, vetenskapsakademien i sitt yttrande den 28 november
1917 föreslagit.
Då, såsom av löneregleringskommittén erinrats, allenast jämförelsevis Departekort
tid förflutit, sedan avlöningsförmånerna för konservatorstjänsterna vid ment8Chefen
naturhistoriska riksmuseet fastställdes, och inga särskilda omständigheter
därefter synas hava inträffat, som böra föranleda ändring i avlöningsförmånerna
vid någon av nämnda tjänster, anser jag mig icke kunna förorda
vetenskapsakademiens i berörda hänseende gj,orda framställning.
Vidkommande frågan om den i gällande avlöningsvillkor intagna bestämmelsen
rörande förbud för utförande av konservatorsarbeten för enskilda
personer har av löneregleringskommittén framhållits, att förmånen
att få utföra dylikt arbete skulle i vissa fall bliva till gagn för museets samlingar.
I betraktande härav finner jag för min del inga betänkligheter mot att
i avlöningsvillkoren göres en jämkning av den innebörd, som av vetenskapsakademien
i dess underdåniga utlåtande den 28 november 1917 föreslagits.
o o
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva
att mom. d) av de genom kungörelse den 14 september
1914 fastställda villkor och bestämmelser för
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 13
[28.]
Nordiska
museet.
98 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
åtnjutande av de i staten för ordinarie befattningshavare
vid naturhistoriska riksmuseet angivna avlöningsförmånerna
må erhålla följande ändrade lydelse: »d) att
konservator ej må åtaga sig kohservatorsarbeten åt enskilda,
så framt ej tillstånd därtill lämnats av intendenten
för vertehratavdelningen efter prövning i varje särskilt
fall, att dylikt arbete ej inverkar hinderligt för tjänstgöringen
vid museet.»
Nordiska museet.
31. Nordiska museet. Till nordiska museet har riksdagen på extra
stat anvisat, för vart och ett av åren 1901—1911 50,000 kronor, för vartdera
av åren 1912 och 1913 70,000 kronor samt för vart och ett av åren
1914—1918 80,000 kronor. Alltifrån år 1904 har riksdagen föreskrivit,
att anslaget skulle ställas till nordiska museets nämnds förfogande för att
enligt dess bestämmande användas för museet tillhörande ändamål, under
villkor att utav ledamöterna i nämnden en vore av Kungl. Maj:t förordnad
ävensom på de övriga villkor, Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt
föreskriva.
Nordiska museets nämnd har nu i underdåniga skrivelser den 29
augusti och den 12 september 1917, vid vilken senare fogats 6 tabellbilagor,
anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes till riksdagen avlåta proposition
om beviljande för år 1919 av förhöjt anslag åt museet.
Till stöd för sin anhållan har nämnden i skrivelse av den 12 september
1917 anfört:
Vid beviljandet år 1918 av det till nordiska museet utgående statsanslaget, varigenom
detta anslag höjdes från 70,000 kronor till 80,000 kronor, uttalade riksdagen
sin bestämda förväntan, att tjänstemännens vid nordiska museet och livrustkammaren
löner skulle regleras i överensstämmelse med tjänstemännens vid statens med nordiska
museet jämförliga nyreglerade verk. Sådan lönereglering genomfördes på grund härav
från och med år 1914.
Såsom framgår av närslutna bilagor utbetalade nordiska museet i följd härav under
år 1914 löner till tjänstemän och betjänte vid museet och livrustkammaren med
följande belopp, nämligen:
till tjänstemän vid nordiska museet ....
» betjänte » » »
» föreståndaren vid livrustkammaren
» betjänte » »
............ kronor 74,550: —
............ » 28,755: —
............ » 3,800: —
............ »_190:21
Summa kronor 107,295:21
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
Sedan pa grund av 1917 års riksdags beslut vissa statstjänstemäns löner givits
tillskott i enlighet med av riksdagen fastställda principer, bar nordiska museets nämnd
ansett sig skyldig att tilldela tjänstemän och befattningshavare vid museet och livrustkammaren
krigstidstillägg och krigstidshjälp enligt samma principer.
Från nordiska museet utgå sålunda till tjänstemän och betjänte vid museet och
livrustkammaren för närvarande löner och tillägg till följande belopp, nämligen.
till tjänstemän vid nordiska museet ......
krigstidstillägg till dessa ........................
till betjänte vid nordiska museet .........
krigstidshjälp till dessa...........................
till föreståndaren för livrustkammaren ..
krigstidstillägg till denne .....................
till betjänte vid livrustkammaren .......
krigstidshjälp åt dessa ..........................
kronor 73,150:—|
» 10,245:—|
» 30,040:—|
» 7,084: — |
» 3,800: —|
» 800:—|
» 2,500:—|
» 1,030: —j
kronor
»
2-
Summa kronor
83,395: —
37,124: —
4,600: —
3,530: —
128,649: —
[28.]
De museet åliggande utgifterna för löner hade sålunda numera i förhållande till
år 1914 ökats med följande belopp:
tjänstemän vid museet:
år 1914 kr. 74,550:—; nu kr. 83,395:— ökning
betjänte vid museet:
år 1914 kr. 28,755:—; » » 37,124:— »
föreståndaren för livrustkammaren:
år 1914 kr. 3,800:—; nu kr. 4,600:— »
betjänte vid livrustkammaren:
år 1914 kr. 190:21; » * 3,530: —
.. kronor
8,845
8,369: —
800: —
3,339
79
Summa ökade utgifter kronor 21,353
79
I enlighet med principen, att lönerna till tjänstemän vid nordiska museet och
livrustkammaren skola utgå med samma belopp som till tjänstemän vid statens med
nordiska museet jämförliga nyreglerade verk, torde det åligga museet att från och
med ingången av år 1919 utbetala ålderstillägg åt därtill berättigade tjänstemän,
nämligen:
tre intendenter vid nordiska museet ...................................................... kronor 1,500:
föreståndaren för livrustkammaren ....................................................... * 50(^:
Ålderstillägg 1919 summa kronor 2,000: —
Nordiska museets ekonomi har, oavsett lönerna, på ett synnerligen kännbart sätt
drabbats av dyrtiden framförallt därigenom, att kostnaderna % uppvärmning och
belysning av museibyggnaden undergått eu ofantlig stegring. Å detta konto hade
nämligen i runda tal:
utgivits år 1914 .............................
» » 1915 .............................
» » 1916 .............................
och beräknades kostnaderna utgöra
» » » »
för år 1917 .........
» » 1918 .........
kronor 13.300: —
» 18,800: —
» 27.600: —
» 36.000: —
> 43,000: —
100
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och
museer.
Siffrorna för åren 1917 och 1918 äro beräknade under förutsättning, att eldningen
kan ske huvudsakligen med ved under återstående delen av år 1917 och under
hela ar 1918 samt att vedprisen under år 1918 bliva desamma som för närvarande.
Den okade ^ utgift, som redan för år 1917 drabbar museets bränsle- och belysnina-skonto,
uppgår sålunda i förhållande till år 1914 till 22,700 kronor: för år 1918
beräknades den till 29,700 kronor.
,Någon möjlighet att i detta avseende göra besparingar andra än dem, som kunna
bliva en följd av övergåendet från kokseldning till eldning med ved, synes icke finnas,
alldenstund museets dyrbara samlingar löpa fara att taga skada, om icke temperaturen
inom byggnaden kan hållas uppe vid en viss, icke för låg värmegrad. I bränslebesparande
sylte vidtogo3 redan under sistförfluten eldningssäsong åtgärder, varföenom
temperaturen i museilokalerna avsevärt sänkts. °
Att det vant möjligt för museets nämnd att under de närmast förflutna krigsåren
bestrida de sålunda väsentligt ökade kostnaderna för museets drift har berott på att
inkomsterna av Skansen jämte tillfälliga gåvor av enskilda kunnat användas för täci
•• Aven utgifterna för Skansens drift hava emellertid nu stigit genom
nödvändigheten att aven har vidtaga löneförhöjningar, genom ökade arbetslöner, genom
en stark stegring av kostnaderna för föda åt djuren i den zoologiska trädgården, där
djurbeståndet dock minskats till att omfatta i de flesta fall blott eu individ eller ett
par av representerade djurarter, så att ovannämnda möjlighet att fylla bristen i kostnaderna
for museets drift numera väsentligen inskränkts. Inflytande gåvomedel äro
givetvis en allt för osäker inkomstkälla för att museets ekonomi skall kunna härå fotas
Nämnden tillåter sig erinra om vad de av vetenskapsakademien utsedda revisorerna
för museets räkenskaper och förvaltning under år 1915 — i den senast avfövna
revisionsberättelsen — anfört rörande nordiska museets ekonomi, nämligen: »Avräken*
/ålun?a’ att ..inkomsterna icke äro tillräckliga för att säkerställa
museets drift, da dess ekonomi ar beroende av många växlande omständigheter såväl
i avseende pa inkomster som utgifter.» — »Då museets ekonomiska ställning endast
mycket långsamt, om ens i någon mån med dess egna inkomster, synes kunna väsentligen
torbattras, torde en snabbare utväg till nående av en dylik förbättring endast
‘?.nnas av de offentliga anslag, museet åtnjuter.» — »Revisorerna tillåta sig
darfor framhålla den störa vikten och betydelsen av ett höjande av de till nordiska
museet utgående offentliga anslagen, så att institutionens drift bleve mera säkerställd
och mindre beroende av tillfälligheter, ett mål, som synes i hög grad önskvärt med
tanke saval pa den betydelse, nordiska museet har för varje svensk medborgare, som i
fråga, om spridande av kännedom om vårt land hos utlänningen.»
Nordiska museet ^har icke möjlighet att till mötande av de av dyrtiden förorsakade
perutgifterna pa ett effektivt sätt höja sina egna inkomster. Museets nämnd
hai visserligen hos Kung], Maj:t anhållit om rätt att anordna ett varulotteri
“fn va.ffr ,lcke„ sig pa att härigenom skall inflyta mera än som kräves för
sakerstallande pa sin höjd av 1918 års utgifter. De merutgifter, som enligt vad ovan
uppvisats redan nu drabba nordiska museet i förhållande till år 1914, uppgå till:
för avlöningar vid nordiska museet .................................................... kronor 17 214-_
* > » livrustkammaren.................................................. ;> 4 139-
bränsle och belysning ..................................................... ........... > 22 700-
Summa kronor 44,053: 79
79
101
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
Huruvida vedprisen under åren 1918 och 1919 komma att förbliva desamma
som nu eller om någon nedgång på grund av konjunkturer eller från det allmännas
sida vidtagna åtgärder kan vara att vänta är ju vanskligt att förutsäga. Nämnden
vill emellertid hoppas, att museets uppvärmnings- och belysningskonto skall kunna
begränsas till 30,000 kronor för år 1919 eller 6,000 kronor mindre än utgifterna
för år 1917.
Till de merutgifter i förhållande till år 1914, som under år 1919 bliva nödvändiga,
komma dock de ovan berörda ålderstiiläggen å 2.000 kronor, vadan sålunda merutgifterna
för år 1919 sammanlagda uppgå till 40,053 kronor 79 öre.
Under hänvisning till vad som ovan anförts anhåller nämnden, att Kungl. Magt
täcktes till 1918 års riksdag avlåta nådig proposition om beviljande för år 1919 av
en höjning av det till nordiska museet hittills utgående statsanslag från 80,000 kronor
till 120,000 kronor.
För den händelse Kungl. Maj.t skulle komma att föreslå riksdagen ändrade grunder
för till statens tjänstemän och befattningshavare utgående krigstidstillägg och krigstidshjälp,
varigenom en höjning eventuellt skulle komma att beviljas dessa utöver nu
utgående belopp, får nämnden i underdånighet anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes av
riksdagen äska ett så mycket högre anslag till nordiska museet för år 1919, som svarar
emot sådan eventuell ökning av till statens tjänstemän och befattningshavare
utgående krigstidstillägg och krigstidshjälp.
På grund av nådiga remisser hava vetenskapsakademien och statskontoret
respektive den 10 oktober och den 2 november 1917 avgivit underdåniga
utlåtanden i ämnet. Vetenskapsakademien har därvid yttrat:
Då nordiska museet fortfarande på ett synnerligen förtjänstfullt sätt fyller sin stora
uppgift och då museets nämnd, såsom framgår av ansökningen, under nuvarande förhållanden
ej är i stånd att på ett tillfredsställande sätt uppehålla sin verksamhet utan ökade inkomster,
finner akademien det vara en plikt för samhället att tillse, att denna institution,
som av stiftaren överlämnats såsom eu svenska folkets egendom och med rätta
betraktas såsom en heder för vårt land, ej måtte taga skada eller lida nöd under den
• nuvarande dyrtiden. På grund härav hemställde akademien, att Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen att för år 1919 bevilja eu så stor höjning i statsauslaget till nordiska
museet, som kunde finnas nödvändig för säkerställande av dess verksamhet.
Statskontoret har anfört följande:
Vad nordiska museets nämnd i ärendet anfört synes ådagalägga, att en ökning
av det nu utgående anslaget, 80,000 kronor, är för museets fortbestånd nödvändig;
och har statskontoret intet att erinra mot att till museet å 1919 års riksstat varder
uppfört ett till 120,000 kronor förhöjt anslag, vilket, i likhet med vad som för närvarande
är fallet, torde erhålla natur av förslagsanslag högst.
Förevarande framställning avser emellertid, att nämnda anslag under viss förutsättning
måtte varda än ytterligare ökat. Nordiska museets nämnd, som ansett sig
skyldig att tilldela befattningshavare vid museet och livrustkammareu krigstidstillägg
och krigstidshjälp enligt samma principer, som gälla för dylika ökade avlöningsförmåner
åt befattningshavare i statens tjänst, hemställer nämligen vidare, att därest
Kungl. Maj:t skulle göra framställning till riksdagen om förändrade grunder för sådana
förmåners utgående till statens tjänstemän och på grund därav en höjning
[28. j
Departe
mentschefen.
Ökat anslag.
[29.]
Kulturhistoriska
museet
i Lund.
102 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
skulle komma att beviljas sådana befattningshavare utöver nu utgående belopp, Kungl.
Maj:t täcktes hos riksdagen äska ett så mycket högre anslag till nordiska museet för
år 1919, som kunde anses svara mot sådan eventuell ökning av till befattningshavare
i statens tjänst utgående krigstidstillägg och krigstidshjälp.
Då det ännu icke kan hedömas, huruvida och till vilket belopp krigstidstillägg
och krigstidshjälp kunna anses böra utgå jämväl under år 1919, lärer museinämndens
sistberörda framställning icke böra föranleda till ökning av anslaget för år 1919.
Men då av handlingarna i ärendet framgår, att museets personal för år 1917 åtnjuter
krigstidstillägg och krigstidshjälp med belopp, uppgående till något över 19,000
kronor, utan att någon motsvarande ökning i statsanslaget ifrågakommit. samt att
museinämnden torde hava för avsikt att även för år 1918 bevilja sådan tillfällig löneförhöjning,
synes det kunna ifrågasättas, om ej, för beredande av möjlighet för museipersonalen
att under år 1918 komma i åtnjutande av krigstidstillägg och krigstidshjälp
till skäligt belopp, ett extra förslagsanslag, högst 20,000 kronor, borde å tilläggsstat
för år 1918 uppföras såsom förstärkning i museets statsanslag för samma år.
Den utredning, som nordiska museets nämnd förebragt., giver vid
handen, att museet för år 1919 är i behov av ökat statsunderstöd; och
synes anslagsför höj ningen ej kunna sät tas lägre än till 40,000 kronor.
Därjämte torde skäl förefinnas att bereda museet en sådan förhöjning av
dess statsanslag för år 1918, varom förmälts i statskontorets utlåtande.
Därom torde lag emellertid böra framställa förslag först vid behandlingen
av de anslagsbehov, vilka för ecklesiastikdepartementets vidkommande böra
tillgodoses genom anslag å tilläggsstat för år 1918.
Jag tillstyrker därför nu allenast, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
liksdagen
att till nordiska museet anvisa på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst 120,000 kronor, att, under
villkor att en ledamot i museets nämnd är av Kungl.
Maj:t förordnad ävensom på de övriga villkor, Kungl.
Maj:t föreskriver, utgå till nämnden för att enligt dess
bestämmande användas till museets ändamål.
Kulturhistoriska museet i Lund.
32. Kulturhistoriska museet i Lund. Till detta museum, som står
under ledning av kulturhistoriska föreningen för södra Sverige, har riksdagen
beviljat på extra stat för vart och ett av åren 1903—1908 ett belopp
av 5,000 kronor, för vart och ett av åren 1909—1911 ett belopp av
10.000 kronor och för vart och ett av åren 1912 — 1918 ett belopp av
15.000 kronor. För vart och ett av åren 1916 —1918 anvisade riksdagen
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 109
tillika, med anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar, pa
extra stat ett belopp av 5,000 kronor, för år 1916 till blekande av brist
i föreningens stat för arbetsåret 1914—1915 samt lör åren 1917 och 1918
till stödjande av föreningens ekonomi under arbetsåren 1915—1916, respektive
1916—1917, med rått för Kungl, Maj:t att förskottsvis utanordna
sistnämnda tre anslag redan under det år, då de beviljades.
Under de senare åren här riksdagen beträffande det årliga anslaget
föreskrivit, att detsamma skulle under de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna
skal föreskriva, utgå till föreningens styrelse för att användas lör museets
förvaltningskostnader och i framstå rummet till avlöning åt två vetenskapligt
och fackmässigt utbildade biträden vid museet.
Kungl. Maj:t hav den 1 juni 1917 ställt de båda för år 1918 anvisade
anslagen å tillhopa 20,000 kronor till styrelsens^ förfogande. I sammanhang
därmed föreskrevs beträffande anslaget å 15,000 kronor, att såsom
villkor för dess utgående skulle gälla, dels att utav ledamöterna i
styrelsen en vore förordnad av Kungl. Maj:t, dels att föreningen icke finge
utan Kungl. Maj:ts tillstånd föryttra något museets samlingar tillhörande
föremål med undantag av dupletter, dels ock att en förteckning på under
år 1918 gjorda nyförvärv före den 1 mars 1919 överlämnades till ecklesiastikdepartementet.
I underdånig skrivelse den 25 oktober 1917 har nu föreningens styrelse,
med bifogande av tryckt redogörelse för föreningens verksamhet
under arbetsåret 1916—1917, gjort framställning om utverkande hos 1918
års riksdag av ett anslag på förut bestämda villkor till ett belopp av
25,000 kronor, därav 10,000 kronor såsom nödhjälp för år 1918.
Under erinran att styrelsen i den framställning, som låg till grund
för Kungl. Maj:ts förslag i ämnet till 1917 års riksdag, hemställt om statsanslagets
förhöjning med 5,000 kronor, yttrar styrelsen i den nu föreliggande
skrivelsen, att styrelsen finge förnya denna hemställan.
Till stöd härför anför styrelsen följande:
Da föreningen, såsom av bilagda årsberättelse framgar, omlagt sitt räkenskapsår,
så att det, i stället för att avslutas den sista februari, härefter kommer att följa kalenderåret,
kan föreningen icke i nu löpande års räkenskaper, vilka endast omfatta
tiden den 1 mars—den 31 december 1917, införa någon annan del av statsanslaget an
de 5,000 kronor, som beviljats i nödhjälp och som utbetalats under denna tid. Den nu
löpande räkenskapsperioden skulle därför komma att utvisa en betydlig minskning i
föreningens inkomster med en därmed följande stark stegring av den brist, med vilken
föreningens skuldbörda komme att ökas, om det icke lyckats styrelsen dels genom eu
ytterlig sparsamhet — vakanssättande av en amanuensbefattning, ytterlig inskränkning
i vaktpersonalen, visserligen på bekostnad av museets säkerhet mot eldfara och
tjuvnad, reducering av inköpen till museet o. s. v. — dels genom en i Lund gjord
104
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
insamling, som lamnat 3,500 kronor, dels genom den oväntat stora behållning av 6 000
,s?“ det sydsvenska koustindustrilotteriet lämnat, och dels genom ett hösten
1917 erhållet anslag av 7,500 kronor ur Lunds sparbanks reservfond, att få räkenskaperna,
om också icke att gå ihop, dock att stanna vid en brist understigande 5,000
kronor, d v. s. betydligt mindre än under något av de närmast föregående åren.
Hade darfor styrelsens underdåniga, av alla myndigheter tillstvrkta anhållan om
nödhjälpens höjande till 10.000 kronor, vilken anhållan såsom enskild motion frambära
\ “ada kamrarna, av 1917 åra riksdag bifallits, skulle det verkligen lyckats att avsluta
det da löpande räkenskapsåret utan någon skuldökning.
... , Det är därför ingalunda riktigt, såsom det av eu talare i första kammaren anlordes,
att eu sa liten extra nödhjälp ingenting betyder. Den betyder tvärom en möjlighet
att kunna stanna på den eljest oundgängliga och ödesdigra skuldsät.tuingsvägen
i enlighet med vad nedan beräknade inkomst- och utgiftsstat för år 1918 visar:
Inkomster.
Statsanslag ......................................
Anslag från staden Lund .....................................
*o * Malmöhus läns landsting...................
Behållning av lotteriet...........................................
Medlems- och inträdesavgifter...............................
Hyresinkomster........................................
Diverse inkomster ...................
............. kronor 25 000: —
............. » 5.000: —
............. » 3.000: —
............. » 3,000: —
............. » ö 000: —
............. » 4,500: —
............ » 1.500:-
Summa kronor 48,000: —
Utgifter.
Ränta å 330,000 kronorx)...................................
Skatter och brandförsäkringar 2 3)..........................
Belysning och uppvärmning................................
Avlöningar8) ..........................................
Reparationer, inredning och konservering...........
Trädgården och husdjuren...................................
Bibliotek och arkiv........................................
Arkeologiska undersökningar .............................
Expedition, tryck, katalog, resor, expenser etc...
............. kronor 18,500: —
............. » 2.500: —
............. > 5.000: —
............. » 9.000: —
............ » 5 000: —
............ » 2.000: —
............ » 1.000: —
............ » 1.000: —
............ » 4.000; —
Summa kronor 48,000: —
Denna beräkning har kunnat göras dels på grund av att en enskild man åtagit
under ar 1918 svara för alla inköp till samlingarna intill 10,000 kronor, vadån
“,,.e ett ore 1 utg^sstaten härför behöft upptagas, dels under förutsättning att, efter
allt vad som under det sista aret förekommit, den uppfattningen också i Lund skall
hava vuxit fram, att det måste ligga i stadens eget intresse att på ett något krafrisk^föreMn”1
blttl S stodja en instltution av så stor lokal betydelse som kulturhisto
-
5 sparbankslån å 20,000 kronor har under året upphört
*) senare höjda med omkring 1,000 kronor.
3) Intendenten G. Karlin alltjämt utan någon kontant lön.
105
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
Skulle därjämte konstindustrilotteriet komma att lämna något högre behållning [29.]
än här beräknats, varpå dock inga större förhoppningar kunna byggas på grund av
den under året ytterligare ökade konkurrensen, samt »diverse inkomster», närmast genom
kontanta gåvor, också något ökades, skulle det kanske till och med bliva för styrelsen
möjligt att åter stärka den nu så betänkligt reducerade arbetskraften vid museet
samt lämna en välbehövlig dyrtidshjälp åt den allt för svagt avlönade personalen.
Under alla förhållanden bör emellertid en höjning av statsanslaget med 5,000
kronor kunna hålla arbetet gående utan någon nämnvärd förskjutning i skuldsumman,
för vilken styrelsen till stor del måst ikläda sig personlig ansvarighet, och föreningen
alltså, utan att behöva tillgripa några ytterlighetsåtgärder, kunna avvakta den i
Kungl. Maj:ts händer vilande byggnadslotterifrågaus lyckliga lösning.
Uti infordrade, respektive den 6, den 12 och den 21 november 1917
dagtecknade utlåtanden hava vitterhetsakademien, överintendenten och
chefen för nationalmuseum samt nordiska museets nämnd tillstyrkt styrelsens
berörda framställning, nordiska museets nämnd dock under villkor
att nödhjälpsanslaget icke finge användas till samlingarnas ökande utan
endast till nu befintliga samlingars underhåll och vård.
Såsom dåvarande departementschefen erinrade vid framläggande av
museets anslagsbehov för år 1918, anhöll styrelsen i en den 1 oktober
1914 dagtecknad skrivelse om tillstånd att anställa ett penninglotteri, vars
till omkring 500,000 kronor beräknade behållning skulle användas dels till
betalande av kulturhistoriska museets byggnadsskuld, 280,000 kronor, dels
till successivt genomförande av en i skrivelsen omförmäld byggnadsplan.
Denna framställning remitterades till yttrande av den utav Kungl. Maj:t
den 21 november 1913 tillsatta fornminnesvårdskommittén, som erhållit
till uppgift, bland annat, att undersöka möjligheten av och, i den mån
omständigheterna därtill kunde föranleda, avgiva förslag till ekonomiskt
understödjande av forminnesmuseerna i landsorten. Kommittén har ännu
icke avgivit utlåtande i ämnet.
Enligt vad i det föregående erinrats, begärde Kungl. Maj:t hos 1915, Departe1916
och 1917 årens riksdagar för kulturhistoriska museet i Lund, utom det “entschefen.
sedvanliga årsanslaget till belopp av 15,000 kronor, ett särskilt anslag av
5,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis utanordna sistnämnda
anslag redan under det år, då det beviljades. Dessa förslag voro
grundade därpå, att föreningen då befann sig i ett särdeles brydsamt
läge och att det till följd därav framstod som en tvingande nödvändighet,
att staten trädde hjälpande emellan. Vid beviljande av anslaget för år
1916 framhöll riksdagen, att ett bifall till förslaget ej finge anses prejudicierande,
för den händelse ytterligare krav på statens bistånd för liknande
ändamål skulle komma att framställas. Beträffande det för år 1917
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 14
106 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
[29.] anvisade särskilda anslaget förklarade riksdagen, att riksdagen ej velat
motsätta sig, att anslag för ifrågavarande ändamål ännu en gång beviljades,
men uttalade sin förväntan, att därmed icke vidare anspråk komme
att ställas på statskassan av förevarande anledning. Med hänsyn till dessa
riksdagens uttalanden är det givet, att nya framställningar om nödhjälp
till kulturhistoriska museet icke böra föreläggas riksdagen, utan att alldeles
särskilda omständigheter tala därför. Det år 1917 för riksdagen
framlagda anslagsäskandet grundade sig också på vissa mycket vägande
skäl. Då enligt min mening dessa skäl äga tillämplighet även i fråga om
den nu föreliggande framställningen, anhåller jag att i detta sammanhang
få återgiva en del av dåvarande departementschefens yttrande i ämnet till
vederbörande statsrådsprotokoll den 13 januari 1917, punkten 28.
Efter att hava såsom sin åsikt uttalat, att de framställningar från
kulturhistoriska föreningens styrelse, som då förelågo, nogsamt visade, att
styrelsen allvarligt sökt ställa sig till efterrättelse den av riksdagen givna
maningen att söka undvika att framställa begäran om anslag från statens
sida utöver det, som före världskrigets utbrott kommit museet till del,
fortsatte departementschefen:
Ledd av denna strävan har styrelsen givit anvisning på tvenne utvägar att utan
förhöjt statsanslag rädda museet ur dess ekonomiskt svåra ställning: den har föreslagit,
att den skulle erhålla tillstånd antingen att försälja en del av museets värdefulla samlingar
eller också att anordna det penninglotteri, varom ansökan redan för några år
sedan framställts.
De yttranden, som avgivits av målsmännen för de kulturintressen, vilka beröras
av detta ärende, giva tydligt vid handen, att det ej blott för museet utan för landets
odling i dess helhet inom de grenar, museet företräder, skulle innebära en beklaglig
förlust, om de till försäljning föreslagna samlingarna ginge ur landet eller skingrades.
Såväl museets intendent, som nödgats att själv bära fram tanken att genom en försäljning
rikta ett hårt slag mot sitt eget förtjänstfulla och oegennyttiga livsverk, som
alla andra äro ense därom, att denna utväg icke bör komma i fråga att tillgripas,
förrän alla andra utvägar äro stängda. I alla händelser befinner sig försäljuingsfrågan
ännu i så outrett skick, att densamma först längre fram kan företagas till
avgörande.
Detsamma gäller i viss mån även i fråga om det penninglotteri till förmån för
museet, som styrelsen framhållit såsom ett annat alternativ. Styrelsens föregående
ansökningar härom äro under behandling hos fornminnesvårdskommittén, som även har
att yttra sig angående spörsmålet om landsortsmuseernas ställning inom Sveriges
museiväsende och deras understödjande av statsmedel.
Under sådana omständigheter synes det vara nödvändigt, att museet på annat
sätt erhåller ett stöd, som sätter det i stånd att åtminstone för den allra närmaste
tiden fortsätta sin verksamhet. Av styrelsen, lämnad utan uppmuntran från statens
sida, torde för övrigt knappast kunna begäras, att den alltjämt skall fortsätta att personligt
ansvara för en betydande del av museets skuldbörda. Staten synes därför ej
kunna undandraga sig att lämna museet en ökad hjälp, i den mån detta är nödvän
-
1918. Åttonde hurudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 107
digt för att vid ett undanskjutande av försäljuingsfrågan de nuvarande förhållandena
skola kunna bestå för den närmaste framtiden.
Vid beviljande av det senaste nödhjälpsanslaget yttrade riksdagen, att
inom riksdagen då gjort sig gällande samma tveksamhet, som kommit till
synes i riksdagens förutberörda uttalanden, men att med hänsyn till de
av departementschefen framhållna omständigheterna riksdagen ej velat
motsätta sig, att anslag för ifrågavarande ändamål beviljades jämväl för
arbetsåret 1916 —1917.
Kulturhistoriska museets understödsfråga befinner sig i väsentligen
samma läge nu som år 1917, och jag anser mig därför böra föreslå samma
sätt för dess lösande, som anlitats under de tre senaste åren. Enahanda
skäl, som då gjorde sig gällande för beviljande av en nödhjälp,
kunna åberopas för ett liknande tillvägagående denna gång. Ehuru jagfinner
vad styrelsen andragit till stöd för nödhjälpsanslagets höjande till
10,000 kronor behjärtansvärt, anser jag mig dock icke under nuvarande
förhållanden och, innan frågan om landsortsmuseernas ställning och understödjande
med statsmedel blivit närmare klargjord, kunna tillstyrka
högre belopp än det för närvarande utgående, 5,000 kronor. ''I enlighet
med förut omförmälda, av nordiska museets nämnd framställda förslag
torde vid detta anslag knytas det villkoret, att detsamma icke får användas
till samlingarnas ökande utan endast till redan befintliga samlingars
underhåll och vård. På grund av den utav styrelsen omförmälda ändringen
i fråga om tiden för föreningens räkenskapsår bör det av mig nu förordade
anslaget avses till understödjande av föreningens ekonomi under år
1918. Då det givetvis är angeläget, att anslaget kan disponeras redan
sistnämnda år, har jag för avsikt att återkomma till denna del av ärendet
vid anmälan av de anslag, som synas mig böra begäras på tilläggsstat för
år 1918.
Vad beträffar det sedan år 1912 utgående anslaget å 15,000 kronor,
torde ett nytt sådant anslag böra anvisas på extra stat för år 1919. För
detsamma synas böra gälla ungefär enahanda villkor, som hittills plägat
bestämmas.
Jag hemställer alltså för närvarande, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen
att till kulturhistoriska museet i Lund anvisa på
extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 15,000
kronor, att under de villkor, Kungl. Maj:t kan finna
skäl föreskriva, utgå till styrelsen för kulturhistoriska
föreningen för södra Sverige för att användas för mu
-
[30]
Musik
historiska
mustet.
[81.]
Svenska skolmuseet.
108 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
seets förvaltningskostnader och i främsta rummet till
avlöning åt två vetenskapligt och fackmässigt utbildade,
biträden vid museet.
Musikhistoriska museet.
33. Musikhistoriska museet. Till understöd åt musikhistoriska
museet, vilket inrättats i syfte att sammanföra sådana föremål, som anslöte
sig till musikens historia, däribland musikinstrument, vilka såvitt
möjligt borde försättas i brukbart skick, beviljades av ,1907 års riksdag
ett anslag av 9,000 kronor, att utgå under tre år på de villkor och under
de förbehåll, Kungl. Maj:t kunde finna skäligt föreskriva. Av anslaget anvisades
pa extra stat för vart och ett av åren 1908—1910 ett belopp av
3,000 kronor.
I enlighet med Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar beviljade
riksdagen sedermera till understöd åt museet enahanda belopp på extra
stat för vart och ett av åren 1911—1918.
Nu har styrelsen för museet den 21 augusti 1917 anhållit, att samma
anslag som för år 1918 måtte beviljas jämväl för år 1919, och har musikaliska
akademien, efter sin läroverkstyrelses hörande, i utlåtande den 29
september 1917 tillstyrkt bifall härtill.
Jag hemställer, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till musikhistoriska museet anvisa på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst 3,000 kronor, att
på de villkor och under de förbehåll, Kungl. Maj:t kan
finna skäl föreskriva, utgå till museets styrelse för museets
ändamål.
Svenska skolmuseet.
34. Svenska skolmuseet. Till understödjande av svenska skolmuseet
har riksdagen anvisat på extra stat för vart och ett av åren 1912
—1914 ett anslag av 3,000 kronor samt för vart och ett av åren 1915—
1918 ett anslag av 4,500 kronor, att på de villkor, Kungl. Maj:t kunde
finna gott bestämma, utgå till centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
för museets ändamål.
Vid ärendets anmälan den 25 juni 1917 fann Kungl. Maj:t gott ställa
det för år 1918 beviljade anslaget till centralstyrelsens förfogande, under
villkor att anslaget användes till museets skötsel och utveckling, att cen
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
109
tralstyrelsen till ecklesiastikdepartementet ingåve dels före den 1 mars
1919 summarisk översikt över museets ekonomiska ställning under år 1918,
utvisande, bland annat, om och i vilken mån Sveriges allmänna folkskollärarförening
under året bidragit till museets upprätthållande, dels ock
före den 1 april 1919 berättelse över verkställd granskning av museets
förvaltning och räkenskaper för år 1918, samt att, därest föreningen upplöstes
eller förklarade sig icke längre vilja taga befattning med museet,
det skulle överlämnas till Kungl. Maj:t att bestämma, huru med museets
egendom skulle förfaras.
Beträffande museets verksamhet under år 1916 har centralstyrelsen
med skrivelse den 5 mars 1917 överlämnat utdrag av berättelse över
verkställd revision av museets räkenskaper för år 1916, ur vilken jag torde
få återgiva följande:
Inkomster under året.
Saldo från år 1915.........................................••.........................••■••••••..... kronor 7:05
Sveriges allmänna folkskollärarförenings anslag ......kronor 3.000: —
Statsanslag .................................................................. *
Flick- och samskoleföreningens anslag........................ * 200:— » 7,700: —
Kronor 7,707: 05
Utgifter under året.
Hyra för museilokal ............................
Uppvärmning av d:o ............................
Elektrisk ström.....................................
Telefonavgift ........................................
Brandförsäkringsavgift .........................
Frakt och transporter............................
Skrivmaterialier och porton ................
Tryckningskostnader ............................
Tjänstgöring vid museet......................
Städning och rengöring .....................
Specialutställning och demonstrationer.
Undervisningsmateriell ........................
Inventarier ...........................................
Katalogen.............................................
Diverse ................................................
Behållning till år 1917........................
kronor |
3,000: — |
i |
400: — |
» |
93: — |
45: — |
|
» |
11: — |
» |
137: 07 |
6:30 |
|
2> |
19: 75 |
» |
598: — |
145:80 |
|
> |
391:31 |
» |
2,579: 04 |
» |
244: 35 |
» |
20: — |
» 14:95 kronor 7,705:57
» 1:48
Kronor 7,707:05
Revisorerna ha hesökt Svenska skolmuseet och därvid funnit allt i bästa ordning.
Museets samlingar ha under året avsevärt ökats. Åtskilliga anordningar ha vidtagits,
för att besökande lättast möjligt skola kunna taga del av detsamma. Flera demon
-
[31.]
110 1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer,
stationer och specialutställningar ha anorduats och instruktionskurser givits av föreståndaren
i användandet av fysikaliska apparater. Icke mindre än 2,227 personer ha
under aret besökt detsamma, och förmedling av inköp av undervisningsmateriel! har
ägt rum till icke obetydliga belopp. Utställning av nyare undervisningsmateriell har
av museet anordnats vid ett stiftsmöte.
Museet har sålunda under året väl fyllt sin uppgift. Oaktat Sveriges allmänna
folkskol lärarförenings kostnader för detsamma sålunda varit väl använda, torde dock
höra ifrågasättas, om icke statens anslag till museet borde ökas, enär museets uppgift
är av allmän och stor betydelse.
Sveriges allmänna folkskollärarförenings utgifter hava under de 9 år, föreningen
haft vård om museet, uppgått i runt tal till över 24,000 kronor. I statsbidrag har
det uppburit under de 5 senaste åren 18,000 kronor och från flick- och samskoleföreningen
1,000 kronor.--------------------
I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift bar vidare centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärarförening efter anmodan av museets styrelse
anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes hos riksdagen äska ett anslag av 6,000
kronor för understödjande av svenska skolmuseet under år 1919. Till
stöd för denna sin anhållan har centralstyrelsen anfört, bland annat:
Jämte erhållet statsbidrag har museets förnämsta inkomstkälla alltifrån dess tillkomst
ar 1908 utgjorts av understöd från Sveriges allmänna folkskollärarförening
Dessa bidrag hava utgått med följande.belopp: år 1908 2,877 kronor, år 1909 2,573
kronor, år 1910 2,649 kronor, år 1911 2,502 kronor och år 1912 1,551 kronor samt
vart och ett av åren 1913—1917 3.000 kronor. Föreningens anslag till museet har
således i det hela till och med år 1917 uppgått till den betydliga summan av 27,152
kronor. Aven för år 1918 har centralstyrelsen beslutat anslå ett belopp av 3,000
kronor till museet.
På grund av de stora krav, som ställas på föreningens kassa till andra folkbildningsändamål,
i första rummet utgivande av skrifter samt anordnande av fortbildniugskurser
av olika slag fotfolk- och småskollärarkåren, ser sig föreningen icke i stånd
att för framtiden offra så stora årliga belopp på svenska skolmuseet, och har centralstyrelsen
ylärför meddelat styrelsen för sagda museum, att föreningens anslag till museet
för år 1919 kommer att utgå med ett belopp av allenast 1,500 kronor
Med anledning härav har nu museets styrelse med bifogande av statförslag för
museet i skrivelse till centralstyrelsen framhållit, att museets hittills påräkneligå inkomster
icke få minskas, därest verksamheten skall kunna upprätthållas på samma
sätt som hittills, samt hemställt om åtgärders vidtagande, att statsbidracret måtte för
ar 1919 i erforderlig grad ökas, eller från 4,500 kronor till 6,000 kronor.
Centralstyrelsen, som varit i tillfälle att noga följa museets utveckling under
dess 10-åriga tillvaro, får för sin del vitsorda, att dess verksamhet är i hög grad gagnelig
för främjande av tillkomsten av god och tidsenlig undervisningsmateriell, för
spridande av kännedom om sådan materiells förekomst och praktiska användning samt
för förmedling till skolorna av god undervisningsmateriell.
Museets styrelse är sammansatt av representanter för folk- och småskolor, allmänna
läroverk, seminarier och högre flickskolor. Med sällspord sakkunskap och ett
aldrig svikande intresse har museets föreståndare alltifrån museets tillkomst utan
någon ersättning offrat tid och krafter på dess skötsel.
1918. Åttonde huTudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 111
Det vore uppenbarligen till synnerlig skada för den allmänna undervisningen,
om museet på grund av otillräckligt understöd skulle lida avbräck i sin betydelsefulla
verksamhet. Men då museet, som visserligen hittills i första rummet på grund av
enskilt initiativ och understöd av lärarkåren själv natt en betydande utveckling, dock
måste anses som en institution med ett uteslutande allmännyttigt ändamål, synes det
påkallat, att det för sin fortsatta verksamhet i högre grad än förut skett blir föremål
för understöd från statens sida.
Vid framställningen hade fogats följande förslag till stat för svenska
skolmuseet för år 1919:
Inkomster.
Statsbidrag ..................................................................kronor 6,000: —
Flick- och samskoleföreningen ................................. » 200: —
Sveriges allmänna folkskollärarförening..................... » 1,500:— kronor 7,700: -—
Utgifter.
Hyra för museilokalen ........................................
Uppvärmning och belysning ............................
Tillsyn och vakttjänstgöring ...............................
Specialutställningar och demonstrationer ..........
Utställningar i landsorten..................................
Inköp av materiell ..............................................
Inventarier ..........................................................
Katalogisering ....................................................
Telefonavgift .......................................................
Brandförsäkring....................................................
Tryckningskostnader ...........................................
Skrivmaterialier och porton ...............................
Transporter och frakter .....................................
Städning och renhållning ..................................
Diverse utgifter...................................................
På grund av remiss har folkskolöverstyrelsen den 22 oktober 1917
avgivit utlåtande i detta ärende, överstyrelsen har tillstyrkt bifall till
ansökningen och som skäl härför yttrat, bland annat:
Till bestridande av museets utgifter, som under de senare åren uppgått till i
medeltal 7,700 kronor om året, har museets styrelse utom nyssnämnda statsbidrag haft
till sitt förfogande årliga anslag av Sveriges allmänna folkskollärarförenin g samt av
flick- och samskoleföreningen. Den förra av dessa föreningar har alltsedan museets
tillkomst bidragit med tillsammans 27,152 kronor, därav 3,000 kronor under vart och
ett av åren 1913—1917. * Flick- och samskoleföreningens bidrag har från och med ar
1912 utgått med 200 kronor om året. .
I nu föreliggande underdåniga framställning anhåller centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärarförening, att Kungl. Magt täcktes hos riksdagen äska ett anslag
av 6,000 kronor för understöd av svenska skolmuseet under ar 1919.
kronor 3,000: —
» 550: —
» 700: —
» 400: —
» 400: —
» 1,800: —
» 300: —
» 100: -
» 45: —
» 10: —
» 60: —
» 30: —
» 50: —
» 160: —
>_95: — kronor 7,700: —
[81.]
[31.]
Departe mentschefen -
112
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer.
Överstyrelsen kan till fullo instämma i vad centralstyrelsen anför i frå^a om
skolmuseets betydelse för främjande av tillkomsten av god och tidsenlig undervisningsmateriell,
för spridande av kännedom om sådan materiells förekomst och praktiska användmng
samt för förmedling till skolorna av god undervisningsmateriell. Det skulle
däifÖr vara till synnerlig skada för den allmänna undervisningen, om svenska skolmuseet
pa grund av bristande tillgångar skulle behöva i någon nämnvärd grad inskränka
sm betydelsefulla verksamhet. Av de i centralstyrelsens underdåniga skrivelse bifogade
förslag till stat för år 1919 upptagna utgiftsposterna torde ingen som helst
minskning kunna sättas i fråga, i all svnnerhet som de årliga utgifterna redan före
kristidens början uppgingo till cirka 7,700 kronor.
Nu har emellertid centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
meddelat, att föreningen på grund av de stora krav, som ställas på föreningens kassa
till andra folkbildmngsändamål, icke ser sig i stånd att för framtiden offra så stora
arhga belopp som under de senaste åren, utan att föreningens anslag till museet för
är 1919 kommer att utgå med endast 1,500 kronor i stället för 3,000 kronor under
vart och ett av åren 1913—1917.
.... Pa, överstyrelsen ej anser sig kunna jäva de skäl, som centralstyrelsen anfört
tor minskning av föreningens anslag till svenska skolmuseet och då museet på ett
synnerligen utmärkt sätt fyller en för den allmänna undervisningen viktig uppgift,
synes det överstyrelsen föreligga mycket goda skäl för en motsvarande höinincr av
museets statsunderstöd. °
Enligt vad jag inhämtat, har det bidrag å 3,000 kronor, som av
Sveriges allmänna folkskollärarförening anvisats åt museet för år 1917,
under nämnda år kommit museistyrelsen tillhanda.
Såsom i det föregående erinrats, har centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärarförening under en följd av år anslagit av föreningens
medel ett årligt belopp av 3,000 kronor till svenska skolmuseet. Nu"har
centralstyrelsen meddelat, att centralstyrelsen icke längre såge sig i stånd
att med samma belopp understödja museet, utan att föreningens anslag
till museet för år 1919 komme att utgå med ett belopp av allenast 1,500
kronor. Skälet härtill är enligt centralstyrelsens uppgift de stora krav,
som ställas på föreningens kassa för andra i centralstyrelsens förberörda
skrivelse antydda folkbildningsändamål. Detta skäl synes mig icke kunna
underkännas.
Såväl av museets räkenskaper för år 1916 som av museistyrelsens
förslag till stat för år 1919 framgår emellertid, att museet fortfarande är
i behov av det inkomstbelopp, som det under de senaste åren haft att
tillgå, därest museets verksamhet skall kunna uppehållas i samma omfattning
som hittills. Av folkskolöverstyrelsens yttrande i ärendet framgår
vidare, att museet skötts på ett synnerligen förtjänstfullt sätt ävensom
att dess verksamhet enbart avsett att främja den allmänna undervisningen
och således måste anses vara av stort gagn. I likhet med folkskolöverstyrelsen
anser jag därför, att en inskränkning av sagda verksamhet skulle
1918. Åttonde huvudtiteln: Arkiv, bibliotek och museer. 113
vara till skada för det allmänna. Härtill kominer ytterligare en omstän- [31.]
dighet, som enligt min mening vid frågans bedömande förtjänar beaktande,
nämligen att förhållandevis en mycket stor del av museets inkomster äro
avsedda och även användas direkt för museets ändamål. Särskilt vill jag
framhäva, att museets avlöningskonto hittills krävt oeh även för år 1919
skulle komma att kräva jämförelsevis ringa kostnad. Såsom synes av
museets räkenskaper för år 1916, utgick för detta ändamål under nämnda
år ett belopp av endast 598 kronor, och i statförslaget för år 1919 hava
tillsyn och vakttjänstgöring icke upptagits med högre belopp än 700 kronor.
Förklaringen härtill är den, att museets föreståndare nu under ett
10-tal år av intresse och hängivenhet för saken utan någon som helst
ersättning utfört det huvudsakligaste arbetet vid museet, och något annat
är icke heller ifrågasatt för den närmaste framtiden.
Ur samtliga här ovan anförda synpunkter kan jag icke annat än förorda
bifall till den gjorda framställningen.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till svehska skolmuseet anvisa på t zira stat för ökat anslag,
år 1919 ett förslagsanslag, högst 6,000 kronor, att på
de villkor, Kungl. Maj:t kan finna gott bestämma, utgå
till centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
för museets ändamål.
i.Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
15
114
1918: Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
C. Kyrkliga ändamål.
Kleresistaten.
1. Kleresistaten, oförändrat ordinarie förslags
anslag
.............................................................. kronor 90,000: —
2. Lappmarks ecklesiastikverk, kj^rkliga ända
mål,
oförändrat ordinarie förslagsamlag > 4,000: —
[32.] 3. Ersättning för prästerskapets tionde Enligt lagen om in
Ersättning
dragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt
^skåpets*1 om ersättning därför den 9 december 1910 skola prästerskapet enligt förut
tionde. givna författningar tillkommande tionde, vare sig tertial-, smör-, fisk- eller
kvicktionde, ävensom alla andra avgifter av fast egendom indragas till
statsverket mot gottgörelse i penningar under titel: ersättning för prästerskapets
tionde (l §). — Indragningen skall för varje pastorat äga rum från
och med ecklesiastikåret näst efter det, med vars utgång den på grund av
förordningen den 11 juli 1862 eller förordningen den 1 november 1872
fastställda löneregleringen för prästerskapet i pastoratet upphör att gälla
(2 §). — För varje församling skall uträknas, dels huru mycket för ecklesiastikåret
näst före det, efter vars utgång indragningen skall äga rum,
bort i persedlar och penningar enligt gällande lönereglering utgöras av
varje fastighet i församlingen, dels ock vilka belopp i penningar, persedlarna
motsvara efter medeltalen av medelmarkegångsprisen under de femtio
åren 1864—1913. Kammarkollegium har att, efter sålunda gjord uträkning,
fastställa den summa i penningar, till vilken samtliga omförmälda
avgifter skola för varje . församling vid indragningen beräknas (3 §). —
Ersättning för de till statsverket indragna avgifterna skall för varje församling
från och med det ecklesiastikår, indragningen där äger rum, för
all framtid utgå med den av kammarkollegium jämlikt 3 § fastställda summan,
och skall denna summa för varje ecklesiastikår vid dess början inlevereras
från statsverket till kyrkofonden (4 §). — De till statsverket
indragna avgifter skola under loppet av tjugu ecklesiastikår, räknade för
115
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
varje pastorat från och med det år, då indragningen där vidtager, avskjivas
i sådan ordning, att av den summa, kammarkollegium enligt 3 §
fastställt, inom vederbörande församling till statsverket årligen erläggas
under de första tio åren 60 procent, under därpå följande fem år 40 procent
och under de sista fem åren 20 procent, varefter från och med det
tjuguförsta året återstoden eftergives. Vad av den för en församling fastställda
avgiftssumma enligt sålunda stadgade grunder icke den 30 april
1944 förfallit till betalning skall omedelbart avskrivas (5 §). De ytterligare
föreskrifter, som för tillämpning av bestämmelserna i nämnda lag
kunna finnas erforderliga, meddelas av Konungen (7 §).
Jag erinrar vidare därom, att, på grund av nyssberörda stadgande i
7 §, särskilda föreskrifter rörande lagens tillämpning meddelats av Kungl.
Maj:t genom kungörelse den 11 december 1914.
I lagen om kyrkofond den 9 december 1910 stadgas ytterligare, att
till kyrkofonden skall ingå vad enligt lagen om indragning till statsverket
och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför årligen
skall av statsverket gäldas såsom ersättning för tionde och andra avgifter
av fast egendom, vilka på grund av förut givna författningar tillkommit
prästerskapet, samt att inleverering till kyrkofonden av denna ersättning
vidtager med avseende å varje pastorat från och med ecklesiastikåret näst
efter det, med vars utgång den på grund av förordningen den 11 juli
1862 eller förordningen den 1 november 1872 fastställda löneregleringen
för prästerskapet i pastoratet upphör att gälla.
Vid anmälan av anslagsäskandena under riksstatens åttonde huvudtitel
för år 1915 anförde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 14 januari 1914,
att tillämpningen av dessa bestämmelser koinme att äga rum första gången
under år 1914, men att, då markegångstaxorna för år 1913 icke varit till
ledning för ovannämnda uträkning tillgängliga förr än i november 1913,
det ännu icke kunde exakt uppgivas, vilka belopp som erfordrades till gäldande
av ifrågavarande ersättning vare sig för ecklesiastikåret 1914 1915
eller för ecklesiastikåret 1915—1916, för vilka båda ecklesiastikår anslag
till gäldande av ifrågavarande ersättning borde begäras hos 1914 års riksdag.
Enligt vad departementschefen erinrade, hade emellertid, på grundvalen
av prästlöneregleringskommitténs beräkningar för ecklesiastikåret
1896—1897, i samband med proposition till 1909 års riksdag, nr 39, med
förslag till lag om reglering av prästerskapets avlöning m. m. uppgjorts
och för riksdagen framlagts en tablå, utvisande »statsverkets i anslutning
till förhållandena ecklesiastikåret 1896—1897 beräknade årliga kostnad
116 1918. Åttonde hnrndtiteln: Kyrkliga ändamål.
[32.] för fullgörande av dess ersättningsskyldighet till kyrkofonden med anledning
av kyrkotiondens och övriga fastighetsavgifters indragning, samtidigt
med det att omförmälda avgifter varda avskrivna». Enligt ifrågavarande
tablå, som jämväl åberopades i den till 1910 års riksdag aviåtna propositionen
i ämnet, nr 85, och vilken i sin helhet är intagen i ovanberörda
statsrådsprotokoll den 14 januari 1914, punkten 35, skulle till fullgörande
av statsverkets ersättningsskyldighet i förevarande hänseende, efter frånräknande
av vad församlingarna komme att utgöra till statsverket, för
ecklesiastikåren 1914—1915 och 1915—1916 erfordras sammanlagt 59,196
kronor.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning i ärendet beslöt riksdagen
år 1914 att, för fullgörande av den statsverket åliggande skyldigheten att
till kyrkofonden betala ersättning för avskrivning av prästerskapets tionde,
uppföra på ordinarie stat å åttonde huvudtiteln ett förslagsanslag å 60,000
kronor med titel: ersättning för prästerskapets tionde.
På grund av föreskrift avgav därefter kammarkollegium den 22
december 1914 utlåtande i fråga om de belopp, som erfordrades till
gäldande av ifrågavarande ersättning ej mindre för ecklesiastikåret 1914—
1915 än även för vart och ett av ecklesiastikåren 1915—1916 och 1916—
1917. Kammarkollegium beräknade därvid hela det statsverket för ecklesiastikåret
1916 — 1917 åliggande ersättningsbeloppet, utan avdrag av de
på församlingarna vilande avgifterna, till förslagsvis 476,500 kronor.
Det av riksdagen år 1915 beviljade ordinarie anslaget, 60,000 kronor,
från vilket skulle utgå ersättning för de båda ecklesiastikåren 1914—1915
och 1915—1916, hade beräknats på det sätt, att från den ersättning, som
statsverket hade att betala till kyrkofonden, avdragits ett belopp, motsvarande
vad församlingarna skulle utgöra till statsverket. När dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet den 14 januari 1915 hade att anmäla
de ärenden, som tillhörde regleringen av utgifterna under riksstatens
åttonde huvudtitel för år 1916, uttalade han, att det måhända kunde befinnas
riktigast att, sedan förhållandena i förevarande hänseende hunnit
något stadga sig, på inkomstsidan i riksstaten uppföra det beräknade bidraget
från församlingarna och såsom utgift under åttonde huvudtiteln
upptaga bruttobeloppet av den ersättning, som skulle av statsverket betalas
till kyrkofonden. Han ansåg dock, att för det dåvarande anledning icke
förelåge att avvika från det förfarande, som följdes i framställningen till
1914 års riksdag och då icke mötte någon erinran från riksdagens sida,
nämligen att allenast upptaga på utgiftssidan det nettobelopp, som angåve
statsverkets ersättningsskyldighet efter avdrag av de på församlingarna
vilande avgifterna.
117
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
Mod frånräknande av ifrågavarande avgifter, vilka under de närmast [32.]
åren skola utgå med 60 procent av den utav kammarkollegium för varje
särskild församling fastställda ersättningssumman, beräknades sålunda statsverkets
nettotillskott till kyrkofonden för indragen tionde m. in. för ecklesiastikåret
1916 —1917 till i runt tal 190,000 kronor. Och på Kungl.
Maj:ts framställning höjde 1915 års riksdag det å ordinarie stat uppförda
förslagsanslaget till ersättning för prästerskapets tionde från dess dåvarande
belopp, 60,000 kronor, med 130,000 kronor till 190,000 kronor.
Sedan kammarkollegium i infordrat utlåtande den 26 oktober 1915,
under förutsättning att någon ändring i sättet för berörda anslags upptagande
icke ansåges böra äga rum, beräknat, att till bestridande av det
för ecklesiastikåret 1917—1918 erforderliga ersättningsbeloppet påkallades
en höjning för år 1917 av samma anslag med 229,400 kronor till 419,400
kronor, avgav efter remiss statskontoret den 16 december 1915 yttrande
i ärendet och uttalade därvid, att, intill dess förhållandena i förevarande
hänseende hunnit något stadga sig, enligt statskontorets åsikt ingen anledning
förefunnes att avvika från det förfarande, som följdes i framställningen
till 1914 och 1915 årens riksdagar, nämligen att allenast upptaga
på utgiftssidan det nettobelopp, som angåve statsverkets ersättningsskyldighet
efter avdrag av de på församlingarna vilande avgifterna. På Kungl.
Maj:ts framställning höjde 1916 års riksdag förslagsanslaget till ersättning
för prästerskapets tionde från dess dåvarande belopp, 190,000 kronor, till
419,400 kronor.
Vad angår den ökning av berörda anslag, som borde påkallas för år
1918, beräknade kammarkollegium i infordrat utlåtande den 31 oktober
1916, varför redogjorts i det vid 1917 års statsverksproposition fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 13 januari
1947, hela det för ecklesiastikåret 1918—1919 erforderliga ersättningsbeloppet,
utan avdrag av de församlingarna påvilande avgifterna, till i avjämnat
tal 1,720,000 kronor. Under förutsättning att det hittills tillämpade
sättet för anslagets upptagande i riksstaten bibehölles, borde fördenskull,
enligt kollegiets beräkning, det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till ersättning för prästerskapets tionde för år 1918 höjas till
688,000 kronor. Efter erhållen remiss anförde statskontoret i yttrande
den 27 november 1916, att, enligt vad statskontoret dåmera inhämtat, det
ur skattestatistisk synpunkt ansetts synnerligen önskvärt, att en ändring i
det hittills använda tillvägagångssättet för uppförande i riksstaten av anslaget
till ersättning för prästerskapets tionde vidtoges, så att såsom inkomst
i riksstaten uppfördes det beräknade bidraget från vederbörande
118 1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
[32.] skattskyldiga i respektive församlingar och såsom utgift under åttonde
huvudtiteln upptoges bruttobeloppet av den ersättning, som skulle av
statsverket betalas till kyrkofonden.
I överensstämmelse med vad statskontoret i ärendet föreslagit, upptog
Kungl. Maj:t i 1917 års statsverksproposition bland inkomsterna ett belopp
av 1,032,000 kronor under titel: prästerskapets till statsverket indragna
tionde, under det att å utgiftssidan förslagsanslaget till ersättning för
prästerskapets tionde uppfördes med ett från 419,000 kronor till 1,720,000
kronor förböjt belopp. Ifrågavarande framställning vann riksdagens bifall.
Sedan Kungl. Maj:t den 25 juni 1917 anbefallt kammarkollegium att
inkomma med yttrande i fråga om den ökning av berörda anslag, som
med iakttagande av det sålunda vedertagna sättet för anslagets upptagande
i riksstaten borde påkallas för år 1919 till bestridande av det för ecklesiastikåret
1919—1920 erforderliga ersättningsbeloppet, har kammarkollegium
i utlåtande den 27 september 1917 anfört:
På sätt kollegium i utlåtande den 31 oktober 1916 meddelat uppgingo de av
kollegium då fastställda sammanlagda ersättningsbeloppen för till statsverket indragna
avgifter av ifrågavarande slag till följande belopp:
för ecklesiastikåret 1914—1915 till.................. kronor 32,584:81
» » 1915—1916 » » 99,746:59
> » 1916—1917 » » 353,646:96
De från och med ecklesiastikåret 1917 — 1918 indragna avgifter av ifrågavarande
beskaffenhet, vilka av kollegium i dess förenämnda utlåtande beräknades kunna anslås
till sammanlagt 571,200 kronor, äro numera av kollegium till beloppet fastställda,
därvid summan av desamma bestigit sig till 588,589 kronor 97 öre.
Rörande de avgifter av förevarande slag, som skola från och med ecklesiastikåret
1918—1919 indragas till statsverket och för vilka alltså statsverket skall till kyrkofonden
lämna ersättning från och med samma ecklesiastikår, uttalade kollegium i sitt
berörda utlåtande, att beräkningen av samma avgifter vore beroende på utdebiteringen
under ecklesiastikåret 1916—1917. Åtgärder för fastställandet av dessa belopp
hade fördenskull dittills icke kunnat av kollegium vidtagas. Efter de förhållanden,
som varit- rådande ecklesiastikåret 1896—1897, kunde berörda avgifter beräknas till
omkring 591,000 kronor. Förhöjdes sagda belopp med 12 procent eller till i runt tal
662 000 kronor av skäl, som kollegium angivit i sitt utlåtande den 26 oktober 1915
rörande det belopp, vartill ifrågavarande förslagsanslag borde upptagas i 1917 års
riksstat — nämligen att medelmarkegångsprisen under de femtio åren 1864—1913,
efter vilka medeltal indraguingsbeloppeu skulle beräknas, med i genomsnitt omkring
12 procent överstege medelmarkegångspriseu för år 1896, vilka legat till grund för
utdebiteringen av avgifterna för ecklesiastikåret 1896—1897 — erhölles alltså beräkneliga
beloppet av de avgifter, för vilka ersättning av statsmedel skulle från och med
ecklesiastikåret 1918 — 1919 utgå till kyrkofonden.
På sätt framgår av det ovan anförda uppgå sammanlagda ersättningsbeloppen för
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
119
de till statsverket indragna avgifter av ifrågavarande slag för ecklesiastikåren tran
och med 1914 — 1915 till och med 1917—1918 till eu summa av 1,074 568 kronor
33 öre. Efter de förhållanden, som varit rådande ecklesiastikåret 1896—1897, skulle
samma avgifter hava bestigit sig till sammanlagt allenast 933,294 kronor. En jämförelse
mellan de båda sistnämnda summorna ger vid handen, att den förra överstiger
den senare med 15,13 73 procent eller alltså omkring 3 procent mera än kollegium,
såsom nyss nämnts, i motsvarande avseende tidigare beräknat. Orsaken härtill torde
enligt vad erfarenheten givit vid handen vara, att ersättningsbeloppen i förhållande
till summan av de avgifter som utgått ecklesiastikåret 1896—1897 ökats icke blott på
grund av att ersättningsbeloppen fastställts efter högre markegångspris än de, efter
vilka avgifterna utgått nämnda ecklesiastikår, utan även därigenom, att efter sagda
ecklesiastikår tillkommit eu del nya avgiftsskyldiga beskattningsföremål samt att i en
del fall, då avgifterna utgått i förhållande till senast fastställda bevillningstaxeringsvärde
å beskattningdöremålen, dessa värden stegrats under ifrågavarande tidsperiod
med mera än 12 procent.
På grund av vad ovan anförts torde sålunda de avgifter, som skola från och med
ecklesiastikåret 1918—1919 indragas till statsverket och vilka, på sätt förut angivits,
efter de förhållanden, som varit rådande ecklesiastikåret 1896—1897, skulle belöpa sig
till omkring 591,000 kronor, böra beräknas till ett i förhållande till sistnämnda summa
med 15 procent höjt belopp eller i runt tal 679,700 kronor.
Vad härefter slutligen angår beloppen av de avgifter av förevarande slag, som
skola från och med ecklesiastikäret 1919—1920 indragas till statsverket och för vilka
ersättning alltså skall från och med samma ecklesiastikår tillföras kyrkofonden, är
beräkningen av samma avgifter beroende på utdebiteringen uuder ecklesiastikåret
1917—1918. Åtgärder för fastställande av dessa belopp hava fördenskull hittills icke
kunnat av kollegium vidtagas. Efter de förhållanden, som varit rådande ecklesiastikåret
1896 — 1897, kunna berörda avgifter beräknas till omkring 548,000 kronor. Förhöjes
av ovan angivna skäl detta belopp med 15 procent eller till i runt tal 630.200
kronor, erhålles alltså beräkneliga beloppet av de avgifter, för vilka ersättning av
statsmedel skall från och med ecklesiastikåret 1919—1920 utgå till kyrkofonden.
Den summa, söm erfordras till gäldande av samtliga ifrågavarande ersättningar,
skulle förty framgå av följande sammandrag:
ecklesiastik året 1914—1915 (fastställt belopp) ... kronor 32.584:81
» 1915—1916 » » ... » 99.746:59
» 1916—1917 » » ... » 353.646:96
» 1917—1918 s> > ... » 588.589:97
» 1918—1919 (beräknat » ) ... » 679.700: —
» 1919—1920 » » ... » 630 200: —
Summa kronor 2,384,468: 33
eller i avjämnat tal 2,384,500 kronor.
Det i riksstaten på utgiftssidan upptagna förslagsanslaget till ersättning för prästerskapets
tionde torde fördenskull böra för år 1919 höjas från 1,720.000 kronor till
2,384,500 kronor och det bland inkomsterna under titel: Prästerskapets till statsverket
indragna tionde, upptagna beloppet samtidigt höjas till 1,430,700 kronor.
Sedan Eders Kungl. Maj:t denna dag vid prövning av beräkningen av
statsverkets tillgångar, i enlighet med av statskontoret avgivet förslag,
[32.]
120
Ökat anslag.
[33.]
Stipendier för
utbildande av
präster, förtrogna
med
finska
språket.
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
besluta att i 1918 års statsverksproposition upptaga inkomsttiteln: prästerskapets
till statsverket indragna tionde, med ett från 1,032,000 kronor till
1,431,000 kronor förhöjt belopp, får jag, under hänvisning till den i ärendet
verkställda utredningen, hemställa om förslag till riksdagen
att höja det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till ersättning för prästerskapets tionde från dess nuvarande
belopp, 1,720,000 kronor, med 664,500 kronor till
2,384,500 kronor.
4. Ersättning för vissa prästerskapet tillde
lade
statsanslag, oförändrat ordinarie
anslag.............................................................. kronor 304,074: —
5. Ersättning åt vissa församlingar till följd
av lindring i främmande trosbekännares
skattskyldighet, oförändrat ordinarie
förslagsanslag ............................................. » 25,000: —
6. Pastor vid svenska Gustafsförsamlingen i
Köpenhamn, ojörändrat ordinarie anslag » 6,000: —
7. Stipendier för utbildande av präster, förtrogna med finska
språket. Riksdagen har år 1917 till tre stipendier för utbildande vid
universitet av präster, förtrogna med finska språket, beviljat 6,750 kronor,
därav på extra stat för år 1918 såsom förslagsanslag anvisats ett belopp
av högst 2,250 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att meddela de närmare
bestämmelser, som kunde erfordras rörande de sålunda anvisade medlens
användande.
Vid anmälan den 25 juni 1917 av riksdagens beslut i fråga härom
förordnade Kungl. Maj:t, att i avseende å användandet av de för år 1918
anvisade medel skulle gälla de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t den 13
juni 1908 meddelats angående användningen av ett motsvarande anslag
för åren 1909—1911. Dessa bestämmelser finnas återgivna i det vid
1914 års första statsverksproposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 14 januari 1914, punkten 29.’
Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till tre stipendier för utbildande vid universitet
av präster, förtrogna med finska språket, av förut beviljade
medel anvisa på extra stat för år 1919 såsom för
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål. 121
slagsanslag ett belopp av 2,250 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser, som
må erfordras rörande de sålunda anvisade medlens användande.
8. Besestipendier åt prästmän. Riksdagen har år 1914 till resestipendier
åt prästmän under de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t
kunde finna gott föreskriva, anvisat på extra stat för år 1915 ett belopp
av 8,000 kronor.
Med åberopande av vad jag anfört i början av min framställning rörande
anslagsbehoven under åttonde huvudtiteln, hemställer jag om förslag till
riksdagen
att medgiva, att det på extra stat för år 1915
anvisade belopp av 8,000 kronor till resestipendier åt
prästmän må under de villkor och bestämmelser, Kungl.
Maj:t kan finna gott föreskriva, för enahanda ändamål
användas under år 1919.
9. Beligiös och social verksamhet bland svenskar i utländska
hamnstäder. Till beredande av religionsvård åt svenska sjömän in. fl. i
utländska hamnar samt åt andra därstädes sig uppehållande landsmän har
riksdagen på extra stat anvisat medel allt sedan år 1875, då därtill beviljades
8,000 kronor för år 1876. Anslagets årliga belopp har sedermera
utgjort: till och med år 1878 8,000 kronor, åren 1879—1900 10,000 kronor,
åren 1901—1907 15,000 kronor samt åren 1908—1912 25,000 kronor.
För år 1913 utgick anslaget med ett till 34,000 kronor förhöjt belopp,
och enahanda belopp har, ehuru under den med hänsyn till arten av ifrågavarande
verksamhet förändrade rubriken: till religiös och social verksamhet
bland svenskar i utländska hamnstäder, anvisats jämväl för vart
och ett av åren 1914—1916. För år 1917 utgick ifrågavarande anslag
med 35,000 kronor. I detta belopp ingick ett anslag till avlönande av en
av svenska kyrkans missionsstyrelse förordnad prästman i Köpenhamn,
pastor vid svenska Gustafsförsamlingen därstädes.
Sedan 1917 års riksdag uppfört avlöningen till denne prästman på
ordinarie stat, beviljade samma riksdag till här förevarande ändamål för
år 1918 ett belopp av 34,500 kronor, i vilket belopp även ingick en ny
post å visst belopp till avlönande av en sjömanspräst i Hull.
Bihang till riksdagens -protokoll 1918. 1 samt.
[34.]
Resestipendier
åt platin
än.
[35]
Religiös och
social verksamhet
bland
svenskar i
utländska
hamnstäder.
16
122
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
Den 25 juni 1917 ställdes anslaget för år 1918 till svenska kyrkans
missionsstyrelses förfogande att användas till avlönande under år 1918 av:
1) en svensk sjömanspräst i Kiel............................................. kronor 4,000: —
2) en d:o i West-Hartlepool ...................................................... > 4,500: —
3) en d:o i Calais-Dunkerque, som tillika innehar pastors
befattningen
i svenska Sofiaförsamlingen i Faris...... » 2,000: —
4) en d:o i Stettin........................................................................ » 4,000: —
5) en d:o i London..................................................................... » 3,500: —
6) en d:o i Antwerpen ......................................................... » 3,000: —
7) en d:o i Rotterdam............... » 4,500: —
8) en d:o i Kristiania ................................................................. » 4,500: —
9) en d:o i Hull ....................................................................... » 4,500: —
Summa kronor 34,500
Svenska kyrkans missionsstyrelse har i skrivelse den 21 augusti 1917
framhållit, att anslag till enahanda belopp fortfarande vore nödvändigt,
om styrelsen skulle kunna i önskvärd och behövlig omfattning fortsätta
sin ifrågavarande verksamhet, samt på grund därav anhållit, att för ändamålet
ett anslag av 34,500 kronor måtte hos riksdagen utverkas jämväl
för år 1919.
I enlighet härmed hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att till religiös och social verksamhet bland svenskar
i utländska hamnstäder anvisa på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst 34,500 kronor.
[36.]
Pastor rid
svenska Victoriaförsamlingen
i
Berlin.
10. Pastor vid svenska Victoriaförsamlingen i Berlin. Till avlöning
åt pastorn vid svenska Victoriaförsamlingen i Berlin har riksdagen
på framställning av Kungl. Maj:t anvisat på extra stat för vart och ett av
åren 1908—1918 ett belopp av 6,000 kronor.
I en med skrivelse från utrikesdepartementet den 25 juli 1917 överlämnad
ansökning har Victoriaförsamlingens kyrkoråd anhållit, att anslag
å enahanda belopp måtte utverkas även för år 1919 ävensom att anslaget
måtte överföras på ordinarie stat.
I ärendet hava domkapitlet i Uppsala och statskontoret avgivit infordrade,
respektive den 5 och den 25 september 1917 dagtecknade yttranden.
Anslag till ifrågavarande ändamål är tydligen erforderligt även för
år 1919. Däremot anser jag icke tillräckliga skäl föreligga att nu föreslå
anslagets överförande på ordinarie stat.
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål. 123
Jag hemställer fördenskull, att Itders Kungl. Maj:t tåcktes föreslå
riksdagen
att till avlöning åt pastorn vid svenska Victoriaförsarnlingen
i Berlin anvisa på extra stat för år 1919
ett förslagsanslag, högst (>,000 kronor.
11. Utredning rörande ecklesiastika boställen. Till bestridande
av kostnaderna för utredning rörande ecklesiastika boställen har riksdagen
för vart och ett av åren 1903—1918 på extra stat beviljat ett förslagsanslag
av 10,000 kronor.
Framställning rörande utgående jämväl under år 1919 av anslag för
ifrågavarande ändamål har nu gjorts av kammarkollegium, Kollegiets beslutar
emellertid icke enhälligt, utan skiljaktig mening har uttalats, i anledning
varav generaldirektören och chefen för kammarkollegium K. H. A.
Nehrman efter anmodan till ecklesiastikdepartementet inkommit med en
promemoria i ärendet. Innan jag närmare ingår på frågans nuvarande
läge, har jag ansett mig böra i huvudsak erinra om vad som föranlett
den itrån^satta utredningen rörande de ecklesiastika boställena samt vad
som vidare i ärendet förekommit.
I skrivelse den 3 juni 1901 anförde riksdagen:
I två inom riksdagen väckta motioner hade förslag framställts, avseende att åstadkomma
utredning dels angående hemman och lägenheter, som blivit av kronan till
prästerskapets eller församlings understöd anslagna, och de bidrag, som staten utbetalt
till församling för anskaffande av boställe för dess prästerskap, dels ock rörande de ecklesiastika
boställsskogarnas ursprung och natur ävensom att i sammanhang därmed vinna
de ändringar i förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket
den 26 januari 1894, som genom denna utredning och i övrigt kunde anses vara erforderliga,
för att förordningen skulle fullt överensstämma med förordningen angående
allmänt ordnande av prästerskapets inkomster den It juli 1862.
Till stöd för vad härutinnan föreslagits hade bland annat anförts följande:
Föreskriften i förordningen den 11 juli 1862, under vilka villkor inkomsterna
från de ecklesiastika boställena kunde överflyttas från en till en annan församling eller
alldeles indragas, hade ofta framkallat berättigat missnöje över meddelade beslut
rörande dispositionen av dessa egendomars avkastning. Besluten hade nämligen icke
alltid grundats på fullständig utredning, huruvida dessa boställen å ena sidan anskaffats
av församlingarna eller donerats av enskilde eller a andra sidan anslagits av kronan.
Då i förra fallet boställets avkastning måste användas till kyrkliga ändamål inom församlingen,
men avkastningen i senare fallet jämväl kunde överflyttas till annan församling,
vore en utredning om boställets natur eu nödvändig förutsättning för ett
rättvist beslut rörande dispositionen av avkastningen. Jordeböckerna frän 1500- och
1600-talen gåve vid handen, att ett stort antal av de ecklesiastika boställena vore
skattehemman, som varit päförda grundränta och kronotionde såsom andra skattehemman,
och kannnarkollegii brev den 8 juni och den 31 augusti 1686, varigenom dessa
[37.J
Utredning
rörande
ecklesiabiika
bobtällen
124
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
boställen förklarades skola upptagas som krono, hade icke kunnat giva dem krononatur
än mindre utgöra bevis för, att de blivit av kronan anslagna.
Ehuru det med avseende på dispositionsrätten av dessa boställens avkastning varit
viktigt att utreda spörsmålet om sättet för boställenas tillkomst, hade någon dylik utredning
icke ägt rum, varemot tid efter annan förordningar utkommit, so7n förnärmat
församlingarnas och prästerskapets rätt. Sa hade genom kung! förordningarna den 8
maj 1868 och den 26 januari 1894 stadgats, att endast där skogen stode under boställshavarens
vald, ägde denne att fa andel av avkastningen samt att hela avkastningen
av s. k. beredningsbuggning skulle ingå till de ecklesiastika boställenas skogsfond.
Emellertid vore det obestridligt, att staten anslagit dels hemman och lägenheter
till boställen, dels ock penningar för inköp av dylika. Härom kunde eu utredning
äga rum, enär staten vore i besittning av härför erforderligt material.
Enligt riksdagens mening funnes talande skäl för åvägabringande av eu utredning
i förevarande fråga. Beträffande denna utrednings omfång ansåge riksdagen, att
det för frågans bedömande vore tillräckligt, om undersökningen endast avsåge att få
utrönt, vilka prästboställen blivit av kronan anslagna och de bidrag, som av staten
utbetalts till församlingarna för anskaffande av sådana boställen.
Med anledning av motionerna anbölle därför riksdagen, det täcktes Kungl. Maj:t
låta verkställa en fullständig utredning angående de ecklesiastika boställen, som blivit
av kronan till prästerskapets eller församlings understöd anslagna, och de bidrag, som
staten utbetalt till församling för anskaffande av boställe för dess prästerskap, ävensom
framställa förslag till de förändringar i 1894 års skogsförordning, som genom denna
utredning och i övrigt kunde anses vara erforderliga.
Över denna framställning avgav kammarkollegium den 12 juli 1901
infordrat utlåtande, däruti kollegiet anförde bland annat följande:
.. ^led . anledning av den utav riksdagen, tydligen i syfte att åstadkomma eu begränsning
i utredningens omfattning och en därav föranledd lättnad i arbetet, uttalade
önskan att utredningen skulle avse endast att få utrönt, vilka piä-tboställen blivit av
kronan anslagna och de bidrag, som av staten utbetalts till församlingarna för anskaffande
av sådana boställen, ville kammarkollegium framhålla, att en dylik begränsning
i själva, verket icke komme att medföra någon inskränkning i det för utredningen erforderliga
aibete, enär ju i allt fall en ingående undersökning måste äifa rum för
varje särskilt boställe.
Kung]. Maj:t uppdrog härefter den 15 november 1901 åt dåvarande
kammarrådet G. Thulin att företaga den av riksdagen ifrågasatta utredningen.
Närmare föreskrifter betriiffande utredningens omfattning och
sättet för dess verkställande meddelades därvid, jämlikt Kung]. Majt:s bemyndigande,
av chefen för ecklesiastikdepartementet, som anmodade Thulin
att vid utredningens företagande göra början med de ecklesiastika boställena
inom Gävleborgs tän och därvid i främsta rummet inom de pastorat,
varest å ecklesiastikt boställe funnes skog av större omfattning. År 1902
anmodades därefter Thulin att fortsätta ifrågavarande utredning inom de
i Härnösands stift liggande län i följande ordning, nämligen: Västernorrlands,
Västerbottens, Norrbottens och Jämtlands län. År 1906 erhöll Thulin
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål. 125
föreskrift om arbetets utsträckning jämväl till Kopparbergs och Värmlands
län.
År 1904 utkom redogörelse för de ecklesiastika boställena i Gävleborgs
län, år 1906 för boställena i Västernorrlands län och år 1909 för boställena
i Jämtlands län. Nämnda redogörelser ävensom den är 1915 utkomna redogörelsen
för de ecklesiastika boställena i Västerbottens och Norrbottens
län avse samtliga ecklesiastika boställen inom respektiva län.
Sedan Thulin utnämnts till regeringsråd, blev han, på ansökning, den
24 september 1909 entledigad från nu ifrågavarande uppdrag, som överflyttades
på tillförordnade notarien i kammarkollegium Gustaf Hedin.
Vid anmälan den 13 januari 1911 av frågan om anslag för år 1912
till fortsatt bestridande av ‘kostnaderna för boställsutredningen yttrade dåvarande
departementschefen till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden:
Sedan genom statsmakternas beslut prästerskapets avlöningsförhållanden blivit
på sådant sätt reglerade, att naturen av de ecklesiastika boställena upphört att i avlöningshänseende
äga samma betydelse som förut, synes det kunna ifragasättas, huruvida
degbär avsedda utredningen fortfarande må vara erforderlig. För egen del anser jag
denna undersökning av så stor betydelse i kulturhistoriskt hänseende, att den icke böi
avbrytas, och i varje fall torde den böra fortsätta, till dess utredningen angående de län,
rörande vilka vidlyftiga förarbeten gjorts, blivit avslutad. Dessa äro Norrbottens,
Västerbottens, Kopparbergs och Värmlands län. När undersökningen hunnit så långt,
torde tiden vara inne att avgöra, huruvida den bör utsträckas till andra delar av riket.
I anslutning härtill hemställde departementschefen om avlåtande av
förslag till riksdagen att för år 1912 anvisa ett förslagsanslag å visst belopp
till bestridande av kostnaderna för ifrågavarande utredning. Av Kungl.
Maj:t i enlighet därmed gjord framställning blev av riksdagen bifallen.
Som emellertid Hedin av sin tjänstgöring i kammarkollegium hindrades
att äo-na annat än kortare tider åt utredningen, yttrade riksdagen i skrivelse
den 30 maj 1913:
Riksdagen hade visserligen icke velat motsätta sig beviljande av anslag för ifrågavarande
ändamål jämväl för år 1914; men med anledning av vad i statsrådsprotokollet
meddelats angående den ringa tid, som under de senare aren kunnat av den
till utredningen förordnade personen för uppdraget användas, hade riksdagen emellertid
velat framhålla nödvändigheten av att för ifrågavarande arbete anställdes en person,
som kunde åt detsamma ägna den huvudsakliga delen av sin tid. Det syntes nämligen
riksdagen uppenbart, att, därest icke utredningen kunde bedrivas hastigare än dittills,
densamma, som redan i och för sig vore av vittutseende natur, komme att draga ut
Över en tidrymd, som kunde betecknas såsom oskäligt läng.
I anledning av vad riksdagen sålunda anfört, har Kungl. Maj:t för
vart och ett av åren 1914—1918 uppdragit åt kammarkollegium att genom
126 1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
[37.] tjänsteman, som därtill av kollegium förordnades, tills vidare fullfölja
ifrågavarande utredning, i samband varmed de för samma år av riksdagen
för ändamålet beviljade anslag ställts till kollegiets förfogande. I avseende
å användningen av det för år 1918 beviljade anslaget har Kungl. Maj:t
genom beslut den 25 juni 1917 föreskrivit:
att för den tid, varunder ifrågavarande arbete påginge, den därtill förordnade,
vilken finge benämnas extra arkivarie, skulle vara berättigad att av berörda anslag
åtnjuta ett arvode av 5,600 krouor för år, därav 3,800 kronor skulle betraktas såsom
lön och 1,800 kronor såsom tjänstgöringspenningar, med skyldighet för honom, därest
han vore ordinarie tjänsteman, att avstå samtliga med den ordinarie tjänsten förenade
löneförmåner, sedan därav guldits honom åliggande avgifter för egen pensionering;
och skulle vid beräknande av ovanberörda arvode avdrag icke göras för under året
åtnjuten ledighet under högst en och en halv månad;
att ifrågavarande tjänsteman skulle för de av uppdraget föranledda resor äga från
samma anslag åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje klassen i
gällande resereglemente;
att såsom ersättning till biträden vid ifrågavarande arbete, inberäknat kostnad
för renskrivning, finge från samma anslag utgå ett belopp av högst 3,500
kronor; samt
att från anslaget likaledes finge utgå erforderligt belopp till täckande av tryckningskostnader.
Kammarkollegium har nu i underdånig skrivelse den 1 oktober 1917
anfört, att omförmälda inom kollegium fullföljda utredningsarbete, som
sedan Hedin den 18 juni 1914 avlidit, omhänderhafts av extra arkivarien
hos kollegium Harald Skoglund och som för det närvarande närmast avsåge
de ecklesiastika boställena i Värmlands län, under år 1917 oavbrutet
fortgått med undantag för sex veckor, under vilka Skoglund varit i åtnjutande
av semester; och har kollegium hemställt, att hos riksdagen måtte
även för år 1919 utverkas ett förslagsanslag å 10,000 kronor för fortsatt
bedrivande av utredningen rörande ecklesiastika boställen.
Vid ärendets handläggning inom kollegium uttalades emellertid, såsom
redan nämnts, skiljaktig mening, i det att föredraganden, kammarrådet
A. Klockhoff, anförde:
Ifrågavarande, år 1901 av nuvarande regeringsrådet Thulin påbörjade utredning
rörande tillkomsten av de ecklesiastika boställena torde hava planlagts med huvudsaklig
hänsyn därtill, att enligt förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen
med de allmänna skogarna i riket det för frågan om dispositionen av behållna skogsmedel
från ecklesiastikt boställe bliver avgörande, huruvida bostället upplåtits av kronan
eller blivit för sitt ändamål av menighet inköpt eller av enskild donerat. Av
denna anledning har boställsutredningen hittills uteslutande omfattat de skogrika länen
i rikets norra del och är nu, sedan utredningen rörande boställena i Väster- och Norrbottens
län år 1915 utkommit av trycket, slutförd beträffande Norrland.
127
1918 Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
Enligt lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910 samt
därmed sammanhängande lagstiftning är det för frågan om dispositionen av skogsavkastningen
likgiltigt, huruvida bostället tillkommit på det ena eller andra sättet. I
detta hänseende gälla samma regler för alla ecklesiastika boställen, de må vara upplåtna
av kronan eller icke. Skogsavkastningen skall i viss närmare angiven ordning
vara för vederbörande pastorat att tillgå såsom avlöningstillgång. 1910 års lagstiftning
träder successivt i tillämpning för de olika pastoraten i och med utgången av de
för dem gällande löneregleringarna. Den ecklesiastika boställsutredningen, sådan densamma
ursprungligen blivit planlagd och allt fortfarande bedrives, kan följaktligen enligt
min mening icke längre anses tjäna något praktiskt syfte, som står i rimligt förhållande
till kostnaderna.
Det är emellertid av vikt, att denna utredning fortfarande bedrives med hänsyn
till nödvändigheten av att inom överskådlig tid erhålla en allmän, hela riket omfattande
översiktlig redogörelse för tillkomsten av de ecklesiastika boställena. Utredningen
i den män den fortsättningsvis skall bedrivas bör enligt mitt förmenande alltså
huvudsakligen tjäna till att införskaffa material till en dylik översiktlig redogörelse.
Kollegium har icke velat fästa avseende vid mitt förslag att för ernående av
detta syfte och för forskningsarbetets påskyndande begära ett ytterligare anslag å
5,600 kronor till anställande av eu kompetent person, som skulle verkställa undersökning
rörande boställena i något eller några av länen i mellersta Sverige. Härtill kommer
att den person, som för det närvarande innehar uppdraget att fullfölja utredningsarbetet,
såsom realstudent saknar kunskap i latin och följaktligen måste anses sakna
förutsättningar att verkställa de nödiga forskningarna i medeltida urkunder rörande
de ecklesiastika boställenas tillkomst i de äldre bygderna av riket.
På grund häiav och då kostnaderna för ifrågavarande utredningsarbete, sådant
detsamma för närvarande bedrives, icke stå i rätt förhållande till det resultat, som nu
ernås med detsamma, anser jag mig icke kunna biträda kollega förevarande framställning.
Redogörelse för de under år 1917 bedrivna arbetena för ifrågavarande
utredningar den 8 november 1917 avgivits av extra arkivarien Skoglund,
som däri anför:
Utredningen har jämväl under år 1917 pågått med insamlande av utredningsmaterial
för de ecklesiastika boställena i Värmlands län. Förutom undersökningar
i de i huvudstaden befintliga arkiv hava för sådant ändamål undersökningar under
en tid av något över två månader bedrivits i åtskilliga kyrko- och stadsarkiv i Värmlands
län. '' .
Sedan de förberedande undersökningarna numera i stort sett äro slutförda, bär
bearbetningen av det insamlade materialet samt detsammas komplettering beträffande
varje särskilt boställe påbörjats och sä fortskridit, att promemorior, vilka komma att
ligga till grund för de blivande redogörelserna, utarbetats för sammanlagt 26 boställen
inom 9 pastorat.
Med föranledande av omförmälda reservation har, såsom redan nämnts,
från chefen för kammarkollegium efter anmodan till ecklesiastikdepartementet
ingivits en promemoria av den 5 december 1917, däri anförts
följande:
128
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
Det skäl, som föranlett igångsättandet av ifrågavarande, år 1901 påbörjade utredning,
har varit angelägenheten att få utrönt, i vad män de ecklesiastika boställenas
avkastning, särskilt skogsavkastningen, kunde med hänsyn till bestämmelserna i 9 §
av kungl. förordningen om allmänt ordnande av prästerskapets avlöning den 11 juli
1862 disponeras från den ena församlingen till förmån för prästerskapet i annan församling
eller sålunda jämväl för prästerskapet i dess helhet. Avgörande för frågan
härom i varje särskilt fall var efter grunderna för åberopade författningsrum,
huruvida bostället blivit av kronan anslaget eller för dess medel anskaffat eller huruvida
å andra sidan anskaffandet skett genom församlingen själv eller genom enskild
donation.
Efter den genom 1910 års lagstiftning åvägabragta väsentliga förändringen av
det prästerliga avlöningssystemet och, i den mån samma lagstiftning efter hand fläder
i tillämpning inom de särskilda pastoraten, förlorar utredningen ur nu nämnda synpunkt
sin väsentliga betydelse, och det angivna syftet kan alltså ej längre åberopas
som stöd för utredningens fullföljande. Emellertid är att märka, hurusom detta syfte
fortfarande gör sig gällande med avseende å det betydliga antal pastorat, där den nya
lagen om reglering av prästerskapets avlöning ännu ej trätt i tillämpning. Först år
1941 blir det nya avlöningssystemet genomfört för samtliga pastorat. Även i fall, där
lagen redan trätt i tillämpning, kan frågan om boställes tillkomst vara av betydelse
och utredning därom förty vara motiverad, nämligen med hänsyn till innehållet i lagens
7 §, vari stadgas, att vad som genom donation av enskild tillförsäkrats viss tjänstiunehavare
i syfte att bereda honom särskild förmån utöver lönen skall oavkortat komma
samma tjänstiunehavare till godo.
Men alldeles oavsett utredningens minskade eller förlorade betydelse ur dpn ovan
angivna synpunkten föreligga enligt kammarkollegii uppfattning giltiga skäl för utredningens
fortsatta bedrivande efter den hittills följda metoden.
Under alla omständigheter måste det nämligen anses vara ett viktigt statsintresse
att vinna klarhet om vad kronan av den till ifrågavarande slöra publika egendomsgrupp
hörande fasta egendom, vilken representerar så högst betydande ekonomiska
värden, verkligen äger. Därmed tillgodo-es på samma gång församlingarnas motsatta
intresse att få upplysning om vad dem i samma hänseende kan anses rätteligen
tillkomma. Att detta intresse å församlingarnas sida fortfarande, i trots av den
ovanberörda nya lagstiftningen, kan vara levande och aktuellt, därom vittna flera i
senare tid mot kronan anställda rättegångar med påstående av vissa församlingar om
bättre rätt till respektive boställen. Med hänsyn till möjligheten för att icke säga
sannolikheten av en allmännare rörelse å församlingarnas sida med syften i liknande
riktning är det utan tvivel lämpligare att på förhand söka åstadkomma den behövliga
utredningen genom statens försorg och pa dess bekostnad än att låta densamma fä
bero på församlingarnas omsorg och kostnad.
Man måste även taga sikte på möjligheten av att det år 1910 beslutade nya avlöningssystemet
kan inom en icke så långt avlägsen framtid komma att avlösas av ett
annat, för vilket frågan om de ecklesiastika boställenas natur och tillkomst kan få sin
särskilda betydelse. De på grund av den nya lagstiftningen fastställda löneregleringar
och. de i samband därmed meddelade bestämmelser om boställenas disposition skola för
varje pastorat gälla endast 20 år från utgången av den förut gällande regleringen.
Det är, efter vad kollegium föreställt sig, ingalunda givet, att enahanda bestämmelser
om boställenas disposition skola därefter bibehållas’. Tvärtom är det mycket tänkbart,
att till slut en ekonomisk uppgörelse beträffande boställena och andra präster
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål. 129
skåpets avlöningstillgångar, eventuellt vid en möjlig skilsmässa mellan stat och kyrka,
måste komma till stånd. Av vilken utomordentligt stor betydelse för en dylik avveckling
en utredning sådan som den nu ifrågavarande maste bliva lärer ej behöva närmare
påvisas. .o .
Jämväl för den kollegium åliggande rättsliga vården om de ecklesiastika boställena
har utredningen visat sig vara av stort värde. I och med densamma verkställes
även en ingående undersökning rörande omfattningen av boställenas ägor allt sedan
äldre tider, varvid som ett otvetydigt praktiskt resultat föreligger upplysning om huruvida
varje boställe under tidernas lopp bevarat sitt fulla ågovälde och sålunda nu verkligen
innehar vad det med rätta tillkommer. Denna utredningens betydelse för det
allmänna kan för övrigt sägas hava blivit i ett visst avseende skärpt just genom de
nya prästerliga lönelagarnas tillkomst. Da nämligen enligt dessa lagar kyrkofonden
ytterst är ansvarig för prästerskapets löner, är det för denna av vikt att kunna övervaka,
att alla de i första hand till prästerskapets avlönande avsedda tillgångar, bland
vilka boställena är den ej minst värdefulla, också okvalt användas för ändamålet. För
en sådan övervakande tillsyn utgör ifrågavarande utredning en viktig förutsättning.
Fastkållas de nu angivna synpunkterna, vilka varit för kollegium bestämmande,
då det gällt att söka utverka fortsatt anslag för ifrågavarande ändamål, lär det vara
klart, att man icke kan nöja sig med att, såsom en reservant inom kollegium förordat,
anordna utredningen allenast såsom en insamling av material för en allmän, hela riket
omfattande översiktlig redogörelse för tillkomsten av de ecklesiastika boställena. En
sådan redogörelse skulle visserligen kunna hava ett nog så stort teoretiskt och kulturhistoriskt
intresse, men dess praktiska värde för statsförvaltningen och de intresserade
församlingarna har kollegium icke kunnat inse. För övrigt måste blotta insamlandet
av material utau dess samtidiga och successiva bearbetande bliva tämligen opraktiskt,
eftersom det först under bearbetandet låter sig avgöras, i vad mån och på vad sätt
det oftast ofullständiga materialet behöver kompletteras.
Den enda befogade anmärkning, som synes kunna framställas mot den nu bedrivna
utredningen, torde väl vara den, att densamma icke kan för hela riket komma
att föreligga inom nu överskådlig tid. Detta synes dock endast kunna vara en fråga
om förstärkta arbetskrafter i en eller annan form för utredningens fullföljd efter samma
linjer som hittills. Tanken på en sådan anordning har icke varit för kollegium främmande,
men med hänsyn till det under senare åren kollegium givna direktiv att i sina
framställningar om anslagsbehov iakttaga strängaste sparsamhet har kollegium trott sig
tills vidare icke böra vidtaga åtgärd i berörda syfte, helst som från statsmakternas
sida icke uttalats fordran på utredningens verkställande i raskare tempo än hittills.
I detta sammanhang torde böra meddelas, att kollegium genom beslut den 20
november 1916 — med anledning av vad reservanten då erinrat och just för att lämna
honom tillfälle att bereda och framlägga ett närmare utfört förslag i ämnet — uppdragit
åt honom att utarbeta och före den 1 september 1917 till kollegium inkomma
med förslag till plan för fortsatt bedrivande av utredningen. Någon sådan plan har
emellertid Icke av reservanten framlagts — då man givetvis icke lärer kunna såsom
»plan» betrakta de helt summariska antydningar, reservationen innehåller.
Slutligen torde böra framhållas att, även om mot förmodan en omläggning av
utredningsarbetet och dess plan skulle kunna finnas påkallad, det synts kollegium icke
kunna vara tal om avbrytande av den nu pågående, till avsevärd del redan utförda
utredningen för Värmlands län.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 17
[37.]
[37.]
130 1918- Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
Angående den tid och den kostnad, det ännu återstående arbetet för
län kan antagas kräva, har Skoglund avgivit en den 30 december
1917 dagtecknad promemoria, däruti auföres:
Undersökningen rörande de ecklesiastika boställena i Värmlands län, som tog
sin början i februari 1916, har hittills dragit en kostnad av: 8
Arvode till extra arkivarien.
Biträde och renskrivning.......
Resekostnader ......................
.......................................................... kronor 10,231: 67
......................................................... » 2,734: 50
.............................................. > 2,511: 69
Summa kronor 15,477: 86
det På utredningens nuvarande stadium icke låter sig på förhand exakt berr’T\laDg
of°[n ^^yarande utredning ytterligare kan åtgå, men som redan
för ^ forutses’ att saval ar 1918 som år 1919 i sin helhet komma att tagas i anspråk
år 1919 ^ medde aS de beräknade kostnaderna endast för tiden till utgången av
ad k.mlb»å“'' Ml °‘giende 3"»tebel»PP *"«• t"” iMgavamnde
S **“ -tra arkivarien ............................................................ kronor 11,350: -
Resekostnader omkring ......................................} _
Summa kronor 17,250: —
, , ^Ia.rftl„11 komma emellertid efter redogörelsens slutförande, därest tryckning av
arbetet ifragakommer tryckningskostnader, vilka dock enligt vad av det föregående
framgar, icke falla inom ramen för den nu meddelade uppgiften och vilka för
ovngt icke ens tillnärmelsevis lata sig för närvarande beräknas. Anmärkas kan att
den sista i november 1915 utkomna delen, omfattande Västerbottens och Norrbottens
ia“l k°ftat 1 tTkn.U* o5!’!9!4 kron?r: För närvarande torde enligt uppgift tryckningskostnaderna
sedan ar 1915 hava stigit med omkring 40 procent. °
men*schefén. utredningen rörande de ecklesiastika boställena allt efter som de
nya prästlöneregleringarna träda i tillämpning förlorar sin väsentliga betydelse
ur de synpunkter, som torde hava varit bestämmande vid utredningens
igångsättande, kan ju tvekan uppstå, huruvida ifrågavarande arbete bör
fullföljas utöver de län, för vilka utredning redan påbörjats. Däremot
synes knappast någon tvekan böra råda därom, att den pågående undersökningen
rörande de ecklesiastika boställena i Värmlands län bör slutföras,
och härför kräves för år 1919 det av kammarkollegium begärda
anslaget. Jag anser mig emellertid i detta sammanhang hava anledning
framhålla att,^ innan frågan om utsträckande av ifrågavarande undersökning
till något nytt län upptages till prövning och avgörande, det synes.
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål. 131
vara lämpligt, att närmare undersökning göres, huruvida utredningen
bör genomföras för hela riket eller om en omläggning av arbetet lämpligen
kan vidtagas i syfte att hastigare än nu är möjligt ernå avsett
resultat.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag om förslag
till riksdagen
att till bestridande av kostnaderna för utredning
rörande ecklesiastika boställen bevilja på extra stat för
år 1919 ett förslagsanslag av 10,000 kronor.
Domkapitlens expeditioner.
12. Domkapitlens expeditioner, oförändrat ordinarie
förslagsanslag................................. kronor *91,350: —
13. Förstärkande av det ordinarie anslaget till domkapitlens
expeditioner. Det ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner är
från och med år 1913 i riksstaten uppfört med 91,350 kronor. Till förstärkande
av detta anslag har under en följd av år anvisats anslag å extra
stat. Ursprungligen 2,970 kronor, har det extra anslaget från och med
år 1912 utgått med höjt belopp och utgör för år 1918 11,090 kronor.
De behov, för vilkas täckande ifrågavarande anslag avsetts, hava blivit
i detalj av riksdagen prövade i sammanhang med anslagens beviljande.
De för år 1918 tillgängliga medlen, 102,440 kronor, fördela sig
sålunda:
6 notarier vid domkapitlen i Uppsala, Växjö, Lund, Göteborg, Kronor. Kronor.
Härnösand och Luleå, å 4,500 kronor .................................... 27,000: —
6 amanuenser vid samma domkapitel, å 1,800 kronor............... 10,800: —
5 notarier vid domkapitlen i Linköping, Skara, Strängnäs,
Västerås och Karlstad, å 3,800 kronor.................................... 19,000: —
5 amanuenser vid samma domkapitel, å 1,600 kronor................ 8,000: —
1 notarie vid domkapitlet i Visby............................................. 3,000: —
Vikariatsersättning, extra biträde, renskrivning m. m. vid sistnämnda
domkapitel .................................................................. 500: —
1 notarie vid Stockholms stads konsistorium .............................. 2,000: —
Vikariatsersättning, extra biträde, renskrivning m. m. vid samma
konsistorium ............................................................................. 500: — 70,800-
Ersättning för semestervikariat....................................................................... 1,441: 66
[38.]
Förstärkande
av det ordinarie
anslaget
till domkapitlens
expeditioner.
132
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
Kronor. Kronor..
Extra biträden: vid domkapitlet i Uppsala................................. 2,100: —
t> » » Linköping ........................... 700: —
» » » Skara.................................... 300: —
» » » Strängnäs ........................... 300: —
» » » Västerås .............................. 400: —
» » » Växjö............... 750: —
» » » Lund.................................... 3,120: —
» » » Göteborg.............................. 1,400: —
» » » Karlstad .............................. 900: —
» » » Härnösand........................... 2,100: —
» » » Luleå.................................... 1,600: —
» » » Visby................................... 500: —
» Stockholms stads konsistorium............... 750: — 14,920:_
Amanuensen vid domkapitlet i Lund, ökat arvode ....................................... 1,200: —
Vaktbetjäning: vid domkapitlet i Uppsala ................................. 540: —
» » » Linköping.............................. 615: —
» » » Skara .................................... 1,000: —
» » » Strängnäs.............................. 765: —
» » » Västerås................................. 900: —
» » » Växjö ............................ 800: —
» » »Lund ................................... 1,200: —
» » » Göteborg .............................. 1,100: —
» » » Karlstad................................. 1,000: —
» » » Härnösand............................. 950: —
» » » Luleå .................................... 800: —
» » » Visby .................................... 700: —
» Stockholms stads konsistorium .................. 800:— 11,170:__
Hyra m. m.: vid domkapitlet i Luleå.......................................... 1,500: —
» » » Visby.......................................... 1,400: — 2,900:
Odisponerat .................................................................................................... 8:34
Summa 102,440: —
Rörande tillhandahållande åt vederbörande konsistorier av dem tillkommande,
för år 1918 tillgängliga medel hava bestämmelser meddelats
genom nådigt brev den 25 juni 1917. I sammanhang därmed föreskrevs,
att arvode till hos domkapitel anställt extra biträde icke finge — med
undantag för manliga extra biträdet vid domkapitlet i Lund F. Malmström
— överstiga 1,400 kronor för år samt att av anslaget till extra
biträden vid domkapitlet i Växjö skulle till bibliotekarien vid högre allmänna
läroverket i Kalmar såsom ersättning för vården av förutvarande
domkapitlets i Kalmar äldre arkivalier utgå ett belopp av 50 kronor.
I sina framställningar om anslag till här ifrågavarande ändamål för år
133
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
1919 hava domkapitlen i vissa fall anhållit om ökning av de för år 1918
utgående beloppen.
Domkapitlet i Uppsala har i skrivelse den 22 augusti 1917 anhållit
om höjning av arvodet till amanuensen vid domkapitlet och till stöd härför
anfört:
Enligt den nuvarande avlöningsstaten för domkapitlets tjänstemän, fastställd
genom nådigt cirkulär den 13 juni 1902, utgår arvodet till amanuensen med 1,800
kronor. Detta arvode bär ständigt och än mera nu, då penningvärdet är statt i snabbt
sjunkande, visat sig vara alldeles otillräckligt, varför amanuensen för sin utkomst nödgats,
jämte sin befattning vid domkapitlet, inneliava annan avlönad tjänst.
På grund av de sig årligen ökande göromålen bar domkapitlet emellertid nödgats
att av den nuvarande amanuensen, vilken är juridiskt "bildad och fullt kompetent för
domkapitélsgöromålen, fordra en tjänstgöring å expeditionen av 6 timmar dagligen.
Domkapitlet ville i sammanhang härmed framhålla, att i genomsnitt taget konsistorienotarien
har 8 timmars och det ständiga biträdet 6 till 7 timmars daglig arbetstid
samt att det sedan är 1916 anställda extra biträdet tjänstgör 5 till 6 timmar om däfven
å expeditionen. Härav synes med all tydlighet framgå, att den arbetsbörda, som
numera åligger expeditionen, är mer maktpåliggande och utslitande än vid något av
de övriga ecklesiastika konsistorierna. .
Det torde vara uppenbart, att ett arvode av 1,800 kronor är alldeles otillräckligt
till avlönande av en fullt kvalificerad amanuens, vilken offrar så gott som hela sin
arbetstid och arbetskraft åt domkapitélsgöromålen.
Med anledning av vad domkapitlet sålunda anfört, hemställer domkapitlet, att
för 1918 års riksdag måtte framläggas proposition därom, att till amanuensen vid
Uppsala domkapitel finge, på det denne må.kunna mera helt och odelat ägna sin tid
och sina krafter åt den krävande amanuenstjänsten, från och med år 1919 tills vidare
utgå, förutom det ordinarie anslaget å 1,800 kronor, en lika stor löneförhöjning som
den, 1913 års riksdag på nådig proposition beviljade amanuensen vid Lunds domkapitel,
eller 1,200 kronor.
Statskontoret, som, efter remiss, den 24 oktober 1917 avgivit utlåtande
över domkapitlens förevarånde framställningar, har beträffande domkapitlets
i Uppsala hemställan om ökat arvode åt amanuensen vid domkapitlet
anfört, att statskontoret på grund av vad som blivit i ärendet
upplyst ansett sig kunna tillstyrka bifall till denna hemställan.
Vad vidare angår anslagen till extra biträden har domkapitlet i Uppsala
i ovanberörda skrivelse den 22 augusti 1917 förnyat sin vid upprepade
tillfällen gjorda framställning om ökat arvode till det vid domkapitelsexpeditionen
sedan många år tillbaka anställda, med 1,400 kronor avlönade
biträde Ester Edquist, denna gång med hemställan om ett personligt lönetillägg
åt henne å 600 kronor. Därjämte har samma domkapitel, då
domkapitélsgöromålen, såsom förut framhållits, visade ständig tendens till
ökning och domkapitlet redan nu av det vid expeditionen anställda ytter
-
[38.]
[38.]
134
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
ligare biträdet fordrade en arbetstid av i regel 5 timmar dagligen, anhållit,
att det till ifrågavarande biträdes avlönande disponibla anslaget,
som för år 1918 utgjorde 700 kronor, måtte ökas till minst 800 kronor!
Beträffande dessa anslagsäskanden anför statskontoret:
i ?nd»r SiS>p?.?ideJaT1Bitt. ,den 2L oktober 1916 avSivna utlåtande angående ansläg
tor ar 1918 till domkapitlens utgifter för extra biträden, vaktbetiäning m. m.,
tar statskontoret erinra, att frågan om höjning i arvodet till Ester Edquist så sent
som ar 1917 vant föremal för Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning utan att därvid
föranleddes någon ändring av arvodesbeloppet. Yad angår framställningen om ökning
med 100 kronor i arvodet till det vid expeditionen anställda ytterligare biträdet bär
statskontoret med hänsyn till vad domkapitlet anfört rörande detta skrivbiträdes da<*-liga arbetstid icke något att erinra mot bifall till denna anhållan.
Domkapitlet i Skara, har i skrivelse den 8 augusti 1917, enär behovet
av extra biträde å domkapitlets expedition vore större än förut, hemställt
om en ökning med 100 kronor av det för ändamålet nu utgående beloppet
av 300 kronor.
Mot denna hemställan har statskontoret icke funnit anledning till
erinran. °
I skrivelse den 15 augusti 1917 anför domkapitlet i Västerås:
Beträffande det anslag av 400 kronor, som hitintills under åtskilliga år utgått
till extra bitraden, befinnes detta anslag numera otillräckligt att därmed avlöna en
person, som dagligen skall infinna sig i domkapitlets expedition för att där utföra huyudsakl.
gast alla förekommande renskrivningsgöromål. Det kvinnliga biträde, som
verkställt detta arbete oavbrutet sedan år 1909, är icke längre i den ställning, att
hon kan ataga sig att fortfarande bestrida arbetet mot en ersättning av blott 400
kronor om aret. Då ej heller någon annan pålitlig person befunnits villig att för
denna avlovning utföra uppdraget i fråga, har domkapitlet, som icke förfogar över
nagra medel att utoka namnda ersättningsbelopp, tänkt sig att av statsmedel erhålla
okat anslag for andaraalet. Då till Karlstads domkapitel för år 1918 anvisats till
extra bi traden ett belopp av 900 kronor och vid en jämförelse mellan Karlstads stift
och Vasteras stift i avseende på folkmängd, antal församlingar och präster m m göromalen
vid Västerås domkapitelsexpedition måste anses vara minst lika omfattande
som gorotnalen vid domkapitelsexpeditioneu i Karlstad, finner sig domkapitlet nödsakat
hemställa om utverkande för år 1919 av ett anslag till extra biträden av åtminstone
800 kronor.
I fråga härom yttrar statskontoret:
Statskontoret, som delar domkapitlets i Västerås uppfattning, att det belopp av
kronor varmed extra biträdet vid domkapitlet för närvarande avlönas, kan anses
otillräckligt, får tillstyrka bifall till den gjorda framställningen.
Domkapitlet i Växjö, som föreslår en ökning av domkapitlets anslag
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål. 135
till extra biträden med 500 kronor till 1,250 kronor, har i skrivelse den
29 augusti 1917 till stöd härför anfört:
Enär med den omfattning stiftet numera erhållit ärendenas antal i domkapitlet
högst betydligt tillväxt och behovet av utsträckt anlitande av extra biträden å domkapitlets
expedition i motsvarande mån gjort sig gällande, anhåller domkapitlet, att
den föreslagna ökningen av anslaget till extra biträden måtte av Kungl. Maj:t särskilt
behjärtas.
Beträffande denna hemställan anför statskontoret:
Då vid senaste fördelning av anslaget ifrågavarande domkapitel fått sitt anslag
till extra biträden höjt med 250 kronor och då av handlingarna icke närmare framginge,
på vad sätt ett ökat anslag skulle användas, ansåge sig statskontoret icke böra
nu tillstyrka större ökning däri än med 250 kronor till 1,000 kronor.
I sin i ärendet den 28 augusti 1917 avlåtna skrivelse anför domkapitlet
i Luleå:
Till avlönande av extra biträden utgår numera ett anslag för år av 1,600 kronor.
Av detta anslag användes 1,200 kronor till avlönande av ett kvinnligt skrivbiträde
med stadigvarande anställning. Hennes tjänstgöring vid domkapitlet utgöres
av minst 6 timmar dagligen, vartill kommer eftermiddagsarbete, då sådant prövas nödigt.
Skrivbiträdets arbetstid kan sålunda sägas vara fullt upptagen för domkapitlets
räkning. Ett arvode av 1,200 kronor måste vid dylikt förhållande anses alldeles otillräckligt
och sjunker till sitt värde i nuvarande dyrtid under existensminimum. På
grund härav och då anspråken på det stadigvarande skrivbiträdets arbetsprestationer
snarare måste utsträckas än inskränkas, finner domkapitlet oavvisligt att, intill dess
ny lönereglering må bliva fastställd för domkapitlens expeditioner, hennes arvode höjes
till åtminstone 1,400 kronor jämte det tillfälliga dyrtidstillägg, som må kunna beredas
henne.
Utöver avlöningen till det stadigvarande biträdet erfordras för domkapitlet ett
årligt belopp för anlitande av tillfälliga arbetskrafter under vissa delar av året, då
göromålen så påfordra. Av vad ovan anförts framgår, att domkapitlet för närvarande
härtill disponerar ett belopp av 400 kronor. Domkapitlet motser emellertid, att sistberörda
anslag behöver redan före 1919 års ingång förhöjas för anställande av ytterligare
ett biträde av mera fast karaktär. Uti sin den 6 september 1916 gjorda framställning
om anslag för år 1918 har domkapitlet härutinnan anfört följande:
»Ehuru behov av ökat anslag till avlönande av extra biträden framträtt särskilt
i det hänseende, att det torde bliva nödvändigt för domkapitlet att anställa en särskild
räkenskapsförare, vilken även må kunna biträda med de nytillkommande göromålen
beträffande boställsförvaltningen, anser sig domkapitlet för närvarande och så
länge domkapitlet om än med svårighet kan reda sig med de nu tillgängliga arbetskrafterna
icke böra framställa några anspråk på statsverket om anslag till ifrågavarande
ändamål utöver det nu utgående, 1,600 kronor.»
Helst med hänsyn därtill, att fråga är å bane om domkapitlens omorganisation,
har domkapitlet fortfarande svårt att yttra sig om de framtida arbetsförhållandena vid
dess expedition. Såsom en följd härav anser sig domkapitlet icke heller nu redo att
precisera sina anspråk framdeles för ändamålet, dock att domkapitlet redan nu vilt
[38.]
136
[38.]
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
hemställa, att det tillgängliga beloppet av 400 kronor för anlitande av tillfälliga arbetskrafter
på grund av arbetskraftens fördyring höjes med 100 kronor.
Inalles påkallar domkapitlet sålunda en förböjning av anslaget till avlönande av
extra biträden med 300 kronor.
Vidkommande sistnämnda framställning yttrar statskontoret:
Då jämlikt nådiga brevet den 25 juni 1917 arvode till extra biträde vid domkapitel
finge uppgå till 1,400 kronor, hade statskontoret intet att erinra mot den till
stadigvarande kvinnliga extra biträdet vid domkapitelsexpeditionen i Luleå föreslagna
arvodesförhöjningen, som av vad domkapitlet anfört syntes motiverad. Icke heller
mot samma domkapitels hemställan om ökning med 100 kronor av det till expeditionen
utgående anslag för tillfälliga arbetskrafter hade statskontoret funnit anledning
till erinran.
Jämväl i fråga om anslagen till vaktbetjäning vid domkapitlen hava i
några fall för år 1919 begärts höjning av för ändamålet nu utgående
belopp.
Domkapitlet i Uppsala hemställer sålunda om ett från 540 kronor till
740 kronor ökat anslag till vaktbetjäning. Domkapitlet i Skara anbåller, att
avlöningen till dess vaktmästare måtte höjas från 1,000 kronor till 1,200
kronor. För vaktmästaren vid domkapitlet i Lund begäres ett personligt
lönetillägg å 300 kronor. Domkapitlet i Visby anhåller, att åt domkapitlets
vaktmästare, därest han för år 1918 ej kommer i åtnjutande
av krigstidshjälp eller krigstidstillägg eller annat dylikt lönetillskott, måtte
beredas en löneförhöjning av 300 kronor eller av allenast 150 kronor för
det fall att ersättning med 150 kronor för städning och skurning av domkapitlets
lokaler beviljas under anslaget till skrivmaterialier och''expenser,
ved m. m. Därjämte har domkapitlet i Västerås, under förmälan att åt
domkapitlets vaktmästare för år 1917 anvisats krigstidstillägg och krigstidshjälp
med tillhopa 305 kronor, så att hans avlöning av statsmedel för
året uppbringats till 1,205 kronor, anhållit, att då dyrtiden icke torde
bliva mindre kännbar följande år, åt bemälde vaktmästare måtte få för år
1919 utgå samma belopp av 1,205 kronor. Slutligen har domkapitlet i
Luleå hemställt om gottgörelse åt domkapitlets vaktmästare för städning
av domkapitlets expeditionslokal med 300 kronor, att utgå av anslaget
till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.
Beträffande ökning av anslagen till vaktbetjäning anför statskontoret:
Då ju kunde antagas, att även under år 1918 dyrtidstillägg i en eller annan
form och sannolikt till högre belopp än under år 1917 komme att utgå till befattningshavare
i statens tjänst, finge statskontoret, med åberopande för övrigt av sitt
förutberörda utlåtande den 21 oktober 1916, hemställa, att domkapitlens förevarande
framställningar om ökning i vaktbetjäningens arvoden icke för närvarande måtte
vinna avseende.
137
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
Sedan statskontoret avgivit berörda yttrande, har vaktmästaren vid [38.]
domkapitlet i Västerås hos domkapitlet anhållit om ersättning för det
betydligt ökade arbete och den mistning av arbetsförtjänst, som orsakades
honom genom att för centraluppvärmningen i domkapitelshuset användes
ved i stället för koks. I anledning härav har nämnda domkapitel i skrivelse
den 5 december 1917 hemställt om beredande åt domkapitlets vaktmästare
av ett anslag å 400 kronor för ifrågavarande ökade arbete under
den tid, eldningen i domkapitelshuset pågått eller pågår från och med
hösten 1917 till sommaren 1918.
Domkapitlet i Uppsala har vid sin anhållan om löneförhöjning å 1,200 Departekronor
åt domkapitlets amanuens erinrat, att 1913 års riksdag på Kungl. men 8 ''''
Maj:ts framställning beviljat enahanda löneförhöjning åt amanuensen vid
domkapitlet i Lund. Såsom framgår av det vid 1913 års statsverksproposition
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 14 januari 1913, punkten 41, hade emellertid amanuensen vid
domkapitlet i Lund tjänstgjort därstädes sedan år 1899, vilket ock
av föredragande departementschefen särskilt framhölls. Den vid domkapitlet
i Uppsala anställde amanuensen har tjänstgjort därstädes endast
sedan år 1916. På grund av vad som blivit upplyst rörande hans kompetens
och de fordringar som ställas på hans dagliga tjänstgöring har jag
emellertid i likhet med statskontoret ansett mig, om än med tvekan, kunna
tillstyrka domkapitlets framställning. Med den föreslagna löneförhöjningen
skulle amanuensen vid domkapitlet i Uppsala icke komma upp till fullt
samma avlöningsförmåner som amanuensen vid domkapitlet i Lund, vilken
jämväl uppbär 300 kronor för år från den under sistnämnda domkapitels
förvaltning stående s. k. äldre pastoraliefonden.
Vad angår domkapitlets i Uppsala förslag om personligt lönetillägg
åt skrivbiträdet Ester Edquist vill jag erinra, att då till 1916 års riksdag
framställning gjordes om dylikt lönetillägg åt henne, riksdagen av anförda
skäl ej ansåg sig böra bevilja detsamma. Någon förnyad framställning
till riksdagen om lönetillägg åt Ester Edquist vill jag under sådana omständigheter
icke föreslå. Ifrågavarande biträdes avlöning, liksom avlöningsförmånerna
för övriga vid domkapitlen anställda extra biträden,
kommer att för år 1918 erhålla ett ganska betydande tillskott, därest det
krigstidstillägg, varom chefen för finansdepartementet förut i dag uttalat
sig, av riksdagen beviljas. På grund av vad samma domkapitel anfört i
fråga om ökning med 100 kronor av det nu med 700 kronor utgående
arvodet till det å domkapitlets expedition ytterligare anställda biträdet
anser jag mig emellertid kunna förorda sistnämnda höjning. Likaledes bi
Bihang
Ull riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 18
138
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
[38.] träder jag domkapitlets i Skara hemställan om en höjning med 100 kronor
av de nu med 300 kronor till domkapitlet utgående medel till ersättninoåt
extra biträden.
Den av domkapitlet i Växjö begärda ökningen med 500 kronor till
1,250 kronor av anslaget till extra biträden har statskontoret ansett böra
nedsättas till hälften. Den arbetsbörda, som efter sammanslagningen av
Växjö och Kalmar stift pavilar Växjö domkapitel, är emellertid givetvis
betydande, och ett anslag till extra biträden å 1,250 kronor, varifrån ju
såsom förut nämnts för vården av förutvarande domkapitlets i Kalmar
äldre arkivalier avgå 50 kronor, kan ej anses stort i förhållande till motsvarande
anslag vid med Växjö domkapitel jämförliga ecklesiastika konsistorier.
Med hänsyn härtill och då upplyst blivit att man önskar från
och med år 1919 vid domkapitlets expedition använda två extra biträden,
har jag icke velat motsätta mig domkapitlets begäran" om en ökning med
500 kronor av de för ifrågavarande ändamål till domkapitlet utgående
medel.
Domkapitlet i Luleå har hemställt om ökning av anslaget till extra
biträden dels för beredande åt ett vid domkapitlet stadigvarande anställt skrivbiträde
av ett från 1,200 kronor till 1,400 kronor förhöjt arvode och dels
för ökning med 100 kronor av det för anlitande av tillfälliga arbetskrafter
tillgängliga beloppet å 400 kronor. Vad beträffar förstnämnda fråga lärer
avlöning för stadigvarande biträde hos domkapitel i enlighet med vad som
eljest tillämpats böra beräknas efter samma grunder, som i allmänhet gälla
för å stat uppfört skrivbiträde utan särskilda kvalifikationer. Begynnelseavlöningen
bör följaktligen utgöra 1,050 kronor, vartill må komma två ålderstiHägg,
vartdera a 200 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring,
varjämte för skrivbiträde vid domkapitlet i Luleå torde böra beräknas ortstillägg
å 75 kronor. Ifrån berörda avlöning bör emellertid avdrag o-öras
för pensionsavgift motsvarande belopp. Då nu det skrivbiträde vid domkapitlet
i Luleå, till förman för vilket domkapitlet gjort sin framställning
enligt vad jag inhämtat icke tjänstgjort längre hos domkapitlet än sedan
februan 1916, kan jag icke tillstyrka domkapitlets framställning i denna
del. Med hänsyn till nu rådande förhallanden anser jag mig å andra sidan
icke heller kunna tillstyrka någon nedsättning av den till ifrågavarande
biträde nu utgående avlöningen till det belopp, som enligt ovan angivna
grunder skulle tillkomma henne. Vad åter angår domkapitlets hemstälan
om ökning med 100 kronor av anslaget till tillfälliga arbetskrafter
har jag intet att däremot invända.
Vad därefter angår frågan om ökning av arvodena åt vissa domka -
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål. 139
pitelsvaktmästare vill jag erinra, att förslag i liknande syfte, avsedda att
föreläggas 1917 års riksdag, då hade väckts av några domkapitel. På
grund av dels den pågående utredningen av frågan om lönereglering för
domkapitelsvaktmästarna, dels ock att en blivande allmän lönereglering för
vaktmästare torde bliva i väsentlig mån vägledande vid bestämmande av
den avlöning, som borde tillkomma domkapitlens vaktmästare, ävensom med
hänsyn till beräknad krigstidshjälp för år 1917 ansågos domkapitlens berörda
förslag icke för det dåvarande utom i ett särskilt fall böra bliva
föremål för framställning till riksdagen. Då de båda först omförmälda
skälen fortfarande äga giltighet och då krigstidstillägg och krigstidshjälp
för år 1918 torde komma att utgå efter avsevärt gynnsammare grunder
än motsvarande avlöningstillskott för år 1917, anser jag, att de till förmån
för vissa domkapitelsvaktmästare nu gjorda anslagsäskandena icke böra
föranleda någon framställning till riksdagen.
I enlighet med vad jag nu anfört skulle för år 1919 kostnaderna för
domkapitlens expeditioner beräknas till samma belopp som för år 1918,
102,440 kronor, med tillägg av följande särskilda poster: till ökat arvode
åt amanuensen vid domkapitlet i Uppsala 1,200 kronor samt till ökad
ersättning åt extra biträden vid följande domkapitel, nämligen: vid domkapitlet
i Uppsala 100 kronor, vid domkapitlet i Skara 100 kronor, vid
domkapitlet i Västerås 400 kronor, vid domkapitlet i Växjö 500 kronor
och vid domkapitlet i Luleå 100 kronor eller tillhopa 2,400 kronor. Det
sammanlagda kostnadsbeloppet för år 1919 skulle sålunda uppgå till 104,840
kronor. Då det ordinarie anslaget utgör 91,350 kronor, skulle alltså på
extra stat för år 1919 erfordras 13,490 kronor.
På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att till förstärkande av det ordinarie anslaget till
domkapitlens expeditioner bevilja på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst 13,490 kronor.
14. Tillfällig löneförbättring åt tjänstemän vid de ecklesiastika
konsistorierna. På Kungl. Maj:ts framställning medgav 1917 års riksdag,
att tillfällig löneförbättring under år 1918 finge enligt nedan angivna
grunder utgå till notarier och amanuenser vid de ecklesiastika konsistorierna,
med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som
för tillämpning av dessa grunder kunde befinnas erforderliga:
Ökat anslag.
[39.]
Tillfällig löneförbättring
åt tjänstemän
vid de ecklesiastika
konsistorierna.
140 1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
1) Den tillfälliga löneförbättringen utgår med följande belopp för
hela året räknat:
a) till notarie, som i begynnelseavlöning enligt stat åtnjuter 4,500
kronor, med 500 kronor; till notarie, som i begynnelseavlöning enligt stat
åtnjuter 3,800 kronor, med 600 kronor; samt till notarie, som i begynnelseavlöning
enligt stat åtnjuter 3,000 kronor eller 2,000 kronor, med
700 kronor; dock att den tillfälliga löneförbättringen icke må utgå med
högre belopp än att densamma jämte den inkomst, vederbörande på grund
av gällande lönereglering åtnjuter av sportler, uppgår till sammanlagt
högst 1,000 kronor;
b) till amanuens, med undantag för den vid domkapitlet i Lund anställde,
med 300 kronor.
2) Den tillfälliga löneförbättringen utgår till befattningshavare i
samma ordning som lönen vid tjänsten eller, där avlöningen vid tjänsten
utgår i form av arvode, i samma ordning som detta.
För bestridande av kostnaderna för omförmälda tillfälliga löneförbättring
anvisades på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag av 9,000
kronor.
Vid anmälan den 25 juni 1917 av riksdagens ifrågavarande beslut
anbefalldes statskontoret att efter vederbörandes hörande till Kung!. Maj:t
inkomma med förslag till de föreskrifter, som för tillämpning av de utav
riksdagen godkända grunderna för den tillfälliga löneförbättringen kunde höra
av Kungl. Maj:t utfärdas, och därvid även yttra sig, huruvida, i syfte att
den tillfälliga löneförbättringen måtte tidigare kunna utbetalas jämväl till
notarierna vid de ecklesiastika konsistorierna, dessas sportelinkomst kunde,
för bestämmande i de särskilda fallen av den tillfälliga löneförbättringens
belopp,* beräknas med ledning av förhållandena under ett antal föregående
år, samt, i händelse en dylik beräkning av sportelinkomsten ansåges böra
ske, avgiva förslag till de bestämmelser, som därav kunde föranledas.
Då det sålunda infordrade yttrandet ännu icke inkommit, hava erforderliga
närmare föreskrifter i ärendet hittills icke av Kund. Makt meddelats.
J
Den sedan flera år på dagordningen stående frågan om ny lönereglering
för tjänstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna har tillsvidare
undanskjutits på grund av dess nära samband med spörsmålet om konsistoriernas
omorganisation. Då detta ärende, som på grund av Kund.
Maj:ts beslut den 13 november 1914 är föremål för utredning av en särskild
kommitté, icke lärer kunna föreläggas 1918 års riksdag” gör sig behovet
av tillfällig löneförbättring för konsistoriernas tjänstemän gällande
även under år 1919. Framställning i ämnet har också i skrivelse den 15
augusti 1917 gjorts av domkapitlet i Västerås.
141
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
Den tillfälliga löneförbättringen för år 1919 torde böra utgå enligt
samma grunder som för år 1918, dock under iakttagande att, därest det
hinder nästföregående punkt väckta förslaget om en ökning med 1,200 kronor
till 3,000 kronor av arvodet till amanuensen vid domkapitlet i Uppsala
vinner bifall, bemälde amanuens, i likhet med amanuensen vid domkapitlet
i Lund, icke bör komma i åtnjutande av den tillfälliga löneförbättringen.
Jag hemställer fördenskull, att Eders Kung!. Maj:t behagade föreslå
riksdagen att
dels medgiva, att tillfällig löneförbättring under år
1919 må enligt nedan angivna grunder utgå till notarier
och amanuenser vid de ecklesiastikalkonsistorierna,
med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter,
som för tillämpning av dessa grunder må befinnas
erforderliga:
1) Den tillfälliga löneförbättringen utgår med följande
belopp för hela året räknat:
a) till notarie, som i begynnelseavlöning enligt stat
åtnjuter 4,500 kronor, med 500 kronor; till notarie, som
i begynnelseavlöning enligt stat åtnjuter 3,800 kronor,
med 600 kronor; samt till notarie, som i begynnelseavlöning
enligt stat åtnjuter 3,000 kronor eller 2,000
kronor, med 700 kronor; dock att den tillfälliga löneförbättringen
icke må utgå med högre belopp än att
densamma jämte den inkomst, vederbörande på grund
av gällande lönereglering åtnjuter av sportler, uppgår
till sammanlagt högst 1,000 kronor;
b) till amanuens med 300 kronor, dock med undantag
för dels den vid domkapitlet i Lund anställde, dels
ock amanuensen vid domkapitlet i Uppsala, därest det
till honom utgående arvodet, 1,800 kronor, för år 1919
höjes till 3,000 kronor.
2) Den tillfälliga löneförbättringen utgår till befattningshavare
i samma ordning som lönen vid tjänsten
eller, där avlöningen vid tjänsten utgår i form av arvode,
i samma ordning som detta;
dels ock för bestridande av kostnaderna för omförmälda
tillfälliga'' löneförbättring på extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag av 9,000 kronor.
142
1918. Åttonde huvudtiteln: Kyrkliga ändamål.
Kyrkors underhåll m. m.
15. Kyrkors underhåll:
oförändrat ordinarie bestämt anslag... kronor
ojöråndrat ordinarie förslagsanslag,
ersättningar............................................ »
16. Svenska kyrkan i Paris, oförändrat or
dinarie
anslag........................................ »
1,028: —
169,400: —
4,119: —
1918. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.
143
D. Akademier m. m.
1. Svenska akademien, oförändrat ordinarie
anslag ...........................................................kronor 8,250: —
Vetenskapsakademien.
2. Diverse akademiens behov, räntegott
görelse
m. m., oförändrat ordinarie
anslag ...........................................................kronor 14,460: —
3. Internationell katalog över naturvetenskaplig litteratur m. m.
För inlösen av fullständiga exemplar och enstaka delar av en internationell,
fortlöpande katalog över naturvetenskaplig litteratur, som utgives på
föranstaltande av Roy al Society i London, har riksdagen anvisat på extra
stat för vart och ett av åren 1902—1916 2,000 kronor. Därjämte har
riksdagen för upprätthållande under åren 1901—1917 av en för ifrågavarande
katalogarbete avsedd s. k. regionalbyrå för Sverige anvisat på
extra stat för år 1902 2,000 kronor och för vart och ett av åren 1903—
1918 1,600 kronor.
Till inlösen av nämnda katalog äskades för år 1917 icke något anslag.
Anledningen därtill var den, att katalogen för tillfället upphört att
utkomma.
Sedan vetenskapsakademien, som den 7 juni 190i erhållit Kungl.
Maj:ts befallning att draga försorg om regionalbyråns ordnande, anmält,
att enligt ingånget meddelande den internationella katalogen fortfarande
komme att utgivas, beviljade riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts därom
framställda förslag för år 1918 ett reservationsanslag av 2,000 kronor
till inlösen av ifrågavarande katalog.
Nu har vetenskapsakademien i skrivelse den 24 augusti 1917 hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes till 1918 års riksdag avlåta proposition om
anvisande till inlösen av katalogen och till bestridande av kostnaderna för
[40.]
Internationell
katalog
över naturvetenskaplig
littera ur
m. m.
144
1918. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.
regionalbyrån under år 1919 av enahanda belopp, som senast beviljats för
dessa ändamål.
På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att anvisa på extra stat för år 1919 dels till inlösen
av fullständiga exemplar och enstaka delar av en
internationell, fortlöpande katalog över naturvetenskaplig
litteratur ett reservationsanslag av 2,000 kronor, dels ock
till upprätthållande under samma år av den för ifrågavarande
katalogarbete anordnade regionalbyrån för Sverige
ett förslagsanslag, högst 1,600 kronor.
4Å-] 4. Internationell jordmätning. Riksdagen har, under förutsätt
ning
att Sverige komme att för åren 1907—1916 deltaga i kostnaderna
jor m mng. ^ (jen internationella jordmätningen, beviljat till bestridande av den på
Sverige belöpande andelen i dessa kostnader ett anslag av 14,240 konor
och därav på extra stat för vart och ett av åren 1907—1916 anvisat
1,424 kronor.
Genom nådigt beslut den 16 juni 1906 medgav Kungl. Magt — under
förutsättning att övriga i då gällande överenskommelse om den internationella
jordmätningen deltagande stater lämnade sitt samtycke till avtalets
förnyande och deltoge enligt därför uppgjord plan i de erforderliga kostnaderna
— att överenskommelsen finge för Sveriges del i oförändrad form
gälla för ytterligare 10 år, räknade från och med den 1 januari 1907,
ävensom att för samma tid finge för Sveriges del utgå ett belopp av
1,600 tyska riksmark årligen. Den 18 januari 1907 förordnade sedermera
Kungl. Maj:t, att utan hinder därav, att överenskommelsens förlängning
. ej biträtts av alla i densamma deltagande stater, omförmälda beslut av den
16 juni 1906 skulle gå i verkställighet.
Hos 1916 års riksdag äskades icke något anslag för ifrågavarande ändamål.
Någon framställning i detta syfte hade icke inkommit till Kungl.
Maj:t, och det ansågs sannolikt, att ifrågavarande vetenskapliga arbete till
väsentlig del skulle ligga nere på grund av det pågående världskriget.
Sedan emellertid vetenskapsakademien i underdånig skrivelse den 13
december 1916 anhållit, att — enär det internationella jordmätningsarbetet
komme att fortsättas — Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att för
år 1917 eller eventuellt några år framåt bevilja samma årsanslag till bestridande
av den på Sverige belöpande andel i kostnaderna för den internationella
jordmätningen, som hittills utgått, beslöt Kungl. Maj:t den 22
1918. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.
145
december 191G anbefalla statskontoret att för ifrågavarande ändamål för
år 1917 förskottsvis utbetala ett belopp av 1,600 tyska riksmark att sedermera
i vanlig ordning hos riksdagen anmälas till ersättande.
För år 1918 beviljade riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
för ifrågavarande ändamål ett förslagsanslag, högst 1,424 kronor.
Nu har vetenskapsakademien i skrivelse den 12 september 1917 —
med åberopande av de skäl, som anförts för beviljande under år 1918 av ett
anslag till den internationella jordmätningen — anhållit, att Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen att även för år 1919 bevilja ifrågavarande anslag.
Enligt rikshuvudboken för år 1916 förefanns vid nämnda års utgång
å det för året beviljade anslaget en behållning av 380 kronor 80 öre, vilken
synes böra i första rummet tagas i anspråk för motsvarande behov under
år 1919. Riksdagens medgivande härtill synes därför böra begäras. Lämnar
riksdagen sådant medgivande, kan anslaget för år 1919 följaktligen
begränsas till 1,044 kronor.
Jag hemställer, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
dels medgiva, att till bestridande av den under
år 1919 på Sverige belöpande andelen i kostnaderna för
den internationella jordmätningen må användas å motsvarande
anslag för år 1916 uppkommen behållning till
belopp av 380 kronor 80 öre,
dels och för samma ändamål anvisa på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst 1,044 kronor.
5. Internationell förening för tids signalering. På framställning
av Kungl. Maj:t beslöt 1914 års senare riksdag att till bestridande av den
för åren 1914 — 1920 på Sverige belöpande andelen i kostnaderna för den
internationella föreningen för tidssignalering m. m. bevilja ett anslag av
4,060 kronor samt därav på extra stat för år 1915 anvisa ett för åren
1914 och 1915 beräknat belopp av 1,160 kronor.
Sedermera har riksdagen på extra stat för vartdera av åren 1916—1918
anvisat till samma ändamål ett belopp av 580 kronor.
Såsom av vederbörande departementschef anfördes till statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 14 maj 1914, bifogat statsverkspropositionen
till 1914 års senare riksdag, grundar sig Sveriges anslutning till
ifrågavarande förening på en för tiden intill utgången av år 1920 gällande
internationell överenskommelse, vilken för Sveriges del den 31 januari
1914 jämlikt nådigt bemyndigande undertecknats av Kungl. Maj:ts minister
i Paris.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
Minskat
anslag.
[42.]
Internationell
förening
för tidssignalering.
19
Minskat
anslag.
[43.]
Undersökning
av en
påbyggnad
vid Alvastra.
146 11918. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.
Enligt rikshuvudboken för år 1916 förefanns vid samma års slut å
ifrågavarande anslag en besparing å 110 kronor, vilken torde böra i första
hand tagas i anspråk för 1919 års behov i detta hänseende. I sådant fall
erfordras för år 1919 anslag för ändamålet allenast till belopp av högst
470 kronor. Jag hemställer om förslag till riksdagen
att av det till bestridande av den för åren 1914—
1920 på Sverige belöpande andelen i kostnaderna för
den internationella föreningen för tidssignalering m. m.
beviljade anslaget av 4,060 kronor anvisa på extra stat
för år 1919 såsom förslagsanslag ett belopp av högst
470 kronor.
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.
6. Akademien:
oförändrat ordinarie bestämt anslag......... kronor 90,900: —
oförändrat ordinarie reservationsanslag... » 1,000: —
7. Undersökning av en påbyggnad vid Alvastra. På därom
av Kungl. Maj:t gjord framställning beviljade 1911 års riksdag för undersökning
av en vid Alvastra anträffad påbyggnad från stenåldern för år
1912 ett extra anslag av 6,000 kronor. För samma ändamål anvisade riksdagen
för vartdera av åren 1913—1918 ett extra anslag av 2,000 kronor.
Såsom framgår av den utredning i ämnet, som under punkten 151 av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 13 januari 1911 lämnats
av dåvarande departementschefen, hade ifrågavarande arbete påbörjats redan
år 1909. Kostnaderna därför under åren 1909 och 1910 hade betäckts
av det årsanslag å 6,000 kronor, som för undersökningar av fornlämningar
står till vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens förfogande.
Då sagda anslag emellertid måst anlitas jämväl för en stor del
andra undersökningar, hade å detsamma uppstått en brist, som vid 1910
års slut beräknades uppgå till omkring 2,000 kronor. Det av riksdagen
för år 1912 anvisade beloppet, 6,000 kronor, avsåg dels att täcka berörda
brist, dels att bereda tillgång till fortsättande jämväl under åren 1911 och
1912 av ifrågavarande undersökningsarbete, för vilket kostnaden beräknats
uppgå till 2,000 kronor för vartdera året.
Redan i den av akademien den 4 oktober 1910 avlåtna skrivelse, som
föranledde Kungl. Maj:ts förenämnda framställning i ämnet, framhöll akademien,
att ifrågavarande undersökning, vilken gällde en av de märkligaste
arkeologiska upptäckter, som på många år gjorts i norden, natur
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m. 147
ligtvis måste utföras med största möjliga noggrannhet. På grund därav [43.]
krävde densamma mycken tid och mycket arbete samt komrae enligt akademiens
uppfattning att taga ytterligare några år i anspråk.
Vid beviljandet av anslaget för år 1917 framhöll riksdagen önskvärdheten
av att, därest anslag av liknande art skulle framdeles komma att
äskas, den tid, för vilken anslag beräknades komma att för ändamålet av
staten erfordras, såvitt möjligt angåves.
I underdånig skrivelse den 4 september 1917 har nu akademien —
under erinran därom att akademien i sin den 5 september 1916 gjorda
framställning i ärendet framhållit, att undersökningen i fråga, därest ej
alldeles särskilda omständigheter skulle föranleda annat, beräknades kunna
avslutas under loppet av år 1919 — anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes av
riksdagen på extra stat äska ett belopp av 2,000 kronor till betäckande av
1919 års utgifter för ifrågavarande undersökning.
Därjämte har akademien meddelat, att på grund av de rådande tidsförhållandena
omkostnaderna för undersökningen alltmer stigit. För det
av riksdagen . anvisade beloppet hade därför ett betydligt mindre område
nu kunnat utgrävas än vad under normala förhållanden kunnat ske. Med
anledning härav har akademien funnit sig böra framhålla, att den möjligheten
ej vore utesluten, att undersökningen kunde kräva ytterligare något
år utöver den tid, som akademien i sin förut nämnda skrivelse fann för
arbetets avslutande nödvändig.
Jag tillåter mig här erinra, att alltsedan år 1911 förelegat förslag, att Departestaten
skulle förvärva äganderätten till den mark, där ifrågavarande förn- mentechefen''
lämning är belägen, samt att detta spörsmål numera vunnit sin lösning.
Pålbyggnaden befinner sig å lägenheterna Fornebo och Alvtuna i Västra
Tollstads socken. Sedan efter långvariga förhandlingar jordägarna inkommit
med ett för staten antagligt försäljningsanbud, har Kungl. Maj:t genom
beslut den 21 december 1917 uppdragit åt Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Östergötlands län att vidtaga erforderliga åtgärder för omförmälda
lägenheters inköpande för kronans räkning för en köpeskilling av
4,000 kronor, därvid borde tillses, utom annat, att de nuvarande ägarna
avstode från alla anspråk mot kronan på skadestånd i anledning av förevarande
angelägenhet.
Vad angår det nu gjorda anslagsäskandet, tillstyrker jag, på grund
av vad i ärendet förekommit, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för fortsatt undersökning av en pålbyggnad vid
Alvastra anvisa på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 2,000 kronor.
148
1918. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. in.
[44.] 8. ökade medel till bestridande av resekostnader för fornmin
ökade
medel nesvarden. Kostnaderna för de vid vitterhetsakademien anställda, tjänstede
afrelr männens [esor 1 tjänsteärenden bestridas från två på akademiens ordinarie
kostnader för stat uppförda anslag, nämligen anslaget till rese- och transportkostnader,
TårdeT6'' fornlärnningars vård, lyshållning m. m. samt anslaget till undersökning
och beskrivning av fäderneslandets fornlämningar m. m. Dessa anslag
utgöra för närvarande respektive 7,000 kronor och 6,000 kronor.
Såsom jag kommer att närmare omnämna under punkten 252 i det
följande, föreligger förslag om en höjning av de dagtraktamenten, som
jämlikt resereglementet den 13 december 1907 och därmed jämförliga, av
Kungl. Maj:t utfärdade författningar utgå till statens befattningshavare vid
extra förrättningar i statens tjänst. Enär vitterhetsakademiens tjänstemän
äga vid tjänsteresor åtnjuta ersättning enligt bestämmelserna i resereglementet,
kommer en höjning av nyssnämnda dagtraktamenten att nödvändiggöra
en förstärkning av omförmälda på akademiens stat uppförda anslag.
Aven i ett annat avseende synes en dylik förstärkning vara av behovet
påkallad. Enligt vad som meddelats mig från akademien, hava nämligen
under de senaste åren resekostnaderna för fornminnesvården betydligt
stegrats, och ifrågavarande båda anslag därför visat sig vara otillräckliga,
om med dem skola i tillbörlig utsträckning bestridas jämväl de övriga
utgifter, för vilka anslagen äro avsedda.
Under sådana omständigheter anser jag framställning böra göras till
riksdagen om anvisande på extra stat för år 1919 av ett särskilt anslag
till förstärkning av de medel, akademien har till sin disposition för bestridande
av resekostnader. Ärendet föreligger emellertid icke ännu i
färdigberett skick, och storleken av det erforderliga beloppet har därför
icke kunnat med säkerhet beräknas. Enligt av akademien förberedelsevis
gjord uppskattning synes ett belopp av högst 15,000 kronor komma att
erfordras.
Ett motsvarande anslag lär vara behövligt även för år 1918 och böra
uppföras på tilläggsstat för nämnda år. Till denna fråga torde jag få
återkomma senare under riksdagens lopp.
På grund av vad jag sålunda anfört, inskränker jag mig nu till att
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att, i avbidan på proposition angående förstärkande
av de på vitterhetsakademiens stat uppförda anslagen
till rese- och transportkostnader, fornlämningars vård,
lyshållning m. m. samt till undersökning och beskrivning
av fäderneslandets fornlämningar m. m., beräkna
1918. Åttonde huvudtiteln: Akademier m. m.
149
för sådant ändamål på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag
av högst 15,000 kronor.
Akademien för de fria konsterna.
9. Akademien:
oförändrat ordinarie bestämt anslag.............. kronor 68,850: —
oförändrat ordinarie reservationsanslag......... » 33,100: —
Musikaliska akademien.
10. Akademien:
oförändrat ordinarie bestämt anslag.............. kronor 78,635: —
oförändrat ordinarie reservationsanslag......... » 15,000: —
150
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
[45.]
Lärare i
symbolik.
E. Universiteten, den medicinska undervisningen
m. m.
1. Universitetskanslersexpeditionen:
oförändrat ordinarie bestämt anslag kronor] 8,200: —
oförändrat ordinarie förslaasanslaa,
högst........................................................* 1,350: —
Uppsala universitet.
2. Universitetsstaten. Vid bifall till vad jag under punkterna 47,
64, 69, 71, 73 och 74 föreslår kommer det ordinarie anslaget till Uppsala
universitet, universitetsstaten, nu 865,842 kronor, att ökas med 16,650
kronor till 882,492 kronor.
3. Akademiska sjukhuset, oförändrat ordinarie
förslagsanslag........................................... kronor 10,000: —
4. Lärare i symbolik. För vart och ett av åren 1913—1918 har
riksdagen beviljat ett extra anslag av 1,500 kronor till arvode åt en lärare
i symbolik vid universitetet i Uppsala med den undervisnings- och examinationsskyldighet,
som i vederbörlig ordning bestämmes. Den 10 juni
1912 äro bestämmelser om anslaget meddelade av Kungl. Maj:t.
Nu påkallas anslag till samma ändamål för år 1919.
Jag tillstyrker, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till arvode åt en lärare i symbolik vid universitetet
i Uppsala med den undervisnings- och examinationsskyldighet,
som i vederbörlig ordning bestämmes,
anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst
1,500 kronor.
151
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
5. Det praktisk-teologiska övningsinstitutet. Till materiell [46.]
m. m. för det praktisk-teologiska övningsinstitutet vid universitetet i Upp- Det prakti,ksala
har riksdagen för vart och ett av åren 1915—1918 anvisat ett extra övning*-*
anslag av 300 kronor. institutet.
Anslaget är erforderligt även för år 1919, och jag får därför hemställa
om förslag till riksdagen
att till materiell m. m. för det praktisk-teologiska
övningsinstitutet vid universitetet i Uppsala bevilja på
extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 300 kronor.
6. Höjning av arvodet till notarien hos teologiska fakulteten. [47.]
I utgiftsstat för Uppsala universitet av den 13 november 1885 fastställdes Höjning
arvodet å ordinarie stat till notarien hos teologiska fakulteten att utgå no^oen hos
med 200 kronor, och blev detta arvode med oförändrat belopp uppfört i
ny av riksdagen år 1907 godkänd stat. Förutom detta arvode äger nota- a n tet*n''
rien rätt att uppbära lösen för betyg, som utfärdas över de inför nämnda
fakultet avlagda examina.
Hos det större akademiska konsistoriet i Uppsala har nu teologiska
fakulteten hemställt om utverkande av ett årligt anslag av riksdagen till
förhöjning av notariens arvode till 500 kronor. Till stöd för sin begäran
har fakulteten, bland annat, åberopat innehållet i en av fakulteten hos
nämnda konsistorium redan under år 1914 i samma syfte gjord framställning,
som emellertid med hänsyn till rådande kristid då icke föranledde
någon åtgärd från vederbörande universitetsmyndigheters sida.
Fakulteten anförde i sin berörda framställning, bland annat:
Det arbete, som ålåge notarien, belystes bäst genom hänvisning till antalet fakultetssammanträd
en under de senaste åren, däri då inberäknade särskilt protokollsförda
per-capsulambeslut. Ifrågavarande sammanträden hade under åren 1911, 1912
och 1913 uppgått till respektive 34, 34 och 30. Under nämnda år hade antalet sammanträden
visserligen varit mindre än i filosofiska fakulteten med dess båda sektioner
(1911: 69; 1912: 71; 1913: 74), men större än eller lika med i de båda övriga fakulteterna
(juridiska fakulteten 24, 31, 23; medicinska 31, 30, 32). Den notarien förutom
ovan omförmälda arvode tillkommande lösen för examensbetyg hade under åren 1911
—1913 uppgått till respektive 108, 231 och 165 kronor.
I sin i ämnet nu gjorda framställning framhåller fakulteten, att notariens
arbete under senare år icke minskats utan snarare ökats.
Av en utav teologiska fakultetens nuvarande dekanus, professorn A.
Kolmodin på förekommen anledning till ecklesiastikdepartementet insänd
uppgift inhämtas, att antalet fakultetssammanträden och särskilt protokollsförda
per-capsulambeslut under åren 1914—1916 utgjort respektive 35,
152
1918. Åttonde huvudtiteln: TJppsäla universitet.
[47.] 38 och 31 samt att den notarien under samma år tillkommande lösen för
examensbetyg uppgått till respektive 156, 234 och 213 kronor. Enligt
samma uppgift beräknades notariens övriga sportler till högst 15 kronor.
Det större konsistoriet och kanslersämbetet för rikets universitet hava,
det sistnämnda i underdånig skrivelse den 2 oktober 1917, tillstyrkt avlåtande
av proposition till 1918 års riksdag om beviljande på ordinarie
stat av den utav fakulteten för ändamålet begärda anslagsförhöjningen.
Departe
mentschefen.
Förslag om förbättrade arvoden för universitetens fakultetsnotarier
hade framlagts av de sakkunniga, som förberedde 1908 års lönereglering
för rikets universitet och karolinska institutet. Ifrågavarande befattningshavare
fingo likväl ej någon ökning av sina arvoden vid nämnda lönereglering.
Vederbörande universitetsmyndigheter hava sedermera vid olika
tillfällen gjort framställningar om förbättrad ställning för vissa av fakultetsnotarierna.
Dessa framställningar hava emellertid ej lett till annat
resultat än att de löneförbättringar, som i sammanhang med 1907 års reformer
av de medicinska och filosofiska examina å extra stat tilldelades
de medicinska och filosofiska fakulteternas notarier och som under nåo-ra
år utgingo till dem, blivit tillagda de å ordinarie stat för dessa notarier
uppförda arvodena.
Fakultetsnotariernas arvoden utgå för närvarande med följande å ordinarie
stat uppförda belopp:
Vid universitetet i Uppsala:
notarien hos teologiska fakulteten ......................................................... kronor 200:_
» » juridiska » 8 400:_
» » medicinska » » 600:_
» » filosofiska » » 1,000:_
Vid universitetet i Lund:
notarien hos teologiska fakulteten ............................................................ kronor 300: —
» » juridiska » » 300:__
» » medicinska » » 400:_
» » filosofiska » » 750;_
Som av ovanstående framgår är arvodet för notarien hos teologiska
fakulteten i Uppsala det minsta av samtliga till fakultetsnotarierna utgående
arvoden. Det synes i jämförelse med de arvoden, som tillerkänts övriga
fakultetsnotarier i Uppsala, och omfattningen av de göromål, som tillkomma
en var av de fyra notarierna därstädes, skäligen böra höjas. Jag vill föreslå,
att det ökas med 200 kronor. Det skulle då komma att uppgå till 400
kronor, vilket belopp föreslogs av ovannämnda sakkunniga. Enahanda
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 153
belopp utgår nu till juridiska fakultetens notarie. Denne och teologiska
fakultetens notarie bleve alltså vid bifall till mitt förslag likställda i avlöningshänseende,
såsom de båda notarierna hos teologiska och juridiska
fakulteterna i Lund redan nu äro.
Teologiska fakultetens i Uppsala notarie skulle efter detta förslag ernå
en högre avlöning än den, notarien hos teologiska fakulteten i Lund åtnjuter.
Såsom ovan intagna sammanställning utvisar, bekomma även de övriga
fakultetsnotarierna i Uppsala större arvoden än motsvarande notarier i
Lund. Detta torde hava sin orsak i det ökade arbete för notarierna, som
förorsakas av det i regel större studentantalet inom de olika fakulteterna
i Uppsala ehuruväl detta i sin mån föranleder, att vederbörandes sportler
normalt torde vara större i Uppsala än i Lund.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att höja det för notarien hos teologiska fakulteten
vid universitetet i Uppsala på ordinarie stat för universitetet
uppförda arvodet från dess nuvarande belopp,
200 kronor, till 400 kronor och förty öka det ordinarie
anslaget till universitetet i Uppsala, universitetsstaten,
med ett belopp av 200 kronor.
7. Undervisningskurs i allmän kemi. För anordnande vid institutionen
för medicinsk och fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala
av den i stadgan för medicinska examina föreskrivna undervisningskursen
i allmän kemi har riksdagen beviljat på extra stat för vart och ett av
åren 1911—1918 anslag å tillhopa 3,500 kronor, därav 2,500 kronor åt
en lärare och 1,000 kronor till förhöjning av institutionens ordinarie anslag
till materiell m. m.
Behovet av detta anslag kvarstår även för år 1919.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till anordnande vid institutionen för medicinsk
och fysiologisk kemi vid universitetet i Uppsala av den
i stadgan för medicinska examina föreskrivna undervisningskursen
i allmän kemi bevilja på extra stat för
år 1919
dels till arvode åt en lärare vid kursen ett förslagsanslag,
högst 2,500 kronor;
dels vek till höjning av institutionens anslag till
materiell m. m. ett reservationsanslag av 1,000 kronor,
eller tillhopa 3,500 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml.
Ökat anslag
[48.]
Undervisningskurs
i
allmän kemi
20
l49.]
Materiell
in. m. för hygieniska
institutionen.
[50.]
Extra ordinarie
amanueLS
vid anatomiska
institutionen.
[51.J
Materiell för
anaonrska
institutionen.
154 1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
8. Materiell m. m. för hygieniska institutionen. Under de senaste
åren har riksdagen på extra stat beviljat anslag till materiell m. m.
för hygieniska institutionen vid universitetet i Uppsala, och har detta anslag
för år 1918 uppförts med ett belopp av 5,OoO kronor.
Vederbörande hava nu gjort framställning om anvisande på extra stat
för år 1919 av enahanda anslag för berörda ändamål. Till stöd för denna
framställning har åberopats en till medicinska fakulteten vid nämnda universitet
avlåten skrivelse, däri föreståndaren för sagda institution meddelat
en specifikation beträffande den tillämnade användningen av det begärda
anslaget samt upplyst, att den verkliga kostnaden för institutionens drift
under år 1916 uppgått till 5,264 kronor 4 öre.
Då de skäl, som lågo till grund för riksdagens år 1917 fattade beslut
i omförmälda ärende, fortfarande äro för handen, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till materiell m. m. för hygieniska institutionen
vid universitetet i Uppsala anvisa på extra stat för år
1919 ett reservationsanslag av 5,000 kronor.
9. Extra ordinarie amanuens vid anatomiska institutionen.
Till arvode åt en extra ordinarie amanuens vid Uppsala universitets anatomiska
institution, att utgå enligt de närmare bestämmelser, som av Kungl.
Maj:t meddelades, har riksdagen på extra stat för vartdera av åren 1917
och 1918 anvisat ett anslag av 600 kronor.
Beträffande användningen av berörda anslag tillämpas bestämmelser,
meddelade i nådigt brev den 6 oktober 1916.
Då fortsatt anslag för ifrågavarande ändamål av vederbörande ansetts
vara erforderligt för år 1919, tillstyrker jag förslag till riksdagen
att till arvode åt en extra ordinarie amanuens vid
Uppsala universitets anatomiska institution, att utgå enligt
de närmare bestämmelser, som av Kungl. Maj:t
meddelas, anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 600 kronor.
10. Materiell för anatomiska institutionen. Till höjning av det
ordinarie materiellanslaget för anatomiska institutionen vid universitetet i
Uppsala, 6,000 kronor, har riksdagen för vart och ett av åren 1914—
1918 anvisat ett extra anslag av 2,000 kronor.
Dylik höjning av materiellanslaget är erforderlig jämväl för år 1919.
155
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
.lag hemställer om förslag till riksdagen
att till höjning av materiellanslaget för anatomiska
institutionen vid universitetet i Uppsala anvisa på extra
stat för år 1919 ett reservationsanslag av 2,000 kronor.
11. Biträdande lärare i medicin. För vart och ett av åren 1908
—1918 har riksdagen till arvode åt biträdande lärare i medicin vid universitetet
i Uppsala anvisat ett extra anslag av 3,000 kronor. Vid de för
åren 1916—1918 beviljade anslagen har det villkoret bundits, att därest
vederbörande lärare är innehavare av fast docentstipendium, arvodet skall
minskas, så att detsamma jämte stipendiet ej överstiger 5,000 kronor.
Motsvarande begränsning har vidtagits i åtskilliga liknande fall.
Under punkten 130 här nedan kommer jag att framställa förslag i syfte
att genom tillfälliga anordningar för år 1919 i två särskilda avseenden
förbättra den ekonomiska ställningen för docenterna vid universiteten i
Uppsala och Lund samt vid karolinska mediko-kirurgiska institutet. I
ännu ett avseende bör man lämpligen kunna se docenterna till godo
nämligen genom att av riksdagen utverka medgivande därtill. att, då
docent, som är innehavare av fast docentstipendium, tillika åtnjuter arvode
för utövande av särskild befattning såsom akademisk lärare, av riksdagen
i varje särskilt fall uppställt villkor angående minskande av arvodet,
så°att detsamma jämte stipendiet ej överstiger 5,000 kronor, måtte ändras
därhän, att stipendiet och arvodet må sammanlagt uppgå till högst 6,000
kronor. En sådan åtgärd synes mig särskilt påkallad i sammanhang med
mitt under punkten 130 väckta förslag rörande höjning av vikariearvodena
för t. f. professorer. I enlighet härmed kommer jag att formulera vederbörande
av mig under denna och åtskilliga följande punkter framställda
förslag.
På grund av vad jag sålunda anfört och då nu förevarande anslag är
erforderligt även för år 1919, hemställer jag om förslag till riksdagen
att till arvode åt biträdande lärare i medicin vid
universitetet i Uppsala anvisa på extra stat för år 1919
ett förslagsanslag, högst 3,000 kronor, med villkor att,
därest vederbörande lärare är innehavare av fast docentstipendium,
arvodet skall minskas, så att detsamma jämte
stipendiet ej överstiger 6,000 kronor.
12. Lärarkrafterna i kirurgi. Till förstärkande av lärarkrafterna
i kirurgi vid universitetet i Uppsala erfordras enligt av universitetsmyndigheterna
gjord framställning anslag för år 1919 till samma belopp, som un
-
152.1
Bitr&damle
lärare i
medicin.
[53.]
Lärarki aftema
i
kirurgi.
156
54]
Biträdande
lärare i öronnäs-
och hals
sjukdomar.
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
der vart och ett av åren 1908—1918 för ändamålet utgått på extra stat
eller 2,000 kronor.
Jag får fördenskull hemställa om förslag till riksdagen
att till förstärkande av lärarkrafterna i kirurgi vid
universitetet i Uppsala anvisa på extra stat för år 1919
ett förslagsanslag, högst 2,000 kronor.
13. Biträdande lärare i öron-, näs- och halssjukdomar. På därom
j Kungl. Maj:t gjord framställning har riksdagen till arvode åt en biträ■’
dande lärare i öron-, näs- och halssjukdomar vid universitetet i Uppsala
med den undervisningsskyldighet, som av Kungl. Maj:t bestämmes, anvisat
på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag, högst 3,000 kronor, med villkor
att, därest vederbörande lärare är innehavare av fast docentstipendium,
avlöningen skall minskas, så att densamma jämte stipendiet ej överstiger
5,000 kronor. '' &
Genom nådigt brev den 7 december 1917 ställde Kungl. Maj:t detta
anslag till vederbörandes förfogande samt fastställde därvid följande instruktion
för ifrågavarande lärare:
§ I
Biträdande
läraren i öron-, näs- och hal ssju k dom ar förordnas för en tid av ett år
i sänder av kanslersämbetet för rikets universitet efter förslag av medicinska fakulteten.
§ 2.
... Biträdande läraren är skyldig att i egenskap av föreståndare för kliniken och
polikliniken för oron-, näs- och halssjukdomar varje läsår giva två undervisningskurser
i sitt ämne, varje kurs under eu tid av två månader och omfattande såväl
klinisk som polikhnisk undervisning.
1§ 3.
Därest biträdande läraren förutom det för befattningen anvisade arvodet innehar
docentstipendium, är han skyldig att under varje läsår ytterligare giva en tredje kurs
av samma art och omfattning, som i § 2 sägs,
Vederbörande hava nu gjort framställning om beredande av enahanda
anslag för år 1919.
På grund härav och under erinran om vad jag under punkten 52
anfört angående begränsning av anslaget, därest läraren är innehavare av
fast docentstipendium, hemställer jag om förslag till riksdagen
att till arvode åt en biträdande lärare i öron-, näsoch
halssjukdomar vid universitetet i Uppsala med den
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 157
undervisningsskyldighet, som av Kungl. Mnj:t bestämmes,
anvisa på extra stut för år 1919 ett förslagsanslag, högst
3,000 kronor, med villkor att, dårest vederbörande lärare
är innehavare av fast docentstipendium, avlöningen skall
minskas, så att densamma jämte stipendiet ej överstiger
G,000 kronor.
14. Assistent vid akademiska sjukhusets i Uppsala röntgenavdelning.
Sedan några år utgår ett för universitetet i Uppsala uppfört
extra anslag såsom bidrag till arvode åt en assistent å akademiska sjukhusets
i nämnda stad röntgenavdelning. Anslaget, som för vart och ett
av åren 1908—1910 utgjorde 500 kronor, har för åren 1911 — 1918 utgått
med 1,500 kronor för år. Vid det höjda anslaget har fästs det villkoret,
att för ifrågavarande assistents avlöning ett lika stort belopp utginge från
akademiska sjukhusets stat. Beträffande assistentens tjänstgöring äro bestämmelser
utfärdade den 2 december 1910.
Då fortsatt anslag för ändamålet av vederbörande vitsordats vara erforderligt
för år 1919, tillstyrker jag förslag till riksdagen
att på tx''ra stat för år 1919 såsom bidrag till arvode
åt en assistent å akademiska sjukhusets i Uppsala
röntgenavdelning med den tjänstgöring, som av Kungl.
Maj:t bestämmes, anvisa ett förslagsanslag, högst 1,500
kronor, under villkor att för ifrågavarande assistents
avlöning ett lika stort belopp för samma år utgår från
akademiska sjukhusets stat.
15. Universitetslektorer. Till lektorer i tyska, franska och engelska
språken vid universitetet i Uppsala beviljade riksdagen för vart och
ett av åren 1889—1903 ett belopp av 6,000 kronor att utgå med 2,000
kronor till en var av sagda lektorer. Från och med år 1904 har nämnda
anslag utgått med förhöjt belopp eller 9,000 kronor årligen, fördelat med
3,000° kronor till en var av ifrågavarande lektorer. Anslaget har av riksdagen
plågat beviljas för perioder av sex år, och hava därav årligen anvisats
vederbörliga belopp. I enlighet med av riksdagen uppställt villkor
för anslagets utgående fastställde Kungl. Maj:t den 4 december 1903 reglemente
för universitetslektorerna.
För ifrågavarande ändamål har riksdagen år 1913 för ytterligare sex
år beviljat ett anslag av 54,000 kronor, därav på extra stat för vart och
ett av åren 1914—1918 anvisats ett belopp av 9,000 kronor.
155. j
As8;stent vid
akademiska
sjukhusets
i Uppsala
röntgenavdelning
-
[56.1
Universitets
lektorer.
158
[57.]
Lärår bi träde
i ryska.
[58.]
Psykologiska
laboratoriet.
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
Dylikt anslag erfordras jämväl för år 1919, och bör därför det belopp,
9,000 kronor, som återstår av det ursprungliga anslaget, nu äskas hos
riksdagen.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att av det år 1913 beviljade anslaget till anställande
vid universitetet i Uppsala av lektorer i tyska,
franska och engelska språken anvisa på extra stut för
år 1919 såsom förslagsanslag ett belopp av högst 9,000
kronor.
16. Lärarbiträde i ryska. Till arvode åt infött lärarbiträde vid
praktiska språkövningar i ryska inom seminariet för slaviska språk vid
universitetet i Uppsala har riksdagen på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
beviljat på extra stat för vartdera av åren 1915 och 1916 ett anslag
av 500 kronor.
Fortsatt anslag till samma belopp beviljades jämväl för år 1917, varefter,
sedan i anledning därav att professuren i slaviska språk vid universitetet
blivit ledig och anslaget på grund härav ej kom till användning,
1917 års riksdag i enlighet med Kungl. Maj:ts hemställan medgav, att det
för år 1917 beviljade anslaget finge såsom förslagsanslag å högst nämnda
belopp för enahanda ändamål användas under år 1918.
Då nu vederbörande anmält, att motsvarande belopp är behövligt även
för år 1919, hemställer jag om förslag till riksdagen
att till arvode åt infött lärarbiträde vid praktiska
språkövningar i ryska inom seminariet för slaviska språk
vid universitetet i Uppsala anvisa på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst 500 kronor.
17. Psykologiska laboratoriet. På framställning av Kungl. Maj:t
anvisade riksdagen till upprätthållande av verksamheten å psykologiska
laboratoriet vid universitetet i Uppsala för vart och ett av åren 1915—
1918 ett extra anslag av 1,000 kronor.
Enahanda anslag erfordras även för år 1919.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till upprätthållande av verksamheten å psykologiska
laboratoriet vid universitetet i Uppsala anvisa på
extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 1,000
kronor.
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 159
18. Pedagogiska seminariet och övningsskolan. Sedan riksdagen
för vartdera av åren 1912 och 1913 beviljat extra anslag till belopp av
5,000 kronor, avsedda att utgöra bidrag till uppehållande av verksamheten
vid det pedagogiska seminariet vid universitetet i Uppsala och den med
seminariet förbundna övningsskolan, har anslag för enahanda ändamål av
riksdagen uppförts på extra stat för vart och ett avåren 1914 —1918 med
ett till 7,000 kronor höjt belopp.
Nu hava vederbörande gjort framställning om att anslag med det
höjda beloppet måtte för samma ändamål anvisas jämväl för år 1919.
Då behov därav föreligger, hemställer jag om förslag till riksdagen
att såsom bidrag till uppehållande av verksamheten
å pedagogiska seminariet vid universitetet i Uppsala och
den därmed förbundna övningsskolan anvisa på extra stat
för år 1919 ett reservationsanslag av 7,000 kronor.
19. Statistiska seminariet. Till statistiska seminariet vid universitetet
i Uppsala har riksdagen på extra stat anvisat för år 1915 1,000
kronor, därav 500 kronor till anskaffande av undervisningsmateriell, samt
för vart och ett av åren 1916 —1918 750 kronor, därav 250 kronor till
anskaffande av undervisningsmateriell.
Med anledning av gjord framställning, att anslag för ifrågavarande
ändamål måtte fortfarande beredas universitetet, hemställer jag om förslag
till riksdagen
att till statistiska seminariet vid universitetet i
Uppsala anvisa på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 750 kronor, därav 250 kronor till anskaffande
av undervisningsmateriell.
20. Övningarna vid kemiska institutionen- För åren 1908—1918
hava medel på extra stat av riksdagen anvisats till uppehållande av övningarna
å institutionen för allmän och analytisk kemi vid universitetet i
Uppsala. Anslaget har utgjort 1,500 kronor för år.
Fortsatt anslag till samma-belopp kräves för år 1919.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till uppehållande av övningarna å institutionen
för allmän och analytisk kemi vid universitetet i Uppsala
anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 1,500 kronor.
159.J
Pedagogiska
seminariet
och övningsskolan.
[60.J
Statistiska
seminariet.
[61.]
Övningarna
vid kemiska
institutionen.
160
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
i®2.j 21. Assistent vid meteorologiska observatoriet m. m. Från och
“oioS-d 1904 har årliPen utSått e« av riksdagen beviljat extra anslag å
ska observa- 2,OCH) kronor till avlöning åt en assistent vid det meteorologiska observator^
ni m. toriet i Uppsala samt till bestridande av löpande utgifter för de vid observator^
anordnade seismologiska undersökningarna.
Framställning har blivit gjord om beviljande av enahanda anslag
jämväl för År 1919.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till avlöning åt en assistent vid meteorologiska
observatoriet i Uppsala samt till bestridande av löpande
utgifter för de vid observatoriet anordnade seismologiska
undersökningarna bevilja på extra stat för år 1919 ett
förslagsanslag, högst 2,000 kronor.
[63.] 22. Assistent vid fysiska institutionen. Till arvode åt en för bi
£Sr,
„2 träde Vld arbetet med den internationella solarforskningen anställd assitutionen.
stent vid Uppsala universitets fysiska institution beviljade riksdagen år
1908 ett anslag av 7,500 kronor, varav på extra stat för vart och ”ett av
åren 1909—1913 anvisades 1,500 kronor. På framställning av Kun
av likaledes 7,500 kronor, och har riksdagen härav på extra stat för
vartdera av åren 1914—1918 anvisat ett belopp av 1,500 kronor.
De med ifrågavarande anslag avsedda observationerna, som från början
av år 1909 regelbundet utförts i ett härför inrett observatorium i tornbyggnaden
å fysiska institutionen i Uppsala, leddes till en början av professorn
i fysik vid nämnda universitet K. J. Ångström, men sedan denne
år 1910 avlidit, övertogs ledningen av arbetet av hans efterträdare, professorn
P. G. D. Granqvist.
I underdånig skrivelse den 24 augusti 1917 har nu vetenskapsakademien
hemställt, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att för ytterligare
fem år från och med År 1919 för ifrAgavarande ändamål bevilja ett
anslag av 7,500 kronor, att utgå med 1,500 kronor årligen.
Till stöd för framställningen har åberopats en av Granqvist till
vetenskapsakademien avlaten skrivelse, däri Granqvist lämnat en översikt
av de arbeten, som hittills utförts å observatoriet, nämligen pyrheliometerobservationer
över jordens nattliga värmeutstrålning och”dennas förändring
med årstiderna, bestämningar av solarkonstanten m. m., bestämning
av solstrålningens fördelning på solytan samt komparationer av pyrheliometrar
och utstrålningsinstrument. Granqvist har därjämte anfört:
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 161
Av den lämnade översikten torde framgå önskvärdheten av att arbetena å solarobservatoriet
fortsättas ännu under eu längre tid, ty först härigenom kan det arbete,
som redan blivit nedlagt, bliva fruktbärande. Det är för övrigt högeligen önskvärt,
att åtminstone på en plats i vårt laud regelbundna undersökningar av solens strålning
utföras, då man väl kan hoppas, att genom ett noggrant studium av denna strålning,
som är den primära orsaken till förändringarna i atmosfären, även viktiga uppslag beträffande
dessa senare kunna erhållas. Men om dessa undersökningar skola kunna fortsättas
och vi sålunda fortfarande skola kunna taga del i det internationella arbetet på
detta område, är ett fortsatt understöd till avlöning av en assistent för observationernas
anställande nödvändigt.
Det större akademiska konsistoriet i Uppsala och kanslern för rikets
universitet hava gjort framställningar i enahanda syfte, kanslern i underdånig
skrivelse den 31 augusti 1917.
Enligt vad som framgår av professor Granqvists yttrande kunna ifrågavarande
observationer icke avbrytas, utan att man äventyrar resultatet av
redan nedlagt arbete. Ett fortsatt beviljande av anslag för ändamålet synes
alltså erforderligt, för att de utförda undersökningarna skola bliva fruktbärande,
och det torde vara lämpligt, att, liksom vid föregående tillfällen
ägt rum, medel nu beviljas för ytterligare en femårsperiod.
Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till arvode åt en för biträde vid arbetet med
den internationella solarforskningen anställd assistent vid
den fysiska institutionen vid universitetet i Uppsala bevilja
ett anslag av 7,500 kronor samt därav anvisa
på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag, högst, ett
belopp av 1,500 kronor.
23. Lönereglering för konservatorerna vid botaniska och zoologiska
museerna. I utgiftsstaten för universitetet i Uppsala, avdelningen
A) Avlöningar m. in., c) Tjänstemän och betjänte vid universitetets samlingar
och inrättningar m. m., finnes under vardera av titlarna Botaniska
institutionen, Botaniska museet, och Zoologiska institutionen, Zoologiska
museet, uppförd en konservator. Motsvarande befattningshavare finnas
anställda vid botaniska och zoologiska institutionerna vid universitetet i
Lund. Bland de anslagskrav, som vederbörande universitet önskat få framlagda
för 1918 års riksdag, förekomma framställningar om lönereglering
för tre av nyss nämnda konservatorer, nämligen konservatorn vid botaniska
museet i Uppsala, konservatorn vid zoologiska museet därstädes och
konservatorn vid zoologiska institutionen i Lund. Då dessa framställ•
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 21
Departe
mentschefen.
[64.]
Lönereglering
för konservatorerna
vid botaniska
och zoologiska
museerna.
162
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
ningar synts mig värda beaktande, anhåller jag att få underställa desamma
Kungl. Maj:ts prövning.
Innan jag under förevarande punkt upptager frågan om lönereglering
för konservatorerna vid Uppsala universitet (i en följande punkt skall jagredogöra
för framställningen från Lund), torde jag för vinnande av större
överskådlighet få här i ett sammanhang förutskicka några erinringar be
O
O O o
träffande samtliga fyra konservatorers hittillsvarande avlöningsförmåner.
Konservatorn vid botaniska museet i Uppsala erhöll enligt beslut av
1899 års riksdag sin avlöning höjd från 750 kronor till 1,500 kronor,
förutom viss naturaförmån till beräknat värde av 45 kronor. Konservatorn
vid botaniska institutionen i Lund, vilkens löneförmåner tidigare utgjort
likaledes endast 750 kronor, beviljades år 1905 löneförhöjning till
i,350 kronor. I proposition (nr 97) till 1908 års riksdag, angående lönereglering
för rikets universitet m. in., föreslog Kungl. Maj:t, att ifrågavarande
befattningshavare skulle tilldelas en begynnelselön av, konservatorn
i Uppsala 1,800 kronor och konservatorn i Lund 1,600 kronor, av
vilka belopp respektive 600 kronor och 500 kronor skulle utgöra tjänstgöringspeningar.
Därjämte skulle vardera äga åtnjuta tre ålderstillägg,
vart och ett å 250 kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15 års
tjänstgöring. I eu inom riksdagen väckt motion hemställdes om begynnelseavlöningens
höjande till 2,500 kronor för konservatorn i Uppsala och
2,200 kronor för konservatorn i Lund. Riksdagen bestämde avlöningarna
till 2,250 kronor respektive 2,000 kronor, av vilka belopp 750 kronor respektive
700 kronor skulle utgöra tjänstgöringspenningar. Vad Kungl. Maj:t
föreslagit i fråga om ålderstillägg godkändes av riksdagen. I dessa delar
hava universitetens stater icke sedermera undergått någon förändring.
Aven konservatorn vid zoologiska museet i Uppsala och konservatorn
vid zoologiska institutionen i Lund kommo år 1908 i åtnjutande av lönereglering.
Deras avlöningar hade då sedan år 1877 utgått med oförändrade
belopp, nämligen för konservatorn i Uppsala 2,200 kronor, jämte
viss naturaförmån, värderad till 90 kronor, och för konservatorn i Lund
1,800 kronor. I förut omnämnda proposition till 1908 års riksdag föreslogs,
att envar av de nu ifrågavarande konservatorerna skulle tillerkännas
en begynnelseavlöning å 2,500 kronor, därav 1,500 kronor lön och
1,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till tre ålderstillägg, vart
och ett å 250 kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring.
Motionsvis hemställdes inom riksdagen, att dessa ålderstillägg
skulle utbytas mot två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor. Riksdagen
biträdde Kungl. Maj:ts förslag med den ändring, att vart och ett av de
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
103
tre ålderstilläggen bestämdes till 300 kronor. Icke heller dessa avlöningar
hava sedermera undergått någon förändring.
Vad an »år tjänstgöringsskyldigheten för de nu omhandlade konserv -torerna vid Uppsala universitet äro bestämmelser därom meddelade av
kanslern för rikets universitet. . , , ,.
För konservatorn vid botaniska museet i Uppsala ar instruktion av
kanslern fastställd den 8 juni 1909. Donna instruktion innehåller hu
vudsakligen följande:
Konservatorn skall tiäustgöra på museet fyra timmar dagligen. Han skall varda
niuseefs alla iriintar av olika sllg och tillse, att de äro konserverade och ordnade
i enlighet med av prefekten fastställd plan. Han skall pa tider, som av pielckten bestämmas
minst eu timme i veckan hålla museets lokaler öppna for besökande samt
för S som erhållit vederbörligt tillstånd till vetenskapligt arbete i museet, lämna
tillträde''till önskade delar av samlingarna. Han skall ombesörja utlånande av sam
prefekten »edjvife, utbyte av'' .1-
eeet av såväl nytillkomna samlingar som efter utlånande ateistallda delai av san
linaarna Han skall föra journal över museets forvarv av nya samlingar samt over
utlåning'' och återställande ‘ av samlingar. Han skall övervaka katalogisennge .
Samh Konservatorn äger rätt till eu och en halv månads semester årligen, när utan
kostnad för det allmänna, sådant av universitetets rektor provas kunna ske utan
tier för göromålens behöriga gång.
För konservatorn vid zoologiska museet i Uppsala är reglemente fastställt
den 31 maj 1913.
Konservatorn är enligt reglementet skyldig att tjänstgöra vid museet sex tunnlar
dagligen å tider, som av vederbörande institutionsföreståndare bestammas samt att
därunder utföra sådant arbete, som ligger inom hans kompetens och som av förestår -
Konservatorn äger åtnjuta semester under sex veckor årligen å tid, som av in
tillstånd
institutionsföreståndare» på inutitutioneus
lokaler utföra arbete för enskild räkning eller därstädes förvara matenalier
eller preparat till dylikt arbete.
Jag ''övergår nu till den väckta frågan om löneförbättring åt ifrågavarande
båda konservatorer vid Uppsala universitet.
Framställning härom har gjorts i en av universitetskanslern med underdånigt
utlåtande den 2 oktober 1917 överlämnad skrivelse, dan de
större akademiska konsistoriet hemställt om utverkande av förslag till 19
års riksdag att för konservatorn vid botaniska museet vid universitetet
och konservatorn vid zoologiska museet därstädes höja de pa ordinarie
stat uppförda avlöningarna från deras nuvarande belopp till 3,700 kronoi
för vardera jämte rätt till tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor.
64.
Åttonde huvudtiteln: TJppsala universitet.
Vad angår konservatorn vid botaniska museet har förenande för
S^ä^SSÄMag
denDa av;!°.T% eburu vasentligt bättre än före år 1908 icke tillinnehavaren
dratcTKÄ platsens innehavare vid densamma. Den förre
yppade sic ’ att erhå D '' pH ffSk,ottsbf5’ la™nade platsen, så snart tillfälle för honom
Ö,"Ä •j™.1 ^tanke vid föislays upprätt,Uf till S SSoch
detta ehuru ett
I Öl botaniska museet ar det emellertid av iolrp rin m vin- 0i-± i i
älen det är dä också stor skada, om han efter ått hare vS ,fwlf ? g?r"B
*ÄÄfw!S L-tta’imeh—• - te Xte 25
riug ÄÄK ”Set £&tÄSfÄS ffÄ
servatorn.
arbete .museets tjänst. Aren detta är ett riktig beboÄmuSet ti
»rbättlugenöl SdSZl" ** *’ ***
Av andra befattningar vid universitetet, vilkas löner i senare tid blivit fastställd
Sas EltnSs ridn.„duseien°m » - S""°" «W »” *'' skulle
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 165
Vad Juel sålunda föreslagit biträddes av matematisk-naturvetenskapliga
sektionen.
Vidkommande förslaget att höja avlöningen för konservatorn vid zoologiska
museet grundades det större konsistoriets framställning på en av
professorn i zoologi vid universitetet A. Wirén gjord hemställan. I skrivelse
till matematisk-naturvetenskapliga sektionen den 10 maj 1917 anförde
Wirén, bland annat:
Sedan eu särskild professur i zoologi år 1854 inrättats i Uppsala, trädde dess
första innehavare genast energiskt i verksamhet för att där inrätta ett zoologiskt museum,
utan vilket någon undervisning i ämnet icke var möjlig.
För åstadkommande och underhållande av detta museum var det nödvändigt att
vid detsamma anställa en preparator eller konservator, vilket också skedde redan år
1855. För dennes avlöning anvisades till en början av kanslern mindre belopp ur
den så kallade kauslersfonden, numera universitetets reservfond, men snart nog beviljade
riksdagen en ordinarie lön å 1,500 riksdaler åt konservatorn. Lönen har sedermera
vid olika tillfällen ökats och utgår enligt nu gällande stat med 2,500 kronor,
med tre ålderstillägg, vartdera å 300 kronor. Slutlönen, efter 15 år, uppgår sålunda
till 3,400 kronor.
Då anslag till konservatorn först begärdes, angåvos hans åligganden så att lian
skulle utföra »uppstoppning, skelettering, spritläggning in. fl. dylika göromål, till vilkas
fullgörande professorns övriga åligganden icke lämna honom tillräcklig tid». Det är
härav tydligt, att meningen var, att platsens innehavare skulle vara hantverkare och
icke vetenskapsman. Han jämställdes närmast med örtagård smästaren. De först anställda
konservatorerna voro heller icke vetenskapligt utbildade.
Men förhållandena hava så småningom ändrats därhän, att på konservatorn numera
måste ställas helt andra fordringar än då platsen inrättades eller då lönen senast
reglerades.
Så småningom har här samlats ett museum, som innehåller det mesta av sådana
behövliga föremål, som en hantverkare-konservator lämpligen kan förfärdiga. För sådana
samlingars vidmakthållande och möjligen behövliga kompletterande kräves ej
längre så mycket konservatorsarbete av det slag, som vid befattningens inrättande avsågs.
Däremot måste konservatorn numera utföra en mängd arbeten, för vilka vetenskaplig
utbildning erfordras.
För undervisningen krävas många preparat och andra föremål, soni kunna framställas
endast av eu vetenskapligt utbildad konservator. De stora samlingar, som under
tidernas lopp hopats och som icke utställas, måste vårdas och hållas i ordning för
att kunna tjäna sitt ändamål att utgöra material för de ^ vetenskapliga undersökningar,
som utföras på institutionen. Nya föremål inkomma årligen, stundom i tiotusental.
Dessa behöva ordnas, etiketteras och, åtminstone i vissa fall, bestämmas för att sedan
kunna tillhandahållas studerande och lärare, som sysselsätta sig med specialarbeten.
För de vetenskapliga arbetena på institutionen kräves också en allt mera omfattande
förbindelse med andra in- och utländska vetenskapliga institutioner, från vilka samlingar
ofta lånas för undersökning eller jämförelse, upplysningar infordras o., s. v.
Likaså utlämnas från Uppsala universitets samlingar föremål till andra institutioner.
Ofta förekommande framställningar om smärre undersökningar, avbildningar av föremål
från museet o. s. v. böra naturligtvis tillmötesgås. För att denna vetenskapliga
166
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
kommers, som i och för sig kan taga mycken tid i anspråk, skall kunna skötas med
nödig ordning, måste noggrann liggare över in- och utlånade samlingar foras. Allt
detta bör utföras av konservatorn, då institutionens föreståndare omöjligen kan medhinna
det och amanuensen, som bland annat har att sköta biblioteket, skriftbytet och
åtskilligt annat, som närmast sammanhänger med undervisningen, även har fullt upp
att göra med andra arbeten.
Någon undervisning bör enligt min mening ej åläggas konservatorn, men han
bör dock ha hand om en del instrument och andra tekniska hjälpmedel och stå de
studerande, som börja sina specialarbeten, till tjänst med anvisningar och handledningar
vid deras begagnande.
Av vad sålunda anförts torde framgå, att den zoologiska institutionen i hög
grad har behov av en vetenskapligt utbildad konservator. Detta behov kunde också
tillgodoses, då konservatorsbefattningen senast — år 1913 — tillsattes. Det lyckades
då att till konservator erhålla en ung vetenskapsman, som ungefär samtidigt utnämndes
till docent i zoologi. Vid Lunds universitet har den zoologiska institutionen sedan
lång tid tillbaka haft en vetenskapsman anställd såsom konservator. Även han är
numera tillika docent i zoologi. Eu motsvarande befattning — ofta kallas innehavaren
custos — finnes också i Hälsingfors och vid de flesta tyska och flera andra utländska
zoologiska institutioner av någon betydenhet.
Tydligt är, att den nuvarande lönen är allt för liten för en vetenskapsman. Enligt
gällande reglemente, fastställt år 1913, åligger det ifrågavarande konservator
att tjänstgöra 6 timmar dagligen hela året med undantag av 6 veckor, då han åtnjuter
semester.
1 en ytterligare till sektionen ingiven skrivelse den 6 september 1917
har Wirén, under hänvisning till sin föregående framställning, anfört,
bland annat, följande:
Professor Juel har framhållit svårigheten att, med nuvarande lönen, vid den
botaniska institutionen få en konservator, som någon längre tid stannar på sin plats.
Samma svårigheter förefinnas även beträffande konservatorn vid den zoologiska institutionen.
Jag är i tillfälle att meddela, att den nuvarande konservatorn, docenten
K. A. S. Bock, som utnämndes år 1914 och som sedan mars 1917 befinner sig på eu
forskningsresa i Stilla havet och därför icke äger någon närmare känuedom om de åtgärder,
som från min sida vidtagits för utverkande av konservatorslönens höjning, i
brev förklarat, att han icke kan kvarstå på sin plats, såvida icke lönen höjdes.
För att man skall kunna påräkna, att en duglig, vetenskapligt utbildad konservator
stannade på sin plats och helt ägnade sig åt densamma, vore nog en ganska
betydande löneförhöjning önskvärd. Ursprungligen hade jag tänkt mig, att lönen
borde sättas lika med en laboratorslön, vilket jag också fortfarande helst skulle önska.
Men då det på gruud av käuda förhållanden är nödigt att till det minsta möjliga
begränsa framställningar om statens ekonomiska understöd och då även med en mindre
löneförhöjning det är att hoppas, att konservatorstjänsten skall kunna på ett någorlunda
tillfredsställande sätt uppehållas, har jag funnit mig böra för närvarande begränsa
mig till att för konservatorn vid zoologiska institutionen begära samma lön,
som äskats för motsvarande befattningshavare vid den botaniska institutionen, eller
löneförmåner motsvarande en andre bibliotekaries.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att sektionen ville hos det större
107
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
konsistoriet anhålla, att bland universitetets riksdagspetita upptages en ökning av lönen
för konservatorn vid zoologiska museet från nuvarande 2,500 kronor till 3,700 kronor
jämte rätt att åtnjuta 3 ålderstillägg å 500 kronor i stället för, såsom nu, 3 ålderstilllägg
å 300 kronor.
Wiréns hemställan tillstyrktes av sektionen.
Vid behandlingen inom det större konsistoriet av ifrågavarande båda
anslagskrav tillkännagav universitetets rektor, professorn J. H. E. Schack,
att han icke kunde biträda desamma.
Till stöd härför anförde han, att han icke i ärendets dåvarande skick kunde taga
ställning till frågan om nödvändigheten eller lämpligheten att till konservatorer utse
vetenskapsmän med exempelvis docentutbildning. 1 sammanhang därmed erinrade han,
att vid naturhistoriska riksmuseet konservatorerna vore av den äldre typ, som nu i
Uppsala skulle ersättas med en ny. För övrigt betvivlade han, att om man till konservatorer
utsåge dylika vetenskapligt utbildade personer, dessa skulle kunna genom
blott ekonomiska fördelar bindas vid platsen. Konservatorn-vetenskapsmannen komme,
enligt Schticks mening, att betrakta konservatorssysslan endast såsom ett brödstycke och
skulle nog så mycket som möjligt skaffa sig tjänstledighet för vetenskapliga forskningar
i syfte att kunna meritera sig till den första vetenskapliga plats inom hans
fack, som bleve ledig. Konservatorsplatsen skulle därför troligen allt fortfarande
komma att ständigt växla innehavare. Eller ock komme måhända platsen att utvecklas
till en prosektorsbefattning av samma art som den, som förut funnits men som
nu förvandlats till en professur. Men då komme nog — befarade Schäck — den
gamla konservatorsbefattningen att därjämte påyrkas såsom nödig.
De av Schuck sålunda framhållna synpunkterna rönte stark gensaga
från flera håll inom konsistoriet.
I fråga om jämförelsen mellan konservatorerna vid riksmuseet och vid de ifrågavarande
universitetsinstitutionerna anmärktes, att denna jämförelse vore mindre riktig,
enär vid de senare på grund av undervisningens behov av material, såsom anatomiska
preparat m. m., konservatorerna nödvändigtvis måste besitta en helt annan och mera
grundlig vetenskaplig underbyggnad äu vid riksmuseet, där konservatorernas verksamhet
vore av ungefär samma art som fordom vid universitetet, då anatomien och
andra moderna grenar av undervisning och laboratoriearbeten icke spelat någon nämnvärd
roll. , . .
Det framhölls vidare, att riksmuseets zoologiska avdelningar utgjorde ett stort
för allmänheten avsett museum, där utrymmet i alldeles övervägande grad upptoges
av uppstoppade djur eller torkade insekter. I hela detta museum funnes däremot icke
ett enda arbetsrum för forskare utom intendenternas och assistenternas. Detta förklarade,
att riksmuseets konservatorer kunde vara av ett helt annat slag ån universitetens.
De vore, ehuru betydligt högre avlönade än i Uppsala, uteslutande hantverkare
utan någon zoologisk utbildning. Och de sysselsattes uteslutande med uppstoppning
eller andra arbeten av samma art. Universitetets zoologiska institution vore däremot
uteslutande avpassad för den akademiska undervisningens och forskningens behov.
Den vore ej tillgänglig för allmänheten men hade 17 arbetsplatser för forskare utom
professorernas och amanuensernas. Den vore sålunda av helt annan art än riksmuseet
och krävde andra hjälpmedel än detta.
168
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. HJjj
[64.] Beträffande invändningen, att en vetenskapligt utbildad konservator icke torde
komma att i tillräcklig grad intressera sig för sin tjänst utan skulle snarast möjligt
lämna densamma för en rent vetenskaplig befattning, framhölls, att meningen icke
vore, att konservatorn borde vara docent eller äga kompetens till akademisk lärarbeNågon
framträdande läggning såsom självständig forskare vore ingalunda
Yore ^Bräckligt, att vederbörande ägde en god vetenskaplig zoologisk
utbildning, teknisk skicklighet och ordningssinne; man begärde ej av honom, att lian
skulle vara vetenskaplig forskare, och han komme icke att meddela någon undervisning
utöver handledning i viss teknik, t. ex. mikrofotografering. För att emellertid
kunna erhålla en härför kvalificerad person vore en löneförbättring nödvändig.
Vad särskilt angår konservatorstjäusten vid botaniska museet anfördes, att
bchiicks invändningar icke kugde hava något avseende på denna befattning, enär
redan nu och sannolikt allt ifrån början endast personer med vetenskaplig utbildning
kunnat ifrågakomma som innehavare av densamma.
Kanslern har i sitt omförmälda utlåtande tillstyrkt proposition till
riksdagen i överensstämmelse med det större konsistoriets förslå»''.
Ö
Departe
mentschefen.
De båda konservatorerna vid botaniska och zoologiska museerna i Uppsala
äro, liksom ock är fallet med motsvarande befattningshavare i Lund,
för närvarande i avlöningshänseende olika ställda, i det att konservatorn
vid zoologiska museet åtnjuter en något högre avlöning än den, som tillkommer
konservatorn vid botaniska museet. Nu föreliggande framställning
innebår ej allenast deras inbördes jämställande beträffande avlöningsförmåner
utan även beredande åt dem av löneförmåner, enahanda med
dem, som tillkomma andre bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken.
I fråga om löneförbättring för konservatorerna anser jag de uttalanden,
som under ärendets behandling gjorts, ävensom förhållandena i övrigt,
sådana de under senare tiden utvecklat sig, peka på önskvärdheten
av att åtgärder vidtagas i syfte att förbättra deras ekonomiska villkor.
Med avseende å de fordringar, som numera ställas på dessa befattningshavare
i fråga om såväl arbetenas kvalitet som ökad tjänstgöringsskyldighet,
finner jag ingen anledning föreligga att bibehålla den nuvarande skiTlnanaden
i avlöning dem emellan.
Vad först beträffar konservatorn vid botaniska museet betingas kravet
på eu förbättrad avlöning för honom företrädesvis av den utvidgning av
museet, som under de senare åren ägt rum. Såsom jag tidigare omförmäla
är konservatorn enligt gällande instruktion skyldig att tjänstgöra å museet
fyra timmar dagligen. I betraktande av den hittillsvarande låga avlöningen
har det icke ansetts möjligt att som regel ålägga honom en längre
tjänstgöring. Med museets tillväxt har emellertid följt en så stor öknfng
av arbetet därstädes, att numera konservatorns hela arbetstid måste ta »as
i anspråk. För att möjliggöra detta är det nödvändigt att höja avlöningen.
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 169
Det har betonats, att eu dylik åtgärd erfordras även med hänsyn till
önskvärdheten att undvika alltför täta ombyten av befattningens innehavare.
Det torde jämväl förtjäna att framhållas, hurusom av denne befattningshavare
måste fordras ej blott omfattande arbete utan även vidsträckta
kunskaper om växtrikets olika avdelningar, kunskaper, som endast kunna
förvärvas under mångåriga vetenskapliga studier.
Vad därefter angår konservatorn vid zoologiska museet uppställer sig
till en början självfallet, såsom ock inom det större akademiska konsistoriet
kommit till uttryck, jämförelsen med konservatorerna vid naturhistoriska
riksmuseet. Dessa senare åtnjuta för närvarande en avlöning av
3,000 kronor, därav 1,700 kronor lön, 1,050 kronor tjänstgöringspenningar
och 250 kronor ortstillägg, vartill kunna komma tre ålderstilllägg
till lönen å 300 kronor. Härjämte utgår i arvode åt konservator,
som förordnas att undervisa och handleda konservatorselever, ett arvode
av 300 kronor. Konservator vid naturhistoriska riksmuseet åtnjuter
sålunda — även frånsett ortstillägg och sistberörda arvode av
300 kronor — avlöningsförmåner, som överstiga vad för närvarande
tillkommer zoologie konservatorn i Uppsala. Skillnaden — 250 krono,
. — torde måhända kunna anses kompenserad genom den i gällande
avlöningsvillkor för naturhistoriska riksmuseet intagna bestämmelsen, att
konservator ej må åtaga sig konservatorsarbeten åt enskilda, under det
konservatorn vid zoologiska museet i Uppsala är oförhindrad att ataga sig
sådana uppdrag och, under förutsättning av särskilt tillstånd av institutionsföreståndaren,
får på institutionens lokaler utföra dylika arbeten. Jag
vill i detta sammanhang bringa i erinran, att jag under punkten 27 i det
föregående, till förbättrande av avlöningsförmånerna för konservator vid
naturhistoriska riksmuset, hemställt om sådan ändring i gällande avlöningsvillkor
för befattningshavare vid museet, att där anställd konservator må
under visst villkor åtaga sig konservatorsarbeten åt enskilda.
Emellertid synes mig denna jämförelse, som ävenledes torde hava legat
till grund vid bestämmandet av avlöningsförmånerna för konservatorerna
vid naturhistoriska riksmuseet, ej längre motsvara de verkliga förhållandena.
På sätt av den ovan lämnade utredningen framgår, har konservatorsbefattningen
vid universitetet i Uppsala utvecklats från att vara en
syssla med °krav på vissa hantverksmässiga och tekniska färdigheter hos
sin innehavare till en tjänst, där mera vetenskapliga kvalifikationer äro
ej endast önskvärda utan även i en mängd fall nödvändiga. Det är
nämligen givet, att vid universitetsarbetena med deras tillgodoseende av
såväl &vetenskapens som framför allt undervisningens intressen helt andra
krav måste ställas på ifrågavarande befattningshavare än vid en in
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 22
170
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
stitution av den art, riksmuseet företräder. Man må jämväl i denna sak
uppmärksamma det förhållandet, att medan professorerna vid universiteten
på grund av sin undervisningsskyldighet äro i behov av kvalificerade biträden
vid. vården och skötseln av sina museer, vederbörande intendent
vid naturhistoriska riksmuseet har att odelat ägna hela sin tjänstgöring
åt den avdelning av riksmuseet, som står under hans ledning. Förhållandena
äro enligt min mening av så helt olika karaktär vid universiteten
och riksmuseet, att jag ingalunda tvekar att giva mitt förord åt en framställning,
som avser att bereda konservatorerna vid universiteten bättre
avlöningsförmåner än vad nu utgår till konservatorerna vid riksmuseet.
. Mot den föreslagna jämställdheten i avlöningshänseende med andre
bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken har jag intet att erinra. Med
ifrågavarande konservatorsbefattningar skulle alltså förbindas en avlöning
av 3>700 kronor, därav 2,200 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,
vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg å 500 kronor efter
respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring. För ändamålet fordras en höjning
av statsanslaget till universitetet i Uppsala med 1,450 kronor så vitt angår
konservatorn vid botaniska institutionen samt med 1,200 kronor i frå°"a om
konservatorn vid zoologiska institutionen, tillhopa 2,650 kronor. Ålderstilläogen
böra utgå ur förslagsanslaget till ålderstillägg under åttonde huvudtiteln.
För åtnjutande av nämnda avlöningsförmåner böra i tillämpliga delar
gälla enahanda villkor och bestämmelser som de, vilka, i enlighet med
riksdagens beslut, genom kungörelsen den 13 juni 1908 äro fastställda för
åtnjutande av de för vissa befattningshavare vid rikets universitet och
karolinska institutet från och med år 1909 gällande nya avlöningsförmåner.
Nu omförmäla, konservatorer torde, såsom hittills, böra tillsättas av
kanslern, vilken det jämväl tillkommer att utfärda erforderliga föreskrifter
om ökad tjänstgöringsskyldighet.
Jag hemställer alltså, att Eders Kung]. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels höja den i utgiftsstaten för Uppsala universitet,
avdelningen A) Avlöningar m. m., c) Tjänstemän
och betjänte vid universitetets samlingar och inrättningar
m. m., under titeln Botaniska institutionen, Botaniska
museet, upptagna avlöningen för en konservator från dess
nuvarande belopp, 2,250 kronor, till 3,700 kronor, därav
2,200 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar;
dels höja den i samma stat under titeln ZoologTska
institutionen, Zoologiska museet, uppförda avlöningen
för en konservator från dess nuvarande belopp, 2,500
171
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
kronor, till 3,700 kronor, därav 2,200 kronor lön och
1,500 kronor tjänstgöringspenningar;
dels medgiva, att en var av beinälda konservatorer må,
i stället för vad i detta avseende för närvarande är fastställt,
äga rått till tre ålderstillägg till lönen, vart och
ett å 500 kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15
års väl vitsordad tjänstgöring;
dels förordna, att för åtnjutande av nämnda avlöningsförmåner
ifrågavarande befattningshavare skola i tilllämpliga
delar vara underkastade enahanda villkor och
bestämmelser som de, vilka genom nådiga kungörelsen
den 13 juni 1908 äro fastställda för åtnjutande av de
för vissa befattningshavare vid rikets universitet och
karolinska institutet från och med år 1909 gällande nya
avlöningsförmåner;
dels av nu ifrågavarande anledning höja det ordi- ^kat anslagnarie
anslaget till Uppsala universitet, universitetsstaten,
med 2,650 kronor;
dels och medgiva, att ovanberörda ålderstillägg må
utgå av det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda
förslagsanslaget: ålderstillägg.
24. Driftkostnader för Klubbans biologiska station. På framställning
av Kungl. Maj:t har riksdagen till bestridande av driftkostnader
vid den universitetet i Uppsala tillhöriga Klubbans biologiska station på
extra stat för vart och ett av åren 1917 och 1918 anvisat ett anslag av
2,200 kronor.
Sedan nu anmälts, att enahanda anslag erfordras även för år 1919,
får jag hemställa om förslag till riksdagen
att till bestridande av driftkostnader vid den universitetet
i Uppsala tillhöriga Klubbans biologiska stastion
anvisa på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 2,200 kronor.
25. Undervisning i bokföring. För vart och ett av åren 1909— [66.]
1918 har riksdagen på extra stat anvisat ett anslag av 600 kronor för an-Undervisning
ordnande av undervisning i bokföring vid universitetet i Uppsala. 1 bokför,ng
Nu
gällande bestämmelser rörande användningen av detta anslag återfinnas
i nådiga breven den 18 december 1908 och den 24 november 1916.
Undervisning av ifrågavarande slag synes fortfarande böra äga rum
vid universitetet.
[65.]
Driftkostnader
lör
Klabbans
biologiska
station.
[67.]
Bokbinderiarbeten
vid
universitetsbiblioteket.
- [68.]
Universitets
biblioteket.
[69.]
Vissa säkerhetsåtgärder
vid universitetsbiblioteket
i Uppsala.
172 1918. Åttonde huvudtiteln: TJppsala universitet.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till anordnande vid universitetet i Uppsala av
undervisning i bokföring enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna gott meddela, anvisa på extra
stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 600 kronor.
26. Bokbinderiarbeten vid universitetsbiblioteket. På grund av
Kungl. Maj:ts framställning i ämnet beviljade 1917 års riksdag till bokbinderiarbeten
vid universitetsbiblioteket i Uppsala för år 1918 ett reservationsanslag
av 1,500 kronor.
Jämväl för år 1919 erfordras, enligt vad vederbörande anmält, dylikt
anslag till enahanda belopp, och får jag för den skull hemställa om förslag
till riksdagen
att till bokbinderiarbeten vid universitetsbiblioteket
i Uppsala bevilja på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 1,500 kronor.
27. Universitetsbiblioteket. För åren 1908—1918 har av riksdagen
anvisats ett årligt extra anslag å 10,000 kronor till Uppsala universitets
bibliotek, vilket anslag är avsett till bokinköp.
Dylikt anslag är jämväl för år 1919 erforderligt.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till Uppsala universitets bibliotek anvisa på extra
stat för år 1919 ett reservationsanslag av 10,000 kronor.
28. Vissa säkerhetsåtgärder vid universitetsbiblioteket i Uppsala.
I underdånig skrivelse den 2 oktober 1917 har kanslern för rikets
universitet efter av det större akademiska konsistoriet i Uppsala därom
gjord framställning anhållit om höjning med 525 kronor av universitetsbibliotekets
anslag. Framställningen avser att bereda tillgång till anordnande
av inspektionsrond för övervakande av den elektriska ledningen inom
biblioteket.
Denna framställning grundar sig på en av överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket
till det större konsistoriet avlåten skrivelse, däri anförts
följande:
. Professor G. Granqvist, som pa anmodan av drätselnämnden till densamma avgivit
yttranden i frågor angående den elektriska anläggningen för belysning och kraft
inom universitetsbiblioteket samt angående med hänsyn till denna erforderliga åtgär
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 173
der mot eldfara, har bland annat förklarat, att han anser nödvändigt, att varje dag,
då elektrisk ström varit använd inom byggnaden, en inspektionsrond företages genom
densammas samtliga avdelningar minst en timme efter all ströms avstängning för dagen
i syfte att tillse, att kortslutning icke ma hava inträffat sa kort tid före avstängningen,
att den skulle kunna åstadkomma eldsvåda, sedan all personal lämnat byggnaden”
i vilken portvakts- eller vaktmästarbostad tyvärr icke finnes. Arbetet inom biblioteket
upphör kl. 8 varje afton, till följd varav nämnda rond skall företagas mellan
kl. 9 och 10 e. m.
Nödvändigheten av att ingen säkerhetsåtgärd lämnas åsido i en byggnad, där
oersättliga värden förvaras, torde vara uppenbar.
Bibliotekets vaktmästare hava ett så betungande arbete i tjänsten, att de enstämmigt
förklarat, att de icke ens mot särskild ersättning kunna åtaga sig ifrågavarande
bevakningstjänst vid en tid på dygnet, då de behöva gå till vila. En särskild
person har därför måst anställas för ändamålet mot en ersättning av 1 krona 50 öre
för dag. Rondens vederbörliga fullgörande, som tager eu timmes tid i anspråk, inberiiknat
vägen till och från biblioteket, kontrolleras medelst kontrollur, vilka uppdragas
med nycklar, som äro fastsätta på 18 olika platser inom den vidsträckta byggnaden.
Kostnaden för år kan ej noggrant bestämmas, enär belysning även om söndagarna
ofta måste användas under den mörkare årstiden. Hissarna äro i bruk även
under den ljusa årstiden, eftersom biblioteket är öppet året runt. Ett beräknat antal
av 350 dagar om året å 1 krona 50 öre motsvarar ett belopp av 525 kronor om aret.
Jag hemställer vördsamt, att konsistoriet ville till avlöning åt en person, som
har att verkställa den ifrågavarande inspektionsronden, bland årets riksdagspetita upptaga
en höjning med 525 kronor av det anslag a 18,800 kronor, som från och med ar
1918 på universitetsbibliotekets stat utgår till arvoden m. in., eller eu höjning av sistnämnda
anslag från 18,800 kronor till 19,325 kronor.
Ovannämnda anslag å 18,800 kronor är i universitetets utgiftsstat, avdelningen
A) Avlöningar in. m., under rubriken c) Tjänstemän och betjänte
vid universitetets samlingar och inrättningar m. m., Biblioteket, uppfört
med titel: anslag till arvoden, flitpenningar åt extra biträden, renskrivning,
eftermiddagstjänst m. m. Ur detta anslag utgå av Kungl. Maj:t bestämda
poster för särskilda ändamål. En av dessa poster, uppförd under benämningen
»flitpenningar åt extra ordinarie tjänstemän, ersättning för extra arbetshjälp
samt renskrivning», utgår från och med år 1918 med 4,000 kronor.
Jag anser, att giltiga skäl anförts till stöd för anordnandet av ifrågavarande
inspektionsrond på sätt överbibliotekarien föreslagit. Det för ändamålet
erforderliga beloppet torde kunna tilläggas nyssberörda, i ovannämnda
anslag å 18,800 kronor ingående post å 4,000 kronor. Posten kunde då
lämpligen erhålla ändrad benämning i syfte att angiva utvidgning av dess
ändamål. Vad tilläggsbeloppets storlek angår synes det mig lämpligen
kunna sättas till ett avrundat belopp av 500 kronor. Ifrågavarande anslag
skulle alltså ökas med nämnda belopp till 19,300 kronor. Den omförmälda
posten skulle komma att uppgå till 4,500 kronor.
[69.]
Departe mentschefen -
174
ökat anslag.
[70.]
Universitetets
årsskrift.
[71.]
Vakt
mästaren
vid
musikaliska
kapellet.
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
Jag tillstyrker, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att höja det i utgiftsstaten för universitetet i Uppsala,
avdelningen A) Avlöningar m. m., c) Tjänstemän och
betjänte vid universitetets samlingar m. m., under titeln
Biblioteket, uppförda anslaget till arvoden, flitpenningar
åt extra biträden, renskrivning, eftermiddagstjänstm. m.
från dess nuvarande belopp, 18,800 kronor, till 19,300
kronor eller med 500 kronor ävensom i anledning därav
höja det ordinarie anslaget till Uppsala universitet,
universitetsstaten, med sistnämnda belopp.
29. Universitetets årsskrift. Till utgivande av Uppsala universitets
årsskrift har riksdagen för vart och ett av åren 1912—1918 beviljat
ett extra anslag av 5,000 kronor.
Vederbörande myndigheter hava nu anmält, att för ifrågavarande ändamål
ett lika stort belopp är behövligt jämväl för år 1919.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till utgivande av Uppsala universitets årsskrift
bevilja på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 5,000 kronor.
30. Vaktmästaren vid musikaliska kapellet. Genom den lönereglering,
som vid 1908 års riksdag skedde för rikets universitet, bestämdes,
att vaktmästaren vid musikaliska kapellet i Uppsala, vilken förut åtnjutit,
utom boställsrum, ett å stat uppfört arvode av 250 kronor, skulle
erhålla, jämte berörda naturaförmån, ett till 400 kronor förhöjt arvode.
I det betänkande, som löneregleringskommittén avgav den 14 november
1916 angående reglering av löneförhållanden m. m. för vaktmästare
och med dem jämförliga befattningshavare hos statens ämbetsverk och
myndigheter, har kommittén framlagt förslag i fråga om flertalet av de
vid universitetet i Uppsala och dess institutioner anställda vaktmästare.
Ett par befattningshavare, bland dem vaktmästaren vid musikaliska kapellet,
har kommittén emellertid ansett icke falla inom ramen för den undersökning,
kommittén anbefallts att i omförmälda hänseende verkställa.
Kommittén framhöll därvid, att, ehuru det syntes sannolikt, att jämväl
beträffande en och annan av senast berörda befattningshavare skäl till
avlöningsförhöjning kunde föreligga, kommittén icke ansett sig hava att
härom nu framlägga några förslag utan att det syntes få ankomma på
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 175
vederbörande myndigheter att härutinnan göra de framställningar, till
vilka fog kunde förefinnas.
I en till det större akademiska konsistoriet i Uppsala ingiven skrivelse
har director musices vid universitetet därstädes Hugo Alfvén hemställt
om åtgärders vidtagande för beredande åt vaktmästaren vid musikaliska
kapellet av en skälig höjning av hans kontanta avlöning jämte tre
famnar fri ved och fri belysning. Alfvén framhåller i huvudsak, att den
ökade intensitet, varmed musikaliska kapellets arbete de senare åren bedrivits,
också medfört ökat arbete för kapellets vaktmästare samt att dennes
ekonomiska ställning vore synnerligen bekymmersam och tillfälle till
extra arbete, som kunde utföras under de stundom oregelbundna fritimmarna,
hittills visat sig omöjligt att erhålla. Vidare erinrades, hurusom
ifrågavarande vaktmästare åtnjöte boställsrum (ett rum och kök), varmed
dock ej följde fri ved eller belysning; elektriskt ljus vore emellertid inlett
i bostaden.
Vid ärendets behandling inom universitetets drätselnämnd anförde
akademiräntmästaren, att ifrågavarande vaktmästares avlöningsförmåner,
med hänsyn till såväl de stegrade levnadskostnaderna som den under de
senare åren inträdda ökningen i arbetet, vore oskäligt låga. Räntmästaren
ifrågasatte därför utverkande av en förhöjning av vaktmästarens löneförmåner,
så att han bekomme en fast lön av 500 kronor och tjänstgöringspenningar
till belopp av 300 kronor ävensom erhölle bränsle, 3 famnar
ved för sin bostad, med skyldighet dock att, så länge han åtnjöte fri bostad
och bränsle, vidkännas avdrag å lönen med 150 kronor. Härtill skulle
komma två ålderstillägg å 100 kronor vartdera, efter 5 och 10 års tjänstgöring.
Drätselnämnden beslöt föreslå det större akademiska konsistoriet att
göra vederbörlig framställning i enlighet med räntmästarens förslag.
I anslutning härtill gjorde också konsistoriet framställning hos kanslern
för rikets universitet, och i skrivelse den 6 oktober 1917 anhöll kanslern
om proposition till riksdagen i överensstämmelse med konsistoriets förslag.
4
Till belysande av arten och omfattningen av de göromål, som för
närvarande tillkomma vaktmästaren vid musikaliska kapellet i Uppsala,
har jag från director musices införskaffat vissa uppgifter i berörda hänseenden.
Den prememoria, Alfvén i ämnet avgivit, är av i huvudsak
följande innehåll:
Vaktmästaren vid Uppsala universitets musikaliska kapell åligger:
1) Att göra nödiga anordningar för iordningställande av instrument, noter,
notställare och stolar vid kapellets övningar, som äga rum i medeltal 3 gånger i vec
-
[71.]
Departe
mentschefen.
.
176
[71.]
1918. Åttonde huvudtiteln: TTppsäla universitet.
kan. Den närmaste veckan före konsert bållas övningar varje dag, stundom på middagen,
stundom på kvällen. Äga övningarna då rum i universitetets aula, måste allt
material transporteras dit.
2) Att närvara vid director musices dagliga mottagningar kl. 1 e. m. och efter
dessa förrätta de med mottagningarna ofta förbundna ärendena.
3) Att se till, att allt orkester- och notmaterial hålles i ordning.
4) Att gå ärenden med notpaket samt transportera instrument för eventuella
reparationer.
5) Att uträtta nödiga ämbetsärenden till universitetet.
6) Att gå omkring med lista för kallelse till de sammanträden, som beröra den
ekonomiska sidan av kapellets verksamhet.
7) Att städa och elda i kapellets lokaler (en övningssal och ett biblioteksrum).
8) Att såga och hugga samt bära in kapellets ved.
9) Att hålla snyggt på det Linnéanum tillhörande trädgårdsområdet.
Som av det ovanstående framgår, är vaktmästarens närvaro påkallad snart sagt
vilken stund som helst på dagen, så att han under pågående läsår icke kan påtaga
sig annan fast anställning — utom vaktmästarbefattningarna vid sångsällskapet
»O. D.» och Filharmoniska sällskapet — utan förfång för universitetstjänsten. Av
»O. D.» bar han 100 kronor i årslön, och från nämnda sällskap har han de sista åren
ej haft någon inkomst, då dess verksamhet varit nedlagd.
Endast sommartid: den 1 juni—den 1 september, kan han taga annan fast anställning,
som dock visat sig svår, nästan omöjlig att erhålla.
En höjning av ifrågavarande vaktmästares avlöningsförmåner finner
jag skälig. Jag är dock ej sinnad att för befattningshavaren i fråga förorda
en fastare anställning av sådan art, som den föreliggande framställningen
avser, utan inskränker mig till att föreslå eu förhöjning av det
kontant utgående arvodet. Detta synes mig böra sättas till 700 kronor.
Rätten till boställsrum skulle oförändrad kvarstå. Vaktmästaren skulle,
om mitt förslag bifalles, komma i åtnjutande av förmåner i värde ungefärligen
motsvarande vad myndigheterna velat bereda honom å universitetets
stat, således med bortseende från de föreslagna ålderstilläggen.
o oo
Jag hemställer alltså om förslag till riksdagen
o o o
att höja det i utgiftsstaten för universitetet i Uppsala
under avdelningen A) Avlöningar m. in., c) Tjänstemän
och betjänte vid universitetets samlingar och inrättningar
in. m., under titeln Musikaliska kapellet, uppförda
arvodet till en vaktmästare från nuvarande 400
kronor med 300 kronor till 700 kronor samt förty öka
det ordinarie anslaget till nämnda universitet, universitetsstaten,
med ett belopp av 300 kronor.
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 177
31. Tillfällig löneförbättring för gymnaatikläraren och biträdande
gymnastikläraren. Gymnastikläraren vid universitetet i Uppsala
åtnjuter på ordinarie stat en avlöning av 2,000 kronor jämte 6 famnar
ved, beräknade till ett värde av 90 kronor. För den biträdande gymnastikläraren
är å samma stat uppfört ett arvode av 500 kronor.
För vart och ett av åren 1913—1918 har till dessa befattningshavare
anvisats tillfällig löneförbättring med 910 kronor åt den förre, därav 410
kronor lön och 500 kronor tjänstgöringspenningar, samt med 250 kronor
arvode åt den senare. Löneförbättringen till gymnastikläraren har beviljats
under visst av riksdagen fastställt villkor.
Jämväl för år 1919 är ifrågavarande förbättring av gymnastiklärarens
och biträdande gymnastiklärarens löneförmåner av nöden, och jag hemställer
om förslag till riksdagen att
dels medgiva, att gymnastikläraren och biträdande
gymnastikläraren vid universitetet i Uppsala må för år
1919 komma i åtnjutande av tillfällig löneförbättring
med följande belopp:
gymnastikläraren 910 kronor, därav 410 kronor lön
och 500 kronor tjänstgöringspenningar, samt
biträdande gymnastikläraren 250 kronor arvode;
dels till bestridande av berörda avlöningsförbättringar
anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 1,160 kronor;
dels ock beträffande gymnastikläraren föreskriva såsom
villkor för åtnjutandet av ifrågavarande avlöningsförbättring,
att han icke må med sin tjänst föreäa annan
tjänstebefattning, allmän eller enskild, så framt ej kanslern
för rikets universitet, uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att tjänstebefattningen ej må
anses inverka hinderlig! för tjänstgöringen vid universitetet,
finner befattningen kunna få tills vidare mottagas
och bibehållas.
32. Biträde åt akademifogden. I den av Kungl. Maj:t den 13
november 1885 fastställda utgiftsstaten för universitetet i Uppsala funnos
under rubriken: Drätselverket, uppförda en amanuens vid kontoret, en uppbördsfogde
och en hemmansfogde. Genom nådigt beslut den 14 december
1888 indrogs uppbördsfogdebefattningen samt föreskrevs, att de med den
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 23
[72.]
Tillfällig
löneförbättring
för
gymnastiklaraien
och
biträdande
gymnastikläraren.
[73.]
Biträde åt
akademifogden.
[73.]
178 1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
samma förenade göromål skulle fördelas emellan amanuensen vid kontoret
och hemmansfogden, vilka därefter borde benämnas, den förre akademibokhållare,
tillika kontorsaraanuens, och den senare akademifogde.
Enligt den av kanslern för rikets universitet den 16 februari 1889
utfärdade instruktionen för akademifogden vid universitetet i Uppsala
åligger det fogden huvudsakligen:
att utöva närmaste tillsynen över universitetets hemman och andra lägenheter,
vaka över att de väl hävdas och skötas samt att åbyggnaderna
behörigen underhållas och vårdas;
att vid varje hemmansledighet på stället själv verkställa uppskattning
av ledig jordegendom eller lägenhet;
att själv förrätta laga av- och tillträdessyn å universitetets hemman
och lägenheter;
att med råd och föreskrifter gå hemmansbrukare tillhanda beträffande
jordbrukets förbättring å universitetets hemman och hos drätselnämnden
anmäla, därest vanvård eller vanhävd äger rum, samt i övrigt, då anledning
finnes för handen, föreslå de åtgärder, drätselnämnden för jordbrukets
förkovran bör vidtaga;
att minst vart femte år personligen verkställa ekonomisk besiktning
å varje hemman och lägenhet;
att tillstädesvara för att bevaka universitetets rätt vid bestämmande
av skiftesläggning rörande universitetshemman;
att vaka däröver, att byggnaderna å alla universitetets hemman och
lägenheter bliva i vederbörande läns brandstodsbolag försäkrade;
att lämna av drätselnämnden begärda upplysningar och utlåtanden;
att årligen till drätselnämnden inlämna instrument över hållna avoch
tillträdessyner samt ekonomiska besiktningar; ävensom
att handhava all uppbörd från alla universitetets hemman, kvarnar och
andra lägenheter på landet, av allmänna räntor och arrenden, städselpenningar,
frälse- och skatteräntor samt den till universitetet överlåtna kronotionde
av dess egna hemman ävensom att enligt närmare givna föreskrifter
föra noggrann räkning över dessa medels uppbärande och avlämnande i
räntekam rnaren.
Såsom härav framgår, är det arbete, som åligger fogden, mycket krävande,
och de med hans befattning förenade olikartade göromålen fordra
en synnerligen erfaren och duglig man. Detta framhölls också i den
motion (nr 60) angående avlöning och pension för akademifogden vid
universitetet i Uppsala, som av f. d. justitierådet E. Trygger väcktes inom
första kammaren vid 1908 års riksdag i sammanhang med frågan om
_ 1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 179
lönereglering för befattningshavare vid rikets universitet oeli karolinska
mediko-kirurgiska institutet. Vid genomförandet av denna lönereglering
fastställde riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet, fogdens
avlöningsförmåner, förutom respenningar till ett belopp av 1,500 kronor,
till 5,400 kronor, därav 3,600 kronor lön oeh 1,800 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor, efter
respektive fem och tio års tjänstgöring. Fogdebefattningen är i universitetets
utgiftsstat uppförd under titeln: Drätselverket.
Med anledning av den fogden påvilande allt lör tunga arbetsbördan
framkom snart förslag om en omorganisation av logdetjänsten. Vid beviljande
den 14 augusti 1914 av nådigt avsked för dåvarande fogden
vid universitetet i Uppsala A. R. Thalén medgav därför Kungl. Magt,
att med åtgärder för ledigförklarande av fogdebefattningen finge, i avbidan
på utredning rörande tillärnnad omorganisation av densamma, anstå
tills vidare intill utgången av år 1915, och genom nådigt brev den 13
oktober 1915 utsträcktes detta anstånd intill utgången av år 1916. Då
Kungl. Maj:t den 14 november 1916 konstituerade och förordnade J. Ericsson
att vara fogde vid universitetet, stadgades skyldighet för honom att
vara underkastad de förändringar i med tjänsten förenade göromål, som
kunde varda fastställda.
Utredningen rörande omorganisation av fogdetjänsten har numera
blivit slutförd, och jag anhåller att här få lämna en redogörelse för densamma.
På uppdrag av drätselnämnden vid universitetet avgav dåvarande fogden
Thalén den 25 juni 1914 ett utförligt yttrande rörande omfånget av
akademifogdens göromål.
Thalén framhåller däri till en början, hurusom akademifogden efter indragningen
av uppbördsfogdebefattningen blivit ensam om såväl uppbörden som förvaltningen av
universitetets 413 arrenden i 84 kyrksocknar av 3 län, vartill komrae skogstorp i
ytterligare 4 sockuar samt diverse frälseräntor i ännu några socknar och ett fjärde län,
allt med sammanlagt taxeringsvärde av flera millioner kronor. Förutom att detta vore
en särdeles betungande arbetsbörda för eu person, äventyrades genom att ingen medhjälpare
funnes anställd, att vid sjukdom för fogden hela arbetet avstannade.
Sedan Thalén påpekat olägenheten ur Hera synpunkter av att fogden ej såsom
universitetets andra tjänstemän har till sitt förfogande tjänstelokal utan måste härtill
utan ersättning upplåta sin egen bostad, övergår han till sin redogörelse för omfattningen
av fogdens göromål. Han framhåller därvid, att arrendeuppbörden, som egentligen
pågår två veckor i mars och jämte uppbördsredovisuingen skulle draga omkring
en månad, genom besvär med indrivning av restuppbörd, lagsökning m. m. medför arbete
i regel till årets slut. Antalet fogden åliggande laga syner, ekonomiska besiktningar
och arrendesättningar hava, enligt eu av Thalén för åren 1908—1914 uppgjord
tablå, utgjort i medeltal 149 årligen. Redan resorna för dessa förrättningar taga
173.]
180
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
[73.] mycken tid, och härtill kommer själva förrättningen samt uppsättande och utskrift i
två eller tre exemplar av protokollet. Då fogdeD, på samma gång som besiktning och
arreudesättning hållits, ensam fått uppgöra plan samt beräkning av virkesbehov och
kostnader för om- och nybyggnadsarbeten, måste dessa åligganden vålla stort arbete
och tidsutdräkt.
Fogdens reseanslag utgör 1,500 kronor. Thalén har beräknat, att, efter avdrag
av 150 kronor såsom rese- och traktamentsersättning vid uppbörden (samma belopp,
som är bestämt för uppbördskontrollanten: akademibokhållaren), ersättningen för varje
förrättning utgör omkring 9 kronor. Till jämförelse meddelar Thaléu, att Uppsala
läns domänintendent såsom rese- och traktamentsersättning uppbär omkring 21 kronor
för varje förrättning. Även om fogden skulle erhålla biträde, anser Thalén därför
någon sänkning i hans reseanslag ej böra ske.
De skrivelser, utlåtanden och utredningar, som fogden har att avlåta till drätselnämnden,
synas enligt en av Thalén uppgjord tablå kunna skattas till i medeltal omkring
120 för år, varjämte fogden har en betydlig tjänstebrevväxling, omfattande enligt
av Thalén lämnade uppgifter för de senaste åren av hans tjänstgöringstid omkring 600
tjänsteförsändelser årligen. Vidare har fogden att utarbeta förslag till samt, sedan
dessa av drätselnämnden godkänts, uppsätta arrendekontrakt och borgensförbindelser
därför ävensom inregistrera dessa handlingar i journaler, ansvara för borgensförbindelsernas
förnyelse och vid behov infordra nya förbindelser. Enligt drätselnämndens
beslut skall han också indriva och till räntekammaren redovisa husrötemedel samt efter
verkställt avhjälpande av bristerna utanordna arrendatorerna tillkommande medel. Han
skall bland arrendatorerna fördela av drätselnämnden årligen beviljade anslag för inköp
av täckdikningsrör och cement, granska användningen därav genom företedda intyg
och räkningar samt vid årets slut redovisa för anslagen hos räntmästaren. Vidare
har fogden såsom representant för universitetet haft att deltaga i sammanträden angående
universitetets hemman berörande dikningsföretag, väg-och hägnadsdelning samt
laga skiften m. m., vilket också vållat fogden mycket arbete. Till följd av alla dessa
krävande göromål har den enda semesterledighet, som kunnat beviljas fogden, varit,
att han tillåtits lämna Uppsala för att under en månad med bibehållen tjänstgöringsskyldighet
bo på landet och där syssla med protokollsskrivningarna.
Efter uppdrag av drätselnämnden lämnade härefter akademiräntmästaren
T. Brandberg i skrivelse den 8 december 1914 utredning angående fogdetjänstens
omorganisation. Brandberg anförde därvid:
Ny innehavare av tjänsten bibehålies vid förutvarande åligganden och löneförmåner.
För att lätta hans för en tjänsteman allt för tunga arbetsbörda samt på samma
gång möjliggöra för honom att bättre kunna följa akademihemmanens skötsel, kontrollera
användningen av byggnads- med flera anslag, tillse nybyggnads- och reparationsarbeten
föreslås inrättande av en ny tjänst, en assistent åt fogden.
Innehavaren av denna tjänst skall vara en i lantbruk kunnig och erfaren man.
Denne assistents åligganden skulle vara följande.
Han skall under visst antal timmar (lagligen (t. ex. 5), utom då han efter vad
här nedan säges befinner sig på resor i universitetets ärenden, vara tillstädes å tjänsterummet
och där efter akademifogdens anvisning biträda vid alla förekommande skrivoch
räknegöromål.
181
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
Därjämte skall han på order av drätselnämnden eller fogden företaga resor dels
under förfall för den sistnämnde (ekonomiska besiktningar, av- och tillträdessyner,
arrendesättningar, uppbördsförrättningar) och dels för att övervaka och gira råd vid
jordbruksskötséln å akademihemmanen, avdikningar, hävdens uppehållande och förbättring,
ladugårdsskötsel, hägnaders uppsättande, användning av anslag kontant eller in
natura för nybyggnader och reparationer, av anslag till tegelrör, cement, taktegel m. in.
Det förstnämnda slaget resor bestridas ur fogdens reseersättningsanslag, därest ej,
såsom nedan närmare omförmäles, motorcykel kan användas till fortskaöuingsmedel.
För de sistnämnda resorna får assistenten använda motorcykel, då årstid och väglag
sådant tillåta, eljest äger han av universitetet uppbära rese- och traktamentsersättmng
efter femte klass resereglemente^ .
Motorcykel inköpes och underbålles av universitetet och därför nödig bensin bekostas
även av universitetet. or.., ...
Assistenten tillsättes av kanslern för rikets universitet pa förslag av drätselnämnden
(consistorium minus) för en tid av fem ar emot arvode av 3.000 kronor för ar.
(Alternativ: tillsättes fast med avlöning å 2.500 kronor, därav lön 1,500 kronor och tjänstgöringspenningar
1.000 kronor, med rätt till tva alderstillägg å 300 kionoi efter 5 a
10 år.) c . ,.. , ,
Akademifogden erhåller rätt till semester under en och en halv manad, dar detta
kan ske utan binder av göromålens behöriga gång. Vikarie: assistenten. Assistenten
får semester en månad på samma villkor, dä hans göromål förrättas av fogden.
Drätselnämnden åligger att minst vart tionde år genom särskild sakkunnig kontrollera
akademihemmanens skötsel m. m. för att genom denne sakkunnige kunna erhålla
ett specificerat utlåtande, i vilka avseenden ändringar och förbättringar beträffande
hemmanens hävd m. m. må anses erforderliga.
Drätselnämnden anhöll sedermera hos disponenten O. M. Strömberg å
Österby bruk, att denne måtte, såsom i jordbruksförvaltningsfrågor sakkunnig
och utom universitetet stående person, yttra sig i ärendet. Strömberg
har den 4 februari 1915 avgivit följande utlåtande:
["**''*'' Anmodad att vttra mig över det av akademiriintmästaren Tli. Brandberg upprättade
förslaget till omorganisation av akademifogdetjänsten vid Uppsala universitet,
får jag efter tagen del av förslaget och därvid fogade av f. d. akademifogden
Th al eu uppiättade promemoria över de göromål, som för närvarande äro förbundna med
tjänsten, härmed framhålla:
att av nämnda promemoria otvetydigt framgår, att den arbetsbörda, som för närvarande
åligger akademifogden, är allt för stor för en tjänsteman och att denne i sa
fall måste besitta en alldeles sällsynt, grad av arbetsförmåga och duglighet för att pa
nöjaktigt sätt kunna fullgöra sina åligganden; . ,
att det även för universitetet är förenat med en viss risk att i avseende a denna
befattning, som är så mångsidig och så krävande, hava det sa ordnat, enär det, i händelse
av tjänstinnehavarens hastiga insjuknande eller frånfälle, kan bliva förenat med
stora svårigheter att finna en person, som tillfredsställande kan sköta befattningen, i
saknad av den erfarenhet och kännedom om alla förhållanden, ntåuga av säregen natur,
sotn befattningen omfattar och som ett biträde åt fogden naturligtvis under sin
tjänstgöring så småningom inhämtar;
[73
182
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
att det därför enligt min mening är en mycket välbetänkt, för att ej säga nödvändig
åtgärd att anställa ett biträde — assistent — åt fogden;
sa^ iaS .^''e. ^!ar nag°n anmärkning att göra mot det av räntmästaren uppgjorda
förslaget till tjänstens omorganisation i denna riktning, vare sig i avseende å
göromalens fördelning mellan fogden och assistenten eller i avseende å de föreslagna
lönevillkoren. D
... Beträffande de bada alternativen för assistentens avlöning synes mig företräde
höra lämnas det, som stadgar fast anställning med avlöning uppdelad i lön och tjänstgöring.
vpenniugar samt tva alderstillägg etter vissa år, enär man på så sätt torde få
större utsikt att längre tid få behålla en person, som visar sig för befattningen lämplig,
och undvika olägenheter, som äro förbundna med allt för täta ombyten av tjänstinnehavare
på eu sådan befattning. Väljes detta alternativ, torde dock assistenten böra,
innan han antages såsom fast auställd, tjänstgöra såsom »tillförordnad» åtminstone ett
ar för att dokumentera sig såsom för platsen lämplig.
Möjligen torde, om årslönen sättes till 2,500 kronor, ålderstilläggen böra medgivas
redan efter respektive 3 och 6 år i stället för föreslagna 5 och 10 år.
Av det anförda torde framgå, att jag anser mig kunna tillstyrka drätselnämnden
att ansluta sig till det framlagda förslaget.
Med anledning av den sålunda verkställda utredningen har drätselnämnden
i skrivelse den 14 juni 1917 hos det större akademiska konsistoriet
i Uppsala framlagt förslag om anställande av ett biträde åt fogden.
Drätselnämnden har därvid anfört huvudsakligen:
er»
Drätselnämnden anser det vara uppenbart, att den akademifogden åliggande arbetsbördan
är allt för stor för en tjänsteman och därför bör lättas, liksom drätselnämnden
vill framhålla, vad som ock av disponenten Strömberg påpekats, att det med nuvarande
organisation av tjänsten för universitetet är förenat med stora svårigheter att
i avseende å denna befattning, som är så mångsidig och egenartad, i händefse av behov
finna en ställföreträdare, som i saknad av kännedom om alla de förhållanden, befattningen
omfattar, kan tillfredsställande sköta densamma.
Härtill kommer den betydelsefulla omständigheten, att akademifogden på grund
av sin strängt upptagna tid icke kan i önskvärd grad fullgöra det viktiga värvet att
med den noggrannhet, soin erfordras och som i instruktionen för befattningen särskilt
framhålles, öva närmare tillsyn över hemmanens skötsel och vaka över att de väl hävdas
samt att åbyggnaderna behörigen underhållas och vårdas — ett åliggande, som,
särskilt om man för akademihemmanen vill vinna ett mera modernt och effektivt utnyttjande
av deras jordbruksmöjligheter, är av synnerligen stor betydelse. Av samma
anledning möter ock för honom svårigheter att kontrollera användningen av byggnadsauslag,
av anslag för täckdikning och för cementarbeten in. in.
o AB* genom en uppdelning av tjänsten återgå till eu sådan fördelning av göromalen,
som var rådande före år 1888. anser drätselnämnden icke tillrådligt. Genom
1888 ars omorganisation av uppbörds- och hemmansfogdetjänsterna vauns ett länge
eftersträvat syfte, eflektiv kontroll av uppbörden, i det nämligen — medau debitering
och uppbörd förr ombesörjts av en tjänsteman, uppbördsfogden — görornålen
fördelades så, att debitering och kontroll övertogos av akademibokhållaren och upp^
omhändertogs av akademifogden. De huvudsakliga uppbördsgöromålen inträffa
jämväl å sådan tid, i mars månad, att akademifogden utan för stort intrång å övriga
183
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
åligganden kan fullgöra (lem. Icke heller tinnes enligt drätselnämndens mening möjlighet
till annan sådan uppdelning av göromålen, som kan innebära eu förbättiing av
nu rådande förhållanden.
I betraktande av dessa särskilda omständigheter synes det därför drätselnämnden,
som om frågan lämpligast borde lösas enligt det förslag, som avgivits av akademiräntmästaren
och förordats av disponenten Strömberg, eller att akademifogden bibehålies
vid sina nuvarande åligganden och löneförmåner samt att till hans biträde anställes
en tjänsteman med i huvudsak följande åligganden, nämligen dels och i första hand
att under visst antal timmar dagligen, utom då han, efter vad här nedan säges, befinner
sig på resor i universitetets ärenden, vara tillstädes å tjänsterummet och där
efter akademifogdens anvisning biträda vid förekommande skriv- och räk neg öro ni ål, och
dels även, i den mån han därtill anses lämplig och skicklig, att på order av drätselnämnden
eller fogden företaga resor ej mindre under förfall för den sistnämnde (för
ekonomiska besiktningar, av- och tillträdessyner, uppbördsförrättningar) än även för
att under fogdens överinseende och ledning biträda vid jordbruksskötseln å akademihemmanen,
avdikningsarbeten, hävdens uppehållande och förbättring, ladugårdsskötsel,
hägnaders uppsättande, byggnadsarbeten, användning av anslag kontant eller in natura
för reparationer m. m., för täckdikning, cementarbeten, taktegeltäckning m. m.
För det första slaget av resor skulle denne biträdande tjänsteman äga att åtnjuta
reseersättning av det för akademifogden i stat upptagna reseanslag i de fall, då
ej, såsom drätselnämnden tänkt sig i fråga om en del reseförrättningar, motorcykel
kan användas. För det sistnämnda slaget av resor borde den biträdande tjänstemannen
använda motorcykel, så snart årstid och väglag sådant tillåta; eljest skulle han äga
att av universitetet uppbära rese- och traktamentsersättning efter femte klass resereglemente!.
De närmare bestämmelserna om hans åligganden hemställer drätselnämnden måtte
få fastställas i särskild av universitetets kansler meddelad instruktion. I fråga om den
föreslagna tjänstemannens tillsättning vill drätselnämnden föreslå, att han på förslag
av drätselnämnden och efter yttrande av mindre konsistoriet av kanslern förordnas för
viss tid emot arvode av 3,000 kronor för år.
1 sammanhang härmed föreslår drätselnämnden, att akademifogden medgives rätt
till semester under en och eu halv månad, där detta kan ske utan hinder av göromålens
behöriga gång, varvid den biträdande tjänstemannen skall vara skyldig att
uppehålla akademifogdetjänsten, samt att under enahanda förutsättning den sistnämnde
likaledes medgives rätt till en månads semester, därvid hans göromål bestridas av akademifogden.
Beträffande den titel, som för den nu föreslagne tjänstemannen bör ifrågakomma,
får drätselnämnden föreslå, att han kallas fogdebokhållare. Därest denna benämning
godkännes, är det drätselnämndens avsikt att för undvikande av förväxling inkomma
med förslag till annan titel för den nuvarande akademibokhållaren.
Med anledning av kanslersämbetets anmodan till konsistoriet uti skrivelse den
15 februari 1917 att inkomma med yttrande och förslag angående ordnande för framtiden
av frågan om expeditionslokal åt akademifogdens biträde får drätselnämnden
framhålla, hurusom i samband med frågan om beredande av lokaler åt vissa av den
humanistiska sektionens seminarier förslag väckts att anordna expeditionslokal för såväl
akadeinifogden som skogsförvaltaren uti gamla länslasarettets för närvarande till polikliniker
upplåtna bottenvåning, när densamma efter det akademiska sjukhusets tillbyggnad
bliver disponibel för universitetet.
184
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
[73.] Sedan det större akademiska konsistoriet till prövning förehaft drät
selnämndens
framställning, anhöll konsistoriet i skrivelse till universitetskanslern
om kanslerns medverkan för beredande av det av drätselnämnden
begärda anslaget å 3,000 kronor, att å ordinarie stat utgå till avlöning
av ett biträde åt akademifogden vid universitetet.
Med anledning härav avlät kanslern den 2 oktober 1917 underdånig
skrivelse i ämnet. Däri yttrade kanslern:
Då jag härmed vill på det livligaste tillstyrka bifall till förevarande framställning,
vilken enligt flerårig erfarenhet vi
hittills i förhållande till å ena sidan det stora kapitalvärdet av Uppsala universitets
egendom och å andra sidan den omsorgsfulla skötsel, som ägnats förvaltningsåtgärderna,
för det allmänna ställt sig synnerligen billig. Under hänvisning i övrigt till drätselnämndens
vid Uppsala universitet skrivelse får jag i underdånighet anhålla om proposition
till 1918 års riksdag i överensstämmelse med konsistoriets förslag.
Departe- Med hänsyn till de upplysningar rörande omfattningen av akademi
mentschefen.
åligganden, som föreiigga i detta ärende, tvekar jag icke att er
känna
det berättigade i krave.t på anställande av ett biträde åt fogden.
Det är uppenbart, att en sådan åtgärd icke blott skulle innebära eu behövlig
minskning för fogden av de honom påvilande göroinålen. Den skulle
genom den för honom uppkommande tidsbesparingen medföra ökad
trygghet för att dessa göromål bleve med största möjliga omsorg och noggrannhet
utförda. Inrättandet av en biträdesbefattning skulle därjämte
lämna universitetet tillfälle att i större utsträckning än med nuvarande
arbetskraft är möjligt övervaka skötandet av dess jordbruksfastigheter,
vilket torde bliva till stor båtnad för universitetets ekonomi. Man kan
förstå betydelsen för universitetet av att dess fastigheter förvaltas på ett
tillfredsställande sätt, när man betänker, att universitetets fastigheter å
landet redan år 1908 — senare sammanräkning av taxeringsuppgifterna
föreligger ej — voro taxeringsvärderade till över 6 miljoner kronor. Vad
som framhållits rörande vikten av att universitetet förfogar över en i hithörande
ärenden tillräckligt insatt person, som vid förfall för fogden kan
rycka in på hans plats, är ett ytterligare starkt stöd för kravet på ett biträdes
anställande.
Jag nämnde, att inrättandet av biträdesbefattningen skulle lämna bättre
tillfälle än förut till ett för universitetets ekonomi välgörande ingripande
i skötseln av universitetets jordbruksegendomar. Jag avser därvid den
del av biträdets tilltänkta uppgifter, som består i att övervaka och giva
råd vid jordbruksskötseln av akademihemmanen, avdikningar, hävdens uppehållande
och förbättring m. m. Meningen är naturligen ej, att fogden
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet. 185
skulle befrias från vad honom enligt hans instruktion härutinnan åligger.
Fogden blir under alla förhållanden i tillfälle att under sina resor för besiktningar,
syner in. in. hava omsorg även i nyss om förmälda avseenden.
Men den arbetskraft, som hittills varit att tillgå härför, skulle genom biträdets
verksamhet på detta område kunna anses fördubblad.
Av vad jag nu yttrat framgår, att jag gillar de av akademiräntmästaren
uppdragna riktlinjerna för biträdets arbetsområde i nyss omförmälda
avseenden. Enligt akademiräntmästarens plan skulle biträdet därjämte
bliva fogden en välbehövlig hjälp vid utförande av förekommande skrivoch
räknegöromål. Det närmare bestämmandet av biträdets åligganden,
såväl i vad de nu i huvudsak antytts som ock i övrigt, tillkommer emellertid
universitetskanslern.
Akademiräntmästaren har framlagt två alternativ i fråga om biträdets
anställande och avlönande: antingen på förordnande för en tid av fem år
med arvode av 3,000 kronor eller ock med fast anställning med en avlöning
av 2,500 kronor, fördelade i lön 1,500 kronor och tjänstgöringspenningar
1,000 kronor, med rätt till två ålderstillägg å 300 kronor vartdera,
efter 5 och 10 år. Olika meningar rörande dessa alternativ hava
yppat sig. Universitetsmyndigheterna hava i motsats till den sakkunnige,
som på anmodan yttrat sig, anslutit sig till det första av de båda alternativen.
Jag finner väl den sakkunnige hava anfört beaktansvärda skäl för
sin mening men förenar mig dock med myndigheterna. Det synes mig
sannolikt, att dessas förslag till någon del har samma grund, som föranlett
den sakkunnige att föreslå en försökstid för fogdebiträdet, innan detsamma
skulle kunna vinna fast anställning. Myndigheterna torde emellertid
hava ansett önskligt, att ifrågavarande tjänsteman även såsom antagen
på förordnande beredes en för något längre tid tryggad anställning än
ett förordnande för allenast ett år med säkerhet innebure.^
Beloppet av det arvode, som fogdens biträde skulle åtnjuta, är som
nämnt föreslaget till 3,000 kronor. För bedömande av arvodesfrågan må
följande erinras. De åligganden, som skola tillkomma biträdet, utgöra en
utbrytning av dem, som påvila fogden. Men denna utbrytning utgöres ej
av någon mindre krävande del av fogdens verksamhetsområde; biträdet
skall vara i stånd att på varje del av detta upptaga fogdens göromål.
Liksom fogden måste vara en synnerligen duglig och erfaren man, bör också
biträdet besitta dylika egenskaper. Biträdet bör vara väl hemmastatt i allt
vad till skötseln av en lantegendom hörer, vara i stånd att hålla av- och
tillträdessyner, besiktningar och dylikt, kunna uppgöra planer för om- och
nybyggnader och beräkna virkesåtgången härför, i övrigt vara erfaren och
kunnig i skogsskötsel och därmed sammanhängande göromål, företräda uni
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 24
186
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
[73.] versitetet vid dikningsföretag och andra förrättningar, biträda universitetets
ombudsman vid laga skiften och hemmansklyvningar, vara i stånd att
på ett tillfredsställande sätt föra protokoll över hållna förrättningar och
uppsätta utlåtanden till universitetsmyndigheterna, äga praktiska insikter
i olikartade kamerala förhållanden samt i övrigt kunna deltaga i de till
fogdebefattningen hörande kontorsgöromålen.
I betraktande av vad nu anförts torde man finna,, att det föreslagna
arvodesbeloppet ej är satt för högt.
Vid ordnandet av fogdebiträdets ekonomiska förhållanden, måste man
ihågkomma, att hans tjänstegöromål ofta bringa honom på resande fot.
Huru vederbörande tänkt sig, att ersättning för tjänsteresorna skulle beredas
biträdet, framgår av det föregående: i särskilt angivna fall skulle
ersättningen under viss förutsättning utgå ur fogdens respenningar; i övrigt
skulle universitetet på angivet sätt sörja för biträdets fortskaffning och
bestrida rese- och traktamentsersättning.
Då biträdet vid förfall för fogden fullgör vissa tjänsteresor, som skulle
kunna betecknas såsom obligatoriska för fogden, skulle som sagt ersättning
till biträdet kunna utgå ur fogdens respenningar. Dessa äro för
fogden uppförda å stat med bestämt belopp, och det är lätt att inse, att
svårigheter kunna uppstå i fråga om det rätta avvägandet av biträdets
ersättningar i sådana fall. Dessa svårigheter synas emellertid bliva
undanröjda. På förekommen anledning har nämligen från akademifogden
till ecklesiastikdepartementet överlämnats en handling av följande
lydelse:
Därest av riksdagen beviljas anslag till avlöning för ett biträde åt akademifogdeu
vid Uppsala universitet med uppgift, bland annat, att vid förfall för fogden företaga
nödiga resor för verkställande av fogden eljest åliggande ekonomiska besiktningar,
av- och tillträdessyner, arrendesättningar och uppbördsförrättningar, förbinder jag mig
att av mig såsom akademifogde tillkommande respenningar, enligt drätselnämndens
Såsom framgår av vad nu omförmälts, torde frågan om fogdebiträdets
ersättning för tjänsteresor kunna anses tills vidare bliva tillfredsställande
ordnad.
Drätselnämnden har föreslagit, att rätt till semester måtte under vissa
betingelser medgivas akademifogden och biträdet, därvid semesterledigheten
föreslagits till en och en halv månad för fogden och till en månad
för biträdet. Beträffande fogden lärer han emellertid inbegripas (under
bestämmande, till biträdet utbetala gottgörelse för av detsamma sålunda utförda resor.
Uppsala den 15 november 1917.
John Ericsson.
Bevittnas :
Axel af Sillen.
Gottfr. Härlin.
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
187
punkten k) i nådiga kungörelsen den 13 juni 1908 angående villkor och
bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner vid rikets universitet
och karolinska institutet. Enligt omförmälda punkt äga bland andra de vid
universitetens drätselverk fast anställda tjänstemännen åtnjuta en och en
halv månads semester årligen, når, utan kostnad för det allmänna, sådant
av vederbörande rektor prövas kunna ske utan hinder för göromålens behöriga
gång. För fogdens biträde torde i den instruktion för biträdet,
som°kanslern kommer att utfärda, böra intagas föreskrift om motsvarande
rätt för biträdet till kostnadsfri ledighet, begränsad till eu månad. Att
under biträdets tjänstledighet fogden har att fullgöra biträdet tillkommande,
fogden enligt hans instruktion ålagt arbete torde vara tydligt.
I instruktion för biträdet bör motsvarande skyldighet för biträdet föreskrivas.
Enligt akademiräntmästarens förslag skulle fogdebiträdet utom vid
bortovaro å tjänsteresor viss tid vara tillstädes å »tjänsterummet». Jag
vill nämna, att enligt vad jag inhämtat provisorisk lokal för fogdeexpeditionen
av universitetet anordnats i förhyrd lägenhet. Såsom av handlingarna
i förevarande ärende framgår, är förslag väckt att framdeles
inrymma expeditionslokal för fogden i det s. k., gamla länslasarettet,
när detta vid blivande tillbyggnad för akademiska sjukhuset bliver
disponibelt. . .
Det har föreslagits, att den tillämnade nya befattningshavaren skall
kallas fogdebokhållare. I staten torde han emellertid böra uppföras under
namn av biträde åt fogden.
Jao- hemställer, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå riksdagen att
dels i utgiftsstaten för universitetet i Uppsala, avdelningen
A) Avlöningar m. m., c) Tjänstemän, och
betjänte vid universitetets samlingar och inrättningar
m. m., under titeln Drätselverket, uppföra ett biträde åt
fogden med arvode av 3,,00Q kronor;
dels ock för ändamålet höja det ordinarie anslaget ökat anslag,
till nämnda universitet, universitetsstaten, med ett belopp
av 3,000 kronor.
33. Lönereglering m. m. för skogvaktarna. Vid 1917 års riks- [74.]
da» förevar en fråga angående skogvaktarnas vid universitetet i Uppsala Lsneregielöneförmåner.
Den avsåg ursprungligen en formlig lönereglering för dessa
befattningshavare, men utlöpte i en av Kungl. Maj:t gjord framställning
till riksdagen att medgiva, att ur universitetets reservfond finge under år
188
[74.]
Ök»t (inslag.
1918. Åttonde huvudtiteln: Uppsala universitet.
1918 utgå dels för beredande av tillfälligt lönetillägg för sagda år å 200
kronor åt en var av de nio skogvaktarna ett belopp av 1,800 kronor, dels
ock för vinnande av ökade medel till dagarvoden under år 1918 åt nämnda
skogvaktare ett belopp av högst 2.700 kronor. Framställningen, vilken
innehölls i propositionen nr 336, bifölls av riksdagen.
Anledningarna till att löneregleringsfrågan icke hade åsyftad framgång
inhämtas av vederbörande departementschefs anförande till det vid
propositionen i utdrag fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 27 april 1917. När ärendet var i det''skick, att det kunde föreläggas
riksdagen, hade riksdagens båda kamrar redan hunnit behandla den ordinarie
staten för universitetet i Uppsala. Departementschefen anmärkte
desslikes, att utredningen i ämnet ännu icke i alla delar torde vara fullt
uttömmande. Ett starkt stöd för att inskränka sig till allenast ett tillfälligt
lönetillägg fann departementschefen ligga i den omständigheten, att
Kungl. Maj:t i propositionen nr 274 angående driftkostnader under år
1918 för statens skogsdomäner m. m. stannat vid att för kronojägarna —
med vilka man ansett skogvaktarna kunna jämföras — föreslå endast ett
provisoriskt ordnande av lönefrågan. »Spörsmålet om en ny lönereglering
För skogsstatens hela personal», säger departementschefen, »står visserligen
på dagordningen _ men är ännu ej färdig till slutlig prövning. Men förslaget
om ett tillfälligt lönetillägg för kronojägarna synes mig å andra
sidan också kraftigt tala för en motsvarande åtgärd beträffande Uppsala
universitets skogvaktare.»
Kronojägarnas löneregleringsfråga torde nu enligt vad chefen för jordbruksdepartementet
meddelat mig, komma att framläggas för 1918 års
riksdag. Jag anser mig då ej böra underlåta att vidtaga på mig ankommande
åtgärd för att skogvaktarna snarligen må komma i åtnjutande av
den förbättrade ställning i lönehänseende, som med skälig hänsvn till de
avlöningsförmåner, vilka må komma att beredas kronojägarna, bör tillerkännas
ifrågavarande befattningshavare vid Uppsala universitet. För närvarande
och i förväntan pa en blivande framställning till riksdagen angående
ordnande av kronojägarnas avlöningsförhållanden inskränker jag mig
till en hemställan om förslag till riksdagen
att, i avbidan på proposition om lönereglering för
skogvaktarna vid universitetet i Uppsala, för detta ändamål
beräkna en höjning av ordinarie an slaget till
universitetet i Uppsala, universitetsstaten, med 10,000
kronor.
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
189
Lunds universitet.
34. Universitetsstaten. Vid bifall till vad jag under punkterna
90, 93, 98 och 99 här nedan föreslår kommer det ordinarie anslaget till
Lunds universitet, universitetsstaten, nu 734,866 kronor, att ökas med 12,000
kronor till 746,866 kronor.
35. Lärare i symbolik. Till arvode åt en lärare i symbolik vid [75.]
universitetet i Lund med den undervisnings- och examinationsskyldighet, Lärare i svmsom
i vederbörlig ordning bleve bestämd, bär riksdagen på extra stat för bohkvart
och ett av åren 1914—1918 uppfört ett anslag av 1,500 kronor.
Huvudsakliga bestämmelser rörande användningen av detta anslag
återfinnas i nådigt brev den 21 november 1913.
Enligt vad anmält blivit, erfordras för här ifrågavarande ändamål
under år 1919 anslag till samma belopp som de förut beviljade.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till arvode åt en lärare i symbolik vid universitetet
i Lund med den undervisnings- och examinationsskyldighet,
som i vederbörlig ordning bestämmes, anvisa
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst
1,500 kronor.
36. Propedeutisk undervisningskurs för juris studerande. Till [76.]
arvode åt ledaren av den civilrättsliga delen av den propedeutiska under- propedeutisk
visningskursen inom juridiska fakulteten vid universitetet i Lund har
riksdagen för vart och ett av åren 1914—1918 beviljat ett extra anslag juris stude
av
750 kronor. rande''
Enahanda anslag är, enligt vad vederbörande myndigheter meddelat,
fortfarande erforderligt.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till arvode åt ledaren av den civilrättsliga delen
av den propedeutiska undervisningskursen inom juridiska
fakulteten vid universitetet i Lund bevilja på extra
stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 750 kronor.
190 1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
177.] 37. Nybyggnader vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i
Tid Mgimser Lund- bifall till Kungl. Maj:ts framställning i ämnet beviljade 1914
hus läns sjuk- års senare riksdag såsom bidrag till täckande av kostnaderna för uppfö▼årdsinrätt-
rande vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund av nya byggnader
"Lund.'' f°r de medicinska och obstetrisk-gynekologiska avdelningarna in. m. ett
anslag av högst 812,000 kronor, att användas i den mån motsvarande belopp
av vederbörande landstings anslag å enahanda summa för ändamålet
toges i anspråk och under den kontroll, Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt
föreskriva.
Av ifrågavarande medel anvisade riksdagen på extra stat för år 1915
ett belopp av 150,000 kronor, och ställdes därav ett belopp av 75,000
kronor till det större akademiska konsistoriets i Lund förfogande för år
1915 för att tillhandahållas vederbörande läsår ettsdirektion. Återstoden
av det för år 1915 anvisade anslaget eller 75,000 kronor besparades för
att kunna tagas i anspråk under år 1916. På extra stat för sistnämnda
år beviljade riksdagen en summa av 125,000 kronor, och med inberäknande
av det från år 1915 besparade beloppet blev sålunda för år 1916 ett belopp
av 200,000 kronor ställt till vederbörandes disposition. Samma summa
eller 200,000 kronor anvisade riksdagen för ändamålet på extra stat för
år 1917, vilket belopp jämväl ställts till vederbörandes förfogande.
På extra stat för år 1918 anvisade riksdagen för ändamålet ett belopp
av 170,000 kronor, vilket genom nådigt beslut den 25 juni 1917 ställdes
till vederbörandes förfogande.
I fråga om den kontroll, som avsetts i riksdagens beslut om beviljande
av ifrågavarande byggnadsanslag, har av Kungl. Maj:t föreskrivits,
att medel ej må till lasarettsdirektionen utanordnas, förrän genom intyg
av räntmästaren vid universitetet i Lund för varje gång styrkts, såväl att
motsvarande belopp av landstingets anslag för omförmälda byggnadsarbeten
tagits i anspråk som ock att arbetena utföras i väsentlig överensstämmelse
med därför vederbörligen fastställda ritningar.
Av det för ändamålet beviljade byggnadsanslaget har, såsom synes,
av riksdagen anvisats sammanlagt 645,000 kronor. Alltså återstår ett
belopp av 167,000 kronor. Enligt vad vederbörande departementschef jämlikt
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 13 januari 1917 anförde
vid frågan om anslag till ifrågavarande byggnadsföretag för år 1918,
var beräknat, att nämnda belopp, 167,000 kronor, skulle utgå för år
1919, och har kanslern för rikets universitet på begäran av lasarettsdirektionen
och vederbörande större konsistorium i skrivelse den 20 september
1917 gjort framställning i enlighet härmed. På sätt direktionen i
ärendet meddelat, vore byggnaderna i fråga redan färdigbyggda och av
-
191
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
synade, och hade landstinget för detta ändamål förskotterat erforderliga [77.
medel.
Jämväl till ett annat nu pågående byggnadsföretag vid samma sjukvårdsinrättningar
har riksdagen tillskjutit medel. Med bifall till Kungl.
Maj:ts framställning i ämnet beviljade nämligen 1916 års riksdag såsom
bidrag till täckande av kostnaderna för uppförande vid nämnda sjukvårdsinrättningar
av nybyggnad för röntgenavdelning och polikliniker m. m.
ett anslag av högst 296,000 kronor, att användas i den mån motsvarande
belopp av landstingets anslag å enahanda summa för ändamålet toges i anspråk
och under den kontroll, Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskriva.
Av ifrågavarande medel anvisade riksdagen på extra stat för år 1917
ett belopp av 50,000 kronor och på extra stat för år 1918 ett belopp av
100,000 kronor, vilka båda belopp ställts- till vederbörandes förfogande,
det sistnämnda genom nådigt beslut den 25 juni 1917.
I fråga om den kontroll, som avsetts i riksdagens beslut om beviljande
av nu ifrågavarande byggnadsanslag, hava av Kungl. Maj:t enahanda föreskrifter
givits som beträffande det förutnämnda anslaget till nya byggnader
för de medicinska och obstetrisk-gynekologiska avdelningarna m. m.
Av det för ändamålet beviljade byggnadsanslaget återstår alltså ett
belopp av 146,000 kronor. Enligt vad lasarettsdirektionen meddelat, har
arbetet å dessa byggnader fortskridit så långt, att byggnadsföretaget påräknades
bliva färdigt i början av år 1918. Till täckande av kostnaderna
härför hade landstinget förskotterat nödiga medel. Såväl direktionen som
det större akademiska konsistoriet i Lund hava hemställt om åtgärder för
anvisande av det återstående beloppet för år 1919, och har universitetskanslern
i nyssnämnda skrivelse den 20 september 1917 anhållit om
framställning till riksdagen i enlighet härmed.
I anledning av vad sålunda förekommit far jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels av . det såsom bidrag till täckande av kostna- “
derna för uppförande vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund av nya byggnader för de medicinska
och obstetrisk-gynekologiska avdelningarna m. m. av
1914 års senare riksdag beviljade anslaget å högst
812,000 kronor anvisa på extra stat för år 1919 såsom
reservationsanslag återstoden, 167,000 kronor;
dels ock av det såsom bidrag till täckande av kost- ökat 8nslsenaderna
för uppförande vid samma sjukvårdsinrättningar
[78.]
Nybyggnad
för medicinsk
t- kemiska
(ch farmakologiska
institutionerna.
192 1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
av nybyggnad för röntgenavdelning och polikliniker
m. m. av 1916 års riksdag beviljade anslaget å högst
296,000 kronor anvisa på extra stut för år 1919 såsom
reservationsanslag återstoden, 146,000 kronor.
38. Nybyggnad för medicinskt-kemiska och farmakologiska
institutionerna. Med underdånigt utlåtande den 2 oktober 1917 har kanslern
för rikets universitet till Kungl. Maj:t överlämnat en av det större akademiska
konsistoriet i Lund till kanslern ingiven framställning, däri konsistoriet,
efter förslag av medicinska fakulteten, begärt kanslerns åtgärd för
utverkande av ett anslag å extra stat å 687,020 kronor till uppförande
och inredning i enlighet med vederbörligen granskade och godkända kostnadsförslag
av ny byggnad för medicinskt-kemiska och farmakologiska institutionerna
vid universitetet i Lund.
Det är icke första gången, som av vederbörande universitetsmyndigheter
fråga väckts om anslag till en sådan nybyggnad. Såsom av
handlingarna i ärendet framgår anhöll nämligen det större konsistoriet redan
år 1914 hos universitetskanslern om beredande av ett anslag å 326,800
kronor för ändamålet. Med hänsyn till de under nämnda tid rådande
förhållandena blev det då gjorda anslagsäskandet dock icke av kanslern
framlagt för Kungl. Maj:t. Framställningen upprepades sedermera år 1916
med den skillnad, att man då på grund av stegringen i såväl arbetspriser
som priser å för byggnadsföretaget behövliga materialier ansåg ett belopp
av 415,500 kronor erforderligt för företagets utförande. Denna senare
framställning biträddes av universitetskanslern, som i underdånig skrivelse
den 3 oktober 1916 hemställde om avlåtande av proposition till 1917 års
riksdag angående beredande på extra stat av anslag för ändamålet till nyss
angivet belopp. Sedan överintendentsämbetet på grund av nådig remiss
den 6 februari 1917 avgivit underdånigt utlåtande i ämnet, förklarade
Kungl. Maj:t emellertid den då gjorda framställningen icke föranleda någon
Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Till grund för det av universitetsmyndigheterna nu framställda
kravet å anslag för ifrågavarande byggnadsföretag ligger en framställning
till det större konsistoriet av professorn i medicinsk och fysiologisk kemi
vid universitetet i Lund I. C. Bang och professorn i farmakologi vid samma
universitet G. E. Överton. Framställningen, som ingavs till medicinska fakulteten
och intogs i dess protokoll för den 19 maj 1917, är av följande lydelse:
Uudertecknade få härmed vördsamt anhålla, att större konsistoriet behagade bland
sina s. k. riksdagspetita upptaga ansökan om beviljandet av eu kombinerad nybyggnad
med inredning för institutionerna för medicinsk kemi och farmakologi Såsom skäl för
denna vår anhållan fa vi anföra följande:
1917. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet. 193
År 1803 auslogos medel till uppförande av den nuvarande institutionsbyggnaden
för allmän kemi. År 1877 beviljades anslag till en tillbyggnad för medicinsk kemi
med 53.300 kronor och följande år, 1878, ett anslag av 25.000 kronor för inredning
av densamma. Denna nybyggnad omfattade både institutionen för medicinsk kemi och
farmakologi. Till farmakologi voro 2 ruin — läsrum och preparatsamling — disponerade.
År IDOG beviljade riksdagen medel till en professur i farmakologi vid universitetet.
Till professorn i ämnet överliitos fyra rum. Av dessa användes ett rum till instrumentrum,
ett till professorns arbetsrum, ett (litet, dåligt) rum till djurstall och förrådsrum och
det sista rummet till destillationsrum, observationsrum för försöksdjur m. m. Mottagningsrum,
läsrum för studerande, museum, operationsavdelning, arbetsrum för fysikalisk
kemi saknas fullständigt; professorns arbetsrum, vilket delvis måste användas såsom
magasin, är alldeles för litet. Anordningen måste överhuvud anses såsom provisorisk.
Beträffande institutionen för medicinsk kemi är denna, sedan studentantalet under
de senaste åren avsevärt ökats, alldeles för liten för behovet, särskilt enär ett laborationsrum
är borttaget till farmakologi!!. I likhet med vad fallet är i Stockholm och
Uppsala, fortgår på institutionen undervisningen i allmän kemi och medicinsk kemi
för medicine studerande samtidigt. Till detta ändamål disponeras två laboratorier, som
rymma högst 16 studerande vartdera. Till år 1914 fortgick undervisningen i allmän
kemi och medicinsk kemi å skilda tider. Båda laboratorierna kunde sålunda disponeras
för båda kurserna. Emellertid bär det visat sig nödvändigt, i likhet med vad fallet
är i Stockholm och Uppsala, att utvidga kursen i allmän kemi till att omfatta eu hel
termin, vilket har till följd, att båda kurserna måste pågå samtidigt. Sålunda kunna
för närvarande blott 16 studerande under varje termin genomgå kursen i allmän kemi
och medicinsk kemi.
De senaste åren har antalet kursdeltagare i allmän och medicinsk kemi varit
1912 — 1913 35 och 1914—1915 64 (i allmän kemi; vårterminen 1914 hölls ingen
kurs i fysiologisk kemi). För närvarande finnas minst 72 studerande inskrivna i
fakulteten, vilka icke hava genomgått kursen i medicinsk kemi. Antagen man,
att tillströmningen till den medicinska studiebanan framgent fortgår såsom nu,
eller till och med något mindre, finns ingen möjlighet att inom rimlig tid anordna
tillräckliga kurser för dessa. Ett antal av de studerande, som redan äro inskrivna i
fakulteten, måste vänta fem terminer för att få genomgå föreskriven kurs i medicinsk kemi.
Såsom ett viktigt skäl för vår ansökan fä vi framhålla det bristfälliga tillståndet
av den nuvarande institutionen. Beträffande byggnaden själv få vi hänvisa till bifogade
intyg av domkyrkoarkitekten T. Wahlin.
Med hänsyn till inredningen av särskilt den kemiska institutionen må anföras:
samtliga rörledningar för gas och vatten äro för trånga och dessutom delvis igenrostade;
enär de ligga mycket svåråtkomliga för reparation, äro felen svära, ja ofta omöjliga
att rätta med rimlig omkostnad. Stundom rostar vattenledningen sönder, varvid stora
översvämningar uppstå. I ett arbetsrum kan vattenledningen i kapellen icke begagnas,
utan att översvämningar i rummet och rummet bredvid uppstå, oaktat rörledningarna
ideligen repareras. Vattentrycket är överallt mycket dåligt i övre våningen. Gadedningarna
äro på grund av igenrostning i flera rum otäta, varför arbetsrummet alltid
luktar gas. Ventilationen är i alla rum mycket dålig, vilket är så mycket betänkligare,
som draget i kapellen så gott som överallt är synnerligen otillfredsställande. Arbetsrummen
äro därför alltid, när arbetet pågår i institutionen, fyllda av ångor av salpetersyra,
saltsyra, klor, vätesvavla, merkaptau o. d. Att det maste anses ohälsosamt
att dagligen arbeta i sådan lokal, är utan vidare klart.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
(78.
25
194
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
[78.] Under loppet av senaste arbetsår Lava olägenheterna å institutionen varit mycket
stora. Ökningen av studentantalet vid universitetet bar fortsatt, varvid bristen på arbetsplatser
bär medfört, att extra åtgärder — inrymmande av 16 extra laboranter i
två mycket små arbetsrum, vilka icke äro avsedda till studentlaboratorier — varit nödvändiga
för att studieplanen skulle kunna följas.
Vidare är i studentlaboratoriet insatt en elektrisk fläkt till förbättring av den
synnerligen förorenade luften å institutionen. Oaktat denna fläkt går från morgon till
kväll, har dock icke någon som helst förbättring inträtt, utan är luften både i laboratorierna
och i vaktmästarbostaden fortfarande ytterst usel och hälsovådlig.
Det av Bang och Överton i deras framställning åberopade intyget av
domkyrkoarkitekten Wåhlin är av följande lydelse:
På anmodan av professor Bang har undertecknad i dag besiktigat medicinsktkemiska
och kemisk-farmakologiska institutionernas byggnad och får härmed över denna
byggnad avgiva följande omdöme:
Byggnaden är uppförd på sockel av »Hardeberga hall», med fasadbeklädnad av
gul handslagen Åkarpstegel och tak av skiffer. Byggnaden är av en nästan otroligt
lätt kon-truktion. Yttermurarna äro i bottenvåningen av 11/2 stens och i så gott som
hela ovanvåningen av blott en stens tjocklek. Takstolen är av mycket svag konstruktion
och så lag att vinden är så gott som obrukbar, och en förstärkning av takkonstruktionen
skulle göra det nästan omöjligt att taga sig fram på vinden. Fönstren
äro enkla, utan innerbugar, i hela huset utom i de ruin, där iustitutionsföreståndarna
på institutionens bekostnad låtit insätta sådana. Bjälklagen äro klena och trossbottr
narna dåliga och således mycket ofullständigt isolerande för värme såväl som för ljud.
Huset måste därför betraktas såsom från första början ytterligt illa ombonat. På grund
av denna dess beskaffenhet var jag, då frågan om inläggande av värmeledning i byggnaden
för nagra ar sedan liänsköts till mig, starkt betänkt på att avstyrka denna utgift,
men ansåg mig dock slutligen icke kunna göra detta, då byggnaden faktiskt var
sa gott som oanvändbar med den gamla ugusuppvärmningen.
Utom denna svaghet i konstruktionen, vilken ju från första början vidlått byggnaden,
är det äyen att framhålla, att byggnaden lidit genom takets otätheter, så a”t
regndropp gått till och med genom bada de övre bjälklagen. Golven, som äro av löst
trä, äro mycket illa åtgångna genom nötning, och fönstren hava till ytterlighet frestats
särskilt oni vintrarna genom kondensvatten, som bildats på de enkla rutorna och sedan
trängt in i falsar och sammansättningar och vållat röta i träet.
Byggnaden måste således karaktäriseras såsom varande i mycket dåligt skick.
Genom en genomgående och dyrbar reparation kunna visserligen en stor del av byggnadens
svagheter avhjälpas, men kvar står dock alltid byggnadens ursprungliga svaga
konstruktion, som gör, att utgifterna för en omfattande reparation äro sä gott som
bortkastade.
__ Att denna så enkelt uppförda byggnad är i hög grad otidsenlig och olämplig för
sitt ändamål, ligger för var och en, som ser densamma, i öppen dag och behöver ej här
av mig fram hällas. Blott ett par detaljer, som gä in på det tekniska området, vill jag
här beröra. Vatten- och avloppsledningarna, som till stor del ligga oåtkomliga i bjälklagen,
äro till följd av omöjligheten av underhåll i mycket miserabelt skick och avlcppsrören
på flera ställeu nästan igenrostade. Ventilationen är ytterligt primitiv. Ventilerna
för luftens utsläppning sitta uppe vid taket, vilket gör, att de tunga, osunda
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet. 195
gaserna aldrig kunna ta sin väg genom dem utan stanna i rummet, medan värmen i
rummet och den friska luften bortföras genom ventilationskanalerna. I dessa måste
det dessutom vara klent beställt med draget, da kanalerna utgöras av plåtrör, och således
luften i dem är särskilt på vinden utsatt för en draget motarbetande avkylning.
Lund den 29 april 1914. Th. Wåhlin.
Vid sammanträde ovan omförmäla dag den 19 maj 1917 beslöt inedicinska
fakulteten enhälligt att hos större konsistoriet förorda bifall till
den av Bang och Överton gjorda framställningen. Fakulteten åberopade
därvid, att behovet av nybyggnad för medicinskt-kemiska och farmakologiska
institutionerna med varje år som gått, sedan framställning härom
första gången gjordes, blivit ålit mera trängande på grund av det alltjämt
ökade studentantalet och därmed förenade stora svårigheter att tillgodose
undervisningens behov å ifrågavarande institutioner.
Den av medicinska fakulteten till det större konsistoriet i ämnet avlåtna
skrivelsen var åtföljd av ovan omförmälda, av Wåhlin den 3 augusti
1914 upprättade förslagsritningar till ifrågavarande nybyggnadstöretag
ävensom av särskilda vid slutet av sommaren 1917 uppgjorda, efter då rådande
prisförhållanden anpassade kostnadsförslag dels av Wåhlin angående
kostnaderna för erforderliga byggnadsarbeten m. m., slutande å ett belopp
av 435,000 kronor, dels av civilingenjören A. G. Bengtsson i Malmö i
fråga om värmelednings-, ventilations- och sanitära anläggningar, angivande
att i nämnda avseende erfordrades ett sammanlagt belopp av 180,000 kronor,
dels ock av civilingenjören H. G. Queckfeldt i Lund rörande elektrisk
kraft-, belysnings- och åskledaranläggning, slutande å 36,000 kronor. Enligt
de sålunda gjorda beräkningarna skulle kostnaderna för byggnadsföretagets
utförande komma att uppgå till sammanlagt 651,000 kronor.
Wåhlin och Queckfeldt hade i sina förslag närmare specificerat de av
dem angivna kostnaderna.
Akademiska kansliet i Lund har på given anledning till ecklesiastikdepartementet
insänt en av Bengtsson uppgjord kostnadsberäkning till
närmare specificering av den ovannämnda summan av 180,000 kronor för
värmelednings-, ventilations- och sanitära anläggningar.
Drätselnämnden, som vid sammanträde den 4 september 1917 förehade ärendet
till behandling, har efter granskning av de nu senast uppgjorda kostnadsförslag^!! förklarat
sig ej hava anledning till anmärkning mot desamma men i samband därmed
erinrat, att utöver i omförmälda förslag upptagna kostnader vid åskande av anslag till
frågavarande nybyggnadsföretag ytterligare torde böra beräknas åtgå dels 1,000 kronor
för flyttning av inventarier från den nuvarande institutionsbyggnaden till den nya
byggnaden, dels ock erforderliga belopp för dränering av nybyggnadsomrädet samt för
utläggning och iståndsättande av gator till detsamma ävensom för inredning av den nya
institutionsbyggnaden.
I sin till universitetskanslern ställda, den 15 september 1917 dagteck -
[78.
196
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
nade skrivelse i ämnet har det större konsistoriet meddelat, att drätselnämnden
dårnera till konsistoriet ingivit kostnadsförslag, utvisande att
kostnaderna för utläggning och iståndsättande av nödiga gator skulle
belöpa sig till 1G,000 kronor samt kostnaderna för inredningen av institutionsbyggnaden
uppgå till 19,020 kronor. Beträffande det av drätselnämnden
ifrågasatta beloppet för dränering av området har konsistoriet
meddelat, att, enligt vad konsistoriet av Wåhlin inhämtat, kostnaden
härför inberäknats i det av Wåhlin uppgjorda kostnadsförslaget och där
inginge i posten »Inhägnad, planering och plantering». Hela den för ändamålet
behövliga summan uppginge sålunda till förut angivet belopp,
687,020 kronor. Slutligen har konsistoriet i sin skrivelse dels upplyst, att
ifrågavarande nybyggnad vore avsedd att förläggas till östra delen av det
från biskopslönejorden Helgonagården n:r 1 till universitetets förfogande
upplåtna området å den tomt, som på en av kommissionslantmätaren Axel
Nilsson år 1905 upprättad karta betecknats med Litt. B, dels ock erinrat,
att med tillkomsten av den nya institutionsbyggnaden måste följa behov
av ökning i årsanslagen till de två institutionerna.
„ . Universitetskanslern tiar i sitt ovanberörda utlåtande den 2 oktober 1917 framhållit,
att. de nuvarande statsfinansiella förhållandena visserligen tnåste anses vålla svårigheter
vid beviljande av ett-sa stort anslag, som i nu förevarande avseende visat sig
vara behövligt. Da det emellertid av handlingarna i ärendet uppenbarligen framginge,
att en nybyggnad snarast möjligt för ifrågavarande institutioner vore av oavvisligt behov
påkallad, tvekade kanslern icke att hemställa om avlåtande av nådig proposition
till 1918 års riksdag i överensstämmelse med konsistoriets förslå^
O
Uti infordrat den 13 november 1917 avgivet underdånigt utlåtande
har överintendentsärabetet förklarat sig icke hava något att erinra mot de
föreliggande kostnadsberäkningarna. Beträffande de till förslaget hörande
ritningarna har ämbetet hänvisat till ovan omförmälda av ämbetet den 6
februari 1917 avgivna utlåtande, varav jag tillåter mig att här återgiva följande:
Ämbetet ansåge förevarande förslag vara synnerligen väl löst såväl ur teknisk som
konstnärlig och ekonomisk synpunkt. Ämbetet hade vid granskning av de till förslahörande
ritningarna endast funnit anledning till den erinran, att vid eventuellt
utförande av förslaget de skymmande pelarna i hörsalen i andra våningen borde borttagas
och ersättas med balkkonstruktioner. ''
•ii •• 7,or
nuvarande ändamål jämte eventuell tillbyggnad torde alltså näppeligen böra ifrågasättas,
emedan arbetena skulle bliva så omfattande, att institutionerna under tiden
™ast;e a busv''Ha. Det skulle givetvis möta svårigheter att finna för laboratorieändamal
lämpliga hyreslokaler och visa sig oekonomiskt att för någon kortare tid inreda
förhyrda lokaler till laboratorier. Rörande användningen av den gamla byggnaden efter
eventuell uttivttning av där inrymda institutioner hade tiden icke medgivit att nu företaga
någon utredning, vilken icke heller vore behövlig förrän nybyggnadsfrågan avgjorts.
1918. Åttonde huvudtiteln: Luvds universitet.
197
Av den i ärendet förebragta utredningen framgår otvetydigt, att den
byggnad, i vilken medicinskt-keiniska och farmakologiska institutionerna
vid universitetet i Lund för närvarande äro inrymnda, endast med nästan
outhärdliga svårigheter och olägenheter kan i sitt nuvarande skick användas
för sitt ändamål. På grund av byggnadens dåliga beskaffenhet skulle det
ock visa sig ändamålslöst att reparera och tillbygga densamma. Naturligtvis
resa sig stora betänkligheter mot att under nuvarande abnorma förhållanden
å byggnadsmarknaden igångsätta större byggnadsföretag, och jag
har med hänsyn härtill sett mig nödsakad att avstå från att framställa förslag
om flera från olika håll begärda och väl behövliga nybyggnader. Sedan
jag emellertid vid besök i den här förevarande institutionsbyggnaden iakttagit,
huru olidliga förhållandena äro, har jag ej velat taga på mitt ansvar
att medverka till ett ytterligare undanskjutande av denna trängande byggnadsfrågas
lösning.
Jag vill nämna, att den tomt, vara nybyggnaden är avsedd att uppföras,
utgör en del av ett från bostället Helgonagården jämlikt Kung!. Maj:ts
beslut den 21 februari 1913 under vissa villkor och förutsättningar avsöndrat
område, som under nyttjanderätt upplåtits till universitetet i Lund för
tillgodoseende av universitetets behov av mark för uppförande av nya institutionsbyggnader
m. m. Å området står redan den nya byggnaden för
zoologiska institutionen sedan någon tid färdig.
Beträffande de uppgjorda ritningarna med den av överintendentsämbetet
föreslagna mindre ändringen bär jag ej någon anmärkning att göra.
Mot kostnadsberäkningarna, sådana de senast uppgjorts, har jag ej heller,
lika litet som vederbörande myndigheter, funnit någon anledning till erinran.
Med beviljandet av det begärda anslaget torde, såsom det större konsistoriet
i sin förutberörda skrivelse den 15 september 1917 anmärkt, följa
behovet av ökning i årsanslagen till de två institutionerna. Framställning
härom lärer i sinom tid komma att göras.
Det begärda anslaget synes mig kunna fördelas på tre år, varvid för
år 1919 torde böra äskas ett belopp av 200,000 kronor.
Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till täckande av kostnaderna för uppförande, i
huvudsaklig överensstämmelse med upprättade ritningar
och kostnadsförslag, av en nybyggnad för medicinsktkemiska
och farmakologiska institutionerna vid universitetet
i Lund bevilja ett anslag av 687,020 kronor samt
härav på extra stat för år 1919 såsom reservationsanslag
anvisa ett belopp av 200,000 kronor.
[78.]
Departe
mentschefen.
Nytt anslag.
[79.]
Undervisningskurs
i allmän
kemi.
[80.]
Kostnadsf-i
propedeutisk
undervisning
i allmän
kirurgi.
[81.]
Biträdande
lärare i
medicin.
198 1918. Åttonde huvudtiteln; Lunds universitet.
39. Undervisningskurs i allmän kemi. För anordnande av den i
stadgan angående medicinska examina föreskrivna undervisningskursen i
allmän kemi vid universitetet i Lund har riksdagen på extra stat för
vart och ett av åren 1909 —1914 beviljat dels till avlöning åt en lärare
vid kursen 2,000 kronor, dels ock till materiell för densamma 500 kronor.
För vart och ett av åren 1915—1918 har riksdagen till enahanda
ändamål beviljat ett till 3,000 kronor förhöjt extra anslag, nämligen till
avlöning åt en lärare vid kursen 2,500 kronor och till materiell för kursen
500 kronor.
Sistnämnda summor äro, enligt vad vederbörande myndigheter meddelat,
erforderliga jämväl för år 1919.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till anordnande av den i stadgan angående
medicinska examina föreskrivna undervisningskursen i
allmän kemi vid universitetet i Lund bevilja på extra
stat för år 1919
dels till avlöning åt en lärare vid kursen ett förslagsanslag,
högst 2,500 kronor,
dels ock till materiell för densamma ett reservationsanslag
å 500 kronor,
eller tillhopa 3,000 kronor.
40. Kostnadsfri propedeutisk undervisning i allmän kirurgi.
Till anordnande av kostnadsfri propedeutisk undervisning i allmän kirurgi
vid universitetet i Lund har riksdagen på extra stat för åren 1906—1913
anvisat anslag av 1,500 kronor årligen. För vart och ett av åren 1914—
1918 har riksdagen till enahanda ändamål beviljat ett till 2,500 kronor
förhöjt extra anslag.
Enär ett anslag å 2,500 kronor fortfarande är för ifrågavarande undervisning
behövligt, hemställer jag om framställning till riksdagen
att till anordnande av kostnadsfri propedeutisk undervisning
i allmän kirurgi vid universitetet i Lund bevilja
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst
2,500 kronor.
41. Biträdande lärare i medicin. Till arvode åt en biträdande
lärare i medicin vid universitetet i Lund har riksdagen på extra stat för
vart och ett av åren 1908—1913 anvisat 2,000 kronor. För år 1914
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
199
höjdes arvodet till 3,000 kronor, att utgå med villkor att, därest vederbörande
lärare vore innehavare av fast docentstipendium, arvodet skulle
minskas, så att detsamma jämte stipendiet ej överstege 5,000 kronor.
Enahanda anslag är av riksdagen på samma villkor beviljat för vart och
ett av åren 1915 —1918. I enlighet med vad jag anfört under punkten
52 tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att på
det sätt ändra omförmälda villkor att, därest vederbörande lärare är innehavare
av fast docentstipendium, arvodet skall minskas, så att. detsamma
jämte stipendiet ej överstiger 6,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts och då anslag för ändamålet av
vederbörande anmälts vara behövligt jämväl för år 1919 med senast beviljade
belopp, hemställer jag om förslag till riksdagen
att till arvode åt biträdande lärare i medicin vid
universitetet i Lund anvisa på extra stat för år 1919
ett förslagsanslag, högst 3,000 kronor, med villkor att,
därest vederbörande lärare är innehavare av fast docentstipendium,
arvodet skall minskas, så att detsamma
jämte stipendiet ej överstiger 6,000 kronor.
42. Arvode åt en föreståndare för röntgenlaboratoriet m. m.
För vart och ett av åren 1911—1917 har riksdagen såsom bidrag till arvode
åt en assistent å det vid universitetets i Lund kliniker inrättade röntgenlaboratoriet
med den tjänstgöring, som av Kungl. Maj:t bestämdes, beviljat
ett extra anslag av 1,500 kronor, under villkor att Malmöhus läns
landsting med lika stort belopp bidroge till ifrågavarande assistents avlöning.
För år 1918 har riksdagen i anledning av en av Kungl. Maj:t gjord
framställning lämnat sin medverkan till höjd avlöning till befattningshavaren
i fråga och i sammanhang därmed givit honom förändrad benämning,
antydande den vidgade tjänstgöringsskyldighet, som borde åläggas
honom. Riksdagen har nämligen såsom bidrag till arvode åt en föreståndare
för det vid universitetets i Lund kliniker å Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i nämnda stad inrättade röntgenlaboratoriet och en därstädes
likaledes anordnad radiologisk sjukavdelning med den undervisningsskyldighet
och övriga tjänstgöring, som av Kungl. Maj:t bestämmes, anvisat på
extra stat för år 1918 ett förslagsanslag, högst 2,500 kronor, under villkor
att Malmöhus läns landsting för samma år med lika stort belopp bidrager
till föreståndarens avlöning.
Nämnda villkor har landstinget, enligt vad anmält blivit, beslutat uppfylla.
[82.]
Arvode åt en
föreståndare
för röntgenlaboratoiiet
ni. m.
[83.]
Föreståndare
för en klinik
och poliklinin
för öro'' -, näsoch
halssjukdomar.
200 1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
I fråga om bemälde föreståndares undervisningsskyldighet och övriga
tjänstgöring m. m. har Kun^l. Maj:t den 7 december 1917 utfärdat bestämmelser,
innefattade i en för föreståndaren utfärdad instruktion.
Enligt denna instruktion förordnas föreståndaren för en tid av tre år, under förutsättning
att nödiga medel till avlöning äro att tillgå, av kanslern för rikets universitet
efter ansökan och på förslag av medicinska fakulteten. Det åligger föreståndaren:
att utöva ledning av och ansvara för arbetet på röntgenavdelningen samt där meddela
den undervisning och praktiska handledning, som på medicinska fakultetens förslag av
kanslern alägges honom; att vara ansvarig för att på röntgenavdelningen verkställas
alla de undersökningar, som av sjukhusets överläkare i uudervisningens eller sjukvårdens
intresse påfordras; att leda och hava överinseendet över all den radiologiska
behandling, som gives såväl på den radiologiska sjukavdelningen som åt polikliniska
fall, och att på kallelse av vederbörande överläkare biträda vid förekommande radiologisk
behandling av fall, intagna på annan avdelning; att vara ansvarig läkare vid
den radiologiska sjukavdelning, som på sjukhuset anordnas; samt att under överinseende
i ekonomiskt avseende av sjukhusdirektören utöva närmaste tillsynen över röntgenlaboratoriet
samt handhava dess materiell och ansvara för förrådet av radium. Föreståndaren
äger rätt att under tiden mellan de akademiska lästerminerna utan avdrag
i sitt arvode efter ansökan hos sjukhusdirektionen åtnjuta sex veckors ledighet.
Då statsanslaget ovannämnda den 7 december 1917 ställdes till det
större akademiska konsistoriets förfogande, föreskrev Kungl. Maj:t, att
röntgenföreståndaren ej skulle få jämte honom i sådan egenskap tillkommande
arvode åtnjuta docentstipendium.
Vederbörande hava nu påkallat anslag till arvodesbidrag åt bemälde
föreståndare även för år 1919, och jag tillstyrker förslag till riksdagen
att såsom bidrag till arvode åt en föreståndare för
det vid universitetets i Lund kliniker å Malmöhus läns
sjukvårdsinrättningar i nämnda stad inrättade röntgenlaboratoriet
och en därstädes likaledes anordnad radiologisk
sjukavdelning med den undervisningsskyldighet
och övriga tjänstgöring, som av Kungl. Maj:t bestämmes,
anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst
2,500 kronor, under villkor att Malmöhus läns landsting
för samma år med lika stort belopp bidrager till föreståndarens
avlöning och med föreskrift tillika att med
nämnda arvode icke må förenas docentstipendium.
43, Föreståndare för en klinik och poliklinik för öron-, näsoch
halssjukdomar. För vart och ett av åren 1914—1917 har riksdagen
såsom bidrag till arvode åt en föreståndare vid den å Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund anordnade polikliniken för öron-, näs- och hals
-
1918. Åttonde liiivudtitcln: Lunds universitet.
201
sjukdomar med den undervisningsskyldighet, som av Kungl. Maj:t bestämmes,
beviljat på extra stat ett anslag av 1,000 kronor, under förutsättning
att Malmöhus läns landsting bidroge till avlöningen åt föreståndaren med
minst lika stort belopp samt att fullt lämplig person för undervisningens
meddelande funnes att tillgå.
Liksom i fråga om den under föregående punkt omförmälde befattningshavaren
vid röntgenlaboratoriet m. in. har riksdagen år 1917, med
anledning av Kungl. Maj:ts framställning, fattat beslut om ändrad ställning
för nu ifrågavarande föreståndare. Riksdagen har nämligen såsom
bidrag till arvode åt en föreståndare för Lunds universitets till Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i Lund förlagda klinik och poliklinik för öron-,
näs- och halssjukdomar med den undervisningsskyldighet och övriga tjänstgöring,
som av Kungl. Maj:t bestämmes, anvisat på extra stat för år 1918
ett förslagsanslag;, högst 2,000 kronor, under villkor att Malmöhus läns landsting
för samma år med lika stort belopp bidrager till föreståndarens avlöning.
Enligt vad anmält blivit har landstinget förbundit sig uppfylla nämnda
villkor.
I fråga om föreståndarens undervisningsskyldighet och övriga tjänstgöring
in. in. har Kungl. Maj:t den 7 december 1917 utfärdat bestämmelser,
vilka återfinnas i en för föreståndaren utfärdad instruktion.
Enligt denna förordnas kliuikforeståndaren för en tid av högst tre år, under
förutsättning att nödiga medel till avlöning äro att tillgå, av kanslern för rikets
universitet efter ansökan och på förslag av medicinska fakulteten. Kliuikforeståndaren
är skyldig att minst två gånger årligen på tider, som efter förslag av medicinska
fakulteten av kanslern bestämmas, giva de i medicinska examensstadgan föreskrivna
kurserna i otiatri, rhinologi och larvugologi samt att vara ansvarig läkare vid den
kliniska sjukavdelning för öron-, näs- och halssjukdomar, som vid Malmöhus läns
sjukvårdsinrättningar i Lund anordnas, och där i samband med ovannämnda kurser
meddela klinisk undervisning. Honom åligger vidare att i lokal, som därför auvisas,
dagligen på bestämd tid hålla poliklinik för öron-, näs- och halssjukdomar och där
i samband med ovannämnda kurser meddela poliklinhk undervisning. Han skall även
på kallelse av sjukhusets överläkare såsom konsulterad biträda vid undersökning
och behandling av sädana på klinikerna intagna fall, som höra inom hans specialitet.
Klinikföreståndaren äger rätt att under tiden mellan de akademiska lästerminerna
efter ansökan hos sjukhusdirektionen utan minskning i sitt arvode åtnjuta sex veckors
ledighet.
I samband med instruktionens utfärdande ställde Kungl. Maj:t statsanslaget
till det större akademiska konsistoriets förfogande och föreskrev
därvid, att klinikföreståndaren ej skulle få jämte honom i sådan egenskap
tillkommande arvode åtnjuta docentstipendium.
Framställning är nu gjord om fortsatt anslag för enahanda ändamål
under år 1919.
Bihang till riksdagens ''protokoll 1918. 1 samt.
26
[84.]
Biträdande
lärare i
fysikalisk
diagnostik.
185.]
Materiell
för pediatriska
klinikens
laboratorium.
[86.]
Biträdande
lärare vid
patologiskanatomiska
institutionen.
202 1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
Jag tillstyrker förslag till riksdagen
att såsom bidrag till arvode åt en föreståndare för
Lunds universitets till Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund förlagda klinik och poliklinik för öron-,
näs- och halssjukdomar med den undervisningsskyldighet
och övriga tjänstgöring, som av Kungl. Maj:t bestämmes,
anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 2,000 kronor, under villkor att Malmöhus
läns landsting för samma år med lika stort belopp bidrager
till föreståndarens avlöning och med föreskrift
tillika att med nämnda arvode ej må förenas docentstipendium.
44. Biträdande lärare i fysikalisk diagnostik. Till arvode åt
en biträdande lärare i fysikalisk diagnostik vid universitetet i Lund har
riksdagen på extra stat för år 1918 anvisat ett anslag av 2,000 kronor.
Framställning har blivit gjord om fortsatt beviljande av enahanda,
jämväl för år 1919 behövliga anslag.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till arvode åt en biträdande lärare i fysikalisk
diagnostik vid universitetet i Lund anvisa på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst 2,000 kronor.
45. Materiell för pediatriska klinikens laboratorium. På framställning
av Kungl. Maj:t har riksdagen till materiell för pediatriska klinikens
vid universitetet i Lund laboratorium på extra stat för år 1918 anvisat
ett anslag av 500 kronor.
Sedan nu anmälts, att enahanda anslag erfordras även för år 1919,
får jag hemställa om förslag till riksdagen
att till materiell för pediatriska klinikens vid universitetet
i Lund laboratorium anvisa på extra stat för
år 1919 ett reservationsanslag av 500 kronor.
46. Biträdande lärare vid patologisk-anatomiska institutionen.
Till arvode åt en biträdande lärare vid universitetets i Lund patologiskanatomiska
institution har riksdagen på extra stat för år 1918 anvisat ett
anslag av 3,000 kronor.
203
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunda universitet.
Med anledning av vederbörandes begäran om tortsatt anslag lör berörda
ändamål hemställer jag om förslag till riksdagen
att till arvode åt en biträdande lärare vid universitetets
i Lund patologisk-anatomiska institution anvisa
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst
3,000 ''kronor.
47. Ortopedisk poliklinik. Såsom bidrag till arvode åt en föreståndare
för en ortopedisk poliklinik vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar
i Lund med den undervisningsskyldighet, som av Kungl. Maj:t bestämmes,
har riksdagen för vart och ett av åren 1915 —1918 anvisat ett
extra anslag av 1,500 kronor, under förutsättning att Malmöhus läns landsting
bidroge till avlöningen åt föreståndaren med minst lika stort belopp
samt att fullt lämplig person för undervisningens meddelande funnes att
tillgå.
Bestämmelser rörande denne befattningshavares undervisningsskyldighet
äro meddelade genom nådigt brev den 22 januari 1915.
Då enahanda anslag är erforderligt jämväl för år 1919, hemställer jag
om förslag till riksdagen
att såsom bidrag till arvode åt en föreståndare för
universitetets i Lund ortopediska poliklinik å Malmöhus
läns sjukvårdsinrättningar i nämnda stad med den undervisningsskyldighet,
som av Kungl. Maj:t bestämmes,
anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst
1,500 kronor, under förutsättning att Malmöhus läns
landsting bidrager till avlöningen åt föreståndaren med
minst lika stort belopp samt att fullt lämplig person
för undervisningens meddelande finnes att tillgå.
48. Universitetslektorer. Till lektorer i tyska, franska och engelska
språken vid universitetet i Lund har riksdagen för vart och ett av
åren 1890—1903 anvisat 6,000 kronor att utgå med 2,000 kronor till en
var av sagda tre lektorer. Från och med år 1904 har nämnda anslag
utgått med höjt belopp eller 9,000 kronor årligen, fördelat med 3,000
kronor till en var av ifrågavarande lektorer. Anslaget har av riksdagen
beviljats för perioder av sex år. Reglemente för universitetslektorerna
har fastställts av Kungl. Maj:t, senast den 4 december 1903.
År 1913 beviljade riksdagen för tillgodoseende av ifrågavarande
[87.]
Ortopedisk
poliklinik
[88.]
Universitets
lektorer.
204
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
ändamål under ytterligare sex år 54,000 kronor, varav på extra stat för
vart och ett av åren 1914—1918 anvisats ett belopp av 9,000 kronor
Dylikt anslag erfordras jämväl för år 1919.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att av det år 1913 beviljade anslaget till anställande
vid universitetet i Lund av lektorer i tyska,
franska och engelska språken anvisa på extra stat för år
1919 såsom förslagsanslag, högst, återstående beloppet,
9,000 kronor.
[89.] 49. Undervisning i slaviska språk. För vart och ett av åren
Trr.7 19?8-1918 bär riksdagen beviljat 2,500 kronor till uppehållande vid
språk. universitetet i Lund av undervisning i slaviska språk, företrädesvis ryska.
Då behov av ifrågavarande anslag alltjämt föreligger, hemställer ras''
om förslag till riksdagen
att till uppehållande vid universitetet i Lund av
undervisning i slaviska språk, företrädesvis ryska, bevilja
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, hö
2,500 kronor. ° °
[90.] 50. Ny professur inom ämnesgruppen estetik, litteraturhistoria
Ny professur och konsthistoria. Under vartdera av åren 1908—1917 hava på extra
gruppen*este- ut£ått anslag till arvoden åt en lärare vid vartdera av universiteten
tik, litteratur- i Uppsala och Lund med åliggande att biträda vederbörande professorer i
konsthistoria. e^etik samt litteratur- och konsthistoria vid uppehållande av deras undervisnings-
och examinationsskyldighet. Beloppet utgjorde under de två
första åren för vardera läraren 2,500 kronor, för vart och ett av åren
1910—1917 3,500 kronor. Huru förhållandena förändrats från och med
år 1918 framgår av det följande.
I fråga om de omständigheter, som föranledde tillkomsten av nämnda
anslagsbelopp, tillåter jag mig hänvisa till den utredning, som av dåvarande
departementschefen förebragtes i samband med framläggande för 1917 års
riksdag av förslag om inrättande av en ny professur inom ämnesgruppen
estetik, litteraturhistoria och konsthistoria vid universitetet i Uppsala (statsverkspropositionen
till 1917 års riksdag, åttonde huvudtiteln, punkt 63,
sid. 195 ff).
Särskilda bestämmelser och villkor hade varit fästade vid anslagen.
Den biträdande läraren skulle bland annat vara skyldig att utan särskild
205
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunch universitet.
ersättning föreläsa 3 timmar i veckan eller meddela annan till omfattningen
däremot svarande undervisning. Var han innehavare av docentstipendium,
skulle hans arvode såsom biträdande lärare minskas, så att detsamma jämte
docentstipendiet ej överstege 5,000 kronor.
Det var emellertid endast en provisorisk anordning, som man härigenom
avsåg erhålla och jämväl fick till stånd. De biträdande lärarna uppehör
i enlighet med beslut av kanslern för rikets universitet till en början
vid båda universiteten undervisningen och examinationen i konsthistoria
med konstteori, medan vederbörande professorer för sig behöllo ämnet
litteraturhistoria med poetik. Under de senare åren har dock vid Lunds
universitet på grund av kanslerns beslut den 8 januari 1914 härutinnan
skett eu omkastning, så att professorn övertagit konsthistorien och biträdande
läraren fått litteraturhistorien på sin lott. .
Den nu nämnda anordningen med undervisningen i litteratur- och
konsthistoria såsom skilda ämnen var, såsom antytts, ett led i den utveckling,
för vilken man redan från början tänkt sig såsom slutmål: två professurer
inom nämnda ämnesgrupp vid vartdera universitetet. Yrkanden
'' i detta avseende framkommo tidigast från Uppsala universitet, och universitetskanslern
gjorde sig såväl år 1911 som år 1912 till tolk inför Kungl.
Maj:t för dessa yrkanden.
Då kanslern år 1912 i anledning av framställning från Uppsala universitet
förordade inrättande av en professur i konsthistoria med konst
teori vid detta universitet, uttryckte han jämväl sin förväntan, att ett liknande
förslag skulle framkomma från Lunds universitet.
Ett sådant förslag lät ej heller länge vänta på sig, i det redan följande
år, 1913, frågan om en ny professur inom förevarande ämnesgrupp
kom upp vid sistnämnda universitet. Inom humanistiska sektionen väckte
nämligen professorn E. Wrangel, vilken da handhade undervisningen i litte
naturhistoria med poetik, förslag om framställning angående inrättande av
ett nytt professorsämbete i ämnesgruppen estetik, litteratur- och konsthistoria,
vilken professur skulle omfatta ämnet litteraturhistoria med poetik.
Wrangel, som själv förklarat sig önska övertaga_ ämnet konsthistoria med
konstteori, anförde till stöd för detta förslag följande:
Det har redan länge varit av behovet påkallat, att arbetsbördan i amnet^estetik
med litteratur- och konsthistoria bliver fördelad. Och detta behov har också blivit
erkänt av statsmakterna. , , , , ,,, .
Konsthistoria utgör nu ett viktigt bildningsmedel, liksom konsten alltmera börjar
trall ga fram till allt vidare kretsar. Vid härvarande universitet bär .jag i omkring 15
år, vid sidan om den konsthistoriska undervisningen, anordnat utställningar av aldre
och — företrädesvis nyare — konst, och jag kan med glädje konstatera, att under dessa
år konstintresset och konstförståelsen både hos den studerande ungdomen och hos den
[90.]
206
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
störa ällmäuhctci1 betydligt tillvuxit. Denna verksamhet, bör jag kanske tillägga tiar
hittills bedrivits genom enskilda medel utan någon särskild utgift för statsverket.''
I vetenskapligt hänseende har såväl »konsthistora med konstteori» som »litteraturhistoria
med poetik» — eller för att begagna kortare och nu aktuella vedertagna benämningar
— såväl konstvetenskapen som litteraturvetenskapen utvidgats nied nya
metoder pa ett sätt, som gör det synnerligen svårt, om ej omöjligt, att något så när
behacka bada ämnena. Eu ny professur i ämnesgruppen har också stått på dagordningen
sedan liera åt- vid Uppsala universitet, och den har med synnerlig kraf? förordats
av kanslersämbetet, som sista gången till och med uttryckte sill bestämda förvautan,
att ett liknande förslag framkomme från Lund. Och då jag nu går att framställa
ett sadant förslag, sker det även med häusyn till systeruniversitetets krav, vars uppfyllande
ju visserligen icke bör förhindras genom något dröjsmål i frågan från Lund.
förslaget tillstyrktes av humanistiska sektionen ävensom av det större
akademiska konsistoriet. Inom konsistoriet anförde Wrangel:
Behovet av en ny professur i ämnesgruppen estetik med litteratur- och konsthistoria
har länge vant erkänt och vitsordat både här (i humanistiska sektionen och i
fo°Årf konsistoriet) och i Uppsala, och alldeles särskilt har kanslersämbetet starkt framhållit
nödvändigheten av en ny professur. De skilda vetenskapliga områdena, som var
för sig alltmera kräva en mans odelade studium och intresse, och även den allt mera
okade examinationen fordra en sådan ny anordning. Dessutom har kanslersämbetet
framhavt den betydelse för allmäubildningen, som även och icke minst den moderna
konsten ager och som gör, att denna konst även från universitetets sida måste uppmärksammas
och odlas — ett krav, som (bär i förbigående anmärkt) just vid Lunds
universitet nu i 15 är varit behjärtat och i sill mån tillgodosett.
År 1917 var ett petitum om ny professur i konsthistoria från Uppsala inlämnat
och rekommenderades varmt av kanslersämbetet men togs tillbaka i sista stund. Och
ar 19lo haro förslaget förnyats av Uppsala universitets humanistiska sektion. Här i
lmnd har tragan om ny professur varit före under de senaste två åren i förberedande
förhandlingar som dock endast resulterat i uppskov, till dess att, närmast med anledIYP''?.
..av kauslersämbetets kraftiga admouition förra hösten, sektionen fattade beslut om
att föreslå en ny professur i ämnesgruppen, med föreläsningsskyldighet och examination
i litteraturhistoria med poetik, sedan jag förklarat mig villig att övertaga konsthistorien.
° o
När liksdagen^år 1907 beviljat anslag till en biträdande lärare i ämnesgruppen,
v,ar,, e“. “n.cler ?apra, månader, innan man ännu visste, att examinationen i ämnena
skulle fördelas pa de bada lärarna, nnn avsikt att övertaga föreläsningsskyldigheten i
j 1jt°rla‘ o ar. sedan förordningen om ämnenas åtskiljande på hösten samma år
uttardades, ansag jag det riktigast och mest korrekt mot universitetet, att jag övertog
det ämne, som. särskilt för skolämbetena hade den största vikt, nämligen litteraturhistorien,
men jag förbehöll mig rätten att framdeles, om så skulle befinnas lämplig,
lämna litteraturhistorien och övertaga konsthistorien. Lärarplatsen tillsättes blott på
1 ar Och mer an en gång under de nu förflutna åren har jag varit betänkt på att
överflytta till konsthistorien och icke heller dolt möjligheten av denna min avsikts
förverkligande. Förhallandena för litteraturhistorien ha nämligen sedan år 1907 förändrats
och torbaftrats, flera prövade krafter äro nu i denna vetenskap tillgänglig och för
amnet har ett särskilt
övergivit konsthistorien varken i forskningen eller i den praktiska universitetstjänst
-
207
!E''É 1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
göringen. Jag kan i dessa avseenden hänvisa till universitetets årsberättelser dels vid
utgivna skrifter, dels vid institutionsberättelserna. Alltjämt har jag bibehållit föreståndarskapet
för konstsamlingarna och sörjt för deras och det konsthistoriska materialets
vidmakthållande och tillökande, och varje termin har jag dessutom, såsom ovan antytts,
nu i 15 år föranstaltat utställningar av äldre och framför allt yngre (modern)
konst. I den konstvetenskapliga rörelsen i Europa har jag också deltagit både genom
skrifter och föredrag vid kongresser och har senast blivit utsedd till Sveriges repiesentant
i det permanenta utskottet för konsthistoriska kongresser.
Den väsentliga och fullt objektiva grunden till detta förslag, att för litteraturhistorien
upprätta en ny plats, är den, att rekryteringen på detta vetenskapliga område
i vårt land — och till utlandet vilja vi ju icke gå annat än i sällsynta undantagsfall
— ställer sig vida fördelaktigare än för konsthistorien. Om litteraturhistorien
men knappast om konsthistorien gäller det, att ett antal utmärkta yngre forskare där
nu vänta på befordran. Och vad fyllaudet av en ny plats i denna vetenskap här i
Lund beträffar, anser jag det icke uteslutet, att universitetet nu kan få välja den bekväma
och fördelaktiga utvägen av en kallelse.
Jag kan mycket väl förstå och sentera, att åtskilliga av mina kolleger av personliga
skäl ställa sig tveksamma till det nya för-daget (som väljer den begärda professuren
i litteraturhistoria och icke i konsthistoria); själv har jag också länge tvekat. Men då
nu ett avgörande har måst ske, var det mig, för universitetets skull, omöjligt att icke
själv välja konsthistorien: universitetet måste för den nya platsen kräva det bästa, och
jag är fullt övertygad om att detta bleve fallet, om sektionens förslag, att den nya
platsen måtte begäras i litteraturhistoria med poetik, antages.
Jämväl kanslern tillstyrkte i skrivelse den 26 september 1913 upprättande
av den då föreslagna professuren i litteraturhistoria med poetik.
Framställningen föranledde emellertid icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Följande år, 1914, återupprepade Wrangel — vilken, på sätt ovan
omförmälts, då hade fått på sig överflyttad undervisningen i konsthistoria
med konstteori, under det att undervisningen i litteraturhistoria med poetik
överlämnats åt den biträdande läraren i ämnet — sitt föregående år
väckta förslag om upprättande av en ny professur inom ämnesgruppen
estetik, litteratur- och konsthistoria. Wrangel anförde då inom humanistiska
sektionen, bland annat, följande:
Det torde vara ett redan erkänt faktum, att litteraturvetenskapen och konstvetenskapen
var för sig kräva särskilda målsmän vid universiteten och ordinarie professurer.
Deu litteraturhistoriska undervisningen är numera synnerligen krävande, sedan modersmålet
fatt en utvidgad plats i skolans arbetsplan. Det har under de senare åren
känts särdeles betungande för en person att sköta undervisning och examination i
litteraturhistoria med poetik. För närvarande skötes denna undervisning här av en
tillförordnad lärare med 3 timmars föreläsning i veckan jämte examination, samt av
två stipendierade docenter, av vilka den ene dock tillfälligt och för ett år i sänder åtnjuter
sitt stipendium. Men det torde vara oundgängligen nödvändigt, att denna lärarplats
blir ordinarie med hänsyn såväl till den enhetliga ledningens betydelse som till
ämnets vikt och den krävande examinationen.
208 1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
Också konstvetenskapens självständiga ställning torde av myndigheterna nu vara
till fullo erkänd; och dess betydelse för både universitets- och folkbildningen framträder
allt mera. I min skrivelse till sektionen och mitt yttrande i konsistoriet, då
ärendet år 1913 var före, har jag också särskilt framhållit detta förhållande.
Yad mitt bibehållande av ämnet konsthistoria med konstteori beträffar, betingas
detta bland annat av flera viktiga arbeten — av mig och av lärjungar — vilka d”els
redan förut hava påbörjats, dels nu i år satts eller skola sättas i gång.
Vilka dessa arbeten vant omnämner YVrangel utförligt i slutet av sitt anförande.
Förslaget, som tillstyrktes av humanistiska sektionen och det större
konsistoriet, framlades i skrivelse den 24 september 1914 av kanslern men
vann ej heller denna gång beaktande från Kung]. Maj:ts sida.
År 1915 förnyade Wrangel inom humanistiska sektionen sitt ovanberörda
förslag av år 1914 och framlade därvid i huvudsak enahanda
skäl, som anförts till stöd för föregående framställningar. På grund
av då rådande ekonomiska förhållanden blev emellertid förslaget ej av det
större akademiska konsistoriet upptaget bland dess s. k. riksdagspetita, och
ej heller kanslern gjorde då någon framställning i ämnet, utan han inskränkte
sig i sin den 5 oktober 1915 avlåtna skrivelse till ett enbart påpekande
av det enligt hans mening otillfredsställande i den dåvarande anordningen.
Innan jag går att redogöra för den framställning i föreliggande fråga,
som år 1916 framlades från Lunds universitet, anser jag mig böra i korthet
omförmäla, att den nuvarande biträdande läraren vid nämnda universitet
J. M. Mortensen — vilken är docent i allmän litteraturhistoria vid
universitetet i Uppsala — då ej längre var docentstipendiat. Fyllnad i
det till 3,500 kronor uppgående arvodet hade gång efter annan enligt
Kungl. .Maj:ts beslut tillerkänts honom med 1,000 kronor av de å Lunds
universitets stat uppförda, till Kungl. Maj:ts disposition stående medel.
Kungl. Maj:t har därvid föreskrivit, att Mortensen skall vara skyldig att
meddela en timmes undervisning i veckan utöver den honom eljest som
biträdande lärare åliggande undervisning.
Humanistiska sektionen beslöt år 1916 framlägga förslag om
upptagande bland universitetets petita till 1917 års riksdag dels av
framställning om en ny professur i ämnesgruppen estetik med litteraturoch
konsthistoria, dels ock, därest denna framställning ej skulle vinna beaktande,
av fråga om höjning av arvodet till den biträdande läraren i
denna ämnesgrupp från 3,500 till 5,000 kronor. I förstnämnda avseendet
hänvisade sektionen till den utredning i ärendet, som tidigare förebragts,
och i fråga om det senare förslaget anförde Wrangel följande:
Den ifrågavarande läraren är enligt bestämmelse, då arvodet första gången be -
1918. Åttonde huvudtiteln; Lunds universitet.
209
viljades, icke skyldig att hålla mer än 3 föreläsningar i veckan. Men det visade sig
redan i början både bär och i Uppsala, att ämnets vikt krävde full professorstjänstgöring.
Under de första åren åstadkoms det resterande i det för full professorstjänstgöring
numera vanliga beloppet eller 5,000 kronor genom docentstipendium, som den
biträdande läraren åtnjöt. När han emellertid innehaft sådant i 6 (eller högst 7)
år, bortfaller denna möjlighet till utökning i arvodet. Så är också förhållandet med
den nuvarande biträdande läraren i Lund. Denne har med full professorstjänstgöring
att ansvara för det synnerligen viktiga och krävande ämnet litteraturhistoria med
poetik, och den ordinarie ersättning, han åtnjuter eller 3,500 kronor, är därför alldeles
otillräcklig. Genom andra tillfälligt disponibla medel har han fått ett tilläggsarvode
av 1,000 kronor. Men då detta tilläggsarvode icke blott är otillräckligt utan också
tillfälligt och de medel, som därtill användas, väl behövas för täckande av andra utgifter,
samt då detta behov av full professorstjänstgöring för den biträdande läraren i
den estetiska ämnesgruppen är permanent, synes mig det enda riktiga vara, att hans
arvode av Kungi. Maj:t och riksdagen höjes till det erforderliga beloppet eller med
1,500 kronor till 5,000 kronor; detta naturligtvis under förutsättning att icke förslaget
om den nya professuren i ämnesgruppen lägges fram och antages vid 1917 års riksdag,
vilket ju vore det ur alla synpunkter bästa och mest gagnerika.
Sektionens förslag tillstyrktes av det större konsistoriet, soin förklarade
sig finna den nya professuren av behovet påkallad och i övrigt hänvisade
till tidigare förebragt utredning och motivering.
Konsistoriets framställning och den motsvarande begäran, som gjordes
från universitetet i Uppsala, föranledde kanslern att hemställa, det täcktes
Kungl. Maj:t till 1917 års riksdag avlåta proposition därom att, med indragning
av de nuvarande professurerna vid universiteten i Lund och
Uppsala i estetik samt litteratur- och konsthistoria, vid vartdera universitetet
skulle upprättas dels en professur i litteraturhistoria med poetik och
dels en professur i konsthistoria med konstteori, vardera med samma rätt
till avlöning och pension, som tillkomme professorsbefattningar i allmänhet,
samt med skyldighet för nuvarande professorer inom ämnesgruppen att
övertaga endera av de nya professurerna vid samma universitet.
För den händelse, slutade kanslern sin-skrivelse, Kungl. Maj:t icke
skulle vilja fästa avseende vid den av honom sålunda gjorda synnerligen
behjärtansvärda framställningen om nya professurer vid båda universiteten,
ville kanslern alternativt hemställa, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen
äska anslag på extra stat för år 1918 å 5,000 kronor för vartdera universitetet
för avlönande av ifrågavarande biträdande lärare.
Kanslerns motivering för yrkandet på den ifrågasatta förändringen
i professorsstaterna vid de båda universiteten var väsentligen av följande
innehåll:
Vad som hittills i frågan åtgjorts kunde icke sägas hava löst densamma på ett
tillfredsställande sätt, varken beträffande konsthistorien eller i avseende å litteraturBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 27
210 1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
[DO.] historien. Den nuvarande anordningens provisoriska karaktär folie genast i ögonen.
Den framginge allaredan av det sakförhållandet, att vetenskapsområdena för ämnet
litteraturhistoria med poetik och ämnet konsthistoria med konstteori numera vore å ena
sidan vart för sig så omfattande och å andra sidan sinsemellan så bestämt avgränsade,
att, därest de nuvarande professurerna skulle med oförändrat innehåll förklaras lediga,
näppeligen någon enda fullt kompetent sökande skulle kunna tänkas uppträda. Bibehölles
den nuvarande anordningen, skulle det således kunna hända, att båda de nuvarande
professurerna kornme att besättas med vetenskapsmän med kompetens huvudsakligen
eller uteslutande inom ettdera vetenskapsområdet. I sådant fall doge antingen
litteraturhistorien eller konsthistorien en alldeles för mycket tillbakaskjuten ställning.
Redan nu, då vartdera av nämnda vetenskapsområden vid båda universiteten representerades
av inalles endast en professor, bleve givetvis den vid universitetet sålunda icke
representerade disciplinens ställning synnerligen ogynnsam. Att detta måste vara till
skada för det för lärarutbildningen så viktiga ämnet litteraturhistoria med poetik vore
klart. Men även konsthistorien borde efter kanslerns uppfattning ovillkorligen erhålla
en särskild professur vid vartdera universitetet. Icke blott ämnets stora vetenskapliga
vikt och dess betydelse såsom ett uppfostrande element i kulturellt avseende i allmänhet,
en betydelse, som allt mera trängt fram och blivit erkänd, utan även den storartade
utveckling, som den svenska konsten och därmed intresset för konsten på de
sista årtiondena ernått i vårt land, gjorde det till en allt mera bjudande nödvändighet
att låta detta ämne vid båda statsuniversiteten erhålla en särskild lärostol. Vid Stockholms
högskola hade sedan avsevärd tid tillbaka litteraturhistorien och konsthistorien
haft sina särskilda målsmän med professorsställning.
Kanslern ansåge alltså synnerligen kraftiga skäl tala för bifall till de nu från
båda universiteten gjorda framställningarna om uppdelning av de ifrågavarande två
professurerna på vardera två, en för litteraturhistoria med poetik och en för konsthistoria
med konstteori.
Kanslerns nu berörda yrkande blev av Kung], Maj:t i så måtto beaktat,
att i statsverkspropositionen till 1917 års riksdag framlades förslag
om tudelning av professuren i estetik samt litteratur- och konsthistoria
vid Uppsala universitet i dels en professur i litteraturhistoria med poetik,
dels en professur i konsthistoria med konstteori. För Lunds universitet
föreslog Kungl. Majrt, i huvudsaklig anslutning till universitetsmyndigheternas
alternativa yrkande, en höjning av arvodet åt den biträdande läraren
därstädes från 3,500 till 4,500 kronor.
I avseende å det förstnämnda förslaget anförde föredragande departementschefen,
bland annat, följande:
När de nuvarande professurerna i estetik samt litteratur- och konsthistoria bliva
ediga, kommer det, därom råder det i sakkunniga kretsar blott en mening, att bliva
omöjligt att finna sökande, som förmå att på ett efter den moderna vetenskapens krav
tillfredsställande sätt styrka sin skicklighet i de båda skilda vetenskaper, litteratur- och
konsthistoria, vilka nu äro sammanförda inom en och samma professurs ämnesområde.
Båda dessa vetenskaper intaga emellertid den ställning och äga den betydelse såväl
för höjande och stärkande av vår nationella odling som för dess sammanknytande med
andra kulturfolks, att ingendera av dem bör eftersättas på det sätt, att den i själva
211
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
verket vid universitetet företrädes blott av eu biträdande lärare. Förutom ur de allmänna
synpunkter, som sålunda antytts, är det önskvärt, att litteraturhistorien vid våra
universitet erhåller en egen professur med hänsyn till den framskjutna plats, detta
ämne intager pa läsplanerna för läroverk av flera olika slag. Som ett särskilt stöd för
framförandet av samma önskemål med avseende å konsthistorien må erinras om dess
betydelse för värjo åskådlig framställning av kulturhistoria liksom även om dess vägledande
inflytande på den konstindustriella utvecklingen.
Med hänsyn till nu rådande förhållanden anser jag mig emellertid ej böra föreslå
eu uppdelning på en gång av båda de nuvarande professurerna utan finner det vara
nödvändigt att inskränka mig till att biträda kanslerns förslag blott för sa vitt angar
ett universitet. Att jag därvid efter något övervägande valt Uppsala, har skett av det
skäl, att jag för Lunds universitets räkning har att framföra ett flertal andra krav på
anslag till ökade lärarkrafter och därför ansett mig böra låta detta anslagskrav för
närvarande träda tillbaka inför nödvändigheten av eu begränsning.
Inom riksdagen väcktes emellertid två likalydande motioner, den ena
inom första kammaren av herr H. Cavalli och den andra inom andra kammaren
av herr M. Sommelius, däri yrkanden gjordes i syfte att jämväl för
Lunds universitet åstadkomma eu uppdelning av nuvarande professuren i
estetik samt litteratur- och konsthistoria i två nya professorsämbeten, det
ena omfattande litteraturhistoria med poetik och det andra konsthistoria
med konstteori.
Efter erinran om de av departementschefen till stöd för förslaget om
tudelning av omförmälda professur vid Uppsala universitet åberopade skäl
anförde motionärerna följande:
Då dessa av Kungl. Maj:t upptagna skäl även till alla delar gälla med avseende
på Lunds universitet och då den besparing, som vinnes genom att vid Lunds universitet,
i stället för att inrätta eu ny professur, lägga en del av det nuvarande området
för professureu i en biträdande lärares hand, endast utgör, bortsett från ett längre
fram inträdande ålderstillägg åt professorn, 3,000 kronor om året, synas såväl billighet
som praktiska hänsyn tala för att likställa de båda ifrågavarande av Kungl. Maj:t föreslagna
lärarbefattniugarna, vilka båda äro avsedda att vara permanenta och båda äro
förenade med samma tjänstgöring, nämligen full professorstjänstgöring.
Kungl. Maj:ts framställning, i vad den avsåg en uppdelning av ifrågavarande
professur vid Uppsala universitet, ävensom motionärernas yrkande
av enahanda innebörd för Lunds universitets vidkommande tillstyrktes av
statsutskottet.
I avseende å professuren i Uppsala anförde utskottet bland annat:
Utskottet har givetvis måst ställa sig tveksamt inför ett förslag att under nuvarande
förhållanden uppdela ifrågavarande professur genom inrättandet av en ny professur
i konsthistoria med konstteori vid Uppsala universitet, och detta så mycket
mera som Kungl. Maj:t beträffande Lunds universitet, där det mest omfattande
av motsvarande professurs båda ämnen, nämligen litteraturhistorien, icke är representerat
av en ordinarie lärare, ej funnit förhållandena påkalla en motsvarande framställ
-
212
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
ning. Emellertid bär utskottet funnit så vägande skäl anförda för nödvändigheten även
uppdelning av förevarande professur vid båda statsuniversiteten, att utskottet, som
pa grund av i ämnet väckt motion hemställer om inrättandet av en ny professur inom
ifrågavarande ämnesgrupp även vid Lunds universitet, ansett sig böra tillstyrka Kungl
Maj ds nu förevarande framställning. 6 ''
Beträffande förevarande professur vid Lunds universitet erinrade utskottet
om . de av kanslern anförda skäl för bifall till de för båda universiteten
gjorda framställningarna samt yttrade dessutom:
Utöver vad kanslern sålunda uttalat vill utskottet framhålla, att då av de nu
förenad e bada ämnena litteraturhistorien givetvis är det mest arbetskrävande och även
,, viktigaste, särskilt med hänsyn därtill, att alla blivande modersmålslärare vid de
allmänna läroverken maste bedriva studier i detta ämne, behovet av professurens del.
n.F*8 måste, såsom utskottet tidigare anfört, anses ännu mera framträda i Lund, där
litteraturhistonen för tillfället ej är företrädd av ordinarie lärare. Ehuru utskottet
givetvis maste hysa betäukligheter mot att på enskild motion förorda inrättande av en
ny ordinarie professorstjänst, har utskottet dock ansett de härför anförda skälen så
vägande, att utskottet funnit sig böra tillstyrka bifall till motionen.
I enlighet med utskottets tillstyrkan biföll riksdagen Kungl. Majrts
framställning rörande delning av estetikprofessuren vid Uppsala universitet.
I avseende å Lunds universitet blev efter gemensam omröstning Kungl
Maj:ts förslag om anslag till arvode åt en biträdande lärare av riksdagen
bifallet. . Frågan om inrättandet av en professur i Lund blev sålunda
undanskjuten, och för en biträdande lärare därstädes utgår för år 1918
ett till 4,500 kronor förhöjt arvode. . ° .
I skrivelse den 2 oktober 1917 har nu universitetskanslern ånyo
framlagt förslag om uppdelning av estetikprofessuren i Lund.
I skrivelse till det större akademiska konsistoriet hade humanistiska
sektionen hemställt om utverkande av framställning till 1918 års riksdagom
upprättande av en ny professur inom ämnesgruppen estetik med litteratur-
och konsthistoria, varvid, då nuvarande professorn i ämnesgruppen
förklarat sig önska övertaga ämnet konsthistoria med konstteori, den eventuellt
nya professuren föreslogs skola omfatta litteraturhistoria med poetik.
Vid ärendets behandling inom humanistiska sektionen yttrade Wrano-el,
bland annat, följande: c ’
Till den utredning, som här förut upprepade gånger före b ra g ts, vill fao- nu blott
oga nagla ord. I en motion, som vid 1917 års riksdag framförts, föreslås det, att den
nuvarande professuren i estetik m. m. indrages samt atUi stället två nya i ämnesgruppen
uppiattas, da den nuvarande innehavaren av nämnda professur övertager en av dessa
efter Kungl. Maj:ts bestämmande. Och får jag nu förklara mig beredd att följa denna
eventuella anordning. J
213
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
Mili ställning till de i gruppen ingående ämnena är i korthet den, att jag ända
från min första lärartid vid detta universitet ansett det vara min skyldighet att söka
hälla uppe alla dessa ämnen och att jag därpå inriktat både min föreläsnings- och
min författarverksamhet. Sålunda har jag under de flesta läsår ända till år 1908, då
ämnena genom ett kanslersbrev delades, föreläst icke blott i litteratur- utan också i
konsthistoria samt årligen med elever företagit konstvetenskapliga övningar och utflykter.
Och vidare har jag i förteckningen på årligen utgivna arbeten nästan alltid
kunnat upptaga något konsthistoriskt. Bland de många litteraturhistoriska arbeten, som
jag förut planerat, har jag, sedan jag numera helt övergått till konsthistorien, dock
icke kunnat lämna alla utan särskilt uppehållit ett: forskningarna om Tegnér, och min
produktion i detta ämne har måhända kunnat ge utomstående den föreställningen, att
jag fortfarande egentligen dreve litteraturhistoria och endast skenbart övergått till
konsten. Detta är emellertid, såsom vid detta universitet torde vara nogsamt bekant
och även framgår av årsberättelserna, fullkomligt oriktigt. Och jag kan här tillägga,
att vad som numera särskilt binder mig vid konstforskningen äro flera viktiga faktorer,
såsom Lunds domkyrkas historiska beskrivning, som jag har i uppdrag att leda; den
Mandelgrenska samlingen, som jag förestår; tidskrift för konstvetenskap, som jag startat
och jämte annan person redigerar; utställningsverksamheten å konstmuseet, som jag nu
i 19 år bedrivit; vidare en konstarkeologisk resa till Mindre Asien, vartill jag erhållit
inbjudan; samt slutligen flera planerade större konsthistoriska utgivningsarbeten, bland
vilka jag är med kontrakt bunden vid ett (ett svenskt konstlexikon) och av vilka ett
annat nyss igångsatts av Södra Sveriges konstförening (redigeringen av en serie monografier
över skånska konstnärer).
Samtidigt förelåg inom sektionen förslag om framställningar rörande
nya professurer i dels statistik, dels slaviska språk. Sektionen har dock
enhälligt beslutat i främsta rummet ställa sitt ovanberörda äskande om den
nuvarande estetikprofessurens uppdelning.
I anslutning till sektionens förslag anhöll det större konsistoriet i
skrivelse till kanslern om åtgärders vidtagande för upprättande vid uhiversitetet
av två professorsämbeten inom ämnesgruppen estetik samt
litteratur- och konsthistoria, ett i litteraturhistoria med poetik och ett i
konsthistoria med konstteori, därvid dels den nuvarande professuren inom
ämnesgruppen, dels den biträdande lärarbefattningen inom densamma skulle
upphöra samt den nuvarande professorn inom ämnesgruppen förklaras
skyldig att efter Kungl. Maj ris bestämmande övertaga en av de nya professurerna.
I ovanberörda skrivelse den 2 oktober 1917 hemställde universitetskanslern,
det Kungl. Majri täcktes föreslå riksdagen, att, med uteslutande ur Lunds
universitets utgiftsstat av däri uppförda professur i ovannämnda ämnesgrupp,
därsammanstädes uppföra dels en professur i litteraturhistoria med
poetik och dels en professur i konsthistoria med konstteori, av vilka den
ena skulle efter Kungl. Majris bestämmande övertagas av nuvarande professorn
i estetik samt litteratur- och konsthistoria, båda de nya professo
-
214 1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
[90.] rerna med enahanda'' avlöningsförmåner, som tillkomma universitetsprofessorer
i allmänhet, och med skyldighet för tjänsternas innehavare att vara
underkastade de för dessa förmåners åtnjutande fastställda villkoren och
bestämmelserna.
Därest denna framställning icke skulle bifallas, komine — framhåller
kanslern vidare — det på extra stat under en följd av år, för år 1918
till ett belopp av 4,500 kronor, beviljade anslag till en biträdande lärare
inom ämnesgruppen givetvis att fortfarande vara behövligt för år 1919.
I framställningen hänvisar kanslern dels till vad kanslern vid flera
föregående tillfällen, senast i skrivelse den 2 oktober 1916, anfört i
fråga om behovet av nya professurer inom förevarande ämnesgrupp vid
båda statsuniversiteten, dels därtill, att enligt beslut av 1917 års riksdag
en ny professur inom sagda ämnesgrupp numera blivit vid Uppsala
universitet upprättad, dels ock till vad i övrigt i denna fråga vid 1917
års riksdag förekommit.
Departe
mentschefen.
Frågan om en tudelning av den nuvarande estetikprofessuren vid Lunds
universitet befinner sig bland de spörsmål, som länge stått på dagordningen
vid sagda universitet och som pckså framträtt med allt mer och
mer växande anspråk på beaktande. Önskvärdheten och behovet av en
dylik anordning anser jag mig ej behöva nu särskilt understryka, då dessa
omständigheter blivit, på sätt av den lämnade redogörelsen framgår, tillfullo
ådagalagda och vitsordade.
Förhållandena i avseende å undervisningen i ifrågavarande ämnen äro
givetvis i stort sett enahanda vid båda, statsuniversiteten, och det synes
mig vara av vikt, att så betydelsefulla discipliner som litteraturhistorien
och konsthistorien bliva på lika sätt representerade vid universiteten. Såsom
av det föregående framgår var det ej heller någon från denna uppfattning
avvikande mening, som år 1917 föranledde dåvarande departementschefen
att tills vidare undanskjuta frågan om tudelning av vederbörande
professur i Lund. Utan att vilja förringa behovet av den av 1917
års riksdag beslutade uppdelningen av estetikprofessuren vid Uppsala universitet,
vill jag dock påpeka, att för en motsvarande anordning vid Lunds
universitet enligt min mening i så måtto starkare skål torde föreligga,
som ämnet litteraturhistoria — det från lärarutbildningens synpunkt viktigare
— för närvarande ej där är företrätt av ordinarie lärare.
Den framställning till riksdagen, som följaktligen bör göras, torde
kunna avfattas i enlighet med kanslern förslag. Jag erinrar, att, på
sätt ovan omförmälts, nuvarande innehavaren av professuren i estetik
samt litteratur- och konsthistoria i Lund, professorn Wrangel, är villig
1918. Åttonde huvudtiteln: Lund* universitet.
215
att övertaga den av de två nya professurerna, som av Kungl. Magt bestämmes.
Anordningen kommer att medföra ökning av det ordinarie anslaget
till universitetet, universitetsstaten, med 7,500 kronor, varemot anslag
till den biträdande läraren i händelse av bifall till min framställning
i denna punkt ej vidare skulle erfordras. Den omedelbara ökningen i
kostnaden för statsverket inskränker sig sålunda till 3,000 kronor. AlderstiHägg
för innehavarna av de två nya professurerna komma i enlighet med
vad som gäller beträffande övriga professorer att utgå av det under riksstatens
åttonde huvudtitel upptagna förslagsanslaget: ålderstillägg.
På grund av det anförda tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
att, med uteslutande ur utgiftsstaten för universitetet
i Lund av den under avdelningen A) Avlöningar
m. m., a) Professorer in. fl., under titeln Filosofiska
fakulteten, humanistiska sektionen, uppförda professuren
i estetik samt litteratur- och konsthistoria, därsammastädes
uppföra dels en professur i litteraturhistoria med
poetik och dels en professur i konsthistoria med konstteori,
av vilka den ena skall efter Kungl. Maj:ts bestämmande
övertagas av nuvarande professorn i estetik samt
litteratur och konsthistoria, båda de nya professurerna
med enahanda avlöningsförmåner, som tillkomma universitetsprofessorer
i allmänhet, och med skyldighet för tjänsternas
innehavare att vara underkastade de för dessa
förmåners åtnjutande fastställda villkoren och bestämmelserna,
ävensom att för ändamålet höja det ordinarie anslaget
till universitetet i Lund, universitetsstaten, med
ett belopp av 7,500 kronor.
51. Psykologiska laboratoriet. Till uppehållande av verksamheten
å det psykologiska laboratoriet vid universitetet i Lund har riksdagen för
vart och ett av åren 1915—1918 anvisat ett extra anslag av 750 kronor.
Med anledning av vederbörandes begäran om fortsatt anslag för berörda
ändamål hemställer jag om förslag till riksdagen
att till uppehållande av verksamheten å det psykologiska
laboratoriet vid universitetet i Lund anvisa på extra
stat för år 1919 ett reservationsanslag av 750 kronor.
Ökat anslag.
[91.]
Psykologiska
laboratoriet.
216 1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
[92.] 52. Föreståndare för historiska museet m. m. Till avlönande av
Föreståndare föreståndaren för historiska museet samt mynt- och medalj kabinettet vid
förhistoriska universitetet i Lund har riksdagen för vart och ett av åren 1904—1911
museet m. m. anvjsat 2,000 kronor. För vart och ett av åren 1912—1918 har av riksdagen
för samma ändamål anvisats ett belopp av 4,000 kronor, med villkor
att, därest vederbörande föreståndare vore innehavare av docentstipendium,
arvodet för undervisningen skulle på föreskrivet sätt minskas.
Beträffande föreståndarens tjänstgöringsskyldighet in. m. äro bestämmelser
den 10 november 1911 meddelade av lvungl. Maj:t.
I anslutning till vad jag anfört under punkten 52 synes mig sådan ändring
rörande det vid anslaget fästa villkoret böra hos riksdagen utverkas,
att, därest ifrågavarande föreståndare är innehavare av docentstipendium,
arvodet skall minskas, så att detsamma jämte stipendiet ej överstiger 6,000
kronor.
Då fortsatt anslag för ifrågavarande ändamål synes mig böra beredas
till nu utgående belopp och på enahanda villkor, som för närvarande
gälla, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till avlönande av en föreståndare för universitetets
i Lund historiska museum samt mynt- och medaljkabinett
med den tjänstgöringsskyldighet, som av
Kungl. Maj:t bestämmes, bevilja på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst 4,000 kronor, med villkor
att, därest vederbörande föreståndare är innehavare av
docentstipendium, föreståndarens avlöning skall minskas,
så att densamma jämte stipendiet ej överstiger 6,000
kronor.
93.] Vaktmästarbefattning vid historiska museet samt mynt
Vaktmästar-
ocl1 medaljkabinettet. 1 överensstämmelse med Kungl. Maj:ts i nådif
viSSa P.roP°sition’ nr 298> ti]1 ,1917 års riksdag gjorda framställning anvisade
museet samt riksdagen på extra stat för år 1918 medel till omändring av zoologiska
myrM k0Cv ins.titutjonens vid universitetet i Lund gamla byggnad till lokaler för
ncttet! '' universitetets hittills i det s. k. gamla bibliotekshuset inrymda historiska
museum samt dess mynt- och medaljkabinett in. in.
På sätt framgår av det vid omförmälda proposition i utdrag fogade statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 23 april 1917 hade det större
akademiska konsistoriet i Lund i samband med framställning om anslag
för omförmälda lokalförändrings genomförande och i enlighet med ett av
drätselnämnden vid universitetet avgivet förslag hemställt om beredande
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds xmivcrsitet.
217
av anslag till inrättande av en vaktinästarbcfattning vid den för historiska [93.]
museet avsedda nya lokalen. Avsett var, att vaktmästaren skulle erhålla
den för s. k. institutionsvaktmästare vanliga avlöningen.
Enligt omförmälda utdrag av statsrådsprotokollet fann dåvarande chefen
för ecklesiastikdepartementet den begärda nya vaktmästarbefattningen bliva
behövlig, därest byggnadsförslaget komme till utförande. Det ansågs
emellertid ej nödigt att redan då begära för ändamålet erforderligt anslag.
I överensstämmelse härmed blev icke någon framställning gjord till 1917
års riksdag i fråga om uppförande å universitetets stat av en vaktinästarbeställning
vid historiska museet.
I skrivelse till större konsistoriet har nu föreståndaren för historiska
museet samt mynt- och medaljkabinettet, docenten S. 0. H. Rydbeck, med
instämmande av humanistiska sektionen vid Lunds universitet, hemställt
om utverkande av vederbörligt anslag å ordinarie stat från och med år
* 1919 till inrättande av förberörda vaktmästarbefattning.
Med hänsyftning på anledningen till att denna anslagsfråga ej framlades för
1917 års riksdag anmärker Rydbeck, att inredningsarbetet i de för museet avsedda
nya lokalerna skall vara avslutat före utgången av år 1918 — för bestridande av vaktmästargöromålen
under en del av år 1918 hoppas Rydbeck på anslag ur universitetets
reservfond. I den nya vaktmästarens åligganden skulle enligt Rydbecks skrivelse ingå
att övervaka samlingarna, att biträda vid deras konservering, att sköta värmeledning
och handhava rengöringen av museets lokaler samt att dessutom, efter föreståndarens
anvisning, uträtta de övriga uppdrag, som museets behov kunde påkalla.
Såväl det större konsistoriet som kanslern för rikets universitet hava,
det sistnämnda i underdånig skrivelse den 2 oktober 1917, tillstyrkt
nådig proposition i ämnet till riksdagen i överensstämmelse med Rydbecks
förslag.
Av min företrädares i ämbetet ovannämnda yttrande till statsråds- Depsrte
ii
lii mentschefei
protokollet framgar, att han ansåg, att, sedan de nya lokalerna för historiska
museet samt mynt- och medalj kabinettet vid universitetet i Lund blivit
iordningställda, en vaktmästarbefattning vid nämnda institution bleve erforderlig.
Med denna förutsättning skulle, efter vad nu upplysts om
lokalförändringens väntade genomförande, behovet av den nya befattningshavaren
med säkerhet förefinnas vid ingången av år 1919. Jag får emellertid
erinra, att det för ovannämnda ändringsarbetens genomförande av
1917 års riksdag anvisade anslaget visat sig otillräckligt. Framställning
har därför gjorts om erforderligt tilläggsanslag, och i annat sammanhang
kommer jag att väcka förslag om beredande av de nödiga medlen. Därest
dessa, såsom jag hoppas, komma att beviljas å tilläggsstat för år 1918,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 28
218
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
[93.] kvarstår förvissningen om byggnadsarbetenas färdigblivande under detta
år, och behovet av den nye vaktmästaren förefinnes vid 1919 års ingång.
För min del har jag ingen anledning att skilja mig från min företrädares
uppfattning rörande behovet av den ifrågavarande befattningens
inrättande. Den uppassning av vaktmästare, som historiska museet i sin
gamla lokal hade av nöden, kunde lämnas av den i gamla bibliotekshuset
anställde vaktmästaren. Denne kan så mycket mindre nu betjäna museet
• efter dess avflyttning från nämnda byggnad, som dess nya lokaler komma
att bliva mycket större än de förra och lämna bättre utrymme än dessa
för samlingarnas uppställande. Museet lärer ock i sina nya lokaler hava
att motse talrikare besök av allmänheten än hittills. Vad beträffar de
uppgifter, som skulle åligga den blivande vaktmästaren, torde de i skäligt
mått fylla hans arbetsdag. Uttrycklig föreskrift bör meddelas rörande
befattningshavarens delvis med vanlig s. k. institutionsvaktmästares göromål
olikartade skyldigheter.
Jag anser alltså, att hos riksdagen bör äskas anslag för uppförande
i staten för universitetet i Lund av en vaktmästare vid historiska museet,
anställd jämväl vid mynt- och medalj kabinettet. Avlöningsförmånerna och
villkoren för deras åtnjutande böra vara desamma som för s. k. institutionsvaktmästare
i allmänhet. För närvarande uppgå avlöningsförmånerna
för dessa till 1,050 kronor, därav 700 kronor lön och 350 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte rätt till två ålderstillägg, vartdera å 100 kronor efter
5 och 10 års tjänstgöring och utgående ur förslagsanslaget: ålderstillägg,
under åttonde huvudtiteln. Därest fri bostad och bränsle åtnjutes, avdrages
å lönen 150 kronor. Rätt till årlig semester under 15 dagar tillkommer
befattningshavaren under närmare angivna betingelser, på sätt
om semester för vaktmästare m. fl. vid Lunds universitet är stadgat.
Skulle frågan om reglering av avlöningsförhållandena för de vid statens
verk och inrättningar anställda vaktmästare komma att hänskjutas till
prövning av 1918 års riksdag samt dylik lönereglering bliva av riksdagen
beslutad, böra givetvis avlöningsförmånerna för den nu ifrågasatte vaktmästaren
så jämkas, att de bliva lika med de avlöningsförmåner, som
tillerkännas de s. k. institutionsvaktmästarna vid universitetet.
I museets utgiftsstat är i avlöningen A) Avlöningar m. m. under
vederbörlig rubrik för titeln: Historiska museet, uppfört ett arvode av
500 kronor för »1 amanuens, som även tjänstgör vid mynt- och medaljkabinettet».
Under titeln: Mynt- och medaljkabinettet, är antecknat:
»Amanuens (se ovan under Historiska museet)». Dessa båda hittills på
olika ställen förvarade samlingar komma nu att förenas. De höra samman
under gemensam å extra stat upplörd föreståndare och hava, som av
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet. 5219
det nyss sagda framgår, gemensam amanuens. Vaktmästaren skall ock
bliva gemensam för de båda samlingarna. Det synes mig lämpligt, att
de i ovannämnda avdelning av utgiftsstaten förenas under gemensam titel:
Historiska museet samt mynt- och medaljkabinettet. Under denna titel
bör då såväl amanuensen som vaktmästaren uppföras.
Jag tillstyrker förslag till riksdagen att
dels — med föreskrift att de i utgiftsstaten för
universitetet i Lund, avdelningen A) Avlöningar m. in.,
under rubriken c) Tjänstemän och betjänte vid universitetets
samlingar och inrättningar m. in., upptagna titlarna:
Historiska museet, Mynt- och medalj kabinettet, skola
sammanföras under beteckningen: Historiska museet
samt mynt- och medalj kabinettet — under denna titel
uppföra ej mindre den vid nämnda samlingar nu fästa
amanuensen än även en vaktmästare med enahanda
avlöningsförmåner, som tillkomma s. k. institutionsvaktmästare
i allmänhet vid universitetet i Lund, och
med skyldighet att vara underkastad de för dessa förmåners
åtnjutande fastställda villkoren och bestämmelserna;
dels
för beredande av avlöning åt bemälde vakt- ökat anslag,
mästare höja det ordinarie anslaget till universitetet i
Lund, universitetsstaten, med ett belopp av 1,050 kronor;
dels ock medgiva, att de ifrågavarande befattningshavare
tillkommande ålderstillägg må utgå av det under
riksstatens åttonde huvudtitel uppförda förslagsanslaget:
ålderstillägg.
54. Materiell för historiska museet. Genom beslut av 1911 års [94:*]
riksdag höjdes det ordinarie materiellanslaget till historiska museet vid ^f®"®?1^
universitetet i Lund från förutvarande 500 kronor till 2,000 kronor, med m^eet
vilket sistnämnda belopp ifrågavarande anslag allt fortfarande är i staten
uppfört. Till materiell för mynt- och medalj kabinettet är å ordinarie stat
uppfört ett belopp av 500 kronor.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beslöt 1917
års riksdag att till ändrad inredning m. m., i huvudsaklig överensstämmelse
med av chefen för ecklesiastikdepartementet i statsrådsprotokollet för
den 23 april 1917 angiven plan, av förutvarande zoologiska institutionsbyggnaden
vid universitetet i Lund för inrymmande därstädes av universi
-
220 1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
tetets historiska museum samt mynt- och medalj kabinett anvisa på extra
stat för år 1918 ett reservationsanslag av 105,436 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att låta för ändamålet förskottsvis under år 1917 av tillo-än»-liga medel utanordna ett belopp av 50,000 kronor.
Ifrågavarande byggnadsföretag var avsett att snarast möjligt äga rum,
så fort den zoologiska institutionens förflyttning till dess nya°lokaler
under år 1917 bleve fullbordad. Såsom synes av vad jag under föregående
punkt anfört, är det avsett att museet samt mynt- och medalj kabinettet
skall taga sina nya lokaler i besittning under år 1918.
Det historiska museets förflyttning medför för museets räkning vissa
ökade kostnader; de krav, som i detta avseende från universitetets sida,
gjorts gällande, vill jag härmed underställa Kungl. Majrts prövning.
I skrivelse till det större akademiska konsistoriet i Lund har föreståndaren
för historiska museet samt mynt- och medalj kabinettet, docenten
S. O. H. Rydbeck anhållit, att konsistoriet måtte ingå med begäran om
höjning av historiska museets ordinarie anslag med ett belopp, som motsvarade
den årliga förbrukningen av bränsle och elektrisk kraft i de nya.
lokalerna. Det bör anmärkas att, medan museet haft sina lokaler i o-amla
bibliotekshuset, dylika för hela byggnaden gemensamma kostnader ej bestritts
ur museets materiellanslag utan ur eljest för ändamålet tillgäno--liga medel. Såsom skäl för sin framställning har Rydbeck anfört: ° °
Enligt uppgift av ingenjören G. Åberg i Malmö, som uppgjort värmeleduingsförslaget
i den blivande museibyggnaden, erfordras för uppvärmning av denna omkring
800 hektoliter koks årligen, medan den årliga förbrukningen av elektricitet till belysning
och kraft icke torde överstiga 300 kionor. Ifrågavarande förhöjning av årsanslaget
skulle icke innebära någon förbättring av historiska museets ekonomi, utan
museet måste framdeles inkomma med begäran om förhöjning av det nu utgående anslaget
(2,000 kronor) pa grund av de ökade utgifter, som den allmänna prisstegringen
— ej minst på fornsaker — museets utveckling och den utvidgade vakthållningen ide
nya lokalerna nödvändigtvis måste medföra.
De för prövning av universitetets anslagsbehov tillsatta kommitterade
hade beräknat ett medelpris för erforderlig koks av 6 kronor 50 öre för
hektoliter, vilket för 800 hektoliter skulle utgöra en kostnad av 5,200
kronor. Hela ökningen i museets anslag skulle sålunda bliva 5,500 kronor.
Då. museets hittillsvarande årsanslag, enligt vad dess föreståndare i
sin skrivelse framhållit, helt och hållet komme att förbrukas för andra
institutionens normala behov och den begärda ökningen i anslaget tydligen
vore oundgängligen nödvändig, hade bemälda kommitterade förordat bifall
till framställningen, därvid kommitterade, enär kostnaderna för museets
uppvärmning anpassats efter nu rådande, osedvanligt höga priser och med
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
221
all sannolikhet inom några år torde komma att väsentligt sjunka, funnit
skäligt, att anslaget endast begärdes å extra stat för år 1919.
I överensstämmelse härmed hemställde det större akademiska konsistoriet
i skrivelse till kanslern för rikets universitet, att kanslern behagade utverka
proposition om ett anslag å extra stat för år 1919 å 5,500 kronor
till höjning av anslaget till historiska museet.
I skrivelse den 2 oktober 1917 har kanslern hemställt om proposition
till riksdagen i överensstämmelse med konsistoriets förslag, under framhållande
därjämte, att det begärda anslaget syntes vara oundgängligen
nödvändigt.
För att historiska museets samlingar skola vara tillgängliga för
undervisning och forskning tarvas ej endast tillräckligt utrymme — vilket
behov genom riksdagens omförraälda beslut blivit tillgodosett — utan jämväl
medel att hålla de härför erforderliga lokalerna i sådant skick, att museet
kan fjdla sitt ändamål. Det begärda anslaget finner jag mig följaktligen
böra förorda och har i fråga om det beräknade beloppet intet att erinra.
Enär i samband med historiska museet jämväl mynt- och medalj kabinettet
kommer att överflyttas till de nya lokalerna, skulle det nu ifrågasatta anslaget
komma även sistnämnda institution till godo.
I likhet med konsistoriet och universitetskanslern anser jag, att anslaget
bör tills vidare begäras å extra stat.
Jag hemställer alltså om förslag till riksdagen
att till höjning av materiellanslaget för historiska
museet vid universitetet i Lund anvisa på extra stat för
. år 1919 ett reservationsanslag av 5,500 kronor.
55. Amanuens vid universitetets konstsamlingar. Till arvode åt
en amanuens vid universitetets i Lund konstsamlingar har från och med
år 1906 utgått ett extra anslag av 500 kronor årligen.
Som fortsatt anslag för ifrågavarande ändamål är behövligt, hemställer
jag om förslag till riksdagen
att till arvode åt en amanuens vid universitetets i
Lund konstsamlingar bevilja på extra stat för år 1919
ett förslagsanslag, högst 500 kronor.
56. Mekaniska arbeten vid fysiska institutionen. Med anledningav
en utav Kungl. Maj:t gjord framställning anvisade riksdagen till bekostande
av mekaniska arbeten vid universitetets i Lund fysiska institution
på extra stat för år 1«918 ett belopp av 1,500 kronor.
Departe
mentschefen.
Nytt anslag.
[95.]
Amanuens
vid universitetets
konstsamlingar.
[96]
Mekaniska
arbeten vid
fysiska institutionen.
222
[97.]
Geologiskmineralogiska
institutionens
materiellanslag.
[98.]
Geografiska
institutionen.
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
Vederbörande hava anhållit om beviljande på extra stat för år
1919 av fortsatt anslag för samma ändamål. Med anledning härav hemställer
jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till bekostande av mekaniska arbeten vid universitetets
i Lund fysiska institution anvisa på extra stat
för år 1919 ett reservationsanslag av 1,500 kronor.
57. Geologisk-mineralogiska institutionens materiellanslag. I
den för universitetet i Lund gällande staten är under avdelning B) Till
materiell m. m. uppfört ett belopp av 2,600 kronor till den geologiskmineralogiska
institutionen.
Till höjning av detta anslag anvisades på extra stat för vartdera av
åren 1916, 1917 och 1918 ett belopp av 1,000 kronor.
Dylikt anslag är erforderligt jämväl för år 1919.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till höjning av materiellanslaget för geologiskmineralogiska
institutionen vid universitetet i Lund
anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 1,000 kronor.
58. Geografiska institutionen. Till erforderlig inredning och utrustning
av det geografiska seminariet vid universitetet i Lund anvisade
1911 års riksdag på framställning av Kungl. Maj:t ett extra anslag av
5,000 kronor.
Kungl. Maj:ts framställning grundade sig på en av det större akademiska
konsistoriet gjord hemställan, i samband med vilken konsistoriet även
uttalat, att ett mindre årligt belopp till underhåll av seminariets materiell
samt komplettering av dess samlingar torde bliva erforderligt, men att
konsistoriet ansett sig icke då böra anhålla därom.
År 1916 återupptogs frågan om ytterligare statsunderstöd åt ifrågavarande
seminarium. Förslaget härom utgick från seminariets föreståndare,
professorn i geografi vid Lunds universitet H. Nelson, vilken i en till rektorsämbetet
vid universitetet ställd skrivelse, under framhållande av behovet
att seminariet kompletterades och utvidgades till en geografisk institution,
hemställde om utverkande av dels ett engångsanslag å 5,800
kronor, avsett till seminariets (eller institutionens) uppryckning ur dess i
brist av årsanslag iråkade lägervall, dels ock ett årligt anslag å 2,250 kronor,
varav 800 kronor beräknats till arvode åt en amanuens.
I anledning av denna Nelsons hemställan gjorde det större konsisto -
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
223
riet i en av kanslern för rikets universitet med underdånigt utlåtande
till Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse framställning om beredande av
anslag på extra stat för år 1918 dels å 7,250 kronor till anskaffande
för geografiska institutionen av behövliga instrument och kartor samt övrig
erforderlig undervisningsmateriell, dels ock å 800 kronor till avlöning åt
en amanuens därstädes.
På sätt framgår av det vid statsverkspropositionen till 1917 års riksdag
fogade utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden den 13 januari
1917, punkten 101, fann emellertid dåvarande departementschefen sig kunna
endast delvis understödja sagda framställning. Nelsons anhållan om ett
anslag för en gång av 5,800 kronor lämnades, med hänsyn till det av
1911 års riksdag för enahanda ändamål beviljade beloppet av 5,000 kronor,
å sido, och, vad angår det begärda årliga beloppet samt det ifrågasatta
amanuensarvodet, yttrade departementschefen, att han av vad som i
den då föreliggande framställningen anförts icke kunde bilda sig en bestämd
uppfattning rörande dessa behov. Man kunde likväl, fortsatte han,
med fog utgå från att institutionen ej kunde undvara ett årligt anslag för
materiellens vidmakthållande och förökande samt för avlönande av något
arbetsbiträde. Med hänsyn härtill och på i övrigt anförda skäl hemställde
departementschefen om förslag till riksdagen att till materiell m. m. för
geografiska institutionen vid universitetet i Lund anvisa på extra stat
för år 1918 ett anslag av 1,700 kronor.
Kungl. Maj:ts i enlighet härmed avfattade framställning till riksdagen
blev sedermera av riksdagen bifallen.
Till redogörelsen för nu omförmälda förhållanden har jag föranletts
därav, att nytt förslag föreligger om tillgodoseende av enahanda önskemål,
som berördes i Nelsons förut omförmälda framställning.
I en till rektor vid universitetet ställd skrivelse har Nelson nämligen
återkommit med yrkanden om geografiska institutionens tillgodoseende med
anslag till materiell och avlöning av amanuens. I skrivelsen anför Nelson
till en början:
Det torde stå klart, att bristen på ett årligt anslag till geografiska seminariet
i Lund förhindrat detsammas utveckling. Eu jämförelse visade, hur mycket gynnsammare
förhållandena gestaltat sig vid den motsvarande geografiska institutionen vid
Uppsala universitet. Vid 1909 års riksdag, således två år innan geografiska seminariet
i Lund erhållit 5,000 kronor i engångsanslag, hade för Uppsala universitets geografiska
institution beviljats dels ett engångsanslag å 6.000 kronor och dels ett årligt anslag
å 1,450 kronor till materiellens förökande och underhåll jämte ett ärligt anslag å 800
kronor såsom arvode till amanuens. Frånsett amanuensanslaget hade den geografiska
institutionen i Uppsala för tiden 1910—1917 av statsmedel beviljats ett sammanlagt
[98.]
224
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
belopp av 17.600 kronor, medan geografiska seminariet i Lund under samma tid erhållit
5.000 kronor. Samma uppgifter i vetenskapens och lärarutbildningens tjänst
ålåge dock båda.
Härefter yttrar Nelson följande i fråga om användningen av det år
1911 beviljade anslaget samt rörande institutionens nuvarande behov av
materiell m. in.:
Engångsanslaget å 5,000 kronor hade använts på följande sätt:
Till möbler (bord, skåp m. m.).............................................................. kronor 1.263:_
» bok- och kartsamlingarna ............................................................... » 1.200:_
s instrument .................................................................................... x 2 436: —
» diverse utgifter ................................................................................. , 101:_
Kronor 5,000: —
Möbler hade sålunda slukat en fjärdedel av anslaget. Det återstående hade ej
varit tillräckligt att tillgodose de krav, som även den enklare vetenskapliga utbildningen
och lärarutbildniugeu maste ställa på ett geografiskt seminariums utrustning.
Luckorna, i denua utrustning vore därför synnerligen svåra, desto mer som vid seminariets
förseende med dess första uppsättning den strävan tydligen gjort sig gällande,
att hellre tillgodose ett eller annat område relativt väl än att täcka flera områden på
ett otillfredsställande sätt.
Sålunda ägde det geografiska seminariet för närvarande endast en uppsättning
mätinstrument för fältmätning och avvägning, medan två uppsättningar vore nödvändiga
enbart för att driva den grundläggande kursen till filosofie kandidat- och magisterexamina.
Några kartritningsutensilier både först år 1917 genom ett mindre anslag ur universitetets
reservfond kuuuat anskafiås men vore fullkomligt otillräckliga. Vårterminen
1917 både på grund härav och med hänsyn till seminariets svaga instrumentala utrustning
för övrigt, delvis också på grund av seminariets trånga utrymme, den kurs i
fältmätning^ och kartografi, som skulle tillgodose de blivande geografilärarnas behov,
ej kunnat få den önskade omfattningen.
Kartsamlingen omfattade av officiella kartor nästan enbart Sverige. Fotografier,
skioptikonbilder och reliefer saknades helt och hållet. Biblioteket iunehölle endast
ett par grenar i allmän fysisk geografi och en del ekonomisk geografi, medan
övriga grenar av den allmänna geografien samt ländernas speciella geografi, vilken
senare allt mer tenderade till att bilda geografiens kärna, vore så gott som orepresenterad
och blott vad Sverige angår något bättre ställd.
Vidare yttrar Nelson:
Den år 1916 ingivna anhållan om ett engångsanslag på 5.800 kronor till en
geografisk institution (det geografiska seminariets arvtagare) vid universitetet hade gått
ut på att fylla de mest oumbärliga behoven av instrumental och annau utrustning.
Nelsons förslag hade uppgjorts i känslan av att det under då rådande dyrtid varit en
plikt att begränsa auslagskravet till det absolut nödvändiga. Eu avprutning på de
framställda behoven kunde ej ske utan men för den vetenskapliga undervisuingen i
geografi, ej minst för utbildningen av geografilärare, och Nelson såge sig därför nödgad
att nu återkomma med en begäran om ett engångsanslag till Lunds universitets geo
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet. 225
grafiska institution på 5,800 kronor, dock med avdrag av det belopp, 1917 års riksdag
beviljat institutionen för ur 1918.
'' Innan jag fortsätter redogörelsen för innehållet i Nelsons skrivelse,
vill jag nämna, att vid densamma funnos fogade dels en specificerad kostnadsberäkning
över behövliga instrument, kartor och övrig materiell för
den geografiska institutionen, avsedd att anskaffas för.det angivna engångsanslaget,
5.800 kronor, dels ock en sammanställning av institutionens årliga
anslagsbehov.
O o
I fråga onv nämnda kostnadsberäkning yttrar Nelson, att ban hoppades, det en
granskning av densamma skulle ådagalägga, att intet begärts, som ej måste anses såsom
ett nödvändigt attribut till eu geografisk institution.
Vidkommande frågan om ett årligt anslag till institutionen hänvisade
han till nyssberörda sammanställning, vilken upptog följande poster:
Kronor. Kronor.
För vidmakthållande och förökande av institutionens materiell, in -
strument och kartritningsutensilier ............................................. 550: —
Kartsamlingen.......................................................................................... 200: —
Reliefer, planscher, fotografier och skioptikoubilder ........................... 150: —
B-rgarts- och produktsamlingarna........................................................ 150: —
Biblioteket................................................................................................ 350: —
Diverse utgifter...............................................:...................................... 50: — j 450:_
Amanuensarvode ...................................................................................... 1,2<>0: —
Summa 2,650: —
I avseende härå anför Nelson vidare:
Såsom årsanslag föresloge han samma belopp, som årligen utginge till geografiska
institutionen vid universitetet i Uppsala för materiellens vidmakthållande och förökning,
varjämte han anhölle om ett anslag av 1,200 kronor om året till avlöning åt
en amanuens. Den av honom gjorda beräkningen syntes kunna garantera en normal
utveckling av d-n geografiska institutionen och icke vara för högt tilltagen. Behoven
vore desamma för bada universitetens geografiska institutioner.
Under erinran att den föreslagna avlöningen för en amanuens överstege
motsvarande arvode vid geografiska institutionen i Uppsala, åberopar
Nelson till särskilt stöd för sitt förslag i denna del huvudsakligen följande:
Amanuensen
vid sistnämnda institution åtnjöte förutom sitt arvode förmånen av
hyresfri bostad om två rum, och en dylik förmån kunde icke för närvarande beredas
amanuensen vid institutionen i Lund. Vidare — och d^tta villo Nelson särskilt framhålla
— syntes ett arvode av 8ll0 kronor ej motsvara eller utgöra skälig ersättning för
det arbete, som borde åligga institutionens ende amanuens. Denne skulle tjänstgöra
vid institutionens bibliotek och samlingar samt vara professorns medhjälpare vid fält*
mätningsövuiugarna och den kartografiska kursen. Pa grund av ämnets vidd och
ojämnheten i förkunskaper hos dess ämnessvenner, vilka utgjordes såväl av humanister
Bihang till riksdagens protukoll 1918. 1 samt. 29
[98.)
226
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
som av naturvetenskapsmän, krävdes av amanuensen mognad och omdöme. Aven de
stigande levnadsomkostnaderna syntes väl motivera att ej sätta amanuensarvodet lägre
än till 1,200 kronor.
Beträffande institutionens lokala förhållanden anför Nelson:
För närvarande disponerade geografiska seminariet endast ett större och ett mindre
rum. Vägg i vägg med detsamma vore två ljusa rum av tillsammans lika stort utrymme
upptagna av entomologiska museet, vilkets flyttning till annan lokal kunde
ske möjligen redan år 1917 men senast under år 1918.
Det geografiska seminariets lokal vore redan otillräcklig och lade hinder i vägen
för en rationellt driven undervisning i ämnet. Särskilt saknades utrymme för de
kartografiska övningarna. Emellertid funnes stora utsikter för den blivande geografiska
institutionen att få disponera entomologiska museets lokal vid dess flyttning och
därigenom förfoga över tillräckligt utrymme. Begäran härom läge inne hos det större
akademiska konsistoriet. Det vore Nelsons livliga övertygelse, att från universitetets
sida det nödvändiga utrymmet skulle ställas till institutionens förfogande.
Nelsons skrivelse slutar med äskande av ovannämnda anslagsbelopp å
dels 5,800 kronor med avdrag för vad 1917 års riksdag anvisat till geografiska
institutionen, alltså 4,100 kronor, dels 1,450 kronor, dels ock 1,200
kronor, anslaget å 4,100 kronor på extra stat för år 1919, de båda övriga å
ordinarie stat, Nelsons av filosofiska fakulteten vid universitetet i Lund biträdda
framställning har av det större akademiska konsistoriet överlämnats
till kanslern för rikets universitet, därvid konsistoriet upptagit Nelsons yrkanden,
dock att anslaget å 1,450 kronor ansetts böra uppföras å extra stat.
Kanslern har med underdånigt utlåtande den 2 oktober 1917 hänskjutit
ärendet till Kungl. Maj:t med tillstyrkande om nådig framställning i ämnet
till riksdagen.
Såsom Nelson erinrat, åtnjuter geografiska institutionen vid Uppsala
universitet ett anslag på ordinarie stat av 1,450 kronor till materiell m. m.
Detta anslag har utgått alltsedan år 1910. Därjämte bekommer institutionen
10 famnar ved. Till komplettering av institutionens vetenskapliga
utrustning anvisades på extra stat för sistnämnda år ett belopp av 6,000
kronor. Vidare finnes vid institutionen anställd en amanuens, till vilken
arvode, enligt beslut av 1912 års riksdag, utgår med 800 kronor om året.
Till städning och uppassning är för institutionen, från och med år 1912
uppfört ett belopp av 750 kronor, ur vilket anslag jämväl skall bestridas
kostnaden för städning och uppassning vid matematiska seminariet. I betraktande
av de medel, som sålunda ställts den geografiska institutionen i
Uppsala till förfogande, måste man giva Nelson rätt i att den institution,
han förestår, blivit avsevärt mindre tillgodosedd.
Att detta oaktat den sistnämnda institutionens förut omförmälda vid
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet. 227
1917 års riksdag framlagda unslagskrav icke av dåvarande departementschefen
rönte ett välvilligare mottagande än som skedde, torde, så vitt angår
anslagskravet å ordinarie stat, hava berott på att den då föreliggande
utredningen rörande de angivna behoven icke ansågs tillfyllestgörande;
vad angår engångsanslaget hänvisade departementschefen som nämnt
till det av riksdagen år 1911 beviljade anslaget.
Geografiska institutionens i Lund anslagsfråga befinner sig nu i ett
mera utrett skick. Till en början har Nelson redogjort för användningen
av det år 1911 beviljade anslaget. Han har uppvisat, att detta anslag till
rätt stor del anlitats för inköp av möbler och dylikt för institutionens räkning
samt att utrustningen i fråga om åskådningsmateriell m. in. på grund
härav och till följd av anslagets otillräcklighet över huvud blivit mycket
otillfredsställande. Denna brist försvårar i hög grad fyllandet av institutionens
uppgift. En oundgänglig förutsättning för att geografien
skall kunna få den betydelse för bildningen, som betingas av ämnets
beskaffenhet, är, att studiet därav grundas på en god och riklig åskådningsmateriell.
Det ligger nämligen i det geografiska studiets natur,
att det icke kan grundas enbart på litteraturstudier. Att geografiska
institutionen i Lund icke motsvarar de krav i nu förevarande hänseende,
som skäligen böra ställas på densamma, synes mig oförtydbart framgå
av den förut omnämnda kostnadsberäkningen, upptagande den utrustning,
som ännu saknas vid institutionen men som av Nelson vitsordats vara
»mest oumbärlig». Jag finner mig därför böra understödja Nelsons begäran
om ett extra anslag för att försätta densamma i ett tillfredsställande
skick. Med hänsyn till rådande förhållanden och ovissheten att därunder
kunna bringa de avsedda inköpen till stånd torde emellertid beloppet
för närvarande kunna begränsas till 2,500 kronor.
Mot behovet av ett årligt anslag till materiellens vidmakthållande och
förökande torde icke någon berättigad invändning kunna göras. Jag anser
goda skäl vara anförda för att bestämma detta anslag till samma belopp,
1,450 kronor, som för ändamålet utgår vid geografiska institutionen
i Uppsala. En granskning av de olika poster, på vilka detta anslagsbelopp
enligt Nelsons förslag skulle uppdelas, synes mig giva vid handen,
att dessa poster icke äro för högt tilltagna. Särskilt med hänsyn till att,
enligt vad av handlingarna i ärendet framgår, planer äro å bane att inom
den närmaste framtiden bereda institutionen utvidgade lokaler, torde det
begärda anslaget få anses vara väl motiverat. I Nelsons förslag till anslagsbeloppets
fördelning saknas poster för uppvärmning, belysning och
städning. Enligt vad jag har mig bekant beror detta därpå, att geografiska
institutionen är inrymd i det s. k. gamla bibliotekshuset. De sam
-
228 1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
‘[98.] fällda kostnaderna för dylika ändamål inom sagda byggnad bestridas av
vissa därför tillgängliga medel.
Vad slutligen angår frågan om anställandet vid institutionen i Lund
av en amanuens, biträder även jag förslaget härom. Vid en institution
av ifrågavarande art förekomma alltid en mängd praktiska bestyr, som utan
olägenhet kunna under föreståndarens uppsikt skötas av en amanuens och
som till och med icke utan men för professorns undervisning och andra
rent vetenskapliga uppgifter kunna krävas av honom.
Amanuensens avlöning anser jag böra å ordinarie stat uppföras till
samma belopp, som tillkommer motsvarande befattningshavare i Uppsala.
Nelson har omförmält, att denne desslikes åtnjuter bostadsförmån. Det
bör därvid erinras, att en sådan förmån icke är honom ovillkorligen tillerkänd.
I nådigt brev den 16 maj 1913 heter det, att, därest det ur
vederbörande institutions eller kliniks synpunkt befinnes önskvärt, att (assistent
eller) amanuens har sin bostad förlagd i sammanhang med institutionen
eller kliniken, sådan bostad må, i den mån omständigheterna det
medgiva, åt honom kostnadsfritt upplåtas. Vid sådant förhållande synes
den omständigheten, att amanuensen vid geografiska institutionen i Uppsala
för närvarande åtnjuter fri bostad, icke böra komma i betraktande vid
bestämmande av den ersättning, som bör tillkomma motsvarande befattningshavare
vid Lunds universitet.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Eders Kungi.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
Nytt anslag. dels för uppförande i utgiftsstaten för universitetet
i Lund, avdelningen A) Avlöningar m. m., c) Tjänstemän
och betjänte vid universitetets samlingar och inrättningar
m. m., under titeln Geografiska institutionen, av eu
amanuensbefattning med arvode av 800 kronor höja dét
ordinarie anslaget, till Lunds universitet, universitetsstaten,
med 800 kronor;
Nytt anslag. dels för beredande av medel för uppförande f ut
giftsstaten
för universitetet i Lund, avdelningen B) Till
materiell m. m., av anslag till geografiska institutionen
höja det ordinarie avslaget till nämnda universitet, universitetsstaten,
med ett belopp av 1,450 kronor;
ökat anslag. dels ock till materiell in. m. för geografiska insti
tutionen
vid universitetet i Lund anvisa på extra stat
för år 1919 ett reservationsanslag av 2,500 kronor;^ ''1
° 7 IT
■■•••• - '' ■'' '' • ‘ • - • . • i . G >* i .: i
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
229
59. Lönereglering för konservatorn vid zoologiska institutionen.
På sätt jag i det föregående under punkten (54 omtörmält, liar från universitetet
i Lund framlagts förslag i fråga om lönereglering för konservatorn
vid zoologiska institutionen därstädes, vilket förslag avser att bereda
bemälde konservator enahanda avlöningsförmåner, som från Uppsala universitets
sida föreslagits för där anställda konservatorer, eller sådana löneförmåner,
som för närvarande utgå till andre bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken.
Jag har under nämnda punkt närmare redogjort för
dessa befattningshavares nuvarande avlöningsförmåner ävensom för den
tjänstgöringsskyldighet in. in., som för närvarande gäller i avsende å konservatorerna
vid Uppsala universitet.
Förslaget om reglering av avlöningsförmånerna för zoologie konservatorn
vid Lunds universitet har utgått från professorn i zoologi därstädes
H. T. S. Wallengren.
I skrivelse till det större akademiska konsistoriet hemställer Wallengren
om utverkande av förbättrad avlöning för ifrågarande konservator,
så att han jäinställes med andre bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken,
d. v. s. erhåller en avlöning av 3,700 kronor, därav 2,200 kronor lön och
I, 500 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle kunna komma tre ålderstillägg
å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring.
Vidare hemställer Wallengren, att befattningens nuvarande innehavare,
docenten K. O. Holmqvist, måtte erhålla rätt att för åtnjutande
av ålderstillägg räkna sig till godo sin föregående tjänstgöring.
Wallengren framhåller till en början, hurusom ifrågavarande konservatorsbefaitning
med hänsyn till arbetsuppgifter och därav betingade kompetenskrav
under det förflutna halvseklet undergått en avsevärd omdaning,
vilket förhållande stode i närmaste samband med den utveckling, som studiet
av zoologien och den zoologiska institutionen vid universitetet under
nämnda tidsperiod genomlupit.
I detta avseende anför Wallengren:
I äldre tider eller — för att ej gå längre tillbaka — under den period, då Sven
Nilsson verkade vid detta universitet (1832 -1856), voro den vetenskapliga forskningen
och studierna huvudsakligen inriktade på systematikern Professorns egen och de studerandes
vetenskapliga verksamhet gick därför omedelbart ut på samlinuarnas ordnande
och vetenskapliga tillgodogörande. Då emellertid samlingarna hastigt tillväxte i omfång,
visade det sig snart nödvändigt, att en särskild person med vetenskaplig kompetens
anställdes vid museet. Sålunda förordnades år 1834 dåvarande oeconomie docenten
C. J. Sundewall till intendent med åliggande att omhäuderhava det vetenskapliga
museiarbetet; Sundewalls närmaste efterträdare blev adjunkten M. von Diibeu (utnämnd
1842), och vid dennes frånfälle förordnades extra ordinarie adjunkten W. Lilljeborg
till extra ordinarie intendent vid museet med lön enligt kauslersbrev av den 29 januari
[99.)
Lönereglering
för konservatorn
vid
zoologiska institutionen.
230 1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
99. ; 1844. Den eutomologiska avdelningen erhöll sin egen intendent (adjunkten A. Dahl
bom)
år 1843.
Under denna tid, då både de äldre forskarnas och de yngre vetenskapsidkarnas
arbete omedelbart var inriktat på det systematiska området, var konservatorns uppgift
av mycket underordnad innebörd. Den inskränkte sig nämligen till att under professorns
eller intendentens omedelbara överinseende utföra preparationsarbete, som visserligen
kunde kräva en viss teknisk färdighet men ej ställde krav på någon vetenskaplig
utbildning. Därför kunde man också till konservatorer använda personer, som icke
ägde någon egentlig yrkesutbildning utan som närmast voro att jämställa med vaktmästare
vid institutionen. De med konservatorsbefattningen förbundna löneförmånerna
voro också synnerligen anspråkslösa och utgjorde enligt 1849 års stat, jämte bostadsrum,
400 riksdaler.
Etter Sven Nilsson blev F. Wahlgren (1857) professor i zoologi och föreståndare
för den zoologiska institutionen. Under hans tid började de zoologiska studierna även
inom vårt land att vid sidan om den speciella systematiken slå in på nya banor.
Wahlgren själv var framför allt anatom, och införandet av den jämförande anatomien
såsom eu mera självständig och betydande del av läroämnet zoologi är att förlägga
till hans professorstid. Studiet av anatomi måste emellertid nödvändigtvis baseras
på dissektionsövningar, och därför infördes också snart nog dylika. Då härigenom
undervisningen ställde större krav på professorns tid än förut, kunde han mindre ägna
sig åt det rena museiarbetet, och då även de yngre vetenskapsidkarnas intressen mera
inriktades på anatomiska uppgifter, drogs även deras arbetskraft från institutionens
museiavdelning. Iutendentsbefattningen fortlevde visserligen ännu men var huvudsakligen
såsom en titel förbunden med adjunkturen i zoologi för att sedermera i tur och ordning
övergå till extra ordinarie professuren i zoologi och geologi samt extra ordinarie
professuren i jämförande anatomi. När denna senare plats år 1908 förvandlades till ordinarie
professur i Zoologi, försvann även denna sista kvarleva av iutendentsbefattningen.
Med de alltjämt växande kraven på lärarkrafter för det i olika riktningar specialiserade
studiet av zoologi maste också innehavarna av de ovannämnda befattuingarna,
även då de ännu till namnet voro intendenter, ägna huvuddelen av sin tid till undervisningen,
och härigenom blottades institutionens museiavdelning på arbetskraft.
Pa grund av ovan framhållna omständigheter, och då under tiden konserveringsoch
preparationstekniken i hög grad fullkomnats, framträdde för institutionen alltmera
nödvändigheten av att erhålla en bättre kvalificerad konservator. Förutom den rent tekniska
färdigheten måste han äga en så pass god vetenskaplig utbildning, att han kunde
finna användning även vid vården om och det vetenskapliga ordnandet av institutionens
samlingar. Då konservatorsbefattningen blev ledig, besattes den därför också år
1863 med en yngre zoologie studerande C. D. Roth, som under Sven Nilssons ledning
funnit sin utbildning särskilt inom den systematiska delen av zoologien.
De ökade fordringarna på konservatorns kompetens hade sålunda framvuxit såsom
en naturlig följd av den zoologiska vetenskapens egen utveckling vid universitetet, och
det är tydligt, att med de högre kvalifikationerna också en förbättrad löneställning
måste beredas honom. Eu dylik genomfördes åven, så att konservatorn år 1870 kom
i åtnjutande av en lön av 1,200 kronor, vilken år 1876 höjdes till 1,800 kronor. Sedan
dess har en vtterligare löneförbättring inträtt, i det att konservatorn år 1908
erhöll eu lön av 2.500 kronor med tre ålderstillägg av 300 kronor.
Den utveckling, på vilken sålunda studiet av zoologi redan under professor Wahlgrens
tid slog in, har sedan dess alltjämt fortgått och omfattar för närvarande utom
231
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
deri speciella systematiken en mängd olika var för sig vidsträckta områden, såsom järn- [99.
förande anatomi och embryologi, histologi, fysiologi, djurgeografi och utvecklingslåra
m. m. För att på ett tillfredsställande sätt kunna bedriva den på olika områden specialiserade
undervisningen inrättades också dr 1894 en ny professur i ämnet.
Jämsides med denna studiernas specialisering har även institutionens egen utveckling
gått, så att vid sidan av de systematiska vertebratsamlingarna, vilka, bortsett
från de entomologiska samlingarna, på Sven Isilssons och Wahlgrens tid utgjorde den
huvudsakliga delen av institutionen, har tillkommit en särskild laboratorieavdelning
med en för olika ändamål avpassad specialutrustning. Samtidigt härmed hava^också
institutionens samlingar alltjämt vuxit i omfång och dessutom även letts in pa nya,
förut ej alls eller endast obetydligt representerade områden. Så hava omfattande samlingar
av lägre ryggradslösa djur och samlingar i jämförande anatomi och embryologi
tillkommit. Institutionens museiavdelning har sålunda i hög grad specialiserats i olika
riktningar, något som är en nödvändig förutsättning för en framgångsrik undervisning
i de olika delarna av ämnet.
I fråo-a om utförandet av det egentliga museiarbetet vid institutionen
och rörande de fordringar, som måste ställas på konservatorn, anför Wallengren:
Det
är tydligt, att de båda professorernas i zoologi tid måste i första hand och
till sin huvudsakliga del ägnas åt undervisningen, ledandet av de vetenskapliga arbetena
å institutionen och åt vetenskaplig forskning och kan endast i ringa man tagas
i anspråk för det rena museiarbetet. De två vid institutenen anställda ordinarie amanuenserna
måste med den omfattning, som undervisningen i zoologi numera äger,
framför allt biträda vid laboratorieövningarna och kunna endast i mindre grad finna
användning vid det egentliga museiarbetet. Då amanuenserna vidare i regel äro yngre
vetenskapsidkare, som endast under några år kvarstanna vid institutionen, hinna de
vanligen icke heller att förvärva sig den erfarenhet och mognad, Rom är nödvändig,
då det gäller olikartade samlingars vetenskapliga ordnande eller andra mera speciella
musemöromål. Den enda kontinuerliga arbetskraft, som institutionen för detta ändamål
har till förfogande, är sålunda konservatorn, och åt honom måste därför också den mera
direkta vården om samlingarna, deras skötsel och ordnande överlatas. Det ar da tydligt,
att de krav, som ställas på konservatorsplatsens innehavare, äro både stora och av
olikartad natur. Han måste å ena sidan besitta teknisk färdighet i de speciella konservatorsuöromålen,
såsom i de olika preparations- och konservenngsmetoderna m. m.,
och å andra sidan hava en sådan vetenskaplig utbildning, att han i och för det vetenskapliga
tillgodogörandet av samlingarna kan mera självständigt ordna och taga värden
om dem. Det är sålunda icke någon tillfällighet utan en av för handen varande omständigheter
betingad nödvändighet, att konservatorsbefattningarna vid den zoologiska
institutionen både i Lund och i Uppsala numera innehavas av filosofie doktorer, vilkas
vetenskapliga kvalifikationer äro av den art, att de kunnat utnämnas till docenter i
zoologi vid de respektive universiteten.
Vidare yttrar Wallengren:
Av den ovan i korthet givna historiska framställningen över konservatorsbefattningens
utveckling under de senaste årtiondena framgår tydligt, att den med de förändringar,
som under tiden inträtt i studiet och det vetenskapliga forskningsarbetet
[99.]
Departe
mentschefen.
232
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
inom zoologien, i väsentlig män ändrat karaktär. Från att tidigare hava varit en plats
vars innehavare endast behövde en viss teknisk färdighet, har den nämligen nu utbildats
till en mera vetenskaplig plats, för vars skötande ovillkorligen fordras en grundlig
vetenskaplig utbildning. Under sådana förhållanden är det tydligt, att dess innehavare
också maste komma i åtnjutande av en lön, som står i något rimligt förhållande
till den utbildning, han måste lunehava, och till det arbete, som kräves av honom.
vin man jämtör arten av den kompetens och det arbete, som fordras av konser™°™
. v , ®en zoologiska institutionen, med vad i detta hänseende kräves av andra
befattningshavare vid universitetet, synes mig, att konservatorn kommer i samma
plan som de andre bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken. Liksom det för bibliotekens
tillfredsställande skötsel är nödvändigt, att andre bibliotekarierna hava en vetenskaplig
utbildning, sa att de efter givna anvisningar på egen hand kunna fullgöra
sina åliggande!!, ordna och tågna värd om boksamlingarna, är det också för samlingarnas
vid den zoologiska institutionen behöriga tillsyn och skötsel nödvändigt att
konservatorn, den enda kontinuerliga arbetskraften för detta ändamål vid nämnda institution,
bär vetenskaplig utbildning, så att han kan bestämma, ordna och ta
W allengrens framställning tillstyrktes av matematisk-naturvetenskapliga
sektionen, och i skrivelse till kanslern för rikets universitet anhöll
det större akademiska konsistoriet om utverkande av proposition till riksdagen
i enlighet med Wallengrens förslag.
^ Sj r^ve ^en ^ oktober 1917 hemställer kanslern om proposition
till riksdagen i överensstämmelse med ovan angivna förslag, under framhållande
att enligt kanslerns åsikt den ifrågasatta löneförbättringen vore
väl behövlig samt de föreslagna löneförmånerna fullt skäliga.
Jag har förut under punkt 64 givit uttryck åt den uppfattningen,
. . . .i * och zoologiska museerna i Uppsala böra
i avlöningshänseende jämställas med andre bibliotekarierna vid universitetsbiblioteken.
Vad särskilt beträffar zoologie konservatorsbefattnin^en i
Uppsala har jag likaledes framhållit, hurusom den utveckling, nämnda
befattning undergått med såväl ökade arbetsuppgifter som höjda kompetensfordringar
på dess innehavare, betingade en avlöningsförbättring av
angiven art. °
På sätt av den utav Wallengren lämnade redogörelsen framgår, äro förhållandena
i detta avseende enahanda i Lund. Under hänvisning i övrigt
till vad jag beträffande motsvarande befattningshavare i Uppsala anfört,
tillstyrker jag följaktligen för zoologie konservatorn i Lund en avlönin»
av 3,700 kronor, därav 2,200 kronor lön och 1,500 kronor tjänst«rörin
och 15 års tjänstgöring. För ändamålet behöver statsanslaget till univer
-
233
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
sitetet höjas med ett belopp av 1,200 kronor. Ålderstilläggen böra utgå
ur förslagsanslaget till ålderstillägg under åttonde huvudtiteln.
För åtnjutande av nämnda avlöningsförmåner böra i tillämpliga delar
gälla enahanda villkor och bestämmelser som de, vilka, i enlighet med
riksdagens beslut, genom'' kungörelse den 13 juni 1908 äro fastställda
för åtnjutande av de för vissa befattningshavare vid rikets universitet
och karolinska institutet från och med år 1909 gällande nya avlöningsförmåner.
e
Ifrågavarande konservator torde, såsom hittills, böra tillsättas av kanslern.
Några föreskrifter rörande tjänstgöringsskyldighet m. in. finnas för
närvarande icke fastställda av kanslern, men torde dylika bestämmelser
sedermera böra utfärdas.
Då en avsevärd löneförbättring enligt förslaget skulle tilldelas denna
konservatorsbefattning, finner jag ej skäligt förorda förslaget om rätt för
befattningens nuvarande innehavarare att för åtnjutande av ålderstillägg
tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring.
Någon framställning om löneförbättring åt konservatorn vid botaniska
institutionen vid universitetet i Lund föreligger icke för närvarande.
Den frågan ligger då nära till hands, huruvida icke förhållandena i förevarande
avseende därstädes äro likartade med dem i Uppsala och varför
en lönereglering påkallats för konservatorn vid det senare universitetet,
medan konservatorn i Lund skulle bibehållas vid sin nuvarande avlöning
av allenast 2,000 kronor. På grund härav har jag satt mig i förbindelse
med professorn i botanik vid universitetet i Lund S. S. Murbeck. Denne
har meddelat, att behov av lönereglering för konservatorn vid sistnämnda
institution icke förelåge, bland annat på den grund, att förutvarande konservatorn,
professorn O. Nordstedt alltjämt ägnade all sin tid åt göromål
vid det botaniska museet och att därför anspråken på den nu anställde
konservatorns tjänstgöring därstädes kunde ställas något lägre än eljest
vant möjligt. Murbeck har emellertid erinrat, att Nordstedt snart uppnådde
en ålder av 80 år, samt anfört, att så snart botaniska museet ginge
miste om den stora förmån, som bereddes detsamma genom Nordstedts
uppoffrande och värdefulla arbete, samma förhållanden skulle där inträda,
som nu vore rådande vid botaniska museet i Uppsala. Kravet på en
höjning av konservatorslönen i Lund i överensstämmelse med vad som
nu begärts i fråga om konservatorn i Uppsala torde enligt Murbecks
mening då bliva ofrånkomligt.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels höja den i utgiftsstaten för universitetet i Lund
Bihang Ull riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 30
Ökat anslag.
[100.]
Kurser i
havsbiologi i
Öresund.
234 1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
under avdelningen A) Avlöningar m. in., c) Tjänstemän
och betjänte vid universitetets samlingar och inrättningar
in. in., under titeln Zoologiska institutionen, upptagna
avlöningen för en konservator från dess nuvarande belopp,
2,500 kronor, till 3,700 kronor, därav 2,200 kronor lön
och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar;
dels medgiva, att bemälde konservator må, i stället
för vad i detta avseende för närvarande är fastställt, äga
rätt till tre ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500
kronor, att utgå efter respektive 5, 10 och 15 års väl
vitsordad tjänstgöring;
dels förordna, att för åtnjutande av nämnda avlöningsförmåner
ifrågavarande befattningshavare skall i
tillämpliga delar vara underkastad enahanda villkor och
bestämmelser som de, vilka genom nådig kungörelse
den 13 juni 1908 äro fastställda för åtnjutande av de
för vissa befattningshavare vid rikets universitet och
karolinska institutet från och med år 1909 gällande
nya avlöningsförmåner;
dels av nu ifrågavarande anledning höja det ordinarie
anslaget till Lunds universitet, universitetsstaten,
med 1,200 kronor;
dels ock medgiva, att ovanberörda ålderstillägg må
utgå av det under riksstatens åttonde huvudtitel uppförda
förslagsanslaget: ålderstillägg.
#
60. Kurser i havsbiologi i Öresund. Den stora betydelse, som en
på levande material grundad undervisning har för de biologiska studierna,
är sedan gammalt erkänd. Inom den moderna biologien är ett sådant
studiematerial oumbärligt ej minst vid studiet av de talrika och viktiga
djurgrupper, som antingen uteslutande eller till övervägande del uppehålla
sig i havet, liksom även vid undersökningar rörande de i havet betintliga
lägre växterna. Och att kunskapen om havets biologi i våra dagar måste
tillmätas eu stor betydelse icke endast som ett led i den biologiska allmänbildningen
utan också i praktiskt avseende framgår till fullo av den
framskjutna plats, de biologiska undersökningarna intaga inom den internationella
havsforskningen, som företrädesvis har till syfte att utreda de
ekonomiskt viktiga havsdjurens levnadsförhållanden.
I nämnda forskning har vårt land tagit del ej mindre genom sin anslutning
till de internationella havsbiologiska undersökningar, som bedri
-
235
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
vas i de nordiska haven, än Hven genom upprättande på 1880-talet av eu
zoologisk station, Kristineberg, i närheten av Fiskebäckskil i Göteborgs och
Bohus län. Till underhåll av denna station är för vetenskapsakademien uppfört
ett ordinarie anslag av 4,000 kronor.
Denna stations huvuduppgift är att bereda plats åt forskare, som arbeta
med speciella, vetenskapliga uppgifter. Genom välvilligt tillmötesgående
hava emellertid biologie och särskilt zoologie studerande vid våra
universitet in. fl. i viss utsträckning erhållit handledning vid Kristineberg,
där plats beretts dem för inhämtande av de första kunskaperna om havets
fauna och flora. Någon skyldighet för stationen att anordna grundläggande
havsbiologiska kurser har emellertid icke förefunnits, och man kunde äventyra
att °förrycka stationens verksamhet, om man krävde, att densamma
mera direkt inriktades på ett undervisningssyfte.
Målsmän för zoologiens studium synas länge hava önskat att erhålla
en vid havet belägen institution, där de studerande under sakkunnig ledning''kunde
erhålla en grundläggande, på studiet av den levande naturen
baserad undervisning inom havsbiologiens område.
Med nu anförda ord inledde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
i anförande till protokollet över ecklesiastikärenden den 14 januari
1916 en framställning om beredande av anslag till bestridande av driftkostnader
vid den universitetet i Uppsala tillhöriga Klubbans biologiska
station. I anledning av denna framställning äskade Kungl. Maj:t vid 1916
års riksdag ett anslag av 2,200 kronor på extra stat för år 1917. Riksdagen
beviljade anslaget. Motsvarande anslag år av riksdagen beviljat på
extra stat för år 1918, och under punkt 65 i det föregående har jag hemställt
om förslag till riksdagen om anvisande av enahanda anslag på extra stat
för år 1919. ...
Ovannämnda önskemål: att erhålla en vid havet belägen institution,
där de studerande under sakkunnig ledning kunde erhålla en grundläggande,
på studiet av den levande naturen baserad undervisning inom havsbiologiens
område, har sålunda för Uppsala universitets del förverkligats.
Rörande tillkomsten av Klubbans station och de där planerade arbetena
tillåter jag mig för närmare kännedom hänvisa till den utredning i
ärendet, som åvägabragtes, då anslag till driftkostnader vid Klubban första
gången äskades hos riksdagen: statsverkspropositionen till 1916 års riksdag,
åttonde huvudtiteln, sid. 109—117.
Vad Lunds universitet angår hava sedan åtskilliga år tillbaka havsbiologiska
undersökningar av studerande därstädes under vederbörande
[100.]
236
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
[100.] professors ledning bedrivits i Öresund. Bristen på möjligheter att kunna
meddela de studerande en på förevarande område fullt tillfredsställande
undervisning bär emellertid länge visat sig kännbar, och önskvärdheten
a pa e mei ändamålsenligt sätt än hittills kunna organisera där förekommande
kurser i havsbiologi har föranlett vederbörande ämnesrepresentanter
vid universitetet att göra framställning om för ändamålet erforderligt
anslag.
I skrivelse den 2 maj 1916 hemställde professorerna H. Wallengren
och O. Gangren, att det större akademiska konsistoriet måtte utverka ett
ärligt anslag av 1,500 kronor till den zoologiska institutionen i Lund för
att därmed under sommarmånaderna anordna kurser i havsbioloo-i vid Öresund
eller närliggande havsområden samt under pågående terminer anordna
havsbiologiska exkursioner för studerande vid universitetet.
I nämnda skrivelse redogjordes till en början för de havsbiologiska
undersökningar i Öresund, som dittills företagits från universitetets sida.
Det säges härom:
1Q19 S/°daf ar 1909 hade Wallengren, med undantag av två somrar (1911 och
nM utrikes resor var förhindrad), lett hydrobiologiska undersökningar
Öresund. Dessa undersökningar hade i första hand avsett att mera ingående söka
lära kanna faunans kvalitativa sammansättning, de skilda djurformernas utbredning
och de faktorer, som härvid vore bestämmande. Såsom resultat av dessa underSrlW
,ir age avhandlingar, två av doktor W. Björck över Öresunds högre
kräftdjur och eu av filosofie studerande A. Lliasson över två inom de skandinaviska
haven förut ej kanda borstmaskarter. Under närmaste tiden skulle två andra arbeten
nnDlfa aSln avs.lutnl!1g, det ena av filosofie licentiaten G. Thulin över molluskfaunan
•''t -audra a\.,EhfS0? °Jve,1'' borstmaskfaunan i Öresund. Vidare påginge
fisMarvernanSar fil u kal]dldatenA ,?• Wallin över de i Öresund förekommande
fisklarverna, av filosofie magistern K. Allgen över de fritt levande rundmaskarna, av
extra ordinarie amanuensen H. Bergman över de planktoniska kräftdjuren. Wallenren
både upptagit en undersökning över Öresunds protozofäuna. Samtidigt med dessa
Zoologiska arbeten paginge också botaniska undersökningar av filosofie magistern D
L. Hylmo och filosofie studeranden G. Sjöstedt över .resunds algflor», och under medverkan
av docenten i geografi J. Frödin kartlades bottenvegetationens utbredning.
:ju "S10,™ pyannaipnda arbeten hade också kvantitativa undersökningar upptagits,
vilka syftade till att närmare bestämma mängden av de i plankton ingående organismerna
och mängden av den pa bottnen levande djur- och växtvärlden.^ °
Det torde vara tydligt, att det vore av stort vetenskapligt intresse att erhålla
Bil sinTJdr^6 fiStd ;S°m o0r“|ind« vilket uÖj°rde ett övergångsområde mellan två
till sin hydrografiska natur sa olika hav som Kattegatt och Östersjön, ingående vetenskapligt
undersökt. Men det både också sin stora rent praktiska betydelse, enär eu
tnn,ed0m T do bydrobiologiska förhållandena inom ett havsområde utå;ånd
miste byggas8™^’ Pa V1 k<3n det fulla ekonomiska utnyttjandet av dess fiskbe
I
samband med dessa rent vetenskapliga undersökningar i Öresund, vid vilka en
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
237
hel del yngre biologer vid Lunda universitet funnit arbetsuppgifter, hade också möjlighet
öppnats för de yngre studerande, som vid nämnda universitet ägnade sig åt
biologiska studier, att närmare lära känna havets växt- och djurvärld samt att inhämta
kännedom om de arbetsmetoder, som komme till användning vid hydrobiologiska undersökningar.
I de sedan år 1909 anordnade kurserna i havsbiologi både 47 studerande från
Lunds universitet och 6 lärarinnor vid högre flickläroverk deltagit. Undersökningsfärderna
hade i regel utgått från Barsebäckshamn, och därstädes hade också de hydrobiologiska
kurserna hållits. För detta ändamål hade av innehavaren utav fideikommissegendomen
Barsebäck greve A. Hamilton kostnadsfritt upplåtits nödiga lokaler i en
av honom tillhörig, invid hamnen belägen byggnad.
Under de första åren användes vid undersöknings- och undervisningsfärderna för
tillfället förhyrda motor- eller segelbåtar. År 1914 erhöll emellertid fysiografiska
sällskapet i Lund genom enskild frikostighet en för liavsbiologiska undersökningar särskilt
byggd större motorbåt, och denna användes också med benäget tillstånd från
sällskapet vid de under sommaren 1915 anordnade hydrobiologiska kurserna.
Vidare framhöllo Wallengren och Carlgren betydelsen av havsbiologiska
studier för den zoologiska undervisningen vid universiteten och erinrade
om de resurser, vårt land i detta avseende har att erbjuda.
För ett fruktbringande studium av zoologi vore tydligtvis tillgång till levande
material eu viktig betingelse. Vad anginge land- och sötvattensfauuan, vore dylikt
material jämförelsevis lätt att anskaffa och kunde i regel tämligen lätt hållas levande
under den tid, som behövdes för undersökning å den zoologiska institutionen. Beträffande
liavsfaunan, som intager en viktig plats i den zoologiska undervisningen, vore
emellertid svårigheterna vanligen större. Här vore man i regel hänvisad till att grunda
den huvudsakliga undervisningen på konserverat material. För studiet av det levande
materialet hade de studerande inom vårt land därför varit hänvisade till vetenskapsakademiens
zoologiska station vid Kristineberg i Bohuslän, vilken också i mån av
utrymme välvilligt upplåtits för dem. Emellertid hade tillströmningen dit ofta varit
så stor, att icke alla sökande kunnat beredas plats eller ock endast med svårighet
kunnat mottagas. Då vidare denna station i första hand måste hava till uppgift att
tillgodose de rent vetenskapliga kraven och bereda specialforskare arbetsmöjlighet och
tillgång på arbetsmaterial, hade förhållandena därstädes tydligen icke utan att verka
störande på stationens huvuduppgift kunnat ordnas med hänsyn till de yngre studerandenas
behov av undervisning. Bristen på möjlighet att kunna meddela de studerande
en på levande material och egna iakttagelser grundad undervisning i liavsfaunan
hade därför länge varit kännbar för universiteten. Beträffande Uppsala universitet
hade dock denna brist avhjälpts genom enskild frikostighet.
Beträffande Lunds universitet erinrades vidare i skrivelsen om det
tillmötesgående, som från enskilt håll gjorts för understödjande av de där
förekommande hydrobiologiska undersökningarna i Öresund.
Enligt ett handlingarna bifogat protokollsutdrag har nämligen fysiografiska
sällskapet i Lund beslutit ställa sin motorbåt »Sven Nilsson» till
Lunds universitets förfogande för biologiska undersökningar och forsknin
-
[100.]
238
•1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
L100.] gar i undervisningens tjänst, mot det att universitetet bidroge till båtens
underhåll och drift med 725 kronor för år räknat.
Vidare har greve Hamilton i skrivelse till Wallengren förklarat sig
villig att för ifrågavarande undersökningar och kurser upplåta nödiga
lokaler i en honom tillhörig, förutvarande skolbyggnad invid Barsebäckshamn,
under förutsättning att icke ändrade förhållanden gjorde det
för honom nödvändigt att disponera nämnda lokaler för något annat
ändamål.
I avseende härå anförde Wallengren och Carlgren i ovanberörda
skrivelse vidare:
I följd av det intresse, som det fysiografiska sällskapet i Lund visat genom att
ställa sin undersökningsbåt till universitetets disposition för undervisning i havsbiologi,
hade också för undervisningen i zoologi vid Lunds universitet möjlighet öppnats att
nå ett länge närt önskemål. Sällskapets undersökningsbåt vore nämligen så stor, att
8 till 10 deltagare även för längre färder kunde medfölja och arbeta ombord, och
genom greve Hamiltons tillmötesgående kuude kursdeltagarna omedelbart undersöka
och studera det under kortare färder hemförda färska materialet. Då vidare Barsebäckshamn
vore beläget endast en timmes järnvägsresa från Lund och då i den nybyggda
zoologiska institutionen två rum i källarvåningen inretts med akvarier för
cirkulerande havsvatten, kunde vidare utan svårighet åtskilliga havsdjur, som under
färderna infångats, för akvariestudier under en längre tid hållas levande å den
zoologiska institutionen. Härigenom komme också den nya zoologiska institutionen
att bättre kunna fylla sin uppgift, då den delvis även kunde fungera som en zoologisk
havsstation. På grund av denna Lunds närhet till havet vore det dessutom även möjligt
att under pågående terminer tid efter annan med de studerande företaga havsbiologiska
studiefärder. Under höstterminen 1915 och vårterminen 1916 hade 10 dylika
exkursioner anordnats.
Sökandena gingo därefter att beräkna kostnaderna för ifrågavarande
kurser och yttrade i detta hänseende:
Kostnaderna för de hittills givna kurserna hade bestritts dels genom enskilda
bidrag och dels genom anslag från universitetets fonder. Emellertid kunde tydligtvis
icke i längden eu viktig del av undervisningen i zoologi ställas i beroende av så
osäkra faktorer utan krävde för att kunna på ett tillfredsställande sätt bedrivas sitt
särskilda anslag, vars storlek motsvarade de för undervisningen nödvändiga utgifterna.
Enligt erfarenheter från de under sistförflutna somrar givna kurserna skulle kostnaderna
härför belöpa sig till följande summor:
1) En maskinist å motoi-båten under tre månader (125 kronor per
månad) .................................................................................
2) En man extra för draggning på större djup och under längre
exkursioner (30 dagar med 4 kronor per dag) .................................
3) För anordnandet av exkursioner (12 dagar) under terminerna, eu
man å 4 kronor per dag.....................................................................
4) En amanuens under tre månader ......................................................
5) Petroleum, vatten, olja m. m. till drift av motorbåten.....................
kronor 375: —■
» 120: —
» 48: —
» 300: —
» 200: —
239
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
6) Underhåll av redskap, anskaffning av glas och konserverings
vätskor,
transporter till och från Lund m. ni.................................. kronor 200
7) Bidrag till båtens underhåll ........................................... ................
Summa kronor 1,493
Beträffande de ovan anförda posterna anfördes följande:
1) Ui> havsbioloodska kurserna vore avsedda att pågå endast under sommaimanaderna
juni—augusti. Under denna tid skulle företagas, om väderleken ej lade hinder
i värma, dagligen färder med undersökningsbåten för insamling av material. Ua
o-rund härav behövde under'' dessa månader en i motorskötsel fullt kunnig man ständigt
vara att tillgå. Hittills hade härför använts en yngre fiskare, som avlönats med
125 kronor i månaden. .. ... ,0 , .....
2) På längre exkursioner till södra Kattegatt och till östersjou samt, da det gällde
att dragga på större djup med tyngre redskap, vore det nödvändigt att hava tillgång
till ytterligare eu man för att vara behjälplig med arbete ombord. Att fullt exakt
angiva det antal dagar, som härför borde anslås, vore naturligtvis icke möjligt, enär
det vore beroende på en mängd variabla omständigheter. Under sommaren 1915 både
tre längre exkursioner på sammanlagt 12 dagar gjorts och 7 gånger djup över 40
meter besökts. Att ej flera längre exkursioner företagits^ hade berott dels pa att
väderleken varit synnerligen stormig och ogynnsam, dels på att de anslag, som statt
till buds, varit knappa samt att södra Östersjön genom fast minering vid inloppet till
Öresund och genom kringdrivande flytminor ej utan risk kunnat besökas Emel ertid
torde man under de tre månader, som kurserna paginge, i allmänhet hora anslå 30
dagar till draggningar på större djup och till längre färder.
3) Enär både växt- och djurvärlden under olika årstider erbjode viktiga olikheter
borde de studerande även sättas i tillfälle att genom kortare exkursioner under
vår- och höstterminerna komplettera sina under sommaren inbamtade kunskaper, förslagsställarna
hade därför tänkt sig, att för detta ändamål borde auslås 12 dags-exkursioner,
under vilka sålunda eu man för båtens skötsel skulle behovas
4) Wallengren och Carlgren vore visserligen villiga att utan särskild ersättning
leda ovannämnda kurser och exkursioner, men då för iordningställandet av kurserna
och de i samband med dera stående demonstrationerna ganska mycket förarbete av
mera praktisk art krävdes, behövdes härför tillgång på eu amanuens.
5) För motorbåtens drift under sommarkurserna och under 12 dagars exkursioner
skulle åtgå petroleum och olja in. m. till minst den upptagna summan.
6) De redskap, som användes vid infångande av djur i havet, vore underkastade
en danska stor nötning. De angrepes av saltvattnet, fastnade i havsbottnen eller sondersietes
m. m. Då vidare eu del av dessa redskap vore tämligen dyra i nyanskafluing,
vore den härför upptagna summan av 200 kronor a.tt anse som en minimisumma,
i all synnerhet som i densamma även ingiuge kostnaderna för anskaffning av
^läskarl, konserverings vätskor och transporter från och till Lund. De för kurserna
nödvändiga optiska instrumenten, mikroskop och lupper, kunde lanas från den zoologiska
institutionen i Lund och behövde sålunda icke nyanskaffas för detta ändamål.
7) Undersökningsbåtens iordningställande på våren, skrapning, öfning och fernissning
av däcket, målning av kajutan och båtens sidor utvändigt, båtens upphalning
för rengöring och eftersyn skulle draga, enligt vad sommaren 1915 visat, en kostnad
av minst 250 kronor.
[100.]
[100.]
240
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
Sammanlagda kostnader för ovan omtalade kurser ock exkursioner skulle sålunda
belöpa sig till l,49d kronor.
Da emellertid kostnaderna för den ena eller andra av ovan närmare angivna
port» tydhgtvM under olika ar kunde ställa sig något olika, vore det önskvärt, att
anslaget ej specificerades eller bundes till bestämda utgiftsposter.
Den av Wallengren och Carlgren gjorda framställningen tillstyrktes
av filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion, och i skrivelse
till kanslern för rikets universitet anhöll det större akademiska konsistonet,
under åberopande av ifrågavarande undersökningars betydelse
såväl för den vetenskapliga forskningen som för undervisningen, att kans
iern,
^te hos.iKung1- Maj:t utverka förevarande anslagskravs framläggande
för 1917 års riksdag. oö
I skrivelse den 2 oktober 1916 hemställde kanslern — under hänvisning
till den i ärendet förebragta utredningen och med förklarande, att
kanslern ansåge ifrågavarande kurser och exkursioner vara av verklig betydelse
för den _ zoologiska undervisningen vid Lunds universitet — om
proposition till riksdagen i överensstämmelse med konsistoriets försko-.
Sedan därefter lantbruksstyrelsen anbefallts yttra sig i ärendet, anförde
styrelsen i skrivelse den 20 november 1916 följande:
„„ ^Slkurser,1 havf10l0?| och ^biologiska exkursioner, för vilkas möjliggörande
nu ifrågavarande anslag rakes, kunna vara till nytta för fiskerinäringen dels genom
pl°rTd'' i80"? ''T- ftfc aI vara Vlkti8aste fiskeriområden, sålunda blir på ett ingående
satt vetenskapligt undersökt och dels genom att landet erhåller flera skolade
7 för °?n UV ihlt-''. ■s*.av,vl!ka en eller annan vid behov senare kan vidare utbilda
In °n fiskenblolo?lsk^ forskning. Närheten av Lunds universitet, som nyss erhållit
^rattad zoologisk institution, tillgången till en för ändamålet utrustad
undersokningsbat och^ den omständigheten, att såväl Öresund som angränsande
av 1,rf?eln.ar° ?.sf[ia bela aret om, göra, att de ifrågavarande havsbiologiska studierna
icke behöva, inskränkas endast till ferierna utan kunna bedrivas under hela året.
lo i ''el eI em,ot df*begärda anslagets storlek någon erinran är att göra får
lantbruksstyrelsen förorda nådigt bifall till ifrågavarande ansökning.
Någon framsfäHnmg i ämnet kom emellertid icke att framläo-gas för
1917 års riksdan. nö
O
hiu har det större akademiska konsistoriet i Lund, i enlighet med en
av Vlallengren inom konsistoriet gjord hemställan, återupptagit sin år 1916
gjorda framställning och anhållit, att universitetskanslern måtte utverka
beviljande av ett årligt anslag å 1,500 kronor för anordnande av ovannämnda
havsbiologiska kurser och exkursioner. Anslaget skulle disponeras
av universitetets zoologiska institution. I fråga om utredningen i ärendet
hänvisar konsistoriet till den förut gjorda framställningen.
I skrivelse den 2 oktober 1917 tillstyrker kanslern — under hänvis -
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
241
ning till kanslerns ovannämnda skrivelse den 2 oktober 1916 — att proposition
till 1918 års riksdag måtte avlåtas i överensstämmelse med konsistoriets
nu föreliggande förslag.
De havsbiologiska kurser och undersökningar vid universitetet i Lund,
varom den föreliggande framställningen talar, hava sin motsvarighet för
Uppsala universitets vidkommande i den verksamhet, som från sistnämnda
universitets sida bedrives vid Klubbans biologiska station. Jag anser en
anordning av den art, som nu föreslås, vara av stor betydelse för de zoologiska
studierna vid universiteten och vill följaktligen förorda en framställning
till riksdagen om beviljande av medel till beredande av fastare
ställning åt ifrågavarande sedan ett par år tillbaka vid Lunds universitet
bedrivna kurser. Förutsättningarna för en ändamålsenlig organisation
av dessa kurser äro också synnerligen gynnsamma, i det att universitetsstadens
närhet till den plats, varifrån dessa undersökningar och exkursioner
skulle utgå, även möjliggör en anordning av sådana exkursioner
under pågående terminer utan förryckande av det normala universitetsarbetet.
Vad de erforderliga kostnaderna beträffar torde böra uppmärksammas,
att det av Wallengren framlagda kostnadsförslaget uppgjordes år 1916 med
ledning av erfarenheter från somrarna före sistnämnda år. Det synes följaktligen
ligga nära till hands att antaga, att under nuvarande förhållanden
med dess högt uppdrivna prislägen dessa kostnadsberäkningar ej skola
visa sig hållbara för år 1919, då ett eventuellt anslag skulle komma att
utgå.
Jag har också vänt mig till Wallengren i denna sak och av honom
inhämtat, att med nu gällande pris samtliga å hans kostnadskalkyl upptagna
poster givetvis komme att ställa sig avsevärt dyrare. Wallengren
meddelar, att han under sommaren 1917 måst betala maskinisten 5 kronor
för dag, alltså 150 kronor för månad (mot beräknade 125 kronor), och att
petroleum, som förr kostat 12 till 14 öre för liter, under april, då förråden
för sommaren inköptes, stått i 35 öre för liter. Även underhållet
av båten, målning, kölhalning m. m. hade avsevärt stigit. Emellertid ansåge
Wallengren ej riktigt att låta dessa nu gällande osedvanligt höga
prislägen allt för mycket vara bestämmande vid bedömandet av kostnaderna
för motorbåtsdriften, enär man under nu förhandenvarande förhållanden
måste i möjligaste mån inskränka denna drift och använda motorbåten
endast till längre exkursioner och för kortare färder hyra segelbåtar eller
roddbåtar. Men även med all möjlig inskränkning ansåge dock Wallengren
det vara med nödvändighet påkallat att höja dels avlöningen åt
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 31
[100.]
Departe
mentschefen.
242
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
Nytt anslag.
[ioi.];
Undervisning
i bokföring.
maskinisten å motorbåten med 75 kronor eller från 375 kronor till 450
kronor, dels ock den till 200 kronor beräknade anslagsposten för petroleum,
vatten, olja m. m. till motorbåtens drift med 100 kronor eller alltså
till 300 kronor. Vad anginge underhåll ay redskap, anskaffning av glas
och konserveringsvätskor m. m. ansåge Wallengren den härför beräknade
anslagsposten ej behöva höjas, enär man under nu rådande dyrtid måste
söka hjälpa sig fram med de apparater, man förfogade över, och nödtorftigt
reparera dem.
Jag delar den av Wallengren nu anförda uppfattningen beträffande
beräkningen av erforderliga kostnader. Det av honom ursprungligen föreslagna
beloppet skulle följaktligen höjas med 175 kronor, alltså till 1,675
kronor.
I likhet med konsistoriet anser jag, att anslaget i fråga bör disponeras
av föreståndaren för universitetets zoologiska institution.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att dels för anordnande under sommarmånaderna
av kurser i havsbiologi i Öresund eller närgränsande
havsområden, dels ock för företagande med studerande
vid universitetet i Lund av havsbiologiska exkursioner
under pågående terminer anvisa på extra stat för år
1919 ett reservationsanslag av 1,675 kronor.
61. Undervisning i bokföring. För anordnande vid universitetet i
Lund av undervisning i bokföring enligt de närmare bestämmelser, Kungl.
Maj:t kunde finna gott meddela, har riksdagen anvisat på extra stat dels
för år 1909 ett belopp av 900 kronor (detta anslag avsåg undervisning i
ämnet under höstterminen 1908 och år 1909), dels för vart och ett av
åren 1910—1916 ett belopp av 600 kronor, dels ock för vartdera av åren
1917 och 1918 ett belopp av 300 kronor.
Nu gällande bestämmelser rörande användningen av detta anslag återfinnas
i nådiga breven den 18 december 1908 och den 24 november 1916.
Undervisning av ifrågavarande slag synes i sådan omfattning, som för
år 1917 bestämts, fortfarande böra äga rum vid universitetet.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till anordnande vid universitetet i Lund av undervisning
i bokföring enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna gott meddela, anvisa på extra
stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 300 kronor.
243
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
62 Universitetsbiblioteket. Till materiell m. in. för universitets- [102.]
biblioteket i Lund har för vart och ett av åren 1909—1918 anvisats ett
extra anslag av 10,000 kronor.
Jämväl för år 1919 erfordras, enligt vad vederbörande anmält, dylikt
anslag till enahanda belopp, och jag får fördenskull hemställa om förslag
till riksdagen . .
att till materiell in. in. för universitetsbiblioteket,
i Lund anvisa på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 10,000 kronor.
63. Universitetets årsskrift. Till utgivande av Lunds universitets [103.]
årsskrift har riksdagen på extra stat anvisat för vartdera av åren 1912 u™j£teU
och 1913 4,000 kronor samt för vart och ett av åren 1914-1918 ett
förhöjt belopp av 5,000 kronor.
Då vederbörande myndigheter anhållit om det förhöjda beloppets beviljande
för år 1919 och detta belopp fortfarande är behövligt, hemställer
jag om förslag till riksdagen _
att till utgivande av Lunds universitets årsskrift
bevilja på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 5,000 kronor.
64. Arvodet för en ritmästare. Under rubriken: Ritsalen, finnes
i utgiftsstaten för universitetet i Lund, avdelningen A) Avlöningar in. m.,
c) Tjänstemän och betjänte vid universitetets samlingar och inrättningar
m. m., såsom arvode åt en ritmästare upptaget ett belopp av 1,000 kronor.
Sedan genom ritmästaren A. H. Lindqvists den 24 april 1917 timade
frånfälle ritmästarbefattningen vid universitetet blivit ledig, har fråga
uppstått om befattningens indragande och de med tjänsten förenade lönemedlens
användning på annat sätt. Efter det kanslern för rikets universitet
hemställt om Kungl. Maj:ts medgivande, att med ledigförklarande av
befattningen finge anstå, till dess utredning i frågan blivit verkställd, föreskrev
Kungl. Maj:t genom beslut den 1 juni 1917, att med åtgärder för
återbesättande av ifrågavarande tjänst skulle anstå tills vidare till den 1
september 1918. _
För åvägabringande av nämnda utredning hade det större akademiska
konsistoriet f Lund uppdragit åt särskilda kommitterade att uppgöra och
till konsistoriet inkomma med förslag beträffande användningen av berör
-
[104.]
Arvodet för
en ritmästare.
da arvode å 1,000 kronor.
Nämnda kommitterade — professorn i estetik samt litteratur- och
konsthistoria E. H. G. Wrangel, professorn i botanik S. S. Murbeck och
244
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet.
[104.] professorn i anatomi I. Broman — avgåvo i anledning av dem sålunda
lämnat uppdrag ett förslag av följande innehåll:
... -1) Halva anslaget (500 kronor) användes till årliga kurser i ritning och uppmätning
for vetenskapliga ändamål, omfattande dels F
a) handledning i avteckning och avbildning (inkl. fotografering) av föremål för
olika slag av reproduktion, dels
b) handledning i uppmätning och uppritning av fornminnen och byggnadsverk
jamte avvagning och inläggning å karta samt fotografering. -
2) Andra hälften (500 kronor) användes till ett tekniskt biträde vid konstsamlingarna,
vilket skulle dels
a) giva årliga kurser avseende att bibringa kännedom om de fria konsternas teknik,
deras uttryckssätt och metoder, dels
b) _ biträda i vården och konserveringen av universitetets konstsamlingar,
stämmelser 6 ^6SSa ai^eten s^u^e större akademiska konsistoriet giva närmare be
Kommitterade
hava tänkt sig, att den under 1 a föreslagna kursen huvudsakligen
skulle vara avsedd för idkare av naturvetenskapliga och medicinska studier samt anordnas
genom av den matematisk-naturvetenskapliga sektionen och den medicinska
fakulteten utsedda kommitterade; samt att den under 1 b avsedda kursen åter skulle
anordnas av professorn i konsthistoria och det historiska museets föreståndare Den
person som skulle leda kurserna, kunde av det mindre konsistoriet för varje läsår antags
,;il ,DeP ” 2.a) beslagna kursen, som avser att vara ett verkligt komplement
tiil den konsthistoriska undervisningen och skulle bliva av stor nytta bland annat
för utbildningen av museitjänstemän, kunde lämpligen anordnas av professorn i konsthistoria,
vilken aven i kursgivaren finge ett välbehövligt biträde vid samlingarnas vård.
Vid ärendets behandling inom det större konsistoriet upplyste Broman
att kommitterade redan, under förutsättning av bifall till ifrågavarande
förslag till användning av ritmästaravlöningen, kunnat med lämpliga och
fullt kompetenta personer träffa preliminära avtal att för i förslageta ncdvna
arvoden leda ifrågasätta kurser samt i övrigt utföra däri omtalade arbeten.
Konsistoriet anhöll härefter i skrivelse till universitetskanslern om utverkande,
att det för ritmästarens avlöning hittills anslagna beloppet måtte
under förutsättning av Kungl. Majrts bifall till tjänstens i fråga indrag
få
användas på sätt kommitterade hos konsistoriet föreslagit.
I skrivelse den 21 juni 1917 har nu kanslern hemställt om"utfärdande
av föreskrift därom, att ifrågavarande tjänst måtte indragas samt att vid
bifall härtill det för befattningen anslagna arvodesbeloppet måtte användas
på sätt konsistoriet hemställt.
I utlåtande den 6 november 1917 har statskontoret anmärkt, att
ramställningen syntes, därest Kungl. Maj:t funne densamma förtjänt av
bifall, böra underställas riksdagens prövning.
mentÄn. . ,En oordning på sätt konsistoriets föreliggande förslag innebär anser
jag böra åtminstone någon tid försöksvis prövas, innan man definitivt be
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Lunds universitet. 245
sluter sig för densamma. Jag vill bringa i erinran, hurusom sedan några
år tillbaka, enligt riksdagens medgivande, ett årligt belopp av 300 kronor
av det med ritmästarbefattningen vid universitetet i Uppsala förenade
arvode å 800 kronor för år utgått till arvode åt en amanuens vid universitetets
konstmuseum samt återstoden, 500 kronor, anvånts till arvode åt
en lärare, som i enlighet med av det större akademiska konsistoriet givna
bestämmelser meddelat undervisning i utförande av ritningar för vetenskapligt
ändamål.
Givetvis tarvas för det tilltänkta försöket riksdagens medgivande. Försökstiden
för den provisoriska anordningen synes mig böra sättas till utgången
av år 1921.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att medgiva, att det med ritmästarbefattningen vid
universitetet i Lund förenade arvode av 1,000 kronor
må från och med höstterminen 1918 till 1921 års slut
disponeras i enlighet med ovan av mig angivna förslag.
65. Inrättningen för gymnastik och fäktkonst. Till materiell för
nämnda inrättning har riksdagen för vart och ett av åren 1911 1918
anvisat ett extra anslag av 500 kronor.
Framställning har gjorts om beredande av dylikt anslag jämväl för
år 1919, och på de skäl, som föranlett anslags beviljande för ändamålet
under förutnämnda år, hemställer jag om förslag till riksdagen
att till materiell för inrättningen för gymnastik
och fäktkonst vid universitetet i Lund bevilja på extra
stat för år 1919 ett reservationsanslag av 500 kronor.
66. Idrottsplats och idrottsmateriell m. m. Till hyra för idrottsplats
samt till inköp och underhåll av idrottsmateriell in. m. för universitetet
i Lund har för år 1918 anvisats ett extra anslag av 900 kronor.
Jämväl för år 1919 erfordras, enligt vad vederbörande anmält, dylikt
anslag till enahanda belopp, och jag får fördenskull hemställa om förslag
till riksdagen
att till hyra för idrottsplats samt till inköp och
underhåll av idrottsmateriell m. m. för universitetet i
Lund anvisa på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 900 kronor.
[105.]
Inrättningen
för gymnastik
ochfäktkonst.
[106.]
Idrottsplats
och idrottsmateriell
m. m.
246
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
67 a. Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Vid bifall till vad
jag under punkterna 109, 111, 113, 114 och 116 här nedan föreslår kommer
det ordinarie bestämda anslaget till karolinska mediko-kirurgiska institutet,
nu 261,985 kronor, att ökas med 11,100 kronor till 273,085 kronor.
67 b. I händelse av bifall till det förslag, som jag under punkten
115 här nedan framställer angående uppförande å ordinarie stat av ett
reservationsanslag å 500 kronor till materiell m. m. för karolinska medikokirurgiska
institutets gynekologiska klinik å serafimerlasarettet, komma
institutets olika ordinarie reservationsanslag att uppgå till ett sammanlagt
belopp av 62,300 kronor och fördelas på följande sätt:
Institutets materiell i allmänhet......... kronor 22,000: —
Materiell m. m. för anatomiska institutionen.
............................................... » 3,500: —
Materiell m. m. för histologiska insti -
tutionen ................................................... » 3,000: —
Materiell m. m. för kemiska institutionen
..................................................... » 1,500: —
Materiell m. m. för fysiologiska institutionen.
.................................................. » 3,500: —
Materiell m. m. för patologisk-anatomiska
institutionen.............................. » 5,500: —
Materiell m. m. för hygieniska institutionen
..................................................... » 2,600: —
Materiell m. m. för farmakologiska
institutionen.......................................... » 1,000: —
Materiell m. m. för medicinska kliniken » 2,500: —
Materiell m. m. för gynekologiska kliniken
..................................................... » 500: —
Materiell m. m. för kirurgiska kliniken
..................................................... 500: —
Materiell m. m. för nervkliniken......... » 500: —
Materiell m. m. för oftalmiatriska kliniken.
........................................................ » 500: —
Underhåll och förökande av biblioteket » 10,000: —
Underhåll och förökande av anatomiska
museet .............................. » 1,000: —
247
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
Underhåll av djur- och operationsavdelningen.
............................................ kronor 1,500:
Teckningar i vetenskapliga ändamål... » 700: —
Förbättrande av arvodena åt vikarierande
lärare .......................................... ’ 2,000:
68. Skrivbiträde åt rektor. Biblioteksbiträde. På extra stat
för vart och ett av åren 1913—1918 har riksdagen anvisat dels till arvode
åt ett skrivbiträde åt rektor vid karolinska institutet 800 kronor, dels ock
till gottgörelse åt ett biträde vid institutets bibliotek, utöver medel, som
därtill utgå av anslaget till biblioteket, 700 kronor.
Enahanda anslag hava ansetts behövliga jämväl för år 1919. Jag
hemställer om förslag till riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst 1,500 kronor, att användas
dels till arvode åt ett skrivbiträde åt rektor vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet med högst 800 kronor,
dels ock till gottgörelse åt ett biträde vid institutets
bibliotek, utöver därför redan från anslaget till biblioteket
utgående belopp, med högst 700 kronor.
69. Undervisningskurser i allmän kemi. Till arvode åt ett lärarbiträde
vid den förberedande kursen i allmän kemi vid karolinska institutet
har riksdagen på extra stat beviljat för senare delen av år 1910
1,250 kronor samt för vart och ett av åren 1911—1918 2,500 kronor.
Likaledes har riksdagen för nämnda institut beviljat extra anslag till
materiell vid den kemiska institutionen, nämligen för år 1910 750 kronor
samt för vart och ett av åren 1911 — 1918 1,500 kronor.
Behovet av dessa anslag med oförändrade belopp kvarstår även för
år 1919. *
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att för karolinska mediko-kirurgiska institutet på
extra stat för år 1919 bevilja
dels till arvode åt ett lärarbiträde vid den förberedande
kursen i allmän kemi ett förslagsanslag, högst
2,500 kronor,
dels ock till materiell vid kemiska institutionen ett
reservationsanslag av 1,500 kronor,
tillhopa 4,000 kronor.
[107.]
Skrivbiträde
åt rektor.
Biblioteksbiträde.
[108.]
Undervisningskurser
allmän kemi
[109.]
Ombildning
av extra ordinarie
professuren
i
kemi och farmaci
till en
laboratorsbefattning.
248 1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
70. Ombildning av extra ordinarie professuren i kemi och farmaci
till en laboratorsbefattning. I samband med den vid 1908 års
riksdag genomförda löneregleringen för rikets universitet och karolinska
mediko-kirurgiska institutet blevo de extra ordinarie professurerna vid
dessa undervisningsanstalter allmänt förvandlade till ordinarie. Ett mindre
antal extra ordinarie professurer undantogos likväl härvid. Bland dessa
var extra ordinarie professuren i kemi och farmaci vid karolinska institutet.
Anledningen till att denna extra ordinarie professur icke såsom de flesta
dylika med bibehållande av sina ämnen överfördes bland de ordinarie var
att densamma ansågs efter dåvarande innehavarens avgång böra, efter
förutgången utredning, bliva föremål för ombildning. Vilken uppfattning
man hade om berörda extra ordinarie professur inhämtas av det
statsrådsprotokoll över ecklesiastikärenden den 6 mars 1908, vilket var
fogat vid Kungl. Maj:ts till riksdagen avlåtna proposition (nr 97) angående
ovannämnda lönereglering. Därav framgår, att de sakkunniga, vilka förberett
1907 års medicinska examensreform, ansett, att, när ifrågavarande extra
ordinarie professur en gång bleve ledig, den frågan borde tagas under övervägande,
om densamma icke borde ombildas. Vissa i sammanhang med
nämnda reform tillämnade — och sedan införda — förberedande kurser i
allmän kemi borde icke lämpligen uppdragas åt innehavaren av ifrågavarande
extra ordinarie professur. Dessa kurser vore enligt de sakkunnigas mening
av den elementära beskaffenhet, att de hellre borde anförtros åt yngre
lärare. Särskilt arvode till ett biträde vid dessa kurser har ock blivit
uppfört på extra stat för karolinska institutet. Till de sakkunniga, vilka
hade tillkallats för att verkställa utredning i ovannämnda lönereglerin^sfråga,
lämnades av karolinska institutets lärarkollegium den upplysning,
att extra ordinarie professorn i kemi och farmaci vid institutet hade sig
ålagd ledningen av de studerandes praktiska övningar i medicinsk kemi
samt hade sin föreläsningsskyldighet inskränkt till 2 timmar i veckan.
Vid omförmälan av de förhållanden jag nu berönér anmärkte vederbörande
departementschef i sitt till ovannämnda statsrådsprotokoll hållna anförande
i löneregleringsfrågan, att den medicinskt-kemiska undervisningen i viss
mån begränsats genom 1907 års medicinska examensstadga. Han tilläde:
För min del har jag på grund av vad sålunda omförmälts den uppfattningen,
att ifrågavarande båda extra ordinarie professurer1) icke böra förvandlas till ordinarie professurer
med nuvarande ämnen utan i stället synas böra bliva föremål för ombildning.
j). Härmed avsågos den nu förevarande befattningen samt extra ordinarie professuren
i medicinsk och fysiologisk kemi vid Uppsala universitet, vilken vid ovannämnda utredning
befunnits likställd med extra ordinarie professuren i kemi och farmaci vid karolinska
institutet.
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet. 249
Detta kan dock icke ske under nuvarande innehavares tjänstetid. Befattningarna böra [|l)9.|
fördenskull i vederbörande stater tdls vidare kvarstå såsom extra ordinarie professurer.
Då ledighet i någon av dem uppstår, bör tjänsten icke tillsättas och frågan om ombildning
bliva föremål för utredning.
i anslutning till nyssberörda, av riksdagen gillade uttalande föreskrev
Kungl. Maj:t därefter genom nådigt beslut den 13 juni 1908, att därest
ledighet uppstode i extra ordinarie professorsbefattningen i kemi och farmaci
vid karolinska institutet, underdånig anmälan därom .skulle göras av
universitetskanslern samt att med åtgärder för befattningens återbesättande
tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade skulle anstå.
Med hänsyn därtill att innehavaren av här ifrågavarande extra ordinarie
professorsbefattning, professorn Severin Jolin, snart väntades komma
att avgå från befattningen, uppdrog karolinska institutets lärarkollegium
genom beslut den 26 oktober 1916 åt en kommitté, bestående av tre utav
dess ledamöter, nämligen institutets dåvarande rektor, numera avlidne
professorn greve K. A. H. Mörner, Jolin och professorn C. J. G. Sundberg
att till lärarkollegiet avgiva yttrande i fråga om de åtgärder, som från
lärarkollegiets sida borde vidtagas i anledning av den förestående vakansen
å förenämnda extra ordinarie professur.
Till fullgörande av det dem sålunda givna uppdraget inkommo de
kommitterade* därefter med en den 8 mars 1917 dagtecknad skrivelse i
ämnet, varav inhämtades, att de kommitterade beslutit tillstyrka lärarkollegiet
att vidtaga åtgärder för berörda professurs ombildning till en fast
laboratorsbefattning. Jolin var emellertid från beslutet skiljaktig och förklarade
sig anse, att ifrågavarande professorsbefattning borde ombildas till
en ordinarie professur. Vid berörda skrivelse funnos fogade tre särskilda
av Jolin, Sundberg och greve Mörner till lärarkollegiet avgivna yttranden
i ämnet, och anhåller jag att få i korthet redogöra för innehållet i dessa
yttranden.
Jolin anför:
Anledningen till att extra ordinarie professorsbefattningen i kemi och farmaci
vid karolinska Institutet icke, i likhet med övriga extra ordinarie professorsbefattningar
därstädes, kom att överföras till ordinarie stat, syntes hava varit den, att man tänkte
sig, att nämuda professur, på den grund att densamma icke vore förenad med egen
institution och ej heller med examinationsskyldighet, efter innehavarens avgång skulle
ombildas till eu laboratorsbefattning. På grund av 1907 ars stadga angående medicinska
examina, varigenom den mediko-filosofiska examen borttogs och delvis ersattes
av kurser med obligatoriskt slutförhör i bland annat kemi, hade emellertid redan läsåret
1909—1910 så lau examinationsskyldighet tillkommit. Vid institutet infördes nämligen
då eu kurs för varje termin i s. k. allmän kemi, bestående i ett repetitionskollegium
i oorganisk kemi, eu kort laborationskurs i analytisk och farmaceutisk kemi (bada ledda
av en bit ädande lärare), slutprov i denua laborationskurs, föreläsningskurs med förhör
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 32
250 1918. Åttonde huvudtiteln: Karolmska institutet.
109.] i orfranisk kemi, omfattande något över 40 föreläsningar, förhören oberäknade, samt
slutförhör hållna av extra ordinarie professorn i kemi och farmaci. Förutom alltså att
denne fick sin föreläsningsskyldighet ökad från förutvarande 30 å 36 föreläsningar i
terminen, fick han, som helt och hållet bibehöll sin tidigare undervisningsskyldighet i
medicinsk, kemi, sitt arbete ytterligare stegrat, därigenom att honom ålades att jämväl
vara examinator. Den under senare år inträdda ökningen av antalet examinander medförde,
att denna examinationsskyldighet vore särdeles omfattande. Sålunda beräknades antalet
examinander, som läsåret 1909—1910 uppgått till 35, komma att under läsåret 1916
— 1917 utgöra omkring 100. 1 avseende på examinations- och föreläsningsskyldighet
vore extra ordinarie professorn i kemi och farmaci således numera jämställd med Övriga
professorer vid institutet. Att han ej vore föreståndare för någon institution vore av
mera underordnad betydelse. För övrigt vore ban i detta avseende likställd med innehavaren
av den ena av de två professurerna i patologisk anatomi vid institutet.
Vid .bedömande av förevarande fråga måste man, fortsätter Jolin, taga hänsyn till
den omständigheten, att kompetensfordringarna för innehavaren av ifrågavarande befattning
måste sättas särskilt högt. Denne befattningshavare måste nämligen även åt
de delar av kemien, som ej direkt berörde medicin eller farmaci, ba-Ta ägnat ett
mycket grundligare studium än som inginge i den vanliga läkarkursen, med vilken
han ju också borde vara fullt förtrogen. Kemiens betydelse för vår uppfattning om
biologi och medicin bleve ju för varje år alltmera framträdande. Likaledes komme
kemiska metoder ständigt och jämt till användning, ej blott inom fysiologiens, farmakologiens
och hygienens utan även inom den kliniska medicinens olika områden. Nåo-on
minskning av de nuvarande fordringarna i kemi borde således ej komma i fråo-a och
ej„heller någon minskning av lärarnas arbete. Den ifrågavarande lärarens studiekurs
maste darfor bliva mycket lång och dyrbar. Om den redan nu ringa utsikten att på
denna väg vinna framtida bärgning skulle nedsättas till nära hälften, därigenom att
av rikets fem professurer i medicinsk kemi två (de i Stockholm och Upphala) skulle
omvandlas till laboratorsbefattningar med en lön, varav numera näppeligen en familj
kunde leva, vore det fara värt, att det skulle bliva brist på kompetenta sökande till
dessa senare platser, ty de personer, som skulle kunna ifrågakomma, hade tvivelsutan
större ekonomisk fördel vid att bliva praktiserande läkare eller praktiserande kemister.
Professor Sundberg har i sitt yttrande till en början uttalat sig angående
de principer, som enligt hans mening böra vara bestämmande vid
inrättandet och ordnandet av professorsämbeten vid institutet. Han anför
härom:
Karolinska institutet lider icke brist på professorer. Vid alla för undervisning
och forskning vid institutet inrättade kliniker och institutioner finnas professorsbestiillmngar,
och alla examensämnen äro företrädda av examinerande professorer. Att nya
anledningar kunna motivera inrättandet av nya professurer är självfallet. Dels kunna
nva grenar av medicinen så framväxa, att de fordra sitt representerande i en professur.
Dels kunna enskilda forskare genom synnerligen framträdande vetenskaplig förtjänst
hora tor vetenskapens skull om möjligt bindas vid läroverket genom inrättandet åt
sådan vetenskapsman av eu personlig professur. Institutets lärarkollegium har ock
under de senaste aren visat sig enhälligt uppskatta sådana grunder för inrättandet av
nya professurer, och det skall utan tvivel framdeles göra det. när giltig anledning
finnes. Däremot lider institutet en betänklig brist pa fast anställda, skäligt avlönade
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet. 251
biträdande lärare. Denna brist är icke sä betänklig med hänsyn till rekryteringen av
professorsbeställningarna och ''för upprätthållandet av vikariat och dylikt under professorers
ledighet som icke väsentligast med hänsyn till undervisnings- och forskningsarbetet.
Visserligen bar det visat sig, att till och med inom de praktiska grenarna
av institutets verksamhet, inom vilka ändock beställningar såsom docent åro långt mera
eftersträvade än beträffande de teoretiska ämnena, institutet gång efter annan saknat
docent eller annan yngre vid detsamma anställd lärare för bestridande av professur
under tjänstledighet för innehavaren. Dessa fall äro dock undantag. I regel stå inom
dessa grenar docenter till buds vid behov. Men inom de teoretiska grenarna är docenternas
antal så försvinnande litet, att här kan icke påräknas ersättande lärarkrafter,
och möjligheterna till urval vid rekrytering av här lediga befattningar äro synnerligen
begränsade.
Inrättandet av biträdande lärarbefattningar vid institutet och därmed bibehållandet
av dem, som redan finnas, är emellertid av den största vikt för det dagliga
undervisningsarbetet och för forskningen. Det kan icke vara lämpligt, att ordinarie
professorer ha sig ålagda utom föreläsningar och övervakandet av övningar samt examinationen
även det detaljerade kurs- och övningsarbetet. Undervisningen i ett ämne
kan icke annat än befordras därav, att professorn bär till sin assistans biträdande lärare,
åt vilka han kan uppdraga dylika mera elementära och detaljerade undervisningsformer
enligt sina önskningar. Ett undantag från denna regel finnes endast för de fall, då
arbetet i ett ämne är jämförelsevis så lindrigt att det även för den ensamme professorn
lämnar nödig tid till egen forskning. Beträffande de ämnen och institutioner — för
att nu närmast tala om de teoretiska ämnena och ej de praktiskt kliniska — där
behov finnes av mera än en lärare, betjänas undervisning och forskning bättre av en
professor och en eller två laboratorer eller eu laborator och en eller tva assistenter
med högre kvalifikationer än de vanliga amanuensernas, än denna undervisning och
forskning tillgodoses av två sidoordnade professorer utan biträdande lärare. Det
ligger i sakens natur, att den ena professorn ej kan dirigera den andra professorns
arbete, och det hela blir alltså icke så fäst organiserat och ordnat, ^som det kau vara
med en person i chefsställning. Även för de studerande maste tillgängen till eu mellanhand
mellan dem och den examinerande professorn vara en fördel. Och för forskningsarbetet
måste det vara en avgjord fördel om flera biträdande lärarbefattningai
inrättas än om endast ett något mindre antal ordinarie professorer finnas, dessa därtill
upptagna av elementära kurser cell förberedande förhör. För den vetenskapliga konkurrensen
och för rekryteringen av professorsbeställningarna vore det ock en fördel.
Härefter upptar Sundberg till bemötande de skäl, som av Jolin anförts
för ifrågavarande professurs ombildning till ordinarie, och anmärker, att
de synpunkter, som av Jolin framlagts, icke i något avseende överensstämde
med de principer, som av Sundberg angivits i fråga om ordnandet av
lärarbefattningarna vid institutet.
Beträffande först den av Jolin angivna ökningen av extra ordinarie professorns
arbetsbörda ville Suudberg framhålla, att det icke vore arbetets kvantitet utan endast
dess kvalitet i förhållande till hela ämnet, som borde vara avgörande, då det gällde
att taga ställning till frågan, huruvida förevarande befattning skulle omändras till eu
ordinarie professorsbefattning eller till eu fast laboratorsbefattning. Om, såsom Jolin
framhållit, extra ordinarie professorn i kemi och farmaci vid institutet genom den nya
i 109.
252
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
109.] examensstadgan fått sitt arbete väsentligt ökat, vore det att märka, att detta även i
lika bög grad vore fallet med övriga lärare i de teoretiska ämnena vid institutet. Detta
hade blivit en naturlig följd därav, att institutet måste mottaga de studerande direkt
efter studentexamen. Den av Jolin i nu berörda hänseende anförda motiveringen
kunde endast användas som skäl för ökad lärarpersonal, men icke för att innehavaren
b^feitningen i fråga maste vara professor. Att de ämnen, som utgjorde föremål
För ifrågavarande undervisning, vore så vitt skilda från den övriga kemien, att de
borde ha egen representant, hade icke kunnat av Jolin på något sätt styrka*. Av
Jolms yttrande framginge tvärtom, att de laborationsövningar, föreläsningar och förhör,
som det ålåge honom att hålla, inginge som en preliminär del av det slutliga examensstudiet
och. den slutliga examen, vilken det tillkomme den ordinarie professorn i kemi
och farmaci att förrätta.
Ett annat av Jolins skäl För påyrkande att befattningen borde förvandlas till en
ordinarie professur vore, fortsätter Sundberg, att befattningen — i motsats till vad
förhållandet vore i fråga om institutets laboiatorsbefattningar, med mindre avlöning
y avsevärt mindre arbetsbörda än professurerna — icke kunde lämna innehavaren
tillfälle till ökad inkomst genom enskild läkarpraktik. Denna Jolins uppfattning kunde
Sundberg ej dela. Åtminstone vore några av dessa laboratorsbefattningar väl så arbetstyngda
som den av Jolin innehavda professuren.
Jolin hade uttalat farhågor för att eu minskning i antalet kemiprofessurer i
Sverige från fem till tre skulle äu ytterligare minska utsikterna till rekryteringen av
dessa professorsbefattningar. Sundberg ansåge tvärtom, att en ökning av de biträdande
lärarnas antal skulle föranleda större konkurrens och ökat tillfälle till urval. — Emot
den av Joliu lämnade uppgiften att extra ordinarie professorn i kemi och farmaci
vore likställd med »andre professorn i patologisk anatomi» vid institutet därutinnan,
att ingendera vore föreståndare lör en institution, ville Sundberg framhålla, att sistnämnda
professor faktiskt vore föreståndare för egen institution, ehuru de medel, som
härför ertordrades, till största delen anskaffats på enskild väg.
Slutligen anmärker Sundberg, att en förändring av extra ordinarie professuren i
kemi och farmaci till ordinarie professur utan tvivel skulle framkalla lika berättigade
krav från övriga laboratorer och prosektor vid institutet, att deras befattningar ändrades
till professurer.
Såsom skal lör sin åsikt att den extra ordinarie professorsbefattningen
i kemi och farmaci vid institutet bör ombildas till en fast laboratorsbefattning
anför greve Mörner i sitt yttrande, bland annat:
Så länge de Förhållanden råda, som skapats av den nu gällande exanrensstadsan,
synes ingen väsentlig förändring böra göras i de uppgifter, som För närvara nde°äro
Förenade med extra ordinarie professorsbefattningen i kemi och farmaci vid institutet.
Innehavarens arbete skulle således fortfarande omfatta eu del av handledningen vid
laboratorieövningar, meddelande av en -kurs i grunderna av den organiska Isemien
jämte farmakopékännedom och i samband därmed anställande och bedömande av slutförhör.
Man kan fråga om detta bedömande giver platsens innehavare en ställning
jämförlig med en professors. Jag anser mig böra besvara denna fråga nekande. Enligt
examensstadgan kan kursen i allmän kemi näppeligen betraktas som ett särskilt
examensämne. Den synes snarare vara en föi beredelse till och eu del av det efterföljande
studiet i kemi. A id sadant förhållande bör professorn i medicinsk kemi äga
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet. 25ö
alt bestämma begränsningen av samma kurs och av fordringarna i slutförhöret. Detta j j()9.
kan mindre lätt” ske om denna del av kemien företrädes av en särskild professor, än
om tjänstinnehavaren är en laborator. Jag vill i detta sammanhang betona, att eu
eventuel! ombildning av ifrågavarande extra ordinarie professur till en laboratorstjänst
i ingen mån minskar behovet av den sedan flera ar å extra stat upptagna biträdande
läraren. Denne bliver fortfarande oundgänglig för den första, elementära repetitionskursen
i oorganisk kemi samt för handledningen vid de oorganiska laborationerna;
någon ändring av denna tjänst synes mig nu ej böra ifrågasättas. Naurlaigtvis påverkas
ej heller behovet av amanuensen genom en ombildning av den etxtr ordinarie
professuren.
Vad sålunda anförts ansåge Mörner tala för en förändring av ifrågavarande extra
ordinarie professur till eu laboratorsbefattning. Ett skål, som skulle kunna anföras för
en motsatt mening, sammanhängde med frågan om en omläggning av den förberedande
medicinska undervisningen. Mörner ansåge nämligen, att för en ^gallring eiv de för
läka!kallet mindre lämpliga studerande en förberedande examen ånyo borde införas, i
vilken examen den allmänna kemien borde ingå såsom särskilt examensämne. Da i
sådant fall en professur i detta ämne med sannolikhet komme att erfordras, kunde
ifrågasättas, om det ej vore rättast att icke nu vidtaga någon förändring med den extra
ordinarie professuren i kemi och farmaci, utan da den bleve ledig, tillsätta den med
konstitutorial för att framdeles ombilda den till eu professur, när förutsättningarna
därför inträtt. Efter övervägande av denna sak funne dock Mörner, att det nu vore
riktigast att ombilda den extra ordinarie professuren till en laboratorsbefattning, vilket
icke borde utgöra något hinder för dess framtida ombildning till en professur. Möruers
skäl vore härvid av ekonomisk natur. För den extra ordinarie professuren utgjorde
lön och tjänstgöringspenningar endast 4,500 kronor. Alderstillägg skulle väl icke
kunna ifrågakomma, om den ej fast tillsattes. Detta lönebelopp bleve under nuvarande
förhållanden alldeles oskäligt litet och otillräckligt, helst det torde (fröja rätt länge
innan en ombildning till professur komme i fråga. Eu ombildning till laboratorsbefattning
med fast anställning skulle medföra löneförmåner av 5,600 kronor med två
ålderstillägg å 500 kronor efter 5 och 10 år; en eventuell ombildning till professur
borde då kunna ske lättare, om den framdeles ansåges önsklig.
Ärendet förehades till behandling i lärarkollegiet den 15 mars 1911.
Därvid vidhöll professor Jolin på anförda skäl sin mening. I samma riktning
uttalade sig professorerna C. G. San tesson och I. Holmgren. Den förre
framhöll bland annat med hänsyn till den medicinska kemiens växande
betydelse det betänkliga i att reducera den ifrågavarande befattningen till
en laboratorsbefattning. Santesson ansåg det synnerligen tvivelaktigt, att
man till en sådan befattning skulle kunna vinna sökande, som tillägnat
sig den för densamma erforderliga mycket tidskrävande kostsamma utbildningen.
Även Holmgren betonade, att kemien vore en utomordentligt
viktig vetenskap, alldeles särskilt för medicinen. Den ifrågasatta ombildningen
skulle säkert öka svårigheterna att få unga vetenskapsmän att ägna
sig åt denna forskningsgren.
Förslaget om befattningens ombildning blev föremål för omröstning
inom lärarkollegiet. Därvid beslöts med tolv röster mot sex, vilka avgåvos
254 1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
[109.] för Jolins förslag, att biträda det av greve Mörner och Sundberg väckta
förslaget i ämnet. I överensstämmelse härmed hemställde lärarkollegiet
därefter i skrivelse till kanslern för rikets universitet, att kanslern mitte
vidtaga åtgärd i syfte att den extra ordinarie professorsbefattningen i
kemi och farmaci vid karolinska institutet bleve — om möjligt redan"från
ingången av år 1918 — ombildad till en laboratorsbefattning i omförmälda
ämnen med avlöning lika med den, som i gällande stat för institutet finnes
uppförd för vardera av laboratorerna i fysiologi och i bakteriologi.
I den 17 april 1917 avgivet underdånigt utlåtande har universitetskanslern,
ehuru med en viss tvekan, förklarat sig biträda vad lärarkollegiet
i sin ovanberörda skrivelse föreslasrit.
O
l>epartemn
t* chefen.
Lärarkollegiet har ej varit enhälligt i denna fråga, och universitetskanslern
har endast med en viss tvekan uttalat sig för extra ordinarie
professurens ombildning till en laboratorsbefattning med fast anställning.
Åven jag har ej kunnat undgå att inför de skäl, som anförts mot denna
ombildning, känna någon tveksamhet beträffande den ifrågasatta åtgärden.
Då jag det oaktat framlägger förslag om en sådan ombildning, sker det
på grunder, som jag nu skall anföra.
Då det år 1908 gällde att avgöra om en professur — ordinarie eller
extra ordinarie — borde bibehållas såsom professur, ombildas eller indragas,
tog man hänsyn därtill, huruvida befattningen var erforderlig för
uppehållande av professors undervisning och examination, huruvida den
var att anse såsom en blott biträdande lärarbefattning eller om den kunde
undvaras såsom särskild befattning. Det är av det föregående tydligt, att
nu ifrågavarande extra ordinarie professur icke ansågs intaga en "sådan
ställning, som berättigade till framtida upprätthållande av en självständig
professur; Kungl. Maj:ts uppfattning i denna fråga delades som nämnt av
riksdagen. Så vitt jag kunnat finna, står nämnda befattning nu ej i väsentligt
annan ställning än år 1908. Det torde väl vara så, att befattningshavarens
arbetsbörda ökats i kvantitativt hänseende, ej i kvalitativt.
Och med rätta har det under utredningen anmärkts, att denna omständighet
icke bör kunna åberopas till förmån för befattningens bibehållande som
professur.
Efter övervägande av vad i ämnet förekommit har jag alltså anslutit
mig till förslaget om förändring av den ifrågavarande extra ordinarie professuren
till en laboratorsbefattning i kemi och farmaci å ordinarie stat.
Förändringen bör äga rum med ingången av år 1919. Att låta ombildningen
av professuren anstå till dess det visat sig om vid en eventuell förändring
av det medicinska undervisningsväsendet på det förberedande stadiet en
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
255
ordinarie professur i allmän kemi kan behöva inrättas, synes av flera skäl
ieke böra ifrågakomma.
Avlöningen vid den omändrade befattningen bör på sätt begärts sättas
lika med nuvarande å den ordinarie staten uppförda laboratorernas och
med enahanda fördelning i lön och tjänstgöringspenningar samt rätt till
ålderstillägg. (Se vidare punkterna 113 och 114 här nedan.) För åtnjutande
av avlöningsförmånerna böra gälla samma villkor och bestämmelser som
de, vilka i enlighet med riksdagens beslut genom kungörelse den 13 juni
1908 stadgats i fråga om närmast jämförliga befattningshavare vid rikets
universitet och karolinska institutet.
Den nu ifrågasatta ändringen av lärarpersonalen vid karolinska institutet
påkallar en höjning av det ordinarie bestämda anslaget till institutet
med 1,100 kronor.
Jag hemställer alltså om förslag till riksdagen att
dels, med uteslutande ur ordinarie staten för karolinska
mediko-kirurgiska institutet av extra ordinarie
professuren i kemi och farmaci, å nämnda stat uppföra
en laboratorsbefattning i kemi och farmaci med en avlöning
av 5,600 kronor, därav 3,600 kronor lön och 2,000
kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg,
vartdera å 500 kronor, efter respektive 5 och
10 års tjänstgöring och med skyldighet för befattningens
.innehavare att vara underkastad enahanda villkor
och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner
som de, vilka genom kungörelse den 13 juni 1908 stadgats
beträffande närmast motsvarande befattningshavare vid
rikets universitet och karolinska institutet;
dels med anledning härav höja det ordinarie bestämda
anslayet till karolinska institutet med ett belopp
av 1,100 kronor;
dels ock medgiva, att de laboratorn tillkommande
ålderstillägg må utgå av det under riksstatens åttonde
huvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg.
71. Biträdande lärare i medicin och kirurgi m. m. På extra stat
för vart och ett av åren 1908—1918 har riksdagen för karolinska institutet.
beviljat 3.000 kronor till arvode åt en biträdande lärare i medicin samt
3,000 kronor till arvode åt en biträdande lärare i kirurgi ävensom 600 kronor
till uppehållande av assistenttjänstgöring vid allmänna barnhuset i Stockholm.
Ökat anslag
[no.]
Biträdande
lärare i
medicin och
kiiurgi m. m
[in.]
Kvinnligt
tekniskt biträde
vid
fysiologiska
institutionen.
256 1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinslta institutet.
Anslagen hava begärts jämväl för år 1919.
Den assistenttjänstgöring, varom här är fråga, infördes i sammanhang
med 1907 års medicinska examensstadgas trädande i tillämpning. Arvodet,
600 kronor, har utgjort ersättning åt underläkaren vid allmänna barnhuset
för handledning av medicine kandidaterna vid den »assistenttjänstgöring»
å barnhuset, som de enligt nämnda stadga hade att under två
veckor fullgöra. Denna sistnämnda assistenttjänstgöring har nu genom
en den 17 augusti 1917 vidtagen ändring i medicinska examensstadgan
upphört. I .sammanhang härmed hava emellertid vidtagits anordningar,
som skola medföra en betydlig utvidgning av det praktiska arbetet för
alla vid barnhuset tjänstgörande kandidater och därmed ett betydligt
ökat arbete med dessas handledning. Då underläkaren får en ej obetydlig
del av detta arbete och han, som är avlönad av allmänna barnhusets
medel, ej kan åläggas att utan ersättning lämna sitt biträde vid ifrågavarande
handledning, är naturligen anslaget fortfarande erforderligt.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att för karolinska mediko-kirurgiska institutet anvisa
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst
6,600 kronor, att utgå
dels till arvode åt biträdande lärare i medicin med
högst 3,000 kronor,
dels till arvode åt biträdande lärare i kirurgi med
högst 3,000 kronor,
dels ock till uppehållande av assistenttjänstgöring
vid allmänna barnhuset i Stockholm med högst 600
kronor.
72. Kvinnligt tekniskt biträde vid fysiologiska institutionen.
A ordinarie stat för karolinska mediko-kirurgiska institutet finnas år 1918
tre kvinnliga tekniska biträden upptagna, nämligen ett vid patologiskanatomiska
institutionen och ett vid histologiska institutionen, vartdera med
en avlöning av 1,600 kronor, samt ett vid serafimerlasarettets kliniska
laboratorium med en avlöning av 1,200 kronor.
Under punkt 116 föreslår jag upprättandet av ännu en kvinnlig teknisk
biträdesbefattning vid serafimerlasarettets kliniska laboratorium, med samma
avlöningsförmåner som för den redan befintliga. Under förevarande punkt
ber jag få anmäla en framställning om anvisande av medel till ytterligare
en kvinnlig teknisk biträdesbefattning, vilken skulle fästas vid karolinska
institutets fysiologiska institution.
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
‘257
Förslaget härom har utgått från föreståndaren för nämnda institution, [111.]
professorn J. E. Johansson, vilken i en till karolinska institutets lärarkollegium
avlåten skrivelse till stöd för sitt förslag anfört:
Behovet av ett kvinnligt tekniskt biträde vid fysiologiska institutionen har länge
gjort sig kännbart. "Vid de arbeten, som utföras å institutionen, kräves i regel assistens
av en vid laboratoriearbeten van person. Särskilt må anföras det omfattande arbete
med gasanalys, analys av föda, urin och tarmuttömningar, som erfordras vid undersökningar
rörande ämnesomsättningen, ett område som sedan länge varit bearbetat å institutionen.
På senare åren har för den medicinska Nobelkommitténs räkning anskaffats
en stränggalvanometer, en apparat som möjliggör en mångfald undersökningar,
men som endast kan skötas av en övad person. Institutionen är ganska väl utrustad
med apparater för demonstrationer av föreläsningsförsök. Utförandet av sådana kräver
emellertid dels tidsödande förberedelser dels medverkan av en van och säker assistent.
För närvarande finnas anställda å institutionen en amanuens, en vaktmästare och
en städerska å djuravdelningen. Den senare kan ej tagas i anspråk för assistens vid
de auförda arbetena. Den nuvarande vaktmästaren besitter en synnerligen god instrumentkännedom
och har gjort dem, som under de senare årtiondena arbetat å laboratoriet,
synnerligen värdefulla tjänster. För kemiska arbeten är han emellertid ej utbildad.
Hans arbetsskicklighet ligger på det mekaniska området och en god del av
institutionens apparater äro utförda av honom. Amanuensen skulle närmast biträda
vid undersökningar och demonstrationer å laboratoriet. Tjänsten besattes emellertid
med medicine studerande, som i regel kvarstå endast ett år. Men ett år räcker ej
att förvärva sig den nödiga tekniska skickligheten att sköta apparater och instrument.
Knappt har den anställde fått någon vana vid arbetet å institutionen, så är
han färdig att avgå för att fortsätta sina examensstudier på annat håll. Därtill
kommer att amanuenslöuen ej är så stor, att man kan ifrågasätta, att befattningens
innehavare skall ägna någon större del av sin tid åt assistentarbete. Amanuensbefattningarna
avse närmast att bereda särskilt intresserade studerande tillfälle till förkovrau
i de olika ämnena, och det torde knappast vara lämpligt att i större utsträckning taga
en dylik studerandes tid i anspråk för ett arbete, av vilket han själv ej har någon
nytta i sin kommande verksamhet.
För att erhålla nödigt biträde särskilt för utförande av kemiska analysarbeten
har det varit nödvändigt att tillfälligtvis anställa personer, vilkas avlöning fatt bestridas
av institutionens årsanslag till inköp av instrument, apparater och förbrukningsartiklar.
Sådana personer stå emellertid ej alltid till buds, och mycken tidsspillan
har därav förorsakats. Men det är ej allenast det vetenskapliga arbetet å institutionen,
som lider genom bristen på nödigt tekniskt utbildat biträde. Även undervisningen
lider. För professorn i ämnet är det ej möjligt att utan nödigt biträde anordna demonstrationer
av föreläsningsförsök i tillräcklig utsträckning.
Johanssons på dessa grunder framställda begäran om utverkande av
anslag till avlöning åt ifrågavarande biträde har upptagits av karolinska
institutets lärarkollegium, som i skrivelse till kanslern för rikets universitet
påkallat åtgärd i nämnda syfte. Kollegiet har ansett anslaget böra bestämmas
till samma belopp som avlöningarna till de kvinnliga tekniska biträdena
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 33
[in.]
Departe
mentschefen.
258 1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
vid de patologisk-anatomiska och histologiska institutionerna, med enahanda
rätt till ålderstillägg, som gäller i fråga om dem.
I underdånigt utlåtande den 17 juli 1917 har universitetskanslern
tillstyrkt framställning till riksdagen i enlighet med lärarkollegiets begäran.
1 Hl belysning av två punkter i Johanssons framställning torde följande
av honom lämnade meddelanden tjäna. Den för medicinska Nobelkommitténs
räkning anskaffade och av kommittén bekostade stränggalvanometern
står till fysiologiska institutionens förfogande; institutionen svarar
för dess skötsel, vartill nobelkommittén ej lämnar något bidrag. Institutionens
materiellanslag har förmått bestrida gottgörelse åt tillfälligtvis anställda
biträden för utförande av vissa arbeten, men kan naturligen ej
stadigvarande lämna tillskott till sådan gottgörelse. Anslaget tål ej°heller
någon nedsättning, i händelse det befrias från dylika tillskott: med den
nya arbetskraften följer ökade materialbehov.
De av Johansson anförda skälen för upprättande av den ifrågasatta
befattningen har jag funnit övertygande. Även lärarkollegiets yrkande, att
befattningen skall i avlöningshänseende likställas med motsvarande befattningar
vid patologisk-anatomiska och histologiska institutionerna finner jag
val grundat. Avlöningen, 1,600 kronor, bör alltså uppdelas i lön 900 kronor^
tjänstgöringspenningar 550 kronor och ortstillägg 150 kronor. Härtill skall
komma rätt till två ålderstillägg, vartdera å 200 kfonor. Ålderstilläggen
böra utgå från vederbörande förslagsanslag. I övrigt böra för dylika biträdesbefattningar
gällande allmänna villkor och bestämmelser lända till efterrättelse.
•
Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
dels å ordinarie stat för karolinska mediko-kirurgiska
institutet uppföra ett kvinnligt tekniskt biträde
vid fysiologiska institutionen med en avlöning av 1,600
kronor, därav 900 ki’onor lön, 550 kronor tjänstgöringspenningar
och 150 kronor ortstillägg och med rätt till
två ålderstillägg till lönen, vartdera å 200 kronor, efter
respektive 5 och 10 års tjänstgöring;
dels föreskriva, att beträffande ifrågavarande biträde
skola lända till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller
kunna varda utfärdade angående allmänna villkor och
bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks
och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar;.
250
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
dels för ifrågavarande biträdesbefattnings inrättande
höja det ordinarie bestämda anslaget till karolinska institutet
med 1,600 kronor;
dels ock medgiva, att de biträdet tillkommande
ålderstilläggen må utgå av det under riksstatens åttonde
huvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg.
73. Vetenskapliga arbeten å ett patologiskt-anatomiskt laboratorium.
Riksdagen har för vart och ett av åren 1913—1918 beviljat
ett extra anslag å 2,400 kronor för vetenskapliga arbeten å ett patologisktanatomiskt
laboratorium vid Sabbatsbergs sjukhus.
Då fortsatt anslag för samma ändamål begärts och synes erforderligt,
hemställer jag om förslag till riksdagen
att till vetenskapliga arbeten å ett patologiskt-anatomiskt
laboratorium vid Sabbatsbergs sjukhus anvisa
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 2,400
kronor.
74. Prosektor vid patologisk-anatomiska institutionen. Lärarkrafterna
vid karolinska mediko-kirurgiska institutets patologisk-anatomiska
institution utgöras för närvarande dels av två professorer, av vilka,
enligt av kanslern för rikets universitet meddelade bestämmelser, den ene,
som är institutionsföreståndare, handhar undervisningen i patologisk anatomi
för medicine licentiatexamen och den andre, som har sin vetenskapliga
verksamhet förlagd till ett för ändamålet inrättat laboratorium vid
Sabbatsbergs sjukhus, handhar undervisningen i ämnet för medicine kandidatexamen,
dels ock av två laboratorer, av vilka den ene till arbetsfält
har bakteriologi och den andre patologisk anatomi. Till biträde åt nämnda
befattningshavare finnas, förutom ett kvinnligt tekniskt biträde, två amanuenser.
Arvodet för laboratorn i patologisk anatomi höjdes år 1908 vid
löneregleringen för universiteten och karolinska institutet från 3,000 kronor
till 4,000 kronor, med vilket belopp det fortfarande är uppfört å ordinarie
stat för institutet.
Fråga har nu uppkommit om förstärkande av de för medicine licentiatexamen
avsedda lärarkrafterna i patologisk anatomi. I en till lärarkollegiet
vid karolinska institutet ställd skrivelse har nämligen nuvarande
föreståndaren för berörda institution, professorn Carl Sundberg framställt
förslag om dels inrättande vid institutionen av en ny prosektorsbefattning
med avlöning lika med de vid institutet inrättade fasta laboratorsbefatt
-
ökat anslag.
[112.]
Vetenskapliga
arbeten
å ett patologiskt-anatomiskt
laboratorium.
[113.]
Prosektor vid
patologiskanatomiska
institutionen.
[113.]
260
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
mngarna i fysiologi och bakteriologi, dels ock ombildande av den nuvarande
laboratorsbelattningen i patologisk anatomi till en med enahanda
avlöning försedd fast tjänst, likaledes benämnd prosektorstjänst.
Sundberg har i berörda skrivelse anfört:
Den professor, som handhar undervisningen i patologisk anatomi till licentiatexamen
åligger i avseende pa undervisningen att, utom hela tentamens- och exatninaghet6o
¥ llcePtiatepmen under det egentliga läsåret leda och demonstrera
■ i dcgar 1 ™ckan eller’ om På fastställd dag av dessa dagar obduki
Äa i finnes, att denna dag föreläsa två timmar. Laboratorn, som icke
ger skyldighet att tentera och examinera, har i övrigt under jul- och sommarterminerna
) samma skyldighet som professorn under det Övriga läsåret. Han är med andra
ord professorns ställföreträdare i undervisningen under professorns ferier.
Med ökningen av obduktionsmaterialet har denna anordning fört därtill, att så
Oott som alla undervisningsdagar upptagas av obduktionerna, och någon annan offentlig
undervisning sällan kan givas. Sålunda har jag haft tillfälle att exempelvis år 1914
halla endast 14 föreläsningar med demonstrationer, år 1915 endast 4 och år 1916
endast 6 föreläsningar med demonstrationer. Under vårterminen 1917 har iao- hållit
f...fo™!.as.niD§ar'' Samma förhållanden gälla givetvis laboratorn under dennes kortare
tjänstgöringstid vid undervisningen jul- och sommarferierna.
... . ,Vet JBB" i öppen dag, att denna anordning lider av det för undervisningen betänkliga
felet,^ att ingå sammanhängande föreläsningsserier med demonstrationer kunna
haHas. De gånger, da brist pa material till obduktion medgiver avhållandet av eu
föreläsning med demonstration vid mikroskop o. s. v., äro så få och så spridda, ofta
med en manads mellanrum, att därmed fullständigt omöjliggöres en ordnad undervisning
utom obduktionsövmngarna. Och vid dessa är materialet allt för oberäkneligt för
att medgiva ett systematiskt genomgående av det för den praktiska medicinen grundläggande
ämne, som den patologiska anatomien utgör och kommer att utgöra. Eu
given följd harav har återigen blivit den, att professorn infört för studenterna frivilliga
kolfömVT 3etalade kurser med kursavgifter, som av kanslern fastställts på lärarfött
Än f°rSlaf’ Att d/hka kurser raa8te bliva begränsade repetitionskurser inses
tall/ , [ ,den grundi af? lararen saknar hd till annat. Den Övriga tiden upptaces
av obduktioner, de dagliga institutionsarbetena med undersökningar, av museet
»tall'' • Darmed förlora emellertid de studerande möjligheterna till fylligare framläff1o1Dgar
aV Vlktlyafe områden, och det viktiga ämnet om sjukdomarnas teori blir
f^ameosprestation. Åven för professorn är anordningen .synnerligen ogynnsam
det att hans hd sa upptages av enkla uppgifter, att han orimligt hindras i sin vetenskapligt
produktiva verksamhet. Det är ett betydande slöseri med överkvalificerad
arbetskraft och ändock utan tillräcklig effektivitet. overKvaiinceraa
finna aftra^ta -V1,i förbåUandena utom vårt eget land, t. ex. i Norge och Danmark,
nna vi redan i dessa smärre länder en helt annan anordning. Där deltaga professo
svåraretlneh0Cv-H-ed
obetydIjgf 1 den väsentliga obduktionsverksamhet^. Vid
av föträdäda V gare °bdu l0Uer dfltaga de’ men anDars eJ- Obduktionerna utföras
av biträdande lärare, prosektorer och assistenter med större kompetens än våra ama
?“
,r’ fardiga läkare med ofta mångårig obduktionserfarenhet, och professorn blott
övervakar obduktionerna och hamtar från dem det material, som han behöver försina
V) den 16 december—den 14 januari och den 1 juni—den 31 augusti.
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet. 261
föreläsningar och vilket han ytterligare kan komplettera frän museisamlingarna. Att [113.]
förhållandena i de stora kulturländerna gestalta sig ännu gynnsammare lör undervisningen
är väl känt.
Att en förändring i dessa förhållanden skolat inom vårt land göra sig särskilt
gällande vid karolinska institutet är självfallet redan fördenskull, att institutet utexaminerar
det väsentligen större antalet läkare per år, i genomsnitt lika många som de
medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund tillsammans, varjämte dessa våra systerfakulteter
ock äro fria från undervisningsskyldighet under jul- och sommarterminerna.
Ännu en omständighet, som påkallar förstärkning i lärarkrafterna, är det förhållandet,
att obduktioner mycket ofta måste göras på övriga dagar i veckan utom de
egentliga obduktionsdagarna. Det är av lätt insedda skäl omöjligt att lämna dessa
till amanuenser och studerande. Utom det att deras erfarenhet icke räcker för övervakandet
av eu obduktion, kali man när som helst vänta att stå inför ett fall, som
måste lämnas till rättslig undersökning. Och häröver kan endast en legitimerad läkare
bära ansvar, icke unga kandidater. Ofta kunna ock dessa obduktioner ej uppskjutas
till de offentliga obduktionsdagarna, enär de anhöriga önska hämta de avlidnas kroppar.
Eller ock kan ett för vetenskaplig bearbetning viktigt material genom ett par dagars
likförvandling så väsentligt skadas, att eu vetenskaplig bearbetning av obduktionen
blir omöjlig. Det är emellertid mycket vanligt, att, änskönt från klinikerna begärts
obduktion på någon av mellandagarna, dessa ofta ej kunnat utföras på grund av
bristande arbetskraft.
Såväl en rationell undervisning som andra, praktiska skäl kräva alltså anställandet
vid institutionen av ännu en fullt kompetent biträdande lärare. Denne måste vara
vetenskapligt kompetent i jämnhöjd med nuvarande laboratorn, d. v. s. dels äga vetenskaplig
forskarkompetens och genom prov styrkt lärarskicklighet inom ämnet patologisk
anatomi, dels vara legitimerad läkare.
Sundberg redogör vidare för principerna i den arbetsfördelning, som
han med den av honom ifrågasatta personalförstärkningen anser böra genomföras.
Av skäl, som framgå av det följande, anser jag mig icke här
böra ingå på denna del av Sundbergs ifrågavarande skrivelse.
I fortsättning av skrivelsen yttrar Sundberg:
Anställandet av en ny lärare i ämnet och förändringen av nuvarande laboratorsbeställningen
till fast beställning kan på intet sätt föregripa personalförhållandena
vid en väntad och nödvändig förflyttning och utvidgning av den patologisk-anatomiska
institutionen i sammanhang med serafimerlasarettets utvidgning och förflyttning. Ty
med denna flyttning och utvidgning blir behovet av förstärkning i personalen vid
institutionen naturligtvis ännu mera påträngande, om än denna förstärkning då torde
komma att huvudsakligen gälla amanuensernas antal och kompetensvillkor. Ett bifall
till nu föreliggande förslag skall sålunda icke befinnas hava rest något hinder för
bästa ordnande av personalförhållandena vid det blivande nya institutet.
Sundberg uttalar sig ytterligare rörande den nuvarande laboratorsbefattningens
ombildning och slutar sin skrivelse med att närmare precisera
sina ovan omförmälda förslag rörande förstärkning av den patologisk-anatomiska
institutionens personal.
Med anledning av Sundbergs skrivelse har karolinska institutets lärår -
262
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
[113.] kollegium hos kanslern för rikets universitet hemställt om utverkande av
proposition till 1918 års riksdag,
att — med uteslutande från karolinska mediko-kirurgiska institutets ordinarie
stat av där upptaget arvode till en laborator vid institutets patologisk-anatomiska
institution, 4,000 kronor — å samma stat måtte från och med år 1919 uppföras två
prosektorer vid samma institution med avlöning för dem vardera av 5,600 kronor,
därav 3,600 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill må kunna
komma två ålderstillägg till lönen, vartdera å 500 kronor, efter respektive 5 och
10 år, samt att den nuvarande innehavaren av nyssnämnda laboratorstjänst må, därest
han vid utgången av år 1918 fortfarande innehar samma tjänst, efter Kungl. Maj:ts
förordnande bliva innehavare av den ena prosektorstjänsten.
I underdånig skrivelse den 4 september 1917 har kanslern — med
• hänsyn ej mindre därtill, att ökade vetenskapliga krav göra sig gällande
vid karolinska institutet med avseende å handbavandet av det synnerligen
viktiga ämnet patologisk anatomi, än även till det ständigt växande obduktionsmaterialet
därstädes — anhållit om proposition till riksdagen i överensstämmelse
med lärarkollegiets hemställan.
Vid övervägande av den sålunda gjorda framställningen fann jag till
en början nödigt att erhålla något närmare kännedom om den ökning av
institutionens arbete, som utgjort en förutsättning för professor Sundbergs
förslag. Jag ville även få en utredning om möjligheten att tillgodose institutionens
behov av ökad arbetskraft utan fullt så omfattande ändring av
personalen, som Sundberg ifrågasatt. Jag har med anledning härav från
Sundberg mottagit ett meddelande, vars huvudsakliga innehåll jag här
skall återgiva.
Jag tillåter mig först, säger Sundberg i berörda meddelande, lämna en redogörelse
för antalet liköppningar och antalet diagnostiska undersökningar från klinikerna
(efter operationer och före operationer för fastställande av diagnos) för två 5-årsperioder,
dels åren 1886 — 1890, dels 1912—1916. (Den nuvarande laboratorsbefattningen
utan fast anställning inrättades år 1885.) I denna redogörelse upptages endast undersöknings-
och undervisningsmaterialets kvantitet. Att även arbetet i övrigt vid undervisningen
väsentligt ökats med tillväxten av materialet, om ock icke i samma mån —
vilket ju vore orimligt att tänka sig utfört — är självfallet. Ej heller är i denna
redogörelse upptaget vare sig de obduktioner eller undersökningar, som falla på den
andra professurens anpart (f. n. professorn Hedrén), och ej heller de arbeten, som
tillhöra institutionens bakteriologiska avdelning. Dessa ha fortgått tämligen oförändrat.
Obduktionernas antal ................................. år 1886 var 138
» » » 1887 » 129
» » ................................. » 1888 > 100
» » » 1889 » 106
» » » 1890 » 100
[113.
J918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet. 263
De mikroskopiska undersökningarnas antal år 1886 var 50
» » »1887 »* 106
» » > 1888 » 127
» » » 1889 » 134
» » » 1890 » 131
Obduktionernas antal ................................. » 1912 » 756
» » ................................. » 1913 » 700
» » ................................. » 1914 » 744
» » ................................. » 1915 » 695
> » ................................. » 1916 » 793
De mikroskopiska undersökningarnas antal » 1912 » 724
» » » 1913 » 750
» » » 1914 » 612
» » » 1915 » 730
» » » 1916 » 628
Obduktionernas medelantal för år var alltså vid tiden för den nuvarande laboratorsbefattningens
inrättande 114 och de mikroskopiska undersökningarnas medeltal för
år 109. Under den senaste 5-årsperioden (1912—1916) voro samma medeltal 737 och
688 för år. Det rent tekniska arbetet hav sålunda mer än 6-dubblats. Det vore
otänkbart, att detta arbete skulle ha kunnat över huvud utföras ensamt av de nuvarande
arbetskrafterna (professor, laborator och amanuens), utan har i utomordentlig
utsträckning utnyttjats, frivillig och oavlönad arbetskraft, så kallade extra ordinarie
amanuenser utan lön. För närvarande arbeta 6 sådana oavlönade medicine kandidater
på institutionen. Så kommer fortfarande att ske. Men dessa extra ordinarie
amanuenser äro liksom för övrigt också den ordinarie amanuensen blott medicine kandidater,
och åt dem kunna icke överlämnas obduktioner och mikroskopiskt diagnostiska
undersökningar på eget ansvar; de sakna kompetens. Så blir det de ordinarie lärarna,
som dock få lägga hand vid allt och ansvara för allt, professorn under det egentliga
läsåret, laboratorn under jul- och sommarferierna. Var och en med dylika arbeten förtrogen
inser utan vidare, att här åligger lärarna för dryg arbetsbörda, när de därjämte skola
undervisa, övervaka examensprov och examinera (tentera), alldeles frånsett att så stort
material aldrig kan vetenskapligt utnyttjas, så länge lärarna sakna tid för annat än
de löpande arbetena. Materialets mängd omöjliggör till och med ordnade föreläsningars
hållande, såsom jag ock i motiveringen av mitt riksdagspetitum framhållit.
Man kunde då sätta i fråga, om icke materialet kunde utan olägenhet minskas.
Detta är redan av den grund ogörligt, att såväl lasarettsavdelningarnas chefer och
underläkare som ock de på sjukhusen arbetande klinikanterna måste få följa obduktionerna
av de döda, som de förut behandlat. Ett undanröjande av obduktioner eller
av undersökningar vore att borttaga eu av klinikernas viktigaste hjälpkällor för fixerandet
hos såväl läkarna själva som framför allt hos de studerande av de skilda sjukdomsbilderna
och deras variationer. Någon ändring härutinnan kan icke ske utan
motsvarande försämring av den kliniska erfarenheten. Det är också fördenskull som
jag i stor utsträckning nödgats låta undervisningen vid föreläsningar ge vika för
obduktionerna. Men då också denna undervisningsform, föreläsningarna jämte seminarieövningarna,
särskilt i ett senare stadium av studiet, är nödvändig, har jag icko
funnit annan utväg än att begära en ny laborators- eller prosektorsbeställning, till
264
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
[113.]
vilken en del av obduktionerna och undersökningarna jämte därmed samhörande undervisning
kunde överlåtas.
I avseende å det andra spörsmålet eller, om jag icke kunde finna annan utväg —
d. v. s. en ekonomiskt billigare utväg — att nå samma mål, må det tillåtas mig att
anföra följande.
Mindre kompetens än full lärarkompetens kan här ej komma i fråga. Vid universiteten
i Uppsala och Lund har man visserligen förmånen av att äga assistentbefattningar,
vilkas innehavare ha större kompetens än amanuenserna, men dock icke
lärarkompetens. Denna förmån skall icke underskattas av mig, och jag ägde gärna en
assistent vid sidan om amanuensen, vilken sålunda kunde bättre bliva till hands till
hjälp åt professorn. Men en assistent utan lärarkompetens blir vid härvarande institution
icke tillfyllest. Man kan nämligen icke av eu så tillfällig befattningshavare
med liten avlöning fordra full lärarkompetens, d. v. s. medicine doktorsgrad och dessutom
flera års specialstudier i patologisk anatomi, såsom amanuens, assistent, utrikes
studier o. s. v. Det synes mig ej ens rimligt att sätta i fråga, att åt personer med
sådan utbildning och färdiga för sitt läraruppdrag vid en ålder av 30 år eller däromkring,
med en lång studiebanas uppoffring av tid och penningar och med önskan att stifta
familj eller som redan äro familjeförsörjare och med tvånget att vara bosatt i Stockholm
eller dess närhet — att åt så kvalificerade erbjuda en lön rftindre än 5,600
kronor utom ålderstillägg.
Jag betvivlar visserligen icke, att institutionen skulle kunna erhålla en tillfälligt
anställd prosektor för 4,000 kronor, lika med den nuvarande laboratorn, men denne prosektor
skulle med all sannolikhet och med lika skäl bliva på enahanda sätt missnöjd med
sina avlöningsförhållanden, som nuvarande laboratorn anser sig underbetalad, allra helst
vid jämförelse med laboratorerna med fast anställning. Dessa senare ha varken mera
arbete eller större kompetens än laboratorn i patologisk anatomi.
För egen del kan jag icke tillstyrka en lägre lön inklusive tjänstgöringspenningar
än de nuvarande laboratorernas med fast anställning. Den entusiasm, som besjälar
unga män att ägna sig åt undervisning och vetenskap, kommer lätt att inom kort stå
dem dyrt, om de icke äro någorlunda ekonomiskt skyddade, varförutom det är för dem
föga uppmuntrande att icke kunna påräkna ens det ekonomiska erkännande, som lämnas
deras vederlikar. Givetvis göra de sina jämförelser och kunna icke inse, varför
andra lärare under samma förhållanden ha det väsentligt bättre ställt i avlöning och
pension.
Skulle de nuvarande starka kraven på riksbudgeten icke medgiva att redan nu
ge denna avlöning åt två prosektor-, som jag i mitt petitum föreslagit, är det alltid
ett framsteg att erhålla en prosektorsbefattuiug lika avlönad med laboratorsbefattningarna
med fast anställning (befattningarna i fysiologi och i bakteriologi), och jag
anser mig böra för sådan händelse förklara denna utväg kunna tillsvidare användas.
Den nuvarande laboratorsbefattningen skulle då tills vidare bliva oförändrad. Men jag
måste da därvid ock knyta den meningen, att en sådan anordning bör med snaraste
avhjälpas.
Om en sådan prosektorsbefattning inrättas — benämningen prosektorsbefattning
är riktigare än benämningen laboratorsbefattning såsom bättre motsvarande de med
befattningen väsentligast förenade göromål — skulle arbetet inom institutionen fördelas
mellan de 3 lärarna på i princip följande sätt:
professorn, som är institutionens föreståndare och ensam ansvarar för tentamina,
praktiska examensprov och examina, föreläser offentligt 2 timmar i veckan; deltager
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinslca institutet. 265
efter behov i obduktionerna och övervakar för erhållande av material till föreläsningarna
alla obduktioner samt alternerar med prosektor» vid de mikroskopiska diagnostiska
undersökningarna från sjukhusavdelnitigarna;
prosektor» förrättar alla veckodagar — med undantag för jul- och sommarferierna
— obduktionerna i mån av material, varjämte han alternerar med professorn vid
de mikroskopiska undersökningarna;
laboratorns tjänstalitrgauden kvarstå'' tills vidare oförändrade, d. v. s. lian handliaver
professorns undervismngsskyldighet under jul- och sommarferierna;
både piosektorn och laboratorn äro professorn behjälpliga vid samlingarnas förkovran
och upprätthållande.
Jag är genom vad Sundberg anfört fullt övertygad om nödvändigheten
av att öka lärarkrafterna inom det område av den patologisk-anatomiska
institutionen, varom nu är fråga. Sundberg har angivit två alternativ
för avhjälpande av detta behov. Det senare av dem medför mindre
kostnad för statsverket men betryggar dock ett avsevärt tillskott för uppbärande
av institutionens arbetsbörda. Det är vid sådant förhållande givet,
att jag upptager detta senare alternativ, vilket ju tillkommit med anledning
av mina betänkligheter mot det första.
Upprättandet av prosektorsbefattningen bör som sagt giva institutionen
en avsevärd ökning i arbetskrafter, och den av Sundberg tilltänkta
arbetsfördelningen mellan professorn, prosektorn och laboratorn synes mig
giva vid handen, att de syften, Sundberg velat nå med sin ursprungliga
framställning, kunna på ett tillfredsställande sätt vinnas, om den nya
prosektorsbefattningen kommer till stånd. Jag hyser ock den förhoppningen,
att denna tilltänkta personalförökning skall visa sig tillräcklig.
Å andra sidan är jag av den meningen, att den är påkallad av ett
verkligt behov, och är ense med Sundberg därom, att behovet av personalens
förstärkning ej kan tillgodoses genom att exempelvis inrätta en
assistentbefattning. Sundberg har framhållit, huruledes karolinska institutets
patologisk-anatomiska institution med skäl kan göra anspråk på en
rikare utrustning med lärarkrafter än motsvarande institutioner vid universiteten
i Uppsala och Lund. I Uppsala tinnes en professor i patologi
och allmän hälsovård, en laborator i experimentell patologi och patologisk
anatomi (avlöning 5,600 kronor), en assistent (arvode 2,500 kronor) och
en amanuens; i Lund en professor i patologisk anatomi och rättsmedicin,
en professor i allmän patologi, bakteriologi och allmän hälsovård, en assistent
(arvode 2,500 kronor) och en amanuens.
Vad avlöningen vid den nya prosektorsbefattningen beträffar synes
mig densamma böra, på sätt begärts, sättas till 5,600 kronor eller samma
belopp, som i avlöning tillkommer vederbörande laborator i Uppsala och
de vid karolinska institutet befintliga två laboratorerna med fast anställBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 34
[H3.]
Departe
lentschefen.
266
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
Ökat anslag.
[114.]
Reglering av
avlöningen
för en prosektor
vid
karolinska
institutet.
ning. Liksom dessa bör prosektorn utnämnas med fullmakt av Kungl.
Maj:t, och liksom i fråga om dem äger rum bör med tillsättandet av prosektorsbefattningen
i tillämpliga delar förhållas på enahanda sätt, som är
föreskrivet beträffande tillsättning av professur. I anledning härav erforderliga
ändringar i karolinska institutets stadgar böra i sinom tid vidtagas.
Prosektor^ avlöning bör liksom ovannämnda laboratorers fördelas i
lön 3,600 kronor och tjänstgöringspenningar 2,000 kronor, och liksom
laboratorerna bör han äga rätt till två ålderstillägg å 500 kronor vartdera,
efter 5 och 10 års tjänstgöring. Vidare är att iakttaga, att innehavaren
av prosektorsbefattningen skall vara underkastad enahanda villkor
och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner som de, vilka i
enlighet med riksdagens beslut äro genom nådig kungörelse den 13 juni
1908 meddelade beträffande närmast motsvarande befattningshavare vid
rikets universitet och karolinska institutet.
Jag hemställer om förslag till riksdagen att
dels å ordinarie stat för karolinska mediko-kirurgiska
institutet uppföra en prosektor vid institutets
patologisk-anatomiska institution med en avlöning av
5,600 kronor, därav 3,600 kronor lön och 2,000 kronor
tjänstgöringspenningar, samt med rätt till två ålderstillägg
å lönen, vartdera å 500 kronor, efter respektive
5 och 10 års tjänstgöring och med skyldighet för befattningens
innehavare att vara underkastad enahanda
villkor och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner
som de, vilka genom nådig kungörelse den
13 juni 1908 äro meddelade beträffande närmast motsvarande
befattningshavare vid rikets universitet och
karolinska institutet;
dels för ändamålet höja det ordinarie bestämda anslaget
till karolinska institutet med 5,600 kronor;
dels ock medgiva, att de prosektorn tillkommande
ålderstilläggen må utgå av det under riksstatens åttonde
huvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg.
75. Reglering av avlöningeq för en prosektor vid karolinska
institutet. 1 den för karolinska inediko-kirurgiska institutet före år 1908
gällande ordinarie staten var uppförd en prosektor med ett arvode av 3,000
kronor. Innehavaren av denna befattning var ej fast anställd utan tillsattes
för vissa år.
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet. 267
År 1902 begärde institutets lärarkollegium, att nämnda arvode skulle [114.]
höjas till 4,000 kronor. I det yttrande, som den 15 oktober 1907 avgavs
av de särskilda sakkunniga, vilka tillkallats för att inom ecklesiastikdepartementet
biträda vid beredande av vissa frågor rörande universiteten och
karolinska institutet, berördes icke omförmälda prosektorsbefattning. Vid
avgivande av utlåtande över de sakkunnigas förslag yrkade emellertid institutets
lärarkollegium, att ovanberörda arvodesbelopp å 3,000 kronor måtte
höjas till ett belopp av 4,350 kronor — en minoritet ifrågasatte 4,500
kronor. Såsom skäl för den föreslagna summan anfördes, att prosektorns
arvode ursprungligen motsvarat hälften av professorns i anatomi avlöning.
Då denna avlöning, därest de sakkunnigas förslag bleve genomfört, skulle
komma att, med ålderstillägg, uppgå till 8,700 kronor, borde prosektorns
arvode utgöra hälften därav, 4,350 kronor.
I den. framställning, som år 1908 gjordes till riksdagen angående
lönereglering för rikets universitet och karolinska institutet (proposition
nr 97), föreslog Kungl. Maj:t en höjning av ifrågavarande prosektors arvode
med 1,000 kronor till 4,000 kronor. Detta förslag blev jämväl avriksdagen
bifallet.
I kungl. brev den 18 juni 1909 meddelades vissa bestämmelser angående
tillsättning av ifrågavarande prosektorsbefattning ävensom beträffande
prosektorns åligganden. I dessa avseenden torde följande förtjäna
att uppmärksammas. Prosektorn förordnas av kanslern för rikets universitet
på förslag av lärarkollegiet för 3 år varje gång. Sökande till befattningen
äga att, förutom medelst lärdomsbetyg, utgivna lärda arbeten och
skrifter m. in., styrka sin skicklighet genom praktiskt demonstrationsprov
å anatomisalen, vilket anordnas av lärarkollegiet. För bedömande av
sökandes skicklighet utser lärarkollegiet 3 av sina medlemmar, vilka äga
att vid denna prövning i första rummet fästa avseende vid avlagda examensprov
i anatomi, förut ådagalagd lärarverksamhet och företrädesvis
inom nyssnämnda ämne utgivna vetenskapliga arbeten och skrifter.
I skrivelse till universitetskanslern har nu lärarkollegiet hemställt
om åtgärder i syfte att till 1918 års riksdag må avlåtas proposition
med förslag, att avlöningen för prosektorn vid institutet må bestämmas
till 5,600 kronor, därav 3,600 kronor lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar,
jämte två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter respektive
5 och 10 års tjänstgöring. Detta innebär, att prosektorn skulle komma i
åtnjutande av samma avlöningsförmåner, som äro bestämda för de två vid
karolinska institutet nu fast anställda laboratorerna, den ene i fysiologi,
den andre i bakteriologi.
268
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
[114.]
Departe mentschefen -
Lärarkollegiets skrivelse är närmast föranledd av en utav professorn i
anatomi E. Möller hos kollegiet gjord framställning.
I nämnda framställning har Möller påpekat behovet av förbättring i
avlöningen för prosektorn och därom anfört följande:
Att denna avlöning så betydligt understiger de avlöningsförmåner, som iiro förenade
med de två fasta laboratorstjänsterna vid institutet, har enligt Mullers mening
sin grund däruti, att förre innehavaren av prosektorsbefattningen, professorn C. A.
Lindström med befattningen förenade anställning såsom professor i anatomi vid den
under akademien för de fria konsterna hörande konsthögskolan. Då emellertid prosektorsbefattningen
synes vara i vikt och betydelse fullt jämförlig med de fasta laboratorstjänsterna
vid institutet, har Muller funnit det vara fullt motiverat, att avlöningen
vid densamma höjes till likhet med avlöningen vid de fasta laboratorstjänsterna. Muller
har även framhållit, att prosektorstjänsten vid universitetet i Uppsala, med vilken
den nu ifrågavarande befattningen vore i fråga om tjänstgöringens beskaffenhet fullt
identisk, avlönades på sätt för prosektorstjänsten vid institutet nu av Muller föreslagits.
I skrivelse den 17 juli 1917 har kanslern tillstyrkt proposition till
1918 års riksdag i överensstämmelse med lärarkollegiets hemställan.
Till närmare belysande av arten och omfattningen av den tjänstgöring,
som åligger ifrågavarande prosektor, har jag från Möller inhämtat vissa
upplysningar. Möller meddelar härutinnan ävensom i övrigt följande:
Prosektorn i anatomi äger att jämte professorn i ämnet handleda de studerande
vid de anatomiska dissektionerna och att därvid anställa demonstrationer och förhör.
Då dessa övningar obestridligen på grund av anatomiens grundläggande art måste anses
såsom de viktigaste av alla övningar för de teoretiskt-medicinska studierna, så är
även den ifrågavarande biträdande lärarbefattningen av den största betydelse för den
medicinska undervisningen. De anatomiska dissektionsövningarna försiggå varje dag
under hela läsåret, och prosektorn måste ägna flera timmar dagligen åt arbetetet på
anatomisalarna. Såväl med avseende på vikt och värde som i fråga om arbetsbörda
motsvarar prosektorstjänsten laboratorstjänsterna i fysiologi och bakteriologi och bör
därför även i löneavseende likstäilas med dessa. Härtill kommer, att genom de senare
årens stora tillströmning till den medicinska studiebanan prosektorns arbetsbörda betydligt
ökats. *
Skall prosektorstjänstens innehavare framgångsrikt kunna fördjupa sig i sin dubbla
uppgift: lärarverksamhet och vetenskaplig utbildning i sitt ämne, så bortfaller all möjlighet
för honom att ägna sig åt medicinsk praxis. Den nuvarande innehavaren bedriver
ingen medicinsk praxis utan ägnar hela sin arbetskraft åt sin lärartjänst.
Kompetensfordringarna till prosektorstjänsten måste vara av samma grad som till
de övriga biträdande lärartjänsterna.
Det av lärarkollegiet framställda förslaget finner jag mig böra tillstyrka.
Ett jämställande i avlöningshänseende av ifrågavarande befattningshavare
med motsvarande tjänstinnehavare vid Uppsala universitet och
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet. 269
med laboratorsbefattningarna med fast anställning vid karolinska institutet
— samt med den prosektorsbefattning vid institutets patologisk-anatomiska
institution, vars inrättande jag under nästföregående punkt föreslagit
— synes, med hänsyn till de meddelade upplysningarna, vara rättmätigt.
Beträffande den nu ifrågavarande prosektorsbefattningen i dess
ändrade skick gäller i avseende å tillsättningsproceduren, formen för tillsättningen
samt avlöningsförmånerna vad jag i det föregående anfört i avseende
å prosektorsbefattningen vid patologisk-anatomiska institutionen.
Där antydda förändringar i karolinska institutets stadgar lära bliva tillämpliga
även å nu ifrågavarande befattning.
Den tilltänkta förändringen av prosektorsbefattningen påkallar en höjning
av det ordinarie bestämda anslaget till karolinska institutet med
1,600 kronor.
Å den nuvarande prosektorsbefattningen innehar, enligt vad jag inhämtat,
medicine doktorn August Carl Hilding Hesser universitetskanslerns
förordnande för en tid av 3 år från och med den 1 september
1917. Den tilltänkta förändringen av prosektorns ställning skulle därför
ej kunna genomföras förr än efter 3-årsperiodens utgång. Ett sådant
uppskov blir emellertid ej behövligt. Hesser har nämligen till mig ingivit
en skrift av följande innehåll:
Därest med 1919 års ingång vid karolinska institutets anatomiska institution inrättas
eu prosektorsbefattning med fast anställning, förbinder jag mig härmed att med
utgången av år 1918 frånträda det mig den 1 maj 1917 av kanslern för rikets universitet
meddelade förordnandet att för eu tid av 3 år, räknat från och med den 1
september 1917, vara innehavare av den nuvarande prosektorsbefattningen vid nämnda
institution.
Stockholm den 6 november 1917. Qarj jjesser
Innehavaren av den nya prosektorsbefattning, som alltså vid 1919 års
ingång bör inrättas, skall vara underkastad enahanda villkor och bestämmelser
för åtnjutande av avlöningsförmåner som de, vilka i enlighet med
riksdagens beslut äro genom nådig kungörelse den 13 juni 1908 meddelade
beträffande närmast motsvarande befattningshavare vid rikets universitet
och karolinska institutet.
Åberopande vad jag sålunda under denna punkt anfört hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels å karolinska mediko-kirurgiska institutets stat i
stället för den nuvarande prosektorsbefattningen med
arvode av 4,000 kronor uppföra en prosektorsbefattning
vid institutets anatomiska institution med en avlöning
[114.]
ökat anslag.
[115.]
Materiellanslag
för
gynekologiska
kliniken
å serafimer1
as arettet.
Departe
mentschefen.
270 1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
av 5,600 kronor, därav 3,600 kronor lön och 2,000 kronor
tjänstgöringspenningar, samt med rätt till två ålderstillägg
å lönen, vartdera å 500 kronor, efter respektive
5 och 10 års tjänstgöring och med skyldighet för befattningens
innehavare att vara underkastad enahanda
villkor och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner
som de, vilka genom kungörelse den 13
juni 1908 äro meddelade beträffande närmast motsvarande
befattningshavare vid rikets universitet och karolinska
institutet;
dels för genomförande av denna förändring i staten
höja det ordinarie bestämda anslaget till karolinska in,
stitutet med ett belopp av 1,600 kronor;
dels ock medgiva, att de prosektorn tillkommande
ålderstilläggen må utgå av det under riksstatens åttonde
huvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg.
76. Materiellanslag för gynekologiska kliniken å serafimerlasarettet.
Enligt vad föreståndaren lör karolinska mediko-kirurgiska institutets
gynekologiska klinik å seraf! in erlasarettet, professorn H. Forssner
i skrivelse till institutets lärarkollegium påpekat, vore denna klinik den
enda av institutets kliniker å nämnda sjukvårdsinrättning, som icke ägde
något materiellanslag. Klinikföreståndaren hade därför måst bestrida omkostnaderna
för laborationerna å det för kliniken inrättade laboratorium,
där för undervisning och vetenskaplig forskning nödiga undersökningar
utfördes. Forssner anhölle hos lärarkollegiet om vidtagande av erforderliga
åtgärder i syfte att ett ordinarie statsanslag å 500 kronor måtte ställas
till förfogande för bestridande av utgifterna för ifrågavarande laboratorium.
Sedan lärarkollegiet i ämnet gjort framställning hos kanslern för
rikets universitet om utverkande av berörda anslag, har kanslersämbetet i
underdånig skrivelse den 19 september 1917 tillstyrkt avlåtande av proposition
till riksdagen om anslagets beviljande.
På given anledning har professor Forssner lämnat följande uppgift
om . det begärda anslagets användning, sådan den kan på förhand ungefärligen
beräknas:
Histologiska preparatglas (objekt- och täckglas)....................................... kronor 300:_
Preparatburkar.................................................................................... s _
Övriga utensilier till histologiska undersökningar (färgvätskor, canadabalsam,
småglas m. m.) ..................................................................... „ poO:
tillhopa kronor 500: —
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet■ 271
Det av Forssner begärda beloppet är detsamma som det, vilket utgått
till materiell in. m. för vardera av karolinska institutets kirurgiska och
oftalmiatriska kliniker samt dess nervklinik, samtliga å serafimerlasarettet.
Det torde icke vara något att invända mot att gynekologiska kliniken å
nämnda lasarett får sig enahanda belopp tilldelat till materiell m. in. Anslaget
bör ingå såsom en post bland institutets ordinarie reservationsanslag.
Jag tillstyrker, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till materiell in. in. för karolinska mediko-ki- Ny“ anslag,
rurgiska institutets gynekologiska klinik å serafimerlasarettet
bevilja å ordinarie stat ett reservationsanslag
av 500 kronor.
77. Kvinnligt tekniskt biträde vid kliniska laboratoriet å sera- [116.]
fimerlasarettet. Med anledning av en utav Kungl. Maj:t gjord fram- Kvinnligt
ställning uppförde 1912 års riksdag å ordinarie stat för karolinska medikokirurgiska
institutet ett kvinnligt tekniskt biträde vid det kliniska labora- kliniska;
toriet° å serafimerlasarettet med en avlöning av 1,200 kronor, därav 700 la^e0rrag°”£ 1
kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg, lasarettet,
och med rätt till två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter respektive
5 och 10 års tjänstgöring. Härjämte föreskrev riksdagen, dels att i institutets
stat skulle intagas bestämmelse därom, att därest ifrågavarande
biträde i sådan egenskap åtnjöte fri bostad och bränsle, skulle, så länge
denna förmån kvarstode, ortstillägg ej utgå till henne ävensom å lönen
avdragas 100 kronor årligen, dels och att beträffande biträdet skulle lända
till efterrättelse av riksdagen angivna allmänna villkor och bestämmelser.
Såsom stöd för Kungl. Maj:ts berörda framställning åberopades ett av
dåvarande föreståndaren för det kliniska laboratoriet, professorn S. E.
Henschen avgivet yttrande, däri anfördes bland annat:
A de kliniska laboratorier, som upprättats i samband med de medicinska klinikerna
såväl här i landet som i utlandet, betlrives ett arbete, som har ett dubbelt ändamål,
nämligen dels att direkt tjäna den kliniska undervisningen och den i samband
därmed stående vetenskapliga undersökningen av de å kliniken demonstrerade sjukdomsfallen,
dels att befordra den högre vetenskapliga forskningen och lösningen av
kliniskt-anatomiska frågor.
Det är därför oundgängligen nödvändigt, att å laboratoriet är anställt ett tekniskt
biträde, som dels tillvaratager, dels preparerar vid obduktionerna tillvaratagna likdelar.
Ett dylikt biträde, eu preparator eller preparatris, kan törst etter ett par år
nå den erforderliga erfarenheten och skickligheten att enligt olika metoder härda, förvara
och skära samt upplägga och färga alla de olikartade preparat, som lör undervisningen
och forskningen erfordras.
272
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
[116.] Förslag har nu uppkommit om anställande vid ifrågavarande labora
torium
av ännu ett biträde. Professorerna vid karolinska institutet I.
Holmgren och H. C. Jacobmus, som framställt förslaget, hava till stöd
därför i en till institutets lärarkollegium avlåten skrivelse anfört:
Anställandet av det kvinnliga tekniska bitiädet vid laboratoriet har visat sig
vara av den största nytta såväl för den kliniska undervisningen som för den högre
vetenskapliga forskningen.
Under de år, som förgått, bar behovet av ökade arbetskrafter visat sig allt mera
trängande. Dels bär omsättningen på serafhnerlasarettets niediciuska kliniker avsevärt
ökats från i medeltal mellan 650—700 för år (1912) till 1,050 — 1,150 (1916). Detta
har medfört ökat arbete för underläkare och amanuenser, varigenom till eu viss grad
svårigheter att hinna med speciellt nva laborationsmetoder uppstått. Dels har studiet
av sjukdomarna undergått eu viss förändring, i det att nu mera vikt lägges vid fysiologiska
och kemiska undersökningar under patientens sjukdom. Vi hänvisa endast till
användningen av de funktionella proven vid ämnesomsättnings-, njur- och leversjukdomar.
Antalet kliniska undersökningsmetoder har ökats enormt och allt mera fått
karaktären av invecklade metoder, som fordra lång tids övning för ernående av tillförlitliga
resultat. För närvarande handhavas dessa av vederbörande amanuenser, vilket
gör, att de moderna metoderna endast kunna utföras i begränsad utsträckning, vartill
kommer, att vid de täta ombytena på amanuenser det alltid dröjer eu viss tid, innan
de nya tillträdande behärska nämuda metoder. Det uppstår därför lätt synnerligen
olyckliga avbrott i dessa undersökningar.
På grund härav anse vi, att anställandet av ett permanent laboratoriebiträde
med speciell uppgift att utföra dessa mera komplicerade undersökningsmetoder skulle
vara av största gagn för den kliniska undersökningen och den vetenskapliga forskningen.
Därjämte skulle en del av expeditionsarbetet med journalerna kunna överlämnas
åt henne, vilket skulle bliva en välkommen lättnad för respektive underläkare
och amauuenser och medge, att de finge mera tid till den direkta värden av patienterna
samt för vetenskapliga uudersökningar.
Självfallet är detta biträdes arbete av den natur, att man ej kan överlämna detsamma
till tvliuiske laboratorn, vilkens huvudsakliga uppgift är att vetenskapligt utreda
sär>kilt svåra fall och som omöjligen kan ha tid till dessa fortlöpande undersökningar
för det dagliga kliuikarbetet samt för insamling av material.
Detta biträdes ställning skulle för övrigt vara jämnställt med det förutvarande
tekniska biträdet.
Slutligen vilja vi tillägga, att behovet av ökade arbetskrafter varit så stort, att
vi redan år 1913 av egna medel måst anställa ett biträde med nyssnämnda uppgift,
och, även om ifrågavarande biträde erhälles, äro vi tvungna att av egna medel anställa
ett ytterligare biträde på grund av det stål kt ökade arbetet.
Genom att sålunda få två biträden skulle man också uppnå den stora fördelen,
att varje avdelning av medicinska kliniken skulle kunna disponera var sitt
biträde.
Med anledning av omförrnälda skrivelse har institutets lärarkollegium
hos kanslern för rikets universitet anhållit om utverkande av proposition
till riksdagen i syfte att å institutets ordinarie stat måtte upp
-
273
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
föras ytterligare ett kvinnligt tekniskt biträde vid kliniska laboratoriet å [116.]
serafimerlasarettet med enahanda avlöningsförmåner som det nu å staten
uppförda biträdet, och har universitetskanslern den 17 juli 1917 gjort
underdånig framställning i enlighet med lärarkollegiets förslag.
Jag finner den gjorda framställningen väl grundad och vill således
tillstyrka förslag till riksdagen om uppförande av det nya biträdet vid men 80 e enkliniska
laboratoriet å karolinska institutets stat med enahanda bestämmelser
om avlöning in. m., som gälla för det redan förefintliga biträdet.
Som synes skulle de båda biträdena vid det kliniska laboratoriet
komma att särskilt specialisera sig å olika områden av laboratoriets arbetsfält.
Enligt mig på förfrågan meddelad upplysning får denna specialiserino-
ej innebära, att vederbörande exklusivt sysselsättas endast med ett
visst slag av arbetsuppgifter utan att kunna användas till biträde på andra
områden.
På grund av vad jag anfört hemställer jag, det Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen att
dels å ordinarie stat för karolinska mediko-kirurgiska
institutet uppföra ytterligare ett kvinnligt tekniskt
biträde vid det kliniska laboratoriet å serafimerlasarettet
med en avlöning av 1,200 kronor, därav 700 kronor lön,
350 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg,
och med rätt till två ålderstillägg till lönen, ^
vartdera å 200 kronor, efter respektive 5 och 10 års
tjänstgöring;
dels föreskriva, att i institutets stat skall intagas
bestämmelse därom, att därest ifrågavarande biträde i
sådan egenskap åtnjuter fri bostad och bränsle, skall, så
länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till
henne ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen;
dels besluta, att beträffande ifrågavarande biträde
skola lända till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller
kunna varda utfärdade angående allmänna villkor och
bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks
och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar;
dels
för omförmälda biträdesbefattnings inrättande ökat anslag,
höja det ordinarie bestämda anslaget till karolinska institutet
med 1,200 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
35
274
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
[117.]
Materiell
m. m. för
medicinska
kliniken.
dels ock medgiva, att de biträdet tillkommande
ålderstilläggen må utgå av det under riksstatens åttonde
huvudtitel uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg.
78. Materiell m. m. för medicinska kliniken. Vid 1881 års riksdag
beviljades på ordinarie stat för karolinska mediko-kirurgiska institutet
ett årligt anslag å 500 kronor till anskaffande av materiell för undervisningen
i klinisk medicin vid nämnda institut. Detta anslag höjdes av 1892
års riksdag med 1,000 kronor till 1,500 kronor samt av 19u3 års riksdag
med ytterligare 1,000 kronor till 2,500 kronor, med vilket sistnämnda belopp
anslaget för närvarande utgår. Anslaget till materiell in. in. för medicinska
kliniken är numera å stat uppfört såsom reservationsanslag, tillhopa
med åtskilliga andra dylika anslag utgörande 61,800 kronor.
I en till kanslersämbetet för rikets universitet ställd skrivelse har nu
lärarkollegiet vid karolinska institutet anhållit om kanslerns medverkan
därtill, att det av riksdagen i förevarande hänseende beviljade anslaget
måtte från och med år 1919 höjas med 3,500 kronor till 6,000 kronor.
Lärarkollegiets skrivelse grundar sig på en av föreståndaren för ifrågavarande,
till serafimerlasarettet förlagda medicinska klinik, professorn vid
karolinska institutet I. Holmgren hos lärarkollegiet gjord framställning i
ämnet.
Holmgren anför i sin berörda framställning bland annat:
Förutom omförmälda statsanslag å 2.500 kronor stode till deu medicinska klinikens
förfogande de studerandes laborationsavgifter, vilka för år 1916 uppgått till i runt tal
1,500 kronor.
Det hade under de senaste åren visat sig mycket svårt att med de medel
å tillhopa högst 4,000 kionor, vilka sålunda varit tillgängliga för nu ifrågavarande
ändamål, bestrida utgifterna såväl för de studerandes laboratoriearbete som för det
vetenskapliga arbetet vid kliniken. Detta vore ej heller underligt, om man b-tänkte,
att de arbetare, som det här gällde, vore: 2 professorer, 1 laborator, 5 underläkare och
amanuenser, 1 laboratouebiträde, 1 vaktmästare, 30—40 s. k. tjänstgörande studerande
samt ett obestämt antal studentassistenter, i genomsnitt 5 till 10 = 45 till 60 personer,
vilka dagligen hela året ruut arbetade på laboratorierna. Att dock tills på
sistone debet och kredit gått ihop (år 1916 visade en brist på 800 kronor) berodde dels
på de hopsparade medel, som professor Edgren, da ban avgick från föreståndarskapet
vid kliniken, överlämnade till Holmgren, dels på en långt driven njugghet från Holmgrens
sida i fråga om underhall och förbättring av laboratoriernas utrustning, vilket
icke varit till uteslutande fördel för arbetet, dels och framför allt på att serafimerlasarettet
bestritt hela ko-tnaden för reagens och kemikalier till laboratorierna. Det
syntes nu emellertid icke längre möjligt att uppehålla klinikens arbete utan höjning
av anslaget. Vetenskapens fortgående utveckling hade medfört, att laboratoriearbetet
för den kliniska medicinen blivit allt viktigare och mera omfattande. Priserna för allt,.
275
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
som behövdes för laboratoriets drift, hade betydligt stigit, och slutligen hade serafimer- [117.]
lasarettets direktion under år 1916 i skrivelse till kollegiet förklarat sig icke kunna
för framtiden bekosta de reagens, som åtginge för institutets kliniska laboiatorium.
För att med anledning härav omedelbart göra, vad som kunde göras, hemställde lärarkollegiet
hos universitetskanslern om höjning av de studerandes laborationsavgifter
från 15 kronor till 25 kronor, vilken förhöjning av kanslern bifölls och från början
av år 1917 tillämpats, lfa högst 40 studerande på eu gäng finge tjänstgöra vid kliniken
och tjänstgöringstiden vore 4 månader, vore det största antal laborationsavgifter,
som för år kunde tänkas inflyta, 120, vilket betydde en summa av 3,000 kronor. I verkligheten
kunde emellertid denna summa aldrig uppnås, emedan i varje fyramånaderskurs
ett antal platser belädes av studerande, som äter börjat sin tjänstgöring etter att
förut hava av olika anledningar avbrutit densamma, och ''dika icke vore skyldiga att
ånyo erlägga lahorationsavgift. Den summa, som efter laborationsavgiftens höjande
komme att tillfalla kliniken, torde därför knappast kunna uppskattas till mer än 2 500
kronor årligen, motsvarande 100 nybörjande tjänstgörande, således ungefär det antal,
som under år 1916 inträdde i tjänstgöring. Genom laborationsavgiftens höjning kunde
således ej förväntas större höjning i klinikens årsinkomst än med 1.000 kronor. Enligt
en Holmgrens skrivelse bilagd redogörelse för sjukvården och ekonomien vid serafimerlasarettet
är 1916 utgjorde emelleitid lasarettets utgift för reagens till laboratoriet
nämnda år 4 633 kronor 1 öre. För att laboratoriets utgifter för reagens skulle kunna
bestridas av klinikens egna medel krävdes alltså, utöver vad som genom laborationsavgiftens
höjning kunde förväntas inkomma, ytterligare 3,633 kronor eller med avrundning
nedåt 3,500 krouor. Genom denna höjning ästadkommes således ingen annan förbättring
i klinikens ekonomiska resurser än den, som kunde tänkas framdeles uppkomma
genom att man lyckades nedpressa utgifterna för reagens under den summa, till vilken
de år 1916 uppgingo. Dä priserna under år 1916 till följd av kriget voro abnormt
höga, vore väl att hoppas, att de efter krigets slut åtminstone skulle närma sig föregående
prisläge. I varje fall torde dock härigenom icke kunna uppkomma mer än en
mycket nödtorftig förbättring av klinikens ekonomiska läge. Ehuru kliniken, som
ovan nämnts, redan nu mer än väl behövde förbättrade arbetsvillkor, an-4ge Holmgren
emellertid knappast riktigt att under nuvarande tid ifrågasätta annat än vad som syntes
oundgängligen nödvändigt och hemställde därför, att kollegiet ville hos vederbörande
göra framställning om höjning av årsanslaget till medicinska kliniken frän 2,500 kronor
till 6,000 krouor.
Med överlämnande av förenämnda utav lärarkollegiet i ämnet gjorda
framställning ävensom övriga till ärendet hörande handlingar har universitetskanslern
i underdånig skrivelse den 19 .september 1917 hemställt,
att nådig proposition måtte avlåtas till 1918 års riksdag i överensstämmelse
med lärarkollegiets förslag.
Såsom av Holmgrens skrivelse framgår, är den begärda förhöjningen ^)etpa^t®''
av anslaget avsedd att, i den mån de ökade laborationsavgifterna därtill ej m n sc c
förslå, täcka de kostnader för inköp av reagenser, vilka ej längre bestridas
av serafimerlasarettets medel. Anledningen till att lasarettsdirektionen
upphört att svara för dessa inköp är naturligen serafimerlasarettets bekym
-
[117.]
Hytt anslag.
276 1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet
mersamma ekonomi. Som bekant nödgades 1917 års riksdag ersätta en i
lasarettets räkenskaper för år 1915 uppkommen brist av över 9,500 kronor.
Och jag får i annat sammanhang anledning omförmäla en ännu större
brist i 1916 års räkenkaper.
Man kan således finna naturligt,att serafimerlasarettets direktion ej längre
ansett sig kunna bestrida de ganska stora beloppen för reagenser till medicinska
klinikens laboratorium — storleken av desamma har för övrigt först
på senare år blivit klarlagd, sedan reagenserna, som förut upptagits å medikamentsräkningarna,
blivit förda å särskilda räkningar. Emellertid kan
man ej undgå den förmodan, att någon del av kostnaden för ifrågavarande
reagenser, såsom i själva verket hörande till sjukvårdsutgifter, skäligen
borde drabba lasarettet. Riktigheten av denna förmodan har bekräftats av
professor Holmgren. Han har emellertid framhållit, att den ojämförligt
största delen av ifrågavarande kostnad faktiskt faller på undervisningens
och det vetenskapliga arbetets konto. Det är vidare att märka, att lasarettet
fortfarande vidkännes kostnaderna för belysning, uppvärmning, betjäning,
tvätt m. in. för medicinska klinikens räkning. Likaså bestrider
lasarettet utan någon tudelning såväl dylika kostnader som utgifter för
nödiga reagenser vid karolinska institutets övriga laboratorier å lasarettet;
nämnda utgifter äro emellertid betydligt mindre än de motsvarande vid
medicinska kliniken.
Vid nu omförmälda förhållanden finner jag mig böra tillstyrka, att
statsanslag beredes för ifrågavarande ändamål. Jag har ej anledning till
erinran mot det begärda beloppet, dock att detsamma med hänsyn till en
eventuell förändring av karolinska institutets och serafimerlasarettets ställning
till varandra i fråga om kostnaderna för medicinska kliniken och
laboratorierna samt till utsikten av en inträdande minskning i priset på
reagenserna bör till förstärkning av vederbörande ordinarie anslag sättas
å extra stat, därvid anslaget torde böra uppföras såsom reservationsanslag.
På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till förstärkning av det å ordinarie stat för karolinska
mediko-kirurgiska institutet uppförda reservationsanslaget
å 2,500 kronor till materiell m. m. för
medicinska kliniken anvisa på extra stat för år 1919
ett reservationsanslag av 3,500 kronor.
277
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
79. Röntgenarbeten vid serafimerlasarettet. Sedan flera år utgår [118.]
på extra stat ett anslag till röntgenarbetena vid serafimerlasarettet. Detta iwntgenaranslag,
som under vart och ett av åren 1908—1912 utgjort 5,000 kronor
och under år 1913 5,500 kronor, höjdes för år 1914 med 7,000 kronor rettet.
till 12,500 kronor, med vilket sistnämnda belopp anslaget beviljats jämväl
för vartdera av åren 1915 och 1916. Anslaget var fördelat på följande
poster: dels till arvoden åt en föreståndare vid röntgeninstitutet å serafimerlasarettet
5,000 kronor, åt en biträdande läkare vid institutet 3,000 kronor
samt åt en amanuens därstädes 1,500 kronor, dels ock till materiell in. in.
för röntgeninstitutet 3,000 kronor.
För vart och ett av åren 1917 och 1918 har, sedan det belopp av
5,000 kronor, vilket utgått såsom arvode åt en föreståndare vid röntgeninstitutet
efter tillkomsten av en personlig professur i medicinsk radiologi
vid institutet blivit obehövligt, beviljats ett anslag av 7,500 kronor.
Sistnämnda belopp erfordras jämväl för år 1919. Jag tillstyrker därför
förslag till riksdagen
att för karolinska mediko-kirurgiska institutet bevilja
på extra stat för år 1919
dels, till arvode åt en biträdande läkare vid röntgeninstitutet
å serafimerlasarettet med 3,000 kronor samt
arvode åt en amanuens därstädes med 1,500 kronor, ett
förslagsanslag, högst 4,500 kronor,
dels ock till materiell m. m. för röntgeninstitutet
ett reservationsanslag av 3,000 kronor,
således tillhopa 7,500 kronor.
80. Undervisning och sjukvård vid de obstetriska och gynekolo- [119.]
giska klinikerna. För vart och ett av åren 1905 —1918 har riksdagen Undervisning
beviljat ett extra anslag av 1,500 kronor för upprätthållande av den karo
linska
institutet åliggande undervisningen och sjukvården vid vissa obste- triska och
triska och gynekologiska kliniker under den tid av året, då de ordinarie gfjj^kiinilärarna
vid institutet icke ombesörjde nämnda undervisning och sjukvård. kerna.
Enär vederbörande vitsordat behovet av fortsatt anslag för enahanda
ändamål, tillstyrker jag förslag till riksdagen
att till upprätthållande av den karolinska medikokirurgiska
institutet åliggande undervisningen och sjukvården
vid vissa obstetriska och gynekologiska kliniker
under den tid av år 1919, då de ordinarie lärarna vid
[120.]
Amanuens
vid gynekologiska
kliniken å
Sabbatsberg.
[121.]
Amanuens
vid obstetriska
kliniken
å allmänna
barnbördshuset.
[122.]
Klinik och
poliklinik för
barnsjukdomar.
278 1918- Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
institutet icke ombesörja nämnda undervisning och sjukvård,
anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 1,500 kronor.
81. Amanuens vid gynekologiska kliniken å Sabbatsberg. Riksdagen
har för vart och ett av åren 1913—1918 anvisat till arvode åt en
amanuens vid karolinska institutets gynekologiska klinik å Sabbatsberg ett
belopp av 2,000 kronor. Dessförinnan hade under en följd av år ett
mindre belopp utgått för ändamålet.
Det senast beviljade beloppet är behövligt jämväl för år 1919. Jag
tillstyrker därför förslag till riksdagen
att till arvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska
institutets gynekologiska klinik å Sabbatsbergs
sjukhus anvisa på extra stat för år 1919 ett
förslagsanslag, högst 2,000 kronor.
82. Amanuens vid obstetriska kliniken å allmänna barnbördshuset.
Riksdagen har för vart och ett av åren.1915—1918 beviljat ett
extra anslag å 2,000 kronor till arvode åt en amanuens vid karolinska
institutets obstetriska klinik vid allmänna barnbördshuset.
Anslaget är behövligt jämväl för år 1919.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till arvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska
institutets obstetriska klinik vid allmänna
barnbördshuset anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 2,000 kronor.
83. Klinik och poliklinik för barnsjukdomar. Under en följd
av år, senast för år 1918, hava medel å extra stat anvisats av riksdagen
till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka
barn samt till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm. Vid sistnämnda
anslag har varit fäst det villkor, att Stockholms stad för samma
ändamål tillsköte motsvarande belopp.
På senare åren hava de ursprungligen beviljade beloppen, 1,800
kronor för kliniken och 2,800 kronor för polikliniken, blivit höjda. Så har
anslaget till kliniken för vart och ett av åren 1913 — 1918 satts till 2,900
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet. 279
kronor; anslaget till polikliniken hade redan av 1910 års riksdag tillökats
och utgjorde för vart och ett av åren 1911—1913 3,500 kronor. För
vart och ett av åren 1914—1917 beviljades ett anslag av 4,175 kronor,
med vilket belopp anslaget även efter 1917 års riksdags beslut kominer
att utgå för år 1918, sedan Stockholms stadsfullmäktige iklätt sig det föreskrivna
villkorets fullgörande.
De anslag, som för ifrågavarande ändamål beretts för år 1918, hava
av vederbörande förklarats erforderliga även för år 1919, och får jag därför
hemställa om förslag till riksdagen
att för karolinska mediko-kirurgiska institutet anvisa
på extra stat för år 1919 såsom särskilda förslagsanslag
å högst nedan angivna belopp:
till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn ..................... kronor 2,900: —
till en poliklinik för barnsjukdomar
i Stockholm.................................... » 4,175: —
under villkor, vad sistnämnda anslag beträffar, att
Stockholms stad för polikliniken tillskjuter enahanda belopp
för år 1919.
84.
Till arvode åt en amanuens vid karolinska institutets klinik för öron-, näsoch
halssjukdomar å Sabbatsbergs sjukhus har för vart och ett av åren
1913—19i8 av riksdagen beviljats ett extra anslag till belopp av 2.000
kronor. Under år 1912 hade ett extra anslag av 900 kronor utgått för
samma ändamål.
Det höjda anslaget är behövligt jämväl för år 1919.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till arvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska
institutets klinik för öron-, näs- och
halssjukdomar å Sabbatsbergs sjukhus anvisa på extra
stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 2,000 kronor.
85. Amanuenser vid syfilidologiska kliniken. Under vart och
ett av åren 1907—1912 har utgått ett av riksdagen beviljat extra anslag
å 900 kronor till arvode åt en amanuens vid karolinska institutets
syfilidologiska klinik å sjukhuset S:t Göran. Anslag för nämnda ändamål
[123.]
Amanuens
vid kliniken
för öron-,
näs- och halssjukdomar.
[124.]
Amanuenser
vid syfilidologiska
kliniken.
[125.]
Elevavgifterna
vid
tandläkarinstitutet.
280 1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
har för vart och ett av åren 1913 — 1918 anvisats till förhöjt belopp,
2,000 kronor.
För vart och ett av åren 1915—1918 har ett anslag av 1,000 kronor
beviljats till arvode åt en andre amanuens vid ovanberörda klinik.
Anslag till arvoden åt sådana amanuenser äro behövliga jämväl för
år 1919. J
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 3,000 kronor, att utgå
dels till arvode åt en amanuens vid karolinska
^mediko-kirurgiska institutets syfilidologiska klinik å
sjukhuset S:t Göran med högst 2,000 kronor,
dels ock • till arvode åt en andre amanuens vid
samma klinik med högst 1,000 kronor.
Tandläkarinstitutet.
86. Tandläkarinstitutet: oförändrat ordinarie
för statsanslag, högst ............................ kronor 31,700: —
87. Elevavgifterna vid tandläkarinstitutet. Under denna punkt
har jag att anmäla en underdånig framställning rörande ökade medel för
uppehållande av tandläkarinstitutets verksamhet. Framställningen gäller
rätt att förfoga över större andel av elevavgifterna vid tandläkarinstitutet
än vad nu är medgivet.
Nämnda under karolinska mediko-kirurgiska institutets styrelse och
förvaltning ställda institut grundar sin verksamhet på medel, som från
olika håll och för olika ändamål tillflyta detsamma.
Under ordinarie anslagen till karolinska institutet är med rubrik tandläkarinstitutet
såsom förslagsanslag högst uppfört ett belopp av 31,700
kronor, samma belopp, å vilket den av riksdagen år 1910 fastställda avlöningsstaten
för tandläkarinstitutet slutar. Att detta anslag har karaktären
av förslagsanslag högst beror därpå, att enligt riksdagens beslut vid
tandläkarinstitutets upprättande kostnaderna för tandläkarinstitutet i första
hand skola bestridas med elevernas avgifter. Dessa avgifter, däri inberäknad
en anmälningsavgift av 50 kronor för tandläkarexamen, få enligt
riksdagens beslut för fullständigt genomgången kurs ej understiga 605
kronor. Ur dessa avgifter får ett belopp av högst 14,000 kronor för år
användas till hyra av lokal för poliklinik och laboratorium, till lokalens
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
281
uppvärmning och belysning in. in. samt till materiell. Nu omförmäla
bestämmelser rörande användande av elevavgifterna äro av riksdagen stadgade
såsom villkor för fastställande av avlöningsstaten — beloppet var dock,
såsom strax skall nämnas, ursprungligen lägre. Om överskott uppstår å
elevavgifterna, sedan högst 14,000 kronor tagits i anspråk för ovan sagda
ändamål, skall detsamma inlevereras till statskontoret. Det uppföres i
räkenskaperna såsom särskilda uppbördsmedel för det ordinarie förslagsanslaget
till tandläkarinstitutet och tjänar till att minska statens kostnader
för institutet, sådana de angivas av avlöningsstatens slutsumma. Studieoch
examensavgifterna hava enligt lämnade meddelanden under de senaste
åren utgjort i runt tal 20,000 kronor för år, år 1916 till och med 22,170
kronor.
Vid tandläkarinstitutets poliklinik upptagas avgifter av de patienter,
som behandlas därstädes. Dessa avgifter, vilkas slutsumma något understigit
beloppet för studie- och examensavgifterna, uppgingo dock år 1916
till nära 21,000 kronor. Patientavgifterna upptagas såsom ersättning för
den materiell, som åtgår vid behandlingen — arvode för behandlingen erlägges
ej. Från avgift fria äro de patienter från Stockholms stad, som
förete medellöshetsintyg. Till täckande av kostnaderna för materiell vid
sådana patienters behandling betalar staden ett belopp av 1,500 kronor.
Slutligen uppbär tandläkarinstitutet för två rum i dess lokal, vilka
förhyras av odontologiska föreningen, ett belopp av 600 kronor.
Vid tandläkarinstitutets inrättande år 1897 sattes det belopp, som ur
elevavgifterna skulle få utgå för ovannämnda ändamål, till högst 5,800
kronor. Då detta belopp snart nog visade sig otillräckligt, blev det vid
två tillfällen förhöjt. Beloppet utgör nu från och med år 1910 det ovan
nämnda, högst 14,000 kronor. Under de närmast följande åren synes
beloppet hava varit tillfyllest, och överskotten häva inlevererats till statskontoret;
av överskottsmedlen för år 1914 har med riksdagens medgivande
ett belopp av högst 3,881 kronor 73 öre fått användas till inköp av instrumenter
och apparater för tandläkarinstitutets tandfyllningsavdelning.
Under åren 1915 och 1916 åter hava de för uppehållande av institutets verksamhet
nödiga bidragen ur elevavgifterna icke kunnat begränsas inom
det medgivna högsta beloppet. År 1915 överskreds detsamma med 1,723
kronor 65 öre, varvid emellertid riksdagen år 1917 på Kungl. Maj:t.s framställning
lät bero, och institutet blev alltså befriat från skyldigheten att
till statsverket inleverera sagda belopp. År 1916 överskreds beloppet med
757 kronor 73 öre. Begäran rörande motsvarande befrielse i fråga om
detta belopp är ingiven till Kungl. Maj:t. Ärendet är ej nu färdigt
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 36
282 1918. Åttonde huvndtiteln: Karolinska institutet.
[125.] att föreläggas Kung!. Maj:t till prövning. Jag skall efter verkställd utredning
i sinom tid göra den hemställan i ämnet, vartill omständigheterna
må föranleda.
Den ovan nämnda framställning, som föranlett mig till nu lämnade
meddelanden, ger vid handen, att berörda överskridande ej var en tillfällig
företeelse. Tvärtom innebär framställningen, att förutnämda belopp
av högst 14,000 kronor skulle behöva undergå en avsevärd förhöjning.
Nämnda framställning är gjord i en av tandläkarinstitutets lärarråd
till karolinska institutets lärarkollegium den 7 maj 1917 avlåten skrivelse
och innehåller väsentligen följande:
Till trots av bästa hushållning blev det med dyrtiden under åren 1915 och 1916
ogörligt att nöjaktigt upprätthålla institutets drift med anslagna 14.000 kronor
utöver övriga inkomster. Sålunda kunde institutet för år 1915 inleverera till statsverket
endast 2,781 kronor 35 öre i stället för de 4.505 kronor, varmed influtna
studie- och examensavinfter i själva verket överstego 14 000 kronor. Och för år 1916
funnos att inleverera 7,420 kronor 27 öre i stället för 8,178 kronor.
Det är tydligt, att detta förhållande kommer att fortfara och att sålunda 14,000
kronor av de influtna studie- och examensavgifterna ej längre räcka. Härtill kommer
emellertid ytterligare, att hyran för institutets lokaler från och med den 1 oktober 1917
böjts frän 8.700 kronor till 10,000 kronor, vidare nödvändigheten att öka dagspenningen
till institutets städerskor och annan personal utom stat, betydligt ökat pris på
gas, som vid institutet åtgår i avsevärda och stigande kvantiteter för metallurgiska
arbeten o. s. v., ökade priser på ved och kol m. m.
Institutets verksamhet har med varje år vidgats. De studerandes antal (30 nyinskrivas
årligen) har stigit till ett maximum, som på grund av trångboddheten i avvaktan
på lösning av institutets byggnadsfråga till och med nödvändiggjort, att redan
examinerade tandläkarkandidater fått vänta i månader på arbetsplatser vid de praktiska
avdeluingarna. Än mera har antalet hjälpsökande patienter ökats. År 1906 till
exempel utgjorde antalet patientbesök vid samtliga avdelningar 24,200, år 1916 utgjorde
antalet patientbesök cirka 40.000. Det synes sålunda påtagligt, att institutets
verksamhet uppskattas av allmänheten och att betryggandet av institutets utveckling
är förtjänt av statsmakternas understöd.
Inom ramen för de penningmedel, med vilka institutet haft att röra sig, bar institutet
kunnat på ett någorlunda tillfredsställande sätt vidmakthålla sin materiella utrustning.
Det är emellertid nödvändigt, att institutet även utöver de ökade utgifter, som
dvrtiden (hyresstegring, höjda avlöniugar till städerskor in. m.) och den ökade verksamheten
medföra, också erhåller väsentligt vidgad möjlighet till nyanskaffning av
undervisningsmateriell, apparater och instrument i överensstämmelse med de alltjämt
fortgående hamstegen på odontologiens praktiska och teoretiska områden. Även de studerande,
som med sina studie- och examensavgifter till största delen bidraga till institutets
drift, hava vid iflera tillfällen framställt berättigade öuskemål, som dock icke kunnat
tillgodoses med den ännu gällande begränsningen i användningen av sagda avgifter.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde lärarrådet, att
lärarkollegiet måtte utverka medgivande av riksdagen för tandläkarinstitutet
att från och med år 1918 oavkortat använda studie- och examens
-
283
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
avgifterna, med skyldighet att till statsverket inlämna möjligen uppkommet [ 1 ■25.]
överskott eller åtminstone att få förfoga över högst 21,000 kronor av
examensavgifterna, likaledes från och med år 1918.
Sedan lärarkollegiet vid karolinska institutet, under åberopande av
lärarrådets skrivelse, hos kanslern för rikets universitet hemställt om nödig
åtgärd för villfarande av lärarrådets äskande, har kanslern i underdånig
skrivelse den 4 september 1917 anhållit om avlåtande av framställning till
riksdagen därom, att ifrågavarande studie- och examensavgifter måtte få
oavkortat användas till bestridande av tandläkarinstitutets årliga utgifter
för hyra av lokal, densammas uppvärmning och belysning m. m. ävensom
till materiell.
Statskontoret, vars utlåtande i ämnet infordrats, har förklarat sig icke
finna skäl förorda framställningen, i vad den avsåge rätt för tandläkarinstitutet
att oavkortat använda de influtna studie- och examensavgifterna,
men hemställt om förslag till riksdagen att medgiva, att institutet finge
av sagda avgifter årligen använda ett belopp av högst 21,000 kronor, med
skyldighet för institutet att till statsverket inleverera möjligen uppkommande
överskott, ävensom att detta skulle få gälla redan för 1918 års
studie- och examensavgifter.
I det skick, vari ärendet sålunda förelåg, fann jag mig böra från
tandläkarinstitutets inspektor, professorn vid karolinska institutet C. J. G.
Sundberg införskaffa vissa upplysningar. Dessa innehållas i en av Sundberg
ingiven promemoria av följande lydelse:
På anmodan får jag härmed något närmare redogöra för huru jag vid förslaget
till höjning av de medel, vilka tandläkarinstitutet har rätt att använda av inö dna
studie- och examen=avgifter, kommit till ett belopp av 21,000 kronor i stället för
hittills medgivna 14,000 kronor.
Jag har därvid valt en jämförelse av utgiftsposterna för det första och det sista
året i senaste 5-årsperiod, åren 1912 och 1916 (delvis tiden därefter på grund av bestämda
höjningar i utgifterna frän och med år 1917), och endast medräknat sadana
utgifter, som icke falla på den egentliga sjukvården och materiellen vid denna. Dessa
senare beräkuas nämligen att betalas av övriga till institutet inflytande medel, i främsta
rummet patientavgifterna (avgifter för metaller, kautschuk, förbandsartiklar och dylikt).
Utgifterna (i jämna kronor) av första gruppen utgjorde:
Ved och kol........................................
Gas och elektricitet............................
Tvätt och handdukar ........................
Hyran (höjd från 1jw 1917) ............
Städning och renhållning..................
Kassörskans lön (höjd frän 1/1 1917)
Under år 1912.
kronor 1.308: —
» 1,380: —
» 736: —
» 8,700: —
> 900: —
» 1.000: —
Tillhopa kronor 14,024: —
Under år 1916
kronor 2.438
» 2,128
» 1.275
» 10,0H0
» 1.560
» 1,500
kronor 18,901
284
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
125 ''
I*ör förbrukningsartiklar (såsom tvål och såpa, papper, tryck,■ annonser, reparationer
av möbler och andra inventarier, av instrumenter, inköp av elektriska lampor,
glasvaror m. m.) kan säkei ligen ett belopp av 500 kronor sägas vara snarare en för
lågt än för högt beiäknad förhöjning.
o Trots de med åren väsentligt ökade inkomsterna har emellertid årsresultatet både
för år 1915 och år 1916 blivit en brist, för det förra året med omkring 1,724 kronor
och för det senare med omkring 758 kronor. Sådan brist kommer utan tvivel hädanefter
att väsentligt ökas, därest icke ökad dragningsrätt medgives tandläkarinstitutet.
Medeltalet mellan 1915 och 1916 arens brist torde med fog kunna uppföras såsom ett
minimum av brist för framtiden, åtminstone så länge nuvarande pris råda.
Härtill kommer ytterligare, såsom redan i tandläkarinstitutets riksdagspetitum
anförts, att den nu medgivna dragningsrätten av 14.000 kronor icke tillåtit någon nyanskaffning.
Vid 1914 års riksdag erhöll tandläkaiinstitutet rätt att använda de för
året beräknade överskottsmedlen, 8.847 kronor, för anskaffande av instrument m. m. till
en av institutets avdelningar (tandfyllningsavdelningen). I petitionen anfördes då ock,
»att även för institutets övriga avdelningar, tand kirurgiska och protésavdelningarna,
finnas liknande behov som det nu för tandfyllningsavdelningen framställda. Lärarrådet
har under sådana förhållanden övervägt lämpligheten att nu anhålla om höjning
av det belopp, 14.000 kronor; som av riksdagen beviljats av studie- och examensavgifte
ma. Man skulle da icke behöva besvära med återkommande önskemål». Lärårrådet
avstod emellertid år 1914 härifrån på grund av planerna på läroverkets förflyttning
vilken givetvis komme att ställa helt andra krav på läroverkets utrustning. Av skäl’
som det icke legat i lärarrådets makt att undanröja, har emellertid någon förflyttning
ej kunnat ske. Men att längre vänta på nyanskaffning av erforderliga instrument och
apparater är en omöjlighet. Om läroverket för de närmaste 5 åren beräknar ett
belopp av 3.000 kronor för år för nyanskaffning, är denna summa ingalunda hög. Vid
den utvidgning av läroverket, som även från statsmakterna under senare tid ivrigt
eftersträvats, skall ändock, när utvidgningen kommer till stånd, det dessförinnan nyanskafifade
befinnas otillräckligt.
Sammanlägger jag nu framlagda belopp, vilka delvis kunna hämtas ur räkenskaperua,
delvis beräknats efter erfarenhet ocli med hänsyn tagen till nu rådande krav
på största sparsamhet, kommer jag till en summa av:
Kronor................
» ................
» ................
» ...............
eller tillsammans kronor ....
18,901
500
1.240
3 000
23,641
De studerandes avgifter ha visserligen ock ökats sedan år 1912, men de senaste åren
ha de icke ökats och kunna numera ej heller göra detta, sedan de senaste åren iärjungeantalet
nått den största siffra, det kan nå inom nuvarande utrymme (30 nya
elever för år). Den enda utvägen bleve då att höja avgifterna, men eu sådan åtgärd
ar ej tillrådlig, enär kursen ändock är mycket kostsam och avgifterna ovanligt höga.
År 1912 utgjorde studieavgifterna i runt tal 18,195 kronor, år 1915 21,385 kronor och
år 1916 22.170 kronor. År 1912 räckte alltså studieavgifterna och lämnade till och med
ett överskott; nu kunna de ej lämna överskott. Ej heller kan jag tillråda, att patientavgifterna
höjas. De få betala arbetsmaterialet och ha redan fatt betala mera. År
1912 utgjorde institutets övriga inkomster (utom studie- och examensavgifter) 14,617
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet. 285
kronor och år 1916 20,992 kronor. Även om detta delvis beror på ökat antal patienter,
så beror det oek väsentligt på höjda materialkostnader. Särskilt för närvarande
vore en höjning av avgifterna för det klientel, som besöker läroverket, farlig och
kunde medföra minskning i besöken, under det att det stora lärj ungeantalet tvärtom
påkallar klientelets bibehållande.
Det har satts i fråga, om icke framställning om en höjning i anslaget från
Stockholms stad borde tagas under övervägande. Härom har lärarrådet många gånger
överlagt men icke ansett sig böra taga detta steg, åtminstone ej så länge, soin institutet
icke kan erbjuda något vederlag. Stockholms stad har sedan den tid långt tillbaka,
då detta anslag beviljades, d. v. s. redan före det nuvarande taudläkariustitutets
tillkomst, inrättat fyra tandkliniker i skilda delar av staden. Vid dessa liaudhaves
tandvården av legitimerade tandläkare och ej av studerande (låt vara under
lärares ledning). Lärarrådet har anledning förutse, att Stockholms stads intressen
snarare skola koncentreras kring utvecklingen av stadens egna tandkliniker, och det
synes lärarrådet rådliga«t att behålla det nuvarande anslaget utan en ny anhållan om
höjning åtminstone tills vidare (till institutet fått något bättre ställt än i de nuvarande
lokalerna). Det är ock i det hela rättvist att så sker, ty det med åren ökade
patientantalet kommer vad ökningen angår ej blott på Stockholms stad. Det är lika
mycket arbetarsamhälleua i Stockholms omgivningar, som lämnat läroverket det nya
patientklieutelet. De få där fri vård, vilket icke vid stadens tandpolikliniker lämnas
åt andra än inom huvudstaden bosatta.
Att tandläkarinstitutet, lika litet som andra verk och inrättningar,
undgått att förnimma verkan av nu rådande utomordentliga förhållanden
framgår granneligen av lärarrådets skrivelse och inspektörs promemoria.
Till någon del beror väl ock försämringen i institutets ekonomi på stegringen
i dess verksamhet, ehuruväl de ökade omkostnaderna därför borde
väsentligen motsvaras av ökat elevantal och ökade patientavgifter.
Tandläkarinstitutets i ärendet framlagda behov av ökade penningmedel
till dess förfogande torde särskilt under nuvarande förhållanden
icke kunna bestridas.
Det ligger då nära till hands, att en mera avsevärd del av det tillskott,
som erfordras i sådant avseende, beredes därigenom, att Stockholms stad
bidrager till kostnaderna för tandläkarinstitutets verksamhet med större
belopp än det nu från staden utgående anslaget å 1,500 kronor. Riksdagen
har ock uttalat sig i dylik riktning. I samband med godkännande
av ny stat för tandläkarinstitutet gjorde nämligen 1910 års riksdag under
punkten 7 i sin skrivelse nr 8 följande uttalande:
»Av utredningen i det vid Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering
för tandläkarinstitutet fogade utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden den 28 januari 1910 hade riksdagen inhämtat, att
polikliniken av Stockholms stad åtnjöte ett årligt anslag av 1,500 kronor,
vilket användes till bestridande av kostnaderna för materiell vid behand
-
125.]
Departe
mentschefen.
286 1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet.
'' 125.] lingen av obemedlade sjuka. Enligt vad departementschefen upplyst, vore
emellertid detta anslag otillräckligt för sitt ändamål, vadan man torde
komma att begära dess förhöjning. Riksdagen ansåge sig för sin del höra
uttala, att det ville synas, som om med hänsyn till den stora fördel för
Stockholms stad, som vore förenad med tillgången till en för obemedlade
kostnadsfri sjukbehandling av ifrågavarande slag, från staden skäligen borde
kunna erhållas ett anslag ej obetydligt överstigande det från staden utgående,
varigenom åtminstone någon nedsättning i de ganska höga elevavgifterna
kunde vinnas.»
Jag finner det sålunda framställda kravet på ökat bidrag från Stockholms
stads sida vara berättigat. Att staden under alla förhållanden bör
deltaga i kostnaderna för institutet minst med ett belopp, som motsvarar
den beräknade kostnaden för materiell vid behandlingen av medellösa
sjuka, som äro bosatta inom staden, synes mig utan vidare uppenbart.
Rörande denna kostnad har jag infordrat närmare uppgifter från tandläkarinstitutet.
Från institutets sida har svarats, att densamma icke kan
uppgivas, enär därför erforderliga anteckningar icke föras. I varje fall
torde kostnaden överstiga det belopp, som lämnas av Stockholms stad. Fullt
fog förefinnes emellertid enligt min uppfattning för att man ej begränsar
sig till ett yrkande enbart på ersättning för dylika kostnader. Den stora
fördel, som genom den synnerligen billiga behandlingen vid tandläkarinstitutet
står öppen för stadens invånare och som i icke ringa mån torde
nedbringa stadens kostnader för tillgodoseende av tandvården inom staden,
gör, att man med allt skäl kan ställa sina anspråk högre. Att nu definitivt
fixera det belopp, som bör begäras av Stockholms stad, torde icke vara
lämpligt. Det vill dock synas mig, som om det icke kan anses obilligt, om
man fordrar ett ökat tillskott från stadens sida av ungefär 3,500 kronor.
Givetvis böra stadens myndigheter sättas i tillfälle att uttala sig i ärendet
och besluta i frågan. Underhandlingar om höjning av stadens bidrag till
institutet torde därför böra upptagas; och jag har för avsikt att inom
den närmaste tiden hemställa om vidtagande av härför erforderliga åtgärder.
Man skulle ju visserligen kunna tänka sig, att ökandet av Stockholms
stads anslag gjordes till villkor för att ytterligare belopp av statsmedel
ställdes till institutets förfogande. Jag vill emellertid bestämt avråda från
att slå in på denna väg. Skulle Stockholms stad mot förmodan ställa sig
avvisande mot att höja sitt bidrag till institutets kostnader, bleve följden då
den, att institutet icke finge större belopp till täckande av sina utgifter
än som nu står till institutets förfogande. Av den i ärendet förebragta
utredningen synes mig emellertid, såsom jag redan framhållit, ojävaktigt
1918. Åttonde huvudtiteln: Karolinska institutet. 287
framgå, att det nuvarande anslaget är otillräckligt och att ytterligare
medel böra för de närmaste åren ställas till institutets disposition. Därest
Stockholms stad, såsom man har all anledning att förvänta, beviljar förhöjning
av det från stadens sida till institutet utgående anslaget, bör
emellertid givetvis det ökade belopp av elevavgifter, som institutet får till
sitt förfogande, i motsvarande mån minskas.
Jag övergår nu till frågan, vilketdera av de utav tandläkarinstitutets
lärrarråd ifrågasatta två alternativen för anskaffande av de för institutet
erforderliga medlen lämpligen bör väljas. I likhet med statskontoret
finner jag det ej böra ifrågasättas, att institutet får fritt förfoga över studieoch
examensavgifterna. Däremot anser jag det vara synnerligen behövligt,
att institutet beredes den förbättring i dess ekonomi, som ett
bifall till lärarrådets andra alternativ skulle innebära. Det äskade tillskottet
ur elevavgifterna torde dock, i avbidan på att prisen å tandläkarinstitutets
olika förnödenheter kunna sjunka samt på definitivt avgörande
i fråga om ökande av Stockholms stads anslag till institutet, för närvarande
höra medgivas allenast för åren 1918 och 1919.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva
att utöver det belopp av högst 14,000 kronor, som
enligt riksdagens beslut årligen får ur elevavgifterna vid
tandläkarinstitutet utgå till hyra av lokal för poliklinik
och laboratorium, till lokalens uppvärmning och belysning
m. m. samt till materiell, må för enahanda ändamål
under vartdera av åren 1918 och 1919 av elevavgifterna
användas ett belopp av högst 7,000 kronor.
Seraf merlasarettet.
88. Understöd och ersättningar, oförändrat
ordinarie anslag......................................... kronor 120,000: —
89. Inrättningen för sjukas behandling med
elektricitet, oförändrat ordinarie anslag » 750: —
90. Anskaffande av två röntgenapparater m. m. I underdånig
skrivelse den 12 september 1917 har direktionen över serafimerlasarettet
anhållit, att Kungl. Maj:t måtte, eventuellt genom framställning till 1918
[126.,
Anskaffande
av tv å röntgenapparater
m. m.
288
1918. Åttonde huvudtiteln: Serafimerlasarettet.
[126.] års riksdag, bereda seratiinerlasarettet ett anslag av 25,000 kronor att
användas till anskaffande för och uppställande inom lasarettets röntgeninstitut
av två moderna röntgenapparater för djupbehandling i huvudsaklig
överensstämmelse med ett av föreståndaren för lasarettets röntgeninstitut,
professorn G. Forsell framlagt förslag.
Till stöd för denna hemställan har direktionen till en början åberopat
innehållet i en till direktionen ställd skrift av den 11 september 1917,
däri Forssell gjort framställning, bland annat, om inköp för institutets räkning
av nya röntgenapparater.
Forssell har såsom skäl för nämnda framställning anfört:
För behandlingar vid serafinierlasarettets röntgeninstitut användes dels ett gnistiuduktoriura,
som vid det nya institutets upprättande år 1911 överflyttades från kirurgklinikens
röntgenlaboratorium, där det brukats för såväl fotograferingar som behandlingar,
dels eu gnisttransformator, vilken år 1913 skänkts till röntgeninstitutet av enskild
person.
Dessa röntgenapparater motsvarade emellertid icke teknikens nuvarande fordringar
på behandlingsapparater.
Det hade visat sig — framför allt genom undersökningar av fransmännen Nogier
och Regaud samt tysken Hans Meyer och hans skola — att man genom användande
av relativt tjocka metallhltra (13—10 mm. aluminium, 0,5 mm. koppar eller
zink) kunde åstadkomma en röntgenstrålning, som med mycket större säkerhet skonade
hudeu och förmådde att utöva en läkande verkan på större djup under huden. För
att man skulle kunna använda dessa filtra fordrades emellertid röutgeniusti umentarier,
som förmådde att lämna ett röutgeuljus av stor intensitet och genomträngningsförmåga
och kunde uthärda eu långvarig belastning med högspänning.
Vid en studieresa, som Forssell i mars och april månader 1917 företagit till
Tyskland för att studera röntgenbehandlingens nuvarande teknik, hade han vid samtliga
de framstående institut, han utvalt för studier i Berlin, Erlangen, Miiuchen
och Hamburg, funnit specialinstallationer utförda efter de moderna principerna. Han
hade därvid konstaterat dessas överlägsenhet över de äldre apparaterna såväl med hänsyn
till teknisk effektivitet som i avseende på de vunna resultaten.
Genom utveckling av fibertekniken hade man uppnått väsentligen förbättrade resultat
framförallt vid svulster, vid tuberkulösa körtel- och ledlidanden, vid aktinomykos
och på senaste tiden även vid tuberkulos. Jämväl vid hudåkommor hade man
genom fibertekniken nått förbättrade resultat.
Vid seratiinerlasarettet hade man försökt att med det befinfliga instrumentariet
pressa fram den för terapi genom 3 mm. aluniiniuinfiltra nödvändiga belastningen, men
detta hade resulterat i oupphörliga skador å instrumentariet, vilka kraft långvariga reparationer.
Pa grund härav både under långa tider all behandling å institutet blivit
omöjliggjord, och det hade tydligen framgått av erfarenheten, att en rationell fiberteknik
icke läte sig genomföras med nuvarande instrumentarier.
Forssell hade därför ansett sig skyldig att, trots de nuvarande svåra konjunkturerna,
föreslå direktionen att företaga åtgärder för anskaffande av nödiga specialapparater
för röntgenterapi vid lasarettets röntgeninstitut. Eu sådan anskaffning av specialapparater
för röntgenterapi vore icke blott nödvändig för att kunna på ett tillfreds
-
289
1918. Åttonde huvudtiteln: Serafimerlasarettet.
ställande sätt meddela behandling åt lasarettets patienter. Den vore även för undervisningen
i högsta grad önskvärd.
Det årliga statsanslaget för nyanskaffningar och reparationer vid röntgeninstitutet,
3,000 kronor, °vore behövligt för underhållande av det befintliga instrumentariet och
för smärre nyanskaffningar och på intet sätt tillräckligt för de utgifter, som krävdes
för ifrågavarande ändamål.
För en ratiouell drift vore minst två moderna terapiapparater nödvändiga, dels
för att man ej skulle behöva överbelasta ett instrumentarium med för ihållande drift,
dels för att vid reparationer behandlingen skulle kunna upprätthållas.
lian föresloge därför, att två moderna röntgen terapiapparater för djupbehaudliug,
jämte tillbehör, anskaffades för serafimerlasarettets röntgeninstitut.
De apparater, som för närvarande syntes vara mest lämpliga att för serafimerlasarettet
anskaffas, vore antingen den av Siemens & Halske eller den av Reiniger,
Gebbert & Schall konstruerade djupterapiapparaten.
Från dessa firmor hade anbud infordrats.
Siemens & Halskes anbud uppginge‘till 8,200 kronor för ett fullständigt instrumentarium,
avsett såväl för vanliga röntgenrör som för »glödkathodrör», under det att
Reiniger, Gebbert & Schall begärde 8,485 kronor för ett instrumentarium för endast
vanliga rör.
Forssell bleve under hösten 1917 i tillfälle att prova apparattyperna vid Radiumhemmet
och föresloge att, om anslag av statsmakterna begärdes, icke någon viss apparattyp
angåves, utan auslaget begärdes av den storlek, att man bleve i tillfälle att
välja mellan dessa typer. _ .....
För användande av det nya instrumentariet bleve det nödvändigt att erhålla ökat
utrymme, som kunde vinnas inom röntgeninstitutets byggnad, om det källarrum, som
ursprungligen avsetts till reservrum för röntgeninstitutet men nu inrymde lasarettets
arkiv, stälFdes till disposition och alltså arkivet flyttades till aunan plats.
Om detta flyttades till lasarettets gamla mälarverkstad, droge dennas inredning
för ändamålet en kostnad av omkring 1,000 kronor.
Behandlingslokalens inredning med uppförande av två avklädningshytter krävde
enligt approximativt kostnadsförslag en utgitt av 460 kronor och anskaffande av blyklädda
skyddsväggar och skyddsskärmar i behandlingslokalerna föranledde en utgift av
omkring 3,350 kronor. Dessutom måste för de nya instrumentarierna anskaffas 2 nya
rörstativ och 2 nya mätinstrument för röutgenljuset, till ett nuvarande pris av sammanlagt
omkring 2,000 kronor.
De före-slagua åtgärderna för upprättande av en modern röntgenterapiavdelning
vid serafimerlasarettets röntgeninstitut krävde alltså följande kostnader:
2 st. terapiapparater............................................................... omkring kronor 17,000:
skyddsanordningar......................................................... » 8
lokalinredning ............................................................... * 8
biapparater............................................................. *_*
3.500
1.500
2 000
Summa omkring kronor 24,000
[126.]
För egen del har läsår ettsdirektionen yttrat följande:
Serafimerlasarettets röntgeninstitut, sådant det nu befinnes, togs i bruk år 1911,
sedan 1909 års riksdag, på därom av Kung! Maj:t gjord framställning, för dess
uppförande och utrustning beviljat erforderligt anslag utöver det belopp, som genom
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 37
290
1918. Åttonde huvudtiteln: Serafimerlasarettet.
[126.] enskild offervillighet för ändamålet ställts till förfogande. Under år 1916 utfördes vid
institutet 4,879 röntgenundersökningar, varjämte företagits röntgengenomlysningar å
1,764 patienter. Sammanlagda platantalet utgjorde 16.569. Autalet givna behandlingar
utgjorde samma år 4 069, fördelade på 404 patienter.
Med hänsyn till institutets ovedersägliga och utomordentliga betydelse såväl för
• den vetenskapliga forskningen som för sjukvården vid lasarettet kan direktionen icke
annat än livligt behjärta det av Forssell genom berörda framställning uttalade önskemålet,
att apparatutrustningen vid institutet icke endast vidmakthalles utan även såvitt
möjligt genom nyanskaffning av förbättrade apparattyper bringas att hålla jämna steg
med den på röntgenteknikens område snabbt fortgående utvecklingen.
Då det kan ifrågasättas, huruvida en sä betydande utgift, som den av Forssell
föreslagna anskaffningen skulle medföra, under normala förhållanden lämpligen bort
bestridas av till lasarettets underhäll anvisade eller eljest för direktionen tillgängliga
medel, har direktionen än mindre under nu rådande, för lasarettets ekonomi betungande
kristid funnit sig befogad att omedelbart tillmötesgå det framställda kravet.
Däremot har direktionen ansett det vara sin plikt att, i vad på direktionen ankommer,
söka bidraga till att den för verksamheten vid röntgeninstitutet så viktiga
frågan vinner en tillfredsställande lösning; och har direktionen därför icke tvekat att
underställa densamma Kung!. Maj:ts prövning.
Vidkommande den av Forssell gjorda kostnadsberäkningen har direktionen ingen
annan erinran att göra än att, då anordnande av lokal för lasarettets arkiv enligt
numera vunnen upplysning kan beräknas draga en kastnad av 2.000 kronor i stället
för det av Forssell angivna beloppet 1,000 kronor, utgiftsposten för lokalinredning bör
höjas till 2,500 kronor och kostnadsförsiagets slutsumma således till 25,000 kronor.
över ifrågavarande framställning hava infordrade underdåniga utlåtanden
avgivits den 17 oktober 1917 av universitetskanslärsembetet, som
i ärendet hört karolinska institutets lärarkollegium, den 11 oktober 1917
av medicinalstyrelsen, den 16 oktober 1917 av överintendentsämbetet och
den 19 oktober 1917 av statskontoret.
Av nämnda myndigheter hava kanslersämbetet och lärarkollegiet ävensom
medicinalstyrelsen förordat bifall till direktionens framställning och
överintendentsämbetet förmält sig icke hava funnit något att för sin del
erinra.
Medicinalstyrelsen yttrar därvid:
att det enligt medicinalstyrelsens åsikt är nödvändigt, att serafimerlasarettet,
såsom statens för utbildning av läkare avsedda sjukhus, erhåller ett fullgott iustrumentarium
för undersökning och behandling medelst röntgenmetoden, att behovet av
två röntgenapparater fullt motiveras av den betydliga mängd hjälpsökande, som å ifrågavarande
lasarett behandlas, samt att slutligen de i ärendet utförda kostnadsberäkningarna
icke givit anledning till någon erinran från styrelsens sida.
Statskontoret har för sin del erinrat,
att direktionen i underdånig skrivelse den 12 september 1917 anmält, att för år
1916 å lasarettets rörelse uppstått en förlust av 98,250 kronor BO öre samt gjort fram
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamål. 291
ställning om beredande av medel till bristens täckande. Pa grund härav torda det fa
anses uteslutet, att lasarettets eena inkomster skulle kunna forsla till bestridande av
den nu ifrågasätta kostnaden, 25.000 kronor. Vid sadant förhållande och da riksdagen-
som år 1899 för anskaffande till användning vid klinikerna a serafitnerlasaiettet
av en fullständig röntgenapparat jämte apparater för fotografering beviljat ett anslag
av 3,000 kronor? från och med år 1907 årligen anvisat medel för underhall och nyanskaffning
av apparater för röntgeninstitutet, hemställer statskontoret, att för den händelse
Kunol. Maj:t skulle finna den föreliggande framställningen hora vinna beaktande,
Kung!. Maj:t måtte hos riksdagen äska för ändamålet erforderligt anslag.
Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att de till inköp
föreslagna röntgenapparaterna skulle komma att fylla ett behov, som det
måste anses angeläget att utan dröjsmål tillgodose. Att inom en ej allt för
avlägsen framtid kunna räkna med en lägre anskaffningskostnad torde ej
vara°möjligt. Under sådana förhållanden finner jag mig böra understödja
den av direktionen gjorda framställningen.
Jag får alltså tillstyrka, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
, ,, , .
att till anskaffande för och uppställande inom sera
fimerlasarettets
röntgeninstitut av två moderna röntgenapparater
för djupbehandling anvisa på extra stat för år
1919 ett reservationsanlag av 25,000 kronor.
Gemensamma universitetsändamål.
91. Undervisning i epidemiologi. Eör vart och ett av åren 1911
_1918 har riksdagen för anordnande vid epidemisjukhusen i Stockholm,
Göteboro-, Malmö och Uppsala av klinisk undervisning i epidemiologi åt
medicine kandidater anvisat ett extra anslag av 6,000 kronor att användas
enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Den 17 februari 1911
har °Kungl. Maj:t fastställt vissa föreskrifter angående omförmälda undervisning.
Då behovet av denna undervisning alltjämt gör sig gällande, hemställer
jag om förslag till riksdagen . _ .
att till anordnande vid epidemisjukhusen i ötockholm,
Göteborg, Malmö och Uppsala av klinisk undervisning
i epidemiologi åt medicine kandidater anvisa på
Departe
mentschefen.
Nytt anslag.
[127.j
Undervisning
i epidemiologi.
292 1918. Åttonde huyudtiteln: Gemensamma universitetsändamål.
extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 6,000
kronor, att användas enligt av Kung]. Maj:t meddelade
bestämmelser.
[128.] 92. Utgivande av anteckningar efter juridiska föreläsningar.
avUlm™knin- ?Ör _utgivande i tryck av vederbörligen granskade anteckningar efter föregår
efter juri- Jäsningar, hållna inom juridiska fakulteterna vid rikets universitet, anvidihkn“n^reläS‘
SadeS för åren 1901~1909 extra anslag, utgörande för de tre första åren
4,000 kronor årligen, för år 1904 6,000 kronor, för vart och ett av de
fyra följande åren 5,000 kronor och för år 1909 2,500 kronor. Efter
några års uppehåll blev på extra stat för vartdera av åren 1914 och 1915
ett anslag av 3,000 kronor beviljat för samma ändamål. Det för år 1915
anvisade anslaget blev emellertid ej för det året disponerat av Kung]. Maj:t
utan ställdes genom nådigt brev den 26 juni 1915 till förfogande av
kanslern för rikets universitet först efter 1916 års ingång. På 1916 års
stat begärdes fördenskull ej något nytt anslag hos riksdagen. För vart
och ett av åren 1917 och 1918 har riksdagen för ändamålet på extra stat
anvisat ett anslag av 4,500 kronor, för sistnämnda år betecknat såsom reservationsanslag.
Föreskrifter om ifrågavarande anslags användning finnas
meddelade i kungl. brev av den 30 november 1900 och den 10 november
1916.
Universitetskanslern har nu i skrivelse den 2 oktober 1917, med förklarande
att de beviljade anslagen visat sig vara av stor nytta, gjort framställning
om anvisande av fortsatt anslag för ifrågavarande ändamål.
Beträffande det erforderliga beloppet meddelar kanslern, att inhämtade
upplysningar från vederbörande dekaner för juridiska fakulteterna i Uppsala
och Lund gåve vid handen, att under år 1919 skulle för utgivande av
anteckningar, hållna i Uppsala, erfordras 4,750 kronor och för utgivande av
anteckningar efter föreläsningar, hållna i Lund, högst 8,000 kronor. Kanslern
hemställer, att Kungl. Maj:t måtte på extra stat för sagda år äska ett
anslag av 12,750 kronor.
mentechefen. Lika med kanslern anser jag anledning förefinnas att fortfarande
ställa medel till förfogande för ifrågavarande ändamål. Likväl torde anslaget
ej behöva utgå med så högt belopp, som det av kanslern föreslagna.
Under oktober och november 1917 från fakulteterna jämlikt föreskrift i ovan
omförmälda brev den 30 november 1900 avgivna redogörelser utvisa,
att vid tiden för dessa redogörelsers avgivande inga anteckningar blivit under
året utgivna, ehuruväl i ett par fall förberedelser för utgivande träffats
samt ett arbete vore under tryckning. Avsevärda, av kanslern anvisade be
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamål. 293
lopp stå således fortfarande oanvända, och det torde ej vara oantagligt,
att någon del dårav kan på grund av föreskrift i ovannämnda brev
den 10 november 1916 bliva disponibel för utgivande av arbeten, som avsetts
med kanslerns nu framlagda anslagsäskande. Ifrågavarande anslags
natur av reservationsanslag styrker mig ytterligare i den mening, att anslagsbeloppet
för år 1919 kan begränsas. Jag finner det böra sättas till
samma belopp, som anvisats för vart och ett av åren 1917 och 1918, eller
till 4,500 kronor.
Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till utgivande i tryck av vederbörligen granskade
anteckningar efter föreläsningar, hållna inom juridiska
fakulteterna vid rikets universitet, anvisa på extra
stat för år 1919 ett reservationsanslag av 4,500 kronor.
93. Kurser i skyddskoppympning. Tentamina i de uti medicine [129].
licentiatexamen ingående ämnena skola föregås av vissa undervisningskur- gkK“”krol
ser och tjänstgöringar, för de särskilda ämnena i regeln förlagda till uni- 8/mpni^.P
versiteten eller till karolinska mediko-kirurgiska institutet men i vissa fall
till andra anstalter.
Så vitt angår ämnet pediatrik hava vederbörande medicine kandidater
enligt § 20 i medicinska examensstadgan den 28 juni 1907 haft att fullgöra
4 månaders tjänstgöring uteslutande vid karolinska institutets pediatriska
klinik, vartill kommit två veckors assistenttjänstgöring vid allmänna
barnhuset, dit även kliniken varit förlagd. Motsvarande kliniska tjänstgöring
i de stora ämnena medicin och kirurgi har även ägt rum vid
karolinska institutet. Vid den ökade tillströmningen till läkarbanan hava
de medicinska och kirurgiska klinikerna kunnat motsvara behovet av klinikantplatser.
Så icke den pediatriska kliniken, vilket olägliga förhållande
hotat att verka stockning och dröjsmål för de studerande.
Fråga hade därför väckts om att den pediatriska kliniska tjänstgöringen
skulle kunna fullgöras även vid universiteten. Huru denna fråga utvecklade
sig kan inhämtas av dåvarande departementschefens anförande under
punkt 87 vid anmälan den 13 januari 1917 av de anslagsbehov å åttonde
huvudtiteln, som borde föreläggas riksdagen. Uet framgår av detta anförande,
att man vid båda universiteten gått i författning om åtgärder
i syfte att även universiteten skola, till minskande av trängseln vid
karolinska institutets pediatriska klinik, deltaga i medicine kandidaternas
undervisning i pediatrik. Ehuru anordningarna härför ännu äro av
ringa omfattning, förefinnes emellertid numera vid båda universiteten
294 1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamål.
[129.] möjlighet till pediatrisk undervisning, och man har därför vidtagit sådan
ändring i medicinska examensstadgan, att denna möjlighet kan utnyttjas.
Genom nådig kungörelse den 17 augusti 1917 om ändrad lydelse
av §§ 20 och 22 i medicinska examensstadgan har nämligen i § 20 föreskrivits,
att tentamen i pediatrik för medicine licentiatexamen skall föregås
av tre månaders tjänstgöring vid ettdera universitetets eller karolinska
institutets pediatriska klinik, innefattande jämväl kurs i skyddskoppympning.
Såsom framgår av en jämförelse mellan ovan anförda bestämmelser i
§ 20 av medicinska examensstadgan och förut gällande bestämmelser, inskränker
sig ändringen icke till ett medgivande, att tjänstgöringen kan
äga rum jämväl vid universiteten: tjänstgöringstiden har nedsatts, och ett
tillägg har gjorts rörande en i tjänstgöringen ingående kurs i skyddskoppympning.
Jag har ej anledning att här yttra mig om den inträdda förkortningen
av tjänstgöringstiden. Det gjorda tillägget åter om en kurs i
skyddskoppympning föranleder mig till en underdånig framställning, vilken
jag beder få inleda med en redogörelse för tillkomsten av detta tillägg.
Vissa till grund för min tillämnade framställning liggande anslagsäskanden
komma därvid att omförmälas.
Den 2 juni 1916 utfärdade Kungl. Maj:t en av riksdagen antagen lag
om skyddskoppympning. Enligt § 7 i denna lag må skyddskoppympning
verkställas endast av den, som äger behörighet att utöva läkaryrket. Utan
hinder av stadgandet därom må dock, där möjlighet eljest saknas att på
tillfredsställande sätt ordna ympning, som påbjudits vid inträffad eller
hotande smittkoppsepidemi, till verkställande av sådan ympning kunna
förordnas jämväl médicine kandidat, som undergått föreskriven kurs i
skyddskoppympning.
Med anledning av nyssnämnda lagbestämmelser hemställde medicinalstyrelsen
i skrivelse den 7 augusti 1916 till kanslern för rikets universitet
om åtgärders vidtagande för anordnande så tidigt som möjligt
under år 1916 vid någon eller några av de medicinska läroanstalterna i
riket av kurs för medicine kandidater i skyddskoppympning.
Kanslern infordrade från de medicinska fakulteterna vid universiteten
i Uppsala och Lund samt från karolinska institutets lärarkollegium meddelanden
angående de åtgärder, som ansågos kunna vidtagas för anordnande
av ifrågasatta kurser. Man var enig i den uppfattningen, att kurserna
borde ingå i den pediatriska undervisningen. Vid karolinska institutet,
dit såsom nämnts denna undervisning hittills uteslutande varit förlagd,
hade i själva verket handledning i skyddskoppympning lämnats de
studerande under den föreskrivna obligatoriska assistenttjänstgöringen å
1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitelsändamdl. 295
allmänna barnhuset. Med hänsyn till de ändrade bestämmelserna rörande [129.]
skyddskoppympningen ansågs nu undervisningen härom böra förstärkas.
Förslag härutinnan framlades av professorn i pediatrik vid karolinska institutet
I. Jundell, som även yttrade sig om eventuella kostnader för skyddskoppympningskurser.
Kurserna, till antalet 4 om året förutom möjligen
erforderliga extra kurser, korame att kräva ökat arbete av professorn.
Någon ersättning härför ifrågasattes ej, men för det ökade arbete, som
måste åläggas vederbörande underläkare, (Jundell redogör härför) borde
extra ersättning lämnas. För varje kurs borde till arvode för hans biträde
vid de studerandes undervisning utgå ett arvode av 100 kronor.
Därjämte erfordrades till anskaffning av förbandsmaterial och utensilier
m. in. ett belopp av 25 kronor för varje kurs. Till Jundells förslag och
uttalanden i berörda avseenden anslöt sig institutets lärarkollegium.
Sedan medicinalstyrelsen erhållit del av de från universiteten och
karolinska institutet inkomna meddelandena i ämnet, avlät ämbetsverket
den 11 december 1916 underdånig framställning angående anordnande av
kurser i skyddskoppympning. I sammanhang därmed hemställde medicinalstyrelsen
— som ansåg, att genomgående av kurs i skyddskoppympning
borde vara ett obligatoriskt åliggande för studerande, som ville avlägga
medicine licentiatexamen — att Kungl. Maj:t måtte förordna, att § 20 i
medicinska examensstadgan måtte erhålla den ändrade lydelse, som i anledning
därav påkallades.
Den 30 december 1916 anmälde dåvarande chefen för civildepartementet,
efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet,
medicinalstyrelsens nämnda framställning inför Kungl. Maj:t.
Därvid förordnade Kungl. Maj:t, att vid karolinska institutet skulle från
och med år 1917 årligen anordnas 4 kurser i skyddskoppympning för
medicine kandidater samt därutöver, i fall av behov, efter anmodan av
medicinalstyrelsen, extra kurser för ifrågavarande ändamål. Vidare bemyndigades
medicinalstyrelsen att, på vederbörandes rekvisition, av det
under riksstatens sjätte huvudtitel uppförda förslagsanslaget till skyddskoppympningen
utbetala 100 kronor för varje ordinarie kurs i arvode till
den läkare, som under kursen biträdde vid de studerandes undervisning i
skyddskoppympning, och 100 kronor om året för bestridande av övriga
med de ordinarie kurserna förenade kostnader, ävensom 125 kronor för
varje extra kurs till bestridande av de med extra kursen förenade kostnader.
Sedan ärendet, i vad det avsåg ändring i stadgan angående medicinska
examina, överlämnats till ecklesiastikdepartementet för vidare handläggning,
erhöll universitetskanslern genom nådig remiss den 15 januari 1917 be
-
296 1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamål.
[129.] fållning att efter vederbörandes hörande inkomma med underdånigt utlåtande
och förslag i omförinälda fråga.
I de yttranden, som kanslern med anledning av denna remiss infordrade
från de större konsistorierna och de medicinska fakulteterna vid
universiteten, kunde man hänvisa till tidigare uttalanden rörande den
pediatriska undervisningen och förläggningen av skyddskoppympningskurserna
samt framställde därav föranledda förslag till ändring i examensstadgan.
Tillika tog man kostnadsfrågan i övervägande.
I avseende å denna yttrade medicinska fakulteten vid universitetet i
Uppsala med anslutning av därvarande större konsistorium:
Likaväl som i fråga om kurserna i skyddskoppympning vid karolinska institutet
syntes för de av medicinska fakulteten i Uppsala planerade kursprna, två för varje år,
behövas ett särskilt anslag till den lärare, som skulle biträda vid undervisningen, liksom
ock ett mindre s. k. materiellanslag. Professorn i pediatrik och praktisk medicin,
som skulle övervaka och leda kurserna i fråga, vore redan förut, strängt upptageu av
sin dubbla undervisning i pediatrik och fysikalisk diagnostik, och han torde svårligen
medhinna att personligen handleda de praktiska övningarna i skyddskoppympning, att
genomgå alla rent elementära delar av undervisningen o. s. v., vilket allt, liksom
avsett vore vid karolinska institutet, kunde överlämnas åt annan lärarkraft. Till arvode
åt en sådan samt till bestridande av övriga med en kurs i skyddskoppympning
förenade kostnader hade fakulteten tänkt sig samma belopp, som karolinska institutet
begärt, eller 125 kronor för varje kurs.
Medicinska fakulteten och det större konsistoriet vid universitetet i
Lund framhålla, att det vore rimligt, att den läkare, som komtne att biträda
vid det tekniska inövandet av skyddskoppympningen, erhölle samma
gottgörelse, som begärts från universitetet i Uppsala och karolinska institutet.
Ett mindre materiellanslag vore ävenledes behövligt. För vardera
av de två kurser, som kunde komma att anordnas i Lund, begärdes alltså
125 kronor.
Lärarkollegiet vid karolinska institutet, där anordnande av undervisningskurser
i skyddskoppympning genom ovannämnda nådiga beslut den
30 december 1916 redan påbjudits, framlade i ett av kanslern på grund
av den nådiga remissen den 15 januari 1917 infordrat yttrande förslag
till ändringar i examensstadgan rörande den pediatriska undervisningen
med inbegripande av kurs i skyddskoppympning.
Med underdånigt utlåtande den 3 juli 1917 överlämnade kanslern
nu omförmälda yttranden till Kungl. Maj:t och avgav därvid för sin del
förslag till nödiga ändringar i examensstadgan. Tillika hemställde kanslern,
att Kungl. Maj:t täcktes medgiva, att för anordnande av två kurser årligen
i skyddskoppympning vid_, vartdera universitetet måtte ställas till veder
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamål. 297
börande universitetsmyndighets förfogande ett anslag av 125 kronor årligen
för varje kurs, att tills vidare, och till dess medel på annat håll kunde
beredas, utgå av de medel, som stode till medicinalstyrelsens förfogande
för skyddskoppympningens befrämjande.
På grund av nådig remiss avgav medicinalstyrelsen den 30 juli 1917
underdånigt utlåtande i ämnet.
Medicinalstyrelsen anförde därvid, att därest, i enlighet med kanslerns
förslag, kurs i skyddskoppympning komme att ingå i de för avläggande
av medicine licentiatexamen stadgade tjänstgöringar, kostnaden för anordnande
av ifrågavarande kurser borde bestridas av till vederbörande undervisningsanstalter
för ändamålet anslagna medel.
Vad kursernas antal beträffade syntes det vid vartdera av universiteten
i Uppsala och Lund, enligt vederbörande medicinska fakulteters yttranden,
vara tillfyllest med två kurser årligen, anordnade i samband med tjänstgöring
vid pediatrisk klinik. Vid karolinska institutet vore, särskilt under
de närmaste åren, extra kurser erforderliga.
Jag har nu återkommit till den punkt, varifrån jag i det föregående
utgick: den ändring av medicinska examensstadgan, som efter underdånig
föredragning av nu omförmälda ärende vidtogs den 17 augusti 1917 och
som bland annat innebar, att undervisning i skyddskoppympning stadgades
såsom obligatorisk och ingående i den för tentamen i pediatrik föreskrivna
kliniska tjänstgöringen.
Samtidigt som Ivungl. Maj:t lät utfärda kungörelse om denna ändring
fann Ivungl. Maj:t gott att, med upphävande av ovannämnda den 30 december
1916 givna bestämmelser, dels förordna, att vid karolinska institutet
skulle, förutom de kurser i skyddskoppympning, vilka enligt examensstadgan
i dess nyssnämnda ändrade lydelse komme att vid institutet anordnas,
i mån av behov anordnas dylika extra kurser, dels ock anbefalla statskontoret
att förskottsvis av tillgängliga medel på rekvisition utbetala ej
mindre 125 kronpr för var och en av två vid universiteten i Uppsala och
Lund samt vid karolinska institutet i samband med tjänstgöring vid pediatrisk
klinik årligen anordnade kurser i skyddskoppympning, av vilket
belopp 100 kronor skulle utgöra arvode till den läkare, som under kursen
biträdde vid de studerandes undervisning, och 25 kronor skulle avse bestridande
av övriga med kursen förenade kostnader, än även 125 kronor
för varje vid karolinska institutet anordnad extra kurs för bestridande av
med sådan kurs förenade kostnader. Vad sålunda av statskontoret förskjutits
skulle sedermera anmälas till ersättande.
Såsom nyss nämndes anförde medicinalstyrelsen i utlåtande den 30
juli 1917, att kostnaden för ifrågavarande kurser borde bestridas av till
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 38
[129.
298 1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamål.
[129.] vederbörande undervisningsanstalter *för ändamålet anslagna medel. I utlåtandet
hemställde ock ämbetsverket om framställning till 1918 års riksdag
angående uppförande å åttonde huvudtiteln av extra anslag å 250
kronor för vart och ett av universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska
institutet till anordnande av två ordinarie kurser årligen i skyddskoppympning
vid vardera av nämnda undervisningsanstalter samt dessutom
125 kronor för varje extra kurs, som vid behov anordnas vid karolinska
institutet.
Departe- Bestämmelserna om undervisningskurser i skyddskoppympning vid de
mentschefen ^ i ° J
medicinska läroanstalterna hava, såsom nämnts, betingats av den nya lagen
om nämnda medel mot smittkoppornas härjande. Då enligt vad utretts
lärarkrafterna vid dessa läroanstalter voro i behov av skolade biträden för
handledning vid de praktiska övningarna i skyddskoppympning och den
rent elementära undervisningen härom, hava medel tills vidare beretts för
bestridande av arvoden åt nämnda biträden m. in. Medicinalstyrelsens uppfattning,
att kostnaderna framdeles böra bestridas ur medel, som för ändamålet
ställas till vederbörande undervisningsanstalts förfogande, anser jag
mig böra biträda, så vitt angår de i den ordinarie undervisningen ingående
kurserna, två vid vardera av de tre medicinska undervisningsanstalterna-
årligen. Mot de begärda beloppen, 125 kronor för varje kurs,
därav 100 kronor såsom arvode till vederbörande läkare och 25 kronor till
bestridande av kostnader för materiell m. m., är ingen anledning till erinran.
Beloppen, utgörande 250 kronor för vartdera av universiteten i
Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet eller tillhopa
750 kronor, synas böra uppföras å extra stat. Såsom jag redan nämnt,
har Kungl. Maj:t genom beslut den 17 augusti 1917 bland annat anbefallt
statskontoret att förskottsvis mot framtida ersättning utbetala 125 kronor
för var och eu av två vid universiteten i Uppsala och Lund samt vid
karolinska institutet i samband med tjänstgöring vid pejliatrisk klinik årligen
anordnade kurser i skyddskoppympning. Till täckande av de utav
sistnämnda kurser föranledda kostnader, beräknade för tiden intill 1919
års ingång till 1,125 kronor, torde erforderligt anslag böra uppföras å tilläggsstat
för år 1918. Till denna fråga anhåller jag att senare få återkomma.
Vad angår de extra kurserna, vilka på föranstaltande av medicinalstyrelsen
skola vid behov anordnas vid karolinska institutet och som komma att
betinga samma kostnad som de ordinarie eller 125 kronor för kurs, kan deras
antal ej på förhand beräknas. Man synes dock kunna antaga, att de åtminstone
framdeles ej behöva bliva vare sig många eller ofta förekommande. Att
för dem under åttonde huvudtiteln uppföra ett särskilt anslag, vilket då
299
1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamål.
borde utgå såsom förslagsanslag, synes mig mindre nödigt. Efter samråd
med chefen för civildepartementet anser jag, att kostnaden för dem lämpligen
kan bestridas ur förslagsanslaget till skyddskoppympningen. 1 likhet
med de bakteriologiska kolerakurser, vilka, då medicinalstyrelsen så
finner nödigt, plåga anordnas vid karolinska institutet och för vilka medel
ej äro anslagna under åttonde huvudtiteln, äro de ej att betrakta såsom
hörande till den medicinska undervisningen i egentlig mening. De lära,
liksom kolerakurserna, komma att vid befarade epidemier anordnas ur profylaktisk
sjukvårdshänsyn. Hinder torde därför ej böra möta att bestrida
kostnaden för ifrågavarande extra kurser ur nyssnämnda förslagsanslag till
skyddskoppympningen, ehuru detta egentligen ej avsetts att tillgodose
annan undervisning än för besiktningsförrättare, som i lagen om skyddskoppympning
omförmälas. Vid bifall till mina förslag i nu omförmälda
avseenden komma de i ovannämnda brev den 17 augusti 1917 meddelade
bestämmelser om förskott att upphävas.
Åberopande vad jag nu anfört tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
att till arvoden å 100 kronor åt biträdande läkare
samt till kostnader för materiell m. m., 25 kronor, vid
en var av två i den pediatriska undervisningen vid vartdera
universitetet i Uppsala och Lund samt vid karolinska
mediko-kirurgiska institutet ingående kurser i skyddskoppympning
anvisa på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 750 kronor.
94. Höjning av docentstipendier och vikariearvoden vid universiteten
i Uppsala och Lund samt karolinska institutet. Docentföreningarna
vid universiteten i Uppsala och Lund hava i underdåniga,
till kanslern för. rikets universitet under år 1913 ingivna ansökningar,
särskilda för de båda universiteten, hemställt om vidtagande av vissa åtgärder
i syfte att förbättra docenternas ekonomiska ställning vid universiteten,
delvis ock i ändamål att lätta deras övergång till de allmänna läroverken.
över ansökningarna hava infordrade yttranden avgivits av vederbörande
fakulteter, sektioner, drätselnämnder och större konsistorier vid
universiteten ävensom av lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet. Med eget underdånigt utlåtande den 9 december 1914 har
kanslern till Kungl. Maj:t överlämnat ansökningarna och de avgivna yttrandena.
Sedan kanslern genom remiss erhållit befallning att inkomma
Nytt anslag.
[130.]
Höjning av
docentstipendier
och
vikariearvoden
vid
universiteten
i Uppsala
och Lund
samt karolinska
institutet.
300 1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamål.
[130.] med utarbetade förslag till de ändringar i gällande bestämmelser, som
syntes böra föranledas av vissa av docentföreningarna gjorda framställningar,
har kanslern i underdånigt utlåtande den 22 maj 1917 efter
vederbörandes hörande framlagt de äskade förslagen.
I ärendet hava vidare inlordrade underdåniga utlåtanden avgivits den
15 september 1917 av läroverksöverstyrelsen, så vitt angår viss del av
ärendet — rätt till viss lönetursberäkning för universitetens docenter vid
övergång i de allmänna läroverkens tjänst — samt den 6 november 1917
av statskontoret.
I vad ärendet rör nyssberörda lönetursrätt har detsamma hänskjutits
till löneregleringskommittén för att tagas i övervägande i sammanhang med
den till kommitténs behandling överlämnade frågan om löne- och pensionsreglering
för lärare vid allmänna läroverk med flera undervisningsanstalter.
De två ansökningarna innehålla ett flertal önskemål, väsentligen desamma
från de båda docentföreningarna. De avse, förutom nyssberörda
lönetursrätt, höjning av de rörliga (ej vid viss fakultet eller sektion fästa)
stipendiernas belopp, nu 2,000 kronor, till samma storlek som de fasta,
2,500 kronor, inrättande av nya stipendier, sättet för tillsättning av de
rörliga stipendierna, disposition av besparade stipendiemedel, ersättning''
för opposition å vederbörande fakultets vägnar vid disputationer, stpricken
av vikariatsarvoden och grunderna för dessas utgående samt förändring i
fråga om tiden för vistelse utrikes vid åtnjutande av riksstatens resestipendier.
Jag finner dessa önskemål över huvud taget värda mycket beaktande.
Utan att i allo vilja underskriva de uttalanden, varmed docentföreningarna
inlett sina ansökningar, vill jag här återgiva dessa uttalanden.
De återspegla väl de synpunkter, vilka plägat anföras för docentinstitutionens
reglerade inordnande i universitetens organisation och för
bättre ekonomiska villkor för docenterna.
Docentföreningen vid universitetet i Uppsala yttrar:
Säkerligen är det obehövligt för oss att — talande i egen sak — orda om docentinstitutionens
betydelse. Det har från alla håll uttryckligen framhållits, att universiteten
ej vore i stånd att fylla sin uppgift utan en väl kvalificerad kår av docenter,
och utvecklingen tenderar också därhän, att dessa lärares krafter alltmer måste tagas
i anspråk, i all synnerhet sedan genom examensväsendets omdaning kravet på undervisning,
särskilt förberedande, skarpt betonats.
Eu obestridlig konsekvens av dessa ofrånkomliga fakta är emellertid, att docentkårens
ekonomiska förhållanden tillgodoses på ett rationellt och tillfyllestgörande sätt.
Kan icke universitetet erbjuda sina yngre lärare drägliga ekonomiska villkor, blir det
1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universUetsändamål. 301
i längden ur stånd att på ett fullgott sätt sörja för rekryteringen av denna kår och [130.]
därmed också indirekt för rekryteringen av professorskåren. Konkurrensen om det
intelligenta arbetet är i våra dagar mycket skarp, och möjligheterna till riklig bärgnin
g för väl kvalificerade, teoretiskt utbildade unga män på olika banor äro numera
större än någonsin. Universitetet är också från och med år 1914 utsatt för eu konkurrens
på allra närmaste håll. Genom riksdagens beslut ha nämligen extralärarna
vid de allmänna läroverken, vilkas ekonomiska förhållanden genomgående andragits
som jämförelsematerial vid bedömandet av docenternas, fått sina arvoden höjda till
2,700 kronor (för fullt kompetent person). Det är sålunda för närvarande ekonomiskt
gynnsammare att efter avlagd filosofisk ämbetsexamen samt genomgånget provår inträda
i läroverkens tjänst än att arbeta som stipendierad universitetsdocent, och det
kan åter sägas med full rätt, att docenterna äro landets sämst avlönade akademiskt
bildade lärare, trots att kompetensfordringarna äro synnerligen höga, ja så höga, att
det ingenstädes vid inträde i statens tjänst ställes sådana krav.
Kvar står också det förhållandet, att docentens ställning är ytterst osäker, då
hela hans framtid på den vetenskapliga banan mången gång kan bero på en enda,
synnerligen hård konkurrens om eu ordinarie plats. Docenterna ha ju, som bekant,
icke på något sätt fast anställning i statens tjänst, och docentstipendierna utdelas endast
för viss begränsad tid. Och dock äro docenterna i våra dagar till mogen ålder
komna män. Vid Uppsala universitet äro endast 9 docenter under 30 år (den yngste
27 år), 30 befinna sig mellan 30 och 35 år, 11 mellan 35 och 40 år, 17 befinna sig
över 40-årsgränsen. Någon motsvarighet till detta förhållande i statens tjänst för
övrigt torde ej kunna påvisas. Att en sådan sakernas ordning icke nödvändigtvis
sammanhänger med ett universitets organisation framgår dock darav, att t. ex. både
i Finland och Frankrike motsvarande grupper av universitetslärare ha eu betydligt
säkrare ställning. Eu maltre de conférences eller en chargé de cours är fäst anställd
och åtnjuter vid Parisuniversitetet 6,000 å 10,000 francs. I Finland har man länge
utgått från att varje docent efter viss kortare tids tjänstgöring skulle erhålla ett arvode
som småningom uppgår till ganska betydande belopp. ,
Vi ha velat framhålla dessa allmänna synpunkter beträffande docenternas ställning,
dock utan att därmed vilja motivera ett yrkande för närvarande på eu allmän
ökning efter hela linjen av docenternas ekonomiska förmåner i samband med en omläggning
av hela institutionen. Tiden därför borde redan vara inne, och frågan kommer
säkerligen ganska snart att tarva en förnyad omprövning; till de påpekade allmänna
missförhållandena måste emellertid alltid hänsyn tagas vid övervägandet även
av frågor om förändringar inom den nuvarande organisationens ram.
I ungefär enahanda riktning gå docentföreningens i Lund uttalanden:
o o n o
Genom statsmakternas frikostighet vid 1908 års riksdag åstadkoms eu betydelsefull
förbättring av universitetsdocenternas ekonomiska villkor, en förbättring, som av
dessa i hög grad uppskattades. Då vi det oaktat härmed tillåta oss påkalla kanslerns
uppmärksamhet å önskvärdheten av särskilda ytterligare åtgärder i samma riktning, •
så beror detta dels därpå, att erfarenheten givit vid handen lämpligheten av vissa
oegentligheters undanröjande, dels ock därpå, att trots nyssnämnda förbättringar docenternas
ekonomiska belägenhet allt fortfarande är så pass prekär, att den väl synes
oss motivera det upphjälpande, den genom nämnda åtgärder skulle vederfaras.
Det bör nämligen bejnärkas, att en universitetsdocents befattning icke är någon
stadigvarande definitiv sådan och att det mestadels beror på ofta oberäkneliga kon
-
302 1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamål.
[130.1 junkturer, om han skall komma att fortsätta även för framtiden på den vetenskapliga
yrkesbanan eller nödgas se sig om efter andra utkomstmöjligheter. Härtill kommer,
att den långa utbildningstiden ofta åsamkat honom tyngande studieskulder. Eu annan
verkan av samma orsak är, att en universitetsdocent i genomsnitt icke befinner sig i
sin första ungdom. Vid Lunds universitet äro endast 5 av dess 55 docenter födda
senare än år 1883, alltså under 30 år. Tre uppnå eller hava år 1913 uppnått denna
ålder, 14 äro mellan 30 och 35 år, 16 mellan 35 och 40 år, 12 över 40 år (därvid icke
medräknade 5 äldre docenter, som till huvudyrke hava annan sysselsättning). Det må
slutlig n i detta sammanhang framhävas, att av de vid nämnda universitet fastade
docenterna ungefär tre femtedelar (34 av 55) äro gifta.
Om sålunda docenternas ekonomiska ställning icke kan sägas vara synnerligen
gynnsam, när man såsom ovan ser den i belysningen av den osäkerhet, som vidlåder
hela befattningen, och vidare tager i betraktande den dyrbara utbildningens efterverkningar
samt docenternas ålders- och civilståndsförhållanden, så kunna å andra sidan,
oavsett detta, skäl nog anföras för att icke sätta deras standard för lågt. Redan den
långvariga och kostsamma utbildningen plägar ju i och för sig vara ett förhållande,
till vilket bör tagas hänsyn vid lönebestämmelser. Docenterna äro statstjänare, på
vilkas kvalifikation ganska stora anspråk ställas och böra ställas. Men dessa statstjänare
äro också för den institution, vid vilken de äro anställda, säkerligen av en
betydelse, som icke är att underskatta. För undervisningen vid universitetet torde
docenternas medarbete vara alldeles oundgängligt; det är oundgängligt vid undervisningens
normala gång, och docenterna måste dessutom vara att påräkna såsom professorsvikarier.
Vårt lands vetenskapliga produktion torde icke heller kunna undvara
docenternas verksamhet. Såsom utgörande den kår, ur vilken flertalet professorer utgår,
lämna de eu väsentlig del av bidragen till densamma. Under sådana förhållanden
är det uppenbarligen av stor vikt för universitetet och den lärda odlingen över huvud,
att rekryteringen av docentkåren sker på ett så fullgott sätt som möjligt. Och lika
tydligt är, att härvidlag såsom alltid de ekonomiska möjligheter, som erbjudas, måste
vara så pass drägliga, att de icke verka avskräckande på dugliga aspiranter.
Jag har, som sagt, ansett docentföreningarnas önskemål mycket beaktansvärda.
Det kunde då synas naturligt, att jag gåve docenternas önskemål
mitt understöd genom att föreslå Kungl. Maj:t en framställning
till riksdagen i huvudsaklig överensstämmelse med desamma. Då jag emellertid
icke anser mig kunna göra detta, beror det närmast därpå, att jag
funnit docenternas egen framställning icke innebära en fullgiltig lösning
av flera bland de spörsmål, som i densamma beröras. Främst gäller detta
docenternas ekonomiska förhållanden. Docenternas framställning ingavs
redan året före världskrigets utbrott. Sedan dess har penningvärdet fallit
oerhört, och det är uppenbart, att ekonomiska anspråk, som år 1913
tedde sig såsom någorlunda väl avvägda, ej motsvara det nuvarande tidsläget.
Sedan docentstipendiernas antal och storlek bestämdes, hava de
extra ordinarie ämneslärarna vid de allmänna läroverken erhållit förbättring
i sin ekonomiska ställning två gånger, nämligen år 1913, då arvodet
för fullt kompetent sådan lärare höjdes från 2,000- kronor till 2,700 kro- ♦
1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamål 303
nor, samt år 1917, då en tillfällig löneförbättring av 400 kronor bevilja- [130.]
des för innevarande år. Redan nu åtnjuter sålunda exempelvis en lärare,
som efter avlagd ämbetsexamen och genomgånget prqvår ägnar sig åt de
allmänna läroverken — krigstillägget oberäknat — 3,100 kronor, medan
en docent, som omsider erhållit ett fast docentstipendium, stannar vid 2,500
kronor. 1 den lönereglering för bland annat lärarna vid de allmänna läroverken,
som jag har för avsikt att under riksdagens lopp föreslå, ärnar jag
hemställa om ytterligare höjning i de extra ordinarie ämneslärarnas arvoden,
och disproportionen mellan dessa lärare och docenterna skulle därmed
bli ännu större, därest de sistnämndas förberörda framställning vunne statsmakternas
godkännande. Jag tror mig sålunda bäst tjäna så väl docenterna
själva sota framför allt universiteten, om jag vidtager åtgärder för
att docenternas angelägenheter må undergå en mera ingående omprövning,
innan deras sak förelägges riksdagen för ett varaktigt ordnande.
Av denna uppfattning följer emellertid icke, att frågan om en förbättring
i docenternas ställning behöver fullständigt undanskjutas vid 1918
års riksdag. Tvärtom. Hela det nuvarande tidsläget inbjuder till vidtagande
av tillfälliga åtgärder, och jag har vid övervägande funnit, att särskilt
två sådana åtgärder skulle utan uppskov kunna vidtagas, utan att
någon anstalt träffades, som skäligen kan anses föregripa ett slutgiltigt
ordnande av dessa angelägenheter. Jag syftar därvid på dels en förhöjning
av vikariatsersättningarna — begärd av docenterna själva — dels ock en
tillfällig förhöjning av docentstipendierna. Med sistnämnda fråga skall
jag först sysselsätta mig.
Formellt föreligger visserligen icke från docenternas sida en begäran n^n^t_av
om höjning i de fasta docentstipendiernas belopp, vilket, som jag förut stipendierna,
antytt, helt säkert sammanhänger med tidpunkten för framställningens
avgivande. Docenterna själva hava emellertid erinrat om den år 1913
vidtagna förhöjningen av arvodena för de extra ordinarie ämneslärarna
vid de allmänna läroverken. Sedan dess ha, som förut nämnts, ytterligare
löneförbättringar tillgodokominit de sistnämnda, och innevarande års riksdag
får att pröva än längre gående förslag i samma riktning. Under sådana
förhållanden uppstår självklart tanken på en förbättring i docenternas
ställning, som åtminstone någorlunda motsvarar den för nyssberörda läraregrupp
vid de allmänna läroverken tillärnade. Fn sådan tillfällig höjning
i docentstipendierna kan, om den skall motsvara sitt ändamål, icke
skäligen sättas till ett lägre belopp än 1,000 kronor, vilket skulle medföra,
att de fasta docentstipendierna år 1919 komma att utgå med 3,500 kronor
och de rörliga med 3,0(>0 kronor.
Motiveringen för mitt förslag i avseende å dessa förhöjningar framgår
304 1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamål.
[130.] otvetydigt av det föregående. Liksom det år 1908 vid löneregleringen för
universiteten och karolinska institutet var tanken på avlöningsförmånerna
för de allmänna läroverkens extra ordinarie lärarpersonal, som utgjorde
en av de starkaste drivfjädrarna i fråga om den då vidtagna höjningen av
docentstipendiernas belopp, så är det även nu. Det är visserligen så, att om
man tänker på konkurrensen mellan universiteten och läroverken om lärarkrafter,
endast de teologiska och filosofiska fakulteterna komma i fråga.
Men det är också vid dessa fakulteter, som de ojämförligt flesta docentstipendierna
äro fästa. Frånsett de 5 rörliga docentstipendierna vid vartdera
universitetet, äro av de 28 fasta stipendierna vid universitetet i Uppsala
22 bundna vid teologiska och filosofiska fakulteterna, nämligen 4 vid
teologiska fakulteten, 10 vid filosofiska fakultetens humanistiska sektion, 7
vid samma fakultets matematisk-naturvetenskapliga sektion och 1 vid fakulteten
i dess helhet, medan vid vardera av juridiska och medicinska fakulteterna
3 stipendier äro fästa; av de 23 fasta docentstipendierna vid universitetet
i Lund åter tillhöra 18 teologiska och filosofiska fakulteterna,
nämligen 2 teologiska fakulteten, 8 filosofiska fakultetens humanistiska
sektion, 6 samma fakultets matematisk-naturvetenskapliga sektion och 2
fakulteten i dess helhet, medan juridiska fakulteten äger 3 och medicinska
fakulteten 2 stipendier.
Det är i betraktande av docentstipendiernas nu omförmälda huvudsakliga
förläggning till de teologiska och filosofiska fakulteterna naturligt,
att jämförelsen med de extra ordinarie läroverkslärarnas arvoden varit
av så stor betydelse vid fixerandet av docentstipendiernas storlek. Att
man ej velat göra någon skillnad i stipendiebeloppen mellan de teologiska
och filosofiska fakulteterna, å ena, samt de juridiska och medicinska
fakulteterna, å andra sidan, är även fullt förklarligt. Man kan för övrigt
erinra om att både jurister och läkare skulle hava lätt nog att, om de
funne sig tillbakasätta vid universiteten, utom desamma finna förmånlig
verksamhet.
Då man erkänner, att docentstipendiernas storlek måste avpassas med
tagen hänsyn till vad de allmänna läroverken kunna bjuda sin extra ordinarie
ämneslärarpersonal, är detta blott ett uttryck för det sakförhållandet,
att docenterna äro behövliga för att universitetsarbetets jämna gång skall
vara betryggad. Visserligen hava docentstipendierna i visst avseendg haft
en, om jag så får uttrycka mig, osjälvisk uppgift. Man har genom dessa
stipendier velat bereda möjlighet för unga forskare att utan för störa
ekonomiska hinder efter avslutade exainensstudier någon tid vid universitetet
ägna sig åt vetenskapligt arbete. Otvivelaktigt är dock, att
docentstipendiernas uppgift i väsentlig grad består i att tillförsäkra uni
-
305
1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamål.
versiteten erforderlig hjälp vid universitetsundervisningen, sådan den numera
o-estaltat sig. Utan docentstipendierna skulle ock universiteten ej
sällan vara i förlägenhet vid inträffande behov av vikarier för professorerna.
Med allt detta stämmer väl överens, att man av docentstipendiat ej
kräft en nedtyngande arbetsprestation i gengäld för stipendiet. Enligt nu
gällande universitetsstatuter är stipendiaten skyldig att i sin vetenskap
utan särskild ersättning antingen giva en offentlig föreläsningskurs å
femton timmar under höstterminen och tjugu timmar under vårterminen
eller ock, på förslag av vederbörande fakultet — eller sektion — och enligt
kanslerns bestämmande, bestrida annan däremot svarande tjänstgöring.
Det är ej min avsikt att med den tillämnade interimistiska höjningen av
docentstipendiernas belopp förknippa någon ökning av nyssberörda skyldigheter.
.
Jag har i det föregående uteslutande talat om docentstipendierna vid
universiteten. Även vid karolinska institutet finnas emellertid sådana stipendier,
nämligen 2 rörliga stipendier, vartdera å 1,000 kronor, samt 3 å
samma’belopp° som de fasta stipendierna vid universiteten, 2,500^ kronor.
De två förstnämnda äro inrättade på grund av riksdagens beslut år 1889.
De äro ej jämförliga med andra docentstipendier, lämnades ur räkningen,
då år 1908 fråga5 var om reglering av docentstipendieinrättningen i sin
helhet — från den tiden härstamma ovannämnda 3 stipendier vid institutet
— och torde ej heller nu böra komma i betraktande. Vad åter
ana-år de 3 stipendierna å 2,500 kronor, synas de böra erhålla samma
tillägg som det, jag föreslagit för universitetens docentstipendier, 1,000
kronor för varje stipendium.
Vad jag nu föreslagit skulle orsaka följande kostnader:
för tillfälliga tillägg, vartdera å. 1.000 kronor, till 33
stipendier vid universitetet i Uppsala........................ kronor
» tillfälliga tillägg, vartdera å 1,000 kronor, till 28
stipendier vid universitetet i Lund ........................... *
» til lfa1 liga tillägg, vartdera å 1,000 kronor, till 3
stipendier vid karolinska institutet ........................... *
Summa kronor 64,000: —
Jao- vill avsluta'' denna del av min framställning under förevarande
punkt med den anmärkning, att mitt förslag att höja docentstipendierna
icke beror på någon önskan att bereda vederbörande framtidslörsörjmng.
Ja" är fullt ense med 1899 års universitetskoinmitté därom, att med
nödvändigheten av docentinstitutionens permanens ej följer, att docenterna
skulle vara innehavare av fasta platser.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 39
33,000: —
28,000: —
3,000: —
[130.]
[130.]
Vikariats
arvodenas
höjning.
306 1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamål.
Jag kommer nu till frågan om höjning av vikariatsarvodena.
I överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag bestämde 1908 års riksdag,
att enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas,
vikariearvode må vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska
institutet, i den mån därför tillgängliga medel förslå, utgå vid förordnande
att med full tjänstgöringsskyldighet uppehålla professorsbefattning
med 4,000 kronor för år och vid förordnande att uppehålla fast laborators-,
prosektors- eller observatorstjänst med högst 3,500 kronor för år,
Kungl. Maj:t dock obetaget att, där särskilda förhållanden det påkalla’
förordna, att vikariearvode till högre belopp än nu är sagt må utgå; och
skulle i. fråga om berörda vikariearvoden iakttagas, att, därest docentstipendiat
innehade förordnande, som nu omförmälts, stipendiebeloppet eller
viss del därav, enligt, av Kungl. Maj:t givna bestämmelser, skulle innehållas
för att på lämpligt sätt för vederbörande högskolas verksamhet tillgodogöras.
De närmare föreskrifter i nu berörda avseenden, vilkas meddelande
förbehållits Kungl. Maj:t, återfinnas i de till staterna för de båda universiteten
och karolinska institutet hörande särskilda föreskrifterna. Vidkommande
universiteten innebära dessa föreskrifter i de delar, som här äro
av intresse, att till vikarierande akademisk lärare arvode skall, där ej
Kungl. Maj:t föreskriver, att det skall utgöra hö^re belopp, utgå vid förordnande
att med full tjänstgöringsskjddighet uppehålla professors- (eller
extra ordinarie professorsbefattning med 4,00
3,500 kronor för år, om tjänstgöringspenningarna vid tjänsten utgöra
2,000 kronor, men med 3,000 kronor för år, om tjänstgöringspenningarna
utgöra 1,500 kronor. Motsvarande bestämmelser äro givna i de till staten
för karolinska institutet hörande särskilda föreskrifterna, dock att, då vid
detta institut utom professorsbefattningarna ej finnas andra ordinarie lärarbefattningar
än s. k. fasta laboratorsbefattningar, vid vilka tjänstgöringspenningarna
utgöra 2,000 kronor, föreskrift om vikariearvode å 3,000
kronor saknas.
I de av riksdagen antagna bestämmelserna heter det, såsom av det
anförda framgår, »i den mån därför tillgängliga medel förslå», och i de
särskilda föreskrifterna om storleken av vikariearvodena talas om »den begränsning,
varom nedan sägs, i det fall att tillgängliga medel visa sig
otillräckliga». För insikt om vad härmed avses är det nödvändigt att erinra
sig, huru vikariearvodesbeloppen fyllas. 1 första hand användas härtill
naturligen tjänstgöringspenningarna — respektive 2,500 kronor (vid
professorsbefattningarna), 2,000 kronor och 1,500 kronor, i den mån de
1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamul. 307
åro härför tillgängliga, därefter den egentliga lönen, likaledes i den mån [130.]
den är tillgänglig (vid ledig tjänst eller om den ordinarie befattningshavaren
vid ledighet är skyldig att avstå större eller mindre del av lönen
till vikaries gottgörande). I övrigt erforderliga medel tilläggas ur docentstipendium,
om vikarien innehar sådant, eller ur särskilda i staterna för
universiteten och karolinska institutet uppförda anslag till arvoden åt vikarierande
lärare, utgörande för vartdera universitetet 5,000 kronor och för
karolinska institutet 2,000 kronor, samtliga av reservationsanslags natur.
Man har utgått från att dessa anslagsmedel tilläventyrs ej skulle räcka till
att vid behov fylla de bestämda vikariearvodena; därför finnas i de särskilda
föreskrifterna bestämmelser, innebärande att erforderliga fyllnadsbelopp
ur omförmälda anslagsmedel utbetalas först vid varje kalenderårs slut, och
därvid kan, om så är nödigt, proportionell minskning i denna del av arvodena
ske för samtliga vikarierna.
Docentföreningarna hava nu påyrkat, att arvodet för professorsvikariat
måtte fastställas till 5,000 kronor för år. Endast docentföreningen
vid Uppsala universitet har härför anfört särskild motivering, så lydande:
Arvode till vikarierande akademisk lärare, som upprätthåller professur, utgår för
närvarande i regel med 4,000 kronor. Dock kan Kungl. Maj:t i särskilda fall bestämma
ett högre belopp, och vi vilja då erinra om att vikariatsarvodena inom härvarande
juridiska fakultet utgå med 5.000 kronor, utan att vare sig högre kvalifikationer
erfordras för de juridiska professurernas skötande eller arbetsbördan i sin helhet
kan räknas vara drygare.
Det nuvarande beloppet, 4,000 kronor, måste anses allt för lågt i förhållande till
de mycket stora krav, som ställas på den, som i våra dagar skall fullgöra alla en professors
åligganden. Väl kan det sägas, att ett dylikt arbete ger docenten många och
störa fördelar och är nödvändigt för hans fullständiga utbildning, men det far ej heller
förgätas, att en längre sådan tjänstgöring ofta kan bliva ytterst betungande för en
person, vars hela framtid i första rummet är beroende av hans vetenskapliga produktion,
i synnerhet som man numera vid akademiska befordringar allt mindre har att
taga hänsyn till tjänstgöringsmeriter och allt mer till de strikt vetenskapliga.
Vid förordnanden i statens tjänst i övrigt tillämpas i allmänhet den principen, att
den förordnade avstår sina tjänstgöringspenningar och tillräknas, utom sin ordinarie
lön, de tjänstgöringspenningar, som äro förenade med den plats, han förordnats att
sköta. Att beräkna arvodet för en professorsvikarie efter samma metod stöter emellertid
på den svårigheten, att docentstipendiet ej kan betraktas såsom avlöning. Det
synes därför riktigare att söka jämförelse med ersättningar för vikariat, vilka utgå till
icke ordinarie tjänstemän vid förordnande att uppehålla tjänst av den beskaffenhet,
varom här är fråga. Vi erinra då om att professorna genom 1908 års lönereglering
blivit likställda med ämbetsmännen av rådsgrad i hovrätterna och de centrala ämbetsverken
samt att hovrätternas adjungerade ledamöter med stadigvarande förordnande
samt i vissa fall även sådana ledamöter med allenast tillfälligt förordnande uppbära
308 1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamål.
[130.] vikariatsarvoden efter 5,000 kronor för år räknat. Detta förhållande, vilket säkerligen
varit eu bidragande orsak till storleken av de inom juridiska fakulteten utgående
vikariatsarvodena, synes med skäl kunna åberopas till stöd för vikariatsarvoden av
detta belopp för professorsvikarier även inom andra fakulteter. Samma belopp föreslogs
för övrigt redan år 1907 av de inom ecklesiastikdepartementet med hänsyn till
universitetens lönereglering tillkallade sakkunniga.
Av ett vikariatsarvode på 5,000 kronor skulle en stipendierad docent, om till
docentstipendiets belopp, 2,500 kronor, läggas professors tjänstgöringspenningar å likaledes
2,500 kronor, redan nu komma i åtnjutande, därest ej särskild föreskrift lämnats
om nedsättning för detta fall å docentstipendiet med 1,000 kronor. Såsom stöd för
denna nedsättning har särskilt åberopats det förhållandet, att docentstipendiaten vid
vikariat befrias från den särskilda lärarverksamhet, som i hans egenskap av stipendiat
ålegat honom. Häremot må emellertid erinras om att en jämförelse mellan sistnämnda
undervisningsskyldighet och den undervisning, vilken docenten såsom professorsvikarie
har att fullgöra, så utfaller, att mot docentstipendiatens i stort sett 1 timme i veckan
svara för professorsvikarien 4 timmar i veckan, d. v. s. fyra gånger större undervisningsskyldighet,
vartill för professo!svikarien ytterligare kommer mer eller mindre omfattande
examinationsskyldighet. Eu ökning i avlöningsförmåner till docentstipendiets
dubbla belopp synes vid sådant förhållande, oberoende av att den särskilda docentundervisningen
ej kommer till fullgörande, ingalunda kunna betraktas såsom oskälig.
I detta sammanhang torde det också kunna påpekas att, då inom administrationen
en tjänsteman av l:a g'' aden förordnas att vikariera för en tjänsteman av 3:e graden,
han icke är skyldig att åtaga sig detta förordnande utöver en viss tid, emedan
den måttliga ökning i avlöningen, han erhåller, då till hans relativt bila lön endast
läggas tjänstgöringspenningarna vid den högre tjänsten, icke anses motsvara den betydliga
ökning i arbete och ansvar, dennas skötande medför. Man torde kunna anse,
att förordnanden av denna art ungefär svara mot en docents förordnande att upprätthålla
professur. Då stipendierad docent är skyldig att utan tidsinskränkning åtaga
sig förordnande, borde detta uppvägas genom något bättre arvodesförmåner.
Till sist vilja vi äveu påpeka, att en fullständig professorstjänstgöring givetvis
även medför direkta utgifter, för att undervisningen skall kunna behörigen skötas.
De yttranden, som avgivits över docentföreningarnas framställningar,
äro till större delen gynnsamma för nu ifrågavarande del av desamma.
Från några håll ifrågasattes emellertid införandet av en successiv höjning
av vikariearvodena: 4,000 kronor skulle vara det normala, en längre tjänstetid
såsom professorsvikarie skulle berättiga till efter hand skeende ökning
av beloppet. Drätselnämnderna vid de båda universiteten samt humanistiska
sektionen av filosofiska fakulteten i Lund ansågo, att ej någon
ändring i de nuvarande bestämmelserna borde vidtagas. Universitetskanslern
åter anför i sitt förutnämnda utlåtande den 9 december 1914:
Den utveckling, vikariatsarvodesfrågan fått, sedan riksdagens beslut år 1908 fattades,
synes giva vid handen, att det belopp, vid vilket riksdagen i enlighet med Kungl.
Maj:ts framställning stannade, ej motsvarat den närmaste tidens krav. Jag tillåter
mig härvid erinra, hurusom i särskilda fall under de senare åren professorsvikariat
måst, för att kunna besättas med kompetent person, gottgöras med högre arvodesbelopp
309
1918. Åttonde hnrudtiteln: Gemensamma universitetsändamål.
— i regel 5,000 kronor — än enligt fastställda grunder skolat utgå. Dylika fall hava [130.]
förekommit särskilt inom de båda juridiska fakulteterna men även beträffande ett universitet
inom samtliga övriga fakulteter och sektioner, korslaget att nu gorå vad som
för särskilda fall plägat sko till regel, finner jag vara befogat, och har jag intet att
erinra mot docenternas i denna punkt framställda äskande.
Statskontorets förutnämnda utlåtande innehöll i nu ifrågavarande ämne:
För tillmötesgående av framställningarna, i vad de röra höjning från 4,000 kronor
till 5.000 kronor för år i arvode åt docent, som vikarierar för tjänstledig professor,
erfordras, enligt av universitetens drätselnämnder gjorda beräkningar, eu ökning i anslaget
till vikariatsersättningar vid Uppsala universitet med 4,000 kronor och vid Lunds
universitet med 1,500 kronor eller sammanlagt 5,500 kronor. Dessa beräkningar äro
uppgjorda med hänsyn till det hittills använda förfaringssättet, nämligen att till vikaries
avlönande utgå i första rummet de till den lediga befattningen hörande tjänstgöringspenningarna,
därnäst docentstipendium, om vikarien innehar sådant, samt därutöver
tilläggsarvode från vikariatsersättningsanslaget. Endast under sådan förutsättning
kan statskontoret tillstyrka bifall till ökningen i nämnda anslag.
Statskontoret har, såsom synes, omförinält, att enligt av vederbörande
drätselnämnder verkställda beräkningar, anslagen till vikariatsersättningar
vid universiteten skulle behöva ökas. Det bör anmärkas, att förutsättningen
för dessa ökningar är ej allenast det normala vikariatsarvodets höjning
från 4,000 kronor till 5,000 kronor för år utan även under vissa
omständigheter en förändring i annat hänseende av beräkningsgrunden för
vikariatsarvodesbeloppet, en förändring varom nu ej är fråga.
De avstyrkande utlåtandena från universitetens drätselnämnder och
humanistiska sektionen i Lund äro avgivna i slutet av år 1913 och början
av år 1914. Det torde ej utan skäl kunna antagas, att drätselnämnderna
och sektionen ställt sig välvilligare till docenternas framställning om vikariatsarvodets
höjande, därest deras yttranden kommit att avgivas vid en senare
tidpunkt. Det är för övrigt naturligt nog, att drätselnämnderna betraktat
frågan ur en annan ekonomisk synpunkt än docenterna.
För min del har jag funnit mig böra understödja docenternas begäran.
Då vederbörande departementschef år 1908, i sammanhang med
löneregleringsfrågan vid universiteten och karolinska institutet, yttrade sig
om storleken av vikariatsersättningen för uppehållande av professur, erinrade
han, att, medan 1899 års universitetskominitté föreslagit ett belopp
av 3,000 kronor, de sakkunniga, som inom ecklesiastikdepartementet biträtt
vid beredande av nämnda fråga, ansett, att arvodet borde sättas till 5,000
kronor. Det förra beloppet fann han vara för litet, det senare åter såsom
regel för högt. Han stannade därför vid att tillstyrka, att vikariatsersättningen
skulle utgöra 4,000 kronor. Då särskilda förhållanden det påkallade,
310 1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamål.
[130.] skulle emellertid Kungl. Maj:t kunna medgiva, att högre arvode finge
utgå. Kungl. Maj:ts i enlighet härmed avfattade förslag bifölls, såsom
av det ovan anförda inhämtas, av riksdagen.
Under de år, som sedan dess förflutit, har Kungl. Maj:t ofta funnit det
vara av förhållandena påkallat att bestämma vikariatsersättningen till ett belopp,
överstigande det såsom normalt ansedda beloppet, 4,000 kronor, och ej
sällan har arvodet därvid bestämts till 5,000 kronor, någon gång till och
med däröver. Nämnda belopp, 5,000 kronor, synes mig numera böra stadgas
såsom det i vanliga fall utgående. I avbidan på en genomgripande reglering
av docenternas ekonomiska förhållanden torde man dock, liksom i
fråga om höjningen av docentstipendierna, för närvarande endast interimistiskt,
för år 1919, vidtaga berörda höjning av vikariatsersättningen.
Såsom skäl för mitt nu ifrågavarande förslag åberopar jag vad docentföreningen
i Uppsala i huvudsak anfört samt universitetskanslerns hemställan.
Det är tydligt, att det för universitetsundervisningens ostörda
fortgång ligger stor vikt på att professorsvikarierna äga höga kvalifikationer.
Man bör då ock se till, att en verkligt tillfredsställande ersättning beredes
dem. Det nuvarande normalbeloppet har tydligen icke utgjort en sådan.
Då frågan om professorsvikariers arvoden tillförene varit under övervägande,
har man icke underlåtit att taga en viss hänsyn till storleken av docentstipendierna.
Då jag nu föreslagit en tillfällig ökning av dem, har jag
ansett riktigt, att vikariearvodena underginge en motsvarande förhöjning.
I docentföreningarnas framställningar har ej varit tal om ökning av
andra vikariearvoden än professorsvikariernas. Karolinska institutet har
emellertid påyrkat, att även vikarierande laboratorer måtte erhålla höjt
arvode. Jag finner detta riktigt och gällande även för tillförordnade
prosektorer och observatörer. Enligt riksdagens beslut får arvodet till
sådana vikarier utgöra högst 3,500 kronor. Med procentuellt lika höjning
å detta arvode som å en professorsvikaries arvode bör beloppet sättas till
högst 4,375 kronor.
Naturligen framställer sig den frågan, huruvida de avsedda förhöjningarna
medföra behov av ökade medel. Förut nämnda av drätselnämnderna
vid universiteten uppgivna belopp, varmed vikariearvodesanslagen
skulle behöva ökas, lämna därvid ej tillräcklig ledning: de äro beräknade
delvis under förutsättningar, som ej äro förhanden. Det är att märka,
att om den av mig föreslagna ökningen av docentstipendierna vidtages,
denna ökning i många fall — då docentstipendiat förordnas till
vikarie — kommer att motsvara höjningen av vikarieersättningen. Jag har
gjort mig underrättad om huru de å universitetens och karolinska institu
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamdl. 311
tets stater uppförda anslagen till vikariearvoden för närvarande ställa sig;
de äro som nämnt av reservationsanslags natur. Enligt ingångna meddelanden
finnas på anslaget till Lunds universitet så pass stora behållningar,
att för detta universitet intet tillskott kan tänkas bliva behövligt
för den tid, under vilken den av mig ifrågasatta provisoriska höjningen
av ersättningsbeloppen är avsedd att gälla. Jämväl vid karolinska institutet
finnes behållning till sådant belopp, att för samma tid tillskott sannolikt
icke kommer att erfordras. Vid Uppsala universitet åter har väl
funnits en rätt avsevärd behållning, men denna har under de senare åren
stadigt njinskats — vid 1918 års ingång har den utgjort omkring 2,600
kronor. Det kan därför vara tvivel underkastat, om tillräckliga medel stå
till buds för att under år 1919 bereda vikarierna vid universitetet nu tillämnade
arvoden.
Nu är det visserligen förutsatt, att vederbörande kunna underkastas
reduktion av arvodena, om de till fyllnad i dem avsedda medlen ej räcka
till.. En sådan reduktion synes emellertid, åtminstone på senare år,
ej hava behövt äga rum vare sig vid universiteten eller karolinska institutet,
och man måste anse det synnerligen önskvärt, att den även
framdeles kan undvikas eller att den åtminstone hålles inom snäva gränser.
För ändamålet torde det vara av nöden, att ett extra anslag för år
1919 ställes till Kungl. Maj:ts förfogande, att, i män av behov och efter
av vederbörande gjorda framställningar, användas till förstärkning av ovannämnda
ordinarie anslag för universitetet i Uppsala och karolinska institutet.
Att på förhand beräkna den nödiga storleken av detta extra anslag
synes mig ej möjligt. Jag vill föreslå, att anslaget, upptaget såsom förslagsanslag,
högst, sättes till ett belopp av 6,000 kronor.
Under de senare åren har riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag plägat vid vissa extra anslag till arvoden åt lärare m. fl. vid universiteten
fästa det villkor, att, därest vederbörande är innehavare av docentstipendium,
arvodet skall minskas, så att detsamma jämte stipendiet
ej överstiger 5,000 kronor. Därest mitt förslag om docentstipendiernas
ökning med 1,000 kronor under år 1919 bifalles, lärer det begränsade beloppet
böra höjas till 6,000 kronor. I enlighet därmed äro ock mina förslag
om beviljande av berörda arvodesanslag på extra stat för år 1919 avfattade.
Åberopande vad jag nu anfört tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen att
dels bestämma, att vart och ett av de för universiteten
i Uppsala och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska
[130.1
312
1918. Åttonde huvudtiteln: Gemensamma universitetsändamål.
Nytt anslag.
anslag.
[131.]
Resestipendier
åt lärare
m. fl vid
universiteten
och karolinska
institutet.
institutet å stat uppförda docentstipendierna å 2,500 kronor
ävensom vart och ett av de för universiteten i Uppsala
och Lund å stat uppförda docentstipendierna å 2,000
kronor skall under år 1919 ökas med 1,000 kronor, så
att det utgår med ett till 3,500 kronor, respektive 3,000
kronor förhöjt belopp;
dels för ändamålet anvisa på extra stat för år 1919
ett förslagsanslag, högst 64,000 kronor;
dels medgiva, att under år 1919 den förändring må
äga rum i fråga om de av riksdagen givna bestämmelserna
rörande vikariatsarvoden vid universiteten i Uppsala
och Lund samt karolinska mediko-kirurgiska institutet, att
dessa arvoden må utgå vid förordnande att med full tjänstgöringsskyldighet
uppehålla professorsbefattning med
5,000 kronor för år och vid förordnande att uppehålla fast
laborators-, prosektors- eller observatorstjänst med högst
4,375 kronor för år; Kungl. Maj:t fortfarande obetaget
att, där särskilda förhållanden det påkalla, förordna,
att vikariearvode till högre belopp än pu är sagt må
utgå;
dels ock till förstärkning enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
av det å ordinarie stat för universitetet i
Uppsala uppförda anslaget å 5,000 kronor till arvoden
åt vikarierande akademiska lärare samt av det å ordinarie
stat för karolinska mediko-kirurgiska institutet uppförda
anslaget till förbättrande av arvodena åt vikarierande
lärare anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 6,000 kronor.
95. Resestipendier åt lärare m. fl. vid universiteten och karolinska
institutet. Med åberopande av vad jag anfört i början av min
framställning rörande anslagsbehoven under åttonde huvudtiteln, hémställer
jag om förslag till riksdagen
att medgiva, att det på extra stat för år 1915 beviljade
anslag av 10,000 kronor till resestipendier åt ordinarie
lärare och vissa andra tjänstemän vid rikets universitet
samt karolinska mediko-kirurgiska institutet må
för enahanda ändamål användas under år 1919.
1918. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen in. m.
:si:s
Farmaceutiska institutet.
96. Höjning av farmaceutiska institutets ordinarie anslag m. m.
I den genom nådigt brev den 22 juni 1911 fastställda staten för farmaceutiska
institutet finnas uppförda, bland andra, följande anslagsposter:
materialier, instrument, böcker och samlingar 7,500 kronor, uppvärmning,
belysning och vattenförbrukning m. in. dylikt 3,500 kronor, hyra för lokaler
12,000 kronor samt egendomens underhåll, renhållning och diverse
3,000 kronor.
Till institutets förfogande för inköp av materialier in. in. stå, utom
nyss omförmäla anslag å 7,500 kronor, vissa av institutets styrelse till
beloppet bestämda övningsavgifter, vilka de studerande jämlikt § 31 av
Kungl. Maj:ts nådiga stadga för farmaceutiska institutet den 22 november
1901 ha att erlägga såsom ersättning för materialier in. in., som av de
studerande förbrukas. För läsåret 1916—1917 utgingo dessa avgifter med
60 kronor för deltagare i lärokurs för farmacie kandidater och med 25
kronor för deltagare i lärokurs för apotekselever. I övningsavgifter inflöto
år 1916 3,890 kronor. I detta sammanhang bör nämnas, att institutet
enligt den fastställda staten skall av det belopp, som inflyter av terminsoch
kursavgifter, bidraga till sin stat med 6,500 kronor. Eventuellt överskott
kan, jämlikt förenämnda brev den 22 juni 1911, efter Kungl. Ma|:ts
bestämmande användas till förbättring av materiellen vid institutet ävensom,
med visst förbehåll, till bestridande av förökad undervisning därstädes.
Till följd av det ringa antalet elever ha emellertid de erlagda termins-
och kursavgifterna vanligen icke uppgått till 6,500 kronor, varför
några överskottsmedel i regel icke kunnat tillföras materiellanslaget.
De av institutet disponerade lokalerna äro belägna inom den apotekarsocieteten
tillhöriga egendomen nr 12, 13 och 23 i kvarteret Rörstrand
med adressnummer 26 vid Vallingatan i Stockholm och hava av
dess direktion för en tid av 10 år, räknat från och med den 1 januari
1909, mot en årlig hyra av 12,000 kronor uthyrts till institutet. Enligt
hyreskontraktet åligger det institutet att bestrida alla kostnader för lokalernas
inre underhåll samt att erlägga betalning för förbrukat vatten.
Under de senaste åren har det visat sig, att vissa av de i institutets
stat uppförda anslagen icke varit tillräckliga utan måst överskridas med
större eller mindre belopp. Då de alltjämt stegrade utgifterna gjorde det
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 40
[132.j
Höjning av
farmaceutiska
institutets
ordinarie anslag
m. m.
314 1918. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.
[132.] tydligt, att institutet icke för framtiden kunde uppehållas med sin nuvarande
stat, tillsatte styrelsen för institutet den 17 januari 1917 en kommitté,
bestående av professorerna H. V. Rosendahl och Th. Ekecrantz,
apotekaren K. Sjöberg och filosofie doktorn G. Fr. Bergh, med uppdrag
att till styrelsen inkomma med utredning och förslag angående eventuell
revidering av institutets stat och därmed sammanhängande frågor.
I skrivelse den 30 april 1917 avgåvo kommitterade den begärda utredningen.
I denna ifrågasätter kommittén till en början — förutom
ändrad benämning å institutet — vissa jämkningar i och ‘tillägg till
avlöningsstaten för institutet beträffande där anställda professorer och
vaktmästare, innefattande förslag till höjning av professorernas avlöning
till den för professorer vid andra högskolor stadgade avlöningen samt förbättrande
av vaktmästarnas löneförmåner och uppförande å staten för institutet
av ytterligare en vaktmästarbeställning. Till vad kommittén härutinnan
föreslagit ansluter sig institutets styrelse. Denna fråga är emellertid
ännu icke i så utrett skick, att jag nu är beredd att taga ställning
till densamma.
Kommittén har dessutom föreslagit höjning av flera andra av de i
staten för institutet ingående anslagsposterna.
Beträffande anslagsposten hyra till lokaler gör kommittén följande
uttalande:
Sedan farmaceutiska institutets styrelse i skrivelse den 13 november 1914 till
apotekarsocietetens direktion hemställt, huruvida institutet kunde mot nu utgående
hyra, 12,000 kronor, och med den rätt till uppsägning och på de villkor i övrigt, som
nu gällande hyreskontrakt innehåller, få för en tid av ytterligare 5 år, räknat från
den 1 januari 1919, förhyra de av institutet nu disponerade lokalerna eller i motsatt
fall^ bpgärt upplysning på vilka villkor det nuvarande hyreskontraktet skulle kunna
erhållas förlängt, har apotekarsocietetens direktion i skrivelse den 22 december 1915
meddelat, att societeten vid årssammankomsten den 14 september samma år beslutat
ingå på den begärda hyresförlängningen mot en till 15,000 kronor förhöjd hyra och
i övrigt på enahanda villkor, som nu gällande kontrakt innehåller, samt tillika meddelat,
att detta erbjudande gäller intill utgången av år 1917.
På samma gång kommitterade tillåta sig fästa styrelsens uppmärksamhet härå,
få vi vördsamt hemställa, att styrelsen behagade göra underdånig framställning om
att nu utgående hyresbelopp, 12,000 kronor, i en blivande ny stat höjes till 15,000
kronor.
Angående övriga nu ifrågavarande anslagsposter torde jag ur kommitterades
yttrande få återgiva följande:
Anslaget till materialier m. m., ökat med vad som inflyter i övningsavgifter, blir
givetvis med den prisökning, som under världskriget drabbat alla kemikalier, utensilier
och instrument, alldeles otillräckligt. Under åren 1911—1914 hava de ut
-
315
1918. Åttonde; huvudtiteln: Den medicinska undervisningen in. in.
gifter som med nödvändighet skola» bestridas av för ifrågavarande ändamål tillgängliga Åld2.J
medel, uppgått till i medeltal 11,196 kronor per år. Kommitterade anse^ sig likväl
genom nu rådande osäkra prisförhallanden förhindrade att föreslå något bestämt
belopp, till vilket materialanslaget borde höjas, men hålla dock före, att uppstående
brist åtminstone till en del kunde täckas genom förhöjning av övningsavgifterna
för farmacie kandidater. , .. . . , . . .
Efter jämförelse med motsvarande avgifter vid Stockholms högskola,^ tekniska
högskolan och Uppsala universitet anse kommitterade sig därför höra föreslå, att övniugsavgiften
för farmacie kandidater höjes till 80 kronor per läsår, att erläggas med
hälften eller 40 kronor vid början av varje termin samtidigt med stadgad terminsavgift.
Någon förhöjning av övningsavgifterna för deltagarna i kursen för farmacie
kandidatexamen anse sig kommitterade icke böra föreslå, ehuru densamma, utgående
med 25 krouor, med hänsyn till material förbrukningen möjligen kan anses val knappt
tilltagen. Dessa studerande hava nämligen att erlägga en stadgad kursavgift å 100
kronor, vilken i och för sig kali anses ganska betungande.
Anslaget till uppvärmning, belysning och vattenförbrukning med mera dylikt,
redan under normala förhållanden knappt tillmätt, blir med numera rådande kol-,
koks- och vedpriser alldeles otillräckligt. Detsamma har också upprepade gånger overskridits
med betydande belopp. Även i fråga om denna anslagspost anse sig kommitterade
icke kanna angiva något visst belopp, svarande mot de pris, nämnda förnödenhetsartiklar
för framtiden komma att betinga. En jämförelse emellan medelkostnaden
för de utgifter, som skola bestridas ur denna anslagspost under aren 1911
_1914, och de belopp, som åtgingo för bestridande av samma utgifter under åren 1915
och 1916, kan dock anställas med stöd av en närsluten tablå.
Beträffande egendomens underhåll har till följd av det för ändamålet tnlgänglio-a
anslagets otillräcklighet så stor njugghet i fråga om utgifter måst iakttagas under
de gångna åren, att några ytterligare inknappniugar i berörda hänseende icke torde
vara möjliga. För de kommande åren anse kommitterade det omöjligt att nedpressa
kostnaden för det oundgängligen nödvändiga underhållet till ett så lågt belopp, som
hitintills kunnat användas för ifrågavarande ändamål.
Efter att hava mottagit kommitténs yttrande gjorde styrelsen för institutet
i underdånig skrivelse den 8 september 1917 framställning i ämnet
och anförde därvid bland annat:
Enär apotekarsocieteten, på sätt kommitterade i sin utredning omnämnt, från
den 1 januari 1919 höjt den årliga hyra, som institutet har att erlägga, från 12,000
kronor till 15.000 kronor, med rätt för institutet att under hyrestiden lämna de förhyrda
lokalerna efter ett års uppsägning, får styrelsen i underdånighet hemställa, att
Kungl. Maj:t ville hos riksdagen göra framställning om att från och med ar 1919
mätte för hyra av lokaler för institutet anvisas ett belopp av 15,000 kronor i stället
för nu utgående 12,000 kronor. o .
För täckande av den brist, som kan väntas under närmaste ar ^uppstå a anslaget
för materialier, instrument, böcker och samlingar, hade styrelsen från och med nästa
läsår i enlighet med kommitterades förslag höjt övningsavgifterna från 60 till 80 kronor
för läsår, utöver vilket belopp styrelsen vid jämförelse med^ motsvarande avgifter
vid andra läroanstalter av liknande slag icke ansett sig kunna gå. Härigenom skulle,
under förutsättning av samma elevantal under närmaste år som under de sist föi
-
316
1918. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.
[132.] flutna, för ifrågavarande anslagsbehov ytterligare en summa av 1,000 kronor bliva till—
gänglig. Denna tillökning torde emellertid icke bliva för ändamålet tillräcklig. Under
ar 1916 uppgick kostnaden på denna utgiftspost till 11,715 kronor 47 öre. I övningsavgifter
inflöto 3,890 kronor, vilken summa tillsammans med anslaget, 7,500
kronor utgör 11,390 kronor. Sedan övningsavgifterna höjts med 1,000 kronor, skulle
tor andamalet tillgängliga medel kunna beräknas i runt tal till 12,400 kronor vilken
summa visserligen överstiger utgifterna år 19i6 men ändock icke torde bliva tillräcklig
att mota det ökade behov, som på grund av hastigt stigande pris å materialier
ytterligare ar att förvänta.^ Ännu en omständighet måste bär tagas i bett aktande
nämligen att institutets förråd av materialier (glas och kemikaliei) icke genom vederbör
hga inköp under åren 1916 och 1917 förnyats, så att förrådet nu är mycket obetydligt
och väsentligt mindre än vid början av ar 1916. Härigenom hava utgifterna
under ar 1916 hållits synnerligen låga och komma under de följande åren att bliva
proportionsvis boga. Styrelsen anser, att för närmaste åren ett ökat statsanslag till
denna post a 1,000 kronor är behövligt.
Såsom av kommitterade framhållits, är även anslaget till egendomens underhåll,
renhållning och diverse synnerligen knappt och behovet av ett ökat anslag även med
iakttagande av den° största sparsamhet, i betraktande av de stigande material- och
arbetskostnaderna, påtagligt, Styrelsen instämmer häri och anser behovet kunna nödtorftigt
tillgodoses, om anslaget höjes med 1,000 kronor.
a n ,Va,d anpår ans}agsPosten uppvärmning, belysning och vattenförbrukning in. m.
dylikt, Öar den under flera år visat sig vara otillräcklig. Styrelsen hänvisar i detta
avseende till eu av kommitterade uppgjord tablå. Under det anslaget uppgår till
3,500 kronor, utgjorde utgifterna ar 1915 4,410 kronor 66 öre och år 1916 4 90S
kronor 11 öre. Av de olika utgifterna å denna post är det särskilt kostnaderna för
kol koks och ved, som stigit. Under nu rådande kristid är ej heller att vänta, att kostnaderna
Larför skola minskas. Under åren 1917 och 1918 är i stället att vänta, att
de skola ungefär fördubblas mot ar 1916. Under dessa förhållanden måste styrelsen
antaga, att utgifterna a denna post under de närmast följande åren komma att uppgå
till ett ärligt belopp, som med 2,500 kronor överstiger utgiftssumman under år 1916
och sålunda komma att uppgå till i runt tal 7,500 kronor.
, ,.. Styrelsen anser sålunda, att lör institutets drift under närmaste åren komma att
behovas okade anslag:
75
Erforderliga N u varande
anslag. anslag.
... . Kronor. Kronor.
tor materialier, instrument, böcker och samlingar........................ 8.500:_ 7 500-_
» uppvärmning, belysning och vattenförbrukning m. in. dylikt 7.500: -_ 3*500:_
» egendomens underhåll, renhållning och diverse ..................... 4,000: — 3|oOO-_
eller att anslagsbehovet kommer att ökas med 6,000 kronor om året.
i-iip-ivamtli?a °V^n , namn da ökade anslagsbehov måste emellertid anses såsom mera
tillfällig!» och orsakade av nu rådande dyrtid. Under dessa förhållanden torde det ock
vara omöjligt att i förvåg tillförlitligt beräkna vilket belopp, som på varje särskild anslagspost
kan bliya behoyhgt. Att emellertid ett ökat anslag av ungefär ovan nämnda storbehövligt
för samtliga 3 posterna måste styrelsen anse såsom säkert, och ville
darfor hemställa om ett anslag för år 1919 på extra stat av 6,000 kronor för mötande
av dyrtidskostnader a de 3 nämnda anslagsposterna.
1918. Åttonde huvudtiteln: Ben medicinska undervisningen m. m. 317
Samma behov föreligger emellertid även för åren 1917 och 1918, vadan det är j 132.]
behövligt, att lika stort extra anslag för täckande av kostnaderna å de nämnda 3
anslagsposterna beviljas för vartdera av dessa år.
Yad år 1917 beträffar är anslaget till uppvärmning, belysning etc. redan i det
allra närmaste förbrukat, och något förråd av bränsle finnes ej, men sådant masta
omedelbart anskaffas, om verksamheten vid institutet skall kunna uppehållas. Aven för
inköp av materialier för laborationernas bedrivande erfordras redan under år 1917
mera medel än som för ändamålet finnas tillgängliga. Styrelsen anhåller fördenskull,
att Kungl. Maj:t täcktes, i avvaktan på riksdagens beslut i anledning av'' vad
styrelsen nedan kommer att hemställa, anvisa medel för täckande av dessa trängande
behov. För dessa ändamål torde redan år 1917 behöva utbetalas en summa av omkring
5,000 kronor mer än som finnes tillgängligt.
För år 1916 har uppstått en brist i anslagsposten för uppvärmning, belysning
och vattenförbrukning av 1,274 kronor 65 öre, som för tillfället täckts genom förskott
ur examenskassan. Då denna kassa emellertid är avsedd för helt andra för institutets
behov nödiga utgifter, torde dessa förskotterade medel böra till densamma återbetalas,
för vilket ändamål styrelsen nedan hemställer, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga
åtgärd.
Redogörelse för användningen av examensavgiftskassans medel under senare år
är bifogad styrelsens skrivelse.
På grund av vad sålunda anförts hemställer styrelsen, bland annat, att Kungl.
Maj:t täcktes till 1918 års riksdag avlåta nådig proposition om beviljande av ökade
anslag till farmaceutiska institutet
dels å ordinarie stat:
ökande av anslaget till hyra för lokaler från 12,000 kronor till 15,000 kronor;
dels å extra stat:
för uppehållande av institutets drift under nu rådande kristid ett extra anslag å
6,000 kronor för vart och ett av åren 1917, 1918 och 1919 eller tillsammans 18,000
kronor,
samt till täckande av under år 1916 uppkommen brist å anslaget för uppvärmning,
belysning och vattenförbrukning m. m. dylikt 1,274 kronor 65 öre.
Med eget yttrande den 22 september 1917 har styrelsen vidare överlämnat
en till styrelsen inkommen skrivelse från apotekarsocietetens direktion,
däri denna meddelat, att det av societeten den 22 december 1915
gjorda erbjudandet angående hyresförlängning stode fast till den 1 juli
1918. För egen del har styrelsen tillika anfört följande:
Vid bedömandet av vilken hyra, som kan anses skälig för de lokaler, som farmaceutiska
institutet förhyr av apotekarsoeieteteu i dess fastighet Vallingatan 26,
torde man kunna utgå från fastighetens brandförsäkringsvärde. Detta är av Stockholms
stads brandförsäkringskontor fastställt till 250,000 kronor.
Hyresinkomsterna, som apotekarsocieteten har av fastigheten, oberäknat farmaceutiska
institutets lokaler, äro för år 5,150 kronor, vartill komma de lokaler, som
societeten själv använder och för vilka hyran icke torde kunna beräknas högre än
850 kronor. Då den nu för farmaceutiska institutets lokaler utgående hyran, 12,000
318 1918. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.
[132.] kronor, med ingången av år 1919 blir höjd till 15,000 kronor, skulle hela hyresinkomsten
av fastigheten komma att uppgå till 21,000 kronor, vilket utgör 8 4 % av
byggnadernas brandförsäkringsvärde. Då själva tomten är välbelägen, bör fastigheten
i sm helhet hava ett betydligt större värde än byggnaderna enbart, varför styrelsen
anser, att den begapa hyran av 15,000 kronor ej kan anses för hög och att ej heller
nagra åtgärder kunna vidtagas för att få densamma nedbragt.
Efter remiss har statskontoret den 3 oktober 1917 avgivit underdånigt
utlåtande i ämnet, varjämte överintendentsämbetet den 17 samma
månad avgivit infordrat yttrande i ärendet, så vitt angår fortsatt förhyrande
av institutets lokaler. J
överintendentsämbetet har andragit att, då den ifrågasatta hyresökningen
icke kunde anses oskälig, ämbetet icke funne något att för sin
del erinra.
Härjämte har kammarrätten den 25 oktober 1917 avgivit infordrat
utlåtande i fråga om täckande av den under år 1916 uppkomna bristen,
och har kammarrätten därvid åberopat sin revisionsavdelnings yttrande i
frågan, vilket innehåller följande:
Farmaceutisk» institutets räkenskaper för år 1916 utvisa å kontot för anslaget till
uppvärmning, belysning och vattenförbrukning m. m. dylikt, bland annat:
utgifter för året. ................................................................................... kronor 4,908: 41
inkomster tor aret...................................i. „ 1 qo. 7R
rest kronor 4,774: 65
årsanslaget................................................................................................ , 3 500. __
har således överskridits med ........................................................... kronor i274: 65
vilken brist täckts med från examensavgifterna lånade medel. Behållningen å kontot
för examensavgifterna utgjorde vid 1916 års utgång 1,047 kronor 72 öre; behållningen
har emellertid, enligt ansökningshandlingarna, under loppet av år 1917 minskats.
e Äon. anmärkning, som kan inverka på den föreliggande frågan, har icke blivit
tramstalld vid räkenskapernas granskning i kammarrätten.
Statskontoret har yttrat, bland annat:
u - förslaget om böjning av anslaget till hyra synes ej vara något att erinra.
Härefter återstår fragau om beredande av anslag för täckande av dels redan uppkommen,
dels motsedd brist i institutets stat. Att brist i nämnda stat för åren 1917,
1918 och 1919 kommer att uppstå torde med visshet kunna antagas, om också storleken
därav ännu icke later sig beräknas. Då det emellertid ännu syne3 vara för tidigt
att vidtaga åtgärder för täckande av den motsedda bristen för åren 1918 och 1919
vill statskontoret nu inskränka sig till att tillstyrka nådig proposition till riksdagen
om uppförande å 1918 års tilläggsstat eller eventuellt å 1919 års riksstat av dels°ett
ansiag a 1,275 kronor för täckande av den redan kända bristen för år 1916 och dels
ett förslagsanslag, högst å 6,000 kronor, för ersättande av det underskott, som kan
vantas uppstå för år 1917.
1918. Åttonde huvudtiteln: Deri medicinska undervisningen m. m. 319
Institutets styrelse har jämväl gjort framställning om att 5,000 kronor måtte [132.1
varda anvisade redan under år 1917 för täckande av de, huvudsakligen på grund av
de höga bränsleprisen uppkomna, mest trängande behov. I avseende å denna begäran
torde för närvarande och innan sådana åtgärder som de av kassaförlagskommittén i
dess nyligen avgivna betänkande ifrågasatta må bliva vidtagna, knappast finnas annan
möjlighet än att i detta fall, såsom vid åtskilliga föregående tillfällen ägt rum, anlita
förskottsvägen. Statskontoret får fördenskull i underdånighet hemställa, det täcktes
Kungl. Maj:t under förskottstitel anvisa ett belopp av 5,000 kronor att framdeles ersättas
av de extra anslag å tillsammans 7,275 kronor, som här ovan tillstyrkts.
Vad först angår styrelsens hemställan om förhöjt anslag till hyra för
institutets lokaler vill jag erinra, att förhållandena icke torde medgiva ™ens ''
möjlighet för institutet att från början av år 1919 anskaffa annan lämplig
lokal än den nu förhyrda. Den omnämnda hyresförhöjningen från början
av sagda år lärer således icke kunna undvikas. Med hänsyn till tomtens
och byggnadernas fördelaktiga läge samt den allmänna prisstegringen torde
den ifrågasatta hyressumman få anses skälig. I likhet med institutets
styrelse håller jag vidare före, att det för gäldande av hyra erforderliga
beloppet bör i sin helhet uppföras å ordinarie stat.
Vidkommande därefter frågan om beredande av anslag för täckande
av redan uppkommen eller motsedd brist i institutets stat tillåter jag mig
till en början erinra, att Kungl. Maj:t genom beslut den 26 oktober 1917
medgivit, att för uppvärmning och belysning av institutets lokaler samt
anskaffande av materialier för laborationer därstädes finge utöver i staten
därför anslagna medel för år 1917 utgå ytterligare högst 5,000 kronor,
vilket belopp statskontoret anbefalldes att förskottsvis utbetala av tillgängliga
medel.
De brister, som uppkommit i institutets stat, äro onekligen rätt avsevärda.
Att även för åren 1918 och 1919 brister komma att uppstå synes
otvivelaktigt. Statskontoret har uttalat den uppfattningen, att åtgärder
icke nu böra vidtagas i avseende å de för nämnda år beräknade
underskott. Beträffande den beräknade bristen för år 1919 kan jag ansluta
mig till statskontoret med hänsyn till svårigheten att nu beräkna
det belopp, som i sådant avseende kan bliva erforderligt. För ändamålet
behövligt anslag torde lämpligen kunna hos 1919 års riksdag äskas å tillläggsstat
för sistnämnda år. Vad åter angår det underskott i institutets
stat, som kan förväntas uppstå under år 1918, synes det mig stå i överensstämmelse
med de principer, vilka ligga till grund för kassaförlagskommitténs
betänkande, att anslag för täckande av detta väntade underskott
begäres av 1918 års riksdag. Det är givetvis ännu icke möjligt att
tillförlitligt bedöma, till vilket belopp detta underskott kan komma att
320 1918. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.
[182.] belöpa sig. Med all sannolikhet torde dock kunna antagas, att det icke
kommer att bliva mindre än den till 6,000 kronor beräknade bristen för
år 1917. För täckande dels av bristen i 1916 års stat, enligt vad ovan
nämnts efter utjämnande till helt krontal uppgående till 1,275 kronor,
dels av de genom beslutet den 26 oktober 1917 anvisade medlen och
av det underskott, som därutöver kan hava uppkommit under år
1917, dels ock av den brist i staten, som kan förväntas uppstå under år
1918, torde därför förslagsanslag å tillhopa högst 13,275 kronor nu böra
äskas av riksdagen på tilläggsstat för år 1918. Till denna fråga anhåller
jag emellertid att få återkomma vid anmälan av de anslagsbehov, som
för ecklesiastikdepartementets vidkommande böra tillgodoses medelst anslag
å tilläggsstat för sistnämnda år.
På grund av det anförda hemställer jag nu allenast, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att höja det å farmaceutiska institutets ordinarie
stat uppförda anslaget till hyra för lokaler med 3,000
kronor till 15,000 kronor.
Vid bifall till vad jag sålunda hemställt skulle statens slutsumma
komma att höjas från 64,400 kronor till 67,400 kronor och ordinarie
anslaget till farmaceutiska institutet upptagas i riksstaten med 60,900
kronor.
Barnhusen.
97. Allmänna barnhuset i Stockholm, oför
ändrat
ordinarie anslag............................ kronor 78,000: —
98. Frimurarbarnhuset, oförändrat ordinarie
anslag.............................................................. » 2,750: —
99. Barnhusen i landsorten, oförändrat ordi
narie
anslag................................................... » 28,380: —
Undervisningsanstalter för barnmorskor m. m.
100. Barnmorskeundervisningen och barnbörds
husen,
oförändrat ordinarie anslag......... kronor 63,533: —
321
1918. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.
101. Fortbildningskurser för barnmorskor. Till anordnande av
s. k. repetitionskurser för äldre barnmorskor och till beredande, så vitt ske
kunde, av fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna däri under den
tid, de genoruginge dessa kurser, har riksdagen på extra stat för vart och
ett av åren 1899—1914 anvisat särskilda anslag, som utgått år 1899 med
3,000 kronor, åren 1900—1903 med 2,000 kronor, åren 1904—1910 ånyo
med 3,000 kronor och åren 1911 —1914 med 2,000 kronor, allt för år
räknat. Jämväl för vart och ett av åren 1915—1917 har riksdagen på
extra stat anvisat 2,000 kronor, därvid emellertid rubriken »repetitonskurser
för äldre barnmorskor» utbytts mot benämningen »fortbildningskurser
för barnmorskor».
För år 1918 beviljades ett förslagsanslag, högst 1,400 kronor, till anordnande
av dylika kurser i Stockholm oeh Göteborg. Den inträdda minskningen
i anslaget berodde därpå, att liknande kurs i Lund i enlighet med
medicinalstyrelsens förslag syntes kunna försöksvis inskränkas till vartannat
år.
I underdånig skrivelse den 10 augusti 1917 har nu medicinalstyrelsen
hemställt, att ett anslag av 2,000 kronor måtte till anordnande av dylika
kurser i Stockholm, Göteborg och Lnnd äskas för år 1919.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till anordnande i Stockholm, Göteborg och Lund
av fortbildningskurser för barnmorskor och till beredande,
så vitt ske kan, av fri bostad eller hyresbidrag åt deltagarinnorna
däri under den tid, de genomgå dessa kurser,
anvisa'' på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 2,000 kronor.
102. Allmänna barnbördshuset. Med hänsyn till de ökade kostnader
för allmänna barnbördshuset i Stockholm, som beräknades bliva en
följd av institutionens inflyttning i de för densamma uppförda nybyggnaderna
å Djurgården, föreslog Kungl. Maj:t i en den 29 mars 1912 till
riksdagen avlåten proposition, nr 193, att för uppehållande av verksamheten
vid allmänna barnbördshuset måtte beviljas — utöver för barnbördshuset
utgående ordinarie anslag å 24,853 kronor — ytterligare å extra
stat för år 1913 ett anslag å 64,250 kronor. Under uttalande att en del
poster i det för inrättningen uppgjorda statförslaget syntes väl högt tilltagna
samt att ett beviljande för år 1913 av det begärda anslaget ingalunda
finge anses innefatta ett godkännande till siffran av förslagets särskilda
poster, biföll riksdagen nyssnämnda proposition.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 41
[133.J
Fortbildningskurser
för barnmorskor.
Ökat anslag.
[134.]
Allmänna
barnbörds
huset.
322 1918. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.
[134.] På därom av Kungl. Maj:t gjorda framställningar beviljade riksdagen
för samma ändamål på extra stat för år 1914 ett anslag å 66,221 kronor,
för vart och ett av åren 1915—1917 ett anslag av 70,000 kronor och
för år 1918 ett förslagsanslag, högst 91,000 kronor.
I underdånig skrivelse den 27 augusti 1917 har direktionen för allmänna
barnbördshuset anhållit dels om framställning till riksdagen, att
för enahanda ändamål måtte beviljas — förutom det till barnbördshuset
nu utgående ordinarie anslaget å 24,853 kronor — på extra stat för år
1919 ett anslag av 122,800 kronor, dels ock att för täckande av under
år 1916 uppkommen brist i barnbördshusets räkenskaper måtte anvisas
ett belopp av 10,307 kronor 10 öre.
Direktionen har därvid anfört:
Uppenbart är, att verkställandet av de beräkningar, som äro erforderliga för
upprättandet av förslag till stat för år 1919, erbjuder, så vitt angår utgifterna, avsevärda
svårigheter. Den jämförelse med tidigare års utgifter, som helt naturligt är den
huvudsakliga grunden för beräkningarna, kan med hänsyn till rådande förhållanden
icke giva annat än ett ganska ovisst resultat.
Såsom framgår av bifogade räkenskapssammandrag uppgingo utgifterna under år
1916, det sista år för vilket fullständigt bokslut föreligger, till 139,488 kronor 33 öre.
Emellertid har direktionen, då enligt vunnen kännedom de flesta slag av driftkostnaderna
ökats under år 1917, för att erhålla ett i möjligaste mån fullständigt material
för beräkningarna låtit uppgöra ett särskilt bokslut per den 30 juni 1917.
Resultatet härav upptages i ovan omförmälda räkenskapssammandrag. Utgifterna för
första halvåret 1917 uppgingo till 81,512 kronor 11 öre. På grund av alltjämt fortgående
prisstegring måste antagas, att senare hälften av år 1917 kommer att draga
minst lika stora utgifter som den förra; och kunna alltså utgifterna för hela året
1917 icke beräknas lägre än till 163,,024 kronor 22 öre.
För sin del håller direktionen före, att i staten för år 1919 utgifterna icke
kunna upptagas lägre än till det sålunda för år 1917 beräknade beloppet. Härvid
tillåter sig direktionen framhålla att, om ock priset å särskilda förnödenheter skulle
något nedgå, nu förekommer en av nödtvång framkallad inknappning, som vid normala
förhållanden icke kan ifrågasättas, samt att vid tillgodoseendet av det under dyrtiden
berättigade kravet på undvikande av utgifter, som icke finge anses absolut nödvändiga,
den omständigheten, att byggnaderna varit nyuppförda samt sjukhusmateriellen
ny, möjliggjort, att kostnaderna för underhåll och nyanskaffning hållits nere i en
grad, som icke utan olägenhet vidare bör ifrågakomma.
Vad därefter angår inkomstberäkningen visar räkenskapssamm an draget, att till
bestridande av utgifterna under år 1916 funnits tillgängliga — utöver statsauslaget
94,853 kronor — sammanlagt 34,328 kronor 93 öre. Av däri ingående inkomstposter
äro de båda sista, eller kammarrättens anmärkningsmedel 832 kronor 50 öre och
besparade medel 16,493 kronor 76 öre, utan motsvarighet i följande års stat.
Övriga inkomstposter återkomma för år 1917 såsom framgår av sammandraget för
första halvåret 1917. Intressemedlen, som år 1916 uppgingo till 11.858 kronor 10
öre, utgjorde för första halvaret 1917 5,686 kronor 26 öre. Den inkomstminskning,
som sålunda redan inträtt under första halvåret huvudsakligen på grund därav, att
1918. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m. 323
några besparade medel icke varit tillgängliga, kommer att i alltjiögre grad gorå sig [134.]
gällande under senare balvåret, enär inkomsterna vida hastigare åtgått till bestridande
av de höjda utgifterna. För detta senare balvår kunna iutressemedlen beräknas till
högst 5,000 kronor. Ersättningsmedel för städning av kandidaternas rum och diverse
inkomster synas kunna lör 1917 års senare hälft beräknas till samma belopp, som
i nämnda hänseenden influtit under förra hälfteu. Beträffande den senare inkomstposten,
som är avsevärt lägre än motsvarande inkomst år 1916, vill direktionen framhålla,
att inkomsten till allra största delen utgör betalning för sålt köksavfall och att
dylik försäljning skett i vida mindre utsträckning än förut, enär för iakttagande av
sä sparsam hushållning som möjligt tillvaratagits och inom sjukhuset använts i högre
grad än förut överblivna matrester. Utdelningen från Stockholms stads brandkontor
och räntan å I. F. Lieberts fond återkomma med samma belopp.
De inkomster, som med bQrtseende från statsanslag kunna antagas vara under
år 1919 disponibla, synas direktionen böra upptagas till samma belopp som de sålunda
för år 19 f 7 beräknade eller
tillhopa således 15,378 kronor 39 öre. Det för år 1919 erforderliga statsanslaget skulle
alltså utgöra skillnaden mellan å ena sidan 163,024 kronor 22 öre och å den andra
15,378 kronor 39 öre, eller 147,645 kronor 83 öre.
Under åberopande av vad sålunda blivit anfört får direktionen i underdånighet
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för uppehållande av verksamheten
vid allmänna barnbördshuset i Stockholm under år 1919 bevilja — förutom
det till barnbördshuset utgående ordinarie anslaget å 24,853 kronor — å extra stat
för år 1919 i avjämnat tal 122.800 kronor.
Direktionen anser sig emellertid böra framhålla, att det icke torde vara uteslutet,
att ett anslag till nyss angivet belopp kommer att visa sig otillräckligt. Skulle
så bliva fallet, torde direktionen i sinom tid därom få göra underdånig anmälan hos
Kungl. Maj:t.
Då direktionen i skrivelse den 17 oktober 1914 gjorde underdånig framställning
om beviljande av anslag för år 1916, uttalade direktionen farhåga för att det äskade
anslaget skulle visa sig otillräckligt att jämte övriga inkomster täcka utgifterna. Såsom
framgår av det åberopade räkenskapssammandraget stego 1916 års utgifter till
139,488 kronor 33 öre, och då inkomsterna utgjort allenast 129,181 kronor 23 öre, har
alltså för sagda år uppstått en brist av 10,307 kronor 10 öre. I fråga om inkomstposten
»besparade medel 16,493 kronor 76 öre» vill direktionen anmärka, att den ursprungliga
summan 17,418 kronor 76 öre minskats med det belopp 925 kronor, som
jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 20 oktober 1916 vissa direktiousledamöter ägt
uppbära av ifrågavarande medel till gottgörelse för, med föranledande av en kammarrättens
anmärkning, av dem verkställd utbetalning.
Kronor.
intressemedel.....................................................................
ersättningsmedel för städning av kandidaternas rum...
diverse inkomster ............................................................
utdelning från Stockholms stads braudkontor...............
ränta å I. F. Lieberts fond..............................................
10.686:26
3,520: —
932:18
119:95
120: —
324 1918. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.
134.] Det av direktionen åberopade sammandrag av utgifter och inkomster
för år 1916 är av följande lydelse:
Inkomster. „
Kronor.
Anslag av statsmedel.......................................................................................... 94.853: —
Intressemedel...................................................................................................... 11,858:10
Ersättningsmedel för städning av kandidaternas rum.................................. 3,322: 50
Diverse inkomster............................................................................................. 1,581:42
Stockholms stads brandkontor.......................................................................... 119:95
Ränta å I. F. Lieberts fond.............................................................................. 120: —
Kammarrättens anmärkningsmedel.................................................................. 832: 50
Besparade medel..................................................................... 16,493:76
Nettobrist ......................................................................................................... 10,307:10
139,488: 33
Utgifter.
Fastighetens underhåll ................................................................ 3,924: 94
Livräntor............................................................................................................ 200: —
Avlöningar......................................................................................................... 23.255: 63
Inventarier......................................................................................................... 2,882: 06
Utspisning ......................................................................................................... 42,814:23
Tvätt och renhållning....................................................................................... 7,448: 75
Uppvärmning och belysning ........................................................................... 44,831:65
Läkemedel, gas, bomull m. m......................................................................... 8,746: 63
Instrumeuter och undervisningsmateriell......................................................... 651:07
Näringspreparat m. m........................................................................................ 185: 25
Skrivmateriell, tryckningskostnader, böcker o. d.............................................. 1.409: 55
Oförutsedda utgifter..''........................................................................................ 2.688:57
Fastigheten nr 3 kvarteret Murmästaren ...................................................... 450: —
139,488: 33
Räkenskapssammandraget för tiden den 1 januari den 30 juni
1917 upptager
Inkomster (utom statsanslag).
Kronor.
Intressemedel...................................................................................................... 5 686: 26
Ersättningsmedel för städning av kandidaternas rum................................... 1,760: —
Diverse inkomster ...7........................................................................................ 466:09
Stockholms stads brandkontor........................................................................... 119:95
Ränta å I. F. Lieberts fond............................................................................. 60: —
8.092: 30
325
1918. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.
Utgifter.
Fastighetens underhåll...........................................
Livräntor................................................................
Avlöningar............................................................
Inventarier............................................................
Utspisning.............................................................
Tvätt och renhållning...........................................
Uppvärmning och belysning ...............................
Läkemedel, gas, bomull m. in.............................
Instrumenter och undervisningsmateriell.............
Näringspreparat m. m............................................
Skrivmateriell, tryckningskostnader, böcker o. d
Oförutsedda utgifter ...........................................
Efter särskilda remisser hava underdåniga utlåtanden i ärendet avgivits
den 14 september 1917 av medicinalstyrelsen, den 2 oktober 1917
av kanslersämbetet för rikets universitet, som hört karolinska medikokirurgiska
institutets lärarkollegium, den 4 sistnämnda månad av kammarrätten,
som inhämtat yttrande från sin revisionsavdelning, samt den 13
och den 29 oktober 1917 av statskontoret.
Medicinalstyrelsen har med hänsyn till nu rådande ovissa ekonomiska
förhållanden ansett sig böra utan förbehåll tillstyrka direktionens framställning.
Kanslersämbetet och lärarkollegiet hava förordat framställningen.
Kammarrättens revisionsavdelning har i sitt yttrande, vilket av kammarrätten
såsom eget utlåtande åberopats, meddelat följande:
Allmänna barnbördshusets räkenskaper för år 1916, vilka under september 1917
av vederbörande revisor slutgranskats utan anmärkning, upptaga såsom brist 27.633
kronor 36 öre. Sedan- därifrån dragits 16,493 kronor 76 öre besparade medel och 832
kronor 50 öre inlevererade anmärkningsnmdel, återstå 10,307 kronor 10 öre eller det
belopp, som i den underdåniga ansökningeu angivits såsom nettobrist. Tidigare besparade
medel äro därigenom helt förbrukade.
Statskontoret har i sitt utlåtande den 13 oktober 1917 yttrat sig beträffande
den del av direktionens framställning, som avser beredande av
anslag för täckande av brist, som för år 1916 uppstått i barnbördshusets
stat, samt därvid tillstyrkt avlåtande av framställning till 1918 års riksdag
om anvisande på 1918 års tilläggsstat eller eventuellt på 1919 års riksstat
av ett förslagsanslag, högst 10,308 kronor för täckande av nämnda brist,
varjämte statskontoret, för den händelse behovet av omedelbart utbetalande
av viss del av beloppet skulle befinnas oavvisligt, tillåtit sig hemställa, att
ett belopp av 10,000 kronor måtte av Kungl. Maj:t under förskottstitel
Kronor.
1,256: 83
100: —
12,178: 52
2,430: 96
22,872: 88
4,693: 12
32,612: 83
2,965: 54
475:37
86:27
551:32
1,288: 47
81.512: 11
[134.]
326 1918. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.
134.] anvisas för att sedermera täckas av det anslag på extra stat, om vars
äskande hos riksdagen statskontoret i sitt utlåtande framställt förslag.
I sitt nyss berörda, den 29 oktober 1917 avgivna utlåtande har statskontoret
i fråga om direktionens anslagskrav för år 1919 tillstvrkt direktionens
hemställan om uppförande å extra stat för nämnda år av ett anslag
å 122,800 kronor för uppehållande av verksamheten vid barnbördshuset
samt därvid tillika uttalat, att anslaget torde böra erhålla natur av
förslagsanslag högst.
I detta sammanhang anhåller jag att få närmare redogöra för en
särskild omständighet, som synes böra föranleda någon ytterligare anslagshöjning
för år 1919.
Till grund för Kungl. Maj:ts nyssberörda i proposition den 29 mars
1912 gjorda framställning och riksdagens i anledning därav fattade beslut
låg en av direktionen för barnbördshuset i underdånig skrivelse den 10
oktober 1911 gjord hemställan i ämnet. I nämnda skrivelse, vars huvudsakliga
innehåll finnes återgivet i dåvarande departementschefens yttrande
till det vid propositionen i utdrag fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 29 mars 1912, hade direktionen förebragt jämte annan
utredning en beräkning av utgifterna vid barnbördshuset för år 1913,
vilken bland annat upptog en post å 3,000 kronor »till direktionens disposition
för uppehållande av kamrerar-, kassörs- och sekreterargöromålen».
I infordrat yttrande i ärendet anförde löneregleringskommittén —
med vilken departementschefen till alla delar instämde — beträffande
nämnda anslagspost utom annat:
Enligt vad för kommittén uppgivits, skulle avsikten vara att för framtiden,
efter omständigheterna, antingen uppdraga göromålen åt eu person
eller fördela dem på flera personer.---Utan att vilja göra någon
erinran mot att i den approximativa kalkylen upptoges det av direktionen
för samtliga ifrågavarande göromåls bestridande föreslagna beloppet, hade
dock kommittén ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke vid ett definitivt
ordnande av anstaltens organisation en sysslomansbefattning borde
inrättas därstädes med skyldighet för befattningens innehavare att bestrida
såväl kamrerar- och kassörs- som ock sekreterargöromålen.
I förenäranda för riksdagen framlagda utgiftsberäkning hade emellertid,
såsom jag nyss nämnde, endast ett belopp av 3,000 kronor upptagits
för uppehållande av kamrerar-, kassörs- och sekreterargöromålen, varför
därmed icke, såsom av löneregleringskommittén förordats, avsågs inrättandet
av någon viss befattning. På grund härav upptog utgiftsberäkningen
givetvis ej heller ålderstillägg för den eller de personer, åt vilka bestridandet
av ifrågavarande göromål kunde komma att anförtros.
1918. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m. 327
Emellertid beslöt direktionen sedermera med hänsyn till den betydande
utvidgning av barnbördshusets verksamhet, som följde av inflyttningen
i de nya byggnaderna, att från och med år 1914 uppdela kamrerar-,
kassörs- och sekreterargöromålen på två personer, därav den ene
under benämning syssloman skulle bestrida kamrerar- och kassörsgöromålen
samt den andre sekreterargöromålen. Omförmälda anslag å 3,000
kronor fördelades då med 2,400 kronor å sysslomannen och 600 kronor
å sekreteraren.
I detta sammanhang torde jag böra erinra därom, att enligt § 24
punkt 1 av förnyade nådiga reglementet för allmänna barnbördshuset i
Stockholm den 25 februari 1916 skall vid barnbördshuset vara anställd en
syssloman, och enligt punkt 5 i samma § bestämmas avlöningsförmånerna
för denne tjänsteman av Kungl. Maj:t.
Den 1 januari 1917 har den nu vid barnbördshuset anställde sysslomannen
innehaft sin befattning under tre år och borde fördenskull, om
på honom finge tillämpas samma grunder för ålderstilläggs utgående, som
i merberörda utgiftsberäkning angivits i fråga om vissa andra befattningshavare
vid barnbördshuset, från och med nyssnämnda dag äga uppbära
ålderstillägg å sin lön.
Från direktionens sida föreligga i detta ämne två framställningar, den
ena dagtecknad den 16 december 1916 och den andra den 17 mars 1917.
I förstberörda framställning anföres i huvudsak följande:
I skrivelse den 8 november 1916 har den vid allmänna barnbördshuset i Stockholm
anställde sysslomannen Karl Gerhard Holmgren hemställt, att den till honom för
närvaran le utgående kontanta avlöning, 2,400 kronor, måtte, räknat från och med den
1 januari 1917, höjas till 3,000 kronor ävensom att han måtte komma i åtnjutande
av 2 ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring.
Holmgren har innehaft anställning såsom syssloman vid barnbördshuset från och
med den 1 januari 1914 och har därvid enligt direktionens beslut den 13 december
1913 åtujutit eu kontant lön av 2.400 kronor om året samt förmån av bostad och
värme. Rätt till ålderstillägg tillkommer icke Holmgren enligt berörda beslut.
De barnbördshusets syssloman åliggande göromål torde kunna sammanfattas sålunda:
att
hava närmaste tillsyn över barnbördshusets ekonomi; att årligen redovisa
barnbördshusets inkomster och utgifter genom verificerade räkenskaper; att för varje
månad upprätta och till direktionen inkomma med kassarapport; att vid slutet av varje
år upprätta förslag till stat, som skall ligga till grund för barnbördshusets ekonomiska
förvaltning under det nästföljande året; att verkställa erforderlig utredning för direktionens
underdåniga framställning om statsanslag; att ombesörja införskaffande av anbud
å leverans av behövliga inveutarie- och förbrukningsartiklar; att verkställa förberedande
granskning och bearbetning av sådana anbud, innan de föreläggas direktionen
för avgörande; att ombesörja beslutade upphandlingar av inveutarie- och för
-
[134.]
328
1918. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.
[134.] brukningsartiklar under hand; att föra särskild liggare över de vid barnbördshuset
tjänstgörande medicine kandidaterna samt de avgifter, kandidaterna äro pliktiga erlägga
för mat och städning, ävensom övervaka, att dessa avgifter behörigen erläggas,
och, där så ej skett, föranstalta om indrivning av desamma; att föra inkommande och
utgående journal över å barnbördshuset intagna kvinnor; att för varje vecka och månad
upprätta och till Stockholms stads statistiska kontor insända rapport angående å
barnböidshuset intagna kvinnor och angående där födda samt därifrån utskrivna barn;
att hålla uppsikt över barnbördshusets tjänstepersonal och utbetala dem tillkommande
avlöning; att verkställa utbetalningar till vederbörande leverantörer; samt att föra förteckning
över barnbördshusets inventarier och utredningspersedlar och tillse deras behöriga
skötsel.
Härförutom åligger det naturligen sysslomannen att fullgöra de uppdrag, som
inom ramen av hans verksamhetsområde kunna varda honom av hans överordnade ålagda.
I detta sammanhang anser sig direktionen böra meddela, att de å barnbördshuset
intagna kvinnornas antal under år 1915 uppgick till något över 3,000; att
deras antal under år 1916 torde bliva omkring 3,100; att å anstalten finnas 75 sängplatser
jämte lika många platser för barn; att de tjänstgörande kandidaternas antal
varierar mellan 20 och 25 för varje kurs och att, dä eu sådan varar 4 månader, tre
kurser årligen äro anordnade; samt att barnbördshusets tjänstepersonal uppgår till ett
antal av omkring 60.
Direktionen tillåter sig därjämte, för belysande av storleken av den sysslomannen
åliggande medelsredovisning, erinra, att statsanslaget för vart och ett av åren
1915—1917 bestämts att utgå med 94,853 kronor, att i staten för år 1917 utgifterna
beräknats till cirka 150,000 kronor och att barnbördshusets fonder uppgå till i runt
tal 278 700 kronor.
Av det nu sagda synes det direktionen otvetydigt framgå, att den avlöning, som
för närvarande tillkommer barnbördshusets syssloman, är för låg i förhållande till de
honom förelagda uppgifter.
För att vinna en uppfattning, i vad mån höjning i sysslomannens avlöning skäligen
bör äga rum, har det synts direktionen lämpligt att jämföia densamma med de
avlöningar, som tillkomma motsvarande tjänstemän vid Stockholms stads sjukhus.
Enligt den av stadsfullmäktige år 1911 beslutade löneregleringen med däri sedermera
vidtagna ändringar hänföras sysslomannen vid de flesta av stadens siukhus,
nämligen Sabbatsbergs sjukhus, sjukhuset S:t Göran, Maria sjukhus (med vilket södra
barnbördshuset är förenat), epidemisjukhuset och .Söderby sjukhus, till 12:e lönegruppen
och åtnjuta såsom tillhörande denna grupp en kontant begynnelselön av 2.880
kronor jämte 5 löneförhöjningar, en var å 400 kronor, efter respektive 3, 6. 9, 12 och
15 års t jänst. Dessa befattningshavare kunna således ernå en slutaviöning av 4.880 kronor.
Sysslomannen vid sjukhuset vid Längbro tillhör 13:e lönegruppen och erhåller en
kontant begynnelseavlöning av 3 360 kronor jämte 5 löneförhöjningar, en var ä 400
kronor, efter respektive 3, 6, 9, 12 och 15 års tjänst. Slutavlöningen i detta fall kan
följaktligen uppgå till 5,360 kronor.
Sysslomannen vid provisoriska sjukhuset bänföres däremot till en lägre lönegrupp
än de nyssberörda, nämligen till 10;e gruppen, och åtnjuter en kontant avlöning av
2,400 kronor jämte 4 löneförhöjningar, en var å 250 kronor, efter respektive. 3. 6, 9
och 12 års tjänst. Denne befattningshavare kan således komma till eu slutaviöning
av 3,400 kronor.
329
1918. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.
Samtliga nu nämnda, vid stadens sjukhus anställda tjänstemän åtnjuta, förutom [134.1
den kontanta avlöningen, jämväl förmån av bostad, värme och lyse.
Det torde böra bemärkas, att vid Söderby och Långbro sjukhus finnes till sysslomannens
hjälp anställd en bokhållare och vid det senare därjämte ett
samt att sysslomännen vid de övriga sjukhusen, med undantag av provisoriska sjukhuset,
hava till sin disposition en var ett kontorsbiträde eller eu kontorsskrivare eller
bådadera.
Att härav följer eu ej oväsentlig lindring i vederbörande sysslomans arbetsbörda
synes uppenbart.
Allmänna barnbördshusets syssloman har icke något biträde ställt till sitt förfogande.
Under vissa tider av året, då arbetet å sysslomauskontoret är särskilt påträngande,
exempelvis vid tiden för årsräkenskapeus uppgörande, bar han nödgats själv
anskaffa och avlöna tillfälligt biträde.
Då sjukhuset vid Långbro, Sabbatsbergs sjukhus, sjukhuset S:t Göran, Maria sjukhus
(med södra barnbördshuset), epidemisjukhuset och Söderby sjukhus äro betydligt
större än allmänna barnbördshuset — i vilket avseeude torde böra framhållas, att,
enligt vad direktionen inhämtat, antalet sjukplatser vid dessa sjukvårdsinrättningar är
högst omkring 770 (å Sabbatsbergs sjukhus) och liigst omkring 310 (å Maria sjukhus
med södra barnbördshuset) — lärer det emellertid, oavsett den omständigheten att,
såsom nyss nämnts, vid dessa sjukhus finnas anställda en eller flera personer till biträde
åt sysslomännen, icke kuuna ifrågasättas att i avlöningshänseende jämställa allmänna
barnbördshusets syssloman med sagda, 12:e lönegruppen tillhörande befattningshavare.
Provisoriska sjukhuset torde i avseende å storleken närmast vara att jämföra med
allmänna barnbördshuset. Å provisoriska sjukhuset finnas visserligen 100 sjukplatser
mot 75 å allmänna barnbördshuset, inen å sistnämnda anstalt tillkomma 75 barnplatser,
varjämte är att bemärka, att provisoriska sjukhuset har sitt kök och sill tvätt förlagda
till annat närbeläget sjukhus, en omständighet som givetvis inuebär en betydande
lättnad i sysslomannens arbetsbörda. Någon motsvarighet till den arbetsökning,
som för sysslomannen vid allmänna baruhördshuset orsakas av kandidaternas
tjänstgöring därstädes, finnes icke vid provisoriska sjukhuset.
Direktionen anser det vara otvivelaktigt, att sysslomannens vid allmänna barnbördshuset
arbetsbörda är avsevärt större än den, som vilar på sysslomannen vid provisoriska
sjukhuset.
Då således enligt direktionens mening allmänna barnbördshusets syssloman bör
avlönas lägre än de till 12:e lönegruppen hörande sysslomän vid stadens sjukhus men
högre än den till 10:e lönegruppen hörande, vid provisoriska sjukhuset anställde sysslomannen,
har direktionen länkt sig, att allmänna barnbördshusets syssloman skäligen
borde i avlöningshänseende jämställas med i stadens tjänst anställda befattningshavare,
som tillhöra ll:e lönegruppen.
Den kontanta begynuelseavlöningen utgör för till denna grupp hörande tjänstemän,
som åtnjuta förmän av bostad och värme, 2,400 kronor med 5 löneförhöjningar,
en var å 300 kronor, efter vart 3:e år.
Direktionen anser sig slutligen böra meddela, att allmänna barnbördshusets nuvarande
syssloman, med anledning av honom av direktionen meddelat förordnande att
vara redogörare vid den under direktionens överinseende ställda asylen för fattiga
barnaföderskor och deras barn, uppbär ett särskilt årligt arvode, som för närvarande
Bdiang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 42
330
1918. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.
[134.] j utgar med 800 kronor, men som, med hänsyn särskilt till det med nämnda uppdrag
förenade ekonomiska ansvar - fonderna uppgå till nära en million kronor - ansetts
hora från och med ingången av år 1917 höjas till 1,000 kronor.
- i/ o”3 *0msfa"dlghet har e,mellertid sJuts direktionen så mycket mindre böra utgöra
hinder för höjning av sysslomannens lön, som flertalet syssloman vid stadens sjuk
kronoTPbara
^artade arvodeni bil beloppen varierande mellan 400 krouor och 1.000
Direktionen tillåter sig således i underdånighet hemställa, att Kungl. Makt måtte
bestämma, att sysslomannen vid allmänna barnbördshuset i Stockholm skall för tiden
från och med den 1 januari 1917 åtrå uppbära en kontant lön av 2.400 kronor jämte
5 alderstillagg varf och ett a 300 kronor, efter respektive 3, 6, 9, 12 och 15 års
tjänst ävensom åtnjuta förman av bostad och värme
tf 11 n er 1V v|a -f dhdrturaén, under förutsättning av nådigt bifall härtill, anhålla, att
Kung!. Maj.t matte förklara sysslomannen Holmgren, vilken den 1 januari 1917 jnnehaft
sin befattning vid allmänna barnbördshuset under 3 år, berättigad att från och
med sistnämnda dag komma i åtnjutande av första ålderstillägget å lönen med 300 kronor
I häröver avgivet underdånigt utlåtande av den 22 januari 1917
har statskontoret dels förklarat sig icke hava något att erinra mot den av
direktionen föreslagna begynnelselönen, 2,400 kronor, vilken vore densamma
som den för närvarande utgående, dels ock förmält sig kunna biträda
förslaget om fem ålderstillagg, vartdera å 300 kronor. Statskontoret
erinrade emellertid, att i förenämnda för riksdagen framlagda ut^iftsberakning
endast ett belopp av 3,000 kronor var upptaget för uppehållande
av kamrerar-, kassörs- och sekreterargöromålen. Därest för nå^ot
av dessa göromål arvode skulle utgå till annan person till sådant belopp,
att nyssnämnda anslagssumma genom beviljande av ålderstilläo-o- åt sysslomannen
bleve överskriden, ansåg statskontoret riksdagens bedrivande
erfordras för beviljande av sådan förmån.
Sedan direktionen därefter lämnats tillfälle att yttra sig med anledning
av vad statskontoret anfört, har direktionen i nyssberörda skrivelse
den 17 mars 1917 framhållit,
att ett bifall till direktionens underdåniga framställning om ålderstillä
och sekreterarens avlönande. Om på grund därav och med hänsyn till den
sålunda tidigare gjorda beräkningen av utgifterna erfordras medgivande av riksdagen
för beviljande av de sökta löneförmåuerna för sysslomannen, anhäller direktionen und,
e,r åberopande av ya-d forrit anförts till stöd för höjning av sysslomannens avlöning,
att Kungl. Maj:t ville till riksdagen göra den framställning, som ansäges påkallad.
Härom har statskontoret i sitt den 29 oktober 1917 avgivna utlåtande
rörande direktionens anslagskrav för år 1919 yttrat sig samt därvid
anfört:
1918. Åttonde! huvudtitoln: Den medicinska undervisningen m. m. 331
Vad särskilt angår det för uppehållande av kamrerar-, kassörs- och sekreterargöromålen
erforderliga belopp, framgår visserligen av direktionens i ärendet fogade
yttrande av den 17 mars 1917, att det belopp av 3.000 kronor, som för nämnda ändamål
upptogs i den för 1912 års riksdag framlagda beräkning, icke försiar jämväl till
bestridande av det ålderstillägg åt sysslomannen, som av direktionen föreslagits skola
utgå från och med år 1917 och som av statskontoret tillstyrkts i underdånigt utlåtande
den 22 januari 1917. Någon ökning i förenämnda anslagsbelopp å 122,800 kronor synes
dock ej av denna anledning vara påkallad, då nämligen ålderstillägget får anses
vara av direktionen medräknat vid framställandet av dess anslagsäskande; utan det
synes vara tillräckligt, att för riksdagen anmäles, att bland de utgifter, för vilka ovanberörda
anslag begäres, ingår jämväl nyssnämnda ålderstillägg åt sysslomannen.
Direktionen, som med anledning av vad statskontoret sålunda anfört
ånyo lämnades tillfälle att yttra sig, har emellertid i skrivelse den 17 november
1917 meddelat, att i direktionens underdåniga framställning om
beviljande av anslag för barnbördshusets verksamhet för år 1919 icke medräknats
av eventuellt ålderstillägg till barnbördshusets syssloman föranledd
kostnad.
Jag bör i detta sammanhang ånyo anmäla en av direktionen i underdånig
skrivelse den 22 oktober 1917 gjord framställning, att medel till
bestridande av kostnader för uppehållande av barnbördshusets verksamhet
under år 1917 utöver därför hittills anvisade belopp måtte ställas till direktionens
förfogande. Direktionen har därvid anfört:
Att de för uppehållande av verksamheten vid allmänna barnbördshuset i Stockholm
för år 1917 tillgängliga medel skulle med häusyn till dyrtiden visa sig otillräckliga
har barnbördshusets direktion i tidigare framställningar till Kungl. Maj-.t framhållit.
På direktionens anmodan har barnbördshusets syssloman upprättat en här bilagd
promemoria angående ställningen vid höstens inträde. Av denna promemoria,
vars riktighet kan av direktionen vitsordas, framgår att utgifterna under måuaderna
januari—augusti stigit till sådan höjd, att ej allenast hela statsanslaget för året och
andra under samma månader influtna medel konsumerats utan även de inkomster, som
äro att påräkna för årets fyra sista månader, till allra största delen behöva tagas i anspråk
för täckande av dessa utgifter. Till bestridande av utgifterna under september
—december återstår endast ett ringa belopp, och då dessa utgifter icke kunna beräknas
lägre än för motsvarande tid av den redan gångna delen av året, skulle för verksamhetens
fortsättande erfordras ett tillskott av 61.894 kronor 93 öre.
Direktionen, som helt naturligt städse uppmärksammat behovet att i görligaste
mån hålla utgifterna nere, ansåg det ytterligare böra övervägas, om icke besparingar
på ett eller annat sätt kunde åvägabringas, och anmodade i sådant syfte barnbördshusets
direktör, professorn F. Westermark att inkomma till direktionen med det yttrande,
vartill nämnda promemoria kunde giva anledning.
Av detta yttrande, som här bilägges, framgår, att alla de besparingsåtgärder,
som lämpligen kunna förekomma, redan äro vidtagna. Genom att delvis inskränka
verksamheten står endast foga att vinna i ekonomiskt hänseende. Att helt och hållet
[134.]
[134.]
332 1918. Åttonde lmtudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.
fS^anlfrå^äu!"6 ” ““ Skäl 6D så betänklig sak- att <*en näppe
Skall
verksamheten kunna fortgå, måste emellertid
bringas, och då annan utväg i detta hänseende icke står dii
tionen hemställa, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att d
direktionen.
erforderliga medel åvägaektionen
öppen, får direkta
medel tillhandahållas
Deri i skrivelsen åberopade promemorian är av följande utseende:
Inkomster.
Statsanslag ............................................
Intressemedel.....................................
Försålda matportioner ...........................................
Asylens ersättningsmedel .....................................’''
Diverse inkomster .....................................
Kandidaternas städning ..................................""
Stockholms stads brandkoutor......................"
Fastigheten nr 3 kv. Murmästaren..........................
Upplupna ej influtna tillgodohavanden den 8%:
Intressemedel..................................................
Asylens ersättningsmedel .........................................
Försålda matportioner ...............................
Kandidaternas städning ...........................
Diverse inkomster ................
Kronor. Kronor.
94,853: —
7.186:90
5.644: 08
9,292: 85
404: 24
1,830: —
119:95
41Q3:— 123,434:02
3,216:04
4.560: 87
2,345: 23
720: —
91:~ 10 933:14
134.367: 16
Utgifter.
Fastighetens underhåll................... j 672- 70
Inventarier .............................................ZZZ.ZZZZ~Z 10]l32i 51
Avlöningar .................................................................................... 20,025:21
Livräntor .......................... 83* 33
utspisning 50.975;42
tvätt och renhållning .......................................... 7 042*21
Uppvärmning och belysning....................................... 42 333. 20
Läkemedel ................................. 2 532* 84
Förbands- och förbrukningsartiklar......................... . 524- 80
Näring spreparat m. m............................ 171:02
Skrivmateriel, tryckningskostnader o. d.....''...................... 692- 93
Itastigheten nr 3 kv. Murmästaren ......... 670-50
Diverse utgifter ..................................................r~" legion ,38.574:73
1918. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen t», m. 333
Som synes av ovanstående uträkning förefinnes redan här en brist av 4,207 [134.
kronor 57 öre.
Dä förestående utgifter gälla för tiden t. o. ni. augusti månad, återstå sålunda
fyra månader, för vilka medel saknas.
Under förutsättning att utgifterna under dessa månader kunna hållas nere vid
samma medeltal per månad som under den föregående delen av året, skulle utgifterna
för återstående delen bliva hälften så stora som under den gångna delen, eller 69,287
kronor 36 öre.
Inkomsterna torde kunna beräknas till följande belopp: Kronor.
Intressemedel..................................................................................................... 3.200: —
Försålda matportioner ...................................................................................... 2 800: —
Asylens ersättningsmedel .............................................................................. 4,6u0:—
Kandidaternas städning .................................................................................... 9ö0: —
Diverse inkomster ............................................................................................. 100: —
11 600: —
Om man sålunda beräknar de återstående utgifterna till 69,287 kronor 36 öre
eller tillsammans med förut nämnda brist 4.207 kronor 57 öre, till 73.494 kronor 93
öre och inkomsterna till 11,600 kronor, skulle ytterligare 61,894 kronor 93 öre erfordras
för att täcka barnbördshusets utgifter under år 1917.
Westermark har i sitt till direktionen avgivna yttrande anfört:
Då direktionen år 1915 hos Kungl. Maj:t begärde förnyat anslag till barnbördshusets
drift för år 1917, hade direktionen av finansdepartementet mottagit en cirkulärskrivelse
av innehåll, att vid begäran av statsanslag man måtte iakttaga all möjlig
sparsamhet. Direktionen begärde därför för sagda ändamål endast så mycket, som hon
erhållit för år 1916. Det var emellertid redan dä tydligt, att om kriget med den
därav förorsakade dyrtiden skulle komma att fortfara, det begärda anslaget icke skulle
räcka till, och anhöll därför direktionen att i sådant fall få återkomma och begära
eventuellt behövlig ökning.
Dyrtiden har sedan den tiden icke blott fortfarit, utan blivit allt svårare, och redan
för år 1916 uppstod en brist på 27,633 kronor 36 öre, som delvis kunde täckas
med tidigare gjorda besparingar, men sedan alla dessa åtgått, återstår för det året eu
brist på 10.307 kronor 10 öre, varom direktionen redan gjort underdånig anmälan
med anhållan, att denna brist måtte täckas av statsverket.
Det av 1916 års riksdag för år 1917 beviljade anslaget, utgörande 94.853 kronor,
har nu, såsom av nämnda promemoria framgår, redan vid augusti månads utgång
blivit konsumerat, och barnbördshuset står nu nästan utan medel till driftens uppehållande.
Jag torde icke för direktionen behöva påpeka, att den största sparsamhet vid
medlens användning iakttagits. Så har för besparing av bränsle, som är den post,
vari stegringen gjort sig starkast gällande, all badning av patienterna redan uuder
förra året inställts och i stället tvättning företagits. Sedan slutet av maj har all eldning
under natten varit inställd och sterilisation av instrument utförts medelst kokning
över gas i stället för ånga. Beträffande mathållning har också den största
334
1918. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.
[134.] sparsamhet iakttagits. Till och med överblivna brödbitar hava malts om och bakats
på nytt o. s. v.
Dao medlen detta oaktat nu äro slut, far jag anhålla, att direktionen ville vidtaga
de åtgärder, som kunna vara nödiga för driftens uppehållande.
Den mest radikala åtgärd vore naturligtvis att stänga anstalten för återstående
delen av året. Såsom välgörenhetsanstalt betraktad vore detta visserligen möjligt.
Det har hänt tidigare vid brist på medel. Stockholms stad finge i så fall liksom Tlå
mottaga^ de fattiga barnaföderskorna på sina motsvarande anstalter, men av olika skäl
är en sådan kraftätgärd ingalunda tillrådlig. Först och främst är barnbördshuset icke
blott en välgörenhetsanstalt utan framför allt en klinik för läkarutbildningen i den
för landet viktiga förlossningskonsten, som icke utan våda för någon tid skulle kunna
inställas. Det är i denna egenskap, som den till största delen underhålles av staten.
Vidare måste den vid inrättningen anställda personalen underhållas och avlönas. Ett
avskedande torde vara uteslutet.
Man skulle också kunna tänka sig att minska patientantalet genom att stänga
en avdelning, men oavsett den skada, soin undervisningen därav skulle lida, vore därmed
i ekonomiskt hänseende föga vunuet, då avdelningen ändock av lätt insedda skäl
maste uppvärmas. Mathållningen för det 30-tal patienter, som vårdas på en avdelning,
spelar en mycket underordnad roll i ekonomiskt avseende, då driften ändock
måste uppehållas.
Det ligger också nära till hands att påpeka, att Stockholms kommun borde bidraga
till barubördshusets underhåll, då på anstalten vårdas huvudsakligen stadens fattiga
barnaföderskor. Härom har direktionen vid flera föregående tillfällen underhandlat
med stadens myndigheter, men svaret har alltid blivit, att staden underhölle ett
eget barnbördshus, som är upplåtet för barnmorskeundervisningen, och att det vore
statens sak att upprätthålla undervisningen för läkare. Allt talar för att svaret skulle
bliva detsamma, om förnyad framställning gjordes.
o För att i någon män minska statens kostnader för barnbördshusets underhåll har
också framhållits, att patienterna, i likhet med vad som äger rum på serafimerlasarettet
och andra kliniska sjukvårdsinrättningar, borde erlägga en skälig avgift. På
det sättet skulle Stockholms stad också få betala samma avgift för sina fattiga barnaföderskor.
^Men enligt nådiga reglementet av den 25 februari 1916 § 2 är underhåll
och vård å barnbördshuset kostnadsfri. Vid reglementets utarbetande önskade direktionen
få öppna eu mindre avdelning för betalande kvinnor, men till och med denna
begäran blev icke bifallen. Även om Kungl. Maj:t skulle göra eu ändring i reglementet
i ovan angivna riktning, skulle denna åtgärd för närvarande icke kunna råda
bot för den nuvarande bristen på underhållsmedel.
Pa grund av vad jag anfört ser jag ingen annan utväg, än att direktionen ville
ingå till Kungl.^ Maj:t med underdånig anhållan, att Kungl. Magt ville förskottera
medel, till dess sådana hinna av riksdagen beviljas.
Statskontoret har. i infordrat, den 29 oktober 1917 dagtecknat
yttrande dels tillstyrkt avlåtande av framställning till 1918 års° riksdag
om anvisande av det äskade tilläggsanslaget 61,895 kronor å 1918
års tilläggsstat, dels ock, enär avi ärendet förebragta omständigheter otvetydigt
framginge, att det begärda beloppet med nödvändighet omedelbart
1918. Åttonde huvudtiteln: Den medicinska undervisningen m. m. 335
måste ställas till direktionens förfogande, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
anvisa ifrågavarande belopp under förskottstitel för att sedermera täckas
av det anslag å 1918 års tilläggsstat, vars äskande av riksdagen statskontoret
i sitt ifrågavarande yttrande tillstyrkt.
Genom nådigt beslut den 9 november 1917 medgavs, att till bestridande
av kostnader för uppehållande av barnbördshusets verksamhet under
år 1917 Ange, utöver därför dittills anvisade medel, utgå ytterligare
högst 61,895 kronor. I sammanhang härmed anbefalldes statskontoret att
förskottsvis av tillgängliga medel utbetala nämnda belopp till direktionen
samt att framdeles hos Kungl. Maj:t anmäla förskottet till ersättande.
Den brist i barnbördshusets stat, som uppstått under år 1916, torde
böra täckas genom ett anslag å tilläggsstat för år 1918. Anslaget synes
böra, med utelämnande av öretal, bestämmas till 10,307 kronor.
På enahanda sätt torde medel böra beredas för ersättande av det genom
beslutet den 9 november 1917 under förskottstitel anvisade beloppet.
Båda anslagen torde böra få karaktär av »förslagsanslag högst».
Den för år 1919 begärda anslagshöjningen synes mig vara av omständigheterna
påkallad.
Såsom av det förut sagda framgår, har i direktionens framställningar
om beviljande av anslag icke medräknats av eventuellt ålderstillägg till
barnbördshusets syssloman föranledd kostnad. Då emellertid en dylik
förmån synes böra tillkomma bemälde tjänsteman, torde för ändamålet erforderliga
medel böra äskas av riksdagen.
Jag anser emellertid, att i anledning av den nu därom gjorda framställningen
den vid institutionen för närvarande anställde sysslomannen
icke bör berättigas till erhållande av ålderstillägg å sin lön tidigare än
från och med år 1918. Det belopp, som då skulle för ändamålet erfordras
för vart och ett av åren 1918 och 1919, utgör 300 kronor. Då direktionen
torde kunna låta av tillgängliga medel utbetala det för år 1918
behövliga beloppet, synes det i förevarande hänseende för år 1919 erforderliga
tillägget böra äskas av riksdagen och sålunda 1919 års anslag bestämmas
till 123,100 kronor.
I sammanhang med anmälan av de anslagsbehov, som, i vad angår
ecklesiastikdepartementet, synas mig böra föranleda framställning till riksdagen
om beredande av medel å tilläggsstat för år 1918, är det min avsikt
att återkomma till ovan berörda frågor om anvisande av anslag till
täckande av omförmälda brist i 1916 års stat samt till ersättande av det
utav statskontoret utbetalade förskottet.
[134.]
Departe
mentschefen.
336 1918. Åttonde havndtiteln: Den medicinska undervisningen m. m.
[134.] För närvarande hemställer jag därför allenast, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
kat anslag. att till uppehållande av verksamheten vid allmänna
barnbördshuset i Stockholm bevilja — utöver till barnbördshuset
nu utgående ordinarie anslag å 24,853 kronor
— på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 123,100 kronor.
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
337
F. Allmänna skolväsendet.
Det högre skolväsendet.
Högre lärarinneseminariet.
1. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid högre [135.
lärarinneseminariet. På sätt jag under punkten 138 i det följande korn- Löne- och
mer att omförmäla, är det min avsikt att för Eders Kund. Maj:t fram]äo-o-a
förslå0* till löne- och pensionsreglering för, utom andra lärarkårer, personalen vid
även lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet. Då frågan ånnu ej hö^iärarinhunnit
undergå vederbörlig utredning, är jag icke nu beredd att avgiva
slutligt förslag i omförmälda syfte.
Enligt inom ecklesiastikdepartementet verkställda beräkningar skulle
för högre lärarinneseminariets vidkommande för ändamålet erfordras ett
belopp °av 65,000 kronor. Av detta belopp torde i afbidan på framläggande
av proposition om nämnda reglering å ordinarie stat beräknas ett
belopp av 43,000 kronor, å extra stat för år 1919 ett belopp av 22,000
kronor, svarande mot ett för år 1918 å extra stat uppfört anslag å 13,500
kronor till arvoden åt extra lärarinnor, timlärare och vikarier. Det må
erinras, att den av riksdagen för år 1918 beviljade tillfälliga löneförbättring
för högre lärarinneseminariets vidkommande uppgår till 14,050 kronor.
Ja0, hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att, i avbidan på proposition angående löne- och ökat anslag
pensionsreglering för lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet,
beräkna för ändamålet ett belopp av 65,000
kronor, därav såsom ökning av det ordinarie anslaget
till seminariet 43,000 kronor samt på extra stat för år
1919 såsom förslagsanslag, högst 22,000 kronor, till
extra och vikarierande lärare m. m.
Därest den sålunda ifrågasatta ökningen av det ordinarie anslaget till
hö »re lärarinneseminariet varder av riksdagen beslutad, kommer nämnda
anslag att höjas från sitt nuvarande belopp, 76,350 kronor, till 119,350
kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 43
[136.]
Medel till
expenser.
Hyresersättningar
och
hyresbidrag.
338 1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
2. Medel till expenser. Hyresersättningar och hyresbidrag.
För tillgodoseende av sådana utgifter, som pläga utgå ur s. k. expensanslag
— vid högre lärarinneseminariet hava till dessa utgifter förts kostnader
för uppvärmning, belysning, städning och renhållning, anskaffande
av undervisningsmateriell, diverse förbrukningsartiklar m. m. — har nämnda
seminarium att tillgå dels visst belopp av inskrivnings- och terminsavgifter
vid den med seminariet förenade statens normalskola för flickor,
dels ock ett av riksdagen beviljat extra anslag.
Beträffande tillskottet från nyssnämnda avgifter föreskrev 1909 års
riksdag, att av desamma — deras storlek bestämmes av Kungl. Maj:t —
finge till expenser uttagas ett belopp av högst 14,000 kronor. Jämlikt
beslut av 1914 års senare riksdag får från och med år 1915 för ändamålet
ur dessa avgifter uttagas högst 15,000 kronor. Det extra anslaget
till expenser utgår från och med år 1913 med ett belopp av 1,000 kronor.
Å 1918 års stat är det upptaget såsom en post i ett å extra stat uppfört
gemensamt förslagsanslag, högst 35,750 kronor.
De sålunda för expenser tillgängliga medlen, tillhopa 16,000 kronor,
hava befunnits otillräckliga, och en höjning av de båda i nämnda belopp
ingående posterna har därför ifrågasatts.
Beträffande främst statsanslagets ökande har rektorn vid högre lärarinneseminariet
i en till läroverksöverstyrelsen den 13 augusti 1917 avlåten
skrivelse angående högre lärarinneseminariets anslagsbehov anfört:
Enligt seminariets räkenskaper belöpte sig expenserna år 1914 till 17,889 kronor
64 öre, ar 1915 till 17,591 kronor 13 öre och år 1916 till 18,186 kronor 3 öre. Vid
1916 års slut funnos dock obetalade räkningar å ett sammanlagt belopp av 3,731 kronor
65 öre, vilka räkningar först under år 1917 kunnat betalas. Under år 1917 hava
till mitten av augusti för expensers bestridande utbetalats omkring 14,000 kronor. Vad
som mer än något anuat tyngt pa läroverkets ekonomi under de sista åren, äro de
höga bränsleprisen; endast för koks och aniracit har seminariet år 1916 måst erlägga
3.405 kronor 50 öre och för ved 751 kronor, och under den tilländalupna tiden av år
1917 för dessa båda varor respektive 3,139 kronor 10 öre och 982 kronor. Då de dyra
omkostnaderna icke lära sjunka under den närmaste tiden, torde särskilda åtgärder höra
vidtagas, allrahelst inga besparingar numera finnas på det extra anslag till undervisningsmateriel!,
som riksdagen åren 1912 och 1913 beviljat högre lärinneseminariet.
Det ligger närmast till hands att tänka sig en sådan utväg, att en större post
av terminsavgiftsmedlen årligen skulle uttagas till expensernas bestridande. Dessa
medel hava under år 1915 uppgått till 33,197 kronor 50 öre, år 1916 till 33,260 kronor
och torde ° under år 1917 komma att uppgå till ungefärligen samma belopp som
senaste ar. Da dessa medel förutom till expenser även skola tagas i anspråk till
hyresersättningar och hyresbidrag — för närvarande 9.500 kronor — samt till amortering
och förräntning av läroverkets skuld, vilken post för närvarande uppgår till
omkring 3,400 kronor, synes det alltså möjligt att uttaga ett större belopp av dessa
medel än hittills till expenser. Som jag emellertid har för avsikt att även föreslå
339
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
någon höjning av hyresersättningar och hyresbidrag och då det torde vara klokast att | |
för framtiden ej bygga allt för mycket på dessa i någon mån fluktuerande inkomster,
håller jag före, att man till expenser endast bör anvisa 17,000 kronor av terminsavgiftsrnedlen,
men därjämte ifrågasätta en ökning av det å extra stat anvisade expensanslaget
från 1,000 kronor till 2,000 kronor.
Med hänvisning till det sålunda ådagalagda behovet av ökade expensmedel
har rektorn i fortsättningen av sin skrivelse påyrkat, att för tillfredsställande
av nyssnämnda behov måtte ur ovannämnda avgifter vid
normalskolan få redan från och med år 1918 till expenser uttagas högst
17,000 kronor.
Läroverksöverstyrelsen har i den underdåniga skrivelse av den 31 augusti
1917, vari överstyrelsen anmält de av rektorn framlagda anslagskraven
beträffande högre lärarinneseminariet, anslutit sig till rektorns yrkanden,
överstyrelsen har därvid framhållit, att behovet av ökade medel för uppvärmning,
belysning och städning m. m. stode i överensstämmelse med
förhållandena vid andra läroanstalter. Vid dessa hade man under senare
tider till mötande av de ökade utgifterna för nämnda ändamål måst höja
terminsavgifterna. Den av seminariets rektor föreslagna ökningen av bidraget
från ovannämnda avgifter borde få träda i kraft från och med år
1918. Höjningen av det extra anslaget vore däremot erforderlig först
från och med år 1919.
Redan före 1909 års omorganisation av högre lärarinneseminariet hade
rektor vid seminariet varit i åtnjutande av hyresersättning; biträdande
föreståndarinnorna och lektorerna hade haft hyresbidrag. Enligt beslut
av 1909 års riksdag äger rektorn åtnjuta fri bostad eller hyresersättning
med 1,700 kronor årligen samt en var av de två biträdande föreståndarinnorna
fri bostad eller hyresersättning med 750 kronor årligen. Lektorerna
skulle äga tills vidare, och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade,
åtnjuta en var hyresbidrag med 700 kronor.
Rektorn har nu, såsom han i sin ovan återgivna framställning bebådat,
ifrågasatt en höjning av omförmälda hyresersättningar och hyresbidrag.
I sin nyss berörda skrivelse yttrar han i avseende härå:
Med hänsyn till nuvarande i jämförelse med förhållandena år 1909 avsevärt
höjda hyresbelopp i huvudstaden torde nuvarande hyresei^ättniugar och hyresbidrag
kunna sägas icke fullt motsvara sitt ändamål. 1 detta sammanhang tillåter jag mig
framhålla, att Stockholms stadsfullmäktige genom beslut den 19 mars 1917 höjt rektorernas
vid de högre allmänna läroverken hyresersättning från 2.000 till 2,400 kronor
och rektorernas vid realskolorna hyresersättning från 1.900 till 2.300 kronor och genom
beslut den 28 juni 1917 höjt de vid de allmänna läroverken tjänstgörande lektorernas
] 36.]
Departe
mentschefen.
.340 1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
hyresbidrag från 700 till 800 kronor. Även på grund härav synes det önskvärt, att
motsvarande befattningshavares vid högre lärarinneseminariet hyresersättningar och
hyresbidrag höjas, så att icke vid eventuell ledighet tjänster vid seminariet bliva
mindre eftersträvansvärda än motsvarande tjänster vid de allmänna läroverken. Jag
får därför anhålla, att hemställan göres, att från och med år 1918 rektor vid högre
lärarinneseminariet måtte av terminsavgiftsmedlen äga att uppbära hyresersättning å
2,000 kronor, de biträdande föreståndarinnorna sådan ersättning å 850 kronor och
lektorerna hyresbidrag å 800 kronor.
I sin omförmälda skrivelse den 31 augusti 1917 tillstyrker läroverksöverstyrelsen
rektorns omförmälda framställning.
Vad angår seminariets och den därmed förenade normalskolans behov
av anslag till expenser torde det genom vad rektor anfört vara ådagalagt,
att eu ökning av de till expenser avsedda medlen är nödig. Jag finner båda
de av rektor härför föreslagna utvägarna: ökat tillskott från inskrivningsoch
terminsavgifterna samt höjt extra statsanslag, böra anlitas.
Den ökning av expensmedlen, rektorn påyrkar, utgör 3,000 kronor,
därav 2,000 kronor skulle härflyta ur inskrivnings- och terminsavgifterna
samt 1,000 kronor utgå i form av förhöjt extra anslag. Då extra anslag
till expenser vid 1912 års riksdag av Kungl. Maj:t först äskades, var beloppet
föreslaget till 2,000 kronor, således enahanda belopp, som nu sammanlagt
för ändamålet begäres i extra anslag. Riksdagen nedsatte posten
till 1,000 kronor, och med denna summa har sedan anslaget årligen utgått.
Nedsättningen motiverades därmed, att åtskilliga av de av vederbörande
rektor beräknade utgifter, som skulle täckas med expensmedel, syntes för
högt tilltagna. Såsom sådana utgifter betecknades de, som voro avsedda
för renhållning, städning, tamburvakt in. m., inköp och underhåll av böcker
och materiell samt diverse utgifter. Den nu gjorda framställningen
om ökning av de för expenser tillgängliga medlen grundar sig förnämligast
därpå, att seminariet på grund av de högt uppdrivna prisen å bränsle
sett och ser sig nödsakat att använda vida större del av expensmedlen än
förut till detta ändamål. Vid sådant förhållande torde ej någon erinran
nu vara att göra mot den begärda höjningen av det extra anslaget.
För tillgodoseende av behovet av ökade expensmedel skulle, som sagt,
även bidraget ur inskrivnings- och terminsavgifterna ökas med 2,000 kronor.
Dessa avgifter synas även vid en försiktig beräkning lämna tillgång
till ett dylikt bidrag till expensmedlen. Men det torde vara tryggast att
ej, såsom annars kunde ifrågasättas, belasta avgifterna även med de 1,000
kronor, som begärts i form av ökat extra anslag. Inskrivnings- och terminsavgifterna
kunna tilläventyrs något år visa en mindre inkomstsumma
ån de av rektor för åren 1915, 1916 och 1917 angivna beloppen, omkring
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
341
33,200 kronor. Och man bör givetvis se till, att överskottet ä dessa avgifter,
sedan medel till expenser samt hyresersilttningar och hyresbidrag
utgått, med säkerhet räcker till att i nu vedertagen ordning fortsätta och
slutföra amortering och räntebetalning å seminariets skuld.
I detta sammanhang vill jag nämna, att med anlitande av avgiftsmedlen
seminariets skuld under årens lopp nedbragts med ett avsevärt
belopp. Den uppgick vid 1907 års slut till något över 70,000 kronor
och hade. enligt vad jag inhämtat, vid 191(5 års slut nedgått till 25,700
kronor.^ ^ h„r Qvan ansiutit mig till rektorns förslag i avseende å ökande
av expensmedlen. Härvid vill jag dock i visst avseende göra eu inskränkning
Såsom omförmälts grundar sig rektorns yrkande i fråga om ökningen”
på den inträffade stegringen av bränsleprisen. Möjligheten torde icke
vara utesluten, att dessa pris i sinom tid komma att avsevärt närma sig
prislägen vilka före den nuvarande krisen kunde anses normala. Med
hänsyn härtill vill jag föreslå, att det ökade tillskottet ur inskrivningsoch
terminsavgifterna raedgives tills vidare för en tid av 3 år, räknat
från och med år 1918.
Vidkommande härefter frågan om höjning av de till rektorn, biträdande
föreståndarinnorna och lektorerna utgående hyresersättningar, respektive
hyresbidrag, vill jag icke i detta sammanhang närmare ingå härpå.
Ja°- får anledning att återkomma till denna fråga i samband med den
proposition angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid
högre lärarinneseminariet, vilken avses i min under näst föregående punkt
gjorda hemställan.
Då jag under en följande punkt skall behandla frågan om extra
anslag till ”expenser, hemställer jag under denna punkt allenast, att Eders
Kung! Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva
att under vartdera av åren 1918 1920 den änd
rino-
i nu föreskriven användning för olika ändamål
av *de vid statens normalskola för flickor inflytande inskrivnings-
och terminsavgifter må äga rum, att ur dessa
avgifter må till expenser uttagas ett belopp av högst
17,000 kronor.
3. Stipendier, lokalhyra, uppehållande av hushållsskolans
verksamhet m. m. Under en följd av år har riksdagen, på grund av
Kuncrl. Maj:ts framställningar, å extra stat beviljat anslag för tillgodoseende
av vissa behov vid högre lärarinneseminariet och den därmed förenade
[137.]
Stipendier,
lokalhyra,
uppehållande
av hushållsskolans
verktamhet
m m.
[137.]
Stipendier,
lokal för normalskolans
lllgsta klasser,
valfri fjärde
årskurs, lokaler
för undervisning
i
biologi, teckning
och träslöjd.
Expenser.
342 1918. Åttonde huvudtiteln: DeQiögre skolväsendet.
normalskolan för flickor. Detta anslag, som för år 1910 — året efter
det riksdagen fattat beslut om en omorganisation av seminariet — uppgick
till ett belopp av 23,475 kronor, har sedermera blivit höjt. För
vartdera av åren 1913 och 1914 har det, om man frånser ett för sistnämnda
år beviljat särskilt anslag till inköp av materiell, utgjort 30,550
kronor. För år 1915 utgjorde anslaget 36,350 kronor, vari dock ingick
ett belopp av 600 kronor, avsett för reparation av hushållsskolans lokaler
och således en alldeles tillfällig utgift. Anslaget utgick för vartdera av
åren 1916 och 1917 med ett belopp av 35,750 kronor; för år 1918 uppgår
anslaget till enahanda belopp, fördelat å följande poster:
till uppehållande av hushållsskolans verksamhet ............ kronor 11,200:
» stipendier................................................;......................... ,
» expenser.................................................................... >
* arvoden åt extra lärarinnor, timlärare och vikarier »
» förhyrande av lokal för normalskolans lägsta klasser »
* uppehållande av den valfria fjärde årskursen ........... »
» förhyrande av lokaler för undervisning i biologi och
teckning.................................................................. >
träslöjd ...................................................... »
750
1,000
13,500
3,000
3,000
undervisning1 i
O
3,000
300
Summa kronor 35,750: —
För år 1919 har läroverksöverstyrelsen i underdånig skrivelse den 31
augusti 1917 pafordrat extra anslag till seminariet och normalskolan för
samma^ ändamål, delvis med höjda belopp, varjämte vissa nya anslagsposter
ifrågasatts. Läroverksöverstyrelsens äskanden grunda sig på framställningar
av högre lärarinneseminariets rektor, innefattade i en den 13 augusti
1917 till läroverksöverstyrelsen avlåten skrivelse.
Till stipendier, förhyrande av lokal för normalskolans lägsta klasser,
uppehållande av den valfria fjärde årskursen, förhyrande av lokaler för
undervisning i biologi och teckning samt undervisning i träslöjd påyrkas
samma belopp, som nu utgå. I enlighet härmed lärer framställning böra
göras till riksdagen om anvisande av ifrågavarande belopp, respektive 750
3,000, 3,000, 3,000 och 300 kronor.
Till expenser, till arvoden åt extra lärarinnor, timlärare och vikarier
amt till uppehållande av hushållsskolans verksamhet hava ökade anslag
® framställning^ om höjt expensanslag har jag redogjort i
343
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
nästföregående punkt. Därvid har jag uttalat mig för att ett belopp av
2,000 kronor bör äskas hos riksdagen, vilket bör ske i förevarande sammanhang.
Som avsett är, att under riksdagens lopp frågan om lönereglering för
lärarpersonalen vid seminariet må kunna föreläggas riksdagen, vadan jag
under punkt 135 hemställt om beräknande av härför erforderliga belopp —
därvid även seminariets behov av anslag till extra undervisningskrafter
tagits i betraktande — har jag i detta sammanhang ej någon framställning
att göra med anledning av vederbörandes begäran om anslag till
arvoden åt extra lärarinnor, timlärare och vikarier.
Ytterligare har såsom nämnts begärts ökning av anslagsposten till
uppehållande av hushållsskolans verksamhet. I fråga härom anför rektor:
Det är naturligt, att högre lärarinneseminariets hushållsskola ännu mer än seminariet
och normalskolan känner trycket av dyrtiden, då just de varor, denna skola behöver
förbruka för sin verksamhet, mer än andra fördyrats. En jämförande tablå över
skolans utgifter de sista åren visar exempelvis, att, under det bränsle år 1914 kostade
skolan 647 kronor 60 öre, denna post under de första 8 månaderna av år 1917 redan
belöpt sig till 2,419 kronor 24 öre och att matvaror, som under år 1914 kostade skolan
4.484 kronor 93 öre, under den gångna delen av år 1917 betingat eu kostnad av
5,358 kronor 54 öre. Skolans så att säga dagliga utgifter äro alltså nu avsevärt större
än under den tid, för vilken det nuvarande anslaget å 11.200 kronor, som be värdes år
1913, beräknats. Härtill kommer, dels att hyran för skolans nuvarande lokal från och
med den 1 oktober 1917 ökats med 100 krouor om året från 1,700 till 1,800 kronor,
dels att skolan med hänsyn till de alltmer stegrade krav, som i våra dagar ställas på
henne, måste hava ökat utrymme. Jag tillåter mig härvid erinra om att, då skolan
först förhyrde sin nuvarande lokal, lärarinnekursen var ettårig — nu omfattar den iy2
år — och att, sedan denna förändring inträtt, två lärarinnekurser varje höst undervisas
i skolan, en begynnande och eu avslutande, vadan större utrymme ovillkorligen kräves.
Att krav på förhyrande av ny lokal icke förut framställts beror därpå, att skolans biträdande
föreståndarinna för egen räkning förhyrt en lägenhet inom samma fastighet,
Riddargatan 10, där skolan är inrymd, och upplåtit rum åt skolan kostnadsfritt. Detta
är emellertid ett förhållande, som icke synes anstå en statsinstitution och som ej bör
fortfara. För skolans räkning lärer alltså sagda lägenhet böra förhyras; den omfattar
5 rum och betingar en hyra av 1,200 kronor. Av dessa rum torde emellertid under
den närmaste tiden 3 små rum kunna uthyras mot en hyra av 600 kronor.
Hushållsskolans ökade utgifter betinga ett i motsvarande mån ökat statsbidrag,
enär skolans övriga påräkneliga inkomster — terminsavgifter, som endast den relativt
fåtaliga lägre kursens lärjungar erlägga, och avgifter för mat, som den i övrigt kostnadsfria
högre kursens elever erlägga — icke nämnvärt kunna ökas.
Biträdande föreståndarinnan för hushållsskolan har uppgjort nedanstående tablå
över beräknade inkomster och utgifter för skolan under år 1918 och följande år:
[137.]
Arvodtn it
extra lärarinnor,
timlärare
och
vikarier.
Uppehållande
av hushållssk
olans
verksamhet.
[137.]
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre slcolväsendet. |
||
Inkomster. |
||
Terminsavgifter (lägre kursen)......................... |
.................... kronor 2.160 |
— |
Avgifter för mat (högre kursen)...................... |
.................... » 3.150 |
— |
Inkomst på försålda matvaror ......................... |
................... » 5,000 |
— |
Hyra................................................................... |
.................... » 600 |
— |
Erforderligt statsanslag..................................... |
................... » 16.990 |
— |
Summa kronor 27,900 |
— |
Utgifter.
Löner ..................................... |
.............................................. kronor 7,200: — |
Hyra ...................................... |
.............................................. » 3,000: — |
Expenser ................................ |
.............................................. » 6.000: — |
Matvaror ................................ |
............................. » 11.700; — |
Summa kronor 27,900: — |
Det bidrag av staten, som sålunda erfordras, belöper sig till 16,990 kronor eller
avrundat 17,000 kronor.
I en rektorns skrivelse bilagd, av föreståndarinnan för hushållsskolan
Ingeborg Walin uppgjord tablå hava
nats på följande sätt:
Vatten, lyse och bränsle ....................
Tvätt.....................................................
Annonser och tryck..............................
Inköp och underhåll av inventarier ..
Reparation och underhåll av lokal......
Övriga expenser...................................
expensutgifterna för år 1918 beräk -
................ kronor 3,500 |
— |
................ » 250 |
— |
............... » 200 |
— |
................ » 200 |
— |
................ » 350 |
— |
................ » 1.500 |
— |
Summa kronor 6,000 |
— |
Jag bör nämna, att rektorn i sin skrivelse påpekat, att, såsom hans
framställning gåve vid handen, hushållsskolans inkomster redan under år
1917 voro otillräckliga, vadan brist vid årets slut komme att uppstå —
en brist, som säkerligen komme att ökas under år 1918. Då bristen ännu
icke kunde till sitt fulla värde beräknas, hade rektorn icke ansett sig för
det dåvarande böra hemställa om dess täckande med allmänna medel. Till
denna fråga torde jag framdeles få återkomma.
I sitt underdåniga utlåtande den 31 augusti 1917 understödjer läroverksöverstyrelsen
rektorns begäran om ökat anslag till hushållsskolan och
anför därom:
Med hänsyn till skolans av rektor omförmälda utvidgade undervisning med därav
följande ökat elevantal och då prisen på matvaror visa benägenhet att snarare stig?
än falla, synes, vad utgiftsposten för matvaror augår, densamma ej kunnoa beräknas
till lägre belopp än det i vederbörande tablå upptagna, 11,700 kronor. Å andra sidan
beräknas i det för år 1918 (och följande år) uppgjorda statförslaget avgifter för
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet. 345
mat och inkomster för försålda matvaror till ett sammanlagt belopp av 8,150 kronor.
Skolans utgifter för denna post beräknas sålunda överstiga dess inkomster med 3.550
kronor. I motsvarande statförslag för år 1915 upptogos inkomsterna för mat till 3,760
kronor, utgifterna till 5 000 kronor och skillnaden alltså till 1,240 kronor. Då hushållsskolans
övriga påräkneliga inkomster ej synas nämnvärt kunna ökas utöver de belopp,
varmed de upptagits i berörda statförslag för år 1918, betinga de ökade utgifterna
étt i motsvarande mån ökat statsbidrag, överstyrelsen finner sig därför böra
tillstyrka, att anslaget till uppehållande av hushållsskolans verksamhet förhöjes från
11,200 kronor till 16,990 kronor eller i runt tal till 17,000 kronor, vilket belopp framgår
ur rektors statförslag för år 1918. Vid anvisande av detta anslag torde böra utverkas rätt
för Kungl. Maj:t att förskottsvis från deu 1 oktober 1918 låta utanordna erforderligt
belopp, 300 kronor, till gäldande av ett kvartals hyra för tiden den 1 oktober—den
31 december 1918 för ovannämnda lägenhet, som är avsedd att från nämnda tidpunkt
förhyras för hushållsskolans räkning.
Det extra statsanslaget till hushållsskolan bestämdes vid 1909 års riksdag
till 6,200 kronor och utgick med detta belopp till och med år 1912.
För vartdera av åren 1913 och 1914 utgjorde anslaget 8,500 kronor. För
år 1915 höjdes anslaget till 11,200 kronor, vartill kom förstnämnda tillfälliga
reparationsanslag å 600 kronor. Till omförmälda belopp, 11,200
kronor, har anslaget jämväl satts för vartdera av åren 1916—1918.
Till jämförelse med den av seminariets rektor angivna beräkningen
av inkomster och utgifter för år 1918 och följande år torde här böra
intagas den motsvarande beräkning, som legat till grund för det nu utgående
anslagsbeloppets fastställande. Den är av följande innehåll:
Beräkning av inkomster och utgifter vid högre lärarinuesemiuariets hushållsskola
för år 1915.
Inkomster.
Terminsavgifter (upptagna efter 1913 års avgifter).............................. kronor 1,350: —
Inkomster på hushaller. Avgifter tör mat:
Vårterminen för 12 personer å 60 kronor 720: —
Höstterminen »24 » » » » 1,440:— kronor 2,160: —
Försäljning av mat (medelsiffra för åren 1911 —1912) » 1,600: — » 3,760: —
Statsanslag ............................................................................. » .500:
Summa kronor 16,610: —
Utgifter.
Utgifter för hushållet.............................................................................. kronor
Expenser:
Vatten, lyse, bränsle ........................................''.. kronor 1,000: —
Tvätt..................................................................... » 160: —
Annonsering......................................................... » 225: —
Inköp och undeihåll av inventarier .................. » 325: —
Diverse underhållskostnader för lokal ............... » 150: —
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
5,000: —
44
[137.
Departementschefen
.
346 1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
[137.] Rengöring (inklusive putsmedel)......... Tryckerikostnader ...................... Telefon....................... Postporto................. Övriga expenser...................... Löner .................... |
200: — SO: — 120: — 50: — 400: — kronor 2,710: — |
|
Hyra............................................................. |
||
• |
Summa kronor 16,610: — |
En blick på de båda beräkningarnas inkomstsida visar, att såväl terminsavgifterna
som inkomsterna på försäljning av mat nu upptagas till
avsevärt högre belopp. Statsanslaget hade för år 1915 beräknats till
11,500 kronor, men nedsattes till 11,200 kronor — vartill dock kom det
tillfälliga reparationsanslaget å 600 kronor. Nedsättningen berodde på en
förändrad plan för gäldandet av en för hushållsskolan uppkommen skuld.
Ser man på posterna å utgiftssidan i den av rektorn framlagda tablån,
motsvaras posten å 7,200 kronor för löner av samma belopp i den
äldre beräkningen. För ökningen av posten till hyra är i det föregående
redogiort. De av hushållsskolan hittills förhyrda lokalerna äro belägna
två trappor upp i huset nr 10 Riddargatan. Den lokal, vars förhyrande
nu avses, är belägen å nedre botten i samma hus. Jag finner ej anledning
till erinran i avseende å den ifrågasatta hyrestransaktionen, enligt
vilken en del av lägenheten å nedre botten tills vidare skulle uthyras för
ett pris av 600 kronor, ökningen av hushållsskolans lokalhyra kommer i
följd härav och med hänsyn till höjningen av hyran för lägenheten två trappor
upp att bliva 700 kronor. Beträffande posterna till expenser och matvaror
vågar jag, med hänsyn till vad rörande dem anförts av rektorn och
läroverksöverstyrelsen, ej ifrågasätta någon minskning. Då jag ej heller
funnit mig hava anledning till erinran mot de inkomstposter, som i rektorns
nu framlagda tablå upptagits såsom härflytande från hushållsskolans
verksamhet, anser jag mig böra tillstyrka, att''hushållsskolan beredes det
begärda statsunderstödet för år 1919 av 17,000 kronor.
Ikade lokal- Såsom jag i början av förevarande punkt anfört hava nya anslag för
“fö/Tem!-* högre lärarinneseminariet blivit ifrågasatta. Ett av dessa avser beredande
uariet. av ökat utrymme för seminariet och den därmed förenade normalskolan.
I avseende härå anför seminarierektorn:
Mer än en gång har i skrivelse från rektor vid högre lärarinneseminariet till
överstyrelsen framhållits, att läroverket, vad lokalutrymme beträffar, vore illa lottat.
Da dels klasser i normalskolan, såsom hår ovan framhållits, måste vid undervisningen
under vissa timmar delas i parallellavdelningar, dels i seminariets olika avdelningar
samtidigt flera föreläsningar hällas, är bristen pa duplikantrum synnerligen kännbar.
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet. 347
Störa högtidssalen, de naturvetenskapliga lärosalarna och biblioteksrummen måste sålunda
användas till duplikantrum, vilket givetvis medför stora olägenheter. Eu annan
brist är, att seminariets 4:e avdelning saknar eget rum, vilket vållar stora svårigheter
vid anorduingen av deuna avdelnings föreläsningar och tentamina. Synnerligen önskvärt
vore också, att seminariet erhölle ett särskilt studierum för eleverna, där dessa
kunde ostört bedriva studier under de timmar på förmiddagen, då de ej äro upptagna
av föreläsningar eller övningar. På grund av de långa avstånden i Stockholm nödgas
nämligen eu stor del av eleverna under dagar, dä tiden för deras föreläsningar eller
lektioner är splittrad, att kvarstanna å seminariet snart sagt hela förmiddagen, och
tiden mellan föreläsningarna blir — av brist på ett studierum — föga eller alls icke
utnyttjad. För normalskolans räkning behöves dels ett frukostrum, så mycket mer nödvändigt
som, enligt den sista årskatalogen, ej mindre än 43 av skolans lärjungar hava
sin bostad utanför Stockholm, dels ett nytt slöjdrum, i det det hittillsvarande slöjdrummet,
som är beläget inom den lokal, som förhyrts för normalskolans lägsta klasser,
numera måste användas för att bereda dessa alltjämt växande klasser nödigt utrymme.
De lokala svårigheterna, som givetvis icke kunna fa sin slutgiltma lösning, förrän
seminariet får ett nytt tidsenligt läroverkshus, synas kunna för tillfället lösas genom
förhyrande av ännu en våning i fastigheten med adressnummer Nybrogatan 11 C, där
för seminariets och normalskolans räkning för närvarande två våningar förhyrts. Genom
underhandlingar med ägaren, fastighetsaktiebolaget Sofia, har jag lyckats utverka,
att våningen 3 trappor upp inom sagda fastighet eventuellt står till seminariets förfogande
från och med den 1 oktober 1918. Våningen består av 9 rum och kök och
betingar en hyra av 2.500 kronor. Genom förvärvande av dessa rum kunde seminariet
erhålla nödigt antal duplikantrum, rum för den valfria fjärde årskursen, studierum
för seminarieeleverna, frukostrum och slöjdrum. De två minsta rummen torde
lämpligen kunna användas som lärarrum och rum för städerska. För ändamålet torde
ett nytt hyresanslag på 2,500 kronor böra äskas.
Läroverksöverstyrelsen tillstyrker i förutnämnda skrivelse den 31 augusit
1917 den lösning av frågan, som rektorn föreslagit. Överstyrelsen yttrar härom:
Det vore högeligen önskvärt, att ej säga oundgängligt, att åtgärder vidtoges för
att anskaffa de av rektorn omförmälda och andra för iäroanstalten behövliga lokaler.
Det till förhyrande av den avsedda våningen erforderliga beloppet, 2.500 kronor, borde
anvisas å extra stat för år 1919, med lätt för Kungl. Magt att förskottsvis under år
1918 låta utanordna erforderligt belopp för gäldande av hyran för sista kvartalet 1918.
Då goda skäl synas mig tala för åvägabringandet av den för olika ändamål
avsedda lokaltillökningen, tillstyrker jag beredande av det härför
äskade anslaget.
I detta sammanhang torde jag få anmäla en den 12 mars 1917 till
Kungl. Maj:t avlåten skrivelse, däri högre lärarinneseminariets rektor anfört:
Då erfarenheten givit vid handen, att det för närvarande är förenat med störa
svårigheter att erhålla kompetenta personer till husmödrar (köksföreståndarinnor) å
sådana offentliga anstalter som sjukhus, hospital, barnhem, ålderdomshem samt arbetsoch
försörjuingsinrättningar, har under höstterminen 1916 pa enskilt initiativ anord
-
[137.]
Departe
mentschefen.
Kurser vid
hushållsskolan
för utbildning
av
husmödrar.
Inredning av
lokal, inventarier.
348
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
[137.] nats en teoretisk-praktisk kurs för utbildande av sådana busmödrar. Kursen fortgår
även under vårterminen 1917. Den praktiska undervisningen har omfattat matlagning,
bakning och övriga hushall-arbeten, vartill även anslutit sig tjänstgöring vid nagra
större oflentliga anstalter i huvudstaden, nämligen Sabbatsbergs och Maria sjukhus,
Sabbatsbergs ålderdomshem och Stockholms stads arbetsinrättning. Den teoretiska undervisningen
har huvudsakligen omfattat födoämneslära, hygien, varukunskap, räkniug
och bokföring samt ekonomilära. Härtill ha kommit besök å slakthus med paltbrödsbageri,
Oentralsaluhall samt andra större inrättningar. Den praktiska undervisningen
bär under höstterminen varit förlagd till fröken E. Philips husmodersskola, Karlavägen
75 härstädes, under vårterminen till högre lärarinneseminariets hushållsskola, där ävenledes
under hela arbetsåret den teoretiska undervisningen meddelats. Kursens alla utgifter
ha — utan kostnad för statsverket — bestritts av elevavgifter, som därför måst
sättas så högt som 300 kronor för arbetsår.
Att kurser, sådana som den här ovan omnämnda, hava en viktig uppgift att fylla
och kunna bliva av stor betydelse för det allmänna torde ligga i öppen dag. Jag
tilläter mig att i detta avseende särskilt anföra följande:
_ Vid sjukhus, försörjningsinrättningar och andra dylika anstalter företagna undersökningar
hava givit vid handen, att där betydande besparingar >kulle kunna göras
genom klokare inköp av varor och rationell behandling av dessa vid tillagning och förvaring,
bättre utnyttjande av råvaror, tillvaratagande av matrester och sä vidare. Men
besparingar av dylikt slag förutsätta anställande av kompetenta husmödrar, som kunna
öva uppsikt över hithörande förhållanden.
Åven från hygienisk synpunkt skulle en sådan uppsikt visa sig vara av värde,
enär genom större renlighet och noggrannhet vid matlagningen samt lämpligare sammansatt,
mera omväxlande och smaklig kost sjukdomar lättare skulle kunna förebyggas.
I detta sammanhang anser jag mig böra meddela, att, efter vad jag under hand
erfarit, medicinalstyrelsen uttalat sig gynnsamt för åtgärders vidtagande i ovan berörd
riktning.
Om behovet av förenämnda husmödrar sålunda måste erkännas, torde den lämpliga
utbildningen av sådana böra anses som ett allmänt intresse. Utbildningskurser
av det slag, som under arhetsåret 1910—1917 på enskild väg igångsatts, kräva emellertid
understöd av det allmänna för att kunna fortsättas, icke minst därför, att endast
genom ett offentligt understöd möjlighet gives att sänka de dryga elevavgifterna
och därmed bereda tillfälle även för mindre bemedlade att skaffa sig den ifrågavarande
utbildningen.
Eu årlig kurs för utbildande av husmödrar vid offentliga anstalter skulle under
vissa förutsättningar kunna anordnas vid högre lärarinneseminariets hushållsskola vid
sidan av förutvarande kurser, földelarna av eu dylik anordning av nu ifrågavarande
kurs skulle dels vara att härigenom den bästa garanti vunnes för att kurseli komme
under verkligt insiktsfull ledning, dels att kursen komme under nödig statskontroll
såväl i pedagogiskt som ekonomiskt avseende.
Kursen borde i likhet med den under hösten 1916 påbegynta omfatta ett arbetsår,
varvid undervisning skulle meddelas dels i matlagning och Övriga hushall-göromål,
dels i födoämneslära, hygien, varukunskap, rakning, bokföring och ekonomilära. Eleverna
borde också någon tid tjänstgöra å ekonomiavdelningen vid ett par större anstalter
av förenämnt slag.
Kostnaderna för den ifrågasatta kursen torde böra beräknas sålunda:
349
1918. Åttonde huYudtiteln: Det högre skolväsendet.
Arvoden för den praktiska utbildningen, 15
timmar a 60 kronor......................................
Arvoden för teoretiska lektioner och föredrag ..
Hyra för 2 rum ..................................................
Bränsle och lyse.................................................
Annonser..............................................................
Slitning av materiell............................................
Förbrukningsartiklar............................................
Diverse.................................................................
vecko
.
........... kronor 900: —
» 700: —
...... » 900: —
> 300: —
....... » 50: —
......... » 100: —
» 200: —
............ » 150:-
Summa kronor 3,300: —
[137.]
Då hushållsskolans nuvarande lokalutrymme är starkt begränsat, har i denna tabell
ifrågasatts förhyrande av 2 rum för den nya kursens räkning. Dessa äro belägna
å nedre botten av den fastighet, där skolans övriga lokaler äro belägna (Riddargatan
10). Deras förhyrande skulle bereda skolan i dess helhet en välbehövlig ökning av
utrymmet och torde oberoende av nu föreslagna kurs komma att under den närmaste
framtiden ifrågasättas.
Vad elevavgifterna beträffar, lära dessa icke böra sättas högre än 100 kronor för
kurs, dä ju eleverna därjämte hava att betala maltiderna under arbetsdagarna. Enär
elevantalet i varje årskurs i medeltal torde kunna beräknas till 8, skulle intäkten av
elevavgifter årligen komma att uppgå till 800 krouor. Det erforderliga årsanslaget
skulle alltså kunna begränsas till 2.500 kronor.
Härtill skulle nu komma engångskostnader för lokalens inredning och anskaffande
av nödiga inventarier. Kostnaderna härför kunna — med stöd av bilagda kostnadsförslag
— beräknas i enlighet med följande tabell:
Rörledningsarbeten (för gas, vatten och avlopp)............ kronor 700: —
Elektriska ledningar och armatur.................................... » 600: —
Målning.............................................................................. * 200:
övrig inredning (muruiug, snickeriarbeten m. in.)......... » 1 500: —
Inventarier............................................................. * 1.500: —
Summa kronor 4,500: —
Rektors skrivelse åtföljdes av bilagor till utredning av kostnaderna för
lokalinredning och inventariers anskaffande.
Ungefär samtidigt med rektorns skrivelse inkom till ecklesiastikdepartementet
en skrivelse från svenska sjuksköterskeföreningens styrelse, som
däri till en början ifrågasatte, att den av rektorn väckta frågan skulle
ställas i samband med en under utredning varande fråga om den kvinnliga
sjukvårdspersonalens utbildning och arbetsförhållanden. I styrelsens
skrivelse an föres vidare:
Under livligt erkännande av att den i vårt land mera allmänt tillämpade sjuksköterskeutbildningen
icke i och för sig tillräckligt kvalificerar en sjuksköterska för
den ansvarsfulla posten såsom husmoder vid ett sjukhus, vilja vi dock å andra sidan
betona den stora vikten av att den kvinna, som skall fylla eu dylik uppgift, icke är
främmande för sjukvården och livet inom en sjukvardsanstalt. Sant är, att de rent
350
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
[137.] personliga förutsättningarna liär som på alla ledande platser böra sättas i främsta rummet,
men därnäst komma utbildning och praktisk erfarenhet på området i fråga.
För att i sin man söka fylla den lucka i sjukvårdsutbildningen, som i detta fall förefinnes,
har Svensk sjuksköterskeförening under tiden den 1 februari—den 15 mars 1917
såsom ett första försök anordnat en s. k. fortsättningskurs för .sjuksköterskor, i vilken deltagit
inalles 11 systrar från diakonissanstalten, röda korset, samariterhemmet i Uppsala,
Sophiahemmet, Kredrika-Bremer-förbundets sjuksköterskebvrå i Stockholm och Göteborg,
Södra Sveriges sjuksköterskehem i Lund och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
Kursen har svnts fylla ett verkligt behov, och önskligt vore, att sjuksköterskeföreningen
bleve satt i tillfälle att fullfölja och utveckla den tanke, som härigenom blivit realiserad,
tack vare eu gåva av eu av sjuksköterskeföreningens medlemmar. Skulle
staten framdeles vilja stödja en dylik undervisningsverksamhet, vågar därför Svensk
sjuksköterskeförening vördnadsfullt uttala eu förhoppning om att ej bliva ställd utanför
den statliga hjälpen.
Rektorns och sjuksköterskeföreningens styrelses skrivelser remitterades
till utlåtande av läroverks- ock folkskolöverstyrelserna, som i gin ordning
begärde yttrande i ämnet från yrkesinspektrisen Kerstin Hesselgren. Yrkesinspektrisen
anförde:
Behovet av utbildning av husmödrar har länge gjort sig kännbart och har under
den nu rådande kristiden kommit att synnerligen starkt framträda. Det synes mig att
ganska stora ekonomiska intressen för staten äro förbundna med en verkligt rationell
skötsel av den inre ekonomien vid i skrivelserna omnämnda anstalter. Genom en del
under kristiden företagna undersökningar har kunnat påvbas, att slöseri inom hushållsområdet
i ganska stor utsträckning förekommit vid sådana anstalter, ett slöseri, som
i de fle
hushåll, kan ofta stälias inför mycket stora svårigheter, dä dessa kunskaper skola omflyttas
till ett större område. Eu planmässigt lagd utbildning skulle däremot kunna
tillvarataga redan befintliga kunskaper och göra dessa fruktbringande inom det område,
som här är fråga om.
Det förslag till kurs, som här föreligger, synes mig på ett tillfredsställande sätt
hava beaktat just den speciella utbildning, som kräves för en husmor vid en anstalt,
och torde-det av Hera skäl vara mycket lämpligt, att en dylik utbildning förlägges till
högre lärarinneseminariets hushållsskola. De lärarkrafter, som där finnas tillgängliga,
hava under det senaste året varit i tillfälle att särskilt sätta sig in i skötseln av anstaltsmatlagning
och upprättandet av större bespisningar. Förläggandet av kursen till Stockholm
med dess många olika typer av offentliga anstalter möjliggör också, att en del
av utbildningen kan förläggas till någon eller några av dessa, på samma gång som
den dagliga kontakten med utbildningsanstalten bibebålles.
Vad beträffar den invändning mot kursens förläggande till högre lärarinneseminariets
hushållsskola, som från Svenska sjuksköterskeföreningens sida har framställts,
synes^ den mig egentligen bottna i att det torde vara i sjukvård utbildade och vid
sjukvårdsförhaHanden vana personer, som bäst skulle lämpa sig som föreståndarinnor,
särskilt vid sjukhus och hospital.
För denna åsikt torde givetvis ganska måuga skäl tala, men dessa torde kunna
bliva fullt ut lika väl beaktade, itall föreningen skickade sina tilltänkta föreståndarin
-
351
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
nor till den vid seminariet planerade kursen. Att vederbörlig hänsyn därvid tagen till [137.]
den utbildning, som dessa där skulle erhålla, synes mig kunna åstadkommas genom
samarbete mellan sjuksköterskeföreningeu och skolköksseminariet vid uppgörandet av
läroplanen.
På grund av vad ovan anförts får jag på det livligaste framhålla önskvärdheten
av att högre lärarinneseminariets ansökan om statsaulag för utbildande av husmödrar
vid offentliga anstalter beviljas.
Med överlämnande av yrkesinspektrisens yttrande avgåvo överstyrelserna
underdånigt utlåtande den 11 juni 1917. Detta innehöll huvudsakligen
följande:
Behovet av väl utbildade husmödrar vid offentliga anstalter torde särskilt under
nuvarande dyrtid vara så stort, att varje lämplig utväg för erhållande av sådana synes
böra anlitas, och detta behov är tillika i så hög grad ett statsintresse, att dess tillgodoseende
synes böra från det allmännas sida på verksamt sätt främjas. Då nu det
förslag till utbildningskurs, som framställts av rektor vid högre lärarinneseminariet,
synes enligt sakkunnigt omdöme hava på ett tillfredsställande sätt beaktat de särskilda
krav, som det ifrågavarande ändamålet ställer på utbildningen, och de vid seminariet
tillgängliga lärarkrafterna anses vara för uppgiften dugliga, då vidare kursens anordnande
vid högre lärarinneseminariets skolköksinstitution synes böra kunna bliva till
nytta för denna institutions verksamhet även i övrigt, finna överstyrelserna goda skäl
tala för att den ifrågasatta kursen bringas till stånd.
De av styrelsen för Svensk sjuksköterskeförening anförda synpunkterna äro givetvis
beaktansvärda. Få offentliga anstalter torde i högre grad vara i behov av skickliga
husmödrar än sjukvårdsanstalterna, och uppenbart torde vara, att den, som skall
bestrida den viktiga befattningen av husmoder vid eu sådan anstalt, icke har nog enbart
av utbildning i huslig ekonomi utan jämväl bör äga insikt i vissa sidor av sjukvården.
Den i detta fall erforderliga utbildningen synes därför kunna vinnas antingen
medelst genomgående dels av kurs i huslig ekonomi, dels av lämpligt avpassad sjukvårdskurs
eller ock av eu för det ifrågavarande ändamålet särskilt anordnad kurs, upptagande
båda sidorna av utbildningen i fråga. Den ifrågasatta husmoderskursen vid
högre lärarinneseminariet torde därför efter samråd med sjuksköterskeföreningen kunna
på ena eller andra sättet göras tjänlig även för ifrågavarande ändamål. Då emellertid
denna kurs icke skulle kunna mottaga mera än 8 elever årligen till utbildning, synes
det överstyrelserna, som om de av Svensk sjuksköterskeförening i utsikt ställda kurserna,
som skulle avse utbildning av husmödrar speciellt för sjukvårdsanstalter, i varje
fall vore fullt behövliga och i likhet med den nu ifrågasatta förtjänta av statens understöd.
överstyrelserna sluta sin skrivelse med hemställan, att Kungl. Maj:t
täcktes föreskriva, att den föreslagna utbildningskursen skall anordnas vid
högre lärarinneseminariets hushållsskola, ävensom bereda nödiga medel för
ändamålet.
I avgivet utlåtande den 18 september 1917 har överintendentsämbetet
förklarat sig, från de synpunkter ämbetet hade att bedöma detta ärende,
icl^e hava funnit anledning till erinran.
Högre lärarinneseminariets rektor har i förutnämnda skrivelse den 13
352 1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
[137.] augusti 1917 erinrat om sin nyssberörda framställning. Han förklarar sig
fortfarande finna starka skäl tala för anordnande av en kurs för utbildande
av husmödrar vid offentliga anstalter och hemställer, under hänvisning
till skrivelsen av den 12 mars 1917, om beredande av erforderligt
anslag härför. Rektorn anmärker, att om hushållsskolan, oberoende av
ifrågavarande kurs, erhåller det beräknada beloppet, 600 kronor, till utvidgande
av dess lokaler, anslaget till kursen kan, med avdrag för den i
den uppgjorda kostnadsberäkningen upptagna posten å 900 kronor till hyra,
nedsättas till 1,600 kronor. Kursen kunde nämligen få tillgång till dessa
för hushållsskolan i allt fall disponerade lokaler.
Vid överlämnande av rektorns berörda framställning har läroverksöverst)
relsen i sin ovannämnda skrivelse den 31 augusti 1917 förklarat
sig fortfarande hålla före, att kurserna i fråga otvivelaktigt skulle vara till
stort gagn. Under hänvisning till rektorns skrivelse den 12 mars 1917
och de båda överstyrelsernas underdåniga utlåtande den 11 juni 1917 har
läroverksöverstyrelsen tillstyrkt, att till anordnande av den tilltänkta kursen
måtte på extra stat för år 1919 anvisas 1,600 kronor.
Depftrte- Vad i ärendet förekommit vittnar oförtydbart därom, att de tilltänkta
e n kurserna för utbildande av husmödrar vid av rektorn angivna och därmed
jämförliga anstalter skulle tillgodose ett verkligt behov. Kostnaderna för
dessa kurser skulle säkerligen vara väl använda; det synes otvivelaktigt, att
man genom åtgärder för husmödrarnas utbildande skulle för nämnda anstalter
kunna vinna betydande fördelar såväl i ekonomiskt som i hygieniskt
avseende, fördelar av vilka staten, direkt eller indirekt, skulle skörda vinsten.
Jag tvekar därför icke att i princip biträda rektorns förslag om
anordnande av ifrågavarande kurser.
Det inlägg i frågan, som gjorts av styrelsen för Svenska sjuksköterskeföreriingen,
har synts mig väl förtjänt av beaktande. Jag har dock ej
funnit den förevarande frågan så nära förknippad med den om den kvinnliga
sjukvårdspersonalens utbildning och arbetsförhållanden, att de samtidigt
måste lösas. De nu ifrågasatta kursernas snara inrättande skulle
därigenom äventyras. Under den i allt fall provisoriska anordning av kurserna,
som nu är tilltänkt, torde man kunna väl tillvarataga de intressen,
som företrätts av sjuksköterskeföreningens styrelse, genom att tillse, att
ett lämpligt antal platser vid kurserna förbehölles i sjukvård utbildade
personer, samt genom läroplanens uppgörande under tagen hänsyn till detta
elevmaterial. Riktlinjer för kurserna, att gälla tills vidare, torde böra fastställas
av Kungl. Maj:t, sedan läroverks- och folkskolöverstyrelserna, efter
nödiga förhandlingar med vederbörande inom sjuksköterskeföreningen och
vid hushållsskolan, avgivit utlåtande och förslag.
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet. 353
Jag kommer nu till frågan om kostnaderna för kurserna. Enligt vad
rektorn vid högre lärarinneseminariet på förfrågan meddelat mig, är det
avsett, att värjo kurs skulle fortgå under tiden den 1 oktober—den 15
december samt den 15 januari—den 31 maj. Såsom av det föregående
framgår är årskostnaden för en kurs — därest hushållsskolans ovan omförmälda
begäran om anslag till lokalutvidgning bifalles — antagen till
1,600 kronor. Jag har ej funnit skäl till erinran mot den till grund härför
uppgjorda kostnadsberäkningen, vilken i elevavgifter förutsätter ett bidrag
av 800 kronor. Då jag funnit önskvärt, att kursen kunde taga sin början
höstterminen 1918 — den 1 oktober—den 15 december — och fördenskull
vill medverka till att medel nu beredas såväl för nämnda termin som för
år 1919, har jag från seminarierektorn förskaffat mig upplysning om
kostnaderna för kursen under en hösttermin. På sätt framgår av en från
rektorn inkommen promemoria anses ett belopp av 700 kronor vara erforderligt
till täckande av dessa kostnader. Att beloppet är så stort i förhållande
till hela årsanslaget, trots det att höstterminen är avsevärt kortare
än vårterminen, motiveras därmed, att utbildningen under höstterminen
bör innefatta 4 dagars praktiskt arbete i veckan och att den huvudsakliga
teoretiska undervisningen även kommer att förläggas till höstterminen.
Vårterminen kommer att upptagas av 2 dagars praktiskt arbete i
veckan samt tjänstgöring å några större anstalter.
Jag bör i detta sammanhang ej underlåta att erinra om en från styrelsen
för fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala ursprungligen till ecklesiastikdepartementet
inkommen underdånig ansökning rörande statens
medverkan till anordnandet vid nämnda fackskola av vissa kurser för utbildande
av husmödrar särskilt vid militära inrättningar och hospital.
Nämnda framställning, som går ut på beredande av stipendier åt deltagare
i sagda kurser, är så till vida fristående från förevarande ärende och har
ansetts ej böra ankomma på ecklesiastikdepartementets handläggning.
Det sammanlagda belopp, som under denna punkt bör för nu ifråga
varande ändamål äskas av riksdagen, uppgår således till 2,300 kronor, därav
700 kronor böra stå till förfogande under år 1918.
För inredning av lokal och anskaffande av nödiga inventarier för ifrågavarande
kurser är av rektorn i hans skrivelse den 12 mars 1917 beräknat
ett belopp av 4,500 kronor. Överintendentsämbetet har förklarat
sig ej hava något att erinra beträffande det härför begärda anslaget. Såsom
av det ovan anförda framgår kommer lokalfrågan för kurserna numera
att ordnas på annat sätt än som först avsågs. Seminariets rektor
har på förfrågan upplyst, att behovet av medel för inredning av lokal och
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 45
[137.]
[137.]
Departe
mentschefen.
Elektrisk belysning
i hushållsskolan.
Departe
mentschefen.
Minskat
anslag.
354 1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsetuiet.
anskaffande av nödiga inventarier ej påverkas av ändringen i lokalfrågan;
kostnaderna bliva desamma.
Jag anser, att medel för ovannämnda ändamål böra genom anslag å
extra stat ställas till vederbörandes förfogande. Beloppet bör sättas till
3.900 kronor. Posten å G00 kronor för elektriska ledningar och armatur kan
nämligen utgå, sedan Kungl. Maj:t enligt beslut den 21 december 1917 funnit
gott anvisa erforderliga medel för anordnande av elektrisk belysning uti
ifrågavarande, såsom nämnt, av hushållsskolan redan disponerade lokaler.
Slutligen har seminarierektorn för hushållsskolan begärt ett belopp
av 925 kronor för införande av elektrisk belysning jämte anskaffande av
armatur. Till stöd för denna begäran, vilken avser införande av elektrisk
belysning i hushållsskolans lokaler 2 trappor upp, har rektorn vid sin skrivelse
fogat vederbörliga kostnadsförslag och beräkningar för ledningar,
servis och armatur.
Med anledning av detta av läroverksöverstyrelsen understödda anslagskrav
torde framställning böra göras till riksdagen om anvisande av ett.
extra anslag å nämnda belopp, 925 kronor. Vikten för hushållsskolan att
hava tillgång till elektrisk belysning torde under nuvarande förhållanden
vara uppenbar. Beloppet behöver göras tillgängligt redan under år 1918.
Summan av de anslag, som jag i det föregående under denna punkt
ansett böra äskas hos riksdagen, utgör 38,675 kronor, allt å extra stat.
Därav lär ett belopp av tillhopa 9,775 kronor böra begäras å tilläggsstat.
för år 1918. I detta belopp ingår hälften, 1,500 kronor (motsvarande hyran
för 2 kvartal), av vartdera av anslagen till förhyrande av lokaler för
normalskolans lägsta klasser och för undervisning i biologi och teckning
samt hälften, 1,250 kronor, av anslaget till förhyrande av nya lokaler för
seminariet och normalskolan; vidare kostnaderna för uppehållande av kurs
för husmödrar under höstterminen 1918, 700 kronor, för inredning av
lokal för denna kurs och inventarier för densamma, 3,900 kronor, samt
till anordnande av elektrisk belysning m. m., 925 kronor. Återstående
28.900 kronor torde begäras å 1919 års stat. Till frågan om äskande av
anslag å tilläggsstat för år 1918 för tillgodoseende under nämnda år av
ovan angivna ändamål har jag för avsikt att återkomma i annat sammanhang.
För närvarande tillstyrker jag därför allenast, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
att för högre lärarinneseminariet anvisa på extra
stat för år 1919:
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet. |
355 |
||
till |
stipendier........................................ |
kronor |
750: — |
» |
förhyrande av lokaler för normal-skolans lägsta klasser.................... |
» |
1,500: — |
» |
uppehållande av eu valfri fjärde |
3,000: — |
|
årskurs .............................................. |
> |
||
» |
förhyrande av lokaler för under-visning i biologi och teckning |
3» |
1,500: — |
» |
undervisning i träslöjd |
» |
300: — |
» |
expenser............................................. |
» |
2,000: — |
» |
uppehållande av hushållsskolans |
» |
17,000: - |
> |
förhyrande av nya lokaler för se-minariet och normalskolan........... |
> |
1,250: — |
> |
upprätthållande av en vid semi-nariets hushållsskola anordnad |
1,600: — |
|
tillhopa kronor |
28,900: — |
att utgå såsom ett gemensamt förslagsanslag å högst
sistnämnda belopp.
Statens läroverk.
4. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna
läroverken. Nu gällande lönereglering för lärarna vid de allmänna
läroverken daterar sig från år 1904. Vid nämnda års riksdag
blevo jämväl avlöningsförhållandena för vissa kategorier av lärarpersonalen
vid högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier reglerade,
därvid i väsentliga delar följdes de grunder, som tillämpades i fråga om
de allmänna läroverkens lärare. Även dessa löneregleringar äro i huvudsak
alltjämt gällande.
År 1906 reglerades avlöningsförhållandena för lärarpersonalen vid
folkskolor och år 1908 för lärare vid småskolor. Vid 1907 års riksdag
godkändes bestämmelser angående avlöning åt lärare vid högre folkskolor,
och vid 1911 års riksdag bestämdes vissa grunder beträffande avlöningsförhållandena
för lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna. Jämväl
nu senast berörda löneregleringar äga i huvudsak fortfarande giltighet.
Under de efter 1904 gångna åren hava vid upprepade tillfällen från
olika grupper av lärare framställningar gjorts i syfte att ådagalägga be
-
[138.]
Löne- och
pensionsreglering
för lärarpersonalen
rid de allmänna
lärorerken.
356
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
[138.] hovet av en förnyad lönereglering och en förbättrad ekonomisk ställning
för olika lärarkårer. Med hänsyn tagen till, bland annat, de i dessa framställningar
åberopade omständigheter tillsatte Kungl. Maj:t för utredning
av hithörande spörsmål genom beslut den 5 juli 1912 en särskild lärarlönenämnd.
V^d avgivande av förslag rörande lärarelönenämndens tillsättning anförde
dåvarande departementschefen, att vid en förestående reglering av
läroverkslärarnas och folkskollärarnas m. fl. löner spörsmålet om förhållandet
mellan manliga och kvinnliga tjänstinnehavares avlöningsförmåner måste
komma under övervägande. Detta hade, yttrade departementschefen, sin
naturliga förklaringsgrund däri, att på undervisningsområdet det kvinnliga
arbetet blivit ej blott till omfattning utan ock i betydelse mera likvärdigt
med det manliga ån på de flesta andra verksamhetsfält, vadan nämnda
spörsmål där blivit mera brännande och mera svårt att undanskjuta än
annorstädes.
Vidare framhöll departementschefen, att i åtskilliga av de vid tillfället
föreliggande underdåniga framställningarna ifrågasatts en sådan omläggning
av hittillsvarande lönegrunder, att för lärarkårerna skulle fastställas
enligt somliga framställningar två löneplan, ett för familjeförsörjare
och ett för icke-familjeförsörjare, enligt andra åter tre löneplan, ett för
familjeförsörjande manliga lärare, ett annat för icke-familjeförsörjande
manliga lärare och ett tredje för kvinnliga lärare.
De frågor, som avhandlats i berörda framställningar, vore enligt departementschefens
mening i så måtto av mera sammansatt natur, än lönefrågor
i allmänhet plägade vara, att de innefattade önskemål icke blott
om högre lönebelopp utan därjämte om ändrade lönegrunder, avsedda att
skipa större rättvisa än hittills varit rådande mellan skilda grupper av
löntagare, framför allt mellan de manliga och de kvinnliga.
Den 31 oktober 1914 avgav lärarlönenämnden förslag till löne- och
pensionsreglering för lärarpersonalerna vid de allmänna läroverken, höore
lärarinneseminariet, statens folkskoleseminarier, folk” och småskolor, högre
folkskolor samt kommunala mellanskolor. Vid avgivande av nämnda förs
a g bär nämnden jämväl tagit ståndpunkt till de spörsmål, vilka, på sätt
omförmälts, angivits såsom önskvärda att tagas under övervägande vid
prövning av själva lönefrågan.
Sedan sålunda nämnden avgivit sitt omförmälda löneregleringsförslag,
blev detta förslag remitterat till en del myndigheter och korporationer.
Efter det samtliga infordrade yttranden inkommit till Kungl. Maj:t, överlämnades
frågan i sin helhet till löneregleringskommittén för inhämtande
av dess yttrande. Ett avsevärt antal utlåtanden och framställningar, av
-
11)18. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet. 357
seende lönereglerings- oeh därmed sammanhängande frågor, vilka framställningar
ingivits till Kungl. Maj:t efter det ärendet hänskjutits till löneregleringskommitténs
prövning, hava sedermera jämväl överlämnats till
nämnda kommitté för att tagas i övervägande i samband med prövning
av lärarlönenämndens förslag.
Kommittén har ännu icke avgivit förslag i frågan, men efter vad jag
försport, är det med säkerhet att antaga, att kommittén skall vara i tillfälle
att avgiva sitt förslag i så god tid, att en på detsamma grundad
framställning skall kunna avlåtas till 1918 års riksdag.
Lärarnas lönefråga har, på sätt av ovanstående framgår, blivit fördröjd
i avvaktan på slutlig utredning. Spörsmålet har därigenom blivit alltmer
brännande. Förhållandena äro uppenbarligen nu helt andra än vid
den tidpunkt, då lärarlönenämnden avgav sitt betänkande i ämnet, och
givet är, att nämndens förslag måst med hänsyn härtill underkastas en i
vissa avseenden genomgripande revision. Ifrågavarande befattningshavares
bekymmersamma läge har visserligen i så måtto beaktats, som riksdagen
i anledning såväl av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar som av
enskilda inom riksdagen väckta motioner beviljat tillfällig löneförbättringåt
samtliga ifrågavarande lärarkårer. Så har för lärarpersonalen vid folkoch
småskolor en tillfällig löneförbättring beviljats för vart och ett av
åren 1916, 1917 och 1918, för lärarpersonalen vid högre folkskolor för
vart och ett av åren 1917 och 1918 samt för lärarkårerna vid de all
männa
läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna och de
kommunala mellanskolorna för år 1918.
En dylik anordning är emellertid givetvis av provisorisk beskaffenhet,
och det måste betecknas såsom i högsta grad angeläget att få densamma
ersatt med en definitiv lönereglering.
Det är min livliga önskan, att en sådan lönereglering ock skall kunna
komma till stånd vid 1918 års riksdag. Visserligen äro med densammas
genomförande — det ligger i sakens natur — förenade avsevärda
kostnader; jag vill dock å andra sidan hava framhållet, att denna fråga,
sådan jag betraktar densamma, icke är enbart en löneregleringsfråga utan
ett spörsmål av avsevärd kulturell innebörd. Det gäller nämligen att från
ekonomiska bekymmer i möjligaste mån fritaga de befattningshavare, vilka
genom sin uppgift och sitt kall äro satta att vårda och dana det blivande
släktet och därigenom i betydande mån bära ansvaret för vår andliga odlings
vidmakthållande och ytterligare utveckling. Och av så mycket större betydelse
finner jag det vara, att utan uppskov åtgärder vidtagas i angivet syfte,
som i synnerhet i de tider, som nu råda, de andliga och ideella intressena
r i38.
Ökat anslag.
[139.]
Amanuens
hos läroverksöverstyrelsen.
358 1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
löpa fara att helt skjutas åt sidan för strömningar, som hava sitt rotfäste i
en överhandtagande dyrkan av penningen och strävan efter materiell vinning.
Då, såsom antytts, lärarnas löneregleringsfråga ännu icke hunnit undergå
vederbörlig utredning, är jag icke beredd att nu framlägga förslag
i ämnet.
Enligt inom ecklesiastikdepartementet verkställda beräkningar skulle
för de allmänna läroverkens vidkommande för ändamålet erfordras ett belopp
av 1,860,000 kronor. I nämnda summa ingå jämväl vissa tillförene
på extra stat beviljade anslagsposter, vilka av läroverksöverstyrelsen i
skrivelse den 31'' augusti 1917 föreslagits skola upptagas till högre belopp
än hittills och vilkas grunder äro delvis beroende av löneregleringsfrågan,
nämligen till arvoden åt extra och vikarierande ämneslärare, till extra arvoden
åt teckningslärare, till extra arvoden åt musiklärare samt till upprätthållande
vid läroverk i Göteborg av provårskurser för blivande lärare. Hänsyn är
desslikes tagen till äskandet om nya lärartjänster. Beträffande ovannämnda
belopp, 1,860,000 kronor, må erinras därom, att den tillfälliga
löneförbättring, som riksdagen beviljat, bland andra, lärarpersonalen vid de
allmänna läroverken för år 1918,. uppgår för denna lärarpersonals vidkommande
till ett belopp av 1,001,250 kronor. Av berörda belopp, 1,860,000
kronor, torde 460,000 kronor böra beräknas å extra stat för år 1919.
Med hänvisning till vad jag under punkterna 135, 153, 160, 169,
177 och 183 föreslagit och kommer att föreslå i fråga om övriga nu avsedda
lärarkårer, får jag beträffande lärarna vid de allmänna läroverken
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att, i avbidan på proposition angående löne- och
pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna
läroverken, beräkna för ändamålet ett belopp av 1,860,000
kronor, därav såsom ökning av det ordinarie reservationsanslaget
till de allmänna läroverken 1,400,000 kronor
samt på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag, högst
460,000 kronor, till extra och vikarierande lärare m. m.
I händelse en ökning av det ordinarie reservationsanslaget till de
allmänna läroverken med omförmälda belopp, 1,400,000 kronor, varder av
riksdagen beslutad, kommer nämnda anslag att höjas från sitt nuvarande
belopp, 5,890,989 kronor till 7,290,989 kronor.
5. Amanuens hos läroverksöverstyrelsen. Riksdagen har på
extra stat för vart och ett av åren 1907 — 1918 anvisat 1,500 kronor till
arvode åt en amanuens hos läroverksöverstyrelsen.
Enahanda anslag erfordras jämväl för år 1919.
1918. Åttonde hu T ml ti teln: Det högre skolväsendet. 36»
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till arvode åt en amanuens hos läroverksöver.
styrelsen bevilja på ixtra stat för år 1919 ett förslags
anslag,
högst 1,500 kronor.
6. Inspektion och sakkunnigt biträde inom läroverksöverstyrelsen
i fråga om fysisk uppfostran m. m. Till inspektion och sakkunnigt
biträde inom läroverksöverstyrelsen i fråga om fysisk uppfostran
och skolhygien samt undervisning i manlig slöjd, musik och husligt arbete
har riksdagen på extra stat för vart och ett av åren 1916—1918 beviljat ett
anslag av 5,000 kronor. För enahanda ändamål: inspektion och sakkunnigt
biträde inom läroverksöverstyrelsen, har för vartdera av åren 1914 och
1915 ett lika stort belopp varit anvisat, dock att år 1914 musik och
manlig slöjd samt år 1915 manlig slöjd ej voro upptagna bland de angivna
ämnena.
Enahanda anslag erfordras jämväl för år 1919.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till inspektion och sakkunnigt biträde inom läroverksöverstyrelsen
i fråga om fysisk uppfostran och
skolhygien samt undervisning i manlig slöjd, musik och
husligt arbete anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 5,000 kronor.
7. Vaktmästarbiträde hos läroverksöverstyrelsen. För biträde
vid utförande av vaktmästargöromålen hos läroverksöverstyrelsen har riksdagen
anvisat för vart och ett av åren 1914—1918 ett extra anslag av
1,000 kronor.
Framställning har gjorts om beviljande av enahanda anslag jämväl
för år 1919.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till biträde vid utförande av vaktmästargöromålen
hos läroverksöverstyrelsen anvisa på extra stat för
år 1919 ett förslagsanslag, högst 1,000 kronor.
8. Höjning av läroverksöverstyrelsens ezpensanslag. Då vid
1904 års riksdag beslut fattades om läroverksöverstyrelsens upprättande,
anslogs ett belopp av 7,000 kronor för tillfällig adjunktion, hyra för lokal
och expenser.
Detta belopp höjdes av 1907 års riksdag till 10,000 kronor och av
[140.]
Inspektion
och sakkun
nigt biträde
inom läroverksöverstyrelsen
i
fråga om
fysisk uppfostran
m. in.
[141.]
Vaktmästarbiträde
hos
1äroverksöverstyrelsen.
[142]
flöjning av
läroverksöverstyrelsens
expensans''ag.
3
360 1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
142.) 1908 års riksdag, för beredande av tillgång till vikariearvoden under semes
ter,
till 12,550 kronor, på samma gång rubriken ändrades till »för tillfällig
adjunktion, vikariatsersättning, hyra för lokal och expenser m. m.».
Vrid 1909 års riksdag, då anslag till en vaktmästare utbröts ur beloppet
och i staten uppfördes såsom en särskild post, fastställdes beloppet till
11,650 kronor. Sedan anslaget av 1912 års riksdag höjts till 13,200
kronor, fastställdes det i samband med godkännande av ny stat för överstyrelsen
av 1913 års riksdag till 13,550 kronor, med vilket belopp det
för närvarande utgår. Samtidigt ändrades anslagets rubrik till »för tillfällig
adjunktion, vikariatsersättning, expenser in. in.». I summan ingår
ett belopp av omkring 3,150 kronor till arvoden åt semestervikarier. Det
för tillfällig adjunktion, expenser m. m. avsedda beloppet uppgår följaktligen
till 10,400 kronor.
I skrivelse den 30 augusti 1917 har överstyrelsen framlagt förslag
om höjning å extra stat av ifrågavarande anslag.
överstyrelsen omförmäler till en början, hurusom anslaget visat sig otillräckligt
och brist i detsamma uppkommit, överstyrelsen anför i detta avseende:
Trots det att den största sparsamhet och omtanke från överstyrelsens sida iakttagits,
visade sig ifrågavarande anslag redan under år 1916 otillräckligt. I själva verket
var överstyrelsen också betänkt på att i sin framställning den 30 september 1916
angående anslagsbehovet för år 1918 begära ökning av expensmedlen, men ansåg sig,
i betraktande av rådande tidsförhållanden och i förhoppning att den nuvarande anslagssumman
skulle visa sig tillfyllest, icke för det dåvarande böra begära någon ökning.
Emellertid har sedan dess den rådande allmänna och starka prisstegringen, framför allt
å bränsle, papper och tryck, elektrisk belysning m. in., kommit anslaget att bliva ännu
otillräckligare. För första hälften av år 1917 hava överstyrelsens expensutgifter belöpt
sig till omkring 6.600 kronor och kunna, med inräknande av från år 1916 överbalanserad
brist av omkring 200 kronor, för år 1917 i runt tal beräknas uppgå till
13,400 kronor.
För år 1917 komme följaktligen överstyrelsen att av expensanslaget, efter avdrag av
vad som erfordrades till vikariearvoden under semester, disponera ett belopp, som med
omkring 3.000 kronor understege överstyrelsens beräknade utgifter. Härav torde framgå,
att den höjning av ifrågavarande anslagspost, som kräves för budgetåret 1919, måste sättas
till minst nämnda belopp. Då emellertid ökningen av överstyrelsens expensutgifter
till största delen förorsakats av förhandenvaraude dyrtid och icke förrän mera stabila
förhållanden inträtt torde böra uppföras å ordinarie stat, har överstyrelsen tills vidare
ansett sig böra göra framställning om utverkande av anslag på extra stat för år 1919
till täckande av det ökade behovet i ifrågavarande hänseende.
Till närmare belysande av den uppkomna bristen anför överstyrelsen
vidare:
Under år 1917 hava omkostnaderna för de större förbrukningsartiklarna ved och
kol, elektricitet samt papper väsentligen stegrats, så att, medan utgifterna för nämnda
förnödenheter under hela året 1916 uppgått till 1,544 kronor 40 öre, sagda förnöden
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet. 361
heter under år 1917 kunna med ledning av nu gällande priser beräknas draga eu
kostnad av i det närmaste 3.000 kronor och sålunda för sagda ar medföra eu merkostnad
av något över 1,400 kronor. Medräknas ökningen ii veu å andra utgiftsposter än
de nyssnämnda, såsom tryck, böcker och tidskrifter, extra renskrivningskostuader m. m.,
vilken ökning under år 1917 torde belöpa sig till omkring 1,600 kronor, torde den
uppkommande bristen å överstyrelsens expensanslag för år 1917 böra uppskattas till
omkring 3,000 kronor. Sannolikt torde val vara, att ovannämnda prisstegring kommer
att fortfara och måhända ytterligare ökas under åren 1918 och 1919. Då emellertid
några beräkningar häröver för det närvarande icke lata sig med någon tillförlitlighet
utföras, har överstyrelsen ausett sig beträffande nu ifrågavarande utgiftsökning å expensanslaget
under år 1919 böra stanna vid det belopp, vartill nämnda ökning beräknats
uppgå för år 1917, eller alltså 3,000 kronor.
Givetvis kan denna höjning icke användas till att jämväl utjämna bristen för
år 1917, men då det felande beloppet ännu icke kan med önskvärd bestämdhet angivas,
finner sig överstyrelsen först längre fram böra inkomma med särskild framställning
i fråga om tilläggsanslag för år 1917, att av Kungl. Magt anvisas av tillgängliera
medel. Likaså torde överstyrelsen bliva nödsakad att under år 1918 hos Kungl.
Maj:t gorå framställning om anvisande av särskilda medel till mötande av den brist,
som vid nämnda års slut otvivelaktigt kom me att uppstå.
överstyrelsen hemställde följaktligen nu, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att för ökning av de till överstyrelsen utgående medel för
tillfällig adjunktion, vikariatsersättning, expenser m. m. på extra stat för
år 1919 anvisa ett belopp av 3,000 kronor.
I ovanberörda skrivelse den 30 augusti 1917 har överstyrelsen ifrågasatt
en ökning av det ordinarie expensanslaget, vilken ökning betingats av önskvärdheten
av en höjning av de amanuensarvoden, som utgå ur nämnda anslag.
Hos överstyrelsen äro för närvarande anställda tre ordinarie amanuenser.
För avlönande av en av dessa har av riksdagen sedan en följd av år
å extra stat anvisats ett årligt anslag av 1,500 kronor. De båda övriga,
som vardera uppbära ett arvode av 1,200 kronor för år, avlönas däremot
från expensanslaget.
I senast berörda avseende anför överstyrelsen: .
De till amanuenserna utgående arvodena äro utan tvivel i jämförelse med de arvoden,
som åtnjutas av amanuenser såväl inom övriga centrala ämbetsverk som ock
inom statsdepartementen, synnerligen låga, åtminstone de å 1,200 kronor. Da det
arbete, som utföres av de inom överstyrelsen anställda amanuenserna, torde vara i det
hela likartat med de göromål, som.å andra håll bruka anförtros åt amanuenser, samt
den dagliga arbetstiden å tjänsterummet för överstyrelsens amanuenser motsvarar vad
eljest brukar vara vanligt, syues det överstyrelsen billigt, att även avlöningsförmånerna
bringas i överensstämmelse med de arvoden, som utgå på andra håll. Överstyrelsen
tillåter sig i detta sammanhang hänvisa till vad av 1902 års löneregleringskommitté
i dess den 15 februari 1917 avlämnade betänkande rörande reglering av löneförhållanden
in. m. vid statsdepartementen anföres beträffande de arvoden, som för
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 46
[142.
362
1918. Åttonde huvudtiteln: Let högre skolväsendet.
[142.] närvarande åtnjutas av amanuenser inom statsdepartement?!) (sid. 362—368). Även
om ° det torde kunna antagas, att storleken av några av de inom statsdepartemeuten
utgående arvodena åt amanuenser är beroende därpå, att åt vederbörande amanuens
äro anförtrodda mer än vanligt kvalificerade uppgifter, framgår dock av vad av kommittén
anförts, att berörda arvoden i regel äro väsentligt högre än de arvoden, söm
nu kunna beredas överstyrelsens amanuenser. 1 de fall, då arvodena inom statsdepartementen
äro särskilt laga, lärer detta bero på särskilda föihållanden. Uveistyrelsen
får även framhålla, att kommittén, såsom av dess berörda betänkande framhår (sid.
427, 459, 474, 492, 505, 524 och 543), vid avgivande av förslag till expensanslag för
de särskilda statsdepartementen utgått därifrån, att ordinarie amanuenser skulle avlönas
med i regel 2,000 kronor för år, därvid den dugliga tjänstgöringstiden antagits
vara 3 timmar.
Vad angår arvoden till amanuenser inom de centrala ämbetsverken, får överstyrelsen
enligt under hand inhämtade upplysningar meddela, att för närvarande äro anställda
i statskontoret 4 amanuenser med arvode av 2,000 kronor och 5 amanuenser
med arvode av 1,500 kronor, att armé förvaltningens amanuenser, sedan sistnämnda
ämbetsverks expensanslag av 1917 ars riksdag för ändamålet blivit höjt, från och med
den 1 januari 1918 komma att, till ett antal av 10, åtnjuta arvoden å 1,800 kronor
samt att inom kammarkollegium atvodena äro bestämda till 1.800 kronor för 2 amanuenser
och till 1.500 kronor för 3 amanuenser, därvid dock är att märka, att inom
kammarkollegium för närvarande är anställt ett betydande antal tjänstemän å extra
stat med avlöningsförmåner i likhet med ordinarie tjänstemän av första och andra graden.
Slutligen äro hos kammanätten anställda 3 amanuenser med en begynnelseavlöning
av 1.500 kronor, vilken efter vissa års förlopp brukar höjas först till 1,800
kronor och sedermera till 2,000 kronor.
Av det anförda torde enligt överstyrelsens mening framgå, att även inom de centrala
ämbetsverken arvodena åt amanuenser äro icke obetydligt högre än de arvoden,
som åtnjutas av överstyrelsens amanuenser.
Vad angår storleken av de arvoden, som enligt överstyrelsens mening böra utgå
till de inom ämbetsverket anställda amanuenserna, framgår av vad ovan anförts, att
inom de centrala ämbetsverken, med vilka överstyrelsen i detta hänseende närmast
torde böra jämföras, amanuensarvodena i allmänhet synas variera mellan 1,500 kronor
och 2,000 kronor för år samt att det vanligaste förhållandet torde vara, att arvoden
förefinnas till visst antal men med olika belopp, varför det alltså gives möjlighet fölen
amanuens att efter viss tids förlopp komma i åtnjutande av ökat arvode. Att då
amanuensernas tjänstgöring inom ett ämbetsverk ofta, för att icke säga vanligen,
sträcker sig över en icke obetydlig tidrymd, häruti ligger en gärd av rättvisa, synes
överstyrelsen obestridligt. Ävenledes torde en sådan anordning bidraga till att vid
ämbetsverket fästa dugliga extra ordinarie tjänstemän.
Enligt överstyrelsens åsikt böra dess amanuensers arvoden icke sättas lägre än
1,500 kronor för år, vilket är det lägsta belopp, som i sådant avseende torde förekomma
inom öviiga ämbetsverk. I enlighet med-vad förut anförts, torde emellertdi
böjlighet böra beredas överstyrelsen att tilldela någon av överstyrelsens amanuenser
högre arvode, förslagsvis 1.800 kronor för år. Överstyrelsen skulle för sin del vilja
förorda en sådan anordning, att ur dess ifrågavarande anslag arvoden utginge åt 1
amanuens med 1,800 kronor och åt 1 amanuens med 1 500 kronor för år läknat. Den
av överstyrelsen för höjning av amanuensarvodena ifrågasatta ökningen av överstyrelsens
expensanslag utgör således 600 -f 300 = 900 kronor.
^1918. Åttonde lin vildt teln: Det högre skolväsendet. 368
överstyrelsen hemställde derför, att dess expensanslag, nu 13,550
kronor, måtte ökas med 900 kronor till 14,450 kronor.
För mötande av den av överstyrelsen motsedda bristen för år 1919
i överstyrelsens expensanslag synas medel å extra stat böra askas hos
riksdagen. Mot det beräknade beloppet har jag intet att erinra. Till
frågan om täckande dels av det underskott, som uppkommit i staten för
år 1917, vilket underskott, enligt vad läroverksöverstyrelsen meddelat i
skrivelse den 11 december 1917,dåmera beräknades uppgå till 4,600 kronor,
ävensom av den brist, som förväntas inträda för år 1918, torde jag
få återkomma, sedan frågan härom undergått vederbörlig beredning.
De inom överstyrelsen nu förekommande amanuensarvodena å 1,200
kronor måste betecknas såsom allt för otillräckliga i jämförelse med de
ersättningar, som i andra ämbetsverk lämnas de manliga extra ordinarie
tjänstemännen. I detta avseende må erinras, att i den med läroverksöverstyrelsen
nära jämförbara folkskolöverstyrelsen två därstädes anställda
amanuenser, vilka avlönas ur sistnämnda verks expensanslag, åtnjuta
arvoden till belopp för en var av 1,500 kronor. Jag finner önskligt, att
läroverksöverstyrelsen sättes i tillfälle att tilldela sina två ifrågavarande
amanuenser arvoden å enahanda belopp. Medel härtill synas mig för närvarande
lämpligen kunna beredas genom eu för ändamålet avpassad förhöjning
av det av överstyrelsen, såsom ovan omförmälts, äskade anslaget å
3,000 kronor för år 1919 till ökande av anslaget för tillfällig adjunktion
in. m. Beloppet skulle då bliva 3,600 kronor.
■“ fjag får alltså hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
j
att till förstärkande av det å läroverksöverstyrelsens
ordinarie stat för tillfällig adjunktion, vikariatsersättning,
expenser in. in. uppförda anslaget anvisa på extra stat
för år 1919 såsom förslagsanslag, högst, ett belopp av
3,600 kronor.
I | 9. Lokal åt läroverksöverstyrelsen. Allt sedan läroverksöver
styrelsen
med utgången av september 1908 nödgats utrymma den ämbetslokal,
som överstyrelsen förut kostnadsfritt innehaft i gamla riksdagshuset,
har lokal för överstyrelsen måst förhyras. Hyran utgjorde till och med hyresåret
1912—1913 5,000 kronor årligen, för tiden 1 oktober 1913—30
september 1914, då ny och därjämte under hyresåret ökad lokal måst anskaffas,
6,400 kronor och för tiden den 1 oktober 1914—den 30 september
Departe
mentschefen,
Nytt anslag.
[143.]
Lokal åt läroverksöverstyrelsen.
364
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
1917 6,800 kronor för år räknat. För hyresåret 1917—1918 utgår hyran
med 8,000 kronor. ° 3
För hyrans gäldande hava anslag å extra stat anvisats av riksdagen.
Beträffande den nuvarande lokalens läge och omfattning torde jag få hänvisa
till vad dåvarande departementschefen därom anfört till statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 13 januari 1917, punkten 140.
Överstyrelsen har nu i skrivelse den 31 augusti 1917 anhållit om
beredande av anslag å 8,000 kronor till lokalhyra för det hyresår, som
börjar den 1 oktober 1918 och med vars ingång nu gällande hyresavtal
rörande de ämbetslokaler, som disponeras av läroverksöverstyrelsen, går till
ända.
Huruvida läroverksöverstyrelsen efter nämnda tid får kvarstanna i sina
nuvarande lokaler mot oförändrad hyra är ännu oavgjort. Skulle hyran
komma att höjas, torde därav under år 1918 föranledd merkostnad kunna
täckas av medel, som stå till Kungl. Maj:ts förfogande. Av det utav läroverksöverstyrelsen
nu begärda beloppet, 8,000 kronor, bör hälften eller
4,000 kronor stå till överstyrelsens disposition under år 1918 för gäldande
av den under året förfallande delen av hyreskostnaden för hyresåret den
1 oktober 1918 30 september 1919, och således uppföras å tilläggsstat
för år 1918. Till denna fråga återkommer jag i annat sammanhang.
Jag hemställer alltså om förslag till riksdagen
Minskat att till förhyrande av ämbetslokal åt läroverksöver
*nslRe''
styrelsen för tiden den 1 april—den 30 september 1919
anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst
4,000 kronor. &
10. Understöd åt extra ordinarie lärare vid de
allmänna läroverken under förfall på grund
av sjukdom, oförändrat ordinarie förslagsanslag
................................................................ kronor 5,000: —
144 11. Undervisning i slöjd. Det av 1904 års riksdag å ordinarie
I"”8 uppförda förslagsanslaget å 10,000 kronor till undervisning i slöjd,
vilket av 1913 års riksdag höjdes till 18,000 kronor och av 1914 års senare
riksdag till 24,000 kronor, blev av 1915 års riksdag ytterligare höjt
och utgör nu 28,000 kronor.
I skrivelse den 31 augusti 1917 angående anslagsbehov för det högre
skolväsendet har läroverksöverstyrelsen hemställt, att nämnda förslagsanslag
måtte höjas till 33,500 kronor, överstyrelsen anför i detta avseende:
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet. 365
För läsåret 1916—1917 ufanordnades ett sammanlagt belopp av 28.500 kronor
för slöjdundervisningen vid de allmänna läroverken, vilket belopp för läsåret 1917—
1918 stigit till 31.500 kronop.
Denna stegring i kravet på anslag till slöjdundervisningen beror därpå, att man
numera i allmänhet vid byggandet av nya läroverkshus också sörjer för lokaler för
sagda undervisning samt att intresset för denna undervisningsgren blivit allt allmännare.
Under läsåret 1917—1918 är slöjdundervisning införd vid omkring 76 % av de
allmänna läroverken. Procenttalet utgör 60 % vid de högre läroverken, 75% vid realskolorna
och 90 % vid samskolorna.
Den årliga ökningen i anslagsbeloppet. vilken under åren 1908—1917 i medeltal
utgjorde omkring 1,930 kronor och för läsåret 1917—1918 3,000 kronor, utgör i medeltal
under läsåren 1908—1918 omkring 2,036 kronor.
Med hänsyn till de anspråk, som efter de anförda siffrorna att döma år 1919
kunna förväntas bliva ställda på anslaget till slöjdundervisning, torde detta böra höjas
dels med det belopp, varmed förslagsanslaget redan överskridits, 3,500 kronor, dels ock
med medeltalet för den årliga ökningen under senaste tioårsperiod, omkring 2,036 kronor,
eller sammanlagt i runt tal 5,500 kronor.
Vid beviljandet av ifrågavarande anslag har riksdagen angivit vissa
grunder för anslagets utgående, nämligen att vid läroverk, som visat sig
äga på ändamålsenligt sätt anordnad slöjdundervisning, årligen finge utgå
150 kronor för varje slöjdavdelning av 15 lärjungar vid realskola för
gossar och vid samskola.
Närmare bestämmelser angående ansökning om anslag samt utbetalning
av beviljat anslag äro givna i kungl. kungörelse den 2 juni 1905.
I berörda skrivelse den 31 augusti 1917 har läroverksöverstyrelsen
föreslagit en sådan ändring av omförmälda grunder, att vid allmänt läroverk,
som visat sig äga på ändamålsenligt sätt anordnad slöjdundervisning,
årligen finge utgå för varje slöjdavdelning av 15 lärjungar 150 kronor,
dock att efter överstyrelsens medgivande i varje särskilt fall, då särskilda
skäl därtill föreligga, anslag även må kunna utgå till avdelning av
minst tolv lärjungar.
Till stöd härför anför överstyrelsen:
Av vad överstyrelsen i det föregående i fråga om böjning av förevarande anslag
anfört torde framgå, att intresset för slöjdundervisningen är i ständigt stigande, i det
nya slöjdavdelningar måst upprättas dels vid de läroverk, där denna undervisning redan
blivit införd, dels vid sådana läroverk, där densamma förut icke varit anordnad. Liknande
intresse har också medfört, att i flera fall även lärjungar inom gymnasiet anmält
sig till deltagande i slöjdundervisningen. För dessa lärjungars deltagande i sagda
undervisning lägger emellertid bestämmelsen i kungörelsen den 2 juni 1905 hinder i
Tagen, enär däri stadgas, att anslaget till undervisning i slöjd får utgå endast för
slöjdavdelning av lärjungar vid realskola för gos>ar och vid samskola. I ett fall, där
vederbörande rektor trots denna bestämmelse medgivit lärjunge vid gymnasiet att deltaga
i slöjdundervisningen, har anmärkning mot detta förfarande gjorts av kammar
-
[144.]
Departe
mentschefen.
ökat anslag.
[145.]
Ersättning åt
skolläkare
366 |19i8. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
rätten. Ehuru antalet av de lärjungar vid gymnasiet, som vilja deltaga i berörda undervisning,
är litet i jämförelse med deltagarna i samma undervisning vid realskolan,
skulle överstyrelsen finna lämpligt, att genom ändring av ovan berörda bestämmelse
möjlighet till deltagande i undervisningen i slöjd bereddes alla de läroverkets lärjungar,
som därtill anmält sig.
Ännu en annan bestämmelse i samma nådiga kungörelse, nämligen att slöjdavdelning
skall för erhållande av statsanslag omfatta 15 lärjungar, har vid tillämpningen
vållat svårigheter. Det kan inträffa, att en till 15 lärjungar beräknad avdelning
genom förfall för en eller ett par deltagare icke blir fulltalig. För dylik avdelning
har kammarrätten ausett, att statsbidrag icke bort utgå. Då det torde få anses
mindre lämpligt, att en genom sådant förfall för deltagare icke alldeles fulltalig
avdelning skulle behöva indragas, finner överstyrelsen önskvärt, att slöjdavdelningens
minsta storlek kunde tillåtas variera emellan vissa gränser, förslagsvis 12 till 15. °
Den av överstyrelsen påyrkade anslagsförhöj ningen synes böra vidtagas,
och vad överstyrelsen i övrigt föreslagit torde ävenledes äga giltiga
skäl för sig. Hinder lärer ej möta för att förändringen i grunderna kan
träda i verket redan höstterminen 1918. Jag hemställer alltså, att Eders
Kung!. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels höja det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till undervisning i slöjd vid de allmänna lärover»
ken från 28,000 kronor till 33,500 kronor eller med
5,500 kronor;
dels ock medgiva, att omförmälda anslag må från
och med höstterminen 1918 användas sålunda, att till
allmänt läroverk, som visat sig äga på ändamålsenligt
sätt anordnad slöjdundervisning, årligen må utgå 150
kronor för varje slöjdavdelning av femton lärjungar,
dock att efter läroverksöverstyrelsens medgivande i varje
enskilt fall, då särskilda skäl därtill föranleda, anslag
må kunna utgå även till avdelning med mindre antal
lärjungar, under förutsättning att antalet lärjungar uppgår
till minst tolv.
12. Ersättning åt skolläkare. Riksdagen medgav år 1909, att
skolläkare vid allmänt läroverk finge som ersättning för honom i nämnda
egenskap åliggande göromål, förutom det redan förut av statsmedel och
av läroverkets ljus- och vedkassa utgående arvodet, av statsmedel utfå
ytterligare ett belopp, motsvarande 1 krona för varje under höstterminen
närvarande lärjunge, samt anvisade för detta ändamål ett belopp av 20,000
kronor för år 1910. För samma ändamål har riksdagen på extra stat
för år 1911 anvisat ett belopp av likaledes 20,000 kronor. För vartdera av
1018. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet. 307
åren 11) 12 och 1918 beviljades för ändamålet 23,000 kronor, för år 1914
24,000 kronor, för vartdera av åren 1915 och 1916 25,000 kronor, för år
1917 25,500 kronor samt för år 1918 26,000 kronor, allt på extra stat.
Då samma skäl, som föranlett riksdagen att för ifrågavarande ändamål
anvisa nödigt belopp, fortfarande äro gällande, har läroverksöverstyrelsen,
med hänsyn därtill att lärjungeantalet vid de allmänna läroverken
under höstterminen 1917 varit 25,677, och att detta antal, under förutsättning
av samma ökning som under närmast föregående år, för höstterminen
1918 torde böra beräknas till inemot 26,500, i underdånig
skrivelse den 30 augusti 1917 hemställt, att för år 1919 ett till 26,500
kronor höjt extra anslag måtte utverkas för bestridande av ifrågavarande
ersättning åt skolläkare. — Anslaget torde lämpligen böra erhålla förslagsanslags
natur.
Med anledning därav tillstyrker jag framställning till riksdagen
att medgiva, att till skolläkare vid allmänt läroverk
må såsom ersättning för honom i nämnda egenskap
åliggande göromål, förutom det redan förut av
statsmedel och av läroverkets ljus- och vedkassa utgående
arvodet, utgå ytterligare ett belopp, motsvarande
1 krona för varje under höstterminen vid läroverket
närvarande lärjunge, samt att för detta ändamål anvisa
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag av 26,500
kronor.
Privailär overk.
13. Reservationsanslaget till privatläroverken. Då vid 1909
års riksdag en reglering av avlöningsförhållandena vid statsunderstödda
enskilda läroverk och av grunderna för statsunderstöd till dem ägde rum,
uppfördes under riksstatens åttonde huvudtitel under rubrik: Enskilda läroanstalter,
ett gemensamt reservationsanslag å 575,000 kronor, bildat av
fyra anslagsbelopp, nämligen å 60,000 kronor till enskilda mellanskolor,
375.000 kronor till högre flickskolor, 120,000 kronor till högre goss- och
samskolor samt 20,000 kronor till enskilda lärarinneseminarier. Sedan
dessa fyra anslagsbelopp genom beslut vid 1912 och 1914 årens riksdagar
höjts till respektive 70,000 kronor, 400,000 kronor, 190,000 kronor och
30.000 kronor, utgör det gemensamma reservationsanslaget, numera upptaget
under förändrad rubrik: Privatläroverk, en summa av 690,000 kronor.
Ökat anslag.
[146.]
Reservationsanslaget
till
privatlär orerken.
368 1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
[146.] Av olika skäl förekommer nu anledning till ändring av de i det Ge
mensamma
anslaget ingående posterna. Läroverksöverstyrelsen, som i underdånig
skrivelse den 31 augusti 1917 väckt förslag härom, har inlett
sin framställning i ämnet med erinran, att statsunderstöd från ifrågavarande
anslag plägat tilldelas vederbörande läroanstalter för perioder av tre
år och att nu löpande anslagsperiod utginge med år 1918. Det vore nu
på tiden att taga i övervägande, huruvida någon förhöjning eller i övrigt
någon jämkning av omförmälda anslag borde ifrågasättas. Vid granskning
av de ansökningar, på vilka nu utgående understöd grundade sig, hade
det visat sig, att de till vissa grupper av läroanstalter beviljade anslagen
ej räckte till att i önskvärd grad tillgodose de särskilda läroanstalternas
behov.
överstyrelsen, som i sin framställning följer den i nådiga kungörelsen
den 29 oktober 1909 angående avlöning av lärarinnorna vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt dessa läroanstalter
in. in. angivna ordning, yttrar sig först om anslaget till
Enskilda mellanskolor.
När ifrågavarande anslag, säger överstyrelsen, är 1912 höjdes från 60,000 kronor
till 70.000 kronor, beräknades det antal skolor, som kunde tänkas ifrågakomma till
understöd därifrån, under följande treårsperiod uppgå till 20. För närvarande har det
nedgått till 15 och kan med säkerhet förväntas sjunka ytterligare till nästa treårsperiod.
Av dessa 15 läroanstalter äro nämligen 4 sadana enskilda skolor, som utgöra
överbyggnader på den egentliga folkskolan och i avseende å inträdesfordringarna"förutsätta
det kunskapsmatt, som inhämtas i högsta klassen av folkskola, anordnad enligt
gällande normalsplans typ litt. A, medan de övriga 11 äro samskolor, som för år 1909
åtnjutit understöd från anslaget till skolor för kvinnlig ungdom. Enligt gällande författningsbestämmelser
kunna dessa sistnämnda skolor, vilka i huvudsak äro organiserade
såsom statens real- och samskolor, endast intill utgången av år 1920 erhålla understöd
av anslaget till enskilda mellanskolor. Det är att vänta, att flera av dessa
skolor komma att ombildas till kommunala mellanskolor och därmed bliva hänvisade till
att söka statsunderstöd från annat anslag. Överstyrelsen har sig bekant, att förberedande
atgåi der för sadant ändamål vidtagits beträffande uagra av dem, och anser sig
kunna beräkna, att tva å tre av dessa skolor vid utgången av år 1918 uudergått en
dylik omgestaltning, A andra sidan är det ej antagligt, att någon ny skola kommer
att ifrågasätta eller erhålla understöd av nu förevarande anslao*.
Vid beräkningen av behovet av anslag till enskilda mellanskolor för nästkommande
understödsperiod torde även skälig hänsyn böra tagas till de av nu ifrågavarande
skolor i underdåniga ansökningar beträffande innevarande treårsperiod ifrågasatta
understödsbeloppen, enär dessa understödsbelopp i visst avseende kunna anses grundade
pa av skolorna gjorda ekonomiska beräkningar. Överstyrelsen får i detta hänseende
erinra om att det sammanlagda understödsbelopp, som förenämnda skolor för år 1916
ifragasatt, kan med avdrag av belopp, som ett par skolor begärt utöver vad dessa sko
-
369
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
lor enligt bestämmelserna i kungörelsen den 29 oktober 1909 kunnat uppbära, beräk- [14ti.]
nas till omkring 65,000 kronor, medan det för närvarande utgående totala understödsbeloppet
för år utgör 60 900 kronor.
Slutligen torde vid beräkningen av nu ifrågavarande anslagsbehov hänsyn jämväl
böra tagas till bestämmelserna i nyssnämnda kungörelse beträffande statsunderstödets
maximibelopp. Sagda kungörelse föreskriver i detta avseende, att statsunderstöd till
enskild mellanskola kan utgå med högst 4,800 kronor utom bidrag till undervisning i
huslig ekonomi. Under förutsättning att 15 skolor av nu ifrågavarande slag erhålla
maxitniunderstöd, skulle alltså ett anslag av 72,000 kronor krävas; nedgår de understödda
skolornas antal till 13 eller 12, bliva motsvarande anslagsbelopp respektive
62,400 och 57,600 kronor.
Nu torde emellertid kunna förutsättas, att ej alla i övrigt anslagsberättigade .skolor
kunna eller böra komma i åtnjutande av maximiunderstöd. På några håll lära
nämligen kommun eller enskilda douatorer ej visa sig villiga att anslå så stort understödsbelopp
som 4.800 kronor. I vissa fall torde skolans utveckliugsståndpunkt vara
sådan, att maximiunderstöd på grund härav icke torde kunna beviljas. För närvarande
hava endast två av dessa skolor maximiunderstöd; men flera av dem hava dock numera
nått den utveckling, att de synas förtjänta av ett sådant understöd.
På grund av vad ovan blivit anfört anser sig överstyrelsen böra föreslå en nedsättning
av anslaget till enskilda mellanskolor. Vid beräkning av anslagets belopp
synes man lämpligen kunna taga till utgångspunkt det sammanlagda understödsbelopp,
som nu förevarande skolor själva ifrågasatt för tidsperioden 19L6—1918, ehuru detta
belopp naturligen ej bör bliva den enda normen. Fördelat på 15 skolor skulle ett anslag
av denna storlek — 65,000 kronor — under sagda period kunnat bereda åt varje
skola ett understöd av i medeltal något mer än 4,300 kronor för år. Beräknas nu antalet
skolor av ifrågavarande slag under nästa understödsperiod till 12, skulle efter
denna norm ett anslag av omkring 52,000 kronor vara tillräckligt. Då emellertid med
hänsyn till rådande dyrtidsförhållauden, som med all sannolikhet kunna förväntas dä
fortfara, i ej så få fall böjning av understöden till de särskilda skolorna lärer komma
att ifrågasättas och väl även bör beviljas, torde anslagsbeloppet för de enskilda mellanskolorna
böra beräknas till 55.000 kronor. Detta innebär, att anslaget minskas från
sitt nuvarande belopp med 15,000 kronor.
Högre flickskolor.
Beträffande de högre flickskolorna erinrar läroverksöverstyrelsen, att
under innevarande treårsperiod 79 skolor av detta slag erhållit statsunderstöd.
Understödsbeloppen hade sammanlagt utgjort för år 1916
419,075 kronor och för år 1917 419,625 kronor.
I fråga om beräkningen av anslagsbehovet för de högre flickskolorna
anför överstyrelsen:
Vad angår antalet högre flickskolor, som för nästa treårsperiod kunna tänkas
ifrågakomma till understöd frän nu förevarande anslag, synes någon nämnvärd förändring
däri ej böra beräknas.
Det av de högre flickskolorna för år 1916 begärda understödsbeloppet utgjorde
sammanlagt något över 444,000 kronor, om därifrån avdragas de belopp, som några
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 47
370 1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
[146.1 skolor begärt utöver vad dessa skolor enligt bestämmelserna i nådiga kungörelsen den
29 oktober 1909 kunnat erhålla.
Jämlikt nämnda kungörelse må statsunderstöd till högre flickskola, för år räknat,
kunna utgå, därest skolan omfattar fyra årsklasser utöver den egentliga folkskolan, med
högst 4,400 kronor och, därest skolan omfattar flera sådana klasser, med högst 5,200
kronor. Beräknas med ledning av dessa bestämmelser det sammanlagda understödsbelopp,
som kunnat utgå till förberörda skolor under första året av innevarande treårsperiod,
visar det sig, att detta belopp utgör 409,200 kronor. Härtill måste läggas särskilt
understöd för med skolorna förbundna gymnasier — ett understöd som, om
medlen räckt till, för detta år kunnat utgå med 20,000 kronor — samt anslag för
undervisning i huslig ekonomi, beräknat till 39.800 kronor. Beloppet av samtliga
maximiunderstöd skulle alltså för år 1916 utgjort 469,000 kronor.
Beträffande understöd till de högre flickskolorna torde gälla vad överstyrelsen
här ovan uttalat angående de enskilda mellanskolorna, att i åtskilliga fall kommun
eller enskilda donatorer icke skola befinnas villiga att giva vederbörande skola understöd
till maximibelopp, vadan på denna grund statsunderstöd till sådant belopp ej torde
kunna komma i fråga till alla skolor av nu förevarande slag. Även andra omständigheter,
såsom att en och annan skola endast i mindre grad kan anses fylla ett å orten
verkligen förefintligt behov eller i övrigt ej nätt önskvärd utveckling, torde ytterligare
böra föranleda eu reducering av statsunderstödet.
Men även med hänsyn tagen till dessa och andra dylika förhållanden måste enligt
överstyrelsens uppfattning det för närvarande till de högre flickskolorna beviljade
anslaget anses vara och ännu mera bliva otillräckligt. Redan under år 1915, det sista
året.av närmast föregående anslagsperiod, blev det erforderligt att överskrida anslaget
med över 17,000 kronor.
Såsom ovan framhållits, har under innevarande anslagsperiod anslaget ytterligare
överskridits, för år 1916 med 19,075 kronor och för år 1917 med 19,625 kronor. Detta
har möjliggjorts därigenom, att anslagen till privatläroverk utgöra ett gemensamt reservationsanslag,
så att överskott på andra under detta anslag ingående anslagsrubriker,
särskilt på anslaget till enskilda mellanskolor, kunnat tagas i anspråk för fyllande av
bristen i anslaget till högre flickskolor, varförutom funnits att tillgå besparingar, som
tidigare under årens lopp uppstått på reservationsanslaget till enskilda läroanstalter
(respektive privatläroverk), vilka besparingar i början av år 1916 uppgingo till omkring
64,000 kronor. Dessa tillgångar komma emellertid att under innevarande anslagsperiod
till väsentlig del förbrukas för täckande av bristen i anslaget till de högre flickskolorna,
och om, såsom överstyrelsen föreslagit, anslaget till enskilda mellanskolor nedsättes,
måste nu förevarande anslag till kommande period avsevärt höjas, för att det skall bli
möjligt att i önskvärd utsträckning tillgodose de högre flickskolornas behov av understöd.
Denna förhöjning torde icke böra begränsas till det belopp av omkring 20,000
kronor, varmed anslaget för närvarande överskridits. Trots detta överskridande av anslaget
har det visat sig svårt att tillmötesgå även fullt berättigade anspråk på understöd
från flickskolornas sida. Överstyrelsen tillåter sig i detta sammanhang erinra om
att de högre flickskolorna under de senare åren varit stadda i en rask utveckling.
Numera äro de samtliga utom en organiserade såsom åttaklassiga skolor med fem årsklasser
utöver den egentliga folkskolan och sålunda ur denna synpunkt berättigade till
maximiunderstödet, 5.200 kronor. Anslagets knapphet har emellertid medfört, att endast
25 av de 79 skolorna kunnat erhålla ett understöd till detta belopp, ehuru flera otvivelaktigt
varit förtjänta därav, om medel därtill funnits anvisade. Även i övrigt har under
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet. 371
stödet i många fall av brist på medel måst sättas lägre äu vederbörande skola begärt och
varit förtjänt av. En i och för sig icke önskvärd reducering bär av samma anledning mast
vidtagas även i de begärda anslagen till undervisning i huslig ekonomi. Undervisning
i detta ämne, vilken ej minst under rådande förhållanden synes förtjänt av uppmuntran,
har växande omfattning upptagits på de högre flickskolornas läroplan. År 1913 erhöllo
45 högre flickskolor anslag till sådan undervisning, år 1916 kommo 56 skolor i åtnjutande
av dyfikt anslag. 1 många fall har det emellertid av brist på medel varit nödvändigt
att sätta understödet till denna undervisning lägre än det belopp, som vederbörande
skola begärt och författningsenligt varit berättigad till.
Det beviljade sammanlagda understödsbeloppet till undervisning i huslig ekonomi
uppgick för år 1916 till 30,650 kronor, medan sådant understöd begärts till ett belopp
av 36,400 kronor och författningsenligt kunnat utgå med 39,800 kronor. Såsom härav
framgår, synes det erforderligt att jämväl för tillgodoseende av anspråken för nämnda
undervisning höja anslaget till högre flickskolor utöver det nu till dem faktiskt utgående
anslagsbeloppet. .....
Vid beräkning av skolornas anslagsbehov torde hänsyn jämväl hora tagas till att
de rådande dyrtidstÖrhållaudena, som på flera sätt äro för skolorna kännbara, med all
säkerhet kunna förväntas fortbestå även in pa nästa anslugsperiod.
Överstyrelsen anser sig icke böra ifrågasätta, att anslagssumman höjes till ett
sådant belopp, att samtliga skolorna skulle kunna erhålla maximiunderstöd, i vilket fall
anslaget borde ökas till 469,000 kronor. Med hänsyn därtill att det till de högre
flickskolorna för närvarande faktiskt utgående anslagsbeloppet utgör omkring 420,000
kronor och i betraktande av de ovan auförda omständigheter, som tala för eu ytterligare
ökning av detta belopp för nästkommande anslagsperiod, skulle överstyrelsen finna
skäligt, att nämnda anslag höjdes till åtminstone 450,000 kronor.
Hö°re goss- och samskolor.
Under innevarande treårsperiod hava understöd från anslaget till högre
goss- och samskolor, 190,000 kronor, tilldelats 14 läroanstalter.^ Det
sammanlagda understödsbeloppet har uppgått till 190,650 kronor för år
1916 och till 191,450 kronor för år 1917. Läroverksöverstyrelsen påyrkar
nu anslagets höjande till 206,500 kronor och andrager till stöd härför:
Antalet läroanstalter, som under nästkommande understödsperiod kunna tänkas
ifrågakomma till understöd från nu förevarande anslag, torde böra beräknas bliva detsamma
som för närvarande.
Såsom i fråga om förut berörda grupper av privatläroverk torde ^tor beräknande
av de högre goss- och samskolornas anslagsbehov för instundande treårsperiod någon
ledning vara att hämta av skolornas senaste ansökningar om understöd. Sammanlagda
beloppet av det understöd, som dessa 14 skolor begärt för år 1916, uppgår till omkring
246,000 kronor. Enligt gällande författningar kan statsunderstödet till högre gosskola
eller högre samskola utgå med högst 9,000 kronor för det skolstadium, som motsvarar
realskolan, och med högst 6,000 kronor för det stadium, som motsvarar gymnasiet, varjämte
dylik läroanstalt, som i större omfattning anlitar manliga lärarkrafter, kan för varje
av manlig lärare bestridd veckotimme till det antal, som Kungl. Maj.t i varje fall
bestämmer, erhålla ett bidrag av 20 kronor årligen. Dessutom kan till sådan läroanstalt,
[146.]
372
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
[146.] varom här är fråga, efter särskilda grunder utgå dels understöd till undervisning i
huslig ekonomi med högst 1,500 kronor för år, dels understöd till undervisning i slöjd
eller darmed jämförligt praktiskt arbete med högst 2,000 kronor årligen. Det maximiunderstöd,
som med tillämpning av dessa bestämmelser kunnat ui^å till de 14 nu
förevarande läroanstalterna för år 1916, torde approximativt kunna beräknas till 260 000
kronor. Högsta understödet tilldelades Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium
med sammanlagt 20,200 kronor, men ingen av ifrågavarande läroanstalter erhöll understöd
till maximibelopp.
Av det för nämnda år beviljade understödsbeloppet, 190,650 kronor, anvisades
136,000 kronor såsom understöd till undervisningen i allmänhet, 41,900 kronor för anlitande
1 större omfattning av manliga lärarkrafter och 12.750 kronor till undervisning
i särskilt praktiska ämnen (huslig ekonomi, slöjd m. m.), detta i nära överensstämmelse
med de grunder för ifrågavarande anslags fördelning, som av föredragande departementsehefe11
uttalats till statsrådsprotokollet över ecklesiästikärenden den 13 januari
1912. Till undervisningen i allmänhet hade av skolorna begärts understöd till ett
sammanlagt belopp av 171,700 kronor. I de begärda beloppen vidtogos och måste vidtagas
avsevärda reduktioner dels med hänsyn till summan av tillgängliga medel, dels
^vejÅ. deri grund’ sjålva förutsättningarna för erhållande av statsunderstöd från
nu förevarande anslag eller eu framgångsrik verksamhet på undervisningens och uppfostrans
område samt betydelsen av vid respektive skolor anställda pedagogiska försök
syntes förefinnas vid de särskilda skolorna i olika grad. Avknappningarna blevo dock
enligt överstyrelsens mening i vissa fall större än de bort vara, om rikligare medel
funnits, och för en eller annan av ifrågavarande skolor bör understödet till undervisningen
i allmänhet om möjligt avsevärt höjas. Nödvändigheten att begränsa understöden
inom anslagets ram medförde även i fråga om understöden till manliga lärarkrafter
större reduceringar än önskligt varit. Författningsenligt hade till detta ändamål
kunnat utgå 53 82Ö kronor, skolorna begärde med av dem själva vidtagna reduceringar
omkring 46.500 kronor och erhöllo 41,900 kronor, allt för år 1916. ''Till undervisningen
i särskilt praktiska ämnen erhöllo skolorna i det närmaste vad de begärt
eller enligt hithörande bestämmelser voro berättigade att erhålla. De övriga anslagsbehoven,
fortsätter överstyrelsen, böra tillgodoses något fylligare än som med nuvarande
anslag kunnat ske; och synes det för detta ändamål vara erfodrerligt, att det för år
1917 utgående understödsbeloppet, 191.450 kronor, höjes med omkring 15,000 kronor
eller till 206.500 kronor. Dä det nuvarande anslaget utgör 190,000 kronor blir sålunda
anslagshöjningen i själva veiket 16.500 kronor. Av detta belopp beräknas omkring
5,000 kronor för understöd till manliga lärarkrafter och återstående 11.500 kronor
för understöd till undervisningen i allmänhet. Ifrågavarande anslag skulle med
den föreslagna förhöjningen uppgå till 206,500 kronor.
Den fjärde i ovannämnda gemensamma reservationsanslag ingående
anslagsposten år uppförd för
Enskilda lärarinneseminarier.
Anslaget, som år 1912 höjdes till sitt nuvarande belopp, 30,000 kronor,
har varit avsett till understöd åt fyra enskilda lärarinneseminarier
373
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
med högst 7,500 kronor åt vardera. Med utgången av vårterminen 1910 [146.]
nedlade ett av dessa, privata lärarinneseminariet i Lund, sin verksamhet.
De tre övriga hava för vartdera av åren 1916 och 1917 tilldelats tillhopa 22,500
kronor. Till följd av vissa av 1917 års riksdag antagna ändrade bestämmelser
hava för år 1918 höjda understöd kunnat tilldelas dem, tillhopa utgörande 27,000
kronor. På grund av riksdagens medgivande har Kung! Maj:t enligt beslut
den 28 september 1917 tilldelat det nedlagda seminariet i Lund ersättning
för uteblivet understöd under vårterminen 1916 med ett belopp
av 2,000 kronor. Med hänsyn till den väsentliga anledningen till sagda
seminariums upphörande — överproduktion av lärarinnor — torde man
vid beräkning av anslagsbehovet för understöd åt enskilda lärarinneseminarier
tills vidare ej hava att räkna med mer än tre sådana.
Enligt nyssnämnda av 1917 års riksdag antagna bestämmelser kan
till enskilt lärarinneseminarium utgå ett årligt understöd av högst 9,500
kronor. I enlighet härmed kunna de årliga understödsbeloppen för tre
seminarier utgöra sammanlagt högst 28,500 kronor. 1 sin ifrågavarande
framställning föreslår nu läroverksöverstyrelsen, att anslaget till enskilda
lärarinneseminarier nedsättes till sistnämnda belopp.
De av läroverksöverstyrelsen sålunda framställda förslagen i fråga om Departehöjning
av två bland de fyra i det gemensamma reservationsanslaget till nientsc,e
privatläroverk ingående anslagsposterna och sänkning av de två återstående
synas väl grundade. Nämnda förslag jämte därmed sammanhängande
ändring av reservationsanslaget torde fördenskull böra föreläggas riksdagen.
Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
dels minska anslaget till enskilda mellanskolor från Minskat
dess nuvarande belopp, 70,000 kronor, till 55,000 kronor anslag''
eller med 15,000 kronor;
dels höja anslaget till högre flickskolor- från dess ökat anslag,
nuvarande belopp, 400,000 kronor, till 450,000 kronor
eller med 50,000 kronor;
dels höja anslaget till högre goss- och samskolor ökat anslag,
från dess nuvarande belopp, 190,000 kronor, till 206,500
kronor eller, med 16,500 kronor;
dels ock minska anslaget till enskilda lärarinnesemi- Minskat
narier från dess nuvarande belopp, 30,000 kronor, till ,n9,as
28,
500 kronor eller med 1,500 kronor.
[147.]
Tillfällig löneförbättring
åt lärarpersonalen
vid
privatläroverken.
Ökat anslag.
374 1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
Vid bifall härtill kommer det gemensamma reservationsanslaget till
privatläroverken, nu 690,000 kronor, att ökas med 50,000 kronor eller till
740.000 kronor.
14. Lönetillägg åt lärarinnor vid statsunder
stödda
enskilda läroanstalter, oförändrat
ordinarie förslagsanslag.............................. kronor 280,000: —
15. Bidrag till de statsunderstödda enskilda
läroanstalternas vikariatskassa, oförändrat
ordinarie förslagsanslag.............................. » 12,000: —
16. Tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid privatläroverken.
Såsom bidrag till beredande under år 1918 av tillfällig löneförbättring,
enligt angivna grunder, åt lärare och lärarinnor vid enskilda
mellanskolor, högre flickskolor, högre goss- och samskolor samt enskilda
lärarinneseminarier anvisade 1917 års riksdag på extra stat för år 1918
ett förslagsanslag av 275,000 kronor.
Frågan om en mera definitiv reglering av avlöningsförhållandena för
den vid privatläroverken anställda lärarpersonalen är som bekant under utredning.
Enligt vad jag inhämtat, har lärarlönenämnden, som haft denna
utredning om hand, för avsikt att inom kort avlämna sitt betänkande i
ämnet. Att frågan kan bliva föremål för framställning till 1918 års riksdag
är emellertid uteslutet.
Vid sådant förhållande bör tillfällig löneförbättring för år 1919 beredas
denna lärarpersonal.
Beträffande grunderna för denna löneförbättring är jag ej nu beredd
att framlägga ett i alla detaljer utarbetat förslag. De böra dock avpassas
så, att de lämna vederbörande en väsentlig förhöjning av löneförbättringen
för år 1919, jämförd med den som utgår för år 1918. Efter ett preliminärt
överslag skulle för ändamålet erfordras ett belopp av omkring
600.000 kronor. Definitivt förslag om detta anslags beviljande, jämte
grunder för den tillfälliga löneförbättringens utgående, anhåller jag få framlägga
så snart ske kan under riksdagens lopp. Nu inskränker jag mig
till hemställan, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att, i avbidan på proposition angående anslag för
beredande av tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen
vid privatläroverken, beräkna för berörda ändamål på
extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag ett belopp
av 600,000 kronor.
375
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
17. Nybyggnad åt fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala. [148.]
Eu av de tre enskilda anstalter för utbildande av lärarinnor i huslig eko- Nybyggnad åt
norm, som för närvarande åtnjuta statsunderstöd, är Uppsala enskilda liiro- ^crk^n“]“
verks fackskola för huslig ekonomi. Denna läroanstalt har under årens ekonomi i
lopp undergått en betydande utveckling, vilken medfört starkt behov av Uppgift
ökat utrymme. Sedan styrelsen delvis med hjälp av medel, som pa enskild
väg insamlats, uppfört en tredjedel av planerad nybyggnad, visade
sig likväl behovet av lokaltillökning så stort, att styrelsen år 1914 fann
sig föranlåten att till Kungl. Maj:t inkomma med förnyad framställning
om statsunderstöd till fortsättning av fackskolans nybyggnad. 1 anledning
härav föreslog Kungl. Maj:t 1915 års riksdag att såsom bidrag till kostnaderna
för fullföljande av påbörjad nybyggnad åt fackskolan bevilja ett
anslag av 25,000 kronor, att under de vilkor, Kungl. Maj:t bestämde, utgå
under åren 1916 — 1920, och därav på extra stat för år 1916 anvisa ett
belopp av 5,000 kronor. Kungl. Maj:ts framställning bifölls av riksdagen,
och för vartdera av åren 1917 och 1918 har riksdagen sedermera anvisat
ett belopp av 5,000 kronor av ifrågavarande anslag.
Då Kungl. Maj:t den 9 juni 1916 ställde det för år 1916 anvisade
beloppet till förfogande av styrelsen för Uppsala enskilda läroverk, tillika
styrelse för omförmälda fackskola, ålades styrelsen att, i enlighet med
uttalanden i riksdagens skrivelse den 27 maj 1915 angående regleringen
av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel, dels före den 1 oktober
1917 till Kungl. Maj:t ingiva sammandrag av skolans räkenskaper för
år 1916 för att tillställas riksdagens revisorer, dels ock, därest sådant av
revisorerna påkallades, till dem ingiva de fullständiga räkenskaperna för
skolans verksamhet under samma år. Motsvarande bestämmelser hava av
Kungl. Majrt meddelats beträffande de för åren 1917 och 1918 anvisade
beloppen.
1 underdånig ansökning, över vilken läroverks- och folkskolöverstyrelserna
den 31 augusti 1917 avgivit infordrat utlåtande, har fackskolans
styrelse nu anhållit, att av det utav riksdagen beviljade anslaget ytterligare
ett belopp av 5,000 kronor måtte anvisas för år 1919.
Jag tillstyrker förslag till riksdagen
att av det såsom bidrag till kostnaderna för fullföljande
av påbörjad nybyggnad åt fackskolan för huslig
ekonomi i Uppsala beviljade anslaget å 25,000 kronor
anvisa på extra stat för år 1919 såsom reservationsanslag
ett belopp av 5,000 kronor.
[149.]
Utbildningskurser
för lärarinnor
i huslig
ekonomi.
[150.]
Understöd till
läroanstalter
för utbildande
av lärarinnor
handarbete.
376 1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
IB. Utbildningskurser för lärarinnor i huslig ekonomi. Sedau
åtskilliga år tillbaka har å extra stat statsunderstöd anvisats till tre enskilda
läroanstalter för utbildning av lärarinnor i huslig ekonomi. En av dessa
läroanstalter är Uppsala enskilda läroverks fackskola för huslig ekonomi,
där tre särskilda utbildningskurser av ifrågavarande slag äro inrättade; en
annan dylik kurs är anordnad vid Ateneum för flickor i Stockholm, och
i Göteborg är en motsvarande kurs upprättad av stadens allmänna folkskolestyrelse.
Statsunderstöden till dessa utbildningskurser äro sammanförda
till ett anslag å riksstatens åttonde huvudtitel under rubriken: till
utbildningskurser för lärarinnor i huslig ekonomi, och utgå för år 1918
till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala med 23,600 kronor, till styrelsen
för aktiebolaget Ateneum för flickor i Stockholm med 4,000 kronor
och till Göteborgs allmänna folkskolestyrelse likaledes med 4,000 kronor,
tillhopa 31,600 kronor.
Understöden äro beviljade att utgå under de villkor, Kungl. Maj:t
kan finna skäligt bestämma, och genom nådigt brev den 30 juni 1916
hava nu gällande bestämmelser i ämnet meddelats.
Från vederbörande skolstyrelser hava gjorts framställningar om fortsatta
understöd för verksamhetens bedrivande under år 1919, och hava
dessa framställningar av läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen
med underdånigt utlåtande den 31 augusti 1917 överlämnats till Kungl.
Maj:t.
Då jag anser, att anslag till ifrågavarande verksamhet fortfarande bör
utgå, hemställer jag om förslag till riksdagen
att till understöd under de villkor, Kungl. Maj:t
kan finna skäl bestämma, till utbildningskurser för
lärarinnor i huslig ekonomi anvisa på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst 31,600 kronor, att utgå
till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala med högst
23,600 kronor, styrelsen för aktiebolaget Ateneum för
flickor i Stockholm med högst 4,000 kronor och Göteborgs
allmänna folkskolestyrelse likaledes med högst
4,000 kronor.
19. Understöd till läroanstalter för utbildande av lärarinnor i
handarbete. På extra stat för vart och ett av åren 1915—1918 hatriksdagen
såsom understöd till en var av tre läroanstalter för utbildande
av lärarinnor i handarbete anvisat ett belopp av 3,700 kronor att utgå
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet. 377
enligt de bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna gott meddela. Dessa läroanstalter
äro: högre handarbetslärarinneseminariet vid Maria Nordenfelts
kvinnliga yrkesskola i Göteborg, Andrea Eneroths handarbetsskola och seminarium
i Stockholm samt föreningen Handarbetets vänners och Hulda
Lundins högre slöjdseminarium i Stockholm.
Bestämmelser i ämnet hava av Kungl. Maj:t utfärdats genom nådigt
brev den 30 juni 1916. Mellan föreningen Handarbetets vänner och Hulda
Lundins slöjdseminarium är det dem gemensamt för år 1918 tilldelade beloppet
3,700 kronor så fördelat, att styrelsen för föreningen fått 1,700 kronor
och ägarna av slöjdseminariet 2,000 kronor.
Läroverks- och folkskolöverstyrelserna hava nu, med överlämnande av
vederbörande skolstyrelsers ansökningar, i underdånig skrivelse den 31
augusti 1917 tillstyrkt extra anslag till ifrågavarande undervisningsanstalter
jämväl för år 1919 och till enahanda belopp som förut är nämnt.
1 samband med berörda framställningar torde till nådig prövning få
upptagas frågan om understöd jämväl till fackskolan för huslig ekonomi i
Uppsala för utbildande av lärarinnor i handarbete.
En vid nämnda fackskola anordnad kurs för utbildande av sådana
lärarinnor har så till vida redan‘vunnit officiellt erkännande, att Kungl.
Maj:t genom nådiga resolutioner den 19 januari 1912 och den 22 januari
1915 medgivit, varje gång för en tid av tre år, att utfärdat godkänt avgångsbetyg
från sagda kurs vid fackskolan finge medföra den rätt till
lönetursberäkning för uppflyttning i högre lönegrad, som enligt nådiga
kungörelsen den 29 oktober 1909 angående avlöning åt lärarinnorna vid
statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående statsunderstöd åt
dessa läroanstalter m. m. ävensom nådiga kungörelsen den 21 februari
1914 om ändrad lydelse av vissa bestämmelser i nyssnämnda kungörelse
tillkommer lärarinna i handarbete, vilken genomgått av Kungl. Maj:t för
ändamålet godkänd lärarinnekurs i handarbete.
Redan år 1916 hade styrelsen för sällskapet Uppsala enskilda läroverk
och fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala hos Kungl. Maj:t hemställt
om utverkande hos 1917 års riksdag av ett anslag å 3,800 kronor
för år 1918 för här ifrågavarande ändamål. Efter det läroverksöverstyrelsen
och folkskolöverstyrelsen, på grund av nådig remiss, den 27 oktober
1916 avgivit gemensamt underdånigt utlåtande över denna framställning,
förklarade Kungl. Maj:t emellertid genom nådigt beslut den 30 december
1916 framställningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 48
[150.]
378 1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
[150.] Nu har styrelsen i en av läroverksöverst.yrelsen och folkskolöverstyrel
sen
med gemensamt underdånigt utlåtande av den 27 september 1917 till
Kungl. Maj:t överlämnad underdånig, ansökning ånyo gjort framställning
om beredande av anslag för berörda lärarinnekurs i handarbete. Nämnda
framställning utvisar, att berörda lärarinnekurs motsvarar dels skolans
lärarinnekurs A för blott skolkök (i både högre flickskola och folkskola),
dels en ettårig kurs i handarbete, fackskolans B-kurs. Den undervisning i
handarbete, vartill anslag nu äskas, skiljer sig alltså från de förut statsunderstödda
kurserna av detta slag därutinnan, att den ingår i en lärarinnekurs,
som avser att utbilda lärarinnor i både huslig ekonomi och
kvinnligt handarbete. Denna lärarinnekurs omfattar fem terminer, av
vilka tre äro beräknade för utbildningen i huslig ekonomi och två för utbildningen
i handarbete. Kurserna i de båda grenarna av det husliga
arbetet pågå emellertid parallellt med varandra, så att i själva verket
undervisning i dem båda meddelas under fem terminer, fastän givetvis
med mera begränsad undervisningstid i veckan än om vardera kursen
helt upptagit lärjungarnas tid.
Beträffande anordningen av undervisningen i den här ifrågavarande
B-kursen samt kursens utveckling under senare år anför styrelsen i sin
ovanberörda framställning: »
Såsom lärarinnekursen i handarbete för närvarande är ordnad i fackskolan (och
1 huvudsak varit ordnad från och med hösten 1912), omfattar den följande ämnen och
tider, fördelade på 2y2 år eller fem terminer:
slöjdmetodik 150 timmar, l:a och 2:a terminen,
linnesömnad 192 timmar, i:a och 2:a terminen,
kläd>ömnad 250 timmar, 2:a, 4:e och 5:e terminen,
konstsömnad 290 timmar, 2:a, 3:e och 5:e terminen,
vävning 420 timmar, 3:e och 4:e terminen,
växttargning 14 dagar, sommaren före 3:e terminen (= minst 72 timmar),
materiallära 20 timmar, i:a och 5:e terminen,
allmän konsthistoria och stillära samt textil konsthistoria 115 timmar, hela tiden,
fackteckning 80 timmar, 4:e och 5:e terminen,
pedagogik 110 timmar, i:a t. o. m. 5:e terminen.
B-kurseus övnings- och provlektioner i textilarbete äro så ordnade, att eleverna
a) i linnesöm ha 2 å 4 timmar i husmoderskurs, 2 å 2 timmar i enskilda läroverket,
2 å 4 timmar i fortsättningskurs (i varje avdelning en övnings- och en provlektion);
b) i klädsömnad (i regel) 3—4 å 5 timmar i yngre lärarinnekurs, fortsättningskurs
och kortare kurs; c) i koustsöm 2 å 3—5 timmar i yngre lärarinnekurs; d) i vävuiug
minst 2 å 4 timmar i enskilda läroverket och 1 i yngre lärarinnekurs (den sista är
provlektion).
B-kursens elever få efter avlagd examen två betyg, dels ett som lärarinna i huslig
ekonomi (i inskiänkt mening) motsvarande A-kursens betyg, dels ett betyg som
lärarinna i handarbete.
379
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
En jämförelse med övriga utbildningsanstalter för lärarinnor i bandarbete torde [150.]
visa, att fackskolans kurs ingalunda är mindre grundlig eller omfattande än kurserna
i andra anstalter. .... .... ... , ...
Frän fackskolans lärarinnekurser i handarbete ha, sedan rätt till lonetifrsberakniug
blivit från fackskolan utgångna lärarinnor i ämnet beviljad, utexaminerats följande
antal lärarinnor, vilka, så vitt styrelsen har sig bekant, fatt anställning på sätt
nedanstående tablå visar:
— |
|||||||||
År. |
Antal ut-examine-rade. |
Av dem |
Anställda |
Summa |
Anställda |
Vält annan sysselsätt- ning. |
Gifta. |
||
1912 ...................... |
8 |
5 |
5 |
2 |
1 |
_ |
|||
1913 ........................ |
13 |
6 |
_ |
6 |
5 |
— |
2 |
||
1914 ...................... |
11 |
5 |
2 |
7 |
4 |
— |
— |
||
1915 ............................ |
11 |
5 |
— |
5 |
4 |
1 |
1 |
||
1916.............................. |
11 |
6 |
1 |
7 |
3 |
1 |
— |
||
Summa |
54 |
27 |
3 |
30 |
18 |
3 |
3 |
Av 54 utexaminerade ha sålunda 48 fått anställning som lärarinnor; av dessa
48 ha 30, således nära två tredjedelar, fått anställning i handarbete.
Av de i december 1916 examinerade 11 lärarinnorna hade redan i augusti 1917
alla, som ville ha anställning, fatt sådan. I
I fortsättningen av sin framställning betonar styrelsen den stora fördel,
som ligger däri, att våra läroanstalter för kvinnlig ungdom ha tillgång
till lärarinnor, som erhållit utbildning i såväl huslig ekonomi som
handarbete. Styrelsen yttrar härom:
För skolor med både skolköksarbete och handarbete i sin läroplan innebär det
uppenbarligen en stor fördel att ha lärarinnor, som kunna undervisa i båda ämnena.
Det” blir mycket lättare att uppgöra arbetsordning; särskilt är det ojämförligt
mycket lättare att i en skola anordna undervisning i skolkök, om skolkökslärarinnan,
som för detta ämne i de flesta skolor ej är upptagen mer än 1—3 dagar i
veckan, under den övriga tiden kan sköta undervisning i handarbete. Det är också
för en skola avgjort bättre att ha lärarinnor, som helt tillhöra skolan, än sådana, vilkas
intresse måste splittras på flera skolor. Naturligtvis dröjer det något, innan denna
nyhet i organisationsväg kan få någon större utbredning, och häri ligger naturligtvis
också förklaringen till att under den jämförelsevis korta tid, fackskolans B-kurs ägt
bestånd, icke alla ur densamma utgångna lärarinnor äunu hunnit få anställning i
handarbete, utan somliga undervisa blott i skolkök. Kombinationen av skolkök och
handarbete innebär emellertid för flertalet sa uppenbara fördelar, att den otvivelaktigt
har framtiden för sig. Fackskolans B-kurs ger i Sverige deri enda möjligheten till
utbildning för både skolkök och handarbete.
380
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
[150.] . vore naturligtvis oförsiktigt att i fråga om utbildningsmöjligheter för lära
rinnor
i handarbete blott räkna med det nuvarande behovet. Det av 1917 års riksgodkända
förslaget om inrättande av husmodersskolor kräver naturligtvis, om dvlika
skolor Itömma att inrättas i sadant antal, att de för vårt lands ekonomi skola få någon
större betydelse, eu stor mängd lärarinnor i handarbete, utöver vad för hittillsvarande
skolor kunnat behövas. Och just för dessa husmodersskolor blir det av synneilig vikt,
för att icke säga oundgängligt, att hava lärarinnor, som kunna undervisa i budi skolkök
och handarbete. Eu sådan skola skall ju enligt den framlagda planen lämna
undervisning i både skolkök och sömnad. En lärarinna kan omöjligen hinna att sköta
hela. undervisningen och om hon det kunde, måste hon ju undervisa i både matlagning
och sömnad. Har skolan åter två lärarinnor, som utan tvivel måste bli re^el,
torde arbetet rent praktiskt i regel icke så kunna fördelas, att den ena undervisar
blott i skolkök och den andra blott i handarbete, utan de måste förstå och vid behov
kunna övertaga undervisning av båda slagen, vissa tider vikariera för varandra o. s. v.
Aven för de blivande förtsättningsskolorua, så vitt de komma att åtminstone i
huvudsak följa de riktlinjer, som äro givna genom folkundervisningskommitténs förslag,
behövas lärarinnor, som kunna undervisa både i skolkök och handarbete.
Vad angår kostnaderna för ifrågavarande lärarinnekurs i handarbete
anför styrelsen:
Att alldeles exakt beräkna kostnaderna för lärarinnekurseu i handarbete låter
sig naturligtvis icke göra, då kursen ingår i eu större anstalt. Kostnaderna kunna
emellertid beräknas så pass noga, som för frågan om eventuellt statsunderstöd kan vara
behövligt. Enligt ovan uppgivna timantal för de särskilda ämnena utgör totala summan
av,undervisningstimmar för en kurs omkring 1.700 timmar (exakt 1.699 timmar).
Under år 1916 uppgick timantalet för samtliga B-kurser till 1,749 timmar (däri inberäknad
sommarens växttargningskurs). Då för en lärarinna i handarbete för vuxna elever,
med hänsyn till nödiga omfattande förarbeten och elterarbeten utanför schemats timmar,
tjänstgöringen måste beräknas till i medeltal blott 22 timmar i veckan, motsvarar
ovanstående totalbelopp något över 21/i lärarinna. Om, som rimligt torde vara,
av dem D/4 lärarinna avlönas i andra lönegraden (1.440 kronor) och 1 lärarinna i
tredje lönegraden (1,680 kronor), uppgå sålunda avlöningarna till 3.480 kronor.
Fackskolans styrelse hyser visserligen den mening, att lärarinnor i handarbete
med hänsyn till de fordringar, som numera måste ställas på sådana, borde avlönas
efter samma norm som lärarinnor i huslig ekonomi, och i enstaka fall har styrelsen funnit
det nödvändigt att gä utöver den stadgade minimilönen, då det gällt särskilt kvalificerade
arbetskrafter, som skolan ej kunnat undvara. I den följande översikten av
utgifterna för kursen har styrelsen emellertid blott räknat med minimilöner.
. Om arbetet skall kunna förläggas till lämpliga tider på dagen, behöver kursen
en vävsal samt för sömnad och teoretiska lektioner två lektionsrum. Hyran för dessa
lokaler med tillägg av förrådsrum, expeditions- och mottagningsrum och tambur måste
beräknas till minst 1.800 kronor.
Utgifterna i det hela torde kunna beräknas sålunda:
Hyra-................................................................................... kronor 1,800: —
Arvode för föreståndarinnan .......................................... » 400:-_
Lärarinnelöner........................................................................ ,, 3,480:__
381
1918. Åttonde huTiidtiteln: Det högre skolväsendet.
Studier i nordiska museet ................................................... kronor 300
Bränsle och lyse..................................................................... * 825
Betjäning, tvätt och rengöringsmedel ................................. » 4®0
Materiell (amortering och nyanskaffning)............................. » 700
Tidskrifter, mönster och modeller.............v........................ * ISO
Tryck och annonser............................................................... * 350
Diverse utgifter (försäkring, telefon, frakter, porton) ..... >_200
Tillhopa kronor 8,605
[150.]
Inkomster:
Elevavgifter, 12 elever ä 190 kronor .............................. kronor 2,280:
Brist att täcka på annat sätt............................................ » 6.325:
Tillhopa kronor 8,605: —
Elevavgiften 190 kronor utgör skillnaden emellan B-kursens och A-kursens totalavgifter
i fackskolan. . 0
Utgifterna äro beräknade efter nuvarande arbets- och varupriser med någon ringa
ökning på grund av dessa prisers tendens att fortfarande stiga. Skolstyrelsen tror sig
ha goda skäl att anta, att ännu under år 1919 kristidens arbets-och varupriser komma
att fortfara. När senare fortsatt statsunderstöd skall sökas för år 1920, böra naturligtvis
utgifterna beräknas efter som utsikterna då kunna te sig.
° Det belopp, som upptagits för materiell, är beräknat med hänsyn till att fackskolans
lärarinnekurs omfattar jämväl en utförlig kurs i vävning, varför krävas lika
många vävstolar som antalet elever. För sömnaden beräknas 24 symaskiner; 2 maskiner
för varje elev nämligen en för klädsöm och en för linnesöm. ^ Den textila skolslöjden
bör sättas i samband med hemslöjden eller allmogeslöjden, sådan den ter sig
i olika landskap. Detta är ett önskemål frän ekonomisk s.iväl som från nationell och
estetisk synpunkt. På en sådan förbindelse — ju intimare desto bättre — ba både
skolslöjden och handarbetet mycket att vinna. Denna föibindelse bör enligt skolstyrelsens
uppfattning förberedas därigenom, att de blivande lärarinnorna under sin
utbildningstid få tillfälle att studera i nordiska museet i [Stockholm. Det räcker icke
med ett eller annat besök — sådana som fackskolans elever hittills gjort i ninseet —
utan det beböves en grundlig orientering, vunnen genom verkliga studier under sakkunnig
ledning, utsträckta över åtminstone 10—14 dagar, antingen samlade i följd
med eleverna under tiden boende i Stockholm, eller så ordnade att eleverna från Uppsala
resa till Strckholm en dag i veckan under viss tid. I vilket fall som helst behövas
några medel dels till arvode åt den, som leder studierna, dels för elevernas resa
till och ”uppehåll i Stockholm, detta även under förutsättning att eleverna själva bidraga
till kostnaderna. Efter en sådan orientering bör lärarinnan på den ort, där hon
undervisar, träda i förbindelse med lokala hemslöjdsföreningar och hemslöjdsmagasin
samt studera vidare i provinsmuseer och ute i livet.
I fackskolan har handarbetskursen hittills varit ordnad på det °sätt, att för
kursen utom vävrummet tagits i anspråk lokaler, som i alla händelser mast finnas för
de tre lärarinnekursernas utbildning i huslig ekonomi i inskränkt mening, pa sadana
tider, då de varit lediga, att lärarinuekurserna för skolkök ensamma burit kostnaderna
för den undervisning i materiallära och pedagogik, som varit gemensam för bada si
-
382
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
[150.] 5J0!]13’.. administrationskostnader av olika slag, vilka icke nämnvärt ökats genom
befintligheten av handarbetskursen, burits av lärarinnekurserna för skolkök till samma
belopp, som de skolat uppgå till, om handarbetskursen icke hade funnits, och slutligen
bristen betackts genom inkomsten från fackskolans kokbok. Av det fackskolan Tilldelade
statsanslaget har sålunda hittills icke något bidrag lämnats för handarbetskursen
Skolstyrelsen bär naturligtvis icke heller ansett sig ha någon rätt att för
handarbetskursen taga i anspråk någon del av statsanslaget, då detta av riksdagen
uttryckligen bestämts för utbildning av lärarinnor i huslig ekonomi i inskränkt mening.
Anslag för utbildande av lärarinnor i handarbete har enligt styrelsens uppfattning
så mycket mindre kunnat anses ingå i det till fackskolan hittills lämnade statsunderstödet
som å ena sidan de två utbildningsanstalter (Ateneum i Stockholm och
boteborgs folkskolors skolkökssemiuarium), som med fackskolan dela anslaget »för utbildning
av lärarinnor i huslig ekonomi», icke utbilda lärarinnor i handarbete, och å
andra sidan de tre anstalter, som hittills åtnjutit statsunderstöd för utbildning av
lärarinnor i handarbete, ha särskilda rubriker i statsverkspropositionen och riksstaten.
Bristen — förut mindre än den som måste beräknas för år 1919 — har som ovan
angivits hittills betäckts på det sätt, att de tre kurserna i huslig ekonomi (i inskränkt
mening) fått ensamma bestrida de gemensamma omkostnader, som dessa kurser ensamma
skulle fått bära, om handarbetskursen icke funnits, och resten av bristen bestritts
genom »Hemmets kokbok». Numera är emellertid ställningen sådan, att de inkomster,
över vilka fackskolan förfogar för uppehållande av kurserna i hullig ekonomi (i
inskränkt mening), äro alltför knappa för att medgiva ett så liberalt sambruk med
handarbetskursen. Om handarbetskursen fortfarande skall åtnjuta samma förmåner
som hittills, måste inkomsterna ökas för lärarinnekurserna i huslig ekonomi. Det
är sålunda blott en bokföringsfråga, om handarbetskursen fortfarande skall leva som
snyltgäst hos de övriga kurserna eller utgifterna för gemensamma lokaler och gemensam
undervisning och förvaltning skola delas mellan båda sidorna. Den senare anordningen
synes emellertid vara den principiellt riktiga. Skolstyrelsen beräknar de
för båda sidorna gemensamma lokalerna och undervisningen till 2.600 kronor. I sambruk
mellan lärarinnekursen i huslig ekonomi och handarbetskursen kan hälften av
detta belopp eller 1,300 kronor lämpligen uppföras på de andra kursernas konto, varigenom
bristen i handarbetskursens budget reduceras till 5.025 kronor eller i runt tal
5,000 kronor. Inkomsterna från kokboken äro en allt för osäker inkomstkälla för att
styrelsen därpå skulle våga bygga för framtiden (oavsett att det icke tinnes någon
anledning att låta inkomsterna från kokboken bestrida undervisning i handarbete).”
Styrelsen avslutar sin skrivelse med att framhålla önskvärdheten av
att det för lärarinnekursen i handarbete behövliga statsunderstödet av riksdagen
beviljades redan för år 1918. För den händelse Kungl. Maj:t emeltid
ej funne skäl föreslå beviljande av anslag för detta år, hemställde
styrelsen om avlåtande av nådig proposition till 1918 års riksdag om ett
anslag a 5,000 kronor att på de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt
bestämma, utgå till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala som bidrag
till kostnaderna för skolans lärarinnekurs i handarbete under år 1919.
Vid styrelsens ansökning funnos fogade dels ett program för fackskolans
för huslig ekonomi verksamhet, dels ock en redogörelse för kur
-
383
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
serna 1910—1913 för utbildning av lärarinnor i kvinnligt handarbete vid [160.]
nämnda fackskola.
I sitt förenämnda underdåniga utlåtande den 27 september 1917 hava
läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen i huvudsak hänvisat till
den av överstyrelserna i utlåtandet av den 27 oktober 1916 över den
nämnda år gjorda framställningen om statsanslag för ifrågavarande ändamål
förebragta utredning och motivering. Före avgivandet av sistnämnda
utlåtande hade överstyrelserna inhämtat yttranden från sina inspektriser i
kvinnligt handarbete och i huslig ekonomi, adjunkten vid statens folkskoleseminarium
i Stockholm Hedvig Sidner och föreståndarinnan för statens
skolköksseminarium Ingeborg VValin, varjämte undervisningsrådet N. O.
Bruce personligen besökt fackskolan för att taga närmare kännedom
om dess organisation. Nyssnämnda särskilda sakkunniga hade framhållit
nyttan av en utbildning, som meddelar lärarinnekompetens i både
huslig ekonomi och kvinnligt handarbete. I berörda utlåtande den 27 oktober
1916 anförde överstyrelserna:
Även för överstyrelserna står det klart, att det måste kunna vara till fördel för
åtskilliga av de under öve:styrelsernas inseende stående läroanstalterna, om för dem
finnas att tillgå lärarinnor, som tunna åtaga sig undervisning i såväl huslig ekonomi
som kvinnligt handarbete. I åtskilliga fall äro nämligen åt dessa ämnen icke så
många timmar anslagna å skolans arbetsordning, att ämnena vart för sig kunna bereda
full sysselsättning åt en lärarkraft. Detta gäller såväl vissa högre fiick-kolor
som vissa folkskolesemiuarier, småskoleseminarier, folkskolor, högre folkskolor och folkhögskolor.
Särskilt torde efterfrågan på lärarinnor med sådan dubbel kompetens kunna
väntas uppstå, i fäll fortsättningsskolor med undervisningen samlad kring det husliga
arbetet komma att upprättas. Även för de ifrågasatta husmodersskolorna uppkommer
tydligen behov av lärarinnor med dylik kompetens. Till det sagda må dessutom från
allmännare synpunkt fogas den anmärkningen, att en mera allsidig utbildning i vad
som tillhör det husliga livets område måste anses ägnad att motverka den ensidighet,
som lätt kan uppstå genom en alltför specialiserad fackutbildning.
Då det alltså bör kunna anses som ådagalagt, att en sådan kombinerad lärarinneutbildniug,
som det här giller, fyller ett förefintligt behov, uppstår vidare den frågan,
huruvida den utbildning i handarbete, som meddelas vid fackskolan i huslig ekonomi,
kan anses vara jämugod med den, som bibringas vid de tre förut statsunderstödda
handarbetssetniuarierna. För handarbetskurseu vid fackskolan beräknas blott två terminer,
under det att motsvarande lärotid vid de tre övriga haudai betsseminarierna
utgör tre terminer. Det förefinnes dock åtskilliga omstäudigheter, som äro ägnade att
i fiåga om utbildningens resultat utjämna nämnda åtskillnad. Därigenom att viss
undervisning, särskilt undervisningen i allmän pedagogik, kan vara gemensam för kursen
i hullig ekonomi och kursen i handarbete, sparas tid. Då, såsom förut angivits,
undervisningen i bandarbete utsträckes över fem terminer, hinna de av lärjungarna
vunna kunskaperna och färdigheterna att bättre befästas. Särskilt synes detta kunna
bliva fallet, då det gäller eu utbildning, som i stor utsträckning måste bestå i ingående
och upprepade övningar. Eu del färdigheter, särskilt i sömnad, måste i väsent
-
[150.]
384 1918. Attoude huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
lig män förvärvas genom hemarbeten. Den omständigheten att hemuppgifterna kunua
utsträckas över eu tid av fem terminer kan tydligen komma att gynnsamt inverka på
resultatet, helst som den samtidigt pågående utbildningen i huslig ekonomi icke i
samma grad kan stödja sig på hemuppgifter. De nu angivna förhållandena äro uppenbarligen
ägnade att om icke utplana så dock i väsentlig grad utjämna betydelsen av
den ifiågavarande åtskillnaden i kursernas längd. Vad överstyrelserna nu anfört synes
överstyrelserna giva vid handeu, att handarbetslärarinuekursen vid fackskolau i och
för sig lika väl som andra liknande kurser kan anses vara förtjänt av statsunderstöd.
Vid bedömaudet av detta spörsmål torde man emellertid icke böra underlåta att taga
hänsyn till de statsbidrag, vilka redan tillkomma fackskolan för huslig ekonomi. Under
åttonde huvudtiteln i riksstaten äro för år 1917 anvisade dels ett anslag ä 5.000 kronor
som bidrag till kostnaderna för fullföljandet av påbörjad nybyggnad för fackskolan,
dels 23,600 kronor till anordnande av utbildningskurser i huslig ekonomi, och under
nionde huvudtiteln ett anslag å 5,500 kronor för utbildning av lärarinnor i lanthushållning
ä skolans lantgård Brogård. I underdånig skrivelse den 30 september 1916
hava överstyrelserna förordat, att under åttonde huvudtiteln anslag till .skolan med
samma belopp som för år 1917 måtte beviljas jämväl för år 1918. Anslaget å 23,600
kronor utgår för närvarande såsom nämnts till utbildande av lärarinnor i huslig ekonomi.
Det torde dock icke kunna förnekas, att vid bestämmandet av detta anslags
storlek hänsyn även tagits till kostnaderna för utbildningskurseu i kvinnligt handarbete.
I de av fackskolans styrelse angivna utgiftsberäkningar, som lågo till grund
då anslaget i fråga av 1915 års riksdag fastställdes till sitt nuvarande belopp, voro
uppenbarligen kostnaderna för haudarbetsutbildningen icke frånräknade. Att styrelsen
för skolan själv i viss mån erkänt, att statsbidraget till lärarinneutbildningeu vore
avsett även för utbildningen av lärarinnor i handarbete, framgår av ett dess yttrande
i en skrivelse till Kungl. Maj:t, vilkeu omförmäles i det utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 14 januari 1915, som är fogat till det av Kungl. &laj:t
till 1915 års riksdag avlåtua förslaget till statsreglering för är 1916. 1 denna skri
velse
har styrelsen nämligen anhållit, att anslagen till skolan mätte i riksstaten uppföras
under särskild rubrik: Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala. I sin motivering
för denna sin anhållan anför styrelsen, bland annat, att den utbildningskurs för
lärarinnor i handarbete, som vore anordnad vid fackskolan, motsvarade ett seminarium
av den art, som genom beslut av 1914 års riksdag fatt statsunderstöd. Av detta yttrande
synes framgå, att styrelsen tänkt sig, att, därest anslaget blivit uppfört under
särskild rubrik, från detsamma skulle utgått bidrag till bestridande av kostnaden jämväl
för lärarinneutbildningeu i handarbete. Det av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
till 1915 års riksdag upptagna förslaget, att anslaget skulle uppföras under särskild
rubrik i riksstaten, blev emellertid icke av riksdagen godkänt, utan riksdagen
beslutade, att ifrågavarande anslag fortfarande skulle jämte övriga anslag till utbildande
av lärarinnor i huslig ekonomi upptagas under rubriken: Utbildningskurser för
lärarinnor i huslig ekonomi. Huru det nu än må förhålla sig med baudaibetslärarinneutbilduingens
ställning till förut utgående statsanslag till fackskolans lärarinnekurser,
synes det överstyrelserna vara klart, att fiågan, hmuvida särskilt statsbidrag till handarbetskurseu
skall utgå eller icke, uteslutande bör bedömas med hänsyn till det behov,
som i detta hänseende för närvarande må anses föreligga. Skolstyrelsen har i sin ansökning
angivit, att det förut erhållna statsbidraget icke tagits i anspråk för handarbetskursen,
dä det uttryckligen av riksdagen bestämts för utbildning av lärarinnor i
huslig ekonomi i inskränkt mening. För att belysa behovet av statsunderstöd har
385
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
styrelsen i sia skrivelse lämnat en översikt av handarbetskursens utgifter noll inkomster.
Vad de särskilda utgiftsposterna angår är det givetvis icke möjligt för överstyrelserna
att uttala något avgörande omdöme om deras riktighet. Visserligen torde
det, såsom ock överstyrelsernas iuspektris i kvinnligt handarbete i sitt yttrande framhållit,
kunnat sättas i fråga, om icke beloppet för en och annan post bort beräknas
något annorlunda. Det synes emellertid under alla omständigheter vara uppenbart,
att handarbetskursen icke kan upprätthållas med enbart de för närvarande inflytande
elevavgifterna för densamma utan att, därest icke dessa avgifter höjas, ett betydande
belopp måste förskaffas från annat håll. Och då någon ökning av elevavgifterna icke
synes böra ifrågasättas, torde statsunderstöd för kursen i fråga vara erforderligt. Här
framkommer emellertid den frågan, huruvida icke detta understöd skulle kunna erhållas
ur det redan till skolan för lärarinneutbildningen utgående anslaget. I detta
hänseende må först anmärkas, att denna anordning, såsom ock skolstyrelsen uttalat,
rent formellt sett för närvarande må anses utesluten, då riksdagen uttryckligen angivit,
att anslaget skall utgå för utbildning av lärarinnor i huslig ekonomi. Men även
från reell synpunkt synas hinder möta för eu sådan anordning. En överflyttning av
något belopp från anslaget till skolkökskurserna skulle tydligen innebära en motsvarande
nedsättning i det för dessa kurser beviljade anslaget. Något sådant torde icke
gärna böra sättas i fråga i en tid, då på grund av allmänt kända förhållanden kostnaderna
icke minst för sådan undervisning, som det bär gäller, väsentligt stigit. Till
den på grund av rådande dyrtid uppkomna kostnadsstegringen kommer vidare den omständigheten,
att skolan med innevarande läsår inflyttat i nya lokaler. Detta medför
tydligen stora fördelar för själva undervisningen, men lika uppenbart är, att därmed
också på grund av de ökade utrymmena måste uppstå högre utgifter för exempelvis
lokaler och inventarier, bränsle och lyse. Med hänsyn till vad nu senast blivit anfört,
finna sig överstyrelserna böra förorda, att särskilt statsunderstöd utöver vad som beviljats
för utbildningen av lärarinnor i huslig ekonomi måtte utgå till den vid fackskolan
anordnade utbildningskursen för lärarinnor i handarbete. Vad statsunderstödets belopp
angår bär skolans styrelse hemställt, att detta måtte för år 1918 fastställas till 3,800
kronor för år. Överstyrelsernas iuspektris i kvinnligt handarbete har i sitt yttrande förordat,
att understödet måtte bestämmas till samma belopp som årsanslaget till övriga
handarbetsseminarier eller 3,700 kronor. Även överstyrelserna anse, att anslagets storlek
bör avvägas med hänsyn till de anslag, som för närvarande utgå för liknande ändamål,
men överstyrelserna kunna icke finna, att anslaget för ifrågavarande utbildning
vid fackskolan rättvisligen bör bestämmas till samma belopp, som för de vid de tre
andra läroanstalterna förefintliga kurserna. Även om det kan medgivas, att kursen i
Uppsala i det hela taget lämnar ett resultat, som är jämförligt med det, som uppnås
vid de övriga kurserna, torde man dock icke kunna underlåta att, då det gäller
att bedöma behovet av ekonomiskt understöd, taga hänsyn till kursernas olika längd.
Såsom redan angivits, omfattar kursen vid de tre redan statsunderstödda läroanstalterna
av ifrågavarande slag tre terminer, under det att för motsvarande kurs vid faekskolau
beräknas blott två terminer. Det torde icke kunna förnekas att i fråga om
samtliga de utgiftsposter, som upptagits i skolstyrelsens beräkningar, utom möjligen
beträffande tryck och annonser, de erforderliga beloppen måste bliva proportionsvis
mindre för eu kortare kurs än för en längre. Då längden av kursen i Uppsala uppgår
till två tredjedelar av de andra kursernas längd, iorde det vara riktigast att beräkna
statsunderstödet för deu förra till två tredjedelar av vad som är anslaget för
var och en av de senare, 2,466 kronor 67 öre, eller i avrundat tal till 2,500 kronor,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 49
386 1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
fiftol vilket belopp överstyrelserua för sin del vilja förorda. För åtnjutande av de anslag,
som för år 1917 äro beviljade som understöd till läroanstalter för utbildande av lärarinnor
i bandarbete, har Kung!. Maj:t genom nådigt brev den 30 juni 1916 fastställt
närmare villkor och bestämmelser, överstyrelserna anse, att liknande villkor och bestämmelser
böra av Kungl. Maj:t bestämmas för åtnjutande av det understöd för ifrågavarande
ändamål, som kan bliva beviljat åt styrelsen för fackskolan för huslig ekonomi
i Uppsala.
I utlåtandet av den 27 september 1917 framhålla överstyrelserna,
att behovet av understöd till fackskolans för huslig ekonomi i Uppsala
lärarinnekurs i handarbete givetvis vuxit under kristidens stegrande verkningar.
Med hänsyn till de understödsbelopp, som föreslagits för övriga
lärarinnekurser i handarbete ansåge sig överstyrelserna emellertid ej kunna
förorda högre anslag än som av överstyrelserna föreslagits i utlåtandet
den 27 oktober 1916 eller 2,500 kronor. Överstyrelserna hemställde därför,
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att till understöd åt den
vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala anordnade kursen för utbildande
av lärarinnor i handarbete enligt de bestämmelser, Kungl. Maj:t
kunde finna gott meddela, på extra stat för år 1919 anvisa ett belopp av
2,500 kronor.
Depane- De för år 1919 ifrågasatta anslagen till högre lärarinneseminariet vid
mentschefen. yjarja Nordenfelts kvinnliga yrkesskola i Göteborg, Andrea Eneroths handarbetsskola
och seminarium i Stockholm samt föreningen Handarbetets
vänners och Hulda Lundins högre slöjdseminarium i Stockholm, anser jag
fortfarande vara behövliga och tillstyrker fördenskull förslag till riksdagen
om understöd till dessa läroanstalter även för år 1919 med de belopp,
som förut utgått till desamma.
Även för den vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala uppehållna
lärarinnekursen i handarbete vill jag tillstyrka beredande av statsunderstöd.
Såsom läroverksöverstyrelsen och folkskolöverstyrelsen i sitt
utlåtande den 27 oktober 1916 framhållit, måste det otvivelaktigt anses
vara till fördel för de under överstyrelsernas inseende stående läroanstalterna
för kvinnlig ungdom, om desamma kunna äga tillgång till lärarinnor,
som äro skickade att åtaga sig undervisning såväl i huslig ekonomi
som i kvinnligt handarbete. Yrkandet om statsunderstöd för fackskolans
ifrågavarande kurser, vilket, då det först framställdes, blev undanskjutet,
har, såsom i ärendet med rätta framhållits, vunnit i styrka genom att, förutom
husmodersskolorna, även fortsättningsskolorna i det omorganiserade
skick, varom jag i annat sammanhang ämnar väcka förslag, komma att
öka det förutvarande behovet av väl utbildade lärarinnor i handarbete, i
ansökningen meddelade uppgifter tyda ju i övrigt på att redan under
387
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
nuvarande förhållanden de från ifrågavarande kurser utexaminerade lärarinnorna
lätteligen finna anställning. I fråga om understödsbeloppets storlek
ansluter jag mig till det av överstyrelserna framställda förslaget om
ett extra anslag å 2,500 kronor för år 1919. Jag vill erinra, att jag
under nästföregående punkt tillstyrkt, att fackskolan må under år 1919
komma i åtnjutande av samma anslag, som för närvarande utgår till
densamma för utbildande av lärarinnor i huslig ekonomi, 23,600 kronor,
samt att detta anslag, enligt vad styrelsen vitsordat, utan avkortning kommer
sistnämnda utbildning till godo.
För rätt att komma i åtnjutande av det nu avsedda anslaget lärer
Kungl. Maj:t böra fastställa enahanda villkor och bestämmelser som de,
vilka för närvarande gälla för de läroanstalter, som hittills beviljats understöd
till utbildning av lärarinnor i handarbete.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till understöd enligt de bestämmelser, Kungl. ökat anslag.
Maj:t kan finna gott meddela, för utbildande av handarbetslärarinnor
anvisa på extra stat för år 1919 ett
förslagsanslag, högst 13,600 kronor, att utgå till högre
handarbetslärarinneseminariet vid Maria Nordenfelts
kvinnliga yrkesskola i Göteborg, till Andrea Eneroths
handarbetsskola och seminarium i Stockholm samt till
föreningen Handarbetets vänners och Hulda Lundins
högre slöjdseminarium i Stockholm med högst 3,700
kronor för en var av nämnda tre läroanstalter ävensom
till fackskolans för huslig ekonomi i Uppsala lärarinnekurs
i handarbete med högst 2,500 kronor.
20. Resestipendier åt lärarpersonalen vid enskilda läroanstal- 151.]
ter. Riksdagen har år 1914 till resestipendier åt lärarpersonalen vid en- ii9SeStipenskilda
läroanstalter under de villkor och bestämmelser, Kungl. Majrt kunde dier åt lärår
finna gott föreskriva, på extra stat för år 1915 beviljat ett anslag av vkTenskiida
9.000 kronor. läroanstalter.
Med åberopande av vad jag anfört i början av min framställning rörande
anslagsbehoven under åttonde huvudtiteln, hemställer jag om förslag
till riksdagen
att medgiva, att det på extra stat för år 1915 beviljade
anslag av 9,000 kronor till resestipendier åt lä
-
[152.]
Resestipendier
och stndienndei
stöd
åt skolköksIftrarinnor.
[153.]
Löne- och
pemionsreglering
för lärarpersonalen
vid de kommunala
mellanskolorna.
388 1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
rarpersonalen vid enskilda läroanstalter må under de
villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott
föreskriva, för enahanda ändamål användas under år 1919.
21. Resestipendier och studieunderstöd åt skclkökslärarinnor.
Riksdagen har år 1914 till resestipendier och till studieunderstöd åt föreståndarinnor
och lärarinnor vid lärarinneutbildningsanstalter i huslig ekonomi
ävensom åt skolkökslärarinnor vid andra läroanstalter under de villkor och
bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva, anvisat på extra
stat för år 1915 ett belopp av 2,000 kronor.
Med åberopande av vad jag anfört i början av min framställning rörande
anslagsbehoven under åttonde huvudtiteln, hemställer jag om förslag
till riksdagen
att medgiva, att det på extra stat för år 1915 anvisade
belopp av 2,000 kronor till resestipendier och til!
studieunderstöd åt föreståndarinnor och lärarinnor vid
lärarinneutbildningsanstalter i huslig ekonomi ävensom
åt skolkökslärarinnor vid andra läroanstalter må under
de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna
gott föreskriva, för enahanda ändamål användas under
år 1919.
Kommunala mellanskolor.
22. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de kommunala
mellanskolorna. På sätt jag under punkten 138 i det föregående
omlörmält, är det min avsikt att framlägga förslag till löne- och pensionsreglering
för, utom andra lärarkårer, även lärarpersonalen vid de kommunala
mellanskolorna. Då frågan ännu ej hunnit undergå vederbörlig utredning,
är jag icke nu beredd att avgiva slutligt förslag i omförmälda syfte.
Enligt inom ecklesiastikdepartementet verkställda beräkningar skulle
för de kommunala mellanskolornas vidkommande för ändamålet erfordras
ett belopp av 310,000 kronor. Härvid är hänsyn tagen jämväl till en av
läroverksöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917 föreslagen höjning
av nu utgående ordinarie förslagsanslag till understöd åt nämnda skolor.
Erinras må dessutom, att riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat dels
ett förslagsanslag av 80,000 kronor till tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen
vid ifrågavarande skolor, dels ett förslagsanslag av 42,000 kronor
till krigstidshjälp för år 1917 åt samma lärarpersonal.
1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet 389
.Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att, i avbidan på proposition angående löne- och
pensionsreglering för lärarpersonalen vid de kommunala
mellanskolorna, beräkna för ändamålet en ökning av det
ordinarie- förslagsanslaget till understöd åt nämnda skolor
med 310,000 kronor.
23. Undervisning i slöjd vid kommunala mellanskolor. Genom
beslut av 1917 års riksdag beviljades till främjande av slöjdundervisningen
vid de kommunala mellanskolorna på ordinarie stat ett förslagsanslag å
2,000 kronor med titel: »Undervisning i slöjd vid kommunala mellanskolor»,
att enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter användas sålunda,
att till kommunal mellanskola, som visat sig äga på ändamålsenligt sätt
anordnad slöjdundervisning, årligen finge utgå 150 kronor för varje slöjdavdelning
av 15 lärjungar.
Åt läroverksöverstyrelsen är genom kungl. kungörelse den 21 augusti
1917 anförtrott att i enlighet med nämnda, av riksdagen angivna grunder
besluta beträffande anslag av ifrågavarande medel till de särskilda skolorna,
varjämte i kungörelsen lämnats vissa föreskrifter rörande den ordning, vari
ansökning om sådant anslag skall göras, ävensom angående utbetalning av
beviljat anslag.
Nyssnämnda grunder äro uppgjorda efter mönstret av dem, som nu
gälla i fråga om slöjdundervisning vid de allmänna läroverken. På sätt
jag i det föregående under punkten 144 omförmält, har läroverksöverstyrelsen
gjort framställning om vissa ändringar i de för de allmänna läroverken
fastställda grunderna, överstyrelsens förslag innebär, bland annat,
att anslag även må utgå för det fall, att lärjungeantalet inskränkes till
12, varvid dock överstyrelsens medgivande i varje särskilt fall skulle erfordras.
Då jag under nämnda punkt ansett mig böra hemställa om riksdagens
medgivande till en ändring i berörda syfte av de för anslag till
slöjdundervisning vid de allmänna läroverken av riksdagen antagna grunderna,
finner jag påkallat, att liknande ändring vidtages i fråga om anslaget
till slöjdundervisning vid de kommunala mellanskolorna, att träda i
tillämpning från och med höstterminen 1918.
Jag får följaktligen hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att medgiva, att det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
å 2,000 kronor till undervisning i slöjd
vid kommunala mellanskolor må från och med höstter
-
Okat anslag.
[154.]
Undervisning
i slöjd vid
kommunala
mellanskolor.
[155.]
Resestipendier
åt
lärarpersonalen
vid
kommunala
mellanskolor.
390 1918. Åttonde huvudtiteln: Det högre skolväsendet.
minen 1918 enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter
användas sålunda, att vid kommunal mellanskola,
som visat säg äga på ändamålsenligt sätt anordnad slöjdundervisning,
årligen må utgå 150 kronor för varje slöjdavdelning
av femton lärjungar, dock att efter läroverksöverstyrelsens
medgivande i varje enskilt fall, då särskilda
skäl därtill föranleda, anslag må kunna utgå även
till avdelning med mindre antal lärjungar, under förutsättning
att antalet lärjungar uppgår till minst tolv.
24. Resestipendier åt lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor.
Riksdagen har år 1914 till resestipendier åt lärarpersonalen vid
kommunala mellanskolor under de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t
kunde finna gott föreskriva, beviljat på extra stat för år 1915 ett anslag
av 1,200 kronor.
Med åberopande av vad jag anfört i början av min framställning
rörande anslagsbehoven under åttonde huvudtiteln, hemställer jag om förslag
till riksdagen
att medgiva, att det på extra stat för år 1915 beviljade
anslag av 1,200 kronor till resestipendier åt
lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor må under
de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna
gott föreskriva, för enahanda ändamål användas under
år 1919.
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen,
391
Folkundervisningen.
Folkskolöverstyrelsen.
25. Folkskolöverstvrelseu, oförändrat ordinarie
anslag............‘.............. ..................................... kronor 95,575: —
2G. Extra ledamöter hos folkskolöverstyrelsen. På Kungl.Maj:ts
därom gjorda framställning liar riksdagen för beredande åt en extra ledamot
inom folkskolöverstyrelsen av arvode å 7,000 kronor, varav 2,500
kronor finge anses motsvara tjänstgöringspenningar, anvisat på extra stat
för år 1918 ett förslagsanslag, högst 7,000 kronor.
Genom nådigt beslut den 8 juni 1917 förordnades, att av det för
ifrågavarande extra ledamot bestämda arvodet, 7,000 kronor, 4,500 kronor
skulle anses motsvara lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar, allt
för år räknat, att till den extra ledamoten månatligen utbetalas, varjämte
föreskrevs, att för den extra ledamoten skulle gälla dels vad enligt instruktionen
för folkskolöverstyrelsen den 21 november 1913 ålåge ledamot av
överstyrelsen, dels ock i tillämpliga delar vad i kungörelsen den 21 augusti
1914 angående villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från och med
år 1915 gällande avlöningsförmånerna för ordinarie befattningshavare i
folkskolöverstyrelsen funnes stadgat, samt att, därest ordinarie tjänsteman
förordnades till innehavare av befattningen, denne skulle vara skyldig avstå
från alla med den ordinarie tjänsten förenade löneförmåner. I sammanhang
härmed anvisade Kungl. Maj:t för anställande inom överstyrelsen av
en extra ledamot för tiden den 1 juli—den 31 december 1917 ett belopp
av 3,500 kronor, vilket belopp skulle av statskontoret förskottsvis utbetalas
för att framdeles anmälas till ersättande.
Nu har folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917 anhållit,
att för anställande jämväl under år 1919 av en extra ledamot inom överstyrelsen
måtte anvisas ett till 7,800 kronor förhöjt arvode, varav 2,500
kronor finge anses motsvara tjänstgöringspenningar. Beträffande det fortsatta
behovet av en extra ledamot yttrar överstyrelsen:
I den skrivelse den 30 september 1916, vari överstyrelsen gjorde underdånig framställning
angående anställandet av en extra ledamot inom överstyrelsen, erinrade överstyrelsen
om det stora antal omfattande och betydelsefulla frågor av organisatorisk innebörd,
som överstyrelsen redan haft att handlägga eller som under den närmaste framtiden
påkallade överstyrelsens uppmärksamhet, varjämte överstyrelsen betonade önskvärdheten
av att arbetet med dessa frågors lösning kunde med all skyndsamhet full
-
[156.1
Extra ledamöter
hos
folkskolöverstyrelscn
-
392 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
r 156.1 följas inom överstyrelsen, utan att dock därigenom överstyrelseu av brist på tid till
erforderlig inspektionsverksamhet avskures från förbindelsen med det verkliga skollivet
Bland nämnda frågor hava under den tid, som förflutit, sedan berörda framställning
avgavs, några slutbehandlats, och beträffande andra har arbetet fortgått. Antalet mera
omfattande organisatoriska frågor, som påkalla överstyrelsens uppmärksamhet, är emellertid
alltjämt betydande; bland nytillkomna hithörande ärenden må allenast erinras
om den av 1917 års riksdag begärda omfattande utredningen rörande folkskoleväsendets
tillstånd och behov, vars utförande Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den29juni
1917 uppdragit åt överstyrelsen. Det är tydligt, att redan med hänsyn till de mera
omfattande ärendenas antal den extra ledamoten kommer att bliva erforderlig även
under år 1919. Därtill kommer, att antalet löpande ärenden fortfarande visar snabb
ökning —- för tiden den 1 januari—den 30 juli 1917 uppgick antalet såsom kungl. remisser,
särskilda diarieärenden och samliugsnummer diarieförda inkomna ärenden till
1,245 mot 942 under motsvarande del av år 1916. Överstyrelsen finner därför oundgängligt,
att arvode till en extra ledamot anvisas jämväl för år 1919.
I fråga om den extra ledamotens avlöning anför folkskolöverstyrelsen
följande:
Beträffande arvodets belopp hemställde överstyrelsen i sin förutnämnda skrivelse
den 30 september 1916, att detsamma skulle utgå med 7,800 kronor eller med samma
belopp, som för ordinarie ledamot med sedvanligt avdrag för pensionsavgifter. Då
emellertid föredragande departementschefen ansåg, att arvodet med hänsyn särskilt till
befattningens tilltälliga natur borde kunna nedbringas till 7,000 kronor, gjorde Kung!.
Maj:t hos riksdagen framställning om anslag allenast till sistnämnda belopp.
Enligt överstyrelsens mening föreligga likväl starka skäl för att arvodet utgår
med det av överstyrelsen föreslagna beloppet. Det har nämligen visat sig, att vid uppgörande
av arbetsfördelning inom överstyrelsen den extra ledamoten icke lämpligen
kunnat erhålla någon särställning i förhållande till de övriga ledamöterna, utan att
det tvärtom är mest ändamålsenligt, att han i fråga om arbetsuppgifter blir fullkomligt
likställd med dem. Det torde då näppeligen kunna anses vara med billighet överensstämmande,
att hau beträffande löneinkomster ställes på ett väsentligen lägre plan.
Vidare är det ej blott med hänsyn till arbetsfördelningen utan även ur andra synpunkter
önskligt, att den extra ledamoten beträffande tjänsteställning blir fullt sidoordnad
med de ordinarie ledamöterna. Därtill kommer slutligen, att tidigare i flera
fall vid behov av mera tillfällig förstärkning av arbetskrafterna hos ämbetsverk arvodena
för extra befattningshavare bestämts till samma belopp som för motsvarande ordinarie
befattningshavare.
Departe- I)on mångfald organisatoriska och andra frågor av större omfattning,
infliltsOiiPfcii. ^ o o o
som under den närmaste tiden måste bliva föremål för behandling inom
folkskolöverstyrelsen, synas mig i förening med den ökade arbetsbörda,
som följer med det växande antalet löpande ärenden därstädes, till fullo
ådagalägga, att en extra ledamot inom överstyrelsen är oundgängligen erforderlig
även under år 1919. Kungl. Maj:t har visserligen genom beslut
den 17 augusti 1917 bemyndigat folkskolöverstyrelsen att tillkalla särskilda
sakkunniga för att biträda med den i överstyrelsens förevarande framställ
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 393
rang omnämnda omfattande utredningen rörande vissa åtgärder för folkundervisningens
befrämjande. Men denna omständighet kan icke anses avsevärt
minska behovet av en extra ledamot inom överstyrelsen, enär jämväl
nämnda utredning tvivelsutan under alla förhållanden kommer att
kräva ett omfattande och ingående arbete från överstyrelsens sida.
Redan i den framställning, som ledde till anvisande av medel föranställande
under år 1918 av en extra ledamot inom folkskolöverstyrelsen,
uttryckte överstyrelsen såsom nyss nämnts den meningen, att den extra
ledamotens avlöningsförmåner borde sättas lika som för ordinarie ledamot,
dock med sedvanligt avdrag för pensionsavgifter, och alltså beräknas efter
7,800 kronor för år. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 13 januari 1917 anförde dåvarande departementschefen,
att, med hänsyn särskilt till befattningens tillfälliga natur, årsarvodet borde
kunna nedbringas till 7,000 kronor. Riksdagen fattade också sitt beslut i
överensstämmelse härmed.
I förevarande skrivelse har folkskolöverstyrelsen ånyo ifrågasatt, att
den extra ledamoten borde komma i åtnjutande av ett arvode av 7,800
kronor. Särskilt med hänsyn därtill att arvodet till nämnde ledamot varit
föremål för prövning vid 1917 års riksdag och därvid bestämts till 7,000
kronor, synes mig någon böjning av arvodet nu icke böra ifrågakomma.
Under denna punkt har jag även att anmäla, att därest riksdagen
godkänner det förslag rörande omorganisation av fortsättningsskolan m. fl.
undervisningsanstalter, som närmare omförmäles under punkten 181 i det
följande och som jag ämnar underställa Kungl. Maj:ts prövning, så snart
inom ecklesiastikdepartementet nu pågående utredningar blivit slutförda,
därav föranledes, att ytterligare en extra ledamot bliver erforderlig i
folkskolöverstyrelsen. Den närmare motiveringen för denna ökning av
folkskolöverstyrelsens arbetskrafter torde jag få lämna i samband med
föredragning av frågan om omgestaltning av fortsättningsskolan och av
de övriga i samband därmed stående spörsmål, som jag har för avsikt
att i ett sammanhang upptaga till behandling. För den ifrågasatta nya
extra ledamoten i folkskolöverstyrelsen torde böra beräknas enahanda arvode,
7,000 kronor, som av 1917 års riksdag för år 1918 anvisats för en
sådan ledamot. Ersättning till semestervikarie för denne ledamot torde
kunna utgå från folkskolöverstyrelsens expensanslag.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Majrt täcktes föreslå riksdagen att
dels för beredande åt en extra ledamot inom folkskolöverstyrelsen
av arvode å 7,000 kronor, varav 2,500
Bihang till riksdagens protokoll 1U18. 1 sand. 50
Nytt anslag.
[157.]
Byggnadssakkunnigt
biträde
hosfolksk
olöverstyrelsen.
[158.j
Amannens
fn. m. hos
folk sk olöv erstyrelsen.
394 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
kronor må anses motsvara tjänstgöringspenningar, anvisa
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 7,000
kronor;
dels ock, i avvaktan på proposition om anställande
av ytterligare en extra ledamot i folkskolöverstyrelsen,
för ändamålet beräkna på extra stat för år 1919 ett
förslagsanslag, högst 7,000 kronor.
27. Byggnadssakkunnigt biträde hos folkskolöverstyrelsen. På
Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade 1917 års riksdag till
byggnadssakkunnigt biträde hos folkskolöverstyrelsen på extra stat för år
1918 ett förslagsanslag, högst 3,500 kronor.
Genom beslut den 25 juni 1917 ställde Kungl. Maj:t detta anslag till
överstyrelsens förfogande. Därvid erhöll överstyrelsen förständigande att
iakttaga riksdagens i dess skrivelse den 13 juni 1917 angående regleringen
av utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel, punkt 156, gjorda uttalande,
att överstyrelsen borde vid tillsättandet av omförmälda befattning
beakta de synpunkter, som dåvarande departementschefen i sitt yttrande
till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 13 januari 1917 framhållit
i fråga om åstadkommande av större enkelhet i skolhusbvggnaderna
utan eftersättande av ändamålsenligheten samt i fråga om tillämpningen av
de erfarenheter, som i såväl detta som andra avseenden kunde vinnas på
skilda orter.
I skrivelse den 31 augusti 1917 har nu folkskolöverstyrelsen hemställt,
att, då de omständigheter, vilka föranlett riksdagen att bevilja anslag
för ifrågavarande ändamål, fortfarande kvarstode, anslag med oförändrat
belopp måtte anvisas även för år 1919.
Med anledning härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen
att till byggnadssakkunnigt biträde hos folkskolöverstyrelsen
bevilja på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 3,500 kronor.
28. Amanuens m. m. hos folkskolöverstyrelsen. Till arvode åt
en amanuens hos folkskolöverstyrelsen har riksdagen på extra stat för vart
och ett av åren 1915 —1918 beviljat ett anslag av 1,500 kronor.
Nu har folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917, med hänvisning
därtill att behovet av ifrågavarande amanuens kvarstode oförändrat
hemställt, att anslag även för år 1919 måtte beviljas för sagda ändamål
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 895
På grund av folkskolöverstyrelsens förevarande framställning torde ett
förslagsanslag av högst 1,500 kronor böra anvisas för år 1919 till arvode
åt en amanuens hos överstyrelsen.
I den för år 1914 fastställda staten för folkskolöverstyrelsen fanns
uppfört ett anslag å 5,000 kronor för inspektion och sakkunnigt biträde
inom överstyrelsen i fråga om fysisk uppfostran, skolhygien samt undervisning
i husligt arbete. Även för år 1915 anvisades av riksdagen å extra
stat samma belopp, vilket använts till avlönande av, förutom ovan omförmälda
inspektörer och sakkunniga, även inspektörer och sakkunniga biträden
i fråga om undervisning i manlig slöjd och musik.
I enlighet med därom av Kungl. Maj:t gjord framställning har riksdagen
för år 1916 anvisat ett till "7,000 kronor förhöjt belopp, avseende
att bereda överstyrelsen tillfälle till anlitande av sakkunnigt biträde även
vid behandlingen av frågor rörande den fortsatta undervisningen; och har
riksdagen till ifrågavarande ändamål jämväl för vartdera av åren 1917 och
1918 beviljat samma belopp.
Folkskolöverstyrelsen har nu i nyssnämnda skrivelse den 31 augusti
1917 hemställt, att för ändamålet enahanda anslag måtte beviljas för år
1919. överstyrelsen har därvid ifrågasatt, att i riksdagens beslut särskild
specifikation icke måtte upptagas rörande de områden, för vilka inspektion
och sakkunnigt biträde finge från anslaget bekostas, dill stöd för sin framställning
har överstyrelsen yttrat följande:
Innan någon mera omfattande reform av den fortsatta^ undervisningen blivit genomförd
och behovet av sakkunuigt biträde '' härutinnan således är jämförelsevis begränsat,
torde ifrågavarande anslag kunna anses tillräckligt för de ändamål, soin angivas
i riksdagens beslut. Därest riksdagens beslut det medgivit, skulle jämväl behov
av sakkunnigt biträde, som i vissa andra fall gjort sig gällande, kunnat därmed tillgodoses.
Jämte de områden av skolarbetet, för vilka sakkunniga representanter nu äro anställda
bos överstyrelsen, finnas nämligen även.andra, beträffande vilka behov framträtt
att äga tillgäng till särskild sakkunskap. Överstyrelsen åsyttar därvid i främsta
rummet ämnet trädgårdsskötsel. .jo
Vikten av att skolträdgårdsskötseln, som för närvarande mångenstädes vid vara
skolor är bristtalligt eller alls icke tillgodosedd, vinner ökad ^utbredning och tillbörlig
omvårdnad, torde icke, allraminst under närvarande tidsförhållanden, behöva närmare
utvecklas. Visserligen är det att hoppas, att den stärkta ställning, ämnet trädgårdsskötsel
erhåller vid våra seminarier, i män som dessas omorgauisation hinner genomföras,
småningom skall medföra en uppryckning av ämnet även vid folkskolorna. Men
för en mera snabbt genomförd förbättring av törhallandena torde även andra åtgärder
vara av nöden.
Av god verkan skulle det tvivelsutau vara, om en sakkunnig person funnes att
| 1 58.]
Inspektion
o h sakkunniga
biträden
158.]
Departe
mentschefen.
V ak tm&starbi
träde.
396 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
tillgå, som kunde taga kännedom om förhållandena på förevarande område samt gå
tillhanda med råd och anvisningar. Jiimväl för överstyrelsen skulle det vara av värde
att, då ärenden av hithörande art vare sig beträffande seminarierna eller i fråga om
andra överstyrelsen underlydande läroanstalter komma under överstyrelsens behandling,
kunna få rådföra sig med sakkunnig person. Overstyrel-en anser alltså, att hos överstyrelsen
borde anställas ett sakkunnigt biträde för ifrågavarande ämne med liknande
ställning och uppgifter, som tillkomma överstyrelsens sakkunniga biträden ifråga om
ämnena musik, gymnastik, manlig och kvinnlig slöjd samt husgållsgöromål.
Åven i fråga om andra sidor av överstyrelsens verksamhetsområde än de nu berörda
kan mera tillfälligtvis behov yppa sig för överstyrelsen att rådföra sig med särskilda
sakkunniga, och det skulle dä vara fördelaktigt, om det anslag, vaiom här är
fråga, kunde, i den mån detsamma därtill lämnar tillgång, få för sådant ändamål
användas.
Å andra sidan kunna sådana förhållanden inträffa, att för kortare eller längre
tid beträffande niigot av de i riksdagens beslut, i den form det hittills hatt, angivna
områdena särskild sakkunnig ej behöver eller lämpligen ej kan anställas.
Överstyrelsen anser därför, att det ändamålsenligaste skulle vara. att anslagets
titel bleve allenast »till inspektörer och sakkunniga biträden hos folkskolöverstyrelsen».
Även detta anslag torde för år 1919 böra utgå med oförändrat belopp,
högst 7,000 kronor.
Hittills har riksdagen vid beviljande av förevarande anslag angivit de
områden, för vilka inspektion och sakkunnigt biträde finge bekostas. Folkskolöverstyrelsen
har nu meddelat, att utsikt förefunnes att inom ramen av
sistnämnda belopp, 7,000 kronor, tillgodose överstyrelsens behov av sakkunnigt
biträde jämväl på andra områden än dem, för vilka anslao'' nu
utgår.
Då behovet av inspektion och sakkunnigt biträde för de olika områdena
av överstyrelsens verksamhet på grund av särskilda förhållanden
kan framträda med olika styrka under skilda tidsperioder, synes det mig
lämpligt, att, i enlighet med vad folkskolöverstyrelsen ifrågasatt, åt överstyrelsen
inrymmes rätt att efter sig företeende omständigheter för ändamålet
fritt förfoga över nu förevarande anslag. Jag instämmer alltså med
folkskolöverstyrelsen däri, att anslagets rubrik bör erhålla den allmännare
avfattning, överstyrelsen föreslagit. Anslaget torde upptagas såsom förslagsanslag,
högst det begärda beloppet.
Till biträde vid utförande av vaktmästargöromålen hos folkskolöverstyrelsen
har riksdagen på extra stat för år 1918 anvisat ett försla°-sansla<* å
högst 1,000 kronor. n °
På grund av överstyrelsens i nämnda skrivelse den 31 augusti 1917
gjorda framställning torde motsvarande anslag med oförändrat belopp höra
uppföras i 1919 års riksstat,
397
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
Till förstärkande av det å folkskolöverstyrelsens ordinarie stat upp- i 158.]
förda anslaget för tillfällig adjunktion, vikariatsersättning, expenser ro. in. Kxpenset
har riksdagen på extra stat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag, högst
1,650 kronor. Därav belöpte 450 kronor å arvode åt semestervikarie för en
extra ledamot inom överstyrelsen och 550 kronor å ökade kostnader för
uppvärmning, belysning, renhållning, telefoner m. m. i anledning av en
utvidgning av överstyrelsens ämbetslokal. Återstoden, 650 kronor eller
hälften av det belopp, som äskats för ändamålet, avsåg att bestrida den
ökning i utgifter, som förorsakats av inträffade prisstegringar å materialier
in. in.
I sin skrivelse den 31 augusti 1917 har folkskolöverstyrelsen hemställt
om ett anslag å 4,300 kronor till förstärkande under år 1919 av
förevarande ordinarie anslag. Härom har överstyrelsen anfört:
Då överstyrelsen även för år 1919, såsom i det föregående (punkt f56) berörts,
hemställt om andag till eu extra ledamot, är det tydligt, att det till arvode åt semestervikarie
för denne nödiga beloppet, 450 kronor, erfordras jämväl för nämnda år.
Aven till uppvärmning, belysning och renhållning av överstyrelsens nya lokaler
behöves under år 1919 anslag, då någon inskränkning av lokalutrymmet givetvis icke
kan äga rum. Med de betydande prisstegringar särskilt å brände, som nu inträtt, måste
dock överstyrelsen förutsätta, att större belopp skall åtgå därför än överstyrelsen år
1916 beiäknade, och antar överstyrelsen, att man med nuvarande priser icke kan för
detta ändamål räkna med mindre belopp än 850 kronor.
De fortgående prisstegringarna medföra ock, att överstyrelsen för täckande av
den av desamma föranledda öknimren av dess utgifter i övrigt må''te räkna med avsevärt
större belopp än det, vartill 1916 års prislägen gåvo anledning. Under senare åren
hava, som känt är, prisen å förbrukningsartiklar såsom papper och andra skrivmaterialier,
ved, materialier för renhållning m. m. i många fall mer än fördubblats, kostnaderna för
tryckning hava likaledes mer än fördubblats, i vilket hänseende särskilt överstyrelsens årsberättelse
utgör en tyngande post, kostnaderna för all slags arhet-hjälp hava avsevärt
stegra^, och slutligen måste med hänsyn till dyrtiden arvoden och gratifikationer till
extra biträden ökas. Vid en jämförelse av de kostnader utav nu berörda art, överstyrelsen
under år 1917 haft att bestrida, med dem, som uppkommo under samma tid
föregående år, har överstyrelsen kommit till den uppfattningen, att den utgiftsökning,
man, under förutsättning att nuvarande prisförhål landen komma att fortfara, har att
räkna med, icke kan uppskattas lägre än till 3,000 kronor.
Av det utav folkskolöverstyrelsen begärda beloppet, 4,300 kronor, äro Departe450
kronor avsedda till arvode åt seinestervikarie för den extra ledamoten. ments''’hpfo,i
Vad angår de övriga i det begärda anslaget ingående posterna, bero de
delvis på prisstegringar, vilkas fortvara under år 1919 man numera knappast
kan betvivla. En nedsättning av det begärda beloppet anser jag
mig därför icke böra ifrågasätta.
Ökat anslag.
t159-]
Lokal åt
folkskolöverstyrelsen.
398 1918. Åttonde huvudtiteln: Folliunder visning en.
Med hänvisning till det anförda hemställer jag, det Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att bevilja på exfra stot för år 1919 såsom särskilda
förslagsanslag, högst nedan angivna belopp:
dels till arvode åt en amanuens hos folkskolöverstyrelsen
ett belopp av 1,500 kronor;
dels till inspektion och sakkunniga biträden hos
folkskolöverstyrelsen ett belopp av 7,000 kronor;
dels till biträde vid utförande av vaktmästargöromålen
hos folkskolöverstyrelsen ett belopp av 1,000
kronor;
dels ock till förstärkande av det å folkskolöverstyrelsens
ordinarie stat uppförda anslaget för tillfällig
adjunktion, vikariatsersättning, expenser in. m. ett belopp
av 4,300 kronor,
eller tillhopa 13,800 kronor.
29. Lokal åt folkskolöverstyrelsen. Till förhyrande av ämbetslokal
åt folkskolöverstyrelsen för tiden den 1 oktober 1917—den 30 september
1918 har riksdagen på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
anvisat på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag, högst 8,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att låta förskottsvis under år 1917 av tillgängliga
medel utanordna erforderligt belopp till gäldande av hyreskostnaden
för de två första kvartalen av ifrågavarande hyresår.
Detta anslag avser förhyrande mot en ersättning å 5,000 kronor av
den lägenhet om 10 rum, vilken överstyrelsen hittills innehaft i egendomen
nr 1 kvarteret Skolan med adressnummer 18 vid Barnhusgatan här i
Stockholm. Vidare avsågs därmed att bereda folkskolöverstyrelsen möjlighet
att i våningen under överstyrelsens lokal och i samma plan som läroverksöverstyrelsens
ämbetslokal, tillsammans med läroverksöverstyrelsen förhyra
en lägenhet, likaledes om 10 rum, varav folkskolöverstyrelsen skulle
disponera 6. Av hyresbeloppet, 5,500 kronor, skulle folkskolöverstyrelsen
gälda 3,000 kronor.
*
Nu har folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917 anhållit
om beredande av anslag å 8,000 kronor till hyra för ämbetslokal under
hju-esåret den 1 oktober 1918—den 30 september 1919 och därvid anfört
följande:
Deu till förhyrande avsedda våningen under folkskolöverstyrelsens ämbetslokal
har, innan riksdagens förenäinuda beslut fattades, uthyrts till enskild person,
399
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
men i stället tiar för tiden (len 1 oktober 1917—den 30 september 1918 för [159.]
läroverks- och folkskolöverstyrelsernas räkning förhvrts en i samma egendom i plan
med folkskolöverstyrelsens ämbetslokal belägen våning, som i fråga om pris, utrymmen
och lokala anordningar i övrigt motsvarar den först avsedda lägenheten. Beträffande
den av folkskolöverstyrelsen först förhyrda lägenheten har överenskommelse
träffats om prolongation av hyreskontraktet under ytterligare två år från den 1 oktober
1918 mot enahanda hyresbelopp som hittills eller 5,000 kronor för år, varemot
avtal i detta hänseende icke kunnat erhallas i avseende a den tillsammans med läroverksöverstyrelsen
hyrda våningen. Det synes sålunda med hänsyn till stegrade hyrespriser
inom huvudstaden vara ovisst, om överstyrelserna skola lyckas förhyra ifrågavarande
lägenhet under följande hyresår för samma hyra som förut. Skulle detta ej
bliva fallet, men det icke desto mindre befinnas lämpligt, att överstyrelsen fortfarande
någon tid blir förlagd till nuvarande lokaler, torde det belopp, som utöver nuvarande
hyressumma möjligen kan erfordras för dess förhyrande, kunna bestridas av medel,
stående till Kungl. Maj:ts förfogande.
Förevarande anslag torde jämväl för hyresåret den 1 oktober 1918— m^ets?hefét
den 30 september 1919 böra upptagas till 8,000 kronor. Skulle den ä
folkskolöverstyrelsen belöpande andelen av hyresbeloppet för den av läroverksöverstyrelsen
och folkskolöverstyrelsen gemensamt förhyrda lägenheten
under nämnda hyresår komma att överstiga det beräknade beloppet eller
således uppgå till mer än 3,000 kronor, torde den merutgift, som därav
förorsakas under år 1918, kunna gäldas av medel, som stå till Kungl.
Maj:ts disposition. Av det nu begärda beloppet, 8,000 kronor, böra 4,000
kronor under år 1918 ställas till folkskolöverstyrelsens förfogande för gäldande
av hyreskostnaden för de två första kvartalen av ifrågavarande
hyresår. Till denna del av frågan torde jag få återkomma vid anmälan
av de anslagsbehov, vilka för ecklesiastikdepartementets vidkommande böra
tillgodoses genom anslag å tilläggsstat för år 1918. För bestridande av
kostnaderna för förhyrande av ämbetslokal för överstyrelsen under tiden
den 1 oktober 1919—den 30 mars 1920 lärer det i analogi härmed vara
erforderligt, att behövligt anslag äskas å tilläggsstat för år 1919.
För den händelse folkskolöverstyrelsens vaktmästare, såsom tidigare
varit avsett, erhåller fri bostad i överstyrelsens lokal jämte bränsle, skall
han enligt gällande avlöningsstat, så länge denna förmån kvarstår, av sina
avlöningsförmåner avstå det nuvarande ortstillägget å 150 kronor, varjämte
ett belopp av 100 kronor skall årligen avdragas å hans lön.
På grund av det anförda hemställer jag nu, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
att till förhyrande av ämbetslokal åt folkskolöver- Min,skat
J S11S102.
styrelsen för tiden den 1 april—den 30 september 1919
anvisa på >xUa stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst
4,000 kronor.
400
1918. Åttonde hurudtiteln: Folkundervisningen.
Lärarutbildning.
Folkskoleseminarier.
30. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid folk
i''ensionsreg-
skoleseminarierna; ^sätt jag under punkten 138 i det föregående omlering
för lä- förmält, är det min avsikt att framlägga förslag till löne- och pensionsravidrSfoik''-en
res,.ering för> utom andra lärarkårer, även lärarpersonalen vid folkskoleskoieseminB-
seminarierna. Da frågan ännu ej hunnit undergå vederbörlig utredning
riernn. är jag icke beredd att redan nu anmäla ärendet för avlåtande av framställning
till riksdagen i angivet syfte.
Enligt inom ecklesiastikdepartementet verkställda beräkningar skulle
för folkskoleseminariernas vidkommande för ändamålet erfordras utöver
nuvarande ordinarie anslag ett belopp av 670,000 kronor. I denna summa
ingå jämväl belopp, vilka riksdagen på extra stat för år 1918 beviljat
till hyresbidrag åt dels rektorerna vid vissa folkskoleseminarier, dels lärarna
vid seminarierna i Stockholm och Göteborg, varjämte hänsyn ävenledes
är tagen till vad folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti
1917 föreslagit i fråga om dels inrättande av nya lärartjänster m. m.fdels
ock betäckande av kostnader för uppvärmning, belysning, materiell m. m.
vid folkskoleseminarierna i Uppsala, Lund och Falun. Erinras må dessutom,
att den av riksdagen för år 1918 beviljade tillfälliga löneförbättringen
för lärarkårerna vid åtskilliga läroanstalter lör folkskoleseminariernas vidkommande
uppgår till 184,700 kronor, Av ovannämnda belopp, 670,000
kronor, torde 6,200 kronor böra beräknas på extra stat för år 1919.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
Okat anslag. att, i avbidan på proposition angående löne- och
pensionsreglering för lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna,
beräkna för ändamålet ett belopp av 670,000
kronor, därav 663,800 kronor såsom ökning av det ordinarie
anslaget till nämnda seminarier samt på extra stat
för år 1919 såsom förslagsanslag, högst 6,200 kronor, till
hyresbidrag till rektorerna vid vissa folkskoleseminarier.
[161.] 31. Stipendier för seminarieelever. Till stipendier för seininarie
Stipendierför
elever är i riksstaten under åttonde huvudtiteln på ordinarie stat uppfört
Tilver6'' ett anslag av 150,225 kronor.
På sätt jag under punkten 138 i det föregående omförmält, är det min
avsikt att framlägga förslag till löne- och pensionsreglering för, utom andra
lärai kårer, även lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna. I sammanhang
därmed ärnar jag även föreslå, att det anslag till parallellavdelningar vid
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 401
folkskoleseminarierna i Uppsala, Lund och Falun, som hittills varit upptaget
på extra stat, överflyttas på ordinarie stat. Dårmed torde följa, att
det behövliga beloppet till stipendier åt elever i nämnda parallellavdelningar,
vilket ingått i sistnämnda anslag, ävenledes bör överföras till ordinarie
stat. Enligt gjorda beräkningar skulle sagda belopp för år 1919
komma att uppgå till 28,800 kronor.
Frågan om förberörda löne- och pensionsreglering har emellertid ännu
ej hunnit undergå vederbörlig utredning, varför jag icke nu är beredd
att avgiva slutligt förslag i detta ämne. Därav följer, att jag nu icke heller
kan avgiva slutgiltigt förslag rörande ifrågavarande stipendier.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl, Maj:t nu täcktes föreslå riksdagen
att, i avbidan på proposition rörande stipendier för
seminarieelever, beräkna en ökning av det i riksstaten
under åttonde huvudtiteln på ordinarie stat för ändamålet
uppförda anslaget med 28,800 kronor.
32. Studentkårer och parallellavdelningar m. m. vid vissa folkskola
seminarier. På Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade
1917 års riksdag till studentkurser och parallellavdelningar m. m. vid
vissa folkskoleseminarier på extra stat för år 1918 ett reservationsanslag
av 228,910 kronor.
Nu har folkskolöverstyrelsen gjort framställning om beredande av erforderliga
medel för ifrågavarande ändamål under år 1919.
På sätt jag under punkten 138 i det föregående omförmält, är det min
avsikt att framlägga förslag till löne- och pensionsreglering för, utom
andra lärarkårer, även lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna. Då frågan
härom ännu ej hunnit undergå vederbörlig utredning men denna fråga
står i det närmaste samband med spörsmålet angående ovanberörda kurser
och parallellavdelningar, är jag icke nu beredd att avgiva slutligt förslag
i sistnämnda avseende.
Enligt inom ecklesiastikdepartementet verkställda beräkningar skulle
emellertid för studentkurser och parallellavdelningar m. m. under år 1919
erfordras ett belopp av 200,000 kronor.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att, i avbidan på proposition om anslag till studentkurser
och parallellavdelningar m. m. vid vissa folkskoleseminarier,
beräkna för ändamålet på extra stat för år
1919 ett reservationsanslag av 200,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 51
ökat anslag.
[162.]
Studentkurser
och parallellavdelningar
m. m. vid
vissa folkskoleseminarier.
Minskat
anslag.
[163.]
Ordnande av
tomtområdet
vid folkskoleseminariet
i
Lnnd.
Jfytt anslag.
402 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
33. Bidrag till avlönande av vikarie under övningslärares
vid folkskoleseminarium sjukdom,
oförändrat ordinarie förslagsanslag kronor 4,000: —
34. Ordnande av tomtområdet vid folkskoleseminariet i Lund.
Till uppförande av erforderliga byggnader för folkskoleseminariet i Lund
har riksdagen beviljat dels år 1913 ett anslag av 657,000 kronor, som i
skilda poster anvisades på extra stat för åren 1914—1917, dels år 1916
ett tilläggsanslag av 127,000 kronor, varav på extra stat anvisades för år
1917 30,000 kronor och för år 1918 97,000 kronor, dels ock år 1917
ytterligare ett tilläggsanslag av 182,200 kronor, som likaledes anvisades
på extra stat för år 1918. Därjämte har riksdagen till bestridande av
kostnader för inredning och möblering av de nya byggnaderna för ovannämnda
seminarium anvisat på extra stat för år 1918 ett reservationsanslag
av 50,000 kronor. I annat sammanhang kommer jag att hemställa
om förslag till riksdagen att för berörda inredning och möblering anvisa
på tilläggsstat för år 1918 ett anslag av 65,000 kronor.
Nu har folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917 —
med förmälan att seminariets rektor, efter samråd med sakkunniga personer,
framlagt preliminärt förslag till dränering och planering av det tomtområde,
varå för närvarande nya byggnader för ifrågavarande seminarium
vore under uppförande — hemställt, att vid framläggande av statsverkspropositionen
för år 1918 ett belopp av 46,471 kronor måtte för ändamålet
tagas i beräkning.
Arbetet med nyssnämnda seminariebyggnad har numera framskridit
så långt, att inflyttning i de nya lokalerna med stor sannolikhet kan antagas
ske i början av år 1919. Under sådana förhållanden torde medel
för det av folkskolöverstyrelsen nu angivna ändamålet böra utverkas hos
1918 års riksdag.
Då emellertid den erforderliga utredningen av ärendet ännu icke
hunnit avslutas, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att, i avbidan på proposition angående anslag till
ordnande av tomtområdet vid folkskoleseminariet i Lund,
beräkna för ändamålet på extra stat för år 1919 ett
reservationsanslag av 46,471 kronor.
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 403
35. Underhåll av trädgården vid folkakoleseminariet i Luleå. [164.J
I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar har riksdagen Underhin^r
till underhåll och skötsel av trädgården vid folkskoleseminariet i Luleå på vid fo1k[ko“eextra
stat anvisat för vart och ett av åren 1914—1917 ett belopp av 1,000 »enrnanet i
kronor och för år 1918 ett förslagsanslag, högst 1,500 kronor.
Genom nådigt beslut den 25 juni 1917 ställdes det för år 1918 anvisade
anslaget till förfogande av seminariets rektor för det därmed avsedda
ändamålet.
I skrivelse den 31 augusti 1917 har folkskolöverstyrelsen efter framställning
av rektor vid nämnda seminarium anhållit, att — då trädgårdsodlingen
vid seminariet fortfarande lämnade ett jämförelsevis mycket gynnsamt
resultat och då, såsom rektor framhållit, det icke syntes kunna förväntas,
att under år 1919 någon minskning i driftkostnaderna skulle
kunna äga rum — anslag för ifrågavarande ändamål för år 1919 måtte
beredas med oförändrat belopp, 1,500 kronor.
Jag tillstyrker, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till underhåll och skötsel av trädgården vid
folkskoleseminariet i Luleå anvisa på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst 1,500 kronor.^
36. Förhyrande av vissa lokaler för folkskoleseminarierna i [165.]
Linköping, Göteborg och Umeå m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts Förhyrande
framställning har riksdagen till förhyrande av vissa lokaler för folkskole- loakval^rssf5r
seminarierna i Linköping och Umeå samt till dessa lokalers uppvärmning, foikskoiebelysning,
städning m. in. ävensom till avlönande av en övningsskollärarinna
och av lärarinnor i hushållsgöromål vid nämnda seminarier på Göteborg och
extra stat anvisat: för år 1915 ett anslag av 21,000 kronor, däri inbe- Umeå m mgripna
medel till inredningsarbeten och anskaffande av skolmöbler, för år
1916 ett anslag av 7,540 kronor, för år 1917 ett anslag av 8,240 kronor
samt för år 1918 ett reservationsanslag av 8,265 kronor.
Av sistnämnda belopp ställde Kungl. Maj:t genom beslut den 25 juni
1917 för angivna ändamål 2,725 kronor till förfogande av rektor vid folkskoleseminariet
i Linköping och 5,540 kronor till förfogande av rektor vid
folkskoleseminariet i Umeå.
Vidare har riksdagen, likaledes i enlighet med Kungl. Maj:ts därom
gjorda framställning, åt folkskoleseminariet i Göteborg till olika ändamål,
däribland till arvoden åt en övningsskollärare och vissa övningslärare under
höstterminen 1917, till materiellanslagets förstärkande under år 1917, till
404 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
[165.] förhyrande av lokal för utvidgning av seminariets övningsskola samt till
lokalens inredning och möblering beviljat på extra stat för år 1918 ett
förslagsanslag, högst 6,875 kronor, med rätt för Kungl. Maj;t att redan
under år 1917 låta av tillgängliga medel förskottsvis utanordna den
del av nämnda belopp, som avsetts alt täcka kostnader för sistnämnda år.
Av sistnämnda anslag hade till bestridande under år 1918 av kostnader
för hyra samt för uppvärmning, belysning och renhållning av en för utvidgning
av övningsskolan förhyrd lokal avsetts 1,550 kronor, varav 1 050
kronor för hyra.
Jämväl sistberörda anslag ställdes genom nådigt beslut den 25 juni
1917 till vederbörande rektors förfogande för därmed avsett ändamål.
I skrivelse den 31 augusti 1917 har folkskolöverstyrelsen hemställt
om beredande av anslag för samma ändamål även för år 1919 och därvid
anfört följande:
Genom nu angivna anslag bär möjlighet beretts att provisoriskt fylla det behov
av större och bättre undervisningslokaler, som vid ifrågavarande tre seminarier gjort
sig gällande. Då sagda lokalbehov ännu ej kunnat på mera stadigvarande sätt tillgodoses,
bör givetvis anslag för ifrågavarande ändamål beredas även för år 1919
De för sistnämnda år erforderliga kostnadsbeloppen, sådana dessa med ledning
av från vederbörande rektorer införskaffade upplysningar kunna beräknas, äro följande:
för seminariet i Linköping:
till hyra .....................................................................
» uppvärmning, belysning och städning ...............
» arvode för skolköksundervisningen .....................
» underhåll och tillökning av skolköksmateriellen
för seminariet i Göteborg:
till hyra .....................................................
» uppvärmning, belysning och städning
för seminariet i Umeå;
............ kronor 1,000: —
............ ,» 1,600: —
............ » 350: —
............ > 50: -
Summa kronor 3,000: —
........... kronor 1,200: —
............ » 850; —
Summa kronor 2,050: —
till
I
>
»
>
)
»
1
arvode åt en lärarinna i övningsskolan ................................
ålderstillägg åt samma lärarinna för åren 1917 och 1918 .....
avgift för denna till folkskollärarnas pensionsinrättning
arvode för 17 veckotimmar i hushållsgöromål........
hyra .....................................................................................
uppvärmning, belysning och städning .....................
lärjungebibhoteket och materiell för övningsskolan
vattenavgift och underhåll av inventarier för skolköket m. m,
kronor
1,850
300
100
1,190
1,100
1,350
150
150
Summa kronor 6,190
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
405
De angivna beloppen skilja sig i följande hänseenden från dem, som togos i beräkning
för är 1918. Hyreskostnaden för seminariet i Göteborg har upptagits med
150 kronor högre belopp, enär hyresvärden från den 1 oktober 1918 begärt eu höjning
i årshyran med sagda belopp, en begäran som under nuvarande förhållanden icke
synes oskälig. Anslagsposterna till uppvärmning, belysning och städning hava med
hänsyn till alltjämt fortgående prisstegringar höjts, för seminariet i Linköping med
275 kronor, för seminariet i Göteborg med 350 kronor och för seminariet i Lmeå med
200 kronor. Slutligen har arvodet till lärarinnan i övniugsskolau vid seminariet i
Umeå höjts. Nuvarande innehavarinnan av befattningen, Rut Naemi Levina Gaveliu,
är nämligen redan från den 1 januari 1917 berättigad till uppflyttning i högre lönegrad,
ehuru hon av obekantskap med de särskilda förhållanden, som råda med avseende
å medel till ifrågavarande befattning, ej gjorde framställning om sådan uppflyttning
förr än i eljest föreskriven tid och således efter det överstyrelsen avgivit
framställning rörande anslagsbehovet för år 1918. . Lärarinnan har på grund härav ej
kunnat tilldelas ålderstillägg förär 1917 och kan ej heller under år 1918 erhålla sådant,
om icke erforderligt tillläggsanslag beviljas. Dä det icke kan anses överensstämmande
med rättvisa och billighet, att lärarinnan av rent formella grunder skall gå
miste om en avlöningsförmån, vartill hon sakligt sett är berättigad, har överstyrelsen
ansett sig böra hemställa, att dels arvodesbeloppet för år 1919 höjes med ålderstilläggets
belopp, 150 kronor, dels ock ett belopp av 300 kronor, motsvarande ålderstilläggen
för åren 1917 och 1918, beviljas, vilket givetvis bör förskottsvis utgå redan under
år 1918.
På 1919 års stat skulle alltså för ifrågavarande ändamål erfordras sammanlagt
11,240 kronor, varav under år 1918 borde utgå 300 kronor.
Givetvis böra anslag för ovanberörda ändamål äskas även för år 1919.
Mot den föreslagna höjningen i anslagsposterna för hyra, uppvärmning,
belysning och städning synes mig intet vara att invända. Detsamma
gäller även det åt en lärarinna vid övningsskolan i Umeå för år 1919 beräknade
arvodet, vilket blivit höjt från 1,700 till 1,850 kronor på grund
därav, att lärarinnan är berättigad till ett ålderstillägg å 150 kronor.
I folkskolöverstyrelsens ovan anförda beräkning av utgifterna för
seminariet i Umeå ingår även en post å 300 kronor, utgörande ålderstillägg
åt nyssnämnda lärarinna, R. N. L. Gavelin, för åren 1917 och 1918. Beträffande
denna post har överstyrelsen meddelat, att sagda lärarinna enligt gällande
bestämmelser varit berättigad till uppflyttning i högre lönegrad redan
från den 1 januari 1917 men att sådan uppflyttning icke kunnat äga rum,
emedan medel för henne tillkommande ålderstillägg icke blivit i vederbörlig
ordning beviljade. Att överstyrelsen icke tidigare gjort framställning
angående dylika medel beror enligt överstyrelsens uppgift därpå, att lärarinnan
på grund av obekantskap med de särskilda förhållanden, som råda
med avseende å medel till arvodet för hennes befattning, icke själv hemställt
om uppflyttning i högre lönegrad förrän i eljest föreskriven tid.
Denna omständighet synes mig dock icke böra föranleda, att hon skulle
[165.]
Departe
mentschefen.
Ökat anslag.
[166.]
Ateneams
■ folkskole^eminarium.
406 1918. Åttonde liuvudtiteln: Folkundervisningen.
gå miste om en del av de ålderstillägg, till vilka hon på grund av sin
föregående tjänstgöring är berättigad. Jag anser således, att medel till
ålderstillägg åt henne för åren 1917 och 1918 nu böra äskas hos riksdagen.
Då dessa medel böra vara tillgängliga redan under år 1918, torde jag få
återkomma härtill vid anmälan av de anslagsbehov, som för ecklesiastikdepartementets
vidkommande böra tillgodoses genom anslag på tilläggsstat
för nämnda år.
På 1919 års stat skulle sålunda till förhyrande av vissa lokaler för
folkskoleseminarierna i Linköping, Göteborg och Umeå m. m. erfordras ett
belopp av 10,940 kronor.
På grund av vad jag stunda anfört hemställer jag för närvarande,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till förhyrande av vissa lokaler för folkskoleseminarierna
i Linköping, Göteborg och Umeå samt till
dessa lokalers uppvärmning, belysning, städning m. m.
ävensom till avlöning av en övningsskollärarinna och av
två lärarinnor i hushållsgöromål bevilja på extra stat
för år 1919 ett reservationsanslag av 10,940 kronor.
37. Ateneums folkskoleseminarium. Till understöd för uppehållande
av Stockholms privata folkskollärarinneseminarium eller, såsom läroanstalten
numera benämnes, Atenenums folkskoleseminarium har riksdagen
på extra stat för vart och ett av åren 1911—1918 beviljat ett anslag av
6,300 kronor att utgå på de villkor, som av Kungl. Maj:t bestämdes.
Styrelsen för aktiebolaget Ateneum för flickor, vilket bolag innehar
seminariet, har nu i underdånig ansökning, som tillstyrkts av seminariets
inspektor, anhållit om vidtagande av sådana åtgärder, att styrelsen måtte
för uppehållande av undervisningen jämväl under år 1919 erhålla ett statsbidrag
av 6,300 kronor.
Vid ansökningen voro fogade tryckt redogörelse för arbetet vid Ateneum
för flickor i Stockholm läsåret 1916 — 1917 och förslag till stat för
seminariet för år 1919 av följande lydelse:
Inkomster.
Terminsavgifter.............................................................
Anslag av staten............................................................
Stats- och kommunbidrag till löne- och ålderstillägg
Anslag av Stockholms läns landsting...........................
Brist .........................................................................
........... kronor 42.000: —
........... » 6.300: —
............ » 3.500: —
............ » 4.200: —
............ » 8,640: —
Summa kronor 64,640: —
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
407
Utgifter.
Avlöningar............................................................
Omkostnader för pensionering..............................
Avgifter till vikariatskassan................................
Hyra ....................................................................
Materiell och bibliotek..........................................
Uppvärmning.......................................................
Belysning...............................................................
Städning ..............................................................
Diverse: tryck, annonser m. m............................
........... kronor 32 600 |
— |
|
> |
3,300 |
— |
> |
240 |
-- |
} |
12.700 |
— |
........... » |
2.000 |
'' - |
> |
9,000 |
— |
> |
700 |
— |
T» |
1,600 |
— |
........... » |
2.500 |
— |
Summa kronor 64,640 |
— |
Till berörda ansökning har folkskolöverstyrelsen, under framhållande
att seminariet med hänsyn till arten och beskaffenheten av sin verksamhet
enligt överstyrelsens mening fortfarande vore förtjänt av undenstöd,
i skrivelse den 31 augusti 1917 tillstyrkt bifall.
Då av den uppgjorda staten för seminariet framgår, att detsamma är
i behov av statsbidrag jämväl för år 1919, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj :t täcktes föreslå riksdagen
att till Ateneums folkskoleseminarium bevilja på
extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 6,300
kronor, att utgå på de villkor, som av Kungl. Maj:t
bestämmas.
38. Göteborgs kvinnliga folkskoleseminarium. För vart och ett
av åren 1913—1918 har riksdagen till Göteborgs kvinnliga folkskoleseminarium
på extra stat beviljat ett anslag av 6,300 kronor, att utgå på de
villkor, som av Kungl. Maj:t bestämdes.
Styrelsen för aktiebolaget Sigrid Rudebecks skola i Göteborg, vilket
bolag innehar seminariet, har nu i särskilda underdåniga ansökningar anhållit
om beredande åt seminariet av statsunderstöd för år 1919 dels med
oförändrat belopp till de egentliga seminarieklasserna, dels med 2,300 kronor
till en med seminariet förenad ettårig kurs, huvudsakligen avsedd för
studenter.
Vid ansökningarna voro fogade tryckt redogörelse för seminariets verksamhet
under läsåret 1916—1917 ävensom följande två stater för år 1919:
[167.]
Göteborgs
kvinnliga
folkskolese
minarium.
408
[167.]
1918. Åttonde hurudtiteln: Folkundervisningen.
1. Stat för de egentliga seminarieklasserna.
Inkomster.
Terminsavgifter........................................................
Ålders- och lönetillägg till lärarna från staten..
Ålderstillägg till lärarna från kommunen ...........
Statsunderstöd..........................................
........... kronor 41,600: —
........... » 1,200: —
........... » 400; —
.......... » 6,300: —
Summa kronor 49,500: —
Utgifter.
Avlöningar och pensionsavgifter...........................
Hyror...........................................................
Materiell och bibliotek.........................................
Uppvärmning.........................................................
Belysning................................. ............................
Städning ...............................................................
Diverse utgifter ..................................................
........... kronor 33,600: —
............ » 8,800: —
........... » 1.000: —
........... » 2,000: —
............ » 500: —
........... » 1.900: —
........... » 1,700: -
Summa kronor 49,500: —
2. Stat för den ettåriga kursen.
Inkomster.
Terminsavgifter för 12 lärjungar.......................................................''fff kronor 3.600: —
Statsunderstöd......................................................................................... f 2 300* _
[Summa kronor 5,900: —
I Utgifter.
Lärararvoden..........................
Hyra.....................................
Uppvärmning och belysning
Städning................................
Oförutsedda utgifter.............
............ kronor 4,700: —
............ » 800: —
............ » 200: —
............ > 100: —
............ > 100: -
Summa kronor 5,900: —
Till stöd för sin anhållan om understöd jämväl för seminariets studentavdelning
(den ettåriga seminariekursen) har styrelsen anfört följande:
Pa
grund av nådig resolution den 14 juni 1912 — genom vilken styrelsen under
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 409
vissa villkor erhöll rätt att anställa avgån^provning, medförande enahanda kompetens
som avgångsexamen från statens folkskoleseminarier, med elever frän eu med seminariets
högsta avdelning parallell avdelning lör studenter — upprättade styrelsen hösttermineiT
1912 vid ifrågavarande seminarium en sådan parallellavdelning för studenter.
Antalet lärjungar i studentavdelningen har vant: läsåret 1912—1913 16 under
höstterminen och 15 under vårterminen; läsåret 1913—1914 14; vartdera av läsåren
1914_1915, 1915 — 1916 och 1916 -1917 21. Antalet för läsåret 1917—1918 anmälda
har varit betydligt mindre än under föregående år, antagligen beroende på den stora
svårigheten att erhålla inackordering. Då anmäluingstiden utgick, hade endast 13
studeuter anmält sig, och av dessa hade 3 eller 4 även anmält sig till något av statsseminarierna,
vid vilka de torde vinna inträde, enär, enligt vad styrelsen bär sig bekant,
även vid statsseminarierna antalet inträdessökande studenter varit mindre än
under föregående år. Antagligen torde därför studentavdelningen vid Göteborgs kvinnliga
folkskoleseminarium läsåret 1917—1918 komma att uppgå till 10 eller högst 12
lärjungar. Med en studentavdeluing på (högst) 12 lärjungar mot 21 under föregående
år kommer summan av terminsavgifterna att minskas med 2,700 kronor, och i och
med detsamma utsätter sig styrelsen för eu motsvarande förlust vid bedrivandet av
verksamheten vid Göteborgs kvinnliga folkskoleseminarium. De alltjämt växande omkostnaderna
för seminariet i dess helhet göra det omöjligt att beräkna, att inkomsterna
från de övriga seminarieavdelningårna skola täcka genom utgifterna för studeutavdelningen
uppkommen brist. Den rådande bristen pa lärarkrafter inom folkskolan torde
emellertid få anses göra det önskvärt, att studentavdelningen vid seminariet uppehälles.
Folkskolöverstyrelsen har den 31 augusti 1917 avgivit underdånigt
utlåtande i ärendet och därvid anfört följande:
Överstyrelsen vill för sin del först vitsorda, att seminariet i fråga enligt överstyrelsens
mening är förtjänt att fortfarande erhålla det understöd, det hittills åtnjutit.
Och av den ovan först meddelade staten framgar, att behov därav alltjämt
förefinnes.
Vad därefter angår styrelsens hemställan om understöd jämväl For den med seminariet
förenade ettåriga kursen, anser sig överstyrelsen kunna uttala, att sagda kurs,
liksom seminariet i övrigt, i det hela synes vara väl anordnad och ledd samt lämna
ett gott resultat. Då det med nuvarande ytterst kännbara brist på examinerade lärarkratter
för folkskolorna måste vara av värde, att ifrågavarande kurs uppehälles, skulle
det enligt överstyrelsens uppfattning kunnat vara fog för att statsunderstöd redan tidigare
beviljats densamma, alldenstund den utbildning av lärarkrafter, som genom kursen
besörjes, ändock kan sägas åstadkommas på för staten särdeles förmånliga villkor.
Då därtill kommer, att kursens elevantal på grund av nu rådande särskilda förhållanden
väsentligt minskats, utan att någon motsvarande nedsättning av utgifterna kan
äcra rum, och företaget alltså hotar att tillskynda sin ägare förlust, finner överstyrelsen
starka skäl tala för att det begärda statsunderstödet, vars belopp synes måttfullt
avvägt, måtte beviljas.
Av utredningen i ärendet synes mig otvetydigt framgå, att Göteborgs
kvinnliga folkskoleseminarium för uppehållande av undervisningen
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 52
[167.]
Departe
mentschefen.
[168.
Seminarielärares
studie
besök vid
folkskolor.
410 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
i de egentliga seminarieklasserna fortfarande är i behov av enahanda anslag,
som anvisats för år 1918 eller 6,300 kronor.
Vid seminariet finnes dessutom sedan år 1912 en för studenter avsedd
särskild avdelning, vars verksamhet hittills kunnat fortgå utan anlitande
av statsunderstöd. På grund av minskat elevantal har nu sådant
understöd begärts för år 1919. Denna framställning anser jag mig emellertid
icke, åtminstone för det närvarande, kunna understödja.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kumrl
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till Göteborgs kvinnliga folkskoleseminarium anvisa
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst
6,300 kronor, att utgå på de villkor, som av Kungi.
Maj:t bestämmas.
39. Seminarielärares studiebesök vid folkskolor. Såsom bidrag
till bestridande av kostnaderna för studiebesök vid folkskolor, vilka av lärare
vid folkskoleseminarierna företagas för att inhämta kännedom om folkskolor
av olika slag inom Sverige har riksdagen på extra stat för år 1918 anvisat
ett förslagsanslag, högst 3,000 kronor, att utgå i enlighet med de
bestämmelser, Kung], Maj:t kunde finna lämpligt fastställa.
Genom beslut den 25 juni 1917 har Kungl. Maj:t anbefallt folkskolöverstyrelsen
att efter vederbörandes hörande till Kungl. Maj:t inkomma
med förslag till de bestämmelser, vilka anses böra gälla för användningen
av omförmälda anslag.
I underdånig skrivelse den 31 augusti 1917 har nu folkskolöverstyrelsen
föreslagit, att enahanda anslag måtte beredas jämväl för år 1919.
Då understöd av statsmedel för ifrågavarande ändamål synes böra
fortfarande utgå, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att såsom bidrag till bestridande av kostnaderna
för studiebesök vid folkskolor, vilka av lärare vid folkskoleseminarierna
företagas för att inhämta kännedom
om folkskolor av olika slag inom Sverige, anvisa på
extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 3,000
kronor, att utgå i enlighet med de bestämmelser, Kungl.
Maj:t kan finna lämpligt fastställa.
1918. Åttonde huTudtiteln: Folkundervisningen.
411
Småskoleseminarier.
40. Avlöningsbidrag till lärare vid Bmåskoleseminarier. År Ll69.]
1898 medgav riksdagen, att landsting eller stad, som ej deltoge i lands-Arinmagsbiting,
till avlönande av lärare och lärarinnor vid av landstinget eller staden lärare vid
inrättat seminarium för bildande av lärare och lärarinnor vid småskolor
och mindre folkskolor eller av biträdande lärare eller lärarinnor vid folk- ra
skola finge under vissa villkor uppbära bidrag av allmänna medel enligt
samma grunder, som gällde med avseende på de lönetillskott, vilka av
statsmedel utginge till skoldistrikt för avlönande av lärare och lärarinnor
vid distriktets folk- och småskolor, varjämte riksdagen uppförde för ändamålet
på ordinarie stat ett förslagsanslag av 20,000 kronor. Detta anslag
har sedermera vid olika tillfällen blivit höjt. I 1918 års riksstat är det
under titeln »avlöningsbidrag till lärare vid småskoleseminarier» upptaget
med ett belopp av 48,000 kronor.
Såsom jag i det föregående under punkten 138 angivit, har jag för
avsikt att framlägga förslag till löne- och pensionsreglering för, utom
andra lärarkårer, även lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor. Under
förutsättning av bifall till sagda förslag komma tydligen statsbidragen
till avlönande av sistnämnda lärare att utgå med höjda belopp. På grund
av riksdagens ovanberörda beslut år 1898 bör då höjning ske även av
statsbidragen till avlönande av lärare och lärarinnor vid förberörda småskoleseminarier,
och i följd härav blir en ökning av ifrågavarande anslag
erforderlig. Då emellertid frågan om lönereglering för lärarpersonalen
vid folk- och småskolor tarvar ytterligare utredning och jag till följd
därav icke nu är beredd att framlägga slutligt förslag i nämnda fråga,
kan jag för närvarande icke heller avgiva förslag i nu förevarande ämne.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riks -
dagen
att, i avbidan på proposition angående avlönings- ökat anslag,
bidrag till lärare vid småskoleseminarier, beräkna en
ökning av det i riksstaten under åttonde huvudtiteln på
ordinarie stat för ändamålet uppförda anslaget med
62,000 kronor.
41. Bidrag till avlönande av vikarie för lärare
vid småskoleseminarium, oförändrat ordinarie
förslagsanslag......................................... kronor 2,000:
412
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
Anordningar för lärares fortbildning.
[170.] 42- Fortbildningskurser för lärare vid folkskolor och småskolor.
Fortbiid- Under en följd av år har riksdagen beviljat anslag dels till anordnande,
forTra^d ^ understödjande av vissa fortbildningskurser för lärare vid folkskolor
folkskolor och småskolor. Sådana anslag hava utgått
småskolor °C^ mec^ till anordnande av kurser i gymnastik för
folkskollärare samt från och med år 19U8 till anordnande av dylika kurser
även för folkskollärarinnor,
från och med år 1910 till understödjande av kurser i trädgårds
skötsel
för folkskollärare, vilka kurser sedermera öppnats även för lärare
i ämnet vid folkskoleseminarierna,
från och med år 1913 till understödjande av instruktörskurser i simning
och livräddning, huvudsakligen avsedda för folkskollärare och elever
vid folkskoleseminarierna,
från och med år 1914 till understödjande av fortbildningskurser i
allmänhet för folk- och småskollärare samt
från och med år 1916 till anordnande av kurser i gymnastik för
småskollärarinnor.
Vidare har 1917 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag ånyo beviljat
anslag för ifrågavarande ändamål och därvid sammanfört vissa av ovannämnda
anslag ävensom i sammanhang därmed delvis ändrat deras benämning.
Anslag komma sålunda att för år 1918 utgå till fortbildningskurser
i allmänhet, till särskilda fortbildningskurser i gymnastik, till särskilda
fortbildningskurser i skolträdgårdsskötsel samt till särskilda kurser
i simning och livräddning.
Då bestämmelserna om traktaments- och resekostnadsbidrag åt deltagare
i de särskilda slagen av kurser förut varit olika och önskvärdheten
av likformighet därutinnan gjort sig gällande, föreslog Kungl. Maj:t i
statsverkspropositionen till 1917 års riksdag, punkten 181, i detta avseende
följande enhetliga grunder: traktamentsbidragen må utgå med 4 kronor
till kursdeltagare, som icke är bosatt å kursorten, och med 2 kronor till
deltagare, som är bosatt å nämnda ort; resekostnadsbidragen må utgå med
halva järnvägsbiljettpriset för plats i tredje klassens vagn, halva legan för
skjuts med en häst, då vägsträckan är minst 10 kilometer, och halva avgiften
för salongsplats å fartyg, varjämte traktamentsersättning under resan
må utgå efter 4 kronor för varje resdag. Emot dessa nya grunder förklarade
sig riksdagen icke hava något att erinra.
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 413
1 skrivelse, som till ecklesiastikdepartementet inkommit den 17 ok- [170.]
tober 1917, har nu folkskolöverstyrelsen avgivit förslag rörande fortsatt
anordnande under år 1919 av nämnda slag av utbildningskurser. Jag
skall här nedan yttra mig om vart och ett av de olika slagen för sig.
a) Fortbildningskurser i allmänhet för folk- och sm åskollärare. På ni^)srkt^18g''r ;
»rund av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har riksdagen för vart allmänhet för
och ett av åren 1914—1917 på extra stat beviljat ett anslag av 15,000 ^''sk^
kronor att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande och på de villkor, Kungl. lärare.
Maj:t kunde finna gott fastställa, användas till understödjande av fortbildningskurser
för lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor. Vidare har
riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning till
fortbildningskurser i allmänhet för nämnda lärare och lärarinnor anvisat på
extra stat för år 1918 ett reservationsanslag av 30,000 kronor att utgå
på sätt nyss sagts.
Genom beslut den 25 juni 1917 har Kungl. Maj:t anbefallt folkskolöverstyrelsen
att till Kungl. Maj:t inkomma med utlåtande och förslag till
bestämmelser rörande fördelningen av anslaget för år 1918 och rörande villkor
för åtnjutande av bidrag från detsamma. Sådant utlåtande och förslag
har ännu icke inkommit.
Med hänsyn till inkomna ansökningar om understöd till fortbildningskurser
av ifrågavarande slag har Kungl. Maj:t den 23 april 1917, etter
inhämtande av yttrande från folkskolöverstyrelsen, för år 1917 anvisat
åt Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott för anordnande
av en kurs i åskådningsteckning för lärare och lärarinnor vid folk- och
småskolor inom länet och, i mån av utrymme, från andra delar av riket
960 kronor,
åt centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening för anordnande
för lärare och lärarinnor vid rikets folkbildningsanstalter av dels
en fortbildningskurs i teckning, förlagd till Ulricehamn, 1,450 kronor, dels
en fortbildningskurs i sång, förlagd till Stockholm, 1,900 kronor, dels ock
en fortbildningskurs i hembygdsundervisning med därtill hörande arbetsövningar,
jämväl förlagd till Stockholm, 2,500 kronor,
åt föreningen för norrländsk hembygdsforskning för anordnande i
Härnösand av en fortbildningskurs i hembygdsforskning och hembygdsundervisning
för inom Norrland anställda lärare och lärarinnor vid folkskolor,
och i mån av utrymme jämväl för dylika lärare och lärarinnor
från andra delar av riket 4,620 kronor,
åt Västmanlands läns landstings fortbildningskommitté för anordnande
inom länet av hembygdskurser för lärare och lärarinnor vid folk- och små
-
414 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
170.] skolor inom länet och i mån av utrymme även från andra delar av riket
3,300 kronor,
samt åt kontraktsprosten G. Ekström, såsom ordförande i vederbörande
bestyrelse, för anordnande vid folkskoleseminariet i Falun av studiekurser
i biologi, eventuellt i kemi, samt i fysik för lärare och lärarinnor
vid folkskolor inom Kopparbergs län 270 kronor.
Det för år 1917 anslagna beloppet har sålunda i sin helhet tagits i
anspråk.
över dessa kurser hava vederbörande kursanordnare till folkskolöverstyrelsen
ingivit redogörelser, ur vilka jag här torde få lämna följande
översikt.
Den av Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott anordnade fortbildningskursen
i teckning började,den 25 juni och fortgick till och med den 7 juli. Lokal
uppläts a folkhögskolan i Asa. Antalet deltagare i kursen var 44, nämligen 7 folkskollärare,
7 folkskollärarinnor och 30 småskollärarinnor, av vilka senare 2 voro från
annat län.
Enligt det till redogörelsen fogade räkenskapssammandråget hava utgifterna för
kursen utgjort 2,307 kronor 10 öre. Statsbidraget utgjorde 960 kronor, och av landstinget
hade erhållits 1,000 kronor. Kursdeltagarnas eget tillskott uppgick till 343
kronor 85 öre. Materialier hade sålts för 3 krouor 25 öre.
Den av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening anordnade
fortbildningskursen i teckning hölls i Ulricehamn under tiden 16 juli—11 augusti.
Stadens folkskolestyrelse hade för kursen kostnadsfritt upplåtit lokal, och därvarande
kommunala mellanskola hade, likaledes kostnadsfritt, ställt en del inventarier och
undervisnings materiell till kursens förfogande. Aumälningar till deltagande i kursen
hade ingått från 65 lärare och lärarinnor vid olika slag av skolor. Av dessa kunde
blott 20 mottagas, nämligen 10 folkskollärare och 10 folkskollärarinnor från skilda
delar av landet.
Kostnaderna för kursen uppgingo till 2,202 kronor 47 öre, därav 1,120 kronor
till stipendier åt kursdeltagarna. Då statsbidraget till densamma utgjorde 1,450 kronor,
bär centralstyrelsen sålunda av Sveriges allmänna folkskollärarförenings medel tillskjutit
752 kronor 47 öre.
Den av samma centralstyrelse anordnade fortbildningskursen i pedagogisk sång
hölls^ i Stockholm den 30 juli—18 augusti i utav musikaliska akademien kostnadsfritt
upplåten lokal. Bland 86 sökande utsagos 20 deltagare, och följdes vid urvalet av deltagare
den grundsatsen, att såvitt möjligt landets olika delar skulle bliva representerade.
Till kursdeltagare utsagos 8 folkskollärare, 7 folkskollärarinnor och 5 småskollärarinnor.
Kostnaderna för kursen uppgingo till 2,375 krouor 85 öre, därav 880 kronor till
stipendier åt kursdeltagarna. Då statsbidraget till kursen uppgick till 1 900 kronor,
har centralstyrelsen sålunda av föreningens medel tillskjutit 475 kronor 85 öre.
Centralstyrelsens fortbildningskurs i hembygdsundervisning med arbetsövningar
hölls i Stockholm deu 23 juli—18 augusti. Lokal hade kostnadsfritt upplåtits i tekniska
skolan. Till deltagare i kursen anmälde sig ej mindre än 201 lärare och lärarinnor
vid olika slag av skolor. . Av dessa kunde blott 40 mottagas. Såsom samtidigt
11)18. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 41.)
med kungörandet av kursen blivit tillkännagivet, skulle kursen huvudsakligen vara
avsedd för lärare och lärarinnor, som hade sill verksamhet förlagd till de tre första
skolåren. I överensstämmelse härmed utsagos till deltagare huvudsakligen lärarinnor
vid småskolor och mindre folkskolor samt biträdande lärarinnor vid folkskolor till ett
antal av 32. Av de övriga deltagarna voro 2 lärarinnor vid småskoleseminarier och
B folkskollärarinnor. I övrigt togs vid urvalet särskild hänsyn till den omständigheten,
att lärarinnor från landets olika delar, både landsbygd och städer, skulle bliva
representerade.
Kostnaderna för kursen uppgiugo till 3,076 kronor 8 öre, varav 2,240 kronor till
stipendier åt kursdeltagare. Då statsbidraget utgjorde 2,500 kronor, har centralstyrelsen
sålunda till denna kurs av föreningens medel tillskjutit 1,176 kronor 8 öre.
Den av föreningen för norrländsk hembygdsforskning anordnade kursen i hembygdsforskuing
och hembygdsundervisning pågick vid Härnösands folkskoleseminarium
under tiden den 18 juni—11 augusti. Den nu hållna kursen utgjorde en andra årskurs,
och deltogo i densamma 25 lärare och lärarinnor, varav 16 voro anställda som lärare
inom de norrländska länen och 9 inom övriga delar av riket. Kostnaderna uppgingo
till 7,607 kronor 93 öre. Statsbidraget utgjorde 4,620 kronor, föreningen samt enskilda
givare bidrogo med 2,916 kronor 44 öre, och från föregående år fanns i räkenskaperna
ett överskott av 71 kronor 49 öre.
De av Västmanlands läns landstings folkbildningskommitté anordnade heinbygdskurserna
för lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor höllos i Tärna den 30 juli
—6 augusti. Kurserna voro två, nämligen en för folkskolepersonalen och eu för stnåskolepersonalen.
I folkskolekursen deltogo 26 folkskollärare, 11 folkskollärarinnor och
8 biträdande lärarinnor i folkskola eller sammanlagt 45. I småskolekursen deltogo 33
småskollärarinnor och 1 seminarielärarinna eller sammanlagt 34. Hela deltagarantalet
utgjorde sålunda 79. Samtliga deltagare utom 1 voro från Västmanlands län,
representerande 57 av länets 72 församlingar. 62 av deltagarna hade erhållit stipendium
av sina respektive skoldistrikt, växlande mellan 36—100 kronor. I det hela erhöllo
66 deltagare dagtraktamente å 4 kronor, dock fingo 12 deltagare nöja sig med
2 kronor. Kursdeltagarna erhöllo bostad vid folkhögskolan i Tärna för eu kostnad
av 50 öre till 1 krona för dygn. För maten beräknades 2 kronor 75 öre för dag;
dock gjordes under nuvarande svåra livsmedelsföi hållanden en förlust på mathållningen
å 200 kronor. På grund av att omkostnaderna stigit på ett sätt, som ej kunde beräknas,
då kurserna planlades, kommo utgifter för kurserna i deras helhet att med 983
kronor 45 öre överstiga det beräknade beloppet.
De vid folkskoleseminariet i Falun anordnade studiekurserna i biologi och i fysik
för lärare och lärarinnor vid folkskolor inom Kopparbergs län ha pågått under vårterminen
1917: eu kurs i biologi, omfattande 20 timmar, och en kurs i fysik och astronomi,
likaledes under 20 timmar. I den förra kursen deltogo 3 folkskollärare och 12
folkskollärarinnor och i den senare 11 folkskollärare och 5 folkskollärarinnor. Hela
antalet kursdeltagare utgjorde sålunda 31.
Kursen i biologi hade till syftemål att intressera för självstudier i naturen av
växter och djur genom råd och anvisningar för dylika studier samt att på olika områden
av de biologiska vetenskaperna demonstrera preparat och experiment, som kunna
vara lämpliga för undervisningen i folkskolan. 1 fysikkursen var undervisningen inriktad
på att visa, hur man i skolan skall kunna med enkla experiment klargöra de
fysikaliska lagarna. Ungefär halva tiden var anslagen till laborationsövningar för
deltagarna.
[170.J
416 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
[170.] Två kurser av liknande slag planerades för höstterminen 1917, och hade Falu
städs folkskolestyrelse samt Kopparbergs församling lämnat bidrag å sammanlagt 150
kronor till materiell under de fyra kurserna. Statsbidraget åtgick till lärararvoden
och vaktmästare för de under vårterminen hållna kurserna.
Beträffande de under år 1917 hållna kurserna har folkskolöverstyrelsen
dessutom meddelat, att kursledarna i samtliga dessa kurser vitsordat,
att kurserna bjudit på ett värdefullt innehåll och att det med stor
visshet kunde sågas, att de utgjort en mycket betydelsefull insats för skolundervisningens
förbättring genom att väcka lärarkårens intresse för de
ämnen, som avhandlats, samt giva ledning för fortsatta studier på egen
hand och för ett fruktbärande bedrivande av undervisningen i dessa ämnen
i folk- och småskolan.
I sin förutberörda skrivelse har folkskolöverstyrelsen hemställt om
anslag även för år 1919 till understödjande av dylika kurser och därvid
anfört följande.
Av bland annat ovan omförmälda redogörelser har överstyrelsen funnit, att de år
1917 anordnade fortbildningskurserna varit väl planlagda och genomförda samt sålunda
i hög grad bidragit till nåendet av det syfte, för vilket de varit avsedda. Att de
grupper av lärare, för vilka kurserna varit anordnade, själva högt uppskattat desamma,
framgär ej blott av de omdömen kursledarna lämnat om deltagarnas nit och arbete
utan även därav att, ehuru varje deltagare måste underkasta sig förhållandevis avsevärda
uppoffringar av ekonomisk art, till deltagande, i de skilda kurserna likväl anmält
sig mångdubbelt flera, än som kunnat mottagas. Överstyrelsen får därför på det livligaste
förorda, att kurser av samma slag, som förekommit under år 1917, även måtte
få anordnas under år 1919. Men därjämte är det, såsom överstyrelsen redan föregående
år i sina underdåniga framställningar angående anslag till fortbildningskurser
påpekat, högeligen önskvärt, att kurser måtte kunna anordnas i eu del andra ämnen,
särskilt sådana som beröra yrkeslivet, till exempel jordbruket, skogshushållningen och industrien.
Särskilt gör sig behovet av kurser av den art, att de skulle sätta folkskollärare,
som i övrigt vore härför lämpliga, i stånd att övertaga undervisning i fortsättningsskolor
med den nya läggning, som är föreslagen, starkt gällande. Då, såsom
ovan är framhållet, det anslag för fortbildningskurser i allmänhet, som beviljats för år
1918, är avsett endast att motsvara de ökade kostnader, som blivande kurser av hittillsvarande
slag och omfattning komma att föra med sig på grund av riksdagens beslut
om ändrade grunder för stipendier och resebidrag till kursdeltagare, kan någon utvidgning
av själva planen för fortbildningskurser icke äga rum inom ramen av de
anslag, som för ändamålet anvisats för år 1918, detta så mycket mindre som de ekonomiska
konsekvenserna av de nämnda bestämmelserna rörande stipendier samt reseoch
traktamentsbidrag och därmed anslagets tillräcklighet kunna bliva mera i detalj
prövade först under nämnda år. Behovet av kurser för lärare vid fortsättningsskolor
synes böra föranleda äskandet av ett därför särskilt avsett anslag. Överstyrelsen har
därför upptagit ett sådant under en följande punkt.
Departe- På grund av det anförda synes mig anslag till omförmälda fortbild
mentschefon.
njnggkurser i allmänhet böra utgå även för år 1919. Anslagsbeloppet torde
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
417
flock böra i någon man höjas. I sitt yttrande till det statsråd
civilärenden denna dag, varav utdrag bifogats årets st;
tion, har chefen för civildepartementet förklarat sig, i beti
höjas. I sitt yttrande till det statsrådsprotokoll över 1 170.
synnerligen stora stegring i levnadskostnaderna, som under de senaste
åren inträtt, icke kunna underlåta att föreslå Kungl. Maj:t medgiva eu
rätt betydande höjning av de enligt gällande resereglemente eller därmed jämförliga,
av Kungi. Maj:t utfärdade författningar utgående traktamentena åt
statsanställda befattningshavare vid extra förrättningar i statens tjänst, och har
samle departementschef därvid anslutit sig till det förslag, som framlagts av
statskontoret. Detta förslag avser, bland annat, att dagtraktamentet för de befattningshavare,
som åtnjuta resekostnads- och traktamentsersåttning enligt
bestämmelserna för sjätte klassen i reseregleinentet, skulle höjas från det
nuvarande beloppet, 4 kronor, till 6 kronor oO öre eller med 62,5 procent.
För närvarande är, såsom förut nämnts, traktamentsbidraget till deltagarna
i ovanberörda fortbildningskurser avsett att utgå med 4 kronor om dagen
till deltagare, som icke är bosatt å kursorten, och med 2 kronor om dagen
till deltagare, som är bosatt å kursorten. Samma skäl, som föranlett förslå0
om traktamentets höjande för statens nyssberörda befattningshavare,
synas emellertid även tala för en motsvarande höjning av traktamentsbidra°et
till ifrågavarande kursdeltagare, så att dessa traktamentsbidrag
finge° utgå med 6 kronor 50 öre, respektive 3 kronor 25 öre om dagen.
Men även prisen för resa med järnväg, ångbåt och skjuts hava undei
de senaste åren blivit ansenligt höjda. På grund härav synes mig skäligt,
att också bidragen till kursdeltagarnas resekostnader höjas, och torde denna
höjning likaledes kunna beräknas till 62,5 procent.
1 Av det för år 1918 bestämda anslaget till fortbildningskurser i allmänhet,
30,000 kronor, voro i runt tal 15,000 kronor beräknade såsom
bidra0, till resekostnader och traktamenten åt kursdeltagare. 62,5 procent
å denna summa utgör i avrundat tal 9,400 kronor. Med detta belopp
skulle det nuvarande anslaget böra ökas. Jag anser således, att sagda
anslag bör för år 1919 höjas till 39,400 kronor.
Till frågan om beredande av medel för anordnande av fortbildningskurser
i hittills vid nu ifrågavarande kurser icke upptagna ämnen, särskilt
sådana som beröra yrkeslivet, har jag för avsikt att återkomma undei en
följande punkt. ,
I detta sammanhang vill jag erinra, att, sedan fråga uppkommit, huruvida
till folkskolöverstyrelsen borde överlämnas avgörandet i vissa grupper
av ärenden, som nu tillhöra Kungl. Maj:ts omedelbara handläggning, över
styrelsen uttalat sig för att till överstyrelsen skulle på angivet sätt överflyttas,
bland andra grupper av ärenden, även fördelningen av anslag till
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 33
[170.]
Särskilda
fortbildnings
kurser i
gymnastik.
418 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen
vissa
kurser för lärares fortbildning. Detta spörsmål är, i vad det avser
förevarande anslag, fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
b) Särskilda fortbildningskurser i gymnastik. Från och med år 1903
har riksdagen beviljat anslag å extra stat till anordnande i enlighet med
de bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt fastställa, av fortbildningskurser
i gymnastik för folkskollärare och, från och med år 1908, även
för folkskollärarinnor. För vart och ett av åren 1912—1917 har för ändamålet
anvisats ett belopp av 12,900 kronor. För vart och ett av åren
1916 och 1917 har anslag även beviljats till dylika kurser för småskollärarinnor
till ett belopp av 3,000 kronor.
Till särskilda fortbildningskurser i gymnastik för lärare vid folkskolor
och småskolor har riksdagen på extra stat för år 1918 anvisat ett reservationsanslag
å 23,400 kronor att utgå enligt Kungl. Maj:ts bestämmande
och på de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva.
Genom beslut den 22 december 1916 har Kungl. Maj:t ställt ovannämnda
för år 1917 anvisade anslag till direktionens över gymnastiska
centralinstitutet förfogande och därvid i fråga om användningen av anslaget
föreskrivit:
1) beträffande fortbildningskurser för folkskollärare och folkskollärarinnor, att
det skulle åligga direktionen att under år 1917 anordna sådana kurser på minst 8
platser inom riket med iakttagande därvid,
att direktionen och folkskolöverstyrelsen skulle gemensamt antaga en ledare för
varje kurs och för honom eller henne utfärda instruktion angående kursens omfattning
och den undervisning, som borde meddelas;
att direktionen och överstyrelsen skulle gemensamt bestämma de platser, å vilka
kurser skulle anordnas, och på förslag av vederbörande kursledare tiden för begynnelsen
av varje kurs; åliggande det överstyrelsen att underrätta statens folkskolinspektörer angående
platser och tider för kurserna samt rörande de för desamma antagna ledarna;
att varje kurs skulle fortgå under en tid av minst 18 dagar;
att deltagare i kursen skulle på sätt direktionen och överstyrelsen bestämde
antagas bland de lärare eller lärarinnor, som inom förut tillkännagiven tid anmält sig;
att för varje kurs finge, under förutsättning att vederbörligt anslag ej överskredes,
efter ^kursledarens beprövande åt högst 20 i kursen deltagande lärare eller
lärarinnor utgå understöd, nämligen åt deltagare, som vore bosatt å kursorten, ett
belopp av 27 kronor 50 öre samt åt deltagare, som ej vore bosatt å kursorten, ett
belopp av 55 kronor ävensom, för det fall att deltagares resa till kursorten och åter
till hemorten uppginge till sammanlagt minst 200 kilometer, dessutom reseunders.töd
med halva järnvägsbiljettpriset för plats i tredje klassens vagn, halva legan för skjuts
med en häst och halva avgiften för salongsplats å ångfartyg;
att utöver nämnda antal av 20 finge biand de lärare och lärarinnor, som icke
gjorde anspråk ^pa understöd av statsmedel, antagas det antal deltagare, som med hänsyn
till lokala förhallanden och kursens ändamålsenliga anordning kunde befinnas lämpligt;
att kursledare, som vore bosatt å kursorten, skulle vara berättigad att erhålla
arvode av 200 kronor och kursledare, som icke hade sitt hem å kursorten, arvode av
419
1918. Åttonde lin vildtiteln: Folkundervisningen
300
kronor samt därjämte ersättning för resa enligt tredje klassen i gällande resereglemente
med undantag därav, att dagtraktamente ej Unge utgå;
att till inköp av materiell och bestridande av övriga erforderliga utgifter Unge
av direktionen anslås för varje kurs erforderligt belopp; samt
att det skulle åligga kursledare att efter kursens slut till direktionen och överstyrelsen
insända berättelse om kursens anordning samt därvid med stöd av vunnen
erfarenhet angiva, huru kommande dylika kurser syntes böra anordnas, varjämte kursledare
skulle till direktionen avgiva redogörelse för ombänderhavda medel;
2) beträffande fortbildningskurser för småskollärarinnor, att det likaledes skulle
åligga direktionen att anordna sådana kurser på minst 2 platser inom riket, med iakttagande
i tillämpliga delar av vad med avseende på fortbildningskurser för folkskollärare
och folkskollärarinnor sålunda föreskrivits.
Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut den 25 juni 1917 anbefallt
direktionen över gymnastiska centralinstitutet och folkskolöverstyrelsen att
efter vederbörandes hörande inkomma med gemensamt utlåtande och förslag
beträffande användningen av det för år 1918 beviljade anslaget till särskilda
fortbildningskurser i gymnastik. Sådant utlåtande och förslag har
ännu icke inkommit.
1 sin förberörda skrivelse den Öl augusti 1917 har folkskolöverstyrelsen
beträffande dessa kurser anfört i huvudsak följande:
Under år 1917 hava enligt av direktionen och folkskolöverstyrelseu uppgjord
plan varit anordnade 16 fortbildningskurser i gymnastik, därav 8 för folkskollärare, 5
för folkskollärarinuor och 3 för småskollärarinnor.
I skrivelse till folkskolöverstyrelsen har direktionen över gymnastiska centralinstitutet
— med erinran om riksdagens år 1917 fattade beslut att sammanföra alla
de fortbildningskurser för lärare i folkskolor och småskolor, vartill anslag utgått under
gemensamma bestämmelser, och under antagande att folkskolöverstyrelsyn därför bleve
den myndighet, som hädanefter ägde att göra framställning till Kungl. Maj:t om
anslag även till fortbildningskurser i gymnastik — omförmält, att direktionen ingenting
hade att erinra emot att för år 1919 anslag till sistnämnda kurser utginge med
samma belopp, som beviljats för år 1918, och att samma grunder för bidragen till kursdeltagarna,
som avsetts att tillämpas för år 1918, bleve gällande även för år 1919.
Rörande fortbildningskurserna i gymnastik har folkskolöverstyrelsen i
sin förenämnda skrivelse för egen del yttrat bland annat:
Då ifrågavarande kurser allt fortfarande omfattas med stort intresse och synas
väl motsvara det med dem avsedda syftet att vara folk- och småskolans lärarkår till
hjälp i dess verksamhet att leda ungdomens fysiska fostran, hemställer överstyrelsen,
att dylika kurser för omförmälda lärare måtte anordnas även under år 1919 samt att
härför måtte beredas statsbidrag med lika stort belopp, som är beviljat för år 1918,
eller 23,400 kronor.
Även till deltagare i dessa kurser synas mig resekostnads- och traktamentsbidragen
böra höjas med 62,5 procent. Av det för år 1918 bestämda
anslaget, 23,400 kronor, voro 17,600 kronor beräknade såsom
[170.1
Departe mentschefen -
420
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
[170.] bidrag till resekostnader och traktamenten för kursdeltagarna. 62,5 procent
å denna summa utgör i runt tal 11,000 kronor. Anslaget till särskilda
fortbildningskurser i gymnastik skulle således böra för år 1919 höjas med
detta belopp eller till 34,400 kronor.
Särskilda
fortbildningskurser
i skolträdgårdsskötsel.
c) Särskilda fortbildningskurser i skolträdgårdsskötsel. Med anledning av
Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har 1916 års riksdag, i likhet
med vad under åtskilliga föregående år ägt rum, till understöd för anordnande
under år 1917 i enlighet med de närmare bestämmelser, Kungl.
Maj:t kunde tinna lämpligt fastställa, av fortbildningskurser i trädgårdsskötsel
för folkskollärare ävensom för lärare i ämnet vid folkskoleseminarierna
anvisat på extra stat för år 1917 dels för dylika kurser vid Adolsnäs
trädgårdsskola ett anslag av 1,980 kronor, dels ock för liknande kurser
vid Norrlands trädgårdsskola ett anslag av 1,250 kronor, tillhopa 3,230 kronor.
Till särskilda fortbildningskurser i skolträdgårdsskötsel för lärare vid
folk- och småskolor har riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
i ämnet, på extra stat för år 1918 anvisat 10,000 kronor att utgå
enligt Kung]. Maj:ts bestämmande och på de villkor, Kung]. Maj:t kunde
finna gott föreskriva.
Genom beslut den 25 juni 1917 har Kung]. Maj:t anbefallt folkskolöverstyrelsen
att efter vederbörandes hörande till Kungl. Maj:t inkomma
med förslag i fråga om användningen av sistberörda anslag. Överstvrelsen
har ännu icke inkommit med sådant förslag.
över de kurser, som på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni
1916 — återgivet i det vid 1917 års statsverksproposition fogade utdraget
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 13 januari 1917, punkten
181 — anordnats under år 1917, hava redogörelser inkommit till folkskolöverstyrelsen.
Ur deras innehåll torde jag få meddela följande:
Kurserna vid Adelsnäs hava pågått efter i huvudsak samma plan som närmast
föregående år. Sålunda hölls en kurs den 19—den 24 februari för praktisk undervisning
i beskärning och övrig vård av fruktträd jämte teoretisk undervisning i fruktodling
samt en kurs den 7—den 19 maj, varunder meddelats undervisning i odling av
köks- och enklare blomsterväxter samt plantering av frukt- och prydnadsträd, varjämte
behandlades anläggande av skolträdgård och dithörande arbetens lämpliga anordning.
Slutligen hölls eu kurs deu 17—den 22 september för praktisk handledning i fruktens
skördande och tillgodogörande.
Vid Norrlands trädgårdsskola pågingo kurserna dels den 29 maj—den 9 juni och
dels den 23—den 29 augusti. Deltagare voro 12 folkskollärare och lärariunor. Under
den förstnämnda kursen omfattade uudervisningeu huvudsakligast anläggning av folkskoleträdgården
och betingelserna för att sätta den i lämpligt skick samt fruktträds-,
köksväxt- och blomsterodling, drivbänkars anläggning och skötsel m. m. Den senare
kursen omfattade bärs och frukters tillgodogörande, varjämte okuleriug övades.
421
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
Nu hava styrelserna för bcmälda trädgårdsskolor i till Kungl. Maj:t
inkomna framställningar anhållit om anslag till liknande fortbildningskurser
i trädgårdsskötsel under år 1919.
Styrelsen för Adelsnäs trädgårdsskola bär därvid för anordnande av
tre kurser för folkskollärare ävensom för lärare i ämnet vid folkskoleseminarierna
anhållit om ett anslag av 1,980 kronor, varav 1,280 kronor till
stipendier för IG kursdeltagare och 700 kronor såsom understöd för kursernas
anordnande.
Lantbruksstyrelsen har i infordrat, den 20 oktober 1917 avgivet utlåtande
över denna framställning förklarat sig icke hava något att däremot
erinra.
Styrelsen för Norrlands trädgårdsskola, har anhållit, att anslaget till
dess fortbildningskurser i trädgårdsskötsel för folkskollärare och lärarinnor
ävensom för lärare i nämnda ämne vid rikets folkskoleseminarier måtte
utgå med 1,875 kronor, varav 1,125 kronor till kostnadsbidrag för 15
kursdeltagare och 750 kronor såsom understöd för anordnandet av kurserna.
Beträffande nu ifrågavarande slag av kurser yttrar folkskolöverstyrelsen
i sin förut omförmälda skrivelse:
För år 1918 har riksdagen efter framställning av Kungl. Maj:t beviljat en förhöjning
i anslaget till fortbildningskurser i skolträdgårdsskötsel från 3,230 kronor till
10,000 kronor. Denna anslagsförhöjning har föranletts dels av de ändrade grunder
för utgående av stipendier, rese- och traktamentsersättning till kursdeltagare, som
hädanefter bliva gällande, dels ock av en utav 1917 års riksdag beslutad utvidgning
av programmet för ifrågavarande kurser i så måtto, att under år 1918 skulle anordnas
dylika kurser icke blott vid Adelsnäs och Norrlands trädgårdsskolor utan jämväl en
kurs i södra Sverige, varjämte i mån av tillgång understöd skulle lämnas åt av Västmanlands
läns landsting planerade kortare trädgårdskurser för folkskollärare år 1918.
I samband härmed beslutade riksdagen, att anslaget för ifrågavarande ändamål icke
längre skulle uppdelas’ i olika poster utan utgå såsom en enda anslagspost till »särskilda
fortbildningskurser i skolträdgårdsskötsel».
Överstyrelsen förordar, att dylika kurser under år 1919 med statsunderstöd matte
komma till stånd dels vid Adelsnäs och Norrlands trädgårdsskolor efter väsentligen
samma plan som förut, dels ock å någon lämplig plats i södra Sverige i enlighet med
vad som beräknades vid bestämmandet av anslaget för år 1918, ävensom att lokala
kurser, anordnade av landsting, i mån av tillgång erhålla något understöd. Till dessa
ändamål erfordras för år 1919 lika stort anslag som det för år 1918 bestämda eller
10,000 kronor.
Såsom folkskolöverstyrelsen erinrat, har med den av 1917 års riksdag
beslutade väsentliga höjningen av förevarande anslag avsetts icke blott att
understödja ovannämnda kurser vid Adelsnäs och vid Norrlands trädgårdsskolor
utan även att tillvarataga och uppmuntra det intresse för fortbild
-
170.1
Departe
mentschefen.
422 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
[170.] ningskurser i trädgårdsskötsel, som på annat ställe kan förefinnas. Det
är självfallet att denna synpunkt kommer att i görligaste mån tillgodoses
vid meddelande av de bestämmelser rörande användningen av anslaget för
år 1918, vilka inom en nära framtid torde komma att av Kungl. Maj:t
fastställas.
Aven med de begränsade medel, som stått till förfogande för nu ifrågavarande
kurser till och med år 1917, har det varit möjligt att ernå goda
och löftesrika resultat. Än mera bör detta bliva förhållandet, sedan ökat
anslag blivit av riksdagen anvisat för innevarande år.
De kurser i ämnet, vartill anslag blivit uppfört å 1918 års riksstat,
äro avsedda för lärare vid folk- och småskolor. Enligt planen för kurserna
såväl vid Adelsnäs som vid Norrlands trädgårdsskolor äga jämväl
lärare i trädgårdsskötsel vid statens folkskoleseminarier tillträde till desamma.
Då folkskollärarkåren indirekt torde komma att draga nytta av
nämnda seminarielärares deltagande i kurserna och därigenom syftet med
ifrågavarande fortbildningskurser lärer tillgodoses, synes intet vara att
däremot erinra.
I likhet med folkskolöverstyrelsen anser jag, att anslag till särskilda
fortbildningskurser i skolträdgårdsskötsel bör anvisas även för år 1919.
Enligt min mening bör emellertid resekostnads- och traktamentsbidrag
till deltagare i dessa kurser utgå enligt samma grunder som till deltagarna
i de förutnämnda kurserna. Av det nuvarande anslaget, 10,000 kronor,
torde omkring 6,800 kronor kunna beräknas åtgå till resekostnads- och
traktamentsbidrag åt kursdeltagare. Om detta belopp ökas med 62,5 procent
eller i runt tal med 4,300 kronor, skulle anslaget till särskilda fortbildningskurser
i trädgårdsskötsel alltså böra för år 1919 höjas till 14,300 kronor.
Särskild» d) Särskilda kurser i simning och livräddning. Riksdagen har för vart
simning ock uc^ ett av åren 1913—1917 såsom bidrag till instruktörskurser i simning
livräddning, och livräddning, huvudsakligen avsedda för folkskollärare och elever vid
folkskoleseminarierna, anvisat på extra stat 1,200 kronor att utgå på de
villkor, Kungl. Maj:t kunde finna gott bestämma.
Till särskilda kurser i simning och livräddning för lärare vid folkskolor
och småskolor har riksdagen, med bifall till Kungl.- Maj:ts därom
gjorda framställning, på extra stat för år 1918 anvisat ett reservationsanslag
å 1,200 kronor att utgå enligt Kungl. Maj:ts bestämmande och på
de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva.
Genom beslut den 25 juni 1917 har Kungl. Maj:t anbefallt folkskolöverstyrelsen
att efter vederbörandes hörande till Kung]. Maj:t inkomma
med förslag till de villkor och bestämmelser, som syntes böra gälla för
1918. Åttonde h UYiidtlteln: Folkundervisningen. 42:1
utgåendet av sistnämnda anslag, överstyrelsen hav ännu icke inkommit
med sådant förslag.
Svenska livräddningssållskapet har till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
lämnat redogörelse för den kurs av nämnda slag, som
hållits under år 1917, och därvid meddelat huvudsakligen:
Kursen ägde rum i Stockholm den 15—31 juli. Bland 45 anmälda uttogos till
deltagare 12 folkskollärare, varjämte 2 seminarieelever deltogo i kursen utan erhållande
av stipendier. Förstnämnda deltagare i kursen erhöllo kostnadsbidrag med 4 kronor
för varje dag jämte fri inkvartering samt fri resa från och till kursorten. Till delta
S;are
antogos särskilt sådana, som visat förutsättning att mera omedelbart kunna tillämpa
den kunskap och färdighet, som kunde vinnas genom kurserna, varjämte hänsyn
togs även till belägenheten av sökandens verksamhetsområde inom landet. Av deltagarna
erhöllo 10 diplom såsom simlärare.
Nu har styrelsen för nämnda sällskap i underdånighet anhållit att för
år 1919 erhålla ett till 2,400 kronor förhöjt statsunderstöd för anordnande
av en instruktörskurs i simning och livräddning. Till stöd för denna
ansökning har anförts:
Betydelsen av att Sveriges ungdom lär sig att simma är ju synnerligen stor.
Särskilt under de båda senaste åren har vikten härav vunnit allmän förståelse. Landet
runt arbetas, särskilt i skolorna, för att lära barnen simkonsten. Följden har också
blivit den, att behovet av kompetenta instruktörer ökats.
Av huvudsakligen ekonomiska skäl har antalet elever i de kurser sällskapet med
statsunderstöd anordnat måst begränsas till 12, oaktat antalet sökande varje år varit
omkring 50.
För att i någon mån få det stora behovet av instruktörer i simning och livräddning
bättre tillgodosett erfordras emellertid ökat statsbidrag. Den instruktörskurs, som
är avsedd att äga rum under år 1919, torde komma att anordnas i huvudsak enligt
samma plan, som tillämpats för år 1917, men med ett ökat antal elever.
Ansökningen var åtföljd av ett cirkulär från svenska livräddningssällskapet
rörande kurser under år 1917.
Angående dessa kurser har folkskolöverstyrelsen i sin ovannämnda skrivelse
anfört följande:
Överstyrelsen anser, att kurser av ifrågavarande slag fortfarande äro av stor betydelse
för fostrandet av den ungdom, som folkskolans lärare hava att taga vård om
dels i den egentliga folkskolan, dels i fortsättningsskolan och andra folkskolans överbyggnader.
Redan förra året uttalade överstyrelsen önskvärdheten av att flera kurser
av detta slag bleve anordnade, särskilt att sådana kurser för lärarinnor även komme
till stånd. Någon organisation, som lämpligen kunde taga dessa om hand, hade emellertid
icke hittills framträtt, varför överstyrelsen ansåge sig icke då kunna göra hemställan
om anvisande av medel till sådana kurser. Samma skäl föreligger även nu för
överstyrelsen att icke göra hemställan om anslag till andra kurser av detta slag än
dem, som sällskapet för simning och livräddning förklarat sig vilja fortfarande anordna.
Styrelsen för nämnda sällskap anhåller nu om anslagets fördubblande i syfte att kunna
mottaga ett större antal elever i kursen.
[170.]
Departe mentschefen -
ökst anslag.
Ökat anslag.
Ökat anslag.
Ökat anslag.
424 19L8. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
Syftet är utan tvivel synnerligen behjärtansvärt. Framställningen bar emellertid
kommit överstyrelsen tillhanda så sent, att det icke blivit överstyrelsen möjligt att
närmare undersöka, i vad mån det från rent praktisk synpunkt kan anses lämpligt eller
möjligt att utvidga den ifrågavarande kursen med ett väsentligt större antal deltagare.
Härtill kommer, att böjningen i anslaget även till vissa andra fortbildningskurser
framställts såsom önskvärd, men överstyrelsen har icke nu kunnat framlägga förslag i
sådan riktning. Överstyrelsen får sålunda för närvarande inskränka sig till att förorda,
att anslaget till nu ifrågavarande kurser måtte utgå även för år 1919 med ett
belopp av 1,200 kronor.
Även för år 1919 synes anslag till anordnande av kurser i simning
och livräddning böra utgå. Till deltagare i dessa kurser utgick, enligt
av styrelsen för ovannämnda sällskap lämnad uppgift, under år 1916
resekostnads- och traktamentsbidrag med 1,057 kronor 38 öre. ökas detta
belopp för år 1919 med 62,5 procent eller i rundt tal med 700 kronor,
skulle det nuvarande anslaget, 1,200 kronor, böra för sagda år höjas till
1,900 kronor. En sådan höjning anser jag mig böra förorda.
Då det är avsett, att den av chefen för civildepartementet föreslagna
höjningen av dagtraktamenten, som på grund av resereglementet den 13
december 1907 och därmed jämförliga, av Kungl. Maj:t utfärdade författningar
utgå till statens befattningshavare vid extra förrättningar i statens
tjänst, skall träda i tillämpning under år 1918, så snart och i den mån riksdagen
biträder därom framställt förslag, torde motsvarande förhöjning av
dagtraktamentena böra redan under år 1918 få tillämpas jämväl beträffande
samtliga ifrågavarande fortbildningskurser. Därför erfordras emellertid,
att anslag för ändamålet å belopp, som jag här ovan angivit för de olika
kurserna, uppföras på tilläggsstat för sistnämnda år. Till denna fråga anhåller
jag att i annat sammanhang få återkomma.
På grund av det nu anförda hemställer jag för närvarande, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att på extra stat för år 1919 till fortbildningskurser
för lärare vid folkskolor och småskolor bevilja
följande reservationsanslag, nämligen:
till fortbildningskurser i allmänhet 39,400 kronor,
till särskilda fortbildningskurser i gymnastik 34,400
kronor,
till särskilda fortbildningskurser i skolträdgårdsskötsel,
avsedda jämväl för lärare i trädgårdsskötsel vid
statens folksköleseminarier, 14,300 kronor samt
till särskilda kurser i simning och livräddning
1,900 kronor; eller sammanlagt 90,000 kronor;
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 425
samtliga anslagsposterna att utgå enligt Kungl. Maj:ts
bestämmande och på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna
gott föreskriva.
43. Resestipendier åt lärare vid folkskoleseminarier. Riksdagen
har år 1914 till resestipendier åt rektorer samt övriga lärare och
lärarinnor vid folkskoleseminarierna under de villkor och bestämmelser,
Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva, anvisat på extra stat för år 1915
ett belopp av 2,000 kronor.
Med åberopande av vad jag anfört i början av min framställning
rörande anslagsbehoven under åttonde huvudtiteln, hemställer jag om förslag
till riksdagen
att medgiva, att det på extra stat för år 1915 anvisade
belopp av 2,000 kronor till resestipendier åt rektorer
samt övriga lärare och lärarinnor vid folkskoleseminarierna
må under de villkor och bestämmelser, Kungl.
Maj:t kan finna gott föreskriva, för enahanda ändamål
användas under år 1919.
44. Resestipendier åt lärare vid högre folkskolor. Riksdagen
har år 1914 till resestipendier åt lärarpersonalen vid högre folkskolor
under de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva,
beviljat på extra stat för år 1915 ett anslag av 1,200 kronor.
Med åberopande av vad jag anfört i början av min framställning
rörande anslagsbehoven under åttonde huvudtiteln, hemställer jag om förslag
till riksdagen
att medgiva, att det på extra stat för år 1915 beviljade
anslag av 1,200 kronor till resestipendier åt lärarpersonalen
vid högre folkskolor må under de villkor
och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva,
för enahanda ändamål användas under år 1919.
45. Resestipendier åt lärare vid folkskolor. Riksdagen har år
1914 till resestipendier åt folkskollärare och folkskollärarinnor enligt de
villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva, beviljat
på extra stat för år 1915 ett anslag av 8,00d kronor.
Med åberopande av vad jag anfört i början av min framställning
rörande anslagsbehoven under åttonde huvudtiteln, hemställer jag om förslag
till riksdagen
O O
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 54
[171.]
Resestipendier
åt lärare
vid folktkole6eraiiiflrier.
[172.]
Resestipendier
åt lärare
vid högre
folkskolor.
[173.]
Resestipendier
åt lärare
vid folkskolor.
426 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
att medgiva, att det på extra stat för år 1915 beviljade
anslag av 8,000 kronor till resestipendier åt
folkskollärare och folkskollärarinnor må enligt de villkor
och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva,
för enahanda ändamål användas under år 1919.
[174 .] 46. Resestipendier åt lärare vid småskolor m. fl. Riksdagen har
Resestipen- år 1914 till resestipendier åt lärare och lärarinnor vid småskoleseminarier
▼icTsmaskolor samt mindre folkskolor och småskolor ävensom biträdande lärare och lä
m.
fl rarinnor vid folkskolor enligt de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t
kunde finna gott föreskriva, anvisat på extra stat för år 1915 ett anslag
av 3,000 kronor.
Med åberopande av vad jag anfört i början av min framställning
rörande anslagsbehoven under åttonde huvudtiteln, hemställer jag om
förslag till riksdagen
att medgiva, att det på extra stat för år 1915 anvisade
anslag av 3,000 kronor till resestipendier åt lärare
och lärarinnor vid småskoleseminarier samt mindre
* folkskolor och småskolor ävensom biträdande lärare och
lärarinnor vid folkskolor må enligt de villkor och bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva, för
enahanda ändamål användas under år 1919.
Folksko [inspektionen.
47. Avlöning m. m. åt folkskolinspektörer,
oförändrat ordinarie förslagsanslag...... kronor 157,000: —
1175.] 48. Resekostnadsersättning åt folkskolinspektörer. Alltsedan år
Resekost- 1908 finnes i riksstaten uppfört ett särskilt anslag till resekostnadsersättmnads-\tSfoik
n^TIS ät folkskolinspektörer, och har detta anslag utgått med ett oföränd»koiinspek-
rat ärligt belopp av 93,000 kronor. Då beslut om folkskolinspektionens
törer. omreglering fattades vid 1914 års senare riksdag, var frågan om anslaget
till resekostnadsersättning åt folkskolinspektörerna även föremål för prövning.
I det vid propositionen angående omreglering av folkskolinspektionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden uttalade
föredragande departementschefen den uppfattningen, att erfarenheten
finge utvisa, om någon ändring av resekostnadsanslaget, vilket förut
varit tillräckligt för sitt ändamål, kunde bliva erforderligt. Ej heller
riksdagen fann anledning att göra någon ändring i anslaget i fråga.
Den nya ordningen för folkskolinspektionen har tillämpats sedan år
1915, och sedan nu utgifterna å anslaget för åren 1915 och 1916 äro
427
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
kända, är det möjligt att i någon män avgöra, vilken inverkan denna ordning
halt på resekostnad sanslaget. Detta utvisar för båda aren brist, nämligen
för år 1915 å 7,756 kronor 15 öre och för år 1916 å.23,236 kronor 2 öre.
Då utgifterna för år 1915 överstego motsvarande utgifter för år 1914 med
blott 3,837 kronor 88 öre, synes det visserligen antagligt, att den nya
anordningen av folkskolinspektionen icke utövat något större inflytande på
kostnaderna för inspektörernas resor, utan att den avsevärda ökningen i
utgifterna för år 1916 är att hänföra till den under detta år inträdda
starka prisstegringen på samfärdsmedlens område. Men då denna prisstegring
alltjämt fortgår, torde en höjning av anslaget med ett belopp,
motsvarande den under år 1916 uppkomna bristen, eller i runt tal 23,000
kronor, vara motiverad.
1 överensstämmelse med vad chefen för civildepartementet förut denna
dag anfört till statsrådsprotokollet över civilärenden i fråga om höjning av
dagtraktamenten, som utgå enligt resereglementet och därmed jämförliga
av Kungl. Maj:t utfärdade författningar, torde emellertid nu ifrågavarande
anslag böra än ytterligare ökas, så att de förhöjda dagtraktamentena kunna
beräknas falla inom anslagsbeloppet. Folkskolinspektörerna åtnjuta resekostnads-
och traktamentsersättning för sina tjänsteresor enligt bestämmelserna
för fjärde klassen i resereglementet, och för sagda klass skullé traktamentena
enligt statskontorets, av chefen för civildepartementet förordade
förslag höjas med 50 procent. I den mån ökningen av traktamentsersättningen
medgives för andra statstjänstemän, bör den givetvis gälla även för
folkskolinspektörerna. Ur denna synpunkt torde anslaget lämpligen böra
höjas med ett belopp av 44,000 kronor. Den behövliga ökningen av anslaget
för år 1919 skulle således uppgå till sammanlagt 67,000 kronor. I likhet med
vad som ansetts lämpligt i fråga om de under de olika huvudtitlarna uppförda
allmänna anslagen till rese- och traktamentsersättningar torde däremot
någon förstärkning av förevarande anslag icke vara erforderlig för år 1918.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att höja det i riksstaten under åttonde huvudtiteln
på ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till resekostnadsersättning
åt folkskolinspektörer från dess nuvarande
belopp, 93,000 kronor, till 160,000 kronor eller
med 67,000 kronor.
49. Tillfällig löneförbättring åt folkskolinspektörer. I anledning
av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgav 1917 års
riksdag, att tillfällig löneförbättring till statens folkskolinspektörer finge
under° år 1918 utgå till av Kungl. Maj:t konstituerad eller förordnad in
-
Ökat anslag.
[176.]
Tillfällig
löneförbättring
åt folkskolin§pektörer.
428 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
[176.] spektör eller till vikarie å inspektörstjänst, vars ordinarie innehavare förordnats
att med avstående från de med inspektörstjänsten förenade löneförmånerna
bestrida annan befattning i statens tjänst, med 700 kronor i
första och andra lönegraden samt med 600 kronor i tredje lönegraden
och till annan vikarierande inspektör med 400 kronor, samt beslöt, att
den tillfälliga löneförbättringen skulle utgå till ordinarie inspektör i samma
ordning som lönen och till vikarierande inspektör i samma ordning som
denne tillkommande arvode ävensom i övrigt enligt de närmare bestämmelser,
som Kungl. Maj:t kunde finna gott meddela, varjämte riksdagen
för bestridande av kostnaderna för omförmälda löneförbättring anvisade
på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag av 24,600 kronor.
I skrivelse den 31 augusti 1917 har nu folkskolöverstyrelsen hemställt,
att förslag matte avlatas till riksdagen angående ny lönereglering för omförmälda
inspektörer eller ock, för den händelse sådant förslag icke komme
att föreläggas 1918 års riksdag, att tillfällig löneförbättring fortfarande
måtte beredas ifrågavarande befattningshavare.
För närmare utredning av frågan om nyssnämnda lönereglering har
överstyrelsens ovanberörda skrivelse remitterats till löneregleringskommittén.
Utlåtande i ämnet från sagda kommitté torde emellertid, enligt vad
jag inhämtat, icke vara att motse så tidigt, att förslag angående berörda
lönereglering kan föreläggas innevarande års riksdag. " Det torde då vara
nödvändigt, att proposition nu avlåtes till riksdagen rörande tillfällig löneförbättring
för år 1919 för ovannämnda inspektörer.
Denna tillfälliga löneförbättring synes mig böra utgå med enahanda
belopp och på samma sätt som den för år 1918 av riksdagen beviljade
tillfälliga löneförbättringen för nämnda inspektörer samt i övrigt enligt
de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t kan finna gott meddela. För
kräves ett forsla^sansla^ av 24,600 kronor, vilket tvdlioren bör
uppföras på extra stat.
På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen att
dels medgiva, att tillfällig löneförbättring till statens
folkskolinspektörer må under år 1919 utgå
1) till av Kungl. Maj:t konstituerad eller förordnad
folkskolinspektör eller till vikarie å sådan inspektörstjänst,
vars ordinarie innehavare förordnats att med avstående
från de med inspektörstjänsten förenade löneförmånerna
bestrida annan befattning i statens tjänst, med 700 kronor
i första och andra lönegraden samt med 600 kronor
i tredje lönegraden samt
429
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
2) till annan vikarierande folkskolinspektör med
400 kronor,
dels besluta, att den tillfälliga löneförbättringen
skall utgå till ordinarie folkskolinspektör i samma ordning
som lönen och till vikarierande folkskolinspektör i
samma ordning som denne tillkommande arvode samt i
övrigt enligt de närmare bestämmelser, som Kung!. Maj:t
kan finna gott meddela,
dels ock för bestridande av kostnaderna för omförmälda
löneförbättring anvisa på extra stat för År 1919
ett förslagsanslag av 24,600 kronor.
Folk- och småskolor.
50. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid folk- [177.]
och småskolor. På sätt jag under punkten 138 i det föregående om- Löne- och
förmält, är det min avsikt att framlägga förslag till löne- och pensions- reglering1»!''
reglering för, utom andra lärarkårer, även lärarpersonalen vid folk- och lärarpersosmåskolor.
Då frågan ännu ej hunnit undergå vederbörlig utredning, .är »"k-och^måjag
icke nu beredd att avgiva slutligt förslag i berörda syfte. skolor.
Enligt inom ecklesiastikdepartementet verkställda beräkningar skulle
för folk- och småskolors vidkommande för ändamålet erfordras ett belopp
av 22,500,000 kronor. Erinras må härvid, att riksdagen för tillfällig löneförbättring
åt lärare vid folk- och småskolor på extra stat för år 1918
beviljat ett förslagsanslag av 8,300,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen,
att, i avbidan på proposition angående löne- och ökade anslag,
pensionsreglering för lärarpersonalen vid folk- och småskolor,
beräkna för ändamålet ett belopp av 22,500,000
kronor, därav 22,074,000 kronor såsom ökning av det
ordinarie förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid
folkskolor och småskolor, 335,000 kronor såsom ökning
av det ordinarie förslagsanslaget till avlöningsbidrag till
sjukvikarier för lärare vid folk- och småskolor samt
91,000 kronor såsom ökning av det ordinarie förslagsanslaget
till befrämjande av folkundervisningen bland
de i rikets nordligaste trakter bosatta finnar.
51. Lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsändamål. På 178.
Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning beslöt 1913 års riksdag i sammanhang
med omorganisation av lappskoleväsendet att uppdela förslags- verk, folkanslaget
till lappmarks ecklesiastikverk, som då utgick med 100,000 kro
-
Okat anslag.
[179.]
Upphjälpande
av
skolväsendet
inom vissa
lappmarksförsamlingar.
430 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
nor, i två anslag, ett för kyrkliga ändamål och ett för folkbildningsändamål.
Av det gemensamma anslaget, som samtidigt höjdes med 20,000
kronor, uppfördes 80,000 kronor såsom förslagsanslag under titel »lappmarks
ecklesiastikverk, folkbildningsändamål».
I skrivelse deri 31 augusti 1917 har folkskolöverstyrelsen hemställt om
förslag till riksdagen angående höjande av sistnämnda anslag. Överstyrelsen
har härom anfört bland annat:
För år 1914 visade sig anslaget ej blott tillräckligt utan lämnade ett överskott
å 11.913 kronor 10 öre. Under åren 1915 och 1916 liar däremot uppstått brist å anslaget
med ^respektive 6 535 kronor 17 öre och 11,838 kronor 47 öre. Då de under
sistnämnda år ökade utgifterna för lappskoleväsendet icke äro av tillfällig natur utan
bero av den genom omorganisatiouen beslutade högre avlöningen åt lärare samt andra
ökade kostnader, synes det redan på grund härav behövligt att höja ifrågavarande anslag
för år 1919 med 10.000 kronor. Men eu ytterligare ökning av anslaget erfordras
med anledning av kung!, kungörelsen den 23 september 1916 angående ändrad
lydelse av vissa delar av reglementet för lappmarks ecklesiastikverk den 31 januari
1896 för bestridande av kostnaderna dels till avlöning samt rese- och traktamentsersättning
åt en nomadskolin-pektör, dels till höjda avlöningar åt vandraude och fasta
nomadlärare, dels ock till ökade inackorderingsbidrag m. m. Merutgifterna från förevarande
anslag på grund av bestämmelserna i nyssberörda kungörelse torde kunna beräknas
till lägst 10,000 kronor.
I enlighet med vad folkskolöverstyrelsen anfört synes det ifrågavarande
anslaget böra höjas med 20,000 kronor.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att höja det på ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsändamål,
från dess nuvarande belopp. 80,000 kronor, till
100,000 kronor eller med 20,000 kronor.
52. Upphjälpande av skolväsendet inom vissa lappmarksförsamlingar.
För beredande av möjlighet till skolgång för fattiga, på längre
avstånd från skola boende skolpliktiga barn inom Vilhelmina, Risbäcks,
Stensele, Tärna, Sorsele, Arjeplogs, Mala, Fredrika och Jockmocks församlingar
har riksdagen, sedan anslag för likartat ändamål under en följd av
år utgått, beviljat på extra stat för vart och ett av åren 1914—1918 ett
anslag av 23,000 kronor att användas enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kunde finna gott meddela.
Sedan Kungl. Maj:t den 25 juni 1917 anbefallt folkskolöverstyrelsen
att efter vederbörandes hörande till Kungl. Maj:t inkomma med förslag
till fördelning mellan nämnda församlingar av det för år 1918 beviljade
431
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
anslaget ävensom till de villkor och kontrollföreskrifter, som kunde prövas [ 179.]
erforderliga, samt folkskolöverstyrelsen med överlämnande av infordrat
yttrande från domkapitlet i Luleå, som hört vederbörande folkskolinspektörer,
avgivit utlåtande i ämnet, förordnade Kungl. Maj:t vid ärendets föredragning
den 9 november 1917, att omförmälda av riksdagen beviljade anslag
skulle mellan församlingarna fördelas sålunda, att Vilhelmina församling
därav erhölle 4,000 kronor, envar av Stensele, Sorsele och Jockmocks
församlingar 3,000 kronor, envar av Arjeplogs och Tärna församlingar
2,500 kronor, Maki församling 2,300 kronor, Risbäcks församling 1,800
kronor och Fredrika församling 900 kronor, dock under villkor beträffande
Jockmock, att församlingen själv till ifrågavarande ändamål bidroge med
ett belopp av minst 3,000 kronor. Vidare föreskrev Kungl. Maj:t, att
anslaget skulle ställas till domkapitlets förfogande för det med anslaget
avsedda ändamålet samt att i fråga om dess användande skulle gälla enahanda
bestämmelser, som enligt kungl. brev den 29 september 1905 meddelats
beträffande det för år 1906 beviljade anslaget för liknande ändamål,
dock att den tid, inom vilken vederbörande skolråd hade att till
folkskolinspektören inkomma med i nämnda brev omförmälda förteckning,
bestämdes till senast den 1 januari 1918. Innehållet i de genom
kungl. brevet den 29 september 1905 givna bestämmelserna finnes återgivet
senast i det vid 1913 års statsverksproposition fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 14 januari 1913, punkten
183.
Sedan Kungl. Maj:t jämlikt beslut den 1 november 1912 uppdragit
åt domkapitlet i Luleå att enligt plan, som sedermera blivit fastställd,
verkställa utredning och avgiva förslag till ett nöjaktigt ordnande
av folkskoleväsendet i allmänhet inom lappmarksförsamlingar med icke
finsktalande befolkning, inkom domkapitlet, efter föranstaltande av dylik
utredning, den 19 maj 1915 till Kungl. Maj:t med framställning om beredande
av anslag dels för en gång av 180,000 kronor och dels för år av
135,000 kronor att i huvudsaklig överensstämmelse med av domkapitlet i
framställningen avgivna förslag och villkor utgå till upphjälpande av skolväsendet
i de svensktalande lappmarksförsamlingarna inom Luleå stift samt
Över-Kalix församling i samma stift..
Över denna domkapitlets framställning hava infordrade yttranden avgivits
av vissa myndigheter, senast av statskontoret, vars yttrande inkom till ecklesiastikdepartementet
den 16 december 1916. Ärendet kräver emellertid någon
ytterligare beredning. På grund av frågans omfattande beskaffenhet kan
denna beredning icke hinna avslutas så tidigt, att framställning i ämnet
kan avlåtas till innevarande års riksdag.
432 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
[179.] I detta sammanhang torde jag även böra erinra därom, att vid bear
betningen
inom ecklesiastikdepartementets statistiska avdelning av vissa
primäruppgifter för år 1914 rörande folkundervisningen i de fyra nordligaste
länen hade ansetts framgå, att vid den tid, uppgifterna avsågo,
inom ett flertal församlingar ett stort antal skol pliktiga barn till föl jd av
fattigdom, lång skolväg och dylikt icke erhållit någon undervisning, varjämte
beträffande ett betydande antal barn uppgifter om åtnjuten undervisning
saknades; och hade det befunnits antagligt, att även till sistnämnda
grupp hörde åtskilliga barn, som icke kommit i åtnjutande av undervisning.
Med anledning härav anmodade dåvarande departementschefen genom
skrivelse den 4 maj 1916 folkskolöverstyrelsen att taga under omprövning,
huruvida inackorderingsbidrag av det slag, som redan beviljats
vissa församlingar i de nordligaste länen, borde beredas även andra församlingar
i Norrland och till äventyrs jämväl i närgränsande delar av Svealand,
samt att i sammanhang med de framställningar, som vore avsedda
att föreläggas 1917 års riksdag, till ecklesiastikdepartementet inkomma med
det yttrande och förslag i ämnet, vartill omständigheterna kunde föranleda.
Sådant yttrande och- förslag har folkskolöverstyrelsen avgivit den 6
november 1917. För ytterligare utredning har ärendet därefter remitterats
till statskontoret, som ännu icke inkommit med det infordrade utlåtandet.
Icke heller i sist omförmälda fråga kan således framställning föreläggas
innevarande års riksdag.
I skrivelse den 1 augusti 1917 har nu domkapitlet i Luleå anhållit,
att Ivungl. Maj:t täcktes till riksdagen avlåta proposition om beviljande
för år 1919 av ett anslag å 30,000 kronor, att, med den fördelning och
på sätt i övrigt Kung!. Maj:t kunde finna gott bestämma, utgå för möjligliggörande
av skolgång för fattiga, på längre avstånd från skola boende
skolpliktiga barn inom ovan omförmälda lappmarksförsamlingar, dock beträffande
Jockmocks skoldistrikt med förut gällande villkor, att för uppbärande
av statsanslag församlingen skulle uppvisas hava ombesörjt inackordering
av dylika barn för minst lika stort belopp som statsanslaget.
Därjämte hava skolråden i Tärna och Stensele skoldistrikt i särskilda,
av folkskolöverstyrelsen med yttranden av vederbörande folkskolinspektör
och Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län till Kungl. Maj:t
överlämnade skrivelser gjort framställning om utverkande av anslag för
nyssnämnda ändamål för år 1919, därvid Tärna skoldistrikt bifogat vissa
uppgifter rörande folkskoleväsendet i skoldistriktet samt Stensele skoldistrikt
anhållit, att det till distriktet utgående anslaget måtte höjas till
3,900 kronor.
433
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
Till stöd för sin framställning har domkapitlet anfört följande:
Domkapitlet måste för sill del finna eu förhöjning av det bidrag, varom här är
daga, påkallad av tidsförhållandena. Prisen på alla livsförnödenheter hava i dessa
nordliga trakter stigit i minst lika hög grad som i andra delar av riket. Det later
icke tänka sig, att hittills utgående, av domkapitlet bestämda ersättning av högst 50
öre för dag och barn skall kunna räcka att utöver självkostnaderna för barnens underhåll
beredd inackorderiugshemmen någon gottgörelse även för de besvär, som de inackorderade
barnen förorsaka. Detta åter kan menligt inverka^ på deras behandling
och kost. På grund härav och då en återgång till normala förhållanden i avseende a
priset å livsförnödenheter sannolikt icke är att förvänta så tidigt som under det år,
varom nu är fråga, har domkapitlet ansett en förhöjning av nu utgående inackorderingspris
av högst 50 öre för barn och dag av behovet påkallad. I sådant hänseende
torde ett tillägg av minst 25 öre till den förutvarande maximiersättuingeu, 50 öre,
böra erfordras.nCEn förhöjning av dagsersättningen åter måste, till undvikande av
minskning i omfattningen av eu för en mera allmän skolgång oundgängligen erforderlig
inackordering, medföra en höjning av för närvarande utgående statsanslag av 23,000
kronor för år. Då emellertid samtidigt sparsamhet i så stor utsträckning som möjligt
torde böra iakttagas, har domkapitlet ansett sig böra stanna vid det begärda anslagets
ökning till 30,000 kronor.
Över domkapitlets framställning hava. infordrade yttranden avgivits av
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens och Norrbottens län, som
hört° vederbörande folkskolinspektörer, ävensom av folkskolöverstyrelsen.
Folkskolinspektörerna i Västerbottens södra och Norrbottens södra inspektionsområden
hava tillstyrkt bifall till domkapitlets hemställan, bada
under framhållande av den betydande höjning av inackorderingsavgiften för
barn och dag, som under senaste tiden ägt rum. samt av de störa svårigheter
att få barn inackorderade i lämpliga hem, som numera förefinnas.
Folkskolinspektören i Västerbottens norra inspektionsområde har hemställt,
att anslaget till samtliga ifrågavarande lappmarksförsaralingar måtte
för år 1919 höjas till 35,000 kronor, och till stöd härför anfört följande:
Behovet av ökade anslag för beredande av skolgång för fattiga, på längre avstaud
från skola boende skolpliktiga barn är i de skoldistrikt inom Västerbottens norra inspektionsområde,
till vilka anslag för närvarande utgår, synnerligen stort, vilket framgår
av följande uppgifter.
Inom Tärna skoldistrikt tiar under år 1916 tillfälle till skolgång genom inackordering
i närheten av skola kunnat beredas åt sammanlagt 103 barn, därav åt 18 genom
anslag från lappmarks ecklesiastikverk och åt 66 genom anslag enligt nådiga brevet
av den 27 november 1915. Det oaktat uppgår det autal barn, som på grund av fattigdom
och lång skolväg icke kan erhålla någon undervisning, till ej mindre än 47.
Inom Stensele skoldistrikt har under samma år skolrådet kunnat bereda skolgång
åt 60 fattiga barn medelst det anslag å 3,000 kronor, som för året tilldelats distriktet av
de utav riksdagen för ändamålet beviljade medlen, medan däremot omkring^ 50 skolpliktiga,
som även äro i behov av inackorderingshjälp, icke kunnat erhålla sådan.
1 Sorsele skoldistrikt ha 50 barn beretts tillfälle till skolgång genom det bevil
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 55
[179.]
434 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
179.] jade inackonleringsanslaget, men ytterligare omkring 30 barn äro i behov av understöd
för inackordering, därest de skola kunna erhålla undervisning under någon del av läsåret.
I Mala skoldistrikt måste för närvarande icke mindre än omkring 60 skolpliktiga
barn växa upp utan undervisning på grund av fattigdom och lång skolväg.
Samtliga här lämnade uppgifter avse år 1916. Hurudan ställningen är under
innevarande år kan icke med bestämdhet uppgivas, enär höstterminen ännu icke är
påbörjad inom något av de här ifrågavarande skoldistrikten. Det kan emellertid anföras,
att inackorderingskostnaderna, vilka hittills inom detta inspektionsområde kunnat
hållas nere vid 40 å 45 öre per barn och dag, på grund av dyrtiden sprungit upp till
50 å 75 öre per barn och dag, och det oaktat är det endast med stora ansträngningar
skolråden kunnat anskaffa lämpliga hem för de barn, vilka skola inackorderas. Det är under
sådana förhållanden uppenbart, att det antal barn, som hädanefter kan inackorderas för de
nu beviljade anslagen, måste bli väsentligt mycket mindre än under år 1916. För år
1918 blir ställningen med all sannolikhet än ytterligare försämrad. De skoldistrikt,
om vilka det här är fråga, befinna sig ock i en så ogynnsam ekonomisk ställning och
stå inför så betydande andra utgifter för skolväsendets utveckling, att de icke äga
. förmåga att själva anslå större bidrag till inackordering av fattiga skolbarn.
Den ökning av de nu utgående anslagen, vilken är erforderlig för de skilda
distrikten, därest det skall bli dem möjligt att bereda skolgång åt de flesta av de barn,
vilka nu sakna undervisning, är enligt undertecknads beräkning följande, nämligen:
för Tärna........................................................... kronor 2,000
> Stensele......................................................... * 1.500
» Sorsele ......................................................... » 1,500
» Mala ............................................................ » 1,500
tillhopa kronor 6,500.
Folkskolinspektören i Norrbottens norra inspektionsområde har funnit
den av domkapitlet begärda höjningen av anslaget icke motsvara det ökade
behovet. Härom yttrar han bland annat:
Domkapitlet har av sparsamhetsskäl stannat vid att begära 30,000 kronor. Här är
jag ej fullt med i domkapitlets tankegång. Besparing i inackorderingspriset är otänkbar.
Skolråden måste i dessa tider tacksamt hålla till godo med de inackorderingspris,
som krävas, och ofta äro hemmen omutligt stängda. Enda möjligheten att bereda alla
barn skolgång är säkerligen att inrätta flera skolhem eller arbetsstugor, som kunna
mottaga de barn, åt vilka lämpliga inackorderingshem ej kunnat beredas.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län har, i anledning
av det yttrande, som avgivits av folkskolinspektören i Västerbottens norra
inspektionsområde hemställt, huruvida icke en höjning av det utav domkapitlet
begärda anslaget kunde anses vara av förhållandena påkallad.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens läji har tillstyrkt bifall
till domkapitlets framställning.
Folkskolöverstyrelsen har i sitt förberörda utlåtande, dagtecknat den 6
november 1917, bland annat uttalat, att, därest hinder skulle möta för framläggande
av förslag till riksdagen angående ordnande av folkskoleväsendet i
allmänhet i lappmarksförsamlingar med icke finsktalande befolkning, anslaget
485
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
till upphjälpande av skolväsendet inom Vilhelmina in. fl. lappmarksförsamlingar
borde i enlighet med domkapitlets förslag höjas till 30,000 kronor.
Av skäl, som jag i det föregående omnämnt, kan proposition rörande
ett definitivt ordnande av folkskoleväsendet i lappmarken icke avlåtas till
innevarande års riksdag. Det synes då vara nödvändigt, att anslag beredes
på extra stat även för år 1919 till upphjälpande av skolväsendet i
ovanberörda lappinarksförsamlingar.
Anslaget för sistnämnda ändamål har under de senaste åren varit upptaget
till 23,000 kronor. Domkapitlet i Luleå har nu hemställt, att det
för år 1919 måtte höjas till 30,000 kronor, och folkskolinspektören i Västerbottens
norra inspektionsområde samt Kungl. Maj:ts befallningshavande i
Västerbottens län hava ifrågasatt en ännu större höjning. Såsom skäl för
dessa förslag har åberopats, att det numera på grund av de höjda livsmedelsprisen
icke är möjligt att få de barn, som här äro i fråga, inackorderade
i skolorna närliggande hem för samma avgift som förut, Av denna
anledning anser även jag, att en höjning av anslaget bör äga rum.
Det synes emellertid, som om den ekonomiska bärkraften hos några
av de ovannämnda lappmarksförsamlingarna numera skulle medgiva, att
de själva bidroge till ifrågavarande inackordering med något större belopp
än hittills, och att fördelningen av anslaget på den grund borde verkställas
efter i någon mån ändrade grunder. Med hänsyn härtill synes mig
anslaget kunna stanna vid det av domkapitlet föreslagna samt av Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län och folkskolöverstyrelsen tillstyrkta
beloppet, eller 30,000 kronor.
Jag hemställer således, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till beredande av möjlighet till skolgång för
fattiga, på längre avstånd från skola boende skolpliktiga
barn inom Vilhelmina, Pusbäcks, Stensele, Tärna, Sorsele,
Arjeplogs, Malå, Fredrika och Jockmocks församlingar
bevilja på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst
30,000 kronor, att användas enligt de bestämmelser,
Kungl. Maj:t kan finna gott meddela.
53. Upphjälpande av skolväsendet inom Hotagens och Frostvikens
församlingar. Till beredande av möjlighet till skolgång för fattiga,
på längre avstånd från skola boende skolpliktiga barn inom Hotagens
och Frostvikens församlingar i Jämtlands län har riksdagen, som för
liknahde ändamål beträffande förstnämnda församling för vart och ett av
åren 1910—1916 beviljat ett extra anslag av 1,000 kronor, på extra stat
Departe
mentschefen.
Ökat anslag.
[ISO.]
Upphjälpande
av skolväsendetinom
Hotagens och
Frost vikens
församlingar.
436 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
[180.] för vartdera av åren 1917 och 1918 anvisat ett belopp av 3,000 kronor att
användas enligt de bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna gott meddela.
Sedan folkskolöverstyrelsen efter hörande av vederbörande domkapitel
och folkskolinspektör till Kungl. Maj:t inkommit med infordrat förslag till
bestämmelser rörande användande av det för år 1918 anvisade anslaget,
förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 9 november 1917, att omförmälda
anslag skulle mellan församlingarna sålunda fördelas, att Hotagens
församling därav erhölle 1,000 kronor och Frostvikens församling så mycket
av återstoden av anslaget, som församlingen av egna medel använt för
ändamålet. I sammanhang härmed föreskrev Kungl. Maj:t, att ifrågavarande
anslag skulle ställas till domkapitlets i Härnösand förfogande för det med
anslaget avsedda ändamålet samt att i fråga om anslagets användande
skulle i motsvarande delar gälla enahanda bestämmelser, som enligt nådigt
brev den 26 november 1909 meddelats beträffande användandet av ett
utav riksdagen för år 1910 i fråga om Hotagens församling beviljat extra
anslag för samma ändamål. Innehållet av berörda bestämmelser finnes återgivet
senast i det vid 1913 års statsverksproposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 14 januari 1913, punkten 184.
Jag vill här vidare erinra därom, att av skäl, som jag under nästföregående
punkt angav, det icke torde bliva möjligt att medhinna någon
framställning till innevarande års riksdag i den under utredning ännu liggande
frågan om beredande av inackorderingsbidrag av det slag, som redan beviljats
vissa församlingar i de nordligaste länen, jämväl åt andra församlingar
i Norrland och tilläventyrs även i angränsande delar av Svealand.
Nu hava Hotagens och Frostvikens församlingar i underdåniga ansökningar
anhållit att för ifrågavarande ändamål även för år 1919 erhålla
samma belopp, som av riksdagen blivit dem beviljade för år 1918.
över dessa framställningar hava infordrade yttranden avgivits av
domkapitlet i Härnösand, som hört vederbörande folkskolinspektör, av
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämtlands län och av folkskolöverstyrelsen,
och hava samtliga dessa myndigheter tillstyrkt bifall till ansökningarna.
Då de omständigheter, som föranlett riksdagen att förut bevilja anslag
för ändamålet, fortfarande kvarstå, synes framställning till riksdagen böra
göras om anvisande för åt- 1919 av anslag för samma ändamål och till
enahanda belopp som för år 1918.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till beredande av möjlighet till skolgång för
fattiga, på längre avstånd från skola boende skolpliktiga
barn inom Hotagens och Frostvikens församlingar bevilja
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 437
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 3,000
kronor, att användas enligt de bestämmelser, Kungl. Maj:1
kan finna gott meddela.
54. Anordnande av manlig slöjd i folkskola,
mindre folkskola eller särskild slöjdskola,
oförändrat ordinarie förslagsanslag ...... kronor 500,000: —
55. Anordnande av kvinnlig slöjd i folkskola,
mindre folkskola eller särskild slöjdskola,
oförändrat ordinarie förslagsanslag......
56. Anordnande av undervisning i huslig eko
nomi
i folkskola, högre folkskola och folkhögskola,
oförändrat ordinarie förslagsanslag
.........................................................
57. Undervisningsmateriell m. m. för folksko
lor,
oförändrat ordinarie reservationsanslag
............................................................
58. Understödjande av folkskolebarns ferie
och
studieresor, of örändrat ordinarieförslagsanslag
.............................................
Fortsättning sskolor.
59. Understöd för avlönande av lärare vid fortsättningsskola [181.]
Sedan lång tid tillbaka har från skilda håll påyrkats förbättring av Understöd för
undervisningen för den ungdom, som efter inhämtande av folkskolans bärare vid
lärokurs övergår eller har för avsikt att övergå till praktiskt arbete inom fortsjj.“"*ngs"
näringslivets olika områden, och frågan om en sådan förbättrad undervisning
har vid upprepade tillfällen varit föremål för behandling inom
riksdagen.
De praktiska ungdomsskolor, som haft sig anförtrodd den lägre undervisningen
av berörda slag, äro förnämligast fortsättningsskolorna, vissa
högre folkskolor, skolor för den lägre tekniska undervisningen och skolor
för den lägre handelsundervisningen. Genom särskilda kommittéer har Kungl.
Maj:t låtit verkställa utredning beträffande en omorganisation av nyssnämnda
läroanstalter, och sedan dessa kommittéer avgivit betänkanden
rörande respektive skolor, hava vederbörande myndigheters yttranden över
sagda betänkanden inhämtats.
370,000: —
140,000: —
30,000: —
70,000: —
438 1918. Åttonde hurudtiteln: Folkundervisningen.
[181.] Var och en av förberörda kommittéer har helt naturligt behandlat
frågan om ovannämnda undervisning från sin synpunkt, och något förslag
om ordnandet av ifrågavarande undervisning efter enhetliga grunder har
sålunda genom sagda kommittéer icke kommit till stånd. Med anledning
härav har chefen för ecklesiastikdepartementet jämlikt nådigt bemvndigande
den 3 november 1916 i samråd med chefen för finansdepartementet
tillkallat särskilda sakkunniga för att inom ecklesiastik- och finansdepartementen
biträda vid den fortsätta utredningen av frågorna om den lägre
tekniska undervisningen, fortsättningsskolan och den lägre handelsundervisningen
samt det inbördes förhållandet mellan dessa olika undervisningsområden.
Den 3 oktober 1917 avgåvo dessa sakkunniga sitt betänkande
med utredning och förslag i ärendet.
Omförmälda frågor äro nu föremål för ytterligare beredning. Jag har
grundad anledning antaga, att denna överarbetning av de sakkunnigas förslag
skall hinna avslutas i så god tid, att jag inom kort skall kunna ånyo anmäla
ärendet för Kungl. Maj:t för avlåtande av framställning till innevarande
års riksdag angående ett enhetligt ordnande av de praktiska ungdomsskolornas
undervisning. Såvitt i ärendets nuvarande läge kan bedömas, torde en
blivande proposition i ämnet böra omfatta fortsättningsskolan, högre folkskolan,
lärlings- och yrkesskolor för industri, handel, hantverk och husligt
arbete ävensom tekniska fackskolor och tekniska gymnasier. För
en sammanhållande och fast ledning av hithörande undervisningsfrågor
efter genomförande av den tilltänkta omorganisationen synes det jämväl
vara erforderligt att inrätta en särskild överstyrelse för yrkesunder•
visningen samt en ny extra ledamotsbefattning inom folkskolöverstyrelsen.
Enligt inom ecklesiastikdepartementet verkställda beräkningar skulle
för omorganisation av fortsättningsskolan för år 1919 krävas en ökning
av det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till understöd för avlönande
av lärare vid fortsättningsskolor med 437,000 kronor.
Då emellertid, såsom jag förut nämnt, ärendet tarvar ytterligare beredning,
hemställer jag för närvarande allenast, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
>kat anslag. att, i avbidan på proposition angående fortsätt
ningsskolans
omorganisation, beräkna för ändamålet
en ökning av det i riksstaten under åttonde huvudtiteln
å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till understöd
för avlönande av lärare vid fortsättningsskola med
437,000 kronor.
1918. Åttonde huvudtiteln: tolkundcrvisningen. 489
liO. Utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor. Såsom
jag under nästföregående punkt omförmäla har jag för avsikt att, när erforderliga
förarbeten blivit avslutade, göra framställning om förslag till innevarande
års riksdag angående ett enhetligt ordnande av de praktiska ungdomsskolor,
vilka omhänderhava undervisningen för den ungdom, som
efter inhämtande av folkskolans lärokurs övermir eller ärnar övergå till
praktiskt arbete inom näringslivets olika områden. Sagda förslag kommer
att omfatta, utom andra läroanstalter, även fortsättningsskolan och i sammanhang
därmed anordnande av särskilda utbildningskurser för lärare i
fortsättningsskolor.
Enligt inom ecklesiastikdepartementet verkställda beräkningar skulle
för anordnande av dylika kurser under år 1919 erfordras ett belopp av
60,000 kronor. Detta belopp torde böra uppföras på extra stat för
nämnda år.
Då emellertid ärendet tarvar ytterligare beredning, hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t nu föreslår riksdagen
att, i avbidan på proposition angående utbildningskurser
för lärare vid fortsättningsskolor, beräkna för
ändamålet på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 60,000 kronor.
Högre folkskolor.
61. Understöd åt högre folkskolor. I det föregående under punkten
181 har jag omförmält, att jag har för avsikt att framdeles göra
framställning om förslag till innevarande års riksdag angående ett enhetligt
ordnande av de praktiska ungdomsskolor, vilka omhänderhava
undervisningen för den .ungdom, som efter inhämtande av folkskolans
lärokurs övergår eller ärnar övergå till praktiskt arbete inom näringslivets
olika områden. Sagda förslag är avsett att omfatta, utom andra läroanstalter,
även högre folkskolan. Likaledes har jag i det föregående under
punkten 138 omförmält, att jag ämnar framdeles hemställa om förslag till
riksdagen rörande ny lönereglering för vissa lärarkårer, däribland lärarpersonalen
vid de högre folkskolorna.
Enligt inom ecklesiastikdepartementet verkställda beräkningar skulle
för ovannämnda ändamål för år 1919 krävas en ökning av det nuvarande
ordinarie anslaget till understöd åt högre folkskolor med ett sammanlagt
belopp av 293,000 kronor. Erinras må härvid, att riksdagen för tillfällig
I182.J
Utbildningskurser
för
lärare vid
fortsättningssl
olor.
Nytt anslag.
[183.]
Understöd åt
högre folkskolor.
Ökat anslag.
[184.]
Sällskapet för
folkundervisningens
befrämjande.
440 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen
löneförbättring
åt lärare vid högre folkskolor på extra stat för år 1918
beviljat ett förslagsanslag av 57,000 kronor.
Då emellertid ärendet tarvar ytterligare beredning, hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t nu täcktes föreslå riksdagen
att, i avbidan på proposition angående understöd
åt högre folkskolor, beräkna för ändamålet en ökning
av det i riksstaten under åttonde huvudtiteln å ordinarie
stat uppförda förslagsanslaget till nyssberörda understöd
med 293,000 kronor.
62. Anordnande av slöjd i högre folkskolor,
oförändrat ordinarie förslagsanslag...... kronor 8,500: —
63. Bidrag till avlönande av vikarie för lärare
vid högre folkskola, oförändrat ordinarie
förslagsanslag............................................... » 2,000: —
64. Sällskapet för folkundervisningens befrämjande. Till sällskapet
för folkundervisningens befrämjande är i riksstaten uppfört ett
ordinarie anslag å 4,500 kronor. I denna summa ingår ett belopp av
3,000 kronor, vilket varit avsett såsom bidrag till sällskapets verksamhet.
Under en följd av år har sällskapet uppehållit en tvåårig högre folkskola,
som i viss utsträckning utgjort underlag för en yrkesskola för utbildande
av hushållsföreståndarinnor och husmödrar. För denna högre folkskola
torde ovanberörda sällskap böra erhålla statsbidrag i enlighet med de bestämmelser,
som komma att bliva gällande rörande statsbidrag åt övriga
högre folkskolor.
Såsom jag i det föregående under punkterna 181 och 138 omförmält,
har jag för avsikt att framdeles göra framställning om förslag till innevarande
års riksdag angående dels ett enhetligt ordnande av de praktiska
ungdomsskolor, vilka omhänderhava undervisningen för den ungdom,
som efter inhämtande av folkskolans lärokurs övergår eller ärnar övergå
till praktiskt arbete inom näringslivets olika områden, omfattande, utom
andra läroanstalter, även den högre folkskolan, dels ny lönereglering för
vissa lärarkårer, däribland lärarpersonalen vid de högre folkskolorna.
Enligt inom ecklesiastikdepartementat verkställd beräkning skulle för
ovannämnda högre folkskola för år 1919 krävas en ökning av det nuvarande
ordinarie anslaget till sällskapet för folkundervisningens befrämjande
med ett belopp av 5,500 kronor.
1918. Åttonde huvudtiteln: Follcundervisningen. 441
Då emellertid ärendet tarvar ytterligare beredning, hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t nu täcktes föreslå riksdagen
att, i avbidan på proposition om anslag till säl!- ökat anslag.
skåpet för folkundervisningens befrämjande, beräkna för
ändamålet en ökning av det i riksstatcn under åttonde
huvudtiteln å ordinarie utåt uppförda anslaget till
nämnda sällskap med 5,500 kronor.
Folkhögskolor.
65. Understöd åt folkhögskolor. 1 anledning av Kungl. Maj:ts
därom gjorda framställning fastställde riksdagen år 1912 nya grunder för
understöd åt folkhögskolor. Enligt dessa grunder komrno understoden att
från och med år 1913 utgå med väsentligen höjda belopp. I sammanhang
härmed höjde riksdagen det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till
understöd åt folkhögskolor från dess förutvarande belopp, 220,000 kronor
med 119,200 kronor till 339,200 kronor. Sedermera har riksdagen på
Kuno-1. Maj:ts framställning ytterligare höjt omförmälda anslag år 1915 till
420,000 kronor och år 1917 till 460,000 kronor.
Utgifterna under anslaget hava — efter avdrag av anslaget tillhörande
uppbördsmedel - utgjort under år 1913 419,753 kronor 72 öre under ar
1914 424,518 kronor 60 öre, under år 1915 457,446 kronor 6 ore och
under år 1916 483,252 kronor 50 öre.
Under hänvisning till sistnämnda belopp har nu folk skolöverstyrelsen
i skrivelse den 31 augusti 1917 hemställt om anslagets höjande med 2o,000
Även ja»'' finner en höjning av omförmälda anslag önskvärd. Då emellertid
utgifterna under anslaget för år 1917 utgjort 477,399 kronor och
nå^on större ökning av desamma knappast torde vara att motse under
den närmaste framtiden, synes mig berörda höjning lämpligen kunna bestämmas
till 15,000 kronor.
[186.]
Understöd
åt folkhögskolor.
Jacr hemställer således, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att höja det på ordinarie stat uppförda förslagsan- ökat anslag,
slaget till understöd åt folkhögskolor från dess nuvarande
belopp, 460,000 kronor, till 475,000 kronor eller
med 15,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
56
442
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
TiiJSJi • 66, +Plff1“f rdrhöjniDS av understöd åt folkhögskolor. Såsom
höjning a°v j nastföi egående punkt omförmälde, fastställde riksdagen år 1912, i
understöd åt anledning av Kung]. Maj:ts därom gjorda framställning, nya grunder för
““T “"deI''s‘Sd M folkhögskolor. Riksdagen medgav da, att“ v Lsfagsanslagel
till understöd åt folkhögskolor finge såsom understöd åt sådana i verksamhet
varande folkhögskolor i riket, som visat sig gagneliga och av Kun cd.
Maj:t prövades vara i behov av dylikt understöd, utgå:
a) till folkhögskola, som påginge minst 20 veckorfliögst 4,500 kronor;
t i tlJ kvinnlig folkhögskola, som påginge minst 12 veckor, hö°-st
2,400 kronor; °
c) till kvinnlig kurs, som påginge samtidigt med manlig folkhögskola
under minst 20 veckor och med särskild undervisning i de ämnen, där
sådant erfordrades, högst 2,400 kronor;
d) till en andra årskurs vid folkhögskola, som åtnjöte statsunderstöd
till sm första årskurs, högst 2,500 kronor vid folkhögskola, som påo-ino-e
minst 20 veckor, och 1,500 kronor vid kvinnlig folkhögskola, som på
uppginge till minst fjärdedelen av medeltalet elever i motsvarande
törsta årskursen under närmast föregående femårsperiod eller vid nyinrättad
skohi för den tid skolan varit i verksamhet; samt därjämte
e) till anordnande av parallellavdelning vid folkhögskola, då sådant
provades vara vid undervisningen i övningsämnena oundgängligen erfor
erhgt,
extra anslag av högst 1,500 kronor till folkhögskola, som på«dnwe
minst 20 veckor, och 1,000 kronor till kvinnlig folkhögskola, som på^in^e
minst 12 veckor, r n n
allt under villkor
att styrelsen erhållit delaktighet i för lärarna avsedd pensionsanstait
för saväl föreståndaren som ytterligare en lärare vid varje folkhögskola
att landsting, kommuner eller enskilda var för sig eller gemensamt
till vederbörande skola eller kurs lämnade bidrag, vilka, inberäknat skolavgifter,
sammanlagt uppginge till minst lika belopp som det, varmed
statsbidraget översköte 2,000 kronor för manlig kurs och 1,000 kronor
för kvinnlig kurs,
att innan anslag första gången beviljades åt folkhögskola, dennas behöviighet
skulle vara vitsordad av vederbörande landsting eller ock att
Kungl. Maj:t, efter hörande av folkhögskolinspektören, funnit skolan vara
till allmänt gagn,
att vederbörande skolor skulle vara underkastade de närmare bestämmelser
angående skolornas inspektion samt lärarnas pensionering antagande
och entledigande, som Kungl. Maj:t. kunde finna gott föreskriva
samt °
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 443
att berättelse över skolans eller kursens verksamhet årligen av skolstyrelsen
ingåves såväl till Kungl. Maj:t som till vederbörande landsting.
I sammanhang härmed höjde riksdagen, såsom jag även under nästföregående
punkt erinrade, det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till understöd åt folkhögskolor från dess förutvarande belopp, 220,000
kronor, med 119,200 kronor till 339,200 kronor. På Kungl. Maj:ts framställning
har omförinälda anslag sedermera ytterligare höjts av 1915 års
riksdag till 420,000 kronor och av 1917 års riksdag till 460,000 kronor.
Nu gällande bestämmelser rörande användningen av ifrågavarande anslag
återfinnas i kungl. kungörelsen den 21 november 1913 angående
understöd åt folkhögskolor m. in.
Nu har styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening i skrivelse,
som av folkskolöverstyrelsen med eget utlåtande den 5 oktober 1917
till Kungl. Maj:t överlämnats, hemställt om proposition till riksdagen
angående ökning med 25 procent för läsåret 191K— 1919 å samtliga
till de statsunderstödda folkhögskolorna enligt nu gällande bestämmelser
utgående anslag.
Till stöd för framställningen har anförts följande:
Genom kristidens prisstegring ha folkhögskolorna, som i de Bestå fall ha att
röra sig nästan uteslutande med fasta anslag, givna dels av staten, dels av landstingen,
och av vilka åtminstone de förstnämnda till sin storlek fastställts före kriget,
kommit i ett bekymmersamt läge. Alla de utgifter, som kunna sammanfattas under
benämningen driftkostnader, ha i hög grad stegrats. Detta gäller all slags materialanskaffning,
arbetshjälp, frakter, skjutsar, böcker och bokinbindning, tryck och annonsering,
belysning o. s. v., men framför allt bränslet, vilket flerdubblats i pris och för
folkhögskolorna utgör en så mycket mera tyngande utgiftspost, som vid ett stort antal
skolor äro inrättade så kallade elevhem med bostadsrum och mathållning för lärjungarna.
I åtskilliga fall ha landstingen med anledning av kristiden höjt sina anslag
eller lämnat extra dyrtidshjälp, men det ligger i sakens naturrätt under nuvarande
förhållanden skolorna endast i begränsad omfattning och blott för de allra nödvändigaste
behovens tillgodoseende kunnat i sådant syfte vädja till landstingen, vilka
på alla områden av sin verksamhet ha mötts av oerhört stegrade fordringar, därav
flera av fullkomligt oavvislig natur, såsom i fråga om sjukvården och för fullföljandet
av redan beslutade byggnads- och utvidgningsföretag. Trots den hjälp av landstingen,
som sålunda eventuellt givits, måste flera skolor räkna med underskott i de kommande
årens budgeter, och om alla skolor torde det gälla, att de måste väsentligen låta anstå
med förbättringar av olika slag, nyanskaffning av undervisningsmateriell, vidmakthållande
och förökning av biblioteken o. s. v.
Även har det visat sig, att från skolornas sida sedan krigets början intet nämnvärt
kunnat göras för att förbättra lärarnas ställning. Riksdagen har visserligen åt lärarkåren
beviljat tillfällig löneförbättring för läsåren 1916—1917 och 1917—1918, varjämte folkhögskollärarföreniugens
styrelse i särskild underdånig skrivelse anhåller om tillfällig löneförbättring
även för läsåret 1918—1919. Men dels motväger denna löneförbättring, vilken
[186.]
444 1918. Åttonde huvudtiteln : Folkundervisningen.
"186.] > år utgår med högst 250 kronor och nästa år med högst 350 kronor för vinterkurs
och 100 kronor för sommarkurs åt befattningshavare, naturligtvis icke på långt när den
inträdda ekonomiska försämringen av lärarnas ställning och understiger dessutom
betydligt de dyrtidstillägg, som riksdagen beviljat åt i statens tjänst direkt anställda
ämbets- och tjänstemän av eljest motsvarande avlöningsnivå, dels ha skolorna
att uteslutande av sina anslagsmedel utbetala såväl grundlönen åt lärarna
som den löneförbättring åt dessa efter vissa års tjänstgöring, vilken även vid folkhögskolorna
är behövlig och nödvändig. Folkhögskolans lärare ha visserligen icke
lagstadgad rätt till ålderstillägg, och varken från staten eller landstingen utgå
särskilda medel för denna viktiga sak, vilken emellertid för närvarande är föremål för
av Kungl. Maj:t anbefalld utredning, men det bar dock varit brukligt, att eu lärare,
som under en längre följd av år tjänstgör vid en skola, i den mån dennas ekonomi
medgivit det, så småningom fått sin lön förhöjd och därigenom vederfarits rättvisa
på liknande, om också ej lika sätt, som alla slag av statsanställda lärare regelbundet
och nu även under kristiden erhålla ålderstillägg. Anslagens otillräcklighet för närvarande
inverkar nu menligt på lärarnas avlöning, dels därigenom att grundlönerna
vid tillsättandet av nya lärarplatser måste bestämmas för små och dels därigenom att
varje än så befogad löneförhöjning, som har karaktär av ålderstillägg, blivit så gott
som omöjliggjord.
Då folkhögskolorna förnämligast understödjas av staten jämte landstingen, synes
det vara rättvist, att jämväl staten bidrager till att mildra kristidens svårigheter för
skolorna. Dä antalet kurser och avdelningar och därmed också omkostnaderna ställa
sig mycket olika vid olika skolor, synes denna ökning bäst höra ske genom tillägg
med viss procent av hela anslagssumman. Med hänsyn till omfattningen av ovan
framhållna prisstegring anser styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening behövligt,
för att det ifrågasatta tillägget å statsanslaget, tillsammans med de anslag
som landstingen beviljat eller bevilja, skall kunna någorlunda trygga skolornas normala
verksamhet och utveckling under de närmaste åren, att det ej bestämmes lägre
än till 25 procent av enligt nu gällande bestämmelser utgående anslag till folkhögskolorna.
Folkskolöverstyrelsen har ansett en ökning av de nu utgående understöden
åt folkhögskolorna behövlig. Överstyrelsen yttrar härom:
Att den rådande kristiden med dess hastiga och starka ökning av priserna å förnödenheter
av olika slag medfört de betänkligaste rubbningar i vara läroanstalters
ekonomiska förhållanden är ju helt naturligt. Icke minst gäller detta om läroanstalter
sådana som folkhögskolorna, vilkas ekonomi redan före kristiden i många fall var
svag, och i vilkas budget sådana utgiftsposter som uppvärmning, belysning m. m.,
vilka i särskilt hög grad rönt inverkan av dyrtiden, hava en framträdande plats. Det
är därför uppenbart, att skolorna måst söka på ett eller annat sätt erhålla eu mot
prisstegringarna svarande ökning av sina inkomster.
Folkhögskolornas inkomster utgöras huvudsakligen av elevavgifter, bidrag av
landsting, kommuner, föreningar eller enskilda samt understöd av statsmedel.
Då elevernas omkostnader givetvis starkt stegrats och därmed också svårigheterna
för dem ökats att anskaffa de för kursens genomgående behövliga medlen, är klart,
att någon avsevärd böjning av elevavgifterna i allmänhet icke kunnat vidtagas. En
höjning av dessa skulle lätteligen medföra minskning av elevantalet och således ändock
icke åstadkomma någon ökning av inkomsterna.
J1918. Åttonde Inmidtiteln: Folkundervisningen.
445
För utt bringa jämvikt i sin ekonomi hava skolorna alltså närmast vant hanvisade
till att begära ökning av de anslag, som tilldelas dem av landsting och kommuner
eller av föreningar och enskilda personer. Redan hosten 1916 beviljades i flera
fall sådan anslagsökning, och innevarande höst torde i allmänhet anslagen till folkhögskolorna
hava höjts eller komma att höjas. Rörande omfattningen av dessa anslagshöjningar
har överstyrelsen ännu icke kunnat erhålla fullständiga upplysningar
och är därför icke heller i tillfälle att kunna meddela bestämda uppgifter i detta hänseende.
Vad överstyrelsen härutinnan inhämtat ger emellertid vid handen, att ifrågavarande
anslagshöjningar ingalunda motsvara de inträdda prisstegringarna, vilka ju
särskilt vad beträffar bränsle äro ytterligt stora. Av de inkomna upplysningarna framhår
ock, att förhållandena gestalta sig olika vid olika skolor; under det vissa skolor
fått sina behov tämligen väl tillgodosedda, är belägenheten för andra synnerligen
Vad beträffar skolornas återstående inkomstpost, statsunderstöden, utgå dessa
alltjämt enligt grunder, som fastställts flera år innan den rådande dyrtiden inträdde.
Med nuvarande så väsentligt minskade penningvärde kunna de alltså icke pa långt nar
bereda skolorna den hjälp, som från början med dem avsetts Därest icke skolorna,
vilka enligt vad nyss anförts icke från annat håll kunna erhålla tillräcklig ökning av
sina inkomster, skola få sin ekonomiska ställning fullständigt undergrävd, synes det
därför oundgängligt, att statsunderstöden avsevärt ökas. ., , ,
I viss män skulle ju den tillfälliga löneförbättring, som av 191/ ars riksdag beviljats
folkhögskolans lärare för läsåret 1917-1918, kunna sägas utgöra eu höjning
av statsbidragen, enär ju skolorna eljest hava att svara för lärarnas avlöning Med
den belägenhet, vari skolornas ekonomi i allmänhet befinner sig, skulle det_emellertid
helt säkert i de flesta fall blivit dem omöjligt att bereda lärarpersonalen någon löneförbättring
Ifrågavarande bidrag av statsmedel torde därför snarare vara att anse
som en direkt hjälp till lärarpersonalen. I varje fall har ju icke genom dess beviljande
någon lättnad beretts i fråga om kostnaderna för uppvärmning, belysning m. in.,
som för närvarande utgör skolornas svaraste bekymmer.
Beträffande storleken av den behövliga ökningen i understöden åt
folkhögskolorna samt det härför erforderliga anslaget anför överstyrelsen:
Folkhögskolans lärarförening har i sill framställning hemställt om eu ökning av
25 procent för läsåret 1918-1919 å samtliga enligt de nu gällande bestämmelserna
utgående anslag. Pa grund av vad överstyrelsen inhämta! om skolornas stallning
anser överstyrelsen visserligen, att en sådan höjning av anslagen icke skulle kunna
anses för stor i förhållande till det i allmänhet förefintliga oehovet. Men da ju såsom
förut antytts, den tillfälliga löneförbättringen, om vars utgående aven under asåret
1918—1919 överstyrelsen samtidigt gör framställning, onekligen i viss man tran
betraktas såsom eu tillfällig förhöjning av statens understöd till skolorna, uppgående
till omkring 10 procent av anslagsbeloppen, anser sig överstyrelsen nu hora begränsa
si er till att förorda eu ökning av anslagen med 20 procent. o
° Då denna ökning av anslagen skulle vara att anse allenast såsom en kompensation
för den av de rådande förhållandena framkallade minskningen i penningvärdet, vilken
skulle försvinna, därest eu höjning av penningens värde inträder, torde de medel, som
skulle erfordras för dess bestridande, böra anvisas såsom anslag a extra stat. baksöm
det ordinarie anslaget till understöd åt folkhögskolor bör det tydligen hava förslagsanslags
karaktär.
18fi.
446
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
f-186.] understöd åt folkhögskolorna har under år 1917 utgått: förvinterkurserna
336,400 kronor och for sommarkurserna 140.999 kronor eller tillhopa 477.399 kronor
Tjugo procent darav utgor 95,479 kronor 80 öre. Dä ett par skolor tillkommit och
i andra fall höjning av understöd kunna tänkas ifrågakomma, torde för den nu föreslagna
ansiagsokmngeu böra beraknas ett belopp av 100,000 kronor.
memsdTéfen. , 4tt folkhögskolorna liksom andra läroanstalter drabbats av dyrtidens
verkningar på ett sådant sätt, att deras förutvarande inkomstbelopp icke
numera räcka till täckande av utgifterna, även om inskränkningar å vissa
utgiftsposter blivit gjorda, är utan vidare uppenbart. Då folkhögskolorna
frän flera olika håll erhålla understöd för sin verksamhet, måste de nu
givetvis söka att få dessa understöd höjda, i den mån så ske kan. Av
skäl, som folkskolöverstyrelsen anfört, är det förklarligt, om skolornas
styrelser därvid icke våga sig på någon höjning av elevavgifterna. Skolorna
hava tydligen då att huvudsakligen lita till ökade bidrag från landsting
kommuner, föreningar och enskilda personer samt från staten. Enligt
vad folkskolöverstyrelsen meddelat, har sådan ökning i bidragen redan utverkats
från flera håll, särskilt från landstingen. Det torde då vara självfallet,
att staten icke heller bör undandraga sig att i sin mån medverka
till den ökning i folkhögskolornas inkomster, som är erforderlig för att
c essa skolors verksamhet skall kunna fortgå under nuvarande, även för
skolorna svåra ekonomiska förhållanden.
Såsom i det föregående omförmälts, utgå statens understöd åt folkhögskolorna
enligt grunder, som av 1912 års riksdag blivit bestämda
Ovanberörda lärarförenings styrelse har på anförda skäl ifrågasatt, att
dessa understöd skulle ökas med 25 procent, och folkskolöverstyrelsen
anser, att en sådan ökning icke skulle vara för stor i förhållande till skolornas
behov och med hänsyn till den inträdda minskningen i penningens
köpkraft, kolkskolöverstyrelsen erinrar emellertid därvid om den ''tillfälliga
löneförbättring, som riksdagen beviljat folkhögskolornas lärarpersonal
för läsåret 1917 1918. Denna löneförbättring torde visserligen,
menar överstyrelsen, närmast vara att anse som en direkt hjälp åt lärarna’
och i varje fall bereder den ingen lättnad i kostnaden för skolornas uppvärmning
och belysning m. in., men i betraktande av densamma anser
överstyrelsen sig dock böra förorda en tillfällig ökning av de nu utfående
understöden till skolorna med endast 20 procent.
Med hänsyn till de betydande prisstegringar, som under de senare
aren ägt rum och som tyckas ännu icke hava nått sin höjdpunkt, anser
även jag, att en sådan ökning i statsunderstöden till folkhögskolorna,
som lärarföreningens styrelse ifrågasatt, icke kan i och för° sio- vara
för hög. Då emellertid skolorna förut själva helt och hållet avlönat
1918. Åttonde lin vild titeln: Folkundervisning^. 447
sina lärare och då jag under en följande punkt kommer att föreslå tillfällig
löneförbättring av statsmedel för nämnda lärare även för år 1919,
vill jag ansluta mig till folkskolöverstyrelsens ovanberörda förslag och således
förorda eu tillfällig ökning i statsunderstöden med 20 procent.
Med hänsyn därtill, att undervisningen vid ifrågavarande skolor vanligen
är förlagd till en vinterkurs, som faller inom två olika kalenderår,
och en sommarkurs, ävensom till att de nuvarande statsunderstöden
utgå för vardera av dessa kurser, synes mig den nu nämnda ökningen
å statsunderstöden böra utgå för vinterkursen 1918—1919 och sommarkursen
1919.
Det anslag, som erfordras för möjliggörande av en sådan ökning i
omförmälda statsunderstöd, torde böra bestämmas till 95,000 kronor. Detta
anslag bör tydligen få karaktären av förslagsanslag samt uppföras på extra
stat för År 1919.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kung!.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att för beredande av ökat understöd åt folkhögskolor
för vinterkursen 1918—1919 och sommarkursen
1919 anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag
av 95,000 kronor.
67. Stipendier åt elever vid folkhögskolor. Från och med år
1883 har i riksstaten varit uppfört ett anslag till stipendier åt elever vid
folkhögskolor. Anslaget utgick till en början å extra stat men uppfördes
av 1908 års riksdag å ordinarie stat med ett belopp av 35,000 kronor.
Då av 1912 års riksdag på Kungl. Maj:ts framställning en omreglering
vidtogs av anslagen till folkhögskolorna, höjdes ifrågavarande anslag till
ett belopp av 80,000 kronor. Anslagshöjningen var beräknad enligt den
förutsättningen, att stipendierna skulle komma att utgå med samma genomsnittliga
belopp, som tidigare bestämts i fråga om lantmannaskolorna,
nämligen vid kurser om minst 20 veckors längd med 125 kronor för obemedlad
och 75 kronor för mindre bemedlad elev samt vid kurser om
minst 12 veckors längd med 75 kronor för obemedlad och 45 kronor för
mindre bemedlad elev.
Det visade sig likväl genast, att anslagets ökning icke var tillräcklig
för att medgiva stipendiernas utgående med de avsedda beloppen, enär
elevernas antal snabbt tillväxte. På grund härav höjde 1914 års senare
riksdag i anledning av väckt motion anslaget med 30,000 kronor till 110,000
kronor.
Nytt anslag.
[187.]
Stipendier åt
elever vid
fol k högskolor.
448
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
{187.] Sitt beslut i detta ärende anmälde riksdagen i skrivelse den 26 augusti
1914, nr 8, punkten 187, därvid riksdagen anförde bland annat:
På sätt av motionären erinrades, hade 1912 års riksdag, med anledning av eu
utav Kunal. Maj:t gjord framställning, beslutat att höja anslaget till stipendier åt elever
vid folkhögskolor från 35.000 kronor till 80,000 kronor. Vid frågans behandling
inom statsutskottet hade framhållits, att, om än vissa stipendiebelopp lades till grund
för beräkningen av anslaget, härav icke torde följa, att vederbörande skolstyrelser vid
utdelandet av stipendierna vore ovillkorligt bundna vid endast dessa belopp, utan syntes
styrelserna vara oförhindrade att inom gränsen av det skolan av Kungl. Maj:t beviljade
stipendieanslaget bestämma de olika stipendierna till belopp, som efter sig i
varje fall företeende omständigheter måtte anses lämpliga. Och vid samma tillfälle
hade utskottet betonat vikten därav, att vid stipendiernas utdelande sorgfällig prövning
ägnades den ifrågasatta stipendiatens egenskap av obemedlad eller mindre bemedlad.
Ehuru riksdagen hölle före, att grundade anspråk på att stipendierna i varje
särskilt fall skulle utgå med de belopp, enligt vilka anslagsbehovet beräknats, icke
kunde uppställas, måste dock de stipendiebelopp, som enligt den av motionärerna förebragta
utredningen dittills kunnat utdelas, anses allt för knappa. På grund härav
och med hänsyn tagen jämväl till den av motionärerna framhållna omständigheten, att
riksdagen år 1914 på därom väckt motion höjt det till understöd åt vissa elever Vid
de med folkhögskolorna närbesläktade lantmannaskolorna anvisade beloppet, 70 000
kronor, med 30,000 kronor till 100,000 kronor, hade riksdagen funnit eu höjning av
det nu ifrågavarande stipendieanslaget av behovet påkallad. Härjämte ville riksdagen
ytterligare framhålla vikten av att vid stipendiernas utdelande sorgfällig prövning
ägnades de ifrågasatta stipendiaternas ekonomiska förhållanden.
Sedan fråga uppkommit, huruvida till folkskolöverstyrelsen borde överlämnas
avgörandet i vissa grupper av ärenden, som förut tillhört Kungl.
Maj:ts omedelbara handläggning, och överstyrelsen uttalat sig för att till
överstyrelsen skulle på angivet sätt överflyttas, bland annat, även fördelningen
av anslag till nu ifrågavarande ändamål, meddelades bestämmelser i
O O o a t
sådant s)Åte genom nådig kungörelse den 16 juli 1915 angående stipendier
åt elever vid folkhögskolor. Jag torde här böra återgiva innehållet i denna
kungörelse:
§ i
Stipendium
från ifrågavarande anslag må endast tilldelas i folkhögskola intagen
elev, som är obemedlad eller mindre bemedlad och som åtnjuter undervisning i kurs,
för vilken bidrag av statsmedel utgår; och skall elev för att kunna ifrågakomma till
stipendium hava före kursens slut uppnått en ålder, manlig elev av aderton år och
kvinnlig elev av sexton år.
§2.
Ansökning om anslag till stipendier skall av folkhögskolas styrelse årligen ingivas
till folkskolöverstyrelsen, beträffande vinterkurs före den 1 december och beträffande
sommarkurs före den 20 maj.
§ 3.
Vid dylik ansökning skola fogas.-
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 449
a) förteckning på de elever, som Vios skolstyrelsen anmält sig till erhållande av
stipendium, med angivande av varje sådan elevs födelsedatum samt uppgift, huruvida
eleven anses vara obemedlad eller mindre bemedlad;
b) de intyg och uppgifter rörande sökandenas ekonomiska ställning, som inlämnats
till skolstyrelsen; hörande de>sa uppgifter vara aviattade å tryckt, av statens folkhögskolinspektör
godkänt formulär samt bestyrkta av vederbörande kommunalnämnds
ordförande eller annan kommunal förtroendeman i hemorten eller av vederbörande församlings
pastor, varjämte folkhögskolans föreståndare skall vitsorda sökandenas vandel
samt meddela de övriga upplysningar, som kunna vara av betydelse vid prövning av
ansökniugen.
§ 4.
Folkskolövr rstyrelsen bar att beträffande vinterkurs före den 1 februari och beträffande
sommarkurs före den 20 juni meddela beslut rörande beloppet av det anslag,
som skall tillkomma varje särskild folkhögskola, och skola därvid följande grunder
tillämpas:
för obemedlad elev vid undervisningskurs, som pågår minst 20 veckor, beräknas
högst 125 kronor;
för mindre bemedlad elev vid kurs av samma längd beräknas högst 75 kronor;
för obemedlad elev vid kurs, som pågår minst 12 veckor, beräknas högst 75 kronor;
för mindre bemedlad elev vid kurs av samma längd beräknas högst 45 kronor.
§ 5.
Det anslag, varje folkhögskola sålunda av folkskolöverstyrelsen får sig tillerkänt,
må efter skolstyrelsens bepiövande fördelas bland de elever, som räknats med såsom
behövande vid bestämmandet av samma anslag, dock med iakttagande därav,
att stipendium endast må tilldelas elev, som erhållit högsta vitsordet i fråga om
flit och uppförande;
att stipendium ej må tilldelas elev, som bevistat mindre än två tredjedelar av
undervisningskursen, och att, därest understöd tilldelas elev, som ej deltagit i hela
kursen, det tilldelade beloppet ej må över-kiida för obemedlad elev 25 kronor och för
mindre bemedlad elev 15 kronor för varje full läsmånad, eleven varit närvarande; samt
att minst en tredjedel av varje stipendiebelopp iunehålles, till dess kursen är
avslutad.
Har skolstyrelse ej kunnat utdela stipendium åt elev, vilken räknats med såsom
behövande, dä det skolan tilldelade stipendieanslaget bestämdes, skall sä stor del av
detta anslag, som motsvarar det för eleven i fråga beräknade beloppet, undantagas
från utdelning samt anmälan om förhållandet omedelbart göras till lolkhögskolinspektören.
§ 6-
Den av skolstyrelsen beslutade fördelningen av understödsmedlen skall på lämpligt
rätt kungöias vid kursens avslutning. Redovisning härför skall även lämnas i
skolans år.sbeiättelse.
I statsverkspropositionen till 1917 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen att höja det under åttonde huvudtiteln uppförda ordinarie anslaget
till stipendier åt elever vid folkhögskolor, för det dåvarande 110,000
kronor, med 30,000 kronor till 140,000 kronor samt i riksstaten uppföra
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 57
[187.]
450 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
[187.] anslaget såsom förslagsanslag å sistnämnda belopp. Samtidigt gjordes med
avseende å anslagets natur liknande framställning beträffande det under
nionde huvudtiteln uppförda anslag, från vilket understöd utgår till elever
vid lantmannaskolor och lanthushållsskolor.
Genom höjning av anslaget till stipendier för folkhögskolelever avsågs
att bereda möjlighet till att stipendierna, vilka alltjämt måst utgå med
lägre belopp än som beräknades, då 1912 års riksdag bestämde grunderna
för deras utgående, skulle kunna ökas till inemot sagda belopp, och genom
anslagets förändring till förslagsanslag skulle trygghet vinnas för att
stipendierna oavsett elevantalets växlingar alltjämt skulle kunna hållas
uppe vid ungefärligen samma belopp.
Riksdagen vidtog den föreslagna höjningen av anslaget men uppförde
detsamma i riksstaten såsom förslagsanslag högst. Däremot uppförde riksdagen
anslaget till understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter
såsom förslagsanslag.
• Med hänsyn till det beslut, som av 1917 års riksdag fattades med
avseende å stipendieanslaget för de lägre lantbruksundervisningsanstalterna,
har nu folkskolöverstyrelsen förnyat sin hemställan om anslagets uppförande
såsom förslagsanslag och i sammanhang därmed gjort hemställan
om viss ändring i fråga om de för stipendiernas utgående bestämda grunder.
Beträffande anslagets natur yttrar överstyrelsen:
Vad först angar fragan om anslagets förändring till förslagsanslag, vill överstyrelsen
erinra, att det, dä de nu gällande grunderna i fråga om elevstipendierna vid
folkhögskolorna av 1912 års riksdag fastställdes, uttalades, att folkhögskolorna i detta
hänseende borde vara fullt likställda med lantmannaskolorna. Tvdligt är emellertid,
att denna likställighet rubbas, om stipendieanslaget för den ena gruppen av läroanstalter
har förslagsanslags karaktär mtn motsvarande spislag för den andra gruppen
är fixerat till ett visst maximibelopp. En oberäknad ökning av elevantalet utöver det,
som antagits vid bestämmandet av anslagets belopp, måste i senare fallet medföra eu
minskning i understöd för de särskilda eleverna, under det i liknande fall anslagets
karaktär av förslag-anslag medger understödens uppehållande vid normalbeloppen. I
och för sig synes det vara principiellt oriktigt, att understöd till studerande till sitt
belopp bliva beroende av tillfälliga växlingar i tillströmningen av sådana studerande.
Understöden äro ju avsedda såsom bidrag till täckande av de med studiekursens genomgående
förenade omkostnaderna, och dessa undergå ingen som hel-t förändring vare
sig elevantalet är stort eller litet. De minskningar av stipendiebeloppen, anslagets
karaktär i liera fall föranlett, ha också mången gäng för fattiga elever medfört nog
så^ bittra besvikeber. Slutligen medföra de nuvarande förhållandena alltjämt en stor
svårighet, da det gäller att riktigt beräkna, huru stor del av anslaget som bör fördelas
bland vinterkursernas elever och huru stor del därav som bör reserveras för sommarkurserna.
Inu anförda omständigheter synas starkt tala för att även folkhögskolornas stipendieauslag
förändras till förslagsanslag.
451
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
Den lindring i fråga om grunderna för stipendiernas utgående, vilken
överstyrelsen finner önsklig, avser oekså att betrygga likställigheten i förevarande
avseende mellan folkhögskolorna och lantmannaskolorna. Härom
anför överstyrelsen följande:
Då frågan om elevstipendier vid lantmannaskolorna avgjordes av 1911 års riksdag,
beräknades, att desamma skulle utgå med högst följande belopp, nämligen med
25 kronor till obemedlad och 15 kronor till mindre bemedlad elev för varje månad.
Bestämmelse i enlighet härmed intogs i den kungörelse i ämnet, som utfärdades den
29 juni 1912, och samma bestämmelse återfinnes i nu gällande författning härom av
den 24 juli 1917. Såsom redan anmärkts, åsyftades, då vid 1912 års riksdag beslut
fattades om elevstipendierna vid folkhögskolorna, att dessa skulle fullt likställas med
lantmannaskolorna.
Om de då föreslagna beloppen anmärkte föredragande departementschefen, att de,
då viuterkurserna påginge i fem månader och sommarkurserna i tre månader, vore desamma
som de för lantmannaskolorna bestämda. Riksdagen förklarade i sin skrivelse i
ämnet allenast, att riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag om höjning av stfpendieanslaget.
Föreskrifter i överensstämmelse med nyssnämnda grunder intogos i den kungörelse
i ämnet, som utfärdades den 23 september 1912, och hava bibehållits i nu gällande
författning av den 16 juli 1915.
Den skiljaktiga avfattuing, bestämmelserna om bär ifrågavarande stipendier erhållit,
kan i vissa fall leda till skiljaktigheter till nackdel för folkhögskolans elever.
De angivna tiderna för kursernas längd om respektive 20 och 12 veckor äro nämligen
minimitider, och i vissa fall händer, att kurserna utsträckas med en månad. Sålunda
förekomma vid några manliga folkhögskolor, huvudsakligen i norra delen av landet,
kurser om sex månaders längd, och vid omkring 15 kvinnliga folkhögskolor har kursen
utsträckts till 4 månader, särskilt med hänsyn därtill, att undervisning i huslig ekonomi
där införts. Eleverna vid sagda kurser erhålla emellertid på grund av författningens
ordalydelse ej högre stipel)diebelopp än eleverna vid de kurser, som pågå respektive 5
och 3 månader. Ökas åter vid en lantmannaskola kursen till 6 månader, erhålla eleverna
i enlighet med den i detta fall gällande författningen förhöjt understöd. Denna olikformighet
kan bliva dess mera påfallande och olämplig, som det kan inträffa, att en
folkhögskola och eu därmed förenad lantmannaskola bada på nyssnämnda sätt förlänga
sin kurs, varvid lantmannaskolans elever bekomma högre stipendier än folkhögskolans.
Till förekommande av denna olikställighet synas bestämmelserna om folkhögskolestipendieruas
belopp böra avfattas i överensstämmelse med bestämmelserna om
lantmannaskolestipendierna och alltså kunna fi följande innebörd:
för obemedlad elev beräknas högst 25 kronor för månad, och
för mindre bemedlad elev beräknas högst 15 kronor för månad.
Då riksdagen ej fatiat direkt beslut rörande den nuvarande formuleringen av
ifrågavarande bestämmelser, erfordras måhända ej heller dylikt beslut för eu ändring
av desamma. Men då den nuvarande avfattningen likväl delgivits riksdagen, torde så
böra ske även med den föreslagna nya avfattningen.
Tydligt är, att den nu förordade förändringen kan komma att medföra någon
ökning av det belopp, som bör utgå till stipendier. Överstyrelsen har beräknat, att
därest ifrågavarande bestämmelse varit gällande under läsåret 1916—1917, därav skulle
föranletts eu ökning av sammanlagda stipendiebeloppet å omkring 5,000 kronor. Någon
höjning av anslaget torde dock icke med hänsyn härtill nu vara erforderlig, därest
[187.]
[187.]
Departe
mentschefen.
452 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
genom anslagets förändring till förslagsanslag säkerhet beredes för att icke en oberäknad
ökning av elevantalet kommer att nedpressa stipendiebeloppen.
De skal, folkskolöverstyrelsen anfört för sitt förslag, att anslaget till stipendier
åt elever vid folkhögskolor nu skulle få karaktären av förslagsanslag,
synas inig vara bärande. Detta gäller framför allt vad överstyrelsen yttrat
rörande den av riksdagen tidigare i förevarande del avsedda likställigheten
mellan folkhögskolor och lantmannaskolor. I det vid 1912 års statsverksproposition
fogade protokollet över ecklesiastikärenden, punkten 42, yttrade
dåvarande departementschefen beträffande stipendier åt elever vid
folkhögskolor, att han icke hade något att erinra mot de då ifrågasatta
stipendiebeloppen, vilka vore desamma som de för lantmannaskolorna bestämda,
och mot dessa belopp gjorde icke heller riksdagen någon invändning.
Något skäl att frångå den likställighet mellan folkhögskolor och
lantmannaskolor i fråga om elevstipendier, som då avsågs, torde icke föreligga.
Nu har emellertid, såsom överstyrelsen erinrat, 1917 års riksdag i
riksstaten uppfört det under nionde huvudtiteln befintliga anslag, från
vilket stipendier till elever vid lantmannaskolor utgår, såsom förslagsanslag.
Därav torde då böra följa, så vitt nyssnämnda likställighet skall
kunna upprätthållas, att även anslaget till stipendier åt elever vid folkhögskolor
bör. uppföras i riksstaten såsom förslagsanslag.
Men berörda likställighet synes mig även kräva, att stipendierna vid
de båda slagen av skolor utgå efter i huvudsak samma grunder. Ur denna
synpunkt torde en sådan ändring i nu gällande bestämmelser rörande stipendier
till elever vid folkhögskolor vara önskvärd, att sagda stipendier
fin ge, i likhet med vad som sker vid lantmannaskolorna, utgå för månad
med högst 25 kronor för obemedlad och högst 15 kronor för mindre bemedlad
elev. Med anledning härav har jag för avsikt att, i händelse den
hemställan jag kommer att göra under denna punkt vinner avseende, framdeles
återkomma till frågan om grunderna för stipendiernas utgående.
En sådan ändring i bestämmelserna rörande stipendierna som den
nyssnämnda skulle visserligen, såsom folkskolöverstyrelsen omförmäla medföra
någon ökning i det sammanlagda stipendiebeloppet för år. Denna
ökning skulle dock icke bliva så ''stor, att någon höjning av anslaget med
anledning därav nu bliver erforderlig.
På grund av vad nu anförts hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
att i riksstaten uppföra det under åttonde huvudtiteln
upptagna ordinarie anslaget till stipendier åt elever
vid folkhögskolor såsom förslagsanslag med oförändrat
belopp, 140,000 kronor.
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 453
68. Tillfällig: löneförbättring åt lärare vid folkhögskolor. I [188.J
anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade 1917 års ^TmfäiHg^
riksdag på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag av 45,000 kronor för rin”cjainrare
beredande under läsåret 1917 —1918 av tillfällig löneförbättring åt lärare vids^''^ög''
vid statsunderstödda folkhögskolor att, efter Kungl. Maj:ts beprövande i
varje särskilt fall, utgå enligt följande grunder, med rätt för Kungl. Maj:t
att utfärda de närmare föreskrifter, som för tillämpning av dessa grunder
vore erforderliga.
1. Den tillfälliga löneförbättringen skulle utgå
a) med högst 350 kronor för vinterkurs och högst 100 kronor för
sommarkurs till varje ordinarie lärare;
b) med högst 200 kronor för vinterkurs och högst 100 kronor för
sommarkurs till varje icke ordinarie, manlig och kvinnlig ämneslärare,
som hade en tjänstgöringsskyldighet av minst 15 timmar i veckan;
c) med högst 150 kronor för vinterkurs och högst 100 kronor för
sommarkurs till varje annan manlig och kvinnlig lärare, som hade en
tjänstgöringsskyldighet av minst 15 timmar i veckan och vilken icke ägde
erhålla tillfällig löneförbättring enligt de i punkterna a) och b) angivna
grunder.
2. Såsom bidrag till ifrågavarande tillfälliga löneförbättring skulle
utgå av det belopp, som för varje särskilt fall kunde komma att bestämmas,
två tredjedelar av statsmedel, under villkor att den återstående tredjedelen
tillskötes av landsting, kommuner eller enskilda.
Vidare beslöt 1917 års riksdag att för år 1917 krigst.idshjälp av statsmedel
skulle utgå till lärare vid statsunderstödda folkhögskolor med 250
kronor till ordinarie lärare vid vinterkurs eller vinter- och sommarkurs
samt med 150 kronor till sådan annan lärare vid vinterkurs eller vinteroch
sommarkurs, som hade en tjänstgöringsskyldighet av minst 15 timmar
i veckan, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter i
ämnet, som kunde vara erforderliga, varjämte riksdagen till bestridande
av kostnaderna för ifrågavarande krigstidshjälp anvisade på extra stat för
år 1918 ett förslagsanslag av 37,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att under år 1917 förskottsvis av tillgängliga medel utanordna detta belopp.
Den 11 december 1917 utfärdade Kungl. Maj:t särskilda kungörelser
angående kristidshjälp under läsåret 1916 —1917 åt lärare vid statsunderstödda
folkhögskolor och angående tillfällig löneförbättring åt sagda lärare,
den förra efter folkskolöverstyrelsens och statskontorets, den senare efter
folkskolöverstyrelsens hörande.
Ja» torde här böra återgiva innehållet i sistnämnda kungörelse:
o o ''
[188.]
454 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
§ 1.
Tillfällig löneförbättring ntgår vid statsunderstödd folkhögskola under läsåret
1917—1918:
a) med högst 350 kronor för vinterkurs och högst 100 kronor för sommarkurs
till varje ordinarie lärare,
1>) med högst 200 kronor för vinterkurs och högst 100 kronor för sommarkurs
till varje icke ordinarie ämueslärare, vilkens tjänstgöringsskyldighet omfattar minst 15
undervisningstimmar i veckan,
c) med högst 150 kronor för vinterkurs och högst 100 kronor för sommarkurs
till varje annan lärare, som har en tjänstgöringsskyldighet av minst 15 undervisningstimmar
i veckan och vilken icke äger erhålla tillfällig löneförbättring enligt de i
momenten a) eller b) angivna grunder.
§ 2.
Har under vinter- eller sommarkursen tjänstgöringen för sådan lärare, som avses
i § 1 mom. b) eller c), någon del av tjänstgöringstiden icke omfattat 15 undervisningstimmar
i veckan, må dock tillfällig löneförbättring till honom utgå, under förutsättning
att sammanlagda antalet av hans undervisningstimmar under kursen uppgått till
i medeltal 15 för varje vecka.
§ 3.
Med ordinarie lärare förstås i denna kungörelse sådan lärare, med vilkens befattning
följer peusionsrätt enligt bestämmelserna i reglementet för dövstumlärarnas pensionsaustalt
den 8 oktober 1915.
§ 4.
Under här ovan i övrigt stadgade villkor må tillfällig löneförbättring utgå utan
hinder därav
__ att läraren under endast en del av vinter- eller sommarkursen innehaft sin
anställning, i vilket fall löneförbättringen skall beräknas för den tid, tjänstgöringen
omfattat, i förhållande till den för kursen stadgade minimitiden,
att läraren på grund av offentligt uppdrag eller sjukdom åtnjutit tjänstledighet,
eller
att undervisningen vid skolan måst på grund av smittosam sjukdom för någon
tid inställas.
§ 5.
I § 1 mom. b) eller c) omförmäld lärare, som är anställd även vid statsunderstödd
lantmannaskola, må icke såsom lärare vid folkhögskolan åtnjuta tillfällig löneförbättring,
därest med hans befattning vid lantmannaskolan följer pensionsiätt5 i dövstumlärarnas
pensionsanstalt. I annat fall må han, under förutsättning att den sammanlagda
tjänstgöringen vid folkhögskolan och lantmannaskolan uppgår till i medeltal
minst 15 undervisningstimmar i veckan, erhålla sådan löneförbättring, dock allenast
med så stor del av det i § 1 mom. b) eller c) bestämda belopp, som i förhållande
till hans sammanlagda tjänstgöring vid båda skolorna svarar mot hans tjänstgöring
vid folkhögskolan, varvid tjänstgöringen beräknas efter medeltalet undervisuingstimmar
i veckan.
§ 6.
Ansökning om tillfällig löneförbättring enligt denna kungörelse skall, ställd till
455
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
Konungen och avfattad i huvudsaklig överensstämmelse med bifogade formulär litt.
A samt åtföljd av uppgifter och intyg i huvudsaklig överensstämmelse med bifogade
formulär litt. 11, så snart den kurs, för vilken bidrag avses, blivit avslutad, insändas
till folk8kolöverstyrelsen, som har att efter folkhögskolinspektörens hörande med eget
yttrande till Oss överlämna densamma.
§ 7.
Av det belopp, som för varje särskilt fall må komma att bestämmas såsom
tillfällig löneförbättring, utgå två tredjedelar av statsmedel, under villkor att den
återstående tredjedelen tillskjutes av landsting, kommuner eller enskilda.
§ 8.
Vad i denna kungörelse föreskrives med avseende på lärare skall äga tillämpning
på såväl manliga som kvinnliga lärare.
Nu har styrelsen för svenska folkhögskolans lärarförening i underdånig
skrivelse den 18 december 1917 gjort framställning om utverkande
av anslag till tillfällig löneförbättring åt folkhögskolornas lärarpersonal
jämväl för läsåret 1918 —1919, att utgå med högre belopp än den tillfälliga
löneförbättringen åt sagda personal för läsåret 1917—1918. Styrelsen
har därjämte uttalat såsom önskvärt, att det fastställda villkoret för
den tillfälliga löneförbättringens utgående under sistnämnda läsår, att landsting,
kommuner eller enskilda skulle med en tredjedel bidraga till sagda
löneförbättring, finge bortfalla.
Innan jag närmare ingår på nu nämnda framställning, tillåter jag
mig hänvisa till den redogörelse för nu gällande bestämmelser angående
understöd åt folkhögskolor, som jag lämnat i det föregående under punkten
186 samt till det förslag, jag under sagda punkt avgivit i fråga om
tillfällig höjning av understöden åt nämnda skolor.
Ytterligare torde jag böra erinra, att vissa folkhögskolor äro förenade
med läroanstalter av annan typ, nämligen lantmannaskolor och lanthushållsskolor.
I sådant avseende innehåller reglementet för de med understöd
av statsmedel inrättade lantmannaskolor den 10 juni 1912, §§ 18 och
25, att där lantmannaskola och folkhögskola äro förlagda på samma plats
under gemensam styrelse och hava gemensamma lokaler och lärare, det
ankommer på den gemensamma styrelsen att utse endera skolans föreståndare
till rektor för båda skolorna. Till lantmannaskolor utgår statsunderstöd
enligt kungörelse i ämnet den 18 juni 1915. Vidare är i reglementet
för de med understöd av statsmedel inrättade lanthushållsskolor
den 29 juni 1912, § 13, stadgat, att där lanthushållsskola är förlagd till
samma plats som folkhögskola eller lantmannaskola samt har med dylik
skola gemensamma lokaler samt lärarinnor eller lärare, må efter överenskommelse
mellan skolornas styrelser folkhögskolans eller lantmannaskolans
föreståndare utses till rektor jämväl för lanthushållsskolan. Anslag till
456
1918. Åttonde huvudtiteln: Holkundervisning en.
[188.] lanthushållsskolor utgår enligt kungörelser i ämnet den 29 juni 1912 och
den 18 juni 1915.
Beträdande avlöningen till folkhögskolornas personal äro några allmänna
bestämmelser icke meddelade. För vissa grupper av folkhögskolornas
lärare har emellertid medgivits delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt
och folkskollärarnas änke- och pupillkassa. I reglementet för
dövstumlärarnas pensionsanstalt den 8 oktober 1915, §§ 1 och 5, är i sådant
hänseende stadgat, att pensionsanstalten avser beredande av pension
åt, bland andra, manliga föreståndare och lärare vid de av staten understödda
folkhögskolorna — kvinnliga avdelningar däri inberäknade — och
därmed förenade lantmannaskolor, dock icke särskilda lärare i övningsämnen
eller slöjd, samt att delaktighetsbeloppet skall utgöra för manlig
föreståndare lägst 3,200 och högst 4,000 kronor och för manlig lärare
lägst 1,600 och högst 2,700 kronor. Enligt särskild kungörelse, likaledes
av den 8 oktober 1915, är delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa
medgiven för den ordinarie lärarpersonal — med visst undantag —
för vilken beträffande dess egen pensionering delaktighet medgivits i dövstumlärarnas
pensionsanstalt.
Likaledes anser jag mig böra erinra om vad dåvarande departementschefen
enligt det vid Kungl. Maj:ts proposition, nr 241, till 1917 års
riksdag angående tillfällig löneförbättring åt lärare vid statsunderstödda
folkhögskolor fogade utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 14 april 1917 anförde med anledning av den utav folkhögskollärarföreningeris
styrelse då gjorda ansökningen om tillfällig löneförbättrinoför
år 1918:
Beträffande storleken av de belopp, vilka borde såsom tillfällig löneförbättring
tilldelas folkhögskolornas lärarpersonal, bär lärarföreningens styrelse, såsom dess framställning
giver vid handen, velat lägga en viss prövningsrätt i Kungl. Maj:ts hand.
Styrelsen bär emellertid för olika fall angivit vissa belopp, med vilka löneförbättringen
»i allmänhet» borde utgå.
I själva verket möter det stora svårigheter att fastställa dessa belopp efter några
en gång för alla givna regler. Förhållandena vid de särskilda folkhögskolorna äro
nämligen allt för olika för att rätt kunna inpassas i ett givet system. Sålunda äro,
efter vad jag redan erinrat, ett antal folkhögskolor förenade med iantiuannaskolor eller
lanthushållsskolor, till följd varav ett betydande antal folkbögskollärare åtnjuta avlöning
äveu såsom lärare vid vederbörande lantmannaskola eller lauthushållsskola. De uppgitter.
som av sökandena lämnats rörande folkhögskollärarnas avlöning — i vilka
uppgifter hven medräknats den ersättning, som tillkommer eu del folkbögskollärare i
deras egenskap av lärare vid lantmanna-kol >r eller lanthushållsskolor — äro ock ägnade
a''t belysa, vilka starka växlingar har förekomma. Vad slutligen folkhögskollärarnas
tjän-tgöiingsskyldighet b> träffar, giva föreliggande uppgifter vid handen, att —
oavsett det förhållandet, att vissa lärare tjänstgöra endast vid vinterkurs, andra endast
vid sommarkurs och ännu andra vid både vinter- och sommarkurs — tjänstgöringen
1918. Åttonde huYudtiteln: Folkundervisningen. 457
är av synnerligen skiftande omfattning, stundom uppgående till endast några få
timmar i veckan.
Under dessa förhållanden synes den lämpligaste utvägen vara, att åt Kungl.
Maj:t överlämnas att pröva, med vilket belopp löneförbättringen bör utgå i varje särskilt
fall. Ku dylik mera individuel! prövning torde näppeligen kunna undvikas, för
den händelse, såsom begärts, även lantmannaskolornas lärare komma i åtnjutande av
tillfällig löneförbättring; efter vad förut är nämnt, hava ju folkhögskolorna och lantmannaskolorna
delvis gemensam personal.
Jag övergår nu till ovanberörda framställning från folkhögskollärarföreningens
styrelse. Till stöd för sin framställning har styrelsen anfört
bland annat:
Det är nu tydligt, att instundande år kommer för alla slag av löntagare att
bliva ett verkligt hart år, med ett så nedpressat penningvärde, att, därest icke särskilda
åtgärder vidtagas för att hjälpa dem, de skola se sig bragta ned på ett vida
lägre ekonomiskt plan än de någonsin beräknat.
Icke minst gäller detta folkhögskolans lärare. Det torde icke behöva framhållas,
vilka bekymmer och trångmål, som härav komma att uppstå såväl för de svagare avlönade
bland de ogifta lärarna som särskilt för familjeförsörjarna, och vilka nödvändigtvis
måste inverka menligt på själva undervisningsarbetet i en läroanstalt, soin på
grund av sin egenartade ställning och uppgift i ännu högre grad än vid andra skolor
hos lärama måste förutsätta verkligt livsmod, pedagogisk företagsamhet och arbetsiver.
En omständighet, som i detta sammanhang torde vara värd särskilt beaktande, är, att
då folkhögskolorna i alldeles övervägande grad äro förlagda till landsbygdeh, dessa skolors
lärare, i jämförelse med sina kolleger vid elementarläroverken och även vid kommunala
uiellanskolor, ha att för barnens undervisning vid städernas skolor dragas med
utgifter, som även under normala förhållanden högst väsentligt minska värdet av en,
efter själva lönesiffran att döma, skenbart lika stor lön. Under nuvarande förhållanden
torde det knappast finnas någon möjlighet för de folkhögskollärare och familjeförsörjare,
som ej äga enskild förmögenhet, att utan tyngande skuldsättning hålla sina
barn i skola i stad.
Då det under de senaste månaderna blivit alltmera tydligt, att de höga prisen
i allmänhet komma att fortsätta länge även efter krigets slut, och dä därjämte från
olika grupper av löntagare i det allmännas tjänst allt bestämdare krav framställas på
att lönerna effektivt böra regleras med hänsyn till penningens nuvarande verkliga
värde, bar styrelsen ej ansett sig kunna stå till svars inför folkhögskolans lärarkår
med att endast ha begärt den löneförbättring, som under andra förhållanden beviljades
för år 1918. Helst hade styrelsen önskat att kunna utverka en förbättring redan för
år 1918 därigenom, att krigstidshjälp beviljades som tillökning till den beslutade tillfälliga
löneförbättringen, men om detta av pricipiella skäl ej kan lata sig göra. anser
sig styrelsen böra som ett minimum anhålla om eu sådan höjning för läsåret 1918—
1919 av den tillfälliga löneförbättringen, att denna kommer att utgå
a) med 700 kronor för vinterkurs och 300 kronor för sommarkurs till varje ordinarie
lärare;
b) med 450 kronor för vinterkurs och 250 kronor för sommarkurs till varje icke
ordinarie, manlig och kvinnlig ämneslärare, som har en tjänstgöringsskyldighet av
minst 15 timmar i veckan;
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
[188.]
58
[188.]
458 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
c) med 350 kronor för vinterkurs och 250 kronor för sommarkurs till varje annan
manlig och kvinnlig lärare, som har en tjänstgöringsskyldighet av minst 15 timmar i
veckan och vilken icke äger erhålla tillfällig löneförbättring enligt de i punkterna a)
och b) angivna grunder.
över denna ansökning har folkskolöverstyrelsen den 22 december 1917
avgivit infordrat utlåtande och därvid anfört bland annat:
Överstyrelsen har under utarbetning ett förslag till reglering av den vid folkhögskolorna
anställda lärarpersonalens löne- och pensionsförhållanden. Men då överstyrelsen
icke ännu hunnit avsluta behandlingen av detta ärende, kan någon framställning
i berörda syfte, avsedd att föreläggas 1918 års riksdag, nu icke av överstyrelsen göras.
Överstyrelsen finner det vid sådant förhållande oundgängligt, att, i likhet med vad som
äger ruin med avseende på läsåret 1917 — 1918, tillfällig löneförbättring tilldelas ifrågavarande
personal för läsåret 1918—1919. „
Folkskolöverstyrelsen finner den av folkliögskollärarföreningens styrelse gjorda
framställningen synnerligen behjärtansvärd.
För att en lärare skall kunna fylla sin ansvarsfulla uppgift med den arbetsglädje,
som utgör ett väsentligt villkor för framgången av hans verksamhet, bör han icke
vara nedtryckt av ekonomiska bekymmer och omsorger. Särskilt gäller detta om folkhögskolans
lärare, vilka måste mer än andra lärare lita till det personliga inflytandet
för lärjungarnas undervisning och fostran.
Behovet av ekonomiskt understöd är ock stort bland ifrågavarande lärare, och överstyrelsen
är med den kännedom om förhållandena, överstyrelsen äger, för sin del övertygad
om att en avsevärd hjälp bör beredas dem, därest det skall bliva dem möjligt
att fullgöra sitt arbete på ett sätt, som motsvarar skolornas höga och samhällsgagneliga
uppgift. Euligt överstyrelsens mening måste därför en väsentlig höjning ske av
beloppen för den tillfälliga löneförbättringen i jämförelse med vad som utgår för läsåret
1917—1918, och överstyrelsen vill tillstyrka de belopp, som av styrelsen föreslagits.
Överstyrelsen vill i avseende på dessa belopp erinra, att den tillfälliga löneförbättringen,
som beviljats för läsåret 1917—1918, utgår med belopp, som måste anses
mycket låga såväl i och för sig som i jämförelse med vad som tillerkänts audra lärarkårer,
att vidare prisstegringen alltjämt fortgår med oförminskad snabbhet och icke
kan förväntas inom den närmaste framtiden bliva stävjad samt att riksdagen för år
1918 åt folkskolans lärarpersonal beviljat tillfällig löneförbättring med belopp, som utgjorde
långt mer än en fördubbling av vad som beviljats för år 1917.
Vad slutligen angår styrelsens hemställan, att nu gällande villkor om bidrag frän
landsting, kommuner eller enskilda till den tillfälliga löneförbättringen med en tredjedel
av dess belopp måtte få bortfalla, anser överstyrelsen goda skäl tala för bifall
därtill. Det är bekant, att det lör vissa skolor erbjudit så stora svårigheter att erhålla
tillräckliga anslag för sin verksamhet, att det knappast är sannolikt, att det
skulle bliva dem möjligt att anskaffa de belopp, som skulle bliva erforderliga för löneförbättringens
utfyllande. Över huvud synes det vara ägnat att väcka betänkligheter,
att eu löneförbättring, som närmast är avsedd att vara en hjälp frän statens sida till
eu personal, som befinner sig i nödläge, göres beroende av bidrag från korporationer
eller enskilda, dä därav lätteligen kau bliva en följd, att vissa befattningshavare, och
det kanske de mest behövande, bliva utestängda trän delaktighet i löneförbättringen,
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen. 459
emedan det uppställda villkoret icke kan fyllas, överstyrelsen skulle därför anse lyck- [188.]
likast, att något villkor av ifrågavarande slag icke uppställdes, men vill i vart tall
betona, att det icke synes rådligt att kräva bidrag till sa stor del av löneförbättringen
som en tredjedel. . .... , , . -e „
Överstyrelsen får på grund av vad nu anförts i underdånighet tillstyrka bilall
till förevarande framställning.
Uppenbarligen äro folkhögskolornas lärare i behov av tillfällig löne- meDnetBpc8h^n.
förbättring även under läsåret 1918 —1919. Jag har också redan under
punkten 186 antytt, att de enligt min mening böra erhålla sådan.
Folkhögskollärarföreningens styrelse har anhållit, att denna löneförbättring
måtte få utgå med 700 kronor för vinterkurs och 300 kronor för
sommarkurs till varje ordinarie lärare, med 450 kronor för vinterkurs
och 250 kronor för sommarkurs till varje icke ordinarie, manlig och
kvinnlig ämneslärare, som har en tjänstgöringsskyldighet av minst 15
timmar i veckan, samt med 350 kronor för vinterkurs och 250 kronor
för sommarkurs till varje annan manlig och kvinnlig lärare, som har en
tjänstgöringsskyldighet av minst 15 timmar i veckan. Folkskolöverstyrelsen
har tillstyrkt bifall till denna anhållan. Med hänsyn såväl till den
alltjämt pågående stegringen i levnadskostnaderna som till de löneförbättringar
för andra lärarkårer, angående vilka jag hemställt om förslag till
1918 års riksdag, anser jag mig böra biträda den av folkhögskollärarföreningens
styrelse gjorda framställningen.
Enligt 1917 års riksdags beslut skulle den då avsedda tillfälliga löneförbättringen
åt icke ordinarie lärare vid folkhögskola utgå, under förutsättning
att sådan lärare hade en tjänstgöringsskyldighet av minst 15
timmar i veckan. Nu kan det emellertid i vissa fall vara ändamålsenligt,
att undervisningen i ett folkhögskolans ämne koncentreras på en del av
lärotiden. Härav följer, att läraren i ett sådant ämne^ under denna del
kan få en tjänstgöring, som ganska avsevärt överstiger 15^ timmar i veckan,
och att han under den återstående delen av tiden kan få en tjänstgöring,
som understiger nämnda timantal. Da bestämmelserna rörande den till
fälliga löneförbättringen givetvis icke böra fresta till undervisningens
planläggning på ett sätt, som ur pedagogisk synpunkt vore mindre fördelaktigt,
har Kungl. Maj:t i förenämnda kungörelse den 11 december
1917 förklarat sådan lärare berättigad att erhålla tillfällig löneförbättring,
för så vitt hans sammanlagda tjänstgöring under kursen uppgår till i
medeltal 15 timmar i veckan. Enahanda bestämmelse torde böra gälla
även beträffande den nu avsedda tillfälliga löneförbättringen.
Såsom i det föregående erinrats, äro vissa folkhögskolor förenade med
lantmannaskolor. Nu förekommer det icke sällan, att en lärare under
460 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
[188.] samma läsår tjänstgör såväl vid en folkhögskola som vid den därmed förenade
lantmannaskolan, men att hans tjänstgöring icke vid någondera skolan
uppgår till 15 timmar i veckan. Vid sådant förhållande har Kanal.
Mapt i kungörelsen den 11 december 1917 angående den tillfälliga löneförbättringen
för läsåret 1917—1918 föreskrivit, att sådan lärare° får åtnjuta
tillfällig löneförbättring, därest hans sammanlagda tjänstgörino- vid
båda skolorna under vinterkursen eller sommarkursen uppgår till i medeltal
15 timmar i veckan, varvid dock löneförbättringen får uto-å från anslaget
till tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkhögskolor endast till
så stor del, som motsvarar lärarens tjänstgöring vid folkhögskolan. Jämväl
vad sålunda föreskrivits torde böra gälla för den tillfälliga löneförbättring,
som må komma att utgå för läsåret 1918 — 1919.
Det torde emellertid böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de
närmare bestämmelser, som äro erforderliga för tillämpning av de huvudgrunder
för den tillfälliga löneförbättringen, som må komma att av riksdagen
beslutas. Ett blivande förslag till riksdagen torde därför i fråga
om rätten till erhållande av löneförbättring böra avfattas i överensstämmelse
med de grunder, som av riksdagen fastställts för den tillfälliga
löneförbättringen för läsåret 1917-1918. Likaledes torde det, med hänsyn
till förberörda samband mellan folkhögskolor och lantmannaskolor
höra överlämnas åt Kungl. Maj:t att pröva, med vilket belopp den tillfälliga
löneförbättringen bör utgå i varje särskilt fall.
Beträffande den tillfälliga löneförbättringen åt ifrågavarande lärare
för läsåret 1917—1918 föreskrev riksdagen, att av det belopp, som för
varje särskilt fall kunde komma att bestämmas, två tredjedelar skulle uto-å
såsom bidrag av statsmedel, under villkor att den återstående tredjedelen
tillskötes av landsting, kommuner eller enskilda. Folkhögskollärarföreningens
styrelse har hemställt, att detta villkor måtte i fråo-a om den tillfälliga
löneförbättringen för läsåret 1918—1919 få bortfalla, och folkskolöverstyrelsen
har biträtt även denna hemställan. I denna punkt kan faoicke
ansluta mig till folkskolöverstyrelsens förslag. Jag erinrar, att folkhögskolornas
lärarpersonal under normala förhållanden helt avlönas av
skolornas styrelser ävensom att jag under förberörda punkt 186 förordat
en tillfällig förhöjning för år 1919 av understöden åt folkhögskolorna.
för den tillfalla löneförbättringen för läsåret 1918 — 1919 böra således
enligt min mening, i förevarande avseende gälla samma bestämmelser,
som äro fastställda i fråga om den tillfälliga löneförbättringen för läsåret
19i7—1918. För beredande av tillgång till den tillfälliga löneförbättringen
för läsåret 1918 1919 skulle då ett förslagsanslag av 95,000
kronor vara erforderligt.
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkundervisningen.
461
På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
att anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag
av 95,000 kronor för beredande under läsåret
1918 —1919 av tillfällig löneförbättring åt lärare vid
statsunderstödda folkhögskolor, att, efter Kungl. Maj:ts
beprövande i varje särskilt fall, utgå enligt följande
grunder, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare
föreskrifter, som för tillämpning av dessa grunder
äro erforderliga:
1) Den tillfälliga löneförbättringen utgår
a) med högst 700 kronor för vinterkurs och högst
300 kronor för sommarkurs till varje ordinarie lärare;
b) med högst 450 kronor för vinterkurs och högst
250 kronor för sommarkurs till varje icke ordinarie,
manlig och kvinnlig ämneslärare, som har en tjänstgöringsskyldighet
av minst 15 timmar i veckan;
c) med högst 350 kronor för vinterkurs och högst
250 kronor för sommarkurs till varje annan manlig och
kvinnlig lärare, som har en tjänstgöringsskyldighet av
minst 15 timmar i veckan och vilken icke äger erhålla
tillfällig löneförbättring enligt de i punkterna a) och b)
angivna grunder.
2) Såsom bidrag till ifrågavarande tillfälliga löneförbättring
utgå av det belopp, som för varje särskilt
fall må komma att bestämmas, två tredjedelar av statsmedel,
under villkor att den återstående tredjedelen
tillskjutes av landsting, kommuner eller enskilda.
[188.]
ökat anslag.
462
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt
G- Folkbildningsåtgärder i övrigt.
Folkbibliotek.
1. Understöd åt folkbibliotek, oförändrat
ordinarie förslagsanslag...................... kronor 170,000: —
Populärvetenskapliga föreläsningar.
[189.] 2. Populärvetenskapliga föreläsningar. För år 1885 ställde riks
Popuiär-
dagen till Kungl. Maj:ts förfogande ett extra anslag av 15,000 kronor att
föreläsningar un^er vissa villkor användas till understöd åt sådana anstalter och föreningar,
som anordnade föreläsningskurser för arbetsklassen. År efter år
hava sedermera anslag för nämnda ändamål av Kungl. Maj:t äskats med
ökade belopp, som av riksdagen beviljats. Under åren 1909—1911 utgick
anslaget under titeln: anslag till sådana anstalter och föreningar, som anordna
populärvetenskapliga föreläsningar i folkbildningssyfte, vilken titel
numera ändrats till: understöd åt anstalter och föreningar, som anordna
populärvetenskapliga föreläsningar.
För vart och ett av åren 1913 och 1914 utgjorde anslaget 270,000
kronor. Villkoren beträffande anslagets användande och de av Kungl.
Maj:t i ämnet utfärdade närmare föreskrifterna äro angivna i en den 10
juni 1912 utfärdad kungörelse.
Genom denna kungörelse har bland annat föreskrivits att gälla tills
vidare, så länge anslag för ifrågavarande ändamål utgår:
dels beträffande lokala föreläsningsanstalters och föreningars åtnjutande av statsbidrag
följande villkor och bestämmelser, nämligen:
att understödsbelopp till dylik anstalt eller förening icke får överstiga 3.000
kronor och i allmänhet ej understiga 200 kronor; dock att Kungl. Maj:t'' må äga att
för nybildad anstalt eller förening, där förhållandena därtill föranleda, under högst
tre på varandra följande år anvisa ett mindre understödsbelopp än det senast angivna;
att kommuner eller enskilda för anordnande av sådana föreläsningar tillskjuta
minst lika mycket som staten;
att anstaltens eller föreningens angelägenheter vårdas av en styrelse, som antager
föreståndare och lärare;
att föreläsningarna, vilkas antal, därest statsunderstödet uppgår till 200 kronor
eller däröver, icke må understiga 12 om året, skola så anordnas, att de, etter ortens
förhållanden, antingen jämnt fördelas över föreläsningsåret eller ock, helt eller delvis,
sammanföras till kurser på kortare tid;
att på orter, där tillfälle ej finnes till elementära praktiska kurser för vuxna,
högst en tredjedel av sammanlagda stats- och ortsbidragen må användas till dylika
463
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgårder i övrigt.
kurser i ämnen sådana som svenska språket, räkning, kommunalkunskap, bokföring, [189.}
hälsovård, barnavård och dylikt;
att anstalten eller föreningen förfogar över kunniga och dugliga, tor ifrågavarande
föreläsningar eller undervisning lämpliga lärarkrafter;
att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna eller
undervisningen bliva förbjudna; .
att det skall åligga styrelse för anstalt eller förening att sörja for att torelasningarua
må bliva till verklig nytta för den allmänhet, för vilken de äro avsedda, och,
i den män förhållandena sådant påkalla och medgiva, att litteratur, lämpad etter föreläsningarnas
innehåll, hålles tillgänglig å orten; samt o
att anstalten eller föreningen skall vara underkastad inspektion saväl av förutnämnda
föreläsningskonsulent som ock av en av Kungl. Maj:ts befalluingsbavande förordnad
person, för vilkeu särskild instruktion skall av nämnda befallningskavande
utfärda^ betr:iff;mt|e användningen av statsunderstöd till sådana nybildade lokala föreläsningsanstalter
och föreningar, vilkas ortsbidrag ej uppgår till 200 kronor:
att sålunda anvisat statsunderstöd må, enligt av Kungl. Maj:t bestämd centralbyrås
beprövande, utgå antingen i penningar eller i form av utav centralbyrån utan
kostnad för anstalten eller föreningen anordnade föreläsningar för en statsunderstödet
motsvarande summa; ..
. dels ock beträffande statsunderstöd åt lokala föreläsnmgsanstalter och föreningar
för ersättande av havda resekostnader för föreläsare:
att dylikt understöd mä utgå allenast till avlägset liggande och ekonomiskt
mindre bärkraftiga orters anstalter och föreningar; samt
att understödet må utgå högst med hälften av det belopp, varmed resekostnad,
bestående av utgifter för järnvägs- och ångbåtsbiljetter samt för skjutslega, i genomsnitt
för varje föreläsning under året överstiger 8 kronor.
På därom av Kungl. Maj:t gjord framställning höjdes anslaget för år
1915 till 290,000. kronor, av vilket ans''ag enligt av Kungl. Maj:t fastställda
villkor finge användas dels högst 12,000 kronor till understöd åt
centralbyråer och undantagsvis även åt andra sammanslutningar för förmedling
av dylika föreläsningar, dels 2,000 kronor till en hos folkskolöverstyrelsen
anställd föreläsningskonsulent, dels högst 3,000 kronor till
understöd åt sådana nybildade anstalter, vilkas ortsbidrag ej uppginge
till 200 kronor, dels ock högst 8,000 kronor till understöd åt vissa anstalter
och föreningar för av dem havda resekostnader tör föreläsare.
På o-rund av rådande ekonomiska förhållanden disponerades av det
sålunda beviljade anslaget för år 1915 allenast 192,000 kronor, under det
att återstående 98,000 kronor besparades. Denna besparing uppkom genom
nedsättning av understöden, särskilt för de anstalter och föreningar, som
förut haft de största bidragen.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning i ämnet beviljade 1915 års
riksdag för berörda ändamål pa extra stat för år 1916 ett anslag av
94,000 kronor, varjämte riksdagen medgav, att vad som besparades av
189.]
Departe
mentschefen.
464 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkbildning såtgärder i övrigt.
1915 års anslag finge för samma ändamål användas under år 1916. Härigenom
ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande för år 1916 samma belopp
eller 192,U00 kronor, som år 1915 disponerats av anslaget för sistnämnda
ar. för vartdera av åren 1917 och 1918 har riksdagen för samma ändamål
anvisat på extra stat ett anslag av 192,000 kronor.
I skrivelse den 31 augusti 1917 har nu folkskolöverstyrelsen, som i
ärendet inhämtat yttrande av föreläsningskonsulenten, hemställt om beredande
för år 1919 av ett till 270,000 kronor förhöjt anslå» för ifrågavarande
ändamål och till stöd för sin hemställan anfört följande;.
i 1mlnsknincS i Statsanslaget, som vidtagits från och med år 1915, har
hatt till toJjd .dels att manga före äsmngsanstalter dragas med betydande ekonomiska
svangheter, dels att åtskilliga nybildade andalter ej kunnat erhålla statsbidrag, ehuru
fa “PPioit«n- f°reD-djrf0r''.. Tl ,JrhåI1''in,1« av statsunderstöd hade inom föreskriven
tid ar 191b icke mindre än 542 anstalter gjort vederbörlig anmälan. Men det av
ri sda^en beviljade anslaget räckte ej till för dera än 526 anstalter. Av de 16 ans
a er, som blevo utan statsbidrag, både 3 ej fyllt föreskrivna villkor, varemot 13 fyllt
dessa villkor. J
Det statsunderstöd, som söktes, uppgick till över 307.000 kronor. Även om vissa''
anstå ter begär ett högre belopp an som på grund av gällande bestämmelser kunnat
tilldelas dem, skulle ett belopp av 290,000 krouor behövts för att tillgodose rättmätiga
krav från de sökandes sida. ° b
Då ett sa högt belopp som detta, vilket visserligen på Kungl. Majtts därom
gjorda framställning av 1914 ars senare riksdag beviljats, aldrig utgått, torde under
nuvarande kristider ej framställning därom böra göras.
Men skall föreläsning*)öreisen, som alltjämt åtnjuter allmänhetens stora förtroende,
ej ga tor mycket tillbaka, torde vara nödvändigt, att statsanslaget, höies till
070 000 °PP S0''? det’ varraed det ut#ick fr,r vartdera av åi eu 1913 och 1914, eller
270.000 kronor. Aven nybildade anstalter, som uppfylla villkoren för statsbidrags åtnjutande
tor sin verksamhet, kunde härigenom erhålla sådant.
I kungl. kungörelsen deu 10 juni 1912 angående understöd åt anstalter och
föreningar som anordna populärvetenskapliga föreläsningar, upptages, bland annat,
såsom villkor för statsbidrags åtnjutande, alt föreläsningarnas antal, därest statsunderstödet
uppgår till 200 krouor eller däröver, icke må understiga 12 om året
1‘H .tol.ld hölda P™er för järnvägsbiljetter och ökade omkostnader i övrföt
såsom för hyra och uppvärmning av föreläsningslokaler erbjuder det stora svårigheter
för vissa forelasningsaiistalter med mindre statsunderstöd att bekosta 12 föreläsuin»ar
tenar‘ uLi:i''PJUt t0.''''d? vara’ att fordran På 12 föreläsningar om året nedsattes
till 10, och att denna andrade bestämmelse tar tillämpas från och med år 1918.
Såsom i det föregående erinrats, hade riksdagen till understödjande
oL1 ”farande föreläsnings verksam het för år 19 I 5 beviljat ett anslå» av
2.10.000 kronor. Den inträdda kristiden föranledde emellertid, att av detta
anslag ett belopp av endast 192,000 kronor disponerades för ändamålet
och att 98,000 kronor besparades. Sedermera har riksdagen på Kungl.
1918. Åttonde huvudtiteln: FolkbildningsåtgUrder i övrigt. 4Ö5
Maj:ts därom gjorda framställningar för vartdera av åren 1916, 1917 och 1189.)
1918 för berörda ändamål beviljat anslag till sådant belopp, att 192,000
kronor stått till förfogande för ifrågavarande föreläsningsverksamhet under
vart och ett av nämnda år. Till följd av denna minskning i anslaget
hava understöden, särskilt till de föreläsningsföreningar, som åtnjutit understöd
till högre belopp, måst reduceras, vartill kommer, att ett antal nybildade
föreningar, som enligt gällande bestämmelser varit berättigade till
understöd, icke kunnat erhålla sådant. Det är uppenbart, att en sådan
inknappning i anslaget icke kan bestå under en längre följd av år
utan att föreläsningsverksamheten kommpr att väsentligt gå tillbaka och
intresset för denna viktiga gren av folkbildningsarbetet slappnar. Med
hänsyn härtill tvekar jag icke att nu framföra förslag om anslagets höjande
till åtminstone det belopp, som utgick före världskrisens inbrott, eller till
270,000 kronor.
I ett avseende har folkskolöverstyrelsen hemställt om ändring i nu
gällande villkor för statsunderstödets åtnjutande, nämligen i fråga om det
minsta antal föreläsningar, som måste anordnas av den anstalt eller förening,
till vilken understöd utgår med 200 kronor eller däröver. Minimiantalet
föreläsningar för dessa föreningar eller anstalter utgör för närvarande
12. överstyrelsen föreslår, att sagda antal från och med år 1918
nedsättes till 10. Av skäl, som överstyrelsen anfört, och särskilt med
hänsyn till de svårigheter, som föranledas av rådande bränsle- och belysningsförhållanden,
finner jag en sådan åtgärd välbetänkt. Detta bör dock
givetvis icke innebära, att minimiantalet föreläsningar skulle allt framgent
få stanna vid 10. Så snart gynnsammare förhållanden åter inträtt, bör
det sålunda tagas under förnyad omprövning, huruvida icke såsom villkor
för erhållande av statsunderstöd av 200 kronor eller däröver bör uppställas
den fordran, att föreläsningar anordnas till ett antal av minst 12
för år.
På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj: t
täcktes föreslå riksdagen att
dels till understöd åt anstalter och föreningar, som ökat an*uB
anordna populärvetenskapliga föreläsningar, bevilja på
extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 270,000
kronor ävensom medgiva, att av detta anslag må enligt av
Kungl. Maj:t fastställda villkor användas dels högst 12,000
kronor till understöd åt centralbyråer och undantagsvis
även åt andra sammanslutningar för förmedling av dylika
föreläsningar, dels 2,000 kronor till en hos folk
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 59
466 1918 Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt.§j
skolöverstyrelsen anställd föreläsningskonsulent, dels högst
3,000 kronor till understöd åt sådana nybildade anstalter,
vilkas ortsbidrag ej uppgår till 200 kronor, dels ock
högst 8,000 kronor till understöd åt vissa anstalter och
föreningar för av dem havda resekostnader för föreläsare;
dels
ock medgiva, att från och med år 1918 gällande
bestämmelser för understöds erhållande må sålunda
ändras, att det minsta antal föreläsningar, som för åtnjutande
av statsunderstöd till belopp av 200 kronor
eller däröver skall anordnas av anstalt eller förening,
varom nu är fråga, nedsättes från 12 till 10 för år.
[190.J 3. Populära föreläsningskurser, anordnade från universiteten
Popniäm i Uppsala och Lund. Såsom bidrag till täckande av kostnaderna för de
kifrserTan- föreläsningskurser, som från universiteten i Uppsala och Lund bleve under
ordnaiie från anslagsåret eller senare anordnade på begäran vare sig av institution, som
"uppiaU*och* ej åtnjöte särskilt till populärvetenskapliga föreläsningar beviljat statsunLund.
derstöd, eller av viss kommun eller enskild person och som skulle hållas
utom universitetsstäderna, beviljade riksdagen på extra stat för vart och
ett av åren 1903—1908 ett anslag av 6,000 kronor, därav 3,000 kronor
till vartdera universitetet, att utgå under villkor att den, som begärt föreläsning,
tillsköte för täckande av föreläsarens resekostnad och arvode minst
lika mycket som staten. För motsvarande ändamål har riksdagen under
nyssnämnda villkor anvisat för vart och ett av åren 1909 —1911, 1913—
1915 samt 1917 och 1918 ett belopp av 7,000 kronor, varav 4,000 kronor
till Uppsala universitet och 3,000 kronor till Lunds universitet, för år 1912
ett belopp av 5,500 kronor, varav 2,500 kronor till Uppsala universitet
och 3,0(J0 kronor till Lunds universitet, och för år 1916 ett belopp av
4,000 kronor. Av 1915 års anslag var därjämte ett belopp av 3,000 kronor
avsett att komma till användning först under år 1916. Sistnämnda
belopp jämte det för år 1916 beviljade anslaget ställdes till förfogande
av vederbörande universitetsrektorer med 4,000 kronor till universitetet i
Uppsala och 3,000 kronor till universitetet i Lund.
Det för år 1918 beviljade anslaget har genom nådigt beslut den 25
juni 1917 ställts till förfogande av vederbörande universitetsrektorer med
4,000 kronor till universitetet i Uppsala och 3,000 kronor till universitetet
i Lund, och har med anslaget förbundits skyldighet att avgiva redovisning
till kammarrätten och att inom viss tid till ecklesiastikdepartementet
insända kortfattade redogörelser för användningen av de anvisade beloppen.
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgurder i övrigt. 467
Framställningar hava nu frän häda universiteten inkommit om beredande
av anslag till ifrågavarande ändamål jämväl för år 1919.
I fråga om universitetet i Uppsala har professorn Otto von Friesen å
styrelsens för föreläsningsbyrån vid universitetet vägnar anfört:
Med understöd av det statsanslag å 4.000 kronor, som för ar 1917 blivit ställt
till föreläsningsbyråns vid Uppsila universitet förfogande för täckande av kostnaderna
för de föreläsningskurser, som från Uppsala universitet bleve anordnade utom uuiversitetsstaden,
har föreläsningsbyrån under år 1917 anordnat följande sammanhängande
föreläsningskurser:
i Kvänum (Västergötland), juni—juli 1917, med 10 föreläsningar;
» Vi-ikafors (Västergötland), september 1917, med cirka 30 föreläsningar:
> Tibro (Västergötland), september 1917, med cirka 30 föreläsningar;
» Huskvarna (Småland), juni 1917, med cirka 25 föreläsningar;
» Enköping (Uppland), juni 1917, med 16 föreläsningar;
» Fagersta (Västmanland), april 1917. med 12 föreläsningar;
» Feusbol (Värmland), november 1917, med 14 föreläsningar;
» Hatrfors (Värmland), november—december 1917, med 35 föreläsningar.
Därjämte äro för vintern 1917—1918 ytterligare ett flertal föreläsningskurser
planerade. . .
Föreläsningsbyråns verksamhet har även år 1917 utövats efter samma principer
som förut, d. v. s. den har i huvudsak varit inriktad på anordnandet av sammanhängande
föreläsningskurser.
Sedan samtliga av byrån arrangerade föreläsningskurser blivit hallna, torde de
till byråns disposition ställda medlen hava helt åtgått. Den ordinarie anslagssumman
å 4,000 kronor har sålunda även under år 1917 visat sig motsvara föreläsningsbyråns
behov. Styrelsen anser sig därför, därest föreläsningsbyråns verksamhet under år 1919
skall kunna bedrivas efter samma plan och i samma utsträckning som under de närmast
föregående åren, böra kunna räkna med ett statsanslag av 4,000 kronor.
Beträffande universitetet i Lund hava f. d. professorn S. Ribbing,
professorerna M. Pfannenstill, C. G. H. Björling, C. Lindskog, A. Stille och
H. Wallengren, docenten L. Ribbing samt folkskolläraren N. Lundahl i
egenskap av medlemmar av centralbyrån i Lund för populära vetenskapliga
föreläsningar gjort framställning därom, att för likartat ändamål ett
anslag av 3,000 kronor måtte utverkas för år 1919.
Kanslern för rikets universitet, vilkens utlåtande genom särskilda remisser
infordrats, har tillstyrkt bifall till framställningarna.
På grund av vad sålunda förekommit hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att såsom bidrag till täckande av kostnaderna för
de föreläsningskurser, som från universiteten i Uppsala
och Lund varda på begäran vare sig av institution, som
ej åtnjuter särskilt till populärvetenskapliga föreläsningar
[190.
488
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtyärder i övrigt.
beviljat statsunderstöd, eller av viss kommun eller enskild
person anordnade att under år 1919 eller senare
hållas utom universitetsstäderna, anvisa på < xh a stat för
år 1919 ett reservationsanslag av 7,000 kronor, varav
4,000 kronor till Uppsala universitet och 3,000 kronor
till Lunds universitet, att utgå under villkor att den,
som begärt föreläsning, tillskjuter för täckande av föreläsarens
resekostnad och arvode minst lika stort belopp
som statsbidraget.
O
Ny kter hetsunder visning.
[191.] 4. Nykterhetsundervisning. Enligt § 25 i förordningen an o-å
•nderrLmng.
e?de fölning av brännvin den 9 juni 1905 i dess ursprunlTga a v fattning
skulle de avgifter, som enligt samma förordning ingöte för rättigheterna
till detaljhandel med brännvin, ävensom den nettovinst av rörelsen,
som däri omförmälda bolag enligt § 21 hade att avstå, fördelas på det sätt''
att, beträffande stad, tjugunio hundradelar av bolagets nyssnämnda avgifter
och nettovinst tillfölle staden och återstoden insattes i statskontoret, varemot
för landsbygd hela beloppet insattes i statskontoret. Av de andelar, vilka
sålunda inginge till statskontoret, skulle avsättas ett belopp, motsvarande en
hundradel av samtliga avgifter och vinstmedel för riket, för att användas till
främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens följder.
Genom det av 1913 års riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
fattade beslut om brännvinsmedlens indragning till statsverket m. m.
boitföll nyssnämnda bestämmelse i § 25 av brännvinsförsäljningsförordningen.
Därvid förutsattes emellertid, att särskilt anslag till ''främjande avnykterhet
och motarbetande av dryckenskapens följder skulle från och med
år 1915 uppföras å riksstaten. I enlighet härmed uppförde ock riksdagen,
på därom av Kungl. Maj:t gjord framställning, under riksstatens sjätte
huvudtitel på extra stat för år 1915 ett anslag av 252,746 kronor till
främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens följder.
Redan i skrivelse den 24 maj 1912, nr 213, hade emellertid riksdagen
anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, i vad mån ett
mera planmessigt och effektivt undervisnings- och upplysningsarbete i
nykterhetsfragan vore erforderligt och kunde genomföras såväl inom som
utom skolan.
Efter det socialstyrelsen den 8 december 1913 yttrat sig i ärendet,
bemyndigade Kungl. Maj:t genom särskilda beslut den 27 juni och
den 23. oktober 1914 chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla
högst sju sakkunniga för att inom departementet biträda vid frågans ut
-
469
1918. Åttonde huvudtiteln: FolktnldilingsAtgärder i övrigt.
redning. De sakkunniga, som på grund av detta bemyndigande anlitats [191.]
för utredningens verkställande, avgåvo den 16 mars 1915 utlåtande med
förslag angående planmåssig nykterhetsundervisning såväl inom som utom
skolan.
Sedan infordrade yttranden över sagda förslag inkommit från vederbörande
myndigheter ävensom från åtskilliga nykterhetsorganisationer m. fl.,
avlät Kungl. Maj:t proposition i ämnet till 1917 års riksdag (nr 223), åsyftande,
bland annat, en omläggning av ifrågavarande upplysnings- och undervisningsverksamhet
till nykterhetens främjande.
Med anledning härav väcktes inom riksdagen tre motioner, av vilka två
likalydande avsågo en utvidgning av den i berörda proposition föreslagna
upplysnings- och undervisningsverksamheten.
I skrivelse den 13 juni 1917 anförde riksdagen bland annat:
Till upplysnings- och undervisningsverksamhet för nykterhetens främjande .härunder
en följd av är utgått anslag av statsmedel. Nu har emellertid Kungl. Maj-.t i
förevarande proposition framlast förslag till en i flera avseenden genomgripande omläggning
av undervisningen på detta område saväl inom olika läroanstalter som inom
armén och marinen. Denna Kungl. Maj:ts framställning grundar sig på ett av tillkallade
sakkunniga den 16 mars 1915 avgivet utlåtande .med förslag angående planmässig
nvkttfrhetsundervisning såväl inom som utom skolan, i vilket förslag Kungl. Maj.t dock
vidtagit en del ändringar. Bland de myndigheter och nykterhetsorganisationer, som under
ärendets behandling yttrat sig i frågan, hava olika meningar rått beträffande lämpligheten
av ett genomförande av de sakkunnigas förslag. Dylika meningsskittningar hava även
kommit till uttryck i ovannämnda motioner. Enär föreliggande.fråga är av stor betydelse
för htda verksamheten inom landet för nykterhetens främjande, kräves det enligt
rikdagens mening eu mycket ingående och grundlig behandling av ärendet, innan
några nya grundläggande principer fastställas för denna verksamhet. Då ifrågavarande
proposition emellertid kommit riksdagen till hända först under eu sen tidpunkt av riksdagen,
har det för riksdagen icke varit möjliut att ägna frågan den omsorgsfulla provning,
som erfordras. Riksdagen har därför sett sig nödsakad att avsta från att nu fatta
ståndpunkt till principerna för eu omlagd verksamhet i nu förevarande avseende
för nykterhetens främjande, och har riksdagen till följd härav icke heller ansett sig
böra ingå på eu prövning av de av Kungl. Maj:t begärda anslag, som sammanhänga med
ett genomförande av de nya riktlinjerna för undervisningens anordnande på, hithörande
område. Under sådana förhållanden har riksdagen givetvis icke velat till prövning upptaga
de i ovanberörda motioner gjorda framställningar. . . o
Riksdagen förväntar emellertid, att ärendet åter framlägges för 1918 ars riksdag
och detta i så god tid, att tillfälle beredes riksdagen att ingå på en grundlig
prövning av hela frågan. Vid den förnyade behandling, som ärendet kommer att undergå,
förutsätter riksdagen, att de i berörda motioner givna uppslagen tagas under
omprövning.
På grund av vad riksdagen sålunda anfört, beviljade riksdagen för år
1918 anslag för ändamålet allenast med så stort belopp, som krävdes för
uppehållande av ifrågavarande verksamhet för nykterhetens främjande i
470 1918 Åttonde huvudtiteln: Folkbildning sälg är der t övrigt.
[191.] väsentlig överensstämmelse med de grunder, som gällde för motsvarande
anslag för år 1917.
Riksdagen har dessutom i särskilda, tidigare avlåtna skrivelser begärt
utredning i två frågor, vilka förete nära beröringspunkter med åtgärderna
för motarbetande av de skadliga verkningar, rusdryckerna utöva på
folkhälsan. Sålunda har riksdagen i skrivelse den 3 mars 1906 (nr 28)
anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande, vilka åtgärder
skulle kunna vidtagas till hämmande av minderårigas tobaksbruk, samt, i
den mån lösningen påkallade riksdagens medverkan, för riksdagen framlägga
det förslag, vartill förhållandena kunde giva anledning. I motiveringen
till berörda skrivelse har riksdagen uttalat den uppfattningen, att
upplysningsarbetet i förening med tillsyn över skolungdomen visserligen
bör vara utgångspunkten för strävandena på detta område, men dessutom
ifrågasatt utfärdandet, genom stadgande i undervisningsförfattningar eller
eljest, av vissa allmänna bestämmelser mot skolungdomens tobaksförbrukning,
särskilt avseende förbud att sälja eller utlämna tobak till minderåriga.
Vidare har riksdagen i skrivelse den 30 april 1912 (nr 80) anhållit,
det täcktes Kungl. Maj:t snarast möjligt låta utreda, vad från det allmännas
sida, särskilt genom upplysningsverksamhet, kan åtgöras för att stödja
strävandet att motarbeta missbruk av tobak och kaffe, ävensom vidtaga de
åtgärder, som därav kunna föranledas. Riksdagen har därvid framhållit, att
upplysning om tobakens skadliga verkningar lämpligen kunde under vapenövningarna
meddelas de värnpliktiga, varjämte vissa lagstiftningsåtgärder kunde
vidtagas för att minska faran för tobaksmissbruk. Till förekommande av
missbruk av kaffe syntes däremot alla åtgärder av legislativ natur vara
uteslutna. Vad i sådant avseende skulle uträttas borde åstadkommas genom
ett väl ordnat upplysnings- och undervisningsarbete.
över riksdagens berörda skrivelser hava infordrade utlåtanden avgivits
av vederbörande myndigheter. I dessa utlåtanden hava framträtt skilda
meningar angående de åtgärder, som lämpligen böra tillgripas för vinnande
av de utav riksdagen avsedda syftemålen.
Enstämmigt framhålles i de avgivna yttrandena, att en av de viktigaste
vägarna för uppnående av ett framgångsrikt resultat är anordnande
av ett omfattande och energiskt upplysnings- och undervisningsarbete i
hithörande frågor. Huvudsakligen denna synpunkt bibragte mig den uppfattningen,
att nu senast berörda spörsmål borde göras till föremål för utredning
i samband med den förnyade behandling, som frågan om upplysningsverksamheten
för nykterhetens främjande av förut nämnda anledning
borde undergå.
Jag tillåter mig bringa i erinran, att jag redan den 30 oktober 1917
1Ö18. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt. 471
anmält dessa frågor och att Kung]. Maj:t därvid i enlighet med min hemställan
bemyndigade chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst
5 sakkunniga för verkställande av utredning och avgivande av förslag dels
rörande omläggning av upplysningsverksamheten för nykterhetens främjande,
dels ock angående åtgärder för motarbetande av missbruk av tobak och
kaffe. Samma dag tillkallades för ändamålet 4 sakkunniga.
O O
Då det är antagligt, att ifrågavarande utredning icke kan hinna avslutas
så tidigt, att fullständigt förslag i berörda ämnen kan framläggas
för innevarande års riksdag, måste jag nu inskränka mig till att anmäla
förevarande anslagsfråga endast i sådana delar, som förut varit föremål
för riksdagens prövning, och att därvid redogöra för de framställningar,
som i sådana avseenden inkommit.
Till anordnande av en utbildningskurs i hälsolära och alkohologi för
ämneslärare vid folkskoleseminarierna och de allmänna läroverken anvisades
av riksdagen på extra stat för år 1908 ett anslag av 25,000 kronor.
Dylika statsunderstödda kurser hava sedermera årligen pågått, och tillträde
till desamma har öppnats för nya grupper av lärare. Från och med
år 1910 har en ny serie av kurser tillkommit, nämligen för folkskollärare.
Enligt riksdagens beslut skola de kurser, som anordnas år 1918, omfatta
alkohollära med samhällskunskap och hygien samt stå öppna för lärare och
lärarinnor vid samtliga under folkskolöverstyrelsens och läroverksöverstyrelsens
inseende ställda läroanstalter, dock att den ena kursen skall vara
avsedd företrädesvis för ämneslärare och ämneslärarinnor vid folk- och
småskoleseminarierna, vid folkhögskolorna och de högre folkskolorna samt
vid de under läroverksöverstyrelsens inseende ställda läroanstalterna ävensom
för gymnastiklärare vid folkskoleseminarierna och de allmänna läroverken
samt den andra kursen företrädesvis för folkskollärare.
Understöd till dessa kurser har under åren 1909—1914 utgått av brännvinsförsäljningsmedlen,
för år 1915 från förutnämnda å extra stat uppförda
anslag å 252,746 kronor samt för åren 1916—1918 från särskilda under
åttonde huvudtiteln på extra stat anvisande anslag å respektive 90,500 kronor,
93,100 kronor och 90,500 kronor.
Under de senare åren har statsanslaget till ifrågavarande kurser utgjort
56,000 kronor, därav 23,000 kronor till kursen för seminarielärare
m. fl. och 33,000 kronor till kursen för folkskollärare. Riksdagen har
medgivit, att de under åren 1914—1918 uppkomna besparingarna å sagda
anslag finge efter Kungl. Maj:ts bestämmande användas till anskaffande och
revision av materiell för nykterhetsundervisningen.
Samtliga hittillsvarande kurser hava anordnats av centralförbundet för
[1910
Pedagogisk*
ko rser i alkohollära
med
samhällskunskap
och
hygien.
Undervisning-»materiell.
nm
Vispa nykterhetssällskap»
stuilie- och
ungilomsveiksamhet.
472
tala Åttonde huvudtiteln: Fglktyildningsdtgärdw i övrigt.
nykterhetsundervisning. Det för år 1918 av riksdagen beviljade beloppet
å 56,000 kronor till anordnande av dylika kurser ställdes till vederbörandes
förfogande genom beslut den 14 december 1917.
Centralförbundet har nu i skrivelse den 29 september 1917 anhållit,
att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen äska anslag för år 1919 med 56,000
kronor till anordnande under sagda år av kurser i alkohologi och hälsolära
för lärare och lärarinnor vid under folkskolöverstyrelsens eller läroverksöverstyrelsens
inseende ställda läroanstalter, nämligen dels en kurs, avsedd
företrädesvis för ämneslärare och ämneslärarinnor vid de allmänna läroverken,
vid folk- och småskoleseininarierna, vid folkhögskolorna och de högre
folkskolorna samt för gymnastiklärare vid folkskoleseminarierna och de
allmänna läroverken, dels en kurs, avsedd företrädesvis för lärare och lärarinnor
vid folkskola.
I sammanhang härmed har förbundet hemställt, att Kungl. Maj:t ville
hos riksdagen förorda, att eventuella besparingar å anslaget för 1919 års kurser
finge användas till samma ändamål, som medgivits rörande kurserna under
åren 1914—1918, nämligen till anskaffande och revision av materiell för
nykterhetsundervisningen.
Till denna ansökning har socialstyrelsen tillstyrkt bifall.
Jag anser, att omförmälda belopp, 56,000 kronor, bör äskas hos riksdagen
för anordnande under år 1919 av berörda kurser. Beträffande kursernas
omfattning samt deltagarna i desamma synas mig böra gälla samma
bestämmelser, som enligt 1917 års riksdags ovannämnda beslut äro avsedda
att gälla för motsvarande kurser under år 1918. Uppkommande besparingar
å anslaget torde få användas till anskaffande och revision av materiell
för nykterhetsundervisningen.
För vart och ett av åren 1910—1914 hava enligt riksdagens beslut
följande belopp av förut omförmälda brännvinsförsäljningsmedel utgått till
nedannämnda ändamål, nämligen
för främjande av Sveriges nationaltempels av Temp
larorden
studieverksamhet ..................................................... kronor 3,000
för främjande av nykterhetsorden Verdandis studieverksamhet
...................................................................................... » 2,000
för främjande av Sveriges storloges av I. O. G. T.
studieverksamhet ........................................................................... » 8,000
för främjande av Nationalgodtemplarordens studieverksamhet
................................................................................. » 2,000
för främjande av nykterhetsföreningen Vita bandets
studieverksamhet ...................................................... » 2,000
473
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkbildnings&tgärder i övrigt.
Av enahanda medel har riksdagen för främjande av Sveriges blåbands
förenings studieverksamhet anvisat för år 1910 3,000 kronor och för vart
och ett av åren 1911 —1914 4,000 kronor.
Till nämnda sällskap och föreningar hava motsvarande belopp anvisats
för år 1915 av förberörda under sjätte huvudtiteln uppförda anslag
å 252,746 kronor samt för åren 1916, 1917 och 1918 av ovannämnda
under åttonde huvudtiteln uppförda anslag å respektive 90,500 kronor,
93,100 kronor och 90,500 kronor, varvid emellertid från och med år 1916
de beviljade understödsbeloppen skulle utgå till vederbörande samman
slutnino-ars »studie- och ungdomsverksamhet».
Den 25 juni 1917 anbefalldes statskontoret att av senast omförmälda
anslå» å 90,500 kronor till Sveriges storloge av I. O. G. T., till Sveriges
blåbandsförening, till Sveriges nationaltempel av templarorden, till national»odtemplarorden,
till nykterhetsföreningen Vita bandet och till nykterhetsorden
Verdandi efter ingången av år.1918 utbetala de av riksdagen
till främjande av nämnda föreningars studie- och ungdomsverksamhet under
år 1918 beviljade beloppen, respektive 8,000, 4,000, 3,000, 2,000,
2,000 och 2,000 kronor, att användas för avsett ändamål och med skyldighet
för sagda föreningar att före den 1 mars 1919 till socialstyrelsen
av»iva redogörelse för sin verksamhet under år 1918 samt att före den
1 april 1911? till kammarrätten för granskning ingiva den del av sina räkenskaper,
som innefattade redogörelse för statsanslagets användning,
sainmanhan» därmed föreskrevs, dels att nyssnämnda årsredogörelser och
räkenskaper0 skulle vara så uppställda, att en noggrann kännedom om statsanslagets
användning därav kunde vinnas, dels att vid förnyade ansökningar
om statsbidrag till ifrågavarande ändamål planer för verksamhetens
bedrivande skulle framläggas.
Hos Kungl. Maj:t har nu Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling
»enom sitt arbetsutskott i skrivelse den 29 september 1917
anhållit om° anslag för år 1919 till ovannämnda sex nykterhetsorganisationer
med enahanda belopp, som anvisats för år 1918. .
över denna ansökning har socialstyrelsen med bifogande av infordrade
planer för vederbörande nykterhetsorganisationers studie- och ungdomsverksamhet
den 14 december 1917 avgivit infordrat utlåtande och därvid
tillstyrkt bifall till densamma.
Jag anser, att ifrågavarande framställning bör bifallas.
Under flera år har riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag anvisat anslag
till främjande av centralförbandets för ny åter hets a åder o is ni ny verksamhet,
och har detta anslag under vart och ett av åren 19d9 1918 utgjort
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
[19 L.
Centralförbundets
för
nykterhetsundervisning
verksamhet
Tidskriften
Mimer.
474 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåfgärder i Övrigt.
10,000 kronor. Beloppet har åren 1909—1914 utgått av brännvinsförsäljningsmedlen
och åren 1915—1918 av nyssberörda extra anslag å respektive
252,746 kronor, 90,500 kronor, 93,iOO kronor och 90,500 kronor.
Den 25 juni 1917 fann Kungl. Mnj:t gott dels förklara, att det av
riksdagen till främjande av centralförbundets för nykterhetsundervisninoverksamhet
under år 1918 beviljade belopp å 10,000 kronor skulle utgå
under följande villkor: att förbundet från nykterhetskorporationer, kommuner
eller enskilda erhållit tillskott, som tillsammans för år 1918 uppgin^e
till minst lika mycket som statsanslaget, att alla politiska och religiösa
strider eller förhandlingar vid förbundets föreläsningar eller undervisningsarbete
förbjödes samt att förbundet före den 1 mars 1919 till socialstyrelsen
avgåve redogörelse för sin verksamhet under år 1918 och före den
1 april 1919 till kammarrätten för granskning ingåve den del av sina
räkenskaper, som innefattade redogörelse för statsanslagets användning;
och skulle nyssnämnda årsredogörelse och räkenskaper vara så uppställda,
att en noggrann kännedom om statsanslagets användning därav kunde
vinnas; dels och anbefalla statskontoret att till centralförbundet för nykterhetsundervisning
efter ingången av år 1918 på rekvisition utbetala nyssnämnda
av riksdagen beviljade belopp, It),000 kronor, sedan centralförbundet
hos statskontoret styrkt, att förenämnda tillskott för år 1918 kommit
centralförbundet till del.
Förbundet har nu anhållit, att proposition måtte avlåtas till riksdagen
om anvisande av ett anslag å 10,000 kronor till främjande av förbundets
verksamhet jämväl för år 1919. Vid ansökningen voro fogade förbundets
års- och revisionsberättelser för år 1916 ävensom av förbundet utgivna
förteckningar över föreläsare samt över litteratur i nykterhetsfrågan och
hälsolära.
Socialstyrelsen har tillstyrkt bifall till framställningen.
Med erinran att, enligt de för centralförbundet gällande stadgar, förbundets
syftemål är att verka för nykterhetsundervisning bland ungdomen,
tillstyrker även jag bifall till framställningen.
Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet har riksdagen till understöd
för fortsatt utgivande av tidskriften Mimer på extra stat för vartdera
av åren 1907 och 1908 beviljat ett anslag av 1,500 kronor ävensom
medgivit, att av den andel i brännvinsförsäljningsmedlen, som, på grund
av bestämmelserna i 21 och 25 §§ i nådiga förordningen angående försäljning
av brännvin den 9 juni 1905 i dess ursprungliga avfattning, avsattes
till främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens
475
1918. Åttonde) huvudtiteln: Follcbildningsdtgärder i övrigt.
följder, finge för tidskriftens fortsatta utgivande under åren 1909—1914 [191!
utgå, för år 1909 1,500 kronor samt för vart och ett av åren 1910—1914
2,000 kronor. Av det under sjätte huvudtiteln på extra stat för år 1915
anvisade anslaget å 252,746 kronor till främjande av nykterhet och motarbetande
av dryckenskapens löljder har likaledes ett belopp av 2,000 kronor
avsetts till understöd åt berörda tidskrift, varjämte av de under åttonde
huvudtiteln på extra stat för åren 1916, 1917 och 1918 anvisade
anslagen å respektive 90,500 kronor, 93,100 kronor och 90,500 kronor till
upplysnings- och undervisningsverksamhet för nykterhetens främjande ett
belopp av 2,000 kronor för år beviljats för samma ändamål. Den 25 juni
1.917 ställdes sistnämnda belopp, 2,000 kronor, till utgivarens, lektorn J.
Besman, förfogande efter ingången av år 1918 för tidskriftens fortsatta
utgivande under sistnämnda år.
I skrivelse den 1 oktober 1917 har nu Bergman hemställt om beredande
jämväl för år 1919 av enahanda belopp som det senast beviljade,
eller 2,000 kronor, för tidskriftens fortsatta utgivande, och har Bergman
därvid upplyst, att tidskriften under år 1919 koimne att utgivas efter
samma plan och under samma medverkan soin hittills.
Socialstyrelsen har i infordrat underdånigt yttrande den 30 november
1917 tillstyrkt bifall till ansökningen, och torde framställning i ärendet
böra avlåtas till riksdagen.
Vidare har riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ärendet Tidskriften
medgivit, att för vart och ett av åren 1911—1914 finge till understöd för ,r nf?
utgivande under nämnda år av Tnjing, tidskrift för ngkterlietsundervi-snivg
och hälsolära, av brännvinsförsäljningsmedlen utgå ett belopp av 1,500
kronor. Samma belopp har anvisats för år 1915 från det förut omförmälda,
å extra stat under sjätte huvudtiteln anvisade anslaget å 252,746
kronor till främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens
följder och för åren 1916, 1917 och 1918 från de under åttonde huvudtiteln
på extra stat beviljade anslagen å respektive 90,500 kronor, 93,100
kronor och 90,500 kronor till upplysnings- och undervisningsverksamhet
för nykterhetens främjande.
Den 25 juni 1917 anbefallde Kungl. Maj:t statskontoret att av sistnämnda
anslag, 90,500 kronor, till centralförbundet för nykterhetsundervisning
efter ingången av år 1918 på rekvisition utbetala det av riksdagen
till understöd för fortsatt utgivande under år 1918 av tidskriften Tirfing
beviljade belopp å 1,500 kronor.
Nu har styrelsen för centralförbundet för nykterhetsundervisning i
ovan omförmälda skrivelse den 29 september 1917 hemställt om utver
-
476 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt.
[191.] kande hos riksdagen av anslag till oförändrat belopp för fortsatt utgivande
av nämnda tidskrift under år 1919.
Socialstyrelsen har i infordrat, den 30 november 1917 dagtecknat
utlåtande tillstyrkt bifall till den gjorda ansökningen. Även jag finner
mig böra understödja densamma.
På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen att
dels till upplysnings- och undervisningsverksamhet
för nykterhetens främjande anvisa under åttonde
huvudtiteln på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 90,500 kronor att under de villkor, som av
Kungl. Maj:t prövas lämpliga, utgå till nedan angivna
ändamål med högst följande belopp:
till anordnande av pedagogiska kurser
i alkohollära med samhällskunskap
och hygien för lärare och lärarinnor
vid under folkskolöverstyrelsens
eller läroverksöverstyrelsens inseende
ställda läroanstalter, nämligen
dels en kurs, avsedd företrädesvis
för ämneslärare och ämneslärarinnor
vid folk- och sraåskoleseminarierna,
vid folkhögskolorna
och de högre folkskolorna samt vid
de under läroverksöverstyrelsens inseende
ställda läroanstalterna ävensom
för gymnastiklärare vid folkskoleseininarierna
och de allmänna
läroverken, dels en kurs, avsedd
företrädesvis för folkskollärare ...... kronor 56,000: —
till främjande av Sveriges storloges av
I. O. G. T. studie och ungdomsverksamhet
............................................. » 8,000: —
till främjande av Sveriges blåbandsförenings
studie- och ungdomsverksamhet
...... » 4,000: —
till främjande av Sveriges nationaltempels
av Templarorden studieoch
ungdomsverksamhet .................. » 3,000: —
1918 Åttonde huvudtiteln: FoUbildnivgsdtgärder i övrigt. 477
till främjande av Nationalgodtemplar -
ordens studie- och ungdomsverksamhet
.................................................. kronor 2,000: —
till främjande av nykterhetsföreningen
Vita bandets studie och ungdomsverksamhet
............................................. 3 2,000:
till främjande av nykterhetsorden Verdandis
studie- och ungdomsverksamhet
........................................................... * 2,000: —
till främjande av centralförbundets för
nykterhetsundervisning verksamhet * 10,000: —
till understöd för fortsatt utgivande
av tidskriften Mimer........................... 3 2,000: —
till understöd för fortsatt utgivande
av tidskriften Tirfing ....................... » 1,500: —
eller tillhopa 90,500 kronor;
dels ock medgiva, att uppkommande besparingar
å anslaget till anordnande av pedagogiska kurser i alkohollära
med samhällskunskap och hygien må enligt
Kungl. Maj:ts bestämmande användas till anskaffande
och revision av materiell för nykterhetsundervisningen.
Musikföreställningar för allmänheten.
5. Musikföreställningar för allmänheten. På framställning av
Kungl. Maj:t beviljade 1911 års riksdag för vidtagande av åtgärder till
höjande av musiklivet i landet på extra stat för år 1912 ett belopp av
28,000 kronor, att utgå under de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t
kunde finna gott föreskriva.
Efter hörande av musikaliska akademien meddelade Kungl. Maj:t genom
kungörelse den 6 oktober 1911 bestämmelser rörande användningen
av ifrågavarande anslag att lända till efterrättelse tills vidare, så länge
anslag för berörda ändamål anvisades.
Genom beslut den 24 november 1911 utdelades från ifrågavarande
anslag understöd till Gävleborgs läns orkesterförening och Nordvästra Skånes
orkesterförening med ett belopp av 13,500 kronor för vardera föreningen,
varjämte återstående anslagsbeloppet, 1,000 kronor, ställdes till
musikaliska akademiens förfogande att användas till bestridande av kostnaden
för inspektion av ifrågavarande föreningars och orkestrars verksam
-
[192.]
Musik förestå!
blinkar
för allmänheten.
478
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkbildning så''g är der i övrigt.
[192 ] het. På enahanda sätt fördelades, enligt beslut den 6 december 1912, ett
för ändamålet av riksdagen på extra stat för år 1913 beviljat anslag å
28,000 kronor.
I syfte att understöd skulle kunna beredas en tredje orkesterförenino'',
föreslog Kungl. Maj:t 1913 års riksdag att till understöd åt föreningar,
som anordnade god orkestermusik för allmänheten, samt för inspektion av
ifrågavarande föreningars och orkestrars verksamhet anvisa på extra stat
för år 1914 ett belopp av 42,000 kronor, att utgå under do villkor och
bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva, och sedan denna
framställning blivit av riksdagen bifallen, tilldelades genom nådigt beslut
den 12 december 1913 understöd från ifrågavarande anslag åt Gävleborgs
läns orkesterförening, Nordvästra Skånes orkesterförening och Norrköpings
orkesterförening med 13,500 kronor för vardera föreningen, varjämte återstående
anslagsbeloppet, 1,500 kronor, ställdes till musikaliska akademiens
förfogande att användas till bestridande av kostnaden för inspektion av
ifrågavarande föreningars och orkestrars verksamhet.
Samma anslagsbelopp, 42,000 kronor, anvisades för ifrågavarande ändamål
jämväl på extra stat för vart och ett av åren 1915—1918 samt fördelades
genom särskilda nådiga beslut på enahanda sätt, som nyss är nämnt.
I underdånig skrivelse den 29 september 1917 har musikaliska akademien
anhållit, att för berörda ändamål ett anslag för år 1919 å 42,000
kronor måtte utverkas hos riksdagen. I samband därmed har akademien
framställt förslag om vidtagande av vissa åtgärder för att på annat sätt i
någon mån förbättra orkesterföreningarnas ekonomiska ställning, nämligen
dels genom höjning av maxi in i inträdesavgiften vid s. k. folkkonserter och
dels genom upphävande av förbudet för orkestermedlemmar att taga anställning
för utförande av musik å kafé eller restaurant.
Beträffande inträdesavgiften till de konserter, som anordnas av statsunderstödd
orkesterförening, blev genom förenämnda kungörelse den 6
oktober 1911 föreskrivet, att sådan förenings orkester skall giva ett visst
antal konserter, som vid understöds beviljande bestämmes, därav minst
hälften bör utgöras av s. k. folkkonserter, för vilka högre inträdesavgift
än 25 öre icke må krävas. I anledning av akademiens sistberörda framställning
och vad riksdagen i skrivelse den 13 juni 1917 i ämnet uttalat,
har Kungl. Maj:t genom kungörelse den 26 oktober 1917 förordnat, dels
att inträdesavgift till de s. k. folkkonserter, som anordnas av statsunderstödd
orkesterförening, må för intill en fjärdedel av samtliga åhörarplatser
bestämmas till högst 50 öre och för övriga åhörarplatser till högst 25 öre,
dels ock att orkestermedlem ej må under den tid av året, då orkesterverk
-
479
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkbildning säl gärder i övrigt.
samheten pågår, innehava anställning för medverkan vid musik å kafé eller [192.
restaurant, med mindre föreningens styrelse efter prövning i varje särskilt
fall, att sådan anställning icke leder till väsentligt men för orkesterverksamheten,
därtill givit sitt samtycke.
De medgivanden, som lämnats i sistberörda kungörelse, hava emellertid
av vederbörande ansetts vara endast i jämförelsevis ringa mån ägnade
att motverka den rådande dyrtidens undergrävande inflytande på orkesterföreningarnas
och orkestermedlemmarnas ekonomiska ställning. Under åberopande
bland annat härav hava nu i särskilda till musikaliska akademien
ingivna skrivelser de tre statsunderstödda orkesterföreningarna föreslagit
en ökning av det till dem utgående statsbidraget. På grund av vad därvid
andragits har akademien funnit sig böra med ändring av sin den 29
september 1917 gjorda framställning anhålla, att hos 1918 års riksdag
måtte för ifrågavarande ändamål äskas ett till 57,000 kronor förhöjt anslag.
Denna anhållan innefattas i en den 28 november 1917 dagtecknad
underdånig framställning, varmed akademien till Kungl. Maj:t överlämnat
föreningarnas berörda skrivelser. Jag ber nu att till en början få återgiva
innehållet i dessa sistnämnda.
Gävleborgs läns orkesterförening anför i underdånig skrivelse den 27
november 1917 följande:
Hos Kungl. Maj:t tillåter sig Gävleborgs läns orkesterförening i underdånighet
frambära sina bekymmer med anledning av den svåra belägenhet, i vilken föreningen
råkat på grund av den rådande kristiden.
Linder de sex år, under vilka orkesterföreningen varit i verksamhet, har densamma
lyckats arbeta med ganska stor framgång. Ett stort antal konserter ha årligen
givits i olika delar av länet, och bava dessa konserter varit talrikt besökta icke
minst av personer tillhörande samhällets bredare lager. Natron nämnvärd behållning
har dock ej kunnat uppstå på denna verksamhet. Till följd av de stora avstånden
inom länet och de obekväma tågförbindelserna ställa sig konsertresorna synnerligen
dyrbara; och dä föreningen i överensstämmelse med sin uppgift framför allt måst giva
konserter mot låg inti ädesavgift för att med sin verksamhet nå så breda lager som
möjligt, ha konserterna, så snart de varit förenade med övernattning, i allmänhet gatt
med förlust. Under år 1916 gav föreningen 52 folkkonserter med inträdesavgift av
endast 25 öre och 14 konserter med högre avgift. Under den förflutna delen av
år 1917 har föreningen givit 34 folkkonserter och 12 andra konserter.
Hittills har det emellertid lyckats föreningen att i trots av dessa svårigheter
kunna på ett tillfred-ställande sätt uppehålla sin verksamhet tack vare ökad offervillighet
frän allmänhetens sida. Av kommuner och enskilda tecknade bidrag för uppehållande
av föreningens verksamhet, som under föreningens första verksamhetsår unpgingo
till omkring 15,000 kronor, ha år 1916 uppgått till 18,000 kronor. För år 1917
bär ytterligare någon ökping i dessa bidrag kunnat ernås.
I trots av denna ökade offervillighet befinner sig orkesterföreningen för närvarande
i en sådan ställning, att det är fara värt, att densamma ej längre kan uppe
-
192.1
480 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt.
hålla sin verksamhet, därest ej statsmakterna kunna finnas villiga att även i sin mån
bidraga till tackande av de genom kristiden ökade kostnaderna.
Denna av kristiden orsakade exceptionella kostnadsökning gör sig på mångahanda
sätt gällande. Järnvägstaxorna hava betydligt ökats, kommunikationerna hava mer och
mer försvarats och de i hög grad stegrade levnadskostnaderna hava ytterligare ökat
utgifterna för föreningens konsertresor. Även övriga kostnader, som äro förknippade
med konserternas hållande, hava i motsvarande grad stigit. Men framför allt göra sig
svårigheterna gällande i fråga om personalens avlöning. Denna personal är, även om
man tar hänsyn endast till förhållandena under normala tider, ganska svagt avlönad,
enär personalen ansetts hava tillfälle till extra förtjänster under de tider av året, då
föreningen ej är i verksamhet. Avlöning utgår endast för tiden 1 oktober—t maj.
Eu konsertmästare åtnjuter under näinuda tid en avlöning av 300 kronor i månaden.
Den övriga personalens avlöning växlar mellan 170 och 120 kronor i månaden. För
år 1916 erhöll den till 25 personer uppgående personalen en tillfällig dyrtidshjälp,
tillsammans uppgående till 1,200 kronor.
Avlöningarna uppgingo icke desto mindre för år 1916, ifrågavarande dyrtidshjälp
oberäknad, till summa 30.105 kronor 75 öre.
Det torde emellertid fa anses självfallet, att föreningen icke kan undgå att under
nuvarande förhållanden söka i någon män ytterligare förbättra orkesterpersonalens levnadsvillkor.
Till upplysning angående föreningens ekonomiska ställning tillåter sig föreningen
hänvisa till bifogade avskrift av revisionsberättelsen för är 1916. Av den behållning,
som nämnda berättelse utvisar, har till eu början utgått ovan nämnda dyrtidstillägg
ä 1,200 kronor. Givet är, att minst samma belopp måste utauordnas tör är 1917,
varjämte personalens lönevillkor, såsom ovan framhållits, i övrigt måste något förbättras.
Pa grund härav och med hänsyn till de ökade kostnaderna för hyror, resetraktamenteu
m. m. torde något överskott för är 1917 näppeligen vara att motse,
varjämte föreningens ekonomi för år 1918 måste ställa sig ganska bekymmersam.
Ett tillfälle till något ökade inkomster har visserligen beretts därigenom att föreningen
nyligen erhållit tillstånd att vid sina folkkonserter för ett mindre antal platser
taga eu inträdesavgift av 50 öre. Men även om detta medgivande utsträcktes, så att
alla platser finge betinga sistnämnda avgiftsbelopp, kunde den sålunda vunna ökningen
ej bliva tillfyllest för att täcka de genom kristiden orsakade ökade kostnaderna. Även
niedgivaudet för orkesterpersoualen att i vidsträcktare män fa söka extra förtjänst genom
att deltaga i musikföreställuiugar å kaféer in. m. är för närvarande ej av stor
betydelse, dä dylika föreställningar nu i mycket inskränkt omfattning förekomma.
Föreningen ser därför för sin del ej annan utväg än en höjning av statsbidraget.
Till stöd härför vagar föreningen i främsta rummet åberopa den omständigheten, att,
da statsbidraget till orkesterfbreuingarna först beviljades, man utgick tran betydligt
lägre kostnadsberäkningar än de, som för närvarande med fog kuuna tillämpas. Av
Kuugl. Maj:ts proportion till 1911 ars riksdag framgår nämligen, att man da ansett
kostnaden för uppehållande av en sådan orkester, varom här är fråga, kunna, efter
avdrag av inkomsten för inträdesavgifter m. m., beräknas till högst 27,000 kronor,
ävensom att mau ansett staten och de enskilda böra bestrida denna kostnad med
hälften vardera. Numera ha emellertid ko.-1 nåd erna stigit sa att staten bidrager till
kostnadernas täckande med betydligt lägre andel. År 1916 utgjorde, exempelvis, Gävleborgs
läns orke-terföieiniigs kotnader, efter avdrag av ovan angivna inkomster, i runt
tal 32,000 kronor och komma, såsom förut blivit framhållet, under den närmaste fram
-
ilig 1918. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt. 481
tiden otvivelaktigt att väsentligt ytterligare stiga, under det att statsbidraget fortfarande [192.]
utgår med oförändrat belopp.
På grund av vad sålunda blivit aufört, tillåter sig orkester föreningen i underdånighet
hemställa, att Kungl. Magt täcktes bereda föreningen ett väsentligt ökat
bidrag av statsmedel för uppehållandet av dess satnkällsgagnande verksamhet.
Vid skrivelsen hade fogats den däri ornförinälda avskriften av vederbörande
revisionsberättelse, enligt vilken föreningens inkomster och utgifter
balanseras på följande sätt:
Inkomster.
Behållning från år 1915:
Inventarier ........................... kronor 1: —
Kassa .................................... » 3,707: 66 kronor 3,708: 66
Statsbidrag ............................................................ » 13,500: —
Tecknade bidrag ................................................... » 18,100: —
É->na konserter ..................................................... * 8,873:49
Beuefice konserter ................................................ » 367: 50
Upplupna räntor................................................... » 240: 84
Diverse inkomster ............................................... » 7: 35 kronor 44,797: 84
Utgifter.
Avlöningar..............................................................
Arvode till vid konserter medverkande ...............
Rese- och traktamentskostnader...........................
Annons- och tryckningskostnader ........................
Hyror lör konsertlokaler .......................................
Noter och inventarier............................................
Utgifter för benetice konsert.................................
Diverse utgifter......................................................
Behållning till år 1917:
Inventarier.............................. kronor 1: —
Kassa...................................... » 3.940- 27
kronor 30,105: 87
» 559: —
» 2 992: 50
» 2.094: 74
V 1,677: —
» 711:45
» 3ö7: 50
» 2,348: 51
» 3 911:27 kronor 44,797; 84
Styrelsen för Nordvästra Skånes orkesterförening gör i skrivelse den
24 november 1917 följande uttalande:
Då Nordvästra Skånes orkesterförenings styrelse hyser välgrundade farhågor för
att föreningens ej mindre existens än även konstnärliga nivå genom den svaga ekonomien
lör närvarande löpa stora risker, om icke något från statsmakternas sida kan
göras för avhjälpande av svårigheterna, liar styrelsen härmed
musikaliska akademien med sina bekymmer.
Da Hälsingborgs stadsfullmäktige redan för år 1918 beviljat ett extra anslag av
3,000 kronor utöver det förut- utgående 9,000 kronor, kunna ytterligare bidrag från
kommunen icke rimligen påräknas.
Trots detta extra anslag för år 1918 komma enligt gjorda beräkningar inkomsterna
ändock icke att täcka utgifterna, och då är att märka, att avlöningarna till orkesterBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 61
482
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkbildningsåtgärder i övrigt.
[192.1 medlemmarna fortfarande stå i huvudsak på samma otillfredsställande laga nivå, som
då föreningen startade, ett förhållande, som synes styrelsen innebära en den allvarsammaste
fara för orkesterns rekrytering med fullgoda krafter. Lönerna variera mellan
90 kronor och 180 kronor (konsertmästaren 250 kronor och kapellmästaren 500 kronor)
allt per månad av spelårets sju månader. Medgivandet för orkestermedlemmarna att
spela på restauranter synes styrelsen icke innebära någon som helst varaktig förbättring
i deras ekonomiska ställning dels på grund av orkesterns skyldighet att giva
konserter utom förlägguing-orten, dels på grund av spritrestriktionerna, som mpdfört
minskning eller rent av indragning av musikkapellen. Styrelsen har i livlig känsla
härav länge önskat att kunna åstadkomma förbättring i lönerna men hindrats därifrån
av den omständigheten, att verksamheten hittills årligen lämnat uuderskott. Styrelsen
anser nu, att en höjning av lönerna med 15 % är ofrånkomlig, om föreningen skall
kunna uppfylla de villkor, som stipuleras i Kung!. Maj:ts kungörelse beträffande
understöd åt vissa föreningar, som verka för musiklivets höjande, nämligen: »att på
ett tillfredsställande sätt utföra värdefull musik».
Med stöd av det här ovan sagda får styrelsen för Nordvästra Skånes orkesterförening
härmed vördsamt anhålla, att kungi. musikaliska akademien ville ingå till
Kungl. Maj:t med framställning om avsevärt ökat statsbidrag till föreningen.
Beträffande Kungl. Maj:ts beslut, att högst fjärdedelen av platserna vid folkkonserterna
må beläggas med intill 50 öres inträdesavgift, dristar sig styrelsen framhålla,
att den inkomstökning, som även i lyckligaste fall skulle uppstå, torde belöpa sig till
mycket obetydliga belopp. Då i regel vid folkknnserterna ett flertal platser förbli
osålda, synes det icke sannolikt, att 50-öresplatserna skulle komma att säljas i första
hand, utan snarare tvärtom. Om denna höjning överhuvud skulle få någon betydelse
för föreningens ekonomi, torde det vara önskvärt, att föreningen finge tillstånd taga
ett pris av intill 50 öre vid sina folkkonserter, vilket icke behövde innebära, att
alla platser skulle betinga detta pris, då ju lokala förhållanden tydligen måste inverka
härvidlag.
Denna skrivelse åtföljdes av en sammanställning av föreningens utgifter
och inkomster, upptagande följande poster:
Utgifter.
År 1916. |
Beräknad |
% |
Summa 1919. |
|
Avlöningar ........................................................ |
33,683:25 |
5,052:45 |
15 |
38.735: 70 |
Hyror ................................................................. |
2,551:50 |
500: — |
20 |
3.051:50 |
Artistskatter......................................................... |
719:99 |
— |
— |
719:99 |
Betjäning ............................................................ |
1,262: 72 |
300: — |
25 |
1.562:72 |
Resor ................................................................. |
1.408: — |
350: — |
25 |
1.758: — |
Solister .............................................................. |
1.946: — |
— |
— |
1,946: — |
Tryck och annonser........................................... |
2.326: 32 |
1,200: — |
50 |
3,526: 32 |
Transport av musikinstrument........................... |
364: 92 |
200: — |
60 |
564: 92 |
Diverse utgifter................................................. |
461: 10 |
100 — |
25 |
561:10 |
Kronoi |
44,723:80 |
7,702:451 |
52,426: 25 |
*) Samtliga bär anförda ökningar utom vad beträffar avlöningar bava redan botten 1917 trätt i kraft.
1918. Åttonde huvudtiteln: Folkbildninrjsdtgärder i övrigt.
Inkomster.
• |
År 1916. |
Beräknade |
|
Anslag...................................................... Medlemsavgifter..................................... Konserter (brutto) .................................... |
................................. |
26.500: — 13418:74 |
29 500: — 2 560: — |
Krouor |
42,478:74 |
45,478: 74 |
|
År 1919 beräknade utgifter...................... , » » inkomster ................. |
....... kronor 52 426: 25 ....... » 45 478: 74 |
||
Beräknad brist vid 1919 års slut............... |
...... kronor |
6,947: 51 |
Norrköpings orkesterförening yttrar i underdånig skrivelse den 24 november
1917:
Norrköpings orkesterförening, som redan till musikaliska akademien inlämnat
till Kuu
understöd än för närvarande beviljats kunde för ar 1919 utanordnas till de statsunderstödda
orkesterföreningarna, dels huruvida ej ytterligare understöd utöver av riksdagen,
för år 1918 beviljat anslag kunde för är 1918 erhållas.
Norrköpings orkesterföreuing ser sig nämligen inför ökade kostnader i svart
ekonomiskt trångmål och kan ej med tillgängliga medel tillgodose de önskemal pa
förhöjda löner, som orkestermedlemmarna i bifogade ansökniugar framställt.
Vad föreningens ekonomiska ställning beträffar har föreningen^ visserligen under
året utöver understöd från stat och kommun — det sistnämnda utgående med 10,000
kronor — från enskilda bekommit sammanlagt 8,390 kronor eller 1,215 kronor mera
än år 1916. Ändock torde föreningens ställning vid årsskiftet enligt bifogad uträkning
av skattmäslaren komma att utvisa brist, så mycket kännbarare för föreningen som
stvrelsen under det gångna året utnyttjat alla tänkbara möjligheter att från enskilda
erhålla understöd. Anledningen till att underskottet för året ej synes bliva, större
har berott därpå, att föreningen under året erhållit ett större bidrag av sedermera
avliden, för föreningens verksamhet synnerligen iutresserad person. Något ökat understöd
från Norrköpings stad, som för några år sedan höjde sitt årliga anslag tran 7 000
kronor till 10,000 kronor, anser styrelsen ej kunna ifrågasättas, då stadens budget
lärer bliva särskilt tyngd av anslag till lindrande av kristidens verkningar för de
mindre bemedlade, av vilka särskilt i Norrköping arbetslösa textilarbetare utgöra ett
synnerligen stort antal. Ej heller kan föreningen, som dock härutinnan gjort störa
ansträngningar, påräkna anslag från andra kommuner i vidare man än som nu äger
rum eller såsom garautiteckningar för vissa konserter. . . „ ...
Orkesterföreniugarna hiva nu visserligen erhållit rättighet att i viss man höja
avgifterna till de s. k. folkkonserterua, och skall Norrköpings orkesterförening efter
nO'',i,ranu prövning söka begagna sig av rättigheten att härigenom erhålla ökade inkomster.
Föreuiugen, som med tillfredsställelse skulle se, om nyss nämnda möjlighet
att höja avgifterna ytterligare utsträcktes, hyser dock givetvis stora betänkligheter att
484
[1918. Åttonde huvudtiteln: Folllildnitigsäfgärder i övrigt.
192.] utnyttja Famna möjlighet i allt för hög grad, då i sådant fa1] de mindre bemedlade
tilläventyrs skulle av ekonomiska skäl Fe sig förhindrade att besöla konserterna.
I varje fall lärer en ökad inkomst av konserterna ej förslå att möjliggöra någon
höjning i avlöning tör orkestermedlemmarna, ehuru en dylik höjning för orkesterverksamhetens
bedrivande synes oundgängligen erforderlig/ De månatliga avlöningarna
utgå nu med följande belopp: till kapelmästaren 428 kronor 57 öre, konsertmästaren
250 kronor, 6 musici 175—165 kronor, 11 musici 160 kronor samt 7 musici 155—145
kronor. _ Då tillfallen till extra förtjänster äro mycket fåtaliga och orkestermedlemmarna
jämväl på grund av den krävande tjänstgöringen i orkestern bara svårt att
begagna sig av densamma, inses lätt, att orkéstermedlemmarnas ekonomiska ställning
ter sig synnerligen brydsam. Styrelsen har ock på mångahanda sätt förmärkt oikes''-termedlemmarnas svårigheter. Så nödgas ett flertal av dem esomoftast anhålla om
förskott å avlöningarna, förskott, Förn med svårighet kunna avbetalas och även ofta
kvarstått oguldna ö''er sommarmånaderna. En del musici hava utan att iakttaga
stadgad uppsägningstid lämnat sina platser, så fort utsikt till en mot deras föimåga
bättre avpassad avlöning erbjudits dem. Styrelsens kassaförvaltare kar även ofta anmält,
hurusom från enskilda fiamställningar göras att vid avlöningstillfällena utbekomma
likvid för hyra, kost och andra nödtorftiga utgifter, för vilka orkestermedlemmarna
nödgats sätta sig i skuld.
.Styrelsen har fyrfaldiga gånger haft uppe frågan om förbättring i avlöningsförmånerna,
men städse bär lösningen strandat därpå, att styrelsen måst i främsta
rummet sträva efter att få tillräckliga inkomster till bestridande av andra nödiga utgifter.
Särskilt har styrelsen förut förlitat sig på att statsunderstödet skulle höjas,
därom styrelsen ock gjort framställning, vilken dock ej vunnit bifall. Styrelsen vågar
emellertid nu uttala den förhoppningen, att Kung]. Maj:t måtte vidtaga åtgärder "för
underi jäsande av föreningens ekonomi, på det att föreningen måtte kunna beredas
böjlighet att höja orkestermedlemmarnas avlöningar, och vågar föreningen anhålla,
att ett ökat anslag å minst 4.000 kronor måtte beredas föreningen samt att det ökade
anslaget även måtte komma löreningen till godo för år 1918.
Vid denna skrivelse funnos fogade de däri omnämnda handlingar,
nämligen dels av kapellmästaren och övriga orkestermedlommar till föreningens
styrelse avlålna ansökningar om löneförbättring, dels ock följande
beräkning av föreningens ekonomi under år 1917:
Inkomster........................ kronor 41,400:— Bri-t från år 1916........ kronor 900:--
Brist....................... » 200:— Utgifter.......................... > 43 700: —
Kronor 44,600: —
Kronor 44,600: —
Musikaliska akademien har i sitt omförmälda utlåtande den 28 november
1917 efter att hava redogjort för orkesterföreningarnas föreliggande
skrivelser — för egen del uttalat sig sålunda:
Oikesterföreningarnas sålunda gjorda framställningar gira enligt akademiens
åsikt uppenbailigen vid handen, att ett trängande behov av förbättring i deras ekonomi
föreligger. Deras utgifter hava särskilt till följd av den rådande dyitiden avsevärt
ökats, och denna ökning torde, av mänga tecken att döma, komma att fortgå
485
1918. Åttonde huvudtiteln: Follibildningsåtjgärder i övrigt.
under de närmaste åren. Särskilt bekymmersam ställer sig frågan angående orkester- | 1 92.
medlemmarnas avlöningsförhållanden. Det måsfe anses obestridligt, att avlöningarna
under närvarande förhållanden äro alldeles otillräckliga. De uppgå, såsom av det
ovan sagda framgår, i gent msnitt till något över 150 kronor i månaden, dock allenast
för de sju månader av året, då orkester verksamheten pågår. Enligt vad Nor rköpings
orkester förening meddelat, har det också inträffat, att or kester medlemmar utan iakttagande
av stadgad uppsägningstid lämnat sina platser för att mottaga (lent erbjudna,
bättre avlönade anställningar. Akademien har sig ock bekant, att liknande tall på
senaste tiden förekommit vid Nordvästra Skånes orkesterföl ening. Detta bör för övrigt
icke vara alltför överraskande, då de avlönrngar, som på annat håll et bjudits medlemmar
uti ifrågavarande orkestrar, ej sällan lära hava betydligt överstigit vad orkesterföreningen
varit i stånd att erbjuda.
Aven de resor, orkestrarna enligt gällande bestämmelser måste företaga, hava på
senare tider ansenligt fördyrats ecb torde jämväl framdeles komma att betinga avsevärt
högre kostnader än man vid statsanslagets fixerande till nuvarande belopp trott
sig kunna förutsätta.
Eu mot de ökade utgifterna svarande böjning av föreningarnas inkomster synes
alltså vara ett ofrånkomligt krav. Att åstadkomma den erforderliga ökningen uteslutande
genont ytterligare anslag från kommunen och bidrag av enskilda personer
lärer, enligt vad av föreningarnas framställningar torde framgå, näppeligen låta sig
göra, då dessa lokala bidrag, vilka redan länge tillsamnrantagna överskridit beloppet
av statsbidragen, på senare tid anlitats i så pass stor omfattning, att någon mera avsevärd
ytterligare höjning nu knappast torde kunna erhållas vare sig från vederbörande
komnruner eller på den enskilda offervillighetens väg.
Beträffande den förbättring i föreningarnas eller orkestermedlemmarnas ekonomi,
som skulle kunna åstadkommas dels genont höjning jämlikt nådiga kungörelsen den
26 oktober 1917 av vissa inträdesavgifter till konserter och dels däriteium, att oikestermedlemmarna
enligt samma kungörelse tillåtas förskaffa sig biförtjänster genom
medverkan vid musik å kafé eller restaurnnt, delar akademien i huvudsak den i föreningarnas
framställningar uttalade uppfaitningen, att denna förbättring under nuvarande
förhållanden icke kan bliva avsevärd.
Föreningarnas brydsamnra ställning, vilken efter hand alltmer försvårats men
särskilt på den senaste tiden givit anledning till farhågor för deras möjligheter att
uppi hålla sin verksamhet, har för akademien gjort det till en oavvislig plikt att till
förnyad omprövning upptaga frågan, på vilket sätt föreningarnas ekonomi må kunna
någorlunda säkerställas.
Akademien, som i ärendet hört en för ändamålet tillsatt särskild kommitté, har
först och främst funnit sig höra, med ändring av sin i ovan nämnda skrivelse den
29 sephmher 1917 gjorda underdåniga hemställan, hos Kung! j\laj:t föreslå en höjning
av ifrågavarande statsanslag. Akademien har kommit till flen uppfattning, att,
med utgångspunkt från en medelavlöning för orke-teimedlemmarna av 200 kronor i
månaden för sju arbetsmånader och med hänsyn jämväl till föreningarnas ökade omkostnader
i övrigt, statsbidraget för varje förening icke skäligen kan beräknas lägre
än till 18,500 kronor om året, vilket i förening med lokala bidrag, som alltjämt skulle
utgå med samma belopp som statsunderstödet, skulle bereda varje förening ett totalunderstöd
av 87,000 kronor.
Att åter, på sätt Norrköpings orkesterförening begärt, jämväl för år 1918 öka
statsbidraget medelst särskilt tilläggsanslag har akademien, ehuru den livligt bebjärtar
[192.]
Departe ment-chef;n -
486 1918. Åttonda huvudtiteln: Folkbildningsåtgärdcr i övrigt.
även denna framställning, dock under nuvarande förhållanden icke ansett sig kanna
ifrågasätta.
Jämte eu höjning av statsanslagets belopp anser akademien även böra tagas
under övervägande, huruvida den genom nådiga kungörelsen den 26 oktober 1917
meddelade bestämmelsen, att inträdesavgift till de s, k. folkkonserterna mä för intill
en fjärdedel av samtliga åhörarplatser bestämmas till högst 50 öre och för övriga
åhörarplatser till högst 25 öre, kunde lämpligen ändras därhäu, att föreningarna erbölle
obegrräusad rättighet att vid folkkonserterna upptaga inträdesavgift med högst
50 öre. bni sådan bestämmelse, vilken jämväl tidigare blivit av föreningarna enstämmigt
föreslagen samt av akademien tillstyrkt, skulle lämna föreningarna något större
friliet att efter olika förhållanden avpassa inträ lesavgifternas belopp; och eu inträdesavgift
av 50 öre till ifrågavarande konserter lärer ingalunda numera, sedan penningvärdet
avsevärt fallit, kuuna anses för högt tilltagen.
Under åberopande av vad nu blivit anfört, får akademien, som anser, att det
skulle vara synnerligen beklagligt, om ifrågavarande gagueliga verksamhet skulle
genom brist på medel omöjliggöras, dels, med ändring av förut i underdånig skrivelse
den 29 september 1917 gjord framställning, i uuderdånigbet föreslå, att Kungl.
Maj:t behagade till 1918 års riksdag avlåta nådig proposition med förslag, att riksdagen
måtte till understöd åt föreningar, som anordna god orkestermusik för allmänheten,
samt till inspektion av ifrågavarande föreningars och orkestrars verksamhet
anvisa på extra stat för år 1919 ett anslag av 57,000 kronor att utgå under de villkor
och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott fastställa, dels ock i under
dånighet
hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t bland nämnda villkor och bestämmelser
upptaga föreskrift därom, att inträdesavgift till de s. k. folkkonserter, som anordnas
av statsunderstödd orkesterförening, må bestämmas till högst 50 öre.
Musikaliska akademien har redan tidigare framhållit önskvärdheten av att
det till en var av de statsunderstödda orkesterföreningarna utgående statsbidraget
något höjdes. Förslag om en dylik höjning förelåg i den skrivelse den
27 september 1916, vari akademien gjorde framställning om äskande hos
1917 års riksdag av anslag för år 1918 till ifrågavarande ändamål. I
sistnämnda skrivelse, för vars huvudsakliga innehåll redogörelse lämnats
i punkten 204 i bilagan åttonde huvudtiteln till 1917 års statsverksproposition,
yttrade akademien, bland annat:
Akademien hade, med anledning av inkomna framställningar från de statsunderstödda
orkesterföreningaraa, funnit sig böra hos Kungl. Maj:t väcka förslag om vidtagande
av vissa åtgärder för upphjälpande av dessa föreningars ekonomiska ställniug.
Det hade läuge visat sig, att föreniugarna endast med svårighet förmådde hälla sin
ekonomi i jämvikt. Med hänsyn till nu rådande dyrtid torde denna svårighet ökas
Sä framt orkestrarna skulle kunna hållas uppe på en ur konstnärlig synpunkt försvarlig
nivå, syntes det bliva nödvändigt att i någon mån öka orkestermedlemmarnas
löneförmåner, vilka för närvarande vore synnerligen blyg-amma, i allmänhet något
över eller under 150 kronor i månaden. Akademien funne ur angivna synpunkter en
ökning av statsanslaget med 1.500 kronor för varje förening vara både rimlig och
synnerligen välbehövlig. Anslaget till föreningarna skulle alltså böra höjas till 15,000
kronor åt var och en av dem eller till sammanlagt 45,000 kronor.
1918. Åttonde huvudtiteln: FoUcbildnirigsdtgnrder i övrigt. 487
Emellertid ledde ifrågavarande begäran om anslagshöjning icke till [192.]
någon Kungl. Maj:ts framställning till 1917 års riksdag.
De sparsamhetsskäl, som torde hava varit bestämmande för dåvarande
departementschefen vid handläggningen av akademiens hösten 1916 framförda
förslag om höjning av ifrågavarande anslag för år 1918, hava uppenbarligen
varit avgörande även för akademien, då den ursprungligen
framlade sina anslagskrav för år 1919. Sedan det emellertid genom de
från föreningarna inkomna framställningarna blivit klarlagt, att den av
desamma utövade okesterverksamheten icke utan förhöjt statsbidrag kunde
upprätthållas, har akademien ansett sig böra påkalla särskilda åtgärder från
Kungl. Maj:ts sida för att ytterligare stödja orkesterföreningarna och den
vid orkestrarna anställda personalen i deras brydsamma ekonomiska ställning.
Innehållet i de av orkesterföreningarna avlåtna skrivelserna synes
mig^ ock på ett övertygande sätt ådagalägga nödvändigheten av att någonting
åtgöres för att hjälpa föreningarna ur de iråkade svårigheterna. Av
den lämnade utredningen synes mig framgå, att härvid ingen annan verksam
utväg tinnes än tilldelande av höjda anslagsbelopp från statens sida.
År 1911, då anslag till nu omhandlade ändamål första gången anvisades,
beräknades, att kostnaderna för uppehållande av en orkester av
förevarande slag skulle efter avdrag av inkomsten av inträdesavgifter m. m.
uppgå till högst 27,000 kronor. I betraktande av den allmänna prisstegring,
som sedan dess inträffat, är det uppenbart, att sagda kostnader numera måste
stiga till ett vida högre belopp. Förutom ökade utgifter för hyror, resor
m. m. är det framför allt orkestermedlemmarnas krav på förbättrade avlöningsförmåner,
som ställa allt större anspråk på föreningarnas ekonomi.
Då, såsom av det föregående inhämtas, orkestermedlemmarnas avlöningar
för närvarande utgöra i medeltal endast något mer än 150 kronor i månaden
under 7 av årets månader, måste nämnda krav på löneförhöjning anses
synnerligen behjärtansvärda.
Det har upplysts, att kommuner och enskilda på senaste tiden lämnat
orkesterföreningarna bidrag till större belopp, än vad tidigare varit
fallet. Vad som kan inflyta på denna väg förslår emellertid icka att täcka
alla de merkostnader, som betingas av nu rådande dyrtid. Okat statsbidrag
synes därför vara nödvändigt. Jag vill emellertid uttryckligen betona,
att jag icke avser något frångående av den i 1911 års kungörelse
uttalade grundsatsen, att av den eller de kommuner, där orkestern verkar,
eller eljest inom dess verksamhetsområde skola för att statsbidraget skall
utgå tillskjutas penningbidrag, som minst motsvara statsbidraget.
Vidkommande beloppet av den erforderliga anslagsökningen är det
tydligen förenat med vissa svårigheter att till siffran bestämma detsamma.
[192.]
Ökat anslag
488 1918. Åttonde hayndtiteln: Folkbilchiingsåtgärder i övrigt.
Akademien har vid sina beräkningar utgått från att möjlighet borde beredas
att tilldela orkestermedlemmarjia en avlöning av i medeltal 200
kronor i månaden under 7 arbetsmånader. Mot en dylik avlöningsförhöjning
har jag intet att erinra. Från sagda utgångspunkt och med hänsyn till
föreningarnas ökade kostnader i övrigt har akademien föreslagit, att statsbidraget
till varje förening skulle sättas till 18,500 kronor, vilket tillhopa
med lokala bidrag till samma belopp skulle bereda varje förening ett
totalunderstöd av 37,000 kronor. Sistnämnda summa överstiger den år
1911 beräknade med 10,000 kronor. På grund av penningvärdets fall
anser jag en höjning till 18,500 kronor av det maximibelopp, varmed statsbidraget
må utgå till en var av de olika orkesterföreningarna, vara väl
motiverad. Vid bifall härtill skulle statsanslaget till de tre ifrågavarande
orkesterföreningarna utgöra sammanlagt högst 55,500 kronor, vartill bör
komma ett belopp av 1,500 kronor för inspektion, allt för år räknat. Jag
är alltså beredd att tillstyrka avlåtande av förslag till riksdagen angående
anvisande för ifrågavarande ändamål av ett förslagsanslag för år 1919 å
högst 57,000 kronor.
Vad angår Norrköpings orkesterförenings begäran om ett tilläggsanslag
för år 1918 anser jag mig däremot i likhet med akademien icke
kunna förorda densamma.
Beträffande slutligen akademiens framställning om en allmän förhöjning
till 50 öre av inträdesavgiften till de s. k. folkkonserter, som anordnas
av statsunderstödd orkesterförening, torde denna fråga böra tagas under
förnyat övervägande, då Kung!. Maj:t kommer att fatta beslut angående
dispositionen av det anslag, som för det i denna punkt avsedda
ändamål må komma att av riksdagen anvisas för år 1919.
Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag,
att till understöd åt föreningar, som anordna god
orkestermusik för allmänheten, samt till inspektion av
ifrågavarande föreningars och orkestrars verksamhet anvisa
på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst
57,000 kronor, att utgå under de villkor och bestämmelser,
lvungl. Maj:t kan finna gott fastställa.
1918. Åttonde huvudtiteln: Abnormundervisningen.
489
H. Abnormundervisningen.
1. Befrämjande av dövstumundervisningen,
oförändrat ordinarie förslagsanslag kronor 200,000: —
2. Kyrklig själavård åt dövstumma, oför
ändrat
ordinarie förslagsanslag, högst » 14,000:
3. Ordbok för dövstumma. På Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
beviljade 1914 års senare riksdag till understöd för utgivande
av en ordbok för dövstumma ett anslag av 5,000 kronor att på de närmare
villkor, Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva, utgå med 1,000
kronor årligen under fem år samt anvisade därav på extra stat för år
1915 ett belopp av 1,000 kronor.
Enär igångsättandet av ifrågavarande ordboksarbete syntes kunna tills
vidare anstå, gjordes till 1915 års riksdag icke någon framställning om
anslag för berörda ändamål.
Sedan emellertid folkskolöverstyrelsen avgivit infordrat förslag till de
närmare villkor, under vilka anslaget i fråga borde utgå, fann Kungl.
Maj:t genom nådigt beslut den 10 december 1915 gott ställa omförmälda
av riksdagen för år 1915 anvisade belopp, 1,000 kronor, till centralstyrelsens
för svenska dövstumlärarsällskapet förfogande, under villkor att
hos statskontoret styrktes, att från de till styrelsernas för dövstumskoldistrikten
disposition stående donationsmedel eller av kommuner eller
enskilda lämnats bidrag till ifrågavarande ordboksarbete av sammanlagt
minst 5,000 kronor, alt ordboksarbetet ställdes under inseende och ledning
av inspektören för dövstumundervisningen, att centralstyrelsen, innan anslagsbeloppet
för år 1915 utbetalades och därefter årligen, till dess arbetet
i sm helhet vore färdigt, till folkskolöverstyrelsen avgåve redogörelse för
arbetets fortgång och företagets ekonomiska ställning samt att centralstyrelsen
ställde sig till efterrättelse de anvisningar i fråga om ordboksarbetet
eller anslagsmedlens användning, som framställdes av överstyrelsen eller
nämnde inspektör. #
Vidare har riksdagen på Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 62
[193.]
Ordbok för
dövstumma.
490
[194.]
Tidning för
dövstnmma.
1918. Åttonde huvudtiteln: Abnormundervisningen.
av ifrågavarande anslag å 5,000 kronor anvisat på extra stat för vartdera
av åren 1917 och 1918 ett belopp av 1,000 kronor, vilka belopp genom
nådiga beslut den 30 juni 1916 och den 25 juni 1917 ställts till centralstyrelsens
för svenska dövstumlärarsällskapet förfogande att användas
under iakttagande i tillämpliga delar av de villkor, som genom ovanberörda
beslut den 10 december 1915 uppställts i fråga om motsvarande
anslag för år 1915.
I skrivelse den 31 augusti 1917 har folkskolöverstyrelsen hemställt
om förslag till riksdagen rörande anvisande för år 1919 av 1,000 kronor
för ifrågavarande ändamål. Beträffande det pågående ordboksarbetet har
överstyrelsen därvid meddelat följande:
Över det hittills bedrivna arbetet med ordboken hade överstyrelsen mottagit
redogörelse från ordföranden i den redaktionskommitté, som närmast fått .sig anförtrott
att utarbeta ordboken, läraren vid dövstumskolan i Lund Lorenz Malmlundh.
Av denna berättelse framginge, att arbetet, sedan riksdagen beviljat omförmälda anslag,
fortgått i sådan utsträckning, att manuskript i en första bearbetning förelåge färdigt
beträffande bokstäverna A, B, C, D, E, F, 1, J, L och S samt en stor del av bokstäverna
G, O och U, motsvarande tillsammans i det närmaste hälften av den blivande
ordbokens hela innehåll.
Då medel erfordras för ifrågavarande arbetes fortsättande under år
1919,^hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen
att av det utav 1914 års senare riksdag till understöd
för utgivande av en ordbok för dövstumma beviljade
anslaget å 5,000 kronor anvisa på extra stat för år
1919 såsom reservationsanslag ett belopp av 1,000 kronor.
4. Tidning för dövstumma. Till understöd för utgivande under
åren 1913 och 1914 av Tidning för dövstumma beviljade 1913 års riksdag
på extra stat för år 1914 ett anslag av 1,000 kronor att utgå enligt
de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t kunde finna skäl meddela. Sedermera
har för tidningens utgivande under åren 1915 — 1918 på extra stat
för vart och ett av dessa år anvisats ett belopp av 500 kronor.
Genom nådigt beslut den 25 juni 1917 ställde Kungl. Maj:t det för
år 1918 beviljade anslaget till typografen B. G. Fondelius’ i Sundbyberg
förfogande för fortsatt utgivande under sistnämnda år av ifrågavarande
tidning, under villkor att av tidningen för samma år, i den mån den
utkomme, avgiftsfritt överlämnades ett exemplar till ecklesiastikdepartementet,
ett exemplar till folkskolöverstyrelsen, ett exemplar till inspektören
för dövstumundervisningen och ett exemplar till varje dövstumskola
i riket. •
1918. Åttonde huvudtiteln: Abnormundervisningen. 491
Nu har Fondelius anhållit att i likhet med de föregående åren få
sig av statsmedel tilldelat ett understöd av 500 kronor för år 1919 för
möjliggörande av tidningens fortsatta utgivande under sagda år.
1 skrivelse den 31 augusti 1917 har folkskolöverstyrelsen, som över
ansökningen hört inspektören för dövstu mundervisningen, tillstyrkt bifall
till denna anhållan.
Då understöd av statsmedel till ifrågavarande ändamål synes böra
beredas jämväl för år 1919, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till understöd för utgivande under år 1919 av
Tidning för dövstumma bevilja på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst 500 kronor, att utgå
enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t kan finna
skäl meddela.
5. Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda. 1 den av [195.]
Kungl. Maj:t fastställda staten för institutet och förskolan för blinda å iwtUutet och
Tomteboda med däri sedermera vidtagna ändringar finnes upptagen en “anda å
musiklärare, för vilken begynnelselönen utgår med 1,500 kronor, därav Tomteboda.
450 kronor i tjänstgöringspenningar, förutom bostad med värme samt rätt
till tre ålderstillägg å vartdera 200 kronor efter respektive 5, 10 och 15
år. Därjämte upptages i staten ett belopp av 500 kronor till arvode för
musikundervisningen i övrigt.
Sedan innehavaren av musiklärarbefattningen vid blindanstalten under
år 1916 avlidit, har Kungl. Maj:t på framställning av direktionen över
anstalten genom nådigt beslut den 12 maj 1917 medgivit, dels att med
åtgärder för den lediga tjänstens återbesättande finge anstå tills vidare
till den 1 juli 1918, dels att direktionen, tills befattningen blivit med
ordinarie innehavare besatt, finge på det sätt anordna musikundervisningen,
att undervisningen i instrumentalmusik och i sång uppdelades på två särskilda
personer, dels ock att det arvode, som författningsenligt med ett
belopp av 1,500 kronor tillkomme vikarie för musikläraren, finge uppdelas
mellan de två vikarierna i förhållande till dem åliggande arbete på så
sätt, att läraren i instrumentalmusik erhölle arvode efter 1,000 kronor och
läraren i sång arvode efter 500 kronor för år, varjämte den förre skulle
tilldelas den musikläraren tillkommande bostad med värme.
På grund av hittills vunnen erfarenhet om lämpligheten av förenämnda
uppdelning av musikundervisningen har nu direktionen ansett tidpunkten
lämplig för genomförande av en definitiv omorganisation av musikunder
-
492 1918. Åttonde huvudtiteln: Abnormundervisningen.
[195.] visningen vid institutet och förskolan ävensom därmed sammanhängande
ändring i lönestaten samt i sådant avseende uti underdånig framställning
den 16 augusti 1917 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till 1918 års riksdag
avlata proposition om i sådant hänseende erforderlig ändring i lönestaten.
°
Till stöd för denna sin hemställan har direktionen anfört följande:
Under de senare åren har musikundervisningen omfattat notläsning, körsång,
piano- och orgelspel samt piauostämuing. Till senaste ordinarie musiklärarens död var
arbetet så fördelat, att all undervisning i körsång samt piano- och orgelspel tillkom
honom, under det att undervisningen i pianostämning meddelades av annan lärare.
Den ordinarie läraren uppbar, sedan 1908 års stat trätt i kraft, musiklärarlönen oavkortad,
och läraren i pianostämning erhöll hela arvodet. Sedan början av år 1917
bär musikundervisningen fördelats sa, att eu lärare meddelat körsångundervisning 4
timmar i veckan åt 83^ lärjungar, fördelade på två avdelningar, mot arvode beräknat
efter 500 kronor för år, under det att undervisning i Brailles notskrift samt pianooch
orgelspel meddelats 24 timmar i veckan åt 14 lärjungar av annan lärare, som
därför avlönats efter 1,000 kronor om året och haft bostadslägenheten upplåten
sig. Den sistnämnde har också undervisat två gossar i pianostämning under så
manga timmar, att han enligt beräknade 3 kronor i timmen därför uppburit det
ovannämnda arvodet å 500 kronor.
Denna fördelning av undervisningen har visat sig vara lämplig och har även
medfört den fördelen, att man utan disciplinära olägenheter kunnat anförtro en del
därav, nämligen instrumentalundervisningen, åt eu blind musiker, ett förhållande, vartill
man väl vid en blindanstalt får anses ha full rätt att taga hänsyn.
Men det vore också önskligt att fa vidga området för musik undervisningen till
att omfatta även fiolspel. Då blindinstitutet var förenat med dövstumläroverket å
Manilla, drevs undervisning i fiolspel med ganska mycken framgång, men den avskaffades
— sannolikt på grund av en ledsam erfarenhet, att många av dem, som lärt
fiolspel, _ blevo kringvandrande musikanter och sålunda rentav fostrades till strykarens
demoraliserande liv — en erfarenhet, som är långt ifrån okänd även vid andra blindinstitut.
Emellertid är det en mycket enkel sak för den, som vill gå omkring med
musiken som förevändning för tiggeri, att skaffa sig något annat portativt och mycket
lättlärdare instrument t. ^ex. dragspel eller positiv, varför fiolspelningens avskaffande
vid institutet näppeligen åstadkommit någon minskning i antalet blinda tiggare.
^u torde visserligen ej kunna antagas, att ett återinförande av fiolundervisningen
skall kunna medföra, att något avsevärt antal blinda därigenom vinner en ny utväg
att förtjäna sitt uppehälle — koustnärsämnena äro säkert lika sällsynta bland
blinda som bland seende, och de relativt anspråkslösa platserna i en orkester kunna
ej i allmänhet vara att påräkna för en blind till följd av omöjligheten för honom att
spela från bladet och att noggrant följa dirigentens intentioner. Men säkerligen
skulle några genom att skaffa sig färdighet å iustrumentet kunna, erhålla en hederlig
biinkomst med att spela på smärre tillställningar, och åt många skulle en sådan färdighet
kunna skänka stunder av en förädlande glädje.
„ Den utvidgning av musikundervisningen, som direktionen anser önsklig, skulle
sålunda bestå däri, att tillfälle beredes ett antal av institutets lärjungar att lära fiolspel.
Huru stort detta antal bör vara är omöjligt att säga, då diet måste variera år
1918. Åttonde hurndtiteln: Ahnormundervisningen. 493
från år efter växlingen i antalet utbildningslämpliga. Högre än till 6 samtidigt ! 1 ()
synes det dock väl ej behöva sättas.
Den omständigheten, att dessa lärjungars och sålunda även undervisningstimmarnas
antal lära komma att åtskilligt växla ocli att detsamma blir förhållandet så väl
med alla andra lärjungar i instrumentalmusik som ock med pianostämmarna, måste
inverka på avlöningarnas bestämmande. Då emellertid instrumentalmusiken alltid
kommer att drivas i så pass stor omfattning, att den fyller åtminstone en lärares disponibla
tid, bör en ordinarie lärare i denna uudervisningsgren finnas anställd, i vilkens
avlöning då också lämpligen kan ingå den tillgängliga bostaden. Antalet sängundervisningstiminai
kan också fixeras till 4 i veckan, då lärjungarna, som blott få
undervisning i körsång med vad därtill hörer — de äro för unga för att solosång
skulle införas — alltid böra kunna undervisas på två avdelningar. För denna undervisning
bör anställas särskild lärare med fast arvode.
Emedan den undervisningstid, som kan utkrävas av den ordinarie läraren i instrumentalmusik,
ej torde räcka till all undervisning i piano, orgel, fiol och pianostämning,
bör utom avlöningar till de båda ovannämnda lärarna också finnas ett ytterligare
anslag, som lämpligast kan utgå som timlön. Hinder bör dock ej finnas för
lärarna i instrumentalmusik och sång att giva dessa överskjutande lektioner, om så
finnes lämpligt, och för den skull bör dessa lärares timtal bestämmas till ett visst
antal, med rätt för dem att uppbära särskild ersättning för överskjutande antal lektioner.
För läraren i instrumentalmusik torde antalet lämpligast höra sättas till 24 i
veckan eller det antal, som institutets ämneslärare minst skola undervisa, och för sångläraren
till 4 timmar, d. v. s. nuvarande timtal.
Vid bestämmande av avlöningsbeloppen anser direktionen, att samma grundsats
bör i huvudsak tillämpas, som yjorde sig gällande i direktionens förslag till stat år
1907, vilket ligger till grund för den nu gällande staten, nämligen att avlöningarna
för institutets lärare ej böra vara lägre än för motsvarande lärare vid Stockholms
folkskolor. Vid dessa åtnjuter för närvarande sånglärare för en tjänstgöring av 24
timmar i veckan 1.500 kronor i årslön och tre ålderstillägg å 200 krouor. Då den
mindre bostadslägenhet, inklusive värme, som må tillkomma läraren i instrumentalmusik,
gott kan värderas till 200 kronor, synes den kontanta avlöningen till denne
lärare böra sättas till 1,300 kronor, fördelade i lön och tjäustgöringspenningar, jämte
tre ålderstillägg å 200 kronor efter 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring. Arvodet
för sångläraren anser direktionen böra bestämmas till 550 kronor jämte två
ålderstillägg å 100 krouor efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring.
Det bleve i sådant fall lika med det, som för 6 veckotimmar lämnas sånglärare vid
realskola, och det torde icke kunna sättas lägre, fastän mindre tjänstgöring begäres,
då läraren ej kommer att bo vid institutet utan får offra åtskillig tid på färden till
och från sina lektiouer.
För undervisning i instrumentalmusik och pianostämning, som meddelas å tid,
som överskjuter den för de respektive musiklärarna bestämda, torde särskilt anslag
böra upptagas i staten. Då sådana extra timmar kunna komma att givas av annan
person än de fast anställda lärarna, bör ersättningen ej bestämmas efter lektionsgivarens
lönegrad, såsom fallet är vid elementarläroverken, där den utgår med 80, 95,
110 eller 125 kronor allt efter lönegraden, utan hellre med fixt belopp för veckotimme.
I betraktande av läsårets längd — 40 veckor — och de tidsödande resorna
anser direktionen detta arvode ej kunna sättas lägre än till 125 kronor. Vid beräk
-
494 1918. Åttonde huvudtiteln: Abnormundervisningen.
[195.] ning av 4 timmars undervisning i pianostämning och lika mycket i fiolspel skulle
det behövliga an-daget uppgå till 1.000 kronor.
Samtliga de föreslagna lönebeloppen måste anses låga, men direktionen har ej
kunnat föreslå dem högre i betraktande av de löneförmåner för musiklärare, som gälla
annorstädes. Då inom en ej avlägsen framtid nv lönereglering torde bliva nödvändig
vid statens blindskolor, torde emellertid en höjning kunna begäras, helst förslag redan
äro å bane om höjning av musiklärarlönerna vid andra skolor.
På grund av remiss har folkskolöverstyrelsen den 31 augusti 1917
avgivit utlåtande i detta ärende och därvid yttrat bland annat:
Genom den anordning, som nu av direktionen föreslås, skulle två önskemål i
fråga om undervisningen i musik och sång vid blindanstalten vinnas. Dels skulle det
bliva möjligt att för den ur disciplinär synpunkt ojämförligt mest krävande delen av
undervisningen, nämligen sångundervisningen, erhålla eu seende lärare, under det för
undervisningens övriga grenar blind lärarkraft fortfarande, därest så i övrigt finnes
lämpligt, skulle kunna användas. Dels skulle undervisningen i instrumentalmusik
kunna utsträckas att omfatta jämväl fiolspelning. Det första av dessa önskemål är
givetvis framkallat av de erfarenheter, som gjorts under den gångna tiden, då undervisningen
i såväl sång som instrumentalmusik uppehölls av en blind lärare. Klart
torde ock vara, att genom den anordning, direktionen nu tänkt sig, särskilt sångundervisningen
bör kunna bliva bättre tillgodosedd. Att de elever, som äga håg och
fallenhet för fiolspelning, erhålla undervisning däri, torde hava tillräckligt skäl för sig,
även om man ej kan förvänta, att därigenom några ökade utkomstmöjligheter skulle
kunna beredas dessa elever. För de blinda, som äga musikalisk begåvning, torde utövandet
av musik kanske mer än något annat vara ägnat att bereda ädel vederkvickelse
och glömska av deras hårda öde. Och bland musikinstrument är ju fiolen det,
som i allmänhet är billigast att anskaffa och lättast kan vara till hands.
Överstyrelsen anser sig alltså böra förorda den omreglering av musiklärarbefattningarna
vid anstalten, som är en förutsättning för den föreslagna anordningens
genomförande.
Vad angår de föreslagna avlöningsbeloppen synas dessa så lågt tilltagna, att
någon avprutning av desamma icke lärer kunna ifrågasättas. De torde i vart fall böra
anses vara av mera provisorisk natur, då det tvivelsutan lärer bliva nödvändigt att
snart nog underkasta avlöningsförhållandena vid anslalten en revision för att bringa
dem i överensstämmelse med de lönevillkor, som äro föreslagna och, såsom väl är att
hoppas, med snaraste komma att bestämmas för andra lärarkårer.
Depai-te- Den omorganisation av musikundervisningen vid ifrågavarande läro
s
n'' anstalt, som direktionen ifrågasatt och folkskolöverstyrelsen tillstyrkt, finner
jag behövlig och lämplig. Mot de föreslagna avlöningsbeloppen synes
mig intet vara att erinra. Därest omorganisationsförslaget bifalles, torde
de i förenämnda nådiga beslut den 12 maj 1917 meddelade föreskrifter
böra utsträckas att gälla för tiden intill 1918 års utgång. Jag hemställer
således, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels vidtaga sådan ändring i staten för institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda, att, med uteslu
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Abnormundervisningen. 495
tande av posterna »1 musiklärare» samt »arvode för musikundervisningen
i övrigt», däri upptagas följande poster:
1 musiklärare, förutom bostad med värme, lön 1,000
kronor, tjänstgöringspenningar 300 kronor, summa 1,300
kronor, jämte rätt till tre tillägg å avlöningen, vartdera
å 200 kronor, det första efter 5, det andra efter 10 och
det tredje efter 15 års tjänstgöring, av vilka belopp
150 kronor utgöra lön och 50 kronor tjänstgöringspenningar,
1 musiklärare, arvode 550 kronor, jämte rätt till
två tillägg å avlöningen, vartdera å 100 kronor, det första
efter 5 och det andra efter 10 års tjänstgöring,
musikundervisningen i övrigt, arvode å 125 kronor
för årlig veckotimme, sammanlagt högst 1,000 kronor
för år; dock att sådan ersättning må till förenämnda
båda musiklärare kunna utgå allenast för tjänstgöring,
som överskjuter respektive 24 och 4 veckotimmar;
dels ock i anledning härav höja det å ordinarie stat
uppförda anslaget till institutet och förskolan för blinda
å Tomteboda med 850 kronor eller från dess nuvarande
belopp, 78,200 kronor, till 79,050 kronor.
6. Bekostande av elevers vid institutet och
förskolan för blinda å Tomteboda ävensom
åtföljande vårdares resor å statens
järnvägar, oförändrat ordinarie förslagsanslag
.............................................................. kronor 2,000: —
7. Förskolan för blinda i Växjö, oförändrat
ordinarie anslag............................................. » 14,800: —
8. Hantverksskolan i Kristinehamn för blinda,
oförändrat ordinarie bestämt anslag » 9,000: —
oförändrat ordinarie reservationsanslag » 11,000: —
9. Förstärkande av ordinarie reservationsanslaget till hantverksskolan
i Kristinehamn för blinda. På Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning godkände 1915 års riksdag stat för hantverksskolan i Kristinehamn
för blinda att gälla från och med år 1916 ävensom vissa villkor
och bestämmelser för åtnjutande av de i sagda stat upptagna avlöningsförmåner
för ordinarie befattningshavare, varjämte riksdagen beslöt, bland
Ökat anslag
[196.J
Förstärkande
av ordinarie
reservationsanslaget
till
hantverksskolan
i
Kristinehamn
för blinda.
496 1918. Åttonde huvudtiteln: Abnormundervisningen.
[196.] annat, att i riksstaten för år 1916 på ordinarie stat upptaga för nämnda
skola ett anslag å sammanlagt 20,000 kronor. I 1918 års riksstat är berörda
anslag uppfört med oförändrat belopp, 20,000 kronor.
Den 26 juni 1915 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse i ämnet, och den
3 december 1915 fastställdes reglemente för hantverksskolan.
Ovanberörda stat är av följande lydelse:
A. Inkomststat.
1. Ordinarie statsanslag.
Bestämt anslag: till avlöningar ........................... kronor 9,000: —
Reservationsanslag: till övriga utgifter för skolverksamheten
......................................................... > 11.000:— kronor 20,000: —
2. Inkomster av affärsverksamheten.
Intressemedel, förslagsvis........................................ kronor 1,000: —
Försäljningsmedel, förslagsvis ................................. » 58.500: — » 59 500-
{Summa kronor 79,500: —
B. Utgiftsstat.
1. Avlöningar. |
Lön. |
Tjänstgö ringspen ningar. |
Summa. |
|
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
r |
|
Rektor, förutom bostad med värme... |
2,000 |
1,000 |
3,000 |
, Efter 5 år kan avlönin-gen höjas med 500 kronor |
1 ämnes- och bandarbetslärariuna, för-utom bostad med värme .................. 1 arbetslärare d:o d:o ....................... 2 d:o d:o d:o ........................ |
1.050 |
450 450 900 |
1.500 |
Efter 5 år kan avlönin-n ingen höjas med 200 J av vilka belopp 150 kro-nor utgöra lön och 50 |
Säger avlöningar |
— |
— |
y,ooo |
1918. Åttonde huvudtiteln: Abnormundervisningen. 497
2. Övriga utgifter för skolverksamheten. |
Lön. |
Tjänst gö |
Summa. |
|
Hyror och underhåll av lokalerna ...... Avlöuiug till timlärare, magasinsbiträ-den in. m................................... |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. 4,020 3,330 6 000 |
|
Utackorderingsbidrag till behövande elever ............................................... Utru-tningsbidraa till avgående elever Värme och lyshållning........................ Diverse utgifter.................................. |
— |
— |
||
Säger övriga utgifter för skolverksam-heten .............................................. |
19,500 |
|||
3. Materialier m. m. |
||||
Förslagsvis............................................ |
_ |
_ |
51 000 |
|
Summa |
— |
— |
79,500 |
ägande skolans styrelse beträffande de under 2 här ovan upptagna utgiftsposter att å
eu post göra någon minskning och å en annan någon ökning, endast utgifisstaten i sin
helhet icke överskrides.
Nu har styrelsen för nämnda skola i en av folkskolöverstyrelsen
med eget utlåtande den 31 augusti 1917 överlämnad underdånig skrivelse
anhållit, det täcktes Kungl. Maj:t till 1918 års riksdag avlåta proposition
om höjning av ifrågavarande anslag för år 1919 till 21,000 kronor, samt
i sammanhang därmed framlagt följande förslag till inkomst- och utgiftsstat
för år 1919:
A. Inkomststat.
1. Ordinarie statsanslag.
Bestämt anslag till avlöningar................................kronor 9,000: —
Reservationsanslag till övriga utgifter för skol
verkamheten.
...................................................... » 12 000: — kronor 21,000:_
2. Inkomster av affärsverksamheten.
Intressemedel, förslagsvis .................................. kronor 1,000: —
Försäijningsmedel, föislagsvis................................. > 134 600:— » 135 600:_
Summa kronor 156,600: —
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
63
196.
498 1918. Åttonde huvudtiteln: Abnormundervisningen.
B. Utgiftsstat.
Tjänstgö |
||||
Lön. |
ringspen- |
Summa. |
||
ningar. |
||||
1. Avlöningar. |
KroDor. |
Kronor. |
Kronor. |
( Efter 5 Sr kan avlönin- |
Rektor, förutom bostad med värme ... |
2,000 |
1,000 |
3,000 |
1 gen höjas med 500 kronor |
1 ligare 500 kronor. |
||||
1 ämnes- och handarbetslärarinna, |
Efter 5 år kan avlönin- |
|||
förutom bostad med värme ........... |
1.050 |
450 |
1.500 |
| gen liöjas med 200 kro- |
1 ar bet''lärare d:o d:o ................. |
1 050 |
450 |
1.500 |
| nor, efter 10 år med ytter- |
2 d:o d:o d:o .................. |
2.100 |
000 |
3000 |
j ligare 200 kronor och ef-} ter 15 år med än ytter- |
Säger avlöniugar |
— |
— |
y,ooo |
ligare 200 kronor. |
2. Övriga utgifter för skolverksamheten. |
||||
Hyror och underhåll av lokalerna..... Avlöningar till timlärare, magasins- |
— |
— |
4,500 |
|
biträden m. m.............................. |
_ |
_ |
4,500 |
|
Utackorderiugsbidrag till behövande |
||||
elever.............................................. |
— |
— |
6.000 |
|
Utrustningsbidrag till avgående elever |
— |
— |
3,250 |
|
Värme och lyshållning........................ |
— |
— |
2 600 |
|
Diverse utgifter................................... |
— |
— |
1.750 |
|
Säger övriga utgifter för skolverksam- |
||||
heten ................................................ |
— |
— |
22,600 |
|
3. Materialier m. m. |
||||
Förslagsvis .......................................... |
— |
125 000 |
||
Summa |
— |
— |
156,6u0 |
ägande skolans styrelse beträffande de under 2 här ovan upptagna utgiftsposterna att
å en post göra någon minskning och å eu annan någon ökning, endast utgiftsstaten
i sin helhet icke överskrides.
Styrelsen har meddelat, bland annat, att den föreslagna höjningen av
utgiftsstaten föranletts, bland annat, av behovet att anställa en springgosse
för materialdepåns och butikens räkning.
Folkskolöverstyrelsen har i detta ärende infordrat yttrande från inspektören
för blindundervisningen. Denne har tillstyrkt den av styrelsen
gjorda framställningen och därvid anfört bland annat:
Under nuvarande förhållanden måste den föreslagna höjningen anses synnerligen
måttlig. Man skulle väl kunna ifrågasätta, om ej även utackorderingsbidragen bort
höjas, då utackorderingarna blivit väsentligt dyrare, men den ökade kostnaden för
dem dragés vanligen av kommuner, föreningar eller enskilda välgörare, endast sälanl
av den blinde arbetaren själv, och då antalet sökande, som kunna skaffa tillräckligt
bidrag utan statshjälp, är mycket stor, lärer väl nu ej vara skäl att föreslå höjning.
1918. Åttonde huvudtiteln: Abnormundervisningen.
499
Utinstningshidratreu synas mi^ också numera rätt små, men (la styrelsen ej un*ett
sig böra föreslå höjning, måhända med anledning av svårigheten att skaffa utrustning,
bör därmed anstå.
Utgifterna för materialinköpen upptagas förslagsvis till 125 0(W kronor eller
24,(100 kronor mer än i staten för år 1918, men då som inkomst av atfärsverksamheten
å posten försaljningsmedel upptages en lika stor ökning, från 110 000 kronor till
134,600 kronor, föranleder denna höjning ingen stegring i statsbidraget.
Folkskolöverstyrelsen har i likhet med inspektören funnit den ifrågasatta
höjningen av anslaget fullt motiverad och har icke haft något att.
invända mot statförslaget i övrigt, varför överstyrelsen för sin del tillstyrkt
bifall till ovanberörda framställning.
Det ordinarie anslaget till hantverksskolan i Kristinehamn för blinda
utgör för närvarande, såsom ovan nämnts, 20,000 kronor. Av detta belopp
äro 9,000 kronor avsedda till avlöningar och 11,000 kronor såsom bidrag
till bestridande av övriga utgifter för skolans verksamhet. I fråga om
sistnämnda utgifter har den ifrågavarande anstalten uppenbarligen lika
litet som någon annan läroanstalt kunnat bliva oberörd av den inträdda
dyrtiden. I nu gällande stat för hantverksskolan äro dessa utgifter upptagna
till ett sammanlagt belopp av 19,500 kronor. Skolans styrelse har
beräknat, att detta belopp skulle för år 1919 komma att överskridas med
sammanlagt 3,100 kronor samt att största delen av sistnämnda summa,
eller 2,100 kronor, skulle kunna täckas genom en motsvarande ökning av
försäljningsmedlen. Återstoden, 1,000 kronor, borde enligt styrelsens
mening erhållas såsom bidrag av statsmedel. Med hänsyn till de senaste
årens prisstegringar, särskilt å bränsle, anser jag fog härför föreligga,. Huruvida
ett sådant bidrag som det nu nämnda kan komma att allt framgent
vara behövligt torde emellertid icke nu kunna med säkerhet avgöras. För
närvarande synes mig därför lämpligast, att ett förslagsanslag, högst 1,000
kronor, uppföres på extra stat för år 1919 till förstärkande av det å hant*
verksskolans ordinarie stat uppförda reservationsanslaget till övriga utgifter
för skolverksamheten.
Jag hemställer därför, att Itders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till förstärkande av det å hantverksskolans i
Kristinehamn för blinda ordinarie stat uppförda reservationsanslaget
anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 1,000 kronor.
10. Tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid blindundervisningsanstalterna.
1 anledning av Kungl. Maj:ts framställning samt
i ämnet väckta motioner medgav 1917 års riksdag, att tillfällig löneförbättring
under år 1918 finge enligt vissa angivna grunder utgå till rektorerna
vid rikets blindundervisningsanstalter, samt beviljade härför erfor
-
Departe mentsohefe* -
Nyt» »nsl*e
[197.]
Tillfällig
löneförbättring
åt lärår
personalen
Tid blinda»-derTi^mng•-autalterna
500
1918. Åttonde huvudtiteln: Abnormundervisningen.
[197.1 derliga medel. Vidare anvisade riksdagen på extra stat för år 1918
ett förslagsanslag av 10,000 kronor för beredande under år 1918 av tillfällig
löneförbättring till följande lärare vid statens blindundervisningsanstalter,
nämligen till ämneslärare och ämneslärarinna vid institutet för
blinda å Tomteboda eller hantverksskolan i Kristinehamn, till lärarinna vid
förskola ävensom till musiklärare och gymnastiklärare vid institutet enligt
de av riksdagen i fråga om lärare vid folkskola beslutade grunder och till
arbetslärare enligt de av riksdagen i fråga om lärare vid småskola beslutade
grunder, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter,
som för tillämpning av dessa grunder kunde befinnas erforderliga.
Rörande omförmälda löneförbättring utfärdade Kungl. Maj:t kungörelser
respektive den 23 november och den 11 december °1917.
Nu har folkskolöverstyrelsen i skrivelse den 31 augusti 1917, medförklarande
att behovet av tillfällig löneförbättring för sistnämnda lärargrupp
under år 1919 alltjämt kvarstode oförminskat, anhållit om beredande av
anslag för ändamålet för år 1919 med ovannämnda belopp, 10,000 kronor.
Till denna folkskolöverstyrelsens anhållan vill jag förorda bifall. Men
av nyssberörda skäl synas medel böra beredas för tillfällig löneförbättringunder
år 1919 även åt rektorerna vid ifrågavarande läroanstalter, och torde
denna löneförbättring böra utgå med samma belopp och enligt samma
grunder som den tillfälliga löneförbättringen åt sagda befattningshavare
för år 1918. Någon höjning av anslaget lärer icke av denna anledning
vara erforderlig.
Jag anser mig emellertid böra i detta sammanhang erinra, att befattningshavarna
vid statens blindundervisningsanstalter icke undantagits från
delaktighet i det krigstidstillägg och den krigstidshjälp för år 1917, varom
beslut fattats vid sistnämnda års riksdag. Då nu, såsom ovan nämnts,
tillfällig löneförbättring blivit dessa befattningshavare medgiven för år
1918, lär vid framläggande av förslag till krigstidstillägg och krigstidshjälp
för år 1918 frågan om rätt för dessa befattningshavare att jämväl
för innevarande år åtnjuta krigstidstillägg och krigstidshjälp få ta^as under
särskild omprövning.
På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen
att anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag
av 10,000 kronor för beredande av tillfällig löneförbättring
under år 1919 dels till rektorn vid institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda med 600 kronor
i första eller andra lönegraden och med 500 kronor i
tredje lönegraden samt till en var av rektorerna vid
1918. Åttonde huvudtiteln: Abnormundervisningen. 501
förskolan för blinda i Växjö och hantverksskolan i
Kristinehamn för blinda med 600 kfonor, att utgå, i
samma ordning som lönen vid tjänsten, dels ock till
ämneslärare och ämneslärarinna vid institutet för blinda
å Tomteboda eller hantverksskolan i Kristinehamn förblinda,
till lärarinna vid förskola, till musiklärare och
gymnastiklärare vid institutet ävensom till arbetslärare,
att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de i förenämnda
kungörelse den 11 december 1917 angivna
grunder, med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare
föreskrifter, som" för den tillfälliga löneförbättringens
utgående till rektorer och lärare vid blindundervisningsanstalterna
må befinnas erforderliga.
11. Bidrag till avlönande av vikarier för lärare
vid blindundervisningsanstalter, oförändrat
ordinarie förslagsanslag........................ kronor 1,200: —
12. Tryckning av blindskrifter. Till tryckning av blindskrifter
har riksdagen på extra stat beviljat för vart och ett av åren 1883—1917
ett anslag av 2,500 kronor och för år 1918 ett reservationsanslag av
5,000 kronor.
I underdånig skrivelse den 16 augusti 1917 har nu direktionen över
institutet och förskolan för blinda å Tomteboda hemställt om förslag till
riksdagen att på extra stat för år 1919 för ifrågavarande ändamål bevilja
anslag å sistnämnda belopp.
På grund av nådig remiss har folkskolöverstyrelsen den 31 augusti
1917 avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, att det uppenbarligen
vore av stor betydelse för såväl blindanstalten som de blinda i landet,
att tryckningen och spridningen av sagda skrifter försigginge i oförminskad
omfattning.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att bevilja på extra stat för år 1919 till tryckning
av blindskrifter ett reservationsanslag av 5,000 kronor.
13. Understöd åt blindlärarelever och reseunderstöd åt blindlärare.
I likhet med vad för flera föregående år ägt rum har riksdagen
på extra stat för år 1918 beviljat 1,200 kronor till understöd åt blindlärarelever
och reseunderstöd åt blindlärare.
I underdånig skrivelse den 16 augusti 1917 har direktionen över institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda anhållit om förslag till riksdagen
att på extra stat för år 1919 bevilja enahanda anslag till ifrågavarande
ändamål.
[198.]
Tryckning
av blindskrifter.
[199.]
Understöd it
blindlärarelerer
och
reseunderstöd
ätblindlårare.
[200 j
De blindas
förening.
[201.]
Hr resbidrag
it drot ning
Sofias
stiftelse.
502 1918. Åttonde huvudtiteln: Abnormunderuisningen■
På grund av nådig remiss har folkskolöverstyrelsen den 31 augusti 1917
avgivit utlåtande i ärendet och därvid tillstyrkt bifall till ansökningen.
Jag hemställer, att Eders Kung! Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att bevilja på tx''ra stat för år 1919 till understöd
åt blindlärarelever och reseunderstöd åt blindlärare ett
reservationsanslag av 1,200 kronor.
14. De blindas förening. Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställningar har riksdagen till understöd åt De blindas förening anvisat
på extra stat för vart och ett av åren 1911—1914 25,000 kronor och för
vart och ett av åren 1915 — 1918 35,000 kronor, att utgå enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna gott meddela.
I en till folkskolöverstyrelsen ingiven, till Kungl. Maj:t ställd ansökning
har föreningens styrelse nu hemställ o, att även lör år 1919 ett anslag
av 35,000 kronor måtte beredas föreningen till upprätthållande av dess
filantropiska verksamhet. Vid ansökningen var fogad föreningens årsberättelse
för år 1916.
över framställningen har folkskolöverstyrelsen inhämtat yttrande av
inspektören för blindundervisningen, vilken framhåller,
att under år 19L6 visserligen föreningens inkomster och tillgångar något ökats
men dock icke så, att stegringen kunde anses ens tillnärmelsevis motsvara penningvärdets
fall, samt att föreningen allt fortfarande vore i behov av det begärda statsunderstödet
för att kunna driva sin mycket nyttiga verksamhet utan allt för stora
inskränkningar.
I underdånigt utlåtande den 31 augusti 1917 har folkskolöverstyrelsen
för egen del anfört följande:
Då de blinda, som beröras av föreningens verksamhet, till följd av na rådande
förhållanden på arbetsmarknaden och höga materialpris mera än någonsin äro i behov
av föreningens bistånd, anser överstyrelsen det synnerligen önskvärt, att föreningen
fortfarande genom andag av statsmedel sättes i tillfälle att fullfölja sin hittills så
framgångsrika och samhällsnyttiga - verksamhet. Överstyrelsen vill alltså på det varmaste
understödja föreningens ifrågavarande anhållan.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till understöd åt De blindas förening anvisa på
extra stat för är 1919 ett förslagsanslag, högst 35,000
kronor, att utgå enligt de bestämmelser, Kungl. Maj:t
kan finna gott meddela.
15. Hyresbidrag åt drottning Sofias stiftelse. På Kungl. Maj:ts
framställning beslöt 1914 års senare riksdag att för anordnande genom
statens försorg av nödig anstaltsvård för blinda med komplicerat lyte upp
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Alnormundervisningen. 503
råtta en för ändamålet erforderlig vårdanstalt samt beviljade för uppförande
av därför behövliga byggnader med tillhörande anläggningar å ett av
Lunds stad erbjudet tomtområde ett anslag av 521.000 kronor, varav på
extra stat för år 1915 anvisades ett belopp av 150,0l)0 kronor. Därjämte
bemyndigade riksdagen Kungl. Maj:t att vid den tid, då den föreslagna
statsanstalten trädde i verksamhet, för statsverkets räkning övertaga drottning
Sofias stiftelses och den till denna stiftelse anknutna vårdanstaltens
dåvarande tillgångar under utfästelse å statens vägnar om fullgörande
av de särskilda villkor och förbehåll, som irinehölles i stiftelsens reglemente
eller eljest kunde vara fästade vid sagda tillgångar eller särskilda
delar därav. Sedermera anvisade 1916 års riksdag på förslag av Kungl.
Maj:t för ändamålet ytterligare 47,350 kronor.
Sedan Kungl. Maj:t den 4 augusti 1916 uppdragit åt överintendentsämbetet
att gå i författning om utförande av byggnadsarbetet, meddelade
ämbetet i skrivelse den 28 februari 1917, att, efter det anbud för verkställande
av nämnda arbete införskaffats, ett ytterligare tilläggsanslag av
350,750 kronor visat sig vara erforderligt för att omedelbart kunna igångsätta
arbetet. Ämbetet hade emellertid funnit, att de ökade kostnaderna
under dåvarande förhållanden, då material- och arbetspriser oavlåtligt
stege utan några som helst beräkneliga grunder, icke med säkerhet skulle
stanna vid sistnämnda belopp. Tvärtom kunde man förutse, att sagda
tilläo^sanslatr skulle visa sig otillräckligt, när arbetet nästa gång komme
att utbjudas på entreprenad. Med anledning härav hemställde ämbetet i
förberörda skrivelse om anstånd med uppförande av ifrågavarande byggnader,
tills stadgade förhållanden inträtt i byggnadsyrket. Denna hemställan
biföll Kung. Maj:t den 30 mars 1917.
I 1917 års statsverksproposition hade Kungl. Maj:t då redan föreslagit
riksdagen att av de till uppförande av förenämnda byggnader redan
beviljade anslagen å tillhopa 568,350 kronor anvisa på extra stat för år
1918 ett belopp av 100,000 kronor. Med hänsyn till vad departementschefen
i det vid propositionen nr 280 fogade utdraget av stadsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 23 april 1917 anfört därom, att
Kungl. Maj:t genom beslut den 30 mars 1917 bifallit överintendentsämbetets
ovanberörda hemställan om anstånd med uppförande av ifrågavarande
byggnader, ansåg riksdagen anvisande av medel för berörda ändamål icke
vara erforderligt, varför nyssnämnda framställning icke vann riksdagens
godkännande.
I avbidan på statens övertagande av anstalten anhöll stiftelsens styrelse
i skrivelse den 14 december 1914 om ett särskilt årligt anslag i form av
hyresbidrag. Till stöd för denna framställning anfördes huvudsakligen, att
|201.]
50a 1918. Åttonde huvudtiteln: Abnormundervisningen.
20l.j störa ekonomiska svårigheter förefunnes för anstalten under övergångstiden,
innan staten vid tiden för den beslutade nybyggnadens tagande i anspråk
komme att övertaga anstalten. Särskilt vore det stegringen av priset för olika
slags förnödenheter samt väntad höjning av hyran för anstaltens lokaler,
som beredde svårigheter, vartill komme, att anstalten efter år 1915 ej
längre hade att påräkna från enskild person åtnjutet hyresbidrag å 5,000
kronor.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har riksdagen
för vart och ett av åren 1916, 1917 och 1918 till hyresbidrag åt den med
drottning Sofias stiftelse förenade vårdanstalten för blinda dövstumma och
blinda sinnesslöa in. fl. anvisat på extra stat ett anslag av 5,000 kronor.
Den 25 juni 1917 ställde Kungl. Maj:t det för år 1918 anvisade anslaget
till styrelsens för drottning Sofias stiftelse förfogande för det med anslaget
avsedda ändamålet.
Styrelsen för stiftelsen har nu hos folkskolöverstyrelsen anhållit, att
överstyrelsen måtte utverka hyresbidragets höjning till 10,000 kronor och
därvid anfört följande:
Det hyresbidrag av allmänna medel, 5 000 kronor, som enligt nådigt brev den
25 juni 1917 av riksdagen beviljats att utgå är 1918, uppginge blott till hälften av
det hyresbelopp, som stiftelsen under samma år måste erlägga för de för dess behov
förhyrda lokalerna. För föreståndarinnan, som hittills icke åtnjutit någon som helst
byresersättning — emedan hon alltid haft bostad i dövstumskolan, vilken bostad icke
längre stolle till hennes förfogande — måste stiftelsen skaffa bostad, men då detta icke
vore möjligt, funnes ingen anuan utväg än att stiftelsen lämnade hyresbidrag till lämpligt
belopp, som ansåges icke böra sättas lägre än till 1.200 kronor för år (frän och
med den 1 oktober 1917), för vilket belopp bostad av 4 rum och kök jämte delvis
värme men utau belysning kunde erhållas.
Vederbörande hyresvärd å Fredriksberg hade redan meddelat, att stiftelsen icke
längre än till den 1 oktober 1918 finge disponera manbyggnaden därstädes, varför med
hänsyn till den alltjämt fortgående hyresstegringen i allmänhet och bostadsbristen i
Vänersborg i synnerhet en väsentlig förhöjning av hyresbeloppet för år 1919 måste beräknas,
om för asylen å Fredriksberg anuan lokal skulle kunna anskaffas.
Vid ansökningen voro fogade detaljerade uppgifter angående de för
åren 1917 och 1918 erforderliga hyresbeloppen, vilka beräknats uppo-å för
år 1917 till 9,075 kronor och för år 1918 till 10,000 kronor.
I skrivelse den 31 augusti 1917 har folkskolöverstyrelsen gjort framställning
i detta ärende hos Kungl. Maj:t. Överstyrelsen har därvid anfört
bland annat:
Då förhållandena inom byggnadsbranschen alltjämt och sannolikt under åtskillig
tid framåt torde lägga hinder i vägen för arbetets påbörj Hide, bar överstyrelsen icke ansett
sig nu böra göra framställning om anvisande för är 1919 av medel för sagda ändamål.
Måste alltså anstalten fortfarande under några år och nu närmast under är 1919 vara
1918. Åttonde huvudtiteln: Abnormundervisningen. 505
inrymd i förhyrda lokaler, synes det oundgängligt, att staten träder emellan och lämnar
erforderligt hyresbidrag.
Av den utav styrelsen lämnade framställningen i ämnet framgår, att det statsanslag,
som hittills för ändamålet beviljats, numera icke motsvarar mer än hälften av
den verkliga hyreskostnaden.
Då anstaltens i det hela starkt begränsade inkomster på grund av den allmänna
prisstegringen äro ytterst hårt anlitade, bliva de uppenbarligen otillräckliga för den
ökade hyreskostnadens bestridande, och statsbidraget torde därför böra bestämmas till
sådant belopp, att det motsvarar den verkliga hyreskostnaden. Överstyrelsen anser sig
därför böra understödja den av stiftelsens styrelse gjorda framställningen.
Då riksdagen ansett, att den anstaltsvård åt blinda med komplicerat
lyte, som för närvarande utövas av drottning Sofias stiftelse, skall övertagas
av staten men tidpunkten härför på grund av uppskov med uppförandet
av förenämnda byggnader blivit ansenligt framflyttad och då de
inkomster, över vilka styrelsen för nämnda stiftelse förfogar, icke räcka
till bestridande även av hyreskostnaderna för de för vårdanstalten erforderliga
lokalerna, torde det vara nödvändigt, att staten fortfarande i sistberörda
avseende träder emellan. Stiftelsens styrelse har uppvisat, att dessa
kostnader redan för år 1918 måste beräknas utgå med ett sammanlagt belopp
av 10,000 kronor. Detta belopp synes då böra för ändamålet äskas
hos riksdagen samt uppföras på extra stat för år 1919.
På grund av vad nu anförts hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
att till hyresbidrag åt den med drottning Sofias
stiftelse förenade vårdanstalten för blinda dövstumma
och blinda sinnesslöa in. fl. anvisa på extra stat för år
1919 ett förslagsanslag, högst 10,000 kronor.
16. Resestipendier åt abnormlärare. Till resestipendier åt föreståndare,
lärare och lärarinnor vid rikets abnormskolor (dövstumskolor,
blindskolor och sinnesslöanstalter) på de villkor och under de bestämmelser,
Kungl. Maj:t kunde finna skäligt föreskriva, anvisade 1914 års senare
riksdag på extra stat för år 1915 ett belopp av 1,000 kronor.
Med åberopande av vad jag anfört i början av min framställning
rörande anslagsbehoven under åttonde huvudtiteln, hemställer jag om förslag
till riksdagen
att medgiva, att det på extra stat för år 1915 anvisade
belopp av 1,000 kronor till resestipendier åt föreståndare,
'' lärare och lärarinnor vid rikets abnorm skolor
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 64
Departe
mentschefen.
ökat anslag.
[202.]
Resestipendier
åt
abnormlärare.
[203.]
Uppfostringsanstalter
för
vanartade och
i sedligt avseende
försummade
barn.
Ökat anslag.
506 1918. Åttonde huvudtiteln: Abnormundervisningen.
(dövstumskolor, blindskolor och sinnesslöanstalter) må
på de villkor och under de bestämmelser, Kungl. Maj:t
kan finna skäligt föreskriva, för enahanda ändamål användas
under år 1919.
17. Uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt avseende
försummade barn. I riksstaten är sedan år 1903 uppfort ett ordinarie
förslagsanslag å 70,000 kronor till uppfostringsanstalter för vanartade och
i sedligt avseende försummade barn. Utgifterna å anslaget hava — efter
avdrag av anslaget tillhörande uppbördsmedel — utgjort: år 1913 82,927
kronor 84 öre, år 1914 79,177 kronor 9 öre, år 1915 81,228 kronor 7
öre och år 1916 79,897 kronor 95 öre eller i årligt medeltal för perioden
1913—1916 80,807 kronor 76 öre. Då någon minskning av dessa utgifter
knappast torde vara att motse, synes anslaget för år 1919 lämpligen
böra bestämmas till ungefär det belopp, som år 1916 tagits i anspråk,
eller i runt tal 80,000 kronor.
Jag hemställer således, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
höja det på ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till uppfostringsanstalter för vanartade och i
sedligt avseende försummade barn från dess nuvarande
belopp, 70,000 kronor, till 80,000 kronor eller med
10,000 kronor.
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska under visning en.
507
I. Den tekniska undervisningen.
1. De tekniska läroverken. Vid bifall till vad jag under punkterna
204, 206, 209 och 210 här nedan föreslår kommer det ordinarie
anslaget till de tekniska läroverken, nu 794,675 kronor, att ökas med
289,250 kronor till 1,033,925 kronor.
2. Tekniska högskolan. Tekniska högskolans styrelse har i underdånig
skrivelse den 14 september 1917 anhållit, att vissa av högskolans
lärarkollegium gjorda framställningar rörande ändringar i högskolans
ordinarie stat samt om anslag på extra stat för högskolan måtte föreläggas
1918 års riksdag. Jag anhåller att få underställa Kungl. Maj:t dem av
de gjorda framställningarna, vilka jag ansett böra understödjas och i detta
sammanhang framläggas. Vad lärarkollegiet i avseende å de särskilda
framställningarna anfört och som av styrelsen åberopats skall jag i erforderliga
delar återgiva vid anmälan av desamma.
En bland de av lärarkollegiet föreslagna ändringarna i fråga om högskolans
ordinarie stat gäller den i staten upptagna specialläraren i industriell
ekonomi och statskunskap med ett arvode av 6,000 kronor. I avseende
härå yttrar kollegiet:
Av detta arvode, 6,000 kronor, avlönas för närvarande fem speciallärare för undervisning
i industriell ekonomi för olika fack, nationalekonomi samt stats- och rättskunskap.
För undervisning i stats- och rättskunskap har ej mera tid än 11/2 föreläsningstimme
för veck# under en termin kunnat anslås. Detta har även ansetts
kunna vara tillräckligt med hänsyn därtill, att redan i studentexamens historiekurs
ingår undervisning i statskunskap. Kursen vid tekniska högskolan omfattar därför till
huvudsaklig del rättskunskap.
För att bringa benämningen å läroämnena i närmare överensstämmelse med den
sålunda såsom lämpligast befunna undervisningen och då det visat sig nödvändigt att
de olika delarna av ämnesgruppen handhavas av särskilda speciallärare, får kollegiet
föreslå, att i högskolans stat det ifrågavarande arvodet måtte angivas skola utgå till
speciallärare i nationalekonomi, industriell ekonomi samt rättskunskap.
Till arvode åt speciallärare i nationalekonomi fanns tillförene å högskolans
ordinarie stat upptaget ett belopp av 1,350 kronor. Under hög
-
[204 i
Tekniska
högskolan.
Speciallärare
i nationalekonomi,
industriell
ekonomi
samt
rättskunskap.
Departe
mentschefen.
508
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
[204.] skolans omorganisation har detta arvode uppförts för en speciallärare i
industriel! ekonomi och statskunskap samt utökats, först medelst anslag å
extra stat; arvodet är från och med år 1916 å den ordinarie staten upptaget
med sitt nuvarande belopp, 6,000 kronor. I sammanhang med arvodets
förhöjning angavs såsom åsyftat, att undervisningen inom den ifrågavarande
ämnesgruppen skulle uppdelas i tre olika föreläsningskurser, nämligen
nationalekonomi och näringslagstiftning, industriell ekonomi samt
stats- och rättskunskap. Tillräcklig erfarenhet synes nu hava vunnits
rörande det lämpligaste undervisningsområdet för befattningen, och densamma
lärer då höra erhålla en däremot svarande benämning. Samtidigt
bör tillses, att intet formellt hinder möter för den av kollegiet omförmalda
uppdelningen på olika lärare av den till befattningen hörande undervisningen.
Jag vill således tillstyrka vad kollegiet i fråga om denna befattning
föreslagit.
Ett stort antal av lärarkollegiets framställningar avse beredande av
ökade avlöningsförmåner för åtskilliga befattningshavare vid högskolan.
I den män jag funnit mig böra biträda dessa framställningar, skal? ja" nu
redogöra för dem.
SS . Dei\ förs}a av dessa framställningar grundar sig på en av specialningsisra.
läraren i stadsanläggningslära, docenten P. O. Hallman till styrelsen avlåten,
av styrelsen till lärarkollegiet remitterad skrivelse av i huvudsak följande
innehåll:
Som bekant hava de tekniska fordringarna vid samhällsbyggandet — ej endast i
vad de röra sådana delar som väganläggningar, broar, vattenledningar, husens inredmng
och ornering in. fl. dylika detaljer — blivit huvudfrågor, och särskild lagstiftning
har darom utfärdats, varför det nu torde vara lämpligt att söka verka för, att det
vetande, som bibringas eleverna i detta ämne, icke blir baserat enbart på föredrag
utan även på praktiska övningar under lektionstid.
Det kan visserligen vara sa, att elevernas tid med övningar är strängt upptagen
men det är dock fullt tydligt redan nu, att en och annan elev visat särskilda anlag
tor och vilja till att bliva en god stadsbyggare i stort och *att för en sådan endast
teoretisk undervisning icke varit tillfyllest; att ämnet i hög grad intresserat är även
uppenbart.
Jag har experimenterat med att giva eleverna en praktisk uppgift att lösa och
därefter i huvudsak avgivit mina betyg; men jag har därvid tydligt funnit, att den
bestämma tiden för undervisningen är otillräcklig så tillvida, att den icke medgivit
nagra lektioner i det direkta ritningsarbetet.
I detta sammanhang kan jag ej underlåta att nämna, att den högre undervisningen
för lantmätarna, vilken i ämnet i fråga går ungefär parallellt med den vid tekniska
hogskolan — om än lagd specialiserad för dem — från och med detta läsår utökats
med ntningslektioner; och det kan väl icke vara annat än oläpligt, att tekniska
hogskolan skall stå efter i detta fall.
509
1018. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
I skrivelsen hemställer Hallman, huruvida icke undervisningstiden i
stad san 1 äg g n in gsl ära kunde utsträckas, sa att även några praktiska övningar
inedhunnes, tilläventyrs blott för dem som sä särskilt önskade. Dessa
kunde måhända i så fall befrias från del av annat ämne. Sedan numera
stad såld äggn in gslära medtagits såsom obligatoriskt läroämne inom fackskolorna
för väg- och vattenbyggnad och för arkitektur, hade Hallman
funnit tiden vara inne att ifrågasätta föreläsningarnas utfyllande med praktiska
övningar.
i anledning av Hallmans skrivelse yttrade lärarkollegiet:
Lärarkollegiet, som inser, att enbart föreläsningar i detta ämne ej kan vara tillräckligt,
särskilt för eleverna i arkitekturfackskolan, vilka höra göras väl förtrogna
med det moderna samhällsbyggandet, anser sig böra biträda den gjorda framställningen
och får föreslå, att undervisningstiden, för närvarande 2 timmar föreläsningar under
en termin, utökas med 3 timmar övningar även under en termin, vilka borde bliva
obligatoriska för eleverna i fackskolan för arkitektur men frivilliga för eleverna i fackskolan
för väg- och vattenbyggnad. .
Om, såsom plägar sko, en föreläsningstimme räknas motsvara 2 övningstimmar,
borde lärarens arvode ökas med 75 procent, eller från 900 kronor till i runt tal 1,600
kronor, innebärande en ökning av ordinarie staten med 700 kronor.
[204.]
Framställningen om denna arvodesökning synes vara väl grundad. Den ment^hefen.
vidgade undervisningen i stadsanläggningslära är helt visst av behovet
påkallad i en tid, då fordringarna i fråga om bildandet av olika slag av
samhällen blivit i lagstiftningsväg väsentligt skärpta. Beloppet av ökningen
finner jag ej oskäligt.
1 fråga om höjning av arvodet till eu speciallärare i läran om hissoch
transportanordningar anför lärarkollegiet:
Specialläraren i läran om hiss- och transportanordningar hav för närvarande en
tjänstgöringsskyldighet av 3 timmar föreläsningar och 6 timmar övningar i veckan
under vårterminen. Ämnet ingår i läroplanerna för fackskolorna i maskinbyggnad och
mekanisk teknologi, i skeppsbyggeri, i elektroteknik och i bergsvetenskap. Av dessa
har den förstnämnda fackskolan 6 och de tre sistnämnda 3 timmar övningar j veckan.
De tre sistnämnda fackskolornas övningstimmar ha således hittills mast förläggas till
samma tid*er som mekanisternas. Därigenom har läraren hatt att pa samma tider leda
övningarna delvis i alla fyra fackskolorna samtidigt i skilda ritsalar.
Härtill kommer, att då läraren på samma tider har att leda flera gruppers övningar,
blott med svårighet besök vid industriella anläggningar kunna anordnas, enär
härutinnan de olika gruppernas behov är olika både till arten och omfattningen. Dylika
besök äro av stor betydelse för en rationell undervisning i ifrågavarande läroämne,
enär de olika industriernas art och de lokala förhållandena spela en avgörande roll vid
transportanläggningarna inom desamma. ,
De berörda förhållandena skulle kunna ändras till det bättre därigenom, att det
Speciallärare
i läran om
hiss- och
transportanordningar.
1204.]
Departe mentschefen -
Kvinnligt
skrivbiträde
510 1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
störa elevantalet fördelades på grupper, vilket lämpligen kan ske, om lärarens tjänstgöring
utsträckes till åtminstone 9 övningstimmar i veckan under vårterminen.
„ „ skulle innebära en ökning av 25 procent av lärarens totala tjänstgöring.
binär avlöningen nu är 2,000 kronor för år, motsvarande omkring 20 kronor för föreläsningstimme
och 10 kronor för övningstimme, borde avlöningen bliva 2,500 kronor
tor ar, vilket innebär en ökning av ordinarie staten med 500 kronor, som sålunda bör
begaras för år 1919.
Jag har ej något att invända mot framställningen om berörda arvodesökning.
Genom beslut av 1912 års riksdag uppfördes å högskolans ordinarie
stat avlöning för ett kvinnligt skrivbiträde. Avlöningen bestämdes till
1,200 kronor, därav lön 700 kronor, tjänstgöringspenningar 350 kronor
och ortstillägg 150 kronor. Efter 5 år kan lönen höjas med 200 kronor
och efter 10 år med ytterligare 200 kronor. Avlöningen reglerades sålunda
efter den så kallade normal typen. Tillika föreskrev riksdagen, att beträffande
nämnda skrivbiträde ‘skulle gälla vissa av riksdagen angivna
villkor och bestämmelser.
I fråga om utfärdandet av de närmare stadgande!! rörande tillsättning
av ifrågavarande biträdestjänst, kompetensfordringar för befattningen in. m.,
som pläga av Kung!. Maj:t meddelas, har styrelsen för tekniska högskolan
anhållit, att det från styrelsen infordrade förslaget till dessa stadgande!!
måtte få avgivas i samband med förslag till nya stadgar i övrigt för högskolan.
Sådana hava varit under utarbetande och torde nu snart föreligga
till Kungl. Maj:ts prövning. Vid berörda anhållan anmärkte styrelsen,
att de föreskrifter rörande tillsättning in. in., som funnes i gällande
stadgar, tills vidare kunde tillämpas även i fråga om skrivbiträdet. Genom
beslut den 27 september 1912 biföll Kungl. Maj:t styrelsens omförmälda
anhållan.
Högskolans lärarkollegium har nu föreslagit, att avlöningen för det
kvinnliga biträdet skall utgå efter den för dylika biträden fastställda andra
graden, det vill säga avlöningen skall utgöra 1,600 kronor, därav lön 900
kronor, tjänstgöringspenningar 550 kronor och ortstillägg 150 kronor, vartill
kommer rätt till två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter respektive
5 och 10 års tjänstgöring. Till stöd för detta förslag har lärarkollegiet
anfört:
Under de senare åren hava kansligöromålen vid högskolan undergått en så väsentlig
ökning, att extra hjälp för skrivning samt därmed jämförliga enklare göromål
i ganska stor utsträckning måst anlitas.
Det fast anställda biträdet har full sysselsättning med mera krävande göromål,
1918. Åttonde lin vildt i teln: Tekniska undervisningen. 511
. såsom registrering, förande av betygsjournaler och förteckningar över de studerande, [204.1
korrekturläsning med mera dylikt. Det arbete, som av henne utföres, fordrar därför
mycken omtanke och stor arbetsduglighet, vadan det synes kollegiet, att de med befattningen
förenade avlöningsförmånerna ej motsvara de fordringar, som måste ställas
å ifrågavarande befattningshavare. Härtill må framhållas, att vid andra statens verk
och inrättningar motsvarande befattningar betalas med högre lön än vad som sker vid
högskolan.
Lärarkollegiets ifrågavarande framställning synes mig befogad. Vad Departekollegiet
anfört rörande beskaffenheten av biträdets arbete och de krav, mentschefen
som måste ställas å befattningens innehavare, angiver enligt min mening,
att befattningen är av natur att böra hänföras till den för mera kvalificerad
arbetskraft avsedda högre avlöningstyp, den nuvarande andra graden, som
i lärarkollegiets framställning avsetts.
För den sålunda ändrade befattningen böra i tillämpliga delar gälla
enahanda villkor och bestämmelser, som av riksdagen fastställts beträffande
den nuvarande biträdesbefattningen, samma villkor och bestämmelser, som
återfinnas i nådiga kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna villkor
och bestämmelser att gälla för vissa å domstolars, ämbetsverks och myndigheters
stater uppförda biträdesbefattningar.
Den nuvarande biträdesbefattningens innehavarinna, vilken naturligen
ej haft något att invända mot befattningens tillämnade förändring, åtnjuter
för närvarande en avlöning av 1,200 kronor. Hon skulle, enligt vad upplysts,
först med ingången av år 1919 komma i åtnjutande av ett ålderstillägg
å 200 kronor och således nå en avlöning av 1,400 kronor. Såsom
innehavarinna av den andra gradens biträdesbefattning, vartill hennes nuvarande
tjänst enligt vad föreslagits skulle komma att förvandlas, kommer
hon att uppbära en begynnelseavlöning av 1,600 kronor. Någon rätt för
henne att tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring för erhållande av ålderstillägg
i den förändrade befattningen, vilket under vissa förutsättningar
skulle kunna äga rum, har ej ifrågasatts och är i alla händelser på grund
av vad jag meddelat rörande biträdets avlöningsförhållanden utesluten.
Alderstilläggen vid den förändrade befattningen komma att utgå av
åttonde huvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg.
o O oo
En grupp av de anslagsäskanden, som lärarkollegiet framställt, gäller
biblioteket. Till grund för lärarkollegiets förslag härom ligger en av högskolans
biblioteksnämnd verkställd utredning. Denna är framlagd i en skrift,
undertecknad av professorerna vid högskolan O. E. Lundholm, V. K. A. Fellenius,
J. G. Petrén, I. L. Wahlman, Hr B. M. Pleijel, C. A. Hemman och
C. F. Kullgren. I utredningen framhålles nödvändigheten av att kraftiga
och skyndsamma åtgärder vidtagas för att åtminstone i någon mån söka
[204.]
Bibliotekets
årsanslag.
512 1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
förbättra de synnerligen brydsainma förhållanden, i vilka biblioteket, enligt
biblioteksnämndens mening, för närvarande befinner sig på grund av otillräckligt
årsanslag, otillräcklig och otillräckligt avlönad personal samt otillräckliga
lokalutrymmen.
I avseende å årsanslaget återgiver nämnden till en början följande
uttalande av 1906 års kommitté för den högre tekniska undervisningens
ordnande:
Det årliga anslaget till biblioteket, som förut utgjorde 3,500 kronor, höjdes av
1898 års riksdag allenast till 4,500 kronor, ehuru 1890 års kommitté gjort framställning
om ett högre belopp. Hela bokförrådet utgjorde vid mitten av år 1907 något
över 28,000 volymer.
Sedan lång tid tillbaka har emellertid detta anslag visat sig vara för knappt,
för att det vetenskapligt-tekniska bibliotek, varpå högskoleundervisningen måste stödja
sig, skulle kunna tidsenligt motsvara även mycket moderata anspråk. Och om det
nämnda anslaget redan under närvarande förhållanden är otillräckligt, bliver naturligtvis
detta i ännu högre grad fallet, dä högskolan utvidgas och utvecklas. Den omfångsrika
utländska litteraturen med dyrbara planschverk och tidskrifter på teknikens olika
områden har hittills icke kunnat representeras på ett sätt, som motsvarar undervisningens
krav och behovet av vetenskapliga hjälpmedel, och biblioteket kan därför
naturligen ej heller uthärda någon jämförelse med motsvarande institutioner vid utländska
högskolor. Vid den betydande ökning av elevernas antal och av anspråken
på eu gedigen ingenjörsutbildning, som med kommitténs förslag avses, bliver därför
en ökning av hjälpmedlen för bibliotekets tidsenliga utveckling i hög grad av behovet
påkallad.
Vid närmare undersökning av hithörande omständigheter och med ledning av
motsvarande förhållanden vid sådana medelstora utländska högskolor, som hava en med
tekniska högskolan jämförbar ställning, har kommittén kommit till det resultat, att
för avhjälpande av de närmaste behoven anslaget till biblioteket ej bör bestämmas till
lägre belopp än 12,000 kronor årligen.
Ur vederbörande departementschefs anförande till statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 10 mars 1911, i utdrag bilagt propositionen
om tekniska högskolans omorganisation (nr 124/1911), åberopar biblioteksnämnden
uttalanden, som utvisa, att departementschefen ej haft någon
erinran att göra vid kommitténs förslag att höja statsanslaget till biblioteket
till 12,000 kronor. Särskilt synes det mig angeläget, anmärker departementschefen,
att högskolans bibliotek kommer i fullgott stånd, så att såväl
lärare och elever som uppfinnare och andra för tekniska spörsmål intresserade
där må finna den fullständiga facklitteratur, utan vilken ett framgångsrikt
studium icke är möjligt.
Vidare omförmäler bibliotekstfämnden hurusom de år 1910 tillkallade
sakkunniga för fortsatt beredande av frågan om den högre tekniska undervisningens
ordnande — vilka, säger nämnden, stodo inför nödvändigheten
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen. 513
att i möjligaste man nedpruta anslagskraven för att snarast möjligt ernå
åtminstone en partiell lösning av högskolans allt mer brännande byggnadsoch
omorganisationsfrågor — i sitt den 12 december 1910 avgivna utlåtande
föreslogo, att anslaget till biblioteket under åren 1912 och 1913
skulle utgå med 8,000 kronor årligen samt år 1914 med 10,0(10 kronor
för att ökas till 12,000 kronor, då högskolan blivit fullständigt ordnad.
Dessförinnan hade styrelsen i underdånig skrivelse av den 14 oktober 1910
rörande högskolans anslagsbehov för år 1912 ävenledes hemställt om biblioteksanslagets
höjande från 4,500 till 8,000 kronor.
De sakkunnigas uttalanden föranledde departementschefen att i sitt
nyssberörda anförande ytterligare betona angelägenheten av att vid högskolan
få tillgång till ett förstklassigt bibliotek. »Med hänsyn», säger
departementschefen, »till de höga pris, som litteratur å ifrågavarande område
på grund av utstyrseln med dyrbara ritningar och planscher samt
sin förhållandevis ringa spridning betingar, är det uppenbart, att det nuvarande
anslaget å 4,500 kronor behöver väsentligen höjas. Jag ansluter
mig alltså till högskolestyrelsens och de sakkunnigas förslag härutinnan.»
I enlighet härmed äskades i Kungl. Maj:ts ovannämnda proposition
år 1911 eu höjning av bibliotekets årsanslag till 8,000 kronor. Förslaget
härom bifölls av riksdagen. Anslaget har sedan förblivit oförändrat.
Efter erinran om de höjningar, som årsanslaget sålunda undergått,
och om de framkomna önskemålen rörande dess ytterligare ökande anför
biblioteksnämnden för egen del:
Under de tre år, underteckuade i egenskap av biblioteksnämnd haft att besluta
rörande inköp av böcker och tidskrifter, ha vi kunnat till fullo övertyga oss om, att
detta biblioteksanslag, 8,000 kronor, är i hög grad otillräckligt. Endast genom ett
ideligt prutande och jämkande de olika facken emellan har det varit möjligt att något
så när nöjaktigt tillgodose de allra oundgängligaste behoven. I många fall har en
ny, särskilt betydelsefull tidskrift icke kunnat anskaffas med mindre man av beställt
eu äldre, som icke ansågs i lika hög grad nödvändig, ett förfaringssätt, som naturligtvis
i och för sig är högst betänkligt, då tidskrifternas relativa betydelse ofta kan på kort
tid omkastas. Biblioteket saknar fortfarande hela serier av för den tekniska undervisningen
och forskningen ytterst viktiga tidskrifter, vilkas anskaffande med hittills
varande årsanslag legat utom möjlighetens gräns. Detsamma gäller även — om också
icke i lika kännbar grad — om den icke periodiska facklitteraturen. Också höra
klagomål över luckor i bibliotekets litteraturförräd till ordningen för dagen såväl från
allmänhetens sida som från högskolans lärare och studenter.
Vid de flesta utländska tekniska högskolor äro biblioteken i besittning av ett
flertal exemplar av de större och viktigare handböckerna inom olika områden. Detta
har även i fråga om härvarande bibliotek varit ett önskemål, som ofta framställts
men hittills icke kunnat förverkligas. Endast i ett par undantagsfall har det ansett*
alldeles ofrånkomligt att åtminstone inköpa två exemplar av respektive arbeten.
Den, som besöker biblioteket någon av de första dagarna under en lästermin
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 65
204. j
[204.]
514 1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
skall i expeditionsrummet finna en lång ko av lånesökande studenter, och säkert är,
att endast de, som därvid äro mest påpassliga, ha någon utsikt att icke bli alldeles
lottlösa. En vecka inpå terminen är bibliotekets förråd av modernare och aktuell facklitteratur
merendels fullständigt länsat. För att något så när reglera fördelningen har
man måst tillgripa utvägen att fastställa en mycket kort lånetid, en åtgärd, som givetvis
dels medför högst väsentligt ökat arbete för bibliotekspersonalen, dels i många fall
betydligt förringar den nytta, som boklånen eljest kunde medföra.
Att allmänheten, som under de senare åren i långt större utsträckning än förut
uppsökt biblioteket, under sådana förhållanden beklagligtvis alltför ofta måst återvända
med oförrättat ärende, är lätt att inse.
Biblioteksanslagets knapphet bar också till följd, att högskolans lärare, i vida
större utsträckning än rimligtvis kan fordras, bliva hänvisade till egna resurser för att
något så när hålla sig å jour med den nyare facklitteraturen. Även högskolans speciella
institutioner måste ofta för bokinköp använda ganska mycket av sina för instrument,
utensilier och undervisningsmateriell avsedda medel, något som åtminstone till
en del skulle kunna undvikas, om bibliotekets årsanslag stode i mera rimlig proportion
till behovet.
Visserligen ha de senare krigsåren även på det tekniska området medfört en
viss stagnation i litteraturproduktionen eller åtminstone i det från utlandet kommande
litteraturflödet, vilket i flera fall hämmats genom exportförbud, och denna omständighet
har i förening med kursfallet på utländskt mynt i någon mån avlastat bibliotekets
budget, så att någon mindre summa kunnat användas för särskilt behövliga kompletteringar
av tidskriftsförrådet. Till allra största delen har emellertid nämnda avlastning
kompenserats genom det stegrade priset på tidskrifter och böcker och kanske
framför allt på bokband. Om bokbindarnas priser fortfara att gå i höjden, vilket nog
tyvärr är att befara, måste man väl snart tillgripa utvägen att låta en stor del av
bibliotekets nyinköpta böcker och tidskrifter ligga oinbundna, varmed då måste följa
eu väsentlig begränsning av utlåningen, till stort förfång för utnyttjandet.
Under krigsåren ha i Sverige framvuxit ett flertal nya industrier, särskilt på det
kemiskt-tekniska området, och härigenom har anskaffandet av en del speciella facktidskrifter
blivit ett ännu mer trängande behov, vilket emellertid endast i mycket obetydlig
mån kunnat tillgodoses.
När kriget en gång tar slut, har man med all sannolikhet att motse eu produktion
inom den tekniska litteraturen av hittills oanad omfattning. Om tekniska högskolans
bibliotek icke då står något så när rustat med nödiga ekonomiska resurser, kan det
riskera att bli efter i en sådan grad, att det kamke för läng framtid är ohjälpligt.
Ty det är att märka — och i detta avseende har biblioteket redan inhöstat mången
bitter erfarenhet — att tekniska böcker och tidskrifter, som av ett eller annat skäl
icke förvärvats vid utgivningen, ofta efter några få år äro slutsålda och sedan icke
stå att få för penningar. Någon gång kan det ju hända, att de kunna anskaffas på
antikvarisk väg, men ofta då till väsentligt högre och i många fall för vårt bibliotek
oöverkomliga pris.
Högskolans bibliotekarie IT. Lindstedt har senast i en inlaga till styrelsen den
9 maj 1917 framhållit nödvändigheten av att bibliotekets årsanslag skyndsammast och
avsevärt höjes, och häri vill biblioteksnämnden, såsom framgår av det föregående, för
sin del på det kraftigaste instämma. Vad beträffar det erforderliga beloppets storlek
måste det anses uteslutet att gå under den summa av 12.000 kronor, som redan av
1906 års kommitté ansågs som ett minimikrav för avhjälpande av de närmaste behoven.
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen. 515
De år 1910 tillkallade sakkunniga tänkte sig visserligen, såsom ovan anförts, att ursanslagets
höjande till 12,000 kronor skulle kunna uppskjutas, tills »högskolan blivit,
fullständigt ordnad» — vilket man då hoppades skola ske tämligen snart oraen a
andra sidan föreslogo de redan för år 1914 10,000 kronor, och detta belopp maste nu
på grund av de allmänna prisförhöjningarna anses motsvara minst 12,000 kronor. Det
är vår övertygelse, att denna summa redan nu är för låg och i en snar framtid kommer
att visa sig alldeles otillräcklig, så att den måste ytterligare höjas. Då emellertid
bibliotekets lokalresurser för närvarande äro ytterst begränsade, såsom nedan narmare
utvecklas, torde det vara lämpligt att tills vidare stanna vid nämnda belopp.
Biblioteksnämnden yttrar sig härefter om bibliotekspersonalen, vilken
densamma, såsom redan nämnts, finner vara otillräcklig och därtill otillräckligt
avlönad. Nämnden anför:
Bibliotekets personal utgöres för närvarande av en bibliotekarie och eu biblioteksamanuens
med arvoden å respektive 2.400 kronor och 1,200 kronor. Förut voro dessa
arvoden respektive 1.000 kronor och 400 kronor, men föreslogos av 1906 ars kommitté
höjda till nämnda belopp, vilka även av 1911 års riksdag beviljades.
Om denna höjning är betydande, ha ock göromalen betydligt ökats. Biblioteket
hälles numera under terminerna öppet för allmänheten alla veckodagar (med tillsammans
16 timmar), i stället för förut endast 3 dagar (med tillsammans 6 timmar). Högskolans
lärare, som väl äro bibliotekets största »arbetsgivare», utgjorde under vårterminen
1917 107, i stället för 66 tio år tidigare. Samtidigt har antalet studerande vid högskolan
stigit frän omkring 400 till omkring 500 och kommer väl under de närmaste åren att
ökas med ytterligare ett hundratal. Bokförradet har under samma tid ökats från omkring
28.000 till omkring 36,000 volymer. Man har icke längre kunnat undanskjuta att
utgiva en tryckt supplementskatalog, och det måste sörjas för dess fortsättande, så att
de förra, i detta avseeude mycket otillfredsställande förhallandena icke återkomma.
Utom dessa ha eu del andra omständigheter tillkommit, vilka icke varit förutsedda
av kommittén vid dess uppgörande av förslag rörande bibliotekspersonalens arvoden.
Med den alltmer stegrade produktionen av teknisk litteratur bär det visat sig
nödvändigt att underkasta förslagen om inköp av böcker och tidskrifter en vida mer
ingående prövning, och om än biträde härvid lämnas av den för ändamålet tillsatta
biblioteksnämnden, faller dock huvudparten av detta arbete på bibliotekarien och biblioteksamanuensen,
vilka fungera den förre som föredragande, den senare som sekreterare
i nämnden. En annan och väsentligt större arbetsökning bar tillkommit genom
flen i och för sig lyckliga omständigheten, att högskolans elever genom de uppställda
fordringarna på ett självständigt och i allmänhet pa ingående litteratur studier grundat
examensarbete blivit föranledda att utnyttja bibliotekets resurser i vida intensivare
grad än förut. Men även från allmänhetens sida har biblioteket under de senare åren
blivit långt mera frekventerat än förut varit fallet. Bibliotekarien påpekar detta förhållande
i den förut omnämnda inlagan och tillägger rörande orsakerna följande:
»Delvis torde detta bero på den omständigheten, att vetenskapsakademiensbibliotek
år 1913 utflyttades til! Frescati och därigenom blivit svårtillgängligare för den
studerande allmänheten, men sedermera även av den orsaken, att, sedan krigets verkningar
gjort sig gällande hos oss och i stor utsträckning frampressat ny företagsamhet
inom olika industrier att försöka i Sverige tillverka varor eller ersättningar för varor,
(204.]
Bibliotekarien.
Biblio
teksamannen
»en. Extra
biträde rid
biblioteket
516
[204.]
Tillökning
*v bibliotekslokalerna.
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen
vilka förut erhållits från utlandet, ingenjörer och teknici i större utsträckning än förut
uppsöka biblioteket för att begagna sig av dess resurser.»
Alltnog förhållandena äro nu sådana, att biblioteksarbetet fullständigt läcker
beslag pa bibliotekariens tid och arbetskraft och även tar i anspråk biblioteksamanuensens
tid i en utsträckning, som icke kan anses skäligt ersatt med nuvarande arvode,
biblioteksnämnden vill därför härmed föreslå, att hemställan göres om förhöjning av
arvodet för bibliotekarien från nuvarande 2,400 kronor till 3,500 kronor och för biblioteksamanuensen
frän nuvarande 1,200 kronor till 1.600 kronor.
I än högre grad blir detta motiverat, om bibliotekets årsanslag i enlighet med
vad ovan föreslagits blir höjt från nuvarande 8.000 kronor till 12,000 kronor, dä härmed
maste följa en högst väsentligt ökad arbetsbörda för personalen. Det måste då bli
absolut nödvändigt att i stor utsträckning anlita extra arbetshjälp.
Detta har även under nuvarande förhållanden vid många tillfällen varit i hög
grad av behovet påkallat ehuru omöjligt att realisera, då inga medel härför stått till
bibliotekets förfogande. Särskilt har ett sådant behov gjort sig gällande vid början
och slutet av terminerna, då en fullständig rasning äger rum för utfående och återlämnande
av boklån, varvid bibliotekspersonalen för att förekomma stockning i bibliotehets
verksamhet måst arbeta efter stängningstiden till långt ut på nätterna. En hel
del välbehövliga arbeten ha måst tills vidare undanskjutas av brist på arbetskrafter.
“a Jar exempelvis ordnandet och inregistreringen av den stora boksamling (omkring
?» volymer), som biblioteket för tre år sedan erhöll i gåva av framlidne ingenjören
tar! JNyströmers stamhus, ännu icke kunnat påbörjas, detta till icke obetydligt förtang,
da densamma innehåller en stor del mycket värdefull litteratur.
• ^ir,U^ av ^ sa^a finner biblioteksnämnden det synnerligen önskvärt, att
ett icke alltför knappt tillmätt anslag ställes till bibliotekets förfogande för bestridande
av erforderlig extra arbetshjälp, däri inbegripet såväl enklare handräckning som
i 6- kjä-lPi såsom med katalogisering och dylikt. I det förra avseendet
har bibliotekarien framställt önskemålet, att vid biblioteket anställes en särskild, i bokbinderiarbete
något kunnig vaktmästare med de för sådan tjänst vanliga löneförmånerna,
vilken skulle ha att biträda vid expeditionen med böckernas nedtagande, återuppställande
och ordnande, deltaga i övervakandet av läsesalen — vars tillgänglighet
tor allmänheten sålunda skulle kunna utsträckas utöver expeditionstiderna för utlåning
T ,utf(?ra. enklare bokbinderiarbeten, kollationera köp och till och från bokbindaren
sanda, böcker samt gå med diverse förekommande budsändningar för bibliotekets räkning
ävensom biträda vid revideringar.
Biblioteksnämnden, som till fullo inser önskvärdheten av att en dvlik vaktmästarbefattning
inrättades, förmodar dock, att en mera provisorisk anordning för närvarande
skulle vara lättare att genomföra och även befinnas, åtminstone tills vidare,
tor ändamalet tillräcklig. Biblioteksnämnden vill därför föreslå, att ett årligt anslag
av 1,500 kronor ställes till styrelsens förfogande för att efter förslag av bibliotekarien
anvandas till bestridande av kostnaderna för vid biblioteket behövlig extra arbetshjälp.
I fråga om behovet av utökade lokaler innehåller biblioteksnämndens
framställning följande:
Re.n, j]uvarar!de bibliotekslokalen har en sammanlagd golvyta av cirka 300
kvm., fördelade på sex egentliga rum, två tamburer, en skrubb och en korridor, de
bada senare med sekundär dager. Ett av rummen utgör tillika arbets- och expeditions
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen. 517
rum för högskolans kamrerare. Av de övriga användes ett till läsesal, ett annat till
låneexpeditionen och ett tredje till arbetsrum för bibliotekspersonalen. Samtliga
rummen — inklusive tamburerna, skrubben och korridoren — måste emellertid tillika
användas som bokmagasin, och väggarna äro från golv till tak klädda med hyllor-,
varjämte även fristående sådana äro uppställda överallt, där plats finnes.
Hyllfackens sammanlagda längd utgjorde år 1908 enligt en av dåvarande bibliotekarien
verkställd utredning omkring 800 meter, däri icke inberäknade en del hyllor,
som genom sin placering äro så gott som oåtkomliga. Sedan dess ha visserligen eu
del smärre ändringar vidtagits genom upptagande av dörröppningar m. in., varigenom
hyllängdeu något minskats, men för eu överslagsräkning torde man kunna utgå från
anförda siffra. Då nu 1 hyllmeter enligt vedertagen bibliotekspraxis beräknas rymma
i medeltal 30 volymer, finner man, att den befiutliga hvllängden under normala förhållanden
skulle lämna utrymme endast för omkring 24,000 volymer.
Till denna storlek uppgick bibliotekets bokförråd redan vid slutet av år 1897.
För allt, som sedan tillkommit, utgörande vid pass 12,000 volymer eller en tredjedel
av hela bokförrådet, har således endast genom extra ordinära åtgärder erforderlig
plats kunnat beredas.
Också hade man redan på nyåret 1899, då undertecknad Heuman erhöll anställning
vid biblioteket, börjat med att på sina ställen uppställa böckerna i dubbla
rader. Sedermera har även här och där placering i tredubbla rader ullgripits. Naturligtvis
har det därvid ofta blivit nödvändigt att avbryta den systematiska uppställningsordningen,
och speciellt hava tidskrifterna under årens lopp totalt förlorat
sin ursprungliga planmässiga uppställning. Det behöver ej sägas, vilka olägenheter
detta innebär, icke minst för högskolans lärare, som för vinnande av nödig arbetsro
helst bedriva sina litteraturstudier i biblioteket på tider, då detta icke är tillgängligt
för allmänheten, och därvid ofta bliva nödsakade att utan bibliotekspersonalens hjälp
leta rätt på det de behöva. Särdeles besvärligt blir ett sådant letande, då bokhyllorna
som här gå högt i tak.
Till en början kunde man emellertid något så när reda sig med de omnämnda
nödfallsåtgärderna, så länge de kunde inskränkas till att drabba endast äldre, mindre
efterfrågade böcker och tidskrifter. Men i den mån man måste fortgå på samma våg,
blevo förhållandena allt mer och mer olidliga. Nu synes man ha kommit till den
punkt, där denna väg icke mer är framkomlig. På allra sista tiden har man i själva
verket måst tillgripa ännu betänkligare sätt för böckernas placering, i det i en del
fall till och med själva golvet mast tagas till hjälp.
En för allmänheten särskilt kännbar följd av utrymmesbristen är, att det endast
i obetydlig mån varit möjligt tillgodose önskemålet om ett referensbibliotek i läsesalen,
då hyllorna där från golv till tak äro upptagna av tidskriftsband. Ej heller
finnes där tillräcklig plats för årets löpande tidskrifter, utan en stor del av dessa
måste placeras i de inre biblioteksrummen och äro således icke omedelbart tillgängliga
för de besökande.
För bibliotekspersonalens vidkommande medför den nämnda nödtvungna uppställningen
av böckerna i dubbla, eventuellt tredubbla rader givetvis i första hand ett
mångdubbelt ökat besvär vid deras nedtagande och återuppställande. Men därtill
kommer, att det olidligt trånga utrymmet över huvud verkar ytterligt försvårande, ja
delvis fullständigt förlamande på allt ordnat arbete inom biblioteket. Så saknas
lämplig plats för exponering av de till påseende inkomna böckerna, för uppställande
av nyförvärvade arbeten för inregistrering och katalogisering, för ordnande av böcker
204.]
518 1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
[204.] och tidskrifter, som skola avgå till bokbindaren eller återkomma därifrån, o. s. v.
För närvarande hota också såväl rums- som arbetssvårigheterna att fullständigt växa
personalen över huvudet.
Av det anförda torde till fullo framgå, att det för biblioteket är ett i högsta
grad trängande behov att snarast möjligt erhålla ökat utrymme. Härtill har nu också
en möjlighet yppat sig, då genom högskolans nu försiggående partiella överflyttning till
nybyggnaderna vid Yalhallavägen en del ovanpå den nuvarande bibliotekslokalen belägna
rum blivit utrymda, vilka ej äro för annat ändamål oundgängligen erforderliga.
Dessa rum skulle då kunna genom eu spiraltrappa förenas med något av de nuvarande
biblioteksrummen och därigenom göras lättare tillgängliga.
Med iakttagande av största möjliga sparsamhet i fråga om golvutrymmet torde
man i dessa rum kunna uppställa hyllor med eu sammanlagd hyllängd av omkring
400 meter, vilket alltså enligt ovan angivna beräkningsgrund skulle kunna räcka för
magasinering av omkring 12,000 volymer. Detta är det överskott, varmed det i närvarande
stund befintliga bokförrådet överskjuter det, som normalt kan inrymmas i de
nuvarande bibliotekslokalerna. För att bereda plats för de närmast följande årens
nyförvärv måste man således åter tillgripa åtgärden att placera de äldsta böckerna och
tidskrifterna i dubbla rader eller eventuellt inhysa desarnma på vinden. Under avvaktan
och förhoppning på att det av högskolans myndigheter upprepade gånger framlagda
förslaget om fullständigt utbyggande av lokalerna vid Valhallavägen snart förverkligas,
torde man dock på detta sätt kunna hjälpligt reda sig, åtminstone under
några år framåt.
Givetvis bör på en sådan provisorisk inredning nedläggas minsta möjliga kostnader.
Även med användande av de allra enklaste anordningar torde dock icke kostnaden
kunna beräknas lägre än till 3 kronor för löpande hyllmeter, alltså motsvarande
en summa av inalles 1,200 kronor. Till jämförelse må meddelas, att för hyllor
av det slag, som använts i vetenskapsakademiens nya bibliotek vid Frescati, enligt
uPPrÖft av den firma (Isakssou & C:o), som utfört ai betet därstädes, priset för dagen
för löpande hyllmeter belöper sig till omkring 12 kronor (för dubbelhyllor) å 16 kronor
(för enkelhyllor).
För eu längre tid än omkring fem år framåt kunna dessa provisoriska anordningar
under inga omständigheter anses vara tillräckliga. Om det visar sig, att
biblioteket ^icke heller efter denna tid har utsikt att få överflytta till nya tidsenliga
lokaler, måste mera genomgripande åtgärder vidtagas, för att biblioteket över huvud
skall kunna på ett något sa när tillfredsställande sätt fylla det ändamål, som därmed
är avsett.
Biblioteksnämnden avslutar sin utredning med en sammanställning
av de här ovan omförmälda för de särskilda ändamålen avgivna äskandena.
Lärarkollegiet har förklarat sig anse den gjorda framställningen, som
grundade sig på för kollegiet val kända behov, vara till alla delar synnerligen
beaktansvärd. Anslagen till extra arbetshjälp och till bibliotekslokalens
tillökande ansågos böra uppföras å extra stat; övriga av biblioteksnämnden
avsedda behov borde tillgodoses genom höjning av vederbörande
A ordinarie stat uppförda anslag.
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen. •>19
Biblioteksnämndens ovan återgivna utredning är tillräckligt talande för
att många ord skulle ytterligare behövas till påvisande av bibliotekets stora
behov av höjt årsanslag och större lokalutrymme. Bibliotekets tillstånd
är tydligen ej sådant som anstår landets främsta tekniska läroanstalt i
fråga om möjlighet vare sig att anskaffa behövlig litteratur eller att hålla
densamma i erforderlig mån lätt tillgänglig för studier på stället eller för
hemlån. Jag är alltså sinnad att föreslå utverkande av de i nu berörda
avseenden begärda anslagsbeloppen, 4,000 kronor å ordinarie stat till ökande
av bibliotekets årsanslag från 8,000 kronor till 12,000 kronor samt 1,200
kronor å extra stat till provisorisk inredning av nya bibliotekslokaler.
Vad biblioteksnämnden anfört rörande behovet av höjda arvoden till
bibliotekarien och biblioteksamanuensen samt av anslag till extra arbetshjälp
har jag ock funnit övertygande. Så till vida bär jag ansett mig
böra avvika från nämndens förslag härutinnan, att enligt min mening höjningarna
av de båda å ordinarie stat uppförda befattningshavarnas arvoden
böra begränsas till 600 kronor för bibliotekarien och 300 kronor för biblioteksamanuensen.
Höjningen utgör för vardera 25 procent av nuvarande
avlöningsförmåner, och om densamma beviljas, komma arvodena att utgöra
respektive 3,000 kronor och 1,500 kronor.
Bland de av högskolestyrelsen till Kungl. Maj:t framburna anslagsäskandena
avse åtskilliga avlöningsförhållandena för vaktmästare, laboratorietjänare
med flera lägre befattningshavare.
A högskolans ordinarie stat äro för närvarande uppförda:
1 förste vaktmästare med en avlöning av.............................. kronor 1,500
1 vaktmästare » » » » .............................. » 1,200
4 laboratorietjänare, vardera med en avlöning av............... » 1,200
1 maskinist med en avlöning av .................... » 1,200
2 portvakter, vardera med en avlöning av.......................... » 150
Portvakternas avlöning utgår i form av arvode. De övrigas avlöning
är efter vanliga grunder uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar samt
ortstillägg, för förste vaktmästaren respektive 900 kronor, 450 kronor och
150 kronor, för en var av de övriga respektive 700 kronor, 350 kronor
och 150 kronor. För dem, som hava sin avlöning sålunda fördelad, kan
lönen efter 5 år höjas med 100 kronor och efter 10 år med ytterligare
100 kronor. Enligt en i staten intagen anmärkning 2 skall för dessa,
därest de i sin ifrågavarande egenskap åtnjuta fri bostad och bränsle, ortstillägg
ej utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen. I en annan
anmärkning, 1, bestämmes, att av laboratorietjänarna två äro anställda vid
[204.]
Departe
mentschefen.
Vaktmästare,
laboratorievahtmästare,
■verkmästare,
maskinister,
reparatör,
portvakter
samt vaktmästare,
till
lika preparator.
520
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
[204.]
kemiska laboratoriet, en vid bergsskolan samt en vid elektrotekniska och
fysiska laboratorierna.
Då de nya högskolebyggnaderna började närma sig sin fullbordan,
beviljades anslag å extra stat till arvoden åt ytterligare erforderlig personal
av vaktmästare, laboratorietjänare med flera. Detta skedde först för
senare hälften av år 1916. För vartdera av åren 1917 och 1918 har av
riksdagen beviljats medel till dylika arvoden, utgörande för år 1918:
en vaktmästare.................................................................... |
kronor |
1,175: - |
en laboratorietjänare vid bergsskolan, två laboratorie-tjänare vid elektrotekniska och fysiska laboratorierna |
1,175: — |
|
en verkmästare........................................................................ |
» |
2,000: — |
en maskinist .......................................................................... |
» |
1,600: — |
en reparatör.............................................................................. |
> |
1,200: — |
två portvakter tillhopa......................................................... |
» |
300: — |
Arvodena för vaktmästaren och laboratorietjänarna äro satta till ett
belopp, som för en ordinarie befattningshavare med avlöning av 1,200
kronor ungefär skulle återstå efter avdrag av vederbörandes pensionsavgift.
Enligt lämnat medgivande hava verkmästaren och maskinisten ägt
att utöver det kontant utgående arvodet åtnjuta förmån av fri bostad
och bränsle. Därest dylik förmån bereddes vaktmästaren och laboratorietjänarna,
skulle, enligt tillika lämnad föreskrift, å deras arvode avdragas
ett belopp, motsvarande vad som i pensionsavgift skulle frångått dem, om
de varit ordinarie innehavare av befattningarna.
Såsom av det anförda synes hava de å extra stat uppförda befattningshavarna
väsentligen behandlats såsom om de varit ordinarie innehavare
av befattningarna. Att de fortfarande fått stå å extra stat har berott på
vederbörandes önskan att hava tillräckligt rådrum för bedömande av de
anställdas lämplighet att antagas till ordinarie befattningshavare.
Nu har emellertid lärarkollegiet •— och med kollegiet högskolestyrelsen
— gjort framställning om att de 6 laboratorietjänarna, verkmästaren,
maskinisten och reparatören måtte bliva uppförda å ordinarie stat från
och med år 1919. Köllegiet upplyser, att verkmästar- och maskinistbefattningarna
uppehållits sedan slutet av år 1916 och att de övriga befattningarna
samtliga komme att före utgången av år 1917 bestridas av tillförordnade
innehavare. De kontanta avlöningsförmånerna begäras satta
för laboratorietjänarna till 1,200 kronor och för övriga till samma belopp
521
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
som nu ii extra stat utgå för dem, respektive 2,000 kronor, 1,600 kronor [204.;
och 1,200 kronor. För de tre sistn,''timida påyrkas, att de utöver den kontanta
avlöningen skola berättigas åtnjuta fri bostad och bränsle. Till stöd
härför åberopas, att deras kontanta avlöningar komma att väsentligt understiga
vad 1906 års kommitté för dessa befattningshavare föreslagit —
kommittén hade för övrigt tänkt sig, att de utöver den kontanta avlöningen
skulle komma i åtnjutande av berörda naturaförmåner. Kollegiet anmärker
vidare, att på omförmålda befattningshavare måste ställas stora krav i
fråga om särskild utbildning.
Beträffande rätt till ålderstillägg har kollegiet velat särskilt tillgodose
verkmästaren och maskinisten genom förslag att deras ålderstillägg skulle
sättas ganska höga i förhållande till lönen: 250 kronor efter 5 års och
ytterligare 250 kronor efter 10 års tjänstgöring. För laboratorietjänarna
och reparatören ifrågasattes ej ålderstillägg till belopp utöver det i motsvarande
fall vanliga, 100 kronor, att utgå ett efter 5 och ytterligare ett
efter 10 års tjänstgöring.
Lärarkollegiet finner vidare skäligt, att de personer, vilka såsom tillförordnade
innehaft i det föregående om förmälda befattningar av olika
slag, måtte, därest de antagas till ordinarie innehavare av desamma, få
för åtnjutande av ålderstillägg räkna sig till godo den tid, de därförinnan
innehaft anställning vid högskolan.
Jag har här talat om laboratorietjänarna med den benämning, de för
närvarande hava. Lärarkollegiet finner emellertid denna benämning mindre
lämplig och föreslår, att de i stället kallas laboratorievaktmästare, ett namn,
som bättre överensstämmer med namnen å andra liknande befattningar i
statens tjänst.
Såsom av det föregående synes, skulle av de å extra stat nu uppförda
befattningshavarna fortfarande komma att kvarstå en vaktmästare
och två portvalder. Deras befattningar komma nämligen, såsom lärarkollegiet
anmärkt, att bliva behövliga blott till dess högskolans fullstänTiga
utbyggande genomförts. Lärarkollegiet erinrar vidare, att samtidigt
med att den nya maskinistbefattningen överflyttas till ordinarie stat, den
å sådan stat nu uppförda maskinistbefattningen kan försättas å extra stat.
Åven densamma komme att bliva obehövlig efter högskolans fullständiga
utbyggande.
Vid övervägande av nu omförmälda del av lärarkollegiets och styrel- Deparwsens
anslagsäskanden är det först anledning att erinra om den allmänna men 8C e en
reglering av vaktmästares med flera likställda befattningshavares avlöningsförhållanden,
som torde komma att framläggas för 1918 års riksdag. Om
Bihang *till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 66
522 1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
[204.] man i likhet med mig anser yrkandena om vederbörande laboratorier ånar-
(vaktmästare, verkmästare maskinist- och reparatörsbefattningars överflyttning
å ordinarie stat förtjänta att vinna avseende, kunde man synas
böra ställa framställningen om denna åtgärd i närmaste samband med en
eventuell proposition rörande allmän reglering av avlöningsförhållandena
för vaktmästare och likartade befattningshavare. Jag har dock trott mig
böra redan i förevarande sammanhang göra framställning om berörda överflyttning.
Det har nämligen synts mig angeläget att oberoende av en
dylik propositions avlåtande och den eventuella framgången av däri förekommande
förslag redan nu söka utverka vederbörande befattningars försättande
å . ordinarie stat och därigenom under alla förhållanden tillförsäkra
befattningshavarna den tryggare ställning, som detta medför. Det
torde vara mig förbehållet att, därest en proposition av ovan antydd innebörd
kommer till stånd, i sammanhang med denna göra de framställningar
om ändring i vederbörandes avlöningsförmåner, vartill omständigheterna
må föranleda.
Jag vill alltså tillstyrka förslaget om de av högskolans myndigheter
avsedda befattningarnas uppförande på ordinarie stat, dock med en av förhållandena
påkallad modifikation. Såsom nämnts anvisar styrelsen såsom
en lämplig åtgärd att, samtidigt med den nu å extra stat uppförda maskinistbefattningens
överflyttande å ordinarie stat, den nu å ordinarie staten
uppförda maskinistbefattningen försättes å extra stat. Sistnämnda befattning
är emellertid besatt med ordinarie innehavare. Denne tjänstgör för
närvarande å den extra maskinistbefattningen, och avsikten är att han
skulle övergå till denna bättre avlönade befattning vid dess uppförande å
ordinarie stat. Saken synes mig bäst ordnas sålunda, att avlöningen vid
den nuvarande å ordinarie stat uppförda maskinistbefattningen höjes till
belopp, som avsetts för den tilltänkta nya maskinistbefattningen å ordinarie
stat. Tillika uppföres å extra stat en maskinistbefattning med arvode
motsvarande avlöningen vid den nuvarande ordinarie befattningen
med vederbörlig minskning för beloppet av pensionsavgift vid ordinarie
tjänst. Arvodet skulle då komma att utgöra 1,175 kronor.
Jag talade om det belopp, »som avsetts för den tilltänkta nya maskinistbefattningen
å ordinarie stat». I själva verket är det så, att de
arvodesbelopp, som för nu ifrågavarande befattningar bestäints å extra stat
efter avdrag i vissa fall med belopp, motsvarande pensionsavgift, nära avpassats
efter vad man tänkt sig för befattningarna såsom uppförda å ordinarie
stat. I enlighet därmed är ock lärarkollegiets förslag avfattat.
För laboratorievaktmästarna — denna benämning torde böra upptagas
för samtliga laboratorietjånarna — och reparatören skulle alltså avlöningen
523
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
upptagas till 1,200 kronor, därav 700 kronor lön, 350 kronor tjänstgörings- [204.
penningar och 150 kronor ortstillägg, jämte rittt till två ålderstillägg, vartdera
å 100 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring. Laboratorievaktinåstarna
skola, i händelse de åtnjuta fri bostad och bränsle, lida
vedertaget avdrag å lönen jämte förlust av ortstillägget. Vad reparatören
beträffar har lian hittills ej varit tillförsäkrad bostad och bränsle, vare sig
med eller utan avdrag å avlöningen. Nu vill kollegiet, såsom nämnt, i
avseende härå likställa honom med verkmästaren och maskinisten, som
utöver det kontanta arvodet fått åtnjuta fri bostad och bränsle. -Tåg har
dock ej ansett mig böra understödja yrkandet härom, utan torde lian i förevarande
avseende böra likställas med vaktmästare och laboratorievaktmästare.
Vad maskinistbefattningen angår har jag redan uttalat mig om huru
med densamma bör förfaras. Den kontanta avlöningen, nu 1,600 kronor
å extra stat. synes mig böra sättas så att han inordnas under den avlöningstvp,
i vilken till exempel maskinisten och eldaren vid karolinska institutet
är uppförd, det vill säga avlöningen skulle komma att uppgå till 1,650
kronor, därav lön 900 kronor, tjänstgöringspenningar 600 kronor och ortstillägg
150 kronor, med rätt till två ålderstillägg, vartdera å 100 kronor,
efter 5 och 10 års tjänstgöring. Såtillvida skulle löneförmånerna för maskinisten
vid tekniska högskolan förete en avvikelse, att han utöver den kontanta
avlöningen borde erhålla rätt till fri bostad och bränsle. Denna förmån
har med hänsyn till de krav på särskild utbildning, som måste ställas på
befattningshavaren, redan medgivits för honom såsom uppförd å extra stat.
I fråga slutligen om verkmästaren har hans å extra stat uppförda avlöning,
2,000 kronor, vartill kommit rätt till fri bostad och bränsle, bestämts
med hänsyn till de särskilda fordringar i avseende å utbildning och
skicklighet, som man ansett sig böra uppställa beträffande denna befattningshavare.
Enligt vad lärarkollegiet tillförene meddelat rörande verkmästarens
åligganden skulle han väl sköta maskinistsysslor men även hava
tillsyn över och ansvar för de olikartade maskinella anordningarna i högskolans
laboratorier samt ombesörja förekommande reparations- och underhållsarbeten.
Jag anser mig ej höra ifrågasätta någon förändring till det sämre i
verkmästarens förmåner vid befattningens uppförande å ordinarie stat. Likasom
verkmästaren nu åtnjuter högre avlöning i förhållande till den å extra
stat uppförda maskinisten, bör han även vid den förväntade allmänna löneregleringen
tillförsäkras en motsvarande ställning i ekonomiskt avseende.
Den nu tilltänkta kontanta avlöningen för verkmästaren, 2,000 kronor,
torde lämpligen kunna uppdelas i lön 1,100 kronor, tjänstgöringspenningar
750 kronor och ortstillägg 150 kronor. Tillika bör han i likhet med maskinisten
vid naturhistoriska riksmuseet och Sveriges geologiska undersök
-
524
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
[204.] lång, vilkens avlöningsförmåner tidigare tagits till förebild vid bestämmandet
av löneförmånerna för verkmästaren — då benämnd förste maskinist och
med arvode av 1,800 kronor — erhålla rätt till två ålderstillägg, vartdera
å 150 kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring.
Lärarkollegiets förslag om rätt för vederbörande att vid övergång å ordinarie
stat lör åtnjutande av ålderstillägg tillgodoräkna sig viss föregående
tjänstgöring i de å extra stat uppförda befattningarna vill jag understödja.
Jag linner ej anledning ätt härvidlag göra undantag för maskinisten, ehuruväl
lian i avseende härå kunde synas vara i annan ställning än laboratorievaktmästarna,
verkmästaren och reparatören. Jag vill nämligen erinra
därom, att maskinisten icke utövar sin ordinarie befattning och åtnjuter
för densamma stadgade avlöningsförmåner utan uppehåller den för år
1917 av riksdagen på extra stat beviljade maskinistbefattningen och uppbär
det med densamma förenade arvodet, 1,600 kronor, varjämte han åtnjuter
fri bostad med bränsle.
Alderstilläggen komma att utgå av det under riksstatens åttonde huvudtitel
uppförda förslagsanslaget: ålderstillägg. Vederbörande böra i tilllämpliga
delar vara underkastade de villkor och bestämmelser för åtnjutande
av i staten upptagna avlöningsförmåner, som i enlighet med riksdagens
beslut genom nådig kungörelse den 11 juni 1909 fastställts att gälla
till efterrättelse för befattningshavare vid tekniska högskolan.
Såsom i det föregående nämnts äro nu å ordinarie och extra stat
uppförda laboratorietjänare fördelade på vissa angivna institutioner. Då
nu de sex hittills å extra stat uppförda laboratorieränarna överflyttas till
ordinarie stat och benämningen laboratorietjänare utbytes mot laboratoricvaktmästare,
bör, jämte i övrigt nödig ändring i staten, vederbörande anmärkning
i staten undergå erforderlig förändring.
Jag erinrar, att, enligt vad av det föregående framgår, å extra stat för
år 1919 böra uppföras arvoden för en maskinist med 1,175 kronor, en
vaktmästare med 1,175 kronor samt två portvakter med tillhopa 300 kronor.
Ett Hytt extra anslag, som i detta sammanhang bör av mig anmälas,
har även begärts. Det gäller arvode vid en kombinerad preparators- och
vaktmästarbefattning vid tekniska högskolans mineralogiska avdelning.
Anslagsäskandet grundar sig på en skrivelse av professorn i mineralogi
och geologi vid tekniska högskolan P. J. Holmquist, som däri anfört:
En befattning av detta slag är för tekniska högskolan och dess mineralogiska
avdelning av lika stor betydelse och nödvändighet, som motsvarande befattningar vid
Uppsala universitets mineralogiska institution och Sveriges geologiska undersökning
äro det för dessa institutioner. Behovet av dylik preparatorstjänst vid mineralogiska
525
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
institutioner överhuvud taget framgårock därav, att Stockholms högskolasmineralogiska
institut liksom ock mineralogiska avdelningen vid den nyinrättade tekniska högskolan
i Trondhjem och i allmänhet de mineralogiska institutionerna i utlandet försetts med
preparatorsbefattning. Hittills har högskolans mineralogiska avdelning fått dela vaktmästare
med de kemiska laboratorierna, men till följd av det vaktmästarens nästan
ständiga närvaro krävande arbetet på dessa har vaktmästarhjälpen inskränkt sig till
handräckning vid demonstrationer och materialets ordnande för föreläsningarna, medan
så gott som allt det tidsödande monteringsarbetet i museet och samlingarna utförts a\
föreståndaren och assistenten.
Ifrågavarande mineralogiska samlingar avse att giva de bergstuderaude och andra
av mineralindustrierna intresserade personer tillfällen till studier och jämförelser av
svenska och utländska mineralämnen och fyndigheter. hör att denna praktiskt och
vetenskapligt betydelsefulla uppgift, som det framför andra tillkommer tekniska högskolans
mineralogiska avdelning att tillgodose, skall kunna lösas, är det en nödvändighet,
att mera arbetshjälp än förut kommer avdelningen till del.
De arbeten, som preparatoru-vaktmästaren skulle hava att utföra, bestå av montering
och rengöring av samlingarna, upp- och ned packning samt emottagande och
avskedande av nyförvärv, provsändningar och bytesmaterial, handräckning vid föreläsningar
och demonstrationer, instrumentskötsel, allt arbeten, som ej kunna fullgöras av
avdelningens föreståndare eller assistenter och ej heller av person, som saknar kännedom
om och vana vid ifrågavarande samlingar eller i väsentlig grad upptages av sysselsättningar
på annat håll.
Sin viktigaste uppgift har preparatorn uti förfärdigandet av de s. k. slipproven
eller mikroskopiska tunnproven. Framställning av dylik för mikroskopisk undersökning
av bergarter, malmer och mineral avsedda slipprov fordrar en vana och skicklighet,
•som först efter årslång övniug kan fullt förvärvas. Den mineralogiska avdelningen
är och kommer att framgent bliva i stort behov av att fa sadana slipprov utförda.
De behövas dels för undervisningen, dels ock i synnerhet för de examensstudier och
vetenskapliga arbeten, som numera ingå i denna undervisning eller tillkommer densamma
att understödja
Hittills har avdelningen varit hänvisad till att genom inköp av utländska preparatsamlingar
eller beställning hos andra institutioners preparatorer anskaffa sådana
slipprov. Detta har dock endast kunnat ske i ringa mån och med mycket oläglig tidsutdräkt
samt utan att arbetet med preparatens framställning kunnat övervaka», vilket
i många fall är en nödvändighet.
För utförande av preparaten kommer den mineralogiska avdelningen att i de nya
lokalerna vara i besittning av nödigt maskineri, nämligen av med elektriska motorer
drivna sågnings-, slipnings- och poleringsapparater. Det är att hoppas, att avdelningen,
soda med sin nya. utrustning val kan sägas Lava blivit jämställd med andra
mineralogiska institutioner inom vårt land och i utlandet, ock genom att erhålla egen
preparator sättes i tillfälle att utöva en motsvarande verksamhet.
För bedömande av storleken av det anslag, som bör av riksdagen begäras för
ifrågavarande ändamål, får jag här bifoga ett meddelande från Sveriges geologiska
undersöknings chef, överdirektör A. Gavelin. Av detsamma framgar, att geologiska
undersökuiugens preparator under de senare åren åtnjutit en avlöning av 2,000 kronoi
per år samt att han därigenom tillerkänts något större löneförmåner än som avses
för vaktmästare. Enligt meddelande av professor Quensel vid Stockholms högskola
utgör lönen för mineralogiska institutets preparator därstädes numera ävenledes 2,000
|204.
[204.]
Departe
mentschefen.
Kylimtdsarvode
åt rektors
biträde,
förhöjning i
sekreterarens
och kamrerarens
arvoden,
arvode åt
speciallärare i
teknisk kemi,
skogsskötsel,
bokföring, fotografi
och elestrcteknik.
526 1918. Åttonde huvudtiteln; Tekniska undervisningen.
kronor per år. Beträffande anställning och tjänstgöringstid bör däremot, såsom i allmänhet
äger rum, den mineralogiska peparatorn likställas med vaktmästare.
Vid Holmqvists skrivelse var fogat det däri om förmälda meddelandet
från överdirektören Gavelin.
Lärarkollegiet, som funnit Holmqvists framställning synnerligen beaktapsvärd,
har hemställt om beredande av ett arvode för preparatornvaktmästaren
till samma belopp, som enligt stat utginge till motsvarande
befattningshavare vid universitetet i Uppsala, Arvodet borde uppföras å
extra stat.
Till styrkande av det framlagda anslagskravets vikt och värde för
undervisningen vid tekniska högskolan har Holmqvist, till ecklesiastikdepartementet
ingivit uttalanden av flera fackmän. Bland dem anför professorn
i malmgeologi och metallurgi vid tekniska högskolan i Trondhjem
J. H. L. Vogt flerahanda skäl, talande för behovet av en preparator vid
mineralogisk-geologisk undervisning. Holmquists kollega, professorn i byggnadsteknik
H. Kreuger förklarar, att det skulle vara av den största betydelse
för undervisningen i sistnämnda ämne, om en skicklig preparator
kunde anställas vid tekniska högskolan. Chefen för Ljusne-Woxna aktiebolag,
bergsingenjören H. von Eckermann betonar värdet för vårt lands
järn- och bergsbruk av preparatorsbefattningens inrättande.
Jag har, om än med någon tvekan, ansett mig böra understödja berörda
anslagsäskande såsom det angivits av lärarkollegiet. Dock torde det
föreslagna arvodet, 1,500 kronor, böra minskas med ett belopp, som ungefärligen
motsvarar ordinarie preparators pensionsavgifter, samt följaktligen
skäligen bestämmas till 1,450 kronor. Befattningshavaren synes så som preparator
ej böra fästas uteslutande vid mineralogisk-geologiska avdelningen.
I ordningen kommer nu att omförmäla vissa framställningar, vilka
innefatta begäran om att åtskilliga för närvarande å extra stat utgående
anslagsposter måtte, såsom fortfarande behövliga, med samma belopp, uppföras
å extra stat jämväl för år 1919. Den enda förändring, som föreslås
i fråga om dessa anslagsposter, gäller ett nu för speciallärare i kemi uppfört
arvode. Kollegiet hemställer nämligen, att denne speciallärares läroämne
måtte erhålla förändrad benämning: teknisk kemi. Härmed avses
att bringa benämningen å läroämnet i större överensstämmelse med vad
undervisningen i detsamma omfattar, nämligen huvudsakligen redogörelse
för i tekniken använda viktigare oorganiska och organiska materialiers
egenskaper, framställning och användning.
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
De anslag, vilkas uppförande å extra stat för ar 1919 j;
med nu avsedda framställningar vill föreslå, äro:
till fyllnadsarvode åt rektors 1
naderna m. in.............
ing av sekreteraren!
» kamrerarens
atr
527
i enlighet
.. kronor 1,000 |
||
arvode..................... |
1,000 |
|
» ...................... |
1,000 |
|
i teknisk kemi...... |
1,200 |
|
'' skogsskötsel ...... |
600 |
|
» bokföring |
750 |
|
» fotografi ....... |
» 500 |
|
» elektroteknik ... |
* 3,000 |
1 högskolestyrelsens ovannämnda skrivelse den 14 september 1917
framläggas slutligen yrkanden om extra anslag till förstärkande av två å
högskolans ordinarie stat uppförda anslag, det ena å 17,500 kronor till
samlingar och laborationer, det andra å 25,000 kronor till diverse utgifter
för bränsle, lyshållning in. in.
För samma ändamål som nyssnämnda anslag å 17,500 kronor utgick
för år 1917 ett extra anslag å 25,500 kronor; för år 1918 är motsvarande
anslag uppfört med 30,000 kronor. Dessa tillskott till det ordinarie anslaget
till samlingar och laborationer hava erfordrats med anledning av
förflyttningen av vissa bland högskolans institutioner till de nyuppförda
byggnaderna.
Det belopp, som för ifrågavarande ändamål begärts på extra stat för
år 1919, utgör 64,500 kronor. Lärarkollegiet motiverar detta anslagskrav
med följande ord:
Med tanke på att priserna å de förbrukningsartiklar, som äro erforderliga för laboratorierna,
stigit med i genomsnitt omkring 100 procent mot de, som gällde, då 1906
års kungliga kommitté beräknade det erforderliga anslaget till samlingar och laborationer
till 54,100 kronor för år, anser kollegiet, att detta belopp bör ökas med åtminstone
50 procent för år 1919 eller till i runt tal 82,000 kronor. Skillnaden emellan 82,000
kronor och det i ordinarie staten upptagna anslaget till samlingar och laborationer,
17,500 kronor, utgörande 64,500 kronor, bör sålunda begäras å extra stat,
Vid föregående äskanden av extra anslag för berörda ändamål har
lärarkollegiet ävenledes grundat sig på de av 1906 års kommitté för den
högre tekniska undervisningens ordnande gjorda beräkningarna, Dessa
äskanden hava städse överstigit de ,av Kungl. Maj:t hos riksdagen begärda
och av riksdagen beviljade beloppen. Vid nedsättningen har hänsyn tagits
till att från elevavgifterna skulle kunna lämnas tilläventyrs erforderliga
tillskott till fyllande av behovet av medel till samlingar och laborationer.
[204.1
Samlingar
och laburationer.
Departe
mentschefen.
[204.]
Diverse utgifter
för bränsle,
lyshållning
in. m.
528 1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
Då lärarkollegiet nu påyrkat ett mer än dubbelt så stort extra anslag,
lärer detta av samma skäl tarva någon nedsättning. Med allt erkännande
åt de av kollegiet anförda skälen för anslagsförhöjningen anser jag mig
kunna föreslå, att det extra anslaget för år 1919 sättes till 50,000 kronor.
•lag nämnde nyss, att man beräknat tillskott ur elevavgifterna till erhållande
av medel för samlingar och laborationer. Det torde böra här
anmärkas, att Kungl. Maj:t genom beslut den 26 juni 1915 anbefallt
styrelsen för tekniska högskolan att, så snart förhållandena medgåve, verkställa
utredning rörande det antagliga stadigvarande behovet av anslag till samlingar
och laborationer och de ändringar i staten, som bleve av nöden, därest,
såsom vid förarbetena till omorganisationen av högskolan avsetts, bidrag ur elevavgifterna
skulle utgå endast till täckande av kostnader för assistentarvoden
samt för samlingar och laborationer. Denna utredning har ännu ej kommit
till stånd, och lärarkollegiet tillkännagiver nu, att densamma fortfarande
icke kunnat av lärarkollegiet verkställas, enär erfarenhet hittills ej
kunnat vinnas rörande de årliga omkostnaderna för samlingar och laborationer.
Utöver det ordinarie anslaget till diverse utgifter för bränsle, lyshållning
m. m. å 25,000 kronor uppförde 1916 års riksdag för samma ändamål
på extra stat för år 1917 ett anslag av 40,000 kronor. De sålunda
till buds stående medlen visade sig emellertid ej vara tillräckliga för ändamålet,
och i särskild proposition (nr 120) föreslog Kungl. Maj:t 1917 års
riksdag att till förstärkning av nyssberörcla extra anslag anvisa på extra
stat för år 1918 ett förslagsanslag, högst 50,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att redan under år 1917 låta av tillgängliga medel förskottsvis utanordna
nämnda belopp. Riksdagen beviljade sagda tilläggsanslag, och de
extra anslagsmedlen, tillhopa 90,000 kronor, äro ställda till förfogande av
vederbörande.
Att märka år att år 1911 belysning behövdes inom de nya byggnaderna
först med ingången av höstterminen, då dessa togos i bruk. Anledningen
till att det extra anslaget måste förstärkas var förnämligast att söka i°dc
stegrade kostnaderna för bränsleinköp.
För år 1918 anvisade riksdagen år 1917 i enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag ett extra anslag av 40,000 kronor för ifrågavarande ändamål.
Det är med hänsyn till rådande förhållanden ej ägnat att förvåna, att styrelsen
ansett sig behöva begära ytterligare medel för belysning, uppvärmning
in. m. under sagda år. Framställningen därom kommer jag att i annat
sammanhang anmäla för Kungl. Maj:t.
Med insikt om otillräckligheten av nyssnämnda belopp, 40,000 kronor, för
år 1918 har nu styrelsen i sin ovanberörda skrivelse den 14 september 1917,
då det gällt att bereda högskolan extra anslag till diverse utgifter för
529
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
belysning, uppvärmning in. in. under år 1919, ansett sig böra ifrågasätta [204.
ett avsevärt höjt belopp. Under åberopande av omöjligheten att ens tillnärmelsevis
nu kunna uppskatta huru stort extra anslag för ändamålet
kan komma att behövas, har lärarkollegiet föreslagit, att en rund summa
av 100,000 kronor anvisas för år 1919. Kollegiet har därvid anmärkt, att
om höga bränslepris skulle göra denna summa otillräcklig, fyllnadsanslag
framdeles bleve erforderligt.
Med erinran att för år 1917, såsom nämnt, extra anslag till belopp av
tillhopa 90,000 kronor måst anvisas samt att ett avsevärt högre belopp
kräves för år 1918, iinner jag mig ej hava anledning till anmärkning
mot det av styrelsen och lärarkollegiet begärda beloppet för år 1919.
1 detta sammanhang tillåter jag mig påminna hurusom riksdagen vid
beviljande av förutnämnda tilläggsanslag av 50,000 kronor för år 1917, med
anmärkning att torv borde komma till användning i så stor utsträckning
som möjligt, uttalat den förväntan, att Kungl. Maj:t toge under övervägande
huruvida dylik eldning med fördel kunde äga rum inom tekniska högskolan.
Kungl. Maj:t anbefallde på grund därav högskolestyrelsen att, efter verkställd
utredning, skyndsamt inkomma med utlåtande i anledning av berörda
spörsmål. Efter hörande av konstruktören av centralvärmeanordningarna
i högskolans nya byggnader, civilingenjören H. Theorell, och rektors biträde
vid tillsyn av högskolans byggnader, byråingenjören G. A. Brodin, har styrelsen
den 14 september 1917 avgivit underdånigt utlåtande i ärendet. Däri förklarar
styrelsen det icke vara möjligt för densamma att i nämnvärd grad
inverka på bestämmandet av det bränsle, som under den närmaste tiden
kunde komma till användning för högskolebyggnadernas uppvärmning.
Av förebragt utredning framginge emellertid att användning av torvbränsle
för de ifrågavarande byggnadernas uppvärmning icke mötte något hinder
och även borde ske, så snart förhållandena bleve sådana, att brännmaterial
fritt kunde väljas och kostnaderna för torveldning'' ställde sig billigare än
eldning med annat bränsle. Detta kunde dock icke exakt avgöras i vad
gällde de nya byggnaderna annat än genom någon tids erfarenhet rörande
värmeutbytet av de olika brännmaterialen just vid den anläggning, som vore
i fråga. Sedan sådan erfarenhet vunnits, bleve valet av brännmaterial endast
beroende av dess pris och arbetskostnaden för eldningen. Härav följde
åter att olika brännmaterial komme att användas allt efter som bränslepris
och arbetskostnad växlade.
Enligt beslut den 5 oktober 1917 har Kungl. Maj:t funnit den i riksdagens
berörda skrivelse väckta frågan icke föranleda någon Kungl. Maj:ts
vidare åtgärd.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
67
204.
530
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
Därest mina nu omförmälda förslag vinna bifall, kommer högskolans
ordinarie stat att ökas med ett belopp av 17,350 kronor, nämligen
till förhöjning av arvodet för en speciallärare i stads
-
anläggningslära .................................................................. kronor
förhöjning av arvodet för en speciallärare i hiss
och
transportanordningar ............................................... »
förhöjning av avlöningen för det kvinnliga skrivbiträdet.
..................................................................................
förhöjning av anslaget till biblioteket......................... »
k arvodet » bibliotekarien....................
» » » » biblioteksamanuensen..... »
» » avlöningen för maskinisten ................. »
» avlöning för en verkmästare.............................................
» » »6 laboratorievaktmästare, vardera 1,200
kronor ..................................................................................
» avlöning för en reparatör...............................................
700: —
500: -
400
4.000
600
300
450
2.000
7.200
1.200
tillhopa kronor 17,350: —
De extra anslagen skulle komma att utgöra tillhopa 165,850 kronor.
Under åberopande av vad jag i det föregående under denna punkt
anfört tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
1. vidtaga följande ändringar i den ordinarie staten för
tekniska högskolan, nämligen:
a) att det nu i staten såsom arvode åt en speciallärare
i industriell ekonomi och statskunskap upptagna
beloppet av .6,000 kronor skall i stället utgöra arvode
till speciallärare i nationalekonomi, industriell ekonomi
och rättskunskap,
b) att arvodet för en speciallärare i stadsanläggningsljira
höjes från dess nuvarande belopp, 900 kronor,
till 1,600 kronor,
c) att arvodet för en speciallärare i hiss- och transportanordningar
höjes från dess nuvarande belopp,
2,000 kronor, till 2,500 kronor,
d) att avlöningen för det kvinnliga skrivbiträdet
höjes från dess nuvarande belopp, 1,200 kronor, till den
för dylika biträden av andra graden fastställda'' avlöningen,
1,600 kronor, därav lön 900 kronor, tjänstgöringspenningar
550 kronor och ortstillägg 150 kronor,
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
531
jämte rätt till två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor,
efter respektive 5 och 10 års vål vitsordad tjänstgöring,
e) att anslaget till biblioteket höjes från dess nuvarande
belopp, 8,000 kronor, till 12,000 kronor,
f) att arvodena till bibliotekarien och biblioteksamanuensen,
nu respektive 2,400 kronor och 1,200
kronor, höjas till 3,000 kronor för bibliotekarien och 1,500
kronor för biblioteksamanuensen,
g) att avlöningen för maskinisten höjes från dess
nuvarande belopp, 1,200 kronor, till, förutom fri bostad
med bränsle, 1,650 kronor, därav lön 900 kronor, tjånstgöringspenningar
600 kronor och ortstillägg 150 kronor,
jämte" rätt till två ålderstillägg, vartdera å 100 kronor,
efter 5 och 10 års tjänstgöring,
h) att i staten uppföres en verkmästare med en
avlöning, förutom fri bostad med bränsle, av 2,000 kronor,
därav lön 1,100 kronor, tjänstgöringspenningar 750
kronor och ortstillägg 150 kronor, jämte rätt till två
ålderstillägg, vartdera å 150 kronor, efter 5 och 10 års
tjänstgöring,
i) att, jämte det de nu i staten uppförda fyra laboratorietjänarna
erhålla förändrad benämning: laboratorievaktmästare,
i staten uppföras ytterligare sex laboratorievaktmästare
med enahanda avlöningsförmåner som
nämnda fyra befattningshavare ävensom en reparatör,
likaledes med samma avlöningsförmåner,
j) att vederbörande i staten nu förekommande anmärkning
1 rörande laboratorietjänarnas fördelning på
särskilda avdelningar av högskolan erhåller följande
ändrade lydelse: »Av laboratorievaktmästarna äro två
anställda vid kemiska laboratoriet, två vid bergsskolan,
tre vid elektrotekniska och fysiska laboratorierna samt.
tre vid mekaniska laboratorierna»,
k) att den i staten förekommande anmärkning 2
rörande avdrag å vissa befattningshavares avlöning, i
händelse de åtnjuta fri bostad och bränsle, skall erhålla
följande ändrade lydelse: »Därest förste vaktmästaren,
vaktmästaren, laboratorievaktmästarna och reparatören
i sådan egenskap åtnjuta fri bostad och bränsle, skall,
1204.
532
[204.]
Okat anslag.
Ökat anslag.
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej ut»å
ävensom å lönen avdragas 100 kronor»;
2. för genomförande av omförmälda förändringar
i högskolans ordinarie stat, så vitt de avse ändring i
anslagsbelopp eller uppförande av nya anslag, höja högskolans
ordinarie stut från dess nuvarande belopp,
370,450 kronor, till 387,800 kronor eller med 17,350
kronor;
3. besluta, att beträffande det kvinnliga skrivbiträdet
i dess förändrade ställning skall i tillämpliga delar
gälla vad som stadgats i nådiga kungörelsen den 10
juni 1912 angående allmänna villkor och bestämmelser
att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters
stater uppförda biträdesbefattningar;
4. förordna, att maskinisten, verkmästaren, de
sex nya laboratorievaktmästarna och reparatören skola
för åtnjutande av ovan angivna avlöningsförmåner i tilllämpliga
delar vara underkastade enahanda villkor och
bestämmelser som de, vilka genom kungörelse den
11 juni 1909 äro fastställda för åtnjutande av de
för vissa befattningshavare vid tekniska''högskolan från
och med år 1910 gällande nya avlöningsförmåner;
5. medgiva, att maskinisten må, därest han vid
1918 års utgång fortfarande innehar förordnande å den
på extra stat för år 1918 uppförda maskinistbefattningen,
såsom innehavare av den ordinarie med höjd avlöning
utrustade maskinistbefattningen äga att för åtnjutande
av ålderstillägg räkna sig till godo den tid,
han innehaft berörda förordnande, samt att de, vilka
för närvarande bestrida de å extra stat för år 1918
uppförda befattningarna såsom verkmästare, laboratorietjänare
och reparatör, må, därest de vid slutet av år
1918 kvarstå i tjänstgöring och med 1919 års ingång
antagas envar till motsvarande ordinarie befattning, äga
att för åtnjutande av ålderstillägg räkna sig till godo
sin nyssberörda tjänstgöring såsom befattningshavare å
extra stat;
6. för tekniska högskolan anvisa på extra siat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst 165,850 kronor,
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen. 533
att för nedan angivna ändamål utgå med högst följande
belopp:
till |
extra arbetshjälp vid biblioteket |
kronor |
1,500 |
— |
» |
provisorisk inredning av nya lo-kaler för biblioteket..................... |
» |
1,200 |
_ |
arvode åt en vaktmästare............ |
» |
1,175 |
— |
|
» |
» » » maskinist.................. |
» |
1,175 |
— |
» |
» » två portvakter ............... |
» |
300 |
— |
* |
>■ en vaktmästare, tillika |
■» |
1,450: — |
|
fyllnadsarvode åt rektors biträde |
1,000 |
— |
||
förhöjning av sekreterarens arvode |
» |
1,000 |
— |
|
» |
» » kamrerarens » |
1,000 |
— |
|
» |
arvode åt en speciallärare i tek-nisk kemi ....................................... |
» |
1,200: — |
|
» |
arvode åt en speciallärare i skogs-skötsel.............................................. |
> |
600: — |
|
arvode åt en speciallärare i bok-föring ................................................ |
750: — |
|||
* |
arvode åt en speciallärare i fo-tografi................................................ |
» |
500: — |
|
* |
arvode åt en speciallärare i elek-troteknik ....................................... |
» |
3,000: — |
|
samlingar och laboration.er ......... |
50,000 |
— |
||
* |
diverse utgifter för bränsle, lys-hållning in. m. ............................. |
» |
100,000: — |
tillhopa kronor 165,850: —
3. Laboratoriebyggnad m. m. för tekniska högskolans fackskola
för kemisk teknologi. På därom av Kungl. Maj:t gjord framställning
beviljade 1916 års riksdag för uppförande av laboratoriebyggnad
in. m. för tekniska högskolans fackskola för kemisk teknologi ett anslag
av 1,128,000 kronor och anvisade därav på extra stat för år 1917 ett belopp
av 170,000 kronor. Sedermera har riksdagen på extra stat för år
1918 anvisat ett belopp av 500,000 kronor av förberörda anslag.
Den 14 juli 1916 utfärdade Kungl. Magt instruktion för tekniska
högskolans byggnadskommitté i fråga om utförandet av den nya laboratoriebyggnaden
samt fastställde av professorn E. Lallerstedt utarbetade
ritningar, kostnadsförslag och arbetsplan för byggnadsföretaget.
[205.]
Laboratoriebyggnad
m m.
för tekniska
högskolans
fackskola för
kemisk teknologi.
Departe
mentschefen.
Minskat
anslag.
[206.]
Chalmers
tekniska
institut.
534 1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
I en av tekniska högskolans styrelse med tillstyrkande yttrande den
14 september 1917 till Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse har nu byggnadskommittén
hemställt om utverkande för år 1919 av återstoden av
omförmälda byggnadsanslag eller 458,000 kronor.
Vid byggnadskommitténs skrivelse är fogad en av Lallerstedt uppgjord
beräkning av de årliga utgifterna för byggnadsföretaget, enligt vilken beräkning
berörda återstod, 458,000 kronor, skulle erfordras för år 1919.
Lallerstedt har emellertid därvid anmärkt, att genom den betydande prisstegring,
som inträffat, sedan kostnadsförslaget till den kemiska institutionen
uppgjorts, byggnadsanslaget antagligen komme att överskridas.
Några medel till möjliga merkostnader behövde dock icke utgå före år
1920. Storleken av eventuell merkostnad torde knappast kunna uppgivas,
förrän anbud å huvudentreprenaden inkommit.
Utsikten till fördyrandet av ifrågavarande byggnadsföretag torde under
nuvarande förhållanden icke vara överraskande. Då kostnadsökningen i
detta fall kan befaras uppgå till synnerligen betydande belopp och de
kontraherade arbetena hittills endast omfatta grunden, vore det ju tänkbart
att låta de påbörjade arbetena avstannna. All hittillsvarande erfarenhet
under krisen giver emellertid vid handen, att uppskov med byggnadsarbetens
utförande allenast medfört ytterligare fördyranden, och vid sådant
förhållande anser jag mig ej böra ifrågasätta en sådan åtgärd.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att av det till uppförande av en laboratoriebyggnad
m. m. för tekniska högskolans fackskola för kemisk teknologi
av 1916 års riksdag beviljade anslaget å 1,128,000
kronor anvisa på extra stut för år 1919 såsom reservationsanslag
återstående beloppet, 458,000 kronor.
4. Chalmers tekniska institut. I skrivelse den 28 augusti 1917
har styrelsen för Chalmers tekniska institut anhållit om framställning
till riksdagen ej mindre om vissa ändringar i institutets ordinarie stat än
även om utverkande av åtskilliga anslag å extra stat för tillgodoseende av
olika institutets behov. Några av de äskanden, som från institutets sida
nu gjorts, anser jag mig för närvarande ej böra underställa Kungl.
Maj:ts prövning, utan torde frågan om tillgodoseende av dessa krav böra
tills vidare anstå.
De förslag, vilka jag funnit mig nu böra anmäla inför Kungl.
Maj:t för avlåtande av framställning till riksdagen, går jag att närmare
omförmäla.
535
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
Å institutets stat äro för närvarande uppförda dels eu professor i vägoch
vattcnbyggnadslära, dels ock eu speciallärare i betongkonstruktioner,
den sistnämnde med ett arvode av 900 kronor. Styrelsen har nu anhållit,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, med uteslutande ur staten av
arvodet till specialläraren i betongkonstruktioner, å ordinarie stat uppföra
1,200 kronor till arvode åt en speciallärare i byggnadsstatik och 2,100
kronor till arvode åt en speciallärare i byggnadsteknik.
Styrelsens förslag grundar sig på en av lärarkollegiet i ämnet gjord
framställning, uti vilken i förevarande avseende an föres följande:
Professorn i väg- och vattenbyggnadslära har sig ålagd undervisningen i byggnadsstatik
i högre avdelningens andra årskurs med 4 veckotimmar under vårterminen
och i byggnadsstatik i högre avdelningens tredje årskurs, fackskolan för väg- och
vattenbyggnadskonst, med 4 veckotimmar året om. 1 denna senare undervisning deltager
också fackskolau för husbyggnadskonst med 4 veckotimmar under höstterminen.
Vidare åligger honom undervisning i väg- och brobygguadslära i tredje årskursen
med 6 veckotimmar, varav 2 äro anslagna till föreläsningar och 4 till övningar,
samt i fjärde årskursen med 12 veckotimmar, varav 4 till föreläsningar och 8 till
övningar.
Eleverna i fackskolau för husbyggnadskonst deltaga sålunda under höstterminen
i tredje årskursen i den undervisning i byggnadsstatik, som egentligen är avsedd för
eleverna i fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst i samma årskurs. Detta synes
ej vara fullt lämpligt. Eleverna- i fackskolan för husbyggnadskonst hava visserligen
behov av undervisning i byggnadsstatik men i en annan gren av ämnet, nämligen
den, som omfattar grafostatikens och hållfasthetslärans tillämpning på husbyggnadskonstruktioner.
För den skull föreslår lärarrådet inrättandet av eu speciallärai befattning
i byggnadsstatik, omfattande grafostatikens och hållfasthetslärans tillämpning på
husbyggnadskonstruktiouer, med en tjänstgöring av 6 veckotimmar under höstterminen
och ett årligt arvode av 1.200 kronor. *
Elever, som från fackskolan för husbyggnadskonst vid institutet avlagt avgångsexamen
och vid konsthögskolan önska vinna ökad utbildning, hava för att där vinna
inträde att vid tekniska högskolan genomgå dess fjärde årskurs, til! vilken de utan
avläggande av inträdesprov hava tillträde. Då undervisningen vid Chalmerska institutet
är treårig och utgör ett för sig avslutat helt, under det att kursen vid tekniska
högskolan är fyraårig, ansluter sig undervisningen i fjärde årskursen vid tekniska högskolan
ej till den, som lämnats vid institutet. Givetvis måste detta vara till men
såväl för de i fjärde årskursen vid högskolan inträdande eleverna från institutet som
för de lärare, vilka vid högskolan handhava undervisningen. Det har också försports
olägenheter av denna art, och särskilt har det från högskolebåll påpekats, att från
institutet avgångna elever ej besitta de kunskaper i byggnadsteknik, som de i fjärde
årskursen inträdande eleverna böra äga.
I den del av byggnadstekniken, som omfattar läran om betongkonstruktioner,
finnes visserligen vid institutet en speciallärarbefattning, omfattande 3 veckotimmar
året om, under det att för undervisning i andra delar av ämnet ingen tid tinnes
anslagen.
För att råda bot för detta missförhållande föreslår lärarkollegiet en utvidgning
av speciallärarbefattningen i betongkonstruktioner till en speciallärarbefattning i bygg
-
|_20ti.]
Sppciallärar
i byggnad»
statik och
byggnadsteknik.
536
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
206.] nadsteknik, omfattande utom läran om betongkonstruktioner även läran om grundläggningar
samt materiallära med tillhörande laboratiouer, med en undervisningsskyldighet
av 6 veckotimmar året om och ett årligt arvode av 2,100 kronor.
Genom denna omläggning av undervisningen skulle fackskolan för husbyggnadskonst
i tredje årskursen fä sin arbetsordning ökad med 5 veckotimmar under höstterminen
och 3 under vårterminen. Eu ungefärlig motsvarande lindring kunde beredas
samma fackskolas elever genom att från deras arbetsordning borttaga 4 timmars undervisning
i väg- och brobvggnadslära under höstterminen samt undervisningen i tillämpad
värmelära, som nu omfattar 3 veckotimmar under höstterminen, vilka ämnen för
deras utbildning ej äro av väsentlig betydelse.
I överensstämmelse med ovan angivna förslag får lärarkollegiet anhålla, att
styrelsen. ville till Kungl. Maj:t ingå med framställning om proposition till riksdagen
om. upprättande vid institutet av en speciallärarbefättning i byggnadsstatik med ett
ärligt arvode av 1 200 kronor och en speciallärarbefattning i byggnadsteknik med ett
ärligt arvode av 2,100 kronor.
För egen del anför styrelsen i nu förevarande avseende:
Styrelsen bär låtit uppgöra en jämförelse mellan antal veckotimmar, anslagna till
undervisning i byggnadsstatik, byggnadsteknik samt läran om b. tongkonstruktiouer vid
Chalmerska institutet (I) och tekniska högskolan (H). Denna jämförelse ter sig på
följande sätt: °
Andra årskursen........................ A
» » V
Tredje årskursen......•.................. A
» » y
Fjärde årskursen........................ A
Byggnads- |
Byggnads- |
||
stil. |
teknik. |
||
I H |
I |
H |
|
h. t. |
— 6 |
__ |
4 |
v. t. |
4 5 |
_ |
4 |
h. t. |
— 6 |
_ |
_ |
v. t. |
4 5 |
— |
— |
h. t. |
4 (5) |
— |
8 |
v. t. |
- - |
— |
7 |
h. t. |
4 5 |
— |
5 |
v. t. |
4 — |
— |
4 |
h. t. |
- (6) |
— |
8 |
v. t. |
— — |
— |
4 |
h. t. |
— |
_ |
_ |
v. t. |
— — |
_ |
___ |
V
A = fackavdelning för arkitektur.
V = » » väg- och vattenbyggnadskonst.
Betongkon
struktioner.
I H
3 —
3 —
3 —
3 —
c i i^iV ^e.?na, fram^år, alt ämnet byggnadsstatik vid tekniska högskolan i
tackskolan för husbyggnadskoust upptager 6 veckotimmar under höstterminen och 5
under vårterminen i andra årskursen samt för en del elever 5 veckotimmar under
höstterminen i tredje årskursen. Vid institutet upptar ämnet 4 timmar under vårterminen
i andra årskursen och 4 under höstterminen i tredje årskursen. Genom den
av iararradet föreslagna anordningen skulle ämnet komma att upptaga 4 veckotimmar
under vårterminen i andra årskursen och 6 timmar under höstterminen i tredje års
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen. 537
I byggnadsteknik meddelas undervisning vid tekniska högskolan i faekskolan för
husbyggnadskonst under 3 år. Reducerade till ett ar skulle antalet veckotimmar under
vardera terminen uppgå till 171/2. Vid institutet meddelas undervisning i betongkonstruktioner
under 3 veckotimmar under ett år. Lärarrådet föreslår eu undervisning
i byggnadsteknik, omfattande 6 veckotimmar under ett år.
° Av den gjorda jämförelsen torde framgå, att undervisningstiden vid institutet i
de ifrågavarande ämnena för närvarande är vida mindre än den vid tekniska högskolan.
Undervisningen i dessa viktiga ämnen lärer sålunda icke kunna anses motsvara de
anspråk, sotn med skäl böra ställas på densamma. Styrelsen, som därför finner behovet
av törbättrad undervisning vara synnerligen trängande, får under åberopande i
övrigt av innehållet i lärarrådets skrivelse hemställa, det Kung!. Magt täcktes föreslå
riksdagen att, med uteslutande av det i institutets stat upptagna anslaget å 900 kronor
till arvode åt en speciallärare i betongkonstruktioner, a ordinarie stat bevilja ett
anslag å 2,100 kronor till arvode åt en speciallärare i byggnadsteknik och ett anslag
å 1,200 kronor till arvode åt en speciallärare i byggnadsstatik.
Det av styrelsen framlagda förslaget innebär sålunda i korthet
följande.
I den undervisning i byggnadsstatik, som enligt vad av ovanstående
framgår nuvarande professorn i väg- och vattenbyggnadslära meddelar i
tredje årskursen, fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst, deltaga under
höstterminen även eleverna i fackskolan för husbyggnadskonst. För till—
o-odoseende av denna undervisning, närmare specialiserad i grafostatikens
och hållfasthetslärans tillämpning på husbyggnadskonstruktioner, skulle
inrättas en speciallärarbefattning i byggnadsstatik med 6 veckotimmars
tjänstgöring under höstterminen och ett årligt arvode av 1,200 kronor.
Vidare skulle den nuvarande speciallärarbefattningen i betongkonstruktioner,
med vilken för närvarande följer en undervisningsskyldighet av 3
veckotimmar året om, utvidgas till en speciallärarbefattning i byggnadsteknik,
omfattande utom läran om betongkonstruktioner även läran om
grundläggningar samt materiallära med tillhörande laborationer, med 6
veckotimmars tjänstgöring såväl vårtermin som hösttermin och ett årligt
arvode av 2,100 kronor.
Den av styrelsen föreslagna anordningen finner jag ur flera synpunkter
ändamålsenlig. Att eleverna i fackskolan för husbyggnadskonst ej
längre skulle undervisas gemensamt med eleverna i fackskolan för vägoch
vattenbyggnadskonst utan erhålla en för dem speciellt avpassad
undervisning i byggnadsstatik anser jag innebära avsevärda fördelar
för denna undervisning i såväl den ena som den andra av nämnda fackskolor.
Den nämnda omorganisationen skulle medföra en ökning av den ordinarie
staten å 2,400 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
[200.]
Departc*
lentschefeu.
68
538
[206.]
Uppvärmning,
belysning
och
diverse utgifter.
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
För vart och ett av åren 1914—1916 har riksdagen på grund av
Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar beviljat ett belopp av 6,000
kronor till förstärkning av det å ordinarie stat uppförda anslaget å 12,000
kronor till uppvärmning, belysning och diverse utgifter. För år 1917
höjdes det extra anslagsbeloppet till 12,000 kronor, med vilken summa det
jämväl för år 1918 utgår.
Styrelsen har nu i sin ovanberörda skrivelse hemställt om höjning av
förevarande extra anslag till 20,000 kronor för år 1919.
Till stöd härför anför styrelsen:
Utgifterna för uppvärmning och belysning samt diverse utgifter hava under en
följd av år stegrats; de till utgifternas bestridande tillgängliga medlen hava därför
visat sig alltmera otilli äckliga. Brist har uppkommit, och denna har för varje år ökats.
Styrelsen lämnar därefter följande sammanställning av inkomster och
utgifter till ifrågavarande ändamål under åren 1912 — 1916:
Inkomster. |
1912. |
1913. |
1914. |
1915. |
1916. |
Kronor. |
Kronor. |
K ronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|
Ordinarie statsanslag ......... |
12,000: — |
12,000: — |
12 000: — |
12 000: — |
12 000: — |
Extra statsanslag ............. |
_ |
6,000: — |
6,000: — |
6,000: — |
|
Elevavgifter, försäljnings- |
|||||
och hyresmedel samt räntor |
8.045: 97 |
15 759:26 |
8,380:83 |
12 012:81 |
12 870: 78 |
Balans brist till följande år |
2.307:61 |
5.363:88 |
6 445: 73 |
8.265: 98 |
12.657: 35 |
Summa 22,353: 58 |
33,123:14 |
32,826: 56 |
38,278: 79 |
43,528: 13 |
|
Utgifter. |
|||||
Bilans från föregående år |
1,426:29 |
2,307: 61 |
5,363:88 |
6,445: 73 |
8,265:98 |
ning och diverse utgifter |
20 927: 29 |
30 815:53 |
27.462:68 |
31 833:06 |
35 262-15 |
Summa |
22,353: 58 |
33,123:14 |
32,826: 56 |
38,278: 70 |
43,528:13 |
Härefter anför styrelsen:
Under årens lopp har således uppstått en brist, som vid 1916 års slut uppgick
till 12.657 krouor 35 öre. Det torde redan nu på grund av de under året enormt
ökade bränslekostnaderna kunna sägas, att bristen kommer att uppgå till än högre
belopp vid 1917 årsslut. Även om kostnaderna för uppvärmning komma att sjunka under
aren 1918 och 1919, lärer sålunda vara tydligt, att en icke obetydlig ökning av det
extra anslaget kräves för att utjämna bristen. Häitill kommer ytterligare en omständighet.
Till ifrågavarande utgiftstitel höra också utgifter för inventarier och reparationer.
Nu har professorn i fysik vid institutet framhållit, att han saknar lokal för
egna undersökningars utförande samt verkstadsplats för den vaktmästare, som enligt
beslut av 1917 års riksdag skall tillsättas från den 1 januari 1918. Kostnaden
för dessa arbeten jämte några i samband därmed stående behövliga reparationer har
av firman A. Kruger & Son beräknats till 2.450 kronor eller i runt tal till 2,500
kronor. Dessa arbeten äro nödvändiga för institutionsföreståndarens vetenskapliga
539
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
verksamhet. De hittills tillgängliga anslagsbeloppen lämna emellertid icke tillgång till I *2<)t». |
arbetenas utförande.
Jag anser mig böra förorda styrelsens nu gjorda hemställan. Även
med den ökning av det extra anslagsbcloppet till 12,000 kronor, som riksdagen
beviljat för åren 1917 och 1918, torde man för dessa år hava att
räkna med brist. Det synes angeläget, att den år efter år balanserade
bristen avplanas. Kan detta icke ske genom den nu ifrågasatta anslags
höjningen,
bör styrelsen vara betänkt på andra utvägar för ändamålet.
1 enlighet med Kungl. Majrts förslag har riksdagen på extra stat för sa^g“och
vart och ett av åren 1914—1917 till förstärkning av det å ordinarie stat lftbor»torier
uppförda anslaget å 9,000 kronor till bibliotek, samlingar och laboratorier
anvisat 6,000 kronor. T skrivelse den 27 september 1916 hemställde styrelsen
om utverkande å extra stat för år 1918 dels av ett till 18,300
kronor förhöjt belopp för ifrågavarande ändamål, dels ock av ett anslag
för en gång å 45,200 kronor till utrustning av fysiska och kemiska laboratorierna
samt mineralogiska och byggnadstekniska samlingarna.
Till förstärkning av ovanberörda ordinarie anslag föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen att på extra stat för år 1918 bevilja ett förslagsanslag, högst
16.000 kronor.
Vad åter angick den begärda engångskostnaden å 45,200 kronor till
omförmälda laboratoriers och samlingars utrustning förklarade föredragande
departementschefen i den framställning, som i ärendet gjordes till riksdagen,
sig finna de krav, som i detta avseende framställts, vara i hög grad förtjänta
av beaktande men ansåg sig icke kunna föreslå, att hela det då begärda
beloppet å i runt tal 45,000 kronor uppfördes på 1918 års stat. I
enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att på extra stat för år 1918 för ändamålet anvisa ett belopp av
15.000 kronor.
I fråga om sistnämnda förslag förklarade sig riksdagen ej hava funnit
tillfredsställande utredning föreligga beträffande behovet av hela det för
ändamålet beräknade beloppet, 45,000 kronor. Riksdagen hade dock icke
velat motsätta sig beviljandet av det för år 1918 begärda beloppet, 15,000
kronor, men ville samtidigt framhålla, att riksdagen därmed icke finge
anses hava tagit ställning till framtida anslagskrav i detta avseende.
Den av Kungl. Maj:t föreslagna ökningen i anslaget till förstärkning
av anslaget till bibliotek, samlingar och laboratorier från 6,000 kronor till
16.000 kronor ansåg riksdagen höra begränsas till 14,000 kronor.
Styrelsen har nu i sin ovan omförmälda skrivelse den 28 augusti 1917
540
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
[206.] hemställt om anvisande dels till utrustning av fysiska och kemiska laboratorierna
samt mineralogiska och byggnadstekniska samlingarna av ett
anslag å 30,000 kronor, därav 15,000 kronor på extra stat för år 1919,
dels ock av ett belopp av 14,000 kronor till förstärkning av det i institutets
stat upptagna anslaget å 9,0u0 kronor till bibliotek, samlingar och
laboratorier.
Vad det sistnämnda anslagskravet angår framhåller styrelsen, hurusom
nämnda belopp, 14,000 kronor, även för år 1919 vore för institutet
oundgängligen nödvändigt.
Vad åter beträffar det förra anslaget till omförmälda laboratoriers och
samlingars utrustning har styrelsen anmodat de professorer, vilkas institutioner
beröras av detta anslag, att inkomma med ytterligare utredning
angående behovet av hela det beräknade beloppet.
I fråga om det fysiska laboratoriet anför professorn i fysik A. J. H.
Koch i sin till styrelsen ställda skrivelse följande:
Jag anhåller härmed att få överlämna en jämförelse mellan statsanslagen till samlingar
och laborationer i fysik vid polyteknisk lsereanstalt i Köpenhamn och vid Chalmers tekniska
institut. Pa 1890-och i början av 1900 talet stod polyteknisk lsereanstalt intör en omdaning
av den fysiska institutionen så grundlig och genomgripande, att den närmast bör betraktas
som en nydaning. Detsamma är nu förhållandet hos oss, och det torde därför vara
lärorikt att se, vilka summor man i Danmark anslagit för detta ändamål. Ur av trycket
utgivna årliga redogörelser för räkenskaper och verksamhet vid polyteknisk lsereanstalt har
man en god och detaljerad översikt över anslagen och deras användning i form av inköpta
instrument m. m. Eu liknande jämförelse med vår svenska systerinstitution i Stockholm
skulle möjligen även varit av intresse, men tillgängliga sifFror och övriga av
trycket utgivna redogörelser lämna icke den överblick och ledning vid bedömandet av
förhållandena, som är önskvärd och nödvändig.
1_ nedanstående tabell äro sammanställda de årliga utgifterna för samlingar och
laborationer i fysik exklusive uppvärmning, rengöring och dylikt vid Chalmers tekniska
institut och vid polyteknisk lsereanstalt under 10 årsperioden 1907—1916; vidare
innehåller tabellen amalet deltagare i laboratiouerna i fysik å de båda instituten
ävensom årsutgifter för laborant räknat under de senaste 5 åren. Något enkelt samband
mellan laborantantal och årskostnader kan nog icke påräknas. Vid laborationsövningarna
medför givetvis ett större laborantantal större slitningskostnader och löpande
utgifter. 1 fråga om föreläsningsverksamheten och samlingarnas underhåll torde
elevantalet ej göra sig direkt märkbart, i synnerhet när det rör sig om så stort
åhörarantal.
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
541
År. |
Årsanslag till fysik vid |
Laborantantal i fysik vid |
Årsanslag per laborant i |
|||||
Chalmers tekniska institut. |
Polyteknisk lsereanslalt. |
Chalmers tekniska institut. |
Polyteknisk laereanstalt. |
Chalmers |
Polyteknisk lsereanstalt. |
|||
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|||||
1907 |
495 |
— |
4816 |
— |
— |
— |
— |
— |
1908 |
630 |
— |
4.846 |
— |
— |
— |
— |
— |
1909 |
350 |
— |
4.493 |
— |
— |
— |
— |
— |
1910 |
95 |
— |
4553 |
— |
— |
— |
— |
— |
1911 |
505 |
— |
4.677 |
— |
— |
— |
— |
— |
1912 |
295 |
_ |
4 656 |
— |
82 |
99 |
3:60 |
47: — |
1913 |
1,070 |
__ |
4 722 |
— |
114 |
115 |
9 40 |
41: — |
1914 |
15 |
_ |
4.881 |
— |
113 |
88 |
0:10 |
55: — |
1915 |
*)4,650 |
— |
4.399 |
— |
131 |
165 |
*) (35: —) |
27: — |
1916 |
2.000 |
— |
6 860 |
- |
123 |
186 |
16: — |
36: — |
tiumuia 10,105 |
— |
48,903 |
— |
Hela det årliga statsanslaget till fysikundervisningen vid polyteknisk laereanstalt
utgjorde 5 600 kronor under aren 1907—i915; år 1916 lmjdes årsanslaget till 8,600 kronor.
Av tabellen ser man, att de årliga kostnaderna för undervisningen i fysik vid
polyteknisk låneanstalt varit i genomsnitt cirka 5 gånger större än motsvarande vid
vårt institut. Det av mig förslagsvis begärda årliga anslaget till fysiska avdelningen
å 2.500 kronor torde ej kunna anses vara för högt tilltaget.
Förutom dessa å ordinarie stat uppförda anslag erhöll polyteknisk laereanstalt ett
utrustning-anslag å 140 000 kronor, fördelat på åren 1907—1911 av vilket cirka
85 000 kronor använts till inköp av instrument och apparater. För liknande ändamål
har ia«r helt försiktigt begärt ett utrustningsanslag å sammanlagt 30,000 kronor, avsett
att tillfredsställa det mest flängande instrument behovet, Tyvarrvar denna begäran
allt för »för.-iktig»; de hög-t avsevärda prisförhöjningar, som pa senaste liden
företagits, omöjliggöra till avsevärd del realiserandet av den tilltänkta inköpsplanen.
En förutberäkuing av kostnaderna svnes mig nu lönlös; det torde därför bliva nödvändigt
att längre fram, då normala förhållanden åter inträtt, begära ett lämpligt
fyllnad sanslag. I alla händelser vågar jag hoppas, att ingen skall anse det nu begärda
utrustningsanslaget å 30,000 kronor obilligt begärt.
Vad beträffar de kemiska laboratorierna anföra professorn i kemi och
kemisk teknologi N. A. Langlet och professorn i oorganisk kemi in. m.
A. G. Bodman i en till styrelsen gemensamt avlåten skrivelse följande;
För att ytterligare fastslå, att det begärda utrustningsanslaget måste anses vara
mycket måttligt tilltaget, hava vi uppgjort nedanstående jämförelsetablå mellan anslagen
för samtliga kemiska laboratorier vid dels Chalmers tekniska institut, dels tekniska
högskolan, dels den polytekuiske laereanstalt i Köpenhamn.
[206.]
) Inklubive ett av styrelsen beviljat utiustningsanslag.
1206.]
542
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
Utgifter för de kemiska laboratorierna.
Anslag.................. kronor
Laboranter:........... »
Anslag för laborant >
(Uppvärmning, belysning och rengöring ej medräknade.)
1911. 1912. 1913. 1914.
Chalmers tekniska institut i Göteborg.
1915.
1911—
1915.
2,533
107
24
Tekniska högskolan i Stockholm.
:— 2,854: — |
3,545: — |
4,957; — |
4,032: |
— 17,921: |
:— 100: — |
135: — |
135: — |
143: |
— 620: |
:— 29: — |
26: — |
37: — |
29: |
— 29: |
Anslag................. kronor 6,331 Laboranter............ » 74 Anslag för laborant * 85 Den polyte Anslag..................kronor 17,724 Laboranter............ » 159 Anslag för laborant » 111 |
— 8,119 — 76 — 106 rniske lser — 18,549 — 172 — 108 |
— 7,111 — 90 — 90 eanstalt i — 18,793 — 193 — 97 |
— 7,950 — 91 — 87 Köpenham — 20,979 — 174 — 120 |
— 5,431 — 87 — 62 n. — 21,786 — 211 — 103 |
— 34,942 — 418 — 84 i — 97,831: — 909: — 108: |
Extra anslag......... kronor 3.000 |
— 10 170 |
— 3 000 |
- 3,000 |
— 1.022 |
— 20.192: |
Totalt anslag för laborant
Summa anslagna medel för lsereanstalten kronor
118,023
150
Jämförelsen gäller de 5 åren 1911—1915.
Av tabellerna, i vilkas slutsummor ej äro inberäknade kostnader för värme, belysning
och rengöring, framgår, att under dessa år de kemiska laboratorierna åtnjutit
följande anslag, nämligen:
Chalmers tekniska institut i Göteborg ......
Tekniska högskolan i Stockholm...............
Den polytekniske laereanstalt i Köpenhamn
kronor 17,921: — (däri inberäknad den mineralogiska
avdelningen).
> 34 942: —
» 97 8 51:— (ordinarie anslag).
» 118,023:— (inberäkna! extra anslag).
Siffrorna i fråga visa, att Chalmers tekniska institut åtnjutit det lägsta anslaget,
vilket ju även var att vänta av relationen mellan de olika högskolornas totala elevantal.
För att emellertid fa siffrorna mera jämförbara, hava vi för varje läroanstalt
nr deras kataloger och arsredogörelser uträknat hur många av eleverna som åtnjutit
laborationsundervisning i kemi.
Att därvid Chalmers, tekniska institut kommer med högre antal laboranter än
tekniska högskolan finner sin förklaring däri, att vid förstnämnda institut, utom fackskoleeleverua,
alla elever i högre avdelningens första årskurs deltaga i de kemiska
laborationerna.
Anslagssummorna för kemilaborant och år bliva vid de skilda instituten:
Chalmers tekniska institut.............. ........................ kronor 29:_
Tekniska högskolan ............................................... » 84:
Den polytekniske laereanstalt ................................. » 108: —
vilket otvetydigt pekar därhän, att man på Chalmers tekniska institut arbetar under
mycket restriktiva omständigheter vis å vis tillgång på anslag.
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen. 543
Att för de summor, som stå till laboratoriernas förfogande, kunna annat än nödtorftigt
driva laborationerna, är möjligt endast med stora inskränkningar, för så vitt
det gäller undei hållning av apparater endast under det villkor, att nästan ingen nyanskaffning
av material företages.
Med framhållande i detta samband av att den polyteknisk^ låneanstalt under de
5 ifrågavarande åren till nyanskaffning haft till sin disposition ytterligare 20,000
kronor utöver det ordinarie anslaget på 97,800 kronor, varigenom alltså dess anslagssumma
för laboraut springer upp till 130 kronor för år, torde till full tydlighet vara
påvisat, att de anslagsäskanden, som hösten 1916 framlagts för styrelsen, ingalunda
äro överdrivna, utan att man med fog kan påstå, att de halla sig inom sparsamhetens
snävaste gränser.
Den ytterligare utredning, som nu i ärendet förebragts, ävensom den
av vederbörande ämnesrepresentanter uppdragna jämförelsen med förhållanden
vid motsvarande eller i viss mån motsvarande läroanstalter har
övertygat mig om nödvändigheten av det ursprungligen beräknade anslagsbeloppet,
45,000 kronor, för tillgodoseende av de laboratorier, varom här är
fråga. Sedan riksdagen för ändamålet beviljat ett anslag av 15,000 kronor,
skulle följaktligen återstå 30,000 kronor, och anser jag mig, på sätt
jämväl styrelsen ifrågasätter, böra tillstyrka, att framställning göres till riksdagen
om beviljande på extra stat för år 1919 av hälften utav sistnämnda
belopp eller alltså 15,000 kronor, vilket synes böra utgå enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna skäl meddela. Den återstående
hälften torde böra utgå på 1920 års stat.
Styrelsens förslag angående ett extra anslag å 14,000 kronor till förstärkning
av det i institutets stat upptagna anslaget å 9,000 kronor till
bibliotek, samlingar och laboratorier anser jag mig likaledes böra förorda.
Vidare har styrelsen hemställt om utverkande på extra stat för år
1919 av ett belopp av 10,000 kronor till planering och ordnande av gårdsplanen.
Styrelsen anför i detta avseende:
Alltsedan arbetet med de byggnader, vartill 1911 års riksdag anslagit medel,
påbörjades, har gårdsplanen befunnit sig i sådant tillstånd, att man måst utlägga
filankor och bräder såsom gångbanor för att komma från eu hyirgnad till en annan.
Jnder 6 år har sålunda detta tillstånd fortfarit av brist på medel. Med gårdens planering
och ordnande torde lämpligen ej längre böra anstå. Kostnaderna härför hava
av firman A. Kruger & Son, som uppfört nybyggnaderna, beräknats till 9,603 kronor
50 öre, och anbud från annan firma stiger till 11,500 kronor. Kostnaderna torde böra
beräknas till 10,000 kronor.
Den nuvarande anordningen å gårdsplanen måste betecknas som i
hög grad otillfredsställande. Jag finner mig böra biträda styrelsens framställning
jämväl i denna del.
[206. j
lJeparte
mentsc.
hefe».
Planering och
ordnande av
gårdsplanen.
Departemen
tschefen.
544
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
20(d[.J Jag anhåller slutligen att få underställa Kungl. Maj:ts prövning
Fördelning ett ärende rörande Chalmers tekniska institut, vilket icke inkommit i samTakTmä^are’
band med institutets övriga s. k. riksdagspetita men likväl torde vara av
vi
rierna° Å institutets stat äro för närvarande upp förda 5 ordinarie vaktmästar
befattningar.
Sedan Kungl. Maj:t, med föranledande av riksdagens beslut
om inrättande av den femte av dessa befattningar, anbefallt styrelsen att
inkomma med yttrande i fråga om de särskilda vid institutet anställda
vaktmästarnas fästande vid de särskilda institutionerna, har styrelsen i
skrivelse den 10 november 1917 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte genom
anteckning i staten förordna, att av vaktmästarna vid institutet en skall
vara vaktmästare vid huvudbyggnaden åt Vasagatan, en vaktmästare vid
fysiska institutionen, en vid elektrotekniska laboratoriet, en vid kemiska
laboratoriet och en vid maskinlaboratoriet.
Styrelsens förslag i detta avseende, mot vilket jag saknar anledning
till erinran, innebär ett tillägg till gällande stat för institutet och torde
såsom sådant böra underställas riksdagen.
Jag hemställer alltså, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
dels — med uteslutande ur staten för Chalmers
tekniska institut av en speciallärare i betongkonstruktioner
med arvode å 900 kronor — därstädes uppföra
ej mindre en speciallärare i byggnadsstatik med arvode
av 1,200 kronor än även en speciallärare i byggnadsteknik
med arvode av 2,100 kronor;
ökat anslag. dels för ändamålet höja institutets ordinarie stat
med ett belopp av 2,400 kronor eller från 172,150
kronor till 174,550 kronor;
dels medgiva, att i nämnda stat före den nuvarande
anmärkningen om avdrag å lönen för vissa befattningshavare,
därest de åtnjuta fri bostad och bränsle, vilken
anmärkning skall betecknas såsom anmärkning 2, insättes
en anmärkning 1 av följande lydelse: »Av de fem
vaktmästarna är en vaktmästare vid huvudbyggnaden åt
Vasagatan, en vid fysiska institutionen, en vid elektroteknUka
laboratoriet, en vid kemiska laboratoriet och
en vid maskinlaboratoriet»;
dels till utrustning av de fysiska och kemiska laboratorierna
samt de mineralogiska och byggnadstekniska
545
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
samlingarna vid institutet bevilja ett anslag av 30,000
kronor samt att av detta anslag anvisa på extra stat
för år 1919 såsom reservationsanslag ett belopp av 15,000
kronor;
dels ock i övrigt anvisa på extra stat för år 1919:
till förstärkning av det i institutets stat upptagna
anslaget å 9,000 kronor till bibliotek, samlingar och
laboratorier ett förslagsanslag, högst 14,000 kronor,
till förstärkning av det i institutets stat upptagna
anslaget å 12,000 kronor till uppvärmning, belysning
och diverse utgifter ett förslagsanslag, högst 20,000
kronor, samt
till planering och ordnande av institutets gårdsplan
ett reservationsanslag av 10,000 kronor.
5. Uppehållande av verksamheten vid tekniska skolan i Stockholm.
Från och med år 1900 hava av riksdagen beviljats medel för uppehållande
av verksamheten vid tekniska skolan i Stockholm. Till detta ändamål
har sålunda för vart och ett av åren 1911—1916 anvisats ett belopp
av 16,161 kronor, under villkor att Stockholms stad med samma belopp
lämnade ökat bidrag till skolan. Anslaget har varit uppdelat å särskilda
poster.
För vartdera av åren 1917 och 1918 har riksdagen beviljat ett till 17,325
kronor förhöjt anslag; villkoret om motsvarande bidrag från Stockholms
stad har fortfarande upprätthållits.
För år 1919 har påkallats fortsatt anslag för samma ändamål och
med samma belopp som under år 1918. Pa grund härav och då samma
villkor som hittills torde böra fästas vid anslaget, tillstyrker jag förslag
till riksdagen
att till uppehållande av verksamheten vid tekniska
skolan i Stockholm anvisa på extra std för år 1919 ett
förslagsanslag, högst 17,325 kronor, att utgå till följande
ändamål med högst nedan angivna belopp:
. för höjning av betjäningens avlöning kronor 446: —
» » » underlärarnas -> » 9,905: —
» » » anslaget för den extra
ordinarie undervisningen.
...................... » 260: —
» » » anslaget till belysning » 750: —
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 69
ökat anslag:
Nytt anslag:
[207.]
Uppehållande
av verksamheten
vid
tekniska
skolan
i Stockholm.
[208.]
Provisorisk
lönereglering
vid tekniska
skolan i
Stockholm.
546 1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
för höjning av anslaget till inventariers
anskaffande och
underhåll .................. kronor 1,000: —
» » » anslaget till undervisningsmateriel!
......... » 1,750: —
» » » anslaget till diverse
utgifter ..................... » 2,800: —
såsom bidrag till avlöning åt en vaktmästare.
.................................................... * 414: —
tillhopa kronor 17,325: —
under villkor att Stockholms stad för år 1919, utöver
förut anslagna medel å 7,500 kronor, för berörda
ändamål bidrager med samma belopp som statsanslaget.
6. Provisorisk lönereglering vid tekniska skolan i Stockholm.
Till beredande av provisorisk lönereglering med 20 procent å i stat uppförda
avlöningsförmåner åt befattningshavare vid tekniska skolan i Stockholm,
med undantag för föreståndaren i hans egenskap av föreståndare
för hela skolan samt föreståndare för högre konstindustriella skolan och
överlärare inom denna avdelning, har riksdagen på extra stat för vart och
ett av åren 1912—1918 beviljat ett anslag av 4,600 kronor, med beräknande
att till löneregleringen bidrag skulle lämnas av Sjöstedtska fonden
med ett belopp av 480 kronor samt under villkor att Stockholms stad för
ändamålet särskilt tillsköte 4,600 kronor.
Då medel för sådan provisorisk lönereglering erfordras jämväl för år
1919, tillstyrker jag förslag till riksdagen
att till beredande av provisorisk lönereglering med
20 procent å i stat uppförda avlöningsförmåner åt befattningshavare
vid tekniska skolan i Stockholm, med
undantag för skolans föreståndare i hans egenskap av
sådan samt såsom föreståndare för högre konstindustriella
skolan och överlärare inom denna avdelning, bevilja
på extra stut för år 1319 ett förslagsanslag, högst
4,600 kronor, med beräknande att till denna lönereglering
bidrag lämnas av Sjöstedtska fonden med ett belopp
av 480 kronor samt under villkor, att Stockholms
stad för ändamålet särskilt tillskjuter samma belopp som
statsanslaget.
547
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
7. Tekniska gymnasier i Malmö och Örebro samt tekniska [209.]
fackskolor i Malmö och Västerås. I riksstaten är under åttonde huvud- Teknisk»
titeln på ordinarie stat uppfört ett anslag till de tekniska läroverken av ; Malmöoch
794,675 kronor. I detta anslag ingår ett belopp av 26,600 kronor åt ö^ro^amt
vardera av de tekniska elementarskolorna i Malmö och Örebro. Dessutom skolor i
har riksdagen beviljat på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag, högst MaW^oc).
25,900 kronor, åt tekniska elementarskolan i Malmö och ett förslagsanslag,
högst 42,860 kronor, åt tekniska elementarskolan i Örebro.
I det föregående under punkten 181 har jag omförmält, att jag ämnar
framdeles hemställa om proposition till innevarande års riksdag angående
ett enhetligt ordnande av de praktiska ungdomsskolor, vilka omhänderhava
undervisningen för den ungdom, som efter inhämtande av barndomsskolornas
lärokurser övergår eller ärnar övergå till praktiskt arbete inom näringslivets
olika områden. Sagda förslag är avsett att omfatta, utom andra läroanstalter,
jämväl ovanberörda tekniska elementarskolor. Jag tänker sålunda
föreslå, att tekniska elementarskolan i Malmö ombildas till tekniskt gymnasium
och fackskola och att tekniska elementarskolan i Örebro förändras
till tekniskt gymnasium. Vidare torde en teknisk fackskola höra. inrättas
* i Västerås. Med avseende på de lägre tekniska yrkesskolorna skall jag yttra
mig i det följande under punkten 218. I fråga om organisationen av övriga
tekniska läroanstalter ämnar jag däremot icke nu föreslå någon förändring.
Likaledes har jag för avsikt att framdeles hemställa om förslag till
innevarande års riksdag angående ny löne- och pensionsreglering för
vissa lärarkårer, däribland lärarpersonalen vid vissa tekniska läroverk.
Enligt inom ecklesiastikdepartementet verkställda beräkningar skulle,
med hänsyn tagen jämväl till nyssberörda lönereglering, till bestridande
av kostnaderna för ovannämnda tekniska undervisningsanstalter i Malmö,
Örebro och Västerås ett anslag av 247,700 kronor vara erforderligt. Detta
anslag torde böra i sin helhet uppföras på ordinarie stat. Då det nuvarande
ordinarie anslaget till de tekniska elementarskolorna i Malmö och
Örebro utgör, såsom "ovan nämnts, 26,600 kronor för vardera eller sammanlagt
53,200 kronor, skulle således det ordinarie anslaget till de tekniska
läroverken böra ökas med ett belopp av 194,500 kronor.
Ärendet i sin helhet tarvar emellertid, såsom jag i det föregående
omnämnt, ytterligare beredning, varför jag nu hemställer allenast, att
Eders Kung!. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att, i avbidan på proposition angående tekniska Okat anslag.
gymnasier i Malmö och Örebro samt tekniska fackskolor
i Malmö och Västerås, beräkna för ändamålet en
548 1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
ökning av det i riksstaten under åttonde huvudtiteln å
ordinarie stat uppförda anslaget till de tekniska läroverken
med 194,500 kronor.
210.] Löne- och pensionsreglering för den ordinarie lärarperso
Löne-
och nalen vid de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Borås och
PieringSfö?* Härnösand. Avlöningsförhållandena för lektorer vid de tekniska elemen
''lenTiddT" högre allmänna läroverken. Då, såsom ]ag ovan under punkten 138
tekniska ele- omförmält, det är min avsikt att framlägga förslag till ny löne- och penio“rrt°;,
sionsreglering för sistnämnda läroverks personal, synas mig de grunder,
köping,Borås som därvid komma att vinna tillämpning, jämväl böra våra normgivande för
^bjand™0 en lönereglering för de tekniska elementarskolornas ordinarie lärarpersonal.
Såsom jag i annat sammanhang anfört, ämnar jag, när erforderliga
förarbeten blivit avslutade, hemställa om avlåtande av framställning
till riksdagen angående reglering av fortsättningsskolan, den lägre tekniska
undervisningen, den lägre handelsundervisningen och närliggande
undervisningsområden. Detta senare reglerings förslag skulle jämväl omfatta
de tekniska elementarskolorna i Malmö och Örebro, under det att
de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Borås och Härnösand tills
vidare skulle lämnas oberörda av detta förslag.
Under nästföregående punkt har jag hemställt om förslag till riksdagen
att i avbidan på proposition angående de i samma punkt omförmälda tekniska
läroanstalter, vilken proposition är av mig avsedd att innefatta förslag
jämväl till löne- och pensionsreglering för personalen vid där ifrågavarande
läroanstalter, för ändamålet beräkna viss ökning av det ordinarie
anslaget till de tekniska läroverken. Även för de i nu förevarande punkt
omförmälda tekniska elementarskolornas personal ämnar jag föreslå dylik
reglering, och torde denna fråga lämpligen kunna upptagas till behandling
i samband med frågorna om löne- och pensionsreglering för den
ordinarie lärarpersonalen vid de allmänna läroverken in. fl. läroanstalter.
Enligt inom ecklesiastikdepartementet verkställda beräkningar skulle
för detta ändamål erfordras ett belopp av cirka 25,000 kronor.
Jag hemställer följaktligen, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
ökat anslag. aJE i avbidan på proposition angående löne- och
pensionsreglering för den ordinarie lärarpersonalen vid
de tekniska elementarskolorna i Norrköping, Borås och
Härnösand, beräkna för ändamålet en ökning av det
ordinarie anslaget till nämnda skolor med 25,000 kronor.
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
549
9. Tekniska elementarskolan i Norrköping. Under vart och ett
av siren 1902 — 1910 utgick ett av riksdagen för tekniska elementarskolan
i Norrköping beviljat extra anslag till belopp av 2,800 kronor. Anslaget
var uppdelat i särskilda poster, avseende betjäningens avlöning, lyshållning,
uppvärmning in. in. Frånsett ett tillfälligt anslag för inköp av modeller
har riksdagen till i huvudsak samma ändamål som under åren 1902 —
1910 beviljat extra anslag till höjda belopp för de följande åren, nämligen
för vartdera året 1911 och 1912 4,250 kronor, för vartdera av åren
1913 och 1914 4,950 kronor, för år 1915 5,250 kronor, för år 1916
5,950 kronor, för år 1917 6,350 kronor och för år 1918 6,750 kronor.
till undervisning i svenska språket . .
» betjäningens avlöning.....................
» lyshållning, uppvärmning m. m.
» assistenter och repetitörer............
» undervisning i främmande språk
» höjd avlöning åt läraren i
* bibliotek och samlingar ...........
» undervisning i verkstadsarbete
frihandsteckning
...........-kronor |
200 |
— |
400 |
— |
|
2,700 |
— |
|
800 |
— |
|
400 |
— |
|
» |
150 |
— |
300 |
— |
|
1.800 |
— |
|
umma kronor |
6,750 |
— |
För år 1919 har skolans styrelse i underdånig skrivelse den 20 augusti
1917 äskat ett till 8,400 kronor ökat anslag. Förhöjningen, 1,650 kronor,
är fördelad å nedannämnda poster på följande sätt:
till betjäningens avlöning........................................... |
............... kronor |
200: — |
» lyshållning, uppvärmning in. m....................... |
800: — |
|
» assistenter och repetitörer................................... |
400: — |
|
» höjd avlöning åt läraren i frihandsteckning.. |
» |
50: — |
» undervisning i verkstadsarbete........................ |
200: — |
|
Summa kronor |
1,650: — |
Till stöd för framställningen har styrelsen anfört, att styrelsen, som noga övervägt
varje post särskilt, fuunit den begärda ökningen vara den minsta möjliga för
att skolans verksamhet skulle kunna uppehållas utan att en större brist å skolans stat
skulle uppstå. Endast genom en förmånlig försäljning av gammalt skrotjärn, vilket
inbragt 1.088 kronor, hade styrelsen kunnat få staten för år 1916 att gä ihop, och
1917 års räkenskaper komme antagligen att visa en avsevärd brist, då styrelsen redan
för ved och kol hade utbetalat 1,281 kronor mer än under hela är 1916. Utgiften till
betjäningen hade stigit avsevärt under de två senaste åren, och styrelsen hade måst
höja avlöningen till maskinisten å verkstaden. Med de små anslagen till läraren i
frihaudsteckning samt till assistenter och repetitörer vore det hart när omöjligt att
[211.]
Tekirska
eleme^ tarskolan
i
Norrköping.
Departe
mentschefen.
ökat anslag.
[212.]
Tekniska
elementarskolan
i
Borås.
550 1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
skaffa kompetenta personer, som för de avlöningar, styrelsen kunde bjuda, ville åtaga
sig arbete vid skolan.
Styrelsens framställning om fortsatta anslag för vissa ändamål till
samma belopp som förut vill jag naturligen tillstyrka, och jag anser styrelsens
äskande om vissa anslagshöjningar ej heller kunna avvisas. Jag
erinrar, att tekniska elementarskolan i Norrköping likasom motsvarande
läroanstalter i Borås och Härnösand tills vidare ej komma att beröras av
ett under utarbetande varande förslag till reglering bland annat av den
lägre tekniska undervisningen. Såsom av punkt 210 framgår, ämnar jag
emellertid framlägga förslag om lönereglering för den ordinarie lärarpersonalen
vid sagda tre tekniska elementarskolor. Detta löneregleringsförslag
kommer emellertid icke att minska behovet av de nu begärda extra
anslagen.
Jag tillstyrker nu, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till uppehållande av verksamheten vid tekniska
elementarskolan i Norrköping anvisa på extra stat för
år 1919 ett förslagsanslag, högst 8,400 kronor, att utgå
till nedan angivna ändamål med högst följande belopp:
till undervisning i svenska språket.
betjäningens avlöning........................
lyshållning, uppvärmning m. m. . .
assistenter och repetitörer...............
undervisning i främmande språk.,
höjd avlöning åt läraren i frihands
teckning.
...........................................
bibliotek och samlingar.....................
verkstadsarbete .....
kronor
undervisning i
200
600
3,500
1,200
400
200
300
2,000
tillhopa kronor 8,400: —
10. Tekniska elementarskolan i Borås. För uppehållande av verksamheten
vid tekniska elementarskolan i Borås har riksdagen beviljat på extra
stat för vart och ett av åren 1903 — 1910 ett anslag av 3,850 kronor samt
för vart och ett av åren 1911—1917 4,250 kronor.
För år 1918 beviljade riksdagen för sagda ändamål ett förslagsanslag,
högst 6,050 kronor, fördelat på följande poster:
till undervisning i verkstadsarbete........................................ kronor 1,000: —
* » » svenska och främmande språk ............ » 500: —
* » » frihandsteckning....................................... » 200: —
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
551
till |
kemiska och och fysiska laborationer........ bibliotek och övriga samlingar................... |
.................... kronor |
500: — |
> |
» |
300: — |
|
» |
betjäningens avlöning .................................. |
» |
850: — |
» |
lyshållning, uppvärmning in. in................. |
» tillhopa kronor |
2,700: — |
Nu har vederbörande skolstyrelse i skrivelse den 27 augusti 1917
gjort framställning om anslag till ifrågavarande ändamål för år 1919.
Denna begäran anser jag böra understödjas. Jag tillåter mig än en gång
bringa i erinran vad jag under punkterna 210 och 211 anfört därom, att
tekniska elementarskolan i Borås tills vidare ej är avsedd att beröras av
den planerade omorganisationen av den tekniska undervisningen. Däremot
har jag för avsikt att föreslå lönereglering vid innevarande års riksdag
för den ordinarie lärarpersonalen vid, bland andra, tekniska elementarskolan
i Borås. De nu begärda extra anslagen äro emellertid erforderliga även
om en lönereglering i enlighet med det förslag, som nu förberedes, blir
av riksdagen beslutad för ifrågavarande tekniska elementarskola.
På grund av vad sålunda anförts tillstyrker jag förslag till riksdagen
att till uppehållande av verksamheten vid tekniska
elementarskolan i Borås anvisa på extra stat för år 1919
ett förslagsanslag, högst 6,050 kronor, att utgå till följande
ändamål med högst nedan angivna belopp, näm
-
ligen :
till undervisning i verkstadsarbete...... kronor 1,000: —
> » » svenska och främmande
språk....................................... » 500: —
» undervisning i frihandsteckning ... » 200: —
» kemiska och fysiska laborationer... » 500: —
» bibliotek och övriga samlingar...... » 300: —
» betjäningens avlöning........................ » 850: —
» lyshållning, uppvärmning m. m.,,, » 2.700: —
tillhopa kronQr 6,050: —
11. Tekniska elementarskolan i Härnösand. Till uppehållande
av verksamheten vid tekniska elementarskolan i Härnösand har riksdagen
under en följd av år anvisat anslag å extra stat. För år 1904 beviljades
sålunda 3,675 kronor och för år 1905 6,250 kronor. Av det förra anslaget
var viss del avsedd för höstterminen 1903 och av det senare viss
[213.]
Tekniska elementarskola*
i Härnösand.
552
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
[213.] del för höstterminen 1904. Vidare beviljades för vartdera av åren 1906
och 1907 4,350 kronor samt för vart och ett av åren 1908—1914 4,550
kronor, varförutom för år 1908 beviljades 90 kronor, avsedda till viss
undervisning under höstterminen 1907. För år 1915 anvisades dels för
uppehållande av verksamheten vid nämnda skola tillhopa 5,050 kronor,
dels ock för täckande av brist i skolans räkenskaper vid 1912 års utgång
374 kronor, och jämväl för vartdera av åren 1916 och 1917 beviljades
5,050 kronor.
För år 1918 har riksdagen på extra stat anvisat ett förslagsanslag,
högst 7,050 kronor, att utgå till följande ändamål med högst nedan angivna
belopp, nämligen:
till undervisning i svenska språket......kronor 200
» » » främmande språk... » 400
» lyshållning, uppvärmning m. in... » 5,400
» betjäningens avlöning .................... » 850
» förhöjning av arvodet till gymnastiklärare
......................................... »_200: —
tillhopa kronor 7,050: —
I underdånig skrivelse den 6 augusti 1917 har skolans styrelse anhållit
om beredande åt skolan av extra anslag för enahanda ändamål under
år 1919. Styrelsen har därvid begärt höjning å vissa av förstnämnda
anslagsposter. Tillika har styrelsen hemställt om beviljande av ett nytt
anslag, nämligen till undervisning i verkstadsarbete.
För min del anser jag, att de förut beviljade anslagsposterna böra
med oförändrade belopp utgå för år 1919 med undantag för anslaget till
lyshållning, uppvärmning in. in. — för dylika ändamål har jag redan förut
denna dag upprepade gånger haft att framlägga krav om förhöjning av
utgående anslag.
Till stöd för sin framställning i denna del har styrelsen anfört huvudsakligen:
Vid
äskandet av det sedermera av riksdagen anvisade anslaget å 5,400 kronor för
ifrågavarande ändamål för år 1918 hade styrelsen beräknat åtgången av koks till 1,650
hektoliter å'' 3 kronor, till vilket pris styrelsen hösten 1916, då sagda åskande framställdes.
lyckats inköpa det för läsåret 1916—1917 erforderliga kokspartiet. För läsåret
1917—1918 hade styrelsen ännu icke kunnat anskaffa koks, men torde densamma
komma att betinga ett pris av minst 6 kronor för hektoliter. Till inköp för år 1919
efter detta pris med samma koksförbiukning, 1,650 hektoliter, åtginge 9,900 kronor,
d. v. s. 4,950 kronor mer än som beräknats för ar 1918. Om priset på koks skulle
sjunka, vore denna summa ändock behövlig för att täcka den brist, som säkerligen
komme att uppstå såväl under år 1917 som under är 1918, då anslaget för dessa år
1918, Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.] 553
beräknats med ett kokspris av endast 3 Kronor för hektoliter. Anslaget till lyahåll- [21;;.]
nintr, uppvärmning m. m. för år 1918, 5,400 kronor, skulle sålunda behöva böjas med
4,950 kronor till 10,350 kronor, men då även priset på elektrisk ström för belysning,
ved till vaktmästaren och maskinisten m. m. avsevärt stigit, torde ett anslag av 10,500
kronor icke vara för högt tilltaget.
Jag tillstyrker styrelsens begäran om detta anslags uppförande å extra
stat för år 1919.
Såsom jag redan nämnt, har styrelsen vidare anhållit om beviljande
av anslag till undervisning i verktadsarbete. I fråga härom yttrar styrelsen:
Till
verkstaden för undervisning och materiell har skolan hittills åtnjutit ett årligt
anslag av 3 000 kronor på ordinarie stat. Då emellertid verkmästarens avlöning sedan
början av höstterminen 1912 utgått med 2 500 kronor för år, har till erforderligt biträde
i verkstaden, elektrisk energi för drivande av maskinerna samt materiell återstått
endast 500 kronor. Enär under de två senaste åren priset å såväl elektrisk
energi som för driften erforderliga förnödenheter avsevärt stigit, har denna summa
visat sig vara otillräcklig, och anslaget har därför måst överskridas med i medeltal
250 kronor för år, ehuru största möjliga sparsamhet iakttagits och nyanskaffning av
materiell inskränkts till det allra nödvändigaste. Härtill kommer, att alldenstund
skolans verkmästare nästa år fyller 70 år, ombyte av verkmästare sannolikt måste ske
under år 1918. Då någon ny kompetent verkmästare numera icke torde kunna erhållas
för lägre avlöning än 3,000 kronor för år, anser styrelsen, att från och med
år 1919 till verkstaden för undervisning och materiell erfordras ett årligt extra anslag
av 1,000 krouor, för att undervisningen skall kunna på ett tillfredsställande sätt bedrivas.
Styreben får även erinra om, att 1917 års riksdag till nu berörda ändamål
för år 1918 beviljat tekniska elementarskolorna i Borås och Norrköping, med vilka
tekniska elementarskolan i Härnösand med avseende på antalet lärjungar är närmast
jämförlig, extra anslag av respektive 1,000 krouor och 1,800 kronor.
Till en början tillåter jag mig hänvisa till vad jag under punkt 210 i det
föregående anfört rörande lönereglering för den ordinarie lärarpersonalen vid,
bland andra tekniska elementarskolor, den i Härnösand samt om den ställning,
dessa elementarskolor tills vidare komma att intaga vid en eventuell
omorganisation av den tekniska undervisningen. Då det under nu förevarande
punkt omförmälda anslagsbehovet kvarstår orubbat även om en
lönereglering för ifrågavarande tekniska elementarskola i enlighet med
det förslag, jag har för avsikt att framlägga, bliver av riksdagen beslutad,
anser jag mig oförhindrad att understödja det av skolans styrelse framförda
anslagsäskandet.
Jag tillstyrker alltså, med åberopande av vad jag ovan anfört, förslag
till riksdagen
att till uppehållande av verksamheten vid tekniska ökat anslag
elementarskolan i Härnösand anvisa på extra stat för
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 70
[214.]
Tekniska
skolan i
Eskilstuna.
554 1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
år 1919 ett förslagsanslag, högst 13,150 kronor, att utgå
till följande ändamål med högst nedan angivna belopp,
nämligen:
till |
undervisning i svenska språket...... |
kronor 200: — |
|
* * främmande språk... |
» |
400: -- |
|
» » verkstadsarbete ...... |
1,000: — |
||
2* |
lyshållning, uppvärmning m. m. .. |
10,500: — |
|
» |
betjäningens avlöning............... |
> |
850: — |
» |
förhöjning av arvodet till gymna-stiklärare ............................................. |
200: — |
tillhopa kronor 13,150: —
12. Tekniska skolan i Eskilstuna. Riksdagen har för beredande
av tillfällig löneförbättring under åren 1914—1918 enligt vissa av vederbörande
departementschef i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 14 januari 1913 angivna grunder åt rektor, ordinarie lärare, tjänstemän
och vaktmästare vid tekniska skolan i Eskilstuna beviljat på extra
stat för vart och ett av nämnda år 1,337 kronor, -under villkor att Eskilstuna
stad för ändamålet bidroge med 1,336 kronor under samma år.
Genom nådigt beslut den 25 juni 1917 anbefalldes Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Södermanlands län att från stadsfullmäktige i Eskilstuna
infordra och till Kungl. Maj:t överlämna yttrande, huruvida fullmäktige,
beträffande det för år 1918 beviljade anslaget, iklädde sig uppfyllandet
av nyssnämnda villkor. Sedan stadsfullmäktige fattat beslut härom,
har Kungl. Maj:t den 7 december 1917 ställt statsanslaget till förfogande
av skolans direktion.
Med anledning av en utav direktionen gjord framställning om fortsatt
anslag för samma ändamål tillstyrker jag förslag till riksdagen
att till beredande av tillfällig löneförbättring under
år 1919, enligt de av vederbörande departementschef i
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 14 januari
1913 angivna grunderna, åt rektor, ordinarie lärare,
tjänstemän och vaktmästare vid tekniska skolan i
Eskilstuna anvisa på ex''ra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 1,337 kronor, under villkor att Eskilstuna
stad för nämnda ändamål bidrager med 1,336
kronor.
555
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
13. Slöjdföreningens i Göteborg skola. Till understöd åt slöjd- t^lö.j
föreningens i Göteborg skola har riksdagen för vart och ett av aren 1907
—1918 anvisat på extra stat 30,000 kronor att, under villkor att Göteborgs borg skola,
stad tillsköte minst lika mycket för år ävensom på de övriga villkor, som
Kungl Maj:t kunde Unna gott föreskriva, ställas till skolstyrelsens förfogande
för därmed avsett ändamål. Genom särskilda beslut har Kungl.
Maj:t förordnat om anslagens tillhandahållande åt styrelsen och därvid för
åtnjutande av statsbidraget fastställt vissa villkor, som finnas omförmälda
i det vid 1907 års statsverksproposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 12 januari 190^, punkten 122.
1 skrivelse den 24 september 1917 har nu styrelsen för nämnda skola
anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes göra framställning till 1918 års riksdag
om beviljande av ett anslag till skolan å enahanda belopp för år 1919.
Denna styrelsens hemställan har tillstyrkts av magistraten i Göteborg samt
av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus län.
Av handlingarna framgår, att Göteborgs stad för år 1917 till slöjdföreningens
skola anslagit 60,585 kronor samt att skolstyrelsen i förslag
till stat för år 1918 bland beräknade inkomster upptagit ett anslag av
Göteborgs stad å 88,713 kronor.
De skäl, som under en följd av år föranlett beviljande av statsanslag
till ifrågavarande skola, gälla fortfarande, och jag hemställer fördenskull,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till understöd för uppehållande av slöjdföreningens
i Göteborg skola bevilja på extra stat för år 1919
ett förslagsanslag, högst 30,000 kronor, att, under villkor
att Göteborgs stad för skolan tillskjuter minst lika
mycket för år 1919 ävensom på de övriga villkor, som
Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva, ställas till styrelsens
för skolan förfogande för därmed avsett ändamål.
14. Resestipendier åt föreståndare och facklärare vid lägre ^16.]
tekniska läroanstalter. Riksdagen har år 1914 till resestipendier åt Resestipen.
föreståndare och facklärare vid lägre tekniska läroanstalter under de vill- dier åt förekor
och bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva, anvisat facklärare
på extra stat för år 1915 ett belopp av 3-,000 kronor vidare
Såsom jag erinrat i början av min anmälan av frågor, hörande till laroanstaIter.
regleringen av riksstatens åttonde huvudtitel för ar 1919, har ifrågavarande
anslag hittills icke tagits i anspråk för sitt ändamål, och enligt Kungl. Maj:ts
den 31 december 1917 därom meddelade beslut torde det ej heller komma
556
Överstyrelse
för yrkesundervisningen.
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
till användning under år 1918. I enlighet med vad jag yttrade i sammanhang
med nämnda erinran får jag därför nu tillstyrka, att riksdagens
medgivande utverkas till att anslaget må användas under år 1919. I°det
föregående har jag flera gånger haft anledning framhålla min avsikt att,
sa snart erforderliga utredningar blivit avslutade, framlägga förslå o- om
avlåtande av framställning till riksdagen angående omorganisation avvissa
av de tekniska läroanstalterna. Därest dylik framställning varder av
Kungl. Maj:t avlåten samt ombildning av ifrågavarande anstalter bliver av
riksdagen beslutad, synes det vara lämpligt, att de resestipendier, som omtörmälas
under nu förevarande punkt, få tilldelas föreståndare och facklärare
jämväl vid sådana ombildade lägre tekniska anstalter. Då formuleringen
av det ändamål, för vilket det av 1914 års riksdag anvisade och
under denna punkt upptagna anslaget till resestipendier icke torde lasera
hincler i vägen härför, synes det emellertid icke vara erforderligt att°av
riksdagen inhämta uttryckligt medgivande till en sådan vidgad användning
av anslaget, utan torde Kungl. Maj:t vara oförhindrad att besluta om
dylik disposition av ifrågavarande resestipendier.
På grund av vad jag sålunda anfört och under åberopande av vad
jag anfört i början av min framställning rörande anslagsbehoven under
åttonde huvudtiteln, hemställer jag om förslag till riksdagen
att medgiva, att det på extra stat*för år 1915 anvisade^
belopp av 3;000 kronor till resestipendier åt
föreståndare och facklärare vid lägre tekniska läroanstalter
må under de villkor, Kungl. Maj:t kan finna gott
föreskriva, för enahanda ändamål användas under år 1919.
15. Överstyrelse för yrkesundervisningen. Såsom ia°- i det
föregående under punkten 181 omförmält, har jag för avsikt att så snart
ske kan göra framställning om förslag till innevarande års riksdag angående
ett enhetligt ordnande av de praktiska ungdomsskolor, vilka° omhänderhava
undervisningen för den ungdom, som efter inhämtande av
folkskolans lärokurs övergår eller ärnar övergå till praktiskt arbete inom
näringslivets olika områden. Sagda förslag är avsett att omfatta, utom
andra läroanstalter, sådana, som äro avsedda för den lägre tekniska undervisningen,
den lägre handelsundervisningen och undervisning i husligt
arbete. Då det synes mest ändamålsenligt, att ledningen av sistnämnda
läroanstalter lägges i en central styrelses hand, ärnar jag även föreslå
inrättandet av en överstyrelse för yrkesundervisningen, däri dock
557
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
givetvis icke inbegripen den undervisning, som meddelas vid tekniska
högskolan och därmed jämförliga läroanstalter.
Enligt inom ecklesiastikdepartementet verkställda beräkningar skulle
kostnaderna för en sådan överstyrelse för år 1919 belöpa sig till 50,000
kronor. Detta belopp synes böra upptagas på ordinarie stat,
Med hänsyn därtill att erforderlig ytterligare utredning i hithörande
frågor ännu icke är avslutad, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
att, i avbidan på proposition angående inrättandet Nytt. anslag.
av en överstyrelse för teknisk undervisning, beräkna för
ändamålet å ordinarie stat för år 1919 ett belopp av
50,000 kronor.
16. Understöd åt lägre tekniska yrkesskolor m. m. I riks- [218.]
staten är under åttonde huvudtiteln på extra stat för år 1918 uppfört ett understöd åt
förslagsanslag å 140,000 kronor till understöd åt lägre tekniska yrkes- ,asre
skolor m. m. Såsom jag i det föregående under punkten 181 omförmält, yrkesskolor
har jag ^för avsikt att framdeles göra framställning om förslag till inne- m- “•
varande ars riksdag angående ett enhetligt ordnande av de praktiska ungdomsskolor,
vilka omhänderhava undervisningen för den ungdom, som
efter inhämtande av folkskolans lärokurs övergår eller ärnar övergå till
praktiskt arbete inom näringslivets olika områden. Sagda förslag är avsett
att omfatta, utom andra läroanstalter, även lägre tekniska yrkesskolor.
Enligt inom ecklesiastikdepartementet verkställda beräkningar skulle
till understöd åt sistnämnda skolor för år 1919 krävas en ökning
med 110,000 kronor av nuvarande förslagsanslaget till ifrågavarande
ändamål. Anslaget bör följaktligen för år 1919 upptagas med ett
till 250,000 kronor förhöjt belopp. I samband med avlåtande av proposition
i ämnet till riksdagen torde även böra tagas under omprövning,
huruvida icke benämningen å anslaget lämpligen bör ändras, så att
det tydligare angiver de ändamål, för vilka det är avsett efter genomförandet
av den planerade omorganisationen av ifrågavarande undervisningsanstalter.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t nu täcktes föreslå riksdagen
att, i avbidan på blivande proposition i ämnet, ökat anslag
beräkna på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst
250,000 kronor åt lägre tekniska yrkesskolor m. m.
558
1918. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
[219.]
Anslag till
husmodersskolor
m. m.
Nytt anslag.
17. Anslag till husmodersskolor m. m. Riksdagen har under
sjätte huvudtiteln på extra stat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag av
50,000 kronor att, i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för
civildepartementet angivna grunder, utgå som understöd dels till yrkesskolor
för husmodersutbildning i städer, köpingar, industri- och andra liknande
samhällen, dels ock till obemedlade och mindre bemedlade elever
vid nämnda skolor, varjämte riksdagen medgivit, att av omförmälda anslag
ett belopp av högst 1,500 kronor må användas för bestridande av
kostnaderna för statens tillsyn av samma skolor.
Närmare föreskrifter att lända till efterrättelse tills vidare, så länge
anslag för ifrågavarande ändamål utgår, hava sedermera av Kungl. Maj:t
meddelats genom kungörelse den 29 juni 1917 (sv. förf.-saml. nr 567).
Ovannämnda husmodersskolor höra till det slag av praktiska ungdomsskolor,
vilka omhänderhava den lägre undervisningen för den ungdom,
som efter inhämtande av folkskolans lärokurs övergår eller ärnar
övergå till praktiskt arbete inom näringslivet. Med anledning härav har
jag, efter samråd med chefen för civildepartementet, funnit lämpligast, att
anslag till understöd åt husmodersskolorna händanefter äskas under riksstatens
åttonde huvudtitel.
I det föregående under punkten 181 har jag omförmält, att jag ämnar
framdeles hemställa om förslag till innevarande års riksdag angående
ett enhetligt ordnande av nyssberörda praktiska ungdomsskolor. Därvid bör
givetvis hänsyn tagas jämväl till ifrågavarande husmodersskolor. Men då,
såsom förut nämnts, förarbetena med den tillämnade propositionen om de
praktiska ungdomsskolorna ännu icke hunnit slutföras, är jag icke heller
nu beredd att avgiva slutgiltigt förslag rörande husmodersskolorna.
n o C er)
Medel för uppehållande av undervisningen i sistnämnda skolor under
år 1919 torde emellertid böra i riksstaten för sagda år reserveras, och
synes ett belopp av 50,000 kronor böra för ändamålet tagas i beräkning.
Detta belopp torde böra uppföras på extra stat.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att, i avbidan på proposition angående anslag till
husmodersskolor m. m., beräkna för ändamålet under
riksstatens åttonde huvudtitel på extra stat för år 1919
ett förslagsanslag av 50,000 kronor.
1918. Åttonde huvudtiteln: Åtgärder för fysisk utbildning. 559
J. Åtgärder för fysisk utbildning.
1. Gymnastiska centralinstitutet, oförändrat
ordinarie anslag ...................................... kronor 39,650: —
2. Tillfällig avlöningsförbättring åt befattningshavare vid gymnastiska
centralinstitutet m m. Riksdagen har för tillfällig avlöningsförbättring
åt vissa befattningshavare vid gymnastiska centralinstitutet på
extra stat anvisat för vart och ett av åren 1912—1916 ett förslagsanslag av
högst 8,400 kronor samt för dylik avlöningsförbättring ävensom vissa arvodesförhöjningar
för vart och ett av åren 1917 och 1918 ett förslagsanslag
av högst 9,700 kronor, att utgå under vissa av riksdagen angivna
villkor. I sammanhang med anvisande av berörda anslag för år 1918 beviljade
riksdagen i anledning av en av Kungl. Maj:t gjord framställning
till beredande av ett personligt lönetillägg åt läraren vid gymnastiska centralinstitutet
A. G. Schmiterlöw med 1,000 kronor, varav 500 kronor lön
och 500 kronor tjänstgöringspenningar, för vart och ett av åren 1917 och
1918 på extra stat för år 1918 ett förslagsanslag, högst 2,000 kronor.
Nu har direktionen för nämnda institut i skrivelse den 13 augusti
1917 hemställt, dels att tillfällig avlöningsförbättring och arvodesförhöjning
enligt de grunder och på de villkor, som för år 1918 blivit fastställda,
måtte komma samma befattningshavare vid institutet till del även
för år 1919 med ett sammanlagt belopp av högst 9,700 kronor, dels ock
att till beredande av ett personligt lönetillägg åt ovanbemälde Schmiterlöw
ett belopp av 1,000 kronor måtte ställas till förfogande även för år 1919.
Jag tillstyrker, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels medgiva, att tillfällig avlöningsförbättring för år
1919 må kunna tillkomma följande befattningshavare vid
gymnastiska centralinstitutet med nedannämnda belopp:
överlärare 1,000 kronor, därav 500 kronor lön och
500 kronor tjänstgöringspenningar,
lärare 1,000 kronor, därav 500 kronor lön och 500
kronor tjänstgöringspenningar,
lärarinna 500 kronor, därav 250 kronor lön och
250 kronor tjänstgöringspenningar, samt
vaktmästare och portvakt vardera 400 kronor;
[220.]
Tillfällig avlöningsförbättring
åt
befattningshavare
vid
gymnastiska
centralinstitutet.
[220.]
Minskat
anslag.
560 1918. Åttonde huvudtiteln: Åtgärder för fysisk utbildning.
dels godkänna följande villkor för åtnjutande av
ifrågavarande avlöningsförbättringar:
att tjänstinnehavare, soin erhållit tillstånd att med
sin tjänst vid gymnastiska centralinstitutet förena militär
beställning, icke må tillgodonjuta avlöningsförbättring,
varom nu är fråga,
att i övrigt, frånsett föreningen av föreståndarbefattningen
vid institutet med överlärartjänst därstädes,
tjänstinnehavare icke må med den tjänst, för vilken avlöningsförbättring
utgår, förena annan tjänstebefattning,
allmän eller enskild, såframt ej, vad angår överlärare,
Kungl. Maj:t och, vad angår annan tjänstinnehavare vid
institutet, direktionen, uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid institutet,
finner befattningen kunna få tills vidare mottagas
och bibehållas, samt
att överlärare eller lärarinna, som i sådan egenskap
åtnjuter fri bostad, skall, utöver det för denna förmån i
gällande stat för institutet bestämda avdraget å lönen,
vidkännas ytterligare sådant avdrag med: överlärare 300
kronor och lärarinna 150 kronor;
dels medgiva, att följande arvoden för särskilda
göromål vid gymnastiska centralinstitutet må för år 1919
förhöjas med nedan angivna belopp:
arvodet åt föreståndaren med 300 kronor,
arvodet för sekreterargöroinålens besörjande med
150 kronor och
arvodet för räkenskapsförargöromålens besörjande
med 150 kronor, samt
att för år 1919 må utgå ersättning för besörjande
av biblioteksgöromålen vid institutet med 300 kronor;
dels för bestridande av samtliga berörda kostnader
för år 1919 på extra stat för samma år anvisa ett förslagsanslag,
högst 9,700 kronor;
dels ock till beredande av ett personligt lönetillägg
åt läraren vid gymnastiska centralinstitutet A. G. Schm£
terlöw med 1,000 kronor, varav 500 kronor lön och 500
kronor tjänstgöringspenningar, bevilja på extra stat för
år 1919 ett förslagsanslag, högst 1,000 kronor.
561
1918. Åttonde huvudtiteln: Åtgärder för fysisk utbildning.
3. Uppehållande av gymnastiska centralinstitutets verksamhet. [221.
För uppehållande av gymnastiska centralinstitutets verksamhet har riks- Uppehållande
dagen på extra stat beviljat för vart och ett av åren 1910—1917 ett anslag
av 7,650 kronor samt för år 1918 ett anslag av 8,700 kronor. I sist- institutet*
nämnda anslag hava ingått ett belopp av 5,400 kronor till förhöjning av verksam
anslaget till arvoden åt extra lärare, ett belopp av 2,500 kronor till förhöjning
av anslaget till ved, ljus, materiell, samlingar in. in. samt ett belopp
av 800 kronor till avlöning åt extra vaktmästarbiträde.
Enär direktionen över nämnda institut anmält, att institutets behov
av medel utöver ordinarie stat för verksamhetens uppehållande under år
1919 med säkerhet icke kommer att understiga vad för år 1918 blivit
anslaget, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till uppehållande av gymnastiska centralinstitutets
verksamhet under år 1919 anvisa på extra stat
för samma år ett förslagsanslag, högst 8,700 kronor,
att användas med högst nedanstående belopp till föl
-
jande ändamål:
till förhöjning av anslaget till arvoden
åt extra lärare....................................... kronor 5,400: —
» förhöjning av anslaget till ved, ljus,
materiell, samlingar m. m................ » 2.500: —
» avlöning åt extra vaktmästarbiträde » 800: —
tillhopa kronor 8,700: —
4. Skrivbiträde vid gymnastiska centralinstitutet. Till skriv- [222.j
biträde vid gymnastiska centralinstitutet har riksdagen på extra stat för skrivbiträde
. ___:Z J. -ii__ä nAA U______ vid gymnast!
I-''*)
år 1918 anvisat ett anslag å 700 kronor
vid gymnastiska
central
-
Jämväl för år 1919 erfordras, enligt vad vederbörande anmält, dylikt
anslag till enahanda belopp, och för jag för den skull hemställa om förslag
till riksdagen
att till skrivbiträde vid gymnastiska centralinstitutet
anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 700 kronor.
5. Kvinnlig poliklinik vid gymnastiska centralinstitutet. För [223.]
fortsatt uppehållande under höstterminen 1914 samt åren 1915 —1918 av Kvinnlig
undervisning jämte läkarvård vid en med gymnastiska centralinstitutet pg°y^™^''ad
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 71 central
institutet.
[224.]
Inköp av
litteratur
in. m. vid
gymnastiska
centralinstitutet.
562 1918. Åttonde huvudtiteln Åtgärder för fysisk utbildning.
förenad kvinnlig poliklinik har riksdagen på extra stat beviljat medel, beräknade
efter 500 kronor för år.
Direktionen över nämnda institut har nu anhållit, att för år 1919 ett
anslag av 500 kronor måtte till enahanda ändamål beredas institutet, för
vars undervisning under sagda år åt kvinnliga elever polikliniken med all
säkerhet komme att vara oumbärlig.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till fortsatt uppehållande under år 1919 avundervisning
jämte läkarvård vid en med gymnastiska
centralinstitutet förenad kvinnlig poliklinik anvisa på
extra stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 500
kronor.
6. Inköp av litteratur m. m. vid gymnastiska centralinstitutet.
Till inköp av litteratur och till bokbindning för gymnastiska centralinstitutets
bibliotek har riksdagen på extra stat för år 1918 anvisat ett anslag
av 600 kronor.
I skrivelse den 13 augusti 1917 har direktionen för gymnastiska centralinstitutet
gjort framställning om beredande av fortsatt anslag med
enahanda belopp för nu ifrågavarande ändamål och därvid anfört, bland
annat, följande:
!f ■ Institutets bibliotek, som omfattar över 6,000 volymer, har icke förrän nu åtnjutit
anslag av statsmedel, utan har till största delen tillkommit genom gåvor av
äldre gymnastik- och fåktlitteratur. Däremot är den nyare litteraturen på det gymnastiska
området därstädes i mycket ringa grad tillgodosedd. Denna litteratur är likväl
särdeles omfattande, ty den berör icke blott det rent fackligt gymnastiska, utan
sträcker sig in på uppfostrans, sundhetslära^ och sjukvårdens områden. De förefintliga
luckorna därutinnan kunna givetvis icke fyllas av det anslag, som nu kommit
biblioteket till del, utan kommer behovet av ett liknande anslag att kvarstå under eu
följd av år. Därtill kommer nödvändigheten att årligen disponera medel för prenumeration
av periodisk litteratur, bokbindning m. m.
Då alltså medel för ifrågavarande ändamål erfordras jämväl för år
1919, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till inköp av litteratur och bokbindning för
gymnastiska centralinstitutets bibliotek anvisa på extra
stat för år 1919 ett reservationsanslag av 600 kronor.
563
1918. Åttonde huvudtiteln: Åtgärder för fysisk utbildning.]
7. Kostnadsfri gymnastik för medlemmar av Stockholms förenade
studentkårer. På gjorda framställningar har Kungl. Maj:t alltsedan
år 1906 årligen »tillit medel till direktionens över gymnastiska centralinstitutet
förfogande för anordnande vid institutet enligt vad under
senare år föreskrivits under av direktionen godkänd ledare — av kostnadsfria
övningar i gymnastik för studenter vid högre undervisningsanstalter
i Stockholm, numera sammanslutna under namn av »Stockholms förenade
studentkårer». Anslaget har plägat utgå med 1,000 kronor för läsår, och
medel hava i regel tagits ur anslaget till extra utgifter under åttonde
huvudtiteln eller reservationerna å anslagen under nämnda huvudtitel.
Nu hav direktionen över gymnastiska centralinstitutet i skrivelse den
13 augusti 1917 gjort framställning om uppförande å extra stat för institutet
av anslag till ovanberörda ändamål.
Till stöd härför har direktionen anfört:
[225. i
Kostnadsfri
gymnastik fö
medlemmar
av Stockholms
förenade
studentkårer.
Initiativet till ifrågavarande övningar har utgått från studenterna själva, vilka
därigenom berett sig tillfälle att tillgodose behovet av ordnade kroppsövningar. Direktionen
har därvid endast varit en förmedlande länk mellan studentsammanslutningen
i Stockholm och Kungl. Maj:t vid utverkandet av nämnda anslag, vilket sedan ingått
i institutets räkenskaper och redovisats i vanlig ordning.
Det har emellertid icke undgått direktionens uppmärksamhet, att den ringa fasthet
och säkerhet, som utmärkt detta år från år utverkade anslag, inverkat i viss mån
menligt på det med detsamma avsedda syftet. Studerandena vid de olika högskolorna
hava vid studieårets början svävat i ovisshet om anslagets tillvaro och för den skull
ej vetat, om övningarna komme att äga rum. Eu viss tid har därför atgatt, innan
förhållandet härutinnan kunnat bringas till deras kännedom.
Vederbörande bögskolekollegier hava dessutom icke kunnat undgå att betrakta
dessa övningar såsom eu angelägenhet, som stode utanför högskolorna, en studenternas
privatsak, som dessa skolor icke hade att befatta sig med.
Direktionen har därför länge hyst den åsikten, att Stockholms studentkårer borde
få denna angelägenhet ordnad på ett mera planmässigt och stabilt sätt, i likhet med
vad för universiteten ägt rum. Det är härvid naturligt, att högskolorna själva taga
saken om hand och att deras lärarkollegier tillse, att tillfälle till dagliga kroppsövningar
heredes de studerande. En utredning är därför från deras^ sida önskvärd
beträffande vad som kan åtgöras i denna för vår ungdom så viktiga fråga.
Direktionen tror sig även känna, att den av Kungl. Maj:t tillsatta gymnastikkommittén,
som har att inkomma med förslag rörande den fysiska fostrans ordnande
i sin helhet inom vårt land, har sin uppmärksamhet fästad vid det otillfredsställande
tillstånd, som nu är rådande vad kroppsövningar beträffar vid Stockholms högskolor.
Utan att vilja föregripa ett fullständigt ordnande av denna angelägenhet, anser
direktionen likväl, att redan nu en förbättring i så måtto kan åvägabringas, att det
sedan år 1906 utgående anslaget till kostnadsfria gymnastikövningar blir tills vidare
årligt. Dessa övningars tillvaro betryggas därigenom, så att de studerande äga förvissning
om deras årliga tillvaro. Detta kan ske, om de° ingå bland gymnastiska centralinstitutets
riksdagspetita och av riksdagen uppföras såsom ett extra anslag.
På grund av vad sålunda anförts, hemställer direktionen, att Kungl. Maj:t täcktes
Departe
»entsehefon,
Nytt anslag.
226.]
Understödjande
av
idrotten.
564 1918. Åttonde huvudtiteln: Åtgärder för fysisk utbildning.
tagä under övervägande lämpligheten av att ett extra anslag å 1,500 kronor ställes
till direktionens förfogande till kostnadsfria gymnastikövningar vid gymnastiska centralinstitutet
under hostterminen 1918 och kalenderåret 1919 för Stockholms förenade
studentkårer. /
Jag mser till fullo behovet av kroppsövningar för den studerande akar1er?1
i ungdomen. Likaså är jag ense med direktionen om att starka
skäl tala för att denna fråga, vad Stockholms studentkårer beträffar, ordnas
på ett mera planmässigt sätt än nu är fallet. I avbidan härpå synas
emellertid övningarna böra upprätthållas i sin nuvarande form. Kostnaderna
härför torde dock i fortsättningen icke böra bestridas ur ovannämnda
till Kungl. Maj:ts förfogande stående medel, utan framställning
om anslag för övningarnas bedrivande från och med år 1919 böra o-öras
till. riksdagen. För höstterminen 1918 lärer nödigt belopp kunna av Kuno-1.
Maj:t beredas av tillgängliga medel.
Jag hemställer om förslag till riksdagen
att till anordnande vid gymnastiska centralinstitutet
av kostnadsfria övningar i gymnastik för medlemmar av
Stockholms förenade studentkårer anvisa på extra stat
för år 1919 ett förslagsanslag, högst 1,000 kronor.
8. Understödjande av idrotten. Alltsedan år 1914 har ett extra
anslag årligen utgått till understödjande av idrotten. Beloppet, som de
första åren utgjorde 100,000 kronor, har de senare åren bestämts till
75,000 kronor. Då frågan om anslags beviljande för år 1918 av vederbörande
departementschef den 13 januari 1917 anmäldes för Kungl. Maj:t,
erinrade departementschefen om de bestämmelser, som genom nådigt bes
slut den 21 januari 1916 utfärdats i fråga om användningen av 1916 åranslag.
Jag tillåter mig hänvisa till redogörelsen härför (punkt 238 under
åttonde huvudtiteln i statsverkspropositionen 1917). De bestämmelser, som
genom nådigt beslut den 26 januari 1917 meddelats rörande användningen
av 1917 års anslag, åro till det mesta av enahanda innehåll. Avvikelserna
inskränka sig till att föreskrift lämnats om att Sveriges militära idrottsförbund
skall i sin berättelse meddela uppgift om till vilka militära organisationer
samt för vilka ändamål understöd lämnats, att svenska gymnastik-
och idrottsföreningarnas riksförbunds andel i det extra anslao-et
ökats från 41,650 kronor till 47,250 kronor, eller med 5,600 kronor, och
Sveriges central förenings för idrottens främjande andel minskats med detta
belopp och således nedsatts från 20,350 kronor till 14,750 kronor, samt
att i bestämmelserna om anslag från centralföreningen till planläo-o-ninoav
lek- och idrottsplatser m. in. orden »kontant eller i utfört arbete”uteslutits.
1918. Åttonde huvudtiteln: Åtgärder för fysisk utbildning. 565
Centralföreningen och riksförbundets förvaltningsutskott hava nu i
gemensam underdånig skrivelse av den 7 november 1917 anhållit, att anslagsbeloppet
måtte för år 1919 sättes till 100,000 kronor. Såsom skäl
härför har framhållits, huru oerhört prisen stegrats på alla de utgiftsposter,
som anslaget avsåge att täcka.
Med hänsyn till det nuvarande tidsläget anser jag mig emellertid
böra hemställa, att anslaget sättes till samma belopp, som de senaste åren
utgått, och tillstyrker alltså förslag till riksdagen
att till understödjande av idrotten anvisa på extra
stat för år 1919 ett förslagsanslag, högst 75,000 kronor,
att utgå på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna skäl bestämma.
9. Understödjande av skididrotten bland ungdomen. Riksdagen
har år 1914 för understödjande av skididrotten bland ungdomen på extra
stat för år 1915 anvisat ett belopp av 30,000 kronor att användas på sätt
och under villkor, Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva.
Med åberopande av vad jag anfört i början av min framställning rörande
anslagsbehoven under nittonde huvudtiteln hemställer jag om förslag
till riksdagen
att medgiva, att det på extra stat för år 1915 anvisade
belopp av 30,000 kronor för understödjande av
skididrotten bland ungdomen må på sätt och under villkor,
Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva, för enahanda
ändamål användas under år 1919.
[227.]
Understödjande
av
skididrotten
bland ungdomen.
566
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
[228.]
Svenska
fornskrift
tällskapet.
[229.]
Samfundet
för utgivande
av handskrifter
rörande
Skandinaviens
historia.
K. Understöd åt vetenskap, vitterhet och
konst m. m.
1. Svenska fornskriftsällskapet. Till understödjande av svenska
fornskriftsällskapets verksamhet har riksdagen för vart och ett av åren
1877—1918 anvisat ett extra anslag av 2,000 kronor. Med de för åren
1916—1918 beviljade anslagen har förbundits det villkoret, att sällskapet
skulle kostnadsfritt för statens räkning avlämna 300 exemplar av sina
under anslagsåret utgivna arbeten.
Sällskapets styrelse har nu i underdånig skrivelse den 14 september
1917, med bifogande av tryckt redogörelse för sällskapets senaste årsmöte,
anhållit om ett anslag å 2,000 kronor jämväl för år 1919, och har styrelsen
till stöd för denna framställning åberopat den motivering, som av
styrelsen förebragts i underdånig skrivelse den 21 oktober 1914. För det
huvudsakliga innehållet i denna skrivelse lämnades en redogörelse i dåvarande
departementschefens anförande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 14 januari 1915, punkten 185.
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien har den 6 november
1917 avgivit infordrat utlåtande i ärendet och därvid tillstyrkt den gjorda
framställningen.
Under hänvisning till vad dåvarande departementschefen i nyssberörda
anförande den 14 januari 1915 yttrat i förevarande ämne, hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till understöd åt svenska fornskriftsällskapet
anvisa på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 2,000 kronor, under villkor att sällskapet kostnadsfritt
för statens räkning avlämnar 300 exemplar av sina
under anslagsåret utgivna arbeten.
2. Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens
historia. Till understöd åt samfundet för utgivande av handskrifter
rörande Skandinaviens historia har riksdagen anvisat för vart och ett av
åren 1907—1918 ett extra anslag av 1,000 kronor. Vid anslaget har det
villkoret varit fäst, att samfundet skulle till ecklesiastikdepartementet avlämna
50 exemplar av den för anslagsåret avsedda publikationen.
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap in. in.
507
Enligt särskilda nådiga brev, det senaste av den 25 juni 1917, har
Kungl. Maj:t ställt näranda av riksdagen anvisade belopp till samfundets
förfogande att användas för med anslaget avsett ändamål under iakttagande
av nyssnämnda villkor.
I underdånig skrivelse den 29 augusti 1917 har nu samfundet hemställt
om utverkande av enahanda anslag för år 1919 och till stöd härför
anfört, att ifrågavarande anslag i anseende till betydligt ökade tryckningskostnader
nu mer än någonsin vore behövligt för att samfundet skulle
kunna ostört fortsätta sitt utgivningsarbete. Vidare har samfundet meddelat:
Vid
årsskiftet 1916 — 1917 hade utkommit del 25: 2 av Historiska handlingar,
innehållande handlingar rörande riksdagarna åren 1809—1815 (huvudsakligen Christian
Wåhlins anteckningar) och redigerad av Axel Brusewitz. Den i samfundets underdåniga
skrivelse den 27 september 1916 omnämnda historiken över samfundets verksamhet
under det första århundradet av dess tillvaro är nu färdig och utgives såsom
bihang till Historiska handlingar, del 25. Även det i flera underdåniga skrivelser förut
omtalade registret till de 20 första delarna av Historiska handlingar torde kunna under
år 1917 utlämnas. En ny publikation förberedes, nämligen en uti riksarkivet i Köpenhamn
påträffad samling av danska ministerbrev från Stockholm under Gustav II Adolfs
tid (huvudsakligen agenten Peder Galts depescher åren 1622—1625).
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien har den 2 oktober 1917
avgivit infordrat underdånigt utlåtande över denna framställning och därvid
tillstyrkt densamma.
Med anledning av vad sålunda förekommit hemställer jag, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till understöd åt samfundet för utgivande av
handskrifter rörande Skandinaviens historia, anvisa på
extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 1,000 kronor,
under villkor att samfundet till ecklesiastikdepartementet
avlämnar 50 exemplar av den för anslagsåret
avsedda publikationen.
3. Svenska vitterhetssamfundet. Till understödjande av svenska
vitterhetssamfundets verksamhet har riksdagen på extra stat för vartdera
av åren 1914—1918 anvisat ett anslag av 3,000 kronor, att utgå på de
villkor, Kungl. Maj:t kunde finna skal bestämma. Det för år 1918
beviljade anslaget ställdes enligt nådigt beslut den 25 juni 1917 till förfogande
av samfundets styrelse, under villkor att genom styrelsens försorg
avlämnades till ecklesiastikdepartementet dels så snart ske kunde 5
[230.]
Svenska
vitterhets
samfundet.
[231.]
Medicinska
tidskrifter.
568 1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
exemplar av samfundets under anslag3året utgivna skrifter, dels ock före
viss dag kortfattad redogörelse för samfundets verksamhet under anslagsåret.
Styrelsen har nu anhållit, att anslag till samma belopp måtte beviljas
även för år 1919, och till stöd härför anfört, att den nu rådande dyrtiden
även gjort si» kännbar för samfundet, i det att kostnaden för tryckning
av dess publikationer stigit och under den närmaste framtiden än ytterligare
koinme att ökas. Vidare har styrelsen meddelat:
Programmet för samfundets publikationsverksamhet har i följd av mellankomna
hinder för utgivarna måst undergå någon förändring. Under år 19i.7 ämnar styrelsen,
jämte det från ar 1916 resterande 6:e häftet av Leopolds samlade skrifter, som redigeras
av lektorn K. Fredlund, utgiva återstoden av kommentaren med ordbok till Dalins
Argus, som redigeras av professorn B. Hesselman och docenten M. Lamm och vilket
arbete därmed är avslutat, samt slutet av första delen och hela andra delen av fru
Lenngrens skrifter, redigerade av lektorn Th. Hjelmqvist och professorn K. Warburg.
Under förberedelse att utkomma under år 1918 (delvis kanske redan under år 1917)
äro kommentar och glossar till Lucidors samlade dikter, utgivna av lektorn F. Sandvall,
och återstoden av kommentaren till Stagnelii samlade skrifter, som redigeras av docenten
F. Böök. Samfundets publikationsverksamhet under den närmast följande tiden komme
att omfatta — utom fortsättning av Leopolds och Lenngrens skrifter — kritiska och
kommenterade upplagor av Georg Stiernhielms dikter under redaktion av filosofie
licentiaten Johan Nordström, Gunno Dahlstiernas dikter, redigerade av docenten Erik
Noreen, J. H. Kellgrens skrifter, redigerade av docenten Sverker Ek, och Carl August
Ehrensvärds estetiska skrifter, redigerade av filosofie doktorn Gunhild Bergh. På samfundets
framtidsprogram stå vidare kritiska upplagor av Vitalis dikter, Viktor Rydbergs
ungdomsdikter och Singoalla, Carl Snoilskys ungdomsdiktning och Strindbergs
Mäster Olof i dess olika texter.
Svenska akademien har den 11 oktober 1917 avgivit infordrat utlåtande
i ärendet och därvid tillstyrkt bifall till berörda ansökan.
Under hänvisning i övrigt till vederbörande departementschefs anförande
i ämnet till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 14
januari 1913, punkten 241, hemställer jag om förslag till riksdagen
att till understödjande av svenska vitterhetssamfundets
verksamhet anvisa på extra stat för år 1919 ett
reservationsanslag av 3,000 kronor, att utgå på de villkor,
Kungl. Maj:t kan finna skäl bestämma.
4. Medicinska tidskrifter. Till understöd för utgivande av tidskriften
Nordiskt medicinskt arkiv har riksdagen anvisat på extra stat för
vart och ett av åren 1896—1905 ett belopp av 3,000 kronor samt för
varf och ett av åren 1906-1915 ett belopp av 5,000 kronor.
Sedan vidare riksdagen år 1915 till understöd för utgivande av tid -
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
58»
skrifterna Skandinavisches Archiv för Medizin och Skandinavisches Archiv [231.]
filr Chirurgie, som vore avsedda att träda i stället för Nordiskt medicinskt
arkiv, på extra stat för år 1916 under vissa villkor beviljat ett anslag ä
5,000 kronor, har riksdagen år 1916, på därom av Kungl. Maj:t gjord
framställning, medgivit, att sistnämnda anslag finge på enahanda villkor
beträffande friexemplars överlämnande till vissa bibliotek, som i fråga om
tidskrifterna Skandinavisches Archiv för Medizin och Skandinavisches Archiv
för Chirurgie föreskrivits, användas för fortsatt utgivande under år 1916
av tidskriften Nordiskt medicinskt arkiv. Vidare har riksdagen med bifall
till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar på extra stat beviljat för
år 1917° ett anslag å 5,000 kronor samt för år 1918 ett förslagsanslag,
högst 5,000 kronor, till understöd för utgivande av tidskrifterna Skandinavisches
Archiv för Medizin och Skandinavisches Archiv för Chirurgie
eller av tidskriften Nordiskt medicinskt arkiv, under villkor att av statsunderstödd
tidskrift för vartdera av åren 1917 och 1918 kostnadsfritt
överlämnades till vart och ett av universitetsbiblioteken i Uppsala och
Lund 10 exemplar samt till karolinska mediko-kirurgiska institutets .bibliotek
5 exemplar, av vilka exemplar behövligt antal skulle i främsta
rummet tilldelas vederbörande institutioner och kliniker vid de medicinska
undervisningsanstalterna.
I underdånig skrivelse den 11 september 1917 har föreningen för
fortsatt utgivande av Nordiskt medicinskt arkiv anhållit, att såsom understöd
för fortsatt utgivande under år 1919 av tidskriften Nordiskt medicinskt
arkiv måtte anvisas ett anslag av 8,000 kronor eller, om detta icke kunde
bifallas, åtminstone samma belopp, som för ändamålet årligen utgått allt
sedan år 1906, 5,000 kronor. Till stöd för denna framställning har föreningen
anfört följande:
Tidskriften Nordiskt medicinskt arkiv, som utkommit sedan år 1869, har förmedlat
publicerandet av ett stort antal svenska, norska, danska och finska vetenskapliga arbeten
inom medicinens olika grenar. Sedan år 1901 ha dessa arbeten till större delen
varit översatta till främmande språk. Arkivet har härigenom möjliggjort för de nordiska
medicinska författarna att framträda i samlad trupp inför utländsk publik, vilket otvivelaktigt
är ägnat att stärka den nordiska medicinska forskningens ställning Och gör det
lättare att vinna beaktande åt dess resultat, än när dessa kringspridas i skaran av utländska
tidskrifter, där dessutom deras nordiska ursprung glömmes. Arkivets betydelse
för denna nordiska samlingstankes förverkligande har icke varit liten och kan förväntas
i framtiden bli ännu större.
För att arkivet skall kunna fylla sin viktiga uppgift kräves, att det harmen tillräcklig
spridning i utlandet. Detta mål torde även i någon mån hava uppnåtts dels
genom prenumeration i främmande länder, dels genom byte med talrika utländska
medicinska tidskrifter.
Emellertid är denna spridning, framför allt den genom prenumeration av kliniker,
bibliotek och enskilda vetenskapsmän, ännu allt för begränsad, och ett målmedvetet
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 72
570
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m
[231.1 arbete på villoande av ökad spridning åt tidskriften har därför dela redan utförts
dels planlagts. *
Då det är eu allmän erfarenhet, att specialtidskrifter lättare vinna spridning i
den störa utländska medicinska bokmarknaden än sådana publikationer, som intaga
arbeten, tillhörande manga olika grenar av medicinsk vetenskap, har under de sista
aren den förändring vidtagits, att de arbeten, som inflyta i arkivet, strängare begränsas
till två specialriktuingar, nämligen till kirurgi med obrietrik och gynekologi, samt till
invärtes medicin med pediatrik, och de båda avdelningar, vari arkivet sedan år 1901
utkommit, ba i samband därmed under år 1917 ombildats till två mera självständiga
specialtidskrifter: Arkiv för kirurgi och Arkiv för inre medicin, båda dock fortfarande
under gemensam ekonomisk ledning och utgörande avdelningar av Nordiskt medicinskt
arkiv.
Vidare har redaktionen genom utsändande av gratisexemplar av arkivet till ett
antal läkare i de nordiska länderna sökt och även i viss män lyckats väcka intresse
för tidskriften och öka dess prenumerantantal, och en liknande spridning till medicinska
och kirurgiska kliniker i utlandet är även beslutad. Tidpunkten för en sådan ansats
att sprida arkivet torde för närvarande vara lämplig särskilt ur den synpunkten, att
genom kriget den utländska medicinska tidskriftliiteraturen blivit betydligt torftigare
än vanligt, i det att åtskilliga tidskrifter utkomma mera sällan och oregelbundet, med
sparsammare material, en del rent av upphört att publiceras. .En tidskrift som Nordiskt
medicinskt arkiv, vilken utges från neutrala länder under neutralt namn och
erbjuder artiklar på de tre stora kulturspråken samt innehaller prenumerationsaumälan
på dessa språk i vaije häfte, torde för närvarande ha säiskilda utsikter att vinna ökatbeaktande.
Så snart ske kan är det också arkivledningeus avsikt att, upptagande en redan
av framlidne professorn Axel Key uttalad tanke, ytterligare dela arkivet i specialorgan,
närmast i ett arkiv för obstetrik och gynekologi, varav behov otvivelaktigt förefinnes.
Eu ökad spridning och vidare utveckling av arkivet äro även ägnade att återverka
på arkivets innehåll, sä att allt derå arbeten och just de bästa söka sig dit för
publikation. Härigenom underlättas återigen strävandena för arkivets spridning, och
det kan förväntas bli allt bättre skickat att fylla sin uppgift. Att intresset för arkivet
för närvarande befinner sig i rask stegring är lätt att besanna för var och en, som
följt de senaste årens medicinska publikationer.
För att kunna tillförsäkra arkivet rikliga och goda bidrag är det av ofantligt
stor betydelse att kunna erbjuda de vetenskapliga författarna möjligheter att utan
åtminstone mera betydande kostnader få sina arbeten tryckta och att fa dem offentliggjorda
utan allt för stor tidsutdräkt. För att vinna det senare syftemålet utges arkivet
numera i tvangsfria häften, som utkomma, så snart de för dem bestämda manuskripten
hunnit tryckas.
Alla ansträngningar att öka arkivets spridning och således medelbart gagna den
nordiska medicinen äro emellertid förenade med ökade utgifter.
Vidare bör framhallas, att, såsom allmänt är klint, kostnaderna för sättning,
tryckning, papper, reproduktion av bilder m. m., med ett ord allt som hör till publicerandet
av vetenskapliga arbeten, i hög grad fördyrats. Sättnings- och tryckningskostnaderna
ha sedan världskrigets början fördyrats med innenmt 20 %, papperskostnaden
med 150 % och kostnaden för reproduktion av''bilder (i foto- eller autotypi)
med omkring 43 °/0.
Det är framför allt denna omständighet, som medfört, att Nordiskt medicinskt
571
1918 Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m m
arkiv, som, såsom eu vid ansökningen fogad översikt visar, under åtskilliga år, tack [231
vare åtnjutna understöd, burit sig, på sista tiden åter börjat att, trots nämnda understöd,
gå med förlust. Denna har täckts genom frivilliga bidrag av ett antal svenska
läkare.
Vidare må påpekas, att vissa andra understöd än det svenska statsanslaget på
senare åren minskats, indiagits eller visat sig osäkra. Bidrag från Letterstedtska
fonden har från och med år 1903 nedsatts från 1 000 till 5»l0 kronor. Den Classenska
fondens (i Köpenhamn) bidrag å 500 kronor indrogs år 1913. Ett bidrag från Norge
å 1.000 kronor, dels av norska läkare, dels från Nansen-fonden, har för åren 1903 —
1908 inkommit oregelbundet. Från och med år 1909 har samma belopp beviljats av
norska stortinget och hittills utgått regelbundet, om det än, åtminstone vid ett tillfälle,
lär ha varit ifrågasatt att indraga detsamma. Den danska statens understöd,
1,200 kronor, har hittills kommit arkivet till godo, men antydningar ha ej saknats,
att denna inkomstpost vore osäker.
Av svenska staten har Nordiskt medicinskt arkiv sedan länge åtnjutit ett rikligt
understöd, vilket med varm tacksamhet erkännes. Sedan länge tillbaka hade tidskriften
därifrån ett årligt anslag av 3 000 kronor, vilket från och med år 1906 ökats till 5,000
kronor, som sedan regelbundet utgått. Då anslaget sålunda ökades med 2,000 kronor,
fästes därvid det villkor, att arkivet skulle ställa gratis till förfogande ej blott 25
exemplar till institutioner vid universiteten och karolinska institutet utan även ett
vida större antal exemplar, med vilka karolinska institutets bibliotek byter sig till
talrika medicinska tidskrifter. Så länge arkivet självt ombesörjde bytet och sålde de
så erhållna in- och utländska tidskrifterna till karolinska institutets bibliotek, hade
arkivet därpå en inkomst av omkring 800 kronor om året. Å andra sidan övertog biblioteket
(d. v. s. staten) p »rtokostnaden för utsändandet av arkivets bytesexemplar,, belöpande
sig till omkring 300 kronor för år. På grund härav blev den faktiska ökningen av
arkivets inkomster vid anslagets höjning år 1906 omkring 1,500 kronor i stället för
2.000 kronor.
I betraktande av nu anförda förhållanden och då ökade ekonomiska svårigheter
hota att hämma en löftesrik utveckling av nordens främsta medicinska tidskrift, vilken
allt hitintills haft sin ledning och sitt förnämsta stöd i Sverige samt därifrån hämtat
den avgjort övervägaude delen av sina vetenskapliga bidrag, anhåller föreningen, att
Kungl. ilaj:t täcktes gorå framställning till 1918 års riksdag att öka det extra statsanslaget
för år 1919 till tidskriften Nordiskt medicinskt arkiv med 3,000 kronor från
5.000 till 8,000 kronor.
Arkivet förbinder sig därvid att gratis ställa till förfogande såväl 10 exemplar
av tidskriften till vartdera universitetet och 5 exemplar till karolinska institutet, som
ock att till nämnda instituts bibliotek utau ersättning sända det antal exemplar av
arkivet, som behöves för byte med ett antal in- och utländska medicinska tidskrifter.
Skulle Kungl. Maj:t eller riksdagen ej bevilja den begärda ökningen av anslagsbeloppet
eller någon del därav, anhåller föreningen, att åt tidskriften Nordiskt
medicinskt arkiv måtte för år 1919 beviljas samma extra statsanslag som för närmast
föregående år eller 5 000 kronor, och förbinder sig föreningen även i detta fall att
tillhandahålla ovaunämnda gratisexemplar.
På grund av nådig remiss har kanslersämbetet för rikets universitet,
efter hörande av karolinska institutets lärarkollegium, den 2 oktober 1917
j ärendet avgivit underdånigt utlåtande och därvid, i likhet med lärår
-
[231.]
DvjMU-te luontschefeii -
Ök«* uulig.
572 1Ö18. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
kollegiet, förordat avlåtande av framställning till riksdagen om anvisande
på extra stat för år 1919 av ett, anslag å 8,000 kronor för ifrågavarande
ändamål.
Ehuru det måste vara ägnat att framkalla betänkligheter att höja ett
anslagsbelopp, som redan förut väsentligen överstiger vad som i allmänhet
plagar beviljas för vetenskapliga tidskifter, finner jag mig dock med hänsyn
till de av föreningen åberopade skälen böra förorda någon höjning av
nu utgående anslag. Därest från föreningens sida ansträngningar göras
för att från Norge och Danmark ävensom på enskild väg erhålla ökat understöd,
bör en höjning av svenska statens understöd till 6,500 kronor
bliva tillfredsställande.
Såsom förut nämnts, hava under de senare åren anslag för ifrågavarande
ändamål beviljats till understöd för utgivande av antingen två medicinska
tidskrifter, Skandinavisches Archiv för Medizin och Skandinavisches
Archiv för Cnirurgie, avsedda att träda i stället för tidskriften Nordiskt
medicinskt arkiv, eller ock av sistnämnda tidskrift. Den åsyftade särdelningen
av ifrågavarande tidskrift i två eller, eventuellt, flera fristående
tidskrifter är emellertid beroende, bland annat, på en överenskommelse med
en utländsk förläggare om grunder för arkivets expedition i utlandet,
vilken överenskommelse hittills omöjliggjorts genom kriget. Då den ifrågasatta
delningen av tidskriften icke heller synes kunna komma till stånd
under den tid, det föreslagna understödet avser, torde, såsom föreningen
begärt, anslaget för år 1919 böra utgå såsom understöd för utgivande
av tidskriften Nordiskt medicinskt arkiv.
Jag hemställer alltså, det Eders Kungl. Maj:t täckes föreslå riksdagen
att bevilja på extra stut för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 6,500 kronor, till understöd för utgivande
av tidskriften Nordiskt medicinskt arkiv, under villkor
att av tidskriften för år 1919 kostnadsfritt överlämnas
dels till vart och ett av universitetsbiblioteken i Uppsala
och Lund 10 exemplar samt till karolinska medikokirurgiska
institutets bibliotek 5 exemplar, av vilka
exemplar behövligt antal i främsta rummet tilldelas
vederbörande institutioner och kliniker vid de medicinska
undervisningsanstalterna, dels ock till sistnämnda
bibliotek det ytterligare antal exemplar, som enligt bestämmande
av institutets lärarkollegium erfordras för
byte med in- och utländska medicinska tidskrifter.
573
I idb Åttonde huvudtiteln: Understöd åt -vetenskap m. »t.
5. Tidskriften Acta mathematica. Hos Kungl. Maj:t har utgivaren
av tidskriften Acta mathematica, professorn G. Mittag-Leffler anhållit
om beredande av statsunderstöd för tidskriftens fortsatta utgivande,
i vilket avseende begärts för år 1919 ett anslag av 3,000 kronor eller
enahanda belopp, som för sådant ändamål blivit av riksdagen beviljat för
vart och ett av åren 1896—1918. Sökanden har därvid anfört följande:
Dels ha de direkta omkostnaderna för utgivande i följd av dyrtiden icke oväsentligt
ökats, dels ha inkomsterna genom tidskriftens försäljning i Tyskland högst väsentligt
nedgått och i Frankrike alldeles uteblivit. Härtill kommer den avsevärda valutaförsämringen
i förhållande till kronan av riksmark och fram s. De uppoffringar, vilka
huvudredaktören för tidskriftens upprätthållande iklätt sig och vilka under de senaste
åren städse rört sig kring 8,000 kronor om året, torde således under närmaste ar och
kanske även längre komma att väsentligen ökas, antagligen minst fördubblas.
Emellertid synes det vara av vikt att även med mycket betydande uppoffringar uppehålla
tidskriften under nuvarande kritiska tid.
Acta mathematica torde nämligen vara den enda vetenskapliga tidskrift i varje
fall den enda matematiska — vilken under världskriget lyckats bibehålla sin rent
internationella karaktär. Avhandlingar äro redan färdigtryckta eller föreligga i manuskript,
vilka utom från de skandinaviska länderna stamma från de främsta matematiker
i, England, Frankrike, Italien, Japan, Ryssland, Schweiz. Serbien, Tyskland, Ungern,
Österrike. Kau tidskriften under fortgången av världskriget uppehålla denna ståndpunkt,
finnes grundad förhoppning till det antagande, att densamma efter krigets slut
under lång tid framåt skall kunna hävda sin ställning som icke endast det förnämsta
utan även det enda organet för internationell matematisk forskning.
Det synes icke heller oantagligt, att tidskrilten i sa fall skall kunna övertaga
ledningen av det första återknytandet av de mellan folkliga kulturförbindelserna inom
vetandets högsta områden, vilket dock en gång måste komma.
Detta är synpunkter, vilka synas ntig vara värda beaktande för varje vän av vårt
fosterland och vilka jag för min del vill söka att, i den mån mina krafter i det ena
eller andra avseendet sådant medgiva, orubbligen följa.
Under tiden den 1 oktober 1916-den 1 oktober 1917 ha i tryck utgivits första och
andra häftena av band 41. 1 första häftet finnes en intressant avhandling av en svensk
författare, professorn A. Wiman: »Ueber den Zusammenhang zwischen dem Maximalbetrage
einer analytischen Funktion und dem grössten B^trag bei gegebenem Argumente der
Funktion», en annan sådan »Sur la lnnitation degré des coeiticieuts des équations différentielles
algébriques å points critiques fixes» av den franske matematikern Jean
Chazy, professor i Lille, en av de främsta lärjungarna till den betydande matematikern
Paul Painlevé, nyligen konseljpresident för franska regeringen, och slutligen eu avhandling
av ungraren professorn Fredrik Riesz i Kolozsvär: »Ueber liueare Funktionalgleichungen»,
vilken är av ovanligt stor betydelse genom de nya, vida synpunkter,
som häri med överskådlig klarhet och skarp formuleringskonst framföras.
Andra häftet innehåller dels ett intressant arbete av docenten vid Polytechnikum
i Zurich Georg Pölya: »Ueber die Potenzreihen, deren Konvergenzkreisnaiurliche Grenze
ist», dels ett högviktigt, fundamentalt arbete »Contributions to the theory of the Riemann
Zetafunction and theory of the distribution of primes» av de båda främsta av
Englands nu levande matematiker, professorn G. H. Hardy och professorn J. E. Linie
; 232.^
Tidskriften
Acta math
maticfc.
574
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
wood, bada i Cambrigde. Publikationen har mycket fördröjts därigenom, att den sistnämnde
innehar en högre befälspost i kriget å''ort, som icke kunnat meddelas.
Uppsatta och delvis redan tryckta äro dessutom ett stort antal avhandlingar, av
vilka bland andra en är förlattad i en skyttegrav på västfronten av en ung framstående
tysk, doktor Robert Jentzsch, och en annan av den store franske matematikern
Appell, professor vid la Sorbonue och doyen de la faculté des scieoces samt ordföiande
och ledare för en stor del av de viktigaste av de franska krigskommiitéerna.
Att^ban oaktat den omfattande och betungande arbetsbörda, som åligger honom, dock
använder sina fa lediga stunder pa matematiskt föilattarskap, är ett förhållande, som
ej kommer att förgätas i matematikens historia.
Efter remiss har vetenskapsakademien med skrivelse den 14 november
1917 överlämnat ett av dess sakkunniga ledamöter, professorerna M. Nyrén
och B. Hasselberg avgivet yttrande, däri de — under framhållande, bland
annat, att ifrågavarande tidskrift alltjämt intoge en ledande ställning och
att den trots rådande, för allt vetenskapligt arbete så ogynnsamma förhållanden
upprätthållit sin internationella karaktär — hemställt, att akademien
måtte på det livligaste förorda den gjorda ansökningen; och har
akademien med stöd av berörda yttrande tillstyrkt bifall till densamma.
•Tåg hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till understöd för fortsatt utgivande av tidskriften
Acta mathematica anvisa på extra stat för år 1919
ett förslagsanslag, högst 3,000 kronor.
[233.j 6. Tidskriften Sfinx. På extra stat för vart och ett av åren 1903
r^fin''xfte'' “^18 ^ar riksdagen till understöd för fortsatt utgivande av tidskriften
Sfinx anvisat ett belopp av 1,200 kronor, att utgå under vissa villkor, som
senast formulerats sålunda, att dess utgivare skulle kostnadsfritt överlämna
till universitetsbiblioteket i Uppsala 40 exemplar och till universitetsbiblioteket
i Lund 20 exemplar av tidskriften för att användas för dessa biblioteks
bytesverksamhet med utlandet.
Tidskiiftens utgivare, docenten Ernst Teodor Akmar har nu anhållit,
att Kungl. Maj:t täcktes till 1918 års riksdag avlåta proposition därom,
att till fortsatt utgivande av tidskriften måtte beviljas ett anslag av 1,200
kronor att utgå för år 1919 under villkor, motsvarande dem, som fastställa
för åtnjutande av det för år 1918 beviljade statsanslaget.
Ansökningen är tillstyrkt av filosofiska fakultetens i Uppsala humanistiska
sektion samt av universitetskanslersämbetet.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att anvisa på exna stut för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 1,200 Kronor, til understöd för fortsatt
1918 Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m 575
utgivande av tidskriften Sfinx, under villkor att dess
utgivare kostnadsfritt överlämnar till universitetsbiblioteket
i Uppsala 40 exemplar och till universitetsbiblioteket
i Lund 20 exemplar av tidskriften för att användas
för dessa biblioteks bytesverksamhet med utlandet.
7. Tidskriften svenska landsmål och svenskt folklif. Sedan
riksdagen för utgivande under vart och ett av åren 1010 —1918 av tidskriften
»Nyare bidrag till kännedomen om de svenska landsmålen och
svenskt folkliv» eller, såsom den numera benämnes, »Svenska landsmål och
svenskt folkliv» beviljat ett årligt extra anslag av högst 5,000 kronor, har
tidskriftens utgivare, professorn J. A. Lundell anhållit om enahanda statsunderstöd
för tidskriften under år 1919; och har denna anhållan förordats
av filosofiska fakultetens i Uppsala humanistiska sektion ävensom av
universitetskanslern.
Med anledning härav och under åberopande av den utredning, som
förebragts i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 12 januari
1909, punkten 176, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå
riksdagen
att anvisa på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 5,000 kronor, att på de villkor, Kungl.
Maj:t kan finna lämpligt bestämma, användas till understöd
för utgivande under år 1919 av tidskriften Svenska
landsmål och svenskt folkliv.
8. Undersökning av svenska folkmål. Sedan riksdagen i anledning
av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning för systematisk undersökning
av svenska folkmål anvisat på extra stat för år 1914 ett anslag
av 7,500 kronor att utgå på de närmare villkor, Kungl. Maj:t kunde finna
lämpligt bestämma, uppdrog Kungl. Maj:t enligt nådigt brev den 22
augusti 1913 åt professorerna O. von Friesen, J. A. Lundell och A. Noreen,
dåvarande docenten B. Hesselman och docenten S. Lampa samt
filosofie licentiaten H. Geijer att tillika med överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket
i Uppsala utöva ledningen av omförmälda undersökning,
varjämte meddelades vissa närmare föreskrifter beträffande undersökningens
planering och utförande under år 1914.
För fortsatt systematisk undersökning av svenska folkmål har riksdagen,
på därom av Kungl. Maj:t gjorda framställningar, anvisat på extra
stat för vart och ett av åren 1915 —1917 7,500 kronor och för år 1918
8,000 kronor, samtliga anslag att utgå på de närmare villkor, Kungl. Maj:t
234,
Ti (Skrift i t
landsmAL
[235-j
Undersök
ning av
svenska
folkmål.
576 1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
(235.J kunde finna lämpligt bestämma. Dessa anslag hava, i likhet med vad som
skett beträffande det för år 1914 beviljade beloppet, ställts till rektors
vid universitetet i Uppsala förfogande för att i mån av behov tillhandahållas
ledarna av undersökningen mot redovisning inför kammarrätten.
Genom nådigt brev den 3 november 1916 föreskrevs, jämte det Lampa
befriades från oraförmälda uppdrag, att beträffande undersökningens planering
och utförande under år 1917 skulle gälla enahanda bestämmelser,
som enligt nådiga brevet den 23 oktober 1915 i motsvarande avseenden
fastställts för år 1916. De föreskrifter, som i sistberörda nådiga brev
meddelats, voro följande:
Undersökningens huvudföremål skall utgöras av dialekterna. I den mån det låter
förena sig med ilialektundersökniugens planmässiga fullföljande, skola dock alla tillfallen
iakttagas till undersökning av folktraditioner, även när dessa icke äro av rent
språkligt intresse.
Arbetet skall bestå i a) detaljerad registrering av till ledningen överlåtna eller i
ledningens vård deponerade samlingar samt vad i övrigt tillhör samlingarnas arkivaliska
förvaltning; b) sådan bearbetning av detta material, som närmast erfordras såsom
grundval för materialets komplettering och kontrollering; c) bedrivande av fortsatta
undersökningar i landsorten.
Det under c) omnämnda arbetet ägnas under år 1916 huvudsakligen åt två arbetsfält,
det ena med centrum i Västmanland, det andra med centrum i Jämtland
Denna arbetsuppgift har leduingen att överlämna åt två personer, vilka tillika skola
arbeta på de under a) och b) här ovan nämnda uppgifterna. För sitt arbete åtnjuta
dessa personer ett arvode å 2.500 kronor vardera för arbetsåret, beräknat till 10y2
månader. Av arbetstiden beräknas för båda undersökarna sammanlagt 8 månader till
resor. För den tid, undersökarna äro stadda på resor, uppbäres av vardera undersökaren
ersättning med 200 kronor i månaden utom årsarvodet.
Ledningen och undersökarna skola vid undersökningarna så vitt möjligt försäkra
sig om medverkan av personer, bosatta i landsorten. Samarbete bör ock åstadkommas
med förut organiserade undersökniugar, som ännu äro i verksamhet.
För inlösen av handskrifter, som anses böra införlivas med samlingarna i Uppsala,
får av statsanslaget användas ett belopp av intill 500 kronor. Vad som återstår av
statsanslaget efter frånräkuande av denna utgiftspost ävensom av årsarvoden och re
expenser för uudersökuiugen.
De samlingar, som genom de av ledarna föranstaltade undersökningarna åstadkommas,
ävensom samlingar, som utan förbehåll överlämnas till dem, skola bliva statens
egendom och hållas tillgängliga för vetenskaplig forskning. Samlingarna skola, så
snart utrymme inom universitetsbiblioteket kan beredas, förvaras därstädes.
Sedan kanslersämbetet för rikets universitet anbefallts att efter vederbörandes
hörande inkomma med förslag till användning av det för år 1918
beviljade anslaget, har kanslersämbetet, efter hörande av överbibliotekarien
vid Uppsala universitet samt von Friesen, Lundell, Noreen, Hesselman och
Geijer. avgivit förslag i berörda hänseende, och har Kungl. Maj:t genom
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m 577
nådigt brev den 9 november 1917 meddelat föreskrifter väsentligen överensstämmande
med de senast i ämnet lämnade, dock att med hänsyn till nu
rådande dyrtid av de båda undersökarnas arbetstid tillsammans minst 5
månader beräknats till resor, vilka skulle ägnas huvudsakligen åt Svealand
och Norrland.
I underdånig skrivelse den 28 september 1917 hava nu överbibliotekarien
samt von Friesen, Lundell, Noreen, Hesselman och Geijer anhållit
om ett till 12,500 kronor förhöjt anslag för år 1919 till fortsatt systematisk
undersökning av svenska folkmål att utgå på de närmare villkor,
Kungl. Maj:t kunde Unna lämpligt bestämma; och hava de i sin ansökning
anfört följande:
Att utföra de speciella arbeten, som i omförmälda nådiga brev den 3 november
1916 föreskrivas, har under år 1917 liksom under åren 1914 — 1916 varit uppdraget åt
filosofie licentiaterna Torsten Ericsson och Herman Geijer.
1917 års arbeten ha i enlighet med föreskrifterna i ovannämnda nådiga brev
huvudsakligen omfattat dels registrering och andra till samlingarnas förvaltning hörande
arbeten, dels bearbetning närmast såsom grundval för deras kontrollering och komplettering,
dels fortsatta undersökningar i land-orten, hittills huvudsakligen Västmanland,
Dalarna, Jämtland och Ångermanland.
För det arbete, som utförts under år 1916, redogöres utförligt i en uppsats med
titel »Undersökningen av svenska folkmål år 1916», som tryckas i tidskriften Svenska
landsmål år 1917. För 1917 års arbeten skall motsvarande redogörelse lämnas i 1918
års årgång av samma tidskrift.
Sökandena erinra därefter, att förutom den höjning av anslaget för
år 1918, som riksdagen beviljat och vilken höjning motsvarade de ökade
kostnaderna för papper m. in., de även hemställt om anvisande för sistnämnda
år av ett ytterligare belopp av 3,375 kronor, avsett till inlösen
av handskrifter m. m. Detta anslagskrav hade icke biträtts av dåvarande
departementschefen, enär han med hänsyn till rådande tidsförhållanden
ansåge sig kunna tillmötesgå en framställning om anslagshöjning endast
i den mån detta vore nödvändigt för upprätthållande av verksamheten i
dess dittillsvarande omfattning.
Sökandena fortsätta sedermera sin framställning sålunda:
Sedan anslaget höjts med 500 kronor, bär den hittills mycket kännbara otillräckligheten
av de till materialanskiiffuing m. m. avsedda medlen blivit för närvarande
väsentligen avhjälpt, under det att den ej mindre kännbara otillräckligheten av det
hittills till inlösen av handskrifter avsedda beloppet (högst 500 kronor) kvarstår. Efter
omförmälda motivering mot eu ökning av jämväl sistnämnda anslagspost, våga vi nu
icke återkomma med begäran om höjning härav. Vi anse oss dock böra uttala, att
för vinnande av det med undersökningen avsedda ändamålet en snar utvidgning erfordras
icke blott genom ökade möjligheter att för samlingarna förvärva nya uppteckningar
— något vartill medel kunnat i viss, dock icke tillfyllestgörande, utsträckning
erhållas även genom anslag av vissa landsting samt smärre gåvor av enskilda — utan
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 73
[235.]
578
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
[£35.] ock på så sätt, att vid sidan av de två personer, som hittills varit årsanställda i »undersökningens»
tjänst och som, i enlighet med av Kungl. Maj:t givna föreskrifter,
specialiserat sina undersökningsarbeten till att avse huvud akligeu blott uppsvenska och
nordsvenska folkmal, kunde anställas eu tredje med motsvarande uppgift i fråga om
götainålens undersökning och ledningen av de tillfälliga medarbetare, som arbeta inom
sistnämnda måls område. Om ock behovet av en tredje årsanställd medarbetare redan
nu är kännbart och dess tillfredsställande ej mer än nödvändigt torde böra uppskjutas,
anse vi oss dock° böra utesluta även detta önskemål, då vi nu till Kungl. Maj:t
ingå med underdånig framställning rörande beredande av medel för undersökningens
fortsättande, i anknytning till pågående arbeten, under år 1919.
För närvarande förefinnas två andra behov, som äro av sådan natur, att de nödga
oss att redan nu hemställa om en väsentlig höjning av anslaget. Intetdera av dessa
behov är betingat av nagou^ av oss planerad utvidgning av verksamheten utan beror
därpå,^ att de två i det föregående icke berörda posterna i undersökningens budget, nämligen
årsarvoden och reseersättningar, äro alldeles otillräckliga även utan någon som
helst utvidgning av verksamheten utöver den omfattning, den nu har.
De i undersökningens tjänst för år anställda medarbetarna ha hittills haft ett
arsarvode av 2,500 kronor vardera. Att detta arvode är för lågt inses omedelbart och
framgår till yttermera visso vid en jämförelse med de arvoden, som uppbäras av personer
med jämförliga arbetsuppgifter och kvalifikationer. Inom det verk, där de i
undersökningens tjänst årsanställda personerna ha en väsentlig del av sin verksamhet
förlagd, nämligen Uppsala universitetsbibliotek, torde de närmast vara att jämföra med
andre bibliotekarierna. Denna jämförelse gäller dock blott den sida av deras verksamhet,
som består i förvaltning av undersökningens mycket omfattande och dyrbara
samlingar. Men vid sidan av denna uppgift ha dessa personer att utföra omfattande
dialektundersökningar samt att leda och kontrollera av tillfälliga medarbetare utförda
undersökningsarbeten rörande skilda dialekter, för vilket krävas särskilda kvalifikationer
utöver dem som erfordras för samlingarnas förvaltning. Under de år verksamheten
pagatt, bär arbetsbördan betydligt ökats i och med de egna undersökningsområdenas
utvidgning och tillkomsten av allt flera tillfälliga medarbetare. Det torde då vara på
tiden, att det nuvarande arvodet, som redan vid början betecknades som lågt, ersättes av
ett som mera motsvarar arbetets art och mängd. I värjo fall synes oss ett arvode ej
understigande en andre bibliotekaries, vilket utgör 3,700 kronor, böra komma i fråga.
Den ene av undersökningens för år anställde medarbetare har som undersökningens
sekreterare och arkivarie dels den omedelbara ledningen av arbetet i det hela,
dels det huvudsakliga ansvaret för samlingarna. Vi anse, att för detta något särskilt
arvode bör anslås, minst 500 kronor.
Enligt av Kungl. Maj:t givna bestämmelser har hittills till ersättning för
resor, som skolat utföras av de båda årsanställda undersökarna, beräknats årligen 1,600
kronor, fördelade på 8 resemånader, alltså en reseersättning av 200 kronor i månaden,
varav skolat bestridas ej blott levnadskostnaderna under resan utan alla utgifter såsom
järnvägsbiljetter, skjuts in. m. samt i vissa fäll jämväl någon ersättning åt sagesmän,
vilkas tid i större utsträckning tagits i anspråk. Erfarenheten har visat, att
resekostnaderna stundom kunnat hallas nere något under beloppet, 200 kronor i månaden,
men att de, såsom var att vänta, i allmänhet betydligt överstigit detta belopp.
1917 års erfarenhet har visat., att icke ens sammanlagda reseersättningen, 200 kronor,
och manadsarvodet, 208 kronor 33 öre, alltså 408 kronor 33 öre i månaden eller 13
kronor 61 öre om dagen, alltid räcker att täcka nuvarande reseutgifter — även med
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
579
iakttagande av ganska stor sparsamhet. Ju mer resorna innebära täta förflyttningar
på stora avstånd, vilket de i betydlig utsträckning måste gorå, när det gäller ledning
av arbeten pågående på skilda orter och uppsökande av material inom större områden,
dess mer överskrida resekostnaderna den månatliga ersättningen av 200 kronor, som
ursprungligen beräknats för resor av annan typ, nämligen sådana som mera uteslutande
bestått i längre vistelser inom trängre områden med tillfälle att i större utsträckning
än under nuvarande förhållanden står till buds få bostad i allmogehem. Till jämförelse
kan nämna», att vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens amanuenser under
tjänsteresor uppbära ett dagtraktamente av 8 kronor utöver sitt arvode och utöver ersättning
för järnvägsbiljetter, skjuts m. m. samt att akademiens antikvarier uppbära
motsvarande dagtraktamente med 11 kronor och att dessa ersättningar under nuvarande
dyrtid ansetts för låga Vidare kan förtjäna framhållas, att nordiska museets innevarande
års sommar utförda byundersökningsresor — för vilka definitiva uppgifter dock
ännu ej kunna lämnas — synas ha dragit en kostnad av i medeltal omkring 350
kronor i månaden för varje deltagare och att därvid ett par omständigheter finnas,
som göra, att dessa resor torde kunna ställa sig billigare än åtminstone en betydlig
del av de resor, som undersökningens årsanställda medarbetare ha att utföra, nämligen
dels den omständigheten, att museets byundersökningsresor helt och hållet utförts
under sådan årstid, då cykel kan ersätta skjuts, under det dialektundersökningsresornu
till väsentlig del måst vara förlagda till andra årstider, och dels a’t både transportoch
levnadskostnader i viss mån kunna nedbringas, då flera resa tillsammans, i jämförelse
med de resekostnader, som uppstå, när man färdas ensam.
För år 1919 beräkna vi, att eu resetid för de båda av statsanslaget honorerade
undersökarna tillsammans av omkring 8 månader är erforderlig. Deras^ resor anse vi
fortfarande böra förläggas till huvudsakligen Svealand och Norrland. Då det ej synes
vara möjligt bvgga på att resekostnaderna då skola ställa sig billigare än nu, och
då de omständigheter, för vilka vi i det föregående redogjort, synas oss bjuda ^att för
år 1919 räkna med en reseersättning av i medeltal minst 400 kronor i månaden,
att utgå jämte årsarvodet, såsom sannolikt nödvändig, så beräkna vi det till reseersättningar
för nämnda år erforderliga beloppet till sammanlagt 3.200 krouor. De förluster,
som uppstå under 1917 års resor, miste de bada undersökarna bära själva.
I anslutning till vad ovan anförts skulle staten för den av oss ledda undersökningen
av svenska folkmål år 1919 te sig som följer:
Två årsarvoden å 3,700 kronor vardera............
Sekreterararvode ...............................................
Reseersättningar ...........................................''••••
Inlösen av handskrifter.......................................
Expenser för papper, renskrivning in. m..........
kronor |
7,400 |
— |
500 |
— |
|
3,200 |
— |
|
500 |
— |
|
> |
900 |
— |
Krouor |
12,500 |
— |
1 utlåtande den 26 oktober 1917 har universitetskanslern, efterhörande
av Uppsala filosofiska fakultets humanistiska sektion, tillstyrkt proposition
till 1918 års riksdag om beviljande för ifrågavarande ändamål av ett extra
anslag av 12,500 kronor.
Det arvode av 2,500 kronor, som utgår till en var av de två i undersökningens
tjänst för år anställda medarbetarna, är. som av utredningen
[235.1
Departe
mentschefen.
ökat anslag.
[236.J
Undersökningar
m. m.
arsydsrenska
bygdemål.
*918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
framhår, med hänsyn till arten av deras arbete för lågt särskilt under nuvarande
förhållanden och bör rimligtvis höjas. Den föreslagna öknino-en
torde emellertid med hänsyn till den avlöning, som tillkommer jåmförlioordinane
tjänsteman, skäligen böra begränsas till 1,000 kronor för varder»
medarbetaren, vid vilket förhållande något särskilt arvode till den, som
utför sekreterararbetet, ej torde böra utgå. Ersättningen för medarbetarnas
resor är under nu rådande dyrtid icke tillfyllest utan torde
lämpligen höra något höjas. Då emellertid tiden för medarbetarnas
resor genom förenämnda nådiga brev den 9 november 1917 nedsatts
från sammanlagt minst 8 till minst 5 månader för år, torde posten
till reseersättningar lämpligen kunna nedsättas med 1,200 kronor under
vad sökandena begärt och således för år 1919 beräknas till 2.000 kronor,
vilket innebär en höjning av 400 kronor utöver vad nu för ändamålet
beraknas utgå. Det begärda anslaget av 12,500 kronor skulle vid sådant
örhållande kunna minskas med 2,100 kronor och följaktligen bestämmas
till sammanlagt 10,400 kronor, vilket belopp i allt fall utgör 2,400 kronor
mera än under innevarande år. Jag hemställer därför, med åberopande
av vad för övrigt i detta ärende förekommit, att Eders Kungl. Makt täcktes
föreslå riksdagen
att till fortsatt systematisk undersökning av svenska
tolkmål anvisa på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 10,400 kronor, att utgå på de närmare villkor,
Kungl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma.
9. Undersökningar m. m. av sydsvenska folkmål. Till systematisk
undersökning av sydsvenska folkmål har riksdagen på extra stat
for år 1918 anvisat ett reservationsanslag av 2,000 kronor, att uto-å på de
närmare villkor, Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt bestämma.
Genom nådigt beslut den 9 november 1917 ställdes nämnda belopp
till förfogande av centralstyrelsen för landsmålsföreningarna i Lund att av
styrelsen disponeras för uppteckningar av folkraål i Skåne, Halland, Blekinge
och Småland, för inköp av äldre samlingar rörande folkmål, folkseder
m. m. inom dessa landskap samt för bearbetning och eventuell publicering
av tidigare därifrån insamlat material. Därjämte föreskrevs dels
att de samlingar, som sålunda åstadkommes eller inköptes, ävensom dylika
samlingar, vilka utan förbehåll överlämnades till centralstyrelsen, skulle
bliva statens egendom och hållas tillgängliga för vetenskaplig forskning,
e 8, samlingarna skulle, om och i den mån utrymme för dem
kunde beredas inom universitetsbiblioteket i Lund, förvaras därstädes.
Hos Kungl. Maj:t har nu centralstyrelsen anhållit om beredande järn -
1018. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m 681
val för år 1919 av ett anslag å 2,000 kronor för ifrågavarande ändamål
och till stöd därför gjort huvudsakligen enahanda uttalande, som förekommer
i styrelsens under år 1916 inlämnade ansökning, närmare omnämnd
i punkten 248 av bilagan åttonde huvudtiteln till 1917 års statsverksproposition.
På grund av nådig remiss har kanslersämbetet för rikets universitet,
sedan humanistiska sektionen av filosofiska fakulteten och rektorsämbetet
vid universitetet i Lund yttrat sig, den 17 oktober 1917 avgivit underdånigt
utlåtande i ärendet och därvid i likhet med sektionen och rektorsämbetet
förordat bifall till framställningen.
Med åberopande av den utredning, som lämnats i nyss omnämnda bilaga
till 1917 års statsverksproposition, punkten 248, tillstyrker jag, det
Eders Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen
att till systematisk undersökning av sydsvenska folkmål
anvisa på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 2,000 kronor, att utgå på de närmare villkor,
Kungl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma.
10. Insamling av svenska folkminnen. För insamling, förteckning
och undersökning av svenska folkminnen har riksdagen på extra stat
för vart och ett av åren 1913 —1918 beviljat ett anslag av 4,500 kronor,
att utså på de villkor och i enlighet med de bestämmelser, Kungl. Maj:t
kunde finna lämpligt föreskriva. Anslagen hava föranletts av framställningar
från stadsnotarien i Lund Nils Andersson, docenten i litteraturoch
musikhistoria vid universitetet i Lund Tobias Norlind och docenten i
nordisk och jämförande folkminnesforskning vid samma universitet C. W.
von Sydow.
På sätt framgår av det vid statsverkspropositionen till 1914 års förra
riksdag fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 14 januari 1914, punkten 227, meddelade Kungl. Maj:t, efter det vederbörande
universitetsmyndigheters yttranden i ärendet inhämtats, genom
nådigt beslut den 28 mars 1913 bestämmelser rörande användningen av
det för år 1913 anvisade beloppet, och i huvudsak enahanda föreskrifter
hava sedermera lämnats i fråga om anslagen för åren 1914—1917.
Beträffande det för år 1918 anvisade anslaget för ifrågavarande ändamål
har Kungl. Maj:t genom beslut den 9 november 1917 anvisat för
användning i huvudsaklig överensstämmelse med ett av Lunds universitets
humanistiska sektion avgivet förslag till Andersson 2,000 kronor, till en
var av Norlind och von Sydow 1,000 kronor och till extra utgifter 500
[237.]
Insamling
av svenska
folkminnen
,238.]
Vetenskaplig
undersökning
av ortnamn
inom
Hallands län.
582 1918. Åttonde huvudtiteln: Undei''stöd åt vetenskap m. m.
kronor, med föreskrift tillika att redovisning för anslaget i dess helhet
skulle insändas till kammarrätten.
Hos Kungl. Maj it hava nu Andersson, Norlind och von Sydow anhållit
om beredande jämväl för år 1919 av ett anslag å 4,500 kronor för ifrågavarande
ändamål.
I ärendet har universitetskanslern, sedan den humanistiska sektionen
av filosofiska fakulteten vid universitetet i Lund yttrat sig, den 26 oktober
1917 avgivit underdånigt utlåtande och därvid, i likhet med sektionen,
förordat bifall till framställningen.
O
Under hänvisning jämväl till den utredning, som innefattas i punkten
216 av det vid 1912 års statsverksproposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 13 januari 1912, hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till insamling, förtecknande och undersökning
av svenska folkminnen bevilja på txha stat för år 1919
ett reservationsanslag av 4,500 kronor, att utgå på de
villkor och i enlighet med de bestämmelser. Kungl.
Maj:t kan finna lämpligt fastställa.
11. Vetenskaplig undersökning av ortnamn inom Hallands län
1 underdånig skrivelse den 29 september 1917 har ortnamnskommittén
ifrågasatt utsträckande av kommitténs arbeten till att omfatta Hallands
län samt hemställt om förslag till 1918 års riksdag att bevilja medel för
ändamålet.
Innan jag närmare redogör för innehållet i denna framställning, torde
jag få förutskicka följande erinringar beträffande uppkomsten och utvecklingen
av frågan om vetenskaplig undersökning av svenska ortnamn.
På framställning av dåvarande riksantikvarien H. O. H. Hildebrand
uppdrog Kungl. Maj:t enligt beslut den 2 maj 1902 åt en kommitté, bestående
av Hildebrand såsom ordförande samt dåvarande kammarrådet G.
Thulin och professorn A. G. Noreen såsom ledamöter, att för vidtagande
av förberedande undersökningar för åstadkommande av ett arbete om
svenska ortnamn, väsentligen motsvarande det i Norge med anslag av allmänna
medel utgivna samlingsverket »Norske Gaardsnavne», dels för ett
län eller landskap låta verkställa undersökning av namnen å byar och
gårdar ävensom å viktigare berg samt större skogar, sjöar och landsträckor,
dels ock efter vunnen erfarenhet uppgöra och, så snart ske kunde, underställa
Kungl. Maj:ts prövning plan för arbetet i dess helhet jämte beräkning
av de penningbelopp, som för arbetets fullständiga utförande kunde
antagas vara erforderliga.
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m. 583
1 underdånig skrivelse den 9 september 1904 framlade kommittén, [288. |
smiu efter åtskilliga förberedande undersökningar funnit den för ett län
eller landskap anbefallda ortnamnsundersökningen lämpligast böra omfatta
Älvsborgs län, ett med särskild hänsyn till sagda län utarbetat förslag till
plan för arbetet i dess helhet. Beträffande kostnaderna för arbetet förklarade
sig kommittén ieke redan då kunna uppgöra en slutgiltig beräkning,
ulan syntes det kommittén bäst, att, sedan primärundersökningarna
för ett län blivit till större delen avslutade, kommittén finge till Kungl.
Maj:t inkomma med förslag å det län, som, enligt kommitténs uppfattning,
därefter lämpligast borde bliva föremål för behandling, och efter undersökning
av förhållandena beträffande detta län uppgöra kostnadsberäkningför
detsamma. Kostnaden för undersökning av ortnamn i Ålvsborgs län
beräknades av kommittén till omkring 29,000 kronor. I kostnadsberäkningen
hade ej intagits tryckningskostnad, då sådant anbud till kommittén
inkommit, varigenom tryckningen syntes kunna verkställas utan någon
som helst kostnad för statsverket.
I 1905 års statsverksproposition föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att
till fullbordande enligt den av kommittén uppgjorda plan av den påbörjade
utredningen angående ortnamn i Älvsborgs län på extra stat för år
1906 anvisa ett förslagsanslag å 10,000 kronor. I sitt yttrande i ämnet
till statsrådsprotokollet anmärkte dåvarande departementschefen, att redan
dessförinnan dels till kommittén anvisats av Kungl. Maj:t sammanlagt
25,000 kronor, dels ock statskontoret förskottsvis till ai’voden jämte resekostnads-
och traktamentsersättning åt kommitténs ordförande och ledamöter
utanordnat tillhopa 3,109 kronor 24 öre.
I skrivelse den 11 mars 1905 yttrade riksdagen, som anmälde, att
Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning blivit av riksdagen bifallen,
att riksdagen ansåge det ändamål, för vars uppnående omförmälda kommitté
blivit tillsatt, vara förtjänt av intresse; att det emellertid icke undgått
riksdagens uppmärksamhet, att under fortgången av kommitténs arbete
planen för detsamma allt mera utvidgats och kostnaderna långt överskridit
vad härför från början torde hava beräknats; att riksdagen med
hänsyn till de synnerligen stora kostnader, som skulle bliva en följd av
att den av kommittén föreslagna arbetsplanen följdes i fråga om landets
samtliga län, ansåge sig icke kunna underlåta att uttala sina betänkligheter
mot ett sådant fortsättande av det påbegynta kommittéarbetet; att
efter de av kommittén gjorda förarbetena och givna anvisningarna en fortsättning
av den planlagda undersökningen också syntes kunna ske i lämpligare
form än genom kommittéarbete; samt att, då emellertid Kungl.
Maj:t. oaktat kommittén därom gjort framställning, ej ifrågasatt bevil -
584 1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
[238.] jande av anslag för arbetets fortsättning, riksdagen ansåge sig icke böra
göra något vidare uttalande därom, huruvida och i vilken ordning ifrågavarande
undersökningar borde fullföljas.
Sedan kammarkollegium uti infordrat underdånigt utlåtande den 23
maj 1905 dels framställt vissa smärre anmärkningar mot förutnämnda av
kommittén uppgjorda förslag till plan för kommitténs arbete i dess helhet,
därvid kollegiet särskilt förklarade sig ej kunna biträda kommitténs förslag,
såvitt anginge ifrågasatt befogenhet för kommittén att i vissa fall
fastställa jordeboksnamn, dels ock, med anledning av vad riksdagen i
berörda skrivelse yttrat, meddelat, att vid excerpering för kommitténs
räkning av de hos kollegium förvarade handlingar åtskilliga förenklingar
vidtagits, varigenom, utan att undersökningens fullständighet därigenom
syntes äventyras, avsevärd besparing torde vara att förvänta, samt” kommittén
i huvudsaklig överensstämmelse med vad kammarkollegium föreslagit
omarbetat den uppgjorda planen, anbefallde Kungl. Maj:t genom
beslut den 20 oktober 1905 kommittén att med iakttagande av de i den
sålunda ändrade planen angivna grundsatser, dock att i fråga om så kallade
naturnamn framställning ej behövde göras hos kammarkollegium, utarbeta
och utan särskild kostnad lör statsverket till trycket befordra redogörelserna
för ortnamnen i Älvsborgs län.
I underdånig skrivelse den 2 oktober 1906 gjorde därefter kommittén
framställning om anslag för utsträckande av kommitténs arbeten till att
omfatta Örebro län. Kommittén hemställde därvid, att alla undersökningar
av ortnamn skulle bekostas av statsmedel, men bearbetningen av det insamlade
materialet, beräknad till visst belopp per jordeboksenhet, av landsting
eller eventuellt av enskilda, varigenom ungefär två tredjedelar av
kostnaden för ortnamnsundersökningar i ett län skulle bestridas av statsverket.
Med anledning härav föreslog Kungl. Maj:t i 1907 års statsverksproposition
riksdagen att för utförande i enlighet med av Kungl. Maj:t
fastställd plan av undersökningar rörande ortnamn inom Örebro län bevilja
ett anslag av 14,000 kronor och därav på extra stat för år 1908 anvisa
ett belopp av 10,000 kronor, dock under villkor att av landsting, korporationer
eller enskilda för samma undersökningar tillskötes för åren 1907—
1912 minst ett belopp av 7,000 kronor.
Denna Kungl. Maj:ts framställning blev av riksdagen bifallen.
På därom av Kungl. Maj:t gjord framställning anvisade sedermera
riksdagen på extra stat för år 1909 återstoden, 4,000 kronor, av omförmälda
anslag.
O
Med anledning av 1907 års riksdags omförmälda beslut samt riksdagens
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m
585
i skrivelse deri II mars 1905 beträffande sättet för utförandet av undersökningarna
angående ortnamn gjorda uttalande, att desauunas fortsättande
syntes kunna ske i lämpligare form än genom kommittéarbete, beslöt
Kung!. Maj:t den 15 november 1907 att dels på därom gjord ansökning
entlediga Hildebrand från det honom lämnade uppdraget att vara
ordförande i nämnda kommitté, dels oek uppdraga åt övriga ledamöter av
kommittén, Thulin och Norcen, att för en kostnad, icke överstigande
21,000 kronor, därav 14,000 kronor statsmedel, låta i enlighet med den
av Kungl. Magt den 20 oktober 1905 gillade plan anställa undersökning
rörande ortnamn inom Örebro län och redigera redogörelse därför samt
utan särskild kostnad för statsverket befordra redogörelsen till trycket,
med iakttagande att. arbetets ledning och huvudsakliga utförande skulle
tillkomma Noreen, som, då han funne sådant nödigt, i kamerala frågor
skulle äga rådföra sig med Thulin och, vid behov av annan sakkunnig
hjälp, skulle hava att därom göra underdånig framställning.
Sedan Thulin, som den 26 maj 1909 utnämnts till regeringsråd, hos
Kungl. Maj:t anhållit att bliva entledigad från ifrågavarande uppdrag,
fann Kungl. Maj:t enligt beslut den 18 juni 1909 gott uppdraga åt dåvarande
tillförordnade notarien i kammarkollegium Gr. Hedin att i Thulins
ställe vara ledamot av omförmälda kommitté.
I januari 1910 inkommo Noreen och Hedin till ecklesiastikdepartementet
med framställning om anvisande av dels 3,500 kronor till täckande
av uppkommen brist i de för ifrågavarande arbete beviljade medlen, dels
ock 5,000 kronor till arbetets fortsättande.
Vid underdånig föredragning den 11 mars 1910 av sistnämnda framställning
redogjorde dåvarande departementschefen för de utgifter av
statsmedel, som, sedan ifrågavarande kommitté tillsatts, dittills varit förenade
med fullgörandet av kommitténs uppdrag, vilka utgifter uppgitt till sammanlagt
58,150 kronor 34 öre. Vidare yttrade departementschefen:
Den senast gjorda framställningen avsåire anvisande av anslag å tillhopa 8,500
kronor dels för täckande av eu under åren 1907 — 1909 uppkommen brist å omkring
3,500 kronor, dels ock till bestridande av arvode för kommitténs sekreterare under
år 1910 och en del av år 1911. De kostnader, som sedermera återstode för fullbordande
av redogörelsen angående ortnamn i Älvsborgs län, skulle utgöras av utgifter
dels för korrekturläsning å den del av redogörelsen, som då ännu icke blivit tryckt,
dels till utarbetande av register och inledning till hela arbetet, dels ock till ersättning
åt kommitténs ledamöter under deras sammanträden. Dessa kostnader kunde emellertid
icke då till beloppet angivas, då desamma vore beroende på dels den tid, som kunde
komma att åtgå för dessa arbetens utförande, dels oberäkneliga omständigheter i fråga
om tryckningens förlopp. Kostnaden för kommitténs sammanträden, vilken utgjordes
av arvoden samt resekostnads- och traktamentsersiittning, syntes icke komma att uppgå
till något avsevärt belopp, då för fullbordande av ifrågavarande utredning några ytterBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 74
|238.
68ö 1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
[238.] likare sammanträden i orten icke syntes vara erforderliga. Såsom av det anförda
framginge, korame kostnaden för ortnamnsutredningen i Älvsborgs län att ganska betydligt
överstiga det från början härför beräknade beloppet av 29.000 kronor. Det
kunde naturligtvis icke ifrågasättas att, när berörda arbete stode så nära sin fullbordan,
resa några hinder mot dess slutförande i enlighet med den uppgjorda planen.
Att bearbetningen av våra ortnamn hade en mycket stor betydelse såväl för vår kulturhistoria
som för den närvarande tiden vore allmänt erkänt. Någon tvekan om att
undersökningen av ortnamnen borde omfatta hela vårt land syntes därför icke kunna
föreligga. 1 sammanhang härmed ville departementschefen dock hava uttalat, att en
hela riket omfattande ortnamnsutredning, verkställd i samma ordning som den hittills
utförda, uppenbarligen komme att medföra högst avsevärda utgifter för det allmänna.
Det syntes därför nödvändigt att undersöka, huruvida icke arbetet i fortsättningen
skulle kunna utföras med förhållandevis mindre kostnader.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde departementschefen, det
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att dels för täckande av brist i de för utförande
av undersökningar rörande ortnamn inom Älvsborgs län anvisade medel, dels
oek till fortsättande av samma undersökningar i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställd
plan på extra stat för år 1911 bevilja ett anslag av 8,500 kronor.
I enlighet härmed gjorde Kungl. Maj:t i proposition, nr 182, till 1910
års riksdag framställning i ämnet.
I skrivelse den 30 maj 1910 angående regleringen av utgifterna under
riksstatens åttonde huvudtitel yttrade riksdagen med anledning av
denna framställning följande:
1905 års riksdag hade vid beviljande av då äskat anslag ä 10.000 krouor till
påbörjande av ortnamnsundersökningeu inom Älvsborgs län framhållit de synnerligen
stora kostnader, som skulle bliva en följd av att den av vederbörande ortnamnskommitté
föreslagna arbetsplanen följdes i fråga om landets samtliga län, samt uttalat
sina betänkligheter mot ett sådant fortsättande av det påbegynta kommittéarbetet. Att
dessa betänkligheter varit välgrundade, torde med all tydlighet framgå av utredningen
i det förevarande ärendet, vilken gåve vid handen, att, sedan nämnda kommitté tillsatts,
till bestridande av de med dess uppdrag förenade utgifter av statsmedel anvisats
tillhopa 58,150 kronor 34 öre, däri dock iugiuge ett av riksdagen för ortnamnsuudersökningen
inom Örebro län anvisat belopp av 14.000 kronor, samt att för slutförande
av aibetet med undersökningen inom Älvsborgs län, vilken från början varit beräknad
att draga eu kostnad av 29,000 kronor, erfordrades ytterligare 8,500 kronor. Emellertid
ansage riksdagen det självklart, att det icke läte sig göra att genom vägran att
bevilja si-tnämuda belopp avbryta det pågående utgivandet från trycket av resultatet
av sistberörda undersökningar. Otvivelaktigt vore nämligen, att ortnamnsundersökningarna,
såsom jämväl av 1905 års riksdag framhållits, vore förtjänta av intresse;
och om än den huvudsakliga delen av detta intresse finge anses vara av rent vetenskaplig
art, så torde det å andra sidan icke kunna förnekas, att även praktisk nytta
stode att av undersökningarna vinna. Riksdagen ville i sådant avseende endast erinra
om det gagn, som exempelvis vid uppläggandet och förandet av jordeböcker och underrätternas
fastighetsböcker samt vid avfattandet av de officiella ekonomiska och topografiska
^kartorna ifrågavarande undersökningar kunde bereda i avseende å bedömandet
av frågan om bortrensande av oriktiga eller vilseledande namn m. m. dylikt; och hade,
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap vt. m. 587
enligt vad riksdagen liade sig bekant, vikten av dessa praktiska synpunkter behjärtats
av såväl kammarkollegium som oek chefen lör rikets allmänna kartverk. Om således
riksdagen ingalunda underskattade betydelsen av ortnamnsundersökningarna, kunde
riksdagen dock icke underlåta att åter uttala de betänkligheter i avseende å kostnadsfrågan”
åt vilka 1905 års riksdag givit uttryck. Såsom av statsrådsprotokollet framginge,
hade även departement-chefen haft sin uppmärksamhet riktad på denna fråga,
i det han framhållit, att en hela riket omfattande ortnamnsutredning, verkställd i
samma ordning som den hittills utförda, uppenbarligen komme att medföra högst avsevärda
utgifter för det allmänna samt att det därför syntes nödvändigt att undersöka,
huruvida icke arbetet i fortsättningen skulle kunna utföras med förhållandevis mindre
kostnader. * ~........
I full anslutning till detta uttalaude ville riksdagen framhålla nödvändigheten
av att kostnaderna för framtida undersökningar bleve på ett eller annat sätt väsentligt
nedbringade. Under uttalande härav anmälde riksdagen, att riksdagen dels för täckande
av brist i de för utförande av undersökningar rörande ortnamn inom Alvsborgs län
anvisade medel, dels ock till fortsättande av samma undersökningar i enlighet med av
Kungl. Maj:t fastställd plan på extra stat för är 1911 beviljat ett anslag av 8.500
kronor.
I skrivelse deri 27 oktober 1910 väckte ortnamnskomraittén förslag
om viss förenkling i arbetsplanen för undersökningen av svenska ortnamn,
och i en annan skrivelse samma dag hemställde kommittén, att av riksdagen
måtte äskas dels åt sekreteraren för ortnamnsundersökningarna en
årlig avlöning av 4,000 kronor att utgå så länge hans uppdrag varade,
dels^ ock till undersökning av ortnamn i Värmlands län ett belopp av
10.000 kronor att utgå exempelvis med hälften för år 1912 och andra
hälften för år 1913, dock med villkor att, innan något av sistnämnda belopp
utbetalades, kommittén visat sig genom anslag från länet, vare sig
av landsting eller korporationer eller enskilda personer, förfoga över ett
lika stort belopp som det av staten beviljade.
I sistnämnda skrivelse yttrade kommittén, bland annat, följande:
Det syntes kommittén, att tiden vore inne att utsträcka undersökningen av ortnamn
till ett nytt län, nämligen Värmlands län, detta på den grund, att för en dylik
undersökning redan blivit av enskild person ställd till kommitténs disposition en summa
av 5,000 kronor, vartill komme, att enligt till kommittén ingånget meddelande ensamt
i Karlstad nyligen under några få dagar tecknats bidrag till samma ändamål å över
1.000 kronor, allt under förutsättning att övriga nödiga medel erhölles från staten och
länet efter samma grunder, som tillämpats vid beviljande av anslag till Örebro län.
Dessa grgnder vore, såsom i Kungl. Maj:ts proposition till 1907 ars riksdag nämnts,
att en tredjedel av den beräknade kostnaden skulle bestridas av länet, vare sig i form
av landstingsanslag eller enskilda bidrag, och de två tredjedelarna av statsverket. Då
nu en approximativ beräkning, stödd på hittills vunnen erfarenhet vid den pågående
undersökningen rörande Älv.-borgs och Örebro län, givit vid handen, att Värmlands
län skulle kräva ett totalanslag å 30 000 kronor, skulle alltså frän länet, utöver de
redan dels lämnade, dels utlovade 6 000 kronor, fordras 4.000 kronor och från statsverket
20,000 kronor. Men det syntes härvidlag vara lämpligt att förfara om icke i
[238.]
588
1018. Åttonde bil vild titeln: Understöd åt vetenskap rn.
m.
.258J sak rå dock i form på ett i någon mån annat sätt än som skett vid äskandet och bcvdjandet
av anslag till Oreb.o län, och delta av följande skäl. På sätt i statsråds
av
mh lörT61'' ft''käre",
blTih den,del - omk, in* liften - av redogörelsen, som ännu
icke blivit tryckt, och till utarbetande av register och inledning till hela arbetet,
roei.de
XräkneLT S I" VdVS?m ku,"ode komma att åtgå för dessa arbetens utförande, dels
med körroktnrlTr U ''ght r1 ^7%°” tr>''ckidngens förlopp. Då de nämnda arbetena
av ortni Sn rr °eh .utal''betande ap !’eg,ster väsentligen borde komma att utföras
av ortnainnskommitteus sekreterare, men denne därjämte naturligtvis finge åt sig unn
diagna
manga partier av den särskilt maktpåliggande inledningen, som, om ock°direkt
län^orfödt d-T-Tl an’ d°Ck+ blf° grundläggande för behandlingen av alla följande
til ’Vä,mtn5f • att sakreter’aren, i händelse undersökningen nu utsträcktes
UohXtilvnf1!1’ blerVU''fc^rea 1 ,.TPruk för bearbetandet av det dithörande maoch
nrbeto I, ^ i det 1VdstLan ogorl>''t att exakt bestämma, huru mycket av hans tid
deist Ik ( e kr"nia at,V,agi‘,S 1 ansPrak för det ena eller andra länet eller, me
bestämrnf
e7ger r lan; D(it ^"tes därför enklast att för sekreteraren
4 000 krono! 7''nS arV°'' 6 att/ la,ng? hans uPPdr»K varade, utgå med exempelvis
innehadl fö V fc f °PP’ "T 7® toJd,i ,kunna siigas vara ^ högt för en person! som
innehade de för ortnamnsarbetet nod,ga kvalifikationer och som vore helt upptåg av
an ll1!eta''ll,e e''. Gem''nl.de"ua atgard/kul,e då det för Värmlands län behöihga^tatskuui,
a nedbringas till hälben. Ty då man ansäge den tredjedel av de be
lföl''etdm
k°S‘na'' 6r7’ f0''1'' • läuefc„ skulle bestrida, skola täeka bearbetningen av mateklart
’ !Todenr bea[ben"lg tdl väsentlig del just utfördes av sekreteraren, vore det
* " ’ f ,0m denna tredjedel hädanefter bestredes av staten i och genom det ifraga
^l
frföi 3torOOa!i]
ad I ’ V kBt Seilf° pa f.il fatt förförande finge bestrida eu tredjedel av totalkost
L
rni d7 V^Vdel, sorl, avs.,ge materialets bea, betning. Denna anorda
nsL för a!’?’ dekretera rar vode syntes så myeket lämpligare, som något särskilt
son i Tv no t1 Mfö"dl av Avsb°,T Ian da ej erfordrades, och så mvcket rimligare,
. mi Kun 1. Maj:t i brev av den 15 november 1907 och den 18 juni 1909 i enlighet
med riksdagens uttala,men i frågan hänvisat kommittéledamoten Noreen att vid behov
av annan sakkunnig hjälp än den redan till buds stående kamerala därom hos Kunfö.
,, ktS7:VUn .“''V trams''al ,ll,"F- Erhölle» nu ifrågasätta sekreterararvode, funnes
ufö kt att såsom sekreterare fa behålla kommitténs hittillsvarande sekreterare. Dennes
kunskaper, särskilt pa flera av de för ortnamnsundersökningen betydelsefulla områden,
och vid ortnamnsarbetet vunna grundliga erfarenhet skulle helt säkert göra annan
sakkunnig hjalp obehovlig. ö
I underdånig skrivelse den 2 februari 1911 hemställde kommittén
seuermeia på anförda skäl, att det begärda anslaget till avlönande av
sekreterare måtte få utgå från och med den 1 april 1911, vid vilken
tidpunkt de för kommittén för ändamålet tillgängliga medlen vore förbrukade.
I förenamnda skrivelse, däri kommittén väckte förslag om förenkling
i arbetsplanen för ortnamnsundersökningen, anfördes huvudsakligen följande”
58 y
1918 Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m
I den uv Kungl. Maj:t fastställda planen för ortnamusundersökningama inom
Ålvsborgs och Örebro län både föreskrivits» bland annat, att undersökningen skulle
omfatta jämte sädana avsöndriugar, som fatt sina namn fastställda av vederbörande
myndigheter, jämväl andra lägenheter, som betecknats med särskilda namn, därvid
borde skiljas mellan fastställda avsöndringar, ej fastställda sådana samt verk och
inrättningar. .
Lägenhetsnamnen hade emellertid på grund av sitt sena ursprung visat sig varken
språkligt eller kulturellt vara av något större intresse åtminstone för vår tid, och till
följd av avsöndringsväsendets raska utveckling både kommitténs redogörelser ofta redan
vid sitt utgivande varit mer eller mindre ofullständiga beträffande lägenheterna. Det
både därför synts, som om det arbete, lägenheterna förorsakade kommittén, icke medfört
motsvarande nytta. Om man undantoge municipalsamhällen, bruk, fabriker, järnvägsstationer
in. fi. lägenheter, som vore i vidare kretsar kända eller eljest av större
betydelse, syntes därför lägenheterna böra uteslutas från kommitténs arbete. Ett sadant
uteslutande komme att medföra en icke oväsentlig besparing i kostnader, enär omkring
en tredjedel av arbetet med undersökning i orten föiorsakades av lägenheterna, varjämte
de givetvis vållade åtskillig kostnad för bearbetning och korrekturläsning in. m.
På grund av vad sålunda anförts hemställde kommittén, det Kuugl. Maj:t täcktes
i så måtto ändra den för ortnamnsundersökningen fastställda planen, att lägenheter,
som icke vore införda i själva jordeböckerna, skulle göras till föremål för undersökning
endast i den mån de vore i vidare kretsar kända eller eljest av större betydelse, därvid
de skulle anteckningsvis upptagas vid de hemman, å vilkas områden de vore belägna,
samt att de uppgifter, som ingiuge i de i planen omnämnda noterna, måtte få
införas i den genom lägenheternas borttagande lediga 6:te kolumnen i kommitténs
redogörelse. I händelse av nådigt bifall till denna framställning hemställde kommittén
tillika, att den sålunda ändrade planen måtte förklaras gälla för undersökningen av
ortnamnen inom Örebro län.
Kommitténs framställning rörande arvode åt sekreteraren och utsträckande
av kommitténs arbeten till att omfatta Örebro län blev den 10
februari 1911 av dåvarande departementschefen föredragen för Kung!
Maj:t. Till vederbörande statsrådsprotokoll för sagda dag yttrade departementschefen,
bland annat, följande:
Av riksdagens uttalande i förevarande ämne syntes framgå, att riksdagen behjärtade
angelägenheten av ortnamnsundersökningarnas fortsättande och därför icke
ämnade ställa sig avvisande mot ytterligare anslagskrav för ifrågavarande ändamål,
blott kostnaderna hölles inom rimliga gränser. Detta motsvarade oek den uppfattning,
departementschefen själv vid ett tidigare tillfälle uttalat i fragan. Utgifterna lör ortnamnsuudersökningarna
beträffande Älvsborgs län hade väl i följd av den stort anlagda
planen och måhända också därför, att de varit de första, belöpt sig till vida högre
belopp än som från början skäligen kunnat antagas. I fråga om kommande undersökningar
torde emellertid genom den förenkling i arbetsplanen, som kommittén föreslagit,
samt gt-nom den erlätenhet angående arbetets rationella bedrivande, som av de
redan verkställda undersökningarna vunnits, en ej oväsentlig utgiftsminskning vara att
påräkna.
Sedan departementschefen därefter tillkännagivit, att han av närmare
an (rivna orsaker anslöte sig till ortnamnskommitténs då föreliggande fram
£■>
~
[238.]
590
[238.]
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
ställning, hemställde han, att Kung!. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels till arvode åt ortnamnskominitténs sekreterare under de sista tre
kvartalen av år 1911 och under år 1912 på extra stat för sistnämnda år
bevilja ett anslag av 7,000 kronor, dels ock för utförande i enlighet med
av kung!. Maj:t fastställd plan av undersökningar rörande ortnamn inom
Värmlands län bevilja''ett anslag av 10,000 kronor och därav på extra stat
för år 1912 anvisa ett belopp av 5,000 kronor, dock under villkor att av
landsting, korporationer eller enskilda för samma undersökningar tillskötes
ett belopp av minst 10,000 kronor.
* överensstämmelse härmed avläts nådig proposition i ärendet till
1911 ars riksdag.
Riksdagen, som biföll framställningen, yttrade i frågan, bland annat,
följande:
Såsom riksdagen ar 1910 haft anledning uttala, funne riksdagen ifrågavarande
undersökningar förtjänta av intresse både ur vetenskaplig och praktisk svnpunkt. Då
riksdagen i allt tall vid upprepade tillfällen givit uttryck åt vissa betänkligheter mot
beviljaudet av för andamålet äskade anslag, hade detta uteslutande haft sin grund i
larhagor, att arbetsplanen för undersökningarna varit så vidlyftigt anlagd, att undersökningarnas
fullständiga genomförande efter denna plan skulle draga allt för stora
kostnader, billigt vad som inhämtades av statsrådsprotokollet, vore emellertid denna
p an numera ej oväsentligt förenklad, och riksdagen hade vid sådant förhållande ickeve|at
motsätta, sig undersökningarnas utsträckande, såsom föreslagits, till Värmland»
an, liksom riksdagen icke funnit anledning till anmärkning mot den för dessa undersökningar
beraknade kostnaden.
Vad ortnamnskommittén hemställt i fråga om ändring i planen för
kommitténs arbete blev av Kungl. Maj:t bifallet den 22 juni 1911. Enligt
nådigt brev den 8 december 1911 uppdrogs därefter åt Noreen och Hedin
att för en kostnad, icke överskjutande — utom arvode till sekreterare —
20,000 kronor, därav 10,000 kronor statsmedel, låta i enlighet med den
genom nådiga beslut den 20 oktober 1905 och den 22 juni 1911 gillade
planen anställa undersökning rörande ortnamn inom Värmlands län och
redigera redogörelse därför samt, såvitt ske kunde, utan särskild kostnad
för statsverket befordra redogörelsen till trycket. Därvid skulle iakttagas,
att arbetets ledning och huvudsakliga utförande skulle tillkomma Noreen,
som, då han funne sådant nödigt, i kamerala frågor skulle rådföra sig
med Hedin och vid behov av annan sakkunnig hjälp hade att därom hoå
Kungl. Maj:t göra underdånig framställning.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade
sedermera riksdagen på extra stat för år 1913 återstoden, 5,000 kronor,
av det till undersökningarna inom Värmlands län beviljade anslaget.
Vidare torde jag höra i detta sammanhang erinra, att riksdagen till
1018. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
591
arvode åt ortnamnskomrnitléns sekreterare anvisat på extra stat jämväl för [238.]
vart och ett av åren 1913—1918 4,000 kronor.
Slutligen är att tillägga, att sedan Hedin avlidit, Kungl. Maj:t den
17 september 1914 uppdragit åt kammarrådet Alfred Wilhelm Dufwa att
efter Hedin vara ledamot av ortnamnskommittén.
Jag övergår härefter till eu redogörelse för innehållet i ortnamnskommitténs
av mig först berörda skrivelse, vilken är undertecknad av
Noreen och Dufwa.
Kommittén erinrar till en början om dels vederbörande departementschefs
den 11 mars 1910 gjorda uttalande, att någon tvekan om att undersökningen
av ortnamnen borde omfatta hela vårt land icke syntes kunna
föreligga, dels ock det i kommitténs av mig förut omförmälda skrivelse
den 2 oktober 1906 förekommande uttalandet, att undersökningarna syntes
böra påbörjas i ett nytt län, i den mån intresset visat sig så starkt, att
anslag till erforderligt belopp beviljats av landsting eller enskilda. Vidare
yttrar kommittén:
Med stöd av samma, ovan nämnda, uttalanden och hittills följd praxis anse sig
undertecknade nu böra påpeka, att tiden synes vara inne att utsträcka ortnamnsundersökningen
till ett nytt län, nämligen Hallands, detta på den grund att för en dylik
undersökning redan blivit av enskild person inom länet ställd till vår, d. v. s. ortnamnskommitténs,
disposition en summa av 20,000 kronor, under förutsättning att
undersökningen med allra första igång>ättes och att övriga nödiga medel erhållas från
staten. Härtill kommer som ett starkt talande skäl för att just nu till behandling
upptaga Hallands län den omständigheten, att rikets allmänna kartverk skall under
den närmaste tiden utge den ekonomiska kartan för detta län, vilket med nödvändighet
förutsätter namngranskuingar, som i större omfång och med större noggrannhet
kunna utföras, om de sättas i samband med den allmänna ortnamnsundersökningen.
Äntligen må påpekas det gagn, som kornme att tillfalla den pågående eller blivande
undersökningen av nordligare läns namnskick genom den möjlighet till lärorika jämförelser,
som beredes genom kännedomen om förhållandena i ett sydligt och ursprungligen
danskt samt därför i såväl språkligt som kameralt avseende så avvikande landskap
som Halland.
Vad beträffar de grunder, efter vilka hittills .statsbidrag för dylika Husundersökningar
lämnats, så voro des
från länet och två tredjedelar av statsverket. Sedan ortnamnskommitténs sekreterare
år 1911 beviljats ett årsarvode, kunde statsbidraget för Varmlands län nedbringas till
samma belopp som det från länet utgående och har dock visat sig vara fullt tilbäckligt.
För Hallands län åter behöver icke ens en dylik summa av staten tillskjutas.
Det, såsom nämnt, från länet redan utlovade beloppet, 20 000 kronor, är nämligen så
stort, att det mer än väl betäcker alla de utgifter, som för undersökningarna på ort
och ställe samt excerpering av jordeböcker, pergamentsbrev och andra i svenska och
danska arkiver befintliga handliugar kunna ifrågakomma. Vad som från statens sida
592
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap ro. ro.
[238.] då kan behöva tillskjutas är allenast ett skäligt arvode åt den, som erhåller uppdraget
att verkställa den till tre år beräknade bearbetningen och redigeringen av det inkomna
materialet.
För de hittills undersökta länen är genom Kungl. Majrts och riksdagens beslut
arbetet fördelat på följande sätt. För Älvsborgs län är det enligt nådigt beslut den
20 oktober 1905 uppdraget i sin helhet åt ortnamnskoramittén, för närvarande bestående
av undertecknade Noreen och Dufwa, som biträdas av en på sätt ovan nämnts
särskilt avlönad sekreterare. Beträffande Örebro och Värmlands län stadgas däremot
i kungl. brev av den 15 november 1907, respektive den 8 december 1911, att »arbetets
ledning och huvudsakliga utförande tillkommer Noreen, som då han finner sådant
nödigt, i kamerala frågor rådför sig med »kommitténs kamerala ledamot» och vid behov
av au nan sakkunnig hjälp har att därom hos Oss göra underdånig framställning»,
något som hittills icke varit av behovet påkallat, eftersom även för dessa sistnämnda
båda län kommitténs ovannämnde sekreterare kunnat prestera både nödig arbetskraft
och sakkunskap. Annorlunda komme emellertid saken att ställa sig beträffande Hallands
län. Såsom av nyss lämnade redogörelse framgår hava Noreen och sekreteraren redan
att ombesörja utredningen rörande tre län, vilket till fullo tar deras disponibla tid och
arbetskraft i anspråk. Visserligen är ett av dessa län, nämligen Älvsborgs, snart slutbehandlat,
men den därigenom uppkommande lättnaden i arbetsbördan bör helst komma
Uppsala län till godo, då detta läu snart torde komma under behandling, eftersom
även för detsamma en donation, om ock mindre än den för Halland nu erbjudna,
ställts genom en avliden upplännings testamente till ortuamnskommitténs disposition.
Och då härtill kommer, att Noreen i fråga om Sveriges sydligaste provinser saknar
den detaljerade dialektkännedom, som är ett oeftergivligt villkor för ett lyckligt
genomförande av en ortnamnsundersökning av den på samma gång vidsträckta och
minutiösa beskaffenhet, som här är i tråna, så synes nu ifrågavarande undersökning
böra i främsta rummet anförtros icke åt Noreen utan åt någon därför speciellt kvalificerad
och av andra arbeten i mindre grad betungad person. En sådan finnes att
tillgå i docenten J. Sahlgren, som, i händelse uppdraget lämnas åt honom, förklarat
sig villig och oförhindrad att bliva sin egen sekreterare och som, därest ortnamnskommittéu,
såsom vi härmed våga föreslå, kompletterades med honom såsom speciel! bearbeta^
av Hallandsundersökningen, skulle tillföra kommittén eu värdefull hjälp vid
bedömandet av de många frågor rörande sydligaste Sveriges ortnamn, vilka nu titt
och ofta till kommittén remitteras frän dels kammarkollegium, dels rikets allmänna
kartverk.
Följdpn av en sådau anordning bleve då, att statens bidrag till arbetets bekostande
allenast behövde utgå i form av ett årligt arvode åt Sahlgren under de 3
år, som, enligt vad redan ovan nämnts, anses krävas för Halland-beskrivniugens
redigerande. Då detta arvode naturligtvis icke bör understiga ett sekreterararvode,
d. v. s. 4.OuO kronor jämte 600 kronor krijjstidshjälp, utan fastmera på grund av den så
att säga chefsställning, som skulle tillkomma Sahlgren såsom den egentlige ledaren
av arbetet, något överstiga ett dylikt arvodesbelopp, så synes eu summa av 5.000
kronor årligen vara vad som lämpligen borde ifrågakomma. Härvid förutsätta vi, att
Sahlgren icke, så hiuge han uppbär denna avlöning, samtidigt åtnjuter nånot arvode
såsom ledamot av ortnamnskommittén. På så sätt skulle, som synes, statens bidrag
till en Hallandsundersökning, 15,0u0 kronor, bliva betydligt mindre än om man tillämpade
samma princip för beräknande av statsbidragets belopp som i fråga om Värmlandsundersökniugen,
och naturligtvis ännu mycket mindre än det belopp, som skulle
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m. 593
utgå efter eu tillämpning av den princip, som i fråga om Älvsborgs och Örebro län
lädes till grund för beräkningen.
På grund av vad sålunda anförts har ortnamnskommittén hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte dels åt kommittén uppdraga att i enlighet med
den genom nådiga besluten den 20 oktober 1905 och den 22 juni 1911
gillade planen anställa undersökning rörande ortnamn inom Hallands län
och redigera redogörelse därför samt, så vitt ske kunde, utan särskild
kostnad för statsverket befordra redogörelsen till trycket ävensom föreskriva,
att därvid skulle iakttagas,1 att arbetets ledning och huvudsakliga
utförande tillkoinme Sahlgren, som skulle äga att, då han funne sådant
nödigt, rådföra sig med ortnamnskommitténs båda andra ledamöter; dels
ock föreslå 1918 års riksdag att till undersökning av ortnamnen i Hallands
län enligt samma förenklade plan, som för Örebro län stadgats, bevilja
ett anslag av 15.000 kronor, att utgå med en tredjedel för vart och ett
av åren 1919, 1920 och 1921; dock med villkor att, innan något av detta
belopp utbetalades, kommittén visade sig genom bidrag från länet förfoga
över 20,000 kronor.
Efter nådiga remisser hava underdåniga, respektive den 8, den 9, den
19 och den 23 oktober samt den 6 november 1917 dagtecknade utlåtanden
i ärendet avgivits av chefen för rikets allmänna kartverk, kammarkollegium,
statskontoret, Kungl. Maj:ts befallningshavande i Hallands län och vitterhetsakademien,
vilka alla tillstyrkt bifall till den föreliggande framställningen.
Statskontoret har i sitt utlåtande anfört:
Även om med hänsyn till nu rådande förhållanden med deras krav på största
sparsamhet angelägenheten av att utsträcka ortnamnsundersökningarna till nya områden
skulle kunna sättas i fråga, synas de särskilda omständigheter, som av kommitterade
anförts såsom skäl för igångsättande inom den närmare framtiden av ortnamnsundersökning
för Hallands lön, ej kunna frånkännas betydelse. De anslagsmedel, som
vid bifall till kommitterades förslag och under förutsättning att anslag till ortnamnskommitiéns
sekreterare konnner att utgå med oförändrat belopp, skulle komma att för
vart och ett av åren 1919—1921 anvisas för ortnamnsundersökningarna, eller 9,000
kronor, uppgå till samma belopp, som för vartdera av åren 1912 och 1913 för möjliggörandet
av ortnamnsundersökningarna i Värmland beviljats av riksdagen. Liksom i
föregående fall ägt rum torde även nu ett eventuellt statsunderstöd böra beredas genom
anslag å riksstateu.
Sedermera har, till närmare upplysning rörande det från länet utlovade
bidraget till ifrågavarande arbete, Noreen på given anledning till
ecklesiastikdepartementet insänt bestyrkta avskrifter av dels en till ortnamnskommittén
inkommen skrivelse, undertecknad av viss person, som
likväl önskade vara okänd, dels ock en av samma person utställd förbinBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 75
238.
[238.]
Departe
mentschefen.
594 1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
delse att till ortnamnskomraittén eller order erlägga, den 1 juli 1918
8,000 kronor, den 1 januari 1919 4,000 kronor, den 1 januari 1920 4,000
kronor och den 1 januari 1921 4,000 kronor, för vilka inbetalningars
riktiga fullgörande aktiebolaget Göteborg» bank, enligt påteckning å förbindelsen,
iklätt sig ansvarighet.
Nyssnämnda skrivelse lyder sålunda:
Till kungl. ortnamnskommittén.
För åstadkommande av ett ortnamnsregister för Hallands län är undertecknad
villig att ställa till kommitténs förfogande ett belopp av 20,000 kronor, att, erläggas
i olika terminer under loppet av åren 1918, 1919, 1920 och 1921 med 8,000 kronor
under det första året och 4,000 kronor under vart av de följande.
Såsom villkor för gåvan föreskrives, att arbetet påbörjas under år 1918 och bedrives
så skyndsamt, att det kan vara avslutat senast den 31 december 1921.
Ävenledes gör jag till villkor för gåvan, att Kungl. Maj:t och kronan ställa till
förfogande för ändamålet ett belopp av minst 15.000 kronor.
Å det av mig utfästa beloppet lämnas härmed ett skuldebrev, försett med garanti
av aktiebolaget Göteborgs bank.
Jag är gärna villig att tillmötesgå i fråga om tiderna för beloppets lyftande,
därest kommittén skulle finna det önskvärt.
Halmstad den 27 oktober 1917.
(Underskrift.)
Jag delar åsikten om angelägenheten av att ortnamnsundersökningarna
fortsättas och utsträckas till nya områden. Dessa undersökningars stora
betydelse har, på sätt framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen,
blivit vid så många olika tillfällen från skilda håll vitsordad, att
något ytterligare därom icke torde behöva av mig nu andragas.
På grund härav är det, enligt min mening, endast nödvändigheten av
att under nu rådande förhållanden iakttaga den strängaste sparsamhet med
statens medel, som skulle kunna föranleda någon tvekan att biträda ortnamnskommittens
förslag om undersökningarnas snara utsträckande till
Hallands län. De av kommittén anförda särskilda omständigheter, som
tala för detta förslag, synas mig dock vara värda stort beaktande.
Vad angår önskvärdheten av att ortnamnsundersökningen inom Hallands
län igångsättes före det planlagda utgivandet genom rikets allmänna kartverk
av den ekonomiska kartan över länet, vars kartläggande nu påbörjats,
vill jag inskränka mig till att erinra därom, att 1910 års riksdag, på sätt
jag redan omförmält, såsom exempel på den praktiska nytta, som kunde
vinnas genom ifrågavarande undersökningar, framhållit just det gagn, som
desamma vid avfattandet av de officiella ekonomiska och topografiska kartorna
kunde bereda i fråga om bortrensande av oriktiga eller vilseledande
namn med mera dylikt. Att denna fördel bör tillvaratagas i största möj—
liga^utsträckning, anser jag vara uppenbart.
595
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
Vidare bör uppmärksammas, att den från enskilt håll gjorda utfås- [238.]
tel sen om bidrag till bestridande av kostnaderna för arbetet i fråga, är
avsedd att gälla endast under förutsättning att arbetet igångsattes redan
under år 1918. Förutom att ett dylikt frikostigt anbud, vilket vittnar om
ett varmt intresse för länets historia och topografi,, måste anses vara förtjänt
av tillmötesgående från statens sida, är det givetvis ur det allmännas
synpunkt av stor vikt, att det erbjudna tillfället icke försittes. Betydelsen
härav framträder särskilt, om man betänker, att det nu utlovade bidraget
genom sin storlek möjliggör, att statsanslaget till arbetet sättes till ett
förhållandevis avsevärt lägre belopp än vad fallet varit i främja om ortnamnsundersökningarna
ej blott i Älvsborgs utan även i Örebro och
Värmlands län.
Jag anser mig alltså böra biträda kommitténs hemställan, att ortnamnsundersökningen
nu måtte få utsträckas till Hallands län.
Beträffande sättet för arbetets utförande har kommitténs förslag, att
densamma skulle för ändamålet förstärkas med en särskild ledamot, docenten
J. Sahlgren, icke givit anledning till någon erinran från min sida.
Det skulle visserligen kunna ifrågasättas att, i händelse Sahlgren under
tiden för utförande av ifrågavarande undersökning blivit utsedd till innehavare
av fast docentstipendium, det för ortnamnsundersökning föreslagna
arvodet, 5,000 kronor, skulle minskas med visst'' belopp. . Då emellertid
ifrågavarande uppdrag icke har karaktären av lärarbeställning vid univer
sitetet, synes mig en sådan minskning av arvodet icke i detta fall vara
motiverad. På av kommittén angivna grunder synes man kunna utgå
från att det för undersökningen inom Hallands län skulle utgöra den
lämpligaste anordningen, att sekreterargöromålen utfördes av samma person,
som närmast har att verkställa undersökningen. I övrigt torde den genom
nådiga besluten den 20 oktober 1905 och den 22 juni 1911 gillade arbetsplanen
böra i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Förevarande undersökning har beräknats kräva en tid av omkring 3
år. Det från länet utlovade bidraget skulle, enligt vad kommittén meddelat,
förslå till täckande av alla ifrågakommande utgifter för arbetet på
orten och för erforderlig excerpering av arkivhandlingar m. m. Statens
bidrag skulle avse allenast Sahlgrens avlönande. Under förutsättning att
han icke samtidigt skulle uppbära arvode såsom ledamot av kommittén,
har föreslagits, att Sahlgren skulle för ifrågavarande arbete erhålla ett
särskilt arvode av 5,000 kronor för år. Statsanslaget skulle alltså komma
att uppgå till sammanlagt 15,000 kronor, d. v. s. tre sjundedelar av kostnaden
för arbetet i dess helhet. Såsom framgår av vad jag tidigare anfört
i denna fråga, är sagda proportion för statsverket väsentligt gynnsammare
596
[238.]
Nytt anslag.
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
än den beräkningsgrund, som förr ansetts böra vinna tillämpning vid beviljande
av medel till undersökningar av förevarande art.
Jämlikt bestämmelse i förut berörda brev den 2 mai 1902 ä°-a
ortnamnskommitterade att för av deras uppdrag föranledda resor åtnjuta
resekostnads- och traktamentsersättning. Enligt vad jag inhämtat har
emellertid dylik ersättning ansetts icke böra tillkomma SahWen. I betraktande
härav och med hänsyn till att han icke skulle erhålla nå<*ot biträde
av sekreterare torde det ifrågasatta arvodet icke kunna sägas vara
för högt tilltaget. Jag tillstyrker därför framställning till riksdagen att
bevilja de för ändamalet äskade medlen, 15,000 kronor.
Av anslaget höra 5,000 kronor anvisas på extra stat för år 1919. Ett
av de villkor, som fästats vid det från enskilt håll garanterade bidraget,
är visserligen, såsom förut nämnts, att undersökningarna inom Hallands
lan pabörjas under år 1918. Ehuru jag icke kan tillstyrka anslag på
tdläggsstat för innevarande år, torde likväl denna omständighet icke utgöra
hinder för sagda villkors uppfyllande. Även om Sahlgrens arvode
beräknas först från och med 1919 års början, torde nämligen vissa delar
av arbetet kunna igångsättas redan under år 1918 och kostnaderna därför
i sådant fall bestridas av den sistnämnda år till betalning förfallande andelen
av det enskilda bidraget.
Vad beträffar villkoret, att arbetet skall vara slutfört senast den 31
december 1921, låter detta villkor sig förena med beräkningen, att ifrågavarande
undersökningar kräva en tid av 3 år.
Under nästföljande punkt kommer jag att hemställa, att hos riksdagen
matte äskas ett extra anslag å 4,000 kronor till arvode åt ortnamnskommittens
sekreterare. Vid bifall till sistnämnda förslag ävensom till den
nu föreliggande framställningen komma, såsom statskontoret i sitt utlåtande
erinrat, de särskilda anslag av statsmedel, som under år 1919 skulle
"tf* ‘l11 ortnamnsundersökningarna, att belöpa sig till samma belopp,
9,000 kronor, som under vartdera av åren 1912 och 1913 anslagits för
möjbggörande av sådana undersökningar inom Värmlands län
Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till utförande i enlighet med av Kungl. Maj:t
fastställd plan av undersökningar rörande ortnamn inom
Hallands län bevilja ett anslag av 15,000 kronor samt
därav anvisa pa extra stat för år 1919 såsom reservationsanslag
ett belopp av 5,000 kronor.
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m -
597
12. Arvode åt ortnamnskommitténs sekreterare. Riksdagen har
vid olika tillfallen anslagit medel till undersökning av ortnamn inom Älvsborgs,
Örebro och Värmlands län. Därjämte har riksdagen till arvode åt
ortnamnskommitténs sekreterare anvisat på extra stat för år 1912 7,000
kronor, av vilket belopp 3,000 kronor voro avsedda för de tre sista kvartalen
av år 1911, samt för vart och ett av åren 1913 —1918 4,000 kronor.
Kommittén har nu i skrivelse den 15 september 1917 anhållit om
beredande av ett anslag å sistnämnda belopp till arvode åt sekreteraren
för år 1919 och till stöd därför yttrat:
Kommittén får hänvisa till vad i propositionen nr 143 till 1911 års riksdag
anförts såväl rörande lämpligheten av ett fast årsarvode åt kommitténs sekreterare
som ock beträffande detta arvodes belopp, 4,000 kronor för år, samt påpeka, att sekreterarens
arbete under åren 1918 och 1919 kommer att avse dels revision av manuskriptet
till samt korrekturläsning å det enda återstående ännu icke frän trycket utgivna
häradet inom Älvsborgs län, dels avslutandet av det nu redan sexton och ett
halvt härad omfattande fullständiga register och påbörjandet av den utförliga inledning,
med vilka enligt den av Kungl. Magt fastställda planen redogörelsen för Älvsborgs
län skall vala försedd, dels fortsättandet och avslutandet av bearbetningen av
Värmlands län, varå nu endast återstå de territoriella namnen i ett halvt och naturnamnen
i nio och ett halvt av länets fjorton härader, dels fortsättandet och avslutandet
av bearbetningen av Örebro län, av vars femton härader nu nio äro, frånsett naturnamnen,
i tryck färdigt manuskript föreliggande, dels äntligen den sig för varje är
ökande mängd utredningar, som kommittén ärligen måste avge i anledning av remisser
frän kammarkollegium och i all synnerhet rikets allmänna kartverk, med vilket kommittén
i följd av kartverkets år 1903 till chefen för kungl. jordbruksdepartementet
avlåtna skrivelse har att för kartgranskniug samverka.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen
att anvisa på >x''ra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst 4,000 kronor, till arvode under samma år
åt ortnamnskommitténs sekreterare.
13. Verket »Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium».
Såsom bidrag till fortsatt utgivande av detta, utav dåvarande professorn,
numera byggnadsrådet S. Curinan och docenten J. Roosval påbörjade, med
stöd av vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien utgivna verk har
riksdagen på extra stat för vartdera av åren 1914 och 1915 anvisat ett
anslag av 10,000 kronor, att utgå på de närmare villkor, Kungl. Maj:t
kunde finna skäl bestämma.
Vid framläggande i 1915 års statsverksproposition av anslagskraven
för år 1916 beräknades, att av det njrss om förmälda, för år 1915 beviljade
anslaget hälften eller 5,000 kronor skulle kunna besparas till nästföljande
[239.J
Arvode åt
ortn> mnsY
ommitténs
sekreterare.
[240.]
Verket »Sveriges
kyrkor,
konsthistoriskt
inventarium»
-
598 1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
[240.] år. För ifrågavarande ändamål äskades därför hos riksdagen allenast ett
belopp av 2,500 kronor för år 1916, varjämte begärdes riksdagens medgivande,
att vad som besparades å det för år 1915 beviljade anslaget
skulle få för samma ändamål användas under år 1916. Denna framställning
bifölls av riksdagen.
För vart och ett av åren 1917 och 1918 beviljade riksdagen på Kungl.
Maj:ts därom gjorda framställning för ifrågavarande ändamål ett anslag
av 10,000 kronor, att utgå på de närmare villkor, Kungl. Maj:t kunde
finna skäl bestämma. Den 25 juni 1917 ställdes det för år 1918 beviljade
anslaget till Curmans och Roosvals disposition i mån av behov med föreskrift
att för anslagets användning skulle gälla de i nådiga besluten den
4 juli 1913 och den 31 december 1914 bestämda villkoren.
Enligt dessa beslut skulle såsom villkor för anslagets åtnjutande gälla,
att ifrågavarande verk, som vore avsett att omfatta samtliga delar av
landet, utgåves under enhetlig ledning; att utgivarna årligen redovisade
för det under året utförda arbetet inför vitterhetsakademien, som skulle
hava att med utlåtande däröver till Kungl. Maj:t överlämna dylik redovisning;
att ditintills för verket insamlat primärmaterial ävensom sådant material,
som därefter insamlades, skulle, i den mån verket utkomme av
trycket, överlämnas till vitterhetsakademiens antikvariskt-topografiska arkiv;
att av verket, i den mån det utkomme, överlämnades till ecklesiastikdepartementet
10 exemplar, till kungl. biblioteket 10 exemplar och till
vitterhetsakademien 5 exemplar; samt att utgivarna årligen till Kungl.
Maj:t ingåve räkenskapssammandrag för anslagsåret för att tillställas riksdagens
revisorer, med skyldighet för utgivarna att, därest sådant skulle
av revisorerna påkallas, till dem ingiva de fullständiga räkenskaperna för
företaget.
Curman och Roosval hava nu anhållit om ett anslag av 10,000
kronor att under år 1919 användas till fortsatt utgivande av förevarande
arbete.
I sin ansökning hava de anfört:
Arbetet, som under år 1914 tack vare det beviljade anslaget kunde bedrivas på
bred basis, har under aren 1915 och 1916 på grund av de minskade anslagen måst
rätt avsevärt inskränkas. Det har emellertid under år 1917 åter kunnat utvidgas om
ock ej till samma omfattning som under år 1914. Även med avseende på ifrågavarande
arbeten har naturligtvis det sjunkande penningvärdet utövat märkbara verknimrar,
så att alla slag av undersöknings- och mätningsarvoden måst höjas. Över vårt
arbete under år 1916 hava vi i enlighet med nådig föreskrift avlämnat en berättelse
till vitterhets-, hi-torie- och antikvitetsakademien. Dessutom anhålla vi att även få
lämna några uppgifter rörande de under år 1917 bedrivna arbetena.
Dessa hava särskilt inriktats på att till utgivning färdigställa så mycket som
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m. 599
möjligt av redan påbörjade arbeten, varför vi hysa förhoppningar om att kunna i
slutet av år 1917 och i början av år 1918 utgiva ett större antal häften av trycket.
Dessutom hade givetvis nya områden börjat bearbetas.
I Småland har Västerviks gamla kyrka, nu öde, uppmätts.
På Gott land uppmätas samtliga kyrkor i Dede ting, och undersökningen av desamma
har också påbörjats.
1 Östergötland pågå förberedelserna till beskrivning av Vreta Klosters kyrka.
I Västergötland hava uppmätningar utförts över de två intressanta kyrkorna i
Våmb och Forsby i K åkinds härad samt över kyikor i Skånings härad.
Viistra delen av Kinnefjärdiugs härad föreligger i tryckfärdig! manuskript.
1 Södermanland hava de flesta kyrkorna i Sotholms härad blivit uppmätta.
I Uppland färdigställas till tryckning beskrivningarna på Låughundra och Semingbundra
härader samt Danderyds skeppslag, del 1.
I Västmanland har Sura gamla kyrka blivit uppmätt, varjämte landskapets
kyrkor blivit besökta för en preliminär översikt.
I Värmland hava kyrkorna i Näs härad, norra delen, blivit undersökta och
uppmätta.
I Dalarna har Fall! norra tingslags kyrkobeskrivning ställts i tryckfärdig! skick.
I Stockholm fortsät.tes beskrivningen av Riddarholmskyrkan, varav eu första del
kommer att bliva tryckfärdig till slutet av år 1917.
Det är av största vikt, att arbetet får fortskrida oavbrutet och så hastigt som
möjligt, emedan under varje år dyrbart historiskt material försvinner utan att bliva
vetenskapligt undersökt.
På grund av nådig remiss har vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
den 2 oktober 1917 avgivit underdånigt utlåtande över denna
ansökning och därvid tillstyrkt bifall till densamma.
Då, efter vad som anförts, det synes vara av stor vikt, att sökandena
även under år 1919 komma i åtnjutande av ett anslag å 10,000 kronor
för att under samma år kunna i erforderlig utsträckning fortsätta ifrågavarande
arbete, får jag hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att såsom bidrag till fortsatt utgivande av det av
byggnadsrådet S. Curman och docenten J. Roosval påbörjade,
med stöd av vitterhetsakademien utgivna verket
»Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium» anvisa på
extra stat för år 1919 ett reservationsanslag av 10,000
kronor, att utgå på de närmare villkor, Kungl. Maj:t
kan finna skäl bestämma.
14. Föreningen Pietas. Till befrämjande av föreningen Pietas [241.J
verksamhet under åren 1911 och 1912 beviljade 1911 års riksdag ett extra Föreningen
anslag å 4,000 kronor, under villkor att föreningen till statens historiska ll,,tas
-
600
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
[241.] museum med äganderätt överlämnade genom föreningens försorg utförda
fotografier, register och beskrivningar över behandlade föremål. Vidare
beviljades för enahanda ändamål att utgå under nyssnämnda villkor på
extra stat för vartdera av åren 1913 och 1914 ett anslag av 2,000 kronor,
för vart och ett av åren 1915—1917 ett belopp av 2,500 kronor och för
år 1918 ett förslagsanslag högst 3,000 kronor.
I underdånig skrivelse den 31 augusti 1917 har nu styrelsen för
nämnda förening anhållit om statsanslag av 3,000 kronor för år 1919 till
främjande av föreningens verksamhet och till stöd härför anfört:
Föreningen Pietas, vars mål är att åt framtiden i möjligast oskadade skick genom
sakkunnigt utfärd konservering bevara våra äldre textila minnesmärken, bar haft den
principen att för utfört arbete icke debitera församlingar, museer och andra offentliga
institutioner i landet annat äu med föreningens direkta kostnader för material och
arbete, under det att ingenting beiäknats för den för ai betets utförande nödvändiga
sakkunniga arbetsledningen, lokalhyra, stående försäkringar, fotografering m. in., emedan
även utan pälägg för dessa omkostnaderna bliva synnerligen dryga i följd av
arbetets art. Då de av föreningen behandlade föremålen i regel tillhöra dylika institutioner,
i synnerhet kyrkor, är föreningen för bestridande av utgifterna för sin
verksamhet helt och hållet beroende av statsanslaget.
Föreningen har haft att glädja sig åt en allt rikare verksamhet. Bland de föremål,
som under år 1916 behandlats, märkes en synnerligen dyrbar tronhimmel tillhörig
kung!, husgerådskamntaren, broderad likki-tbelädnad tillhörig Riddarholmskvrkan,
altarbeklädnader och mässkläder tillhöriga Västerås domkyrka, Hudiksvalls, Skellefteå,
Järfälla, Sollentuna, Hätuna, Halm-Tibble, Ludgo, Morlanda, Hjortsberga, Forsmarks,
Ryttems samt Notsjö kyrkor och Veung.irns slottskapell.
Vid sin an>ökning har styrelsen fogat intyg därom, att till vitterhets-, historieoch
antikvitetsakademien från föreningen avlämnats redogörelse för dess verksamhet år
1916 jämte tillhörande 85 fotografier.
På grund av nådig remiss har vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
den 2 oktober 1917 avgivit underdånigt utlåtande över ansökningen
och därvid tillstyrkt bifall till densamma.
Under åberopande av det anförda får jag tillstyrka, att Eders Ivungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till främjande av föreningen Pietas verksamhet
under år 1919 bevilja på ixfra stat för samma år ett
förslagsanslag, högst 3.000 kronor, under villkor att
föreningen till statens historiska museum med äganderätt
överlämnar genom föreningens försorg utförda fotografier,
register och beskrivningar över behandlade
föremål.
601
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd dt vetenskap m. m.
15. Statistiska tabeller över Öresundstullen. Såsom bidrag till 124:2. J
bestridande av kostnaderna för utgivande av dylika tabeller för tiden efter Statistiska^
år 1660 beviljade 1913 års riksdag ett anslag av 15,000 kronor, varav på ‘Vrcsund»-**
extra stat för år 1914 anvisades ett belopp av 1,500 kronor, att utgå på tullen
de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna skäl bestämma.
Såsom i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 14 januari
1914 omnämnes, förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 4 juli 1913,
att sistnämnda belopp skulle tillhandahållas Carlsbergsfondens i Köpenhamn
kassa, sedan av vederbörande i Danmark till Kungl. Maj:ts beskickning
i Köpenhamn lämnats skriftlig förbindelse att kostnadsfritt tillställa
kungl. biblioteket 25 exemplar av verket i dess helhet, i den mån det
utkomme, samt under villkor att, därest till arbetet komme att fogas
lista med förklaring av däri förekommande termer och ovanligare ord,
denna lista avfattades med hänsyn även till svenska läsares behov.
Enligt en från Kungl. Maj:ts minister i Köpenhamn ingången underrättelse
har Carlsbergsfondens direktion i skrivelse den 2 december 1913
till svenska beskickningen förbundit sig att uppfylla de för anslagets åtnjutande
bestämda villkoren. Sedermera har direktionen till ecklesiastikdepartementet
insänt redogörelser för arbetets fortgång under åren 1913
-1916.
På därom av Kungl. Maj:t gjorda framställningar anvisade riksdagen
för ovannämnda ändamål jämväl på extra stat för vart och ett av åren
1915—1918 ett anslag av 1,500 kronor.
Då enahanda belopp torde böra utgå för år 1919, får jag hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att av det till utgivande av statistiska tabeller över
öresundstullen år 1913 beviljade anslaget av 15,000
kronor anvisa på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag
ett belopp av högst 1,500 kronor.
16. Forskningsarbete vid utländska biologiska stationer. Med [243.]
åberopande av vad jag anfört i början av min framställning rörande Forskningsan;
lagsbehoven under åttonde huvudtiteln, hemställer jag om förslag till
riksdagen biologiska
att medgiva, att det på extra stat för år 1915 8ta‘>“ner
anvisade anslag av 1,800 kronor för beredande av tillfälle
för svenska forskare till vetenskapligt arbete vid
en eller flera utländska biologiska stationer må för enahanda
ändamål användas under år 1919.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
76
602
[244.]
Resestipendier
åt journalister.
[245.]
Understöd åt
inhemska
skönlitterära
författare.
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
17. Resestipendier åt journalister. För vart och ett av åren 1912
1917 har riksdagen till resestipendier åt journalister, företrädesvis medarbetare,
som har redaktionellt arbete i svensk tidning eller journalistisk
byrå till huvudsaklig sysselsättning, anvisat på extra stat 4,000 kronor,
att efter sakkunnigas hörande av Ivungl. Maj:t fördelas under de villkor
för stipendiernas åtnjutande, som Kungl. Maj:t kunde finna skäl bestämma.
Genom kungörelse den 24 november 1911 har Kungl. Maj:t utfärdat bestämmelser
i angivna hänseende att lända till efterrättelse tills vidare, så
länge anslag för berörda ändamål fortfarande anvisas.
Svenska journalistföreningen har nu genom sin centralstyrelse anhållit
om beredande för ändamålet av ett anslag å 4,000 kronor för år 1919.
Under erinran att även åren 1915 — 1917, då de till resestipendier
och dylika understöd anvisade statsanslagen i allmänhet icke kommo till
användning, likväl resestipendier utdelades till journalister samt att det
för år 1918 beviljade anslaget för detta ändamål jämväl torde böra nämnda
år tagas i anspråk, hemställer jag, att förslag måtte avlåtas till riksdagen
att till resestipendier för år 1919 åt journalister,
företrädesvis medarbetare, som hava redaktionellt arbete
i svensk tidning eller journalistisk byrå till huvudsaklig
sysselsättning, bevilja på extra stat för år 1919 ett reservationsanslag
av 4,000 kronor att efter sakkunnigas
hörande av Kungl. Maj:t fördelas under de villkor för
stipendiernas åtnjutande, som Kungl. Maj:t kan finna
skäl bestämma.
18. Understöd åt inhemska skönlitterära författare. 1 anledning
av en inom riksdagen väckt motion beviljade 1907 års riksdag till fasta
årliga understöd under åren 1908—1910 åt inhemska skönlitterära författare
av utmärkt förtjänst ett anslag av 30,000 kronor, att av Kungl. Maj:t
efter sakkunnigas hörande fördelas. På grund av Kungl. Maj:ts därom
gjorda framställningar blevo sedermera för liknande understöd enahanda
belopp, 30,000 kronor, beviljade för var och en av treårsperioderna 1911
1913, 1914—1916 och 1917—1919. De för sistnämnda två treårsperioder
beviljade anslagen skulle efter grunder och på villkor, som av
Kungl. Maj:t bestämdes, efter sakkunnigas hörande av Kungl. Maj:t fördelas
mellan därav förtjänta vitterhetsidkare dels såsom fasta, dels i form av för
viss tid givna understöd. Av de sålunda beviljade beloppen har riksdagen
anvisat på extra stat för vart och ett av åren 1908—1918 ett anslag av
10,000 kronor.
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m. 803
Genom beslut den 30 juni 1916 förklarade sig Kungl. Maj:t — i likhet
med vad som skett, då ifrågavarande anslag av riksdagen förut beviljats —
vilja åt 5 sakkunniga, av vilka en skulle våljas av svenska akademien
och en av styrelsen för Sveriges författarförening samt de 3 återstående
utses av Kungl. Maj:t, anförtro uppgörandet av förslag till fördelning av
det för åren 1917—1919 beviljade understödet, och anmodade Kungl. Maj:t
i sammanhang därmed svenska akademien och nåinnda styrelse att vardera
välja dels en person att för treårsperioden 1917—1919 vara ledamot av
sagda förslagsnämnd, dels en person att för samma tid vara suppleant för
den utsedda ledamoten, varjämte Kungl. Maj:t förklarade sig vilja sedermera
och efter utseende av de återstående ledamöterna av nämnden vidare
förordna i ärendet.
Efter det svenska akademien och Sveriges författarförenings styrelse
anmält sig hava i enlighet härmed utsett var sin ledamot av nämnden och
suppleant för honom, förordnade Kungl. Maj:t genom särskilda beslut den
13 oktober och den 10 november 1916 övriga ledamöter i förslagsnämnden
ävensom suppleanter för dem samt uppdrog åt nämnden att före 1916
års utgång till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till utdelning av ifrågavarande
understöd och till de bestämmelser, som kunde anses böra lämnas
i sammanhang därmed.
Sedan detta uppdrag fullgjorts av nämnden, tilldelade Kungl. Maj:t
genom beslut den 24 november 1916 de av nämnden föreslagna personerna
för vart och ett av åren 1917—1919 understöd av ifrågavarande
anslag med de av nämnden angivna beloppen och meddelade föreskrifter
rörande villkoren för understödens uppbärande m. m.
Jag tillstyrker nu förslag till riksdagen
att av det år 1916 till understöd under åren 1917
—1919 åt inhemska skönlitterära författare av utmärkt
förtjänst beviljade anslaget av 30,000 kronor anvisa på
extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag ett belopp
av högst 10,000 kronor.
19. Antarktisk expedition. Riksdagen har år 1914 såsom bidrag
till bestridande av kostnaderna för en antarktisk expedition åren 1915 —
1919 beviljat ett anslag av 135,000 kronor samt därav på extra stat för
år 1915 anvisat ett belopp av 27,000 kronor, att utgå på de villkor, Kungl.
Maj:t kunde finna gott föreskriva.
Såsom dåvarande departementschefen meddelade i anföranden till statsrådsprotokollen
över ecklesiastikärenden den 14 januari 1915, den 14
[246.]
Antarktisk
expedition.
[247.]
Rasbiologlska
undersökningar.
604 1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
januari 1916 och den 13 januari 1917, har den svenska antarktisk a kommittén
anmält, att den såge sig nödsakad uppskjuta expeditionens avgång.
Nu har kommittén i underdånig skrivelse den 19 november 1917 meddelat,
att expeditionens avgång ännu en gång måste uppskjutas för ett år eller
till eltersommaren 1919, varvid arbetena skulle fortgå åren 1919 — 1923 i
överensstämmelse med den uppgjorda planen.
Med åberopande av vad jag anfört i början av min framställning
rörande anslagsbehoven under åttonde huvudtiteln, hemställer jag om förslag
till riksdagen
att medgiva, att det på extra stat för år 1915
såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för en
antarktisk expedition åren 1915—1919 anvisade belopp
av 27,000 kronor må på de villkor, Kungl. Maj:t kan
finna gott föreskriva, för enahanda ändamål användas
under år 1919.
20. Hasbiologiska undersökningar. Såsom understöd åt docenten
Herman Lundborg för utförande under åren 1917—1920 av rasbiologiska
undersökningar beviljade 1916 års riksdag ett anslag av 24,000 kronor.
Av det sålunda beviljade anslaget har riksdagen anvisat på extra stat för
år 1917 ett belopp av 6,000 kronor och för år 1918 såsom förslagsanslag
ett belopp av högst 6,000 kronor. Genom nådiga brev, dagtecknade den
27 oktober 1916 och den 25 juni 1917, anbefalldes statskontoret att till
Lundborg utbetala de för vederbörande år anvisade beloppen med ena hälften
i januari och andra hälften i juli av ifrågavarande år. Följande bestämmelser
hava av Kungl. Magt fastställts att lända till efterrättelse för
den tid, under vilken medel till Lundborg utgå av omförmälda, av riksdagen
beviljade anslag.
1. Lundborg äger under lästermin vistas utanför universitetsstaden, med skyldighet
för honom att hos medieinska fakultetens dekanus anmäla uppehållsorten.
2. Lundborg är skyldig att årligen giva eu serie av minst 10 offentliga töreläsningar
pa den tid, som medicinska fakulteten etter förslag av Lundborg äuer bestämma.
3. Dagbok över Lundborgs ifrågavarande undervisning jämte åhörarlista och
redogörelse för fortgången av hans undersökningsarbete skall av Lundborg aWämnas
vid slutet av varje kalenderår. Med dessa handlingar förfares i tillämpliga delar på
sätt i § 113 av de den 28 januari 1916 givna nådiga statuter för universiteten i Uppsala
och Lund föreskrives beträffande dagbok.
Nu har Lundborg hos Kungl. Maj:t-i underdånighet anhållit om ett
ytterligare anslag av 1,500 kronor lör ifrågavarande ändamål och därvid
meddelat, att det sålunda ifrågasatta beloppet vore avsett att anvämdas
605
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd dt vetenskap m. m.
dels för fotografiers upptagande i större utsträckning bland de be- [247.]
folkningseleinent, inom vilka undersökningen rörde sig (lapsk, finsk och
svensk befolkning i Lappland och Värmland), dels ock för statistisk
och annan hjälp vid bearbetningarna, vilket skulle möjliggöra, att sökanden
kunde använda sin egen tid för mera krävande uppgifter av detta slag.
På grund av nådig remiss har kanslersämbetet för rikets universitet
införskaffat närmare utredning i ärendet och därvid med eget, den 11
juni 1917 dagtecknat utlåtande, däri sökandens framställning förordats
till bifall, överlämnat yttranden av medicinska fakulteten av den 12 mars
och 8 maj 1917 ävensom två skrivelser i ämnet från Lundborg.
I dessa skrivelser framhåller Lundborg till en början, att det vid
utförandet av vetenskapliga arbeten av den art, varom i detta fall vore
fråga vore mera än vanligt svårt att på förhand förutse omfattningen
av *det för en undersökning erforderliga arbetet. Under den pågående
undersökningen hade materialförrådet på senare tiden genom mängden av
handlingar, som måste genomgås och excerperas, samt genom det stora
antal personer, som borde undersökas, fotograferas o. s. v., vuxit så, att
det blivit honom allt mera klart, hurusom han ej ensam förmådde inom
rimlig tid tillgodose de krav, undersökningen i fråga uppställde.
För övrigt anför han beträffande det gjorda anslagsyrkandet följande:
Riksdagsanslaget, 6,000 kronor årligen under 4 år, var redan, då det begärdea,
gå knappt tilltaget,”det var ett niinimianslag, avsett i första rummet för mig att leva
på med min familj, i andra rummet till någ. n hjälp vid resor etc. o
Det ligger i sakens egen natur, att jag ej enbart med dessa 6.000 kronor årligen
kan genomföra dessa omfattande undersökningar, villa kräva vidsträckta och långväga
resor i avlägsna landsändar och därjämte tid efter annan sakkunnig hjälp vid
bearbetningarna på områden liggande delvis eller helt utanför det medicinsk t-biologiska,
Hit må räknas bland annat sådan av statistisk och genealogisk art. Härtill komma
kostnader för fotografiers upptagande m. m.
Under den följd av år, som jag bedrivit rasbiologisk forskning i Sverige (d. v. s.
från år 1908), har jag varit hänvisad att på enskild väg hopbringa några tusen kronor
årligen utöver de relativt små medel, som jag uppburit från staten.
Det nu beviljade statsanslaget ändrar ej situationen till min fördel utan tvärtom,
till följd av dyrtiden, i ogynnsam riktning.
Det har därjämte visat sig, att eventuellt tilläggsanslag frän enskilt hall numera
är betydligt svårare att erhålla, alldenstund mången synes resonera som sa,:
svensk rasbiologisk forskning är och bör vara ett viktigt statsintresse, vilket ju också
riksdagsbeslutet i fråga tyckes ge vid handen. .
Om nu val ken staten till fullo eller enskilda äro liagade att bispringa mig pa
ett effektivt sätt, återstår mig ingen annan utväg än att lägga ned min verksamhet
som forskare och söka min utkomst på annat sätt här i Sverige eller i annat land.
Det går ej under nuvarande förhållanden att arbeta med sä otillräcklig!* medel
i längden. Jag varken kan eller vill påtaga mig ansvaret härför.
606
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
[247.] I sitt yttrande av den 8 maj 1917 har medicinska fakulteten, bland
annat, närmare utrett frågan om huru anslaget använts och komme för
framtiden att tagas i bruk. Yttrandet innehåller i huvudsak följande:
Då fakulteten på sin tid gjorde den framställning, som ledde till beviljandet av
anslag åt Lundborg, var närmaste anledningen, att de existensmedel — docentstipendium
och anslag från de på universitetets stat till Kungl. Maj:ts disposition stående medel
— som under de närmast föregående åren utgått till Lundborg, ej längre svntes
kunna vara att för honom påräkna. Anslaget i fråga motiverades därför, under hänvisning
till Landborgs framgångsrika och oegennyttiga verksamhet såsom forskare, dels
med nödvändigheten att bereda medel till bestridande av levnadskostnaderna för Lundborg
och hans familj, dels under hänvisning till de av Lundborgs forskningar
betingade långa, långvariga och kostsamma resorna. Någon uppdelning av det begärda
anslaget i visst belopp för levnadskostnaders bestridande, visst belopp för resor
blev av fakulteten icke föreslagen och fakulteten veterligen vid ärendets fortsatta
behandling ej heller av annan myndighet ifrågasatt. Kännedomen om Luudborgs hängivenhet
för sin forskningsuppgift och det oegennyttiga sätt, på vilket häri dittills
ägnat sig åt densamma, syntes och synes fakulteten alhjämt vara den bästa garantien,
att vetenskapens intressen ej skulle bliva vid auslagets begagnande obehörigen undanskjutna.
A andra sidan ligger det i sakens natur, att levnadskostnaderna måste
till en viss grad vara tillgodosedda, innan forskuingsuppgiften kan komma till sin rätt.
Efter vad fakulteten har sig bekant, har Lundborg den 17 mars 1917 begivit
sig till sitt forskningsområde i Lappland, där han sedan dess uppehåller sig.
Någon detaljerad utredning av sina levnadskostnader och resekostnader under
den gångna delen av år 1917 har Lundborg från sin avlägsna uppehållsort uppenbarligen
icke kunnat lämna. Möjligt är ock, att eu sådan utredning även vid vistelse i Uppsala
blivit honom svår att avgiva ej blott på den grund, att även i resekostnaderna
givetvis ingå utgifter för vivre och dylikt, utan även med hänsyn därtill, att hittills
lämnade föreskrifter för anslagets åtnjutande icke veterligen inneburit redovisningsskyldighet
av här ifrågasatt art.
Att anslaget även under den kommande delen av den tid, för vilken det är avsett,
bör användas till bestridande dels av levnadskostnader, dels av kostnaden för forskningsresor
samt att det för sistnämnda ändamål påräkueliga beloppet är i väsentlig
grad beroende av vad som för levnadskostnader oundgängligen måste avses, framgår
utan vidare av det redan sagda. Hurusom i sistnämnda hänseende förhållandena under
den gångna delen av år 1917 gestaltat sig helt annorlunda och vida ogynnsammare,
än vad vid anslagsbeloppets begärande år 1915 kunde förutses, är något som i
det följande skall vidröras. Huru levnadskostnaderna under den kommande tiden
kunna komma att gestalta sig, torde vara eu sak, som för närvarande uudandrager
sig varje utredning från fakultetens sida. Yad åter resorna vidkommer lära
de lika litet kunna på förhand till sin omfattning och kostnad beräknas. Även om
man bortser därifrån, att även resekostnaderna äro beroende av rådande priskonjunkturer
samt att resornas omfattning i hög grad betingas av för äudainålet tillgängliga
medel, ligger i själva arbetsuppgiftens beskaffenhet ett moment, som försvårar
eller omöjliggör förhaudsberäkningar av detaljerad art på denna punkt. Resorna avse
att vinna upplysningar rörande personer dels i nu levande, dels i tidigare släktled.
Uppsökandet och undersökandet av de nu levande släktmedlemmarua beror i mycket
av dessas förhållanden, som, allra helst när det gäller en nomadiserande befolkning, icke
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m. 607
lära låta sig på förhand beräknas. De tidigare släktledens förhållanden utrönas genom
studiet av arkivhandlingar av olika slug, som endast steg för steg giva ledning för
det fortsatta arbetet, så att en en längre tid i förväg uppgjord resplan även bär får
ringa betydelse.
Av det här anförda torde framgå, att eu detaljerad utredning angående anslagets
framtida användning tyvärr icke låter sig lämnas. Med hänsyn till här föreliggande
underdåniga ansökan om tillfälligt anslag vill det likvisst synas fakulteten, som vore
denna omständighet av mindre betydelse än det otvivelaktiga sakförhållandet, att det
beviljade anslaget under nuvarande förhållanden är för forskningarna i fråga fullständigt
otillräckligt samt att det begärda tillfälliga anslaget avser att bereda lättnad i
arbetet på vissa vid riksdagsanslagets beviljande icke direkt avsedda punkter.
Att anslaget, 6,000 kronor för år räknat, redan vid den tidpunkt, då det begärdes,
var ett minimiauslag, när det gällde att tillgodose både levnadskostnader och resekostnader,
ligger i öppen dag och blev ock i motiveringen till fakultetens framställning
om anslagets beviljande klart uttalat. Det framgår ock av denna motivering,
att det allenast var hänsyn till landets dåvarande svåra ekonomiska belägenhet, som
föranledde, att icke redan då högre anslag begärdes.
Den betydande och oförutsebara stegring ej mindre i levnads- än i resekostnader,
som sedan dess inträtt, gör anslaget såsom sagt numera fullständigt otillräckligt. Det
behöver hiirvidlag blott erinras därom, att, såsom fakulteten redan vid begärande av anslaget
framhöll, dess årsbelopp motsvarar allenast de löneförmåner, som enligt stat tillkomma
laborator inom fakulteten utan ålderstillägg; och dessa löneförmåner avse
dock enbart att bestrida levnadskostnader, men ingalunda vetenskapliga resor eller
andra vetenskapliga arbeten. Att vid nu rådande förhållanden med eu sådan summa
både bestrida levuadskostuader och företaga resor i avlägsna landsändar ligger ej inom
möjlighetens glänser. Då en förhöjning av anslaget icke synes kunna undvikas, därest
det med detsamma avsedda syftet skall kunna vinnas, har fakulteten vid avlåtandet av
en nyligen gjord hemställan om utverkande av anslag på extra stat för år 1919 åt
det under bildning varande laboratoriet för rasbiologi så beräknat detta anslag, att
det skulle kunna lämna tillgång till ett för resor avsett tillskottsbelopp av 900 krouor,
motsvarande 15 procent av hela det nu utgående årsbeloppet. Även om denna hemställan,
såsom fakulteten livligt hoppas, av statsmakterna behjärtas, lärer Lundborg
under åren 1917 och 1918, därest ej prisförhållandena i vårt land under denna tid i
mycket avsevärd grad ändras till det bättre, i synnerligen hög grad för fortsättandet
av sitt forskuiugsurbete bliva beroende av de tillfälliga anslag, som kunna honom
beredas.
Beträffande det understöd av 1,500 kronor, som av Lundborg begärts
för biträde vid hans arbete, anser fakulteten, att ifall detsamma för ifrågavarande
ändamål icke vore att påräkna lör år 1918, det av fakulteten
ifrågasatta tilläggsanslaget för sistnämnda år bör höjas med 1,500 kronor.
O O O O u
I ämnet har statskontoret den 4 september 1917 avgivit infordrat
underdånigt utlåtande och därvid anfört:
Det såsom understöd åt Lundborg för utövande under åren 1917—1920 av rasbiologbka
undersökningar beviljade anslaget måste givetvis på gruud av den sedan
början av år 1916 inträdda ytterligare stegringen i levnadskostnaderna bliva för sitt
[247.]
608
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
247.1 ändamål mindre tillräckligt än rasa vid tiden för anslagets beviljandg kunnat beräkna.
Det nu ifrågasatta understödet synes emellertid åtminstone delvis vara avsett för arbeten,
som icke ingått i den ursprungliga planen för undersökningarna. I varje fall
torde, därest för undersökningarnas fortsatta bedrivande ytterligare medel skulle befinnas
vara erforderliga, framställning böra göras till riksdagen om uppförande för ändamålet
av anslag å tilläggsstat för år 1918; och torde detta anslag böra tilltagas så,
att det täcker den merkostnad, som för Lundborg kan beräknas uppkomma under
åren 1917 och 1918. Vad år 1919 vidkommer torde dylik merkostnad åtminstone till
eu del komma att täckas, därest det i medicinska fakultetens yttrande omförmälda
extra anslaget till ett laboratorium för rasbiologi varder av statsmakterna beviljat
•
Genom nådig remiss erhöll universitetskanslersämbetet befallning
att lämna vederbörande tillfälle att yttra sig med anledning av vad statskontoret
anfört samt för egen del inkomma med det utlåtande i ämnet,
vartill anledning kunde förefinnas.
Till åtlydnad härav har universitetskanslern med underdånigt utlåtande
den 26 oktober 1917 överlämnat dels yttrande av medicinska fakulteten
i Uppsala, dagtecknat den 3 oktober 1917, dels ock i avskrift en
av samma fakultet till det större akademiska konsistoriet därstädes ställd
skrivelse angående beredande av anslag till ett rasbiologiskt laboratorium
vid universitetet i Uppsala jämte den framställning, som konsistoriet på
grund härav gjort till kanslersämbetet.
I sitt berörda yttrande av den 3 oktober 1917 har fakulteten anfört:
Statskontorets förslag beträffande framställning till riksdagen om uppförandet
för uppgivet ändamål av anslag å tilläggsstat för år 1918 och att detta anslag tilltages
så, att det täcker den merko>tuad, som för Luudborg kan beräknas uppkomma under
åren 1917 och 1918, vill fakulteten för sin del på det livligaste tillstyrka. Da statskontoret
vidare beträffande år 1919 hänvisar till fakultetens gjorda hemställan om
utverkande av anslag till ett laboratorium för rasbiologi, anser sig fakulteten böra
här bilägga ej mindre avskrift av siu i detta syfte avlåtna skrivelse, avseende ett anslag
på extra stat för år 1919 å till-ammans 5.600 kronor, därav 900 kronor för merkostnad,
motsvarande den bär ifrågavarande, än även avskrift av större konsistoriets
i anledning härav till universitetskanslern avLitna skrivelse. Av denua sistnämnda
framgår, hurusom konsistoriet på sådant sätt tillmötesgått fakultetens hemställan, att
detsamma dels anhållit om utvikande på extra stat för år 1919 av anslag ä 4.700 kronor
åt det rasbiologiska laboratoriet, d4s hemställt, att krigstidstillägg å nu utgående
anslag måtte åt Lundborg beredas. Skulle den av konsistoriet sålunda förordade formen
för auslagets beviljande vinna statsmakternas bifall, bleve alltså följden, att anslag
å tilläggsstat jämväl för åren 1919 och 1920 sannolikt bleve erforderligt, varom
fakulteten anser sig icke böra underlåta att i detta sammanhang erinra.
Beträffande beloppet av tilläggsanslaget har det av fakulteten beräknats till
15 procent av det beviljade anslaget eller 900 kronor för år räknat. Till grund för
denna beräkning, ehuruväl avseende år 1919, har självfallet allenast kunnat läggas de
år 1917 rådande piisförhällandena. Dä fakulteten nu har att yttra sig om merkostnaden
för år 1917, finner fakulteten fortfarande nämnda procentuella förhöjning av rå
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. ro. 609
darde förhållanden väl påkallad. Den omständigheten, att tilläggsbeloppet för år
1917 därvid skulle komma att något överstiga det i nådiga kungörelsen den 29 maj
1917 angående krigstidstil lägg åt befattningshavare i statens tjänst § 1 sista punkten
fastställda maximum av 800 kronor, synes fakulteten i detta fall icke ägnad att väcka
betänkligheter, då ju det Lundborg beviljade anslaget icke uteslutande avser levnadskostnader
utan jämväl bör tjäna såsom stöd vid hans forskningsresor.
Vidkommande beloppet av det tillägg, som synes böra för år 1918 beräknas, vill
fakulteten erinra, hurusom minskningen i penningens köpkraft under år 1917 alltjämt
fortgått. Därest detta förhållande finnes böra föranleda, att eventuellt krigstidstillägg
till befattningshavare i statens tjänst för ar 1918 begäres till högre procentuellt
belopp än för år 1917, torde samma procentuella förhöjning böra beräknas å det
till Lundborg för år 1918 utgående anslaget.
Kanslersämbetets sistnämnda utlåtande innehåller:
Att det av 1916 års riksdag åt Lundborg beviljade understöd, tillhopa 24.000
kronor, för utförande under åren 1917—1920 av rasbiologiska under-ökningar är otillräckligt
för täckande av de med detta arbete förenade kostnader, framgår tydligt av
handlingarna i ärendet. En höjning av sagda andag, som varit avsett att utgå med
6.000 kronor om året, synes därför vara av behovet påkallad. Likaledes synes Lundborgs
anhållan om ett bidrag av 1,500 kronor, vilket tydligen vore ämnat att utgå
såsom årligt bidrag för anskaffande av visst bitiäde, vara väl motiverad. Under hänvisning
i övrigt till den utredning, som innehålles i medicinska fakultetens skrivelse
med därtill hörande bilagor, hemställer universitetskanslern dels att Kung). Maj:t behagade
utöver det av riksdagen för år 1917 åt Lundborg beviljade anslag av 6 000 kronor till honom
av tillgängliga medel anvisa 900 kronor till täckande av de merkostnader,^om för Lundborg
uppstått under sagda år, dels ock att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå 1918
års riksdag att så''äl öka det Landborg för åren 1918—1920 tillerkända unslagsbeloppet,
tillsammans 18.000 kronor, med, föislagsvis, 3 000 kronor, därav för år 1918
1.000 kronor, som ock ställa till Luudborgs disposition för anskaffande under år 1918
av biträden vid statistiska bearbetningar in. m. ett anslag av 1.500 kronor, vilka bada
sistnämnda belopp, tillsammans 2,500 kronor, lämpligen torde böra uppföras å tilläggsstat
för år 1918.
Slutligen har statskontoret i utlåtande av den 7 november 1917 bland
annat yttrat:
Beträffande den gjorda hemställan om beviljande åt Lundborg av krigst idstillägg å det
nu till honom utgående understöd av 6 000 kronor kan statskontoret icke tillstyrka densamma,
enär Lundborg enligt stat-kontorets mening icke i egenskap av innehavare av berörda
understöd kali hänföras till befattningshavare i statens tjänst och alltså jämlikt gällande
bestämmelser icke är berättigad till krigstidstillägg.
Då emellertid statskontoret i likhet med de akademiska myndigheterna an«er
skäligt, att det till Lundborg hittills utgående understödet under nu radande dyrtid
varder hojt, far ämbetsverket, som icke har anledning till erinran mot det i sadant
avseende ifrågasatta beloppet, 900 kronor, hemställa, att Kungl. Maj:t vid bestämmande
av storleken av det anslag, om vars uppförande å riksstateu i anledning
av framställning Om anslag till ett rasbiologi sk t laboratorium i Uppsala proposition
till likså igen kan varda avläten, täcktes avse lämpligt belopp för tiillälligt ökande
av det till Lundborg nu utgående understödet.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 77
[247.]
[247.]
Departe
mentschefen.
Ökat anslag.
610 1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
Jag tillåter mig här erinra, hurusom Kung!. Maj:t enligt beslut den
23 november 1917 funnit den gjorda framställningen om beviljande av
anslag till ett rasbiologiskt laboratorium i Uppsala icke föranleda någon
Kung!. Maj:ts vidare åtgärd.
Det Lundborg för åren 1917—1920 av riksdagen tillerkända understödet
har säkerligen genom undersökningsmaterialets oförutsebara
tillväxt och den efter anslagets beviljande inträdda prisstegringen i icke
oväsentlig grad mistat sin beräknade effektivitet, och billigheten fordrar,
att i anledning därav understödet varder på lämpligt sätt höjt.
Att nu bereda någon särskild summa till ökning av det utav riksdagen
för år 1917 anvisade beloppet lärer svårligen låta sig göra, men hänsyn
till Lundborgs under samma år havda merkostnader torde kunna
tagas vid beräknande av den ökning, varom jag vill förorda framställning
till .riksdagen beträffande merkostnaderna för åren 1918—1920. I sådant
avseende synes mig ett tillägg i understödet för vart och ett av dessa
tre år å 2,000 kronor vara av omständigheterna påkallat. Likaså synas
mig talande skäl anförda för tillgodoseende av Lundborgs behov av biträden
vid statistiska bearbetningar m. m. genom ett härför avsett tillägg å
1,500 kronor för vart och ett av de sistnämnda tre åren. De för år 1918
erforderliga anslagshöjningarna torde böra uppföras såsom förslagsanslag,
högst, på tilläggsstat för nämnda år. Till dessa anslagsbehov torde jag
få återkomma vid anmälan av de ärenden, vilka synas mig böra föranleda
framställning till riksdagen om anvisande av anslag å tilläggsstat för
år 1918.
I enlighet härmed tillstyrker jag nu allenast, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
dels att av det såsom understöd åt docenten Herman
Lundborg till utförande under åren 1917—1920 av
rasbiologiska undersökningar beviljade anslaget å 24,000
kronor anvisa på extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag
ett belopp av högst 6,000 kronor;
d''ds att öka det såsom understöd åt Lundborg för
åren 1919 och 1920 avsedda beloppet med 7,000 kronor,
därav 3,000 kronor till avlönande av biträden åt Lundborg
vid statistiska bearbetningar m. m.;
dels ode att av nämnda ökning anvisa såsom förslagsanslag,
högst, ett belopp av 3,500 kronor pk extra,
stat för år 1919.
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m. Gli
21. Anslag för utgivande av ett vetenskapligt arbete av f. d.
riksantikvarien O. Montelius. F. d. riksantikvarien O. Montelius har
till Kungl. Maj:t inkommit med en framställning om utverkande av ett
anslag 25,000 kronor till bestridande av kostnader för fortsatt utgivande
av arbetet »Die älteren Kulturperioden im Orient und in Europa».
Till stöd härför har Montelius anfört följande:
Bland de problem, med vilkas lösning forskningen i vårt släktes kulturhistoria
nu sysselsätter sig, är det två, som hava synnerligen stor betydelse.
Det ena av dessa problem är frågan om tidsbestämningen inom den langa följd
av årtusenden, som ej belyses av skriftliga urkunder. Utan kronologi är ingen historia
[248.]
Anslag för
utgivande av
ett vetenskapligt
arbete av f. d
riksantikvarien
O. Montelius.
"i Sverige börjar den tid, som vanligen kallas historisk, föga mer^ än ett tusen år
före våra dagar. Men vi veta, att vårt fosterland var bebott redan många årtusenden
före vår tideräknings begynnelse. _ ,
Redan för mer äu 40 år sedan insåg jag, att det vore möjligt bestämma, vilket
eller vilka århundraden av vår vanliga tideräkning var och en av de inom de tre
sista årtusendena före Kristi födelse fallande perioderna i vårt lands kulturhistoria
motsvarade, om man kände åldern av de söderifrån komna föremal, som hittats tillsamman
med våra inhemska arbeten. Av särskild vikt voro de från Italien komna.
Då det emellertid visade sig att åldern av de italienska föremal, som bär konimo i
frå
utanför Italien, som innehålla italienska fornsaker, sökte jag vinna en allsidig kännedom
om den italienska kulturens utveckling från det tredje årtusendet före Kristus
till den klassiska tidens början. , . . ..
Den genom skriftliga urkunder kända tiden i Italien börjar visserligen mer an
ett årtusende före vår »historiska» tid, men den börjar dock ej förr än vid mitten av
det sista årtusendet före Kristus. För att få kännedom om den italienska kronologien,
_ och över huvud den europeiska kulturens förutsättningar maste jag utsträcka
undersökningarna till Grekland, Västra Asien och Egypten. , , „,,
Det andra av de två åsyftade problemen är frågan: »Var har den kultur uppstått,
som givit de europeiska folken en människovärdig tillvaro?» , ,
Svaret på denna fråga har utfallit olika, men enligt min övertygelse ar var
kultur — om vi se på dess första början — icke av europeiskt utan av orientaliskt
ursprung. Från Österlandet har den utbrett sig över vår världsdel, varvid först de
trakter, som ligga Orienten närmast, kommo i åtnjutande av det göda, kulturen medtor.
Dessa trakter äro de, som av gammalt benämnas den grekiska världen. Att det orientaliska
inflytandet först skulle göra sig gällande pa den störa on Kreta, hade man
kunnat vänta av dess belägenhet nära Mindre Asien och mitt för Nilens mynning.
Märkliga upptäckter under de senaste årtiondena hava också visat, att pa Kreta tidigare
än i något annat europeiskt land en förvånande hög odling uppblomstrat, vilken
utbredde sig över Greklands fastland och kringliggande öar. tran det ostra medelhavsområdet
spred sig kulturen sedan först till Italien, genom etruskerna, och sedan
till det övriga Europa. „ „ , , , , ,
En fråga av stort historiskt intresse är: »I vilken del av Österlandet har var
kultur först uppstått? Var det i Nillandet eller i Eufratländerna?»
612
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
[248.] Båda dessa områden bara vant av den största betydelse för Europa. En mycket
framstående historiker har väl nyligen uttalat sig för, att Egyptens kultur skulle vara
aldre än Babylomens, men enligt min åsikt är den senare minst lika gammal som den
egyptuska.
En mängd arbeten av fornforskare från olika länder i Europa och Amerika hava
under de senaste mansåldrarna utförts i västra Asien, Egypten och Grekland för att
späda ljus över vår odlings äldsta historia. Resultaten äro offentliggjorda i ett stort
antal periodiska publikationer och andra skrifter. ''Men antalet av sådana skrifter är
sa betydande, att man endast med den största svårighet kan få en översikt över det
varliga materialet. Det är därför av vikt, att någon gång en sådan översikt gives,
och det arbetet torde bäst kunna utföras av en person, som även är förtrogen med''
hela Europas äldre kulturhistoria. Övertygad härom, har jag under många” år förberett
ett sådant verk, varvid jag särskilt avsett det som är av vikt för en"ingående
kännedom om den materiella och andliga kulturens utveckling. De stora huvuddragen
av konst- och religionshistoria har jag sökt teckna, men för att ej skymma översikten,
och emedan de sidorna redan äro skildrade av andra, har jag varken behandlat den
politiska historiens eller konst- och religionshistoriens detaljer; ej heller har ja» gått
in pa inskrittstolkningens enskildheter. ° b
Utförligare har jag däremot sökt visa, huru den mänskliga boningen från en
ringa början småningom utvecklat sig, till dess man kan tala om en verklig byggnadskonst;
huru gudarnas boningar, templen, och de dödas boningar, gravarna, voro
beskaffade; huru människan genom boskapsskötsel och åkerbruk gjorde sig oberoende
av jaktens och fiskets ovis
djurisk tillvaro till ett liv värdigt en människa; huru samfärdseln satte länderna i förbindelse
med varandra; samt huru handeln förde icke blott varor utan även idéer från
tolk till tolk.
1 ,.?La civilisation primitive en Italie» har jag framlagt det material, som ja»
samlat för att belysa Italiens äldre kultur, och resultatet av mina kronologiska undersökningar
rörande detta land har jag meddelat i »Die Vorklassische "Chronokxne
Italiens». °
Nu är jag sysselsatt med Greklands och Orientens äldre kulturhistoria, som ja»
hoppas kunna behandla i tvä av varandra oberoende, men dock samhörande och ungefär.
samtidigt utkommande verk; »La Gréce préclassique» och »Die älteren Kulturperioden
im Orient».
Det förra — ett band på omkring 35 ark i 4:o med inemot 2,000 fi»urer —
utgives av kungl. vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien, sedan en mecenat i
Göteborg för ändamalet ställt 15.000 kronor till akademiens förfogande.
Det senare verket blir, sa vitt jag kan se, dubbelt så stort: två band på tillsammans
omkring 70 ark i samma format som det grekiska och likaledes illustrerat
med ett stort antal avbildningar. Jag skulle där ge en översikt över kulturhistorien i
hJabylomen, Elain, Assvnen, Kaukasusområdet, Mindre Asien, Syrien, Palestina, Fenicien
och Cypern samt Egypten.
Manuskriptet till det första bandet föreligger nära färdigt, och detta band kunde
troligen, om nödiga medel erh.llas, utkomma på hösten år 1918.
Det ingår som en del i det arbete »Die älteren Kulturperioden im Orient und
in Europa», vars första avdelning, »Die Methode», utgavs år 1903. Däri redo»ör jag
„ ,d,T, ™etl,d’ .som bör användas vid arkeologiska forskningar i allmänhet, med
särskild hänsyn till den typologiska utvecklingen.
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m. 613
För att vinna tid har jag påbörjat tryckningen av det nu ifrågavarande första
bandet i hopp att även dess utgivande skulle möjliggöras genom någon mecenat.
Någon sådan har det emellertid ej lyckats mig att finna, och vitterhetsakademien
kan ej utgiva arbetet, emedan kostnaderna därför bli allt för höga.
Enligt ett från tryckeriet mottaget kostnadsförslag uppgå, med de nu högst
väsentligt höjda prisen, kostnaderna per ark till 140 kronor endast för sättning, tryckning
och papper, vartill komma icke mindre än omkring 110 kronor för noter, spalt''ättning,
tabeller, upplappning och tryckning av illustrationer samt korrigering och häftning
m. ro. Varje ark kostar således 250 kronor, och kostnaden för 70 ark skulle följaktligen
bliva 17,500 kronor. Härtill komma för utförande av de mer än 3.000 klichéer,
som erfordras till arbetets illustrerande, minst 7,500 kronor. Kostnaderna för båda
banden skulle således uppgå till minst 25.000 kronor.
Härvid bör märkas, att arkantalet sannolikt blir större än nu är beräknat, emedan
jag ej kan se, huru mycken plats alla avbildningarna kräva, och emedan manu
skriptet
till det senare bandet ännu ej föreligger. Tyvärr måste jag även befara, att
tryckningskostnaderna, isynnerhet papperspris, alltjämt skola stiga.
Under sådana förhållanden måste kostnaderna för hela arbetet om Orientens äldre
kulturförhållanden beräknas till mer än 25.000 kronor, ehuru det ej är möjligt för
mig att nu säga, huru mycket de komma att överstiga detta belopp. Jag är natui ligtvis
beredd att personligen sörja för anskaffande av det överskjutande beloppet. Emedan
endast hälften av det för ändamålet behövliga anslaget erfordras under år 1918, skulle
detsamma kunna utan någon olägenhet för arbetets fortgång fördelas på tvä år.
På grund av nådig remiss har vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
den 10 december 1917 avgivit utlåtande i ärendet och därvid
anfört:
Under ett långt och verksamt liv har Montelius behandlat det europeiska kulturområdets
förhistoria och genomfört sitt kronologiska system för vbsa delar av
forntiden inom alla de viktigare kulturländerna i Europa och Egypten. Med det arbete,
denna ansökning avser, och det under utgivning varande verket La Giéce préclassique
slutför han dessa synnerligen betydelsefulla undersökningar, som i nu fullbordade
delar redan tillvunnit honom berättigat erkännande inom den internationella
vetenskapliga världen, varför dessa så att säga utgöra slutstenen i den vetenskapliga
bvggnad, han satt som sitt livsmål att genomföra. Det material, hau i dessa senare
arbeten behandlar, har visserligen förut varit offentliggjort, men han lägger andra synpunkter
på det och belyser det genom jämförelser, som giva ett fastare kulturhistoriskt
grepp på det hela.
På grund av det ovan sagda får akademien tillstyrka bifall till ansökningen.
För utgivande av vetenskapliga arbeten har Montelius tidigare upprepade
gånder erhållit statsunderstöd. Jag tillåter mig i sådant avseende
erinra, att Montelius för utgivande av arbetet »La civilisation primitive en
Italie» genom särskilda Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1892, den 7
april 1899, den 24 februari och den 30 december 1905 samt den 31 december
1906 erhöll understöd med tillhopa 15,250 kronor samt att 1907
[248.]
Departe
mentschefen.
Nytt anslag.
[249.]
Resestipendier
samt läroböckers,
tidskrifters
och lärda
rerks utgivande.
614 1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
års riksdag med anledning av särskilda inom riksdagen väckta motioner
för fortsatt utgivande av samma arbete beviljade ett anslag av 21,000
kronor. Av detta belopp anvisades för vart och ett av åren 1908 och
1909 10,500 kronor.
Den nu föreliggande framställningen avser utverkande av statsbidrag
för utgivande av ett sedan mer än 40 år tillbaka av Montelius förberett
vetenskapligt arbete, utgörande en sammanfattning av de viktigaste resultaten
av hans epokgörande forskningar inom den förhistoriska arkeologien.
Från min sida torde icke tarvas någon utförligare motivering till
förmån för detta anslagskrav. Vad i ärendet förekommit torde tillfyllest
ådagalägga önskvärdheten av att staten genom förnyat understöd bereder
den världsberömde vetenskapsmannen möjlighet att utan allt för betydande
pekuniära uppoffringar fortsätta och fullfölja sitt för svensk forskning
i så hög grad hedrande arbete.
Mot det äskade beloppets storlek har jag intet att invända. Klart
är ju, att utgivandet av ett arbete av den omfattning, varom här är fråga,
måste draga mycket stora kostnader, vilka endast i ringa mån torde kunna
täckas genom arbetets försäljning.
Anslaget till resestipendier samt läroböckers, tidskrifters och lärda
verks utgivande, från vilket anslag Montelius förut erhållit understöd,
lämnar icke tillgång till ett så stort bidrag, som nu ifrågasatts. Det behövliga
beloppet torde därför böra äskas hos riksdagen. Anslaget torde
utan olägenhet kunna uppdelas på två år, och tillstyrker jag följaktligen
att hälften av det begärda beloppet eller 12,500 kronor anvisas på 1919
års riksstat.
På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
att för utgivande av f. d. riksantikvarien O. Montelius
arbete »Die älteren Kulturperioden im Orient
und in Europa» bevilja ett förslagsanslag, högst 25,000
kronor, samt därav anvisa på extra stat för år 1919 ett
belopp av högst 12,500 kronor, att utgå under de villkor,
Kungl. Maj:t kan finna lämpligt fastställa.
22. Resestipendier samt läroböckers, tidskrifters och lärda verks
utgivande. I riksstaten under åttonde huvudtiteln finnes uppfört-ett reservationsanslag
till resestipendier samt läroböckers, tidskrifters och lärda
verks utgivande. Närmare utredning rörande detta anslag för tiden intill
år 1899 har lämnats i det vid 1899 års statsverksproposition fogade ut
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m. 615
drag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 13 januari 1899.
Sistnämnda år bestämdes anslaget till 30,000 kronor men blev i 1901 års
riksstat därigenom, att under rubrik »resestipendier åt civila läkare» till
sjätte huvudtiteln överflyttades 3,500 kronor, upptaget till ett belopp av
26,500 kronor. På Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning höjde 1907
års riksdag anslaget — som tidigare uppförts under rubriken resestipendier
samt läroböckers och lärda verks utgivande — med 18.500 kronor
till nuvarande belopp, 45,000 kronor, varjämte rubriken ändrades till nuvarande
lydelse. Ändamålet med den äskade anslagshöjningen var, såsom
av det vid propositionen fogade utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
den 12 januari 1907, punkten 35, inhämtas, dels att bereda
intendenterna vid naturhistoriska riksmuseum samt föreståndaren lör meteorologiska
centralanstalten tillfälle att företaga utländska studieresor, dels
ock lämnande av understöd åt tidskrifter, som vore hänförliga till lärda
verk. Sådant understöd hade redan förut av Kungl. Maj:t plägat att,
företrädesvis från besparingar eller extra utgiftsmedel, lämnas till vissa
tidskrifter.
I skrivelse den 31 maj 1907 rörande anslagen under riksstatens åttonde
huvudtitel, punkten 25, däri riksdagen anmälde sitt beslut om anslagets
höjande till 45,000 kronor, anförde riksdagen i ämnet bland annat: Då det
icke torde få anses lämpligt att, på sätt dittills skett, utgifter för understöd
av tidskrifter, som vore hänförliga till lärda verk, regelbundet bestredes
av besparingarna eller huvudtitlarnas anslag till extra utgifter och
då riksdagen icke haft något att erinra mot anslagshöjningen, i vad den
avsåge beredande av resestipendier åt ovan omförmälda tjänstemän eller
mot den för sådant ändamål beräknade årliga kostnaden, 1,650 kronor, hade
riksdagen ansett sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen hade
emellertid velat framhålla, att det syntes riksdagen, som om, genom uppdelning
av förevarande anslag i två särskilda, ett till resestipendier och
ett till läroböckers, tidskrifters och lärda verks utgivande, en större överskådlighet
än vad nu vore för handen skulle vinnas beträffande de belopp,
som kunde för de båda ändamålen avses.
Det nuvarande anslaget lämnar icke tillräcklig tillgång till understöd
åt alla därav förtjänta sökande. På grund av rådande utrikespolitiska förhållanden
har visserligen en minskning av utgifterna för studieresors understödjande
inträtt, men vad sålunda kunnat besparas för andra med anslaget
avsedda ändamål har dock ingalunda motsvarat den inträdda stegringen
i kostnad för utgivande av tryckta arbeten. Av brist på erforderliga
medel har därför nu såsom före kristiden månget berättigat krav på
[249.]
Departe
mentschefen.
616 1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
[249.] delaktighet av anslaget måst lämnas ouppfyllt eller blott i någon mån kunnat
tillgodoses. På grund därav och med hänsyn särskilt därtill, att från anslaget
i fråga i stor utsträckning sådana värdefulla arbeten understödjas,
som icke kunna påräkna någon större avsättning och vilka eljest icke
skulle komma att tjäna den vetenskapliga forskningen, synes det mig angeläget,
att åtgärder snarast vidtagas för höjande av anshågsbeloppet.°
Dylika åtgärder påkallas även av en annan omständighet. Som bekant
hava genom särskilda nådiga beslut företrädesvis av reservationsanslaget
till de allmänna läroverken och reservationsanslaget till folkskoleseminarierna
anvisats understöd för utgivande av andra tidskrifter
än dem, för vilkas utgivande understöd lämnats från reservationsanslaget
till resestipendier in. m. De åsyftade tidskrifterna äro Svenskt
arkiv för pedagogik, Verdandi, Tidning för Sveriges läroverk, Fauna och
Flora, Språk och stil, Moderna språk, Fysisk fostran, Ny tidning för idrott
med bilagan Nautisk ordbok, Nordiskt idrottsliv och Svenskt gymnastikblad.
För dessa tidskrifter uppgå statsunderstöden för år 1917 till sammanlagt
13,900 kronor. Dylika understöd visa benägenhet att fortfara år från
år, och det synes mig mindre lämpligt att för liera av dem anlita de anslag,
från vilka medel för ändamålet hittills utgått. För vinnande av större
överskådlighet och enhetlighet vore det ock uppenbarligen vida bättre, om
för beredande av understöd åt omförmälda tidskrifter anslaget till resestipendier
in. m. höjdes med erforderligt belopp, så att därav kunde beredas
understöd till åtminstone några av nyss uppräknade tidskrifter.
Innan jag närmare ingår på frågan om till vilket belopp, det åsyftade
anslaget bör höjas, torde jag böra erinra därom, att understöd för utgivande
av tidskrifter och lärda verk inom en måhända nära framtid kunna komma
att utdelas från den av finländske handlanden K. J. Längman genom
testamente den 20 december 1859 till svenska staten donerade fond, att
användas huvudsakligen för främjande av »vetenskaper och sköna konster,
litterära arbeten och skrifters gratis utdelning till allmoge». Fonden, som
förvaltas av statskontoret, utvisade vid 1916 års slut en kapitalbehållning
av 1,954,776 kronor 53 öre. Därest av fondens avkastning under år 1916
förekommit, utdelning till kulturella ändamål, skulle på grund av testamentets
bestämmelser det i sådant avseende tillgängliga beloppet hava
uppgått till cirka 35,800 kronor.
Närmare bestämmelser rörande användningen av fonden hava ännu icke
utfärdats. Särskilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga hava
emellertid den 28 september 1917 överlämnat av dem verkställd utredning
jämte »förslag till stadgar för Länginanska kulturfonden». Enligt förslaget
skulle fonden främja vetenskap, konst och litteratur huvudsakligen
017
1918. Åttonde» huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
genom understöd för viss bestämd kulturell verksamhet eller för offentliggörande
av resultat av dylik verksamhet eller för efterbildande av konstverk
samt genom belöningar för vetenskapliga konstnärliga eller litterära
verk. Kulturella samfund eller institutioner eller periodiska publikationer
skulle kunna tilldelas understöd allenast, för viss uppgift eller publikation
vid sidan av den ordinarie verksamheten. Till institutioner eller periodiska
publikationer skulle ock kunna utgå anslag för deras åvägabringande
eller tillfälliga bispringande, dock endast i särskilt betydelsefulla tall.
Dessutom skulle fonden verka för folkbildningen genom att dels åt skolor
och andra inrättningar för folkbildning tillhandahålla populära skriffel
eller reproduktioner av konstverk för kostnadsfri utdelning samt mera
omfattande skrifter och dyrbarare reproduktioner för att göras tillgängliga
för allmänheten, dels ock ‘understödja åstadkommandet av populära skriffel
eller
reproduktioner. ,
Det synes visserligen icke uteslutet, att i händelse det framlagda
stadgeförslaget vinner godkännande, något belopp av fondens ränteavkastning
kunde utgå för de med det s. k. lärdaverksanslaget avsedda ändamål.
° Med den vittfamnande verksamhet, fonden enligt förslaget skulle
erhålla, synas mig dock — särskilt som det ännu torde vara för tidigt att
bedöma, när utdelning från fonden kan taga sin början — utsikterna för
att understöd från fonden inom en nära framtid skola kunna lämnas till
uto-ivande av tidskrifter och lärda verk vara så osäkra, att man icke ai
hänsyn till de eventuella understöden från fonden bör avhålla sig från
att nu vidtaga den höjning av ifrågavarande anslag, som påkallas framför
allt av tryckningskostnadernas oerhörda stegring.
Det belopp, med vilket anslaget nu torde böra ökas, synes mig, därest
detsamma skall lämna utrymme åt bidrag till dem bland förut uppräknade
skrifter, som icke lämpligen böra för framtiden bekostas av nuvarande
anslag ävensom någorlunda motsvara de högt stegrade utgivningskostnaderna3
m. m., icke kunna bestämmas lägre än till 35,000 kronor, varigenom
anslavet i dess helhet skulle komma att utgå med 80,000 kronor.
O
Det torde av vad jag i detta ärende redan anfört framgå, att jag
icke anser mig böra nu förorda, att i enlighet med 1907 års riksdags därom
gjorda uttalande förevarande anslag uppdelas i två särskilda, ett till resestipendier
och ett till läroböckers, tidskrifters och lärda verks utgivande.
Genom en sådan anordning skulle den olägenheten uppkomma, att det
icke alltid vore möjligt att i förhållande till föreliggande behov fördela de
anslagna beloppen. Detta låter sig nu med fördel gorå. Särskilt under
nu rådande utrikespolitiska förhållanden, som å ena sidan i hög grad för
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 Samt. 78
[249.]
618
1918. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
[249.] svåra! företagandet av studieresor till utlandet men å andra sidan medfört
väsentligt stegrade utgivningskostnader, har det visat sig synnerligen förmånligt
att, på sätt jag nyss nämnde, kunna för utgivandet av tidskrifter
oeh dylikt lämna ett mot utgivningskostnaderna bättre svarande underst™-
Det synes mig vid sådant förhållande välbetänkt, att åtminstone
tills vidare bibehålla anslaget odelat.
De nuvarande förhållandena påkalla en förhöjning i förevarande anslag
redan under innevarande år. Därest man emellertid med en viss
varsamhet övergår till den nya praxis i fråga om utdelande av anslag till
tidskrifter från reservationsanslagen till de allmänna läroverken och till
folkskoleseminarierna, för vilken jag förut uttalat mig, torde förstärkningsanslaget
för år 1918 lämpligen kunna sättas till 25,000 kronor, vilket
belopp följaktligen bör uppföras å tilläggsstat för samma år. Till denna
fråga torde jag få återkomma i annat sammanhang.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag för . närvarande,
det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att höja det under riksstatens åttonde huvudtitel
på ordinarie stat uppförda reservationsanslaget till resestipendier
samt läroböckers, tidskrifters och lärda verks
utgivande från dess nuvarande belopp, 45,000 kronor,
till 80,000 kronor eller med 35,000 kronor.
1918. Åttonde huvudtiteln: Diverse.
619
L. Diverse.
1. Ålderstillägg, oförändrat ordinarie förslagsanslag
..................................................... kronor 150,000: —
2. Extra lönetillägg. Under åberopande av vad chefen för finansdepartementet
anfört till statsrådsprotokollet över finansärenden denna dag
i fråga om beredande åt vissa tjänstemän och betjänte av ett extra lönetillägg
för år 1919, hemställer jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att till beredande, i enlighet med de i nyssnämnda
statsrådsprotokoll angivna grunderna, av ett extra lönetillägg
för år 1919 åt en del tjänstemän och betjänte
i vissa till ecklesiastikdepartementet hörande ämbetsverk
och kårer anvisa på extra stat för år 1919, såsom förslagsanslag,
ett belopp av 5,000 kronor.
3. Löneförbättring åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare. I anslutning till vad chefen för finansdepartementet
förut denna dag anfört till statsrådsprotokollet över finansärenden
i fråga om avlåtande till riksdagen av förslag angående löneförbättring åt
vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare, får jag hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, i avbidan på proposition angående löneförbättring
åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare, beräkna för ändamålet under åttonde
huvudtiteln på ordinarie stat ett belopp av 80,000
kronor.
4. Bese- och traktamentspenningar. Såsom chefen för civildepartementet
meddelat i sitt till statsrådsprotokollet över civilärenden denna
dag avgivna yttrande, har inom nämnda departement genom revisionskommissarien
R. Vide verkställts utredning angående en av rådande dyrtid
betingad höjning av de dagtraktamenten, som jämlikt resereglementet
den 13 december 1907 och därmed jämförliga av Kungl. Maj:t utfärdade
[250.]
Extra lönetillägg.
[251.]
Löneförbättring
åt vissa
vaktmästare
och med dem
jämförliga befattningshavare.
Nytt anslag.
[252.]
Bese- och
traktamentepenningar.
[252.]
620
1918. Åttonde huvudtiteln: Diverse.
författningar utgå till statens befattningshavare vid extra förrättningar i
statens tjänst.
I sitt den 8 september 1917 avgivna yttrande i ämnet har Vide föreslagit:
dels
att de dagtraktamenten, om vilka närmare bestämmelser meddelats
i resereglementet den 13 december 1907, finge tills vidare höjas med 2
kronor,
dels ock att de dagtraktamenten, vilka utginge jämlikt Bil. A till
gällande reglemente för arméns avlöning under fred, finge tills vidare höjas
med 1 krona.
Statskontoret, som den 8 oktober 1917 avgivit utlåtande över det av
Vide upprättade förslaget, har däri på anförda skäl hemställt, bland annat,
att de enligt resereglementet utgående dagtraktamentena måtte höjas på
nedan angivna sätt, nämligen:
i första klassen från 15 kronor till 20 kronor
» andra » » 13 » » 18 »
» tredje » » 11 » » 15 »
» fjärde » » 8 > » 12 »
» femte » » 6 » » 9 »
» sjätte » » 4 » » 6 » 50 öre.
Beträffande de åtgärder, som i budgetshänseende erfordras, om traktamentsförhöjningen
kommer till stånd, har statskontoret förklarat sig anse
det icke vara lämpligt, att särskilt anslag för ändamålet uppfördes å riksstaten.
En sådan anordning skulle medföra väsentliga olägenheter i tillläinpningen,
då den skulle leda till att olika poster i vederbörande reseräkningar
måste fördelas på olika räkenskapstitlar. Statskontoret ansåge
fördenskull, att i stället erforderliga höjningar borde vidtagas i de under
vederbörande huvudtitlar uppförda anslagen till rese- och traktamentspenningar.
Efter verkställd beräkning av de kostnader, som under de olika huvudtitlarna
skulle föranledas av en höjning av dagtraktamentena i enlighet
med statskontorets förslag, har statskontoret uttalat den uppfattningen,
att för flertalet huvudtitlar en höjning med 50 procent borde vidtagas.
Vad åttonde huvudtiteln beträffar har statskontoret ansett, att för
år 1919 motsvarande anslag kan begränsas till 75,000 kronor. Jag torde
härvid böra erinra om att åttonde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag
till rese- och traktamentspenningar under åren 1915—1917 uppförts i
riksstaten med 24,000 kronor. På därom av Kungl. Maj:t framställt förslag
höjde emellertid 1917 års riksdag ifrågavarande anslag med 41,000
kronor till 65,000 kronor.
621
1918. Åttonde huvudtiteln: Diverse.
Beträffande den tidpunkt, från vilken den föreslagna höjningen av
traktamentsersättningen borde tillämpas, har statskontoret ansett önskvärt,
att den infölle så snart som möjligt. Om emellertid riksdagens beslut om
anslagsökningen ansåges böra dessförinnan avvaktas, syntes emellertid de
förhöjda dagtraktamentena åtminstone böra komma i tillämpning så snart
som möjligt efter det riksdagan intagit ståndpunkt i frågan. Visserligen
kunde härigenom bristen i vissa av de ifrågavarande förslagsanslagen antagas
för år 1918 bliva större än som även oavsett en dylik förhöjning
kunde motses, men statskontoret har dock ej ansett sig böra ifrågasätta
några åtgärder för anslagens förstärkning redan för år 1918.
För beredande av ökade dagtraktamenten i enlighet med statskontorets
förslag har Kungl. Maj:t förut denna dag beträffande några av de särskilda
huvudtitlarna besluta föreslå riksdagen att från och med år 1919 höja de
olika anslagen till rese- och traktamentspenningar på sätt statskontoret
ifrågasatt. Den höjning av motsvarande anslag under åttonde huvudtiteln,
som° av statskontoret ansetts tillfyllest, är visserligen relativt låg. Med
hänsyn såväl till den betydande höjning, som ifrågavarande anslag, enligt
vad jag redan omförmält, undergått från och med år 1918, som även till
anslagets natur av förslagsanslag anser jag mig vad beträffar åttonde huvudtiteln
kunna biträda statskontorets hemställan.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att från och med år 1919 höja det å ordinarie stat
uppförda förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar
med 10,000 kronor eller från 65,000 kronor till
75,000 kronor.
5. Extra utgifter. Det å riksstaten under åttonde huvudtiteln
uppförda reservationsanslaget till extra utgifter uppgår från och med år
1914 till ett belopp av 28,000 kronor.
I sitt den 20 mars 1917 avgivna betänkande har kassaförlagskommittén,
i samband med avgivande av förslag till åtgärder för avvecklande
av det hittills tillämpade förskottsförfarandet, såsom en av utvägarna för
ernående av detta mål ifrågasatt höjning av de under de olika huvudtitlarna
uppförda anslagen till extra utgifter, så att från dessa anslag kunde
gäldas oförutsedda utgifter till mindre belopp, vilka hittills brukat förskotteras
och sedan hos riksdagen anmälas till ersättande. Av en statistik
för åren 1912 — 1916 har kommittén funnit, att dylika för skottsutgifter,
fördelade på de särskilda departementen, under sagda tid utgått med vissa
Ökat anslag.
253.]
Extra
utgifter.
[253.]
Departe
mentschefen.
622 1918. Åttonde huvudtiteln: Diverse.
angivna ungefärliga belopp, därav för ecklesiastikdepartementet med 7,200
kronor för år. Om anslagen till extra utgifter under den gångna tiden
varit ökade med dessa belopp för år, anser därför kommittén, att ifrågavarande
slag av förskott ej behövt ifrågakomma. För framtiden borde
däremot utan tvivel en sådan ökning, med hänsyn till budgetens stegring
i allmänhet, beräknas något högre.
Statskontoret har i sitt den 25 oktober 1917 avgivna utlåtande över
kassaförlagskommitténs betänkande förklarat sig anse kommitténs förslag
om användning av extra utgiftsanslagen för nu ifrågavarande ändamål väl
värt beaktande. Och då tillbörlig hänsyn till budgetens stegring, åtminstone
vad den närmaste framtiden beträffar, synes vara tagen, om de av
kommittén omförmälda, ur statistiken härledda beloppen höjas med ungefär
25 procent, föreslår statskontoret, att anslagen till extra utgifter måtte
för vissa av huvudtitlarna ökas med angivna belopp. För åttonde huvudtiteln
är ökningen upptagen till 9,000 kronor.
Chefen för finansdepartementet har i ett den 31 december 1917 avgivet
yttrande till statsrådsprotokollet över finansärenden i likhet med kommittén
ansett, att höjning av anslagen till extra utgifter är den åtgärd, som i
första hand kan ifrågakomma vid avvecklandet av det nuvarande förskottsförfarandet.
Vad beträffar de belopp, med vilka ifrågavarande anslag böra
upptagas i riksstaten, borde detta bliva -föremål för närmare övervägande
vid behandlingen av utgifterna under vederbörande huvudtitlar.
Aven jag finner den av kassaförlagskommittén föreslagna åtgärden
att höja reservationsanslagen till extra utgifter, så att därifrån kunna
gäldas mindre betydande utgifter av sådant slag, vilka med hittills tillläinpad
praxis blivit täckta genom förskott, vara mycket lämplig och välbetänkt.
Jag är alltså sinnad att föreslå höjning av åttonde huvudtitelns
motsvarande anslag men känner mig nog så tveksam, huruvida det av
statskontoret ifrågasatta beloppet för höjningen kan anses vara väl avvägt.
Det är ju uppenbart, att under nuvarande förhållanden behov av medel
för bestridande av tillfälliga och oförutsedda utgifter föreligger i vida
högre grad än förut. Den erfarenhet om anslagsbehovet, som vunnits
under de gångna åren, kan därför icke vara utslagsgivande. Å andra
sidan bör man givetvis ej heller låta nuvarande exceptionella förhållanden
allt för mycket spela in vid bestämmande av anslagets storlek. Med hänsyn
jämväl därtill att, såsom chefen för finansdepartementet förut denna dag
i ämnet uttalat, det är avsett, att å riksstaten skall uppföras ett nytt,
för samtliga huvudtitlarna gemensamt anslag av förslagsanslags natur för
mötande av oförutsedda utgifter av mera avsevärd storlek, har jag, om
1918. Åttonde huvudtiteln: Diverse. 623
än med tvekan, ansett det av statskontoret föreslagna beloppet kunna godtagas,
till dess närmare erfarenhet vunnits, huruvida ytterligare höjningkan
anses erforderlig.
För bestridande av motsvarande kostnader under år 1918 torde det
vara erforderligt att å tilläggsstat för nämnda år anvisa ett särskilt anslagtill
förstärkande av 1918 års reservationsanslag till extra utgifter. Förstärkningsanslaget
bör uppenbarligen sättas till samma belopp som den
här ovan av mig förordade höjningen av 1919 års anslag eller således till
9,000 kronor. Till denna fråga torde jag få återkomma i annat sammanhang.
I anslutning till vad jag sålunda anfört hemställer jag för närvarande,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att höja det å riksstaten under åttonde huvudtiteln
på ordinarie stat upptagna reservationsanslaget till extra
utgifter, nu 28,000 kronor, med 9,000 kronor till
37,000 kronor.
B. Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. 1 sitt den
20 mars 1917 avgivna betänkande har kassaförlagskommittén hemställt, att
å riksstaten måtte under vederbörande huvudtitlar uppföras förslagsanslag
för bestridande av kostnaderna för kommittéer, kommissioner och utredningar
genom sakkunniga. Med ledning av en statistik över kommittékostnader
under åren 1911—1915 ansåg kassaförlagskommittén, att under
åttonde huvudtiteln borde för ifrågavarande ändamål beräknas ett belopp
av 180,000 kronor.
Statskontoret har i utlåtande den 25 oktober 1917 över kommitténs
betänkande förklarat sig gilla principen att onödiggöra förskott för kommittékostnader
medelst beviljande på förhand av förslagsanslag för dylikt
ändamål. Statskontoret har låtit undersöka, vilka belopp för nu ifrågavarande
ändamål förskotterats från statskontoret under år 1916, och därvid
funnit dessa kostnader för åttonde huvudtitelns vidkommande hava uppgått
till samma belopp, 180,000 kronor, med vilket kassaförlagskommittén
föreslagit att det ifrågasatta nya anslaget skulle uppföras i riksstaten.
I enlighet med vad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet
över finansärenden den 31 december 1917 anfört rörande kassaförlagskommitténs
betänkande torde från och med år 1919 i riksstaten under åttonde huvudtiteln
böra uppföras ett nytt ordinarie anslag, benämnt »kommittéer och
utredningar genom sakkunniga, förslagsanslag». Anslaget torde i anslutning
Ökat anslag.
[254.]
Kommittéer
och uttedningar
genom
sakkunniga.
624
1918. Åttonde li ii vndtiteln: Diverse.
Nytt anslag.
[255.]
Skrivmaterinlier
och expenser,
ved
m. m.
till kassaförlagskommitténs av statskontoret förordade förslag böra upptagas
till ett belopp av 180,000 kronor.
Ett motsvarande anslag synes emellertid böra äskas jämväl å tilläggsstat
för år 1918. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i riksstaten för år 1919 under åttonde huvudtiteln
uppföra ett nytt ordinarie anslag å 180,000 kronor,
benämnt »Kommittéer och utredningar genom sakkunniga,
förslagsanslag».
7. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. Till bestridande av
kostnaderna för skrivmaterialier och expenser, ved in. m. tinnes i riksstaten
under åttonde huvudtiteln på ordinarie stat upptaget ett förslagsanslag,
vilket från och med år 1915 varit bestämt till 100,000 kronor. På grund
av arten av de utgifter, för vilka anslaget är avsett, ligger det i sakens
natur, att anslaget under nuvarande förhållanden blivit överskridet med
avsevärda belopp. Under år 1915 uppgingo sålunda utgifterna från anslaget
till 116,554 kronor 78 öre. Motsvarande utgifter stego under år
1916 till 134,740 kronor 8 öre. Under år 1917 var anslaget redan överskridet
vid september månads utgång. Det torde finnas anledning antaga,
att utgifterna för ifrågavarande ändamål under årets tre sista månader
skola uppgå till högre belopp än som efter lika fördelning för månad
skulle falla på nämnda tid. Det synes därför vara av omständigheterna
påkallat att höja ifrågavarande anslag. Ökningen torde å ena sidan icke
böra allt för mycket grundas på de senaste årens erfarenheter av anslagsbehovet,
då det torde kunna påräknas, att utgifterna från anslaget, sedan
mera stabila förhållanden inträtt, skola något nedgå. Å andra sidan synes
det mig med hänsyn till den normala ökningen av anslagsbehovet icke
vara tillrådligt, att höjningen sättes till ett allt för knappt belopp. Jag har
därför ansett mig lämpligen kunna förorda en höjning av anslaget med
35,000 kronor.
Aven i ett annat avseende finnes det anledning att föreslå ändring
av de bestämmelser, som gälla rörande användningen av detta anslag.
Enligt av riksdagen lämnat medgivande får ett visst maximibelopp av
ifrågavarande anslag användas till bestridande av de ecklesiastika konsistoriernas
utgifter av motsvarande art. Fråga har nu blivit väckt att höja
de ecklesiastika konsistoriernas andel av anslaget. På denna fråga torde
jag böra något närmare ingå.
625
1918. Åttonde huvudtiteln: Diverse.
I saraband med den år 1902 beslutade löneregleringen för tjänste- [255.]
männen vid de ecklesiastika konsistorierna bestämdes, att konsistorierna
skulle från det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget: skrivmaterialier
och expenser, ved in. in., mot redovisning undfå erforderliga
medel, dock ej till högre belopp än tillsammans 7,150 kronor årligen, till
inköp av skrivmaterialier, inköp av nödiga inventarier, renhållning, gas
och lyse, ved och vedhuggning, där utgifter härför icke bestredes av vederbörande
domkyrka, bokinköp, inbindning av böcker och tidningsprenumeration
(med undantag för Lunds stift, där utgifterna därför bestredos
av den så kallade äldre pastoraliefonden), tryckningskostnader, annonsoch
fraktkostnader samt utgifter för telegramporto. Det sålunda angivna
maximibeloppet för de ecklesiastika konsistoriernas andel i sagda förslagsanslag*
visade sig genast vara för lågt och höjdes vid 1903 års riksdag
till 9,000 kronor, därvid dock hänsyn även togs till kostnaderna för det
nyinrättade domkapitlet i Luleå. År 1908 höjdes beloppet ytterligare till
10,000 kronor.
Dessutom medgav 1914 års senare riksdag, att till expensmedel för
år 1914 vid de ecklesiastika konsistorierna finge av förenämnda förslagsanslag
utgå, utöver förut anvisade 10,000 kronor, ytterligare 2,500 kronor.
Okade tillgångar för ändamål av ifrågavarande slag ställdes jämväl
genom beslut av sistnämnda riksdag till domkapitlens förfogande på det
sättet, att domkapitlens tryckningskostnader från och med år 1915 överflyttades
till det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till
tryckningskostnader.
Vidare har 1916 års riksdag medgivit, att av ifrågavarande förslagsanslag
finge från och med år 1917 till domkapitlens expeditioner utgå
högst 12,000 kronor.
För år 1918 har till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. för de
särskilda konsistoriernas behov genom nådigt brev den 25 juni 1917 anvisats
ett belopp av 12,000 kronor enligt följande fördelning:
domkapitlet i Uppsala .............. |
...............................kronor |
1,000 |
— |
» » Linköping ......... |
» |
1,825 |
— |
» » Skara................... |
» |
1,235 |
— |
» » Strängnäs............ |
500 |
— |
|
» » Västerås ............ |
» |
550 |
— |
» » Växjö .................. |
» |
1,000 |
— |
» » Lund.................... |
1,100 |
— |
|
Transport kronor |
7,210 |
— |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml.
79
626
£ 1918. Åttonde hnrudtiteln: Diverse.
•]
domkapitlet i Göteborg ...............
» 5 Karlstad..................
» » Härnösand ............
» » Luleå ....................
» » Visby .....................
Stockholms stads konsistorium...
Transport kronor |
7,210 |
— |
.......................... » |
600 |
— |
........................... » |
1,125 |
— |
..................* ..... 5» |
750 |
— |
.......................... » |
1,200 |
— |
.......................... » |
440 |
— |
.......................... » |
675 |
— |
Summa kronor |
12,000 |
— |
Höjning i de sålunda anvisade beloppen har för år 1919 äskats av
domkapitlet i Lund med 400 kronor, av domkapitlet i Karlstad med 275
kronor, av domkapitlet i Härnösand med 250 kronor, av domkapitlet i
Luleå med 600 kronor och av domkapitlet i Visby med 435 kronor.
Förutom dessa anslagsäskanden har av domkapitlet i Luleå hemställts
om en höjning av domkapitlets expensanslag med 300 kronor för beredande
åt nämnda domkapitels vaktmästare av gottgörelse för städning av
domkapitlets expeditionslokal, varjämte domkapitlet" i Visby ifrågasatt, att
för städning och skurning av domkapitlets lokaler skulle till domkapitlets
vaktmästare under anslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m.
beviljas ett belopp av 150 kronor.
Beträffande de först omförmälda, av domkapitlen i Lund, Karlstad,
Härnösand, Luleå och Visby gjorda framställningarna, vilka avse en ökning
med tillhopa 1,960 kronor av de för år 1918 till domkapitlen för
här ifrågavarande ändamål anvisade medlen, har statskontoret i den 24
oktober 1917 avgivet infordrat yttrande anfört:
Till domkapitlens^ expeditioner få för bekostande av skrivmaterialier och expenser,
ved m. m. årligen utgå högst 12,000 kronor, och har genom nådigt brev den 25 juni
1917 mellan de särskilda domkapitlen fördelats hela detta belopp för år 1918, vadan
det icke finnes möjlighet att utan höjning av förut omförmälda maximibelopp tillstyrka
bifall till ifrågavarande framställningar om anslagsökning. Då emellertid till följd av
nu rådande höga pris på förbrukningsartiklar, särskilt bränsle, de omförmälda domkapitelsexpeditionerna
senast tilldelade anslag svårligen kunna förslå för mötande av
de ökade nödvändiga, utgifterna, hemställde statskontoret, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva, att av åttonde huvudtitelns förslagsanslag, till skrivmaterialier
och expenser, ved m. m. ett till 15,000 kronor förhöjt belopp Unge årligen utgå till domkapitlens
expeditioner; och har statskontoret under förutsättning av^bifall härtill förklarat
sig icke hava något att erinra mot de nu begärda anslagsökningarna.
Slutligen torde jag i detta sammanhang ytterligare böra omnämna, att
fråga uppstått om gäldande från ifrågavarande anslag av ett visst slag av
utgifter, vilka hittills icke ansetts kunna utanordnas från detsamma utan
täckts genom förskott, vilka sedermera anmälts hos riksdagen till ersät
-
1918. Åttonde huvudtiteln: Diverse.
627
tande. Jag åsyftar de med växlande belopp varje år återkommande ut- [255.J
gifterna för transport till landsarkiv av vissa arkivhandlingar.
I sitt den 20 mars 1917 avgivna betänkande framhöll kassaförlagskommittén,
i samband med avgivande av förslag till avvecklande av förskottsförfarandet,
önskvärdheten av att årligen återkommande utgifter,
vilka hittills täckts på förskottsvägen, för framtiden måtte betalas från
särskilda på riksstaten för ändamålet upptagna anslag eller ock, om dylika
ansåges icke böra anvisas, gäldas från redan å riksstaten uppfört anslag,
sedan riksdagens samtycke därtill inhämtats.
Statskontoret har i sitt utlåtande den 25 oktober 1917 över kommitténs
betänkande hemställt, att kostnader för ifrågavarande ändamål måtte
hädanefter få bestridas från åttonde huvudtitelns förslagsanslag till skrivmaterialier
och expenser, ved m. m. Att döma av erfarenheten från åren
1915 och 1916 vore, enligt statskontorets uppfattning, nämnda anslag otillräckligt
för sitt hittillsvarande ändamål, varför behovet av den ökning, som
kunde° påkallas av statskontorets omförmälda förslag, finge prövas i sammanhang
med det behov av ökning, som eljest kunde anses föreligga. Enligt
vad°statskontoret tillika meddelat, hava kostnaderna för transport till landsarkiv
av vissa arkivhandlingar under nedan angivna år uppgått till följande
belopp:
eller i årligt medeltal till 1,879 kronor.
Såsom jag i det föregående redan givit tillkänna, är jag beredd att
tillstyrka en höjning med 35,000 kronor av det å ordinarie stat under åttonde
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser,
ved m. m.
Vad vidare angår frågan om beredande åt domkapitlen av ökade
expensmedel, har statskontoret föreslagit, att det belopp av högst 12,000
kronor, som får till domkapitlen utgå från åttonde huvudtitelns omförmälda
förslagsanslag, skulle ökas till 15,000 kronor. Som domkapitlens
behov av anslag för nämnda ändamål visa ständig tendens till stegring,
torde ifrågavarande maximibelopp, då en ökning av detsamma nu på
-
år 1911
» 1912
» 1913
» 1914
» 1915
* 1916
till kronor 1,656: 69
» » 1,799: 08
> » 1,149: 10
» » 5,748: 20
457: 50
461: 41
628
Ökat anslag
[256.]
Trycknings
kostnader.
1918. Åttonde huvudtiteln: Diverse.
kallas, höra höjas till 16,000 kronor för att under en något längre tid
kunna möta domkapitlens ökade behov av expensanslag; och torde denna
höjning av domkapitlens andel av anslaget böra utverkas för tiden från
och med år 1918.
Jag anser mig i detta sammanhang böra uttala, att de här omförmälda
framställningarna om utgående från ifrågavarande anslag av ersättning åt
vissa domkapitels vaktmästare för städning av domkapitlens expeditionslokaler
synas mig icke för närvarande böra föranleda någon åtgärd, utan
torde frågan om domkapitelsvaktmästarnas städningsskyldighet böra göras
till föremål för prövning i samband med ny lönereglering för konsistorierna.
Vad slutligen angår frågan om gäldande av kostnaderna för transport
till landsarkiv av vissa arkivhandlingar, ansluter jag mig till statskontorets
mening, att de lämpligen kunna bestridas från nu ifrågavarande anslag.
t-5 Ö
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jäg, att Eders Kungl.
Majrt täcktes föreslå riksdagen att
dels höja det under åttonde huvudtiteln på ordinarie
stat uppförda förslagsanslaget till skrivmaterialier
och expenser, ved m. m., nu 100,000 kronor (därav till
domkapitlens expeditioner högst 12,000 kronor) med
35,000 kronor till 135,000 kronor;
dels i samband därmed förklara, att av nämnda
anslag må från och med år 1918 till domkapitlens expeditioner
utgå högst 16,000 kronor;
ck/s ock medgiva, att kostnaderna för transport till
landsarkiv av vissa arkivhandlingar må från och med år
1918 utgå av nu ifrågavarande förslagsanslag. 8
8. Tryckningskostnader. I riksstaten finnes under åttonde huvudtiteln
på ordinarie stat upptaget ett förslagsanslag till tryckningskostnader,
vilket anslag för år 1918 uppförts med ett belopp av 25,095 kronor,
därav till domkapitlens expeditioner högst 2,500 kronor. Vad ja<* förut
under nästföregående punkt anfört i fråga om otillräckligheten av anslaget
till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. gäller även beträffande förevarande
anslag. Aven detta har under de senaste åren blivit överskridet
med avsevärda belopp. För år 1916, då anslaget uppförts med ett belopp
av 24,999 kronor, uppgingo utgifterna från anslaget till 43,884 kronor
36 ore. Under år 1917 var anslaget redan vid augusti månads ut^ånoöverskridet^
med nära 4,800 kronor. Under sådana förhållanden synes det
vara nödvändigt att höja ifrågavarande anslag med ett ganska betydligt
1918. Åttonde huvudtiteln: Diverse.
629
belopp. Jag har därför ansett mig lämpligen kunna förorda en höjning [256.]
av anslaget med omkring 20,000 kronor.
Jämväl i ett annat avseende synes anledning föreligga att föreslå
ändring i de för användningen av detta anslag gällande bestämmelserna.
Såsom förut anförts må av anslaget till tryckningskostnader till domkapitlens
expeditioner utgå ett belopp av högst 2,500 kronor.
Med anledning av denna bestämmelse måste vid fördelning på de särskilda
domkapitlen av detta belopp begränsning göras av de utav åtskilliga
domkapitel framställda kraven. Av anslaget anvisades således genom
nådigt brev den 25 juni 1917 följande belopp för år 1918 till de särskilda
domkapitlen:
till domkapitlet
Uppsala............................ |
..................... kronor |
500 |
— |
Skara ................................ |
> |
250 |
— |
Strängnäs ....................... |
300 |
— |
|
Västerås ......................... |
> |
160 |
— |
Växjö................................ |
150 |
— |
|
Lund ................................ |
» |
300 |
— |
Göteborg.......................... |
200 |
— |
|
Karlstad .......................... |
» |
250 |
— |
Härnösand....................... |
t |
150 |
— |
Luleå................................ |
> |
200 |
_ |
Visby.......r........................ |
40 |
_ |
|
Summa kronor |
2,500 |
— |
Höjning i de sålunda till vederbörande domkapitels förfogande ställda
belopp har nu för år 1919 begärts av domkapitlet i Strängnäs med 200
kronor, av domkapitlet i Växjö med 50 kronor, av domkapitlet i Karlstad
med 250 kronor och av domkapitlet i Luleå med 125 kronor, varemot domkapitlet
i Visby vid sin beräkning för sagda år stannat vid ett 10 kronor
lägre belopp än det, som för år 1918 anvisats till domkapitlet.
över ifrågavarande framställningar, vilka, frånsett den på domkapitlet
i Visby kommande minskning, avse en årlig ökning med tillhopa 625
kronor av de för år 1918 till domkapitlen för här ifrågavarande ändamål
anvisade medlen, har statskontoret den 24 oktober 1917 avgivit infordrat
utlåtande och därvid anfört:
Då Kungl. Maj:t för år 1918 disponerat hela det anslag å 2,500 kronor, som för
bestridande av tryckningskostnader må till domkapitlen högst utgå och jämviil prisen
på tryckalster under de senare åren avsevärt stigit får statskontoret hemställa om
framställning till riksdagen med äskande av ökning till 3,500 kronor av nyssnämnda
Departe mentschefen -
ökat anslag.
[257.]
630 1918. Åttonde huvudtiteln: Diverse.
maximibelopp. Beträffande den av domkapitlet i Karlstad framställda begäran om
höjning med 250 kronor i nämnda anslag vill statskontoret framhålla, att det icke
synes klart, att samtliga de tryckningsarbeten, som i domkapitlets framställning omnämnas,
äro av den beskaffenhet, att de böra bekostas av statsmedel, vadan statskontoret
icke anser sig böra tillstyrka ökning av domkapitlets ifrågavarande anslag med högre
belopp än 150 kronor. I övrigt tillstyrker statskontoret nu begärda ökningar i anslag
till tryckningskostnader.
Den av statskontoret sålunda föreslagna ökningen med 1,000 kronor
av det maximibelopp, vilket för närvarande står till förfogande för bestridande
av tryckningskostnader vid domkapitlen, anser jag befogad, och torde
enahanda ökning böra utverkas även för år 1918.
För jämnande av huvudtitelns slutsumma torde emellertid ifrågavarande
förslagsanslag böra för år 1919 upptagas till ett belopp av
kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att
dels öka det under åttonde huvudtiteln på ordinarie
stat uppförda förslagsanslaget till tryckningskostnader,
nu 25,095 kronor (därav till domkapitlens expeditioner
högst 2,500 kronor) med 18,890 kronor till 43,985
kronor;
dels ock medgiva, Att av nämnda anslag må från
och med år 1918 till domkapitlens expeditioner utgå
högst 3,500 kronor.
Beträffande här förut omförmälda ordinarie anslag, vid vilka jag icke
gjort någon framställning, har jag icke att föreslå någon förändring.
I sammanhang härmed ber jag dock få erinra, att vid bifall till vad i den
under punkten 251 omförmälda propositionen kan bliva föreslaget vissa i
ordinarie avlöningsstater uppförda vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare komma att erhålla avlöningsförmåner utöver vad i vederbörande
stat angives.
Av åttonde huvudtitelns ordinarie anslag, som för år 1918 uppgå
till............................................................................................ kronor 36,475,651: —
komma vid bifall till de av mig framställda förslagen
följande anslag att höjas, nämligen:
031
1918. Åttonde huvudtiteln: Sammanfattning.
till riks- och landsarkiven
med .................................. kronor 8,150: —
» kungl. biblioteket med... » 3,200: —
» naturhistoriska riksmuseet,
bestämt anslag, med » 250: —
» ersättning för prästerskapets
tionde, förslagsanslag,
med......................... » 664,500: —
» Uppsala universitet, uni
versitetsstaten,
med ...... » 16,650: —
» Lunds universitet, uni
versitetsstaten,
med......... * 12,000: —
» karolinska mediko-kirurgiska
institutet, bestämt
anslag, med.................... » 11,100: —
*> farmaceutiska institutet
med ................................... » 3,000: —
» högre lärarinneseminariet
med .......................... » 43,000: —
» allmänna läroverken, reservationsanslag,
med... » 1,400,000: —
» undervisning i slöjd vid
de allmänna läroverken,
förslagsanslag, med...... » 5,500: —
» privatläroverken, gemensamt
reservationsanslag,
med .................................... * 50,000: —
» understöd åt kommunala
mellanskolor,ybrsfo!
med.......................... » 310,000: —
» folkskoleseminarierna,
gemensamt reservationsanslag,
med................... » 692,600: —
» avlöningsbidragtilllärare
vid småskoleseminarier,
förslagsanslag, med...... » 62,000: —
» resekostnadsersättning åt
folkskolinspektörerna,
förslagsanslag, med...... >_67,000: —
Transport kronor 3,348,950: —
[25
[257.]
632
1918. Åttonde huvudtiteln: Sammanfattning.
Transport kronor
till lönetillskott åt lärare vid
folk- och småskolor, förslagsanslag,
med............ »
» avlöningsbidrag till sjukvikarier
för lärare vid
folk- och småskolor,förslagsanslag,
med............ »
» befrämjande av folkundervisningen
bland de i
rikets nordligaste trakter
bosatta finnar, förslags
-
anslag, med..................... »
» Lappmarks ecklesiastikverk,
folkbildningsändamk\,
för slag sanslag, med »
» understöd för avlönande
av lärare vid fortsättningsskola,
förslagsanslag,
med........................... »
» understöd åt högre folkskolor,
förslagsanslag,
med .................................... »
» sällskapet för folkundervisningens
befrämjande
med ................................... »
» understöd åt folkhögskolor,
förslagsanslag, med »
» institutet och förskolan
för blinda å Tomteboda
med .................................... »
» uppfostringsanstalter för
vanartade och i sedligt
avseende försummade
barn förslagsanslag,med »
* de tekniska läroverken
med .................................... »
» resestipendier samt läroböckers,
tidskrifters och
3,348,950: —
22,074,000: —
335,000: —
91,000: —
20,000: —
437,000: —
293,000: —
5,500: —
15,000: —
850: —
10,000: —
239,250: —
Transport kronor 26,869,550: —
1018. Åttonde huvudtiteln: Sammanfattning. 633
Transport kronor 26,869,550: —
lärda verks utgivande, |
» |
35,000: — |
till rese- och traktaments-penningar, förslagsan-slag, med........................... |
> |
10,000: — |
» skrivmaterialier och ex-penser, ved m. m., för-slagsanslag, med............ |
> |
35,000: — |
» extra utgifter, reserva-tionsanslag, med ........... |
» |
9,000: - |
» tryckningskostnader,för-slagsanslag, med............ |
1 |
18,890: — |
varjämte följande nya ordi-narie anslag skulle tillkomma, till övergångsstat för depar-tementets avdelning av |
> |
16,200: — |
» nationalmusei handteck-nings- och gravyrsam-lingars ökande, reservati-onsanslag........................... |
7,500: — |
|
» materiell m. m. för ka-rolinska mediko-kirurgi-ska institutets gynekolo-giska klinik å seräfimer-lasarettet, reservations- |
• |
|
anslag .............. .............. |
» |
500: — |
» en överstyrelse för tek-nisk undervisning............ |
50,000: — |
|
» lönereglering åt vissa |
» |
80,000: — |
» kommittéer och utred-ningar genom sakkun-niga, förslagsanslag...... |
r |
180,000: — |
eller tillhopa kronor 27,311,640: —
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 Sami.
[257.]
80
634
1918. Åttonde huvudtiteln: Sammanfattning.
[257.] Däremot skulle följande ordinarie
anslag minskas, nämligen:
till
departementets avdelning
av Kungl. Maj:ts
kansli med kronor 1,800:—
och följande ordinarie
anslag
upphöra att utgå,
nämligen:
till meteorologiska
central
-
anstalten......... > 27,200:— kronor 29,000: —
vadan nettoökningen utgör ......................................... kronor 27,282,640: —
De ordinarie anslagen skulle sålunda för år
1919 uppgå till................................................................. kronor 63,758,291: —
Summan av de extra anslagen, som för år 1918
utgör....................................................................................... » 16,777,949: —
kommer, vid bifall till de av mig framställda förslag,
att minskas med .................................................... » 11.747,740: —
och att sålunda för år 1919 uppgå till................... kronor 5,030,209: —
Huvudtitelns slutsumma för år 1918.................. kronor 53,253,600: —
skulle, under förutsättning av bifall till mitt förslag,
för år 1919 uppgå till..................................................... » 68,788,500: —
I vad föredragande departementschefen hemställt
och föreslagit beträffande anslagen under åttonde huvudtiteln
instämde statsrådets övriga ledamöter; och behagade
Hans Maj:t Konungen bifalla vad sålunda blivit
av statsrådet tillstyrkt samt tillika, enligt statsrådets
hemställan, förordna, att utdrag av detta protokoll skulle
överlämnas till finansdepartementet till ledning vid författandet
av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behov.
Ur protokollet:
Gunnar Holmström.
835
*
Innehåll:
Sida. |
Punkt. |
6 |
|
6 |
1 |
6 |
|
9 |
2 |
9 |
3 |
10 |
|
10 |
4 |
21 |
5 |
22 |
6 |
25 |
7 |
25 |
|
26 |
8 |
31 |
|
31 |
9 |
37 |
10 |
37 |
11 |
37 |
Ecklesiastikdepartementet.
A. Departementet.
1. Departementschefen, oförändrat anslag ...
2. Departementets avdelning av Kung! Maj :ts kansli»
minskat anslag.........................................
(2.) Övergångsstat, nytt förslagsanslag, högst........
3. Extra föredragande m. m., oförändrat förslags
anslag, högst............................................;
4. \ Ledare av undervisningsstatistikensj omorgani
sation^oförändrat
förslagsanslag, högst
Säger för departementet
B. Arkiv, bibliotek och museer.
Arkiv.
1. Riks- och landsarkiven, ökat anslag
Ordinarie
anslag.
Kronor.
2. Ny arkivariebefattning vid riksarkivet (4,250
kronor), nytt anslag ..............................
3. Utgivande av historiska handlingar, oförändrat
reservationsanslag .................................
4. E. o. tjänstemän vid landsarkiven, minskat för
slagsanslag,
högst......................................
5. Ny ordinarie tjänsteman vid landsarkivet i Lund
(3,900 kronor), nytt anslag ....................
(5.) Extra biträden vid landsarkivet i Lund, oförändrat
förslagsanslag, högst...........................
3. Registrering av vissa rättshistoriska källor, nytt
förslagsanslag, högst .............................
Bibliotek.
7. Kungl. biblioteket, ökat anslag ....................
8. Nya kvinnliga biträdesbefattningar (3,200 kronor).
nytt anslag ........................................................
0. Gemensam accessionskatalog för Sveriges offentliga
bibliotek, oförändrat förslagsanslag, högst
10. Inbindning av äldre böcker, oförändrat reservationsanslag
.........................................
(10.) Katalogisering av äldre böcker, ökat förslagsanslag,
högst.........................................
111,9
Extra
ordinarie
anslag.
Kronor.
Ordinarie
anslag.
Kronor.
136,800
6,000
6,800
1,000
2,400
17,000
188,400
16,200
2,000
10,000
12,400
221,600
Extra
ordinarie
anslag.
Kronor.
111,980
15,600
7,800
23,400
16,200
636
4
00 |
hj a |
Ordinarie |
Extra ordinarie |
Ordinarie |
Extra |
||
? |
rr r*- |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
||
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
||||
41 |
12 |
11. |
Förstärkande av kungl. bibliotekets anslag till |
||||
vikariatsersattning m. m., oförändrat förslags-anslag, högst......... |
9 |
||||||
41 |
13 |
12. |
Stifts- och läroverksbiblioteket i Linköping, oför- |
||||
i 1 j i i |
2,000 |
||||||
42 |
14 |
13. |
Pedagogiska biblioteket i Stockholm, ökat för- |
||||
Blagsanslag, högst |
7 om |
||||||
51 |
15 |
14. |
Skandinaviska bibliotekarien vid S:te Geneviéve- |
||||
biblioteket i Paris, oförändrat förslagsanslaq |
• |
1; 136,800 |
37,750 |
||||
QUU |
|||||||
Museer. |
|||||||
Nationalmuseum. |
,1 |
||||||
54 |
15. |
Museet: oförändrat bestämt anslag |
82,545 |
||||
54 |
16 |
16. |
Handtecknings- och gravyrsamlingens ökande, nytt |
||||
reservationsanslag ..... |
7,500 |
||||||
60 |
17. |
Museet: oförändrade reservationsanslag: |
|||||
Målnings- och skulptursamlingarnas ökande, |
15,000 4,000 4.000 1.000 |
||||||
Konstslöjdsamlingens ökande |
.1 |
||||||
Samlingarnas vård och underhåll |
i |
||||||
Boksamlingen ........ |
|||||||
Inlösen av levande svenska konstnärers arbeten |
t |
||||||
60 |
17 |
18. |
Konservering av handtecknings- och gravyrsam- |
||||
lingen, nytt reservationsanslag..... |
5,000 |
S |
|||||
64 |
18 |
19. |
Okad ersättning för sekreterargöromål, oföränd- |
||||
rat förslagsanslag, högst..... |
500 |
||||||
65 |
19 |
20. |
Förstärkande av anslaget till vikariatsersättningar |
||||
65 |
m. m., oförändrat förslagsanslag, högst |
_ |
3,000 |
||||
20 |
21. |
Reparation av nationalmuseibyggnadens fasader, |
|||||
nytt reservationsanslag |
80,000 17,672 |
||||||
69 |
21 |
22. |
Inredning av bibliotek, nytt reservationsanslag |
_ |
|||
74 |
22 |
23. |
Konstföremåls försäkring m. m., oförändrat re- |
||||
eervationsanslag....... |
2,500 |
||||||
Livrustkammaren. |
j* |
||||||
75 |
23 |
24. |
Tillsyn, underhåll och vård av livrustkammarens |
ii |
|||
samlingar, oförändrat förslagsanslag, högst... |
__ |
6,200 |
|||||
75 |
(24.) |
Iståndsättande av vissa föremål i livrustkamma- |
:! |
||||
rens samlingar, oförändrat förslag sanslag, |
i 7m |
3 |
\ |
||||
75 |
(24.) |
Arvoden åt extra biträden m. m., nytt förslags- |
I |
||||
anslag, högst............ |
— |
3,000 |
i |
| |
687
g eu 00 |
4 n B m r* |
• |
Ordinarie anslag. |
Extra ordinarie anslag. |
Ordinarie anslag. |
Extra ordinarie anslag |
|
- |
Naturhistoriska riksmuseet. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
||
84 |
25. |
Museet: ökat bestämt anslag |
172,720 44,800 |
||||
84 |
26. |
oförändrat reservationsanslag..... |
|||||
85 |
24 |
27. |
Personligt arvodeetillägg åt assistenten G. A. H. |
||||
Dahlstedt, oförändrat förslagsanslag, högst |
— |
500 |
|||||
85 |
25 |
28. |
Nattlig bevakning vid etnografiska avdelningen, |
||||
nytt förslagsanslag, högst.......................... |
1,600 |
||||||
89 |
26 |
29. |
Ökning av anslaget till tjänstedräkter åt vakt- |
||||
mästare (250 kronor), ökat bestämt anslag...... |
— |
— |
|||||
90 |
27 |
30. |
Ändring i avlöningsvillkoren för konservator ... |
— |
— |
||
Nordiska museet. |
|||||||
98 |
28 |
31. |
Nordiska museet, ökat Jörslagsanslag, högst ... |
— |
120,000 |
||
Kulturhistoriska museet i Lund. |
|||||||
102 |
29 |
32. |
Kulturhistoriska museet i Lund, oförändrat för- |
||||
slagsanslag, högst ......................... |
— |
15,000 |
|||||
* |
Musikhistoriska museet. |
||||||
108 |
30 |
33. |
Musikhistoriska museet, oförändrat förslags- |
||||
anslag, högst............................. |
, |
3,000 |
|||||
i |
: |
Svenska skolmuseet. |
|||||
108 |
31 |
34. |
Svenska skolmuseet, ökat förslagsanslag, högst |
— |
6,000 |
346,565 |
265,572 |
Säger för arkiv, bibliotek och museer |
— |
— |
595,345 |
319,522 |
|||
C. Kyrkliga ändamål. |
|||||||
Kleresistaten. |
|||||||
114 |
11. |
Kleresistaten, oförändrat förslagsanslag....... |
90,000 |
— |
|||
114 |
2. |
Lappmarks ecklesiastikverk, kyrkliga ändamål, |
|||||
oförändrat förslagsanslag...................... |
4,000 |
||||||
114 |
32 |
3. |
Ersättning för prästerskapets tionde, ökat för■ |
||||
slagsanslag ............................................ |
2,384,500 |
||||||
120 |
4. |
Ersättning för vissa prästerskapet tilldelade stats- |
|||||
anslag, oförändrat anslag........................... |
304,074 |
||||||
120 |
5. |
Ersättning åt vissa församlingar till följd av |
* |
||||
lindring i främmande trosbekännares skatt-skyldighet, oförändrat förslagsanslag ......... |
25,000 |
||||||
120 |
6. |
Pastor vid svenska GustafsfÖrsamlingen i Köpen- |
|||||
hamn, oförändrat anslag........................... |
6,000 |
||||||
120 |
33 |
7. |
Stipendier för utbildande vid universitet av präster, |
||||
förtrogna med finska språket, oförändrat för-slagsanslag ........................................ |
2,250 |
V |
|||||
121 |
34 |
8. |
Besestipendier åt prästmän ................. ......... |
— |
638
Extra |
Extra |
|||||
CD |
►d |
Ordinarie |
ordinarie |
Ordinarie |
ordinarie |
|
a. & |
D JT |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
|
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|||
121 |
35 |
9. Keligiös och social verksamhet bland svenskar i |
||||
utländska hamnstäder, oförändrat förslagsan- |
||||||
slag, högst................................................ |
— |
34,500 |
||||
122 |
36 |
10. Pastor vid svenska Victoriaförsamlingen i Berlin, |
||||
oförändrat förslagsanslag, högst................. |
— |
6,000 |
||||
123 |
37 |
11. Utredning rörande ecklesiastika boställen, oför- |
||||
ändrat förslagsanslag .......................... |
— |
10.000 |
2,813,574 |
52,750 |
||
Domkapitlens expeditioner. |
||||||
131 |
12. Domkapitlens expeditioner, oförändrat anslag... |
91,350 |
— |
|||
131 |
38 |
13. Förstärkande av det ordinarie anslaget till dom- |
||||
kapitlens expeditioner, ökat förslagsanslag,högst |
— |
13,490 |
||||
139 |
39 |
14. Tillfällig löneförbättring åt tjänstemän vid de |
||||
ecklesiastika konsistorierna, oförändrat för- |
||||||
slagsanslag .............................................. |
-, |
9,000 |
91,350 |
22,490 |
||
Kyrkors underhåll m. m. |
||||||
142 |
15. Kyrkors underhåll: oförändrat bestämt anslag |
1,028 |
— |
|||
oförändrat förslagsanslag |
169,400 |
— |
||||
142 |
16. Svenska kyrkan i Paris, oförändrat anslag...... |
4,119 |
— |
174,547 |
— |
|
Säger för kyrkliga ändamål |
— |
— |
3,079,471 |
75,240 |
||
D. Akademier m. m. |
||||||
Svenska akademien. |
||||||
143 |
1. Svenska akademien, oförändrat anslag............ |
— |
— |
8,250 |
— |
|
Vetenskapsakademien. |
||||||
143 |
2. Diverse akademiens behov, räntegottgörelse m. m., |
|||||
oförändrat anslag .................................... |
14,460 |
— |
||||
143 |
40 |
3. Inlösen av internationell katalog över naturveten- |
||||
skaplig litteratur, oförändrat reservationsanslag |
— |
2,000 |
||||
143 |
(3.) Upprätthållande av regionalbyrån för Sverige, |
|||||
oförändrat förslagsanslag, högst.................. |
— |
1,600 |
||||
144 |
41 |
4. Internationell jordmätning, minskat förslagsan- |
||||
slag, högst................................................ |
— |
1,044 |
||||
145 |
42 |
. 5. Internationell förening för tidssignalering, minskat |
||||
förslagsanslag, högst................................ |
— |
470 |
14,460 |
5,114 |
||
Vitterhets-, historie- och antikvitets- |
||||||
akademien. |
||||||
146 |
6. Akademien: oförändrat bestämt anslag .. ...... |
90,900 |
— |
|||
oförändrat reservationsanslag...... |
1,000 |
— |
||||
146 |
43 |
7. Undersökning av en pålbyggnad vid Alvastra |
||||
oförändrat reservationsanslag ..................... |
— |
2,000 |
||||
148 |
44 |
8. Okade medel till bestridande av resekostnader för |
||||
fornminnesvården, nytt förslagsanslag, högst... |
— |
15,000 |
91,900 |
17,000 |
639
— |
Extra |
Extra |
|||||
Ordinarie |
Ordinarie |
Ordinarie |
ordinarie |
||||
Sida |
O rr |
anslag |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
||
rf |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|||
; |
Akademien för de fria konsterna. |
||||||
149 |
9 |
Akademien: oförändrat bestämt anslag ........ |
68,850 |
— |
|||
» |
oförändrat reservationsanslag...... |
33,100 |
— |
101,950 |
— |
||
i t |
Musikaliska akademien. |
||||||
149 |
K). Akademien: oförändrat bestämt anslag ......... |
78,635 |
— |
||||
oförändrat reservationsanslag...... |
15,000 |
— |
93,635 |
— |
|||
Säger för akademier m. m |
— |
— |
310,195 |
22,114 |
|||
E. Universiteten, den medicinska |
|||||||
undervisningen m. m. |
|||||||
Universitetskansler sexpeditionen. |
|||||||
150 |
i |
. Expeditionen: oförändrat bestämt anslag ...... |
8,200 |
— |
|||
oförändrat förslagsanslag, högst |
1,350 |
— |
9,550 |
■ - |
|||
| |
; Uppsadla universitet. |
||||||
150 |
2 |
. Universitetsstaten, ökat anslag ..................... |
(882,492 |
— |
|||
150 |
!. Akademiska sjukhuset, oförändrat förslags- |
||||||
anslag................................................... |
10,000 |
— |
|||||
150 |
45 |
4 |
i. Lärare i symbolik, oförändrat förslagsanslag, |
||||
högst .......................................................... |
— |
1,500 |
|||||
151 |
46 |
>. Det praktisk-teologiska övningsinstitutet, oföränd- |
|||||
rot reservationsanslag................................. |
— |
300 |
|||||
151 |
47 |
6. Höjning av arvodet till notarien hos teologiska |
|||||
fakulteten (200 kronor), ökat anslag ............ |
— |
— |
|||||
153 |
48 |
7j. Lärare vid undervisningskursen i allmän kemi |
|||||
j för medicine studerande, oförändrat förslags- |
|||||||
| anslag, högst................................. ........ |
— |
2,500 |
|||||
153 |
(7.) Höjning av materiellanslaget för institutionen |
||||||
för medicinsk och fysiologisk kemi, oförändrat |
|||||||
1,000 |
|||||||
154 |
49 |
8. Materiell m. m. för hygieniska institutionen, oför- |
|||||
| ändrat reservationsanslag ......................... |
— |
5,000 |
|||||
154 |
50 |
9. E. o. amanuens vid anatomiska institutionen,oför- |
|||||
ändrat förslagsanslag, högst ..................... |
— |
600 |
|||||
154 |
51 |
10. Materiell för anatomiska institutionen, oföränd |
|||||
råt reservationsanslag ............................... |
— |
2,000 |
640
Sida. |
Punkt. |
|
155 |
52 |
11. |
155 |
53 |
12. |
156 |
54 |
13. |
157 |
55 |
14. |
157 |
56 |
15. |
158 |
57 |
16. |
158 |
58 |
17. |
159 |
59 |
18. |
159 |
60 |
19. |
159 |
61 |
20. |
160 |
62 |
21. |
160 |
63 |
22. |
161 |
64 |
23. |
171 |
65 |
24. |
171 |
66 |
25. |
172 |
67 |
26. |
172 |
68 |
27. |
172 |
69 |
28. |
174 |
70 |
29. |
174 |
71 |
30. |
Biträdande lärare i medicin, oförändrat för
slagsanslag,
högst .. ................
Lärarkrafterna i kirurgi, oförändrat förslags
anslag,
högst........................
Biträdande lärare i öron-, näs- och halssjukdomar,
oförändrat förslagsanslag, högst....................
Assistent vid akademiska sjukhusets i Uppsala
röntgenavdelning, oförändrat förslagsanslag,
högst .................................
Universitetslektorer, oförändrat förslagsanslag,
högst .........................
Lärarbiträde i ryska, förslagsanslag, högst .....
Psykologiska laboratoriet, oförändrat reservationsanslag
......................
Pedagogiska seminariet och övningsskolan, oför
ändrat reservationsanslag.................
Statistiska seminariet, oförändrat reservationsanslag.
....................................
Övningarna vid kemiska institutionen, oförändrat
förslagsanslag, högst ...........................
Assistent vid meteorologiska observatoriet, oförändrat
förslagsanslag, högst
Assistent vid fysiska institutionen, oförändrat
förslagsanslag, högst ...................................
Lönereglering för konservatorerna vid botaniska
och zoologiska museerna (2,650 kronor), ökat
anslag.....................................
Driftkostnader för Klubbans biologiska station,
oförändrat reservationsanslag....................
Undervisning i bokföring, oförändrat förslagsanslag,
högst......................
Bokbinderiarbeten vid universitetsbiblioteket, oför
ändrat reservationsanslag......................
Universitetsbiblioteket, oförändrat reservationsanslag
.........................
Vissa säkerhetsåtgärder vid universitetsbibliotékét
(oOO kronor), ökat anslag
Universitetets årsskrift, oförändrat reservationsanslag.
.....................
Vaktmästaren vid musikaliska kapellet (300
kronor), ökat anslag ..................
Ordinarie
anslag.
Kronor.
Extra
ordinarie
anslag.
Kronor.
3.000
2.000
3.000
1,500
9.000
500
1.000
7.000
750
1,500
2.000
1,500
2,200
600
1,500
10,000
5,000
Ordinarie
anslag.
Kronor.
Extra
ordinarie
anslag.
Kronor.
641
-------- --------- ’ |
— |
Extra |
Extra |
|||
13 |
Ordinarie |
ordinarie |
Ordinarie |
ordinarie |
||
Öl. & |
a |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
|
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|||
177 |
72 |
31. Tillfällig löneförbättring för gymnastikläraren och |
||||
biträdande gymnastikläraren, ojörändrat för- |
||||||
slaqsanslag, högst ................................. |
— |
1,160 |
||||
177 |
73 |
32. Biträde åt akademifogden (3,000 kronor), nytt |
||||
anslag...................................................... |
— |
— |
||||
187 |
74 |
33. Lönereglering m. m. för skogvaktarna (10,000 |
||||
kronor), ökat anslag ................................. |
— |
— |
892,492 |
66,110 |
||
Lunds universitet. |
||||||
189 |
34. Universitetsstaten, ökat anslag........................ |
746,866 |
||||
189 |
75 |
35. Lärare i symbolik, oförändrat förslagsanslag, |
— |
|||
högst ...................................................... |
— |
1,500 |
||||
189 |
76 |
36. Propedeutisk undervisningskurs för juris stude- |
||||
rande, oförändrat förslagsanslag, högst ...... |
— |
750 |
||||
190 |
77 |
37. Nybyggnad vid Malmöhus läns sjukvårdsinrätt- |
||||
ningar i Lund, minskat reservationsanslag ... |
— |
167,000 |
||||
190 |
(37.) Ny röntgenavdelning och nya polikliniklokaler |
|||||
m. m. vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar |
||||||
i Lund, ökat reservationsanslag.................. |
— |
146,000 |
||||
192 |
78 |
38. Nybyggnad för medicinskt-kemiska och farma- |
||||
kologiska institutionerna, nytt reservationsan- |
||||||
slag...................................................... |
— |
200,000 |
||||
198 |
79 |
39. Lärare vid undervisningskursen i allmän kemi |
||||
för medicine studerande, oförändrat förslags- |
||||||
anslag, högst............................................ |
— |
2,500 |
||||
198 |
(39.) Materiell för undervisningskursen i allmän kemi |
|||||
för medicine studerande, oförändrat reserva- |
||||||
tionsanslag ............................................. |
— |
500 |
||||
198 |
80 |
40. Kostnadsfri propedeutisk undervisning i allmän |
||||
kirurgi, oförändrat förslagsanslag, högst...... |
— |
2,500 |
||||
198 |
81 |
41. Biträdande lärare i medicin, oförändrat för- |
||||
slagsanslaq, högst ................................... |
— |
3,000 |
||||
199 |
82 |
42. Föreståndare för röntgenlaboratoriet m. m., oför- |
||||
ändrat förslagsanslag, högst....................... |
— |
2,500 |
||||
200 |
83 |
43. Föreståndare för polikliniken för öron-, näs- och |
||||
halssjukdomar,oförändrat förslagsanslag, högst |
— |
2,000 |
||||
202 |
84 |
44. Biträdande lärare i fysikalisk diagnostik, oför- |
||||
ändrat förslagsanslag, högst ..................... |
— |
2,000 |
||||
202 |
85 |
45. Materiell för pediatriska klinikens laboratorium, |
||||
oförändrat reservationsanslag..................... |
— |
500 |
||||
202 |
86 |
46. Biträdande lärare vid patologisk-anatomiska in- |
||||
stitutionen, oförändrat förslagsanslag, högst |
3,000 |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml.
81
642
Sida. |
Punkt. |
Ordinarie anslag. |
Extra ordinarie anslag. |
Ordinarie anslag. |
Extra ordinarie anslag. |
||
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
||||
203 |
87 |
47. |
Ortopedisk poliklinik, oförändrat förslagsanslag, |
||||
högst ...................................... |
1,500 |
||||||
203 |
88 |
48. |
Universitetslektorer, oförändrat förslagsanslag |
||||
högst ........................... |
9,000 |
||||||
204 |
89 |
49. |
Undervisning i slaviska språk, oförändrat för- |
||||
slagsanslag, högst ......... |
2,500 |
||||||
204 |
90 |
50. |
Ny professur inom ämnesgruppen estetik, littera- |
||||
turhistoria och konsthistoria (7,500 kronor), nytt |
|||||||
•315 |
91 |
51. |
Psykologiska laboratoriet, oförändrat reserva- |
||||
tionsanslag ..................... |
|||||||
216 |
92 |
52. |
Föreståndare för historiska museet m. m., oför- |
||||
ändrat förslagsanslag, högst .......... |
4,000 |
||||||
216 |
93 |
53. |
Vaktmästarbefattning vid historiska museet samt |
||||
mynt- och medalj kabinettet (1,050 kronor), nytt |
|||||||
219 |
94 |
54. |
Materiell för historiska museet, nytt reservations- |
||||
anslag ............................. |
k |
||||||
221 |
95 |
55. |
Amanuens vid universitetets konstsamlingar, oför- |
||||
ändrat förslagsanslag, högst .......... |
500 |
||||||
221 |
96 |
56. |
Mekaniska arbeten vid fysiska institutionen, oför- |
||||
ändrat reservationsanslag...................... |
1,500 |
||||||
222 |
97 |
57. |
Geologisk-mineralogiska institutionens materiell- |
||||
222 |
98 |
anslag, oförändrat förslagsanslag, högst ... |
— |
1,000 |
|||
58. |
Ny amanuensbefattning vid ävensom materiell |
||||||
för geografiska institutionen (2,250 kronor), nya |
|||||||
222 |
(58.) Materiell för geografiska institutionen, ökat re- |
||||||
servationsanslag .......... |
2,500 |
||||||
229 |
99 |
59. |
Lönereglering för konservatorn vid zoologiska |
||||
institutionen (1,200 kronor), ökat anslag |
_ |
_ |
|||||
234 |
100 |
60. |
Kurser i havsbiologi i Öresund, nytt reserva- |
||||
tionsanslag................... |
1,675 |
||||||
242 |
101 |
61. |
Undervisning i bokföring, oförändrat förslags- |
||||
anslag, högst....................... |
300 |
||||||
243 |
102 |
62. |
Universitetsbiblioteket, oförändrat reservations- |
||||
anslag.................... |
10,000 |
||||||
243 |
103 |
63. |
Universitetets årsskrift, oförändrat reservations- |
||||
anslag.............................. |
5,000 |
||||||
243 |
104 |
64. |
Disposition av arvodet för en ritmästare |
_ |
|||
245 |
105 |
65. |
Inrättningen för gymnastik och fäktkonst, oför- |
||||
ändrat reservationsanslag............ |
— |
500 |
643
m |
Ordinarie |
Extra ordinarie |
Ordinarie |
Extra ordinarie |
||
Q. p |
d 7T |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
an slag. |
|
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|||
245 |
106 |
66. IdrottsplatB och idrottsmateriell m. m., oförånd- |
||||
val reservationsanslag ............... |
900 |
746,866 |
580,875 |
|||
Karolinska mediko-kirurgiska institutet. |
||||||
246 |
67. Karolinska mediko-kirurgiska institutet: |
|||||
a. ökat bestämt anslag ...................... |
273,085 62,300 |
|||||
b. ökat reservationsanslag........................... |
||||||
247 |
107 |
68. Skrivbiträde åt rektor, biblioteksbiträde, oför- |
||||
ändrat förslagsanslag, högst .................... |
1,500 |
|||||
247 |
108 |
69. Lärarbiträde vid den förberedande kursen i all- |
||||
män kemi, oförändrat förslagsanslag, högst |
— |
2,500 |
||||
247 |
(69.) Materiell vid kemiska institutionen, oförändrat |
|||||
reservationsanslag ...................... |
1,500 |
|||||
248 |
109 |
70. Ombildning av e. o. professuren i kemi och far- |
||||
maci till en laboratorsbefattning (1,100 kronor), |
||||||
255 |
no |
71. Biträdande lärare i medicin och kirurgi m. m., |
||||
oförändrat förslaqsanslaq, högst.................. |
6,600 |
|||||
256 |
in |
72. Kvinnligt tekniskt biträde vid fysiologiska insti- |
||||
tutionen (1,600 kronor), nytt bestämt anslag... |
— |
— |
||||
259 |
112 |
73. Vetenskapliga arbeten å ett patologiskt-anatomiskt |
||||
laboratorium, oförändrat förslagsanslag, högst |
— |
2,400 |
||||
259 |
113 |
74. Prosektor vid patologisk.anatomiska institutionen |
||||
(5,600 kronor), nytt bestämt anslag............... |
||||||
266 |
114 |
75. Eeglering av avlöningen för en prosektor (1,600 |
||||
kronor), ökat bestämt anslag .................. |
. |
|||||
270 |
115 |
76. Materiell för gynekologiska kliniken & serafimer- |
||||
lasarettet (500 kronor), nytt reservationsanslag |
— |
— |
||||
271 |
116 |
77. Kvinnligt tekniskt biträde vid kliniska labora- |
||||
toriet å serafimerlasarettet (1,200 kronor), nytt |
||||||
274 |
117 |
78. Materiell m. m. för medicinska kliniken, nytt |
||||
reservationsanslag ................................... |
3,500 |
|||||
277 |
118 |
79. Biträdande läkare och amanuens vid röntgen- |
||||
institutet å serafimerlasarettet, oförändrat för-slagsanslag, högst ................................... |
4,500 |
|||||
277 |
(79.) Materiell m. m. för röntgeninstitutet å serafimer- |
|||||
lasarettet, oförändrat reservationsanslag...... |
— |
3,000 |
||||
277 |
119 |
80. Undervisning och sjukvård vid vissa obstetriska |
||||
och gynekologiska kliniker, oförändrat för-slagsanslag, högst .................................... |
1,500 |
644
Extra |
Extra |
|||||
ÖB |
Ordinarie |
ordinarie |
Ordinarie |
ordinarie |
||
SI p |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
||
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|||
278 |
120 |
81. Amanuens vid gynekologisk^ kliniken å Sab- |
||||
batsberg, oförändrat förslagsanslag, högst ... |
— |
2,000 |
||||
278 |
121 |
82. Amanuens vid obstetriska kliniken å allmänna |
||||
barnbördshuset, oförändrat förslagsanslag, |
• |
|||||
högst ...................................................... |
— |
2,000 |
||||
278 |
122 |
83. Pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas vård- |
||||
anstalt för sjuka barn, oförändrat förslags- |
||||||
anslag, högst.................. ........................ |
— |
2,900 |
||||
278 |
(83.) Poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm, oför- |
|||||
ändrat förslagsanslag, högst ..................... |
— |
4,175 |
||||
279 |
123 |
84. Amanuens vid kliniken för öron-, näs- och hals- |
||||
sjukdomar, oförändrat förslagsanslag, högst |
— |
2,000 |
||||
279 |
124 |
85. Amanuenser vid syfilidologiska kliniken, oför- |
||||
ändrat förslagsanslag, högst ..................... |
— |
3,000 |
335,385 |
43,075 |
||
Tandläkarinstitutet. |
* |
|||||
280 |
86. Tandläkarinstitutet, oförändrat förslagsanslag, |
|||||
högst ...................................................... |
31,700 |
— |
||||
280 |
125 |
87. Elevavgifter................................................. |
— |
— |
31,700 |
|
Serafimerlasarettet. |
||||||
287 |
88. Understöd och ersättningar, oförändrat anslag |
120,000 |
— |
|||
287 |
89. Inrättningen för sjukas behandling med elektri- |
|||||
citet, oförändrat anslag ........................... |
750 |
— |
||||
287 |
126 |
90. Anskaffande av två röntgenapparater, nytt revier- |
||||
vationsanslag ......................................... |
— |
25,000 |
120,750 |
25,000 |
||
Gemensamma universitetsändamål. |
||||||
291 |
127 |
91. Undervisning i epidemiologi, oförändrat för- |
||||
slaqsanslag, högst .................................... |
— |
6,000 |
||||
292 |
128 |
92. Utgivande av anteckningar efter juridiska före- |
||||
läsningar, oförändrat reservationsanslag ...... |
— |
4,500 |
||||
293 |
129 |
93. Kurser i skyddskoppympning, nytt reservations- |
||||
anslag .................................................. |
— |
750 |
||||
299 |
130 |
94. Höjning av docentstipendier, nytt förslagsan- |
||||
slag, högst................................................ |
— |
64,000 |
||||
299 |
(94.) Förstärkning .av anslag till arvoden åt vikarie- |
|||||
rande akademiska lärare, nytt förslagsanslag, |
||||||
högst ...................................................... |
— |
6,000 |
||||
312 |
131 |
95. Resestipendier åt universitetslärare.................. |
— |
— |
— |
81,250 |
645
-—- |
Extra |
Extra |
||||
►rt |
Ordinarie |
ordinarie |
Ordinarie |
ordinarie |
||
1 Q- |
§ |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
|
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|||
Farmaceutiska institutet. |
||||||
313 |
132 |
96. Institutet, ökat anslag ................................. |
60,900 |
— |
||
313 |
(96) Höjning av anslaget till hyra för lokaler (3,000 |
|||||
kronor), ökat anslag ................................. |
— |
— |
60,900 |
— |
||
• Barnhusen. |
||||||
320 |
97. Allmänna barnhuset i Stockholm, oförändrat |
|||||
anslag..................................................... |
78,000 |
— |
||||
320 |
98. Frimurarbarnhuset, oförändrat anslag ............ |
2,750 |
— |
|||
320 |
99. Barnhusen i landsorten, oförändrat anslag...... |
28,380 |
— |
109,130 |
— |
|
Undervisningsanstalter för barnmorskor |
||||||
m. m. |
||||||
320 |
100. Barnmorskeundervisningen och bambördshusen, |
|||||
oförändrat anslag .................................... |
63,533 |
— |
||||
321 |
133 |
101. Fortbildningskurser för barnmorskor, ökat för- |
||||
slagsanslag, högst .................................... |
— |
2,000 |
||||
321 |
134 |
102. Allmänna barnbördshuset, ökat förslagsanslag, |
||||
högst ...................................................... |
- |
123,100 |
63,533 |
125,100 |
||
Säger för universiteten, den medi- |
||||||
cinska undervisningen m. m. |
— |
— |
2,370,306 |
921,410 |
||
F. Allmänna skolväsendet. |
||||||
Det högre skolväsendet. |
||||||
Högre lärarinneseminariet. |
||||||
337 |
135 |
1. Högre lärarinneseminariet, ökat anslag............ |
119,350 |
— |
||
337 |
(1.) Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen |
|||||
vid högre lärarinneseminariet (43,000 kronor), |
||||||
ökat anslag och nytt förslagsanslag, högst ... |
— |
22,000 |
||||
338 |
136 |
2. Medel till expenser. Hyresersättningar och hy- |
||||
resbidrag.........,........................................ |
— |
— |
||||
341 |
137 |
3. Stipendier, lokalhyra, uppehållande av hushålls- |
||||
skolans veiksamhet m. m., minskat förslags- |
||||||
anslag, högst............................................ |
— |
28,900 |
119,350 |
50,900 |
||
Statens läroverk. |
||||||
355 |
138 |
4. Allmänna läroverken, ökat reservationsanslag.. |
7,290,989 |
— |
||
355 |
(4). Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen |
|||||
vid de allmänna läroverken (1,400,000 kronor) |
||||||
ökat reservationsanslag och ökat förslagsan- |
||||||
slag, högst.............................................. |
— |
460,000 |
646
Sida. |
Punkt |
Ordinarie anslag. |
Extra ordinarie anslag. |
Ordinarie anslag. |
Extra ordinarie anslag. |
|
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|||
358 |
139 |
5. Amanuens hos läroverksöverstyrelsen, oförändrat |
||||
förslag samlag, högst ................................. |
1,500 |
|||||
359 |
140 |
6. Inspektion och sakkunnigt biträde inom läro- |
||||
verke»)verstyrelsen i fråga om fysisk uppfostran |
5,000 |
|||||
359 |
141 |
7. Vaktmäslarbi träde hos läroverksöverstyrelsen, |
||||
oförändrat förslagsanslag, högst ............... |
— |
1,000 |
||||
359 |
142 |
8. Höjning av läroverksöverstyrelsens expensanslag, |
||||
mitt förslagsanslag, högst.......................... |
3,600 |
|||||
363 |
143 |
9. Lokal åt läroverksöverstyrelsen, minskat förslags- |
||||
anslag, högst.................................. |
4,000 |
|||||
364 |
10. Understöd åt extra ordinarie lärare vid de all- |
|||||
männa läroverken under förfall på grund av |
5,000 |
|||||
364 |
144 |
11. Undervisning i slöjd, ökat förslagsanslag ..... |
33,500 |
— |
||
366 |
145 |
12. Ersättning åt skolkare, ökat förslagsanslag ... |
— |
26,500 |
7,329,489 |
501,600 |
Privatläroverk. |
||||||
367 |
146 |
13. Enskilda mellan8kolor,m)Vi«/rat reservationsanslag |
55,000 |
_ |
||
367 |
(13). Högre flickskolor, ökat reservationsanslag....... |
450,000 |
— |
|||
367 |
(13.) Högregoss-ochsamskolor,öåa<}-eser»a |
206,500 |
— |
|||
367 |
(13.) Enskilda lärarinneseminarier, minskat reserva- |
|||||
länsanslag ....................... |
28,500 |
— |
||||
374 |
14. Lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda |
|||||
enskilda läroanstalter, oförändrat förslags-anslag.................................................... |
280,000 |
|||||
374 |
15. Bidrag till de statsunderstödda enskilda läro- |
|||||
anstalternas vikariatskassa, oförändrat förslags-anslag ................................................... |
12,000 |
|||||
374 |
147 |
16. Tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid |
||||
privatläroverken, ökat förslagsanslag........... |
600,000 |
|||||
375 |
148 |
17. Nybyggnad åt fackskolan för huslig ekonomi i |
||||
[Jppsala, oförändrat reservationsanslag......... |
— |
5,000 |
||||
376 |
149 |
18. Utbildningskurser för lärarinnor i huslig eko- |
||||
nomi, oförändrat förslagsanslag, högst ...... |
— |
31,600 |
||||
376 |
150 |
19. Understöd till läroanstalter för utbildande av lära- |
||||
rumor i handarbete, ökat förslagsanslag, högst |
— |
13,600 |
||||
387 |
151 |
20. Resestipendier åt lärarpersonalen vid enskilda |
||||
läroanstalter ...................... |
_ |
_ |
||||
388 |
152 |
21. Resestipendier och studieunderstöd åt skolköks- |
||||
1 |
lärarinnor ......................................... |
— |
1,032,000 |
650,200 |
047
— |
— |
— |
Extra |
Extra |
||
►tf |
Ordinarie |
ordinarie |
Ordinarie |
ordinarie |
||
& |
P 5 pr |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
|
c-*- |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
||
Kommunala mellanskolor. |
||||||
388 |
153 |
22. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen |
||||
vid kommunala mellanskolor, ökat förslag»- |
||||||
anslag .................................................. |
650,000 |
— |
||||
389 |
154 |
23. Undervisning i slöjd vid kommunala mellan- |
||||
skolor, oförändrat förslagsanslag .............. |
2,000 |
|||||
390 |
155 |
24. Resestipendier åt lärarpersonalen vid kommunala |
||||
mellanskolor ........................................... |
— |
— |
652,000 |
— |
||
Folkundervisningen. |
||||||
Folkskolöverstyrelsen. |
||||||
391 |
25. Folkskolöverstyrelsen, oförändrat anslag......... |
95,575 |
— |
|||
391 |
156 |
26. Extra ledamot, oförändrat förslagsanslag, högst |
— |
7,000 |
||
391 |
(26.) Extra ledamot, nytt förslagsanslag, högst ...... |
— |
7,000 |
|||
394 |
157 |
27. Byggnadssakkunnigt biträde, oförändrat för- |
||||
slagsanslag, högst .................................... |
— |
3,500 |
||||
394 |
158 |
28. Amanuens, oförändrat förslagsanslag, högst .. |
— |
1,500 |
||
394 |
(28.) Inspektion och sakkunnigt biträde beträffande |
|||||
fysisk fostran m. m., oförändrat förslags- |
||||||
anslag, högst............................................. |
— |
7,000 |
||||
394 |
(28.) Vaktmästarbiträde, oförändrat förslagsanslag, |
|||||
högst ..................................................... |
— |
1,000 |
||||
394 |
(28.) Förstärkande av anslaget till tillfällig adjunk- |
|||||
tion m. m., ökat förslagsanslag, högst......... |
— |
4,300 |
||||
398 |
159 |
29. Hyraförämbetslokal,nuwafcat förslagsanslag,högst |
— |
4,000 |
95,575 |
35,300 |
Lärarutbildning. |
||||||
Folkskoleseminarier. |
||||||
400 |
160 |
30. Folkskoleseminarierna, ökat anslag .............. |
1,512,825 |
— |
||
400 |
(30.) Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen |
|||||
vid folkskoleseminarierna (663,800 kronor), nytt |
||||||
anslag och oförändrat förslagsanslag, högst |
- — |
6,200 |
||||
400 |
161 |
31. Stipendier för seminarieelever, ökat anslag ..... |
179,025 |
— |
||
401 |
162 |
32. Studentkurser och parallellavdelningar vid vissa |
||||
folkskoleseminarier, minskat reservationsanslag |
— |
200,000 |
||||
402 |
33. Bidrag till avlönande av vikarie under övnings- |
|||||
lärares vid folkskoleseminarium sjukdom, oför- |
||||||
ändrat förslagsanslag .............................. |
4,000 |
— |
||||
402 |
163 |
34. Ordnande av tomtområdet vid folkskoleseminariet |
||||
i Lund, nytt reservationsanslag.................. |
— |
46,471 |
j ; • |
|||
402 |
164 |
35. Underhåll av trädgården vid folkskoleseminariet |
||||
i Luleå, oförändrat förslagsanslag, högst ... |
— |
1,500 |
> j |
|||
403 |
165 |
36. Förhyrande av vissa lokaler för folkskolesemi- |
! | |
|||
narierna i Linköping och Umeå m. m., ökat |
? |
|||||
reservationsanslag .............,...................... |
— |
10,940 |
648
Extra |
||||||
ce |
13 |
Ordinarie |
ordinarie |
Ordinarie |
ordinarie |
|
SI jo |
C pr |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
|
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|||
406 |
166 |
37. Ateneums folkskoleseminarium, oförändrat för- |
||||
slagsanslag, högst .................................... |
— |
6,300 |
||||
407 |
167 |
38. Göteborgs kvinnliga folkskoleseminarium, oför- |
||||
ändrat förslagsanslag, högst ..................... |
— |
6,300 |
||||
410 |
168 |
39. Seminarielärares studiebesök vid folkskolor, oför- |
||||
ändrat förslagsanslag, högst ..................... |
— |
3.000 |
1,695,850 |
280,711 |
||
Småskoleseminarier. |
||||||
411 |
169 |
40. Avlöningsbidrag till lärare vid småskolesemina- |
||||
rier, ökat förslagsanslag .......................... |
110,000 |
— |
||||
411 |
41. Bidrag till avlönande av vikarie för lärare vid |
|||||
småskoleseminarium, oförändrat förslags- |
||||||
anslag.................................................... |
2.000 |
— |
112,000 |
_ |
||
Anordningar för lärares fortbildning. |
||||||
Fortbildningskurser för lärare i folkskolor och |
||||||
småskolor: |
||||||
412 |
170 |
42. Fortbildningskurser i allmänhet, ökat reserva- |
||||
tionsanslag .......................................... |
— |
39,400 |
||||
412 |
(42.) Särskilda folkbildningskurser i gymnastik, ökat |
|||||
reservationsanslag ................................... |
— |
34,400 |
||||
412 |
(42.) Särskilda fortbildningskurser i skolträdgårdssköt- |
|||||
sel, ökat reservationsanslag........................ |
— |
14,300 |
||||
412 |
(42.) Särskilda kurser i simning och livräddning, ökat |
|||||
reservationsanslag .................................... |
— |
1,900 |
||||
425 |
171 |
43. Resestipendier åt lärare vid folkskoleseminatier |
—- |
— |
||
425 |
172 |
44. Resestipendier åt lärare vid högre folkskolor ... |
— |
— |
||
425 |
173 |
45. Resestipendier åt lärare vid folkskolor ............ |
— |
— |
||
426 |
174 |
46. Resestipendier åt lärare vid småskolor m. m. .. |
— |
— |
90,000 |
|
Folkskolinspektionen. |
||||||
426 |
47. Avlöning m. m. åt:folkskolinspektörer, oförändrat |
|||||
förslagsanslag ....................................... |
157,000 |
— |
||||
426 |
175 |
48. Resekostnadsersättning åt folkskolinspektörer, |
||||
ökat förslagsanslag.................................. |
160,000 |
— |
||||
427 |
176 |
49. Tillfällig löneförbättring åt statens folkskolinspek- |
||||
törer, oförändrat förslagsanslag................. |
— |
24,600 |
317,000 |
24,000 |
||
Folk- och småskolor. |
||||||
429 |
177 |
50. Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och små- |
||||
skolor, ökat förslagsanslag ........................ |
39,514,000 |
|||||
429 |
(50.) Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen |
|||||
vid folk- och småskolor (22,500,000 kronor), |
||||||
ökade förslagsanslag.............................. |
— |
— |
||||
429 |
(BO.) Avlöningsbidrag till sjukvikarier för lärare vid |
|||||
folk- och småskolor, ökat förslagsanslag ...... |
617,000 |
649
an HI |
3 '' |
Ordinarie anslag. |
Extra ordinarie anslag. |
Ordinarie anslag. |
Extra ordinarie anslag. |
||
f '' |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|||
429 |
(50.) Befrämjande av folkundervisningen bland de i |
||||||
rikets nordligsste trakter bosatta finnar, ökat |
316,000 |
— |
|||||
429 |
178 |
51. |
Lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsända- |
100,000 |
|||
mål, ökat förslagsanslag ......................... |
— |
||||||
430 |
179 |
52. |
Upphjälpande av skolväsendet inom vissa lapp- |
30,000 |
|||
marksförsamlingar, ökat förslagsanslag, högst |
— |
||||||
435 |
180 |
53. |
Upphjälpande av skolväsendet inom Hotagens |
||||
och Frostvikens församlingar, oförändrat för-slagsanslag, högst ................................... |
— |
3,000 |
|||||
437 |
54. |
Undervisning i manlig slöjd, oförändrat för- |
|||||
slagsanslag ........................................... |
500,000 |
— |
|||||
437 |
55. |
Undervisning i kvinnlig slöjd, oförändrat for- |
|||||
slagsanslag —...................................... |
370,000 |
— |
|||||
437 |
56. |
Undervisning i huslig ekonomi, oförändrat för- |
140,000 |
||||
slagsanslag ......................................... |
— |
||||||
437 |
57. |
Undervisningsmateriell m. m. för folkskolor, oförändrat reservationsanslag ..................... Understödjande av folkskolebarns ferie- och |
30,000 |
_ |
41,587,000 |
33,000 |
|
437 |
58. |
70,000 |
|||||
studieresor, oförändrat förslagsanslag ......... |
|||||||
Fortsättningsskolor. |
|||||||
437 |
181 |
59. |
Understöd för avlönande av lärare vid fortsätt- |
600,000 |
|||
ningsskola, ökat förslagsanslag.................. |
— |
— |
— |
||||
439 |
182 |
60. |
Utbildningskurser för lärare vid fortsättnings- |
60,000 |
|||
skolor, nytt reservationsanslag..................... |
|||||||
Högre folkskolor. |
|||||||
439 |
183 |
61. |
Understöd åt högre folkskolor, ökat förslags- |
||||
anslag..................................................... |
450,000 |
— |
|||||
440 |
62. |
Anordnande av slöjd i högre folkskolor, oför- |
8,500 |
||||
— |
|||||||
44C |
63. |
Bidrag till avlönande av vikarie för lärare vid |
2,000 |
||||
högre folkskola, oförändrat förslagsanslag .. |
— |
||||||
44C |
184 |
64. |
Sällskapet för folkundervisningens befrämjande |
||||
ökat anslag .......................................... |
10,000 |
— |
470,000 |
— |
|||
Folkhögskolor. |
|||||||
44] |
18E |
65. |
Understöd åt folkhögskolor, ökat förslagsanslag |
475,000 |
— |
||
44: |
184 |
66. |
Tillfällig förhöjning av understöd åt folkhög |
95,000 |
|||
skolor, nytt förslagsanslag......................... |
— |
OO |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
650
SF E so |
5 B |
: |
Ordinarie anslag. Kronor. |
Extra ordinarie anslag. Kronor. |
Ordinarie anslag. Kronor. |
Extra ordinarie anslag. Kronor. |
44'' |
18 |
J 67. Stipendier åt elever vid folkhögskolor, förslags |
140,000 |
—1- $ |
||
45.- |
1» |
| 68. Tillfällig löneförbättring åt lärare vid folkhög |
95,000 |
615.00C |
190,000 |
|
Säger för allmänna skolväsendet |
— |
— |
54,695,764 |
1,916,311 |
||
462 |
G. Folkbildningsåtgärder i övrigt. Folkbibliotek. 1. Understöd åt folkbibliotek, oförändrat förslags-anslag ........... |
170,000 |
||||
462 |
189 |
Populärvetenskapliga föreläsningar. 2. Populärvetenskapliga föreläsningar, ökat reser-vationsanslag ................ |
270,000 7,000 |
|||
466 |
190 |
3. Populära föreläsningskurser, anordnade från uni-versiteten i Uppsala och Lund, oförändrat |
277,000 90,500 57,000 |
|||
468 |
191 |
Nykterhetsundervisning. 4. Upplysnings- och undervisningsverksamhet för |
||||
477 |
192 |
Musikföreställningar för allmänheten. 5. Musikföreställningar för allmänheten, ökat för-slagsanslag, högst ............ |
||||
Säger för folkbildningsåtgärder i övrigt |
— |
— |
170,000 |
424,500 |
||
489 |
H. Abnormundervisningen. J. Befrämjande av dövstumundervisningen, oför-ändrat f ordlag frånslå g ............ |
200,000 14,000 |
! |
|||
489 |
2. Kyrklig själavård åt dövstumma, oförändrat |
|||||
489 |
193 |
3. Ordbok för dövstumma, oförändrat reservations-anslag .......................................... |
i 1,000 500 |
|||
490 |
194 |
4. Tidning för dövstumma, oförändrat förslags-anslag, högst............................. |
||||
491 |
195 |
5. Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda, |
79,050 |
651
GG Cl. So |
Punkt. |
J i '' : i 6. Bekostande av elevers vid institutet och för- skolan för blinda å Tomteboda ävensom åtföl-jande vårdares resor å statens järnvägar, oför-ändrat förslagsanslag .............................. 7. Förskolan för blinda i Växjö, oförändrat an- : slag................................................................ 8. Hantverksskolan i Kristinehamn för blinda: oförändrat bestämt anslag ....................... oförändrat reservationsanslag..................... 9. Förstärkande av ordinarie reservationsanslaget till hantverksskolan i Kristinehamn för blinda, 10. Tillfällig löneförbättring åt lärarpersonalen vid j blindundervisningsanstalterna, oförändrat för-slagsanslag ............................................ 11. Bidrag till avlönande av vikarier för lärare vid blindundervisningsanstalter, oförändrat för-slagsanslag .............................................. 12. Tryckning av blindskrifter, oförändrat reser- vationsanslag .......................................... 13. Understöd åt blindlärarelever och reseunderstöd åt blindlärare, oförändrat reservationanslag... 14. De blindas förening, oförändrat förslagsanslag, högst ..................................................... 15. Hyresbidrag åt drottning Sofias stiftelse, ökat förslagsanslag, högst ................................. 16. Resestipendier åt abnormlärare ..................... 17. Uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt avseende försummade barn, ökat förslags-anslag...................................................... |
Ordinarie anslag. Kronor. |
Extra ordinarie anslag. Kronor. |
Ordinarie anslag. Kronor. |
Extra Ordinarie anslag. Kronor. |
495 495 495 495 499 501 501 501 502 502 505 506 |
196 197 198 199 200 201 202 203 |
— |
— |
2,000 14,800 9,000 11,000 1,200 80,000 |
\ i i 1,000 10,000 i 5,000 1,200 35.000 10.000 |
|
Säger för abnormundervisningen |
— |
— |
411,050 |
63,700 |
||
I. Den tekniska undervisningen. |
||||||
507 |
1. De tekniska läroverken, ökat anslag............... |
_ |
_ |
1,033,925 |
— |
|
507 |
204 |
2. Speciallärare m. m. vid tekniska högskolan (17,350 |
||||
kronor), ökat förslagsanslaq, högst............... |
— |
— |
— |
165,850 |
||
533 |
205 |
3. Laboratoriebyggnad m. m. för tekniska högsko- |
||||
lans fackskola för kemisk teknologi, minskat |
i |
|||||
reservationsanslag .................................... |
— |
— |
— |
458,000 |
652
Extra |
Extra |
|||||
OD |
►tf |
Ordinarie |
ordinarie |
Ordinarie |
ordinarie |
|
cu » |
O wr |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
|
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|||
534 |
206 |
4. Speciallärare vid Chalmers tekniska institut (2,40C |
||||
kronor), nytt anslag ................................. |
— |
— |
— |
i — |
||
534 |
(4.) Utrustning av vissa laboratorier m. m. vid |
|||||
Chalmers tekniska institut, oförändrat reser- |
||||||
vationsanslag .......................................... |
— |
— |
— |
15,000. |
||
534 |
(4.) Förstärkning av det i staten för Chalmers tek- |
|||||
niska institut upptagna anslaget till bibliotek |
||||||
m. m., oförändrat förslagsanslag, högst ...... |
— |
— |
— |
, 14,000 |
||
534 |
(4.) Förstärkning av det i staten för Chalmers tek- |
j |
||||
niska institut upptagna anslaget till uppvärm- |
||||||
ning m. m., ökat förslagsanslag, högst......... |
— |
— |
— |
20,000 |
||
534 |
(4.) Plantering och ordnande av Chalmers tekniska |
| |
||||
instituts gårdsplan, nytt reservationsanslag ... |
— |
— |
— |
10,000 |
||
545 |
207 |
5. Uppehållande av verksamheten vid tekniska sko- |
, |
|||
lan i Stockholm, oförändrat förslagsanslag, |
||||||
högst ...................................................... |
— |
— |
— |
17,325 |
||
546 |
208 |
6. Provisorisk lönereglering vid tekniska skolan i |
i |
|||
Stockholm, oförändrat förslagsanslag, högst |
— |
— |
— |
! 4,600 |
||
547 |
209 |
7. Tekniska gymnasier i Malmö och Örebro samt |
||||
’’ tekniska fackskolor i Malmö och Västerås |
||||||
(194,500 kronor), nytt anslag .................... |
— |
— |
— |
— |
||
548 |
210 |
8. Löne- och pensionsregleiing för den ordinarie |
||||
lärarpersonalen vid de tekniska elementarsko- |
||||||
loma i Norrköping, Borås och Härnösand |
||||||
(25,000 kronor), nytt anslag ....................... |
— |
— |
— |
— |
||
549 |
211 |
9. Tekniska elementarskolan i Norrköping, öka'' |
||||
förslagsanslag, högst................................. |
— |
— |
— |
8,400 |
||
550 |
212 |
10- Tekniska elementarskolan i Borås, oförändrat |
||||
förslagsanslag, högst . ............................. |
— |
— |
— |
6,050 |
||
551 |
213 |
11. Tekniska elementarskolan i Härnösand, ökat för- |
||||
slagsanslag, högst ................................... |
— |
— |
— |
13,150 |
||
554 |
214 |
12. Tekniska skolan i Eskilstuna, oförändrat för- |
. |
|||
slagsanslag, högst..................................... |
— |
— |
— |
1,337 |
||
555 |
215 |
13. Slöjdföreningens i Göteborg skola, oförändrat |
||||
förslagsanslag, högst ................................. |
— |
— |
— |
30,000 |
||
555 |
216 |
14. Besestipendier åt föreståndare och facklärare vid |
||||
lägre tekniska läroanstalter ........................ |
— |
— |
— |
— |
||
556 |
217 |
15. Överstyrelse för yrkesundervisningen, nytt anslag |
— |
— |
50,000 |
— |
557 |
218 |
16. Understöd åt lägre tekniska yrkesskolor m. m., |
||||
ökat förslagsanslag, högst.......................... |
— |
— |
— |
250,000 |
||
558 |
219 |
17, Anslag till husmodersskolor m. m., nytt för- |
||||
slagsanslag ...................... ..................... |
— |
— |
— |
50,000 |
||
Säger för den tekniska undervisningen |
- 1 |
- 1 |
1,083,925 | |
1,063,712 |
653
Ordinarie anslag. |
Extra ordinarie anslag. |
Ordinarie anslag. |
Extra ordinarie anslag. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
— |
— |
39,650 |
— |
— |
— |
- |
9,700 |
— |
— |
— |
1,000 |
— |
— |
— |
8,700 |
— |
— |
— |
700 |
— |
— |
— |
500 |
— |
— |
— |
600 |
— |
— |
— |
1,000 |
— |
— |
— |
75,000 |
— |
39,650 |
97,200 |
|
— |
— |
— |
2,000 |
— |
— |
; 1,000 |
|
_ |
_ |
3,000 |
|
— |
— |
— |
6,500 |
— |
— |
— |
3,000 |
— |
— |
— |
1,200 |
_ |
— |
5,000 |
|
_ |
_ |
10,400 |
Sida. |
Punkt. |
559 |
|
559 |
220 |
559 |
|
561 |
221 |
561 |
222 |
561 |
223 |
562 |
224 |
563 |
225 |
564 |
226 |
565 |
227 |
566 |
228 |
566 |
229 |
567 |
230 |
568 |
231 |
573 |
232 |
574 |
233 |
575 |
234 |
575 |
235 |
j. Åtgärder för fysisk utbildning.
1. Gymnastiska centralinstitutet, oförändrat anslå//
J5. Tillfällig avlöningsförbättring åt befattningshavare
vid gymnastiska centralinstitutet, oförändrat
förslagsanslag, högst ...........................
(J.) Personligt lönetillägg åt läraren vid gymnastiska
centralinstitutet A. G. Schmiterlöw, minskat
förslagsanslag, högst...........................
S, Uppehållande av gymnastiska centralinstitutets
verksamhet, oförändrat förslagsanslag, högst
jk. (Skrivbiträde vid gymnastiska centralinstitutet,
oförändrat förslagsanslag, högst..................
Kvinnlig poliklinik vid gymnastiska centralinsti
i tutet, oförändrat förslagsanslag, högst.........
f. Inköp av litteratur m. m. vid gymnastiska centalinstitutet,
oförändrat reservationsanslag ..
T. Kostnadsfri gymnastik för medlemmar av Stock
högst ...............................................
Understödjande av idrotten, oförändrat förslagsanslag,
högst.......................................
Understödjande av skididrotten bland ungdomen
Säger för åtgärder för fysisk utbildning
och konst m. m.
Svenska fomskriftsällskapet, ofärd
tionsanslag .........................
anslag .....
Svenska vitter!
tionsanslag
slagsanslag, högst .............................
8, Tidskriften Sfinx, oförändrat förslagsanslag.
Slag, högst..
Undersökning
tionsanslag
654
2 |
c |
> '' " |
Ordinarie |
Extra ordinarie |
Ordinarie |
i Extra |
|
Cu so |
3 pr |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
anslag. |
||
| |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. -v* |
Kronor. | |
|||
58( |
23€ |
9. |
Undersökning m. m. av sydsvenska folkmål |
i |
|||
oförändrat reservationsanslag.. |
| 2,000 |
||||||
58] |
237 |
10. |
Insamling av svenska folkminnen, oförändra |
||||
reservationsanslag .......... |
j 4,500 |
||||||
58£ |
238 |
11. |
Vetenskaplig undersökning av ortnamn, nytt re |
||||
servationsanslag ................ |
; 5,000 |
||||||
597 |
239 |
12. |
Arvode åt ortnamnskommitténs sekreterare, oför |
||||
ändrat förslagsanslag, högst |
» »• |
4,000 |
|||||
597 |
240 |
13. |
Verket »Sveriges kyrkor, konsthistoriskt in- |
||||
599 |
241 |
14. |
ventanum», oförändrat reservationsanslag |
— |
— |
10,000 ? |
|
högst ........................ |
3,000 |
||||||
601 |
242 |
15. |
Statistiska tabeller över Oresundstullen, oföränd- |
||||
rat förslagsanslag, högst ....;............. |
1,500 |
||||||
601 |
243 |
16. |
Forskningsarbete vid utländska biologiska sta- |
||||
tioner.......................... |
|||||||
602 |
244 |
17. |
Resestipendier åt journalister, oförändrat reser- |
i |
|||
vationsanslag ................. |
1 4,000 |
||||||
602 |
245 |
18. |
Understöd åt inhemska skönlitterära författare, |
||||
oförändrat förslagsanslag, högst......... |
10,000 |
||||||
603 |
246 |
19. |
Antarktisk expedition..... |
||||
604 |
247 |
20. |
Basbiologiska undersökningar, ökat förslagsan- |
~ |
|||
slag, högst........... |
9,500 |
||||||
611 |
248 |
21. |
Anslag för utgivande av ett vetenskapligt arbete |
||||
av f. d. riksantikvarien O. Montelius, nytt för-slagsanslag, högst ..... |
12,500 |
||||||
614 |
249 |
22. |
Kesestipendier samt läroböckers, tidskrifters och |
||||
lärda verks utgivande, ökat reservationsan-slag..................................... |
80,000 |
||||||
— |
|||||||
Säger för understöd åt vetenskap, |
|||||||
j |
vitterhet och konst m. m. |
— |
80,000 |
98,100 |
|||
L. Diverse. |
|||||||
619 |
250 |
1. |
Alderstillägg, oförändrat förslagsanslag ... |
150,000 |
|||
619 |
2. |
Extra lönetillägg, oförändrat förslagsanslag... |
_ |
_ |
.6,000 |
||
619 |
251 |
3. |
Lönereglering åt vissa vaktmästare m. fl., nytt |
||||
anslag.......... |
|||||||
619 |
252 |
4. |
Bese- och traktamentspenningar, ökat förslags- |
||||
'' . |
anslag................... |
— |
— |
75,000 |
_ |
655
ro ¥• |
Punkt |
Ordinarie anslag. |
Extra ordinarie anslag. |
Ordinarie anslag. |
1 Extra |
||
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
||||
621 |
253 |
§. |
Extra utgifter, ökat reservationsanslag............ |
37,000 180,000 135,000 43,985 |
|||
623 |
254 |
6. |
Kommittéer och utredningar genom sakkunniga, |
||||
624 |
255 |
T. |
Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. (därav |
||||
628 |
256 |
8. |
Tryckningskostnader, ökat förslagsanslag ...... |
— |
— |
— |
|
Säger för diverse |
— |
— |
700,985 |
5,000 | |
|||
Summa |
— |
— |
63,758,291 |
5,030,209 ! |
BIHANG
TILL
RIKSDAGENS PROTOKOLL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅR 1918.
+----
FÖRSTA SAMLINGEN.
FÖRSTA BANDET. V.
Bilagor till Kungl. Maj:ts proposition nr 1 angående statsverkets tillstånd och behov:
nionde och tionde huvudtitlarna m. m. samt utgifter för kapitalökning.
Nionde Im vild titeln.
1
Nionde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Petersson, anhöll att få anmäla de
frågor, som tillhörde regleringen av riksstatens nionde huvudtitel för år
1919, samt yttrade:
Under nionde huvudtiteln upptagas an slagstitlarna såsom de torde
höra förekomma i riksstaten, därvid jag även i behörig ordning angiver
de ordinarie anslag, beträffande vilka jag icke har någon förändring
att föreslå.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
1
[1]
Lantbruks
styrélsen.
(ordinarie
anslag.)
Nionde huvudtiteln.
A. I>epartementet.
1. Departementschefen, oförändrat, ordinarie anslag kronor 17,000.
2. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts
kansli, oförändrat ordinarie anslag ..................................... » 115,500.
1 B. Ijai»tl»ruksstyrelseii.
Det ordinarie anslaget till lantbruksstyrelsen utgör 79,900 kronor.
Dessutom hava å extra stat för år 1918 anvisats särskilda anslag å tillhopa
33,175 kronor, varav 8,075 kronor skulle få förskotteras under år
1917, så att utgifterna från de extra anslagen för år 1918 beräknats
till 25,100 kronor.
Enär det syntes av behovet påkallat att verkställa utredning rörande
omorganisation av lantbruksstyrelsen och därmed sammanhängande ämnen,
bemyndigade Kungl. Magt den 3 juli 1917 chefen för jordbruksdepartementet
att för ändamålet tillkalla särskilda sakkunniga. I skrivelse
den 15 december 1917 hava dessa sakkunniga anmält, att deras arbete
fortskridit så långt, att förslag beträffande omorganisation av lantbruksstyrelsen
samt reglering av statskonsulenternas och liskeritjänstemännens
löner beräknades kunna avlämnas under loppet av innevarande månad.
De hava vidare meddelat, att för genomförande av deras förslag beträffande
lantbruksstyrelsen skulle enligt deras beräkning krävas en förhöjning
i anslaget till nämnda styrelse med 71,400 kronor eller till
151,300 kronor. Däremot skulle extra anslag ej vidare behövas.
Då sålunda anledning synes finnas att antaga, att proposition i
ämnet skall kunna avlåtas under riksdagens lopp, får jag nu allenast
hemställa, att Eders Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i avbidan på den proposition angående omorganisation
av lantbruksstyrelsen, som Kungl. Maj:t
må komma att avlåta till riksdagen, i ordinarie
anslaget till nämnda styrelse beräkna en förhöjning
från ..................................................... kronor 79,900
med............................................................. » 71,400
till ............................................................ >■ 151,300.
Nionde huvudtiteln.
C. 1.4» nth insila II in iigou.
1 Befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar.
Försöksverksamhet vid lantbruks- och lantmannaskolor.
Vid hushållningssällskapens ombuds under november månad år
1916 hållna Sammanträde väcktes en motion, vari framhölls huvudsakligen
följande.
Förutom den verksamhet, som bedreves av centralanstalten för försöksväsendet,
på jordbruksområdet, hade i vårt vidsträckta land befunnits nödvändigt att förlägga
dylik verksamhet till olika delar av landet vid s. k. fasta försöksgårdar. Dessa
åtgärder hade betingats av önskvärdheten, att försöksverksamheten skulle bliva så
effektiv som möjligt efter klimat och andra olika förhållanden. De fasta försöksgårdarna
avsåge i huvudsak att befrämja sådana jordförsök på fria fältet, vilka
svårligen kunde finna sin lösning genom s. k. lokala fältförsök utan under någon
längre tid, åtminstone ett cirkulationsbruk, borde årligen iakttagas och studeras eller
i följd av bearbetningssätt krävde moderna hjälpmedel, som sedermera komrne till
praktisk användning. Helt visst vore det önskvärt, att centralanstalten själv ägde
fasta försöksstationer här och var i landet, vilket likväl av ekonomiska skäl ej
syntes låta sig göra, De nuvarande fasta försöksgårdarna vore inrättade å enskilda
eller hushållningssällskap tillhöriga egendomar samt förutsatte fullt kunniga biträden
för den omedelbara ledningen av försöken, deras anordnande och övervakande samt
försöksfältens skördande. Förutom kostnaden för ledarens arbete krävde försöken
givetvis därjämte en del ekonomiska uppoffringar för godsägaren. Däremot bidroge ej
centralanstalten därtill med några anslag och drabbades icke av några med försöken
å de fasta försöksgårdarna förenade kostnader. Det vore att befara, att centralanstalten,
i saknad av någon medverkan till dessa försöksgårdar från statens sida,
i längden icke skulle kunna påräkna det tillmötesgående och den offervillighet, som
erfordrades för att försöken skulle kunna ostört fortgå. A andra sidan syntes vara
obestridligt, att med skäligt understöd av statsmedel årsprogrammen för de fasta
försöksgårdamas verksamhet skulle kunna utvidgas och upptaga ett större antal
försök samt att därigenom möjligen även, till den intresserade allmänhetens båtnad,
skulle vinnas en något raskare behandling av en del frågor, än som för närvarande
vore händelsen. Olika meningar kunde ju råda om sättet för ordnandet av denna
för vår jordbruksnäring betydelsefulla fråga. Men det ville synas, som om de fasta
försöksgårdamas verksamhet skulle kunna lösas lättast och med minsta kostnad
genom deras förläggande till lantbruksskolorna, som väl alltid erbjöde kompetenta
ledare och disponerade erforderlig mark, möjligen även till lantmannaskolor, under
villkor att de förfogade över tillräckligt utrymme och ägde andra naturliga förutsättningar
därför. Bestämmelser syntes bliva erforderliga angående minsta behövliga
jordareal samt huvudvillkoren i övrigt för försöksgårdars förläggningsorter m. m.
Statsbidrag skulle bestämmas åt ledaren för det arbete, som försöksverksamheten
|ä.j
lör stjern ensamhet
vid låntfa''uks-
och
lantmannaskolor.
(ordinarie
anslag.)
4
Monde huvudtiteln.
av honom krävde, samt till bestridande till större eller mindre del av omkostnaderna
i övrigt, varvid möjligen i senare fallet hänsyn borde tagas till beräknat arrende
för jordområde, som för ändamålet toges i anspråk, ävensom till genom försöksverksamheten
minskad skörd, anskaffande av tidsenlig redskap och dylikt. I förening
med den sålunda ifrågasatta utredningen borde givetvis även tagas i övervägande,
huru stort antal försöksgårdar, som erfordrades i landet, och deras fördelning på
olika huvudorter, för att verksamheten skulle bliva till bästa möjliga nytta för det
svenska jordbruket. I övertygelse om att en fäst försöksverksamhet, lämpligt ordnad,
skulle giva fullgod ersättning för de därpå nedlagda kostnaderna, hemställde motionären,
att ombuden ville anhålla, det Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning,
huruvida en utvidgad verksamhet, med bidrag av statsmedel, vid de under centralanstaltens
för försöksväsendet på jordbruksområdet ledning stående fasta försöksgårdarna
skulle vara önskvärd, samt att i sådant fall vidtaga erforderliga åtgärder
till detta önskemåls förverkligande.
Uti skrivelse den 15 november 1916 hava ombuden förklarat sig
finna det i motionen framförda spörsmålet vara värt synnerlig uppmärksamhet.
Det syntes icke vara något tvivel därom, att en väl planlagd
försöksverksamhet vore ägnad att i hög grad befrämja vårt jordbruks
utveckling. Den försöksverksamhet, som hittills förekommit i vårt land,
hade också helt säkert varit till stort gagn. Emellertid hade den på
sina håll ej omfattats med det intresse, som saken förtjänade, och det
syntes därför önskligt, att från statsmakternas sida ytterligare åtgärder
vidtoges för att understödja och främja denna verksamhet. Utan att
vilja uttala några principer för sakens praktiska ordnande hade ombuden
ansett sig böra fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på den föreliggande
frågan, och tilläte sig ombuden därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
verkställa utredning, huruvida en utvidgad verksamhet, med bidrag av
statsmedel, vid de under centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet
ledning stående fasta försöksgårdarna skulle vara önskvärd,
samt att i sådant fall vidtaga erforderliga åtgärder till detta önskemåls
förverkligande.
Till följd av härå erhållen remiss har styrelsen för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet uti utlåtande den 3 februari
1917 — jämte överlämnande av ett yttrande i ämnet av jordbruksavdelningen
vid anstalten, vari föreslagits, att vart och ett av hushållningssällskapen
skulle upprätta en mindre försöksstation och ställa denna
under centralanstaltens överinseende och huvudledning — anfört huvudsakligen
följande:
Sill uppgift att genom i olika delar av landet anordnade systematiska försök
utreda för lantbruket och dess binäringar viktiga frågor samt att genom uppvisningar
åskådliggöra vid försöksverksamheten vunna resultat, hade centralanstaltens
jordbruksavdelning sökt fylla genom anordnande av
Nionde huvudtiteln.
1) fortgående i ö iso k vid lasta försöksgärdar, där försöken kundo fortsätta under
0^h vitt möjligt stå under fortfarande sakkunnig tillsyn, så att möjligast
pålitliga och allmängiltiga svar kunde erhållas på uppställda frågor; försök av liknande
art utfördes även av anstaltens husdjursavdelning;
2) lokala fältförsök, anordnade vanligen genom vederbörande hushållningssällskaps
försorg på jordbrukares begäran för att giva upplysning om lämplig gödsling,
bearbetning eller val av växtsorter på den jord, där försöket utfördes;
3) uppvisningsfält för att framvisa olika prövade sorter eller stammar av
odlade växter samt verkan av olika gödsling eller andra kulturåtgärder.
Styrelsen för centralanstalten hade redan i skrivelse den 4 juli 1912 för
Kungl. Maj:t framhållit det trängande behovet att kunna utföra sådana försök, varom
ovan under 1) vore talat, i olika delar av landet och under flera på varandra följande
är. om de erhållna resultaten skulle få avsedd allmängiltighet och pålitlighet.
Styrelsen meddelade också i samma skrivelse, att dylika försök, förutom å lantbruksakademiens
experimentalfält, tillsvidare utfördes ä några få enskilda egendomar,
vilkas ägare förbundit sig för fem år i sänder att utan egentlig ersättning upplåta
jord för och utföra vissa försök, men att det svårligen kunde förväntas, att någon
enskild person skulle under längre tidsföljd vilja underkasta sig med försöken förenade
olägenheter och kostnader. Styrelsen hade då framhållit, att möjlighet borde
linnas att kunna för dylika fästa försök fä plats upplåten vid statens lantbruksinstitut
och kanske även vid en del med statsmedel understödda lantbruksskolor,
varjämte styrelsen begärde anslag för anordnande av tre fasta försöksstationer i
olika delar av landet. Denna framställning vann emellertid ej avseende, utan hade
Kungl. Maj:t h anvisat centralanstalten att få plats för dylik försöksverksamhet vid
de båda lantbruksinstituten. Framställningar härom hade också gjorts hos institutens
styrelser men hade icke lett till åsyftat resultat. \ id lantbruksinstituten utfördes
nämligen redan försök av likartad beskaffenhet men närmast för undervisningens
skull, vilka man därför icke vore benägen att ställa under centralanstaltens ledning,
och de jordarealer, som styrelserna för instituten förklarat sig villiga att ställa till
anstaltens förfogande som särskilda försöksgårdar, hade icke befunnits vara lämpliga
lör ändamalet. Centralanstalten hade därför fortfarande varit hänvisad att för dylika
försöks utförande vara beroende av enskilda jordbrukares välvilja, som svårligen
kunde påräknas för längre följd av år, och i allmänhet utan att kunna anordna
annan övervakning och tillsyn över försöksväxternas utveckling än den förvaltningen
på försöksegendomen kunde lämna, fullständigad genom inspektioner från centralanstalten.
Om, såsom i det hos hushållningssällskapens ombud väckta förslaget avsåges,
lantbruksskolegendomarna kunde lämna plats för nu ifrågavarande fasta försök,
borde därmed en lösning av frågan vara vunnen, genom vilken stora fördelar
skulle kunna vinnas för jämförelsevis ringa kostnader. Om med åtagandet att hålla
lantbruksskola även skulle följa skyldigheten att utföra försök under centraianstaltens
ledning, och då utsikt syntes finnas att även få fast försöksverksamhet ordnad vid
några med lantmannaskola förenade skolegendomar, skulle säkerhet vinnas att i
kanske ett tiotal län för dera år framåt vinna en fäst försöksstation på en plats,
som redan genom skolans därvaro i viss män bildade eu centralpunkt för lantbruksintresset
i orten, där försöken komme att observeras av jämförelsevis talrika besökande.
Kännedomen om försöks anordning och gagn samt de resultat, som vunnes
vid skolegendomen, skulle ock genom de från skolorna avgående lärlingarna komma
6
Nionde huvudtiteln.
att ytterligare spridas i vidare kretsar av lantbrukare. I de vid skolan boende
lärarna borde man finna för försökens oavbrutna tillsyn och deras framvisande för
allmänheten fullt skickliga och även villiga personer, och sålunda erhålla detta för
försökens framgång nödvändiga biträde utan anställande av särskilda försöksassistenter
samt på samma gång bereda vid undervisningen huvudsakligen under vintern sysselsatta
lärare eu för deras vidare utbildning som undervisare och rådgivare nyttig
sysselsättning. Dessa fasta försöksstationer borde kunna bliva ett slags centraler
för övriga försök i länet, varifrån hjälp med dessa försöks övervakning och framvisande
samt utsäde av likartad, för sådana försök och för orten passande beskaffenhet
skulle kunna erhållas. Anordningen av fasta försöksstationer vid lantbruksskolorna
— och där så vore lämpligt även vid sådana lantmannaskolor, vid vilka
skoljordbruk funnes anordnat — skulle således kunna bliva lika mycket till gagn för
skolorna som för försöksväsendet, och kostnaden för detta senare bliva ojämförligt
mycket mindre än för särskilda försöksgårdar, sådana styrelsen i sin skrivelse den
4 juli 1912 föreslagit. Beträffande anordningen av försöken måste fasthållas, att
dessa borde stå under enhetlig ledning, särskilt av det skäl, att, då försökens huvudsakliga
syfte skulle vara att vinna, så vitt möjligt, allmängiltiga svar på frågor,
som samtidigt uppställts till utredning genom försök på liera platser, försökens
anordning obetingat måste vara likartad. Bestämmandet vid valen av försöksämnen
samt sättet för deras utförande borde därför läggas i centralanstaltens hand.
Kostnaderna för sålunda vid skolegendomar anordnade försök syntes komma
att utgöras av:
1) ersättning för den minskning i avkastning av försöksjorden, som alltid
kunde beräknas bliva en följd av valet av försöksväxt, markens ofullständiga besående
in. in., samt, där försök utfördes vid husdjurens utfodring, för påvisbar minskad
avkastning av dessa;
2) ersättning för arbete av folk och dragare, som över den vanliga arbetsätgången
erfordrades för försökens utförande;
3) kostnaden för konstgödselmedel, kraftfoder och inventarier, vilka för försöken
bleve behövliga, utöver vad för lanthushållningens vanliga gång erfordrades;
4) ersättning "åt den, som handhade försökens anläggning, utförande och förevisande.
De under 1) och 2) angivna kostnaderna syntes för åkerbruksförsök lämpligen
kunna utgå med visst belopp för hektar för året använd försöksmark. Vid Hammenhögs
lantmannaskola, där försöksverksamheten vore ordnad på här anfört sätt, utginge
denna ersättning med 100 kronor per hektar och år, och detta belopp syntes
kunna anses tillräckligt även under nuvarande dyra prisförhållanden, emedan ju
skyldighet att utföra försök redan ålåge lantbruksskolorna för det statsanslag de
nu åtnjöte. Kostnaden för extra konstgödsel och kraftfoder samt för anskaffning
av för försöken erforderliga men vid egendomens skötsel ej erforderliga inventarier
borde helt falla på försöksväsendet, och liksom dessa kostnader för närvarande bestredes
av medel å centralanstaltens ordinarie stat, syntes så kunna ske under en
tid framåt, även om ett antal fasta försöksstationer upprättades vid lantbruksläroverk.
Ehuru, som redan framhållits, försökens förläggning till skolegendomar borde
medföra fördelar för skolan samt handhavandet av försöken borde vara av stort
intresse för den lärare, åt vilken detta anförtroddes, sä syntes dock vara önskvärt,
att det med försökens ledning förenade arbetet kunde betalas med särskilt anslagna
Monde huvudtiteln.
medel. Eljest vore det fara, att försöken komme att betraktas som eu besvärande
pålaga både för skolans principaler, skolegendomens brukare och läraren-försöksledaren,
och därmed vore det för försökens utförande sä viktiga personliga intresset
äventyrat, kitt särskilt arvode för försökens ledning skulle däremot bidraga till
att detta uppdrag komme att anses som en eftersträvansvärd förmån för den bäst
meriterade av lärarna vid skolan och framkalla en strävan att igenom försökens
omsorgsfulla skötsel gorå sig förtjänt av uppdragets bibehållande. Åt försöksledaren
syntes därför en ersättning av t. ex. 500 kronor om året vara önskvärd. De kostnader,
som inrättandet av fasta försöksgårdar vid skolegendomar komme att medföra
utöver centralanstaltens nuvarande stat, beräknade styrelsen till 100 kronor
per hektar försöksmark eller 1,000 kronor som ersättning för upplåtelse av mark
och arbete samt 500 kronor i arvode åt försöksledaren. Dessa medel kunde antingen
ställas till centralanstaltens eller vederbörande skolstyrelses förfogande, dock alltid
som ett särskilt, endast för ifrågavarande ändamål avsett statsanslag. På grund
härav har styrelsen uttalat, att det med den remitterade skrivelsen avsedda syftet
skulle val fyllas genom anordnande vid lantbruksskolor och med skolegendomar utrustade
lantmannaskolor samt möjligen vid enskilda egendomar, där så syntes lämpligt,
av fast försöksverksamhet under ledning av centralanstalten samt att för bestridande
av kostnaden vid till en början fem dylika försöksgårdar ett anslag av
7,500 kronor borde beviljas.
I utlåtande häröver den 16 oktober 1917 liar lantbruksstyrelsen
anfört följande:
»Lantbruksstyrelsen delar till fullo hushållningssällskapens ombuds och styrelsens
för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet åsikter angående
nyttan av försöksverksamhet vid fasta försöksgårdar. Dylika försöksgårdar torde
vara ett önskvärt led i försöksverksamheten. Särskilt i vårt vidsträckta land med
dess olika klimatiska och jordmånsförhållanden torde de vara nödvändiga för att
pröva och erhålla bekräftelse på de vid huvudanstalten vunna erfarenheternas allmängiltighet.
Förslaget att försöksgårdarna skulle förläggas till lantbruksskolegendomama
vill lantbruksstyrelsen för sin del biträda såsom varande mindre kostsamt, ehuru
styrelsen ingalunda bortser från att det av jordbruksavdelningen avgivna förslaget
skulle medföra, att ett större antal fasta försöksgårdar komme att upprättas. Behovet
av dylika gårdar kan dock åtminstone till dess större erfarenhet vunnits anses
fyllt, därest en försöksgård upprättades vid varje lantbruksskola.»
Sedan lantbruksstyrelsen därefter erinrat om de av centralanstaltens
styrelse framhållna olägenheter eller kostnader, som anordnande av fasta
försök vid skolegendomarna skulle medföra för egendomens innehavare,
har lantbruksstyrelsen fortsatt sålunda:
»Angående ersättning för under 1) och 2) påvisade olägenheter har styrelsen
för centralanstalten framhållit, att sådan borde beviljas skolegendomens innehavare
med 100 kronor per hektar. Då emellertid, såsom styrelsen vidare framhåller, försökens
förläggande till skolegendomar medför stora fördelar för skolorna, varjämte
dessa enligt gällande reglemente äro skyldiga att för elevernas undervisning anordna
försöks- och förevisningsfält-, torde skolonia själva böra få vidkännas denna utgift.
8
Nionde huvudtiteln.
fQ j Då härtill kommer, att skolornas innehavare gjort framställning om ökat statsanslag
för skolorna, varöver lantbruksstyrelsen denna dag avgiver särskilt utlåtande, synes
det lantbruksstyrelsen, att såsom villkor härför borde krävas, att vid skolegendomarna
utan ersättning skulle upplåtas en viss areal, förslagsvis 10 hektar, till eu
fast försöksstation under centralanstaltens jordbruksavdelnings ledning, varjämte
husdjursavdelningen borde beredas tillfälle att vid skolegendomen utföra utfodringsförsök
med kreatursstammen.
Rörande ersättningen för de under 3) och 4) upptagna kostnaderna instämmer
lantbruksstyrelsen till alla delar i vad styrelsen för centralanstalten föreslagit. Sålunda
skulle statens kostnader för den fasta försöksverksamheten, utom vad som
redan finnes upptaget i staten för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
inskränka sig till 500 kronor för varje försöksgård.
Lantbruksstyrelsen anser, att nyttan för orten av en fäst försöksgård är så
avsevärd att, därest ett hushållningssällskap, inom vars område någon statsunderstödd
lantbruksskola icke är förlagd, önskar erhålla en fast försöksgård, bör sällskapet
bestrida ersättningen för de under 1) och 2) här ovan upptagna olägenheterna,
varigenom ett större antal fasta försöksgårdar skulle kunna erhållas, om så anses
önskvärt.»
Lantbruksstyrelsen har slutligen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att för anordnande vid de med statsmedel understödda
lantbruksskolorna av fast försöksverksamhet under överinseende av styrelsen
för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet å
ordinarie stat från och med år 1919 uppföra ett anslag av 5,000 kronor.
departements- Det sålunda framlagda förslaget till ordnande av fasta försöks
*
stationer finner jag vara särdeles välbetänkt och innebära beaktansvärda
fördelar gent emot tidigare förslag i samma ämne. Dels bliva härigenom
kostnaderna för statsverket jämförelsevis obetydliga. Dels — och denna
fördel bör skattas synnerligen högt — bliva försöken förlagda till plåt-,
ser, där unga män, som söka utbilda sig till framstående och driftiga
praktiska jordbrukare, kunna, kurs efter kurs, taga kännedom och lärdom
av försöken för att sedan omsätta dessas resultat i praktiken.
Härigenom böra verkningarna av försöksverksamheten få eu vidsträckt
spridning.
Lantbruksstyrelsens hemställan avser anordnande av försöksstationer
vid lantbruksskolorna, vilkas antal nu är tio, och gäller ett anslag
å 5,000 kronor, beräknat efter 500 kronor för varje skola. Till detta
lantbruksstyrelsens förslag vill jag emellertid göra det tillägg att, på
sätt central anstaltens styrelse även framhållit, jämväl lantmannaskolor,
som äro förenade med skolegendom och alltså kunna upplåta försöksfält,
böra kunna ifrågakomma för försöksstationerna. Detta synes mig
desto lämpligare, som dessa skolor ofta besökas av ganska stora skaror
Nionde huvudtiteln.
9
(ilever. Isynnerhet ifall ett förslag om anordnande vid lantmannaskolor
av niomånaderskurser, till vilket jag senare återkommer och som förutsätter
skoljordbruk, bifulles, hör en sådan anordning medföra stora fördelar,
enär en sådan kurs skulle fortgå under större eller mindre del av
växttiden och försöken alltså kunde därunder följas av eleverna.
För lantmannaskolor finnes visserligen icke stadgad sådan skyldighet
att driva försöksverksamhet, som åligger lantbruksskolorna, och det är
därför antagligt, att ersättning för upplåtelse av mark och arbetskraft
ibland kommer att krävas. Något särskilt statsbidrag till sådan ersättning
synes dock ej erforderligt, enär, såsom lantbruksstyrelsen framhållit
beträffande försöksgårdar i orter, där lantbruksskola icke finnes, utgifterna
härför böra med hänsyn till fördelarna av försöksstationen bestridas av
vederbörande hushållningssällskap eller eljest från orten. Däremot bör
gottgörelse till försöksledaren även i detta fall utgå av statsmedel med
500 kronor. Ifall man till en början beräknar, att sex lantmannaskolor
vilja anordna dylika försök, skulle härtill behövas 3,000 kronor. Jag
anser på grund härav det föreslagna anslagets belopp böra höjas till
8,000 kronor.
Den nu föreslagna anordningen hör naturligtvis icke utgöra hinder
för att centralanstalten för jordbruksförsök i annan ordning anordnar
de försöksstationer, som den anser önskvärda och vartill dess medel
kunna lämna tillgång.
Lantbruksstyrelsens framställning att uppställa anordnandet av
dylik försöksverksamhet såsom villkor för tilläggsanslag till lantbruksskola
torde jag senare i dag få anmäla.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag nu, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att å ordinarie stat under anslagstiteln »befrämjande
i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar»
uppföra för anordnande vid statsunderstödda lantbruksoch
lantmannaskolor av fast försöksverksamhet enligt
föreskrift och under ledning av centralanstalten för
försöksväsendet på jordbruksområdet ett
anslag av...................................................... kronor 8,000.
Härigenom föranledes motsvarande ökning i anslagstitelns slutsumma
från 417,450 kronor till .......................................... kronor 425,450.
2. Lantbruksingenjörer och deras biträden, oförändrat
ordinarie anslag ......................................................... kronor 101,900.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 2
10
Nionde huvudtiteln.
[».]
Lantbruksoch
mejeriinstitutet
vid
Alnarp.
{ordinarie
anslå?.)
3. Undervisningsanstalter.
a. Lantbruksinstituten.
För vart och ett av åren 1908—1918 har riksdagen å extra stat
anvisat till undervisningsmateriel för lantbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp ett anslag av 3,000 kronor, vilket i innevarande års riksstat
upptages såsom reservationsanslag.
Detta anslag var år 1917 redan beviljat av riksdagens bägge
kamrar, då Kungl. Maj:t den 16 april 1917 på grundval av förslag av
löneregleringskommittén i proposition nr 304 föreslog riksdagen bland
annat att antaga viss ny ordinarie stat för nämnda institut. Denna
proposition bifölls, såvitt angår institutet vid Alnarp, utan ändring av
riksdagen.
I den sålunda antagna staten upptages anslagsposten »till institutets
övriga utgifter» med ett från 37,150 kronor till 39,200 kronor
förhöjt belopp. Utredningen härom utvisar, att höjningen betingats av
ökade utgifter för byggnaders underhåll, löner åt tjänare, biblioteket
och studieresor men icke av kostnader för undervisningsmateriel.
Nu har institutets styrelse i skrivelse den 14 augusti 1917 hemställt,
att förberörda sedvanliga extra anslag å 3,000 kronor till undervisningsmateriel
måtte anvisas å ordinarie stat. Styrelsen har framhållit,
att anledningen till det extra anslagets anvisande varit, att den i staten
under titeln »till institutets övriga utgifter» upptagna summan knappast
varit tillräcklig för de löpande utgifterna å de olika institutionerna, långt
mindre för några nyinköp. Tack vare det årliga extra anslaget hade
emellertid institutet kunnat underhålla, komplettera och i någon mån
utvidga de olika avdelningarnas uppsättning av instrument, redskap och
försöksmateriel. Skulle institutet fortfarande kunna bibringa de studerande
eu undervisning, som motsvarade dess uppgift, måste åtminstone
en lika stor summa allt framgent vara disponibel och detta så mycket
hellre, som lärjungeskaran vuxit och nya högre kurser tillkommit, vilka
ställde större anspråk på handledning i försöks- och laboratoriearbeten.
Styrelsen ville med kännedom om de stora krav, som ställdes på statskassan,
visserligen icke nu ifrågasätta någon höjning av anslaget, men
då under en lång tidrymd ett sådant anslag visat sig oundgängligen
behövligt för ett tidsenligt bedrivande av undervisningen, ansåge styrelsen
det vara riktigt, att detsamma uppfördes å ordinarie stat.
Nionde huvudtiteln.
11
Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 28 augusti 11)17 på de av 13.1
institutsstyrelsen anförda skäl tillstyrkt framställningen.
Såsom institutsstyrelsen anfört, har behovet av ifrågavarande, hit- Departement*.
tills å extra stat årligen anvisade anslagsbelopp under en lång följd av chef''»-år visat sig konstant. Ingen anledning synes mig föreligga, att så icke
i framtiden fortfarande skall bliva händelsen. Snarare torde de av institutsstyrelsen
framhållna omständigheter göra behovet av anslaget ännu
mera framträdande. Då förhållandena icke gjorde det lämpligt att redan
i fjol inbegripa detta anslag i institutets ordinarie stat, finner jag goda
skäl tala för att detta nu må ske.
Det lämpligaste förfaringssättet härvidlag torde vara, att posten
»till institutets övriga utgifter» höjes med 3,000 kronor eller till 42,200
kronor, vilket medlör motsvarande höjning i statens slutsumma till
122,850 kronor och i ordinarie anslaget till institutet till 115,800 kronor
ävensom i det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk
och lantmannanäringar» upptagna bestämda anslaget till lantbruksinstituten
m. m.
På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att höja den i staten för lantbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp upptagna anslagspost »till institutets
övriga utgifter» från 39,200 kronor med 3,000
kronor till 42,200 kronor, till följd varav statens slutsumma
kommer att höjas med samma belopp från
119,850 kronor till 122,850 kronor,
samt att vid bifall härtill höja ordinarie anslaget
till nämnda institut från ....................... kronor 112,800
med .............................................................. » 3,000
till.................................................................. » 115,800.
Till den härav föranledda ökningen av bestämda anslaget under
förenämnda anslagstitel återkommer jag senare.
b. Hovbeslag sskolan vid Alnarp.
Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet anvisade riksdagen
på extra stat för år 1914 till hovbeslagsskolan vid Alnarp ett anslag
av 7,000 kronor, därav 3,500 kronor skulle användas till täckande av
förskottsvis bestridda utgifter för samma skola under år 1913.
[4-j
Hovbeslagsskolan
vid
Alnarp.
(ordinarie
anslag.)
12 Nionde huvudtiteln.
För vartdera av åren 1915 och 1916 anvisade riksdagen, likaledes
å extra stat, till skolan ett anslag av 3,500 kronor.
För år 1917 hemställde styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet
vid Alnarp om ett till 4,500 kronor förhöjt anslag samt motiverade
denna begäran, dels med att en ganska dyrbar reparation å skolans
byggnader i närmaste tid bleve oundgänglig, dels med att materielomkostnaderna,
särskilt för stenkol, ökats och dels med att utgifterna
för elevernas kosthåll stegrats genom livsmedlens fördyring. På Kung!.
Majtts förslag beviljade också riksdagen för ändamålet 4,500 kronor å
extra stat för år 1917.
För år 1918 begärde institutsstyrelsen, att årsanslaget måtte ytterligare
höjas till 5,000 kronor på grund av dyrtiden och för utförande av
vissa reparationer. Detta ansåg sig dåvarande departementschefen icke
kunna tillstyrka. Anslaget är även för år 1918 av riksdagen beviljat till
belopp av 4,500 kronor. Därjämte har till täckande av uppkommen
brist anvisats ett särskilt anslag av 2,500 kronor.
Nu har institutsstyrelsen i skrivelse den 14 augusti 1917 anfört
väsentligen följande:
Som skolan fyllde ett kännbart behov och gjort det så länge, att erfarenhet
härom borde hava vunnits både hos de anslagsgivande myndigheterna och hos allmänheten,
syntes tiden vara inne, att utgifterna även för denna undervisningsanstalt
uppfördes å* ordinarie stat, och borde i sådan händelse det anslag, som visat sig
vara nödvändigt för skolans drift eller samma belopp, som beviljats för vartdera
av åren 1917 och 1918, för år 1919 uppföras å ordinarie stat. Redan vid statsverkets
övertagande av skolan hade själva byggnadens tak befunnit sig i så bristfälligt
skick, att en fullständig omläggning å såväl norra som södra flygeln varit
nödvändig. Beträffande den norra flygeln hade denna reparation verkställts under
åren 1915 och 1916, men nu återstode samma arbete å den södra. Då detta icke
längre kunde uppskjutas, såvida byggnaden skulle befinna sig i ett för staten någorlunda
värdigt skick och husröta kunna undvikas, hade styrelsen nu infordrat ett
skrivelsen bifogat kostnadsförslag häröver från byggmästaren J. Roijer, Lomma,
varav framginge, att en dylik omläggning av nämnda tak krävde ett belopp av i
runt tal 1,400 kronor, vilket belopp lämpligen borde utgå såsom extra anslag. På
grund av vad sålunda anförts har institutsstyrelsen anhållit, att det sedvanliga anslaget
på 4,500 kronor till Alnarps hovbeslagsskola måtte från och med år 1919
uppföras å ordinarie stat samt att till omläggning av taket å hovbeslagsskolans
ena flygel måtte beviljas ett extra anslag av 1,400 kronor.
Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 3 oktober 1917 tillstyrkt
framställningen och föreslagit, att reparationsanslaget å extra stat måtte
få förskottsvis utgå under år 1918.
Åven statskontoret har i utlåtande den 20 oktober 1917 förordat
Nionde huvudtiteln.
13
årsäll slagets uppförande å ordinarie stat samt tillstyrkt det extra anslaget, [4.]
vilket borde upptagas å tilläggsstat lör år 1918.
Erfarenheten under många år bär ådagalagt, att liovbeslagsskolan Departement*.
vid Alnarp fyller ett verkligt behov. Då därjämte dess organisation, chefen
sedan den övertogs av staten, visat sig lämplig och det normala anslagsbehovet
synes kunna fastställas till 4,500 kronor, instämmer jag med
myndigheterna i förslaget, att anslaget till skolan nu uppföres å ordinarie
stat med nyssnämnda belopp.
Det till reparation av södra flygelns tak nu begärda extra anslaget
å 1,400 kronor finner jag mig även böra tillstyrka. Såsom statskontoret
framhållit, torde detta anslag böra upptagas å tilläggsstat för år
1918. Härom torde jag senare i dag få göra särskild hemställan.
För närvarande hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och lantmannanäringar)) uppföra till hovbeslagsskolan
vid Alnarp ett ordinarie
anslag av ................................................... kronor 4,500.
Vid bifall härtill kommer nämnda anslagstitel och särskilt det däri
ingående bestämda anslaget att undergå motsvarande förhöjning. Härtill
återkommer jag senare.
c. Lantbruksskolor.
Vid 1911 års riksdag godkändes vissa av Kungl. Maj:t föreslagna [5.]
grunder för förändrad organisation av rikets med statsmedel understödda iog^"‘fcs''
lantbruksskolor. I enlighet härmed utfärdade Kungl. Maj:t den 19
oktober 1911 särskilda reglementen för dylika lantbruksskolor dels i
södra och mellersta Sverige och dels i Norrland och Dalarna. Alla skolor
skola förläggas till egendomar, med vilkas ägare eller innehavare lantbruksstyrelsen
därom upprättar kontrakt. Vid de förra skolorna meddelas
undervisning dels i en tvåårig kurs med plats för 20 elever och
dels i en ettårig kurs med plats för 8 elever. Av dessa 28 elevplatser
skola minst 20 vara friplatser. Vid de senare skolorna hållas dels en
teoretisk-praktisk helårskurs och dels en teoretisk vinterkurs med plats
för 10 elever i vardera kursen. Samtliga elever i helårskursen skola
vara frielever, och i vinterkursen skola antingen minst 4 åtnjuta fullständig
befrielse från undervisningsavgift eller minst 8 erlägga halv
14
Nionde huvudtiteln.
sådan avgift. Frielever erhålla avgiftsfri undervisning, kost, bostad,
vedbrand, lyse och läkarvård. Alla kurser börja den 1 november.
Samtliga kostnader för skolan bestridas av skolegendomens ägare
eller innehavare mot åtnjutande av visst årligt statsbidrag, utgående
enligt riksdagens beslut med 7,500 kronor till varje skola i södra och
mellersta Sverige och med 6,000 kronor till varje skola i Dalarna och
Norrland.
Anslag beviljades år 1912 av riksdagen till nio skolor av förstnämnda
slag med 67,500 kronor och fyra skolor av det senare slaget
med 24,000 kronor, vilka anslag ingå i den under nionde huvudtiteln
upptagna ordinarie anslagstiteln: undervisningsanstalter för jordbruk och
lantmannanäringar.
I nämnda anslagstitel ingå flera andra anslag, varjämte ett belopp
av 13,600 kronor står till Kungl. Maj:ts disposition för förekommande
behov.
Kontrakt har emellertid icke kunnat upprättas om hela det avsedda
antalet lantbruksskolor utan för närvarande endast om sju skolor i södra
och mellersta Sverige samt tre skolor i Dalarna och Norrland. Beräknade
statsbidrag till tva skolor av det förra och en av det senare slaget
med tillhopa 21,000 kronor utgå alltså icke för närvarande för det avsedda
ändamålet.
De sju skolorna i södra och mellersta Sverige äro förlagda till
följande egendomar: Ulvhäll i Södermanlands län, Bjärka—Säby i Östergötlands
län, Gårdsjö i Kronobergs län, Bollerup i Kristianstads län,
Klagstorp i Skaraborgs län, Varpnäs i Värmlands län och Tomta i
Västmanlands län. De tre skolorna i landets norra delar finnas vid
Vassbo i Kopparbergs län, Nordvik i Västernorrlands län och Brattby
i Västerbottens län. Skolan vid Gårdsjö är nyinrättad hösten 1917 i
stället för skolan vid Stensjöholm i Kronobergs län, som då upphörde.
I gemensam skrift den 3 februari 1917 gjorde innehavarna av
egendomar, till vilka de sju dåvarande lantbruksskolorna i södra och
mellersta Sverige voro förlagda, framställning om ökning i statsbidraget
med 2,500 kronor på grund av radande dyrtid. Undervisningen hade
ställt sig allt kostsammare, särskilt omkostnaderna för lärarkrafter.
Kostnaderna för bränsle och lyse, anskaffande och underhåll av maskiner
m. m. hade stegrats. Elevernas kosthåll vore numera synnerligen dyrt
och motvägdes icke till fullo av det ökade värdet å elevernas dagsverken,
särskilt soin den äldre kursens och ettårskursens elever under vintern
vore befriade från allt praktiskt arbete.
Monde liuviidtiteln.
in
1 utlåtande häröver den 21 mars 1917 anförde lantbruks,styrelsen
bland annat, att, om än statsbidraget (inge anses hava varit tillräckligt
efter förhållandena år 1911, hade med den prisförhöjning å såväl livsmedel
som å de flesta andra för skolhushållen och skolorna nödvändiga
förbrukningsartiklar, som de senaste åren gjort sig gällande, otvivelaktigt
andra förhållanden inträtt. Visserligen hade ock värdet av de
av eleverna utförda dagsverkena ökats, varigenom skolorna kunde anses
hava erhållit större inkomster, men då såväl andra årskursens som ettårskursens
elever på grund av den tid, som åtginge för studier, endast
deltoge i de praktiska arbetena omkring 170 dagar årligen, kunde denna
ökning av inkomsterna icke ens närmelsevis motsvara de högre omkostnaderna.
Lantbruksstyrelsen ansåg därför, att en höjning i statsanslaget,
med 2,500 kronor för varje skola eller omkring 25 öre per
dag och elev såsom dyrtidstillägg vore av behovet påkallad. Någon
ekonomisk vinst genom hållande av skolan syntes innehavarna icke
under normala förhållanden hava åtnjutit, och det syntes därför icke
vara mer än billigt, att. de hölles skadeslösa för de ökade kostnaderna,
som dyrtiden medfört, och vilka de icke kunnat beräkna vid avtalens
ingående. Samma skäl för beviljandet av dyrtidstillägg åt skolorna i
Norrland och Dalarna gällde emellertid som för skolorna i mellersta
och södra Sverige. Efter en beräkning av 25 öre för elev och dag
skulle dyrtids till ägget för en var av dessa skolor utgå med 1,800 kronor.
Vid ärendets föredragning den 16 april 1917 anförde dåvarande
departementschefen, att han fann det fullt befogat, att någon ökning i
statsbidraget beviljades till mötande av de ökade omkostnaderna, dock
icke för då löpande kontraktsår utan först från hösten år 1917. Under
framhållande att någon beräkning, som skulle närmare utvisa behovet
av en ökning med 2,500 kronor till de sydligare skolorna, icke framlagts
i annan mån än att detta belopp ansetts motsvara 25 öre för dag och
elev, erinrade departementschefen, att enligt den för 1911 års riksdagframlagda
beräkningen över lantbruksskolornas i södra och mellersta
Sverige inkomster och utgifter dessa kunde sammanställas sålunda:
Utgifter:
Löner till lärare, förutom bostad.............................. kr. 6,600
Kost, bostad, bränsle, lyse och städning åt 28
elever i 365 dagar å 1 krona............................. » 10,220
Diverse utgifter............................................................. » 2,900 kr. 19?720
16 Nionde huvudtiteln.
Inkomster:
Avgifter av 8 betalande elever å 150 kronor kr. 1,200
Statsanslag ................................................................ » 7,500
Dagsverken:
10 yngre kursens elever å 280 dagar = 2,800
10 äldre » » » 170 » = 1,700
8 ettårselever » » »170 » = 1,360
Summa dagsverken 5,860 kr. 11,020 kr. 19,720.
Departementschefen framhöll vidare, att enligt denna kalkyl värdet
å dagsverke bleve kronor 1.8 8, samt anförde, att om än detta värde
numera måste anses för lågt, så understege å andra sidan den beräknade
utgiften av 1 krona per dag för kost, bostad m. in. ävenledes
i hög grad de verkliga kostnaderna för dessa förmåner. Ökningen
i dagsverksvärdet kunde på sin höjd motsvara ökningen å nyssnämnda
utgiftspost. Men även övriga kostnader hade stegrats, utan att detta
på något sätt motvägdes av ökade inkomster av skolan. Att medge så
stor höjning som med en tredjedel syntes dock ej nödvändigt, utan
borde för läroåret 1917—1918 eu höjning med 20 procent vara tillräcklig,
utgörande 1,500 kronor för skola i södra och mellersta Sverige
samt 1,200 kronor för skola i norra Sverige. Medel till sådan höjning
kunde beredas från förenämnda besparade belopp å 21,000 kronor av
ordinarie anslaget till lantbruksskolor, och i den mån detta belopp till
följd av nya skolors inrättande icke skulle lämna tillgång därtill, från
den till Kungl. Maj:ts förfogande ställda delen, 13,600 kronor, av ordinarie
anslaget till undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar.
I enlighet härmed avläts Kungl. Maj:ts proposition nr 251, som
av riksdagen bifölls enligt skrivelsen nr 346 med det tillägg, att på
grund av motioner riksdagen medgav, att ökat statsbidrag med de angivna
beloppen finge utgå även för läroåret 1916—1917, särskilt enär
riksdagen hölle före, att de vid skolorna anställda lärarna borde, i den
mån så ej redan skett, jämväl för detta läroår komma i åtnjutande av
löneförhöjning i form av krigstidshjälp till skäligt belopp.
Nu hava uti en till Kungl. Maj:t den 25 juli 1917 ställd skrift
föreståndarna för de sex lantbruksskolor i södra och mellersta Sverige,
vilka fortsatt sin verksamhet hösten 1917, anfört huvudsakligen följande:
De skäl, som anförts i förberörda till Kungl. Maj:t den 3 februari 1917 ställda
skrift, hade blivit allt mera framträdande. Det hade icke heller kunnat bestridas,
att anslaget till varje skola. 7,500 kronor, redan från början varit för snävt tilltaget.
Nionde huvudtiteln.
17
varför också antalet skolor aldrig blivit fyllt. Anslagets storlek hade fastställts på
grund av beräkningar, som uppgjorts av den av Kungl. Maj:t den 14 juni 1907
tillsatta kommittén för ordnandet av den lägre lantbruksundervisningen. Givetvis
kunde dessa önskningar, med den utveckling, som tidsförhållandena medfört, icke
längre äga sin motsvarighet i verkligheten. Beträffande utgifterna borde framhållas,
att de löneförmåner, som tillkomme skolornas ordinarie lärare, måst ganska
avsevärt höjas, ävensom de arvoden, vilka utginge till extra lärare. Den väsentligaste
höjningen komme dock på posten »kost, bostad, bränsle, lyse och städning»
till eleverna. Att utgifterna för elevernas kost nu uppginge till minst dubbelt mot
förr, syntes icke kräva någon närmare bevisning. Kostnaden för elevernas bostad
hade även kommit att ställa sig högre än beräknat, detta delvis även på grund av
alltjämt framträdande ökade fordringar. Hurusom vedbrand och lyse stigit i pris,
vore allmänt känt. Till följd av ökade avlöningar m. m. hade omkostnaderna för
matlagning och städning ställt sig allt dyrare, ävenså underhåll och nyanskaffning
av möbler och servis. Efter noggranna kalkyler hade befunnits, att underhållskostnaderna
för elev måst höjas från av kommittén beräknat belopp 1 krona till
1 krona 75 öre per dag. Beträffande i staten upptagna diverse andra utgifter borde
särskilt framhållas, att anskaffning av extra redskap, som upptagits till 500 kronor,
visat sig långt ifrån tillräckligt. Detta vore så mycket mera framträdande nu, då
alla maskiner stigit så avsevärt i pris och maskinfirmorna därjämte indragit den
rabatt, som förr i regel kommit lantbruksskolorna till godo. Denna post borde
därför höjas till 1,500 kronor. Erfarenheten hade också givit vid handen, att de.
100 kronor, som beräknats för läkarvård och medicin, varit alldeles otillräckliga.
Denna post borde höjas till minst 300 kronor. Å inkomstsidan syntes däremot
värdet av elevernas dagsverken på grund av det nuvarande höga priset på arbetsmarknaden
böra höjas. Kommittén hade värderat ett elevdagsverke till 2 kronor,
vilket belopp av vederbörande myndigheter emellertid nedsatts till 1 krona 88 öre.
Ett elevdagsverke kunde för närvarande icke upptagas till högre pris än 2 kronor
50 öre, vilket pris med ungefär 1 krona understege det pris, som för närvarande
betalades för en vid jordbruk fast anställd arbetare. Ett elevdagsverke kunde dock
icke på långt när i värde anses motsvara en fast anställd jordbruksarbetares, detta
så mycket mindre nu, då jordbruksarbetet allt mer och mer blivit så att säga av
maskinell natur, varvid eleven måste erhålla en omfattande handledning och inhämta
nödig praktik. Att detta måste medföra ökade kostnader för maskinunderhållet
samt inverka hämmande på arbetets intensitet, syntes vara självklart, detta så
mycket mera som eleverna enligt reglementet skulle utföra dessa arbeten turvis
och därför aldrig hade nödig vana vid desammas utförande. Ävenledes syntes långt
ifrån fullvärdiga dagsverken kunna beräknas, när eleverna fullgjorde sina reglementsenliga
turer i stall, ladugård och magasin eller såsom rättare. Det hade också visat
sig, att antalet sjukdagar bland eleverna vore långt talrikare än bland de avlönade
arbetarna. I detta sammanhang borde framhållas, huru betungande elevernas utkallande
till krigstjänstgöring varit och vore för skolornas ekonomi. Följande normalstat
för tvåårig lantbruksskola hade uppgjorts med hänsyn till de ändrade tidsförhållandena.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
3
18
Nionde huvudtiteln.
Utgifter:
Löneförmåner, förutom bostad
Föreståndaren........................................................................................ kronor 5,000
Förste läraren ............................................................ » 2,500
Andre läraren .................................................................................... » 1,700
Extra lärare, arvoden .............................................................................. » 500
Kosthåll, bostad, vedbrand, lyse och städning för 32 elever under
365 dagar å 1 krona 75 öre per dag och elev ........................... » 20,440
Askådningsmateriel ...... » 200
Anskaffning av extra redskap.................................................................... » 1,500
Försöksverksamhet ................................................................................... » 500
Annonser och tryck.................................................................................... » 600
Läkarvård och medicin ............................................................................ > 300
Kostnader för undervisningslokaler ....... » 600
» » skolinventarier ................................................................... » 300
Diverse utgifter...................................................................... » 500
kronor 34,640.,
Inkomster:
Dagsverken :
12 yngre kursens elever, 280 dagar å 2.5 o.................................... kronor 8,400
12 äldre » » , 170 » » 2.50................................ » 5,100
8 ett-årselever, 170 dagar å 2.5 o ................................................ » 3,400
Elevavgifter:
8 betalande elever å 200 kronor i ettårskursen............................ » 1,600
4 » »i tvåårskursen å 200 kronor per kurs............ » 400
Föreståndarens och lärarnas arbete vid egendomens skötsel................ » 3,000
Nuvarande statsanslaget .......................................................................... » 7,500
Brist ............................................................................................................ » 5,240
kronor 34,640.
Av dessa beräkningar framginge, att med nuvarande anslag å 7,500 kronor
en årlig brist i skolornas ekonomi på 5,240 kronor skulle uppstå. Då det icke
kunde anses mera än billigt, att innehavarna av skolegendomama tillerkändes så
stort statsbidrag, som för upprätthållande av skolornas verksamhet kunde anses
erforderligt, hava bemälda föreståndare hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga
åtgärder för beredande tillsvidare från och med läroåret 1 november 1918—31 oktober
1919 av ett skäligt tilläggsanslag till var och en av de i verksamhet varande lantbruksskolorna
i mellersta och södra Sverige.
I utlåtande häröver den 16 oktober 1917 har lantbruksstyrelsen
yttrat sig sålunda:
»De av sökandena tidigare anförda skälen för en förhöjning av årsanslaget
till skolorna finner lantbruksstyrelsen fortfarande vara gällande för det kommande
läsåret. De gjorda beräkningarna i fråga om ett par utgiftsposter anser dock lantbruksstyrelsen
väl höga. Det är visserligen knappast möjligt att med den nu pågående
ständiga stegringen av levnadskostnaderna med någon grad av visshet beräkna
Nionde huvudtiteln.
19
ett kommande års priser. Innehavarna av lantbruksskolorna själva producera
emellertid en stor del av de för skolhushållen nödvändiga livsmedlen, och då, därest
priset ä dessa stiga, orsaken härtill i främsta rummet är beroende på de högre
produktionskostnaderna, vilkas förnämsta faktor återigen är dagsverksprisen, komma
dessa att på skolegendomens inkomstsida i icke ringa grad uppväga de ökade
livsmedelskostnaderna. Enligt vad lantbruksstyrelsen under hand inhämtat, lärer
den beräkning angående kostnaderna för elevernas kosthåll, bostad, vedbrand, lyse
och städning, som av styrelsen i sammanhang med avgivandet av förberörda underdåniga
utlåtande den 21 mars 1917 verkställdes, knappast överskridits under år
1916 eller 1 krona 25 öre per dag och elev, och då värdet å elevernas dagsverken
enligt vad ovan sagts bör kunna anses stiga, i händelse levnadskostnaderna under
ett kommande år bliva högre, torde den av lantbruksstyrelsen uti nyssberörda utlåtande
föreslagna ökningen i anslaget till skolorna av omkring 25 öre per elev
och dag eller sammanlagt 2,500 kronor per år fortfarande få anses lämplig.
Anslaget till lantbruksskolorna i mellersta och södra Sverige är beräknat att
utgå för nio skolor med 7,500 kronor till varje eller sammanlagt 67,500 kronor.
Med den föreslagna ökningen av 2,500 kronor per skola skulle för de 7 skolor,
som nu äro i verksamhet, utgå 70,000 kronor.
Någon framställning om enahanda dyrtidstillägg från lantbruksskolorna i
Norrland och Dalarna har icke inkommit. Statsanslag till sådana skolor är beräknat
utgå till en var av fyra skolor med 6,000 kronor eller tillhopa 24,000 kronor.
Endast tre dylika skolor hava emellertid ännu upprättats. Samma skäl för beviljande
av dyrtidstillägg åt dessa skolor gälla emellertid som för skolorna i mellersta
och södra Sverige. Efter en beräkning av 25 öre för elev och dag skulle dyrtidstillägget
för en var av dessa skolor utgå med 1,800 kronor, då anslaget för dessa
tre skolor skulle uppgå tillhopa till 23,400 kronor.
I underdånig skrivelse av denna dag har lantbruksstyrelsen avgivit utlåtande
över hushållningssällskapens ombuds framställning om utvidgad verksamhet vid de
fasta försöksgårdarna och däruti hemställt, att vid de med statsmedel understödda
lantbruksskolorna skulle anordnas fasta försök.
Uti sagda utlåtande har lantbruksstyrelsen bland annat erinrat, att de olägenheter,
som anordnande av fasta försök vid skolegendomarna medförde för egendomens
innehavare, äro:
1) minskning i avkastning av försöksjorden, som alltid kan bliva en följd av
valet av försöksväxt, markens ofullständiga besående m. m., samt, där försök utföras
vid husdjurens utfodring, minskad avkastning av dessa;
2) större åtgång av arbetskraft såväl av folk som dragare;
3) extra kostnader för konstgödselmedel, kraftfoder och inventarier, vilka
för försöken bliva behövliga, utöver vad för lanthushållningen annars erfordras;
4) ersättning till den, som handhaver försöken.
I reglementena för lantbruksskolorna i södra och mellersta Sverige samt i
Norrland och Dalarna finnes stadgat, att vid skola skall bedrivas sådan försöksverksamhet,
som kan anses vara för eleverna lärorik, varvid även sådana fältförsök
och uppvisningar böra anordnas, om vilka styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet gör framställning och som skolans styrelse efter föreståndarens
hörande anser lämpligen kunna vid skolan äga rum.
20
Nionde huvudtiteln.
För de under 1) och 2) för skolegendomarnas innehavare uppkomna olägenheterna
synes sålunda icke någon ersättning höra utgå.
Rörande ersättningen för de under 3) och 4) upptagna kostnaderna torde
kostnaden för extra konstgödsel och kraftfoder samt för anskaffning av för försöken
erforderliga, men vid egendomens skötsel ej behövliga inventarier böra bestridas av
anslaget till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Däremot torde
särskild ersättning böra lämnas ledaren av försöken för att få denne mera intresserad
av arbetet.
Vad nu ifrågavarande framställning om dyrtidstillägg till skolorna angår, så
anser lantbruksstyrelsen, att en sådan höjning av anslaget till lantbruksskolorna
borde göras beroende av det villkor, att den skolorna åliggande skyldigheten att
bedriva försöksverksamhet på det sätt fullgöres, att fasta försök enligt föreskrift
och under ledning av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet utföras
å skolegendomen mot en ersättning av 500 kronor till ledaren av försöken
att utbetalas av centralanstalten till ledaren från de för ändamålet till anstaltens
förfogande ställda statsmedlen.»
Med skrivelse den 10 november 1917 har därefter lantbruksstyrelsen
överlämnat ansökningar dels från styrelsen för Brattby lantbruksskola
om böjning i statsanslaget med 2,000 kronor eller i varje fall med
största möjliga belopp, dels ock från styrelsen för skolan vid Vassbo
om statsanslagets höjning med 3,000 kronor för år. Vid sistnämnda
ansökning är fogad en tablå, enligt vilken å skolans verksamhet läroåret
1916—1917 skulle, oaktat det med 1,200 kronor ökade statsbidraget,
uppstå en brist å 8,045 kronor. Under det första året efter omorganisationen
eller år 1913 hade enligt skolstyrelsens uppgift ett bidrag å
5,000 kronor från länets hushållningssällskap, som äger skolan, befunnits
vara fullt tillräckligt. För nästkommande år hade man att motse ytterligare
prisförhöjningar å de flesta förnödenheter.
Vidare har lantbruksstyrelsen med skrivelse den 13 november
1917 överlämnat ansökning i ämnet jämväl från styrelsen för Nordviks
landtbruksskola, som anhållit att för »läsåret 1918» erhålla extra statsbidrag
å 3,000 kronor utöver det ordinarie.
All anledning synes mig förefinnas för antagande, att även för
läroåret 1918—1919 behov av ökat statsbidrag till landtbruksskolorna
kommer att förefinnas. Under det att i fjol någon utförd kalkyl över
de förhållanden, som skulle utgöra skäl för den då begärda anslagsökningen,
icke förebragtes, föreligger nu en dylik kalkyl i skrivelsen
från de södra skolorna. En jämförelse med förberörda vid 1911 års
riksdag framlagda beräkning ger följande resultat.
Nionde huvudtiteln. |
21 |
||
Utgifter: Löner till lärare, förutom bostad ..................... Kosthåll m. m. åt elever .................................... Diverse utgifter...................................................... |
1911 6,600 10,220 2,900 |
1917 9,700 20,440 4,500 |
Ökning 3,100 10,220 1,600 |
19,720 |
34,640 |
14,920 |
|
Inkomster: |
|||
Dagsverken............................................................ Elevavgifter ........................................................... Lärarnas arbete vid egendomens skötsel ...... Statsanslag.............................................................. |
11,020 1,200 7,500 |
16,900 2,000 3,000 7,500 |
5,880 800 3,000 |
Brist ........................................................................ |
19,720 |
29,400 5,240 |
9,680 5,240 |
34,640 |
14,920 |
Såsom denna jämförelse utvisar, förete utgifterna ökning & alla
poster. Vad lärarlönerna beträffar torde icke något vara att erinra mot
densamma vid det förhållande, att såsom inkomst upptagits en nj post
för lärarnas arbete vid egendomens skötsel, vilken post nära motsvarar
ökningen. Beträffande utgifterna för kosthåll m. m. är att märka, att
nu beräknats ett elevantal av 32 mot endast 28 år 1911. Då av de
tillkomna fyra eleverna två utgöra dagsverken i 280 dagar och två i
170 dagar, samt alla fyra betala elevavgift, synes dock denna elevökning
ej böra i och för sig i avsevärd mån rubba jämförelsen. Däremot är den
beräknade ökningen i dagkostnaden för elev av stor betydelse, nämligen
från 1 krona till 1 krona 75 öre. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit
torde denna ökning vara väl stor, särskilt i betraktande av att värdet av
elevdagsverke ej höjts mer än från kronor 1.88 till kronor 2.50. Jag
anser för min del, att om dagkostnaden för nästa lärokurs sättes till
1 krona 60 öre, bör dagsverkspriset kunna höjas till 2 kronor 60 öre.
Genom dessa förändringar i beräkningen nedbringas totalkostnaden för
kosthåll m. m. till 18,688 kronor, innebärande en ökning gent emot
1911 års kostnad av 8,468 kronor, varemot inkomsten av dagsverken
höjes till 17,576 kronor, vilket betyder en ökning i jämförelse med 1911
års beräkning av 6,556 kronor. Att även flera av de såsom diverse utgifter
upptagna poster undergått prisstegring, är obestridligt, men större
ökning än med 1,000 kronor, motsvarande drygt 30 procent, torde ej
22
Nionde huvudtiteln.
behöva beräknas. Vad beträffar de såsom inkomst upptagna elevavgifterna
är att märka, att ökningen beror dels på att avgiften höjts från
150 till 200 kronor för ettårselever och dels att avgifter å 200 kronor
för kurs upptagits för de tillkomna betalande fyra eleverna i tvåårskursen.
Dessa förändringar ge mig icke anledning till erinran.
Enligt min mening böra alltså ökningarna beräknas sålunda: utgifter
3,100+8,468+1,000 = 12,568 och inkomster 6,556+800+3,000 = 10,356.
Den totala ökningen blir då 2,212 kronor, som avjämnas till 2,200 kronor.
Denna ökning utgör nära 30 procent av det nuvarande statsanslaget,
7,500 kronor. Användes detta procenttal såsom beräkningsgrund
för den behövliga ökningen även för skolorna i landets norra delar, blir
denna ökning 1,800 kronor, såsom ock lantbruksstyrelsen föreslagit.
För sju skolor av den förra och tre av den senare typen blir
sammanlagda ökningsbeloppet 20,800 kronor. Den förefintliga odisponerade
delen av det ordinarie anslaget ger tillgång härtill, under förutsättning
att någon ny skola icke tillkommer. Härmed anser jag det också
böra anstå och alltså under nästa läroår endast det nuvarande antalet
skolor upprätthållas.
Vad slutligen vidkommer förslaget om bedrivande vid lantbruksskolorna
av försöksverksamhet på visst av lantbruksstyrelsen närmare
angivet sätt, vill jag erinra, att jag förut i dag tillstyrkt framställning
till riksdagen om statsanslag för sådant ändamål. Lantbruksstyrelsen
har föreslagit, att sådan försöksverksamhet skall uppställas såsom villkor
för erhållande av nu ifrågavarande tilläggsanslag till skolan. I och för
sig kunde det visserligen möta betänkligheter att knyta ett dylikt villkor,
avseende en verksamhet, som måste fortsättas år efter år, vid ett anslag,
som förnämligast grundar sig på tillfälliga kristidsförhållanden, men då
jag håller före att, även sedan de nuvarande utomordentliga förhållandena
upphört, en viss ökning av statens normala bidrag till lantbruksskolorna
blir oundviklig och att det då blir tillfälle att vid sådan ökning fästa
förbehåll om fortsatt tillämpning av villkoret, anser jag mig kunna tillstyrka
den föreslagna anordningen.
Jag får alltså nu hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att av 1919 års ordinarie anslag till understöd
åt nio lantbruksskolor i södra och mellersta Sverige
samt fyra lantbruksskolor i Dalarna och Norrland må
för läroåret den 1 november 1918—den 31 oktober
1919 av Kungl. Maj:t anvisas ökat statsbidrag med
2,200 kronor till sådan skola i förstnämnda landsdelar
Nionde huvudtiteln.
23
och med 1,800 kronor till sådan skola i Dalarna och
Norrland, under villkor att fasta försök enligt föreskrift
och under ledning av centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet utföras å skolegendomen mot
en särskild ersättning av 500 kronor av statsmedel
till försökens ledare.
d. Statskonsulenter.
I den del av ordinarie anslagstiteln »undervisningsanstalter för
jordbruk och lantmannanäringar», som är av bestämt anslags natur, ingår
anslag å 12,000 kronor för avlönande av tre statskonsulenter med 4,000
kronor till varje.
I skrivelse den 15 december 1917 hava de för utredning och förslag
angående lantbruksstyrelsens omorganisation m. m. tillkallade sakkunniga
meddelat, att de hade för avsikt att under loppet av innevarande
månad inkomma med förslag till reglering av de nuvarande
tre ordinarie statskonstenternas avlöningar samt till uppförande å ordinarie
stat av ytterligare två dylika befattningar. De hava beräknat, att
härtill behövdes en anslagshöjning med 17,000 kronor.
På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att i avbidan på den proposition angående lönereglering
för statskonsulenter m. m., som Kungl. Maj:t
må komma att avlåta till riksdagen, för detta ändamål i
ordinarie anslaget till statskonsulenter beräkna en förhöjning
från............................................... kronor 12,000
med .............................................................. » 17,000
till ................................................................. » 29,000.
Enahanda förhöjning bör beräknas i anslagstitelns slutsumma.
Vid bifall till vad jag föreslagit i punkterna 3, 4 och 6 härovan
bör i det uti anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar»
ingående bestämda anslaget till lantbruksinstituten m. m.,
nu å 395,700 kronor, beräknas en förhöjning med tillhopa 24,500 kronor
eller till 420,200 kronor.
24
Nionde huvudtiteln.
e. Beseunderstöd för lantbrukets studerande.
[7.] Under den ordinarie ans lagstiteln »undervisningsanstalter för jord
Reseunderstöd
bruk och lantmannanäringar» och den del därav, som är av bestämt
för lantbru- , . . , ° TIK r\r\r\ l *11
hets stude- anslags natur, har vidare vant upptaget ett anslag av 15,000 kronor till
rande. reseunderstöd åt personer, som ägna sig åt lantbrukets studerande.
inslag1)6 Understöden hava utdelats av Kungl. Maj:t och utgått med växlande
an '' belopp allt efter resans längd m. m. Ej heller antalet understöd har
varit bestämt. Understöden kunde utdelas såväl för resor inom landet
som i utlandet.
Sedan Kungl. Maj:t genom kungörelse den 17 december 1914 förordnat,
att med åtgärder för dessa stipendiers utdelning för år 1915
skulle tillsvidare anstå, har riksdagen år 1915 på Kungl. Majts förslag
dels medgivit, att berörda behållning finge användas för sitt ändamål
under år 1916, dels ock uteslutit anslaget ur riksstaten.
Dylika stipendiers utdelning inställdes även för åren 1916 och
1917. Med anledning härav lämnade dessa års riksdagar medgivande,
att behållningen å anslaget finge användas under nästföljande år.
Genom kungörelse den 31 december 1917 har Kungl. Maj:t numera
förordnat, att jämväl för år 1918 skall med åtgärder för utdelning
av sådana understöd tillsvidare anstå. Ifall understöden sålunda icke
utdelas för innevarande år, kommer den vid årets början befintliga behållningen
från år 1915 att kvarstå orörd vid årets slut och kan, om
riksdagens medgivande därtill erhålles, disponeras för år 1919, ifall så
anses lämpligt med hänsyn till då rådande förhållanden.
På grund härav hemställer jag nu allenast, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att vad vid utgången av år 1918
må kvarstå oanvänt å det under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och lantmannanäringar»
förut upptagna anslag till reseunderstöd för lantbrukets
studerande må under år 1919 användas för de ändamål,
för vilka anslaget är avsett.
Nionde huvudtiteln.
f. Lantmannaskolor.
Det under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och
lantmannanäringar» upptagna ordinarie förslagsanslaget till lantmannaskolor
höjdes av 1912 års riksdag på grund av tillämpandet av de
utav 1911 års riksdag godkända grunder för förändrad organisation av
dessa skolor till 150,000 kronor och blev därefter, med anledning av
att detta belopp avsevärt överskridits, av 1916 års riksdag höjt till
200.000 kronor.
Enligt gällande reglemente den 10 juni 1912 för de med understöd
av statsmedel inrättade lantmannaskolor kunna dessa skolor inrättas
under två former, kallade litt. A och litt. B. Skillnaden består i
undervisningens omfattning, som är vidsträcktare vid litt. A. Inträdesfordringarna
till skola av typen litt. A äro strängare än vid B-skola, varest
de icke överstiga allmän folkskolbildning. Vid vardera skoltypen är
kursen bestämd att fortgå, ferier oberäknade, minst 20 veckor d. v. s.
omkring 5 månader. Mer än en kurs kan, om så visar sig lämpligt,
hållas under året. Undervisningen meddelas genom föredrag med
demonstrationer, repetitioner med förhör och skriftliga uppgifter ävensom
övningar, men något egentligt deltagande i praktiskt lantbruk förekommer
icke, om än skolan skall hava tillgång till ett välskött lantbruk
såsom undervisningsmateriel.
Jämlikt riksdagens beslut år 1915 och kungörelsen den 18 juni
samma år utgår statsbidrag till skola efter huvudsakligen följande grunder.
Till skola, som har minst 15 elever eller som under de tre näst föregående
läsåren haft i medeltal minst 15 elever, utgår grundanslag å 2,000
kronor samt tilläggsanslag å högst 3,000 kronor ävensom, där antalet
elever i kursen överstiger 30, ytterligare högst 1,000 kronor för parallellundervisning.
Till andra årskurs med minst 15 elever kan under vissa
villkor utgå särskilt grundanslag å 1,000 kronor, tilläggsanslag å högst
1.000 kronor och anslag till parallellundervisning å högst 1,000 kronor,
om elevantalet överstiger 30. I vissa fall kunna dessa anslag jämkas.
Såsom villkor för statsbidrag gäller, att inom orten tillskjutes ett belopp,
som med inräknande av elevavgifterna uppgår minst till det belopp,
varmed statsunderstödet överstiger grundanslaget, att vederbörande hushållningssällskap
eller dess förvaltningsutskott vitsordat behovet inom
orten av dylik skola eller kurs, samt att för varje 1,000 kronor av
statsunderstödet minst två frielever eller dubbla antalet elever mot halv
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 4
‘ [8.]
Lantmannaskolor.
(ordinarie
anslag.)
26
Nionde huvudtiteln.
undervisningsavgift äga åtnjuta undervisning vid kursen, varom vissa
närmare bestämmelser meddelats.
I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 20 september 1916 dagtecknad
skrift bär nu Sveriges lantbrukslärarförening ifrågasatt, huruvida icke i
den ordinarie planen för lantmannaskolorna borde inrymmas normer
även för niomånaderskurser samt särskilt statsunderstöd under vissa
villkor ges till dylika kurser. Huvudinnehållet i skriften kan sammanfattas
sålunda.
Föreningen, som hade till sin första uppgift att. i den mån den förmådde, söka
»verka för befrämjandet av undervisningen på lanthushållningens olika områden»,
hade vid olika tillfällen behandlat frågan om lantmannaskolkursernas förlängning
och önskvärdheten av att även »niomånaderskurser» måtte upptagas i ordinarie
plan för lantmannaskolor samt att särskilt statsanslag finge utgå för dylik kurs.
I Danmark överginge man nu mer och mer till dylika förlängda kurser och vid ett
par av de skånska lantmannaskolorna (Hammenhög och Önnestad) hade man de
senare åren — vid sidan av femmånaderskurserna — även hållit niomånaderskurser
och funnit dem motsvara ett verkligt behov hos befolkningen, vilket bland annat
visat sig därigenom, att de varit väl besökta. Utan att snarast möjligt särskilt
statsanslag beviljades härför, såge sig skolorna emellertid icke i stånd att fortsätta
med dessa kurser. Under överläggningarna inom föreningen hade lantmannaskolornas
representanter framhållit, att den senaste omorganisationen av lantmannaskolorna
visserligen innebure ett avsevärt framsteg i flera avseenden, men att icke någon
förlängning i undervisningstiden därvid vare sig bestämdes eller ens ifrågasattes.
För undervisningens bedrivande fastställdes en mycket utförlig och god plan, men
för denna plans försvarligt goda genomförande vore den korta tiden av 20 veckor
— samma tid som vid lantmannaskolornas inrättande för 30 år sedan — alltför
knapp. Lantbrukets egen utveckling och det under tiden bedrivna forsknings- och
försöksarbetet på jordbruksområdet hade fört till, att undervisningen nått en omfattning,
som oavvisligen krävde en utsträckning av tiden för densammas meddelande,
om det skulle kunna bliva tal om något inträngande i ämnena. I vissa ämnen,
såsom maskin- och redskapslära, krävdes även övningar och demonstrationer. Särskilt
för brukare av medelstora och halvstora gårdar krävdes bättre utbildning, än
den nuvarande lantmannaskolan kunde meddela, och sådana ämnen som affärskunskap
och praktisk rättskunskap — vilka för närvarande ej inginge i undervisningsplanen
— borde nu medtagas. Främst för egna brukare av gårdar av nämnda storlekskategorier
skulle niomånaderskurserna avses. Niomånaderskursernas uppgift skulle,
kortast uttryckt, vara att meddela en utvidgad undervisning i lantbruket och i samband
därmed stående ekonomi-, affärs- och rättsfrågor. De borde organiseras såsom
självständiga kurser samt pågå .— kortare ferier vid högtiderna inberäknade —- nio
månader. Dylika kursers inrättande borde emellertid noga rätta sig efter behovet
i respektive landsdelar och sålunda icke påskyndas mer, än att trygghet för god
frekvens alltid funnes.
Vidare bär styrelsen för nämnda förening i en skrift, dagtecknad
den 24 april 1917, anfört att, sedan föreningen å sitt års
-
Nionde huvudtiteln.
27
möte under mars månad år 1917 med anledning av ett av inom Skånes
lantbrukslärarförening utsedda kommitterade utarbetat förslag till dylika
förlängda kurser ytterligare behandlat frågan, föreningens styrelse
finge, på uppdrag av årsmötet, översända ett exemplar av sagda förslag
att vid ärendets behandling tjäna till den ledning för frågans bedömande,
som förslaget möjligen kunde giva. Utan att yttra sig rörande förslagets
detaljer ville föreningen till sin föregående framställning endast föga
följande uttalanden. Föreningen ville på det kraftigaste förorda, att särskilda
anslag snarast möjligt måtte beviljas några niomånnderskurser, samt
därjämte uttala den meningen, att dessa kurser i huvudsak borde avse
utbildande av blivande egna jordbrukare, att vid desamma vissa inträdesfordringar
borde uppställas samt att dessas fyllande borde styrkas med
kunskapsbetyg ävensom att niomånaderskurserna borde vara fristående,
d. v. s. ej sammanblandas med andra kurser.
Över förstberörda framställning hava hushållningssällskapens ombud
den 15 november 1916 avgivit yttrande och däruti uttalat följande.
Ehuru de i framställningen anförda omständigheter kunde synas beaktansvärda
och tillvaron inom landet av två lantmannaskolor av nu ifrågasatta typ
med niomånaderskurs gåve stöd åt den uppfattningen, att denna nya typ skulle
även i vårt land kunna på vissa trakter hava sitt berättigande, hade det dock synts
ombuden, som om de genom 1912 års författning bestämda A- och B-typerna, vilka
erkänts innefatta ett stort framsteg, åtminstone tillsvidare skulle motsvara behovet
för det mindre och medelstora jordbruket, och att för den skull ännu icke borde
genom statens mellankomst anordnas än större kurser genom en ny självständig
typ, för vilken kostnaden säkerligen skulle bliva avsevärd och rörande vilken tvekan
kunde råda, huruvida de utvidgade kurser, som för denna nya typ avsåges, verkligen
skulle kunna medhinnas inom avsedd tid. Under sådana förhållanden hade ombuden
ej ansett sig för närvarande kunna hemställa om bifall till den gjorda framställningen.
I utlåtande den 3 november 1917 har lantbruksstyrelseu i ärendet
anfört följande.
»Den med statsmedel understödda teoretiska fackutbildning, varav det
medelstora och mindre jordbrukets idkare äro i behov, meddelas för härvarande vid
våra lantmannaskolor, vilka med avseende å undervisningens omfattning äro av två
skilda slag, nämligen lantmannaskola litt. Å och lantmannaskola litt. B. Medan
inträdesfordringarna vid den senare motsvara vanlig folkskolbildning, äro de vid
den förra något strängare, närmast motsvarande genomgången folkhögskolkurs. I
betraktande av de olika mått av förkunskaper lärjungarna vid dessa båda skoltyper
sålunda besitta skiljer sig undervisningen vid dem huvudsakligen därutinnan,
att vid B-skolan, där undervisningen i svenska språket, välskrivning och räkning
måste givas betydligt större plats i timplanen och i följd härav kurserna i de förberedande
naturvetenskapliga ämnena väsentligt minskas mot vad förhållandet är
vid A-skolan, undervisningen i huvudämnena givits den begränsning, som därav
betingas.
28
Nionde huvudtiteln.
Ifrågavarande Indelning av lantmannaskolorna har på grundvalen av ett av
1907 års lantbruksundervisningskommitté utarbetat förslag genomförts enligt vid
1911 års riksdag fattat beslut. I stort sett motsvarade A-skolan den dittillsvarande
lantmannaskolan, som tillvunnit sig stort förtroende och god tillslutning av elever.
Det ansågs emellertid önskvärt, att teoretisk lantbruksundervisning erbjödes jämväl
den ungdom, som icke haft tillfälle att efter avslutad folkskolkurs genomgå annan
undervisningsanstalt eller på annat sätt förvärva sig de föreskrivna kunskapsmåtten
för inträde i dåvarande lantmannaskola. Genom upprättande av den nya formen av
lantmannaskola — B-skolan — med sådan undervisningsplan, att vanlig folkskolbildning
vore tillräcklig för tillgodogörande av undervisningen, blev detta önskemål
på ett, såsom det numera visat sig, fullt tillfredsställande sätt förverkligat.
Inom de delar av vårt land, där det medelstora lantbruket intager en mera
framskjuten ställning, synes emellertid erfarenheten nu hava lagt i dagen, att den
yrkesundervisning, som meddelas vid A-skolan, icke anses fullt motsvara det behov av
fackutbildning, som med jordbrukets fortskridande utveckling i allt högre grad gör
sig gällande. I den nuvarande vinterkursen, som pågår under 20 veckor eller något
däröver, tiar det på grund av bristande tid icke låtit sig gorå att inrymma vissa
för den nutida lanthushållningen viktiga undervisningsämnen såsom maskin- och
redskapslära samt lantbruksekonomi. vilka kräva, det förra praktiska övningar och
demonstrationer, och det senare bland annat uppgörande av beräkningar och kalkyler
m. m. över driften vid ett fingerat eller befintligt lantbruk. Även i de egentliga
huvudämnena har en i viss mån mera fördjupad undervisning visat sig vara av behovet
påkallad.
Ovan antydda förhållanden hava föranlett styrelserna för två lantmannaskolor
i Kristianstads län — Hammenhög och Önnestad — att utan något som
helst bidrag av statsmedel anordna särskilda kurser, avsedda att meddela den mera
omfattande yrkesutbildning, som sålunda visat sig önskvärd och erforderlig. Dä i
planläggningen av dessa kurser, som vid båda skolorna pågå under sammanlagt nio
månader, väsentliga olikheter förefinnas, torde en närmare redogörelse för dem vara
av betydelse för föreliggande frågas utredning.
Vid Hammenhög är kursen i så måtto fullt fristående, att undervisningen
i densamma redan från början i allt väsentligt är skild från den samtidigt pågående
ordinarie femmånaderskursen, detta oaktat att båda börja vid samma tid på hösten.
Åt de båda huvudämnena jordbrukslära och husdjurslära är anslagen en
timme dagligen under hela kursen med undantag av sista månaden. Undervisningen
i den i förstnämnda huvudämne ingående växtodlingsläran är förlagd till sommaren,
då tillfällen till demonstrationer erbjuda sig å skolans uppvisnings- och försöksfälf
samt å välskötta jordbruk i trakten. Särskild vikt lägges vid undervisningen i
lantbruksekonomi, i vilken undervisning ingår, att eleverna, sedan de olika delarna
av jordbruksläran blivit genomgångna, skickas ut två och två till var sin närbelägen
gård på 50 till 75 hektar för att med ledning av de uppgifter, de där erhålla rörande
förhållandena på platsen, uppgöra en kulturplan, i vilken de redogöra för nämnda
förhållanden, uppsätta köpe- eller arrendeavtal samt lånehandlingar för övertagande
av ifrågavarande gärd, beräkna det rörelsekapital, som för ändamålet kan anses
erforderligt, samt uppgöra dels en kalkyl över ekonomiens ordnande under första
året, dels ock ett fingerat bokslut i överensstämmelse med de träffade anordningarna.
Den utvidgade undervisningen i kemi omfattar huvudsakligen den organiska
Nionde huvudtiteln.
29
kemin, därvid redogörelse lämnas för de kemiska processerna vid eu del lantbruket
närstående industrier såsom sockertillverkning, brännvinsbränning, stärkelsefabrikation
o. dyl. Samtidigt med att utfodringsläran genomgås, utföras analyser för bestämmande
av ett fodermedels halt av olika ämnen m. m.
I redskapslära hålles under en vecka en särskild maskinskö talk urs med en
till två föreläsningar dagligen samt demonstrationsövningar i skolans maskinhall.
1 affärskunskap och rättskunskap meddelas undervisning i de delar därav,
som kunna anses stå i samband med och beröra jordbruket.
Innan kursen avslutas, företages på lämplig tid i juli månad en gemensam
studieresa under lärares ledning, vanligen omfattande fyra dagar.
Kursen vid Onnestad är icke på samma sätt fristående som den vid Hammenhög
utan utgör en fortsättningskurs på fyra månader för de elever, som efter
genomgången ordinarie femmånaderskurs önska erhålla ytterligare utbildning, särskilt
i lantbruksekonomi, bokföring, maskinlära och kamerala ämnen. Betraktade
såsom ett helt, komma även dessa båda kurser att tillsammans utgöra en niomånaderskurs.
Undervisningen har där bedrivits så, att de sex första veckorna av fortsättningskursen
huvudsakligen upptagits av kontrollassistentutbildning samt utläggande
av försök, kemiska laborationer samt övningar i ytavvägning. Av den övriga tiden
hava förmiddagarna i regel upptagits av lektioner samt eftermiddagarna av hemarbete
och exkursioner m. m.
Omfattningen av den undervisning, som meddelats utöver den ordinarie femmånaderskursen
samt kontrollkursen, framgår av nedanstående sammanställning:
Lantbruksekonomi .............................................................. omkring 50
Lantbruksbokföring............................................................... » 30
Handelslära, omfattande bytesmedlen, penningmarknaden,
växellära m. m., samt lagstiftning rörande fast egendom, arrende,
väghållningsskyldighet, ekonomiska föreningar m. m................. » 60
Kemiska laborationer............................................................ » 20
Mikroskopövningar ................................................................ » 15
Avvägning, uppgörande av förslag till täckdikning m. in. » 10
Redskaps- och maskinlära:
Teoretisk undervisning .................................................... » 30
Praktiska övningar, omfattande söndertagning och
hopsättning av motorer, lantbruks- och mejerimaskiner
m. m............................................................. > 50
Utläggning av gödslings- och sortförsök såväl å skolans
demonstrationsfält som å gårdar i trakten, vilka försök sedermera
demonstrerats........................................................................... » 15
Exkursioner till lantbruket närstående industriella anläggningar
samt studieresor.................................................................... » 70
timmar
»
>
»
»
Även vid Onnestad har särskild uppmärksamhet ägnats lantbruksekonomien,*
därvid eleverna bland annat såsom hemuppgift fått i uppdrag att uppgöra ett flertal
lantbruksekonomiska beräkningar såsom av olika slags täckdikning och hägnad,
uppfödning av hästar och nötkreatur under första, andra och tredje levnadsåret, de
ekonomiska resultaten vid gödning av nötkreatur samt vid mjölkproduktion vid
30
Nionde huvudtiteln.
olika mjölk- och kraftfoderpris, omkostnaderna för skördearbetet, då detta utföres
med olika maskiner eller för hand m. m.
Dessutom har varje elev blivit tilldelad var sin gård, varöver han utarbetat
fullständig kulturplan, beräknat det erforderliga kapitalet för uppsättning vid eventuellt
köp eller arrende samt uppgjort såväl räntabilitetsberäkningar över lanthushållningens
olika grenar som ock fullständigt bokslut för gården i fråga.
Kurserna hava vid båda skolorna varit väl besökta, undervisningen har av
eleverna omfattats med livligt intresse och kurserna hava visat sig i stort sett
motsvara med dem avsett ändamål.
Enligt det av lantbrukslärarföreningen med förberörda skrivelse den 24 april
1917 överlämnade förslaget skulle ifrågavarande kurser inrättas såsom självständiga
sådana, vilka, inberäknat kortare ferier under högtiderna, borde pågå under nio
månader.
Undervisningen vid desamma skulle lämnas dels i samma ämnen som i nuvarande
kurser, därvid dock åt denna undervisning skulle givas en utvidgad och
mera ingående omfattning, dels ock i vissa nya ämnen i enlighet med vad som nu
är fallet vid ovan omförmälda vid Hammenhög och Önnestad anordnade niomånaderskurser.
För erhållande av statsanslag till ifrågavarande kurser skulle fordras, att den
skola, vid vilken kursen hölles, stode under ledning av självständig föreståndare,
som besutte såväl reell som formell kompetens för meddelande av undervisning i
skolans huvudämnen, varjämte vid skola, där samtidigt med femmånaderskurs även
niomånaderskurs vore anordnad, förutom föreståndaren skulle finnas anställd minst
en agronom samt det antal ordinarie och extra lärare med annan utbildning, som
i varje särskilt fall av vederbörande prövades nödigt. Vidare skulle skolan förfoga
över erforderliga egna lokaler för undervisningen, rymlig maskinhall för vanliga
lantbruksmaskiner och redskap, innefattande elektriska och andra motorer, demonstrationsfält
å minst ’/ä hektar och om möjligt till skolan förlagt, av lärare vid
skolan skött jordbruk samt tillräcklig, efter den utvidgade undervisningen lämpad
undervisningsmateriel. Antalet elever borde icke överstiga 30 och icke understiga
10. Statsanslaget till varje kurs bär i förslaget beräknats till 6,000 kronor utan
någon som helst fordran på ortsbidrag, då ovisst syntes vara, huruvida sådant
skulle kunna erhållas. Ej heller har något vitsord från ortsmyndighet rörande
skolans behövlighet ansetts erforderligt, utan har det synts, att dylikt borde kunna
lämnas av lantbruksstyrelsen efter vederbörande inspektörs hörande.
I likhet med Sveriges lantbrukslärarförening anser lantbruksstyrelsen, att
kurser, sådana som de här omförmälda, äro behövliga och kunna fylla en viktig
uppgift inom vissa delar av landet, särskilt där det medelstora och mindre jordbruket,
såsom fallet är i Skåne, intaga en jämförelsevis hög ståndpunkt, samt att
de böra komma i åtnjutande av det statsanslag, som kräves, för att de skola kunna
så ordnas och ledas, att den vid dem meddelade undervisningen lämnar bästa möjliga
resultat. Vidare synes det lantbruksstyrelsen påtagligt, att det från såväl ekonomisk
som saklig synpunkt är förenat med avsevärda fördelar, att kurserna förläggas till
redan befintlig lantmannaskola. På samma gång kostnaderna härigenom kunna
nedbringas genom att tillgång där redan finnes till lokaler, undervisningsmateriel
och lärarkrafter, torde man kunna påräkna, att ökat intresse för och därigenom
även större anslutning till kurserna skola kunna åstadkommas och vinnas.
Av den i det föregående lämnade redogörelsen för de hittills hållna kurserna
Nionde huvudtiteln.
:tl
vid Ilaimnonhög oeli Önnestad framgår, att här ifrågavarande kurser kunna anordnas
på ett grundväsentligt olika sätt, antingen såsom fristående kurser vid sidan av
och fullt skilda från den ordinarie femmånaderskursen eller ock såsom en påbyggnad
på denna sistnämnda kurs, eller med andra ord såsom en fortsättningskurs för de
elever, som önska ytterligare komplettera och utvidga sin vid femmånaderskursen
förvärvade yrkesutbildning. Båda dessa former äga obestridligen var och en sina
fördelar.
Då tiden för femmånaderskursen visat sig vara väl kort för genomgående
av de ämnen, som äro upptagna i densamma, har man ansett, att denna kurs icke
kunnat fullt fylla de fordringar, som böra uppställas på en förkurs till ovan omförmälda
fortsättningskurs. Särskilt i de viktiga ämnena husdjurslära och jordbrukslära
hava grundligare insikter ansetts önskvärda, för att eleverna skulle kunna
draga full nytta av den undervisning, som meddelas i fortsättningskursen. Dessa
olägenheter har man sökt undanrödja genom att ordna femmånaderskursen och fortsättningskursen
såsom ett sammanhängande helt, såsom en niomånaderskurs, varigenom
man vunnit, att hänsyn icke behövt tagas till att en viss avsevärd del av
kursen skall utgöra en fullständig, avslutad kurs. Undervisningen har redan från
början kunnat läggas så, att de olika läroämnena kunna behandlas grundligare och
mera systematiskt.
De fördelar, som fortsättningskursen erbjuder, synas emellertid så stora, att
man icke kan undgå att tillmäta dem avgörande betydelse. Förlägges den mera
omfattande utbildning, vartill man här vill bereda tillfälle, till en dylik kurs, kan
nämligen även sådan elev, som vid annan lantmannaskola än den, vid vilken kursen
hålles, genomgått en ordinarie femmånaderskurs, och som önskar ytterligare utbilda
sig, draga nytta av densamma, något som enligt lantbruksstyrelsens mening förtjänar
särskilt beaktas, då här ifrågavarande kurser böra anordnas endast i de delar
av landet, där ett verkligt behov av dem för närvarande kan anses vara för handen.
Fortsättningskurserna synas sålunda kunna bliva till större nytta och gagn för
landet i dess helhet än de huvudsakligen för närmaste ort avsedda fristående niomånaderskurserna,
vilka närmast torde kunna betraktas såsom en ny lantmannaskoltyp.
Vidare vinnes genom att kursen anordnas såsom fortsättningskurs, att
eleverna under den ordinarie femmånaderskursen lättare kunna komma till insikt
om behovet av ytterligare yrkesutbildning, än om detta måste förutsättas ha skett
redan före inträdandet i lantmannaskolan. Jämväl därtill torde hänsyn böra tagas,
att dessa elever, som först under femmånaderskursen få blicken öppnad för värdet
av denna ytterligare yrkesutbildning, torde — om kurserna anordnas endast som
fristående niomånaderskurser vid sidan av femmånaderskurserna — i regel bliva
utestängda från att förvärva sig den fullständigare utbildning, som det är avsikten
att genom dessa kurser i största möjliga utsträckning bereda tillgång till. Fortsättningskurserna
synas sålunda kunna påräkna större anslutning och mera intresserade
elever än den fristående niomånaderskursen. Även frågan om inträdesfordringarna
låter väsentligt lättare ordna sig i fråga om en fortsättningskurs än
då det gäller en fristående niomånaderskurs, i det att i förra fallet dessa fordringar
självfallet måste bliva genomgången vanlig lantmannaskolkurs.
Det synes sålunda lantbruksstyrelsen, att företräde åtminstone för närvarande
och med nu föreliggande erfarenhet på här ifrågavarande område bör givas åt fortsättningskurserna
och att statsanslag alltså i främsta rummet bör utgå till dylika
32
Nionde huvudtiteln.
kurser. Så avsevärda fördelar torde dock få anses vara förbundna även med fristående
niomånaderskurser, att Eders Kungl. Maj:t synes böra medgivas rätt att, i
undantagsfall, då särskilda omständigheter kunna anses föreligga, bevilja statsunderstöd
för anordnande även av sistnämnda kurser.
Av särskild vikt synes det lantbruksstyrelsen vara, att nu ifrågavarande
kurser, vare sig att de anordnas på ena eller andra sättet, icke komma att förläggas
till andra skolor än sådana, vilka lämna största möjliga säkerhet för att
kurserna komma att motsvara med dem avsett ändamål. Lantbruksstyrelsens på
vederbörande inspektörs yttrande grundade vitsord härom torde sålunda i främsta
rummet böra uppställas såsom villkor för statsanslags beviljande. Då även elevantalet
vid skolans ordinarie kurs lämnar vittnesbörd om skolans värde såsom undervisningsanstalt,
torde jämväl böra fordras, att under de tre åren närmast före statsanslagets
beviljande minst 30 elever skola hava deltagit i den ordinarie kursen.
Vidare bör i nu ifrågavarande kurs, för vilken statsanslaget är avsett, minst 15
elever deltaga. Då demonstrationer och övningar ingå såsom ett särskilt viktigt
led i undervisningen, synes ävenledes böra föreskrivas, att elevantalet i varje kurs
icke får överstiga 30. Självfallet torde vara, att skolan skall hava till sitt förfogande,
förutom fullt tillfredsställande undervisningslokaler, maskinhall med tillgång
till lantbruksmaskiner och redskap,- eget jordbruk av fullt tillräcklig storlek
samt särskilt god tillgång på all undervisningsmateriel, som kan anses erforderlig
för undervisningens ändamålsenliga bedrivande. Huruvida samtliga dessa krav på
ett fullt tillfredsställande sätt äro uppfyllda, torde vederbörande inspektör säkrast
kunna bedöma; och det bör åligga honom att vid avgivande av intyg om skolans
lämplighet för anordnande a v här ifrågavarande särskilda kurs taga noggrann hänsyn
härtill.
Vid beräkningen av det statsanslag, som kan anses erforderligt för ifrågavarande
kurser, har lantbruksstyrelsen utgått från att omkostnaderna för dem torde
komma att ställa sig högre än för den ytterligare kurs, vartill lantmannaskola
enligt nu gällande bestämmelser kan erhålla statsanslag. Sålunda måste bland
annat högre krav ställas på tillgängliga lärarkrafter, fullständigare undervisningsmateriel
m. m., vartill komma kostnader dels för skolans jordbruk, dels ock för de
i fortsättningskursen ingående exkursioner och studieresor, om vilkas värde för
undervisningen delade meningar knappast kunna råda. Till förstnämnda kurs utgår
statsanslaget med sammanlagt högst 2,000 kronor, då elevantalet understiger 30
och parallellundervisning sålunda — liksom här — icke anses behöva ifrågakomma;
överstiger elevantalet 30, kan anslaget höjas med 1,000 kronor.
Med denna utgångspunkt för beräkningen har ifrågavarande anslag synts
lantbruksstyrelsen böra bestämmas till 3,000 kronor. Någon uppdelning av detsamma
i grundanslag och tilläggsanslag har lantbruksstyrelsen, då statsanslaget
avser fortsättningskurs, icke ansett sig böra föreslå, enär enligt lantbruksstyrelsens
mening ortsbidrag icke synes böra fordras för dylik kurs, som, enligt vad ovan
blivit framhållet, torde få anses vara till nytta och gagn vida utom närmaste trakt.
Omkostnaderna för en fristående niomånaderskurs vid sidan av den ordinarie
femmånaderskursen ställa sig givetvis icke oväsentligt högre än för en fortsättningskurs.
Det synes emellertid lantbruksstyrelsen, att då nämnda kurs i vida
högre grad och mera uteslutande än fortsättningskursen är av betydelse och till
gagn för kringliggande orter, denna ökade kostnad bör bestridas genom ortsbidrag,
Monde huvudtiteln.
rt:t
vilket i sådant fall, i likhet med vad som nu gäller tilläggsanslaget för ordinarie
kurs, lämpligen torde kunna bestämmas till minst halva statsanslaget eller 1,500
kronor och vartill tillgång bör styrkas för utbekommande av statsanslaget.
Tiden för fortsättningskurs torde böra bestämmas till minst 4 månader och
för fristående kurs till minst 9 månader.
Samma krav på plats för frielever eller elever mot halv undervisningsavgift,
som äro uppställda såsom villkor för erhållande av statsanslag till den ordinarie
femmånaderskursen, synes även här böra föreskrivas. Detsamma gäller ock den
kontroll, kursen skall vara underkastad, samt skyldighet för skola, vid vilken kurs
hålles, att avgiva särskild berättelse över kursen i fråga.»
Med anledning av detta lantbruksstyrelsens utlåtande har från
Skånes lantbrukslärarförening ingivits en skrift, vari anföres huvudsakligen
följande:
»Enligt all erfarenhet såväl i Danmark som hos oss är den fristående kursen
att föredraga. Detta inses också av eleverna, vilket visar sig däri, att tillslutningen
är mycket god vid de danska skolor, där dylik kurs inrättats, under det de skolor,
som inrättat fortsättningskurs, ha mer eller mindre svårt att till dessa erhålla elever.
Såväl Skånes lantbrukslärarförening som Sveriges lantbrukslärarförening ha
också enstämmigt framhållit de förra kursernas värde framför de senares. Det
torde heller icke råda något tvivel om, att dessa kurser äro de, som i främsta
rummet böra uppmuntras.
I lantbruksstyrelsens framställning har emellertid föreslagits, att fortsättningskurserna
skulle i första hand uppmuntras, i det att dessa skulle tilldelas ett anslag
av 3,000 kronor, utan att något ortsbidrag ifrågasättes, under det de fristående
kurserna skulle erhålla detta anslag endast om 1,500 kronor kunde erhållas i ortsbidrag.
Då ortsbidrag utöver vad skolorna nu åtnjuta i regel icke torde kunna erhållas,
skulle detta resultera i att de skolor, som nu ha inrättat fristående kurs, tvingades
att förändra denna till fortsättningskurs och således den bästa undervisningsformen
utträngdes av den sämre.
Även om anslagen till båda kurserna göras oberoende av ortsbidrag, kommer
detta att ske, då det icke kan förutsättas, att skolorna upprätthålla den vida dyrare
och mera arbetskrävande fristående kursen, om de icke till denna erhålla större
anslag än till en fortsättningskurs.
Den motivering, lantbruksstyrelsen anfört, att de fristående kurserna äro att
betrakta som ortsirjtresse under det fortsättningskurserna äro ett mera allmänt
intresse, torde icke kunna upprätthållas, då ju även den fristående kursen står öppen
för elever från hela landet och anslutningen av elever från andra lantmannaskolor
till fortsättningskurs icke har visat sig äga rum i så stor utsträckning, att detta
har någon betydelse.
På grund av det ovan anförda våga vi därför föreslå:
1) att fristående niomånaders kurs erhåller ett anslag av 4,000 kronor såsom
grundanslag oberoende av ortsbidrag;
2) att dessa kurser erhålla ett tilläggsanslag av ytterligare intill 2,000 kronor
på villkor, att lika stort belopp erhålles som bidrag från orten, elevavgifter inberäknade;
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
o
34
Nionde huvudtiteln.
[8.]
Departements
chefen.
3) att fortsättningskurs erhåller ett anslag av 3,000 kronor oberoende av
ortsbidrag.»
Därjämte har anhållits, att dylikt bidrag måtte få utgå redan under
innevarande år.
Det uppslag till utvidgning av den lägre lantbruksundervisningen
i vårt land, som det föreliggande förslaget innefattar, synes mig vara
synnerligen gott. Med de alltmera ökade krav, som måste ställas på
de enskilda jordbrukarnas yrkesskicklighet och förmåga av ekonomisk
beräkning, finner jag det tydligt, att en undervisningsform sådan som
de nu föreslagna kurserna har en given plats att fylla särskilt för det
medelstora jordbruket. Detta framgår även därav, att vid två skolor i
Sverige dylika kurser sedan någon tid hållits och varit väl besökta,
oaktat de icke åtnjutit särskilt statsbidrag. Åven om den nya formen
till en början kommer att vinna tillämpning huvudsakligen i de i jordbrukshänseende
mest utvecklade delarna av landet, kunna dock dess
goda verkningar vinna vidsträckt spridning, eftersom det naturligtvis
icke bör vara unga män från andra delar av landet förmenat att söka
och vinna inträde vid dessa kurser. Jag vill därjämte framhålla, att
både i Danmark, Norge, Finland och Tyskland liknande skolor med
ungefär lika lång undervisningstid sedan flera år varit i verksamhet med
erkänt gott resultat. I vissa hänseenden är dock undervisningen där
förlagd på något olika sätt mot vad nu föreslagits.
Jag vill vidare erinra, att 1917 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag
medgivit möjlighet till statsbidrag för kurser vid lanthushållsskolor
av längre varaktighet än den normala. I viss mån kunna de skäl, som
då anfördes för ett sådant medgivande, äga tillämplighet även i nu
föreliggande fall.
Någon för de statsunderstödda lantbruksskolorna skadlig konkurrens
torde icke vara att befara genom niomånaderskursernas inrättande. Dessa
bägge undervisningsanstalter hava så olika anordning och syfte, att de
icke kunna antagas gå i vägen för varandra. De böra snarare anses
komplettera varandra.
I den nu lämnade utredningen har för övrigt framlagts så goda
skäl för förslaget, att till desamma föga synes vara att tillägga.
I avseende å organiserandet av den längre kursen har lantbruksstyrelsen
uttalat den uppfattning, att fortsättningskurserna skulle i första
hand vara förtjänta att understödjas medelst statsbidrag. Härutinnan
kan jag dock ej ansluta mig till styrelsen. Deu fördel, som ligger däri,
att vid en fristående, sammanhängande kurs undervisningen redan från
Nionde huvudtiteln.
35
kursens början kan planläggas med hänsyn till den längre undervisningstiden,
synes mig särdeles betydelsefull. Denna undervisningsform bär
enligt min uppfattning bestämda förutsättningar att ge ett bättre slutresultat
än en ordinarie kurs jämte fortsättningskurs. Den av lantbruksstyrelsen
starkt framhävda fördelen av att fortsättningskurserna kunna
mottaga elever även från andra lantmannaskolor synes mig hava blivit
överskattad, helst som lantmannaskolorna i mellersta och norra Sverige
ofta sluta sin ordinarie kurs senare under våren än skolorna i sydligaste
delarna av landet, varest alltså fortsättningskursen troligen skulle redan
hava börjat, innan kursen vid förstnämnda skolor slutat. I regel har
väl för övrigt eu elev, som besöker en lantmannaskola, redan från början
.klart för sig, vilket mått av kunskaper han åsyftar att inhämta och vilken
kurs han skall välja.
Om jag än således är benägen att ge de fristående kurserna företräde,
synes mig dock möjlighet till statsbidrag även för fortsättningskurser
böra beredas, i den mån de inom någon ort må anses lämpligare.
I avseende å betecknandet av kursens tidslängd torde i överensstämmelse
med nuvarande föreskrifter tiden böra fastställas i veckor och
bestämmas till respektive 36 veckor för fristående kurs och 16 veckor
för fortsättningskurs. Då tiden räknas på detta sätt, böra ferier ej
inräknas i densamma.
Vad lantbruksstyrelsen föreslagit i fråga om vitsord angående
skolans lämplighet för kurser av nu ifrågavarande slag samt om elevantal,
frielever, eget jordbruk med mera ger icke anledning till någon
erinran från min sida.
I fråga om statsunderstödets storlek har lantbruksstyrelsen föreslagit
ett bidragsbelopp till fortsättningskurs av 3,000 kronor utan villkor
om ortsbidrag. I likhet med nämnda styrelse anser även jag, att ortsbidrag
till dylik kurs ej bör krävas. Såsom motiv för det föreslagna beloppet har
lantbruksstyrelsen anställt en jämförelse med det bidragsbelopp, som kan
utgå till andra årskurs utan parallellundervisning, nämligen 2,000 kronor
från staten under villkor av minst 1,000 kronor i ortsbidrag, elevavgifter
inräknade. Härvid bör i betraktande tagas, å ena sidan, att
omkostnaderna för fortsättningskursen antagligen komma att av angivna
skäl ställa sig högre än för en andra årskurs, och, å andra sidan, att
förstnämnda kurs skall pågå endast fyra månader, under det att en andra
årskurs skall räcka minst 20 veckor eller ungefär fem månader, samt
att skolan torde vid fortsättningskursen kunna påräkna avsevärd inkomst
i elevavgifter, enär deltagarna i dylik kurs väl kunna antagas i regel
tillhöra en mer välbärgad jordbrukarklass. Vid övervägande av dessa
36
Nionde huvudtiteln.
omständigheter finner jag mig kunna ansluta mig till lantbruksstyrelsens
förslag i fråga om understödsbeloppet för dylik kurs.
Jämväl till fristående niomånaderskurser, i den mån sådana borde bliva
understödda med statsmedel, har lantbruksstyrelsen föreslagit ett understödsbelopp
av 3,000 kronor, dock under villkor av ortsbidrag till minst halva
statsanslaget eller alltså minst 1,500 kronor. Jag kan meddela, att i det
förut omförmälda, av kommitterade inom Skånes lantbrukslärarförening
uppgjorda förslaget beräknats till dylika kurser ett statsbidrag av 6,000
kronor utan annat ortsbidrag än elevavgifter från 15 betalande elever
efter 80 kronor för elev.
Även med beaktande, att en niomånaders kurs av denna typ på visst
sätt utgör en parallellkurs till den ordinarie femmånaderskursen, kan jag,-som anser denna undervisningsform vara fördelaktigare än fortsättningskursen,
icke annat än finna det av lantbimksstyrelsen föreslagna understödsbeloppet
otillräckligt för en undervisning av den krävande art, som
här avses. Å andra sidan synes mig det i Skånes lantbrukslärarförenings
skrift framställda förslaget sträcka anspråken på statsbidrag väl långt.
Ifall det av lantbruksstyrelsen föreslagna beloppet, 3,000 kronor, ges
såsom grundanslag utan villkor om bidrag från orten samt därutöver
ett tilläggsanslag å högst 2,000 kronor medgives under villkor av minst
lika ortsbidrag, elevavgifter inräknade, erhåller skolan inalles bidrag å
minst 7,000 kronor till en kurs av ifrågavarande slag. Jag anser mig
kunna tillstyrka en sådan anordning.
Att bidrag till förlängda kurser av ena eller andra slaget skulle
medgivas redan för innevarande år kan jag icke förorda.
De grunder, efter vilka statsunderstöd till niomånaderskurs vid
lantmannaskola enligt min mening alltså borde utgå, och vilka torde
böra betecknas såsom tillägg till gällande grunder för statsunderstöd för
lantmannaskolor, kunna sammanfattas sålunda:
Därest vid lantmannaskola hålles fristående, sammanhängande kurs
om minst trettisex veckor, må, under förutsättning att under de tre
närmast föregående läsåren elevantalet vid skolans ordinarie kurs uppgått
i medeltal till minst 30 samt att i kursen deltaga minst 15, högst 30
elever, statsunderstöd till dylik kurs utgå med ej mindre grundanslag å
3,000 kronor än även tilläggsanslag å högst 2,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att på grund av särskilda omständigheter
bevilja statsunderstöd, oaktat villkoren i fråga om elevantal icke
äro uppfyllda,
samt under villkor i övrigt:
Nionde huvudtiteln.
37
att inom orten tillök jutes ett belopp, som med inräknande av
elevavgifterna uppgår minst till det belopp, varmed statsunderstödet till
skolan överstiger grundanslaget;
att lantbruksstyrelsen efter hörande av vederbörande inspektör över
den lägre lantbruksundervisningen vitsordar skolans lämplighet för hållande
av dylik kurs;
att för varje 1,000 kronor av statsunderstödet minst två frielever
eller dubbla antalet elever mot halv undervisningsavgift äga åtnjuta
undervisning vid kursen, i den mån de obemedlade eller mindre bemedlade
inträdesberättigade sökande, vilka anmäla sig till erhållande av
sådan förmån, samt de obemedlade eller mindre bemedlade elever vid
kursen, vilka erhållit understöd av statsmedel till genomgående av kurs
vid lantmannaskola, uppgå till motsvarande antal;
att skolan underkastar sig den kontroll, Kung! Maj:t i varje särskilt
fall finner skäl föreskriva, samt
att skolan årligen avgiver berättelse om sin verksamhet.
Därest vid lantmannaskola hålles fortsättningskurs om minst sexton
veckor för elever, som genomgått ordinarie kurs vid dylik skola, må,
under ovan angivna förutsättningar beträffande elevantal, statsunderstöd till
dylik kurs utgå med 3,000 kronor oberoende av bidrag från orten samt
i övrigt under samma villkor och med enahanda rätt för Kungl. Maj:t,
som ovan nämnts.
Lantbruksstyrelsen har icke ifrågasatt någon höjning av förslagsanslaget
till lantmannaskolorna på grund av de föreslagna längre kurserna.
I och för sig torde dessa icke heller komma att åtminstone till en början
anordnas i så stort antal, att den därav ökade statsutgiften blir särdeles
betydande. Men då utgifterna från anslaget under år 1916 uppgått
till 214,930 kronor och under år 1917 till och med oktober månad
till 224,790 kronor, anser jag mig böra föreslå anslagets höjning till
240,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna ovan intagna, av mig tillstyrkta
tillägg till gällande grunder för statsunderstöd för
lantmannaskolor att tillämpas från och med läsåret
1918—1919;
dels och höja det under anslagstiteln »undervisningsanstalter*
för jordbruk och lantmannanäringar»
38
Nionde huvudtiteln.
[8.] upptagna förslagsanslaget till lantmannaskolor
från ................................. kronor 200,000
med ........................................................... » . 40,000
till ............................................................. » 240,000.
Till den härav föranledda höjningen i nämnda anslagstitel återkommer
jag senare.
g. Lanthushållsskolor, oförändrat ordinarie förslagsanslag
........................................................................................... kronor 60,000.
h. Understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter,
oförändrat ordinarie förslagsanslag ...................................... kronor 100,000.
Anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar»
bör vid bifall till vad i punkterna 3, 4, 6 och 8 föreslagits
nu beräknas ökad frän 755,700 kronor med inalles
64,500 kronor till .................................................................... kronor 820,200.
i. Bränsle in. m. vid lantbruksinstitutet vid Ultuna.
[9.] Då riksdagen år 1917 godkände ny stat för lantbruksinstitutet
Bränsle m. m. Ultima, anvisade riksdagen tillika å extra stat för innevarande år
institutet vid ett förslagsanslag av högst 3,700 kronor för bestridande av vissa kostuituna.
nader för bränsle m. m. vid detta institut. Enligt utredningen beräk(»xtra
anslag.) nades härav 3,500 kronor för ökning av utgifterna för bränsle och lyse
för institutets egna behov och 200 kronor för ökade utgifter för lyse
åt tjänare. Dessa ökningar ansågos huvudsakligen bero av dyrtiden.
Styrelsen för nämnda institut har nu i skrivelse den 17 december
1917 anfört följande.
I institutets årligen fastställda inkomst- och utgiftsstat hade anslaget till
bränsle och lyse under en följd av år upptagits med 3,500 kronor, varjämte 400
kronor varit anslagna till bränsle åt tjänare. Dessa belopp hade dock under de
senaste åren visat sig otillräckliga. Det på grund härav för år 1918 beviljade
extra anslaget av 3,700 kronor torde knappast komma att visa sig vara tillräckligt.
Ay 1916 års räkenskaper framginge nämligen, att bristen å posten bränsle
och lyse varit 6,444 kronor 18 öre, vilken delvis täckts med ett av 1917 års riksdag
beviljat extra anslag av 3,000 kronor. För år 1917 kunde bristen beräknas
till 10,000 kronor. Under förutsättning att nu rådande höga pris å bränsle komme
att gälla åtminstone i huvudsak under de närmaste åren, miste, enligt styrelsens
mening, även efter vidtagande av möjliga inskränkningar, en ökning å institutets
Nionde huvudtiteln.
39
bränslekonto av minst 7,500 kronor anses erforderlig. På grund härav homställde
styrelsen, att institutet måtto för år 1919 komma i åtnjutande av ett extra anslag
å sistnämnda belopp till bestridande av ökade utgifter för bränsle och lyse.
Då de för institutets behov av bränsle och lyse tillgängliga medlen
med all sannolikhet komma att även för år 1919 visa sig otillräckliga,
samt det nu begärda beloppet icke synes mig med hänsyn till de uppkomna
bristerna å bränslekontot för åren 1916 och 1917 för högt tilltaget,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för bestridande av vissa kostnader för bränsle
in. m. vid lantbruksinstitutet vid Ultima å extra stat
för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst kronor 7,500.
j. Bränsle m. m. vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.
Jämte det riksdagen år 1917 godkände ny stat för lantbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp, anvisade riksdagen å extra stat för innevarande
år för bestridande av vissa kostnader för bränsle m. m. vid
nämnda institut ett förslagsanslag, högst 7,550 kronor. Enligt utredningen
i ämnet beräknades härav 4,800 kronor till bränsle, 1,200 kronor
till renhållning, 850 kronor till dagsverken, körslor och maskinarbeten
samt 700 kronor till kost för frielevor. Dessa belopp utgjordes av utgifter,
som ansågos betingade av dyrtidsprisen och icke kunde gäldas
av medel å den ordinarie staten.
Nu har styrelsen för nämnda institut i skrivelse den 14 augusti
1914 anfört huvudsakligen:
Under tiden sedan styrelsen avlät framställning om anvisande för år 1918
av nyssnämnda belopp, hade omkostnaderna vid två av de poster, som för år 1918
uppförts å extra stat, nämligen posterna för bränsle och kost för frieleverna,
ytterligare stegrats, medan de två andra med iakttagande av behörig sparsamhet
syntes hålla sig på ungefär samma nivå. På grund härav beräknade styrelsen,
att, för att institutet skulle kunna hållas i normal drift under framtiden, dessa
senare poster även för år 1919 borde utgå till samma belopp, som beräknats för
år 1918 eller tillhopa 2,050 kronor, medan vid de två andra posterna en mindre
ökning utöver vad som begärts för år 1918 nödvändigtvis borde äga rum. För frielevernas
kost måste institutet redan frän den 1 november 1917 ytterligare betala
30 öre om dagen, varigenom för 7 sådana årligen komme att åsamkas en ytterligare
merutgift av omkring 750 kronor utöver den förut tillkomna utgiften, som beräknats
• uti 1918 års stat, och säkerligen komme detta att fortfara under närmast följande
år. Svårare syntes det vara att med någorlunda visshet ange, huru bränslefrågan
år 1919 komme att ställa sig. Beräkningen härav måste alltid bliva osäker, då
två obestämbara faktorer däruti inginge, nämligen priset på och mängden av bränsle.
[9.]
Departe
mentschefen.
[lo.J
Bränsle
m. m .
vid lantbruks -och mejeriinstitutet
vid,
Alnarp.
(extra anslag. )
40
Nionde huvudtiteln.
[10.]
Departements
chefen.
[ii.]
Försöksloge
vid Ultima.
(extra anslag.)
Skulle den nuvarande bränslemängden behöva bibehållas eller omkring 160 ton koks,
bleve med nuvarande priser, eller 110 kronor per ton, utgifterna härför åtminstone
17,000 kronor mot omkring 6,000 kronor under normala år. Vissa besparingar
torde dock kunna ske, i första hand genom inläggning av en mera effektiv panna
i Alnarps slott, varutav styrelsen beräknade skulle uppstå en reduktion av normalbränslet
på detta ställe med omkring 10 procent. Någon mindre besparing borde
ock uppkomma genom inläggning av elektrisk motor i stället för en med stenkol
driven sådan å laboratoriet. Större effekt förväntade sig Alnarpsstyrelsen utav
användning av torv som bränsle i den nya slottspannan, särskilt om genom egendomens
förmedling en avsevärd mängd torvbränsle för 1918 — 1919 års eldningsperiod
till ett rimligt pris kunde erhållas. Med hänsyn tagen härtill ansåge sig
styrelsen för år 1919 kunna nedbringa bränslekostnaderna till omkring 11,000 kronor.
Utöver den ordinarie staten för år 1919 skulle alltså behövas till bränsle 5,000
kronor, till frielever 1,450 kronor, till renhållning 1.200 kronor och till dagsverken
in. m. 850 kronor eller tillhopa 8,500 kronor.
På grund härav anhölle styrelsen för institutet, att till täckande av den
beräknade bristen under år 1919 måtte anvisas ett extra anslag av 8,500 kronor.
Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 17 november 1917 tillstyrkt
denna framställning.
Mot ifrågavarande framställning finner jag icke något att erinra.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen
att för bestridande av vissa kostnader för bränsle
in. m. vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp
å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst ............................................................... kronor 8,500.
k. Försöksloge vid Ultima.
Vid Ultuna finnes en år 1884 uppförd mindre, synnerligen enkel
lada, ursprungligen avsedd allenast för egendomens behov. Sedan år
1897 har däri inrymts det försöksmaterial, som tillhört Sveriges utsädesförenings
vid Ultuna förlagda filial, och logen har därjämte tagits i anspråk
för den försöksverksamhet, som bedrives för lantbruksinstitutets
egen räkning. Denna loge befinner sig numera i särdeles skröpligt skick
och bereder varken tillräckligt stort utrymme eller tillräckligt skyddat
förvar för de dyrbara försökssädena. Dess bristfälliga beskaffenhet och
ofullständiga inredning gör det omöjligt att på vederbörligt sätt förvara
de särskilda sorterna skilda från varandra samt ägna dem den noggranna
skötsel, som kräves. Därtill kommer, att logen är förlagd alldeles invid
den byggnad, som inrymmer lantbruksskolans lärosalar, och därför ligger
till hinder för realiserande av en sedan länge förberedd, men till följd
Nionde huvudtiteln.
41
av kristidsförliållandena tillsvidare undanskjuten plan att i skolans omedelbara
närhet uppföra eu ny bostadsbyggnad för lantbruksskolans elever
i stället för den nuvarande, på rätt långt avstånd därifrån belägna och
i liera avseenden otillfredsställande logementsbyggnaden. Logens nedrivande
och ersättande med en ny byggnad å annan plats vid egendomen
är därför en förutsättning för .genomförandet av sagda plan.
Frågan om uppförande av ny loge har nu väckts på tal närmast
genom en framställning från Sveriges utsädesförening, vilken därvid även
ifrågasatt anslag till eu särskilt självständig institutionsbyggnad för sin
öltuuafilial, inrymmande arbetsrum och bostäder för tjänstemännen.
Anslag till uppförande av sistnämnda byggnad, som enligt kostnadsförslag
skulle draga en kostnad av 86,000 kronor, kan icke nu av mig
tillstyrkas. Däremot synes mig behovet av logens uppförande vara
ådagalagt. Härom innehåller utsädesföreningens skrivelse följande.
»Sveriges utsädesförenings arbeten på Sval öv hade ej pågått många år, innan
man tick göra den erfarenheten, att om det också visade sig hava varit synnerligen
välbetänkt att koncentrera hela försöks- och förädlingsverksamheten på en enda
anstalt vid Svalöv, det dock ej vore tänkbart att därifrån bedöma de framkomna
produkternas, de nya sorternas, lämplighet för olika landsdelar och än mindre dessas
särskilda behov av odlingsmaterial. Försöket att genom smärre lokala försök hos
ett flertal hushållningssällskap avhjälpa denna brist slog ej synnerligen väl ut. Tydligen
behövdes härför en eller flera fasta försöksstationer inom viktigare odlingsdistrikt.
Då därför sammanslagningen med mellersta Sveriges utsädesförening år 1894
öppnade möjligheter att övertaga dennas försöksverksamhet vid Örebro, gjordes
härav den första filialen, som redan år 1897 förlädes till Ultuna efter särskild överenskommelse
med lantbruksinstitutets styrelse. Från början ansåg man nog, att de
här vunna resultaten skulle bliva utslagsgivande för hela mellersta Sverige. Om än
de erfarenheter, som sedan dess gjorts, ej minst vid föreningens insyningar av utsädesbolagets
odlingar i olika provinser, uppvisat ohållbarheten av denna förhoppning
och inskränkt tillämpningen av filialens försök till att gälla huvudsakligen
blott för Mälardalen samt Gästrikland och delvis Dalarna, har föreningen dock alltid
velat — och vill så allt fortfarande — anse filialen på Ultuna såsom sin förnämsta.
Detta tydligtvis ej minst på grund av förläggningen och anknytningen till
det ena av Sveriges lantbruksinstitut, varav faktiskt framgått värdefulla fördelar
för båda parterna. Det anförda odlingsdistriktet hör ju dessutom till ett av landets
viktigaste.
Alldenstund filialens utveckling måst gå hand i hand med moderanstaltens,
särskilt med tillväxten av dennas arbetsområde och material av nya sorter, hava
emellertid de anordningar och den lokaltillgång, som till en början kunnat vara ganska
tillfredsställande, efter hand blivit allt mera otillräckliga. Då därtill institutets förhållande
till lantegendomen under tiden förändrats och även institutets egen försöksverksamhet
tilltagit i omfång, har filialens ställning på Ultuna till sist blivit
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 6
42
Nionde huvudtiteln.
[11.] sådan, att eu genomgripande förändring måste vidtagas, om den allt framgent skall
kunna bibehållas där.
Förhandlingar om ett nytt avtal med mera detaljerade bestämmelser i åtskilliga
avseenden hava också redan upptagits mellan styrelserna men torde knappast
kunna genomföras, med mindre än att den särskilt brännande lokalfrågan dessförinnan
blivit definitivt ordnad.
De lokaler, som från början upplätos åt föreningen, voro eu liten, synnerligen
lätt byggd lada vid försöksfältet samt två arbetsrum i rektorsbostadens nedre våning.
Det redan i och för sig alltför knappa utrymmet i ladan har på sista tiden än
mindre motsvarat behovet, sedan filialens försök utvidgats och förlagts till egendomens
stora fält samt även institutet däri börjat upplägga och tröska försökssäd.''
— —• — — — Dessa missförhållanden äro kort sagt av den art, att de länge
hämmande inverkat på arbetena vid filialen, särskilt på försöket att där upptaga
självständig förädling, och för närvarande skulle ställa oöverkomliga hinder i vägen
för varje försök att hävda denna filials ställning vid sidan av de senast tillkomna.
Till jämförelse må här anföras, att de nybyggnader, som planlagts för de
nya filialerna och till och med redan tagits i bruk vid Västernorrlandsfilialen, innefatta
lada, tröskloge och tre uppvärmda, rymliga arbetsrum jämte förrådsrum samt
hög vind för förädlingsmaterialets upphängande, allt i ett hus. — — — — — —
Då dessa byggnader vid de nu under uppsättning varande filialerna i Jämtland
och Värmland tillkommit på grund av Kungl. Maj:ts och riksdagens förutseende och
välbetänkta föreskrift, ser föreningen häruti en anledning att i underdånighet påkalla
Kungl. Maj:ts välvilliga uppmärksamhet även för den byggnadsfråga, som nu
föreligger, då denna gäller en nybyggnad på statens egen grund.
Då det just nu ligger den allra största vikt uppå, att Ultunafilialens ställninghävdas
och arbetsmöjligheterna vid densamma bringas till full jämnhöjd med övriga
filialers, har föreningens styrelse, även vad dessa byggnadsfrågor beträffar, satt sig
i förbindelse med styrelsen för TJltuna lantbruksinstitut, som har lika stort intresse
av dessa angelägenheter som föreningen. Av här bifogade protokollsutdrag framgår
också, att Ultunastyrelsen för sin del velat kraftigt understödja denna föreningens
ansökan om byggnadsunderstöd. Genom utsedda delegerade har stjrrelsen också i
samarbete med representanter för utsädesföreningen låtit verkställa en utredning av
det föreliggande byggnadsbehof^ och kostnaderna härför.
Denna kommitté har ansett, att tvenne skilda byggnader behövas: en kombinerad
loge- och ladubyggnad invid det gamla försöksfältet samt en laboratorieoch
bostadsbyggnad vid foten av åsen strax, därintill.
Logbyggnaden, vilken liksom den nuvarande skulle vara gemensam för föreningen
och institutet, skulle innehålla en tröskloge i mitten och åt båda hållen
laduutrymmen för försökssädena, på ena sidan för institutet och på den andra för
filialen, med för denna särskilt behövlig fackindelning. Utmed ena sidan skulle förläggas
ett gemensamt redskapsskjul och förvaringsrum. Kostnaden härför har med
nu rådande priser beräknats till 19,843 kronor.
Institutions- och bostadshuset — — — — skulle enligt beräkning draga en
kostnad av 86,000 kronor med inredning och ledningar för värme, vatten o. s. v.
Dess värre är det belopp, 105,843 kronor, som sålunda enligt nu gällande
pris på byggnadsmaterial och arbete erfordras för tillgodoseende av här framlagda
Niondo huvudtiteln.
4; t
krav, så ansenligt, att däri kan synas ligga ett allvarligt hinder för förslagets [H.l
genomförande redan nu. A andra sidan äro dock, som ovan framhållits, anspråken
på just denna fdial för ögonblicket av den art, att de ej utan stort men för utsädesföreningens
betydelsefulla arbete kunna skjutas undan. Skall samarbetet med
statens jordbruksundervisning på Ultuna kunna bibehållas och föreningen ej nödgas
uppsöka eu eventuell billigare förläggning under något av Mälardalens hushållningssällskap,
torde det sålunda i det allmännas intresse få anses för oundgängligt, att
de för arbetets fortsättning på Ultuna behövliga byggnaderna enligt här framlagd
plan snarast möjligt komma till stånd. Åtminstone borde det mest trängande
behovet av log- och laduutrymme omedelbart tillgodoses, om själva institutionsbyggnaden
möjligen ännu för något, år skulle få anstå. Genom anvisande av ett
även ansenligt belopp till professor Nilsson-Ehles växtförädling på Alnarp har riksdagen
dock helt nyligen visat sig beakta krav av alldeles samma art och innebörd,
ehuru ej så direkt inriktade på praktiken som utsädesföreningens här framlagda.»
Vid denna ansökning voro fogade dels ritningar, uppgjorda av
arkitekten AV. Holmgren, dels ett den 23 juli 1917 av byggmästarna
C. A. Gustafsson och O. Rosén i Uppsala avgivet anbud att uppföra
logbyggn aden enligt ritningen för en efter då gällande priser beräknad
kostnad av 19,843 kronor i ett för allt, dels ock utdrag av Ultunastyrelsens
protokoll den 8 september 1916, utvisande att styrelsen beslutat
tillstyrka förslaget om uppförande av de ifrågasatta institutions- och
logbyggnaderna samt motiverat detta tillstyrkande sålunda.
»De stora fördelar, ett samarbete mellan utsädesföreningen och institutet erbjuder
för båda parterna, hava under den tid av i det närmaste 20 år, som förflutit,
sedan en Svalövsfilial upprättades vid Ultuna, blivit till fullo ådagalagda. För
tjänstemännen vid filialen bar det givetvis varit till stort gagn att äga tillfälle till
ett fruktbringande meningsutbyte och samarbete med institutets lärare, vilka även
i derå fall varit direkt anknutna vid filialens verksamhet, och å andra sidan hava
institutets lärare och lärjungar haft tillgång till filialens synnerligen omfattande
demonstrations- och arbetsmaterial.
Enär de jordbruksförhållanden, under vilka filialen vid Ultuna arbetar, kunna
anses representativa för större delen av Mälarprovinserna — ett av landets viktigaste
jordbruksdistrikt — måste det även ur det praktiska jordbrukets synpunkt
anses som ett viktigt intresse, att denna filial bibehålies och utvecklas, och härför
är en nödvändig förutsättning, att någorlunda tidsenliga lokaler finnas att tillgå. I
detta hänseende äro för närvarande förhållandena ganska otillfredsställande, i det
att de arbetslokaler institutet kunnat upplåta ur flera synpunkter äro olämpliga,
med alltför knappt utrymme och belägna på alltför stort avstånd från logbyggnaden,
där allt material till en början förvaras. Logbyggnaden är själv för trång och skall
för övrigt rivas, så snart föreslagen nybyggnad för lantbruksskolan kommer till ut
Bristen
på tillfredsställande lokaler vid Ultuna utgör ett stort hinder för en
vidare utveckling av filialens verksamhet. Särskilt nu, då flera Svalövsfilialer äro
under anläggning inom skilda delar av landet, avsedda bland annat att upptaga mera
självständigt förädlingsarbete med lokalt material,^synes det vara av största vikt,
44
Monde huvudtiteln.
att; även filialen vid Ultuna erhåller större resurser såväl i fråga om utrustning som
personal för att i ännu högre grad än hittills kunna framgångsrikt deltaga i arbetet
för utsädesfrågans utveckling i mellan-Sverige.»
I utlåtande den 13 november 1917 bär lantbruksstyrelsen anfört
följande.
»Den stora vetenskapliga och praktiska betydelse, som Sveriges utsädesförening
med dess institutioner och filialer ägt och äger för svenska jordbruket, har
betingat beviljande från statens sida av ganska betydande årliga anslag åt föreningen.
Dessa anslag hava dock hittills avsett upprätthållandet av föreningens verksamhet,
men däremot har hittills anslag icke beviljats föreningen för uppförandet
av byggnader vare sig vid huvudanstalten vid Svalöv eller vid dess filialer. Vidkommande
anslagen till filialerna hava hushållningssällskapen, som ansetts för sin
uppgift draga fördel av filialernas verksamhet inom deras områden, i vissa fall bidragit
till nödiga byggnaders uppförande, och detta har redan i ett fall, nämligen
vad angår filialen i Jämtland, föreskrivits såsom villkor för statsanslags åtnjutande.
Liknande villkor föreslår lantbruksstyrelsen uti skrivelse denna dag skola föreskrivas
för beviljande av ökade anslag till föreningens äldre filialer. Skulle staten åtaga
sig att i förevarande fall bevilja anslag till byggnaders uppförande för filialens vid
Ultuna behov, skulle detta kunna leda till framställande av liknande anspråk vad
angår såväl övriga filialer som huvudanstalten vid Svalöv, anspråk, som, om de
från statens sida villfores, skulle kunna medföra högst betydliga utgifter för staten.
Då lantbruksstyrelsen icke anser lämpligt, att staten genom att bevilja förevarande
ansökning beträder en väg, å vilken staten sedermera icke kan eller finner
sig icke böra fortsätta, får lantbruksstyrelsen hemställa, att förevarande ansökning
icke må till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.»
På given anledning bär därefter till jordbruksdepartementet insänts
arbetsbeskrivning till den föreslagna logbyggnaden, utvisande att byggnaden
är avsedd att uppföras av stolpar och bräder, att golv av plank
skall inläggas endast i logkistan och i den del av ladan, som är avsedd
för utsädesföreningens behov, att i övrigt golvet skall utgöras av lera,
att taket skall täckas med spån men anordnas så, att framdeles tegel
kan anbringas ovanpå spånen, att utsädesföreningens del av huset skall
inredas i ett flertal mindre med grindar försedda avdelningar, avsedda
för de skilda sädesslagen, samt att entreprenören skall tillhandahålla
alla materialier, dagsverken, transporter och körslor.
Departementschef''
n.
Såsom jag förut nämnt synes mig ett verkligt behov föreligga att
få den nuvarande försökslogen ersatt med en bättre anordnad, på annan
plats förlagd byggnad.
Lantbruksstyrelsen, som icke bestritt detta behov, har emellertid
ansett, att det icke borde tillgodoses på statens bekostnad. Härutinnan
kan jag dock icke instämma med styrelsen. Det bör nämligen först
Nionde huvudtiteln.
45
och främst beaktas, att halva utrymmet i logen är avsett för institutets [11.]
eget försöksbehov, för vilket ingen annan än staten torde kunna ifrågasättas
att bestrida kostnaderna. Vidare bör framhållas, att eu bestämd
skillnad råder mellan utsädes föreningens Ultunafilial och övriga filialer,
enär den förra är förlagd å statens, till lantbruksinstitutet upplåtna
egendom, under det att övriga filialer äro inrättade vid enskilda egendomar.
Vid sistnämnda filialer synes det mig synnerligen lämpligt att.
såsom redan i vissa fall skett och som jag senare i dag ämnar tillstyrka
beträffande andra filialer, vederbörande hushållningssällskap tillförbindes
att mot måttlig hyra tillhandahålla loge och arbetslokaler. Att vid Ultima
tillämpa samma princip, som väl då skulle innebära, att dessa behövliga
utrymmen skulle där tillhandahållas av Uppsala läns hushållningssällskap,
möjligen i förening med andra hushållningssällskap inom det område av
landet, för vilket Ultunafilialens arbeten närmast äro avsedda, synes mig
ingalunda lämpligt. Jag vill erinra, att liknande samarbete mellan stat
och hushållningssällskap vid Alnarp, där Malmöhus läns hushållningssällskap
hade upprättat vissa skolor, numera avvecklats. Det synes böra
tillkomma staten både för lantbruksinstitutets skull och såsom jordägare
att bekosta de för filialen vid Ultima behövliga byggnaderna. Något
farligt prejudikat för framtiden, såsom lantbruksstyrelsen antytt, synes
ingalunda härigenom skapas.
I avseende å kostnaderna för byggnaden, upptagna till 19,843
kronor, synas mig dessa vara ganska högt beräknade, vilket förnämligast
torde bero på nuvarande höga arbets- och materialpriser. Möjligen kunna
vid arbetets utförande några förenklingar eller besparingar vidtagas.
Därjämte synes det mig kunna förutsättas, att Ultima egendom biträder
med verkställande av åtminstone en del transporter och körslor. Med
hänsyn härtill finner jag det belopp, som nu bör anvisas av statsmedel,
böra begränsas till 19,000 kronor.
På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att för uppförande vid Ultima av en logbyggnad
för därvarande lantbruksinstituts och Sveriges utsädesförenings
filials försöksverksamhet anvisa å extra stat
för år 1919 ett reservationsanslag av kronor 19,000.
46
Nionde huvudtiteln.
1. Institutionsbyggnad vid Alnarp för professor N. H. Nilsson-Ehles
ärftlighetsforskning.
institution?- Med bifall till Kung! Maj:ts proposition nr 182 den 10 april 1917
^Ainarp för har riksdagen, enligt vad riksdagen anmält i skrivelse den 12 juni samma
N^missor år’ nr mec*givit, bland annat, att av uppkommande vinst å rörelsen
Ehies ärftlig- vid Alnarps egendom finge användas ett belopp av högst 73,000 kronor
hetsforskning, till uppförande å egendomen tillhörig mark av eu institutionsbyggnad med
nödig utrustning för professor Nils Herman Nilsson-Ehles ärftlighetsforskning,
med rätt för Kungl. Magt att, i den mån så funnes erforderligt,
härtill förskottsvis av tillgängliga statsmedel anvisa nödigt belopp
mot ersättande av framdeles inflytande vinstmedel från nämnda egendom.
Enligt vad som framgår av statsrådsprotokollet vid nämnda proposition
hade kostnaderna beräknats för själva byggnaden till 67,538 kronor
och för utrustningen till 5,000 kronor, tillhopa 72,538 kronor, som avjämnats
till 73,000 kronor. Ritningar och kostnadsberäkning hade
uppgjorts i december år 1916 av arkitekten O. Hägg samt lämnats utan
erinran av överintendentsämbetet i utlåtande den 27 mars 1917. Vid
ärendets föredragning anförde dåvarande departementschefen, att i den
mån inskränkningar kunde åtminstone tillsvidare göras, utan att ändamålets
uppnående förfelades eller avsevärt försvårades, borde de givetvis
vidtagas lör nedbringande av de särskilt för närvarande stegrade byggnadskostnaderna.
Vid anmälan den 25 juni 1917 av berörda riksdagsskrivelse bemyndigade
Kungl. Maj:t institutets styrelse att efter samråd med NilssonEhle
gå i författning om uppförande av ifrågavarande institutionsbyggnad
jämte utrustning för en kostnad av högst 73,000 kronor i huvudsaklig
överensstämmelse med förenämnda ritningar m. m., dock att, där sä
funnes utan större olägenhet kunna ske, till kostnadsbesparing ledande inskränkningar
och förändringar borde vidtagas. Kostnaderna skulle gäldas
av Alnarps vinstmedel och borde, i den mån dessa medel ej lämnade
tillgång därtill, institutsstyrelsen inkomma till Kungl. Maj:t med framställning
om andande av ytterligare erforderliga medel såsom förskott.
Uti skrivelse den 27 augusti 1917 framhöll institutets styrelse,
hurusom till följd av inträffad och alltjämt fortgående prisstegring det
visat sig omöjligt att utföra ifrågavarande arbete i dess helhet utan
väsentligt överskridande av för ändamålet beviljat belopp, samt anförde
vidare bland annat följande.
Nionde huvudtiteln.
47
Deri utlysta entreprenaden å själva byggnaden hade givit on lägsta
anbudssumma av 72,000 kronor. Med tillägg av kostnader för värme-,
vatten- och elektriska ledningar, numera beräknade höjda från 6,600 till
13,500 kronor, ävensom arvoden till arkitekt och kontrollant, upptagna
enligt kostnadsförslaget till 2,300 kronor, samt kostnader för möbler
och utrustning, numera beräknade höjda från 5,000 till 6,000 kronor,
beräknades sammanlagda kostnaden numera till 93,800 kronor, varigenom
det beviljade anslaget skulle komma att överskridas med 20,800 kronor.
För nedbringande av detta belopp föresloge styrelsen dels en del förändringar
vid utförandet, medförande eu besparing av 2,015 kronor,
dels ock vissa tillfälliga inskränkningar i byggnadsarbetets omfattning,
avseende uteslutande tillsvidare av en till eu kostnad av 4,800 kronor
uppskattad lada samt av vattenledning och sanitära anordningar, uppskattade
till en kostnad av 2,500 kronor, varigenom för närvarande besparingar
till ett belopp av 9,315 kronor skulle kunna göras.
Vid sådant förhållande hemställde institutsstyrelsen om tillstånd
att, utan hinder därav att kostnaden komme att överskrida för ändamålet
anvisat belopp, antaga förenämnda anbud å själva byggnadsarbetet,
uppgående efter avdrag för sådana av styrelsen föreslagna inskränkningar,
som avsåge i entreprenadanbudet ingående arbeten, till 65,185
kronor, samt att till elektrisk belysning, värmeanläggning, inventarieutrustning
samt arkitekt- och kontrollantarvode få använda ett ytterligare
belopp av 19,300 kronor.
I ärendet avgavs infordrat utlåtande den 4 september 1917 av överintendentsämbetet,
som därvid dels förmälde sig icke kunna förorda andra
förändringar vid utförandet än uteslutning av hängrännor annorstädes
än över den ena ingången, varest sådan ränna av galvamserad järnplåt
borde anbringas, vilken ändring skulle medföra en besparing av omkring
500 kronor, dels ock erinrade om, att i kostnadsberäkningarna ingen
post funnes upptagen för oförutsedda utgifter, varför borde beräknas
ett belopp av 2,000 kronor, utom vad som kunde inbesparas genom
hängräunornas uteslutning. Därjämte avgavs utlåtande i ärendet den
7 september 1917 av lantbruksstyrelsen.
Vid ärendets föredragning den 7 september 1917 fannKungl. Maj :t gott
dels föreskriva, att beträffande förenämnda av arkitekten O. Hägg
upprättade byggnadsplan sådan ändring skulle göras, att hängrännor
uteslötes utom över ena ingången, där sådan ränna av galvaniserad järnplåt
skulle anbringas,
dels förordna, att med byggandet av ladan samt inrättande av
vattenledning och sanitära anordningar skulle tillsvidare anstå;
48
Nionde huvudtiteln.
dels bemyndiga institutsstyrelsen att antaga förenämnda anbud,
som med iakttagande av ändringen beträffande hängrännorna och uteslutningen
av ladan borde beräknas till ett belopp av 66,700 kronor;
dels och medgiva, att för elektrisk belysning, värmeledning, inventarieutrustning,
arkitekt- och kontrollantarvode ävensom oförutsedda
utgifter finge- utgå ett belopp av 21,800 kronor, varigenom sammanlagda
kostnaden komme att stiga till 88,500 kronor eller till 15,500
kronor utöver det för ändamålet redan anvisade belopp av 73.000 kronor.
Tillika anbefallde Kungl. Maj:t institutsstyrelsen att gälda förenämnda
kostnadsökningsbelopp, 15,500 kronor, från tillgängliga vinstmedel å
rörelsen vid Alnarps egendom samt, i den mån dessa medel ej lämnade
tillgång därtill, till Kung], Maj:t inkomma med framställning om anvisande''av
ytterligare erforderliga medel såsom förskott.
Då det belopp, som riksdagen på grund av under tiden närmast
före propositionens avlåtande uppgjorda och av vederbörlig myndighet
godkända kostnadsberäkningar medgivit finge för ändamålet användas,
utgjorde högst 73,000 kronor, men oaktat skedda väsentliga inskränkningar
i arbetsplanen det sedermera icke befunnits möjligt att utföra
anläggningen för mindre än 88,500 kronor eller 15,500 kronor utöver
förstnämnda belopp, har jag velat erinra om vad sålunda förekommit,
enär detsamma torde böra genom att bär omförmälas bringas till
riksdagens kännedom.
m. Utbildning skurser för kontrollassistenter.
[12.] För åren 1902—1910 anvisades av Kungl. Maj:t statsbidrag till
Ukurse77-r utbildningskurser för kontrollassistenter från anslaget till undervisningskontlou-
anstalter för jordbruk och lantmannanäringar. Som emellertid, i den
assistenter. mån anslagsbehovet för ifrågavarande utbildningskurser ökades, den till
(extra anslag.) Kungl. Maj:ts förfogande ställda delen av förberörda anslag icke lämnade
tillgång till fyllande av nämnda behov, föreslog Kungl. Maj:t 1911 års
riksdag att å extra stat för år 1912 anvisa bidrag till anordnande av
utbildningskurser för kontrollassistenter.
Dylika bidrag hava därefter årligen anvisats av riksdagen, och har
beloppet från och med år 1914 utgjort 14,800 kronor.
Den 28 februari 1914 utfärdade Kungl. Maj:t nytt reglemente för
de med statsmedel understödda utbildningskurser för kontrollassistenter.
Lantbruksstyrelsen har nu i skrivelse den 24 augusti 1917 hem -
Nionde huvudtiteln.
49
ställt om anslags beredande för ifrågavarande ändamål för år 1919 med
samma belopp som för år 1918.
Oå medel för understödjande av utbildningskurser för kontrollassistenter
torde böra vara tillgängliga jämväl för år 1919 och någon
ändring i anslagsbeloppet icke synes erforderlig, hemställer jag, att Eders
Kung], Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till anordnande av utbildningskurser för
kontrollassistenter å extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av ............................. kronor 14,800.
n. Utbildningskurser för ladugårds/''örmän och svinskötare.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag anvisade riksdagen på extra
stat för vart och ett av åren 1913, 1914 och 1915 anslag av 18,800
kronor till anordnande av utbildningskurser för ladugård sförmän. Under
åren 1916 och 1917 bestredos, efter särskilda medgivanden av riksdagen,
utgifterna för nämnda kurser med vad som vid utgången av år 1915
kvarstod oanvänt å förenämnda anslag. 1917 års riksdag medgav sedermera,
att den vid 1918 års ingång kvarstående ytterligare behållning
å förut beviljade anslag, vilken beräknades uppgå till 3,700 kronor, finge
under år 1918 användas till anordnande av utbildningskurser icke blott
för ladugårds!örmän utan även för svinskötare, och anvisade därjämte
för samma ändamål å extra stat för år 1918 ett reservationsanslag av
16,300 kronor.
Kungl. Maj:t har den 28 september 1917 utfärdat reglemente för
de med statsmedel understödda utbildningskurser för ladugårdsförmän
och svinskötare.
Lantbruksstyrelsen har nu i skrivelse den 28 augusti 1917 hemställt
om beredande av medel till ifrågavarande ändamål för år 1919
med samma belopp, som beräknades erforderligt för år 1918 eller 20,000
kronor.
I enlighet härmed hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att för anordnande av utbildningskurser för ladugårdsförmän
och svinskötare å extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av............ kronor 20,0<>0.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 7
[12-]
Departementschefen
.
Utbildningskurser
för
ladugårdsförmän
och svin*
skötare.
(extra anslag.)
50
Nionde huvudtiteln.
o. Utbildning skur ser för kvinnliga ladugårdsskötare i Norrland
och Dalarna.
[14.] Med anledning av Kungl. Maj:ts förslag liar 1917 års riksdag till
utbildnings- anordnande av ntbildningskurser för kvinnliga ladugårdsskötare i Norrkvinniiga
land och Dalarna i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotoladugårds-
Collet den 13 januari 1917 tillstyrkt plan å extra stat för år 1918 ansor
Hand ''och visat ett förslagsanslag, högst, 7,000 kronor.
Daiama. Den 28 augusti 1917 har Kungl. Maj:t utfärdat reglemente för
(extra anslag.) dylika kurser.
Ueparte- Då anslag för detta ändamål torde böra beredas jämväl för år
mentschcfen. ^g^ f^r jag? i enlighet med av lantbruksstyrelsen i skrivelse den 3
oktober 1917 gjord framställning och under framhållande att anslaget
torde böra få reservationsanslags natur, hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till anordnande av utbildningskurser för
kvinnliga ladugårdsskötare i Norrland och Dalarna å
extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ............................................ kronor 7,000.
p. Jordbrukskonsulenter.
[15.] Till anställande av 13 jordbrukskonsulenter i Norrland och Dalarna,
jordbruks- en jordbrukskonsulent inom vartdera av Kalmar läns norra och Gottlands
■ansa en eu hushållningssällskaps områden samt 18 jordbrukskonsulenter i övriga
(oxt.a anslag.) ay eö(jra och mellersta Sverige har riksdagen under vissa villkor
å extra stat för år 1918 anvisat reservationsanslag å tillhopa 80,000
kronor.
Föreskrifter angående statsbidrag för ifrågavarande ändamål hava
meddelats i kungörelse den 15 september 1914.
Nu har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 5 oktober 1917 gjort
framställning om beredande av medel för ifrågavarande ändamål för år
1919 med samma belopp som för innevarande år.
I enlighet härmed tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att såsom reservationsanslag å extra stat för år
1919 anvisa, att av Kungl. Maj:t i mån av behov
användas, såsom bidrag till anställande av
Nionde huvudtiteln.
51
dels tretton jordbrukskonsulenter i Dalarna och | 15.
Norrland under villkor, att konsulenternas rese- och
traktamentsersättning bekostas av landsting, hushållningssällskap
eller eljest, ........................ kronor 32,500,
dels eu jordbrukskonsulent inom vartdera av
Kalmar läns norra och Gottlands läns hushållningssällskaps
områden under enahanda villkor och under
förutsättning därjämte, att vederbörande hushållningssällskap
bidrager till konsulentens avlöning med minst
1,250 kronor, ............................................... kronor 2,500,
dels ock aderton jordbrukskonsulenter i övriga
delar av södra och mellersta Sverige under villkor, att
konsulenternas rese- och traktamentsersättning bekostas
av landsting, hushållningssällskap eller eljest samt att
vederbörande hushållningssällskap under samma år på
egen bekostnad och utan anlitande till någon del av
statsbidraget anställer en eller flera ytterligare jordbrukskonsulenter,
.................................... kronor 45,000,
eller tillsammans ...................................... » 80,000,
ävensom medgiva, att Kungl. Maj:t må för bidrag ''
från detta anslag stadga de villkor i övrigt, Kungl.
Maj:t kan finna gott föreskriva.
q. Vandringsrättare.
För år 1912 anvisade riksdagen å extra stat ett anslag av 18,000 [16.]
kronor att av Kungl. Maj:t i mån av behov användas såsom bidrag till
avlönande av vandringsrättare i Dalarna och Norrland under villkor, ,
• '' (extra ansn
att övriga kostnader för desamma bestredes av landsting, hushållningssällskap
eller eljest, samt på de villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t kunde
finna gott föreskriva. Samma belopp beviljades därefter av riksdagen
för enahanda ändamål och på oförändrade villkor jämväl för vartdera
av åren 1913 och 1914.
För åren 1913 och 1914 anvisade riksdagen jämväl såsom bidragtill
avlöning åt vandringsrättare i södra och mellersta Sverige å extra
stat ett belopp av 9,000 kronor under samma villkor som för det förra
anslaget.
För år 1915 höjde riksdagen förstnämnda anslag till 21,000 kronor
och det sistnämnda till 15,000 kronor, med bibehållande av förenämnda
52 Nionde huvudtiteln.
villkor beträffande båda anslagen. Samma belopp anvisades därefter av
riksdagen för år 1916.
För år 1917 har riksdagen ytterligare höjt dessa anslag, nämligen
det förstnämnda till 24,000 kronor och det sistnämnda till 18,000 kronor,
vilka belopp anslagits jämväl för år 1918. Förut omförmälda villkor
beträffande båda anslagen hava bibehållits oförändrade.''
Kungörelse angående statsbidrag till avlönande av vandringsrättare
är utfärdad den 1 november 1912. Bestämmelserna i denna kungörelse
gälla lika för statsbidrag från vartdera anslaget.
Lantbruksstyrelsen hemställde i skrivelse den 5 oktober 1917 om
åtgärder för att medel till ifrågavarande ändamål måtte göras tillgängliga
för år 1919 till samma belopp och under enahanda villkor som
för år 1918.
Därefter hava emellertid Västerbottens och Norrbottens läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott anhållit om bidrag till avlöningav
ytterligare en, respektive sex vandringsrättare. Förstnämnda förvaltningsutskott
har vitsordat, att den undervisning, som genom vandringsrättarna
meddelats befolkningen, visat sig särdeles gagnande för jordbrukets
utveckling, men i betraktande av länets stora areal och de otillfredsställande
kommunikationsförhållandena vore det nuvarande antalet
dylika undervisare otillräckligt. Förvaltningsutskottet i Norrbottens län
meddelar, att hittills hade såsom villkor för vandringsrättares anställande
fordrats bidrag från vederbörande kommun, men sedan numera landstinget
höjt sitt bidrag och hushållningssällskapet beslutat, att hushållningsgillenas
medel skulle i främsta rummet användas såsom bidrag till
vandringsrättares anställande i de fall, där icke kommunen anvisat
medel härtill, hade fråga uppstått att anställa ytterligare sex vandringsrättare,
varigenom alla länets socknar utom Karesuando skulle erhålla
var sin och hela antalet skulle uppgå till tjugu.
Därjämte har sistnämnda förvaltningsutskott anhållit, att statsbidraget
måtte höjas från nuvarande 600 kronor till 750 kronor, motsvarande
hälften av den avlöning å 1,500 kronor, som numera, med inräknat
dyrtidstillägg, tillerkänts dem.
Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 19 december 1917 meddelat,
att för år 1918 funnes medel tillgängliga till anställande av
allenast ytterligare en vandringsrättare. Under sådana förhållanden och
då styrelsen för sin del ansåge det önskligt, att vandringsrättare måtte
anställas i så stor utsträckning som möjligt, enär dylika genom sin
undervisande verksamhet hade ett stort inflytande i fråga om jordbruksnäringens
höjande, ville lantbruksstyrelsen såsom sin mening uttala, att
Nionde huvudtiteln. 53
anslaget bordo till beloppet så avpassas, att kraven på detsamma kunde jo.
fullt tillfredsställas.
På grund av vad sålunda blivit anfört tinge lantbruksstyrelsen
med lindring av vad styrelsen förut föreslagit, hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å extx-a stat för år 1919 anvisa
såsom bidrag till anställande av dels vandringsrättare i Dalarna
och Norrland 31,200 kronor, dels ock vandringsrättare i södra och mellersta
Sverige 18,000 kronor eller tillsammans 49,200 kronor, under
samma villkor som förut samt med rätt för Kungl. Maj:t att under år
1918 av tillgängliga medel för ändamålet använda 3,000 kronor.
I särskilt utlåtande samma dag angående den ifrågasatta höjningen
av statsbidraget bär lantbruksstyrelsen förklarat sig anse tillfällig
löneförbättring av statsmedel böra för år 1918 i form av krigstidstillägg
beviljas med 150 kronor till varje vandringsrättare, till vilkens
avlönande statsbidrag utgår.
Vad angår antalet vandringsrättare, till vilkas avlönande stats- Uepartebidrag
bör beräknas, vill jag erinra, att detsamma, efter 600 kronors ment*chet,m
bidrag för varje, nu är 40 i Norrland och Dalarna samt 30 i det övriga
landet eller tillhopa 70. Nu föreslås ökning med sju, så att anslaget
skulle höjas från 42,000 kronor till 46,200 kronor, varjämte föreslås
3,000 kronors tilläggsanslag för år 1918 för anställande av sex nya
under samma år.
Jag vill härvid först framhålla, att då någon skillnad icke förefinnes
mellan landets nordligare och sydligare delar i fråga om villkoren
för åtnjutande av statsbidrag till vandringsrättares avlöning, fördelningen
på två anslag, som härleder sig från att anslagen beviljats
första gången vid olika riksdagar, ej har annan innebörd än en maximigräns
för vardera delen av landet. Eu sådan bestämmelse finner jagknappast
vara motiverad. Genom densamma kan det olämpliga förhållandet
tänkas uppkomma, att för den ena landsdelen finnes odisponerat
bidragsbelopp, under det att den andra landsdelens behov icke
kan tillgodoses. Jag anser därför, att anslagen böra sammanslås till ett.
Enligt lantbruksstyrelsens förslag skulle antalet ökas till 77. Då
därjämte någon reserv bör finnas, så att statsbidrag må kunna påräknas
även till en eller annan nyinrättad vandringslärarbefattning utan den
omgång och tidsutdräkt, som vållas genom att frågan om ökat anslagmåste
underställas riksdagen, anser jag bidrag nu böra beräknas till
jämnt 80. Vandringsrättarnas undervisning är av så stor betydelse och
har särskilt i de mindre framstående jordbruksbygderna visat sig kunna
Nionde huvudtiteln.
54
[16.] medföra så goda resultat, att det synes mig i hög grad önskligt, att
allt flera sådana anställas.
Vad angår frågan om statsbidragets storlek finner jag icke skäl
att här ifrågasätta någon ökning av .detsamma. Frågan om krigstidstillägg
till vandringsrättare bör prövas samtidigt med ett flertal andra
frågor om dylikt tillägg av statsmedel till befattningshavare, till vilkas
avlönande statsbidrag utgår.
Då det särskilt under nuvarande förhållanden är av största betydelse,
att jordbrukets produktion befordras, och det arbete i sådant
syfte, som vandringsrättarna utföra, förvisso är av stor betydelse, tillstyrker
jag förslaget, att 3,000 kronor anvisas redan för innevarande år
för anställande av sex nya vandringsrättare. Jag skall senare i daggöra
särskild hemställan om detta belopps anvisande å tilläggsstat för
år 1918.
Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att å extra stat för år 1919 anvisa, att av Kungl.
Maj:t i mån av behov användas, såsom bidrag till anställande
av vandringsrättare ett reservationsanslag
av ................................................................ kronor 48,000,
under villkor att övriga kostnader för vandringsrättarna
bestridas av landsting, hushållningssällskap
eller eljest, samt på de villkor i övrigt, Kungl. Magt
kan finna gott föreskriva.
r. Ängsmästare.
[17.] 1 skrivelse nr 169 den 6 juni 1916 har riksdagen i anledning av
Ängsmästare. inom riksdagen väckta motioner anhållit, att Kungl. Maj:t måtte verk(c.
xtra anslag.'', ställa utredning snarast möjligt angående de åtgärder, som från det
allmännas sida må kunna ytterligare vidtagas för jordbrukets främjande,
därvid särskild uppmärksamhet syntes böra ägnas åt vissa av riksdagen
i skrivelsen angivna spörsmål.
Dessa särskilda spörsmål voro fyra, avseende inrättande av spannmålslagerhus,
anordnande av potatistorkerier, beteskulturens utveckling
och ordnande av kylhusfrågan.
Vid anmälan den 3 juli 1916 av denna riksdagsskrivelse fann
Kungl. Maj:t gott dels bemyndiga chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla högst nio sakkunniga personer för att biträda inom nämnda
departement vid utredning av frågorna om inrättande i vårt land av
Nionde huvudtiteln.
sparmmålslagerhus och kylhus och om de åtgärder, som från statens | j 7.J
sida borde vidtagas för befrämjande därav, ävensom vad i övrigt med
dessa frågor ägde sammanhang, dels ock anbefalla lantbruksstyrelsen
att efter hörande av hushållningssällskapens i riket förvaltningsutskott
inkomma med utredning och utlåtande angående de åtgärder, som från
det allmännas sida syntes kunna ytterligare vidtagas för jordbrukets
främjande förutom beträffande frågorna om spannmålslagerhus och kylhus
och vad med dessa frågor ägde omedelbart sammanhang.
Jag vill här endast erinra, att efter framställningar av Kungl.
Maj:t 1917 års riksdag med anledning av de särskilda förhållandena
under nu rådande kristid anvisat anslag för anordnande av såväl spannmålslagerhus
och fryshus som ock potatistorkerier och att dylika anläggningar
dels redan inrättats dels äro under uppförande. Förbemälda tillkallade
sakkunniga äro fortfarande sysselsatta med fullgörandet av det
dem lämnade uppdrag, som avser ordnandet även under normala förhållanden
av de frågor, som lämnats till deras utredning.
1 skrivelse den 23 oktober 1917 har lantbruksstyrelsen avgivit
utlåtande med anledning av innehållet i övrigt av riksdagens förenämnda
skrivelse och därvid överlämnat yttranden av hushållningssällskapens
förvaltningsutskott. Styrelsen har därvid beträffande den i en av förberörda
motioner föreslagna allsidiga utredningen angående de åtgärder,
som från det allmännas sida må kunna ytterligare vidtagas för jordbrukets
främjande, framhållit, att eu sådan utredning syntes endast efter
hand kunna åstadkommas. Enligt den för lantbruksstyrelsen gällande
instruktionen ålåge det styrelsen att med uppmärksamhet följa lantbrukets
och dess binäringars samt fiskets tillstånd och att, efter omständigheterna,
själv vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder,
som styrelsen ansåge lämpliga för dessa nr ngars befrämjande, och
styrelsen skulle icke underlåta att, i den mål förhållandena sådant påkallade,
tid efter annan till Kungl. Maj:t inkc nma med utredningar och
förslag till eller själv vidtaga ytterligare åtgärder för jordbrukets främjande.
Av de från hushållningssällskapens förvaltningsutskott inkomna
förslagen till dylika åtgärder ansåge lantbruksstyrelsen att, såsom i
riksdagsskrivelsen även framhölles, främjandet av beteskulturen vore
bland dem, som främst förtjänade beaktande, samt därjämte frågan om
handeln med lantmannaprodukter. Visserligen hade även eu hel del
andra förslag framlagts av hushållningssällskapens förvaltningsutskott i
deras i ärendet avgivna yttranden, såsom om uppläggande av fonder för
"utlämnande av lån dels för åstadkommande av eu bättre gödselvård,
56
Nionde huvudtiteln.
.] dels för anläggning av betesvallar, dels för främjandet av landsfogdens
elektrifiering m. m., om ändring av bestämmelserna för täckdikningslånefonden
i ändamål att underlätta täckdikning även av större egendomar,
om ordnandet av handeln med och av prisen å gödselmedel, ändringav
tiden för militärövningarna, skolbarn''-ns användning vid jordbruksarbete,
förbud mot emigration, större anslag till hushållningssällskapen
för olika ändamål, tull sky dd för jordbrukets produkter, torkerier för
säd, fraktlindringar m. in. Men om också lantbruksstyrelsen ansåge
dessa förslag nog så viktiga och deras utförande önskvärt, funne styrelsen
sig dock närmast höra till behandling upptaga frågorna om
åtgärder till beteskulturens främjande samt om åtgärder för ordnandet
av handeln med lantmannaprodukter. Lantbruksstyrelsen ville emellertid
framdeles så fort ske kunde inkomma med förslag till de ytterligare
åtgärder för nu ifrågavarande ändamål, som ansåges böra från statens
sida vidtagas.
Jag vill nu särskilt fästa mig vid framställningen i fråga om
beteskulturen.
Lantbruksstyrelsens skrivelse innehåller härom följande:
»De stora arealer naturliga betesmarker, som finnas inom landet, avkasta för
närvarande högst obetydligt, så som de nu skötas. En knapphändig röjning av
träd och buskar är i allmänhet den enda skötsel, som bestås dessa marker. Och
dock skulle genom relativt små kostnader denna stora areal humla bringas att
lämna en mångdubbel avkastning. Men icke nog härmed, genom en förbättrad
betesskötsel har det visat sig, att även betesdagarnas antal bliva flera, ett förhållande
som icke nog kan beaktas, då därigenom dels importen av utländska, dyrbara
fodermedel i viss mån inbesparas, dels djuren få vistas längre tid utomhus, något
som säkerligen i hög grad skulle bidraga till åstadkommande av friskare och härdigare
kreatursstammar.
Länge har nog detta varit insett och beaktat. En och annan har också
försökt att åstadkomma bättring härutinnan, fast hittills utan avsevärda resultat.
Emellertid har på den allra sista tiden ett målmedvetet arbete för betesmarkernas
upphjälpande påbörjats. Särskilt har detta varit fallet vid Valinge i Södermanlands
- län och vid Latorp i Närke, där avkastningar av betesmarken också uppnåtts, vilka
.säkerligen komma att verka därhän, att liknande arbeten även annorstädes komma
att företagas. Det torde då vara av den största betydelse att, sedan intresset för
en bättre skötsel av betesmarkerna numera blivit väckt, söka vinna de resultat
därav, som tvivelsutan i sådant fall kunna påräknas.
Det bästa medlet för åstadkommande av en bättre beteskultur torde vara
spridande av upplysning i ämnet. Riksdagen har ock i sin ovan omförmälda skrivelse
framhållit, att för främjandet av beteskulturen kraftigt bedriven upplysningsverksamhet
av i statens eller hushållningssällskapens tjänst anställda kompetenta
personer torde bliva av avsevärd nytta. Statens konsulent i fröodling har ju visserligen
sig ålagt att biträda allmänheten med uppgörande av förslag till anläggning
av foderväxtvallar in. m., men det är ju självfallet, att hans tid icke kan förslå
Nionde huvudtiteln.
57
på detta .störa verksamhetsfält, loke heller torde det vara liitnpligt att taga hans f) 7.1
tid i anspråk för att lämna undervisning i själva handläggningen av det arbete,
som skall företagas för att förvandla de genom vanvård ofta på gränsen till skogsmark
stående betesmarkerna till vad de böra vara. Åven hushållningssällskapens
jordbrukskonsulenter torde icke böra betungas med undervisning i själva handläggningen
av förbättringsarbetena, ehuru de liksom statskonsulenten kunna biträda med
uppgörandet av förslag till anläggningarna, där de icke äro så fullt upptagna av
det dem åliggande arbetet med egnahemsrörelsen, småbrukspremiering, undervisningskurser
m. m., att deras tid icke räcker till även för beteskulturen.
Vandringsrät.tärna skulle ju kunna anses fullt lämpliga för främjandet av
beteskulturen, särskilt att tjäna såsom undervisare vid arbetets utförande, därest
de erhölle den nödiga utbildningen härför. Men dels är deras verksamhet av sä
omfattande natur, att arbetet med förbättrandet av beteskulturen komme att bliva
endast en underordnad del av deras verksamhet, varåt de givetvis icke kunde ägna
nog tid och uppmärksamhet, och dels verka vandringsrättarna åtminstone i södra
och mellersta Sverige endast inom mindre distrikt, där jordbruket anses mer eller
mindre etter sin tid. Vandringsrättamas upplysningsverksamhet i fråga om beteskultur
skulle sålunda ingalunda bliva allmän, utan endast komma att bedrivas inom
ytterst inskränkta områden.
Vill man därför främja denna viktiga gren av jordbruket på ett kraftigt sätt.
höra särskilda personer anställas, vilka odelat kunna ägna hela sin tid och sitt intresse
häråt. Dylika personer, vilka skulle kunna benämnas ängsinästare, torde
böra erhålla speciell utbildning på statens bekostnad genom särskilt för ändamålet
anordnade kurser.
För att fä genomgå dylik kurs borde fordras, att sökanden genomgått tvåårig
kurs vid med statsmedel understödd lantbruksskola. Kurserna borde genom lantbruksstyrelsens
försorg anordnas vid någon därtill lämplig lantbruks- eller lantmannaskola.
i ungefärlig likhet med de kurser, vilka nu anordnas för utbildande av
vandringsrättare. Ställdes dessa kurser under ledning av statens konsulent i fröodling,
och linge han härvid biträde av lämpliga lärare samt eleverna hade de ovan
föreslagna, nödiga förutsättningarna, torde utbildningen av ängsmästare kunna äga
rum på jämförelsevis kort tid. Det statsanslag, som härför skulle komma att krävas,
torde böra ställas till lantbruksstyrelsens förfogande, vilken skulle äga att, såsom
nu sker med vandringsrättarkurserna, uppgöra kontrakt med innehavare av lantbruks-
eller lantmannaskola om kursernas hållande. Ifrågavarande kurser torde
knappt behöva hållas årligen och torde i alla händelser endast draga ringa kostnad.
. Angsmästarnas arbete torde böra anordnas i ungefärlig överensstämmelse med
vandringsrättamas, och där deras tid icke upptages av rekvisitioner att biträda vid
anläggning av ängs- och betesvallar eller förbättring av de naturliga vallama, borde
de självmant erbjuda sitt biträde, särskilt vid de medelstora och mindre jordbruken.
Den egentliga rådgivande verksamheten och planläggningen torde böra överlämnas
åt statskonsulenten och jordbrukskonsulenterna, under det att angsmästarnas huvudsakligaste
verksamhet bleve undervisning och handläggning vid själva utförandet av
arbetet. Under vintern torde de genom föredrag vid småbrukarkurser och andra
tillfällen kunna bidraga till att väcka intresset för beteskulturen. Det torde kunna
ifrågasättas, huruvida ängsmästarna icke borde anställas i statstjänst för att på
sådant sätt få dem ställda under statskonsulentens i fröodling ledning och därigenom
Bihang till riksdagens protokoll IBIS. 1 sarnl. 8
58
Nionde huvudtiteln.
[17.] få ett närmare samarbete dem emellan till stånd. Svårigheten för statskonsuleuten
att övervaka ängsmästarna, som böra vara spridda över hela landet, gör det dock
önskligt, att de anställas av de olika hushållningssällskapen, vilka dock höra härför
erhålla bidrag av statsmedel. Ängsmästarna böra då stå under ledning av de
respektive hushållningssällskapens jordbrukskonsulenter, om även statskonsulenten
för att utöva den allmänna ledningen av arbetena i fråga bör söka ständigt stå i
förbindelse med dem, vilket torde för honom underlättas därigenom, att han deltagit
i deras utbildning.
Vad statsunderstödet till hushållningssällskapen för anställande av dylika
ängsmästare angår, så torde det böra, såsom för vandringsrättare är föreskrivet,
utgå med halva den beräknade avlöningen, under det att hushållningssällskapen böra
tillförbindas att ensamma bestrida rese- och övriga kostnader.
Avlöningen till ängsmästarna torde böra beräknas något högre än till vandringsrättarna,
eller till 1,600 kronor, av den orsak, att ängsmästamas distrikt i
allmänhet bliva större än vandringsrättarnas, vilket gör. att de ej så ofta kunna
hemresa.
Statsanslaget synes böra beräknas så, att utom till kostnader för ängsmästamas
utbildning, vartill torde erfordras i medeltal 2,000 kronor per år, varje hushållningssällskap
kan erhålla anslag till minst en ängsmästare. Enär emellertid de första
åren knappast alla sällskap komma att begagna sig av denna förmån, torde för år
1919 icke erfordras mer än 10,000 kronor för ändamålet.
Riksdagen har även föreslagit, att det borde tagas i övervägande, huruvida
icke för höjandet av intresset för beteskulturen statsmedel kunde ställas till förfogande
för premiering av betesmarker i hög kultur, och några hushållningssällskap
hava instämt häruti.
Tvivelsutan skulle en dylik premiering medföra nytta, men lantbruksstyrelsen
håller dock före, att den av riksdagen anvisade utvägen att genom anställande av
kompetenta personer för bedrivande av upplysningsverksamhet på området, vilken
här ovan närmare utvecklats, bör föregå premieringen. Sedan denna upplysningsverksamhet
fortgått någon tid, torde det böra tagas i övervägande, huruvida genom
införandet av premiering beteskulturen må kunna ytterligare främjas. Givetvis bör
under tiden vid premiering av mindre jordbruk särskild uppmärksamhet fästas vid
skötseln av de naturliga betena och vid vallanläggningar å de jordbruk, som äro
föremål för premiering.»
Departe- \ likhet med såväl riksdagen som alla hushållningssällskapens för
menUchefen.
v ;111 n i ti g- s u t s k o 11, och lantbruksstyrelsen anser jag frågan om beteskulturens
främjande vara av synnerligen stor vikt. I olika trakter av landet
har denna fråga växlande innebörd. T de nästan uteslutande av odlad
jord bestående delarna torde huvudsakligen ifrågakomma igenläggning
av lämpliga områden dylik jord till mångåriga betesvallar, om än även
här vissa naturliga beten finnas. Där dessa äro av någon betydligare
utsträckning, kunna de lämpligen anordnas såsom andelsbeten. Inom de
allra flesta delarna av landet bör emellertid enligt min meninghuvudvikten
läggas å förbättring av de talrikt förekommande naturliga
betena. Från vissa landsdelar uppges, att djuren, då de sommartiden
Nionde huvudtiteln.
59
gå på bete, bliva svältfödda. Det borde tvärtom just då vara lättast
att hålla dem i hull, ifall betena voro väl skötta. Mångenstädes utgöra
dock våra beteshagar ott mellanting mellan skog och betesmark, utan
att i någondera riktningen lämna tillfredsställande avkastning. Detta
är ett missförhållande. Skogsskötsel och betesskötsel böra icke hindra
varandra på samma område utan få skilda områden. Den totala avkastningen
blir då vida större. Lika väl som skogsväxten hindrar
betets frodighet, lika väl skada betesdjuren uppkomsten av återväxt å
skogsmarken. Ofta kan det befinnas lämpligt att dela beteshagen, sä
att en del avsättes till verklig skog. Härigenom behöver icke betestillgången
minskas utan tvärtom ernås ökad avkastning genom att
beteshagarna erhålla rationell skötsel med röjning, lämplig torrläggning,
gödsling, insåning in. in. Genom ökad betesgång till
följd av bättre betesskötsel kan kreaturens utfodring ordnas bättre
och billigare samt kreatursantalet måhända ökas. En mycket avsevärd
fördel vid genomförandet av rationell betesvård är den arbetsbesparing,
som därav uppkommer, vilken omständighet är av största betydelse i
dessa tider, då lantbrukets män ofta klaga över brist på arbetskrafter.
Genom utsträckt betesgång sparas annat foder, varjämte kreaturens hälsotillstånd
förbättras. Om än dessa och andra fördelar av en rationell
beteskultur alltså äro av mycket stor betydelse, bör dock naturligtvis
icke en omläggning till betesgång överallt ske, utan hänsyn tagas till de
lokala förhållandena. Fordom var ju betesgång allmän för att sedan i
stor utsträckning ersättas av sommarstallfodring åtminstone för de
mjölkande korna. Om sistnämnda system flerstädes gått till överdrift,
är det nu önskvärt att återföra detsamma till den omfattning, som är
ekonomiskt och hygieniskt lämplig, men icke att oreflekterat övergiva
detsamma, där det fortfarande är betingat av omständigheterna. Att
det gamla betessystemet råkade i misskredit hos modernare jordbrukare,
berodde nog till stor del på betenas svaga beskaffenhet. Men dessa
beten kunna och böra kraftigt förbättras och då kommer frågan i ett
helt annat läge. Erfarenhet både från vårt land och utlandet bekräftar
detta.
Glädjande är att finna, att uppmärksamhet under den sista tiden
även hos oss allt mer ägnats åt betesfrågans rationella lösning. Såväl
enskilda föregångsmän på jordbrukets område som statskonsulenten i
fröodling hava därpå nedlagt ett intresserat och värdefullt arbete. Under
fjolåret har också bildats en hela landet omfattande förening, svenska
betes- och vallföreningen, med uppgift att verka för sagda mål. Emellertid
är det givet, att utan kraftig hjälp dessa bemödanden först ganska
60
Nionde huvudtiteln.
långsamt kunna medföra några större resultat. Jag anser det därför i
flög grad befogat, att från det allmännas sida bistånd skänkes dessa
strävanden.
I detta avseende hava i förvaltningsutskottens yttranden flera förslag
framställts. Ett sådant förslag avser åstadkommandet och spridandet
av en populär broschyr i frågan. Jag vill härvid erinra, att på statsverkets
bekostnad utgivits eu av statsko ris ulenten Elofson författad handledning
i beteskultur. Därest ytterligare någon broschyr i ämnet anses
böra åstadkommas, lärer antagligen genom nämnda förening eller på
annat sätt ett sådant behov bliva tillgodosett. Andra förslag åsyfta aniäggaudet
av demonstrationsfält i olika landsdelar. Aven denna åtgärd
skulle nog innebära vissa fördelar, men synes mig åtminstone tillsvidare
kunna lämnas å sido. Detsamma gäller den föreslagna premieringen av
betesmarker. Ett framkommet förslag avser inrättande av en lånefond
för anläggning av betesvallar och för iordningställande av hagbeten.
Aven denna fråga torde ej nu böra upptagas. Jag är för övrigt tveksam,
huruvida över huvud en dylik lånefond tarvas, enär kostnaderna för
betenas iordningställande icke behöva bliva särdeles stora. Om det
framdeles visar sig öuskligt, kunna dessa och även andra frågor angående
beteskulturens främjande upptagas till förnyad prövning.
För närvarande anser jag, att man bör koncentrera sina åtgärder
på spridande av upplysning angående fördelarna av en rationell betesskötsel
samt angående sättet för anordnande och vidmakthållande av
rikt avkastande beten. Behovet av upplysning härutinnan har från alla
håll vitsordats. Det av lantbruksstyrelsen nu framlagda förslaget att
för sådant ändamål inrätta en kår av ängsmästare, vilka skulle med
statsbidrag anställas hos hushållningssällskapen, finner jag mig böra
biträda. Mot statsbidragets storlek, högst 800 kronor för varje ängsmästare,
har jag icke något att erinra liksom ej heller mot att härtill
för år 1919 anslås ett belopp av 8,000 kronor.
Då ängsmästarna böra vara praktiska arbetsledare och ge anvisningar
på ort och ställe för de avsedda åtgärdernas rätta utförande, finner
jag det riktigt, att deras förberedande utbildning skall vara sådan, som
meddelas i lantbruksskolornas tvååriga kurs. Därjämte kräves dock naturligtvis
specialutbildning. För anordnande av kurser i detta syfte,
vilka dock ej ansetts komma att behövas varje år, har lantbruksstyrelsen
funnit ett anslag av i medeltal årligen 2,000 kronor erforderligt, Häremot
har jag ej något att invända.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
Nionde liuvudtitelu. iil
att ä extra stat för år 1919 såsom särskilda reservationsanslag
anvisa
dels för anordnande av utbildningskurser för ängsmästare.
.......................................................... kronor 2,000;
dels ock såsom bidrag till anställande av ängsmästare
med högst 800 kronor till varje, under villkor
att övriga kostnader för ängsmästarna bestridas av
landsting, hushållningssällskap eller eljest, samt på
de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t kan Unna gott föreskriva
......................................................... kronor 8,000;
eller tillsammans....................................... )> 10,000.
s. Stipendiat i boskapsskötsel och mejerihushållning m. m.
För vart och ett av åren 1892—1910 anvisade riksdagen på extra
stat ett belopp av 1,000 kronor till utbildande av eu elev i boskapsskötsel
och mejerihushållning. Beloppet, som uteslutande använts till
arvode åt eleven, blev på framställning av Kungl. Maj:t av 1910 års
riksdag för år 1911 höjt med 500 kronor till 1,500 kronor, i sammanhang
varmed innehavaren av befattningen erhöll benämningen stipendiat
i boskapsskötsel och mejerihushållning. Jämväl för vart och ett av
åren 1912—1918 har av riksdagen anvisats sistnämnda belopp, 1,500
kronor. Stipendiatens arbetsområde har under senare år utvidgats till
att förutom boskapsskötsel och mejerihushållning omfatta jämväl svinoch
fårskötsel. Ändamålet med stipendiatens anställande är att bereda
tillgång på personer, särskilt utbildade för att kunna antagas till konsulenter
i nämnda grenar av lanthushållningen.
I skrivelse den 24 augusti 1917 har nu lantbruksstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen göra framställning om anvisande
även för år 1919 av ett anslag å 1,500 kronor till utbildande
av en stipendiat i boskapsskötsel och mejerihushållning in. m.
Då anslag till oförändrat belopp erfordras för år 1919 till arvode
åt stipendiaten, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till utbildande av en stipendiat i boskapsskötsel
och mejerihushållning m. in. å extra stat för
år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst... kronor 1,500.
[18.]
Stipendiat i
boskapsskötsel
och mej erthushållning
m. m.
(extra anslag.)
Departe
mentschefen.
62
Nionde huvudtiteln.
t, Fredrika Efemer-förbundets lanthushållningsskola vid ''Rimfor sa.
Till Fredrika Bremer-förbundets lanthushållningsskola vid Rimforsa
Fredrika för utbildande av lärarinnor, vilken skola år 1907 började sin verksamhet,
JZTetltnt- k_ar såsom understöd av statsmedel anvisats av riksdagen på Kungl.
/>u,ihällning*- Maj:ts framställning anslag för varje av åren 1908 — 1910 å 4,000 kronor,
skola vid för yart ocp ett av 4reu 19H—1913 å 0,000 kronor och för varje
< vr7 Inslå ) av åren 1914—1918 å 8,000 kronor.
Såsom villkor för de årliga anslagens åtnjutande har Kungl. Maj:t
vid deras utanordnande föreskrivit, bland annat, att ett visst antal elever,
nämligen för åren 1908—1910 tre och för åren 1911—1918 fyra, skulle
äga åtnjuta kostnadsfri undervisning, dock utan att vara befriade från
avgifter för kost och logi, samt att avgiften för undervisning, kost, logi
och lyse ej finge överstiga visst belopp, som i början bestämdes till
600 kronor men från och med år 1916 höjts till 700 kronor.
Skolans styrelse har nu i eu till Kungl. Maj:t ingiven skritt anhållit
om ett statsanslag för år 1919 å 10,500 kronor. Skolstyrelsen
har i skriften anfört huvudsakligen följande.
För år 1917 hade skolan bekommit anslag av hushållningssällskapen i Östergötlands.
Gävleborgs och Kopparbergs län med sammanlagt 550 kronor. Under
föregående år hade hushållningssällskapen allmännare bidragit, men samtidigt med
att de särskilda länen erhållit lanthushållsskolor, hade hushållningssällskapen ansett
sig i första hand böra understödja dessa, lämnande åt staten att understödja utbildningen
av lärarinnor för ovannämnda lanthushållsskolor. Vad skolans ekonomi
för övrigt beträffade hänvisade styrelsen till bilagd revisionsberättelse för år 1916
samt budgetförslag för år 1919. Vid uppställandet av budgeten hade, då nuvarande
statsanslaget, 8,000 kronor, tagits som utgångspunkt, visat sig uppstå en brist av
2,500 kronor. Orsakerna till denna brist vore att söka dels däri, att förut räntefria
lån numera löpte med ränta, varför räntekontot måst höjas, dels däri att under
nuvarande dyrtid en ökning i utgifterna för hushållet oundgängligen måste beräknas.
Alla övriga poster hade styrelsen sökt hålla så låga som möjligt. En alltför
stor ökning i bränslekontot hade undvikits genom beslut att hålla skolan stängd
under den kallaste tiden och återtaga den förlorade tiden genom indragning axsommarferierna.
Lantbruksstyrelsen bär i utlåtande häröver den 28 november 1917
anfört följande.
Då ifrågavarande skola inom området för lantbruksundervisningen fyllde ett
behov, som borde tillgodoses, samt undervisningen vid skolan handhades på ett förtjänstfullt
sätt, ansåge lantbruksstyrelsen, att anslag av statsmedel fortfarande borde
utgå till skolan.
Nionde huvudtiteln.
ti:;
Vad det begärda beloppet av statsanslag för är 1919 anginge, sä, dä det icke
vore möjligt att så långt förut beräkna vilka inverkningar på kostnaden för undervisningen,
som dyrtiden, om den tänktes även dä fortfara, kunde utöva, borde enligt
lantbruksstyrelsens åsikt någon höjning för år 1919 av det anslagsbelopp, som beviljats
för år 1918, icke komma i fråga.
Jag instämmer med lautbruksstyrelseu och hemställer, att. Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att såsom statsbidrag åt Fredrika Bremer-förbundets
lanthushållningsskola vid Rimforsa för utbildande
av lärarinnor å extra stat för år 1919 bevilja
ett förslagsanslag, högst .......................... kronor 8,000.
u. Lanthushållning sskolan å Brogård.
Statsbidrag åt lanthushållningsskolan vid Brogård för utbildande
av lärarinnor har anvisats med 4,000 kronor om året för åren 1911—1913
och med 5,500 kronor årligen för åren 1914—1918.
Vid anslagens utanordnande har Kungl. Maj:t såsom villkor för
deras åtnjutande stadgat, bland annat, att två frielever skulle erhålla
kostnadsfri undervisning vid skolan, dock utan att vara befriade från
avgifter för kost och logi.
Styrelsen för Uppsala enskilda läroverks fackskola för huslig
ekonomi, i vars olika slag av undervisningskurser även ifrågavarande
lanthushållningsskola ingår, har nu hos Kungl. Maj:t gjort framställning
om anslag för år 1919 å 6,950 kronor till skolan. Till stöd för denna
framställning har skolstyrelsen anfört huvudsakligen följande.
Skolan hade hittills av Brogårds fastighet för elevernas arbete årligen uppburit
700 kronor. Det för fastigheten viktigaste arbete, som utfördes av eleverna,
vore arbetet i ladugården, där eleverna ensamma verkställde både utfodring, rengöring
och mjölkning. En närmare granskning av ladugårdens bokföring visade
emellertid, att mjölkavkastningen per ko å Brogård vore omkring 450 kilogram
lägre per år än den med hänsyn till utfodringen och kornas beskaffenhet borde
vara. Denna sänkning av mjölkmängden vore konstant och berodde dels på att
flertalet av eleverna vid kursens början vore mer eller mindre ovana vid mjölkning
och dels på ständiga ombyten av mjölkerskor. En årsförlust av omkring 450 kilogram
per ko med ett medelpris av 20 öre per kilogram utgjorde 90 kronor per ko
eller för 10 kor 900 kronor om året. Om nu fastigheten gjorde en årlig förlust
på elevernas arbete å 900 kronor, borde naturligtvis ingen inkomst av detta beräknas;
förlusten motsvarade ungefär vad det skulle kosta att sköta ladugården med lejda,
vana krafter. Däremot vore naturligtvis elevernas arbete å åkern med skörd, rensning
o. s. v. samt vid tröskning av värde, vilket skolstyrelsen ansåge sig kunna
uppskatta till 300 kronor per år, ett belopp, som sålunda borde debiteras jordbruket
'' 19.
Departementschef
eu.
[20.]
Lanthushåll*
ningsskolan d
Bro gård.
(extra anslag.;
64
Nionde huvudtiteln.
[20.] ''>ch vore en inkomst för skolan. Bland utgiftsposterna hade hittills icke varit uppfört
något belopp för bränsle, lyse och andra förnödenhetsartiklar, som krävdes för själva
undervisningen utöver eller bredvid vad som kunde debiteras hushållet och sålunda
borde bestridas av elevernas inackorderingsavgifter. Styrelsen beräknade den utgift,
som själva skolan borde vidkännas för bränsle, lyse och andra förbrukningsartiklar,
till 450 kronor per år. Vidare vore det belopp, 700 kronor, som upptagits som
hyra för de lägenheter, som undervisningen krävde utöver vad hushållet skulle
behöva eller som undervisningen delade med hushållet, så lågt tilltaget, att själva
skolan måste jämte hushållet bestrida kostnaderna för reparationer av lokalerna,
liksom av husgeråd och den övriga utrustningen, med omkring 400 kronor för år.
Den nya staten visade med sålunda angivna och motiverade ändringar, att statsanslaget
behövde höjas med 1,450 kronor eller från 5,500 kronor till 6,950 kronor.
I utlåtande häröver den 28 november 1917 har lantbruksstyrelsen
erinrat, att anslaget till skolan hittills utgått icke till lantbruket eller
någon av dess bigrenar utan till själva utbildningen eller undervisningen.
Om, såsom lämpligt syntes vara, samma regel även fortfarande fasthölles,
ansåge lantbruksstyrelsen någon höjning av statsanslaget icke, såsom i
förevarande fall begärts, böra beviljas med anledning av förändringen
i lantbrukets ekonomi.
Departements- Jag ansluter mig till den av lantbruksstyrelsen i ärendet uttalade
ehefen. uppfattning och hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att såsom statsbidrag åt Uppsala enskilda läroverks
fackskola för huslig ekonomi lör utbildning av
lärarinnor i lanthushållning å skolans lantgård Brogård
å extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag,
högst ............................................................. kronor 5,500.
4. Hästaveln.
a. Hästavelns förbättrande.
Reservationsanslag....................................................................... kronor 369,400
Friheter, förslagsanslag ......................................................... » 1.O70
oförändrat ordinarie anslag, kronor 370,470.
Nionde huvudtiteln.
65
b. Extra personal vid Flyinge hingstdepå.
För bestridande av kostnad för extra personal vid Flyinge hingstdepå
har riksdagen på extra stat beviljat för vart och ett av åren 1905
—1910 ett anslag av 3,790 kronor samt för varje av åren 1911—1918
ett anslag av 4,630 kronor.
Ifrågavarande personal, som är anställd för dressyr och ridning
av unghingstarna vid depån, har hittills utgjorts av en officer jämte
manskap från något av de i Skåne förlagda kavalleriregementena. På
grund av de olägenheter nämnda kommendering förorsakat kavalleriet,
kommer från och med år 1918 civil personal att för ändamålet anställas.
Nu har stuteriöverstyrelsen i skrivelse den 22 augusti 1917 hemställt,
att anslag för ifrågavarande ändamål måtte med oförändrat belopp
beredas jämväl för år 1919.
L enlighet härmed tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till extra personal vid Flyinge hingstdepå
å extra stat för år 1919 bevilja ett förslagsanslag,
högst .................................... kronor 4,630.
c. Åtgärder för inhemska häststammar.
På grund av förslag av Kungl. Maj:t anvisade riksdagen å extra
stat för vartdera av åren 1914 och 1915 ett anslag av 20,000 kronor
att under de villkor, Kungl. Maj:t ägde bestämma, utgå för tillvaratagande
och utveckling av sådana i Sverige förekommande s. k. lanthästar,
som kunde innefattas under benämningen »inhemska häststammar».
Då vid 1915 års utgång ett belopp av minst 3,000 kronor beräknades
komma att återstå oanvänt av dessa anslag, äskades i proposition
till samma års riksdag å extra stat för år 1916 allenast 17,000 kronor
för ifrågavarande ändamål, varjämte medgivande begärdes att få för
ändamålet använda vad vid utgången av år 1915 kunde kvarstå oanvänt
av nämnda anslag. Omförmälda förslag blev av riksdagen bifallet.
För vartdera året 1917 och 1918 har anvisats ett anslag av
20,000 kronor för ifrågavarande ändamål.
Kungörelse angående statsbidrag för ifrågavarande ändamål utfärdades
den 24 oktober 1913.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml.
[21.]
Extra personal
vid
Flyinge
hinystdepå.
(extra anslag.)
. [22.]
Åtgärder för
inhemska
häststammar.
(extra anslag.)
9
66
Nionde huvudtiteln.
[22.] De för år 1917 till förfogande ställda anslagsmedlen, samman
lagt
20,000 kronor, hava av Kungl. Magt den 16 mars 1917 utdelats
sålunda:
till |
styrelsen för hingstuppfödningsanstalten å Vången |
O a o H |
10,000 |
— |
» |
Umeåortens hästavelsförening..................................... |
» |
2,000 |
— |
» |
Norrbottens läns hushållningssällskap..................... |
» |
1,000 |
_ |
» |
Nya aktiebolaget Upplands lanthäst......................... |
» |
1,000 |
— |
» |
Gottlands läns hushållningssällskap........................... |
» |
1,000 |
— |
» |
Västerbergslagens hästavelsaktiebolag....................... |
» |
1,000 |
— |
» |
Göteborgs och Bohus läns hästavelsförening ........ |
» |
1,000 |
— |
» |
Örebro läns bergslagers hästavelsförening.............. |
» |
1,000 |
— |
» |
Vedbo härads hästavelsförening ................... |
» |
750 |
_ |
» |
Leksands hästavelsförening .......................................... |
» |
750 |
— |
» |
föreningen Södra Dalarnes hästvänner ..................... |
» |
500 |
— |
Summa |
kronor |
20,000 |
Nu har stuteriöverstyrelsen i skrivelse den 22 augusti 1917 hemställt
om anslag å 20,000 kronor för år 1919 till åtgärder för inhemska
häststammar och därvid anfört, att å det för år 1918 anvisade anslaget
av 20,000 kronor någon behållning icke torde kunna påräknas, enär
erfarenheten från såväl år 1917 som föregående år visat, att de för
dessa år till motsvarande belopp beviljade anslagsmedlen icke varit tillräckliga
för utdelande av bidrag i så stor omfattning, som de inkomna
ansökningarna avsett. De skäl, som anfördes för anslagets beviljande,
då frågan därom för första gången förelåg, vore alltjämt lika giltiga,
och det skulle otvivelaktigt vara till men för resultatet av de strävanden,
som flerstädes inom landet påginge för tillvaratagandet och utvecklandet
av de inhemska häststammarna, ifall understöd från statens sida icke
kunde påräknas i samma omfattning som hittills.
I enlighet härmed hemställer jag, att Eders Kungl. Maj it måtte
föreslå riksdagen
att å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av..................................................... kronor 20,000,
att under de villkor, Kungl. Magt må bestämma, utgå
för tillvaratagande och utveckling av sådana i Sverige
förekommande s. k. lanthästar, som kunna innefattas
under benämningen »inhemska häststammar».
Nionde huvudtiteln.
157
d. Stamboksföring rörande hästar.
Riksdagen anvisade på Kungl. Maj:ts förslag å extra stat för vartdera
av åren 1914 och 1915 ett anslag av 10,000 kronor att under de
villkor, Kungl. Maj:t skulle äga bestämma, utgå för understödjande av
stamboksföring rörande hästar.
Bidragsbehovet för ifrågavarande ändamål under år 1916 tillgodosågs
med behållningen å de båda föregående årens anslag. För år 1917
funnos ställda till förfogande dels behållningen vid 1916 års utgång,
uppgående till 6,000 kronor, dels ock ett nyanvisat anslag å samma
belopp eller tillhopa 12,000 kronor. Av sistnämnda summa har enligt
beslut den 23 februari 1917 ett belopp av 6,000 kronor disponerats på
följande sätt, nämligen
till styrelsen för tung stuppfödning sanstalten å Vången
för upprättande och förande av rasstambok för
nordsvenska hästar ...................................................... kronor 2,500: —
» Skånes stuteribokstyrelse
dels för upprättande och förande av rasstambok
för ädla hästar inom Malmöhus län och Kristianstads
län.........................................,........................... » 2,000: —
dels ock för upprättande och förande av rasstambok
för ardennerhästar inom dessa två län ... » 1,500: —
eller tillhopa kronor 6,000: —.
Vid 1917 års utgång fanns sålunda en behållning å anslaget av
6,000 kronor. Tillika med det av riksdagen å extra stat för år 1918
anvisade reservationsanslag å 8,000 kronor finnes alltså för innevarande
år tillgängligt ett belopp av 14,000 kronor.
Kungörelse angående statsbidrag för ifrågavarande ändamål är
utfärdad den 24 oktober 1913.
I skrivelse den 22 augusti 1917 har nu stuteriöverstyrelsen gjort
framställning om utverkande av anslag för år 1919 till stamboksföring
rörande hästar, och har styrelsen därvid anfört, att av det för år 1918
disponibla anslagsbeloppet, 14,000 kronor, syntes 12,000 kronor böra
beräknas erforderliga till utdelning. Ty förutom bidrag till samma
sökande, som för år 1917 tillerkänts sådant, hade styrelsen anledning
.antaga, att såväl stamboksföreningen för svenska ardennerhästen som
föreningen till den ädla hästavelns befrämjande komme att söka bidrag
av ifrågavarande anslagsmedel. Enligt denna beräkning kunde en be
-
[23.]
Stamboksföring
rörande
hästar.
(extra anslag.)
68
Nionde huvudtiteln.
[23.]
Departements
chefen.
[24.]
h arantänsanstaltcn
i
Haparanda
för husdjur.
(extra anslag.)
hållning av 2,000 kronor antagas förefinnas å anslaget vid 1918 års
utgång, och ansåge stuteriöverstyrelsen, att därefter för ändamålet årligen
komme att erfordras ett anslag av 12,000 kronor.
I likhet med stuteriöverstyrelsen finner jag önskligt, att medel för
ifrågavarande ändamål beredas även för år 1919. I sin ovannämnda
skrivelse har emellertid stuteriöverstyrelsen beräknat medelsbehovet från
och med innevarande år till 12,000 kronor årligen. Åven med hänsyn
tagen till en väntad ökning ifråga om anspråken å bidrag för ifrågavarande
ändamål kan jag icke tillstyrka, att utgifterna från nu ifrågavarande
anslag vare sig för innevarande år eller för år 1919 beräknas
till högre belopp än 10,000 kronor, vartill anslaget vid dess första anvisande
bestämdes. Jag vill erinra, att under senare år, då uppkomna
behållningar medgivit årsanslagets bestämmande till lägre belopp, anslaget
likväl städse beräknats så, att 10,000 kronor för år skulle finnas
tillgängliga. Att den verkliga tillgången blivit större, har berott på att
behållningarna överstigit beräknade belopp. Om nu för år 1918 blott
10,000 kronor tagas i anspråk, kommer att av de för året tillgängliga
medlen, uppgående till 14,000 kronor, ett belopp av 4,000 kronor återstå
oanvänt till år 1919, varför således allenast 6,000 kronor behöva
äskas av innevarande års riksdag.
Jag hemställer alltså allenast, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till understödjande av stamboksföring rörande
hästar under de villkor Kungl. Maj:t må bestämma å
extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ............................................ kronor 6,000.
5. Boskapsskötsel m. in.
a. Förekommande och hämmande av smittsamma sjukdomar bland
husdjuren, oförändrat ordinarie förslagsanslag..................... kronor 50,000.
b. Karantänsanstalten i Haparanda för husdjur.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar har
riksdagen anvisat anslag på extra stat för vart och ett av åren 1915,
1916 och 1917 av 750 kronor samt för år 1918 av 1,000 kronor till
karantänsanstalten i Haparanda för husdjur.
Nionde huvudtiteln.
69
Medicinalstyrelsen har nu i skrivelse den 30 augusti 1917 anlört, [24.]
att behovet av ifrågavarande anslag kvarstode i oförminskad grad, och
hemställt om anvisande av anslag för år 1919 å 1,000 kronor för ifrågavarande
ändamål.
I enlighet härmed tillstyrker jag, att Eders Kungl. Magt måtte
föreslå riksdagen
att till karantänsanstalten i Haparanda för husdjur
å extra stat för år 1919 anvisa ett
förslagsanslag, högst ................................. kronor 1,000.
c. Avelscentra för nötboskap.
Till avelscentra för nötboskap har riksdagen anvisat anslag å extra [25.]
stat för varje år från och med år 1903. Enligt framlagd plan skulle
för år 1919 anvisas till de nuvarande avelscentra anslag: å 12,000 kronor. , . ''
Emellertid har lantbruksstyrelsen förmält sig hava för avsikt att framlägga
förslag till förnyad tävlan för utseende av avelscentra, vartill skulle
för år 1919 erfordras anslag å 15,000 kronor.
På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att i avbidan på den proposition angående anslag
till avelscentra för nötboskap, som Kungl. Maj:t må
komma att avlåta till riksdagen, för detta ändamål å
extra stat för år 1919 beräkna ett reservationsanslag
av ............................................................... kronor 27,000.
d. Nötboskapsaveln inom Norrbottens län.
Till främjande av nötboskapsaveln inom Norrbottens län har [26.]
riksdagen anvisat å extra stat för vart och ett av åren 1907—1918 ett Främjande av
i ° k s\r\r\ i nötboskaps
anslag
av 5,000 kronor. avdn inom
Med skrivelse den 19 september 1917 bär lantbruksstyrelsen med Norrbottens
tillstyrkan Överlämnat en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse från Norrbottens
läns hushållningssällskap, däri sällskapet gjort framställning om <‘extla anslag )
lika stort anslag för samma ändamål för år 1919.
Då det för främjandet av nötboskapsaveln inom Norrbottens län Departeär
av betydelse, att särskilt anslag av statsmedel därtill beredes jämväl mentschefen■
70
Nionde huvudtiteln.
[26.] för nästkommande år, hemställer jag, att Eders Knngl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till främjande av nötboskapsaveln inom Norrbottens
län anvisa å extra stat för år 1919 ett förslagsanslag,
högst ................................................ kronor 5,000.
e. Förekommande och hämmande av tuherkelsjukdomar hos nötkreaturen.
[27.] Riksdagen har för varje år från och med år 1898 anvisat anslag
mmde^ch ^ ex*;ra sOö till förekommande och hämmande av tuherkelsjukdomar
hämmande av hos nötkreaturen. Anslagens belopp hava växlat allt efter behovet för
tUdomarShts *ret oc^ tillgången på besparade medel för ändamålet. På 1918 års
nötkreaturen, stat har riksdagen för ifrågavarande ändamål uppfört ett reservations(extra
anslag.) anslag av 90,000 kronor, varjämte riksdagen medgivit, att vad vid utgången
av år 1917 möjligen icke blivit använt av tidigare för ändamålet
beviljade anslag finge under år 1918 användas för enahanda
ändamål.
Lantbruksstyrelsen liar nu i skrivelse den 10 november 1917 gjort
framställning angående anslagsbehovet för år 1919. Styrelsen har därvid
framlagt en tabell rörande tuberkulinundersökningarna från dessa
undersökningars början den 15 oktober 1897 till och med år 1916,
varjämte en preliminär statistik för år 1917 intill den 1 september
sammanförts med övriga utgifter. Tabellen är beträffande tiden från
och med år 1912 av följande lydelse:
År |
Samman-lagda an-talet under-sökta djur |
För första gången prövade |
Antal be-sättningar, |
Omprövade besättningar |
||||
Antal |
Antal djur inom dessa |
Procent |
Antal |
Antal djur inom dessa |
Procent |
|||
1 |
o |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
1912 |
95,360 |
998 |
17,501 |
29.5 |
516 |
1,666 |
69,773 |
3.0 |
1913 |
101,383 |
1,159 |
18,987 |
29.5 |
622 |
1,708 |
73,767 |
2.5 |
1914 |
96,247 |
896 |
14,230 |
27.6 |
455 |
1,706 |
75,193 |
2.s |
1915 |
93,057 |
858 |
13,241 |
26.1 |
494 |
1,613 |
71,938 |
2.4 |
1916 |
88,579 |
840 |
13,470 |
24.0 |
470 |
1,581 |
70,619 |
2.0 |
1917 till ''/» |
60,259 |
398 |
6,345 |
30.2 |
210 |
1,044 |
50,914 |
1.9 |
Lantbruksstyrelsen har vidare framhållit, att enligt tabellen undersökningarna
med tuberkulin under år 1916, det senaste av de år, från
Nionde huvudtiteln.
71
vilka fullständiga uppgifter förelåge, lidit en ogynnsam inverkan av
kristiden, om ock icke i den grad, som med skäl kunnat befaras.
Till tabellens uppgifter kunde läggas, att av ovan nämnda under
år 1916 med tuberkulin prövade besättningar 1,059 om sammanlagt
30,316 djur visat sig fullkomligt reaktionsfria. Motsvarande siffror för
år 1915 vore 1,080 och 37,267.
\ idkommande storleken av det belopp, som borde av riksdagen
äskas för år 1919 till bestridande av kostnaderna för tuberkulosens bekämpande
inom ladugårdarna, bär lantbruksstyrelsen anfört följande:
Av de medel, som för år 1917 vore tillgängliga för tuberkuloskampens bedrivande
och som enligt statskontorets uppgift utgjorde 111,961 kronor 46 öre,
hade tagits i anspråk intill den 30 oktober sammanlagt 69,563 kronor 79 öre.
För tiden efter den 30 oktober till årets slut beräknades ytterligare åtgå omkring
16.000 kronor, i vilket fäll kostnaderna för tuberkulosens bekämpande under år
1917 skulle uppgå till i runt tal 85,600 kronor-och en behållning till år 1918 å
omkring 26,400 kronor uppstå.
De för år 1918 tillgängliga medel för ifrågavarande ändamål kunde alltså
antagas uppgå till omkring 116,400 kronor. Under förutsättning att traktamentsersättningen
höjdes till 12 kronor för förrättningsdag samt att undersökningarna
verkställdes under år 1918 i samma utsträckning som under 1916, skulle tuberkuloskampen
under år 1918 draga en kostnad av omkring 107,000 kronor, varigenom
skulle uppstå en behållning å sagda års medel av ej fullt 10,000 kronor.
Emellertid syntes försiktigheten bjuda att vid beräkning av medelsbehovet
för år 1919 lämna nämnda behållning utan avseende, enär det kunde antagas att.
därest taxan för undersökningar med tuberkulin höjdes, på sätt styrelsen föreslagit"
en livligare verksamhet i tuberkuloskampen från veterinärernas sida därav skulle
bliva följden.
Om sålunda någon behållning å 1918 års medel icke beräknades uppkomma
och tuberkuloskampen antoges bliva i det stora hela av samma omfattning år 1919
som år 1918, ansåge styrelsen anslagsbehovet för år 1919 utgöra i runt tal 117,000
kronor, vilket belopp dock utan olägenhet torde kunna avrundas nedåt till
115.000 kronor.
Då medel för ifrågavarande ändamål även för år 1919 böra finnas
tillgängliga samt jag icke har något att erinra mot det av lantbruksstyrelsen
beräknade anslagsbeloppet, får jag, under erinran att den av
lantbruksstyrelsen omnämnda taxeförhöjningen för tuberkulinundersökningar
numera blivit av Kungl. Maj:t beslutad, hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar
hos nötkreaturen å extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av ....., kronor 115,000.
[27.]
Departementschefen
.
72
Nionde huYudtiteln.
, C28.]
Åtgärder för
svinavelns
höjande.
(extra anslag.)
Departe
mentschefen.
[29.]
Fåravelns befrämjande.
(extra anslag.)
f. Svinavelns höjande.
Till åtgärder för höjande av landets svinavel har riksdagen anvisat
å extra stat för vart och ett av åren 1912—1914 ett anslag av 30,000
kronor, för vartdera av åren 1915 och 1916 ett anslag av 40,000 kronor,
för år 1917 ett anslag av 50,000 kronor samt för år 1918 ett anslag
av 65,000 kronor.
För den med statsmedel understödda svinpremieringen har den 19
oktober 1911 fastställts reglemente, vilket sedermera genom kungörelser
den 16 mars och den 7 september 1917 undergått vissa ändringar.
Då medel för ifrågavarande ändamål böra finnas tillgängliga
jämväl för år 1919 samt anledning synes saknas vare sig till höjning
eller sänkning av det för innevarande år beviljade beloppet, får jag, i
enlighet med vad lantbruksstyrelsen hemställt i skrivelse den 15 oktober
1917, tillstyrka, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till åtgärder för höjande av landets svinavel å
extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ....................................... kronor 65,000.
g. Fåravelns befrämjande.
Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen till fåravelns
befrämjande å extra stat för år 1918 anvisat ett reservationsanslag av
35,000 kronor.
I skrivelse den 3 oktober 1917 har lantbruksstyrelsen hemställt,
att till ändamålet måtte för år 1919 av riksdagen äskas anslag å samma
belopp som för år 1918.
I enlighet härmed hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till fåravelns befrämjande å extra stat för år
1919 anvisa ett reservationsanslag av kronor 35,000.
Nionde huvudtiteln.
73
h. Fjäderfäavelns befrämjande.
Till fjäderfäavelns befrämjande bär riksdagen för varje år från [30.]
och med år 1004 anvisat anslag å extra stat. Beloppet av detta anslag
utgjorde för vart och ett av åren 1904—1906 5,000 kronor och för tcl’n“’ia,,dr
vartdera av åren 1907 och 1908 10,0<>0 kronor samt har för vart och ^exlra an9las''>
ett av de efterföljande åren utgjort 20,000 kronor. I innevarande års
stat är anslaget betecknat såsom reservationsanslag.
Lantbrnksstyrelsen har nu i skrivelse den 24 augusti 1917 anfört, att
medel för ifrågavarande ändamål borde finnas tillgängliga jämväl för
år 1919, samt förmält sig anse, att anledning saknades att vare sig
höja eller sänka det nuvarande anslagsbeloppefc.
Därefter har Sveriges allmänna Ijäderfäavelsförening, till vilken
det av riksdagen beviljade anslaget plägat av Kungl. Maj:t under vissa
villkor anvisas, i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift anhållit om förhöjt
anslag. Såsom skäl härför har huvudsakligen anförts följande:
Sedan år 1908 hade statsanslaget behållits oförändrat vid 20,000 kronor, ehuru
föreningens verksamhet på flera sätt betydligt utvidgats och penningvärdet — icke
minst under de sista åren — väsentligt sjunkit. Såväl sistnämnda omständighet
som en måhända för tidigt uppstånden förhoppning om förnyad ökning av statsunderstödet
hade emellertid dels ådragit föreningen en ganska stor svävande skuldbörda,
dels gjort det så gott som omöjligt för föreningen att konsekvent och planmässigt
utföra sitt arbete, vilket dock måste anses vara av allra största betydelse,
då fjäderfäaveln genom ogynnsamma produktpriser och stora utfodringssvårigheter
nu vore på väg att övergivas av det övervägande antalet mindre idkare av näringen,
särskilt de som icke ägde eller dreve eget jordbruk.
Beträffande de svårigheter, som vållats genom penningvärdets fall, borde följande
anföras:
De löner, som utginge till föreningens tjänstemän, vilkas antal för att hålla
denna post nere de senare åren reducerats under vad som egentligen ansetts behövligt,
hade, sedan de för 10 å 15 år sedan bestämdes, icke kunnat höjas, trots att
under de senaste åren icke obilliga framställningar därom upprepade gånger gjorts.
Inlör nuvarande förhållanden, som av tjänstemännen krävde ett betydligt ökat arbete,
syntes emellertid en löneförhöjning utefter hela linjen bliva en tvingande nödvändighet.
Vad som i detta fall kunde anses rimligt syntes vid jämförelse med stats- och
bolagsanställdes dyrtidstillägg icke kunna beräknas till mindre än 1,500 kronor.
Den avsevärda utgiftstiteln rese- och traktamentsersättningar, som i 1917
års stat försöksvis upptagits till allenast -‘3, 00 kronor, syntes för framtiden icke
kunna beräknas lägre än det belopp, vartill de uppgått under 1916 eller i runt tal
till 6,000 kronor. Tvärtom vore en förhöjning av detta anslag alldeles nödvändig,
enär de ökade prisen å järnvägs- och ångbåtsbiljetter samt husrum och vivre på
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 10
74
Nionde huvudtiteln.
ett eller annat sätt måste gottgöres. Vid gjord undersökning hade befunnits, att
rese- och traktamentsersättningar icke kunde sättas lägre än till 8,000 kronor, alltså
en ökning av 2,000 kronor.
Utgivandet av föreningens tidskrift hade trots ett kraftigt arbete på nödiga
besparingar år efter år ökats, tidigare med hänsyn till föreningens växande antal
medlemmar, vilka erhölle tidskriften mot en mycket låg avgift, som det visat sig
omöjligt att höja, och senare genom den oerhörda stegringen av priset på driftutensilier
och ökade arbetslöner inom tryckeribranschen. Kostnaden för tidskriftens utgivande,
inklusive expedition m. m., hade i 1917 års stat. säkerligen icke för högt
upptagits till 12,000 kronor.
För fackutställningar av olika slag och omfång — för löpande året beräknade
endast till 300 kronor såsom understöd åt s. k. länsutställningar — måste för
framtiden ävenledes högst avsevärda belopp årligen anslås. Det syntes nödvändigt
att härtill beräkna en årlig utgiftspost av minst 1,000 kronor för flera år framåt.
Aven utbildandet av kunniga fjäderfäskötare vid föreningens fackskola och
upprätthållande av den till Ekenäs hönsgård förlagda värpkontrollen, var i sitt slag
av största betydelse för fjäderfäavelns framtida utveckling, kunde med hänsyn till
höjda arbetslöner och foderpriser helt säkert beräknas mer eller mindre avsevärt
överskrida de anslag, som för dessa ändamål upptagits i årets stat, eller respektive
800 och 1,000 kronor. Skolundervisningen syntes med inberäknande av stipendier
o. d. hädanefter kräva 1,500 kronor.
Med hänsyn tagen till vad sålunda anförts skulle en normalstat för är 1919
och följande år komma att visa en utgiftssiffra av lägst 33,500 kronor. Under förutsättning
att även för framtiden kunde beräknas en årsinkomst från medlemsavgifter
av 7,000 kronor skulle alltså utöver statsanslaget a 20,000 kronor en årlig
brist av 6,500 kronor återstå att fylla.
Sorgligt att säga måste det emellertid anses vara en otillåten optimism att
beräkna något dylikt. Dels måste det tagas i beräkning, att den tillfälliga förhöjning
av cirka 2,000_ kronor i medlemsavgifter (20 öre per person), varmed man vid
uppgörande av 1917 års stat haft att räkna, icke för framtiden kunde tagas i anspråk,
dels kunde icke lämnas ur sikte, att en stor mängd av de mindre hönsgårdsägarna,
som nu under hösten och vintern av omständigheterna tvingades att nedslakta
sina djur, ingalunda skulle vilja betala vidare föreningsavgifter. En avsevärd
nedgång i det belopp, som beräknats, vore sålunda oundgänglig och syntes icke
kunna sättas lägre än 3 å 4,000 kronor.
Med hänsyn härtill vore det av behovet väl påkallat att för upprätthållande
och, där så kunde ske, utvidgande av verksamheten erhålla en förhöjning av statsunderstödet
från 20,000 kronor till 30,000 kronor.
Då under 1900-talets första år en stark stegring gjorde sig gällande i verksamheten
å fjäderfäavelns område, hade bristen på dugliga och kunniga skötare snart
blivit kännbar. Följden härav hade blivit de första försöken att upprätta en fackskola
föi utbildandet av dylika, där såväl teoretisk som praktisk undervisning''
skulle meddelas åt intresserade personer, såväl kvinnor som män. Efter åtskilliga
försök hade man slutligen kommit till det resultat, att svårigheterna bäst skulle
övervinnas genom skolans förläggning till Osby i Kristianstads län, där anknytning
till en statens lantmannaskola av B-typen, som redan genom goda specialkurser i
trädgårdsskötsel och slöjd gjort sig fördelaktigt bemärkt bland allmänheten, lämpli
-
Nionde huvudtiteln.
75
gen kunde ernäs på för föreningen gynnsamma villkor. Bland annat hade Osby \ 30.
kommun upplåtit 8 tunnland lämplig mark invid rinnande vatten till skolans fria
begagnande. Angelägen att få skolan ordnad på bästa sätt hade föreningen skyndat
att begagna sig av det tillfälle härtill, som i detta fall syntes erbjuda sig. Kostnaderna
för förflyttningen till Osby hade emellertid visat sig uppgå till vida betydligare
belopp än man beräknat.
Då skolans förflyttning till Osby icke blott under frågans förberedande behandling
i föreningens förvaltningsutskott tillstyrkts utav statens ombud utan även
gillats av samtliga föreningens revisorer, även den av staten tillsatte, vågade föreningen
med hänsyn till de utomordentliga förhållanden, som rådde och som gjorde
företagets fullbordan för varje dag svårare, hemställa, att för denna åtgärd måtte
beviljas ett engångsanslag av 5,000 kronor.
Länge hade behovet av en .svensk standard för mera brukliga raser inom
fjäderfäområdet varit trängande och för flera år sedan hade föreningen beslutat att
föranstalta om utgivande av en dylik samt uppdragit utförandet av nödiga förarbeten
åt sakkunniga. Dessa omfattande och krävande arbeten nalkades nu sin
fullbordan och det måste anses vara av största vikt, att bokens utgivande icke onödigt
fördröjdes, sedan de blivit vederbörligen slutförda. Utställningar måste i stort
antal hållas efter kristidens slut för att åter uppväcka och stärka det förut vikande
intresset för fjäderfäaveln, och härvid vore det av stor betydelse att vid bedömandet
av de utställda djuren hava tillgänglig en efter svenska förhållanden och raser lämpad
standard, som med grundlighet i sak förenade lättfattlighet i form samt vore
på lämpligaste sätt illustrerad med exakta bilder i färgtryck.
Ett dylikt arbete måste emellertid medföra så stora kostnader, att inkomsterna
av förlagsrätten icke på något sätt kunde beräknas skola täcka desamma.
För att boken icke måtte erhålla för liten spridning måste emellertid priset sättas
lågt. För att våga inlåta sig på utgivande av arbetet ifråga måste föreningen kunna
påräkna ett offentligt understöd av 2,000 kronor.
1 utlåtande häröver den 24 november 1917 har lantbruksstyrelsen
yttrat följande:
»De skäl, som föreningen anfört för höjande av det senast till föreningens
förfogande ställda, jämförelsevis höga anslaget till fjäderfäavelns befrämjande, eller
20,000 kronor, synas lantbruksstyrelsen icke bindande.
Vad först angår föreningens ekonomiska ställning, sä synes denna lämpligast
förbättras genom vidtagande av erforderliga besparingar beträffande föreningens utgifter.
Sålunda synas några fackutställningar, varför föreningen i förslaget till stat
för år 1919 upptagit ett belopp av 1,000 kronor, under nuvarande förhållanden icke
behöva ifrågakomma. Vidare bör den beräknade kostnaden för tidskriften, 12,000
kronor, kunna väsentligen nedsättas, likaså även den i 1917 års stat med 3,500
kronor upptagna, nu-till 8,000 kronor höjda posten rese- och traktamentsersättningar.
Det synes ej heller vara obilligt, att årsavgiften för föreningens medlemmar,
vilken i 1919 års stat upptagits till endast 4,000 kronor, medan den i staten för
är 1917 efter eu höjning av 20 öre för medlem upptagits till 7,000 kronor, fortfarande
beräknas till samma belopp som år 1917. varigenom föreningens inkomster
skulle komma att höjas med omkring 3.000 kronor.
Om också det med fog kan anses lämpligt, att föreningens skola förflyttas
76
Nionde huvudtiteln.
[30.1 till Osby i Kristianstads län, så synes någon kostnad härför icke behöva beräknas,
då såväl landsting som hushållningssällskap i sistnämnda län torde finnas villiga att
för den fördel, som härigenom tillskyndas länet, lämna erforderliga bidrag.
Slutligen torde det icke möta svårigheter för föreningen att för utgivandet
av en standard eller typbeskrivning rörande de olika raserna av höns och annat
fjäderfä erhålla en förläggare, varigenom det begärda statsanslaget, 2,000 kronor,
skulle bliva obehövligt.»
Departement tidt
ef en.
Anslag till fjäderfäavelns befrämjande torde böra anvisas även för
år 1919. I likhet med lantbruksstvrelsen finner jag tillräckliga skäl
icke föreligga för höjning av det sedvanliga anslagsbeloppet.
Jag hemställer därför, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till fjäderfäavelns befrämjande anvisa å extra
stat för år 1919 ett reservationsanslag av kronor 20,000.
i. Biskötselns befrämjande.
[31.]
Siakotaelns
befrämjande.
(extra anslag.)
Till biskötselns befrämjande har riksdagen å extra stat för år
1918 anvisat ett reservationsanslag av 6,000 kronor.
Kungörelse angående statsbidrag till åtgärder för biskötselns befrämjande
har utfärdats den 9 oktober 1917.
I enlighet med vad lantbruksstyrelsen hemställt i skrivelse den 3
oktober 1917, tillstyrker jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
-
att till biskötselns befrämjande ä extra stat för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag av kronor 6,000.
6. Lantbruksmöten.
mdrng au Under en lång följd av år anvisade riksdagen anslag å extra stat
f-6r''aiinävna s»eom bidrag till bestridande av kostnaderna för allmänna lantbrukslantbruka-
möten samt till prisbelöningar vid dylika möten. På senare tid utgino-o
dessa anslag med respektive 7,500 och 17,500 kronor årligen.
^victaUniärina . »»malandet den 14 januari 1915 av anslagsbehoven under
lantbruk>T nionde huvudtiteln för år 1916 anförde dåvarande departementschef-n,
mSten- att enär beslut fattats om uppskjutande tillsvidare av det till år 1916
utsatta tjugu an dra allmänna s» enska lantbruksmötet samt anledning icke
torde föreligga att för det möte, som närmast härefter komme att hållas,
bevilja högre statsanslag än vanligt, med ytterligare bidrags beviljande
Nionde huvudtiteln.
77
svntes kunna anstå lika många år, som mötet uppskötes. På grund
härav ansåg han någon framställning om anslag för detta ändamål å
IDIG års stat icke böra avlåtas till riksdagen. Av enahanda anledning
har ej heller för åren 1017 eller 1918 något anslag härtill äskats.
Da samma förhållande fortfarande är förhanden, är anslag för
ifrågavarande ändamål icke heller för år 1919 erforderligt.
7. Redskapsprovningsanstalter.
Riksdagen har för vart och ett av åren 1908—1918 anvisat medel
till maskin- och redskapsprovningsanstalter vid Ultima och Alnarp. För
år 1918 utgår detta anslag med 23,0<)0 kronor. Därjämte har riksdagen
för samma år såsom personligt ål d er sti 11 ä gg till föreståndaren för ifrågavarande
anstalter Karl Fredrik Theodor Adelsköld under vise förutsättning
anvisat 500 kroma-.
I skrivelse den 5 december 1917 har lantbruksstyrelsen gjort framställning
om anslag för ändamålet för år 1919 och därvid meddelat huvudsakligen
följande.
Uti en till lantbruksstyrelsen ställd skrift hade styrelsen för statens maskinoch
redskapsprovningsanstalter hemställt, att lantbruksstyrelsen måtte söka utverka
ett med 5,000 kronor förhöjt statsanslag för provningsverksamheten under år 1919.
Såsom skäl för denna sin framställning ville styrelsen hänvisa till de ständigt ökade
kostnaderna för material, arbete och resor och till nödvändigheten av att genom
anlitande av skrivbiträden minska föreståndarens arbetsbörda i avseende på löpande
göromål, så att hans tid mera odelat kunde disponeras för provningar och provningsredogörelsernas
utarbetande. Av ovan föreslagna höjning beräknades komma på
tryckningskostnader................................................................................... kronor 2,000
kontorslokal och skrivbiträde » 1,500
provningsnämndema............................................................................ » 500
arbete, transporter m. in............................................. » 500
instrument och inventarier.................................................................. » 500.
Det för år 1919 erforderliga statsanslagets storlek skulle, då någon väsentlig
ökning av andra inkomster icke kunde påräknas, sålunda utgöra 28,50u kronor.
Sedan med anledning härav lantbruksstyrelsen anmodat provningsanstaltemas
styrelse att inkomma med närmare utredning rörande behovet av ökat anslag till tryckningskostnader
samt till anslag för kontorslokal och skrivbiträde åt föreståndaren, hade
bemälda styrelse inkommit med en skrift, vari anförts, att de prisstegringar, som
under de senare åren inträffat i avseende på boktryckeriarbeten, kunde i genomsnitt
skattas till omkring 50 procent, nämligen egentliga tryckningskostnader omkring 40
procent och stegrade papperspris omkring 200 procent. Pappersprisets höjning vore
tydligen i stort sett oberoende av var tryckningen utfördes, varför eventuellt nedbringande
av denna kostnad skulle kurma åvägabringas endast genom användandet
[32. ]
liedskaps
provninysan
stalter.
(extra anslag-.
Nionde huvudtiteln.
78
T32.1 av sämre kvalitet papper, en utväg, som med hänsyn till meddelandenas» karaktär
och efter inhämtande av sakkunnigt råd icke syntes kunna ifrågakomma. I avseende
på tryckningen av meddelandena ville styrelsen erinra, att till en början allt tryck
för provningsanstalternas räkning utförts av centraltryckeriet i Stockholm, men att
sedermera försök gjorts att trycka provningsredogörelserna i landsorten. Dessa försök
hade emellertid slagit mindre väl ut. Då provningsredogörelsernas tryckning
på grund av arbetets egenart med specialtabeller m. in. vore ett särdeles maktpåliggande
arbete, måste redaktören av meddelandena, d. v. s. provningsanstalternas
föreståndare, ofta träda i personlig beröring med tryckerifaktorn för uppnående
av bästa möjliga resultat och det syntes därför oundgängligen nödvändigt, att tryckningen
utfördes å föreståndarens boningsort, Stockholm. För att i den mån, så
läte sig göra, vinna en översikt av tryckningskostnaderna hade styrelsen gjort ett
förslag, som slutade på 5,494 kronor, vartill komme kostnaden för rättelser,
klichéer, bindning och tryck av kungörelser in. in., för vilka ändamål minst 500
kronor syntes böra beräknas. På grund av rådande förhållanden vore tydligen eu
exakt kostnadsberäkning av förevarande utgiftsposter under år 1919 utesluten.
Beträtfande kontorslokal och skrivbiträde åt föreståndaren funne styrelsen det
av behovet påkallat att bereda föreståndaren lättnad i utförandet av löpande kontorsgöromål,
så att hans tid mera odelat kunde ägnas åt provningar och provningsredogörelsers
utarbetande. De härav föranledda ökade kostnaderna beräknades för skrivbiträde
till omkring 1,200 kronor och för kontorslokal till 000 kronor.
Lantbruk sstyrelsen bär förmält sig icke kunna underkänna vikten
av de skål, som sålunda anförts för anslagets höjning, och därför hemställt.
att anslag å 28,500 kronor måtte äskas av riksdagen.
vepa,te- .Jag vill erinra, att anslaget till provniug.-an-talterna i fjol höjdes
mentsehefen. mej 2,000 kronor för utt åt assistenten vid provningarna bereda överassistents
ställning och möjliggöra eu uppdelning av föreståndarens
arbete på dessa bägge tjänstemän. Genom denna åtgärd måste alltså
föreståndaren anses hava fått lindring i sitt arbete. Innan erfarenhet
vunnits om verkningarna av denna förändring, kan jag icke tillstyrka
någon anslagshöjning för att bereda honom ytterligare lindring genom
anställande av ett skrivbiträde åt föreståndaren. Åven behovet av kontorslokal
synes ej tillräckligt styrkt.
Att under nuvarande förhållanden ökade kostnader måste uppstå
såväl för meddelandenas tryckning som för provningsnäinnderna, ävensom
för arbete, transporter och instrument in. in., finner jag däremot
vara oundvikligt. Anslaget torde därför böra något. ökas. Då jag
emellertid icke är övertygad om, att icke besparingar kunna göras,
särskilt i fråga om kostnaderna för meddelandena, anser jag en höjning
med inalles 3,000 kronor böra vara tillräcklig.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
Nionde huvudtiteln.
79
att å extra stat för år 1919 anvisa såsom särskilda
förslagsanslag, högst,
dels till maskin- och redskapsprovningsansfalterna
vid Ultima och Alnarp........................... kronor 26,000;
dels ock såsom personligt ålderstillägg till föreståndaren
för ifrågavarande anstalter Karl Fredrik
Theodor Adelsköld, därest han fortfarande med gott
vitsord tjänstgör i denna egenskap, ... kronor 500;
eller tillhopa............................................ j> 26,500.
8. Kemiska stationer in. m.
a. Kemiska stationer.
Såsom bidrag till underhåll av kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behov bär under en lång följd av år anvisats anslag å
extra stat.
Sedan Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott
i eu till Kungl. Maj:t ingiven skrift anhållit, att Kung! Maj:t måtte taga
i övervägande, huruvida icke de kemiska stationerna borde helt övertagas
av statsverket, samt Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
under viss förutsättning instämt i denna anhållan, har lantbrnksstyrelsen
efter inhämtande av yttrande av hushållningssällskapens ombud
i utlåtande den 30 november 1917 framlagt utredning i ämnet och
för egen del hemställt om åtgärder i det av nämnda bägge förvaltningsutskott
angivna syfte.
Emellertid anser jag ytterligare utredning erforderlig, innan detta
förslag kan föreläggas Kungl. Alajrt till avgörande.
Oberoende huruvida den av lautbruksstyrelsen ifrågasatta förändringen
må efter närmare prövning finnas böra vidtagas, hemställer
jag att, i likhet med föregående år, Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
•
att såsom bidrag till underhåll av åtta kemiska
stationer för jordbrukets och näringarnas behov — inom
de orter, där landsting eller hushållningssällskap, vart
för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta la
-
132. ''i
F33.]
Kemiska
stationer.
(extra anslag.)
80
Nionde huvudtiteln.
[33.] boratorium och bekosta ej mindre lokal för detta jämte
bostad eller byresmedel för kemist och assistent än
även avlöning till dessa och laboratorietjänaren ävensom
de årliga utgifterna för laboratoriets underhåll
samt till inköp av böcker och inventarier för stationens
behov — å extra stat för år 1919 anvisa högst 6,000
kronor för varje station eller tillhopa ett förslagsanslag,
högst..................................................kronor 48,000.
*b. Kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län.
[34^ Till den år 1895 inrättade kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå
Kemisk- har riksdagen å extra stat årligen anvisat anslag, som utgått för vart
växtbioiogiek ^ ett av ^ren 4395—439g mecj 5000 kronor, för vart och ett av
Norrbottens åren 1899—1903 med 6,250 kronor, tor vart och ett av aren 1904—
Un. 1912 med 11,250 kronor, för vart och ett av åren 1913 — 1916 med 13,750
extra anslag.) kronor samt för vartdera av åren 1917 och 1918 med 15,00l) kronor.
Såsom villkor för dessa statsbidrag har varje gång uppställts fordran
på bidrag från länets landsting och hushållningssällskap eller eljest till
belopp motsvarande minst tre femtedelar av statsbidraget, alltså för närvarande
minst 9,000 kronor.
Höjningen för de bägge sista åren föranleddes därav, att anstaltens
utgifter för avlöningar ansågos böra ökas med 1,000 kronor för
lönetillägg till två assistenter samt att till kostnad för driften vid an
staltens
törsöksgårdar vid Sunderbyn och Luleå krävdes ytterligare 250
kronor, ökningen i ortsbidraget erhölls genom att ränta å en till
föreningen skänkt fond inräknades i bidraget.
I en till Kungl. Maj:t ställd, av lambruksstyrelsen med utlåtande
den 24 oktober 1916 överlämnad skrift bar nu anstaltens styrelse gjort
framställning om anslag till anstalten för år 1919 och därvid anfört
huvudsakligen följande.
, De tre för Norrbottens läns hushållningssällskaps verksamhetsområde avsedda
kringresande jordbrukskonsulenter, till vilkas avlöning Kungl. Maj:t anvisat medel
ur anslaget till avlönande av kringresande jordbrukskonsulenter i Norrland och
Dalarna, hade enligt de av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelserna anställts vid
kemisk-växtbiologiska anstalten, till vilken alltså utgått även det för deras avlönande
anvisade statsbidrag av 7,500 kronor. Till bestridande av dessas resekost
-
Nionde huvudtiteln.
81
nader bidroge Norrbottens läns landsting med ett ärligt anslag av 7,000 kronor.
Sedan en läng följd av år hade grosshandlaren Moritz Fraenckel i Göteborg och
efter hans död hans son Gösta Fraenckel ställt till anstaltens förfogande de för
anstaltens omfattande försöksverksamhet behövliga kvantiteterna av kalk och konstgjorda
gödslingsämnen. Under åren 1915 och 1916 hade värdet av detta frikostiga
bidrag uppgått till respektive 3,156 kronor 94 öre och 1,401 kronor 1 öre, varav
dock ett belopp av 1,025 kronor 10 öre, respektive 1,561 kronor 15 öre använts
till särskilda av grosshandlaren Fraenckel bekostade s. k. tunnlands- och cirkulationsförsök.
De för anstaltens egentliga försöksverksamhet använda gödslingsämnena
hade därför uppgått till ett värde för år 1915 av 2,131 kronor 84 öre och för år
1916 av 2,839 kronor 86 öre. Då detta anslag emellertid vore ett helt och hållet
frivilligt, år för år förnyat bidrag, som när som helst kunde indragas, hade styrelsen
icke i sitt förslag till inkomst- och utgiftsstat för år 1919 vågat upptaga
detsamma på inkomstsidan, ehuru styrelsen livligt hoppades, att anstalten fortfarande
finge åtnjuta det ifrågavarande stödet för anstaltens försöksverksamhet.
För denna verksamhet hade styrelsen under de senare åren dessutom haft att tillgå
avkomsten av en utav grosshandlaren Seth Kempe och änkeprofessorskan Lotty
Bruzelius till anstalten överlämnad donationsfond å tillhopa 40,000 kronor, av
vilken fond 10,000 kronor vore nedlagda uti anstaltens försöksgård vid Sunderbyn
och 30,000 kronor stode inne i bank. Ränteavkomsten av detta sistnämnda belopp
hade under år 1915 uppgått till 1,587 kronor 99 öre och under år 1916 till l,5t>5
kronor 66 öre. Omkostnaderna för försöksgården, vilkens iordningställande såsom
ett centralt försöksfält under de nämnda åren som bäst pågått, hade emellertid
dragit ett långt större belopp än dessa avkomstmedel eller i medeltal för båda
åren 3,522 kronor 79 öre, vadan av anstaltens övriga medel för detta ändamål fått
användas i medeltal för de nämnda åren 1,945 kronor 97 öre. I övrigt hade anstalten
icke haft andra inkomster än analysavgifterna för de vid det kemiska laboratoriet
utförda analyserna, vilka i medeltal för åren 1915 och 1916 uppgått till
1,589 kronor 30 öre.
Vid uppgörande av sitt förslag till inkomst- och utgiftsstat för år 1919 hade
anstaltens styrelse, på grund av flera, samverkande omständigheter, men främst på
grund av penningvärdets sjunkande och på grund av de på alla områden stegrade
prisen kommit till det resultat, att anstalten för att i oförändrad utsträckning kunna
uppehålla sin verksamhet vore i behov av väsentligt ökade anslag.
Såsom framginge av ett i skrivelsen intaget förslag till inkomst- och utgiftsstat
för anstalten för år 1919, komme utgilterna nämnda år att överstiga inkomsterna
med icke mindre än 8,375 kronor. Utav detta belopp folie i jämförelse
med utgifterna under åren 1915 och 19i6 ett belopp av bortåt 4,000 kronor på
avlöningarna. Orsaken härtill vore den, att anstaltens äldste försöksassistent, jordbrukskonsulenten
W. L. Wanhainen under åren 1915 och 1916 åtnjutit tjänstledighet
på grund av ett utav Kungl. Maj:t erhållet uppdrag att tjänstgöra uti dens k.
renbeteskommissionen och att hans lön, 3,000 kronor om året, under tiden kunnat
inbesparas, då det lyckats styrelsen att få kompetent person att under sommarhalvåret
uppehålla hans plats emot tillgodonjutande av rese- och traktamentsersättningen
för de med befattningen förenade resorna. Endast därigenom hade det för
övrigt varit möjligt att få anstaltens inkomster att täcka utgifterna under de
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 11
82
Nionde huvudtiteln.
[34.]
nämnda åren. Den återstående delen av utgiftsökningen å denna post föranleddes
därav, att två av anstaltens tjänstemän under mellantiden erhållit det dem tillerkända
lönetillägget av 500 kronor efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring. Den andra nya
utgiftsposten utgjordes av ett belopp av 3,975 kronor, som upptagits såsom dyrtidstillägg
för anstaltens tjänstemän, motsvarande 15 procent av lönen, vilket belopp
styrelsen ansett sig böra söka bereda även de i anstaltens tjänst anställda tjänstemännen,
sedan staten numera lämnat ett dylikt tillägg ej blott till sina tjänstemän,
utan även till flera andra med statsmedel understödda institutioner. Anstaltens
styrelse anhölle, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att bevilja till anstalten
ett till 20,000 kronor höjt anslag för år 1919.
Av det i skriften intagna inkomst- och utgiftsförslaget för år 1919
jämte där äveuledes lämnade uppgifter angående medeltalet av motsvarande
utgifter under åren 1915 och 1916 torde här böra lämnas följande
sammanställning.
Inkomster.
Medeltal för Statförslag
1915 och 1916. för 1919.
Statsanslag till anstalten ............................................ |
13,750 |
15,000 |
|
» »> tre konsulenter ................................ |
7,500 |
7,500 |
|
Anslag av landsting och hushållningssällskap ........ |
15,250 |
15,250 |
|
Kempeska fondens avkastning ................................. |
1,577 |
1,500 |
|
Grosshandlare G. Fraenckels anslag.......................... |
3,779 |
— |
|
Analysavgifter............................................................... |
1,589 |
1,500 |
|
Diverse inkomster ....................................................... |
363 |
350 |
|
Kronor |
43,808 |
41,100 |
|
Brist................................................................................ |
— |
8,375 |
|
Summa |
43,808 |
49,475 |
|
Utgifter. |
|||
Avlöningar ................................................................... |
22,542 |
26,500 |
|
Assistenternas andel i analysavgifter........................ |
795 |
750 |
|
Fältförsök i 5 konsulentdistrikt ................................ |
6,637 |
7,000 |
|
Försöksgården och försöksfältet................................. |
4,459 |
4,000 |
|
Frsenckelska tunnlands och cirkulationsförsöken .... |
1,293 |
— |
|
Konsulentverksamheten............................................... |
3,675 |
4,000 |
|
Dyrtidstillägg, 15 procent å avlöningarna................ |
— |
3,975 |
|
Lokal, bränsle, böcker, kemikalier, telefon m. m. |
3,004 |
3,250 |
|
Kronor |
42,405 |
49,475 |
|
Överskott....................................................................... |
1,403 |
— |
Summa 43,808
49,475
Nionde huvudtiteln. |
83 |
|
Avlöningarna hava specificerats sålunda: |
||
Föreståndaren ............................................................. |
6,500 |
6,500 |
Förste assistenten......................................................... |
3,500 |
3,500 |
Konsulent Wanhainen ................................................ |
— |
3,000 |
» Falk ........................................................ |
3,000 |
3,000 |
Tre konsulenter, avlönade med bidrag från kon- |
||
suleutanslaget ...................................................... |
7,542 |
8,500 |
Extra assistent, vaktmästare och räkenskaps- |
||
biträde ....................................................................... |
2,000 |
2,000 |
Kronor |
22,542 |
26,500 |
Av dessa sammanställningar framgår, att inkomsternas minskning,
oaktat det höjda statsbidraget, så gott som uteslutande beror på att
icke något anslag beräknats från grosshandlare Fraenckel. Till följd av
denna uteslutning har ej heller någon utgift till de av honom speciellt
bekostade försöken upptagits. Att utgifterna icke desto mindre utvisa en
ökning på över 7,000 kronor beror förnämligast på höjda avlöningar
samt å dyrtidstillägg (vardera ungefär 4,000 kronor). Dyrtidstillägget
är beräknat även för de konsulenter, som avlönas med bidrag från konsulentanslaget.
Övriga utgiftsposter visa blott smärre förändringar, vilka
i huvudsak motväga varandra. Vad speciellt avlöningarna angår beror
ökningen på att arvode nu beräknas för assistenten Wanhainen samt
att avlöningen till de från konsulentanslaget avlönade konsulenterna föreslås
höjd med ungefär 1,000 kronor.
I sitt utlåtande över denna framställning har lantbruksstyrelsen
anfört huvdsakligen följande.
»Vad ökningen av avlöningarna angår, så är denna beroende på att under
de senaste åren en konsulent, vilken, enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat, avlönas
uteslutande med anstaltens medel, åtnjutit tjänstledighet och hans avlöning inbesparats
för täckande av andra förhöjda utgifter, och torde sålunda mot den för
detta ändamål ifrågasatta förhöjningen icke något vara att erinra. Vad däremot
ett ''dyrtidstillägg av 15 procent å avlöningarna under år 1919 angår, så anser sig
lantbruksstyrelsen icke kunna tillstyrka, att ett dylikt tillägg beviljas så långt i
förväg, enär ovisst är, huruvida dyrtiden kommer att räcka så länge, och riksdagen
icke hittills beviljat dylikt tillägg till statens egna, tjänstemän annat än för löpande
år. — — — Enär emellertid onekligen ett tillfälligt lönetillägg för år 1918 synes
böra beredas kemisk-växtbiologiska anstaltens tjänstemän lika väl som tjänstemän
vid andra statsunderstödda institutioner, anser lantbruksstyrelsen, att styrelsens för
[34.]
84
Nionde huvudtiteln.
[34.]
kemisk-växtbiologiska anstalten ansökning om anslag till anstalten för år 1919 bör
bifallas på det sätt, att av det begärda beloppet, 20,000 kronor, 3,800 kronor beviljas
att utgå redan under år 1918 till krigstidstillägg åt anstaltens tjänstemän i
enlighet med bestämmelserna i nådiga kungörelsen den 29 maj 1917 och återstoden,
16,200 kronor, under år 1919.»
Såsom villkor för åtnjutande av det sålunda tillstyrkta anslaget å
20,000 kronor borde enligt lantbruksstyrelsens mening uppställas fordran
på ortsbidrag till belopp av minst 12,000 kronoi\
Statskontoret har i utlåtande den 14 december 1917 yttrat sig
sålunda.
»I anstaltens underdåniga framställning har för åren 1915 och 1916 upptagits
bland inkomsterna en post av — i medeltal — 3,778 kronor 97 öre, utgörande
grosshandlaren G. Frsenckels anslag till anstalten. För år 1919 har något motsvarande
anslag icke beräknats av skäl, som styrelsen i sin skrivelse angivit.
Vad utgiftssidan angår finnes för åren 1915 och 1916 en post av 1,293 kronor
12 öre under beteckning »Frsenckelska tunnlands- och cirka!ationsförsöken», medan
för år 1919 någon motsvarande utgift icke upptagits. Enligt vad från anstaltens
föreståndare inhämtats, förklaras den bristande överensstämmelsen mellan dessa
båda poster därav, att de av grosshandlaren Frsenckel till anstalten in natura överlämnade
bidragen även använts till fältförsök och att, därest sådant bidrag för år
1919 skulle komma anstalten till del, icke blott en utgiftspost för berörda tunnlands-
och cirkulationsförsök bör tillkomma utan även posten till fältförsök i erforderlig
mån höjas. Vid sådant förhållande synes i nu berörda hänseende intet
vara att erinra mot den i anstaltens underdåniga skrivelse gjorda uppställningen
för jämförelse mellan medeltalet av 1915 och 1916 års utgifter å ena sidan och de
beräknade utgifterna för 1919 å andra sidan.
Vidkommande den angivna bristen i staten för år 1919, 8,375 kronor, är till
en början att märka, att den för dyrtidstillägg upptagna posten, 3,975 kronor, ej i
sin helhet torde böra belasta anstaltens stat. För de tre av anstaltens tjänstemän,
till vilkas avlönande medel — med 2,500 kronor för en var eller tillsammans 7,500
kronor — utgå från det under nionde huvudtiteln uppförda anslaget till bidrag åt
jordbrukskonsulenter, torde nämligen krigstidstillägg i annan ordning komma att
beredas. För dessa tre tjänstemän skulle efter den beräkning av dyrtidstillägget,
som av anstalten tillämpats, på avlöningen av statsmedel falla ett belopp av
1,125 kronor.
Vad angår dyrtidstillägg till återstående befattningshavare vid anstalten
torde det till en början, på de skäl, som lantbruksstyrelsen i sitt underdånigt utlåtande
anfört, vara uteslutet att för år 1919 bevilja ökning i statsanslaget till
anstalten med hänsyn till en sådan avlöningsförhöjning. Däremot synes billigheten
tala för den av lantbruksstyrelsen förordade anordningen, att ett tillfälligt lönetillägg
för 1918 skulle beredas anstaltens tjänstemän. Tillägget ifråga torde skäligen
ej kunna beräknas till lägre belopp än det krigstidstillägg, som för år 1917
tilldelats befattningshavare i statens tjänst.
Därest krigstidstillägg för år 1918 till de med statsbidrag avlönade jord -
Nionde huvudtiteln.
85
brukskonsulenterna beträffande vilken fråga statskontoret yttrat sig i annat
denna dag avgivet underdånigt utlåtande — skulle komma att bestämmas till högre
belopp än det, som skulle komma att gälla för de vid kemisk-växtbi
anställda, med statsmedel avlönade jordbrukskonsulenterna icke böra tillgodoräknas
krigstidstillägg å det från anstalten utgående ålderstillägget.
Vid jämförelsen mellan utgifterna för år 1919 och medeltalet av utgifterna
för åren 1915 och 1916 har anstaltens styrelse framhållit, att två av anstaltens
tjänstemän under mellantiden erhållit dem tillerkänt lönetillägg av 500 kronor efter
5 års tjänstgöring. Med anledning härav vill statskontoret i underdånighet erinra,
att hänsyn till dessa ålderstillägg redan tagits vid bestämmandet av 1917 års anslag
till anstalten.
På grund av ovan anmärkta förhållanden borde rätteligen vid beräknandet
av statsbidraget för år 1919 avdrag göras för sammanlagt 2,125 kronor. Därest
emellertid från 1919 års beräknade utgifter dragas dels följande kostnader, vilka
hänföra sig till de statsavlönade jordbrukskonsulenterna, nämligen ovanberörda
7,500 kronor och 1,125 kronor jämte 7,000 kronor, som enligt vad inhämtas av
1916 års statsverksproposition för konsulenternas resor utgå av landstingets anslag, dels
ock ett belopp, svarande mot den beräknade inkomsten av analysavgifter, vilka delvis
tillfalla anstaltens tjänstemän, eller 1,500 kronor, återstår i allt fall ett sammanlagt
utgiftsbelopp av 32,350 kronor. Om statens bidrag bestämmes till vad som
enligt 1916 års statsverksproposition förut tillämpats eller ;''u av detta belopp,
skulle på staten falla 20,218 kronor 75 öre. Vid sådant förhållande synes det
kunna ifrågasättas, om någon nedsättning, under det av anstaltens styrelse begärda
statsanslaget av 20,000 kronor bör vidtagas. I motsvarighet till vad tidigare tilllämpats
torde för beviljande av bidrag till detta belopp böra uppställas det villkor,
att från länets landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag lämnas
till anstaltens underhåll med sammanlagt minst 12,000 kronor.
Därest krigstidstillägget till de befattningshavare, som helt avlönas med anstaltens
medel, bestämmes efter samma grunder, som gällt för 1917 års krigstidstillägg
till befattningshavare i statens tjänst, och om samma avlöningsbelopp, som
upptagits i staten för år 1919, utgår jämväl under år 1918, skulle till krigstidstilllägg
till anstaltens ifrågavarande tjänstemän för år 1918 erfordras sammanlagt 2,715
kronor. Strängt taget borde av detta belopp endast 7» beviljas av statsmedel.
Emellertid synes det, i anslutning till vad lantbruksstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande
föreslagit, vara ändamålsenligare, att för hela krigstidstillägget för år 1918
anslag uppföres å tilläggsstat för samma år och att statsanslaget till anstalten för
år 1919 nedsättes i motsvarande mån.
I enlighet med vad ovan anförts skulle alltså dels för beredande av krigstidstillägg
för år 1918 åt befattningshavare vid kemisk-växtbiologiska anstalten
inom Norrbottens län beviljas ett tilläggsanslag till anstalten för sagda år med
2,715 kronor, att uppföras å tilläggsstat, dels såsom bidrag till anstalten — under
villkor, att från länets landsting och hushållningssällskap eller eljest bidrag lämnas
till anstaltens underhåll med sammanlagt minst 12,000 kronor — å 1919 års riksstat
anvisas ett anslag av 17,285 kronor.»
86
Nionde huvudtiteln.
L34-]
Departe
mentschefen.
Anslag till ifrågavarande anstalt bör utgå även för år 1919.
För bestämmandet av det härtill erforderliga beloppet torde först
böra ur beräkningen avskiljas vad som från anslaget till jordbrukskonsulenter
utgår till avlönande av tre konsulenter, nämligen 7,500 kronor,
ävensom vad av landsting och hushållningssällskap tillskjutes för fullgörandet
av det för sådant statsbidrag uppställda villkor, att konsulenternas
rese- och traktamentsersättning bekostas -av landsting, hushållningssällskap
eller eljest. Dessa belopp motsvaras bland utgifterna av
7,500 kronor å avlöningsanslaget samt, såsom statskontoret erinrat,
7,000 kronor till rese- och traktamentsersättningar, vilket belopp torde
ingå i statförslagets rubriker »fältförsök i 5 konsulentdistrikt» och »konsulentverksamheten».
Vidare bör, då frågan om krigstidstillägg till med bidrag av statsmedel
avlönade eller hos statsunderstödda institutioner anställda befattningshavare
bör bedömas i ett sammanhang och jag har för avsikt att
särskilt anmäla frågan härom till Kungl. Maj:ts prövning, det till dylikt
tillägg avsedda beloppet av 3,975 kronor nu icke medtagas i beräkningen.
Om sålunda från statförslagets utgifter dragés ett sammanlagt
belopp av 18,475 kröner, återstå utgifter å 31.000 kronor. Till dessas
bestridande finnas att i första hand tillgå anstaltens egna inkomster av
analysavgifter samt diverse inkomster, tillhopa beräknade till 1,850
kronor. Alltså återstår eu summa av 29,150 kronor, som måste täckas
medelst, anslag. Enligt den förut tillämpade proportionen av 5: 3 skulle
härav falla å staten 18,218 kronor 75 öre, under det att från landsting,
hushållningssällskap eller eljest skulle tillskjutas 10,931 kronor 25 öre.
Statens bidrag torde böra avjämnas till 18,200 kronor.
På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att såsom bidrag till underhåll av kemisk-växtbiologiska
anstalten inom Norrbottens län — under
villkor att från länets landsting och hushållningssällskap
eller eljest bidrag lämnas till anstaltens underhåll
med sammanlagt minst 10,950 kronor — å extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst................................................ kronor 18,200.
Nionde huvudtiteln.
87
9. Befrämjande av mossodlingar.
a. Svenska masskultur för eningen.
Till understöd åt svenska mosskulturföreningen har riksdagen på
extra stat för varje år från och med år 1890 anvisat statsanslag, som
från och med år 1914 utgått med 50,000 kronor. I 1918 års riksstat
är anslaget betecknat såsom förslagsanslag, högst.
Nu har föreningen i en till Kungl. Maj:t ställd skrift anhållit om
anslag för år 1919 å 83,000 kronor, därav 73,000 kronor till uppehållande
av föreningens verksamhet samt 10,000 kronor till anläggande av fasta försöksfält
i Norrland för prövande av spörsmål rörande dikning och bearbetning
för slåttervallar på myrjord samt anläggning och skötsel av betesvallar
på samma jordslag. Vid skriften hava fogats förslag till inkomst- och
utgifisstat lör löreningen för år 1919 samt särskilt kostnadsförslag
angående försöksfältens anläggning. Sistnämnda kostnad ingår bland
utgifterna i statförslaget.
I förslaget till stat för år 1919 upptagas inkomsterna till 80,750
kronor, däri inräknat sedvanligt statsbidrag å 50,000 kronor. Då emellertid
utgifterna upptagits till icke mindre än 114,200 kronor, visar staten eu
brist av 33,450 kronor, för vars täckande nu begärts ökat statsbidrag
med tillhopa 33,000 kronor. Vid staten häva i anmärkningar redogjorts
för de grunder, på vilka beräkningarna för år 1919 grunda sig.
I föreningens skrift anföres huvudsakligen följande.
Föreningen hade år 1917 erhållit anslag från 14 hushållningssällskap med
tillsammans 6,150 kronor och från 11 landsting med 3,50(J kronor. Dessa anslag
beviljades emellertid av flertalet hushållningssällskap och även av en del landsting
endast år för år, så att man ej på förhand kunde beräkna, om man till ett kommande
år hade att röra sig med samma belopp som förut. Så vore för år 1919
anslag beviljade från 7 hushållningssällskap med ett sammanlagt belopp av 3,300
kronor och från 8 landsting med 2,300 kronor. Resterande anslag av 2,850 kronor
från sällskap och 1,2(10 kronor från landsting vore osäkra, allra helst tendenser visat
sig under de senare åren att draga in anslag, som ej enbart berörde en viss landsända
utan hela landet. Emellertid hade i förslaget till inkomst- och utgiftsstat
dessa belopp dock upptagits, i hopp om att de skulle kunna erhållas.
Föreningens övriga inkomstkällor hade bestått i medlemsavgifter, inkomster
av annonser i dess tidskrift, av å dess laboratorium utförda kemiska analyser och
inkomster av jordbruksalster från de båda fasta försöksgårdarna vid Flahult och
Torestorp Vad medlemsavgifterna beträffade, hade de under årens lopp minskats,
då det visat sig svårt att med nuvarande många föreningar och sällskap bibehålla
medlemsantalet vid förutvarande numerär. Detta trots att ett synnerligen energiskt
[35.]
Svenska mosskulturföreningen.
(extra anslag.)
Föreningen.
88
Nionde huvudtiteln.
[35.]
arbete årligen nedlades på insamlande av adresser och försök att kalla nya medlemmar.
Annonsavgifterna hade ökats något, likaså bruttoinkomsterna från försöksfälten.
Med de ökade utgifter, som penningvärdets sjunkande och stegrade priser på
alla områden medfört, uppstode emellertid, även med iakttagande av den största
sparsamhet, en icke obetydlig brist, som måste fyllas, såvida föreningen skulle kunna
fortsätta sin för landet gagneliga verksamhet i den utsträckning, som hittills skett
och som motsvarade de krav landets mossodlare ställde på densamma.
De huvudsakliga utgiftsstegringarna berörde tidskriften, försöksverksamheten,
resor, avlöningar samt kemikalier, lyse och bränsle.
Föreningens tidskrift vore det organ, genom vilket de vunna erfarenheterna
och försöksresultaten bekantgjordes och bleve spridda till landets mossodlare, vilka
också däri funne vad nytt, som rörde sig på detta specialområde i utlandet. Tidskriften
hade härvidlag en stor mission att fylla, och därför syntes det ej vara
något skäl i att inskränka densamma eller minska dess omfång. Under de senare
åren hade också i större utsträckning än förut illustrationer medtagits för att tydliggöra
texten, en åtgärd som tillvunnit sig erkännande och borde bibehållas.
Vad försöksverksamheten beträffade hade kostnaderna härför ovillkorligen
måst sättas högre än senaste gången föreningen begärde höjt anslag eller för år
191-1, och detta till följd av stegrade pris på alla varor, utsäden, redskap, etc.
samt höjda arbetskostnader, då jordbruksarbetarnas krav härvidlag i den mån möjligt
vore måst tillfredsställas, för att man skulle kunna påräkna att erhålla något så
när pålitligt och arbetsdugligt folk. Därtill komme, att föreningen varit nödsakad
att genom rätt omfattande reparationer och delvis nybyggnader förbättra arbetarnas
bostadsförhållanden, så att de kunde någorlunda tillfredsställa nutidens fordringar
härvidlag.
De båda fasta försöksfälten eller rättare försöksgårdarna besöktes årligen av
flera hundra lantmän vid kurser och demonstrationer samt andra studiebesök, varifrån
de besökande skulle hämta impulser till höjandet av avkastningen på egna
mossmarker, uppodling av nya eller beredning av torvströ och bränntorv för eget
behov hemma hos sig, och därvidlag hade föreningen sökt så mycket den förmått
lämna efterföljansvärda förebilder.
Utom på dessa båda försöksgårdar utfördes av föreningen dels försök på
smärre spridda fält i skilda delar av riket, dels vore så kallade förevisnings- eller
demonstrationsfält utlagda i olika län. Sammanlagda antalet av dessa fält hade år
1916 uppgått till 41 inom 21 län. Dessa fält omfattade i allmänhet blott ungefär
i/3 hektar utom i Jämtland, där ett större fält om 1 Va hektar varit i gång sedan några
år vid Hallviken och varit till mycket stor nytta för trakten samt för utredande
av en del gödslings- och andra spörsmål för liknande norrländska myrmarker.
Särskilt för Norrland spelade emellertid myrodlingen en så ofantligt; stor roll,
att mycket mer borde göras för att stimulera densamma och få odlingarna rätt
skötta och ledda. Att intresset också vore stort, framginge bäst av det störa antalet
studieresande lantmän från de norrländska provinserna, som årligen deltoge i de av
föreningen anordnade kurserna samt av besöken vid Flahult och den stora utsträckning,
i vilken föreningens kulturingenjörer anlitades för råds lämnande just i norra
delen av Sverige.
För att kunna få bättre kännedom om betingelserna för de norrländska
myrmarkernas lämpligaste odling till foderproduktion och särskilt gräs fordrades
Nionde huvudtiteln.
89
några pa försök i litet större skala grundade erfarenheter om verkan av olika torrläggning
samt om olika odlings- nedi brukningssätt, i synnerhet voro dikningsspörsmålet
så viktigt, att dylika försökssiffror vore synnerligen önskvärda. Visserligen
både vid Flahult och Torestorp försök häröver utförts, men dels vore de
klimatiska och jordförhållandena därstädes ganska avvikande mot i Norrland, dels
hade försöken till följd av de lokala förhållandena icke kunnat göras så omfattande,
som önskvärt varit. De erforderliga arealerna måste nämligen tilltagas betydligt
mycket större än vid gödslings- och andra försök för att ge någorlunda tillförlitliga
värden.
En annan för den norrländska kreatursskötseln vital fråga vore sommarbetet.
1. de flesta fall bleve betet där uppe en avmagringskur för kreaturen och svårigheterna
för mejerierna och andra att under sommaren erhålla nöjaktiga kvantiteter
mjölk vore allmänt kända, vilket berodde på att sommarens utfodring vore sämre
än den under vintern, ehuru det borde vara omvänt.
På föreningens försöksgårdar i Småland funnes sådana betesvallar på torvjord;
och många besökare samt andra, som läst redogörelserna därifrån, hade på sina
gårdar följt exemplet. Norrlänningen hyste dock ofta misstro mot möjligheten att
omsätta sydsvenska metoder däruppe, även då de vore lämpliga trots det nordliga
läget. Säkert skulle därför mönsterbetesvallar på myrjord i Norrland verka betydligt
stimulerande på företagsamheten i berörda hänseende.
Föreningen hade länge närt en önskan att få till stånd försöksfält för dessa
spörsmåls utredning och demonstration på ett par platser i Norrland, vilka fält då
skulle ligga kvar under en tid av minst 10 år hos enskilda myrägare, som genom
kontrakt bundes att följa av kulturingenjören givna föreskrifter och sköta fältet mot
skälig ersättning, men då själva anläggningskostnaden härför bleve rätt avsevärd,
hade föreningens redan förut strängt anlitade tillgångar ej medgivit något dylikt.
Som det borde vara ett hela landets intresse att få dylika myrmarker bättre
tillgodosedda och kunskapen om bättre metoder för anläggning av slåtter- och betesvallar
på norrländska myrjordar kända, ville därför föreningen anhålla om ett särskilt
anslag för år 1919 för sådana försöks anställande, vilka skulle fordra en areal av
sammanlagt omkring 15 hektar och draga en anläggningskostnad av 10,450 kronor.
De årliga driftkostnaderna skulle bliva rätt små och syntes kunna inskränka sig till
1,000 å 2,000 kronor.
En utgiftspost, vars ökning vore i ögonen fallande, vore reskostnaderna. Delvis
motiverades ökningen med det ökade antalet förrättningar de tre kulturingenjörerna
haft att utföra, och vilka varit till fromma för mossodlare samt i sin mån ej obetydligt
bidragit till att sprida kunskapen om av föreningen vunna rön samt att
direkt undervisa brukarna av detta jordslag om dess rätta skötsel och behandling,
dels vore ökningen att tillskriva betydligt stegrade direkta utlägg för järnvägs- och
ångbåtsbiljetter samt för skjutslega. I dessa resor inginge även en hel del resor i
olika län för hållande av populära föredrag i mosskultur och om torvberedning som
hemindustri. Antalet sådana föredrag hade år från‘år ökats och hade år 1916
uppgått till sammanlagt 206 i 17 län.
Avlöningskontoret vore en mycket stor post på budgeten och även den hade
i förslaget upptagits betydligt högre än år 1914. Detta berodde på den ofrånkomliga
nödvändigheten att förbättra tjänstemännens löneförmåner, vilka hittills
varit synnerligen lågt tilltagna och ännu stode vid minimigränsen, samt därpå att
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 12
90
Nionde huvudtiteln.
föreningen till följd av ökat arbete måst under senare år anställa två ytterligare
tjänstemän, nämligen en andre botanist och torvgeolog samt ett skrivbiträde.
Dyrtidens krav både även av föreningen måst tillgodoses, varför år 1917
beviljats tjänstemännen i likhet med vad fallet varit för innehavare av statstjänster
ett provisoriskt tillägg av 15 procent på ordinarie lön. Som denna dyrtid väl icke kunde
tänkas upphöra inom närmaste tid, hade i utgiftsförslaget även detta tillägg upptagits.
Av övriga utgiftsposter vore egentligen endast den för kemikalier, bränsle och
lyse anmärkningsvärd men förklarades av de abnormt stegrade prisen på dessa varor.
Då föreningen icke såge sig i stånd att med hittillsvarande anslagsbelopp
kunna fortfarande upprätthålla sin verksamhet med de tillgångar, över vilka föreningen
härtill förfogade, vågade föreningen anhålla om höjt statsbidrag med förut angivet
belopp.
Ur förberörda anmärkningar vid etatförslaget må följande här
meddelas.
Inkomsterna av försöksfälten hade utgjort i medeltal för åren 1912—1915
vid Flahult kronor 10,252.3 1 och vid Torestorp kronor 1,573.22. För år 1916 hade
inkomsterna varit resp kronor 12,556.71 och kronor 1,710.41. I förslaget upptagas
dessa inkomster till resp. 10.000 och 1,500 kronor.
Tidskriftens medelkostnad för åren 1912 — 1916 uppges till något över 6,200
kronor. I förslaget beräknas kostnaden till 7,700 kronor, beroende huvudsakligen
på ökade pris å papper, tryck och illustrationer.
Försöksverksamhetens medelkostnad under de fem åren 1912—1916 synes
hava utgjort omkring 16,700 kronor. I förslaget upptages härtill ett belopp av
18,300 kronor förutom kostnaden för de föreslagna nya norrländska försöksfälten.
Ökningen motiveras av höjda avlöningar och stegrade materialpris.
Medelkostnaden för resor under åren 1912—1916 synes hålla sig inemot 11,000
kronor. För år 1919 upptages förslagsvis en summa av 12,700 kronor, varvid framhålles
stegringen i taxor och övriga reskostnader.
Åvlöningsstaten för föreningens ordinarie befattningshavare för år 1917 slutar
på 39,800 kronor och upptager: föreståndare och sekreterare (7,500), förste botanist
(4,500), andre botanist (3,000), förste kemist (4,000), andre kemist (2,500), tre
kulturingenjörer (två å 3,000, en å 3,500), assistent (3,000), kassörska (1,500), skrivbiträde
(900). vaktmästare (1,200) samt inspektor vid Flahult (2,200). Sex av dessa
befattningshavare hava varit anställda hos föreningen i mer än tio år. År 1919
skulle flera av tjänstemännen vara i tur att erhålla lönetillägg, vartill beräknades
5.000 kronor. Utgiftsposten har därför i förslaget upptagits till 44,800 kronor.
Härtill kommer en post å 6,720 kronor till dyrtidstillägg med 15 procent
under år 1919.
Till kemikalier, lyse, bränsle, vatten m. m. hade under förenämnda femårsperiod
1912—1916 i medeltal åtgått omkring 1,750 kronor, dock med stark stegring
de sista åren. Då denna stegring fortginge, har posten upptagits för år 1919 till
3.000 kronor.
A övriga utgifter i statförslaget äro ökningarna jämförelsevis små.
Förslaget beträffande fasta försöksfält å myrjord i Norrland upptager specificerad
beräkning för betesvallsförsök, 3,600 kronor, för dikningsförsök till slåttervallar enligt
två olika metoder, 6,350 kronor, samt för resor för anläggning och inspektion, 500
kronor; tillhopa 10,450 kronor.
Nionde huvudtiteln. 91
I eu senare skrift liar föreningen anhållit, att Kungl. Maj:t måtte
till 1918 års riksdag avlåta hemställan om ett anslag å 9,400 kronor
att utgå som dyrtidstillägg för föreningens tjänstemän och arbetare under
samma år.
Till följd av remiss å bägge dessa framställningar från föreningen
bär lantbruksstyrelsen avgivit utlåtande den 12 oktober 1917 och däri
anfört huvudsakligen följande.
»Vid granskning av förslaget till inkomst- och utgiftsstat för föreningen under
år 1919 har anmäi kts, att några inkomstposter beräknats för låga i förhållande till
närmast föregående år, under det att flertalet utgiftsposter höjts icke oväsentligt
utöver motsvarande poster år 1916. Försiktigheten manar visserligen till en sådan
åtgärd, då en inkomst- och utgiftsstat så långt i förväg skall uppgöras. Men det
är dock tydligt att, när såsom för närvarande är fallet, penningvärdet är i sjunkande
och utgiftsposterna hava benägenhet att stiga, vissa inkomster även kunna beräknas
högre än de nuvarande och i alla händelser icke böra upptagas till medeltalet för
åren 1912-1915 i de fall, då året 1916 visar ett betydligt högre resultat. Så är
förhållandet med inkomsterna från försöksfälten vid Flahult och Torestorp. Bruttoinkomsterna
i medeltal för åren 1912—1915 uppgå nämligen från det förra försöksfältet
till 10,252 kronor 31 öre mot för år 11116 12,556 kronor 71 öro samt från
det senare försöksfältet till 1,573 kronor 22 öre mot 1,710 kronor 41 öre för år
1916. Det kan då icke anses riktigt att upptaga bruttoinkomsterna i 1919 års stat
från Flahult till 10,000 kronor och från Torestorp till 1.500 kronor samtidigt som
de beräknade utgifterna upptagits till de verkliga under år 1916.
Lantbruksstyrelsen anser därför, att inkomsterna från Flahult böra i staten
upptagas till minst 12,300 kronor och vid Torestorp till minst 1,700 kronor eller
med en ökning av inkomsterna av 2,500 kronor
Såsom förut anförts bar i fråga om utgifterna anmärkts, att de samtliga mer
eller mindre höjts utöver de hittills utgående verkliga beloppen och upptagits avsevärt
högre än i 1917 års stat. Den största ökningen kommer på avlöningarna. För år
1917 äro dessa beräknade till 39,800 kronor och för år 1919 till 44,800 kronor med
den motiveringen, att flera av tjänstemännen äro i tur att erhålla lönetillägg. Då
i en uti förevarande skrivelse intagen tablå upptagits tjänstetiden, torde härmed
avses ålderstillägg. Lantbruksstyrelsen anser sig icke kunna tillstyrka, att statsanslagets
storlek skall göras beroende av en dylik beräkning. En given följd härav
skulle bliva, att, när en tjänsteman avgår och en ny antages samt därigenom ålderstilläggen
bortfalla, en minskning i statsanslaget skulle ske. Den ifrågasatta höjningen
av statsanslaget för täckande av ifrågavarande post torde sålunda icke få anses
berättigad.
Vad det till 15 procent av lönerna beräknade dyrtidstillägget angår eller
6,720 kronor, så anser sig lantbruksstyrelsen icke kunna tillstyrka det begärda
beloppet så långt i förväg, enär ovisst är, huruvida dyrtiden kommer att räcka även
under år 1919, och riksdagen icke hittills beviljat dylikt tillägg till statens egna
tjänstemän annat än för löpande år. — — — — — — — — — — — —---.
Rörande föreningens framställning om ett anslag av 10,000 kronor för an -
l.untbruku styrels«r! -
92
Nionde huvudtiteln.
ordnande av fasta försök på myrjord i Jämtland har lantbruksstyrelsen i skrivelse
denna dag vid avgivande av yttrande över riksdagens skrivelse om anordnande av
fasta försöksgårdar på myrjord i Norrland och Dalarna uttalat såsom sin mening,
att dylika försöksgårdar äro synnerligen av behovet påkallade, samt hemställt, att
anslag måtte utverkas till anläggande av försöksfält å myrjord i Norrbottens län,
och, då mot den förebragta utredningen rörande kostnaderna för försökens anläggande
i Jämtland intet finnes att erinra, anser lantbruksstyrelsen, att det begärda anslaget
bör beviljas. Såsom villkor torde dock böra uppställas, att försöken planläggas i
samband med styrelsen för kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå, vid vilken anstalt
dylika försök för Norrbottens län komma att anläggas, därest ovannämnda framställning
bifalles, samt att den sålunda för försöken gemensamt uppgjorda planen
underställes styrelsen för centralanstalten för försöks väsendet på jordbruksområdet
för granskning och godkännande.»
De ändringar i det uppgjorda förslaget till stat för föreningen för
år 1919, som enligt lantbruksstyrelsens mening alltså borde vidtagas,
skulle medföra en minskning i anslagsbehovet för samma år med tillhopa
14,220 kronor. Bristen å 33,450 kronor skulle härigenom minskas till
19,230 kronor och det behövliga anslaget för år 1919 kunna begränsas
till 69,230 kronor, som avjämnats till 70,000 kronor, därav 60,000 kronor
till föreningens vanliga verksamhet samt 10,000 kronor till de nya norrländska
försöksfälten.
Med infordrat utlåtande den 22 december 1917 har styrelsen för
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet överlämnat yttrande
av föreståndarna för centralanstaltens jordbruks- och agrikulturkemiska
avdelningar, professorerna S. Rhodin och H. G. Söderbaum,
vilka anfört bland annat följande.
Med fäst avseende vid de stora vanskligheter, som vore förknippade med att
liera år i förväg exakt kunna beräkna bruttoinkomsten från försöksgårdar och med hänsyn
till gårdarnas osäkra jordmåner, på Flahult övervägande högmosse, på Torestorp
uteslutande 1 ägm osse, samt klimatet, som åtminstone vid Flahult vore så hårt, att
knappast ett enda av de sista tjugu åren skonat högmossen för sommarfroster, hade
de intet att erinra därvid, att mosskulturföreningen i sitt budgetförslag upptagit inkomsten
från''nämnda gårdar blott till 11,500 kronor.
De kunde icke finna annat än att de av mosskulturföreningen föreslagna löneförmånerna
vore väl avvägda, och de ansåge, att föreningen måste tillse, att lönerna
till föreningens tjänstemän vore så avpassade, att de betryggade dem en sorgfri
existens. Om lönerna sattes lägre än vad föreningen föreslagit, vore fara värt att
vid eventuella ledigheter platserna, vilka helst borde innehavas på längre tid, skulle
emottagas såsom övergångsplatser och alltså såsom kortvarigt levebröd, i vilket fall
föreningen icke kunde påräkna att få platserna besatta med ansvarsfulla tjänstemän,
vilkas hela verksamhet vore inriktad på uppfyllande av sitt kall. Man borde tillse,
att föreningens ändamål icke förfelades och att statsverkets vid dess uppoffringar
för föreningen knutna förhoppningar bleve uppfyllda.
Nionde huvudtiteln.
93
Beträffande det av föreningen begärda anslaget av 10,000 kronor till anlag- [35. |
gande av fasta försöksfält å myrjord i Jämtland, så, då föreningen i sin inlaga icke
nämnt något om kostnaderna för besittningsrätten av dylik försöksmark, om genom
köp eller arrende på viss tid, ej heller lämnat några detaljerade kostnadsberäkningar
över dikning, kalkning, gödsling, brukning etc. på grundvalen av nu gällande höga
priser, hade de intet att erinra mot den sålunda beräknade kostnaden, men kunde
icke underlåta att anmärka, att anslaget med fäst avseende vid de nu enormt höga
kostnaderna för arbete, transporter, redskap etc. tvivelsutan behövt i någon mån förökas.
Central anstaltens styrelse har i sitt utlåtande uttalat sig huvudsakligen
sålunda.
»Styrelsen utgår ifrån, att mosskulturföreningens förtjänstfulla och för landet
gagnande verksamhet gör föreningen förtjänt av att liksom Sveriges utsädesförening
bliva i ekonomiskt hänseende i huvudsak likställd med en statsinstitution och att
den av dyrtiden förorsakade starka stegringen i utgifterna för föreningens verksamhet
därför bör täckas genom extra statsanslag. Då den ökning i föreningens hittillsvarande
utgifter, som framgår av det ansökningen bifogade statförslaget, jämfört
med de före kristiden tillämpade, med undantag blott för ett tillägg för anordnande
av fasta vallförsök i Jämtland, synes vara förorsakade av i allmänhet skäligen lågt
beräknade stegringar i åtskilliga förutvarande utgiftsposter, anser sig styrelsen böra
tillstyrka, att dessa höjningar täckas genom motsvarande höjning i statsanslaget.
Visserligen kan, såsom lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande över statförslaget gjort,
mot detta anmärkas, att inkomsten från försöksgårdarna Flahult och Torestorp bort
beräknas skola ökas till följd av de stegrade produktprisen, men även om någon
ökning i dessa inkomstposter bort göras, så synes å andra sidan höjningen å åtskilliga
expensposter, såsom för trycksaker och resor, icke svara mot de inträdda
prisstegringarna.
I avseende på avlöningarna synes det styrelsen, från den ovan angivna synpunkten
av mosskulturföreningens verksamhets jämförlighet med en statsinstitution,
önskvärt, att tjänstemännens avlöningar bleve likställda med dem, som statstjänstemän
i motsvarande ställning åtnjuta, vilket i huvudsak genomförts beträffande Sveriges
utsädesförenings tjänstemän inen ej beträffande mosskulturföreningens. Det synes
därför styrelsen hava varit önskvärt, att viss grundlön och ålderstillägg blivit bestämda
för mosskulturföreningens tjänstemän, men då så nu ej skett och de föreslagna
avlöningarna, däri inräknade lönetilläggen, icke uppgå till belopp, som motsvara
lönerna vare sig hos Sveriges utsädesförening eller vid centralanstalten, anser
sig styrelsen även i denna del böra tillstyrka mosskulturföreningens ansökan.
Det nya anslaget å 10,000 kronor till anläggning av fasta vallförsök i Jämtland
vill ock styrelsen tillstyrka - — —.»
Statsanslag till mosskulturföreningeri bör givetvis utgå även för veparte
år
1919. mentschefen.
Vad angår den av föreningen begärda förhöjningen i det under
senare år utgående anslngsbeloppet, vill jag först uttala min anslutning
till lantbruksstyrelsens mening, att inkomsterna av försöksgårdarna vid
Flahult och Torestorp böra beräknas till 2,500 kronor högre belopp än
94
Nionde huvudtiteln.
[35.] föreningen upptagit. Då emellertid på grund av ytterligare stegrade
biljettpris och andra reseomkostnader utgifterna för tjänstemännens resor
torde böra beräknas högre än som skett, lärer en icke .obetydlig del av
nämnda inkomstökning komma att motsvaras av dylika ökade utgifter.
Mer än 1,500 å 2,000 kronors ökad inkomst torde därför icke nu böra
beräknas.
Beträffande avlöningarna delar jag lantbruksstyrelsens principiella
åsikt, att en sådan omständighet som ålderstilläggs medgivande åt tjänsteman
vid en statsunderstödd förening icke bör föranleda ökat statsanslag
med därav följande fluktuationer i anslagsbeloppet. Då såsom
skäl för den nu av föreningen begärda ökningen med 5,000 kronor i
jämförelse med 1917 års avlöningar, vilka bär ovan meddelats, anförts
allenast behovet av att ge flera av tjänstemännen åld erstil lägg, kan jag
icke understödja denna framställning.
Då frågan, huruvida staten bör bidraga till krigstid stillägg åt befattningshavare
vid föreningar och andra institutioner, till vilka statsbidrag
utgår, bör prövas i ett sammanhang, kan jag icke tillstyrka, att
vid behandlingen av nu förevarande anslagsfråga något avseende fästes
vid föreningens framställningar därom. Frågan om dylikt bidrag för år
1919 synes i varje fall vara för tidigt väckt. Det härtill i statförslaget
upptagna beloppet av 6,720 kronor bör därför utgå ur beräkningen.
Anläggandet av fasta försök å myrjord i Jämtland sammanhänger
med en av riksdagens skrivelse nr 170 den 6 juni 1916 angående
anordnande av försöksgårdar å myr jord i Dalarna och Norrland
föranledd plan till dylika anläggningar. Till detta ämne återkommer jag
utförligare under nästa punkt. Kör närvarande kan jag inskränka mig
till att tillstyrka, att det härtill begärda beloppet av 10,000 kronor nu
tages i beräkning. Därest anslag härtill beviljas av riksdagen, torde
de av lantbruk sstyrelsen föreslagna villkoren böra iakttagas vid anslagets
anvisande av Kungl. Maj:t.
Då jag sålunda anser, att anslagsbehovet för mosskulturföreningen
för år 1919 bör beräknas inalles omkring 13,500 kronor lägre än föreningen
upptagit,, minskas härigenom den beräknade bristen Irån 33,450
kronor till omkring 20,000 kronor. Det behövliga anslaget blir då, såsom
lantbrukstyrelsen ock tillstyrkt, 70,000 kronor.
På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till understöd åt svenska mosskulturföreningen
å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst .
kronor 70,000.
Nionde huvudtiteln.
95
b. Försöks f/ård Hd Alt rask.
I skrivelse nr 170 den 6 juni IDIG har riksdagen med anledning
av enskild motion anhållit, att Kungl. Maj t matte taga under övervägande,
huruvida och i vad mån åtgärder måtte från statens sida kunna
vidtagas till befrämjande av myrodlingen i Norrland och Dalarna, samt
därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda. Riksdagen förklarade sig dela den i motionen uttalade mening,
att ett, bättre tillvara t agande av myrjorden, vilken förekomme i Norrland
i stor utsträckning, vore av avse''äril vikt för lösande av den för hela
landet betydelsefulla frågan om åstadkommande av en planmässig och
omfattande kolonisation i nämnda del av landet. Ehuru detta spörsmål
redan i åtskilliga hänseenden varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet,
syntes ännu mycket kunna åteöras för den betydelsefulla angelägenhetens
främjande. Måhända skulle en av motionärerna förordad
utväg att anlägga försöksgårdar visa sig vara ett medel för myrodlingens
befrämjande. Emellertid borde en allsidig utredning ske angående frågan
i dess helhet. & & ö
1 motionen hade bland annat föreslagits, att ett anslag av 34,000
kronor måtte ställas till svenska mosskulturföreningens förfogande för
anläggande av två försöksgårdar.
Denna rik-dagens skrivelse remitterades till lantbruksstyrelsen, som
i ärendet hört hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Kopparbergs
län och de norrländska länen. 1 samtliga förvaltningsutskottens yttranden
framhålles den stora betydelsen av myrmarkernas uppodling. Ur nämnda
yttranden må för övrigt följande antecknas.
Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har vitsordat
betydelsen av att vid odlinjjsföretagen användas fullt rationella
och arbetsbesparande metoder samt att man vid åkerns fortsatta brukning
tillgodogör sig de framsteg, som vunnits genom vetenskap och erfarenhet.
Det förelölle emellertid, som om de föreslagna försöksgårdarna skulle
bli för dyra i inköp och underhåll i förhållande till den verkliga nytta,
som därav skulle vinnas. Det syntes, som om man genom anläggande
av försöks- eller förevisningslalt i likhet med de av svenska mosskulturföreningen
anordnade eller ock genom fasta försöksstationer lika med
dem, som centralans:alten för jordbruksförsök hade förlagda till enskilda
egendomar, skulle med mindre kostnader kunna åtminstone i mån^a
hänseenden nå samma, kanske bättre resultat. Dessa anläggningar skulle
till följd av sin mindre kostnad kunna förekomma i större antal och
bliva till gagn lör en större allmänhet.
[86.]
Försök sgård
vid Alträsk.
(extra anslag.)
96
Nionde huvudtiteln.
[36.]
Förvaltningsutskottet i Gävleborgs län bar uttalat sin anslutning
till de synpunkter, som framhållits i den motion, som legat till grund
för riksdagsskrivelsen.
Förvaltningsutskottet i Västernorrlands län har ansett, att med
hänsyn till mosskulturföreningens mångåriga och omfattande rön på myrodlingens
område särskilda försöksgårdar för de nordliga länen ej vore
så av behovet påkallade, att de med desammas anläggning och skötsel
förenade kostnaderna kunde anses väl använda. De vid säd-.na gårdar
vanna rönen hade avgörande betydelse endast för försöksgården och
dess närmaste omgivning. Dylika gårdar bleve också förr eller senare
utexperimenterade. Statens hjälp borde lämnas till premier lör myrodling,
helst i form av bidrag till inköp av konstgödsel eller för andra åtgärder.
Förvaltningsutskottet i Jämtlands län har livligt tillstyrkt, att en
försöksgård å myrjord måtte anläggas inom länet. För att tydligt framhålla
sådan jords lämplighet till odling, sättet för dess rationella uppodling,
dikning, brukning och gödsling samt utrönande ftv vilka kulturväxter
och särskilt vilka fröblandningar, som lämnade rikt givande avkastning,
kunde nämligen knappast något medel bliva mer effektivt än
en försöksgård, som av sakkunnig person sköttes som eu verklig mönstergård.
Den viktiga frågan om rationell beteskultur kunde dä även föras
framåt genom att eventuellt ett gemensamhetsbete å myrjord anordnades,
vars anläggning och skötsel övervakades av försöksgårdens föreståndare.
Förvaltningsutskottet i Västerbottens län meddelar, att utskottet
år 1914 genom en kommitté förhört sig hos centralanstalten för jordbruksförsök
för att få till. stånd kulturförsök å myrjord men erhållit till
svar, att centralanstalten icke disponerade medel för dylikt ändamål.
Därefter hade underhandlingar inletts med mosskiilturföreningen, som
ställt sig särdeles välvillig till saken. Då förenämnda riksdagsmotion
väcktes och därefter riksdagsskrivelsen avläts, hade emellertid ansetts
lämpligt att låta de planlagda försöken anstå. Utskottet ville nu på
det livligaste tillstyrka bifall till riksdagens framställning och ville
särskilt framhålla önskvärdheten av att Västerbottens län, där myrodlingen
väckt synnerligt intresse, måtte såsom det främsta jordbrukslänet
i Norrland företrädesvis tillgodoses.
Förvaltningsutskottet i Noribottens län erinrar, att kemisk-växtbiologiska
anstalten i Luleå enligt sitt reglemente har till uppgilt bland
annat att låta verkställa försök med konstgödsel för utrönande av vilka
slag däm v, soin bäst lämpa sig för övre Norrlands moss- och myrmarker.
Genom det störa antal gödslingsförsök, nämnda anstalt verkställt,
hade dessa markers gödslmgsbehov blivit till sina huvuddrag
Nionde linviidtitelii.
97
fastställt. Emellertid funnes många frågor rörande jordbruk på myr- |''3ti.]
jord, som behövde ytterligare utredas, särskilt ifall på grundvalen av
den pågående inventeringen av odlingsjord å kronomärke!- i Norrland
och Dalarna en väsentligen på myrjordsodling grundad kolonisation i
någon större utsträckning skulle komma till stånd. Utskottet har även
erinrat, hurusom försöksfrågan beaktats vid de beslut, som fattats, och
de åtgärder, som vidtagits angående kolonisationen vid Alträsk, varom
förslag framlades till riksdagen i propositionen nr 44 år 190(J. Tillkallade
sakkunniga hade då i utlåtande den 31 januari 1908 framlagt
plan till dylik försöksverksamhet vid Alträsk. Eu del av dessa försök
hade också påbörjats genom att kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå
anlagt ett försöksfält hos eu kolonist för utrönande av7 vissa frågor.
Därjämte hade Alträsks nybyggesnämnd. som sköter kolonisationsföretaget
därstädes, bestämt, att å det s. k. Frsenckelska normalkolonatet
skulle av samma anstalt anordnas täckdikningsförsök. Förvaltningsutskottet
bär vidare yttrat huvudsakligen följande.
»Det nämnda normalkolonatet, till vars bebyggande och iordningställande
framlidne grosshandlaren Moritz Fraenckel i Göteborg ställt medel till förfogande,
skulle enligt förvaltningsutskottets åsikt mycket väl lämpa sig till att bliva en av
de försöksgårdar, som omnämnas i den motion, som legat till grund för den ifrågavarande
riksdagsskrivelsen. Av flera skäl torde det emellertid vara olämpligt, att
den försöksverksamhet, som å densamma kan komma till stånd, ställes under överinseende
av svenska mosskulturföreningen, vars ledning är förlagd till Jönköping,
utan bör den ifrågavarande försöksverksamheten enligt förvaltningsutskottets åsikt
lämpligen ledas och övervakas av den till Luleå förlagda kemisk-växtbiologiska
anstalten.
Yäxtbiologiska anstalten förfogar för övrigt redan över en försöksgård, som
delvis ligger på myrjord. Det markområde, som anstalten inköpt till försöksgård.
har nämligen vunnits genom ett med statsmedel understött utdikningsföretag, för
vilket Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 13 april 1883 fastställt torrläggningsplan.
Det var till stor del den omständigheten, att stora områden odlingsmark av
samma beskaffenhet som å den ifrågavarande hemmansdelen funnos i trakten, som
föranledde anstaltens styrelse att till Sunderby station förlägga den försöksgård,
till vars iordningställande grosshandlaren Seth Kempe och hans syster änkepro
fessorskan
Lotty Bruzelius ställt medel till anstaltens förfogande.---. Som
myrjordslagret å försöksgården är ganska tunt och det ansågs önskligt att få fasta
försök anordnade även på djupare myrjord, vidtog anstaltens styrelse redan år 1909
åtgärder för att till försöksfält arrendera en närbelägen med bidrag från norrländska
avdikningsanslaget torrlagd, ännu ej odlad myr, —---. På grund av
bristande medel har anstaltens styrelse emellertid icke kunnat fullfölja denna plan.
utan nödgats avstå ifrån det ifrågasatta nyodlingsarbetet och de i samband därmed
planerade försöken.
Då frågan om ett kraftigare understödjande av den för myrodlingarna i
Norrland och Dalarna avsedda försöksverksamheten genom riksdagens skrivelse i
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. * ’ 13
98
Nionde huvudtiteln.
f 3(5.1 ämnet nu blivit bragt på tal, vågar förvaltningsutskottet emellertid vördsamt fram"
’J hålla önskvärdheten av att staten genom anvisande av härför nödiga medel sätter
växtbiologiska anstalten i stånd att å sin redan anlagda försöksgård i Sunderbyn
och å myrjordsområde, som ytterligare kan för försöksverksamheten genom arrende
eller på annat sätt erhållas, verkställa en mera allsidig utredning av de spörsmål,
som omnämnas i den nu föreliggande riksdagsskrivelsen.
Då försöksgården vid Sunderbyn redan är bebyggd och det Fraenckelska
normalkolonatet å Alträsk under nästa år kommer att bli bebyggt, så kunna de i
motionen beräknade anläggningskostnaderna för till dessa förlagda försöksgårdar avsevärt
nedbringas. Förvaltningsutskottet har icke pa frågans nuvarande stadium ansett
sig böra i detta avseende verkställa några mera detaljerade kostnadsberäkningar,
men har ansett sig approximativt kunna beräkna kostnaderna för en komplettering
av anläggningen vid Sunderbyns försöksgård och vid Alträsks normalkolonat
till inalles 8,000 kronor för båda gårdarna tillsammans. Driftkostnaderna skulle
också kunna bliva avsevärt lägre för de båda ifrågavarande gårdarna tillsammans
än vad som beräknats för var och en av de i motionen föreslagna försöksgårdarna,
i det att en med försöksverksamheten van arbetsförman redan finnes anställd vid
försöksgården i Sunderbyn och mönsterkolonatet vid Alträsk och den försöksverksamhet,
som dit skulle förläggas, därest kolonatet bleve taget i anspråk såsom försöksgård,
enligt förvaltningsutskottets åsikt mycket väl skulle kunna skötas av en
på platsen bosatt rättare eller arbetsförman, under ledning av den utav växtbiologiska
anstaltens tjänstemän, som närmast skulle få sig försöksgårdarnas tillsyn
anförtrodd. Enligt utskottets åsikt skulle de av motionärerna för varje försöksgård
beräknade årliga driftkostnaderna mer än väl räcka till för båda de nu ifrågasatta
försöksgårdarnas drift.
Den vid växtbiologiska anstaltens försöksgård i Sunderbyn och vid det
Fram eko] sk a normalkolonatet å Alträsk ifrågasatta försöksverksamheten kan emellertid
ej anses tillfylles för hela Norrlands behov av försöksverksamhet på detta
område. Enligt förvaltningsutskottets åsikt borde en försöksgård^ i huvudsaklig
anslutning till den av motionärerna framlagda planen anordnas å lämplig plats
t. ex. i Jämtland, för att utreda en del särskilt för dessa trakters myrodlingar betydelsefulla
frågor.
Denna försöksgård torde lämpligen böra ställas under svenska mosskulturföreningens
överinseende. Såväl för denna för de södra delarna av Norrland avsedda
försöksgård som för den för övre Norrland avsedda försöksgården vid Alträsk
bör försöksplanen uppgöras gemensamt av svenska mosskulturföreningen och av
kemisk-växtbiologiska anstalten. På detta sätt skulle ett gott oen för Norrlands
myrodling säkerligen fruktbärande samarbete kunna komma till stånd emellan de
båda försöksanstalterna, och de erfarenheter, som komma att göras å de olika för.
söksgårdarna, också bäst kunna komma jordbruket till godo.»
I en till 1 antbrukssty relsen ingiven, till Kun g], Maj:t ställd skrift
den 8 oktober 1917 har Ålträsks nybyggesnämnd meddelat, att byggnaderna
å Fraenckelska normalkolonatet nu vore uppförda och färdiga
till avsyning, .och framhållit, att det då borde tillses, på vad sätt detta
kolonat skulle bäst fylla sin uppgift att vara i första hand ett stöd för
Nionde huvudtiteln.
''JO
kolonisterna vid Alträsk och indirekt gagna hela Norrland. Detta skulle
bäst ske, om det bleve en försöksgård under kemisk-växtbiologiska anstaltens
inseende. De av hushållningssällskapets förvaltningsutskott helt
approximativt till 8,000 kronor beräknade anläggningskostnaderna för
två försöksgård ar vore emellertid alldeles för låga. Vid en omräkning
av mosskulturföreningens kalkyl över anläggningskostnaderna för ett
fast försöksfält å myrjord, vilken verkställts av nybyggesnämndens ombudsman
med användande av de i Norrbotten nu gällande arbets- och
materialpriser, hade framgått, en totalsumma av 17,550 kronor. Då
emellertid vid nämnda normal kolon åt det markutrymme, som skulle tagas
i anspråk för försöken, vore väsentligt mindre än mosskulturföreningen
beräknat, kunde kostnaden uppskattas till 10,000 kronor. Nämnden
hemställde därför, att det måtte uppdragas åt densamma att i samråd
med kemisk-växtbiologiska anstalten anordna en försöksgård å berörda
norm alkolon åt samt att 10,000 kronor måtte anvisas härtill.
Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 12 oktober 1917 meddelar,
att mosskulturföreningen gjort, framställning om anslag å 10,000 kronor
för fasta försöksfält i Jämtland, varöver styrelsen avgåve särskilt utlåtande.
Därjämte har lantbruksstyrelsen uttalat sig väsentligen sålunda.
»De ojämförligt största odlingsmöjligheterna inom Norrland förekomma enligt
vad känt är på myrjord. Lantbruksstyrelsen, som till fullo instämmer med riksdagen
och de hushållningssällskaps förvaltningsutskott, vilka i ärendet hörts'', rörande
önskvärdheten att från statens sida vidtagas åtgärder för främjande av myrodlingen
i Norrland, håller före, att detta häst sker genom statsunderstöd till anläggande
och drift därstädes av fasta försöksgårdar på myrjord. Det är nämligen tydligt,
att anläggandet av dylika försöksgårdar skulle komma att i hög grad icke allenast
befrämja uppodlingen utan jämväl bidraga till en ändamålsenligare skötsel av
den sålunda uppodlade myrjorden.
Då för utförandet av dylika försök erfordras, att de ställas under en institution,
försedd med för ändamålet skolade tjänstemän, kan lantbruksstyrelsen icke
tillstyrka den av ny byggesnämnden gjorda framställningen men anser sig böra uttala
önskvärdheten därav att, om den erbjudna marken å kolonatet upplåtes för de
ifrågasatta försöken, dessa utföras av kemisk-växtbiologiska anstalten, vilken i sådan
händelse bör för ändamålet uppbära erforderligt anslag, vilket torde på de skäl, som
av nybyggesnämnden anförts, böra beräknas till 10,000 kronor.
Försöksresultatet från Alträsk torde i stort sett äga giltighet för kuststräckorna
även i en del av de andra norrlandslänen, men för Jämtlands betydligt skiljaktiga
förhållanden torde en särskild försöksgård böra anläggas, vilken borde ställas
under svenska mosskulturföreningens överinseende.
I förberörda underdåniga framställning har svenska mosskulturföreningen
hemställt om 10,000 kronor i anslag till anläggande av fasta försöksfält i Norrland.
Mot den utredning angående kostnaderna för anläggningen av försöken, som svenska
-100
Nionde huvudtiteln.
36.] mosskulturföreningen framlagt, har lantbruksstyrelsen intet att erinra. Kostnaderna
för anläggningen av ifrågavarande båda försöksfält skulle sålunda uppgå tillhopa
till 20,000 kronor. Några särskilda anslag för de årliga kostnaderna hava icke
begärts, utan torde dessa komma att bestridas utav de svenska mosskulturföreningen
och kemisk-växtbiologiska anstalten beviljade årsanslagen. Därest de begärda anslagen
till sagda försöksfält varda svenska mosskulturföreningen och kemisk-växtbiologiska
anstalten beviljade, skulle sålunda fasta försöksfält å myrjord kunna anordnas
såväl i Jämtlands som i Norrbottens län. Det lider visserligen icke något
tvivel, att det vore önskvärt, att flera dylika försöksfält å myrjord kunde anordnas
på olika ställen inom Norrland, men lantbruksstyrelsen håller före, att till en början
och intill dess närmare erfarenhet vunnits angående kostnaderna, anslag endast bör
beviljas till de ovannämnda, genom vilkas anordnande ock det mest trängande behovet
bleve fyllt. Det är självfallet, att planerna för försöken vid gårdarna böra
uppgöras gemensamt av svenska mosskulturföreningen och kemisk-växtbiologiska
anstalten, och, för att erhålla så mycket större enhetlighet, underställas styrelsen
för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.
På grund av vad sålunda anförts, får lantbruksstyrelsen i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte, med avslag å Alträsks nybyggesnämnds
förberörda hemställan, uti proposition till riksdagen föreslå, att riksdagen må
å extra stat för år 1919 uppföra ett förslagsanslag, högst 10,000 kronor att,
under förutsättning att erforderlig mark å förberörda kolonat vid Alträsk varder
• för ändamålet upplåten, utgå till kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå för anordnande.
av fasta försöksfält å nämnda kolonat, med skyldighet för anstalten att gemensamt
med svenska mosskulturföreningen uppgöra plan för försöken samt att underställa
styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet förslag
till plan för granskning och godkännande.»
Därefter har styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet med utlåtande den 22 december 1917 överlämnat
yttrande från anstaltens avdelningsföreståndare professorerna S. Rhodin
och H. G. Söderbaum, vilka förklarat sig finna behovet av sådana försöksgårdar,
som föreslagits, vara synnerligen trängande. Hade sådana
anlagts för flera år sedan, skulle de varit kolinisationsväsendet till stort
gagn. Ville man undvika att förvandla delar av Norrlands kronoparker
till en proletärkoloni, borde man medelst försök på foderodlingens och
betesdriftens område, anordnade på dessa nu vattensjuka kärrmarker,
förvissa sig om, att kolonisten där kunde påräkna att driva en vinstgivande
boskapsskötsel. Mot mosskulturföreningens kalkyler kunde anmärkas,
att prisen beräknats i flera fall alldeles för lågt för nuvarande
förhållanden. Med vidtagande av andra åtgärder för myrodlingens i
Norrland befordrande borde anstå, tills sådana åtgärder blivit prövade
vid de föreslagna bägge försöksgårdarna.
Centralanstaltens styrelse har för egen del yttrat:
»Det i den remitterade skrivelsen utförligt avhandlade förhållandet, att den
önskvärda ökningen av den odlade jordvidden i allmänhet och framför allt i Norr
-
Nionde huvudtiteln.
101
lund bör sökas i uppodling av myrjord, är så ofta framhållet och sä allmänt erkänt,
att styrelsen icke anser sig behöva ytterligare anföra bevis därför. Lika litet synes
det vara behövligt att, utöver vad redan skett, framhålla vikten av att nyodlingen
och anordningen av de nya eller vidgade jordbruken så mycket som möjligt sker
efter rationella grunder. 1 mellersta och södra Sverige, där talrika gårdar, skötta
av i sitt läck grundligt utbildade personer med begagnande av alla nutida hjälpmedel,
verka vägledande för de mindre förfarne, kan arbetet för en rationell odlings
främjande för övrigt överlämnas åt de rådgivare och undervisare, som genom statens
och hushållningssällskapens försorg stå jordbrukarna till buds, under det att däremot
i Norrland, där jordbruken med få undantag äro små och skötas av personer utan
teoretisk utbildning i sitt yrke, det är synnerligen önskvärt, att behövliga centralhärdar
för en rationell odling skapas genom inrättande av .särskilda möstergårdar.
Som sådana verka lantbruksskolegårdarna och i förbindelse med lantmannaskolor
skotta jordbruk likasom de i Västerbotten med enskilt understöd anordnade och
under länsagronomens tillsyn ställda, enskilda mönsterjordbruken, men deras antal
är allt för litet i förhållande till denna landsdels oerhörda vidder.
Då det nu föreslagits att inom norra Sverige med statsmedel anordna eu eller
två mönstergårdar, är detta uppenbarligen ett, om ock obetydligt, steg i rätt riktning,
och likaså är det på grund av myrodlingens ovan framhållna övervägande betydelse
för norra Sverige lämpligt, att de förläggas till myrjord. För att verkligen kunna
tjäna som mönster och på samma gång till plats för försöks anställande böra de
ifrågasatta gårdarna väljas så, att de även omfatta fast jord.
De nya mönstergårdarna borde tillika enligt förslaget tjäna som försöksgårdar
och styrelsen, som redan år 1912 hos Eders Kungl. Maj:t gjort underdånig framställning
om inrättande av försöksgårdar i rikets olika delar, en framställning, som
dock icke vann önskat beaktande, vill framhålla som ett önskemål, att om än de
nu föreslagna försöksgårdama i främsta rummet ägnas myrodlingens främjande och
därför ställas under mosskulturföreningens ledning, de även bliva tillgängliga för sådana
försök, som centralanstalten kan finna behövliga för särskilda frågors utredning.
(lent emot det i Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts yttrande
gjorda uttalande får styrelsen, i överensstämmelse med vad i hennes nämnda
framställning framhölls, som sin på erfarenhet grundade mening uttala, att det med
mönster- och försöksgårdar avsedda syftet icke kan i samma mån förverkligas genom
vid enskildas jordbruk anordnade försöksfält. Först och främst kunna pålitliga försök
ej utföras annat än vid tidsenliga och väl skötta egendomar, vilkas sparsamma
förekomst i norra Sverige just skulle vara en anledning till inrättande av nu föreslagna
mönstergårdar. Och vidare är säkerheten att under en längre tid få fullfölja
försök å enskildas egendomar allt för ringa, i det att brukaren lätt tröttnar
på de med försöksverksamheten förenade för jordbrukets regelbundna gång hinderliga
arbetena.
Även om full visshet finnes, att ett försöksfält får bibehållas orubbat så länge,
att påbörjade försök kunna avslutas, så fylla dylika försöksfält ej de ändamål, som
avsetts med förslaget om inrättande av mönstergårdar, vilka skola tjäna allmänheten
som ledning och föredöme vid hela hushållningens anordning. För detta syfte kunde
inrättande av försök vid Alträsk och Sunderbyn synas tillfredsställande. Däremot
synes icke bifall till mosskulturföreningens förslag om inrättande av försöksfält i
102
Nionde huvudtiteln.
[36.] Jämtland fylla detta ändamål utan för dettas ernående inrättande av en fast försöksoch
mönstergård också vara önskvärd.
I avseende på gårdarnas storlek och utrustning finner styrelsen icke anledning
till annan anmärkning, än att, då frågan är om mönstergårdar och dessa förlagda
till Norrland, där kreatursskötseln bör utgöra hushållningens tyngdpunkt, det
synes vara synnerligen olämpligt att, som i motionen föreslås, gården ej skulle hava
någon fast kreatursbesättning, utan djur skulle inköpas vid betestidens början för
att åter avyttras vid dess slut. Även om anläggningskostnaden därigenom ökas
med kostnaden för en något större ladugårdsbyggnad och möjligen ett enklare hushållsmejeri
samt för inköp av ett tiotal nötkreatur, synes det uppenbart, att ändamålet
med gården fordrar en fast och även den mönstergill kreatursbesättning.
Yad platsen för de ifrågasatta mönster- och försöksgårdarna angår, så synas
dessa i främsta rummet behövliga i mellersta och övre Norrland, under det att
Kopparbergs och Gävleborgs län äro mindre i behov därav, emedan inom dessa redan
finnas så många tidsenligt skötta jordbruk, att behovet av nu ifrågavarande anstalter
där synes vara mindre trängande. Då endast två dylika gårdar nu ifrågasättas,
synes den ena av dessa böra förläggas till mellersta Norrland, och på i de remitterade
skrivelserna anförda skäl helst till Jämtland. Den andra försöksgården borde
tillfalla övre Norrland. Vid valet mellan de två hithörande länen synas väl starka
skäl tala för, att Västerbotten skulle få företräde särskilt på grund av det stora
intresse, som dess hushållningssällskap visat, men då nu tillfälle erbjudits att för
jämförelsevis lindrig kostnad inrätta en mönster- och försöksgård vid Alträsk, där
redan en härd för myrodlingsarbetet i övre Norrland uppstått, bekvämt åtkomlig
för besökande, synes den andra försöksgården böra anordnas därstädes, synnerligen
som behovet av mönstergårdar i Västerbotten i viss mån är tillgodosett av de där
• med understöd av grosshandlare Seth Kempe upprättade mönsterjordbruken.
I avseende på ledningen av de nu föreslagna mönster- och försöksgårdarna
genom mosskulturföreningen och kemisk-växtbiologiska anstalten i samverkan med
centralanstalten för jordbruksförsök vill styrelsen fullt instämma i lantbruksstvrelsens
yttrande.»
jii arte- Då riksdagen i sin skrivelse behjärtat behovet av åtgärder för
mrnischefen. fr:pmjancje av myrodlingen i Norrland och detta behov blivit i de avgivna
yttrandena enstämmigt vitsordat och tydligt ådagalagt, torde jag
icke behöva särskilt yttra mig över denna del av frågan.
Beträffande sättet, huruledes sådant främjande bäst bör ske, har
förslaget om inrättande av fasta försöksgårdar vunnit stor anslutning.
Med hänsyn härtill och särskilt, de synpunkter, som framhållits av centralanstaltens
styrelse och anstaltens avdelningsförestnndare, anser jag
det vara lämpligt, att de omedelbara åtgärderna nu inriktas på att skapa
några dylika försöksgårdar.
Lantbruksstyrelsens förslag innefattar två dylika försöksgårdar, eu
å Framckels normalkolonat vid Alträsk och eu i Jämtland, anordnad av
mosskulturföreningen. Huruvida jämtlandsförslaget avser en verklig
försöksgård, synes emellertid i någon mån ovisst. Det är dock önskligt,
Nionde huvudtiteln.
tu::
att det utvecklas därhän. Jag anser anläggandet av dessa två gårdar [36.]
böra vara tillsvidare tillfyllest. I avseende å försöksgårdarnas anordning
anser jag den av centralanstaltens styrelse framställda erinringen om
önskvärdheten av att de äro försedda med eu fast, för orten lämplig
kreatursbesättning, helst av den beskaffenhet, som bör fordras vid en
mönstergård, vara värd all uppmärksamhet. Aven om detta skulle draga
ytterligare kostnader, finner jag eu sådan utvidgning av planen oneklig.
Någon beräkning över kostnaderna därför föreligger dock ej nu.
Beträffande förslaget i övrigt instämmer jag med lantbruksstyrelsen,
dock med tillägg att kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå och mosskultnrföreningen
böra vara skyldiga att, var för sin försöksgård, lämna
centralanstalten för jordbruksförsök tillfälle att, i den mån utrymmet
medgiver, få försök utförda å försöksgårdarna.
Under erinran att jag redan i nästföregående punkt tillstyrkt anslag
till mosskulturföreningen för inrättande av fasta försök i Jämtland,
hemställer jag nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för anordnande vid Alträsk i Norrbottens
län av en försöksgård å myrjord under ledning av
kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå å extra stat
för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
höns!.............................................................. kronor 10,000.
10. Befrämjande av fröodlingen.
a. Frökontrollanstalter.
Till understöd åt av hushållningssällskap eller landsting, vart för [37.]
sig eller i förening, understödda frökontrollanstalter har riksdagen från FrafsZuer.
och med år 1887 ställt till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag å extra (extra an(Qag
stat till belopp av 10,000 kronor, vilket årligen på förslag av lantbruks- ''
styrelsen av Kungl. Maj:t fördelats bland dem av dessa anstalter, som
gjort framställning om statsbidrag och i övrigt uppfyllt för anslags
åtnjutande stadgade villkor.
I skrivelse den 24 augusti 1917 har lanthruksstyrelsen hemställt
om beredande av anslag med oförändrat belopp till detta ändamål för
år 1919.
I enlighet härmed får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t i
likhet med föregående år måtte föreslå riksdagen
[37.]
104
Nionde huvudtiteln.
att å extra stat för år 1919 till Kungl. Maj:ts förfogande
anvisa ett förslagsanslag, högst... kronor 10,000
för att — med högst 1,000 kronor för varje anstalt
— användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som av landsting eller hushållningssällskap, vart för
sig eller i förening, understödjas med minst samma
belopp som statsbidraget och vilka anstalter vilja underkasta
sig de villkor och föreskrifter i avseende på
analysmetoder och övriga förhållanden, som fastställas
av Kungl. Maj:t.
b. Befordrande av inhemsk fröodling.
[38.] Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar anvisade
Befordrande riksdagen såsom bidrag till åtgärder för befordrande av den inhemska
"fröodUng. klöver- och gräsfröodlingen på extra stat för vart och ett av åren 1908
(extra anslag —1912 ett belopp av 15,000 kronor.
För år 1913 beviljade riksdagen på förslag av Kungl. Magt enahanda
belopp såsom bidrag till åtgärder för befordrande av den inhemska
odlingen av frö utav klöver, gräs och foderrotfrukter. Anslagets användning
utsträcktes alltså till frö av foderrotfrukter.
För vartdera av åren 1914 och 1915 anvisade riksdagen på förslag
av Kungl. Maj:t för enahanda ändamål ett till 20,000 kronor höjt anslag.
På framställning av Kungl. Maj:t medgav 1915 års riksdag, att
vad vid utgången av år 1915 kvarstode oanvänt å förenämnda anslag finge
av Kungl. Maj:t under år 1916 användas för dylika åtgärder beträffande
odling av frö utav vallväxter och foderrotfrukter, och anvisade tillika
för samma ändamål å extra stat för år 1916 ett belopp av 20,000
kronor. Anslagets användning utsträcktes alltså till frö även av andra
vallväxter än klöver och gräs.
För vartdera av åren 1917 och 1918 har motsvarande medgivande
lämnats samt anslag anvisats till belopp av 20,000 kronor för år 1917
och 15,000 kronor för år 1918. Sistnämnda belopp är uppfört som
reservationsanslag.
De för år 1918 tillgängliga medlens ändamål har hestämts att omfatta
även befrämjande av odlingen av köksväxtfrö. Lantbruksstyrelsen
hade hemställt, att på grund av denna utsträckning av anslagets användning
auslagsbeloppet måtte höjas till 22,000 kronor. Någon erinran
mot behövligheten av detta ökade belopp gjordes icke, men på grund
av befintliga besparingar kunde årets anslag begränsas till 15,000 kronor.
Nionde huvudtiteln.
105
Den 8 oktober 1915 utfärdades kungörelse angående statsbidrag [38.]
till åtgärder för befordrande av den inhemska odlingen av frö utav vallväxter
och foderrotfrukter samt den 3 juli 1917 angående sådana åtgärder
i fråga om frö utav köksväxter.
I skrivelse den 15 oktober 1917 bar nu lantbruksstyrelsen hemställt,
att anslag för år 1919 måtte äskas av riksdagen till samma belopp
som för år 1918.
Medel för ifrågavarande ändamål böra finnas tillgängliga även för Departementsår
1919 till belopp icke understigande det av lantbruksstyrelsen för år chefen1918
såsom behövligt angivna beloppet av 22,000 kronor. Enligt utredningen
vid 1917 års statsverksproposition fanns för år 1917 för ändamålet
disponibel en summa av nära 32,800 kronor. Härav har Kungl.
Maj:t den 31 augusti 1917 till åtgärder för fröodlingens främjande anvisat
17,450 kronor, vadan något mer än 15,000 kronor återstå. Då
härtill kommer 1918 års anslag å 15,000 kronor, finnes för detta år
tillgängligt ett belopp av ungefär 30,000 kronor. Om härav för året
av Kungl. Maj:t disponeras det i fjol av lantbruksstyrelsen beräknade
beloppet av 22,000 kronor, bör ett belopp av 8,000 kronor kunna beräknas
kvarstå disponibelt till år 1919. För att fylla en summa av
22,000 kronor för sistnämnda år skulle alltså krävas nytt anslag å 14,000
kronor. För säkerhets skull anser jag det nya anslaget böra, såsom
lantbruksstyrelsen föreslagit, bestämmas till 15,000 kronor.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att såsom bidrag till åtgärder för befordrande
av den inhemska odlingen av frö av vallväxter, foderrotfrukter
och köksväxter å extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av............ kronor 15,000.
c. Sveriges utsädes förening.
Riksdagen har å extra stat för år 1918 såsom särskilda förslags- [39.]
anslag, högst, anvisat dels till uppehållande av Sveriges utsädesförenings
praktiskt vetenskapliga verksamhet 66,000 kronor, dels till uppehållande ans]flg)
av verksamheten vid föreningens filial i Västernorrlands län 8,000 kronor,
dels för inrättandet av en föreningens filial i Jämtlands län 1,500
kronor och för uppehållande av verksamheten vid denna filial 8,000 kronor
eller tillhopa 9,500 kronor, dels ock för inrättande av en föreningens filial
i Värmlands län 1,500 kronor och för uppehållande av verksamheten vid
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 14
106
Nioude huvudtiteln.
[39.] denna filial 8,000 kronor eller tillhopa 9,500 kronor eller sålunda inalles
93,000 kronor.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har Sveriges utsädesförening,
med överlämnande av åtskilliga handlingar, däribland provisoriskt förslag
till stat för föreningen för år 1919. anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes
till instundande riksdag avlåta hemställan om anvisande för år 1919 av
anslag till belopp av sammanlagt 106,000 kronor såsom bidrag till uppehållandet
och utvidgandet av föreningens praktiskt vetenskapliga verksamhet.
Lantbruksstyrelsen har den 13 november 1917 avgivit infordrat
utlåtande över föreningens framställning.
Till närmare utveckling av sin förevarande ansökning har föreningen
anfört bland annat, att de anslag, som föreningen ansåge oundgängligen
nödvändiga för att kunna på ett tillfredsställande sätt fullfölja och utveckla
sin verksamhet under år 1919, skulle, oberäknat det bidrag avis,
000 kronor ur anslaget för befrämjande i allmänhet av jordbruk
och lantmannanäringar, varom föreningen särskilt komme att ansöka,
vara följande:
anslag till verksamheten vid huvudanstalten och de äldre filialerna, samma
belopp som utgått från och med år 1914 .................. kronor 66,000
anslag till uppehållandet av verksamheten vid filialerna
i Västernorrland, Jämtland och Värmland, samma belopp
som beviljats för år 1918........................................ )) 24,000
fyllnadsanslag för utvidgande av verksamheten vid föreningens
filialer i Öster- och Västergötland samt vid
Ultima och Luleå .............................................................. » 14,000
anslag till de med ledningen av de nya filialerna och
samarbetet mellan dessa och huvud anstalten ökade
kostnaderna ..................................:.......................................... kronor 2,000
tillhopa kronor 106,000.
Rörande dessa särskilda anslagskrav har lantbruksstyrelsen framhållit
att, då de två förstnämnda anslagsposterna, 66,000 kronor och
24,000 kronor avsåge utgifier, till vilka 1917 års riksdag för år 1918
anvisat enahanda belopp, samt förhållandena betingade samma anslags
beviljande för år 1919, lantbruksstyrelsen icke hade något att erinra
mot dessa anslagskrav. I förstnämnda belopp inginge anslag till huvudanstalten
med 48,000 kronor samt till följande äldre filialer anslag med
nedanstående i föreningens årsstaf för år 1915 upptagna belopp:
Nionde huvudtiteln.
107
till filialen vid Ultima
» y> i Luleå..
kronor 5,500
5.500
3.500
3,500
)'' » )> Östergötland .
» » ;» Västergötland
tillhopa kronor 18,000.
Förberörda anslag-, 24,000 kronor, avsåge att utgå med lika belopp
tiller 8,000 kronor till föreuingens tre nya filialer i Västernorrland, Jämtland
och Värmland.
Om do nya anslagskraven ville lantbruksstyrelsen framhålla, hurusom
det visat sig omöjligt att, vad anginge föreningens äldre filialer,
kunna med de medel, som för dessa ändamål stode till buds, på ett
fullt tillfredsställande sätt uppehålla dessa, varför de borde i ekonomiskt
avseende likställas med de nya filialerna. Detta syntes nämligen först
kunna bliva möjligt därigenom, att en någorlunda likartad utrustningav
arbetskrafter och inventarier komme dem till del, varförutan försök
vid de olika filialerna knappast skulle kunna med varandra jämföras.
Om föreningens äldre filialer skulle likställas med de nya filialerna
och således erhålla 8,000 kronor varje i statsanslag, skulle, enligt vad
lantbruksstyrelsen vidare framhållit, härtill erfordras, utöver de dem enligt
det föregående tillgodoräknade belopp, ytterligare
för filialen vid Ultuna .......................................................... kronor 2,500
» » i Luleå ................................................................ o» 2,500
)> » » Öste rgötland...................................................... >> 4,500
» » » Västergötland ................................................. » 4,500
motsvarande det av föreningen begärda beloppet, mot vilket styrelsen
således icke både något att erinra.
Lantbruksstyrelsen ansåge emellertid följdriktigheten bjuda att för
de äldre filialerna, i likhet med vad fallet vore beträffande de nya filialerna,
särskilt anslag beviljades för varje filial med det densamma tillkommande
beloppet. Härigenom komme förberörda anslag, 66,000 kronor,
att minskas till 48,000 kronor eller med 18,000 kronor, motsvarande
det belopp, som beräknats till de äldre filialerna, vilka ytterligare skulle
erhålla statsanslag med tillhopa 14,000 kronor, varigenom sammanlagda
anslaget till dessa äldre filialer skulle komma att uppgå till 32,000
kronor. På detta sätt komme också den fördelen att vinnas, att kontroll
kunde övas däröver, att anslagen till filialerna komme att användas för
de med dem avsedda ändamålen. Samma villkor borde dock i sådan
tillhopa kronor 14,000,
108
Nionde huvudtiteln.
[39.] händelse stadgas för dessa anslags erhållande, som bestämts för Jämtlandsfilialen,
eller att hushållningssällskapen inom de respektive länen
skulle vara skyldiga att anvisa lämplig plats och därstädes mot skälig
hyra tillhandahålla nödiga arbetslokaler med loge och lada.
Slutligen har lantbruksstyrelsen funnit det vara av behovet påkallat,
för att ett nöjaktigt samarbete mellan huvudanstalten och filialerna
ostört måtte komma till stånd, att det beräknade anslaget till ökade
kostnader härför eller 2,000 kronor bleve, på sätt föreningen begärt,
beviljat. Dessa kostnader föranledas av resor och andra åtgärder, utan
vilka gagnet av filialerna ej skulle bli det avsedda.
Departe- Mot förevarande framställning har jag icke något att erinra. Beslutet
mentschefen. torde bära avfattas i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag, dock att
anslag till den ökade kostnaden för filialernas ledning torde böra sammanslås
med anslaget till själva föreningen.
Jag vill i detta sammanhang omförmäla, att från allmänna svenska
utsädesaktiebolaget inkommit framställning om Kungl. Maj:ts medgivande
till vissa ändringar i bolagets bolagsordning, vilka skulle öva inverkan
, jämväl på förhållandet mellan bolaget och utsädesföreningen. Denna
framställning är nu remitterad till lantbruksstyrelsen. Huruvida, sedan
detta ärende erhållit vederbörlig utredning, detsamma bör föranleda något
meddelande till riksdagen, kan icke för närvarande avgöras.
Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
å extra stat för år 1919 såsom särskilda förslagsanslag,
högst, anvisa
dels till uppehållande av Sveriges utsädesförenings
praktiskt vetenskapliga verksamhet samt för ledning av
och samarbete med föreningens filialer kronor 50,000;
dels ock till uppehållande av verksamheten
vid eu var av föreningens sju
filialer vid Ultima, i Östergötland, Västergötland,
Värmland, Västernorrland och
Jämtland samt i Luleå 8,000 kronor eller
tillhopa.......................................................... » 56,000;
eller sålunda inalles................................... » 106,000.
Nionde huvudtiteln.
109
11. Mindre jordbruket.
a. Höjande av det mindre jordbruket.
Alltsedan år 1901 har riksdagen anvisat medel å extra stat till [40.]
åtgärder för höjande av det mindre jordbruket. För vartdera av åren Åtgärder för
1914 och 1915 anvisade riksdagen för detta ändamål ett anslag av detmindTé
270,000 kronor och medgav därjämte, att Kungl. Maj:t finge för dylika jordbruket.
åtgärder under vartdera året disponera jämväl vad som vid utgången (extra anslag.)
av föregående år möjligen icke blivit använt av tidigare för enahanda
ändamål anvisade anslag. Därefter hava anvisats för år 1916 120,000
kronor, för år 1917 240,000 kronor och för år 1918 210,000 kronor. Då
riksdagen därjämte för vart och ett av sistnämnda tre år medgivit, att
föregående års behållning å anslaget finge disponeras, har enligt beräkning
ett årligt belopp av 270,000 kronor alltjämt ställts till förfogande.
Lantbruksstyrelsen har nu i skrivelse den 15 oktober 1917 anfört,
att medel till ifrågavarande ändamål torde böra finnas tillgängliga även
för år 1919 till samma belopp som det för år 1918 beräknade eller
omkring 270,000 kronor, samt hemställt, att av riksdagen måtte begäras
så stort anslag, som behövdes för att tillsammans med vid 1918
års utgång eventuellt påräknelig behållning uppgå till sagda belopp.
Den 6 juli 1917 företog Kungl. JVlaj:t till avgörande frågan om
fördelning för samma år av statsbidrag från detta anslag och anvisade
därvid ett sammanlagt belopp av 261,495 kronor 33 öre. Enligt vad
lantbruksstyrelsen anmält, hade då å föregående års anslag till ifrågavarande
ändamål återstått odisponerat ett belopp av 115,603 kronor 75
öre. Tillsammans med 1917 års anslag, 240,000 kronor, fanns alltså
disponibelt ett belopp av ungefär 355,000-kronor. Efter anvisandet av
nyssberörda 261,495 kronor 33 öre återstå härav i runt tal 94,000
kronor. Tillsammans med det för år 1918 av riksdagen anvisade anslaget
å 210,000 kronor skulle alltså medelstillgången för sistnämnda
år utgöra omkring 304,000 kronor.
Därest härav icke mer än 270,000 kronor i år av Kungl. Maj:t
anvisas såsom statsbidrag, skulle en behållning å omkring 34,000 kronor
kunna påräknas vid slutet av år 1918. Till fyllande för år 1919 av det
under senare år vanliga årsbeloppet skulle i detta fall erfordras ett
anslag av högst 240,000 kronor.
no
Nionde huvudtiteln.
[40.]
Emellertid hava framställningar gjorts om vissa ändringar i fråga
om bestämmelserna om statsbidrag till dit mindre jordbrukets främjande.
Jag vill härvid först nämna, att i de yttranden, som hushållningssällskapens
förvaltningsutskott avgivit över riksdagens skrivelse den 6
juni 1916, nr 160, angående åtgärder för jordbrukets främjande, från
flera håll framhållits önskvärdheten av höjning i premielånens maximibelopp
och att Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott i
sitt yttrande framhållit, att om än under senare år genom statsmakternas
medverkan mycket åtgjorts för nyodling av jord, bland annat genom
inrättande av särskilda iånefonder, den största odlingshågen syntes hava
skapats genom premiering av mindre odlingsföretag, samt anfört, att om
det härför nu utgående anslaget bleve så förhöjt, att såväl premiebeloppen
kunde till storleken fördubblas som ock jordbruk med åkerareal
intill 12 hektar göras delaktiga av odlingspremierna, skulle förvisso för
varje år mycket ökade arealer obruten mark och mossar bliva lagda
under bruk.
Vidare har jag att anmäla en framställning om ökade medel till
småbrukspremieringen från Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
som framhållit, att efter den minskning i penningvärdet, sm
ägt rum, belöningarna numera vore för små. Visserligen borde alla slag
av premieringar och penningpris utgå allenast med mindre belopp och
endast medföra en uppmuntran till fortsatt arbete, men å andra sidan
borde penningprisen ha sådan storlek, att de stode i lämpligt förhållande
till fordringarna för belönings erhållande, så att de värderades av
jordbrukarna. Åven maximibeloppet för premielånnn av statsmedel, 75
kronor, måste anses för lågt i betraktande av den mycket störa,
prisstegringen å de materialier, som måste inköpas för de med lånen
avsedda arbetena, samt de höga arbetskostnaderna. Sagda maximibelopp
borde höjas till 150 kronor. Hushållningssällskapet självt kunde ej på
grund av otillräckliga årsinkomster pekuniärt understödja småbrukspremieringen
inom länet mer än hittills.
Jämväl Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
bar hemställt om höjning i premielånens maximibelopp till 150 kronor.
[Ttskottet har anfört:
»Dessa premielån hava varit av synnerlig betydelse genom det ekonomiska
stöd småbrukaren erhållit vid genomförande av förbättringar såsom iordningställande
och cementering av stallar, cementering av gödselstäder, uppförande av gödselhus
in. m. Men premielånen hava mången gång därjämte varit av- stort värde genom
den allmänna uppryckning de medfört. En mindre jordbrukare med ett föga väl
-
Nionde huvudtiteln
111
skott jordbruk, som beviljats premielån, bär stundom efter några år icke blott utfört
den förbättring, för vilken premielånet varit avsett, utan lian liar sedermera förbättrat
jordbruket i sin helhet på ett sådant sätt, att det kunnat framstå såsom
mönster för sin bygd, eller med andra ord, premielånet har varit början till eu
synnerligen glädjande uppryckning inom hela jordbruksdriften och, i mån exemplen
verka, även inom andra jordbruk i trakten.
På grund av premielånens stora både direkta och indirekta värde för småbrukets
utveckling har Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
ansett sig böra framhålla, att det synes utskottet, som om premielånen under de senaste
åren inom Kristianstads län varit mindre efterfrågade än förut, emedan relativt få
ansökningar om dylika lån inkommit. Förnämsta orsaken härtill synes vara, att
lånen äro alltför små i förhållande till de stegrade kostnader, för vars täckande de
delvis varit avsedda. Daglönerna hava stigit avsevärt, cement och trä hava mer
än fördubblats i pris, medan det högsta premielån, som kan med nuvarande bestämmelser
utgå av statsmedel, utgör 75 kronor och täcker eu så ringa del av omkostnaderna,
att småbrukarna icke hava samma förmän av lånen som förut.»
Över sistnämnda bägge framställningar bär lantbriiksstyreisen avgivit
utlåtande den 5 december 1917 och därvid anfört följande:
»Dä, såsom av Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts
förevarande ansökning framgår, kostnaderna för utförandet av de med premielånen
avsedda arbetena stigit i högst betydlig grad, tala alla skäl för en höjning av
premielånens belopp. Men samtigt. synas de prisbelopp, som utgå av statsmedel, i
enlighet med vad som anförts av Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
böra höjas. I motsatt fall skulle prisbeloppen komma att ligga så mycket
under beloppen för premielånen, att, då det icke kan förutsättas, att hushållningssällskapen
själva kunna anslå medel för dessas avsevärda höjande, själva premieringen
skulle komma att förlora i betydelse. Enligt lantbruksstyrelsens förmenande
torde prisbeloppen sålunda böra fördubblas lika väl som premiebeloppen.
För att en dylik åtgärd skall bliva verksam fordras emelleitid. att anslaget
till premieringen höjes. I motsatt fäll blir följden, att endast omkring halva antalet
premielån och pris kunna komma att utdelas. De summor, som av statsmedel använts
till pris och premielån, hava under de senaste åren utgjort omkring 40,000
kronor för de förra och 53,000 till 59,000 kronor för de senare. Sålunda skulle i
runt tal krävas ett ökat anslag härtill av 100,000 kronor för år.
På grund av vad sålunda blivit anfört och då medel för de av Örebro och
Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningssutskott ifrågasatta ändamål
synas böra finnas tillgängliga redan under år 1918, för lantbriiksstyreisen, med ändring
av vad styrelsen i dess skrivelse den 15 oktober 1917 föreslagit, hemställa, att Eders
Kung].. Maj t måtte till nästinstundande riksdag avlåta proposition, att riksdagen
må till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket å extra stat för år 1919
såsom reservationsanslag anvisa så stort belopp, som efter närmare utredning kan
finnas erforderligt för att detsamma tillsammans med det vid 1918 års utgång oanvända
beloppet skall komma att utgöra 470,0u0 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att av tillgängliga medel under år 1918 för ifrågavarande ändamål förskjuta 100,000
kronor.»
112
Nionde huvudtiteln.
[40.]
Departementseliefen.
För min del finner jag goda skäl föreligga för ökning av de statsmedel,
som må tagas i anspråk för åtgärder till höjande av det mindre
jordbruket. Då dessa åtgärder äro av flera olika slag, böra de behandlas
var för sig.
Till en början vill jag meddela, att enligt lantbruksstyrelsens
berättelse för år ’ 1914, det sista då under åtminstone större delen
av året normala förhållanden inom jordbruket förelågo, de verkliga utgifterna
för åtgärder till höjande av'' det mindre jordbruket fördelade sig
sålunda:
Småbrukspremiering i i „ . . „„„
t;]] pris ........... ! 42,100 ; —'' 4,590 ! — 46,690 j —
» premielån .........................................................! 53,344 — j 2,977 j 56,321 j
» resekostnader ...................................................1 | 30,185 93 30,185 j 9a
» övriga kostnader................................................ | 5,380 12 o,380 12
Kontrollföreningar '' ___
till organisationsanslag.............................................I 10,200 — , 1,800 | i 12,000 —
, årianslag .......... ............................................. 24,830; SB 79,9931 33 104,823 69
Studieresor ..............................................................! 31,573 10 38,647 j 66 j 70,220 19 ■
Undervisningskurser ...... j 33,338 j *11 35,539 j s» 08,877 so
Premiering av mindre odlingsföretag..............................I 50,000 ■ 8,837 ; | 58,837 , -
Särskild undervisning ................................................I 13,925 • ~
Undervisningsmateriel ................................................ 415 j 65 . | 7*0! *“
Beskrivning över premierade jordbruk m. m...........................742 — _______—^ “J I
Summa 260,468 ’ 58 207,950 ja; I 468,418j95
Att icke hela det tillgängliga statsanslaget, 270,000 kronor, åto-ick,
beror på sättet för medlens anvisande. Detta sker med vissa
maximibelopp till de särskilda hushållningssällskapen för varje ändamål.
Oaktat jämkningar därefter vidtagas, kan det icke undvikas, att på ett
eller annat ställe ett överskott uppstår, som icke kommer till användning.
Jag vill vidare erinra, att statens åtgärder för höjande av det
mindre jordbruket ske enligt reglementet den 19 oktober 1911 med
detaljändringar den 1 november 1912 och den 24 oktober 1913. Angående
statsanslagets användning för dylika åtgärder gäller kungörelsen
den 19 oktober 1911.
Vad därefter de särskilda ändamålen angår, synes någon anslagsökning
för beredande av flera eller större penningpris vid småbrukspremieringen
icke vara oundgängligen erforderlig. Jag vill visserligen
icke bestrida, att prisbeloppen numera på grund av penningvärdets fall
icke hava samma värde för mottagaren som förut, men själva prisbelöningen
torde i detta fall spela större roll än prisets belopp.
1 Av stats-medel. |
o j Av husliall-ningssällska-I pens medel |
Summa |
||
42,100 53,344 |
4,590 2,977 |
— |
46,690 56,321 |
|
30,185 |
9 3 |
30,185 |
||
— |
- |
5,380 |
12 |
5,380 |
10,200 |
_ |
1,800 |
_ |
12,000 |
24,830 |
3 6 j |
79,993 |
33 |
104,823 |
31,573 |
10 |
38,647 |
66 ! |
70,220 |
33,338 |
47 |
35,539 |
So j |
68,877 |
50,000 |
— |
8,837 |
: — 1 |
58,837 |
13,925 |
— |
— |
1 — |
13,925 |
415 |
05 |
— |
415 |
|
742 |
— |
— |
742 |
|
260,468 |
58 |
207,950 |
1 3 7 |
1 468,418 |
Nionde huvudtiteln
118
Annorlunda är förhållandet med premielånen. Dessa utdelas för
verkställande av visst förbättringsarbete, vanligen gödselanordningar
samt cementeringar i byggnader och gödselstäder men även, ehuru i
mindre omfattning, nybyggnader, dikningsarbeten och andra förbättringar.
Om det avsedda förbättringsarbetet blivit inom föreskriven tid
utfört på tillfredsställande sätt, skall premielånet anses vara därigenom
guldet. Eljest skall det återbetalas. Premielån må av statsmedel utgå
med belopp intill hälften av den beräknade kostnaden för företaget,
dock ej över 75 kronor. Något bidrag från hushållningssällskap till
dylika premielån kräves icke. Såsom av tabellen synes, hava också
nästan alla premielån utgått av statsmedel.
Jag vill erinra, att sagda maximibelopp bibehållits oförändrat sedan
år 1903. Prisen på material av alla slag hava sedan dess stigit i hög
grad. Om än denna prisstegring varit synnerligen häftig under de
senaste krisåren, bör icke förbises, att detta åtminstone delvis lärer
bero på omständigheter, som komma att kvarstå även sedan nuvarande
kristidsförhållanden upphört, vadan en återgång ända till de förra prisen
ej torde vara att räkna med. På grund härav anser jag det vara
lämpligt att höja maximibeloppet och biträder gärna förslaget, att höjningen
sker till 150 kronor. Då därjämte dessa premielån synas mig vara
ett synnerligen lämpligt sätt för framkallandet vid det mindre jordbruket
av förbättringar, vilka höja dess avkastning eller leda till bättre tillvaratagande
av dess produkter, anser jag, att det skulle vara till betydande
gagn, om de kunde utdelas i större antal än hittills. Av båda dessa
skäl finner jag de medel, som kunna avses till premielån, vara i behov
av förstärkning och vill, med hänsyn därjämte till att premielånens belopp
under år 1916 betydligt överstigit 1914 års summa och uppgått
till nära 60,000 kronor av statsmedel, tillstyrka, att anslaget höjes med
70,000 kronor.
Då denna angelägenhet synes mig synnerligen viktig, och jag finner
den avsedda höjningen i maximibeloppet böra träda i tillämpning så snart
som möjligt, vill jag tillstyrka, att denna höjning må gälla redan vid innevarande
års premieringar. Härtill bör dock ej krävas nytt anslag, utan
torde det fä anses för detta år tillräckligt, om förenämnda beräknade
överskottsbelopp av omkring 34,000 kronor tages i anspråk för året.
Någon behållning till år 1919 kommer då icke att kunna påräknas.
Då kontrollföreningarna under kristiden kämpat med stora svårigheter
och många dylika föreningar nedlagt sin verksamhet, torde, även
om kontrollföreningsrörelsen under år 1919 tager ny fart, några ökade
medel härtill icke behövas för sagda år.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml.
15
114
Nionde huvudtiteln.
[40.]
Studieresorna, som äro av så stor betydelse för att öppna lantmännens
blick för yrkets möjligheter genom att bereda dem tillfälle att
se vad som uträttats på framstående jordbruksgårdar, hava till följd av
stegringen i biljettpris å järnvägar och ångbåtar blivit kostsammare än
förr. Då dessa biljettkostnader gäldas uteslutande av statsmedel, torde
sagda prisstegring medföra att, om anslaget ej höjes, studieresorna måste
inskränkas till antal eller längd eller starkare begränsning ske i antalet
deltagare. Jag anser, att anslaget bör för att i någon män motverka
dessa ogynnsamma påföljder höjas med 10,000 kronor.
Åven undervisningskurserna torde till följd av befogade anspråk
från lärarnas sida å högre arvoden till följd av dyrtiden samt på grund
av ökade omkostnader i övrigt draga större utgifter än förut. Då emellertid
av statsmedel härtill utgår bidrag med allenast hälften av kostnaden
för undervisningen, sjmes den härav föranledda utgiftsstegringen
icke bliva så stor, att den behöver medföra anslagshöjning.
Det belopp, som av statsmedel må utgå till premiering av mindre
odlingsföretag, är bestämd till högst 50,000 kronor. Därutöver hava av
sällskapens medel för ändamålet använts under år 1914 nära 9,000
kronor. Odlingspremie utgår med högst 150 kronor, dock ej över hälften
av odlingskostnaden, samt endast till den, som före odlingen hade högst
(» hektar åker eller odlad äng.
Vad Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott i fråga
om premieringen av mindre odlingsföretag anfört i sitt förut omförmälda
utlåtande synes mig särdeles behj ärtan svårt. De senaste årens erfarenhet har
ytterligare bekräftat vikten av att så stora arealer till odling lämplig jord som
möjligt bliva lagda under plog och bidraga att framalstra näringsmedel för
människor och djur. Det torde vara eu riktig iakttagelse, att hågen till odling
livas genom utsikten att genom belöning efteråt få en stor del av
kostnaderna ersatta. Sistnämnda sätt att uppmuntra odlingsfliten synes
vara i hög grad lämpligt särskilt för de minsta jordbrukarna, vilka
icke torde komma sig för att anlita statens avdikningsanslag och
lånefonder i annat fall, än då de såsom delägare ingå i ett större företag,
och vilkas odlingsarbete för övrigt ofta icke torde kräva något mera
vidlyftigt torrläggningsarbete. Jag vill därför förorda en utvidgning
av detta system och vill i sådant avseende föreslå, dels att odlingspremiens
maximibelopp höjes till 250 kronor och dels att kretsen av de
jordbrukare, som må kunna erhålla dylik premie, utsträckes till dem,
som förut haft högst 10 hektar åker eller odlad äng.
För att bereda medel till denna utvidgade prisbelöningsverksamhet
bör det härför avsedda beloppet höjas. Då anslaget redan med nuva
-
Nionde huvudtiteln.
115
rande begränsningar visat sig vara väl knappt tilltaget, vilket framgår [40. j
bland annat därav, att ansökningarna för år 1917 med omkring 18,000
kronor överstego maximibeloppet, anser jag denna höjning icke böra
göras med mindre belopp än med 50,000 kronor eller till 100,000 kronor,
som alltså skulle bliva det högsta belopp, som finge av statsmedel tagas
i anspråk härtill.
Övriga i tabellen upptagna utgiftsändamål torde icke kräva höjda
unslag.
De av mig nu tillstyrkta höjningarna utgöra sammanlagt 130,000
kronor, varigenom det erforderliga årsbeloppet höjes till 400,000 krouor.
På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till åtgärder för höjande av det mindre jordbruket
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ................................................. kronor 400,000.
b. Statskonsulent för det mindre jordbruket.
Med bifall till Kungl. Majrts förslag har riksdagen på extra stat för [41.]
år 1918 anvisat såsom särskilda förslagsanslag, högst, dels för anställande
av en statskonsulent för det mindre jordbruket 6,500 kronor, dels ock mindre jordunder
viss förutsättning såsom personlig^ ålderstillägg till nuvarande bruket.
innehavaren av denna befattning August Östergren 500 kronor eller till- (extra an9la«-1
hopa 7,000 kronor. Av förenämnda belopp å 6,500 kronor äro 4,000
kronor avsedda till arvode åt konsulenten och 2,500 kronor till bestridande
av hans reskostnader.
I skrivelse den 24 augusti 1917 har lantbruksstyrelsen hemställt
om anvisande av enahanda belopp för samma ändamål för år 1919.
Frågan om lönereglering för övriga statskonsulenter är överlämnad Depart»-till de för utredning angående lantbruksstyrelsens omorganisation m. m. ,nenUehefentillkallade
sakkunniga, vilka inom den närmaste tiden lära inkomma med
utlåtande. Förslag till reglering av den nu ifrågavarande konsulentens
avlöning har emellertid undantagits från deras uppdrag, enär det ansetts
lämpligt att hålla frågan om denne konsulents ställning i förvaltningen
öppen i avvaktan på lösning av egnahemsfrågan och vad därmed sammanhänger.
Emellertid torde hans avlöning böra i tillämpliga delar bestämmas
i överensstämmelse med vad som kan bliva stadgat för övriga konsulenter.
Efter inhämtad upplysning angående den antagliga innebörden av de
116
Nionde huvudtiteln.
[41.] sakkunnigas blivande förslag har jag med hänsyn härtill och med beaktande
av de fördyrade reskostnaderna och den i utsikt ställda höjningen
av dagtraktamentena funnit ett belopp av inalles 9,100 kronor böra beräknas
för ändamålet.
Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i avbidan på den proposition angående anslag
till en statskonsulent för det mindre jordbruket, som
Kungl. Maj:t må komma att avlåta till riksdagen, för
detta ändamål å extra stat för år 1919 beräkna ett
förslagsanslag, högst.................................... kronor 9,100.
c. Ordnad bokföring vid mindre jordbruk.
[42.] Såsom bidrag till åtgärder för främjande av ordnad bokföring vid
Ordnad bok- mincJre jordbruk har riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag för vart och
mindre jord- ett av åren 1912—1918 anvisat ett förslagsanslag av 15,000 kronor.
bruk. pör vart ogh ett av åren 1916, 1917 och 1918 har riksdagen tillika
extra anslag medgivit; att Kungl. Maj:t finge härav använda högst 5,000 kronor till
åtgärder för åstadkommande av ränta bi litetsberäknin gar angående
jordbruk.
Kungl. Maj:t har den 31 december 1915 utfärdat kungörelse angående
statsbidrag från ifrågavarande anslag.
I skrivelse den 22 november 1917 har lantbruksstyrelsen hemställt,
att anslag för år 1919 måtte äskas av riksdagen till samma belopp och
på samma sätt som för år 1918.
vcparte- I enlighet härmed och då anledning synes saknas att vidtaga
mentsc tfen. n£g0n an(}ring i anslagsbeloppet, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att såsom bidrag till åtgärder för främjande av
ordnad bokföring vid mindre jordbruk å extra stat för
år 1919 anvisa ett förslagsanslag av ... kronor 15,000,
ävensom medgiva, att Kungl. Maj:t må härav använda
högst 5,000 kronor till åtgärder för åstadkommande
av räntabilitetsberäkningar angående jordbruk.
Nionde huvudtiteln.
117
12. Smörprovningar m. m.
Under en följd av år liar Kungl. Maj:t till smörprovningar i Malmö [4Ö.J
och Göteborg anvisat statsbidrag från ordinarie anslaget till befrämjande Smörprovi
allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar, vilket bidrag under de nlnsar m■ msenare
åren utgått med 15,000 kronor årligen. Såsom ökat statsbidrag (extra anslag4
till dessa smörprovningar har därjämte riksdagen, på framställning av
Kungl. Maj:t, för vart och ett av åren 1900 —1918 anvisat å extra stat
10,000 kronor, varjämte ytterligare beviljats för varje av åren 1910 —
1918 6,000 kronor till anställande av särskilda undersökningar av vattenhalten
i svenskt exportsmör.
Lantbruksstyrelsen har nu med utlåtande den 5 december 1917
överlämnat en av styrelsen för smörprovningarna gjord framställning
om beredande av anslag för år 1919.
Till stöd för denna sin framställning har styrelsen för smörprovningarna
huvudsakligen anfört följande.
Ehuruväl antalet i svenska smörprovningarna deltagande mejerier under
senaste tiden till följd av de för närvarande för mejerihanteringen liksom för
näringarna i allmänhet tryckande förhållandena vore något mindre än förut under
normala tider, förspordes dock från det stora flertalet bland landets mejerier —
särskilt de större och i fråga om landets smörexport viktigaste — en bestämd
önskan att bibehålla rätten att begagna det svenska kvalitetsmärket för smör — runmärket
—• och att för ernående härav stå under den offentliga kontroll, som representerades
av svenska smörprovningarna. Med hänsyn såväl härtill som till den
vikt det ostridigt finge anses innebära att, när en gång normala handelsförhållanden
ånyo inträdde och landets smörexport kunde återupptagas, svenskt smör kunde
föras i den utländska marknaden under detta märke, som redan hade — särskilt
i England — ett stadgat anseende, samt då dessutom ett avbrott i svenska smörprovningarnas
verksamhet under längre eller kortare tid skulle i väsentlig grad
försvåra eller till och med omöjliggöra upprätthållandet av detta vårt exportmärkes
goda anseende och även på annat sätt skada vår mejerihantering, så syntes svenska
smörprovningarna böra i avvaktan på bättre tider utan avbrott fortgå såsom hittills.
Då kostnaderna för svenska smörprovningarna för året 1919 svårligen kunde
beräknas lägre än för år 1918 och då större bidrag från rikets hushållningssällskap
än hittills sannolikt icke kunde påräknas, vore jämväl för år 1919 ett statsanslag
av 25,000 kronor behövligt för fortsatt bedrivande av ifrågavarande smörprovningar.
Smörprovningarnas styrelse har vidare åberopat en för innevarande
år uppgjord inkomst- och utgiftsstat för ifrågavarande provningar, enligt
vilken icke någon behållning från år 1917 upptagits såsom tillgång och
icke heller något överskott vid 1918 års slut beräknats uppstå. Statsbidraget
har därvid uppförts till det för innevarande år till de fortgående
smörprovningarna beviljade beloppet, 25,000 kronor. Anslagen
118
Nionde huvudtiteln.
[43.] från hushållningssällskapen och provningsavgifter från mejerier hava
beräknats till 18,000 kronor samt avgifter för rätt att begagna runmärket
till 2,000 kronor. Genom tillhandahållande av runmärkta stäver
och smörpapper m. m. beräknas inflyta netto omkring 13,000 kronor.
För egen del har lantbruksstyrelsen anfört, att för år 1919 medel
till enahanda belopp som för innevarande år erfordrades såväl till de
fortgående smörprovningarna som ock till bestridande av kostnaderna
för kontrollen över efterlevnaden av gällande föreskrifter rörande vattenhalten
hos svenskt exportsmör.
Departements- Under år 1917 var smörprovningarnas verksamhet i viss mån in
chefen.
gkränkt och detsamma gällde i än högre grad om vattenhaltsundersökningarna
rörande exportsmör. Då det syntes antagligt, att enahanda
förhållanden skulle göra sig gällande under åtminstone någon del av år
1918, föreskrev Kungl. Maj:t vid anvisande av anslag för dessa ändamål
för år 1918, att visserligen anslaget å extra stat å 10,000 kronor
till smörprovningarna skulle utanordnas till dessas styrelse, men att det
sedvanliga ytterligare statsbidraget å 15,000 kronor från ordinarie anslaget
till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar
skulle ställas till lantbruksstyrelsens förfogande och endast i mån av
behov tillhandahållas smörprovningarnas styrelse. Anslaget till vattenhaltsundersökningar
anvisas alltid till lantbruksstyrelsens förfogande och
användes endast i mån som förhållandena kräva.
Till smörprovningarna synas för år 1919 fortfarande böra utgå i
mån av behov högst 15,000 kronor från anslaget till befrämjande i
allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar. Såsom av den nu ingivna
framställningen jämte lantbruksstyrelsens utlåtande framgår, bör
emellertid även för sistnämnda år ytterligare anslag å 10,000 kronor
beredas till dessa provningar. Likaså bör anslag till vattenhaltsundersökningar
av exportsmör fortfarande finnas att tillgå till oförändrat belopp.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
å extra stat för är 1919 såsom särskilda reservationsanslag
anvisa
dels till statsbidrag till fortgående smörprovningar.
.......................................................... kronor 10,000;
dels och till bestridande av kostnaderna för kontrollen
örer vattenhalten i svenskt exportsmör.
............. kronor 6,000;
eller tillhopa............................................... » 16,000.
Nionde huvudtiteln.
119
13. Yattenavtappningar m. in.
a. Norrländska afdikning samlag et.
Under benämning'' »norrländska avdikningsanslaget» hava sedan
flera år medel anvisats å extra stat till understödjande medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och vattenavtappningar
inom Norrland och Dalarna, vare sig ändamålet med arbetsföretaget är
uppodling av till åker och äng lämplig jord eller minskning av frostländigliet
för närliggande bygd. Anslagsbeloppet har utgjort för vartdera
av åren 1913 och 1914 1,100,000 kronor, för år 19i.5 1,900,000
kronor, varav dock 400,000 kronor voro avsedda att utgå redan under
år 1914, för år 1916 1,500,000 kronor samt för vartdera av åren 1917
och 1918 1,900,000 kronor. För innevarande år har anslaget reservationsanslags
natur.
Lantbruksstyrelsen har nu i skrivelse den 20 september 1917 hemställt
om beredande av anslag för detta ändamål för år 1919 och därvid
yttrat sig sålunda:
[44.]
Norrländska
avdiknings
anslaget.
(extra anslag.)
»Beträffande norrländska avdikningsanslaget utgör detta för år 1917 1,900,000
kronor. Intet belopp återstod av 191ö års anslag att överföras till år 1917. Av
anslaget för år 1917 hava enligt till lantbruksstyrelsen inkomna meddelanden redan
907,960 kronor blivit under året beviljade att utgå till sammanlagt 361 företag, varförutom
2,250 kronor blivit av lantbruksstyrelsen tillstyrkta till 1 företag, om vilket
hittills meddelande icke lämnats, huruvida bidrag kommer att till detsamma beviljas.
Av anslagssumman torde därför 970,210 kronor böra anses vara redan tagna
i anspråk.
För närvarande återstå inneliggande hos lantbruksstyrelsen 167 planer, till
vilkas utförande bidrag ur norrländska avdikningsanslaget begärts. Avdikningskostnaderna
in. m. till dessa 167 företag hava av förslagsställarna beräknats utgöra
sammanlagt 1,492,665 kronor, och synas de till dessa företag utgående anslag
böra beräknas till halva kostnadsförslagssumman, d. v. s. i runt tal till 750,000
kronor. Om bidrag kommer att beviljas även till de sistnämnda företagen, åtgå
sålunda av anslaget 1,720,210 kronor till bidragens täckande, och kommer alltså
ett belopp av 179,790 kronor att återstå för under återstående del av året möjligen
inkommande förslag. Dessa senare böra då, om anslaget skall komma att helt
tagas i anspråk under året, beräknas sammanlagt kosta 2 x 179,790 kronor — 359,580
kronor, ett belopp, till vilket de under året ytterligare införväntade förslagen anses
komma att ungefärligen uppgå, då under fjolårets tre sista månader liknande förslag
inkommo, representerande en beräknad kostnadssumma av omkring 267,800
kronor.
För täckande av erforderliga bidrag till redan beviljade belopp och till de
företag, som dels nu finnas hos lantbruksstyrelsen inneliggande och dels äro att
120
Nionde huvudtiteln.
[44.] under året förvänta, synes alltså hela anslagssumman 1,900,000 kronor böra beräknas
åtgå. Sannolikt kommer dock ej hela anslagssumman att under året tagas i anspråk,
enär troligt är, att en del förslag och ansökningar inkomma först så sent på året,
att de ej under detta år kunna hinna slutbehandlas. Men intet av anslagssumman
för år 1917 kan, enligt vad ovan anförts, anses komma att återstå, om alla till
1917 års slut påräknade ansökningar skola av sagda anslag tillgodoses.
För år 1918 är, såsom ovan anförts, anslagssumman även 1,900,000 kronor,
och synes denna summa helt komma att utgå till de under år 1918 införväntade
ansökningarna.
I vad mån avdikningsverksamheten under år 1919 i Norrland och Dalarna
kan komma att till omfattning och storlek bliva olik den, som ägt rum under de
sista åren, torde nu ej kunna med säkerhet förutsägas. Lämpligt torde därför vara,
att anslagssumman för år 1919 förblir oförändrad, 1,900,000 kronor.»
Departements. Jag vill först erinra, att genom beslut av Kungl. Maj:t intill
ehefen. g^tet av år 1917 av de för året tillgängliga medlen å ifrågavarande
anslag tagits i anspråk ett belopp av 1,358,620 kronor. Jämlikt riksdagens
medgivande får återstoden användas under år 1918.
Enär minskningen i anslagets användning under år 1917 torde
sammanhänga med kristiden och större livaktighet i avdikningsföretagen
torde vara att framdeles ånyo förvänta, anser jag i likhet med lantbruksstyrelsen
anslagsbeloppet böra för år 1919 bestämmas till det under
senare år vanliga eller 1,900,000 kronor.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
till understödjande medelst statsbidrag utan
'' återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och vatten
avtappningar
inom Norrland och Dalarna, vare sig
ändamålet med arbetsföretaget är uppodling av till
åker eller äng lämplig jord eller minskning av frostländighet
för närliggande bygd eller utdikning av
redan odlad jord, å extra stat för år 1919 anvisa
under benämning »norrländska avdikningsanslaget» ett
reservationsanslag av .......................... kronor 1,900,000.
b. Allmänna avdikningsanslaget.
[45.]
Allmänna
avdiknings
anslaget.
(extra anslag.)
Riksdagen ställde för vart och ett av åren 1913, 1914 och 1915
till Kungl. Maj:ts förfogande, under benämning »allmänna avdikningsanslaget»,
till understödjande medelst statsbidrag utan återbetalnings
-
Nionde huvudtiteln.
121
skyldighet av myrutdikuingar och vattenavtappningar inom andra delar
av riket än Norrland och Dalarna, vare sig ändamålet med arbetsföretaget
vore uppodling av till åker eller äng lämplig jord eller minskningav
frostländig!]et för närliggande bygd, ett belopp av 450,000 kronor,
därav högst 150,000 kronor Unge utgå till avdikning av sådan mark,
vars torrläggning avsåge endast minskning av frostländighet för närliggande
bygd. Åven för år 1912 hade riksdagen beviljat ett liknande
anslag till belopp av 300,000 kronor, ehuru ined annat användningsområde
och under något olika villkor.
Då befintliga behållningar ansågos räcka till anvisande av statsbidrag
för år 1916, begärde Kungl. Maj:t år 1915 av riksdagen allenast
bemyndigande att använda dessa behållningar, vilket riksdagen medgav.
Aven till åren 1917 och 1918 ansågos behållningar kunna påräknas,
men för tillökning av det tillgängliga beloppet begärdes och anvisades
anslag av respektive 250,000 och 400,000 kronor. Anslaget för år 1918
har reservationsanslags natur.
I skrivelse den 20 september 1917 har nu lantbruksstyrelsen hemställt
om anvisande av ytterligare anslag för ifrågavarande ändamål och
därom anfört följande.
»Vidkommande allmänna avdikningsanslaget tillåter sig lantbruksstyrelsen
erinra, att av detta anslag återstod en summa av 275,589 kronor 56 öre oanvänd
vid slutet av år 1916. Detta belopp tillika med den för år 1917 anslagna summan
250,000 kronor för ifrågavarande ändamål, sammanlagt alltså 525,589 kronor 56
öre. utgör det anslag, som för år 1917 ställts till förfogande. Av detta belopp
ha,va .enligt till lantbruksstyrelsen hittills inkomna meddelanden redan 293,530 kronor
blivit beviljade att utgå till sammanlagt 59 företag, varförutom 17,570 kronor
blivit av lantbruksstyrelsen hos Eders Kungl. Maj:t tillstyrkta att utgå till 10 företag,
om vilka hittills meddelanden icke lämnats, huruvida bidrag komma att till
dem beviljas. Summan av statsbidragen till hittills granskade företag skulle, om
de av lantbruksstyrelsen tillstyrkta bidragen komma att beviljas, utgöra 311,100
kronor. För året oanvänt anslag skulle under nu anförda förhållanden uppgå till
214,489 kronor 56 öre.
Inneliggande äimu icke slutgranskade förslag, till vilkas utförande bidrag
från allmänna avdikningsanslaget sökas, äro till antalet 82. Bland dessa äro 21 på
grund av remisser nu ej tillgängliga i lantbruksstyrelsen och därför kunna kostnadssummoma_
för dem ej exakt uppgivas. För de övriga 61 nu inneliggande, ej slutgranskade
förslagen uppgår sammanlagda kostnadsförslagssumman till 841,739 kronologi
för de 21 övriga torde kostnadssumman i medeltal böra beräknas till omkring
10,000 kronor för ett vart företag. I överslag torde alltså, utan att väsentliga
avvikelser från verkliga slutresultatet kunna anses uppstå,-sammanlagda kostnaderna
till de nu inneliggande 82 förslagen böra beräknas till 841,739 + 210,000 = 1,051,739
kronor och erforderliga anslagssumman härtill till i/3 därav, d. v. s. till i helt tal
350,579 kronor. Komma härtill de under oktober—december detta år införväntade
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
16
122
Nionde huvudtiteln.
[45.] förslagen, som att döma av fjolårets erfarenhet kunna uppskattas till omkring
500.000 kronor, vartill anslag med omkring 1/3 av kostnadssumman, d. v. s. 166,666
kronor 67 öre eller i helt tal 166,667 kronor erfordras, skulle till de nu inneliggande
och de under året ytterligare tillkommande förslagen eu anslagssumma av
517,246 eller i runt tal 500,000 kronor behövas.
Såsom ovan visats, återstå av 1917 års anslag blott 214,489 kronor, vadan
en ytterligare anslagssumma av 285,511 eller i avrundat tal 280,000 kronor torde
bliva behövlig redan detta år. Dessa beräkningar giva vid handen, att anslagssumman
för att motsvara behovet bort vara 280,000 kronor större än den för året
tillgängliga, som enligt vad ovan visats utgör 525,589 kronor, och att hela anslaget
bort för att räcka till uppgå till 805,589 kronor eller i runt tal 800,000 kronor.
Efter nu angivna beräkningar skulle för år 1918 återstå blott det vid 1917
års riksdag beviljade anslaget, 400,000 kronor. Intet tecken har emellertid kunnat
finnas tyda på, att anslagsbehovet skall år 1918 bliva mindre än under år 1917,
vadan sålunda anslagssumman bort för år 1918 vara 800,000 kronor i stället för
400.000 kronor för att räcka till endast för de under år 1918 införväntade ansökningarna.
Därtill kommer att, enligt vad ovan visats, ett tillskott av ytterligare
280.000 kronor synes behövligt för de företag, angående vilka ansökningar om
anslag under år 1917 redan inkommit och förväntas inkomma till lantbruksstyrelsen.
och till vilka medel saknas av 1917 års anslag. För år 1918 skulle anslaget sålunda
behöva beräknas till 800.000 -f- 280,000 = 1,080,000 kronor eller i avrundat tal
1.000,000 kronor.
Under år 1919, då lantbrukarna säkerligen mera än vad hittills varit fallet
vunnit insikt om de avsevärda förmåner, som genom allmänna avdikningsanslaget
enligt nu gällande villkor kunna komma dem till godo, torde ansökningar om sådana
bidrag komma att avse företag med större omfattning, än vad beräknats under
åren 1917 och 1918. Anslagsbehovet för år 1919 torde därför icke kunna beräknas
lägre än till 800,000 kronor. Emellertid har det. såsom ovan framhållits, visat sig,
att anslagsbehovet för år 1918 sannolikt med 600,000 kronor kommer att överstiga
tillgängliga medel, vadan alltså, under förutsättning att hela det beräknade anslagsbehovet
skulle kunna täckas, anslaget för 1919 skulle behöva höjas till 1,400,000
kronor, med rätt för Eders Kungl. Maj:t, att därav under år 1918 få disponera
600.000 kronor. Huruvida ett så stort belopp under nu rådande förhållanden kan
för ändamålet göras tillgängligt, saknar lantbruksstyrelsen förutsättningar att kunna
bedöma.
Enligt de angående allmänna avdikningsanslaget gällande bestämmelser bär
allt från och med år 1913 varit stadgat, att högst 150,000 kronor skulle av det
för varje år tillgängliga anslaget få användas till avdikning av sådan mark, vars
torrläggning avsåge endast minskning av frostländighet för närliggande bygd. För sistnämnda
ändamål hava under åren 1913, 1914, 1915 och 1916 följande belopp, respektive
86,570 kronor till 24 företag, 58,190 kronor till 32 företag. 62,768 kronor till 36
företag och 68,149 kronor till 37 företag blivit beviljade. Under år 1917 hava
hittills av lantbruksstyrelsen tillstyrkts avdikningsanslag till endast minskning av
frostländighet för närliggande bygd med ett belopp av 12,050 kronor för sammanlagt
11 företag. Känt är nu icke, huruvida bidrag till dem beviljats. Antalet och storleken
av de förslag av liknande art, som under året ytterligare kunna bliva föremål
för lantbruksstyrelsens granskning, kan nu ej uppgivas, men inneliggande ansök.
Nionde huvudtiteln.
128
ningar i dylikt .syfte utgöra 18 med sammanlagd beräknad kostnad av 41,760 kronor, [45.]
vadan till dessa ett anslag av högst 20,880 kronor kan beräknas åtgå. Sannolikt
blir efterfrågan av dylika anslag under året ej större än motsvarande medeltalen
av de under åren 1913—1916 utgångna, d. v. s. omkring 67,000 kronor, möjligen
dock ännu mindre. Då emellertid efterfrågan av anslag till sådana avdikningsarbeten,
som avse endast frostländighetens förminskande för närliggande bygd, ej
ägt rum i större omfattning än som skett, men i stället efterfrågan av den del av
anslaget, som avser den egentliga åker- och ängsjordens avdikning, i hög grad tilltagit,
torde, då anslagsbeloppen nu synas böra i väsentlig grad höjas för sist omförmälda
ändamål, det böra, därest anslaget till sistberörda avdikning ej på annat
sätt kan göras tillräckligt, ifrågasättas, huruvida ej den del av anslaget, som avser
endast frostminskningens hämmande, bör för närmaste framtid minskas mot vad
det hittills utgjort eller möjligen helt indragas, så att hela allmänna avdikningsanslaget
kunde få användas till myrutdikningar och vattenavtappningar, vilkas
ändamål vore allenast uppodling av till åker eller äng lämplig jord eller utdikning
av redan odlad jord.
Då emellertid tvekan kan råda om lämpligheten av att anslaget för endast
frostminskningens hämmande nu helt indrages, anser sig lantbruksstyrelsen för närvarande
böra inskränka sig till att föreslå, att denna del av anslagssumman icke
bestämmes större än vad behovet under de ovan angivna sistförfluten åren i medeltal
visat sig vara. En summa av högst 70,000 kronor torde alltså för sådant ändamål
bliva tillräcklig.»
Vad först vidkommer lantbruksstyrelsens förslag qm minskning i otpartementsdet
belopp, som årligen må användas till sådan avdikning, som avser ehtfenallenast
minskning av frostländighet för närliggande bygd, är att
märka, att föreskriften om sagda belopp enligt ordalagen i riksdagens
beslut vid anslagens beviljande endast innebär stadgande om det högsta
belopp, som av anslaget får användas till detta ändamål. Någon bestämmelse
om att detta maximibelopp skall under året hållas tillgängligt
för frostavdikningar finnes icke i riksdagens beslut. I gällande kungörelse
den 28 juli 1916 om villkoren för bidrag från anslaget stadgas
visserligen, i överensstämmelse med uttalande i skrivelsen nr 114 vid
1916 års riksdag, att företag, som avse uppodling av till åker eller änglämplig
jord eller minskning av frostländighet för närliggande bygd,
skola; i den mån sådant kan visa sig lämpligt, äga företräde framför
företag, som helt eller till huvudsaklig del avse utdikning av redan
odlad jord. Men icke heller härå torde ett reserverande av sagda maximibelopp
till frostavdikningsföretag kunna grundas. Dels är nämligen
något företräde för frostavdikning gent emot uppodling av till åker eller
äng lämplig jord icke medgivet. Dels skall det medgivna företrädet
iakttagas blott i den mån sådant kan visa sig lämpligt, vilket icke gärna
kan betyda, att uppkommen fråga om beviljande av sökt bidrag till
avdikning av odlad jord skall, ifall bidraget skulle inkräkta på sagda
124
Nionde liufudtitein.
maximibelopp, ovillkorligen och utan hänsyn till huruvida ansökningom
frostavdikningsanslag samtidigt föreligger undanskjutas, till dess
sig visat, om icke sagda maximibelopp blir senare under året taget i
anspråk för frostavdikning. Då alltså det nuvarande beloppet av 150,000
kronor endast betecknar en maximigräns, vilken icke får överskridas,
men icke ett belopp, varå anspråk för frostavdikningsändamål under
alla förhållanden kan med fog ställas, samt något skäl icke förebragts.
varför icke frostavdikningsföretag, om de under något år skulle kräva
bidrag ända till det nuvarande maximibeloppet, skulle kunna, om så
befunnes lämpligt, tillgodoses intill denna gräns, kan jag icke finna
tillräcklig anledning att ansluta mig till lantbruksstvrelsens nu ifrågavarande
förslag om maximigränsens sänkning.
Av allmänna avdikningsanslaget för år 1917 blev före årets utgång
taget i anspråk ett belopp av 473,550 kronor. Av den för året tillgängliga
summan, i runt tal 525,590 kronor, återstod alltså till år 1918 en behållning
av 52,040 kronor. Härtill kommer 1918 års anslag å 400,000
kronor, så att tillgången blir 452,040 kronor. I betraktande av anvisningarna
från anslaget under år 1917 och den tendens till stegring, användningen
av detta anslag numera visat, torde denna tillgång böra
höjas. Ifall ett tillskottsanslag å 200,000 kronor erhålles, torde detta
få anses nöjaktigt. Jag ämnar göra hemställan om äskande av detta
belopp å tilläggsstat för innevarande år.
Mot iantbruksstyrelsens beräkning av anslagsbehovet för år 1919
till 800,000 kronor anser jag mig icke böra göra någon erinran. Jaghemställer
därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till understödjande medelst statsbidrag utan
återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och vattenavtappningar
inom andra delar av riket än Norrland
och Dalarna, vare sig ändamålet med arbetsföretaget
är uppodling av till åker eller äng lämplig jord eller
minskning av frostländighet för närliggande bygd eller
utdikning av redan odlad jord, å extra stat för år 1919
anvisa under benämning »allmänna avdikningsanslaget»
ett reservationsanslag av....................... kronor 800,000,
med iakttagande att av samtliga för år 1919 tillgängliga
medel högst 150,000 kronor må utgå till avdikning
av sådan mark, vars torrläggning avser endast minskning
av frostländighet för närliggande bygd.
Nionde huvudtiteln.
125
14. Torvtillgångarnas tillgodogörande.
a. Åtgärder för torvtillgångarnas tillgodogörande.
Till Kung!. Maj:ts förfogande för vidtagande av sådana åtgärder, 146.]
som kunna finnas vara ägnade att främja lösningen av frågan angående forvtuigån
lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torvmossar befintliga ar nas tillbränsletillgång,
har riksdagen på extra stat anvisat för år 1902 100,000 nodo
För år 1912 anvisades 10,000 kronor med den ändring i beteckningen
av anslagets ändamål, att tillgodogörandet skulle avse den i landets
torvmossar befintliga tillgången av bränntorv, torvströ in. m. Sedermera
hava för sistnämnda ändamål eller med den kortare betäckningen »bränsletillgång
in. in.» anvisats för år 1913 10,000 kronor, för år 1914 5,000
kronor, för år 1916 100,000 kronor och för år 1917 40,000 kronor,
varjämte riksdagen åren 1915 och 1916 medgav, att Kungl. Maj:t finge
redan under samma år låta utanordna det å påföljande års stat anvisade
beloppet. A dessa anslag fanns vid 1917 års ingång eu odisponerad
återstod av i runt tal 35,300 kronor. Härtill hava kommit uppbördsmedel
med något över 3,000 kronor, så att de för året disponibla
medlen uppgått till omkring 38,300 kronor.
På grund av enskilda motioner anvisade därjämte 1916 års riksdag
för åtgärder för åstadkommande av en omedelbar utökning av tillverkning
av bränntorv å extra stat för år 1917, att i mån av behov användas,
ett anslag av 100,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att under år
1916 låta av tillgängliga medel förskottera beloppet. Härav återstod
vid 1917 års ingång ett odisponerat belopp av 28,300 kronor.
För år 1918 har riksdagen dels medgivit, att behållningarna å
nämnda bägge anslag finge användas till åtgärder för torvtillgångarnas
tillgodogörande dels ock för samma ändamål anvisat ett nytt anslag å
50,000 kronor med förskottsrätt under år 1917 till hela detta belopp.
Inalles hava sålunda under år 1917 stått till förfogande omkring
116,600 kronor. Hela detta belopp så när som på några hundra kronor
har anvisats under år 1917. De huvudsakligaste anvisningarna hava
gällt följande ändamål. För anskaffande av vissa av Ernst D. Persson
i Emmaljunga konstruerade maskiner för torvupptagning m. m. och för
maskinernas ^experimenterande i praktiken har beviljats ett lån å 15,000 •
kronor mot 4 procent ränta att återbetalas inom tre år. För utarbetande
126
tionde huvudtiteln.
[46.] av konstruktionsförslag och ritningar till en .ändamålsenlig kamin för
eldning med mindervärdiga bränslen hava till järnvägsstyrelsen anvisats
10,000 kronor. Ritningar och beskrivning till dylik kamin hade ingivits
av byggmästaren C. G. Hallberg i Hälsingborg och dennes förslag skulle
beaktas vid konstruerandet, vartill för övrigt skulle anlitas värmetekniskt
sakkunnig person. För anställande under tiden 1 september 1917—31
mars 1918 av fem torvmästare såsom biträden åt statens tor vingenjörer
hava anvisats 10,500 kronor. Ett belopp av 25,000 kronor har anvisats
för anställande av högst 15 torvmästare under därför lämplig tid av år
1918. Det största beloppet, 50,000 kronor, har på förslag av 1916 års
torvkommitté anvisats till lantbruksstyrelsen för anskaffande så snart
ske kunde av med hästkraft eller motsvarande maskinkraft drivna ältverk
eller andra mindre torvmaskiuer för att tillhandahållas enskilda tillverkare,
som komme att under år 1917 bedriva tillverkning av bränntorv
utöver eget behov. Vid maskinernas utlämnande skulle mottagarna
antingen betala halva kostnaden kontant eller ock betala en tiondel och
avlämna med säkerhet försedd förbindelse att under sex år betala ytterligare
en tiondel om året, dock utan ränta före vederbörande förfallodagar.
Sistnämnda åtgärd, som avsåg att åstadkomma en hastig ökningav
bränntorvtillverkningen, har mottagits med stort intresse av allmänheten
och säkerligen medfört goda verkningar. Det visade sig snart
önskligt att kunna fortgå vidare på den sålunda inslagna vägen. Nämnda
torvkommitté föreslog därför, att ytterligare medel måtte anvisas för
samma ändamål. Sedan fullmäktige i järnkontoret meddelat, att järnbruken
genom ett konsortium åtagit sig att ombesörja leverans av nödig
materiel för torvmaskiners tillverkning, ställde Kungi. Magt den 23 oktober
1917 till lantbruksstyrelsens förfogande ett belopp av 200,000 kronor
för anskaffande och tillhandahållande åt enskilda torvtillverkare av ältverk
eller andra smärre torvmaskiuer. Detta belopp anvisades såsom förskott
från statskontoret att anmälas till ersättande i vanlig ordning.
För dessa maskiner skulle erläggas kontant två tredjedelar av anskaffningskostnaden
samt förbindelse avges att dels under kommande säsongtillverka
bränntorv jämväl till avsalu och dels icke under tre år utan
lantbruksstyrelsens tillstånd försälja verket.
Enligt bägge de sistnämnda besluten tillfaller verket mottagaren
med äganderätt. Den del av kostnaden, som icke av honom betalas,
drabbar statsverket.
Enär de medel, vilka inflyta vid ältverkens avyttrande, äro avsedda
att ånyo användas för samma ändamål, kunna dessa medel icke nu
komma i betraktande såsom tillgång å anslaget.
Nionde huvudtiteln.
127
Då som förut nämnts så gott som hela det belopp, som beräknats
bliva tillgängligt lör åren 1917 oeh 1918, disponerats redan under år
1917, finner jag det nödvändigt, att ytterligare medel ställas till Kungl.
Maj:ts förfogande redan för innevarande år till åtgärder för torvtillgångarnas
tillgodogörande. Vikten av att dessa tillgångar i så stor utsträckning
som möjligt komma till användning, är uppenbar och har för
övrigt blivit på tydligaste sätt ådagalagd under den gångna kristiden.
Det skulle vara särdeles beklagligt, om goda uppslag i torvfrågan icke
skulle kunna ekonomiskt främjas från statens sida eller åtgärder i nämnda
syfte eljest, understödjas. Med hänsyn till de utgiftsbelopp under år
för yilka jag nyss redogjort, anser jag anslaget icke böra sättas
lägre än till 150,000 kronor för vartdera av åren 1918 och 1919.
Det för år 1918 behövliga anslaget bör uppföras å tilläggsstat för
innevarande år och jag kommer att göra särskild hemställan därom.
Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
till åtgärder för torvtillgångarnas tillgodogörande
a extra stat för år 1919, att i män av behov
användas, anvisa ett reservationsanslag
av............................................................... kronor 150,000.
b. 7''örring enjörer och tor v assistent.
för anställande av torvtjänstemän m. m. har riksdagen på extra [47 1
stat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag, högst 40,550 kronor. Härav ToLngÅjöutgå
i överensstämmelse med den för riksdagen framlagda beräkning rer och torv~
samt Kungl. Maj:ts beslut den 8 juni 1917 för år 1918 dels arvoden a’*utent
till en förste torvingenjör med 6,000 kronor, till envar av fyra torv-
och dels reseanslag till var och en av dessa befattningshavare med
2,200 kronor, eller tillhopa 35,700 kronor. Härtill kommer ett belopp
av 1,000 kronor, avsett att utbetalas såsom personliga ålderstillägg å
500 kronor till förste torvingenjören Ernst Jacob Wallgren och torvingenjören
Thure Gustaf Thorgny Björkman. Återstående 3,850 kronor
hava anvisats för ersättande av vad som under år 1917 i förskott utanordnats
dels för att möjliggöra anställandet av ytterligare en fjärde
torvingenjör redan från och med den 1 juli 1917, dels ock i ökad''reseersättning
till samtliga övriga tor vingenjör er samt torvassistenten.
128
Nionde huvudtiteln.
F47.] Lantbruksstyrelsen bar i skrivelse den 28 augusti 1917 hemställt,
att medel måtte för ändamålet anvisas för år 1919 till samma belopp
som den för år 1918 avsedda delen av det å detta års stat anvisade
anslaget, 36,700 kronor.
Departement!- Medel för ifrågavarande ändamål erfordras även för år 1919. 1
chefen. fr^ga om antalet tjänstemän och deras avlöningar samt de personliga
ålderstilläggen har jag ej någon ändring att föreslå. Beträffande reseanslagen
är emellertid att märka, att dessa säkerligen bliva alltför
låga, sedan biljettprisen å järnvägarna avsevärt höjts samt Kungl.
Maj:t förmält sig hava för avsikt att höja traktamentsbeloppen enligt
resereglemente^ En ökning i reseanslagen med 1,000 kronor för varje
tjänsteman synes därför böra ske, medförande en anslagsökning av 6,000
kronor.
Då samma behov av ökade reseanslag föreligger redan innevarande
år, kommer jag att gorå särskild hemställan om uppförande härtill av
ett anslag å 6,000 kronor å tilläggsstat för år 1918.
Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för år 1919 å extra stat anvisa såsom särskilda
förslagsanslag, högst,
dels för anställande av en förste torvingenjör, fyra
torvingenjörer och en torvassistent...... kronor 41,700;
dels ock till personligt åld ers tillägg å 500 kronor
åt eu var av förste torvingenjören Ernst Jacob Wallgren
och torvingenjören Thure Gustaf Thorgny Björkman,
därest han fortfarande med gott vitsord tjänstgör
i denna egenskap,.............................. kronor 1,000;
eller tillhopa............................................... » 42,700.
c. Torvskola.
[48.] Till upprätthållande av en torvskola under åren 1918—1922 har
Torvskola. ^9^7 års riksdag beviljat ett anslag av 40,000 kronor och därav å extra
(extra anslag.) 8tat för 1918 såsom förslagsanslag, högst, anvisat 8,000 kronor, varjämte
riksdagen till anskaffande av undervisningsmateriel vid nämnda
skola å extra stat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag, högst 1,500
kronor.
Niond» huvudtiteln.
129
Den 21 december 1917 har Kung!. Maj:t bemyndigat lantbruks- [48.]
styrelsen att i ■ huvudsaklig överensstämmelse med ingivet kontraktsförslag
med styrelsen för svenska torvindustriföreningen ingå överenskommelse
om upprätthållande av eu torvskola vid Markaryd i Kronobergs
län.
1 enlighet med av lantbruksstyrelsen gjord framställning får jag
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att av det av 1917 års riksdag beviljade anslag
å 40,000 kronor till upprätthållande av en torvskola
under åren 1918 —1922 å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag, högst .................. kronor 8,000.
d. Undersökning av staten tillhöriga mossar.
Med bifall till särskilda av Kungl. Maj:t i ämnet gjorda framställ- [49. J
ningar har riksdagen, * för undersökning av staten tillhöriga mossar i
huvudsaklig överensstämmelse med den för 1916 års riksdag framlagda Mrigamossar.
plan, på extra stat, anvisat för år 1917 10,000 kronor och för år 1918 (extra anslag.)
9,500 kronor.
Under erinran att enligt ovannämnda plan ifrågavarande undersökning
skulle fortgå i fem år, har lantbruksstyrelsen i skrivelse den
28 augusti 1917 hemställt, att, i överensstämmelse med den fördelning
av kostnaderna för undersökningen å de olika åren, som innehölles i
planen, anslag för angivna ändamål för år 1919 måtte beredas med ett
belopp av 9,500 kronor.
I enlighet härmed hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att för undersökning av staten tillhöriga mossar
i huvudsaklig överensstämmelse med den för 1916 års
riksdag framlagda plan å extra stat för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av............... kronor 9,500.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
17
130
Nionde huvudtiteln.
[50.]
Undersökningar
av
torvmarker i
södra Sverige.
(extra anslag.)
e. Undersökningar av torvmarker i södra Sverige.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning i ämnet har 1917 års
riksdag anvisat å extra stat för år 1918 ett reservationsanslag av 60,000
kronor för påbörjande av dels en förrådsstatistisk undersökning medelst
linjeinventering av torvtillgångarna i Götaland och Svealand utom Dalarna
dels, i samband därmed och inom samma område, en rekognoscering av
mossmarkerna närmast trafiklederna, allt i huvudsaklig överensstämmelse
med det av torvkommittén framlagda förslag. Tillika medgav riksdagen,
att av det sålunda anvisade anslaget ett belopp av 30,000 kronor finge
förskottsvis utanordnas under år 1917.
Ur torvkommitténs förberörda förslag med tillhörande kostnadsberäkning
torde jag få erinra, att bägge undersökningarna avsågos skola
utföras genom Sveriges geologiska undersöknings försorg; att kostnaden
beräknats för linjeinventeringen till 142,550 kronor och för rekognosceringen
utmed trafiklederna till 200,000 kronor, tillhopa 342,500 kronor,
som avjämnats till 350,000 kronor; att kommittén framhållit, att denna
kostnadsberäkning, särskilt beträffande rekognosceringen, vore ganska
osäker; samt att rekognosceringen skulle omfatta områdena intill 5 kilometers
avstånd från järnvägslinjer och större vattenvägar samt upptaga
mossmarker med en areal av 5 hektar och däröver.
Vid ärendets föredragning framhöll dåvarande departementschefen
kostnadsberäkningens osäkerhet samt yttrade, att man borde, sedan arbetet
någon tid pågått, kunna med ledning av därunder vunna erfarenheter
säkrare bedöma kostnadsfrågan, varefter ny beräkning borde företagas.
Tillsvidare borde anslag anvisas blott för de arbeten, som skulle
utföras intill 1918 års utgång.
1 skrivelse den 16 november 1917 har nu Sveriges geologiska
undersökning redogjort för arbetena vid dessa torvundersökningar under
år 1917 samt hemställt om anvisande av ytterligare anslag. Ämbetsverkets
skrivelse är i huvudsak av följande innehåll:
»Sedan Kungl. Maj:t funnit för gott att uppdraga dessa undersökningar åt
Sveriges geologiska undersökning och för arbetena under år 1917 anvisat 30,000
kronor, har undersökningen efter nödiga förarbeten. och efter anskaffandet av så
mycket av de nödiga utrustningsartiklama, som på grund av kristidens svårigheter
varit möjligt, under den förflutna sommaren påbörjat arbetena med statsgeologen
von Post såsom arbetsledare, assisterad av e. o. geologen Sandegren och torvassistenten
Halden, samt så många nyantagna extra geologer, som det varit möjligt att
Nionde liuvudtiteln.
l;i i
anskaffa och förse med instrument. Härigenom hava fältarbetena för den förrådsstatistiska
linjeinyenteringen blivit slutförda i Jönköpings län samt dessutom utsträckta
över en del av Älvsborgs län.
Såsom anförts i den plan för ifrågavarande undersökning, som ämbetsverket
hösten 1916 på anmodan av torvkommittén utarbetade, måste den kvalitativa rekognosceringen
kring kommunikationslederna på grund av den i början förefintliga bristen
på härför lämpHga "förrättningsmän börja i liten skala för att successivt bedrivas
allt hastigare, allt eftersom de nödiga förrättningsmännen hinna genom arbetena på
linjeinventeringen och annorledes bliva fullt kompetenta för den mera krävande
kvalitativa rekognosceringen. På grund härav och då det före 1917 års riksdag
icke vat möjligt att uppgöra säker kostnads- och tidsberäkning för denna sida av
torvinventeringen, hava sistlidna sommars arbeten lagts så, att genom dem en så
vitt möjligt fäst grundval skulle erhållas för beräkning av tid och omkostnader.
Arbetena, vilka utförts, i överensstämmelse med innehållet i torvkommitténs P. M.
och Sveriges geologiska undersöknings skrivelse till kommittén, av torvmarker över
5 hektar, hava omfattat tre skilda områden med olika karaktärer beträffande mossarnas
utbredning, storlek och frekvens, nämligen:
a) En sträcka längs Skåne—Smålands, Yeinge—Markaryds och Markaryd—
Hässleholms järnvägar om sammanlagt 63.6 kvadratkilometer land med en undersökt
torvmarksareal om 24.5 kvadratkilometer eller 38.6 procent av hela arealen. Torvmarken
är i stor utsträckning fördelad på enheter av tämligen stor areal men i
starkt förgrenade och oregelbundna figurer.
b) Ett område längs Borås - Herrljunga järväg, stort 82.8 kvadratkilometer
med en torvmarksareal av 7.88 kvadratkilometer eller 9.5 procent av hela landarealen.
Torvmarkerna äro inom området mestadels små och regelbundet formade.
Enstaka stora torvmarker finnas.
c) Ett område längs bansträckan Öxnered—Animskog om sammanlagt 465.9
kvadratkilometer med en torvmarksareal om 33.7 6 kvadratkilometer, utgörande en
torvmarksprocent av 7.2 procent. Områdets torvmarker äro till stor del stora och
av regelbunden form.
I allt har rekognosceringen omfattat 612.2 kvadratkilometer land med sammanlagt
66.18 kvadratkilometer undersökta torvmarker, utgörande 10.8 procent av
hela arealen.
Genom ifrågavarande undersökning har fastställts beskaffenheten av torvinnehållet
i samtliga områdenas mossar ned till 5 hektars ytvidd, dessa mossars allmänna
lutningsförhållanden och därav följande utdikningsmöjligheter, i vilken utsträckning
de hittills funnit användning för olika ändamål etc. Det är Sveriges geologiska
undersöknings övertygelse, att genom rekognosceringens fortsättande på sätt, den
under sommarens försöksarbeten bedrivits, ett torvmarksregister av verkligt bestående
praktiskt värde kommer att erhållas. Givetvis har ämbetsverket haft uppmärksamheten
riktad på frågan, huruvida genom någon inskränkning av det å varje
mosse nedlagda arbetet denna undersökning skulle kunna fortskrida ännu raskare
och för mindre kostnad, men har därvid kommit till den övertygelse, att någon avsevärd
reduktion av det arbete, som innevarande sommar utförts på de enskilda
mossarna, icke kan göras, utan att ändamålet med utredningen väsentligen förfelas.
Sommarens rekognosceringsarbeten kring kommunikationslederna hava (inklusive
resdagar, regn- och söndagar samt dagar för skrivarbete i kvarteren) krävt
132
Nionde huvudtiteln.
115 dagar — — — . Per fältarbetsdag har medhunnits undersökning av i medeltal
8.75 kvadratkilometer land. — - —. Om endast torvmarker större än 10 hektar
hade medtagits, .skulle områdena hava medhunnits på 104 dagar eller med en tidsbesparing
av 9 1/2 procent av den använda tiden — — —. Genom att utesluta
mossar under 20 hektar skulle tiden hava nedbragts till 94 dagar eller med 16 1 ,
procent, — — —.
Det område av Göta- och Svealand utom Dalarna, som kommer att undersökas
genom rekognosceringen, omfattar omkring 80,000 kvadratkilometer land med
en torvmarksprocent, som torde komma den för sommarens undersökningsområden
genomsnittliga mycket nära. Med ledning härav och ovanstående data beräknas,
under de av torvkommittén och geologiska undersökningen förlidet år gjorda förutsättningarna,
omkostnaderna för fältrekognosceringen för ett register över torvmarkerna
från och med 5 hektar, belägna 1/2 mil från kommunikationslederna, inom
hela området till 340,000 kronor.
Medtagas endast mossar över 10 hektar, skulle totalkostnaden med ledning
av sommarens erfarenheter uppgå till cirka 286-000 kronor och, om blott mossar från
och med 20 hektar undersökas, till cirka 248.000 kronor. Traktamentena efter fjärde
klass äro härvid upptagna till nuvarande belopp av 8 kronor per dag, hantlangare
till 5 kronor per dag, avgifter för järnvägsbiljetter och skjuts enligt under sistlidna
sommar gällande taxor och arvoden till 200 kronor per månad.
I den plan och det försök till kostnadsberäkning för undersökningen av torvmarkerna
kring kommunikationslederna, som Sveriges geologiska undersökning pa
anmodan av torvkommittén uppgjorde hösten 1916, låg som grundval för kalkylen
den kostnads- och tidsberäkning, som svenska mosskulturföreningen avgivit med
ledning av sin torvgeolog F. Jonssons arbeten 1914 och 1915. Enligt sistnämnda
beräkning skulle en rekognoscering kring kommunikationslederna kunna bedrivas så,
att man i genomsnitt hunne undersöka 21.23 kvadratkilometer per effektiv fältarbetsdag.
Hela undersökningen skulle vara slutförd på 9 år för en reskostnad enligt
fjärde klassen av resereglemente! av 59,711 kronor 48 öre; om därtill lades ett
enligt geologiska undersökningens mening nödigt arvode för förrättningsmännen av
200 kronor i månaden, skulle sammanlagda fältarbetskostnaden uppgå till drygt
100,000 kronor. De överslagsberäkningar, varpå undersökningen i brist på egna
försöksarbeten måste grunda sina tidsuppskattningar, gåvo till resultat, att den av
torvkommittén föreslagna rekognosceringen för att fylla sitt ändamål torde kräva
omkring dubbelt så mycket arbete, som Jonsson tänkt sig, varigenom endast omkring
10 lj, kvadratkilometer land skulle hinna undersökas per effektiv förrättningsdag.
Om rekognosceringen sålunda komme att kräva dubbelt så lång tid, som mosskulturföreningens
torvgeolog beräknat, ansåg undersökningen, att den också torde kräva
omkring dubbelt så stora omkostnader, och anslog därför under dessa förutsättningar
omkostnaderna gissningsvis till omkring 200,000 kronor. Sommarens försöksarbeten
synas visa, att man i själva verket torde medhinna endast 8.75 kvadratkilometer
land per förrättningsdag eller något mindre än hälften av Jonssons siffra, ett resultat
som dock torde få sägas vara någorlunda i överensstämmelse med vad undersökningen
1916 kunde förmoda. Att kostnadsökningen blivit så väsentligt större än vad som
direkt tyckes motsvara den ökade tid, som rekognosceringen av ett visst område
tager enligt Sveriges geologiska undersöknings mera ingående arbetsmetod, beror
därpå, att reseomkostnaderna för varje förrättningsdag enligt Jonssons undersökning
Nionde huvudtiteln.
i a.i
uppgives till endast 11 kronor ?> öre, medan motsvarande siffra för geologiska undersökningens
försöksarbeten innevarande sommar utgjort 15 kronor 9 öre per dag.
Denna ökade dagkostnad för undersökningens fältarbeten härleder sig synbarligen till
största delen därav, att Jonsson vid sina arbeten icke använt hantlangare, medan
sådana omöjligt kunna undvaras vid geologiska undersökningens ifrågavarande arbete,
emedan vid dessa utföras förutom mera omfattande borrningar jämväl avvägningar.
Med en arbetsprestation av i genomsnitt 8.75 kvadratkilometer land per förrättningsman
och förrättningsdag måste därför undersökningen av torvmarkerna ned
till 5 hektar omkring kommunikationslederna enligt beräkningsgrunderna i det hösten
1916 uppgjorda förslaget draga en ytterligare kostnad av cirka 140,000 kronor
utöver den i 1917 års statsverksproposition såsom ganska osäker angivna av omkring
200,000 kronor.
Enligt Sveriges geologiska undersöknings förmenande understryka ovan givna
siffror ytterligare det berättigade i torvkommitténs förslag att låta rekognosceringen
omfatta mossar ända ned till 5 hektar. I betraktande av den omständigheten, att
de små mossarna mycket ofta innehålla god bränntorv och att denna i regel just
i sådana mossar är relativt lätt tillgänglig, synes den tids- och kostnadsbesparing,
som kan vinnas genom att utesluta mossar under 20 respektive 10 hektar, icke på
långt när vara så stor. att den uppväger det mindre värde, som torvregistret härigenom
skulle erhålla. Det torde även ligga i öppen dag, att, om man nu skulle
begränsa undersökningen till mossar över 10 eller 20 hektar och framdeles finna
en undersökning av jämväl de mindre mossarna behövlig, omkostnaderna för en
komplettering i sådant syfte skulle bliva ojämförligt mycket större än de, som nu
komma på de mindre mossarna, om dessa undersökas i samband med de större.
Tidpunkten för hela torvinventeringens avslutande bestämmes tydligtvis av
den utsträckning, i vilken det lyckas att rekrytera och vidmakthålla en tillräcklig
stab av extra förrättningsmän. En svårighet ligger däruti, att flertalet av dem,
som man kan påräkna för arbetet, av sina ordinarie sysselsättningar äro förhindrade
att ägna mer än i medeltal högst tre sommarmånader åt torvinventeringen. Om en
mot dyrtidens prisstegring svarande förhöjning av dagtraktamentena vid resor äger
rum, hoppas Sveriges geologiska undersökning dock att kunna rekrytera och utbilda
förrättningsmän i sådan skala, att fältarbetena, utförda på samma sätt som
innevarande år, skola kunna vara slutförda år 1927. (En begränsning av undersökningen
av torvmarkerna kring kommunikationslederna till mossar över 10 hektar
skulle medföra, att undersökningen kunde slutföras under år 1926, och en inskränkning
till mossar över 20 hektar skulle under samma förutsättningar i övrigt möjliggöra
avslutandet under år 1925.)
Givetvis böra emellertid resultaten av de utförda arbetena göras,för allmänheten
tillgängliga, i samma mån som arbetena fortskrida. Förutom att av samtliga
undersökta torvmarker ett register upplägges inom Sveriges geologiska undersökning,
vilket när som helst kan rådfrågas, synes ett lämpligt urval därav jämte
upplysande kartor årligen böra utarbetas och publiceras. Om så sker, torde olägenheten
av att rekognosceringen inom hela området icke kan vara slutförd förr än
efter omkring 10 år väsentligen reduceras.
Innevarande års arbeten äro alltför begränsade samt till följd av sin natur
av på flera olika områden fördelade försöksarbeten icke ägnade att redan nu publiceras.
Efter sommaren 1918 borde emellertid den första publikationen av ifråga
-
1 50.
134
Nionde huvudtiteln.
[50.]
varande torvmarksregister utarbetas och offentliggöras samt sedermera varje år
efterföljas av en ny del. Innan ännu första delen av ifrågavarande publikation
blivit utarbetad, är det icke möjligt att närmare fastställa omfånget av och kostnaderna
för ett sådant tryckt urval av torvregistret med tillhörande kartor. Med
stöd av en överslagsberäkning kan emellertid ett belopp av högst 6,000 kronor
angivas såsom tillräckligt för kart- och boktrycket för ifrågavarande ändamål under
år 1919.
Beträffande kostnaderna för linjeinventeringen samt expenser för de båda
grenarna av torvinventeringen må för närvarande endast framhållas, att de särskilt
på sista tiden starkt stegrade prisen på instrument och övriga nödiga artiklar för
utrustning och bearbetning komma att medföra behov av någon ökning i posterna
för expenser och bearbetning. Då emellertid denna ökning under nuvarande exceptionella
förhållanden svårligen kan någorlunda noggrant beräknas, synes det vara
riktigast att icke nu söka angiva densamma. Under alla omständigheter kommer
denna ökning att spela en oväsentlig roll vid sidan av de övriga utgifterna för
torvinventeringen.
Enligt vad ovan anförts, kan man alltså beräkna, att genomförandet av torvinventeringen
inom Göta- och Svealand utom Dalarna enligt 1917 års riksdagsbeslut
och med de år 1916 använda beräkningsgrunderna för traktamenten och arvoden
kommer att kräva en kostnad av 3.r>0,000 -j- 140,000 kronor — 490,000 kronor,
vartill komma nu icke närmare angivbara belopp för tryckning av inventeringsresultaten
samt en i jämförelse med övriga omkostnader oväsentlig ökning av en
del expensutgifter.
För att i görligaste mån påskynda inventeringens utförande är det önskvärt,
att Sveriges geologiska undersökning till instundande sommar erhåller möjlighet att
anställa utöver de i år uppövade extra torvgeologerna 8 ä 10 nya förrättningsmän
samt under år 1919 ytterligare 10 nya sådana. Förutom av ledaren och assistenten
skulle under denna förutsättning arbetena kunna bedrivas år 1918 med c:a 15 å IT
förrättningsmän och år 1919 med c:a 25 sådana. För att möjliggöra utförandet av
denna arbetsplan erfordras enligt ovannämnda beräkningsgrunder för år 1918 50,000
kronor och för 1919, inklusive högst 6,000 kronor till tryck, 75,000 kronor. Av
anslagsbehovet för 1918 äro på grund av nådigt brev den 28 september 1917 30,000
kronor redan ställda till undersökningens förfogande från och med år 1918. Sveriges
geologiska undersökning anhåller därför, att för fortsättande av torvinventeringen
år 1919 måtte anvisas ett anslag av 95,000 kronor, ävensom att det måtte medgivas
ämbetsverket att av detta anslag för arbetenas bedrivande under år 1918
använda, förutom för detta år beviljade medel, ett belopp av 20,000 kronor.
Samtliga ovan gjorda kostnadsberäkningar gälla under förutsättning, att dagtraktamentena
under resor utgå med de belopp, till vilka de upptagas i resereglernentet
den 13 december 1907. På grund av de starka stegringar, som omkostnaderna
för logis och kost särskilt på sista tiden undergått, hava emellertid dessa
dagtraktamenten för torvgeologerna liksom för övriga tjänstemän visat sig icke
tillräckliga. Därest Kungl. Maj:t med anledning av från flera håll väckta förslag
skulle finna för gott att öka de nuvarande dagtraktamentena vid resor, kan den
kostnadsökning, som härigenom skulle falla på torvinventeringen, bestämmas med
ledning därav, att denna, förutom det sistlidna sommar utförda arbetet, beräknas
kräva för rekognosceringen kring kommunikationslederna 15,000 rese- och fältarbets
-
Monde Ii it v ml ti teln.
135
(lagar samt för fältarbetena för linjeinventeringen 3,000 dagar. Genomförandet av
arbetsplanen för åren 1918 och 1919 beräknas kräva omkring 3,800 rese- och traktamentsdagar.
»
Såvitt av erfarenheten från 1917 åra arbeten kan bedömas, synes
den arbetsplan, som framlades för fjolårets riksdag, i allt väsentligt visat
sig lämplig. Att kostnaderna komma att stegras utöver de beräknade,
synes oundvikligt och var på grund av beräkningarnas osäkerhet ej
oväntat, även om kristidens fortsatta tryck gorå dessa kostnader åtminstone
för den närmaste tiden högre, än de eljest behövt bliva. I vilket
tall som helst kan jag icke tillråda, att för närvarande någon inskränkning
i arbetets grundlighet, exempelvis genom att vid rekognosceringen
utesluta mossar av vissa mindre storlekskategorier, vidtages i syfte att
vinna kostnadsbesparing. Då arbetet igångsatts, bör det enligt min
mening göras så, att resultatet blir av verkligt och beståndande värde.
Geologiska undersökningen har nu begärt med 20,000 kronor ökat
anslag för 1918 års arbeten, vartill 1917 års riksdag redan anvisat
30.000 kronor. Motivet är till en del den konstaterade kostnadsökningen.
Mot en årskostnad för år 1918 av 30,000 kronor vid eu
totalkostnad av 350,000 kronor för bägge slagen av undersökningar
svarar, nar totalkostnaden höjes till 490,000 kronor, en årskostnad för
nämnaa år av 42,000 kronor, vilket innebär en höjning av 40 procent.
Det vill alltså synas, som om endast sistnämnda ''belopp och icke hela
det av geologiska undersökningen nu ifrågasatta beloppet av 50,000
kronor för ar 1918 skulle vara behövligt för att arbetena må under år
1918 kunna bedrivas i förut avsedd omfattning. Skillnadsbeloppet,
8.000 kronor, torde finna sin förklaring i geologiska undersökningens
avsikt att »i görligaste mån påskynda inventeringens utförande». Ett
sådant påskyndande utöver den ursprungliga planen synes mig dock
icke böra förordas, vad innevarande år angår. Då anslag av riksdagen
redan anvisats för detta års arbeteu, torde det få anses lämpligast, att
den anslagsökning, som må ifrågakomma för detta år, endast avser att
utgöra ersättning för de ökade kostnader, som visat sig erforderliga för
ernående av den arbetskvantitet, som avsetts med det redan anvisade
anslaget.
Emellertid kräves en ytterligare ökning på grund av den höjning
i resereglementets traktamentsbelopp, varom Kungl. Maj:t numera
förmält sig ämna meddela föreskrift och som innefattar för fjärde
klassen en höjning med 4 kronor. Av de 3,800 rese- och traktameDtsdagar,
som Sveriges geologiska undersökning beräknat för åren 1918
och 1919, synas vid jämförelse med de av undersökningen beräknade
L50.]
Departe
mentschefen.
136
Nionde huvudtiteln.
[50.1 anslagsbeloppen för dessa bägge år omkring 1,500 belöpa på år 1918.
L ’ Då denna beräkning grundar sig på en årskostnad av 50,000 kronor,
men denna nu föreslagits nedsatt till 42,000 kronor eller med 16
procent, torde även antalet fältarbetsdagar kunna nedsättas i ungefär
samma proportion eller till 1,250. Efter 4 kronors ökning per dag
skulle härtill åtgå 5,000 kronor. Lägges denna ökning till nyssnämnda
summa av 42,000 krono;-, erhålles ett belopp av 47,000 kronor. Då
även andra resekostnader ökats, vill jag förorda, att beloppet höjes till
48.000 kronor och att alltså 18,000 kronor anvisas å tilläggsstat för år
1918 för detta års arbeten. Jag kommer att senare göra särskild
hemställan härom.
Vad det för år 1919 erforderliga anslaget beträffar, har det nu av
geologiska undersökningen beräknats till 7 5,000 kronor, därav högst
6.000 kronor till tryck. Då någon bestämd arbetskvantitet icke förut
bestämts för år 1919, finner jag mig oförhindrad att tillstyika dettp.
• belopp. Därtill bör emellertid för 2,300 traktamenten å 4 kronor läggas
ett belopp av 9,200 kronor, vilken summa torde med hänsyn till i övrigt
fördyrade resekostnader böra höjas till 10,000 kronor. Inalles skulle
alltså för år 1919 erfordras 85,000 kronor.
I enlighet härmed hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att för fortsättande av dels en förrådsstatistisk
undersökning medelst linjeinventering av torvtillgångarna
i Grötaland och Svealand utom Dalarna, dels,
i samband därmed och inom samma område, en rekognoscering
av mossmarkerna närmast trafiklederna,
allt i huvudsaklig överensstämmelse med det av torvkommittén
framlagda förslag, på extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av............ kronor 85,000.
15. Husslöjden.
a.
anslag
Befrämjande av husslöjden, oförändrat ordinarie
.......................''.......................................... kronor 25,000.
Nionde huvudtiteln.
137
b. Andre instruktör i husslöjd.
Sedan eu följd av år bar riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag an- [51.
\isat
eu andre instruktör i husslöjd och dels ett anslag av 1,500 kronor
såsom personligt ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander. (eX|1(1 ansiag.,
Sedan d
W.. Nordin beviljats avsked från instruktörstjänsten från och med den
1 januari 1914, förordnade Kungl. Maj:t den 21 november 1913 med
hänsyn därtill, att frågan om ordnandet av statens verksamhet för husslöjdens
befrämjande vore under utredning av eu för ändamålet tillsatt
committé, att instruktörsbefattningen å ordinarie stat icke skulle anslås
ledig utan uppehållas på förordnande med användande av det för befattningen
anvisade arvode av 2,000 kronor.
Då det syntes önskligt att, så länge ovan omförmälda fråga vore
under utredning, någon rubbning icke heller skedde beträffande den å
extra stat uppförda instruktörsbefattningen i husslöjd, föreslog Kungl.
Maj:t 1914 års förra riksdag att för år 1915 anvisa anslag till anställande
av en andre instruktör i husslöjd och såsom personligt ålderstillägg
till andre instruktören Jonas Wallander med enahanda belopp
som förut, vilket ock bifölls. ''
Enahanda anslag hava därefter av riksdagen beviljats för åren 1916,
1917 och 1918.
I skrivelse den 5 oktober 1917 har nu lantbruksstyrelsen erinrat,
att 1916 års riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning
medgivit, att Wallander finge efter uppnådda 67 års ålder från
och med månaden näst efter den, då han upphörde att vara förordnad å
befattningen, under sin återstående livstid uppbära pension å allmänna
indragningsstaten till belopp av 3,000 kronor årligen. Av ovan angivna
skäl borde emellertid även för år 1919 medel beredas för anställande
av en andre instruktör i husslöjd ävensom personligt ålderstillägg åt
Wallander.
Då med hänsyn till väntade förändringar med anledning av före- Vepartenämnda
kommittés betänkande det synes mig lämpligt, att Wallander mc"ischd™-även under år 1919 bibehålies vid befattningen, därest han fortfarande
har krafter att på ett tillfredsställande .sätt sköta densamma, instämmer
jag i lantbruksstyrelsens hemställan, att anslag för nu ifrågavarande
ändamål måtte äskas med samma belopp, som anvisats för de senaste åren.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. * 18
138
Nionde huvudtiteln.
[51.] Jag tillstyrker därför, att Eders Kungl. Magt. måtte föreslå
riksdagen
att för år 1919 å extra stat anvisa såsom särskilda
förslagsanslag, högst
dels till anställande av en andre
instruktör i husslöjd................................... kronor 2,000;
dels och för beredande av personligt ålderstilllägg
med 1,500 kronor lör år till andre instruktören
Jonas Wall ander, därest han fortfarande med gott vitsord
tjänstgör i denna egenskap, ............ kronor 1,500;
eller tillhopa................................................ » 3,500.
16. Lindring av fraktkostnader för kalk.
[52.] På framställning av Kungl. Maj:t har riksdagen å extra stat för
Lindring av varje av åren 1908—1918 anvisa! förslagsanslag för lindring av fraktlraför°kdikder
kostnaderna vid transport å järnväg av kalk, kalkstensmjöl och märgel
, trn M '' x för iordbrukets behov. Anslagsbeloppet, som i början var 200,000 kronor,
har stegrats till 450,000 kronor för åren 1916 och 1917 samt till 600,000
kronor för år 1918. Oaktat villkoren för fraktlindringens åtnjutande
småningom skärpts, senast vid 1917 års riksdag, hava icke blott sagda
anslagshöjningar visat sig nödvändiga utan även anslaget fortfarande
årligen överskridits.
Lantbruksstyrelsen har nu i skrivelse den 17 december 1917 hemställt
om förslag "till riksdagen om anvisande på 1919 års stat av anslag
för ändamålet till det belopp, som Kungl. Maj:t kunde finna lämpligt.
Lantbruksstyrelsen har därvid meddelat, att enligt uppgift från järrxvägsstvrelsen
hade under månaderna oktober 1916—september 1917
statsbidrag för ändamålet utgått med 918,077 kronor 48 öre. Härav
hade för tiden intill den 1 juli 1917 bidragen utgått enligt förut gällande
villkor men efter sistnämnda dag enligt de av 1917 års riksdagbeslutade,
skärpta villkoren. Den genom nämnda skärpning avsedda
begränsningen i statsutgifterna för detta ändamål motverkades emellertid
av de förhöjningar i tariffen U, som successivt vidtagits. Sedan
gällande provisoriska tilläggsavgift till en början utgått med 4 öre per
100 kilogram, hade den nämligen höjts den 1 februari 1917 till 20
procent å den ordinarie fraktsatsen och den 1 augusti 1917 till 50
procent. Den 1 januari 1918 komme den att ökas till 150 procent.
I utlåtande den 29 december 1917 bär järnvägsstyrelsen meddelat,
Monde huvudtiteln.
13!)
att man syntes, under förutsättning att inga ändringar gjordes vare
sig i bestämmelserna för statsbidragets utbetalande eller beträffande de
provisoriska tilläggsavgifterna, kunna beräkna statsbidraget för år 1919
till i runt tal 2 miljoner kronor.
Ehuruväl den utgiftsökning å detta anslag, som sålunda ställts i
utsikt, är särdeles betydande, kan jag icke tillstyrka, att nu någon
ytterligare skärpning utöver vad som beslutats år 1917 företages i anslagsvillkoren.
Under den brist på konstgödsel, som för närvarande
råder, är det nämligen för bibehållande av jordbrukets produktionskraft
av största vikt, att åtminstone kalken må finnas tillgänglig för någorlunda
rimligt pris. Statsbidraget till kalkfrakter får därför nu anses
ingå som ett led i statens åtgärder i prisregleringssyfte på grund av
kristiden.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
för lindring av fraktkostnaderna vid transport
å järnväg av kalk, kalkstensmjöl och märgel för
jordbrukets behov å extra stat för år 1919 anvisa
såsom förslagsanslag........................... kronor 2,000,000.
17. Statskonsulent för landsbygdens elektrifiering.
I proposition nr 332 till 1917 års riksdag föreslog Kungl Maj:t
riksdagen att för anordnande av upplysningsverksamhet för främjande
av landsbygdens förseende med elektrisk kraft i huvudsaklig överensstämmelse
med eu i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
angiven plan å extra stat under nionde huvudtiteln för år 1918 anvisa
såsom förslagsanslag ett belopp av högst 30,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att härav låta Tjuder år 1917 förskottsvis av tillgängliga
medel utanordna 5,000 kronor. Enligt planen skulle hos kommerskollegiet
anställas en konsulent med arvode av 6,200 kronor och eu
biträdande ingenjör med arvode av 5,600 kronor, varjämte till rit- och
skrivbiträden samt expenser beräknades 4,000 kronor. Hos lantbruksstyrelsen
skulle anställas en konsulent med 6,200 kronors arvode, varjämte
till rit- och skrivbiträden samt expenser beräknades 3,000 kronor.
Dessa belopp utgöra tillhopa 25,000 kronor. Återstående 5,000 kronor
ansågos erforderliga för förberedande arbeten under år 1917 samt för
52.]
Departement*-
chefen.
[53.]
Stafskonsulent
för landsbygdens
elektrifiering.
(extra anslag.)
140
Nionde huvudtiteln.
[53.] anställande redan under någon del av detta år av någon eller några
av tjänstemännen eller biträdena.
Riksdagen, som ansåg, att i avvaktan på begärd utredning angående
landsbygdens elektrifiering för närvarande endast en konsulent
borde anställas och placeras hos lantbruksstyrelsen, beslöt att, för anordnande
av upplysningsverksamhet för främjande av landsbygdens förseende
med elektrisk kraft genom anställande, hos lantbruksstyrelsen av
en konsulent, till arvode åt denne tjänsteman äveusom till rit- och skrivbiträden
åt densamme samt expenser å extra stat för år 1918 anvisa
såsom förslagsanslag ett belopp av högst 15,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att härav låta under år 1917 förskottsvis av tillgängliga
medel utanordna 5,000 kronor.
Sedan lantbruksstyrelsen i skrivelse den 1 september 1917 avgivit
infordrat förslag angående användandet av det av riksdagen sålunda
anvisade anslaget samt statskontoret den 29 november samma år utlåtit
sig i ämnet, har Kungl. Maj:t den 18 december 1917 utfärdat reglemente
för statskonsulenten för landsbygdens elektrifiering och därjämte,
bland annat, dels bemyndigat lantbruksstyrelsen att antaga en dylik
konsulent för år 1918 mot årsarvode av 6,200 kronor, dels förklarat, att
till bestridande av kostnaderna för konsulentens resor och dagtraktamenten
under år 1918 finge användas högst 3,000 kronor, dels ock
anvisat ett belopp av högst 5,800 kronor för anställande av biträden
åt konsulenten och till expenser.
I skrivelse den 3 oktober 1917 har lantbruksstyrelsen hemställt,
att för enahanda ändamål måtte för år 1919 av riksdagen äskas ett
anslag av 15,000 kronor.
Departements- Anslag för ifrågavarande ändamål beliöves även för år 1919. Någon
chefen. ändring i anslagsbeloppet vill jag icke ifrågasätta.
Den av riksdagen begärda utredningen angående landsbygdens
förseende med elektrisk kraft har anförtrotts åt särskilda sakkunniga,
vilka nu äro sysselsatta med uppdragets fullgörande.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för anställande av eu statskonsulent för lands- i
bygdens elektrifiering ävensom till rit- och skrivbiträden
åt densamme samt expenser å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst ............ kronor 15,000.
Nionde huvudtiteln.
141
18. Upplysningsverksamhet angående försäljningstöreningar.
1 det utlåtande, som lantbruksstyrelsen den 23 oktober 1917 avgav
med anledning av riksdagens skrivelse den 6 juni 191(1, nr 169, angående
utredning beträffande de åtgärder, som från det allmännas sida
syntes kunna ytterligare vidtagas för jordbrukets främjande, och som
jag förut omförmält vid behandlingen av frågan om statsbidrag för
anställande av ängsmästare, har styrelsen även gjort framställning om
anslag till åstadkommande av ekonomiska sammanslutningar för ordnandet
av handeln med lantmannaprodukter.
I denna fråga är att märka, att under år 1916 Sveriges jordbrukarförbund
inkom med en till Kungl. Maj:t ställd ansökning om
statsbidrag för att genom kooperativa organisationer söka ordna jordbrukets
avsättningsförhållanden. Anslag för ändamålet tillstyrktes av
lantbruksstyrelsen men avstyrktes av kommerskollegået. Sedan sagda
förbund den 23 mars 1917 upplösts och överlämnat till det nybildade
Sveriges allmänna lantbrukssällskap att fortsätta de av förbundet påbörjade
arbetena, har nämnda sällskap i en under hösten år 1917 till
lantbruksstyrelsen ingiven skrift anfört huvudsakligen följande.
I riksdagens förenämnda skrivelse hade bland annat framhållits vikten av
att genom upplysningsverksamhet insikten om kooperations- eller andelsverksamhetens
betydelse för jordbrukets främjande mera allmänt utbreddes bland den jordbrukande
befolkningen.
I anledning härav ville lantbrukssällskapet framhålla, hurusom sällskapet såsom
en av sina uppgifter upptagit att främja andelsverksamheten bland landets
jordbrukare, och att sällskapet hade under övervägande förslag om upprättande av
en särskild föreningsbyrå, vars uppgift, skulle vara att utarbeta stadgar för olika
slags lantmannaföreningar för såväl ekonomisk som ideell verksamhet, att biträda
vid föreningarnas organisation, att övervaka och, då framställning därom gjordes,
kontrollera deras verksamhet, att tillhandagå med råd och upplysningar rörande
verksamhetens lämpliga ordnande, samt att föra statistik över föreningsrörelsen
och däröver utgiva en kalender.
Byrån skulle särskilt söka förbättra och ordna handeln med lantbrukets
produkter och borde i detta syfte söka åstadkomma samverkan mellan producenternas
och konsumenternas organisationer.
Vid övervägande av de åtgärder, som från lantbrukssällskapets sida borde
vidtagas för upprättande av en föreningsbyrå, hade sällskapet emellertid funnit, att
de med en dylik byrås verksamhet förenade kostnaderna skulle bliva högst betydande,
utan att byrån skulle kunna lämna sällskapet någon nämnvärd inkomst.
Dessa kostnader bestode uti avlöning åt en med föreningsrörelsen förtrogen föreståndare,
tryckning av stadgar, formulär och broschyrer samt ersättning för resor
Upplysningsverksamhet
angående försåt
j ning sföreningar.
(extra anslag.)
142
Nionde huvudtiteln.
T54.] uti föreningsangelägenheter m. m. Dessa kostnader beräknades till minst 10,000
kronor om året.
Då emellertid sällskapets medel vore starkt tagna i anspråk för andra ändamål
och sällskapet i första hand måste ägna sig åt uppgifter, som förväntades
kunna inom den närmaste tiden härå de med dem förenade kostnaderna, hade sällskapet
tillsvidare måst avstå från tanken på upprättande av en föreningsbyrå.
Sällskapet vore emellertid villigt att, om nödiga medel ställdes till dess förfogande,
återupptaga denna fråga.
På grund av vad sålunda anförts, har Sveriges allmänna lantbrukssällskap
anhållit om utverkande av bidrag av statsmedel till anordnande av en från eu
central byrå ledd upplysningsverksamhet rörande lantmännens föreningsrörelse.
1 ovan omförmälda utlåtande den 23 oktober 1917 bär lantbruksstvrelsen
i detta ämne anfört huvudsakligen följande.
»I sitt den 17 augusti 1915 till Kungl. Maj:t avgivna betänkande över den
av dåvarande docenten, numera professorn N. Wohlin gjorda utredningen rörande
det svenska jordbrukets inrikes avsättningsförhållanden instämde lantbruksstyrelsen
med docenten Wohlin uti att den förstnämnda orsaken till det allmänt erkända
sakförhållandet, att den inrikes avsättningen av jordbrukets alster vore illa ordnad,
vore att söka däruti, att ordnad partihandel med svenska livsförnödenheter för
landets eget behov så gott som fullständigt saknades. Vidare framhöll lantbruksstyrelsen,
hurusom genom kooperation producenter eller konsumenter emellan möjlighet
torde förefinnas att åstadkomma en ordnad partihandel, varom erfarenheten
även i vårt land bure vittnesbörd, och här syntes statsmakterna i viss män kunna
träda hjälpande emellan för att underlätta dylika ekonomiska sammanslutningars
bildande. Målet finge emellertid ej i detta fall vara att utesluta de så ofta klandrade
mellanhänderna, vilka enligt lantbruksstyrelsens förmenande ägde sitt fulla
existensberättigande och i många fall visat sig vara till nytta och gagn för själva
handeln. Vad dessa mellanhänder i regel plägade sakna vore förmågan att organisera
och leda partihandeln, och det vore särskilt på detta område, som de kooperativa
föreningarna enligt lantbruksstyrelsens mening syntes hava en viktig uppgift
att fylla. Hur ett främjande av föreningsverksamheten på här ifrågavarande område
skulle åstadkommas, ansåge sig lantbruksstyrelsen då ej kunna närmare angiva
men funne det önskligt, att frågan bleve föremål för närmare övervägande
och utredning.
I ett den 30 augusti 1916 till Kungl. Maj:t avgivet yttrande över en ansökan
från Sveriges jordbrukarförbund om statsanslag har lantbruksstyrelsen rörande
samma ämne anfört följande.
Under den nuvarande kristiden hade behovet av en bättre ordnad partihandel
med livsförnödenheter gjort sig mera kännbart än någonsin tillförne, och
kraven på att såväl producenters som konsumenters intressen tillgodosåges hade
för en del varor visat sig så gatt som omöjliga att fylla med de nuvarande anordningarna.
I fråga om de varor, som vore föremål för export, hade dock de
olika intressena i ganska stor utsträckning kunnat avvägas och tillgodoses, så att
berättigade klagomål där knappast kunnat anföras, under det att övriga livsförnödenheter
måst betalas med höga pris av konsumenterna, medan producenterna snart
Nionde huvudtiteln.
14.‘!
sagt icke blivit delaktiga av dyrtidsprisen. De nuvarande mellanhänderna hade här
tagit största delen av prisförhöjningen, ända till dess staten genom sina kommissioner
tagit fullständigt hand om förmedlingen av dessa varor. Det syntes knappast
vara tänkbdrt, att staten i framtiden skulle komma att anse sig böra fortsätta
denna förmedlingsverksamhet, varför det vore av största betydelse, att åtgärder
vidtoges för att åstadkomma bättre förhållanden i fråga om livsmedel.smarknaden.
Det torde då • - —---bliva nödvändigt att söka åstadkomma denna behöv
liga
bättre ordning genom bildandet av kooperativa försäljningsföreningar emellan jordbrukarna.
Dylika föreningar, varigenom partihandeln med livsförnödenheter skulle
komma att ordnas, bliva sålunda icke allenast till fördel för jordbrukarna utan
även för hela den stora konsumerande allmänheten. Det synes emellertid, som om
det icke borde ifrågakomma att bevilja några direkta statsunderstöd till ifrågavarande
föreningar. Visserligen lämnar staten eller hushållningssällskapen nu
sådant understöd till vissa ekonomiska sammanslutningar på jordbrukets område,
såsom till tjurföreningar, trädskötarföreningar m. fl., och nu senast hava statsmakterna
beviljat stora bidrag till jordbrukskassor och dessas sammanslutningar i
centralkassor. Men ifråga om sammanslutningar för partihandelns ordnande torde
det vara tillfyllest, att understöd lämnas till upplysningsverksamheten för åstadkommande
av dylika, en verksamhet som i vissa fall lämpligen torde böra genom
statsmedel understödjas. Ett sådant understöd av allmänna medel har redan tidigare
lämnats, då dels på statens bekostnad spritts modellstadgar för ekonomiska
sammanslutningar, dels ock staten och hushållningssällskapen bestritt kostnaderna
för föredrag och undervisning om ekonomiska föreningar och deras arbetssätt in. m.
både vid småbrukarkurser och vid andra tillfällen.
Genom de hittills vidtagna anordningarna hava en stor del ekonomiska sammanslutningar
åstadkommits, såväl inköps- som försäljningsföreningar, såsom smöroch
äggförsäljningsföreningar samt andelsslakterier, men mycket återstår ännu i
detta senare avseende att uträtta.
I Finland finnes en förening, Pellervo, som genom föredrags- och annan
verksamhet arbetat för åstadkommande av sammanslutningar såväl för inköps- som
försäljningsändamål m. m., och denna förening har uppnått ett mycket gott resultat.
Enligt den för lantbruksstyrelsen tillgängliga årsberättelsen för år 1912
hava genom Pellervos arbete och under dess ledning under åren 1902—1912 bildats
sammanlagt omkring 2,000 andelsföreningar av olika slag. Föreningen har ock åtnjutit
betydliga anslag av det allmänna; sålunda för år 1912 81,000 finska mark
av staten och i understöd av sällskap och föreningar 9,975 mark. Föreningens
stat för samma år balanserar på 123,433.13 mark.
Lantbruksstyrelsen anser det vara synnerligen önskvärt, att en förening
sådan som den finska bildas och understödes med statsmedel. En dylik förening
eller sällskap skulle otvivelaktigt bäst bedriva den upplysningsverksamhet, som
kräves för att främja tillkomsten av ekonomiska föreningar för ordnandet av handeln
med lantmannaprodukter. Genom att handeln sålunda ordnades, skulle även
produktionen samtidigt befrämjas, ty säkerligen sker detta icke kraftigare på något
annat sätt. För ovan omförmälda ändamål torde ett årligt statsanslag av minst
10,000 kronor böra beredas för att av Kungl. Maj:t kunna tilldelas sådan förening,
154.]
144
Nionde huvudtiteln.
som arbetar för åstadkommande av ekonomiska sammanslutningar för ordnandet av
handeln med lantmannaprodukter.»
I förenämnda utredning om det svenska jordbruket inrikes avsätt -ningsförhållanden liar numera professorn Nils Wohlin bland åtgärder,
som syntes kunna från statens sida vidtagas för att understödja de enskilda
strävandena för dessa förhållandens reformering, framhållit bland
annat organiserande från statsmakternas sida genom lämpliga organ eller
tjänstemän av en upplysningsverksamhet med ändamål att öppna lantmännens
ögon för behovet och nyttan av försäljningsföreningar med
syfte att ordna produktionen och leveranserna av jordbruksprodukter
på ett tidsenligt sätt. Genom dessa föreningar skulle enligt Wohlins
mening avhjälpas den rådande bristen på tillräckligt antal större väl
organiserade partihandelsaffärer och antalet mellanhänder kunna inskränkas.
För det utlåtande över Wohlins utredning, som avgivits av lantbruksstyrelsen,
har styrelsen i ovan återgivna utlåtande själv i huvudsak
redogjort. Ur kommerskollegiets utlåtande i ämnet må följande meddelas.
Kollegiet uttalade, att det syntes vara obestridligt, att jordbrukets avsättningsförhållanden
för närvarande icke voro ordnade på ett i allo tillfredsställande
sätt. Förhållandena syntes dock vara stadda i eu gradvis, om ock långsamt, fortgående
förbättring. Enligt kollegiets åsikt borde nya avsättningsformer på förevarande
område liksom i övrigt helst få naturligt framväxa ur föreliggande behov
som följd av utvecklingens gång. Det borde sålunda under normala förhållanden
icke framkallas genom konstlade medel eller genom tryck från det allmännas sida.
Kollegiet ville därmed ingalunda bestrida, att sådana försäljningsföreningar, som av
Wohlin förordats, kunde, sakkunnigt ledda och under gynnsamma förhållanden i
övrigt, ej minst på förevarande område vara till gagn. Staten hade dock varken
möjlighet eller anledning att därvid öva någon kontroll. Det syntes därför föga
tillrådligt, att staten sökte direkt framkalla en sådan ny form för omsättningen och
därmed på sätt och vis iklädde sig ansvar för densammas lämplighet. Detta borde
för allt fall ej ifrågakomma, såframt ej garanti funnes för att den nya avsättningsformen
erbjöde avgörande fördelar i jämförelse med nuvarande avsättningsmetoder
och således innebure ett rätt steg i riktning mot lösningen av det synnerligen
svåra och invecklade distributionsproblemet.
Kollegiet vore emellertid för sin del ej förvissat om att den anvisade utvägen.
om den ock erbjöde fördelar i vissa hänseenden, likväl ej i verkligheten skulle visa
sig i andra hänseenden medföra olägenheter, som till äventyrs kunde bliva större
än dem man ville avhjälpa. De flesta handelskamrarna hade ock i princip ställt
sig avvisande mot Wohlins nämnda förslag.
Kollegiet tilläde därjämte, att en agitationsverksamhet från statens sida av
den art och med det syfte, som av Wohlin ifrågasatts, förefölle kollegiet i och för
sig principiellt betänklig redan därigenom, att den måste anses innebära ett ensidigt
partitagande gent emot en viss yrkesklass, som hade den legitima uppgiften att förmedla
omsättningen mellan produktionen och konsumtionen. I själva verket skulle
Monde huvudtiteln.
145
eu sådan agitation om ock ej direkt sä dock indirekt åsyfta att sätta eu betydande 1,-4 -1
gren av värf, handelsständ ur verksamhet. Kollegiet, som hyste starka tvivelsmål
om, huruvida en rörelse med sådant ändamål även med hänsyn till distributionsproblemets
lyckliga lösning kunde vara till gagn, ansåge för allt fall, att en sådan
verksamhet folie utanför ramen av statens uppgifter och i stället borde, i den män
den förmådde vinna erkännande, ankomma på det enskilda initiativet. T förevarande
fall borde detta närmast tillhöra lantmännens egna sammanslutningar.
Det må med tillfredsställelse erkännas, att föreningsrörolsen bland nepartelantmännen
under senare tid gjort beaktansvärda framsteg. Beträffande mentschef*»>-ordnandet av försäljningen av lantmannaprodukter har dock föreningsväsendet
vunnit mindre utbredning, där icke syftet varit export, som förmått
lantmännen att sluta sig tillsammans för att kunna salubjuda å
den utländska marknaden större, mera ensartade partier av kända märken.
De inrikes försäljningsförhållandena hava i allmänhet åsidosatts vid föreningsbildandet,
om än även här enstaka företag kunna antecknas. Likväl
torde på detta område ganska mycket vara att göra i avseende å organisation,
ledande till varornas jämnare distribution över landet med behörig
hänsyn tagen till varest de bäst behövas, samt till ekonomisk fördel för
både konsumenter och producenter. Det måste anses ligga i statens
intresse, att, där så lämpligen kan ske, främja sammanslutning bland
lantmännen för tillgodoseende av här berörda ändamål, även om det
ligger i sakens natur, att det allmännas ingripande huvudsakligen måste
begränsas till upplysningsverksamhet.
Jag vill därför för min del tillstyrka, att ett anslag å det av lantbruksstyrelsen
nu begärda beloppet, 10,000 kronor, begäres av riksdagen
för nu ifrågavarande ändamål.
Huruvida det anslag, som må bliva beviljat, bör överlämnas till
Sveriges allmänna lantbrukssällskap för att användas till avsett ändamål
eller den åsyftade upplysningsverksamheten finnes kunna lämpligare anordnas
på annat sätt, torde framdeles bliva föremål för närmare övervägande,
liksom ock frågan om de närmare föreskrifter och den kontroll,
som må finnas nödiga beträffande medlens användande.
På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föi-eslå riksdagen
att till främjande av upplysningsverksamhet rörande
föreningar för ordnande av avsättningen av lantmannaprodukter
å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag, högst.......................... kronor 10,000.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
19
146
Nionde huvudtiteln.
[5.5.]
Fiskeri
näringens
understöd.
(ordinarie
anslag.)
[56.]
Undervisningskurser
i
navigation för
bohnslänska
fiskare.
(extra anslå*?.)
I). Fiskeri väsende t.
1. Fiskerinäringens understöd.
Det ordinarie anslaget till fiskerinäringens understöd upptages i
1918 års riksstat till belopp av 121,000 kronor.
Förut omförmälda sakkunniga för lantbruksstyrelsens omorganisation
m. m., vilka haft under utredning jämväl vissa frågor rörande fiskeriadministrationen,
hava i skrivelse den 15 december 1917 meddelat, att
förslag angående reglering av fiskeri!jänstemännens avlöningar beräknades
kunna av dem avlämnas under innevarande månad. För genomförande
av detta förslag skulle enligt deras beräkning krävas en förhöjning uti
nu ifrågavarande ordinarie anslag med 10,300 kronor till 131,300 kronor.
Då således utsikt finnes, att proposition i ämnet skall kunna avlåtas
till årets riksdag, hemställer jag nu allenast, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i avbidan på den proposition angående lönereglering
för statens fiskeritjänstemän, som Kungl.
Maj:t må komma att avlåta till riksdagen, i ordinarie
anslaget till fiskerinäringens understöd beräkna en
förhöjning från....................................... kronor 121,000
med............................................................ t> 10,300
till .............................................................. » 131,300.
2. Undervisningskurser i navigation för bohuslänska fiskare.
För ett vart av åren 1903—1912 anvisade riksdagen på extra
stat ett anslag av 2,250 kronor såsom bidrag till anordnande av undervisningskurser
i navigation för bohuslänska fiskare, under förutsättning
att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap eller landsting för
ändamålet bidroge med tillsammans 2.000 kronor.
Nionde huvudtiteln.
147
Sedermera anvisade riksdagen såsom bidrag till anordnande av
undervisningskurser och hållande av föredrag i navigation in. m. för
bohuslänska fiskare, under förutsättning att av Göteborgs och Bohus
läns hushållningssällskap eller landsting eller eljest för ändamålet tillskötes
minst 1,150 kronor, på extra stat för vart och ett av åren
1913—1917 ett anslag av 1,400 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att låta utav detta belopp förskottsvis under ett vart av nästföregående
år av tillgängliga medel utanordna 700 kronor. Det förutsattes, att av
statsanslaget för varje år skulle bestridas hela arvodet till en inspektör,
250 kronor, och högst hälften av övriga kostnader med 1,150 kronor.
För år 1918 har för ändamålet anvisats å extra stat ett förslagsanslag
å högst 1,550 kronor med förskottsrätt under år 1917 beträffande
775 kronor. Höjningen föranleddes av att inspektörens arvode ansågs
böra ökas till 400 kronor.
Jämlikt de angående dessa kurser av Kungl. Maj:t den 6 juni
1902 givna föreskrifter hava berättelser inkommit angående de kurser,
som ägde rum hösten 1916 och under förra delen av år 1917, jämte
yttrande av inspektören för dessa kurser kaptenen G. Ridderstad.
Av redogörelserna angående ifrågavarande undervisningskurser
inhämtas huvudsakligen följande.
Under hösten år 1916 höllos en föreläsningskurs vid Syd Kosters och en
undervisningskurs vid Käringöns fiskelägen.
Föreläsningskursen vid Syd Koster började den 12 och slutade den 23 december
samt pågick 3 å 4 timmar dagligen. Kursen besöktes av 20 fiskare i åldern 18—50
år. Medelåldern var 28 år. Dessutom åtnjöto 4 fiskare särskild undervisning i navigation
såväl för- som eftermiddag.
Undervisningskursen vid Käringön, som började den 10 oktober och fortgick till
den 9 december, besöktes av 26 elever i åldern 16—28 år med en medelålder av
21 år. Av eleverna hava 17 efter på egen begäran undergången vederbörlig prövning
tilldelats betyg och vid examen befunnits äga för sitt yrke godkända kunskaper.
Kursen pågick 5 timmar dagligen.
Under våren 1917 höllos två föreläsningskurser vid Södra Grundsund och
Ockerö samt en undervisningskurs vid Bovallstrand.
Föreläsningskursen vid Södra Grundsund pågick under tiden 8—27 januari
med 3 timmar dagligen. Kursen besöktes av 31 fiskare i åldern 17 — 39 år med
en medelålder av 26 år, varjämte 14 fiskare åtnjöto daglig undervisning i navigation
såväl för- som eftermiddagar. Lördagsföreläsningama besöktes dessutom av de
flesta på platsen bosatta fiskare.
Föreläsningskursen vid Öckerö började den 5 och slutade den 24 februari och
pågick 3 å 4 timmar dagligen. Kursen besöktes av 18 fiskare i åldern 17—37 år.
Medelåldern var 23 år.
Undervisningskursen vid Bovallstrand började den 5 mars och pågick till den
5 maj med 6 timmars daglig undervisning. Kursen besöktes av 25 elever i åldern
[56.]
148
Nionde huvudtiteln.
Departements
chefen.
16—32 år med en medelålder av 21 år. Efter på egen begäran undergången prövning
hava 14 elever tilldelats betyg och vid examen befunnits äga för yrket godkända
kunskaper.
Vid insändande av berättelserna över kurserna har inspektören,
kaptenen G. Ridderstad, yttrat, att särskilt skolan i Bovallstrand borde
framhållas såsom en mönsterskola med synnerligen flitiga deltagare och
med ett för dessa kurser i hög grad utmärkt resultat.
(Jti skrivelse den 8 november 1917 har Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Göteborgs och Bohus län anhållit, att Kungl. Maj:t ville hos
riksdagen begära anslag för anordnande av dylika undervisningskurser
jämväl under hösten 1918 och våren 1919. Kurserna syntes böra anordnas
i huvudsaklig överensstämmelse med de av Kungl. Maj:t meddelade
bestämmelserna angående de nu pågående navigationskurserna.
Kostnaderna syntes böra beräknas till oförändrat belopp av 2,700 kronor,
varav 1,550 kronor syntes böra utgå av statsmedel. För gäldande av
återstående belopp hade Göteborgs och Bohus läns landsting och hushållningssällskap
ställt erforderliga medel till Kungl. Maj:ts befallningshavandes
förfogande.
Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 28 november 1917 förklarat
sig icke hava något att erinra mot den av Kungl. Maj:ts befallningshavande
uppgjorda beräkningen av kostnaderna för ifrågavarande
undervisnings- och föreläsningskurser. Styrelsen funne, att de senast
hållna kurserna tydligt utvisade behovet och nyttan av sådan undervisning.
Då ifrågavarande undervisningsverksamhet fortfarande visat sig
vara till gagn och omfattas med intresse av fiskarbefolkningen, vill jagtillstyrka
fortsatt anslag till dessa kurser.
Till följd av att 1918 års utgifter böra uppföras å tilläggsstat för
samma år, kommer jag att göra särskild hemställan om ett anslag av
775 kronor härtill.
Å 1919 års stat bör däremot anvisas anslag till undervisningskurser
för kalenderåret 1919. Beloppet torde böra bibehållas oförändrat
vid 1,550 kronor.
Då kostnadernas fördelning mellan höst- och vårkurser kan växla
olika år, synes mig lämpligt, att såväl tilläggsanslaget för år 1918 som
anslaget för år 1919 betecknas såsom reservationsanslag.
I enlighet härmed hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
Nionde huvudtiteln.
149
att såsom bidrag till anordnande av undervis- 5(5. j
ningskurser och hållande av föredrag i navigation in. in.
för bohuslänska fiskare, under förutsättning att av
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap eller
landsting eller eljest för ändamålet tillskjutas minst
* 1,150 kronor, å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av................................................ kronor 1,550.
3. Södra Sveriges fiskeritörening.
Såsom understöd åt södra Sveriges fiskeriförening för dess fort- j 57.]
löpande verksamhet har riksdagen för varje år från och med år 1908 SöJraSvtriges
på extra stat anvisat anslag, som bestämts att utgå dels för varje av åren c»]^"
1908—1918 med 8,500 kronor till upprätthållande av föreningens fiskeri- ,exh.a an9U?)
skola och dels för de två första åron med 5,000, därefter med 7,000, för
år 1913 med 9,000. för åren 1914—1917 med 10,000 kronor samt för år
1918 med 13,500 kronor såsom bidrag till föreningens försöks- och
fiskodlingsverksamhet.
Uti en till Kungl. Maj:t inkommen skrift har nu föreningens styrelse
med bifogande av förslag till inkomst- och utgiftsstat för föreningen
för år 1919 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana åtgärder,
att föreningen måtte för år 1919 komma i åtnjutande av samma
statsanslag som för år 1918 eller tillhopa 22,000 kronor, samt att av
dessa medel det belopp av 8,500 kronor, som hittills beviljats till föreningens
skola, i stället måtte beviljas till dess upplysningsverksamhet
såsom varande en riktigare benämning efter skolans uppdelande i mindre
specialkurser, och att det återstående beloppet, 13,500 kronor, såsom
hittills måtte få utgå till föreningens försöksbiologiska undersöknings- och
fiskodlingsverksamhet.
Till stöd för denna framställning har föreningens styrelse anfört
följande:
Föreningen hade under år 1917 bedrivit sin verksamhet efter samma .riktlinjer
som förut. Vid fiskeriskolan, där kursen numera påginge under 10 månader,
både undervisning under året meddelats 4 elever i enlighet med av lantbruksstyrelsen
fastställd plan. Fiskodlingen, som under de två senaste åren på grund av
ogynnsam väderlek lämnat ett klent resultat, hade år 1917 givit god avkastning.
Särskilt hade yngelproduktionen av sutare och karp varit riklig, vadan föreningen
syntes kunna fylla eventuella rekvirenters behov av sättfisk fö»’ år 1918. Några
större utvidgningar av föreningens dammareal hade icke ägt rum. Däremot hade
arbete nedlagts på förbättring av redan befintliga dammar vid Aneboda och Eriks
-
150
Nionde huvudtiteln.
dal. Planmässiga försök hade utförts vid Aneboda för utrönande av olika gödslingsämnens
inflytande på dammarnas produktionsförmåga, och komme resultatet av dessa
undersökningar att publiceras i föreningens skrifter. Föreningens konsulent hade
som vanligt tillhandagå^ allmänheten med råd och upplysningar rörande fiskodling
samt hjälp vid anläggning av fiskdammar. Dessutom hade hans arbetskraft tagits
i anspråk vid lantmannaskolan i Osby för en kortare kurs i dammkultur och fiskodling.
Genom den för år 1918 beviljade ökningen av anslaget med 3,500 kronor
såge sig föreningens styrelse i stånd att för år 1918 dels fast anställa en föreståndare
för försöksverksamheten, vilket vore en nödvändig förutsättning för att
denna, den kanske viktigaste delen av föreningens verksamhet, skulle kunna bliva
tillräckligt tillgodosedd, dels att till föreningens assistent anslå ett högre arvode,
vilket’skulle möjliggöra för honom att under fem månader årligen mot tidigare tre
ägna sig åt de praktiskt vetenskapliga undersökningar rörande fiskdammars produktion
av fiskföda under olika förhållanden, som han under en följd av år med
framgång bedrivit vid försöksstationen vid Aneboda. Vidare hade föreningen för år
1918 gått i författning om arrendering av en mindre, uttappbar sjö i närheten av
Eneryda i Kronobergs län, vilket i väsentlig grad komme att öka föreningens möjligheter
att producera sättfisk i tillräcklig mängd. Det hade nämligen visat sig, att
föreningen ej alltid haft nog resurser att fylla den alltmer ökade efterfrågan på
sådan under de senaste åren. Under förutsättning att föreningen även för år 1919
kunde komma i åtnjutande av samma anslag från staten som för år 1918, nämligen
22,000 kronor, hade styrelsen tänkt, att föreningen även då skulle arbeta efter i
stort sett samma plan. Då det emellertid visat sig, att elevantalet vid fiskeriskolan
företett en avgjord tendens till minskning, hade föreningens styrelse, under förutsättning
av vederbörligt godkännande, beslutat uppdela undervisningen på ett antal
specialkurser, för att på så sätt lämna ett större antal personer tillfälle att inhämta
kunskaper i de ämnen, som speciellt intresserade dem.
Om den sålunda planerade omläggningen av undervisningen vid
fiskeriskolan har skolans föreståndare i en till fiskeriföreningens styrelse
ställd, handlingarna i ärendet bifogad skrift yttrat bland annat följande:
Undervisningen vid skolan, sådan den hittills varit lagd, hade visserligen
enligt programmet avsett att utbilda kunniga fiskodlare och insjöfiskare men i praktiken
fastmer varit lämpad för blivande fiskmästare och fiskeriinstruktörer. _ Det
finge nämligen anses rätt sällsynt, att en person, som själv tänkte ägna sig åt
exempelvis fiskodling, vore i lika hög grad intresserad för insjöfiske eller tvärtom.
Tidigare hade en del anställningar stått till förfogande för personer med den utbildning,
som kunnat vinnas genom kursens genomgående, men, då dessa platser
numera blivit besatta med innehavare, vore en fiskeriskola av den äldre formen ej
längre lika behövlig och tillströmningen till densamma hade blivit allt mindre. Genom
undervisningens uppdelande å flera särskilda, till tiden mera begränsade teoretiska och
praktiska kurser, som var och en huvudsakligen omfattade endast någon eller några
av exempelvis utbildningsgrupperna dammkultur, insjöfiske och redskapstillverknmg,
skulle envar bliva*i tillfälle att förvärva insikter inom endast det eller de områden,
som intresserade honom. Härigenom skulle sannolikt anslutningen till skolan komma
att avsevärt ökas, framför allt från de mindre jordbrukarnas sida.
Nionde huvudtiteln.
151
Lantbruksstyrelsen har uti infordrat, utlåtande den 8 november [57.]
1917, med vitsordande av att föreningens försöks- och fiskodlingsverksamhet
fortfarande handhades på fullt tillfredsställande sätt, tillstyrkt
det begärda anslaget och därvid i fråga om den föreslagna omläggningen
av undervisningen vid fiskeriskolan och föreningens övriga upplysningsverksamhet
anfört bland annat följande:
Omläggningen av undervisningen bestode i själva verket däri, att föreningen,
med bibehållande, i den mån så erfordrades, av den förra mera mångsidiga både
teoretiska och praktiska kursen, vilken räckte tio månader, komme att emottaga
elever till kortare specialkurser. Den föreslagna omläggningen av kursplanerna
skulle utan tvivel för ett betydligt större antal personer möjliggöra att taga del av
undervisningen vid skolan och vore på grund härav att förorda.
Föreningen verkade emellertid icke endast genom dessa kurser för spridande
av kunskaper rörande fiske och fiskodling utan även genom sin konsulentverksamhet
och sina publikationer. Då det anslag av 8,500 kronor, som hittills utgått till underhållet
av föreningens fiskeriskola, vore avsett att härefter utgöra ett bidrag till alla
dessa olika slag av upplysningsverksamhet, syntes det vara riktigast att, såsom föreningens
styrelse föreslagit, benämningen ändrades i överensstämmelse härmed.
Ifrågavarande förening har gjort sig väl förtjänt av att även för Oepartemenisår
1919 understödjas medelst statsbidrag. I likhet med lantbrukssty- c/
för fiskeriskolan, finner jag goda skäl föreligga för en omläggning av
skolans verksamhet till den nya form, som av skolans föreståndare förordats.
Den föreslagna nya benämningen å den del av anslaget, som
hittills varit avsedd att utgöra -bidrag till fiskeriskolan ävensom till
föreningens övriga upplysningsverksamhet, anser jag lämplig.
Jag får på grund härav hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till understöd åt södra Sveriges fiskeriförening
å extra stat för år 1919 såsom särskilda förslagsanslag,
högst, anvisa
dels såsom bidrag till föreningens upplysningsverksamhet.
.............................................. kronor 8,500;
dels ock såsom bidrag till föreningens försöksbiologiska
undersöknings- och fiskod
lingsverksamhet.
......................................... kronor 13,500;
•eller tillhopa............................................... » 22,000.
152
Nionde huvudtiteln.
4. Hydrografisk-biologiska havsundersökningar.
a.'' Hydrografisk-biologiska undersökningar av de Sverige omgivande haven.
rgg i För utförande av hydrografisk-biologiska undersökningar av de
Hydrografisk- Sverige omgivande haven har riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag anbioiogiska
vjsat lliedel'' å extra stat för vart och ett av åren 1901—1918. Under
«ingarTav''de år 1918 utgår anslaget med 34,100 kronor, därav 5,100 kronor till
Sverige täckande av Sveriges andel i kostnaden för en internationell hydrografisk°mhavtn.
d biologisk centralanstalt med laboratorium och 29,000 kronor till om(extra
anslag.) kostnader för de av svenska hydrografisk-biologiska kommissionen bedrivna
undersökningarna.
I skrivelse den 2 oktober 1917 har nu svenska hydrografiskbiologiska
kommissionen gjort framställning om anslag till ifrågavarande
ändamål för år 1919 med samma belopp och under enahanda villkor som
nästföregående år.
Jag vill erinra, att av de sålunda begärda anslagen det till centralanstalten
in. m. avsedda är beräknat för tiden 22 juli 1919—21 juli
1920 och anslaget till kommissionens egna undersökningar gäller arbetsåret
1 maj 1919—30 april 1920.
I enlighet härmed hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t målte
föreslå riksdagen
att till utförande av hydrografisk-biologiska undersökningar
av de Sverige omgivande haven å extra stat
för år 1919 såsom särskilda reservationsanslag anvisa
dels till omkostnader för de av svenska hydrografisk-biologiska
kommissionen bedrivna undersökningarna
.................................................... kronor 29,000;
dels ock till täckande av Sveriges andel i kostnaderna
för en internationell hydrografisk-biologisk
central anstalt med laboratorium ............ kronor 5,100;
eller tillsammans...................................... » 34,100,
att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande användas för
de avsedda ändamålen.
Nionde huvudtiteln.
15: t
b. Underhålls- och driftkostnad för fartyget Shagerak.
För liydrografisk-biologiska undersökningar av de Sverige omgivande
haven samt för tillsyn och bevakning vid Sveriges havsfisken
liar fartyget Skagerak sedan år 1905 varit i verksamhet. Riksdagen
har för varje år å extra stat beviljat anslag till underhålls- och driftkostnad
för nämnda fartyg, vilket anslag för vart och ett av åren 1909
— 1913 uppgått till 34,000 kronor, för år 1914 till 41,800 kronor, därav
5,800 kronor till reparation av fartyget, för vart och ett av åren 1915,
1916 och 1917 till 36,000 kronor samt för år 1918 till 56,000 kronor,
varav dock 10,000 kronor voro avsedda att utgå förskottsvis under år
1917. Sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus
län, som har överinseendet över fartyget, den 3 juli 1917 anbefallts att
göra den framställning, som kunde finnas påkallad, om erhållande av
ytterligare medel till kostnader för Skagerak under år 1917, har
någon dylik framställning ej inkommit före årets utgång. Berörda belopp
av 10,000 kronor finnes därför tillgängligt för år 1918.
Beträffande befäl och manskap å fartyget har från början varit
bestämt, att befälhavaren och förste maskinisten skulle vara anställda
för helt år, varemot den övriga delen av besättningen under de första
åren av fartygets verksamhet till huvudsaklig del utgjorts av manskap
från flottan. Sedan emellertid erfarenheten visat, att användande av
civil besättning, -vartill början gjordes år 1909, medförde stora fördelar,
har Kungl. Maj:t vid utanordnande av de senare årens anslag medgivit,
att civil besättning och underbefäl å fartyget finge förhyras för såväl
undersöknings- som bevakningstiden.
Med överlämnande av yttrande av svenska liydrografisk-biologiska
kommissionen bär nu Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs
och Bohus län i skrivelse den 16 oktober 1917 hemställt, att till underhålls-
och driftkostnad för fartyget under år 1919 måtte beredas ett
belopp av 60,000 kronor, samt förklarat sig biträda nämnda kommissions
förslag angående ordnandet av fartygets verksamhet under samma år.
Om förmälda kommission har grundat sitt yttrande på en utredning
av fartygets befälhavare, kaptenen G. Ridderstad över de årliga
och månatliga kostnaderna för fartygets drift och ansett av denna utredning
framgå, att fartyget under nu härskande prisförhållanden icke
kunde hållas i verksamhet för eu kostnad understigande 12,000 kronor
i månaden, vadan och då kommissionen ansåge, att undersökningsBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 20
[59.]
Underhållsocli
driftkostnad
för
fartyget
Skagerak.
(extra aiiRlag.
154
Nionde huvudtiteln.
[59.] arbetena med fartyget borde pågå under omkring fem månader, ett
anslag av 60,000 kronor vore behövligt.
Kapten Ridderstads utredning utvisar, att för fem månaders verksamhet
med fartyget följande utgifter böra beräknas, varvid befälhavarens
och förste maskinistens avlöningar gälla hela året:
Avlöningar till befäl och besättning .................................... kronor 13,025
Krigsriskersättning .......................................................... » 7,350
Proviant och portionsersättning............................................. » 6,685
Summa kronor 27,060.
Härtill komma kostnader för kol och smörjoljor, om vilka kapten
Ridderstad meddelat, att under sillrekognosceringar under föregående
år åtgått i medeltal per månad omkring 70 ton prima engelska kol och
150 kilogram smörjoljor. För 5 månader gör detta 350 ton kol och 750
kilogram olja. Någon beräkning över kostnaden under år 1919 för dessa
ändamål vore nu omöjlig att uppgöra.
Jag kan för jämförelse nämna, att i det fastställda statförslaget
för år 1917 upptagits till kol och olja för 4 V2 månaders drift 15,300
kronor. För år 1918 har någon dylik stat ännu ej fastställts.
Vidare tillkomma kostnader för reparationer, utrustning och underhåll
m. in., vilka upptagits i staten för år 1917 med 1,421 kronor.
Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 1 november 1917 tillstyrkt
Kungl. Maj:ts beiällningshavandes nu gjorda hemställan.
Deyarte- i likhet med myndigheterna anser jag det önskligt, att fartyget
mentschefen. gkag.erak må kunna under år 1919 hållas i verksamhet under åtminstone
fem månader. Denna tid bör infalla under vintern, då de viktigaste
fiskena pågå. De med det internationella havsforskningsarbetet sammanhängande
terminsfärderna skulle alltså fortfarande tillsvidare inställas.
Det vetenskapliga arbete, som under de fem månaderna kan utföras
från fartyget, bör dock naturligtvis äga rum.
Såsom framhållits är det ytterst vanskligt att nu bedöma kostnaderna
för fartygets drift år 1919, enär så många ovissa faktorer spela
in, främst prisen å kol och oljor, samt utbetalandet av krigsriskersättning.
Då för vartdera av åren 1917 och 1918 beräknats ett anslagsbelopp
av 46,000 kronor, samt i allt fall möjlighet föreligger att av
1919 års riksdag begära tilläggsanslag, ifall ökade medel då skulle visa
sig oundgängligen behövliga, anser jag mig icke nu kunna tillstyrka
större anslag än för de senaste åren eller 46,000 kronor.
Nionde iiuvudtiteln.
155
1 anslutning till vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders [59. ]
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till underhålls- och driftkostnad för fartyget
Skagerak, avsett för hydrografisk-biologiska undersökningar
av de Sverige omgivande haven, å extra stat
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av..................................................... kronor 46,000.
c. Försäkring av fartyget Skagerak.
Försäkring mot sjöfara av det för hydrografisk-biologiska under- [60.]
sökningar av de Sverige omgivande haven samt för tillsyn och bevak- a^fartyget
ning av Sveriges havsfisken avsedda fartyget Skagerak har årligen skett Skagerak.
från och med år 1906, och hava medel till försäkringspremien anvisats (extra anslag.)
av riksdagen med 5,200 kronor för år.
Frågan om fartygets försäkring framfördes efter anmälan från
svenska hydrografisk-biologiska kommissionen första gången av Kungl.
Majrts befallningshavande i Göteborgs och Bohus län i skrivelse den 3
november 1905, vari anfördes, bland annat, att fartygets undersökningsoch
bevakningstjänst medförde, om det avsedda målet därmed skulle
vinnas, att fartyget under sommaren och hösten in mot jultiden flera
dagar i veckan måste uppehålla sig även nattetid utomskärs, varvid
kusten ofta måste angöras under ogynnsamma förhållanden; och att till
följd därav den risk, fartyget löpte, vore större än vanligt och så stor,
att det vore önskvärt och lämpligt, att fartyget sjoförsäkrades.
När frågan den 13 januari 1906 anmäldes för Kungl. Maj:t av
dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, erinrade denne, hurusom
visserligen staten i allmänhet vore sin egen försäkringsgivare, men att
likväl från denna regel gåves åtskilliga undantag. Förhållanden, som
betingade ett sådant undantag, förefunnes i hög grad beträffande här
ifrågavarande fartyg. Detta vore nämligen på grund av sin tjänstgöring
i synnerlig grad utsatt för faror. I händelse av en olycka, som sålunda
lätt kunde drabba detsamma, skulle, enär fartyget ju vore ensamt i sitt
slag, det arbete, för vilket fartyget vore avsett och som delvis utgjorde
led i internationellt samarbete för utforskande av haven, få vila i avvaktan
först på riksdagens prövning av medelsbehovet och därefter på
själva byggnadsarbetets utförande. Genom en försäkring åter vunnes,
att arbetet med fartygets återställande genast kunde utan tidsutdräkt
påbörjas.
156
Nionde huvudtiteln.
[60.] Fartyget har försäkrats för ett värde av 130,000 kronor, motsva
rande
ursprungliga anskaffningskostnaden. Försäkringen har ägt rum
hos sjö försäkringsaktiebolaget Gauthiod. Premien utgör fortfarande
5,200 kronor.
I skrivelse den 13 november 1917 har nu Kungl. Maj:ts befallningshavande
anmält frågan om anslag till fartygets försäkring under
år 1919 och därvid anfört följande.
»Fartyget torde även för år 1919 böra försäkras mot sjöfara. Emellertid
har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande ansett böra tagas i övervägande, huruvida
icke på grund av de under senare tiden oerhört stegrade anskaffningskostnaderna
fartygets försäkringsvärde bör höjas. Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
har därför låtit genom Göteborgs nya verkstadsaktiebolag, Götaverken, där ångfartyget
Skagerak byggts, verkställa utredning om den kostnad, byggandet av ett motsvarande
fartyg under nuvarande förhållanden skulle betinga; och har bolaget uppgivit,
att denna kostnad stiger till 480,000 kronor. Därvid har beräknats, att samtliga
materialier måste anskaffas från svensk källa. Eders Kungl. Majtrs befallningshavande
har därjämte från sjöförsäkringsaktiebolaget Gauthiod infordrat uppgift ä
premien för försäkring av fartyget, under förutsättning att fartygets värde höjdes
till nyssnämnda belopp. Till svar härå har meddelats, att bolaget under sådan förutsättning
vore villigt reducera premien till 3 procent för år eller sålunda 14,400
kronor. Fartyget är redan försäkrat för åren 1917 och 1918 för ett värde av
130,000 kronor mot en premie av 5.200 kronor eller 4 procent för år. Eders Kung!.
Maj:ts befallningshavande vill för sin del förorda, att försäkringsvärdet för dessa
år snarast möjligt höjes till 480,000 kronor, och hemställer i underdånighet, att
nödiga medel för sådant ändamål ställas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshavandes
förfogande.
Därjämte hemställer Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, att Eders Kung].
Maj:t måtte föreslå riksdagen att till bestridande av kostnaderna för fartygets försäkring
för år 1919 på extra stat anvisa ett förslagsanslag, högst 14,400 kronor.
Innan försäkringsavtal för år 1919 avslutas, kommer Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande givetvis att undersöka, huruvida icke förhållandena medgiva en
sänkning av försäkringsvärdet under 480,000 kronor.»
I avgivet utlåtande den 6 december 1917 har kommerskollegiet
tillstyrkt bifall till Kungl. Maj:ts befallningshavandes framställning och
därvid åberopat inhämtat yttrande av överinspektören å kollegiets fartygsinspektionsavdelning
N. G. Nilsson. I detta yttrande anföres, att
med hänsyn till den gjorda förutsättningen, att svenskt material skulle
användas vid eventuell nybyggnad, intet syntes vara att erinra mot det
föreslagna nybyggnadsvärdet. Skulle däremot det billigare tyska materialet
få användas och kunna anskaffas, syntes kostnaden kunna sättas
till förslagsvis 400,000 kronor.
Nionde huvudtiteln.
157
Under nu rådande förhållanden kan, såsom Kungl. Maj:ts befallningshavande
framhållit, ett fartyg lika med Skagerak uppenbarligen icke
byggas för den nuvarande försäkringssumman. Jag anser därför försiktigheten
bjuda, att möjlighet beredes att, höja försäkringsvärdet såväl för
är 1918 som för år 1919. För beräkning av det erforderliga anslaget
torde ett försäkringsvärde av 480,000 kronor böra läggas till grund,
ehuru givetvis försäkring ej bör tagas till högre belopp, än som vid
försäkringens tagande anses motsvara nybvggnadskostnaden.
Då för år 1918 redan anvisats 5,200 kronor och premien för det
höjda värdet blir 14,400 kronor, kräves för år 1918 tilläggsanslag å
9,200 kronor. Jag ämnar särskilt hemställa om anvisande av anslag
härtill å tilläggsstat för innevarande år.
För år 1919 torde medel till hela det höjda premiebeloppet böra
anvisas och jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till bestridande av kostnader för försäkring
av fartyget Skagerak å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag, högst......................... kronor 14,400.
5. Underhålls- och driftkostnad för fartyget Eystrasalt.
Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag anvisade riksdagen för år
1908 ett belopp av 29,0o0 kronor för anskaffande av ett fartyg för
fiskeriadministrationens behov. Till bestridande av underhålls- och driftkostnad
för samma fartyg, som först under år 1909 blev taget i bruk
för avsett ändamål och därvid erhöll namnet Eystrasalt, beviljade riksdagen
på extra stat för år 1909 ett anslag av 5,000 kronor, för vart
dera
av åren 1910 och 1911 ett anslag av 7,500 kronor och för varje
av åren 1912—1915 ett anslag av 8,500 kronor. För åren 1916 och
1917 beviljades anslag å respektive 6,000 och 8,500 kronor, varjämte
riksdagen för vartdera året medgav, att behållning å anslaget vid föregående
års slut finge under året användas för avsett ändamål. För år
1918 har riksdagen anvisat å extra stat ett anslag av 16,750 kronor,
samt medgivit, att härav 6,750 kronor finge under år 1917 förskottsvis
utanordnas. Detta belopp var avsett för insättande av ny maskin i
fartyget.
1 skrivelse den 19 oktober 1917 har nu lantbruksstyrelsen gjort
hemställan om anslag för år 1919 till bestridande av underhålls- och
driftkostnad för nämnda fartyg. Av denna skrivelse samt en annan
[60.J
Departe
mentschefen.
[61-]
Underhållsoch
driftkostnad
för
fartyget
Eystrasalt.
(extra anslag.)
158
Nionde huvudtiteln.
[61.] skrivelse från styrelsen samma dag angående användandet av tillgängliga
medel för år i918 inhämtas bland annat följande. Fartyget hade
vintern 1916—1917 varit upplagt i Råå i Malmöhus län. Insättningen
av det nya maskineriet m. m. och vårutrustningen hade varit avslutade
den 29 maj 1917, då fartyget gått till sjöss och expeditionen tagit sin
början. Med anledning av att fartygets skeppare uuder våren och försommaren
varit hindrad att sköta sin tjänst samt svårigheterna att vid
de då förefintliga möjligheterna för fiskare att erhålla stor arbetsförtjänst
få duglig besättning till fartyget och framför allt de höga fotogen- och
smörj oljeprisen hade lantbruksstyrelsen ansett sig böra låta lägga upp
fartyget efter icke fullt en månads drift den 22 juni 1917.
Fn jämförelse mellan vad som enligt lantbruksstyrelsens skrivelse
den 8 december 1916 beräknats komma att åtgå för fartyget Eystrasalts
drift och underhåll år 1917 och vad som härför under samma år åtgått
och sannolikt ännu komme att åtgå utvisade, att driftutgifterna, som
beräknats till 8,500 kronor, i verkligheten endast komme att uppgå till
omkring 5,750 kronor. Härtill komme kostnaden för den nya maskinen
med 6,750 kronor, tillhopa omkring 12,500 kronor.
Då från år 1916 funnits eu behållning av 425 kronor 31 öre och
anslaget för år 1917 utgjort 8,500 kronor, tillhopa 8,925 kronor 31 öre,
syntes av det utav 1917 års riksdag till förskotterande under år 1917
medgivna beloppet å högst 6,750 kronor endast omkring 3,575 kronor
behöva tagas i anspråk under året och i varje fall minst 3,000 kronor
komma att återstå till år 1918.
Kostnaden för fartygets drift under år 1918 har nu beräknats till
10,000 kronor, vartill den också upptagits vid statsverkspropositionen
år 1917.
För en beräknad verksamhetstid av 6 månader under år 1919 har
lantbruksstyrelsen uppgjort approximativt förslag till stat för fartyget,
likaledes slutande på 10,000 kronor. Då det emellertid under nuvarande
förhållanden vore synnerligen vanskligt att uppgöra några kostnadsberäkningar
för en längre tid framåt har lantbruksstyrelsen ansett det
vara önskligt att i händelse av behov kunna anlita även möjligen uppkommande
överskott från år 1918.^
Departements- I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag fartygets driftkostnader
chefen. för £r 1919 höra beräknas till 10,000 kronor. Då lantbruksstyrelsen
ansett, att av 1918 års anslag ej större belopp behövde förskottsvis tagas
i anspråk under år 1917 än att inalles 13,000 kronor återstode till år
1918, samt detta års utgifter upptagits till 10,000 kronor, bör vid 1918
Nionde huvudtiteln.
159
års utgång finnas eu behållning av 3,000 kronor. Då 1918 års anslag [Öl.)
år reservationsanslag, skulle för att bereda tillgång till utgifter å 10,000
kronor för år 1919 alltså behövas nytt anslag å blott 7,000 kronor. 1
betraktande av de synnerligen ovissa prisförhållandena och då det uppenbarligen
icke kan vara gagneligt, att fartygets verksamhetstid allt för
mycket inskränkes av brist på medel, anser jag, att den av lantbruksstyrelsen
för år 1919 begärda summan av 10,000 kronor nu i allt fall
bör av riksdagen äskas.
På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till underhålls- och driftkostnad för fartyget
Eystrasalt å extra stat för år 1919 bevilja ett reservationsanslag
av ................................ kronor 10,000.
6. Ett armerat ångfartygs stationerande vid rikets kuster.
Under en lång följd av år medgav Kungl. Maj:t, att ett flottans [62.] ''
fartyg finge stationeras vid bohuslänska kusten för, blaud annat, upp- m armerat
rätthållande av ordning i skärgården under pågående vinterfiske. Kost- ställande
naderna för dessa vinterexpeditioner utgingo till och med år 1910 från under ™nterfemte
huvudtiteln. månaderna
Da ifrågavarande vinterexpeditioner utrustades huvudsakligen i dertill ordfiskerinäringens
intresse, uppstod under år 1910 fråga därom, att de av
expeditionerna betingade utgifterna med undantag av proviantkostnaderna »extra anslag.)
borde för framtiden bestridas från anslag under nionde huvudtiteln.
På Kungl. Maj ds förslag medgav 1911 års riksdag, att vissa besparingar
finge användas för stationerande av ett dylikt fartyg under
vintern 1911—1912. För samma ändamål för vintern 1912—1913 anvisades
därefter pa extra stat under nionde huvudtiteln ett anslag av
20,000 kronor.
Sedan det visat sig önskligt, att ifrågavarande fartygs bevaknmgsområde
utsträcktes till södra Kattegatt och norra Öresund samt vid
behov jämväl till andra delar av rikets kuster, begärde Kungl. Maj:t av
riksdagen år 1913 ett anslag av 33,0u0 kronor för stationerande under
vintern 1913—1914 av ett armerat ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande
av ordning och skydd vid fiskets bedrivande. Detta belopp
anvisades också av riksdagen på extra stat för år 1914. Jämväl för
åren 1915 och 1916 anvisade riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag anslag
å extra stat till samma belopp för motsvarande ändamål under vintrarna
1914—1915 och 1915—1916.
160
Nionde huvudtiteln.
[62.] Då Kungl. Maj:t på jordbruksdepartementets föredragning beslutat
angående användandet av de till ifrågavarande expeditioner anvisade
medel, har delta skett i den form att, därest ett örlogsfartyg komme att
avses för dylik bevakningstjänst under respektive vinter, kostnaderna
för expeditionen med undantag av proviantkostnader finge intill ett
belopp av högst 33,000 kronor på rekvisition av marinförvaltningen
gäldas av dessa anslag. Själva beordrandet av fartyget tillhör sjöförsvarsdepartementet.
För vintrarna 1912—1913, 1914—1915, 1915 1916 och 1916
1917 kom emellertid icke någon expedition till stånd och de därför avsedda
medlen besparades. .
Av denna anledning begärdes intet nytt anslag för vintern 191*
—1918, utan medgav riksdagen år 1917, på Kungl. Maj:ts förslag, användande
av erforderligt belopp utav den behållning, som uppstått eller
kunde komma att uppstå å redan anvisade anslag för motsvarande ändamål.
Sedan Kungl. Maj:t anbefallt lantbruksstyrelsen att efter hörande
av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Kristianstads, Malmöhus, Hallands
samt Göteborgs och Bohus län inkomma med förslag rörande användningen
av de för detta ändamål under vintern 1917—1918 tillgängliga
medel, har nämnda styrelse med skrivelse den 19 oktober 1917 överlämnat
yttranden av bemälda länsstyrelser samt för egen del anfört, att
styrelsen funne av dessa yttranden framgå, att något armerat ångfartygtill
skydd för fisket icke syntes behövligt under vintern 1917—1918.
För vintern 1918—1919 borde däremot riksdagens medgivande utverkas
till användande av medel för stationerande av ett dylikt fartyg
-
Departements• För innevarande vinter torde stationerande av något fartyg föi
chefen. nu ifrågavarande ändamål icke komma att äga rum.
Under förutsättning att hinder icke kommer att möta för att ett
fartyg kan bliva disponibelt för bevaknin^expedition under vintern
1918—1919, torde emellertid medel därtill böra finnas tillgängliga.
Jag hemställer därför, efter samråd med chefen för sjöförsvarsdepartementet,
att Eders Kungl. Maj t måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att Kungl. Maj:t må för stationerande
under vintern 1918—1919 av ett armerat ångfartyg
vid rikets kuster för åstadkommande av ordning
och skydd vid fiskets bedrivande använda erforderligt
belopp av den behållning, som uppstått eller
kan komma att uppstå å redan anvisade anslag för
motsvarande ändamål.
Nionde huvudtiteln.
idi
7. Fiskehamnar.
Fiskehamnskommissionen föreslog i sitt betänkande år 1909, att [bo.]
staten skulle själv bygga och för framtiden underhålla hamnanläggningar, ttmande a<
huvudsakligen för fiskets behov, vid 44 närmare angivna platser utmed
rikets kuster, ävensom att staten därjämte skulle lämna anslag en ex ™
gång för alla till hamnarbeten å 35 andra platser, varest hamnarna
skulle under väg- och vatten byggnadsstyrelsens kontroll Iryggas och för
framtiden underhållas av intressenterna själva. Av omförmälda 79 hamnar
voro emellertid, enligt kommissionens åsikt, 31 av beskaffenhet att böra
i första hand komma till utförande. Arbetet på återstående 48 hamnar
skulle däremot kunna anstå och utföras först i andra hand. Av nämnda
31 hamnar skulle 24 anläggas och underhållas av staten men de 7 övriga
av intressenterna själva med statsbidrag till anläggningskostnaden.
Riksdagen beslöt år 1911 byggande av samtliga till utförande i
första hand föreslagna 24 hamnar, vilka skulle byggas uteslutande av
staten, och beviljade därtill ett anslag å 2,788,000 kronor. Från detta
anslag anvisades därefter av riksdagen särskilda belopp under de följande
.åren.
År 1912 beviljade riksdagen ett särskilt anslag å 30,000 kronor
för iståndsättande av hamnen vid Barsebäck, vilken icke var upptagen
bland de 24 hamnarna.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelserna framlade i skrivelse den 9
september 1915 plan och kostnadsberäkning för de då återstående 19
hamnarna jämte hamnen vid Barsebäck. Därvid framhöll styrelsen,
att för beräkningen lagts till grund sådana arbets- och materialpris,
som motsvarade förhållandena före det pågående kriget. Sammanlagda
kostnaden för de beslutade 24 hamnarna jämte hamnen vid Barsebäck
upptogs nu till 7,202,800 kronor. För anvisandet av dessa medel framlade
styrelsen följande plan:
För år |
Anvisade medel |
Summa anvisade medel |
För år |
Anvisade medel |
Summa anvisade medel |
1912—1913 |
464,000 |
464,000 |
1920 |
610,000 |
4,608,000 |
1914 |
464,000 |
928,000 |
1921 |
610,000 |
5.218,000 |
1915 |
620,000 |
1,548,000 |
1922 |
610,000 |
5,828,000 |
1916 |
620,000 |
2,168,000 |
1923 |
610,000 |
6,438,000 |
1917 |
610,000 |
2,778,000 |
1924 |
609,200 |
7,047,200 |
1918 |
610,000 |
3,388,000 |
1925 |
155,600 |
7,202,800 |
1919 Bihang till |
610,000 1 3,998,000 riksdagens protokoll 1918. |
1 samt. |
21 |
162
Nionde huvudtiteln.
1916 års riksdag beslöt, att Barsebäcks hamn skulle upptagas bland
dem, vilkas byggande skulle äga ram uteslutande på statens bekostnad,
och att det till denna hamn beviljade anslaget skulle sammanslås med
det år 1911 beviljade anslaget till ett anslag å 2,818,000 kronor, samt
anvisade återstående beloppet av det sålunda sammanslagna anslaget.
Tillika anvisades för samma ändamål ytterligare 150,000 kronor. Därjämte
uttalade riksdagen, att densamma funne ifrågavarande fiskehamnsbyggnader
böra, därest det icke på grund av alldeles särskilda omständigheter
kunde finnas lämpligt att tillgripa entreprenadsystemet, utföras
direkt av staten genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
I skrivelse den 3 maj 1916 beräknade väg- och vattenbyggnad sstyrelseu,
att den för fiskehamnsbyggnadernas direkta utförande av
staten erforderliga arbetsmaterielen skulle draga en kostnad av ungefär
523.500 kronor, som i likhet med själva byggnadskostnaderna beräknats
efter de pris, som rådde före världskriget. Denna kostnad överstege
icke det belopp, som i form av entreprenad vinst beräknats ingå i
kostnaden för de då ännu icke påbörjade fiskphainnarna. Den skulle
alltså icke höja totalkostnaden. Av nämnda 523,500 kronor ansågos
323.500 kronor kunna utgå av de för åren 1916 och 1917 anvisade
medlen.
För år 1918 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att anvisa 810,000
kronor, varav 610,000 kronor voro i enlighet med 1915 års plan och
200,000 kronor skulle utgöra återstoden av det behövliga materialanskaffningsbeloppet.
Detta bifölls av riksdagen.
Genom de av riksdagen åren 1916 och 1917 gjorda anvisningarna
har, på sätt närmare utvecklas i statsrådsprotokollet vid fjolårets statsverksproposition,
inalles 390,000 kronor anvisats tidigare än planen
utvisar.
Vid anmälan om sitt beslut i detta ämne anhöll tillika 1917 års
riksdag, att Kungl. Maj:t ville genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hamnavdelning omedelbart låta verkställa undersökningar och uppgöra
kostnadsberäkningar rörande sådana mindre kostsamma, i huvudsak av
muddringar bestående fiskehamnsförbättringar, vilka i fiskehamnskommissionens
förslag förordats att komma till utförande i andra hand och vilka
med hänsyn till arbetets beskaffenhet lämpligen kunde bedrivas jämsides
med andra i gång varande fiskehamnsbyggnader, ävensom för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
Den 3 juli 1917 anbefallde Kungl. Maj:t väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att genom sin hamnavdelning verkställa den sålunda av riksdagen
begärda utredningen.
Nionde huvudtiteln.
IGH
i skrivelse den 27 augusti 1917 har nu väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
anfört följande:
»Uti underdånig skrivelse den 9 september 1915 bär väg och vattenbyggnadsstyrelsen
framlagt plan för anvisande av de erforderliga anslagen till de av riksdagen
år 1911 beslutade fiskehamnsbyggnaderna, därvid styrelsen framhöll, att till
grund för planen lagts sådana arbets- och materialpris, som motsvarade arbetsförhållandena
före världskriget, då det icke varit eller vore möjligt att bedöma den
inverkan, som detta krig kommc att medföra i avseende å arbetsförhållanden och
prisstegringar för den närmare framtiden, samt att det därför vore att emotse, atl
de förhållanden, som komme att inträda å arbetsmarknaden i vårt land i följd av
världskriget, kunde komma att medföra, att även de då beräknade byggnadskostnaderna
för de beslutade fiskehamnarna skulle komma att överskridas och att det
således kunde såsom följd av kriget bliva behövligt att framdeles öka det då förutsatta
tilläggsanslaget.
Enligt den sålunda framlagda planen skulle för år 1919 erfordras att anvisa
610,000 kronor till fiskehamnsbyggnaderna. I följd av de ovan berörda verkningarna
av världskriget, som särskilt från och med oktober 1916 och under hela
innevarande år blivit allt svårare och mera omfattande och vilka måste förutsättas
bliva att räkna med i antagligen ännu högre glad under år 1918, kan det förenämnda
anslaget av 610,000 kronor icke bliva tillräckligt för fullföljande under år
1919 av de 7 fiskehamnsbyggnaderna vid Träslöv, Glommen, Grundsund, Hällevik.
Nogersund, Stenshamn och Hönö-Klåva, vilka nu äro under utförande, utan
erfordras, att detsamma ökas. Det måste vidare tagas med i beräkningarna, att av
samma grund det redan anvisade anslaget för år 1918 skall komma att visa sig
vara för knappt, så att eu del av det anslag för år 1919, som nu beräknas erforderligt,
bliver förskottsvis behövligt under senare delen av år 1918.»
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har därför hemställt, att för
statens fiskehamnsbyggnadsarbeten måtte på extra stat för år 1919
auvisas ett belopp av 1,100,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att
förskottsvis redan under år 1918 utanordna 400,000 kronor, så att
under år 1918 arbetena måtte kunna fortsättas å de redan under utförande
varande hamnarna samt de av riksdagen år 1917 begärda undersökningarna
utföras för vissa mindre kostsamma fiskehamnsförbättringar,
för vilka undersökuingars utförande styrelsen redan vidtagit nödiga förberedande
åtgärder, och vilka arbeten komme att taga i anspråk en del
av det för år 1918 anvisade anslaget.
Då prisen på material och arbete i hög grad stigit, är det tydligt,
att de för åren 1918 och 1919 avsedda arbetena icke kunna utföras
för de kostnadsbelopp, som i planen beräknats till desamma. Icke heller
låter det sig lämpligen göra att alltför mycket inskränka dessa arbetens
omfattning. Att avbryta eller draga ut på tiden med fullföljandet av
fiskehamnsbyggnader, vilka redan påbörjats, kan uppenbarligen medföra
Departement''schefen.
164
Nionde huvudtiteln.
[63.] stor risk för beståndet av de redan utförda men icke färdiga arbetena.
Det bör även beaktas, att dessa byggnadsföretag giva arbete åt många,
särskilt stenarbetare, vilka kanske eljest skulle i nuvarande tider få svårt
att skaffa sig arbetstillfällen. Riksdagen har därjämte i fjol kraftigt
framhållit den betydelse, som goda fiskehamnar hava, när det gäller
utvinnande av bästa möjliga resultat av fisket, vars utnyttjande i största
möjliga omfattning just under nuvarande knappa livsmedelstillgång
vara särskilt betydelsefullt.
Av dessa skäl finner jag det oundvikligt, att ökade medel till
fiskehamnsbyggnaderna nu anvisas. Väg- och vattenb)7ggnadsstyrelsen
har inskränkt sig till att begära anslagets ökning med det belopp,
400,000 kronor, som styrelsen ansett behöva förskotteras redan under
innevarande år, ehuru styrelsen i motiveringen framhållit, att ej heller
för år 1919 det till 610,000 kronor enligt planen beräknade beloppet
komme att bliva tillräckligt. Jag har inhämtat, att styrelsen ansett
fyllnad i sistnämnda summa lämpligen böra äskas av 1919 års riksdagtill
utgående under samma år. Ehuru jag ej kan undgå att finna, att
det skulle varit ur budgetss}mpunkt riktigast, om hela det för år 1919
erforderliga beloppet nu begärts av riksdagen, vill jag, då någon utredning
om storleken av detta belopp icke nu föreligger och det för
övrigt torde med nuvarande starka prisfluktuationer innebära vissa svårigheter
att redan nu beräkna ett sådant belopp, icke förorda någon avvikelse
från styrelsens förslag härutinnan.
Mot anvisande av det enligt planen beräknade beloppet, 610,000
kronor, för år 1919 har jag därför ingen erinran.
Ej heller har jag något att invända mot det för innevarande år
begärda tilläggsanslaget av 400,000 kronor. Detta belopp bör upptagas
å tilläggsstat, och kommer jag att göra särskild hemställan därom.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag nu, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till bestridande av kostnaderna för utförande
av vissa av fiskehamnskommissionen föreslagna hamnar
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av.
.............................................................. kronor 610,000,
att enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t må
finna gott meddela, användas för ifrågavarande ändamål
under villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre
av själva området för hamnarna än även av det område
i land, som med hänsyn till den rörelse, som är
avsedd att bedrivas i hamnarna, bör avsöndras för det
gemensamma behovet.
Nionde huvudtiteln.
it;.
K ikogMväNcudet.
1. Skogsitmlervisning in. in.
a. Skog shög skolan och statens skog sjorsak sanstalt.
Deri av 1914 års senare riksdag godkända staten för skogshögskolan
med däri vid 1917 års riksdag vidtagna ändringar. slutar å
125,600 kronor. På grund av bostadsavdrag för vissa befattningshavare
med tillhopa 1,250 kronor upptages anslaget till endast 124,350 kronor.
Staten upptager bland annat eu post å 500 kronor såsom särskilt arvode
till biblioteksgöromålens bestridande samt två anslagsposter till praktiska
övningar, nämligen å 24,200 kronor till dylika övningar vid den högre
kursen (jägmästarkursen) och å 4,500 kronor till enahanda ändamål vid
den lägre kursen.
1 dessa anslagsposter anser jag mig böra förorda viss förhöjning.
Anslagsposten till bestridande av biblioteksgöromål upptogs till
förenämnda belopp av 500 kronor redan av de sakkunniga, som den 1
mars 1908 avgåvo betänkande angående skogsundervisningens ordnande,
och vilka ansågo dessa göromål vid skogshögskolan bliva likställda med
motsvarande göromål vid dåvarande veterinärinstitutet. Att anslagspostens
benämning formulerades på angivna sätt, berodde på att, då
särskild tjänsteman icke syntes kunna erhållas för sagda arvodesbelopp,
man härigenom ville öppna möjlighet för någon lärare vid högskolan
att övertaga skötseln av dessa göromål utan hinder av avlöningsvillkorens
föreskrift om förbud för ordinarie befattningshavare vid högskolan
att innehava annan tjänst å rikets stat. Riksdagen hade år 1907
anvisat denna utväg beträffande veterinärinstitutet.
Till övriga utgifter för bibliotekets behov — inköp, prenumeration,
inbindning och övrigt underhåll — är i anslagsposten till expenser beräknad
en summa av 2,400 kronor.
I skrivelse den 11 december 1916, för vilken redogörelse lämnades
vid 1917 års statsverksproposition, hemställde skogshögskolans styrelse
att, utöver förberörda ordinarie anslagspost å 500 kronor, måtte å extra
stat anvisas anslag för anställande från den 1 oktober 1917 av en kvinnlig
amanuens vid högskolans bibliotek mot årsarvode''av 1,600 kronor. Vid
ärendets föredragning yttrade dåvarande departementschefen, att de till
[64.]
SkogshSg
sleolan.
(ordinarie
anslag.)
JBiblioteks
göromål.
166
Nionde huvudtiteln.
[64.] stöd för styrelsens framställning anförda skälen nog kunde vara i viss
män berättigade, men han kunde dock ej finna en ökning av de för
bibliotekets behov avsedda, icke så obetydliga medlen vara i så hög
grad nödvändig, att icke därmed kunde åtminstone under närvarande
förhållanden anstå.
I skrivelse den 29 september 1917 angående anslag till skogshögskolan
för år 1919 har högskolans styrelse återupptagit frågan om
ökade medel för arbete vid biblioteket. Styrelsen har därvid hänvisat
till den utredning, som i oktober 1916 avgavs av biblioteksnämnden
och för vilken redogöres vid fjolårets statsverksproposition. Ur denna
utredning må här allenast erinras, hurusom däri framhållits att, da
skogsförsöksaustaltens bibliotek samm anslagits med högskolans, det anslag
å 600 kronor, som utgått till boksamlingen vid nämnda anstalt, indragits
vid 1915 års riksdag, utan att höjning skedde i skogshögskolaus
anslag för biblioteksändamål; att läraren i zoologi, docenten G. Grönberg,
av styrelsen förordnats att bestrida bibliotekariegöromålen; att med hänsyn
till litenheten av arvodet bibliotekarien ansetts ej kunna tillförbindas
att hålla biblioteket öppet mer än 1 timme 3 dagar i veckan under lästerminerna;
att detta icke tillfredsställde varken de studerandes krav
eller lärarnas och övriga forskares skäliga anspråk; att motsvarande fackbibliotek
i Stockholm i allmänhet hölles öppna 3—4 timmar om dagen,
därav alltid en väsentlig del under förmiddagarna; att skogsbiblioteket
borde vara tillgängligt minst 3 timmar dagligen under lästerminerna
och ett par timmar 1 å 2 dagar i veckan under ferierna; samt att
denna arbetstid, som till stor del komme att åtgå för låneexpedition,
ej försloge för bibliotekets skötsel och katalogisering m. m.
Vid högskolestyrelsens nu ifrågavarande skrivelse den 29 september
1917 har fogats yttrande den 10 i samma månad av jägmästarkursens
lärarråd, som bland annat anfört följande:
»På det kraftigaste må framhållas önskvärdheten av att biblioteket för studier
och boklån hålles öppet dagligen. Med det nuvarande sättet för biblioteksgöromålens
bestridande, då en av "högskolans lärare mot ett arvode av 500 kronor tjänstgör
som bibliotekarie, kan man ju ej begära daglig expeditionstid, — — —•
Lärarrådet ansluter sig i alla delar till biblioteksnämndens uppfattning, att
vid bibliotekets skötsel med fördel kan användas olika kvalificerad arbetskraft. Biblioteket
kan ej utan olägenhet vara utan föreståndare (bibliotekarie), vilken det bör
åligga att verka för bibliotekets fortsatta förkovran och utveckling bland annat
genom att i samråd med högskolans lärare och försöksanstaltens tjänstemän uppgöra
förslag till och ombesörja inköp av nyutkommen litteratur och komplettering
av äldre sådan. För denna befattning kräves intresse för biblioteksärenden och
kännedom om skogsvetenskaplig och närbesläktad naturvetenskaplig litteratur, och
torde i regel bland skogshögskolans lärare någon vara villig och lämplig att bekläda
Nionde huvudtiteln.
107
''hörna post. För den dagliga låneexpeditionen och för katalogiseringsarbetet bör där- [tid.,]
emot en kvinnlig biblioteksamanuens anställas. Kvalifikationerna för en sådan bör
vara dels studentexamen eller däremot svarande förbildning framför allt i språk,
dels en ordentlig utbildning i biblioteksarbete. Genom en dylik arbetsfördelning
synes det lärarrådet, att man skulle kunna med minsta utgifter för statsverket ernå
en fullgod skötsel av biblioteket.
Ehuru den föreslagna anordningen synes oss lämpligast, i det den tager hänsyn
till regeln att till varje slag av arbete använda just så högt kvalificerad arbetskraft,
som arbetets natur kräver, vill dock lärarrådet som ett alternativt — ehuru
enligt vår mening sämre — förslag föreslå anställandet av eu i biblioteksgöromål
förfaren person att på eget ansvar sköta biblioteket och med skyldighet att under
lästerminer och tentamensperioder hålla biblioteket öppet minst 3 timmar dagligen
och under ferierna 1 å 2 gånger i veckan, utom under en månad på sommaren, då
biblioteket kunde vara helt och hållet stängt. För en dylik bibliotekarietjänst torde
arvodet böra sättas högre än, såsom beräknats för en biblioteksamanuens, 1,600
kronor, och torde 2,000 kronor få betraktas som ett minimum. Någon fullgod arbetskraft
torde väl knappast kunna förmås att kvarstanna på en så illa avlönad befattning,
som ju dock skulle komma att kräva vederbörandes tjänstgöring dagligen
under förmiddagens viktigaste arbetstimmar.
Den nu senast föreslagna anordningen skulle alltså kräva ungefär samma
belopp, som den tidigare föreslagna, och om vid systemet med en av lärarna som
bibliotekarie och en biblioteksamanuens den förres arvode sättes till 400 kronor,
skulle de bägge alternativen kosta statsverket lika mycket nämligen 2,000 kronor.
Som det emellertid är önskvärt, att ökningen i bibliotekskrafter kan komma
till stånd redan hösten 1918, skulle ett extra anslag av 500 kronor krävas redan
under sagda år.»
Styrelsens uttalande i denna fråga lyder i huvudsak sålunda:
»Då styrelsen i år ånyo upptager ifrågavarande anslagskrav, är det därför,
att styrelsen är fullt övertygad därom, att, ifall bibliotekets skötsel icke så anordnas^
att de studerande bliva i tillfälle att mycket och regelbundet begagna detsamma,
undervisningen vid högskolan aldrig kan nå upp på det plan, som är önskvärt och
nödigt, om högskolan till fullo skall fylla sin plats inom den svenska skogshanteringen.
Utan att vilja bestrida det i vissa hänseenden fördelaktiga i att någon avlärarna
fastare knytes till biblioteket medelst ett särskilt arvode, finner dock styrelsen
fördelaktigare, att det belopp, som skulle utgå till en sådan, i stället utgår
till den, som utför det egentliga arbetet. Det torde nämligen böra anses åligga
lärarna vid högskolan och alldeles speciellt huvudledarna i de viktigare ämnena liksom
skogsförsöksanstaltens avdelningsföreståndare att utan särskild ersättning till
biblioteket ingiva förslagslistor på litteratur, som de önska inköpt, och över huvud
taget att var för sig utöva den tillsyn över respektive avdelningar av biblioteket,
som lärarrådet anser böra, delvis åtminstone, handhavas av den bland lärarna särskilt
utsedde bibliotekarien. Erfarenheten torde även hava visat, att en sådan bibliotekarie
ingalunda kan besitta den allsidiga kunskap på skogsforskningens alla omområden,
att han ensam skulle kunna leda biblioteket. Styrelsen har ock därför
Nionde huvudtiteln.
168
r04.] tillsatt eu särskild biblioteksnämnd, som åligger att handhava överledningen. Inskötes
mellan denna och biblioteksamanuensen ytterligare en instans, kunde lätt ansvaret
komma att fördelas på för många händer.
Då till det anförda kommer, att det synes styrelsen synnerligen angeläget,
att icke kostnaden för biblioteket må överstiga vad som för dess riktiga skötsel är
oundgängligen nödvändigt, vill styrelsen för sin del inskränka sig till att föreslå, att
för anställande av en fullt kvalificerad biblioteksamanuens måtte för år 1919 anvisas
ett belopp av — förutom redan till bibliotekets vård atislagna 500 kronor — ytterligare
1,500 kronor eller sålunda tillhopa 2,000 kronor, ävensom att, då det är av
stor vikt, att den nya ordningen må kunna begynna redan med ingången av läsåret
1918, för tiden 1 september till 31 december nämnda år må beviljas ett belopp av
500 kronor, vadan sammanlagda anslaget för ifrågavarande ändamål på 1919 års
stat skulle komma att belöpa sig till 2,500 kronor.»
Under framhållande att behovet av biblioteksamanuens vore av
konstant natur har styrelsen föreslagit, att anslag härtill med 2,000
kronor måtte upptagas i den ordinarie staten i stället lör den nuvarande
anslagsposten till skötande av biblioteksgöromål.
I utlåtande den 10 november 1917 bär statskontoret anlört följande
:
»Vidkommande frågan om förhöjt anslag för biblioteksgöromålens bestridande,
har ej utredningen i ämnet övertygat statskontoret om nödvändigheten att öka tiden
för bibliotekets öppethållande i den utsträckning, som i de föreliggande framställningarna
påyrkats och som skulle medföra den föreslagna ökningen av det för ändamålet
nu utgående anslaget från 500 kronor till 2,000 kronor. Även med en mindre
anslagsökning synes det statskontoret kunna — i anslutning till det förfarande, som
hittills tillämpats — ordnas så, att biblioteket komme att hållas tillgängligt viss kortare
tid varje dag under lästermin och någon timme i veckan under ferie. Vilken lösning
av frågan, som än väljes, synes det statskontoret vara riktigast, att anslag å
extra stat uppföres endast för det belopp, som kan anses vara erforderligt under år
1918 utöver vad som nu utgår och som i så fall hör uppföras å tilläggsstat för
sagda är, medan i övrigt för anslagsförhöjningen erforderlig ökning å den ordinarie
staten för högskolan bör vidtagas.»
Departements- Ehuruväl jag ingalunda vill underskatta betydelsen av att skogs
ehefen.
högskolans bibliotek hålles lättare tillgängligt för de studerande samt
forskare än nu är fallet, kan jag i likhet med statskontoret icke finna
det nödvändigt att härvid gå så långt, som lärarrådet och styrelsen
föreslagit. Att anställa en särskild biblioteksamanuens på eget ansvar
— mot vilket förslag lärarrådet med hänsyn till det i varje fall rätt
låga arvode, som skulle kunna tillerkännas en sådan befattningshavare,
riktat enligt min mening ganska vägande invändningar — finner jagttyg
icke kunna förorda, utan torde den närmaste skötseln av biblioteket
böra liksom hittills uppdragas åt någon av lärarna. Att till biträde åt
Nionde huvudtiteln.
169
denne anställa särskilt avlönad person, vilket avsågs med styrelsens [64.''j
förslag i december år 1916 och som nu i första hand tillstyrkes av
lärarrådet, synes mig icke nödvändigt. Ifall det nuvarande arvodet för
biblioteksgöromålens skötsel erhåller viss förhöjning, torde sådan ökning
i skyldigheten att hålla biblioteket öppet kunna föreskrivas, att därigenom
nöjaktigt resultat vinnes.
Då biblioteket för arvodet av 500 kronor nu hålles öppet tre dagar
i veckan under lästerminerna, och det befunnits önskvärt, att det blir
Öppet dagligen under terminerna samt därjämte vissa gånger under
ferierna, synes för detta ändamål anslaget böra höjas till 1,200 kronor.
Denna förhöjning torde icke böra inträda förr än med år 1919.
Beträffande anslagen till de praktiska övningarna, från vilka an- Praktiska
slag utgå assistenternas arvoden, deras och lärarnas dagtraktamenten hvmn9nroch
resersättningar, reskostnader för eleverna samt kostnader för hantlangning,
redskap, materiel m. m. yttrade jag den 15 mars 1912 vid
framläggande av grunddragen av den då ifrågasatta skogshögskolans
organisation, att det borde uppmärksammas, att sagda rese- och traktamentsersättning
till lärare och assistenter gällde endast själva resorna.
Vid den utredning, som föregick framläggandet för 1914 års senare
riksdag av förslag till stat för skogshögskolan, framhöll skogsinstitutets
lärarkollegium beträffande kostnaderna för de praktiska övningarna vid
den högre kursen vid högskolan, att dessa måste av närmare angivna
anledningar beräknas åtskilligt högre än som skedde år 1912, men att
likväl någon höjning i anslaget till denna kurs’ sommarövningar icke
behövde företagas, emedan ökningarna kompenserades av bland annat
minskning i posten för lärarnas dagtraktamenten, enär enligt mitt ovanberörda
uttalande dagtraktamente till lärarna borde utgå endast under
själva resorna. I fråga om kostnaderna för den lägre kursens praktiska
övningar ansåg kollegiet, att av nyssnämnda anledning en sänkning av
det år 1912 beräknade anslagsbeloppet kunde ske. Dessa kollegiets
uttalanden lämnades utan erinran av dåvarande departementschefen, som
i dessa avseenden godkände kollegiets beräkningar. Ej heller i riksdagens
skrivelse i ämnet uttalades någon avvikande uppfattning.
I enlighet härmed hava skogshögskolans lärare icke vid bortvaro
från hemmet under de praktiska övningarna uppburit några dagtraktamenten
annat än för resdagar. Nu har sammansatta lärarrådet vid högskolan
i en av högskolans styrelse med skrivelse den 31 maj 1917 överBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt 22
Nionde huvudtiteln.
170
lämnad och till bifall förordad ansökning hemställt om ändring i sagda
förhållande.
Ur lärarrådets skrivelse må följande återgivas:
»Genom den lönereglering, som genomfördes vid 1912 ars riksdag, erhöll
professor vid skogshögskolan samma löneförmåner som professor vid universitet
eller annan högskola, lektor samma löneförmåner som liknämnd befattningsinnehavare
vid de allmänna läroverken. Det torde ock ha varit statsmakternas avsikt
att såväl med hänsyn till de allmänna kompetensfordringarna som i avseende å,
lönevillkoren i allo jämställa en professorsbefattning vid skogshögskolan med andra
liknämnda högskolebefattningar, lektorsbefattning med andra lektorer. Som ett uttryck
för att riksdagen åsyftat att införa en sådan likställighet, tillåter sig lärarrådet
hänvisa till riksdagens skrivelse den 29 maj 1912, där den meningen uttryckligen
hävdas, att en professor vid skogshögskolan bör beredas universitetslärares
ställning, såväl till namn som avlöning och övriga villkor.'' I överensstämmelse
med denna likställighet åtnjuter professor dagtraktamente och resersättning eftei
resereglementets tredje klass. Enligt liknande grunder erhåller lektor ersättning efter
reglementets fjärde klass. Samma rätt som lektor åtnjuta överassistenten och de
extra lärarna. Emellertid ha såväl professorer som övriga lärare skyldighet att
själva bekosta sitt vivre och andra levnadskostnader under den tid, de leda övningarna
med skogshögskolans elever a för detta ändamål anvisade skogar. Detta
innebär en av tjänsten förorsakad utgift, vars belopp växlar allt efter förläggningsplatsen
och den tid, under vilken övningarna pågå. Skogshögskolans lärare äro
härigenom försatta i en ställning, som annars ej plägar tillkomma en svensk tjänsteman
åtminstone av de lönegrader, som högskolans lärare tillhöra, nämligen att
själva bekosta vissa av tjänstens art förorsakade utgifter. — — —. Lärarna vid
skogshögskolan stå i detta avseende sålunda i en sämre ställning än andra, i övrigt
likställda befattningsinnehavare i statens tjänst. Men därtill kommer, att denna
skyldighet att själva bekosta de utgifter, som äro oundgängligen förenade med
uppehållet på en annan plats än hemorten, drabbar högskolans lärare på ett mycket
olikformigt sätt, *i det att ju mer långvariga övningar eu lärare har att leda, desto
större utgifter har han att vidkännas för fullgörandet av sin tjänst Fästa vi oss
endast vid de ordinarie lärarna, uppgå övnings dagarnas antal till följande belopp:
Professor i skogsskötsel............................... SO dagar
» skogsuppskattning .................... 85 »
» skogsteknologi.......................... 62 »
» botanik..................................... 24 »
Lektor i skogsskötsel.............................. 90 »
» skogsteknologi........................... 75 »
Med hänsyn till lönegraden likställda lärare vid skogshögskolan komma därför i
åtnjutande" av olika stor effektiv lön, vilket väl svårligen är förenligt med rättvisa
och billighet. Skogshögskolans lärarråd vill däremot göra den meningen gällande,
att det torde i det stora flertalet fall ha varit statens avsikt, att den lön och det
arvode, en befattningshavare åtnjuter, måtte med undantag av nödiga pensionsutgifter
komma honom till godo för hans privata förfogande. Ett uttryck för denna
princips tillämpning finner lärarrådet i ett den 28 februari 1917 dagtecknat utlåtande av
löneregleringskommissionen för statens affärsdrivande verk. M.ed hänsyn till den
Nionde huvudtiteln
171
ersättning, sou) bör utgå till revirförvaltare för resor i tjänsten, fastslår kommissionen
den principen, att såväl reseutgifterna som de ökade utgifterna under resa
och förrättningar i anledning av bortovaro från hemmet skola till fullo, men icke i
någon män därutöver ersättas tjänstemännen. Denna princip tillämpas även på
skogshögskolans lärare, men väl att märka endast för deras resor, ej för utgifterna
under deras ofta långvariga vistelse på eu och samma plats utom hemorten. Lärarrådet
kan icke annat än finna det förenat med billig rättvisa, att ersättning även
måtte utgå för dessa utgifter. Eu sådan ersättning erhöllo ock skogsinstitutets
lärare, direktören efter resereglementets tredje, övriga lärarna efter dess fjärde klass.
Lärarrådet har därför tagit under övervägande dels de principer, efter vilka
nämnda ersättning bör utgå dels ock de belopp, till vilka den skäligen bör uppgå.
Det vill då till en början som sin erfarenhet framhålla, att det i allmänhet förefinnes
en skillnad i levnadskostnaderna på de olika platserna. De ställa sig avsevärt
billigare på högskolans mera fast ordnade demonstrationsskogar, där möblerade
rum ofta kunna ställas till en lärares disposition, än vid de mera tillfälliga, men
dock stundom rätt långvariga förläggningarna, som hittills huvudsakligen kommit i
fråga i Norrland.
Lärarrådet finner därför skäligt, att ersättningen utgår med ett lägre belopp
vid de förstnämnda än vid de sistnämnda förläggningsplatserna.
Vid bestämmandet av de dagtraktamenten, som enligt resereglementet utgå till
tjänsteman under resa, torde hänsyn ha tagits icke blott till de för livets nödtorft
absolut oundgängliga utgifterna utan ock till den bekvämlighet och trevnad, som
tjänstemän av olika grad skäligen kunna göra anspråk på. Vid vistelsen på de
fasta förläggningsplatserna ställa sig dessa utgifter väsentligt billigare än under
resor, varför en i förhållande till det vanliga dagtraktamentet reducerad ersättning
torde anses vara skälig. Lärarrådet bär på grund av sin erfarenhet från de olika
förläggningsplatserna diskuterat det belopp, som kan anses motsvara en verklig ersättning
för havda kostnader. Det finner därvid, att en reduktion till ;i/4 av det
vanliga dagtraktamentet kan anses berättigad vid de fasta förläggningsorterna.
Vid de mera tillfälliga förläggningarna ställa sig de verkliga kostnaderna
väsentligt högre, framför allt om en lärare skall kunna få den bekvämlighet och
trevnad, som för honom kan anses skälig och som, när den kan beredas, i väsentlig
mån för honom underlättar undervisningens bedrivande. I betraktande av de mera
strapatserande förhållanden, som lärarna här få arbeta under, anser lärarrådet, att
en ersättning efter fullt dagtraktamente är fullt berättigad.»
Enlis-t en vid lärarrådets skrivelse fogad tablå skulle kostnaderna
för de sålunda ifrågasatta dagtraktamentena för ordinarie lärare, extra
lärare samt två kelårsassistenter vid den förberedande kursen uppgå till
4,430 kronor, varav omkring 3,290 kronor skulle belöpa på jägmästarkursens
och omkring 1,140 kronor på forstmästarkursens praktiska
övningar. Reducerat dagtraktamente med kronor 8.2 5 och 6 för respektive
tredje och fjärde klass skulle utgå i sammanlagt 349 dagar och fullt
traktamente med respektive 11 och 8 kronor i 227 dagar.
172
Nionde huvudtiteln.
[64.] Statskontoret har i utlåtande den 17 september 1917 framhållit,
att, då beräkningen av storleken av anslagen till de praktiska övningarna
verkställts i anslutning till förenämnda uttalande, att ifrågavarande
ersättning skulle utgå allenast under resor, kunde nämnda anslag icke
förslå till utbetalande av den nu begärda ersättningen, vilken ej syntes
oskälig. Statskontoret hemställde därför om höjning i anslagen med
tillhopa 4,430 kronor.
I det förslag beträffande högskolans utgifter för år 1919, som
högskolans styrelse överlämnat med skrivelsen den 29 september 1917,
har högskolans rektor upptagit till dagtraktamenten åt förenämnda lärare
dels under jägmästarkursens praktiska övningar ett avjämnat belopp av
6,600 kronor, varav hälften vore avsedd att utgå redan under år 1918,
och dels under forstmästarkursens praktiska övningar ett avjämnat belopp
av 2,300 kronor, varav hälften under år 1918. Därjämte har rektor
under förutsättning av viss ökning i elevantalet, vartill jag återkommer
i en senare punkt, ansett kostnaden för lärares dagtraktamenten under
jägmästarkursens praktiska övningar böra höjas med ytterligare 400
kronor. Styrelsen har tillstyrkt dessa framställningar.
I utlåtande den 10 november 1917 över högskolestyrelsens si stberörda
skrivelse har statskontoret erinrat om sitt utlåtande den 17
september 1917 samt vidare, med anledning av att ämbetsverket i utlåtande
den 8 oktober 1917 tillstyrkt en av dyrtiden betingad höjning
av dagtraktamentena enligt resereglemente!, framhållit, att denna höjning
ej borde tillämpas i avseende å dagtraktamentena under tjänstgöring
vid skogshögskolans praktiska övningar, enär de av lärarrådet
föreslagna traktamentsbeloppen syntes vara tillräckliga under de tjänstgöringsförhållanden,
varom nu vore fråga. Det belopp, som oberoende
av förberörda ifrågasatta ökning av elevantalet vore behövligt, borde
från och med år 1919 uppföras å ordinarie stat.
1* ep ar tern eu i schefen.
Vad i detta ärende förekommit föranleder mig att nu tillstyrka, att
skogshögskolans lärare må förklaras berättigade att från och med år 1919
vid tjänstgöring utom hemorten under praktiska övningar med elever i de
särskilda kurserna även för andra dagar än resdagar uppbära dagtraktamenten
enligt gällande resereglemente, dock vid tjänstgöring å högskolans fasta
övningsskogar allenast med tre fjärdedelar av fastställt traktamentsbelopp
samt i varje fall utan den förhöjning i traktamentsbeloppen, som
må varda medgiven. På grund härav bör ökning å ordinarie staten ske
i anslagsposten till jägmästarkursens praktiska övningar med 3,300
kronor och i motsvarande post för forstmästarkursen med 1,150 kronor.
Nionde huvudtiteln.
173
1 å grund av nyssnämnda i utsikt ställda höjning i dagtraktamentsbeloppen,
vilken höjning skall oavkortad tillgodokomma lärarna under
resdagar, samt med hänsyn till höjda biljettpris böra dessa belopp enligt
inhämtad uppgift ökas med respektive 1,500 och 600 kronor till respektive
4,800 och 1,750 kronor.
Den ytterligare ökning för år 1919, som må föranledas av eventuell
ökning i elevantalet och som beräknats till 400 kronor men av senast
anförda orsaker torde böra höjas till 600 kronor, bör utgå å extra stat.
Härtill återkommer jag senare.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen
v
att från och med år 1919 höja ej mindre den i
staten för skogshögskolan upptagna anslagspost till
biblioteksgöromålens bestridande från 500 kronor med
700 kronor till 1,200 kronor än även de i samma stat
upptagna anslag till praktiska övningar vid hö°re
kursen från 24,2.00 kronor med 4,800 kronor till
29,000 kronor samt till praktiska övningar vid lägre
kursen från 4,900 kronor med 1,750 kronor till 6,650
kronor, i följd varav statens slutsumtaa kommer att
höjas från 125,600 kronor med
132,850 kronor,
samt vid bifall härtill höja
till skogshögskolan
Hån ........................................................ kronor
med ......................................................... j,
till ................................................
7,250 kronor till
ordinarie anslaget
124,350
7,250
131,600.
Någon ändring i den del av anslagstiteln: »skogshögskolan och
statens skogsförsöksanstalt» å 193,700 kronor, som är avsedd för statens
skogs försöksanstalt, nämligen 69,350 kronor, är icke ifrågasatt. Denna
del synes därför böra beräknas till oförändrat belopp. Vid bifall till här
ovan föreslagna höjning i anslaget till skogshögskolan kommer emellertid
anslagstiteln att höjas till ................................................. kronor 200 950
[64.1
b. Docentstipendium och studieunderstöd vid skogshögskolan.
På Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen för år 1918 å extra stat t65-]
till ett docentstipendium vid skogshögskolan samt till studieunderstöd "ZÄ"
åt sådana studerande, som vid nämnda högskola ägna sig åt skogs- sludieundcr
&
stöd vid skogshögskolan.
(extra anslag.)
[66.J
Personligt
Ålder stilla gg
till extra
läraren G.
Grönberg.
(extra anslag.
174 Nionde huvudtiteln.
vetenskaplig forskning, anvisat ett anslag av 3,700 kronor. Docentstipendiet
är avsett att utgöra 2,500 kronor och studieunderstöden
skulle utgå med 1.200 kronor för år.
I enlighet med vad skogshögskolans styrelse hemställt i förenamnda
skrivelse den 29 september 1917 får jag nu tillstyrka, att Eders Kungl.
Magt måtte föreslå riksdagen
att . till ett docentstipendium vid skogshögskolan
samt till studieunderstöd åt sådana studerande, som
vid nämnda högskola ägna sig åt skogsvetenskaplig
forskning, å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst ............................................... kronor 3,700.
c. Personligt ålderstillägg till extra läraren vid skogshögskolan
G. Grönberg.
Undervisningen vid skogshögskolan i de till ämnesgruppen zoologi
m. m. hörande ämnen är anordnad sålunda, att den vid ekogsförsöksanstalten
anställde laboratorn i skogsentomologi undervisar i detta ämne
vid högskolans jägmästarkurs, under det att den övriga undervisningen
i zoologi, inbegripet entomologi vid forstmästarkursen, samt i jakt- och
'' fiskevård uppehälles av en extra lärare, vilken därjämte har närmaste
inseendet över de till ämnesgruppen hörande samlingar. Arvodet till
denne extra lärare, vilken nu är docenten filosofie doktorn Gösta Grönberg,
beräknades av departementschefen i förslaget vid 1914 års senare
riksdag till ordinarie stat för skogshögskolan till 3,500. kronor. Detta
belopp ingår i anslagsposten till extra lärare. Riksdagen, som uttalade
sitt gillande av departementschefens förslag beträffande ordnandet av
undervisningen i zoologi in. in., godkände det föreslagna beloppet av
anslagsposten till extra lärare.
Jag vill erinra, att med anledning av ett framkommet förslag, att
arvodet ''till denne extra lärare skulle bestämmas till 4,500 kronor, dåvarande
departementschefen framhöll, att om man utginge från de i
förslaget år 1912 om högskolans inrättande använda beräkningsgrunderna
av 20 kronor för föreläsningstimme, 10 kronor för övningstimme och
20 kronor för exkursionsdag, skulle hans arvode, uppgå till endast
2 930 kronor. Därest gottgörelsen för föreläsningstimme sattes så högt
som till 25 kronor, skulle arvodet likväl ej överstiga 3,615 kronor. I
betraktande härav ansåg departementschefen, att, även med hänsyn tagen
till hans åliggande beträffande högskolans samlingar, högre arvode än
3,500 kronor ej behövde beräknas.
Nionde huvudtiteln.
17.->
Skogshögskolans styrelse har nu i skrivelse den 29 september
1917 angående högskolans anslagsbehov för år 1919 hemställt, dels att
normala arvodet till denne extra lärare måtte höjas till 4,000 kronor
(joll på grund härav anslagsposten till extra lärare ökas med 500 kronor,
dels att Grönberg måtte tillerkännas ett personligt lönetillägg å 500
kronor å extra stat för år 1919. Såsom motivering härtill har hänvisats
till ett uttalande i ämnet av jägmästarkursens lärarråd den 10 september
1917, vari anföres huvudsakligen följande.
Vid fixerandet år 1914 av det nuvarande arvodesbeloppet hade ej tillbörligen
beaktats, att denne lärare vore institutionsföreståndare och hade en stor museiavdelning
under sin vård. Enär ämnets natur krävde, att föreläsningarna illustrerades
med demonstrationer av museiföremål och preparat, förutsatte en föreläsningstimme
såväl förberedande arbeten som efterarbeten å lärorummet. En föreläsning
i detta naturvetenskapliga ämne kunde därför ej utan vidare jämställas med en
föreläsning i t. ex. lagkunskap eller skogspolitik, utan en något högre ersättning
per föreläsning vore fullt motiverad.
Beträffande det arbete, som ålåge den ifrågavarande läraren i hans egenskap
av institutionsföreståndare och vårdare av en betydande museiavdelning, borde
erinras därom, att skogshögskolans zoologiska samlingar visserligen vore ganska
omfattande och rikliga men att många luckor funnes, som borde utfyllas under de
närmaste åren. Undervisningen i de nytillkomna ämnena allmän zoologi och fiskevård
krävde dels anatomiska och mikroskopiska preparat dels en samling svenska
sötvattenfiskar. Till dessa samlingar vore endast en första början gjord.
Vid samlingarnas vård samt ej minst vid nyanskaffning och komplettering
måste skogshögskolans lärare nedlägga ett betydande personligt arbete, alldenstund
högskolan endast hade en preparator, gemensam för alla inuseiavdelningarna, och
denne preparator tillika i egenskap av trädgårdsmästare hade parken under sin
vård. Av de på de olika avdelningarna anställda amanuenserna kunde endast ringa
biträde lämnas; dessa amanuenser vore ordinarie elever, som samtidigt skulle
genomgå sina kurser vid högskolan. Inom de rena skogsämnena kunde väl någon
sakkunskap förutsättas hos den unge amanuensen-eleven, men inom de naturvetenskapliga
disciplinerna krävde arbetena i regel fackutbildad arbetskraft. Följden
vore, att de naturvetenskapliga lärarna hade en betungande arbetsbörda, om undervisningen
skulle upprätthållas på ett högskolan värdigt sätt.
Av vad sålunda anförts syntes framgå, att det till denne extra lärare nu
utgående arvodet vore alldeles för knappt tilltaget. Härtill komme, att med det för
varje år stigande elevantalet arbetet med tentamina inom de stora och omfattande
läroämnena blivit alltmera betungande. Lärarkollegiet ville som sin mening framhålla,
att ingen av högskolans lärare i förhållande till den tjänstgöring, som ålåge
vederbörande, och de kvalifikationer och examensmeriter, som måste förutsättas
för respektive tjänsters innehavare, vore så lågt avlönad som denne lärare. Härtill
kunde ytterligare läggas den omständigheten, att nuvarande innehavaren av befattningen,
bemälde Grönberg, om tjänstgöring vid skogsinstitutet medräknades, vore
äldste läraren vid skogshögskolan och i nuvarande stund kunde se tillbaka på ett
16-årigt arbete i den högre skogsundervisningeus tjänst utan att kunna komma i
åtnjutande av något ålderstillägg.
176
Nionde huvudtiteln.
[66.] I utlåtande den 10 november 1917 har statskontoret, under erinran
om den högre beräkning för föreläsningstimme, som år 1914 lades till
grund för arvodet till denne lärare i jämförelse med för annan extra
lärare, förklarat sig finna det tvivelaktigt, huruvida höjning av det
ordinarie arvodet för denna befattning borde vidtagas. Däremot syntes
större skäl föreligga att tilldela Grönberg ett personligt ålderstillägg
med hänsyn till den avsevärda tid, denne ägnat åt den högre skogsundervisningen.
I varje fall borde icke till extra läraren i förevarande ämnen
utgå högre ersättning, eventuellt personligt lönetillägg inräknat, än 4,000
kronor eller beloppet av lektors vid högskolan begynnelselön.
Departements- I likhet med statskontoret kan jag med hänsyn till den under
eUfen.
visningsskyldighet m. m., som åligger ifrågavarande extra lärare, icke
tillstyrka, att det normala arvodet till denne lärare nu bestämmes högre
än som skedde år 1914.
Då docenten Grönberg alltsedan år 1901 förtjänstfullt uppehållit
undervisningen i zoologi m. m. först vid skogsinstitutet och sedan vid
skogshögskolan samt vid skogsinstitutet uppbar arvode å extra stat med
under sista åren 4,000 kronor, vill jag däremot biträda förslaget, att ett
personligt ålderstillägg å 500 kronor tilldelas honom. Härigenom kommer
ersättningen till honom för ifrågavarande extralärarbefattning att
uppgå till sammanlagt 4,000 kronor.
Jag får därför hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till personligt ålderstillägg åt extra läraren
vid skogshögskolan, docenten filosofie doktorn Gösta
Grönberg, därest han fortfarande med gott vitsord
tjänstgör såsom sådan lärare, å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst.................. kronor 500.
d. Diverse behov vid skogshögskolan.
[67_j I förenämnda skrivelse den 29 september 1917 har styrelsen för
Diverse behov skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt gjort åtskilliga framvidSkoianhGg''
ställningar om anslag till högskolan, avsedda att anvisas å extra stat.
(extra anslag) Enär de flesta av dessa framställningar hänföra sig till en ifrågasatt
ökning av högskolans elevantal, torde jag först böra lämna en redogörelse
för detta ärende.
Nionde huvudtiteln.
177
l)å skogshögskolan inrättades enligt beslut vid 1014 års senare [67.]
riksdag, utgick man tran att det antal elever, som årligen skulle få mot- An
skulle bliva 40, och att härav högst 25 skulle kunna antagas till fort- elevantal.
satt utbildning under kursens vårtermin med rätt att, därest de under
sistnämnda termin förvärvade godkända vitsord, vinna inträde vid själva
skogs högskolan. Don i stadgarna för skogshögskolan den 5 december
1914 fastställda läroplan för jägmästarkursen var även grundad på detta
elevantal, vilket därefter fastställdes genom Kung! Maj:ts brev den 30
mars 1915. Enär en synnerligen betänklig brist å skogstjänstemän
syntes vara att befara, bestämde Kungl. Magt den 28 april 1916, efter
framställning av domänstyrelsen och sedan såväl skogshögskolans styrelse
som jägmästarkursens lärarråd häröver avgivit utlåtande, att antalet
elever, som årligen under åren 1916—1919 Unge antagas till fortsatt
utbildning, skulle vara 30. Härigenom komme även jägmästarkursen vid
högskolan att få ökat elevantal. Av elevökningen föranleddes vissa
ökade kostnader, till vilka Kung]. Magt i 1917 års statsverksproposition
begärde anslag å extra stat, vilka av riksdagen beviljades. Emellertid
gjordes av domänstyrelsen den 16 december 1916 framställning om
att samtliga de vid 1916 års hösttermin vid förberedande kursen godkända
37 eleverna skulle få antagas till fortsatt inbildning under år
1917, vilken framställning också, efter verkställd utredning angående
möjligheterna härför, vann Kungl. Maj:ts bifall. Till härav föranledda
ytterligare kostnader under åren 1917 och 1918 anvisade 1917 års riksdag
med anledning av Kungl. Magts framställning i proposition nr 150
anslag å extra stat.
För domänstyrelsens framställning den 16 december 1916 jämte
den med anledning härav åstadkomna utredningen redogöres i statsrådsprotokollet
vid nyssnämnda proposition nr 150 vid 1917 års riksdag.
Skogshögskolans styrelse, som fann det antagligt, att åtminstone under
något eller några år framåt ett liknande behov av ökning uti antalet
elever vid jägmästarkursen skulle föreligga, anmälde i skrivelse den 3
januari 1917, att styrelsen uppdragit åt rektor vid skogshögskolan att
med biträde av överassistenten skyndsamt utreda, huruvida de lokala
förhållandena medgåve en ökning av antalet elever i den förberedande
kursens förra skede från 40 till 50 samt en lämplig befunnen ökning
tillsvidare av det antal elever, som finge antagas till fortsatt utbildning,
ävensom till de kostnader, sådan utökning skulle föranleda såväl direkt
vid den förberedande kursen som medelbart vid högskolan i Stockholm.
I skrivelse den 2 mars 1917 anmälde styrelsen, att dylik utredning verkBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 23
178
Nionde huvudtiteln.
ställts, vilken utvisade, att en utökning vore möjlig, samt anförde, biand
annat, att, då det icke syntes falla inom styrelsens befogenhet att ingå
på närmare prövning, huruvida för framtiden ett behov av sådan utökning
finge anses föreligga, domänstyrelsen syntes böra erhålla i uppdrag
att verkställa undersökning härom. Med anledning härav instämde domänstyrelsen
i utlåtande den 12 mars 1917 i förslaget om utrednings verkställande
men meddelade, att densamma icke kunde slutföras i tillräcklig
tid för att medföra framställning till 1917 års riksdag. Sedan jämväl
svenska trävaruexportföreningen yttrat sig, anförde dåvarande departementschefen
den 23 mars 1917 vid motiverande av proposition om de
anslagsökningar, som föranleddes av att 37 elever antagits till fortsatt
utbildning nyåret 1917, följande:
»Vad beträffar frågan om utökning av jägmästarkursens elevantal utöver 30
även under åtminstone ännu ett eller annat år, håller jag för min del behovet därav
för att vara sannolikt. Domänstyrelsen har i sin skrivelse den 16 december 1916
förklarat, att den nu rådande knappa tillgången på extra jägmästare icke medgiver
fyllande av alla de krav, som ställas på skogsstatens personal. Detta kan jag till
fullo vitsorda. Det har visat sig vara omöjligt att erhålla tillräckligt kvalificerade
arbetskrafter i önskvärt antal för tillsyn och ledning av de nu i väsentligt ökad
omfattning pågående skogsarbetena och för att samtidigt tillgodose andra viktiga
ändamål, exempelvis upprättande av skogsindelningsplaner i samband med undersökningar
av odlingsmark för den norrländska kolonisationskommitténs räkning. Jag
är även övertygad om att vårt skogsväsen, både statens och det enskilda, går till
mötes en period av stark utveckling och intensifiering, som kräver ökat antal tjänstemän
av hög kvalitet. Härmed är ingalunda sagt, att icke en hel del arbeten, som
förut tillkommit jägmästare, kunna med största fördel överlåtas åt personal med
lägre utbildning. Jag håller tvärtom detta för alldeles visst. Den nya instruktionen
för skogsstaten ger mera tillfälle härtill än förut, och måhända böra möjligheterna
ytterligare utvidgas.
Då emellertid från såväl domänstyrelsens som trävaruexportföreningens sida
det ansetts önskvärt, rtt frågan om behovet av ökat antal jägmästarelever erhåller
ytterligare utredning, finner jag denna utrednings resultat böra avvaktas.»
Samma dag, den 23 mars 1917, erhöll domänstyrelsen i uppdrag
att verkställa utredning angående behovet under ett antal år framåt av
högskolebildade skogstjänstemän för såväl staten som enskilda ävensom
att avgiva förslag till de åtgärder, vartill utredningens resultat kunde
föranleda.
Sedan domänstyrelsen med anledning härav inhämtat uppgifter från
skogslagstiftningskommittén, samtliga skogsvårdsstyrelser samt Sveriges
skogsägarförbund, vilket sistnämnda representerar en stor del av landets
enskilda skogsägare och trävaruindustrimän, har styrelsen den 5 juli
1917 avgivit utlåtande i ärendet, varvid styrelsen framhållit, att utred
-
Niondo huvudtiteln.
179
ningen a vånge endast behovet av vid högskolans juqmästarkurs utbildade
tjänstemän. Domänstyrelsens utlåtande är i huvudsak av följande lydelse:
»Då utbildningen av det ökade antal elever, vartill denna utredning kan giva
anledning, kan beräknas bliva avslutad först under vintern åren 1922 och 1923 —
— har styrelsen ansett sig böra begränsa sin utredning så, att styrelsen undersökt
behovet av liögskolebildade tjänstemän under tiden från och med år 1922; och
har styrelsen med hänsyn till den fortgående utveckling på skogshushållningens
område, som även vid denna tid är att förutse, ävensom till de mångahanda oberäkneliga
faktorer, som därå inverka, icke ansett utredningen böra omfatta längre period
än högst ö år från och med år 1922, det vill säga perioden 1922 — 1927.
Förenänmda utredning torde närmare bestämt böra omfatta behovet under
sagda period av vid jägmästarkursen utbildad personal för:
A) förvaltning av de till statens domäners fond hörande fastigheter och övriga
tillgångar ävensom de eljest under domänstyrelsens förvaltning ställda fastigheter:
tillsyn och kontroll å de allmänna skogar, vilka ej, enligt vad nyss är sagt,
stå under domänstyrelsens förvaltning;
tillämpning av gällande författningar angående inskränkt dispositionsrätt över
skogar å hemman inom Norrland och Dalarna, angående skyddsskogar ävensom
angående förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom vissa delar av
Västerbottens och Norrbottens län;
undervisning med mera vid staten skogsskolor samt vid skogshögskolan; samt
statens skogsförsöksanstalts verksamhet;
B) åligganden i anledning av lagbestämmelser rörande vården av enskildas
skogar;
C) skogsägande bolag, enskilda skogsägare med dera samt annan skoglig
verksamhet.
Utredningen av behovet av högskolebildad personal för rekryteringen av till
kategorierna A, B och C hänförda kårer och tjänstemän under perioden 1922—1927
torde böra föregås av en undersökning av tillgången och behovet av dylik personal
vid nuvarande tidpunkt.
De siffror beträffande tillgången, som härnedan meddelas för var och en av
kategorierna, äro med hänsyn till de förändringar, som till följd av förordnanden,
befordringar, övergång från stats- till annan tjänst och så vidare snart sagt dagligen
förekomma, något approximerade, vilket dock föga torde inverka på beräkningarnas
slutliga resultat.
Kategori A.
För närvarande äro:
de ordinarie ämbets- och tjänstemännens antal............ 165 och
de extra tjänstemännens antal ................................ ..... 170
Summa 335.
Att exakt angiva behovet för närvarande av personal till kategori Å möter
vissa svårigheter särskilt på grund utav de rubbningar, som rådande förhållanden
förorsakat beträffande den normala utvecklingen på skogshanteringens område.
Såsom en starkt ingripande faktor må i detta avseende framhållas de ökade avverkningar
å statens och framförallt å enskildas skogar under skogsstatens tillsyn och
07.
180
Nionde huvudtiteln.
kontroll, som de allra senaste årens högkonjunktur medfört. Bland andra faktorer,
som medverkat till att ett större behov av högskolebildad personal gjort sig gällande,
må anföras de kommittéer med uppdrag att verkställa utredningar på det skogliga
området, såsom kyrkofonds-, skogsbokförings- och kolonisationskommittéerna, vilka
för sina arbeten måst göra anspråk till ganska stor utsträckning på personal med
högskolebildning.
Sålunda samverkande förhållanden ha medfört, att skogsindelnings-, skogsvårds-
och andra arbeten å allmänna skogar samt å enskildas skogar, där dylika
arbeten åligga skogsstatens personal, till betydande omfattning måst uppskjutas och
med hänsyn till den förutsedda omöjligheten av deras handläggande ej ens planerats.
Det normala behovet av tjänstemän till kategori A låter sig därför för det närvarande
endast närmelsevis beräknas. Styrelsen anser sig dock kunna anslå detta
behov till minst 375. — Det torde böra anmärkas, att styrelsen här icke räknat
med det behov av tjänstemän, som förefinnes för 1917 års bränslekommissions verksamhet,
vilken torde få anses vara av mera övergående natur.
Kategori B.
För vården av enskildas skogar jämlikt därom givna lagbestämmelser finnas
för närvarande anställda 27 högskolebildade personer: länsjägmästare och biträdande
länsjägmästare. Något behov därutöver synes nu icke föreligga.
Kategori (''.
För arbete uteslutande inom den enskilda skogshushållningen och trävaruindustrien
med mera finnas för närvarande anställda omkring 70 personer med högskolebildning,
varav omkring 15 antingen utöva egen privat skoglig verksamhet
eller ock äro anställda hos enskilda skogssäjlskap, banker med mera. Aven för kategori
C torde behovet för tillfället vara tillgodosett.
Beträffande kategorierna B och C gäller, att dessa i regel med lätthet kunna
rekryteras med personal i statstjänst. Orsaken härtill är, att tjänstemän till kategorierna
B och O i allmänhet erhålla avsevärt förmånligare lönevillkor än statens
tjänstemän; ett förhållande, som bland annat verkar så, att, när brist på högskolebildad
personal förefinnes, denna brist huvudsakligen gör sig gällande beträffande
personalen till kategori A.
En sammanfattning av ovanstående utredning angående tillgången och behovet
för närvarande av högskolebildad personal inom landet giver sålunda vid handen,
att tillgången är 335 + 27 + 70 = 432, behovet 375 + 27 + 70 = 472 och bristen 40
tjänstemän. Denna brist är lågt beräknad och torde böra anses som ett minimum.
Styrelsen övergår härefter till att undersöka behovet och tillgången å högskolebildad
personal under perioden 1922—1927 och torde härvid ett visst år, exempelvis
år 1925 såsom liggande nära mitten av sagda period, böra tagas till utgångspunkt.
Vad då först behovet beträffar utgår styrelsen för kategori A i huvudsak dels
från de förslag beträffande omorganisation av domänstyrelsen och skogsstaten,
vilka styrelsen avgivit uti utlåtande den 25 april 1917 i anledning av bland annat
de skogssakkunnigas för södra Sverige betänkande, dels ock från den utveckling
inom kårerna till kategori A, som styrelsen i övrigt med iakttagande av all försiktighet
i beräkningarna anser sig böra förutsätta, därest icke en stagnation skall
uppstå i utvecklingsgången av statens skogshushållning. För kategori B beräknar
styrelsen behovet med ledning av de uppgifter, styrelsen erhållit från skogslagstift
-
Nionde huvudtiteln.
181
"^kommittén och skogsvårdsstyrelsema, och för kategori (J med stöd av de upp- [67.1
gifter, som lämnats av Sveriges skogsägarförbund, ävensom med hänsyn till den
efterfrågan i övrigt å högskolebildad personal för annan tjänst än statens och skogsvårdsstyrelsernas,
som kan förutsättas vara för handen vid berörda tidpunkt.»
Efter vidlyftiga beräkningar, för vilka här icke torde behöva
redogöras, liar domiinstyrelseii kommit till det resultat, att behovet år
1925 av högskolebildad personal skulle utgöra för:
Styrelsen har därefter fortsatt sålunda:
»Då för närvarande linnes en tillgång av 432 högskolebildade ämbets- och
tjänstemän, återstår att undersöka, huru stort antal elever, som behöver utbildas
vid skogshögskolans jägmästarkurs, för att behovet under perioden 1922 — 1927 om
möjligt skall bliva tillgodosett. Härvid har man att räkna med:
1) avgång eller omsättning av personal till följd av pensionering, frånfälle
eller andra orsaker;
2) färdigutbildning av de elever, vilka nu studera vid skogshögskolans jägmästarkurs
eller efter att hava genomgått förberedande kursen komma att vinna
inträde vid skogshögskolan hösten 1917 eller 1918; i varje fäll beroende på tiden
för deras militärtjänstgöring;
3) färdigutbildning av ett visst antal elever, vilka ännu icke antagits till
fortsatt utbildning vid den förberedande kursen.
Vad först beträffar den å frågan inverkande faktor, som angives i moment
b--Eu undersökning av åldern hos nu förefintlig personal av kategorierna
A, B och C visar, att år 1925 omkring 29 uppnå den för tjänstemän vid statens
skogsförvaltnmg stadgade pensionsåldern av 65 år samt 29 + 26 = 55 uppnå 6 0 år
eller, högt räknat, -den medelålder, vid vilken avgång från ordinarie statstjänst plägat
ske. Visserligen torde avgångsåldem från tjänsten vid kategorierna B och C
snarare ligga under än över densamma från statstjänst, men då å andra sidan
medelåldern vid avgång från statstjänst synes ha benägenhet att stiga på grund av
den alltjämt skeende stegringen av de yngre tjänstemännens antal i förhållande
till de äldres, torde med eu viss sannolikhet kunna antagas, att under tiden till år
1925 komma att avgå omkring 55 personer genom pensionering, frånfälle med mera.
Vad därefter vidkommer frågan (moment 2) om färdigutbildningen av de
elever, vilka nu studera vid skogshögskolans jägmästarkurs eller, efter att hava
genomgått förberedande kursen, komma att vinna inträde därstädes hösten 1917
eller 1918, har styrelsen i skrivelse den 16 december 1916 med hemställan om att
till fortsatt utbildning vid den förberedande kursen skulle antagas samtliga där
kategori A
kategori B
kategori O
Summa 581.
182 Nionde huvudtiteln.
sammastädes vid höstterminens slut godkända elever eller 37 framlagt en beräkning,
av vilken framgår, att de nu befintliga eleverna under följande år och till
följande antal kunde antagas bliva utexaminerade från skogshögskolans jägmästare
kurs, nämligen:
år 1918........................................ 16 elever,
» 1919........................................ 25 »
» 1920 ........................................ 27 »
» 1921........................................ 11 » .
Summa 79 elever.
Till sist återstår att undersöka (moment 3), huru stort antal elever, som bör
antagas vid skogsliögskolan under år 1918 och de närmast därefter följande åreu
för att det för år 1925 beräknade behovet, 581, om möjligt skall kunna fyllas.
Härvid yppar sig en viss svårighet därigenom, att, även om det antal elever, som
vart år antages, är fixerat, det på grund av de olika tidpunkter vid vilka eleverna
fullgöra sin militärtjänstgöring, är ovisst, vilket år de, under förutsättning att ej
andra opåräknade förhållanden inträffa, nå sin utbildning.»
Sedan styrelsen genom beräkningar lunnit, att vid slutet av höstterminerna
vart och ett av åren 1918—1921 borde till fortsatt utbildning
i den förberedande kursen antagas omkring 37 elever, för att behovet
under perioden 1922—1927 eller närmare bestämt år 1925 skulle kunna
bliva tillgodosett, har styrelsen slutligen yttrat:
»Då emellertid de beräkningar, som givit detta antal till resultat, i väsentlig
grad vila på de uppgifter angående beräknat behov av högskolebildade tjänstemän
under perioden 1922—1927. som avgivits av Sveriges skogsägarförbund, vilka uppgifter
ej torde hava tagit skälig hänsyn till den nedgång i konjunkturerna å vxrkesmarknaden,
som kan vara att förvänta, anser styrelsen försiktigheten bjuda, att
berörda antal tillsvidare reduceras till 35. Med stöd av vad här ovan anförts tår
styrelsen sålunda hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder ör
att vid skogshögskolans förberedande jägmästarkurs varda till fortsatt utbildning
vid slutet av var och en av höstterminerna åren 1918, 1919, 1920 och 1921 antagna
35 elever.»
I utlåtande den 29 september 1917 förklarade. sig skogshögskolans
styrelse icke hava något att erinra mot den sålunda av domänstyrelsen
föreslagna ökningen i elevantalet. Av utredningen i ämnet
framgår vidare, att skogshögskolans styrelse ansett, att^ om 35 elever
skulle antagas till fortsatt utbildning, borde för bibehållande av tillräcklig
möjlighet till urval elevantalet under den förberedande kursens
hösttermin ökas från nuvarande 40 till 45.
Nionde huvudtiteln.
1H3
Den nu verkställda utredningen ådagalägger enligt min mening,
att eu ökning till 85 av det antal elever, som må antagas till Fortsatt
utbildning etter första terminen av den förberedande kursen, är åtminstone
för åren 1918—1921 av förhållandena betingad. Jag håller för
sannolikt, att det även därefter skall visa sig nödvändigt att hålla antalet
vid eller i varje fall blott föga under nämnda siffra.
Domänstyrelsens utredning, som utvisar ett behov av 37 elever
för år, skulle möjligen anses kunna ge anledning att under de närmaste
åren sätta antalet något högre än styrelsen själv föreslagit. Att styrelsen
sänkt antalet till 35, beror nämligen på att styrelsen antagit, att
eu avsevärdare nedgång i konjunkturerna ''å virkesmarknaden vore att
förvänta. Åven om detta kommer att inträffa, vilket icke nu torde
kunna med visshet förutsägas, bör emellertid beaktas, att skogspersonalens
uppgifter äro av mycket mångskiftande natur och att många av
dessa uppgifter ej direkt bero av tillfälliga konjunkturer utan gälla
skogens utveckling för framtiden och ett allmännare genomförande av
rationella metoder för skogsskötsel, så att denna blir allt intensivare.
Dessa uppgifter kunna antagas komma att under alla förhållanden vinna
i betydelse och allt mer taga skogspersonalens tid och krafter i anspråk,
varmed oavvisligen följer behov av ökad personal. Av denna anledning
och då domänstyrelsen även vid själva beräkningarna vidtagit vissa
reduktioner för att städse kunna vara på den »säkra sidan», skulle som
sagt möjligen en höjning av antalet utöver vad domänstyrelsen föreslagit
vara motiverad. Att jag likväl icke nu vill ifrågasätta sådan höjning, beror
därpå, att jag i överensstämmelse med domänstyrelsen i dess yttrande den
12 mars 1917 och trävaruexportföreningen håller före, att åtskilligt arbete,
vartill nu användas utbildade jägmästare, kan med lika gott arbetsresultat
och i de flesta fall med mindre kostnader verkställas av mindre kvalificerad
arbetskraft. Jag tänker härvid icke blott på sådan personal, som genomgått
skogsskola eller den nyinrättade fortsättningsskolan vid Kloten, utan
även på forstmästarna. I enskild tjänst synes forstmästarnas arbete
vara högt uppskattat. Någon utredning angående eventuellt behov av
ökning i forstmästarkursens elevantal föreligger emellertid icke nu.
Jag vill alltså nu ansluta mig till domänstyrelsens förslag beträffande
ökning av jägmästarkursens elevantal och vill framhålla, att
härav följer, att i den förberedande kursen böra kunna redan höstterminen
år 1918 antagas 45 elever.
[«7.J
tcpartcmmtx
chefen.
184
Nionde huvudtiteln.
[67.]
Oförändrade
anslag till
samma ända
mål som för
år 1918.
Departements
chefen.
Anslag till
ändrade belopp
eller nya
ä/ndamål.
Beträffande de behov, som må böra för skogshögskolans behov
under år 1919 tillgodoses medelst anslag å extra stat, vill jag först
erinra, att å extra stat för innevarande år anvisats — utom vad som
av ökningen till 37 elever i förberedande kursen våren 1917 föranleddes
i fråga om kostnader för sagda kurs under nämnda vår samt till
diverse inventarieanskaffningar för skogshögskolan för år 1918 — ett
anslag av 16,200 kronor, varav skulle under år 1917 få förskotteras
6,875 kronor. Återstående 9,325 kronor, som avsågo behov under år
1918, fördelade sig sålunda:
Biträde åt professorn i botanik ..........................................
Ökade hantlangningskostnader vid forstmästarkursens
praktiska övningar .........................................................
ökade hantlangningskostnader vid jägmästarkursens
praktiska övningar ........................................................
Resekostnader för fem nya elever vid jägmästarkursen
(ökning från 25 till 30).......................................■......
kronor 400: —
700:
800: —
1,125:
övningar ..................................
Elektrisk ström vid Garpenberg.
Bränslekostnad » »
................. » |
3,000: - |
................. » |
1,500: - |
................. » |
1,800: - |
Summa kronor |
9,325: - |
1 siu förberörda skrivelse den 29 september 1917 har skogshögskolans
styrelse med oförändrade belopp för år 1919 upptagit ovannämnda
utgifter utom den första och de bägge sista, uti vilka förändring
ifrågasatts.
Förslagen att för ökade hantlangningskostnader vid forstmästarkursens
och vid jägmästarkursens praktiska övningar, för reskostnader
för fem nya elever vid jägmästarkursen samt för ökat assistentbiträde
vid samma kurs’ praktiska övningar för år 1919 av riksdagen begära
samma belopp, som beviljats för år 1918, tillhopa 5,625 kronor, ge
mig icke anledning till erinran.
Motiveringen till styrelsens förslag i övrigt beträffande anslag å extra
stat för år 1919 innehålles huvudsakligen i ett yttrande av jägmästarkursens
lärarråd den 2 juni 1917 angående de kostnader, som skulle
orsakas av att i den förberedande kursen antoges 45 elever och av
Nionde huvudtiteln
(lossa högst Mö till fortsatt utbildning,
återgivas:
Or detta yttrande ma följande [67.]
I ..''irarr&detH
allmänna
motivering.
»Beträffande förberedande kursen anser lärarrådet genom förut gjorda utredningar
ådagalagt, att antagande av 45 elever vid kursens början och 35 av dem
till fortsatt utbildning under vårterminen icke möter hinder, om än vissa inredningsarbeten
därigenom bliva nödvändiga. Lärarpersonalen bör dock ökas med 1 helårsassistent,
så att densamma förutom överassistenten kommer att utgöras av .3 årsassistenter
och 1 halvårsassistent.
I fråga om undervisningen vid själva högskolan ställa sig förhållandena mera
invecklade. I såväl lärarrådets som rektors förut ingivna utlåtanden angående ökning
av elevantalet är framhållet, att den omständigheten att eleverna kunna fullgöra
dem åliggande första värnpliktsövning efter det förberedande kursen genomgåtts
men innan inträdet sker vid högskolan, vållar stor ojämnhet i antalet elever
i varje årskurs. Om årligen 35 elever utexamineras från förberedande kursen, kan
det sålunda inträffa, att antalet elever i en viss årskurs vid högskolan kommer att
stiga till över 40, ett annat är kanske sjunka till under 30. — — —. Vid efterföljande
beräkningar har lärarrådet därför utgått från att årskurserna med i genomsnitt
35 godkända från förberedande kursen ofta skulle kunna gå upp till omkring
ett 40-t,al elever vid själva högskolan.
Angående möjligheterna att på eif fullt tillfredsställande sätt leda undervisningen
för så stora årskurser har lärarrådet redan i sitt den 19 december 1916
avgivna yttrande ställt sig tvekande, men enär frågan då gällde endast en årskurs,
föreslog lärarrådet blott vissa ökningar i anslagen till inventarier och instrument
samt till praktiska övningar utan att förutsätta någon mera genomgripande förändring
i undervisningsplanen. Då det nu gäller en mera bestående utökning av
elevantalet, har det synts lärarrådet angeläget, att mera ingående undersöka verkningarna
härav för undervisningen.
Dessa verkningar framträda olika i fråga om de tre olika slag av undervisning,
som vid högskolan meddelas, nämligen vid föreläsningar, vid praktika å lärorummet
samt vid praktiska övningar i skogen eller exkursioner och resor.
Beträffande de läroämnen, vari undervisningen helt och hållet består av föreläsningar,
kan den ifrågasatta ökningen av elevantalet icke medföra några större
svårigheter, sedan lärosalarna försetts med tillräckligt antal bord och stolar, vartill
anslag redan beviljats under innevarande år. En ökning av lärarens tentamensskyldighet
är dock oundviklig, och det kan ifrågasättas, om icke en förlängning av
tentamensperioderna blir nödvändig.
Betydligt värre ställer sig saken i fråga om de läroämnen, där undervisningen
delvis bedrives i form av praktika på lårorummet, -- — —. Vid dessa
praktika erfordras dels lämplig arbetsplats med tillräckligt utrymme för varje elev.
dels noggrann handledning från lärarens sida över de särskilda elevernas arbeten.
Aven om arbetsplatser åt 35—40 elever skulle kunna beredas inom respektive
institutioner — vilket i vissa fall icke låter sig göra — så är det för en lärare
omöjligt att på tillfredsställande sätt samtidigt leda så mångas arbeten. En uppdelning
i parallellavdelningar måste därför nödvändigtvis äga rum.---.
I fråga om geologien har erfarenheten redan ådagalagt, att en uppdelning är i
högsta grad önskvärd för att undervisningen på ett rätt sätt skall kunna bedrivas;
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sarnl. 24
186
Nionde huvudtitel!!.
[67.] vid en ökning upp till 35 ä 40 blir eu sådan uppdelning oundgängligen nödvändig,
dels av pedagogiska skäl, dels av utrymmesskäl. Härigenom ökas givetvis lärarens
undervisningsarbete (även genom ökat antal tentamina), men ökningen torde knappast
motivera ökat arvode för läraren, emedan ämnet handhaves av befattningshavare
vid statens skogsförsöksanstalt, där han uppbär årslön och är skyldig tjänstgöra å
de tider, då han ej upptages av undervisning vid skogshögskolan. — — —.
I fråga om ämnena tjärnsteexpedition och bokföring är eu uppdelning i parallellavdelningar
— — — nödvändig. — — —. Då båda ämnena handhavas av samma
lärare, medför uppdelningen en sammanlagd ökning i hans arbete av 36 timmar. Efter
10 kronor per undervisningstim me gör detta en merkostnad av 360 kronor.
De praktikumtimmar, som äro anslagna till ämnena skog suppskattning och
skogsindelniny samt byggnadslära, behöva genom den ifrågasatta ökningen av elevantalet
icke fördubblas, men denna ökning medför på annat sätt en större belastning
av respektive lärares undervisningsbörda. I den förstnämnda ämnesgruppen
hava eleverna att under studietiden uppgöra två hushållningsplaner samt en å två
stamanalyser jämte provyteanalyser in. m., vilka handlingar dels upprättas under
lärarens ledning dels också av honom sedermera skola granskas. Kodan med det
nu förefintliga elevantalet av något över 20 i varje årskurs har granskningen av
dessa handlingar, som till stor del utgöras av siffertabeller, visat sig synnerligen
betungande och svår att medhinna. Ännu mera blir detta givetvis fallet, när antalet
elever ökas, varvid svårigheterna vid handledande av övningarna likaledes
växa. — — —. Lärarrådet anser sig sålunda böra föreslå anställande av en assistent
hos professorn i skogsuppskattning och skogsindelning under en tid av 3 månader,
lämpligen november—januari årligen. Arvodet för en sådan assistent torde
böra beräknas till 300 kronor i månaden.
På liknande rätt förhåller det sig med de planer och kostnadsberäkningar,
vilka, grundade på sommarens arbeten i skogsdikning, väg- och husbyggnader
m. in., skola under de till ämnet byggnadslära anvisade praktikumtimmar under
lärarens handledning, dock delvis även genom hemarbete, utföras. Granskningen
av dessa handlingar har redan förut varit i hög grad betungande för professorn i
ämnet och arbetet härmed kommer att ytterligare växa med elevantalets ökande.
Lärarrådet anser, att en stor del av detta granskningsarbete bör kunna överflyttas
på en assistent och får därför föreslå, att en sådan anställes till biträde åt professorn
i skogsteknologi och byggnadslära under en tid av 2 månader årligen, lämpligen
under november och december månader, samt med samma månadsarvode som
den åt professorn i skogsuppskattning och skogsindelning ovan föreslagna.
Om således elevantalets ökande för ovan berörda läroämnen, där praktika
på lärorummet förekomma, draga med sig vissa kostnader för lärarkrafternas förstärkande,
så är detta än mera fallet i fråga om botaniken, där även utrymmesfrågan
kommer att spela en framträdande roll. — — —.
Det är — — tydligt, att de lokala förhållandena knappast tillåta, att vid
de botaniska praktika samtidigt emottagas det elevantal, som nu ifrågasatts. Aven
den för närvarande befintliga optiska utrustningen på den botaniska avdelningen —
25 arbetsmikroskop — lägger ett hinder i vägen. — — —.
Det väsentligaste hindret för samtidiga övningar med ett 40-tal laboranter
ligger emellertid på det pedagogiska området. Aven om lokalfrågan och frågan
om den instrumentella utrustningen löstes på ett i allo tillfredsställande sätt, finns
Nionde huvudtiteln.
mango, laboranter sa som erfordras, varför undervisningsresultatet med så störa
kiusei givetvis skulle komma att avsevärt försämras. Redan med det elevantal,
som hittills vant rådande vid högskolan (statutsenligt 25, ehuru maximum i realiteten
utgjort 23), har det varit förenat med svårigheter att på ett rationellt sätt
leda de mikroskopisk^ övningarna, varför det framstod som ett oavvisligt behov
det ingen som helst möjlighet för en
många laboranter sä som erfordras,
ör en ensam lärarkratt att leda och övervaka så
att, do elevantalet, såsom redan beslutats, ökats till 30, professorn i''botanik bereddes
tillfälle att erhålla biträde av en kvalificerad arbetskraft vid de botaniska
P1 Detta krav har även blivit tillgodosett genom riksdagens beslut att för
anställande av en dylik person under år 1918 anvisa ett belopp av 800 kronor med
rätt att därav under år 1917 förskjuta 400 kronor. Emellertid är det tydligt,
att denna anordning icke är tillfyllest för den ytterligare utvidgning, som nu
ifrågasättes. "
En uppdelning av årskurserna på parabel lavdelningar svnes lärarrådet vara
den enda lämpliga lösningen av frågan. - . En sådan uppdelning av kursen
skulle emellertid medföra, att professorn i botanik skulle få sin undervisningsskyldighet
utökad med 3 veckotimmar (60 timmar per läsår). I stället för 12 skulle
undervisningen alltså komma att omfatta 15 veckotimmar såväl under höst- som
vårterminen, vilket betyder en effektiv ökning av 25 procent. Härtill kommer, att
även tentaménsbördan blir yttermera betungande. — — —. Vad slutligen beträffar
de botaniska sommarövningarna, så blir det nödvändigt att genomföra en uppdelmng
av kursen på 3 grupper, då det har visat sig vara förenat med betydande
svårighet! för eu enda person att i fältet leda och övervaka större kontingent än
12 elever. Redan med nuvarande elevantal har därför en uppdelning måst vidtagas,
sa att de statutsenliga 8 övningsdagarna för läraren stigit till 16: med en kurs
om 35 elever skulle de komma att ökas till 24.
Det är lärarrådets bestämda uppfattning, att den ökade arbetsbörda, som
genom den projekterade utökningen av elevantalet vid jägmästarkursen till 35
skulle åsamkas professorn i allmän botanik med skogsbotanik, nödvändiggör, att han
helt och hållet måste befrias från undervisningen i botanik vid forstmästarkursen,
vilken enligt nu gällande bestämmelser även ingår i hans skyldigheter. Denna
senare undervisning omfattar 2 veckotimmar under höstterminen och4 veckotimmar''
under vårterminen eller sammanlagt 62 timmar, d. v. s. så gott som samma timantal
(60), som skulle bli ett tillskott i hans undervisningsåliggande vid jägmästarkursen,
sedan det ökade elevantalet nödvändiggjort de botaniska laborationernas
bedrivande på tvenne parallell avdelningar. Genom en sådan befrielse skulle professorn
i botanik alltså icke få antalet undervisningstimmar minskat, men det skulle
givetvis det oaktat medföra eu stor fördel icke minst för hans vetenskapliga verksamhet,
att, undervisningen finge koncentreras på jägmästarkursen och att den mera
elementära undervisningen vid forstmästarkursen uppdroges åt annan person.
Lärarrådet anser sig härmed hava påvisat det oundgängliga behovet att under
de giv na förutsättningarna vid skogshögskolan bindes en ny lärare med uppgift
bland annat att sköta botaniska undervisningen vid forstmästarkursen. Det borde
åven i hans åliggande ingå skyldighet att biträda professorn vid jägmästarkursens
botaniska laborationer, då det på grund av7 det sätt, på vilket dessa laborationer
måste bedrivas, är nödvändigt, att professorn i botanik bär tillgång till hjälp av en
kvalificerad arbetskraft även sedan kursen blivit uppdelad.
188
Nionde huvudtiteln
Det har även synts lärarrådet synnerligen lämpligt om åt samme nye lärare
kunde uppdragas undervisningen vid forstmästarkursen i marklära, geologi och klimatologi,
vilken för närvarande ombesörjes av assistenten i marklära vid statens skogsförsöksanstalt.
Demie lärare undervisar samtidigt jägmästarkursen i geologi och det ökade
elevantalet har, som ovan anförts, även för detta ämne medfört nödvändigheten av
kursens uppdelning i parallellavdelningar för de geologiska praktikas bedrivande.
Härigenom kornrne assistenten i marklära vid skogsförsöksanstalten att bli alltför
mycket engagerad vid skogshögskolan och föreståndaren för skogsförsöksanstaltens
naturvetenskapliga avdelning, professor H. Hesselman framhåller också med bestämdhet
önskvärdheten av att assistentens undervisningsskyldighet inskränkes för
att rätt tillgodose de krävande och tidsödande arbetena vid försöksanstalten. Lärarrådet
vill ock för sin del framhålla lämpligheten av att på en hand förena undervisningen
i botanik, marklära, geologi och klimatologi vid forstmästarkursen och vill
även begagna tillfället att påpeka, att ämneskombinationen botanik-geologi numera
är mycket vanlig i de akademiska examina.
Slutligen förtjänar framhållas, att genom anställande av en särskild lärare
för forstmästarkursen i ovan nämnda ämnen möjlighet att tillmötesgå en tidigare
framställd önskan om en ökad undervisning på detta område skulle vinnas.»
Lärarrådet liar därefter anställt en beräkning över denne nye extra
lärares undervisningsskyldighet och med användande av de redan år
1912 begagnade ersättningsbelopp per timme kommit till ett arvodesbelopp
för honom av 3,320 kronor. Därest den ifrågasatta ökningen av
undervisningen i de naturhistoriska ämnena vid forstmästarkursen skulle
komma till stånd, syntes denna summa lämpligen böra ökas till 3,500
kronor.
Lärarrådet har därefter fortsatt sålunda:
»Beträffande de praktiska övningarna i skogen samt exkursioner och studieresor
möter det stora svårigheter att med det ifrågasatta elevantalet ordna dem på ett
för ernående av en fullgod undervisning betryggande sätt. Redan de för ett ändamålsenligt
ordnande av skogsundervisningen år 1906 inom jordbruksdepartementet
tillkallade sakkunniga beaktade dessa svårigheter — — —. Såväl lärarrådet som
rektor hava också i sina förut åberopade yttranden angående elevantalets ökning
framhållit dessa svårigheter, vilka, sedan en viss gränssiffra i elevantalet uppnåtts,
bliva hart när oöverkomliga eller fordra eu vittgående omläggning av sommarövningarnas
program. För ytterligare klargörande av hithörande förhållanden kan.
med stöd av den erfarenhet, som hittills ernåtts beträffande sommarövningamas
lämpliga anordnande, anföras följande läkta, särskilt med hänsyn till de egentliga
skogsämnena skogsskötsel, skogsuppskattning och skogsindelning samt skogsteknologi
med byggnadslära.
Övningarna i skogsskötsel, vilka sedan skogskulturövningarna numera förlagts
till förberedande kursen, huvudsakligen bedrivas med jägmästarkursens äldre avdelning,
omfatta företrädesvis gallring, inbegripet ljushuggning samt stämpling för
föryngring. Om dessa övningar skola bliva verkligt instruktiva, måste de vidtagas
i för den tillämpade åtgärden åtminstone något så när typiska bestånd. Under professorns
direkta ledning hava härvid gallringsmärkningar och stämplingar med åt
-
Nionde huvudtiteln
189
följande demonstration av olika principer utförts med samtliga elever fördelade i
lag på vanligen (i i vartdera. Då varje sådant lag bör ledas av professorn eller en
assistent, har faktiskt redan med nuvarande elevantal eu uppdelning i 3—4 avdelningar
ägt rum, vilket kunnat ske endast därigenom, att andra övningar skett samtidigt
och vederbörande professor legat längre tid på övningsskogen än läroplanen
för honom upptager. För dylika demonstrationsgallringar hava emellertid med eu
elevstyrka av omkring 22 man årligen övergåtts cirka 30—40 hektar. Efter dessa
demonstrationer har en särskild trakt av omkring 2 hektars ytvidd anvisats åt varje
elev att där pa egen hand utföra erforderliga beståndsvårdsstämplingar, vilka efter
kritik av läraren betygsättas. Med ett elevantal av 35—40 åtgår således härtill
70—80 hektar skog, vilken ytvidd, om bestånden skola vara något så när instruktiva
att behandla, vanligen får fördelas på vitt skilda trakter av skogen. — — —. Ju
flera trakterna nro och ju mer de måste spridas över ett större område, desto mera
tidsödande bliva kontrollerna, och då tiden för övningarna är begränsad, måste eu
ökning av elevantalet ovillkorligen medföra en förkortning av undervisningen för
varje elev.
Liknande förhållanden göra sig i än högre grad gällande i fråga om övningarna i
skogsuppskattning och skog sindelning. Här har varje elev i båda årskurserna att
avfatta och taxera en honom anvisad skogstrakt av omkring 150 hektars ytvidd.
Med 35 elever gör detta 5,250 hektar och med 40 elever 6,000 hektar för varje
årskurs. Med en så stor areal följer med nödvändighet, att en stor del av trakterna
måste förläggas på betydande avstånd från kvarteret, ej sällan 1—2 mil utan väg,
vilket försenar arbetet och i hög grad försvårar en noggrann kontroll. — — —.
Till dessa svårigheter med ett alltför stort elevantal från undervisningssynpunkt
kommer ytterligare eu annan, nämligen anskaffande av tillräckligt antal hantlangare.
Redan med nuvarande elevantal av något över 20 har klagats över, att eleverna i
alltför stor utsträckning fått vara hantlangare åt varandra, och för avhjälpande av
denna olägenhet hava hantlangningsmedlen något ökats. Men tillräckligt antal hantlangare
till 35—40 avfattnings- eller taxeringslag kan i regel icke uppbringas inom
en och samma ort, även om nödiga penningmedel skulle stå till buds, och i alla
händelser stiga hantlangningskostnaderna i stark progression, ju längre det avstånd
blir, varifrån arbetskraften måste hämtas.
Även med hänsyn till övningarna i btjggnadslära möta samma svårigheter,
då elevantalet stiger över eu viss gräns. — — —.
Härtill kommer ytterligare omöjligheten att utan ganska vittgående om- eller
tillbyggnader inrymma så stort antal elever jämte lärare och erforderligt antal
assistenter å de nu tillgängliga fasta demonstrationsskogarna Bjurfors och Malingsbo,
varvid bör erinras, att plats också någonstädes måste beredas åt forstmästarkursens
lärjungar.
Den mest radikala lösningen på denna fråga vore att låta eleverna under
sommarterminerna själva anskaffa sig den nödiga praktiken genom tjänstgöring hos
vissa revirförvaltare, som t. ex. för mottagande av dylika praktikanter ägde anmäla
sig hos skogshögskolans styrelse eller rektor, och mellan vilka högskolans lärarråd
därefter kunde fördela eleverna. Detta sätt, som i olika variationer tillämpas vid
flertalet utländska skogsundervisningsanstalter, tillstäder mottagande av ett stort
antal elever vid den teoretiska undervisningen vid högskolan, men motsvarar icke
190
Monde huvudtiteln.
[67.] de krav på planmässighet i även den praktiska undervisningen, vilka utgöra grunden
för den nuvarande anordningen. Då denna, även av utländska fackmän, erkännes
hava många och stora företräden framför det där använda tillvägagångssättet för
förvärvande åt skogsadepterna av nödig insikt i den praktiska tillämpningen av de
teoretiska lärosatser, som vid högskolundervisningen inhämtas, anser lärarrådet, att
den antydda åtgärden endast i yttersta nödfall hör tillgripas, även om därigenom
avsevärd tid skulle kunna frigöras för högskolans lärare för bedrivande av egen
skogsvetenskaplig forskning. Andra utvägar måste därför sökas.
En sådan vore att inskränka arealen av de åt varje elev i de särskilda skogsämnena
anvisade övningstrakter samt, beträffande övriga läroämnen, där exkursioner
i skogen företagas, antalet dagar, varmed varje elev har att i sådana deltaga. Härigenom
kunde dessa praktiska övningar, om än med en viss utsträckning av lärarens
undervisningstid, inrymmas inom de till dessa övningar anslagna sommarterminema
även med en ökning av elevantalet upp till 40 i årskursen. En sådan inskränkning
anser lärarrådet från utbildningssynpunkt ej tillrådlig, varjämte svårigheterna med
anskaffande av hantlangare och nödigt logementsutrymme fortfarande kvarstå, vartill
kommer, att professorerna i skogsämnena, som redan med nuvarande elevantal
ej kunnat komma i åtnjutande av den dem i stadgarna tillförsäkrade semestern av
6 veckor i ett sammanhang, skulle utestängas från varje möjlighet till sådan ledighet
och berövas eu redan i och för sig knappt tillmätt tid till egna forskningsarbeten.
Det återstår då endast samma utväg, som föreslagits beträffande praktika å
lärorummet, nämligen en uppdelning av årskurserna i parallellavdelningar. För
sådana ämnen, inom vilka praktiska övningar, närmast i form av exkursioner, endast
bedrivas under relativt kort tid, medför eu dylik klyvning visserligen en förlängning
av lärarens undervisningstid, men knappast i den utsträckning, att nya lärarkrafter
enbart av denna anledning behöva anställas. En ökning av extra lärarens i agronomi
arvode synes dock rättvisligen böra ske. För de ämnen åter, där praktiska övningar
förekomma under längre tider, såsom fallet är med de egentliga skogsämnena:
skogsskötsel, skogsuppskatfning och skogsindelning samt skogsteknologi med byggnadslära,
vilka ämnen med nuvarande system för övningarnas bedrivande med hela årskurser
kräva eu tid för ämneslärama av respektive 50, 85 och 62 dagar, blir en uppdelning
ej möjlig under andra förhållanden än att professorerna erhålla biträde för
samtidigt arbetande parallellavdelningars ledande, då en nära fördubbling av professorernas
egen tjänstgöringstid under den till sommarövningar anslagna tidsperioden
ej låter sig göra. Såsom dylika mera kvalificerade biträden måste anställas förste
assistenter, som med tillhjälp av andre assistenter ägde att handhava den närmaste
ledningen av parallell avdelningarnas arbeten. Denna anordning förutsätter emellertid,
att tvenne nya övningsskogar med logement och inventarieutrustning för 18—20
elever jämte lärare ställas till högskolans förfogande. De tvenne avdelningar, varuti
varje årskurs är uppdelad, skulle då, vardera under ledning av en förste assistent,
samtidigt utföra de till samma läroämne hörande praktiska övningar å var sin särskilda
övningsskog, under det att professorn i ämnet hade att utfärda instruktioner
angående övningarnas bedrivande samt genom alternerande besök å skogarna kontrollera
arbetet och leda exkursioner m. in. Härigenom skulle vinnas: att varje elev
fortfarande finge samma övningstid i varje ämne, som enligt nuvarande läroplan;
att hantlangningsfrågan lättare kunde lösas samt att professorerna ej voro full
-
Nionde huvudtiteln.
191
.ständigt
kunde få någon
»mulna med daglig
tid övrig till egna undersökningar.
tjänstgöring under hela som mar terminen och således
Givet är dock, att en sådan anordning drager med sig betydande kostnader
och dessutom är beroende av, om tvenne lämpligt bebyggda nya skogsområden
kunna ställas till Inringande. Dessa kostnader fördela sig på engångskostnader och
ärligt återkommande kostnader. Beträffande de förstnämnda bär lärarrådet bär
endast kunnat göra eu beräkning över själva utrustningen d. v. s. anskaffande ax
erlorderliga
möbler 11 " ’ ..... '' ''
2 assistenter, 2
följande sätt:
och husgeråd för tvenne hushåll, vartdera beräknat för 20 elever,
ärare samt 2 personers betjäning. Denna beräkning ställer sig på
Logementsinredning för 52 personer å 150 kronor
Servis (glas, porslin, knivar, gafflar) för d:o..........
Köksattiralj ........................................
Möblering i 2 matsalar ............................................
Inredning av tvenne expeditionsrum å 200 kronor
............... kronor 7,800
............... » 600
............... » 600
............... » 600
............... » 400
Summa kronor 10,000.
... o^1'' df V8gnads'' och reparationsarbeten, som eventuellt kunna erfordras, kan
Jarar ra det på frågans nuvarande ståndpunkt icke uppgöra några beräkningar utan
endast framhålla, att med all sannolikhet ganska avsevärda kostnader för sådant
ändamål måste utgå.
I fiåga om de arliga kostnaderna för de praktiska» övningarna enligt den
föreslagna anordningen kunna de beräknas sålunda:
Fyra l:e assistenter i 21/2 månader ''å 500 kronor................................ kn
Fyra 2:e assistenter » » " » å 350
Resersättning för dessa, vardera å 100 kronor .........................
Resekostnad för 35 elever å 225 kronor.........................................
Läranias resor och dagtraktamenten enligt hittillsvarande grunder
Höjning härav med 20 procent på grund av ökade resor...................
Hantlangning vid övningarna.......................................................
Redskap, material, underhåll av byggnader m. in.................................
Summa kronor 26,295.
Därest lärarrådets framställning av den 26 mars 1916 om erhållande av dagarvoden
aven under den tid. då lärarna äro förlagda å övningsskogarna, vinner bifall,
skulle denna summa ökas ---De anslag, som i gällande ordinarie stat utgå
till jagmastarkursens praktiska övningar, beräknade för 25 elever, äro 15.350 kronor,
vilket belopp dock för år 1918 på grund av då inträffande redan beslutad tillfällig
okmng av elevantalet genom extra anslag höjts med 4,925 kronor, alltså till 20,275
kronor. Den föreslagna anordningen av de praktiska övningarna skulle således medföra
en ytterligare ökning i anslagen till dessa övningar av 6,020 kronor_____
Gor man i anslutning till vad i det föregående framhållits ett överslag över
de merkostnader i förhållande till 1918 års av riksdagen godkända stat (varvid de
belopp som medgivits kunna utgå för år 1917, fråndraga), vilka bliva en följd avelevantalets
ökande under en följd av år dels vid förberedande kursens förra del
5,000
3.500
800
7,875
2.500
500
4,620
1.500
67.
Nionde huvudtiteln.
[67.]
192
till 45 i stället för 40. dels vid själva skogshögskolan till 35 i stället för 30, ter
detsamma sig sålunda:
Förberedande kursen:
1 helårsassistent ............................................................................ kronor 3,000
Resersättning åt denne...................................................................*_ 100 3,100
Högskolan:
1 extra lärarbefattning i botanik, marklära, geologi och kli
matologi
för forstmästarkursen ...............................................
Ökning av arvodet för läraren i tjänsteexpedition och bokföring
D:o för läraren i agronomi ..........................*..............
1 assistent åt professorn i skogsuppskattning och skogsindel
ning
under 3 månader ...............................................................
1 assistent åt professorn i skogsteknologi med byggnads- och
avdikningslära under 2 månader................................................
Ökade anslag till praktiska övningar enligt förut gjord sammanställning
................................................................................
kronor 3,320
» 360
» 160
900
600
6,020 11,360
Summa kronor 14.460.
Därest lärarrådets framställning om dagarvoden åt lärarna under de praktiska
övningarna vinner beaktande, skulle härtill komma för förberedande kursen
med en tillkommen årsassistent 1,600 kronor och för själva högskolan 2,100 kronor.
Emellertid kommer en besparing av 400 kronor i jämförelse med 1918 års stat att
göras, i det att avlöning till assistent åt professorn i botanik bortfaller, varigenom
årskostnadens ökning stannar vid 14,060 kronor.
Härförutom skulle erfordras engångskostnader för utrustning av tvenne nya
övningsparker, i det föregående beräknad till 10,000 kronor, jämte eventuella nybyggnads-
eller reparationsarbeten å de i dessa skogar förefintliga byggnader, angående
vilka sistnämnda arbeten lärarrådet för närvarande saknar möjlighet att göra
någon kalkyl.
Det kan möjligen förefalla, som om denna kostnadsökning vore hög i proportion
till den ifrågasatta ökningen av elevantalet. Ett överslag över utbildningskostnaderna
för årligen utexaminerade jägmästare och forstmästare (37 st.) enligt
skogshögskolans begynnelsestat på 124,500 kronor ger emellertid i det närmaste
3,400 kronor per elev. medan enligt ovan gjorda beräkning merkostnaden för 5 nya
elever — 14,060 kronor — endast betyder en kostnad av 2,812 kronor för utexaminerad
elev. I båda fallen ha engångskostnaderna dock icke beaktats.»
För att underlätta överskådligheten av detta ärendes fortsatta behandling
i rektors statförslag, högskolestyrelsens framställning och statskontorets
utlåtande, och då därunder åtskilliga anslagskrav framställts
utöver dem, som angivits av lärarrådet, är det nödvändigt att i den
följande redogörelsen skilja de olika kraven, varvid jag till en början
följer lärarrådets uppställning.
Nionde huvudtiteln.
193
Beträffande den föreslagne nye helårsassisteuten vid den förberedande
kursen har ej vidare förekommit annat, än att statskontoret framhållit,
att därest antalet elever i denna kurs skulle redan på nyåret 1919
ökas till 35, vilket förutsatte 45 elever i kursen hösten lf)18, så stort
belopp av denne assistents arvode, som erfordrades för sistnämnda år.
borde uppföras å tilläggsstat för samma år. Under antagande att denne
assistent bör anställas från kursens början, kräves för ändamålet hälften
av årsbeloppet med 1,550 kronor.
Behovet av anställande av ytterligare en assistent vid den förberedande
kursen synes mig ej kunna bestridas, då elevantalet ökas. Jag
biträder alltså förslaget om anslag härtill å- 3,100 kronor å 1919 års
stat, varjämte ett anslag å 1,550 kronor för samma ändamål bör utgå
för innevarande år.
Angående den av lärarrådet föreslagna extralärarbefattningen i
botanik m. m. för forstmästarkursen har skogshögskolans stvrelse anfört
följande:
»Det kan icke bestridas, att professorn i skogsbotanik, vilken är i detta viktiga
ämne enda lärare å såväl jägmästar- som forstmästarkursen ävensom föreståndare
för en stor museiavdelning, för botaniska institutionen och för den stora under
anläggning varande försöksparken vid högskolan, bär en vida mer omfattande tjänstgöring
än vad med svenska professorsbeställningar annars är fallet. Den väsentligaste
olägenheten härmed är, att den tid, som blir övrig för egna vetenskapliga
studier och arbeten inom läroområdet, vilket synnerligen väl behöver upparbetas,
blir så gott som ingen. Skola de nuvarande förhållandena fortfara, kan det lätt
nog vedervågas, att undervisningen måste nedsjunka på ett plan mer motsvarande
en skolas än en högskolas.
Styrelsen anser sig därför böra högeligen beakta den av lärarrådet gjorda
framställningen om beredande av anslag till en särskild lärare i skogsbotanik för
forstmästarkursen — — — — — — — —.
Ehuru styrelsen år fullt enig med lärarrådet däri, att frågan med det snaraste
måste ordnas, kan styrelsen dock icke biträda förslaget. Detta främst därför,
att det synes styrelsen, att det vore föga lämpligt att anförtro undervisningen i
forstmästarkursens största, viktigaste och för hela den övriga utbildningen grundläggande
ämne till en extra lärare. En sådan, i all synnerhet med så svag avlöning
som den föreslagna i närvarande tid måste anses vara, måste alltid anse en
anställning som den ifrågavarande som en övergångsplats, vilken han så snart som
möjligt önskar lämna. Då det gäller en specialundervisning av nu ifrågavarande
slag, för vilken för övrigt alltjämt ingen lämplig lärobok finnes, torde det i allmänhet
åtgå ett år, innan undervisningen blir så genomarbetad och sovrad, att den
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt, 25
Assistent vid
förbereda inte
kursen.
Departement .schefen.
Lärarbefattniug
i botanik
in. in.
194 Nionde huvudtiteln.
r07 i är fullt lämplig. Täta ombyten av lärare i skogsbotanik torde därför böra anses
L '' vara högeligen fördärvliga för en god undervisning för forstmästarkursen.
Styrelsen anser sig därför böra föreslå, att ett lektorat i skogsbotanik och
marklära upprättas, och vill härför ytterligare anföra följande.
Skillnaden mellan det av lärarrådet föreslagna arvodet 3,500 kronor '') och
lektorslönen i första lönegraden 4.000 kronor är blott 500 kronor. Därtill komma
visserligen i framtiden ålderstillägg och pensionskostnader, men även dessa medräknade
är kostnadsskillnaden ej så stor, att icke fördelarna måste sägas till fullo
uppväga kostnadsökningen.
Nu undervisar assistenten i marklära vid försöksanstalten 45 lärotimmar var
hösttermin och leder övningar under 4 dagar i geologi, klimatologi och marklära
å forstmästarkursen. Det har från skogsförsöksanstalten vid upprepade tillfällen inför
styrelsen framhållits, huru hinderlig för ett raskt bedrivande av försöksanstaltens
så utomordentligt viktiga och för den praktiska skogsvården betydelsefulla arbeten
denna undervisning i själva verket visat sig vara. Styrelsen är tillfullo övertygad
om denna uppfattnings riktighet. Genom att den eventuelle nye lektorn övertoge
denna undervisning kunde förenämnde assistent vid försöksanstalten få helt ägna
sio- åt praktiskt-vetenskapligt arbete vill denna och kraven på ökade arbetskrafter
för markläran vid anstalten bleve åtminstone för närmaste åren stillade. Honom
skulle då endast vid högskolan åligga undervisningen i geologi i jägmästarkursen.
Härjämte borde lektorn även på sätt, som styrelsen ägde att efter lärarrådets
hörande bestämma, övertaga lämplig del av museets och parkens vård.
På grund av vad nu anförts får styrelsen anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
behagade föreslå riksdagen upprättandet vid skogshögskolan av ett lektorat i skogsbotanik
med marklära med huvudsaklig undervisningsskyldighet för forstmästarkursen
och med samma löneförmåner, som gälla förut befintliga lektorat vid högskolan.»
Statskontoret, som icke funnit anledning till erinran mot förslaget,
att med anledning av elevantalets ökning förstärka lärarkrafterna i
botanik in. m., har vidare anfört följande:
»Vidkommande frågan, om förevarande befattning bör uppföras å ordinarie
eller extra stat, synes det statskontoret, att beträffande denna befattning bör förfaras
på enahanda sätt som i fråga om övriga anslag, vilka betingas av den omhandlade
ökningen i elevantalet vid skogshögskolan och vilka äro avsedda att uppföras
å extra stat. Då emellertid de skäl, som av styrelsen för skogshögskolan
anförts för ordnande på ett mera stadigvarande sätt av förevarande angelägenhet,
icke lära kunna frånkännas berättigande, vill statskontoret ifrågasätta, om icke å
extra stat borde beviljas medel till anställande av en extra lektor med avlöningsförmåner
motsvarande begynnelselön för ordinarie innehavare av sådan tjänst, dock
med avdrag av 100 kronor med hänsyn därtill, att å extra stat uppförd befattningshavare
icke har att erlägga pensionsavgift.»
''partcments- Att till följd av elevantalets ökning vid jägmästarkursen en för
chcfen.
stärkning av lärarkrafterna i ämnet botanik är nödvändig, synes mig
‘) Under förutsättning av viss ökning i undervisningen.
Nionde huvudtiteln.
195
tydligt ådagalagt. Jag linner även det av alla, som yttrat sig härom,
omfattade förslaget att åstadkomma denna förstärkning på det sätt, att
professorn i botanik befrias från undervisningsskyldighet i forstmästarkursen
och att denna undervisning ävensom undervisningen i samma
kurs i marklära, geologi och klimatologi anförtros åt en särskild lärare,
vara särdeles lämpligt. En sådan anordning underlättar även anordnandet
av undervi^iingen i geologi vid jägmästarkursen, som framdeles behöver
ske å parallellavdelningar men som likväl då kan behållas av
assistenten i marklära vid skogsförsöksanstalten. Ifall denne genom förändringen
får någon lindring i sin undervisningsskyldighet, synes detta
vara för hans verksamhet vid försöksanstalten väl behövligt.
Beträffande den ställning den nye läraren i botanik m. in. bör intaga,
är jag benägen ansluta mig till förslaget, att han bör bliva lektor,
dock såsom statskontoret föreslagit allenast å extra stat. Hans undervisningskyldighet
skulle nämligen redan efter nuvarande läroplaner bliva
särdeles omfattande och däytill kommer, att jag ej kan underkänna vikten
av det framställda önskemålet, att undervisningen särskilt i de betydelsefulla
ämnena skogsbotanik och marklära vid forstmästarkursen måtte
något utvidgas.
Jag vill alltså tillstyrka, att. för anställande av eu sådan lektor
ett anslag av 3,900 kronor uppföres å extra stat för år 1919. Visserligen
kommer den nu ifrågasatta ökningen av elevantalet i den förberedande
kursen icke att utöva inverkan på jägmästarkursen förrän tidigast
under höstterminen 1919 — troligen först senare på grund av värnpliktstjänstgöring
— men i stället kommer den nyåret 1917 skedda
ökningen till 37 elever i den förberedande kursen att göra sig gällande
vid högskolan under hela året 1919. Jag anser därför, att anslaget bör
beräknas för hela året 1919.
Detta åskådningssätt är för övrigt tillämpligt på nästan alla övriga
av elevantalets ökning nu ifrågasatta utgiftsökningar.
Vid bifall till anställande av en dylik lektor blir det för år 1918
anvisade extra anslaget å 400 kronor till biträde åt professorn i botanik
icke behövligt för år 1919.
[67.]
196
Nionde huvudtiteln.
..[67.]
Övriga förslag
av lärarrådet
angående
arvoden
åt extra lärare
och
assistenter.
Lärarrådets
förslag om
ökat anslag
till jägmästarkursens
praktiska
övningar.
Departements
chefen.
Utrustningav
hushåll
å övningsskogar.
Departements
chefen.
Mot lärarrådets förslag om ökning med 360 kronor i arvodet till
extra läraren i tjänsteexpedition och bokföring, om ökning med 160
kronor i arvodet till extra läraren i agronomi, om ett arvode av 900
kronor till en assistent åt professorn i skogsindelning och skogsuppskattning
och om ett arvode av 600 kronor åt en assistent åt professorn i
skogsteknologi m. in. har ej någon erinran framställts.
För min del biträder jag dessa förslag, under anmärkande att, på
sätt jag senare kommer att omförmäla, arvodena tilf nämnda bägge
assistenter torde böra höjas till resp. 1,050 och 700 kronor.
Ej heller lärarrådets förslag, att till ökade kostnader för praktiska
övningar vid jägmästarkursen måtte anvisas 6,020 kronor, har givit anledning
till erinran i senare yttranden.
De till 6,020 kronor beräknade ökade kostnaderna för praktiska
övningar till följd av elevantalets ökning ge mig ej anledning till någon
erinran.
Under hänvisning till mitt uttalande i punkten 64 härovan angående
uppförande å extra stat för år 1919 till dagtraktamenten m. m. åt lärare
under praktiska övningar av ett anslag å 600 kronor på grund av ökat
elevantal i jägmästarkursen, tillstyrker jag nu, att detta anslag här tages
i beräkning.
Förslaget om ett anslag å 10,000 kronor till utrustning av hushåll
å två nya övningsskogar har icke föranlett annat uttalande än att
statskontoret framhållit, att till dessa engångskostnader för ökning av
elevantalet skulle, såsom lärarrådet ock påpekat, sannolikt komma avsevärda
kostnader för byggnads- och reparationsarbeten.
Att för de praktiska övningarnas bedrivande på parallellavdelningar
till följd av elevantalets ökning kräves ökad tillgång till övningsskogar,
finner jag uppenbart. Likaså torde det vara tydligt, att iordningställandet
av dessa nya förläggningsorter icke kan ske utan vissa kostnader.
Då tiden ej medgivit att nu verkställa undersökning angående
lämpligaste valet av dylika förläggningsorter — varvid frågan, huruvida
och i vad mån nybyggnader eller reparationsarbeten bliva nödvändiga,
måste tillmätas visst inflytande — och än mindre att uppgöra tillför
-
Nionde hurudtiteln.
197
litliga beräkningar över kostnaderna för dylika arbeten, måste det er- [67.]
kännas, att utredningen härutinnan ej är så fullständig, som önskligt
vore. Då emellertid den föreslagna ökningen av elevantalet synes mig
nödvändig och det icke heller synes mig rådligt att vidtaga någon
ändring i det system, som sedan länge med erkänt gott resultat tilllämpats
för bibringande åt eleverna under själva högskoletiden av praktiska
kunskaper, finner jag sagda ofullständighet icke böra få utgöra
hinder för förslagets genomförande, helst som det naturligtvis kommer
att tillses, att kostnaderna begränsas så mycket, som må finnas möjligt.
I varje fall krävas å de nya övningsskogarna logemöntsinredning, servis
m. m. Mot det härtill beräknade beloppet, 10,0U0 kronor, finner jag ej
skäl till erinran.
Jag kommer nu till anslagskrav, som icke upptagits i lärarrådets
förenämnda skrivelse den 2 juni 1917.
I den utredning av lärarrådet, som åtföljde högskolestyrelsens i Awagningspropositionen
nr 150 vid fjolårets riksdag omförmälda skrivelse den 3 ms^ri™eafc
januari 1917 angående kostnader till följd av elevantalets ökning till
37 under den förberedande kursens vårtermin samma år, beräknades,
att för år 1919 skulle av sagda ökning föranledas följande kostnader:
3 avvägningsinstrument ............................................................... kronor 525
10 sängutstyrslar samt diverse andra möbler å Malingsbo
.och Bjurfors..................................*............................................. » 1,200
Diverse redskap, ritbräden, servis m. ro.................................. » 225
Summa kronor 1,950.
I rektors och högskolestyrelsens statförslag för år 1919 upptagas
nu anslag för dessa ändamål.
Då jag härovan tillstyrkt, att logementsinredning, servis m. m. Deportera!].
anskaffas för 40 elever jämte lärare och betjäning å två nya
övningsskogar, vill det synas mig, som om en utökning på nu föreslaget
sätt av motsvarande inventarier vid Malingsbo och Bjurfors, varest
högskolan nu har sina fasta övningsskogar, ej skulle vara behövlig.
Däremot torde det begärda beloppet för tre avvägningsinstrument
samt möjligen något belopp för redskap och ritbräden m. m. vara
erforderligt. Härtill synes ett anslag av 700 kronor böra vara tillräckligt.
198
Nionde huvudtiteln.
[67.] I statförslaget upptagas vidare två poster för på grund av ökning
ökade
res- j järnvägarnas biljettpris stegrade reskostnader för elever, nämligen
k0Sdeveer.fÖr med 1,969 kronor för jägmästarkursens och 350 kronor för forsta ästarkursens
elever.
Jag finner höjningar av sagda anledning befogade och anser beloppen
böra med anledning av numera vidtagen ytterligare stegring i
biljettprisen ytterligare ökas, nämligen till respektive 3,200 och 600
kronor.
Enahanda belopp torde tarvas för år 1918.
ökning i Vidare har rektor i sitt statförslag upptagit poster för ökning av
"arvoden” assistenternas arvoden och resersättningar. Han har anfört, att det
in. in. visat sig svårt att med de förut beräknade assistentarvodena erhålla
kvalificerat folk, och föreslagit en höjning med 20 procent å de för
dem till arvoden och resersättningar beräknade beloppen. Härtill skulle
åtgå för den förberedande kursen — den föreslagne nye helårsassistenten
inräknad — samt för jägmästarkursen 3,788 kronor samt för forstmästarkursen
230 kronor.
Därjämte har föreslagits, att månadsarvodet för de av lärarrådet
föreslagna nya assistenterna i skogsindelning m. m. samt skogsteknologi
m. m., vilka skulle tjänstgöra sammanlagt 5 månader, måtte höjas från
förut föreslagna 300 kronor till 350 kronor, medförande en ökning av
250 kronor, nämligen för den förre från 900 till 1,050 kronor och för
den senare från 600 till 700 kronor.
Högskolans styrelse har biträtt vad rektor sålunda föreslagit.
Statskontoret har anfört, att en gemensam procentuell förhöjningav
arvodesbeloppen icke borde vidtagas, enär dessa belopp tillkommit
vid olika tidpunkter och efter skiljaktiga beräkningsgrunder. Under
erinran att statskontoret i särskilt utlåtande samma dag angående arvodena
åt assistenterna vid förberedande kursen under år 1917 tillstyrkt, att
dessa assistenter måtte åtnjuta arvode efter 350 kronor för månad, har
ämbetsverket ansett, att det för år 1919 erforderliga anslaget för höjning
av assistenternas arvoden borde beräknas med den utgångspunkt, att
arvodet utginge efter 350 kronor för månad, räknat för den tid, varunder
vederbörande kurs eller övning fortgått, samt resersättning med
100 kronor för varje assistent.
Departe- Jag vill erinra, att Kungl. Maj:t den 14 december 1917 i det av
mtntsehefe». statskontoret åberopade ärende angående ökning för år 1917 av arvodena
Nionde huvudtiteln.
199
till assistenterna vid den förberedande kursen medgivit, att dessa arvoden
finge under senare halvåret 1917 utgå efter 350 kronor för månad till
tre assistenter, av vilka eu halvårsassistent eljest skulle avlönats med
300 kronor för månad och två helårsassistenter skulle avlönats med
3,000 kronor för år, motsvarande 250 kronor för månad. Härtill liar
anvisats 1,500 kronor. Da anslaget till praktiska övningar vid jägmästarkursen
visat sig otillräckligt, sedan den förberedande kursen blivit
förlängd, samt icke lämnade tillgång till de för dessa tre assistenter
utgående resersättningarna för inställelse å tjänstgöringsorten, hava ytterligare
anvisats härtill 300 kronor. Inalles hava alltså anvisats 1,800
kronor, vilka utgått förskottsvis och nu böra anmälas till ersättande av
riksdagen under år 1918.
Det nu föreliggande förslaget om höjning av assistentarvodena
vill jag biträda på det sätt, att arvodet bestämmes till 350 kronor för
månad, dock ej utöver 3,500 kronor för år. Hittills hava helårsassistenterna
faktiskt avlönats blott för 10 månader och någon ändring''
häruti bör icke ske, helst i annat fall assistentavlöningen skulle för
mycket närma sig och till och med kunna överstiga lektors begynnelselön,
4,000 kronor. För varje assistent bör tillika beräknas resersättning,
vilken till följd av höjda biljettpris bör upptagas till 150 kronor.
På grundvalen av en mig på begäran tillhandakommen beräkning av
skogshögskolans rektor har jag funnit, att av dessa anledningar behövas
för år 1919 anslag av 3,900 kronor för j äg mä star kursen och 200 kronor
för forstmästarkursen.
Då enahanda anledningar, som sålunda föranlett ökning av assistentai
voden för senare delen av år 1917 samt förslag om motsvarande
ökning för år 1919, motivera ökning av dessa arvoden under innevarande
år, har jag av högskolans rektor erhållit en uträkning om de
härtill behövliga beloppen och med ledning därav funnit tilläggsanslag för
år 1918 behövliga till belopp av 3,000 kronor för jägmästarkursen och
200 kionor för forstmästarkursen. Dessa belopp böra nu begäras av riksdagen.
Med inräknande av förutnämnda förskott å 1,800 kronor under
åi 1917 bör alltså härtill för år 1918 äskas 4,800 kronor för jägmästarkursen.
De föreslagna höjningarna av de förut beräknade arvodena till de
bägge nya assistenterna i skogsindelning m. m. och skogsteknologi
m. m. vid högskolan, får jag, då de stå i överensstämmelse med höjningen
av övriga assistentarvoden, biträda. Det förut härom framställda
förslaget bör, såsom jag förut anmärkt, alltså härutinnan jämkas.
[67.]
200
Nionde huvudtiteln.
[67.]
Expenser vid
högskolan.
Till ökade medel för expenser vid högskolan upptages i
statförslag ett belopp av 36,000 kronor, sålunda fördelat:
Inredning av förvaringsrum till naturhistoriska duplett
samlingar
i källaren ............................................................ kronor
Ytterligare skåp i botaniska museet....................................... »
En ny monter i avdelningen för marklära ...................... »
En självskrivande adderingsmaskin....................................... »
Bränsle.................................................................................................____
Summa kronor 36,000.
Till motivering härav har lärarrådet anfört i huvudsak följande.
I museisalarna för de naturvetenskapliga avdelningarna vore allt utrymme
upptaget av de exponerade skådesamlingarna. Redan nu funnes därjämte massor
av värdefullt material, som ej kunde utställas, och mera tillkomma årligen. I brist
på lämpliga förvaringslokaler kunde ej detta material på önskligt sätt vårdas
utan vore utsatt för förstörelse. För att skydda detsamma och samtidigt göra det
lätt tillgängligt borde en sal i källarvåningen förses med dammtäta skåp med inredning.
Under normala förhållanden syntes kostnaden härför uppgå till 4,000 å
5.000 kronor men nu troligen till det dubbla. För närvarande borde man inskränka
sig till det nödvändigaste, vartill behövdes 2,000 kronor.
I botaniska museet vore skåputrymmet för knappt tilltaget. Föremålen hade
måst hopträngas för mycket för att samlingen skulle vara överskådlig. Möjligheten
att utställa nytt material vore snart förbrukad. Nya skåp behövdes och god plats
funnes för deras uppställande. 1,500 kronor syntes vara tillfyllest.
För att tillhandahållas eleverna för övning och vid utförande av vissa arbeten
(förslag till skogsindelningsplaner m. m.) ävensom för att användas å högskolans
expedition och institutioner behövdes en självskrivande adderingsmaskin av större
typ för 3,000 kronor. Denna utgift vore för stor för att kunna betalas av ett års
expenser. • „„
I de ordinarie expensmedlen vore posten för vatten, ljus och värme tor
skogshögskolan i Stockholm beräknad till 5,000 kronor. Detta belopp vore med
nuvarande priser alldeles otillräckligt. Årsbehovet av koks till värmeledningen vore
omkring 2.000 hl. Enligt uppgift från bränslekommissionen skulle vid användande
av ved i stället för koks i värmepannorna med nuvarande vedpris värmen kunna
erhållas för en kostnad motsvarande 8 kronor per hl. för koksen. Beräknades elektriskt
ljus, gas och vatten till 3.000 kronor, återstode å det ordinarie anslaget endast
2.000 kronor för bränsle. För vartdera av åren 1918 och 1919 skulle således behövas
14,000 kronor för erhållande av nödig uppvärmning i högskolans lokaler,
vartill komme cirka 30 kbm. ved till eldning i trädgårdsmästar- och portvaktshus,
beräknade till 20 kronor per kbm., eller tillsamman 600 kronor per år. På grund
härav måste för uppvärmning å 1919 års stat upptagas 29,200 kronor med rätt att
därav för år 1918 förskottera 14,600 kronor.
Skogshögskolans styrelse har beträffande dessa förslag allenast
anmärkt, att den ifrågasatta adderingsmaskinen syntes kunna utbytas
mot en enklare apparat för 1,500 kronor.
rektors
2,000
1,500
300
3,000
29,200
Nionde huvudtiteln.
201
Då det är nödvändigt att under nuvarande tider inskränka eller [67.J
uppskjuta de utgifter, som icke äro omedelbart nödvändiga, synes mig departement».
förslaget om inredning av förvaringsrum för de naturhistoriska duplett- lhefensamlingarna
icke nu böra föranleda någon åtgärd.
Mot förslaget i övrigt, med iakttagande av högskolestyrelseus
erinran beträffande adderingsmaskinen, bär jag icke någon invändning.
Jag tillstyrker alltså, att för 1918 års bränslekostnad vid högskolan må
anvisas 14,600 kronor samt att för år 1919 må till expenser vid högskolan
anvisas anslag å tillhopa 17,900 kronor.
Till expenser vid Garpenberg hava i rektors statförslag upptagits Expenser vid
dels för elektrisk ström samma belopp, som anvisats för år 1918, eller r>arpenberK''
1,500 kronor, dels ock till ökade kostnader för bränsle 4,900 kronor,
varav 1,550 kronor för år 1918.
Enligt verkställd beräkning skulle efter numera gällande pris
bränslekostnaden under vartdera av åren 1918 och 1919 bliva 4,350
kronor. För ändamålet hava för innevarande år å extra stat anvisats
1,800 kronor. Av det ordinarie expensanslaget kan till bränsle disponeras
ett belopp av 1,000 kronor. Tillskott behövdes alltså för år 1918
med 1,550 kronor och för år 1919 med 3,350 kronor.
Dessa av högskolestyrelsen biträdda förslag får jag tillstyrka.
Slutligen har rektor i sitt statförslag upptagit för reparationer vid Reparationer
Garpenberg 4,100 kronor och vid Bjurfors 2,350 kronor. Arbetena vid "berg^cT"
Garpenberg skulle avse bättring av rappningen å huvudbyggnaden och Bjurfors.
flyglarna jämte fullständig vattrivning och avfärgning, diverse tröskeljärn
och korkmattor samt avlopps- och vattenledning i flyglarna. Vid Bjurfors
gällde reparationerna tapetsering av vissa rum, invändig målning av
fönster och dörrar samt av veranda och tamburer, ny spis i köket samt
nytt tegeltak å lärarbostaden m. m. För Bjurfors ansågos 900 kronor
till spisen och tegeltaket böra utgå under år 1918.
Skogshögskolans styrelse har ansett den föreslagna rappningen
m. m. vid Garpenberg ävensom anordnandet av vattenledning i flyglarna
därstädes kunna med hänsyn till nuvarande förhållanden tillsvidare anstå,
varigenom kostnaden för reparationer vid Garpenberg skulle nedbringas
till 590 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
26
[67.J
Departements
chefen.
Höjning i
dagtraktamenten
lör 5r 1918.
Departements
chefen.
Samman
fattning.
202 Nionde huvudtiteln.
Beträffande arbetena vid Garpenberg instämmer jag med högskolestyrelsen,
dock att den beräknade kostnaden torde böra avjämnas till
600 kronor. Mot förslaget beträffande Bjurfors vill jag endast anmärka,
att någon medelsanvisning redan för innevarande år ej synes oundgängligen
nödig.
Till dessa av högskolans styrelse framlagda anslagsbehov kommer
emellertid för år 1918 ännu ett, beroende på dels den numera vidtagna
ytterligare höjningen i biljettprisen, vilken höjning icke för detta år
härovan tagits i beräkning för lärarna, dels ock den höjning i dagtraktamentenas
belopp, som Kungl. Maj:t förklarat sig ämna föreskriva och
som bör tillgodokomma lärarna under resdagar. Enligt från skogshögskolans
rektor erhållen uppgift skulle härtill erfordras i runda tal anslag
för jägmästarkursen med 1,400 kronor samt för forstmästarkursen med
600 kronor.
Dessa belopp böra nu tagas i beräkning.
Extra lärare:
Extra lektor i botanik .....................................................
Ökat arvode till extra lärare i tjänsteexpedition m. m.
» » » » »
Assistent i skogsindelning m.
agronomi
m.............
. » i skogsteknologi m. m. ...
Jägmästarkursens praktiska övningar:
Assistent ........................................
» vid den förberedande kur
Reskostnad för 5 nya elever
Hantlangning ...................................................................
Ökade kostnader för de praktiska övningarna............
Dagtraktamenten till på grund av elevantalets ökning
tillkomna lärare ..........................................................
som jag |
här ovan |
År 1918 |
År 1919 |
_ |
3,900 |
— |
360 |
— |
160 |
— |
1,050 |
— |
700 |
_ |
3,000 |
1,550 |
3,100 |
4,800 |
3,900 |
— |
1,125 |
3,200 |
3,200 |
— |
800 |
— |
6,020 |
600 |
Nionde huvudtiteln.
203
År 1918 År 1919
Höjning av dagtraktamenten samt ökade reskostnader
för lärare .......................................................................... 1,400 —
Forstmästarkursens praktiska övningar:
ökade reskostnader för elever.......................................... 600 600
ökning i assistentarvoden m. m.................................. 200 200
Hantlangning ...................................................................... — 700
Höjning av dagtraktamenten samt ökade reskostnader
för lärare ........................................................................ 600 —
Hushållsuppsättning å övningsskogar............................... — 10,000
Avvägningsinstrument m. m............................................... — 700
Expenser vid högskolan......................................................... 14,600 17,900
» » Garpenberg..................................................... 1,550 4,850
Reparationer vid Garpenberg................................................ — 600
» » Bjurfors .................................................... — 2,350
Summa kronor 28,500 65,815.
För år 1919 torde anslagsbeloppet böra avjämnas till 65,900 kronor.
Anslaget synes böra få reservationsanslags natur.
Angående de belopp, som enligt förslaget skulle utgå för år 1918,
kommer jag att göra särskild hemställan om uppförande av anslag därtill
å tilläggsstat för innevarande år.
För närvarande hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att för de här ovan för år 1919 angivna behov
vid skogshögskolan å extra stat för samma år anvisa
ett reservationsanslag av ....................... kronor 65,900.
e. Diverse behov vid statens skogsförsöksanstalt.
För vartdera av åren 1917 och 1918 har riksdagen å extra stat [68.]
anvisat 1,200 kronor för avlönande av extra räknebiträde vid statens Diverse behov
skogsförsöksanstalt. Detta biträde har ansetts erforderligt för att avarbeta Xffsförsöfcsuppkommen
balans beträffande kontrollräkning av insamlat provyte- anstalt.
material vid anstaltens skogsavdelning. (extra anslag.)
Vidare har riksdagen å extra stat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag
å högst 6,200 kronor för vissa behov för statens skogsförsöksanstalt.
Nämnda behov och för desammas tillgodoseende avsedda belopp
voro följande.
204
Nionde huvudtiteln.
Täckande av brist å bränslekostnaden år 1916 ................. kronor 782
Ökad bränslekostnad åren 1917 och 1918 ........................... » 2,018
Ökade expenser för de entomologiska arbetena .................. » 800
Anskaffning av instrument ......................................................... » 1,400
Biträde vid analyser vid naturvetenskapliga avdelningen..__» 1,200
Summa kronor 6,200.
För täckande av bristen från år 1916 och lör ökad bränslekostnad
under år 1917 medgav riksdagen, att härav 1,982 kronor finge förskotteras
under år 1917.
Beträffande anslagsbehov för skogsförsöksanstalten, vilka synte»
böra föranleda extra anslag å 1919 års stat, har anstaltens chef professor
G. Schotte i en av styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt
med skrivelse den 29 september 1917 överlämnad framställning
av den 8 i samma månad anfört huvudsakligen följande.
»Av de extra anslagen behövas fortfarande anslagen å 1,200 kronor till extra
räknebiträde vid skogsavdelningen och å 1,200 kronor till vissa kemiska analysei
vid naturvetenskapliga avdelningen samt å 800 kronor till ökade expenser för d*
entomologiska arbetena.
Till extra bränslekostnader har av 1917 års riksdag anvisats dels 782 kronor
till täckande av bristen i anslaget för år 1916, dels 1,200 kronor för år 1917 och
828 kronor för år 1918 eller tillsammans 2,800 kronor. Den å expensanslaget avsedda
kostnaden för bränsle utgör 1,600 kronor. Med det beviljade anslaget vid
förra riksdagen uppstår emellertid redan för år 1917 en ökad brist. Bränslekostnaden
för år 1917 har tills dato varit 1,601.50 kronor. För hösten beräknas åtgå,
108 kubikmeter ved till en kostnad, som ej exakt kan beräknas, men torde komma
att med fraktkostnader belöpa sig till 2,520 kronor. A de tillgängliga medlen
l, 600+1.200 kronor uppstår sålunda en brist av ungefär 1,320 kronor. För år 1918
beräknas'' åtgången bliva 275 kubikmeter ved å 23.03 kronor, motsvarande 800 hektoliter
kol å 8 kronor = 6,400 kronor. Härför finnes ett anslag av 1,600 kronor+828
eller 2,428 kronor, varigenom uppstår en brist av 3,972 kronor. Då väl sannolikt
bränslekostnaden för 1919 för säkerhets skull måste beräknas lika högt, uppstår för
detta år en brist på 4,800 kronor. Vedeldningen av värmepannorna skall enligt
cirkulär .från bränslekommissionen ske var 10—30 minut för att förbränningen skall
bli fullständig, så att ej pannorna skadas, och den största värmeeffekten uppnås.
Härigenom kan ej vaktmästaren, även om värmeledningen — med undantag för den
allra kallaste tiden — avsläckes om natten, ensam hinna elda, då han även måst»
sköta sina vanliga vaktmästarsysslor såsom diskning i laboratorierna, bud till staden
m. m. Det blir därför nödvändigt att tidvis skaffa hjälp till eldningen, vilket beräknas
kräva en kostnad av 500 kronor per eldningssäsong, d. v. s. ungefär 200 kronor för hösten
1917 och 500 kronor för åren 1918 och 1919. Det behövliga ökade anslaget till bränsle
m. m. utgör alltså i avrundade tal 1,320+3,972+4,800+200+500+500 = 11,300
kronor, varav 6,000 kronor behöva förskotteras under år 1918. Anslaget bör givetvis
utgå som förslagsanslag med högst den angivna siffran, varigenom besparing
göres å detsamma, därest vedpriset kommer att falla, eller vedåtgången bliver mindre.
Nionde huvudtiteln.
205
Rörande de olika avdelningarnas expenser är att märka, hurusom ''betydande
poster av anslagen gå till reskostnader och hantlangning. Reskostnaderna bli genom
de från innevarande höst höjda biljettprisen väsentligen högre, och hantlangningskostnaderna
ha i Norrland stigit med 75 procent, i södra Sverige med 50 procent.
För täckandet av dessa kostnader hehöves extra anslag redan från och med år 1918.
För att under år 1917 ej riskera något större överskridande av anslagen ha arbetena
med anstaltens försöksytor dels inskränkts och dels koncentrerats på de platser,
där flera ytor äro belägna, för att minska reskostnaderna. För de kommande åren
kan så ej ske, då nu en mängd spridda ytor äro i tur att revideras och gallras.
Att uppskjuta dylika åtgärder skulle i flera fall fördärva eller försena försöken och
kan ej tillstyrkas, då särskilt gallringsförsöken i Norrland synas giva för den praktiska
skogshushållningen och virkesbehovet helt överraskande resultat om betydligt
ökad produktion genom gallringen.
Den ökade biljettkostnaden uppgår efter beräkning av biljetternas kostnader
under år 1916 till 100 kronor för assistenter och skogsbiträden vardera och 200
kronor för föreståndaren. Den ökade biljettkostnaden gör sålunda för skogsavdelningen
500 kronor. Det belopp, som reserverats för hantlangningskostnader, är
2,000 kronor, varå en förhöjning med 67 procent är nödvändig eller i runt tal 1,300
kronor. Kostnaden för vissa materialer för provytsundersökningarna, såsom fotografiutensilier,
oljefärg och blankettryck, ha ökats så avsevärt, att en höjning på denna
grund i expensanslaget av minst 200 kronor anses nödvändig. Dessa förhöjningar
bliva sålunda för skogsavdelningen 2,000 kronor, för den naturvetenskapliga avdelningen
efter liknande beräkningsgrunder 750 kronor och för de entomologiska undersökningarna
250 kronor. På grund av denna utredning hehöves således extra anslag
av 6,000 kronor för år 1919, varav hälften torde få förskotteras under år 1918.
Slutligen är anslaget till försöksanstaltens publikationer alldeles för lågt.
Det utgår för närvarande med ett av de gemensamma expenserna beräknat belopp
om 6,000 kronor. Tryckningskostnaderna och särskilt pappersprisen ha sista åren
ökats ständigt. Vidare har anstalten utvidgats, sedan detta anslag fixerades, med
en hel självständig avdelning för föryngringsförsök i Norrland, vilken avdelning
ställer stora krav på utrymme i publikationerna.
Vidare är att märka, hurusom skogsförsöksanstaltens undersökningar nu framskridit
så långt, att de med fördel kunna publiceras i större omfattning än förut.
Försöksanstalten befinner sig sålunda nu i en period, då många resultat kunna framläggas,
innan den ägnar sin tid åt nya uppgifter. Detta framgår redan av den till
institutionens invigning utsända festskriften samt dessutom av här bilagda förteckning
över de avhandlingar, som under närmaste 3-årsperiod beräknas ytterligare
tillkomma. Årligen kan under närmaste tiden publiceras cirka 1,000 sidor av anstaltens
meddelanden. Kostnaden härför utgör ungefär följande:
Sättning av 1,000 sidor text med tabeller och korrigeringskost
nader
(erfarenhetstal från år 1916) å 7.so kr............................. kronor
Tryckning och papper i 1,000 ex. å 5.50 kr................................. »
125 sid klichéer å 20 kr..................................................................... »
Kartor i färgtryck ........................................................................... »
Summa kronor 16,000: —.
7.500
5.500
2.500
500
[68.]
206
Nionde huvudtiteln.
Då anslaget utgör 6,000 kronor, uppstår en brist av 10,000 kronor.
Den ökade kostnaden för publikationerna är visserligen betydande, men det
kan å andra sidan ej vara lämpligt, att i dessa tider med så ökat allmänt intresse
för skogsfrågorna färdiga avhandlingar och utredningar ej bli offentliggjorda på grund
av alltför obetydliga tryckningsanslag. Givetvis bör dock höjningen utgå som extra
anslag — — —.
Därför hemställes för år 1919 om ett förslagsanslag, högst 20,000 kronor
till försöksanstaltens publikationer, varav 10,000 kronor behöva förskotteras under
år 1918 för gäldande av kostnaderna för 1917 års meddelanden.
Vid flera tillfällen ha olägenheter visat sig därav, att ej särskilda anslag
funnits vid de mera välbelägna av skogsförsöksanstaltens försöksfält, vilka ofta besökas
vid exkursioner eller av intresserade skogsmän och en intresserad allmänhet.
I likhet med vad som t. ex. sker i Västernorrlands län, där genom skogsvårdsstyrelsens
försorg utförda försök försetts med upplysande text, synes det synnerligen
lämpligt, att särskilt tryckta beskrivningar anslås tid efter annan även å skogsförsöksanstaltens
provytor. Som anstaltens expensmedel under nuvarande dyra tider
äro så knappa, kan en dylik åtgärd ej vidtagas utan särskilt anslag för kostnaderna
härför. Dessa komma att bestå i tryckning av beskrivningar och sifferuppgifter från
senaste revisioner, dessa blanketters fernissning och uppsättning, varvid beskrivningar
tid efter annan behöva ombytas. Tillsvidare torde ett anslag härför av 500
kronor vara tillfyllest.»
Professor Schotte tiar sammanfattat sin framställning i begäran
om ett extra anslag å 1919 års stat till belopp av 41,000 kronor, varav
19,000 kronor borde få utgå under år 1918.
Styrelsen för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt har
tillstyrkt denna chefens^ framställning. Styrelsen har visserligen funnit
det oförnekligt, att det till publikationer begärda beloppet i förstone
förefölle väl högt tilltaget, men förklarat sig anse anslagets storlek vara
på ett fullt tillfredsställande sätt motiverat, varvid styrelsen särskilt ville
framhålla, att här vore fråga om arbeten, som redan vore färdiga eller
som under närmaste år väntades bliva färdiga. Att under sådana omständigheter
fördröja arbetenas publicering genom ett för knappt tillmätt
anslag kunde styrelsen icke finna försvarligt utan tillstyrkte på det livligaste
anslagets beviljande.
Då anslag även för år 1919 är behövligt för anställande av extra
räknebiträde vid skogsförsöksanstalten, torde härtill böra äskas 1,200
kronor. Detta anslag synes lämpligen kunna sammanföras med övriga
anslagsbehov för diverse utgifter vid nämnda anstalt.
De belopp, som av anslaget till diverse utgifter för innevarande
år avsetts för ökade expenser för de entomologiska arbetena, 800 kronor,
och för analysbiträde vid naturvetenskapliga avdelningen, 1,200 kronor,
behövas även för år 1919 och böra alltså ingå i nytt anslag fördetta år.
Nionde huvudtiteln.
207
Oaktat de av fjolårets riksdag medgivna tillskott till anstaltens
normala, för bränslekostnader avsedda medel, vilka ingå i statens anslagspost
å 10,000 kronor till gemensamma expenser, uppgivas nu dessa kostnader
hava till följd av stegrade pris och bristen på kolbränsle under år 1917
överstigit de tillgängliga medlen med omkring 1,300 kronor för bränsleinköp
och omkring 200 kronor för eldningshjälp eller tillhopa omkring
1,500 kronor. Denna brist torde nu böra ersättas. Att även för år
1918 de till bränslekostnader avsedda medlen, 2,428 kronor, icke skola
räcka till, synes uppenbart. Bristen har beräknats till nära 4,000 kronor
för bränsleinköp och 500 kronor för ökad eldningshjälp, tillhopa 4,500
kronor. Aven detta belopp synes behövligt. Naturligtvis böra av de
sålunda för åren 1917 och 1918 avsedda ytterligare beloppen endast så
mycket tagas i anspråk, som vid närmare utredning visar sig nödvändigt
för täckande av brist. För år 1919 hava utgifterna för bränsle
och eldning av professor Schotte beräknats till samma belopp som för
år 1918 eller 6,400 kronor för bränsleinköp och 500 kronor för eldningshjälp,
tillhopa 6,900 kronor, men då till mötande av dessa kostnader
finnes blott vad som kan härtill disponeras av den ordinarie statens
■anslag till gemensamma expenser, 1,600 kronor, har bristen ansetts bliva
5,300 kronor. Att det ordinarie anslaget ej kommer att ge tillgång till
bestridande av hela bränsleutgifterna för år 1919, finner jag kunna med
säkerhet antagas, men då möjligheten ej är utesluten, att förhållandena
beträffande såväl tillgången å bränsle som prisen därå kunna under år
1919 vara väsentligt förmånligare än för närvarande, synes det mig icke
nödvändigt att nu räkna med fullt så stora bränsleutgifter för sistnämnda
år som för år 1918. Ifall ett tillskottsanslag av 3,000 kronor för år
1919 nu anvisas, torde framtiden få utvisa, huruvida ytterligare medel
behövas.
Vad som anförts till stöd för framställningen om ökade expensmedel
för anstaltens skogsavdelning och naturvetenskapliga avdelning
synes mig fullt motivera de begärda ökningarna, vilka erfordras redan
för år 1918. För de entomologiska undersökningarnas expenser har däremot,
som ovan nämnts, redan för år 1918 anvisats ett ökningsbelopp
av 800 kronor, och jag har nyss tillstyrkt, att enahanda belopp måtte
begäras jämväl för år 1919. Till motiv för denna ökning anfördes i fjol
väsentligen samma skäl, som nu åberopats för ökning av dessa expensmedel.
Vid sådant förhållande torde dessa skäl icke höra föranleda
någon ytterligare ökning i expenserna för de entomologiska undersökningarna.
Emellertid tarvas ytterligare medel till resekostnader dels till följd
208
Nionde huvudtiteln.
[68.1 av att järnvägsbiljetternas pris stegrats utöver vad professor Schotte
beräknat den 8 september 1917 och dels med anledning av den böjning
i dagtraktamentena enligt resereglementet, varom Kungl. Maj:t förmält
sig hava för avsikt att meddela föreskrift. Jag har under hand från
professor Schotte inhämtat uppgift å de ökade kostnader, som borde
beräknas av dessa anledningar, och erfarit, att de syntes böra upptagas
till: för skogsavdelningen 2,100 kronor, därav 550 kronor för vardera
av föreståndaren och assistenten och 500 kronor för vartdera skogsbiträdet;
för naturvetenskapliga avdelningen 1,400 kronor, därav 500 kronor
för föreståndaren och 450 kronor för vardera assistenten samt föi de
entomologiska undersökningarna 500 kronor för laboratorn. Jag finner
mig böra tillstyrka, att, dessa ökningsbelopp nu tagas i beräkning, och
torde de tarvas såväl för år 1918 som för år 1919.
Inalles skulle alltså krävas för skogsavdelningen vartdera året 4,100
kronor, för naturvetenskapliga avdelningen vartdera året 2,150^ kronor
samt för de entomologiska undersökningarna 500 kronor för år 1918
och 1,300 kronor för år 1919. _
Beträffande publikationskostnaderna vill jag erinra, att härtill beräknades
i den år 1914 beslutade nya staten för anstalten ett belopp
av 3,000 kronor, ingående i anslagsposten till gemensamma expenser.
Anstaltens styrelse begärde, att framställning måtte avlåtas till 1916 åis
riksdag om sådan höjning i sagda expensanslag, att ett belopp av 6,600
kronor kunde avses till publikationer. Dåvarande departementschefen
medgav, att det dittills beräknade beloppet vore för lågt, och framhöll
vikten av utsträckt publicering av de ernådda forskningsresultaten, men
då det. vore nödvändigt, att all möjlig sparsamhet iakttoges vid publikationernas
anordning, ansåg han det föreslagna beloppet kunna sänkas
till jämnt 6,000 kronor, vilket i allt fall innebure en fördubbling av
det äldre anslaget. Riksdagen höjde förenämnda anslagspost med det
belopp, som Kungl. Maj:t i enlighet med departementschefens hemställan
föreslog.
Nu ifrågasattes en så stark extra ökning av dessa pubhkationskostnader
som med 10,000 kronor för vartdera året 1918 och 1919.
Därjämte framhålles, att om några år det ordinarie anslaget å 6,000
kronor åter torde bliva tillräckligt. Av framställningen i övrigt framgår,
att det nu är meningen att under de närmaste åren utvidga publicerandet
genom utgivandet av ett flertal avhandlingar, som delvis redan föreligga
färdiga. Huru betydelsefulla dessa avhandlingar än äro, kan jag ej
annat än ställa mig tveksam, huruvida det är nödvändigt att just nu,
då, såsom försöksaustaltens chef själv framhåller, tryckningskostnaderna
Nionde huvudtiteln.
209
och särskilt pappersprisen stigit i så hög grad, företaga en så stark utvidgning
av publicerandet. Om än någon ökning av de för publikationer
avsedda medlen måste erkännas befogad, bland annat av den anledningen
att resultaten av specialundersökningarna rörande de norrländska skogarnas
föryngring publiceras genom skogsförsöksanstalten, finner jag mig icke
kunna tillstyrka så stort belopp, som föreslagits, utan anser ökningen böra
begränsas till 6,000 kronor för vartdera året 1918 och 1919, varigenom
summan av de för publikationer avsedda medlen för vartdera året höjes
till 12,000 kronor eller dubbelt mot det nuvarande anslaget.
Förslaget att beräkna 500 kronor till bekostande av anslag med
upplysande text vid vissa försöksfält anser jag mig böra tillstyrka.
Genom sådan anordning böra dessa försök kunna för besökande bliva
till större praktiskt gagn och ge väckelser i skilda riktningar.
De ovan av mig tillstyrkta anslagen kunna sammanfattas sålunda:
Extra räknebiträde vid skogsförsöksanstalten ... |
kronor |
1918 |
1919 1,200 |
delningen .............................................................. |
» |
— |
1,200 |
Bränslekostnader ..................................................... |
» |
6,000 |
3,000 |
Okade expenser för skogsavdelningen ............. » » •)) naturvetenskapliga avdel- |
4,100 |
4,100 |
|
ningen .................................................................... Okade expenser för de entomologiska undersök- |
» |
2,150 |
2,150 |
ningarna............................................................. |
T) |
500 |
1,300 |
Publikationer......................................................... |
)) |
6,000 |
6,000 |
Anslagstavlor vid försöksfält................................ |
J> |
— |
500 |
Summa kronor |
18,750 |
19,450. |
Bland bränslekostnaderna för år 1918 har även inräknats täckande
av bristen från år 1917.
De härovan för år 1918 upptagna beloppen, tillhopa 18,750 kronor,
torde böra utgå å tilläggsstat för samma år, och kommer jag senare att
gorå hemställan därom.
Nu hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för här ovan för år 1919 angivna behov vid
statens skogsförsöksanstalt å extra stat för samma år
anvisa ett reservationsanslag av........... kronor 19,450.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 27
210
Nionde huvudtiteln.
[69.]
Specialundersökningar
rörande de
norrländska
skogarnas föryngring.
(extra anslag.)
f. Specialundersökningar rörande de norrländska skogarnas föryngring.
För specialundersökningar rörande de norrländska skogarnas föryngring
i huvudsaklig överensstämmelse med en i statsrådsprotokollet
den 14 januari 1916 angiv, n plan anvisade riksdagen å extra stat för
år 1917 ett anslag av 38,900 kronor och medgav tillika, att Kungl. Maj:t
finge härav under år 1916 låta av tillgängliga medel förskottsvis utanordna
19,900 kronor. För år 1918 har för detta ändamål anvisats
19,000 kronor.
Enligt den beräkning över årsutgifterna, som fanns bifogad förenämnda
plan, skulle dessa under den första femårsperioden årligen utgöra
19,000 kronor enligt följande ungefärliga fördelning:
Arvode till försökslednre ........................................ kronor 6,400
» » skogsbiträde .......................................... » 2,000
Resekostnader............................................................ » 4,400
Hantlanyning.............................................................. » 3.500
Hägnadskostnader .................................. » 2,000
Diverse expenser, blanketter, fotografier m. m. » 700
Summa kronor 19,000.
Vid ärendets föredragning framhöll dåvarande departementschefen,
att den framlagda beräkningen icke vore av-edd att fastslås såsom
gällande för framtiden. Erforderliga anslag borde efter utredning och
Förslag värjo gång anvisas är för år.
Med skrivelse d n 29 september 1917 har styrelsen för skogshögskolan
och statens skogsför öksanstalt. överlämnat en framställning
från ledaren av ifrågavarande under-ökningar, jägmästaren J. E. Wibeck,
angående höjt anslag för ändamålet å 1919 års stat jämte bilagt utdrag
av protokoll vid sammanträde i ärendet mellan profes-orerna G. Schotte
och H. Hesselman vid sko c sförsök san st alt n samt Wibeck. Vid detta
sammanträde utvecklade Wibeck skälen för sin framställning sålunda:
»Då efter första arbetsårets, 1916. resor, varunder huvudsakligen rekognosceringar
utförts för utväljande av jdats för försöksytorna tillräcklig erfarenhet ännu
ej förelåg för jämkningar i denna stat, begärde jag i skrivelse av den 16 oktober
samma år blott 19.000 kronor för avdelnii gens verksamhet under år 1918, vilken
summa också för nämnda år ställts till förfogande.
Efter innevarande års fältarbeten och sedan 35 försöksytor om tillsammans
cirka 23 hektars ytvidd blivit avröjda och kultiverade, har jag emellertid nogsamt
kommit till insikt om omöjligheten av att enbart med 19,000 kronor om året under
nu rådande arbets-, frakt- och materialpriser genomföra arbetsprogrammet i den
omfattning, som avses.
Nionde huvudtiteln.
211
På grund av de prisförhöjningar, som inträtt under de båda senaste åren, äro
för närvarande följande ökningar i den ursprungliga kostnadstab]ån att anse såsom
de minsta möjliga:
Arbetsledarens och skogsbiträdets arvoden kvarstå oförändrade.
Posten resekostnader bör på grund av prisförhöjningar, som vidtagits såväl
vid järnvägarna som inom vissa skjutsområden, höjas med allraminst 200 kronor
per år, d. v. s. ökas till 4,600 kronor.
Hantlangningen ställer sig för närvarande i Norrland väl 75 procent dyrare,
varför denna post bör ökas från 3,500 kronor till 6,150 kronor.
Tydligtvis ha också hägnadsarbetena blivit avsevärt dyrare än förut, men då
denna post från början måhända satts något högre än som varit erforderligt, bibeliålles
den här oförändrad.
Så gott som alla de utgifter, som ingå i kostnadstablåns sista post om 700
kronor, så exempelvis blankett-tryck, kostnaden för den ribb, som erfordras vid utmärkning
av plantor och såddrutor m. m., ha stigit högst avsevärt, varför en ökning
av posten i dess helhet med 50 procent d. v. s. till 1,050 kronor är absolut nödvändig.
Med de föreslagna ändringarna skulle det årliga kostnadsförslaget för avdelningens
verksamhet bliva följande:
Arvoden, försöksledaren ..................................... kronor 6,400
» skogsbiträdet ............................................ > 2,000
Resekostnader ............................................................ » 4,600
Hantlangning ............................................................ » 6,150
Hägnader .................................................................... » 2,000
Diverse expenser, blanketter, fotografier m. m..... » 1,050
Summa kronor 22,200.»
Tillika framhöll Wibeck, att enahanda ökning med 3,200 kronor
behövdes redan för år 1918.
Professorerna Schotte och Hesselman instämde i Wibecks yttrande.
Jämväl förenämnda styrelse har tillstyrkt framställningen.
De av ledaren för ifrågavarande undersökningar anförda skälen Departementsför
den begärda höjningen med 3,200 kronor av årsanslaget till desamma chefensynas
mig övertygande.
Med anledning av skedd ytterligare höjning i järnvägarnas biljettpris
samt på grund av den ökning i dagtraktamentena enligt resereglemente!,
varom Kungl. Maj:t förklarat sig ämna meddela föreskrift,
behöver emellertid, enligt vad jag inhämtat, posten för resekostnader höjas
med ytterligare 1,400 kronor för såväl år 1918 som år 1919. Totalkostnaden
för år 1919 blir då 23,600 kronor, och torde detta belopp nu
böra äskas av riksdagen för samma år.
Då enahanda utgiftsbehov föreligger även för innevarande år, kommer
jag att göra särskild hemställan om anslag å 4,600 kronor å t.illäggsstat
för år 1918.
212
Nionde huvudtiteln.
[69.] Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för specialundersökningar rörande de norrländska
skogarnas föryngring i huvudsaklig överensstämmelse
med den år 1916 för riksdagen framlagda
plan å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av............................................ kronor 23,600.
g. Den lägre skog sundervisning en och skogshushållning i allmänhet.
[70.]
Den lägre
skogsundervisningen
och
skogshushållning
i allmänhet.
(ordinarie
anslag.)
Enligt beslut av 1917 års riksdag är i riksstaten uppfört ett ordinarie
anslag till den lägre skogsundervisningen och skogshushållning i
allmänhet till belopp av 110,000 kronor. Detta anslag har beräknats
sålunda:
Statens skogsskolor .......................................................... kronor
Den enskilda skogsundervisningen................................ ))
Kolarskolan vid 1 lällnäs ................................................... »
» » Bispgården ........................................... »
Diverse ändamål till Kungl. Maj:ts disposition ......... »
Summa kronor
72,833: 34
1,000: —
1,000: —
1,000: —
34,166: fi6
Ilo,000: —.
Den av riksdagen år 1917 antagna staten för statens skogsskolor
slutar på 79,000 kronor. Enär en ny åttonde skogsskola — vid Haddebo —,
vilkens utgifter upptagas i staten, ej skulle träda i verksamhet förrän
under loppet av år 1918, kunde emellertid anslaget begränsas för samma
år till 72,833 kronor 34 öre.
Nu har domänstyrelsen i skrivelse den 21 september 1917 föreslagit,
dels att anslaget till dessa skogsskolor måtte upptagas med statens
slutsumma — varemot icke något lärer vara att erinra — dels ock att
staten måtte i två avseenden höjas.
Det ena av dessa sistnämnda förslag avser, att det tillfälliga lönetillägg
å 400 kronor, som 1917 års riksdag för år 1918 beviljat en
var av de åtta skogsrättarna, måtte såsom för framtiden oundgängligen
behövligt uppföras i staten, fördelat med 200 kronor såsom lön och
200 kronor såsom tjänstgöringspenningar. Jag anser visserligen, att
skogsrättarna böra även för år 1919 komma i åtnjutande av ifrågavarande
löneförbättring, men vill erinra, att frågan om förbättring av
skogsrättarnas avlöning sammanhänger med motsvarande fråga beträffande
kronojägare och att denna fråga ännu är under utredning av 1915 års
Nionde huvudtiteln.
213
kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser för kommunikationsrerken
m. fl. verk. På grund härav anser jag tillfälligt lönetillägg till
■kogsrättarna böra med oförändrat belopp även för år 1919 anvisas å
extra stat.
Det andra förslaget avser beviljande av vissa respenningbelopp
åt skogsråvara a. Härvid vill jag erinra om följande. 1 proposition
nr 274 den 23 april 1917 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att
resekostnads- och traktamentsersättning finge till ordinarie och extra
befattningshavare vid skogsstaten ävensom skogsskoleföreståndare och
skogsrättare utgå av domänfondens avkastning enligt gällande resereglemente
med vissa modifikationer. Riksdagen, som biföll förslaget ifråga
om den förvaltande personalen och skogsskoleföreståndarna, fann beträffande
den bevakande personalen visserligen traktamenten böra utgå
enligt modifierat resereglemente men däremot ersättning för de direkta
reskostnaderna beredas genom visst årsanslag, som borde avpassas efter
förhållandena å varje ort. Tillsvidare ansåg riksdagen de förut medgivna
fasta respenninganslagen lämpligen kunna gälla såsom reskostnadsanslag
av nu ifrågavarande slag. I enlighet härmed avfattades
riksdagens beslut härutinnan sålunda, att riksdagen medgav, att resekostnads-
och traktamentsersättning finge av domänfondens avkastning
utgå till ordinarie och extra befattningshavare vid skogsstaten, tillhörande
den bevakande personalen, ävensom skogsrättare i huvudsaklig
överensstämmelse med de av riksdagen angivna grunder. Enligt detta
beslut bibehållas alltså för skogsstatens bevakande personal de respenninganslag,
de förut åtnjutit. För skogsrättarna hava däremot några
dylika respenningar hittills ej varit medgivna. Under det Kungl. Maj:ts
förslag innefattade, att även skogsrättarna skulle få ersättning för de
direkta reskostnaderna enligt modifierat resereglemente, blev genom
riksdagens beslut icke någon annan bestämmelse i detta avseende träffad,
än att riksdagen icke fann sig kunna biträda Kungl. Maj:ts nyssnämnda
förslag.
Vid sådant förhållande ansågs vid utfärdandet den 28 augusti
1917 av kungörelse i ämnet annan utväg icke förefinnas än att någon
»ärskild bestämmelse icke meddelades om ersättning till skogsrättarna
för de direkta reskostnaderna utan blott om deras traktamenten.
Nu har domänstyrelsen i förenämnda skrivelse framhållit, att
•kogsrättarna måste vidkännas kostnader för med tjänsten förenade
resor, samt hemställt, att dem måtte tillerkännas fasta respenninganslag
med 50 till 100 kronor, att av Kungl. Maj:t närmare bestämmas efter
214
Nionde huvudtiteln.
[70.] olika lokala förhållanden. Efter ett genom snittsbelopp av 75 kronor
erfordrades härför 600 kronor.
I likhet med domänstyrelsen och med hänsyn till riksdagens omförmälda
beslut år 1917 anser jag lämpligt, att dylika respenningar no
medgivas skogsrättarna, och har ingen erinran mot det föreslagna beloppet.
Styrelsen har nn föreslagit, att medel härtill måtte beredas
under nu ifrågavarande ordinarie anslag och icke såsom driftkostnad
för statens domäner, vilket skett beträffande resekostnadsersättningen till
skogsskolföreståndarna. Jag finner denna olikhet befogad. Föreståndarnas
reseersättning motiveras nämligen förnämligast av deras åliggande
att utöva tillsyn över skolreviret, vilket tillhör domänfonden, under det
att skogsrättarnas resor i regel företagas'' för skogsskolans räkning,
huvudsakligen vid exkursioner med lärjungar vid skolan. Då deras
traktamenten hava enahanda grund, böra ej heller dessa utgå av
domänfondens medel, utan lämpligen från den till Kungl. Maj:ts disposition
stående delen av nu ifrågavarande ordinarie'' anslag. Detta innebär
en avvikelse från fjolårets riksdags beslut härutinnan. Något särskilt
nytt beslut av riksdagen härom torde dock ej erfordras, utan lärer Kungl.
Maj:t kunna förordna därom, ifall riksdagen ej uttalar annan uppfattning.
För närvarande anser jag därför riksdagens medgivande behöva
utverkas allenast därtill, att i slutet av staten för skogsskolorna införes
en ny post »respenningar åt skogsråtta^ att fördelas efter Kungl. Maj:ts
beprövande: 600 kronor», varigenom statens slutsumma höjes till 79,600
kronor.
I anslagen till den enskilda skogsundervisningen samt kolarskolorna
vid Hällnäs och Bispgården har domänstyrelsen icke föreslagit någon
förändring och torde härtill böra för år 1919 avses samma belopp, som
beräknats i det ordinarie anslaget för innevarande år.
Det till diverse ändamål till Kungl. Majrts disposition beräknade
beloppet av 1918 års ordinarie anslag har avsetts skola användas unge
-
färligen sålunda:
till underhåll av skogsskolornas byggnader.................. kronor 22,000: —
» skogsvårdsföreningen för utgivande av dess tidskrift » 4,000: —
» » » » » tidskriften
Skogen ......................................................................... *> 1,500: —*
» Norrlands skogsvårdsförbund för stödjande av dess
verksamhet .................................................................... » 3,000: —
» oförutsedda och diverse ändamål .............................. » 3,666: 66
Summa kronor 34,166: 66.
Nionde huvudtiteln.
215
Då skogsskolornas antal ökats med såväl skogsskolan vid Haddebo [70.''
som fortsättniugsskolan vid Kloten, till vilken senare skola anslag hittills
anvisats å extra stat, har domänstyrelsen nu ansett, att de till underhåll
av skogsskolornas byggnader avsedda medlen borde höjas med 3,000
kronor till 25,000 kronor. Ehuru anslag till själva skolan vid Kloten
i avvaktan på erfarenhet om dess först under hösten år 1917 började
verksamhet synes mig böra tillsvidare fortfarande utgå å extra stat, har
jag ej något att invända mot den sålunda av domänstyrelsen föreslagna
ökningen i de för byggnadernas underhåll avsedda medlen. För jämnande
av slutsumman bör det till oförutsedda och diverse ändamål avsedda
beloppet, från vilket bland annat förenämnda dagtraktamenten
till skogsrättare böra utgå, höjas med 233 kronor 34 öre till 3,900
kronor. Inalles kommer då posten till diverse ändamål till Kungl.
Maj:ts disposition att höjas med 3,233 kronor 34 öre till 37,400 kronor.
Ifrågavarande anslag i dess helhet skulle alltså sammansättas så -
lunda:
Statens skogsskolor ................................................................. kronor 79,600
Den enskilda skogsundervisningen ....................................... » 1,000
Kolarskolan vid Hällnäs ........................................................ » 1,000
» » Bispgården .................................................. » 1,000
Diverse ändamål till Kungl. Maj:ts disposition .............. » 37,400
Summa kronor 120,000,
vilket innebär en ökning av 10,000 kronor i jämförelse med anslagets
belopp för år 1918.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna sådan ändring i gällande stat för
statens skogsskolor, att tillämpas från och med år
1919, att i slutet av sagda stat införes en ny post
»respenningar åt skogsrättare att fördelas efter Kungl.
Maj:ts beprövande: 600 kronor», varigenom statens
slutsumma höjes till 79,600 kronor;
dels ock höja ordinarie anslaget till den lägre
skogsundervisningen och skogshushållning i allmänhet
från ........................................................... kronor 110,000
med ........................................................... » 10.000
till .............................................................. » 120,000.
916
Nionde huvudtiteln.
[71.]
Tillfälligt
timtillägg åt
tkogsrättare.
(extra anslag.)
[72.]
Fortsättning s*
skolan vid
Kloten.
(extra anslag.)
h. Tillfälligt lönetillägg åt skogsrättare.
Under åberopande av vad jag anfört i nästföregående punkt hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för beredande av tillfälligt lönetillägg för år
1919 åt åtta skogsrättare med 400 kronor till var och
en å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst ........................................................... kronor 3,200.
i. Fortsättning sskolan vid Kloten.
För 1916 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till inrättande
av en fortsättningsskola vid Kloten för från statens skogsskolor utgångna
lärjungar. Enligt förslaget beräknades skolans stat sålunda:
Föreståndare, arvode *) kronor 4,000
Assistent, )) *) » 3,000
Repetitör » *) » 2,000
Stipendier ................................................................ » 2,500
Expenser och underhåll .......................................... » 1,600
Summa kronor 13,100.
Jämte fri bostad och vedbrand.
Enär skolan skulle träda i verksamhet först under hösten år 1917,
behövde för samma år anvisas till uppehållande av skolan allenast 3,400
kronor. Riksdagen biföll detta förslag. Anslaget anvisades å extra stat.
Då för år 1918 hela det avsedda årsbeloppet borde anvisas samt det
ansågs önskligt, att de tio stipendiernas belopp höjdes, liksom vid
skogsskolorna föreslagits, från 250 till 300 kronor att tillämpas redan
från kursens början den 1 november 1917, begärdes i fjol på extra stat ett
anslag till skolan å 13,700 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att härav
förskottera under år 1917 100 kronor till stipendiernas ökning. Detta
bifölls av riksdagen.
Stadgar för denna skola hava av Kungl. Maj:t utfärdats den 13
juli 1917.
Nu har domänstyrelsen i skrivelse den 21 september 1917 anfört,
att det till expenser och underhåll avsedda beloppet, 1,600 kronor, vore
väl knappt. Dels behövde det på grund av rådande dyrtid höjas med
Monde huvudtiteln. 217
350 kronor. Dels behövde det ökas med 900 kronor för arvode till den [72.]
gårdskarl, vilken jämlikt § 22 i stadgarna skulle finnas anställd vid
skolan, samt med 850 kronor till reskostnader för lärare och lärjungar
vid de exkursioner och resor, som föreskreves i stadgarnas § 0. Tillhopa
borde expensanslaget ökas med 2,100 kronor till 3,700 kronor.
Denna ökning tarvades redan för år 1918.
Jag finner de av domänstyrelsen anförda omständigheter betinga Departement* ■
höjning av skolans expensanslag med det av styrelsen angivna belopp, chefen2,
100 kronor, och vill erinra, att något skolrevir icke avskilts för denna
skola. Ökningen bör läggas till det för innevarande år avsedda beloppet,
13,600 kronor, så att anslaget blir 15,700 kronor.
Då ökade medel för angivna ändamål synas behövliga redan för
innevarande år, kommer jag att göra särskild framställning om deras
anvisande å tilläggsstat.
Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till fortsättningsskolan vid Kloten å extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst ............................................ kronor 15,700.
j. Tillsyn å enskildas skogar i lappmarkerna och Sårna socken,
oförändrat ordinarie anslag...................................................... kronor 200,000.
k. Tillsyn å enskildas skogar i Västerbottens och Norrbottens läns
kustland, oförändrat ordinarie anslag................................... kronor 130,000.
1. Ökade utgifter för tillsyn å enskildas skogar i Västerkottens och Norrbottens
läns kustland.
För bestridande av ökade kostnader för extra personal för tillsyn [73.]
över dimei.sionslagens tillämpning å enskildas skogar i Västerbottens ökade UW~
och Norrbottens läns kustland har riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag % fZmlT
å extra stat för år 1918 anvisat ett förslagsanslag av 140,<>00 kronor sko9ar i vatävensom
medgivit, att Kungl. Maj:t finge härav låta av tillgängliga
medel under år 1917 utanordna erforderligt belopp. Enligt utredningen läns kuMa^-i ärendet var av anslaget ett belopp av 80,000 kronor avsett för år 1918. (extra ,an8l^-)
Då anslag å sistnämnda belopp torde bliva erforderligt även för
år 1919, hemställer jag, att Eders Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 28
218 Nionde huvudtiteln.
att för bestridande av ökade utgifter för tillsyn
å enskildas skogar i Västerbottens och Norrbottens
läns kustland å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av............................................. kronor 80,000.
m. Skogsvård å enskildas skogar i Västerbottens och Norrbottens län
samt Sårna socken med Idre kapellag.
174 -i För främjande av skogsvård å enskildas skogar i Västerbottens och
Skogsvård å Norrbottens län samt Sårna socken med Idre kapellag har riksdagen å
enskildas sko- exj.ra för år 1918 under vissa villkor anvisat ett reservationsanslag
ZuJsZT av 98,000 kronor.
Norrbottens F)å anslag till detta ändamål torde böra finnas tillgängligt, aven
surna tocken för år 1919 och anledning saknas till någon förändring i beloppet eller
med idre j bestämmelserna för anslagets användning, hemställer jag, att i likhet
( jTsZlg.) med i fjol Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för främjande av skogsvård å enskildas skogar
i Västerbottens och Norrbottens län samt Sårna socken
med Idre kapellag å extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av............................... kronor 98,00*),
att av Kungl. Maj:t i mån av tillgång tilldelas vederbörande
hushållningssällskap under förutsättning, att
landsting och hushållningssällskap tillsammans eller
ettdera av dem till ändamålet bidragit med belopp,
motsvarande minst en tredjedel av statsbidraget, samt
under villkor dels att anslag från sålunda av statsmedel
och från orten anvisade medel icke må utgå
till bolag, dels ock att vederbörande hushållningssällskap
skall vara skyldigt att efter årets utgång till
Kungl. Maj:ts vederbörande befalluingshavande avgiva
redogörelse över användningen av samtliga för ändamålet
erhållna bidrag.
n. Skogsodlingens befrämjande.
r 75l För vart och ett av åren 1897—1918 har riksdagen beviljat anslag
Skogsödla- på extra stat för skogsodlingens befrämjande. Detta anslag nedsatte-*
gens befräm- ^7 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag från 100,000 kronor till
(extra”ansiag.) 90,000 kronor i samband med anvisandet av särskilt anslag till lräm
-
Nionde huvudtiteln.
219
jande av skogsvård å enskildas skogar i Västerbottens ocli Norrbottens [75.
län samt Sårna socken mod Idro kapellag.
För år 1919 torde anslag till samma belopp som för innevarande
år böra äskas av riksdagen och jag hemställer därför, att Eders Kung!
Maj: t måtte föreslå riksdagen
att för skogsodlingens befrämjande inom andra
delar av riket än Västerbottens och Norrbottens län
samt Sårna socken med Idre kapellag å extra stat för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag av kronor 90,000,
att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att i mån
av tillgång tilldess skogsvårdsstyrelser, till vilka landsting
eller hushållningssällskap för ändamålet lämnat
bidrag, under iakttagande att statsbidrag icke må till
någon skogsvårdsstyrelse utgå med högre belopp än
det, varmed landstinget och hushållningssällskapet tillsammans
eller ettdera av dem till ändamålet bidragit.
o. Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.
Till detta ändamål har riksdagen anvisat å extra stat för vart och [76.]
ett av åren 1905—1909 ett anslag av 60,000 kronor samt för vart och Skoa^rdsett
av åren 1910—1918, sedan genom riksdagens beslut en ny skogs- verklighet.
vårdsstyrelse tillkommit för Gottlands läns landstingsområde, ett anslag (extra anslag.)
av 67,500 kronor. Detta sistnämnda anslag har fördelats mellan skogsvårdsstyrelserna
med vissa belopp till eu var av dem.
Då de sålunda beviljade anslagen varit nödiga för det med dem
avsedda ändamål och enahanda belopp jämväl för år 1919 äro väl behövliga
för skogsvårdsstyrelserna, får jag hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att såsom bidrag till bestridande av kostnaderna
för uppehållande av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av .................................................................. kronor 67,500.
2. Reglering av flottleder.
Till reglering av flottleder har riksdagen under en följd av år (77.]
anvisat anslag å extra stat. För innevarande år uppgår anslaget till Reglering a»
800,000 kronor. Därjämte har riksdagen medgivit att under år 1918 fl°taeder
(extra
anslag.)
220
Nionde huvudtiteln.
[7 7,] inflytande flottningsavgifter finge användas till bestridande av kostnader
för reglering av flottleder inom riket.
1 skrivelse den 8 oktober 1917 har nu domänstyrelsen hemställt,
att för ändamålet måtte av riksdagen begäras ett anslag för år 1919 ä
300,000 kronor. Till stöd för denna hemställan har styrelsen anfört
huvudsakligen följande.
Av en skrivelsen bifogad tablå framginge, att de för år 1918 tillgängliga
medlen icke blott motsvarade kostnaderna för de regleringsarbeten, som av domänstyrelsen
ansåges mest trängande under samma år, utan även beräknats lämna
ett överskott av 40,000 kronor. Vid sådant förhållande syntes medelsbehovet för
år 1918 vara fullt tillgodosett. Styrelsen hölle före, att flottledsregleringarna jämväl
under år 1919 borde försiggå i ungefärligen samma utsträckning som för år
1918 avsetts, och för detta ändamål erfordrades ett anslag av 300,000 kronor.
I nämnda tablå hade domänstyrelsen för år 1919 beräknat inflytande ainorteringsavgifter
till 180,000 kronor. Detta belopp vore 00,000 kronor högre än det
belopp, vartill 1918 års beräknade amorteringsavgifter numera ansetts böra reduceras.
Den vidtagna reduktionen hade sin grund däri, att de virkesavverkningar.
som komme att äga rum under vintern 1917—1918, syntes bliva av avsevärt mindre
omfattning än ursprungligen avsetts.
Då behovet av en flottledsingenjör i norra delarna av riket visat sig
stadigvarande, syntes det styrelsen angeläget, att nämnde befattningshavare bleve
uppförd å ordinarie stat. Styrelsen hade därför i särskild skrivelse samma dag
såsom tillägg till statförslaget T fråga om driftkostnader för statens domäner gjort
framställning därom ävensom att avlöningen matte få utgå från nämnda driftkostnader.
Genom överflyttande av flottledsingenj örens avlöning från anslaget till
flottledsregleringar till driftkostnader för statens domäner borde flottledsanslagets
utgifter till avlöningar rätteligen kunna minskas med ett belopp, motsvarande
avlöningen till flottledsingenjören. Såsom av tablån inhämtades hade styrelsen
likväl beräknat, att avlöningarna åt flottledspersonalen skulle under år 1919 utgå
med oförändrat belopp, eller 55,000 kronor. Såsom skäl härför ville styrelsen åberopa
ej mindre behovet att höja arvodet till flottledsassistenten, vilken samtidigt
komme att erhålla en mera självständig och omfattande verksamhet, än även angelägenheten
att i någon mån förbättra flottledsförmännens ställning. Styrelsen ansåge
det även önskvärt att vid behov kunna öka antalet av sistnämnda befattningshavare,
vadan anslagsposten beräknats med hänsyn därtill.
Som övriga utgifter — reglerings- och synekostnader — beräknats till 465,000
kronor, uppginge 1919 års beräknade utgifter till sammanlagt 520,000 kronor. Till
täckande härav funnes, utom ovannämnda amorteringsavgifter å tillhopa 180,000
kronor, den beräknade behållningen från år 1918 av 40,000 kronor. Vid sådant
förhållande bleve ett anslag av statsmedel å 300,000 kronor erforderligt till regleringsarbetenas
utförande till beräknad omfattning.
jjepartc- Jag ansluter mig till domänstyrelsens förslag beträffande anslag
menttehefen. ^ flottledsregleringar för år 1919.
Nionde huvudtiteln.
221
Frågan om uppförande av flottledsingenjören å ordinarie stat är [77. |
remitterad till 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser
för de affärsdrivande verken. Jag anser emellertid, att denna
fråga ej bör hindra, att anslag nu äskas till llottledsregleringarna. Åven
om nämnde ingenjör jämväl för år 1919 kommer att avlönas från nu
ifrågavarande anslag, lärer möjlighet finnas att från de för flottledsregleriugar
avsedda medlen, om så finnes böra ske, bereda arvodesförhöjningar
åt llottledsassistenten och flottledsförmännen samt anställa flera
dylika förmän.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
dels för bestridande av kostnader för reglering
av flottleder inom riket å extra stat för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av ........... kronor 300,000;
dels ock medgiva, att under år 1919 inflytande
flottningsavgifter må användas till bestridande av
kostnader för reglering av flottleder inom riket.
3. Släckning av skogseld.
Då statskontoret den 25 oktober 1917 avgav utlåtande över kassa- [78.]
förlagskommitténs betänkande den 20 mars 1917, framhöll ämbetsverket Släs^gn''^dav
bland annat, att för bestridande av statsverkets kostnader för släckning * °9‘e .
av skogsbrand, inberäknat trupptransporter m. m. för dylikt ändamål, aLiagT
borde i riksstaten uppföras ett särskilt anslag, så att det hittillsvarande
systemet att förskottera medel till dessa utgifter och sedan anmäla förskotten
till ersättande av riksdagen måtte kunna upphöra. Kostnaderna
för ifrågavarande ändamål hade nedannämnda år utgjort:
1914 ...................................................... kronor 25,822: 5 3
1915 ........................................................ » 48,349: 7 9
1916 ......................................................... » 64,408:6 5
eller i medeltal ungefär 46,194 kronor.
Enligt lagen den 14 oktober 1914 är skyldighet att deltaga i Departement»-släckning av skogseld ett allmänt medborgerligt åliggande för envar i chefentrakten
bosatt arbetsför man, som fyllt aderton men icke sextio år. Har
elden tagit sådan omfattning, att släckningsmanskap i större antal erfordras,
äger befälhavaren vid brandstället att hos länsstyrelsen begära militärhandräekning.
222
Nionde hämd titeln.
[78.] I fråga om kostnader av statsmedel för skogselds släckning stadgas
i lagen endast, att den, som deltagit i eller på annat sätt varit verksam
för släckning av skogseld, må kunna, efter ty skäligt prövas, av statsmedel
bekomma ersättning eller särskild belöning därför ävensom ersättning
för skada till följd av arbetet. Beloppen bestämmas av Kungl.
Maj:ts befallningshavande. Någon ovillkorlig rätt till ersättning finnes
sålunda icke. Detta framhölls också av dåvarande departementschefen
uti motiveringen till förslaget. Han anförde även, att för militärs deltagande
i släckningsarbetet borde dylik ersättning eller särskild belöning
icke förekomma, varemot gottgörelse för transportkostnader samt för
skadade eller förkomna effekter borde liksom förut utgå av allmänna medel.
Beträffande nyssnämnda ersättningar och belöningar fann samme
depai-tementschef dem böra utgå av allmänna medel på grund av det
stora statsintresse, som vore förenat med ifrågavarande lagstiftning. Att
fördela kostnaderna bland ägarna av den för eldfaran utsatta men räddade
skogen vore måhända det riktigaste, men en rättvis dylik fördelning
skulle oftast vara nära nog omöjlig att åstadkomma. En av norrländska
skogsvårdskommittén framkastad tanke att använda en del av skogsvårdsavgifterna
till bestridande av dessa kostnader kunde visserligen vara värd
beaktande, men departementschefen ansåg sig dock ej böra då framlägga
förslag till ändring i sådant syfte av förordningen om skogsvårdsavgift.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag till lag i ämnet lämnades möjlighet att härtill
använda skogsvårdsavgifter så till vida öppen, som det föreslogs, att
kostnaden skulle bestridas av statsmedel »i den mån ej andra medel
anslås lör ändamålet». Sistnämnda bestämmelse uteslöts emellertid av
riksdagen.
Med hänsyn till denna riksdagens åtgärd och då släckning av
skogseld för övrigt är förenad med ett betydande statsintresse, håller
jag före, att tanken på att använda skogsvårdsavgifter för bekostande
av sagda ersättningar och belöningar icke bör föranleda någon särskild
åtgärd utan statsmedel fortfarande användas för ändamålet liksom hittills
alltid skett ifråga om gäldande av kostnaderna för biträde av militär
vid skogselds släckning. Hittills hava dylika ersättningar och kostnader
guldits av medel dels under sjätte och dels under nionde huvudtiteln.
I betraktande av att utgifterna ske i skogsvårdens intresse, synes lämpligast,
att de utgå av medel under sistnämnda huvudtitel. Att härtill
uppföra ett särskilt ordinarie anslag, såsom statskontoret föreslagit, finner
jag lämpligt, och torde detsamma, som givetvis bör hava förslagsanslags
natur, böra bestämmas till ett belopp av 50,000 kronor.
Nionde huvudtiteln.
223
Dylikt anslag bör såsom extra uppföras åven å tilläggsstat för (78.
innevarande år, och kommer jag att härom göra särskild hemställan.
Jag hemställer nu, att Eders Kung!. Magt måtte föreslå riksdagen
att till kostnader för släckning av skogseld uppföra
under nionde huvudtiteln från och med år 1919
ett ordinarie förslagsanslag av............... kronor 50,000.
F. Lian t mit t eri väsen det.
1. Lantmäteristaten.
a. Lantmäteristaten.
För 1917 års riksdag anmäldes, att åtskilliga framställningar av Lantmateribetydande
omfattning och i varandra intimt ingripande beskaffenhet stateninkommit
från lantmäteristyrelsen angående vissa lantmäteriväsendet ^nsiåg™
berörande frågor. Enär dessa ärenden icke kunde till samma riksdag
hinna erhålla vederbörlig utredning, framlades för riksdagen förslag allenast
till vissa åtgärder av provisorisk natur. Dessa förslag blevo av
riksdagen i huvudsak bifallna.
För åstadkommande av ytterligare utredning i nyssnämnda frågor
och vad med dem sammanhänger bemyndigade Kungl. Magt den 3 juli 1917
chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla särskilda sakkunniga.
Dessa sakkunniga, vilka benämnas 1917 års lantmäterikommission, hava
sedan dess varit sysselsatta med fullgörande av sitt uppdrag. De hava
nu för mig anmält, att de icke hysa förhoppning att kunna avlämna
betänkande å sådan tid, att något förslag, åsyftande ändring i det ordinarie
anslaget till lantmäteristaten, skall kunna med anledning därav
avlåtas till 1918 års riksdag.
Vid sådant förhållande torde anslaget till lantmäteristaten böra
upptagas såsom ojörändrat ordinarie anslag ..................... kronor 536,400.
b. Lantmäteristyrelsens reproduktionsanstalt.
Sedan riksdagen under åtskilliga år anvisat anslag å extra stat [79.]
till fotomekanisk reproduktion av lantmäterikartor, vilken verksamhet Lantmäteribedrives
vid eu hos lantmäteristyrelsen inrättad reproduktionsanstalt, reprcMframlade
nämnda styrelse i skrivelse den 11 november 1916 förslag till Höns
anstalt.
(oxtra anslag.)
224
Nionde huvudtiteln.
[79.] ordinarie stat för anstalten. Då min företrädare i ämbetet den 16 april
1917 anmälde detta ärende, anförde han, att av'' vissa närmare angivna
skäl frågan om reproduktionsaustaltens framtida ställning och om stat
för densamma borde hänskjutas till ytterligare utredning i samband med
den utredning angående vissa andra lantmäteriväsendet berörande frågor,
som visat sig erforderlig. Då det emellertid i varje fall vore osäkert,
huruvida anstaltens egna inkomster under år 1918 kömme att fullt räcka
till dess utgifter, tillstyrkte han, att för bestridande av dylika utgifter
måtte å extra stat för år 1918 av riksdagen äskas ett reservationsanslag
av 6,000 kronor att av Kungl. Magt i mån av behov användas. I enlighet
härmed avlät Kungl. Magt framställning till riksdagen i proposition
nr 247, vilken av riksdagen bifölls.
Nu har lantmäteristyrelsen i skrivelse den 22 november 1917, med
erinran om sitt förslag den 11 november 1916, anfört att, oberoende
huruvida förslaget om anstaltens uppförande å ordinarie stat bringades
till sin lösning vid 1918 år riksdag, ett anslag av 6,000 kronor syntes
böra beredas till mötande av anstaltens utgifter för år 1919.
I utlåtande bäröver har 1917 års lautmäterikommission, då det
syntes icke kunna med säkerhet antagas, att anstaltens egna inkomster
skulle under år 1919 komma att fullt räcka till dess utgifter, och med
förmälan att kommissionen icke hade förhoppning, att förslag om anstaltens
uppförande å ordinarie stat skulle kunna framläggas för 1918
års riksdag, förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till styrelsens
ifrågavarande hemställan.
Departements- Jag biträder lantmäteristyrelsens nu förevarande, av lantmäteri
ehefen.
kommissionen tillstyrkta förslag och hemställer därför, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för bestridande av utgifter vid lantmäteristyrelsens
reproduktionsanstalt, att av Kungl. Maj t i
mån av behov användas, å extra stat för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av.................. kronor 6,000.
c. Ökat arbetsbiträde hos lantmäteristyrelsen.
[•gQ j I skrivelse den 20 november 1916 framlade lantmäteristyrelsen
ökat arbete- förslag till vissa ändringar i styrelsens stat. Då detta ärende icke kunde
lantmäteri?- bliva färdigt till föredragning under loppet av 1918 års riksdag, erhöll
styrelsen, lantmäteristyrelsen anmodan att inkomma med förslag angående ökat
(extra andag.) arbetsbiträde hos styrelsen. Sådant förslag avgavs av styrelsen den 19
Nionde huvudtiteln.
225
mars 1917. I anledning härav avlät Kungl. Magt den 10 april 1917 [80.]
proposition till riksdagen om anvisande å extra stat för år 1918 såsom
förslagsanslag, högst, av dels G,GOD kronor för anställande under samma
år hos lantmäteristyrelsen av en tjänsteman, benämnd byrådirektör, och
dels 11,700 kronor till extra tjänstemän och biträden samt vikariatsersättning
hos nämnda styrelse, utöver härtill i styrelsens stat upptaget
anslag. Denna framställning bifölls av riksdagen.
Lantmäteristyrelsen har nu i skrivelse den 10 november 1917,
under förutsättning att förslaget om ändringar i styrelsens ordinarie stat
ej kunde föreläggas 1918 års riksdag, anhållit, att för år 1919 måtte
av riksdagen äskas anslag till ökat arbetsbiträde med samma belopp
som för innevarande år.
Denna framställning har tillstju-kts av 1917 års lantmäterikommission.
Enär, såsom jag förut meddelat, något förslag om ändring i lånt- Departements
mäteristyrelsens ordinarie stat icke kan föreläggas 1918 års riksdag, chefentorde
för År 1919 behovet för lantmäteristyrelsen att erhålla anslag å
extra stat för anställande av arbetsbiträde komma att kvarstå oförminskat.
På grund härav hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att å extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag,
högst, anvisa
dels för anställande under samma år hos lantmäteristyrelsen
av en tjänsteman, benämnd byrådirektör
.............................................................. kronor 6,600;
varav 2,000 kronor skola anses motsvara
tjänstgör ingspenningar;
dels ock till extra tjänstemän och
biträden samt vikariatsersättning hos
nämnda styrelse, utöver härtill i styrel
-
sens stat upptaget anslag....................... » 11,700;
eller tillhopa ................................... » 18,300,
d. Dagtraktamenten åt lantmätare.
I skrivelse den 14 december 1916 gjorde lantmäteristyrelsen framställning
om åtgärder i åtskilliga hänseenden för förbättring av den lantmätare.
ekonomiska ställningen för lantmätare, som sysselsättas med verkställande
av lantmäteri för rättningar. En av dessa föreslagna åtgärder gällde
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 29
226
Nionde huvudtiteln.
tillerkännande åt lantmätarna av rätt till dagtraktamente såväl vid resa.
som under vistelse å förrättning sstället, varemot den nuvarande obetydliga
ersättningen för kost och tidsspillan borde bortgå. Styrelsen föreslog,
att såväl de föreslagna dagtraktamentena som själva reseersättningen
skulle övertagas av staten, vilket beräknades skola medföra en kostnad
av omkring 380,000 kronor.
Vid anmälan den 13 januari och den 16 april 1917 av lantmäteristyreisens
förenämnda skrivelse jämte ett flertal andra framställningar
funno mina bägge sista företrädare såsom chefer för jordbruksdepartementet
dessa frågor tarva ytterligare utredning. För sådant ändamål
hava därefter jämlikt erhållet bemyndigande tillkallats särskilda sakkunniga,
benämnda 1917 års lantmäterikommissiou.
I skrivelse den 10 november 1917 angående tillskott till krigstidstillägg
för år 1918 åt praktiserande lantmätare m. m. har nu lantmäteristyrelsen
ånyo bragt på tal frågan om dagtraktamenten och reseersättning
åt lantmätarna och därvid anfört följande.
»Även om den del av lantmäterikåren, varom här är fråga, för år 1918 beredes
tillskott till krigstidstillägg eller vederlag för utebliven förhöjning i taxan---
till samma procent, som kommer att i allmänhet gälla för krigstidstillägg för befattningshavare
i statens tjänst, kommer densamma ändock i en sämre ställning än
andra statstjänare i allmänhet. Detta heror, förutom på att alla ifrågavarande
tjänstemän för sin verksamhet hava omkostnader, som under sista åren stigit i flera
fall med mer än 100 procent och för vilka omkostnader någon ersättning icke
beretts dem, i synnerhet därpå, att desamma bortåt hälften av året måste vistas
utom hemmet på resor för verkställande av dem åliggande göromål. Ifrågavarande
tjänstemän äga att för resor bekomma, förutom gottgörelse för reskostnad, ersättning
för kost och tidsspillan efter vägens längd med 12 öre för kilometer vid resa
med skjuts och med 4 öre för kilometer vid resa på ångfartyg eller järnväg. Under
vistelsen å förrättningsstället bekommer lantmätaren däremot icke någon ersättning
för vistelsen utom hemmet eller något dagtraktamente eller någon som helst ersättning
utöver arvode för verkställt arbete.
Det framgår alltså, att lantmätarna i berörda hänseende stå i en helt annan
ställning än övriga statstjänstemän, som vid motsvarande resor åtnjuta sina lönor
och tjänstgöringspenningar oavkortade samt därjämte traktamenten för varje dag
de äro borta i ersättning för de utgifter, som alltid äro förenade med vistelse utom
hemmet. Att denna lantmätarnas särställning är för dem synnerligen ogynnsam
och därför föranlett klagomål, kan ej förvåna. För en sammanlagd inkomst, som
ej över- men ofta understiger vad likställda tjänstemän erhålla i lön och tjänstgöringspenningar,
måste lantmätarna under stora delar av året vistas borta från
sitt hem och då bekosta sig särskilt husrum och kost, vartill komma de med resor
och bortvaro från hemmet alltid förenade omkostnader för reseffekter, slitning av
kläder m. m. i högre grad än hemma. Att de utgifter, som vid resor och bortvaro
från hemmet måste bestridas enbart för kost, ej på långt när uppvägas av
den besparing, som sker i hemmet genom bortvaron, är påtagligt. En omständighet,
Nionde) huvudtiteln.
227
som gör att missförhållandet blir allt mera kännbart, är, att förrättningarna bliva
allt mer och mer till omfattningen mindre men till antalet liera. Härigenom bliva
resorna tätare och uppehållen kortare å varje plats, och bortfaller möjligheten att,
såsom vid längre vistelse kan ske, genom överenskommelse förskaffa sig kost och
logi till billigt pris. Lantmätarna tvingas, genom att förrättningarna bli mindre,
att allt mera anlita hotell och gästgivargårdar. Att priserna numera å dessa särskilt
vid vistelse av kort varaktighet äro mycket höga, är allmänt bekant. Då
lantmätarna i dagarvode erhålla enligt gällande taxa 10 kronor och då de vid
arbeten enligt tariff sällan intjäna mera men ofta mindre än dagarvodet, är tydligt,
att vad som vid dylika tillfällen blir behållen inkomst ej är mycket.
Uti det förslag till ny taxa på arvode för lantmäteriförrättningar, som lantmäteristyrelsen
avgav den 14 december 1916, har styrelsen också föreslagit borttagande
av nuvarande bestämmelser om ersättning för kost och tidsspillan samt
tillerkännande av rätt för lantmätarna att enligt resereglementet bekomma dagtraktamente
såväl under resa som vid vistelse å förrättningsstället. Då enligt vad
tantmäteristyrelsen inhämtat ovanberörda förslag till ny taxa icke torde bliva prövat
inom sådan tid, att den nya taxan kan komma att tillämpas under år 1918, men
det synes lantmäteristyrelsen synnerligen angeläget, att en ändring uti nu berörda
del oförtövat vidtages, har styrelsen ansett sig här böra väcka förslag därom.
Om man utgår ifrån att var och en av de erforderliga 300 tjänstemännen
är upptagen av tjänsteresor och förrättningar under i medeltal 125 dagar om året,
de yngre mer och de äldre mindre, komma dagtraktamentena, beräknade efter 8
kronor, att uppgå till 300,000 kronor. Kostnaderna för lantmätarnas resor, häri
inberäknad ersättningen för kost och tidsspillan, hava uppgått i medeltal för åren
1910—1914 till 112,206 kronor. Verkställd undersökning visar, att 30 procent
härav eller 33,662 kronor böra anses utgöra ersättning för kost och tidsspillan samt
återstående 70 procent eller 78,544 kronor verklig reskostnad. Jordägarnas ökade
utgifter genom antagande av ifrågavarande förslag komme alltså att i runt tal uppgå
till 266,400 kronor. Kommer traktamentet för fjärde klassen i reglementet att
höjas, såsom lärer vara ifrågasatt, från 8 till 12 kronor, är det givet, att härigenom
föranledas ökade utgifter i motsvarande grad även till lantmätarna. Då det nu
framställda förslaget i denna del emellertid knappast torde kunna träda i tillämpning
förr än den 1 juni 1918, torde högst 3/, av kostnaderna komma att utgå för sistnämnda
år.
Bibehållande av nuvarande fördelning av lantmäterikostnaderua mellan staten
och jordägarna borde givetvis medföra, att jordägarna finge vidkännas en förhöjning
i taxan med samma procent, som kommer att bestämmas för krigstidstillägget.
40, 50 och 60 procent å 1,100,000 kronor, vilket belopp den nuvarande taxan beräknats
komma att för år 1918 tillföra lantmätarna, utgör respektive 440,000,
550,000 och 660,000 kronor. Det torde alltså vara tydligt, att rikets jordägare
genom statens övertagande av vederlaget för utebliven förhöjning i taxan kommer
att beredas fördel, även om lantmätarna berättigas till traktamente på sätt ovan
föreslagits och kostnaderna härför komma att stanna på jordägarna.
Slutligen finner sig lantmäteristyrelsen böra framhålla angelägenheten av att
förhållandena ordnas på sådant sätt, att den förbättring i lantmätarnas ställning,
som kan ifrågakomma under år 1918, kan få åtnjutas så tidigt som möjligt under året.»
228 Nionde huvudtiteln.
På grund härav har lan t maten styrelsen hemställt, att Kung!. Maj. t
måtte vidtaga åtgärder för att den med praktisk lantmäteriverksamhet
sysselsatta lantmäteripersonalen måtte i stället för nuvarande ersättning
för kost och tidsspillan vid tjänsteresa erhålla dagtraktamente såväl
under tjänsteresa som under vistelse å förrättniugsstället.
Över denna lantm äter istyrelsens framställning har 1917 års lantmäterikommission
avgivit utlåtande den 14 december 1917 och därvid
enat sig om följande uttalande.
»Vid den förberedande behandling, som kommissionen ägnat lantmäteristyrelsens
den 14 december 1916 avgivna förslag till ny taxa på arvode för lantmäteriförrättningar,
har kommissionen kommit till den uppfattning, att lantmätare äro
sämre ställda än andra tjänstemän genom saknaden av rättighet för dem att under
resa och vistelse å förrättningsställe komma i åtnjutande av dagtraktamente. Förhållandet
har för dem säkerligen blivit än mera betungande till följd av den inträdda
prisstegringen och andra olägenheter, som kristiden medfört, och som isynnerhet
gorå sig kännbara för dem, som vistas på resa. Kommissionen behjärtar därför
det önskemål, som från ifrågavarande tjänstemannagrupps sida och av lantmäteristyrelsen
framställts, eller beredande av rättighet för dessa tjänstemän att
resa och vistelse på förrättningsställe få tillgodonjuta dagtraktamente. Som en följd
härav böra §§ 2 5 i nu gällande taxa ersättas av särskilda bestämmelser. Då det
definitiva förslaget beträffande dagtraktamente med stöd av gällande förhållanden
upptagits i det nya förslaget till taxa, som kommissionen har under behandling,
skulle ju kunna ifrågasättas lämpligheten av att utbryta denna fråga fiån taxerevisionen
i övrigt. Med hänsyn till frågans innebörd och för handen varande
förhållanden i övrigt anser kommissionen sig dock böra tillstyrka, att ifrågavarande
reform omedelbart genomföres, och kan i detta sammanhang erinras, att- uenna
fråga såväl i nu gällande taxa som förslaget till ny taxa regleras uti vissa från
övriga bestämmelser tämligen avskilda delar.
Givetvis bör det tillkomma Eders Kungl. Maj:t att meddela de särskilda föreskrifter
i ämnet, som finnas erforderliga med hänsyn till lantmäteriverksamhetens
säregna beskaffenhet, och bör härvid särskilt komma under prövning såväl frågan
om begränsning av lantmätarnas rätt till dagtraktamente vid längre vistelse å samma
förrättningsställe som sättet för utövande av erforderlig kontroll.
Såväl lantmäteristyrelsens ovan omförmälda förslag till ny taxa på arvode
för lantmäteriförrättningar och det i sammanhang därmed framställda förslaget angående
förbättring av den ekonomiska ställningen för lantmätare, vilka sysselsättas
med verkställande av lantmäteriförrättningar, som samma styrelses förslag av den
24 maj 1917 med ändringar i fråga om organisationen av sistberörda personal utgå
ifrån statens övertagande av kostnaderna för traktamentena.
Uti nu förevarande framställning har lantmäteristyrelsen däremot icke ifrågasatt
överflyttande på statsverket av kostnaderna för de till lantmätarna utgående
traktamenten. Styrelsens ståndpunkt synes kunna sammanfattas på det sätt, att
då staten övertager det å taxeinkomsten beräknade tillskott till krigstidstillägget,
som egentligen borde drabba jordägarna, dessa rättvisligen, så länge denna anordning
varar, böra vidkännas utgifterna för lantmätarna tillkommande traktaments
-
Nionde huvudtiteln.
229
ersättning, samt att vid den slutliga regleringen en omläggning borde ske på sä
sätt, att jordägarna finge bära kostnaderna för eu förhöjd taxa, inklusive kostnaderna
för det ökade arbete, som ny mätningsförordning komme att medföra, under
det staten övertoge kostnaderna för lantmätarnas resor och traktamentsersättning.
Otvivelaktigt finnas goda skäl för lantmäteristyrelsens ståndpunkt. Med
hänsyn till förhandenvarande förhållanden och då frågan endast torde komma att
gälla ett provisorium på ett eller annat år. har kommissionen emellertid stannat
inför den mening, att det gynnande av jordägarna, som kan anses ske genom statens
övertagande redan nu av utgifterna för lantmätarnas traktamenten, bör anses berättigat
och betraktas såsom ett led i strävandena att öka jordbrukets produktionsförmåga.
Kommissionen finner sig alltså böra föreslå den ändring i lantmäteristyrelsens
förslag i denna del, att kostnaderna för lantmätarna tillkommande traktamenten,
vilka kostnader i remisshandlingen beräknats till 300,000 kronor årligen, övertagas
av statsverket, och torde utgifterna böra bestridas från det under nionde huvudtiteln
upptagna förslagsanslaget till resor och traktamentsersättning, som till följd
härav bör höjas med lämpligt belopp.»
Då lantmäterikommissionen vid övervägande av de många förslag
beträffande lantmäteriväsendet, som den bär under utredning, funnit
frågan om beredande åt de praktiserande lantmätarna av dagtraktamenten
under tjänsteresor och förrättningar kunna utan olägenhet avskiljas
från övriga frågor och behandlas särskilt för sig, ansluter jag
mig gärna till denna mening. Jag anser nämligen i likhet med såväl
lantmäteristyrelsen som nämuda kommission, att det nuvarande förhållandet,
att dessa lantmätare blott erhålla eu obetydlig ersättning för kost
och tidsspillan under själva resorna, numera är — oberoende av de tillfälliga
kristidsförhållandena — synnerligen otillfredsställande och ägnat
att ge anledning till befogade klagomål.
I den motivering för förslaget i och för sig, som handlingarna
innehålla, finner jag mig kunna instämma. Jag får därför hänvisa till
densamma och vill därvid särskilt betona, att, såsom lantmäterikommissionen
även ifrågasatt, vissa reduktioner synas böra göras för längre
tids vistelse å samma förrättningsställe och möjligen även i andra fall.
Härom torde i sinom tid förslag böra infordras från vederbörande.
Att såsom kommissionen ifrågasatt låta staten ensam övertaga
ifrågavarande, mycket avsevärda kostnader och samtidigt befria jordägarna
från erläggandet av den nuvarande ersättningen för kost och.tidsspillan
kan visserligen vara ägnat att väcka betänkligheter. Men då, såsom
också framhållits, en ny lantmäteritaxa inom en nära framtid torde
komma att utfärdas och det väl icke kan undgås att i densamma upptaga
höjda avgifter för verkställt arbete, vilka avgifter ju skola gäldas
Departement
chefen.
230
Nionde huvudtiteln.
av rekvirenterna, framstår förändringen såsom en provisorisk anordning,
som tillför jordägarna och huvudsakligen lantbrukarna en tillfällig lindring,
av vilken de just under nuvarande tider torde vara i stort behov,
och som i sin mån bidrager till att främja deras näring. Jag biträder
därför kommissionens förslag i denna del och vill framhålla, att själva
reskostnaderua, vilka på grund av höjda biljettpris och skjutstaxor m. m.
nu bliva högre än förr, fortfarande skola gäldas av jordägarna.
Vad det till dagtraktamentena behövliga beloppet beträffar har
lantmäteristyrelsen med utgångspunkt från 1907 års resereglemente beräknat
detsamma till sammanlagt omkring 300,000 kronor. Efter det
Kungl. Maj:t numera förklarat sig ämna föreskriva höjning i resereglementets
traktamentsbelopp med 4 kronor för fjärde klassen, borde
nämnda summa höjas med hälften eller till 450,000 kronor. Emellertid
bör beaktas, att vissa reduktioner i rätten till dagtraktamente torde böra
ske, såsom jag ovan framhållit. På grund härav och då det behövliga
anslaget ju i varje fall måste ges förslagsanslags natur, synes högre
årsbelopp än 400,000 kronor ej behöva nu beräknas i budgeten.
Dessa kostnader synas mig lämpligen böra bestridas från nionde
huvudtitelns förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar, som bör
undergå därav föranledd förhöjning. Jag. ämnar göra hemställan därom
vid behandlingen av detta anslag.
Lantmäteristyrelsen har med styrka framhållit, att det är önskvärt,
att de avsedda förändringarna må inträda redan under innevarande år,
så snart det låter sig göra. Lantmäteri kommissionen har icke uttalat
någon avvikande mening härutinnan. Åven jag finner detta befogat.
Jag har därför för avsikt att, därest riksdagen godkänner förändringen,
förelägga Kungl. Maj:t förslag till nya bestämmelser i ämnet att tillämpas
från lämplig tidpunkt under året. I händelse av sådan tillämpning komma
oberäknade utgifter å ganska stora belopp att under detta år drabba
nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktamentsersättning. De
torde kunna uppskattas till omkring 250,000 kronor. Jag återkommer
senare i dag härtill vid behandling av anslaget till rese- och traktamentspenningar
och den förstärkning i detta anslag, som bör äskas å tilläggsstat
för år 1918.
e. Arvoden åt vissa lantmäteriauskultanter.
[3L]
Arvoden åt
vissa lantmäteriauskultanter.
I gällande stat för lantmäteristaten i orterna finnas upptagna arvoden
ä 600 kronor till 30 lantmäteriauskultanter med tillhopa 18,000 kronor.
I proposition nr 275 den 16 april 1917 föreslog Kungl. Maj:t
(extra anplaff
Nionde huvudtiteln. 231
riksdagen bland annat att medgiva, af t för såväl tiden från den 1 juli
1917 till årets slut som år 1918 arvoden å 6<>0 kronor Unge av statsmedel
utbetalas till 40 lantmäteriauskultanter, vilka icke åtnjöte arvoden
från nämnda medel, samt att lör detta och andra ändamål anvisa ett
förslagsanslag å högst 100,000 kronor med förskottsrätt under år 1917
beträffande 76,000 kronor.
Riksdagen, som med anledning av väckt motion ansåg arvoden
höra tilldelas ökat antal auskultant^*, medgav, att för nyssnämnda tid
arvoden å 600 kronor finge utbetalas av statsmedel till 96 auskultanter,
som icke åtnjöte arvoden från medel å den ordinarie staten, samt anvisade
härtill och till andra ändamål ett förslagsanslag å högst 150 400
kronor med förskottsrätt beträffande 32,800 kronor. Skillnaden mellan
sistnämnda bägge belopp utgör 57,600 kronor, motsvarande arvoden till
96 auskultanter.
k rågan om förbättrad ställning i avlöuingshänseende för lantmäteriauskultanterna
sammanhänger med ett flertal andra lantmäteriväsendet
berörande frågor av ganska vittutseende och invecklad beskaffenhet,
vilkas utredande är anförtrott åt särskilda sakkunniga, benämnda 1917’
års lantmäterikommission.
I skrivelse den 10 november 1917 har lantmäteristyrelsen, med
erinran att styrelsen den 24 maj 1917 framlagt förslag till ny stat för
lantmäteristaten i orterna, innefattande ett flertal nya tjänster m. in.,
anhållit att, därest detta förslag ej skulle hinna föranleda proposition
till 1918 års riksdag, anslag å 57,600 kronor måtte för år 19 L9 begäras
till 96 auskultantarvoden å 600 kronor.
Därefter har lantmäteriauskultanternas förening g''enom dess styrelse
n.en ,?7 “n^ember 1917 g.iort framställning, att Kung]. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen att a extra stat för år 1919 såsom förslagsanslag,
högst, anvisa 164,400 kronor att användas under åren 1918 och 19i 9
efter vissa närmare angivna grunder.
I anledning av dessa framställningar har förenämnda lantmäterikommission
i utlåtande den 14 december 1917 anfört följande.
»Såsom känt är antogs den nu gällande lönestaten för den med praktisk
lantmäteriverksamhet sysselsatta lantmäteripersonalen under förutsättning, att den
därförut tillämpade nådiga taxan på arvode för lantmäteri förrättningar skulle nedsättas
med en tredjedel. Större delen av ifrågavarande personal bereddes ersättning
harfor genom de löner och arvoden, som uppfördes i den nya lönestaten. Vad
auskultanterna angår upptog denna lönestat emellertid arvoden endast till 30
auskultanter. Återstående antal auskultanter bereddes ingen ersättning för taxenedsättmngen,
och erfarenheten har visat, att de icke heller kunnat vinna sådan
genom enskilda avtal med dem, hos vilka de äro anställda såsom tjänstemedhjälpare.
[81-]
[81.3
232
Nionde huvudtiteln.
Den nya organisationen medförde emellertid för auskultanternas del även
betydligt försämrade befordringsmöjligheter. Av den utredning, som lantmätenstyrelsen
i denna del förebragt uti sin framställning den 24 maj 1917 med förslag
till ändringar i lantmäteristatens i länen organisation, inhämtas, att i genomsnitt
för perioden 1918—1939 skulle fordras 19.2 tjänstår för befordran till extra lantmätare
och ytterligare 6 å 7 år för befordran till distriktslantmätare. Uppenbarligen
måste detta anses synnerligen otillfredsställande, så mycket mer som 15
tjänstår fordras för distriktslantmätare för att komma i högsta lönegraden och
bliva berättigad till högsta pension. ,.
Förhållandena äro enligt kommissionens mening sådana, att de val motivera
åtgärder för förbättrande av auskultanternas ställning oberoende av hänsynen till
den inträffade kristiden, och då kommissionen icke ser sig i stånd att medhinna
behandlingen av ovanberörda förslag till ändringar i lantmäteristatens i länen organisation
inom sådan tid, att denna fråga kan föreläggas 1918 års riksdag, håller
kommissionen före, att åtgärder av tillfällig natur höra vidtagas.
Av en utredning, som lantmäteristyrelsen på begäran tillhandahållit kommissionen,
framgår, att antalet auskultanter, som under år 1917 i egenskap av tjänstemedhjälpare
varit verksamma, utgör under första kvartalet 124, under andra kvarta e
135, under tredje kvartalet 144 och under fjärde kvartalet 137. Anledningen ti
att antalet på detta sätt växlar är den, att auskultanterna användas utom såsom
tjänstemei ihjälpare åt distriktslantmätare och extra lantmätare, till bitraden i lantmäteristyrelsen
och å lantmäterikontoren i länen. Cirkulationen är enligt vad kommissionen
inhämtat ganska livlig, och det inträffar, att en auskultant under samma
år tjänstgör både i lantmäteristyrelsen, å lantmäteri ontor och hos distriktslantmätare
eller extra lantmätare. Härvid lärer den praxis följas, att auskultant vid
tillfälliga förordnanden i lantmäteristyrelsen och å lantmäterikontoren bibehälles
vid arvode av statsmedel. Under antagande att så kommer att ske även i fortsättningen
anser kommissionen, att antalet auskultanter, som sysselsättas med praktisk
lantmäteriverksamhet, kan beräknas för år 1919 uppgå till 140, och har härvid
hänsyn tagits såväl till redan inträdd och ytterligare väntad ökning av verksamheten,
som därtill, att genom jordregisterarbetets slutförande en del tjänstemän, som
använts för detta arbete, för framtiden kunna anlitas för andra uppgifter.
Detta antal anser kommissionen därför ock böra komma i åtnjutande av
arvode av statsmedel. 01 , . .
Auskultanternas förening har framställt det önskemål, att arvodesbeloppen
för dem måtte lämpas efter deras olika tjänstålder. Detta önskemål finner kommissionen
hava fog för sig. „ „ „ „
. Särskilt för de äldsta auskultanterna, av vilka många sedan flera är åio
familjeförsörjare, måste det kännas hårt, att vid en levnadsålder av omkring 40 år
fortfarande befinna sig på biträdesstadiet och icke hava hunnit till högre statsin
-
komst än 600 kronor. . ....
Ett bifall till auskultanternas fordran att auskultant, som uppnått tio tjänster,
måtte tilldelas arvode till belopp av 1,200 kronor, skulle emellertid för år 1919
medföra, att bortåt ett femtital auskultanter skulle erhålla arvode till sistnämnda
belopp. Den omständigheten, att endast trettio arvoden finnas upptagna i gällande
stat samt att lantmäteristyrelsens ovan omförmälda förslag till ändringar i
samma stat upptager 30 nya befattningar för lantmätare med verksamhet på eget
ansvar, föranleder kommissionen att föreslå arvode till belopp av 1,200 kronor endast
Nionde huvudtiteln.
233
för 30 auskultanter. Under förutsättning av bifall härtill finnes anledning antaga, [ 8 1. (.
att auskultanter, som därtill konstituerats år 1907 och tidigare, kunna tilldelas
arvode till sistberörda belopp. 80m dessa auskultanter redan nu äga att uppbära
arvoden till belopp av 600 kronor enligt avlöningsstaten, blir vad angår dessa bär
endast fråga om tilläggsarvoden till belopp av 600 kronor.
Även vad angår övriga auskultanter anser kommissionen, att skillnad lämpligen
bör göras i fråga om beloppet av det arvode, som för dem bör ifrågakomma.
Detta torde vara den enda utväg, som står till buds för att bereda de äldre någon
förhöjning i inkomster i jämförelse med de yngre. Om 70 arvoden till belopp av
900 kronor anslås, finnes utsikt, att sådant arvode kan tilldelas dem. som konstituerats
till auskultanter år 1912 och tidigare.
Beträffande slutligen återstående 40 auskultanter. som i allmänhet därtill
konstituerats efter år 1912, torde för dessa ett arvode av 600 kronor vara lämpligt.
Auskultanternas förening har framställt begäran, att såväl antalet arvoden
som arvodenas belopp måtte ändras redan för år 1918. Det är givet, att denna
begäran på det hela taget kan anses lika väl grundad vad angår sistnämnda år som
år 1919. Då emellertid frågan om beredande av ökat antal arvoden för år 1918
varit föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning vid 1917 års riksdag, har
kommissionen ansett sig sig icke lämpligen kunna understödja detta önskemål.
För tillgodoseende av de ändamål, som kommissionen här förut förordat, erfordras
ett anslag av 105,000 kronor. Skäl torde förefinnas för att detta utan
fixerande av sättet för dess användning uppföres på extra stat såsom förslagsanslag,
högst, till arvode åt vissa lantmäteriauskultanter. Det synes kommissionen nämligen
böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga närmare föreskrifter om
anslagets användning, och torde därvid även kunna ifrågakomma att med hänsyn
till särskilda omständigheter göra fördelningen på annat sätt än vad kommissionen
ovan beräknat såsom det normala.»
Då frågan om omorganisation av personalen vid lantmäteri staten i Departement*-orterna icke kan hinna föreläggas 1918 års riksdag, finner jag det Ch,’fenangeläget,
att förbättrad avlöning för år 1919 provisoriskt beredes lantmäteriausknltanterna.
I fråga om sättet härför ansluter jag mig till
alla delar till vad lantmäterikommissionen anfört och föreslagit.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till arvode under år 1919 åt vissa lantmäteriauskultanter
å extra stat för samma år anvisa ett förslagsanslag,
högst.................................. kronor 105,000.
f. Lantmäteriunder visning en.
Med bifall till av Kungl. Maj:t i ämnet gjorda framställningar har [82.]
riksdagen för vart och ett av åren 1911 —1918 ställt medel till Kungl.
Maj:ts förfogande att användas till lantmäteriundervisningens ordnande ningen.
och bedrivande i huvudsaklig överensstämmelse med ett av lantmäteri- (extra anslag.)
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 30
234
Monde huvudtiteln.
[82.] styrelsen den 6 november 1909 framställt, i statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden den 8 april 1910 närmare angivet förslag. Anslagen
hava utgjort 36,300 kronor för vart och ett av åren 1913—1917
samt 39,300 kronor för år 1918 och hava av riksdagen beviljats med
rätt för Kungl. Maj:t att varje gång förskottsvis för ändamålet utanordna
erforderligt belopp. Detta medgivande har föranletts därav, att.
läsåret tagit sin början året före det, för vilket anslaget anvisats.
Anslagets höjning för år 1918 föranleddes av att antalet undervisningstimmar
ökats och att assistenternas arvoden ansågos böra höjas
till 300 kronor för månad.
Vid avgivande den 15 augusti 1917 av förslag angående användningen
av 1918 års anslag framhöll lantmäteristyrelsen såsom angeläget,
att undervisningstiden i fråga om ämnet skogshushållning, som
dittills varit bestämd till 30 timmar, finge ökas till 50 timmar. Genom
beslut den 31 augusti 1917 angående fastställande av läroplaner för
undervisningskurserna under läsåret 1917—1918 biföll Kungl. Maj:t
detta förslag, för vars genomförande medel bereddes genom ^knäppning
å andra utgiftsposter.
1 skrivelse den 24 november 1917 har nu lantmäteristyrelsen avgivit
förslag beträffande de för lantmäteriundervisningen under läsåret
1918—1919 nödiga medel och därvid ifråga om ämnet skogshushållning
yttrat följande:
»Undervisningen uti ifrågavarande ämne har hittills varit inriktad huvudsakligen
på skogsuppskattning. Erfarenheten visar emellertid hän på behovet av en
väsentlig omläggning av densamma. Enligt samstämmiga uttalanden av såväl förutvarande
läraren i ämnet, professorn i skogsuppskattning och skogsindelning vid
skogshögskolan Tor William Jonson som nuvarande läraren t. f. byråchefen i domänstyrelsen
F. Aminoff bör undervisningen utvidgas till att avse att bibiinga kursdeltagarna
kännedom dels om de teorier och praktiska erfarenheter, som bilda grundlaget
för skogsskötsel!! med särskilt aktgivande på markens betydelse för skogsbeståndet
samt om skogsbeståndets allmänna egenskaper, dels om de åtgärder, som
hemfalla under begreppet skogsskötsel, speciellt högskogsskötsel, såsom uppdragande
av skogsbestånd genom kultur, vården om skogsbeståndet genom gallringar och
därmed besläktade huggningar samt avverkning och ängsföryngring enligt olika
skogsbrukssätt dels ock om de grundläggande dragen av skogsuppskattningsläran
jämte de allmänna metoderna för uppskattning.
Enligt lantmäteristyrelsens mening kan först genom en undervisning av denna
omfattning i förening med självstudier och iakttagelser i naturen hos kursdeltagarna
vara att förvänta en mognare uppfattning på hithörande område, något som måste
anses vara undervisningens uppgift. Kunskaper i den omfattning nu angivits äro
givetvis av stor betydelse för rikets lantmätare, som ofta ställas inför uppgifter
sådana som bedömande av skogsmarks godhetsgrad och ändamålsenlighet för skogsproduktion,
skogsbestånds värde med hänsyn till deras allmänna egenskaper, den
.Nionde huvudtiteln.
235
behandling, för vilken de varit föremål in. in. samt värdering av enskilda stammar
med ledning av dimensioner, form, utvecklingsförmåga in. m. Bättre insikter hos
rikets lantmätare på skogsskötsel^ område kan enligt styrelsens uppfattning förväntas
bliva till väsentlig nytta även på det sätt, att lantmätarna under sin beröring
med landets jordägare bliva i tillfälle att lämna råd och anvisningar samt öka
intresset för eu rationell skogsskötsel. Nät hänsyn härjämte tages till skogens ökade
betydelse och värde, liar lantmäteristyrelsen ansett sig icke böra tveka att framställa
förslag om undervisningens ökning i nu angiven omfattning.
För undervisningens utsträckning på sålunda angivet sätt, vilket kan ske utan
att studietiden på det hela utsträckes, erfordras emellertid, att till ifrågavarande
ämne anslås eu sammanlagd undervisningstid av 75 timmar, vilket innebär en ökning
av 45 timmar. Detta måste givetvis medföra eu ökning även av kostnaderna. Efter
en beräkning av 10 kronor för undervisningstimme uppgår denna ökning till 450
kronor, vilket belopp torde böra avrundas till 500 kronor.»
På grund liiirav har lantmäteristyrelsen hemställt om ett anslag å
39,800 kronor å 1919 års stat med vanlig förskottsrätt för utgifter
under år 1918.
1 betraktande av betydelsen av att lantmätarna äga tillräcklig utbildning
i skogshushållning för att kunna rätt handlägga förrättningar,
där skogsfrågor förekomma, finner jag mig böra understödja förslaget
om utvidgad undervisning i detta ämne. Mot det föreslagna ökningsbeloppet
har jag ej något att erinra.
I enlighet med grundsatsen att förskott, som skola utgå under år
1918, icke böra innefattas i 1919 års anslag, utan anvisas å tilläggsstat
för innevarande år, bör 1919 års anslag icke förenas med den hittills
vanliga för skottsrätten. Då anslaget i stället bör gälla även utgifterna
under hösten 1919 för läsåret 1919—1920, medför omläggningen icke
någon förändring i årsanslagets belopp.
Däremot måste särskilt anslag å tilläggsstat äskas för utgifterna
under hösten 1918 för läsåret 1918—1919. Efter inhämtade upplysningar
har jag funnit ett belopp av 16,000 kronor härtill erforderligt.
Det av 1917 års riksdag anvisade anslaget har natur av förslagsanslag,
högst, vilket ej medfört någon olägenhet, då det varit avsett
för ett helt, i sig avslutat läsår samt förskottsrätt funnits. Då årsanslaget.
numera skall tillgodose delar av två årskurser, synes det nödvändigt
för att icke hindra eventuellt önskvärda jämkningar i läroplanen och
därav följande ojämnheter i utgifterna under de olika kalenderåren, att
anslagen såväl å -1918 års tilläggsstat som för år 1919 få natur av
reservationsanslag.
Beträffande anslaget på tilläggsstat för År 1918 kommer jag att
göra särskild hemställan.
82.)
Departements
chefen.
236
Nionde huvudtiteln.
[82.] No hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till lantmäteriundervisningens ordnande OGh
bedrivande å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ............................................. kronor 39,800.
g. Lantmätares tjänsteresor.
[83.] På extra stat för vart och ett av åren 1910—1918 har riksdagen
Lantmätarns på, framställning av Kungl. Magt beviljat till bestridande av kostnader
tjänsteresor visga av lantmätare företagna tjänsteresor förslagsanslag, som utgått
(extra anslag.) åren —g9| 7 med 30,000 kronor om året och för år 1918
med 20,000 kronor.
Enär de för ändmålet anvisade anslagen endast i mycket obetydlig
utsträckning tagits i anspråk och detta ansågs åtminstone i viss mån
kunna bero på, att bestämmelserna om bidrag från anslaget icke vore
fullt lämpliga, framlades i det vid statsverkspropositionen till 1914 års
förra riksdag fogade statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 14
januari 1914 vissa riktlinjer för förändringar i dessa bestämmelser.
På grundvalen av dessa och riksdagens uttalanden i ämnet utfärdade
Kungl. Maj:t efter lantmäteristyrelsens hörande den 23 december 1914
kungörelse med nya föreskrifter angående ifrågavarande tjänsteresor att
tillämpas från och med år 1915.
Lantmäteristyrelsen har i skrivelse den 14 december 1916 i samband
med förslag angående omreglering av vissa Jantmäteristaten berörande
förhållanden ifrågasatt, att extra anslag för detta ändamål ej längre skulle
behövas. Då frågan om dylik omreglering icke nu kan upptagas till
prövning, anser jag anslag för nu ifrågavarande ändamål böra fortfarande
utgå. Därest dagtraktamenten av statsmedel medgivas lantmätarna,
såsom jag förut i dag förordat, böra bestämmelserna angående nu ifrågavarande
tjänsteresor undergå vissa ändringar. Anslagsbeloppet torde
dock liksom för innevarande år böra sättas till 20,000 kronor. Jag
hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till bestridande av kostnader för vissa av
lantmätare företagna tjänsteresor å extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag av......... kronor 20,000.
Nionde huvudtiteln.
287
h. Reparation och renovation av kartor i lantmäteri kontoren i länen.
Med bifall till särskilda av Kung!. Maj:t i ämnet gjorda framställningar
har riksdagen till reparation och renovation av kartor i lantmäterikontoreu
i länen på extra stat anvisat för år 1912 30,000 kronor,
för vart och ett av åren 1913, 1914 och 1915 20,000 kronor samt för
vartdera av åren 1917 och 1918 15,000 kronor eller tillhopa 120,000
kronor. Dessa anslag hava genom särskilda beslut ställts till lantmäteristyrelsens
förfogande, i samband varmed föreskrivits, att högst 43,000
kronor Unge användas till renovation av kartor, därav högst 8,000 kronor
till renovation av i enskild ägo befintliga kartor av särskild betydelse, men
av vilka kopior saknades i lantanäterikontoren. Till reparation har av de
hittills anvisade medlen alltså avsetts ett belopp av minst 77,000 kronor.
Till huvudsaklig grund för besluten om medlens anvisande har
legat en av lantmäteristyrelsen den 24 oktober 1910 gjord framställning
med däri intagen utredning rörande omfattningen av och kostnaderna
för ifrågavarande arbeten. Enligt denna utredning skulle i runt tal för
ifrågavarande ändamål erfordras 106,000 kronor, därav 63,000 kronor
för reparation och 43,000 kronor för renovation av kartor.
Redan i sin framställning den 16 oktober 1912 med begäran om
anslag för år 1914 framhöll lantmäteristyrelsen, att det visat sig, att
ett väsentligt större antal kartor än det av styrelsen förut beräknade
behövde repareras. Närmare utredning i denna del åstadkoms uti styrelsens
framställning den 17 oktober 1913, däri anslag begärdes för år
1915. Styrelsens beräkning denna gång visade hän på ett medelsbehov
för ifrågavarande ändamål av omkring 128,000 kronor.
I samband med att lantmäteristyrelsen den 15 oktober 1915 gjorde
framställning om utverkande av anslag för år 1917, meddelade styrelsen,
att förnyad undersökning rörande omfattningen av återstående arbeten
gåve vid handen, att sammanlagda kostnaderna för reparation av kartor
komme att uppgå till ett belopp av 85,000 kronor. Anledningen till
denna kostnadsökning uppgavs bland annat vara det flitiga bruk, vari
kartorna vore, utom för andra ändamål, för arbetet med jordregistrets
uppläggande samt undersökningar, som skedde rörande kronans rätt till
vatten samt en del fiskeriförhållanden m. m. Sammanlagda kostnaden
lör renovation av kartor med tillhörande handlingar uppginge enligt
lörnyad beräkning till 53,000 kronor och totalkostnaden för ifrågavarande
arbeten finge alltså uppskattas till omkring 138,000 kronor.
[84. J
Reparation
och renovation
av kartor i
/ antmäterikontoren
i
länen.
(extra anslag.)
238
Nionde huvudtiteln.
[84.1 Uti sin den 24 oktober 1916 gjorda framställning om medel till
ifrågavarande ändamål för år 1918 anförde lantmäteristyrelsen, att enligt
en efter förste lantmätarnas hörande ånyo verkställd undersökning den
i styrelsens ovanberörda skrivelse den 15 oktober 1915 beräknade totalkostnaden
för dessa arbeten borde höjas med minst 2,000 kronor och
alltså beräknas till i runt tal 140,000 kronor. Denna siffra finge emellertid
icke anses såsom slutgiltig. Det vore nämligen synnerligen angeläget,
att medel ständigt körnare att stå till styrelsens förfogande för
underhåll av lantmäterikontorens i länen arkivalier. Därest så ej bleve
fallet, konrme genom bristande möjligheter att underhålla kartorna oersättliga
värden att gå förlorade. Likaledes måste jämväl renovationsarbetet
alltjämt fortgå, i det man ständigt hade att räkna med behovet
av att lantmäterikontorens utslitna kartor ersattes och vissa i enskild
ägo påträffade kartor kopierades. Styrelsen komme därför i samband
med avgivandet av förslag till slutligt ordnande av frågan om biträden
å lantmäterikontoren i länen att beräkna lämpligt årligt belopp lör angivna
ändamål. Styrelsen hölle på grund härav före, att det återstående
behovet av anslag borde kunna begränsas så, att sammanlagda anslagen
å extra stat komme att uppgå till 135,000 kronor.
Lantmäteristyrelsen bär nu i skrivelse den 24 november 1917
hemställt, att medel för ifrågavarande ändamål måtte med ett belopp av
15,000 kronor beredas jämväl för år 1919, och har styrelsen därvid
bland annat, anfört följande.
Enligt senaste från förste lantmätarna inkomna uppgifter uppginge sammanlagda
medelsbehovet för ifrågavarande ändamål till, förutom den summa av 105,000
kronor, som för tiden intill utgången av år 1917 ställts till styrelsens förfogande,
ytterligare 60,000 kronor, därav 30,000 kronor för reparationsarbeten och 30,000
kronor för renovationsarbeten. Skulle dessa ökade behov kunna fullt tillgodoses,
komme sammanlagda kostnaden således att uppgå till 165,000 kronor.
I vad mån ett i staten för lantan äteristaten i orterna eventuellt upptaget
särskilt anslag till underhåll av lantmäterikontorens i länen arkivalier kunde komma
att medföra minskning i medelsbehovet från nu ifrågavarande anslag vore för närvarande
vanskligt att bedöma. Förhållandena syntes närmast giva vid handen, att
så icke konnne att ske i vidare utsträckning, än att nämnda belopp av 165.000
kronor icke behövde överskridas.
ucpaiie- Åven för år 1919 anser jag anslag på extra stat böra utgå för
mentseheftn. fortsättan(ie av ifrågavarande, ur flera synpunkter betydelsefulla underhålls-
och nyanskaffningsarbeten. Mot det i sådant avseende av lantmäteristyrelsen
föreslagna beloppet, 15,000 kronor, vilket är detsamma,
som anvisats för åren 1917 och 1918, har jag ej något att erinra.
Nionde huvudtiteln.
239
I .enlighet, härmed hemställer jag. att Eders Kungl. Magt måtte [84.]
föreslå riksdagen
att till reparation och renovation av kartor i
lantmäterikontoren i länen å extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av............ kronor 15,000.
i. Nya registratur och arkivens ordnande i lantmäterikontoren i länen.
1 anledning av särskilda av Kungl. Maj:t i ämnet gjorda fram- [85.]
ställningar har riksdagen på extra stat årligen allt sedan år 1913 anvisat Nva registramedel
till uppläggande av nya registratur och arkivens ordnande i lånt- ”ordnande
mäterikontoren i länen, nämligen med 24,000 kronor för år 1913, 18,000 i lantmäterikronor
för år 1914, 10,000 kronor för år 1915, 15,000 kronor för år *7an!T ''
1916, 20,000 kronor för år 1917 och 15,000 kronor för år 1918 eller (extrn a)19).,K >
tillhopa 102,000 kronor.
Enligt den utredning angående ifrågavarande arbeten och kostnaderna
därför, som efter förste lantmätarnas hörande avlämnades av lantmäteristyrelsen
i skrivelse den 27 november 1911, beräknades kostnaderna till
i runt tal 60,000 kronor. Denna beräkning angavs emellertid såsom
ganska osäker.
Allteftersom arbetet fortskridit och beräkningarna kunnat bliva
-säkrare, har totalkostnaden uppskattats högre. I skrivelse den 24 oktober
1916 ansåg sig lantmäteristyrelsen kunna framlägga slutlig beräkningöver
dessa kostnader, utvisande ett belopp av 107,000 kronor. Då 87,000
kronor anvisats för tiden till och med år 1917, skulle enligt denna be- *
rakning ytterligare krävas 20,000 kronor. Men då lantmäteristyrelsen
ämnade i det förslag till slutligt ordnande av frågan om biträden å lantmäterikontoren
i länen m. m., som styrelsen skulle kort därefter avgiva, beräkna
skäligt belopp för registraturens årliga komplettering, ansåg styrelsen
sig kunna nedsätta anspråket på extra anslag för år 1918 med
3,000 kronor till 17,000 kronor. Kungl. Maj:t, som icke funnit sig böra
bifalla eu framställning av lantmäteristyrelsen om höjning av maximiarvodet
till examinerade biträden, vilka sysselsättas med detta arbete,
äskade anslag till detta ändamål å allenast 15,000 kronor, vilket belopp
som ovan nämnts, också av riksdagen anvisades.
Lantmäteristyrelsen har nu i skrivelse den 24 november 1917
med ledning av från förste lantmätarna infordrade uppgifter meddelat,
att kostnaderna numera syntes höra uppskattas till sammanlagt 113,000
kronor eller 6,000 kronor mer än styrelsen beräknat året förut. Då
240
Nionde huvudtiteln.
[85.] riksdagen hittills anvisat anslag å 102,000 kronor, behövdes alltså ytterligare
11,000 kronor. Under förutsättning att styrelsens nyssnämnda
förslag om ordnande av frågan om biträden ä lantmäterikontoren vunne
bifall, ansåge styrelsen högre extra anslag än å 8,000 kronor ej vara behövligt.
1 häröver avgivet utlåtande har 1917 års lantmäterikommission
förmält sig kunna godtaga lantmäteristyrelsens beräkning över totalkostnaden,
särskilt med avseende å inom kommissionen meddelade upplysningar
angående av tidsförhållandena betingade ökade kostnadei.
Ehuru den av lantmäteristyrelsen om förmälda frågan om biträden å lantmäterikontoren
icke syntes kunna föreläggas 1918 års riksdag, hade
kommissionen, då med återstående 3,000 kronor borde kunna anstå till
ett följande år, ej något att erinra mot bifall till styrelsens ifrågavarande
framställning.
Veparte- Under åberopande av vad sålunda anförts och utvecklats hemställer
mmtschefm. ja^ att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till nya registratur och arkivens ordnande i
lantmäterikontoren i länen å extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av ............ kronor 8,000.
j. Inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i länen.
[86.] Med bifall till av Kungl. Magt i ämnet gjorda framställningar hav
inbindning av riksdagen till inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i länen på
hlantmäteri-1 extra stat anvisat för vartdera av åren 1914 och 1915 ett anslag av
kontoren i 5^000 kronor samt för vartdera av åren 1917 och 1918 ett anslag av
iänen. 3^500 kronor eller tillhopa 17,000 kronor.
(Mtn. anslag.) Till huvudsaklig grund för dessa beslut har legat en av lantmäteri
styrelsen
den 15 mars 1912 avlåten skrivelse, däri styrelsen på grundvalen
av verkställd utredning beräknade, att för ifrågavarande ändamål
erfordrades ett sammanlagt belopp av 33,500 kronor utöver vad som
för samma ändamål kunde bliva tillgängligt av det årliga belopp av det
under nionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till skrivmaterialier
och expenser, ved m. m., som genom Kungl. Mapts beslut den 28
januari 1910 bestämts för vart och ett av lantmäterikontoren i länen.
Uti framställning den 15. oktober 1915 angående anslag för ifrågavarande
ändamål för år 1917 anförde lantmäteristyrelsen, ait det visserligen
kunde framhållas, att någon större våda icke vore att förvänta av
Nionde huvudtiteln.
uppskov ett eller annat år med ifrågavarande arbeten. Särskilt med
hänsyn till de ökade göromål, som, i den mån arbetet med jordregistrets
uppläggande nalkades sin fullbordan, mer och mer komme att åligga
rikets förste lantmätare, nnsåge lantmäteristyrelsen det emellertid angeläget,
att. fullständig ordning och reda bleve härskande å lantmäterikontoren
i länen. För vinnande av detta syfte utgjorde registraturens
och arkivens iordningställande, vartill även hörde a k terrin s förseende
med omslag och i mån av behov inbindning eller häftning, en ingalunda
oviktig förutsättning. Infordrade nva uppgifter från förste lantmätarna
upptoge för detta ändamål anslagskrav å 19,000 kronor ututöver
dem, som kunde tillgodoses av ännu icke förbrukad del av då
redan anvisade 10,000 kronor. Totalkostnaden beräknades alltså nu till
29,000 kronor eller 4,500 kronor mindre än vid den ursprungliga kalkylen.
Lantmäteristyrelsen hemställde, att ett anslag å 5,000 kronor
måtte för detta ändamål äskas å 1917 års stat.
Vid ärendets föredragning den 14 januari 1916 framhöll dåvarande
departementschefen, att av den då förebragta utredningen framginge,
att utgifterna under ar 1914 utgjort 3,545 kronor 77 öre samt under
år 1915 till och med september månad 2,004 kronor 89 öre. Förtiden
från och med den 1 oktober 1915 till utgången av år 1916 vore tillgängligt
ett sammanlagt belopp av 4,449 kronor 34 öre. Åven om
detta belopp fullständigt åtging-n under år 1916, hade i medeltal blott
3,333 kronor 33 öre åtgått för varje år. På dessa grunder ansåg han tillräckligt,
att ett belopp av 3,500 kronor gjordes tillgängligt för år 1917,
helst någon mer överhängande brådska med arbetets slutförande icke
syntes föreligga.
För år 1918 fann samme min företrädare i ämbetet icke skäl tillstyrka
högre belopp, än som beviljats för nästföregående år eller 3,500
kronor.
Uti skrivelse den 22 oktober 1917 har nu lantmäteristyrelsen hemställt,
att för år 1919 anslag å 6,000 kronor för ifrågavarande ändamål
måtte begäras av riksdagen. Till stöd härför har styrelsen, under framhållande
av angelägenheten utav att inbindningsarbetena påskyndades,
anfört följande.
Vid 1916 års utgång både av anslaget använts 8,807 kronor 63 öre och
funnits en besparing, uppgående till 1,192 kronor 37 öre. Av sistnämnda summa
jämte dot för år 1917 anvisade beloppet å 3,500 kronor hade, såvitt inkomna räkningar
utvisade, intill den 1 oktober 1917 åtgått 2,032 kronor 84 öre. Anledningen
till att vid sistnämnda tidpunkt således förefunnits en behållning av över 2,600
kronor vore bland annat att söka däri, att åtskilliga förste lantmätare, i anledning
av de små belopp, som årligen anvisades, föredroge att uppskjuta inbindningsarbetet,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 31
T86.
242 Nionde huvudtiteln.
| 86 ] i avvaktan på att anslagen för två eller flera år skulle kunna på en gång lämp
1
''J ligare utnyttjas. För övrigt komme sannolikt nyssnämnda besparing att, innan året
gått till ända, betydligt minskas på grund av ytterligare utbetalningar för redan
verkställt arbete.
Det hade antagits, att de årliga belopp av nionde huvudtitelns anslag till
skrivmaterialier och expenser, ved m. m., som finge för vissa bestämda ändamål
användas inom de särskilda lantmäterikontoren, skulle lämna någon tillgång för nu
ifrågavarande ändamål. Detta förhållande hade föranlett, att nedsättningar skett i
de belopp lantmäteristyrelsen föreslagit för ifrågavarande ändamål, och hade därvid
avsetts, att genom anlitande av ovanberörda anslag och arbetets fördelning på ett
större antal år behovet av särskilda medel skulle kunna nedbringas. De stegrade
prisen å skrivmaterialier m. m. verkade emellertid därhän, att utsikterna att för
framtiden för inbindning av handlingar kunna använda någon del av ovanberörda
belopp av expensmedel vore så gott som ingå. Att sa vore förhållandet framginge
även av föreliggande yttranden från förste lantmätarna, vilka yttranden såsom
följd därav innehölle ökade krav på särskilda medel för ifrågavarande ändamål.
Med ledning av dessa yttranden borde det ytterligare behovet av särskilda medel
för samma ändamål beräknas till omkring 18,000 kronor.
Departements- Jämte det jag anmärker, att enligt lantmäteristyrelsens nu fram
chefen.
lagda kostnadsberäkning totalkostnaden för ifrågavarande arbete skulle
uppgå till 35,000 kronor, vill jag tillstyrka, att anslag begäres av riksdagen
för arbetets fortsättande jämväl under år 1919. Men att under
nu rådande och till synes icke så hastigt övergående dyrtid med dess
kännbara brist å arbetsförnödenheter av olika slag särskilt påskynda
detta arbete torde dock icke vara nödvändigt. Jag vill därjämte framhålla,
att under de tre åren 1914—1916 av anslaget auvänts i medeltal
årligen blott 2,935 kronor 88 öre. I fall nu för år 1919 anvisas
samma belopp som för de två åren 1917 och 1918 eller 3,500 kronor,
blir med inräknande av behållningen vid 1917 års ingång ett belopp
av 11,692 kronor 37 öre lillgängligt för de tre åren 1917 —1919 eller
i medeltal 3,897 kronor 46 öre för år. Då således tillräcklig anledning
icke synes föreligga att för år 1919 äska högre anslag än 3,500 kronor
för ifrågavarande ändamål, får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att till inbindning av handlingar i lantmäterikontoren
i länen å extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av ............................... kronor 3,500.
Nionde huvudtiteln
248
k. Anskaffande för lantmäterikontoret i Karlstad av kopior av vissa
kartor m. m.
Sedan anslag tidigare anvisats för anskaffande till lantmäterikontoret
i Umeå av kopior utav vissa kartor och handlingar, av vilka de
förut i kontoret förvarade exemplaren förstörts genom brand, medgav
1917 års riksdag, på Ivungl. Maj ds förslag, att den behållning, som,
efter det nämnda arbete slutförts, kunde komma att- uppstå å härtill
anvisade anslag, finge användas för att till lantmäterikontoret i Karlstad
anskaffa kopior av vissa kartor med tillhörande handlingar, vilka förstörts
vid en år 1865 i staden inträffad eldsvåda. Därjämte anvisade
riksdagen för sistnämnda ändamål å extra stat för år 1918 ett reservationsanslag
av 10,000 kronor.
Uti det vid statsverkspropositionen till 1917 års riksdag fogade
statsrådsprotokollet över jordbr riksärende» har lämnats redogörelse för den
utredning* angående ifrågavarande npariskaffaingsarbete för lantmäterikontoret
i Karlstad, som låg till grund för det av Kungl. Maj:t i ämnet
framlagda förslag. Av berörda utredning framgår, att arbetet, som
var avsett att fördelas å eu tidrymd av fem år. beräknades draga en
sammanlagd kostnad av 52,000 kronor.
Lantmäteristyrelsen har nu uti skrivelse den 27 november 1917
hemställt, att för .ifrågavarande ändamål ett anslag av 10,000 kronor
måtte beredas jämväl för år 1919, och har styrelsen därvid, under förmälan
att å de för nyanskaffningsarbetet i Umeå tidigare anvisade medel
en slutlig behållning av omkring 2,000 kronor syntes komma att uppstå,
vidare anfört, att till följd av de högst betydligt ökade arbetsprisen
det belopp av 52,000 kronor, vartill kostnaderna för arbetet i Karlstad
beräknats uppgå, sannolikt komme att visa sig otillräckligt, men
att styrelsen, som icke ännu, innan arbetet ens påbörjats, ansåge sig
kunna bedöma, i vilken utsträckning de ökade omkostnaderna skulle
komma att medföra höjning i de tidigare gjorda beräkningarna, icke
ansåge någon ökning i anslaget för år 1919 böra ske.
I likhet med vad lantmäteristyrelsen hemställt, tillstyrker jag,
att medel till ifrågavarande arbetes fortsättande beredas för år 1919.
1 fråga om anslagets storlek finner jag skäl icke föreligga vare sig till
ökning eller minskning av det för år 1918 för ändamålet beviljade
beloppet.
[87.]
Anskaffande
för lantmäterikontoret
i
Karlstad av
kopior av
vissa kartor
in. m.
(extra anslag./
Departements
chefen,
244
Nionde huvudtiteln.
[88.]
Skrivhjälp ä
lantmäterikontoren
i
länen,
(extra anslag.)
Departements*
chefen.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att för anskaffande för lantmäterikontoret i Karlstad
av kopior av vissa kartor med tillhörande handlingar
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av................................................... kronor 10,000.
1. Skriv})julp å lantmäterikontor en i länen.
För skrivhjälp å lantmäterikontoren i länen har riksdagen pa
Kungl. Maj:ts förslag anvisat anslag å extra stat med 12,000 kronor
för år 1915, 18,000 kronor för år 1916, 25,000 kronor för år 1917 och
30,000 kronor för år 1918. Med begagnande av Kungl. Magt förbehållen
rätt att för tillfälliga behov anvisa ytterligare medel till detta
ändamål från expem anslaget har Kungl. Magt under åren 1915—1917
anvisat ytterligare tillhopa 13,300 kronor. Lantmäteristyrelsen har meddelat,
att för år 1918 torde utöver det av riksdagen anvisacte anslaget
minst 7,000 kronor bliva erforderliga.
I skrivelse den 24 november 1916 har nu lantmäteristyrelsen
anfört, att därest styrelsens förut framlagda förslag till ordnande av fråsran
om biträden å länens lantmäterikontor ej skulle kunna föreläggas 1918
års riksdag, det vore givet, att behovet av skrivhjälp fortfarande måste
tillgodoses genom anslag å extra stat. Vad beloppet anginge kunde
styrelsen med ledning av vunnen erfarenhet och infordrade uppgifter
från förste lantmätarna ej beräkna detsamma lägre än till 45,000 kronor.
1917 års lantmäterikommission har i utlåtande häröver meddelat,
att frågan om reglering av biträdesförhållandena å lantmäterikontoren
ej syntes kunna bliva föremål för framställning till 1918 års riksdag.
Kommissionen har vidare anlört att‘då, enligt vad för kommissionen
tillgängliga yttranden från förste lantmätarna och inom kommissionen
i övrigt meddelade upplysningar gåve vid handen, det begärda extra
anslaget syntes vara av nöden, kommissionen ville tillstyrka lantmäteristyrelsens
framställning.
Jag kan ej undgå att finna det ifrågasatta anslagsbeloppet innefatta
en väl stark stegring från föregående år. I betraktande av att
lantmäteristyrelsen beräknat anslagsbehovet för år 1918 till 37,000 kronor,
synes det extra anslaget för år 1919 kunna begränsas till 40,000 kronor.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
Nionde huvudtiteln.
245
att för skrivhjälp å lantmäterikontoren i länen [88.]
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslagav
............................................. kronor 40,000.
in. Anskaffande för lantmäterikontoren i länen av kopior av kartor m. m.
angående statens järnvägars jordområden.
Med bifall till av Kungl. Maj:t i ämnet gjorda framställningar
tiar riksdagen på extra stat för vartdera av åren 1917 och 1918 anvisat
7,000 kronor för anskaffande för lantmäterikontorens i länen räkning av
kopior av kartor m. in. angående statens järnvägars jordområden.
Till huvudsaklig grund för dessa beslut bär legat en av lantmäteristyrelsen
den 5 november 1913 gjord framställning. Vad angick kostnaderna
för arbetet framhöll styrelsen däri, att de givetvis vore svåra
att beräkna. De berodde i mångt och mycket på omfattningen av de
brister, vilka kunde vidlåda de kartor och handlingar, som funnos rörande
ifrågavarande områden. För arbetets utförande ansåge styrelsen emellertid
böra anställas en yngre lantmätare med erfarenhet rörande fastighetsförhållanden.
Ersättningen till honom beräknade styrelsen till 4,000
kronor för år. Desslikes erfordrades rit- och skrivbiträden till en kostnad
av 3,000 kronor årligen. Utgifterna komme alltså axt uppgå till
7,000 kronor för år, och hölle styrelsen före, att arbetet borde medhinnas
på fem år. Totala kostnaden syutes alltså kunna beräknas till 35,000
kronor. I allt fall ansåge styrelsen, att högre än till 40,000 kronor
borde kostnaderna icke kunna antagas uppgå.
Nu har lantmäteristyrelsen i skrivelse den 12 oktober 1917 gjort
framställning om anslag för detta ändamål för år 1919 och därvid huvudsakligen
anfört följande.
[89.]
Anskaffande
för lantmäterikontoren
i länen av
kopior av kartor
m. m. angående
statens
järnvägars
jordområden.
(extra anslag.'')
Ursprungligen hade varit avsett, att arbetet skulle påbörjas vid ingången av
är 1917. Till följd av svårigheten att anskaffa lämpligt examinerat biträde ävensom
på grund av bristande utrymme inom järnvägsstyrelsens lokaler, varest arbetet
till huvudsaklig del måste bedrivas, hade detta emellertid ej kunnat ske, utan hade
arbetet påbörjats först med ingången av mars månad Styrelsen hade emellertid icke
ansett lämpligt att från början anställa några rit- och skrivbiträden, utan hade därmed
fått anstå, till dess någon erfarenhet vunnits rörande lämpligaste sättet för
arbetets utförande. Den första tidens arbete, som sålunda utförts ensamt av den
såsom biträde förordnade lantmätaren, hade därför fått karaktären företrädesvis av
försöksarbete. Med ledning av därvid vunnen erfarenhet hade lantmäteristyrelsen
utfärdat föreskrifter rörande sättet för arbetets utförande. Dessa avsåge bland annat
upprättande av en förteckning eller liggare för varje län, i vilken liggare skulle i
nära anslutning till jordregistret lämnas redogörelse för de till statens järnvägar
246
Nionde huvudtiteln.
gjorda upplåtelserna med uppgift på de fastigheter, varifrån dessa skett. Sedan från
mitten av maj månad år 1917 två rit- och skrivbiträden anställts, kunde arbetet
från samma tid anses vara fullt igångsatt.
Emellertid kunde ovanberörda liggare icke ernå erforderlig fullständighet enbart
med tillhjälp av det material, som funnes inom järnvägsstyrelsens och lantmäteristyrelsens
arkiv. Det hade så gott som undantagslöst visat sig nödvändigt att
anställa jämförelse mellan lantmäterikartorna och de över de särskilda järnvägsområdena
upprättade kartorna. Kartor över de sekundära förrättningar, som ägt
rum under tiden efter år 1864, funnes emellertid utom hos vederbörande jordägare
endast å lantmäterikontoren i länen. Då ändamålet endast undantagsvis syntes
kunna vinnas genom översändande till Stockholm av akter från lantmäterikontoren,
vore det nödvändigt att å dessa kontor verkställa ifrågavarande undersökning. Detta
arbete borde utföras av den hos styrelsen såsom biträde vid arbetet förordnade lantmätaren.
Till följd härav borde möjlighet beredas denne att i den mån sådant visade
sig oundgängligen nödvändigt besöka lantmäterikontoren i länen för att därstädes
göra erforderliga undersökningar och kompletteringar.
Några kostnader för nu berörda resor inginge emellertid icke uti de beräknade
kostnaderna för arbetet. Med anledning härav hade lantmäteristyrelsen uti sin framställning
samma dag med förslag angående användningen av 1918 års anslag hemställt
om Kung!. Maj:ts förklarande, att kostnader för resor, som efter förordnande
av lantmäteristyrelsen företoges av den för ifrågavarande arbete anställde lantmätaren
för att å lantmäterikontoren i länen verkställa de undersöknings- och kompletteringsarbeten,
som vore erforderliga för arbetets utförande, Unge utgå av nionde
huvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar.
Rörande resultatet av 1917 års arbete ville styrelsen meddela, att detsamma
vid årsskiftet 1917—1918 beräknades hava fortskrida så långt, att kopieringen av
kartorna beträffande statens järnvägar inom hela Östergötlands län samt en del av
Södermanlands och Jönköpings län komme att vara fullbordad tillika med därmed
sammanhängande utredning, i den mån sådan kunde ske utan tillgång till lantmäterikartorna
å respektive läns lantmäterikontor.
Till följd av att arbetet icke påbörjats vid 1917 års ingång kunde vid årets
utgång beräknas förefinnas en besparing å 1917 års anslag till omkring 2,200 kronor.
Under arbetets gång hade emellertid visat sig, att ytterligare ett rit- och skrivbiträde
erfordrades, för att kartkopieringen och arbetet med avskrifter och utdrag skulle
kunna ske jämsides med utredningsarbetet. Om de besparade medlen toges i anspråk
härtill, kunde ersättning åt ett dylikt biträde beredas under återstoden av år 1917 och
hela år 1918. Och som lokalförhållandena från ingången av november månad 1917
komme att medgiva anställande av ytterligare ett biträde, ämnade styrelsen även att
från samma tid anställa sådant biträde.
Det vore givet, att det för arbetets fortgång vore angeläget, att även efter
utgången av 1918 arbetet måtte kunna bedrivas med tre rit- och skrivbiträden jämte
ett examinerat biträde. Till följd härav bleve det emellertid nödvändigt att höja
anslaget till 8,500 kronor.
Totalkostnaderna för arbetet komme emellertid härigenom icke att ökas utöver
vad desamma beräknats uppgå till. Verkställd utredning visade nämligen, att
arbetet med säkerhet kunde med ovan angiven personal slutföras på fyra år härefter
och kostnaderna komme sålunda att icke uppgå till 40,000 kronor.
Nionde huvudtiteln.
247
Jag vill erinra, att Kung). Magt vid fastställande av bestämmelser [89.]
rörande användningen av det för år 1918 anvisade anslaget på stats- Departement».
kontorets tillstyrkan medgivit, att kostnaderna för sådana av i frågava- e eenrande
lantmätare företagna resor, som lantmäteristyrelsen i sin skrivelse
om förmält, må gäldas av nionde huvudtitelns förslagsanslag till reseoch
traktamentspenningar.
Då anslag för ifrågavarande ändamål bör beredas även för år 1919,
samt det föreslagna ökade årsbeloppet enligt lantmäteristyrelsens beräkning
icke kommer att förhöja totalkostnaden för arbetet, tillstyrker jagstyrelsens
förslag och hemställer, att Eders Kung], Magt måtte föreslå
riksdagen
att för anskaffande för lantmäterikontorens i länen
räkning av kopior och kartor m. m. angående
statens järnvägars jordområden å extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av............. kronor 8,500.
2. Skiften och avvittringar.
a. Skiften och avvittringar, oförändrat ordinarie
förslagsanslag ............................................................... kronor 100,000.
b. Tilläggsavvittring i Västerbottens läns lappmark.
1 proposition nr 166 till 1916 års riksdag framlade Kungl. Maj:t [90.]
vissa förslag i fråga om avvittringen inom Sorsele, Dorotea, Vilhelmina, Tillägga™-Stensele och Tärna sockar av Västerbottens län samt inhämtade riksdagens
yttrande över ett vid propositionen fogat förslag till kungörelse lana tappangående
tilläggsavvittring i vissa delar av Västerbottens läns lappmark. markFör
genomförande av dylik tilläggsavvittring skulle, såsom av dåvarande ^xtra ansl*s-)
departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet inhämtas, krävas
kostnader av statsmedel, men något belopp kunde då ej beräknas. Det
syntes ej heller vara nödvändigt att för tilläggsawittringens utförande
äska anslag av 1916 års riksdag i vidare mån än att medgivande begärdes
att för ändamålet använda ett av riksdagen å extra stat för år
1913 anvisat anslag å 52,000 kronor för förvärvande för renskötselus
behov av vissa inom Sorsele och Dorotea socknar belägna områden.
Kungl. Maj:ts förslag i ämnet biföllos av riksdagen, som mot
kungörelseförslaget framställde allenast vissa detalj erinringar, och har
248
Nionde huvudtiteln.
[90.] Kung!. Maj:t den 30 december 1916 utfärdat kungörelse angående tillläggsavvittringen.
För tilläggsavvittringens genomförande har riksdagen å extra stat
för år 1918 anvisat ett förslagsanslag av 30,000 kronor.
Samma belopp torde böra anvisas för år 1919 och jag får därför
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för tilläggsavvittring i vissa delar av Västerbottens
läns lappmark å extra stat för år 1919 anvisa
ett förslagsanslag av................................ kronor 30,000.
3. (Jtflyttningshjälp efter skiften, oförändrat ordinarie förslagsanslag.
................................................................................ kronor 50,000.
Gr. Rikets allmänna kartverk.
1. Rikets allmänna kartverk.
Det ordinarie anslaget till rikets allmänna kartverk slutar på 340,800
kronor. Med anledning av inkomna framställningar om avlöningsförhöjningar
för en del av kartverkets civila personal har löneregleringskommittén
avgivit utlåtanden den 6 och den 28 november 1917. Därefter
hava ytterligare framställningar i samma syfte inkommit från civila
befattningshavare vid kartverket. I sitt statförslag den 15 november
1917 har kartverksehefen hemställt om vissa höjningar i anslaget redan
från och med år 1918. Delvis beror ökningen på begärd förhöjning i
dagtraktamentena till militär personal. 1 denna del har frågan remitterats
till arméförvaltningen, som först den 7 januari 1918 inkommit med
utlåtande däröver. Vid sådant förhållande torde ärendet i sin helhet
böra göras till föremål för särskild proposition under riksdagens lopp
och nu allenast visst belopp beräknas.
Enligt verkställt överslag synes ordinarie anslagets belopp för år
1919 böra beräknas till i avrundat tal 430,000 kronor, utgörande en
förhöjning av 89,200 kronor. Dessutom torde å extra stat för diverse
behov böra beräknas 10,000 kronor.
För år 1918 torde å tilläggsstat böra för diverse behov beräknas
40,000 kronor. Jag kommer att göra särskild hemställan härom.
För närvarande hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
[91.]
Rikets allmänna
kartverk.
(ordinarie
anslag.)
Nionde huvudtiteln. 249
utt i avbidau på den proposition angående ökat [91.
anslag till rikets allmänna kartverk, som Kungl. Maj:t
må komma att avlåta till riksdagen, i ordinarie anslaget
till detta kartverk beräkna en förhöjning
från ..................................................... kronor 340,800
med.............................................................. », 89,200
........................................................... * 430,000.
2. Diverse behov vid rikets allmänna kartverk.
Under åberopande av vad jag anfört i nästföregående punkt hem- mg ]
ställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen Diverse behov
ij_* i*i *.* ot vwZ rikets
att i avbidan pa den proposition angående an- allmänna
slag för diverse behov vjd rikets allmänna kartverk, kartverk.
som Kungl. Maj:t må komma att avlåta till riksdagen, anslas )
för detta ändamål å extra stat för år 1919 beräkna
ett reservationsanslag av ........................ kronor 10,000.
3. Namngranskning.
I likhet med vad under en följd av år ägt rum och i enlighet [93.]
med framställning av chefen för rikets allmänna kartverk i skrivelse Nämnden
13 oktober 1917 hemställer jag, att Eders Kungl. Makt måtte °''anskmnffföreslå
riksdagen
att till bestridande av kostnader för namngranskning
för rikets allmänna kartverks behov å extra stat
för år 1919 anvisa ett förslagsanslag, högst kronor 3,000.
H. teologiska samt meteorologiska och hydrografiska
undersökningar.
1. Sveriges geologiska undersökning.
a. Sveriges geologiska undersökning, oförändrat
ordinarie anslag.......................................................................... kronor 101,530.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sant}. 32
250
Nionde huvudtiteln.
[94.]
Fältarbeten
m. m.
(extra anslag.)
b. Fältarbeten m. m.
Anslaget till Sveriges geologiska undersöknings fältarbeten och
publikationer höjdes av 1914 års senare riksdag för år 1915 från 36,000
kronor till 43,500 kronor. Höjningen berodde dels på att arbetet på
det geologiska kartverket ansågs böra fullföljas med större kraft, än de
tillgängliga anslagsmedlen eljest kunde tillåta, och att för detta ändamål
sex extra geologer skulle anställas sommartiden, vartill beräknades åtgå
6,000 kronor, dels ock på att andra gradens tjänstemän vid undersökningen
borde erhålla tilläggsarvode med 1 krona 50 öre för förrättningsdag,
vilket påkallade ökad utgift med beräknat belopp av 1^500 kronor.
På grund av rådande förhållanden beslöt emellertid Kungl. Maj:t
vid fastställande den 5 december 1914 av stat för geologiska undersökningen
för år 1915 att av berörda anslagsökning icke disponera de
6,000 kronor, som avsetts för anställande av ytterligare antal extra
geologer, och beloppet besparades alltså till år 1916. Då även för år
1916 det genom anställandet av dylika extra geologer avsedda påskyndandet
av de geologiska kartarbetena ansågs höra av samma anledning
som för år 1915 uppskjutas, kunde utgifterna för undersökningens fältarbeten
och publikationer jämväl för detta år beräknas till allenast
37,500 kronor. Men då härtill fanns att tillgå nyssnämnda behållning
å 6,000 kronor, erfordrades nytt anslag å allenast 31,500 kronor, vilket
belopp också på Kungl. Maj:ts förslag anvisades å extra stat för år 1916.
För år 1917 anvisades för ändamålet 40,500 kronor. Åven för
detta år ansågs anställandet av ytterligare antal extra geologer böra
uppskjutas, men däremot befanns det nödvändigt, att beräkna årsutgifterna
till ett 3,000 kronor högre belopp än förut på grund av inträdd
ökning i kostnader för skjutslega. Någon behållning från 1916 kunde
ej påräknas.
För år 1918 har likaledes anvisats 40,500 kronor.
Beträffande anslagsbehovet för nu ifrågavarande ändamål för år
1919 har chefen för Sveriges geologiska undersökning i skrivelse den
13 oktober 1917 anfört huvudsakligen följande:
»Sveriges geologiska undersöknings verksamhet var ifrån början och ända
till och med år 1906 tämligen exklusivt inriktad på det geologiska kartverkets
framförande över landet. Ehuru även i äldre tider flera betydelsefulla praktiskt
geologiska och rent vetenskapliga utredningar blevo utförda vid sidan av det ordinarie
kartarbetet, så kan man dock säga, att undersökningens personal till sin allt
Nionde huvudtiteln.
251
annat övervägande arbetsuppgift hade under soininannäuaderna rekognoscering och
revidering för de geologiska kartbladen och under vintermånaderna rekognoscerings*
materialets sammanställande, bearbetande och utgivande i form av kartblad med
tillhörande beskrivningar. Ännu sä sent som under perioden 1897 1906 var under
sökningens
personal nästan helt upptagen av arbetena för de geologiska kartbladen,
medan övriga utredningar förekommo i så liten utsträckning, att de icke avsevärt
störde kartarbetena.
Det alltmera kännbara behovet av att undersökningens utredningar i högre
grad än förut måtte inriktas på även utom kartarbetet stående uppgifter av direkt
betydelse för landets näringsliv, föranledde i samband med chefsskiftet i slutet av
är 1906 och undersökningens därpå följande omorganisation eu förändring i dessa
förhållanden. 1 det omorganisationsförslag, som av min företrädare i början av år
1907 ingavs till löneregleringskommittén, föreslogs, att undersökningens personal
skulle uppdelas på en praktisk sektion och en teoretisk-kartografisk sektion. Den
förra skulle omfatta tre tjänstemän, en representerande malmgeologi, en stenindustri
och eu agrikulturgeologi inklusive torv- och lerindustri. Av de fem tjänstemän,
som återstodo för den kartogratisk-teoretiska sektionen, och vilka borde representera
var och en sin av grenarna urbergsgeologi, kvartärgeologi, paleontologi med stratigrafi,
torvgeologi samt hydrogeologi med väg- och vattenbyggnadsfrågor, förutsattes
även en, representanten för hydrogeologi etc., skola komma att i betydlig utsträckning
syssla med rent praktiska frågor. Löneregleringskommittén biträdde i sitt utlåtande
av den 14 december 1907 i huvudsak detta förslag, vilket också upptogs i Kungl.
Maj:ts proposition till 1909 års riksdag, och, sedan denna av riksdagen bifallits,
stadfästes detsamma i huvudsak genom instruktionen av den 10 december 1909 och
sedermera genom förnyade instruktionen av den 23 december 1914..
Det var från början klart, att då samtidigt med ifrågavarande omorganisation
ingen ökning i det ända sedan år 1871 oförändrade antalet arbetskrafter skedde,
denna förändring automatiskt måste medföra en betydlig inskränkning i det kartarbete.
som dittills utförts även av de tjänstemän, som nu helt eller delvis avdelades
för andra arbetsuppgifter. I ovannämnda Sveriges geologiska undersöknings organisationsförslag
av är 1907 betonades också, att denna reduktion icke utan mycket
allvarligt avbräck för kartläggningens fortgång kunde bliva beståndande, ävensom
att detta avbräck skulle medföra så stora olägenheter, att det skulle framtvinga en
Ökning av arbetskrafterna för påskyndandet av landets geologiska kartering. Då
organisationsförändringen beräknades i första hand medföra en minskning av de för
kartarbetena tillgängliga arbetskrafterna, motsvarande två ordinarie geologer, föreslogs
därför från verkets sida, att två nya geologbefattningar, uteslutande avsedda
för geologisk kartering, skulle inrättas. Då dessa uteslutande för kartverkets genomförande
avsedda befattningar kunde sägas hava fyllt sin uppgift i och med det att
kartläggningen av hela landet blivit genomförd, föreslogs tillika, att ifrågavarande
kartbladsgeologer icke liksom de övriga tjänstemännen skulle uppföras å ordinarie
stat utan upptagas å extra stat.
Löneregleringskommittén ansåg emellertid, att det borde kunna anstå med
inrättandet av de nya geologbefattningarna, till dess någon tids erfarenhet vunnits
om verkningarna av den nya organisationen. — — —.
252
Nionde huvudtiteln.
[94.]
I sitt yttrande av den 8 januari 1908 över Jöneregleringskommitténs rneranämnda
betänkande förklarade sig geologiska undersökningens chef icke i någon
män frångå sitt uttalande om önskvärdheten av att kartarbetet för framtiden måtte
kunna bedrivas i samma omfattning som dittills, men medgav dock, att det syntes
finnas ännu ett skäl för uppskov med inrättandet av de två nya geologbefattningarna.
''Förhållandet är nämligen, att under de närmaste fem åren ej mindre än fyra av
de nuvarande fast anställda tjänstemännen kunna väntas bliva pensionerade. Skulle
dessutom redan under början av denna femårsperiod två nya befattningar tillsättas,
bleve följden ett på en gång skeende insättande av unga krafter, vilket framdeles
skulle hämna sig genom eu samtidigt till större delen överårig personal.---.''
1 statsverkspropositionen till 1909 års riksdag anförde chefen för jordbruksdepartementet
rörande detta ärende: Lika med chefen för undersökningen håller
jag för antagligt, att det tämligen snart blir nödigt att. på sätt han föreslagit, förstärka
arbetskrafterna vid den kartografisk-teoretiska sektionen, om ej kartarbetena
skola obehörigen fördröjas. På de av honom i utlåtandet av den 8 januari 1908
anförda skäl anser emellertid även jag, att med frågan härom bör kunna tillsvidare
anstå.’
I skrivelse av den •''! november 1913 erinrade undersökningens dåvarande chef
ånyo om behövligheten av de två nya geologbefattningarna och framhöll, att de
senare årens erfarenheter till fullo besannat de uttalade farhågorna om ett fördröjande
av kartarbetet såsom eu följd av konstituerandet av eu praktisk sektion vid undersökningen''.
Genom en tabell belystes nedgången i rekognoscerad areal från och
med åren 1907—1908. Den exceptionellt låga arealsiffran under åtskilliga år förklarades
visserligen, förutom av arbetskrafternas inriktande på mera speciella praktiska
uppgifter, även av andra orsaker, såsom förberedelserna till den internationella
geologkongressen i Stockholm 1910, samt i allmänhet därav, att fordringarna på
detaljering och vetenskaplighet vid karteringen blivit mycket skärpta i jämförelse
med vad tidigare varit fallet. Det vore i alla händelser ett beklagligt faktum, att
det geologiska kartarbetet nu fortginge med knappt fjärdedelen av den hastighet,
som i äldre tider uppnåtts. Under sådana förhållanden hade det varit mycket önskvärt
att återkomma med anhållan om två nya geologbefattningar. Tidpunkten syntes
dock ogynnsam härför på grund därav, att frågan om ny lönestat för undersökningens
ordinarie personal läge under statsmakternas prövning. Då det emellertid
ej vore möjligt att längre dröja med vidtagandet av någon åtgärd för kartläggningsarbetets
påskyndande, hemställdes om en förhöjning av det extra anslaget för fältarbeten
med 6,000 kronor i och för möjliggörandet av anställandet av ytterligare
sex extra geologer under sommarmånadernas fältarbeten.
1 yttrandet till statsrådsprotokollet till 1914 års senare statsverksproposition
anförde chefen för jordbruksdepartementet, att den i instruktionen för Sveriges
geologiska undersökning år 1909 införda fördelningen av undersökningens tjänstemän
å två sektioner, av vilka den ena vore avsedd för mera praktiska uppgifter, ävensom
den under senare år ökade specialiseringen av de övriga tjänstemännens arbeten
visat sig vara förändringar i god riktning. Det vore emellertid tydligt, att dessa
betydelsefulla förändringar måste hava till följd, att ett minskat antal arbetskrafter
och minskade anslagsmedel kunnat disponeras för det ävenledes mycket viktiga
geologiska kartarbetet. Chefens för Sveriges geologiska undersökning framställning
syntes otvetydigt utvisa, att ökade medel för sistnämnda ändamål nu måste anvisas,
Nionde huvudtiteln.
253
därest icke detta arbete .skulle bedrivas alltför långsamt. På denna grund biträdde
departementschefen framställningen om 6,000 kronor för anställande av nya extra
geologer. — ......— — — — _.»
Sedan undersökningens chef härefter erinrat om de av mig här förut
framhållna växlingarna i fältarbetsanslaget för åren 1915—1918, har
han fortsatt sålunda:
»Såsom framgår av det anförda, har sålunda vid dela tillfällen under det
sista äi tionde!: behovet av förstärkning av arbetskrafterna för det geologiska kartverket
blivit framhållet och erkänt. De senaste årens erfarenheter hava så kraftigt
undeistiukit detta behov och ådagalagt omöjligheten att med de nu tillgängliga
arbetskrafterna på ett tidsenligt sätt fylla fordringarna med avseende på praktiskvetenskapliga
utredningar, utan att kartverkets utgivning samtidigt på ett betänkligt
satt fördröjes, att jag icke längre vägar uppskjuta med att ånyo bringa denna fråga
under Eders Kung!. Maj:ts prövning.
1 fö''utom att från de tjänstemän, som vid undersökningens omorganisation
avdelades för den praktiska sektionen, ingen nämnvärd medverkan erhållits för
kartbladsarbetet, hava förhållandena utvecklat sig därhän, att även flera av de
tjänstemän, vilka vid avlåtandet av 1907 års omorganisationsförslag förutsattes
komma att huvudsakligen sysselsättas med kartarbeten, fått i betydlig "utsträckning
aibeta med från kartarbetet mera fristående praktiskt-vetenskapliga utredningar (t. ex.
utredningar rörande malm- och mineralförekomster av olika slag, landets kvartsoch
fältspatförekomster. förekomsten av alunskiffer, lämpliga för oljetillverkning.
undersökningar rörande torvtillgångarna och dessas beskaffenhet samt rörande
stenkol och salter. utredningar i avsikt att förebygga ras efter vissa statsbanesträckor
m. in.).
Det synes mig, .särskilt efter alla auktoritativa uttalanden om önskvärdheten
av Sveriges geologiska undersöknings utveckling i mera praktisk riktning, icke böra
komma i fråga att till förman för kartutgivningen inskränka dylika på sidan av
kartverksamheten liggande praktiskt-vetenskapliga utredningar. Tvärtom synes geologiska
undersökningen, oavsett om detta kan ske i omedelbar anslutning till kartverket
eller icke, böra sträva att i ännu högre grad än hittills varit möjligt upptaga
sådana geologiska uppgifter, som hava eller kunna förväntas få direkt betydelse för
landets näringsliv. Under förutsättning att icke det geologiska kartverket härigenom
berövas sa mycken arbetskraft, att det bringas till stagnation, kan det endast vara
till nytta för detta och de sy fjell, som de geologiska kartorna i främsta rummet
skola tjäna, att även det kartografiskt-teoretiska arbetet inom geologiska undersökningen
kommer i närmare beröring med det praktiska näringslivets krav, än vad
som åtminstone tidtals förut varit fallet.
Det må dessutom icke förbises, att, om man också i största möjliga utsträckning
bör sträva att utföra de rent teoretiskt-vetenskapliga undersökningarna i samband
med det systematiskt fortskridande kartarbetet, så förekomma dock i vårt vidsträckta
land med dess växlingsrika geologiska byggnad en mängd vetenskapliga
problem av fundamental betydelse, vilka förutsätta oberoende av det ordinarie kartverket
gående specialundersökningar, och vilka icke heller kunna lämnas obeaktade
av Sveriges geologiska undersökning, om vårt land skall kunna på ett värdigt sätt
254 Nionde huvudttyeln.
[94 i upprätthålla sin ställning på den geologiska forskningens område. Tydligtvis med
L
-J fora emellertid också sådana specialundersökningar någon inskränkning av den kart
produktion.
som annars vore möjligt att uppnå.
På grund av anförda omständigheter i förening med ett par andra av mera
övergående natur, nämligen dels arbetena för den internationella geologkongressen i
Stockholm 1910, dels arbetena för undersökningens och dess museums överflyttande
från Stockholm till Frescati, befinner sig emellertid det geologiska kartverket för
närvarande i det läget, att antalet färdigrekognoscerade men icke utgivna kartblad,
som i slutet av år 1906 utgjorde 21 och i slutet av är 191b 23, nu uppgår till 28,
medan den årligen nyrekognoscerade arealen lör berg- och jordartskartan i skalan
1 : 50,000 svårligen kan bringas över 500 kvadratkilometer. Även arbetet för bergartskartan
i skalan 1 : 200,000 fortskrider långsammare än önskligt vore, och för
den systematiska kartläggning av Norrland, som genom Kung!. Maj:ts brev den
23 januari 1899 blivit anbefalld, hava hittills endast undersökningar, som äro att
beteckna såsom förberedande, kunnat utföras.
Eu effektiv rättelse i ovannämnda missförhållanden kan icke vinnas enbart
genom beviljandet av anslag för anställandet av nya extra geologer under sommarmånaderna.
såsom skedde år 1914. Särskilt med hänsyn till att det nu i främsta
rummet är av vikt att befrias från balansen av outgivna kartblad, kräves framför
allt förstärkning av de under hela året verksamma arbetskrafterna. Om åter ett
par nya tjänstemän anställas under hela året. synes man tills vidare kunna inskränka
sig till en vida mindre ökning i antalet under sommarmånaderna karterande extra
geologer, än som avsågs år 1911.
Den ytterligare erfarenhet angående omorganisationens verkningar med hänsyn
till kartverket, som löneregleringskommittén år 1907 ansåg böra inväntas, innan de
dä föreslagna två nya geologbefattningarna inrättades, föreligger otvivelaktigt nu
samt bevisar det. trängande behovet av dessa befattningar. Av följande skäl föreslår
jag emellertid icke ett omedelbart uppförande ä undersökningens stat av två
nya geologtjänster utan att i stället å extra stat för år. 1919 måtte anvisas ett
belopp till arvoden åt under hela året anställda extra tjänstemän för kartverkets
påskyndande. Bland de tillräckligt vetenskapligt skolade unga geologer, som kunna
komma i fråga för ifrågavarande tjänster, finnas för närvarande inga, som genom praktisk
tjänstgöring vid undersökningen haft tillfälle att förvärva eu sådan vana vid just
dessa geologiska kartarbeten, som synes mig böra föregå eu fastare anställning.
Det torde under sådana förhållanden vara lämpligt, att sådana personer, som det är
anledning tro skola bliva passande för de nya geologplatserna, tå genom tillräckligt
lång tids tjänstgöring såsom extra ordinarie tjänstemän styrka sin duglighet för
dem. Eftersom man emellertid av dessa extra tjänstemän måste kräva grundlig
vetenskaplig utbildning i geologi, torde deras arvode ej kunna sättas lägre än 3,600
kronor per år för full tjänstgöring av minst 6 timmar per dag under byråarbetet och
minst 8—10 timmar under somrarnas fältarbeten. Detta belopp är detsamma, som
det löneregleringskommittén i sitt betänkande av den 1 juni 191 < rörande sammanslagning
av hydrografiska byrån med meteorologiska centralanstalten föreslagit för
en liknande vetenskapligt bildad extra tjänsteman inom meteorologiska centralanstalten.
Det synes mig för övrigt, oavsett penningvärdets fall under världskriget,
tämligen väl motsvara det arvode av 2,400 kronor för 5 timmars tjänstgöring, som
under de sista årtiondena av 1800-talet och före 1908 utgick till »biträdande geo
-
Nionde huvudtiteln.
255
loger», som just motsvarade de extra tjänsteman, som jag nu föreslår. För anställandet
av två sådana extra tjänstemän beräknar jag alltså ett belopp av
7,200 kronor.
Det kunde ifrågasättas att låta ifrågavarande belopp utgå i form av eu ökning
av det å undersökningens ordinarie stat uppförda anslaget till extra geologer och
andra biträden samt vikariatsersättning. Då det emellertid tidigare anförts, att de
önskade nya kartbladsgeologbefattningarna. som kunde sägas hava fyllt sin uppgift.
sedan kartläggningen av hela landet blivit genomförd, icke behövde uppföras
på ordinarie stat. och då denna synpunkt möjligen åven framdeles kan komma att
göras gällande, sä torde det för närvarande vara lämpligast, att ifrågavarande anslag
i likhet med anslagen för fältarbeten och tryck får utgå å extra stat för
arvoden till extra tjänstemän för det geologiska kartverkets påskyndande.
För åren 1917 och 1918 utgå anslagen för Sveriges geologiska undersöknings
fältarbeten och tryck med 40,500 kronor enligt följande beräkningsgrund:
Fältarbeten :
Rese- och traktan)entaeisättning till ordinarie och extra ordinarie
befattningshavare .................................................................................. kronor 25,000
Inköp av instrument och verktyg m. m................................................. > 500
Kart- och boktrycket:
Tryckning av geologiska kartor, beskrivningar och uppsatser............ » 15,000
Summa kronor 40,500.
Posten för inköp av instrument in. m. är i denna tablå upptagen till samma
belopp, med vilket den redan år 1873 finnes upptagen i Sveriges geologiska undersöknings
stat. Den verkliga fördelningen under åren 1911—1916 av utgifterna för
fältarbeten, inköp av instrument etc. och tryck framgår av följande sammanställning:
län 1912 1913 1914 1915 191fi
Rese- och trakta
mentsersättning
21,685: 39 19,752:23 19,503:92 21,611: 89 22,794: 94 20,047:''2«
Instrument och
verktyg m. m. 1,350:9 0 1,569: o7 1,077:70 1,330: o7 1,862:09 2,013:59
Tryckning ........ 13,078:5 6 14,678: ro 15,418:38 13,068:84 12,842:9 7 15,439: 15
36,114:85 30,000: 36,000: - 36.010; so 37.500: — 37.500: \
Såsom synes hava utgifterna för instrument och verktyg under de senare åren
med flerdubbla beloppet överstigit den i äldre tid beräknade summan, 500 kronor,
och härigenom nödgat till motsvarande inskränkningar i de beräknade beloppen för
fältarbeten och för tryck. Till följd av under senaste tiden inträdda prisförhöjningar
å samtliga till posten för inköp av instrument in. m. hänförda utgifter samt nödvändigheten
att anskaffa jordborr av nya typer för att kunna särskilt för praktiska
syften bättre bedriva undersökningarna av jordarterna bör denna utgiftspost höjas
för år 1919 till 2,500 kronor.
Omkostnaderna för tryckning av kartor och andra publikationer äro efter på
senare tiden gjorda förhöjningar minst 30 procent högre än år 1914, och ytterligare
förhöjningar äro, enligt vad jag inhämtat från vederbörande litografiska anstalter
och tryckerier, att emotse. En höjning av anslaget för tryck under år 1919 med
5,000 kronor till 20,000 kronor torde därför vara nödvändig, så mycket mera som
256
tionde liuvndtiteln.
[94.] de redan inträdda förhöjningarna tydligtvis framtvinga eu avsevärd inskränkning i
tryckningen under innevarande och nästkommande år.
Beträffande posten rese- och tvaktamentsersättning medföra de hittills genomförda
förhöjningarna å järnvägs- och ångbåtsbiljetter behovet av en förhöjning av
anslaget med omkring 800 kronor, varvid såsom utgångspunkt för beräkningen tagits,
att utgifterna för detta ändamål år 1916 uppgingo till omkring 1,900 kronor. De
höjda avlöningarna för hantlangare beräknas medföra en utgiftsökning av omkring
400 kronor. Även på sista året hava på sina ställen höjningar av skjutslegorna
ägt rum, och avsevärda ytterligare sådana höjningar torde vara att emotse. Jag
har dock för närvarande ej ansett mig böra föreslå någon höjning av anslaget på
denna grund. De under senaste tiden mycket stegrade utgifterna för kost och logi
under resorna medföra, att en efter dessa prisförhöjningar avpassad allmän ökning
av dagtraktamentena synes erforderlig, men då frågan om, till vilket belopp en
sådan ökning bör utgå, lärer bliva föremål för Kung!. Maj:ts utredning, anser jag
mig icke i denna förslagsberäkning böra för undersökningens fäst anställda personal
beräkna traktamentena till högre belopp än de nu gällande. Däremot synas mig
vägande skäl föreligga för att, alldeles oavsett om en allmän förhöjning av dagtraktamentena
kommer till stånd eller icke. föreslå, att de under fältarbetena på
somrarna verksamma extra geologerna hädanefter måtte åtnjuta rese- och traktamentsersättning
enligt resereglementets fjärde klass i stället för som hittills efter
femte klassen.
'' * . . .
Sedan i resereglemente! av den It februari 1881 undersökningens tjänstemän
och biträdande tjänstemän uppförts i fjärde reseklassen, bestämdes genom nådiga
brevet den 8 december 1881, att extra geologerna skulle tillhöra femte reseklassen.
och har denna bestämmelse sedermera varit gällande. Förutom dagtraktamentet har
till extra geologerna från och med andra tjänståret utgått ett s. k. fältarvode, vilket
under senare tid i början utgjort 2 kronor per dag för att efter något antal år förde
högst kvalificerade stiga till 4 kronor och, innevarande år, till 5 kronor per dag.
Dessa faltarvoden under sommararbetena hava de senaste åren uppgått till följande
belopp:
1911 1912 1913 1914 1915 191U
Fältarvoden.... 1,204 1,424 1,458 1,608 2,015 1,608.
Med den sommaren 1915 nådda summan av cirka 2,000 kronor för faltarvoden
åt de under sommarmånaderna verksamma extra geologerna är gränsen nådd för
vad som från undersökningens nuvarande anslag till extra geologer och andra biträden
kan avses för detta ändamål. Det är således icke möjligt att ytterligare öka
de nu utgående fältarvodena utan att samtidigt minska antalet extra geologer. De!
har emellertid redan före inträdandet av nuvarande dyrtid varit uppenbart, att ersättningarna
till undersökningens extra geologer äro alltför låga, varav som följd
uppstått svårighet att förvärva de för kartarbetet lämpligaste arbetskrafterna. Ofta
har det inträffat, att en verkligt dugande extra geolog uppsagt sin anställning,
sedan lian förvärvat full skicklighet i arbetet, och det sålunda skulle hava legat i
undersökningens intresse att under en längre följd av år få tillgodogöra sig hans
arbetskraft. Att extra geologerna hos oss äro för lågt avlönade, torde även framgå
därav, att deras kolleger i grannländerna hava betydligt bättre ekonomisk ställning än
Nionde huvudtiteln.
257
hos oss. Enligt min övertygelse iir det nödvändigt att åstadkomma en förändring i [ 94.
detta förhållande, därest det skall bliva möjligt att på ett tillfredsställande sätt
rekrytera och bibehålla eu stab av skickliga extra geologer, vilken dock är en så
viktig betingelse för kartläggningsarbetets bedrivande med minsta möjliga kostnad
för statsverket. Då av dessa extra geologer krävas eu allmän utbildning och kompetens,
som i och för sig synes mig fullt motivera deras hänförande till fjärde reseklassen,
torde den nödiga förbättringen i deras villkor i första hand böra åvägabringas
genom deras uppflyttande från femte till fjärde klassen av gällande resereglemente.
Med ledning av reseräkningarna och antalet extra geologer under åren
1911 — 1916 beräknar jag, att en ökning i det nuvarande anslaget till traktamentsersättning
av 2,700 kronor är erforderligt för att överföra det nuvarande antalet
extra geologer till fjärde reseklassen.
Därest Kung!. Maj:t skulle finna för gott att bifalla min hemställan om ett
anslag för anställande av två extra tjänstemän för kartarbetenas påskyndande,
krävas för dessas traktamenten och resor, vilka torde böra ersättas enligt samma
grunder som för ordinarie statsgeolog, 4,000 kronor.
Det vore emellertid i hög grad önskvärt att, även efter erhållandet av ovannämnda
extra tjänstemän, jämväl kunna anställa ännu några nya extra geologer
utöver det hittillsvarande antalet, och vågar jag därför hemställa om ytterligare
2,000 kronor till resor och traktamenten, varigenom ökningen av anslaget för reseoch
traktamentsersättning till nya extra tjänstemän skulle uppgå till G,000 kronor
eller samma summa, som av 1914 års senare riksdag avsågs för nya extra geologer
för kartarbetenas påskyndande. Posten för rese- och traktamentsersättning för fältarbetena
skulle härigenom för år 1919 stiga till 34,900 kronor.
Med stöd av det anförda får jag sålunda, föreslå, det Eders Kung!. Maj:t täcktes
till instundande riksdag avlåta proposition om anvisande å extra ordinarie stat av
ett belopp av 64,600 kronor för bedrivande under år 1919 av Sveriges geologiska
undersöknings fältarbeten samt utgivande av på dem grundade kartor och andra
publikationer enligt nedanstående specifikation:
Rese- och traktamentsersättning ...................................................... kronor 34.900
Inköp av materiel........................................................... » 2’500
Arvode till extra tjänstemän för kartverkets påskyndande ................ » 7,200
Tryckning av kartor, beskrivningar och uppsatser................................ » 20.000
Summa kronor 64,600.
De av chefen för Sveriges geologiska undersökning nu anförda Departement*
skälen för att icke längre uppskjuta det kraftigare bedrivande av det c!lcfengeologiska
kartverket, vars behövlighet erkänts redan genom den av
1914 års senare riksdag för sådant ändamål beviljade men därefter på
grund av kristidsförhållandena icke i anspråk tågna anslagsökningen,
synas mig övertygande. Chefens nu framlagda förslag i sådant syfte
avviker så till vida från 1914 års förslag, som det då ansågs lämpligt
att endast sommartiden för fältarbetena anställa extra geologer, vilkas
antal skulle vara sex, men nu föreslås att för hela året anställa två extra
tjänstemän. Då redogörelsen utvisar, att balansen av färdigrekognoBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 38
258
Nionde huvudtiteln.
scerade men ej utgivna kartblad väsentligt stigit under senare år och nu
är särdeles betydande, synes det vara riktigt, att den ökade arbetshjälpen
blir tillgänglig även för det vid rekognosceringen vunna materialets
bearbetande och kartornas utgivning. Jag ansluter mig därför till chefens
nu framlagda förslag. Det för de bägge nya extra tjänstemännen föreslagna
årsarvodet av 3,600 kronor för vardera eller tillhopa 7,200 kronor
föranleder icke någon erinran från min sida. Anslag härtill bör, liksom
skedde år 1914, anvisas å extra stat.
Vad undersökningens chef anfört angående utgifterna för dels
instrument och verktyg dels tryckning av kartor och andra publikationer
synes mig utgöra fullgiltiga skäl för att de härtill avsedda medlen böra
för år 1919 höjas på föreslaget sätt till respektive 2,500 och 20,000
kronor. I fråga om tryckningskostnaderna kan särskilt framhållas, att
kartutgivningen ju är avsedd att påskyndas.
Beträffande därefter utgifterna för rese- och traktamentsersättning
under fältarbeten, nu beräknade till 25,000 kronor, giva de av höjda
biljettpris samt ökade hantlangningskostnader motiverade ökningarna med
tillhopa 1,200 kronor mig icke anledning till erinran.
Jag vill vidare uttala min anslutning till förslaget, att de extra
geologerna skola uppflyttas till resereglementets fjärde klass, dit undersökningens
biträdande tjänstemän hörde, den tid sådana befattningshavare
funnos. Jag vill även erinra, att exempelvis extra jägmästare
och lantmäteriauskultanter, geodet- och kartografaspiranter samt vissa
assistenter vid statens försöksanstalter höra till denna klass. Den
härav orsakade utgiftsökningen kan enligt den av undersökningens chef
lämnade uppgift beräknas till 2,700 kronor.
Då jag förut tillstyrkt anställande av två extra tjänstemän för
kartarbetenas påskyndande, vill jag även i enlighet med chefens förslag
tillstyrka, att för rese- och traktamentsersättning åt dessa enligt fjärde
klassen beräknas ett belopp av 4,000 kronor.
■ Däremot synes behovet av det jämväl föreslagna anställandet av
några nya extra geologer utöver det hittillsvarande antalet, vilken åtgärd
skulle medföra eu utgift av ytterligare 2,000 kronor, icke vara tillräckligt
ådagalagt. Jag kan därför icke biträda förslaget i denna del.
De av chefen för geologiska undersökningen beräknade rese- och
traktamentskostnaderna hava grundat sig på 1907 års resereglemente.
Kungl. Maj:t har emellertid numera förmält sig ämna föreskriva
höjning av de i sagda reglemente angivna traktamentsbelopp, vilken
höjning skulle för fjärde klassen utgöra 4 kronor eller från 8 till 12
kronor. Härtill kommer, att järvägsbiljetternas pris ytterligare blivit
Nionde huvudtiteln.
259
betydligt höjda. Av dessa anledningar synes det hittills till rese- och [94.
traktamentsersättningar beräknade beloppet bliva otillräckligt. Enligt
vad chefen för geologiska undersökningen meddelat mig skulle av nyssnämnda
anledningar krävas ytterligare 10,100 kronor för år 1919.
Kostnaderna för rese- och traktamentsersättning skulle på grund
av vad nu anförts alltså böra för år 1919 beräknas till 25,000 + 1,200
+ 2,700 + 4,000 + 10,100 = 43,000 kronor.
Inalles skulle anslagsbehovet till geologiska undersökningens fältarbeten
m. in. under år 1919 bliva:
Rese- och traktamentsersättning ............................................ kronor 43,000
Inköp av materiel........................................................................ » 2,500
Arvode till extra tjänstemän för kartarbeten ................... » 7,200
Tryckning av kartor, beskrivningar och uppsatser ......... » 20,000
Summa kronor 72,700.
Förenämnda ytterligare höjning av biljettprisen har emellertid
inträtt redan med ingången av år 1918 och höjningen av traktamentena
är avsedd att inträda så snart som möjligt under detta år. Härtill
kommer, att de extra geologernas uppflyttning till fjärde klass torde
böra ske till 1918 års fältarbeten. Då geologiska undersökningens fältarbetsanslag
icke är förslagsanslag, kräves ett tillskott i anslaget redan
under år 1918, därest icke dessa förändringar skola hava till följd avsevärt
minskad omfattning av arbetena under året. Geologiska undersökningens
chef har meddelat mig, att den av nämnda höjningar i biljettpris
och dagtraktamenten föranledda kostnadsökningen för år 1918 borde
beräknas till 8,800 kronor. Inalles skxille alltså för detta år behövas
ytterligare 1,200 + 2,700 + 8,800= 12,700 kronor.. Detta belopp torde
böra anvisas å tilläggsstat för år 1918 och jag kommer att göra särskild
hemställan därom.
För närvarande hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Sveriges geologiska undersöknings fältarbeten
m. m. å extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av ..........''................... kronor 72,700.
260
Nionde huvudtiteln.
[95.]
Ökade medel
till expenser.
(extra anslag.)
c. Ökade medel till expenser.
För beredande av medel till mötande av de ökade expeusutgifter,
som förorsakas av Sveriges geologiska undersöknings inflyttning i de
nya lokalerna vid Frescati, har riksdagen å extra stat för varje av åren
1914—1917 anvisat anslag, som för vart och ett av de tre sista av de
nämnda åren uppgått till 8,800 kronor.
För år 1916 uppkom emellertid å anslaget till följd av höga pris
å bränsle in. m. en brist på 4,903 kronor 7 öre. Till täckande av denna
brist medgav 1917 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag, att viss vid
1916 års ingång befintlig besparing finge användas. Åven för åren 1917
och 1918 ansågos utgifterna för de med anslaget avsedda ändamål skola
komma att med omkring 5,000 kronor överskrida det förra anslags*
beloppet. På grund härav föreslog Kungl. Maj:t 1917 års riksdag att
till detta ändamål anvisa å extra stat för år 1918 ett förslagsanslag,
högst 18,800 '' kronor, samt medgiva, att till bestridande av dylika utgifter
under år 1917 finge härav förskottsvis användas 5,000 kronor.
Detta bifölls av riksdagen.
Ifrågavarande anslag har föranletts av att kostnaderna för värme,
elektrisk belysning, gasförbrukning, underhåll av vägar, planteringar,
inhägnader, städning och rengöring m. in. efter undersökningens inflyttande
i de nya lokalerna icke kunde bestridas enbart av undersökningens
ordinarie anslag. Att särskilt anslag härtill uppfördes å extra stat i
stället för att det ordinarie anslaget ökades, berodde på att man ville
invänta erfarenhet angående storleken av den erforderliga ökningen.
De inträdda -kristidsförhållandena hava medfört, att någon för normala
tider gällande erfarenhet icke ännu kunnat vinnas.
Nu har undersökningens chef i skrivelse den 15 oktober 1917
anfört huvudsakligen följande:
»De abnorma prisförhällandena, i främsta rummet på bränslemarknaden, synas
mig icke heller i år medgiva en sådan beräkning av ifrågavarande expensutgifter,
som torde vara nödig för deras definitiva reglering och överförande till ordinarie
stat, utan torde även för år 1919 en del av dem böra bestridas genom å extra stat
anvisade medel.
Vid beräkningen av anslagsbehovet för år 1919 utgår jag först ifrån, att
utgifterna för värme under år 1916 uppgingo till 9,478 kronor 31 öre och sålunda
med 6,178 kronor 31 öre överstego det för ändamålet år 1913 beräknade beloppet,
3,300 kronor, vilket låg till grund för det extra anslagets fastställande till 8,800
kronor. Ehuru alla möjliga inskränkningar i fråga om lokalenias uppvärmning
Nionde huvudtiteln.
261
Klivit vidtagna under år 1917 och likaledes komma att vidtagas under ar 1918, tinnes 1951
pa grund av de sedan 1916 ytterligare uppdrivna bränsleprisen ingen förhoppning, L
att utgifterna för värme under dessa år skola kunna hällas lägre, utan lär man i
stället, enligt vad jag inhämtat av vetenskapsakademiens kamrerare och riksmuseets
förste intendent, nödgas räkna med eu ytterligare ökning av utgifterna för detta
ändamål, eu ökning som för år 1917 kan befaras bliva större, än att den skulle ''
kunna täckas med tillhjälp av lör året beviljade expensmedel. Även för år 1919
synes det därför nödvändigt att upptaga posten för värme till åtminstone det belopp,
som är 1916 förbrukades för detta ändamål, eller avrundat 9,500 kronor.
Pa grund av den efter år 1913 inträdda allmänna prisstegringen hava emellertid
även övriga utgifter, som bestridas genom expensanslagen, undergått avsevärda
ökningar. Främst gäller detta sådana poster som inköp och underhåll av inventarier,
instrument, skriv- och ritmateriel. laboratorie- och fotografiutensilier, inbindning
av böcker och handlingar in. in. Åtskilliga av de nödigaste utgifterna för ovannämnda
ändamål hava. hittills kunnat bestridas, tack vare att vissa besparingar
kunnat göras ä andra poster, innan ännu de nya lokalerna och särskilt museet
hunnit fullt tagas i anspråk för sina ändamål. I andra fall hava behövliga utgifter
tills vidare måst uppskjutas. Endast genom dessa omständigheter i förening var
det möjligt att under år 1916 begränsa bristen å expensanslagen till ovannämnda
belopp av 4,903 kronor 7 öre., Givetvis bliva ännu större inskränkningar nödvändiga
under innevarande år och 1918, så mycket mera som från och med instundande år
ovan åsyftade besparingar å vissa poster icke längre kunna göras. På grund härav
föreligger ett starkt behov av att expensmedlen för år 1919 måtte få utgå med ett
belopp, som åtminstone i någon man motsvarar den efter år 1914 inträdda prisstegringen.
Oavsett den ökning av 6,200 kronor, som kommer på posten för värme,
beräknar jag därför, att de övriga expensutgifterna böra upptagas till åtminstone
3,800 kronor mera än nu utgående belopp, vadan det extra expensanslaget för år
1919 skulle böra höjas till 18,800 kronor.»
I likhet med undersökningens chef rinner jag det oundvikligt, att Ooparuifrågavarande
expensanslag för år 1919 sättes avsevärt högre än det ”“»t***^
belopp av 13,800 kronor, vartill utgifterna från anslaget beräknats för
aren 1917 och 1918. Den inträdda ytterligare prisstegringen särskilt å
bränsle spelar härvid främsta rollen men även det anförda behovet att.
icke längre genom alltför kännbara inskränkningar å andra utgifter från
anslaget vara nödsakad att spara ihop medel till bränsleutgifterna. Då
emellertid det, är möjligt, att prisförhållandena år 1919 komma att ställa
sig fördelaktigare än de, på vilka undersökningens chef nu grundat
sina beräkningar, anser jag anslagsökningen kunna göras något mindre
än han föreslagit och anslaget begränsas till 17,000 kronor, vilket innebär
eu ökning av 3,200 kronor utöver 1918 års anslag.
Anslaget synes böra erhålla naturen av reservationsanslag.
I enlighet härmed hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
262
tionde huvudtiteln.
[96.]
Praktiskt-geologisk
undersökning
i
Jämtlands
och Västerbottens
län.
(extra anslag-.)
att till expenser för Sveriges geologiska undersökning
å extra stat för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ............................................... kronor 17,000.
d. Pr ak t iskt-fj eolog isk undersökning i Jämtlands och Västerbottens län.
1 framställningar från länsstyrelsen i Jämtlands län och Sveriges
geologiska undersökning har fråga väckts om anordnande på statens
bekostnad genom sistnämnda institutions försorg av en praktiskt-geologisk
"undersökning av fjälltrakterna i norra delen av Jämtlands län
samt Västerbottens län, förnämligast för utredning av därvarande malmförekomster.
Nämnda länsstyrelse har i skrivelse den 27 december 1916 härom
anfört följande:
»Under det krigstillstånd, som för närvarande är rådande mellan liera av
Europas stater och som även haft ett stort inflytande på förhållandena inom de
neutrala staterna, har med allt större klarhet framträtt angelägenheten av att i
möjligaste måtto sätta landet i stånd att, för dess förseende med förnödenhet^ och
med råvaror m. m. för industriens behov, tillgodogöra sig vad av dylika varor Annes
eller kan åstadkommas inom landet självt. En råvara, som det på sista tiden framträtt
stora svårigheter att i tillräcklig mängd anskaffa, är svavelkis för tillgodoseende
förnämligast av trämasseindustriens behov. Endast en ringa kvantitet av det erforderliga
behovet har hittills kunnat anskaffas inom Sverige och största delen därav
har måst importeras, till icke ringa mängd från Norge. Importen såväl därifrån
som från andra länder har emellertid, efter vad känt är, pa senaste tiden väsentligen
försvårats
Uti skrivelse den 27 oktober 1915 till statsrådet och chefen för civildepartementet
angående verkställande av undersökning och upprättande av kostnadsberäkning
rörande kanalisering av Ströms vattudal och Kvarnbergsvattnet, en undersökning
som sedan kommit till stånd och snart lärer vara slutförd, meddelade Kung!. Maj.ts
befallningshavande, att tillstånd uppgivits vara meddelat till utförsel över Ströms
vattudal av intill 30,000 ton svavelkis årligen från gruvor i Skorovass x närheten
av gränsen på norska sidan. Denna uppgift visade sig oriktig, i det att det begälda
tillståndet härtill vägrades. Men en mindre kvantitet, efter vad uppgivits omkring
400 ton, varför redan tidigare erhållits licens och som varit nedförd till det svenska
vattendraget, har för prov förbrukats vid trämassefabriker i Sverige och befunnits
vara av mycket god beskaffenhet. I anledning av de fyndigheter, som alltså gjorts
på norska sidan i närheten av gränsen till Frostvikens socken, har tanken uppkommit,
att även på den svenska sidan av gränsen liknande fyndigheter skulle vara till
finnandes. Särskilt har denna tanke på senaste tiden tagit sig uttryck i undersökningar,
som på privat väg gjorts efter svayelkisförekomster; och anledning bär
därvid givits, att sådana även på svenska sidan i nämnda socken givas i störie
omfattning än man tidigare förmodat. Så har inmutats en gruva vid Ankarvattnet,
vid vilken under denna vinter lärer skola försöksvis för ett svenskt bolags räkning
brytas 2.000 ton. avsedda att köras den 7 mil långa vägen till riäddede för att
Nionde liiivudlitelu.
2«J
näslu sommar pränias ned över Ströms vattudal. Även pa andra platser, närmare [<)(}.]
intill den ifrågasatta farleden, lära gjorts fyndigheter, av vilka åtminstone någon
''dier Hägra sagts vara avsedda att inom den närmaste framtiden exploateras. Det
synes ock finnas anledning att antaga, att på än dera platser inom orten svavelkis
kan förekomma, som kunde ägna sig att tillgodogöras. Det lärer därjämte kunna
antagas, att den godartad*; beskaffenhet, som, enligt vad ovan meddelats, utmärker
den svavelkis, som brutits pa den norska sidan av gränsen, skall företal nas även
hos enahanda slags kis på den svenska sidan.
Pa grund av vad sålunda förekommit synes det Kung!. Maj:ts befallningshavande,
som om denna angelägenhet förtjänte eu närmare undersökning, vilken väl
lärer bäst kunna åstadkommas och säkrast lända till nytta för det allmänna, om
den verkställes genom statens försorg och på dess bekostnad. Ävenledes torde härvid
höra bemärkas, att staten i de så kallade renbeteslanden själv är ägare till ej så
obetydliga områden, vilka såsom undantagna från inmutningsrätten hittills, såvitt
känt är, icke varit föremål för undersökning, men ä vilka tilläventyrs fyndigheter
kunde givas. Någon plan eller kostnadsberäkning för den ifrågasatta undersökningen
är Kung!. Maj:ts befallningshavande icke i tillfälle att kunna avgiva; men
torde åtminstone en första och förberedande undersökning icke behöva draga någon
i förhållande till det resultat, som avses att vinnas, mera avsevärd kostnad. För
att bliva till åsyftat gagn synes emellertid undersökningen, ifall eu sådan skall
komma till stånd, böra igångsättas och bedrivas med all möjlig skyndsamhet.»
Sedan kommerskollegiet anbefallts att avgiva utlåtande i ämnet,
inhämtade kollegiet yttrande av Sveriges geologiska undersökning, som
i skrivelse den 22 januari 1917 anförde huvudsakligen följande:
»Sveriges geologiska undersökning, som även tidigare haft anledning att uppmärksamma
och undersöka vissa förekomster av svavelkis, kopparkis, krommalm och
järnmalm i nordligaste Jämtland, företog sommaren 1915 på anhållan av järnvägsstyrelsen
och för dennas utredning rörande ifrågasatta tvärbanor genom övre Norrland
en undersökning av de inom Ströms vattudal förekommande malmfyndighetema.
Härvid blevo särskilt alla på senare tid tagna inmutningar på svavelkis.
kopparkis och magnetkis inom Frostvikens socken besiktigade. 1 sammanhang
därmed förekom någon rekognoscering i malmgeologiskt syfte av närmaste omgivningarna
till de tagna inmutningarna — — -- —.
Undersökningen utfördes huvudsakligen av statsgeologen H. E. Johansson,
vilken den 5 oktober 1915 avgav en av en karta beledsagad berättelse, vilken förekommer
tryckt (såsom bilaga A) i »Tvärbanor mellan inlandsbanan och stambanan
genom övre Norrland. Del II. Ekonomisk statistisk utredning på uppdrag av kungl.
järnvägsstyrelsen utarbetad av Sven Norrman».
Under hänvisning till innehållet i nu nämnda publicerade berättelse, vill geologiska
undersökningen framhålla, att det genom den ovannämnda utredningen får
anses ådagalagt, att av det betydande antalet inmutningar, som blivit gjorda inom
Frostvikens socken, flertalet måste betecknas såsom värdelösa, att icke någon förekomst
dittills blivit påträffad, som under förut rådande normala tidsförhållanden
kunde tillmätas någon större nationalekonomisk betydelse samt att endast två av
fyndigheterna, nämligen Ankarvattnets och Stormyrgruvans (nordväst om St. Blåsjön),
voro av sådan beskaffenhet, att man kunde hysa förhoppningar att genom mera
264 Nionde huvudtiteln.
omfattande undersökningsarbeten vid eller i anslutning till dem kunna påvisa brytvärda
malmtillgångar — — —.
Men om sålunda trakterna vid och närmast omkring de hittills tagna inmutningarna
i Frostviken näppeligen för närvarande böra göras till föremål för ytterligare
undersökningar från statens sida, anser Sveriges geologiska undersökning en undersökning
av vissa i malmgeologiskt hänseende föga kända områden på längre avstånd
ifrån de ifrågavarande fyndigheterna i hög grad önskvärd. Fn sådan undersökning
borde delvis avse de av 1915 års undersökning ej berörda, i främsta rummet kronan
tillhöriga områdena i nordligaste Frostviken. Men den borde icke stanna därvid
utan också utsträckas till vissa delar av fjälltrakterna i Västerbottens län. De delarav
sistnämnda län. vilka komma norr om Frostvikens socken, tillhöra i geologiskt
hänseende de minst kända delarna av vårt land. Man känner blott ytterst schematiskt
berggrundens allmänna sammansättning och vet, att den i stort någorlunda liknar
berggrunden i norra Jämtland och angränsande delar av Norge. Man vet också,
att flerstädes inom dessa trakter malmanledningar blivit upptäckta och inmutade.
Särskilt hava inom övre delarna av Tärna och Sorsele socknar ett stort antal fyndigheter,
huvudsakligen avseende koppar- och svavelkis, inrapporterats och tidtals även
varit belagda med inmutningar. På grund av det avlägsna läget hava dessa malmanledningar
hittills ej blivit underkastade undersökningar av fackmän, och. då de
äro belägna å kronomark, hava de på grund av gällande inmutningsförbud ej heller
kunnat föranleda till närmare efterforskningar av enskilda. Med inlandsbanans framdragande
genom södra Lappland har intresset för de västerbottniska fjällområdena
givetvis i hög grad stegrats. Fn undersökning och kartläggning av bergbyggnaden
inom dessa områden med särskild hänsyn fästad på förekomsten av malmer och
andra nyttiga mineral borde därför enligt geologiska undersökningens förmenande
nu komma till stånd. I själva verket skulle en sådan undersökning redan hava
varit uppförd på geologiska undersökningens arbetsprogram, om ej verkets begränsade
anslag för fältarbeten hittills omöjliggjort detta utan undanskjutande av vissa av
ämbetsverkets i gång varande ordinarie arbeten. Därest emellertid ett extra anslag
för ändamålet kunde erhållas, skulle en sådan undersökning kunna komma till stånd
redan till instundande sommar.»
1 skrivelsen framlades slutligen i stora drag en plan för dessa
undersökningsarbeten, vilka beräknades draga en kostnad av 20—25,000
kronor och en tid av 2 å 3 somrar.
För egen del åberopade kommerskollegiet, allenast geologiska undersökningens
yttrande i det utlåtande kollegiet avgav den 25 januari
1917 och som den 22 februari samma år överlämnades från finans- till
jordbruksdepartementet.
Därefter har i en till mig ställd P. M. den 15 oktober 1917 chelen
för Sveriges geologiska undersökning avgivit följande kompletterande
framställning:
»Sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande inom Västerbottens län den 20 juni
1917 anhållit om en undersökning av malmfyndigheter inom Tärna och Vilhelmina
socknar av Västerbottens län närmast för bedömandet av, i vilken mån sådana fyndigheter
till äventyrs kunde höra inverka på uppdragandet av vissa ägogränser vid
Nionde hnyudtitcln.
265
de i dessa socknar pågående avvittringarna, täcktes Kung], Maj:t, efter av mig den
25 juni i ärendet avgivet utlåtande, den 6 juli 1917 ställa till Sveriges geologiska
undersöknings förfogande ett belopp av 1,501) kronor utöver av undersökningen för
sådant ändamål redan tillgängliga medel för en undersökning under år 1917 av
sådana malmförekomster inom Tärna socken.
På grund härav liar statsgeologen Tegengren under den förflutna sommaren
undersökt samtliga förut inmutade eller på annat sätt bekantgjorda malmanledningar
inom Tärna socken. Undersökningen har utvisat, att flertalet av förekomsterna
måste, särskilt i betraktande av det avlägsna läget, betecknas såsom icke ekonomiskt
brytvärda. Andra (såsom en del täljstensförekomster) äro visserligen ganska stora,
men deras produkter äro ej tillräckligt värdefulla för att motivera nyanläggning av
dyrbara kommunikationsleder, vadan de äga praktisk betydelse endast för tillfredsställande
av lokala behov. Annorlunda torde emellertid förhållandet kunna vara
med en grupp av ansenliga rostfält, som påträffats på kronans mark omkring 20
kilometer VVNW om Tärna by. Ifrågavarande rostfält utgöra påtagligen de i dagytan
förvittrade produkterna av kisförekomster av ansenlig utbredning. De för
sommarens undersökning tillgängliga medlen medgåvo ej utförandet av sådana arbeten,
som krävas för fastställandet av dessa kismassors närmare beskaffenhet och
värde. Detta kan emellertid ske genom att gå ned med ett antal sänkningar av
obetydligt djup genom ifrågavarande fyndigheter, och beräknas dessa arbeten kunna
utföras under en tid av två månader och för en total kostnad av högst 7,000
kronor. Som bekant har under kristiden behovet av nya svavelkistillgångar inom
landet gjort sig starkt gällande, och det vore givetvis även framdeles synnerligen
fördelaktigt att i avseende på denna råvara vara oberoende av import ifrån utlandet.
Då nu möjligheten föreligger att inom ifrågavarande områden i Tärna uppdaga
värdefulla svavelkisförekomster, och då frågan härom kan besvaras för ett så relativt
blygsamt belopp som det nyssnämnda, så vill jag livligt hemställa, att de
nödiga medlen måtte beviljas för ändamålet. Det synes mig önskvärt, att denna
utredning göres snarast möjligt även av den anledningen, att kännedomen om ifrågavarande
fyndigheters verkliga värde helst torde böra föreligga, innan nu gällande
provisoriska förbud för inmutning å kronomark till äventyrs upphäves eller utbytes
mot andra bestämmelser.
Till de i min ovan nämnda skrivelse av den 22 januari 1917 anförda skälen
för en undersökning och kartläggning av berggrunden inom fjälltrakterna i Västerbottens
län och nordligaste Jämtland har sedermera tillkommit, att Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Västerbottens län önskar en utredning av eventuella malmfyndigheter
inom Vilhelmina socken för den pågående avvittringen därstädes. Det
synes mig under sådana förhållanden önskvärt att redan instundande sommar kunna
påbörja dessa arbeten. Arbetena under år 1918 skulle i främsta rummet bedrivas
så, att om möjligt redan under detta år erfarenhet vunnes om, i vad mån
befintliga malm- och bergartsfyndigheter böra påverka uppdragandet av vissa ägogränser
inom socknen, varjämte de ovan föreslagna ytterligare undersökningsarbetena
vid kisfyndigheterna i Tärna skulle utföras. Den fullständigare undersökning och
kartläggning av hela det vidsträckta, men i geologiskt hänseende hittills så gott
som okända området, som mitt förslag avser, bör däremot, bl. a. på grund av den
begränsade tillgången på lämpliga arbetskrafter, utsträckas över en tid av omkring
3 år.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml.
34
266
Nionde huvudtiteln.
[96.] Med ledning av erfarenheterna från sistlidna sommar rörande arbetarlöner
och andra omkostnader inom ifrågavarande trakter beräknas hela den föreslagna
undersökningen av berggrunden inom Västerbottens och nordligaste Jämtlands fjälltrakter
komma att draga en kostnad av omkring 20,000 kronor förutom det belopp
av 7,000 kronor, som erfordras för utredningen av värdet av de påträffade kisfyndigheterna
i Tärna. Inalles behövas alltså 27,000 kronor för utförandet av den
föreslagna praktiskt-geologiska undersökningen i Västerbottens län och nordligaste
Jämtland. Av detta belopp borde 14,000 kronor få utgå för arbetena under år
1918, medan återstående 13,000 kronor föreslås fördelade med 6,500 kronor på
vart och ett av åren 1919 och 1920.»
Departements- De sålunda ifrågasätta undersökningarna synas mig kunna bliva
chefen. ay s{.or betydelse. Såsom i handlingarna framhålles, är det möjligt, att
fyndigheter av ansenligt värde kunna påträffas i dessa i malmgeologiskt
hänseende föga kända trakter. Den omnämnda kisförekomsten i Tärna
tyder härpå. Om än de fyndigheter, som må bliva anträffade, svårligen
kunna bliva så snabbt exploaterade, att de kunna i nämnvärd
män bidraga att minska den nuvarande bristen å vissa för näringarna
erforderliga mineral, är det likväl av stor vikt att äga kännedom om
de tillgångar, som tilläventyrs må finnas. Att detta är händelsen för
uppdragandet av vissa ägogränser, har länsstyrelsen i Västerbottens län
särskilt framhållit. Kännedomen om dylika förekomster kan även inverka
på anordnandet av vägförbindelser och andra kommunikationer,
på bebyggelsens anordning genom kolonisering, där sådan kan ifrågakomma,
samt i flera andra avseenden och bör för övrigt förefinnas, när
fråga eventuellt uppstår om ändring i nuvarande förbud mot inmutning
å kronomark.
Den beräknade kostnaden synes mig ej större, än att ändamålets
vikt fullt motiverar dess nedläggande på dessa undersökningar. Mot
planen för arbetets gång och kostnadernas fördelning på tre år har jag ej
något att erinra.
Då av det behövliga anslaget, 27,000 kronor, 14,000 kronor skulle
utgå under innevarande år och därför böra upptagas å tilläggsstat för
år 1918, varom jag kommer att göra särskild hemställan, samt anvisandet
av anslag för år 1920 bör anstå till 1919 års riksdag, får jag nu
allenast hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för anordnande genom Sveriges geologiska
undersöknings försorg av en praktiskt-geologisk undersökning
av fjälltrakterna i nordligaste delen av Jämtlands
län och i V-ästerbottens län, förnämligast för utredning
av dåvarande malmförekomster, å extra stat för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag av kronor 6,500.
Nionde huvudtiteln.
267
2. Meteorologiska och hydrografiska undersökningar.
a. Statens meteorologisk-ligdrografiska anstalt.
Den 6 mars 1913 avgav löneregleringskommittén två betänkanden,
det ena angående hydrografiska byrån och det andra angående statens
meteorologiska centralanstalt.
I förstnämnda betänkande meddelade kommittén, att vid ärendets
behandling inom kommittén ifrågasatts, huruvida det icke tilläventyrs
skulle kunna ur flera synpunkter vara önskvärt och gagneligt att till
en gemensam institution sammanföra en del vetenskapliga mindre anstalter,
såsom hydrografiska byrån, nautisk-meteorologiska byrån och
meteorologiska centralanstalten. Det hade därvid särskilt framhållits,
att de arbeten, som utfördes av de nämnda anstalterna, ägde sådana
beröringspunkter med varandra, att man borde söka åstadkomma en
intimare samverkan dem emellan.
Även hade inom kommittén framställts den tanken, att man utan
en sammanslagning av de nämnda anstalterna skulle kunna, åtminstone
till en viss grad, vinna det syfte, som avsåges med berörda åtgärd. I
sådant hänseende hade ifrågasatts att för de tre anstalterna inrätta en
gemensam oavlönad styrelse, vilken skulle hava till huvudsaklig uppgift
att årligen uppgöra förslag till arbetsplaner för arbetenas bedrivande
inom de särskilda anstalterna och att yttra sig uti viktigare frågor
rörande anstalternas organisation och verksamhet in. m. Genom en
sådan anordning skulle kunna vinnas, att arbetena vid de särskilda anstalterna
bleve organiserade och planlagda på bästa möjliga sätt och
så, att vid den ena anstaltens arbeten i görligaste mån liänsyn toges
till de övriga anstalternas uppgifter och arbeten samt att dubbelarbete
undvekes. Påpekats hade ock, att genom insättande i den ifrågasatta
styrelsen av representanter för såväl de teoretiska som de praktiska
intressena garanti skulle kunna vinnas mot att arbetena vid någon av
anstalterna ensidigt riktades åt det ena eller andra hållet. Jämväl hade
erinrats, att för de topografiska, ekonomiska och geologiska kartverken
samt sjökarteverket redan funnes ett slags gemensam överstyrelse —
med åligganden i väsentliga hänseenden motsvarande dem, som tänkts
skola tillkomma den ifrågasatta styrelsen för de tre ovannämnda anstalterna
— nämligen den genom brev den 28 maj 1880 inrättade kommissionen
för de allmänna kartarbetena.
Med hänsyn emellertid till den ingående prövning av frågan om
[97.]
Statens
meteorologisk
hydrografiska
anstalt.
Inledning.
268
Nionde huvudtiteln.
[97.] den hydrografiska byråns ställning, som ägde rum, innan beslut träffades
om densammas inrättande, både kommittén ansett sig icke böra för det
dåvarande framlägga något förslag varken i den ena eller i den andra
riktningen utan allenast velat omförmäla vad i nämnda avseenden inom
kommittén förekommit, på det att, därest, såsom kommittén för sin del
bölle före, saken befunnes förtjänt av vidare uppmärksamhet, det måtte
genom sakkunnig utredning kunna utrönas, om och i vad mån någon
av de antydda anordningarna eller tilläventyrs annan anordning kunde
böra träffas i angivet syfte.
Vid 1913 års riksdag framlade Kungl. Maj :t sedermera proposition
angående uppförande å ordinarie stat av statens hydrografiska byrå
m. m. (nr 267).
Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet den 4 april
1913, yttrade jag såsom dåvarande chef för jordbruksdepartementet beträffande
tanken att till en gemensam institution sammanföra en del
vetenskapliga mindre anstalter, att näppeligen några fördelar av ett dylikt
sammanförande syntes mig vara att förvänta och att det icke borde förbises,
att avsevärda olägenheter skulle kunna därigenom uppstå. Kommittén
hade ej heller framställt förslag därom, utan inskränkt sig till
att genom en bestämmelse i avlöning^villkoren hålla möjligheten av eu
dylik sammanföriug öppen. Jag ansåg också detta vara för det dåvarande
till fyllest.
I utlåtande den 16 maj 1913, nr 144, anförde jordbruksutskottet,
att, då fråga väckts om hydrografiska byråns upphörande såsom självständig
anstalt och densammas uppgående i en gemensam större institution,
det syntes utskottet mindre lämpligt, att utredningen om den sålunda
ifrågasatta omorganisationen föregrepes genom anstaltens ställande
å ordinarie'' stat och i sammanhang därmed skeende lönereglering för
anstalten. Av sådan anledning och då utskottet på grund av den långt
framskridna tiden icke såge sig i stånd att ägna Kungl. Maj:ts proposition
den ingående granskning, som frågans vikt krävde, hade utskottet
ansett sig icke kunna tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag. Vid sådant
förhållande hemställde utskottet, att Kungl. Majts ifrågavarande proposition
icke måtie i vidare mån bifallas, än att riksdagen i anledning
av densamma måtte för uppehållande av verksamheten vid den hydrografiska
byrån med under densamma omedelbart 1\ dande observationsstationer
samt för verkställande av hydrogeologiska specialundersökningar
fortfarande anvisa anslag på extra stat.
Riksdagen fattade sitt beslut i överensstämmelse med utskottets
hemställan, varemot motiveringen till följd av kamrarnas skiljaktiga beslut
uteslöts.
Nionde huvudtiteln.
269
I betänkandet angående reglering av löneförhållanden m. m. vid
meteorologiska centralanstalten erinrade löneregleringskommittén, att
anstalten alltsedan densammas inrättande varit en självständig institution,
dock ställd under vetenskapsakademiens överinseende, samt åberopade i
fiåga om den ställning, som anstalten för framtiden kunde böra intaga
inom statsförvaltningen, vad i sådant hänseende yttrats i kommitténs
omförmälda betänkande angående hydrografiska byrån.
Till 1913 års riksdag avlät Kung!. Maj:t därefter proposition, nr
270, angående ny stat för meteorologiska centralanstalten.
Till det propositionen bifogade statsrådsprotokollet den 11 april
1913 erinrade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet om mitt
ovan återgivna yttrande i fråga om sammanförande till en gemensam
institution av en del vetenskapliga mindre anstalter samt anförde för
eiren del, att — jämte det han biträdde vad jag sålunda yttrat — han
ville särskilt betona, att frågan om ny stat för meteorologiska centralanstalten,
sådan denna fråga förelåge, syntes kunna behandlas fullkomligt
.oberoende av spörsmålet om anstaltens förening med närstående
anstalter. Huru man än tänkte sig meteorologiska centalanstaltens framtida
ställning i organisatoriskt hänseende, syntes det nämligen få anses
givet — särskilt om man toge hänsyn till den utveckling av anstaltens
verksamhet, som på senare tider förekommit, bland annat för tillgodoseende
av vissa, direkt praktiska syften — att den personal, som enligt
det föreliggande förslaget skulle vara uppförd på ordinarie stat, under
alla förhållanden komme att bliva nödvändig för verksamhetens upprätthållande.
Den nya statens antagande komme sålunda icke att på
något sätt försvåra meteorologiska centralanstaltens sammanförande med
andra anstalter, därest en dylik anordning skulle framdeles befinnas
ändamålsenlig, och lika litet skulle därigeuom läggas något hinder i
vägen för inrättande, på sätt löneregleringskommittén alternativt ifrågasatt,
av en för meteorologiska centralanstalten m. fl. anstalter gemensam
styrelse.
I allt väsentligt i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag
fattade riksdagen beslut om meteorologiska centralanstaltens ordinarie
stat. Då riksdagen meddelade sitt beslut i ämnet, erinrade riksdagen
emellertid, att av löneregleringskommittén framställts tanken att till en
gemensam institution sammanföra en del vetenskapliga mindre anstalter,
såsom hydrografiska byrån, nautisk-meteorologiska byrån och meteorologiska
centralanstalten, samt uttalade, att riksdagen icke av vad chefen
för ecklesiastikdepartementet anfört mot en dylik anordning blivit övertygad
om, att icke densamma skulle kunna visa sig både ur organisa
-
[97.]
270
Nionde huvudtiteln.
[97.] torisk och ekonomisk synpunkt fördelaktig. Något bestämt uttalande i
denna fråga ansåge sig riksdagen dock icke kunna i ärendets dåvarande
skick göra. En av Kungl. Maj:t föranstaltad utredning i ämnet
syntes emellertid önskvärd, och uttalade riksdagen den förväntan, att
Kungl. Maj:t icke skulle underlåta att för riksdagen framlägga det förslag
till åtgärder i antydda riktning, vartill denna utredning kunde föranleda.
Den 4 juli 1913 uppdrog Kung]. Maj:t åt löneregleringskommittén
att verkställa den av riksdagen ifrågasatta utredning samt att till
Kungl. Maj:t avgiva det yttrande och förslag, som av utredningen kunde
föranledas.
För att tagas i övervägande vid fullgörande av kommitténs uppdrag
hava därefter till kommittén remitterats särskilda till Kungl. Maj:t
inkomna framställningar, bland andra en skrivelse från hydrografiska
byråns styrelse den 2 november 1915 angående ordinarie stat för
byrån m. m., enligt vilken den ordinarie staten skulle sluta på 62,400
kronor, samt anslag å extra stat till byrån utgå med sammanlagt 22,000
kronor.
Sedan professorn Svante Arrhenius förordnats att under ärendets
behandling vara ledamot av löneregleringskommittén samt de särskilda
institutionernas föreståndare såsom sakkunniga biträtt kommittén, har
denna den 1 juni 1917 avgivit betänkande i frågan. Utlåtanden över
detsamma hava avgivits av ett flertal myndigheter och institutioner.
Innan jag redogör härför, torde jag få i korthet erinra om ifrågavarande
institutioners uppkomst, organisation och nuvarande stat m. m.
Historik in. m. Hydrografiska byrån inrättades på grund av beslut av 1907 års
Hydrogra- riksdag. Efter vidlyftiga utredningar framlade Kungl. Maj:t för nämnda
fiska byrån, riksdag grunder för verkställande av en hydrografisk undersökning av
Sveriges färskvatten under ledning av nämnda byrå, varjämte särskilda
hydrogeologiska specialundersökningar skulle verkställas av Sveriges
geologiska undersökning samt vissa för ändamålet erforderliga meteorologiska
undersökningar utföras under meteorologiska centralanstaltens
ledning och kontroll. Under den förberedande behandlingen av ärendet
hade ifrågasatts, huruvida den särskilda institution, som syntes erforderlig,
borde erhålla en fristående ställning eller om den ej kunde
ingå såsom en underavdelning i något redan befintligt verk eller någon
institution. Såsom chef för jordbruksdepartementet framhöll jag, att
sistnämnda anordning säkerligen skulle medföra en viss kostnadsbesparing,
samt yttrade vidare därom huvudsakligen följande.
Nionde huvudtiteln.
271
De verk och inrättningar, som därvid först ocli främst vore att tänka på
vore väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning och meteorologiska
centralanstalten.
Vad då först anginge väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, höll jag före, att
man genom att förlägga den hydrografiska institutionen direkt under denna styrelse
skulle utsätta sig för risken av en viss ensidighet. Särskilt syntes mig nämnda
styrelse av naturliga skäl icke väl ägnad att tillvarataga de icke oviktiga vetenskapliga
intressen, som skulle vara förbundna med byråns verksamhet.
Sveriges geologiska undersökning lämpade sig visserligen synnerligen väl att
övertaga de hydrogeologiska specialundersökningarna, men, vad övriga delar av
lydiografien anginge, läge dessa så pass långt på sidan om detta ämbetsverks
eS®n 7erksamhetsfält, att, även om, med någon förstärkning i verkets ordinarie
arbetskrafter, inom detsamma skulle kunna bildas eu fullt kompetent hydrografisk
underavdelning, en sådan uppdelning lätteligen skulle kunna vålla en för det mål,
chefens arbetskrafter ^ tldgoclose’ ödesdiger splittring av dess och särskilt
Med meteorologiska centralanstalten måste, enligt vad den förebragta utredningen
gave vid handen, den hydrografiska institutionen alltid komma att stå i det
intimaste samarbete. Den meteorologiska centralanstalten vore emellertid en rent
vetenskaplig institution och lydde såsom sådan närmast under vetenskapsakademien,
skulle aven huvudparten av landets hydrografiska undersökning förläggas under
meteorologiska centralanstalten, skulle det, enligt min åsikt, bortsett från de stora
organisatoriska svangheter, som därvid oundvikligen skulle uppstå, lätt kunna hända,
att den praktiska sidan av hydrografi i längden icke komme till sin rätt.
Av sålunda anförda skäl fann jag mig även i själva organisationsfrågan höra
i princip ansluta mig till förslaget om inrättande av en särskild fristående institution,
en hydrografisk byrå.
Därför syntes emellertid föreligga även ett annat, visserligen mera på sidan
°m sJal™ .sfken. ^nde skal. I skrivelse den 10 maj 1901 hade riksdagen hos
Kung!. Mayt anhalht om revision av den s. k. lukrativa vattenrätten och därvid
särskilt framhåHit önskvärdheten av att även hos oss, liksom det redan skedde i
en del främmande länder, komme att föras en s. k. vattenbok. Inom den kommitté,
som tillsatts för att verkställa den begärda, revisionen, hade man redan haft blicken
fast på den blivande hydrografiska byrån såsom den institution, åt vilken förandet
av den pätankta vattenboken borde kunna uppdragas.
Utan att närmare inlåta mig på frågan om lämpligheten därav ansåg jag
bora framhålla, att möjligheten av en sådan anordning enligt mitt förmenande
bättre tillgodosåges, om byrån från början finge en självständig ställning, än om
den inordnades under annat verk eller annan institution.
Riksdagen beviljade de på extra stat begärda anslagen och förklarade
sig instämma i vad jag anfört i fråga om grunderna för den
hydrografiska undersökningens verksamhet.
Anslag å extra stat hava därefter årligen anvisats för ifrågavano
onn ®ndamål- För fr 1918 uppgå de under nionde huvudtiteln till
q noo i r0n01''rf°r ,hydr0grafiska byrån med observationsstationer och
d,UUU kronor for hydrografiska specialundersökningar, tillhopa 65,900
[97.]
272 Nionde huvudtiteln,
kronor, samt under åttonde huvudtiteln till 12,100 kronor för meteorologiska
observationer.
Det bör här erinras, att hydrografiska byrån sedan år 1911 åtnjutit
bidrag jämväl från ett under sjätte huvudtiteln anvisat anslag för
åstadkommande av en schematisk ''förteckning och beskrivning över
Sveriges vattenfall. Dessa arbeten verkställas av vattenfallsstyrelsen,
hydrografiska byrån och meteorologiska centralanstalten. För ar 1918
har härtill av riksdagen anvisats å extra stat ett anslag av 40,5<''0
kronor, vilket fördelats med 33,500 kronor på hydrografiska byrån samt
7,000 kronor å meteorologiska centralanstalten, varemot av särskilda
orsaker några medel för vattenfallsstyrelsens ifrågavarande arbeten ej
ansetts erforderliga för detta år.
Instruktion för den hydrografiska undersökningen av Sveriges
färskvatten utfärdades den 18 januari 1908 och har beträffande § 3
undergått jämkning den 23 april 1909. Överinseendet . över undersökningen
utövas av styrelsen för hydrografiska byrån, bestående av chefen
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen såsom ordförande samt vatten fallsdirektören,
chefen för Sveriges geologiska undersökning, byråchefen för
agrikulturtekniska ärenden i lantbruksstyrelsen, föreståndaren för statens
meteorologiska centralanstalt och föreståndaren för hydrografiska byrån
såsom ledamöter. .
Beträffande byråns personal och till densamma utgående avlöningar
samt övriga utgifter för den hydrografiska undersökningen av
Sveriges färskvatten tillåter jag mig hänvisa till nedanstående av K.ungl.
Maj it fastställda stat för samma undersökningar för år 1918.
A. Den hydrografiska byrån med under densamma omedelbart lydande observationsstationer.
Inkomster:
Statsanslag för hydrografiska byråns verksamhet, förslagsanslag,
högst .................................................................
Statsanslag för åstadkommande av en vattenfallsförteck
ning,
reservationsanslag........................................................
Inkomster av försålda publikationer under år 1917, förslagsvis
.........................................................;............................
Inkomster av flygelprövningar, förslagsvis ........................
Bidrag av intressenter för undersökningar i Fyrisåns område
kronor 62,900
» 33,500
» 100
» 200
» 500
Summa kronor 97,200.
Arvode åt föreståndaren ....
» »en byråingenjör
Utgifter:
................. kronor 7,500
............. » 5,000
Transport kronor 12,500
Nionde huvudtiteln.
‘27a
Transport kronor 12,500
Arvode åt en byråingenjör ................................................ » 5,000
» » » vaktmästare...................................................... » 1,100
Extra biträden samt gratifikation åt vaktmästaren (högst
500 kronor), förslagsvis......................................................... » 23,000
Publikationer, förslagsvis......................................................... » 9 100
Expenser, förslagsvis ................................................................. * 4,000
Resekostnader och hantlangning vid mätningar, förslagsvis
....................................... » 21,000
Observatörers arvoden, förslagsvis ...................................... j> 14,000
Komplettering och underhåll av peglar och utrustning,
förslagsvis ........................................................................... » 4,800
Lokalhyra ................................................................................... » 2,700
Summa kronor 97,200.
Anm. Jämlikt kung!, brevet den 31 december 1914 skall vaktmästaren, så länge han i
sådan egenskap åtnjuter fri boslad, vidkännas avdrag å sin lön med 150 kronor för år räknat.
B. De meteorologiska observationerna.
Inkomster:
Statsanslag till meteorologiska iakttagelser för den hydrografiska undersökningen
av Sveriges färskvatten, reservationsanslag kronor 12,100
Statsanslag för åstadkommande av en vattenfalls förteckning,
reservationsanslag........................................................ » 7,000
Utgifter:
Arvoden åt observatörerna, förslagsvis ............................... kronor 16,200
Instrumenter och apparater, förslagsvis .............................. » 800
Inspektionsresor, förslagsvis..................................................... » 700
Prövning av instrumenter och apparater, granskning,
beräkning och tabellering av iakttagelserna över nederbörd
och snötäcke, diverse skrivgöromål m. m., förslasrs
vis
.............................................................................. » 1,400
Summa kronor 19,100.
C. De hydrogeologiska specialundersökningarna.
Inkomster:
Statsanslag, förslagsanslag, högst ............;.......................... kronor 3,000.
Utgifter:
Fältarbeten, förslagsvis.............................................................. » 2 500
Publikationer, förslagsvis ..................................... » 500
Summa kronor 3,000.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 35
274
Nionde huvudtiteln.
[97.] Enär i den följande framställningen upprepade gånger hänvisas
till styrelsens för hydrografiska byrån förslag år 1915 till ordinarie
stat för byrån jämte anslag å extra stat, meddelas detta förslag här,
under framhållande att förslaget icke innefattar utgifter från anslaget
till vattenfallsförteckningen eller till meteorologiska och hydrogeologiska
ändamål.
På ordinarie stat.
" |
Lön Kr. |
Tjänst- görings- pennin- gar Kr. |
Orts- tillägg Kr. |
Summa Kr. |
Chefen .................................... |
5,700 |
2,500 |
800 |
9,000 |
1 förste byråingenjör ................. |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
2 » byråingenjörer |
7,200 |
3,600 |
800 |
11,600 |
1 byråingenjör ........................... |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
1 » ........................ |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
1 kvinnligt biträde av högre lönegrad |
900 |
550 |
150 |
1,600 |
2 kvinnliga biträden av högre löne- |
3,200 |
|||
grad ....................................... |
1,800 |
1,100 |
300 |
|
1 kvinnligt biträde av lägre lönegrad |
700 |
350 |
150 |
O 3 |
1 » » » » » |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
1 vaktmästare............ ............... |
900 |
450 |
150 |
1,500 |
Till ersättningar åt extra biträden, |
||||
gratifikationer och vikariatsersätt-ningar ................................... |
— |
— |
— |
6,300 |
Till arvoden åt observatörer ......... |
— |
— |
— |
9,000 |
Till expenser .............................. |
_ |
- |
— |
4,000 |
Kronor |
_ |
62 400 |
1 Efter 5 år kan lönen höjas med
t 500 kronor och efter 10 år
j med ytterligare 500 kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor och efter 10|
år med ytterligare 500 j
kronor samt efter 15 år med
än ytterligare 500 kronor.)
1 Efter 5 år kan lönen höjas)
( med 200 kronor och efter
i" 10 år med ytterligare 200j
) kronor.
I Efter 5 år kan lönen höjas med
i 200 kronor och efter 10 år
J med ytterligare 200 kronor,
j Efter 5 år kanlönenhöjas med
> 100 kronor och efter 10 år
J med ytterligare 100 kronor.)
Anm. Därest vaktmästaren i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
På extra stat.
Till resekostnader och hantlangning vid mätningar, förslagsvis...........
Till publikationer, förslagsvis .......................................................
Till komplettering och underhåll av peglar och utrustning, förslagsvis
kronor 9,500
» 8,000
» 4,500
kronor 22,000
Härtill skulle komma lokalhyra.
Nionde huvudtiteln.
275
Beträffande tillkomsten av statens meteorologiska centralanstalt [97.]
torde jag få erinra, att sedan anslag för meteorologiska observationers Meteoroioanställande
å särskilda orter inom riket anvisats vid riksdagen 1856— ^anstalten*** 1''
1858 samt vid riksdagen 1859—1860 sammanförts med ordinarie anslaget
till vetenskapsakademien och vid år 1872 års riksdag förhöjts
för inrättande av en meteorologisk centralanstalt under vetenskapsakademiens
vård och inseende, riksdagen år 1876 godkände av Kungl. Maj:t
framlagt förslag till stat för nämnda centralanstalt. Vid 1892 års riksdag
upptogs anslaget i riksstaten under särskild rubrik.
Den nu gällande, av riksdagen år 1913 fastställda ordinarie staten
för anstalten är av följande lydelse:
Föreståndare
1 meteorolog
1
1 kvinnligt biträde av högre lönegrad
1 vaktmästare..............................
Till arvode åt vetenskapligt bildat
extra biträde samt vikariatsersättningar
..............................
Summa
Tjänst- |
||||
Lön |
görings- |
till- |
Summa |
|
pennin- gar |
lägg |
|||
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
|
5,000 |
2,500 |
7,500 |
/Efter 5 år kan lönen höjas |
|
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
i Efter 5 år kan lönen höjas |
J, med 500 kronor och |
||||
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
; efter tio år med ytter-'' ligare 500 kronor. |
.Efter fem år kan lönen |
||||
900 |
550 |
150 |
1,600 |
1 höjas med 200 kronor |
ytterligare 200 kronor. |
||||
900 |
450 |
150 |
1,500 |
, Efter fem år kan lönen |
_ |
— |
- |
5,000 |
|
— |
| |
27,200 |
Anm. Därest vaktmästare i sådan, egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
Dessutom utgå till särskilda ändamål vid anstalten anslag å extra
stat under åttonde huvudtiteln, vilka i riksstaten för år 1918 upptagas
sålunda:
Till arvoden åt observatörerna vid rikets meteorologiska stationer samt
för räknebiträden, anskaffande och underhåll av instrument, under
-
håll av meteorologiska centralanstaltens telegraf och materiel
m. m., reservationsanslag ............................................... kronor 16,400
» utvidgad väderlekstjänst vid meteorologiska centralanstalten,
reservationsanslag ..................................... » 25,000
276
Nionde huvudtiteln.
[97.] Till upprätthållande av två meteorologiska stationer (i
Gällivare och Sårna), reservationsanslag ............... kronor 700
» utförande av meteorologiska observationer för den
hydrografiska undersökningen av Sveriges färskvatten,
reservationsanslag............................................. » 12,100
» bidrag från Sverige till den internationella kommissionens
för vetenskaplig luftsegling publikation
av undersökningar rörande de högre luftlagren,
förslagsanslag, högst...................................................... » 720
» utgivande av »Meteorologiska iakttagelser i Sverige»
jämte bihang, reservati''»nsanslag ............................. » 5,500
» meteorologiska observationer å Pårtetjåkko, reservationsanslag
........................................................................ » 6,000.
Det bör tillika erinras, att riksdagen år 1900 för meteorologiska
centralanstalteus förseende med dagliga meteorologiska telegram under
tjugu års tid från Färöarna och Island beviljat ett anslag av 144,000
kronor. Härav hava hittills anvisats 39,938 kronor. För åren 1917 och
1918 har någon anvisning icke funnits behövlig, enär befintliga besparingar
å förut anvisade medel ansågos lämna tillräcklig tillgång till bestridande
av förekommande utgifter för ändamålet.
Därjämte har, såsom förut nämnts, en del av det å extra stat
under sjätte huvudtiteln anvisade anslaget till vattenfallsförteckningen
tillförts meteorologiska centralanstalten för utförande av vissa undersökningar.
Gällande bestämmelser angående meteorologiska centralanstaltens
verksamhet återfinnas dels i vetenskapsakademiens av Kungl. Maj:t den
15 april 1904 fastställda grundstadgar, dels i av akademien antagna
ordningsregler för akademien och instruktion för centralanstalten, dels
ock i Kungl. Maj:ts brev den 14 november 1913 angående tillsättandet
av vissa befattningar vid anstalten m. m. och den 12 december 1913
angående fortsatt tillämpning tillsvidare av nu nämnda stadganden
med viss jämkning. Av dessa stadganden må här endast omförinälas,
att anstalten är ställd under vetenskapsakademins inseende och vård,
att akademien väljer föreståndare för anstalten men att valet skall
underställas Kungl. Maj:ts prövning och stadfästelse, samt att övriga
tjänstemän utses av akademien.
Nautisk- I fråga om nautisk-meteorologiska byrån torde först böra nämnas,
gi“kae°byr&n att densamma inrättats enligt beslut vid 1877 års riksdag, som härtill
Nionde huvudtiteln. 277
anvisade ett anslag å femte huvudtiteln under rubriken »handeln», samt [97.]
att nu gällande stat för anstalten antogs av 1915 års riksdag och slutar
på 26,100 kronor.
Därjämte har på extra stat anvisats ett förslagsanslag å högst
3,500 kronor för arvode åt ytterligare en assistent vid byrån.
Instruktion för nautisk-meteorologiska byrån är utfärdad den 29
november 1907. Enligt denna angives byråns allmänna ändamål sålunda:
a) att mot den ersättning, som av Kungl. Maj:t fastställes, undersöka
fartygslanternor, kompasser och övriga nautiska instrument, såväl i
Stockholm som vid byråns kontrollstationer, samt att över de undersökta
lanternorna och instrumenten föra journaler och utfärda certifikat,
utvisande deras egenskaper;
b) att anställa och bearbeta regelbundet återkommande magnetiska
rekognosceringar utefter landets kuster;
c) att utöva uppsikbm över och handhava vården av vid rikets
kuster anordnade vattenhöjdmätuiugsstationer samt tillsynen över sex
vattenhöjd mätningspeglar och vid desamma anställda observationer;
d) att samla och i den utsträckning, som kan finnas lämplig,
bearbeta meteorologiska iakttagelser, anställda ombord å svenska fartyg;
e) att utöva inseendet över och bearbeta meteorologiska och hydrografiska
iakttagelser, anställda å de under byrån lydande stationerna; samt
f) att söka gagna sjöfarten genom att i mån av tillgång dels anskaffa
och för sjöfarande förevisa även andra instrument än rent meteorologiska,
dels anskaffa och hålla tillgängliga böcker och kartor, som
äro av vikt i nautiskt och meteorologiskt hänseende, dels ock söka
väcka och underhålla fartygsbefälhavares och redares intresse för samlandet
av meteorologiska och hydrografiska iakttagelser och av sådana
upplysningar, som kunna vara av vikt för navigationen å såväl världshaven
som Sverige närmast omgivande farvatten, och i sådant syfte
bland sjöfarande sprida meteorologiska och hydrografiska underrättelser
och kännedom om de resultat, som vunnits av de hithörande frågor behandlande
vetenskaperna.
Det för i detta sammanhang nämnas, att i en till Kungl. Maj:t _
ingiven skrift, daterad den 15 december 1916, filosofie dokt-rn Gustaf
Ekman och f. d. professo)n Otto Pettersson i egenskap av representanter &”*1*1* för
för Sverige uti den internationella havsforskningen och ledamöter av den yLsf»». ro.
svenska hydrog)afisk-bioDgiska kommissionen på auförda skäl hemställt, i Götetory.
att Kungl. Maj t täcktes vid en före.-tående reglering av meteorologiska
centralanstaltens och hydrografiska byråns i Stockholm verksamhet taga
278
Nionde huvudtiteln.
[97.] under övervägande, huruvida eu arbetsfördelning mellan nämnda institutioner
kunde åstadkommas i den riktning, att alla observationer, som
inginge i väderlekstjänsten och stormvarningstjänsten, förlädes under en
centralanstalt för väderlekstjänst och marin meteorologi med säte i Göteborg,
under det alla iakttagelser av klimatologisk art, t. ex. ned''-rbördsobservationerna
in. m., lades under hydrografiska byrån i Stockholm,
varest den stode i samarbete med vattenfallsstyrelsen m. fl. institutioner.
Liksom till följd av denna samverkan hydrografiska byråns naturliga
plats vore i huvudstaden, syntes enligt sökandenas mening fördelaktigaste
platsen för en meteorologisk centralanstalt för väderlekstjänst och stormvarningar
vara vid Sveriges västkust, varest den kunde vara sjöfarten
och havsfisket till största nytta.
Sökandena säga sig hava förvissat sig om, att intresse funnes i
Göteborg för åstadkommande av en sådan centralanstalt, som tillika
skulle vara förenad med en station för marin meteorologi och aerologiska
undersökningar. Förflyttning av centralanstaltens verksamhet i nämnda
riktningar syntes sökandena fördenskull kunna ske utan större utgifter
för statsverket. Sökandena hölle vidare för sannolikt, att det intresse,
som komme att visas från Göteborgs stads och från enskildas sida,
komme att taga sig uttryck i tillhandahållande av lämplig lokal för
centralanstalten. Behovet av apparater och litteratur, vilket därnäst
syntes komma att gorå sig gällande, ansåge sökandena antagligen
komma att uppfyllas genom enskild offervillighet.
I yttranden över denna framställning hava vetenskapsakademien,
lantbruksstyrelsen och styrelsen för hydrografiska byrån ställt sig avvisande
mot förslaget och avstyrkt anordnande av en central institution
utav angivet slag med säte i Göteborg. Lantbruksstyrelsen och styrelsen
för hydrografiska byrån ävensom vetenskapsakademiens ledamot f. d.
professorn H. Hildebrandsson hava emellertid förordat inrättande i
Göteborg av ett meteorologiskt observatorium eller institution till
gagn för sjöfarten, fisket och de internationella havsundersökningarna.
Hydrografisk- biologiska kommissionen och styrelsen för Göteborgs och
Bohus läns havsfiskeförening hava däremot uttalat sin anslutning till
förslaget.
Löneregle
ringskom
miitén.
Under erinran om uttalandena år 1913 angående en eventuell
sammanslagning av förenämnda tre stat-institutioner har lönereghringskonnnittén
i delta ämne nu anfört följande:
Nionde huvudtiteln.
27ii
»Då kommittén nu efter verkställda förarbeten skall söka att framlägga de
fördelar, som enligt kommitténs mening borde kunna vinnas genom en sammanslagning
av antydd art, vill kommittén emellertid till en början framhålla, att kommittén
härvid närmast riktar tanken på hydrografiska byrån och meteo: ologiska centralanstalten,
medan däremot av skäl, som i det följande angivas, frågan om nautiskmeteorologiska
byråns ställning endast delvis kommer i betraktande i detta
sammanhang.
De nämnda vetenskapliga anstalterna tillhöra gruppen av mindre sådana, där
endast ett jämförelsevis litet antal personer äro anställda. Denna personalens fåtalighet
innebär en viss fara för ensidighet i arbetsuppgifter och arbetssätt. Med
andra ord, den vidsynthet kan komma att saknas, som ensam förmår att göra det
vetenskapliga arbetet fruktbärande genom att anpassa detsamma efter de alltjämt
skiftande yttre omständigheterna. Genom sammanförande av två eller flera dylika
anstalter, vilkas arbetsområden, såsom i föreliggande fall, gränsa till och delvis
övergå i varandra, vinnes ett kraftigt stöd mot faran av ensidighet. Samarbetet
och de därmed följande gemensamma överläggningarna rikta uppmärksamheten på
nya arbetsmöjligheter och på viktiga spörsmål, särskilt inom de vanligen fruktbara
gränsområdena, vilka spörsmål eljest skulle kunna bliva förbisedda.
En vetenskaplig statsanstalt av ungefärligen samma omfattning som en genom
sammanslagning av hydrografiska byrån och meteorologiska centralanstalten bildad
institution förefinnes i Sveriges geologiska undersökning. Denna kan så mycket
hellre tagas såsom exempel, som de inom densamma bearbetade olika undersökningsområdena
äro sinsemellan ungefär lika skiljaktiga som de motsvarande vid den nu
avsedda institutionen. Den geologiska undersökningen har så utvecklat sig, att densamma
numera torde intaga den utan gensägelse ledande ställningen inom den geologiska
forskningen i vårt land. Därigenom har också eu livlig och gagnerik samverkan
kommit till stånd mellan sagda anstalt och de geologiska institutionerna vid
våra universitet, högskolor och naturhistoriska riksmuséet, vilken omständighet tagit
sig uttryck i personutbyte mellan den geologiska undersökningen å ena och övriga
nämnda institutioner å andra sidan.
Det är således att förvänta, att den nu avsedda institutionen genom mångsidigheten
av de där företrädda intressena skall, även den, komma att intaga en
ledande ställning inom de vid densamma beai betade forskningsområdena, varigenom
också en fruktbringande samverkan med motsvarande institutioner vid landets universitet
och högskolor skulle komma till stånd, till största båtnad för det vetenskapliga
och för det praktiska arbetet inom de hydrografiska och meteorologiska forskningsområdena.
Kommittén vill också framhålla, att en sammanslagning så mycket lättare
låter sig här utföra, som flertalet av våra meteorologer jämväl arbetat på det
hydrografiska forskningsfältet och likaså våra vetenskapligt utbildade hydrografer
på det meteorologiska.
o Särskilt påtaglig är, såsom ovan antytts, vinsten av en sammanslagning för
de frågor, som falla inom gränsområdena mellan hydrografien och meteorologien.
Kommittén vill påpeka några av dessa frågor, som synas vara av största betydelse
huvudsakligen från praktikens synpunkt.
I sådant avseende må erinras om betydelsen av förutsägelser rörande vattenstånden
såväl nu som än mera efter genomförandet av våra sjöregleringar. Dessa
, i97'']
Sammanslagning
av h tdrogranska
byrån
och me teori)''
logiska centralanstalten.
280 Nionde huvudtiteln.
[97 1 förutsägelser äro beroende på studier över sambandet mellan de meteorologiska och
hydrografiska företeelserna och på snabba meddelanden rörande de meteorologiska
förhållandena inom flodområdena.
Det för närvarande aktuella spörsmålet angående studier av isförhållandena
vid Bottniska vikens kust till gagn för en utsträckt sjöfart under vinterhalvåret är
ett annat exempel, som visar behovet av gemensamma havshydrografiska, meteorologiska
och färskvattenshydrografiska undersökningar.
Frågan om klimatets beroende av havsvattnet och dess strömningar bör
kunna med framgång studeras icke blott genom samarbete med hydrografisk-biologiska
kommissionens havsforskning utan jämväl genom studier av våra kustvatten,
I våra fjälltrakter skapas av nederbörd och snömagasinering våra stora floder
med deras rika kraftkällor och stora regleringsmöjligheter. För dessa kraftkällors
och möjligheters tillgodogörande har det visat sig nödvändigt att utföra hydrografiska
och meteorologiska undersökningar i fjälltrakterna, såsom exempelvis inom Luleälvens
område, dels genom hydrografiska byrån, dels genom vattenfallsstyrelsen,
dels ock genom professor A. Hambergs av staten understödda forskningar.
Därvid erbjuda sig också tillfällen att närmare studera flera viktiga dynannsktmeteorologiska
förhållanden, vilka orsakas i och sträcka sina verkningar till trakter
vida omkring, varjämte också glaciärerna erbjuda studiefält, som äro av vikt både
för den praktiska och vetenskapliga liydrografien och meteorologien. Forskningarna
i dessa mera svårtillgängliga trakter måste givetvis underlättas, om uppgifterna
ligga inom ramen för en och samma institutions verksamhet.
Det har på senaste tiden konstaterats, i vilket höggradigt beroende vår årsväxt
står till temperaturens och nederbördens växlingar och huru förhållandena härutinnan
växla i landets olika delar. Det är mycket sannolikt, att undersökningar
i sådant hänseende skulle kunna avvinnas än större praktisk nytta, därest, utom de
klimatiska faktorerna, jämväl de hydrografiska och speciellt de hydrogeologiska
faktorerna i form av jordens vattenhalt och grundvattnets riklighet kunde tagas i
betraktande
Sådana sedan gammalt olösta frågor som rörande utdikningens inverkan på
frostländigheten, skogsavverkningars inflytande på klimat och vattenhushållning och
över huvud flera frågor av betydelse för vårt jordbruk och våra vattenregieringsföretag,
exempelvis avdunstningen, fordra ett så intimt samarbete, som är svårt att
anordna mellan skilda institutioner, vadan en sammanslagning skulle underlätta
arbetenas organisation och utförande.
Dylika gemensamma frågors bearbetning har förut förorsakat ett dubbelarbete,
som efter sammanslagningen bör kunna undvikas.
Av det anförda torde framgå, att genom en sammanslagning av antydd art
större enhetlighet i undersökningarna skulle vinnas och arbetet bliva mera mångsidigt
och fruktbärande samt lämna rikare resultat för vårt näringsliv.
Om sålunda ur organisatorisk synpunkt en sammanslagning av ifrågavarande
institutioner uppenbarligen skulle erbjuda otvetydiga fördelar, gäller emellertid att
även taga i betraktande, huruvida en dylik anordning ur ekonomisk synpunkt skulle
vara att förorda framför den nuvarande.
Härvid må dock genast framhållas, att de önskemål, som i detta avseende
kommo till synes i riksdagens ovanberörda yttrande1), icke numera torde i händelse
'') År 1913.
Monde huvudtiteln.
281
av eu sfim in (inslagning av ifrågavarande institutioner låta sig genomföra. Sedan f97.l
spörsmålet senast var föremål för riksdagens prövning, har nämligen utvecklingen
pa området i fråga, liksom på så mänga andra, varit i starkt framåtskridande, och
uä berättigade krav på ökade arbetskrafter och ökade utvecklingsmöjligheter för
så.väl hydrografiska byråns som meteorologiska central anstaltens vidkommande för
närvarande föreligga, är det uppenbart, att genom en sammanslagning av dessa institutioner
en besparing icke numera torde kunna vinnas i förhållande till de kostnader,
dessa institutioner år 1913 betingade.
Emellertid måste enligt kommitténs mening de ovan antydda fördelarna av
en sammanslagning anses så stora och betydelsefulla, att man icke av ekonomiska
skal bör ställa sig avvisande mot eu anordning av förevarande art. Det må i detta
hänseende betonas, att en sålunda anordnad institution komme att stå det produktiva
arbetet nära och genom sin insats i vårt näringsliv torde kunna bidraga till
skapandet av sådana ekonomiska värden, att desamma med fog kunna förväntas i
“en bliva likvärdiga med avsevärda besparingar. En sammanslagning synes
alltså kunna förväntas bliva ekonomiskt fördelaktig för landet, även om dess genomförande
skulle visa sig ej medföra besparing i jämförelse med de nuvarande utgifterna.
c Kommittén håller fördenskull före, att en sammanslagning av hydrografiska
byrån och meteorologiska centralanstalten skulle ur flera synpunkter vara fördelaktig.
Inom kommittén har varit föremål för behandling, om och i vad mån vissa Nautisk-meteuppgitter,
vilka för närvarande tillkomma nautisk-meteorologiska byrån, skulle 0> »logiska
kunna överföras till en genom hydrografiska byråns och meteorologiska central- hvråns stäUanstaltens
sammanslagning bildad institution, eller över huvud vilken ställning ?"''9,m den
nautisk-meteorologiska byrån skulle komma att i avseende å delvis gemensamma stit2onm''
verksamhetsområden intaga till den nybildade institutionen.
I denna fråga har till kommittén överlämnats en av föreståndaren för nautiskmeteorologiska
byrån den 16 december 1916 avgiven promemoria, för vilken kommittén
vill i korthet redogöra.
I denna promemoria erinras till en början, hurusom genom instruktionen den
29 november 1907 riktlinjerna för byråns utveckling fastslagits och hurusom byrån
vid sm därmed skedda omdaning till en centralanstalt för det nautiska undersökningsi
äsendet inom landet fått sitt närmaste syfte sig anvisat genom kungl. förordningen
den 23 december 1915 angående fartygs byggnad och utrustning.
Den i 1907 års instruktion föreskrivna första jordmagnetiska rekognosceringen
av landets farvatten och närliggande delar hade redan nått sin provisoriska avslutning,
varefter arbetet, å den noggrannare detaljmätningen skulle vidtaga.
Byråns hydrografiska arbeten hade ock letts in på nyare banor, dels i samarbete
med ^ hydrografi sk-bi ologiska kommissionen, dels i syften, som bestämts av
yrkanden flan marinstaben och inspektören för flottans övningar till sjöss samt
högste befälhavaren över kustflottan. Dessa arbeten hade nu fortgått sedan ungefär
ett och ett halvt år och begynte lämna eftersträvade resultat.
Därunder hade byråns meteorologiska arbeten fortgått efter förut bestämda
matt, men kompletterats och moderniserats, särskilt med hänsyn till stationernas
instrumentala utrustning. Med den knappa tillgång till arbetskrafter, som stått
byrån till förfogande, hade det meteorologiska arbetet huvudsakligen varit av upp
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 36
282 Nionde huvudtiteln.
[97 _] samlande och rent statistisk natur, där det icke avsett av myndigheter eller enskilda
begärda utredningar och utlåtanden.
Efter vad promemorian ytterligare giver vid handen, hade den del av byråns
hydrografiska verksamhet, som omfattade studiet av »strandlinjeförskjutningarna»
hos landets kuster och som utfördes i samverkan med den s. k. internationella
jordmätningen, kompletterats genom anläggande av två nya registreringsstationer,
en vid västkustens norra del och en i övre Norrland; den senare hade begynt sm
verksamhet i slutet av år 1915.
Byråns verksamhet hade sålunda, framhåller dess föreståndare, drivits tram
efter riktlinjer, som bestämt divergerade från dem, vilka följdes av hydrografiska
byrån och meteorologiska centralanstalten, änskönt samarbetet med den senare pa
samhöriga områden på senare tid gestaltat sig allt intimare.
Det förelåge enligt föreståndarens mening ingen anledning att vänta en förkovran
för uppnåendet av nautisk-meteorologiska byråns ändamål genom dess anslutning
till, än mindre inordnande under någon av de båda nyss nämnda anstalterna.
En lämplighets- och än mera en kostnadsfråga ansåge föreståndaren det
vara, om någon och i så fall vilken av nautisk-meteorologiska byråns nuvarande
funktioner med fördel skulle kunna därifrån överflyttas till någondera av de nämnda
anstalterna eller till ett genom deras eventuella sammanförande bildat ämbetsverk.
Med den frågans avgörande syntes emellertid böra anstå, tills en dylik omorganisation
genomförts eller till dess ytterligare erfarenhet vunnits om effektiviteten och ändamålsenligheten
hos de senaste, delvis ännu oavslutade omformningarna inom nautiskmeteorologiska
byrån.
Efter tagen närmare kännedom om de arbetsuppgifter, som ralla eller som
äro avsedda att falla inom ramen för nautisk-meteorologiska byråns verksamhet,
har kommittén kommit till den uppfattning, att ett sammanförande av denna byrå
med den institution, som skulle bildas av hydrografiska byrån och meteorologiska
centralanstalten, icke torde för nautisk-meteorologiska byråns utveckling inom dess
speciella områden vara lämpligt eller ändamålsenligt.
Därest det av en eller annan orsak skulle befinnas fördelaktigt,_ att denna
byrå upphörde att vara en självständig institution och i stället inginge såsom
integrerande del i en större anstalt, torde det ligga närmare till hands att tänka
sig, att, i anslutning till förhållandet i vissa större kulturländer, nautisk-meteorologiska
byråns funktioner komme att utövas av en fysikalisk teknisk statsanslag,
som därjämte skulle sträcka sin verksamhet över en stor del närbesläktade områden.
Då kommittén icke anser sig böra närmare ingå pa ett sadant spörsmål och
då nautisk-meteorologiska byrån synes kommittén åtminstone tills vidare höra i
det hela bibehållas vid den för densamma avsedda verksamheten, har kommittén i
detta sammanhang funnit sig endast hava att till prövning upptaga, i vad män
vissa till hydrografiska eller meteorologiska undersökningar hörande arbeten skulle
kunna från byrån överföras ti]J en institution, bildad genom sammanslagning av
hydrografiska byrån och meteorologiska centralanstalten.
De tre grupper av arbetsuppgifter, som i detta avseende skulle kunna tänkas
komma i fråga, torde vara de rent meteorologiska uppgifterna, de kusthydrografiska
undersökningarna och de hydrografiska observationerna rörande Mälaren.
Vad de sistnämnda angår, kunna dessa, enligt vad kommittén inhämtat,
omedelbart överflyttas från nautisk-meteorologiska byrån, och då detta lär vara till
Nionde huvudtiteln.
283
fördel såväl för denna byrå som för den institution, dit de böra förläggas, vill
kommittén förorda en dylik åtgärd.
Vidkommande de två andra arbetsuppgifterna finner kommittén, principiellt
sett, vissa skäl kunna andragas för deras överflyttande; ett successivt genomförande
härav skulle säkerligen kunna från ekonomisk synpunkt erbjuda fördelar. Utan att
emellertid i frågans nuvarande läge yttra sig närmare härutinnan, vill kommittén
till vidare övervägande framföra spörsmålet härom, vilket bäst torde kunna upptagas
till prövning först sedan den nya institutionen kommit till stånd och dess
verksamhet tagit fastare konturer.
Med den ståndpunkt, kommittén nu ansett sig böra intaga beträffande nautiskmeteorologiska
byråns ställning, har kommittén saknat anledning att i förevarande
betänkande yttra sig över den i föreståndarens skrivelse den 6 december 1916
innefattade, till kommitténs utlåtande remitterade framställningen om vissa förändringar
i nautisk-meteorologiska byråns stat. Därom ämnar kommittén framdeles
avgiva särskilt utlåtande.
Den institution, som skulle uppstå genom en sammanslagning av hydrografiska
byrån och meteorologiska centralanstalten ävensom genom överförande dit av vissa
delar av nautisk-meteorologiska byråns arbetsområden, skulle hava till studieområde
1) de atmosfäriska förhållandena i landet och vid dess kuster d. v. s. vårt
lands meteorologi och klimatologi,
2) landets vatten i form av sjöar, floder, glaciärer och kustvatten, d. v. s.
vårt lands hydrografi.
Undersökningarna av de landet omgivande haven skulle däremot åtminstone
tills vidare bedrivas genom hydrografisk-biologiska kommissionen, med vilken dock
ett ordnat samarbete borde finnas.
Undersökningarna av landets grundvatten och övriga hydrogeologiska förhållanden
skulle fortfarande bedrivas genom Sveriges geologiska undersökning, då
dessa undersökningar stå i intimt samband med geologien och en överflyttning till
den nya institutionen av dessa arbeten torde medföra ökade kostnader. Jämväl
med Sveriges geologiska undersökning borde därför ett ordnat samarbete äga rum.
Liksom verksamhetsområdet för Sveriges geologiska undersökning är landets
jordskorpa, dess berggrund och lösa jordlager, skulle den nya institutionens verksamhetsområde
bliva de båda intimt sammanhörande huvudelementen, atmosfären
och vattnet. Överensstämmelsen mellan de båda institutionerna med hänsyn till
deras verksamhetsområden skulle därför vara synnerligen stor. De skulle komplettera
varandra och tillsammans avsåge de utforskandet av Sveriges oorganiska natur.
I vissa avseenden likartade institutioner för utforskandet av den organiska
naturen äro statens skogsförsöksanstalt, som har landets skogar till sitt verksamhetsområde,
och centralanstalten för jordbruksförsök, som har landets odlade
jord till sitt studiefält. Det har ock föreslagits att inrätta en biologisk anstalt
för fisket.
Om alla de nämnda institutionerna gäller det, att deras uppgift är att med
vetenskapens hjälp och med vetenskapliga metoder gagna landets näringsliv. Skogsförsöksanstalten
skall sålunda främja vår skogshushållning, centralanstalten för
jordbruksförsök vårt jordbruk och boskapsskötsel, hydrografisk-biologiska kommis
-
[97.]
Den
föreslagna
gemensamma
institutionens
uppgifter.
284
Nionde huvudtiteln.
[97.] sionen vårt havsfiske, den för fiske föreslagna biologiska anstalten vårt insjöfiske
och Sveriges geologiska undersökning bergshanteringen i vidsträcktaste bemärkelse
och jordbruket; den meteorologiska centralanstaltens verksamhet gagnar landets
sjöfart och fiske genom stormvarningarna och jordbruket genom de klimatiska undersökningarna
och väderleksförutsägelserna; hydrografiska byråns verksamhet gagnar
dels vattenkraftsindustrien och vattenbyggnadsföretagen, dels jordbruket med hänsyn
till torrläggning av mark o. d., dels trävaruhanteringen med hänsyn till flottningen.
Vad angår kustvattenshydrografien är denna till gagn för sjöfart och fiske.
Aven om från den nuvarande nautisk-meteorologiska hyrån de meteorologiska och
hydrografiska undersökningarna utbrytas, återstår för en nautisk byrå den viktiga
uppgiften att till sjöfartens och flottans tjänst prova nautiska instrument och att
därför studera landets magnetiska förhållanden.
Jämsides med den verksamhet, som är mera direkt föranledd av praktiska
uppgifter, åligger det nämnda institutioner att följa med den vetenskapliga utvecklingen
på respektive områden och bidraga till denna utveckling genom vetenskapliga
arbeten. Det gäller också om samtliga befintliga, nu nämnda institutioner
utom nautisk-meteorologiska hyrån, att de i stor omfattning meddela resultaten av
sin verksamhet i form av publikationer. Givetvis bör emellertid det vetenskapliga
arbetet vid dessa institutioner i särskild grad inriktas direkt på uppgifter av gagn
för vårt näringsliv.
Den För närvarande lyder meteorologiska centralanstalten under ecklesiastik
föresiagna
departementet och står under inseende av vetenskapsakademien, nautisk-meteorofnsHtuiioriens
Gnista byrån lyder under sjöförsvarsdepartementet och hydrografiska byrån under
förlängning i jordbruksdepartementet.
administrativt Till sistnämnda departement höra jämväl Sveriges geologiska undersökning,
avseende, statens skogsförsöksanstalt, centralanstalten för jordbruksförsök och hydrografiskbiologiska
kommissionen.
I nu förevarande avseende torde man kunna bortse från nautisk-meteorologiska
byrån, då det här endast gäller ett eventuellt överflyttande av en del av
dess verksamhet till den ifrågasatta nya institutionen.
Vid en sammanslagning av meteorologiska centralanstalten och hydrografiska
byrån stå två möjligheter till buds.. Antingen skulle hydrografiska byrån överflyttas
till ecklesiastikdepartementet och i så fall sammanförd med meteorologiska
central anstalten ställas under vetenskapsakademiens inseende, eller ock skulle med
meteorologiska centralanstaltens överflyttning från ecklesiastikdepartementet den
nya institutionen förläggas under jordbruksdepartementet.
Med hänsyn till de förut nämnda praktiska uppgifterna torde en överflyttningav
hydrografiska byrån till ecklesiastikdepartementet ej vara lämplig. Däremot
torde meteorologiska centralanstaltens överflyttning till jordbruksdepartementet vara
att förorda med hänsyn dels till dess praktiska uppgifter dels därtill, att övriga
praktiskt naturvetenskapliga institutioner tillhöra detta departement.
Med hänsyn till meteorologiska centralanstaltens praktiska uppgifter må
blott erinras, att stormvarningarna avse att gagna sjöfart och fiske; att instruktionen
för dessa är utfärdad av lantbruksstyrelsen efter samråd med föreståndaren för
meteorologiska centralanstalten; att väderleksutsikterna meddelas till sjöfartens och
jordbrukets tjänst; att nederbördsobservationerna delvis tillkommit i och för den
Nionde huvudtiteln. 285
hydrografiska undersökningen av Sveriges färskvatten, d. v. s. till gagn för industri, 197.1
trävaruhantering och jordbruk; samt att de klimatiska undersökningarna äro av
största betydelse för jordbruket och skogshushållningen.
Att meteorologiska central anstaltens vetenskapliga intressen skulle bliva
lidande på eu överflyttning från ecklesiastikdepartementet torde ej vara att befara.
Tvärtom synes det sannolikt, att även dessa intressen i stället skulle komma att
vinna på den närmare kontakten med näringslivets behov. Dessutom har gjorts
gällande, att dessa intressen kunde tillvaratagas därigenom, att en representant för
vetenskapsakademien insättes i en eventuell styrelse eller rådgivande församling för
den nya institutionen.
Visserligen torde det kunna sägas, att de praktiska intressena skulle kunna
tillgodoses, även om den nya institutionen förlädes under ecklesiastikdepartementet.
Med hänsyn till detta departements verksamhetsområde i övrigt lärer det dock få
anses otvivelaktigt, att den nya institutionen skulle komma att stå mycket isolerad,
därest den förlädes till ecklesiastikdepartementet.
Att ställa den under vetenskapsakademiens inseende skulle enligt kommitténs
mening medföra flera olägenheter. I sådant hänseende har för kommittén framstått
i främsta rummet den förvaltningsapparat, varmed akademien och dess underlydande
institutioner arbeta, i ty att akademien själv, dess avdelningar, dess sekreterare,
institutionernas inspektörer och föreståndare skola behandla ett flertal ärenden. För
en institution, som skall stå i nära kontakt med det praktiska livet, och i en tid.
som med alla skäl strävar efter förenklade arbetsmetoder, är tydligen en dylik förvaltningsform
föga passande. Att under sådana förhållanden öka akademiens verksamhetsområde
såsom organ för statsförvaltningen synes kommittén olämpligt, helst
ringa eller rent av ingå fördelar torde kunna stå att vinna därav. Någon egentlig
besparing av förvaltningskostnader torde näppeligen därigenom kunna åstadkommas,
men väl ett avsevärt dubbelarbete (inom institutionen själv samt inom akademiens
sekreterar- och kamrerarexpeditioner).
En väsentlig fördel av meteorologiska centralanstaltens och hydrografiska
byråns sammanförande under jordbruksdepartementet synes däremot vara, att därigenom
alla de vetenskapligt-praktiska institutionernas ärenden komme att handläggas
i samma departement och av samme departementschef.
Det torde i detta avseende jämväl förtjäna att erinras, att landshövding A.
Schotte i sitt nyligen avgivna betänkande angående statsdeparteinentens verksamhetsområden
och arbetsformer m. in. ansett åtskilliga skäl tala för, att ej endast hydrografiska
byrån utan även meteorologiska centralanstalten borde höra under jordbruksdepartementet,
dit för närvarande vore förlagda andra anstalter, med vilka hydrografiska
byrån intimt samarbetade.
Med hänsyn till det nu anförda får kommittén förorda, att den föreslagna
nya institutionen förlägges under jordbruksdepartementet.
Kommittén har i det föregående i korthet omnämnt en till Kungl. Maj:t in- Fråga om
given framställning om förläggande till Göteborg av en central anstalt för väderleks- fogande
tjänst och marin meteorologi ävensom vissa myndigheters och institutioners däröver tM Götebor9
avgivna utlåtanden. Såsom av handlingarna i detta ärende framgår, hava av de ZZauZ
myndigheter, som ställt sig avvisande mot det framkomna förslaget, vissa dock väderleksuttalat
sig för önskvärdheten av förläggande till nämnda stad av ett meteorologiskt iåänst och
observatorium. marin
meteorologi.
[97.]
Den föreslagna
institutionens
o>ganisatun
m. m.
Styrelse.
286 Nionde huvudtiteln.
Enligt kommitténs mening bör den institution, som skulle komma att bildas
genom sammanslagning av hydrografiska byrån och meteorologiska centralanstalten,
vara förlagd i Stockholm. Tvivelsutan skulle det emellertid från statens synpunkt
vara förenat med avsevärda fördelar, därest en filial till den av kommittén förordade
institutionen kunde komma till stånd i Göteborg. Kommittén anser sig dock sakna
anledning att i förevarande sammanhang till närmare prövning upptaga detta spörsmål.
Det torde böra ankomma på styrelsen för den nya institutionen att, sedan
denna organiserats och vunnit erforderlig stadga, upptaga denna sak till behandling.
Spörsmålet har emellertid av kommittén uppmärksammats vid avfattandet av
förslag till avlöningsvillkor för befattningshavare vid den ifrågasatta institutionen,
i det att bland dessa villkor även intagits en bestämmelse om skyldighet för befattningshavare
att låta sig förflyttas till annan ort, dock mot ersättning för flyttningskostnad.
Under förutsättning av en sammanslagning av hydrografiska byrån och
meteorologiska centralanstalten till en gemensam institution med de arbetsuppgiftei,
som ovan angivits, anser kommittén, att denna institutions karaktär av en central
statsmyndighet även bör komma till uttryck i benämningen.
Då kommittén härvid förordar benämningen »riksanstalten för meteorologi
och hydrografi» (alternativt: »meteorologisk-hydrografiska riksanstalten»), vill kommittén
erinra, att, enligt vad kommittén tänkt sig, till institutionen i fråga skulle
komma att förläggas ej endast den till hydrografiska byrån nu förlagda färskvattenshydrografien
utan eventuellt även vissa arbetsuppgifter, tillhörande havsvattenshydrografien,
vilka för närvarande tillkomma nautisk-meteorologiska byrån.
Kommittén håller före, att överinseendet över den föreslagna institutionen
bör omhänderhavas av en styrelse, dock med vissa begränsade uppgifter.
Att åt en särskild styrelse, med antydd begränsning, anförtro överinseendet
över institutionen betingas därav, att ett samarbete bör äga rum med Sveriges
geologiska undersökning och liydrografisk-biologiska kommissionen. Det synes ock
önskvärt, att vetenskapsakademien må fortfarande hava tillfälle att utöva inflytande
på institutionens arbeten. Därjämte torde böra tagas i betraktande, huiusom dela
näringsgrenar med ofta rätt stridiga önskemål äro intresserade av de arbetsuppgifter,
som skulle tillkomma institutionen i fråga.
Då kommittén gått att bedöma de uppgifter, som lämpligen böra anförtros
åt en styrelse för den nu föreslagna institutionen, har kommittén ansett denna
styrelse böra organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med hydrografiska byråns
nuvarande styrelse, om ock med vissa modifikationer, betingade av ett vidsträcktare
verksamhetsfält. ,
Enligt kommitténs mening bör åt den nya institutionens styrelse antortros
huvudsakligen en övervakande verksamhet. Den bör icke hava att befatta sig med
detaljfrågor eller löpande ärenden. _
Därest densamma erhåller eu sådan ställning, som nu antytts, torde den tor
fullgörande av sina åligganden behöva sammanträda allenast ett fåtal gånger årligen.
Vid sådant förhållande torde det vara av mindre vikt, att dess medlemsantal be
-
Monde huvudtiteln.
287
gränsas till det minsta möjliga, än att i densamma placeras representanter för de
intressen, som beröras av institutionens verksamhet.
Av de nuvarande medlemmarna i hydrografiska byråns styrelse torde chefen
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsdirektören och chefen för Sveriges
geologiska undersökning böra vara ledamöter i den nya institutionens styrelse. Med
hänsyn till såväl de meteorologiska som de hydrografiska arbetena synes chefen för
lantbruksstyrelsen böra äga säte i styrelsen (byråchefen för agrikulturtekniska ärenden
i lantbruksstyrelsen är ledamot i hydrografiska byråns styrelse). Hydrografiskbiologiska
kommissionen torde böra hava en representant i styrelsen för den nya
institutionen, något som ock ansetts önskvärt för vetenskapsakademiens vidkommande.
De enskilda praktiska intressena synas böra äga anspråk på en representant, utsedd
av Kung!. Maj:t. Självfallet bör jämväl institutionens chef vara ledamot av styrelsen.
Därest den sistnämnde jämväl bliver föredragande inom styrelsen, torde särskild
föreskrift böra meddelas i syfte att han i sådana till det hydrografiska eller
det meteorologiska verksamhetsområdet hörande frågor, i vilka han icke kan betraktas
såsom fackman, har att före deras framläggande för styrelsen rådföra sig med vederbörande
sakkunniga inom institutionen.
Ordförande i styrelsen torde böra utses av Kung!. Maj:t bland styrelsens
ledamöter.
Då det nu vidare gäller att pröva, huru den egentliga ledningen av den föreslagna
institutionen skall ordnas, torde först böra klargöras, huruvida institutionen
bör organiseras med två relativt fristående avdelningar, den ena huvudsakligen för
de hydrografiska arbetena och den andra huvudsakligen för de meteorologiska, eller
om det är lämpligare att söka åvägabringa en mer eller mindre fullständig sammanslagning
av dessa avdelningar.
Under hänvisning till vad kommittén i det föregående anfört till stöd för
ett sammanförande till eu enhetlig institution av de två nuvarande särskilda verken
— hydrografiska byrån och meteorologiska centralanstalten — håller kommittén
för sin del före, att de principer, som legat till grund för kommitténs förslag i
detta avseende, böra få sitt uttryck jämväl i avseende å den yttre organisationen
av ifrågavarande institution.
Det torde nämligen icke kunna förnekas, att en uppdelning av en så pass
stor institution som den nu föreslagna på två relativt självständiga avdelningar med
var sin föreståndare lätt kan leda till stridiga uppfattningar angående verksamhetens
ordnande och ändamål; följden därav måste då bliva den, att den verkliga ledningen
skulle förläggas hos styrelsen. Med den sammansättning av denna styrelse, som
kommittén tänkt sig, måste detta emellertid anses föga lämpligt.
För att i största möjliga mån sammanjämka de olika intressena och skapa
en enhetlig utveckling anser kommittén det därför vara att förorda, att institutionen
ställes under ledning av en chef, liksom fallet är med Sveriges geologiska undersökning.
Det förtjänar även att i detta avseende framhållas, hurusom den föreslagna
institutionen jämväl skulle hava till uppgift att vara en opartisk myndighet
i de talrika tvistigheter, som förekomma på det hydrografiska området såväl mellan
staten och enskilda som mellan enskilda sinsemellan, och att nämnda uppgift nödvändiggör,
att institutionen erhåller behörig auktoritet.
Det har ingalunda av kommittén förbisetts, hurusom vissa viktiga delar av
288
Nionde huvudtiteln.
[97.] den tilltänkta institutionens verksamhet komme att vara av rätt olikartad beskaffenhet,
krävande var för sig en viss konstant ledning av särskilda tjänstemän, nämligen
på det meteorologiska området väderlekstjänsten, inklusive stormvarningarna, på det
hydrografiska området vattenmängdsmätningarna och profilavvägningarna, och på
gränsen mellan båda områdena de klimatiska undersökningarna, till vilka de för den
hydrografiska undersökningen inrättade nederbördsobservationema jämväl hänförts.
Kommittén har emellertid förutsatt såsom givet och självklart, att institutionens
chef, som ej kan antagas komma att hava speciell fackkunskap inom samtliga områden
av institutionens verksamhetsfält, skall låta sig angeläget vara, för att icke
säga vara pliktig, att vid behandling av viktiga frågor, som beröra gebit utom hans
eget speciella ämnesområde, rådföra sig med den inom institutionen förefintliga sakkunskapen
och att chefen jämväl i övrigt skall fatta det såsom en synnerligen viktig
omsorg, att samarbetet mellan institutionens särskilda befattningshavare må bliva
det bästa möjliga.
Den omständighet, som nu berörts, synes kommittén i intet avseende böra
utgöra ett hinder för förläggande av institutionens ledning i en hand. Det må
härvid ock erinras, att Sveriges geologiska undersökning företrädes av en chef och
att inom denna anstalt forskningsområdena uppvisa ej mindre olikheter, än vad fallet
skulle bliva i fråga om nu förevarande institution.
Vidare må betonas, att från sakkunnigt håll framhållits såsom ett framtidsmål
att, därest en sammanslagning av hydrografiska byrån och meteorologiska centralanstalten
kommer till stånd, utbilda personer vid den nya institutionen till kompetens
på dess båda huvudområden. Såsom ett önskemål har även uppställts, att ett
intimare sammanförande av de hydrografiska och meteorologiska forskningsgrenarna
må lända till en allmännare uppfattning av att dessa forskningsgrenar tillsammans
utgöra ett organiskt helt.
Kommittén får alltså föreslå, att ledningen av den ifrågasatta institutionen
må anförtros åt en chef med benämningen överdirektör. I avseende å deimes
avlöningsförmåner vill kommittén förorda, att dessa, i likhet med vad fallet är för
överdirektören och chefen för Sveriges geologiska undersökning och eljest för överdirektör
i normalgrad, sättas till 9,000 kronor, därav 5,700 kronor lön, 2,500 kronor
tjänstgöringspenningar och 800 kronor ortstillägg.
Tjänstemän Å meteorologiska centralanstaltens stat äro för närvarande uppförda två
av andra meteorologer med avlöningar, motsvarande vad som enligt nyare regleringar tilllönegraden.
]-ommer tjänsteman av andra lönegraden i centrala ämbetsverk. Anstaltens föreståndare
har en avlöning av 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön och 2,500 kronor
tjänstgöringspenningar. vartill kan komma ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor
efter fem år.
I hydrografiska byrån äro för närvarande, med avlöning från anslag å extra
stat, anställda två byråingenjörer och en biträdande ingenjör. Arvodet till en var
av byråingenjörerna utgjorde till en början 4,500 kronor, motsvarande begynnelseavlöningen
för tjänstemän i andra normalgraden enligt gammal stat vid centrala
ämbetsverk; genom beslut av 1914 års senare riksdag höjdes arvodet till 5,000
kronor. Till den biträdande ingenjören utgår ett arvode av 3,600 kronor. I
I — — — — framställning av den 2 november 1915 har styrelsen för hydro -
Nionde huvudtiteln.
280
grafiska byrån föreslagit uppförande ä ordinarie stat av tre förste byråingenjörer
med den avlöning, som tillkommer tjänstemän av andra normalgraden ''i nyreglerade
tvflvf u,m,,(rtsverk;. Förlaget innebär följaktligen eu ombildning av nuvarande
tvä exil a byiämgenjorsbefattningar till ordinarie tjänster av andra lönegraden samt
inrättande av ytterligare en ordinarie tjiinst av samma lönegrad i stället för den
nuvarande befattningen som biträdande ingenjör. De arbeten, som i främsta rummet
bolde tillgodoses genom den sistnämnda andragradstjänsten, vore de för agrikulturtekmkens
befrämjande nödvändiga arbetena ävensom de geodetiska
.______Mil hydrografiska byråns styrelse sålunda framställda förslaget bär
kommittén funnit val grundat och bär fördenskull intet att erinra däremot. De
kstituåoLiisfstatmgaraa )ÖrR a ltså enllgt k°mmitténs mening uppföras å den nya
w ,Pe. a meteorologiska central anstaltens nuvarande stat upptagna meteorologbefattningariia
hora jamval överföras å den nya institutionens stat; och enär, vid
SI 111 ,Va( , koTltteu r°?n ,förurdat’ den tilltänkta gemensamma institutionen
ff;, , allenast en chef, bär kommittén ansett den tjänst, som nu innehaves av
beffttSienna°r reteorologlska centralanstalten, böra förändras till eu andragradse
attnuy Da den nuvarande föreståndaren för meteorologiska central anstalten
SeslinC brf °HP-Gt aT-är i918 k0T"ia att efter l,PPnådd högsta pensionsålder avgå
från sm befattning lärer den av kommittén i sistberörda hänseende föreslagna an
oidnmgen
så mycket fattare kunna genomföras, som Kungl. Maj:t ej torde underlåta
att under tiden efter den nuvarande föreståndarens avgång och intill dess föreliggande
ordnande>1V6r § aVS,°rt läta denna tjänst »PPehållas allenast medelst för
Enligt
kommitténs mening böra följaktligen å den nva institutionens stat uppforas
sex befattningar av andra lönegraden. pp
, E?0111 komimttén har ifrågasatts, huruvida ej. med avseende å svårigheten
tor chefen för den föreslagna institutionen att behärska dess olika specialområden
man borde tänka sig vissa bestämda underavdelningar inom institutionen under
inseende ledda av särskilda tjänstemän, utsedda bland innehavarna av nyss
avhandlade andragradstjanster och var för sig uppbärande särskilda tiiläggsarvoden
Kommittén vill ingalunda förneka, att en sådan anordning kunde vara gSnelig och
ändamålsenlig och att särskilda skäl kunde anföras därför beträffande väderiekstjansten
i all synnerhet därest densamma åtminstone tills vidare måste förläggas i
annan del av staden än institutionen i övrigt. Under hänvisning till förhåltfndet
vid Sveriges geologiska undersökning (med dess olika specialområden), varest dylika
tillaggsarvoden ej aro medgivna, har kommittén emellertid ansett sig ej bön/tillstyrka
uppförande a ordmane stat av sådana arvoden för befattningshavare vid den
nu föreslagna institutionen Skulle emellertid, ur den nämnda lokalsynpunkten, särskilt
t laggsarvode hora tillerkännas den tjänsteman i andra graden, åt vilken anförtros
den narmaste ledningen av väderlekstjänsten, torde arvodesbeloppet skäligen kunna
bestämmas till 500 kronor, att tills vidare utgå å extra stat. °
, • Vld kommitténs behandling av föreliggande organisationsfråga bär från sak
kunmgt
håll betonats, hurusom inrättande av förstagradstjänster vid sidan av de
ovan behandlade andragradstjänsterna vore att betrakta såsom synnerligen nödvänBiluuuj
till riksdagens protokoll 1U1S. 1 sand. gr,
[97.]
Tjänsteman
av första
lönegraden.
•290 Nionde huvudtiteln.
[97.] digt och nyttigt med hänsyn till möjligheten för verket att kunna förvärva och
bibehålla dugliga arbetskrafter.
Kommittén anser även för sin del en sådan anordning lämplig.
Vad angår antalet sådana tjänstemän av första graden, upptager det statförslag,
som styrelsen för hydrografiska byrån i sin skrivelse den 2 november 1915
framlagt, för denna byrås vidkommande två byråingenjörer med avlöning etter törsta
nurmaM aden. Den ene av dessa skulle komma i stället för en extra manlig ritare,
nu avlönad med ett arvode av 2,400 kronor, och skulle användas för kartografiska
arbeten, vilka förekomma i stor omfattning. Åt den andre byråingenjören skulle
uppdragas vattenmängdsmätningarnas bearbetning och liknande arbeten. Mot inrättande
av dessa båda förstagradstjänster vid den föreslagna institutionen har kommittén
icke något att erinra. „ ,, .
Av de vid meteorologiska centralanstalten tjänstgörande extra betattnings
havarna
är en avlönad med ett arvode av 3,600 kronor. I enlighet med hos kommittén
framställt önskemål torde denna befattning böra ombildas till en förstagradstiänst
vid institutionen i fråga. Dessutom finnas emellertid vid meteorologiska centralanstalten
två extra befattningshavare, vilka avlönas med arvoden, den ene av 2,400
kronor och den andre av 1,800 kronor, båda med särskild ersättning för övertidsarbete.
Dessa befattningshavare äro, enligt vad kommittén inhämtat, fullt upptagna
av sitt arbete ävensom sysselsatta med uppgifter av kvalificerad vetenskaplig beskaffenhet.
Det synes kommittén billigt, att den ena av dessa befattningar ombildas
till en förstagradstjänst. Arvodet för den andra torde böra beräknas till 3,600
kronor, vartill kommittén återkommer i det följande. _
Enligt kommitténs mening böra alltså å den nya institutionens stat upptoras
fyra förstagradstjänster med de för dylika befattningar vid centrala ämbetsverk i
allmänhet vedertagna avlöningsförmåner.
Beträffande benämningen av nu bemälda tjänstemän av första och andra
»raden anser kommittén såväl med hänsyn till nuvarande förhållanden som särskilt
i betraktande av den framtida utvecklingen tre olika möjligheter kunna ifrågasattas.
Antingen skulle de samtliga kallas byråingenjörer respektive förste byråingenjörei,
eller ock skulle, vid bifall till sammanslagningen, tjänstemän, som huvudsakligen
hava sin verksamhet på det hydrografiska området benämnas byråingenjörei- respektive
förste byråingeniörer, medan de huvudsakligen på det meteorologiska området använda
tjänstemän skulle, med bibehållande delvis av nuvarande titulatur, kallas
meteorologer respektive förste meteorologer. Den tredje möjligheten är att benämna
den ena kategorien statshydrografer respektive förste statshydrografer och den andra
statsmeteorologer respektive förste statsmeteorologer.
Inom kommittén har det sista förslaget ansetts vara det mest ändamålsenlig^
Kommittén har, utan att emellertid bestämt uttala sig i förevarande avseende, i sitt
statförslag upptagit dessa sistnämnda benämningar.
Kvinnliga 1 nu gällande stat för meteorologiska centralanstalten finnes uppfört ett kvinn
biti&den.
ligt biträde av högre lönegrad ( = andra lönegraden).
I sitt år 1913 avgivna betänkande angående hydrografiska byrån toreslog
kommittén uppförande å byråns stat av tre då redan befintliga kvinnliga biträdesbefattningar,
därav två av högre grad (-- andra lönegraden) och en av lägre grad
Monde huvudtiteln.
291
(— första lönegraden). Av det extra anslaget till uppehållande av verksamheten [97.]
vid hydrografiska byrån utgå också för närvarande arvoden till två kvinnliga biträden
av högre grad och ett biträde av lägre grad. I styrelsens för sagda byrå
ovanberörda framställning den 2 november 1915 har föreslagits anställande vid byrån
av ytterligare två kvinnliga biträden, ett huvudsakligen för ritarbeten och ett huvudsakligen
för räknearbeten. Det ena av dessa syntes styrelsen böra erhålla avlöning
efter högre lönegrad och det andra efter lägre lönegrad. Häremot har kommittén
ansett sig icke böra göra någon erinran.
Vid meteorologiska centralanstalten äro för närvarande sysselsatta, utom det
förenämnda ordinarie biträdet, ytterligare åtta kvinnliga biträden. Av dessa hava
tre biträden, i likhet med det å ordinarie stat uppförda, stadigvarande sysselsättning
å tjänsterummet minst sex timmar varje söckendag. För kommittén har framhållits
önskvärdheten av att dessas befattningar måtte uppföras å ordinarie stat.
Kommittén vill på det sätt biträda detta förslag, att ett av dessa biträden uppföres
i andra lönegraden och de två övriga i första graden.
Vidare har framhållits behovet av att på den nya institutionens stat uppföra
eu kvinnlig biträdesbefattning av tredje lönegraden. De göromål, som skulle anförtros
innehavaren av denna befattning, skulle huvudsakligen bestå i diarieföring,
kassagöromål och räkenskapsföring ävensom till en del - skötsel av institutionens
bibliotek. Göromålens omfattning och beskaffenhet, särskilt ansvaret för kassörsgöromålens
omhänderhavande, synas kommittén innebära fog för den sålunda föreslagna
befattningens uppförande i staten såsom kvinnlig biträdesbefattning av tredje
lönegraden.
Kommittén tillstyrker alltså, att å den nya institutionens stat uppföras tio
kvinnliga biträdesbefattningar, därav en av tredje, fem av andra och fyra av första
graden.
Å staten för meteorologiska centralanstalten är för närvarande uppförd en Vaktmästare
vaktmästarbefattning med de för förste vaktmästartjänst i allmänhet vedertagna
avlöningsförmåner. Jämlikt beslut av 1913 års riksdag åtnjuter innehavaren av
denna befattning dessutom en särskild årlig ersättning av 200 kronor för biträde
vid telegrams mottagande och dechiffrering m. m. Sistnämnda ersättning utgår av
anslag å extra stat. För ifrågavarande vaktmästare utgör alltså sammanlagda begynnelseavlöningen
1,700 kronor och slutavlöningen 1,800 kronor.
I sitt den 14 november 1916 avgivna betänkande angående reglering av löneförhållanden
m. m. för vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare har
kommittén för vaktmästaren vid meteorologiska centralanstalten föreslagit enahanda
avlöningsförmåner, som kommittén förordat för förste vaktmästare i allmänhet, d. v. s.
1,600 kronor, därav 900 lön, 550 tjänstgöringspenningar och 150 ortstillägg, vartill
skulle kunna komma två ålderstillägg till lönen å 100 kronor. Då avsett var, att
den särskilda ersättningen av 200 kronor fortfarande skulle komma att utgå till
honom, skulle sålunda sammanlagda begynnelseavlöningen uppgå till 1,800 kronor
och slutavlöningen till 2r000 kronor.
Vid hydrografiska byrån finnes anställd en vaktmästare med 1.000 kronors
arvode, vilket efter fem års anställning kan höjas med 100 kronor; härjämte kan
honom tilldelas gratifikation med högst 500 kronor för skötande av särskilda göromål.
I sitt ovanberörda betänkande angående reglering av löneförhållanden m. m.
292
Nionde huvudtiteln.
[97.] för vaktmästare m. fl. framhöll kommittén, att, därest frågan om lönereglering för
vaktmästare skulle komma till prövning vid tidigare riksdag än nu förevarande
ärende, ifrågavarande befattningshavare vid hydrografiska hyrån borde få sitt arvode
höjt med 100 kronor, varemot kommittén, med hänsyn särskilt till medgivandet om
gratifikation åt honom, ansåg sig sakna anledning att då föreslå någon ökning av
ålderstilläggens antal.
Det har emellertid nu inom kommittén i fråga om vaktmästarbefattningarna
vid meteorologiska centralanstalten och hydrografiska byrån framhållits, att på
dessas innehavare ställas helt andra anspråk än på vaktmästare vid de centrala
verken i allmänhet. Dels vore nämligen deras arbete i regel mera ansvarsfullt och
krävande än en vanlig vaktmästares göromål, dels fordrades ock av dem en viss
grad av yrkesskicklighet. Väderlekstjänsten krävde en särskilt utbildad vaktmästare,
likaså skötseln och expeditionerna av de hydrografiska instrumenten. Även efter
en sammanslagning av hydrografiska byrån och meteorologiska centralanstalten komme
deras nuvarande vaktmästare att arbeta på sina särskilda områden, i det hela oberoende
av varandra.
I betraktande av vad sålunda blivit framhållet har kommittén funnit skäligt
att, med frångående av vad kommittén i fråga om dessa vaktmästare i sitt senast
omförmälda betänkande uttalat och förordat, föreslå ett jämnställande av dem i avlöningshänseende
med vissa vaktmästare vid karolinska institutet in. fl. (institutionsvaktmästare).
Deras avlöning skulle i så fall bliva 1,500 kronor, därav 800 lön,
550 tjänstgöringspenningar och 150 ortstillägg, vartill skulle kunna komma tre
ålderstillägg till lönen å 100 kronor. Slutavlöningen å stat skulle sålunda bliva
densamma, som kommittén föreslagit för förste vaktmästare.
Den särskilda ersättning, som av riksdagen medgivits åt nuvarande vaktmästaren
vid meteorologiska centralanstalten, 200 kronor, torde fortfarande böra till
honom utgå. Likaså torde den vid hydrografiska byrån nu anställde vaktmästaren,
i likhet med vad hittills varit fallet, kunna få för skötandet av vissa särskilda
göromål tilldelas en gratifikation, om än, med avseende å förhöjd avlöning å stat,
till mindre belopp än för närvarande.
Om sålunda nu berörda avlöningstillägg ansetts böra fortfarande utgå till de
nuvarande vaktmästarna, följer därav givetvis icke, att de må kunna omedelbart tilldelas
nya befattningshavare, utan torde detta få bero på särskild prövning i behörig
ordning och efter det de nya befattningshavarna genom uppövad yrkesskicklighet
kunna anses hava gjort sig därav förtjänta.
Arbetstid. I sammanhang med löneregleringar under de senare åren för ett flertal ämbets
verk
har meddelats föreskrift därom, att samtliga ordinarie befattningshavare skola,
i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter prövning
medgivas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar varje söckendag.
Därjämte gäller enligt kungl. kungörelse den 10 juni 1912 angående allmänna villkor
och bestämmelser beträffande å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters
stater uppförda biträdesbefattningar av andra och första lönegraderna, att i verk,
där arbetstiden å tjänsterummet är för tjänstemännen bestämd till sex timmar, biträdes
arbetstid skall vara nämnda tid samt biträdet vara pliktigt att i särskilda
fall, när arbetets behöriga gång det kräver, kvarstanna i arbetet å tjänsterummet
intill ytterligare en timme.
Motsvarande föreskrifter torde böra bliva gällande för befattningshavare i
Nionde huvudtiteln.
291
den nu föreslagna institutionen. Härvid må emellertid uppmärksammas, att hinder
icke synes höra möta, att, där så, exempelvis beträffande väderlekstjänsten, befinnes
lämpligt, tjänstgöringen förlägges till olika delar av dagen.
I fråga om de tältarbeten, som för vissa undersökningar erfordras, torde särskilda
föreskrifter böra utfärdas.
Erinras må jämväl, att arbete -vid meteorologiska centralanstalten för närvarande
måste vad väderlekstjänsten angår äga rum även under sön- och helgdagar,
dock med iakttagande, att den, som arbetar vid väderlekstjänsten, får åtnjuta lika
många fria söckendagar som det antal sön- och helgdagar lian varit sysselsatt vid
nämnda tjänst. I fråga om de befattningshavare, som vid den föreslagna institutionen
skulle komma att utföra sådant arbete, har kommittén icke avsett någon
ändring.
Det torde få anses vara till väsentlig fördel för vårt lands näringsliv, därest
för de många ekonomiskt viktiga uppgifter, som å hithörande områden vänta på
sin lösning, må kunna påräknas biträde av den föreslagna institutionens tjänstemän
med deras i tjänsten vunna omfattande erfarenhet. Dessa utredningar åt kommuner
och enskilda kunna lämna ett värdefullt komplement till de på allmän bekostnad
verkställda undersökningarna. Det är väl ock tydligt, att dylikt arbete
ökar tjänstemännens egen erfarenhet, särskilt på det praktiskt hydrografiska området,
samt deras därav härflytande intresse för sina uppgifter.
Bestämmelser i nämnda hänseende finnas intagna i gällande instruktion för
hydrografiska byrån och torde jämväl böra meddelas i instruktion för den föreslagna
nya institutionen, därvid även instruktionen för Sveriges geologiska undersökning
må anföras såsom vägledande exempel.
Ett anlitande av tjänsteman hos den nya institutionen för arbeten, varom nu
är fråga, åt kommun eller enskild, torde, såvitt de äro avsedda att utföras å annan
tid än tjänstemannens semester och alltså skulle nödvändiggöra tjänstledighet för
honom, böra anses förutsätta, att arbetena kunna förväntas bliva till mera allmänt
gagn. Och utgår kommittén vidare därifrån, att tjänstledighet, som nu nämnts, ej
må ifrågakomma under andra villkor än dels att tjänstledighet icke må föranleda
någon ofördelaktig rubbning av tjänstearbetet inom eller för institutionen och dels
att tjänstledigheten ej må föranleda någon kostnad för det allmänna, utan att, i
enlighet med i allmänhet gällande och jämväl härnedan föreslagna avlöningsvillkor.
kostnaden för ersättning till eventuell vikarie för den tjänstledige må gottgöras
genom vad den tjänstledige förpliktas avstå av sin avlöning.
Vid uppgörande av förslag till avlöningsvillkor har kommittén tagit behörig
hänsyn i tillämpliga delar såväl till nu gällande sådana villkor för meteorologiska
centralanstalten som ock till bestämmelser, som vid senare årens riksdagar antagits
vid åtskilliga då beslutade löneregleringar, ävensom, i avseende å gruppering och
uppställning m. m., till bestämmelser, som av kommittén upptagits i visst} under år
1917 framlagda förslag till löneregleringar.
Det torde höra här erinras, att enligt de för meteorologiska centralanstalten
gällande avlöningsvillkor innehavare av ordinarie befattning därstädes är — därest
anstaltens ställning inom statsförvaltningen så förändras, att densamma ej längre
kan anses såsom självständig institution, eller därest vissa anstalten tillhörande
Bestämmelser
rörande
undersökningar
åt
kommuner
och enskilda.
Avlönings
villkor.
294
Nionde huvudtiteln.
[97.1 göromål överflyttas till annan institution pliktig att, med bibehållande av den
tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning
sköta de göromål, som honom anförtros, eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra inom den institution, till vilken göromålen överlämnas.
Vid avgivande år 1913 av sitt betänkande angående hydrografiska byrån
ansåg kommittén sig ej kunna ifrågasätta för byråingenjörerna rätt att för löneförhöjning
räkna sig till godo tid, som förflutit före den då föreslagna statens
ikraftträdande; Kungl. Maj:t gillade denna kommitténs uppfattning.
Då kommittén nu ställts inför spörsmålet, huruvida kommittén ej fortfarande
borde intaga samma ståndpunkt beträffande byråingenjörerna vid hydrografiska
byrån, för så vitt de må varda befordrade till tjänstemän av andra graden vid den
föreslagna nya institutionen, har emellertid för kommittén framstått billigheten av
att ett undantag göres för den av de nuvarande ifrågavarande tjänstemännen Magnus
Albrecht Richard Smedberg, som innehaft sin befattning ända sedan byråns tillkomst.
Det har i sådant hänseende erinrats, att, efter det Kungl. Maj:t på förslag
av kommittén vid 1913 års riksdag gjort framställningar om uppförande å ordinarie
stat såväl av hydrografiska byrån som av vissa befattningar vid meteorologiska
centralanstalten, riksdagen på statsutskottets hemställan biföll vad i sistnämnda
hänseende föreslagits, varemot på jordbruksutskottets hemställan framställningen i
det förra avseendet, med särskild hänsyn till frågan om sammanslagning av nämnda
institutioner, av riksdagen avslogs.
Hade riksdagens bifall vunnits även för hydrografiska byråns vidkommande,
skulle nu ifrågavarande, där anställde tjänsteman hava blivit ordinarie från och
med år 1914, i likhet med vad fallet var med omförmälda befattningar vid meteorologiska
cenlralanstalten, och sålunda, om i övrigt gällande avlöningsvillkor uppfyllts,
berättigats att för löneförhöjning tillgodoräkna tiden från och med år 1914.
Då emellertid i följd av flera samverkande omständigheter förslaget om
sammanslagningen först nu kommit att framläggas, synes det kommittén billigt,
att, vid bifall till detta förslag och därest byråingenjören Smedberg befordras till
tjänsteman av andra graden vid den nya institutionen från och med ikraftträdandet
av staten för densamma, honom må för ålderstillägg tillgodoföras tiden från och
med år 1914.
Om aansittir För bedömande av spörsmålet om de övriga anslag å ordinarie stat, vilka
Jofdinarie för den ifrågasätta nya institutionens verksamhet må vara erforderliga, vill komitat.
mittén i korthet erinra om de anslag, vilka av styrelsen för hydrografiska byrån
äro föreslagna å ordinarie stat för nämnda byrås vidkommande, ävensom angående
vissa anslag å ordinarie och extra stat, vilka äro beviljade till uppförande i 1918
års riksstat för meteorologiska centralanstalten, och vilka samtliga anslag antingen
helt eller delvis avse ändamål, som för den nya institutionen synas böra tillgodoses
förmedelst ordinarie anslagsmedel.
Å statförslaget för hydrografiska byrån äro såsom ordinarie anslag uppförda
till ersättningar åt extra biträden, gratifikationer och vikariatsersättningar
0,300 kronor, till arvoden åt observatörer 9,000 kronor och till expenser 4,000 kronor.
Ä meteorologiska centralanstaltens ordinarie stat är upptaget ett anslag,
å 5,000 kronor till arvode åt vetenskapligt bildat extra biträde och vikariats
-
Nionde huvudtiteln.
295
ersättningar. Av detta belopp äro 3,600 kronor beräknade till det extra biträdet
och 1,400 kronor till vikariatsersättningar.
Till arvoden åt observatörerna vid rikets meteorologiska stationer m. in. är
pa extra stat för år 1913 beviljat ett reservationsanslag av 16,40(> kronor. Nämnda
anslag är, enligt vad kommittén inhämtat, avsett att utgå med följande belopp till
uedannämnda ändamål:
till observatörsarvoden..................................................
» expenser .................................................................
» utrustning.................................................................
» resor ........................................................................
» gratifikation åt vaktmästaren ..............................
» extra kvinnliga biträden ......................................
kronor
8,000
3.000
2.000
600
200
2.600
tillhopa kronor 16.400.
Vidare år å extra stat för år 1918 beviljat ett reservationsanslag av 700
kronor till upprätthållande av två meteorologiska stationer, den ena i Gällivare
och den andra i Sårna.
Till utförande under meteorologiska centralanstaltens ledning och kontroll av
meteorologiska observationer för den hydrografiska undersökningen av Sveriges
färskvatten utgår å extra stat ett reservationsanslag av 12.100 kronor. Detta
anslag är fördelat på följande poster:
till arvoden åt observatörer .................................................................... kronor 9,700
» underhåll av instrument och apparater............................................ » 300
» inspektionsresor.................................................................................... > 700
» prövning av instrument och apparater, granskning, beräkning
och tabellering av iakttagelserna, diverse skrivgöromål m. m. » 1,400
tillhopa kronor 12,100.
i 97.]
Det å vederbörande styrelses förslag till stat för hydrografiska byrån uppförda
anslaget till ersättningar åt extra biträden m. in., 6,300 kronor, inbegriper
jämväl ett för vikariatsersättningar avsett belopp å 1,800 kronor. Fråndrages sistnämnda
belopp, återstår för extra biträden och gratifikationer för hydrografiska
byråns vidkommande en föreslagen summa av 4,500 kronor. Kommittén har intet
att erinra mot detta belopp.
Från det å meteorologiska centralanstaltens ordinarie stat uppförda anslaget
å 5,000 kronor till arvode åt vetenskapligt bildat extra biträde och vikariatsersättningar
utgå för närvarande arvoden till två manliga biträden. Den ena av dessa
befattningar har föreslagits att ombildas till en förstagradstjänst vid den nya institutionen.
Det har emellertid framhållits såsom synnerligen önskvärt, att även
vid bifall till nämnda förslag man fortfarande finge räkna med ett arvode å 8,600
kronor till en vetenskapligt bildad extra tjänsteman på det meteorologiska området,
och har kommittén icke ansett sig böra motsätta sig detta önskemål.
För beredande av semesterledighet för befattningshavare vid den nya institutionen
måste givetvis finnas tillgång till vikariatsersättningar, varvid beräkning bör
ske efter av riksdagen godtagna grunder. Hänsyn bör jämväl tagas till eventuellt
behov av medel utöver tjänstgöringspenningar till avlönande av vikarier för kvinn
-
296
Nionde huvudtiteln.
"97.1 liga biträden och vaktmästare under sjukdom ävensom, i den mån så befinnes nödigt,
till erforderliga särskilda ersättningar åt vikarier under befattninghavares tjänsteresor.
I betraktande härav har kommittén ansett medel till vikariatsersättningar
böra beräknas till 4,000 kronor.
Vid beräknande av nu ifrågavarande anslags belopp böra vidare beaktas det
från extra reservationsanslaget till arvoden åt observatörerna vid rikets meteorologiska
stationer m. in. utgående beloppet å 200 kronor till gratifikation åt meteorologiska
centralanstaltens vaktmästare ävensom det fortfarande behövliga belopp å
2,600 kronor till extra kvinnliga biträden, som jämväl för närvarande ingår i samma
reservationsanslag.
I nu ifrågavarande anslag skulle inberäknas den post å 1,400 kronor till
prövning av instrument och apparater, granskning, beräkning och tabelleriug av
iakttagelser, diverse skrivgöromål m. in., som för närvarande ingår i det extra
anslaget till meteorologiska observationer för den hydrografiska undersökningen av
Sveriges färskvatten. Vid bifall till kommitténs ovan framlagda förslag om uppförande
å ordinarie stat av tio kvinnliga biträden synes nämnda anslagspost böra
minskas med ett belopp av 1,200 kronor, motsvarande vad från densamma hittills
utgått till ersättning åt kvinnlig arbetskraft; i anslutning härtill torde i förevarande
anslag endast böra inräknas skillnaden, som erhålles genom avdrag av sistberörda
belopp från angivna 1,400 kronor, eller alltså 200 kronor.
Nu nämnda olika poster böra sammanföras till ett gemensamt anslag till
ersättningar åt extra biträden, gratifikationer och vikariatsersättningar, vilket anslag
alltså synes böra i staten uppföras till ett belopp av 15,100 kronor.
Å statförslaget för hydrografiska byrån är såsom ordinarie upptaget ett
anslag till arvoden åt observatörer å 9,000 kronor. Vad till stöd för detta anslags
belopp anförts har icke givit kommittén anledning till erinran.
Av det extra reservationsanslaget å 12,100 kronor till meteorologiska observationer
för den hydrografiska undersökningen av Sveriges färskvatten utgår till
arvoden åt observatörer ett belopp av 9,700 kronor.
Då, enligt vad kommittén inhämtat, göromålen för de observatörer, till vilka
avlöning skulle utgå från nu nämnda två anslag, äro ganska likartade och det
ansetts medföra fördel ur ekonomisk synpunkt att i framtiden på vissa ställen hava
gemensamma observatörer för både nederbörd och vattenstånd, har det synts kommittén
lämpligt, att arvodena för nämnda ändamål utgå från ett gemensamt ordinarie
anslag.
Till detta anslag torde jämväl böra läggas det belopp å 8,000 kronor, vilket
beräknats till observatörsarvoden från det extra reservat onsanslaget till arvoden
åt observatörerna vid rikets meteorologiska stationer m. in Dessutom synes det
lämpligt att i ett sådant gemensamt ordinarie anslag även inbegripa det extra
reservationsanslaget (för år 1918 700 kronor) till upprätthållande av två meteorologiska
stationer.
Samtliga nu nämnda poster torde sålunda böra sammanföras till ett gemensamt
anslag till arvoden åt observatörer, vilket alltså skulle bestämmas till 27,400
kronor. Anslaget synes böra hava reservationsanslags natur.
Å statförslaget för hydrografiska byrån är uppfört såsom ordinarie ett anslag
till expenser å 4,000 kronor; nämnda belopp har icke givit kommittén anledning
Monde huvudtiteln. 297
till erinran. Till detta anslag torde böra läggas jämväl det belopp å 3,000 kronor, rov i
vilket utgåi’ till expenser från det extra reservationsanslaget till arvoden åt obser- L
va tömma vid rikets meteorologiska stationer m. in. Å den ifrågasatta nya institutionens
ordinarie stat bör alltså uppföras ett anslag till expenser å 7,000 kronor.
Till utvidgad väderlekstjänst vid meteorologiska centralan,stalten är å extra Anslå- k
stat uppfört ett reservationsanslag av 25,000 kronor. Av detta anslag äro 3,600 extra stat.
kronor beräknade t i 11 ^ arvode åt ett extra biträde, varjämte ersättningar å 1,200
kronor beräknats utgå till kvinnliga biträden. Anslaget till utvidgad väderlekstjänst
synes fortfarande böra utgå å extra stat. Då vid bifall till kommitténs förslag
om uppförande å ordinarie stat för den ifrågasatta institutionen av fyra förstagradstjänster
ävensom tio kvinnliga biträdesbefattningar ovannämnda arvoden eller
ersättningar å 3,600 kronor och 1,200 kronor icke vidare bliva erforderliga, synes
ifrågavarande anslag böra minskas till 20,200 kronor.
Till resekostnader och hantlangning vid mätningar har för hydrografiska
byråns vidkommande föreslagits ett extra anslag å 9,500 kronor. Till detta belopp,
i avseende varå kommittén icke har något att erinra, torde böra vid en sammanslagning
av hydrografiska byrån och meteorologiska centralanstalten läggas dels det
till 700 kronor beräknade beloppet till inspektionsresor, vilket för närvarande utgår
från det extra reservationsanslaget till meteorologiska observationer för den
hydrografiska undersökningen av Sveriges färskvatten, dels ock det belopp å 600
kronor, vilket utgår till resor från det extra reservationsanslaget till arvoden åt
observatörerna vid rikets meteorologiska stationer in. m. Till resekostnader och
hantlangning vid mätningar för den föreslagna institutionen torde alltså å extra
stat erfordras ett anslag av 10,800 kronor. Med hänsyn därtill att omkostnaderna
för dessa ändamål äro särskilt växlande år från år, synes även detta anslag böra
hava karaktär av reservationsanslag.
Till publikationer har för hydrografiska byråns vidkommande föreslagits ett
extra anslag av 8,000 kronor. Därest en sammanslagning av ifrågavarande institutioner
kommer till stånd, bör detta anslag sammanslås med det för närvarande å
extra stat utgående reservationsanslaget å 5,500 kronor till utgivande genom
meteorologiska centralanstaltens försorg av »Meteorologiska iakttagelser i Sverige»
jämte bihang. Till utgivande av publikationer skulle sålunda för den föreslagna
institutionen erfordras ett extra anslag av 13,500 kronor, vilket torde böra hava
reservationsanslags natur.
Till komplettering och underhåll av peglar och utrustning har för hydrografiska
byrån beräknats ett extra anslag av 4,500 kronor. I händelse av godtagande
av detta belopp bör vid en sammanslagning av ifrågavarande institutioner
till detsamma läggas dels det belopp å 2,000 kronor till utrustning, som beräknas
utgå ur ovan omförmälda extra reservationsanslag till arvoden åt observatörerna
vid rikets meteorologiska stationer m. m., dels ock en summa av 300 kronor, vilken
för närvarande utgår till underhåll av instrument och apparater från det extra
reservationsanslaget till meteorologiska observationer för den hydrografiska undersökningen
av Sveriges färskvatten. För ifrågavarande ändamål skulle alltså för
den föreslagna institutionen erfordras ett extra anslag av 6,800 kronor. Detta
anslag synes böra tilläggas reservationsanslags karaktär.»
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml.
38
[97.]
Stat och
kostnadsberäkning.
298 Nionde huvudtiteln.
Under åberopande av vad sålunda anförts har kommittén framlagt
följande förslag till ordinarie stat för riksanstalten för meteorologi
och hydrografi. ______
juli iiyuLOftiau. |
|||||
| |
Tjänst- |
Orts- |
Summa ! |
||
Lön |
gon res-penningar |
tillägg |
|||
Kr. |
Kr. |
Kr. |
Kr. |
||
1 överdirektör och chef ............ 1 tjänsteman av andra lönegraden |
5,700 |
2,500 |
800 |
9,000 ; |
Efter 5 år kali lönen höjas |
(förste statsmeteorolog, förste |
1,800 |
400 |
med 500 kronor och efter |
||
[ statshydrograf) ..................... |
3,600 |
5,800 |
10 år med ytterligare 500 |
||
j 5 dito (dito) ........................... |
18.000 |
9,000 |
2,000 |
29,000 j |
kronor. |
Efter 5 år kan lönen höjas |
|||||
1 tjänsteman av första lönegraden |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 | |
med 500 kronor, efter loj |
| 3 dito (dito) ........................... |
• 6,600 |
4,500 |
900 |
12,000 |
än ytterligare 500 kronor, j |
1 kvinnligt biträde av tredje graden |
1,100 |
750 |
150 |
2,000 |
Efter 5 år kan lönen höjas |
! 1 kvinnligt biträde av andra graden |
900 |
550 |
150 |
1,600 |
|
4 dito ................................... |
3,600 |
2,200 |
600 |
6,400 |
10 år med ytterligare 2001 |
1 kvinnligt biträde av första graden |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
kronor. |
! 3 dito .................................... |
2,100 |
1.050 |
450 |
3,600 |
1 Efter 5 år kan lönen höjas |
1 vaktmästare ........................ |
800 |
550 |
150 |
1,500 |
med 100 kronor, efter 10 år |
1 dito ................................... |
800 |
550 |
150 |
1.500 |
och efter 15 år med än |
Till ersättningar åt extra biträden, |
15,100 |
||||
ersättningar ........................ Till arvoden åt observatörer, re- |
|||||
27,400 |
|||||
servationsanslag .................. |
— |
— |
— |
||
Till expenser .......................... Summa |
— |
— |
— |
7,000 |
|
1 — |
127,100 |
Anm. Därest bostad med bränsle eller med bränsle och lyse anvisas åt vaktmästare, skall han av
sin lön avstå för bostad med bränsle 250 kronor samt för bostad med bränsle och lyse 2*5 kronor, allt
för år räknat. Åtnjutes lyse, åligger befattningshavare att själv bekosta armatur och lampor.
Kommittén har vidare ansett, att å extra stat borde uppföras:
till utvidgad väderlekstjänst, reservationsanslag .................. kronor 20,200
» resekostnader och hantlangning vid mätningar, reservationsanslag
.................................................................. y> 10,800
» utgivande av publikationer, reservationsanslag............. » 13,500
» komplettering och underhåll av peglar och utrustning,
reservationsanslag .......................................................... » 6^00
tillhopa kronor 51,300.
Nionde huvudtiteln.
299
Totalsumman av föreslagna ordinarie och extra anslag skulle alltså
utgöra 178,400 kronor.
Nu utgående eller till utgående under år 1918 beviljade anslag
äro under nionde huvudtiteln:
för hydrografiska byrån med observationsstationer (extra
anslag)............................................................................. kronor 62,900
därav 2,700 kronor till lokalhyra;
under åttonde huvudtiteln:
meteorologiska centralanstalten (ordinarie anslag) ............ » 27,200
till arvoden åt observatörerna vid rikets meteorologiska
stationer m. in. (extra anslag)..................................... » 16,400
» utvidgad väderlekstjänst vid meteorologiska centralanstalten
(extra anslag).................................................. » 25,000
» upprätthållande av två meteorologiska stationer (extra
anslag) ............................................................................. » 700
» utförande av meteorologiska observationer för den
hydrografiska undersökningen av Sveriges färskvatten
(extra anslag)........................................................ » 12,100
» utgivande genom meteorologiska centralanstaltens
försorg av »Meteorologiska iakttagelser i Sverige»
jämte bihang (extra anslag) ...................................... » 5,500
tillhopa kronor 149,800.
Då i detta belopp ingå 2,700 kronor till lokalhyra, men någon
motsvarande post icke finnes upptagen i de föreslagna anslagen, bör
för jämförelsens skull samma belopp avdragas från de nu utgående
anslagen. Dragés det återstående beloppet av dessa anslag, 147,100 kronor,
från ovannämnda summa å 178,400 kronor, erhålles ett belopp av 31,300
kronor, vilket alltså utgör den kostnadsökning, som skulle betingas av
vad kommittén föreslagit.
Vid uppgörandet av kommitténs kostnadsberäkning har, enligt vad
kommittén framhållit, icke, vare sig å ena eller andra sidan, hänsyn tagits
till de extra anslag, som utgå och enligt kommitténs åsikt fortfarande
borde utgå dels under nionde huvudtiteln till hydrogeologiska specialundersökningar
dels under sjätte huvudtiteln till åstadkommande av en
schematisk förteckning och beskrivning över Sveriges vattenfall dels ock
under åttonde huvudtiteln för vederbörande anstalts förseende med dagliga
meteorologiska telegram från Färöarna och Island. 0
i) Likaledes har kommittén icke tagit hänsyn till de extra anslagen under åttonde huvudtiteln
för publikation av undersökningar rörande de högre luftlagren samt till meteorologiska
observationer k Pårtetjåkko.
300
Nionde huvudtiteln.
[97.]
Särskilda
yttranden
av institutionernas
föreståndare.
Likaså har hänsyn ej tagits till ålderstillägg åt ordinarie befattningshavare
vid den föreslagna nya institutionen, vilka lönetillägg syntes böra
utgå av vederbörande huvudtitels gemensamma förslagsanslag till ålderstillägg.
Slutligen har kommittén yttrat följande:
»I det föregående har frågan om lokaler åt den nya institutionen icke blivit
berörd. För närvarande har meteorologiska centralanstalten lokaler dels i vetenskapsakademiens
f. d. hus vid Drottninggatan, dels, för sin väderlekstjänst, i telegrafstationens
hus vid Skeppsbron nr 2, medan hydrografiska byrån hyr lokaler av
Stockholms stad i arméförvaltningens f. d. hus vid Munkbrogatan nr 2. Uti sin
skrivelse den 2 november 1915 föreslog styrelsen för hydrografiska byrån, att en
provningsanstalt för liydrometriska instrument skulle anordnas, och yttrade, att detta
eventuellt kunde ske i samband med beredande av nya lokaler för hyrån, i vilket
fall i en eventuell nybyggnad jämväl borde beredas plats för meteorologiska centralanstalten,
vare sig en sammanslagning ägde rum eller icke.
Kommittén har icke ansett sig böra ingå. närmare på ordnandet av dessa
lokalfrågor, som givetvis kräva en särskild utredning, Därvid torde ett förslag att
uti en påtänkt nybyggnad för centraltelegrafstationen i Stockholm bereda plats för
både meteorologiska centralanstalten och hydrografiska byrån vara särskilt förtjänt
av beaktande, då därigenom väderlekstjänsten bleve förlagd i nära samband såväl
med institutionen i övrigt som med telegrafstationen. I avvaktan på en dylik utredning
och därav eventuellt föranledda byggnadsåtgärder bör emellertid, enligt
kommitténs mening, lokalfrågan tills vidare provisoriskt ordnas.»
Vid löneregleringskommitténs betänkande finnas fogade särskilda
yttranden av de såsom sakkunniga anlitade föreståndarna vid de tre
ifrågavarande institutionerna.
Föreståndaren vid hydrografiska byrån, filosofie doktorn A. W.
Wallén bar därvid förklarat sig av anförda skäl anse, att två av de föreslagna
andragradsbefattningarna hade bort uppföras såsom befattningar i
mellangrad mellan chefens och andragradsbefattningarna, förslagsvis
såsom byråföreståndare med professors avlöning. Därest ekonomiska
skäl skulle för det närvarande förhindra en sådan lösning, s}rntes åtminstone
tilläggsarvoden å 500 kronor hava bort upptagas å ordinarie
stat för två av andragradstjänstemännen.
Föreståndaren vid nautisk-meteorologiska byrån, filosofie doktorn
C. G. Fineman har riktat anmärkningar mot den föreslagna sammanslagningen
av de bägge andra anstalterna och sammanfattat sin meninghärom
sålunda, att han ansåge, att ett realiserande av kommitténs
förslag skulle medföra dels ett icke önskvärt förryckande av hydrografiska
byråns ställning inom den allmänna organisationen, dels en för
meteorologiska centralanstaltens utveckling och arbeten icke gagnelig
förändring av denna anstalts ställning och organisation, dels ock en
Nionde huvudtiteln.
301
avsevärd kostnadsökning utan motsvarande vinst på andra områden
samt att fördenskull en sådan åtgärd skulle komma att visa sig förfelad.
.Jämväl föreståndaren vid statens meteorologiska centralanstalt,
piofessorn N. G. It k Kol in har ansett den föreslagna sammanslagningen
skadlig, särskilt i vetenskapligt hänseende. Han har framhållit fördelen
av att vetenskapsakademien granskat och bekostat tryckningen av anstaltens
årsbok »Meteorologiska iakttagelser i Sverige» och av många
utav anstaltens tjänstemän utarbetade avhandlingar, vilket medfört, att
den vetenskapliga delen av anstaltens verksamhet blivit*gynnad och
befordrad. Genom sammanslagningen till eu institution, som icke skulle
stå under vetenskapsakademiens inseende, skulle denna fördel gå förlorad.
Ekholm har vidare framhållit den stora omfattningen av anstaltens
verksamhet och dess stora personal, ifall däri Unge inräknas de nära
700 observatörerna i landsorten. Kommitténs påstående, att eu vetenskaplig
statsanstalt av ungefärligen samma omfattning, som den sammanslagna
institutionen skulle få, funnes i Sveriges geologiska undersökning,
voie märkvärdigt, då ju sistnämnda institution hade långt mindre personal
an anstalten ensam. Hydrografien vore ett vetenskapligt gränsområde
men av synnerligen stor praktisk betydelse och med speciella mätningsmetoder.
Därför hade man också i de flesta kulturländer inrättat självständiga
hydrografiska institut, I Nordamerikas Förenta Stater hade
man emellertid låtit hydrografien lyda under det geologiska institutet.
Endast undantagsvis och i liten skala funne man i utlandet hydrografien
sammankopplad med något meteorologiskt institut. Den nuvarande
svenska organisationen mecl två skilda institut stode i full överensstämmelse
med den organisation, som i de stora kulturländerna blivit
prövad och godkänd såsom varande den lämpligaste. Den meteorologiska
centi alanstalten intoge i Sverige en så dominerande ställning inom den
meteorologiska forskningen, att den gott kunde på sitt område jämställas
med Sveriges geologiska undersökning på dess område. Genom sammankoppling
med hydrografiska byrån skulle i detta avseende icke något
nämnvärt vinnas. Däremot skulle anstalten därigenom riskera att förlora
utvecklingsmöjligheter, som den nu såsom självständig institution åtnjöte.
Slutligen har Ekholm framhållit, hurusom redan föreståndarskapen
föi de bägge särskilda institutionerna ställde så stora krav på innehavarnas
kompetens, att det vore svårt att finna personer, som fyllde
måttet, samt anfört, att härav följde, att det torde bli så gott som
omöjligt att finna en person med kompetens att på ett tillfredsställande
sätt såsom överdirektör sköta den sammansatta riksanstalten.
[97
[97.]
Utlåtanden
över löneregleringskommittens
förslag.
Sverige*
geologiska
undersökning.
302 * Nionde huvudtiteln.
Över lönereglermgskommitténs ifrågavarande förslag hava infordrade
utlåtanden avgivits av styrelsen för hydrografiska byrån, föreståndaren
vid statens meteorologiska centralanstalt, föreståndaren vid nautiskmeteorologiska
byrån, Sveriges geologiska undersökning, svenska liydrografisk-biologiska
kommissionen, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, statskontoret och vetenskapsakademien.
Dessutom har yttrande inkommit från svenska teknologför
eningen.
I dessa utlåtanden tillstyrkes löneregleringskommittens sammanslagningsförslag
i huvudsak av Sveriges geologiska undersökning,
vattenfallsstyrelsen, lantbruksstyrelsen — med reservation av byråchefen
Ewe — och teknologföreningen. 1 vissa hänseenden hava dock i några
av dessa utlåtanden avvikande förslag framställts. Avstyrkande utlåtanden
hava avgivits av föreståndarna vid meteorologiska centralanstalten
och nautisk-meteorologiska byrån, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och statskontoret, Åven styrelsen för hydrografiska byrån har med ordförandens
utslagsröst mot tre reservanter avstyrkt förslaget. Svenska
hydrografisk-biologiska kommissionen samt vetenskapsakademien — dock
med reservationer — hava slutligen förordat, att ärendet måtte bliva
föremål för förnyad utredning. 1 flera av de utlåtanden, som utmynna
i avstyrkande eller begäran om ny utredning, hava eventuellt framställts
vissa detalj erinringar mot förslaget.
Ur dessa vidlyftiga handlingar torde följande böra här återgivas.
I Sveriges geologiska undersöknings utlåtande anföres bland annat:
»Sveriges geologiska undersökning är för sin del övertygad om, att en sammanslagning
av hydrografiska hyrån och meteorologiska centralanstalten till en
gemensam institution under en chef skulle på grunder, som blivit anförda i det
remitterade betänkandet, innebära flera och betydande fördelar. Det förefaller
undersökningen uppenbart, att därigenom arbetena inom de nu av varandra oberoende
två anstalterna skulle kunna anordnas på ett mera kraftbesparande sätt,
dubbelarbete i görligaste mån kunna undvikas samt utredningar särskilt av de många
i praktiskt som teoretiskt hänseende viktiga frågor, vilka tillhöra gränsområdena
mellan de båda institutionernas verksamhetsfält, kunna föras med större lätthet och
framgång, än om de jämväl i framtiden-förbliva av varandra oberoende anstalter
med vardera sin ledning. De farhågor mot sammanslagningens verkningar, som
framförts av särskilt meteorologiska centralanstaltens föreståndare, professor Ekholm,
och föreståndaren för nautisk-meteorologiska byrån, doktor Fineman, synas
geologiska undersökningen icke väl grundade. Så vitt undersökningen kan finna,
lämnar ingenting i det föreliggande förslaget stöd för antagandet, att meteorologien
genom den föreslagna nya organisationen skulle komma att bliva tillbakasatt i förhållande
till hydrografi samt därigenom hämmad i sin utveckling. Oavsett det
Nionde huvudtiteln.
do:
intima samband, som existerar mellan meteorologi och hydrografi, torde den nya
institutionens chef ungefär lika ofta komma att vara en person, vars föregående
arbeten huvudsakligen fallit inom det rent meteorologiska området, som en vars
verksamhet och intressen mera legat åt det rent hydrografiska hållet; och även i
sistnämnda fall lär det, på grund av den grundläggande betydelse, som meteorologien
äger jämväl för hydrografi^!, få anses uteslutet, att till chef skulle komma
att utnämnas någon, som vore i saknad av nödig kompetens i meteorologi. På
grund av de meteorologiska och hydrografiska arbetenas med varandra närbesläktade
natur synes det undersökningen icke heller böra bliva svårare för chefen
för den föreslagna institutionen att, under förutsättning av i övrigt lämplig
organisationsform, med tillräcklig sakkunskap utövä chefskapet till såväl de meteorologiska
som de hydrografiska arbetenas fromma, än för en chef för snart sagt
vilket av våra övriga ämbetsverk eller större institutioner som helst att följa arbetena
inom sitt verks eller sin institutions olika grenar. Åtminstone håller undersökningen
före, att svårigheterna i detta hänseende inom den föreslagna nya institutionen
i intet hänseende skola ställa sig större än t. ex. inom den till jämförelse
i betänkandet ofta åberopade Sveriges geologiska undersökning, av vars olika arbetsgrenar
flera äro minst lika mycket skiljaktiga ifrån varandra som nuvarande
meteorologiska centralanstaltens arbetsuppgifter ifrån hydrografiska byråns.
Tydligt torde väl även vara, att, om de av professor Ekholm åberopade talrika
meteorologiska observatörernas i landsorten arbeten kunnat övervakas och bearbetas
genom meteorologiska centralanstaltens hittillsvarande relativt fåtaliga byråpersonal,
detta åtminstone lika verksamt bör kunna ske genom den sammanslagna,
för såväl den meteorologiska som hydrografiska avdelningen utvidgade större riksanstalten.
Sveriges geologiska undersökning får alltså för sin del förorda sammanförandet
av hydrografiska byrån och meteorologiska centralanstalten till en riksanstalt
för meteorologi och hydrografi.
Likaledes anser undersökningen det vara naturligt och riktigt, att denna
riksanstalt liksom ett flertal andra praktiskt-vetenskapliga anstalter, med vilka den
till en del kominer att samarbeta, förlägges under kungl. jordbruksdepartementet,
ävensom givetvis, att den nya institutionen bör vara förlagd i Stockholm.
Undersökningen har ingen invändning att framställa beträffande sammansättningen
av den föreslagna styrelsen för riksanstalten och de uppgifter, som enligt
förslaget skulle tillkomma densamma.
Beträffande själva riksanstaltens organisation vill undersökningen endast
framhålla, att det enligt dess förmenande skulle vara ur flera synpunkter synnerligen
fördelaktigt, om mellan chefen och andragradstjänstemännen funnes avdelningsföreståndare,
så att arbetena kunde fördelas på två underavdelningar eller byråer,
den ena för meteorologi med huvudvikten lagd på väderlekstjänst och stormvarningar,
den andra för hydrografi med särskild hänsyn till dess praktiska grenar. Beskaffenheten
av de löpande detaljarbeten, vilka skulle komma att fälla inom var
och en av dessa båda underavdelningar, synes göra en sådan uppdelning naturlig
och befogad. Om en sådan uppdelning icke sker, kommer det att åligga chefen
att själv övervaka alla det löpande arbetets detaljer, såväl i fråga om väderlekstjänsten
som i fråga om vattenmängdsmätningarna och profilavvägningarna m. m.,
och det förefaller undersökningen, som om man härigenom skulle riskera, att che
-
304
Nionde huvudtiteln.
[97.]
fens tid i alltför hög grad komme att upptagas av det löpande detaljarbetet, så
att han icke i tillräcklig utsträckning bleve i stånd att följa den allmänna utvecklingen
och framstegen inom vetenskapen och i synnerhet inom de näringsgrenar,
som riksanstalten skall gagna. Organiserandet av arbetet på två underavdelningar
med var sin föreståndare, som i avlöningshänseende skulle intaga en förmånligare
ställning än andragradstjänstemännen, skulle vidare givetvis hava stor betydelse för
verkets rekrytering och särskilt för kvarbehållandet av de bästa förmågorna inom
detsamma. Även om det är möjligt att med andra grads löneförmånerna åt institutionen
förvärva goda unga krafter, kommer den av löneregleringskommittén föreslagna
organisationen efter all sannolikhet att verka så, att de bästa förmågorna
någon tid efter uppnådd andra grads tjänsteställning söka så vitt möjligt lägga sina
arbeten så, att dessa kunna meritera för .högre avlönade statstjänster på annat håll,
t. ex. för professurer vid universiteten. Även om de direkta specimensarbetena för
sådan framtida anställning utom riksanstalten utföras utom tjänstetiden, lära de ej
kunna undgå att åtminstone i många fall inverka splittrande och menligt på intresset
för det direkta tjänstearbetet. Däremot skulle det helt visst gagna arbetet
inom anstalten i såväl kvalitativt som kvantitativt hänseende, om de bästa förmågornas
befordringsutsikter förläde konkurrensen dem emellan inom anstaltens
egna huvuduppgifter, vilket i regeln skulle bliva fallet, därest två av andragradstjänsterna
outbildades till bättre avlönade avdelningsföreståndarbefattningar.
Då löneregleringskommittén särskilt hänvisat på Sveriges geologiska undersökning
såsom en institution, där arbetena under i övrigt tämligen likartade förhållanden
kunnat organiseras under en chef och utan särskilda avdelningsföreståndare,
vill undersökningen erinra om, att vid utarbetandet av förslaget om dess
organisation och överförande till ordinarie stat år 1907 från undersökningens sida
starkt betonades önskvärdheten av liknande avdelningsföreståndare liksom vid många
motsvarande institutioner i utlandet, ehuru detta förslag icke upptogs av löneregleringskommittén.
Den erfarenhet, som förvärvats vid Sveriges geologiska undersökning
under tiden efter 1907, har än mer övertygat undersökningen om, att det
skulle hava varit lyckligt, om även inom denna institution förefunnits en viss uppdelning
av arbetet på olika avdelningar med under chefen stående avdelningsföreståndare,
och det är ej minst med utgångspunkt från denna erfarenhet, som undersökningen
vill förorda inrättandet av dylika befattningar vid den föreslagna riksanstalten.
På grund av det anförda får Sveriges geologiska undersökning, på samma
gång den förordar sammanförandet och organiserandet i huvudsaklig överensstämmelse
med löneregleringskommitténs förslag av hydrografiska byrån och meteorologiska
central anstalten till eu riksanstalt för meteorologi och hydrografi, i underdånighet
föreslå, att tvenne av de föreslagna andragradstjänstema ombildas till avdelningsföreståndarbefattningar,
så att arbetena härigenom uppdelas på två underavdelningar
eller byråer, den ena för meteorologi och den andra för hydrografi.»
Statsgeologen ISvenonius har till undersökningens protokoll avgivit
särskilt yttrande, innefattande motivering för tillstyrkandet, så
vitt på honom ankomme.
Vattenfalls
styrelsen.
Vattenfallsstyrelsen har anfört:
Monde huvudtiteln.
305
»I likhet med kommittén huller vattenfallsstyrelsen före, att eu sammanslagning
bör ske av nuvarande hydrografiska byrån och meteorologiska centralanstalten
tdl en gemensam institution, benämnd meteorologisk-hydrografiska riksanstalten.
Den största fördelen, eu dylik sammanslagning skulle medföra, är givetvis, att den
intimare samverkan mellan nämnda anstalter, som vid utförandet av dem åliggande
arbeten visat sig erforderlig, härigenom bäst skulle kunna förverkligas. Såsom förhållandena
hittills varit, hava, såsom kommittén framhållit, vissa gemensamma frågors
bearbetning förorsakat ett dubbelarbete, som efter sammanslagningen borde
kunna undvikas, vilket i sin tur otvivelaktigt komme att medföra, att arbetskrafterna
kunde utnyttjas i vidare omfattning än hittills.
Den av kommittén förordade sammansättningen av den för institutionen föreslagna
styrelsen, i vilken, bland andra, vattenfallsdirektören skulle vara ledamot,
finner sig vattenfallsstyrelsen jämväl böra tillstyrka.
Beträffande organisationen av den nya institutionen instämmer däremot vattenfallsstyrelsen,
med hänsyn till institutionens huvudsakligen i två större grupper fördelade
verksamhet, i vad eu av de särskilt tillkallade sakkunniga, fil. doktor A. W.
Wallén, i sådant avseende anfört, nämligen att verket lämpligen bör uppdelas på
två avdelningar eller byråer, vardera under sin chef. För att till dessa befattningar
må kunna förvärvas tillräckligt högt kvalificerade personer, synas desamma
böra vara förenade med professors löneförmåner. Vid dylikt förhållande skulle i
stället två av de föreslagna andragradsbefattningarna utgå. Då genom en sådan
anordning befordringsutsikterna komme att ökas, förefinnes givetvis utsikt till, att
mera kvalificerade tjänstemän kunna vara att påräkna vid institutionen.
Vattenfallsstyrelsen, som icke ansett sig böra ingå på en mera detaljerad
granskning av förslaget, har i övrigt intet att däremot erinra.»
I lantbruksstyrelsens utlåtande anföres huvudsakligen följande:
»Genom vattnets kretslopp i naturen (avdunstning, nederbörd, avrinning) stå
de meteorologiska och hydrografiska forskningsområdena i nära beroende av varandra.
Särskilt torde detta gälla sötvattenshydrografien och den del av den meteorologiska
vetenskapen, som har att undersöka de klimatiska förhållandena, klimatologien.
Det ligger därför nära till hands att tänka sig och synes jämväl vara förenat
med avsevärda fördelar att till en gemensam institution sammanföra de institutioner,
vilkas uppgift det är att samla och bearbeta iakttagelsematerialet rörande
dessa förhållanden samt framlägga resultaten av detta arbete i en sådan form, att
de skola kunna blivao till nytta för olika praktiska näringar såsom jordbruk, industri,
fiske och sjöfart. A andra sidan stå även meteorologiens två stora huvudavdelningar,
väderleksläran och klimatologien, i så intimt beroende av varandra, att en
uppdelning av dessa båda forskningsområden på tvenne olika institutioner, såsom
lantbruksstyrelsen redan förut i underdånigt utlåtande den 4 januari 1917 angående
inrättande av en centralanstalt för väderlekstjänst och marinmeteorologi i Göteborg
framhållit, säkerligen skulle bliva till skada för vardera av nämnda institutioner
och därjämte medföra praktiska olägenheter och ökade utgifter. Lantbruksstyrelsen
anser sig därför höra förorda den av löneregleringskommittén föreslagna sammanföringen
av meteorologiska centralanstalten och hydrografiska byrån till en gemensam
riksanstalt för meteorologi och hydrografi.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 39
[97.]
Lantbruksstyrelsen* -
306
Nionde huvudtiteln.
197.]
Reservation.
Svenska teknologföreningen.
Då den ifrågavarande riksanstaltens uppgift måste i huvudsak bliva att gagna
vissa av landets mest betydelsefulla näringar — således av praktisk natur, oaktat
anstaltens arbetsmetoder givetvis måste vara strängt vetenskapliga —, anser sig
lantbruksstyrelsen även kunna förorda löneregleringskommitténs förslag i avseende
å anstaltens förläggande under jordbruksdepartementet — — —.
Vidkommande åter organisationen av den ifrågavarande gemensamma institutionen,
så kan lantbruksstyrelsen icke ansluta sig till löneregleringskommitténs
förslag i detta avseende. Då, såsom av det föregående framgår, denna institution
skulle hava att syssla med tre till sina ändamål olika, fastän med varandra nära
förbundna forskningsområden, nämligen väderleksläran med stormvarningar, ldimatologien
och hydrografien, anser lantbruksstyrelsen, att den föreslagna gemensamma
institutionen bör uppdelas på tre särskilda avdelningar, motsvarande dessa forskningsområden
och med var sin avdelningsföreståndare. Endast därigenom torde åt vart
och ett av dessa forskningsområden kunna beredas den ställning inom institutionen,
som kräves för att denna skall kunna på ett fullt tillfredsställande sätt fylla sin
maktpåliggande uppgift. Därtill kommer, att löneregleringskommitténs förslag att
vid den gemensamma institutionen skulle anställas, förutom en chef, endast andra
och första gradens tjänster, skulle minska utsikterna att för befattningarna i fråga
kunna erhålla fullt kompetenta personer. Lantbruksstyrelsen anser därför, att de
av styrelsen föreslagna tre avdelningsföreståndarna i avseende å löneförmåner höra.
likställas med föreståndarna för de olika avdelningarna i centralanstalten för jordbruksförsök
och skogsförsöksanstalten. Genom att sålunda inom den föreslagna
riksanstalten inrätta tre särskilda avdelningar med var sin väl avlönade chef tillförsäkras
anstalten möjlighet att erhålla de krafter, som erfordras till utveckling
av de forskningsgrenar, varom frågan nu gäller.
För att åstadkomma det nödiga samarbetet mellan de olika avdelningarna
anser lantbruksstyrelsen, såsom ovan antytts, att dessa böra underordnas en gemensam
chef. Denne jämte avdelningsföreståndarna synas böra utgöra institutionens
styrelse. Att inrätta eu särskild utom institutionen stående styrelse med uppgift att
hava överinseendet över densamma, anser lantbruksstyrelsen däremot icke vara behövligt,
då nödigt samarbete med andra institutioner och ämbetsverk kan åvägabringas
även utan en dylik styrelse.»
Skiljaktig mening uttalades av byråchefen Ewe, vilken åberopade
styrelsens för hydrografiska byrån av honom biträdda utlåtande.
Ur svenska teknologföreningens yttrande må följande återgivas:
»Ehuru meteorologiska centralanstalten och hydrografiska byrån ‘till synes
hava så alldeles skilda studieområden, den ena vårt lands meteorologi och klimatologi
och den andra dess hydrografi, finnes dock ett intimt samband och många beröringspunkter
mellan deras verksamhet. De observationer, som göras av den ena
anstalten, äro icke blott till nytta utan i viss mån nödvändiga för att den andra
anstalten skall kunna på ett effektivt sätt lösa sina uppgiftar. Så t. ex. måste ett
systematiskt studium av nederbörd och avdunstning vara nödvändigt för de hydrografiska
arbetena och måste det å andra sidan vara av synnerligt stor vikt för
meteorologien att hava lätt tillgång till resultaten av observationer över vattenstånds
-
Nionde huvudtiteln.
307
och avrinningsförhållandena hos våra insjöar, floder och giaciärer. Denna växelverkan
kommer med all säkerhet att i ännu högre grad bliva nödvändig vid en
fortsatt utveckling av dessa vetenskapsgrenar.
Redan nu har det också visat sig nödvändigt att åvägabringa ett samarbete
mellan anstalterna genom utbyte av observationsmaterial och på annat sätt.
Att ett intimt samband råder mellan de båda anstalternas vetenskapliga verksamhetsområden
framgår också därav, att vetenskapsmännen inom desamma fått i
stort sett samma vetenskapliga utbildning.
På ovan anförda grunder synes det föreningen, att eu sammanslagning av de
båda anstalterna icke i och för sig kan vara till skada varken för den vetenskapliga
verksamheten eller för tillgodogörandet av denna verksamhet för industrien
och övriga näringar, utan att tvärtom avsevärda fördelar därigenom skulle kunna
vinnas.
Ser man först på den framtida utvecklingen av de vetenskapsgrenar, som de
båda anstalterna representera, synes det teknologföreningen till och med ligga en
viss fara i att hava dem skilda på tvenne anstalter, då utnyttjandet av de jämförelsevis
fåtaliga vetenskapligt bildade krafter, som stå var och en av de båda
institutionerna till buds, måste medföra eu alltför långt driven specialisering, varigenom
forskningar på gränsområdena till de båda vetenskapsgrenarna kunna bliva
försummade. I en större, hela området omfattande anstalt blir det lättare att bereda
rum och arbete för vetenskapsmän, som ägnat sig åt studiet av den viktiga växelverkan
mellan de företeelser, som ligga till grund för meteorologien och hydrografi
och som för den praktiska tillämpningen äro av stor betydelse.
Därigenom att de båda anstalterna ställas under en gemensam chef, kan man
med säkerhet räkna med ett mera planmässigt utnyttjande av personal och observationer
och ett fruktbärande samarbete mellan de under honom sammanförda institutionerna.
Sammanslagningen torde dock få sin största betydelse för tillgodogörandet av
vetenskapen för det praktiska livet. Under förutsättning att till chef väljes en
person, som icke blott är skicklig vetenskapsman inom det verksamhetsområde den
blivande riksanstalten skulle komma att omfatta, utan som dessutom är en dugande
organisatorisk förmåga med öppen blick för de behov, som efter hand göra sig gällande,
skulle riksanstaltens arbeten komma att bliva av alltjämt växande nytta för
näringslivet. För att i möjligaste män kunna utnyttja en blivande chefs förmåga
av initiativ synes det teknologföreningen vara nödvändigt, att chefen blir i möjligaste
mån befriad från detaljarbete. Den tid chefsarbetet möjligen lämnar övrig torde
lämpligen kunna uppfyllas av rent vetenskapligt arbete, bland annat i syfte att
sammanföra och belysa samhörigheten mellan arbetsresultaten inom anstaltens olika
verksamhetsgrenar.
Teknologföreningen anser sig sålunda böra i princip förorda den av löneregleringskommittén
föreslagna sammanslagningen av meteorologiska anstalten och
hydrografiska byrån till en riksanstalt för meteorologi och hydrografi.
I detta sammanhang vill teknologföreningen också framhålla, att de skäl.
som förefinnas för en sammanslagning av de ovan nämnda anstalterna, i huvudsak
synas vara gällande även för att under samma riksanstalt inordna hydrografiskbiologiska
kommissionen, varför ett dylikt inordnande vid därför lämplig tidpunkt
synes vara önskvärt.
[97.]
308
Nionde huvudtiteln.
Beträffande återigen löneregleringskonnnitténs organisationsförslag med eu
chef och under honom ett antal tjänstemän av andra och första graden, anser sig
teknologföreningen icke kunna biträda detsamma.
Föreningen anser, att det skulle vara synnerligen olyckligt, om genom sammanslagningen
fara skulle uppstå för att den vetenskapliga sidan av riksanstaltens
verksamhet icke skulle i fortsättningen bliva tillräckligt tillgodosedd. Finnes ej tillräckligt
kvalificerad vetenskaplig arbetskraft inom båda de vetenskapsgrenar, som
riksanstalten skulle omfatta, för att icke blott följa med utvecklingen utan även
verksamt befrämja densamma, så måste detta komma att synnerligen menligt inverka
jämväl på ett rationellt tillgodogörande av vetenskapens resultat för det praktiska
livet. Det storartade arbete, som meteorologiska centralanstalten och hydrografiska
byrån var i sin stad utfört för att göra vetenskapen fruktbringande, är av
allt för stor betydelse för landet för att bibehållandet av den vetenskapliga nivån
skulle få göras beroende av avlöningsfrågan för ett par ledande befattningar. Den
elementära sanningen, att det inom alla tillämpningsvetenskaper framför allt kommer
an på att vara i kontakt med vetenskapens sista framsteg, vilket å sin sida kräver,
att en ledare själv deltar i arbetet, gäller i särskilt hög grad meteorologien och
hydrografien, båda unga vetenskaper i kraftig utveckling.
För närvarande hava de båda anstalterna var sin ledande tjänsteman av
professors kvalifikation. Med hänsyn till de stora framtida värden det här gäller att
utvinna för industri och övriga näringar anser teknologföreningen det vara absolut
otillrådligt att knappa in på dessa kvalifikationer, när anstalterna skola sammanföras.
Den av löneregleringskommittén föreslagna organisationen skulle få till följd
icke blott att en eller snarare båda befattningarna av professors kvalifikation skulle
berövas ifrågavarande institutioner, utan den skulle med all säkerhet också medföra
en allmän sänkning av den vetenskapliga nivån hos tjänstemännen inom riksanstalten.
Unga lovande förmågor söka sig nämligen i regel dit, där de hava största utsikten
att för sin kommande utbildning få den bästa vetenskapliga ledningen. Med den
organisation, som löneregleringskommittén föreslagit, torde det därför komma att
bliva svårt att vinna verkligt dugande krafter för den blivande riksanstaltens befattningar.
Löneregleringskommittén har sannolikt räknat med, att chefen skulle i vetenskapligt
avseende ersätta den ena av de två mot professorsbefattningar svarande
platserna. Redan härigenom skulle emellertid den nya riksanstalten få en väsentligt
sämre vetenskaplig ställning än vad fallet är före sammanslagningen.
Men teknologföreningen måste därtill framhålla, att chefen, som skall leda
en i stark utveckling stadd större riksanstalt, tydligen blir betydligt mer upptagen
av administrativt arbete än vad fallet är med någon av de nuvarande föreståndarna,
och kommer naturligtvis detta förhållande att skärpas i samma mån som anstaltens
verksamhet utvidgas. Dessutom må framhållas, att på chefen måste ställas andra
kvalifikationer än på den, som har överinseendet över en avdelnings vetenskapliga
arbeten. Utan att frånse nödvändigheten av att chefen själv är vetenskapsman
inom anstaltens arbetsområde, framstår dock vid sidan därav och kanske i främsta
rummet den fordran, att han samtidigt skall vara en administrativ och organisatorisk
kapacitet. För befattningen att under chefen vara föreståndare för en avdelning
måste man däremot uteslutande taga hänsyn till den vetenskapliga skickligheten.
1 likhet med vad reservationsvis föreslagits av hydrografiska byråns före -
Nionde huvudtiteln.
309
ståndare, doktor A. Wallén, vill teknologioren ingen sålunda föreslå, att två av de
föreslagna andragradsbefattningarna omändras till tvenne befattningar såsom byråföreståndare
med professors avlöning och professors kompetens. Med den av löneregleringskommittén
föreslagna organisationen skulle en sammanslagning enligt föreningens
mening komma att medföra eu väsentlig försämring i utsikterna att kunna
tillgodogöra meteorologien och hydrografi för landets näringsliv, och kan föreningen
därför icke biträda löneregleringskommitténs förslag i berörda avseende.
Beträffande sammansättning och uppgifter för den tillämnade riksanstaltens
styrelse vill föreningen mot det av löneregleringskommittén framlagda förslaget
endast erinra, att ett större direkt inflytande åt näringslivets synpunkter än som
kan vinnas enbart genom en av Eders Kungl. Magt utsedd styrelseledamot torde
böra ifrågakomma, exempelvis genom att ytterligare eu sådan ledamot utses efter
förslag av intresserade enskilda korporationer såsom svenska teknologföreningen och
svenska vattenkraftföreningen.»
[97.
Det utlåtande, som avgivits av föreståndaren vid statens meteorologiska
centralanstalt, professor Ekholm, går, som förut nämnts, i avstyrkande
riktning. Huvudinnehållet i detsamma är följande.
På grund av brådska vid ärendets behandling hade löneregleringskommittén
lämnat i sak oriktiga och vilseledande uppgifter om såväl meteorologiska centralanstaltens
som hydrografiska byråns och Sveriges geologiska undersöknings omfattning
och verksamhet. Sistnämnda institution vore i fråga om personalen betydligt
mindre än de båda andra och ej tvärtom, såsom kommittén sagt. Arbetets
art nödvändiggjorde för meteorologiska centralanstalten att hava ett mycket stort
antal över hela riket spridda medarbetare, som en eller flera gånger dagligen utförde
iakttagelser av flera slag för att följa de ständigt växlande företeelserna i den lättrörliga
atmosfären. Jordskorpan, som vore föremål för geologiska undersökningens
arbeten, hölle sig däremot oförändrad under åratal och dess utforskande kunde därför
anordnas helt annorlunda. De hydrografiska undersökningarna intoge en mellanställning.
Till dessa förhållanden hade kommittén ej tagit någon hänsyn.
Yad kommittén anfört om vinsten av sammanslagningen för de frågor, som
folie inom gränsområdena mellan meteorologien och hydrografi, varvid påpekats
några frågor, som synts vara av största betydelse från praktikens synpunkt, vore
jämväl vilseledande. Detta vore fallet med yttrandet om betydelsen av förutsägelser
rörande vattenstånden i vattendrag. Sådana förutsägelser1 berodde av nederbörden,
men varken dennas mängd eller beskaffenhet kunde på vetenskapens nuvarande
ståndpunkt förutsägas i tillräckligt god tid och med nödig tillförlitlighet, Ej ens
längre periodiska växlingar kunde förutsägas. I varje fall vore det obegripligt, varför
lösningen av dessa rent meteorologiska problem skulle lyckas bättre genom sammanslagningen
än utan densamma. Säkerligen skulle de komma i sämre läge efter
genomförandet av kommitténs förslag, enligt vilket föreståndarbefattningen vid
meteorologiska centralanstalten skulle ersättas av en andragradstjänst. I vårt land
funnes blott två professurer i meteorologi och det vore tydligtvis obefogat att förespegla
större framgång än hittills för den meteorologiska forskningen i Sverige, om
Föreståndaren
vid statens
meteorologiska
centralanstalt.
310
Monde huvudtiteln.
man på föreslaget sätt degraderade den ena av dessa. Även de praktiska kravens
tillgodoseende skulle därigenom skadas.
Att kommittén trodde, att det aktuella spörsmålet angående studier av isförhållandena
vid Bottniska vikens kust till gagn för vintersjöfarten visade behovet
av samverkan mellan havshydrografiska, meteorologiska och färskvattenshydrografiska
undersökningar, berodde på misstag. Färskvattenhydrografien spelade därvid icke
någon nämnvärd roll. Metoden vore rent meteorologisk.
Även andra av kommittén omnämnda särskilda frågor kunde lika bra studeras
under det nuvarande systemet.
Någon besparing i ekonomiskt hänseende skulle, såsom kommittén också
framhållit, icke vinnas genom dess förslag, men förslaget skulle medföra ytterligare
förlust för staten, dels därigenom att meteorologiska centralanstaltens vetenskapliga
och praktiska prestationsförmåga skulle minskas genom sammanslagningen, dels
också därigenom att anstalten då torde komma att förlora en del av den rätt avsevärda
och alltjämt växande inkomst, som nu inflöte på grund av dess åliggande
att tillhandagå ämbetsverk, myndigheter och allmänheten mot ersättning till självkostnadspris
med uppgifter om väderlek och klimat. Enligt kommitténs förslag
skulle nämligen tjänsteman vid den nya institutionen kunna erhålla tjänstledighet
för att gå kommuner och enskilda tiohanda med arbeten, för vilka han och icke
institutionen skulle uppbära inkomsten. För övrigt vore arbetet vid meteorologiska
centralanstalten av den krävande art, att kompetent vikarie vid dylik tjänstledighet
i allmänhet icke kunde erhållas. Att bestämmelser av det föreslagna innehållet
funnes i instruktionerna för geologiska undersökningen och hydrografiska byrån,
visade just att vid dessa institutioner förhållandena vore så olika mot vid meteorologiska
centralanstalten, att även detta vore ett skäl mot sammanslagningen.
Då kommittén definierat den blivande institutionens meteorologiska uppgifter
att omfatta »de atmosfäriska förhållandena i landet och vid dess kuster,
d. v. s. vårt lands meteorologi och klimatologi», vore detta oriktigt dels därutinnan,
att klimatologien endast vore en underavdelning av meteorologien, och dels i
det hänseendet, att meteorologien icke kunde vara begränsad till vårt land utan
måste för de dagliga väderleksutsikterna och stormvarningarna bygga på uppgifter
från större delen av Europa samt vid vissa mera ingående studier utsträcka forskningarna
till hela atmosfären, såvitt iakttagelser därifrån kunde erhållas.
Av kommitténs upplysning å sid. 121 syntes framgå, att nämnda plan till
den föreslagna riksanstaltens studieområde vore hämtad ur en promemoria, som
föreståndaren för hydrografiska byrån, filosofie doktor Wallén utarbetat och på
begäran ställt till kommitténs förfogande. Om så vore förhållandet, så vore detta
ytterligare ett talande skäl emot den förordade sammanslagningen, ty det vore att
befara, att eu i sitt fack framstående, men om meteorologiska centralanstaltens
verksamhet och arbetsuppgifter okunnig vetenskapsman, i fall sammanslagningen
komme till stånd, kunde få ett alltför stort inflytande på den meteorologiska forskningen
i Sverige och förrycka både dess vetenskapliga och praktiska utveckling.
Detta vore en fara, som kunde hota redan i en snar framtid. Men samma fara
skulle, om den förordade sammanslagningen komme till stånd, kunna återkomma
vid varje tillsättning av ny överdirektör för ifrågavarande riksanstalt. Frågan
vore alltså synnerligen viktig och allvarlig.
Det vore en genomgående föreställning i kommitténs förslag, att det skulle
Nionde huvudtiteln.
311
vara nyttigt lör meteorologiens och hydrografiens främjande i Sverige att centralisera
arbetena på dessa vetenskapsområden. Centralisation vore en god och nyttig sak,
om man kunde finna personer kompetenta att ordentligt sköta alla ärenden, som
anförtroddes dem. Men det vore just däri, som svårigheten läge. En människas
intelligens och arbetsförmåga, även den mest begåvades, vore ganska begränsad, och
på grund härav krävdes för ärendenas behöriga skötande en lämplig arbetsfördelning.
En sådan krävdes framförallt vid vetenskaplig verksamhet, helst av så
svår och tankekrävande art som den meteorologiska. Den organisation, som f. n.
vore av statsmakterna antagen för meteorologiska centralanstalten och hydrografiska
byrån såsom två skilda institutioner, hade i detta avseende visat sig vara ändamålsenlig
och borde alltså bibehållas.
Kommittén hade ansett, att meteorologiska centralanstaltens överflyttning till
joulbruksdepartementet vore att förorda med hänsyn dels till dess praktiska uppgifter,
dels därtill att övriga praktiskt naturvetenskapliga institutioner tillhörde detta
departement.
Man kunde visserligen med skäl säga, att om meteorologien så utvecklades,
att väderleken kunde för längre tid eller åtminstone för några dagar med full
säkerhet förutsägas, så bleve meteorologien kanske bland alla vetenskaper den, som
gjorde allmänheten den största nyttan, ty alla vore vi för vårt uppehälle, liv och
hälsa beroende av väderleken. Men så långt hade denna vetenskap ej ännu kommit,
den stode ännu på försöksstadiet, vad förutsägelserna beträffade. Av detta skäl
syntes det vara synnerligen viktigt, att den vetenskapliga sidan av meteorologiska
centralanstaltens verksamhet på allt sätt uppmuntrades och befordrades, ty endast
därigenom kunde denna anstalt bliva i stånd att oavbrutet förbättra de nuvarande
metoderna för väderleksförutsägelser samt, om möjligt, uppfinna och utarbeta nya
mera rationella metoder än de nu för detta ändamål använda. Men om anstalten
organiserades som ett vanligt ämbetsverk under jordbruksdepartementet, syntes den
löpa fara att stanna i sin vetenskapliga utveckling.
Om man däremot såsom kommittén betraktade frågan huvudsakligen från
administrativ synpunkt och därvid toge vederbörlig hänsyn till meteorologiska
centralanstaltens av dess praktiska uppgifter betingade samarbete även med övriga
ämbetsverk än de av kommittén anförda, så komme man till den slutsats, att anstalten
borde lyda under samma departement som telegrafverket, således under
civildepartementet. Ty anstalten hade med telegrafverket ett dagligt samarbete på
grund av den telegrafiska väderlekstjänsten, vilken för vinnande av största möjliga
besparing av .tid och arbete vore förlagd till eu lokal i centraltelegrafens hus vid
Skeppsbron. Aven med telegrafstyrelsen stode anstalten i livligt samarbete. På
grund av detta livliga samarbete hade redan för många år sedan från meteorologiska
centralanstaltens sida framställts förslag, att anstalten borde få hela sin ämbetslokal
förlagd i samma hus, som centraltelegrafen.
Men dessutom stode meteorologiska centralanstalten i rätt livligt samarbete
med lotsstyrelsen och nautisk-meteorologiska byrån, vilka båda lydde under sjöförsvarsdepartementet.
Av dessa skäl skulle man kunna föreslå, att anstalten lades
under sjöförsvarsdepartementet.
I betraktande av det mångfaldiga samarbete med ämbetsverk, som meteorologiska
centralanstaltens praktiska uppgifter ålade densamma, och då detta samarbete
hittills icke, trots dessa ämbetsverks fördelning på olika departement, erbjudit
312 Nionde huvudtiteln.
rq7 l några svårigheter, så syntes det befogat att med hänsyn till den störa betydelsen
av anstaltens vetenskapliga verksamhet låta densamma fortfarande föi bliva under
vetenskapsakademiens inseende, således lydande under ecklesiastikdepartementet.
Ekholm har slutligen hemställt, att meteorologiska anstalten måtte
få förbliva en under vetenskapsakademiens inseende stående, från hydrografiska
byrån skild statsinstitution eller, om den förebragta utredningen
i detta ämne ej ansåges tillräcklig, att ärendet matte återförvisas till
löneregleringskommittén.
Föreståndaren vid nautisk-meteorologiska byrån, fil. doktorn Fmeman
har ifråga om vad kommittén anfört angående denna byrå allenast
inlagt gensaga mot uttalandet, att eventuellt vissa arbetsuppgifter, tillhörande
havsvattenshydrografien, borde förläggas till den nya anstalten.
1 övrigt må ur hans yttrande anföras följande.
Medan kommittén konsekvent betraktat alla tre anstalterna såsom vetenskapliga
institut, ansåge Fineman visserligen meteorologiska centralanstalten vara huvudsakligen
vetenskaplig med en del praktiska uppgifter, men de bägge byråerna vore
huvudsakligen anpassade för att utöva bestämda funktioner av framförallt stor
praktisk såväl statsfinansiell som privatekonomisk betydelse, om än vetenskaplig
metod och skolning nödvändigtvis förutsattes. Huvuduppgifterna vore alltså olika,,
och en sammanslagning vore därför olämplig. För att icke äventyra, att vid sammanslagning
antingen den vetenskapliga eller den praktiska verksamheten skulle bil
tillbak åsatt, funnes ingen annan effektiv utväg än att organisera två självständiga
avdelningar. Men då hade ombildningen blott lett till skapandet av en ny chefsbeställning
av högre grad, vilken vinst icke motsvarade kostnaden. Bättre vore då
att för de bägge till sammanslagning föreslagna institutionerna skapa en gemensam
styrelse. Härtill borde reformen inskränka sig.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelseus utlåtande är i huvudsak av
vatienbycg. följande innehåll:
nadsstyre sen. • ^___ f£r .styrelsen först framhålla, att det synes styrelsen, som om
organisationsformen med ungefär samma effektivitet kan vara mycket varierande,
och att arbetsresultatet i huvudsak måste bli beroende på vederbörande tjänstemäns
och chefers kapacitet. I detta fall torde i anslutning till vad som under frågans
behandling förekommit kunna ifrågasättas antingen att bibehålla de båda nuvarande
anstalterna under var sin eller möjligen en gemensam styrelse eller att sammanslå
dem med varandra eller möjligen även med andra anstalter och att. antingen giva
detta nya verk en särskild styrelse eller låta chefen och de högre tjänstemännen i
verket bilda en sådan.
Till ledning för bedömande av vilkendera av dessa organisationsformer, som
helst bör tillämpas, torde en jämförelse böra göras mellan de olika synpunkter, som
— - — under utredningsarbetet gjort sig gällande.
Av löneregleringskommittén har som första skäl för sammanslagningen anförts.
att därigenom skulle vinnas ett skydd mot ensidighet. Häremot har med
Föreståndaren
vid
nautisk-rneieoro
logiska
byrån.
Väg- och
Nionde huvudtiteln.
313
visst fog erinrats, att tvärtom ensidighet kunde framkallas på den grund, att chefen [''97.
i allmänhet torde komma att hava sin huvudsakliga kompetens och sitt intresse
inriktade på den ena av de båda huvudgrenarna för anstaltens verksamhet, varigenom
den andra grenen skulle menligt påverkas, och att till förekommande härav åtminstone
tvenne avdelningschefer med högre kompetens erfordrades. Denna senare
anordning synes även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i händelse av sammanslagning
vara oundgängligen nödvändig.
Som andra skäl framhålles av löneregleringskommittén, att anstalten skulle
bli i stånd att vinna eu ledande ställning och att ett fördelaktigt samarbete med
landets högskolor möjliggjordes. Vad härutinnan invänts av reservanterna synes vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen vara fullt riktigt, och även i detta avseende bleve det
tydligtvis av behovet påkallat, att avdelningschefer med högre kompetens tillsattes.
Det tredje av kommittén anförda skälet var den vinst, som syntes böra göras
för behandlingen av frågor inom gränsområdet mellan meteorologien och hydrografi,
varutinnan vissa spörsmål i kommitténs förslag särskilt omnämnas.
Det synes---väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som om samtliga dessa
arbeten och deras bedrivande ej kunna i nämnvärd mån påverkas av eller särskilt
gynnas genom den föreslagna sammanslagningen. Därför synes också doktor Finemans
uttalande, att vad i kommitténs yttrande anföres om undvikande av dubbelarbete
syntes äga föga beviskraft, vara fullt motiverat.
Härutöver har av professor Ekholm gjorts den viktiga och riktiga invändningen,
att genom en omorganisation i enlighet med det framlagda förslaget meteorologiska
centralanstalten skulle förlora i vetenskaplighet, särskilt som dess föreståndare
skulle ersättas med en tjänsteman i andra lönegraden. På sätt av professor
Hildebrandsson och även av doktor Wallén betonats, torde enda möjligheten att, om
sammanslagningen genomföres, undvika denna olägenhet vara, att särskilda avdelningschefer
tillsättas, vilkas ställning då synes böra ungefär motsvara befattning
i tredje lönegraden. Denna anordning måste således från många synpunkter erkännas
vara nödvändig.
Om sådana avdelningschefer till ett antal av minst två tillsättas, synes också,
som om anordningen med en särskild styrelse skulle kunna bliva överflödig.
Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen emellertid, på grund av vad ovan anförts,
icke kan finna, att en sammanslagning skulle medföra några avsevärda fördelar
— en sådan i enlighet med löneregleringskommitténs förslag skulle till och
med medföra en bestämd försämring — och då de båda anstalternas utveckling
bäst torde befordras och deras olika uppgifter bäst fyllas, om de fortfarande få arbeta
självständigt var för sig, synes det styrelsen olämpligt att företaga en så genomgripande
förändring i de nuvarande anstalternas organisation, då för en sådan åtgärd
synes böra uppställas som ett oeftergivligt villkor, att åtminstone fullt påtagliga
och övervägande fördelar skulle kunna vinnas. Förvisso kunna, på sätt ovan antytts,
ett flertal olika organisationsformer användas, men då de nu använda icke
befunnits vara till olägenhet, utan anstalterna fastmer visat sig kunna på ett fullt
tillfredsställande sätt fylla sin uppgift, så bör icke heller en ny organisation tillgripas.
Styrelsen får därför i underdånighet föreslå, att det föreliggande förslaget
icke måtte till någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.
Däremot får väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i underdånighet på det livli
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
40
314
Nionde huvudtiteln.
[97 i gaste tillstyrka, att såväl meteorologiska centralanstalten som hydrografiska byrån
L '' måtte i mån av nya arbetskrav få tillfälle att utvecklas och förstärkas. Vad då
hydrografiska byrån beträffar ---får styrelsen framhålla vikten av att den
samma,
då dess betydelse för såväl forskningen på det hydrografiska området som
för landets näringsliv numera torde fullt klart framstå, med snaraste sättes på
ordinarie stat. — — —.»
Styrelsen för Då styrelser! för hydrografiska byrån den 18 september 1917 till
hydrografiska kehandlmg företog frågan om utlåtande över löneregleringskommitténs
by ifrågavarande betänkande, förelågo dessutom till styrelsens prövning dels
en skrivelse den 30 juni 1917 från doktor allén, mnetattande bemötande
av doktor Finemans och professor Ekholms reservationer, dels en
skrivelse den 6 september 1917 från Sveriges geologiska undersökning
med förslag om anslag å sedvanligt belopp, 3,000 kronor, för år 1919
till hydrogéologiska specialundersökningar, dels en skrivelse den 11
september 1917 från professor Ekholm med begäran att för år 1919
måtte utverkas ej mindre ett extra reservationsanslag å 21,600 kronor
under åttonde huvudtiteln till bestridande av kostnaderna för meteorologiska
iakttagelser och undersökningar för den hydrografiska undersökningen
av Sveriges färskvatten än även ett extra förslagsanslag å
8,200 kronor till snabb och fullständig publikation av månatliga tabeller,
ordnade efter flodområden, över den dagliga nederbörden vid samtliga
meteorologiska stationer i riket och över samtliga iakttagelser och mätningar
över snötäckets tjocklek och vattenvärde, dels en skrivelse från
Wallén den 14 september 1917 med förslag till stat och anslag för
den meteorologisk-hydrografiska riksanstalten, dels ock ett av Wallén
den 15 september 1917 på anmodan uppgjort statförslag jämte kostnadsberäkning
för år 1919 för hydrografiska byrån under förutsättning att denna
byrå förbleve en självständig institution men uppfördes å ordinarie stat.
Det i Ekholms nyssberörda förslag den 11 september 1917 begärda
anslaget å 21,600 kronor motsvarar det hittills utgående anslaget
å 12,100 kronor till meteorologiska observationer, vilket alltså skulle
höjas med 9,500 kronor. Den begärda ökningen till de särskilda ändamålen
med detta anslag framgår av följande sammanställning:
Arvoden åt nuvarande observatörer............................
» »> nya » ............................
Instrument och apparater ............................................
Inspektionsresor .......................................................
Prövning av instrument och apparater, granskning
och beräkning av iakttagelser m. m.
Nuvarande
anslag
Kr.
. 9,700
300
700
Begärt
anslag
Kr.
13,000
2,800
2,800
900
1,400 2,100
Summa kronor 12,100 21,600
Monde huvudtiteln.
315
Det av Wallén deri 15 september 1917 på anmodan framlagda
förslaget till ordinarie stat för hydrografiska byrån såsom självständig
anstalt har följande utseende:
[joll Kr. |
Tjänst- görings- penningar Kr. |
Orts- tillägg Kr. |
Summa Kr. |
|
Chefen ................................. |
5,700 |
2,500 |
800 |
9,000 |
1 förste byråingenjör ............... |
3,600 |
1,800 |
400 |
5,800 |
2 » byråingenjörer ............ |
7,200 |
3,600 |
800 |
11,600 |
1 byråingenjör ....................... |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
1 » ........................ |
2,200 |
1,500 |
300 |
4,000 |
1 kvinnligt biträde av högre löne-grad .................................... |
900 |
550 |
150 |
1,600 |
2 kvinnliga biträden av högre löne-grad .................................... |
1,800 |
1,100 |
300 |
3,200 |
1 kvinnligt biträde av lägre löne-grad ................................... |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
1 kvinnligt biträde av lägre löne-grad .................................. |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
1 vaktmästare ........................ |
900 |
550 |
150 |
1,600 |
Till ersättningar åt extra biträden, |
8,000 |
|||
Till arvoden åt observatörer...... |
— |
— |
— |
12,000 |
Till expenser ........................... |
— |
— |
— |
5,000 |
Kronor |
— |
— |
— |
68,200 |
(Efter 5 är kan lönen höjas
I med 500 kronor och efter
I 10 år med ytterligare 500
J kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor och efter
10 år med ytterligare 500
kronor samt efter 15 år med!
än ytterligare 500 kronor.!
(Efter 5 år kan lönen höjasj
j | med 200 kronor och efter!
j f 10 år med ytterligare 200
J kronor.
! |Efter 5 år kan lönen höjas
f med 200 kronor och efter
j 10 år med ytterligare 200
J kronor.
(''Efter 5 år kan lönen höjas
i | med 100 kronor och efter
| 10 år med ytterligare 100
i f kronor.
Anm. Därest vaktmästaren i sådan egenskap åtnjuter fri hostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
På extra stat skulle dessutom behövas:
Till resekostnader och hantlangning vid mätningar, förslagsvis ........ kronor 12,000
» publikationer, förslagsvis ................................................................ » 10,000
» komplettering och underhåll av peglar och utrustning, förslagsvis » 6,000
[97.]
kronor 28,000.
Härtill skulle komma lokalhyra, som syntes böra beräknas till 12,000 kronor.
316
Nionde huvudtiteln.
[97.] Styrelsen för hydrografiska byrån, vars utlåtande avfattats enligt
den mening, som uttalats av styrelsens ordförande, chefen för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen översten O. J. F. ååijnbladh samt ledamöter
professorn Ekholm och byråchefen Ewe, har åberopat och förklarat sig till
alla delar instämma i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande i
ämnet. Styrelsen har ytterligare anfört följande.
»Under förutsättning att, i enlighet med vad styrelsen sålunda i underdånighet
föreslagit, hydrografiska byrån förbliver en självständig institution och uppföres på
ordinarie stat från och med år 1919, får styrelsen för hydrografiska byrån med
hänsyn till de krav, som anstalten numera har att möta, i underdånighet hemställa,
att detta sker i enlighet med styrelsens för hydrografiska byrån underdåniga förslag
den 2 november 1915 med de ökningar för extra ersättningar och expenser, som
särskilt av de senaste årens prisstegringar nödvändiggöras enligt ett av byråns föreståndare
upprättat den 15 innevarande månad dagtecknat---förslag till kostnads
beräkning,
varav framgår, att dessa ökningar uppgå till 5,800 kronor och den ordinarie
staten inalles till 68,200 kronor. På extra stat skulle erfordras ett belopp av
28.000 kronor, vartill kommer ett till 12,000 kronor beräknat belopp för lokalhyra.
Beträffande för år 1919 erforderliga anslag för de till den hydrografiska
undersökningen hörande meteorologiska observationer och hydrografiska specialundersökningar
förordar styrelsen för hydrografiska byrån i fråga om de förra att,
i enlighet med vad föreståndaren för meteorologiska centralanstalten efter samråd
med föreståndaren för hydrografiska byrån i skrivelse till denna byrås styrelse den
11 innevarande månad föreslagit, nådig proposition till nästkommande års riksdag
avlåtes om beviljande för år 1919 av ett extra reservationsanslag under åttonde
huvudtiteln av 21,600 kronor till bestridande av kostnaderna för meteorologiska
iakttagelser och undersökningar i och för den hydrografiska utforskningen av Sveriges
färskvatten enligt närmare specifikation i skrivelsen.
Då vidare styrelsen anser, i överensstämmelse med de yttranden, som avgivits
av professor Ekholm, — — -- att det betydliga arbete, som vid meteorologiska
centralanstalten nedlägges på utarbetandet av månatliga tabeller, ordnade
efter flodområden, över den dagliga nederbörden vid samtliga meteorologiska stationer
i riket, och över samtliga iakttagelser och mätningar över snötäckets tjocklek
och vattenvärde, vilka tabeller i form av tryckfärdiga manuskript tillhandahållas
hydrografiska byrån, icke gör den därmed avsedda nyttan för allmänheten, så vida
icke dessa tabeller bliva så hastigt och fullständigt som möjligt publicerade, och
då hydrografiska byrån saknar arbetskraft för en dylik publikation, samt då dessutom
meteorologiska central anstalten, som har att anordna och övervaka utförandet
av ifrågavarande meteorologiska observationer, givetvis också har största kompetensen
att publicera desamma i en vetenskapligt och praktiskt tillfredsställande form
förordar styrelsen, att nådig proposition avlåtes till nästkommande riksdag om beviljande
åt meteorologiska centralanstalten för år 1919 av ett extra förslagsanslag
av högst 8,200 kronor till snabb och fullständig publikation av ovannämnda månatliga
tabeller. Underdåniga framställningar om dessa båda sistnämnda anslag böra
göras av vetenskapsakademien och anslagen utgå från åttonde huvudtiteln.
I fråga om det anslag, som för år 1919 bör äskas för de hydrogeologiska
specialundersökningarna,-----hemställer styrelsen,---att nådig proposition
Nionde huvudtiteln.
317
avlåtes till nästkommande års riksdag om beviljande av 3,000 kronor för år 1919
till dessa undersökningar - —.»
Ledamöterna av hydrografiska byråns styrelse chefen för vattenfallsstyrelsen,
generaldirektören F. V. Hansen, chefen för Sveriges geologiska
undersökning, överdirektören A. O. Gavelin samt byråns föreståndare
doktor Wallén reserverade sig mot beslutet, att utlåtandet skulle få
härovan angivet innehåll, ocli ansågo, att det bort hänföra sig till
Walléns förenämnda skrivelse den 14 september 1917 med förslag beträffande
den meteorologiskdiydrografiska riksanstalten samt hava följande
huvudsakliga lydelse:
»Styrelsen finner det ådagalagt, att den föreslagna sammanslagningen med
nedannämnda ändring i löneregleringskommitténs förslag skall bliva till gagn både
för den hydrografiska undersökningen av Sveriges färskvatten och för den svenska
meteorologiska forskningen. Vad den hydrografiska undersökningen angår kommer
den genom sammanslagningen att få lättare tillgång till de meteorologiska observationerna
och flera för densamma mycket viktiga meteorologisk-hydrografiska spörsmål
kunna genom en dylik organisation bättre bliva utredda. Vad den meteorologiska
forskningen beträffar kommer den genom att ställas i närmare kontakt med det
praktiska livet med dess stora krav på hithörande undersökningar av stor ekonomisk
räckvidd att lättare utvecklas och vara till större gagn för det allmänna än med
nuvarande organisation och därigenom måste också de vetenskapliga intressena
komma att befordras. Det har såväl inom kommittén som i flera med anledningav
dess betänkande avgivna yttranden med styrka framhållits, att utforskandet av
de viktiga frågor, som med nödvändighet kräva ett intimt samarbete, skulle betydligt
underlättas, och detta torde icke med fog kunna bestridas. Att likaledes vid
en sådan större institution som den föreslagna riksanstalten de svenska fackmännen
på hithörande områden skola bliva bättre utnyttjade, synes styrelsen klart.
Därest organisationen bliver sådan, att den nuvarande kompetensen vid de
båda institutionerna icke sänkes, utan tvärtom höjes, måste enligt styrelsens mening
kommitténs förslag om sammanslagning innebära en vinst för både staten och de
enskilda intressen, som hava gagn av hithörande arbeten. För att detta mål emellertid
med säkerhet skall nås, anser styrelsen det oundgängligen nödvändigt, att två
av de föreslagna andragradsbefattningama inrättas såsom befattningar med avlöning
såsom avdelningsföreståndare och professor, på det att arbetet lättare skall kunna
uppdelas på två avdelningar med i sitt fack fullt kompetenta föreståndare, en för
meteorologi (speciellt den dynamiska meteorologien) och en för hydrografi (speciellt
den praktiska, tekniken mera närstående, hydrografien). Därest så sker, blir den
nya institutionens kompetens på det högre stadiet större än förut, och de anmärkningar
härutinnan, som framställts, komma att förfalla.
Från statens synpunkt synes den obetydliga kostnadsökning, som därav blir
följden, för ingen del kunna anses spela någon roll, om hänsyn tages till den vinst,
som sammanslagningen i övrigt måste anses medföra. Löneregleringskommittén har
också starkt framhållit det orätta uti att i ett fall av denna art anlägga endast
sparsamhetssynpunkter — — —.
*
[97].
Koicrvntion
Nionde huvudtiteln.
[97.]
Föreståndarens
vid hydrografiska
byrån
skrivelse
u.» 1917.
318
Beträffande staten för den nya anstalten i övrigt finner styrelsen, att de av
föreståndaren för hydrografiska byrån i omnämnda bilagda skrivelse anförda ökningarna
äro av den art, att de böra tillstyrkas.
Med hänsyn till det anförda får styrelsen i underdånighet tillstyrka löneregleringskommitténs
förslag med den ändrade stat, som återfinnes i den bilagda
skrivelsen.»
Vad särskilt anginge förslagen om att anslaget till de meteorologiska
observationerna för hydrografiska undersökningens räkning måtte
höjas till 21,600 kronor samt ett anslag & 8,200 kronor begäras till
publikation av vissa tabeller, hänförde sig reservanterna till Walléns
nyssnämnda skrift den 14 september 1917.
I den sålunda av reservanterna åberopade skrivelsen den 14 september
1917, vilken även innefattar motivering för vissa anslagsökningar
i det av styrelsemajoriteten förordade statförslaget, har doktor Wallén
efter en återblick på tidigare utredningar angående de hydrografiska
undersökningarna m. in. yttrat bland annat följande.
»Av den historiska översikt, som jag nu lämnat, framgår, att det skarpt
betonats, att den svenska hydrografiska undersökningen avser att tillgodose både
vetenskapliga och praktiska intressen. Såsom jag redan framhållit uti den redogörelse,
som jag år 1909 utgav rörande byråns organisation, råder härutinnan en
väsentlig skillnad mellan den svenska organisationen och flertalet utländska. Uti
min skrivelse till styrelsen den 30 juni 1917 bar jag redan påpekat detta och jämväl
framhållit, hurusom dessa länders hydrografiska statsanstalter i regel icke blott äro
undersökningsinstitut utan administrativa ämbetsverk med uppgift att tekniskt utföra
och övervaka hithörande arbeten. Detta är tydligen fallet överallt, där de hydrografiska
undersökningarna blott äro byråer inom dylika tekniska verk, vilka då äro
de statsanstalter, som ha hand om de hydrografiska undersökningarna. Så är förhållandet
i Bayern, där en hydroteknisk byrå finnes inom Oberste Baubehörde; i
Baden, där Zentralbyrån för meteorologi och hydrografi är en byrå i Oberdirektion
des Wasser- lind Strassenbaues; i Wiirtemberg, där en hydrografisk byrå är en avdelning
av Ministerialabteilung ftir den Strassen- lind Wasserbau; i Sachsen, där det
hydroteknisk a verket är en avdelning i die Wasserbauverwaltung; i Finland, där
hydrografiska byrån lyder under överstyrelsen för väg- och vattenbyggnader, och i
Norge, där den hydrografiska undersökningen bedrives av en under vasdragsdirektören
sorterande byrå., 1 de fall, där de hydrografiska institutionerna äro mera
självständiga såsom i Österrike och Nordtyskland, stå de emellertid helt nära respektive
väg- och vattenbyggnadsförvaltningar och hava en huvudsakligen teknisk ledning
och personal med vetenskapligt bildade biträden på helt underordnade platser. Så
har Landesanstalt fur Gewässerkunde i Berlin utgått ur den tekniska byrån i vattenutskottet
och den bildar en byrå i ministeriet för offentliga arbeten. Ledningen
skall enligt statuterna uppdragas åt ett tekniskt råd i ministeriet för de allmänna
arbetena med två byggnadsråd såsom avdelningsföreståndare samt två vetenskapligt
bildade medarbetare.
Nionde huvudtiteln.
Hl»
Vad åter ungar sammanförandet av meteorologiska eentralanstalten och hydrografiska
byrån till eu anstalt synes mig detta, såsom löneregleringskommittén tänkt
sig detsamma, icke kunna möta betänkligheter från hydrografisk synpunkt.-------
Den genom sammanslagningen uppkomna riksanstalten blir då eu enhetlig praktiskvetenskaplig
institution av i huvudsak samma karaktär som Sveriges geologiska
undersökning, med främsta uppgift att medelst vetenskapliga undersökningar och
metoder gagna näringslivet.
Såsom av löneregleringskommittén uppvisats skulle genom sammanslagningen
större enhetlighet i undersökningarna vinnas och arbetet bliva mera mångsidigt och
fruktbärande samt lämna rikare resultat för vårt näringsliv och därför bliva ekonomiskt
fördelaktigt, även om dess genomförande skulle visa sig ej medföra besparing
i jämförelse med de nuvarande utgifterna. Att de olika grenarna av den nya riksanstaltens
verksamhetsområde icke komma att ligga varandra sä fjärran, att icke
en gemensam ledning kan erhållas, har kommittén jämväl visat.------
Att de praktiska intressena också i längden bäst befordras genom det vetenskapliga
arbetet, inriktat på praktiska mål, och icke genom lösandet av blott de
närmast till hands liggande praktiska uppgifterna, står i full överensstämmelse med
den moderna uppfattningen om vetenskap och näringsliv, sådan denna funnit flera
uttryck i den tekniska litteraturen. Denna min åsikt stödes också därav, att flera
av den svenska industriens och teknikens mest framstående märkesmän--------
skänkt planerna på en sammanslagning sitt understöd.
Jag anser också, att det ur den historiska översikten framgår, att det föreliggande
förslaget om en gemensam meteorologisk-hydrografisk riksanstalt väl harmonierar
med avsikten med hydrografiska byrån vid dess tillkomst och med den verksamhet,
som av styrelsen och byrån hittills utförts.
— — —. Beträffande organisation och stat får jag---föreslå vissa
förändringar — —
Uti mitt särskilda yttrande har jag ansett, att tvenne av de föreslagna andragradsbefattningarna
bort upptagas såsom befattningar i mellangrad mellan chefens
och andragradsbefattningarna, förslagsvis såsom byråföreståndare med professors avlöning.
Under hänvisning till den därstädes anförda motiveringen får jag föreslå,
att staten ändras i överensstämmelse därmed.
Vad angår avlöningarna åt vaktmästarna får jag vidare hemställa, att styrelsen
måtte föreslå, att de komma att utgå med de belopp, som av Kungl. Maj.t komma
att föreslås för andra motsvarande vaktmästare.
Beträffande ersättningar åt extra biträden, gratifikationer och vikariatsersättningar
får jag framhålla, att löneregleringskommittén uti avlöningsvillkoren upptagit
följande bestämmelse:
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till följd av tjänsteresor eller
för beredande av semester, befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att,
om han förordnas till högre befattning vid anstalten, bestrida densamma, dock ej
längre än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår, ägande lian
därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de
för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar men eljest däremot svarande belopp.
Uti avlöningsvillkoren för Sveriges geologiska undersökning förekomma i denna
bestämmelse icke orden ''till följd av tjänsteresor eller’.
Därest det av löneregleringskommittén föreslagna avlöningsvillkoret anses höra
320 Nionde huvndtiteln.
bibehållas, är det av kommittén beräknade beloppet för vikariatsersättningar (4,000
kronor) otillräckligt. —--•
Av detta belopp har 1,400 kronor beräknats till vikariatsersättningar inom
meteorologiska centralanstalten med dess hittillsvarande personal och 1,800 kronor
av styrelsen för hydrografiska byrån beräknats för samma ändamål till hydrografiska
byrån. Såsom av kommitténs betänkande sid. 62 och 63 framgår, har styrelsen uti
sin framställning den 2 november 1915 visat, att eu ökning av detta anslag med
1,200 kronor behövdes, därest vikariatsersättningar skulle utgå även under befattningshavares
tjänsteresor, ocli ett visst anslag för motsvarande ändamål till den
meteorologiska personalen vore även erforderligt. Skall alltså löneregleringskommitténs
avlöningsvillkor fastställas, borde anslaget till vikariatsersättningar sättas
åtminstone till 5,000 kronor i stället för till 4,000 kronor. Då jag icke föreslår
denna ökning, beror det därpå, att jag anser den för Sveriges geologiska undersökning
föreslagna bestämmelsen kunna tillämpas även inom den meteorologisk-hydrografiska
riksanstalten. Jämväl kommittén torde genom sitt yttrande, ’i den mån så befinnes
nödigt till erforderliga särskilda ersättningar åt vikarier under befattningshavares
tjänsteresor’ hava medgivit möjligheten av eu dylik anordning.
Till arvoden åt observatörer har föreslagits ett belopp av 27,400 kronor.---.
Uti skrivelse till vattenfallsstyrelsen den 24 augusti 1917 angående anslag
till den schematiska förteckningen över Sveriges vattenfall under år 1918 anförde
styrelsen rörande de ur detta anslag utgående observatörsarvodena följande:
''Slutligen tillkommer, att en allmän höjning av de hittillsvarande observatörsarvodena
synes oundgängligen nödvändig. Nuvarande normalersättning har såväl
för hydrografiska byrån som meteorologiska centralanstaltens observatörer utgjort
3 kronor i månaden. Klagomål över denna avlöning hava emellertid i talrik mängd
förekommit och ett flertal uppsägelser på grund av för liten ersättning hava förekommit.
En höjning av normalavlöningen synes därför nödvändig, om det skall
bliva möjligt att behålla de äldre observatörerna och vid behov erhålla nya. Jämväl
måste det ju erkännas, att den nuvarande ersättningen, och detta särskilt, om man
beaktar den allmänna prisstegringen, är mycket låg med hänsyn till det viktiga och
stor. samvetsgrannhet krävande arbete, som observatörerna hava att utföra. En
ökning synes icke kunna sättas lägre än till 1 krona per månad, varvid normalavlöningen
skulle bliva 4 kronor per månad, och även med denna höjning blir det
så, att observatörernas intresse för iakttagelserna nog får uppväga ersättningens
knapphet. Denna höjning motsvarar en ökning av ifrågavarande anslag med ''/s.’
Professor Ekholm har i sin skrivelse den 25 augusti 1917 ävenledes framhållit,
att de nuvarande observatörsarvodena äro för låga, och föreslagit en ökning
från 3 kronor i månaden till 4 kronor i månaden, vilket bör göra, att det nuvarande
anslaget å 9,700 kronor ökas med cirka V, d. v. s. med 3,300 kronor.
Vidare har professor Ekholm framhållit, att antalet nederbördsstationer i
rikets mindre bebodda trakter allt fortfarande är för litet, och därför föreslagit ,att
de med avlönade observatörer anordnade nederbördsstationernas antal ökas med omkring
ett femtital. Med hänsyn till observationer jämväl av snöns vattenvärde bör
härför beräknas en summa av 2,800 kronor. Då jag anser en sådan ökning av
stationernas antal motiverad, får jag föreslå styrelsen att begära, att anslaget till
observatörsarvoden sålunda ökas med 2,800 kronor.
Vidare har professor Ekholm anfört, att det hädanefter måste tillkomma
Nionde huvudtiteln.
321
meteorologiska centralanstalten att med 250 kronor bekosta observationerna vid den
meteorologiska stationen av andra klassen vid Experimentalfältet. Då på av professor
Ekholm anförda skäl denna station måste anses synnerligen betydelsefull, bör
denna summa av 250 kronor jämväl upptagas under observatörsarvoden.
Av ovan anförda skäl får jag även föreslå, att jämväl anslaget till hydrografiska
byråns observatörer ökas med 18 d. v. s. med 3,000 kronor.
Det ordinarie anslaget till observatörsarvoden skulle alltså numera behöva
beräknas enligt följande grunder.
Ur meteorologiska centralanstaltens reservationsanslag........................ kronor 8,000
Anslaget till tvenne meteorologiska stationer ...................................... » 700
Anslag till observationer vid Experimentalfältet.................................. » 250
Till nederbördsobservatörer för den hydrografiska undersökningen .... » 9,700
Ökning av detta anslag med cirka 1/3 ................................................... » 3,300
Till cirka 50 nya observatörer ................................................................ » 2,800
Till hydrografiska byråns observatörer.................................................. » 9,000
Ökning av detta anslag med J/3................................................................ » 3^000
Summa kronor 36,750.
Jag får alltså föreslå styrelsen att i statförslaget upptaga för arvoden åt
observatörer 36,750 kronor i stället för 27,400 kronor.
Till expenser har å riksanstaltens ordinarie stat upptagits ett anslag av 7,000
kronor,--—. Med den fördyring, som alla hithörande förnödenheter såsom
frakter, bränsle, papper o. d. undergått, är det nödvändigt, att detta belopp höjes,
och synes detta böra ske med 1,000 kronor för vardera institutionen och anslaget
alltså sättas till 9,000 kronor.
Av anslagen å extra stat återfinnes först ett anslag å 20,200 kronor till utvidgad,
väderlekstjänst. Anslaget har förut utgjort 25,(''00 kronor, men har löneregleringskommittén
ansett, att detsamma borde nedsättas med 4,80(> kronor, motmotsvarande
arvodet åt en tjänsteman och ett kvinnligt biträde, vilkas arvoden
uppförts på ordinarie stat. Professor Ekholm har nu emellertid anfört, att, under
förutsättning, att fred inträder före eller under år 1919 och således utländska
väderlekstelegram åter kunna erhållas regelbundet och i tillräckligt antal för väderlekstjänstens
behöriga skötande, samt alltså stormvarningar då kunna börja utsändas
till rikets hela kust, en summa av 25,(K)0 kronor fortfarande torde komma att erfordras
till bestridande av eventuell ökning av portot för de utländska väderlekstelegrammen
ävensom med hänsyn till fördyringen å andra förnödenheter, som bekostas
av detta anslag. I enlighet därmed anser jag mig böra föreslå detta anslag
till 25,000 kronor. 6
Till resekostnader och hantlangning vid mätningar har beräknats ett extra
anslag av 10,8()0 kronor. Då emellertid sedan 1915 utgifterna per resedag till följd
av höjda järn vägsa vgifter, skjutstaxor och framför allt hantlangningspriser ansenligt
ökats, vilket framgår av följande tablå, angivande kostnaderna för resedag
1912 1913 1914 1915 1916 1917
26.04 26.47 27.03 28 26 32.so cirka 35
anser jag det oundvikligt att jämväl höja detta anslag åtminstone med cirka 25 procent
till 13,500 kronor, i vilket belopp jämväl inräknats den av professor Ekholm
Bihang till riksdagens protokoll 11118. 1 samt. 41
322
Nionde huvudtiteln.
[97.] föreslagna förhöjningen med 200 kronor i anslaget till inspektionsresor för den
hydrografiska undersökningen av Sveriges färskvatten.
Till utgivande ao publikationer har av löneregleringskommittén upptagits ett
belopp av 13,500 kronor, — — —.
Professor Ekholm har nu ansett, att ett ytterligare publikationsanslag kräves
för eu betydligt snabbare och fullständigare publikation av nederbördsobservationema,
än vad som är fallet, då blott månadsvärden publiceras uti ''Månadsöversikt över
väderleken i Sverige’ och samma månadsvärden jämte årsvärden samt iakttagelserna
av snötäckets tjocklek och vattenvärde uti hydrografiska byråns årsbok, som utkommer
först långt efter den tid observationerna avse. —---. Kostnaden för
publicerandet av de dagliga nederbördsiakttagelserna beräknas av professor Ekholm
till 8,200 kronor, varemot kostnaderna för publicerandet uti hydrografiska byråns
årsbok av dylika uppgifter kunde inbesparas. Dessa beräknas av professor Ekholm
till 2,500 kronor, vadan merkostnaden för staten skulle inskränkas till 5,7o0 kronor.
1 själva verket kosta emellertid dessa tabeller och kartor i hydrografiska byråns
årsbok cirka 2,000 kronor, vadan endast denna summa skulle kunna inbesparas.
Frågan om det nödvändiga uti att på av professor Ekholm föreslaget sätt
publicera de dagliga nederbördsmängderna är eu principfråga av ganska stor räckvidd.
Det är först och främst tydligt, att för de teknici, som hava gagn av de
hydrografiska iakttagelserna, de dagliga värdena å vattenstånden i våra älvar och
sjöar äro av ännu större vikt än de dagliga nederbördsobservationema. Anser man
sålunda, .att de sistnämnda skola publiceras, bör detta med än större nödvändighet
ske med vattenstånden och därmed ökas kostnaderna med ytterligare åtskilliga
tusentals kronor.
För min del har jag följt den principen och anser den fortfarande vara den
riktigaste, att man icke bör publicera iakttagelserna, om de icke äro så efterfrågade,
att nyttan därav uppväger kostnaderna, iakttagelserna skola däremot tillhandahållas
å de respektive anstalterna i den form, att avskrifter grafiskt eller tabellariskt
utan onödig omgång kunna erhållas. — — —.
Jag är emellertid ense med professor Ekholm däri, att det vore mycket önskvärt,
att nederbörds- och vattenståndsiakttagelser publicerades mycket snabbt. Skulle
en sammanslagning komma till stånd, blir detta också mycket lättare möjligt och
torde säkerligen komma till stånd. Skulle en sammanslagning ej bliva utav, har
jag givetvis ingenting att invända mot att nederbördsiakttagelserna publiceras genom
meteorologiska centralanstalten. Men med hänsyn därtill att sammanslagningsfrågan
ännu är oavgjord, synes det mig olämpligt att nu begära anslag för ett visst sätt
att publicera meteorologiska centralanstaltens iakttagelser, helst därför fordras en
ganska stor utgift och anslagen i alla fall på de flesta poster krävt icke obetydliga
förhöjningar. Jämväl anslaget till utgivande av publikationer måste med hänsyn till
de ökade priserna å tryckning och papper ökas, om det skall bliva möjligt att fortsätta
det enligt min mening synnerligen viktiga arbetet med iakttagelsernas vetenskapliga
bearbetning och de därvid vunna resultatens utgivning. — ---. Med
hänsyn till tryckningskostnadernas ökning synes mig det beräknade anslaget, 13,500
kronor, böra höjas med cirka 30 procent till 17,500 kronor.
På extra stat har slutligen upptagits ett anslag av 6,800 kronor för komplettering
och underhåll av peylar och utrustning, eller bättre, för komplettering och
Nionde huvudtiteln.
:l2y
underhåll av stationer och utrustning. Med hänsyn till de ofantligt ökade priserna
på den mängd av förnödenheter, som ingå under detta anslag, är eu ökning jämväl
av detta anslag oundviklig, och torde denna höra sättas till 2,200 kronor, varuti
då inberäknas den summa av 1,200 kronor, som ingår i den av professor Ekholm
föreslagna förhöjningen av anslaget till meteorologiska observationer för Sveriges
färskvatten. Jämväl torde däri kunna inräknas den ökning med 50 kronor, som
erfordras för underhåll av förut omnämnda andra klassens station vid Experimentalfältet.
Anslaget blir då 9,000 kronor.
» Härtill kommer, att för anordnande av 50 nya nederbörds stationer beliöves ett
organisationsanslag för år 1919 av 2,000 kronor.
Vid uppgörandet av staten för den meteorologisk-hydrografiska riksanstalten
bär löneregleringskommittén icke tagit hänsyn till det under åttonde huvudtiteln
utgående anslaget för meteorologiska centralanstaltens förseende med dagliga meteorologiska
telegram från Färöarna och bland. Professor Ekholm har nu anfört, att
det högsta belopp, som möjligen kan behöva beviljas för år 1919, är 2,500 kronor.
För fullständighetens skull synes jämväl detta belopp böra uppföras, då det vid bifall
till sammanslagningen torde böra utgå under nionde huvudtiteln.
Slutligen synes det vara av behovet påkallat att på extra stat upptaga ett
anslag av 20,000 kronor till lokalhyra för den nya riksanstalten, i avvaktan på
närmare utredning om förläggningen. Beträffande denna får jag anföra följande.
Uti kommitténs betänkande framhälles ett förslag att uti en påtänkt nybyggnad för
centraltelegrafstationen i Stockholm bereda plats för både meteorologiska centralanstalten
och hydrografiska byrån, såsom särskilt förtjänt av beaktande, då därigenom
väderlekstjänsten bleve förlagd i nära samband med såväl institutionen i
övrigt som med telegrafstationen.---. I avvaktan därpå måste emellertid
lokalfrågan provisoriskt ordnas. Att därvid behålla de nuvarande lokalerna med
förläggning till tre från varandra mycket avlägsna ställen synes icke lämpligt, utan
vore det utan tvivel ett önskemål att kunna sammanföra hela riksanstalten utom
avdelningen för väderlekstjänsten, som fortfarande bör bibehållas i telegrafstationens
hus, i en gemensam lokal. En beaktansvärd möjlighet härtill erbjuder sig, därest
vattenfallsstyrelsen får tillstånd att inköpa vissa föreslagna hus i kvarteret Björnen.
Bland dessa är huset med tomtnummer 1 och adressnummer 10 Karduansmakaregatan
avsett att först i framtiden disponeras av vattenfallsstyrelsen, och synas mig
synnerligen starka skäl tala för att i detta hus lokaler anordnas åt den nya riksanstalten.
Därigenom undvekes förläggningen till tre olika platser och avståndet
till avdelningen för väderlekstjänsten bleve betydligt förminskat. Dessutom skulle
det ansenliga samarbetet med vattenfallsstyrelsen, vilket ju bland annat omfattar
det gemensamma utgivandet av ''Förteckning över Sveriges vattenfall’, befordras.
Vattenfallsstyrelsen har beräknat en lokalhyra av 22 kronor per kvadratmeter för
sina lokaler efter ombyggnaden och under förutsättning av samma pris också för
lokalerna i tomten nr 1 skulle en summa av cirka 20,000 kronor vara erforderlig.
1 stället skulle hyran för hydrografiska byråns nuvarande lokaler, som enligt meddelande
från hyresvärden från 1 oktober 1917 beräknas efter 5,000 kronor om året,
icke erfordras ävensom de nu av meteorologiska centralanstalten disponerade lokalerna
kunna användas för andra statens ändamål.
324
Nionde huvudtiteln.
97.]
Med hänsyn till vad sålunda anförts får jag vördsamt hemställa, att styrelsen
behagade anhålla om nådig proposition å en summa av 231,350 kronor för meteorologisk-hydrografiska
riksanstaltens verksamhet under 1919 enligt följande beräkning:
På ordinarie stat:
• Lön Kr. |
Tjänst- görings- pennin- gar Kr. |
Orts- | Kr. |
Summa i Kr. |
■ |
||
1 överdirektör och chef.................. |
5,700 |
2,500 |
I ! 800; |
9,000 |
||
1 avdelningsföreståndare och professor |
5,000 |
2,500 |
— |
7,500 |
[Efter 5 |
år kan lönen höjas |
1 avdelningsföreståndare och professor |
5,000 |
2,500'' |
— ! |
7,500 |
j med |
000 kr. |
1 tjänsteman av andra lönegraden |
3,600 |
1,800 |
400 |
j j Efter 5 år kan lönen höjas 5 8001 ( med 500 kr'' 00,1 cfter 10 |
||
3 dito (dito) ........-........................ |
10,800 |
5,400 |
1,200 |
17,400 |
||
Efter 5 |
år kan lönen höjas |
|||||
1 tjänsteman av första lönegraden |
1,500 |
300 |
4,000 |
med |
500 kr., efter 10 år |
|
(statsmeteorolog, statshydrograf)... |
2,200 |
med |
ytterligare 500 kr. |
|||
3 dito (dito) ................................. |
6,600 |
4,500 |
900 |
12,000 |
och efter 15 ar med an |
|
1 kvinnligt biträde av tredje graden |
1,100 |
750 |
150 |
2,000 |
| |
|
1 kvinnligt biträde av andra graden |
900 |
550 |
150 |
1,600 |
Efter 5 |
år kan lönen höjas |
4 dito ......................................... |
3.600 |
2.200 |
600 |
6,400 |
| med |
200 kr. och efter 10 |
år med Ytterligare 200 kr. |
||||||
1 kvinnligt biträde av första graden |
700 |
350 |
150 |
1,200 |
||
3 dito .......................................... |
2,100 |
1,050 |
450 |
3,600 |
||
(Efter 5 |
år kan lönen höjas: |
|||||
1 vaktmästare .............................. |
800 |
550 |
150 |
1,500 |
med med |
100 kr., efter 10 år, |
1 * ............................. |
800 |
550 |
150 |
1,500 |
och |
efter 15 år med än i |
ytterligare 100 kr. |
||||||
Till ersättningar åt extra biträden |
| |
|||||
— |
— |
_ |
15,100 |
|||
Till arvoden åt observatörer, reserva |
j |
|||||
tionsanslag ............................ |
— |
— |
— |
{ 36,750 |
||
Lill expenser................................ |
— |
— |
— |
9,000 |
1 |
|
Summa |
— |
— |
| _ |
1 141,850 |
! |
Anm. Därest bostad med bränsle eller med bränsle och lyse anvisas åt vaktmästare, skall han
av sin lön avstå för bostad med bränsle 250 kronor samt för bostad med bränsle och lyse 275 kronor,
för år räknat. Åtnjutes lyse, åligger befattningshavare att själv bekosta armatur och lampor.
Nionde huvudtiteln.
325
På extra stut:
Till utvidgad väderlekstjänst, reservationsanslag....................................
s resekostnader och hantlangning vid mätning, reservationsanslag
» utgivande av publikationer, reservation sanslag..............................
» komplettering och underhåll av stationer och utrustning, reservationsanslag
.....................................................................................
» inrättande av 50 nya nederbördsstationer, förslagsanslag, högst...
•> anstaltens förseende med dagliga meteorologiska telegram från
Färöarna och Island, reservationsanslag.......................................
» lokalhyra ...........................................................................................
kronor 25,000
» 13,500
17,500
9,000
» 2,000
2,500
* 20,000
Summa kronor 89,500.
Totalsumman skiljer sig från den av löneregleringskommittén beräknade med
ett belopp av 52,950 kronor. Därav äro emellertid 22,500 kronor anslag till hyra
och vissa meteorologiska telegram, vilka icke upptagits i kommitténs stat. Av den
återstående egentliga ökningen, som alltså utgör 30,450 kronor, kommer den största
posten på den allmänna ökningen av observatörsarvodena samt på inrättandet av
50 nya stationer ävensom övertagandet av stationen Experimentalfältet, vilka åtgärder
betingat en summa av 13,100 kronor. Ändringen i den ordinarie staten
genom inrättandet av avdelningsföreståndare har endast ökat staten med 3,400
kronor. Övriga ökningar, som utgöra 13,950 kronor, äro helt och hållet betingade
av den allmänna prisstegringen å erforderliga förnödenheter. Skulle före 1919 prisen
hava återgått, har ju Kungl. Maj:t möjlighet att utanordna endast lägre belopp.
Det synes emellertid oundvikligt att på nuvarande stadium taga den hänsyn till
prisstegringen, som skett.
— — —. Beträffande de hydrogeologiska specialundersökningarna får jag i
enlighet med chefens för Sveriges geologiska undersökning hemställan i skrivelse
den 6 sistlidne september föreslå, att proposition till 1918 års riksdag måtte begäras
å en summa av 3,000 kronor.»
Statskontorets utlåtande är i huvudsak av följande lydelse.
»Statskontoret håller för sin del före, att vid eu sammanslagning av hydrografiska
byrån och meteorologiska centralanstalten på sätt nu föreslagits kostnadsökningen
icke kommer att stanna vid vad som av löneregleringskommittén angivits.
Statskontoret vill härutinnan särskilt erinra, hurusom den av de tre i löneregleringskommitténs
överläggningar i förevarande fråga såsom särskilda sakkunniga
deltagande personerna, vilken biträtt kommitténs förevarande förslag, i avgivet
särskilt yttrande påyrkat högre arvoden åt tvenne av de tjänstemän, som enligt
kommittén skulle erhålla avlöning enligt andra normalgraden — — —.
Det synes statskontoret föreligga grundad anledning antaga, att, därest samanslagningen
kommer att genomföras, nu berörda krav snart nog skola göra sig med
styrka gällande.
Då således sammanslagningen i stället för den väntade fördelen i ekonomiskt
hänseende torde komma att medföra ökad kostnad, och då det, efter vad i reservationerna
anförts, synes ovisst, huruvida de av kommittén framhållna fördelarna i
vetenskapligt och praktiskt avseende stå att vinna, har statskontoret icke funnit
97.
Statskontord;
326
Niondo huvudtiteln.
sig kunna för närvarande tillstyrka det framlagda förslaget. 1 stället vill statskontoret
ifrågasätta, om icke tills vidare det gagn, som kommittén väntat sig av
en närmare samverkan mellan de båda institutionerna på områden, där deras uppgifter
beröra varandra, skulle kunna vinnas genom inrättande av en för anstalterna
gemensam styrelse. Förutom de ledamöter, av vilka enligt löneregleringskommitténs
förslag styrelsen för riksanstalten för meteorologi och hydrografi skulle bestå,
borde i sådant fall i den gemensamma styrelsen ingå föreståndaren för meteorologiska
centralanstalten. Möjligen skulle denna styrelse, utökad med chefen för
nautisk-meteorologiska byrån, kunna intaga en övervakande ställning jämväl beträffande
sistnämnda anstalt.
Inrättades en gemensam styrelse för nämnda institutioner, skulle kunna vinnas
en på mera ingående erfarenhet grundad uppfattning, om en sammanslagning
av institutionerna bör eftersträvas eller om ett friare samarbete dem emellan är att
föredraga.
Såsom i löneregleringskommitténs förevarande betänkande erinras, tillstyrkte
statskontoret i ett den 27 mars 1913 avgivet underdånigt utlåtande i huvudsak ett
av samma kommitté sistnämnda år framlagt förslag om hydrografiska byråns uppförande
å ordinarie stat. Därest det nu föreslagna sammanförandet av meteorologiska
centralanstalten och hydrografiska byrån icke kommer till stånd, synes det
statskontoret, att sistnämnda institutions uppförande å ordinarie stat icke längre
bör uppskjutas.
I jämförelse med det av statskontoret 1913 förordade förslaget till stat för
hydrografiska byrån innebär det ovanberörda, av styrelsen för hydrografiska byrån
den 2 november 1915 framlagda och i underdånig skrivelse den 6 november
1916 ånyo förordade förslaget till stat vissa kostnadsökningar. Med hänsyn till
vad som efter avgivandet av statskontorets förutnämnda utlåtande i frågan förekommit
har statskontoret ej velat ifrågasätta någon avvikelse från vad styrelsen
nu föreslagit — — —.
För den händelse Eders Kung!. Maj:t skulle finna avgörande skäl tala för
att den föreslagna riksanstalten för meteorologi och hydrografi bör komma till stånd,
vill statskontoret meddela, ätt statskontoret i fråga om nuvarande vaktmästarens
vid meteorologiska centralanstalten blivande löneförmåner funnit det anmärkningsvärd
att kommittén efter en motivering å sid. 144, som ger anledning att vänta,
en höjning av de av kommittén förut föreslagna löneförmåner, slutar med att å sid.
145 föreslå sänkning därav. Då emellertid, enligt vad statskontoret erfarit, frågan
om lönereglering för vaktmästare i statens tjänst lärer komma att i annat sammanhang
upptagas i statsverkspropositionen till nästkommande riksdag, har statskontoret
endast velat fästa uppmärksamheten på förenämnda omständighet. I övrigt
föreligger enligt statskontorets uppfattning icke anledning till anmärkning mot löneregleringskommitténs
förslag till lönestat samt om anslag i övrigt för institutionen
och vad därmed sammanhänger.
Löneregleringskommittén har föreslagit, att byråingenjören hos hydrografiska
byrån M. A. R. Smedberg, därest han befordras till tjänsteman av andra graden
vid den nya institutionen från och med ikraftträdandet av staten för densamma,
för ålderstillägg må tillgodoföras tiden från och med år 1914. Då huvudsakliga
anledningen till att det av Eders Kungl. Maj:t för 1913 års riksdag framlagda för
-
Nionde huvudtiteln.
327
slaget om hydrografiska hyrans uppförande å ordinarie stat av'' riksdagen avslogs,
torde hava varit hllnsynen till den ifrågasatta sammanslagningen av meteorologiska
centralanstalten, hydrografiska byrån och nautisk-meteorologiska byrån, torde kommitténs
berörda förslag böra bif allas. Motsvarande skäl tala emellertid enligt statskontorets
förmenande för att den andra byråingenjören hos hydrografiska byrån
It. O. Engström, vilken erhållit sin anställning år 1914, för vinnande av ålderstilllägg
får tillgodoräkna sig tiden från och med år 1915.
Då den reella grunden för den rätt, statskontoret nu förordat för de nuvarande
byråingenjörerna vid hydrografiska byrån, icke kan vara någon annan än
arten av deras föregående tjänstgöring, anser statskontoret, att nämnda rätt bör
tillerkännas dem även för den händelse, att hydrografiska byrån utan sammanslagning
med meteorologiska centralanstalten uppföres å ordinarie stat.
I ovan ej berörda delar har det föreliggande betänkandet icke föranlett någon
erinran från statskontorets sida.»
IJr det utlåtande, som avgivits av svenska hydrografisk-biologiska
kommissionen, må följande återgivas.
»Så tillvida är kommissionen ense med löneregleringskommittén, att meteorologiska
centralanstalten även enligt kommissionens uppfattning lämpligen icke bör
bestå såsom en självständig institution. Den del av centralanstaltens verksamhet,
som omfattar insamlande av meteorologiska observationer från olika ställen inom
landet, hör sålunda mycket intimt samman med hydrografiska byråns betydelsefulla
,lPPgdt. Dessa observationer angående regn, snö, frost och isläggning hava ett
mycket högt värde för att bedöma förändringarna i våra floders och insjöars vattenstånd
och den där samlade vattenkraften samt bilda en viktig grundval för hydrografiska
byråns prognoser i detta avseende. Det vill därför förefalla fullt naturligt,
att denna del, som för övrigt är av väsentligen registrerande och statistisk art,
sammanföres under gemensam ledning med hydrografiska byrån.
Däremot kan kommissionen icke dela löneregleringskommitténs uppfattning,
att jämväl den del av meteorologiska centralanstaltens nuvarande uppgifter, som
avser de dagliga väderleksförutsägelserna och stormvarningarna, böra läggas under
hydrografiska byrån.
Kommissionens ledamöter filosofie doktor Gustaf Ekman och f. d. professor
Otto Pettersson hava tidigare väckt förslag, att dessa uppgifter skulle förläggas
till en centralanstalt för väderlekstjänst och marinmeteorologi med säte i Göteborg.
Kommissionen har förut uttalat sin anslutning till detta förslag och hav sedermera
icke funnit anledning att frångå sin mening härutinnan.
Först och främst äro stormvarningarna av betydelse för havsfisket. Detta
bedrives under hösten och vintern, sålunda under en tid, då väderleksförhållandena
medföra betydlig risk för såväl manskapet som för båtar och redskap. Området
för sillfisket, vilket ännu för 15—20 år sedan var ett kust- och fjordfiske, omfattar
nu hela Kattegatt och en stor del av Skagerak. Fisket i öppna havet har föranlett
en stor utveckling i tekniskt avseende, framför allt genom anskaffande av större
motorbåtar; men den omständigheten, att dessa båtar fiska på så avlägsna platser
såsom trakten från Anholt till Skagen och till och med därutanför och att fisket
Svenska,
hydrografisk biologiska kommissionen -
328 Nionde huvudtiteln.
[97 i bedrives även nattetid under högvintern, gör att fisket nu mera än torr är förenat
‘J med fara vid plötsligt inträffande stormar, isläggning m. m. Men även för sjö
farten,
såväl kustfarten som den större sjöfarten, lärer nyttan av stormvarningar
ligga klar. . ,
Nu torde emellertid med visst fog kunna påstås, att stormvarmngsvasendet
och de därmed sammanhängande väderleksunderrättelserna — oavsett stormvarningarnas
nedläggande under krigstiden — hittills icke fungerat så tillfredsställande,
som varit önskligt. På västkusten offentliggöras sålunda rapporter endast en gång
om dagen, och detta utan att väderlekskartor samtidigt publiceras, varigenom det
helas värde för sjöfarten väsentligt minskas. Från sjöfartshåll hava anmärkningar
icke heller uteblivit. Detta torde sammanhänga med centralanstaltens förläggningtill
Stockholm. Enligt kommissionens åsikt skulle underrättelseväsendet komma
att fungera snabbare och bliva 1 ill större praktisk nytta både för fisket, sjöfarten
och den sjöfartsintresserade allmänheten, om en centra!anstalt lör väderlekstjänsten
finge sin huvudort i Göteborg. Redan Göteborgs västliga läge i omedelbai näihet
av de hav, varifrån de talrikaste väderleksstörningarna komma, talar för en sådan
anordning såsom varande den naturligaste. Det bör i detta sammanhang icke lämnas
oanmärkt, att västkusten i vissa avseenden erbjuder större möjlighet än ostkusten
till direkta observationer av förhållanden, som äro av värde lör stormvarningar.
Göteborg är den största centralpunkten för Sveriges fiske, den är också
landets största sjöfartsstad med en trafik, som till övervägande del går direkt ut
till sjöss, mötande de o vädersbildningar, som västerifrån draga in mot våra kuster.
Denna trafik är sålunda relativt mest i behov att få del av de senaste väderleksunderrättelserna,
vilka givetvis lättast erhållas på den plats, där centralanstalten
är förlagd. Även i telegraftekniskt hänseende torde Göteborg, i vad angår de meteorologiska
telegrammen, äga ett visst företräde — — —. I detta sammanhang
bör påpekas en annan viktig omständighet, nämligen att en trådlös telegrafstation
med betydande kapacitet finnes i Göteborg. Genom denna kunna meddelanden till
ledning vid väderleksprognoser erhållas omedelbart från fartyg ute på havet. Döt
bär visserligen invänts, att de försök i sådan riktning, som gjorts i utlandet, icke
givit några större resultat. Dessa försök gjordes emellertid på en tid, då apparater
med otillräcklig räckvidd användes, varför gnisttelegrammen måste omtelegraferas
från det ena fartyget till det andra för att nå kuststationen. Med. den
utveckling radiotelegrafien numera uppnått kan man påräkna dagliga underrättelser
från hela Kattegatt, Skagerak och Nordsjön om lufttryck, vind, dimma, stiltje och
om havsytans temperatur. Allt detta bör åt en centralstation i Göteborg lämna
fylligare underlag för väderleksprognoser än som skulle stå en anstalt i btockholm
till buds. Man har för närvarande gnisttelegraf på mer än 50 svenska ångare, och
de större rederibolagen hava förklarat, att intet hinder möter att erhålla dylika
underrättelser från deras ångare ute på havet.
Vad kommissionen hittills anfört har haft avseende å stormvarningsväsendet
och den del av väderlekstjänsten i övrigt, som berör förutsägelser för den närmaste
eller den därpå följande dagen. Men även en annan uppgift bör åligga en meteorologisk
centralanstalt i Sverige. Vårt lands klimat är underkastat stora växlingar
av längre period, vilka måste studeras i ändamål att utfinna deras orsaker och pa
kännedomen därom grunda förutsägelser av längre räckvidd. Det gäller att utvidga
vetenskapens synkrets, och detta kan ske genom att utsträcka meteorologiens
Nionde huvudtiteln.
329
observationsflllt till att ilven omfatta havet. Ett uppslag i denna riktning gjordes 197.j
för 21 år sedan, dä man fann, att små förändringar i havets temperatur kring Islands
kust och i Nordhavet i november—december motsvarades av stora förändringar
hos lufttemperaturen i Skandinavien under de följande vintermånaderna. Detta
uppslag har fortsatts av tyska och norska forskare, och den internationella havsforskningens
centralbyrå har på de svenska delegerades förslag utsträckt sina undersökningar
över havsytans temperaturvariationer till att omfatta hela norra Atlanten,
och skall under detta år utgiva ett tabellverk med kartor över oceanens temperatur
varje månad under 14 år alltifrån 1899 till 1914 i ändamål att lämna underlag åt
meteorologiska förutsägelser för längre tid grundade på havets tillstånd. Att
lämpligaste utgångspunkten för dylika undersökningar är Göteborg, torde utan
vidare stå klart.
Att de viktiga undersökningarna av de högre luftlagren böra förläggas till
en så västlig punkt som möjligt, lärer vara allmänt erkänt och framgår jämväl av
det yttrande, som i ärendet avgivits av professor Hildebrandsson.
Uppenbart är, att det nödiga samarbetet med andra, i Stockholm förlagda
institutioner icke ens i nämnvärd mån försvåras genom anstaltens förläggande till
Göteborg. Det är därjämte att märka, att vid Göteborgs högskula finnes en oceanografi^
institution och att svenska hydrografisk-biologiska kommissionen har sitt
säte i Göteborg. Dessa inrättningar ligga i själva verket närmare verksamhetsområdet
för en blivande centralanstalt för väderlekstjänst än några andra institutioner,
och den intima samverkan, som med dem säkerligen skulle komma till stånd,
skulle utan tvivel bliva till synnerligt gagn.
På dessa i korthet- anförda skäl vidhåller kommissionen bestämt sin förut
uttalade mening i förevarande fråga. Kommissionen får därför i underdånighet
hemställa, att löneregleringskommitténs betänkande icke måtte läggas till grund för
en framställning i ämnet till riksdagen utan att saken måtte upptagas till förnyad
granskning. Då de svenska vetenskapligt sakkunniga i sina yttranden kommit till
sins emellan motsägande resultat, vågar kommissionen slutligen ifrågasätta, huruvida
icke i och för den nya utredning, som kommissionen hoppas Eders Kungl.
Maj:t skall finna nödig, utlåtande borde infordras från utländska sakkunniga,
Vetenskapsakademien har i frågan infordrat yttranden av sina Vetenskaps
sakkunniga ledamöter f. d. e. o. professorn vid universitetet i Uppsala akademien
H. Hildebrandsson och f. d. professorn H. E Hornberg. Ur professor
Hildebrandssons yttrande må följande här meddelas.
»För mig har det sedan lång tid synts vara ett önskemål, att samtliga arbeten Professor
rörande alla delar av den teoretiska fysiken inordnades under en stor centralanstalt Hildeunder
enhetlig ledning — — —. brandssou
Under vissa förutsättningar, varom mera nedan, kan jag alltså icke annat än
förorda den föreslagna sammanslagningen av till en början den meteorologiska centralanstalten
och den hydrografiska hyrån under en gemensam chef — - —.
Frågan under vilket departement det ifrågasatta ämbetsverket bör förläggas,
synes mig från vetenskaplig synpunkt vara tämligen likgiltig - - —. Den meteorologiska
verksamheten är i olika länder förlagd under snart sagt alla möjliga miniBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 42
330
Nionde huvudtiteln.
sterier____. Jag har aldrig funnit, att detta haft den minsta betydelse för de
olika institutens verksamhet. Dennas större eller mindre framgång beror uteslutande
på chefens och personalens, speciellt avdelningschefernas, duglighet, lärdom och intresse
samt på deras materiella resurser.
Till vilket ministerium institutet förts, tyckes i varje land hava berott på,
vilka av de praktiska tillämpningarna av dess verksamhet i varje fall synts viktigast.
Att det här ställes under jordbruksdepartementet, synes mig lämpligt från denna
synpunkt^^ t.änstepersonalen oc], tjess avlöningsförmåner angår, sä synes självklart
vara, att ämbetsverket har en chef, och att han erhåller rang och lön som överdirektör
synes i detta fall lämpligt. Att andra gradens tjänstemäns avlöning ställts
lika med statsgeologer, förste arkivarier och bibliotekarier torde ock vara lämpligt,
liksom jag ej heller har något att erinra mot övriga i förslaget till stat uppförda
avlöningar. ...... .. „ ,
Men i detta förslag förefinnes en betänklig brist, som ovillkorligen måste
fyllas, nämligen platser motsvarande byråcheferna för verkets olika avdelningar.
Doktor Wallén har ock i sin reservation (Betänkande s. 163—164) framhållit detta
F. n. finnas inom meteorologiska anstalten och hydrografiska byrån två platser med
professorskompetens. Efter sammanslutningen skulle blott finnas en, nämligen chefen.
Den andra platsen är degraderad till en plats av andra lönegraden, vilket betydei
en väsentlig minskning av verkets kompetens. Detta är så mycket mera att beklaga,
som vetenskapens fortgående utveckling och vikten av dess praktiska tillämpningar
tvärtom borde motivera en ökning av denna högre kompetens. Det måste också
med styrka framhållas, att man måste kunna förvärva de bästa krafter, som stå
att få, och även kunna inom verket behålla de mest kompetenta personerna, men
intetdera är möjligt med de föreslagna avlöningarna, vilka måste göras så stora, att
dessa befattningar kunna upptaga konkurrens med universitetsprofessurema och med
bättre anställningar i det praktiska livets tjänst.
Men även för arbetet inom verket är det oundgängligen nödvändigt, att för
varje avdelning finnes en avdelningschef, såsom fallet är vid alla våra ämbetsverk.
Chefen skall leda det hela, han måste följa med ej blott vetenskapens utveckling
utan ock näringslivets på alla de områden, som beröra verkets arbeten, och han
bör ock, så långt han förmår, bidraga med vetenskapliga arbeten till denna utveckling
Han kan omöjligen själv deltaga i detaljarbetet på de olika avdelningarna.
På alla större meteorologiska institut är arbetet uppdelat på avdelningar med
var sin avdelningschef, vilka i allmänhet hava en mot professorer svarande ställning.
Antalet avdelningar är högst olika i olika länder — — —.
Av det ovan sagda synes, att tre av de föreslagna andra-klassens tjänstemän
böra förvandlas till professorer, nämligen en i klimatologi, en i väderlekslära med
stormvarningar och en i hydrografi.
Kostnaden härför kan ej anses betydande. Begynnelselönen för en professor
är 7,500 kronor och för en av de föreslagna andra gradens tjänstemän 5,800, således
för varje tjänst en ökning av 1,700 kronor.
Skulle emellertid en så stor höjning i budgeten ej för tillfället kunna erhallas,
så vore åtminstone nödvändigt, att begynnelselönen för minst två av de föreslagna
Nionde huvudtiteln.
331
andra-gradens tjänstemän, en på den meteorologiska och en på den hydrografiska
avdelningen, liöjes med 600 kronor, eller till 6,4u0 kronor. Därigenom bleve deras
avlöning åtminstone lika med professorernas vid Chalmers tekniska institut och
lantbruksinstituten — — —.
Denna förändring synes mig av den eminenta betydelse, att akademien måste
göra den till oeftergivligt villkor för sitt godkännande av förslaget. Det är akademiens
plikt att nu tillse, att ej en minskning i vetenskaplig kompetens drabbar
den meteorologiska verksamheten.
Kommittén säger själv, att en sådan anordning kunde vara gagnelig och
ändamålsenlig, men hänvisar till geologiska hyrån, där en sådan visat sig obehövlig.
Detta exempel är dock synnerligen missvisande. Tjänstemännen äro alla geologer
och måste vara hemma i alla de viktigare delarna av sin vetenskap. Många av
dem, som arbeta på fältet om somrarna, arbeta på laboratorier eller ritsalar om
vintrarna, och byrån är faktiskt icke uppdelad på avdelningar med så väsentligt
olika arbetsområden, som det nu föreslagna verket, varest en sådan fördelning med
nödvändighet måste finnas, vare sig den är föreskriven eller ej.
Vad slutligen angår den föreslagna styrelsen, så synes eu sådan knappast
vara behövlig mera än fallet är vid statistiska centralbyrån och geologiska byrån,
såvida ovannämnda ändring i personalens sammansättning äger rum. Det synes,
som skulle chefen och avdelningscheferna böra utgöra styrelse, på samma sätt som
i andra verk är föreskrivet — — —
Professor Hamberg har bland annat yttrat följande:
»De båda institutionerna hava med ett ord uppvuxit och utvecklats var och
en efter sin art vid sidan av varandra och utan något egentligt behov av intimare
förening. Detsamma synes vara fallet i andra kulturländer, varest dylika institutioner
sedan längre eller kortare tid tillbaka varit inrättade — — —.
Om detta betraktelsesätt har något berättigande, vill man gärna i löneregleringskommitténs
betänkande finna synnerligen kraftiga skäl för att just i vårt
land — som dock är ett kulturland, med en areal som bekant icke mycket understigande
Frankrikes eller Tysklands och en kustlängd uppgående till två tredjedelar
av Storbritanniens — vad de båda institutionerna beträffar, förorda ett motsatt
förfaringssätt.
Man torde icke misstaga sig om, att kommittén i början enligt riksdagens
anvisning lagt största vikten på den organisatoriska och ekonomiska synpunkten,
men då vid närmare övervägande åtminstone någon avsevärd direkt ekonomisk besparing
icke kunde påräknas, ha i stället en del andra skäl av olika slag framförts.
Sålunda fästes mycket stort avseende vid att de båda institutionerna äro små, och
att ett jämförelsevis litet antal personer där äro anställda, vilken omständighet från
förvaltningssynpunkt skulle göra en sammanslagning önskvärd — — —.
Då nu kommittén ställer i utsikt, och det enligt min mening med rätta, att
det blott är en tidsfråga, när vissa av nautisk-meteorologiska byråns funktioner
komma att överflyttas till de båda ifrågavarande institutionerna eller till den förenade,
— — — så bli dessa institutioners arbetsfält, dess personal och utgiftsstat
[97.]
Professor
Hamberg''.
332
Nionde huvudtiteln.
[97.]
ytterligare icke obetydligt tillökade, och de redan förut alltjämt växande kraven,
som ställas på ledningen eller ledarna av desamma, än större.
Men ej nog härmed. Kommittén håller före, att ett sammanförande av dessa
båda vetenskapliga institutioner skulle medföra större vidsynthet, förhindra ensidighet,
rikta uppmärksamheten på nya arbetsmöjligheter och viktiga spörsmål, vilka
eljest skulle bli förbisedda, och att till och med en fruktbringande samverkan med
motsvarande institutioner vid landets universitet och högskolor skulle komma till
siånd etc. Ja, kommittén påpekar såsom exempel några frågor av största praktiska
betydelse, som den nya institutionen skulle taga hand om — — —.
Detta program för den föreslagna dubbelinstitutionen är onekligen mycket
vackert och tilltalande. Men jag tillåter mig först anmärka, att flera av dessa
undersökningar äro av den omfattande, för att icke säga vittsvävande natur, att de
kräva åratals arbete för att kunna fullbordas och svårligen kunna utföras av institutionens
egen personal utan men för de löpande göromålen.
Jag vill emellertid icke bestrida, att en dubbelinstitution möjligen skulle vara
mera initiativkraftig och kanske lättare kunna utverka anslag och anskaffa behövliga
vetenskapliga krafter för uppgifter av mera omfattande och krävande natur,
men ''detta endast under förutsättning av en för den vetenskapliga verksamheten
fullt betryggande och ändamålsenlig anordning.
Vad begär man nu av denne chef? Jo, han skall administrativt, praktiskt
och oavlåtligt sköta och övervaka de löpande ärendena vid en institution, som bleve
ungefär dubbelt så stor som var och en av de förutvarande, således med en byråpersonal,
som skulle något överstiga 30 personer och en mängd observatörer för
mycket skiftande ändamål, för närvarande uppgående till omkring 1,600; han skall
utvälja och tillsätta dugliga arbetskrafter, högre såväl som lägre, och genom kloka
anordningar tillse, att var och en fyller sin plats på ett ekonomiskt och ändamålsenligt
sätt; han skall vara huvudredaktören för institutionens omfångsrika årsböcker
och övriga publikationer; han skall följa med och i sin mån befordra vetenskapens
utveckling på två skilda områden; han skall leda eller åtminstone hava ett vaksamt
öga på alla arbeten och observationer, som utföras, vare sig av vetenskaplig eller
mera praktisk natur. Han bör med ett ord icke allenast vara den sammanhållande
och drivande kraften inom den nya dubbelinstitutionen utan därjämte den vidsynte
representanten för svensk forskning i de båda omfattande ämnena meteorologi och
hydrografi och det icke minst gent emot utlandet, såväl vid skriftliga förhandlingar
som vid de icke sällan påkommande internationella överläggningarna på kongresser,
konferenser och kommittésammanträden.
Men var finnes den man, som kan nöjaktigt motsvara dessa fordringar? Jag
befarar, att en sådan endast i undantagsfall skall kunna påträffas. Snarare har man
i regel att påräkna antingen en god administratör med förmåga att handlägga löpande
ärenden och omedelbart praktiska uppgifter men som skjuter undan de mera
vetenskapliga och krävande arbetena på de lägre tjänstemännen, eller en lärd teoretiker
utan större praktisk läggning, som lämnar de administrativa bestyren, de
praktiska uppgifterna och den oavlåtliga tillsynen av observationerna m. in. i samma
tjänstemäns eller underordnade biträdens vård. I bägge fallen länder det till föga
båtnad för institutionen och därmed för vårt land — — —.
Nionde huvudtiteln.
:i.‘W
För att uppehålla den höga nivån i vetenskapligt och praktiskt avseende,
som kommittén avser med de häda institutionernas sammanslagning under en gemensam
chef och styrelse, och för att tillvarataga de båda avdelningarnas speciella intressen,
ser jag ingen annan utväg än att pa vardera avdelningen i stället för den
föreslagna riya andragrads-tjänsten införa eu mellanlänk mellan den föreslagne överdirektören
och de lägre andragrads-tjänstemännen, nämligen en avdelningschef med
professors löneförmåner. På den meteorologiska avdelningen, där denna borde hava
titel av professor, är detta i det närmaste liktydigt med behållandet av den hittillsvarande
föreståndarbefattningen — — —.»
1)7.
Såsom
uttalat:
sammanfattning
av sin mening har professor Hamberg
»lj mitt livligaste avstyrkande av kommitténs förslag om sammanslagning,
i den form som den tänkt sig, av statens meteorologiska centralanstalt med hydrografiska
byrån;
-) att en sammanslagning endast i det fåll kan tänkas möjlig, att, åtminstone
vad meteorologiska avdelningen beträffar, den hittillsvarande föreståndarbefattningen
vid meteorologiska centralanstalten bibehålies med titel av professor såsom chef för
den meteorologiska avdelningen inom den föreslagna gemensamma riksanstalten, men
att fördelarna även i denna form av sammanslagning sannolikt skulle uppvägas av
avsevärda olägenheter, oberäknat den förökade kostnaden;
3) att meteorologiska centralanstalten helst bör bibehållas sådan den är, dock
ställd under en särskild, om möjligt avlönad styrelse, varvid jag icke lägger någon
större vikt uppå, under vilket departement den inordnas;
4) att sistnämnda anstalt och hydrografiska byrån böra inrymmas i omedelbart
grannskap till varandra, om möjligt i samma hus, och, i meteorologiska centralanstaltens
intresse, helst så nära som möjligt till centraltelegrafstationen.»
På uppdrag av vetenskapsakademien verkställde akademiens leda- vetenskapsmöter
f. d. riksbibliotekarien E. W. Dahlgren, professorn Ekholm och akademiens
filosofie doktorn K. Sondén en sammanfattning av vad som dittills förekommit
i ärendet. De anförde för egen del bland annat följande:
»Då undertecknade sökt sammanfatta vad i frågan sålunda förekommit, har
uppmärksamheten i första rummet riktats därpå, att några bestämda skäl för den
föreslagna sammanslagningen mellan meteorologiska centralanstalten och hydrografiska
byrån icke synas vara förebragta, Löneregleringskommittén har i avseende härå
åberopat grunder av ganska opreciserad och allmän natur, såsom angelägenheten
av att undvika ensidighet i arbetsuppgifter och arbetssätt, förmånen av det vetenskapliga
arbetets anpassning efter skiftande behov, vinsten av samarbete och gemensamma
överläggningar in. in., vilket allt förmenas skola bättre ernås genom sammanförandet
till en enhet av institutioner med till varandra gränsande arbetsområden.
Endast en omständighet av påtaglig beviskraft har blivit berörd, då angelägenheten
av dubbelarbetes undvikande blivit framhållen, men i avseende härå har å
andra sidan blivit bestritt, att dubbelarbete för närvarande förekommer i annan mån.
än att hydrografiska byrån i sin årsbok avtryckt vissa förut publicerade meteoro
-
ledamöter
Dahlgren,
Ekholm och
Sondén
334
Nionde huvudtiteln.
judiska observationer. Det bär vidare synts oss anmärkningsvärt, att frågan om
den ifrågasatta anordningens inflytande på det vetenskapliga arbetet knappast blivi
berörd samt att särskilt den meteorologiska forskningens beroende av ”lte™ä1,°^t
samarbete och på grund därav träffade överenskommelser lamnats utan beaktande.
Såsom eu väsentlig brist i utredningen bör också framhållas, att alla upplysningar
saknas om liknande anordningar i andra länder; ue enda uppgifter, som i sådant
■wsende återfinnas i de avgivna utlåtandena, utvisa, att det liar ifrågasätta sammanförandet
av meteorologiens och hydrografiens intressen icke synessg? ^^vederi
något av de större kulturländerna, men att närmare undenattelsei om veder
hörande organisationer för närvarande ej stå till buds. , . .
An''diende den föreslagna gemensamma anstaltens överstyrelse och plats inom
MlS liava sins Äta olik» Mkbr blivit framställda Från »kadern,ens
sida torde böra framhållas att, såvitt för akademien är bekant, ingen olägenhet,
försports av att den meteorologiska centralanstalten hittills stått under akademiens
inseende och förvaltning, i andra sidan torde ett förslag om lösandet av detta
samband icke inom akademien hava att vänta något avgjort motstånd underförutsättning
att övertygelse kan vinnas om att i sammanhang darmed ifrågasätta åtgärder°äro
lämpliga och riktiga. Att akademien icke kali anse önskvärt, alt dess
för vial tnings om so rge r utsträckas även till de hydrografiska angelägenheternas vårdande,
y^g^i^^®m1<^tmpligheten oeh* möjligheten att åt en person anförtro ledningen
av såväl de meteorologiska som de hydrografiska angelagenheterna sammanhan e
givetvis med don förevarande sammanslagnmgsfrågan i allmänhet, Staika tvive
fava blivit uttalade om möjligheten att för detta chefskap finna en man: med full
kompetens och tillräcklig förmåga. Men oavsett antydda svårighet iar
framställts om att för tillvaratagande av de skilda intressen, som skalk, stå unde.
den gemensamme chefens ledning, den blivande anstaltens verksamhet skulle tipp
delas på två eller tre avdelningar, en eller två meteorologiska och en hydrog.afisk
var och eu med sin avdelningsföreståndare av professors kompetens. I denna fråga
hava samtliga över kommittébetänkandet avgivna utlåtanden vant eniga, och det
torde kunna tagas för givet, att samma åsikt inom vetenskapsakademien s.vall vinn
enhälligt godkännande. Men om en härmed överensstämmande organisation skull
hava utsikt att vinna slutligt godkännande, så uppstår frågan, huruvida den ifrågasätta
sammanslagningen över huvud är behövlig, och om ej den åsyftade enheten
skulle kunna vinnas lika väl genom de båda verksamhetsgrenarnas stallande under
cm gemensam styrelse, som om de förenades under ledningen a\ en gemensam che .
8 Yi hava härmed velat antyda några av de punkter, varutinnan deri lutt l s
lämnade utredningen synes oss bristfällig. Dessa brister och andra isl^"It •
låtande anförda men ovan icke refererade omständigheter hava föranlett undertec
nåd Dkbolin att bestämt avstyrka det förevarande förslaget. För undertecknade
Dahlgren och Sondén står frågan icke lika klar. Vi dela visserligen de uttalad.,
betänkligheterna mot förslagets huvudpunkter, men vilja icke alldeles förneka möjligheten
av att dessa betänkligheter genom eu fullständigare utredning; skuJ o kunna
undanröjas. Såsom undertecknades samfällda mening fa vi åter framhålla, huru
som vi finna det oavvisligen nödvändigt att, vilken organisationsform an måtte
komma till stånd, åt de meteorologiska intressenas närmaste vårdare matte beieda.
en ställning, som i avsende å vetenskaplig kompetens och möjlighet att goia dei
Nionde huvudtiteln.
samma gällande ej ma vara underlägsen den, som för närvarande tillkommer föreståndaren
för meteorologiska centralanstalten.»
Vid det sammanträde med vetenskapsakademien, då frågan behandlades,
avgav professorn I. Cl. Richert med instämmande av professorn
friherre Gr. J. De Geer särskilt skriftligt yttrande av följande huvudsakliga
innehåll.
»De processer, som gemensamt bilda vad man kallar vattnets kretslopp i
naturen, äro nederbörd, avdunstning, avrinning och infiltration. Nederbördsfenomenefi
behandlas nu av meteorologiska centralanstalten; avrinningen minskad med avdunstningen,
eller den s. k. effektiva avrinningen, som är den utslagsgivande faktorn vid
bedömande av vattendragens kapacitet och betydelse i övrigt, är föremål för hydrografiska
byråns mätningar och beräkningar; infiltrationen, som på grund av vårt
lands säregna geologiska byggnad icke har någon avsevärd hydrografisk betydelse,
men en så mycket större hydrologisk betydelse, faller närmast inom Sveriges geologiska
undersöknings studieområde. Enligt min uppfattning vore det en stor fördel,
om samtliga dessa på vattenhushållningen inverkande frågor kunde behandlas gemensamt.
Då emellertid någon förändring icke blivit ifrågasatt rörande Sveriges geologiska
undersökning, och då för övrigt lämpligheten av denna institutions sammanslagning
med de övriga bör skärskådas även från andra synpunkter, vill jag bär
endast yttra några ord om lämpligheten att till en gemensam central anstalt förlägga
behandlingen av frågor, som röra nederbörd och avrinning.
Ser man saken från den synpunkt, som bör ligga denna församling närmast
om hjärtat, nämligen den rent vetenskapliga, torde det få anses såsom självklart,
att dessa båda frågor stå i ett intimt inbördes samband. Då resultaten av hydrografiska
byråns avrinningsberäkningar alltid måste hänföras till motsvarande nederbördssiffror,
är det av den största betydelse, att meteorologiska och hydrografiska
observationer ledas enligt en enhetlig plan, lämpad efter varje särskilt flodområdes
beskaffenhet och betydelse. Sverige är om icke de tusen så åtminstone de hundra
reglerbara sjöarnas land, och ett rationellt utnyttjande av dessa värdefulla naturliga
ackumulatorer förutsätter först och främst en systematisk vetenskaplig behandling av
alla de faktorer, som gemensamt bliva bestämmande för den praktiska behandlingen.
Visserligen ingå i båda anstalternas verksamhetsområden jämväl andra arbeten
och observationer, vilka ej stå i samma intima inbördes samband, men anstalternas
sammanslagning torde ej kunna anses medföra någon risk för att utvecklingen i det
ena eller andra avseendet hämmas.
Redan nu förefinnes ett partiellt samarbete mellan de båda anstalterna, i det
meteorologiska centralanstalten verkställer en del speciella observationer, som erfordras
för hydrografiska byråns beräkningar. Det synes mig då vara ändamålsenligt
att taga steget fullt ut och sammanföra båda anstalterna till ett organiskt
helt under en gemensam chef. Förutsättningen för ett gott resultat är givetvis ett
gott samarbete mellan de båda avdelningarnas ledande fackmän, vilka böra vara
jämnställda i avseende å kvalifikationer och ställning i övrigt och var för sig representera
den högsta sakkunskapen inom landet. Denna synpunkt har ej blivit tillräckligt
beaktad i löneregleringskommitténs förslag, men väl i doktor Walléns därtill
fogade utlåtande.
•n.
Professor
Riehorfc
197.]
Vetenskapsakademien
.
Göteborgs
handelskammare
m. m.
336 Nionde huvudtiteln.
Därjämte tillåter jag mig att påpeka sammanslagningens praktiska fördelar.
Tiden går i koncentrationens tecken. En större central anstalt med förbättrad
representation får större möjlighet att vinna gehör hos statsmakterna och att av
dem erhålla det ekonomiska stöd, som är den nödvändiga förutsättningen för vetenskapligt
framåtskridande. , ,
På grund av vad här anförts, får jag vördsamt föreslå, att trän akademiens
sida meteorologiska centralanstaltens sammanslagning med hydrografiska byrån förordas,
under förutsättning att anstaltens arbeten fortfarande komma att ledas av
professorer eller därmed likställda fackmän.»
Vetenskapsakademiens utlåtande lyder sålunda.
»Av nu åberopade handlingar framgår, att samtliga avgivna utlåtanden överensstämma
däruti, att meteorologiska centralanstalten och hydrografiska byrån, vare
sig de förbliva självständiga eller på något sätt ställas i närmare förbindelse med
varandra, böra vardera hava en föreståndare med professors eller byråchefs ställning
och avlöning.
Denna åsikt delas även av akademien.
Enär löneregleringskommittén i detta hänseende varit av annan mening, tiar
den saknat anledning att närmare utreda, huruvida en gemensam chef även i dylikt
fall vore behövlig eller om det nödiga samarbetet likaväl kunde vinnas genom de
båda verksamhetsgrenarnas ställande under en gemensam styrelse. Akademien anser
därför, att en ytterligare utredning, som utgår från denna i alla utlåtandena såsom
nödvändig framhållna förutsättning, bör verkställas.
På grund härav får akademien i underdånighet hemställa, att en sammanslagning
av meteorologiska centralanstalten och hydrografiska byrån i den form,
som löneregleringskommittén föreslagit, ej måtte vinna Eders Kungl. Maj:ts bifall,
samt att Eders Kungl. Maj:t, därest sammanslagningen i annan form skulle anses
böra fullföljas, innan frågan slutligen avgöres täcktes underställa ärendet i hela dess
omfattning en förnyad utredning genom tillkallade sakkunniga eller på annat lämpligt
sätt samt att denna utredning särskilt måtte taga hänsyn såväl till de föreslagna
anordningarnas inflytande på de vetenskapliga intressenas tillvaratagande,
som ock till den ledning vid sakens bedömande, som synes vara att vinna genom
införskaffade upplysningar om motsvarande förhållanden i andra länder, i synnerhet
sådana där längre tids erfarenhet rörande samarbete mellan meteorologi och hydrografi
erhållits.»
Till Kungl. Maj:t hava därefter ingivits särskilda skrifter från
handelskammaren i Göteborg samt handels- och sjöfartsnämnden i samma
stad ävensom nautiska föreningens i Göteborg styrelse, vari förslaget
om förläggande till Göteborg av en självständig anstalt för väderlekstjänst
och nmrinmeteorologi i huvudsaklig överensstämmelse med Petterssous
och Ekmans förslag livligt tiilstyrkes.
Därjämte hava i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift fyra i Göteborg
Nionde huvudtiteln. 337
bosatta personer, Axel Oarlander, Gustaf Bonmu, Justus A. Waller och [97.]
Gustaf Ekman, förbundit sig att — under förutsättning att eu anstalt
för dynamisk och marin meteorologi såsom en självständig institution
förlädes fill Göteborg — till staten överlämna en för en dylik institution
uppförd byggnad enligt ritningar, som av Kungl. Maj t bleve fastställda, •
att av staten fritt disponeras, så länge den toges i anspråk för nu avsett
ändamål. Enligt preliminära beräkningar skulle kostnaden, oberäknat
tomt — vilken skriftens undertecknare toge för givet, att staden komme
att upplåta avgiftsfritt — belöpa sig till omkring 100,000 kronor. Därjämte
hava samma personer förbundit sig att ställa till statens förfogande
de vetenskapliga instrument och utensilier, som funnes nödiga för en
första uppsättning, intill 25,000 kronor.
I särskilda skrivelser bar vetenskapsakademien gjort framställ- Vetenskapsmngar
om anslag till meteorologiska centralaustalten och vissa med dess akademien
verksamhet sammanhängande ändamål, under förutsättning att .anstalten slag till mebibehölles
såsom särskild institution. teoroiogiska
I skrivelse den 24 augusti 1917 har sålunda akademien anhållit, staiten^"»».
att Kungl. Muj:t måtte föreslå riksdagen att för år 1919 åt nämnda
anstalt bevilja
dels en förhöjning av det ordinarie anslaget med .................... kronor 12,000
till avlöning åt 2 tjänstemän av första graden å 4,000 kronor,
ett kvinnligt biträde av andra lönegraden å 1,600 kronor och 2
kvinnliga biträden av första lönegraden å 1,200 kronolog
på extra stat:
till arvoden åt observatörer vid rikets meteorologiska stationer
samt till räknebiträden, anskaffande och underhåll av instrument,
underhåll av meteorologiska anstaltens telegraf och materiel ävensom
för andra behov vid anstalten, reservationsanslag ........................
till utvidgad väderlekstjänst, reservationsanslag ........................
. till upprätthållande av två meteorologiska stationer, den ena
i uällivare, den andra i Särna, reservationsanslag ...............................
till utgivande genom meteorologiska centralanstaltens försorg
av »Meteorologiska iakttagelser i Sverige» jämte bihang, reservationsanslag
............................................................_____
. till fortsättande efter oförändrad plan av de meteorologiska
iakttagelserna i Abisko, reservationsanslag ...................................
Tillsammans kronor 63,050.
43
16,700
25,000
700
5,500
3,150
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
338 Nionde huvudtiteln.
Dessa framställningar grunda sig på en skrivelse den 24 augusti
1917 från professor Ekholm, som erinrat om löneregleringskommitténs
förslag till inrättande av en riksanstalt samt förklarat sig anse, att de
av honom under förutsättning av meteorologiska centralanstaltens bibehållande
såsom självständig institution nu begärda anslagen vore behövliga,
även om sammanslagningen komme till stånd.
1 avseende å höjningen av den ordinarie staten för anställande
av fem nya ordinarie befattningshavare har Ekholm hänfört sig till
löneregleringskommitténs motivering.
Till arvoden åt observatörer m. m. utgår nu till anstalten å extra
stat ett anslag av 1G,400 kronor. Samtliga i detta anslag ingående
poster hava av löneregleringskommittén med oförändrade belopp upptagits
i förslagen till anslag å ordinarie eller extra stat. Ekholm har
nu förordat anslagets höjning med 300 kronor lör övertagande av
stationen vid Experimentalfältet, vilken hittills bekostats av. den agrikulturkemiska
avdelningen vid centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet, som dock numera lörklarat sig ej hava medel därtill.
Till utvidgad väderlekstjänst utgår även nu ett anslag å extra
stat å 25,000 kronor. Lörieregleringskommmittén har ansett detta anslag,
som fortfarande borde utgå å extra stat, kunna sänkas till 20,200
kronor på grund av inrättandet av nya ordinarie befattningar. Ekholrp
har nu framhållit, att de av dyrtiden förorsakade prisförhöjningarna å
blankettryck, skrivmaterialier m. m. gjorde anslagets bibehållande vid
oförändrat belopp önskligt. När normala förhållanden åter inträdde,
kunde det möjligen sänkas något.
Anslagen till de två särskilda meteorologiska stationerna samt till
utgivande av »Meteorologiska iakttagelser i Sverige» utginge redan nu
med de begärda beloppen och vore oberoende av övriga ifrågasatta förändringar.
.
Angående det begärda anslaget till meteorologiska iakttagelser i
Abisko, för vilket ändamål anslag av statsmedel icke förut utgått, torde
jag längre fram få återkomma.
1 skrivelse den 10 oktober 1917 har därefter vetenskapsakademien
hemställt dels om ett extra reservationsanslag å 21,600 kronor till
meteorologiska observationer för den hydrografiska undersökningen av
Sveriges färskvatten, dels ock ett extra förslagsanslag å högst 8,200
kronor för publikation av månatliga tabeller över nederbörd m. m.
Beträffande dessa framställningar anför Ekholm i sin ovannämnda
skrivelse den 24 augusti 1917 bland annat följande.
Nionde huvudtiteln.
339
»De sakkunniga i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, åtskilliga
privatanställda i vattenbyggnad och lantbruk, in. fl. ha flera gånger påpekat,
att antalet nederbördsstationer i rikets mindre bebodda trakter allt fortfarande är
för litet för deras behov. Detta har föranlett mig att efter samråd med de övriga
ledamöterna av hydrografiska byråns styrelse föreslå, att de med avlönade observatörer
anordnade nederbördsstationernas antal ökas med omkring ett femtital. Dessutom
har det visat sig, att, särskilt i dessa mindre bebodda trakter, det ofta är
svårt, om icke omöjligt, att för det nuvarande arvodet, 3 kronor i månaden, få
duglig observatör. Därför synes det nödvändigt att höja detta arvode, och vi ha
efter samråd ansett en höjning till 4 kronor vara det minsta, som kan komma i
fråga. Allt detta kräver en ökning — — — med omkring 9,500 kronor, varav
för. en gång till de 50 nya stationernas utrustning omkring 2,000 kronor och en
årlig kostnad för arvoden och underhåll av omkring 7,500 kronor.
Dessutom kräves----en betydligt snabbare och fullständigare publikation
av dessa nederbörds- och snötäckes-iakttagelser och mätningar än för närvarande,
därest de skola göra den därmed avsedda nyttan för vattenbyggnaderna, vattenregleringama
och lantbruket.--—
Det bär ovan föreslagna extra anslaget till dessa tabellers snabba och fullständiga
publikation bör alltså begäras såsom ett förslagsanslag å högst 8,200 kronor.»
Det bör observeras, att de av Ekholm och vetenskapsakademien
sålunda begärda höjningarna i anslagen till meteorologiska centralanstalten
samt nya anslag till samma anstalt blivit, utom beträffande
anslagen till iakttagelserna vid Abisko och till snabbare publikation av
vissa nederbördstabeller in. in., av A allén tagna i beräkning vid hans
till hydrografiska byråns styrelse den 14 september 1917 framlagda förslag
till stat och anslag angående den föreslagna riksanstalten.
1 särskild skrivelse den 24 augusti 1917 har därjämte vetenskapsakademien
anhållit, att, i likhet med vad förut skett under en följd av
år, Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å extra stat bevilja ett
anslag av 720 kronor såsom bidrag från Sverige till bekostande av den
internationella kommissionens för vetenskaplig luftsegling publikation
av undersökningar rörande de högre luftlagren. Anslag för detta ändamål
har från och med år 1914 med samma belopp utgått under åttonde
huvudtiteln och har i 1918 års riksstat karaktär av förslagsanslag, högst.
[97.J
340
Nionde huvudtiteln.
[97.]
Departe
mentschefen.
Beträffande den i förevarande ärende ifrågasatta sammanslagningen
av vissa vetenskapliga mindre statsanstalter kar jag samrått med cheferna
för sjöförsvarsdepartementet och ecklesiastikdepartementet.
Vad nautisk-meteorologiska byrån angår, finner jag frågan om
dess införlivande med annan statsorganisation böra, såsom löneregleringskommittén
ock ansett, nu lämnas å sido och tillsvidare endast observationerna
rörande Mälaren avskiljas från denna byrås verksamhetsområde.
Chefen för sjöförsvarsdepartementet bär förklarat sig dela denna uppfattning.
I fråga om de bägge andra till sådan sammanslagning ifrågasatta
anstalterna, nämligen statens meteorologiska centralanstalt och hydrografiska
byrån, hava bland dem, som yttrat sig i frågan, meningarna
varit mycket delade och skäl av större eller mindre betydelse hava
förebragts från ömse sidor.
Jag tillåter mig erinra, att då jag år 1907 hade att taga ställning
till frågan om den då föreslagna hydrografiska institutionens ställninginom
statsförvaltningen, jag tillstyrkte en fristående anstalt. Efter att av
närmare angivna skäl hava avvisat tanken på att ansluta den nya institutionen
till väg- och vatten byggnadsstyrelsen eller Sveriges geologiska undersökning,
yttrade jag beträffande ifrågasatt sammanslagning med meteorologiska
centralanstalten, att jag icke heller kunde tillstyrka sådan anordning,
enär sistnämnda anstalt vore en rent vetenskaplig institution,
som lydde under vetenskapsakademien, och att eu sådan sammanslagning,
som för övrigt vore förenad med störa organisatoriska svårigheter,
skulle kunna medföra, att den praktiska sidan av hydrografien i längden
icke komme till sin rätt. Dessa betänkligheter torde emellertid numera
hava mindre betydelse. Dels innebär nämligen det nu framlagda förslaget,
att meteorologiska centralanstalten skall lösgöras från vetenskapsakademien,
varigenom det väsentliga av de organisatoriska svårigheterna
undanröjes. Dels hava även åt meteorologiska centralanstalten under
senare tid anförtrotts åtskilliga uppgifter av direkt praktisk innebörd,
och då därjämte hydrografiska byråns verksamhet är förnämligast av
praktisk läggning, lärer ej längre grundad anledning finnas att befara,
att vid en sammanslagen större anstalt de praktiska uppgifterna skola
obehörigt eftersättas för de vetenskapliga. De farhågor, som i det nu
föreliggande ärendet framkommit angående dessa bägge uppgifters inbördes
ställning vid eu gemensam anstalt, hava tvärtom gällt vetenskaplighetens
tillbakasättande.
Det skäl för eu fristående hydrografisk anstalt, som jag år 1907
fann ligga i att förandet av vattenboken då tänkts skola anförtros åt
hydrografiska byrån, har numera förlorat sin giltighet, sedan förandet
Nionde huvudtiteln.
341
av sagda bok ansetts höra överlämnas åt de vattenrättsdomare, om vilkas
inrättande förslag torde komma att framläggas.
Att jag år 1913 med anledning av ett uttalande i löneregleringskommitténs
motivering, som dock ej föranlett något direkt förslag av kommittén,
fann mig böra för det dåvarande skjuta frågan om eu sammanslagning
av hydrografiska byrån med andra statsanstalter å sido, under framhållande
av att näppeligen några fördelar skulle vinnas av en sådan åtgärd,
men däremot avsevärda olägenheter kunna uppstå, berodde på, att jagansåg
denna då alldeles outredda fråga icke böra stå hindrande i vägen
för hydrografiska byråns uppförande ä ordinarie stat. Då i allt fall möjlighet
till dylik sammanslagning skulle lämnas öppen genom viss bestämmelse
i avlöningsvillkoren, fann jag detta vara för det dåvarande tillräckligt.
Sedan numera under lång och noggrann utredning frågan blivit skärskådad
från alla sidor, kunna fördelar och olägenheter vägas mot varandra.
Frågan synes därför både kunna och böra nu upptagas till slutligt avgörande.
Det från några håll framkomna yrkandet om ytterligare utredning
kan nämligen icke av mig biträdas. Frågan har så länge hållits svävande,
att dess lösning icke längre bör undanskjutas. Utredningens
grundlighet torde för övrigt ge all anledning antaga, att några ytterligare
skäl eller synpunkter av större betydelse näppeligen kunna förebringas.
För ärendets omedelbara avgörande finnes dessutom det skäl,
att den nuvarande föreståndaren vid meteorologiska centralanstalten torde
under år 1918 komma att lämna sin befattning, varigenom sammanslagningen
underlättas.
Då det därefter gäller att avväga fördelar och olägenheter av
sammanslagningen, synes mig såsom totalintryck av utredningen framgå,
att fördelarna äro övervägande. Det är härvid för mig av stor betydelse,
att de statsinstitutioner och andra organ, som få anses bedöma
frågan ur näringslivets eller eljest mera praktiska synpunkter, förordat
sammanslagningen. Jag vill icke upprepa alla de vägande skäl, som
anförts till stöd för denna mening, utan får hänvisa till .deri nu därom
lämnade redogörelsen. Jag vill dock ej underlåta att framhålla, att en
större institution bör kunna på ett smidigare och mera arbetsbesparande
sätt ordna arbetet och att densamma lättare bör kunna tillgodose
de skiftande uppgifter, som kunna framställa sig. Såväl större arbetsduglighet
som större sparsamhet med statens medel torde därför kunna
angivas såsom fördelar av sammanslagningen, ifall denna anordnas på
tillfredsställande sätt.
Enär det från visst håll framhållits, att tillräcklig utredning saknades
angående organisationen av motsvarande anstalter i utlandet,
197.]
342
Nionde huvudtiteln.
[97.] kan jag nämna, att utförlig sådan redogörelse ingår i hydrografiska
byråns meddelande nr 8.
De anmärkningar, som nit framställts mot det av löneregleriugskommittén
framlagda förslaget, äro, frånsett vissa erinringar i särskilda
avseenden, till vilka jag återkommer, väsentligen två. Den ena gäller,
att vetenskapligheten inom anstaltens bägge huvudsakliga arbetsområden
men särskilt i meteorologiskt hänseende icke skulle bliva tillräckligt tillgodosedd,
och den andra, att någon kostnadsbesparing icke skulle uppstå,
isynnerhet ifall behövliga ändringar i staten vidtoges för att befordra
vetenskapligheten, vadan den ekonomiska vinsten bleve ingen.
Förstnämnda anmärkning, som med styrka framställts i nästan
samtliga utlåtanden över förslaget, torde icke kunna frånkännas ett visst
berättigande vid den organisation, som löneregleringskommittén föreslagit
för den sammanslagna anstalten. Den synes dock icke med nödvändighet
träffa själva det principiella i sammanslagningen utan snarare den
föreslagna personaluppsättningens beskaffenhet och anordning. I detta
avseende torde viss jämkning av kommitténs förslag böra vidtagas, varigenom
befogenheten av sagda anmärkning synes mig i allt väsentligt
undanröjas. Härtill skall jag snarast återkomma.
Vad besparingsfrågan angår vill jag först framhålla, att jämförelsen
med de föreslagna kostnaderna för den nya anstalten, naturligtvis icke
bör gälla de nuvarande koätnaderna för de bägge anstalter som skulle
uppgå i den nya, utan de kostnader dessa bägge anstalter nu skulle
betinga, därest hydrografiska byrån särskilt uppfördes på ordinarie stat
och bägge anstalterna utrustades till att kunna tillsammans utveckla lika
stor och betydelsefull verksamhet, som avses med den sammanslagna
anstaltens organisation. Jag vill i detta hänseende erinra, att kostnaden
för den sammanslagna anstalten skulle enligt löneregleringskommitténs
förslag uppgå till, förutom lokalhyra, 178,400 kronor. Hydrografiska
byråns styrelses nu framlagda förslag till särskild ordinarie stat för
denna byrå samt anslag till densamma å extra stat, utom l okal hyra,
slutar på 96,200 kronor. Vetenskapsakademiens förslag den 24 augusti
1917 till anslag för meteorologiska centralanstalten, med tillägg av
anstaltens ordinarie anslag men med uteslutande av det nya särskilda
anslaget till iakttagelser vid Abisko, innefattar eu kostnad av 87,100
kronor. Därjämte har akademien i skrivelse den 10 oktober 1917 särskilt
begärt 29,800 kronor till meteorologiska observationer för den
hydrografiska undersökningen samt till publikation av vissa tabeller.
Tillhopa göra dessa sistnämnda tre poster 213,100 kronor. Åven om
vid bibehållande av de bägge anstalterna såsom två fristående institu
-
Nionde huvudtiteln.
348
tioner uedsättningar borde ske å de sålunda begärda anslagen,
vilket beträffande motsvarande anslagskrav delvis skett i löneregleringskommitténs
förslag, synes mig den stora skillnaden — icke mindre än
34,700 kronor — utvisa, att någon besparing därigenom icke skulle
uppstå. Jag vill för övrigt erinra om löneregleringskommitténs uttalande,
vari jag instämmer, att fördelarna av eu sammanslagning äro så stora
och betydelsefulla, att man. icke av ekonomiska skäl bör ställa sig avvisande
mot en anordning av förevarande art.
I detta sammanhang anser jag mig böra yttra mig om ett eventuellt
framställt förslag att begränsa anstalternas sammanförande till
inrättandet av en för bägge gemensam styrelse. De fördelar, som härav
skulle uppstå, synas mig med hänsyn till såväl styrelsens begränsade
uppgifter som den sammansättning styrelsen i detta fall måste få och
vilken skulle omöjliggöra någon kraftigare inverkan på anstalternas arbete,
skola bliva mycket små, under det att olägenheterna komme att kvarstå
nästan oförminskade. Någon besparing skulle i alla händelser icke
vinnas. Detta förslag kan jag därför icke understödja.
Förslaget att till Göteborg förlägga en självständig centralanstalt
för väderlekstjänst och marin meteorologi samt till denna avskilja vissa av
den föreslagna sammanslagna anstaltens arbetsuppgifter har rönt understöd
från vissa håll, och har under denna förutsättning från personer i Göteborg
inkommit ett frikostigt erbjudande i fråga om lokal, instrument
m. m. Från andra håll har tillstyrkts, att i Göteborg skulle inrättas
allenast en meteorologisk institution jämte observatorium till gagn för
sjöfarten, fisket och de internationella havsundersökningarna. Denna
fråga befinner sig ännu i ganska outrett läge. Att nu avskilja vissa
arbetsuppgifter till en självständig institution i Göteborg finner jag
mig icke kunna tillstyrka. Fn sådan åtgärd synes mig icke stå i god
överensstämmelse med den bärande tanken i sammanslagningsförslaget.
Den splittring å två anstalter, som nu råder, skulle i sådant fall fortfara,
allenast att skiljelinjen mellan anstalternas verksamhetsområden
skulle dragas på annat — och ingalunda med säkerhet fördelaktigare
— sätt än nu. Vissa betydande organisatoriska svårigheter skulle också
uppstå beträffande ledningen av de meteorologiska observationsstationerna,
^från vilka uppgifter skulle behöva ingå till båda anstalterna.
Olägenheterna i nu nämnda avseenden skulle tydligen minskas, om
den till Göteborg förlagda anstalten inordnades under statsanstalten i
Stockholm såsom en avdelning av denna. Att Göteborg i vissa avseenden
kan erbjuda fördelar såsom förläggningsort för någon särskild
del av den gemensamma anstaltens verksamhet, torde nämligen icke
[97.]
344
Nionde huvudtiteln.
[97.] kunna bestridas. Jag håller före, att genom en sådan anordning de
fördelar skulle i samma utsträckning ernås, som man velat vunna
genom inrättande i Göteborg av en självständig anstalt. Huruvida
emellertid fördelarna av en förläggning till Göteborg av en avdelning
av den gemensamma anstalten vid jämförelse med eventuella olägenheter
äro så stora, att de böra föranleda en sådan åtgärd, kan i ärendets nuvarande
skick ej med säkerhet bedömas. • Då väsentligen samma telegrammaterial
användes för bearbetning till såväl stormvarningar som de
dagliga väderleksrapporterna och därmed förenade väderleksförutsägelser,
vilka huvudsakligen tillkommit för jordbrukets behov, låter det tänka
sig att, även om en förläggning till Göteborg skulle vara fördelaktig
för västkusten och sjöfarten å dit angränsande vatten, densamma skulle
medföra olägenheter för vissa av landets övriga delar och särskilt för
jordbruket därstädes. Jag vill härvid erinra om ett av hushållningssällskapens
ombud väckt, nu hos Kung]. Maj:t vilande förslag om utvidgat
system för väderleksrapporter för jordbrukets behov, vilket förslag
i allmänhet rönt tillstyrkan av hörda myndigheter och hushållningssällskapens
förvaltningsutskott. Det bör även beaktas, att, i fall olika
delar av väderlekstjänsten skulle skötas samtidigt i Stockholm och Göteborg
eller om hela denna tjänst förlädes till sistnämnda plats, ökade
telegram kostnader säkerligen skulle föranledas. Frågan visar sig alltså
vara, även om densamma erhåller en tillfredsställande lösning beträffande
lokal och utrustning, i åtskilliga viktiga hänseenden så pass invecklad,
att den icke nu kan definitivt avgöras utan bör lämnas beroende på
ytterligare utredning. Därest dqt förslag, jag nu ämnar framlägga,
vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall, torde en utredning om förläggning
till Göteborg av viss avdelning av den sammanslagna anstalten
böra utan dröjsmål igångsättas. Detta bör emellertid icke få verka
till hinder för realiserande av sammanslagningstanken och för hydrografiska
byråns uppgående i en institution å ordinarie stat.
Jag vill därför tillstyrka, att en sammanslagning av meteorologiska
centralanstalten och hydrografiska byrån sker enligt de huvudsakliga
riktlinjer, som innefattas i löneregleringskommitténs förslag. Chefen
för ecklesiastikdepartementet har meddelat mig, att han delar min uppfattning
härutinnan.
Vad därefter angår själva organisationen av den nya statsinstitutionen
möter först frågan om dess förläggning i administrativt hänseende.
På de av lörieregleringskommittén angivna skäl, vilka vunnit
an slutning i nästan alla utlåtandena, och efter överläggning med chefen
Nionde huvudtiteln.
345
för ecklesiastikdepartementet anser jag deri nya anstalten böra höra
under jordbruksdepartementet. Till följd härav torde även samtliga de
anslag, som hittills under åttonde huvudtiteln beviljats till ändamål,
som sammanhänga med den meteorologiska centralanstaltens verksamhet,
framdeles böra anvisas under nionde huvudtiteln. Däremot torde anslaget
till vattenfallsförteckningen böra bibehållas under sjätte huvudtiteln.
Beträffande den nya institutionens benämning har löneregleringskommittén
ifrågasatt »riksanstalten för meteorologi och hydrografi)), alternativt
»meteorologisk-hydrografiska riksanstalten». Häremot har chefen
för riksförsäkringsanstalten hos mig framhållit, att sistnämnda anstalt,
särskilt i landsorten, ofta benämndes »riksanstalten» och att till följd
därav förväxlingar skulle kunna uppstå. Med hänsyn härtill och i anslutning
till benämningarna: statens veterinärbakteriologiska anstalt och
statens skogsförsöksanstalt samt i viss mån även statens meteorologiska
centralanstalt får jag för min del föreslå namnet »statens meteorologiskhydrografiska
anstalt».
Anstalten skulle enligt löneregleringskommitténs förslag stå under
överinseende av en styrelse, bestående av åtta personer, nämligen cheferna
för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, lantbruksstyrelsen
och Sveriges geologiska undersökning, en ledamot utsedd av vetenskapsakademien
och eu av svenska hydrografisk-biologiska kommissionen,
en av Kungl. Maj:t utsedd representant för de enskilda praktiska
intressena samt slutligen anstaltens chef. Från vissa håll har anordnandet
av en särskild styrelse ansetts överflödigt, I)å hydrografiska
byrån redan har en styrelse och då av styrelsen kunna givas betydelsefulla
direktiv för anstaltens verksamhet samt anläggas synpunkter, som
kanske ej så lätt skulle eljest kunna gorå sig gällande, vill jag ansluta
mig till kommitténs förslag härutinnan. Svenska teknologföreningen
har emellertid hemställt, att ytterligare en representant för näringslivets
intressen måtte beredas plats i styrelsen. Detta synes mig lämpligt.
och antalet styrelseledamöter bör därför ökas till nio. De bägge representanterna
för enskilda praktiska intressen böra utses av Kungl. Maj:t
-efter förslag av korporationer, som på detta område kunna anses representativa.
Kungl. Maj:t bör förordna någon av styrelsens ledamöter till
ordförande.
Löneregleringskommitténs förslag att ställa anstalten under närmaste
ledning av en chef med överdirektörs ställning och avlöning ger mig
icke anledning till erinran. De invändningar, som velat göra gällande,
att en chef icke skulle kunna tillräckligt behärska anstaltens vidsträckta
arbetsområde för att överallt kunna utöva verkligt sakkunnig ledning,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 44
346
Nionde huvudtiteln.
[97.] finner jag icke förtjäna särdeles stort beaktande. Liknande svårigheter
möta flerstädes inom förvaltningen och skulle säkerligen ej bliva större
här än på många andra håll. I sina konsekvenser skulle en dylik åskådning
leda till uppdelandet av förvaltningen i ett stort antal smärre ämbetsverk
och institutioner, vilket uppenbarligen ej är önskligt. Denna åskådning
synes mig för övrigt knappast vara uttryck för en rätt uppfattning
av chefens ställning och uppgifter. Enligt min mening är det
icke oundgängligen nödvändigt, ätt han är specialist inom varje område,
som tillhör institutionens arbetsfält. Med det nära samband, som
råder mellan meteorologi och hydrografi samt dessas olika grenar, och
i betraktande av den till stor del gemensamma utbildning, som kräves
av dem, som ägna sig åt dessa verksamhetsområden, synes mig icke
någon anledning finnas att befara, att den person, vars övriga kvalifikationer
göra honom lämplig som chef, icke skall besitta fullt tillräcklig
sakkunskap inom anstaltens arbetsområde.
En viktig fråga är, huruvida någon eller några befattningar böra
inrättas i ställning mellan chefen och de föreslagna andragradstjänstemännen.
Nästan från alla håll i utlåtandena har en dylik anordning
tillstyrkts och som huvudmotiv anförts, att det vetenskapliga arbetet,
särskilt det meteorologiska, eljest icke kunde förväntas bliva tillfyllest
tillgodosett. Denna omständighet har, såsom jag ovan framhållit, utgjort
ett av huvudmotiven för dem, som yrkat avslag å sammanslagningen.
Såsom jag också redan framhållit, synes mig denna erinran
hava visst fog för sig.
Löneregleringskommittén har haft frågan under övervägande vid
bedömande av spörsmålet, huruvida man borde täuka sig vissa bestämda
underavdelningar, ledda av särskilda tjänstemän, ut sedda bland innehavarna
av andragradstjänster och var för sig uppbärande särskilda tillläggsarvoden.
Kommittén har förklarat sig visserligen ingalunda vilja
förneka, att en sådan anordning kunde vara gagnelig och ändamålsenlig
och att särskilda skäl kunde anföras därför beträffande väderlekstjänsten,
i all synnerhet därest denna åtminstone tillsvidare måste förläggas
i annan del av staden än institutionen i övrigt. Under hänvisning
till förhållandet vid Sveriges geologiska undersökning, varest dylika
tilläggsarvoden ej äro medgivna, har kommittén emellertid ansett
sig ej böra tillstyrka dylika arvoden å ordinarie stat. Skulle arvode,
ur den nämnda lokalsynpunkten, böra tillerkännas den andragradstjänsteman,
åt vilken den närmaste ledningen av väderlekstjänsten anförtroddes,
syntes ett tilläggsarvode å 500 kronor kunna utgå å extra stat.
Denna kommitténs uppfattning har från nästan alla, som avgivit
Nionde huvudtiteln.
347
utlåtande, mött gensaga. Jag tillåter mig hänvisa till den redogörelse
i''ör de avgivna utlåtandena, som jag förut lämnat. Mot nämnda upphittning
torde särskilt kunna anföras, att den blivande anstaltens meteorologiska
och hydrografiska arbetsområden väl måste anses vara till arten
något mer åtskilda än de särskilda grenarna av geologiska undersökningens
arbetsfält. Detta synes även kommittén hava vitsordat genom
att för tjänstemännen inom verkets särskilda grenar föreslå skilda benämningar
(statsmeteorolog och statshydrograf). Det bör även beaktas,
att geologiska undersökningen uppkommit och utvecklats såsom eu enhet,
under det att det här är fråga om att sammanslå två redan existerande
anstalter. Till jämförelse kan anföras, att rikets allmänna kartverk är
delat på tre avdelningar och att särskilda civila avdelningschefer finnas för
de geodetiska och ekonomiska avdelningarna. Jag vill vidare erinra, att
vid skogsförsöksanstalten finnas inrättade två särskilda avdelningar.
Aven centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet är fördelad
i ett flertal avdelningar. Denna anstalts organisation är dock i övrigt
ganska olik den nu föreslagna. Där finnes sålunda exempelvis icke
någon gemensam chef, ifall ej lantbruksakademiens sekreterare skall betraktas
såsom sådan. Oberoende av jämförelser anser jag emellertid i likhet med
nästan alla dem, som yttrat sig över förslaget, det önskvärt, att vid den
nu ifrågasatta statsanstalten sådana anordningar träffas, att chefen får
till sin hjälp befattningshavare för övertagande av närmaste ledningen
av olika delar av verksamheten. Detta behöver icke och bör ej enligt
min mening medföra, att själva staten för anstalten uppdelas å särskilda
avdelningar, utan torde det vara tillräckligt, att höjd avlöning upptages
åt ledande befattningshavare. Det bör ej förbises, att genom en sådan
anordning befordringsutsikterna inom verket ökas och därigenom även
dess förmåga att förvärva och bibehålla verkligt dugande krafter.
Det kan, om detta åskådningssätt gillas, uppstå tvekan, huru
många sådana platser som erfordras. I utlåtandena hava allmänt föreslagits
två dylika platser. Jag vill särskilt erinra om de motiv härför,
som anförts av teknologföreningen gent emot eventualiteten, att blott en
dylik plats inrättades. Åven jag finner det knappast vara tillräckligt,
om blott en avdelningsföreståndare anställes. I sådant fall skulle det
åligga chefen att jämte chefsskapet för det hela utöva närmaste ledningen
av viss del av austalten. Detta skulle antagligen allt för mycket
inkräkta på hans verksamhet såsom chef och skulle för övrigt lätteligen
kunna i olämplig grad göra honom till specialist, varav hela anstalten
skulle kunna röna ofördelaktig inverkan. Anstalten blir så pass stor
och har så betydelsefulla uppgifter både i vetenskapligt hänseende och
[97.]
348
Nionde huvudtiteln.
97.] till praktiskt gagn för industri och andra näringar sig förelagda —
vilka uppgifter med tiden sannolikt komma att allt mer utvidgas
—, att den jämförelsevis ringa kostnadsökning, som anställande
av två avdelningsföreståndare medför, icke bör tillmätas alltför
stor betydelse, då det gäller att organisera anstalten på bästa sätt.
Vad därefter avdelningsföreståndarnas ställning och avlöning angår
hava olika förslag framställts. Såsom förut nämnts har löneregleringskommittén
ansett sig på grund av lokalförhållandena kunna eventuellt
tillstyrka ett tilläggsarvode av 500 kronor å extra stat. Doktor Wallcn
har i sin reservation vid kommitténs betänkande föreslagit professors
avlöning, men om ekonomiska skäl för närvarande förhindrade eu
sådan lösning, förordat tillsvidare två tilläggsarvoden å 500 kronor.
Vattenfallsstyrelsen har föreslagit professors avlöning, för att till dessa
befattningar måtte kunna förvärvas tillräckligt högt kvalificerade personer.
Enahanda avlöning föreslås av lantbruksstyrelsen under hänvisning
till avlöningarna för avdelningsföreståndare vid skogsförsöksanstalten
och centralanstalten för jordbruksförsök. Teknologföreningen
nar ansett det absolut otillrådligt att knappa in på professorskvalifikationer
för avdelningsföreståndarna, och till följd härav borde dessa även
erhålla professors avlöning. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som avstyrkt
sammanslagningen, har ansett att, om denna dock genomfördes,
det vore nödvändigt att inrätta avdelningschefs befattningar, vilkas ställning
styrelsen ansåge böra motsvara befattning i tredje lönegraden
^ byråchef). Professor Hildebrandsson föreslår professorer såsom avdelningsföreståndare
under chefen med avlöning av 6,400 kronor liksom
professorer vid Chalmers tekniska institut och lantbruksinstituten. Professor
Hamberg anser även anställandet av två professorer nödvändigt
och förordar för dem universitetsprofessors avlöningsförmåner. Vetenskapsakademien
förordar professors eller byråchefs avlöning.
Vid valet mellan dessa och andra förefintliga möjligheter torde
först böra avgöras, huruvida ändamålet kan anses vinnas allenast genom
medgivande av visst tilläggsarvode till andragradsavlöningen eller om
särskilda högre avlönade tjänster böra inrättas. För min del håller jag,
i likhet med alla, som yttrat sig över kommittéförslaget, före att, även
om tilläggsarvodet sattes högre än löneregleringskommitténs eventuellt
angivna summa av 500 kronor, denna anordning icke skulle befinnas
tillfredsställande, särskilt med hänsyn till pensionsförhållandena.
Vid avvägandet av den ordinarie avlöning, som alltså enligt min
mening bör medges, bör beaktas, å ena sidan, att denna avlöning icke
sättes högre än som kan för ändamålet anses behövligt, och å andra
Nionde huvudtiteln.
34
sidan att den icke nättes så obetydligt över andragradsavlömngen, att
syftet med anordningen förfelas. Av förstnämnda skäl bör förslaget om
byråchefsavlöning lämnas å sido. Av det senare skälet kan jag ej heller
ansluta mig till förslaget om den så kallade lägre professorslönen å
b,400 kronor, och detta särskilt i betraktande av de två med andragradstjänst
förenade ålderstilläggen, varigenom slutlönen för dylik tjänst
blir 6,800 kronor eller blott 200 kronor lägre än nyssnämnda professor ers
slutlön, 7,000 konor. För övrigt finner jag det föga lämpligt att å nya
tjänster av nu ifrågavarande natur tillämpa eu närmast för undervisningsväsendet
avsedd avlöningstyp, helst som sådan förut existerande tillämpning
ansetts böra upphöra beträffande statstjänster, vilkas natur är analog
med den nu föreslagna statsanstaltens, nämligen statsgeologernas, och ej
heller nu föreslagits för övriga tjänster å den sammanslagna anstaltens stat.
Såväl på grund av sistnämnda skäl, som enär jag icke är övertygad,
att så hög avlöning som den för universitetsprofessorer och likställda
eller 7,500 kronor är behövlig för att kunna besätta dessa avdelningsföreståndarbefattningar
med tillräckligt kompetenta innehavare, kan jagicke
heller förorda sistnämnda avlöningsanordning.
Jag har däremot trott mig finna eu lämplig avlöning i deu för
byrådirektörer i patent- och registreringsverket bestämda och i fjol beträffande
en byrådirektörsbefattning å extra stat i lantanäteristyrelsen
analogivis tillämpade, nämligen 6,800 kronor, därav 4,200 kronor i lön,
2,000 kronor i tjänstgöringspenningar och 600 kronor i ortstillägg, vartill
kan efter fem år komma ett ålderstillägg å 600 kronor. Slutlönen
blir då 7,400 kronor. Då denna begynnelselön uppgår till samma belopp
som andragradstjänstemans slutlön, torde därjämte rätt böra medgivas
till avdelningsföreståndare utnämnd andragradstjänsteman att för ålderstillägg
tillgodoräkna sig tid över tio år i andragradstjänsten. Denna avlöning
överstiger andragradsavlömngen med 1,000 kronor i begynnelselön
och 600 kronor i slutlön. Högsta pensionen är 4,800 kronor mot 4,600
kronor för andragradstjänst. Att pensionen för byrådirektör blir, innan
ålderstilläggetintjänats, 400 kronor mindre än för den andragradstjänsteman,
som erhållit bägge ålderstilläggen såsom sådan, torde vara utan avsevärd
praktisk betydelse.
Då »avdelningsföreståndare» eller »avdelningschef» knappast är eu
lämplig benämning, synes mig titeln byrådirektör böra användas, vilket
faller sig desto naturligare, som chefen skulle benämnas överdirektör.
Den av denna förändring föranledda ökningen å kommitténs
föreslagna avlöningsstat begränsar sig till 2,000 kronor. Utgifterna för
ålderstillägg bliva minskade i jämförelse med kommittéförslaget.
350
Nionde huvudtiteln.
[97.]
Mot löneregleringskommitténs förslag beträffande andragradstjänstemännen
har jag ej annat att erinra, än att deras antal böi till följd
av inrättandet av byrådirektörsbefattningarna minskas till fyra.
Vad kommitténs statförslag innehåller beträffande tjänstemän av
första lönegraden, kvinnliga biträden, vaktmästare samt ersättning åt
extra biträden m. m. har icke givit mig anledning till erinran. De av
kommittén i statförslaget använda benämningarna å andra- och tredjegradstjänstemännen
synas kunna godkännas. De föreslagna avlöningarna
åt vaktmästare torde böra under frågans behandling i riksdagen undergå
den jämkning, som må föranledas-av särskild proposition angående dylika
befattningshavares förmåner.
I fråga om kommittéförslagets med 27,400 kronor uppförda post
till arvoden åt observatörer har föreståndaren för hydrografiska byrån
med instämmande av två andra ledamöter av denna byrås styrelse och,
vad beträffar de i denna post ingående belopp, som hämtats från meteorologiska
centralanstaltens nuvarande stat och anslag, i överensstämmelse
med föreståndarens för sistnämnda anstalt av vetenskapsakademien understödda
åsikt, i sin skrivelse den 14 september 1917 föreslagit, att posten
måtte höjas till 36,750 kronor. Förnämsta skälet härtill har angivits
vara behov av ökning i arvodena åt observatörerna med eu krona för
månad eller från 3 till 4 kronor. Samma ökning hade av professor Ekholm
föreslagits beträffande de observatörsarvoden, som utgå från det extra
anslaget under sjätte huvudtiteln till vattenfällsförteckningen. Under
erinran, att chefen för civildepartementet förut i dag förklarat sig finna
en dylik höjning betingad av omständigheterna samt tillstyrkt därav
föranledd höjning av sistnämnda extra anslag, vill jag tillstyrka, att nu
ifrågavarande anslagspost av samma anledning måtte undergå erforderlig
förhöjning, beräknad till 6,300 kronor. Därjämte har föreslagits höjning
med 250 kronor för övertagande av den meteorologiska stationen vid
Experimentalfältet. Åven detta tillstyrkes. Slutligen har ifrågasatts höjning
med 2,800 kronor till omkring 50 nya observatörer vid nederbördsstationer.
Om än en ökning av dessa observatörers antal kan vara behövlig,
anser jag densamma böra, då anslagen till anstalten nu i allt
fall komma att utgå med väsentligt höjda belopp, kunna tillsvidare
göras något mindre än som föreslagits. Anslagsposten i sin helhet
synes mig kunna lämpligen upptagas till jämnt 35,000 kronor.
Till expenser upptager statförslaget ett belopp av 7,000 kronor, vilket
erhållits genom sammanslagning av motsvarande poster i hydrografiska
byråns statförslag år 1915 och nuvarande anslag a extra stat till meteorologiska
centralanstalten. Hydrografiska byråns föreståndare har i nyss
-
Nionde huvudtiteln.
351
nämnda skrivelse hemställt, att på grund av fördyringå förbrukningsartiklar [9
denna anslagspost måtte höjas till 9,000 kronor, .lag finner en viss
förhöjning vara av angivna orsaker motiverad och vill föreslå, att anslagsposten
till expenser bestämmes till ett belopp av 8,000 kronor.
Emellertid synes det mig föga lämpligt, att posten till arvoden åt observatörer
upptages uti staten på föreslaget sätt, enär denna post enligt
löneregleringskommitténs mening, som jag biträder, bör hava reservationsanslags
natur. Statskontoret har i annat ärende gjort anmärkning
mot en dylik anordning och jag finner detta befogat. Jag anser för
övrigt goda skäl föreligga för att även posten till expenser betecknas
såsom reservationsanslag, varigenom anstalten själv får intresse att med
sparsamhet handhava densamma.. Den de! av det föreslagna exjiensbeloppet,
som överförts från meteorologiska anstaltens anslag, bär hittills
hatt reservationsanslags natur. Under erinran om den fördelning, som
finnes tillämpad beträffande rikets allmänna kartverk, vill jag därför
föreslå, att ur anstaltens stat uteslutas de båda sista posterna samt
att anstaltens ordinarie anslag fördelas i ett bestämt anslag, motsvarande
statens återstående utgiftsposter, samt två särskilda reservationsanslag,
nämligen till arvoden åt observatörer, 35,000 kronor, och till expenser.
8,000 kronor.
Ifråga om den dagliga arbetstiden instämmer jag i vad kommittén
därom uttalat.
Avlöningsvillkoren torde böra avfattas i enlighet med löneregleringskommitténs
förslag med en av statskontoret föreslagen redaktionsändringoch^
med erforderliga ändringar och tillägg på grund av tillkomsten av
byrådirektörsbefattningarna samt en mindre jämkning i fråga om vikariat
under tjänsteresor. Jag vill särskilt uttala min anslutning till kommitténs
förslag till bestämmelser angående verkställande genom tjänstemännen
av undersökningar och utredningar åt kommuner och enskilda.
Vad som föres''agits av kommittén beträffande byråingenjören Smedberg
och av statskontoret ifråga om byråingenjören Engström om rätt att.
tillgodoi äkna sig viss tjänstetid vid erhållande av andragradstjänst finner
jag mig höra biträda.
lderstillägg till befattningshavare vid ifrågavarande anstalt torde
böra utgå från nionde huvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.
Jag vill vidare framhålla, att rese- och traktamentsersättning bör
tillkomma överdirektören efter andra klassen, byrådirektörerna och
audragradstjänstemännen efter tredje klassen samt tredjegradstjänstemännen
efter fjärde klassen i resereglemente^
Till de anslag för anstaltens behov, som ifrågasatts att för år 1919
[97.]
352
Nionde huvudtiteln.
utgå å extra stat, torde jag i följande punkter få återkomma. Jag vill
hä? endast anmärka, att med hänsyn till det ovissa läge, van frågan
om lokaler för närvarande befinner sig, något anslag härtill icke torde
nu böra begäras utan frågan ordnas provisoriskt, Jag vill tillika en ra
•itt sedan hyran för hydrografiska byråns nuvarande lokal från den 1
oktober 1917 höjts från 2,700 kronor''till 5,000 kronor för år, har Kung .
Makt den 9 november 1917 till gäldande av den förhöjda hyran intill utgången
av år 1918 anvisat medel från nionde huvudtitelns expensanslag.
^ Jag tillåter mig nu framlägga följande förslag till stat för sta ens
meteorologisk-hydrografiska anstalt att tillämpas från och med ar 1919.
I T:''ftnst- I Orts- j
Lön ! gonI1fS" I till- 5 Summa
pennin-:
gar |
Kr. i Kr. | Kr. , Kr.
1 överdirektör och chef..................
1 byrådirektör ..............................
1 dito ........................................
1 tjänsteman av andra lönegraden
(förste statsmeteorolog, förste statshydrograf)
................................j
3 dito (dito) .................................
1 tjänsteman av första lönegraden
(statsmeteorolog, statshydrograf) • ••}
3 dito (dito) .................................
1 kvinnligt biträde av tredje graden
1 kvinnligt biträde av andra graden
i 4 dito .........................................
| 1 kvinnligt biträde av första graden
3 dito ..........................................
1 vaktmästare ..............................
! 1 dito ..........................................
5,700
4,200
4.200
3.600
10,800
2.200
6.600
1,100
900
3,600
700
2,100
800
800
2,500 800
2,000 600
2,000 600
1,800 400
5,400 1,200
9,000
6,800 it Etter 5 år kan lönen liöjas
6,800
med 600 kronor.
] Efter 5 år kan lönen höjas
( med 500 kronor och etter
5,800 | ( 10 år med ytterligare 500
1.500
4.500
750
550
2,200
350
1,050
550
550
300
900
150
150
600
150
450
17,400 j
4,000 j
12,000
2,0001
1,600
6,400
1,200
3,600 !
kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kronor, efter 10
år med ytterligare 500
kronor och efter 15 år med
än ytterligare 500 kronor
Efter 5 år kan lönen höjas
med 200 kronor och efter
10 år med ytterligare 200
kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas j
med 100 kronor, efter 10j
år med ytterligare 100j
kronor och efter 15 år med|
än ytterligare 100 kronor, j
Till ersättning åt extra biträden,|
gratifikationer och vikariatsersätt-;
ningar.......................................j
Summa —
— j 15,100:
! — ! 94,700
Anm. Därest bostad med bränsle eller med bränsle och lyse anvisas åt vaktmästare s^U han av
sin lön tysta för hostad med bränsle 250 kronor samt för bostad med bränsle och lyse 275 kronor, allt
för år räknat. Åtnjutes lyse, åligger befattningshavare att själv bekosta armatur och lampor.
Nionde huvudtiteln.
353
■kör åtnjutande av de i denna stat för ordinarie befattningshavare
upptagna avlöningsförmåner får jag föreslå följande villkor och bestämmelser,
nämligen:
i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, förening
av tjänster in. in.:
att befattningshavare skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskvldighet eller
jämkning i åligganden vid en möjligen inträdande förändrad organisation av anstalten
eller eljest kan varda stadgad, ävensom därest anstaltens ställning inom statsförvaltningen
så förändras, att densamma ej längre kan anses såsom självständig institution,
eller därest vissa ifrågavarande anstalt tillhörande göromål överflyttas till
annan institution, vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den
avlöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de göromål, som
honom anförtros, eller, efter Kung!. Maj:ts förordnande, tjänstgöra inom den institution,
till vilken göromålen överlämnas;
att befattningshavare är skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning uti
innehavande grad, där han, till befordrande av arbetets oavbrutna gång, befinnes
vara lämplig och behövlig;
att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av den tjänstegrad
och den avlöning lian innehar, vara pliktig att, när helst så av Kungl. Maj:t
prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom förvaltningen på
ifrågavarande område, i sådant hänseende även till annan ort, dock i sistnämnda
fall mot ersättning för flyttningskostnad;
att med ordinarie befattning vid anstalten icke må förenas annan tjänst å
rikets, riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning vid anstalten ej heller må förenas vare sig uppdrag
såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försett
med Kungl. Maj ds oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad
slag det vara må, såframt ej, vad angår chefen eller byrådirektör, Kungl. Maj:t
och, vad angår innehavare av annan befattning, styrelsen för anstalten uppå därom
gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid anstalten, finner uppdraget
eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;
att innehavare av ordinarie befattning vid anstalten allenast genom anstaltens
förmedling och under villkor i övrigt, som varda angivna i dess instruktion, må
åtaga sig praktiskt hydrografiska eller meteorologiska undersökningar och utredningar
åt kommuner och enskilda;
i fråga om avlöningsförmåners uppbärande in. in.:
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära
hela lönen jämte ortstillägget men att den, som eljest undfår ledighet, såsom för
svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott
eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 45
[97.]
354 Nionde huvudtiteln.
r97 1 från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befatt
L
ningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå
så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit
sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall; . .
att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i
häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom
uppbära något därav;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av semester
eller när förordnande av vikarie under tjänsteresa anses böra äga rum, befattningshavare
av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning
vid anstalten, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader under
ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar,
åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar.
men eljest däremot svarande belopp;
att emellertid, därest chefen till följd av tjänsteresa eller för handläggning
av särskilda ärenden är under allenast några få, högst sex dagar, hindrad att sköta
sin befattning, byrådirektör skall vara pliktig att utan särskild ersättning sköta de
till chefsbefattningen hörande löpande göromålen;
att den, som tillträder den nya staten, skall vara skyldig underkasta sig,
efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster,
som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang därmed; samt
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller
dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens slut:
i fråga om ålderstillägg:
att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande av befattning
i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att
innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att
vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av
förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att
härvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet
för fullgörande av värnplikt, och
för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem år. på
samma villkor, samt
för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare fem år,
ävenledes på samma villkor,
under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår,
att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst
efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;
att därvid meteorolog vid meteorologiska centralanstalten, som övergår till
tjänstemannabefattning av andra lönegraden vid den nya anstalten, bör tillgodoräknas
den tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till
meteorologbefattningen;
Nionde huvudtiteln.
:355
att likaledes ordinarie kvinnligt biträde och vaktmästaren vid meteorologiska
centralanstalten höra vid övergång till den nya anstalten bibehålla sin dittillsvarande
rätt till tidsberäkning för ålderstillägg;
att kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställt vid
meteorologiska centralanstalten eller hydrografiska byrån och antages till ordinarie
biträde i den nya anstalten från nämnda tidpunkt, må för åtnjutande av löneförhöjning
räknas till godo den tid, hon omedelbart därförinnan mot fast arvode utfört
arbete av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet vid någon av nyssnämnda
institutioner;
att byrådirektör må för åtnjutande av löneförhöjning tillgodoräknas tjänstetid
i befattning av andra lönegraden vid anstalten, i den mån demia tid överstiger tio år;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning,
redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från
tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning;
i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:
att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjutas av chefen, byrådirektörer och tjänstemän av andra lönegraden under
en och en halv månad, av tjänstemän av första lönegraden och kvinnliga biträden
under en månad samt av vaktmästarna under femton dagar;
att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att å tid av året, som av chefen bestämmes, begagna sig av semester;
att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt
till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av
befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;
i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:
att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare de föreskrifter
i övrigt skola lända till efterrättelse, som äro eller kunna varda utfärdade angående
allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars, ämbetsverks
och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.
På grund av vad jag sålunda anfört och under erinran, att chefen
för ecklesiastikdepartementet förut i dag hemställt, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att under förutsättning av bifall till inrättande
av en statens meteorologisk-hydrograöska anstalt ur riksstaten
utesluta det under åttonde huvudtiteln nu uppförda ordinarie anslaget å
27,200 kronor till meteorologiska centralanstalten, hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna det av mig framlagda förslaget
till stat för statens meteorologisk-hydrografiska anstalt,
att tillämpas från och med år 1919, ävensom de villkor
och bestämmelser, som av mig föreslagits för åtnjutande
356
Nionde huvudtiteln.
av de i samma stat för ordinarie befattningshavare
upptagna avlöningsförmåner;
dels förklara, att en var, som med eller efter
ingången av år 1919 tillträder ordinarie befattning vid
ifrågavarande anstalt, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser;
dels medgiva att, därest byråingenjörerna vid
hydrografiska byrån Magnus Albrecht Richard Smedberg
och Erik Ölof Engström befordras till tjänstemän
av andra graden vid den nya anstalten från och med
ikraftträdandet av staten för densamma, dem må för
ålderstillägg till godo föras, Smedberg tiden från och
med år 1914 och Engström tiden från och med år 1915;
dels ock i riksstaten uppföra ett nytt ordinarie
anslag till statens meteorologisk-hydrografiska anstalt
under följande uppställning:
bestämt anslag:
till avlöningar ......................................... kronor 94,700
reservationsanslag:
till arvoden åt observatörer.................. » 35,000
n expenser............................................... » 8,000
Summa kronor 137,700.
b. Diverse behov vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.
[98.j] På sätt framgår av redogörelsen i nästföregående punkt har löne
Diverte
behov regleringskommittén föreslagit, att till utvidgad väderlekstjänst vid den
‘meteorologisk- nya institutionen för meteorologi och hydrografi borde å extra stat uppKydrografiska
föras ett anslag av 20,200 kronor. Föreståndaren för meteorologiska
anstalt- centralanstalten har med instämmande av vetenskapsakademien föreslagit
(extra anslag.) ansiagets höjning till 25,000 kronor, med vilket belopp det ock upp.
gast ‘agi? ‘ av hydrografiska byråns föreståndare den 15 september
tjänst. 1917 uppgjorda och av honom jämte två andra ledamöter av byråns
styrelse tillstyrkta beräkningen över den sammanslagna anstaltens utgifter
under år 1919. Höjningen har motiverats med ökade kostnader å förbrukningsartiklar
samt med ökade portokostnader, sedan det pågående
kriget slutat och väderlekstelegram åter skulle kunna regelbundet er
-
Nionde huvudtiteln.
357
hållas. Jag anser emellertid eu sådan höjning icke nu böra vidtagas [98.]
utan anslag härtill anvisas med det av löneregleringskommittén föreslagna
beloppet. I den mån do omständigheter, som skulle utgöra skäl
för ökningen, visa sig föreligga år 1919, torde den ökning, som då
må kunna visa sig oundviklig, kunna anvisas å tiliäggsstat för samma år.
Löneregleringskommittén har jämväl ansett, att till reskostnader ^kostnader
och hantlangning vid mätningar borde för den nya institutionens för m'' m‘
meteorologi och hydrografi behov anvisas å extra stat ett anslag av
10,800 kronor. Föreståndaren för hydrografiska byrån har förordat,
att detta anslag måtte på grund av stegrade reskostnader till följd av
höjda biljettpris, skjutstaxor och hantlangningskostnader ökas till 13,500
kronor.
Med hänsyn härtill och till den höjning i dagtraktamentena,
varom Kungl. Maj:t beslutat avlåta framställning till riksdagen, anser
jag detta anslag för år 1919 icke kunna sättas lägre än till 18,000
kronor.
Då höjningen i dagtraktamentena är avsedd att träda i kraft redan
under år 1918, samt kostnaden för järnvägsbiljetter höjts, behövs för
hydrografiska byråns vidkommande ökade medel härtill, vilka synas
kunna uppskattas till 5,000 kronor. Detta belopp torde böra anvisas å
tiliäggsstat, och jag kommer att göra särskild hemställan därom.
Såsom förut meddelats har löneregleringskommittén i sitt betänkande utgivande av
angående en gemensam statsinstitution för meteorologi och hydrografi Publikati°-föreslagit, att till utgivande av publikationer måtte för sagda institutions
räkning anvisas å extra stat ett reservationsanslag av 13,500 kronor.
Professor Ekholm har, under förutsättning att den gemensamma institutionen
icke komme till stånd, hemställt om ett särskilt anslag å 8,200
kronor till publikation av månatliga, tabeller över nederbörd m. m. På
de i detta avseende av hydrografiska byråns föreståndare anförda skäl
synes det mig icke behövligt att vid den nu av mig tillstyrkta sammanslagningen
av hithörande anstalter beräkna någon ökning i publikationsanslaget
av sådan anledning. Däremot synes mig en höjning betingad
av de ökade prisen å papper och tryckning. Hydrografiska byråns föreståndare
har föreslagit anslagsbeloppet till 17,500 kronor. För min del
vill jag tillstyrka 16,000 kronor.
Löneregleringskommittén har, såsom förut meddelats, ansett, att å stationer och
extra stat borde anvisas ett anslag av 6,800 kronor till komplettering utrustning.
358
Nionde huvudtiteln.
[98.] och underhåll av peglar och utrustning för den föreslagna gemensamma
statsinstitutionen för meteorologi och hydrografi. Delvis i anslutning
till av professor Ekholm gjorda framställningar har hydrografiska byråns
föreståndare, doktor Wallén, ansett anslaget böra höjas till 9,000 kronor
huvudsakligen på grund av ökade pris å de förnödenheter, som skola
anskaffas av medel från detta anslag. Med hänsyn till att prisen måhända
komma att nedgå, anser jag en höjning till 8,000 kronor tillräcklig.
Vidare hava Ekholm och Wallén ansett ett anslag av 2,000 kronor
för en gång erforderligt för anskaffande av utrustning åt de av dem
föreslagna 50 nya nederbördsstationerna. Då jag förut i dag tillstyrkt,
att antalet dylika nya stationer måtte tillsvidare bliva mindre än som sålunda
föreslagits, finner jag utrustningskostnaden kunna stanna vid
1,000 kronor.
På grund härav och med beaktande i visst avseende av en av
hydrografiska byråns föreståndare framställd erinran beträffande beteckningen
av anslagets ändamål anser jag, att till underhåll av stationer
och utrustning för statens meteorologi sk-hydrografiska anstalt samt anskaffande
av utrustning åt nya nederbördsstationer bör för år 1919
utgå ett anslag av 9,000 kronor.
Oavsett det belopp av 5,000 kronor som torde böra utgå å tillläggsstat
för innevarande år, har jag i denna punkt tillstyrkt anslag
för år 1919 å tillhopa 63,200 kronor. Med hänsyn till att åtminstone
vissa av de med anslaget avsedda ändamål uppenbarligen böra tillgodoses
medelst reservationsanslag, synes åt hela anslaget lämpligen böra
ges reservationsanslags natur. Jag hemställer nu, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen,
att för diverse behov vid statens meteorologiskhydrografiska
anstalt å extra stat för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av ....................... kronor 63,200.
c. Meteorologiska telegram från Färöarna och Island.
[99.j Såsom jag omförmält vid behandlingen av frågan om samrnan
Meteoroio-
gnagning av meteorologiska centralanstalten och hydrografiska byrån till
en statsanslag för meteorologi och hydrografi har riksdagen år 1900
poroama och under åttonde huvudtiteln för meteorologiska centralanstaltens förseende
(extraanslag.) med dagliga meteorologiska telegram under tjugu års tid från Färöarna
Nionde huvudtiteln.
359
och Island beviljat ett anslag av 140,000 kronor, varav 39,938 kronor [99.]
hittills anvisats. För åren 1917 och 1918 har någon anvisning icke
skett, enär befintliga besparingar å förut anvisade medel ansetts lämna
tillräcklig tillgång till bestridande av förekommande utgifter för ändamålet.
Anslaget bär använts till abonnemang å dylika telegram för
6,000 francs för år hos det store nordiske telegrafselskab i Köpenhamn.
Under krigsåren har telegrafering ej kunnat ske utan meddelandena
försänts postledes.
Vetenskapsakademien har nu i skrivelse den 24 augusti 1917
under hänvisning till en framställning från professor Ekholm anhållit,
att för ändamålet måtte för år 1919 anvisas 2,500 kronor.
Statskontoret har i utlåtande den 16 oktober 1917 meddelat, att
vid 1916 års slut fanns å ifrågavarande anslag en besparing av 6,837
kronor 46 öre, samt anfört, att om det än syntes föga sannolikt, att
före år 1919 så mycket av denna besparing komme att tagas i anspråk,
att ej återstoden skulle förslå till bestridande under sistnämnda år av
en utgift av 6,000 francs, statskontoret dock, då möjlighet till det
motsatta förhållandet ju alltid förelåge, icke ansåge sig böra göra någon
erinran mot akademiens hemställan.
Jag instämmer med vetenskapsakademien och statskontoret. Under
erinran att ifrågavarande av riksdagen beviljade anslag bör överflyttas
från åttonde till nionde huvudtiteln, samt att anvisade medel böra disponeras
av den nya anstalten för meteorologi och hydrografi, hemställer
jag därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att av det utav 1900 års riksdag för meteorologiska
centralanstaltens förseende med dagliga meteorologiska
telegram från Färöarna och Island beviljade
anslag av 144,000 kronor å extra stat för år 1919 ''
anvisa ett reservationsanslag av ............ kronor 2,500,
ävensom medgiva, att såväl detta belopp som
befintliga besparingar å förut anvisade anslag för ändamålet
må disponeras av statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt.
d. Undersökningar av de högre luftlagren.
Såsom bidrag från Sverige till bekostande av den internationella [100.]
kommissionens för vetenskaplig luftsegling publikation av undersökningar fndersok.
rörande de högre luftlagren• har 1913 års riksdag för åren 1914—1916 mugre lig-6
beviljat ett anslag av 2,160 kronor, därav på extra stat för vart och lagren.
(extra anslag.)
360 Nionde huvudtiteln.
[100.] ett av sistnämnda tre år anvisats ett belopp av 720 kronor, varjämte
för ändamålet beviljats på extra stat för vartdera av åren 1917 och 1918
ett anslag av 720 kronor. _
I skrivelse den 24 augusti 1917 har vetenskapsakademien anhållit,
att för berörda ändamål måtte jämväl för år 1919 anvisas samma belopp,
720 kronor.
Då anslag för ändamålet synes höra fortfarande utgå, torde framställning
få avlåtas till riksdagen i enlighet med vetenskapsakademiens
hemställan. Anslaget torde med anledning av meteorologiska centralanstaltens
föreslagna uppgående i statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt nu böra anvisas under nionde huvudtiteln.
I enlighet härmed hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att såsom bidrag från Sverige för år 1919 till
bekostande av den internationella kommissionens för
vetenskaplig luftsegling publikation av undersökningar
rörande de högre luftlagren a extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst kronor 720.
e. Meteorologiska observationer å Pärtetjåkko.
[lOl.d Sedan under åtskilliga år anslag under åttonde huvudtiteln bevil
Meteoroiogi-
j&ts av riksdagen lör fullföljande av professor Axel Hambeigs vett nSkatio«erT''
skapliga undersökningar av en del av Lule lappmarks fjällområde, bepårtetjåkko.
viljade 1916 års riksdag till fortsättande under två år^ från och med
(extra anslag.) juli 1916 av de meteorologiska observationerna å Pårtetjåkko ett anslag
av 12,000 krouor. Härav anvisades för år 1917 6,000 kronor. Av
1917 års riksdag har såsom reservationsanslag å 1918 års stat anvisats
återstoden. Vid° vardera anvisningen medgavs, att 3,000 kronor, som
voro avsedda för senare delen av det löpande aiet, finge utgå förskotts
vis.
I professor Ekholms i punkten 97 härovan omförmälda skrivelse
till vetenskapsakademien den 24 augusti 1917 angående anslag till statens
meteorologiska centralanstalt m. m. för år 1919 meddelas, att
professor Hamberg anmält, att han ansåge sig böra anhålla om ett an
-
Nionde huvudtiteln.
361
slag till dessa observationer å 7,000 kronor för år 1(J1(.) men vore av [101.] -sjukdom hindrad att uppsätta motiverad skriftlig framställning därom.
Sådan framställning bär inkommit till jordbruksdepartementet den
4 januari 1918.
Jag biträder detta förslag. Det för senare halvåret 1918 avsedda
beloppet, 3,500 kronor, torde uppföras å tilläggsstat för innevarande
år. Jag ämnar göra särskild hemställan härom.
För år 1919 torde ett belopp av 7,000 kronor böra anvisas. Att
professor Hamberg icke nu gjort hemställan om anslag även för senare
halvåret 1919, beror tydligtvis på att han antagit, att sättet för anslagets
anvisande å riksstaten skulle vara det förut brukliga.
Jag får på grund härav hemställa, att Eders Kungl. Magt måtte
1 öreslå riksdagen
att för fortsättande av de meteorologiska observationerna
å Pårtetjåkko å extra stat för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av.................. kronor 7,000.
f. Meteorologiska iakttagelser i Abisko.
Såsom jag omförmält vid behandlingen av frågan om inrättande av [102.]
en statsanstalt för meteorologi och hydrografi har vetenskapsakademien Meteo''\ol°-i skrivelse den 24 augusti 1917 anhållit, bland annat, att Kungl. Maj:t Tagdse^i
måtte föreslå riksdagen att för år 1919 bevilja åt meteorologiska central- finsko.
anstalten å extra stat ett reservationsanslag av 3,150 kronor till fort- (extra a,lälas)
sättande av de meteorologiska iakttagelserna i Abisko. Akademiens
anhållan grundar sig på en skrivelse från meteorologiska centralanstaltens
föreståndare professor Ekholrn, vari denne åberopar en framställning i
ämnet från kommittén för den naturvetenskapliga stationen i Vassijaure
och framhåller, att av anslaget 2,400 kronor vore avsedda för observatorns
avlöning, instrumentens underhåll m. m. samt 750 kronor för iakttagelsernas
bearbetning. Ekholrn anför vidare härom:
»Det utmärkta arbete i meteorologiens tjänst, som nu i 12 år verkställts
först i Vassijaure och sedan i Abisko utan någon-kostnad för staten och som kommit
aj mindre hydrografien än meteorologien till godo, har obestridligen gjort sig synnerhgen
väl förtjänt av något understöd från det allmännas sida, i synnerhet som
denna station är belägen i en så avlägsen och föga befolkad trakt av riket, att det
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 46
362
Nionde huvudtiteln.
[102 1 i allmänhet är omöjligt att därstädes erhålla några frivilliga oavlönade observatörer
L ens för utförande av de enklaste iakttagelser, än mindre da for sa fullständiga och
noggranna, dygnet om pågående meteorologiska iakttagelser, som vid dessa tvenne
stationer blivit utförda. För en fullständig kännedom om ett lands klimat erfordras
som bekant kunskap om de olika meteorologiska elementens dagliga variation, och
denna viktiga kunskap kan ej vinnas utan dylika mödosamma och dyrbara iakttagelser,
som under denna kommittés ledning gjorts i Vassijaure och Abisko, förut
var nordligaste Sverige i detta avseende så gott som okant, och daruti lag da ett
svårt hinder för studiet av denna vidsträckta landsdels klimat. Detta hinder amu
i väsentlig mån undanröjt, men ännu återstå dock i denna landsdel ofanthgt mycket
att utforska uti ifrågavarande avseende, och därför är det av behovet pakallat, att
staten lämnar det i förhållande till forskningsområdets storlek obetydliga bidrag,
som här begäres. Jag vill alltså på det varmaste förorda, att akademien i underdånighet
hos Kungl.. Maj:t tillstyrker, att för år 1919 måtte hos nästkommande ars
riksdag äskas ett extra reservationsanslag av 3,150 kronor for det av namnda
kommitté avsedda ändamålet.»
I förenämnda kommittés av Ekholm åberopade .skrivelse anföres,
bland annat, att kommittén på egen bekostnad låtit utföra och bearbeta
meteorologiska iakttagelser i den utsträckning, som föreskrivitsi för
meteorologiska observatorier, först i Vassijaure under tiden juli VUo
november 1912 och därefter i Abisko. Redogörelserna för åren 1905—
1916 vore färdigredigerade med undantag av 14 månader av aren
1908 och 1910. Tre års redogörelser både utkommit från-trycket såsom
bihano- till meteorologiska centralanstaltens årsbok. Dessa observationer
vore järn te dem i Uppala de enda av sådan fullständighet r Sverige.
Emellertid vore kommitténs utgifter för detta företag oproportionerligt
stora i förhållande till dess inkomster och då dessa senare behövde tagas
i bruk för arbeten inom andra områden, hade kommittén funnit sig
icke längre vara i stånd att bekosta nämnda iakttagelser och deras
redigering.
Separte- Då den enskilda naturvetenskapliga kommitté, som igångsatt och
mentschefen. un(för en lång följd av år bekostat fullföljandet av de meteorologiska
iakttagelserna vid ifrågavarande inom fjällområdet i vårt lands nordligaste
trakter belägna station, förklarat sig av ekonomiska skäl ui stånd
att fortsätta därmed, samt det säkerligen skulle vara till skada, för utforskandet
av vårt lands klimatiska förhållanden, om detta förtjänstfulla
arbete måste upphöra av brist på medel, vill jag tillstyrka, att staten
träder emellan medelst beviljande av statsbidrag. Mot det föreslagna
beloppet bar jag icke något att erinra. Anslaget bör utgå till den nya
statsanstalten för meteorologi och hydrografi för att genom forbemaida
kommitté användas för ändamålet.
Nionde huvudtiteln.
363
Jag hemställer därför, att Eders Kuugl. Makt måtte föreslå [102.1
riksdagen
att till fortsättande av do meteorologiska iakttagelserna
i Abisko anvisa å extra stat för år 1919 ett
reservationsanslag av ................................. kronor 3,150.
g. Hydrogeologiska specialundersökningar.
Oberoende av den föreslagna sammanslagningen av meteorolo- [103.]
gista centralanstalten och hydrografiska byrån är anslag till oförändrat Hyärogeoiobelopp,
3,000 kronor, för år 1919 erforderligt till de i den hydrografiska
undersökningen av Sveriges färskvatten ingående, genom Sveriges ningar.
geologiska undersökning utförda hydrogeologiska specialundersökningarna, (extra anslag.)
På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Magt måtte föreslå
riksdagen
att till utförande av hydrogeologiska specialundersökningar
för den hydrografiska undersökningen av
Sveriges färskvatten anvisa å extra stat för år 1919 ett
förslagsanslag, högst................................... kronor 3,000.
T. ^etermärväsendet.
1. Y eterinärunder visningsanstalter.
a. Veterinärhögskolan.
Under anslagstiteln »veterinärundervisningen)) finnes upptaget ett [104.]
ordinarie anslag till veterinärhögskolan till belopp av 174,600 kronor, i''eterinärhogDen
vid 1914 års förra riksdag godkända staten för högskolan med skoJa"''
däri genom beslut av 1917 års riksdag vidtagna ändringar slutar visserligen
på 204,050 kronor, men på grund av dels att en assistenttjänst,
för vilken i staten upptogs en avlöning av 2,500 kronor, tillsvidare icke
skulle tillsättas, dels att för fria bostäder avdrogos tillhopa 6,950 kronor,
dels ock att av högskolans stallar och smedja m. m. ansetts kunna be
-
[104.]
Veterinärhögskolans
styrelse
-*!*> 1917.
364 Nionde huvudtiteln.
räknas eu årlig nettoinkomst, som år 1917 upptogs till 20,000 kronor,
har anslaget satts 29,450 kronor lägre än staten.
Staten innehåller dels en avlöningsstat, vars summa etter 1917 ars
riksdagsbeslut uppgår till 120,200 kronor och som upptager bland annat
en befattning som professor i läran om nötkreatuiens sjukdomar (bujatnk)
och obstetrik, tillika föreståndare för ambulatoriska kliniken, med avlönino-
av 7,500 kronor samt en assistent vid nämnda klinik med arvode
av 2,500 kronor, dels en övergångsstat upptagande en lektor i obstetrik,
tillika föreståndare för den ambulatoriska kliniken, med avlöning av
4 000 kronor, dels och en omkostnadsstat, som efter skedd höjning vid
1917 års riksdag slutar på 79,850 kronor, därav 19,850 kronor för de
särskilda avdelningarna och 60,000 kronor för bränsle, belysning, renhållning
in. in. Enligt anmärkning vid staten skulle lektorn i obstetrik
å övergångsstat, så länge han på förordnande uppehölle undervisningen
i läran om nötkreaturens sjukdomar in. in., åtnjuta ett tilläggsarvode
av 2 500 kronor, som skulle utgå av den i staten uppförda avlöningen
för en professor i samma ämnen. Tillika bestämdes i anmärkning vid
staten att befattningen såsom assistent vid den ambulatoriska kliniken
skulle’tillsättas först, sedan lektoratet i obstetrik å övergångsstat mdragits
vid dåvarande innehavarens avgång.
Sedan nämnde lektor i obstetrik Måns Harry Stalfors den 16 mars
1917 efter att hava styrkt sin kompetens blivit utnämnd till innehavare
av nämnda professur, kan förenämnda övergångsstat uteslutas ur högskolans
stat, varigenom hela statens slutsumma minskas med 4,000 kronor.
1 skrivelse den 25 maj 1917 anmälde styrelsen _ för veter i när högskolan,
att det i staten för högskolan under rubriken omkostnadsstat
upptagna allmänna anslaget för bränsle, belysning, renhållning
in. m., för år 1917 upptaget med ett belopp av 58,000 kronor, på
o-rund av avsevärt stegrade kol- och vedpriser samt fortsatt prisstegring
å övriga förbrukningsartiklar visat sig otillräckligt för verksamhetens
uppehållande till årets slut, och anhöll styrelsen, att, ett ytterligare anslag
å 32,400 kronor måtte för täckande av förestående utgifter under
det allmänna anslaget ställas till styrelsens disposition under år 1917.
Såsom skäl för denna framställning anförde styrelsen huvudsakligen
följande.
Då styrelsen efter tagen kännedom om de belopp, till vilka vissa utgift"
poster under den gångna delen av året uppgått, funnit anledning till antagande att
det för året anvisade anslaget till omkostnader skulle komma att visa sig otillräckligt
för verksamhetens uppehållande till årets slut, hade styrelsen låtit verkställa eu
Nionde huvudtiteln.
365
närmare undersökning och från högskolans kamrerare införskaffat en tablå rörande [104.]
utgifterna å det allmänna anslaget till bränsle in. m. för tiden 1 januari—22 maj
1917. Av densamma framginge, bland annat, att utgifterna från anslaget redan då
utgjort något över 45,000 kronor. Utgiftsposten för bränsle hade sprungit upp till
över 35,600 kronor eller vida högre belopp än för hela föregående året, då den
utgjorde omkring 28,500 kronor. Orsaken härtill vore dels den alldeles ovanligt
långa och svåra vintern, dels ock do oerhört stegrade kolprisen, som vore fem
gånger så höga som do, vilka legat till grund för de beräkningar, efter vilka bränsleanslaget
från början bestämts. För den återstående bränslesäsongen av året ansåge
styrelsen, under förutsättning att kolprisen ej komme att ytterligare stiga, kostnaderna
för erforderligt kolbränsle kunna beräknas till 15,000 kronor. Dessutom
erfordrades till gäldande av ett parti björkved ett belopp av i runt tal 2,000 kronor.
Sammanlagda beloppet av nödiga utgifter för bränsle under återstoden av år 1917
hade av styrelsen alltså beräknats till 17,000 kronor.
Enligt bifogat förslag hade byggnadsreparationer beräknats till 4,410 kronor,
varvid vore att bemärka, att endast de nödvändigaste reparationerna för att förhindra
byggnadernas förfall medtagits. Utom detta belopp ansåges under årets
senare hälft för samma ändamål erfordras förslagsvis 2,000 kronor, varigenom sammanlagda
beloppet av dessa utgifter skulle belöpa sig till i runt tal 6,400 kronor.
Priset på gas och elektricitet hade avsevärt stigit, varigenom utgifterna
härför under den tid tablån omfattade uppgått till närmare 7,000 kronor. För
mötande av återstående utgifter under år 1917 för gas och elektricitet syntes krävas
ytterligare omkring 8,000 kronor.
Styrelsen beräknade vidare utgifterna under då återstående delen av år 1917
för vattenförbrukningen till 1,500 kronor, för inventarier till 500 kronor och för
renhållning till 5,000 kronor, varjämte till diverse utgifter syntes höra anslås 7,000
kronor.
Summan av återstående utgifter för året, vilka hänförde sig till det allmänna
anslaget, utgjorde alltså 45,400 kronor. Under förutsättning att inkomsterna från
högskolans drift komme att uppgå till den i staten beräknade nettovinsten eller
12,000 kronor, funnes av det allmänna anslaget för bränsle m. in. kvar ett
belopp av i runt tal 13,000 kronor. För att täcka återstoden av förberörda utgifter
skulle alltså erfordras ett ytterligare anslag å 32,400 kronor.
0 Ehuru den ekonomiska förvaltningen vid högskolan handhades med största
möjliga omsorg och med iakttagande av all erforderlig sparsamhet, hade sålunda
en väsentlig höjning av det allmänna anslaget till bränsle in. m. visat sig erforderlig.
Styrelsen ville jämväl anmäla, att, ehuru redan under år 1915 icke oväsentliga
förhöjningar i avgifterna i stallar och smedja ägt rum, ytterligare förhöjning i dessa
avgifter beslutats, vad stallarna anginge med ej mindre än 25 öre per djur och
dygn att utgå från och med den 1 juni 1917.
1 anledning av denna framställning anvisade Kungl. Maj:t den
20 juli 1917 till styrelsens förfogande för ifrågavarande ändamål ett
anslag av 30,000 kronor att av statskontoret utanordnas förskottsvis av
tillgängliga medel.
366
Nionde huvudtiteln.
[104.]
Veterinärhögskolans
styrelse
18 / 9 1917.
1 skrivelse den 13 september 1917 har högskolans styrelse med
överlämnande av framställning från lärarkollegiet ifrågasatt såväl vissa
ändringar i högskolans ordinarie stat som ock anslag å extra stat till
mötande av behov under åren 1918 och 1919. Styrelsen har i huvudsak
anfört följande.
»Vad då först angår behovet av ökade medel för år 1918, ser sig styrelsen
nödsakad att göra framställning om en avsevärd förhöjning av det allmänna anslaget
till bränsle in. m. Styrelsen anhåller härvid få åberopa i huvudsakliga delar innehållet
av sin förut omförmälda skrivelse den 25 maj 1917 om anvisande av ytterligare
medel för detta år för utökning av det allmänna omkostnadsanslaget. Den
erfarenhet, som därefter vunnits rörande otillräckligheten av detta anslag, har givit
vid handen, att de kostnadsberäkningar, som legat till grund för omförmälda framställning,
varit så tillförlitliga, som under nuvarande förhållanden å prismarknaden
varit möjligt åstadkomma. Då under den tid, som förflutit efter nämnda framställnings
avlåtande, långt ifrån någon tendens till fallande pris visat sig utan fastmer
endast ytterligare högst avsevärda prisstegringar å alla för högskolans verksamhet
erforderliga förbrukningsartiklar ägt rum och då man ej kan förutsätta, att någon
prisreducering inom den närmaste framtiden kommer att inträffa, föranledes styrelsen
att göra framställning om en högst betydlig utökning av det allmänna anslaget till
bränsle m. in., som i staten för högskolan upptagits till sitt nuvarande belopp med
utgångspunkt från de priser, som rådde vid tiden för anslagets fastställande. Efter
noggrant omprövande har styrelsen funnit den erforderliga ökningen för nästa år
av omkostnadsanslaget icke kunna sättas lägre än till 35,000 kronor. — — —.
Vad därefter beträffar 1919 års anslagskrav finner sig styrelsen böra jämväl
för det året hemställa om en förhöjning av det allmänna omkostnadsanslaget med
samma belopp, som härovan ifrågasatts för år 1918, eller -''>5,000 kronor, för mötande
av ökade utgifter till följd av prisstegringar under detta anslag. Såväl det för år
1918 som det för år 1919 sålunda begärda beloppet, eller tillhopa 70,000 kronor,
torde böra anvisas å extra stat, — —
Lärarkollegiet har först och främst väckt förslag om anställande av ytterligare
tre assistenter vid högskolan.
I den från och med år 1915 gällande avlöningsstaten för högskolan finnas
upptagna två assistenter, vardera med ett arvode å 2,500 kronor, nämligen en vid
patologisk-anatomiska avdelningen, och en vid ambulatoriska kliniken. Nu har
lärarkollegiet gjort framställning om anvisande av medel till arvoden åt ytterligare
tre assistenter nämligen en vid vardera av kirurgiska och medicinska klinikerna
samt en vid liovbeslagssmedjan.
Redan i sitt den 28 april 1910 avgivna förslag till stat för högskolan hade
lärarkollegiet föreslagit dessa assistenters anställande. Även dåvarande direktionen
hade i sitt den 22 december 1910 avgivna yttrande i ämnet förmält sig anse, att
dessa assistenter bleve erforderliga visserligen icke för undervisningens uppehållande
i de nya lokalerna men väl för tillgodoseendet av allmänhetens berättigade krav
på tillvaratagandet av det dyrbara kreatursmaterial, som lämnades i institutets vård.
Löneregleringskommittén avstyrkte emellertid i sitt den 26 februari 1913 dagtecknade
betänkande rörande högskolans lönereglering de sålunda ifrågasatta assistent^änstemas
inrättande och Eders Kungl. Maj:t följde i propositionen till 1914 års förra riksdag
Nionde huvudtiteln.
367
rörande stat för högskolan härutinnan i allt löneregleringskommittén. Nu har kollegiet
åter upptagit frågan om dessa tjänsters inrättande och därvid, såsom det synes
Styrelsen, framlagt bärande skäl för sin hemställan. Styrelsen anser sig i allt
väsentligt kunna ansluta sig till vad kollegiet till stöd för denna sin framställning
anfört och får därutöver framhålla en omständighet, som enligt styrelsens förmenande
utgör ett tungt vägande skäl för att statsmakterna ej äro alltför njugga, då det
gäller anställande av extra lärarkrafter vid högskolan, nämligen den störa betydelse
för en lycklig utveckling av högskolans verksamhet det har, att vid uppkommande
vakanser bland de ordinarie lärarkrafterna det i varje fall förefinnes en så pass stor
stam av vetenskapligt utbildade yngre krafter, att ett gott urval vid vakansernas
fyllande kan göras.
Såsom förhållandena hittills utvecklat sig tvingas i allmänhet de yngre krafterna
bland våra veterinärer för sin utkomsts skull att genast kasta sig över på praktisk
verksamhet. Ju längre de därefter varit upptagna av sådan verksamhet, desto mer
främmande bliva de för de vetenskapliga arbetsmetoder, som under tiden utvecklat
sig, och detta icke minst av det skälet, att den grund, veterinärexamen lagt, är
långt ifrån tillräcklig för att vederbörande skulle kunna enbart genom självstudier
förvärva sig den vetenskapliga utbildning, som erfordras för kompetens till en
professorsbefattning. Vissa erfarenheter, som styrelsen under senare åren gjort, då
det gällt att besätta lediga professorsbefattningar, hava till fullo bekräftat detta.
Det har icke varit brist på begåvning och flit hos de aspiranter, som anmält sig,
som vållat de svårigheter, vilka uppstått för ett gott personval, utan just bristen
på vetenskaplig träning.
Vid universiteten har man ju också på ett helt annat sätt än vid veterinärhögskolan
sörjt för tillskapandet av en stam vetenskapligt skolade yngre krafter,
bland vilka urvalet sedan kan ske. Genom den rätt universiteten äga att utdela
doktorsgraden lockas en skara unga män att efter avslutade fackstudier under erfarna
lärares ledning under några år underkasta sig en grundläggande skolning i metoderna
för vetenskaplig forskning och en träning i självständigt vetenskapligt arbete, som
giva dem det erforderliga underlaget för framtida självverksamhet, och genom docentstipendier
har man berett ett urval bland dem tillfälle att ännu några år fortsätta
sin vetenskapliga utbildning.
De få extra ordinarie lärarbefattningar, som för närvarande finnas vid högskolan,
kunna icke på långt när ersätta de fördelar universiteten sålunda äga i sin
doklorsgrad och i sina docentstipendier. Först och främst lockas icke genom desamma
ett tillräckligt antal yngre krafter från de praktiska arbetsfälten till studieverksamheten.
Och vidare medför fåtaligheten av dylika befattningar, att innehavarnas
tid blir så strängt upptagen av löpande arbete i högskolans tjänst, att de
icke få den tid över för egna studier, som vore önsklig.
Endast genom ett bifall till styrelsens i annat sammanhang gjorda framställning
om rätt för högskolan att utdela veterinär doktorsgrad och genom inrättandet
vid högskolan av ett antal extra ordinarie lärarbefattningar, tillräckligt för att vid
det vetenskapliga arbetet binda en stam av yngre vetenskapliga krafter, som få
tillfälle att under den tid de innehava nämnda befattningar fullkomna sin vetenskapliga
utbildning, kunna enligt styrelsens uppfattning garantier vinnas för en god
rekrytering av högskolans ordinarie lärarkrafter och för utvecklingen vid högskolan
av en vetenskaplig skola i detta ords bästa betydelse.
; 104.J
Nionde huvudtiteln.
368
r 104/1 Styrelsen anser sig av nu anförda skäl böra på det livligaste förorda bifall
till lärarkollegiets framställning i denna del och således hemställa om inrättandet
från och med år 1919 av ytterligare tre assistentbefattningar vid högskolan.
Såsom förut framhållits utgår assistentarvodena för närvarande med 2,500
kronor om året. Lärarkollegiet har emellertid nu hemställt, att arvodena för de
ifrågasatta nya assistenttjänsterna måtte fastställas till 3,000 kronor för år. Styrelsen
finner visserligen dessa avlöningsbelopp med hänsyn till penningvärdets sjunkande
och rådande dyrtid långt ifrån oskäliga, men då styrelsen anser, att, därest de nu
ifrågasatta assistentbefattningarna skulle vara förenade med arvoden å 3,000 kronor,
'' rättvisan kräver, att jämväl de förutvarande assistentarvodena sättas till samma
belopp och enligt styrelsens förmenande frågan om efter tidsförhållandena bättre
avpassade avlöningar i hela dess omfattning torde i annat sammanhang komma
under omprövning och avgörande, anser sig styrelsen för närvarande icke böra
biträda lärarkollegiets förslag i denna del. Styrelsen får därför hemställa, att
arvodena till de föreslagna nya assistenttjänsterna tillsvidare fastställas till samma
belopp som de hittillsvarande assistentarvodena eller 2,500 kronor per år. Ett
bifall härtill skulle föranleda, att i staten upptagas ytterligare tre assistentarvoden
vart och ett å 2,500 kronor. ... .,
Vidare har lärarkollegiet föreslagit inrättandet av en laboratorstjänst vid
ambulatoriska kliniken i stället för den därstädes nu befintliga assistentbefattningen,
vilket skulle förorsaka en ökning i staten med 1,500 kronor. Aven detta förslag
finner sig styrelsen böra biträda. Såväl den omfattning verksamheten vid den
ambulatoriska kliniken numera ernått, efter vad kollegiet påvisat, som även önskvärdheten
att kunna påräkna att någon längre tid få vid kliniken behålla en dugande
och på området tränad arbetskraft, synes styrelsen vara fullt tillräckliga skäl för
ett bifall till kollegiets förevarande framställning, vilken styrelsen alltså får tillstyrka.
Ytterligare har lärarkollegiet ifrågasatt anskaffandet av en automobi! för
ambulatoriska klinikens räkning. Med den omfattning denna kliniks verksamhet
numera fått, är uppenbart, att behovet av ett snabbt och säkert fortskaffningsmedel
för klinikens disposition gjort sig kännbart gällande. Såsom lärarkollegiet framhållit
äro även motsvarande anstalter i utlandet i regel försedda med egna fordon
och detta ehuru många av dem ej nått den utveckling, som den ambulatoriska
kliniken härstädes. Fördelen för nämnda klinik att hava tillgång till eget fordon
ligger i öppen dag. I likhet med kollegiet finner styrelsen, att det för ifrågavarande
ändamål lämpligaste och bästa fortskaffningsmedlet är en automobil. Till den tid,
då anslaget är beräknat att utgå, kan det väl vara att hoppas, att de nuvarande
svårigheterna för begagnandet av dylika fordon skola vara övervunna. Emellertid
finnas automobiler av en mångfald olika märken och storlekar samt till vitt skilda
pris. Efter vad styrelsen förvissat sig om, torde en för berörda syfte passande
automobil kunna erhållas för omkring 6,000 kronor, och får styrelsen, under tillstyrkan
av kollegii ifrågavarande förslag, hemställa om ett anslag å 6,000 kronor
föi'' berörda ändamål.
Slutligen har lärarkollegiet hemställt om ett anslag å 300 kronor till biträde
åt bibliotekarien.
För uppehållande av biblioteksgöromålen finnes i staten anslaget ett belopp
å 500 kronor, som uppbäres utav en av högskolans professorer, vilken för Svarande
tjänstgör som bibliotekarie. Såsom lärarkollegiet erinrat, hade kollegiet emellertid
Nionde huvudtiteln.
>. a'','' ^en “lS ai,ri! vilket ligger till grund för nu gällande stat
ifrågasatt medgivande, att till biträde åt bibliotekarien skulle få
i sitt statförslaj
lör högskolan,
användas intill 300 kronor av biblioteksanslaget, och hade dåvarande^direkfronén
tillstyrkt ett dylikt medgivande. Löneregleringskommittén ansåg dock till räck! i » a
skal ej vara anförda för ett bifall härtill och tiders Kungl. Makt anslöt sig till
denna kommitténs. uppfattning.
i hai\ kollegiet ånyo upptagit frågan om biträde åt bibliotekarien och
n ems tal It om ett anslag härför till samma belopp, som i IDIG års statförslag härför
ifrågasattes. På de av kollegiet nu anförda skälen anser sig styrelsen böra tillstyrka
förslaget och sålunda hemställa om eu förhöjning av anslaget till biblioteket
för omtörmälda ändamål med 300 kronor.»
Förutom ovannämnda, av kollegiet framställda anslagskrav liar
styrelsen för sm del framhållit ytterligare två, vilka synts styrelsen
e1 fördel liga. Det ena av dessa gällde uppehållandet av kamrerargöromalen
vid högskolan och avsåg höjning av det härtill i staten upptagna
leloppet från 2,000 till 3,000 kronor. I detta hänseende har emellertid
styrelsen senare inkommit med ny framställning och därvid återkallat
nyssnämnda förslag.
Angående det andra av styrelsen åsyftade anslagsbehovet har
styrelsen anfört följande:
»Val veterinärhögskolan finnas för närvarande följande lägenheter bebodda
av personer tillhörande betjäningspersonalen vid högskolan, nämligen 11 lägenheter
om - rum och kök, 4 lägenheter om 1 ram och kök samt 1 enkelrum. Samtliga
tressa lägenheter disponeras av den ordinarie betjäningen med undantag av en på
“ !um,°f... kök samt enkelrummet, vilka båda bostäder innehavas av personer bland
ems ketjäntpersonalen. För den återstående rätt avsevärda extra personalen finnes
alltså tör närvarande ej tillgång till bostäder vid högskolan. Denna extra personal
utgores av tre drängar på kirurgiska kliniken, två på medicinska och hundkliniken,
eu gårdsdräng och en hofslagare. Det har länge framstått som ett önskemål att
• anrop1 större utsträckning än vad hittills varit möjligt erbjuda även den extra
betjäningen vid högskolan tillfälle till bostadsförmån, och särskilt under nu rådande
bostadsbrist bär det visat sig vara en synnerligen stor olägenhet, att tillgång till
dylika bostäder ej förefinnes. Den nu förefintliga svårigheten att kunna förmå
^ °C^ f°lk att stanna kvar i sina anställningar vid högskolan — eu
följd av, bland annat, bristen på bostadslägenheter vid högskolan och de i förhållande
till vad enskilda arbetsgivare erbjuda sin personal med motsvarande kvalifikationer
väi knappt tillmätta avlöningsförmånerna — skulle i avsevärd män bortfalla, om
förmånen av bostad kunde erbjudas de extra anställda. Styrelsen, som länge varit
betänkt på åtgärders vidtagande för åstadkommande av ytterligare några bostadslägenheter
för betjäningen vid högskolan, anser sig nu ej längre kunna skjuta å
sido kravet på nya bostäders anordnande åt en del av extra betjäningen. Styrelsen
bar därför låtit genom sakkunnig person utarbeta förslag i sådant syfte och får
styrelsen härmed framlägga det sålunda uppgjorda förslaget med tillhörande ritning
och kostnadsberäkning gående ut på inredande å vinden å bakteriologiska anstalten,
varest nu finnes inredd en lågenhet å 2 ruin och kök, av ytterligare dels
Bihang till riksdagen* protokoll 1918. 7 sand. (7
( 104.
[104.
Lärai -kollegiet.
370 Nionde huvudtiteln.
en lägenhet om 2 rum och kök, dels två lägenheter om 1 rum och kök, dels ock
två enkelrum. Kostnaderna för denna inredning uppgå enligt förslaget till 36,000
kronor. ,
Styrelsen, som finner förslaget ändamålsenligt och lämpligt, anser, att detsamma
snarast bör komma till utförande, och hemställer, att för ifrågavarande
ändamål måtte ställas till styrelsens förfogande förberörda belopp, 36,000 kronor
I sammanhang härmed tillåter sig styrelsen erinra om en av styrelsen den
22 december 1916 gjord framställning om ett anslag å 27,500 kronor för inredande
vid högskolan av en histologisk institution i den anatomisk fysiologisk-kemiska
byggnadens vindsvåning, och vill styrelsen framhålla det från undervisningens syn
punkt såsom synnerligen angeläget och önskvärt, att jämväl detta inredningsarbete
snarast möjligt kommer till utförande. Det av styrelsen för omförmälda ändamål
förut begärda anslaget, 27,500 kronor, måste emellertid, efter vad styrelsen från
sakkunnigt håll inhämtat, på grund av de efter framställningens avlåtande högst
betydligt ökade byggnadskostnaderna höjas till 39,400 kronor.»
Ur lärarkollegiets motivering för inrättande av de ifrågasatta tre
nya assistentbefattningarna samt förändrande av den nuvarande assistentbefattningen
vid ambulatoriska kliniken till en laboratorsbefattning må
följ ande återgivas:
»Vad först beträffar den kirurgiska kliniken, betingas assistentbefattningen i
första hand av behovet för chefen av ett skolat biträde vid nämnda klinik med sitt
rikliga material såväl vid polikliniken som vid den stationära. Särskilt har operationsmaterialet,
i synnerhet de större, mera tidsödande operationerna, som även
kräva en långvarig efterbehandling, på senare åren i väsentlig grad ökats^ vilket
även framgår av de betydligt stegrade inkomsterna från stallet, som till huvudsaklig
del just betingas av att ett stort antal patienter efter mera ingripande operationer
nödgats under längre tid kvarstanna för nödig efterbehandling, varigenom naturligtvis
även klinikchefens tid och arbetskraft i långt större utsträckning tagas i anspråk.
Årsberättelsen för läsåret 1916-1917 utvisar också en ökning i operationernas antal
med omkring 500 nummer. Yad som särskilt under nuvarande förhållanden gör en
assistentbefattning vid nämnda klinik så gott som oumbärlig, är att professorn i
kirurgi såsom rektor vid högskolan numera är befriad från all tjänstgöring vid
kliniken, som därför förestås av laboratorn ensam, något som i längden knappast
torde låta sig göra. så mycket mindre som kliniken visar en avsevärd tendens att ökas.
Även vid den medicinska kliniken förekommer numera ett ganska rikligt
operationsmaterial, då nämligen nämnda klinik är uppdelad i tvenne, den medicinska
och kliniken för smärre husdjur, vilken senare även omfattar yttre sjukdomar, och
då dessa kliniker växelvis förestås av professorn i medicin och laboratorn, äro var
och en av dessa alltid utan särskilt biträde vid kliniktjänstgöringen, vilket i synnerhet
vid kliniken för smärre husdjur med dess rikliga material, och där ingripande
operationer ofta behöva företagas, visat sig kunna vålla betydande svårigheter.
Slutligen medför bristen på assistenter vid klinikerna den stora olägenheten,
att de studerande vid högskolan måste tjänstgöra såsom assistenter eller jourhavande,
en anordning som sedan långt tillbaka visat sig allt annat än lämplig. Genom
denna jour-tjänstgöring tages nämligen den studerande ifrån föreläsningar och
Nionde huvudtiteln.
iivningar och hindras i sina studier, vilket med den koncentrering av kurserna, som
nu är genomförd, måste inverka i hög grad menligt, och varöver berättigade käromål
upprepade gånger anförts från såväl lärarnas som de studerandes sida. Även
från djurägarnas synpunkt måste detta system anses såsom mindre förtroendeingivande,
då allmänheten under mellantiderna mellan klinikerna och särskilt nattetid
är för behandling av mera hastigt påkommande sjukdomsfall eller olycksfall, ofta
även av ganska svårartad natur, uteslutande hänvisad till dessa, ännu outexaminerade
och i sjukvården föga erfarna jourhavande. Denna jour-tjänstgöring bör därför
enligt kollegiets mening snarast möjligt anförtros åt examinerade veterinärer, anställda
såsom assistenter vid klinikerna, då man ej kan begära, att de befintliga
laboratorerna, som redan förut äro strängt upptagna, skola stå till förfogande under
hela dygnet för dylik tjänstgöring, men högskolans anseende dock fordrar, att djurägarna
kunna vara förvissade om, att de djur, som anförtros åt högskolans vård,
vilken tid på dygnet det än må inträffa, alltid lämnas i fullt kompetenta händer.
Vad slutligen beträffar assistenten vid institutionen för hovbeslag, så har kollegiet
förut såsom huvudsakligt skäl för denna befattning anfört den väsentligt ökade
undervisningsskyldighet, som numera ålagts läraren i hovbeslag genom att såväl
anspannsläran som läran om hovens sjukdomar anförtrotts åt honom. Genom det
på senare åren ökade antalet studerande, komma även de praktiska övningarna i
hovbeslag, där var och en måste undervisas för sig, att taga lärarens tid och arbete
väsentligt mera i anspråk än förut. Även de i samband med överflyttningen till
läraren i hovbeslag av undervisningen i hovens sjukdomar anordnade demonstrationerna
i smedjan av sjukbeslag kräva ett ej obetydligt arbete, och för tillvaratagande
för museet av lämpligt undervisningsmaterial är ett vetenskapligt skolat
biträde även väl behövligt. Undervisningen för hovslagarlärlingarna, som även tillkommer
läraren i hovbeslag, kräver också ett betydande arbete. Kurserna för
militära hovslagare äro visserligen numera borttagna, men de civila äro i stället
fördelade på tvenne kurser på omkring 3 1 /., månader vardera med 6 å 8 timmars
undervisning i veckan. Den mesta tiden upptages emellertid av den ständiga tillsyn
och ledning, som arbetet i hovbeslagssmedjan kräver, då de flesta hästar, som föras
dit för att skos, äro sådana, som äro behäftade med vissa felaktigheter i hovar
eller benställning, och som därför kräva en noggrann undersökning av varje särskilt
fall för att bestämma ett därför lämpligt beslag. Då dylika undersökningar icke
kunna anförtros åt verkmästaren, och hästar mottagas till skoning vilken tid på
dagen som helst, kan således lärarens i hovbeslag närvaro i smedjan krävas snart
sagt från morgon till kväll. Visserligen har materialet på senare åren i väsentlig
grad minskats såsom en naturlig följd dels av högskolans avlägsna läge, dels av
det starkt reducerade hästantalet i Stockholm, varvid också just det slags hästar,
som oftast voro behäftade med felaktigheter i ben och hovar och därför företrädesvis
i behov av särskilda sjukbeslag, nämligen droskhästarna, i första hand försvunnit.
För att trots detta dock kunna bibehålla ett från undervisningssynpunkt tillräckligt
material kräves naturligtvis det mest omsorgsfulla arbete vid skoningens utförande
och sålunda ett ständigt övervakande från föreståndarens för hovbeslagssmedjan
sida. Då man emellertid ej kan begära, att läraren i hovbeslag ensam skall kunna
på ett fullt tillfredsställande sätt medhinna såväl undervisning, teoretisk och praktisk,
för både de studerande vid veterinärhögskolan och hovslagarläringama, som
denna ständiga uppsikt över och ledning av skoningens utförande från morgon till
[104.]
372
Nionde huvudtiteln.
[104.] kväll och dessutom sköta de för institutionen i fråga ganska vidlyftiga räkenskaperna
och även hinna med att följa den vetenskapliga utvecklingen inom sitt
undervisningsämne, så kräves synnerligen väl ett fackmässigt utbildat biträde såsom
assistent även inom denna institution.
Vid den ambulatoriska kliniken finnes visserligen redan anställd en assistent,
och verkan av ett biträde vid denna klinik har också tydligt visat sig i den väsentligt
stegrade frekvensen inom nämnda klinik, där antalet fall per år från år 1905
till år 1915 stegrats från 442 till 1.603, och från år 1915 ytterligare betydligt ökats
eller till 2,610 fall under nu senast tilländalupna läsår, 1916 — 1917.
Då assistentens arbete vid denna klinik är synnerligen krävande och i allmänhet
mera ansträngande än för de vid högskolan anställda laboratorerna genom
eu väsentligt mera utsträckt tjänstgöringstid med långa resor och ofta oregelbundna
måltidstimmar, och då kontinuitet inom nämnda befattning är högeligen önskvärd,
■ synes det kollegiet lämpligast, att denna assistentbefattning ombildas till laboratorstjänst.
Det har också visat sig synnerligen svårt att få denna tjänst besatt, och
det är huvudsakligen genom personligt tillmötesgående mot chefen för nämnda
klinik, som det hittills lyckats att förvärva för tjänsten så lämpliga och dugande
förmågor, som dem, vilka hittills beklätt platsen, Med den ringa avlöning, som för
närvarande kan erbjudas torde det emellertid icke finnas utsikt att för någon längre
tid få behålla en innehavare av denna assistentbefattning, såsom erfarenheten också
redan visat, utan komma assistenterna otvivelaktigt att, så länge bättre lönevillkor
ej kunna erbjudas dem, finna med sin fördel mera förenligt att, så snart tillfälle
erbjuder sig, söka en distriktsveterinärbefattning, där de i allmänhet torde kunna
påräkna en betydligt bättre inkomst för ett oftast lättare arbete, då de därvid
nämligen äro befriade från den undervisningsskyldighet, som här åligger dem såsom
ledare av de sjukbesök, som med de studerande företagas. Ett ofta återkommande
ombyte av assistenter kan emellertid lätt inverka menligt på frekvensen inom den
ambulatoriska kliniken, då djurägarna naturligtvis ej gärna se, att de gång efter
annan måste anlita nya assistenter, utan lian man befara, att de då i stället vända
sig till inom Stockholm eller dess grannskap stationära veterinärer. Det enda medlet
att erhålla önskvärd kontinuitet inom nämnda befattning synes kollegiet därför vara
eu förbättring av löneförhållandena, vilket lämpligast torde kunna ske genom en
omändring till laboratorstjänst.» •
ÖVerint1 ‘ndentsämbetet, som den 13 november 1917 avgivit utlåtande
angående det föreslagna inredandet av ytterligare bostäder vid
veterinärhögskolan, bar förordat vissa jämkningar beträffande en ingång
och fönstrens anordning men i övrigt icke funnit något att erinra.
Kostnadsberäkningen bär lämnats utan anmärkning.
Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 4 december 1917 förklarat
sig icke hava annat att erinra beträffande högskolestyrelsens ifrågavarande
f-amställningar än att ämbetsverket hölle före, att arvodet åt
assistenterna icke herde sättas lägre än till 3,000 kronor, om man skulle
tänka sig att få dessa platser besatta med för befattningarna lämpliga
unga veterinärer.
Nionde huvudtitel».
878
Därefter bär styrelsen för vetcrimirliögskolan i skrivelse den
kamrerargöromålens bestridande vid högskolan noll därom anfört huvudsakligen
följande.
»När frågan om ökning av ifrågavarande anslagspost förehades till behandling
inom styrelsen vid sammanträdet den 18 sistlidna september, var förslag'' uppe
om anslag för anställande jämväl av ett biträde åt kamrerare^ men lät styrelsen
förslaget härom falla och inskränkte sin hemställan att avse eu förhöjning i anslaget
med allenast 1,000 kronor, vilka voro avsedda att tillgodokomma kamreraren.
Nu har styrelsen emellertid funnit sig höra väcka förslag om eu omläggning
av den ekonomiska förvaltningens handhavande vid högskolan. Närmaste anled,
ningen härtill är den, att, efter det styrelsens berörda framställning gjordes, statsbokföringskommittén
avgivit förslag till förändrade föreskrifter angående bokföringen
och kassarörelsen vid högskolan och att eu tillämpning av nämnda förslag kommer
att föranleda en betydande arbetsökning för dem, som handhava högskolans ekonomiska
förvaltning.
Enligt nu gällande bestämmelser handhavas högskolans ekonomiska angelägenheter
närmast av rektor, som därvid biträdes av en kamrerare. Rektors åligganden
härutinnan finnas angivna i § 13 mom. c av högskolans stadgar.
Såsom det nu är ordnat, har rektor måst granska och attestera varje rakning
och därförinnan genom förfrågningar och personliga hänvändelser till de olika
institutionsföreståndarna, fodermarskar, sjukvårdare med flera göra sig underrättad,
huruvida i räkningen upptagna varor verkligen erhållits och om de debiterade pris
stämma ni. in. dylikt. Enbart denna rektor påvilande uppgift har med den utveckling
driften vid högskolan ernått blivit allt mer och mer betungande och för rektor
tagit avsevärd tid i anspråk, vilket jämväl torde framgå därav, att högskolans
slutstat under loppet av 10 år mer än fördubblats eller från 118,136 kronor år
1907 till 258,584 kronor år 1916.
För den löpande korrespondensen och räkningsgranskningen brukar rektor,
efter vad han för styrelsen uppgivit, uppehållas å mottagningsrummet varje helgfri
dag från kl. 11 f. in. till halv 1 och 1 e. in., ibland något mindre men ofta än längre.
Härtill kommer, att rektor har hand om alla rekvisitioner av foder och bränsle
m. in., vilket särskilt under nu rådande restriktions- och ransoneringstider förorsakat
rektor mycket arbete och besvär samt föranlett upprepade personliga besök
å de olika kommissionernas byråer för underhandlingar. Till dessa rektor påvilande
göromål komma hans mellanhavanden med betjäningen och övervakandet av
att den fullgör sina skyldigheter, rektors åligganden som föredragande både i styrelsen
och lärarkollegiet, hans befattning med en hel del utredningar i spörsmål,
som från myndigheter remitteras till lärarkollegiet direkt, hans skyldighet att avgiva
berättelse över verksamheten vid högskolan, att övervaka de studerande, besvara
förfrågningar rörande veterinärbanan och villkoren för inträde vid högskolan
m. in. Det är givet, att denna mångfald av förvaltningsärenden skall i betydlig
män taga rektors tid i anspråk och att den tid han kan ägna åt undervisningen i
sitt ämne och åt vetenskapligt arbete därigenom skall lida en betydlig inskränkning.
Också har styrelsen till följd av alla dessa rektor åliggande göromål sett
104. j
I e l et inär ho ilsk
ölan*
styrelse
M/u 1917.
374
Nionde huvudtiteln.
[104 '' sig nödsakad att bevilja rektor den minskning i hans undervisningsskyldighet, som
L ''J enligt stadgarna styrelsen har rätt att medgiva, och denna minskning har med
hänsyn särskilt därtill, att de ekonomiska bestyren till en stor del måste handläggas
just under de tider på dagen, då allmänheten infinner sig vid högskolan eller
kliniktiderna, måst beredas på det sättet, att styrelsen helt och hållet frikalla^
honom från kliniktjänstgöringen. Uppenbart är, att sådan anordning icke låter sig
genomföra utan olägenheter för undervisningen. Att denna anordning över huvud
taget kunnat genomföras beror uteslutande på att för närvarande tillgång finnes
till en duglig och skicklig samt på sitt område fullt förtrogen laborator såsom ersättare,
men det synes dock styrelsen i varje fall principiellt otillfredsställande, att
huvudläraren i ett ämne av sådan vikt för utbildningen som kirurgien skall av
göromål, som ligga helt och hållet utanför lians vetenskapliga verksamhet, hindras
från att ägna sig åt en så synnerligen viktig del av den till hans lärarbefattning
'' hörande undervisningen som klinikundervisningen. Skulle nu rektor genom införandet
av det nya bokföringssystemet och det därav föranledda bestyret med övervakande
av bokföringen och kassavården få sin tid ytterligare upptagen, skulle
givetvis de anförda olägenheterna för undervisningen ytterligare ökas.
Av det ovan anförda torde med tillräcklig tydlighet framgå nödvändigheten
av, att någon lättnad beredes rektor i de med rektoratet förbundna göromålen:
och detta lärer icke på rationellt sätt kunna ske annorledes, än att han i största
möjliga utsträckning befrias från de med rektorskapet för närvarande förbundna
åligganden rörande högskolans ekonomiska förvaltning, dess bokföring och räkenskaper.
En utväg härtill och den enda, som enligt styrelsens mening utan större
svårigheter och kostnader skulle kunna låta sig genomföras, vore om nämnda åligganden
i huvudsak kunde, i likhet med vad förhållandet är vid de flesta andra
sjukvårdsinrättningar, anförtros åt en särskild syssloman. Denna syssloman skulle
då hava till åliggande, utan att ansvara för bokföringens riktighet, att i samråd
med vederbörande avdelningsföreståndare verkställa all för högskolan erforderlig
upphandling, i den mån det icke rör sig om så stora belopp, att entreprenad böi
ifrågakomma, att ifråga om sådan upphandling, som enligt gällande författning skall
föregås av infordrande av entreprenadanbud, ombestyra vederbörliga kungörelser,
mottaga och låta diarieföra inkomna anbud i närvaro av den bokförare, om vilkens
tillsättande styrelsen kommer att i det följande göra hemställan, öppna inkomna
anbud, infordra de upplysningar angående prislägen och anbudsgivarnas vederhäftighet
m. m., som kunna finnas erforderliga för anbudens prövning, samt föredraga
dessa inför vederbörande, att jämväl i övrigt, såvitt angår ekonomiska frågor, fullgöra
den föredragningsskyldighet inför styrelsen, som nu åligger rektor, att ansvara
för’ att utgifterna inom varje anslagstitel hållas inom ramen av vederbörliga anslag,
att jämte bokföraren utfärda de checker, som skola utfärdas å högskolans vägnar, i
den mån ej dessa checker skola ställas till sysslomannen själv, att i övrigt verkställa
alla för högskolan förekommande utbetalningar, att, i den mån ej jämlikt
gällande bestämmelser angående kassavården styrelsen medgiver undantag, handhava
all för högskolan förekommande uppbörd o. s. v. Rektors befattning med
högskolans ekonomi skulle därigenom kunna begränsas till ett allmänt övervakande.
Den mångfald av åligganden, som sålunda skulle komma att tillhöra sysslomannen.
torde med säkerhet göra det nödvändigt att bereda honom någon arbetshjälp.
Även för kontrollens skull, särskilt ifråga om checkrörelsen, måste sörjas
Nionde huvudtiteln.
375
för, att alltid någon finnes, som med sysslomannen kan dela den ogentliga kassa- [1041
vården. Detta kan enligt styrelsens förmenande bast ske därigenom, att vid sidan
av sysslomansbofattningen inrättas en särskild bokfö rarbefattning. Innehavaren av
denna befattning skulle hava att i första band ansvara för bokföringens riktighet,
och dessutom skulle han hava att fullgöra ovan angivna åligganden beträffande
öppnandet av inkomna entreprenadanbud och i fråga om checkrörelsen samt att i
allmänhet lämna sysslomannen det biträde i fullgörandet av honom åliggande bestyr,
som sysslomannen kunde påfordra.
Do bokföraren åvilande göromålen synas icke böra bliva av svårare och
mera arbetskrävande art än att de mycket väl borde kunna utföras av ett kvinnligt
biträde, vilket styrelsen dock anser böra uppföras å ordinarie stat.
Vad därefter angår avlöningsbeloppen åt nämnda fuunktionärer vill styrelsen
för sin del såsom skäliga föreslå ett årligt arvode av 3,000 kronor till sysslomannen
och till biträdet avlöning enligt andra normalgraden för kvinnliga biträden
eller sålunda 1,600 kronor med 900 kronor lön, 550 kronor tjänstgöringspenningar
och 150 kronor ortstillägg jämte rätt till två ålderstillägg å 200 kronor vartdera
efter 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring, detta dock under förutsättning att
såväl sysslomannen som biträdet, så länge nu rådande ekonomiska förhållanden
foitfara, komme i åtnjutande av tillfällig avlöningsförbättring enligt samma grunder
som statsanställda i allmänhet med motsvarande avlöningsförmåner. Därjämte erfordras
ett mindre anslag för avlönande av vikarie för biträdet under hennes
semester, och anser styrelsen, att ett belopp av 100 kronor härför är tillräckligt.
För att emellertid bereda tillgång till gäldande av vikariatsersättning vid möjligen
inträffade sjukdomsfall för biträdet synes styrelsen lämpligt, att berörda särskilda
anslag utökas med 50 kronor och alltså i staten under rubrik vikariatsersättning
upptages till 150 kronor.
Ett bifall till styrelsens förslag skulle alltså föranleda en ökning i staten,
utöver i berörda skrivelse den 13 september 1917 begärda, av 1,750 kronor.»
Medicinalstyrelsen har i utlåtande den lo december 1917 tillstyrkt
denna framställning.
Vad. först vidkommer det av Kungl. Maj:t den 20 juli 1917 till i>eVartemenuökade
utgifter för bränsle m. m. under samma år förskottsvis anvisade chefenbeloppet
av 30,000 kronor bör detta nu hos riksdagen anmälas till ersättande
å tilläggsstat för år 1918.
Att för enahanda behov ökade medel krävas för såväl år 1918
som år 1919, finner jag uppenbart, och har ej något att erinra mot förslaget,
att härtill måtte anvisas för vartdera året 35,000 kronor. För
innevarande år bör beloppet uppföras å tilläggsstat.
Förslaget att å högskolans stat uppföra tre assistentbefattningar,
av vilka skulle avses eu för den kirurgiska och en för den medicinska
kliniken samt en för liovbeslagssmedjan, finner jag vara grundat på så
starka skäl, att jag anser mig böra tillstyrka detsamma.
376
Nionde huvudtiteln.
[104.
Likaledes synas mig fullgoda skäl vara anförda för förslaget att
förändra den nuvarande assistentbefattningen vid ambulatoriska kliniken
till en laboratorsbefattning.
Vad angår avlöningen till assistentbefattningarna, vilken nu utgör
2,500 kronor, hava lärarkollegiet och medicinalstyrelsen tillstyrkt höjning
till 3,000 kronor. Högskolans styrelse har visserligen funnit detta
belopp långt ifrån oskäligt men ansett, att även de förutvarande assistenternas
arvoden då borde höjas till samma belopp, varjämte styrelsen
antagit, att frågan om efter tidsförhållandena bättre avpassade avlöningar
borde i hela dess sammanhang komma under prövning. Med anledning
av detta styrelsens uttalande må erinras, att då å högskolans
stat nu äro uppförda två assistentbefattningar, av vilka den ena, nämligen
den vid ambulatoriska kliniken, nu skulle förändras till laboratorsbefattning,
den av styrelsen antydda konsekvensen alltså inträffar blott
för en nuvarande assistent. Det bör vidare anmärkas, att assistenterna
vid central anstalten för jordbruksförsök, åtnjuta arvoden av 3,000 kronor
och att vid skogshögskolan assistentarvodena utgå med belopp av högst
3,000 kronor för år,’ vilket nu av mig föreslagits höjt intill 3,500 kronor.
Med hänsyn härtill och då såsom medicinalstyrelsen framhållit det
torde kunna befaras skola uppstå svårighet att till dessa befattningar
förvärva verkligt dugande krafter, om ej arvodet höjcs, anser jag att,
oberoende av frågan om allmän reglering av statstjänstemännens avlöningar
på grund av penningvärdets fall m. m., assistentarvodena vid
veterinärhögskolan böra höjas till 3,000 kronor.
Arvodet för den nye laboratorn bör liksom för de förut å högskolans
stat uppförda laboratorerna bliva 4,000 kronor.
Vad det ifrågasatta anskaffandet av automobil beträffar hava de
anförda skälen icke övertygat mig om dess nödvändighet, .lag kan därför
icke tillstyrka detta förslag.
Den föreslagna höjningen i anslagsposten för biblioteket med 300
kronor får jag förorda.
Det av högskolans styrelse i skrivelsen den 6 december 1917
framlagda förslaget beträffande ordnandet av kamrerargöromålens hand -havande finner jag vara på ett övertygande sätt motiverat. Jag vill
framhålla, att, även om årsräkenskapernas slutsumma icke i och för sig
är särdeles hög, bestå dessa räkenskaper av ett mycket stort antal småposter
både på utgifts- och inkomstsidan för vård i stallarna, skoning
in. in., vilka medföra mycken kontroll och annat besvär. Det synes
mig i hög grad olämpligt, att rektor, som ju dessutom alltid såsom
professor har att fullgöra undervisningsskyldighet och förestå eu av
-
Nionde huvudtiteln.
377
delning av högskolan samt skall såsom den förnämste representanten [104.]
inom iandet i sitt fack äga tid att följa sin vetenskaps framsteg och
söka bidraga till desamma, skall vara i så hög grad som nu upptagen
av dessa mera mekaniska göromål. Jag vill därför understödja sagda
förslag, dock att i staten icke torde böra uppföras en särskild sysslomannabefattning
mod visst arvode utan allenast en post å 3,000 kronor
upptagas till uppehållande av sysslomannagöromål. I staten böra vidare
uppföras en kvinnlig biträdesbefattning av andra graden ävensom en
post å 150 kronor till vikariatsersättning.
Fördelarna av att vid högskolan inrätta ytterligare bostadslägenheter
för betjäningen synas mig tydligt ådagalagda. Förslaget därom
finner jag vara lämpligt och har ej något att invända mot det beräknade
och av överintendentsämbetet utan anmärkning lämnade kostnadsbeloppet.
Frågan om inredande av en histologisk institution bör enligt min
mening icke nu företagas till avgörande utan undanskjutas.
Inalles skulle alltså å tilläggsstat för innevarande år uppföras
30,000+35,000=65,000 kronor. Jag kommer att göra särskild hemställan
härom.
Det för år 1919 behövliga ökade anslaget till bränsle m. m. ävensom
anslaget till bostadslägenheternas inredande böra uppföras å extra
stat för år 1919 med 35,000+36,000=71,000 kronor. Jag skall i nästa
punkt framlägga förslag härtill.
De återstående av mig härovan omnämnda och tillstyrkta förslagen
gälla den ordinarie staten. Då denna dels i fjol ''undergick vissa
ändringar och dels nu skulle ytterligare ändras i flera hänseenden, finner
jag det lämpligast, att ny stat fastställes. Jag får i sådant syfte
nu framlägga följande förslag till stat för veterinärhögskolan att tillämpas
från och med den 1 januari 1919.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
48
378
Nionde huvudtiteln.
[104.]
Tjänst- |
|||||
Lön. |
görings- |
Orts- |
Arvode. |
Summa. |
|
pen- |
tillägg. |
||||
ningar. |
|||||
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
|
Avlöningsstat. |
|||||
1 rektor ......................................................... |
— |
— |
— |
1,000 |
1,000 |
1 professor i anatomi och histologi..................... |
5,000 |
2,500 |
- |
— |
7,500 |
1 » i fysiologi och kemi ........................ |
5,000 |
2,500 |
— |
— |
7,500 |
1 » i patologisk anatomi (och bakteriologi) |
5,000 |
2,500 |
— |
— |
7,500 |
1 » i medicin, tillika föreståndare för medi- |
|||||
duska kliniken och kliniken för |
|||||
smärre husdjur.......................... |
5,000 |
2,600 |
— |
7,500 |
|
1 » i kirurgi, tillika föreståndare för kirur- |
|||||
giska kliniken ........................... |
5,000 |
2,500 |
— |
— |
7,500 |
1 » x husdjurslära ................................. |
5,000 |
2,500 |
— |
— |
7,500 |
1 > i läran om nötkreaturens sjukdomar |
|||||
(bujatrik) och obstetrik, tillika före- |
|||||
ståndare för ambulatoriska kliniken |
5,000 |
2,500 |
— |
— |
7,500 |
1 lärare i hovbeslag och läran om hovens sjuk- |
|||||
domar, tillika föreståndare för hovbeslagssmed- |
|||||
jan och hovslagarskolan.............................. |
3,600 |
2,000 |
- |
5,600 |
|
1 prosektor vid anatomiska och histologiska av- |
■ |
||||
delningen.................................................. |
— |
— |
- |
4,000 |
4,000 |
1 laborator i kemi -.......................................... |
— |
— |
— |
4,000 |
4,000 |
1 klinisk laborator med tjänstgöringsskyldighet |
|||||
vid medicinska kliniken och |
|||||
kliniken för smärx-e husdjur ... |
— . |
— |
: -■ |
4,000 |
4,000 |
1 » » vid kirurgiska kliniken ......... |
— |
— |
— |
4,000 |
4,000 |
1 » » vid ambulatoriska kliniken...... |
— |
— |
— |
4,000 |
4,000 |
1 assistent vid patologisk-anatomiska och bakterio- |
|||||
logiska avdelningarna ..................... |
— |
— |
— |
3,000 |
3,000 |
1 » vid kirurgiska kliniken..................... |
— |
— |
— |
3,000 |
3,000 |
; 1 > » medicinska » ..................... |
— |
— |
— |
3,000 |
3,000 |
1 » » hovbeslagssmedjan ..................... |
— |
— |
— |
3,000 |
3,000 |
1 lärare i kött- och mjölkkontroll ..................... |
— |
— |
— |
1,500 |
1,500 |
För undervisning i ridkonst och körning ........... |
— |
— |
— |
— |
1,200 |
För uppehållande av den del av rektors undervis- |
|||||
ningsskyldighet, från vilken han med hänsyn |
|||||
till rektorsgöromålen befrias........................ |
- |
- |
— |
— |
1,000 |
Nionde huvudtiteln,
379
Tjänst- |
|||||
Lön. |
görings- pen- ningar. |
Orts- tillägg. |
Arvode. |
Summa. |
|
Kronor. |
Kronor. |
Kronor. |
K ron or. |
Kronor. |
|
1 j För uppehållande av sysslomannagöromål............ |
— |
— |
_ |
3,000 |
|
| » » bibliotekariegöromål.......... |
— |
— |
— |
— |
500 |
» » sekretérargöromål.............. |
— |
— |
— |
— |
1,000 |
900 |
550 |
150 |
1,600 1,650 |
||
i 1 vaktmästare och preparator ........................... |
900 |
600 |
150 |
— |
|
1 verkmästare vid hovbeslagssmedjan ............... |
900 |
600 |
150 |
— |
1,650 |
1 vaktmästare vid ekonomiska avdelningen ......... |
900 |
450 |
150 |
— |
1,500 |
1 fodermarsk vid kirurgiska avdelningen ............ 1 » » medicinska avdelningen tillika |
900 |
450 |
150 |
1,500 |
|
hundskötare .............................................. |
900 |
450 |
150 |
— |
1,500 |
1 sjukvårdare vid kirurgiska avdelningen ........... |
900 |
450 |
150 |
— |
1,500 |
1 ladugårdsförman ........................................ |
900 |
450 |
150 |
— |
1,500 |
1 maskinist.................................................. |
900 |
450 |
150 |
— |
1,500 |
1 vaktmästare vid kemiska avdelningen............... |
700 |
350 |
150 |
— |
1,200 |
1 » »patologisk-anatomiska avdelningen |
700 |
350 |
150 |
— |
1,200 |
1 port- och telefonvakt ................................... |
700 |
350 |
150 |
— |
1,200 |
Till biträde vid port- och telefonvaktsgöromålen... |
— |
— |
— |
— |
200 |
Drängar och extra betjäning.............................. |
— |
— |
— |
— |
12,800 |
Stipendier åt studerande................................... |
— |
— |
— |
4,000 i |
|
Vikariatsersättning ......................................... |
— |
— |
- |
— |
150 |
Tillhopa |
— |
- ! - |
133,950 |
Omkostnadsstat.
Anslag för de särskilda avdelningarna.
Biblioteket .......................................................................................... kr. 3,BOO
Anatomiska och histologiska avdelningen ................................................ » 2,800
Till inköp av djur för dissektioner och operationsövningar ........................ » 2,500
Fysiologisk-kemiska avdelningen ......................................................... > 2,000
Undervisningen i bakteriologi................................. » 1,000
Patologisk-anatomiska avdelningen ....................................................... » 1,700
Kirurgiska avdelningen............. ............................................................. > 1,000
Medicinska avdelningen och kliniken för smärre husdjur ........................... » 1,000
Avdelningen för husdjursskötsel ........................................................... » 1,000
[104.
380
Nionde hufudtiteln.
[104.]
Summa.
Kronor.
Exkursioner.......................................................................................... kr. 500
Avdelningen för nötkreaturssjukdomar (bujatrik), obstetrik och ambulatorisk
klinik ............................................................................................. * 1.500
Avdelningen för hovbeslag och hovsjukdomar .........................................._ » 1,000
Avdelningen för kött- och mjölkkontroll.................................................. » 500
Anspannslära .................................................................................... » 150
Allmänt anslag för bränsle, belysning, renhållning m. m..................................
20,150
60,000
Summa kronor 214,100
Anmärkningar.
1. För professor kan lönen höjas efter 5 år med 600 kronor.
2. För läraren i hovbeslag och läran om hovens sjukdomar kan lönen höjas efter 5 årmed
500 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 500 kronor.
3. För det kvinnliga biträdet kan lönen höjas efter 5 år med 200 kronor och efter ytterligare
5 år likaledes med 200 kronor.
4. För vaktmästaren och preparatom samt verkmästaren vid hovbeslagssmedjan kan lönen
höjas efter 5 år med 100 kronor och efter ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor.
5. För vaktmästaren vid ekonomiska avdelningen, fodermarskama, sjukvårdaren vid kirurgiska
avdelningen, ladugårdsförmannen samt maskinisten kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor.
6. För vaktmästaren vid kemiska avdelningen, vaktmästaren vid patologisk-anatomiska
avdelningen samt port- och telefonvakten kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor och efter
ytterligare 5 år likaledes med 100 kronor.
7. Den av professorerna, som tillika är rektor vid institutet, skall vara skyldig att bebo
den för rektor avsedda bostadslägenheten därstädes och skall för densamma ävensom för dess
uppvärmning vidkännas avdrag å professorslönen med 1,500 kronor årligen.
8. Professorn i läran om nötkreaturens sjukdomar (bujatrik) m. m., läraren i hovbeslag
och läran om hovens sjukdomar samt den av professorerna eller laboratorerna i medicin eller i
kirurgi, beträffande vilken sådant varder av institutets styrelse bestämt, skola var för sig vara
skyldiga att bebo den av de för lärare vid institutet avsedda familjebostäderna, som av styrelsen
anvisas. För bostaden ävensom för dess uppvärmning skall avdrag göras, för professor och läraren
i hovbeslag m. m. å lönen samt för laborator å arvodet, med belopp, motsvarande det beräknade
årliga hyresvärdet och utgörande för sexrumslägenhet 1,200 kronor, för femrumslägenhet SOU
kronor och för fyrarumslägenhet 600 kronor.
9. Vaktmästare, verkmästare, fodermarsk, sjukvårdare, ladugårdsförman, maskinist samt
port- och telefonvakt skola var för sig efter styrelsens bestämmande vara skyldiga att begagna
hostad vid institutet; skolande, därest dylik befattningshavare sålunda får sig anvisad bostad jämte
bränsle, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
De nuvarande avlöningsvillkoren böra oförändrade gälla.
Statens slutsumma 214,100 kronor utvisar en ökning av 10,050
kronor. För bestridande av utgifter enligt denna stat behöves anslag,
motsvarande slutsumman efter avdrag av dels 6,950 kronor för fria bostäder
och dels 20,000 kronor för beräknad inkomst av stallar och
smedja m. m. eller alltså till belopp av 187,150 kronor. Anslagets
Nionde huvudtiteln.
381
ökning är alltså 12,550 kronor. Att anslagsökningen är större än L104.j
ökningen i högskolans stat'' beror på, att anslag hittills ej anvisats till
den i nuvarande staten med arvode av 2,500 kronor upptagna assistentbefattningen
vid ambulatoriska kliniken, vilken av mig föreslås förändrad
till laboratorsbefattning.
O
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna det av mig framlagda förslaget
till stat för veterinärhögskolan att tillämpas från och
med år 1919 ävensom förklara, att de villkor och bestämmelser,
som nu gälla för åtnjutande av de i avlöningsstaten
för högskolan för ordinarie befattningar
upptagna avlöningar, skola vara gällande även i fråga
om avlöningarna å den nya staten;
dels och, vid bifall härtill, höja ordinarie anslaget
till veterinärhögskolan från............‘..... kronor 174,600
med.............................................................. » 12,550
till .............................................................. » 187,150.
Vid bifall härtill kommer anslagstiteln »veterinärundervisningen»
att undergå motsvarande höjning från 179,000 kronor till kronor 191,550.
b. Diverse behov vid veterinärhögskolan.
Under åberopande av vad jag anfört i nästföregående punkt, hem- [105.]
ställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen Diverse behov
ö vid veterinär
att
för diverse behov vid veterinärhögskolan å högskolan,
extra stat för år 1919 anvisa ett reser- (extra anslag.)
vationsanslag av ....................................... kronor 71,000.
c. Personlig lönefyllnad åt vaktmästare vid veterinärhögskolan.
I anledning av en inom riksdagen väckt motion har riksdagen år [106.]
1916 beslutat, att de nuvarande vaktmästarna vid den patologisk-ana- Personlig
tomiska institutionen och vid den kemiska institutionen vid veterinärhögskolan
må vardera erhålla en personlig lönefyllnad av 300 kronor veterinärom
året att utgå från och med den 1 januari 1917, intill dess ny löne- Mgskolanreglering
för vaktmästarna och deras vederlikar vid veterinärhögskolan (extra ansIae-)
382
Nionde huvudtiteln
[106.] beslutats samt träder i tillämpning, i följd varav riksdagen på extra
stat för år 1917 anvisat ett anslag av 600 kronor. Till samma ändamål
har riksdagen för år 1918 anvisat enahanda belopp.
Då anslag för detta ändamål torde böra finnas tillgängligt även
för år 1919, hemställer jag, att Eders Kungl. Magt måtte föreslå
riksdagen
att för beredande åt vardera av de nuvarande
vaktmästarna vid den patologisk-anatomiska institutionen
och vid den kemiska institutionen vid veterinärhögskolan
av en personlig lönefyllnad av 300 kronor
om året, intill dess ny lönereglering för vaktmästarna
och deras vederlikar vid veterinärhögskolan beslutats
samt trätt i tillämpning, å extra stat för år 1919
anvisa ett förslagsanslag, högst.................. kronor 600.
2. Statens veterinärbakteriologiska anstalt.
a. Statens veterinärbakteriologiska anstalt.
statens Till statens veterinärbakteriologiska anstalt är i riksstaten upplört
bakklo- ett ordinarie anslag av 42,700 kronor, motsvarande slutsumman av
giska anstalt, anstaltens stat, sådan denna godkändes av riksdagen år 1915.
(ordinarie Med skrivelse den 11 september 1917 har medicinalstyrelsen över
ansiag.
) lämnat en skrivelse från anstaltens föreståndare professorn A. M. Bergman
med förslag till betydliga ökningar i staten. 1 ör egen del har
medicinalstyrelsen tillstyrkt godkännande av ny stat för anstalten, slutande
på 90,950 kronor, alltså innebärande en ökning av 48,250 kronor.
Detta ärende är remitterat till löneregleringskommittén, som icke
lär kunna medhinna att yttra sig däröver så tidigt, att frågan kan göras
till föremål för proposition till instundande riksdag. Vid sådant förhållande
anser jag mig icke böra ifrågasätta nagra ändringar i det
ordinarie anslaget" till anstalten. För vissa behov vid anstalten torde
emellertid anslag böra äskas å extra stat. Härtill återkommer jag i
nästa punkt.
Då i anstaltens stat ingår såsom reservationsanslag en post till
beredning av tuberkulin och sera m. in. och det från statskontorets sida
framhållits såsom olämpligt, att ett reservationsanslag ingår i ett anslag,
som för övrigt är av bestämt anslags natur, anser jag anslaget till statens
veterinärbakteriologiska anstalt böra med oförändrat totalbelopp upptagas
enligt följande uppställning:
Nionde huvudtiteln.
388
vationsanslag
Avlöningar in. in., bestämt anslag .............................
Till beredning av tuberkulin och sora in. m., reser -
kronor 26,700.
» 16,000
Kronor 42,700.
b. Diverse behov vid statens veterinärbakteriologiska, anstalt.
1 medicinalstyrelsens i nästföregående punkt omförmälda skrivelse [107 ]
(lön 11 september 1917 bär ifrågasätta uppförande å staten för statens Diverse behov
veterinärbakteriologiska anstalt av vissa nya befattningar, nämligen eu ”ÅtrinärTak
laborator, en assistent, en kontrollant av sera och vacciner, ett kvinnligt tenoiogiska
biträde, en vaktmästare och en stallförman med avlöningar, som före- anstalt.
slagits tillhopa till 14,550 kronor. Avlöningen till den nuvarande <®xtra ansla£->
laboratorn har föreslagits höjd med 1,600 kronor. Därjämte har ifrågasatts
höjning i anslagsposten till tillfälliga biträden och vikariatsersättningar
från 3,500 kronor med 4,000 kronor till 7,500 kronor.
Att anstalten har behov av ytterligare arbetskraft än som upptages
i dess stat, har visat sig redan år 1917, och Kungl. Maj:t har därför den 29
juni samma år medgivit, att ett vetenskapligt bildat biträde och ett
vaktmästarbiträde finge anställas till årets slut samt att kostnaderna
härför, i den mån de ej kunde utgå av överskott vid försäljning av sera
från anstalten, finge förskotteras av medicinalstyrelsen. Till förklaring
av det ökade personalbehovet har nu framhållits, att de ständigt ökade
krav, som ställdes pa anstalten, under de sista åren föranlett betydande
utvidgning av anstaltens framställning av sera och vaccin samt ökningav
de diagnostiska arbetena och av den konsultativa verksamheten.
Till belysande härav hava anförts åtskilliga uppgifter, av vilka här endast
må meddelas, att mängden expedierat serum stigit från 18,000 kubikcentimeter
år 1913 till 125,000 år 1916 och att för serumframställning
nu behövdes 24 hästar och 2 oxar, under det att för anstaltens behov
i dess stallokaler vid veterinärhögskolan finnes plats blott för 6 hästar.
Stallrum för 2 hästar har beretts i högskolans egna stallar och för de
övriga djuren har utrymme erhållits vid egendomen Sätra i Danderyds
socken. Skötare behövas å bägge ställena.
Med hänsyn till dessa förhållanden och då anstaltens verksamhet
fortfarande är stadd i kraftig utveckling, finner jag det oundvikligt, att
möjlighet till anställande av ökad arbetskraft beredes. Då, såsom jag
i nästföregående punkt anfört, detta icke nu kan ske genom ökning av
den ordinarie staten, bör extra anslag härtill anvisas. Någon detal
-
384 Nionde huvudtiteln,
[107.] jerad plan för tillgodoseendet av detta ökade personalbehov lärer nu
''icke böra framläggas, helst som frågan om ny ordinarie stat för anstalten
vilar hos löneregleringskommittén. . Det torde vara lämpligast,
att allenast visst belopp ställes till Kung! Maj:ts förfogande för att efter
närmare prövning användas till anställande av den extra personal, som
är mest oundgänglig. I betraktande av att de av medicinalstyrelsen tillstyrkta
ökningarna i utgifterna för personal uppgå till icke mindre än
20,150 kronor, synes anslagsbeloppet å extra stat icke böra sättas lägre
än till 10,000 kronor.
För enahanda behov redan under innevarande år torde medel
även vara behövliga. Då med anställandet av en dylik personal torde
så vitt möjligt böra anstå, tills riksdagen fattat beslut om anvisande
av medel därtill, synes anslaget för år 1918 kunna begränsas till 7,000
kronor.
Till belysning, bränsle, gas, vatten, renhållning m. in. upptager
staten eu’ anslagspost å 3,500 kronor. Denna anslagspost har under
de senare åren visat sig otillräcklig. Med utgångspunkt från utgifterna
för år 1917 hava professor Bergman och medicinalstyrelsen nu föreslagit
postens höjning till 9,000 kronor. 1 betraktande av de stegrade
prisen på de materialier, som skola anskaffas från denna anslagspost,
finner jag en förstärkning av det härtill avsedda beloppet erforderlig
och tillstyrker, att härtill anslås 5,000 kronor för vartdera av åren 1918
och 1919.
Ej heller posten å 16,000 kronor till beredning av tuberkulin och
sera samt nyanskaffning och ombyte av djur ävensom, till instrument,
förbrukningsartiklar, reagentier, emballage, böcker och tidskrifter, skrivmaterialier,
telefon m. m. har under senare år visat sig tillräcklig.
Professor Bergman har nu beräknat utgifterna för dessa ändamål till
icke mindre än 46,750 kronor, därav 22,680 kronor till inköp och utfodring
av hästar och försöksdjur, 8,000 kronor till tuberkulinberedmng,
3,500 kronor till skrivmateriaiier, böcker, tidskrifter, blanketter, tryckningskostnader
m. m. samt 12,570 kronor till instrument, förbrukningsartiklar
och diverse andra utgifter för diagnosticering och serumframställniug.
Hästarnas inköpspris är härvid upptaget, till allenast 180
kronor för varje. Om från nämnda utgift droges inkomst för sålda
sera, vilken enligt erfarenhet från år 1917 kunde upptagas till 10,000
kronor, visade sig anslagsbehovet vara 36,750 kronor, innebärande en
ökning av 20,750 kronor.
Nionde huvudtiteln.
385
Medicinalstyrelsen anför härom, att styrelsen för visso sökt finna [107.]
utvägar för alt åstadkomma en nedsättning av förslaget angående denna
post. Då emellertid ökningen berodde på förhållanden, för"vilka varken
anstaltens föreståndare eller styrelsen kunnat råda bot, hade styrelsen
ej kunnat annat än tillstyrka förslaget. Nya krav ställdes ständigt på
anstalten om beredande av sera mot allt flera sjukdomar, och dessa
krav borde i möjligaste mån tillmötesgås. Det syntes ej heller böra
ifrågakomma att på grund av nuvarande exceptionella förhållanden inskränka
de av behovet i hög grad påkallade tillverkningarna. Styrelsen
hade visserligen övervägt, huruvida icke eu utväg att förbättra anstaltens
ekonomi skulle vara att höja priset pa de från densamma levererade
sera, men styrelsen befarade, att rekvisitionerna av sera då skulle minska,
hör övrigt syntes den djurägande allmänheten, då kreatursbesättningarna
hemsöktes av smittsamma husdjurssjukdomar, väl behöva den hjälp
staten kunde lämna till sjukdomarnas bekämpande genom att tillhandahålla
sera för jämförelsevis billigt pris.
För egen del finner jag det vara tydligt, att då prisen å såväl
foder åt hästar m. fl. djur som å ett flertal förbrukningsartiklar stigit
i så .hög grad som skett samt anstaltens verksamhet därjämte kraftigt
utvecklats, ifrågavarande anslagspost tarvar förstärkning. Jag kan däremot
icke finna avgörande betänkligheter föreligga mot eu måttlig höjning
i prisen å de från anstalten levererade sera för att härigenom skaffa
anstalten större inkomst än medicinalstyrelsen nu beräknat. Då djurvärdet
i allmänhet stigit avsevärt, torde en sådan höjning icke höra
vara av betydelse för djurägarna, då det gäller att genom användande
av sera söka rädda de dyrbara djuren. Om jag således än anser en
ökning av anstaltens disponibla medel för nu ifrågavarande ändamål
oundgänglig, håller jag före, att denna ökning kan stanna vid 12,000
kronor. Detta belopp bör utgå för såväl år 1918 som år 1919.
Slutligen har i medicinalstyrelsens förenämnda skrivelse den 11
september 1917 ifrågasatts uppförande i anstaltens stat av en ny post
å 1,700 kronor till hyra för lokaler. Härav skulle utgå dels 300
kronor till förhyrning av stallutrymme vid veterinärhögskobm utöver
det för anstaltens behov ursprungligen avsedda, dels 1,000 kronor för
arrende av kyrkoherdebostället Sätra i Danderyds socken enligt Kung!.
Mo.j:ts medgivande den 28 mars 1917 och dels förslagsvis 400 kronor för
förhyrning av manbyggnaden vid samma egendom, vilken behövdes
till ett mindre laboratorium m. m. Mot dessa anslagskrav finner jag''
mig icke böra gorå annan erinran än att, då jämlikt en skrivelse av
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 49
386 Nionde huvudtiteln.
[107.] medicinalstyrelsen den 6 november 1917 hyran för nämnda mangårdsbyggnad
vid Sätra utgör 600 kronor för år från den 1 maj 1918 samt
Kungi. Maj:t den 16 november 1916 godkänt avtal härom, det begärda
anslaget till lokalhyra för år 1919 bör höjas med 200 kronor. Till
detta ändamål torde alltså böra utgå 1,700 kronor för år 1918 och 1,900
kronor för år 1919.
Inalles utgöra de av mig nu tillstyrkta anslagen 25,700 kronor
för år 1918 och 28,900 kronor för år 1919. Beträffande anslaget för
år 1918 kommer jag att göra särskild hemställan om dess uppförande
å tilläggsstat för innevarande år. Nu hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för diverse behov vid statens veterinärbakteriologiska
anstalt å extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av................................. kronor 28,900.
Länsveterinärer och
andag.............................
Distr i kts veter in ärers
3. Yeterinärstateu.
veterinärstipendiater, bestämt
....................................................... kronor 86,500.
avlönande, förslagsanslag ...... » 146.000.
Oförändrat ordinarie anslag kronor 232,500.
/
Nionde huvudtiteln.
387
J. Vägunderhållet och skjutsväsendct.
1. Vägunderhållet.
a. Bidrag till vägunderhållet på landet, oförändrat
ordinarie förslagsanslag.......................................... kronor 1,350,000.
b. Kostnad för vägdelningar.
Med anledning av stadgandet i 84 § av lagen angående väghållningsbesvärets
utgörande på landet den 23 oktober 1891 därom att, då
vägdelning enligt samma lag äger rum första gängen, halva kostnaden
därför skall bestridas av statsverket, har riksdagen, på grund av Kungl.
Maj:ts därom gjorda framställningar, för tiden från och med år 1895
årligen på extra stat till bestridande av statsverkets andel i kostnaden
för vägdelningar anvisat förslagsanslag, vars belopp uppgått för varje
år till och med år 1910 till 50,000 kronor, för vart och ett av åren
1911—1915 till 35,000 kronor samt för åren 1916, 1917 och 1918 till
25,000 kronor.
Anslag för ifrågavarande ändamål är behövligt jämväl för år 1919.
Då någon anledning till ändring i det för innevarande år anvisade beloppet
icke förefinnes, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att å extra stat för år 1919 anvisa för bestridande
av statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar
såsom förslagsanslag .........................,...... kronor 25,000.
c. Understöd åt synnerligt betungade väghållningsdistrikt.
För varje av åren 1907—1918 har riksdagen till understöd åt
synnerligt betungade väghållningsdistrikt på extra stat anvisat ett anslag
av 150,000 kronor.
Då anslag för ifrågavarande ändamål synes böra finnas tillgängbgt
även för år 1919 och någon ändring i anslagsbeloppet icke nu torde
böra ifrågasättas, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
[108.]
Kostnad för
v lig delning ar.
(extra anslag.)
[109.]
Understöd åt
synnerligt
betungade
väghållning sdistrikt.
(extra anslag1.)
388
Nionde huvudtiteln.
[109.] att till understöd åt synnerligt betungade väg
kållningsdistrikt
å extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av............................. kronor 150,000.
d. Svenska väg förening en.
[110.] Svenska vägföreningen anhöll i ansökning den 28 september 1915
Svenska väg- om ett ärligt anslag av 15,000 kronor från och med år 1917. Vägföremngen.
vatt(''nbyggnadsstyrelsen tillstyrkte ett anslag av 10,000 kronor
(extra inslag.) un(Jer vissa villkor och Kungl. Aiaj:t föreslog 1916 års riksdag att anvisa
detta belopp å extra stat. Riksdagen fann vikten av, att kunskap
spredes om vägarnas betydelse och om sättet för botande av brister
ifråga om deras underhåll, ligga i öppen dag och uttalade, att ur denna
synpunkt det arbete vägföreningen nedlagt syntes värt allt erkännande.
Med hänsyn emellertid till att förslag rörande en omreglering av vägväsendet
snart vore att förvänta och riksdagen icke hade sig bekant,
huruvida den funktion, som vägföreningen för närvarande utövade, möjligen
kunde komma att i någon form inrymmas i en blivande förändrad
organisation, både riksdagen ställt sig tveksam, huruvida statsanslag
för närvarande borde beviljas föreningen. Då en omläggning av vägväsendet
likväl icke kunde tänkas bliva genomförd förrän tidigast under
år 1917, men föreningens arbete syntes riksdagen vara av den betydelse,
att det icke tålde uppskov, hölle riksdagen före, att föreningen ej borde
undandragas statsunderstöd; emellertid hade riksdagen, som vid granskning
av föreningens räkenskaper funnit dess ekonomiska ställning relativt
god, ansett, att, i betraktande av att rådande förhållanden påkallade
största sparsamhet på alla områden, statsbidragets belopp borde bestämmas
till 5,000 kronor.
Även för år 1918 anhöll nämnda förening om anslag å 15,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrkte 10,000 kronor. Dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet yttrade vid ärendets anmälan för
statsverkspropositionen, att av framlagt budgetförslag för år 1918 visserligen
framgiuge, att en utveckling av föreningens verksamhet förutsatte
väsentligen ökade inkomster, men då det av riksdagen år 1916
anförda sparsam hetsskälet fortfarande ägde oförminskad giltighet, ansåge
han sig icke kunna tillstyrka höjning av anslagsbeloppet, som dock
syntes medgiva, att, om än med vissa jämkningar, föreningens verksamhet
skulle kunna fortsättas i dess förra omfattning. Särskilt framhöll
departementschefen såsom olämpligt att allt för mycket utveckla
Nionde huvudtiteln. 389
föreningens sekretariat. På Kungl. Maj:ts förslag beviljade riksdagen 1110.1
även lör år 1!)18 ett anslag å 5,000 kronor till föreningen.
Nämnda förening bär nu ingivit ansökning att för år 1919 erhålla
statsbidrag å det förut av föreningen begärda beloppet, 15,000 kronor.
Föreningen har anfört huvudsakligen följande.
1 öreningen hade under år 1917 bedrivit sin verksamhet efter i det stora
hela samma linjer som tillförne och i fråga om dess viktigaste verksamhetsgren,
k'' vägkurserna, följt ett av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till föreningen
avlamnat förslag till organisation av kurserna. Av ekonomiska skäl hade emellertid
vägkursernas omfattning mast i avsevärd grad begränsas.
Föreningens inkomster och utgifter under år 1917 balanserades på följande
sätt!
Inkomster:
Afbetalande personliga medlemmais av -
„ gifter ......................................... 4,500
Afbetalande korporativa medlemmars
avgifter........................ 4,400
Donationer ................................... 4,000
Räntor ............................................ 900
Statsanslag .................................... 5,000
Inkomst av uthyrning av redskap 1,000
Summa kronor 19,800.
Utgifter:
Avlöning till sekretariatet............ 2,100
» » kontorsbiträden .... 2,400
Kontorshyra.................................... 1,040
Övriga kontorskostnader ............ 3,200
Publikationer ................................ 2,500
Kurser och föredrag .................... 4,900
Undervisningsmateriel ................ 560
Porto och telefon ........................ 1,300
Avskrivningar................................ 1,800
Summa kronor 19,800.
Av inkomstkällorna under aret utgjorde influtna donationer en avsevärd del.
Dessa donationer vore emellertid de sista delarna av de vid föreningens start utlovade
bidragen, till vilka motsvarighet under de följande åren icke kunde beräknas.
För att föreningens praktiska undervisningsverksamhet även med redan vidtagen
stål k begränsning skulle kunna fortgå, måste sålunda ersättning för denna inkomstkälla
sökas. Någon större ökning av medlemsantalet vore under nuvarande brydsamma
tider ej att med säkerhet påräkna. Föreningen ställde därför sin förhoppning om
fortsatt gagnerikt arbete till möjligheten av ett ökat statsbidrag. Under förutsättning
härav skulle föreningens budget för år 1919 i jämförelse med år 1918 ställa
sig pa sätt framginge av nedanstående uppställningar. Såsom siffrorna i finansplanen
för år 1919 utvisade, skulle föreningen genom det ökade statsbidraget kunna
beredas möjlighet att bättre möta de dryga kurskostnaderna samt förverkliga det
länge kända^ behovet av en fast anställd sekreterare, vilken kunde ägna sin huvudsakliga
tid åt föreningens uppgifter och utgöra kontinuiteten i kursledningen. Härmed
skulle också följa möjligheten av att kunna utöka antalet vägkurser, vilka,
om de också med nödvändighet droge avsevärda kostnader, likväl utgjorde det
krafUgaste sättet för spridandet av intresset för och kunskapen om en bättre väghållning.
°
390
Nionde huvudtiteln.
[110.]
Förslag till budget för år 1918.
Inkomster:
Utgifter:
Årsbetalande personliga medlemmars avgifter
....................................... 4,500
Årsbetalande korporativa medlemmars
avgifter........................ 4,500
Hans Maj:t Konungens donation
(slutbetalning) ........................... 2,000
Räntor ................................*......... 1,000
Statsbidrag .................................... 5,000
Inkomst av uthyrning av redskap 1,500
Brist........................................... 2,000
Summa kronor 20,500.
Avlöning till sekreterare ......
» » kontorsbiträden
Kontorshyra..............................
Övriga kontorskostnader ......
Publikationer .........................
Kurser och föredrag ............
Undervisningsmateriel .........
Porto och telefon ................
Avskrivningar.........................
3.000
3,800
1,200
2.000
2.500
5,000
300
1,200
1.500
Summa kronor 20,500.
Förslag till budget för år 1919.
Inkomster:
Årsbetalande personliga medlemmars av -
gifter............................................ 5,000
Årsbetalande korporativa medlemmars
avgifter........................ 5,000
Räntor ............................................ 1,000
Statsanslag .................................... 15,000
Inkomst av uthyrning av redskap 2,000
Summa kronor 28,000.
Utgifter:
Brist sedan föregående år ........ 2,000
Avlöning till sekreterare ............ 6,000
» » kontorsbiträden .... 3,800
Kontorshyra.................................. 1,200
Övriga kontorskostnader ............ 2,000
Publikationer ................................ 2,500
Kurser och föredrag .................... 7,000
Undervisningsmateriel ................ 500
Porto och telefon ........................ 1,500
Avskrivningar............................ 1,500
Summa kronor 28,000.
Såsom naturligt vore, hade föreningens verksamhet under år 1917 icke kunnat
undgå att avsevärt beröras av kristiden. Särskilt hade jordbrukets läge, som bland
annat tagit sig uttryck i framställningar om inskränkning av det redan förut försummade
vägunderhållet, övat stort inflytande på föreningens verksamhet. Det
hade därför varit nödvändigt att hålla föreningens propaganda för goda vägar pa
en huvudsakligen defensiv basis, d. v. s. att i möjligaste man bringa till väghållarnas
kännedom sådana lämplighetsåtgärder, som kunde bidraga att gorå vägarbetena
särskilt billiga, utan att därigenom försämra vägarna. Att driva fram de
för vägarnas förbättring nödiga åtgärderna hade alltså ej i önskvärd glad kunnat
ske. Föreningen hade däremot utöver anordnandet av de såsom villkor för statsbidragets
åtnjutande föreskrivna vägkurserna — vägdagar och kurs för yrkesmän
inriktat sitt arbete på samlande av erfarenhetsrön och uppgifter om väghållningen,
sådan den hitintills bedrivits, ävensom om framstegen i fråga om anskaffande och
användning av de för en rationell väghållning ur teknisk och ekonomisk synpunkt
så viktiga arbets- och materialbesparande redskapen.
Nionde huvudtiteln.
391
I utlåtande den 17 oktober 1917 bär statskontoret tillstyrkt anslag [Ilo.]
till föreningen men, med hänsyn särskilt till departementschefens Ijär
förut återgivna uttalande år 1917 angående olämpligheten av att för
mycket utveckla sekretariatet, ansett anslaget böra fortfarande begränsas
till 5,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 2 januari
1918 yttrat:
»Den 28 november 1916 avgav styrelsen underdånigt utlåtande över en liknande
framställning om statsanslag för år 1918 från samma förening, därvid styrelsen,
under hänvisning till ett tidigare gjort uttalande i fråga om föreningens
verksamhet, framhöll vikten av, att den undervisnings- och upplysningsverksamhet,
soin av föreningen bedreves vid dess vägkurser, utfördes med enklare arbetsmetoder,
än vad dittills ägt rum, och med användande av i orten tillgängliga redskap samt
under noggrant registrerande av arbetskostnaderna, under det att föreningens sekreteriat,
vars verksamhet vore av mera sekundär natur, syntes kunna lämpligen begränsas.
Sedan styrelsen den 16 januari 1917, på därom av vägföreningen under
hand gjord framställning och i enlighet med de sålunda angivna riktlinjerna, till
föreningen överlämnat ett ''förslag till plan för svenska vägföreningens upplysningsverksamhet
genom s. k. vägkurser år 1917'', har vägföreningen under nämnda år
i allt väsentligt sökt följa detta program.
Om föreningens verksamhet från början torde hava följt alltför vittsvävande
linjer, anser styrelsen därför, att den numera går i en mera lämplig riktning och i
samma mån även bör kunna med bättre resultat bidraga till höjandet av intresset
för landets vägunderhåll. Den torde därför också motivera ett ökat statsanslag,
välbehövligt även ur synpunkten av det starkt feducerade penningvärdet. Då styrelsen
emellertid fortfarande är av den meningen, att sekretariatets verksamhet klav
sekundär betydelse och tillsvidare kan fylla sin uppgift utan den ökning av
budgeten med 3^000 kronor, som föreningen för detta ändamål i 1919 års statförslag
upptagit, får styrelsen föreslå, att från det begärda statsanslaget avdrages
nämnda summa.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen får sålunda i underdånighet förorda, att
svenska vägföreningen för år 1919 måtte erhålla ett statsunderstöd av 12,000 kronor
med villkor att under sagda år på lämpliga platser i skilda deler av landet anordnas
minst 5 vägdagar och 1 utbildningskurs för yrkesmän enligt det i styrelsens ovannämnda
plan av den 16 januari 1917 angivna program.»
Jag tillåter mig först framhålla, att något förslag angående refor- DeparUmemt*-m er in g av väghållningsbesväret och därmed sammanhängande ämnen ehcfen''
icke torde kunna av Kungl. Maj:t föreläggas 1918 års riksdag. Vid
sådant förhållande lärer nämnda ärende icke böra utgöra hinder för att
statsunderstöd må beviljas vägföreningen även för år 1919.
Då föreningen numera följer ett av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
upprättat program för föreningens vägkurser, torde de anledningar
till anmärkningar mot föreningens sätt att bedriva ifrågavarande upp
-
392 Nionde huvudtiteln.
[110.] lysningsverksamhet, som förut må hava förefuunits, få anses vara avlägsnade.
,
Att föreningen även för år 1919 är i behov av statsunderstöd,
finner jag påtagligt. Det begärda beloppet av 15,000 kronor finner jag
dock vara alltför högt, Det har ej heller tillstyrkts av de myndigheter,
som hörts i frågan. Vad sekretariatet beträffar ansluter jag mig till
den uppfattning, som i fjol uttalades av dåvarande departementschefen.
Utgifterna för sekretariat och kontor uppgivas för år 1917 till sammanlagt
8,740 kronor men beräknas för år 1919 till 13,000 kronor, alltså
en ökning av 4,260 kronor. Även om någon förhöjning beräknas för
lokalhyra och kontorskostnader på grund av stegrade priser, anser jag fullt
foa- föreligga för att av sagda ökning nu icke taga i betraktande ett belopp
av3 500 kronor, som torde kunna anses motsvara höjda utgifter för sekretariatet.
Då riksdagen för år 1918 anvisat ett anslag av 5,000 kronor till
föreningen och det till följd därav icke bör komma ifråga att, därest
föreningen ordnar sin verksamhet för samma år så att brist uppkommer,
på denna brist grunda behov av statsbidrag för påföljande år, bör ej
heller det för sådan brist nu upptagna beloppet av 2,000 kronor tagas
i beräkning. Slutligen anser jag det icke böra tillkomma statsverket
att lämna anslag för att föreningen må kunna verkställa avskrivningar.
Härtill beräknade 1,500 kronor böra därför jämväl uteslutas.
Nu nämnda tre belopp utgöra tillhopa 7,000 kronor. Om det benåda
anslaget minskas härmed, återstår ett beräknat anslagsbehov av
8,000 kronor. På grund härav och då jag icke finner skäl till erinran
mot de såsom inkomster förutom statsanslaget upptagna poster, ansei
ja»- mig kunna tillstyrka anslag å sistnämnda belopp, särdeles som den
det av föreningens verksamhet, vilken synes mig viktigast och mest
gagnelio-, nämligen vägkurserna och föredragen, beräknats för år 1919
skola kosta 7,000 kronor emot endast 4,900 kronor under år 1917 och
då den huvudsakliga stegringen i övrigt utgöres av nyssnämnda ökade
kontorsutgifter. x ,
För anslaget bör i anslutning till väg- och vatteubyggnadsstyrelsens
förslag stadgas skyldighet för föreningen att under år 1919 på lämpliga
platser i skilda delar av landet anordna minst fem vägdagar och en utbildningskurs
för yrkesmän enligt av nämnda styrelse fastställt program.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till understöd åt svenska vägföreningen å extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst ............................................................. kronor 8,000.
Nionde huvudtiteln.
393
Bestämt anslag ..............
Friheter, förslagsanslag
2. Färjor och färjkarlar.
............................................................ kronor 354
..................................................................»__25
oförändrat ordinarie anslag kronor 379.
3. Bidrag till skjutsentreprenader.
o ^et ordinarie anslaget till bidrag till skjutsentreprenader höjdes
tran och med år 1916 från 250,000 kronor till 300,000 kronor. Utgifterna
från anslaget hava under nedan nämnda år utgjort i hela krontal
:ir 1913.......... kronor 279,856
» 1914..................................................... » 321,549
» 1915...................................................... » 321,491
® 1916 • • ................................................ » 327,660
» 1917 till och med oktober............ » 307,007.
Utgifterna hava alltså under senare år städse överskridit anslao-ets
nuvarande belopp. Att de under åren 1914—1916 hållit sig någorlunda
konstanta, beror på att under löpande entreprenadperiod ändringarna
måste bliva obetydliga. Enligt skjutsstadgan den 22 juni 1911
som trädde i kraft den 1 januari 1914, skall entreprenadtiden i allmänhet
omfatta fem kalenderår, dock att Kungl. Maj:ts befallningshavande äyer
om så anses lämpligare, inskränka perioden till tre år, med iakttagande
i varje fall att perioden utlöper samtidigt för alla skjutsanstalter
inom samma län. Den första treårsperioden utlöpte med år 1916.
Femårsperioden utlöper med innevarande år. Det är med säkerhet
att antaga, att, ehuru ökningar skett i maximiskjutslegan för
alla delar av landet, nya entreprenader icke skola kunna''åstadkommas
utan väsentligt ökade entreprenadbidrag. Jag finner det därför förestavat
av nödig försiktighet, att en höjning med 100,000 kronor sker
i lovevarande anslag, och hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att höja förslagsanslaget till bidrag till skjutsentreprenader
från.................................... kronor 300,000
“®d............................................................ » 100,000
tlU ............................................................... » 400,000.
P f*8 i huvudtiteln har förut plägat göras framställningar om
anslag till fattigvården. Jag vill erinra, att dylika framställningar för år 1919
redan av Kungl. Maj:t beslutats på ecklesiastikdepartementets föredragning.
■Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 50°
[111.]
Bidrag till
skjutsentreprenader.
(ordinarie
anslag.)
394
Nionde huvudtiteln.
[112-]
Odlingshjälp
åt innehavare
av odlingslägenheter
m. fl.
(ordinarie
anslag.)
K. Diverse.
1. Ålderstillägg, oförändrat ordinarie förslagsanslag... kronor 140,000.
2. Odlingshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl.
Sedan länge finnes å riksstaten uppfört ett ordinarie anslag å
4,500 kronor till odlingshjälp åt krononybyggare. Allteftersom det egentliga
nybyggesväsendet upphört såsom form för fastighetsbildning, har
detta anslag blivit i mycket ringa grad anlitat. Utgifterna från anslaget
hava utgjort: år 1911 66 kronor 8 öro, år 1912 7 kionor 67 öre,
år 1913 757 kronor 53 öre och år 1914 1,000 kronor. Under aren 1910,
1915 och 1916 samt under år 1917 till och med oktober månad
hava inga utgifter från detta anslag förekommit.
I stället för nybyggesväsendet har numera skapandet a kronomark
i de sex nordligaste länen av brukningsdelar, som först benämndes
skogstorp och därefter odlingslägenheter, framträtt och vunnit betydelse.
Sedan den odlingshjälp av • statsmedel, som utgått till innehavarna av
dessa torp och lägenheter, under en följd av år plägat förskotteras och
sedan hos riksdagen anmälas till ersättande, uppfördes enligt beslut vid
1914 års senare riksdag för detta ändamål i riksstaten ett ordinarie förslagsanslag
av 20,000 kronor.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden synes det mig lämpligt,
att förenämnda bägge anslag sammanslås till ett och att beloppet avjämnas
till 25,000 kronor. Anslagets titel bör samtidigt förkortas.
I enlighet härmed hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att, med uteslutande ur riksstaten av dels det
ordinarie förslagsanslaget å 4,500 kronor till odlingshjälp
åt krononybyggare och dels det ordinarie förslagsanslaget
å 20,000 kronor till odlingshjälp till innehavare
av skogstorp och odlingslägenheter å kronomark
i de sex nordligaste länen, å riksstaten uppföra
till odlingshjälp åt innehavare av odlingslägenheter
m. fl. ett ordinarie förslagsanslag å kronor 25,000.
Nionde huvudtiteln.
395
3. Belöningar för rovdjurs dödande, oförändrat ordinarie förslagsanslag.
.............................................................................................. kronor 38,000.
4. Ersättning till hushållningssällskapen för till statsverket in
dragna
brännvinsförsäljningsmedel, oförändrat ordinarie
anslag........................................................................... kronor 2,100,000.
5. Jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen.
Till jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen har riksdagen anvisat
å extra stat för vart och ett av åren 1912—1915 ett anslag av
20,000 kronor. På grund av uppkomna besparingar behövdes icke
något anslag för år 1916. För åren 1917 och 1918 kunde av samma
anledning anslagen begränsas till resp. 8,000 och 12,000 kronor.
Nu har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 24 oktober 1917 anmält
behovet av anslag för ändamålet för år 1919 och därvid meddelat, att
enligt uppgift från statskontoret hade den 24 oktober 1917 å anslaget
återstått odisponerat ett belopp av omkring 11,200 kronor. På anslag
å 12,000 kronor anvisats för ändamålet för år 1918, skulle alltså för
sistnämnda år finnas tillgängligt ett belopp av något över 23,000 kronor.
Då det normala anslagsbeloppet vore 20,000 kronor, syntes ett överskott
av omkring 3,000 kronor kunna påräknas till år 1919, vadan nytt anslag
behövdes å 17,000 kronor.
Enligt kungörelsen den 22 november 1912 kan för inrättande av
jordförmedlingsbyrå för egnahemsrörelsen understöd av statsmedel utgå
till hushållningssällskap, landsting eller andra institutioner, vilka för
ändamålet åtnjuta bidrag av hushållningssällskap eller landsting eller
eljest på grund av särskilda omständigheter av Kungl. Maj:t prövas
därför lämpliga. Vid byrån skall finnas anställd eu sakkunnig person
för att bistå jordspekulanter. Statsbidrag utgår dels med högst hälften
av den sakkunniges avlöning, dock högst med 500 kronor, och dels till
övriga driftkostnader med högst 200 kronor. För år 1917 hava av anslaget
bidrag lämnats till 24 byråer, av vilka 6 upprättats av hushållningssällskap,
1 av hushållningssällskap i förening med nationalföreningen
mot emigrationen och 17 av sagda förening. Till alla byråer
utom 4 har utgått maximibidrag, 700 kronor. Vid de byråer, som fått
mindre, är det bidraget till den sakkunniges avlöning, som understigit
500 kronor. Driftkostnadsbidraget har överallt utgått med sitt högsta
belopp.
[113.]
Jordförmedling
abyrå :r
för egnahemsrörelsen.
(extra anslag.)
396
Nionde huvudtiteln.
[113.]
Departements
chefen.
I skrivelse den 11 december 1917 har centralstyrelsen för nämnda
förening hemställt om förnyad utredning angående lämpligaste organisationen
för egnahemsrörelsen och jordförmedlingen och därvid bland
annat yttrat sig angående jordförmedlingsbyråerna. Föreningen anför
härom huvudsakligen följande.
»När föreningen tog initiativet till en kostnadsfri offentlig jordförmedling,
såg den som sin uppgift att ge själva uppslaget, föra den nya verksamheten ut i
livet, arbeta ut en teknik och söka vinna resultat av den omfattning, att de oförtydbart
ådagalade, att uppslaget var livsdugligt. Men sedan måste det bli statens
sak att ta jordförmedlingen om hand och ge den möjligheter att växa ut till det
betydelsefulla ekonomiskt sociala arbete den har förutsättningar att bli. Bakom
föreningens arbete på detta område har sålunda legat förhoppningen på en självständig
statlig organisation för egnahemsrörelsen eller den inre kolonisationen, i
vilken organisation föreningens jordförmedling skulle få flytta in tillsamman med
andra hithörande uppgifter: statens egnahemslånerörelse, jordupplåtelser på kronodomänerna,
kolonisationsverksamheten på de norrländska kronoparkerna o. s. v.
Föreningens jordförmedlingsverksamhet har under de gångna åren visat en
synnerligen glädjande utveckling. Det system av byråer, varöver föreningen nu
förfogar, börjar emellertid bli en för stor apparat för en enskild förening, som givetvis
med svårighet kan erhålla och bibehålla för en verksamhet på så bred front
nödiu fasthet i organisationen. Härtill kommer, att kostnaderna för byråerna växa
i helt annan grad än föreningens anslag av allmänna medel, vilka alltjämt utgå
med samma belopp som för ett tiotal år sedan. Föreningen ser sig på grund härav
ställd inför utsikten att, därest den icke kan få överflytta sin jordförmedling på eu
statlig organisation, nödgas under en nära framtid väsentligt inskränka eller rent
av nedlägga byråverksamheten i landsorten. Förutsättningen för att kunna fullfölja
densamma vore i första hand, att föreningen erhölle ett väsentligt ökat och
tryggat understöd från det allmännas sida. Men även under denna förutsättningskulle
det av förut anförda skäl vara med tvekan föreningen åtoge sig att för någon
längre framtid svara för en verksamhet av den betydelse och vansklighet som den
offentliga jordförmedlingen. A andra sidan skulle det givetvis vara att på det djupaste
beklaga, om icke det av föreningen nedlagda arbetet för jordförmedlingens
ordnande, den teknik som utbildats, de erfarenheter som vunnits och de arbetskrafter
som skolats, komme att utnyttjas för en fortsatt vidgad verksamhet under
tryggare villkor än dem föreningen varit i stånd att bereda.»
I likhet med nyssnämnda förening anser jag det särdeles angeläget,
att en fastare organisation snarast möjligt beredes åt det allmännas
verksamhet för främjande av egnahemsrörelsen jämte jordförmedlingen.
Åtskilliga betydelsefulla ändringar synas jämväl i övrigt påkallade
ifråga om de bestämmelser, som nu gälla beträffande dessa viktiga
samhällsangelägenheter. Utredning i dessa frågor har, som känt
är, förebragts av de s. k. egnahemssakkunniga, varefter utlåtanden avgivits
av ett stort antal myndigheter, korporationer och föreningar.
Nionde huvudtiteln.
397
Huruvida någon framställning i dessa ämnen kan medhinnas till inne- [113.]
varande års riksdag, synes emellertid ovisst.
Frågan om jordförmedlingsbyråer utgör en del av nyssnämnda
stora frågor. Vid nyss angivna förhållanden är det givet, att jag icke
nu kan förorda, att några ändringar av principiell natur vidtagas beträffande
sagda byråer.
Emellertid synes det mig oförnekligt, att nationalföreningen har
goda skäl för sitt uttalande, att kostnaderna för byråerna växa, under
det att statsbidragets maximibelopp bibehållits oförändrat. Detta förhållande
innebär givetvis en betydande risk för att ifrågavarande verksamhet
skall gå tillbaka, vilket vore synnerligen att beklaga, då det tvärtom
är mycket önskvärt, att den utvecklas och alltmera må kunna bidraga
till att införa reda och soliditet i handeln med fastigheter, framför allt
de smärre, hör att i någon mån råda bot härför synas mig maximibeloppen
för statsbidragen böra höjas från 500 till 700 kronor till den
sakkunniges avlöning och från 200 till 400 kronor för övriga omkostnader.
Högsta beloppet av statsbidraget blir då inalles 1,100 kronor.
Ifall alla nuvarande 24 byråer skulle erhålla detta maximibelopp,
skulle därtill åtgå 26,400 kronor. Då detta givetvis icke kommer att
bli fallet, enär vissa byråer hava ganska liten verksamhet, samt därtill
kommer, att ett överskott av 3,000 kronor kan påräknas till år 1919,
finner jag nytt anslag å 21,000 kronor höra bliva tillräckligt.
Under förutsättning att något mera genomgripande förslag i egnahems-
och jordförmedlingsfrågorna icke kan bliva framlagt för 1918
års riksdag, får jag därför nu hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen
å extra stat för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av............................... kronor 21,000.
6. Jordbruksstatistiken.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen på extra stat [114 1
för vart och ett av åren 1913—1918 anvisat ett anslag av 25,000 kronor Jordbrukstill
insamlande av jordbruksstatistiska uppgifter genom lokalundersök- statistiken
ningar.
(extra anslag.)
Uti skrivelse den 20 december 1917 hava nu statistiska centralbyrån
och lantbruksstyrelsen gjort framställning om anslag till ifrågavarande
ändamål jämväl för år 1919, och hava nämnda ämbetsverk
därvid anfört, att, så vitt av de från hushållningssällskapen uppgivna
398
Nionde huvudtiteln.
[114.] kostnaderna för de under år 1917 verkställda lokalundersökningarna
'' kunde slutas, det hittills beviljade årliga beloppet borde höjas med
5,000 kronor.
Departements- För fullföljande av ifrågavarande undersökningar anser jag anslag
chefen. höra äska9 av riksdagen för år 1919. Då erfarenheten under år 1917
visat behövligheten av att anslaget höjes med 5,000 kronor, tillstyrker
jag ämbetsverkens förslag därom.
På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå-riksdagen
att
till insamlande av jordbruksstatistiska uppgifter
genom lokalundersökningar å extra stat för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av............ kronor 30,000.
7. Befrämjande av avsättning i främmande länder av alster av svenska
lantbruket m. m.
[115.] Allt sedan år 1897 hava medel varit av riksdagen anvisade å
Befrämjande extra stat till befrämjande av avsättningen i främmande länder av alster
ningTfräm- av svensk industri och svenska näringar. Från och med år 1910 har
mande länder beträffande dessa anslag skett den förändring, att under nionde huvudZnJkalant-
titeln anvisats å extra stat särskilt anslag till befrämjande av avsättning
bruketochdess [ främmande länder av alster av svenska lantbruket och dess binäringar
samtjskeri- samt fiskerinäringen. Anslaget användes till uppehållande av en mejerinäringen.
0ch lantbrukskonsulen Befattning i England samt en konsulentbefattning
(extra anslag.) j Berlin för tillvaratagande av lantbrukets och fiskerinäringens i Sverige
intressen. För innevarande år är för detta ändamål beviljat ett förslagsanslag
å högst 29,000 kronor, som av Kungl. Maj:t anvisats att utgå
med 9,000 kronor i arvode åt vardera konsulenten samt med 6,000
kronor till expenser och resekostnader för konsulenten i England och
med 5,000 kronor till samma ändamål för konsulenten i Berlin.
När den 13 januari 1917 dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
anmälde behovet av anslag för detta ändamål för år 1918, meddelade
han, att från konsulenten i England, ingenjören Fredrik Bagge, inkommit
en framställning, att hans avlöning måtte höjas med 1,800 kronor, motsvarande
efter förut vanlig kurs omkring 100 pund sterling, enär hans
ekonomiska ställning blivit genom de särskilt under krigsåren betydligt
stegrade levnadskostnaderna försämrad i ganska avsevärd grad. Svenske
ministern i London hade förordat denna framställning, vilken tillstyrkts
Nionde huvudtiteln. 399
jämväl av lantbruksstyrelsen, som erinrat, att Bagges arvode utgått med [115.]
oförändrat belopp från och med år 1909. Departementschefen fann sig
emellertid icke kunna tillstyrka att speciellt för lantbrukskonsulenten i
England höja arvodet på grund av stegrade levnadskostnader i detta
land samt anförde, att nämnde konsulent syntes böra i detta hänseende
följa samma regler som jämförliga befattningshavare vid Sveriges diplomatiska
och konsulära representation därstädes. Därest för dessa viss
avlönings förhöjning befunnes påkallad, syntes ärendet böra ånyo anmälas.
Anslaget föreslogs därför till oförändrat belopp, vilket även av
riksdagen beviljades.
I skrivelse den 9 oktober 1917 angående anslag för ifrågavarande
ändamål för år 1919 har nu lantbruksstyrelsen anfört huvudsakligen
följande:
»I samband med att den dittillsvarande mejeriagenturen i Manchester från och
med år 1904 på det sätt omorganiserades, att befattningens innehavare under benämningen
''Sveriges lantbrukskonsulent i England'' bland annat erhöll en något
vidsträcktare uppgift och hans förutvarande bostadsort utbyttes emot London, beviljades
för upprätthållande av dennes verksamhet ett anslag av 11,500 kronor,
därav 7,500 kronor i arvode och 4,000 kronor till konsulentens resekostnader och
expenser. Till innehavare av befattningen utsågs civilingenjören Fredrik Bagge.
Då det till reskostnader och expenser avsedda beloppet redan från början
visade sig otillräckligt, blev detsamma från och med år 1906 höjt med 2,000 kronor
till 6,000 kronor.
Sedan lantbrukskonsulenten under fem år innehaft sin befattning, blev jämväl
hans arvode, på grund av betydlig ökning i levnadskostnaderna i London, från och
med år 1909 förhöjt med 1,500 kronor eller till 9,000 kronor, med vilket belopp
arvodet sedermera årligen utgått.»
Sedan lantbruksstyrelsen därefter erinrat om Bagges ovanberörda
framställning ocli departementschefens uttalande därom vid statsverkspropositionen
till 1917 års riksdag, har styrelsen fortsatt sålunda:
»Någon sådan löneförhöjning som den av departementschefen ifrågasatta har
icke ägt rum, men däremot har Bagge tillerkänts krigstidstillägg enligt nådiga kungörelsen
den 29 maj 1917 med 800 kronor för år räknat.
Av det ovan anförda framgår, att lantbrukskonsulenten Bagge vid 1918 års
slut, därest han då fortfarande tjänstgör i denna egenskap, kommer att ha oavbrutet
innehaft nämnda befattning i sammanlagt 15 år. Under denna tid har hans arvode
på grund av stegrade levnadsomkostnader i London blivit höjt med 1,500 kronor.
Då Bagge på ett synnerligen förtjänstfullt sätt skött sin befattning och i hög grad
bidragit till att i England sprida kännedom om och främja avsättningen av svenska
lantmannaprodukter samt icke minst under de gångna krigsåren verksamt bidragit
till att undanröja uppkomna handelssvårigheter, synes han vara väl förtjänt att nu
tillerkännas ett personligt ålderstillägg, vars storlek lämpligen synes böra bestämmas
till 1,000 kronor.»
400
Nionde huvudtiteln.
[115.]
Departéments
chefen.
På grund härav har lantbruksstyrelsen hemställt, att för år 1919
måtte anvisas ett anslag av 30,000 kronor att användas till avsättning
i främmande länder av alster av svenska lantbruket och dess binäringar
samt fiskerinäringen.
Statskontoret har i utlåtande den 20 oktober 1917 framhållit, att
mot lantbruksstyrelsens förslag, som avsåge att genom anslagets höjning
bereda möjlighet för tilldelande på grund av stegrade levnadskostnader
av ett personligt lönetillägg åt Sveriges lantbrukskonsulent i England,
syntes fortfarande kunna invändas vad chefen för jordbruksdepartementet
i 1917 års statsverk sproposition yttrade, då fråga om löneförhöjning,
om ock i något större omfattning, till nu ifrågavarande befattningshavare
förelåg till provning. För övrigt ansåge statskontoret, att den
löneförhöjning, som kunde vara påkallad av den rådande dyrtiden, borde
få formen av krigstidstillägg, och då dylik avlöningsförmån, antagligen
till högre belopp än under år 1917, torde komma att utgå även under
år 1918 till befattningshavare i statens tjänst, komme dylik löneförhöjning
jämväl Sveriges statskonsulent i England i lämplig proportion till
del. Åven av sådan orsak funne sig statskontoret alltså böra avstyrka
förevarande framställning.
Åven med beaktande att lantbruksstyrelsens förslag om personligt
ålderstillägg till Bagge icke uttryckligen motiverats med de under kriget
stegrade levnadskostnaderna i England, utan av hans femtonåriga tjänstetid
och det förtjänstfulla sätt, på vilket han uppehållit sin befattning,
synas mig betänkligheter möta mot att nu medgiva en dylik
arvodesförhöjning åt honom. Då Bagge, såsom statskontoret framhållit,
liksom andra statstjänstemän torde komma att få del av det krigstidstillägg,
som må kunna bliva beviljat, samt därtill kommer, att åtminstone
under senare tid kursen å pund sterling varit gynnsam för svenska löntagare
i England, finner jag mig böra ansluta mig till statskontorets
uppfattning.
Då anslag för nu ifrågavarande ändamål i övrigt är för år 1919
erforderligt till oförminskat belopp, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag,
högst.............................................. kronor 29,000,
att av Kungl. Maj:t användas till befrämjande av avsättningen
i främmande länder av alster av svenska
lantbruket och dess binäringar samt fiskerinäringen.
Nionde huvudtiteln.
401
8. Internationella lantbruksinstitutet i Kom.
Riksdagen anvisade pa Kungl. Maj:ts förslag för vart och ett av
aren 1907—1913 å extra stat ett belopp av 5,000 kronor för bestridande
av kostnaden för Sveriges deltagande i internationella lantbruksinstitutet
i Rom. För år 1914 voro befintliga besparingar tillräckliga att bestrida
kostnaderna. För år 1915 anvisades å extra stat 7,000 kronor, men
för år 1916 behövdes på grund av uppkommen behållning icke något
anslag. Av samma anledning hava anslagen för åren 1917 och 1918
kunnat inskränkas till 2,000 kronor.
Lantbruksakademien har i skrivelse den 19 november 1917 hemställt,
att för år 1919 måtte till bestridande av Sveriges andel i kostnaderna
för detta institut beredas tillgång till 8,000 kronor. Detta
belopp har beräknats under förutsättning, att utöver Sveriges bidrag,
som enligt den före kriget gällande kursen uppginge till 3,600 kronor,
samt diverse omkostnader i Sverige för utredningar m. m., 1,600 kronor,
skulle behöva bekostas utsändande av två representanter till institutets
generalförsamling, vartill ansåges åtgå omkring 2,500 kronor.
Vid utgången av oktober månad år 1917 fanns å de för detta
ändamål anvisade medel eu behållning av 8,000 kronor. Då väl icke
någon generalförsamling kommer att hållas under innevarande år, synes
det kunna beräknas, att härav samt av 1918 års anslag å 2,000 kronor
komma att vid utgången av år 1918 återstå minst 4,000 kronor. Åven
om utgifterna under år 1919 skulle uppgå till 8,000 kronor, torde därför
icke behövas ytterligare anslag till större belopp än 4,000 kronor.
Det för år 1918 anvisade anslaget å 2,000 kronor har betecknats
såsom reservationsanslag. Enligt nyss framlagda beräkning skulle emellertid
vid utgången av år 1918 kvarstå odisponerat större belopp än 2,000
kronor. Till användning under år 1919 av den del av överskottet, som
hänför sig till tidigare års anslag, vilka icke haft sådan beteckning, torde
riksdagens medgivande böra utverkas.
På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels medgiva, att vad vid utgången av år 1918 må
kvarstå oanvänt å anslag, som för år 1917 eller tidigare
år anvisats till bestridande av kostnaden för Sveriges delBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 51
[116.]
Internationella
lantbruksinstitutet
■i Rom.
(extra anslag.)
Departementschefenk -
402
Nionde huvudtiteln.
[116.]
tagande uti internationella lantbruksinstitutet i Rom,
må under år 1919 användas för enahanda ändamål;
dels ock för samma ändamål å extra stat för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ................................................................... kronor 4,000.
9. Understöd åt föreningar för jordbrukskredit
[117.] Då Kungl. Maj:t den 16 april 1915 till riksdagen avlät proposition,
Understöd åt nr p X9, angående ''åtgärder från det allmännas sida för beredande av
f^rjordbruk!^ driftkredit åt idkare av mindre jordbruk, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
kredit. bland annat att å extra stat för år 1916 under nionde huvudtiteln be(extra
anslag.) vp ja ett förslagsanslag å 10,000 kronor till statsbidrag åt föreningar
för beredande av driftkredit åt idkare av mindre jordbruk. Detta anslag
blev även av riksdagen beviljat. För samma ändamål anvisades däreiter
anslag av 20,000 kronor för år 1917 och 30,000 kronor för år 1918.
Enligt de i förenämnda proposition föreslagna, av riksdagen jämväl
godkända reglerna för dylikt statsbidrag utgår sådant dels för en gång
till centralkassas organisationskostnader och dels under de första tio
åren näst efter det, då godkännande givits, till såväl centralkassas som
jordbrukskassas årliga förvaltningskostnader. Uti det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet fanns intagen en tabell, vari de under några
år framåt behövliga statsbidragen approximativt beräknats. För år 1919
upptager nämnda tabell ett statsbidragsbelopp av 42,000 kronor.
Under år 1916 togos av anslaget blott 6,000 kronor i anspråk.
Under år 1917 liar till 1 november endast ungefär 7,000 kronor kommit
till användning.
Förhållandet är, att vissa svårigheter — delvis orsakade av kristiden
— mött denna kreditföreningsrörelse. Framställningar hava inkommit
om vissa ändringar i bestämmelserna för densamma samt om
ökat statsbidrag. Dessa frågor äro nu under utredning. Måhända blir
jag i tillfälle att under riksdagens lopp anmäla ärendet.
Även om ändringar skulle beslutas, medförande ökade statsutgifter
till jordbrukskreditföreningar, torde det, då anslaget fortfarande bör hava
förslagsanslags natur, vara tillräckligt att för år 1919 bestämma dess
belopp till 35,000 kronor.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
Nionde huvudtiteln.
403
att till understöd åt föreningar för jordbrukskredit
å extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av ..................................................... kronor 35,000.
10. Inventering av odlingsjord å kronomärke!- i Norrland och Dalarna.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 juni 1915 tillkallade dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet särskilda sakkunniga att inom
departementet biträda med uppgörande av förslag till plan för en allmän
undersökning rörande statens för kolonisationsändamål tillgängliga och
därtill tjänliga marktillgångar inom de sex nordligaste länen med undantag
av trakterna ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.
Dessa sakkunniga avgåvo den 20 april 1916 betänkande med
förslag till plan för anordnande under sommaren samma år av en
undersökning av odlingsjord inom vissa angivna kronoparker i nämnda
län. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 2 maj 1916 godkändes det sålunda
avgivna förslaget. 1 anledning härav verkställdes under uppsikt
av de sakkuuniga och närmaste ledning av en bland dem sådan inventering,
som planen avsåg, å största delen av de i planen upptagna
kronoparkerna. Över dessa arbeten avgåvo de sakkunniga den 20
december 1916 till departementschefen en summarisk rapport, innefattande
jämväl förslag till grunder för bearbetning av det under året
insamlade undersökningsmaterialet, vilket förslag den 30 december 1916
blev av Kungl. Magt godkänt. I skrivelse till departementschefen den
21 maj 1917 avgåvo därefter nämnda sakkunniga förslag till plan
för inventeringsarbetenas fortsatta bedrivande under sommaren samma
är. Detia förslag blev den 25 i samma månad av Kungl. Magt godkänt,
därvid, jämväl på de sakkunnigas hemställan, åt den av Kungl.
Maj:t den 30 juni 1916 tillsatta kolonisationskommittén uppdrogs att
handhava uppsikten över den fortsatta inventeringen. I samband med
förordnandet om inventeringen under sommaren 1917 föreskrev Kungl.
Maj:t, att bearbetningen av denna inventerings resultat skulle äga rum
i enlighet med de bestämmelser, som i ovannämnda brev den 30
december 1916 meddelats i avseende å samma års inventering. Samtidigt
med anvisande av medel till bearbetningen av sistlidna sommars
inventeringsarbete meddelade Kungl. Maj:t den 12 oktober 1917 ytterligare
bestämmelser angående bearbetningen.
I skrivelse den 13 december 1917 har nu kolonisationskommittén
dels meddelat åtskilliga uppgifter angående den för arbetet så viktiga
[117.]
1118.]
Inventering
av odlingsjord
å leronomarker
i
Norrland och
Dalarna.
(extra anslå?.)
404
Nionde huvudtiteln.
[118.]
tillgången på användbara kartor över de ifrågavarande trakterna och
huruledes kartbehovet syntes böra fyllas, där genom skogsstatens försorgupprättade
skogsindelningskartor icke ännu funnes, dels ock framlagt
kostnadsberäkning över inventeringsarbetet. I sistnämnda hänseende
anföra de följande:
»Under den tid inventeringen pågått hava år 1916 undersökts 682,051 hektar
kronoparker samt innevarande år 925,169 hektar kronoparker och 106,480 hektar överloppsmarker.
Inventeringen har utförts under sommaren 1916 av 15 och under sommaren
1917 av 18 förrättningsmän. De kronomarker, som återstå att undersöka, omfatta
sammanlagt 2,348,946 hektar. Skulle inventeringen av de återstående markerna fortgå
på samma sätt som hittills och med ett 20-tal förrättningsmän per år, skulle, under
antagande att en förrättningsmän medhinner undersökning av omkring 50,000 hektar
per år, den återstående inventeringen vara fullbordad inom en tid av något mindre än
tre somrar. I betraktande av att för en del av de återstående kronomarkerna det
tillgängliga kartmaterialet är för den ifrågavarande undersökningen av mindre tillfredsställande
beskaffenhet och att undersökningen i följd därav för dessa markers
vidkommande torde bliva något mera tidsödande än vad fallet varit med de hittills
undersökta markerna, torde försiktigheten bjuda, att man beräknar den tid, som
ytterligare åtgår till inventeringens slutförande, till fulla 3 somrar. Efter inventeringens
slutförande åtgår ytterligare någon tid för bearbetning av inventeringsresultaten.
Då inventeringen börjat våren 1916, kan den således beräknas att slutförd
hava krävt en tid av omkring fem år.
Vad angår de med inventeringsarbetet förbundna kostnaderna torde till en
början få erinras om de utgifter staten i detta hänseende redan haft. Dessa ställde
sig för inventeringen under första sommaren sålunda:
1)
2)
3)
4)
5)
6)
7)
1)
2)
3)
4)
5)
6)
för |
15 undersökningsförrättare med biträden |
..................... 34,484 kronor |
16 |
öre |
» |
1 inspektör .................................................. |
..................... 3,053 » |
08 |
» |
»_ |
taxatorer ..................................................... |
..................... 607 » |
99 |
» |
» |
utrustning ..........''.......................................... |
..................... 3,211 » |
95 |
|
kali material ................................................ |
.................... 4,584 » |
02 |
» |
|
» |
biträde åt ledaren ...................................... |
.................... 300 » |
— |
|
» |
diverse ........................................................... |
..................... 1,339 » |
21 |
|
Summa 47,580 kronor |
41 |
öre. |
||
Motsvarande siffror för sistlidna sommars |
inventering utgöra: |
|||
för |
18 undersökningsförrättare med biträden |
.................... 49,251 kronor |
40 |
öre |
» |
2 inspektörer (ingivna sluträkningar ej prövade) 5,760 » |
93 |
||
utrustning..................................................... |
.................... 1,545 » |
39 |
» |
|
» |
kartmaterial.................................................. |
..................... 6,803 » |
89 |
» |
biträde åt ledaren ....................................... |
..................... 1,000 » |
— |
||
» |
diverse ........................................................... |
..................... 1,593 » |
11 |
» |
Summa 65,954 kronor 72 |
öre. |
Förutsatt att organisationen av den fortsatta inventeringen blir i huvudsak
densamma som hitintills, torde dessa siffror i viss mån kunna läggas till grund för
bedömandet av kostnaderna för den återstående inventeringen. Härvid är dock att
Nionde huvudtiteln.
inärka, att beträffande åtskilliga utgifter, bland annat dom
en ökning är att emotse.
Med ledning härav har kommittén trott sig kunna,
räkna utgiftsstaten för vart och ett av de tre återstående
emellertid måste betona, att förhållanden, som ej nu kunna
vändiggöra någon ytterligare höjning:
1) för 20 undersökningsförrättare med biträden......................
2) » 2 inspektörer ......
3) » utrustning .............
4) » kartmaterial ..........
5) » biträde åt ledaren .
6) » diverse ..................
4or>
som gälla kartmaterial,
på sätt som följer, boåren,
varvid kommittén
överblickas, kunna nödkronor
60,000
» 6,000
» 2,000
» 7,400
» .1,000
» 2,000
Summa kronor 78,400.
Härtill komma kostnaderna för bearbetningen av det genom inventeringen
insamlade materialet. För bearbetningen av materialet från första sommarens inventering,
för vilket ändamål medel anvisats genom Kungl. Maj:ts brev den 30
december 1916 och den 1 juni 1917, har åtgått 8,000 kronor. För bearbetningen
av det under sistlidna sommars inventering insamlade materialet har kommittén
genom Kungl. Maj:ts brev den 12 oktober 1917 fått sig anvisat ett belopp av 10,000
7T°nnr‘i I)et kan mecl ledninS av vunnen erfarenhet antagas, att ett belopp av
11,000 kronor kommer att erfordras för bearbetningen av varje påföljande sommars
mventeringsmaterial. Bearbetningen av hela inventeringsmaterialet skulle alltså
kunna beräknas kräva en kostnad av 51,000 kronor.
De ovan gjorda beräkningarna giva till resultat, att den planlagda inventerio^nr,
av oc^ng.sjord å kronans marker kommer att draga en sammanlagd kostnad
av 399,735 kronor 13 öre eller i runt tal 400,000 kronor.
I denna summa äro ej inberäknade de kostnader, som varit förbundna med
de sakkunmgas och kommitténs egna arbeten, i vad dessa avse inventeringen. Ej
heller äro medtagna arvoden och resekostnader till den kommittéledamot, som haft
till uppgift att handhava den närmaste ledningen av inventeringsarbetet och bearbetningen
av materialet.»
Oaktat de svårigheter kristiden föranlett och som bland annat orsakat,
att den ursprungligen påräknade hjälpen från statens skogsindelningsassistenter
kunnat erhållas endast i mycket ringa omfattning, på den
grund att dessa assistenter måst tagas i anspråk för andra skogsväsendets
behov och för bränslekommissionen, har, såsom den lämnade redogörelsen
utvisar, ifrågavarande inventeringsarbete, som är en nödvändig
förutsättning för ett kraftigt och »målmedvetet främjande av koloniseringsarbetet
i dessa landsdelar, kunnat bedrivas energiskt och lämnat
betydande resultat. Då härigenom grunden delvis redan är lagd för en
kraftig koloniseringspolitik, gäller det att söka bygga vidare på densamma,
så att landet däruppe må allt mera uppodlas och bereda hem och föda
118.
Departementschefen.
.
406
Nionde huvudtiteln.
[118.J åt en växande befolkning-. Jag kommer längre fram att underställa
Eders Kungl. Maj:t förslag till åtgärder i dylikt syfte.
Om än kostnaderna för inventeringen naturligt nog visa sig
ganska betydande, måste jag anse dessa medel vara synnerligen val använda.
De bägge första årens kostnader hava bestritts förskottsvis och
skola anmälas till ersättande av riksdagen i den mån detta ej redan
skett. I fråga om kostnaderna för innevarande och följande år böra
däremot, då beräkning över desamma nu föreligger, anslag äskas av
riksdagen. Enligt utredningen beräknas årskostnaden för själva inventeringen
till 78,400 kronor samt för materialets bearbetning till 11,000
kronor, tillhopa 89,400 kronor eller i runt tal 90,000 kronor. Detta
belopp bör nu äskas för såväl år 1918 som år 1919.
Beträffande anslaget för innevarande ar, vilket böi'' uppföras å
tilläggsstat, kommer jag att göra särskild hemställan.
Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för inventering av odlingsjord å kronomarker
i Norrland och Dalarna å extra ståt för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av ....................... kronor 90,000.
11. Kolonisation å vissa kronopark^-.
[119.i Den 22 maj 1917 uppdrog Kungl. Maj:t åt kolonisationskommittén
Kolonisation att verkställa sådan utredning, som ansåges av nöden för möjliggörande
å vissa, av ett säkert omdöme om lämpligheten av omedelbar upplåtelse av
fcrono^rcer- lägenheter för kolonisation å kronoparkerna Djupsjö i Norrbottens län
(ex‘ra anBlag) samt Metseken, Rönnliden och Luspberget i Västerbottens län.
I skrivelse den 14 december 1917 har kommittén anmält, att,
sedan härav föranledda lokala undersökningar numera avslutats och det
insamlade undersökningsmaterialet bearbetats, kommittén hade lör avsikt
att före 1917 års utgång till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till
vidtagande av åtgärder för kolonisationen å nämnda kronoparker.
Genomförandet av detta förslag skulle emellertid under de båda
närmaste åren föranleda kostnader, som av kommittén förslagsvis beräknats
till 150,000 kronor för år 1918 och 225,000 kronor för år 1919.
Därefter har kommittén den 31 december 1917 inkommit till jordbruksdepartementet
med det sålunda bebådade förslaget. Utlåtanden
däröver hava infordrats från domänstyrelsen och lantbruksstyrelsen. Jag
hyser förhoppning att, sedan dessa utlåtanden inkommit, kunna förelägga
Nionde huvudtiteln. 407
Eders Kungl. Maj:t förslag till proposition i ämnet. För närvarande [119.
torde allenast vissa belopp böra beräknas i riksstaten.
I fråga om det för år 1918 avsedda beloppet, som bör upptagas
å tilläggsstat för samma år, kommer jag att gorå särskild hemställan.
Jag hemställer nu, att leders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
. att i avbidan på den proposition angående åtgärder
för kolonisation å vissa kronoparker, som Kungl.
Maj:t må komma att avlåta till riksdagen, å extra stat
för år 1919 beräkna ett reservationsanslag
av ................................................... kronor ''225,000.
12. Åtgärder i prisreglerande syfte.
Till åtgärder i prisreglerande syfte har 1917 års riksdag å extra [120.]
stat föi ar 1918 anvisat ett förslagsanslag av 22,400,000 kronor även- Åtgärder *
som medgivit, att Kungl. Majrt finge härav under år 1917 låta av till- VZÄT
ganghga medel utanordna erforderligt belopp. Därjämte har samma (extra anslå?.)
riksdag för olika ändamål anvisat under nionde huvudtiteln särskilda
anslag med enahanda syfte, såsom 4,000,000 kronor till prisreglering1 å
vissa . gödselmedel och 190,000 kronor till lindring av fraktkostnaderna
vid viss transport av majs.
Jag har för avsikt att senare i dag hemställa, att Eders Kungl.
Maj .t matte föreslå riksdagen att för dylika åtgärder för innevarande år
ytterligare anvisa å tilläggsstat ett mycket betydande belopp.
hör att, därest dylika åtgärder må finnas påkallade även efter ingången
av år 1919, man icke skall bliva nödsakad att avbryta dem vid
åi sskiftet 1918 1919 av den orsak, att medel för ändamålet icke finnas
anvisade, torde det vara nödvändigt, att ett förslagsanslag härtill anvisas,
avsett att finnas att tillgå, intill dess 1919 års riksdag hunnit besluta i
frågan. Storleken av detta anslag sjmes mig lämpligen kunna tillsvidare
sättas till 10 miljoner kronor.
Enär det emellertid är önskligt att vid bedömandet av nu ifrågavarande
anslagsfråga kunna taga hänsyn till förhållandena, sådana de
kunna utveckla sig under den tid 1918 års riksdag är samlad, synes
det mig lämpligast, att nyssnämnda belopp nu allenast beräknas och att
särskild proposition i ämnet senare avlåtes.
På. grund härav hemställer jag nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
408 Nionde huvudtiteln.
att i avbidan på den proposition angående anslag
för år 1919 till åtgärder i prisreglerande syfte, som
Kungl. Maj:t må komma att avlåta till riksdagen, för
detta ändamål å extra stat för sagda år beräkna ett
förslagsanslag av................................. kronor 10,000,000.
13. Beredande av lindring i de mindre bemedlades levnadsvillkor.
i Riksdagen anvisade a extra stat för ar 1918 ett förslagsanslag av 12
Beredande av milj0ner kronor för beredande av lindring i de mindre bemedlades levUnd"dre
b/6 nadsvillkor och medgav tillika, att Kungl. Maj:t finge härav låta under
medlades tv år 1917 förskottsvis utanordna erforderligt belopp.
nadsvillkor. Jämte det jag har för avsikt att senare i dag hemställa, att Eders
(extra anslag.) j^ung]_ Maj it måtte föreslå riksdagen att i dylikt syfte för innevarande
år ytterligare anvisa ett betydande belopp å tilläggsstat, anser jag av
samma skäl, som jag utvecklat i nästföregående punkt, att ett anslagsbelopp
för detta ändamål nu bör beräknas även å 1919 års stat. Beloppet
synes kunna tills vidare bestämmas till 5 miljoner kronor.
På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj it måtte
föreslå riksdagen
att i avbidan på den proposition angående anslag
för år 1919 för beredande av lindring i de mindre
bemedlades levnadsvillkor, som Kungl. Maj:t må komma
att avlåta till riksdagen, för detta ändamål å
extra stat för sagda år beräkna ett
förslagsanslag av ................................ kronor 5,000,000.
14. Anordnande av kylinrättningar.
[122.] De för biträde inom jordbruksdepartementet vid utredning av
Anordnande frågorna om inrättande i vart land av spannmalslagerhus och kylhus
aVnin7rätt'' den s. k. lagerhus- och kylhuskommittén — hava hos mig anrfiält, att
xtTTnsi i de hade för avsikt att under loppet av innevarande månad avlämna sitt
g betänkande rörande kylhus väsendet i Sverige och därmed sammanhängande
förhållanden med förslag om inrättande av en särskild fond
om för närvarande 2,000,000 kronor, benämnd statens kylhusfond, för
understödjande av företrädesvis för livsmedelslagring avsedda kylinrättningars
anläggande och utvidgande, från vilken fond understöd utan
Nionde huvudtiteln. 409
återbetalningsskyldighet skulle tilldelas kommuner och andra, som för- 1122.1
klarat sig villiga att anlägga eller utvidga kylinrättningar.
hjå de sålunda ifrågasatta medlen skulle utgå utan återbetalningsskyldighet,
avser framställningen tydligtvis beredandet av anslag därtill
a riksstaten. Då det ej synes behövligt att på en gång anvisa hela
det belopp, som må befinnas erforderligt, torde det kunna fördelas på
några års tid. r
, Me(J hänsyn härtill hemställer jag, att Eders Kungl. Makt måtte
föreslå riksdagen
att i avbidan på den proposition angående anslag
för anordnande av kylinrättningar, som Kungl. Majd
må komma att avlata till riksdagen, för detta ändamål
å extra stat för år 1919 beräkna ett reservationsanslag
av ................................................... kronor 500,000.
15. Rese- och traktamentspenningar.
Det under nionde huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget
till rese- och traktamentspenningar höjdes av 1914 års iörra riksdag
från och med år 1915 från 100,000 kronor till 150,000 kronor. Utgifterna
från anslaget hava, efter avdrag för anslaget tillhörande uppbördsmedel,
under nedannämnda år varit följande:
1912 ....................
1913 ....................
1914 .........................
1915 .....................
1916 .............................
1917 till 1 november
kronor 151,695: 4 9
» 157,552: 7 6
» 170,355:5 8
» 178,248: 13
» 171,745:34
» 134,268: 3 3
Anslaget synes alltså redan på grund av överskridandena under
senare år vara i behov av någon förhöjning. Detta framstår som desto
mer befogat i betraktande av de höjuingar i biljettpriser, skjntstaxor
m. m., som numera ägt rum, och vilka ej torde ''kunna efter slutet av
nuvarande kristid alldeles försvinna.
Förut i dag har jag uttalat, hurusom tillerkännande åt de med
praktisk lantmäteriverksamhet sysselsatta lantmätarna av dagtraktamenten
av statsmedel i stället för den nu till dem från jordägarna utgående
obetydliga ersättningen för kost och tidsspillan bör föranleda
höjning i förevarande anslag med 400,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
[123.]
Bese- och
traktamentspenningar.
(ordinarie
anslag.)
52
[123.]
410 Nionde huvudtiteln.
Därtill kommer att, på sätt chefen för civildepartementet förut i
dag utvecklat, anslaget behöver för tillgodoseende av sina hittillsvarande
ändamål höjas på grund av den av honom tillstyrkta höjning av dagtraktamentsbeloppen.
Den härav föranledda höjningen har av statskontoret
beräknats till 75,000 kronor.
På grund av alla dessa skäl anser jag anslaget böra höjas med
500,000 kronor till 650,000 kronor.
De förhållanden, som motivera ökningen, förefinnas redan år 1918
och jag bär förut framhållit, att för lantmätarnas del det under detta
år behövliga beloppet borde beräknas till 250,000 kronor. Därtill synes
för anslagets övriga ändamål böra läggas ett belopp av 50,000 kronor,
så att sammanlagda summan blir 30U,000 kronor. I betraktande av
den nya betydande utgift från anslaget, som lantmätarnas dagtraktamenten
medföra, synes det erforderliga beloppets beredande genom överskridande
av det ordinarie förslagsanslaget mindre lämpligt. Särskilt
förstärkningsanslag torde böra anvisas härtill å tilläggsstat för detta år.
Jag skall senare göra hemställan härom.
I detta sammanhang har jag att anmäla följande ärende.
Sedan kassaförlagskommittén i sitt betänkande den 20 mars 1917
föreslagit vissa åtgärder för förskotts väsendets avveckling och däribland
bland annat ifrågasatt, att de årligen återkommande förskottsutgifterna
för kostnad för uppskattning av arrendeavgift till kronan för jordägarandel
i vissa gruvor borde förklaras utgå tran anslag å nksstaten, hai
statskontoret i utlåtande den 25 oktober 1917 härom yttrat följande.
»Nådiga kungörelsen den 15 november 1907 med föreskrifter i fråga om
bestämmandet å kronans sida av beloppet utav den arrendeavgift, soin skall erläggas
för kronans jordägarandel i gruva m. in., stadgar, att ledamot av den nämnd, av
vilken beloppet av sagda arrendeavgift skall å kronans sida bestämmas, är berättigad
att uppbära ett arvode av 25 kronor för varje förrättningsdag. Dessutom äger
ledamot av nämnden, som icke är å sammanträdesorten bosatt, att för av uppdraget
föranledda resor åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje klassen
i gällande resereglemente. Arvoden, resekostnads- och traktamentsersättningar samt
gottgörelse för andra av nämndens uppdrag föranledda utgifter tillhandahållas vederbörande
av statskontoret och hava under de senaste sex åren uppgått till
;p. ............................................................... kronor 511:79
» 1912.................................................... » 518:40
» 1913 ............................................................... » 443: 80
» 1914 ............................................................... » 244: —
» 1915................................................................ » 161:80
» 1916 ............................................................... * 226: 60
eller i årligt medeltal ungefär 351 kronor.
Monde huvudtiteln.
411
Oaktat i förenämnda kostnader utöver resekostnader och traktamentsersättningar
ingå arvoden med flera kostnader, synes dock, för undvikande av särskilt
anslag för nu ifrågavarande jämförelsevis obetydliga utgiftsbelopp, lämpligen kunna
utverkas riksdagens medgivande, att kostnaderna må få utgå från nionde huvudtitelns
förslagsanslag till rese- och tråk t am entspenningar.»
Den av statskontoret sålunda föreslagna anordningen synes mig
lämplig.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att-Eders Kungl.
Maj: t måtte föreslå riksdagen att
dels höja ordinarie förslagsanslaget till rese- och
traktamentspenningar från .................. kronor 150,000
med ......................................................... t> 500,000
till ............................................................... » 650,0''>0;
dels och medgiva, att från ifrågavarande anslagmå
utgå arvoden m. fl. kostnader för uppskattningav
arrendeavgift till kronan för jordägarandel i gruva.
16. Skrivmaterialier och expenser, oförändrat ordinarie förslagsanslag
......................................................................................... kronor 150,000.
17. Kostnader lör kommittéer m. in.
Kassaförlagskommittén har i sitt den 20 mars 1917 avgivna betänkande
framlagt åtskilliga förslag till avveckling av det hittills använda
förskottsväsendet. Ett av dessa förslag avser uppförande i riksstaten
av särskilda förslagsanslag till bestridande av kostnaden för kommittéer
och utredningar genom sakkunniga. Kommittén föreslår beträffande
nionde huvudtiteln, att härtill uppföres ett förslagsanslag- fi
125,000 kronor.
Statskontoret har i utlåtande den 25 oktober 1917 över förenämnda
kommittébetänkande förklarat sig gilla principen att onödiggöra
förskott för kommitté kostnader medelst beviljande på förhand av förslagsanslag
för dylikt ändamål. Ämbetsverket har emellertid efter undersökning-
om ifrågavarande belopp för år 1916 ifrågasatt, att det föreslagna
anslaget under nionde huvudtiteln måtte höjas till 150,000 kronor.
Kungl. Maj:t har förut denna dag på föredragning av övriga departementschefer
beslutat framlägga för riksdagen förslag om beviljande
[124.]
Kostnader
för kommittéer
m. m.
(ordinarie
anslag.)
412
Nionde huvudtiteln.
[124.]
[125.]
Extra
utgifter.
(ordinarie
anslag.)
av anslag under de särskilda huvudtitlarna för ifrågavarande ändamål.
Detta bör även ske ifråga om nionde huvudtiteln.
Enligt kommitténs och statskontorets utredningar hava dessa kostnader
vad jordbruksärendena vidkommer under åren 1911—1916 uppgått
till följande belopp i runda tal:
1911
1912
1913
1914
1915
1916
kronor 102,000
» 136,000
» 92,000
» 166,000
» 141,000
» 251,000.
Medeltalet av dessa belopp är 148,000 kronor. I betraktande av
de stora växlingarna å anslaget och de ökade utgifterna under de sista
åren samt den omständigheten, att man torde böra räkna med höjda
arvodesbelopp för ledamöter i kommittéer och liknande utredningar, lärer
lägre belopp än det av statskontoret föreslagna icke böra nu ifrågasättas.
Enahanda belopp bör även för innevarande år begäras av riksdagen
och jag har för avsikt att göra hemställan härom vid behandlingen
av de anslag, som böra äskas å tilläggsstat för år 1918.
För närvarande hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till kostnader för kommittéer, kommissioner
och utredningar genom sakkunniga uppföra under nionde
huvudtiteln från och med år 1919 ett ordinarie förslagsanslag
å...................................................... kronor 150,000.
\
18. Extra utgifter.
Det under nionde huvudtiteln upptagna ordinarie reservationsanslaget
till extra utgifter är bestämt till ett belopp av 10,000 kronor.
Under åberopande av vad statsrådet och chefen för finansdepartementet
förut i dag anfört angående ökning av de särskilda huvudtitlarnas
anslag för detta ändamål och med förmälan, att jag kommer att
göra särskild hemställan angående ökat anslag härtill å tilläggsstat för
år 1918, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att höja ordinarie reservationsanslaget till extra
utgifter från .............................................. kronor 10,000
med .............................................................. » 10,000
till ................................................................. » 20,000.
Nionde huvudtiteln.
413
19. Tillfällig löneförbättring ät vissa lärare vid statsunderstödda lantbruks
u
ndervisn i ngsanstalter.
Riksdagen medgav år 1917, att statsbidrag finge för beredande [126.)
under läsåret 1917—1918 av tillfällig löneförbättring åt lärare vid stats- laue.
understödda lantmannaskolor enligt vissa av riksdagen angivna grunder ^vissalararr
utgå från det ordinarie förslagsanslaget till lantmannaskolor. vid staU
Vissa
framställningar om beredande av dylik löneförbättring för läs- "lantbluhsaret
1918—1919 hava inkommit men icke ännu vunnit vederbörlig ut- undervis.
redning. Då frågan, i vilken omfattning dylik löneförbättring må aZtaitcr.
kunna medges, bör tillsvidare hållas öppen, hemställer jag nu allenast, (extra anslag.)
att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i avbidan på den proposition angående anslag
till tillfällig löneförbättring åt vissa lärare vid
statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalter, som
Kung!. Maj:t må komma att avlåta till riksdagen, för
detta ändamål å extra stat för år 1919 beräkna ett
förslagsanslag av....................................... kronor 80,000.
20. Löneförbättring åt vissa vaktmästare in. fl.
Under åberopande av vad statsrådet och chefen för finansdepartementet
förut denna dag till statsrådsprotokollet över finansärenden anfört
i fråga om löneförbättring åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att i avbidan på den proposition angående löneförbättring
åt vissa vaktmästare och med dem jämförliga
befattningshavare, som Kungl. Maj:t må komma
att avlåta till riksdagen, för detta ändamål å ordinarie
. stat beräkna ett förslagsanslag, högst... kronor 18,000.
*
21. Extra lönetillägg.
Under nionde huvudtiteln har sedan en följd av år anvisats anslag T128.
å extra stat till extra lönetillägg för det löpande året. Enligt vad stats- Extra iönrrådet
och chefen för finansdepartementet förut denna dag anfört till mäg3
(extra anslag.)
[127.]
Löneförbättring
åt vissa
vaktmästare
m. fl.
(ordinarie
anslag.;
128.]
£129.3
Tryckning*
kostnader.
''ordinarie
anplAgr.)
414 Nionde huvudtiteln.
statsrådsprotokollet över iinansärenden bör nu av riksdagen äskas dylikt
anslag såväl för innevarande år å tilläggsstat för samma år som ock
för år 1919.
Utgifterna från detta anslag hava under år 1917 uppgått till allenast
840 kronor. Vid sådant förhållande synes anslagsbeloppet kunna sänkas
till 1,000 kronor.
Om anslag å tilläggsstat skall jag göra särskild hemställan.
Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till beredande i enlighet med de i statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag angivna
grunder av extra lönetillägg för år 1919 åt en del
tjänstemän vid under jordbruksdepartementet lydande
stater å extra stat för år 1919 anvisa såsom förslagsanslag
ett belopp av.................................... kronor 1,000.
22. Tryckningskostnader.
Till tryckningskostnader är å ordinarie stat uppfört ett förslagsanslag
av 32,259 kronor.
För jämnande av huvudtitelns slutsumma torde dessa anslag böra
höjas med 12 kronor och hemställer jag fördenskull, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att höja förslagsanslaget till tryckningskostnader
{rån kronor 32,259
med............................................................... 11
till ............................................................... » 32,271.
Beträffande här förut omförmälda ordinarie anslag, vid vilka jag
icke gjort någon framställning, har jag icke att föreslå någon förändring.
I sammanhang härmed ber jag dock få erinra, att vid bifall till vad i
den under punkten 127 omförmälda propositionen kan bliva föreslagetvissa
i ordinarie avlöningsstater uppförda vaktmästare och med dem
jämförliga befattningshavare komma att erhålla avlöningsförmåner utöver
vad i vederbörande stat angives.
Nionde huvudtiteln.
4 in
Av nionde huvudtitelns ordinarie anslag, som för
uppgå till.......................................................................................
komma vid bifall till de av mig framställda förslag
följande anslag att höjas, nämligen:
till lantbruksstyrelsen.............................. med kr. 71,400
» befrämjande i allmänhet av jordbruk
och lantmannanäringar.................. )> » 8,000
» undervisningsanstalter för jordbruk
och lantmannanäringar.................. » » 04,500
» fiskerinäringens undersiöd............... » j> 10,300
»> skogshögskolan och statens skogs
försöksanstalt.
................................. » » 7,250
» den lägre skogsundervisningen och
skogshushållning i allmänhet...... » » 10,000
» rikets allmänna kartverk.................. » » 89,200
» veterinärundervisningen .................. » » 12,550
t> bidrag till skjutsentreprenader...... » » 100,000
d rese- och traktamentspenningar ... » » 500,000
» extra utgifter....................................... y, » 10,000
» tryckningskostnader........................... » y> 12
tillhopa kr. 883,212.
Därjämte komma följande nya ordinarie
anslag att upptagas, nämligen:
till släckning av skogs
-
eld........................... |
med |
kr. |
50,000 |
|
statens meteorolo- |
||||
gisk-hydrografiska |
||||
anstalt.................... |
» |
» |
137,700 |
|
» |
odlingshjälp åt inne- |
|||
havare av odlings- |
||||
lägenheter m. fl... |
» |
» |
25,000 |
|
)) |
kostnader för kom- |
|||
mittéer m. m....... |
y> |
» |
150,000 |
|
» |
löneförbättring åt |
|||
vissa vaktmästare |
||||
m. fl...................... |
y> |
» |
18,000 |
380,700
Summa kr. 1,263,912.
Transport kr. 1,263,912
innevarande år
kr. 8,975,252
kr. 8,975,252
416
Nionde huvudtiteln.
Transport kr. 1,263,912 kr. 8,975,252
Däremot komma följande ordinarie anslag
att ur denna huvudtitel uteslutas, näm
-
ligen: till fattigvården i Stock-holm och landsorten |
med kr. |
9,564 |
|
» fattigvården i allmän-het ............................. |
» |
400,000 |
|
» odlingshjälp åt krono-nybyggare .............. |
» |
» |
4,500 |
» odlingshjälp till inne-havare av skogstorp |
» » |
20,000 |
varigenom inalles uppstår en ökning å de ordinarie anslagen
............................................................................. med kr.
så att de ordinarie anslagen komma att för år 1919
................................... till kr.
829,848
9,805,100
uppgå..............................................................•;..........
Å extra stat hava för innevarande år under nionde huvudtiteln
anvisats anslag å .......................... kr 46,967,748
Summan av de av mig för år 1919 tillstyrkta
anslag å extra stat understiger
detta belopp .................................... med kr. 22,368,848
varande å extra stat för år 1919 tillstyrkta anslag å
tillhopa................................................................................... kr. 24,598,900
vadan huvudtitelns slutsumma kommer att uppgå till ... kr. 34,404,000
och understiga motsvarande summa för år 1918 ............ » 55,943,000
mea............... ................................................................................. » 21,539,000
Statsrådets övriga ledamöter instämde i vad departementschefen
sålunda hemställt.
Hans Maj:t Konungen täcktes därtill lämna bifall;
och skulle utdrag av detta protokoll överlämnas
till finansdepartementet såsom ledning vid författandet
av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behov.
Ur protokollet:
Eric Paulson.
Nionde huvudtiteln.
417
Innehållsförteckning.
A.
B.
C.
Departementet.
1. Departementschefen ....................................
2. Departementets avdelning av Kungl. Majrts
kansli ............................................... ..
Lantbruksstyrelsen.
[l.J 1. Lantbruksstyrelsen
Lanthushållningen
1.
12.]
[3.]
[4-]
L5-]
[6.]
[7-1
[8-J
Befrämjande i allmänhet av jordbruk och
lantmannanäringar.............................
Försöksverksamhet vid lantbruks- och
lantmannaskolor....................................
2. Lantbruksingenjörer och deras biträden.....
3. Undervisningsanstalter.................................
a. Lantbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp ....................................................
Hovbeslagsskolan vid Alnarp ............
Lantbruksskolor ...................................
Statskonsulenter....................................
Reseunderstöd för lantbrukets studerande.
..................................................
Lantmannaskolor....................................
Lanthushållsskolor...............................
Understöd åt elever vid lägre lant
bruksundervisningsanstalter
..........
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
b.
c.
d.
e.
f.
g
h.
Ordinarie anslag Kronor |
Extra anslag Kronor |
Sid. |
17,000 |
2 |
|
115,500 |
2 |
|
1 |
2 |
|
151,300 • |
2 3 |
|
425,450 |
3 |
|
! |
3 |
|
101,900 |
9 |
|
820,200 |
10 10 11 13 23 24 25 38 53 |
T18
Nionde huvudtiteln.
i Ordinarie i |
Extra |
|||
. |
anslag |
anslag |
Sid. |
|
Kronor |
Kronor |
|||
[9.] |
i. |
| 1 Bränsle in. m. vid lantbruksinstitu- j |
||
tet vid Ultuna................................... |
7,500 |
38 |
||
10.] |
j- |
Bränsle m. m. vid lantbruks- och |
||
mejeriinstitutet vid Alnarp ........... |
8,500 |
39 |
||
in.] |
k. |
Försöksloge vid Ultuna...................... |
19,000 |
40 |
1. |
Institutionsbyggnad vid Alnarp för i |
1 |
||
professor N. H. Nilsson-Ehles ärft- |
||||
lighetsforskning ................................ |
46 |
|||
[12.] |
m. |
Utbildningskurser för kontrollassisten- j |
||
ter..........................................................'' |
14,800 |
48 |
||
[13-| |
n. |
Utbildningskurser för ladugårdsför-1 |
||
män och svinskötare ........................i |
20,000 |
49 |
||
[14.] |
0. |
Utbildningskurser för kvinnliga ladu- |
||
gårdsskötare i Norrland och Dalarna |
7,000 |
50 |
||
LIS.] |
V• |
Jordbrukskonsulenter............................j |
80,000 |
50 |
[16.] |
q- |
Vandringsrättare...................................j |
48,000 |
51 |
[17.] |
r. |
Ängsmästare ....................................| |
10,000 |
54 |
[18.] |
8. |
Stipendiat i boskapsskötsel och mejeri- |
||
hushållning m. m............................j |
1,500 |
61 |
||
[19.] |
t, |
Fredrika Bremerförbundets lanthus- j |
i |
|
hållningsskola vid Rimforsa........... |
8,000 |
62 |
||
[20.] |
U. |
Lanthushållningsskolan vid Brogård |
5,500 |
63 |
4. Hästaneln. |
64 |
|||
a. |
Hästavelns förbättrande ...................i 370,470 |
1 |
64 |
|
[21.] |
b. |
Extra personal vid Flyinge hingst- j |
||
depå ...............................................| |
4,630 |
65 |
||
[22.] |
c. |
Åtgärder för inhemska häststammar j |
20,000 |
65 |
[23.] |
d. |
Stamboksföring rörande hästar |
6,000 |
67 |
5. Boskapsskötsel in. in. |
68 |
|||
a. |
Förekommande och hämmande av |
|||
smittsamma sjukdomar bland hus- j |
||||
djuren ................................................1 *0,000 |
68 |
|||
[24.1 |
b. |
Karantänsanstalten i Haparanda för! |
||
husdjur.............................................. |
1,000 |
68 |
||
[25.1 |
C. |
Avelscentra för nötboskap ................ |
27,000 |
69 |
Nionde liuviidtiteln.
419
Ordinarie Extra |
||||
anslag anslag |
Sid. |
|||
Kronor j Kronor |
||||
126.] |
d. Nötboskapsaveln inom Norrbottens län |
5,000 |
i 69 ! |
|
[27,] |
e. Förekommande och hämmande av tuber- i |
i |
||
kelsjukdomar hos nötkreaturen ........ |
115,000 |
70 |
||
[28.] |
f. Svinavelns höjande .............................. |
65,000 |
72 |
|
[29-] |
g. Fåravelns befrämjande..........................• |
35,000 |
! 72! |
|
[30.] |
h. Fjäderfäavelns befrämjande................... |
20,000 |
73 |
|
[31.J |
i. Biskötselns befrämjande ........................ |
6,000 |
76 |
|
6. |
Lantbruksmöten. |
76 1 |
||
[32,] |
7. |
RedsTcapsprovningsanstalter........................! |
26,500 |
77: |
8. |
Kemiska stationer m. in. |
79, |
||
[33-] |
a. Kemiska stationer................................... |
48,000 |
79 |
|
[34.] |
b. Kemisk-växtbiologisk anstalt inom |
79 |
||
Norrbottens län................................... |
18,200 |
80! |
||
9. |
Befrämjande av mossodlingar. |
87! |
||
[35,| |
a. Svenska mosskulturföreningen ............j |
70,000 |
87 i |
|
[36.] |
b. Försöksgård vid Alträsk........................ |
10,000 |
95! |
|
10. |
Befrämjande av fröodlingen. |
103; |
||
[37.] |
a. Frökontrollanstalter................................j |
10,000 |
1031 |
|
[38.] |
b. Befordrande av inhemsk fröodling .....I |
15,000 |
104! |
|
[39.] |
e. Sveriges utsädesförening........................j |
106,000 |
105! |
|
11. |
Mindre jordbruket. |
109 f |
||
[40.] |
a. Höjande av det mindre jordbruket ....; |
! 400,000 |
109 |
|
[«•] |
b. Statskonsulent för det mindre jordbruket j |
9,100 ! 115 |
||
[42.] |
c. Ordnad bokföring vid mindre jord-! |
! |
||
bruk ................................................I |
15,000 |
116 |
||
[43.] |
12. |
Smörprovningar in. in..............................1 |
16,000 I |
117 |
13. |
Vatten avtappningar in. m. |
* |
119 |
|
[44.] |
a. Norrländska avdikningsanslaget ...........j |
O O o o o T-H |
119 |
|
[45.] |
b. Allmänna avdikningsanslaget................I |
j 800,000 i |
120 |
|
14. |
Torvtillgångarnas tillgodogörande. |
| |
125 |
|
[46.] |
a. Åtgärder för torvtillgångarnas tillgodo- j |
f |
||
görande .............................................i |
| 150,000 |
125 |
||
[47.] |
b. Torvingenjörer och torvassistent ........ |
42,700 |
127 |
|
[48.] |
c. Torvskola ...............................................i |
8,000 |
128 |
|
[49.] |
d. Undersökning av staten tillhöriga mos- ! |
i |
||
sar ........................................................: |
9,500 |
1291 |
420
Nionde huvudtiteln.
[50.] e. Undersökningar av torvmarker i södra
Sverige ................. ............................
15. Husslöjden.
a. Befrämjande av husslöjden....................i
[51.] b. Andre instruktör i husslöjd
[52.] 16. Lindring av fraktkostnader för kalk ........j
[53.] 17. Statskonsulent för landsbygdens elektrifiering.
.............. i
[54.] 18. Upplysningsverksamhet angående försälj-1
ning sfär envig ar........................................i
I). Fiskeriväsendet.
[55.] |
1. |
Fiskerinäringens understöd ....................... |
[56.] |
2. |
Undervisningskurser i navigation för bo-huslänska fiskare ................................... |
[57.] |
3. |
Södra Sveriges fisker iförening.................... |
4. |
Hydrografisk-biologiska havsundersöknin-gar. |
|
[58.] |
a. Hydrografisk-biologiska undersöknin-gar av de Sverige omgivande haven |
|
[59.] |
b. Underhålls- och driftkostnad för far-tyget Skagerak.................................... |
|
[60.] |
c. Försäkring av fartyget Skagerak ........ |
|
[61.] |
5. |
Underhålls- och driftkostnad för fartyget |
[62.] |
6. |
Ett armerat ångfartygs stationerande vid |
[63.] |
7. |
Fiskehamnar .................................................. |
E. Skogsväsendet
[64.]
1. Skogsundervisning m. m.
a. Skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt.
...........................................
Ordinarie | |
Exlra anslag Kronor |
Sid. |
1 |
85,000 |
130 |
136 |
||
25,000 |
136 |
|
3,500 |
137 |
|
2,000,000 |
138 |
|
15,000 |
139 |
|
10,000 |
141 |
|
146 |
||
131,300 |
146 |
|
1,550 |
146 |
|
22,000 |
149 |
|
152 |
||
34,100 |
152 |
|
46,000 |
153 |
|
14,400 . i |
155 |
|
10,000 |
157 |
|
159 |
||
1 510,000 i |
161 |
|
i 165 |
||
165 |
||
200,950 |
1165 |
Monde huvudtiteln.
421
Ordinarie |
Extra |
||||
anslag |
anslag |
Sid. |
|||
Kronor |
Kronor |
||||
165. | |
b. |
Docentstipendium och studieundei''stöd |
|||
vid skogshögskolan ....................... |
3,700 |
173 |
|||
166-1 |
C. |
Personligt ålderstillägg till extra lära- |
. |
||
ren vid skogshögskolan G. Grönberg |
500 |
174 |
|||
[67.] |
d. |
Diverse behov vid skogshögskolan .... |
65,900 |
176| |
|
[68.] |
e. |
Diverse behov vid statens skogsfru-- |
|||
söksanstalt........................................... |
19,450 |
203 |
|||
[69.] |
f''. |
Specialundersökningar rörande de norr- |
|||
[70.] |
ländska skogarnas föryngring ........ |
23,600 |
210 ! |
||
g- |
Den iägre skogsundervisningen och |
||||
skogshushållning i allmänhet ........... |
120,000 |
212 |
|||
[71-J |
h. |
Tillfälligt lönetillägg åt skogsrättare |
3,200 |
216 |
|
[72.] |
i. |
Fortsättningsskolan vid Kloten............ |
15,700 |
216 |
|
j- |
Tillsyn å enskildas skogar i lapp- |
||||
markerna och Sårna socken ............ |
200,000 |
217 ] |
|||
k. |
Tillsyn å enskildas skogar i Väster- |
||||
bottens och Norrbottens läns kust-land ................................................... |
130,000 |
217 |
|||
173.] |
1. |
Okade utgifter för tillsyn å enskildas |
|||
skogar i Västerbottens och Norr-bottens läns kustland........................ |
80,000 |
217 |
|||
[74.] |
in. |
Skogsvård å enskildas skogar i Väster- |
|||
[75.] |
bottens och Norrbottens län samt |
98,000 |
218 |
||
n. |
Skogsodlingens befrämjande ................ |
90,000 |
218 |
||
[76.] |
0. |
Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet .... |
O CD |
219 1 |
|
[77.] |
2. Reglering av flottleder ................................ |
300,000 |
2191 |
||
[78,] |
3. Släckning av skogseld ................................ |
50,000 |
221 |
||
* F. Lantinäteriväsendet. |
223 |
||||
1. Lantmäteristaten. - |
223 |
||||
a. |
Lantmäteristaten .................................... |
536,400 |
223 |
||
[79.] |
b. |
Lantmäteristyrelsens reproduktionsan- |
|||
stalt ........................................... |
6,000 |
223 |
|||
[80.] |
c. |
Okat arbetsbiträde hos lantmäteristy- |
|||
relsen ................................................... |
18,300 |
224 |
422 Nionde huvudtiteln.
Ordinarie |
Extra |
|||
anslag |
anslag |
Sid. |
||
Kronor |
Kronor |
|||
d. Dagtraktamenten åt lantmätare ........ |
225 |
|||
[Bl-i |
e. Arvoden åt vissa lantmäteriauskultanter |
105,000 |
230 |
|
[82] |
f. Lantmäteriundervisningen .................... |
39,800 |
233 |
|
[83.] |
g. Lantmätares tjänsteresor........................ |
20,000 |
236 |
|
[84.] |
h. Reparation och renovation av kartor |
|||
i lantmäterikontoren i länen ........... |
15,000 |
237 |
||
[85.] |
i. Nya registratur och arkivens ordnande |
|||
i lantmäterikontoren i länen............ |
8,000 |
239 |
||
[86.] |
j. Inbindning av handlingar i lantmäteri- |
|||
kontoren i länen .............................. |
3,500 |
240 |
||
[87.] |
k. Anskaffande för lantmäteri^ ntoret i |
|||
Karlstad av kopior av vissa kartor |
||||
m. in..................................................... |
10,000 |
243 |
||
[88.] |
1. Skrivhjälp å lantmäterikontoren i länen |
40,000 |
244 |
|
T89.] |
m. Anskaffande för lantmäterikontoren i |
|||
länen av kopior av kartor m. m |
||||
angående statens järnvägars jord- |
||||
områden............................................... |
8,500 |
245 |
||
2. Skiften och avoittringar. |
247 |
|||
a. Skiften och avvittringar...................... |
100,000 |
247 |
||
[90.] |
b. Tilläggsavvittring i Västerbottens läns |
|||
lappmark ........................................... |
30,000 |
247 |
||
3. Utflyttnings hjälp efter skiften ................... |
50,000 |
248 |
||
(t. Rikets allmänna kartverk. |
• |
248 |
||
[91.] |
1. Rikets allmänna kartverk ................... |
430,000 |
248 |
|
[92.] |
2. Diverse behov vid rikets allmänna |
|||
kartverk............................................... |
10,000 |
249 |
||
[93.] |
3. Namngranskning ................................... |
3,000 |
249 |
|
H. Geologiska samt meteorologiska och hydro- |
! |
|||
grafiska undersökningar. |
. |
249 |
||
1. Sveriges geologiska undersökning. |
i |
249 |
||
a. Sveriges geologiska undersökning........ |
101,530 |
249 |
||
[94,1 |
b. Fältarbeten in. m................................. |
72,700 |
250 |
|
[95.] |
e. Ökade medel till expenser................... |
17,000 |
260 |
Monde lumidt Urin.
123
Ordinarie Extra |
)“■ |
||
anslag anslag |
1 Sid. |
||
Kronor j Kronor |
1 |
||
196. | |
<1. Praktisk-geologisk undersökning i |
j |
1 |
Jämtlands och Västerbottens ilän .... |
6,500 |
262 |
|
2. Meteorologiska och hydrografiska under- |
|||
sökningar. |
267 |
||
197-1 |
a. Statens meteorologisk-hydrografiska |
||
anstalt ............................................ |
137,700 |
267 |
|
[98. [ |
b. Diverse behov vid statens meteorolo- |
||
gisk-hydrografiska anstalt ................ |
63,200 |
356 |
|
199. j |
c. Meteorologiska telegram från Färöarna |
||
och Island.................................... |
2,500 |
358 |
|
1.100.] |
d. Undersökningar av de högre luftlagren |
720 |
359 |
1101.1 |
e. Meteorologiska observationer å Pårte- |
||
tjåkko....................................... |
7,000 |
360 |
|
[102.] |
f. Meteorologiska iakttagelser i Abisko |
3,150 |
361 |
[103.] |
g. Hydrogeologiska specialundersökningar |
3,000 |
363 |
1. Veterinärväsendet. |
; 1 |
363 |
|
1. |
Veterinärundervisningsanstalter. |
! |
363 |
L104.] |
a. Veterinärhögskolan ................................ |
363 |
|
Veterinärundervisningen........................ |
191,550 i |
381 |
|
[105.] |
b. Diverse behov vid veterinärhögskolan |
71,000 |
381 |
[106.] |
c. Personlig lönefyllnad åt vaktmästare |
||
vid veterinärhögskolan........................ |
600 |
381 ! |
|
9 ■4‘ |
Statens veterinärbakteriologiska anstalt. |
382) |
|
a. Statens veterinärbakteriologiska an- |
|||
stalt ............................................ |
4-2,700 |
382 |
|
[107.] |
b. Diverse behov vid statens''veterinär- |
1 |
|
• |
bakteriologiska, anstalt........................ |
28,900 |
383 |
3. |
Veterinär staten ............................................... |
232,500 | |
386 |
.1. Vägunderhållet och skiutsväsendet. |
: |
387 |
|
1. |
Vägunderhållet. |
387 |
|
a. Bidrag till vägunderhållet på landet |
1,350,000 | |
387 |
|
[108.] |
b. Kostnad för vägdelningar .................... |
25,000 |
387 |
[109.] |
e. Understöd åt synnerligt betungade väg- |
-! . |
|
hållningsdistrikt ................................ |
i 150,000 |
387 |
424
Nionde huvudtiteln.
1 |
Ordinarie |
Extra |
|
• |
anslag |
anslag |
Sid. |
[110.] d. Svenska vägföreningen |
! |
8,000 |
388 |
2. Färjor och färjkarlir ................................... |
379 |
393 |
|
[111.] 3. Bidrag till skjutsentreprenader........................ |
400,000 I |
393 |
|
K. Diverse. |
394 : |
||
1. Ålderstillägg .................................................... [112.] 2. Odlingshjälp åt innehavare av odlingslägen- |
140,000 |
394 ! |
|
heter m. fl.................................................... |
25,000 |
394 | |
|
3. Belöningar för rovdjurs dödande.................... |
38,000 |
395 |
|
4. Ersättning till hushållningssällskapen för till |
|||
ningsmedel................................................... |
2,100,000 |
395 |
|
[113.] 5. Jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen |
21,000 |
395 |
|
[114.] 6. Jordbruksstatistiken...................................... |
30,000 |
397] |
|
[115.] 7. Befrämjande av avsättning i främmande länder av alster av svenska lantbruket |
|||
m. m............................................................. |
29,000 |
398] |
|
[116.] 8. Internationella lantbruksinstitutet i Rom .... |
4,000 |
401 |
|
[117.] 9. Understöd åt föreningar för jordbrukskredit |
35,000 |
402 |
|
[118.] 10. Inventering av odlingsjord å kronomarker i |
90,000 |
||
Norrland och Dalarna ............................... |
403] |
||
[119.] 11. Kolonisation å vissa kronoparker ................ |
225,000 |
406 j |
|
[120.] 12. Åtgärder i prisreglerande syfte.................... [121.] 13. Beredande av lindring i de mindre bemed- |
10,000,000 • |
407[ i |
|
lades levnadsvillkor .................................... |
5,000,000 |
408 |
|
[122.] 14. Anordnande av kylinrättningar .................... |
500,000 |
408] |
|
[123.] 15. Rese-och traktamentspenningar.................. |
650,000 |
409! |
|
16. Skrivmaterialier och expenser....................... |
150,000 |
• |
411 |
[124.] 17. Kostnader för kommittéer m. in................. |
150,000 |
411 |
|
[125.] 18. Extra utgifter ................................................ |
20,000 |
412| |
|
[126.] 19. Tillfällig löneförbättring åt vissa lärare vid |
j | |
||
anstalter........................................................ |
. |
80,000 |
413] |
[127.] 20. Löneförbättring åt vissa vaktmästare m. fl. |
18,000 |
413 |
|
[128.] 21. Extra lönetillägg ........................................... |
1,000 |
413 |
|
[129.] 22. Tryckningskostnader...................................... |
32,271 |
414 |
|
9,805,100 |
{24,598,900 |
STOCKHOLM, JSAAC MAECU8’ BOKTEYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1918.
Tionde huvudtiteln.
1
Tionde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari
1918.
Närv arand e:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén.
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Sedan de till nionde huvudtiteln hörande frågor blivit på föredragning
av vederbörande departementschef prövade, anhöll chefen för finansdepartementet,
statsrådet Thorsson, att få anmäla de frågor, som rördo
regleringen av
tionde huvudtiteln,
innefattande pensions- och indragningsstaterna, och omnämnde därvid
till en början följande ordinarie anslag, i vilka ändring icke föreslås,
nämligen:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
1
2
Tionde huvudtiteln.
A. Det civila pensionsväsendet.
1. Pensionering av civila tjänstinnehavare, oförändrat ordinarie
förslagsanslag ......................................................................kronor 1,900,000.
2. Förvaltningsbidrag till en ny änke- och pupillkassa för civilstaten,
oförändrat ordinarie anslag .................................... kronor 35,000.
3. Till gäldande av statens andel i kostnaden för pensionering''
av extra provinsialläkare, oförändrat ordinarie förslagsanslag.
.................................................................................... kronor 15,000.
4. Till gäldande av statens andel i kostnaden för pensionering
av lasarettsläkare, oförändrat ordinarie förslagsanslag kronor 25,000.
5. Bidrag till sjuksköterskors pensionering, oförändrat ordinarie
förslagsanslag .......................................................................... kronor 15,000.
6. Till bestridande av statens bidrag till pensionering av barnmorskor,
oförändrat ordinarie förslagsanslag .................. kronor 30,000.
7. Till gäldande av kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas
pensionsanstalt, oförändrat ordinarie förslagsanslag, högst kronor 11,000.
8. Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, oförändrat ordinarie
förslagsanslag ......................................................................... kronor 101,000.
Härefter anförde chefen för finansdepartementet:
9 och 10. Förbättring av pensioneringen från handelsflottans pensionsanstalt.
Fl o. 2.] På framställning av Kungl. Maj:t har riksdagen för vart och ett
Handels- av åren 1910 — 1918 till förbättring av pensioneringen från handels^sionsanstait
flottans pensionsanstalt å extra stat under riksstatens tionde huvudtitel
(extra anslag.) beviljat ett förslagsanslag å 31,000 kronor. Med anslaget har avsetts
Tionde huvudtiteln.
i)
att höja pensionsbeloppet i anstaltens Mjärde klass, omfattande sjöfolk,
som icke äro fartygsbefälhavare, styrmän eller maskinister, från 60 till
DO kronor.
I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar har
riksdagen därjämte till förbättring av pensioneringen inom de tre första
klasserna av handelsflottans pensionsanstalt för vart och ett av åren
1913—1918 beviljat å extra stat under riksstatens tionde huvudtitel ett
anslag av likaledes 31,000 kronor, för år 1918 betecknat förslagsanslag,
högst.
Vid föredragning den 25 juni 1917 av riksdagens skrivelse den
12 i samma månad, däri riksdagen anmält sitt beslut att för år 1918
bevilja om förmälda tvenne anslag, bemyndigade Kungl. Maj:t direktionen
över handelsflottans pensionsanstalt att till en var, som i enlighet
med bestämmelserna i reglementet för handelsflottans pensionsanstalt
och direktionens därå grundade beslut komme att för år 1918 eller
någon del därav uppbära pension inom fjärde klassen, för motsvarande
tid utbetala fyllnadspension efter 30 kronor för år räknat ävensom att
efter ingången av år 1918 hos statskontoret, i mån av behov och mot
redovisningsskyldighet, rekvirera för utbetalande av dylika fyllnadspensioner
erforderliga medel, som statskontoret skulle hava att till direktionen
utanordna från förstnämnda, av riksdagen till förbättring av
pensioneringen från handelsflottans pensionsanstalt anvisade förslagsanslag
å 31,000 kronor.
Beträffande omförmälda till förbättring av pensioneringen inom
anstaltens tre första klasser beviljade anslag å 31,000 kronor förordnade
Kungl. Maj:t,
att anslaget skulle användas uteslutande för pensioneringen inom
de tre första klasserna av handelsflottans pensionsanstalt;
att de i § 4 av reglementet för nämnda pensionsanstalt den 29
januari 1864 meddelade bestämmelser angående proportionen av pensionsrummens
antal i de olika klasserna icke skulle i fråga om användningen
av det nya anslaget äga tillämpning;
att de tre första klasserna skulle vid anslagets fördelning betraktas
såsom en pensionsklass och de inom desamma pensionssökande sålunda
erhålla pension från anslaget i den ordning, de blivit inom anstalten
pensionsberättigade, oavsett vilken klass de tillhörde; samt
att utbetalningen av de med tillhjälp av ifrågavarande anslag beviljade
nya pensionerna skulle verkställas å de tider, i den ordning och
efter de grunder, som sagda reglemente i övrigt föreskreve; och anbefallde
Kungl. Maj:t tillika statskontoret att efter ingången av år 1918
4 Tionde huvudtiteln.
till direktionen på rekvisition och mot redovisningsskyldighet utbetala
sistberörda anslag.
I skrivelse den 21 december 1916 har nu direktionen över handelsflottans
pensionsanstalt gjort framställning om beredande åt pensionsanstalten
av anslag för enahanda ändamål å extra stat för år 1919 med
samma belopp, som beviljats för år 1918.
På grund härav och då anslag för ifrågavarande ändamål är av
behovet påkallat jämväl för år 1919, hemställer jag, att Eders Kung!.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att å extra stat för år 1919 under riksstatens
tionde huvudtitel bevilja
dels till förbättring av pensioneringen från handelsflottans
pensionsanstalt ett förslagsanslag
å................................................... kronor 31,000;
dels ock till förbättring av pensioneringen inom
de tre första klasserna av handelsflottans pensionsanstalt
ett förslagsanslag, högst............ kronor 31,000.
Departementschefen erinrade härefter, att Kungl. Maj:t enligt finansdepartementet
tillhandakomua protokollsutdrag förut beslutat avlåtande
till riksdagen av följande framställningar, som jämte ordinarie anslag,
i vilka ändring icke föreslås, skulle här antecknas, nämligen:
11. Bidrag till kungl. hovkapellets pensionsinrättning, oförändrat
ordinarie anslag........................................................................... kronor 3,000.
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
12. Statsbidraget till pensionering av änkor och barn efter lärare
vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m.
(se bil. 4 vid detta prot., sid. 85)
rg -j att riksdagen måtte till höjande av det såsom bidrag till pensio
s,
taiMdraget nering av änkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, pedagogier,
in PaTa°tkor 8eminarier m- m- uppförda ordinarie anslaget, för närvarande utgörande
™ch barn ''efter 145,780 kronor, bevilja ett belopp av 11,496 kronor; kommande omlärare
vid au- förmälda anslag1 härigenom att uppgå till ....................... kronor 157,276.
manna läro- & fe rro
verk, pedago
gier,
semina- 13. Bidrag till pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen
ner m. m. läroanstalter, oförändrat ordinarie förslags
(°ands?a”)e
anslag.............................................................................................. kronor 68,000.
Tionde huvudtiteln.
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
b
14. Beredande av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda
enskilda läroanstalterna.
(se bil. 4 vid detta prot., sid. 87)
att riksdagen måtte ior beredande, enligt av riksdagen godkända
grunder, av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid de statsunderstödda
enskilda läroanstalterna anvisa under riksstatens tionde huvudtitel på
extra stat för år 1919 ett förslagsanslag å.......................... kronor 45,000.
15. Bidrag till folkskollärares pensionering.
(se bil. 4 vid detta prot., sid. 88)
att riksdagen måtte, i avbidan på proposition angående löne- och
pensionsreglering för lärarpersonalen vid folkskolor, beräkna för ändamålet,
i vad det avser pensionsreglering, en ökning av det ordinarie
anslaget till bidrag till folkskollärares pensionering
med 3,650,000 kronor till ................................................. kronor 4,331,892.
16. Bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa, oförändrat
ordinarie anslag.......................................................................... kronor 76,811.
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
17. Bidrag till småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.
(se bil. 4 vid detta prot., sid. 88)
att riksdagen måtte höja det under riksstatens tionde huvudtitel
på ordinarie stat under rubriken: bidrag till småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
uppförda förslagsanslaget från dess nuvarande
belopp........................................................................................ kronor 250,000
till ............................................................................................ » 330,000
eller med .................................. » 80,000.
18. Bidrag till dövstumlärarnas pensionsanstalt, oförändrat ordinarie
förslagsanslag ............................................................. kronor 35,000.
[4,1
Jfr,redande av
til lägy spenat
oncr åt vissa
Lärarinnor vid
de statsunderstödda
enskilda
läroanstalterna.
(extra anslag-.)
[5-]
Bidrag till
folkskollärares
pensionering.
(ordinarie
anslag.)
[6.]
Bidrag till
småskollärares
ro. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt.
(ordinarie
anslag)
[<•]
Understöd åt
pensionerade
kronojägare.
(extra anslag.)
Livräntor till
stallbetjänten
E. Andersson
Hennings
änka och barn.
6 Tionde huvudtiteln.
på jordbruksdepartementets föredragning:
19. Tillfälliga understöd åt pensionerade kronojägare.
(se bil. 5 vid detta prot., sid. 110)
att riksdagen måtte å extra stat under tionde huvudtiteln för år
1919 uppföra ett förslagsanslag av ........................................ kronor 2,000.
för utdelande av tillfälliga understöd åt pensionerade kronojägare, under
villkor att understöd ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara
i behövande omständigheter och antingen erhållit avsked med pension
från allmänna indragningsstaten till belopp understigande 500 kronor
eller ock under år 1908 erhållit avsked med avkortad pension från anslaget
till pensionering av civila tjänstinnehavare, samt att i avseende
å understödets storlek iakttages, att detsamma jämte den utgående pensionen
icke må tillsammans överstiga 500 kronor.
20. Till bestridande av statsverket åliggande, av andra medel ej
utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete, oförändrat ordinarie
förslagsanslag ................................................................. kronor 15,000.
på jordbruksdepartementets föredragning:
Livräntor till stallbetjänten E. Andersson Hennings änka och barn.
(se bil. 5 vid detta prot., sid. 118)
att avlidne stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå Erik Andersson
Hennings änka Elna Henning, född Åkesson, samt bemälda makars barn
Erik Tage Waldemar, Sigurd Ernfrid Engelbrekt, Elsa Dagny Constance,
Stig Allan Reinhold och Naima Ingeborg må från och med den 1 juli
1918 från det å riksstatens tionde huvudtitel uppförda förslagsanslag
till statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i
anledning av olycksfall i arbete uppbära livräntor i enlighet med bestämmelserna
i lagen om försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916
och beräknade efter en årlig arbetsförtjänst för Henning av 1,200 kronor.
Nedannämnda av chefen för finansdepartementet ytterligare omnämnda
oförändrade ordinarie anslag och på andra departements föredragning
av Kungl. Maj:t beslutade framställningar skulle här antecknas
som följer:
Tionde huvudtiteln.
7
B. I)ct militära pensionsväsende t.
1. Ersättning till arméns pensionskassa för mistade löneinnehåll
ningar,
oförändrat ordinarie anslag ........................................ kronor 4,640.
2. Ersättning till arméns pensionskassa för nådårs- och begrav
ningshjälpsbesparingar,
oförändrat ordinarie anslag ......... kronor 28,080.
på lantförsvar sdepartementets föredragning:
3 och 4. Bidrag till pensionering av änkor och barn efter befäl och underbefäl
med vederlikar vid armén.
(se bil. 1 vid detta prof., sid. 29)
att riksdagen måtte
dels höja det under riksstatens tionde huviidtitel å ordinarie stat
uppförda anslaget för bidrag till pensionering av änkor och barn efter
befäl och underbefäl med vederlikar vid armén,
■ nu ........................................................................ kronor 131,424
med ....................................................................... » 2,937
till............................................................................. kronor 134,361
dels och till förstärkande av det i 1917 och 1918 års riksstater
för samma ändamål uppförda anslag å extra stat för år 1919 anvisa ett
förslagsanslag av högst ............................................................. kronor 6,178.
5. Till upprätthållande av arméns pensionskassas egen pensionering
samt till fyllnadspensioner.
(se bil. 1 vid detta prof., sid. 31)
att riksdagen måtte under riksstatens tionde huvudtitel å extra stat
för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av.......................... kronor 3,500,000
att användas såväl till upprätthållande av arméns pensionskassas egen
pensionering med fastställda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan
att avstå de för året densamma tillkommande vederlag för de
till statsverket indragna rusthåll savgifterna, som ock till fyllnadspensioner
i enlighet med fastställda grunder för sådana pensioners utgående.
[9 o. 10.1
Pensionering
av änkor och
barn efter
befäl och
underbefäl
vid armén.
(ord. o. extra
anslag.)
Upprätthållande
av
armens pensionskassas
egen pensionering
samt
fyllnadspensioner.
(extra anslag.)
8
Tionde huvudtiteln.
Understöd åt
avskedade
underofficerare
vid
armén.
(extra anslag.)
[15.1
Understöd åt
f. d. förrådsvaktmästare.
(extra anslag.)
6. Tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare och vederlikar
vid armén.
(se bil. 1 vid detta prot., sid. 32)
att riksdagen måtte under riksstatens tionde huvudtitel å extra stat
för år 1919 bevilja ett förslagsanslag av ........................... kronor 16,000
för utdelande av tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare och
vederlikar vid armén i enlighet med de av Kung! Maj:t med 1907 års
riksdag bestämda grunder.
7. Till arméns pensionskassa, ersättning för inkomster från Vad
stena
krigsmanshuskassas äldre medel, oförändrat ordinarie
anslag ............................................................................... kronor 106,000.
8. Vadstena krigsmanshuskassa, oförändrat ordinarie
anslag ............................................................................ kronor 137,640.
9. Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militär tjänstgöring, oförändrat ordinarie anslag .. kronor 30,000.
10. Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap, oförändrat ordinarie
anslag ............................................................................ kronor 648,000.
på lånt försvarsdepartementets föredragning:
11. Tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare.
(se bil. 1 vid detta prot., sid. 33)
att riksdagen måtte under tionde huvudtiteln å extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag, högst..................................... kronor 835,
för utdelande av tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare under
villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter, samt
att understödet för en var bestämmes till sådant belopp, att det,
jämte honom tillkommande gratial från Vadstena krigsmanshuskassa,
uppgår till 300 kronor.
12. Ersättning till flottans pensionskassas pensionsfond för
minskade inkomster, oförändrat ordinarie anslag............... kronor 36,320.
Tionde huvudtiteln.
9
L3.
inkomster,
Ersättning till flottans pensionskassas gratialfond för minskade
oförändrat ordinarie anslag .............................. kronor 16,650.
P» sjöförsvarsdepartementets föredragning:
14. Bidrag till flottans pensionskassas gratialfond.
(se bil. 2 vid detta prot., sid. 62,^
att riksdagen måtte
höja det under riksstatens tionde huvudtitel å ordinarie stat uppförda
anslaget för bidrag till flottans pensionskassas gratialfond
[14.]
Bidrag till
flottans pensionskassa.
nu .
med
till
kronor 31,100
» 2,000
kronor 33,100
(ordinarie
anslag.)
15. Till pensionering av flottans befäl och underbefäl med veder
likar,
oförändrat ordinarie förslagsanslag .......................... kronor 253,300.
16. Till pensionering av flottans gemenskap, oförändrat ordinarie
förslagsanslag ......................................................................... kronor 251,300.
på sjöförsvarsdepartementets föredragning:
Pension åt förre båtsmannen A. O. Hållén.
(se bil. 2 vid detta prot., sid. 68)
att förre båtsmannen vid Norrlands l:a båtsmanskompani nr 156 [15.]
Anders Olof Hållén ma tilldelas pension, såsom hade han t]änat i tjugu Pension åt
år från tjugu års ålder. '' förre uts
*
mannen
A. O. Hållen.
Pension åt förre båtsmannen J. R. Håkansson Nymoe.
(se bil. 2 vid detta prot., sid. 69)
att förre båtsmannen vid Gottlands l:sta kompani nr 34 Johan 16.]
Rudolf Håkansson Nymoe ma tilldelas pension, såsom hade han tjänat Pension åt
i tjugu år från tjugu års ålder. fBrre bål*~
..., “ ° man: eu J. K.
Bihang Ull riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 2 Håkansso..
Nymoe.
10
Tionde huvudtiteln.
17. Tillfälliga understöd åt f. d. stammanskap vid marinen m. fl.
(se bil. 2 vid detta prot., sid. 67)
i''17 i att riksdagen måtte å extra stat under riksstatens tionde huvud
TUifäiiiqa
un- titel för år 1919 anvisa ett, förslagsanslag å........................... kronor 3,000
d,tammanskad'' iltt användas för utdelande av tillfälliga understöd åt f. d. stammanTidZTrincn
skap vid marinen (utom båtsmän) och skeppsgossar, vilka pensionerats
m■ fl enligt reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets gemen(extra
anslag.) spap c|en 31 oktober 1879, under villkor:
att understöd ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara
i behövande omstäudigheter,
att understöd till manskap, som erhållit pension på grund av uppnådd
levnads- och tjänstålder, skall utgå med 200 kronor, samt
att understöd till manskap och skeppsgossar, som erhållit pension
på grund av skada eller sjukdom, ådragen under tjänstutövning, må
på därom gjord ansökning och efter i varje särskilt fall verkställd pröv*
ning av behovet och dess sammanhang med den ådragna skadan eller
sjukdomen beviljas, med iakttagande att pensionen och understödet icke
må tillsammans överstiga det belopp, som skolat utgå sasonplivränta vid
tillämpning av förordningen den 18 juni 1909 angående ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
18. Tillfälliga understöd åt f. d. daglönare vid marinen.
(se bil. 2 vid detta prot., sid. 64)
[18.] att riksdagen måtte å extra stat för år 1919 under tionde huvud
Undcrstäd
åt titeln uppföra ett förslagsanslag av ....................................... kronor 17,030
''vid ''marinen^ för utdelande av tillfälliga understöd åt f. d. förmän bland daglönare, sjuk(extra
anslag.) vaktare och Övriga daglönare vid marinen, vilka pensionerats enligt bestämmelser,
äldre än dem, som meddelats genom nådiga kungörelsen
den 25 november 1910, under villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter, samt
att understödet bestämmes för den, som, utan att erhålla invalidunderhåll,
i pension från flottans pensionskassa uppbär mindre än
200 kronor årligen, till det belopp, som erfordras för att understödet
och pensionen tillsammans skola uppgå till 300 kronor, för den, som i
Tionde huvudtiteln.
11
sådan pension eller i dylik pension jämte invalidnnderhåll åtniuter tillhopa
från och med 200 kronor till och med 307 kronor årligen, till
100 kronor samt för den, som i sådan pension bekommer 400 kronor
eller 500 kronor årligen, till 50 kronor.
19. Tillfälliga understöd åt f. d. befattningshavare vid lotsverket.
(se bil. 2 vid detta prof., sid. 65)
att riksdagen måtte å extra stat för år 1919 under tionde huvud- [ 19.]
titeln uppföra ett förslagsanslag å .......................................... kronor 9,000 Understöd åt
för utdelande av tillfälliga understöd åt sådnna f. d. befattningshavare ningshavaL
vid lotsverket, som pensionerats enligt bestämmelser, äldre än dem, som vid lotsverket.
med 1915 års ingång blivit tillämpliga å personalen vid lotsverket, under 0xtra ansiag.)
villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter; samt
att understödet bestämmes till 100 kronor, dock att understödet
för den, som i pension jämte pensionsförhöjning uppbär mindre än 250
kronor årligen, skall utgå med det belopp, söm erfordras för att understödet
och pensionen jämte pensionsförhöjningen tillsammans skola uppgå
till 350 kronor, samt att understödet tillsammans med pensionen
jämte pensionsförhöjningen icke i något fall må överstiga 550 kronor.
20. Invalidhusfonden, oförändrat ordinarie anslag kronor 60,350.
21. Till blesserade över- och underofficerare, oförändrat ordinarie
reservationsanslag ........................................................................ kronor 2,400.
Beträffande härefter
C. Allmänna indragningsstaten
erinrade föredragande departementschefen om Kungl. Majrts på nedannämnda
departements föredragning förut fattade beslut om avlåtande
till riksdagen av följande framställningar, nämligen:
12 Tionde huvudtiteln.
på lantförsvar sdepartementets föredragning:
Pension åt förre artilleristen P. Bengtsson.
[20.]
Pension åt
furie artilleristen
P.
Bengtsson.
(se bil. 1 vid detta prut., sid. 34)
att förre artilleristen Per Bengtsson må under sin återstående livstid
uppbära en årlig pension å allmänna indragningsstaten till så stort
belopp, att densamma jämte honom tillkommande underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa uppgår till 500 kronor för år räknat, att utgå från
och med månaden näst efter den, under vilken han från träder sin nuvarande
anställning.
Pension åt tygarbetaren K. G. Dufva.
(se bil. 1 vid detta prot., sid. 35)
[21.] att tygarbetaren vid Karlsborgs tygstation Karl Gustaf Dufva må
Pension åt under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu
Kg
att utgå från och med månaden näst efter den, under vilken ban frånträder
sin anställning vid tygstationen.
Pension åt f. d. fanjunkaren i Norrbottens regemente
K. R. H. Stjernberg.
(se bil. 1 vid detta prot., sid. 36)
[22.] att f. d. fan junkaren i Norrbottens regemente Karl Rudolf Hjalmar
Pension åtf.d. Stjernberg må under sin återstående livstid å allmänna indragnings
^“Norrbotten**
staten uppbära en årlig pension av............................................ kronor 500,
regemente k. att utgå från och med den 1 juni 1917.
B H. Stjernberg.
Pension åt förre fästningsbyggnadsarbetaren J. G. Frank.
(se bil. 1 vid detta prot., sid. 38)
[23.] att förre fästningsbyggnadsarbetaren Johan Gustaf Frank må under
Pension åt gjn återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
ningsbygg- pension av.......................................................................................... kronor 300,
nadsarbeta- att utgå från och med år 1918.
ren J. G. °
Frank.
Tionde huvudtiteln.
13
Pension åt f. d. arbetarna vid Borghamns kalkstcnsbrott A. G. Björk,
J. Gustafsson och C. A. Pettersson.
(se bil. 1 vid detta prot., sid. 39)
att envar av förutvarande arbetarna vid Borghamns kalkstensbrott
A. G. Björk, J. Gustafsson och C. A. Pettersson må under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av..................................................................................................... kronor 300,
att utgå från och med månaden näst efter den, under vilken han entledigats
från sin anställning vid nämnda kalkstensbrott.
Pension åt förrådsdrängen G. Larsson-Ståhl samt fästningsbyggnadsarbetarna
J. Svensson-Ed, F. O. Florin och A. Andersson.
(se bil. 1 vid detta prot., sid. 41)
dels att förrådsdrängen vid Karlsborgs fästningsbyggnad Gustaf
Larsson-Ståhl må från och med månaden näst efter den, under vilken
han erhåller entledigande från sin anställning vid fästningsbyggnad en,
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära,
utöver honom tidigare tillerkänd pension, ytterligare ett årligt pensionsbelopp
av ...........................................t................................................ kronor 100,
dels ock att envar av arbetarna vid nämnda fästningsbyggnad
Johan Svensson-Ed, Frans Oskär Florin och Alexander Andersson må
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av............................................................................. kronor 300,
att utgå från och med månaden näst efter den, under vilken han entledigats
från sin anställning vid fästningsbyggnaden.
Förhöjd pension åt förre arbetaren vid Borghamns kalkstensbrott
W. F. Brandt.
(se bil. 1 vid detta prot., sid. 43)
att förre arbetaren vid Borghamns kalkstensbrott W. F. Brandt
må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en till................................................................................................. kronor 300
förhöjd årlig pension, att utgå från och med år 1918.
Pension åt f.d.
åt betarna vid
Borghamns
kalkstensbrott
A. G. Bjö)kf
J. Gustafsson
och G. A.
Pettersson.
[25.]
Pension åt förrådsdrängen
G. Larsson•
Ståht samt
fästning sby g g.
nåd rarhet ärna
J. Svensson-Ed,
F. O.
Florin och A.
Andersson.
■ [26.]
Förhöjd pension
åt förre
arbetaren vid
Borghamns
kalkstensbrott
W. F. Brandt.
14
Tionde huvudtiteln.
[2?.] ^
Pension åt
förra sjuksköterskan
vid
garnisonssjukhuset
i
Stockholm
Ingrid
Linders. *
[28.]
Pension åt
tyg arbeta) en
C. Andersson.
Pension åt
förre skiäddarmästaren
G. K. K.
Svedberg.
[30.]
Pension, åt
vaktmästaren
J. A. Jonsson
och stalldrängen
K. J.
Andersson.
Pension åt förra sjuksköterskan vid garnisonssjukhuset i Stockholm
Ingrid Linders.
(se bil. 1 vid detta prot., sid. 44)
att förra sjuksköterskan vid garnisoussjukhuset i Stockholm Ingrid
Linders må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av......................................................... kronor 600,
att utgå från och med den 1 augusti 1915.
Pension åt tygarbetaren C. Andersson.
(se bil. 1 vid detta prof., sid. 48)
att tygarbetaren vid Gottlands artillerikårs tygverkstäder Carl
Andersson må från och med månaden näst efter den, under vilken han
frånträder sin anställning vid tygverkstäderna, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension
av.................................................................................................. kronor 500.
Pension åt förre skäddarmästaren G. K. K. Svedberg.
(se bil. 1 vid detta prot., sid. 50)
att förre skräddarmästaren vid Livgardets till häst skrädderiverkstad
Georg Konrad Konstantin Svedberg må under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig pension av... kronor 600,
att utgå från och med månaden näst efter den, varunder han entledigats
från sin anställning vid regementet.
Pension åt vaktmästaren J. A. Jonsson och stalldrängen
K. J. Andersson.
(se bil. 1 vid detta prot., sid. 52)
att envar av vaktmästaren vid infanteriets skolor å Karlsborg Johan
Alfred Jonsson och stalldrängen vid samma skolor Karl Johan Andersson
må från och med månaden näst efter den, under vilken han efter upp
-
Tionde huvudtiteln.
15
nådd ålder av 00 år erhåller entledigande från sin anställning vid omförmälda
skolor, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av............................................ kronor 500.
Pension åt förrådsarbetarna C. G. Hammarlund, C. A. Westerberg
och O. V. Dahlgren.
(se bil. 1 vid detta prot., sid. 54)
att förrådsarbetarna Carl Gustaf Hammarlund, Carl August Westerberg
och Oskar Vilhelm Dahlgren må från och med månaden näst efter
den, varunder de erhålla entledigande från sin anställning vid Stockholms
intendenturförråd, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära årlig pension, envar av Hammarlund och
Westerberg till belopp av ........................................................... kronor 500
samt Dahlgren till så stort belopp, att pensionen jämte honom tillkommande
årligt underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår
till sammanlagt .............................................................‘......... kronor 500.
Förhöjt understöd åt förre vaktmästaren vid krigsskolan å
Karlberg L. E. Lindblom.
(se bil. 1 vid detta prot., sid. 56)
att förre vaktmästaren vid krigsskolan å Karlberg Lars Erik
Lindblom må från och med ingångeu av år 1918 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära, utöver honom tidigare
tillerkänt statsunderstöd, ytterligare ett årligt understöd
av....................................................................................................... kronor 250.
Pension åt faktoriarbetaren K. A. Sandström.
(se bil. 1 vid detta prot., sid. 59)
att arbetaren vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori Karl Axel
Sandström må från och med månaden näst efter den, under vilken han
entledigas från sin anställning vid gevärsfaktoriet, dock tidigast från
och med den 1 januari 1918, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av .................... kronor 500.
[3L]
Pension åt
förrådsarbelarnaC.
G.
Hammarlund,
C. A. Westerberg
och O.
V. Dahlgren.
[32.]
Förhöjt
understöd åt
förre vaktmästaren
vid
krigsskolan å
Karlberg L.
F. Lindblom.
[33.]
Pension åt
faktoriarbetaren
K. A.
Sandström.
16
Tionde huvudtiteln.
[34.]
Pension åt
fovifikations•
arbetaren S.
Peter* son.
[35.]
Pension åt
maskinisten,
E. V. C to sson.
[36.]
Pension åt
andre maskinisten
J A.
Luv dströms
änka Mai lida
Lundström f
född Lindgren.
på sjöförsvarsdepartementets föredragning:
Pension åt fortifikationsarbetaren S. Petersson.
(se lil. 2 vid detta prot., sid. 71)
att fortifikationsarbetaren Sven Petersson må från och med månaden
näst efter den, under vilken han erhåller avsked från sin anställning
vid Karlskrona fästningsbyggnad, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av .................................................................. kronor 300.
Pension åt maskinisten E. V. Classon.
(se bil. 2 vid detta prot., sid. 72)
att maskinisten å lotsångaren Viken Erik Vilhelm Classon må
under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av......................................................................... kronor 800,
att utgå från och med månaden näst efter den, varunder han entledigas
från sin anställning vid lotsverket.
på civildepartementets föredragning:
Pension åt andre maskinisten J. A. Lundströms änka Matilda
Lundström, född Lindgren.
i
(se bil. 3 vid detta prot., sid. 75)
att andre maskinisten vid Östersunds hospital Johan Algot Lundströms
änka Matilda Lundström, född Lindgren, må från och med den
1 juni 1917 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka,
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av....................................................................................................... kronor 350.
Tionde huvudtiteln.
IT
Understöd åt änkor och barn efter vissa befattningshavare vid
yrkesinspektionen.
(so bil. 3 vid detta prot., sid. 78)
att från allmänna indragningsstaten må från och med den 1 januari [37.]
11118 utgå årliga understöd till yrkesinspektörsassistenten Vilhelm Imma-
nuel Norings änka Karin Lovisa Noring med ..................... kronor 020 barn efter
och till makarnas dotter Anna-Lisa Margareta med ........... » 250 vi’m Ae/««-
samt till underinspektören Karl Eimer Karlsson Lindbloms "nTyllZ
änka
Ingegerd Maria Lindblom med .......................................... » 120 ^»pektionen.
och till makarnas son Carl Gustaf Eimer med ..................... » 170,
vilka understöd må åtnjutas av änkorna, så länge de i sitt nuvarande
änkestånd förbliva, och av barnen till och med den månad, varunder
de fylla 18 år.
Understöd åt renskriverskan Alfhild Maria Westring.
(se bil. 3 vid detta prot., sid. 82)
att renskriverskan Alfhild Maria Westring må från och med den [38.]
1 januari 1918 under sin återstående livstid å allmänna indragnings- Znfkrivmkan
staten uppbära ett årligt understöd av ................................... kronor 150. Alfhild slana
Westring.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde härefter
:
Tilläggspension åt förste vaktmästaren hos kommerskollegium
E. G. Ohlsson.
1 skrivelse den 29 oktober 1917 hemställde kommerskollegium, [39.]
att Kungl. Maj:t måtte förklara förste vaktmästaren hos kollegium ZonZ^foTste
Erik Gustaf Ohlsson berättigad till hel pension från och med månaden vaktmästaren
näst efter den, under vilken avsked bleve honom beviljat. hos *"mmers‘
Sedan statskontoret den 7 november 1917 avgivit infordrat utlåtande, e.g. OhiZon.
förklarades genom nådigt brev den 23 november 1917 Ohlsson, som å
den för kommerskollegium gällande den 5 juni 1891 fastställda staten
ägde uppbära, förutom tjänstgöringspenuingar, lön till belopp av 800
kronor, vilket belopp utgjorde pensionsunderlag för honom, berättigad
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 3
Departe
mentschefen.
18 Tionde huvudtiteln.
att från och med månaden näst efter den, vari lian efter uppnådd ålder
av 67 år avginge från tjänsten, under sin återstående livstid åtnjuta
pension till belopp av åttahundra kronor årligen, att utgå från tionde
huvudtitelns förslagsanslag till pensionering av civila tjänstinnehavare.
Av kommerskollegii skrivelse samt därvid fogade handlingar framgår,
att Ohlsson den 27 november 1917 uppnått den ålder av 67 år,
då skyldighet inträtt för honom att avgå från tjänsten, men att han
erhållit kollega tillstånd att kvarstå i tjänst tills vidare till den 1 april
1918, att han den 4 februari 1876 inträtt i statens tjänst, då han antogs
till e. o. vaktbetjänt hos kollegium, samt att han befordrats den 18
december 1891 till ordinarie vaktmästare och den 23 februari 1904 till
förste vaktmästare hos kollegium.
1 sitt förenämnda utlåtande hade statskontoret, efter att hava förordat,
att pension till nyssberörda belopp av 800 kronor måtte tillerkännas
Ohlsson, vidare anfört:
»Emellertid vill statskontoret erinra däroni, att vissa förste vaktmästare vid
ännu icke nyreglerade verk enligt särskilda beslut av 1917 års riksdag erhållit
tilläggspensioner till sådana belopp, att sammanlagda pensionerna motsvara vad
som skulle hava tillkommit dem, om för deras respektive verk löneregleringen
redan genomförts. För förste vaktmästaren Ohlsson, vilken, om lönereglering för
kommerskollegium blivit genomförd i överensstämmelse med senaste löneregleringar
för andra centrala ämbetsverk, skulle hava uppfyllt villkoren för åtnjutande av det
i de nya staterna för förste vaktmästare medgivna ålderstillägg, skulle därför kunna
ifrågasättas en tilläggspension av 200 kronor i likhet med vad som vid 1917 års
riksdag beviljades förste vaktmästaren i finansdepartementet J. F. Lindgren.»
Det torde få anses skäligt, att, i överensstämmelse med vad som
i det av statskontoret anförda fall ägt ram, Ohlssons pensionsförmåner
uppbringas till samma belopp, som i pension utgår till förste vaktmästare
med ålderstillägg i lönereglerat verk. Då härför erfordras, att
Ohlsson tilldelas en tilläggspension å 200 kronor, som bör utgå från
samma tidpunkt som den honom redan beviljade pensionen å 800 kronor,
får jag alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att förste vaktmästaren i kommerskollegium Erik
Gustaf Ohlsson må från och med månaden näst efter
den, vari avgång från tjänsten äger rum, under sin
återstående livstid från allmänna indragningsstaten
uppbära en tilläggspension av tvåhundra kronor årligen.
Tionde huvudtiteln -
l‘*
Avlöning till de å äldre stater kvarstående registrator^’ i
statsdepartement.
L detta sammanhang anhåller jag att få underställa Eders Kungl. Maj:ts
prövning spörsmålet om beredande av medel till avlöning åt de registratorer
i statsdepartementen, vilka icke ingått på de från och med den
1 januari detta år för departementen gällande avlöningsstater.
1 detta avseende tillåter jag mig till en början erinra om följande:
1 sitt den 15 februari 1917 avgivna betänkande rörande reglering
av löneförhållanden in. in. vid statsdepartementen uttalade löneregleringskommittén
i fråga om registratorerna, att kommittén funne det
med billighet förenligt, att de registratorer, vilka icke ville underkasta
sig de nya avlöningsstaterna jämte därmed förbundna villkor och bestämmelser
och som icke kunde lagligen därtill förbindas, skulle få
bibehållas vid dem förut tillkommande avlöningsförmåner, provisoriskt
avlöningstillägg däri inbegripet, dock så, att i stället för sportler, som
i sammanhang med löneregleringen indroges, skulle utgå gottgörelse,
beräknad efter medeltalet av den inkomst, tjänstinnehavaren kunde anses
hava åtnjutit av sålunda indragna sportler under den senast förflutna
tid, såvitt möjligt ej understigande fem år, därför denna inkomst kunde
utrönas.
Beträffande indragningen av sportlerna anförde kommittén, ait
under sportler endast borde inbegripas sådana inkomster, som i anledning
av förordningen angående expeditionslösen tillkomme registratorerna
och att därunder icke borde ingå inkomst av stämpel provision,
vilken syntes vara att betrakta såsom ersättning för ett särskilt åtagande,
som icke med nödvändighet vore förenat med registratorstjänsten. I
enlighet härmed föreslog kommittén, att endast de inkomster, vilka härrörde
från avgifter på grund av förordningen angående expeditionslösen
och vilka vore att anse som sportler i egentlig bemärkelse, skulle
indragas, och borde indragningen enligt kommitténs mening ske sålunda,
att nyssberörda avgifter ersattes med stämpelavgifter.
Vid anmälan för Kungl. Maj:t den 14 april 1917 av frågan om
lönereglering för statsdepartementen anslöt sig dåvarande chefen för
justitiedepartementet i nu ifrågavarande hänseende till den uppfattning,
som uttalats av löneregleringskommittén, samt anförde härutinnan bland
annat följande:
[40.]
Avlöning till
de n äldre
stater kvarstående
registrator
er i
statsdepartementen.
Löntregle
rings
kommittén.
Chefen för
justitiedepartementet
dr
1917.
20 Tionde huvudtiteln
»De registrator!'', vilka icke vilja underkasta sig de nya avlöningsstatema
och ej heller kunna därtill förbindas, torde få, med oförändrad tjänstgöringsskyldighet,
fortfarande åtnjuta avlöning enligt hittills gällande stat. Beträffande dessa registrator!''
synes mig jämväl billigheten fordra, att de må bibehållas vid dem nu tillkommande
provisoriska avlöningstillägg, dock med det avdrag för sportelinkomst,
som stadgats för vissa registrator^ Enär vid sådant förhållande avlöningen enligt
den nya staten icke komme att förslå till bestridande av vad de skulle äga att
av statsmedel bekomma, torde medel erfordras för att täcka eventuellt uppkommande
brist. Det belopp, som sålunda bliver behövligt, kan ej på förhand fixeras. Något
anslag för ändamålet synes emellertid icke nödigt, utan torde det erforderliga beloppet,
innefattande jämväl gottgörelse för indragna sportler på sätt kommittén
föreslagit, få av tillgängliga medel förskotteras för att sedermera årligen hos riksdagen
anmälas till ersättande.
I fråga om indragning av sportlerna har jag intet att erinra mot vad kommittén
i detta avseende föreslagit.»
Kung/. Maj:ts [ Billighet med va ci mv chefen för justitiedepartementet sålunda
‘“T" anförts, föreslog Ivungl. Maj:t i den till riksdagen den 14 januari 1917
1917. avlåtna propositionen nr 230 angående reglering^ av löneförhållanden
in. in. vid statsdepartemcnten riksdagen bl. a. att förklara,
att de förutvarande ordinarie befattningshavare i statsdepar temen ten,
vilka icke före den 1 november 1917 anmält, att de ville underkasta
sig de nya avlöningsstatema och därvid fastade villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kunde därtill förbindas, skulle varda bibehållna
vid dem enligt gällande ordinarie stater tillkommande avlöningsförmåner;
att
registrator, söm på grund härav kunde komma att bibehållas
vid honom enligt gällande ordinarie stater tillkommande avlöningsförmåner,
skulle dels i stället för sportler, som i sammanhang med löneregleringen
indroges, erhålla gottgörelse, beräknad efter medeltalet av
den inkomst, tjänstinnehavaren kunde anses hava åtnjutit av sålunda
indragna sportler under den senast förflutna tid, såvitt möjligt ej understigande
fem år, därför denna inkomst kunde utrönas, dels ock varda
bibehållen jämväl vid honom vid 1917 års utgång tillkommande provisoriskt
avlöningstillägg, dock med det avdrag för sportelinkomst, som
kunde vara stadgat; samt
att beträffande sättet för bestridande av de registratorer sålunda
tillkommande avlöningsförmåner skulle lända till efterrättelse de av
chefen för justitiedepartementet härutinnan framställda förslagen.
Kung!. Maj:ts ifrågavarande framställning blev av riksdagen bifallen.
Departements- De registratorer, vilka i enlighet med riksdagens sålunda lämnade
chefen'' medgivande ämna kvarstå ä äldre stater med bibehållande av dem förut
Tionde huvudtiteln. 21
tillkommande avlöningsförmåner, äro, enligt vad jag inhämtat följande:
registrator» i ^^försvarsdepartementet greve G. T. A. von Rosen,
» i sjöförsvarsdepartementet hi. Rahmn,
» i civildepartementet C. Ö. Aulin,
» i finansdepartementet G. W. >Smerling, samt
r t }l j ecklesiastikdepartementet kanslisekreteraren E. R. Törnell.
lill bestridande av avlöningarna åt ifrågavarande registratorer
böra givetvis, pa sätt vid genomförandet av löneregleringen för statsdepartementerj
avsetts, i främsta rummet användas de i de nya staterna
upptagna avlöningarna å motsvarande registratorsbefättningar. Med den
omläggning av det förut tillämpade förskottsväsendet, som jag tidigare
under dagens lopp tillkännagivit mig ämna så långt som möjligt genom•f
öra, torde det däremot icke vara lämpligt att, såsom avsikten varit,
täcka de i avlöningarna uppkommande brister genom förskott av tillgängliga
medel, att sedermera hos riksdagen årligen anmälas till ersättande,
utan torde de för ändamålet erforderliga medlen böra i annan
ordning beredas. Den utväg, som vid sådant förhållande synts mig
närmast till hands, är att låta de behövliga fvlluadsbeloppen utgå
ur det under tionde huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget till
allmänna indragningsstaten, vilket anslag, i betraktande av de relativt
mindre betydande belopp, om vilka det här rör sig, utan någon höjning
av anslagets slutsumma torde kunna bära nu ifrågavarande utgifter.
Denna anordning synes mig lämpligen kunna tillämpas redan under
innevarande år; dock att, innan riksdagen fattat beslut i frågan, beloppen
torde böra förskotteras för att, i händelse av riksdagens bifall till förslaget,
sedermera avföras å om förmälda anslag.
Till upplysning om vilka fyllnadsbelopp här äro i fråga anhålletjag
att få hänvisa till följande tabell:
N" a in 11 1 |
Avlöning enl. Kr. |
Provisoriskt avlönings-tillägg Kr. |
Summa Kr. |
Avlöning å Kr. |
Skillnad Kr. |
RegistratorngreveG. von Rosen |
4,000 |
- 1,200 |
5,200 |
4,500 |
1 700 |
» E. Rahmn ......... |
4,000 |
1,200 |
5,200 |
4,500 |
700 |
» C. 0. Aulin ...... |
4,000 |
1,000 |
5,000 |
4,500 |
500 |
» G. W. Smerling |
4,000 |
1,200 |
5,200 |
4,500 |
700 |
E. R. Törnell ... |
4,000 |
700 |
4,700 |
4,500 Summa 0 |
200 2,800 |
22
Tionde huvudtiteln.
Till tabellen anser jag mig allenast höra anmärka, deb att skillnaden
mellan beloppet av provisoriskt avlöningstillägg för registratorema
Aulin och Törnell och motsvarande belopp för Övriga i tabellen angivna
registratorer är beroende på de bestämmelser, som årligen lör åtskilliga
registrator^'' meddelats om visst avdrag från det provisoriska avlomngstillägget
för inkomst av sportler, dels ock att i detta sammanhang någon
hänsyn icke behöver tagas till eventuella ålder stillägg, då ju dessa bestrida
av de under de olika huvudtitlarna upptagna särskilda forslags
anslagen
för dylikt ändamål. ......
Till de i tabellen upptagna skillnadsbeloppen kommer därjämte,
sedan den tilltänkta indragningen av sportler genomförts, ersättning för
sålunda mistade inkomster enligt förut angivna grunder. Etter vad lag
inhämtat, har för här ifrågavarande personer sportelmkomsterna, tränräknat
stämpelprovision, under femårsperioden 1913—1917 i medeltal
för år uppgått till följande belopp, nämligen
för greve von Rosen
» Rahmn.................
» Aulin.....................
» Smerling...............
» Törnell..................
till kronor 30: —
» » 13: 55
» » 700: —
)> » 392: 4&
» » 1,390: —
Hela det fvllnadsbelopp, som efter indragning av sportlerna skulle
för nu ifrågavarande ändamål behöva påräknas, uppgår sålunda till 5,32b
kronor för år. . e ..
I fråga om indragningen av sportlerna anhaller jag att tå nämna,
att jag hyser förhoppning om att förslag till härför erforderliga ändringar
i stämpelförordningen skall kunna föreläggas innevarande års riksdag.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täckes förslå riksdagen att medgiva,
att de fyllnadsbelopp, som i enlighet ined det
ovan sagda erfordras för beredande av avlöning åt de
å äldre stater kvarstående registratorer i statsdepartementon,
må utgå från det under tionde huvudtiteln
uppförda ordinarie förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten.
Departementschefen fortsatte härefter omnämnandet av de framställningar,
som enligt finansdepartementet tillhandakonina protokollutdrag,
Kungl. Maj:t förut beslutat avlåta till riksdagen; och skulle
dessa framställningar här antecknas, nämligen:
Tionde huvudtiteln.
23
på ecklesiastikdepartementets föredragning'':
Understöd åt vissa äldre behövande folkskollärare och småskollärare.
(se bil. 4 vid detta prot., sid. DO
att riksdagen måtte, i avbidau på proposition angående understöd [41.]
åt vissa äldre behövande folkskollärare och småskollärare, beräkna för Understöd åt
ändamålet under tionde huvudtiteln å allmänna indragningsstaten för t''‘Land?
•ii 1919 ett belopp av ............................................................... kronor 54.800. folkskollärare
och småskollirarc.
Pension åt vaktmästaren P. A. P. Malm.
(se bil. 4 vid detta prot., sid. 91)
att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Norrköping Per [42.]
August Pettersson Malm må från och med månaden näst efter den Pension åt
varunder han avgår från sin anställning vid läroverket, under sin åter- "““T"
stående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension
tiil belopp av................................................................................. krono,- 400.
Pension åt vaktmästaren O. P. Göranson.
(se bil. 4 vid detta prot., sid. 93)
att vaktmästaren vid realskolan'' i Arvika Olof Petter Göranson [43.]
må Iran och med månaden näst etter den, varunder han avgår från sin Pens,o« åt
anställning vid läroverket, under sin återstående livstid uppbära å all- "S*
manna indiagningsstateii en årlig* pension till belopp av ... kronor 400 ranson.
Pension åt vaktmästaren J. A. J. Hoikka.
(se bil. 4 vid detta prot., sid. 96)
att vaktmästaren vid samskolan i Piteå Johan Abraham Johans- [44.1
son Hoikka må från och med månaden näst efter den, varunder han Pen**>n åt
avgår från sin anställning vid läroverket, under sin återstående livstid
uppbara å allmänna indragningsstaten en årlig pension till hmå».
belopp av
kronor 400.
24
Tionde huvudtiteln.
Tilläggspension åt slöjdläraren K. P. Johansson.
[45.] (se bil. 4 vid detta prot., sid. 98;
Tiiiäggspen- att slöjdläraren Karl Petter Johansson må Irån och med månaden
läraren Ä näst efter den, under vilken han lämnat sin anställning såväl vid allmänt
johamntm. läroverk som vid statsunderstödd enskild läroanstalt, under sin återstående
livstid uppbära utöver den pension, han åtnjuter från dövstumlärarnas
pension sanstalt, en årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten
av ............................................................................... kronor 600''
Pension åt verkmästaren O. L. Westlandt.
[46.] (se bil. 4 vid detta prot., sid. 102)
Pension åt att verkmästaren vid tekniska elementarskolan i Härnösand Oskäl
verkmästaren Leonar(j Westlandt må från och med månaden näst efter den, varunder
westlandt. avsked från verkmästarbefattningen bliver honom beviljat, under sin
återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pen
.
........ kronor 670.
sion av...............................................................................
[47.]
Personligt
lönetillägg åt
preparatorn
O. Wennman.
Personligt lönetillägg åt preparatorn G. Wennman.
(se bil. 4 vid detta prot., sid. 103)
att därest Gustaf Wennman antages till innehavare av preparatorsbefattningen
vid karolinska mediko-kirurgiska institutets anatomiska institution,
han må i sådan egenskap från och med år 1919, så länge
han kvarstår i befattningen, å allmänna indragningsstaten uppbära
årligen ett personligt lönetillägg av .................................... kronor 1,150.
på jordbruksdepartementets föredragning:
Pension åt vice kommissionslantmätaren K. V. K. Ekstrand.
1481 (se bil. 5 vid detta prot., sid. 111) ... v .
Pension åt vice att vice kommission slantmätaren i btockholms lan Karl Viktoi
kommissions- Konrac[ Ekstrand må från och med den 1 januari 1918 under sm ater
TrT
stående livstid åtnjuta årligt understöd från allmänna indragningsstaten
strand. tin belopp av .............................................................................. kronor 1,600.
Tionde huvudtiteln.
25
Pension åt extra ritaren C. E. Markman.
(se bil. 5 vid detta prut., sid. 114
att extra ritaren vid rikets allmänna kartverk Carl Emil Mark man
mä å allmänna indragningsstaten under sin återstående livstid från och
med månaden näst efter den, varunder hans anställning vid kartverket
upphör, uppbära pension till belopp av.................................... kronor 2,100
årligen.
Pensioner åt stallbetjänterna vid Strömsholms hingstdepå P. E. Ström,
P. A. Lind, G. E. Wallenberg, J. F. Kalén och J. E. Lundin.
(se bil. 5 vid detta prat., sid. 115)
att var och en av stallbetjänterna vid Strömsholms hingstdepå Per
Erik Ström, Per Alfred Lind, Gustaf Edvard Wallenberg, Johan Fredrik
Kalén och Johan Erik Lundin må från och med månaden näst efter den,
varunder han avgår från sin anställning vid depån, under sin återstående
livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig
pension av......................................................................................... kronor 500.
Pension åt stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå N. Andersson.
(se bil. 5 vid detta prat., sid. 117)
att stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå Nils Andersson må från
och med manaden näst efter den, under vilken han avgår från sin
anställning vid depån, under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av .................................... kronor 400.
Understöd åt avlidne hovslagaren vid veterinärhögskolan
J. E. Erikssons änka.
•
(se bil. 5 vid detta prat., sid. 120)
att avlidne hovslagaren vid veterinärhögskolan Johan Erik Erikssons
änka Maria Eriksson, född Moberg, må från och med den 1 oktober 1917
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, från allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
AV........................................................................................................... kronor 250.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. a
149,1
Pension dt
extra ritaren
C. E. Markman.
[50.]
Pensioner de
slallbetjäntema
vid
Strömsholms
hingstdepå
P. E Ström,
P. A. Lind,
G. E. Wallenberg.
J. F.
Kalén, och
J. E. Lundin.
[5L]
Pension ät
stallbetjänten
vid Flyinge
hingstdepå
N. Andersson.
[52.]
Understöd åt
avlidne hovslagaren
vid
veter inärhög -skolan J. E.
Erikssons
änka.
26
Tionde huvudtiteln.
[53.]
Understöd dt
extra lantmätaren
B.
K. L. Hoffmanvs
barn.
[54.]
Anslaget till
allmänna
indragningsstaten
(ordinarie
anslag.)
Understöd åt extra lantmätaren B. K. L. Hoffmanns barn.
(se bil. 6 vid detta prot., sid. 123)
att vart och ett av avlidne extra lantmätaren Birger Knut Löwenhaupt
Hoffmanns och hans änka Anna Gustava Hoffmanns, född Hedenskog,
barn Gustav Holger, Birgit Emma Katarina och Lars Emil må
från och med ingången av år 1918 uppbära från allmänna indragnings
staten
ett uppfostringsbidrag av ................................................. kronor 100
att åtnjutas intill uppnådd ålder av 18 år.
Föredragande departementschefen anförde slutligen:
1. Anslaget till allmänna indragningsstaten.
Förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten är i riksstaten för
år 1918 upptaget till 2,315,581 kronor.
Utgifterna från detta anslag hava nedannämnda år uppgått till i
runda tal följande belopp:
år 1904 kronor 2,299,200: —
» 1905 ......................................... » 2,403,800: —
» 1906 ............................................. » 2,488,900: —
» 1907 ............................................. » 2,596,600: —
» 1908 ............................................. » 2,609,600: —
» 1909 ............................................ » 2,483,200: —
» 1910 ............................................ » 2,420,000: —
» 1911 ............................................. » 2,336,200: —
)> 1912 .......................................... >• 2,208,600: —
» 1913 ............................................ » 2,139,900: —
» 1914............................................ » 2,026,500: —
» 1915 ............................................ » 1,910,200: —
» 1916 ............................................ » 1,849,500:—.
Härjämte tillåter jag mig anmärka, att anslaget, som lör år 1917
utgick med ett belopp av 2,013,935 kronor, för innevarande år blivit
höjt till ovannämnda belopp av 2,315,581 kronor. Denna förhöjning i
anslaget berodde därpå, att åren 1917 och 1918 anslagets utgiftssida
tillförts vissa betydande nya poster, som beräknades för år 1918 uppgå
till sammanlagt omkring 600,000 kronor. Då emellertid av äldre ut
-
Tionde huvudtiteln.
27
gifte]'' från anslaget beräknades bortfalla ett belopp av omkring 300,000
kronor, blev anslagsförhöjningen begränsad till ett lika stort belopp.
•lag iinuer icke anledning för närvarande föreslå annan ändring i
anslagets belopp än som erfordras för utjämnande av riksstatens slutsumma,
för vilket, ändamål anslaget torde upptagas med ett belopp av
2,315,591 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,
att det under tionde huvudtiteln å ordinarie stat
uppförda förslagsanslaget till allmänna indragnings
staten
ökas med .................................. kronor 10
eller från .............................................. y> 2,315,581
till .......................................................... » 2,315,591
Beträffande här ovan upptagna ordinarie anslag, vid vilka jag icke
gjort någon framställning, har jag icke att föreslå någon förändring.
Av tionde huvudtitelns ordinarie anslag, som för innevarande år
uppgå till................................................................................... kr. 7,460,268
komma vid bifall till de av mig framställda förslag
följande anslag att höjas, nämligen
till bidrag till pensionering av änkor och barn efter
lärare vid allmänna läroverk, pedagogier, seminarier
m. in. med ........................................... kr. 11,496
» bidrag till folkskollärares pensionering
med.............................................................. » 3,650,000
» bidrag till småskollärares m. fl. ålder
domsunderstödsanstalt
med .................. » 80,000
» bidrag till pensionering av änkor och
barn efter befäl och underbefäl med
vederlikar vid armén med ................... » 2,937
)> bidrag till flottans pensionskassas gra
tialfond
med ........r..................................... » 2,000
» allmänna indragningsstaten med ......... » 10
och skulle således de ordinarie anslagen under tionde
3,746,443
huvudtiteln komma att för år 1919 uppgå till
kr. 11,206,711.
Summan av de utav mig nu tillstyrkta extra anslagen
........................................................................................... kr. 3,661,043
understiger med......................................................................... » 2,583,202
[55.]
28
Tionde huvudtiteln.
vad under tionde huvudtiteln anvisats å extra stat
för år 1918, nämligen ......................................................... kr. 6,244,245
Huvudtitelns slutsumma, som utgör för innevarande
år...................................................................................................... » 13,704,513
skulle under förutsättning av bifall till mitt förslag
uppgå
för år 1919 till......................................................... » 14,867,754.
Vad departementschefen sålunda rörande tionde
huvudtiteln hemställt biträddes av statsrådets övriga
ledamöter och blev av Hans Maj:t Konungen gillat
och godkänt.
Ur protokollet:
Teodor Franzén.
Tionde huvudtiteln: bil. I.
2»
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungm i statsrådet å Stockholms slott den .97
december 1917.
N ä r varande:
Hane excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnrr,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén.
Branting,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén.
Departementschefen, statsrådet Nilson anförde härefter:
l:o.
»1883 års riksdag beviljade enligt skrivelse den 13 juni 1883 ett
årligt bidrag till pensionering av änkor och barn efter befäl och underbefäl
med vederlikar vid armén. Detta bidrag skulle utgå med IV*
procent årligen på summan av de löner och beklädnadsbidrag, vilka
enligt gällande stater kunde läggas till grund för bestämmandet av
fyllnadspension.
Ifrågavarande anslag, som tillgodokommer även änkor och barn
efter sådana krigsmän, som överflyttats från armén till kustartilleriet
men bibehållits vid sin delaktighet i arméns änke- och pupillkassa, är
naturligtvis av ordinarie natur, men då det skall beräknas »enligt gällande
stater», har det plägat giva anledning till även ett årligt extra
[9 o. 10.]
Ang.
dels höjning
av ordinarie
anslaget för
bidrag till
pensionering
av änkor och,
barn efter
befäl och
underbefäl
med vederlikar
vid armen,
dels ock ett
därmed sam
-
30
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
manhängande
extra ordinarie
anslag.
ordinarie anslag. Eftersom staterna för samma år, det ordinarie anslaget
avser, icke äro kända vid den tidpunkt, då anslaget begäres, plägar nämligen
detta bestämmas enligt staterna för året före det, då anslaget
begäres; och plägar därefter riksdagen nästa år vidtaga nödig rättelse,
vilken, då staterna nästan ständigt ökas, plägar bestå i ett särskilt extra
ordinarie anslag såsom tillägg till föregående års ordinarie.
Sålunda beviljade 1917 års riksdag dels ett ordinarie anslag, som,
beräknat efter 1916 års stater, uppgick till 131,424 kronor, dels ock å
extra stat för år 1918 ett förslagsanslag av högst 4,254 kronor till förstärkande
av det ordinarie anslag, som 1916 års riksdag beviljat.
Direktionen över arméns pensionskassa har uti underdånig skrivelse
den 24 augusti 1917 anfört följande:
Totalbeloppet av löner å aktiv stat för arméns befäl och underbefäl
med vederlikar samt de från armén till kustartilleriet överflyttade,
vid delaktighet i arméns nya änke- och pupillkassa fortfarande bibehållna
löntagare uppginge för år 1918 enligt gällande stater till 8,957,435
kronor, varå 1V* procent utgjorde 134,361 kronor 53 öre. Det å
1918 års riksstat uppförda anslaget, 131,424 kronor, understege alltså
med 2,937 kronor 53 öre det nya änkekassan tillförsäkrade statsbidraget.
Enligt § 25 av förordningen den 5 november 1915 angående
arméns reservstater vore nya änkekassan vidare tillförsäkrad statsbidrag
för till beställning å reservstat överflyttad personal, och hade nya änkekassan
för år 1917 en statsbidragsfordran för innehavare av dylika beställningar
av 3,241 kronor 42 öre.
På grund av vad sålunda anförts, anhölle direktionen, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen dels att till förstärkande av 1917 och 1918
års anslag för ifrågavarande ändamål å extra stat för år 1919 anvisa
ett belopp av (2,937 + 3,241 =) 6,178 kronor, dels ock att å riksstaten för
år 1919 upptaga ordinarie statsbidraget till arméns nya änke- och pupillkassa
med ett till 134,361 kronor förhöjt belopp.
Uti avgivet utlåtande har arméförvaltningen'' icke haft något att
erinra rörande nu anmälda anslagsbehov.
Jag får i anslutning härtill hemställa, det täcktes Eders Kungl.
Maj:t föreslå riksdagen
dels att höja det under riksstatens tionde huvudtitel
å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag till
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
31
pensionering av änkor och barn efter befäl och underbefäl
med vederlikar vid armén,
nu.................................................. kronor 131,424: —
med........................................................ » 2,937: —
till kronor 134,361: -
dels ock att till förstärkande av det i 11)17 och
11)18 års riksstater för samma ändamål uppförda anslag
a extra stat för ar 1919 anvisa ett förslagsanslag av
högst 6,178 kronor.
2:o.
Under en följd av år har riksdagen å extra stat beviljat ett förslagsanslag
dels till upprätthållande av arméns pensionskassas egen pensionering
med fastställda pensionsbelopp och dels till fyllnadspensioner
i enlighet med de av riksdagen godkända grunder för sådana pensioners
utgående. För år 1918 utgår ifrågavarande anslag med 3,500,000 kronor.
Liksom föregående år är pensionskassan tillförbunden att till gengäld
under anslagsåret avstå de densamma tillkommande vederlag för de till
statsverket indragna rusthållsavgifterna.
Direktionen över arméns pensionskassa har nu uti underdånig skrivelse
den 24 augusti 1917 anhållit, att även för år 1919 ett förslagsanslag
till belopp av 3,500,000 kronor måtte för ovanberörda ändamål å extra
stat beviljas.
Arméförvaltningens civila departement har uti avgivet yttrande instämt
i denna hemställan.
Då jag icke har något att erinra emot förevarande framställning,
får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att under riksstatens tionde huvudtitel å extra
stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 3,500,000
kronor, att användas såväl till upprätthållande av
arméns pensionskassas egen pensionering med fastställda
pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan
att avstå de för året densamma tillkommande
vederlag för de till statsverket indragna rusthållsavgifterna,
som ock till fyllnadspensioner i enlighet
med fastställda grunder för sådana pensioners utgående.
tu-]
Ang.
extra anslag
till upprätthållande
av
arméns pensionskassas
egen pensionering
samt
till fyllnadspensioner.
32
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
[12-]
Ang. extra
anslag till
utdelande av
tillfälliga
understöd åt
avskedade
underofficerare
och vederlikar
vid
ar in ån.
3:o.
Uti den till 1907 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen att å extra stat under tionde huvudtiteln
för år 1908 uppföra ett förslagsanslag av 34,360 kronor för utdelande
av tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare och vederlikar vid
armén under villkor:
att understöd ej finge tilldelas annan än den, som styrkt sig vara
i behövande omständigheter och före år 1902 erhållit avsked med pension
från arméns pensionskassa eller, på grund av punkt 8 i kungl. cirkuläret
den 22 juni 1877, från allmänna indragningsstaten, samt
att i avseende å understödets belopp iakttoges, att för den, vilkens
.pension och fyllnadspension icke uppgingé till 200 kronor, understödet
icke finge tillsammans med pensionen och fyllnadspensionen överstiga
300 kronor, och att till annan pensionär understöd icke finge utgå med
högre belopp än 100 kronor eller tillsammans med pension och fyllnadspension
överstiga 600 kronor.
Berörda framställning blev av riksdagen bifallen.
Då det för varje år erforderliga anslagsbeloppet för nu ifrågavarande
ändamål är beroende på antalet understödsbehövande underofficerare
och storleken av deras pensioner, anbefalldes direktionen över
arméns pensionskassa genom brev den 18 oktober 1907 att årligen till
Kungl. Maj:t avlämna uppgift angående det anslagsbelopp, som för
nästpåföljande år kunde beräknas för ifrågavarande ändamål erforderligt
med hänsyn till de under löpande året utbetalda belopp samt de understödstagare,
som under året avlidit eller eljest såsom behöriga sökande
avgått.
På grundvalen av dylika uppgifter, som därefter årligen infordrats,
bär Kungl. Maj: t sedermera äskat och riksdagen för vart och ett av
åren 1909—1918 å extra stat beviljat ett för ändamålet erforderligt förslagsanslag.
För år 1918 utgör anslaget 17,000 kronor.
Uti underdånig skrivelse den 24 augusti 1917 har nu direktionen
över arméns pensionskassa meddelat, att av de personer, som år 1916
vid beräknandet av anslagsbehovet för år 1918 upptagits såsom eventuella
sökande av understöd från detta anslag, 11 avlidit. Högsta möjliga
understödsbelopp, verkliga eller beräknade, hade för dessa uppgått
till sammanlagt 1,070 kronor. Direktionen ansåge därför, att ifrågavarande
anslag för år 1919 borde kunna sänkas till 16,000 kronor.
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
3a
Då jag icke har något att erinra emot förevarande framställning,
får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att under riksstatens tionde huvudtitel å extra
stat för år 1911) bevilja ett förslagsanslag av 16,000
kronor för utdelande av tillfälliga understöd åt avskedade
underofficerare och vederlikar vid armén i
enlighet med de av Kungl. Maj:t med 1907 års riksdag
bestämda grunder.
4:o.
Efter därom av Kungl. Maj:t avlåten proposition beviljade 1917
års riksdag, i likhet med vad under föregående år ägt rum, under
tionde huvudtiteln å extra stat ett anslag för utdelande av tillfälligt
understöd åt f. d. förrådsvaktmästare under villkor:
att understöd ej tilldelades annan än den, som styrkte sig vara i
behövande omständigheter, samt
att understödet för en var bestämdes till sådant belopp, att det,
jämte honom tillkommande gratial från Vadstena krigsman»huskassa,
uppginge till 300 kronor.
För år 1918 utgör anslaget 911 kronor.
I brev till arméförvaltningcn den 13 augusti 1917 föreskrev Kungl.
Maj:t, att det skulle åligga arméförvaltningen att inom den tid, då de
till statsregleringen för år 1919 hörande ärenden borde vara till Kungl.
Maj:t inkomna, till Kungl. Maj t avlämna uppgift angående dels de
personer, vilka under år 1917 åtnjutit understöd från ifrågavarande
anslag, dels de till dessa personer utbetalade belopp, dels de uuderstödstagare,
vilka under året avlidit eller eljest såsom behöriga sökande avgått,
dels ock det anslågsbelopp, som kunde beräknas för år 1919 bliva
erforderligt för ifrågavarande ändamål.
Uti skrivelse den 15 september 1917 har nu arméförv ältning en
anmält, att 11 f. d. förrådsvaktmästare under år 1917 redan uppburit
eller komme att uppbära understöd från ifrågavarande anslag, därav nio
med envar 76 kronor, en med 151 kronor och en med 25 kronor 34
öre, samt att, med undantag av den sistnämnde, ifrågavarande understödstagare
ännu levde och styrkt sig vara i behov av understöd. På
grund härav hemstä Ide arméförvaltningen, att f>r år 1919 måtte äskas
ett anslag till tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare, som för
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 5
[13.]
Ang. extra
avslag för utdelande
av tillfälligt
understöd
åt f. d
förrådsvakt
mästare.
34 Tionde huvudtiteln: bil. 1.
nio av dem skulle utgå med sammanlagt 684 kronor och för en med
151 kronor, eller tillhopa 835 kronor.
Då jag icke har något att häremot erinra, får jag hemställa, det
täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
att under tionde huvudtiteln å extra stat för år
1919 anvisa ett förslagsanslag av högst 835 kronor
för utdelande av tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare
under villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som
styrker sig vara i behövande omständigheter, samt
att understödet för en var bestämmes till sådant
belopp, att det, jämte honom tillkommande gratial från
Vadstena krigsmanshuskassa, uppgår till 300 kronor.
5:o.
[20.j 1 skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 24
Ang. pension mars 1917 har chfen för första arméfördelningen anhållit, att departeartuuZL
mentet ville utverka, bland annat, pension av lämplig storlek åt förre
p. Bengtsson, artilleristen Per Bengtsson, att utgå från och med ar 1918.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Bengtsson, som är född
den 31 augusti 1840, från hösten 1858 till våren 1881 varit anställd
vid Vendes artilleriregemente samt därefter under 26 år bestritt renhållningen
å kronans ga tudelar i Landskrona och vid de kronans
byggnader, som ej disponeras av Skånska hu>arregementet, mot eu årlig
ersättning av omkring 600 kronor; att Bengtsson på grund av hög
ålder och därmed följande svårighet att förflytta sig särskilt vintertiden
icke synes kunna fortsätta med detta arbete ännu ett år; att lian, som
är godtemplare sedan 1882, åtnjuter det bästa anseende för pålitlighet
och skötsamhet; att Bengtson och hans ännu levande 83-åriga hustru
icke hava att påräkna någon ekonomisk hjälp; samt att hans enda inkomst
utom ovannämnda 600 kronor är en pension å 200 kronor från
Vadstena krigsmanshuskassa, varjämte han brukat erhålla en årlig
gratifikation om 30 kronor från en av enskilda medel bildad kassa vid
Vendes artilleriregemente.
Arméförvaltningens fortifikations-. och civila departement hava med
underdånig skrivelse den 14 april 1917 överlämnat handlingarna i ärendet
samt därvid hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen bevilja
Bengtsson pension å allmänna indragningsstaten att utgå från och
Tionde huvudtiteln; bil. 1.
35
med månaden näst efter den, under vilken lian avginge från sin omtörmälda
befattning, med belopp, som tillsammans med pensionen från
Vadstena krigsmanshuskassa utgjorde 500 kronor om året.
Statskontoret bär tillstyrkt den gjorda framställningen.
Med hänsyn till den långa tid Bengtsson varit anställd i kronans
tjänst ävensom till övriga i ärendet upplysta omsländigheter synes det
mig billigt, att han under sin ålderdom kommer i åtnjutande av högre
understöd än det för närvarande till honom utgående. Vid sådant förhållande
och då det föreslagna pensionsbeloppet synes mig skäligt, får
jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
att förre artilleristen Per Bengtsson må under
sin återstående livstid uppbära en årlig pension å allmänna
indragningsstaten till så stort belopp, att densamma
jämte honom tillkommande underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till 500 kronor
för år räknat, att utgå från och med månaden näst
efter den, under vilken han frånträder sin nuvarande
anställning.
6:o.
1 skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 2 mars [21.]
1917 har tygmästaren å Kartsborg med anledning av därom gjord fram- Åns- pension
ställning anhållit om utverkande av pension åt tygarbetaren vid Karls- *9£b%a
borgs tygstation Karl Gustaf Dufva, som, med vissa avbrott, i omkring Onfva,
45 år haft anställning i kronans tjänst men nu till följd av sjuklighet
vore urståndsatt att med eget arbete försörja sig.
Av skrivelsen åtföljande frejd- och läkarbetyg samt av tygmästarens
i övrigt lämnade uppgifter inhämtas, att Dufva, som är född den 20
december 1856, under åren 1872—1905 i mån av arbetstillgång med
längre eller kortare avbrott arbetat vid Karlsb
han ännu kvarstår såsom tygarbetare; att han, som har hustru och fem
barn, varav ett minderårigt, samt ett minderårigt fosterbarn, alltid själv
utan understöd av stat eller kommun underhållit sin familj, ehuru han
utöver egen stuga på ofri grund jämte därtill hörande täppa ej ägt
andra tillgångar än sin arbetsförtjänst vid tygstationen, vilken under :v
åren 1912—1916 i medeltal utgjort 774 kronor 91 öre för år; att han
36 Tionde huvudtiteln: bil. 1.
på grund av det ofta avbrutna arbetet vid fästningsbyggnuden icke kunnat
beräkna 30 år i statens tjänst och därför icke kunnat föreslås till erhållande
av nådevedermäle, vartill han eljest varit berättigad, då han
av tygmästaren erhållit vitsord såsom en skötsam och redbar person,
vilken alltid såväl i som utom tjänsten visat ett hedrande uppförande,
samt att han, som åtnjuter medborgerligt förtroende, nu är sjuklig och
oförmögen till ihållande arbete.
Med underdånig skrivelse den 7 april 1917 hava arméför v ältning ens
artilleri- och fortifikatiomdepartement överlämnat handlingarna i ärendet
samt därvid för egen del anfört, att departementen ansåge billigt, att
Dufva efter avskedstagandet genom pension bereddes någon hjälp till
livsuppehälle. Med hänsyn till Dufvas tjänstetid ävensom till de belopp,
som förut av riksdagen i liknande fall beviljats såsom pension, syntes
ett belopp av 300 kronor för år skäligt. Departementen hemställde
därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja Dufva en årlig pension av 300 kronor, att utgå från
och med månaden näst efter den, under vilken han frånträtt sin anställning
vid tygstationen.
Statskontoret har tillstyrkt den gjorda framställningen.
Under åberopande av vad sålunda förekommit, får jag hemställa,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
att tygarbotaren vid Karlsborgs tygstation Karl
Gustaf Dufva må under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
300 kronor, att utgå från och med månaden näst efter
den, under vilken han frånträder sin anställning vid
tygstationen.
7:o.
£22 ] 1 underdånig skrivelse den 5 maj 1917 har chefen för Norrbottens
Ang. pension regemente anhållit, att f. d. fanjunkaren i nämnda regemente Karl Rudolf
^junktrmT Hjälmar Stjernberg måtte från allmänna indragningsstaten beviljas lämpNorrbottens
lig pension från och med den 15 maj 1917.
Till stöd för denna hemställan har anförts, att Stjernberg, som
stjernberg. vore född den 4 februari 1876 och antagits såsom underofficersvolontär
dén 1 oktober 1893, konstituerats till sergeant av andra klassen den
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
37
27 oktober 1897 och till sergeant av första klassen deri 21 februari
1910 samt transporterats till fanjunkare i regementet den 9 februari
1917; att han under hela sin tjänstgöring iakttagit ett hedrande uppförande
samt i tjänsten ådagalagt stor duglighet; att han lede av höggradigt
hjärt tel, som gjort honom oförmögen t ill trupptjänst, varför lian
sedan år 1902 tjänstgjort såsom rullföringsbiträde i Kalix rullföringsområdes
expedition; att sjukdomen emellertid så förvärrats, att häri
under sista tiden ej ens kunnat bestrida denna tjänst; att regementschefen
därför på ansökan beviljat honom avsked från beställning på
stat från och med den 15 maj 1917, sedan med läkarintyg styrkts, att
han vore oduglig till all militär tjänstgöring; samt att Stjern berg för
framtiden ej kunde beräknas genom någon regelbunden sysselsättning
förskaffa sig sitt uppehälle.
Direktionen över arméns pensionskassa har meddelat, att Stjernberg
icke för närvarande vore berättigad till vare sig pension från arméns
pensionskassa eller till fyllnadspension. Skulle Stjernberg med nu
innehavande löneförmåner oavbrutet kvarstå i tjänst till den 4 februari
1926, bleve han då berättigad att från och med månaden näst efter
den, i vilken lian därefter erhölle avsked, tillträda pension och fyllnadspension
med 900 kronor, därav 180 kronor i nionde klassen av arméns
pensionskassa och 720 kronor från statsmedlen.
Statskontoret har uti den 11 maj 1917 avgivet utlåtande anfört
följande: Enligt vad direktionen över arméns pensionskassa meddelat,
hade Stjernberg icke uppfyllt villkoren för att komma i åtnjutande av
pension från nämnda kassa och fyllnadspension; och såvitt statskontoret
kunde finna, förelåge icke beträffande Stjernberg sådana omständigheter,
att han kunde erhålla pension från allmänna indragningsstaten med
tillämpning av 6 eller 8 punkten i gällande pensioneringsgrunder för
arméns befäl och underbefäl med vederlikar. Vid sådana förhållanden
torde pension kunna beredas honom endast genom framställning till
riksdagen. Då statskontoret med hänsyn därtill, att Stjernberg enligt
läkares intyg vore till följd av sjukdom för framtiden oförmögen att
försörja sig genom regelbunden sysselsättning med fordran på ihärdigare
arbete, ansåge billigt, att åtgärd vidtoges till beredande åt honom av
någon pension och att pensionsbeloppet bestämdes till 500 kronor, hemställde
statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Stjernberg fin^e från och med månaden näst efter den, varunder
han entledigats från sin nuvarande befattning, under sin återstående
38
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
livstid uppbära en årlig pension från allmänna indragningsstaten till
belopp av 500 kronor.
Under åberopande av vad sålunda i ärendet förekommit, får jag
hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. fanjunkaren i Norrbottens regemente
Karl Rudolf Hjalmar Stjernberg må under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
eu årlig pension av 500 kronor, att utgå från och
med den 1 juni 1917.
8:o.
[23.] Uti en till arméförvaltningens fortifikationsdepartement ingiven
Ang. pension skrift har förre fästningsbyggnadsarbetaren Johan Gustaf Frank anhållit
&tJng2yfgägSt fitt komma i åtnjutande av något statsunderstöd på sin ålderdom i form
nadsarbetaren ; vv pension.
j o. Frank Över ansökningen har yttrande infordrats från fortifikationsbefäl
havaren
å Karlsborg, av vilket yttrande jämte övriga handlingar i ärendet
inhämtas, att Frank, som är född den 22 mars 1858, under tre år haft
fast anställning vid Göta artilleriregemente och därunder förhållit sig
»troget och väl»; att han i något mer än 24 år tjänstgjort vid fästningsbyggnaden
å Karlsborg samt med plikttrohet och flit fullgjort sina
åligganden; att han enligt läkarintyg lider av hjärtfel och på grund
därav är mindre arbetsför; samt att han äger en jordlott om cirka 1 Vs
tunnland med eri därå uppförd liten stuga.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförv ältning ens
fortifikationsdepartement uti underdånig skrivelse den 14 april 1917 anfört,
att ehuru Frank ej till fullo i avseende å ålder och tjänstetid uppfyllde
de av departementet tillämpade villkor för tillstyrkan av pension,
departementet likväl ansåge sig böra på grund av Franks sjukdom
och oförmåga att försörja sig tillstyrka, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att bevilja Frank pension från allmänna indragningsstaten å
300 kronor om året, att utgå från och med år 1918.
Statskontoret har tillstyrkt framställningen.
För beviljandet av pension åt förutvarande fästningsbyggnads»rbetare
har i allmänhet fordrats, att vederbörande uppnått 60 levnadsår
•39
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
och 30 tjenstår. Härifrån har dock i ömmande fall undantag gjorts.
Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst angående Franks arbetsförhet
och ekonomiska föi hållanden, synes det mig billigt, att undantag
från nyssnämnda villkor jämväl i förevarande fäll göres. Jag får därför
hemställa, det täcktes Eders Kungl. Magt föreslå riksdagen medgiva,
att förre fästningsbyggnad sarbetaren Johan Gustaf
Frank må under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära eu årlig pension av 300
kronor, att utgå från och med år 1918.
9:o.
Till arméförvaltningens fortifikationsdepartement hava från f. d. arbetarna
vid kronans kalkstensbrott å Borghamn A. G. Björk, J. Gustafsson
och C. A. Pettersson inkommit ansökningar om erhållande av pension.
Av handlingarna i ärendet inhämtas följande angående sökandenas
levnadsförhållanden :
Björk, som är född den 26 oktober 1851, har arbetat vid kalkstensbrottet
för Karlsborgs fästningsbyggnad under en tid av 25 år 10
månader. . Enligt ansökningen bifogat läkarbetyg är Björk på grund av
ytterligt försvagad syn å vänstra ögat samt revbensbrott i vänstra sidan
oförmögen att med eget arbete försörja sig. Han är därjämte så gott
som medellös. ''
Gustafsson, som är lödd den 18 augusti 1846, bär arbetat vid
stenbrottet under 22 år 10 månader. Han är fäder till fem oförsörjda
barn och äger icke några tillgångar förutom en stuga, som dock icke
är taxerad till 500 kronor. Till följd av olycksfall i arbete har han
fått två fingrar å högra handen krökta, varigenom denna blivit foga
brukbar, samt vid ett annat olyckstillfälle fått tre revben knäckta, vilket
medför stora svårigheter för honom att deltaga i något arbete. På
grund härav och i följd av hans höga ålder har hans arbetsförmåga i
hög grad nedsatts, varför lian icke genom eget arbete kan försörja sig
och sin familj.
Pettersson, vilken är född den 11 maj 1853 och arbetat vid stenbrottet
under en tid av 21 år 10 månader, är ägare till en lägenhet,
taxerad till 600 kronor, men är i övrigt medellös. Han lider av kronisk
luftrörskatarr med hosta, astma och andnöd vid mera ansträngande arbete.
Detta i förening med inträdande ålderdom har åstadkommit, att han
numera är oförmögen att med eget arbete försörja sig.
[24.]
Ang. pension
åt f. d arbetarna
vid
Borghamns
ka.kslensbrott
.4. G. Björk,
J. Gustafsson
och O. A. Pettersson.
4o Tionde huvudtiteln: bil. 1.
Kommendanten å Karlsborg har uti infordrat yttrande tillstyrkt
ansökningarna samt meddelat, att sökandena under den tid de varit
anställda vid Borghamns kalkstensbrot.t med plikttrohet utfört sitt arbete
och iakttagit en hedrande vandel.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har armé förvaltningens
fortifikationsdepartement uti underdånig skrivelse den 25 april 1917
anfört följande:
Departementet ansåge, att till de för var och en av sökandena
uppgivna tjänstgöringstiderna, vilka, enligt vad departementet inhämtat,
utgjorde summor av de månader och dagar av särskilda år, da sökandena
verkligen utfört arbete vid fästningshyggnaden, borde läggas de vintertider,
de stått till kronans förfogande, utan att något arbete kunnat utföras
eller arbetsförtjänst erhållas. Därigenom komme sökaudena att
väl uppfylla de för pensions erhållande vanligen stadgade villkoren (30
tjänste- och 60 levnadsår). Med anledning härav och då departementet
tunne synnerligen ömmande omstäudigheter föreligga för samtliga sökandena,
hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
bevilja envar av Björk, Gustafsson och Pettersson en pension av 300
kronor, att utgå från allmänna indragningsstaten.
Statskontoret har uti den 21 maj 1917 avgivet utlåtande förklarat
sig icke hava något att erinra mot vad arméförvaltningens fortifikationsdepartement
sålunda hemställt samt föreslagit, att pensionerna måtte
bestämmas att utgå från och med månaden näst efter den, då entledigandet
från anställning vid Borghamns kalkstensbrott ägt rum.
Vad i ärendet blivit upplyst synes mig till fullo motivera en framställning
till riksdagen om beredande åt ifrågavarande arbetare av pension
till det belopp, 300 kronor, som förut i liknande fall beviljats. Jag
får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
medgiva,
att envar av förutvarande arbetarna vid Borghamns
kalkstensbrott A. G. Björk, J. Gustafsson och
C. A. Pettersson må under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av 300 kronor, att utgå från och med månaden näst
efter den, under vilken han entledigats från sin anställning
vid nämnda kalkstensbrott.
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
41
10:o.
Med skrivelse till arinéförvaltningens fo r t i fi k a t i o n s d ep ar t e m e n t deu
10 april 1917 liar fort [fika t in n s b rf ii lita v ar eu ä Karlsborg överlämnat dels
en av förrådsdrängen vid Karlsborgs fästningsbyggnad Gustaf LarssonStåhl
ingiven ansökan om förhöjning av honom tidigare beviljad pension,
dels ock från följande arbetare vid nämnda fästningsbyggnad inkomna
ansökningar om pension, nämligen timmermannen Johan SvcnssnnEd,
stenarbetaren Frans Oskar Florin och timmermannen Alexander
Andersson.
Fortifikationsbefälhavaren har rörande omförmälda sökande meddelat
följande:
Larsson-Ståhl, som vore 75 år gammal och varit anställd vid
Karlsborgs fästningsbyggnad under ej mindre än 57 år, hade av 1907
års riksdag beviljats en årlig pension av 300 kronor, att utgå från och
med månaden näst efter den, varunder han entledigats från fästningsbyggnaden.
Han kvarstode emellertid ännu i tjänst men vore nu enligt
läkarintyg oförmögen till arbete, varför han måste avgå från byggnadsarbetet.
Svensson-Ed, som vore 57 år gammal, hade tjänstgjort vid fästningsbyggnaden
under 32 års tid. Enligt ansökningen vidfogat läkarintyg
hade han under arbetet vid fästningsbyggnadeu förlorat sitt ena
öga, varför han av riksförsäkringsanstalten uppbure livränta med 75
kronor årligen. Genom nämnda lyte hade han blivit mindre arbetsför
och vore tillika, då han icke ägde någon förmögenhet, helt beroende
av sin arbetskraft.
Florin, som uppnått eu ålder av 56 år, hade tjänat såsom stamanställd
i 3 år samt såsom arbetare vid fästningsbyggnaden, där han
ännu kvarstode, i 27 år. Enligt läkarbetyg hade Florin på grund av
starr nedsatt synförmåga och lede av kronisk muskelreumatism samt
vore till följd därav mindre arbetsför. Han vore därjämte medellös.
Andersson hade tjänat vid fästningsbyggnaden i närmare 29 år
och kvarstode även i arbete men vore nu vid uppnådda 60 år mindre
arbetsför. Han lede enligt läkarintyg av muskelreumatism, reumatisk
nervvärk i högra höften och benet samt högersidigt ljumskbråck.
Med hänsyn till den lådande dyrtiden ansåge fortifikationsbefälhavaren
pensionsbeloppen för ifrågavarande arbetare skäligen böra bestämmas
till 600 kronor för år.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
L25.J
Ang. ''pension
åt förrå Isär
ängen G.
Larsson Std,hl
samt fästningsbyyy
nudsurbetar
na J. Svens
snn-Ed, F. O
Florin och A
Andersson
6
42
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
Armé förvaltning ens fortifikationsdepartement har, med överlämnande
av handlingarna i ärendet, uti underdånig skrivelse den 14 april 1917
anfört, att departementet, med hänsyn därtill att sökandenas tjänstgöring
vid fästningsbyggnaden i allmänhet icke pågått året runt, icke
ansåge sig kunna tillstyrka högre pension än 3()0 kronor. Härifrån
borde dock undantag göras för Larsson-Ståhl, vilken i betraktande av
dels den långa tid han varit i kronans tjänst, dels därav att han städse
tjänstgjort hela året, borde komma i åtnjutande av ett högre belopp
eller 600 kronor. Svensson-Ed och Florin hade vä! ännu ej uppnått
60 år, men på grund av deras sjukdom ansåge sig fortifikationsdep irtementet
böra förorda deras ansökningar om pension. Med anledning
härav hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
bevilja dels åt Larsson-Ståhl en pension av 600 kronor, dels åt envar
av Svensson-Ed, Florin och Andersson en pension av 300 kronor, samtliga
att utgå från allmänna indragningsstaten, för var och en från och
med månaden näst efter den, under vilken han entledigats från sin anställning
vid fästningen.
Uti häröver den 8 maj 1917 avgivet utlåtande har statskontoret
anfört, att vad beträffade frågan om att åt förrådsdrängen Larsson-Ståhl
bereda förhöjd pensionsförmån, ämbetsverket visserligen med hänsyn till
hans ovanligt långa tjänstetid ansåge skäl föreligga till beredande av
någon förbättring, men syntes densamma böra begränsas så, att sammanlagda
pensionsförmånen uppginge till 400 kronor. Utöver redan
beviljad pension syntes därför böra åt honom utverkas en ytterligare
pension å 100 kronor. Mot vad arméförvaltningens fortifikationsdepartement
föreslagit i fråga om beredande av pension åt arbetarna SvenssonEd,
Florin och Andersson, hade statskontoret icke något att erinra.
På de av vederbörande myndigheter anförda skäl anser även jag
mig böra tillstyrka, att förrådsdrängen Larsson-Ståhl beredes någon
pensionsförhöjning, likasom också, att pension tillerkännes arbetarna
Svensson-Ed,'' Florin och Andersson. Vad pensionstillägget till den förstnämnde
beträffar, synes mig detsamma, såsom statskontoret föreslagit,
böra begränsas till 100 kronor. För de tre övriga sökande torde pensionsbeloppen
i överensstämmelse med fortifikationsdepartementets av
statskontoret tillstyrkta hemställan böra bestämmas till 300 kronor.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
43
dels att förrådsdrängen vid Karlsborgs fästningsbyggnad
Gustaf Larsson-Ståhl må från och med månaden
näst efter den, under vilken han erhåller entledigande
från sin anställning vid fästningsbyggnadeu,
under siu återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära, utöver honom tidigare tillerkänd pension,
ytterligare ett årligt pensionsbelopp av 100 kronor,
dels ock att envar av arbetarna vid nämnda
fästningsbyggnad Johan Svensson-Ed, Frans Oskar
Florin och Alexander Andersson må under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 300 kronor, att utgå fråu och med
månaden näst efter den, under vilken han entledigats
från sin anställning vid fästningsbyggnad en.
ll:o.
Hos arméförvaltningens fortitikationsdepartement bär förre arbetaren [26 .]
vid Borghamns kalkstensbrott W. F. Brandt, vilken av 1909 års riksdag Än9\
beviljats en årlig pension å allmänna indragningsstaten av 50 kronor ^arbefaren
att utgå från och med den 1 januari samma år, anhållit att komma i Borghamna
åtnjutande av lorhojd pension. w F Brandi
Av ansökning en bifogade intyg inhämtas, att Brandt, som är född
den 28 december 1857, tjänstgjort sås>m grenadjär vid Andra livgrenadjärregementet
under 17 7a år och därefter såsom arbetare vid Borghamns
kalkstensbrott i nära 23 år; att han alltsedan ett olycksfall i arbetet för
omkring 15 år sedan haft betydligt nedsatt arbetsförmåga och numera
är oförmögen att med arbete försörja sig; att han, såvitt känt är, icke
äger egna medel till sitt uppehälle; samt att han under sin anställning
vid Borghamns kalkstensbrott städse ådagalagt nit och skicklighet i
arbetet samt uppfört sig på ett i allo hedrande sätt.
Fortifikation sbefälhavaren å Karlsborg har i infordrat yttrande tillstyrkt
ansökningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
fortifikationsdcpartement uti underdånig skrivelse den 8 september 1917
hemställt, att Kung! Maj:t måtte föreslå riksdagen att bevilja Brandt
en till 300 kronor förhöjd årlig penson, att från och med år 1918 utgå
från allmänna indragningsstaten.
44
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
Ang. pension
åt f. sjuksköterskan
vid
garnison >-sjukhuset i
Stockholm
Ingrid
TÅnders.
Statskontoret har uti avgivet utlåtande anfört, att på grund av vad
i ärendet blivit upplyst goda skäl syntes föreligga att bereda Brand t eu
till 300 kronor förhöjd pension; och tillstyrkte alltså statskontoret bifall
till den av arméförvaltuingens fortifikationsdepartement gjorda hemställan.
Med hänsyn till sökandens långvariga anställning i statens tjänst
och då det blivit styrkt, att han numera är oförmögen att med arbete
försörja sig, finner jag skäligt, att förhöjd pension beredes honom med
det av myndigheterna föreslagna belopp. ''Jag lår alltså hemställa, det
täcktes Eders Kung! Maj:t föreslå riksdagen medgiva,
att förre arbetaren vid Borghamns kalkstensbrott
W. F. Brand!, må under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en till 300 kronor
förhöjd årlig pension, att utgå från och med år 1918.
12:o.
Sedan efter förordnande av chefen för fjärde arméfördelningen
krigsrätt hållits för rannsakande i mål mot operationssköterskan vid
garnisonssjukhuset i Stockholm Ingrid Linders rörande vissa förmenta
förseelser samt krigsrätten enligt utslag den 6 maj 1915 lunnit något
yttrande i målet från dess sida icke erforderligt utan avskrivit målet
från vidare handläggning, anmodade arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
enligt beslut den 25 i samma månad förvaltningen vid nämnda sjukhus
att — då av förhandlingarna vid krigsrätten framginge, att Ingrid
Linders’ vidare kvarstannande i sin befattning såsom operationssköterska
vid garnisonssjukhuset icke vore förenligt med kravet på sjukvårdens
behöriga tillgodoseende — ofördröjligen uppsäga henne från innehavande
befattning vid sjukhuset.
I anledning härav blev Ingrid Linders, med iakttagande av den
uppsägningstid av en månad, som föreskrivits i det mellan henne och
förvaltningen vid garnisonssjukhuset ingångna kontrakt, varigenom hon
vunnit anställning vid sjukhuset, den 4 juni 1915 uppsagd från sin
befattning såsom operationssköterska.
Över sjukvårdsstyrelsens nyssnämnda beslut anförde Ingrid Linders
underdåniga besvär med yrkande om undanröjande av nämnda beslut
ävensom alla på grund därav vidtagna åtgärder.
Genom resolution den 16 februari 1917 fann Kungl. Maj:t ändringssökandet
icke kunna bifallas, men uppdrog med anledning av vad i
Tionde huvudtiteln: bil. I.
45
målet förekommit åt förvaltningen vid garnisonssjukhuset i Stockholm
att taga i övervägande, huruvida, med hänsyn till klagandens långvariga
och krävande tjänstgöring vid sjukhuset, åtgärder borde vidtagas för
att söka bereda klaganden någon pension av statsmedel, samt för sådant
fall i vederbörlig ordning inkomma med underdånig framställning i
ämnet.
Uti eu tili Kungl. Maj:t ställd skrift av den 28 april 1917 har
härefter Ingrid Linders, med bifogande av frej dbetyg jämte andra handlingar,
anhållit att komma i åtnjutande av pension av statsmedel under
sin återstående livstid.
Till stöd för denna sin framställning har Ingrid Linders anfört,
att hon, som vore född den 1 januari 1884, erhållit anställning vid
garnisonssjukhuset den 1 januari 1899 och fortsatt därmed till den 15
augusti 1907, då hon på grund av överansträngning lämnat platsen.
Därefter hade hon den 1 september 1908 erhållit förnyad anställning å
sjukhuset och innehaft denna, tills hon den 4 juli 1915 måst lämna densamma
på grund av sjukvårdsstyrelsens beslut.
Vad beträffade beloppet, av pensionen, hade sökanden visserligen
varit i statens tjänst allenast 15 x/3 år och skulle således, därest pension
för tjänsten varit fastställd, icke efter de vanliga reglerna kommit i
åtnjutande av s. k. hel pension. Avseende borde emellertid fästas dels
å det krävande arbetet i tjänsten, dels därpå att denna i början varit
förenad med eu mycket låg avlöning, vilken först under de sista åren
i någon mån kommit att motsvara avlöning vid dylik tjänst hos Stockholms
stad. Vidare syntes avseende böra fästas vid, att sökanden varit
villig och i stånd till att fortsätta med sin tjänstgöring ännu i flera år
samt att det endast varit den omständigheten, att ombyte skett av läkare
och att den nytillträdande läkaren fordrat sökandens avlägsnande, som
förorsakat, att hon ej kommit att erhålla ett högre antal tjänstår.
Beträffande sin tjänstgöring åberopade sökanden de vitsord, som givits
henne av hennes mångårige förman i tjänsten doktor N. Bellander
m. fl. läkare.
Utan att våga föreslå • något belopp för pensionen hemställde
sökanden, att densamma måtte bestämmas till så högt belopp som möjligt
ävensom att pensionen måtte beräknas utgå från den I juli 1915,
efter vilken tid sökanden ej fått uppbära någon avlöning från sjukhuset.
Chefläkaren vid garnisonssjukhuset har i avgivet yttrande föreslagit,
att pensionen måtte fastställas till 800 kronor årligen att utgå från den
1 juli 1915.
46
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
Chefen för fjärde arméfördelningen och armé förvaltning ens sjukvårdsstyrelse
hava tillstyrkt framställningen, på sätt chefläkaren föreslagit.
Uti den 10 juli 1917 avgivet underdånigt utlåtande har arméförvaltningens
civila departement anfört, att sökanden enligt staten för garnisonssjukhuset
i Stockholm vid tiden för sitt entledigande från befattningen
såsom operationssköterska därstädes åtnjutit, förutom fri hostad
med möbler, bränsle och lyse samt kost och tvätt, en kontant avlöningav
1,000 kronor för år. Därest nämnda bostadsförmåner m. in. jämte
tvätt beräknades till omkring 500 kronor för år och fördelen av fri
kost värderades till 1 krona 50 öre för dag eller 547 kronor 50 öre
för år, skulle värdet av hennes samtliga årliga avlöningsförmåner vid
berörda tidpunkt kunna uppskattas till omkring 2,000 kronor. Enligt
vad som inhämtades av ett från Svenska sjuksköterskornas allmänna
pensionsförening införskaffat meddelande, uppbure sökanden såsom delägare
i pensionsföreningen sedan 1915 års början eu årlig pension av
526 kronor, motsvarande 9 procent å sammanlagda beloppet av de för
hennes pensionering insatta medel. Härtill hade staten enligt kungörelsen
den 30 december 1901 angående statsbidrag till pensionering av sjuksköterskor
bidragit med 25 kronor årligen från och med år 1904 till och
med det år, hon fyllt 50 år, eller år 1914. Utan avseende emellertid
å den pension från ifrågavarande pensionsförening, vartill sökanden vore
berättigad på grund av huvudsakligen egna bidrag, ansåge departementet
skäligt, att sökanden med hänsyn till hennes långvariga och
krävande tjänstgöring vid garnisonssjukhuset bereddes någon statspension.
I anledning härav och då de jämförelsevis små belopp, varmed
staten bidragit till sökandens pensionering från pensionsföreningen, icke
syntes böra tillmätas något inflytande vid beräkningen av den ifrågasatta
statspensionen samt det utav chefläkaren vid garnisonssjukhuset
föreslagna, av chefen för fjärde arméfördelningen och av arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse tillstyrkta pensionsbeloppet, 800 kronor för
år, motsvarade allenast 40 procent å det beräknade värdet av sökandens
samtliga avlöningsförmåner vid entledigandet, hade departementet icke
något att erinra mot vad nämnda myndigheter förordat.
Statskontoret har den 18 augusti 1917 inkommit med utlåtande i
ärendet samt därvid anfört, att ämbetsverket på grund av förekomna
omständigheter funne billighetsskäl föreligga att åt Ingrid Linders bereda
någon pension från allmänna indragningsstaten och fördenskull tillstyrkte
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
47
avlutande av framställning till riksdagen i detta syfte. Statskontoret
ansåge emellertid den av de i ärendet hörda myndigheterna föreslagna
pensionen väl högt tilltagen, då anledning saknades att bevilja sökanden
högre pension, än som skulle kommit henne till del, därest hon varit
underkastad bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension den 11 oktober 11)07. Enligt vad handlingarna utvisade,
hade sökanden vid sitt entledigande tjänstgjort vid garnisonssjukhuset
under eu tid av omkring 15 Va år och därstädes under de senaste fem
åren uppburit en avlöning, som efter arméförvaltningens utlåtande kunde
beräknas hava i årligt medeltal uppgått till 1,880 kronor, däri inbegripet
bostad och övriga naturaförmåner. Med ledning av det i civila pensionslagen
föreskrivna beräkningssätt skulle sökandens pension sund erlag,
om hon varit pensionsberättigad enligt oinförmälda lag, utgjort två
tredjedelar av nämnda medeltal eller 1,253 kronor 33 öre, varmed hel
pension skulle utgått efter 30 års tjänstgöring och en uppnådd levnadsålder
av 60 år. Då tjänstårens antal emellertid icke uppginge till mer
än femton, borde pensionen hava reducerats till hälften av pensionsunderlaget
eller, efter avrundning på sätt i pensionslagen föreskreves,
till 630 kronor. Statsverket kunde dock anses hava redan på annat
sätt bidragit till sökandens pensionering med ett årligt belopp, ungefärligen
motsvarande den del av nyss beräknade pensionsbelopp, som
översköte 600 kronor; och hemställde statskontoret fördenskull, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att sökanden måtte tillerkännas
en årlig pension av 600 kronor, räknat från den 1 augusti 1915, att
utgå från allmänna indragningsstaten.
Såsom framgår av innehållet i förenämnda nådiga resolution den
16 februari 1916, har Kungl. Maj:t vid prövning av de utav sjuksköterskan
Linders anförda underdåniga besvär funnit vissa skäl tala för,
att hon borde komma i åtnjutande av pension av statsmedel. Den omständigheten,
att sökanden befunnits olämplig att vidare kvarstå i sin
befattning vid garnisonssjukhuset, torde icke kunna anses utgöra hinder
för ett bifall till den av henne nu gjorda framställningen. Det är nämligen
att märka, att hennes entledigande icke grundats på något fel
eller försummelse i eller utom tjänsten, i vilket fall hon jämlikt det
mellan henne och sjukhusets förvaltning upprättade kontrakt kunnat
åläggas omedelbar avflyttning, utan att hon blivit skild från sin anställning
med iakttagande av den för båda parterna kontraktsenligt gällande
uppsägningstid av eu månad. Under åberopande av vad vederbörande
myndigheter i ärendet anfört och med hänsyn till sökandens maktpå
-
[28.]
Ang.
pension åt
tygarbetaren
C. Andersson.
48 Tionde huvudtiteln: bil. 1.
liggande och jämförelsevis långvariga tjänstgöring, finner jag mig böra
förorda, att pension åt henne utverkas.
Vad beträffar pensionens storlek, anser jag, med avseende å vad
statskontoret därom anfört, ett belopp av 600 kronor skäligt.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,
att förra sjuksköterskan vid garnisonssjukhuset i
Stockholm Ingrid Linders må under sin återstående
livstid å allmänna indraguingsstaten uppbära en årlig
pension av 600 kronor, att utgå från och med den 1
augusti 1915.
13:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift har tygarbetaren vid Gottlands
artillerikårs tygverkstäder Carl Andersson anhållit att komma i
åtnjutande av årligt underhåll eller pension.
Med överlämnande av denna ansökan har chefen för Gottlavds
artillerikår uti underdånig skrivelse den 11 september 1917 tillstyrkt,
avlåtande till riksdagen av proposition därom, att till Andersson måtte
anvisas ett årligt underhåll av 800 kronor.
Av berörda skrivelse ävensom av övriga handlingar i ärendet inhämtas,
att Andersson, som är född den 6 juli 1846, sedan den 1 oktober 1889
varit anställd vid artilleriets verkstäder på Gottland, varest han intill
år 1906 arbetat såsom extra hantverkare samt därefter som tygarbetare;
att han, som genast vid sin anställning i statens tjänst fått sig anförtrott
organiserande av en smidesverkstad vid Visby artilleri förråd och
därefter under 15 år till den 14 juli 1904 varit föreståndare för nämnda
verkstad, därunder till följd av sin yrkesskicklighet tagits i anspråk för
viktig-ire reparationsarbeten å kanonmekanismer och finare instrument,
varigenom en avsevärd tidsbesparing och minskning i kostnader vunnits
för kronan, i det att viktigare reparationer å artilleri materiel kunnat
verkställas vid artilleriets verkstäder i Visby och kostsamma transporter
till Stockholms tygstation för reparation inbesparats; att han såväl under
den tid han förestått smidesverkstaden som sedermera under den återstående
tjänstetiden av sina förmän erhållit vitsord såsom skicklig och
duglig samt alltid på ett synnerligen hedrande och förtjänstfullt sätt
skött sina åligganden; samt att han under de senaste tio åren åtnjutit
en arbetsavlöning av omkring 800 kronor om året.
Tionde huvudtiteln: bil. 1. 49
Militärbefälhavaren på Gottland har tillstyrkt framställningen.
I häröver den 20 september 1917 avgivet utlåtande har arméförvaltningens
artilleridepartement förklarat sig anse billigt, att Andersson
genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle efter avskedstagandet.
I fråga om pensionens storlek funne departementet, med
hänsyn till Anderssons tjänstetid och yrkesskicklighet, varigenom han
varit kronan till stort gagn, ävensom till de belopp, som förut av riksdagen
i liknande fall beviljats såsom pension, ett belopp av 500 kronor
för år skäligt. Departementet hemställde alltså, att Kung!. Maj:t måtte
föreslå, riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja Andersson
en årlig pension av 500 kronor, att utgå från och med månaden näst
efter den, under vilken han frånträdde sin anställning vid tygverkstäderna,
6
Statskontoret har funnit goda skäl föreligga för beredande av
pension åt Andersson efter erhållet avsked. Med hänsyn till Anderssons
jämförelsevis korta tjänstetid ansåge statskontoret sig icke kunna förorda
högre pensionsbelopp i detta fall än det av arméförvaltningens artilleridepartement
föreslagna eller 500 kronor; och hemställde statskontoret
alltså om bifall till vad artilleridepartementet föreslagit.
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser även jag
giltiga skäl föreligga för en framställning till riksdagen om beviljande
av pension åt tygarbetaren Andersson. Pensionsbeloppet synes mig, i
överensstämmelse med artilleridepartementets av statskontoret tillstyrkta
hemställan, böra bestämmas till 500 kronor för år.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,
att tygarbetaren vid Gottlands artillerikårs tygverkstäder
Carl Andersson må från och med månaden
näst etter den, under vilken han frånträder sin anställning
vid tygverkstäderna, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 500 kronor.
Bihang tiU riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
7
50
Tionde hurudtiteln: bil. 1.
[29.]
Ang.
pension åt f.
ikrilddurmäatarcn
O. K.
K. Svedberg.
14:o.
Uti underdånig skrivelse den 19 juni 1911 har sekundchefen för
Livgardet till häst gjort framställning om beredande av pension åt
skräddarmästaren Georg Konrad Konstantin Svedberg, vilken vore anställd
såsom ti Ils kärare och skräddarmästare vid regementets skradderiverkstad
men den 1 juli 1917 komme att till följd av sjuklighet frånträda
denna anställning.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Svedberg, som ar lödd
den 12 februari 1862, under 20 års tid varit anställd vid regementet,
för tiden intill den 1 januari 1914 mot en ersättning av 200 kronor i
månaden för reparationer av munderingspersedlar samt ersättning enligt
fastställd prislista för nytillverkning; att då Svedberg för dessa belopp
skolat avlöna personal för arbetenas utförande, den kontanta behållningen
Svedberg haft för egen del icke överstigit 1,500 kronor för år; att han
för tiden från och med den 1 januari 1914 till och med den 30 juni
1916 uppburit ett arvode av 1,500 kronor för år och för tiden därelter
ett arvode av 1,800 kronor för år; att han vid företagen läkarundersökning
befunnits behäftad med symtom på vänstersidig kronisk luftrörskatarr,
sannolikt av tuberkulos natur; att hans krafter till följd härav
äro väsentligt nedsatta; att han har hustru och minderårig dotter att
försörja; samt att han med stor yrkesskicklighet skött sina göromål vid
regementet.
Chefen för fjärde arméfördelningen har hemställt, att Kungl. Maj.t
måtte för riksdagen framlägga proposition om beviljande av pension åt
Svedberg med belopp motsvarande det för sergeant av andra klassen
utgående.
Uti underdånigt yttrande den 24 augusti 1917 har arméförvaltningens
intendentsdepartement — med erinran att Kungl. Magt och riksdagen
åren 1913 och 1915 tillerkänt en var av förre föreståndaren för
Bohusläns regementes skrädderiavdelning S. Jonasson och förre föieståndaren
för Svea livgardes skomakeriverkstad C. G. Alsing årliga pensioner
från allmänna indragningsstaten — förklarat sig anse billigt, att
även Svedberg komme i åtnjutande av dylik pension. I fråga om
pensionens storlek syntes den beräkningsgrund, som i allmänhet av
Kungl. Maj:t och riksdagen under de senare åren följts vid beviljande
av dylik pension, nämligen densammas bestämmande till två tredjedelar
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
51
av deu årsinkomst, befattningshavaren under den senare delen av sin
anställningstid av staten uppburit, i detta fall icke vara fullt tillämplig,
då Svedberg vore jämförelsevis ung och endast under 20 år varit anställd
vid regementet. Pensionen till Svedberg syntes departementet
icke skäligen böra bestämmas till högre belopp än vad arméfördelningschefen
föreslagit eller 780 kronor, motsvarande den pension, som författningsenligt
tillkomme sergeant av andra klass. På grund av vad
sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att Svedberg finge under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 780 kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, under vilken han entledigats
från sin anställning vid regementet.
I häröver den 13 oktober 1917 avgivet underdånigt utlåtande har
statskontoret anfört, att då Svedberg till följd av sjukdom och nedsalta
kroppskrafter nödgats lämna sin anställning vid Livgardet till häst samt
härtill komme, att han vore i behov av understöd för eget och familjens
uppehälle, statskontoret ansåge skäl föreligga att genom framställning till
riksdagen söka bereda honom någon pension. Med hänsyn emellertid
till såväl att Svedberg ännu icke uppnått högre ålder än 55 år som
ock att han endast under 20 år tjänat vid regementet, syntes det statskontoret,
som om anledning icke skulle förefinnas att i detta fall bestämma
pensionen till högre belopp än 600 kronor, som av 1913 och
1915 års riksdagar beviljats i pension åt befattningshavare i likartad
ställning som Svedberg.
Åven jag finner mig böra tillstyrka det framställda förslaget om
beredande av pension åt skräddarmästaren Svedberg. Vad angår pensionens
storlek, anser jag mig, med hänsyn till vad statskontoret därom
anfört, icke kunna förorda, att det årliga pensionsbeloppet sättes högre
än till 600 kronor.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,
att förre skräddarmästaren vid Livgardets till häst
skrädderiverkstad Georg Konrad Konstantin Svedberg
må under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 600 kronor,
att utgå från och med månaden näst efter den, varunder
han entledigats från sin anställning vid regementet.
52
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
15:o.
[30.] Med anledning av särskilda utav vaktmästaren vid infanteriets
Ang. pension skolor å Karlsborg Johan Alfred Jonsson och stalldrängen vid samma
**ren*1™*!111'' skolor Karl Johan Andersson gjorda ansökningar har chefm för infunteJonsson
och Hets skolor å Karlsborg uti skrivelse till arméförvaltningens intendentsxajd,
Andert- departement den 28 juli 1917 hemställt, att departementet måtte vidtaga
ton. åtgärder för beredande av årligt understöd åt Jonsson och Andersson
under deras återstående livstid.
, Av handlingarna i ärendet inhämtas:
beträffande Jonsson, att han, som är född den 4 september 1858,
blivit anställd såsom snickare vid Karlsborgs fästningsbyggnad den 1
april 1878, såsom snickare och förrådsdräng vid volontärskolan å Karlsborg
den 7 februari 1882 och såsom förrådsvaktmästare därstädes den 1
januari 1899; att han enligt intendentsdepartementets beslut den 9 juli
1912 uppburit ett årligt arvode av 550 kronor och därjämte haft en
stadigvarande arbetsförtjänst vid skolan vid utförande av mindre snickerioch
andra reparationsarbeten; samt att han vid nu företagen läkarundersökning
befunnits på grund av kronisk muskel- och ledgångsreumatism
och genom ålder nedsatta kroppskrafter vara oförmögen att
vidare fullgöra det med hans anställning vid infanteriets skolor förenade
arbete och att för framtiden genom arbete försörja sig; och
beträffande Andersson, att han, som är född den 2 oktober 1858,
blivit anställd såsom stalldräng vid arméns intendenturförråd å Karlsborg
den 26 oktober 1884 och vid infauterivolontärskolan därstädes den 6
mars 1898; att han enligt intendentsdepartementets beslut den 2 juli
1907 såsom ersättning härför åtnjutit en dagavlöning av 1 krona 75
öre om dagen för varje tjänstgöringsdag, fri bostad, om sådan kunde
beredas honom i kronans hus, samt fri vedbrand och fritt lyse; att dagavlöningen
från och med den 1 januari 1916 höjts till 2 kronor 50 öre
för varje tjänstgöringsdag; samt att han vid företagen läkarundersökning
på grund av kronisk muskelreumatism och höggradig strama samt
genom ålder nedsatta kroppskrafter befunnits vara oförmögen att vidare
fullgöra det med hans anställning vid infanteriets skolor förenade arbete
och för framtiden oförmögen att med arbete försörja sig.
Rörande ifrågavarande befattningshavares tjänstgöringsförhållanden
har skolchefen anfört, att såväl Jonsson som Andersson under hela sin
tjänstgöringstid troget och utmärkt väl skött sina åligganden, samt att
do vore i verkligt behov av understöd, då deras avlöningsförmåner icke
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
53
medgivit dem att göra några besparingar. Därjämte har skolchefen
hemställt, att den omständigheten, att .Tonssons arvode vid skolan understege
Anderssons avlöningsförmåner, ej måtte inverka vid bestämmandet av
de pensionsbelopp, av vilka de sökande kunde anses hava gjort sig förtjänta.
Chefen för tredje arméfördelningen har tillstyrkt framställningen.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens
intendentsdepartement uti underdånig skrivelse den 24 augusti
1917 anfört, att då Jonsson och Andersson, enligt vad handlingarna i
ärendet gåve vid handen, inom kort syntes bliva av sjuklighet nödsakade
att lämna sina anställningar, vilka de under lång tid skött med goda
vitsord, departementet ansåge med rättvisa och billighet överensstämmande,
att de vid avskedstagandet komme i åtnjutande av pension.
Med iakttagande av den beräkningsgrund, som av Kungl. Maj:t och riksdagen
i allmänhet följts vid beviljande av dylik pension, nämligen densammas
bestämmande till omkring två tredjedelar av den årsinkomst,
vederbörande befattningshavare under senare delen av sin anställningstid
av staten uppburit, syntes den pension, som kunde tillkomma Andersson,
vilken under de senaste fem åren i genomsnitt haft en kontant årsinkomst
av omkring 720 kronor, böra bestämmas till 500 kronor. Då
Jonsson såsom vaktmästare vid skolan haft till åliggande bland annat
att ^biträda vid in- och utlämningar från skolans bok-, linne- m. fl.
förråd samt vid tillsynen över tvättinrättningen och således beklätt eu
ansvarsfull plats, syntes Jonsson icke böra komma i åtnjutande av pension
till lägre belopp än det, som föreslagits för Andersson, oaktat den
förres årsinkomst understigit vad Andersson uppburit, och ansåge departementet
sig böra föreslå, att Jonssons pension jämväl bestämdes till
500 kronor för år räknat.
På grund av vad sålunda blivit anfört hemställde intendentsdepartementet,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att
envar av vaktmästaren Jonsson och stalldrängen Andersson finge från
och med månaden näst efter den, under vilken han efter uppnådd åldej:
av 60 år erhölle entledigande från sin anställning vid infanteriets skolor
å Karlsborg, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 500 kronor.
Statskontoret har uti häröver den 3 oktober 1917 avgivet utlåtande
förklarat sig i likhet med arméförvaltningens intendentsdepartement anse
54
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
skäl föreligga att utverka samma pensionsbelopp för båda ifrågavarande
befattningshavare, och har statskontoret, som med stöd av 1916 års
riksdags beslut i fråga om pension åt förrådsdrängen A. Stendahl icke
funnit sig böra göra någon erinran mot det föreslagna pensionsbeloppet,
tillstyrkt bifall till intendentsdepartementets hemställan.
Då, med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst, fullgoda skäl
synas mig föreligga därtill, att sökandena vid entledigande efter uppnådd
ålder av 60 år beredas pension och då jag finner de av arméförvaltningens
intendentsdepartement föreslagna pensionsbelopp väl avvägda,
får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
medgiva,
att envar av vaktmästaren vid infanteriets skolor
å Karlsborg Johan Alfred Jonsson och stalldrängen
vid samma skolor Karl Johan Ande)sson må från och
med månaden näst efter den, under vilken han efter
uppnådd ålder av 60 år erhåller entledigande från sm
anställning vid omförmälda skolor, under sin, återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära en
årlig pension av 500 kronor.
16:o.
rgi i Uti underdånig skrivelse den 8 juni 1917 har cliefen för arméns
Ang'' pension intendenturförråd i "Stockholm gjort framställning om beredande av en
åt förråds- årli(r engjon av 7Q0 kronor åt en var av förrådsarbetarna Carl Gustaf
G Hammar- Hammarlund, Carl August Westerberg och Oskar Vilhelm Dahlgren.
lwd’terbe? Hammarlund är född den 25 mars 1847. Han anställdes vid för
ll/fo.
VJ rådet den 13 augusti 1877 och är nu och för framtiden på grund av
Dahlgren. ^er ock sjukdom oförmögen att genom arbete försörja sig.
Westerberg, som är född den 30 december 1845, erhöll den 2
januari 1885 anställning vid förrådet. Han lider av åderförkalkning
och högersidigt ljumskbråck. ♦
Dahlgren, som är född den 7 mars 1845, erhöll den 10 november
1865 anställning såsom gardist vid Svea livgarde, där han tjänstgjorde
till den 1 juni 1895, då han antogs till arbetare vid förrådet. Vid
företagen iäkarundersökning har han befunnits lida av höggradigt
dubbelsidigt ljumskbråck samt dubbelsidigt åderbråck å underbenen.
Av handlingarna inhämtas i övrigt, att samtliga här ifrågavarande
Tionde huvudtiteln: bil. I.
54
törrådsarbetare under de senaste åren uppburit en avlöning av omkring
1,400 kronor för år, häri även inberäknat värdet av fri bostad; att
alla tre städse visat ett mycket gott uppförande och till förrådsförvaltningcns
lulla belåtenhet utfört sina åligganden; samt att de icke förut
erhållit någon pension av statsmedel med undantag av Dahlgren, vilken
åtnjuter underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa med 200 kronor
årligen och svärdsmedalj pension till belopp av 15 kronor om året.
Arméförvaltningens intendentsdepartement har i underdånigt yttrande
den 24 augusti 1917 anfört, att departementet, i betraktande av ifrågavarande
förrådsarbetares långa och val vitsordade verksamhet i statens
tjänst och deras på grund .av sjukdom och ålder nedsatta kroppskrafter,
iunne det vara med rättvisa och billighet förenat, att de komme i
åtnjutande av något understöd av staten för sin återstående levnad.
Beträffande storleken av dylikt understöd syntes ett belopp av 700
kronor för år vara väl avvägt, då detta ungefär motsvarade två tredjedelar
av deras kontanta årsinkomst under senaste åren. På grund av
vad sålunda anförts hemställde departementet, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva, att Hammarlund, Westerberg och Dahlgren
finge från och med månaden näst efter den, under vilken de erhölle
entledigande från sin anställning vid förrådet, under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära, Hammarlund och Westerberg
en årlig pension av 700 kronor samt Dahlgren pension till så
stort belopp, att densamma jämte honom tillkommande underhåll från
Vadstena krigsmanshuskassa lippginge till sammanlagt 700 kronor för år.
Statskontoret har uti häröver den 13 oktober 1917 avgivet utlåtande
förklarat sig, på grund av vad handlingarna innehölle, anse goda skäl
föreligga att bereda ifrågavarande förrådsarbetare någon pension på
ålderdomen. Vad pensionsbeloppet beträffade, hade riksdagen år 1916
i fråga om pension åt förrådsdrängen A. Stendahl visserligen ansett
pensionen böra utgöra omkring två tredjedelar av vad denne under
senare tjänståren åtnjutit i kontant avlöning och därför fastställt pensionsbeloppet
till 500 kronor. Efter samma beräkningsgrund hade för nu
ifrågavarande förrådsarbetare föreslagits ett pensionsbelopp av 700 kronor.
Men för sin del kunde statskontoret icke finna, att i förevarande fall
kunde anses föreligga anledning att bevilja högre pension än det belopp
av 500 kronor, som arméförvaltningens intendentsdepartement föreslagit
och statskontoret i underdånigt inlåtande den 3 oktober 1917 tillstyrkt
för två vid förrådet å Karlsborg anställda befattningshavare, nämligen
vaktmästaren J. A. Jonsson och stalldrängen K. J. Andersson. Stats
-
56
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
[32.]
Ang.
förhöjt understöd,
åt f.
vaktmästaren
vid krigsskolan
å Karlberg
L. E.
Lindblom.
kontoret hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att Hammarlund, Westerberg och Dahlgren finge från och
med månaden näst efter den, varunder de erhölle entledigande från sin
anställning vid förrådet, å allmänna indragningsstaten under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension till belopp av 500 kronor för
var och en av dem; dock att, vad Dahlgren beträffade, i det honom
tillkommande pensionsbelopp skulle ingå vad han bekomme i underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa,
På grund av vad sålunda förekommit och då jag beträffande de
föreslagna pensionernas storlek finner mig böra biträda statskontorets
ståndpunkt i frågan, får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t
föreslå riksdagen medgiva,
att förrådsarbetarna Carl Gustaf Hammarlund,
Carl August Westerberg och Oskar Vilhelm Dahlgren
må från och med månaden näst efter den, varunder
de erhålla entledigande från sin anställning vid Stockholms
intendenturlörråd, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära årlig pension,
envar av Hammarlund och Westerberg till belopp av
500 kronor samt Dahlgren till så stort belopp, att
pensionen jämte honom tillkommande årligt underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa uppgår till sammanlagt
500 kronor.
17:o.
Uti en av inspektören för militärläroverken med tillstyrkan av bifall
överlämnad skrivelse den 30 augusti 1898 gjorde chefen för krigsskolan
framställning därom, att vaktmästaren vid nämnda skola Lars
Erik Lindblom, vilken efter mer än 24 års tjänst vid skolan — under
senaste tiden mot eu avlöning av 2 kronor om dagen, eller 730 kronor
för år — på grund av sjukdom anhållit om avsked från sin tjänst
med pension, måtte för sin återstående livstid beredas en årlig pension
av 500 kronor, att utgå från och med september månad år 1898.
Av förenämnda skrivelse bifogade intyg inhämtades, att Lindblom,
som vore född den 11 januari 1851 och således vid skrivelsens avlåtande
uppnått en ålder av nära 48 år, under den tid, han varit anställd vid
krigsskolan, tjänstgjort såsom dels utearbetare, dels postbud och dels
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
57
vaktmästare; att häri, enligt avgivet läkarintyg, under sin tjänstgöring
vid krigsskolan ådragit sig kronisk ledgångsreumatism, vilken trots
fortgående läkarbehandling icke förbättrats, och att han på grund därav
då och för framtiden vore oförmögen att fullgöra den tjänst, han vid
krigsskolan innehade; samt att Lindblom, enligt givna vitsord, med
stor plikttrohet och arbetsamhet skött sina åligganden och sannolikt
g'' nom den ansträngande tjänsten såsom postbud och genom städningsaibeiet
i kalla förstugor och dragiga lokaler ådragit sig den sjukdom,
som gjorde honom mindre arbetsför.
Uti häröver infordrat utlåtande hemställde arméförvaltningen, som
icke både något att erinra emot chefens för krigsskolan framställning,
att den ifrågasätta pensionen finge beräknas och utgå från och med
manaden näst etter den, uti vilken Lindblom från sin befattning vid
krigsskolan erhölle entledigande. Statskontoret, vars yttrande i ärendet
jämväl infordrades, anförde, att ämbetsverket lika -med övriga vederbörande
funne det tillbörligt, att Lindblom, därest lian till följd av
sjuklighet icke längre kunde bibehållas i sin befattning vid krigsskolan,
bleve vid sin ofrivilliga avgång från tjänsten hugnad med något understöd
för sina återstående dagar. Vid det förhållande att Lindblom, om
än oförmögen till skötande av de sysslor, honom vid krigsskolan ålåge,
icke syntes vara till allt arbete oduglig och således torde kunna själv
något bidraga till sin försörjning, s ant med jämväl fästat avseende
å Lindbloms ålder och tjänstetid funne sig statskontoret dock icke kunna
förorda understöd till så högt belopp, som föreslagits, utan hemställde,
att detsamma måtte bestämmas till 250 kronor, att i årlig pension utgä
från och med manaden näst efter den, varuii avsked blivit Lindblom
meddelat.
Sedan Kungl. Maj:t, på grund av vad sålunda förekommit, uti
statsverkspropositionen till 1899 års riksdag föreslagit, att för Lindblom
måtte å allmänna indragningsstaten uppföras eu pension av 250 kronor,
att av honom under hans livstid årligen åtnjutas med beräkning från
och med månaden näst eiter den, då lian från sin befattning vid krigsskolan
erhållit- entledigande, fann riksdagen sig icke böra mot Kungl.
Majits förevarande framställning göra annan erinran, än att den ifrågasatta
statshjälpen åt Lindblom skulle utgå i form av ärligt understöd
och icke såsom pension.
Uti underdånig skrivelse den 28 september 1917 har nu cliefen
för krigsskolan hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlata
bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 8
58
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
proposition därom, att Lindblom måtte beviljas en pension, så tillmätt,
att han av densamma kunde erhålla sin nödtorftiga bärgning.
Enligt ett skrivelsen bifogat läkarintyg lider Lindblom av kronisk
luftrörskatarr och förtätning å vänstra lungan i förening med allmän
kraftnedsät.tning samt är på den grund oförmögen till arbete, varmed
han kan bidraga till sin försörjning.
Anmodad att avgiva yttrande beträffande storleken av den pension,
som borde tilldelas Lindblom, har befälhavaren för krigsskolan föreslagit,
att pensionen måtte bestämmas till ett belopp av 1,000 kronor.
Inspektören för mihtärläroverken har tillstyrkt bifall till den gjorda
framställningen.
Uti den 16 oktober 1917 avgivet utlåtande har arméfön ältning em
civila departement anfört följande:
Anledningen till att Kungl. Maj: t uti propositionen till 1899 års
riksdag föreslagit, att en pension av allenast 250 kronor och icke, såsom
chefen för krigsskolan med tillstyrkan -av arméförvaltningen hemställt,
av 500 kronor måtte å allmänna indragningsstaten för Lindblom uppföras,
syntes huvudsakligen hava varit (ten, att Kungl. Maj: t, i likhet
med statskontoret, ansett, att Lindblom, som vid tiden lör propositionens
avlåtande endast uppnått 48 års ålder, borde, trots sjukdom, genom
arbete kunna förskapa sig den inkomst, som utöver statshjälpen vore
erforderlig för hans uppehälle. Då emellertid suart 19 ar förflutit, sedan
det Lindblom tillerkända staisumferstödet beviljats, och han således nu
uppnåtten ålderav nära 68 år samt det av företett läkarintyg framginge, att
Lindblom på grund av sjukdom numera vore olörmögen till arbete, varmed
han kunde bidraga till sin försörjning, syntes nämnda understöd,
250 kronor om året, även med tillägg av den honom lör innevarande
år tilldelade krigs tid shjälp å 150 kronor, vara alltför knappt tillmätt för
att förslå till hans fidla uppehälle. På grund av vad sålunda anförts,
hemställde departementet, som vid det förhållande, att Lindbloms inkomst
vid tiden för avskedet endast uppgått till 730 kronor, funne det
av befälhavaren för krigsskolan föreslagna och av inspektören för mibtärläroverken
tillstyrkta pensionsbeloppet, 1,000 kronor, alltför högt, att
Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition om det Lindblom
tilldelade statsunderstödets höjande till det av chefen för krigsskolan i
1898 års framställning föreslagua beloppet eller 5U0 kronor.
Under åberopande av 1912 års riksdags beslut om förhöjda pensioner
åt stallförmunnen vid krigsskolan å Karlberg G. A. Karlsson och
Tionde huTudtiteln: bil. 1.
59
arbetsförmannen därstädes P. Lindberg, har statskontoret uti den 3 hovembt
r 1917 avgivet utlåtande tillstyrkt bifall till vad arméförvaltningens
civila departement i ärendet föreslagit.
Då, enligt vad upplyst blivit, Lindblom numera är oförmögen att
g''-nom arbeta bidraga 1 ill sitt uppehälle, synes det mig vara med billighet
överensstämmande, att han kommer i åtnjutande av ett något förhöjt
understöd. Vid sådant förhållande och då jag anser det av arméförvaltningens
civila departement i förevarande hänseende föreslagna belopp
skäligt, får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
medgiva,
att förre vaktmästaren vid krigsskolan å Karlberg
Lars Erik Lindblom må från och med ingången
av år 1918 under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära, utöver honom tidigare tillerkänt
statsunderstöd, ytterligare ett årligt understöd
av 250 kronor.
18:o.
Uti skrivelse till armé förvaltningens artilleridepartement den 28
september 1917 har styresmannen för Karl Gustafs stads gevärsfaktori
till erhållande av pension föreslagit faktoriarbetaren Karl Axel Sandström,
vilken i 30 år varit anställd vid faktoriet men nu sedan två år tillbaka
varit till följd av nedsatta kroppskrafter urståndsatt att sköta sin tjänst
samt med eget arbete försörja sig.
Av nämnda skrivelse jämte därvid fogade frejde- och läkarbetyg
inhämtas i övrigt, att Sandström, som är född den 23 mars 1855, den
4 augusti 1871 kommit i tjänst vid faktoriet, där han tjänstgjort till
den 1 juni 1875, då han lämnat faktoriet för att sedermera den 17
november 1890 åter där taga anställning; att han lider av betydlig
nedsättning av synen på båda ögonen och kronisk ledgångsreumatism;
att han under sin tjänstetid alltjämt gjort sig förtjänt av de bästa vitsord
och år 1917 erhållit medalj för nit och redlighet; att han uuder åren
1906—1915 åtnjutit en medelårsinkomst av 1,231 kronor 83 öre; att
han under åren 1916 och 1917 i följd av omförmälda sjukdomar varit
urståndsatt att arbeta i faktoriet; samt att han befinner sig i knappa
omständigheter.
[33]
Avg.
pension åt
faktoriarbetaren
Karl Axel
Sandsti öm.
60
Tionde hUYudtiteln: bil. 1.
Med underdånig: skrivelse den 19 oktober 1917 har armé förr altvingens
artUleridepartement överlämnat handlingarna i ärendet samt därvid
förklarat sig i likhet med styresmannen anse billigt, att Sandström
genom pension bereddes någon hjälp till livsuppehälle efter avskedstagandet.
I fråga om storleken av denna funne departementet med
hänsyn till Sandströms tjänstetid och åtnjutna löneförmåner samt till
det fallande penningvärdet och de betydligt ökade utgifterna för livets
nödtorft, som den förhandenvarande dyrtid< n medfört, ett belopp av
600 kronor för år skäligt. Departementet hemställde alltså, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja
Sandström en årlig pension av 600 kronor att utgå från och med 1918
års början.
Uti häröver den 5 november 1917 avgivet utlåtande har statskontoret
anfört, att goda skäl syntes föreligga för beredande av någon
pension åt Sandström, då han eller långvarig, väl vitsordad tjänst säkerligen
inom kort nödgades till följd av framskriden ålder och sjeldighet
lämna sin anställning. I fråga om beloppet ville statskontoret, med
erinran att arbetare i liknande ställning som Sandström hittills plägat
erhålla pension å 500 kronor, ifrågasätta, huruvida högre belopp i detta
fall borde beviljas. Den nu rådande dyrtiden syntes nämligen för Sandströms
vidkommande icke böra föranleda till förhöjd pension, utan
torde han liksom övriga pensionärer böra med hänsyn till nämnda förhållande
tillgodoses medelst särskild krigstidshjälp, intill dess att, om
en återgång till förut gällande priser visade sig icke inträffa, en allmän
pensionsreglering kunde komma till stånd. Pensionen syntes böra beviljas
att utgå från och med månaden näst efter erhållet avsked, dock
tidigast från och med ingången av år 1918.
Åven jag anser mig böra tillstyrka, att Sandström vid avskedstagandet
från sin anställning vid gevärsfaktoriet beredes någon pension
av statsmedel. Däremot iinner jag anledning icke förekomma att i
detta fall förorda högre pensionsbelopp än det, som av riksdagen vid
åtskilliga föregående tillfällen beviljats arbetare vid gevärsfaktoriet, eller
500 kronor.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,
att arbetaren vid Karl Gustafs städs gevärsfaktori
Karl Axel Sandström må från och med månaden näst
efter den, under vilken han entledigas från sin an
-
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
61
ställning vid gevärsfaktoriet, dock tidigast från och
med den 1 januari 11*18, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig
pension av 500 kronor.
Vad departementschefen ovan under punkterna
l:o—18:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämde, täcktes Hans Maj t Konungen bifalla; och
skulle utdrag av protokollet härom tillställas finansdepartementet.
för iakttagande vid uppgörande av förslag
till reglering av utgifterna under riässtatens tionde
huvudtitel.
Ur protokollet:
A. Lindman.
62
Tionde huvudtiteln: bil. 2.
[14.] .
Ang. förhöjning
av anslaget
för
bidrag till
flottans pensionskassas
gratialfond
m. m.
Utdrag av protokollet över sjöfor svar sär eu (ten, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 december 1017.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdÉN,
Hans excelle"S herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,
Statsråden: Petersson.
Schotte,
Petrén.
Branting.
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna.
Rydén.
Undén.
Härefter anförde departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna:
43:o.
Till 1908 års riksdag gjorde Kungl. Maj-.t framställning om att
riksdagen måtte bevilja flottans pensionskassa bidrag av statsmedel motsvarande
1 12 procent årligen av summan av de avlöningsförmåner, som
enligt gällande stadganden kunde läggas till grund vid bestämman''le
av fyllnadspension för befäl och underbefäl med vederlikar vid flottan,
samt för sådant ändamål å riksstatens tionde huvudtitel för år 1909
Tionde huvudtiteln: bil. 2.
6b
uppföra under benämning »Bidrag till flottans pensionskassas gratialfond»
ett ordinarie anslag av 35,000 kronor.
Riksdagen, som ansåg med billighet överensstämmande, att (lottans
pensionskassas gratialfond i likhet med arméns änke- och pupillkassa
finge av statsverket erhålla ett bidrag beräknat efter 1 Va procent av
summan av ovanberörda avlöningsförmåner, eller i runt tal 35,000 kronor,
fann emellertid det nya statsanslaget böra för det dåvarande begränsas
till det belopp, som erfordrades för att gratialkassan, inberäknat ett
redan då till gratialfonden utgående årligt anslag av statsverket å 1(5,650
kronor till ersättning för mistade inkomster för pensionskassans gratialfond,
fin^e åi n juta ett statsbidrag av sammanlagt 35,000 kronor, eller
till 18,350 kronor, och uppförde riksdagen i anslutning härtill under
benämning »Bidrag till flottans pensionskassas gratialfond» å riksstaten
för år 1009 ett ordinarie anslag av 18,350 kronor.
På framställning av Kungl. Maj:t har detta anslag sedermera år
för år höjts och i riksstaten för år 1918 upptagits till ett belopp av
31,100 kronor.
Nu har direktionen över flottans pensionskassa i underdånig
skrivelse den 13 november 1917, med överlämnande av uppgift å beloppet
av de avlöningsförmåner för år 1918, som eldigt gällande stadgamlen
kunna läggas till grund vid bes''ämmande av fyllnadspension för befäl
och underbefäl med vederlikar vid pensionering genom flottans pensionskassa,
auhållit, att till 1918 års riksdag måtte göras framställning om
att flottans pensionskassas gratialfond finge år 1919 komma i åtn jutande
av anslag, beräknat etter 1 Va procent å berörda avlöningsförmåner
3,312,607 kronor 33 öre till 49,689 kronor 11 öre.
Mariuförvaltningen har i häröver den 7 december 1917 avgivet
utlåtande icke haft något att erinra mot direktionens förevarande framställning.
För ifrågavarande ändamål skulle alltså, utöver anslaget till ersättning
för mistade inkomster för flottans pen-iouskassas gratialfmd å
16,650 kronor, erfordras ett belopp av 33,039 kronor 11 öre, och torde
därför det under benämning »Bidrag till flottans pensionskassas gratialfond»
uppförda ordinarie anslag, nu utfående med 31,100 kronor, böra
för år 1919 höjas med i jämnat tal 2,000 krön >r.
Ett lika stort belopp synes mig emellertid erforderligt till förstärkande
av det i 1918 års riksstat för ifrågavarande ändamål uppförda
ordinarie anslag; och lärer detta belopp följaktligen böra upptagas å
tilläggsstat för samma år. Härtill återkommer jag i annat sammanhang.
64
Tionde huvudtiteln: bil. 2.
[18.]
Ang tillfälliga
understöd
åt f. d.
daglönare vid
marinen.
Jag får alltså tillstyrka, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att höja det under riksstatens tionde huvudtitel
å ordinarie stat uppförda anslaget för bidrag till flottans
pensionskassas gratialfond
nu ........................................................ kronor 31,100: —
med ..................................................... » 2,000: —
till .................................................. kronor 33,iU0.—
44:o.
Efter därom av Kungl. Maj:t, avlåtrn proposition uppförde 1017
års riksdag under tionde huvudtiteln å extra stat för år 1018 ett förslagsanslag
av 18,480 kronor för utdelande av tillfälliga understöd åt
f. d. förmän bland daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare vid
marinen, vilka pensionerats enligt bestämmelser, äldre än dem, som
meddelats genom kungöielsen den 25 november 1910, under villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter, samt
att understödet bestämmes för den, som, utau att erhålla invalidunderhåll,
i pension från flottaus pensionskassa uppbär mindre än 200
kronor årligen, till det belopp, som erfordras för att understödet och
pensionen tillsammans skola uppgå till 300 kronor, för den, som i sådan
pension eller i dylik pension jämte invalidunderhåll åtnjuter tillhopa
från och med 2Ö0 kronor till och med 307 kronor årligen, till 100
kronor samt för den, som i sådan pension bekommer 400 kronor eller
500 kronor årligen, till 50 kronor.
Direktionen över flottans pensionskassa har nu i skrivelse den 4
december 1917, med överlämnande av en inom pensionskassan uppgjord
uppgift å nu levande f. d. förmän bland daglönare, sjukvaktare och
Övriga daglönare, varom här vore fråga, med för var och eu av dem
utfört understödsbelopp enligt de av riksdagen givna bestämmelserna,
meddelat, att för år 1919 eit förslagsanslag av 17,03u kronor borde för
ifrågavarande ändamål äskas.
Åven för år 1919 torde ett förslagsanslag för enahanda ändamål
böra uppföras å extra stat under tionde huvudtiteln. På grund av
direktionens nyssberörda meddelande föreslår jag, att anslaget för år
Tionde huvudtiteln: bil. 2.
65
1919 bestämmes till 17,030 kronor. Någon ändring i villkoren för rätt
att komma i åtnjutande av understöd av förevarande slag lärer ej böra
ifrågasättas.
Under åberopande Härav hemställer jag, att Eders Kung!. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
att å extra stat för år 1919 under tionde huvudtiteln
uppföra ett förslagsanslag av 17,030 kronor för
utdelande av tillfälliga understöd åt f. d. förmän bland
daglönare, sjukvaktare och övriga daglönare vid marinen,
vilka pensionerats enligt bestämmelser, äldre än dem,
som meddelats genom nådiga kungörelsen den 25 november
1910, under villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som
styrker sig vara i behövande omständigheter, samt
att understödet bestämmes för den, som, utan
att erhålla invalidunderhåll, i pension från flottans
pensionskassa uppbär mindre än 200 kronor årligen,
till det belopp, som erfordras för att understödet, och
pensionen tillsammans skola uppgå till 300 kronor,
för den, som i sådan pension eller i dylik pension
jämte invalidunderhåll åtnjuter tillhopa från och med
200 kronor till och med 307 kronor årligen, till 100
kronor samt för den, som i sådan pension bekommer
400 kronor eller 500 kronor årligen, till 50 kronor.
45:o.
Efter därom av Kungl. Maj:t avlåten proposition uppförde 1917
års riksdag under tionde huvudtiteln å extra stat för år 1918 ett förslagsanslag
å 9,000 kronor för utdelande av tillfälliga understöd åt
sådana f. d. befattningshavare vid lotsverket, som pensionerats enligt
bestämmelser, äldre än dem, som med 1915 års ingång blivit tillämpliga
å personalen vid lotsverket, under villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som styrker sig vara i
behövande omständigheter; samt
att understödet bestämmes till 100 kronor, dock att understödet
för den, som i pension jämte pension sförhöjning uppbär mindre än
250 kronor årligen, skall utgå med det belopp, som erfordras för att
understödet och pensionen jämte pensionsförhöjningen tillsammans skola
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 9
[19.]
Ang. tillfälliga
understöd
åt f. d.
befattningshavare
vid
lotsverket.
66
Tionde huvudtiteln: bil. 2.
uppgå till 350 kronor, samt att understödet tillsammans med pensionen
jämte pensionsförhö jningen icke i något fall må överstiga 550 kronor.
Direktionen över flottans pensionskassa har nu med skrivelse den
4 december 1917 överlämnat en inom pensionskassan upprättad uppgift
å de nu levande f. d. befattningshavare vid lotsverket, varom här bifråga,
med för var och en utfört understödsbelopp enligt de av riksdagen
godkända grunderna, vilken uppgift utvisar eu slutsumma av
9,960 kronor. Då emellertid ett förslagsanslag av 9,000 kronor ansetts
tillräckligt för utdelande av understöd år 1918 och behov av understöd
ej torde föreligga för samtliga i förteckningen upptagna pensionärer,
liar direktionen ansett, att ett förslagsanslag till samma belopp, eller
9,000 kronor, borde av 1918 års riksdag för ändamålet äskas.
Även för år 1919 torde ett förslagsanslag för enahanda ändamål
böra uppföras å extra stat under tionde huvudtiteln. På grund av vad
direktionen upplyst och anfört föreslår jag, att anslaget jämväl för åi
1919 bestämmes till 9,000 kronor. Någon ändring i villkoren för rätt
att komma i åtnjutande av understöd av förevarande slag lärer ej böra
ifrågasättas.
Jag hemställer fördenskull, det täcktes Eders Kungl. Maj:t löreslå
riksdagen
att å extra stat för år 1919 under tionde huvudtiteln
uppföra ett förslagsanslag å 9,000 kronor för
utdelande av tillfälliga understöd åt sådana f. d. befattningshavare
vid lotsverket, som pensionerats enligt
bestämmelser, äldre än dem, som med 1915 års ingång
blivit tillämpliga å personalen vid lotsverket,
under villkor:
att understöd ej tilldelas annan än den, som
styrker sig vara i behövande omständigheter; samt
att understödet bestämmes till 100 kronor, dock
att understödet för den, som i pension jämte pensioDSförhöjning
uppbär mindre än 250 kronor årligen, skall
utgå med det belopp, som erfordras för att understödet
och pensionen jämte pensionsförhöjningen tillsammans
skola uppgå till 350 kronor, samt att understödet
tillsammans med pensionen jämte pensionsförhöjningen
icke i något fall må överstiga 550 kronor.
Tionde huvudtiteln: bil. 2.
67
40:o.
Efter därom av Kungl. Magt avlåten proposition uppförde 1917
års riksdag under tionde huvudtiteln å extra stat för år 1918 ett förslagsanslag
å 3,000 kronor att användas för utdelande av tillfälliga
understöd åt f. d. stammanskap vid marinen (utom båtsmän) och skeppsgossar,
vilka pensionerats enligt reglementet för pensionering av flottans
och lotsverkets gemenskap deri 31 oktober 1879, under villkor:
att understöd ej må tilldelas annan än den, som styrker sig vara
i behövande omständigheter,
att understöd till manskap, som erhållit pension på grund av uppnådd
levnads- och tjänstålder, skall utgå med 200 kronor, samt
att understöd till manskap och skeppsgossar, som erhållit pension
på grund av skada eller sjukdom, ådragen under tjänstutövning, må på
därom gjord ansökning och efter i varje sär-kilt fall verkställd prövning
av behovet och dess sammanhang med den ådragna skadan eller sjukdomen
beviljas, med iakttagande att pensionen och understödet icke må
tillsammans överstiga det belopp, som skolat utgå såsom livränta vid
tillämpning av förordningen den 18 juni 1909 angående ersättning i
anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Direktionen över flottans pensionskassa har nu i skrivelse den 4
december 1917, med förmälan att under innevarande år ingen av ifrågavarande
pensionärer avgått, hemställt, att ett förslagsanslag å enahanda
belopp, eller 3,000 kronor, måtte för ändamålet av 1918 års riksdag
äskas.
Åven för år 1919 torde ett förslagsanslag för enahanda ändamål
böra uppföras å extra stat under tionde huvudtiteln. På grund av vad
direktionen anfört föreslår jag, att anslaget jämväl för år 1919 bestämmes
till 3,000 kronor. Någon ändring i villkoren för rätt att komma
i åtnjutande av understöd av förevarande slag lärer ej böra ifrågasättas.
Jag hemställer fördenskull, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen
att å extra stat under riksstatens tionde huvudtitel
för år 1919 anvisa ett förslagsanslag å 3,000
kronor att användas för utdelande av tillfälliga understöd
åt f. d. stammanskap vid marinen (utom båtsmän)
och skeppsgossar, vilka pensionerats enligt reglementet
för pensionering av flottans och lotsverkets gemenskap
den 31 oktober 1879, under villkor:
[17.]
Ang. tillfälliga
iv deråt ad åt
f d stam-manskap
vid marinen.
68
Tionde huvudtiteln: bil. 2.
[15.]
Avg pension
till förre båtsmannen
A. O.
Hållen.
att understöd ej må tilldelas annan än den, som
styrker sig vara i behövande omständigheter,
att understöd till manskap, som erhållit pension
på grund av uppnådd levnads- och tjänstålder, skall utgå
med 200 kronor, samt
att understöd till manskap och skeppsgossar,
som erhållit pension på grund av skada eller sjukdom,
ådragen under tjänstutövning, må på därom gjord ansökning
och efter i varje särskilt fall verkställd prövning
av behovet och dess sammanhang med den ådragna
skadan eller sjukdomen beviljas, med iakttagande att pensionen
och understödet icke må tillsammans överstiga det
belopp, som skolat utgå såsom livränta vid tillämpningav
förordningen den 18 juni 1909 angående ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
47:o.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift av den 4 augusti 1917 har
förre båtsmannen vid Norrlands l:a båtsmanskompani nr 156 Anders
Olof Hållén anhållit om pension.
Häröver har direktionen över flottans pensionskassa den 9 oktober
1917 avgivit underdånigt utlåtande och däruti anfört följande.
Hållén vore född den 2 oktober 1857 och avskedades den 4 mars
1897 efter en tjänstetid av 19 år 8 månader, därav 19 år 5 månader
2 dagar från 20 års ålder, med vitsord att under tjänstetiden hava sig
redligt och utmärkt väl skickat.
Enär Hållén icke tjänat kronan i 20 år från 20 års ålder, vore
han reglementsenligt icke berättigad till pension genom flottans pensionskassa.
Då emellertid Hållén med bästa vitsord om uppförandet
tjänat kronan 19 år 8 månader därav 19 år 5 månader 2 dagar
från 20 års ålder, samt alltså en tjänstetid av endast 6 månader 28
dagar från nämnda ålder fattades, för att han reglementsenligt skulle
kunna erhålla pension, hemställde direktionen att pension måtte få tilldelas
Hållén, såsom hade han tjänat kronan i 20 år från 20 års ålder.
Enligt § 85 av Kungl. Maj:ts förnyade nådiga förordning och
reglemente angående styrelsen och förvaltningen av amiralitetskrigs
-
Tionde huvudtiteln: bil. 2.
69
matiskassan den 26 oktober 1838 erfordras för att båtsman må kunna
tilldelas pension i femte eller lägsta klassen, att lian uppnått 55 levnadsår
och innehar 20 tjänstår från 20 års ålder.
Vid 1859 —1860 års riksmöte framlade Kungl. Maj:t förslag om
förbättrade pensioner för flottans gemenskap, varvid förutsattes, att de
i nyssnämnda reglemente fastställda grunder fortfarande skulle vara
gällande; och beslöt riksdagen att, med bifall till pensionsförslaget,
anvisa ett av Kungl. Magt äskat årligt kreditiv att för ändamålet användas.
Härefter utfärdades nådigt cirkulär den 20 november 1860
angående förbättrade pensioner för flottans gemenskap m. m., enligt
vilket cirkulär, som ännu äger tillämpning i fråga om båtsmän, pension
för båtsman i femte klassen utgör 30 kronor.
Sökanden är, såsom direktionen över flottans pensionskassa anfört,
reglementsenligt icke berättigad till erhållande av någon pension, men
billighetsskäl synas mig tala för att han, i likhet med vad tidigare i
dylika fall ägt rum, därav må komma i åtnjutande. I sådan händelse
lärer med tillämpning av nådiga kungörelsen den 30 oktober 1914 angående
förhöjning i pensioner, som från flottans pensionskassa utgå till
avskedade båtsmän och marinsoldater m. m., pension för Hållen, som
uppnått 60 års ålder, skola utgå med 100 kronor.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att förre båtsmannen vid Norrlands l:a båtsmanskompani
nr 156 Anders Olof Hållén må tilldelas pension,
såsom hade han tjänat i tjugu år från tjugu års ålder.
48:o.
Direktionen över flottans pensionskassa har i underdånig skrivelse [16.]
den 13 november 1917 till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuta en utav An9 pension
förre båtsmannen vid Gottlands l:a kompani nr 34 Johan Rudolf msmanLn
Håkansson Nymoe gjord ansökan om erhållande av pension; och har J-Rn&kan»-direktionen därvid anfört, bland annat, följande. son Nvm°e
Nymoe
vore född den 9 mars 1860 och avskedades den 8 maj 1897
efter eu tjänstetid av 19 år 3 månader, därav 17 år och 2 månader från
20 års ålder, med vitsord att under tjänstetiden hava sig redligt och väl
skickat.
Enär Nymoe icke tjänat i 20 år från 20 års ålder, vore han reglementsenligt
icke berättigad till pension. Enär emellertid för Nymoe
70
Tionde huYudtiteln: bil. 2.
fattades i en tjänstetid av 20 år endast 9 månader och för uppnående
av pensionsberättigande antal tjänstår från 20 års ålder endast 2 år 10
månader samt Nymoe enligt bifogade intyg befunne sig i behövande
omständigheter och hade arbetsförmågan betydligt nedsatt till följd av
ålder och reumatisk verk, hemställde direktionen, att Nymoe måtte få
tilldelas pension såsom hade han tjänat i 20 år från 20 års ålder.
Enligt § 85 av Kungl. Maj:ts förnyade nådiga förordning och
reglemente angående styrelsen och förvaltniDgen av amiralitetskrigsmanskassan
den 26 oktober 1838 erfordras för att båtsman må kunna tilldelas
pension i femte eller lägsta klassen, att han uppnått 55 levnadsår och
innehar 2£) tjänstår från 20 års ålder.
Vid 1859—1860 års riksmöte framlade Kungl. Maj:t förslag om
förbättrade pensioner för flottans gemenskap, varvid förutsattes, att de
i nyssnämnda reglemente fastställda grunder fortfarande skulle vara
gällande; och beslöt riksdagen att, med bifall till pensionsförslaget, anvisa
ett av Kungl. Maj:t äskat årligt kreditiv att för ändamålet användas.
Härefter utfärdades nådigt cirkulär den 20 november 1860 angående
förbättrade pensioner för flottans gemenskap m. m., enligt vilket cirkulär,
som ännu äger tillämpning i fråga om båtsmän, pension för båtsman i
femte klassen utgör 30 kronor.
Sökanden är, såsom direktionen över flottans pensionskassa anfört,
reglementsenligt icke berättigad till erhållande av någon pension, men
billighetsskäl synas mig tala för att han, i likhet med vad tidigare i
dylika fall ägt rum, därav må komma i åtnjutande. I sådan händelse
lärer med tillämpning av nådiga kungörelsen den 13 augusti 1909 angående
förhöjning i pensioner, som från flottans pensionskassa utgå till
avskedat manskap, Nymoe jämväl få åtnjuta höjning av pensionen med
25 kronor årligen, varjämte han. vid uppnådd ålder av 60 år torde
komma att bliva delaktig av den pensionsförbättring för f. d. båtsmän,
som utgår enligt nådiga kungörelsen den 30 oktober 1914 och som för
Nymoe innebär, att det årliga pensionsbeloppet uppbringas till 100 kronor.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att förre båtsmannen vid Gottlands l:a kompani
nr 34 Johan Rudolf Håkansson Nymoe må tilldelas
pension, såsom han hade tjänat i tjugu år från tjugu
års ålder.
Tionde huvudtiteln: bil. 2.
71
49:o.
Befälhavande amiralen i Karlskrona bär i skrivelse till marinförvaltningen
den 3 november 1917, med förmälan att fortifikationsarbetaren
Sven Petersson bos fortitikationsbefälhavaren i Karlskrona
fästning anhållit att efter erhållet avsked komma i åtnjutande av pension
av statsmedel, gjort framställning om pension åt Petersson samt därvid
överlämnat intyg rörande Peterssons ålder och ekonomiska omständigheter
in. ni.
Marinförvaltningen har med underdånig skrivelse den 15 november
1917 överlämnat samtliga till ärendet hörande handlingar; och framgår
av dessa, bland annat, att Petersson, som är född den 3 april 1850,
varit anställd vid befästningsarbetena i Karlskrona i sammanlagt 28 år,
att han efter erhållet avsked på grund av hög ålder och minskad arbetsförmåga
svårligen torde kunna erhålla arbete till sin försörjning och
att därför Petersson och hans hustru, som vore sjuklig, komme att befinna
sig i små ekonomiska omständigheter.
Befälhavande amiralen har i sin berörda framställning anhållit, att,
med hänsyn till Peterssons tjänstetid och i enlighet med kungörelsen
den 25 november 1910 angående pensionering av vid marinen anställda
förmän bland daglönare, sjlikvaktare och övriga daglönare, understödet
åt honom måtte få utgå med 330 kronor årligen.
För egen del har marinförvaltningen anfört, att, med hänsyn till
Peterssons 28-åriga, väl vitsordade anställning vid statens fästningsarbeten
i Karlskrona ävensom de knappa omständigheter, vari han vid
en ålder av 67 år befunne sig, ämbetsverket ansåge befälhavande amiralens
framställning behjärtansvärd samt att ämbetsverket icke hade
något att erinra mot beloppet av det föreslagna understödet.
I anledning härav har marinförvaltningen hemställt, att, i likhet med
vad vid flera tillfällen ägt rum i fråga om beredande av årligt understöd
åt äldre behövande arbetare vid fästuingsbyggnaderna, Petersson
måtte beredas en pension å allmänna indragningsstaten av 330 kronor
årligen, att utgå från och med månaden näst efter den, under vilken
han erhållit avsked från sin anställning vid Karlskrona fästningsbyggnad.
Statskontoret bar i underdånigt utlåtande i ärendet den 5 december
1917 anfört följande.
På grund av Peterssons långvariga, väl vitsordade arbete vid
fästuingsbyggnaderna och hans styrkta behov av understöd efter entledigande
från denna anställning syntes goda skäl föreligga att bereda
[34.]
Ang. pension
till for ti fikati.
nsar betaren
S. Petersson.
72
Tionde huvudtiteln: bil. 2.
honom någon pension. Vad beträffade pensionsbeloppet ville statskontoret
erinra därom, att pension åt arbetare vid fästningsbyggnaderna
hittills plägat bestämmas till 300 kronor, oberoende av tjänstetidens
län^d och avlöningens belopp; och så länge krigstidshjälp anvisades
att utgå till f. d. befattningshavare i statens tjänst i den ställning, vari
Petersson befunne sig, ansåge statskontoret att högre pensionsbelopp
icke borde ifrågakomma.
På grund härav har statskontoret tillstyrkt beredande av en pension
åt Petersson till belopp av 300 kronor årligen.
I anledning av vad sålunda anförts och då jag, i likhet med
statskontoret, anser pensionen i detta fall böra bestämmas till 300
kronor, får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
medgiva,
att fortifikationsarbetaren Sven Petersson må
fråu och med månaden näst efter den, under vilken
han erhåller avsked från sin anställning vid Karlskrona
fästningsbyggnad, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
av trehundra kronor.
50:o.
|-q51 Med underdånig skrivelse den 16 oktober 1917 har lotsstyrelsen
Ang pension överlämnat en till styrelsen ställd och av lotskaptenen i Malmö till
till maski- styrelsen ingiven skrift, däri maskinisten å lotsångaren Viken Erik \ ilniScZs?onV''
helm Clässon anhållit om beredande åt honom av pension till skäligt
belopp att utgå från och med månaden efter den, då avsked bleve
honom beviljat. Till stöd för denna ansökning har Classon anfört, att
han, som vore född den 18 maj 1855, varit anställd i lotsverkets tjänst
sedan den 1 augusti 1892 först såsom eldare under tio år och därefter
såsom maskinist och uppbördsman å lotsångaren Viken, att han innehade
tjänst å extra stat och således författningsenligt icke vore pensionsberättigad,
samt att han, som på grund av i tjänsten ådragen sjukdom
åtnjutit tjänstledighet dels under tre månader 1916 och dels från och
med den ''l januari 1917, ansåge sig oförmögen att vidare tjänstgöra.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Classon, som uppnått en ålder
av 62 år, varit i lotsverkets tjänst anställd i 25 år, att han städse ådagalagt
ett berömvärt uppförande och utfört sina åligganden på ett synnerligen
förtjänstfullt sätt samt med omsorg vårdat den materiel, som varit över
-
Tionde huvudtiteln: bil. 2.
73
lämnad till hans vård, att haris sjuklighet börjat för omkring tre år
sedan och därefter allt mér förvärrats, så att han vid flera tillfällen måst
taga tjänstledighet för att kunna sköta sig i hemmet samt att han
från och med den 1 oktober 1916 varit i åtnjutande av fortgående
tjänstledighet, att han lider av astma och kronisk lungkatarr, som han
ådragit sig under sin tjänstetid, att han för framtiden är oförmögen till
all vidare verksamhet samt att han befinner sig i mindre goda ekononomiska
omständigheter.
För egen del har lotsstyrelsen, med vitsordande av Classons uppgifter
rörande hans tjänst vid lotsverket, anfört bland annat följande.
Billigheten syntes fordra, att staten med skäligt belopp bidroge till
Classons framtida försörjning. Vid föregående tillfällen hade personer,
som i enahanda befattningar varit anställda å lotsverkets ångfartyg,
tillförsäkrats årliga understöd, då de på grund av kroppsskada
eller sjuklighet lämnat tjänsten. Så hade, bland annat, pension
från allmänna indragningsstaten enligt 1915 års riksdags beslut beviljats
maskinisten A. J. Hålenius med ett belopp, som med hänsyn därtill att
han varit i lotsverkets tjänst anställd under en tidrymd av endast 6 år,
begränsats till 300 kronor. Då ordinarie maskinist och uppbördsman å
lotsverkets ångfartyg vid eu levnadsålder av 62 år och en tjänstetid av
30 år vore berättigad till en pension av 1,100 kronor, ansåge lotsstyrelsen
billigt att Classon tillförsäkrades understöd med ett belopp av 800
kronor årligen. På grund härav hemställde lotsstyrelsen, att Kungl.
Magt måtte i proposition till 1918 års riksdag föreslå, att Classon från
allmänna indragningsstaten finge under sin återstående livstid uppbära
en årlig pension av 800 kronor, att utgå från och med månaden näst
efter den, varunder han entledigades från sin anställning vid lotsverket.
Statskontoret har den 30 oktober 1917 avgivit underdånigt utlåtande
i ärendet och däri erinrat att, då vid 1914 års senare riksdag fastställts
stater för lotsstyrelsen och lotsverket, maskinistbefattningarna å lotsångarna
Skanör och Viken icke uppförts å ordinarie stat med hänsyn
till ifrågasatt utbytande av dessa fartyg mot motorfartyg och att maskinisten
Classon alltså icke ägde rätt till pension; och bär statskontoret,
som på grund av Classons långa och väl vitsordade tjänstgöring, hans
numera genom sjukdom, som han under tjänstgöringen ådragit sig, föranledda
oförmåga till vidare arbete samt hans behov av understöd,
ansåge göda skäl föreligga att bevilja honom pension till det av lotsstyrelsen
föreslagna beloppet av 800 kronor årligen, hemställt, att, därest
det å pensionsstaten för lotsstyrelsen och lotsverket uppförda anslag å
10,000 kronor »till beredande av understöd åt sådana förutvarande beBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 10
74 Tionde huvudtiteln: bil. 2.
fattningshavare vid lotsverket eller deras änkor och barn, vilka icke äro
berättigade till pension» icke ansåges kunna eller böra för nu ifrågavarande
ändamål anlitas, framställning måtte göras hos riksdagen i
överensstämmelse med lotsstyrelsens förslag.
Med avseende å vad sålunda förekommit anser även jag Classon
på grund av de i ärendet föreliggande särskilda omständigheter böra
komma i åtnjutande av pension till föreslaget belopp. Då ovanberörda
anslag icke lärer höra tagas i anspråk för ett sadant ändamål, som det
nu ifrågavarande, utan endast för mindre och mera tillfälliga understöd,,
får jag3 hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
medgiva,
att maskinisten å lotsångaren Viken Erik Vilhelm
Classon må under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av åttahundra
kronor, att utgå från och med månaden näst
efter den, varunder han entledigas från sin anställningvid
lotsverket.
Vad föredragande departementschefen i de under
punkterna 43—50 här ovan upptagna ärenden hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
av statsrådets övriga ledamöter, bifalla; och skulle utdrag
av detta protokoll tillställas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande av förslag till reglering
av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel.
Ur protokollet:
Carl Ridderstad.
Tionde huvudtiteln: bil. 3.
75
«
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 december
1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdÉN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Petrén,
B RÅN TING,
Nilson,
Löfgren,
friherre PALMSTIERNA,
Rydén,
Undén.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:
l:o.
Med skrivelse den 24 april 1917 har medicinalstyrelsen överlämnat
en till direktionen för Östersunds hospital ställd, av direktionen med
eget yttrande till styrelsen insänd skrift, däruti andre maskinisten vid
nämnda hospital Johan Algot Lundströms änka Matilda Lundström, född
Lindgren, anhållit om pension med 350 kronor om året samt portvakten
Per Holmgren i egenskap av förmyndare för makarna Lundströms
omyndiga dotter Göta Amalia hemställt om årligt understöd för
henne.
[36.]
Pension åt
andre maskinisten
J. A.
Lundströms
anka Matilda
Lundström.
76
Tionde hurudtiteln: bil. 3.
Direktionen
för öster sint di
hospital.
Medicinalstyrelsen.
Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.
Andre maskinisten Lundström avled den 5 maj 1916 och efterlämnade
såsom stärbhusdelägare sin bemälda hustru, född år 1864, samt
makarnas tre barn, en son, lödd år 1898, en dotter, född år 1899, samt
förenämnda dottern Göta Amalia, född år 1904. Enligt efter Lundström
upprättad bouppteckning uppgick behållningen i boet vid dödstillfället
till 1,951 kronor 30 öre. Bland tillgångarna funnos upptagna två livförsäkringar
å tillhopa 2,086 kronor 40 öre.
Lundström, som varit anställd vid statens hospital under sammanlagt
15 år 10 månader 5 dagar, därav 14 år 2 månader såsom andre
maskinist vid Piteå hospital och återstoden av tjänstetiden i enahanda
befattning vid Östersunds hospital, uppbar vid tiden för sitt frånfälle
följande avlöningsförmåner, enligt av medicinalstyrelsen fastställd stat,
nämligen lön 1,300 kronor, ålderstillägg 390 kronor samt bostad med
bränsle och lyse, beräknat till ett värde av sammanlagt 400 kronor,
eller således tillhopa 2,090 kronor, allt för år räknat.
Ankan Lundström lider, enligt vad medicinalstyrelsen upplyst,
tidvis av svår reumatism, som nedsätter hennes arbetsförmåga.
Till stöd för sin anhållan har änkan Lundström åberopat, att
mannen med hänsyn till den låga avlöning, han åtnjutit, icke gjort
andra besparingar än som motsvarade omförmälda två livförsäkringssummor
samt att hon i övrigt vore i saknad av medel till sitt uppehälle;
och har Holmgren hänvisat till de av änkan Lundström åberopade omständigheter.
I sitt berörda yttrande har direktionen för Östersunds hospital
tillstyrkt framställningen samt hemställt, att pension måtte utgå till änkan
Lundström med av henne i sådant hänseende begärt belopp, samt att
dottern Göta Amalia måtte tilldelas ett lämpligt understöd.
Medicinalstyrelsen bär i sin skrivelse anfört följande:
Andre maskinisten Lundström har icke haft tillfälle att tillförsäkra sin änka
pension vare sig från civilstatens änke- och pupillkassa eller från någon annan för
statstjänare avsedd pensionskassa; ej heller har han med hänsyn till den låga avlöning,
han åtnjutit, avlagt några andra besparingar än den i bouppteckningen upptagna
livförsäkringssumman 2,086 kronor 40 öre. Hans kvarlåtenskap i övrigt är
också synnerligen obetydlig.
Med hänsyn till vad sålunda anförts kan medicinalstyrelsen icke underlåta
att finna, att billighetsskäl tala för att någon pension kommer Lundströms efterlevande
till del.
Beträffande storleken av denna pension hava sökandena hemställt, att den -
Tionde lumidtitcln: bil. 3.
77
samma måtte bestämmas till det belopp, som skulle hava utgått, om Lundström
hatt delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa. Enligt de uti Kungl. Maj:ts
förnyade nådiga reglemente för denna kassa den 15 december 1916 givna bestämmelser
skulle, därest Lundström varit delägare i densamma, pension för hans änka
och barn beräknats till 350 kronor för änkan och 140 kronor för barnet och sålunda
utgått med tillhopa 490 kronor om året.
Medicinalstyrelsen anser sig emellertid icke kunna tillstyrka, att pensionen i
förevarande fall beräknas till nämnda belopp.
Under åberopande av vad styrelsen anfört i sin underdåniga skrivelse den
14 februari 1917 angående pension för uppsyningsmannen vid Västerviks hospital
Olof Strandbergs änka Jenny Matilda Strandberg, född Lundqvist, och Eders Kungl.
Maj:ts nådiga proposition till 1917 års riksdag i samma ärende får medicinalstyrelsen
i underdånighet hemställa, att enahanda beräkningsgrunder måtte tillämpas
i nu föreliggande fall.»
På grund av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt,
att änkan Lundström måtte från och med juni månad 1916 och så länge
hon förbliver änka å allmänna indragningsstaten erhålla årlig pension
med 350 kronor.
Till följd av remiss har statskontoret den 5 maj 1917 avgivit statskontoret.
utlåtande i ämnet samt därvid hemställt om bifall till medicinalstyrelsens
förevarande framställning.
Av den förebragta utredningen torde framgå, att billighetsskäl Departetala
för beredande av pension åt änkan Lundström. Förevarande fram- ment3chefenställning
inkom emellertid icke å sådan tid, att ärendet kunde framläggas
för 1917 års riksdag; och har Kungl. Maj:t därför, med anledning
av ansökningen, genom nådigt brev den 19 maj 1917
tilldelat änkan Lundström en gratifikation av 350 kronor att utgå
av förslagsanslaget till hospitals underhåll. Då jag nu ånyo anmäler
ärendet, tillåter jag mig erinra, att riksdagen vid flera föregående tillfällen
beviljat pensioner åt hospitalspersonalens änkor. Sålunda bar
senast 1917 års riksdag, med bifall till Kungl. Maj:ts särskilda propositioner
i ämnet, nr 42* och nr 139, beviljat årliga pensioner av 365
kronor åt uppsyningsmannen vid Lunds hospital och asyl K. J. T.
Netzlers änka samt änkan efter uppsyningsmannen vid Västerviks hospital
O. Strandberg.
Beviljande av särskilt understöd till hospitalspersonalens minderåriga
barn har däremot icke förekommit, varför sådant ej heller i förevarande
fall torde böra ifrågasättas.
Mot det av änkan Lundström äskade och av myndigheterna förordade
pensionsbeloppet 350 kronor, vilket beräknats i enlighet med
78
Tionde huYudtiteln: bil. 3.
[37.]
Ang. under■
Möd åt änkor
och barn efter
vissa befattningshavare
vid yrkesinspektionen.
förut tillämpade grunder, har jag intet att erinra. Med hänsyn till den
änkan Lundström tilldelade gratifikationen synes pensionen böra bestämmas
att utgå från den 1 juni 1917.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa,
att Kung! Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att andre maskinisten vid Östersunds hospital
Johan Algot Lundströms änka Matilda Lundström,
född Lindgren, må från och med den 1 juni 1917
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver
änka, å allmänna indragningsstaten uppbära eu årlig,
pension av 350 kronor.
2:o.
1 skrivelse den 22 maj 1917 hemställde socialstyrelsen om framställning
till riksdagen för beredande av pensioner med vissa föreslagna
belopp åt yrkesinspektörsassistenten Vilhelm Immanuel Norings
samt underinspektörerna Karl Eimer Karlsson Lindbloms och Axel Wilhelm
Carlsson Cedera änkor och barn. Därest på grund av den framskridna
tiden svårigheter skulle möta för Kungl. Maj:t att framlägga förslag i
ämnet till 1917 års riksdag, syntes det styrelsen önskligt, att vederbörande
förskottsvis bereddes motsvarande understöd för såväl år 1917
som år 1918.
Sedan statskontoret häröver avgivit utlåtande den 7 augusti 1917,
fann Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 28 september 1917 socialstyrelsens
framställning för dåvarande icke föranleda annan åtgärd än
att Kungl. Maj:t såsom tillfälliga understöd tilldelade Norings änka och
minderåriga dotter tillsammans ett belopp av 500 kronor samt Lindbloms
änka och minderåriga son tillsammans ett belbpp av 400 kronor.
Genom Kungl. Maj:ts berörda beslut blev således socialstyrelsens
framställning i vad den avsåg beredande av pensioner åt nämnda personer
icke prövad. Jag får därför ånyo anmäla ärendet i denna del
till behandling.
I sin skrivelse den 22 maj 1917 har socialstyrelsen anfört följande:
Sedan den omorganiserade och utvidgade yrkesinspektionen den 1 januari
1913 trädde i verksamhet, hava tre av dess extra befattningshavare, nämligen under
-
Tionde huvudtiteln: bil. 3.
79
inspektören inom l:sta yrkesinspektionsdistriktet Axel Wilhelm Carlsson Ceder, underinspektören
inom 4:de distriktet Karl Eimer Karlsson Lindblom samt yrkesinspektörsassistenten
inom öde distriktet Vilhelm Immanuel Noring avgått med döden.
Ceder, som förordnades den 30 december 1912 att tillsvidare vara underinspektör
och sedermera, med undantag av tre månader och 1L dagar, under vilken
tid han på grund av sjukdom åtnjutit tjänstledighet, uppehållit ifrågavarande befattning,
avled sålunda den 30 december 1915.
Lindblom, som likaledes den 30 december 1912 förordnades att tillsvidare
vara underinspektör och som tillträdde denna befattning den 14 januari 19.3 och
sedermera, med undantag av 3 månader och 6 dagar, under vilken tid han på
grund av sjukdom åtnjutit tjänstledighet, uppehållit samma befattning, avled den 6
februari 1917.
Noring, som ävenledes den 30 december 1912 förordnades att tillsvidare vara
yrkesinspektörsassistent och som tillträdde denna befattning den 2 februari 1913 och
sedermera oavbrutet uppehållit befattningen ifråga, avled den 9 april 1917.
Såväl Ceder och Lindblom som Noring hava under sin tjänstgöring ådagalagt
utmärkt nit samt synnerlig skicklighet.
Såsom bifogade prästbevis utvisa, efterlämnade Ceder änka och fem barn,
födda åren 1898, 1899, 1900, 1909 och 1912, Lindblom änka och ett barn, fött år
1910. samt Noring änka och två barn, varav ett fosterbarn — det äkta barnet fött
år 1916.
De efterlevande befinna sig i samtliga fall i behövande omständigheter.
Enligt bouppteckningsinstrument uppgingo tillgångarna i dödsboet efter Ceder,
sedan avdrag gjorts för de med dödsfallet förenade kostnader, utskylder samt bouppteckningsavgift,
till 9,105 kronor 40 öre. Uti en av änkefru Ceder avgiven och
av underinspektörerna E. Lindeborg och N. Wiklund vitsordad uppgift meddelas,
att änkefru Ceder till uppehälle för sig och sina tre yngsta barn under år 1916
av dödsboets tillgångar haft en inkomst av 635 kronor samt att de två äldsta barnen
numera äro självförsörjande och förtjäna respektive 100 och 75 kronor i månaden.
Dessa inkomster hava emellertid icke varit tillräckliga för familjens uppehälle, varför
de i bouppteckningen angivna tillgångarna i allt större utsträckning måst tillgripas
härför.
En avskrift av instrumentet över bouppteckningen efter Lindblom visar, att
dödsboets tillgångar utgjorde 2,257 kronor 10 öre.
Uti en av änkefru Noring upprättad och utav assistenten Norings broder
kamrern C. A. Noring vitsordad översikt över dödsboets ställning — bouppteckning
har i detta fall ännu icke ägt rum — inhämtas, att enda tillgången här utgöres av
möbler och husgeråd och att skulderna belöpa sig till 3,630 kronor 4 öre.
Änkefru Lindblom och änkefru Noring hava hos socialstyrelsen gjort framställning
om pension. Vid behandlingen av dessa framställningar har styrelsen funnit
skäligt, att Lindbloms och Norings efterlevande, såsom jäigväl ofta plägar ske i
dylika fall, tillerkännas en årlig pension av statsmedel. Statens skyldighet att här
träda hjälpande emellan framträder desto starkare, som sannolika skäl synas tala för,
att Lindblom och Noring ådragit sig den sjukdom, som föranledde deras död, under
tjänsteutövning.
I sammanhang härmed har styrelsen ansett sig böra upptaga frågan om beredande
av årlig pension jämväl till Ceders efterlevande, trots att någon uttrycklig
80
Tionde huvudtiteln: bil. 3.
framställning härom icke ingivits. Då även i detta fall behov av hjälp föreligger,
har styrelsen funnit sig böra förorda, att jämväl Ceders efterlevande beredas pension.
Styrelsen vill i detta sammanhang erinra, att styrelsen i skrivelse den 30
september 1916 angående anslagsäskanden inom styrelsens förvaltningsområde för
år 1918 föreslagit, att underinspektörerna samt vissa yrkesinspektörsassistenter från
och med den 1 januari 1918 måtte uppföras å ordinarie stat. Detta förslag, som
av Kungl. Maj:t godkänts och upptagits i 1917 års statsverksproposition, har, enligt
vad styrelsen erfarit, även vunnit riksdagens bifall. Bland andra förmåner följei
härmed rätt till pension för underinspektörs och assistents änka och barn. Om
Ceder och Lindblom hunnit bliva befordrade till ordinarie underinspektörer, vartill de
varit självskrivna, om de levat, skulle, jämlikt grunderna i Kungl. Maj:ts förnyade
nådiga reglemente av den 15 december 1916 för civilstatens änke- och pupillkassa,
deras efterlevande sålunda varit berättigade till pension, vilken skulle hava uppgått
för vardera änkan till 630 kronor, för Ceders efterlämnade barn till 504 kronor
samt för Lindbloms barn till 252 kronor eller sammanlagt för de efterlevande till
respektive 1,134 kronor och 882 kronor.
Om Noring hunnit bliva befordrad till ordinarie yrkesinspektörsassistent —
enligt styrelsens uppfattning hade Noring varit självskriven till en dylik befattning -skulle, jämlikt ovannämnda grunder, hans änka varit berättigad till en årlig pension
av 930 kronor samt makarnas enda gemensamma barn till en årlig pension av 372
kronor eller sammanlagt 1,302 kronor. I förevarande fall anser dock styrelsen —
särskilt med hänsyn därtill, att Ceders två äldsta barn numera själva förtjäna sitt
uppehälle och de efterlevande här hava en relativt bättre ekonomisk ställning än i
de båda övriga fallen — en årlig pension åt Ceders, Lindbloms och Norings efterlevande
av respektive 800, 800 och 1.200 kronor vara skälig.
Vid socialstyrelsens skrivelse finnas fogade, bland annat, dels ett
av överläkaren H. Köster den 11 april 1917 utfärdat intyg av innehåll,
att Noring den 9 april 1917 avlidit på grund av lunginflammation,
vari lian insjuknat den 3 april 1917, och att sannolika skäl talade för
att han ådragit sig sin sjukdom under sina kort förut företagna tjänsteresor,
dels ock ett av yrkesinspektören i fjärde distriktet den 16 maj
1917 utfärdat intyg av innehåll, att Lindbloms den 6 februari 191 7
timade död troligen orsakats genom en under tjänsteresa ådragen stark
förkylning.
Statskontoret har i sitt berörda utlåtande den 7 augusti 1917
yttrat följande:
Vad till en början beträffade framställningen i vad den avsåge beredande av
pension åt underinspektören Lindbloms änka och minderåriga son. syntes såväl
av de remitterade handlingarna som ock av omständigheter, vilka förut varit för
statskontoret kända, framgå, att den sjukdom, varav mannen Lindblom den 6 februari
1917 avlidit, om än icke orsakats av en under tjänstutövning ådragen stark förkylning,
åtminstone genom densamma kommit till hastigare utbrott än förmodligen
eljest blivit fallet. Vid sådant förhållande och då Lindblom efterlämnat en mindre
arbetsför änka samt ett minderårigt barn i fattiga omständigheter, syntes det statskontoret
billigt, att Lindbloms efterlevande finge erhålla något årligt understöd från
staten.
Tionde huvudtiteln: bil. 3. 81
Enligt s äd ett de remitterade handlingarna bifogat läkarintyg utvisade, talade
sannolika skal för att iiven yrkesinspektörsassistenten Noring ådragit sig den sjukdom,
som den 9 april 1917 medförde hans död, under sina kort förut företagna
tjänsteresor; och syntes även i detta fall billighetsskäl föreligga för att staten lämnade
något ärligt understöd till hans i fattiga omständigheter efterlämnade änka och
minderåriga barn.
Vidkommande äter framställningen i den del densamma avsåge beredande av
pension åt underinspektören Ceders änka och barn, föreläge icke de särskilda omständigheter,
som statskontoret här ovan åberopat såsom skäl för beviljande av
pension åt Lindbloms och Norings efterlevande; och hemställde alltså statskontoret,
att framställningen i denna del icke måtte föranleda till någon Kung!. Maj;ts vidare
åtgärd.
Vad pensionsbeloppen beträffade, hade statskontoret icke kunnat undgå att
finna de av socialstyrelsen föreslagna beloppen väl högt tilltagna. Att för pensionen
lägga till grund det belopp, som de efterlevande skulle varit berättigade att
uppbära från civilstatens änke- och pupillkassa, därest deras män och fäder haft
delaktighet i nämnda kassa, torde icke vara riktigt, då den pension, som vid sådant
förhållande skulle utgått, varit beroende av inbetalda pensionsavgifter. Med hänsyn
härtill och med fäst avseende jämväl därpå, att ifrågavarande befattningshavare
avlidit efter att under allenast ovanligt kort tid hava kunnat ägna sina krafter åt
statens tjänst, hade statskontoret tänkt sig, att en reduktion till två tredjedelar
av de pensionsbelopp, som under ovan angiven förutsättning bort utgå, kunde
befinnas skälig.
På grund av vad sålunda anförts har statskontoret hemställt, att
Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att från allmänna indragningsstaten
Unge utgå på nyssnämnt sätt beräknad pension i avrundat
belopp: till änkan Ingegerd Maria Lindblom 420 kronor och till
hennes son Carl Gustaf Eimer, född den 30 juni 1910, 170 kronor, samt
till änkan Karin Lovisa Moring 620 kronor och till dottern Anna-Lisa
Margareta, född den 21 augusti 1916, 250 kronor, till änkorna så länge
de i sitt nuvarande änkestånd förbleve och till barnen till och med den
månad, varunder de fyllde 18 år, i samtliga fall räknat från och med
månaden näst efter den, i vilken vederbörande befattningshavare med
döden avgått.
Då sannolika skäl tala för, att Moring och Lindblom under ämbetsutövning
ådragit sig de sjukdomar, som föranledde deras död, finner
jag i likhet med socialstyrelsen och statskontoret billigt, att deras efterlevande
beredas årliga understöd av statsmedel. Ytterligare skäl för
mig att förorda framställningen i denna del har varit de dåliga ekonomiska
omständigheter, vari dessa familjer nu befinna sig.
Statskontoret bär ansett, att socialstyrelsens framställning i vad
den avser understöd åt Ceders änka och minderåriga barn icke bör
föranleda någon åtgärd från Kungl. Mapts sida, enär i detta fall icke
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. It
Departement
chefen.
82
Tionde huvudtiteln: bil. 3.
föreligga samma ömmande omständigheter, som åberopats i fråga om
Norings och Lindbloms efterlevande. Med hänsyn till den korta tid,
endas? tre år, Ceder var anställd i statens tjänst, har jag ej velat ifrågasätta
avvikelse från statskontorets förslag.
Vad slutligen angår understödsbeloppens storlek instämmer jag
med statskontoret. Då Norings och Lindbloms efterlevande tillerkänts
tillfälliga understöd för år 1917, torde framställning till riksdagen böra
ske för beredande åt dem av understöd från ingången av år 1918.
På grund av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att från allmänna indragningsstaten må från och
den 1 januari 1918 utgå årliga understöd till yrkesinspektörsassistenten
Vilhelm Immanuel Norings änka
Karin Lovisa Noring med 620 kronor och till makarnas
dotter Anna-Lisa Margareta med 250 kronor samt till
underinspektören Karl Eimer Karlsson Lindbloms änka
Ingegerd Maria Lindblom med 420 kronor och till
makarnas son Carl Gustaf Eimer med liO kronor,
vilka understöd må åtnjutas av änkorna, så länge de
i sitt nuvarande änkestånd törbliva, och av barnen
till och med den månad, varunder de fylla 18 år.
3:o.
rgg-j 1 en till Kungl. Maj:t ställd skrift har renskriverskan Alfhild
Ang. under- Maria Westring anhållit om pension med det belopp, som Kungl. Maj:t
stod åt ren- pUIK|e firma skäligt.
Aifhitåt Gloria Av handlingarna i ärendet inhämtas, att sökanden, som är född
westring. ^en 3^ 1846, verkställt renskrivning i överståthållarämbetets kansli
under åren 1892—1894 samt i nedre justilierevisionen från och med
år 1893 till och med år 1895, varjämte hon från och med sistnämnda
år till slutet av år 1916 anlitats lör renskrivning i civildepartementet,
därvid hon utfört all skrivning i sin bostad. Vidare har sökanden biträtt
med renskrivningsarbete i riksdagens konstitutionsutskott under
åren 1895—1901 och i lairbyrån under år 1898 samt tjänstgjort såsom
biträde i statistiska centralbyrån under åren 1901—1906.
De inkomster, sökanden från och med ar 1895 åtnjutit pa grund
av sin förenämnda verksamhet, framila av en vid ausökningen fogad
förteckning. Därav inhämtas, att nämnda inkomster i allmänhet icke
Tionde huvudtiteln: bil. 3.
83
överstigit 300 kronor för år, utom under den tid sökanden tjänstgjort
i statistiska centralbyrån. Under de senare åren, då skrivmaskiner allt
mera kommit till användning samt sökanden på grund av sin ålder icke
kunnat utföra renskrivningsarbete i samma omfattning som förut, bar
hennes arbetsförtjänst avsevärt minskats.
Sökanden, som icke haft annan inkomst av arbete, än den hon
åtnjutit i statens tjänst, är numera till följd av hög ålder och försvagad
syn oförmögen att verkställa renskrivning samt saknar egna tillgångar.
Till följd av remiss har statskontoret den 21 november 1917 avgivit
utlåtande i föreliggande ärende samt därvid anfört följande:
»Med hänsyn därtill, att sökanden endast i jämförelsevis obetydlig omfattning
utfört arbete för statens räkning, såsom framgår av den i allmänhet föga betydande
ersättning härför hon årligen åtnjutit, måste det anses i viss mån tvivelaktigt, om
i detta . fäll pension av statsmedel bör medgivas. Emellertid inhämtas av handlingarna,
att sökanden, som uppnått en ålder av 71 år, alltsedan år 1892 utfört
renskrivning huvudsakligen för civildepartementets räkning; att, ehuru ersättningen
för arbetet varit i allmänhet jämförelsevis obetydlig, denna ersättning dock utgjort
hennes enda självförvärvade levebröd; att hon nu på grund av ålder och försvagad
synförmåga icke längre kan utföra renskrivning; samt att hon är medellös. På
grund härav och då den omständigheten, att renskrivningen icke utförts i ämbetsverkets
lokal utan i sökandens hem icke i och för sig synes böra utgöra binder för
bifall till hennes ansökning, i vilket avseende statskontoret tillåter sig erinra, att
vid 1911 års riksdag beviljades pensioner under liknande förhållanden åt två renskriverskor
i domänstyrelsen, vill det synas statskontoret billigt, att något understöd
av statsmedel beredes sökanden till hjälp å ålderdomen. Beträffande beloppet synes man
icke kunna taga hänsyn endast till de senaste årens inkomst av renskrivningsarbetet,
enär ersättningen då avsevärt nedgått, utan statskontoret föreställer sig, att man
därvid bör utgå från medeltalet av hennes uppgivna arbetsinkomst under åren 1895
—1916. Detta medeltal uppgår till något över 300 kronor: och på grund härav
vill statskontoret föreslå ett belopp av 150 kronor.»
På grund av vad sålunda anförts bär statskontoret hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att sökanden må från
och med år 1918 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd å 150 kronor.
Under åberopande av vad statskontoret anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att renskriverskan Alfhild Maria Westring må
från och med den 1 januari 1918 under sin återstående
livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt
understöd av 150 kronor.
DeparCementechefån -
84
Tionde huvudtiteln: bil. 3.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter förenade sig, behagade
Hans Maj:t. Konungen bifalla, och skulle utdrag av
detta protokoll tillställas finansdepartementet för iakttagande
vid uppgörande av förslag till reglering av
utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel för år
1919.
Ur protokollet:
Nils Ädelgren.
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
85
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Haj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den Öl
december 1917.
N ä r varande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Petrén,
Bran ting,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén.
Departementschefen statsrådet Rydén anförde härefter:
124:o.
1 den berättelse, som de för granskning av lärarnas vid elementar- • [3.1
läroverken nya änke- och pupillkassas förvaltning och räkenskaper under Hajning av
åren 1914—1916 utsedda revisorer i skrivelse den 11 augusti 1917 av- autrLTJs
givit till Kung!. Maj:t, hava revisorerna anfört, bland annat ; vid elementar
läroverken
Av
en statistisk-matematisk utredning'', som lektorn E. Göransson på uppdrag olivin
av direktionen för ovannämnda kassa år 1914 verkställt, både framgått, att kassans kaZ
ställning vid denna tidpunkt var sådan, att densamma under den visserligen
mindre sannolika förutsättning, att utnämnings- och befordringsåldrar för all framtid
skulle komma att vara lika låga som under åren 1906-1913, kunde antagas vara
86 • Tionde huvudtiteln: bil. 4.
i stånd att utan ökning av statsbidraget fylla sina förpliktelser jämväl för de från
och med den 1 januari 1910 till och med den 1 juli 1913 tillkomna 54 tjänsterna och
befattningarna. Redan vid revisionen år 1914 hade emellertid uttalats farhågor,
att kassan ej för framtiden kunde antagas utan tillskott av statsmedel fylla de ytterligare
krav. som koinme att ställas på densamma genom tillsättande av nyinrättade
tjänster, vilka medförde delaktighet i kassan. Direktionen för kassan hade också
i underdånigt utlåtande den 16 januari 1915, under åberopande av en genom dess
försorg utav Göransson ytterligare verkställd utredning, hemställt om utverkande
av mot de nyinrättade tjänsterna svarande ökning i statsbidraget med 6,175 kronor
årligen. Denna hemställan hade emellertid dittills icke lett till någon framställning
till riksdagen. Sedan dess hade genom inrättande under åren 1914—1917 av 14
lektors- och 16 adjunktstjänster ytterligare 30 nya delägare i kassan tillkommit.
Revisorerna, som funnit de av 1914 års revision uttalade faihågoina
bekräftade av Göranssons senare utredning, hemställde därför om utverkande
av ökat statsbidrag icke blott för de tjänster, rörande vilka redan
förut direktionen gjort underdånig framställning i detta syfte, utan även
för de sedan dess ''intill den 1 januari 1917 nyinrättade 30 tjänsterna
med så stort årligt belopp, som efter verkställd utredning kunde finnas
erforderligt. ’ .
Sedan från direktionen för kassan infordrats yttrande över leviso
rernas
ifrågavarande framställning, har direktionen den 29 september
1917 avgivit underdånigt utlåtande i iirendet och därvid jämväl fogat
en av lektor Göransson verkställd förnyad utredning.
Häri hav Göransson anfört, bland annat, att statsbidraget för de under åren
1910—1913 nyinrättade tjänsterna kunde, därest bidraget komme att utgå från och
med år 1919,"beräknas till 6,946 kronor om året. För de under åren 1914—1917
inrättade tjänsterna behövde kassan från och med år 1919 tillföras ett ärligt bidrag
av 3 542 kronor och sålunda för samtliga de under åren 1910—1917 nyinrättade
tjänsterna från och med år 1919 ett årligt statsbidrag av 10,488 kronor. Göransson
fäste därjämte uppmärksamheten å att antalet delägare i kassan ytterligare ökats
år 1915 skulle vara delägare i kassan, varigenom från och med nämnda år 8
nya befattningshavare tillkommit. Det årliga statsbidraget för dessa tjänster
kunde beräknas till 1,008 kronor frän och med år 1919, och följaktligen behövde
kassan från och med samma år för samtliga här ovan angivna tjänster tillföras ett
bidrag å 11,496 kronor.
Under åberopande av vad Göransson sålunda anfört tiar direktionen
i sitt berörda utlåtande hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att bevilja ökning av kassans statsbidrag med det i utredningen
angivna beloppet, 11,496 kronor, att utgå från och med ai 1919.
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
87
På grund av vad i ärendet förekommit hemställer jag-, att tiders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att till höjande av det såsom bidrag till pensionering
av änkor och barn efter bärare vid allmänna
läroverk, pedagogier, seminarier m. m. uppförda ordinarie
anslaget, för närvarande utgörande 145,780 kronor,
bevilja ett belopp av 11,496 kronor; kommande omförmälda
anslag härigenom att uppgå till 157,276 kronor.
125:o.
I skrivelse den 19 december 1917 bär läroverksöverstyrelsen anfört:
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har 1917 års riksdag
i punkt A 4 av skrivelsen angående regleringen av utgifterna under riksstatens tionde
huvudtitel på extra stat för år 1918 beviljat ett förslagsanslag å 40,000 kronor för
beredande av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid enskilda läroanstalter samt
tillika godkänt vissa av Kung], Maj:t föreslagna grunder för beredande av nämnda
tilläggspensioner. Då jämväl för år 1919 medel äro behövliga för fullföljande av
detta beslut, torde anslag böra för ändamålet beviljas även för sagda år.'' Såsom
dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet framhöll i det till
propositionen i ärendet fogade utdrag av statsrådsprotokollet den 16 februari 1917,
växlar emellertid det för ändamålet erforderliga beloppet år från år. Pin exakt
beräkning av behovet kan icke göras, men en ungefärlig sådan finnes utförd i en uti
sagda statsrådsprotokoll i huvudsak intagen utredning av centralstyrelsen för flick- och
samskoleföreningen. Enligt denna beräkning skulle för år 1918 erfordras ett belopp
av 41,200 kronor. Till denna beräkning har Kungl. Maj:t nära anslutit sig, då Kungl.
Maj:t för sagda år av riksdagen begärt ett anslag av''40,000 kronor, vilket belopp
ock, såsom redan nämnt, blivit av riksdagen beviljat. Under sådana omständigheter synes
det överstyrelsen, som om den i nämnda utredning föreliggande beräkningen borde
läggas till grund för beräkningen av behovet jämväl för år 1919. Då nu för sistnämnda
år behovet i merbemälda utredning beräknas till 46,170 kronor, torde, med en liknande
avrundning av beloppet som för år 1918, böra för år 1919 begäras ett anslag
av 45,000 kronor.
Pa grund av vad överstyrelsen sålunda anfört, har densamma hemställt
om utverkande av nyssnämnda anslagsbelopp, 45,000 kronor.
Kungörelse angående omförmälda grunder har av Kungl. Maj:t
utfärdats den 31 december 1917.
Under åberopande såväl av den utredning i frågan, som innefattas
i Kungl. Maj:ts proposition nr 137 till 1917 års riksdag, som även av
vad läroverksöverstyrelsen anfört i sin nu förevarande skrivelse hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
Okat anslag.
[40
Anslag
för beredande
av tilläggspensioner
åt
vissa lärarinnor
vid de
statsunderstödda
enskilda
låneanstalt
terna.
Okat anslag.
Bidrag till
folkskollärares
pensionering.
Ökat anslag.
[6-] .
Bidrag till
små skollärares
m. fl.
ålderdomsundcr
stödsan
stal t.
88 Tionde huvudtiteln: bil. 4.
att för beredande, enligt av riksdagen godkända
grunder, av tilläggspensioner åt vissa lärarinnor vid
de statsunderstödda enskilda läroanstalterna anvisa under
riksstatens tionde huvudtitel på extra stat för år 1919
ett förslagsanslag å 45,000 kronor.
126:o.
Såvitt nu kan bedömas, torde jag inom kort bliva i tillfälle att
för avlåtande av proposition till riksdagen framlägga förslag till iöneoeh
pensionsreglering för, bland andra, lärarpersonalen vid folkskolorna.
Då frågan ännu ej hunnit undergå vederbörlig utredning, är jag icke
nu beredd att avgiva slutligt förslag i om förmälda syfte.
Vad den del av ärendet beträffar, som avser pensionsreglering för
folkskollärare, skulle enligt inom ecklesiastikdepartementet verkställda
beräkningar härav betingade kostnader belöpa sig till 4,318,000 kronor.
För närvarande är såsom bidrag till folkskollärares pensionering under
tionde huvudtiteln uppfört ett ordinarie anslag å 681,892 kronor. Kostnadsökningen
skulle alltså uppgå till 3,636,108 kronor el lör i runt
tal 3,650,000 kronor. Erinras må härjämte, att riksdagen till extra
pensionsavgifter till folkskollärarnas pensionsinrättning på extra stat för
år 1918 beviljat ett förslagsanslag av 114,000 kronor. Sagda belopp
är inräknat i ovanberörda kostnader för pensionsregleringen.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att,
i avbidan på proposition angående löne- och
pensionsreglering för lärarpersonalen vid folkskolor,
beräkna för ändamålet, i vad det avser pensionsreglering,
en ökning av det ordinarie anslaget till bidrag
till folkskollärares pensionering med 3,650,000 kronor;
127:o.
Smäskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt trädde i verksamhet
med 1893 års ingång. 1 proposition till 1892 års riksdag (nr
36) hade Kungl. Maj: t föreslagit riksdagen att godkänna vissa grunder
för inrättande av én anstalt för beredande av ålderdomsunderstöd åt
lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor ävensom icke
ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor, och sedan riksdagen god.-
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
89
knut de av Kling]. Maj:t. föreslagna grunderna med åtskilliga ändringar,
utfärdades den 22 juni 1892 reglemente för anstalten.
Kostnaderna för nämnda anstalt skulle enligt förberörda riksdags
beslut bestridas genom avgifter av dels vederbörande skoldistrikt, dels
vederbörande lärare och lärarinnor samt genom fyllnadsbidrag av staten.
Statsbidrag till anstalten begärdes första gången för år 1918.
Pa Kung], Majrts därom gjorda framställning uppförde 1917 års
riksdag å riksstadens tionde huvudtitel på ordinarie stat ett förslagsanslag
a 250,000 kronor under rubriken: bidrag till småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.
dämlikt § 28 av det för anstalten gällande reglemente åligger det.
anstaltens direktion att årligen avgiva förslag å det fyllnadsbidrag utöver
skoldistriktens avgifter, som anses böra i nästföljande statsreglering
upptagas till bestridande av kostnaden för de understöd, vilka skola
utgå från anstalten. 1 skrivelse den 28 augusti 1917 bär nu direktionen
anmält, att ifrågavarande anslag syntes böra för år 1919 uppföras med
ett belopp av 330,000 kronor.
Till stöd härför har direktionen anfört bland annat:
Enligt från statskontoret lämnad uppgift, jämförd med understödsanstaltens
egna räkenskaper, utgjorde understödsfondens behållning vid 1916 års utgång
239,630 kronor 91 öre.
Inkomsterna i årsavgifter och räntor torde, med stöd av hittills vunnen erfarenhet,
kunna beräknas till i medeltal 255,000 kronor för vart och ett av åren
1917. 1918 och 1919: varförutom anstalten äger taga i anspråk ett av riksdagen
för år 1918 å tionde huvudtiteln uppfört förslagsanslag å 250.000 kronor (1918:
X A. 21).
Beträdande utgifterna synas understödens sammanlagda belopp, vilka särskilt
under senare år företett en avsevärd stegring och som exempelvis för åren 1914,
1915 och 1916 utgjorde i runda tal respektive 334,000 kronor, 379,000 kronor och
422,000 kronor, kunna anslås till omkring 465,000 kronor för år 1917, 515,000
kronor för år 1918 och 575,000 kronor för är 1919. Härtill komma förvaltningskostnaderna,
vilka för vart och ett av ifrågavarande tre år kunna upptagas till
omkring 10,000 kronor.
1 vad mån en möjligen före 1919 års utgång inträffande ny löne- och peusionsreglering
för den lärarpersonal, som är delaktig i småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
kan komma att öva inflytande på understödsanstaltens inkomst-
och utgiftsförhällanden lär ej för närvarande låta sig beräkna och torde
i varje fall komma att utredas i sammanhang med regleringen.
Enligt ovan gjorda antaganden skulle alltså understödsanstalten, sedan det
för år 1918 anvisade statsanslaget tagits i anspråk, komma att för år 1919 bliva
i behov av ett statsbidrag å omkring 330,000 kronor.
På grund av vad direktionen anfört torde ovanberörda anslag
höra höjas till det av direktionen föreslagna beloppet. I annat sammanhang
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 12
90 Tionde huvudtiteln: bil. 4.
har jag visserligen förklarat rnig hava lör avsikt att hos Kiuigl. Maj:t
hemställa om förslag till 1918 års riksdag angående ny lönereglering
för den lärarpersonal, som är delaktig uti förberörda ålderd omsunderstödsanstalt.
Den pågående utredningen av frågan om ändrade grunder för
nämnda lärarpersonals pensionering kan däremot icke hinna slutföras
så tidigt, att framställning i denna fråga kan göras hos iirets riksdag.
Till följd härav lära de äldre befattningshavarna inom ifrågavarande
lärargrupp icke komma att under år 1919 avgå från tjänsten i något
nämnvärt större antal, än direktionen tagit i beräkning.
Jag hemställer således, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen /
ökat anslå!,. att höja det under riksstatens tionde huvudtitel
på ordinarie stat under rubriken: bidrag till småskollärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, upplörda förslagsanslaget
från dess nuvarande belopp, 250,000
kronor, till 330,000 kronor eller med 80,000 kronor.
. 128:o.
[41.] På Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgav 1917 års
understöd ut riksdag att för år 1918 understöd finge enligt de närmare bestämmelser,
TeZvande Kungl. ’lHaj:t kunde finna gott meddela, tillerkännas dels äldre behövande
folkskollärare folkskollärare, som oförvitligt skött sin tjänst men därifrån erhållit av
0ChiZtSek°1'' sked före år 1867, till belopp av 800 kronor, dels ock sådan behövande
lärare och lärarinna vid småskola eller mindre folkskola samt biträdande
och extra ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola, som, efter att
hava oförvitligen tjänstgjort vid någon av här omförmälda skolor under
sammanlagt minst femton års tid, avgått från tjänsten före utgången av
år 1891 samt uppnått en levnadsålder av minst, femtiofem år, till belopp
av 400 kronor, varjämte riksdagen å allmänna indragningsstaten för år
1918 anvisade för ändamålet erforderliga medel.
Anslag för berörda ändamål synes böra äskas hos riksdagen även
för år 1919. Eldigt inom ecklesiastikdepartementet verkställda beräkningar
skulle för ifrågavarande understöd för år 1919 erfurdras ett förslagsanslag
av 54,800 kronor. ^ ...
Beredningen av detta ärende är emellertid icke ännu slutlöid, vårlök
jag hemställer, att Eders Kung!. Maj:t nu täcktes föreslå riksdagen
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
91
att, i avbidau på proposition angående understöd
åt vissa äldre behövande folkskollärare och sinåskollärare,
beräkna för ändamålet under tionde huvudtiteln
å allmänna indragningsstaten för år 1919 ett belopp
av 54,800 kronor.
129:o.
1 underdånig ansökning, som av rektor vid högre allmänna läroverket
i Norrköping överlämnats till läroverksöverstyrelsen, har vaktmästaren
vid nämnda läroverk Per August Pettersson Malm anhållit, att
en årlig pension av 500 kronor måtte beviljas honom vid hans avgång
från tjänsten.
Vid ansökningen voro fogade dels frejdbetyg, utvisande att Malm
är född den 14 augusti 1852, dels ock ett av rektor utfärdat tjänstgöringsbetyg
av innehåll, att Malm, som allt sedan vårterminen 1882
utan avbrott tjänstgjort som gymnastik vaktmästare vid läroverket, under
denna tid med utmärkt skicklighet, utmärkt trohet och samvetsgrannhet
fullgjort sina åligganden. I eu sedermera till läroverksöverstyrelsen
insänd skrift har rektor meddelat, att . Malm, vilkens tjänstgöring bestode
i att vara vaktmästare vid gymnastiksalen och uträtta allt, som
därmed hade samband, uppbure dels en fast lön av 50 kronor i månaden,
dels ock extra ersättning för skurning och fönsterinsättning i
gymnastiklokalen, rengöring av gevär m. in., vilken ersättning kunde
beräknas uppgå till omkring 160 kronor årligen.
Läroverksöverstyrelsen, som med underdånigt utlåtande den 25
juni 1917 till Kung]. Maj:t överlämnat handlingarna i ärendet, har därvid
yttrat, att med hänsyn såväl till att riksdagen i åtskilliga fall beviljat
pension åt vaktmästare vid allmänt läroverk som ock till de föreliggande
sakförhållandena pension syntes böra beviljas även i nu ifrågavarande
fall.
I avseende å pensionens storlek har överstyrelsen till eu början
anfört följande:
Beträffande det eventuella beloppet av pensionen tillåter sig överstyrelsen
erinra, att överstyrelsen, i sin underdåniga skrivelse den 12 september 1911 angående
en av styrelsen för Sveriges allmänna läroverks vaktmästarförening gjord ansökning
i fråga om vissa ändringar i de för vaktmästarna vid de allmänna läroverken gällande
bestämmelser om anställning i tjänst m. m., för vaktmästare av den pensionsklass,
sökanden skulle hava tillhört, föreslagit ett årligt pensionsbelopp av 400 kronor,
detta under förutsättning, bland annat, att kostnaden för sådan vaktmästares pensionering
bestritts, förutom genom bidrag av statsmedel, även genom pensionsavgifter
Mvnstcat
anslag.
L42.J
Pension åt
vaktmästaren
P. A P. Malm.
92
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
av pensionstagaren själv och av vederbörande läroverk. För nu i tjänst varande
vaktmästare av nämnda klass beräknas, att den av statsmedel utgående delen av
den pension, som skall tillfalla dem efter uppnådda 65 levnadsår och 60 tjänstår,
skall beträffande samtliga tjänstinnehavare utom de yngsta årsklasserna utgöra
200 kronor.
Sedan överstyrelsen härefter framhållit, att i nu föreliggande fall
ifrågasätta ett belopp av 500 kronor årligen, således ett högre belopp
•in det, som av överstyrelsen i dess nämnda underdåniga skrivelse föreslagits
för ett fall sådant som detta, fortsätter överstyrelsen:
Jämväl överstyrelsen skulle för sin del anse önskvärt, att ett något högre
belopp bleve beviljat, särskilt med hänsyn därtill, att den av överstyrelsen föreslagna
statspensionen enligt överstyrelsens förslag skulle komma att i regeln utfyllas
av pension, som blivit beredd genom bidrag av pensionstagaren själv och av
vederbörande läroverk, något som i detta tall icke kunnat äga rum dels på grund
av sökandens höga ålder, dels på grund därav att någon reglering av läroverksvaktmästarnas
pensionsförhållanden ännu icke blivit genomförd. Överstyrelsen, får
i detta sammanhang erinra därom, att riksdagen förut vid ett par tillfällen beviljat
läroverk s v akt m äst are pension till ett högre belopp än det, som skulle hava töljt av
en konsekvent tillämpning av de i överstyrelsens nämnda underdåniga utlåtande
föreslagna grunderna. Även i nu förevarande tall synas behjärtansvärda undantagsförhållanden
föreligga, enär de nämnda grundernas tillämpning skulle leda till eu
så låg pension, att den, särskilt med hänsyn till den stegring i levnadskostnaderna,
som ägt ram efter 1911, icke torde kunna betraktas såsom eu skälig pension åt
en person, som har bakom sig ett så långvarigt och väl vitsordat arbete i ett läroverks
tjänst som sökanden. Överstyrelsen tillåter sig för den skull föreslå, att
sökanden måtte beredas en årlig pension ä 500 kronor.
Uti infordrat underdånigt utlåtande den 13 juli 1917 liar statskontorer
i ärendet andragit följande:
Det jämförelsevis ringa belopp, varmed avlöning utgår till sökanden i lians
egenskap av gymnastikvaktmästare vid högre allmänna läroverket i Norrköping,
synes giva vid handen, att nämnda befattning för honom endast är eu bisyssla.
Vid sådant förhållande skulle ju kunna ifrågasättas, huruvida någon som helst pension
i berörda egenskap bör tillkomma sökanden. Med hänsyn till hans långa, väl
vitsordade arbete vid läroverket och då lian numera uppnått sådan levnadsålder,
att han troligen icke länge kan bibehållas vid befattningen, anser statskontoret dock
med billighet överensstämmande, att åt sökanden beredes något ärligt understöd.
Statskontoret kan för sin del likväl icke tillstyrka så högt belopp stim läroverksöverstyrelsen
föreslagit.
T enlighet med de av nämnda styrelse angivna grunder skulle nämligen i ett
fall, sådant som det föreliggande, pensionen icke utgå med mer än 200 kronor, på
ett dylikt pensionsbelopp emellertid får anses för lågt särskilt med hänsyn därtill,
att under en följd av år det lägsta understöd, som plägat tillerkännas uttjänta grovarbetare
i statens tjänst, uppgått till 300 kronor, skulle statskontoret för sin del
vilja förorda en pension i detta fall till belopp av 400 kronor. Statskontoret får
Tionde huvudtiteln: bil. 4. 93
fördenskull hemställa, det täcktes Klingl. Maj:t i proposition föreslä riksdagen
medgiva, att sökanden, Per August Pettersson Malm, må från ocli med månaden
näst efter den, i vilken han varder entledigad från vaktmästarsysslan, under sin
återstående livstid ä allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 400
kronor.
Frågan om läroverks vaktmästarnas allmänna pensionering'' hav varit
föremål för behandling av vederbörande myndigheter, av vilka läroverksöverstyrelsen
avgivit förslag om inrättande av en särskild, för ifrågavarande
befattningshavare avsedd pensionsanstalt. Denna fråga sammanhänger
emellertid nära med spörsmålet om en centralisering av de
utav staten understödda pensionsanstalterna, varom på riksdagens år 1912
framställda begäran eu allsidig utredning igångsatts. Till de sakkunniga,
som haft till uppdrag att åstadkomma denna utredning, har frågan
om läroverksvaktmästarnas pensionering remitterats. De sakkunniga,
vilka numera fullgjort sitt uppdrag, hava såsom utlåtande i sistnämnda
fråga åberopat sitt den 3 november 1917 avgivna betänkande. Det kan
emellertid icke förväntas, att frågan om pensionering av läroverks vaktmästarna
skall bliva • färdigbered d i så god tid, att förslag i ämnet kan
föreläggas 1918 års riksdag.
Med hänsyn till Malms över 35-åriga och väl vitsordade tjänstgöring
finner jag skäligt, att han av statsverket får sig tillerkänd pension
med av statskontoret föreslaget belopp, 400 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kung]. Magt måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att vaktmästaren vid högre allmänna läroverket
i Norrköping Per August Pettersson Malm må från
och med månaden näst efter den, varunder han avgår
från sin anställning vid läroverket, under sin återstående
livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension till belopp av 400 kronor.
130:o.
I en till Kungl. Maj:t ställd, till läroverksöverstyrelsen ingiven
ansökning bär rektor vid realskolan i Arvika anhållit om beredande åt
vaktmästaren vid skolan Olof Petter Göranson av eu årlig pension till
belopp ej understigande 600 kronor årligen, att utgå under hans återstående
livstid från den 1 juli 1918.
/>epartcmentse.
hp.fcn.
[43.]
Pension åt
vaktmästaren
O. P. Göran
-
son.
94
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
Vid ansökningen hava fogats frej dbetyg, utvisande att Göranson
är född den 18 september 1844, samt ett av rektor utfärdat intyg, att
Göranson åtnjuter, förutom fri bostad, eu kontant avlöning av 1,100 kronor.
Till stöd för berörda ansökning har rektor anfört, att Göranson, som från
och med vårterminen 1902 oavbrutet tjänstgjort såsom vaktmästare vid skolan, både
själv önskade, och med hänsyn till sin jämförelsevis höga ålder även kunde anses
lämpligen böra med utgången av läsåret 1917—1918 frånträda denna sin befattning
samt att han i skötandet av sin syssla städse ådagalagt den största plikttrohet och
ordentlighet, den omutligaste redbarhet och pålitlighet i förening med synnerlig
månhet om och beredvilligt intresse för skolans bästa.
Med överlämnande av rektors skrivelse och därtill hörande handlingar
har läroverksöverstyreleen i underdånigt utlåtande den 13 september
1917 anfört, att i överensstämmelse med vad i åtskilliga fall ägt rum
pension syntes böra beviljas Göranson.
.1 min framställning under nästföregående punkt redogjorde jagför
innehållet i ett av läroverksöverstyreleen den 25 juni 1917 avgivet
yttrande. Liksom i detta yttrande erinrar överstyrelsen i sitt nu förevarande
utlåtande om sin underdåniga skrivelse den 12 september 1911
med förslag till bestämmelser rörande anställning i tjänst m. m. för vaktmästare
vid de allmänna läroverken, enligt vilket förslag vaktmästare
av den pensionsklass, Göranson skulle hava tillhört, skulle erhålla ett
ärligt pensionsbelopp av 700 kronor, under förutsättning, bland annat,
att kostnaden för sådan vaktmästares pensionering bestritts, förutom
o-enom bidrag av statsmedel, även genom pensionsavgifter av pensionstagaren
själv och vederbörande läroverk. För nu i tjänst varande vaktmästare
av nämnda klass beräknades, att den av statsmedel utgående
delen av den pension, som skulle tillfalla dem efter uppnådda 65 levnadsår
och 30 tjänstår, skulle beträffande samtliga tjänstinnehavare utom de
yngsta årsklasserna utgöra 350 kronor.
Vidare anför överstyrelsen:
I nu förevarande fall har av läroverkets rektor ifrågasatts ett belopp av 600
kronor ärligen, således ett högre belopp än det av överstyrelsen i nämnda underdåniga
skrivelse för ett fall sådant som detta föreslagna. Jämväl överstyrelsea
skulle för sin del anse önskvärt, att ett något högre belopp bleve beviljat, särskilt
med hänsyn därtill, att den av överstyrelsen föreslagna statspensionen enligt överstyrelsens
” förslag skulle komma att i regel utfyllas av pension, som blivit beredd
genom bidrag av pensionstagaren själv och av vederbörande läroverk, men att en
sådan utfyllnad lika litet i detta som i andra hittillsvarande fall kunnat beredas,
enär någon reglering av läroverksvaktmästamas pensionsförhållanden ännu icke blivit
genomförd. Vid det tillfälle, då vaktmästare vid realskola senast erhållit pension:
av riksdagen, nämligen i fråga om vaktmästaren vid realskolan i Söderhamn K. L.
Almén. har beviljats ett pensionsbelopp av 500 kronor årligen. Då nu sökanden
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
95
endast skulle komma att kunna tillgodoräkna sig eu tjänstetid av lti ar, skulle, med
tillämpning av de i överstyrelsens meranämnda underdåniga skrivelse föreslagna bestämmelserna
och i analogi med föreskrifterna i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension den 11 oktober 1907, sökanden vara berättigad till avkortad
pension i förhållande till det mindre antalet tjänstår. Under förutsättning att 500
kronor lägges till grund för pensionens beräknande, skulle sökanden alltså erhålla
pension till ett belopp av lrv30 av 500 kronor, d. v. s. 260 kronor 67 öre, och med
iakttagande av stadgad avrundning av pensionsbeloppet uppåt 270 kronor.
En konsekvent tillämpning av nämnda beräkningsgrund skulle således leda
till en så låg pension, att den, särskilt med hänsyn till den stegring i levnadskostnaderna,
som ägt rum efter år 1911, icke torde kunna betraktas såsom skälig för en
person, som har bakom sig ett så pass långvarigt och så val vitsordat arbete i ett
läroverks tjänst som sökanden. Härtill kommer, att 1916 års riksdag i ett fall, där
avkortad pension skulle uppgått till endast 260 kronor, nämligen åt eldaren vid
högre allmänna läroverket i Lund M. Jönsson, beviljat ett pensionsbelopp av 400
kronor. Överstyrelsen tillåter sig för den skull föreslå, att sökanden vid avgång
från sin befattning måtte komma i åtnjutande av pension till ett belopp av 400
kronor årligen.
Efter nådig remiss har statskontoret den 25 september 1917 avgivit
följande underdåniga utlåtande i ärendet:
Av handlingarna framgår, att Göranson erhållit anställning vid läroverket
först vid så framskriden ålder som 57 år samt att han vid den tidpunkt, då han
ämnar lämna befattningen, kommer att hava innehaft densamma endast något mer
än 16 år. På grund av dessa förhållanden synes det kunna ifrågasättas, huruvida
befogat anspråk på pension i detta fall kan anses föreligga. Om emellertid billigheten
anses kräva, att någon sådan förmån dock beredes, synes i betraktande av
den korta tjänstetiden det av läroverkets rektor föreslagna beloppet, 600 kronor,
för högt. Statskontoret föreställer sig, att det av läroverksöverstyrelsen förordade
beloppet, 400 kronor, är det högsta, som i detta fall kan ifrågakomma; och har
statskontoret icke annat att till styrelsens förslag i övrigt tillägga än att pensionen
torde böra äskas att utgå å allmänna indragningsstaten.
Såsom läroverksöverstyrelsen framhållit äro läroverksvaktmästarnas Departements.
pensionsförhållanden icke allmänt reglerade. Jag erinrar i detta av- ehefenseende
om vad jag anfört under punkten 129.
Det nitiska och plikttrogna arbete, Göranson nedlagt i skötandet
av sin syssla, torde göra honom förtjänt att vid avskedstagandet komma
i åtnjutande av pension, oaktat hans arbete i skolans tjänst endast omfattar
något mer än 16 år. I likhet med läroverksöverstyrelsen och
statskontoret anser jag emellertid beloppet för denna pension icke böra
överstiga 400 kronor.
Jag tillstyrker sålunda, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
[44.]
Pension åt
vaktmästaren
J. A. J.
ffaikka.
96 Tionde huvudtiteln: bil. 4.
att vaktmästaren vid realskolan i Arvika Olof
Petter Göranson må från och med månaden näst efter
den, varunder han avgår från sin anställning vid läroverket,
under sin återstående livstid uppbära å allmänna
indragningsstaten en årlig pension till belopp av 400
kronor.
131:o.
1 en till läroverksöverstyrelsen ingången skrivelse har rektor vid
samskolan i Piteå anhållit om utverkande åt vaktmästaren vid skolan
Johan Abraham Johansson Hoikka av en årlig pension å 600 kronor
att utgå om möjligt från och med den 1 juli 1918.
Vid nämnda skrivelse hade fogats dels åldersbevis, utvisande att
Hoikka är född den 24 april 1849, dels ock ett den 28 juli 1917 av
rektor utfärdat intyg av innehåll, att Hoikka antagits i tjänst vid skolan
år 1894, att han förutom fri bostad, bränsle och lyse åtnjutit en kontant
avlöning, i början utgående med 250 kronor för år och efter hand förhöjd.
så att han numera uppbure 750 kronor årligen, att han med biträde
av sin hustru skött även städning, eldning, vedsågning, snöskottning
och yttre renhållning m. m. vid skolan, samt att han med stor omsorg,
omutlig rättrådighet och trohet samt aldrig svikande månhet om skolans
intresse fullgjort sina åligganden.
Sedermera har rektor till fullständigande av uppgiften om Jloikkas
tjänstgöringstid meddelat, att denne antagits i tjänst den 24 augusti 1894.
Läroverksöverstyrelsen har med underdånigt yttrande den 17 augusti
1917 till Kungl. Maj:t överlämnat handlingarna i ärendet.
Överstyrelsen har därvid, under åberopande av såväl den omständigheten
att riksdagen i åtskilliga fall beviljat pension åt vaktmästare vid
allmänt läroverk som ock de föreliggande sakförhållandena, förklarat sig
anse pension böra beviljas även i nu ifrågavarande fall.
Vidare bär överstyrelsen, såsom skett i dess yttranden i de ärenden,
för vilka jag redogjort under punkterna 129 och 130, jämväl i sitt
förevarande utlåtande erinrat om överstyrelsens underdåniga skrivelse
den 12 september 1911 rörande bestämmelser om anställning i tjänst
m. in. för läroverksvaktmästare.
Överstyrelsen anför, att enligt nämnda förslag pensionsbeloppet för vaktmästare
av den pensionsklass, Hoikka skulle hava tillhört, skulle utgöra 700 kronor
årligen, under förutsättning, bland annat, att kostnaden för sådan vaktmästares
pensionering bestritts, förutom genom bidrag av statsmedel, även genom pensions
-
V
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
97
avgifter av pensionstagaren själv och vederbörande läroverk. För nu i tjänst varande
vaktmästare av nämnda klass beräknades, att den av statsmedel utgående delen
av den pension, som skulle tillfalla, dem efter uppnådda 65 levnadsår och dö tjänstår,
skulle beträffande'' samtliga tjänstinnehavare utom de yngsta årsklasserna utgöra 650
kronor.
Härefter fortsätter överstyrelsen:
I nu föreliggande fäll har av läroverkets rektor ifrågasatts ett belopp av
600 kronor årligen, således ett högre belopp än det av överstyrelsen i nämnda underdåniga
skrivelse för ett fall sådant som detta föreslagna. Jämväl överstyrelsen skulle
för sin del anse önskvärt, att ett något högre belopp bleve beviljat, särskilt med hänsyn
därtill, att den av överstyrelsen föreslagna statspensionen enligt överstyrelsens förslag
skulle komma att i regel utfyllas av pension, som blivit beredd genom bidrag av ponso >nstagaren
själv och av vederbörande läroverk, men att en sådan utfyllnad lika litet i detta
som i andra hittillsvarande fall kunnat beredas, enär någon reglering av läroverksvaktmästarnas
pensionsförhållanden ännu icke blivit genomförd. Vid det tillfälle, då vaktmästare
vid realskola senast erhållit pension av riksdagen, nämligen i fråga om vaktmästaren
vid realskolan i Söderhamn K. L. Almén, har beviljats ett pensionsbelopp av
500 kronor årligen Då nu sökanden endast skulle komma att kunna tillgodoräkna sig
en tjänstetid av inemot 24 år, skulle, med tillämpning av de i överstyrelsens meranämnda
underdåniga skrivelse föreslagna bestämmelserna och i analogi med föreskrifterna
i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober
1907, sökanden vara berättigad till avkortad pension i förhållande till det mindre
antalet tjänstår. Under förutsättning att 500 kronor lägges till grund för pensionens
beräknande, skulle sökanden alltså erhålla pension till ett belopp av 2*/3„ av 500
kronor, d. v. s. 400 kronor. Under sådana förhållanden torde i detta fall sistnämnda
belopp böra föreslås.
Etter erhållen remiss liar statskontoret i underdånigt utlåtande
den 4 september 1917 förklarat sig biträda läroverksöverstyrelsens förslag
i ämnet.
På grund av vad jag under punkten 129 anfört rörande läroverksvaktmästarnas
pensionsförbållanden ansor jag, med hänsyn jämväl till
Hoikkas synnerligen väl vitsordade tjänstgöring, med billighet överensstämmande,
att någon pension beredes honom, då hans framskridna
ålder icke tillåter honom att på önskvärt sätt fullgöra sina åligganden.
Framställning i ämnet torde därför böra avlåtas till riksdagen. Vad
pensionens storlek beträffar torde man på de av läroverk söver* ty relsen
åberopade grunderna böra stanna vid ett belopp av 400 kronor.
Jag tillstyrker, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att vaktmästaren vid samskolan i Piteå Johan
Abraham Johansson Hoikka må från och med månaden
näst efter den, varunder han avgår från sin anställning
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 13
Departe
mentschefen.
98
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
[45.]
Tilläggspension
åt slöjdläraren
K. P.
Johansson.
vid läroverket, under sin återstående livstid uppbära å
allmänna indragningsstaten en årlig pension till belopp
av 400 kronor.
132:o.
I underdånig, av läroverks- och folkskolöverstyrelserna med gemensamt
utlåtande den 29 september 1917 till Kungl. Maj:t överlämnad
ansökning bar slöjdläraren Karl Petter Johansson i Stockholm anhållit,
att honom måtte beredas en tilläggspension å 600 kronor utöver den
pension å 938 kronor, som han alltsedan år 1913 uppburit från dövstumlärarnas
pensionsanstalt på grund av sin 35-åriga lärarverksamhet
vid den skola, som av föreningen för sinnesslöa barns vård upprättats
i Stockholm.
I ansökningen har Johansson anfört:
Vid sidan av nämnda lärarverksamhet har jag, såsom av bifogade meritförteckning
och övriga handlingar framgår, utövat och utövar ännu en mångsidig verksamhet
som slöjdlärare vid skilda läroanstalter och institutioner, bland annat vid
högre realläroverket å Östermalm samt vid Beskowska skolan, vilken läroanstalt
står under överinseende av läroverksöverstyrelsen. Därjämte har jag dels såsom lärare
vid utbildningskurser för slöjdlärare, dels såsom instruktör och handledare i samband
med min lärarverksamhet i avsevärd grad biträtt vid utbildningen av för slöjdundervisningen
lämpliga lärarkrafter.
Det synes mig, som om min mångåriga från skilda håll fördelaktigt vitsordade
lärarverksamhet inom en framväxande betydelsefull undervisningsgren borde
kunna berättiga mig till en hjälp på ålderdomen från det allmännas sida så tillmätt,
att jag något så när bekymmerfritt kan framleva den tid, som kan bliva mig beskärd.
Att en del av de lärarbefattningar, vilka jag beklätt, icke varit förenade
med lagstadgade pensionsförmåner, är icke min skuld och sammanhänger med den
karaktär av provisorium, som gärna utmärker åtgärder för främjande av nya verksamhetsgrenar
inom skilda samhälleliga arbetsområden. De särskilda ekonomiska
svårigheter och risker, som med arbete å relativt nya arbetsfält gärna äro förbundna,
hava statsmakterna också visat sig behjärta, i det att vid skilda tillfällen
på särskilda framställningar beviljats understöd och pensioner åt sådana, som i mer
tillfällig statstjänst eller under statskontroll utfört ett erkänt samhällsgagnande
arbete. 1917 års riksdag har därtill visat sitt intresse för beredande av pensionsförmåner
för statsanställd extra personal över huvud genom att hos Kungl. Maj:t
anhålla om utredning rörande möjlighet att på visst sätt främja pensionering av
sådan personal.
På grund av vad jag sålunda i underdånighet anfört tillåter jag mig hemställa,
att åt mig genom Kungl. Maj:ts försorg måtte beredas en särskild pension
å 600 kronor utöver den, som jag uppbär från dövstumlärarnas pensionsanstalt,
vilken pension jag, som den 14 mars detta år fyllt 65 år, skulle äga att uppbära
på sätt och under villkor, som Kungl. Maj:t täcktes föreskriva.
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
99
Ansökningen är åtföljd av frejdbetyg, utvisande att Johansson är
född den 14 mars 1852, ävensom av meritförteckning jämte behörigen
styrkta avskrifter av tjänstgöringsbetyg.
Av handlingarna framgår, att Johansson alltsedan år 1878 bedrivit
en omfattande och synnerligen väl vitsordad lära Tveksamhet i slöjd. Han
har — förutom vid högre realläroverket å Östermalm och vid Beskowska
skolan — tjänstgjort vid följande läroanstalter i Stockholm: vid praktiska
arbetsskolan för barn och ungdom vårterminen 1878, vid skolan
för sinnesslöa barn under 35 år (1878—1913), vid skolan för lytta och
vanföra under 19 år (1893—1912) och vid Anna Sandströms skola under
15 år (1888—1893).
Rörande Johanssons tjänstgöring vid högre realläroverket å Östermalm
och vid Beskowska skolan har han erhållit följande intyg:
Som slöjdläraren Karl Johansson, vilken alltsedan år 1883 med ovanligt pedagogiskt
förstånd, utmärkt nit, skicklighet och framgång lett träslöjden inom
Beskowska skolan, förklarat sig vilja ansöka om ökade pensionsförmåner, vill jag
på det kraftigaste understödja hans ansökan under hänvisning till att han dels intagit
en ledande ställning bland sina kolleger och sålunda gagnat långt utom skolan, dels
uteslutande ägnat sig åt slöjdundervisning som sin livsuppgift och därigenom saknat
möjlighet att genom annat förvärv trygga sin ålderdom.
Stockholm den 1 september 1917.
Sam Jansson.
Föreståndare för Beskowska skolan.
Sedan slöjdläraren Karl Johansson anhållit om betyg över sin tjänstgöring vid
härvarande högre realläroverk å Östermalm, får jag härmed vitsorda
att herr Johansson vid nämnda läroverk tjänstgjort — med undantag för en
del av höstterminen 1916 — från och med höstterminen 1910 intill nedan skrivna
dag i egenskap av slöjdlärare, därvid han under 12 å 14 veckotimmar meddelat
undervisning i träslöjd;
alt Johansson vid denna sin tjänstgöring ådagalagt utmärkt nit, utmärkt
skicklighet, utmärkt sätt att behandla lärjungarna och utmärkt förmåga att bland
dem upprätthålla ordning; samt
att han fört en hedrande vandel.
Då herr Johansson med stöd av sin omfattande verksamhet som slöjdlärare
hos Kungl. Maj:t nu ansökt om ökad statspension utöver den, vilken hän från folkskollärarnas
pensionsinrättning innehar, vill jag — utöver vad av ovanstående vitsord
framgår — särskilt framhålla den enligt samstämmiga vitsord sällsporda kunnighet
och skicklighet samt det varma intresse, som präglat herr Johanssons verksamhet
som slöjdlärare, varigenom allt han i sin undervisning vunnit mycket goda
resultat och hos lärjungarna framkallat ett livligt intresse för träslöjden. På grund
härav och med hänsyn även till herr Johanssons kända, synnerligen mångsidiga
100
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
verksamhet överhuvud för slöjdundervisningens höjande bland skolungdom inom
skilda skolformer vill jag för min del på det varmaste förorda bifall till hans
framställning. Stockholm den 8 september 1917.
Karl Nordlund.
Rektor vid högre realläroverket å Östermalm.
Enligt inhämtade upplysningar har årliga medeltalet av Johanssons
avlöning vid högre realläroverket å Östermalm och vid Beskowska
skolan utgjort sammanlagt något över 1,800 kronor.
Ur ansökningshandlingarna torde ytterligare följande intyg böra
meddelas:
Härmed intygas, att slöjdläraren K. Johansson, vars verksamhet jag varit i
tillfälle att följa under många år, genom såväl utarbetande av nya modellserier
som vidtagande av ändamålsenliga och praktiska anordningar i samband med sin
slöjdundervisning vid Östermalms högre allmänna läroverk och Beskowska skolan
utfört ett i vissa avseenden grundläggande arbete, som varit till allmänt gagn vid
slöjdundervisningens införande vid läroverken,
att han i stor utsträckning på ett förtjänstfullt sätt givit handledning i träslöjd
åt lärarinnor i flickskolor och arbetsstugor, samt
att han under åren 1904 till 1912 meddelat slöjdundervisning åt H. K. H.
prins Erik. Stockholm den 10 september 1917.
jHjälmar Berg.
e. undervisningsråd.
Överstyrelserna hava i sitt ovannämnda utlåtande anfört:
Frågan om beredande av pension åt yrkesmän, som vid olika slag av läroanstalter
varit anställda såsom slöjdlärare, har endast i mycket ringa utsträckning
blivit föremål för reglering, säkerligen av det skäl, att dylik anställning i de flesta
fall ansetts vara allenast av mer eller mindre tillfällig natur. Efterhand som slöjdundervisningen
vinner ökad betydelse, torde emellertid frågan tränga sig fram med
allt större eftertryck. Innan en tillfredsställande lösning av densamma vunnits,
torde ett och annat enstaka fall uppstå, där de nuvarande förhållandena synas så
uppenbart otillfredsställande, att ett särskilt ingripande från statens sida kan vara
påkallat. I ett sådant fall har Kungl. Maj:t_ ingripit genom att föreslå 1913 års
riksdag att bevilja pension åt slöjdläraren vid Önnestads folkhögskola Anders Johan
Nilsson, vilket förslag riksdagen ock bifallit.
Ett liknande fall synes överstyrelserna det nu föreliggande vara. Från de
läroanstalter av olika slag. vid vilka sökanden tjänstgjort och delvis ännu tjänstgör,
kommer han icke att uppbära annan pension än den, som från dövstumlärarnas
pensionsanstalt till honom utgår med ett belopp av 938 kronor om året. En sådan
pension synes näppeligen motsvara en mer än 35-årig synnerligen nitisk och framgångsrik
verksamhet såsom slöjdlärare vid ett flertal läroanstalter av olika art.
Såsom jämförelse vilja överstyrelserna erinra därom, att för slöjdlärare vid Göteborgs
folkskolor full pension efter ö5 levnadsår och 35 tjänstår utgår med 1,645
kronor om året. Överstyrelserna skulle emellertid icke sätta i fråga, att fyllnads
-
Tionde huvudtiicin; bil. 4. 101
pension i nu föreliggande fall skulle utgå av statsmedel, om betydelsen av sökandens
verksamhet sträckte sig allenast till de läroanstalter, vid vilka sökanden
tjänstgjort. Men såsom framgår av det till ansökningen fogade intyget av förutvarande
slöjdinspektören, numera extra undervisningsrådet Berg, vars innehåll kan
av andra ledamöter av överstyrelserna ytterligare vitsordas, tiar sökandens verksamhet
varit av mera vittgående betydelse, dels därigenom att lian utarbetat nya
modellserier och i övrigt vid sin undervisning infört lämpliga anordningar, soni i
stor utsträckning kommit till användning och vunnit efterföljd vid andra läroanstalter,
särskilt allmänna läroverk, dels därigenom att slöjdlärarinnor vid flickskolor
och arbetsstugor till stort antal såsom elever deltagit i hans undervisning, vilken
därigenom till en viss grad fått karaktär av ett slags slöjdseminarium. Det synes
överstyrelserna, som om sökanden härutinnan kunde jämföras icke blott med nyssnämnde
Nilsson utan i viss mån även med adjunkten vid Kungsholms realskola i
Stockholm J. H. Hjorth, vilken av 1917 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag fått
sig beviljad en tilläggspension utöver den, till vilken han är författningsenligt berättigad.
I Kungl. Maj:ts nådiga proposition i sistnämnda ärende hänvisades bland
annat till det förhållandet, att Hjorth utom sin verksamhet såsom lärare utövat en
omfattande och gagnelig verksamhet såsom pedagogisk författare. Det gällde således
i då förevarande fall liksom i det nu föreliggande en lärare, som gjort en insats
i den pedagogiska utvecklingen av mera vittgående betydelse, än som omedelbart
följer av själva hans lärarverksamhet.
I fråga om beloppet av den eventuella tilläggspensionen anse sig överstyrelserna
icko böra gå utöver den summa, sökanden själv satt i fråga, 600 kronor
om året.
Vad slutligen angår den tid, från och med vilken den ifrågasatta tilläggspensionen
skulle utgå, synes det överstyrelserna knappast lämpligt, att densamma
utgår, så länge sökanden innehar förordnande att tjänstgöra vid ett allmänt läroverk
och således är anställd i statens tjänst, och föreslås därför, att sökanden må komma
i åtnjutande av densamma från och med månaden.näst efter den, under vilken han
upphör att tjänstgöra vid högre realläroverket å Östermalm i Stockholm.
Uti infordrat, den 24 oktober 1917 avgivet utlåtande har statskontoret
yttrat:
Med hänsyn till vad handlingarna innehålla rörande sökandens förtjänster på
slöjdundervisningens område vill det synas statskontoret, som om goda skäl kunna
anses föreligga för att såsom ett erkännande därav bereda honom, utöver den honom
från dövstumlärarnas pensionsanstalt tillkommande pensionen, en tilläggspension av
statsmedel; och har statskontoret icke annat mot det i sådant avseende av läroverksöverstyrelsen
och folkskolöverstyrelsen gemensamt avgivna förslaget att erinra
än att, då denna tilläggspension måste vara avsedd att bereda sökanden uppehälle,
sedan han upphört med sin lärarverksamhet, tilläggspensionen icke synes höra utgå
förr än han lämnat sin anställning såväl vid allmänt läroverk som vid statsunderstött
enskilt läroverk.
På grund av Johanssons långvariga och väl vitsordade, betydelsefulla
arbete i slöjdundervisningens tjänst finner jag synnerligen önskligt,
Departementschefen.
[46.]
Pension åt
verkmästaren
0. L. Westlaodt.
102 Tionde huvudtiteln: bil. 4.
att han kommer i åtnjutande av den begärda tilläggspensionen. Jag
instämmer med statskontoret i fråga om den tidpunkt, från vilken Johansson
bör få uppbära densamma. Jag får alltså tillstyrka, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att slöjdläraren Karl Petter Johansson må från
och med månaden näst efter den, under vilken han
lämnat sin anställning såväl vid allmänt läroverk som
vid statsunderstödd enskild läroanstalt, under sin återstående
livstid uppbära utöver den pension, han åtnjuter
från dövstumlärarnas pensionsanstalt, en årlig
tilläggspension från allmänna indragningsstaten av
600 kronor.
133:o.
I en till Kungl. Maj:t ställd ansökning har verkmästaren vid tekniska
elementarskolan i Härnösand Oskar Leonard Westlandt hemställt
om beredande av pension åt honom vid avskedstagandet.
Verkmästare och verkstudsbiträden vid de tekniska elementarskolorna
hava ej varit uppförda å stat. Deras avlöning har utgått dels
ur ett för vederbörande läroanstalt uppfört ordinarie anslag till verkstaden,
för undervisning och materiell, dels i vissa fall ur extra anslag
för samma ändamål. Av vad nu sagts framgår, att, därest pension
skulle kunnat beredas dem, framställning till riksdagen varit av nöden.
I några föregående fall har ock sådan framställning skett och av riksdagen
bifallits.
Till stöd för sin ifrågavarande ansökning har Westlandt anfört:
Efter 24 års praktik vid olika mekaniska verkstäder hade Westlandt den 15
augusti 1903 antagits till verkmästare vid tekniska elementarskolan i Härnösand
och alltsedan oavbrutet tjänstgjort därstädes. Hans avlöning i verkmästarbefattningen
hade från den 1 juli 1912 uppgått till 2,500 kronor för år, varjämte han
från och med höstterminen 1904 såsom extra lärare i bokföring och handelslära uppburit
300 kronor i årligt arvode. Efter erhållet avsked vore han för sin existens
hänvisad till den pension, som kunde beredas honom.
Vid ansökningen är fogat frejdbetyg, utvisande att Westlandt är
född den 12 oktober 1848.
Ansökningen har av styrelsen för tekniska elementarskolan i Härnösand
med underdånigt utlåtande den 25 juli 1917 överlämnats till
Kungl. Maj:t.
Tionde huvudtiteln: bil. 4. 103
Styrelsen har därvid vitsordat riktigheten av de i Westlandts ansökning lämnade
uppglfterna samt att Westlandt med utmärkt nit och utmärkt skicklighet uppehållit
sin befattning soin verkmästare vid skolan, i anledning varav styrelsen på det
varmaste tillstyrkt bifall till ansökningen. Styrelsen har därjämte hemställt, att
pensionen måtte bestämmas till ett belopp av 2,000 kronor för år.
Efter remiss har sedermera statskontoret den 4 augusti 1917 yttrat
sig över berörda framställning och därvid anfört, bland annat:
Med hänsyn till den jämförelsevis korta tid, varunder sökanden utfört arbete
för statens räkning, har statskontoret känt sig tveksamt, huruvida statskontoret
skulle kunna tillstyrka någon framställning till riksdagen i detta hänseende; och i
varje fall kan statskontoret för sin del icke förorda ett så högt belopp som det av
skolans styrelse föreslagna. Därest Kungl. Maj:t skulle finna skäl att genom framställning
till riksdagen söka bereda Westlandt något årligt understöd av statsmedel,
lärer anledning saknas att föreslå högre belopp än det, som skulle hava tillkommit
sökanden, om den civila pensionslagens bestämmelser varit å honom tillämpliga.
Dä sökanden under de fem senaste åren av skolans medel uppburit ett arvode av
2,500 kronor, skulle, enligt ovannämnda beräkningsgrund, pensionsunderlaget för
honom utgöra två tredjedelar av nämnda belopp eller 1,066 kronor 67 öre och hans
pension li/35 av pensionsunderlaget eller, efter avrundning på sätt i pensionslagen
föreskrives, 670 kronor.
. Ehuru Westlandt ej enligt gällande bestämmelser är berättigad till Departement*
pension, synes han dock böra efter avskedstagandet komma i åtnjutande chefen.
av sådan till skälig storlek. I anslutning till vad statskontoret anfört
rörande en eventuell pensions belopp tillstyrker jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att verkmästaren vid tekniska elementarskolan i
Härnösand Oskar Leonard Westlandt må från och med
manaden näst efter den, varunder avsked från verkmästarbefattningen
bliver honom beviljat, under sin
återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten
en årlig pension av 670 kronor.
134:o.
För en preparatorstjänst vid karolinska mediko-kirurgiska insti- r-i
tutet fastställdes år 1908 genom riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts för- pLoniigt
slag följande avlöningsförmåner, nämligen lön 900 kronor, tjänstgörings- löneliUä99
penningar 600 kronor samt ortstillägg 150 kronor, tillhopa 1.650 kro- o^wZnZl
nor, med rätt till två ålderstillägg å 100 kronor vartdera efter respektive
5 och 10 års tjänstgöring. Tillika bestämdes, att, i händelse fri
104
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
bostad och bränsle åtnjötes av befattningshavaren, visst avdrag å avlöningen
skulle ske. _ .
För beredande av nödigt arbetsbiträde å institutets anatomiska
och histologiska institutioner, vid vilka denna preparator-tjänst varit fäst,
har riksdagen för vart och ett av åren 1911 1917, utöver de a ordi
narie
stat uppförda avlöningsmedlen lör preparatorn, på extra stat beviljat
ett anslag av 750 kronor.
Vid anmälan av riksdagens beslut rörande nämnda extra anslag
har Kungl. Maj:t varje gång föreskrivit, att med åtgärder för tillsättande
av omförmälda preparatorstjänst skulle an~tå under det år, vederbörande
extra anslag avsett. 1 enlighet med riksdagens vid beviljande av det
extra anslaget fattade beslut har summan av detta och av det ordinarie
anslaget till preparatorns avlöning, alltså 2,40'') kronor, lika fördelats
mellan de anatomiska och histologiska institutionerna till arbetsbiträdens
gottgörande. Huruledes åt arbetsbiträdet å anatomiska institutionen beretts
ökad ersättning framgår av det följande.
År 1916 framlade föreståndaren för sistnämnda institution professor
E. Muller i skrivelse till lärarkollegiet vid institutet förslag om
ovannämnda preparatorstjänsts fästande uteslutande vid den anatomiska
institutionen. 1 fråga härom anförde Muller bland annat:
För preparatorstjänsten vid det anatomiska museet och institutionen fordrades
på grund av sysslornas art ett manligt biträde. _ Hans verksamhet syntes kunna fullt
likställas med konservatorernas vid de zoologiska institutionerna i Uppsala och
Lund, som i avlöning ägde uppbära 2,500 kronor om året. Särskilt vore detta
ljlinu, som i ctviuniug dguo uppoom 7 . , t • i , i
fallet,
sedan undervisning i jämförande anatomi införts i de medicinska studier
och det därför blivit nödvändigt att uppsätta och förkovra en helt ny samling av
iämförande anatomiska och zoologiska föremål och preparat. Det hade visat sig,
att minimiavlöningen för erhållande av en väl kvalificerad person icke kunde sattas
under 2 200 kronor. För närvarande utginge avlöningen till den utomordentligt
förtjänte'' preparatorn Gustaf Wennman på sådant sätt, att han, jämte den på anatomiska
institutionen belöpande hälften av ordinarie anslaget å 1,650 kronor tör en
preparator och av det på extra stat beviljade fyllnadsanslaget a kronor, erholle
dels avkastningen av den s. k. anatomiska museets brandstodsfond, 600 kronor om
året, dels ock för extra arbete vid institutionen 400 kronor årligen från anslaget
till anatomiska institutionen, eller sålunda tillhopa 2,200 kronor Denna anordning
vore tydligen provisorisk och borde ersättas meden tillräcklig, fast avlöning. Under
nuvarande tidsförhållanden, då ökning i statens utgifter borde såvitt möjligt undvikas,
ansåge emellertid Muller den utväg böra anlitas, att den nu på karolinska
institutets stat uppförda avlöningen för en preparator, 1,650 kronor jämte ålderstillägg,
bundes vid den anatomiska institutionen samt att innehavaren av tjänsten 1
1 En fond bildad av en del av brandskadeersättningen vid en anatomiska museet övergången
eldsolycka.
105
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
fortfarande finge såsom avlöningsförmån uppbära ovannämnda avkastning från brandstodsfonden,
600 kronor. Skulle en sådan anordning komma till stånd, borde rättvisligen
den nuvarande preparatorn få räkna sig till godo för erhållande av ålderstiHägg
den tid, lian redan tjänstgjort vid anatomiska institutionen.
På förslag av Lärarkollegiet vid institutet, avlät kanslern för rikets
universitet underdånig framställning i angivna syfte. En med denna
fianställning förknippad fråga om ordnandet av histologiska iusiitutionens
behov av arbetsbiträde Jämnar jag här åsido.
V''d anmälan inför Kungl. Maj:t av ifrågavarande framställningyttrade
dåvarande departementschefen:
Såsom av Mullers ovanberörda utlåtande framgår, är det avsett, att preparatorn
utöver den å stat upptörda avlöningen skulle få åtnjuta 600 kronor ur avkastningen
av den så kallade anatomiska museets brandstodsfond.
V id bestämmandet av avlöningen för denne preparator har man givetvis att
taga hänsyn till beloppet av den avlöning, som utgår till motsvarande befattningshavare
vid universiteten i Uppsala och Lund. Enligt dessa universitets stater äga
en preparator vid anatomiska institutionen i Uppsala och en preparator vid anatomisk-histologiska
institutionen i Lund att vardera åtnjuta avlöning med 1,500
kronoi jämte två ålderstillägg å luO kronor vartdera. Nyssnämnda grundbelopp,
1,500 kronor, ökat med det vanliga ortstillägget, motsvarar den begynnelseavlöning
av 1,650 kronor, som enligt karolinska institutets stat är förenad med därvarande
preparatorsbefattning.
Det måste under sådana förhållanden möta betänkligheter att för den preparatorsbefattning,
som anses böra vara fäst vid karolinska institutets anatomiska
institution, utan någon närmare utredning fastställa en avlöning av 2,^50 kronor,
således, även oavsett ortstillägget, vida överstigande vad som tillkommer preparatorerna
vid de likartade institutionerna i Uppsala och Lund. Om dst sålunda bär
gällde att för ifrågavarande befattning genomföra en lönereglering av mera definitiv
natur, skulle jag nödgas undanskjuta detta spörsmål, vilket i sådant fall lämpligen
bolde upptagas till omprövning i sammanhang med frågan om lönereglering för
universitetens preparatorer. Nu synes emellertid icke vara obilligt, att den person,
som för närvarande sedan flera år tillbaka bestrider preparatorsgöromålen vid karolinska
institutets anatomiska institution och för sin tjänstgöring erhållit utmärkta
vitsord, får, därest han med 1918 års början antages till preparator, såsom ordinarie
befattningshavare åtnjuta avlöningsförmåner till ungefär samma belopp, som
tillkommit honom under hans föregående tjänstgöring. Om således det föreslagna
tilläggsbeloppet från brandstodsfonden, så länge sådant anses kunna utgå ur nämnda
fond, tillerkännes allenast denne innehavare av befattningen och sålunda erhåller
en rent personlig karaktär, synes mig den föreslagna anordningen vara antaglig. I
I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl.
Maj:t i statsverkspropositionen år 1917, bland annat, riksdagen att medgiva,
att den å ordinarie stat lör karolinska institutet uppförda avlöningen
för en preparator finge med oförändrat belopp upptagas såsom
Bihang till Riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 14
106
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
avlöning för en preparator vid anatomiska institutionen. Tillika gjorde
Kungl. Maj:t framställning i syfte att bereda det vid institutionen anställda
biträdet — Wennman — rätt att såsom eventuell innehavare av
preparatorsbefattningen för åtnjutande av ålderstillägg räkna sig till
godo föregående anställning vid institutet.
Kungl. Maj:ts berörda förslag och framställning vunno anslutning
av riksdagen. Den av departementschefen ifrågasatta anordningen med
ett tilläggsbelopp ur braudstodsfonden fann sig riksdagen däremot icke
kunna godtaga. I avseende därå yttrade riksdagen i skrivelse den 13
juni 1917 angående regleringen av utgifterna under riksstatens åttonde
huvudtitel, att därest befattningen i fråga besattes med ordinarie innehavare
från och med den 1 januari 1918, omförmälda avlöningsbidrag
borde indragas. Skulle emellertid den person, som nu uppehölle den
ifrågavarande preparatorsbefattningen, anses före någon annan böra
erhålla den nya tjänsten, i vilket fall det icke torde böra ifrågakomma,
att han såsom ordinarie erhölle mindre avlöning än såsom tillförordnad,
ville riksdagen såsom sin åsikt framhålla, att i sådan händelse det lämpligaste
vore att fortfarande låta anstå med tjänstens besättande med
ordinarie innehavare samt att göra framställning till riksdagen om ett
personligt lönetillägg åt den nye preparatorn.
Den av riksdagen anvisade utvägen att ej omedelbart besätta preparatorsbefattningen
med ordinarie innehavare har tagits till efterföljd.
På framställning av lärarkollegiet har Kungl. Maj:t den 18 september
1917 förklarat hinder icke möta för befattningens uppehållande på förordnande
under år 1918. Kungl. Maj t medgav därvid tillika, att,
därest Wennman erhölle detta förordnande, han Unge uppbära hela avlöningen
vid befattningen, dock med avdrag för vad han såsom ordinarie
preparator skulle käft att vidkännas i pensionsavgift, ävensom ett
tillskott ur braudstodsfonden å 550 kronor. Frånsett nyssnämnda avdrag
skulle han således uppnå en avlöning av 2,200 kronor, det belopp
som han under förutvarande förhållanden åtnjutit.
Man har också upptagit den av riksdagen berörda frågan om ett
personligt lönetillägg åt Wennman såsom eventuell ordinarie innehavare
av preparatorsbefattningen. I skrivelse till universitetskanslern har nämligen
karolinska institutets lärarkollegium hemställt om beredande av
ett 3ådant tillägg till belopp av 1,150 kronor. 1 skrivelsen har lärarkollegiet
anfört:
Föreståndaren för anatomiska institutionen, professor Muller hade framhållit, att
Wennman utövat en verksamhet, som vida överstege det vanliga innehållet i en pre''
paratorstjänst, i det han nämligen utom sitt arbete vid anatomiska muséet och anatomiska
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
107
institutionen för förkovrande av dessas samlingar utförde vetenskapliga teckningar på ett
sätt, som torde vara tämligen enastående. Detta stode i samband med hans konstnärliga
begåvning och en särskild utbildning. Det voro enligt Mullers mening ytterligt
sällan, som tillfälle erbjöde sig att vid en anatomisk institution få anställd en
person med dessa kvalifikationer. Då Wennman år 1908 blivit anställd vid anatomiska
institutionen, hade detta därför icke kunnat ske för den avlöning, som motsvarade
en vanlig preparatorstjänst, utan hade hans avlöning, såsom i Kungl. Maj:ts
proposition till 1917 års riksdag omförmäldes, fastställts till 2,200 kronor. Under
den tid, som förflutit sedan dess, både Wennman nedlagt ett högst betydande arbete
såsom vetenskaplig tecknare och även betydligt utvecklat sin tekniska förmåga
åt olika håll. Då härtill komme den fördyring i levnadsomkostnader, som utmärkte
de senare åren, ansåge Muller en förhöjning av hans avlöning vara fullt berättigad.
Att Muller i den framställning, som legat till grund för Kungl. Maj ts proposition
till 1917 års riksdag, föreslagit en summa, som endast med ålderstilläggen överstege
den ursprungliga avlöningen, hade haft sin grund i de allmänna sparsamhetshänsyn,
vartill tiderna uppfordrade. Då nu emellertid 1917 års riksdag genom sitt
förberörda uttalande anvisat en väg, varigenom frågan om Wennmans avlöning
skulle på ett tillfredsställande sätt lösas, ansåge Möbler, att kollegiet icke borde
vidhålla sitt förut avgivna förslag utan taga steget fullt ut och söka åvägabringa
en tillfredsställande löneförbättring. Med hänsyn till Wennmans eminenta skicklighet
syntes det Muller rättvist, att hans avlöning sattes till 3,000 kronor. Då preparatorns
lönevillkor vore 1,650 kronor med två ålderstillägg å 100 kronor vartdera,
erfordrades alltså ett personligt lönetillägg å 1,150 kronor.
I underdånigt utlåtande den 17 juli 1917 har kanslern, med överlämnande
av lärarkollegiets skrivelse, förordat framställning till riksdagen
i enlighet med lärarkollegiets begäran.
Det är obestridligen ett i förhållande till avlöningen vid preparatorstjänsten
ovanligt högt personligt lönetillägg, som begärts för Wennman.
Jag är övertygad om att det också begärts för en ovanligt förtjänt
man. Denna min mening grundar jag ej blott på vad av lärarkollegiet
framhållits; jag kan stödja den på personlig uppfattning av
Wennmans utomordentliga förmåga och rika utrustning för det arbete,
som han utfört, medan han utövat preparatorsbefattningen. Denna till
synes underordnade befattning har genom hans verksamhet vunnit en
betydelse, som man med hänsyn till den blygsamma avlöningen icke
ägt förvänta. Jag har från professor Muller mottagit ett meddelande,
som ytterligare belyser värdet av Wennmans arbete såväl för d< n anatomiska
vetenskapen som för den anatomiska undervisningen både vid
medicinska och andra läroanstalter. Ur detta meddelande ber jag få
återgiva följande:
Det torde vara ytterst sällsynt, att en anatomisk institution kan till preparator
förvärva en person med Wennmans kapacitet. Genom studier såväl vid
Departement»-
chefen.
108
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
tekniska skolan som vid konstakademien har han nämligen förvärvat en fullständig
artistisk utbildning. Hans illustrationer till de under årens lopp från institutionen
publicerade arbetena av mig själv, professor Gösta Forssell, professor Hj. Forssner
m. fl. äro utförda med sällsynt skicklighet. Av ännu större allmän betydelse anser
jag hans originalteckningar i min med statsmedel utförda lärobok i jämförande
anatomi vara. Jag vågar påstå, att dessa teckningar med hänsyn till likheten med
naturen och det konstnärliga utförandet äro enastående i den anatomiska lärobokslitteraturen.
Det är min avsikt att vidare utnyttja Wennmans förmåga så att vi
även i systematisk och topografisk anatomi skola erhålla rikt och väl illustrerade
läroböcker på svenska språket. På lediga stunder är han för närvarande sysselsatt
med utarbetandet av ett antal väggplanscher över kroppens organsystem, avsedda
för skolorna. De planscher, som för närvarande finnas i handeln, lämna mycket
övrigt att önska. För att erhålla exakta och på samma gång konstnärligt utförda
illustrationer av dylik art fordras två villkor: tillgång till preparat vid anatomisk
institution och en med anatomien förtrogen konstnär. Dessa villkor äro förverkligade
i och med Wennmans anställning vid den anatomiska institutionen.
Utom sin verksamhet såsom vetenskaplig tecknare är Wennman sysselsatt
med katalogisering och ordnande av anatomiska museet, med utförande av rekonstruktioner
och andra preparatorsgöromål.
Av allt som i detta ärende förekommit lärer vara uppenbart, att
Wennmans kvalifikationer och utförda arbeten ställa honom på en vida
högre nivå än den en vanlig preparatör intager. Muller har upplyst,
att det varit förbundet med svårigheter att lä honom att kvarstanna
vid anatomiska institutionen på grund av de små lönevillkoren. Hans
intresse för arbetet har hittills hållit honom kvar. Muller betygar, att
Wennmans avgång från preparatorstjänsten skulle vara en förlust för
svensk anatomisk vetenskap. Mullers ovan återgivna uttalanden visa
ock, att, liksom preparatorstjänsten utan en man med Wennmans sällsynta
egenskaper skulle förlora i betydelse, så skulle ock dessa egenskaper,
om de ej finge göra sig gällande vid en anatomisk institution,
från den anatomiska vetenskapens synpunkt sjunka i värde.
Det personliga lönetillägg, som äskats för Wennman, 1,150 kronor,
är bestämt så, att han, med inberäknande av ålderstil läggen, skall komma
upp till en avlöning av 3,000 kronor. I betraktande av vadi det föregående
anförts vill jag livligt understödja denna begäran. Beloppet
bör alltså, från allmänna indragningsstaten utgå till Wennman, så länge
han kvarstår i preparatorstjänsten.
Jag tillstyrker alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att, därest Gustaf Wennman antages till innehavare
av preparatorsbefattningenvid karolinska medikokirurgiska
institutets anatomiska institution, han må i
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
109
sådan egenskap från och med år 1919, så länge han
kvarstår i befattningen, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett personligt lönetillägg av 1,150 kronor
årligen.
Vad föredragande departementschefen i de under
punkterna 124—134 här ovan upptagna ärenden hemställt
behagade Hans Magt Konungen, på tillstyrkan
av statsrådets övriga ledamöter, bifalla; och skulle utdrag
av protokollet härom tillställas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande av förslag till
reglering av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel
för år 1919.
Ur protokollet:
Gustaf Florén.
Ilo
Tionde huvudtiteln: bil. 5.
[7-]
TillfäUiga understöd
åt pensionerade
kronojägare.
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21
december 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdéN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Petrén,
Bränning,
Nilson,
Löfgren,
friherre PALMSTIERNA,
Rydén,
Undén.
l:o.
Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:
På extra stat under tionde huvudtiteln har riksdagen för värjo år
från och med år 1911 uppfört ett förslagsanslag för utdelande av tillfälliga
understöd åt pensionerade kronojägare, under villkor att understöd
ej finge tilldelas annan än den, som styrkte sig vara i behövande
omständigheter och antingen erhållit avsked med pension från allmänna
indragningsstaten till belopp understigande 500 kronor, eller ock under
år 1908 erhållit avsked med avkortad pension från anslaget till pensionering
av civila tjänstinnehavare, samt att i avseende å understödets
storlek skulle iakttagas, att detsamma jämte den utgående pensionen
icke finge tillsammans överstiga 500 kronor.
Tionde huvudtiteln: bil. 5. 111
Anslagens belopp har utgjort, för år 1911 5,700 kronor, för vartdera
av åren 1912 och 1913 4,000 kronor, för år 1914 3,600 kronor,
för år 1915 3,400 kronor, för år 1916 2,700 kronor samt för vartdera
av åren 1917 och 1918 2,000 kronor. Genom beslut den 7 december
1917 har Kungl. Maj:t av anslaget för år 1918 beviljat understöd till 19
kronojägare med sammanlagt 1,990 kronor.
Åven för år 1919 torde ett förslagsanslag å 2,000 kronor för enahanda
ändamål böra uppföras på extra stat under tionde huvudtiteln.
Någon ändring i villkoren lör rätt att komma i åtnjutande av under- •
stöd av förevarande slag ifrågasätter jag ej.
Under åberopande härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
att å extra stat under tionde huvudtiteln för år
1919 uppföra ett förslagsanslag av 2,000 kronor för
utdelande av tillfälliga understöd åt pensionerade kronojägare,
under villkor att understöd ej må tilldelas
annan än den, som styrker sig vara i behövande omständigheter
och antingen erhållit avsked med pension
från allmänna indragningsstaten till belopp understigande
500 kronor eller ock under år 1908 erhållit
avsked med avkortad pension från anslaget till pensionering
av civila tjänstinnehavare, samt att i avseende
å understödets storlek iakttnges, att detsamma
jämte den utgående pensionen icke må tillsammans
överstiga 500 kronor.
2:o.
Departementschefen anförde vidare: r^o i
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, av lantmäteristyrelsen i utlåtande dt
den 22 oktober 1917 tillstyrkt ansökning har vice kommissionslant- vice ko"imismätaren
i Stockholms län Karl Viktor Konrad Ekstrand anhållit att Zltaren
under sin återstående livstid komma i åtnjutande av årligt understöd K'' Vi Kf Bk~
från allmänna indragningsstaten. '' strand.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att sökanden, som är född
den 12 november 1854 och alltså uppnått eu ålder av 63 år, antogs
till lantmäterielev den 1 oktober 1877 och konstituerades efter avlagd
lantmäteriexamen till lantmäteriauskultant den 11 februari 1881. Sedan
han därefter tjänstgjort såsom medhjälpare i tjänsten hos olika lånt
-
112
Tionde huvudtiteln: bil. 5.
mätare samt varit förordnad såsom extra storskifteslantmätare i Kopparbergs
län under tiderna 15 maj—31 december 1887, 1 juni—31 december
1888 samt 16 februari—31 december 1889, konstituerades han den 14 april
1892 till vice kommissionslantmätare i sistnämnda län. Efter att under
tiden 18 maj 1894—27 april 1897 hava varit förordnad som avvittringslantmätare
i Västerbottens län konstituerades han ånyo den 22 maj
1897 att vara vice kommissionslantmätare i Kopparbergs län, varefter
han på ansökan den 30 april 1907 erhöll transport till Stockholms län.
Ekstrand räknar alltså en total tjänstetid av i det närmaste 37 år, därav
2 år och 1 månad såsom extra storskifteslantmätare, omkring 3 år såsom
avvittringslantmätare samt omkring 22 V2 år såsom vice kommissionslantmätare
eller tillsammans omkring 27 Va år med självständig verksamhet.
Enligt bifogat läkarintyg lider sökanden sedan två år av obotligt
ryggmärgslidande och är på grund härav för framtiden oförmögen
till arbete. Av närslutet intyg från vederbörande roteman framgår, att
Ekstrand, som har att försörja hustru och tre barn, av vilka det äldsta
är fött i december 1896 och de bägge andra respektive 1900 och 1904,
saknar såväl egna medel som vård och underhåll av annan person. För
år 1917 var han beviliningstaxerad till en inkomst av 1,200 kronor.
Uti sitt berörda utlåtande har lantmäteristyrelsen, bland annat,
anfört, att sökandens verksamhet såsom vice kommissionslantmätare
varit av jämförelsevis ringa omfattning. En stor del av den tid han
varit anställd såsom sådan lantmätare hade han ägnat åt ett vidsträckt
författarskap på lantmäteriets område och därunder, med uppoffrande
utav avsevärda medel och ansenlig tid, från trycket utgivit högt uppskattade
arbeten rörande det svenska lantmäteriets historia., .omfattande
sammanlagt över 1,250 sidor. Tillstånd till inlösen för statsverkets
räkning av ett antal éxemplar utav dessa arbeten hade lämnats av
Kungl. Maj:t. En bidragande orsak till Ekstrands mindre omfattande
verksamhet såsom lantmätare vore att söka i hans tilltagande sjuklighet,
vilken under de senare åren tvingat honom att söka byråtjänst. Så hade
han under tiden 17 april 1913—30 april 1915 varit förordnad att biträda
vid arbetet med uppläggande av jordregister för Stockholms län.
Hans ringa praktiska verksamhet jämte andra förhållanden hade emellertid
föranlett, att lantmäteristyrelsen vid den år 1909 genomförda omorganisationen
av lantmäteristaten i orterna icke ansett sig kunna uppföra
Ekstrand å förslag till någon av de tre distnktslantmätartjänster
han då sökt.
I fråga om det begärda understödets storlek har lantmäteristyrelsen
föreslagit, att detsamma måtte bestämmas till ett årligt belopp av 1,600
Tionde huvudtiteln: bil. 5.
113
kronor att utgå från och med den 1 januari 1917. Härvid har styrelsen
erinrat, att enligt av riksdagen redan år 1875 lämnat medgivande storskiftes-
och avvittringslantmätare, som tjänat 30 år, därav minst 25 år
vid storskiftes- och avvittringsverken, må vid uppnådda 60 levnadsår
berättigas till pension till belopp av 2,000 kronor. I detta sammanhang
bär styrelsen vidare åberopat, att riksdagen år 1917 tilldelat vice kommissionslantmätaren
A. E. O. Modée, vilken i motsats till Ekstrand endast
hade sig själv och icke hustru och barn att försörja, ett årligt understöd
av 1,200 kronor.
Uti infordrat utlåtande den 2 november 1917 har statskontoret,
som ansett starka billighetsskäl föreligga för utverkande av något årligt
understöd åt ''sökanden, framhållit, att enligt gällande pensioneringsgrunder
för statens befattningshavare hänsyn icke toges till, huruvida
sökanden hade anhöriga att försörja, och att ej heller, då särskild pension
begärdes hos riksdagen, dylik hänsyn plägade tagas. I betraktande av
Ekstrands tjänstetid, som vore längre än Modées, och då Ekstrands
sjukdom gjorde honom för framtiden oförmögen till arbete, ville statskontoret
dock för sin del icke göra någon erinran mot det av lantmäteristyrelsen
föreslagna understödsbeloppet, vilket enligt statskontorets
mening borde utgå från och med den 1 januari 1918.
Såsom vice kommissionslantmätare har sökanden icke någon avlöning Departement*
av statsmedel och kan icke heller få sig tillerkänt något av de pensions- ^f*1-rum å 1,600 kronor, som 1885 års riksdag iurättade för kommissionslantmätare.
I betraktande av sökandens ganska långa tjänstgöring inom
lantmäteristaten samt hans sjuklighet och bekymmersamma belägenhet
ävensom hans för lantmäteriväsendet värdefulla och med personliga uppoffringar
bedrivna författarverksamhet anser jag mig kunna, lika med
myndigheterna, tillstyrka, att ett årligt understöd av statsmedel beredes
honom. Mot det föreslagna beloppet har jag ej något att erinra. I avseende
å tiden, från vilken understödet må utgå, instämmer jag med
statskontoret.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att vice kommissionslantmätaren i Stockholms län
Karl Viktor Konrad Ekstrand må från och med den
1 januari 1918 under sin återstående livstid åtnjuta
årligt understöd från allmänna indragningsstaten till
belopp av 1,600 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
15
114
Tionde huvudtiteln: bil. 5.
149.]
Pension åt
extra ritaren
tf. K. Markman.
3:o.
Departementschefen auförde vidare:
Chefen för rikets allmänna kartverk har i skrivelse den 20 september
1917 anfört följande.
vYid generalstabens topografiska avdelning och rikets allmänna kartverk har.
sedan oktober månad år 1887, såsom ritare varit anställd Carl Emil Markman,
född den 22 mars 1850. På grund av sin ålder kunde Markman vid den organisation
av den civila persolen vid kartverket, som fastställdes genom nådiga brevet
den 29 oktober 1912, icke ifrågakomma vid besättandet av de ordinarie ritarebeställningarna,
utan fortsatte sitt förutvarande arbete såsom extra ritare.
Då Markman nu vid fyllda 67 år icke längre kan verkställa heliogravyrritningsarbetet
med den skärpa och säkerhet, som detta fordrar, får jag härmed hos
Eders Kungl. Maj:t i underdånighet hemställa om utverkande av pension för honom.
Att Markman den 17 oktober 1887 fastades vid generalstabens topografiska
avdelning, hade sin orsak uti hans ovanliga skicklighet uti namntextning samt den
brist, som vid den tiden rådde vid avdelningen på ritare av den kapacitet textning
för heliogravyrreproduktion fordrar. Topografiska avdelningen och därefter rikets
allmänna kartverk har efter Markmans antagande icke förrän under de senaste fyra
åren behövt använda någon annan textare av namn och siffror å heliogravyrkoncept
än Markman och har denne sålunda textat icke mindre än 20 st. 1 : 100,000-rektangelblad,
38 st. 1 : 100,000-gradblad och 54 st. 1 : 200,000-gradblad eller så gott som
alla de kartblad, som utg vits sedan år 1889.
Samtidigt med detta textningsarbete har han medhunnit att rita konturer
till de flesta av de textade kartbladen, ett arbete varmed han fortfarande sysselsattes
trots försvagad synskärpa.
Det är sålunda ett omfattande och för staten nyttigt arbete, på vilket Markman
nedlagt sina bästa krafter och för vilket han år I8ö7 lämnade den anställning
han då hade i enskild tjänst. Då han nu icke längre besitter den synskärpa, som
erfordras för ett mönstergillt utförande av det för ögonen ansträngande arbetet, synes
Markman, som icke disponerar någon som helst enskild förmögenhet, vara i hög
grad förtjänt av att staten betryggar hans ekonomi under hans återstående levnadsår.
Årsinkomsterna för Markman hava uppgått till högst 3,900 kronor. Han har
sålunda icke fullt nått upp till de avlöningsförmåner — 4.0d0 kronor per år —, vartill
de fast anställda ritarnas och gravörernas löner i högsta åldersklassen enligt
1912 års organisation belöpa sig. Markman synes mig dock så väl på grund av
ådagalagd skicklighet och flit som med anledning av hans långa tjänstetid vara
förtjänt av en pension motsvarande den, som en ritare på fast stat vid uppnådda
65 levnadsår är berättigad till.
På grund av vad ovan anförts, och då Markman den 22 nästkommande mars
fyller 68 år, får jag i underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t behagade
för nästkommande års riksdag framlägga nådig proposition om en årlig pension av
2,500 kronor för extra ritaren vid rikets allmänna kartverk Carl Emil Markman att
utgå från och med den l april 1918.»
Tionde huvudtiteln: bil. 5. 11b
Statskontoret har i utlåtande den 13 oktober 1917 yttrat:
»Vad chefen för rikets allmänna kartverk i förevarande underdåniga skrivelse
anfört synes innefatta goda skäl att bereda extra ritaren Carl Emil Markman pension
efter erhållet avsked. Beträffande det av kartverkschefen föreslagna pensionsbeloppet,
2,500 kronor, får statskontoret emellertid framhålla, att därest Markman
vore innehavare av en ordinarie ritartjänst vid kartverket, han med hänsyn till sin
tjänstetid av allenast 30 är skulle hava bekommit avkortad pension, motsvarande
■m/m av 2,500 kronor eller alltså efter föreskriven avrundning 2,150 kronor. Pa
grund härav och med hänsyn tillika därtill att för sådan pension förutsättes, att
tjänstinnehavaren bidragit med icke obetydliga avgifter, föreställer sig statskontoret,
att pensionsbeloppet i detta fall icke bör överstiga 2,100 kronor.»
1 likhet med myndigheterna anser jag pension böra av statsmedel
beredas Markman, då han nu vid framskriden ålder och med försvagad
arbetsförmåga måste upphöra med sin anställning vid kartverket. 1
^inseende å pensionsbeloppet finner jag med hänsyn till de av statskontoret
anförda skäl detsamma icke böra sättas högre än till 2,100
kronor.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att extra ritaren vid rikets allmänna kartverk
Carl Emil Markman må å allmänna indiagningsstaten
under sin återstående livstid från och med månaden
näst efter den, varunder hans anställning vid kartverket
upphör, uppbära pension till belopp av 2,100
kronor årligen.
4:o.
Departementschefen anförde vidare:
På framställning av t. f. chefen för Strömsholms hingstdepå har [50.]
stuteriöverstyrelsen i skrivelse den 27 oktober 1917 hemställt, att var
och en av stallbetjänterna vid nämnda hingstdepå Per Erik Ström, Per terna vid
Alfred Lind, Gustaf Edvard Wallenberg, Johan Fredrik Kaién och strömshofou.
Johan Erik Lundin måtte beredas pension från allmänna indragnings- P. E. Ström,
staten att efter deras anställnings upphörande utgå med ett årligt be- p a. Lind,
lopp av 700 kronor till envar av dem. bergt j p
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att nämnda fem stallbetjän- Kaién och
ter, vilkas födelseår här nedan angivas, räkna följande tjänstetider vid
depån, nämligen
116
Tionde huvudtiteln: bil. 5.
P. E. Ström,............... född år 1839, tjänstgjort 52 år
P. A. Lind,.................. » b 1841, » 53 »
G. E. Wallenberg, ... b b 1844, b- 53 b
J. F. Kalén, ............... b b 1844, b 52 b
J. E. Lundin, ............ b b 1848, b 46 b.
Samtliga hava, enligt t. f. depåchefens intyg, under denna deras
långvariga tjänstetid ärligt och samvetsgrant skött sina åligganden samt
städse iakttagit en hedrande vandel, men äro nu av ålder och betydligt
minskad arbetsförmåga otjänstbara.
Till stöd för sin framställning har stuteriöverstyrelsen anfört
följande:
Ovanbemälda stallbetjänter vore lagstadda tjänare, om vilka staten enligt
legostadgan hade att draga försorg å deras ålderdom. Tillförne hade Kungl. Maj:t
plägat medgiva, att stallbetjänte vid hingstdepåerna, vilka på grund av ålderdom
måst avskedas, finge under sin återstående livstid åtnjuta understöd från anslaget
till hästavelns förbättrande, varjämte vid Strömsholms hingstdepå fri bostad i kronans
hus samt vedbrand lämnats dem. Som emellertid nyssnämnda anslag på sista
tiden i sin helhet tagits i anspråk direkt för hästavelsändamål och i följd därav
ålderdomsunderstöd åt hingstdepåernas stallbetjänte icke längre kunde beviljas på
nyss angivna sätt, hade vid 1917 års riksdag åt en stallbetjänt vid Flyinge hingstdepå,
H. Månsson Lundberg, utverkats pension från allmänna indragningsstaten.
Rörande storleken av de föreslagna fem pensionerna har stuteriöverstyrelsen
anfört följande:
Beloppet av den pension, som beviljats bemälde Månsson Lundberg, hade bestämts
till 400 kronor om året, varvid torde hava tagits hänsyn till att han —
ehuru på grund av svårartat åderbråck oförmögen att sköta sin befattning vid
depån — dock icke hade kunnat anses vara urståndsatt att genom eget arbete i
någon mån bidraga till sitt uppehälle. Senast under år 1910 hade understödet till
avskedad stallbetjänt vid Strömsholms hingstdepå bestämts till 150 kronor, varmed
dock, såsom ovan nämnts, varit förenad förmånen av fri bostad i kronans hus jämte
vedbrand. Beträffande nu ifrågavarande stallbetjänter hade t. f. depåchefen anmält,
att bostad inom depån icke kunde åt dem beredas, enär av dem hittills disponerade
lägenheter måste tagas i anspråk för deras efterträdare, och andra bostäder icke
funnes till förfogande.
Under sådana omständigheter ansåge stuteriöverstyrelsen, att med nu högt
uppdrivna levnadskostnader pensionsbeloppen för dessa, till all inkomst av eget
arbete oförmögna personer, icke kunde bestämmas till lägre belopp än 700 kronor
för var och en.
Uti infordrat utlåtande den 6 november 1917 har statskontoret,
•som funnit goda skäl föreligga att söka bereda förutbemälda fem stallbetjänte
någon pension och som i följd härav tillstyrkte framställningen
Tionde huvudtiteln: bil 5.
U7
därom, i fråga om de föreslagna pensionernas belopp framhållit, att nn
rådande dyrtid, som visserligen tenderade alt bliva tämligen varaktig,
dock icke syntes böra föranleda till högre beräkning av pensionsbelopp,
så länge krigstidslijulp därjämte lämnades, samt att nu ifrågavarande
pensioner förty icke borde bestämmas till högre belopp än det av 1917
års riksdag i liknande fall beviljade eller 400 kronor.
1 likhet med stuteriöverstyrelsen och statskontoret finner jag giltiga
skäl förefinnas för beviljande av pensioner åt ifrågavarande stallbetjänte.
Beträffande storleken av pensionerna anser jag, med hänsyn
till sökandenas ovanligt långa tjänstetid pensmnsbeloppen kunna sättas
något högre än de för med dem likställda befattningshavare eljest vanliga
och alltså bestämmas till 500 kronor.
? Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att var och eu av stallbetjänterna vid Strörnsholms
hingstdepå Per Erik Ström, Per Alfred Lind,
Gustaf Edvard Wallenberg, Johan Fredrik Kalén och
Johan Erik Lundin må från och med månaden näst
efter den, varunder han avgår från sin anställningvid
depån, under sin återstående livstid från allmänna
indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension av femhundra
kronor.
5:o.
Departementschefen anförde vidare:
På framställning av chefen för Flyinge hingstdepå har stuteriöverstyrelsen
i skrivelse den 27 oktober 1917 hemställt, att stallbetjänten
vid nämnda hingstdepå Nils Andersson måtte från allmänna indragningsstaten
beredas pension att efter hans avgång från sin anställning
utgå med ett årligt belopp av 500 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andersson, som är född
år 1856 och sedan den 1 november 1878 eller alltså i 39 år tjänat vid
depån samt troget och väl utfört sina åligganden, nu till följd av sjuklighet
och nedsatta kroppskrafter är ur stånd att nöjaktigt förrätta sin tjänst.
Enligt bifogat läkarintyg lider Andersson av kronisk muskel- och ledgångsreumatism,
så att hans förmåga att sköta sin tjänst är i hög grad nedsatt.
, . Stuteriöverstyrelsen har, under erinran att styrelsen i den under
nästföregående punkt omförmälda framställning angående beredande av
Departements
ehefen.
Pension Åt
stallbetjänten
vid Flyinge
hingstdepå
.V. Anderssort
118
Tionde huvudtiteln: bil. 5.
pensioner åt fem stallbetjänte vid Strömsholms hingstdepå förordat sagda
pensioners bestämmande till ett belopp av 700 kronor, föreslagit, att i
nu förevarande fall pension måtte utgå med allenast 500 kronor, enär
Andersson, om han ock vore oförmögen att uppehålla sin tjänst vid
depån, likväl finge anses istånd att fortfarande utföra lättare sysslor,
genom vilka han kunde bereda sig någon arbetsförtjänst.
Uti infordrat utlåtande den 6 november 1917 har statskontoret
tillstyrkt, att pension måtte beredas Andersson, varvid emellertid statskontoret
på samma skäl, som av ämbetsverket anförts uti ovannämnda
ärende, föreslagit ett årligt pensionsbelopp av allenast 400 kronor.
ljtpartemt-nu Jämväl i detta fall anser jag skäl föreligga för beredande a\
''h^eTl pension. Pensionsbeloppet synes i detta fall böra sättas till 400 kronor.
Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Magt måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att stallbetjänten vid Elyinge hingstdepå Nils
Andersson må från och med månaden näst efter den,
under vilken han avgår från sin anställning vid depån,
under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av fyrahundra
kronor.
6:o.
i®-]
Lwräntor till
stallbetjänten
IS. Andersson
Hennings
änka och horn.
Departementschefen anförde härefter:
1 skrivelse den 25 maj 1917 anförde stuteriöverstyrelsen följande:
>4 bilagda skrivelse den 23 maj 1917 bär chefen för Flyinge hingstdepå hos
stuteriöverstyrelsen hemställt, att styrelsen måtte söka utverka understöd av allmänna
medel till avlidne stallbetjänten vid nämnda depå Erik Andersson Hennings
änka och barn. .
Såsom av handlingarna framgår, förorsakades stallhetjänten Hennings död av
de skador, han erhållit under försök att rädda fyra staten tillhöriga hingstar från
att innebrännas vid eldsvåda den 12 maj 1917 i den gård i Lövestads socken av
Malmöhus län, varest ifrågavarande hingstar voro stationerade. Enligt erhållna
upplysningar torde olyckan hava inträffat på det sätt, att Henning, sedan han
varsnat eldens utbrott, skyndat in i stallet för att söka rädda hingstarna, men därvid
blivit av dem sparkad och antagligen en stund förlorat medvetandet samt blivit
illa bränd. Av de erhållna skadorna avled Henning följande dag å Lunds lasarett.
Av depåchefens framställning inhämtas, alt Henning varit i depåns tjänst i
nära 23 år, alt han alltid skött sina åligganden med allvar och plikttrohet, att hans
årliga arbetsförtjänst — naturaförmåner inberäknade — utgjorde 1,217 kronor 92 öre,
samt att han vid sitt frånfälle efterlämnade änka, född 1872, samt fem minderåriga
barn, det äldsta 10 år och det .yngsta 3 år gammalt.
II!)
Tionde huvudtiteln: bil 5.
Enligt vad depächefen vidare meddelat befinna »ig Hennings efterlevande i
fullständigt medellösa omständigheter.
Den föreliggande framställningen synes stuteriöverstyrelsen så mycket mera
behjärtansvärd, som Henning avlidit till följd av olycksfall, vilket ådragits honom
under plikttroget och med uppenbar livsfara förenat utövande av hans tjänstebefattning.
Henning kan alltså med fullt skäl sägas hava stupat på sin post. Det
har städse under sådana förhållanden ansetts i högre grad än eljest vara arbetsgivarens
— i detta fall statens — plikt att draga försorg om den avlidnes efterlämnade
änka och barn. Skulle det nu timade olycksfallet hava ägt rum å sådan
tid, att den av Eders Kungl. Maj:t med riksdagen beslutade lagen den 17 juni 1916
om försäkring för olycksfall i arbete varit tillämplig, skulle ock änkan Henning
samt hennes barn varit lagligen berättigade att komma i åtnjutande av livräntor.
Den omständighet, att ifrågavarande lag ännu icke trätt i kraft, torde emellertid
icke böra föranleda, att väsentligen andra grunder, än de i lagen fastställda, varda
tillämpade i fråga om beredande av hjälp åt änkan och barnen efter Henning, och
stuteriöverstyrelsen anser sig därför böra livligt förorda, att sådana livräntor beredas
dem, som skulle kommit dem till godo enligt nämnda lags föreskrifter.
Jämlikt § 7 av lagen i fråga kunna dessa livräntor sammanlagt högst uppgå
till i jämnat tal 800 kronor, varav änkan bör åtnjuta 184 kronor 62 öre samt vart
och ett av barnen 123 kronor 8 öre. I den mån barnen uppnå 15 års ålder komma
de kvarvarande livränteberättigades andelar att ökas.
1 enlighet med de grunder, som numera anses böra tillämpas i fråga om pensioner
och understöd åt personer, hörande till de stuteriöverstyrelsen underställda
lokalförvaltningarna, torde nu ifrågavarande livränta böra efter riksdagens medgivande
utgå från tionde huvudtitelns medel.
På grund av vad sålunda anförts, får stuteriöverstyrelsen i underdånighet
framställa, det Eders Kungl. Maj t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att avlidne
stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå Erik Andersson Hennings efterlämnade änka
Elna Henning, född Åkesson, samt bemälda makars barn, Erik Tage Waldemar,
Sigurd Ernfrid Engelbrekt, Elsa Dagny Constance, Stig Allan Reinhold och Naima
Ingeborg måtte från medel, uppförda under riksstatens tionde huvudtitel, tilldelas
livräntor i enlighet med bestämmelserna i lagen om försäkring för olycksfall i arbete
den 17 juni 1916.»
Den 1 juni 1917 beviljade Kungl. Maj:t, som ansåg proposition i
ämnet icke höra avlåtas till 1917 års riksdag, Hennings bemälda änka
och fem barn en gratifikation med belopp, motsvarande vad som för
tiden från och med den 1 juni 1917 till och med den 30 juni 1918
skulle utgått till dem såsom livräntor, därest bestämmelserna i lagen den
17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete varit i förevarande
fall tillämpliga, och beräknad efter en årlig arbetsförtjänst för Henning
av 1,200 kronor.
Nu har stuteriöverstyrelsen i skrivelse den 10 augusti 1917 hemställt
om avlåtande av proposition till 1918 års riksdag i enlighet med
styrelsens ovanintagna framställning den 25 maj 1917.
Statskontoret har i infordrat utlåtande den 4 september 1917 till -
Jtopar Cement*-chefen.
[52.]
Understöd åt
avlidne hovslagaren
vid
veterinärhö gskolan
J. E.
Erikssons
änka.
120 Tionde huvudtiteln: bil. 5.
styrkt, att framställning måtte göras till riksdagen om beredande av
livräntor åt Hennings änka och barn från det å riksstatens tionde huvudtitel
uppförda förslagsanslag till statsverket åliggande, av andra medel
ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete.
På grund av vad i detta ärende förekommit anser jag mig böra
förorda avlåtande av framställning till riksdagen om beviljande av
understöd åt Hennings efterlevande. Hans död förorsakades uppenbarligen
av hans plikttrogna bemödanden att rädda den värdefulla statsegendom,
som var anförtrodd åt hans vård.
Ifråga om förslagets innehåll ansluter jag mig till myndigheterna
och hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att avlidne stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå
Erik Andersson Hennings änka Elna Henning, född
Åkesson, samt bemälda. makars barn Erik Tage
. Waldemar, Sigurd Ernfrid Engelbrekt, Elsa Dagny
Constance, Stig Allan Reinhold och Naima Ingeborg
må från och med den 1 juli 1918 från det å riksstatens
tionde huvudtitel uppförda förslagsanslag till
statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar
i anledning av olycksfall i arbete uppbära
livräntor i enlighet med bestämmelserna i lagen om
försäkring för olycksfall i arbete den 17 juni 1916
och beräknade efter en årlig arbetsförtjänst för Henning
av 1,200 kronor.
7:o.
Departementschefen anförde vidare:
På framställning av veterinärhögskolans rektor har styrelsen för
nämnda högskola uti skrivelse den 24 oktober 1917 hemställt, att avlidne
hovslagaren vid högskolan Johan Erik Erikssons änka Maria Eriksson,
född Moberg, måtte från allmänna indragningsstaten beredas pension,
att från och med den 1 oktober 1917 utgå med ett årligt belopp
av 250 kronor.
Till stöd för denna sin hemställan har högskolestyrelsen anfört
följande:
»Vid högskolans hovbeslagssmedja finnas utom den ordinarie personalen —
föreståndaren och verkmästaren — anställda tre hovslagare mot årsarvoden. Ek:
Tionde huvudtiteln: bil. 5. 12J
av dessa, hovslagaren iliriksson, avlod den 28 september 11)17. Eriksson, aom var
född de» 8 februari 1858, anställdes vid liovbeslagssmedjan den IG december 1878
och hade sålunda vid sitt frånfälle innehaft sin anställning därstädes i nära 39 är.
Därunder har han jämväl eu läng följd av år tjänstgjort såsom verkmästare, men
vid den nu gällande statens för veterinärhögskolan ikraftträdande eller den 1 januari
11)15, da verkmästartjänsten kom på ordinarie stat, ansågs Kr i k sson för gammal
för att kunna erhålla densamma, utan blev han då i stället anställd som hovslagare.
Såsom av rektors skrivelse framgår, har Eriksson under hela sin långa tjänstetid på
ett synnerligen plikttroget och förtjänstfullt sätt fullgjort sina åligganden, till bevis
varpå han också förlänats silvermedalj av 8:de storleken för nit ocli redlighet i
rikets tjänst. Erikssons arvode under tjänstetiden har icke möjliggjort för honom
några besparingar, men till följd av ett för några år sedan erhållet mindre arv efter
en avliden broder var hans ekonomiska ställning jämförelsevis god. Eriksson efterlämnar
som stärbhusdelägare hustrun Maria Eriksson, född den 19 december 1853,
samt två fullvuxna barn, nämligen en son, som sedan en följd av år vistas å okänd
ort i Amerika, och en dotter, anställd i telefonbolagets i Stockholm tjänst. Av dessa
sina barn kan änkan Eriksson icke påräkna något understöd eller hjälp till sitt
uppehälle, och då hem till följd av sin ålder och sitt hälsotillstånd ej torde kunna
i någon nämnvärd män genom eget. arbete bidraga till sin försörjning, har hon härför
intet annat att lita till än den tillgång, som tillfaller henne av boets behållning.
Då emellertid denna tillgång icke på långt när är så stor, att änkan Eriksson med
utnyttjande endast av denna kan motse eu någorlunda bekymmerfri ålderdom, om
ej staten träder hjälpande emellan, torde med hänsyn särskilt till hennes mans långvariga
och synnerligen väl vitsordade verksamhet i statens tjänst rättvisa och
billighet kräva, att någon pension av staten beredes henne och detta så mycket mer
som mannen i livstiden icke lärer kunnat genom avgiftsinbetalning tillförsäkra sin
änka pension från någon offentlig pensionskassa.
Yad därefter angår den ifrågasatta pensionens belopp vill styrelsen erinra,
att en i civilstatens änke- och pupillkassa delaktig vaktmästares vid högskolan änka
erhåller en årlig pension från kassan till belopp av 225 ä 250 kronor; och synes
det styrelsen skäligt, att pensionsbeloppet i förevarande fall, med hänsyn särskilt
till rådande dyrtid och penningvärdets sjunkande, sättes åtminstone till sistnämnda
belopp.»
Enligt trän veterinärhögskolan införskaffad uppgift har Erikssons
avlöningsförmåner vid högskolan under de senaste åren före dödsfallet
uppsåt till ©tf sammanlagt årligt belopp av nära 1,200 kronor, krigsti»
1 stil lägg oberäknat. Den i anledning av dödsfallet upprättade bouppteckningen
utvisar eu behållning i boet på i runt tal 8,100 kronor, varav
hälften tillfaller änkan.
Statskontoret har uti infordrat utlåtande den 10 november 1917
tillstyrkt högskolestyrelsens ifrågavarande framställning.
På grund av Erikssons mångåriga och synnerligen väl vitsordade
tjänstgöring vid veterinärinstitutets, sedermera veterinärhögskolans hovslageri,
där han under en lång följd av år uppehållit befattningen som
Bihang till riksdagens ‘protokoll 1918. 1 sand. t6
Dd. pcutemcnt a
ckrfr.n.
122 Tionde huvudtiteln: bil. 5.
verkmästare, samt övriga i ärendet anförda omständigheter anser jag
mig kunna tillstyrka, att ett årligt understöd från allmänna indragningsstaten
beredes änkan Eriksson. Det föreslagna beloppet, 250 kronor
årligen, synes icke vara för högt beräknat. Understödet torde, såsom
myndigheterna föreslagit, böra utgå från och med månaden efter den,
under vilken dödsfallet inträffade, eller alltså från och med den 1 oktober
1917.
Jag hemställer således, att Eders Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att avlidne hovslagaren vid veterinärhögskolan
Johan Erik Erikssons änka Maria Eriksson, född Moberg,
må från och med den 1 oktober 1917 under sin
återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande
änkestånd, från allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av tvåhundrafemtio kronor.
Vad föredragande departementschefen hemställt
i de under punkterna 1—7 härovan upptagna ärenden
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av
statsrådets övriga ledamöter, bifalla; och skulle utdrag
av protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande av förslag till reglering
av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel.
Ur protokollet:
Eric Paulson.
Tionde huvudtiteln: bil. b.
128
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
december 1917.
N ärvarande:
Hans excellent* herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner.
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Petrén,
Branting.
Nilson,
Löfgren,
" friherre Palmstierna,
Rydén.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, av lantmäteristyrelsen med skrivelse [58. j
den 7 december 1917 överlämnad ansökan har extra lantmätaren Birger An9- unda
Knut Löwenhaupt Hoffmanns änka Anna Gustava Hoffmann, född Hedenskog,
anhållit, att pension till skäligt belopp måtte beviljas henne och K- L
makarnas tre barn. *«»•«.
Av vid ansökningen fogade handlingar framgår, att extra lantmätaren
Hoffmann var född den 11 februari 1881 och avled den 10 september
1917, efterlämnande bemälda änka, född den 5 september 1881,
samt barnen Gustav Holger, född den 2 februari 1910, Birgit Emma
Katarina, född den 22 maj 1912, och Lars Emil, född den 11 mars 1914.
Boet utvisade eu behållning av 11,616 kronor 22 öre.
124
Tionde huvudtiteln: bil. 6.
Ankan har i ansökningen framhållit, att en bidragande orsak till
hennes mans sjukdom och död med all sannolikhet varit hans synnerligen
ansträngande arbete med tjänstförrättningar i Norrland samt att
behållningen i boet icke kunde anses bereda henne tillräckliga medel att
bekosta barnens uppfostran.
Lantmäteristyrelsen har meddelat, att Hoffmaun konstituerats till
lantmäteriausluiltant den 3 juni 1904 och, sedan han därefter varit såsom
medhjälpare i tjänsten anställd hos lantmätare och under sammanlagt 5
år uppehållit distriktslantmätar- och extra lantmätartjänst, den 15
juni 1917 förordnats att tills vidare vara extra lantmätare i Kronobergs
län. Vid sin död hade HofFmann ägt att tillgodoräkna sig en total effektiv
tjänstetid av 13 år. Såsom på eget ansvar arbetande lantmätare hade
Hoffmann handlagt 98 förrättningar, därav 8 laga skiften. Dessa förrättningar
hade tillhopa omfattat över 9,000 avmätta och 15,000 skiftade
hektar. Med hänsyn till tjänstetiden måste Hoffmann anses hava utövat
en högst ansenlig verksamhet. Hoffmann hade uti denna sin verksamhet
i det allmännas tjänst städse ådagalagt stor skicklighet och noggrannhet:.
Hans förhållande i tjänsten hade varit berömvärt.
Såsom, icke ordinarie tjänsteman inom lantmäteri staten hade Hoffrnann
ej vant delägare i civilstatens pensionsinrättning, och hans
änka ägde sålunda icke uppbära pension från civilstatens änke- och
pupillkassa.
Lantmäteristyrelsen har hemställt, att eu årlig pension till belopp
av lägst 600 kronor måtte utverkas åt sökanden.
Statskontoret har yttrat följande:
»Med hänsyn till den jämförelsevis korta, tid av 13 år, varunder extra lantmätaren
Hoffmann varit i statens tjänst anställd, och den icke alldeles obemedlade
ställning, som hans efterlämnade familj intager enligt vad bouppteckningen efter
Hoffmann utvisar, förefaller det statskontoret i någon män tveksamt, huruvida tillräckliga
skäl må kunna anses föreligga för beredande av understöd åt hans efterlämnade
anhöriga på sätt nu blivit föreslaget. Då emellertid av handlingarna måste
anses framgå, att änkan Hoffmann är för familjens uppehälle och de tre minderåriga
barnens uppfostran i behov av ekonomiskt understöd, samt härtill kommer, att
Hoffmann avlidit under anställning i statens tjänst och att hans däri nedlagda arbete
synnerligen väl vitsordats, synes billigheten bjuda, att något understöd beredes hans
familj av allmänna medel. Sådant understöd synes dock statskontoret böra i detta
fall inskränkas till ett bidrag av 100 kronor för vart barn att åtnjutas intill uppnådd
ålder av 18 år.»
oeparte• Jag instämmer med statskontoret och hemställer, att Eders Kungl.
menisehffen. m^te föreslå riksdagen medgiva,
Tionde huvudtiteln: bil. 6.
125
att vart och ett av avlidne extra lantmätaren
Birger Knut Löwenhaupt Hoffmarms och hans änka
Anna Gustava Hoffmanns, född Iledenskog, barn Gustav
Holger, Birgit Emma Katarina och Lars Emil må från
och med ingången av år 1918 uppbära från allmänna
indragningsstaten ett uppfostringsbidrag av 100 kronor
att åtnjutas intill uppnådd ålder av 18 år.
I denna hemställan förenade sig statsrådets övriga ledamöter.
Vad statsrådet sålunda hemställt behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla samt förordnade, att utdrag av
protokollet i detta ärende skulle tillställas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande av förslag till
reglering av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel.
Ur protokollet :
Hugo Nordlander.
126
Tionde huvudtiteln.
Innehållsförteckning;.
Ordinarie Extra
Punkt anslag anslag Sid.
Kronor Kronor
A. Civila pensionsväsendet.
Pensionering av civila tjänstinnehavare .... 1,900,000 2
Förvaltningsbidrag till en ny änke- och
pupillkassa för civilstaten ........................ 85,000 . 2
Statens andel i kostnaden för pensionering
av extra provinsialläkare........................... 15,000 2
Statens andel i kostnaden för pensionering
av lasarettsläkare ........................................ 25,000 2
Bidrag till sjuksköterskors pensionering .... 15,000 2
Statens bidrag till pensionering av barnmorskor
........................................................ 80,000 2
Kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas
pensionsanstalt ................................. 11,000 2
Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt... 101,000 2
[1-1 Förbättring av pensioneringen från handelsflottans
pensionsanstalt................................ 31,000 2
[2.j Förbättring av pensioneringen inom de tre
första klasserna av handelsflottans pen
sionsanstalt.
................................................. 31,000 2
Bidrag till kungl. hovkapellets pensionsin
rättning
............................. 3,000 4
[3.j Bidraget till pensionering av änkor och
barn efter lärare vid allmänna läroverk,
pedagogier, seminarier m. m. .................... 157,276 4
Tionde huvudtiteln.
Punkt |
Ordinärt. |
fclxtra |
|
anslag- |
anslag |
||
Kronor |
Kronor |
||
Bidrag till pensionering av den kvinnliga |
|||
lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter |
68,000 |
||
[4.| |
Beredande av tilläggspensioner åt vissa |
||
lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda |
45,000 |
||
[5-1 |
Bidrag till folkskollärares pensionering....... Bidrag till folkskollärarnas änke- och pupill- |
4.331,892 |
|
kassa ..................... |
76,811 |
||
[6.1 |
Bidrag till småskollärares in. il. ålder- |
||
domsunderstödsanstalt ................................ |
330,000 |
||
Bidrag till dövstumlärarnas pensionsanstalt |
35,000 |
||
[V-] |
Tillfälliga understöd åt pensionerade krono- jägare .......................................................... Statsverket åliggande, av andra medel ej |
2,000 |
|
utgående ersättningar i anledning av |
15,000 |
||
[8.] |
Livräntor till stallbetjänten E. Andersson |
||
Hennings änka och barn .................. |
B. Militära pensionsväsendet. |
|||
Ersättning till arméns pensionskassa för mistade löneinnehållningar ........................ Ersättning till arméns pensionskassa för |
4,640 |
i |
|
[9-J |
nådårs- och begravningshjälpsbesparingar |
28,080 |
i |
efter befäl och underbefäl med vederlikar |
134,361 |
||
[10.] |
Förstärkande av det i 1917 och 1918 års |
||
riksstater uppförda anslag för bidrag till |
I 6,178 |
||
[HO |
Upprätthållande av arméns pensionskassas |
||
egen pensionering m. m............................. |
3,500,000 |
128
Tionde huvudtiteln.
Ordinarie |
Extra |
Sid |
||
Punkt |
anslag |
anslag |
||
Kronor |
Kronor j |
|||
[12.] |
Tillfälliga understöd åt avskedade underoffi- cerare och vederlikar vid armén................ Ersättning till arméns pensionskassa för in- |
O o H |
8 |
|
komster från Vadstena krigsmanshuskassas |
106,000 |
! |
8 |
|
Vadstena krigsmanshuskassa ........................ Bidrag till ersättning i anledning av kropps- . |
187,640 |
8 |
||
skada, ådragen under militär tjänstgöring |
30,000 |
8 |
||
[13.] |
Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap |
648,000 |
835 | |
8 |
mästare ....................................................... |
8 |
|||
Ersättning till flottans pensionskassas pen- sionsfond för minskade inkomster ............ Ersättning till flottans pensionskassas gratial- |
36,320 |
8 |
||
[14.] |
fond för minskade inkomster .................... Bidrag till flottans pensionskassas gratial- |
16,650 |
9 |
|
fond................................................................ |
33,100 |
9 |
||
Pensionering av flottans befäl och under- |
||||
befäl med vederlikar.................................... |
253,300 |
9 |
||
Pensionering av flottans gemenskap ............ |
251,300 |
9 |
||
115.] [16.] |
Pension åt förre båtsmannen A. 0. Hållén |
9 |
||
son Nymoe..................................................... Tillfälliga understöd åt f. d. stammanskap |
9 |
|||
[17-] |
||||
vid marinen................................................... Tillfälliga understöd åt f. d. daglönare vid |
3,000 |
10 |
||
[18.1. |
||||
marinen ....................................................... |
17,030 |
10 |
||
[19.] |
Tillfälliga understöd åt f. d. befattningshavare |
|||
vid lotsverket................................................ |
9,000 |
11 |
||
Invalidhusfonden................................................ |
60,350 |
11 |
||
Blesserade över- och underofficerare |
2,400 |
11 |
||
C. Allmänna indragningsstaten. |
||||
[20.] |
Pension åt förre artilleristen P. Bengtsson |
1 12 |
||
[21.] |
Pension åt tygarbetaren K. G. Dufva ........ |
12 j |
||
[22.] |
Pension åt f. d. fanjunkaren i Norrbottens |
1 |
regemente K. R. H. Stjernberg...
12
Tionde huvudtiteln.
129
Ordinarie Extra
Pankt anslag anslag
Kronor Kronor
[23.] Pension åt förre fästningsbyggnadsarbetaren
.T. G. Frank ................................................
[24.] Pension åt f. d. arbetarna vid Borghamns
kalkstensbrott A. G. Björk, J. Gustafsson
och C. A. Pettersson ................................
[25.] Pension åt förrådsdrängen G. Larsson-Ståhl
samt fästningsbyggnadsarbetarna J. Svensson-Ed,
F. O. Florin och A. Andersson
[26.] Förhöjd pension åt förre arbetaren vid Borghamns
kalkstensbrott W. F. Brandt........
[27.] Pension åt förra sjuksköterskan vid garni- . _
sonssjukhuset i Stockholm Ingrid Linders
[28.] Pension åt tygarbetaren C. Andersson ........
[29.] Pension åt förre skräddarmästaren G. K. K.
Svedberg .......................................................
[30.] Pension åt vaktmästaren J. A. Jonsson och
stalldrängen K. J. Andersson ....................
[31.] Pension åt förrådsarbetarna C. G. Hammarlund,
C. A. Westerberg och O. Y. Dahlgren
................................................................
[32.] Förhöjt understöd åt förre vaktmästaren vid
krigsskolan å Karlberg L. E. Lindblom ...
[33.] Pension åt faktoriarbetaren K. A. Sandström
[34.] Pension åt fortifikationsarbetaren S. Petersson
[35.] Pension åt maskinisten E. V. Classon ........
[36.] Pension åt andre maskinisten J. A. Lundströms
änka Matilda Lundström, född
Lindgren ........................................................
[37.] Understöd åt änkor och barn efter vissa befattningshavare
vid yrkesinspektionen.......
[38.] Understöd åt renskriverskan Alfhild Maria
Westring .......................................................
[39.] Tilläggspension åt förste vaktmästaren hos
kommerskollegium E. G. Ohlsson ............
[40.] Avlöning till de å äldre stater kvarstående
registratorer i statsdepartementen ............
[41.] Understöd åt vissa äldre behövande folkskollärare
och småskollärare ............................
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.
Sid.
12
13
13
13
14
14
14
14
15
15
15
16
16
16
17
17
17
19
23
17
130
Tionde huvudtiteln.
Punkt
142.j Pension åt vaktmästaren P. A. P. Malm ....
[43.] Pension åt vaktmästaren O. P. Göranson ....
[44.] Pension åt vaktmästaren J. A. J. Hoikka
[45.] Tilläggspension åt slöjdläraren K. P. Johansson
................................................................
[46.] Pension åt verkmästaren O. L. Westlandt
[47.] Personligt lönetillägg åt preparatorn G.
Wennman ....................................................
[48.] Pension åt vice kommissionslantmätaren K.
V. K. Ekstrand ............................................
[49.] Pension åt extra ritaren C. E. Markman ....
[50.] Pensioner åt stallbetjänterna vid Strömsholms
hingstdepå P. E. Ström, P. A. Lind, G. E.
Wallenberg, J. F. Kalén och J. E. Lundin
[51.] Pension åt stallbetjänten vid Flyinge hingstdepå
N. Andersson.......................................
[52.] Understöd åt avlidne hovslagaren vid vete
rinärhögskolan
J. E. Erikssons änka .......
[53.] Understöd åt extra lantmätaren B. K. L.
Hoffmanns barn ............................................
[54.] Anslaget till allmänna indragningsstaten ...
Ordinarie
anslag
Kronor
Extra
anslag
Kronor
STOCKHOLM, ISAAC MARG US'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1918.
Oförutsedda utgifter.
1
Oförutsedda utgifter.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdéN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Thorsson anförde:
På därom av mig gjord framställning har Kungl. Maj:t den 31
december 1917 beslutat, att vid uppgörande av förslag till den nu förestående
statsregleringen skulle iakttagas, bland annat, att å 1919 års riksstat
samt å tilläggsstat för år 1918 skulle vid sidan av huvudtitlarna uppföras
ett förslagsanslag till oförutsedda utgifter att stå till Kungl. Maj :ts
disposition under följande villkor, nämligen:
att utgiften vore av så brådskande art, att frågan ej hunne underställas
riksdagen,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
1
2 Oförutsedda utgifter.
att utgiften vore av den storlek att varken vederbörande huvudtitels
allmänna besparingar eller samma huvudtitels anslag till extra
utgifter med hänsyn till därå förefintliga behållningar lämpligen kunde
för ändamålet anlitas, och tillika av beskaffenhet att ej kunna bestridas
av andra till Kungl. Maj:ts förfogande stående medel,
att utgiften icke heller vore av den art, som omförmäles i 63 §
regerings for m en,
samt att genast vid riksdagens början en särskild, specificerad anmälan
gjordes till riksdagen om de utgifter, Kungl. Maj:t under det
senaste året beslutat anvisa till utgående från anslaget.
I fråga om beloppet av anslaget yttrade föredragande departe^
mentschefen vid samma tillfälle, att intill dess ändring däri av vunnen
erfarenhet påkallades, detsamma i enlighet med kassaförlagskommitténs
förslag syntes honom kunna bestämmas till 500,000 kronor.
På grund härav får jag nu hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att för bestridande av oförutsedda utgifter från
och med år 1919 å ordinarie stat vid sidan av
huvudtitlarna uppföra ett förslagsanslag till belopp
av.................................................................. kronor 500,000,
att stå till Kungl. Maj:ts disposition under de av mig
här ovan angivna villkor.
Till vad departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen lämna nådigt bifall.
Ur protokollet:
Teodor Franzén.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 1918.
Riksdags- och revisionskostnader. Råntor A statsskulden.
1
Riksdags- och revisionskostnader.
Räntor å statsskulden.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna.
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Thorsson anförde vidare:
Jag tillåter mig nu anmäla frågan om anvisande av anslag å
riksstgten till riksdags- och revisionskostnader m. m. ävensom till betalning
av räntor å statsskulden m. m.
I skrivelse den 20 december 1917 med förslagsberäkningar rörande
riksgäld skontorets inkomster och utgifter för år 1919 in. m. hava fullBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1
2
Riksdags- och revisionskostnader. Räntor å statsskulden.
mäktige i riksgäldskontor meddelat, att 1919 års förslagsanslag till
riksdags- och revisionskostnader samt avlöningar m. m. beräknats till ett
belopp av 2,678,000 kronor samt att räntorna å statsskulden för samma
år beräknas komma att uppgå till 58,086,400 kronor.
Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
dels för bestridande av riksdags- och revisionskostnader m. m. för
år 1919 anvisa ett förslagsanslag å 2,678,000 kronor,
dels ock för betalning av räntor å statsskulden m. m. för samma
år anvisa likaledes ett förslagsanslag å 58,086,400 kronor.
Yad departementschefen sålunda hemställt. biträddes
av statsrådets övriga ledamöter och blev av
Hans Maj:t Konungen gillat och godkänt.
Ur protokollet:
Teodor Franzén.
STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS'' BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1918.
Engångskostnader för försvaret,
I
Engångskostnader för försvaret.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Majs Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdéN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anhöll härefter
att få anmäla de frågor, som anginge engångskostnader för försvaret.
Därvid erinrade departementschefen, att Kungl. Maj:t den 31
december 1917 på lan tför svar sdepartementets föredragning (bil. 1) beslutat
avlåtande till riksdagen av följande framställningar, nämligen:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1
2 Engångskostnader för försvaret.
dels att utav det av 1914 års senare riksdag till bestridande av
kostnader för övning vid armén av årsklassen 1914 yngre beviljade
anslaget, 11,098,186 kronor, för år 1919 anvisa 107,756 kronor;
dels att för anskaffande av intendenturmateriel för år 1919 bevilja ett
anslag av 875,000 kronor;
dels att för anskaffande av artillerimateriel för år 1919 bevilja ett
anslag av 100,000 kronor;
dels att för bestridande av uppkommande merkostnader för anskaffande
av viss ingenjörmateriel för år 1919 bevilja ett anslag av
580,000 kronor;
dels att för bestridande av uppkommande merkostnader för vissa
arbeten å Bodens fästning för år 1919 bevilja ett anslag av 359,000
kronor;
dels och bestämma, att samtliga här omnämnda belopp, vilka såsom
engångskostnader för lantförsvaret anvisas och beviljas för år 1919, skola
i riksstaten uppföras såsom ett gemensamt reservationsanslag.
Vidare erinrade departementschefen, att Kungl. Maj:t förut denna
dag på sjöförsvarsdepartementets föredragning (bil. 2) beslutat föreslå
riksdagen
dels att till nyanläggningar och nyanskaffningar för stärkande av
det fasta kust försvaret, med undantag av Fårösunds fästning, av det
beviljade anslaget av 13,748,690 kronor för år 1919 anvisa ett belopp
av 2,748,690 kronor;
dels att till anskaffning av artilleriammunition för kustfästningarna
för år 1919 bevilja ett anslag av 500,000 kronor;
dels och bestämma, att här omnämnda belopp, vilka anvisas och
beviljas såsom engångskostnader för sjöförsvaret för år 1919, skola i
riksstaten uppföras såsom ett gemensamt reservationsanslag.
För täckande av ifrågavarande engångskostnader för försvaret
skulle alltså i förslaget till riksstat ''för år 1919 böra upptagas tillhopa
5,270,446 kronor. Då detta belopp borde täckas av medel ur statsverkets
värnskattefond, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att för täckande av ifrågavarande
utgifter finge av statsverkets värnskattefond tagas i
anspråk ett belopp av....................... kronor 5,270,446.
3
Engångskostnader för försvaret.
Vad departementschefen sålunda rörande engångskostnader
för försvaret hemställt biträddes av statsrådets
övriga ledamöter och blev av Hans Maj:t Konungen
gillat och godkänt.
Ur protokollet:
Teodor Franzén.
Engångskostnader för försvaret: bil. 1
1
Bilaga 1.
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärvriden, liället inför Mans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
december 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellnku,
Statsråden: Petersson.
Schotte.
Petrén,
Branting,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstlerna,
Rydén.
Departementschefen, statsrådet Nilson, anhöll härefter att få underställa
Kungl. Maj:ts prövning frågan om anvisande av medel för bestridande
av vissa engångskostnader för lantförsvarets ordnande samt
yttrade därvid följande:
för
för
»De av 1914 års senare riksdag beräknade engångskostnaderna ungångtkostlantförsvarets
ordnande belöpte sig till följande belopp, nämligen: ,ia''Ze,TOU''
årsklassen 1914 vno-re '' kronor 11 oqqiqc. fräkymg och
årsklassen 1914 yngre
intendenturmateriel ........................
artillerimateriel.................................
ingenjörmateriel .................................
sjukvårds- och veterinärmateriel...
fasta försvaret...................................
11,098,186
21,827,310
18,632,600
3,515,142
650,000
2,272,000
Bihang till riksdagens protokoll 1918. I
hittills gjorda
anvisningar
Summa kronor 57,995,238: —
samt. i
2
Engångskostnader för försvaret: bil. 1
Enligt den för riksdagen framlagda planen för engångskostnadernas
bestridande skulle dessa till huvudsaklig del utgå av värnskattemedel
och till en mindre del av medel under riksstatens fjärde huvudtitel.
Sålunda beräknades, att av lantförsvarets till i runt tal 58,000,000 kronor
uppgående engångskostnader 1,020,000 kronor skulle utgå av medel
under riksstatens fjärde huvudtitel för år 1915 ävensom att ett belopp av
sammanlagt 5,800,000 kronor skulle komma att under åren 1916 1922
bliva å nämnda huvudtitel disponibelt för nyanskaffningar. Återstoden
skulle utgå av värnskattemedel.
Av de sålunda beräknade engångskostnaderna har riksdagen hit -
tills anvisat
för årsklassen 1914 yngre
>■> intendenturmateriel .......................
» artillerimateriel........................
» ingen jörm åter i el .............................
» sjukvårds- och veterinärmateriel
)> fasta försvaret...........................
.............. kronor 10,396,794: —
........... » 18,327,310: —
............ » 16,232,600:-
» 3,515,142: —
» 650,000: —
.............. » 2,272.000: —
Summa kronor 51,393,846: —
Till anvisning återstå alltså (57,995,238—51.393,846 —) 6,601,392
kronor.
Detta belopp fördelar sig sålunda
för årsklassen 1914 yngre............................................ kronor 701,392: —
» intendenturmateriel.................................................. )J 3,500,000:
» artillerimateriel................................................ »___ 2,400,000:
Summa kronor 6,6Ul,392: —
Av de hittills anvisade medlen hava i enlighet med den för 1914
ars senare riksdag framlagda planen 1,020,000 kronor upptagits under
riksstatens fjärde huvudtitel för år 1915. Återstoden eller (51,393,846
- 1,020,000 =) 50,373,846 kronor hava utgått av värnskattemedel.
Av de till anvisning återstående 6,601,392 kronor äro, enligt
vad i förra årets statsverksproposition för riksdagen anmäldes 801.392
kronor avsedda att utgå av värnskattemedel, därav 701,392 kronor för
övning av årsklassen 1914 yngre och 100 O^O kronor för artillerimateriel.
Återstoden eller (6,601,392—801,392=) 5,800,000 kronor, därav 3,500,000
kronor för intendenturmateriel och 2,300,000 kronor för artillerimateriel,
har, såsom förut nämnts, beräknats under åren 1916—1922 bliva å
fjärde huvudtiteln disponibel för nyanskaffningar. Därav har emellertid
ännu icke någon del blivit under huvudtiteln beräknad.
Kngängskostnader för försvaret: bil. I.
Arméförvaltningen har nu gjort framställning'' om anvisande av
medel dels för övning av årsklassen 11)14 yngre, dels oek för anskaffande
av intendentur- och artillerimateriel. Därjämte har arméförvaltningen
hemställt om anvisande av medel för bestridande av ökade kostnader
för anskaffning av viss ingen]örmateriel, ävensom för vissa arbeten
å Bodens fästning.
Jag anhåller nu att. få närmare redogöra för de sålunda framställda
an slagskraven.
Övning av årsklassen 1914 yngre.
Med anledning av Kungi. Maj:ts därom gjorda framställning beviljade
1914 års senare riksdag till bestridande av kostnaderna för övning
vid armén av årsklassen 1914 yngre ett anslag av 11,098,18G kronor
att utgå av värnskattemedel. Enligt eu vid riksdagens skrivelse i ämnet
fogad plan skulle anslaget utgå med vissa angivna belopp under vart
och ett av åren 1915 —1919 och 1921—1923. Av anslaget har, såsom
förut nämnts, hittills anvisats sammanlagt 10,396,794 kronor.
Uti underdånig skrivelse den 31 augusti 1917 har nu arméförvaltrungen
hemställt, att för ifrågavarande ändamål måtte av det beviljade
anslaget för år 1919 anvisas ett belopp av 107,756 kronor.
Da arméförvaltningens förevarande framställning står i överensstämmelse
med den av 1914 års senare riksdag uppgjorda planen för
engångskostnadernas fördelning under åren för övergången till den nya
härordningen, finner jag mig böra tillstyrka bifall till den gjorda fram?däll
ningen.
Lntendenturniateriel.
Under de senare åren bär arméförvaltningens iuteudeutsdepartement
vid liera tillfällen för Kungl. Maj:t anmält, att synnerligen stora brister
förefinnas i linje- och reservtruppernas intendenturutrustuing, samt hemställt
om anvisande av medel för dessa bristers avhjälpande. Uti början
av år 1916 anmälde sålunda intendentsdepartementet, att ett belopp av
11,400,000 kronor jämte vad som återstode att bevilja av redan beräknade
värnskattemedel avsåge den yttersta gräns för under den närmaste
tiden erforderliga anskaffningar av intendenturmateriel, som departementet
kunde tillstyrka.
Åt mcförvalt
ningens fram
ställning.
Departements
rike fen.
Förslag md
1916 års
riksdag.
fiVrslay vid,
1917 årx
riksdag.
4 Engångskostnader för försvaret: bil. 1.
Med anledning härav föreslog Kungl. Maj:t uti den till 1916 års
riksdag avlåtna pi’opositionen (nr 220) angående vissa åtgärder för
lantförsvarets stärkande, att för anskaffande av munderingsutrustning åt
linjen och reserven måtte anvisas det av intendentsdepartementet föreslagna
beloppet eller 11,400,000 kronor.
Denna framställning blev emellertid icke av riksdagen bifallen.
De inom ^^försvarsdepartementet jämlikt nådigt bemyndigande
den 14 juni 1916 tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning
angående de lantförsvarsbebov, som, enligt vad krigets erfarenhet
givit vid banden, i främsta rummet borde tillgodoses, framhöllo jämväl
uti sitt den 21 september 1916 avgivna betänkande angelägenheten av
att snarast möjligt avhjälpa de förefintliga bristerna i linjens och reservens
munderingsutrustning. Genom uppskjutande av vissa utrustningskravs
tillgodoseende ansågo emellertid de sakkunniga, att kostnadssumman
för de mest trängande bristernas avhjälpande kunde begränsas
till 5,045,500 kronor.
Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 23 februari 1917
yttrade föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet att
huru önskvärt det än vore att kunna tillgodose samtliga de av arméförvaltningen
påvisade behoven av ökad intendenturutrustning för armén,
detta emellertid icke för det dåvarande läte sig göra. Med
hänsyn till de betydande kostnader, som fyllandet av de inom olika
områden förefintliga bristerna i arméns utrustning komme att medföra,
och i avvaktan på de ytterligare erfarenheter, som det pågående kriget
kunde komma att lämna, syntes, bland de krav, för vilkas tillgodoseende
medel borde av riksdagen äskas, endast sådana böra upptagas, vilkas
undanskjutande skulle medföra fara för arméns krigsberedskap och för
vilkas fyllande inom den närmaste tiden möjlighet förelåge. Då av de
sakkunnigas utredning framginge, att dessa synpunkter även varit för
dem bestämmande, och då" det av de sakkunniga beräknade beloppet
icke torde kunna utan allvarlig risk ytterligare nedsättas, funne departementschefen
sig böra tillstyrka, att för fullständigande av linje- och
reservtruppernas intendenturutrustning beräknades ett belopp av 5,045,500
kronor.
I överensstämmelse härmed blev jämväl den av Kungl. Maj:t till
riksdagen avlåtna propositionen (nr 72) angående vissa åtgärder för
lantförsvarets stärkande avfattad.
Kungl. Maj:ts förevarande framställning blev emellertid icke av
riksdagen bifallen.
Engångskostnader för försvuret: bil. 1. 5
1 Arméförvaltningen liar nu uti sin underdåniga skrivelse den 81
augusti 1917 angående lantforsvarets medelsbehov för år 1919 ånyo
gjort framställning om anvisande av medel för komplettering av linjens
och reservens munderingsutrustning samt därvid anfört, att ämbetsverket
måste i allt väsentligt ställa sig på samma ståndpunkt som vid avgivandet
av sina föregående framställningar i ämnet, nämligen att ett väsentligt
högre medelsbehov för detta ändamål gjorde sig gällande, än förenämnda
sakkunniga beräknat. Då emellertid av vad hittills under frågans behandling
förekommit syntes framgå, att för närvarande inga utsikter
funnes att få detta medelsbehov fullständigt tillgodosett, ansåge sig
arméförvaltningen nu vara nödsakad att utgå från de av riksdagen redan
fattade beslut om fyllandet av linjens och reservtruppernas intendenturutrustning.
Enligt beräkningarna vid 1914 års senare riksdag skulle icke samtliga
engångskostnader utgå från värnskattemedlen, utan hade antagits,
att ett belopp av sammanlagt 5,800,000 kronor skulle komma att under
åren 1910—1922 bliva disponibelt å fjärde huvudtiteln för nyanskaffningar.
Av dessa riksstatsmedel, varav ännu intet anvisats, belöpte,
enligt vad arméförvaltningen i sin underdåniga skrivelse den 80 september
1916 angående lantforsvarets medelsbehov för år 1918 anmält,
omkring 2,800,000 kronor på artilleridepartementets andel och återstoden,
omkring 3,500,000 kronor, på intendentsdepartementets andel.
Den del av de beräknade engångskostnaderna för anskaffande av intendenturmateriel,
som ännu icke av riksdagen anvisats, syntes alltså böra
bestridas från fjärde huvudtitelns medel.
Ifrågavarande för intendentsdepartementets medelsbehov avsedda
3.500.000 kronor hade, såsom nyss nämnts, beräknats utgå under åren
1916—1922. På vart och ett av dessa sju år belöpte alltså i medeltal
500.000 kronor. Då härav ännu intet blivit av riksdagen anvisat, syntes
för år 1919 böra å extra stat under fjärde huvudtiteln äskas ett anslag
motsvarande vad som ursprungligen beräknats komma att belöpa på de
fyra åren 1916—1919.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde arméförvaltningen, att
Kung}. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för anskaffande av intendenturutrustning
för linje- och reservtrupperna bevilja ett anslag av 3,500,000
kronor samt därav å extra stat för år 1919 anvisa 2,000,000 kronor
med rätt för Kungl. Maj:t att härav redan under år 1918 disponera
1,000,000 kronor,
Armé förvaltning
eris före
varande fram
ställning.
Departementschefen
.
6 Engångskostnader för försvaret: bil. tv
Såsom förut nämnts, beräknade 1914 års senare riksdag engångskostnaderna
för anskaffande av erforderlig intendenturmateriel till
21,827,310 kronor. Ifrågavarande belopp var avsett för följande ändamål:
för intendenturutrustning åt linje- och reservtrupperna
............................................................. kronor 19,513,310: —-
» intendenturutrustning åt landstormen............... » 2,089,000:-—
» ordnande av vissa landstorm sförråd................. » 225,000: —
Summa kronor 21,827,310:—-
Av förenämnda belopp, 21,827,310 kronor, har riksdagen, såsom
förut nämnts, hittills anvisat tillhopa 18,327,310 kronor. Häri ingå såväl
förenämnda 225,000 kronor för ordnande av landstormsföiTåd som de
för anskaffande av intendenturutrustning åt landstormen beräknade
2.089.000 kronor. Det förra beloppet upptogs jämlikt den för riksdagen
framlagda planen under fjärde huvudtiteln å 1915 års riksstat. Det
senare beloppet har däremot liksom de för anskaffande av intendenturutrustning
åt linje- och reservtrupperna hittills anvisade [18,327,310 —
(225,000+2,089,000)=j 16,013,310 kronor utgått från statsverkets värnskattefond.
För anskaffande av intendenturutrustning åt linje- och reservtrupperna
återstår alltså av de utav 1914 års senare riksdag beräknade
engångskostnaderna att anvisa ett belopp av (19,513.310—16,013,310=)
3.500.000 kronor.
Enligt vad den lämnade redogörelsen giver vid handen, har detta
belopp varit avsett att under åren 1916—1922 utgå av medel under
fjärde huvudtiteln. Av statsfinansiella skäl hava emellertid några sådana
medel hittills icke kunnat beredas. Med hänsyn till de brister, som
förefinnas i linjens och reservens munderingsutrustning, torde anskaffandet
av den beräknade materielen icke vidare böra undanskjutas, dag finner
mig därför böra tillstyrka, att framställning nu göres till riksdagen om
beviljande av medel för ändamålet.
Då anskaffningen enligt den uppgjorda planen varit avsedd att
äga rum under åren 1916—1922, torde det erforderliga beloppet 3,500,000
kronor lämpligen böra fördelas att utgå med lika belopp eller 875,000
kronor under vart och ett av de lita v perioden återstående åren 1919
—1922.
Till frågan om beredande av medel för år 1919 återkommer jag
längre fram.
Kngängsbostnader för försvaret: bil. 1.
Artlllerlmateriel.
Uti sin underdåniga skrivelse den 31 augusti 1*917 angående lantiörsvarets
medelsbehov för är 1919 har arméförvaltningen gjort framställning
om anvisande av återstående engångskostnader för artillerimateriel
och därvid anfört följande.
Med anledning av rådande förhållanden hade Kungl. Maj:t genom
brev den 5 december 1914 anvisat 4,238,500 kronor som försträckning
för anskaffande av artillerimateriel, därav 1,418,800 kronor i artilleridepartementets
förslag till kostnadsberäkning upptagits som förskott å
av riksdagen beräknade, men ännu icke anvisade engångskostnader. På
samma sätt hade genom kungl. brev den 12 februari 1915 som försträckning
anvisats sammanlagt 900,000 kronor, varav 800,000 kronor
av artilleridepartementet beräknats som förskott å av riksdagen beräknade,
men ännu icke anvisade engångskostnader. Av nämnda 800,000
kronor hade Kungl. Maj:t sedermera enligt brev den 3 december 1915
anvisat 141,000 kronor till användande för anskaffning av ammunition,
vartill kostnad ej av riksdagen inräknats i engångskostnaderna, vadan
endast (800,000—141,000=) 659,000 kronor borde betraktas som engångskostnader
av här ifrågavarande slag. Slutligen hade genom kungl.
brev den 14 maj 1915 såsom försträckning anvisats 300,000 kronor,
utgörande förskottsbetalning för viss i engångskostnaderna upptagen
materiel.
För ändamål, som skulle bestridas av beräknade, men ännu icke
av riksdagen anvisade engångskostnader, hade således förskjutits
enligt kungl. |
brevet |
den |
5 |
december 1914............ |
kronor 1,418,800: — |
|
» |
y> |
y> |
12 |
februari 1915.............. |
» 659,000: — |
|
y> |
» |
» |
» |
14 |
maj 1915.................. eller tillhopa |
» 300,000: — kronor 2,377,800: — |
Av de utav riksdagen beräknade engångskostnaderna för artillerimateriel
återstode oanvisat ett belopp av 2,400,000 kronor. Därav vore
2,377,800 kronor avsedda för täckande av förenämnda såsom försträckning
anvisade belopp. Återstoden eller 22,200 kronor vore att betrakta som
medelsånvisning i första hand.
Då av förenämnda 2,400,000 kronor 100,000 kronor skulle utgå
av värnskattemedel och återstoden eller 2,300,000 kronor beräknats bliva
under åren 1916—1922 tillgängliga under fjärde huvudtiteln, hemställde
År itiéförvaltning
ens framställning.
Departe
mentschefen.
Arméförvaltningens
framställning.
8 Engångskostnader för försvaret: bil. 1.
arméförvaltningen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att av de
för artilleribehov ännu återstående engångskostnaderna för år 1919 anvisa
dels ett belopp om 100,000 kronor att utgå av de av 1914 års
senare riksdag beraknade värnskattemedel,
dels ett belopp om 2,300,000 kronor som extra anslag å riksstatens
fjärde huvudtitel.
Mot den äskade anvisningen av 100,000 kronor å värnskattefonden
har jag icke något att erinra. Enligt den uppgjorda planen för engångskostnadernas
fördelning skulle därmed kela den del av nämnda kostnader,
som är avsedd att utgå av värnskattemedel, vara anvisad. 1 överensstämmelse
med vad arméförvaltningen föreslagit, torde av berörda belopp
22,200 kronor användas för nyanskaffning och återstoden eller 77,800
kronor såsom bidrag till täckande av förutnämnda av Kungl. Maj:t på
grund av rådande förhållanden förskjutna belopp å 2,377,800 kronor.
Till täckande skulle alltså återstå (2,377,800—77,800 =) 2,300,000
kronor eller samma belopp, som tidigare beräknats komma att utgå av
medel under fjärde huvudtiteln. Till frågan om anvisande av härför
erforderliga medel torde jag få återkomma i annat sammanhang.
ökade kostnader för anskaffning av viss ingenjörmateriel.
Såsom förut nämnts, ingick uti de av 1914 års senare riksdag
beräknade engångskostnaderna för lantförsvarets ordnande ett belopp av
3,515,142 kronor för anskaffande av ingenjörmateriel.
Härav har riksdagen anvisat:
för |
år |
1915 |
...................... kronor |
1,016,748: — |
» |
» |
1916 :......... |
......................... » |
1,016,747: — |
» |
» |
1917 |
......................... » |
1,016,747: — |
» |
» |
1918 |
....................... >;> |
464,900; — |
Summa kronor |
3,515,142: — |
Hela ifrågavarande belopp har anvisats att utgå av statsverkets
värnskattefond.
Arméförvaltningen har nu anmält, att av den ingenjörmateriel,
till vilken medel anvisats för åren 1915 — 1917, hade den för ingeujörkärerna
avsedda till allra största delen kunnat anskaffas enligt plan,
beroende på att, då denna materiel varit fullt fastställd, kontrakt omedelbart
kunnat uppgöras för hela anskaffningen under treårsperioden.
9
Engångskostnader för försvaret: bil. 1.
Så hade däremot ej varit fallet med fältbelysningsavdelningarnas
utrustning liksom ej heller med en stor del av fälttelegraf kårens materiel.
Vad denna senare anginge, hade själva fälttelegrafmaterielen varit under
omarbetning och försök härför pågått med av riksdagen anvisat anslag.
Fältutrustningslistorna hade blivit färdiga under slutet av år 1916.
Ballong- och radioformationerna vore nyorganisationer, och hade dessas
fältutrustningslistor först blivit färdiga under sommaren år 1917. Till
följd av material- och arbetsprisernas stora stegring hade därför en del
av dessa formationers materiel ej kunnat anskaffas, utan erfordrades
härför ökade anslag, och uppginge dessa merkostnader till följande
belopp, nämligen
för fältbelysningsavdelningarna............ kronor 110,000: —
» fälttelegrafmaterielen ........................ » 92,000: —
» radiotelegrafmaterielen ..................... » 25,000: —
» ballongmaterielen.............................. » 77,000: —
eller tillhopa kronor 304,000: —
Vad anginge den ingenjörmateriel, som under år 1918 skulle
anskaffas för de av riksdagen för nämnda år anvisade medel, 464,900
kronor, hade en del redan av förskjutna medel, 119,900 kroma-, planenligt
anskaffats. Den återstående delen kunde däremot givetvis ej
anskaffas för de medel, som upptagits i de vid anskaffningstidens ingång
omkring fyra år gamla kostnadsförslagen.
För att få en säkrare grund för bedömandet av merkostnaderna
hade anbud infordrats för leverans den 1 januari 1918. l)å samtliga
anbudsgivare förklarat sig ej kunna avgiva anbud för längre tid än
högst två veckor, måste emellertid ökningen nu approximativt beräknas,
och ansåge ärméförvaltningen, att merkostnaden, i likhet med vad som
föreslagits rörande merkostnaden för ordinarie byggnadsanslaget, titel IV,
fortifikationens materiel, borde beräknas till 80 procent.
Efter denna beräkningsgrund uppginge merkostnaderna för anskaffning
av ingenjörmateriel för återstoden, 345,000 kronor, av det av
1917 års riksdag såsom engångskostnader för 1918 beviljade anslaget
till 276,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts, hemställde ärméförvaltningen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för bestridande av ökade
kostnader för anskaffning av viss ingenjörmateriel för år 1919 bevilja
ett förslagsanslag av (304,000 + 276,000=) 580,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel redan under år 1918 förskjuta
vad sålunda anvisats.
Bihang Ull riksdagens protokoll 1918. 1 sant!.
2
10 Engångskostnader för försvaret: bil. 1.
Ueparte Vid beräkningen av engångskostnaderna för ingenjörmateriel utgick
menUchefei, ^4 årg senare riksdag från, att dylik materiel skulle anskaffas i den
omfattning, som betingades av den beslutade nya härordningen. Enligt
vad arméförvaltningens framställning giver vid handen, har emellertid pa
grund av de under kristiden inträffade avsevärda prisstegringarna samtlig
materiel icke kunnat anskaffas för de beräknade kostnaderna. Då det
givetvis är av vikt, att den materiel, som enligt den beslutade organisationen
skall finnas, jämväl anskaffas, torde de härför ytterligare erforderliga
medlen jämväl böra ställas till förfogande.
Mot det av arméförvaltningen för ändamålet beräknade beloppet,
580,000 kronor, har jag icke något att erinra. Ifrågavarande belopp
torde anvisas att utgå under år 1919.
Ökade kostnader för vissa arbeten å Bodens fästning.
1914 är* För fullbordande av befästningsarbetena vid Boden beviljade 1906
^ rikg(jag ett ansiag av 7,134,500 kronor. Detta belopp har av riksdagen
anvisats under åren 1906—1916.
Enligt den i samband med 1914 års härordningsproposition för
riksdagen framlagda propositionen angående vissa engångskostnader för
lantlörsvarets ordnande skulle, utöver de år 1906 planerade befästningsarbetena,
ytterligare vissa dylika arbeten verkställas vid Boden. För
bestridande av dessa kostnader borde i första hand tagas i anspråk en
å 1906 års anslag uppkommen behållning, beräknad till 150,000 kronor.
Vidare förutsattes, att en del av kostnaderna kunde bestridas av tillgängliga
gåvomedel. Det för ändamålet ytterligare erforderliga beloppet,
däri dock jämväl inbegripet kostnaderna lör viss materielanskaffning,
beräknades till 1,498,0()0 kronor. 1 enlighet härmed föreslog Kung!.
Maj t riksdagen att till befästningsarbeten m. m. vid Boden för år
1915 anvisa ett belopp av 1,498,000 kronor, att utgå av värnskattemedel.
Denna framställning blev av riksdagen bifallen.
Kungi. Maja» Genom särskilt brev den 9 februari 1915 uppdrog Kungl. Maj:t
februarfe/<)i5. åt arméförvaltningens fortifikationsdepartement att gå i författning om
utförande av de beslutade arbetena vid fästningsbyggnaden i Boden för en
kostnad av 1,032,778 kronor 99 öre samt medgav, att lör gäldande av
nämnda belopp ävensom 137,221 kronor 1 öre för en del under år 1914
utförda arbeten, tillhopa 1,170,000 kronor, finge tagas i anspråk
KngängskoHtnador för försvaret: bil. 1. L1
besparingar å 1906 års befästningsanslag .............. kronor L 16,500: —
gåvomedel ............................................................... » 89,000: —
vårnskatteinede!............................................................... » 931,000: —
eller tillhopa kronor 1,136,500: —
Återstoden (1,170,000—1,136,500 =) 33,500 kronor blev genom
brev den 18 juni 1915 anvisat av besparingar å 1906 års befästningsanslag.
Uti särskild underdånig skrivelse den 30 mars 1917 anmälde armélörvaltningens
fortifikationsdepartement, att det på grund av de under
senaste åren väsentligt höjda material- och arbetsprisen samt svårigheten
att anskaffa vissa materiaiier och materiel varit omöjligt att utföra alla
de anbefallda arbetena. Av det anvisade beloppet, 1,170,000 kronor,
hade till och med den 31 oktober 1916 för då utförda arbeten åtgått
en summa av 886,592 kronor 29 öre. Av anslaget återstode alltså
283,407 kronor 71 öre. Enligt en av fortifikationsbefälhavaren i Boden
verkställd beräkning erfordrades emellertid för utförande av återstående
arbeten ett belopp av 497,305 kronor 34 öre.
Å 1906 års befästningsanslag komme emellertid att uppstå, utöver
den förut beräknade, eu behållning av ytterligare 35,000 kronor. Därest
dessa medel finge för ändamålet användas, funnes disponibla (283,407: 7 1
+35,000 =) 318,407 kronor 71 öre. För fullbordande av samtliga
anbefallda arbeten erfordrades följaktligen anvisande av ett belopp av
{497,305: 3 4—318,407: 7 1 =) 178,897 kronor 63 öre.
Beträffande en del av de anläggningar, som återstode att utföra,
hade emellertid erfarenheten från de senare årens förläggning inom fästningen
givit vid handen, att vissa kompletterande anordningar borde
vidtagas. Kostnaderna härför uppginge till 56,600 kronor.
Till de sålunda beräknade merkostnaderna eller (178,897: 6 3+56,600=)
235,497 kronor 63 öre borde läggas omkring 10 procent eller 23,502
kronor 37 öre. Hela merkostnaden komme alltså att uppgå till 259,000
kronor.
På grund av vad sålunda anförts och då det vore av vikt, att
ifrågavarande arbete måtte kunna fullt genomföras, hemställde fortifikationsdepartementet,
dels att 35,000 kronor, som besparats å anslaget till fullbordande
av befästningsarbetena i Boden, måtte få användas till de genom brevet
den 9 februari 1915 anbefallda befästningsarbetena vid Boden,
dels ock att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till erforder
Arméförvailningens
förtid
fikatimsdepartements
framställning
dm 30 mars
19i7
Kungl. Maj:ts
beslut den l
juni 1917.
Armé förval tningens
före•
varande framställning.
!>epartemen tanke,
fen.
12 Engångskostnader för försvaret: bil. 1.
liga merkostnader för vissa anläggningar i Boden å extra stat för år
1918 anvisa ett anslag av 259,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att av tillgängliga medel förskottera detta belopp redan under år 1917.
Genom brev deu 1 juni 1917 medgav Kungl. Maj:t, att för utförande
av de anbefallda arbetena finge tagas i anspråk ett belopp av
35.000 kronor av besparingarna i dittills gjorda anvisningar å det år
1906 för fullbordande av befästningsarbetena vid Boden beviljade anslaget.
Därjämte anbefalldes fortifikationsdepartementet att i sammanhang
med angivande av lantförsvarets medelbehov för år 1919 göra
framställning om anvisande av de ytterligare medel, som för ifrågavarande
byggnadsarbetens fullbordande kunde finnas erforderliga.
Arméförvaltningen har nu gjort framställning om anvisande av
ytterligare medel för ändamålet samt därvid meddelat, att enligt av
fortifikations befäl havaren i Boden lämnad uppgift till förut beräknade
259.000 krouor borde läggas inemot 25 procent på återstående arbetskostnad
eller omkring 100,000 kronor med hänsyn till dels den prisstegring,
som ägt rum, sedan den förra framställningen avlåtits, dels
den, som nu ytterligare kunde väntas tills medlen bleve disponibla.
På grund av vad sålunda anförts hemställde arméförvaltningeu,
a.tt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för utförande av vissa arbeten
å Bodens fästning å extra stat för år 1919 bevilja ett anslag av
359.000 kronor, med rätt för Kungl. Maj t att av.tillgängliga medel
under år 1918 förskjuta beloppet för att sedermera ersättas av vad sålunda
anvisats.
Med hänsyn till den under kristiden inträffade avsevärda stegringen
av såväl arbets- som materialpriser torde det vara tydligt, att
ifrågavarande befästningsarbeten icke skola kunna fullbordas inom ramen
för den år 1914 beräknade kostuadssumman. Då det emellertid är av
vikt, att de återstående arbetena varda i enlighet med den av Kung!.
Maj:t och riksdagen godkända planen slutförda, torde härför erforderliga
medel nu böra av riksdagen äskas.
De av arméförvaltningen föreslagna kompletterande anordningarna
finner jag mig böra tillstyrka.
Mot de uppgjorda kostnadsberäkningarna har jag icke något att
erinra. För ändamålet bör alltså av riksdagen äskas ett anslag av
359,000 kronor. Detta belopp torde böra anvisas att utgå år 1919.
Det synes mig icke lämpligt att till statsrådsprotokollet närmare
18
Rng&ngskostnader för försvaret: bil. 1.
an skott redogöra för detta ärende; riksdagens vederbörande utskott
torde därom erhålla upplysningar genom de handlingar, som komma
att tillhandahållas utskottet.
Sammanfattning.
i enlighet med vad sålunda anförts, skulle för år 1919 erfordras
för övning av årsklassen 1914 yngre ........................... kronor 107,756: —
» intendenturmateriel ...................................................... .. 875,000:_''
v artillerimateriel.......................................................... „ 100 000:_
* ingenjörmateriel ...................................................... » 580,000: —
» vissa arbeten å Bodens fästning .............................. » 359,000: —
eller tillhopa kronor 2,021,756
Såsom förut nämnts, hava de för övning av årsklassen 1914 yngre
och för artillerimateriel upptagna beloppen beräknats utgå av värnskattemedel.
Detta är däremot icke fallet med de för intendenturmateriel och
ingenjörmateriel ävensom för arbetena å Bodens fästning beräknade
kostnaderna, tillhopa 1,814,000 kronor. Emellertid torde jämväl detta
belopp kunna utgå av värnskattemedel.
Värnskatten beräknades av 1914 års senare riksdag inbringa ett
nettobelopp av i runt tal 75,300,000 kronor. Redan vid en år 1915
inom finansdepartementet företagen undersökning visade det sig emellertid,
att denna summa komme att väsentligt överskridas. Överskottet beräknades
då till 11,525,000 kronor. Vid en under år 1916 verkställd
förnyad undersökning uppskattades överskottet till omkring 13,000,000.
Värnskattens nettobelopp skulle alltså komma att uppgå till i runt tal
88,000,000 kronor.
Av de utav 1914 års senare riksdag beräknade engångskostnaderna
för försvarsväsendets ordnande hava hittills å värnskattefonden anvisats
för lantförsvaret.............................................................. kronor 50,373,846: —
sjöförsvaret ............................................................. » 21,770,500: —
'' '' eller tillhopa kronor 72,144,346:—-
Av samma kostnader återstå att å fonden anvisa under år 1919
och följande år
för lantförsvaret............................................................. kronor 801,392: —
» sjöförsvaret .................................................................. » 2,748,690: —
eller tillhopa kronor 3,550,082: —
14 Engångskostnader för försvaret: bil. 1.
De anvisningar å värnskattefonden, som enligt 1914 års plan hittills
blivit gjorda eller äro avsedda att göras, uppgå alltså till sammanlagt,
(72,144,346+3,550,082 =) 75,694,428 kronor.
Med anledning därav, att värnskattens nettobelopp komme att så
väsentligt överstiga det beräknade, har riksdagen efter därom av Kungl.
Maj:t gjorda framställningar gjort vissa anvisningar å värnskattefonden
utöver de av 1914 års senare riksdag beräknade. Sålunda^ anvisade
1915 års riksdag för anskaffande av viss intendentur-, artilleri- och ingen]
ermateriel åt armén tillhopa 6,700,000 kronor och 1917 års liksdag
för bestridande av vissa kostnadsökningar för far tygs materiel m. m.
ävensom för tillgodoseende av vissa andra marinens behov sammanlagt
4,329,700 kronor. Dessa extra anvisningar å värnskattefonden utgöra
alltså tillhopa 11,029,700 kronor.
Å värnskattefonden hava således anvisats eller beräknats skola anvisas
sammanlagt (75,694,428+11,029,700 =) 86,724.128''kronor.
Enligt en av statskontorets riksbokslutsbyrå den 19 november 1917
lämnad uppgift bär under åren 1915—1917 (de år, under vilka värnskatten
skulle inbetalas), enligt vad framgår av räkenskaperna för åren
1915 och 1916 samt från länen och överståthållarämbetet insända approximativa
uppgifter för år 1917, i värnskatt influtit sammanlagt 89,182,444
kronor 76 öre. ,
Å värnskattefonden förefinnes alltså eu odisponerad behållning av
(89,182,444: 7 6—86,724,128=) 2,458,316 kronor 76 öre. Fonden lämnar
således tillgång till bestridande jämväl av ovannämnda för anskaffande av
intendenturmateriel och för bestridande av uppkommande merkostnadei
för ingen]örmateriel och vissa arbeten å Bodens fästning beräknade belopp,
tillhopa 1,814,000 kronor.
På chefen för finansdepartementet torde ankomma att framställa
förslag om erforderliga medels anvisande å statsverkets värnskattefond.
Jag fär alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Magt föreslå
riksdagen att
dels utav det av 1914 års senare riksdag till bestridande av kostnader
för övning vid armén av årsklassen 1914 yngre beviljade anslaget,
11,098,186 kronor, för år 1919 anvisa 107,756 kronor,
dels för anskaffande av intendenturmateriel för år 1919 bevilja ett
anslag av 875,000 kronor,
dels för anskaffande av artillerimateriel för är 1919 bevilja ett anslag
av 100,000 kronor,
dels för bestridande av uppkommande merkostnader för an -
Engångskostnader för försvaret: bil. 1. 15
skaffande av viss i ngen] örm åter i el för år 1919 bevilja ett anslag av
580,000 kronor,
dels för bestridande av uppkommande merkostnader förvissa arbeten
å Bodens fästning för år 1919 bevilja ett anslag av 359,000 kronor,
dels ock bestämma, att samtliga här omnämnda belopp, vilka såsom
engångskostnader för lantförsvaret anvisas och beviljas för år 1919,
skola i riksstaten uppföras såsom ett gemensamt reservationsanslag.»
Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle utdrag av protokollet
härom tillställas finansdepartementet för iakttagande
vid uppgörande av förslag till riksstat för
år 1919.
Ur protokollet :
A. Lindman.
Engångskostnader för försvaret: bil. 2.
1
Bilaga 2.
Utdrag av protokollet över sjöförsvar särenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
14 januari 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna, anförde härefter
följande.
I proposition nr 156 den 20 juni 1914 framlades för riksdagen
redogörelse och förslag beträffande vissa engångskostnader för sjöförsvarets
ordnande, vilka ansågos böra bestridas av värnskattemedel.
I anslutning till sålunda lämnad redogörelse sammanfattades i en
tablå, intagen å sidan 22 i nämnda proposition, samtliga dessa engångsutgifter,
fördelade å särskilda ändamål och år. Denna tablå var av
följande lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 avd.
1
2 Engångskostnader för försvaret: bil. 2.
År 1915. |
År 1916. |
År 1917. |
År 1918 följande. |
Summa. |
|
Flottan. |
|||||
Övning av årsklasserna 1914 y och 1915 ä |
500,000 |
485,000 |
315,000 |
— |
1,300,000 |
Nybyggnad av krigsfartyg.................. |
100,000 |
3,202,000 |
— |
— |
3,302,000 |
Ändringsarbeten å l:a klass pansarbåtar |
297,000 |
178,000 |
— |
— |
475,000 |
Ombyggnad av två torpedkryssare till |
|||||
depåfartyg för undervattensbåtar..... |
385,000 |
— |
— |
385,000 |
|
Bärgningsmateriel för undervattensbåtar |
250,000 |
— |
— |
— |
250,000 |
Docka jämte verkstad för flottans station |
|||||
i Stockholm.................................. |
300,000 |
750,000 |
350,000 |
— |
1,400,000 |
Örlogsdepå vid Härnösand................. |
100,000 |
800,000 |
800,000 |
— |
1,700,000 |
Torpedmateriel ................................. |
50,000 |
125,000 |
125,000 |
— |
300,000 |
Minmateriel .................................... |
50,000 |
125,000 |
125,000 |
— |
300,000 |
Säger för flottan |
2,032,000 |
5,665,000 |
1,715,000 |
_ |
9,412,000 |
Kustartilleriet. |
|||||
Övning av årsklassen 1914 y............... |
382,200 |
292,700 |
3,800 |
131,500 |
810,200 |
Nyanläggningar och nyanskaffningar för |
|||||
sunds kustposition *) .................... |
2,750,000 |
2,750,000 |
2,750,000 |
5,498,690 |
13,748,690 |
Fårösunds kustposition eller andra för- |
|||||
svarsanstalter å Gottland............... |
225,000 |
— |
— |
. 225,000 |
|
Säger för kustartilleriet |
3,357,200 |
3,042,700 |
2,753,800 |
5,630,190 |
14,783,890 |
Summa för marinen |
5,389,200 |
8,707,700 |
4,468,800 |
| 5,630,190 |
24,195,890 |
Kungl. Maj:ts framställningar till 1914 års riksdag anslöto sig till
beräkningarna i denna tablå och innefattade förslag, att beloppen för
de särskilda ändamålen måtte beviljas och i erforderlig del anvisas för
år 1915 eller ock, vad angick dockan vid flottans station i Stockholm
samt Fårösunds fästning eller andra försvarsanstalter å Gottland, för
sistnämnda år avsättas.
I skrivelse nr 1 den 14 september 1914 anmälde riksdagen sina i
anledning av Kungl. Maj:ts berörda framställningar fattade beslut. Dessa
riksdagens beslut överensstämde med Kungl. Maj:ts förslag i ämnet med
*) Numera benämnd Fårösunds fästning.
Engångskostnader för försvaret: bil. 2.
3
undantag dels därav att riksdagen, som bestämt penningbidrag och
penningtillskott till de värnpliktiga till högre belopp än Kungl. Magt,
föreslagit, till följd därav böjde bär ifrågavarande anslag till de värnpliktigas
övningar, dels ock därav att riksdagen ökade anslaget till
ändringsarbeten å pansarbåtar.''
I förstnämnda hänseende beviljade riksdagen till bestridande av
kostnaderna för övning vid flottan av värnpliktiga, tillhörande årsklasserna
1914 yngre och 1915 äldre, ett anslag av 1,450,000 kronor (i
stället för det av Kungl. Maj;t begärda, i förenämnda tablå upptagna
beloppet, 1,300,000 kronor) och anvisade därav för år 1915 ett belopp
av 560,000 kronor. Till bestridande av kostnaderna för övning vid
kustartilleriet av värnpliktiga, tillhörande årsklassen 1914 yngre, beviljade
vidare riksdagen ett anslag av 819,700 kronor (i stället för det
av Kungl. Maj:t begärda, i förenämnda tablå upptagna beloppet, 810,200
kronor) och anvisade därav ett belopp av 386,200 kronor för år 1915.
I sistnämnda avseende beviljade riksdagen för ändringsarbeten å
vissa pansarbåtar ett till 590,500 kronor förhöjt belopp, varav för år
1915 anvisades 297,000 kronor.
Sammanlagda beloppet av för år 1915 av riksdagen anvisade eller
avsatta medel, vilket utgjorde 5,453,200 kronor, uppfördes av riksdagen
i riksstaten för samma år under rubriken: »Verkliga utgifter. XIII Engångskostnader
för försvaret» såsom gemensamt reservationsanslag med
enhetstitel: »Engångskostnader för sjöförsvaret».
Efter särskilda framställningar av Kungl. Maj:t hava härefter 1915
och 1916 års riksdagar dels beslutat att för anläggande av ny docka
vid flottans station i Stockholm av värnskattemedel för åren 1916 och
1917 avsätta 750,000, resp. 350,000 kronor, dels ock anvisat, att utgå
av värnskattemedel, de för åren 1916 och 1917 i ovannämnda tabell för
övriga ändamål upptagna belopp, dock med följande ändringar och tilllägg,
nämligen:
att de till bestridande av kostnaderna för övning vid flottan av
värnpliktiga, tillhörande årsklasserna 1914 yngre och 1915 äldre, anvisade
beloppen, med hänsyn till vad ovan i detta avseende omförmälts,
bestämts till 540,000 kronor för år 1916 och till 350,000 kronor för år
1917, varjämte medgivits, att ifrågavarande anslag finge användas jämväl
till täckande av övriga utgifter, som uppstode till följd av sänkningen
av värnpliktsåldern för flottans värnpliktiga från 21:a till 20:e levnadsåret;
-
4
Engångskostnader för försvaret: bil. 2.
att det till bestridande av kostnaderna för övning vid kustartilleriet
av värnpliktiga, tillhörande årsklassen 1914 yngre, för år 1916 anvisade
beloppet av nyss angiven anledning bestämts till 298,200 kronor, varjämte
medgivits, att ifrågavarande anslag finge användas jämväl till
täckande av övriga utgifter, som uppstode till följd av sänkningen av
värnpliktsåldern för kustartilleriets värnpliktiga från 21:a till 20:e levnadsåret
; samt
att 1915 års riksdag för år 1916 av värnskattemedel anvisat dels
för ändringsarbeten å l:a klass pansarbåtarna Oden, Thor, Niord, Dristigheten,
Åran, Wasa, Manligheten och Oscar II av det beviljade anslaget
av 590,500 kronor'' återstående, icke anvisade beloppet, 293,500
kronor (i stället för det i förenämnda tablå upptagna beloppet, 178,000
kronor), och dels ett anslag av 48,300 kronor för utförande av återstående
moderniseringsarbeten å l:a klass pansarbåten Tapperheten, vilket anslag
icke ingått bland de belopp, som upptagits i berörda tablå.
Slutligen har 1917 års riksdag, på framställning av Kungl. Maj:t,
anvisat för år 1918
dels till bestridande av kostnaderna för övning vid kustartilleriet
av värnpliktiga, tillhörande årsklassen 1914 yngre, ävensom till täckande
av övriga utgifter, som uppstode till följd av sänkningen av värnpliktsåldern
för kustartilleriets värnpliktiga från 21:a till 20:e levnadsåret,
av det beviljade anslaget av 819,700 kronor ett belopp av 131,500
kronor;
dels ock till nyanläggningar och nyanskaffningar för stärkande av
det fasta kustförsvaret, med undantag av Fårösunds fästning, av det
beviljade anslaget av 13,748,690 kronor ett belopp av 2,750,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att utanordna erforderlig del därav redan
år 1917.
Marinförvaltningen har nu i skrivelse den 26 november 1917 hemställt,
att av det till nyanläggningar och nyanskaffningar för stärkande
av det fasta kustförsvaret, med undantag av Fårösunds fästning, beviljade
anslaget å 13,748,690 kronor måtte av riksdagen äskas anvisning
för år 1919 av det återstående beloppet, 2,748,690 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att utanordna erforderlig del därav redan år 1918.
Därjämte har ämbetsverket i samma skrivelse gjort framställning om
anvisning av ytterligare medel för täckandet av ökade kostnader för
genomförandet av 1914 års senare riksdags beslut, såvitt angår det fasta
Engångskostnader för försvaret: bil. 2. 5
kustförsvaret, med ett sammanlagt belopp av 8,78(1,930 kronor, sålunda
fördelat:
till ökade kostnader för kustfästningarnas artilleri
bestyckning
in. m.................................................. kronor 4,193,565: —
» ökade kostnader för permanenta mineringar vid
kustfästningarna .................................................... » 1,601,000:
» ökade kostnader för befästningsanläggningar
in. in. vid kustfästningarna ................................. » 2,992,365: —
Summa kronor 8,786,930: —
Till nyanläggningar och nyanskaffningar för stärkande av det fästa Departamentskustförsvaret,
med undantag av Fårösunds fästning, bar, såsom av det yttrande
förut sagda framgår, 1914 års senare riksdag beviljat ett anslag av
13,748,690 kronor, att utgå av värnskattemedel, och därav för år 1915
anvisat ett belopp av 2,750,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
av sistnämnda summa under år 1914 av tillgängliga medel utanordna
för arbetenas påbörjande erforderliga belopp. Av 1915, 1916 och 1917
års riksdagar hava därefter av det beviljade anslaget å 13,748,690
kronor för vart och ett av åren 1916, 1917 och 1918 anvisats ett ytterligare
belopp av 2,750,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att utanordna
erforderlig del därav resp. 1915, 1916 och 1917.
Genom nådigt beslut den 1 december 1914 har åt tillkallade sakkunniga
— kustbefästningskommissionen — uppdragits att snarast möjligt
uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till allmän
plan för utförande under åren 1915—1919 av de nyanläggningar och
nyanskaffningar för stärkande av det fasta kustförsvaret, till vilka riksdagen
beviljat medel.
Förslag till dylik plan har den 12 januari 1915 inkommit till
Kungl. Maj:t. Genom nådigt beslut den 12 februari samma år blev-o
vidare bemälda sakkunniga anmodade att så snart ske kunde inkomma
med förslag beträffande utförandet av de arbeten och anskaffningar,
som borde igångsättas under år 1915. Enahanda uppdrag har kustbefästningskommissionen
genom särskilda nådiga brev den 17 december
1915, flen 8 december 1916 och den 21 december 1917 erhållit för
resp. 1916, 1917 och 1918, varvid likväl i det sist givna uppdraget tillfogats,
att Kungl. Maj:t framdeles komme att meddela närmare direktiv
för kommissionens arbeten under innevarande år. På förslag av de sakkunniga
och efter vederbörande myndigheters hörande hava tid efter
annan nådiga beslut blivit fattade om verkställandet av vissa anläggningar
6
Engångskostnader för försvaret: bil. 2.
och anskaffningar för stärkande av det fasta kustförsvaret, varvid erforderliga
belopp utanordnats av nyssnämnda av riksdagen anvisade medel.
Marinförvaltningen har i sin förenänmda skrivelse den 26 november
1917 hemställt, bland annat, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen
äska anvisning för år 1919 av återstående 2,748,690 kronor av det beviljade
anslaget.
Marin förvaltningens omförmälda hemställan står i överensstämmelse
med vad som i omförmälda proposition nr 156 till 1914 års senare
riksdag förutsatts i fråga om anslagets fördelning på olika år; och har
jag funnit mig böra biträda ämbetsverkets hemställan.
Övergår jag härefter till marin förvaltningens framställning om anvisande
av ytterligare medel för täckande av ökade kostnader för genomförandet
av 1914 års senare riksdags beslut, såvitt angår det fasta kustförsvaret,
torde jag till en början få erinra, att av 1915 och 1917 års
riksdagar för ändamålet anvisats särskilda belopp utöver det av 1914 års
senare riksdag beviljade anslaget, 13,748,690 kronor. Sålunda har 1915
års riksdag, på framställning av Kungl. Maj:t, till eldledningsanordningar
vid nuvarande kustbefästningar beviljat ett anslag av 180,700 kronor
samt därav på extra stat för vartdera av åren 1916 och 1917 anvisat
ett belopp av 90,350 kronor. Detta belopp, 180,700 kronor, ingick i de
ursprungligen beräknade kostnaderna för det fasta kustförsvarets stärkande,
men är icke inräknat i förenämnda belopp av 13,748,690 kronor.
På grund av inträffade prisstegringar å materialier och arbete föreslog
därefter Kungl. Maj:t riksdagen i proposition (nr 78) den 23 februari
1917, bland annat, att till bestridande av ökade kostnader för
genomförande av 1914 års plan för det fasta kustförsvarets ordnande
dels, i vad anginge kustfästningarnas artilleribestyckning, bevilja ett anslag
av 2,430,000 kronor samt därav för år 1918 anvisa ett belopp av
1,648,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av sistnämnda belopp
redan under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 932,000
kronor och dels, i vad anginge kustfästningarnas permanenta mineringar,
bevilja ett anslag för år 1918 av 1,404,000 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att härav redan under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis
utanordna 200,000 kronor.
Med anledning av denna framställning anmälde riksdagen i skrivelse
(nr 224) den 6 juni 1917, att riksdagen till bestridande av ökade kostnader
för genomförande av 1914 års plan för det fasta kustförsvarets
Engångskostnader för försvaret: bil. 2.
7
ordnande, i vad an g inge kustfästningarnas artilleribestyckning, för ar
1918 beviljat ett reservationsanslag av 906,000 kronor, med rätt för
Kungl. Magt att redan under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis
utanordna beloppet. Nämnda belopp skulle enligt riksdagens beslut
utgå av förefintlig behållning å värnskattefonden. Kungl. Maj:ts förslag
om anvisande av ett anslag å 1,404,000 kronor till kustfästningarnas
permanenta mineringar blev däremot av riksdagen avslaget.
För genomförande av nyssnämnda plan har sålunda av 1915 och
1917 års riksdagar beviljats ett sammanlagt belopp av (180,700 + 906,000)
1,086,700 kronor utöver det av 1914 års senare riksdag beviliade anslaget
av 13,748,690 kronor.
Vidare torde jag få omförmäla, hurusom dåvarande departementschefen
till statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 27 april 1917
anförde bland annat, att det vore uppenbart, att det av 1914 års senare
riksdag till vissa nyanläggningar och nyanskaffningar för stärkande av
det fasta kustförsvaret beviljade anslaget av 13,748,690 kronor på grund
av de starka prisstegringar å materialier och arbete, som inträtt efter
uppiättandet av de till grund för anslagsbeloppets bestämmande liggande
kostnadsberäkningarna, icke komme att bliva tillräckligt för vidtagande
av alla de åtgärder, för vilka kostnaderna avsetts skola utgå av anslaget
i fråga. Vid sålunda föreliggande förhållande torde man enligt departementschefens
åsikt hava att välja mellan två alternativa sätt i fråga
om användandet av återstoden av nämnda anslag. Det ena vore att
till ett avslutat helt bringa de anläggningar och fullfölja de anskaffningar,
för vilka åtgärder redan i större eller mindre omfattning vidtagits,
samt att därutöver gå i författning om igångsättande och fullföljande
av de övriga anläggningar och anskaffningar, som ur försvarssynpunkt
syntes i första hand böra komma till utförande och för vilka
kostnaderna i deras helhet kunde rymmas inom anslagets totalsumma.
Det andra sättet åter vore att med noggrannt iakttagande av den till
grund för beräknande av ifrågavarande anslag framlagda planen påbörja
och allenast inom ramen av de i nämnda plan angivna särskilda kostnadssummorna
fortsätta där omförmälda anläggningar och anskaffningar,
vilka därigenom kunde beräknas i regel icke bliva mera än delvis
färdiga och sålunda icke heller för sitt avsedda ändamål användbara.
Departementschefen meddelade vidare, att han, i ändamål att erhålla
det material, som erfordrades för att kunna fatta ståndpunkt i
frågan,, den 21 april 1917 anmodat kustbefästningskommissionen att; så
snart sig göra läte, inkomma med detaljerad uppgift
8
Engångskostnader för försvaret: bil. 2.
l:o) å de ursprungligen beräknade anläggningar och anskaffningar,
som kommissionen ansåge böra och kunna verkställas med anlitande endast
av förevarande anslag, och
2:o) å de ursprungligen beräknade anläggningar och anskaffningar,
för vilka kostnaderna med nu gällande pris enligt kommissionens mening
icke kunde inrymmas inom samma anslag.
Vid uppgifternas avfattande borde iakttagas, beträffande den förra,
att för varje anläggning eller anskaffning upptoges den kostnad, som
beräknades komma att betingas av dess fullfölj ande till ett avslutat helt,
och i fråga om den senare, att den skulle utvisa den approximativt
beräknade kostnaden för var och en av i densamma omförmälda anläggningar
och anskaffningar.
Kustbefästningskommissionen har därefter med skrivelse den 15
augusti 1917 överlämnat den sålunda infordrade uppgiften. Kommissionen
har därvid anfört, bland annat, att vid den klassificering av anslagskraven,
som kommissionen enligt de givna föreskrifterna verkställt,
i främsta rummet eftersträvats att inom ramen av beviljade anslag upptaga
de för vederbörande fästningars försvar oundgängligaste anläggningarna
och anskaffningarna, särskilt dem, som tillsammans bildade ett
systematiskt helt och av vilka icke någon del kunde uteslutas utan att
de år 1914 godkända grundlinjerna för det fasta kustförsvarets ordnande
bleve rubbade. V idare har kommissionen meddelat, att de av kommissionen
nu beräknade kostnaderna för genomförande av 1914 års plan
överstege de ursprungligen beräknade med omkring 8,451,320 kronor
eller med ungefär 60 %, samt att de anläggningar och anskaffningar,
som av kommissionen upptagits såsom oundgängligast nödvändiga, beräknades
medföra en kostnad av 14,835,179 kronor 80 öre. Med beaktande
därav att, på sätt förut nämnts, genom särskilda beslut vid
1915 och 1917 års riksdagar för genomförande av berörda plan anvisats
ett belopp av sammanlagt 1,086,700 kronor utöver den av 1914 års
senare riksdag beviljade summan, 13,748,690 kronor, skulle sålunda utgifterna
för nyssnämnda anläggningar och anskaffningar, 14,835,179
kronor 80 öre, helt kunna täckas av beviljade anslag, (13,748,690 +
1,086,700) 14,835,390 kronor.
Då innehållet av kustbefästningskommissionens berörda skrivelse den
15 augusti 1917 är av hemlig natur, kan jag icke i vidare mån än som nu
skett i detta sammanhang lämna redogörelse för detsamma. Jag vill
emellertid framhålla, att det med hänsyn till det avsevärt ökade kostnads
-
9
Engångskostnader för försvaret: bil. 2.
belopp av omkring 8,451,000 kronor enligt kustbefästningskommissionens
beräkning — omkring 8,787,000 kronor enligt marinförvaltningens beräkning
— som genomförandet av 1914 års plan beträffande det fasta kustförsvarets
stärkande skulle tdl följd av de stegrade prisen å materialier och
arbete åsamka statsverket, måste framstå såsom eu angelägenhet av största
vikt att tillse, huruvida ej inskränkningar i denna plan må kunna vidtagas,
utan att grunderna för densamma i mera väsentlig mån bliva rubbade. Det
synes mig föreligga så mycket större skäl härtill, som de i planen upptagna
befästningsanläggningarna till stor de! icke kunna beräknas bliva färdigställda
under den tid, det nuvarande utrikespolitiska läget fortvarar. Jag
anser mig därför i princip kunna godtaga resultatet av kustbefästningskommissionens
utredning i fråga om sådana begränsningar i omförmälda
plan, varigenom ett överskridande av det för det fasta kustförsvaret
beviljade anslagsbeloppet kan förekommas; och anhåller jag att i en
hemlig promemoria, vilken torde få tillhandahållas riksdagens vederbörande
utskott, få lämna en närmare redogörelse i förevarande avseende
i syfte att riksdagen må beredas erforderligt material för att fatta
ståndpunkt i den föreliggande frågan.
Emellertid torde jag här få beröra en omständighet, som synes mig
vara förtjänt av särskild uppmärksamhet. Bland de av kustbefästningskommissionen
angivna inskränkningarna i 1914 års plan för det fästa
kustförsvarets stärkande ingår även en väsentlig begränsning av ammunitionsförrådet
särskilt till vissa redan beställda grövre artilleripjäser. Då det
kan befaras, att ändamålet med anskaffningen av omförmälda pjäser
skulle genom en sådan begränsning väsentligen förfelas, har jag ansett
mig böra undersöka, huruvida ej medel skulle kunna beredas för att,
åtminstone i viss omfattning, kunna tillgodose ifrågavarande behov.
Enligt vad chefen för lantförsvarsdepartementet meddelat mig, förefinnes
enligt verkställd beräkning å statsverkets värnskattefond en odisponerad
behållning av 2,458,316 kronor 76 öre. Av nämnda behållning
har Kungl. Maj:t, på bemälde departementschefs föredragning, för vissa
arméns ändamål av innevarande års riksdag äskat medel till ett sammanlagt
belopp av 1,814,000 kronor, vadan å fonden återstår en summa av
644,316 kronor 76 öre. Härav synes ett belopp av 500,000 kronor
kunna tagas i anspråk för anskaffning av ammunition för ifrågavarande
artilleripjäser. Det belopp, som därefter kvarstår å fonden, torde böra
reserveras för att möta eventuella skatterestitutioner.
Emellertid måste, för att nödig ammunitionsmängd skall kunna beredas
för nämnda pjäser, medel anskaffas utöver det belopp, som så
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 avd. 2
10
Engångskostnader för försvaret: bil. 2.
lunda föreslås att tagas i anspråk från värnskattefonden. Jag kar fördenskull
underkastat kustbefästningskommissionens förslag en ingående
granskning och funnit mig kunna göra ytterligare inskränkningar i
detsamma, varigenom ett belopp av 266,000 kronor komme att bliva
disponibelt för anskaffande av ammunitionen i fråga. Genom de vidtagna
inskränkningarna i den ursprungliga planen förryckes emellertid icke
det erforderliga organiska sammanhanget i kustbefästningsarbetena.
På chefen för finansdepartementet torde ankomma att framställa
förslag om sålunda av mig föreslagna medelsbelopps anvisande å
statsverkets värnskattefond. Dessa belopp, 2,748,690 + 500,0()0 kronor,
lära ej till någon del vara för sitt ändamål erforderliga under år 1918,
utan torde i sin helhet böra anvisas för år 1919.
Innan jag lämnar frågan om engångskostnaderna för sjöförsvaret,
anhåller jag få erinra, att 1917 års riksdag, med anledning av framställning
av Kungl. Maj:t, anvisat ytterligare medel till täckande av ökade
kostnader m. m. för vissa i den förut intagna tablån angivna, under
flottan upptagna ändamål. De anvisningar, nämnda riksdag sålunda beslutat,
hänföra sig till följande poster:
ökade kostnader för nybyggnad av krigsfartyg ... kronor 2,700,700: —
» » » ändringsarbeten å l:a klass
pansarbåtar .......................... » 150,000: —
Omändring av pansarbåten Svea till depåfartyg för
undervattensbåtar och till verkstadsfartyg......... » 215,000: —
ökade kostnader för bärgningsmateriel för undervattensbåtar.
........................................................... » 133,000: —
Anläggande av verkstad jämte flygbåtsskjul m. m.
för örlogsdepå vid Härnösand............................ » 225,000: —
Därjämte medgav 1917 års riksdag, dels att av de medel, tillhopa
45,232,000 kronor, som 1914 års senare riksdag ställt till Kungl. Maj:ts
förfogande till nyanskaffning av krigs fartygsmateriel under åren 1915—
1919, den del, 1,868,000 kronor, om vars användande till anskaffning
av viss fartygsmateriel riksdagen då ännu ej fattat beslut, finge tagas
i anspråk för bestridande av ökade kostnader för den beslutade materielens
anskaffande, och dels att det av 1914 års senare riksdag för
ombyggnad av två torpedkryssare till depåfartyg för undervattensbåtar
beviljade anslaget, 385,000 kronor, finge användas för omändring av
Engångskostnader för försvaret: bil. 2. 11
pansarbåten Svea till depåfårtyg för undervattensbåtar och till verkstadsfartyg.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
dels till nyanläggningar och nyanskaffningar för stärkande av det
lasta kustförsvaret, med undantag av Fårösunds fästning, av det
beviljade anslaget av 13,748,690 kronor för år 1919 anvisa ett belopp
av 2,748,690 kronor;
dels till anskaffning av artilleriammunition för kustfästningarna för
år 1919 bevilja ett anslag av 500,000 kronor;
dels ock bestämma, att här omnämnda belopp, vilka anvisas och
beviljas såsom engångskostnader för sjöförsvaret för år 1919, skola i
riks staten uppföras såsom ett gemensamt reservationsanslag.
Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna bifall; och skulle utdrag av
protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande av förslag till riksstat för
år 1919.
Ur protokollet:
Jochum Beck-Friis.
Avsättning av medel för krigstidstillägg och krigstidshjälp för &r 1919. 1
Avsättning av medel för krigstidstillägg och
krigstidshjälp för år 1919.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari
1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Thorsson anförde härefter:
»Såsom jag längre fram under dagens lopp torde få tillfälle att
inför Eders Kungl. Maj:t anmäla, är det min avsikt föreslå Eders Kungl.
Maj:t att till den instundande riksdagen avlåta framställningar angående
beredande till väsentligt förhöjda belopp av krigstidstillägg och krigsBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1
2 Avsättning av medel för krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1919,
tidshjälp för år 1918 åt befattningshavare och f. d. befattningshavare i
statens tjänst samt åt deras änkor och barn. Det synes mig emellertid
redan nu ganska påtagligt, att jämväl för år 1919 sådana dyrtidstillägg
måste vederbörande beredas. Däremot är jag icke nu så långt i förväg
och under de osäkra förhållanden, som råda, beredd att uttala min
mening om till vilket belopp och efter vilka närmare grunder detta tilllägg
för nämnda år bör utgå. Medel böra likväl under alla förhållanden
finnas jämväl för detta år i beredskap, och i mina beräkningar över det
finansiella läget för statsverket i avseende å samma år har jag även
tagit nödvändigheten härav i betraktande. Därvid bär jag tillsvidare
ansett det riktigast att räkna med samma belopp lör ändamålet, vilka
ansetts kunna beräknas för år 1918, eller för befattningshavare, vilkas
avlöningar icke skola bestridas av vederbörande verks inkomster, till
sammanlagt omkring 43 miljoner kronor, därvid jämväl tagits i betraktande,
att dyrtidstillägg som hittills kunna komma i fråga även åt
vissa utanför den egentliga statsförvaltningen stående kategorier. Givetvis
är denna beräkning rörande 1919 mycket oviss; jämkningar både
uppåt och nedåt kunna komma i fråga. Tillsvidare synes mig likväl
riktigast att stanna vid samma belopp som för år 1918.
I fråga om dyrtidstillägg åt de befattningshavare, vilkas avlöningar
bestridas av vederbörande verks inkomster, har jag vad angår de affärsdrivande
verken vid inkomstberäkningarna för år 1919 tagit hänsyn
till dem; och beträffande sådana verk som försäkringsinspektionen, statens
biografbyrå, mynt- och justeringsverket, patent och registreringsverket
och bankinspektionen förutsätter jag, att eventuella dyrtidstillägg
komma att av riksdagen anvisas att utgå av verkets inkomster.
Innan Eders Kung!. Maj:t beslutar avlåtande av de framställningar
till riksdagen, som skulle innefatta förslag om ifrågavarande dyrtidstilllägg
för 1918 och samtidigt om avsättning för 1919 av ovanberörda
belopp, torde detta på riksstaten bland utgifterna allenast böra beräknas
som en avsättning.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen,
att i avbidan på den proposition om avsättning
av medel för ändamålet, som kan bliva riksdagen
försagd, till beredande av krigslidstillägg och krigstidshjälp
för år 1919 åt vissa befattningshavare och
f. d. befattningshavare i statens tjänst samt deras
änkor och barn ävensom åt vissa utanför den egentliga
statsförvaltningen stående kategorier enligt de
Avsättning av medel för krigstidstillägg och krigstidshjälp för är 1919. -i
grunder 1919 års riksdag kan komma att bestämma,
för år 1919 såsom förslagsanslag, högst beräkna en avsättning
å ............................................. kronor 43,000,000.
Till vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Teodor Franzén.
Utgifter för kapitalökning.
1
Utgifter för kapitalökning.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Sedan frågorna om statsverkets verkliga utgifter blivit på föredragning
av vederbörande departementschefer prövade, anhöll chefen för
finansdepartementet, statsrådet Thorsson, att få anmäla de frågor, som
berörde reglering av statens
utgifter för kapitalökning.
Vad först angick
statens affärsverksamhet,
erinrade departementschefen, att Kungl. Maj:t på civildepartementets
(se bil. I vid detta protokoll) och jordbruksdepartementets (se bil. 2)
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt 1 käft. (Nr t.) 1
2
Utgifter för kapitalökning.
fl-]
Inköp av
inventarier.
[2-]
Posthusbyggnad
i
Göteborg.
(Lånemedel.)
[3.]
Om- oeli
tillbyggnad
av posthusbyggnaden
i Ystad.
(Lånemedel.)
[4-]
Utvidgning
av stationsbyggnaden
i Malmö.
(Lånemedel.)
[5.]
Uppförande
av telefonstationsbyggnad
i Göteborg.
.Lånemedel.)
[6.]
Tillbyggnad
av post- och
telegrafbyggnaden
i Sundsvall.
(Lånemedel.)
föredragning förut denna'' dag besluta avlåtande till riksdagen av följande,
framställningar, nämligen:
A. Postverket.
att för inköp av inventarier för postverkets behov för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av ........................................ kronor 175,000: —
(bil. 1 sid. 6);
att för fortsättande av uppförandet å det för postverkets räkning
inköpta område om 5,583,i kvadratmeter av tomten nr 67 A i Göteborgs
stads tolfte rote av ett centralposthus för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ................................................................... kronor 500,000: —
(bil. 1 sid. 8);
att för om- och tillbyggnad av posthusbyggnaden å den postverket
tillhöriga fastigheten nr 285 b och nr 286 i kvarteret Kristina i Ystad
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av............... kronor 125,000: —
(bil. 1 sid. 13);
B. Telegrafverket.
att för fortsättande av arbetena med tillbyggnad av stationsbyggnaden
å den telegrafverket tillhöriga fastigheten nr 1 och II i kvarteret
Skvalperup i Malmö för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av
......................................................................................... kronor 288,200: —
(bil. 1 sid. 16);
att för fortsättande och avslutande av uppförandet å den telegrafverket
tillhöriga tomten nr 9 i fjärde kvarteret av Göteborgs stads elfte
rote av en telefonstationsbyggnad för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av .......................................................................................... kronor 300,000: —
(bil. 1 sid. 16);
att dels medgiva, att den gemensamma post- och telegrafbyggnaden i
kvarteret Saturnus i Sundsvall må utvidgas genom en tillbyggnad å de
telegrafverket tillhöriga tomterna nr 5 och 6 i samma kvarter för en
beräknad kostnad av 450,000 kronor;
dels ock för påbörjande av nyssnämnda byggnadsarbete för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av ............................... kronor 100,000: —
(bil. 1 sid. 20);
Utgifter för kapitalökning.
3
att dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må inköpas tomterna
Reda nr 2 och 5 i Strömsunds municipalsamhälle, utvidgade till en areal
av omkring 815 kvadratmeter för en köpeskilling av högst 1,500 kronor
ävensom att å nämnda tomter må uppföras eu telegrafstationsbyggnad
för eu beräknad kostnad av 08,500 kronor;
dels ock för gäldande av nämnda köpeskilling för år 1910 anvisa
ett reservationsanslag av ...................................... kronor 1,500: —
(bil. 1 sid. 25);
att dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må inköpas tomten
nr 1 i femte kvarteret av Göteborgs stads fjortonde rote för en köpeskilling
av högst 74,870 kronor ävensom att å nämnda tomt må uppföras
eu stationsbyggnad för en beräknad kostnad av 815,130 kronor;
dels ock för ifrågavarande ändamål för år 1910 anvisa ett reservationsanslag
av .......................................................... kronor 100,000: —
(bil. 1 sid. 30);
att dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må inköpas eu i närheten
av Finspångs järnvägsstation belägen tomt med en areal av omkring
2,150 kvadratmeter för en köpeskilling av högst 5,000 kronor;
dels ock för ändamålet lör år 1919 anvisa ett reservationsanslag å
nämnda belopp.................................................................... kronor 5,000: —
(bil. 1 sid. 32);
att dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må inköpas eu invid
järnvägsstationen i Ange belägen tomt om 2,811 kvadratmeter för en
köpeskilling av högst 6,300 kronor ävensom att å nämnda tomt må
uppföras en telegrafstationsbyggnad för eu beräknad kostnad av 93,700
kronor;
dels ock lör ifrågavarande ändamål för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av .................................................................. kronor 100,000: —
(bil. 1 sid. 34);
att dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må inköpas tomten
nr 16 i kvarteret Jerieho i Stockholm för en köpeskilling av högst
265,000 kronor;
dels ock för ändamålet för år 1919 anvisa ett reservationsanslag å
nämnda belopp................................................................. kronor 265,000: —
(bil. 1 sid. 39);
[7-]
Stationsbyggnad
i
Strömsund.
(Lånemedel.)
[8.]
Inköp av
fastighet för
ytterligare
eu telefonstationsbyggnad
i
Göteborg.
Lånemedel.)
[9.]
Inköp av
byggnadstomt
i
Finspong.
(Lånemedel.)
[10.]
Stationsbyggnad
i Inge.
Lånemedel.)
[il.]
Utvidgning
av telefonstationen
i
Stockholm.
(Lånemedel.''
4
Utgifter för kapitalökning.
att dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må inköpas tomterna
Uppförande nr 3 och 4 i fjärde kvarteret Kungsladugården i Göteborgs stad för en
»v Ä köpeskilling av högst 8,565 kronor samt att å dessa tomter må, enligt
Göteborg, plan, som kan varda av Kungl. Maj: t godkänd, uppföras arbetarbostäder
Lånemedel.) för en beräknad kostnad av 221,435 kronor;
dels ock för ifrågavarande ändamål för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av .................................................................. kronor 230,000:
(bil. 1 sid. 44);
[13.1 att dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må inköpas lägen
i
n k öp av heterna Nynäs villastadstomter nr 1, 2 och 3 samt Nynäshamn nr 3
......*■ i Nynäshamns köping för en köpeskilling av högst 52,156 kronor;
dels ock för ändamålet för år 1919 anvisa ett
mark för
telegraf
verkets
verkstad i reservationsanslag av.
''Ä (Wt 1 sid. 47);
kronor
52,200: —
rj4 1 att dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må inköpas tomten
inköp av nr 15 i kvarteret Carl XI i Hälsingborg för en köpeskilling av högst
tomtJi^Häl. 23,940 kronor;
dels ock för ändamålet för år 1919 anvisa ett
singborg.
Lånemedel.)
reservationsanslag av.
(bil. 1 sid. 50);
kronor 24,000: —
^5yj att dels medgiva, att för inköp av fastigheter för telegrafverkets räk
Anslag
till ning, vilkas förvärvande icke utan synnerlig olägenhet kan uppskjutas i
inköp av afbidan på särskilt riksdagsbeslut, må efter Kungl. Maj:ts prövning och
(LWmlde?)'' avgörande disponeras ett belopp av högst 200,000 kronor;.
dels ock för ändamålet för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av
nämnda belopp...................................................................... kronor 200,000:
(bil. 1 sid. 53);
C. Statens järnvägar.
[■]_(5 j att för fortsättande av arbetena med ombyggnad av Malmö stats
Oinbyggnad
bangård för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av kronor 1,000,000: —
av Malmö (bil. 1 sid. 70);
statsbank '' ''
gård.
.Lånemedel.)
Utgifter föi'' kapitalökning
5
att för fullföljande av arbetena med anläggning av huvudrangerbangård
vid Hallsberg jämte därmed sammanhängande arbeten för år
1919 anvisa elt reservationsanslag av....................... kronor 1,850,000:
(bil. 1 sid. 71);
att för slutförande av arbetena med utvidgning av Västanfors station
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av... kronor 300,000: -(bil. 1 sid. 72);
att för fullbordande av arbetena med utvidgning av Ockelbo station
rn. in. för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ......................................................................... kronor 140,000: —
(bil. 1 sid. 73);
att för ombyggnad av Ljusdals station för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av.............................................................. kronor 250,000: —
(bil. 1 sid. 74);
[17.j
Anläggning
av huvudrangerlian
gård vid
Hallsberg.
(Lånemedel.)
[18-]
Utvidgning
av bangården
vid
Västanfors.
Lånemedel.)
[19.]
Utvidgning
av Ockelbo
station in. in.
(Lånemedel.)
att för tttvidgning av spårsystemet in. in. vid Långsele för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av.................................. kronor 210,000:
(bil. 1 sid. 75);
att för anordnande av nya stationer och mötesplatser för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av.................................. kronor 443,000: —
(bil. 1 sid. 82);
att för utförande av spåranordningar i anslutning till förefintliga
spårsystem för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ............................................................................. kronor 1,820,100: -
(bil. 1 sid. 93);
(20.]
Ombyggnad
av bangården
vid
Ljusdal.
(Lånemedel.)
[21.]
Utvidgning
av sparsystemet
in. in. vid
Långsele.
(Lånemedel.}
[22.]
Anordnande
av
nya stationer
ocli
mötesplatser.
(Lånemedel.)
[23.]
Spåranordningar
i anslutning
till forell
ntli ga
sparsystem.
Lånemedel.''
6
Utgifter för knpitalökning.
[24.]
Anläggningar
vid
kol- och
vattenstationer.
(Lånemedel.''''
[25.]
Vatten- och
avloppsledning
vid
Järva in. m.
(Lånemedel.''
[26.]
Vattenoeli
avloppsledning
vid
Kiruna.
(Lånemedel.)
[27.]
Speciella
anläggnin
gar.
''Lånemedel.)
[28.]
Anläggande
av ytterligare
ett
järnvägsspår
mellan
Norrköping
och Mjölby.
(Lånemedel.
[29-]
Anläggande
av ytterligare
ett
järnvägsspår
från
Örebro över
Hallsberg
tillsLaxå.
Lånemedel.;
att för utförande av anläggningar vid kol- och vattenstationer för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag av ................. kronor 246,000: —
(bil. 1 sid. 95);
att i avbidan på den proposition, som kan komma att i ämnet avlåtas,
för anläggande av avloppsledning vid Järva lokomotivstation för
år 1919 beräkna ett reservationsanslag av ............... kronor 140,000:
(bil. 1 sid. 98);
att för fullbordande av vatten- och avloppsledningsanläggniug vid
Kiruna för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av kronor 117,000:—
(bil. 1 sid. 99);
att för utförande av speciella anläggningar å bangårdar för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av.................................... kronor 25,000: —
(bil. 1 sid. 101);
att för fortsättande av arbetet med anläggande av ytterligare ett
järnvägsspår mellan Norrköping och Mjölby för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av....................................................... kronor 450,000: —
(bil. 1 sid. 103);
att för fortsättande av arbetena med anläggande av ytterligare ett
järnvägsspår från Örebro över Hallsberg till Laxå för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av ............................................... kronor 2,350,000: —
(bil. 1 sid. 104);
Utgifter för kapitalökning:.
afl för fortsättande av
järnvägsspår mellan Aueby
tion sänglag av ............................
(bil. 1 sid. 105);
arbetet med anläggande av ytterligare ett
•b Sandsjö för är 11)1!) anvisa ett reserva.
...................................... kronor 1)02,700: —
(Öl).]
Anläggande
av ytterligare
ett
järnvägsspår
mellan
Aneby och
Sandsjö.
(Lånemedel.)
att för
''>r påbörjande av arbetena med anläggande av ytterligare ett
järnvägsspår Irån Tranås till Aneby och från Sandsjö till Sävsjö, varför
kostnaden i sin helhet med tillämpande av år 1915 rådande arbets- och
materialpriser beräknats till 5,558,300 kronor, för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av ..................................................... kronor 1.520,000: —
(bil. 1 sid. 108);
[31.]
Dubbelspårsbyggnaderna
Tranås —
Aneby och
Sandsjö—
Sävsjö.
Lånemedel.''
att för påbörjande av arbetena med anläggande av ytterligare ettjärnvägsspår
mellan Ballingslöv och Hässleholm, varför kostnaden i sin
helhet beräknats till 1,340,000 kronor, för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av................................................................... kronor 400,000: —
(bil. 1 sid. 111);
att för fortsättande av arbetet med omläggning av statsbanelinjen
Lind om e — Anneberg för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av................................................................ kronor 000,000: —
(bil. 1 sid. 112);
att för fortsättande av arbetet med ombyggnad av Bohnsbanans
viadukt över Säveån för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av............................................................ kronor 472,000: —
(bil. 1 sid. 114);
att för ombyggnad av bron över Norsälven å linjen Laxå—Charlottenberg,
varför kostnaden av anslagsmedel beräknats uppgå till 900,000
kronor, lör år 1919 anvisa ett reservationsanslag av kronor 300,000: —
(bil. 1 sid. 115);
[32.]
Anläggningar
ytterligare
ett
.järnvägsspår
mellan
Ballingslöv
och Hässleholm.
Lånemedel.
[33.]
Omläggning
av linjen
Lindome—
Anneberg.
Lånemedel.''
[34.]
Ombyggnad
av Bohnsbanans
viadukt
över
Säveån.
(Lånemedel.)
[35.]
Ombyggnad
av bron
över Norsälven
å
linjen Laxå
—Charlotttenberg.
(Lå nemedel.)
Utgifter för kapitalökning.
[36.]
Broförbindelse
ÖTer Dalälven
vid
Mora.
(Lånemedel.''''
[37.]
Ombyggnad
av statens
järnvägars
reparationsverkstäder
i Malmö.
(Lånemedel.;
[38.]
Uppförande
av plåtslagarverkstad
med smedja
vid Notviken.
(Lånemedel.
[39.]
Anläggningar
vid
huvudverkstäderna
i
_ Örebro,
Östersund—
Bollnäs och
Notviken
Boden.
(Lånemedel.''
[40.]
Utförande
av sanitära
anordningar
vid huvudverkstäderna.
(Lånemedel.''
[41-]
Ny lokomotivstation
vid
Örebro.
(Lånemedel.)
att för fullbordande av arbetet med utförande av eu
över Dalälven vid Mora lör år 1919 anvisa ett
av ......................................................... kronor
(bil. 1 sid. 116);
broförbindelse
reser v åt ionsansl ag
250,000:
att till fullbordande av arbetena med ombyggnad av statens järnvägars
reparationsverkstäder i Malmö för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ............................................................................. kronor 630,000: —
(bil. 1 sid. 118);
att för fortsättande av arbetet med uppförande av plåtslagarverkstad
med smedja vid Notviken för år 1919 anvisa ett reservationsanslagav
......................................................................................
(bil. 1 sid. 118);
kronor
537,000:
att för utförande av anläggningar vid huvudverkstäderna i Örebro,
Östersund—Bollnäs och Notviken—Boden för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av............................................................... kronol
ogi.
1 sid. 120);
127,500:
att för utförande av sanitära anläggningar vid huvudverkstäderna
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av kronor
(bil. 1 sid. 121);
100,000:
att för fortsättande av arbetet med uppförandet av eu ny lokomotivstation
vid Örebro för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av............................................... kronor 275,000:
(bil. 1 sid. 122);
tltgiftor för kapitalökning. Q
att för påbörjande av arbetet med uppförandet av en ny lokomotivstation
vid Järna för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ..................................................... kronor 200,000: —
(bil. 1 sid. 123);
att för påbörjande av arbetet med uppförande av en ny lokomotivstation
vid Oharlottenberg, varför kostnaden i sin helhet av anslagsmedel
beräknats till 360,000 kronor, för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ........................................................................... kronor 200,000: —
(bil. 1 sid. 125);
att för uppförandet av nya lokomotivstallar vid Kiruna och Gällivare
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av., kronor 290,000: —
(bil. 1 sid. 127);
att för nya och förändrade anläggningar för maskinavdelningens
behov vid Krylbo för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av................................................................ kronor 200,000: —
(bil. 1 sid. 128);
att för utförande av tillbyggnad av och diverse anläggningar vid vissa
lokomotivstationer för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ................................................................. kronor 449,000: —
(bil. 1 sid. 130);
att till utförande av arbeten vid driftverkstäder för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av.............................. kronor 75 000- —
(bil. 1 sid. 130);
att för husbyggnader för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av............................................................................................ kronor 1,268,900: —
(bil. 1 sid. 152);
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 2
L42.]
Bly lokomotivhallon
vid
Jk nia.
(Lånemedel.)
[43.]
Ny lokomotivstation
vid
Charlottenberg:.
Lånemedel.)
[44.]
Nya lokomotivstallar
vid Kiruna
och Gällivare.
(Lånemedel.)
[45.]
Nya och förändrade
anläggningar
för maskinavdelningens
behov
i Krylbo.
(Lånemedel.)
[46.]
Tillbyggnad
och diverse
anläggningar
vid vissa
lokomotivstationer.
(Lånemedel.)
[47.]
Driftverk
städer.
(Lånemedel.^
[48.]
Hushygg
nader.
(1,148,900 av
lånemedel.)
16
Utgifter för kapitalökning.
[49.] att för anordnande
Anordnande ett reservationsanslag av.
av skenfria (biL 4 gid 154).
av skenfria vägkorsningar för år 1919 anvisa
................................................ kronor 150.000: —
vägkors
ningar.
(Lånemedel.)
[50.] att för anordningar för beredande av ökad upplagsplats för stenkol
Anordnin- vid importhamnar och å bränslestationer samt förbättrad kolemottagning
gar för j importhamnarna för år 1919 anvisa ett reservaavökadupp-
tionsanslag av .................................................................... kronor 125,000:
SSSVff (biL 1 sid- 155):
importhamnar
och å
bränslestationer
samt förbättrad
kolemottagning
i
importhamnarna.
(Lånemedel.)
[51/] att för anläggande av telegraf- och sektionstelefonledningar samt
Telegraf- för utförande av kabelarbeten för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
och sek- av........................................................................................ kronor 440,000: —
telefon, (bil. 1 sid. 157);
ledningar
samt kabelarbeten.
(Lånemedel.)
[52.] att för utförande av elektriska belysningsanlägguingar för år 1919
Elektriska anvisa ett reservationsanslag av................................... kronor 154,000: —
belysnings- (bil. 1 sid. 158);
ni u gar.
(Lånemedel.)
[53.] att för utförande av växel- och signalsäkerhetsanläggningar för år
Växel- och 1919 anvisa ett reservationsanslag av ........................ kronor 1,000,000: —
(bil-1 sid'' 16°)->
anlägg
ningar.
(Lånemedel.)
Utgifter för kapitalökning. 11
att för fortsättande av arbetena med elektrifiering av statsbanelinjen [54.]
Kiruna—Svartön för år 1919 anvisa ett reserva- Elektrl
kronor
1 000 000- — ,,erin^ av
. Kronor i,uuu,uuu. statsbaue
linjen
Kiruna—
Svartön.
(Lånemedel,)
tionsanslag av ...
(bil. 1 sid. 161);
att för utförande av vissa arbeten å bandelen Kristinehamn—Mora
för ökande av dess trafikkapacitet för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ..................................................................... kronor 400,000: —
(bil. 1 sid. 166);
[55.]
Arbeten å
bandelen
Kristinehamn
-Mora
för ökande
av dess
trafikkapacitet.
(Lånemedel.)
att för fortsättande av arbetet med ordnande av brandväsendet vid
statens järnvägar för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ................................................................... kronor 30,000: —
(bil. 1 sid. 167);
[56.]
Ordnande
av brandväsendet
vid statens
järnvägar.
att såsom dispositionsanslag för oförutsedda och mindre arbeten för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag av .................. kronor 1,000,000: —
(bil. 1 sid. 169);
[57.]
Dispositionsanslag
för oförutsedda
och
mindre
arbeten.
(Lånemedel.)
att till täckande av brist, som uppkommit å vissa till utförande av [58.]
nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade järnvägar be-Täckande av
viliade anslag, för år 1919 anvisa ett reservations- uppkommen
Jl & 11 a nn nnn brist å vissa
anslag av ........................................................................... kronor 1,400,000: — förut bevil
(bil.
1 sid. 178); . jude anslag.
(Lånemedel.)
att till fortsättning av statsbanan Sveg—Bruuflo för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av ...................................... kronor 1,073,000: —
(bil. 1 sid. 181);
[59.]
Fortsättande
av
statsbanan
Sveg -B niotio.
(Lånemedel.)
[60.]
Fort.
sättande av
statsbanan
Sveg-Hede.
[61-]
Inlandsbanan
mellan
Volgsjön
och Gftllirare.
(Lånemedel.)
[62.]
Statsbanan
Forsino—
Boting''.
(Lånemedel.)
[63.]
Statsbanan
Hällnäs—
Stensele.
(Lånemedel.)
[64.]
Statsbanan
Cnleå—
Holmsund.
(Lånemedel.)
[65.]
Statsbanan
Dagarn—
Hultebo.
(Lånemedel.)
12 Utgifter för kapitalökning.
att till fortsättande av statsbanan Sveg-—Hede för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av ............................................. kronor 1,200,000: —
(bil. I sid. 182);
att till fortsättning av inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av ....... kronor 3,900,000: —
(bil. 1 sid. 185);
att för fortsättande av arbetena å statsbanan Forsmo— Hotiug för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag av .................. kronor 1,950,000: —
(bil. 1 sid. 186);
att för påbörjande av statsbanan Hällnäs—Stensele för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av................................. kronor 375,000: —
(bil. 1 sid. 187);
att för påbörjande av arbetena å statsbanan Umeå—Holmsund jämte
förbindelsespår till en blivande hamn utanför Holmsund dels medgiva
överförande från Vännäs—Umeå järnvägsbyggnad till nu ifrågavarande
banbyggnad av 85,000 kronor, dels ock för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ..................................................................... kronor 185,000: —
(bil. 1 sid. 188);
att dels medgiva, att till täckande av uppkommen brist, 70,000 kronor,
i de till utförande av statsbanan Dagarn—Hultebo beviljade anslag må
till samma anslag överföras från anslaget till statsbanan Morjärv—Lappträsk
42,000 kronor och från anslaget till statsbanan Östersund—Ulriksfors
28,000 kronor,
dels ock, under förbehåll att ytterligare erforderlig mark kostnadsfritt
upplåtes samt att Ljusne—Voxna aktiebolag bidrager med ett belopp
av 3,000 kronor, för anordnande av trafikplats med mera å statsbanan
Dagarn—Hultebo för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av .................................................................. kronor 52,000: —
(bil. 1 sid. 191);
13
Utgifter ftir kapitalökning.
att i avvaktan på den proposition, som kan komma att avlåtas angå- ffifi.]
ende förvärvande för svenska statens räkning- av Orsa—Svegs järnväg, Förvarför
ändamålet beräkna ett reservationsanslag för år '' vaudt''
1919 av..................................................................... kronor 1,000,000: — statens räk
(bil.
1 sid. 191); . ning av Orsa
7 —Stegs
järnväg.
(Lånemedel.
att för inköp av mark, som erfordras för utvidgning av vissa järn- [67-]
vägsstationer och för blivande dubbelspåranordningar, för år 1919 an- Markvisa
ett reservationsanslag av .................... kronor 400 000•_ förvärv.
(bil. 1 sid. 193); . ’ ‘ (Mnemedel.)
att till anskaffande av rullande materiell vid statens järnvägar för [08.]
år 1919 anvisa ett reservationsanslag av................. kronor 15,100,000: — Rullande
(bil. 1 sid. 199); materiell.
{Lånemedel.)
att för år 1919 anvisa r^q -i
dels för nya inventarier vid statens järnvägar ett reservationsanslag: inventarier
av ................. ............................ .......... kronor 2,100,000:- "fjäril?
dels ock för ökat förlag vid samma järnvägar ett förslagsanslag, järnvägar8
högst.................................................................................. kronor 3,000,000: - -
(bil. 1 sid. 203);
D. Statens vattenfallsverk.
att för fortsättande av arbetena med Södertälje kanals ombyggnad [70.]
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av.......... kronor 1.700.000- — Ombvgir
(bil.
1 sid. 210); ’ andel av
'' Södertälje
kanal.
(Lånemedel.)
att för fullbordande av en tredje utbyggnad av Trollhätte kraft- [71.]
station för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av kronor 1,200,000-— Tredje ut(bil.
1 sid. 212); byggiaden
av Troll,
liätte kraftstation.
(Lånemedel.)
14
Utgifter för kapitalökning.
att för påbörjande av första utbyggnaden av en kraftstation vid
Lilla Edet för år 1919 anvisa ett reservations
.
.................................................................... kronor 2,550,000: —
(Lånemedel.) (bil. 1 Sid. 228),
[72.]
Kraft
Lini°Edet!
aMlaS •
[73.] att för fortsättande av andra utbyggnaden av Porjus kraftstation
Andra ut- för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av kronor 500,000:
ÄT (bil- 1 «<>• 231);
stationen
vid Porjus.
(I.&nemedel.)
[74.] att i avbidan på den proposition i ämnet, som kan komma att av
utförande
låtas, till utförande av anläggningar för ytterligare kraftuttagning i Lule
nina“räför älv för år 1919 beräkna ett reservationsanslag av kronor 1,500,000: —
ytterligare (bil. 1 sid. 233);
kraftuttagning
i
linie Älv.
(Lånemedel.)
[75.] att för en tredje utbyggnad av Västerås’ ångkraftstation bevilja ett
Tredje ut- anslag av 1,500,000 kronor samt därav för år 1919 såsom reservations
aVvisterås’
anslag anvisa ett beloPP av ........................................ kronor 1,000,000: —
ångkraft- (bil. 1 sid. 240);
station.
(Lånemedel.)
[76.] att för ökning av förlagskapitalet för anskaffande av bränsle för
Förlags- Västerås’ ångkraftstation för år 1919 anvisa ett
kapital för reservationsanslag å ........................................................ kronor 250,000:
"''SÄL (bil. 1 sid. 242);
[77.j att i avbidan å den proposition i ämnet, som kan komma att av
Arbeten
låtas, för påbörjandet av arbeten med_ ytterligare utbyggnad av staten
med ytter- tillhörig vattenkraft och utförande av sjöregleringar beräkna ett reservabyggnad
av tionsanslag för år 1919 av kronor 1,000,000:
liörig vät1-'' (bb- 1 sid- 244);
tenkraft och
utförande
av sjöregleringar.
(Lånemedel.)
15
Utgifter för kapitalökning.
att medgiva, att inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande
av nyanläggningar, i den män sådana åtgärder erfordras för ändamålsenlig
utveckling av statens kraftverksrörelse och icke utan synnerlig
olägenhet kunna uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut,
må av Kungl. Maj:t beslutas till, utöver den av 1917 års riksdag medgivna
summan å 5,000,000 kronor, ett ytterligare belopp av 3,000,000
kronor; samt
att av sistnämnda två belopp å tillhopa 8,000,000 kronor för år
1919 såsom reservationsanslag anvisa ...................... kronor 2,000,000: -—
(bil. 1 sid. 254);
att för gäldande av statens kostnader i anledning av vattenfallsstyrelsens
inträde för kronan tillhöriga vattenfall i Mörrumsström och dess
tillflöden i Mörrumsströms regleringsförening u. p. a. för år 1919 bevilja
ett reservationsanslag av.................................................. kronor 3,500: —
(bil. 1 sid. 259);
att för utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten för statens kraftverk för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av ................................................................... kronor 3,000,000: —
(bil. 1 sid. 263);
E. Statens domäners fond.
att till anordnande av bostadslägenheter åt jägmästare i vissa revir
i Norrland i huvudsaklig överensstämmelse med domänstyrelsens förslag
den 21 september 1917 såsom kapitalökning för år 1919 för ståtens
domäners fond anvisa ett reservationsanslag av ......... kronor 102,000: —
(bil. 2 sid. 7).
Beträffande de sålunda för år 1919 ifrågasatta anslagen för fortsättande
av uppförandet av ett centralposthus i Göteborg, för om- och tillbyggnad
av posthusbyggnaden i Ystad, för fortsättandet av arbetena med
tillbyggnad av telegrafverkets stationsbyggnad i Malmö, för fortsättande
och avslutande av uppförandet av en telefonstationsbyggnad i Göteborg,
för tillbyggnad av post- och telegrafbyggnaden i Sundsvall, för en telegrafstationsbyggnad
i Strömsund, till inköp av fastighet för uppförande
[78.]
Inköp av
vattenfall
och fastigheter
samt
utförande
av nyanläggningar.
(Lånemedel.!
[79.]
Anslag för
vattenfallsstyrelsens
inträde 1
Mörrumsströms
regleringsförening.
(Lånemedel.)
[80.]
Distributionsanläggningar
för
statens
kraftverk.
(Lånemedel.)
[81.]
Jägmästare
bostäder.
16
Utgifter för kapitalökning.
av ytterligare en telefonstationsbyggnad i Göteborg, för inköp för telegrafverkets
rakning^ av en byggnadstomt i Finspång, för en telegrafstationsbyggnad
i Ange, för inköp av tomt för utvidgning av telefonstationen
i Stockholm, för uppförande av arbetarbostäder i Göteborg
för telegrafverkets räkning, för inköp av mark för telegrafverkets verkstad
i Nynäshamn, för inköp av tomt i Hälsingborg, för inköp av sådana
fastigheter för telegrafverkets räkning, vilkas förvärvande icke kan utan
synnerlig olägenhet uppskjutas, för fortsättande av arbetena med ombyggnad
av Malmö statsbangård, för fullföljande av arbetena med anläggning
av huvudrangerbangård vid Hallsberg, för slutförande av arbetena
med utvidgning av Västanfors station, för fullbordande av arbetena med
utvidgning av Ockelbo station m. m., för ombyggnad av Ljusdals station,
för utvidgning av spårsystemet m. m. vid Långsele, för anordnande
av nya stationer och mötesplatser, lör utförande av spåranordningar i
anslutning till förefintliga spårsystem, för utförande av anläggningar vid
kol- och vattenstationer, för anläggning av avloppsledning vid .lärva
lokomotivstation, för fullbordande av vatten- och avloppsledningsanläggning
vid Kiruna, för utförande av speciella anläggningar å bangårdar,
för fortsättande av arbetena med anläggande av ytterligare ett järnvägsspår
mellan Norrköping och Mjölby, från Örebro över Hallsberg till
Laxå samt mellan Aneby och Sandsjö, för påbörjande av arbetena med
anläggande av ytterligare ett järnvägsspår dels från Tranås till Aneby
och från Sandsjö till Sävsjö ''dels ock mellan Ballingslöv och Hässleholm,
för fortsättande av arbetet med omläggning av statsbanelinjen
Lindome—Anneberg, för fortsättande av arbetet med ombyggnad av
Bohusbanans viadukt över Säveån, för ombyggnad av bron över Norsälven
å linjen Laxå— Charlottenberg, för fullbordande av arbetet med utförande av
eu broförbindelse över Halälven vid Mora, lör fullbordande av- arbetena
med ombyggnad av statens järnvägars reparationsverkstäder i Malmö,
för fortsättande av arbetet med uppförande av plåtslagarverkstad med
smedja vid Notviken, för utförande av anläggningar vid huvudverkstäderna
i Örebro, Östersund—Bollnäs och Notviken- Boden, för utförande
av sanitära anläggningar vid huvudverkstäderna, för fortsättande av
arbetet med uppförandet av en ny lokomotivstation vid Örebro, för påbörjande
av arbetena med uppförande av nya lokomotivstationer vid
Jama och Charlottenberg, för uppförandet av nya lokomotivstallar vid
Kiruna och Gällivare, för nya och förändrade anläggningar för maskinavdelningens
behov vid Krylbo, för utförande av tillbyggnad av och diverse
anläggningar vid vissa lokomotivstationer, för utförande av arbeten vid
driftverkstäder, för husbyggnader för statens järnvägars behov med ett
belopp av 1,148,900 kronor, för anordnande av skenfria vägkorsningar,
17
Utgifter för kapitalökning.
för anordningar för beredande av ökad upplagsplats för stenkol vid
importhamnar och å bränslestationer samt förbättrad kolemottagning i
importhamnarna, för anläggande för statens järnvägars räkning av telegraf
och sektionstelefonledningar samt för utförande av kabelarbeten,
för utförande, av elektriska belysningsanläggningar, för utförande av
växel- och signalsäkerhetsanläggningar, för fortsättande av arbetena
ined elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna—Svartön, för utförande av
vissa arbeten å bandelen Kristinehamn—Mora för ökande av dess trafikkapacitet,
för oförutsedda och mindre arbeten, för täckande av brist å
vissa förut beviljade anslag till nya byggnader och anläggningar vid statens
trafikerade järnvägar, för fortsättning av statsbanan Sveg—Brunflo, för
fortsättning av inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare, för fortsättande
av arbetena å statsbanan Forsmo—kloting, för påbörjande av statsbanan
Hällnäs—Stensele, för påbörjande av arbetena å statsbanan Umeå- -Holmsund jämte förbindelsespår till en blivande hamn utanför Holmsund,
för anordnande av trafikplats m. m. å statsbanan Dagarn—
Hultebo, för förvärvande för statens räkning av Orsa—Svegs järnväg,
för inköp av mark, som erfordras för utvidgning av vissa järnvägsstationei
in. in., för anskaffande av rullande materiell, för fortsättande av
arbetena med Södertälje kanals ombyggnad, för fullbordande av en
tredje utbyggnad av Trollhätte kraftstation, för påbörjande av första utbyggnaden
av en kraftstation vid Lilla Edet, för fortsättande av andra
utbyggnaden av Porjus kraftstation, för anläggningar för ytterligare
kraftuttagning i Lule älv, för en tredje utbyggnad av Västerås’ ångkraftstation,
för påbörjande av arbeten med ytterligare utbyggnad av
staten tillhörig vattenkraft och utförande av sjöregleringar, för inköp av
vattenfall och fastigheter samt utförande av nyanläggningar, för gäldande
av statens .kostnader i anledning av vattenfallsstyrelsens inträde
för kronan tillhöriga, vattenfall i Mörrumsström och dess tillflöden i
Mörrumsstiöms regleringsförening u. p. a. samt för distributionsanläggnmgar
och därmed sammanhängande arbeten för statens kraftverk hemställde
föredragande departementschefen, att Kungl. Majt måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att vart och ett av nu angivna anslag eller anslagsbelopp fing;e
utgå av lånemedel.
Vid bifall härtill skulle alltså av sammanlagda
beloppet ................................................... kronor 71,473,600: —
av samtliga för nu ifrågavarande statsregleringsperiod
erforderliga anslag till utgifter för statens
affärsverksamhet ett belopp av ................................... » (54 49g gQQ._
bestridas av lånemedel.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft.
[82.]
Avsättning
till allmänna
järnväg
slånefonden.
(Lånemedel.)
[83.]
Avsättning
till fonden
för bibanor
i vissa delar
av riket.
(Lånemedel.)
[84.]
Odlings
låne
fonden.
(Lånemedel.)
[85.]
Torvindn
strilåne
fonden.
(Lånemedel.)
18 Utgifter för kapitalökning.
Vidkommande därefter
statens utlåningsfonder
erinrade departementschefen till en början om Kungl. Maj:ts på civildepartementets
föredragning (bil. 1) förut fattade beslut att föreslå
riksdagen:
1. Allmänna järnvägslånefonden.
att för avsättning till allmänna järnvägslånefonden i riksstaten för
år 1919 upptaga ett reservationsanslag av kronor 1,500,000: -
(bil. 1 sid. 264);
2. Fonden för bibanor i vissa delar av riket.
att för avsättning till fonden för att underlätta åstadkommande av
bibanor i vissa delar av riket i riksstaten för år 1919 upptaga ett reservationsanslag
av ................................................................... kronor 2,000,000:
(bil. 1 sid. 265).
Härefter erinrade departementschefen om nedannämnda av Kungl.
Maj:t på jordbruksdepartementets (bil. 2) föredragning förut denna dag
beslutade framställningar till riksdagen, nämligen:
3. Odlingslinefonden.
att till kapitalökning för odlingslånefonden för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av...................................................... kronor 500,000:
(bil. 2 sid. 8);
4. Torvindustrilånefonden.
att i avbidan på den proposition angående anslag till kapitalökning
för år 1919 till fonden för torvindustriens befrämjande, som Kungl.
Maj:t må komma att avlåta till riksdagen, för detta ändamål beräkna
ett reservationsanslag av ........................................... kronor 1,000,000:
(bil. 2 sid. 8);
Utgifter för kapitalökning.
19
5. Egiiahenislånefondcn.
att dels medgiva, att för år 1919 ett belopp av 7,500,00.0 kronor
må av Kungl. Maj:t disponeras såsom lån från egnahemslånefonden;
dels ock såsom kapitalökning för samma fond för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av ................................................ kronor 6,400,000: —
(bil. 2 sid. 9);
6. Fiskerilånefonden.
att dels godkänna sådan ändring i gällande bestämmelser rörande fonden
för fiskerinäringens befrämjande, att låneunderstöd, som utlämnas av
hushållningssällskap eller landsting, må utgöra högst femtontusen kronor;
dels medgiva, att från och med år 1919 tillsvidare ett belopp av
1,100,000 kronor må av Kungl. Maj:t årligen disponeras såsom lån från
ifrågavarande fond;
dels ock till kapitalökning för samma fond för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av...................................................... kronor 150,0U0:—
(bil. 2 sid. 11);
7. Tiickdikiiingslånefonden.
att i avbidan på den proposition angående anslag till kapitalökning
till täckdikningslånefonden för år 1919, som Kungl. Maj:t må komma
att avlåta till riksdagen, för detta ändamål beräkna ett reservationsanslag
av............................................................................ kronor 150,000: —
(bil. 2 sid. 12);
8. Allmänna nyodlingsfonden.
att dels medgiva, att från och med år 1919 tillsvidare ett belopp
av 200,000 kronor må av Kungl. Maj:t årligen disponeras såsom lån
från allmänna nyodlingsfonden;
dels ock till kapitalökning för samma fond för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av...................................................... kronor 130,000: —
(bil. 2 sid. 13);
[86.]
Egnahems
lånefonden.
(Lånemedel.)
[87.]
Fiskerilåne
fondeu.
(Låuemcdel.)
[88.]
THckdiklångs
lånefonden.
(Lånemedel.)
[89.]
Allmänna
nyodlings
fonden.
(Lånemedel.)
20
Utgifter för kapitalökning.
9. Norrländska andelsmejerifonden.
[90.J att såsom kapitalökning till norrländska andelsmejeritonden för år
Norrländ- 1919 anvisa ett reservationsanslag av ........................ kronor 150,000: —-
(bil 2 sid. 13);
fonden.
(Lånemedd.)
10. Lånefonden för landsbygdens elektrifiering.
[91.] att i avbidan på den proposition angående inrättande av en låne
Lånefonden
fond för landsbygdens elektrifiering, som kung!. Magt må komma att
^bygdens" avlåta till riksdagen, såsom kapitalökning för denna fond för år 1919
elektri. beräkna ett reservationsanslag av................................ kronor 1,000,000: —
flering. /py 2 sid. 14);
(Lånemedel.) '' ''
11. - (iödselvärdslånefonden.
[92.] att i avbidan på den proposition angående inrättande av en gödSelvårds
Gödsel-
lånefond, som Kungl. Maj:t må komma att avlåta till riksdagen, såsom
vårdslåne- kapitalökning för denna fond för år 1919 beräkna ett reservationsanslag
JU;, wf.. kronor 1,000,000;.-
(bil. 2 sid. 14).
Föredragande departementschefen hemställde beträffande samtliga
ifrågavarande anslag till statens ovannämnda utlåningsfonder, tillhopa
13,980,000 kronor, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att berörda anslag finge utgå av lånemedel.
Vidare anförde departementschefen:
I. avseende å de medel, som för nu ifrågavarande statsregleringsperiod
böra utgå för
Utgifter för kapitalökning.
21
avbetalning å statsskulden,
hava fullmäktige i riksgäldskontoret i skrivelse den 20 december 1917
meddelat mig, att utbetalningarna under år 1919 för amortering å statsskulden
i enlighet med gällande bestämmelser beräknats till sammanlagt
5,536,200 kronor.
Med anledning härav hemställer jag, att Eders Kuugl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen,
att för år 1919 anvisa ett
belopp av .......................................... kronor 5,536,200: —
att tillhandahållas riksgäldskontoret för avbetalning å
statsskulden.
Härefter yttrade departementschefen, statsrådet Thorsson, angående
avsättning till
statsverkets fond av rusdrycksmedcl,
följande:
I mitt yttrande förut denna dag angående inkomstberäkningen har
jag omnämnt en inkomstpost, vilken å utgiftssidan bör motsvaras av
anslag, avsett att tillföras statsverkets fond av rusdrycksmedel. Berörda
inkomstpost utgöres av rån teavkastningen å 300,000 kronor av statsverkets
fond av rusdrycksmedel, vilken jämlikt bestämmelserna i 4 § av
förordningen den 18 juli 1913 angående statsverkets fond av rusdrycksmedel
skall läggas till fondens kapital.
Då den summa, som skall tillföras fonden, är beroende på storleken
av det belopp, varmed inkomstposten verkligen inflyter, bör anslaget
uppenbarligen erhålla karaktären av förslagsanslag.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
till statsverkets fond av rusdrycksmedel såsom
förslagsanslag anvisa ett belopp av kronor 300,000: —
Vad slutligen angick anslag såsom
förlag till statsverket
erinrade föredragande departementschefen, att Kungl. Maj:t förut denna
dag på föredragning av chefen för lantförsvarsdepartementet (se sid. 317
[93.]
Avbetalning’
å statsskulden.
[94.J
Avsättning
till stats*
verkets fond
av rusdrycksmedel.
[95.]
Förlag till
statsverket.
(Lånemedel.)
22
Utgifter för kapitalökning.
samt särskilt yttrande å sid. 466 i det vid statsverkspropositionen, fjärde
huvudtiteln, fogade utdrag av statsrådsprotokollet över lantförsvarsärenden)
beslutit föreslå riksdagen
att dels av det utav 1915 års riksdag till uppförande av byggnader
för Norrlands ingenjörkår beviljade anslaget, 1,884,000 kronor, för år 1919
såsom reservationsanslag anvisa återstoden ............... kronor 484,000: —
dels av det utav 1916 års riksdag till uppförande av nytt etablissemang
å Järvafältet för Fälttelegrafkåren beviljade anslaget, 1,998,000
kronor, för år 1919 såsom reservationsanslag anvisa
återstoden ....... ...................................................................... kronor 598,000: —
dels för bestridande av uppkommande merkostnader för vissa i samband
med 1914 års härordning beslutade byggnadsföretag vid armén
för år 1919 bevilja ett förslagsanslag av .................. kronor 1,000,000: —
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson hemställde
beträffande samtliga nyssnämnda anslag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att förklara, att samtliga nämnda belopp som för
år 1919 anvisades eller beviljades, tillhopa 2,082,000
kronor, skulle tillsvidare utgå av tillfälliga lånemedel
för att sedermera ersättas av läntförsvarets fond för
byggnader och andra försvarsändamål eller annan fond,
dit köpeskillingarna för nu till lantförsvaret anslagna
fastigheter, vilka med riksdagens samtycke försåldes,
kunde komma att inflyta.
Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade
hans Maj:t Konungen gilla och bifalla.
Vid protokollet:
Teodor Franzén.
Utgifter för kapitalökning.
23
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
till
utgifter för kapitalökning.
Punkt.
Att täckas av
lånemedel.
. Kronor. Kronor.
andra statsinkomster.
Sid.
Statens affärsverksamhet.
A. Postverket.
[1.] Inköp av inventarier................. .
[2.1 Nybyggnad i Göteborg......... 500,000: —
[3.] Om och tillbyggnad i Ystad............. 125,000: —
B. Telegrafverket.
[4.] Utvidgning av stationsbyggnaden i Malmö...... 288,200: —
[5.) Telefonstationsbyggnad i Göteborg.......... 300,000: —
[6.] Tillbyggnad av stationsbyggnaden i Sundsvall..... 100,000: —
[7.] Stationsbyggnad i Strömsund............. 1,500: —
[8.] Ytterligare en telefonstationsbyggnad i Göteborg . . . 100,000: —
[9.] Byggnadstomt i Finspång........ 5,000: —
(10.) Stationsbyggnad i Ange............... 100,000: —
[11.] Utvidgning av telefonstationen i Stockholm...... 265,000: —
[12.] Arbetarbostäder i Göteborg.............. 230,000: —
[13.] Markförvärv för telegrafverkets verkstad i Nynäshamn . 52,200: —
[14 ] Inköp av tomt i Hälsingborg............. 24,000: —
[15.] Anslag till inköp av fastigheter............ 200,000: —
C. Statens järnvägar.
[16.] Ombyggnad av Malmö statsbangård......... 1,000,000: —
[17.] Huvudrangerbangård vid Hallsberg.......... 1,850,000: —
175,000:
24
Utgifter för kapitalökning.
Att täckas av
lånemedel.
andra statsinkomster.
Sid.
Punkt. Kronor.
[18.1 Utvidgning av Västanfors station........... 300,000: —
[19.] Utvidgning av Ockeibo station m. m.......... 140,000: —
[20 ] Ombyggnad av Ljusdals station ........... 250,000: —
[21.] Utvidgning av spårsystemet vid L&ngsele....... 210,000: —
[22.] Nya stationer och mötesplatser............ 443,000: —
[23.] Spåranordningar i anslutning till förefintliga spårsystem 1,820,100: —
[24.] Anläggningar vid kol- och vattenstationer....... 246,000: —
[25.] Avloppsledning vid Järva lokomotivstation...... 140,000: —
[26.] Vatten- och avloppsledningsanläggning vid Kiruna . . 117,000: —
[27.] Speciella anläggningar å bangårdar.......... 25,000: —
[28.] Dubbelspår Norrköping—Mjölby............ 450,000: —
[29.] Dubbelspår Örebro—Hallsberg—Laxå......... 2,350,000: —
[30.] Dubbelspår Aneby—Sandsjö............. 902,700: —
[31.] Dubbelspår Tranås—Aneby och Sandsjö—Sävsjö .... 1,520,000: —
]32.] Dubbelspår Ballingslöv—Hässleholm.......... 400,000: —
[33.] Omläggning av linjen Lindome—Anneberg...... 600,000: —
[34.] Ombyggnad av Bohusbanans viadukt över Säveån . . . 472,000: —
[35.] Ombyggnad av bron över Norsälven å linjen Laxå—
Charlottenberg................... 300,000: —
[36.] Broförbindelse över Dalälven vid Mora........ 250,000: —
[37.] Ombyggnad av statens järnvägars reparationsverkstäder
i Malmö...................... 630,000: —
[38.] Plåtslagarverkstad med smedja vid Notviken..... 537,000: —
[39.] Anläggningar vid huvudverkstäderna i Örebro, Östersund
—Bollnäs och Notviken—Boden........... 127,500; —
[40 ] Sanitära anläggningar vid huvudverkstäderna..... 100,000: —
[41.] Ny lokomotivstation vid Örebro............ 275,000: —
[42.] Ny lokomotivstation vid Järna............ 230,000: —
[43.] Ny lokomotivstation vid Charlottenberg........ 200,000: —
[44.] Nya lokomotivstallar vid Kiruna och Gällivare..... 290,000: —
[45.] Nya och förändrade anläggningar för maskinavdelningens
behov vid Krylbo................. 200,000: —
[46.] Tillbyggnad av och diverse anläggningar vid vissa loko
motivstationer.
.................. 449,000: —
[47.] Driftverkstäder.................... 75,000: —
[48.] Husbyggnader.................... 1,148,900: —
[49.] Skenfria vägkorsningar . . •............. 150,000; —
Kronor.
5.
5.
5.
5.
5.
5.
6.
6.
6.
6.
6.
6.
7.
7.
7.
7.
7.
7.
8.
8.
8.
8.
8.
8.
9.
9.
9.
9.
120,000: —
9.
9.
9.
10.
Utgifter för kapitalökning.
Att täckas av |
||||
lånemedel. |
andra stats-inkomster. |
Sid. |
||
Punkt: |
Kronor. |
Kronor. |
||
[50.] |
Anordningar för ökad upplagsplats för stenkol vid im-porthamnar m. m.................. |
125,000: — |
___ |
10. |
161-] |
Telegraf- och selctionstelefonledningar m. m...... |
440,000: — |
-- |
10. |
[52.] |
Elektriska belysningsanläggningar........... |
154,000: — |
— |
10. |
[53.] |
Växel- och signalsäkerhetsanläggningar........ |
1,000,000: — |
— |
10. |
[54.] |
Elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna — Svartön . . . |
1,000,000: — |
— |
11. |
[55.] |
Okande av trafikkapaciteten å bandelen Kristinehamn— |
400,000: — |
__ |
11. |
[56.] |
Ordnande av brandväsendet vid statens järnvägar . . . |
— |
30,000: - |
11. |
[57.] |
Dispositionsanslag för oförutsedda och mindre arbeten . |
1,000,000: — |
-- |
11. |
[58.] |
Täckande av brist å vissa till nya byggnader och an-läggningar vid statens trafikerade järnvägar beviljade |
1,400,000: — |
11. |
|
[69.] |
Statsbanan Sveg—Brunflo ..... . . , . . |
1,073,000: — |
— |
11. |
160.1 |
Statsbanan Sveg—Hede............ |
— |
1,200,000: — |
12. |
161.] |
Inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare...... |
3,900,000: — |
— |
12. |
162.1 |
Statsbanan Forsmo—Kloting............ |
1,950,000: — |
— |
12. |
[63.] |
Statsbanan Hällnäs—Stensele.......... |
375,000: — |
— |
12. |
[64.] |
Statsbanan Umeå — Holmsund.....•....... |
185,000; — |
— |
12. |
[65.] |
Statsbanan Dagarn—Hultebo..... |
52,000: - |
— |
12. |
[66.] |
Förvärvande för svenska statens räkning av Orsa—Svegs |
_ |
13. |
(67.]
[68.]
[69.]
(69,]
Markförvärv . . .
Rullande materiell
Nya inventarier . .
Ökat förlag ....
400,000
15,100,000
2,100,000: ■
3,000,000: -
13.
13.
13.
13.
D. Statens vattenfallsverk.
[70.] Ombyggnaden av Södertälje kanal.......... 1,700,000: —
[71.] Tredje utbyggnaden av Trollhätte kraftstation .... 1,200,000: —
[72.] Kraftstation vid Lilla Edet.............. 2,550,000:_
173.] Andra utbyggnaden av Porjus kraftstation...... 500,000:_
[74.] Anläggningar för ytterligare kraftuttagning i Lule älv . 1,500,000: —
176.] Tredje utbyggnaden av Västerås’ ångkraftstation . . . 1,000,000: —
[76.] Ökning av förlagskapitalet för anskaffande av bränsle för
Västerås’ ångkraftstation.............. _.
[77.] Ytterligare utbyggnad av staten tillhörig vattenkraft och
utförande av sjöregleringar............. 1,000,000:_
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft.
250,000: -
13.
13
14.
14.
14.
14.
14.
14.
26
Utgifter för kapitalökning.
Att täckas av
Punkt. |
lånemedel. Kronor. |
andra stats-inkomster. Kronor. |
Sid''. |
|
[78.] |
Inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av |
2,000,000: — |
-— |
15. |
[79.] |
Vattenfallsstyrelsens inträde i Mörrumsströms reglerings-förening...................... |
3,500: - |
— |
15-. |
[80.1 |
Distributionsanläggningar för statens kraftverk- .... |
3,000,000:- |
15. |
|
[81.] |
E. Statens domäners fond. Anordnande av jägmästarbostäder........... |
102,000: - |
15-. |
Statens utlåningsfonder.
[821 Allmänna jämvägslånefonden....... 1,500,000: —
[83.] Fonden för bibanor i vissa delar av riket...... 2,000,000: —
[84.] Odlingslånefonden........... 500,000: —
[85.] Torvindustrilånefonden''.......... 1,000,000; —
[86.] Egnabemslånefonden................. 6,400,000: —
[87.] Fiskeritånefonden................... 150,000: —
[88.] Täckdikningslånefonden................ 150,000: —
[89 ] Allmänna nyodlingsfonden.............. 130,000: —
[90.] Norrländska andelsmejerifondén..... 150,000: —
[91.] Lånefonden för landsbygdens elektrifiering...... 1,000,000: —
[92] Gödselvårdslånefonden........ 1,000,000: —
18,
18.
18.
18.
19.
19.
19:
19.
20:
20.
20.
[93] Avbetalning å statsskulden
5,536,200: —
21.
[94 ] Statsverkets fond av rusdrycksmedel.
300,000: -
21.
[95.]
Förlag till statsverket..... 2,082,000: —
22.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 191 Sv
Utgifter för kapitalökning: bil. 1
Bil. 1.
Utgifter för kapitalökning.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anmälde frågan
om de anslag för kapitalökning, som ansetts erforderliga för år 1919
för de till civildepartementet hörande affärsdrivande verk och utlåningsfonder.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
1
2
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Postverket.
1. Inköp av inventarier.
För inköp av inventarier för postverkets behov har riksdagen anInköp
av visat 300,000 kronor för år 1915 samt 350,000 kronor för vart och ett
inventarier. av åren 1916 — 1918.
I skrivelse den 24 september 1917 med förslag i fråga om anslag
till kapitalökning för år 1919 har generalpoststyrelsen beträffande anslagsbehovet
för ifrågavarande ändamål till en början anfört följande.
Anslaget till inköp av inventarier för år 1916 hade till fullo åtgått.
Ej heller för år 1917 torde någon besparing å detsamma kunna
ske. Till dagen för styrelsens föreliggande skrivelse hade å anslaget
för sistnämnda år tagits i anspråk omkring 310,000 kronor. Den starka
stegring, som under de senare åren, eller alltsedan världskriget utbröt,
gjort sig gällande i fråga om priserna å i det närmaste alla slags förnödenheter,
hade, såsom styrelsen redan framhållit vid avgivande av förslag
i fråga om anslag till utgifter för kapitalökning för år 1918, i hög
grad inverkat jämväl å anskaffningen av för postverket erforderliga inventarier.
Såsom eu följd härav hade styrelsen under de senaste åren —
för att kunna hålla utgifterna inom ramen för medgivna anslagsbelopp —
sett sig nödsakad begränsa anskaffningen av inventarier i samma mån
som priskurvan visat stegring. Åven med iakttagande av all den sparsamhet,
som nu rådande förhållanden påbjöde, hade styrelsen därför,
för att bliva i tillfälle anskaffa sådana inventarier, som oundgängligen
krävdes för verkets fortsatta utveckling och rationella skötsel och som
vore ägnade att åstadkomma besparing i utgifterna under andra titlar,
ansett sig icke nu kunna ifrågasätta lägre anslagsbelopp, än som medgivits
under de senaste åren.
Såsom stöd härför har styrelsen vidare anfört följande:
»År från år återkommer anskaffning av vissa inventarier, som betinga större
kostnader, såsom blankettskåp, brevlådor av alla slag, brewäskor och postväskor
av olika typer, kassaförvaringsrum (kassaskåp, kassakistor och kassalådor), linoleummattor,
plomberingstänger, skyltar av alla slag, transportåkdon, velocipeder,
vågar och vikter m. m.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
3
Geueralpoststyrelsen bär tidigare framhållit, hurusom styrelsen strävat efter
att med tillhjälp av maskinella anordningar underlätta postarbetet, spara den
mänskliga arbetskraften och härigenom utvinna ett för staten i ekonomiskt avseende
fördelaktigt resultat. Sålunda hava för ett flertal av de större postkontoren
anskaffats elektriska stämplingsmaskiner och kombinerade additions- och
skrivmaskiner, varjämte till underlättande av transporterna i jämförelsevis stor
utsträckning inom postlokalerna inmonterats elektriska transportörer för brev-,
paket- och tidningspost. Dessa transportörer tillverkas i allmänhet å postverkets
verkstad, som även, enligt vad styrelsen har anledning förutsätta, skall bliva i
tillfälle leverera för postanstalterna erforderliga elektriska stämplingsmaskiner,
vilka hittills måst införskrivas från utlandet.
I den mån poströrelsen stegras, måste styrelsen alltjämt ombesörja anskaffning
i erforderlig utsträckning av hjälpmedel av nu nämnda slag, vilka visserligen
draga betydande kostnader, men som å andra sidan visat sig vara i hög grad
arbetsbesparande och i många fall oersättliga med hänsyn till den genom deras
användande uppstående tidsvinsten, som är av stor vikt både för postverket och
den korresponderande allmänheten.
För att möta utvecklingens krav måste styrelsen beräkna, att ytterligare
automobiler för bestridande av posttransporter kunna behöva anskaffas under
år 1919.
För nya och utvidgade postlokaler anskaffas varje år möbler och inventarier
i stället för sådana, som ej med fördel kunna repareras utan måste
kasseras.
För närvarande äro 250 frimärksautomater å olika platser i landet i bruk.
Ett lika stort antal befinner sig under tillverkning å postverkets verkstad. Utom
dessa 500 automater torde ett ytterligare antal dylika komma att under år 1919
tillverkas å verkstaden.
Under år 1917 hava postverkets tryckeri och bokbinderi överflyttats till
Stockholm och i samband därmed betydligt utvidgats, varom lämnats närmare
redogörelse i styrelsens förslag till utgiftsstater för år 1919. Kostnaden för tryckpressar
och maskiner, som behöva anskaffas för den vidare utvecklingen av dessa
affärsföretag, ävensom för eventuellt erforderliga ytterligare maskiner för verkstaden
skola likvideras av anslaget till inköp av inventarier och måste beräknas
uppgå till ej oväsentliga belopp.»
I fråga om postverkets verkstad har en närmare redogörelse blivit
lämnad, bland annat, i det vid Kungl. Maj:ts proposition den 13 januari
1917, nr 2, angående fastställande av postverkets stat för driftkostnader
år 1918 m. in., fogade statsrådsprotokollet över civilärenden. I sin
förevarande skrivelse anser sig generalpoststyrelsen böra lämna en kortfattad
översikt över verkstadsrörelsens utveckling under de år verksamheten
pågått och anför härom följande:
»Från att till en början med ett fåtal mekaniska arbetare hava ombesörjt
mindre reparationer och dylikt, yerkställas numera genom verkstadens försorg i
jämförelsevis stor utsträckning mekaniska, bleckslageri-, måleri- och enklare
snickeriarbeten, varjämte nyanläggningar och reparationer av elektriska belysnings-
och kraftledningar jämväl utföras av verkstaden. Arbeten av sistnämnda
4
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
slag Lava verkställts icke endast inom alla postlokaler i Stockholm, utan har
styrelsen funnit det ekonomiskt fördelaktigt att jämväl själv ombestyra dylika
arbeten å andra orter. Sålunda har postverkets verkstad under senaste tiden
utfört de elektriska belysningsanläggningarna i de nya posthusen i Kristianstad,
Uddevalla och Linköping — å sistnämnda ort pågå arbetena för närvarande —
varjämte verkstaden verkställt flera av de elektriska anläggningarna i den nya
tillbyggnaden till centralposthuset i Stockholm.
Följande sammanställning må lämnas över rörelsen m. m. å postverkets
verkstad.
Å r. - |
Värdet av |
Omkostnader |
Postverket |
Antal arbetare 31/is. |
|||
Kr. |
öre. |
Kr. |
öre. |
Kr. |
öre. |
||
Den >/s 1914 ................................... |
- |
4 |
|||||
1914 (Vs—’Vu) ................................... |
29,364 |
71 |
19,152 |
73 |
10,211 |
98 |
16 |
| 1915 ................................................... |
77,086 |
78 |
55,013 |
21 |
22,073 |
57 |
23 |
1916 ................................................ |
111,741 |
19 |
73,790 |
43 |
37,950 |
76 |
34 |
För närvarande äro 37 man, inberäknat verkmästaren, anställda å verkstaden.
Såsom framgår av ovanstående, företer verkstadsrörelsen en jämn utveckling.
Därest icke stora svårigheter förefunnits att särskilt under senare tiden anskaffa
vissa slag av materialier, torde omfattningen av de arbeten, som uppdragits åt
verkstaden, kunnat vara än större.
Yärdet av verkställda arbeten, som äro att hänföra till anskaffning av inventarier,
har utgjort under
år 1914 ............................. kronor 16,737
* 1915 ............................. » 44,083
» 1916 .............................. » 52,673.
Av de inventarier, som erfordras för postverket, tillverkas numera å verkstaden
bland annat följande: brevlådor av alla slag och insatsställ för brevlådor,
brevhissar för elektrisk kraft, dokumentslådor, frimärksautomater, frimärks- och
Eenninglådor, korsbandslådor, perrongvagnar, sigill, transportörer för elektrisk
raft m. m.
Sedan för verkstadens räkning i källarvåningen i den nya tillbyggnaden till
centralposthuset i Stockholm numera inretts en smedja och ett rum för betsning
av metaller och för lutning, beräknas verkstaden kunna åtaga sig tillverkning och
reparationer av inventarier i än större utsträckning än hittills.
Då verkstadsrörelsen visat ett gott resultat, är det styrelsens avsikt att fortsätta
på den sålunda inslagna vägen och att söka i den omfattning, som befinnes
5
Utgifter för kapitalökning: bil. I
lämplig och för staten ur ekonomisk synpunkt fördelaktig, genom egen försorg M j
anskaffa erforderliga inventarier.» L
Beträffande anslagsbehovet anför styrelsen slutligen följande:
»För år 1919 skulle enligt av postdirektionerna verkställda beräkningar för
distrikts- och lokalförvaltningarnas behov erfordras 87,000 kronor för de inventarieinköp,
som verkställas av postdirektionerna. De belopp, som för angivna
ändamål beräknats av postdirektionerna, hava under de senare åren visat en allt
, lägre siffra, beroende därpå att styrelsen dels mer och mer centraliserat inköpen
ocli dels, såsom nämnts, blivit i tillfälle att å postverkets verkstad tillverka vissa
inventarier.
Ehuru styrelsen härigenom söker hålla kostnaderna tillbaka, har styrelsen
av skäl, som ovan anförts, och särskilt med hänsyn till de med den stegrade
poströrelsen alltjämt växande kraven å förnödenheter, som hänföras till inventarier,
ansett sig icke våga föreslå, att anslaget för inventarieinköp för år 1919
fastställes till lägre belopp än som medgivits för åren 1916—1918 eller 350,000
kronor.
Då det alltid och särskilt under nu rådande förhållanden är förenat med
stor svårighet att längre tid i förväg någorlunda exakt beräkua uppkommande
behov av inventarier och då läget under år 1919 kan bliva sådant, att postverket
för att säkerställa driften kan se sig nödsakat att göra större inköp än under
vanliga förhållanden skulle hava ägt rum, torde Kung! Maj:t, liksom föregående
år, förbehållas rätt att förskottsvis redan under år 1918 av tillgängliga medel
disponera hälften av anslaget eller 175,000 kronor.»
Under åberopande av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för inköp av
inventarier för postverkets behov för år 1919 anvisa ett anslag av
350,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under
år 1918 av tillgängliga medel utanordna 175,000 kronor.
Poströrelsens alltjämt fortgående utveckling har självfallet medfört Departementsen
avsevärd stegring av postverkets behov av inventarier. Oaktat chefengeneralpoststyrelsens
strävan att genom centralisation av postverkets
upphandling samt genom utvidgning av dess verkstad nedbringa kostnaden
för inventariernas anskaffning torde därför denna kostnad allt
fortfarande komma att uppgå till betydande belopp. Särskilt bidrager
härtill nödvändigheten av att i allt större omfattning för arbetets underlättande
anlita dyrbara mekaniska hjälpmedel. Av generalpoststyrelsens
utredning i ämnet synes jämväl framgå, att en nedsättning i
det av styrelsen för ifrågavarande ändamål begärda anslagsbeloppet
icke kan ske utan verkliga olägenheter för poströrelsen. Jag finner
. mig därför böra tillstyrka framställning till riksdagen om anvisande
för inköp av inventarier av särskilda anslag å 175,000 kronor dels å
tilläggsstat för år 1918 och dels å 1919 års stat.
6
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Att för närvarande med anspråk på tillförlitlighet angiva, huru anslagen
böra fördelas mellan de särskilda med desamma avsedda ändamålen,
torde icke låta sig göra.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Magt måtte föreslå riksdagen
att för inköp av inventarier för postverkets behov
för år 1919 anvisa ett, reservationsanslag av 175,000
kronor.
Inköp och bebyggande av fastigheter.
2. Postliusbyggnäd i Göteborg.
[2.] 1914 års senare riksdag har dels medgivit, att för postverkets
Posthus- räkning finge inköpas ett område av 5,583,1 kvadratmeter av tomten
Götfbor * nr 67 ^ i Göteborgs stads tolvte rote för en köpeskilling, ej över°
°rg'' stigande 711,304 kronor 31 öre, dels ock för inköp av sagda område
för år 1915 anvisat ett anslag av 250,000 kronor.
I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade
därefter 1915 års riksdag för gäldande av eu del av nämnda köpeskilling
för år 1916 ett belopp av 200,000 kronor.
Sedan fastigheten tillträtts den 1 oktober 1915, har 1916 års riksdag
för gäldande av återstoden av köpeskillingen samt för påbörjande av
uppförandet å fastigheten av ett nytt centralposthus för år 1917 anvisat
ett anslag av 860,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att därav förskottsvis
redan under år 1916 av tillgängliga medel utanordna 150,000
kronor.
Genom nådigt brev den 24 november 1916 bemyndigade Kungl.
Maj:t därefter generalpoststyrelsen att låta uppföra det beslutade centralpostliuset
i huvudsaklig enlighet med av arkitekten Ernst Torulf uppgjorda
ritningar med vissa däri föreskrivna ändringar; och bar sedermera
för byggnadsföretagets fortsättande av riksdagen för år 1918
anvisats ett reservationsanslag av 700,000 kronor med rätt för Kungl.
Maj:t att redan under år 1917 förskottsvis av tillgängliga medel utanordna
beloppet.
I sin förenämnda skrivelse den 24 september 1917 har generalpoststyrelsen
hemställt om ytterligare anslag för fortsättande av arbetena
med uppförandet av centralposthuset i Göteborg.
7
Utgifter för kapitalökning: bil. I.
Styrelsen anför därvid till en början följande:
»Sedan generalpoststyrelsen i november 1916 erhålligt nådigt bemyndigande
att påbörda uppförandet av central]>osthuset i fråga, lät generalpoststyrelsen
genom offentlig kungörelse i slutet av år 1916 infordra anbud å nedrivning av
de å tomten befintliga äldre byggnaderna. Det lägsta av de inkomna antagliga
anbuden, van jämväl innefattades åtagande att kring tomten uppföra ett skyddsplank,
slutade å en summa av 12,850 kronor. Ifivningsarbetet avslutades i april
månad 1917. 1
Omedelbart efter rivningsarbetets påbörjande i januari 1917 gick generalpoststyrelsen
i författning om utbjudande å entreprenad av grundläggningsarbetena
för centralposthuset. Jämsides härmed företog generalpoststyrelsen åtgärder
i syfte att så vitt möjligt nedbringa kostnaderna för entreprenadarbetena,
hör erhållande av eu bekväm och snabb transportled till byggnadsplatsen, varigenom
otvivelaktigt störa fördelar skulle kunna utvinnas, lät styrelsen sålunda
för en kostnad av cirka 6,500 kronor framdraga ett stickspår från statens järnvägar
till postlrastomten. Underhandlingar inleddes med statens järnvägar om
övertagande av å tomten befintliga, överflödiga schaktningsmassor, varvid det
vore avsett, att större delen av dessa schaktningsmassor skulle komma till användning
vid järnvägsbyggnader i Göteborgs stads närhet. Även lät generalpoststyrelsen
upphandla cirka 7,000 pålar för grundläggningen, av vilka mer än 3,000
levereras från statens skogar.
Kostnaden för dessa sistnämnda uppgår till omkring 200,000 kronor och
kostnaden för de från enskilda inköpta pålar till omkring 165,000 kronor.
De i maj månad 1917 inkomna anbuden å grundläggningsentreprenaden visade
sig dock allt för höga och förkastades på den grund av styrelsen. Samtliga
grundläggnings; it b e fena, innefattande schaktning, pålning och betongöverbyggnad,
beräknades enligt det i september 1915 uppgjorda kostnadsförslag^ komma att
diaga en kostnad, inklusive påtår, av cirka 496,000 kronor. Det lägsta avgivna
anbudet — exklusive pålar — slutade emellertid på en summa av 1,035,000
kronor. Visserligen hava såväl arbets- som materialprisen under nuvarande
av kristiden framkallade förhallanden stigit oerhört, men generalpoststyrelsen
ansåg dock, att även med hänsyn härtill den fordrade ersättningen för
arbetena i fråga måste anses alltför liog. På grund härav och då det syntes
styrelsen möjligt att genom en uppdelning av grundläggningsarbetena erhålla
förmånligare anbud, utbjöd generalpoststyrelsen i augusti 1917 å entreprenad
allenast palnings- och schaktningsarbetena. De härå inkomna anbuden äro visserligen
höga, men dock ej obetydligt lägre än tidigare erbjudanden. Anbudssummorna
vaxla mellan 240,000 och 369,000 kronor.»
Generalpoststyrelsen erinrar härefter, att ifrågavarande byggnadsföretag
enligt den ursprungliga planen beräknats draga en tid av 3 år
med^ det erforderliga anslagsbeloppets fördelande lika på vart och ett
av åren 1916—1918. På grund av mellankommande oförutsedda omständigheter,
vållade av kristiden, både byggnadsföretaget emellertid
blivit avsevärt fördröjt, och vore det därför, yttrar styrelsen vidare,
med hänsyn till den alltjämt stegrade posttrafiken i Göteborg av synnerlig
vikt, att arbetena med posthusets grundläggning och uppfö
-
8
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[2.] rande bedreves med all möjlig skyndsamhet. Styrelsen funne vid sådant
förhållande angeläget, att erforderliga medel därför ställdes till styrelsens
förfogande för såväl år 1918 som år 1919. För arbetets rationella
bedrivande borde enligt styrelsens mening för sistnämnda år anvisas
ett belopp av 1,000,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att.i
fall av behov utav tillgängliga medel redan under år 1918 förskottsvis
utanordna halva summan.
oartements- Till en början må erinras, att byggnadskostnaderna för centralchefen.
posthuset i Göteborg ursprungligen beräknades till 2,670,000 kronor,
vilken kostnad genom vissa förenklingar och förändringar i avseende
å byggnaden nedbringades till 2,400,000 kronor, motsvarande 26 å 27
kronor per kubikmeter. I skrivelse den 28 september 191o meddelade
generalpoststyrelsen emellertid, att anledning förelåge . förmoda, att
byggnadskostnaderna till följd av den inträdda prisstegringen å byggnadsmaterialier
skulle komma att uppgå till avsevärt högre belopp,
förslagsvis uppskattat till 2,900,000 kronor, eller omkring 32 kronor
per kubikmeter. _
Efter det sistnämnda beräkning gjordes, hava arbets- och materialprisen
undergått ytterligare höjning. Det torde med hänsyn härtill
vara synnerligen ovisst, huruvida byggnadskostnaderna komma att stanna
vid det av generalpoststyrelsen senast beräknade beloppet. Jag ber i
detta sammanhang få nämna, att telegrafstyrelsen i sitt förslag till anslag
för kapitalökning för år 1919 ansett sig beträffande nya byggnader
böra i allmänhet räkna med en byggnadskostnad av 40 kronor per kubik
-
De av riksdagen för ifrågavarande byggnadsföretag hittills anvisade
medlen uppgå till sammanlagt 1,298,695 kronor 69 öre. Härutöver
hemställer nu generalpoststyrelsen om ett ytterligare anslag av 1,000,000
kronor, därav hälften skulle kunna vid behov ställas till styrelsens förfogande
under år 1918 samt återstoden skulle utgå under år 1919.
Mot generalpoststyrelsens förslag i föreliggande del har jag icke
funnit anledning till erinran. Till det för år 1918 erforderliga beloppqt
torde jag i annat sammanhang få återkomma. Jag hemställer alltså,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för fortsättande av uppförandet å det för postverkets
räkning inköpta område om 5,583,1 kvadratmeter
av tomten nr 67 A i Göteborgs stads tolfte rote
av ett centralposthus för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 500,000 kronor.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
9
3. Om- och tillbyggnad av postliusbyggnaden i Ystad.
År 1852 inköptes för postverkets räkning en vid Stora Torget och
Stora Norrgatan i Ystad belägen tomt, betecknad med nr 285 b och
286 i kvarteret Kristina, jämte därå befintlig byggnad. I nämnda
byggnad, som är uppförd i två våningar och senast under åren 1910—
1911 undergått en del omändringar, äro för närvarande inrymda i bottenvåningen
lokaler för postverket och i övre våningen lokaler för telegrafverket.
1 skrivelse den 24 november 1917 bar nu generalpoststyrelsen gjort
framställning om anvisande av medel för om- och tillbyggnad av ifrågavarande
posthusbyggnad.
Generalpoststyrelsen bar därvid till en början anfört följande.
Under april månad 1917 både telegrafstyrelsen anmält, att de för
telegrafstationens i Ystad räkning inom ifrågavarande posthusbyggnad
upplåtna lokalerna på grund av telefonnätets i Ystad snabba tillväxt snart
kornme att bliva otillräckliga för sitt ändamål, varjämte telegrafstyrelsen
ifrågasatt, huruvida ytterligare utrymme kunde beredas telegrafstationen
inom nämnda posthus, eventuellt genom detsammas till- eller påbyggnad.
Jämväl för postkontoret vore lokaltillökning önskvärd, om än
icke behovet i-detta hänseende för postkontorets vidkommande vore så
trängande som det torde vara för telegrafstationen. Då möjlighet att
tillgodose behovet av lokalutvidgningar inom byggnaden i dess nuvarande
skick icke vore för handen, hade generalpoststyrelsen låtit utarbeta
förslag till om- och tillbyggnad.
Telegrafstyrelsen, som satts i tillfälle att yttra sig över berörda
förslag, har i skrivelse till generalpoststyrelsen den 28 september 1917
i detta ämne anfört följande:
Den för telegrafverkets station i Ystad för närvarande disponerade lokalen,
vilken icke kunde utvidgas inom den nuvarande byggnaden, vore redan nu behäftad
med vissa olägenheter, vilka den snabba utvecklingen av telefonväsendet medfört.
Sålunda hade för den nya kassaexpedition, som måst inrättas under år 1916,
icke kunnat beredas annat utrymme än ett litet rum, avskilt från stationsföreståndarens
rum genom två halvtrappor samt ett rum och två tamburer. Med det
intima samarbete, som måste äga rum mellan stationsföreståndaren och denna
avdelning, vore detta en stor olägenhet. Dessutom vore kassaexpeditionen för
liten att däri inrymma remsexpeditionen, som i Ystad krävde stort utrymme
och som hälst borde ligga i omedelbar närhet till kassaexpeditionen. Även
i flera andra hänseenden lämnade lokalförhållandena åtskilligt övrigt att önska.
Sålunda saknades utrymme för arkiv, varjämte telegrafavdelningen saknade toalett
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 2
[3.]
Om- och
tillbyggnad
av posthusbyggnaden
i Ystad.
[3.]
10 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
och kapprum. • Det avgörande för behovet av ökat lokalutrymme vore dock telefonväsendets
snabba tillväxt.
Utvecklingen av telegrafverkets telefonnät i Ystad under de senaste tio åren
framginge av följande översikt.
Yid slutet |
av |
år |
1907 |
funnos.............. |
............ 939 apparater |
|
» » |
» |
» |
1908 |
» .............. |
............. 1,086 |
» |
» » |
» |
» |
1909 |
» .............. |
............. 1,321 |
|
» » |
» |
» |
1910 |
» .............. |
............. 1,519 |
» |
» » |
» |
» |
1911 |
» .............. |
............. 1,716 |
» |
» » |
» |
» |
1912 |
» .............. |
............. 1,927 |
» |
» » |
» |
» |
1913 |
» .............. |
............. 2,127 |
|
» » |
» |
» |
1914 |
» .............. |
............. 2.307 |
» |
» » |
» |
» |
1915 |
» .............. |
............. 2,480 |
» |
» » |
» |
1916 |
» .............. |
............. 2,690 |
» |
De under samma tidsperiod vid stationen influtna telefoninkomsterna hade
utgjort:
år 1907 ....................... 89,922: 77 kronor
» 1908 ........................ 106,036:11 »
» 1909 ........................ 116,095:03 »
» 1910 ........................ 136,368: 87 »
» 1911 ........................ 155,623: 81 »
> 1912 ....................... 177,881: 80 »
» 1913 ........................ 196,694: 52
» 1914 ........................ 214,847: 31 »
» 1915 ........................ 245,190: 08 »
» 1916 ........................ 266,151: 06 »
Såsom av dessa siffror framginge, hade telefonväsendet i Ystad under de
senaste åren kraftigt utvecklats. Den interurbana telefontrafiken beräknades icke
kunna utan stora svårigheter betjänas i den nuvarande lokalen mera än ett par
år framåt, och utrymmet för den lokala telefonexpeditionen beräknades vara tillräcklig
endast för en tid av högst tre ä fyra år. Det vore därför synnerligen
nödvändigt, att med det snaraste beslut fattades om beredande av större lokal
för stationen. Ehuru genom det ifrågavarande förslaget till om- och tillbyggnad
av posthuset icke alla fördelar stode att vinna, som skulle kunna erhållas genom
uppförande av en ny stationsbyggnad, lämpad för ändamålet, ansåge dock telegrafstyrelsen,
att så stora ekonomiska fördelar bereddes statsverket genom antagande
av detta förslag, att något annat nu ej lämpligen kunde ifrågakomma.
På grund av det anförda hemställde telegrafstyrelsen, att generalpoststyrelsen
ville föranstalta därom,.att detta förslag snarast möjligt måtte genomföras.
För egen del har generalpoststyrelsen anfört följande:
»Före år 1910 voro till postmästaren i Ystad uthyrda dels två rum inom
bottenvåningen av ifrågavarande posthus dels ock en bostadsvåning en trappa upp
ävensom något utrymme å vinden. Under åren 1910 och 1911 utfördes en del
ändrings- och reparationsarbeten, varvid postkontorets lokal tillökades med de
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
11
två nyss nämnda rummen i bottenvåningen samt genom vissa ändringar av
vestibul och ingång, under det att telegrafstationens lokaler ökades med bostadsvåningen
en trappa upp. De utvidgade lokalerna togos i anspråk under loppet
av år 1911.
Sedan dess bär poströrelsen i Ystad ökats avsevärt, såsom närmare belyses
av efterföljande sammanställning.
ökning sedan 1911. |
||||
1911. |
1916. |
|||
Absolut. |
Relativ %■ |
|||
Uppbörd ..................... Inlämnade försändelser, |
114,538 kr. |
128,507 kr. |
13,969 kr. |
12,19 |
alla slag ................. Postabonnerade tidningar, |
2,666,236 st. |
3,773,638 st. |
1,107,402 st. |
41,53 |
nr. exemplar............... |
1,920,880 » |
3,003,260 » |
1,082,380 » |
56,03 |
Assurerade försändelser... |
8,684 » |
12,244 » |
3,560 » |
40,99 |
ransbelopp ................ |
7,949,765 kr. |
12,902,806 kr. |
4,953,041 kr. |
62,30 |
Oassurerade paket ......... |
8,324 st. |
11,540 st. |
3,216 st. |
38,63 |
Postanvisningar ............ Dessas sammanlagda be- |
48,269 |
61,524 » |
13,255 » |
27,46 |
lopp ........................ |
1,799,029 kr. |
2,766,205 kr. |
967,176 kr.. |
53,75 |
Givetvis voro postkontorets utökade lokaler, då de under 1911 togos i bruk,
fullt tillräckliga med avseende å rörelsens dåvarande storlek, men med hänsyn
till den alltjämt fortgående trafikökningen, i vilken under de närmast kommande
åren ingen avmattning är att förutse, är det uppenbart, att det för postkontorets
vidkommande är önskvärt, att lokalerna i tid utvidgas, och att denna utökning
vidtages till sådan omfattning, att de bliva tillräckliga jämväl för den större posttrafik,
som efter hand skall där avvecklas.
Därest telegrafstationen utflyttade från posthuset — vare sig att för telegrafstationens
räkning förhyrdes lokal hos enskild husägare, en utväg, som väl
knappast ens torde böra upptagas till prövning, eller att för dess behov uppfördes
en särskild telegraf- och telefonbyggning — behövdes naturligen icke för
postkontorets del nu ifrågasättas någon till- eller ombyggnad. Generalpoststyrelsen
är emellertid fullständigt ense med telegrafstyrelsen därom, att så
stora ekonomiska fördelar beredas statsverket genom att de nu förevarande lokalfrågorna
lösas på så sätt, att det nuvarande post- och telegrafhuset på lämpligt
sätt om- och tillbygges, att något annat nu ej lämpligen kan ifrågasättas.
Den nuvarande posthustomten är synnerligen väl belägen och erbjuder tillräckligt
utrymme för en tillbyggnad nog stor att för avsevärd tid framåt tillgodose
de båda verkens lokalbehov.»
12
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Med sin skrivelse bär generalpoststyrelsen tillika överlämnat av
arkitektfirman Ewe & Melin i Malmö uppgjorda ritningar och kostnadsförslag
till det ifrågasatta byggnadsföretaget. Nämnda kostnadsförslag
slutar å ett belopp av 145,000 kronor, därav beräknats för om- och
tillbyggnadsarbetet 109,194 kronor, för värmeledningar, vatten-, gasocb
avloppsledningar, elektriska ljusledningar samt ringledningar 22,500
kronor och för ritningar m. m., tillsyn och oförutsedda utgifter 13,306
kronor.
Beträffande de sålunda beräknade byggnadskostnaderna har generalpoststyrelsen
i sin föreliggande skrivelse anfört:
»Då det syntes generalpoststyrelsen tveksamt, huruvida icke det uppgjorda
kostnadsförslagét kunde komma att avsevärt överskridas vid den tid, då om- och
tillbyggnaden skulle komma till utförande, förfrågade sig generalpoststyrelsen
hos förenämnda arkitektfirma, efter vilka material- och arbetspriser beräkningarna
skett, ävensom vilka jämkningar borde göras i dessa med hänsyn därtill, att
byggnadsföretaget icke kunde igångsättas omedelbart. Till svar härå har firman
den 2 november 1917 avgivit ett tillägg till kostnadsberäkningarna.
Med beräkning, att de i det första kostnadsförslagét upptagna prisen för
byggnadsarbeten skulle gälla till 1917 års utgång samt att kostnaderna för gas-,
vatten-, värme-, elektriska och dylika anordningar skulle ökas med 7,000 kronor,
komme kostnadsberäkningarna per den 1 januari 1918 att sluta å 152,000 kronor.
Under antagande att entreprenadkontrakt om byggnadens uppförande ävensom
om densammas fasta inredning i dess helhet kunna avslutas under början
av senare halvåret 1918 samt arbetena då oförtövat påbörjas och fullföljas med
största möjliga skyndsamhet, synes slutsumman för om- och tillbyggnaden, med
hänsyn till vad arkitektfirman i nyssnämnda tillägg till kostnadsberäkningarna
anfört, icke kunna sättas lägre än till omkring 225,000 kronor. En sådan ordning
för byggnadsföretagets bedrivande synes kunna ernås, därest riksdagen medgiver,
att den summa, som kan komma att för ändamålet anvisas, må redan
under år 1918 av tillgängliga medel förskottsvis utanordnas.»
G-eneralpoststyrelsen bar slutligen framhållit, att frågan om tillgodoseende
av särskilt telegrafstationens i Ystad behov av ökat lokalutrymme
vore av särdeles brådskande natur och att det sätt för beredande
av samtliga lokalutvidgningar, som av styrelsen satts ifråga,
under för banden varande förhållanden syntes vara det för statsverket
ekonomiskt mest fördelaktiga. I anseende härtill samt då
kostnaderna måste beräknas avsevärt stegrade ju senare om- och tillbyggnaden
komme till utförande, bar generalpoststyrelsen hemställt,
att ett belopp av 225,000 kronor måtte för ifrågavarande ändamål
ställas till styrelsens förfogande under år 1918.
Den å ifrågavarande tomt uppförda byggnaden sträcker sig utefter
tomtens västra gräns mot Stora Norrgatan samt utefter större delen av
13
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
dess södra gräns mot Stora Torget. Enligt generalpoststyrelsens föreliggande
förslag skulle posthuset tillbyggas på sådant sätt, att detsamma
komme att genom två flyglar i såväl norr som söder sträcka sig fram
till tomtens östra gräns. Den nya delen av byggnaden skulle delvis
uppföras med en tredje våning, avsedd för telegrafverkets behov. I
övrigt skulle såsom hittills bottenvåningen disponeras av postverket
och våningen eu trappa upp av telegrafverket. Förslaget omfattar
jämväl en del omändringar av de nuvarande lokalerna.
På grund av telefonväsendets alltjämt fortgående snabba utveckling
kan det med säkerhet beräknas, att de av telegrafverket för närvarande
disponerade lokalerna i posthusbyggnaden inom den närmaste tiden
komma att bliva otillräckliga för telefontrafikens nöjaktiga betjänande.
Jämväl för postverkets del föreligger behov av ökat lokalutrymme,
ehuru detta behov icke är av så trängande beskaffenhet som vad angår
telegrafverket. Då någon möjlighet till utvidgning av lokalerna inom
den nuvarande posthusbyggnaden icke föreligger samt det under för
handen varande omständigheter icke torde böra ifrågasättas att för
telegrafverkets räkning förvärva egen fastighet, synes därför en tillbygg119^
nödvändig för tillgodoseende av ifrågavarande verks behov av
ökade lokal utrym men. Mot det av generalpoststyrelsen i sådant hänseende
framlagda förslaget har jag för min del icke något att erinra.
Kostnaderna för det ifrågasatta byggnadsföretaget hava av styrelsen
beräknats till 225,000 kronor under förutsättning, att beslut i ämnet
kommer att fattas så tidigt, att entreprenadkontrakt angående arbetenas
utförande kunna avslutas redan under år 1918. Huruvida de sålunda
uppgjorda kostnadsberäkningarna komma att visa sig hållbara, torde
för närvarande icke kunna med säkerhet avgöras.
Därest den föreslagna tillbyggnaden skall kunna fullbordas till den
tidpunkt, då densamma kan beräknas bliva för sitt ändamål erforderlig,
torde byggnadsarbetena böra påbörjas redan under år 1918. Däremot
synes det erforderliga anslaget icke behöva i sin helhet anvisas under
sistnämnda år utan kunna fördelas på åren 1918 och 1919. Beträffande
anslaget för år 1918, vilket torde kunna bestämmas till 100,000 kronor,
återkommer jag i annat sammanhang.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för om- och tillbyggnad av posthusbyggnaden
å den postverket tillhöriga fastigheten nr 285 b och
nr 286 i kvarteret Kristina i Ystad för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av 125,000 kronor.
14
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Telegrafverket.
Inköp och bebyggande av fastigheter.
Från och med år 1907 har årligen utgått anslag till inköp och
bebyggande av fastigheter för telegrafverkets räkning. För år 1918
har för nämnda ändamål av riksdagen anvisats ett reservationsanslag
av 2,475,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år
1917 av sistnämnda belopp utanordna högst 1,005,000 kronor.
Det för år 1918 beviljade anslagsbeloppet var avsett att användas
på följande sätt:
till fortsättande av stationsbyggnaden i Uppsala kronor
» tillbyggnad av stationsbyggnaden i Malmö ...... »
» inköp av byggnadstomt i Motala ........................ »
» » » fastighet i Tomelilla ............................ »
» » )> fastighet i Nyland ................................. »
» inköp av tomt och uppförande av förrådsbyggnad
i Hässleholm.................................................... »
» inköp av tomt och uppförande av förrådsbyggnad
i Krylbo............................................................... »
» inköp av tomt och uppförande av stationsbyggnad
i Göteborg......................................................... »
» tillbyggnad av telegrafverkets verkstad i Nynäshamn
............................................................................ »
» uppförande av arbetarbostäder vid verkstaden »
Summa kronor
332,200: —
41,800: —
30,000: —
25,000: —
24,000: —
82,000: —
85,000: —
155,000: —
800,000: —
900,000: —
2,475,000: —
I särskilda skrivelser den 1 september och den 30 november 1917
med förslag till beräkning av anslag för kapitalökning för år 1919 har
telegrafstyrelsen gjort framställning om anslag till inköp och bebyggande
av fastigheter för sistnämnda år, och har styrelsen därvid beräknat
anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål till 2,864,296 kronor.
De för inköp och bebyggande av fastigheter för telegrafverkets
räkning beviljade anslagsbeloppen hava hittills icke i riksstaten fördelats
å de olika därmed avsedda ändamålen utan för varje särskilt år
sammanförts under gemensamt anslag. Telegrafstyrelsen har jämväl
Utgifter lör kapitalökning: bil. 1. 15
utgått från att så skulle bliva förhållandet beträffande anslagen för år
1919. För vinnande av större överskådlighet synes mig emellertid
önskvärt, att en ändring härutinnan sker, och att, såsom i stor utsträckning
tillämpats i fråga om anslag för likartade ändamål beträffande
statens övriga affärsdrivande verk, de olika företagen upptagas
under särskild huvudrubrik. Vid min redogörelse för telegrafstyrelsens
föreliggande framställningar kommer jag därför att behandla de särskilda
anslagsäskandena var för sig; och tillåter jag mig därvid först göra
början med styrelsens framställning i fråga om
1. Utvidgning av stationsbyggnaden i Malmö.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning medgav
1917 års riksdag, att stationsbyggnaden å den telegrafverket tillhöriga
fastigheten nr 1 och II i kvarteret Skvalperup i Malmö finge utvidgas
genom en tillbyggnad i enlighet med av telegrafstyrelsen framlagd plan
för en beräknad kostnad av 330,000 kronor. Tillika beviljade riksdagen
för byggnadsarbetenas påbörjande ett belopp av 41,800 kronor att utgå
av det för år 1918 till inköp och bebyggande av fastigheter för telegrafverkets
räkning anvisade reservationsanslaget.
Genom särskilda nådiga brev den 7 september och den 9 november
1917 har Kungl. Maj:t bemyndigat telegrafstyrelsen att låta uppföra
ifrågavarande tillbyggnad i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten
Fr. Fredriksson upprättade ritningar med vissa däri gjorda ändringar,
varjämte genom sistnämnda nådiga brev det av riksdagen för år
1918 till byggnadsföretaget anvisade beloppet, 41,800 kronor, ställts till
styrelsens förfogande.
I sin skrivelse den 1 september 1917 har telegrafstyrelsen upptagit
återstoden av det för ifrågavarande byggnadsarbete beräknade
beloppet, 288,200 kronor, att utgå under år 1919.
Telegrafstyrelsen har vidare i skrivelse den 12 oktober 1917 meddelat,
att, till följd av under år 1917 inträffade prisstegringar i fråga
om såväl byggnadsmaterialier som arbetslöner, med säkerhet kunde
förutses, att den ursprungligen beräknade kostnaden för den beslutade
tillbyggnaden komme att överskridas, och hade styrelsen beräknat den
i anledning av nu berörda förhållande uppkomna merkostnaden till
110,000 kronor. Någon möjlighet att genom förenklingar i den framlagda
byggnadsplanen nedbringa byggnadskostnaden funne styrelsen
icke föreligga.
[4.]
Utvidgning
av stationsbyggnaden
i
Malmö.
[4-]
Departements
chefen.
[5.]
Uppförande
av telefonstationsbyggnad
i
Göteborg.
Departements
chefen.
16 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Att under nuvarande förhållanden med anspråk på tillförlitlighet
beräkna, till vilket belopp kostnaderna för ifrågavarande byggnadsföretag
komma att uppgå, torde icke låta sig göra. För närvarande
inskränker jag mig därför till att i enlighet med vad telegrafstyrelsen
föreslagit hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för fortsättande av arbetena med tillbyggnad
av stationsbyggnaden å den telegrafverket tillhöriga
fastigheten nr I och II i kvarteret Skvalperup i Malmö
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 288,200
kronor.
2. Uppförande av telefoustationsbyggnad i Göteborg.
I anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgav
1917 års riksdag, att för telegrafverkets räkning finge inköpas tomten
nr 9 i fjärde kvarteret av Göteborgs stads elfte rote för en köpeskilling
av högst 74,960 kronor och att å denna tomt finge uppföras en telefonstationsbyggnad
för en beräknad kostnad av 380,040 kronor. Samtidigt
beviljade riksdagen till tomtinköpet samt till byggnadsarbetets
påbörjande ett belopp av 155,000 kronor att utgå av det för år 1918
till inköp och bebyggande av fastigheter för telegrafverkets räkning
anvisade reservationsanslaget.
Genom nådigt brev den 29 juni 1917 uppdrog Kungl. Maj:t åt
telegrafstyrelsen att för statsverkets räkning inköpa förenämnda fastighet,
varjämte för ändamålet erforderliga medel ställdes till styrelsens
förfogande. Fastigheten har därefter förvärvats för statsverkets räkning
och av telegrafverket tillträtts den 1 augusti 1917.
Av de medel, som riksdagen anvisat för ifrågavarande ändamål för
år 1918, avsågos 80,040 kronor för påbörjande av arbetena med uppförande
av den beslutade telefonstationsbyggnaden, den s. k. Järntorgsstationen.
I sin skrivelse den 1 september 1917 har telegrafstyrelsen
gjort framställning om anvisande för år 1919 av återstoden av det för
byggnadsföretaget beräknade beloppet, 300,000 kronor.
Då telegrafstyrelsens framställning i denna del icke givit mig anledning
till erinran, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att för fortsättande och avslutande av uppförandet
å den telegrafverket tillhöriga tomten nr 9 i fjärde kvar
-
Utgifter för kapitalökning: bil. I.
17
ter et av Göteborgs stads elfte rote av en telefonstations- (5.)
byggnad för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av
300,000 kronor.
3. Tillbyggnad av post- och telegrafbyggnaden i Sundsvall.
I sin skrivelse den 1 september 1917 har telegrafstyrelsen gjort [0.]
framställning om tillbyggnad av den nuvarande gemensamma post- och Tillbyggnad
telegrafbyggnaden i Sundsvall. ochtelegråf
Nämnda byggnad är uppförd å tomterna nr 1 och 4 i kvar- byggnaden
teret Saturnus, vilka tomter tillhöra den förra postverket och den 1 Sumlsva11-senare telegrafverket. Förutom tomten nr 4 i kvarteret Saturnus äger
telegrafverket jämväl i samma kvarter den intill sistnämnda tomt liggande
tomten nr 5, å vilken en mindre förråds- och verkstadsbyggnad
är uppförd, samt den därintill gränsande tomten nr 6. Sistnämnda
tomt inköptes för telegrafverkets räkning, sedan 1916 års riksdag, på
därom av Kungl. Maj:t gjord framställning, lämnat sitt medgivande till
köpet samt anvisat för ändamålet erforderliga medel.
I skrivelse den 24 september 1915 med förslag i fråga om förenämnda
tomtförvärv anförde telegrafstyrelsen, bland annat, följande.
Den nuvarande post- och telegrafbyggnaden i Sundsvall vore fullt upptagen
av post-, och telegrafverkens lokaler. Inom telegrafverkets fastighet därstädes
funnes icke plats för vare sig linjedistriktsbyrån eller trafikdistriktsbyrån, för
vilka byråer lokal förhyrdes i privat fastighet för ett årligt hyresbelopp av 2,600
kronor. Telefonväxlarna a Sundsvalls station vore möjliga att använda ännu
under 4—8 år, beroende på den tillströmning av abonnenter, som en ny telefontaxa,
upptagande billiga abonnemangsavgifter, kunde åstadkomma. Även om
telefonväxlarna räckte i 8 år, vilket vore möjligt, om den årliga ökningen i abonnentantal
ej stege under denna tid, skulle de efter denna tid vara så utslitna,
att deras bibehållande genom provisoriska åtgärder ej kunde vara förenligt med
omsorgen om expeditionens säkerhet. För uppställande av nya växlar av modern,
arbets besparande typ i den nuvarande fastigheten funnes intet utrymme. Den
administrativa avdelningen, telegrafdirektörsexpeditionen, hade redan så knappt
utrymme, att den dit hörande personalen måst utplaceras dels i kassaexpeditionen
och dels i telefonapparatsalen, båda lokalerna belägna i annan våning än
den, där telegrafdirektörens tjänsterum vore beläget. De utrymmen, som anvisats
för telegrafapparatsal och telegramtelefonering, vore redan fullt upptagna,
varför plats icke funnes för maskintelegraf, när expeditionens omfattning antagligen
snart komme att kräva införande av dylikt system. Allt detta hänvisade
till, att relativt snart en tillbyggnad till den nuvarande fastigheten måste företagas,
och för detta ändamål vore det då lämpligt att till en början taga den
verket tillhöriga tomten nr 5 i anspråk. Det å denna tomt befintliga förrådet
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 3
18
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
måste då flyttas till annan plats. Såväl för detta ändamål som för att säkerställa
ytterligare utveckling i framtiden hade styrelsen ansett det vara lämpligt
att förvärva den intill tomten nr 5 liggande tomten nr 6.
I skrivelsen den 1 september 1917 anför telegrafstyrelsen i föreliggande
ämne följande:
»Den starka ökning i antalet rikstelefonabonnenter, som förekommit under
de senaste åren, har ej lämnat Sundsvall oberört. Sålunda var antalet nytillkomna
apparater inom Sundsvalls redovisningsområde under
år |
1911 .................... |
..................... 144 st. |
1912 ..................... |
..................... 165 » |
|
» |
1913 .................... |
..................... 113 » |
» |
1914 ..................... |
..................... 70 » |
» |
1915 ..................... |
..................... 89 » s |
» |
1916 ..................... |
..................... 357 » . |
samt
Det blir med anledning av denna starka ökning icke möjligt att längre
framskjuta tillbyggnaden av stationshuset i Sundsvall.
Vid uppgörande av förslagsritningar till denna tillbyggnad har det visat
sig, särskilt med hänsyn till den under de senaste åren starkt ökade utvecklingen
av såväl telefon- som telegrafverksamheten, att det är omöjligt att begränsa en
tillbyggnad till den ena av de nya tomterna, och att således båda dessa måste
tagas i anspråk, om tillräckligt utrymme skall kunna erhållas. De förslagsritningar,
som arkitekten V. Bodin i Stockholm uppgjort till uppförande av nytt
stationshus i Sundsvall, omfatta därför en byggnad, som sträcker sig över tomterna
nr 5 och 6, förbunden med den gamla byggnaden och avsedd att innehålla:
i bottenvåningen: rum för allmänheten, lokaler för telegraminlämning, kassaexpedition,
telegramtelefonering, rum för telegrambärare m. m. samt en lokal i
reserv, avsedd att tills vidare uthyras,
i våningen en trappa upp: telegrafapparatsal, rum för telegrafdirektören och
dennes biträden, kapprum och toalettrum för telegrafpersonalen m. m.,
i våningen två trappor upp: rum för överkoppling och reläer, maskin- och
ackumulatorrum, kapprum för telefonstationen m. m.,
i våningen tre trappor upp: telefonapparatsal, nattrum, rum för städerska m. m.
Källarvåningen skulle huvudsakligen anordnas till förrådslokaler, avsedda
att ersätta det nu å tomten nr 5 inrymda förrådet. _
De av stationen nu disponerade utrymmena i det gemensamma post- och
telegrafhuset äro avsedda att inredas till lokaler för linjedistriktsbyrån, trafikdistriktsbyrån
samt reparatörer, underbefäl och arbetare vid telefonnätet inom
staden.»
Kostnaden för den ifrågasatta nybyggnaden, som är avsedd att
innehålla c:a 11,068 kubikmeter, har av arkitekten Bodin beräknats till
390,000 kronor, eller i det närmaste 35 kronor 25 öre per kubikmeter.
Telegrafstyrelsen finner det emellertid nödvändigt att för närvarande
räkna med ett å-pris av 40 kronor per kubikmeter; och torde därför
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
19
enligt styrelsens mening ett till 450,000 kronor avrundat belopp be- [6.]
hövas för byggnaden. Av sistnämnda belopp bär styrelsen i sitt föreliggande
förslag upptagit 200,000 kronor att utgå under år 1919.
Redan då frågan om inköp för telegrafverkets räkning av tomten Departementsnr
6 i kvarteret Saturnus i Sundsvall förelåg till avgörande, var det ,hetenuppenbart,
att behovet av en utvidgning av telegraf- och telefonlokalerna
inom den närmaste tiden skulle komma att bliva oavvisligt. Det
var jämväl för att hålla möjligheten till en dylik utvidgning öppen, som
riksdagen lämnade sitt medgivande till tomtköpet.
Av den föreliggande utredningen torde framgå, att en tillbyggnad
av stationsbyggnaden i Sundsvall icke vidare kan undanskjutas. Enligt
vad jag inhämtat, hava även vederbörande telegrafdirektör och linjedirektör
samstämmigt förklarat, att det vore omöjligt att uppehålla
driften å telefonnätet, om det ifrågasatta bygget skulle uppskjutas ytterligare
ett år. Anledningen härtill är närmast att söka i den starka ökning
av antalet telefonabonnenter, som inträtt under senaste tiden. År 1915
beräknade telegrafstyrelsen, att då befintliga telefonväxlar skulle kunna
användas under ytterligare 4—8 år, alltefter tillströmningen av abonnenter.
Sedan nämnda tid har den årliga ökningen av abonnentantalet
kraftigt stegrats och utgjorde för år 1916 357 mot för åren 1914 och
1915 70, respektive 89. Någon minskning i antalet nytillkomna abonnenter
har ej heller, enligt vad jag inhämtat, kommit till synes under
år 1917. För uppställandet av de nya växlar, som på grund av den sålunda
påvisade ökningen av telefonverksamheten blivit erforderliga, lämna
telegrafverkets nuvarande lokaler icke utrymme. Ej heller finnes därstädes
plats för installerande av maskintelegraf. En tillbyggnad är
jämväl synnerligen behövlig för beredande av bättre utrymme för den
administrativa avdelningen samt för anskaffande av nya lokaler för
linjedistriktsbyrån och trafikdistriktsbyrån. För dessa byråer förhyras
för närvarande lokaler i privat fastighet för en årlig hyra av 2,600
kronor.
Mot det av arkitekten Bodin uppgjorda förslaget till den ifrågasatta
tillbyggnaden har jag icke funnit anledning till erinran.
Kostnaden för byggnadsföretaget har av telegrafstyrelsen beräknats
till i runt tal 450,000 kronor. Huruvida dessa beräkningar komma att
visa sig hållbara, torde för närvarande icke med säkerhet kunna bedömas.
I detta sammanhang må nämnas, att de lokaler i den planerade
nybyggnaden, som äro avsedda att uthyras, av styrelsen beräknats
komma att giva en årlig hyresavkastning av 2,000 kronor.
20
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[6.] Beträffande det av telegrafstyrelsen för år 1919 begärda anslags
beloppet
torde detsamma visserligen icke vara större än som är av
behovet påkallat, men med hänsyn till nödvändigheten av att under
nuvarande förhållanden i möjligaste mån nedbringa utgifterna för kapitalökning
anser jag mig böra föreslå, att det begärda beloppet nedsättes
till 100,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att den gemensamma post- och
telegrafbyggnaden i kvarteret Saturnus i Sundsvall
må utvidgas genom en tillbyggnad å de telegrafverket
tillhöriga tomterna nr 5 och 6 i samma kvarter
för en beräknad kostnad av 450,000 kronor;
dels ock för påbörjande av nyssnämnda byggnadsarbete
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
. av 100,000 kronor.
4. Stationsbyggnad i Strömsund.
[7.] I sin skrivelse den 1 september 1917 har telegrafstyrelsen gjort
Stations- framställning om förvärvande för telegrafverkets räkning av fastighet i
Strömsund. Strömsund.
Förslag i föreliggande ämne väcktes av styrelsen redan i skrivelse den
21 mars 1916, därvid styrelsen hemställde, att Kungl. Maj:t täcktes låta
vidtaga erforderliga åtgärder för åstadkommande av utredning, på
vilka villkor en å skrivelsen bifogad blåkopia av »en del av förslag
till stadsplan för Strömsunds municipalsamhälle» med II betecknad tomt,
belägen å mark av ecklesiastik boställsjords natur, kunde förvärvas
för telegrafverkets räkning.
Till stöd härför anförde telegrafstyrelsen bland annat följande:
»För telefonstationen i Strömsund är för närvarande lokal förhyrd i en
särdeles bristfällig byggnad. Lokalen är trång och besväras bland annat av en
genom grannskapet med ett i huset inrymt stall starkt förorenad luft. Byggnaden
är mycket illa ombonad och har mera karaktären av magasinsbyggnad än
av bostadshus. Hyrestiden för ifrågavarande lokal utgår den 1 oktober 1916.
Hittills har lokalen betingat en årlig hyra av 300 kronor, men sedan fastigheten
numera bytt ägare, har denne, enligt vad vederbörande linjedirektör meddelat,
på tillfrågan uppgivit, att hyresbeloppet vid eventuell förlängning av hyrestiden
skulle förhöjas till 550 kronor eller, därest vissa ifrågasatta, synnerligen behöv
-
21
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
liga mindre reparationer skulle utföras, till 750 kronor. För att undgå dylika
oskäliga hyresbelopp och erhålla en för stationen mer lämplig lokal hava möjligheterna
att genom förhyrning förvärva sådan undersökts. Det visade sig emellertid
härvid, att allenast en visserligen liten men i övrigt användbar lokal till
rimligt pris stode till buds, men den har ett så olämpligt läge, att den på grund
härav icke kan ifrågakomma. Telegrafstyrelsen har därför nödgats taga i övervägande
möjligheten att genom fastighetsköp förvärva erforderlig lokal för stationen.
Bland de tomter, som härvid kunnat komma i fråga, vill styrelsen såsom
för telegrafverkets behov ändamålsenligast framhålla två stycken, av vilka den
ena, å den vid skrivelsen fogade blåkopia betecknad med I, likväl har ett så
dominerande läge, att en blivande byggnad på denna tomt måste påkostas dyrbar
yttre utstyrsel, varjämte vissa svårigheter skulle uppstå vid anordnandet på ett
tillfredsställande sätt av för verket erforderliga uthusbyggnader. Den med II å
nämnda blåkopia betecknade tomten har även den ett synnerligen gott läge vid
det inom samhället centralt belägna torget. Tomten är bebyggd allenast med
ett litet spruthus samt en isbod. Denna tomt är visserligen onödigt stor för
telegrafverkets nuvarande behov, men detta torde ingalunda vara något fel, då
såväl postkontoret som möjligen ännu någon annan statsinstitution kan erhålla
plats å tomten. Styrelsen håller för sin del före, att ett förvärv av denna tomt
under förhanden varande omständigheter innebure den bästa lösningen av verkets
ifrågavarande lokalfråga. Telefonverksamheten i Strömsund har under senaste
aren högst väsentligt ökats, såsom framgår av följande översikt.
Vid slutet av år
» » » »
» > » >
» » » »
» » » »
» » » • »
» » > »
» » » ’ »
r> » » »
1906 funnos 76 stycken apparater. |
|||
1907 |
» |
81 |
» » |
1908 |
93 |
» » |
|
1909 |
» |
95 |
» » |
1910 |
> |
106 |
» » |
1911 |
» |
117 |
» » |
1912 |
» |
138 |
» » |
1913 |
» |
149 |
» » |
1914 |
» |
162 |
» » |
1915 |
» |
164 |
» » |
De
utgjort:
under samma |
tidsperiod influtna |
telefoninkomsterna vid stationen hava |
||
År |
1906 ...................... |
kronor |
10,011 |
_ |
» |
1907 ...................... |
» |
10,589 |
.- |
» |
1908 ..................... |
» |
11,491 |
— |
» |
1909 ..................... |
» |
12,880 |
— |
1910 ..................... |
» |
13,603 |
— |
|
» |
1911 ...................... |
» |
14,645 |
— |
» |
1912 ...................... |
19,404 |
— |
|
» |
1913 ...................... |
7> |
21,241 |
— |
1914 .................... |
» |
23,031 |
— |
|
» |
1915 ...................... |
» |
24,121 |
— |
Vad som ännu mera än den av dessa siffror synliga ökningen i rörelsen
gör lokalfrågan i Strömsund brännande, är behovet av att dit förlägga telegraf
-
22
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
och centralstation för området. Denna fråga har flera gånger varit föremål för
styrelsens prövning, och för närvarande torde det förnämsta hindret för denna
frågas lösning ligga i bristen på lämplig lokal.»
Under åberopande av berörda skrivelse hemställde telegrafstyrelsen
i skrivelse den 22 september 1916 med förslag till beräkning av anslag
för kapitalökning för år 1918, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att ifrågavarande tomt i Strömsunds municipalsamhälle finge
av telegrafverket förvärvas samt att å densamma finge uppföras en
telegrafstationsbyggnad, allt för en sammanlagd kostnad av högst
80,000 kronor.
Vid anmälan av detta ärende inför Kungl. Maj:t den 13 januari
1917 hade den utredning, som igångsatts på grund av styrelsens framställning
av den 21 mars 1916, ännu icke fullbordats. Huvudsakligen
på grund därav och med hänsyn jämväl till angelägenheten av att i
möjligaste mån begränsa statsverkets utgifter för kapitalökning ansag
sig föredragande departementschefen icke böra ifrågasätta anslag för
ändamålet.
Till följd av remiss har kammarkollegium sedermera den 7 mars
1917 avgivit utlåtande över telegrafstyrelsens framställning av den
21 mars 1916, och har kollegium därvid tillika överlämnat yttranden
i ärendet av domkapitlet i Härnösand och av Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Jämtlands län. Kollegium, som i likhet med domkapitlet
och Kungl. Maj:ts befallningshavande funnit den till förvärvande
föreslagna tomten, vilken är belägen å Ströms församlings
kyrkoherdeboställe, böra reserveras för komministerboställe inom församlingen,
har på grund av utredningen i ärendet hemställt, att i stället
den likaledes å kyrkoherdebostället belägna, å förenämnda blåkopia
med I betecknade tomten måtte upplåtas för ifrågavarande ändamål.
I med anledning av vad sålunda förekommit infordrat ytterligare
utlåtande av den 28 juli 1917 har telegrafstyrelsen återkallat sin framställning
av den 21 mars 1916.
Såsom jag nyss antytt, har telegrafstyrelsen nu ånyo upptagit frågan
om förvärvande av egen fastighet för stationen i Strömsund. Styrelsen
har därvid till en början, under åberopande av den förut i ämnet
verkställda utredningen, framhållit, att styrelsen icke ägde någon
annan möjlighet att tillfredsställa det trängande lokalbehovet å ifrågavarande
ort än att anskaffa egen fastighet för stationen.
Efter omnämnande av kammarkollegii förenämnda hemställan har
styrelsen vidare anfört:
Utgifter för kapitalökning: bil. 1
23
»Förutom till de olägenheter, som i telegrafstyrelsens skrivelse den 21 mars
1913 angivits såsom förknippade med den med I betecknade tomten, om den
skall bebyggas för telegrafverkets r,ökning, måste emellertid någon hänsyn tagas
till samhällets önskan att förvärva denna tomt till kommunalhus, för vilket ändamål
den torde vara avpassad på den upprättade stadsplanen. Vid sammanträde
under april månad 1917 mellan telegrafverkets linjedirektör och eu del av
samhällets förtroendemän hava dessa framhållit, att eu allmän önskan råder, att
samhället icke måtte betagas möjligheten att förvärva den med I betecknade
tomten. A andra sidan var man orolig att företaga något, som kunde föranleda
uppskov med anläggande av den efterlängtade telegrafstationen. Intresserade
personer inom samhället valde därför den utvägen att för billigt pris erbjuda
telegrafverket en annan tomt, som av telegraf styrelsen kunde godtagas. Eu sådan
tomt har funnits i eu fastighet bestående av tomterna Boda nr 2 och nr 5 invid
Storgatan i Strömsund. Som denna fastighet ansågs väl liten för ändamålet,
har till dela lagts delar av angränsande tomter, så att arealen av den utbjudna
tomten uppgår till cirka 815 kvadratmeter. Den sålunda utökade tomten har
erbjudits telegrafverket under förutsättning dels att telegrafstyrelsen före den 1
september 1917 förklarar sig för sin del godkänna inköp av dessa tomter för ett
sammanlagt belopp av 1,500 kronor, dels att Kung! Maj:t och riksdagen före den
1 juli 1918 beviljat medel till inköp av tomterna och till deras bebyggande med
hus avsett för telegrafstation.
Mot det begärda priset kan ingen invändning göras, så mycket mindre som
detta åstadkommits genom uppoffringar från intresserade personers sida.
Under erinran, att Kung! Maj:t genom beslut den 24 augusti 1917 bemyndigat
telegrafstyrelsen att inrätta telegrafstation i Strömsund, får telegrafstyrelsen,
vad angår frågan huruvida den erbjudna tomten är tillräcklig för det avsedda
ändamålet, anföra att, på sätt styrelsen redan i underdånig skrivelse den 22
september 1916 med förslag i fråga om erforderliga anslag till utgifter för kapitalökning
under år 1918 meddelat, styrelsen vid ett närmare studium av förslagsskisser
kommit till den uppfattningen, att det i synnerhet med nuvarande abnormt
höga byggnadskostnader vore klokt att ej uppföra större hus, än som är nödvändigt
för telegrafverkets behov. För postverket förefinnes för närvarande intet
lokalbehov i Strömsund, och om eller när något sådant behov kommer att yppa
sig, är ovisst. Att under sådana förhållanden nedlägga kostnader för erhållande
av reservlokaler för postverket, torde icke vara tillrådligt. Men för telegrafvei-kets
behov enbart är tomten fullt tillräcklig. Den torde också vara tillräcklig för eu
gemensam post- och telegrafhusbyggnad, men av anförda skäl har telegrafstyrelsen
icke ansett sig böra göra någon utredning därom.
Telegrafstyrelsen har under dessa förhållanden för sin del godkänt inköp
av förenämnda utvidgade tomt för eu köpeskilling av 1,500 kronor.
Den stationsbyggnad, som är avsedd att uppföras på tomten, skulle bliva
två våningar i höjd och innehålla på nedre botten de för stationen behövliga
lokalerna och en trappa upp bostäder för personal. Dessa lägenheter skulle uthyras
till tjänstemännen ocli på samma gång vara reserv för en framtida utvidgning
av stationen.
Kubikmassan i byggnaden torde kunna nedbringas under 2,500 kubikmeter,
varför kostnaden, även med ett ä-pris av 40 kronor per kubikmeter, bör kunna
stanna vid ett belopp av 100,000 kronor, inklusive tomt. Detta belopp bär upptagits
att utgå under år 1919.»
[7-]
Departements
chefen.
24 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Såsom telegrafstyrelsen erinrat, har Kungl. Maj:t genom nådigt
brev den 24 augusti 1917 på framställning bemyndigat styrelsen att
från och med den 1 oktober 1917 inrätta telegrafstation i Strömsund.
Med stöd härav har telegrafstyrelsen i Strömsund, som dittills i telegrafoch
telefonhänseende fallit inom Ramsele centralstationsområde, inrättat
en självständig telegraf- och centraltelefonstation. Strömsund har nämligen,
särskilt efter inlandsbanans tillkomst, allt mera kommit att erhålla
karaktären av centralpunkt för kringliggande orter. Med hänsyn till
nämnda samhälles kraftiga utveckling har det ansetts olämpligt att bibehålla
Ramsele såsom centralort i nu ifrågavarande avseende för Strömsund
och de övriga trakter av Jämtland, för vilka Strömsund i kommunikationshänseende
blivit medelpunkt. Verksamheten vid den nya
centralstationen i Strömsund har redan från början blivit av ganska
avsevärd omfattning, vilket jämväl var att förutse, då, enligt vad telegrafstyrelsen
meddelat, telegraf- och telefonuppbörden vid de stationer,
vilka numera ingå i det nya stationsområdet, under år 1916 uppgick
till ej mindre än omkring 55,000 kronor. 1 Strömsund funnos vid
slutet av sistnämnda år 186 apparater, och voro telefoninkomsterna
därstädes under samma år 26,725 kronor.
Den nya telegrafstationen har, enligt vad jag inhämtat, tillsvidare
kunnat inrymmas i telegrafverkets hittillsvarande lokal i Strömsund,
för vilken numera erlägges en årlig hyra av 550 kronor. Denna åtgärd
är med hänsyn till lokalens redan förut otillfredsställande beskaffenhet
allenast provisorisk. Av den föreliggande utredningen torde framgå,
att lämpligaste sättet för en tillfredsställande lösning av lokalfrågan i
Strömsund är att egen fastighet för stationen förvärvas.
Av de fastigheter, som varit föreslagna till inköp, torde förenämnda
tomter å Ströms församlings kyrkoherdeboställe icke böra ifrågakomma.
Däremot torde det av telegrafstyrelsen föreslagna förvärvet av tomterna
Boda nr 2 och 5 i Strömsund vara lämpligt. Tomterna hava genom
tillägg av delar av angränsande tomter eu areal av omkring 815 kvadratmeter,
vilket lärer vara för telegrafverkets behov tillräckligt. Mot den
fordrade köpeskillingen, 1,500 kronor, kunna ej heller berättigade anmärkningar
framställas.
Beträffande planen för det ifrågasatta byggnadsföretaget beräknade
telegrafstyrelsen i sin skrivelse den 22 september 1916, att den blivande
telegrafstationsbyggnaden borde hålla ett kubikinnehåll av omkring
2,560 kubikmeter. Efter ett byggnadspris av 30 kronor per kubikmeter
skulle stationsbyggnaden alltså komma att draga en kostnad av 76,800 kronor.
I det föreliggande förslaget har byggnadens innehåll ansetts kunna
Utgifter för kapitalökning: bil; 1.
25
nedbringat* under 2,500 kubikmeter. På grund av byggaadskostnadernas [7.J
stegring har styrelsen emellertid ansett sig böra för byggnaden beräkna
ett belopp av 100,000 kronor, vari dock ingår köpeskillingen för fastigheten.
Enligt vad telegrafstyrelsen meddelat kan den nuvarande provisoriska
anordningen för telegrafstationen i Strömsund för telegrafverkets
del fortgå ytterligare något år. På grund härav torde det ifrågasatta
byggnadsarbetets påbörjande kunna uppskjutas ännu en kortare tid. Då
emellertid försäljningsanbudet i fråga om de av mig till inköp förordade
tomterna är bindande allenast under förutsättning, att Kung!.
Maj:t och riksdagen före den 1 juli 1918 fattat beslut beträffande såväl
tomtköpet som byggnadsföretaget, måste även sistnämnda fråga underställas
innevarande års riksdag. Däremot torde för år 1919 icke behöva
anvisas större belopp än som erfordras för köpeskillingens erläggande.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må
inköpas tomterna Boda nr 2 och 5 i Strömsunds rnunicipalsamhälle,
utvidgade "till en areal av omkring 815
kvadratmeter, för en köpeskilling av högst 1,500 kronor
ävensom att å nämnda tomter må uppföras en telegrafstationsbyggnad
för en beräknad kostnad av 98,500
kronor;
dels ock för gäldande av nämnda köpeskilling för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 1,500 kronor.
5. Inköp av fastighet för ytterligare eu telefonstationsbyggnad i Göteborg.
Sedan enligt nådigt brev den 2 maj 1890 fastigheten nr 35 i andra [8.]
roten av Göteborgs stad, belägen i hörnet av Västra Hamngatan och Inköp av
Vallgatan, av statsverket inlösts, uppläts denna fastighet år 1892 till ytterligare1
telegrafverket för att användas till telegraf- och telefonstation. På eu telefongrund
av telefonväsendets snabba utveckling blev emellertid fastigheten ijy^inuf i
snart nog för liten för sitt ändamål. Då stationsbyggnaden ej heller Göteborg,
med fördel kunde till- eller ombyggas, medgav 1907 års riksdag, på
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 4
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
36
dftroln av Kungl. Maj:t gjord framställning, att efter Kungl. Maj:ts
prövning och godkännande finge inköpas lämplig fastighet i Göteborg
för uppförande därå av en telefon- och telegrafstationsbyggnad. Genom
nådigt brev den 29 november 191)7 bemyndigade Kungl. Maj:t därefter
telegrafstyrelsen att för berörda ändamål och för en köpeskillingav
449,000 kronor inköpa det kvarter i Göteborg, som begränsas av
Kungsgatan, Kasärntorget och Kasärngränden, varefter 1908 års riksdag,
med bifall till av Kungl. Maj:t gjord framställning, medgav, att
å nämnda tomt finge uppföras en stationsbyggnad för en kostnad ej
överstigande 1,251,000 kronor. De för fastighetens inköp och bebyggande
erforderliga medel, tillhopa 1,700,000 kronor, skulle täckas dels
genom av riksdagen åt telegrafverket anvisade lånemedel och dels genom
framtida försäljning av den förutvarande stationsbyggnaden i Göteborg.
Den sålunda beslutade stationsbyggnaden beräknades för en
längre tid framåt kunna upptaga hela Götborgs abonuentmängd jämte
riks- och landslinjeexpeditionerna. Den starka ökning av antalet
telefonabonnenter, som i Göteborg ägt rum under det pågående
världskriget och i afl synnerhet efter telefonreformens genomförande,
har emellertid medfört, att den nya telefonstationen kan förväntas
bliva för nämnda ändamål otillräcklig. För avhjälpande av denna
olägenhet framlade telegrafstyrelsen i skrivelse den 30 mars 1917
förslag om anordnandet av understationer för telefonnätet i Göteborg
för betjänande av vissa stadsdelars abonnenter, och fann styrelsen
därvid lämpligast att tills vidare beräkna två sådana understationer,
den ena i stadsdelen väster om Järntorget — Järntorgsstationen
— och den andra i Vasastaden — Vasastationen. Då det
enligt styrelsens mening vore nödvändigt, att dessa stationer inrymdes
i telegrafverkets egna fastigheter, men styrelsen för det dåvarande
icke hade någon lämplig tomt att föreslå för den blivande Vasastationen,
gjorde styrelsen i sin skrivelse allenast framställning om inköp
av fastighet och uppförande av byggnad för Järntorgsstationen.
I enlighet med berörda förslag avlät Kungl. Maj:t i en den 30
april 1917 dagtecknad proposition, nr 326, framställning till riksdagen i
ämnet, vilken framställning blev av riksdagen bifallen.
I sin skrivelse den 1 september 1917 har telegrafstyrelsen upptagit
frågan om Vasastationens inrättande.
Styrelsen har i denna del anfört följande:
»De utredningar, som gjorts angående förvärvande av byggnadstomt för
Vasastationen, hava resulterat däri, att två förslag framkommit. Det ena för
-
Utgifter tör kapitalökning: bil. 1.
27
slaget avser inköp av fastigheten nr 11 och 12 i 14:de roten, med adressnummer
d och 5 vid Södra Vägen. Byggnaderna å denna tomt utgöras av två trähus,
ett mindre 4-vånings stenhus och några andra byggnader, samtliga utan större
värde. Arealen utgör 1,625 kvadratmeter, varifrån avgå för förgård 319.2 kvadratmeter,
så att den användbara delen av tomten blir 1,305.8 kvadratmeter. Priset
för fastigheten är 250,000 kronor.
diet andra förslaget avser inköp av en staden tillhörig obebyggd tomt, nr
1 i öde kvarteret av 14:de roten, belägen invid Lorensberg. Tomten har fasader
åt Engelbrektsgatan och Arkivgatan, den har eu areal av 1,184.4 kvadratmeter,''
varav 279.2 kvadratmeter avgå för förgård, så att den nyttiga arealen blir 905.2
kvadratmeter. Priset är 74,870 kronor. Med tomtens förvärvande följer dock
skyldighet för köparen att ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter,
drätselkammaren vid tomtens bebyggande finner skäl meddela angående byggnadens
yttre, byggnadshöjd samt terass- och stängselanordningar. Denna föreskrift
innebär, dels att den blivande byggnaden måste uppbyggas till samma
höjd som övriga hus i kvarteret, dels att den måste göras så stor, att den
fyller hela gatufasaden. Detta gör, att byggnaden måste göras större än som för
telegrafverkets nuvarande behov är nödvändigt och således en avsevärd del av
huset kommer att innehålla lokaler till uthyrning. Däremot medför den omtalade
föreskriften icke skyldighet att påkosta någon dyrbar fasad. En uträkning
visar, att byggnadsmassan kommer att innehålla 18,480 kubikmeter, vilket
efter ett pris av 40 kronor per kubikmeter skulle medtaga en byggnadssumma
av 739,200 kronor. Grunden å denna tomt är efter Göteborgsförhållanden ovanligt
god.
Beträffande tomten vid Södra Vägen finnas inga sådana inskränkningar i
rätten att bebygga fastigheten. Å denna tomt skulle man därför kunna nöja sig
med att uppföra ett hus, som ej är större än som erfordras för den blivande
understationen. En sådan byggnad beräknas få en massa av 11,800 kubikmeter,
vilket efter ett pris av 40 kronor per kubikmeter skulle medtaga eu byggnadskostnad
av endast 472,000 kronor, vartill kommer för pålgrund en beräknad
summa av 54,000 kronor, eller således tillsammans 526,000 kronor. Emellertid
innehåller denna tomt redan i de gamla trähusen, som vid nybyggnad vore
dömda att försvinna, enligt uppgift följande bostadslägenheter:
1 lägenhet om 6 rum och kök
1 » » 5 » ''» »
1 » » 3 s » »
1 » » 1 » » »
förutom 4 små vindsrum. Det torde vara ovisst, huruvida telegrafverket under
nuvarande förhållanden kan erhålla rätt att bebygga tomten på annat villkor än
att i nybyggnaden beredes ersättning för de bortrivna bostadslägenheterna genom
inredande av 19 rum och 4 kök eller motsvarande. Plats härför kan beredas
genom inredande av en öde våning i huvudbyggnaden och genom att uppföra en
5 våningar hög gårdsflygel mot tomtens södra gräns. Det sammanlagda kubikmetertalet
beräknas därvid växa med 3,600 kubikmeter till sammanlagt 15,400
kubikmeter, och sammanlagda kostnaden för såväl huvudbyggnaden som flygelbyggnaden
skulle beräknas på följande sätt:
28
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
15,400 kubikmeter byggnad k 40: —........................ 616,000: —
Tillägg för pålgrund ............................................... 70,000: —
Summa kronor 686,000: —
Beträffande de föreslagna fastigheternas läge i förhållande till telefonnätet
béräknas kostnaden för det nuvarande kabelnätets inledande till den blivande
understationen bliva cirka 100,000 kronor dyrare, om stationen anlägges vid
Engelbrektsgatan än om den förlägges till tomten vid Södra Vägen. Däremot
ligger den förstnämnda fastigheten bättre till i förhållande till de blivande abonnenterna,
varför de ledningar, som i framtiden skola intagas till under stationen,
beräknas bliva cirka 87,000 kronor billigare för stationen vid Engelbrektsgatan.
Kapitalutläggen vid de båda alternativen framgå av nedanstående tablå,
däri för alternativet vid Södra vägen räknats med kostnaden för uppförande av
så stor byggnad, att däri jämväl kan inrymmas lika många bostadslägenher, som
genom dess uppförande skulle raseras.
tomt .. ..................
husbyggnad .........
grundförstärkning
oförutsett.............
flyttning av nätet
nya abonnenter ...
Södra Vägen. Engelbrektsgatan.
250.000 74,870
616.000 739,200
70.000 —
64.000 1,000,000 75,930 890,000
173,000 273,000
_187,000_100,000
1,360,000 1,263,000
Härav synes, att alternativet vid Engelbrektsgatan är det förmånligaste.
Ehuru skisser till uppförande av stationsbyggnad enligt detta alternativ ännu
icke hunnit utföras, men kunna under höstens lopp till Kungl. Maj:t insändas,
synes dock en flyktig planundersökning giva vid handen, att i denna byggnad
erhålles ett utrymme, utöver vad som beräknats vid Södra Vägen, av 16 butiksrum
samt 26 rum inklusive kök. Tills dessa utrymmen bliva behövliga för telegrafverket
eller annat statens ändamål, torde de med fördel kunna uthyras, bostäderna
möjligen åt telegrafverkets tjänstemän. Telegrafstyrelsen har på grund
av denna utredning avslutat köpekontrakt, under förutsättning att Kungl. Maj:ts
tillstånd till köpet erhålles senast den 1 juni 1918, angående inköp av tomten
nr 1 i 5:te kvarteret av Göteborgs stads 14:de rote mot eu köpeskilling av 74,870
kronor.»
På grund av vad sålunda anförts har telegrafstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att för telegrafverkets
räkning må inköpas tomten nr 1 i femte kvarteret av Göteborgs
städs fjortonde rote för en köpeskilling av högst 74,870 kronor och
att å denna tomt må uppföras en stationsbyggnad för en beräknad
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 2!»
kostnad, av 815,130 kronor. Därjämte bär styrelsen gjort framställning
om anvisande för år 1919 av 200,000 kronor till bestridande av köpeskillingen
lör fastigheten samt för byggnadsföretagets påbörjande.
Kungl. Maj:ts förslag till 1917 års riksdag om inrättandet av en
understation för telefonabonnenterna i västra delen av Göteborg förutsatte
jämväl anordnandet av en dylik station för telefonnätet i Vasastaden.
Behovet och fördelarna av en sådan anordning torde till fullo
framgå av den utredning, som låg till grund för Kungl. Maj:ts berörda
framställning, och synes därför ytterligare utredning i nämnda avseende
icke vara erforderlig.
I fråga om platsen för den blivande Vasastationen föreligga två
alternativa förslag. Det ena förslaget avser förvärvande av fastigheten
nr 11 och 12 i Göteborgs stads fjortonde rote med en areal av 1,625
kvadratmeter och belägen vid Södra Vägen för en köpeskilling av 250.000
kronor. Det andra förslaget avser köp av den Göteborgs stad tillhöriga
egendomen nr 1 i femte kvarteret av samma'' rote, innehållande
en areal av 1,184.4 kvadratmeter och belägen vid EDgelbrekts- och
Arkivgatorna, för en köpeskilling av 74,870 kronor. Vid jämförande
granskning av de båda förslagen, har jag i likhet med telegrafstyrelsen
bibringats den övertygelsen, att det senare alternativet är att föredraga.
Beträffande priset å den till inköp föreslagna fastigheten, 74,870
kronor, motsvarar detsamma i det närmaste 63 kronor för kvadratmeter
och torde icke kunna anses oskäligt. Till jämförelse må erinras, att
priset för den för Järntorgsstationen inköpta fastigheten, som jämväl
var obebyggd, uppgick till 80 kronor för kvadratmeter.
Den planerade stationsbyggnaden, vilken på grund av vissa med
köpet följande skyldigheter i fråga om byggnadssättet måste uppföras
större än som för närvarande erfordras för telegrafverkets behov, är
avsedd att innehålla 18,480 kubikmeter och har efter ett av telegrafstyrelsen
beräknat byggnadspris av 40 kronor per kubikmeter° beräknats
draga en kostnad, inberäknat oförutsedda utgifter, av 815,130
kronor.
Med beslut om uppförande av ifrågavarande stationsbyggnad torde
under nuvarande förhållanden, särskilt i betraktande av byggnadsföretagets
jämförelsevis stora omfattning, böra anstå så länge som möjligt,
vilket också lär vara telegrafstyrelsens avsikt. Som emellertid vissa förarbeten
snarast böra utföras, torde förutom till tomtinköpet ett mindre
anslag böra anvisas till byggnadsföretaget.
[8-]
Dcpartcmenta
cliefen.
30
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
rg.j På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må
inköpas tomten nr 1 i femte kvarteret av Göteborgs
stads fjortonde rote för en köpeskilling av högst
74,870 kronor ävensom att å nämnda tomt må uppföras
en stationsbyggnad för en beräknad kostnad av 815,130
kronor;
dels ock för ifrågavarande ändamål för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor.
6. Inköp av byggnadstomt i Finspång.
[9.] I sin skrivelse den 1 september 1917 har telegrafstyrelsen gjort
inköp av framställning om beredande av medel för inköp av byggnadstomt för
bJtomtaiS" telegrafverkets räkning i Finspång.
Finspång-. Telegrafstyrelsen anför till stöd för denna framställning följande:
»I Finspång förhyr telegrafverket sedan den 1 januari 1916 en stationslokal,
bestående av tre rum och kök jämte två rum på vinden för ett årligt hyresbelopp
av 900 kronor. Lokalen, som förut under många år upplåtits kostnadsfritt åt
telegrafverket, är inrymd i en mycket gammal fastighet, varför lokalen är synnerligen
otidsenlig. Huru shöj den är endast 2,2 5 meter, telefon- och telegrafexpeditionerna
äro inrymda i samma rum och, enär tambur saknas, måste även personalens
ytterkläder förvaras i sistnämnda rum. Antalet samtidigt tjänstgörande
är fyra, och behöver stationen inom de närmaste åren utökas med nya expeditionsplatser,
för vilka utrymme icke finnes.
Telefonverksamheten i Finspång under de senaste tio aren framgar av följande
översikt:
Vid |
slutet av år |
1907 |
funno s |
107 |
st. apparater |
» |
» s> » |
1908 |
» |
112 |
» » |
» |
» » » |
1909 |
» |
114 |
» » |
v> |
» » » |
1910 |
> |
122 |
» » |
v » » |
1911 |
» |
134 |
» » |
|
» |
» » |
1912 |
» |
129 |
» » |
» |
» >/ » |
1913 |
» |
146 |
» » |
i> |
» » » |
1914 |
» |
182 |
» » |
» |
» ;> » |
1915 |
» |
218 |
» » |
» |
» » » |
1916 |
» |
277 |
» » |
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 31
De under samma tidsperiod influtna telefoninkomsterna liava utgjort: TO!
år |
1907................... |
................ kronor |
9,928: 56 |
» |
1908.................. |
.............. » |
10,411: 86 |
» |
1909................ |
10,992: 03 |
|
1910.................. |
................ » |
10,902: 92 |
|
» |
1911................... |
................. » |
11,642: 14 |
» |
1912.................. |
................ » |
11,433: 94 |
» |
1913.................. |
................. » |
14,243: 09 |
» |
1914................. |
................ ;> |
18,432: 67 |
» |
1915................. |
................. » |
22,505: 35 |
» |
19Ui................... |
................. » |
35,002:15. |
Behovet av ny lokal har redan länge varit stort, varför, ehuru förgäves, försök
gjorts att förhyra annan, lämplig lokal. Då all byggnadsverksamhet på
platsen nu avstannat, varigenom bostadsbristen ökats, torde det ej heller under
de närmaste åren finnas utsikt att kunna förhyra någon ny lokal.
Under dessa omständigheter synes enda utvägen vara att förskaffa stationen
egen fastighet. Underhandlingar hava därför förts med Finspångs metallverks
aktiebolag, som äger marken på de platser, där en nybyggnad för telegrafverket
kan komma ifråga, och hava dessa underhandlingar resulterat i ett anbud från
bolaget att till telegrafstyrelsen försälja en tomt i närheten av Finspångs järnvägsstation
om cirka 2,150 kvadratmeter för en köpeskilling av 2 kronor 20 öre
per kvadratmeter. Läget på denna tomt är fördelaktigt för telegrafstationen. För
postkontoret, som nu är inrymt i järnvägsstationen, blir det likaledes fördelaktigt,
därest gemensam telegraf- och postbyggnad anses böra uppföras. Mot
priset torde ingenting vara att invända. Telegrafstyrelsen har därför, under förutsättning
av Kungl. Maj:ts och riksdagens medgivande, antagit bolagets anbud.
Som tomtens storlek ännu icke kan fastställas, enär reglering av området ifråga
ännu icke slutförts, har något definitivt köpekontrakt icke kunnat upprättas, och
kan av samma anledning priset ännu icke exakt fixeras. En areal av 2,150
kvadratmeter efter 2 kronor 20 öre per kvadratmeter skulle betinga ett pris av
4,730 kronor. Högst 5,000 kronor borde därför åtgå till detta tomtinköp. Detta
belopp har upptagits att utgå under år 1919.»
Av vad telegrafstyrelsen anfört i fråga om telegrafverkets rörelse Departementsoch
lokalbehov i Finspång torde framgå, att dess för närvarande för- chefenhyrda
lokal därstädes är otillfredsställande i fråga om såväl utrymme
som beskaffenhet, i övrigt. Annan lämplig lokal linnes icke, enligt vad
styrelsen meddelar, att förhyra. Med hänsyn härtill synes telegrafstyrelsens
framställning om förvärvande av egen fastighet för stationen
väl motiverad.
Den till inköp föreslagna tomten, vars område ännu icke slutligen
reglerats, omfattar omkring 2,150 kvadratmeter och betingar ett pris av
2 kronor 20 öre per kvadratmeter. Köpeskillingen skulle alltså komma
att uppgå till högst 5,000 kronor. Då detta belopp torde vara skäligt
samt den föreliggande utredningen utvisar, att tomten är för ifråga
-
32 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[9.] varande ändamål lämplig, finner jag mig böra tillstyrka det föreslagna
köpet.
Enligt vad jag inhämtat, föreligger för närvarande icke behov av ny
lokal för postkontoret i Finspång. Ifrågavarande tomts areal medgiver
dock uppförande, därest detta skulle framdeles befinnas lämpligt, av en
byggnad, vari kan beredas lokaler jämväl för postverket.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kung!. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må
inköpas en i närheten av Finspångs järnvägsstation belägen
tomt med en areal av omkring 2,150 kvadratmeter
för en köpeskilling av högst 5,000 kronor;
dels ock för ändamålet för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag å nämnda belopp, 5,000 kronor.
7. Stationsbyggnad i Inge.
Telegrafstyrelsen har vidare i sin skrivelse den 1 september 1917
framlagt förslag om inköp av tomt samt uppförande av en stationsbyggnad
i Ange.
Styrelsen har i denna del till en början anfört följande:
»I Ange förhyr telegrafverket enligt kontrakt den 18/22 september 1899 en
lägenhet i Sundsvalls Enskilda Banks fastighet om 4 rum och kök m. m. för en
årlig hyressumma av 500 kronor. Kontraktet har av hyresvärden blivit i mycket
god tid uppsagt till upphörande den 1 oktober 1918. Som uppsägningen icke
varit föranledd av någon önskan från hyresvärdens sida att höja hyresbeloppet,
utan av hans eget behov att själv använda lokalen, har telegrafstyrelsen måst
söka erhålla en annan lämplig lokal att förhyra vid kontraktstidens utgång.
Sedan emellertid statens järnvägars trafikinspektör med expedition och tågledning
för ll:te trafiksektionen förflyttats från Sundsvall till Ange, har för järnvägens
tjänstemän tagits i anspråk varje någorlunda beboelig lägenhet, som stått
att uppbringa i eller intill samhället. Något förslag till förhyrande av lokal har
telegrafstyrelsen av denna anledning icke kunnat erhålla, utan har styrelsen sett
sig nödsakad att för lösning av lokalfrågan i Ange söka inköpa en lämplig fastighet.
Telefonverksamheten i Ange är visserligen icke av den omfattning, att
stationens inrymmande i egen byggnad enbart på grund av denna skulle vara
ekonomiskt, men stationens allt större betydelse som provnings- och överkopplingsstation
gör, att en stationsflyttning därstädes drager med sig dyrbara arbeten
för inledning av samtliga förbigående ledningar. Telefonverksamheten i Ange
länder de senaste tio åren framgår av följande översikt:
[10.]
Stationsbyggnad
i Inge.
1''tgifter för kapitalökning: bil. 1.
33
Vid slutet av år |
1907 funnos 117 st. apparater |
|
» » » » |
1908 |
» 127 » » |
» » » » |
1909 |
» 130 » |
» » » » |
1910 |
» 133 » » |
» » » » |
1911 |
» 135 » » |
» » » » |
1912 |
» 145 » |
» » » » |
1913 |
» 153 ;> » |
» » » » |
1914 |
» 157 » |
» » » » |
1915 |
» 169 » » |
» » » » |
1916 |
232 » |
De under samma tidsperiod |
influtna |
telefoninkomsterna hava utgjort |
år 1907.......... |
. kronor 17,806: 50 |
|
» 1908.......... |
» 20,089:15 |
|
» 1909........... |
» 19,496:53 |
|
» 1910........... |
19,424: 79 |
|
» 1911........... |
» 21,299:19 |
|
» 1912........... |
24,256: 23 |
|
» 1913........... |
» 24,746:61 |
|
» 1914........... |
» 26,202:47 |
|
» 1915........... |
27,739: 34 |
|
» 1916........... |
» 37,223:66. |
Flera förslag till lösning av lokalfrågan genom fastighetsköp hava framlagts,
däribland några, avseende köp av fastighet jämte färdig åbyggnad. Det är klart,
att en sådan lösning skulle med de nuvarande prisförhållandena hava blivit den
för tillfället billigaste, men telegrafstyrelsen har ansett, att när nu telegrafverket
måste förvärva egen fastighet i Ange, denna bör läggas på en sådan plats, att
minsta möjliga olägenhet tillskyndas de långväga rikstelefonledningarna vid deras
intagande för provning och omkoppling därstädes. Då de flesta rikstelefonledningarna
följa de båda västerut gående järnvägslinjerna till Stockholm och övre
Norrland, har telegrafstyrelsen funnit klokast att förlägga stationen så långt
västerut i samhället som möjligt, och har styrelsen erhållit köpeanbud å en tomt så
belägen, att genom stationens förläggande dit det övervägande flertalet interurbanledningar
till Norrland bliva en kilometer kortare, än om något annat möjligt
förslag antoges. Detta är till stor fördel icke blott genom besparing av materiel
utan även och i synnerhet genom förbättrande av telefoneringsmöjligheten för
övre Norrland.
En lösning av lokalfrågan genom inköp av byggnadstomt och uppförande
på denna av eu ny stationsbyggnad omöjliggör emellertid utrymmande av den
nuvarande lokalen vid hyrestidens utgång, den 1 oktober 1918. Telegrafstyrelsen
har därför måst träffa överenskommelse med sin nuvarande hyresvärd om kon- *
traktets förlängning till den 1 oktober 1919, visserligen mot en avsevärt förhöjd
hyra. Telegrafstyrelsen har därefter träffat avtal — under förutsättning att Kungl.
Maj:ts tillstånd till köpet erhålles före tillträdesdagen, som är bestämd till, den
1 augusti 1918 — om inköp av en omedelbart invid järnvägsstationen i Ange
belägen tomt om 2,811 kvadratmeter för en köpeskilling av 6,300 kronor. Å
tomten finnes en stengrund, vilken visserligen icke kan i sitt nuvarande skick
användas för telegrafverkets nybyggnad, men har sitt stora värde såsom material
till den blivande grunden. Mot priset synes ingenting vara att anmärka.»
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft.
5
34
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[10.
Vidare meddelar telegrafstyrelsen, att styrelsen låtit uppgöra förslagsskisser
till en stationsbyggnad jämte uthus å ifrågavarande tomt.
Stationshuset skulle enligt detta förslag uppföras i två våningar och
innehålla
i bottenvåningen: tjänstelokaler för telefon och telegraf, och
en trappa upp samt delvis även på vinden: bostadslägenheter för
personalen.
Kostnaden för byggnaderna har, enligt ett av sakkunnig uppgjort
förslag, beräknats till omkring 93,700 kronor. Inberäknat tomten skulle
således omkring 100,000 kronor erfordras för ifrågavarande byggnadsföretag.
Detta belopp har styrelsen ansett böra anvisas för år 1919.
Departement!!- På grund av nödvändigheten att flytta stationen i Ange från
chefen. ^ess ££r närvarande förhyrda lokal har telegrafstyrelsen blivit nödsakad
att underställa Kungl. Maj:t jämväl föreliggande lokalfråga. Ehuru,
på sätt styrelsen framhållit, telefonverksamheten i Ange icke är av den
omfattning, att enbart på grund av densamma stationens inrymmande
i egen fastighet är ekonomiskt fördelaktigt, synes dock stationens egenskap
av provnings- och överkopplingsanstalt göra en dylik åtgärd berättigad.
Mot den av telegrafstyrelsen till inköp föreslagna tomten har jagför
min del icke funnit anledning till anmärkning. Den fordrade köpeskillingen,
6,300 kronor eller således i det närmaste 2 kr. 24 öre för
kvadratmeter, synes skälig. Under rådande förhållanden hade det visserligen
varit önskligt, att för stationen kunnat förvärvas lämplig, redan
bebyggd fastighet. Läget å de bebyggda tomter, som för ändamålet
kunnat ifrågakomma, är emellertid, enligt vad styrelsen meddelar,
sådant, att den besparing i byggnadskostnader, som genom deras förvärvande
skulle uppkommit, mer än väl uppvägas av de fördelar, som
stå att vinna genom stationens förläggning till den av telegrafstyrelsen
föreslagna tomten.
Den uppgjorda planen till stationsbyggnaden, vilken beräknats
draga en kostnad av 93,700 kronor, har icke givit anledning till erinran.
På grund av vad sålunda anförts tillstyrker jag styrelsens föreliggande
framställning; och får jag alltså hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må
inköpas en invid järnvägsstationen i Ange belägen tomt
om 2,811 kvadratmeter för en köpeskilling av högst
35
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
6,300 kronor ävensom att å nämnda tomt må uppföras [10.]
en telegrafstationsbyggnad för en beräknad kostnad
av 93,700 kronor;
dels ock för ifrågavarande ändamål för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor.
8. Utvidgning av telefonstationen i Stockholm.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgav [11.]
1908 års riksdag, att för telegrafverkets behov finge inköpas tomterna Utvidgrnins
nr 3, 21, 22 och 25 i kvarteret Jcricho i Stockholm för 646,000 kro- gtTauJ®J®ni
nor och att å nämnda tomter finge uppföras en telefonstationsbyggnad Stockholm.
för en kostnad ej överstigande 914,000 kronor, varjämte riksdagen
ställde för ändamålet erforderliga medel till förfogande. Sedermera
medgav riksdagen år 1910, att för nämnda telefonstationsbyggnad finge
användas ett belopp av 100,000 kronor utöver förut anvisade 914,000
kronor.
Den sålunda beslutade byggnaden, som fullbordades under år 1912,
är uppförd med fasader åt såväl Jakobsbergsgatan som Lästmakargatan
jämte ett mitt över tomten sig sträckande mellanparti. Överflyttandet
av telefonstationen i Stockholm från dess förutvarande lokaler i telegrafverkets
fastigheter i kvarteret Aeolus till den nya byggnaden är
jämväl numera till vissa delar utfört. Sålunda har sistnämnda byggnad
tagits i bruk för telefonstationens administrativa avdelning med bokföring
och inkassering, för linjedistriktsbyrån med förrådslokaler, för
trafikdistriktsbyrån och för telefonstationens avdelningar för interurban-
och landslinjeexpeditiou. Vidare äro därstädes provisoriskt inrymda
provningsanstalten och linjebyråns konstruktionsavdelning. Vad
beträffar den lokala telefonstationen har dess slutliga inflyttning i den
nybyggda fastigheten uppskjutits i avvaktan på slutförande av de undersökningar,
som pågå angående erhållande av ett fullgott halvautomatiskt
telefonsystem. Inflyttningen är emellertid förberedd så till vida, att
överkoppling blivit uppsatt, till vilken afla nya ledningar numera dragas.
Enligt vad telegrafstyrelsen meddelat, kommer också en ny station
för det lokala nätet att under den närmaste tiden installeras därstädes.
Ehuru den nya telefonstationsbyggnaden således ännu icke helt
tagits i anspråk för sitt ändamål, har telegrafstyrelsen likväl ansett
erforderligt att redan nu göra framställning om dess utvidgning. I sin
skrivelse den 1 september 1917 anför styrelsen nämligen bland annat
följande:
[ilo
36 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
»Ehuru endast relativt kort tid förflutit, sedan den nja telefonstationsbyggnaden
tagits i bruk, visar det sig redan, att det för vissa avdelningar beräknade
utrymmet icke länge kan bliva tillräckligt. Detta gäller stationerna för interurbanoch
landslinjetrafiken. Huru trafiken på dessa stationer ökats under den tid,
som förflutit sedan byggnaden planlades, framgår av följande tablå, som utvisar
antalet avgående taxerade interurbansamtal (rikssamtal) samt tjänstgörande telefonister
och expedition splatser å Stockholms telefonstations interurban- och
landsavdelningar under åren 1907 till 1917.
A r. |
Avgående rikssamtal. |
Kiks-avd. |
Lands-avd. |
|||
Telefonister. 1 Exp. |
platser. |
Telefonister. |
Exp. platser. |
|||
I 1907....... |
972,775 |
1 75 |
33 |
Uppgift saknas. |
Uppgift saknas. |
|
! 1908....... |
1,070,398 |
82 |
36 |
» » |
» ») |
|
! 1909....... |
1,227,179 |
88 |
39 |
)) » |
» » |
|
: 1910....... |
1,307,814 |
92 |
41 |
» » |
» )» |
|
j 1911....... |
1,429,778 |
94 |
41 |
74 |
25 |
|
1912..... |
1,673,299 |
99 |
42 |
92 |
39 |
|
1913....... |
1,779,963 |
106 |
44 |
98 |
42 |
|
j 1914....... |
1,925,312 |
in |
48 |
116 |
46 |
|
| 1915....... |
2,137,084 |
134 |
54 |
136 |
65 |
|
1916....... |
2,388,554 |
153 |
70 |
150 |
69 |
|
1 1917 (jan.- |
-juli)............... |
1,510,821 |
169 |
70 |
168 |
87 |
Förutom de i förestående tablå upptagna expeditionsplaiserna finnas nu eller
bliva i dagarna installerade 20 stycken expeditionsplatser å interurbanavdelningen
och 3 stycken å landsavdelningen. Dessutom äro för vardera avdelningen 12
stycken expeditionsplatser beställda och komma att uppsättas i början av år
1918. Vid denna tid komma alltså 102 stycken expeditionsplatser att vara installerade
å vardera avdelningen. Största möjliga antal expeditionsplatser, som
kan installeras, är, ehuru utrymmet tillvaratagits på det allra mest ekonomiska
sätt, 132 stycken i vardera avdelningen.
Den under nuvarande förhållanden rådande bristen på materiel har omöjliggjort
anläggande i någon större skala av interurbana telefonledningar under
de senaste åren. Även vad landsledningar beträffar, har byggandet varit inskränkt
till det allra mest nödvändiga. När kriget en gång blir slut och materiel åter
kan erhållas, kommer det redan befintliga och då förstorade behovet av ledningar
att draga med sig behov av nya expeditionsplatser för de nya ledningarnas användande.
Men med det begränsade utrymme, som finnes å Stockholms telefonstation,
är det att förutse, att de expeditionsplatser, som kunna installeras i de befintliga
lokalerna, snart nog bliva otillräckliga; och något annat utrymme för sådana
expeditionsplatser finnes icke i telegrafverkets fastighet.
Telegrafstyrelsen behöver därför utvidga avdelningarna för interurban- och
landstrafik genom en tillbyggnad, för vilken tomt måste förvärvas. På östra
Utgifter för kapitalökning: bil. I
sidan om telegrafverkets fastighet i kvarteret Jericlio finnas två tomter, bebyggda [11.]
med relativt värdelösa byggnader; dessa fastigheter tillsammans gå, liksom telegrafverkets,
rätt igenom kvarteret med fasader åt Jakobsbergs- och Lästmakargatorua
och skulle båda vara behövliga för telegrafverket att förvärva. De apparatsalar,
i vilka interurban- och landstrafiken betjänas, ligga nämligen den ena
utefter Jakobsbergsgatan och den andra utefter Lästmakargatan och båda avdelningarna
komma att i en snar framtid tarva utvidgning. Telegrafstyrelsen har
erhållit köpeanbud å dessa fastigheter. Fastigheten jakobsbergsgatan nr 22,
som har eu areal av 714 kvadratmeter, erbjudes för ett pris av 2(55,000 kronor
eller 371 kronor per kvadratmeter. Fastigheten nr 19 Lästmakargatan, som har
en areal av endast 474 kvadratmeter, skulle enligt inkommet anbud betinga samma
pris, vilket skulle utgöra icke mindre än 559 kronor per kvadratmeter. Det pris,
som betalades vid telegrafverkets förvärvande av dess nuvarande fastighet i kvarteret
Jericlio, utgjorde per kvadratmeter kronor 283; 50. Det lider knappast något
tvivel, att båda dessa anbud äro höga. Inköp av tomten Lästmakargatan nr
19 för det erbjudna, synnerligen höga priset synes böra komma i fråga, endast
om det skulle vara absolut nödvändigt för telegrafverket att förvärva densamma.
Yad däremot fastigheten Jakobsbergsgatan nr 22 beträffar, är priset någorlunda
skäligt, och behovet för telegrafverket att förvärva åtminstone en av dessa tomter
gör det nödvändigt att i detta fall se mindre på priset. Åt västra sidan om
telefonhuset äro båda de där befintliga fastigheterna bebyggda med moderna,
värdefulla hus, varför en utvidgning åt detta håll ej kan komma ifråga, men å
andra sidan kan stationen under avsevärd tid reda sig med en utvidgning, som
omfattar eu av de nu utbjudna fastigheterna.
Telegrafstyrelsen anser därför, att erbjudandet om inköp av egendomen nr
16 i kvarteret Jericlio med adressnummer 22 Jakobsbergsgatan i Stockholm för
en köpeskilling av 265,000 kronor bör antagas; anbudet står fast till den 25
mars 1918.»
På grund av vad sålunda anförts har telegrafstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att för telegrafverkets
räkning må inköpas egendomen nr 16 i kvarteret Jericlio i Stockholm
för en köpeskilling av högst 265,000 kronor, varjämte styrelsen
gjort framställning om anvisande för år 1919 av för ändamålet erforderliga
medel.
Förslaget om en särskild byggnad för telefonstationen i Stockholm Departement»-framlades av Kungl. Maj:t för riksdagen i en den 27 mars 1908 dag- cAe^ntecknad
proposition, nr 122. Därvid beräknades, att nämnda byggnad
skulle tillgodose telefonstationens behov av utrymme under en tid av 25
år framåt samt, om en del av kontorslokalerna då flyttades, ännu ett
femtal år. Den oväntat hastiga utveckling av telefontrafiken, som
sedermera inträffat, har kommit att rubba dessa beräkningar.
Enligt den uppgjorda planen för byggnaden skulle dess översta
våning upptagas av tre stora telefonsalar, av vilka den mellersta och
den ena sidosalen avsågos för lokalstation samt för landslinjeexpeditionen.
38
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[11.] Den återstående sidosalen skulle till en början användas till interurbanstation.
När lokalstationen behövde taga även denna sistnämnda sal i
anspråk, skulle plats beredas för interurbanstationen i bottenvåningen
och i våningen en trappa upp åt Lästmakargatan. Dessa våningar skulle
användas såsom bostadslägenheter, till dess de behövde tagas i anspråk
för sitt egentliga ändamål. Samtliga övriga lokaler i byggnaden
beräknades för kontorslokaler, maskin- och förrådsrum m. m.
I enlighet med nämnda plan hava två av de i översta våningen
befintliga salarna tagits i anspråk för interurban- och landstrafiken,
under det den återstående salen är avsedd att emottaga den nya stationen
för lokalnätet. Enligt vad jag inhämtat, har däremot en avvikelse
från samma plan skett därigenom, att de lokaler i bottenvåningen och
i våningen en trappa upp, som, enligt vad jag nyss nämnde, från början
varit avsedda att reserveras för interurbanstationen, måst helt tagas i
anspråk för eu provisorisk station för det lokala nätet, föranledd av
den hastiga utvecklingen av telefonrörelsen i Stockholm. De lokaler,
som ursprungligen avsågos för en blivande utvidgning av telefonstationen,
hava således redan tagits i bruk.
Såsom telegrafstyrelsen framhållit, har anläggandet av såväl interurban-
som landslinjeledningar under de senaste åren på grund av den
rådande materialbristen måst i hög grad inskränkas. Härigenom har
det icke blivit möjligt att annat än i ringa mån tillgodose de berättigade
krav på ökat antal sådana ledningar, som tid efter annan framställts
från allmänhetens sida, särskilt från representanter för handeln
och industrien. Detta oaktat har likväl telefontrafiken under denna
tid stigit i sådan grad, att man blivit nödsakad utnyttja en stor del
av utrymmet i de avdelningar av stationen, varom nu är fråga. Av
den av telegrafstyrelsen förebragta utredningen torde jämväl framgå,
att dessa lokaler inom en snar framtid komma att bliva otillräckliga.
Då det således med bestämdhet kan förutses, att en utvidgning av
stationen inom den närmaste tiden blir nödvändig, synes mig vara klokt
att redan nu tillförsäkra sig möjlighet till denna utvidgning.
Telegrafstyrelsen har i sådan avsikt till inköp föreslagit tomten
nr 16 i kvarteret Jericho, belägen vid Jakobsbergsgatan omedelbart
öster om stationsbyggnaden. Denna fastighet, som är bebyggd med
äldre, jämförelsevis mindre värdefulla byggnader, har senast taxerats till
175,000 kronor. För fastigheten har begärts ett pris av 265,000 kronor
eller 371 kronor per kvadratmeter, vilket anbud dock blott står fast till
den 25 mars 1918. Oaktat denna köpeskilling betydligt överstiger det pris,
som telegrafverkets fastighet i samma kvarter betingade vid inköpet år
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 39
1908 eller 283 kronor för kvadratmeter, torde köpeskillingen dock med [11.]
hänsyn till den därefter inträffade värdestegringen å tomter i Stockholm
icke kunna betraktas såsom oskälig. På sätt telegrafstyrelsen framhållit,
lärer man i föreliggande fall icke heller alltför mycket böra räkna med
priset på fastigheten, enär den föreslagna utvägen till stationens utvidgning
synes vara så gott som den enda möjliga. Genom det ifrågasatta
köpet skulle, såvitt nu kan bedömas, telefonstationens behov av ökat
utrymme för en avsevärd tid framåt vara säkerställt.
De nuvarande byggnaderna å ifrågavarande tomt torde, lika litet
som de förutvarande å de först förvärvade tomterna i kvarteret Jericho,
kunna användas för telefonstationen. Med det nu ifrågasatta köpet
följer. alltså en nybyggnad å tomten, varom förslag för närvarande
dock icke föreligger.
På grund av vad sålunda anförts finner jag mig böra tillstyrka
telegrafstyrelsens föreliggande framställning. Jag får alltså hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må
inköpas tomten nr 16 i kvarteret Jericho i Stockholm för
en köpeskilling av högst 265,000 kronor;
dels ock för ändamålet för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
å nämnda belopp, 265,000 kronor.
9. Uppförande av arbetarbostäder 1 Göteborg.
I sin skrivelse den 1 september 1917 har telegrafstyrelsen framlagt
förslag om uppförande av arbetarbostäder i Göteborg.
Styrelsen anför härom följande:
»I Stockholm förliyr telegrafstyrelsen av telegrafverkets pensionsanstalter
tre fastigheter, innehållande tillsammans 123 stycken lägenheter, vilka telegrafstyrelsen
i sin ordning uthyr till telegrafverkets arbetare. Den nuvarande bostadsnöden
har föranlett upptagande till skyndsam behandling av frågan om beredande
av bostäder åt verkets arbetare även på andra platser i riket. De rådande
förhållandena på hyresmarknaden äro emellertid sådana, att någon hjälp
i detta avseende ej står att vinna utan genom skapande av nya bostadsmöjligheter.
Telegrafstyrelsen liar därför föranstaltat en utredning om uppförande av
bostäder för sina arbetare och därvid, enär, såsom nyss sagts, förhållandena i
Stockholm i^ ifrågavarande avseende åtminstone delvis äro ordnade, i första rumniet
tänkt på Göteborg. Förhandlingar med Göteborgs stad angående byggnads
-
[12-]
Uppförande
av arbetarbostäder
i
Göteborg.
40
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
plats för arbetarbostäder bara resulterat i erbjudande av tomter inom bränne
nyligen reglerade områden inom Göteborgs stad, nämligen Kungsladugården och
Bagaregården. Inom Kungsladugården hava erbjudits tomterna nr 3 och 4 i
4:de kvarteret, tillsammans innehållande en areal av 890 kvadratmeter. De i
Bagaregården erbjudna tomterna äro nr 2, 3, 4 och 5 i 12:te kvarteret av 19:de
roten, tillsammans innehållande en areal av 1,461,1 kvadratmeter. Försäljningspriset
är. enligt de av staden fastställda grunderna, för tomterna i Kungsladugården
17,130 kronor och för tomterna i Bagaregården 33,572 kronor. A dessa
priser har emellertid för telegrafverket liksom för vissa andra företag, som inköpt
tomter för uppförande av arbetarbostäder, beviljats en rabatt av 50 %, under
villkor, att tomterna skola vara bebyggda före den ^oktober 1919. Lösesumman
skulle under sådana förhållanden bliva respektive 8,565 och 16,786 kronor eller
för båda områdena en köpeskilling av 25,351 kronor. Med tomtens ägande är
förenad, skyldighet att, jämlikt nådigt brev den 5 december 1856, årligen från
och med år 1919 till stadskassan erlägga en till några kronor uppgående tomtöresavgift
samt att utgöra de utskylder och besvär, som nu äro eller framdeles
varda för tomterna bestämda, däribland gårdaköpsavgift till stadskassan för
såväl tomterna som byggnader därå vid framtida överlåtelser.
Beträffande tomternas bebyggande äro bestämmelser fastställda, enligt vilka
endast så kallade landshövdingehus i tre våningar kunna komma i fråga att uppföra.
För planläggande av tomternas och de blivande husens indelning har telegrafstyrelsen
anmodat ingenjören Bror Hertzman i Göteborg att uppgöra förslag,
och föreligga sådana i två alternativ.
Av dessa alternativ avser det ena inredning av byggnaderna med huvudsakligen
lägenheter om 2 rum och kök, under det att det andra skulle avse
en något modernare anordning med lägenheter om 3 rum, därav tvenne mindre,
och kök.
De i de båda alternativen erhållna lägenheternas antal framgar av nedanstående
tablå:
Lag |
enheter |
o m |
|
3 rum och |
2 rum och |
1 rum och |
|
kök. |
kök. |
kök. |
|
Alternativ I. |
|||
Kungsladugården ........................................................ |
- |
18 |
4 |
Bagaregården.............................................................. |
— |
31 |
8 |
Summa |
— |
49 |
12 |
Tillsammans 61 lägenheter med 171 eldstäder. |
|||
Alternativ II- |
|||
Kungsladugården......................................................... |
17 |
— |
1 |
Bagaregården............................................................. |
22 |
6 |
7 |
Summa |
39 |
6 |
8 |
Tillsammans 53 lägenheter med 190 eldstäder. |
41
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Golvytan i do olika slagen av lägenheter skulle vara lika i båda alternativen
och utgöra:
för lägenhet om 3 rum och kök 81 kvadratmeter,
» 2 » » » 65 » ,
» » » 1 » » » 50 »
Kostnaden för byggnaderna enligt de olika alternativen skulle bliva:
Alternativ I.
Kungsladugården
Bagaregården.......
Alternativ II.
Kungsladugården
Bagaregården.......
Med kakelugnar. .................. 176,000 ................. 310,000 |
Med värmeledning. 188.500 322.500 |
Summa 486,000 |
511,000 |
................. 185,000 |
196,300 |
................ 318,000 |
329,200 |
Summa 503,000 |
525,500 |
Såsom synes är skillnaden i kostnader för de båda alternativen ganska obehag-
Vilket alternativ, som bör läggas till grund för blivande byggnadsritningar,
torde böra bero på en noggrannare utredning, varvid även de blivande
hyresgästerna, arbetarna, torde böra få tillfälle att avgiva sin mening Telegrafstyrelsen
får därför i underdånighet föreslå, att tillräckligt med medel ställas till
styrelsens förfogande för att byggnaderna må kunna utföras i huvudsaklig överensstämmelse
med alternativ II. Huruvida det blir förmånligast att uppsätta
kakelugnar eller införa värmeledning torde ej kunna bestämmas förrän vid tiden
tor infordrande av anbud.. Aven i detta avseende torde därför den högre summan
bora beviljas.
Inklusive tomtlösen skulle kostnaden för ifrågavarande arbetarbostäder bliva:
för husen å Kungsladugården
tomt....................................................
byggnad .............................................
oförutsett ...................................
(18 lägenheter med 70 eldstäder)
........................ 8,565: —
........................ 196,300: —
......................... 25,135: kronor 230,000:
för husen å Bagaregården
tomt............................................
byggnad .......................................
oförutsett ......................
(35 lägenheter med 120 eldstäder)
............................... 16,786: —
.............................. 329,200: —
............................... 54,014: kronor 400,000: —.
Kostnaden per eldstad skulle bliva 3,316 kronor. Om denna beräknade
kostnad ej beliover avsevärt överskridas, skulle, med beräknande av 6 % å byggBihang
till r iksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 halt. 6
[12.]
42
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[12 1 nadskostnaden, lägenheterna utan förlust för telegrafverket kunna uthyras för
^ ^ en årshyra, motsvarande 200 kronor per eldstad, vilket måste anses vara billigt.
Telegrafstyrelsen har, under förutsättning att Kung]. Maj:ts tillstånd till
köpet erhålles före tillträdesdagen, som är bestämd till senast den 1 oktober
1918, uppgjort köpekontrakt med Göteborgs stad angående inköp av ifrågavarande
tomter för en sammanlagd köpeskilling av 25,351 kronor. Da denna
köpeskilling skulle komma att fördubblas, därest tomterna icke äro bebyggda den
1 oktober 1919, hava samtliga för såväl tomtinköp som byggnader erforderliga
medel, 630,000 kronor, upptagits att utgå under år 1919.»
På grund av vad sålunda anförts har telegrafstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att för telegrafverkets
räkning må inköpas tomterna nr 3 och 4 i fjärde kvarteret Kungsladugården
samt tomterna nr 2, 3, 4 och 5 i tolfte kvarteret av nittonde
roten i Göteborgs stad för en sammanlagd köpeskilling av högst 25,351
kronor och att å dessa tomter må uppföras arbetarbostäder för en beräknad
kostnad av 604,649 kronor. Därjämte bar telegrafstyrelsen gjort
framställning om anvisande för år 1919 av för nämnda ändamål erforderliga
medel.
Departements- Den bostadsbrist, som gjort sig gällande under de senaste åren,
chefen. särskilt i fråga om smålägenheter, har redan tidigare föranlett åtgärder
av Kungl. Maj:t och riksdagen i syfte att anskaffa bostäder åt telegrafverkets
arbetare. I anledning av Kungl. Maj:ts framställning i
ämnet medgav nämligen 1917 års riksdag, i samband med beslut om
utvidgning av telegrafverkets verkstad i Nynäshamn, att ett belopp av
högst 900,000 kronor finge, efter Kungl. Maj:ts prövning och avgörande,
disponeras för beredande av bostäder åt arbetare vid nämnda verkstad.
I fråga om användningen av detta belopp kommer under nästföljande
punkt att lämnas en närmare redogörelse. I Stockholm har, såsom
telegrafstyrelsen meddelat, bostadsfrågan för telegrafverkets arbetarpersonal
åtminstone delvis blivit ordnad, i det telegrafstyrelsen för
sådant ändamål av telegrafverkets pensionsanstalter förhyrt tre fastigheter.
Enligt vad jag inhämtat, har bostadsbehovet i Gävle blivit på
liknande sätt tillgodosett.
Den rådande bostadsnöden har föranlett telegrafstyrelsen att söka
ordna arbetarnas bostadsförhållanden jämväl å andra än nyss nämnda
platser. Den ort, som härvid på grund av antalet därstädes anställda
arbetare och förhållanden i övrigt främst kommit i åtanke, är Göteborg.
Enligt vad jag inhämtat, sysselsätter telegrafverket för närvarande
i denna stad 120 reparatörer, stationsbiträden och arbetare, vilka
Utgifter för kapitulökuiug: bil. 1.
43
kategorier av verkets funktionärer äro avsedda till hyresgäster i de
ifrågasatta bostadshusen.
Åtskilliga kommunala åtgärder hava vidtagits för bostadsbristens
avhjälpande i Göteborg. Sålunda har staden, bland annat, lämnat understöd
till kooperativa bostadsföreningar och andra dylika företag genom
upplåtelse av billiga tomter under villkor, att därå inom viss kortare
tid uppföras bostadshus, inrymmande smålägenheter. Den byggnadsverksamhet,
som på grund av nämnda åtgärder uppstått, har emellertid
icke kunnat motsvara det föreliggande behovet. Redan med hänsyn
härtill finner jag styrelsens föreliggande förslag synnerligen beaktansvärt.
Beredande av tryggad tillgång till lämpliga bostäder torde även
i hög grad inverka på lättheten att rekrytera och bibehålla en skicklig
arbetarstam.
Telegrafstyrelsens föreliggande förslag omfattar inköp av följande
fastigheter i Göteborg, nämligen tomterna nr 3 och 4 i fjärde
kvarteret Kungsladugården om tillsammans 890 kvadratmeter samt tomterna
nr 2, 3, 4 och 5 i tolfte kvarteret av nittonde roten, sistnämnda
tomter belägna i den s. k. Bagaregården och innehållande en sammanlagd
areal av 1,461,1 kvadratmeter. Det av staden fastställda försäljningspriset
är för tomterna i Kungsladugården 17,130 kronor och för
tomterna i Bagaregården 33,572 kronor. Å dessa priser har telegrafverket
emellertid beviljats 50 procent rabatt under villkor, att tomterna
äro bebyggda före den 1 oktober 1919. Köpeskillingen skulle i enlighet
härmed komma att uppgå för tomterna i Kungsladugården till
8,565 kronor och för tomterna i Bagaregården till 16,786 kronor.
För tomternas bebyggande föreligga två alternativa förslag, av
vilka det ena, alternativ I, avser byggnadernas inredande huvudsakligen
med lägenheter om två rum och kök samt det andra, alternativ
II, innebär en anordning med lägenheter om i allmänhet tre rum.
Enligt det förra förslaget skulle erhållas 61 lägenheter, därav 22 i
Kungsladugården och 39 i Bagaregården, och enligt det senare alternativet
53 lägenheter, därav 18 i Kungsladugården och 35 i Bagaregården.
Telegrafstyrelsen har, enligt vad som meddelats mig, beräknat,
att, oavsett vilket alternativ, som väljes, lägenheternas antal skulle vara
tillräckligt för att förse de gifta arbetarna med bostäder.
Enligt de gjorda beräkningarna skulle byggnadskostnaderna enligt
alternativ I komma att uppgå till 486,000 kronor, respektive 511,000
kronor — skillnaden i kostnaden beroende på, huruvida bostäderna anordnas
för uppvärmning med kakelugnar eller värmeledning. Kostnaderna
[12.]
44
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[12.] enligt alternativ II hava beräknats till 503,000 kronor, respektive 525,500
kronor.
Oaktat starka skäl tala för att de ifrågasatta bostadshusen komma
till utförande i av styrelsen föreslagen omfattning, finner jag mig dock
på grund av de därmed förenade betydande kostnaderna och med hänsyn
till de stora krav, som under närmaste tiden ställas på statskassan, nödsakad
föreslå, att till 1918 års riksdag allenast hänskjutes frågan, i vad
den avser uppförandet av arbetarbostäder i Kungsladugården, medan
frågan om uppförande av arbetarbostäder i Bagaregården må anstå till ett
kommande år. Byggnadskostnaderna för bostäderna i Kungsgården
hava beräknats enligt alternativ I till 176,000 kronor respektive 188,500
kronor och enligt alternativ II till 185,000 kronor respektive 196,300
kronor. Avgörandet av frågan, vilket av dessa alternativ, som bör
läggas till grund för blivande byggnadsritningar, torde icke kunna ske
i ärendets nuvarande läge utan kräva ytterligare utredning.
Med hänsyn till det med tomtupplåtelsen förenade villkoret i fråga
om tiden för byggnadernas uppförande lärer det vara nödvändigt, att
anslagsfrågan i sin helhet redan nu förelägges riksdagen. Det torde
därför böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att framdeles, efter förslagav
styrelsen, välja det alternativ, som vid utredningen visar sig
lämpligast.
I avvaktan på förenämnda utredning finner jag emellertid i likhet med
telegrafstyrelsen det dyraste alternativet böra läggas till grund för Kungl.
Maj:ts anslagsäskande till riksdagen. Enligt detta alternativ skulle
kostnaderna för av mig föreslagna arbetarbostäder, inberäknat tomtlösen
och oförutsedda utgifter, uppgå till 230,000 kronor. I enlighet med
telegrafstyrelsens förslag torde detta belopp böra anvisas för år 1919.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må
inköpas tomterna nr 3 och 4 i fjärde kvarteret Kungsladugården
i Göteborgs stad för en köpeskilling av
högst 8,565 kronor samt att å dessa tomter må, enligt
plan, som kan varda av Kungl. Maj:t godkänd, uppföras
arbetarbostäder för en beräknad kostnad av
221,435 kronor;
dels ock för ifrågavarande ändamål för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av 230,000 kronor.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
45
10. Inköp av mark för telegrafverkets verkstad i Nynäshamn.
I anledning av Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning medgav
1917 års riksdag, att telegrafverkets verkstad i Nynäshamn finge tillbyggas
för en beräknad kostnad av 800,000 kronor samt att för beredande
av bostäder åt arbetare vid nämnda verkstad finge, efter
Kungl. Maj:ts prövning och avgörande, disponeras ett belopp av högst
900,000 kronor, varjämte riksdagen anvisade för ändamålet erforderliga
medel.
Vid avgivande av det förslag, som låg till grund för Kungl. Maj:ts
framställning till riksdagen om åtgärder för beredande av bostäder åt
arbetarna vid verkstaden i Nynäshamn, förordade telegrafstyrelsen såsom
för ändamålet lämpligt markområde ett Nynäshamns köping tillhörigt,
vid Nickstaviken beläget område, benämnt lägenheten Nicksta nr 6.
Detaljerna av förslaget hade emellertid icke hunnit så utformas, att
detsamma kunde föreläggas riksdagen.
I skrivelse den 18 juni 1917 meddelade styrelsen, att förenämnda
område vid Nickstaviken befunnits ligga för långt bort från verkstaden
för att lämpligen kunna användas såsom plats för bostäderna. Styrelsen
hade emellertid lyckats erhålla köpeanbud å eu del inom nämnda köping
belägna, bebyggda fastigheter, vilka lämpade sig till uthyrning åt telegrafverkets
arbetare. Genom ett inköp av dessa fastigheter vunnes,
enligt styrelsens mening, att bostäder tidigare än eljest vore fallet kunde
beredas ett antal arbetare, vartill komme, att priset på dessa bostäder
bleve billigare än priset för framdeles uppförda byggnader. På grund
därav hade styrelsen uppgjort preliminära avtal om inköp för telegrafverkets
räkning av Nynäs villastadstomter nr 60, 143, 330, 334, 488,
494, 495 samt 508 med därpå uppförda byggnader till ett pris av
sammanlagt 185,000 kronor. Vidare meddelade styrelsen, att berörda
lägenheter, vilka på anmodan av styrelsen besiktigats av arkitekten
Victor Holmgren i Uppsala och av honom förordats till inköp, tillsammans
innehölle 91 rum med eldstäder, och skulle priset per eldstadsrum
efter vissa av arkitekten Holmgren föreslagna ombyggnader
bliva omkring 2,150 kronor, inberäkna! tomt, vilket pris styrelsen med
hänsyn till tidsläget funne synnerligen lågt. På grund av vad sålunda
anförts hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte godkänna inköpen
av förenämnda lägenheter.
Vid föredragning härav den 29 juni 1917 uppdrog Kungl. Maj:t
åt telegrafstyrelsen att för statsverkets räkning inköpa berörda lägen
-
[13.]
Inköp nr
mark fiir
telegrafverkets
verkstad i
Nynäshamn,
46
Utgifter för kapitalökning: bil. 1
[13.] heter i Nynäshamn för en köpeskilling av sammanlagt högst 185,000
kronor samt ställde för ändamålet erforderliga medel till styrelsens förfogande.
Vidare anbefallde Kungl. Maj:t styrelsen att inkomma med
förslag i fråga om användningen av återstoden av det av riksdagen för
beredande av bostäder åt arbetarna vid ifrågavarande verkstad beviljade
belopp, därvid styrelsen hade att taga under övervägande, i vilken
utsträckning lägenheterna kunde inredas för två rum och kök.
Sedermera har Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 24 augusti
1917 bemyndigat styrelsen att låta i enlighet med av Kung!. Maj:t
godkända ritningar uppföra den beslutade tillbyggnaden av verkstaden.
I sin skrivelse den 1 september 1917 har telegrafstyrelsen gjort
framställning om inköp av mark för utvidgning av verkstadens område.
Styrelsen anför till stöd för denna framställning följande:
»Vid de underhandlingar, som förts angående inköp av mark för arbetarbostäder
vid Nynäshamn, hava vederbörande markägare till telegrafverket utbjudit
jämväl tvänne tomter, som icke skulle avses till arbetarbostäder, men som
likväl skulle vara av stort värde för verket att förvärva. Båda dyssa områden
gränsa intill det nuvarande verkstadsområdet och äro därför lämpliga till utvidgning
av detta område, när en sådan utvidgning blir nödvändig.
Det ena av ifrågavarande tomtområden tillhör aktiebolaget Nynäs villastad
i likvidation och utgör en fortsättning av verkstadsområdet; det innehåller en
areal av 12,765 kvadratmeter eller 144,805 kvadratfot och erbjudes telegrafverket
för ett pris av 16 öre per kvadratfot eller tillhopa 23,169 kronor. Ehuru det icke
kan sägas, att detta tomtområde för närvarande är absolut behövligt för verkstaden,
synes dock den omständigheten, att det med full säkerhet inom en icke
avlägsen framtid blir behövligt, samt den möjligheten, som nu förefinnes att av
ett likviderande bolag till skäligt pris förvärva området, utgöra tillräckliga skäl
att antaga erbjudandet.
Det andra tomtområdet tillhör Stockholm—Nynäs järnvägsaktiebolag och
arrenderas för närvarande delvis av verkstaden, som därå har en del upplag m. m.
Å detta område är även verkstadens järnvägsspår framdraget. Området utgör
eu utvidgning på bredden av verkstadsområdet och är synnerligt behövligt för
verkstaden. Genom dess förvärvande, som nu kunnat åstadkommas i samband
med de övriga markuppgörelserna i Nynäshamn, skulle stora fördelar ernås för
verkstaden. Verkstadsområdet är för närvarande relativt smalt, verkstadsbyggnaden
upptager delvis så gott som hela områdets bredd och genom den föreslagna
utökningen på bredden erhålles ett avsevärt utrymme på andra sidan om
järnvägsspåret, vilket område då kan användas på ett bättre sätt, än som nu är
fallet med det arrenderade området, å vilket naturligtvis inga upplag kunna göras
mera permanenta, enär fara alltid funnits att verkstaden kunde bliva uppsagd
från arrendet. Efter ett förvärvande av området med full äganderätt, kan det
nuvarande magasinet, som ändock måste åtminstone delvis flyttas för verkstadsbyggnadens
beslutade utvidgning, flyttas till detta område och sedermera vid
behov utvidgas invid järnvägsspåret, utan att någonsin kunna bliva i vägen för
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
47
framtida förändringar å det egentliga verkstadsområdet. Ifrågavarande tomtom- [13.]
råde innehåller eu areal av 12,883 kvadratmeter, och har priset å detsamma nedpressats
till 2 kronor 25 öre per kvadratmeter eller till eu köpeskilling av 28,987
kronor. I köpevillkoren angående detta tomtområde ingår även skyldighet för
telegrafverket att inlösa den del av det till verkstaden ledande järnvägsspåret, som
befinner sig å området. Ett sådant villkor synes skäligt, och torde lösesumman
för spåret, vilken uppgår till ett belopp av 9,500 kronor, böra avföras bland verkstadens
driftkostnader. Yad priset i övrigt beträffar, synes det, .i betraktande
därav, att området tillhör hamnområdet, vara ganska skäligt; det är ej avsevärt
dyrare än vad som betalats för byggnadstomter inom samhället.
Genom förvärvande av ifrågavarande båda, intill varandra gränsande tomter
erhåller verkstaden ett område, som är väl beläget i förhållande till den nuvarande
och utvidgade verkstadsbyggnaden och som efter vad man nu kan bedöma
för all framtid bör bliva tillräckligt för verkstaden.
Av de skäl, som här ovan anförts, har telegrafstyrelsen ansett klokt att
antaga de gjorda erbjudandena och alltså upprättat köpekontrakt, under förutsättning
av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande före tillträdesdagen, som
är bestämd till den 1 juli 1918, om inköp av fastigheterna Nynäs villastadstomter
nr 1, 2 och 3 i kvarteret Gladan samt en från lägenheten Nynäshamn nr 1
avsöndrad lägenhet, kallad Nynäshamn nr 3, allt för en köpeskilling av 52,156
kronor, vilket belopp upptagits att utgå under år 1919.»
På grund av vad sålunda anförts har telegrafstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att för telegrafverkets
räkning finge i Nynäshamns köping inköpas lägenheterna Nynäs
villastadstomter nr 1, 2 och 3 samt Nynäshamn nr 3 för en köpeskilling
av högst 52,156 kronor, varjämte styrelsen föreslagit, att det för ändamålet
erforderliga beloppet skulle anvisas för år 1919.
Den av verkstaden i Nynäshamn för närvarande disponerade tom- Departementiten
innehåller en areal av 24,689 kvadratmeter, varav verkstadsbygg- chefennaden
efter den beslutade tillbyggnaden kommer att upptaga ett ytutrymme
av 12,8 7 8,75 kvadratmeter. Genom den nu ifrågasatta utvidgningen
av verkstadsområdet skulle detsamma komma att omfatta 50,337
kvadratmeter. Förvärvandet av båda de till inköp föreslagna lägenheterna
synes visserligen icke för närvarande vara oundgängligen av
behovet påkallat, men, enligt vad telegrafstyrelsen meddelat, kan det
med bestämdhet förutses, att så inom kort blir förhållandet. Jag finner
därför det tillfälle, som nu erbjudes, att förvärva lägenheterna för ett
skäligt pris, böra begagnas, varvid anslaget för ändamålet torde bestämmas
till ett jämnt belopp av 52,200 kronor.
Under åberopande av vad styrelsen till stöd för sin framställning
anfört får jag alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels
medgiva, att för telegrafverkets räkning må
inköpas lägenheterna Nynäs villastadstomter nr 1, 2 och
48
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[13.] 3 samt Nynäshamn nr 3 i Nynäshamns köping för en
köpeskilling av högst 52,156 kronor;
dels ock för ändamålet för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 52,200 kronor.
11. Inköp av tomt i Hälsingborg.
[14.] I anledning av Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning med
Inköp
ay gav 1904 års riksdag, att för telegrafverkets behov finge för ett pris
tonit i Häl- av 47,000 kronor inköpas en vid Prästgatan, Bruksgatan och den blismgborg.
vancje Karlsgatan i Hälsingborg belägen tomt med en areal av omkring
629 kvadratmeter, att användas till telegraf- och telefonstation.
På grund av beslut vid 1907 års riksdag har sedermera å nämnda tomt
uppförts eu telegraf- och telefonstationsbyggnad, vilken under år 1909
tagits i bruk för avsett ändamål.
I förenämnda skrivelse den 30 november 1917 har telegrafstyrelsen
gjort framställning om inköp för telegrafverkets räkning av en invid
förenämnda fastighet i Hälsingborg belägen tomt för beredande av
möjlighet till telefonstationens utvidgning.
Styrelsen har till stöd för sin framställning anfört följande:
»Sedan ifrågavarande stationsbyggnad tagits i bruk, har telefonverksamheten
i Hälsingborg, såsom framgår av följande översikt, varit stadd i en stark tillväxt:
Yid slutet av år 1909 funnos
» » » » 1910 »
» » » » 1911 »
» » » » 1912 »
» » » » 1913 »
» » » » 1914 »
» » » » 1915 »
» » » » 1916 »
2,053 st. apparater
2,152 »
2,359 »
2,537 »
2,731 >
2,910 »
3,077 » »
3,560 » »
De influtna telefoninkomsterna hava utgjort:
År 1909 ....................................... 312,644 kronor
» 1910 ....................................... 285,116 »
» 1911 ...................................... 311,742 »
» 1912 ...................................... 354,822 »
» 1913 ...................................... 376,338 »
» 1914 ....................................... 406,913 »
» 1915 ............ 462,117
» 1916 ............ 579,952
Utgifter för kapital ökning: bil. 1.
41)
Även telegraftraliken vid stationen har varit föremål för eu stark ökning
Antalet |
telegram expeditioner |
var |
ar |
1909 ........ |
......... 173,890 |
|
» |
1 |
» |
» |
1910 ......... |
..........176,388 |
|
» |
» |
» |
» |
1911 ......... |
......... 196,280 |
|
» |
» |
» |
» |
1912 ........ |
......... 209,975 |
|
» |
» |
» |
» |
1913 ......... |
......... 231,685 |
|
» |
» |
» |
» |
1914 ......... |
......... 257,452 |
|
» |
» |
» |
» |
1915 ......... |
....... 277,675 |
|
» |
» |
» |
» |
1916 ......... |
........ 310,739 |
Oaktat den starka ökningen på alla avdelningar är stationen för närvarande
icke i oundgängligt behov av utvidgning. Emellertid ser man redan nu, att den
dag icke är så långt avlägsen, då en utvidgning av telefonstationen blir nödvändig.
Med detta faktum för ögonen har telegrafstyrelsen ansett sig böra begagna
sig av en möjlighet, som nu yppats för säkerställande av den närmast erforderliga
utvidgningen.
Den nuvarande tomten, nr 14 i kvarteret Carl XI, är till fullo utnyttjad,
varför någon tillbyggnad av det å tomten uppförda huset inom det nuvarande
tomtområdet icke är möjlig. Däremot kan en tillbyggnad ske med användande
av de intill liggande tomterna nr 13 och 15. Då ägarna av dessa nu äro betänkta
på att sälja tomterna för bebyggande, har telegrafstyrelsen ansett sig böra
tillförsäkra sig en av dem för att på lämplig tid kunna verkställa erforderlig
i tillbyggnad av telegrafverkets nuvarande hus.
För tomten nr 13, omfattande en areal av 442 kvadratmeter, begäres 87,000
kronor eller 196 kronor 83 öre per kvadratmeter samt för tomten nr 15, innefattande
eu areal av 342 kvadratmeter, 23,940 kronor eller 70 kronor per kvadratmeter.
För verkets nuvarande tomt betalades 74 kronor 72 öre per kvadratmeter.
Priset för tomten nr 15 synes sålunda skäligt, vilket däremot icke synes vara
fallet med priset för tomten nr 13. Telegrafstyrelsen har därför låtit undersöka,
huru en tillbyggnad med användande av tomten nr 15 ensam skulle låta sig göra.
Den sammanlagda tomten skulle visserligen erhålla eu något egendomlig figur,
som man väl knappast skulle vilja välja, om det gällde att planera för ett helt
nytt företag. Utredningen har emellertid visat, att det genom en tillbyggnad å
tomten nr 15 är lätt att åstadkomma en ändamålsenlig utvidgning av telefonsalen
— och eu sådan är vad som med en blivande tillbyggnad i främsta rummet avses
— utmed Karlsgatan och i linje med den gamla salen. Övriga lokaler i en
blivande tillbyggnad kunna ännu lättare tillgodogöras.
Telegrafstyrelsen har försökt att få denna tomt på hand så länge, att eu
framställning hade behövt göras först till 1919 års riksdag angående detta inköp,
men säljaren har fordrat ögonblicklig uppgörelse. Telegrafstyrelsen har därför,
under förutsättning att Kungl. Maj:ts tillstånd till köpet erhållits före den 1 oktober
1918, uppgjort kontrakt om inköp av tomten nr 15 för ett pris av 23,940 kronor.
Telegrafstyrelsen förhyr sedan några år tillbaka ifrågavarande tomt nr 15
till upplag för materiel mot ett årligt hyresbelopp av 600 kronor. Detta hyresbelopp
inbesparas genom nu föreslagna inköp.»
Under åberopande av vad sålunda anförts har telegrafstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels medgiva, att
för telegrafverkets räkning finge inköpas tomten nr 15 i kvarteret Carl
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft. 7
[14.]
Departements chefen -
50 Utgifter för kapitalökning: bil 1.
XI i Hälsingborg för en köpeskilling av högst 23,940 kronor, dels ock
för ändamålet för år 1919 anvisa erforderliga medel.
Vid upprättande av förslaget till den nuvarande stationsbyggnaden
i Hälsingborg beräknades ett avsevärt utrymme för framtida utvidgning
av stationen. Hetta utrymme har emellertid redan måst i sin helhet
tagas i anspråk för stationens räkning, varför möjlighet till en ytterligare
utvidgning av stationen inom telegrafverkets fastighet icke längre
föreligger. Något oundgängligt behov av en dylik åtgärd är ej heller
för närvarande för handen. Telegraf- och telefonverksamheten i
Hälsingborg visar emellertid en alltjämt fortgående ökning, och det
torde med hänsyn härtill med säkerhet kunna beräknas, att de nuvarande
lokalerna snart nog komma att bliva för sitt ändamål otillräckliga.
Försiktigheten synes därför bjuda att i tid vidtaga sådana åtgärder, att
en tillbyggnad av lokalerna icke kommer att ställa sig onödigt dyrbar.
Av utredningen i ärendet framgår, att för en tillbyggnad av stationsbyggnaden
erfordras förvärvande av endera av de invid stationstomten
belägna tomterna nr 13 och nr 15 i kvarteret Carl XI. För
tomt nr 13 har fordrats en köpeskilling av 87,000 kronor, motsvarande
196 kronor 83 öre för kvadratmeter, under det tomten nr 15, vilken
av styrelsen föreslagits till inköp, nu kan förvärvas för ett pris av 70
kronor för kvadratmeter eller således 23,940 kronor. Båda tomterna
äro obebyggda. Beträffande tomten nr 13 torde priset vara alltför högt
för att ett köp skulle kunna ifrågasättas. Däremot kan mot den för
tomten nr 15 fordrade köpeskillingen erinran ej göras.
Ett framtida förvärv av sistnämnda tomt för statsverkets räkning
torde med all säkerhet komma att ställa sig mindre gynnsamt, enär
tomtens ägare har för avsikt att, därest det nu föreslagna köpet icke
kommer till stånd, försälja densamma för bebyggande. Telegrafstyrelsens
förevarande framställning synes med hänsyn härtill vara av beskaffenhet
att böra bifallas. Det torde därjämte böra beaktas, att ifrågavarande
tomt redan nu är behövlig såsom upplagsplats för telegrafverkets behov.
Det för ändamålet erforderliga anslaget torde böra bestämmas till
ett jämnat belopp av 24,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts får jag alltså hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att för telegrafverkets räkning må
inköpas tomten nr 15 i kvarteret Carl XI i Hälsingborg
för en köpeskilling av högst 23,940 kronor;
dels ock för ändamålet för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av 24,000 kronor.
I tgifter för kapitalökiiintr: bil. I.
r>i
12. Anslag till In köp av fastigheter.
I sin skrivelse den 1 september 1917 bär telegrafstyrelsen vidare
hemställt om reserverande av medel för framtida inköp av fastigheter
för telegrafverkets behov.
Styrelsen anför i denna del till en början följande:
»Tillgodoseendet av telegrafverkets behov av lokaler, vilket hastigt ökas i
mån av verkets snabbare utveckling, har nu blivit synnerligen maktpåliggande.
Allt efter som stationerna bliva större och stationsanordningarna mera komplicerade,
blir dessutom kostnaden för en stationsflyttning allt mera betydande.
Med fästat avseende på dessa omständigheter hava också redan nu verkets större
stationer i allmänhet erhållit lokaler i verkets egna eller i andra statsinstitutioner
tillhöriga byggnader. Även för en del mindre stationer har riksdagen lämnat
sitt bifall till inköp av fastigheter, där omständigheterna gjort ett sådant inköp
nödvändigt eller förmånligt. Det torde därför kunna påstås, att anskaffande av
lokaler för telegrafverkets stationer allt framgent bör ske genom förvärvande av
egna fastigheter, icke blott där sådant är alldeles nödvändigt, utan även där sådant
med fördel för telegrafverket kan åstadkommas. Den tidsutdräkt, som blir
en nödvändig följd därav, att prövningen angående behovet av egna fastigheter
för telegrafverkets lokaler för varje fall måste föreläggas riksdagen, kan emellertid
i många fall bliva till hinder för det ekonomiskt bästa sättet att tillfredsställa
telegrafverkets lokalbehov. — Telegrafstyrelsen vågar här i underdånighet
påpeka en del olägenheter, som äro förknippade med det hittills praktiserade
systemet.
Ett hemställande av dessa ärenden till riksdagens avgörande förutsätter för
det första, att tillträdet till en fastighet icke kan komma till stånd förrän långt
efter det uppgörelse träffats angående dess inköp. Det är i allmänhet mycket
svårt att få en säljare att ingå på ett dylikt villkor, varigenom han ensidigt blir
bunden vid affären under längre än ett års tid, och det är givet, att en säljare
ofta nog tager hänsyn därtill vid köpeskillingens bestämmande. Därtill kommer,
att skälet, varför en fastighet är till salu, ibland kan vara, att ägaren önskar frigöra
sitt kapital för användning på annat håll och därför är angelägen om att
erhålla likvid så fort som möjligt. Ett sådant fall förekom vid inköpet år 1917
av fastighet i Filipstad, för vilket inköp telegrafstyrelsen därför såg sig nödsakad att
tämligen sent under riksdagen hemställa om proposition. I en del fall har det,
ehuru med svårighet, lyckats förmå säljare att ställa köpet beroende av nästa
riksdags bifall. I annat fall hade så pass för telegrafverket förmånliga fastighetsköp
som Tomelilla, Nyland och Flen icke kunnat göras.
Vidare kan det inträffa, att eu för telegrafverket passande fastighet blir till
salu för att hastigt försäljas, exekutivt eller på annat sätt, och det är då av vikt
att kunna handla relativt snabbt, om ej stora kostnader skola äventyras. Detta
torde särskilt komma att bliva av betydelse i en ej avlägsen framtid, då telegrafverkets
nybyggnader på många orter bliva för små för den växande trafiken och
det därför blir av synnerlig vikt att inköpa eu granntomt, om den synes behövlig
för telegrafverket och exempelvis ett större byggnadsföretag planeras å densamma.
I detta fall har telegrafverket en beklaglig erfarenhet från Sundsvall,
[15.]
Anslag till
inköp av
fastigheter.
[15-]
52
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
där eu så gott som obebyggd tomt gränsande intill den för telegrafverkets räkning
senast förvärvade bytte ägare, utan att telegrafverket då hade någon möjlighet
att träda emellan. Å denna tomt är nu en industriell anläggning uppford, som
gör det synnerligen dyrbart att lösa in fastigheten, om detta i framtiden bill
nödvändigt. . ,
Förvärvande av fastigheter för understationer i de största näten tiar redan
börjat. Icke minst på sådana platser kan det bliva nödvändigt att för erhållande
av rimliga priser verkställa inköp utan att giva tillkänna, att staten är köpare.
En hänvändelse till riksdagen, innan köpet är avslutat, omöjliggör ett sådant för
-
Telegrafverkets hyreskontrakt äro i allmänhet upprättade för eu hyrestid av
minst tio år med ett års uppsägning. Om ett sådant kontrakt uppsäges utan
längre frist än den avtalade, kan det bliva omöjligt för telegrafverket att utan
alldeles oskäliga kostnader tillfredsställande ordna lokalfragan på en sådan ort.
Ett exempel härpå är det förut relaterade fallet beträffande lokalen i Ange, dar
dock genom hyresvärdens tillmötesgående saken kunnat ordnas, ehuru med eko
nomisk uppoffring från telegrafverkets sida.
I underdånig skrivelse den 18 november 1904 anförde telegrafstyrelsen, att
såväl vid vissa underhandlingar som vid de köp, vilka under år 1903 uppgjorts
angående fastigheter, som erfordrats för telegrafverket, det hade visat sig ur liera
avseenden olägligt, jämväl vad beloppet av köpeskillingen angmge, att det villkorliga
avtalet måste träffas så lång tid, eller omkring IV2 år> innan köpeskillingen
eller ens en mera avsevärd del därav kunde erläggas. Omtänksamheten om
statens medel gjorde det därför synnerligen eftersträvansvärt, att telegrafstyrelsen
för anskaffande för telegrafverkets behov av fast egendom ägde särskilda reserverade
medel, att efter Kungl. Maj:ts och riksdagens provning 1 varje särskilt
‘ Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen upptog även denna framställning,
och beslutade riksdagen år 1905 med anledning därav medgiva, att för anskaffande
av lokaler i landsorten för telegrafverkets räkning finge reserveras ett belopp av
100 000 kronor. Kör samma ändamål beviljade riksdagen år 1906 249,800 kronor
år 1907 100,000 kronor och år 1908 14,500 kronor. Sedermera hava ingå medel
blivit för detta ändamål reserverade. .
Inköp av fastigheter för de sålunda anslagna medlen var bundet till vissa
platser, å vilka riksdagen förut prövat behovet för telegrafverket att förskaffa sig
egna fastigheter. Såsom telegrafstyrelsen förut framhållit, torde det numera
vara fördelaktigt, att telegrafverket förvärvar fastigheter på alla orter, dar sadant
för skäligt pris kan ske, varför en prövning från riksdagens sida 1
denna del torde kunna eftergivas i de fall, då andra fördelar därigenom kunna
vinnas.»
Telegrafstyrelsen Iramh&ller härefter, att de olägenheter, som av
styrelsen sålunda påvisats för närvarande vara förenade med telegrafverkets
fastighetsköp, kunde undgås, om riksdagens medgivande utverkades
till att för anskaffande av lokaler för telegrafverkets behov finge
reserveras ett belopp att användas efter Kungl. Maj:ts prövning och
godkännande i varje särskilt fall, och har styrelsen jämväl hemställt
om framställning till riksdagen i sådant syfte. Storleken av det för
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 53
ifrågavarande ändamål erforderliga beloppet har telegrafstyrelsen till en
början föreslagit till 500,000 kronor, vilket belopp styrelsen ansett böra
anvisas för år 1919.
Den hastigt fortgående utvecklingen av telegrafverkets rörelse
kommer att alltjämt — måhända i större utsträckning än hittills —
nödvändiggöra inköp av fastigheter för tillgodoseende av telegrafverkets
lokalbehov. Att det därvid i åtskilliga fall kan leda till förluster för
statsverket, därest ett ifrågasatt fastighetsförvärv alltid skall underställas
riksdagens prövning, innan köp kan komma till stånd, lärer icke kunna
bestridas. Med hänsyn härtill synes det ändamålsenligt, att medel ställas
till Kungl. Maj:ts förfogande för att användas till sådana inköp, vilka
icke kunna uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagbeslut.
Behov av i nu ifrågasatt form anvisade anslag har gjort sig gällande
jämväl för andra statens afifärsdrivande verk. Sålunda hava under senare
åren årligen beviljats anslag för inköp av mark, som erfordras
för utvidgning av vissa järnvägsstationer och för blivande dubbelbanan
ordningar. Vidare har 1917 års riksdag beviljat medel till inköp av
vattenfall och fastigheter samt utförande av nyanläggningar, i den mån
sådana åtgärder kunna erfordras för ändamålsenlig utveckling av statens
kraftverksrörelse.
Det av telegrafstyrelsen för nu ifrågavarande ändamål begärda anslagsbeloppet
torde dock kunna icke obetydligt nedsättas med hänsyn till
att i regel ej är fråga om betydliga fastighetsförvärv och då underhandlingarna
om inköp av fastigheter i allmänhet böra så föras, att
riksdagens yttrande över förvärvet kan inhämtas. För min del vill jag
därför föreslå, att anslaget för år 1919 bestämmes till 200,000 kronor.
Anslagets ändamål föranleder uppenbart till, att någon närmare utredning
angående anslagsbehovet icke för närvarande kan lämnas. Däremot
torde i sammanhang med ett kommande års statsverksproposition böra
redogöras för det sätt, varpå berörda medel under nästföregående år
må hava blivit använda.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att för inköp av fastigheter för telegrafverkets
räkning, vilkas förvärvande icke utan synnerlig
olägenhet kan uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut,
må efter Kungl. Maj:ts prövning och avgörande
disponeras ett belopp av högst 200,000 kronor;
dels ock för ändamålet för år 1919 anvisa ett
reservationsanslag av nämnda belopp, 200,000 kronor.
[15.]
Departements
chefen.
Angående
uppförande
av telegrafstationsbyggnad
i
Motala.
Angående
anslag
till fortsatt
utveckling
av statens
telefon- ocli
telegrafväsende.
54 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
I sin skrivelse den 1 september 1917 har telegrafstyrelsen framlagt
förslag om uppförande å den enligt beslut av 1917 års riksdag för
telegrafverkets räkning inköpta tomten nr 4 i kvadraten nr 19 i Motala
av en telegrafstationsbyggnad, i vilken även skulle komma att inrymmas
lokaler för postkontoret i Motala. Kostnaden för det ifrågasatta byggnadsföretaget
har av styrelsen beräknats till 400,000 kronor, och har
styrelsen hemställt, att ett belopp av 200,000 kronor måtte anvisas för
år 1919 för byggnadsarbetets påbörjande.
Ehuru telegrafverkets för närvarande förhyrda lokal i Motala är
otillfredsställande såväl i fråga om läge som utrymme, är det dock,
enligt vad jag inhämtat, möjligt att därstädes vidtaga sådana anordningar,
att driften kan fortgå under ytterligare något år. Med hänsyn
härtill anser jag mig, icke böra tillstyrka förslagets framläggande för
innevarande års riksdag.
I sin skrivelse den 1 september 1917 har telegrafstyrelsen slutligen
gjort framställning om anvisande av anslag till fortsatt utveckling
av statens telefon- och telegrafväsende. Då det emellertid lärer
bliva nödvändigt, att det anslag, som kan komma att för nämnda ändamål
beviljas, ställes till styrelsens förfogande redan under år 1918 och
sålunda anvisas å tilläggsstat för sistnämnda år, torde en redogörelse
för styrelsens framställning i denna del lämpligen böra ske i samband
med äskanden ifråga om nämnda tilläggsstat.
Ctgifter för kapitalökning: bil. 1.
Statens järnvägar.
I skrivelse den 29 september 1917 har järnvägsstyrelsen gjort
framställning angående behovet för år 1919 av nya byggnader och anläggningar
vid statens för allmän trafik upplåtna järnvägar ävensom
rörande för samma år behövliga anslag för nya statsbanebyggnader, markförvärv,
rullande materiell samt inventarier och förlag.
Järnvägsstyrelsen har därvid till en början behandlat frågan om
sättet för uppförandet i riksstaten av anslagen till de trafikerade järnvägarna.
I sin skrivelse angående regleringen av utgifterna för kapitalökning
i avseende å, bland annat, statens järnvägar, riktade 1917 års riksdag
Kungl. Maj:ts uppmärksamhet å denna fråga. Riksdagen erinrade härvid
därom, att i anslaget till utförande av nya byggnader och anläggningar
tidigare inbegripits samtliga medel för dylika byggnader och
anläggningar vid de förefintliga statsbanorna. Efterhand hade emellertid
utbrytningar skett av åtskilliga mera omfattande arbeten, avseende
samma huvudkategori, såsom dubbelspårsanläggningar, större bangårdsombyggnader
m. m. I de framställningar, som järnvägsstyrelsen år
1916 avgivit angående anslag för år 1918 till de trafikerade järnvägarna,
hade ett ytterligare steg tagits i denna riktning, i det att samtliga
anläggningar, som krävde fortsatta anslag, behandlats såsom fristående
anslagspunkter. I statsverkspropositionen hade ock denna grundsats
iakttagits.
Mot den iakttagna förändringen, att anläggningar, som påfordra
fortsatta anslag, i allmänhet upptagits under särskilda anslagstitlar, hade
riksdagen så mycket mindre haft något att erinra, som det synts riksdagen
vara en given fördel, att det av beslutet om beviljande''av medel
till en viss anläggning tydligt framginge, om man måste räkna med
fortsättningsanslag.
Det hade emellertid synts riksdagen kunna ifrågasättas, om ej en
förändring av mera genomgripande natur borde vidtagas beträffande fördelningen
på olika anslagstitlar av de kapitalökningsutgifter, som avsåge
de redan trafikerade statsbanorna. Den dittills tillämpade uppställningen
av anslagen ifråga medförde, att någon överblick över de olika slagen
av utgifter och anläggningar icke erhölles. Exempelvis funnes anslag
50 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
till bangårdsanordningar dels under gruppen »spåranordningar» av anslaget
till nya byggnader och anläggningar, dels. under gruppen »större
arbeten» av samma anslag, dels ock under särskilda anslagstitlar i riksstaten
med gemensam överrubrik »större bangårdsombyggnader». Anslagtill
lokomotivstationsanläggningar funnes uppförda såväl under grupperna
»Övriga anläggningar» och »större arbeten» a anslaget till nya
byggnader och anläggningar som under särskilda anslagstitlar med
gemensam beteckning »större verkstads- och lokomotivstationsanläggningar».
Åven i övrigt funnes liknande splittring mellan anslaget till
nya byggnader och anläggningar, å ena sidan, samt speciella anslagstitlar
för olika ändamål, å andra sidan.
Det ville synas riksdagen, att det skulle lända till ökad reda och överskådlighet,
om åtminstone de anslagskrav, som hänförde sig till självständiga
överrubriker i riksstaten, utbrötes ur anslaget till nya byggnader
och anläggningar. Det torde ock kunna ifrågasättas att såsom
särskilda anslag behandla åtskilliga av de grupper, som då inginge i
sistnämnda anslag. Med den vidgade omfattning, som detta anslagefterhand
erhållit, hade det ur budgetssynpunkt blivit alltmera svårhanterligt.
En avlastning av anslaget på sätt nu antytts syntes fördenskull
vara eftersträvansvärd.
I anslutning till det anförda uttalade riksdagen slutligen det önskemålet,
att den sålunda berörda frågan borde beaktas vid uppgörandet
av 1919 års budgetförslag.
I sin skrivelse den 29 september 1917 har nu järnvägsstyrelsen
sökt realisera de av riksdagen framhållna synpunkterna vid uppställningen
av sina anslagskrav för år 1919. Sålunda hava till en början de olika
anslagsäskandena uppdelats i följande fem huvudgrupper, nämligen.
A. Nya byggnader och anläggningar.
B. Nya statsbanebyggnader.
C. Markförvärv.
D. Rullande materiell.
E. Inventarier och förlag.
Under nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade järnvägar
har därefter införts allt, som hit bör hänföras, och sålunda återgång
skett till den ursprungliga innebörden av denna huvudrubrik. Sedermera
har denna huvudrubrik uppdelats i olika underrubriker, och undei
varje sådan underrubrik sammanförts det som till denna bör hänföras.
För de större posterna hava särskilda anslag äskats för varje post för
sig, under det att för arbeten av sinsemellan liknande slag erforderliga
medel begärts i en sammanförd slutsumma.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
57
Till belysande av den sålunda gjorda indelningen ber jag få framlägga
följande av järnvägsstyrelsen gjorda sammanställning av de olika
äskandena, av vilka en del är avsett att upptagas på tilläggsstaten
för år 1918.
A. NYA BYGGNADER OCH ANLÄGGNINGAR VID STATENS TRAFIKERADE
JÄRNVÄGAR.
I. Bangårdar.
1. Bangårdsombyggnader.
a. Ombyggnad av Stockholms bangårdar.............................. kronor 341,500: -—
b. » » Malmö statsbangård ................................. » 1,000,000: —
c. Anläggande » huvudrangerbangård vid Hallsberg............ » 2,150,000: —
d. Ombyggnad » Yästanfors bangård.................................... » 340,000: —
e. » » Falkenberg » » 190,000: -—
f. » » Uppåkra » ■ ......................... » 175,000: —
g. » » Ockelbo » » 200,000: —
h. » » Ljusdal » » 250,000: —
i. » » Långsele » » 210.000: —
k. » » Mellansel » » 280,000: —
l. » » Sundsvall » » 200,000: —
2. Anordnande av nya stationer och mötesplatser............ » 820,000: —
3. Spår anordning ar vid förefintliga spårsystem.
a. Förlängning av mötesspår å stationer
och utläggning av ett tredje tågspår kronor 1,593,600: —
b. Anordnande av utdragsspår samt
'' bättre utrymmen för frilastning
och uppställning av vagnar ............• » 1,226,500: — kronor 2 820 100''_
4. Bangårdsanordningar i övrigt.
a. Anläggningar vid kol- och vattenstationer............. kronor 296,000: —
b. Vatten- och avloppsledningar vid Koskullskulle, Boden,
Laxå och Järva................................................................. » 236,800: —
c. Vatten- och avloppsledningar vid Kiruna ....................... » 117,000: —
d. Gångbroar och gångtunnlar............................................... » 184,000: —
e. Speciella anläggningar........................................................ » 108,700: —
II. Dubbelspårsbyggnader och linjeomläggningar.
1. Anläggande av ytterligare ett järnvägsspår mellan Norr
köping
och Mjölby...................................................... kronor 450,000: —
2. Anläggande av ytterligare ett järnvägsspår mellan Örebro
och Laxå............................................................................ » 3,850,000: —
3. Anläggande av i/tterliqare ett järnvägsspår mellan Aneby
och Sandsjö ....................................................... » 902,700: —
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft. 8
58 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
4. Anläggande av ytterligare ett järnvägsspår mellan Tranås
och Aneby och mellan Sandsjö och Sävsjö....................... kronor
5. Anläggande av ytterligare ett järnvägsspår mellan Bal
lingslöv
och Hässleholm..................................................... »
6. Omläggning av statsbanelinjen Lindome—Anneberg ........... »
7. Äldre linjers förbättrade planläge ....................................... »
III. Större broanlUggningar.
1. Ombyggnad av Bohusbanans viadukt över Säveån............... kronor
2. Ombyggnad av bron över Norsälven å linjen Laxå—
Charlottenberg ..................................................................... »
IV. Anläggningar vid huvudverkstäder.
1. Ombyggnad av reparationsverkstaden vid Malmö............... kronor
2. Uppförande av plåtslagareverkstad och smedja vid Not
viken
.......................................................••••.-............»
3—5, Anläggningar vid huvudverkstäderna vid Örebro, Östersund—Bollnäs
och Boden................................................... »
6. Utförande av sanitära anordningar ,................................... »
V. Lokomotivstations- och driftverkstadsanläggningar.
1. Nya lokomotivstationer.
a. Vid Örebro ............................................................... kronor
b. » Järna .................................................................. »
c. » Frövi ................................................................. »
d. » Charlottenberg..................................................... »
2. Nya lokomotivstallar vid Kiruna och Gällivare..................
3. Tillbyggnad av och diverse anläggningar vid lokomotiv
stationer.
a. . Vid Krylbo, nya och förändrade anläggningar för
maskinavdelningens behov ....................................... »
b. Vid en del övriga stationer....................................... »
4. Jhiftverkstäder....................................................................... »
VI. Husbyggnader.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
Boställshus .......................................... kronor 2,489,700: —
Manskaps- och överliggningshus........ » 740,800: —
Stationshusbyggnader.......................... » 505,500: —
Godsmagasinsbyggnader .................... » 191,200: —
Beredande av tvårumslägenheter ...... » 70,000: —
Anordnande av tvättstugor.................. » 50,000: —
Övriga husbyggnader........................... » 398,700: —
kronor
VII. Anordnande av skenfria vägkorsningar
2,520,000:
600,000:
600,000:
200,000:
472,000:
500,000:
630,000:
625,000:
127,500:
150,000:
350.000
280.000
250.000
200.000
290,000
285.000
449.000
75,000
4,445,900:
250,000:
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
59
VIII. Anordningar för beredande av ökad upplagsplats för stenkol
i importhamnar och u brilnslestationer samt förbitttrad
kolcmottugning i importhamnar...................................... kronor 125,000: —
IX. Telegraf- och sektionstelefonlcdningar samt kabclarbctcn » 640,000: —
X. Elektriska belysningsanlilggningar....................................... » 154,000: —
XI. Växel- och signalslikerhetsunlliggningar ............................. » 1,500,000: —
XII. Elektriliering av jUrnviigslinjcn Kiruna—Nattavara ............ » 2,000,000: —
XIII. Arbeten K bandelen Mora—Kristinehamn (f. d. Mora—
Vänerns jllrnvilg) för ökande av dess trafikkapacitet............ » 700,000: —
XIV. Brandvösendets ordnande.................................................... » 70,000: —
XV. Bispositionsanslag för oförutsedda och mindre arbeten............ » 1,250,000: —
XVI. Medel för tackande av uppkommen brist d vissa förut beviljade
anslag (i runt tal) ............................................ » 4,281,000: —
Summa kronor 39,141,200: —
B. NYA STATSBANEB YGG-NÅDER.
I. Statsbanau Sveg—Brunflo .................................................. kronor 1,073,000: —
II. Statsbanan Sveg—Hede ................................................... » 1,200,000: —
III. Inlandsbanan ............................. » 11,750,000: —
IV. Forsmo—Hoting ........................................................... » 2,450,000: —
V. Hull niis—Stensele .......................................................... » 375,000: —
VI. Umeå—Holmsund ........................................................''.. » 185.000: —
VII. Bagarn—Hultebo ........................................................... » 52,000: —
VIII. KungUlv—Ytterby ........................................................... » —: —
Summa kronor 17,085,000: —
C. MARKFÖRVÄRV................................................... kronor 1,000,000:-
Summa kronor 1,000,000: —
D. RULLANDE MATERIELL .................................. kronor 17,100.000: —
Summa kronor 17,100,000: —
E. INVENTARIER OCH FÖRLAG............................... kronor 5,100,000: —
Summa kronor 5,100,000: —
Summa summarum kronor 79,426,200: —
60
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Den av järnvägsstyrelsen sålunda tillämpade uppställning synes
giva en god överblick av de olika slagen av utgifter och anläggningar,
samtidigt som genom den gjorda uppdelningen av äskandena i
vissa huvudgrupper en viss lättnad skulle beredas vid anslagsfrågornas
behandling. På grund härav kommer i huvudsak följas de av järnvägsstyrelsen
sålunda uppdragna riktlinjerna.
Den förenämnda sammanställningen av anslagsposterna är icke fullt
uttömmande. Järnvägsstyrelsen har nämligen, utöver de i skrivelsen den
29 september 1917 upptagna anslagskraven, dels i skrivelse av den 22
november 1917 hemställt, att ett anslag för år 1919 å 250,000 kronor
måtte utgå för fullbordande av arbetet med den broförbindelse över
Dalälven vid Mora, vars utförande beslöts i samband med förvärvet för
statens räkning av järnvägen Mora-Noret—Orsa, dels ock under hand
till mig gjort framställning därom, att med hänsyn till pågående underhandlingar
med vederbörande järnvägsaktiebolag angående statsinlösen
av Orsa—Svegs järnväg ett anslag för sistnämnda år å 1,000,000
kronor måtte för sistberörda ändamål beräknas i statsverkspropositionen.
1 detta sammanhang torde jag även få meddela, att byggnadskommissionen
för dubbelspåret Rönninge—Ström — i anslutning till vad
kommissionen i särskilda skrivelser den 26 juli samt den 10 och den 28
augusti 1917 bebådat — hos mig anmält sin avsikt att inom kort till
Kungl. Maj:t inkomma med framställning om avlåtande av proposition
till årets riksdag om anvisande av ytterligare medel för bedrivande av
arbetena vid berörda dubbelspår. Det belopp, som av kommissionen
kommer att äskas, kan ännu icke bestämt angivas, men anhåller kommissionen,
att i statsverkspropositionen måtte för ifrågavarande ändamål
på tillläggsstat för år 1918 beräknas ett anslag av 1,600,000 kronor.
De anslagskrav, vilka sålunda för statens järnvägars del framförts
för tillgodoseende av behovet av nya byggnader och anläggningar vid
de trafikerade statsbanorna, förvärv och nybyggnad av statsbanor, markförvärv,
rullande materiell samt inventarier och förlag, uppgå sålunda
sammanlagt — iuberäknat vad som äskas förskottsvis under år 1918
— till det ofantliga beloppet av 82,276,200 kronor, medan samtliga
anslagen till statens järnvägar i 1918 års riksstat uppgingo till 53,422,500
kronor, det dittills största anslagsbelopp, som för ett år meddelats statens
järnvägar.
Innan jag lämnar en redogörelse för vad järnvägsstyrelsen anfört
till stöd för de våldsamt ökade anslagskraven, må erinras om den ståndpunkt,
statsmakterna år 1917 intogo till de av styrelsen för år 1918
framställda anslagsbehoven för statens järnvägar.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
G1
I det uttalande, varmed dåvarande departementschefen inledde
det vid 1917 års statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet i
ämnet, framhölls, att vid ett affärsföretag av statens järnvägars omfattning
och utomordentligt stora betydelse de nya kapitalutlägg, som
erfordrades för att tillgodose en väntad trafikstegrings krav, såvitt
möjligt borde föregå denna, så att järnvägarna alltid vore i tekniskt
hänseende rustade att möta eu inträdande trafikökning av ansenlig
storlek. I tider av mera forcerad utveckling uppträda dock, yttrade
departementschefen vidare, i betraktande av ovissheten om utvecklingens
framtida förlopp de största svårigheter att följdriktigt tillämpa en
sådan princip. Trafikstegringen kommer härvid att fortgå snabbare än
banornas tekniska anpassning efter den ändrade trafikintensiteten, och
efter hand hopas härvid de ej tillgodosedda kraven på kapitalutlägg för
att bringa järnvägarnas kapacitet i höjd med trafikens storlek och ny
trafik, som kan förväntas. När i augusti 1914 det stora europeiska
kriget utbröt, varvid efterhand nya utomordentligt stora anspråk ställdes
på de svenska statsjärnvägarnas trafikförmåga, hade en stark trafikökning
med få och korta avbrott fortgått i omkring 20 år, utan att
statsjärnvägarnas kapacitet blivit genom nya kapitalnedlägg i motsvarande
grad förstärkt. Det förelåge, enligt departementschefens uppfattning,
ett oundgängligt behov av att nya och betydande kapitalutlägg gjordes
i stat sjärn vägarna för ernående av en teknisk utrustning, svarande mot
trafikens sannolika utveckling. I sådant avseende hade inom järnvägsstyrelsen
verkställts en utförlig ekonomisk-statistisk beräkning för
perioden 1918—1927 beträffande trafik, inkomster, utgifter och nettoinkomst
samt erforderliga kapitalutlägg. Enligt denna utredning skulle
man under loppet av ifrågavarande tioårsperiod hava att emotse en
högst betydande trafikstegring. Totalkostnaden för de nya byggnader
och anläggningar och rullande materiell, som enligt tioårsplanen skulle
behövas, slutade på en summa av i runt tal 504.5 miljoner kronor —
vari dock icke ingå kostnader för nya statsbanebyggnader; och borde
av nämnda belopp 398.2 miljoner kronor täckas genom anslag och 106.3
miljoner kronor bestridas ur förnyelsefonden. Då denna approximativa
beräkning ännu icke undergått slutlig granskning, ansåge sig departementschefen
icke närmare kunna yttra sig om densamma, men uttalade
likväl, att den torde giva en ungefärlig bild av behovet.
Uttryckligen betonade departementschefen nödvändigheten av att
statens järnvägar, med hänsyn till deras för hela landets ekonomiska
liv djupt ingripande betydelse, försattes i ett skick, fullt motsvarande
trafikbehovet, även om därigenom den nettoinkomst, som banorna kunde
Allmänna
synpunkter.
62
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
lämna, skulle komma att åtskilligt understiga den för förräntning av
det i statsjärnvägarna bundna kapitalet erforderliga summan.
Av statsrådsprotokollet i övrigt inhämtas därjämte, att departementschefen
i anslutning till sin sålunda uttalade principiella uppfattning
i allt väsentligt tillstyrkte styrelsens betydande anslagskrav ävensom
att statsverkspropositionen i förevarande del blev av Kungl. Maj:t avlåten
i enlighet härmed.
Riksdagen förklarade sig för sin del övertygad om, att vidlyftiga och
kostsamma arbeten erfordrades för att sätta statens järnvägar i sådant
skick, att de kunde möta de krav, som redan under dåvarande förhållanden
ställdes på dem och under den närmaste framtiden torde
komma att göra sig gällande. Ett uppskjutande i större omfattning av
dessa arbeten hade riksdagen funnit så mycket mindre tillrådligt, som
behovet vore synnerligen trängande och löga utsikt syntes förefinnas
att genom ett framskjutande av anläggningarna få dessa utförda för
mindre kostnad. Vad anginge möjligheten att anskaffa de för arbetenas
genomförande erforderliga medlen, syntes det ock föga sannolikt, att
något skulle vara att vinna genom ett uppskov. Under sådana förhållanden
hade riksdagen funnit sig böra i huvudsak bifalla Kungl. Maj :1b
framställda förslag beträffande kaprtalökningsanslag för de trafikerade
järnvägarna.
I förevarande ämne yttrar järnvägsstyrelsen i sin skrivelse den 29
september 1917 följande:
Med den hänsyn, styrelsen är skyldig landets mycket trängande behov
av goda transportmöjligheter och kommunikationer i övrigt, har styrelsen
icke ansett sig kunna eftersätta den principen, att i stort sett samma
arbetskvantiteter och anskaffningsmängder, vilka förekomma i föreliggande planer
för en systematisk utveckling år för år av statsbanorna, skola komma till
utförande även nu trots de stora kostnader, som under nu rådande abnorma
prislägen på såväl arbets- som materialmarknaden givetvis måste uppträda
för ett konsekvent genomförande av dessa nybyggnads- och anskaffningsplaner.
Till sin omfattning stå alltså de nya arbeten och nyanskaffningar, som nu
av styrelsen ifrågasättas, i nära överensstämmelse med den »utredning av
behovet av nya byggnader och anläggningar samt ny rullande materiell vid
statens järnvägar för tioårsperioden 1918—1927», som styrelsen på Kungl.
Maj:ts befallning utarbetat och som — ehuru ännu icke på grund av förut anmälda
omständigheter officiellt avlämnad — är avsedd att under den närmaste
framtiden tjäna till ledning för de åtgärder till utvecklingen av statens järnvägar,
vilka styrelsen anser höra" vidtagas för att så småningom systematiskt uppbringa
statsbanornas kapacitet till att bättre än nu svara emot de föreliggande och med
tämlig visshet förutsebara trafikbehoven. Den höga siffra, till vilken järnvägsstyrelsen
vid årets anslagsäskanden kommit, har därför sin grund icke i några
nämnvärda avvikelser från ifrågavarande nybyggnads- och anskaffningsplan, utan
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 63
förklaras den stora ökningen av anslagsbeloppen, såsom förut antytts, helt och
hållet av den rådande och väl även för de närmaste åren ganska säkert beståndande
enastående dyrtiden.
Såsom stöd för sin uppfattning beträffande nödvändigheten att — trots de
många gånger oformligt höga kostnaderna för föreslagna nyanläggningar och nyanskaffningar
— ändock verkställa desamma, vill styrelsen hänvisa till den utförliga
motivering, som givits, och de principiella uttalanden beträffande nya
betydande kapitalutlägg för statens järnvägars räkning, som gjorts av dels styrelsen
själv vid avlåtandet av förra årets anslagsäskanden, dels statsrådet och
chefen för civildepartementet till protokollet över civilärenden den 13 januari 1917.
Givetvis har allt, vad som då uttalades, sin fulla giltighet även nu. Visserligen
har med tillstånd av Kungl. Maj:t en tillfällig, av den knappa tillgången
pa driftmaterialier betingad reduktion av driften och trafikrörelsen genomförts,
och råder för närvarande mindre svårighet att framföra den trafik, för vilken
transporttillstånd över huvud taget kan medgivas. Denna trafikens nuvarande
mindre omfattning, vilken är en följd av tvångsåtgärder och stridande mot den
naturliga trafikutvecklingen, kan uppenbarligen icke få läggas till grund för något
avbrott i en rationell nybyggnadsplan för de trafikerade banorna. Omfattningen
av det trafikbehov, som kan föreligga, när trafiken åter frigives, samt den trafikutveckling,
som efter kriget kan vara att vänta, äro givetvis vanskliga att bedöma
och förutsäga, men ingenting torde dock ännu kunna anses tala för, att
det framtida trafikbehovet skall komma att understiga den trafik, som av styrelsen
tidigare beräknats och beträffande vars storlek m. m. styrelsen vill hänvisa
till de förut Kungl. Maj:t bekantgjorda Norrmans och Brismans beräkningar
av driftresultaten vid statens järnvägar åren 1918—1927. Det synes
styrelsen alltså vara för styrelsen en oavvislig plikt att göra vad på styrelsen
kan bero, för att i god tid sörja för vidtagandet av erforderliga åtgärder till
vinnande av en sådan höjning av statens järnvägars trafikkapacitet, att den så
snart som möjligt uppbringas till att svara emot de förefintliga och beräknade
trafikbehoven.
Kan man ställa sig tvekande gent emot denna styrelsens uppfattning med
anledning av de särskilt betydande kapitalplaceringar, varom under nu rådande
förhållanden då måste bliva fråga, vill styrelsen däremot anföra, att även ur ren
affärssynpunkt de erforderliga nya kapitalnedläggen torde vara motiverade.
Styrelsen finner detta visat därav, att exempelvis 1916 års trafikrörelse — som
till sin storlek långt överskred en mot statsbanornas tekniska och personella
utrustning svarande trafik och alltså endast på mera konstlad väg kunde presteras
— skulle under förutsättning av en driftkostnadsnivå såsom före kristiden,
d. v. s. vid ungefärligen den gamla relationen mellan taxorna och penningvärdet,
hava lämnat en behållning av över 50 miljoner kronor, ett belopp, som utgör en
tillfredsställande ränteavkastning även på det i statsbanorna bundna kapital,-som skulle hava varit samlat, om styrelsens oftanämnda nybyggnadsplan detta
år varit till fullo genomförd.
Den högst avsevärda förhöjning av nybyggnads- och anskaffningskostnaderna,
som nu, ehuruväl att hoppas mera tillfälligt, uppträder på grund av den abnormt
uppdrivna prisnivån, bör därför enligt styrelsens uppfattning icke få utgöra
hinder för eller anledning till uppskov vid verkställandet av de för en systematisk
utveckling av statsbanorna oundgängligen erforderliga arbetena och anskaffningarna.
64 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Styrelsen förbiser här icke sannolikheten av att i många fall rent prohibitiva
priser eller omöjligheten att anskaffa materialier och dylikt måste medföra,
att flera arbeten icke kunna komma till utförande på tid och sätt, som i planen
avses. Styrelsen har haft sin särskilda uppmärksamhet fäst på detta förhållande,
och vissa fall, då någonting dylikt måste vara att vänta, kunna också av styrelsen
redan nu förutses. Styrelsen har emellertid icke ^ ansett därför riktigt
vara att nu undantaga dylika arbeten och anskaffningar från sina äskanden för
att därigenom nedbringa det samlade anslagskravets storlek. Styrelsen vill
nämligen hävda, att det är av synnerligen stor betydelse för statens järnvägars
utveckling, att styrelsen gives medel och möjlighet i hand att utan den tidsutdräkt,
som nödvändigtvis är förenad med nya framställningar, kunna företaga
även dvlika nybyggnader, resp. anskaffningar omedelbart efter det att ändrade
konjunkturer och andra förhållanden så gorå det möjligt. . _
Styrelsen bortser vidare icke vid sina omfattande äskanden dantran, att de
nuvarande och närmast förestående mycket höga kostnaderna för såväl de flesta
arbeten som anskaffningarna komma att betinga en högst avsevärd merkostnad,
som vid vanlig praxis kommer att belasta statens järnvägars disponerade kapital,
å vilket avkastning skall genom järnvägsdriften skapas. Styrelsen, som jamval
hävdar den principen, att befordringsavgifternas höjd bor så avpassas, att en
behållning erhålles, som åtminstone svarar emot räntan å det kapital, som nedlagts
i de som räntebärande karaktäriserade bandelarna, kan alltså frukta, att
härigenom skulle — mer eller mindre skönjbart — följa en ständig höjning av
den allmänna tariffnivån. Någonting dylikt innebär givetvis små betänkligheter
och — om man än sannolikt kan nödgas foga sig även i sadana följder av nu
rådande egendomliga ekonomiska förhållanden — synes det styrelsen synnerligen
önskvärt, om någonting kunde göras för att förebygga desamma. Något förslag
har styrelsen emellertid icke att framställa, utan har styrelsen velat inskränka
sig till att rikta Kungl. Maj:ts och riksdagens uppmärksamhet på saken samt
att uttala förhoppningen, att vid anvisandet av ifrågavarande anslagsmedel någon
utväg måtte kunna finnas.
Ehuruväl de av styrelsen sålunda anförda synpunkterna måste tillerkännas
stor betydelse, bär jag dock ansett nödvändigt tillse, huruvida
icke de äskade anslagskraven kunna avsevärt nedbringas. De ofantliga
anspråk, som i så många avseenden ställas på staten under de.nu rådande
onormala förhållandena, samt de högt uppdrivna prisen på materialier
och arbetskraft motivera i sig väsentliga inskränkningar i anläggningsarbetenas
bedrivande och anskaffningarnas företagande. Å.
.andra sidan måste häremot vägas nödvändigheten att sätta statens järnvägar
i stånd att upptaga en växande trafik och att kunna rationellt
vidmakthålla och förnya anordningar och materiell, som under de senaste
åren varit utsatta för osedvanliga påfrestningar. Härjämte bör uppenbart
stort avseende fästas vid det trängande behovet av statsbanenätets
utbyggande i Norrland.
Vad beträffar de trafikerade järnvägarna torde avsevärdare reduceringar
icke kunna ifrågasättas i anslag till arbeten, som äro av direkt
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. jjf,
betydelse för utvecklingen av statsbanornas kapacitet och för ernående
av en god driftsekonomi. Något avsevärdare reduceringar kunna ifrågakomma
beträffande anslag, som äro av beskaffenhet att icke direkt inverka
på trafikkapaciteten. Hit höra exempelvis posterna vatten- och
avloppsledningar, gångbroar och gångtunnlar, husbyggnader samt anordnande
av skenfria vägkorsningar. Jämväl med avseende å de sökta
anslagen till dubbelspårsanläggningar har en ganska avsevärd reducering
av anslags kraven ansetts kunna utan större olägenheter äga rum.
Den nedprutning av anslagen till statens järnvägar, som med hänsyn
till statsfinansernas allmänna läge är oundgänglig, har vidare måst
gå ut över anslagen till nya statsbanebyggnader och därvid drabba byggandet
av inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare. Att härmed
inlandsbanans färdigbyggande kan komma att något förskjutas, är tyvärr
möjligt, dock hoppas jag, att denna förskjutning icke nödvändigt
behöver inträda. Därest världskrisens upphörande icke dröjer alltför
länge och, som är att emotse, i samband därmed drägligare
materialpris inträda, böra genom beviljande av större anslag för följande
ai aibetena kunna sa paskyndas, att den ursprungligen avsedda
tiden.för bandelens färdigbyggande icke blir avsevärt rubbad. På sätt
jag. får tillfälle att längre fram närmare beröra, torde också de faktiska
möjligheterna att under nuvarande förhållanden i allo fullfölja programmet.
för inlandsbanans färdigbyggande icke vara stora, varjämte
hänsyn tillika måste tagas till att kostnaden för inlandsbanan, vars avkastning
alltid blir svag, icke alltför våldsamt uppdrives utöver vad
som kunnat förutses vid besluten om banans tillkomst.
De nedsättningar, som sålunda vidtagits i järnvägsstyrelsens äskanden,
uppgå till sammanlagt 15,479,800 kronor. Det återstående beloppet,
66,796,400 kronor, varav 12,594,200 kronor skulle beviljas å
tdläggsstat för år 1918, överstiger ändock de av 1917 års riksdag beviljade
anslagen med ej mindre än 13,373,900 kronor. En ytterligare nedprutning
skulle således väl varit önskvärd, men har ansetts mindre tillrådlig, om statens
järnvägar alltjämt skola kunna helt fylla sin uppgift. I betraktande av
den oerhörda fördyring, som särskilt materialprisen men jämväl arbetskostnaderna
undergått på de tva sista aren, är ökningen till nyss angivna belopp
i anslag icke alltför anmärkningsvärd och understiger utan tvivel den merkostnad,
varmed man måste räkna för de olika arbetenas tillkomst.
Den nyss berörda nedsättningen av statens järnvägars anslagskrav
neutraliseras avsevärt, om en väsentlig ökning av förlaget för statens
järnvägar kommer till stånd. En betydande förstärkning av detta föriagskapital
ha.r nämligen synts mig önskvärd och dessutom betingad av
den omläggning av statens budgetsväsende, som nu skall genomföras.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft. 9
66
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
I ökat förlagskapital för statens järnvägar avses således, på sätt vidare
inhämtas av sid. 199—203 här nedan, att — utöver av styrelsen begärt belopp,
3,000,<»00 kronor, för år 1919 — å tilläggsstat för år 1918 äska ett belopp
av 11,000,000 kronor. Härmed skulle tillsammans ej mindre än
23,594,200 kronor för statens järnvägars del begäras å nämnda tilläggsstat.
De under kristiden stegrade driftkostnaderna för statens järnvägar
hava medfört, att betydande provisoriska förhöjningar av taxorna måst tid
efter annan verkställas. Stegringen av driftkostnaderna, särskilt vad koloch
övriga materialpriser angår, har emellertid varit så oerhörd, att det
näppeligen torde låta sig göra att genom dylika taxeregleringar helt
motväga de uppkomna merkostnaderna för driften. Om hänsyn jämväl
tages till de uppdrivna kostnaderna för under kristiden gjorda nyanläggningar
och nyanskaffningar, är det synnerligen vanskligt att förutse, i
vad mån behållningen å det i statens järnvägar nedlagda kapitalet kan
komma att under närmaste åren hållas uppe vid samma nivå som
förut. Det torde därför under alla förhållanden bliva nödvändigt att
jämväl sedan kolprisen nedgått och mera normala ekonomiska förhållanden
överhuvud inträtt icke genast helt upphäva de provisoriska taxetilläggen
utan låta dessa med för varje skede lämplig storlek fortfarande
under någon tid förbliva gällande, så att statens järnvägar härigenom
må erhålla den kompensation, som på djdikt sätt kan vara möjligt och
''lämpligt att bereda dem för de under kristiden uppkomna merkostnaderna.
A. Nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade
järnvägar.
Järnvägsstyrelsen yttrar härom i sin allmänna motivering, utöver
vad förut meddelats, följande.
I anslutning till utredningen angående behovet av nya byggnader och anläggningar
och ny rullande materiell vid statens järnvägar för tioårsperioden
1918—1927, vilken, som nämnts, vid avgivandet av denna liksom liknande framställning
för lidet år huvudsakligen och i princip följts med en del mindre avvikelser
och tillägg, närmare omnämnda i varje särskilt fall, får järnvägsstyrelsen
hänvisa till nedan angivna tablå, i vilken för jämförelse finnas intagna dels de
styrelsens äskanden, vilka framlades vid 1917 års riksdag, dels de framställningar,
varmed respektive distriktsförvaltningar inkommit år 1917.
Vid äskandet av anslag till utvidgning av föreningsstationer har styrelsen
i här förevarande framställning liksom vid enahanda framställning förlidet år
icke tagit hänsyn till de bidrag, vilka böra vara att i vissa fall erhålla från
de anslutande järnvägarne. Denna princip, som av Kungl. Maj:t och 1917 års
riksdag godkändes, motiveras därav, att erfarenheten givit vid handen, att de
underhandlingar, vilka böra föregå dylika frågors avgörande, visat benägenhet
att avsevärt draga ut på tiden, varigenom respektive arbetens igångsättande
blivit fördröjt, till stort men för driftens regelbundna gång. Såsom styrelsen i
Utgifter för kapitalökning: bil. 1 (!7
enahanda fråga förlidet år framhållit, skall styrelsen emellertid låta sig angeläget
vara, att i de fall bidrag från de anslutande järnvägarne erhålles, till
Kungl. Maj:t och riksdagen härom göra vederbörlig anmälan i samband med
de årligen återkommande anslagskraven i och för samtidig reglering med hänsyn
härtill av erforderliga anslagsbelopp. Någon dylik anmälan i anslutning till
av 1917 års riksdag beviljade anslag till föreningsstationer, hänförande sig till
slutgiltig överenskommelse med anslutande järnväg, föreligger emellertid ännu icke.
Tablå
utvisande distriktsförvaltningarnas och järnvägsstyrelsens äskanden för år
1919 i jämförelse med styrelsens äskanden för år 1918 samt de för samma
år av riksdagen beviljade anslagsmedlen.
1 |
År 1919.») |
År |
1918. |
||
A. Xya byggnader och anläggningar. |
[ Distrikts-j förvalt-ningarnes I förslag. |
Styrelsens äskanden. |
Styrelsens äskanden. |
Beviljade medel. |
|
I |
Bangårdar ... . |
15,289,000 |
9,919,100 |
8,165,000 |
7,435,400 |
II |
Dnbbelspårsbyggnader och linjeomläggningar......... |
10,252,700 |
9,122,700 |
5,600,000 |
5,200,000 |
111 |
Större broanläggningar...................................... |
1,250,000 |
972,000 |
1,250,000 |
1,000,000 |
• IV |
Anläggningar vid huvudverkstäder.................. |
1,812,000 |
1,532,500 |
1,182,000 |
982,000 |
V |
Lokomotivstations- och driftverkstadsanläggningar.. |
2,909,500 |
2,179,000 |
1,418,700 |
1,000,400 |
! VI |
Husbvggnader......... ........ |
10,032,000 |
4,445,900 |
1,815,700 |
1,588,800 |
VII |
Anordnande av skenfria vägkorsningar..... |
569,400 |
250,000 |
250,000 |
250,000 |
VIII |
Anordningar för beredande av ökad upplagsplats för |
||||
stenkol i importhamnar och å bräiislestationer |
125,000 |
125,000 |
|||
1 IX |
Telegraf- och sektionstelefonledningar samt kabel- |
||||
arbeten.......;............................................. |
640,000 |
640,000 |
638,000 |
638,000 |
|
! X |
Elektriska belysningsanläggningar |
475,000 |
154,000 |
200,000 |
200,000 |
XI |
Växel- och signalsäkerhetsanläggningar ............... |
1,500,000 |
1,500,000 |
1,000,000 |
1,000,000 |
XII |
Elektrifiering av järnvägslinjen Kiruna—Nattavara |
2,000,000 |
2,000,000 |
4,000,000 |
3,500,000 |
XIII |
Arbeten å bandelen Mora—Kristinehamn (f. d. Mora |
||||
—Vänerns järnväg) för ökande av dess trafik-kapacitet ................................................... |
1,310,000 |
700,000: |
|||
XIV |
Brandväsendets ordnande...... |
70,000 |
70,000 |
30,000 |
30,000 |
XV |
Dispositionsanslag för oförutsedda arbeten ............ |
1,250.000 |
1,250,000 |
1,000,000 |
1,000,000 |
XVI |
Medel, för täckande av uppkommen brist å vissa |
||||
förut beviljade anslag (i runt tal)................. |
4,281,000 |
4,281.000 |
1,252,900 |
1,252,900 |
|
Summa kronor) |
53,765,600'' |
39,141,200 27,802,300l |
25,077,5001 |
'') Avser jämväl äskanden å tilläggsstat för är 1918.
68
Utgifter för kapital ökning: bil. 1.
I. Bangårdar.
1. Bangärdsombyggnatler.
Av de olika anslagsposterna upptagas i annat sammanhang sådana,
som endast avse 1918 års tilläggsstat. Av anslagen å 1919 års stat
behandlas först de under rubriken »bangårdar» upptagna.
Järnvägsstyrelsen framhåller härvid till en början, hurusom vissa
avvikelser ansetts böra göras i den plan för erforderliga arbeten under
10-årsperioden 1918—1927, som tidigare nämnts ligga till grund för
här föreliggande äskanden.
Efter att till en början hava berört Stockholms bangårdsfråga, vartill
jag återkommer vid behandlingen av 1918 års tilläggsstat, yttrar styrelsen:
Beträffande
Göteborgs bangårdsfråga hade styrelsen tänkt sig möjligheten av
att framställning om anslag för påbörjande av framtidsplanens genomförande
skulle kunna göras hos 1918 års riksdag. Utredningarna — vilka företagas i
samråd med representanter för staden och för de enskilda järnvägarna — äro
emellertid icke så långt fortskridna, att så kan ske.
Beträffande utbyggnad av bangården i Katrineholm har styrelsen i betraktande
av de mycket betydliga kapitalutlägg, som här skulle behöva göras, ansett
att därmed bör kunna anstå någon tid. Detta anser styrelsen vara möjligt, då
genom det av 1916 års riksdag beviljade anslaget till en mindre utvidgning och
förändring av spårsystemet, det mest trängande behovet av spårutrymme och
lämpliga anordningar för växlingen blivit tillgodosett.
vid Kil, där enligt 10-årsplanen en större utbyggnad av bangården vore avsedd
komma till utförande år 1919, har detta arbete av samma hänsyn som vid
Katrineholm ansetts kunna något förskjutas. För att detta skall låta sig göra,
måste dock för tillgodoseende av de mest trängande behoven tillsvidare anordnas
trenne uppställningsspår, vilken anläggning finnes upptagen under gruppen spåranordningar
i anslutning till förefintliga spårsystem.
Kristinehamn station kommer med visshet att framdeles bliva en viktig
knutpunkt för statsbanetrafiken, vilket förhållande även förutsetts i 10-årsplanen,
i det att bangården avsetts att utbyggas i större omfattning med begynnelseanslag
för år 1919. Denna tanke måste emellertid i viss mån frångås och i avvaktan
på vidare förhandlingar med staden om, huru bangårdsfrågan slutligt skall
lösas, bör nu omedelbart endast utföras vissa utvidgningar för behörig avveckling
av godstrafiken, vilken, särskilt sedan den nya hamnen tagits i bruk och
Trollliätte kanals utvidgning genomförts, hastigt stigit. A själva stationen —
Kristinehamns övre — skulle utläggas ett utdragsspår och beredas ökade uppställningsmöjligketer,
varjämte början skulle göras till en hamnrangerbangård.
Erforderliga anslag till dessa arbeten finnas upptagna under gruppen spåranordningar
i anslutning till befintliga spårsystem.
Vid Hässleholm station har i 10-årsplanen upptagits en mindre utbyggnad
av stationen under åren 1919 och 1920. Som den av 1914 års riksdag beslutade
Utgifter för kapitalökning: bil. I. 6!>
utvidgningen ännu icke fullbordats och sålunda icke ännu full erfarenhet vunnits
beträffande nödvändigheten av denna ytterligare utbyggnad med bland annat en
stationsrangerspårsgrupp, har endast under spåranordningar vid befintliga spårsystem
upptagits en spårförbindelse för ernående av att godstågen norrifrån
kunna intagas direkt å den under byggnad varande rangeringsgruppen och omvänt
att norrut gående godståg kunna utföras direkt från denna grupp. Häri
genom vinnes den avsevärda fördelen, att personbangården blir helt befriad från
denna godstågsrörelse till stor lättnad för trafikskötseln å platsen.
Vid Odå/cra station har avsteg från 10-årsplanen gjorts i så måtto, att endast
en förlängning av mötesspåren nu ansetts böra ifrågasättas. Den större ombyggnaden
bör framskjutas, da man på grund av inträdda förhållanden är oviss om,
huru platsens industrier kunna komma att utvecklas. Det arbete av mindre omfattning,
som nu bör komma till stånd, inflyter under gruppen spåranordningar i
anslutning till förefintliga spår.sys tern.
V issa andra i 10-årsplanen ingående bangårdsombyggnader har styrelsen
med hänsyn till de stora anslagsäskanden, till vilka styrelsen ändock kommer,
ansett till nöds kunna anstå ett eller annat år i förhoppning att byggnadskostnaderna
skola komma å eu mera normal nivå än den nu rådande. De stationer,
med vilkas ombyggnad sålunda skulle få anstå, äro — förutom ovanstående -—
även Vingåker, Orto/ta, Storvik, Bollnäs och Kiruna.
Styrelsen övergår härefter till de speciella bangårdsombyggnader,
för vilka framställning om anslag enligt styrelsens uppfattning bör ske
till 1918 års riksdag. Dessa bangårdsombyggnader, så vitt de avse
1919 års stat, äro följande.
a. Ombyggnad av Malmö statsbangård.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning beviljade 1913 års riks- [16.]
dag för ombyggnad av Malmö statsbangård 6,166,000 kronor samt an- Ombyggnad
visade därav för år 1914 ett belopp av 200,000 kronor. Sedermera
bar riksdagen för ifrågavarande ändamål beviljat för vartdera av åren gård1.11
1915, 1916 och 1917 1,000,000 kronor samt för år 1918 500,000 kronor
eller sammanlagt 3,700,000 kronor.
I järnvägsstyrelsens skrivelse med begäran om anslag för ändamålet
för år 1917 framhöll styrelsen bland annat, att anslaget för vartdera
av åren 1918 och 1919 borde utgå med 1,000,000 kronor och för 1920
med 966,000 kronor. Emellertid anförde styrelsen i sin skrivelse med
anslagsäskande för år 1918, att styrelsen, med hänsyn till en beräknad
förskjutning i arbetet å ombyggnaden av statens järnvägars reparationsverkstäder
i Malmö, på vilkas fullbordande vissa till själva bangårdsombvggnaden
börande arbeten vore beroende, ansåge sig kunna begränsa
anslaget till ombyggnad av Malmö statsbangård för år 1918 till
500,000 kronor.
70
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[16.] Detta belopp äskades också av Kungl. Maj:t och blev av 1917 års
riksdag beviljat.
I sin förevarande skrivelse av den 29 september 1917 framhåller
nu järnvägsstyrelsen, att då nyss omförmälda förskjutning i arbetet
med verkstädernas färdigställande torde komma att utgöra omkring ett
år, så skulle med motsvarande förskjutning i bangårdsbyggnaden och
med fasthållande i övrigt av den förutnämnda anslagsfördelningen det
för år 1919 erforderliga anslaget utgöra 500,000 kronor och anslagen
härefter uppgå till för år 1920 1,000,000 kronor och för år 1921
966,000 kronor. Under betonande av att dessa kostnadsbelopp emellertid
hänföra sig till de ursprungligen under år 1912 verkställda kostnadsberäkningarna
fortsätter styrelsen:
Tillföljd av de härefter inträdda kostnadsstegringarna erfordras, på det att
arbetenas färdigställande icke ytterligare skola bliva försenade, mot dessa stegringar
svarande höjning i de årliga an slagsbeloppen. Någon närmare redogörelse
för den sålunda erforderliga totala höjningen av anslagsbeloppen anser sig styrelsen
nu, med hänsyn till de synnerligen osäkra konjunkturerna och då avsevärda
arbeten återstå att utföra så pass långt framåt som under åren 1920 och 1921,
icke kunna förebringa, utan har styrelsen tänkt sig att nu endast angiva det
anslagsbelopp, som kan bliva erforderligt för år 1919 för fullföljande av den för
arbetena uppgjorda byggnadsplanen. Enligt denna skulle med år 1919 lokomotivstationen
med tillhörande spåranordningar m. m. fullbordas. Det anslagsbelopp,
som härför skulle erfordras år 1919, är styrelsen för närvarande icke i tillfälle
att exakt uppgiva, beroende på att de utredningar, som styrelsen igångsatt för
utrönande av den för lokomotivstallarna i Malmö särskilt med hänsyn tagen till
de nu av kristiden skapade säregna förhållandena å materialmarknaden lämpligaste
typen ännu icke hunnit slutföras. Styrelsen har emellertid approximativt
beräknat, att med ett anslag av omkring 1,000,000 kronor och med tillämpande
av de priser, som nu gälla, de förenämnda arbetena i huvudsak skulle kunna
bedrivas enligt den förenämnda planen. Skulle emellertid resultatet av dessa
utredningar, som förväntas föreligga inom ett par månaders tid, giva vid handen,
att det nu ifrågasatta anslagsbeloppet kan sänkas eller behöver höjas, skall järnvägsstyrelsen
därom till Kungl. Maj:t inkomma med anmälan.
Järnvägsstyrelsen hemställer därför, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen att för fullföljandet av arbetena med ombyggnad av Malmö
statsbangård för år 1919 anvisa ett belopp av 1,000,000 kronor.
Departements- I anslutning till vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört och ehuru
chefen. ^en av järnvägsstyrelsen omförmälda utredningen icke ännu är slutförd,
torde begärda anslaget böra beviljas, varför jag hemställer, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för fortsättande av arbetena med ombyggnad av
Malmö statsbangård för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor.
Utgifter för kapitalökning: bil. i.
71
b. Anläggning nv huvndrangerbnngård vid Hallsberg.
Med bifall till Kungl. Maj:t.s framställning anvisade 1917 års riksdagför
påbörjande av anläggning av huvudrangerbangård vid Hallsberg
jämte därmed sammanhängande arbeten, varför kostnaden i första utbyggnadsstadiet
beräknats till sammanlagt 3,502,000 kronor, för år 1918
ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
förskottsvis under år 1917 av tillgängliga medel utanordna 500,000
kronor. Enligt det av järnvägsstyrelsen i skrivelse av den 13 februari
1917 framlagda förslaget skulle den återstående kostnaden fördelas på
åren 1919 och 1920 med respektive 1,500,000 kronor och 1,002,000
kronor.
I sin skrivelse av den 29 september 1917 framhåller nu järnvägsstyrelsen,
att nyssberörda kostnadsbelopp hänföra sig till de arbetsoch
materialpris, som voro gällande vid tiden för kostnadsberäkningarnas
upprättande nämligen under senare delen av år 1916. Då
emellertid stegringar i nämnda pris härefter inträtt, anser styrelsen för
arbetenas färdigställande inom planerad tid motsvarande höjningar i
anslagsbeloppen erforderliga.
De mot anslagen för respektive år 1918 1,000,000 kronor och 1919
1.500.000 kronor svarande höjningarna beräknas med tillämpande av de
pris, som för närvarande äro gällande och med ett rälspris av 240
kronor per ton, approximativt till respektive 100,000 kronor och 550,000
kronor, vadan sålunda det för år 1919 erforderliga anslaget skulle
höjas med 650,000 kronor eller till 2,150,000 kronor. För arbetenas
jämnare fördelande bör enligt styrelsens förmenande av detta belopp
300.000 kronor ställas till förfogande under år 1918.
Något uttalande om den totala höjningen av byggnadskostnaden
för arbetena ifråga anser sig järnvägsstyrelsen med hänsyn till de alltjämt
rådande ovissa konjunkturerna icke kunna göra.
Styrelsens förslag har ej föranlett erinran från min sida.
Under förevarande punkt hemställer jag, med hänvisning beträffande
det för år 1918 erforderliga anslagsbeloppet till äskandena å tilläggsstaten
för samma år, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för fullföljande av arbetena med anläggning
av huvudrangerbangård vid Hallsberg jämte därmed
sammanhängande arbeten för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 1,850,000 kronor.
[17.]
Anläggning:
av Iinvudrungerbangård
vid
Hallsberg.
Departe
mentschefen.
72
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[18.]
Utvidgelig
av bangården
vid
Västanfors.
Departements
chefen.
[19.]
Utvidgning
av Oekelbo
station in. m.
e. Utvidgning av bangården vid Västanfors.
Efter framställning av järnvägsstyrelsen föreslog Kung!. Maj:t nästföregående
års riksdag att för påbörjande av utvidgning av Västanfors
station — föreningsstationen för de båda starkt trafikerade järnvägslinjerna
Örebro—Krylbo och Tillberga—Ludvika — bevilja ett
anslag av 100,000 kronor. Detta förslag blev även av riksdagen
bifallet.
Det kostnadsförslag, som låg till grund för ifrågavarande anslags
äskande, slutade å 355,000 kronor för arbetet i dess helhet, av vilket
belopp dock 45,000 kronor ansågs böra utgå ur förnyelsefonden.
I sin förevarande skrivelse framhåller nu järnvägsstyrelsen, att
totalkostnaden för ifrågavarande arbete på grund av ökade arbets- och
materialpris enligt gjorda beräkningar kommer att uppgå till 500,000
kronor, varav emellertid 60,000 kronor äro att hänföra till förnyelsearbeten.
Styrelsen hemställer i anslutning härtill om ett anslag för
ändamålet för år 1919 å 340,000 kronor, därav 40,000 kronor anseB
böra göras tillgängliga redan innevarande år.
Någon minskning av den av styrelsen beräknade betydande merkostnaden
torde med hänsyn till rådande arbets- och materialpriser tyvärr
icke vara att påräkna. Då å andra sidan ett uppskov med fullbordande
av utvidgningen av ifrågavarande hårt trafikbelastade station icke kan
anses tillrådlig, får jag, som i annat sammanhang återkommer till frågan
om äskande av erforderligt anslag å tilläggsstat för år 1918, hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för slutförande av arbetena med utvidgning av
Västanfors station för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 300,000 kronor.
d. Utvidgning'' av Oekelbo station m. m.
I sin år 1916 ingivna framställning hemställde järnvägsstyrelsen
bland annat om medel för utvidgning av Oekelbo station för en sammanlagd
summa av 914,000 kronor.
Med hänsyn till den rådande statsfinansiella situationen beslöt emellertid
1917 års riksdag på Kungl. Maj:ts framställning, att en utvidgning
av stationen visserligen skulle komma till stånd, men dock endast en
mindre sådan av mera provisorisk natur, för vilken kostnaderna beräknades
till 227,000 kronor, däri även ingick ett belopp å 55,000 kronor
73
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
för anläggning av en ny mötesplats i stationens närhet. I anslutning [19.]
härtill beviljade riksdagen ett anslag å 150,000 kronor för år 1918 för
påbörjandet av arbetena ifråga. I sammanhang härmed meddelade riksdagen,
att vid den granskning, som riksdagens vederbörande utskott
ägnat ritningarna till ombyggnaden, det framstått såsom ett önskemål,
att en i det större ombyggnadsföretaget ingående persontunnel under
bangården måtte till trafiksäkerhetens höjande snarast möjligt komma
till stånd.
I sin skrivelse av den 29 september 1917 har nu järnvägsstyrelsen
gjort framställning om äskande av fortsättningsanslag för berörda arbetens
fullföljande och färdigställande. Dylikt fortsättningsanslag skulle
enligt föregående års beräkningar utgå med 77,000 kronor. Järnvägsstyrelsen
meddelar emellertid, att på grund av ökade arbets- och materialpris
kostnaden för anläggningen i dess helhet kommer att uppgå
till ej mindre än 350,000 kronor. Styrelsen hemställer därför om anvisande
för år 1919 av ett belopp av 200,000 kronor, därav 60,000
kronor i förskott för år 1918.
Med anledning av riksdagens förberörda uttalande rörande den pla- Departementsnerade
persontunneln under bangården har järnvägsstyrelsen på min chefenförfrågan
meddelat, att styrelsen på grund av rådande höga materialoch
arbetspriser ansett, att med berörda tunnelanläggnmg — på sätt
skett med andra arbeten av liknande slag ■— bör tillsvidare anstå. Då
trafiksäkerheten icke med nödvändighet lärer kräva, att anläggningen
ifråga omedelbart kommer till stånd, biträder jag styrelsens uppfattning
i förevarande hänseende. Vad angår det av styrelsen beräknade konjunkturtillägget
å 123,000 kronor lärer ett lägre sådant icke vara tillfyllest.
Jag anser mig därför böra förorda styrelsens förslag härutinnan.
På grund av det anförda hemställer jag, som i annat sammanhang
återkommer till frågan om äskande av anslag å tilläggsstat för år 1918,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för fullbordande av arbetena med utvidgning
av Ockelbo station in. m. för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 140,000 kronor.
e. Ombyggnad av bangården vid Ljusdal.
I detta ämne anför järnvägsstyrelsen följande. [20.]
Med den omfattning, trafiken —- särskilt transporterna av skogsprodukter Ombyggnad
och framför allt träkol — numera uppnått å stambanan genom Norrland, hava de ^rden*1 vid
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 käft. 10 Ljusdal.
74
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[20.]
större å denna handel belägna stationerna blivit mycket hårt anlitade. Detta
gäller i all synnerhet under tiden för träkolstransporterna, då norrlandstrafiken
även i övrigt är som störst, och ställas därvid stora krav på möjligheter till
rangering och uppställning av vagnar samt på tillgång till tågspår av tillräckligt
antal och längd. Ljusdal är en station, som i dessa hänseenden synnerligen illa
motsvarar trafikbehovet. Bristen på uppstiillningsspår har t. o. m. medfört, att
linjen mot Hudiksvall regelmässigt måst tagas i anspråk för uppställning av godsvagnar,
för att tågen skolat kunna expedieras å den genomgående huvudlinjen.
Behovet motsvarande utvidgningar låta sig ej utföra utan en genomgripande ombyggnad
av stationen. Enligt det förslag, som nu ifrågasättes till utförande, erhållas
två godstågsspår av full längd, utdragsspår i stationens båda ändar samt
en avsevärd utökning av längden uppställnmgsspår. Godsmagasinet flyttas för
att lämna plats för spårutvidgningarna. Förbättringar i avseende å personplattformerna
samt av lastspåranordningarna ingå även i ombyggnadsförslaget.
Kostnaden för ombyggnadsarbetena beräknas till 500,000 kronor. Härav
böra 100,000 kronor bestridas med medel ur förnyelsefonden samt återstoden
400,000 kronor utgå av anslagsmedel. Av sistnämnda belopp böra 250,000 kronor
göras tillgängliga år 1919.
Departements- Som bekant har under senare åren eu utomordentlig ökning av
chefen. ^ norr]ändska träkolstransporterna bland annat å linjen Krylbo—Bräcke
ägt rum. Alldenstund dessa transporter infalla på de tider av året, då
norrlandstrafiken i övrigt är av den största omfattningen, följer härav, att
de större å denna linje belägna stationerna bliva synnerligen hårt anlitade,
varvid särskilt stora krav ställas på möjligheten till rangering och
uppställning av vagnar samt på mötesspår av tillräckligt antal och längd.
Av järnvägsstyrelsens nyssberörda framställning synes framgå, att Ljusdals
station för närvarande är synnerligen illa utrustad att förmedla en
dylik högtrafik, liksom även att snara åtgärder äro nödvändiga för missförhållandenas
avhjälpande. På grund härav och då den plan för stationens
nydaning, som järnvägsstyrelsen framlagt, synes på ett tillfredsställande
sätt tillgodose trafikens oundgängliga krav, anser jag mig böra
tillstyrka styrelsens framställning i denna del.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för ombyggnad av Ljusdals station för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av 250,000 kronor.
f. Utvidgning'' av spårsystemet m. m. vid Långs ele.
[21.] Rörande ifrågasatt utvidgning av spårsystemet m. m. vid Långsele
Utvidgning station yttrar styrelsen i sin skrivelse som följer.
systemet Vid Låugsele, som är övernattningsstation för godståg, föreligger behov att
m. m. vid erhålla förbättrade uppställningsmöjligheter. Olägenheter uppstå framför allt
Långsele.
Utgifter för kapitalökning: bil. J.
75
därigenom, att uppställningsspåren hava otillräcklig längd, så att godstågen måste
sönderdelas för att uppställas å stationen. Även bristen å utdragsspår i stationens
södra ända är till olägenhet, då växling måste ske från huvudlinjen, som
här ligger i stark lutning från stationen och samtidigt i kurva. Med hänsyn till
den också alltjämt ökade lokala godstrafiken erfordras vidare utökning av godsmagasin
och lastkaj samt inläggning av vagnvåg.
Den för erhållande av förbättringar i ovan angivna hänseende uppgjorda
planen beräknas för sitt genomförande kosta 225,000 kronor. Härav böra 15,000
kronor utgå ur förnyelsefonden och återstående 210,000 kronor bestridas med
anslagsmedel.
Då behov av såväl den ifrågasatta utvidgningen av spårsystemet
som den tilltänkta utökningen av godsmagasinet och lastkajen jämte
inläggning av en vagn våg synes föreligga, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t behagade föreslå riksdagen
att för utvidgning av sparsystemet in. in. vid Längsele
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 210,000
kronor.
g. Frågor om ombyggnad av bangårdarna vid Sundsvall och Mellansel.
I sin skrivelse av den 29 september 1917 meddelar järnvägsstyrelsen,
att för Ostkustbanans inledande till Sundsvall huvudstationen därstädes
bör ombyggas och flyttas. Härför erforderlig överenskommelse
mellan statens järnvägar och Sundsvall stad har enligt järnvägsstyrelsen
redan träffats. Däremot har uppgörelse med Ostkustbanans aktiebolag
ännu icke ernåtts. Frågan torde emellertid, säger styrelsen, inom
kort kunna föreläggas Kungl. Maj:t. För närvarande låter det sig dock
icke göra att bestämma statens järnvägars andel av kostnaden för ombyggnaden,
särskilt som enighet i fråga om kostnadsfördelningen mellan
statens järnvägar och bolaget icke torde kunna vinnas, vadan avgörandet
härutinnan torde komma att träffas av Kungl. Maj:t. Då emellertid
enligt styrelsens uppfattning de för de nya anläggningarna behövliga
markområdena omedelbart därefter böra inköpas och möjligen någon
del av arbetena å bangårdsombyggnaden påbörjas, hemställer styrelsen,
att anslag för ombyggnad av Sundsvalls station måtte i statsverkspropositionen
approximativt beräknas med ett belopp av 200,000 kronor,
därav 100,000 kronor på tilläggsstat för år 1918 och enahanda belopp
såsom reservationsanslag för år 1919.
[21.]
Departements
chefen.
Angående
ombyggnad
av bangården
vid
Sundsvall.
Frågan om fördelningen av kostnaden mellan statens järnvägar Departementsoch
Ostkustbanans aktiebolag för nämnda banas inledande på Sundsvalls ehefen■
76
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[21.]
Angående
ombyggnad
av bangården
Tid
Mellansel.
Departements
chefen.
station har ännu icke förelagts Kungl. Maj:t till avgörande. Med hänsyn
till ovissheten om, när Ostkustbanans inledande på Sundsvalls station
blir verklighet och då eventuella markinköp för stationsutvidgningen
kunna bestridas med de medel, som särskilt torde anvisas för markinköp,
anser jag, att anslag för här ifrågasatt ändamål icke för Härvarande
bör äskas av riksdagen.
I skrivelse den 31 oktober 1916 framlade järnvägsstyrelsen förslag
till utvidgning och ombyggnad av Mellansels station. Kostnaden härför
beräknades av styrelsen till 562,000 kronor, varav 492,000 kronor
av anslagsmedel; och anhöll styrelsen, att ett anslag om 200,000 kronor
måtte för ändamålet beviljas för år 1918.
Efter överläggningar med statsbanechefen och undersökning angående
möjligheten att i likhet med vid Ockelbo station även vid Mellansel
utföra en provisorisk utbyggnad av bangården, kom föredragande
departementschefen till den uppfattningen, att man lämpligare borde låta
utvidgningen av stationen anstå, till dess den statsfinansiella ställningen
kunde tillåta dess förstorande på fullt rationellt sätt. Med hänsyn
därtill ansåg departementschefen sig icke böra tillstyrka förslagets
framläggande för 1917 års riksdag.
Kungl. Maj:t godkände denna departementschefens uppfattning, och
frågan blev således icke föremål för riksdagens prövning.
I sin skrivelse av den 29 september 1917 har nu järnvägsstyrelsen
upprepat sin hemställan ehuru i ett något förändrat skick. Den i den
ursprungliga planen ingående omläggningen av viss del av Örnsköldsvikslinjen
har nämligen tills vidare undanskjutits. Detta medför, att
de för bangårdsombyggnaden erforderliga medlen oaktat konjunkturtillägg
kunna reduceras från 562,000 kronor till 500,000 kronor eller
— i anslagsmedel räknat — från 492,000 kronor till 450,000 kronor,
varav styrelsen för år 1919 äskar 280,000 kronor.
Ehuru en utvidgning och modernisering av bangården vid Mellansels
station synes vara önskvärd, torde dock med äskande av anslag för
ändamålet kunna anstå till ett följande år. Jag har således icke någon
hemställan att göra om anslag för detta ändamål.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
77
2. Anordnande av nya stationer och mötesplatser.
Järnvägsstyrelsens framställning i fråga om anordnande av nya
stationer och mötesplatser lyder som följer:
Såsom styrelsen i sin underdåniga framställning av enahanda slag förlidet
år framhållit, förefinnes å enkelspåriga linjer med långa stationssträckor, d. v. s.
långt avstånd mellan angränsande stationer, starkt behov att dem emellan anordnas
möjlighet för tågmöten.
Dessa långa stationssträckor hava nämligen till följd, att rubbning av ett
tågs gång starkt inverkar på övriga tåg, och uppenbart är, att ett flertal av de
under senare års högtrafik förekommande tågförseningarna förorsakats av otillräcklig
tillgång på mötesplatser. Även under normala förhållanden är det icke
möjligt att nöjaktigt uppfylla de krav beträffande tågexpediering, som måste
ställas på statens järnvägar, med mindre fullt tillräckliga möjligheter finnas, för
att behövliga tågföljdsändringar skola komma till utförande. Dessa synpunkter
hava även tidigare av Kungl. Maj:t och riksdagen behjärtats, i det att i regel
anslag beviljats för de anläggningar av denna beskaffenhet, som av styrelsen
föreslagits.
I allt väsentligt ansluta sig de här nedan upptagna nya mötesstationerna
till förutnämnda plan för 10-årsperioden 1918—1927 med den avvikelsen, att ny
station vid Norrviken liksom nya mötesplatser vid Tallnäset å linjen Nybo—
Ramsjö, Forsmo å linjen Österås—Selsjön och Stasskölen å linjen Ljuså—
Gransjö ansetts böra förskjutas till ett följande år, varvid dock bör bemärkas,
att Forsmo med anledning av riksdagens beslut om anläggning av tvärbanan
Forsmo—Hoting kommer att utbyggas i samband med denna statsbanebyggnad.
Däremot har mötesplats vid Brännbacken å linjen Ramsjö—Norrberg upptagits,
ersättande en i 10-årsplanen medtagen mötesplats vid Millersbäcken å samma
stationssträcka, vilken mötesplats dock enligt nämnda plan ej avsetts komma
till utförande förrän under sista femårsperioden. Att mötesplats å linjen Ramsjö
—Norrberg bör komma till utförande före dylik mellan Nybo och Ramsjö, vilken
enligt vad ovan sagt tillsvidare ansetts böra anstå, har sin förklaringsgrund i det
förhållande, att gångtiden för godstågen fram och åter å respektive stationssträckor
i förra fallet utgör i medeltal 73 minuter och senare fallet 62 minuter, varav
sålunda större fördel vinnes genom anordnandet av mötesplats å den först
nämnda sträckan. Vad slutligen vidkommer läget av mötesplatsen, så har av
ytterligare utredning framgått, att ur tågledningssynpunkt platsen vid Brännbacken,
elmru i profilhänseende underlägsen platsen vid Millersbäcken, bör föredragas
framför den sistnämnda.
De arbeten, som här nedan av styrelsen föreslås att komma till utförande,
hava, i likhet med vad som skedde i styrelsens underdåniga framställning av
föregående år, för överskådlighetens skull* uppställts bandelsvis:
[22.]
Anordusiude
av
nya stationer
och
mötesplatser.
Krylbo—Frövi.
Under 10 årsperioden 1918—1927 erfordras fyra nya mötesplatser, av vilka
eu redan är beslutad av 1917 års riksdag. År 1919 föreslås anläggandet av
Hedkärra, å linjen Västanfors—Dagarn.................................................... 71,000: —-
78
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Katrineholm—Norrköping.
Under 10-årsperioden 1918—1927 erfordras, att fullständig station anlägges
vid Näkna, å linjen Simonstorp—Graversfors, och hade styrelsen redan föregående
år gjort framställning om anordnandet av tillsvidare en mötesplats därstädes.
Då emellertid detta av statsmakterna ej blev bifallet, återkommer styrelsen
nu med framställningen.
Näkna, å linjen Simonstorp—Graversfors................................................ 106,000: —
Göteborg—Halmstad.
Under 5-årsperioden 1918—1922 erfordras anläggandet av två nya mötesplatser.
År 1919 föreslås anläggandet av
Söndrum, å linjen Gullbrandstorp—Halmstad .......................................... 64,000: —
Göteborg—U ddevalla.
Under 5-årsperioden 1918—1922 erfordras anläggandet av två nya mötesplatser.
År 1919 föreslås anläggandet av
Lillhagen, å linjen Olskroken—Säve............................................................ 12,000: —
Falköping Banten—Nässjö.
Styrelsen föreslog föregående år anläggandet av ny mötesplats vid Yxenhaga
å linjen Jönköping—Tenhult, men blev detta av statsmakterna ej bifallet.
Styrelsen har därför nu ansett sig böra återkomma med framställningen.
Yxenhaga, å linjen Jönköping—Tenhult.................................................. 122,000: —
Storvik—Ljusdal.
Under 5-årsperioden 1918—1922 erfordras tre nya mötesplatser av vilka en
redan är beslutad av 1917 års riksdag. De tvenne återstående komma till utfö
-
rande år 1919.
Kalltjärn, å linjen Järbo—Medskogsheden ............................................. 103,000: —
Hammarsjön, å linjen Medskogsheden—Ockelbo .................................... 77,000: —
Lj usdal—Ange.
Under 10-årsperioden 1918—1927 erfordras två nya mötesplatser. År 1919
föreslås anläggandet av
Brännbacken, å linjen Ramsjö—Norrberg................................................... 74,000:
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
79
[22.]
Kilafors—Söderhamn.
Under 10-årsperioden 1918—1927 erfordras en ny mötesplats, vilken år 1919
föreslås komma till utförande vid
Ina, å linjen Kinstaby—Söderhamn........................................................... 56,000: —
L/ångsele—Vännäs.
Under 5-årsperioden 1918—1922 erfordras anläggande^ av tre nya mötesplatser,
av vilka en redan är beslutad av 1917 års riksdag. År 1919 föreslås anläggandet
av
Långviksmon, å linjen Björna—Trehörningsjö ........................................ 76,000: —
Vännäs—Boden.
Under 10-årsperioden 1918—1927 erfordras två nya mötesplatser, och gjorde
styrelsen föregående år framställning om anläggandet av en dylik, nämligen vid
Träskholm å linjen Jörn—Myrheden. Detta blev emellertid av statsmakterna ej
bifallet, varför styrelsen nu återkommer med framställningen.
Träslcholm, å linjen Jörn—Myrheden......................................................... 59,000: —
Totalsumman för här ovan angivna anläggningar uppgår till kronor 820,000: —
I anslutning härtill hemställer järnvägsstyrelsen om ett anslag för
anordnande av nya stationer och mötesplatser för år 1919 av 820,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att i förskott för år 1918 utanordna
300,000 kronor.
Ifrågavarande anslagskrav torde böra ses i belysning av de uttalan- Departementsden,
som i hithörande ämnen gjorts dels av 1912 års järnvägskommission ^frångående
trafiksäkerheten, den s. k. Malmslättskommissionen, dels ock av
järnvägsstyrelsen i dess över kommissionens betänkande avgivna utlåtande.
För de av kommissionen och järnvägsstyrelsen härutinnan uttalade
önskemål har en redogörelse lämnats till statsrådsprotokollet den
14 januari 1915; och hänvisar jag till samma redogörelse. Styrelsens nu
framförda förslag till de olika banlinjernas och stationernas förbättrande
och modernisering i avseende å spåranordningar ansluter sig till de uttalanden
i hithörande frågor, som kommit till synes i nyssnämnda betänkande
och utlåtande. Förslaget vilar sålunda på en sakkunnig och
ingående teknisk utredning, varjämte detsamma är ett led i de olika
statsbanedelarnas utbyggnad i enlighet med järnvägsstyrelsens utredning
80
Utgifter för kapitalökning: bil 1.
[22.] om behovet av nya byggnader och anläggningar m. m. under tioårsperioden
1918—1927.
Nyss anförda omständigheter i förening med den allmänna och speciella
motivering, som i styrelsens framställning i ämnet framlagts, hava
bibringat mig den övertygelsen, att det av styrelsen för år 1919 framlagda
programmet till anordnande av nya stationer och mötesplatser
bör, med ett enda undantag, i hela sin omfattning komma till utförande.
Detta undantag gäller den ifrågasatta mötesplatsen vid Hammarsjön å
linjen Medskogsheden—Ockelbo, varmed, enligt vad jag förvissat mig
om, kan utan större betydelse för utvecklingsplanens genomförande
anstå ännu ett år. Det för ifrågavarande anläggnings utförande beräknade
beloppet, 77,000 kronor, synes därför icke böra upptagas i det
totalanslag, som av 1918 års riksdag bör äskas för anordnande av nya
stationer och mötesplatser.
I anslutning till av järnvägsstyrelsen på min begäran lämnade kompletterande
meddelanden må följande anföras rörande en del av övriga
planerade arbeten.
För utförande av spåranordningarna vid Näkna, Yxenhaga och
Träskholm å respektive bandelarua Katrineholm—Norrköping, Falköping
Kanten—Nässjö och Vännäs—Boden begärdes, som redan antytts, anslag
av styrelsen redan år 1916. Vid behandling av dessa anslagskrav
i statsrådet den 13 januari 1917 förklarade emellertid föredragande departementschefen,
att nyssnämnda spåranordningar, enligt vad departementschefen
förvissat sig om, kunde anstå ännu ett år, utan att därför
det systematiska utbyggandet av berörda bandelar behövde åtminstone
mera avsevärt förryckas, varför han icke tillstyrkte äskandet av de
begärda anslagen. Denna uppfattning godkändes även av Kungl. Maj:t.
Ytterligare uppskov med arbetenas utförande torde emellertid ej böra
äga rum, utan biträder jag styrelsens framställning i dessa delar. Några
kompletterande meddelanden torde här vara på sin plats.
Näkna ligger mellan stationerna Simonstorp och Graversfors, av
vilka den sistnämnda är ur terrängsynpunkt synnerligen olämpligt belägen.
I sin tioårsplan har styrelsen därför ej ansett sig böra föreslå
utvidgning av Graversfors station, utan i stället föreslagit utbyggnad av
Näkna till fullständig station. Det nu föreliggande förslaget innebär
endast anordnande av mötesspår, vilket emellertid är avsett att anpassas
till en fullständig utbyggnad av platsen. Yxenhaga, som ligger å den
13 kilometer långa sträckan Jönköping—Tenhult, är redan nu en livligt
trafikerad hållplats. För att kunna underlätta tågrörelserna på linjen
Falköping-Ranten—Nässjö har riksdagen åren 1915 och 1916 beviljat
anslag till å denna handel belägna nya mötesplatser vid Kortebo och Ång.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. Hl
1!)17 års riksdag beviljade dessutom anslag till förlängning av mötesspåren
till 600 meters fri längd å samtliga stationer å denna handel. Den nu
av styrelsen föreslagna mötesplatsen vid Yxenhaga utgör en viktig del
i styrelsens planerade åtgärder för att öka ifrågavarande handels trafikkapacitet,
samtidigt som den i viss mån kan beräknas komma att avlasta
en del av trafiken å Jönköjnngs station, vilket med hänsyn till
de härstädes trånga bangårdsförhållandena är i hög grad erforderligt.
Vad slutligen beträffar Träskhohn, vilken plats är belägen å den omkring
32 kilometer långa sträckan Jörn—Myrheden, är med hänsjm till de
särskilt vintertid svara tagrubbningar, som i det övre Norrland på grund
av klimatförhållanden kunna uppstå, behovet av en permanent mötesplats
å detta stora stationsavstånd synnerligen trängande. I samband
med anordnande av en mötesplats är det även styrelsens avsikt att
anordna ett lastspår i och för den i trakten förekommande stora träkolsproduktionen.
Vad beträffar den ifrågasätta mötesplatsen vid Långviksmon å bandelen
Lång sele—Vännäs upptog järnvägsstyrelsen denna anläggning
redan bland dem, för vilkas utförande styrelsen begärde äskande av
anslag av 1916 års riksdag. Föredragande departementschefen fann
sig emellertid böra hemställa, att med anläggningen tills vidare måtte
få anstå, enär förslag till byggandet med statsbidrag av en landsväg
mellan Flerke by i Gideå socken till Hemling i Björna socken funnes
utarbetat, men olika meningar om den lämpligaste sträckningen av
denna väg gjort sig gällande. Denna vägfråga sammanhörde med fastställandet
av platsen för anläggningen, och borde sålunda båda frågorna^
avgöras samtidigt. Anslag blev ej heller för anläggningen äskat.
Emellertid har vederbörande länsstyrelse nu meddelat järnvägsstyrelsen,
att de bada föreliggande alternativförslagen till väganläggningen
i fråga syntes i det närmaste jämnställda och att sålunda företräde
obetingat borde givas åt den linje, som komrne att beröra lastoch
mötesplats vid järnvägen, varför läget för nu ifrågavarande lastoch
mötesplats borde vara bestämt, innan frågan om vägens sträckning
upptoges till slutligt avgörande- Detta är anledningen, varför järnvägsstyrelsen
nu ansett sig böra föreslå, att medel måtte anvisas för
mötesplatsanläggningen vid Långviksmon.
Såsom skäl för lastplatsens förläggande till nuvarande hållplatsen vid
Långviksmon anförde styrelsen vid föregående tillfällen, att det visserligen
funnes militärmötesplats vid Långvattnet 3,6 kilometer norr om
sistnämnda ort, men att denna vore anlagd i obebyggd trakt och vid för
tågens igångsättning ofördelaktiga lutningar. Vid Långviksmon vore
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 höft. 11
82
— Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[22.] däremot byn med samma namn belägen, terrängen fördelaktigare för
stationsanläggning samt platsen belägen mitt på stationssträckan.
Härtill komme, att militärmötesplatsen vid Långvattnet med fördel
kunde flyttas till Långviksmon, varför ej heller hinder ur militär synpunkt
mötte mot anläggningens förläggande till sistnämnda plats.
Samtliga dessa skäl kvarstå, enligt vad styrelsen meddelat, orubbade,
varför styrelsen i oförändrat skick förnyat sin hemställan med avseende
å mötesplatsens förläggning. Vad däremot angår anslagsbeloppet, har
detta, som år 1915 beräknades till 34,000 kronor, måst på grund av
rådande konjunkturer ökas med icke mindre än 42,000 kronor till
76,000 kronor.
Styrelsens ifrågavarande förslag föranleder ingen erinran från
min sida.
För anordnande av nya stationer och mötesplatser skulle sålunda
erfordras tillhopa 743,000 kronor, varav emellertid 300,000 kronor böra
utgå å tilläggsstat för år 1918, till vilken fråga jag senare återkommer.
Under förevarande punkt hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att för anordnande av nya stationer och mötesplatser
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 443,000
kronor.
3. Spåranordningar i anslutning till förefintliga sparsystem.
[23.]
Spåranordningar
i anslutning
till förefintlig!!
spårsystem.
Styrelsen har till en början under två särskilda underrubriker lämnat
följande motivering beträffande ifrågavarande spåranordningar.
a. Förlängning ar mötesspår å stationer och utläggning av ett tredje tågspår.
Beträffande dylika anläggningar har styrelsen endast att upprepa, vad styrelsen
i sin motivering förlidet år hade tillfälle anföra. A de statens järnvägars
huvudlinjer, vilkas utbyggnad ännu icke fullbordats, finnas vid många stationer
endast mötesspår av sådan längd, som vid tiden för anläggningen motsvarade
behovet med hänsyn till tågens storlek. I och med anskaffandet av lokomotiv
av kraftigare typ hava tågens längd ökats, medförande svårigheter vid tågmöten,
i det växlingsrörelser måste företagas mot väntat tåg och sönderdelning av tågsätten
ske, förorsakande tidsförlust, tågförseningar och risk för trafiksäkerheten.
Enligt säkerhetsordningens föreskrifter få nämligen dylika växlingsrörelser icke
äga rum utanför stationsspårområde mot ankommande tåg under sista fem minuterna
före tågets väntade ankomst, och, om sådan växhngsrörelse måste ske
under tiden mellan fem och tio minuter före tågets väntade ankomst, skall förutom
att stoppsignal visas från infartssignalen, en signalkarl utsändas på i säker
-
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. K3
hetsordningen föreskrivet avstånd från stationen för att därifrån visa stoppsignal
mot tåget. Först sedan sådana åtgärder vidtagits, kunna erforderliga växlingsrörelser
ntföras. Då personaltillgången å mindre stationer oftast icke tillåter ett
sådant förfaringssätt, måste växlingen uppskjutas, intill det väntade tåget ankommit
och stoppats framför infartssignalen och underrättats om förhållandet,
omständigheter, som givetvis kräva tid och lätt förorsaka tågförseningar. Att
denna växlingsrörelse innebär risk för trafiksäkerheten, om ett noggrant aktgivande
på signalen icke äger rum, torde därjämte vara uppenbart.
Beträffande längden å mötesspår har denna för respektive bandelar tilltagits
med hänsyn till dragkraften hos de lokomotiv, som kunna framföras å
bandelen. I överensstämmelse härmed hade i samband med 10-årsutredningen
beräknats
1. Minst 000 meters fri längd å bandelarna Stockholm—Gnesta, Gnesta—
Katrineholm, Katrineholm—Hallsberg, Hallsberg—Laxå, Läxa—Falköping Kanten,
Falköping Kanten—Alingsås, Alingsås—Göteborg, Laxå—Kil, Kil—Charlottenberg,
Göteborg—Halmstad, Halmstad—Hälsingborg F, Ängelholm—Malmö, Malmö
—Trälleborg, Falköping Rån ten—Nässjö, Katrineholm—Norrköping, (med undantag
av Graversfors station), Järna—Åby, Krylbo—Frövi, Frö vi—Hallsberg, Hallsberg—Mjölby,
Stockholm—Uppsala, Uppsala—Krylbo, Krylbo—Storvik, Storvik
—Ljusdal, Ljusdal—Ange,..Inge—Bräcke, Bräcke—Långsele, Långsele—Vännäs,
Vännäs—Boden, Bräcke—Östersund samt Luleå—Gällivare.
2. Minst 450 meters fri mötesspårlängd å övriga statsbanelinjer.
Å de linjer, där dubbelspår redan är under byggnad eller där dylikt föreslås
till utförande under tioårsperioden, hade enligt planen därav berörda stationer
ej upptagits till förlängning, men har styrelsen, såsom av vissa särskilt angivna
fall framgår, ansetts sig härifrån böra göra avvikelser.
Med den ständiga stegring i tågrörelsen, som alltmer framträder å vissa
linjer, har erfarenheten givit vid handen, att härstädes tva tagspar å stationer
icke äro tillräckliga för trafikens behöriga skötande. Det har nämligen vid många
tillfällen visat sig nödvändigt att samtidigt hava tre tåg inne på en ^station, ett
förhållande, som kräver anordnandet av ett tredje tågspår, enär det å ett flertal
av dessa stationer med deras livliga lokalgodstrafik icke längre kan låta sig göra
att använda last-, rangerings- och uppställningsspår även som tågspår. En sådan
kombination av ett visst spårområdes användning har nämligen visat sig ytterst
hindrande för en jämn fortgång av vagnars rangering, lastning och lossning, vilket
i sin ordning försvårar en nödvändig, snabb vagnomsåttning.
Beträffande längden å detta tredje tågspår har i 1 O-årsplanen beräknats 1
1. 500— 600 meters fri mötesspårlängd.
a. Vid varje station å bandelarna Katrineholm—Hallsberg, Katrineholm
Norrköping (med undantag av Graversfors station), Krylbo—Frövi, Frövi Hallsberg,
Hallsberg—Mjölby, Järna—Aby, Stockholm—Uppsala, Uppsala—Krylbo,
Krylbo—Storvik, Storvik—Ljusdal, Ljusdal—Ange, Ange—Bräcke samt Bräcke
Långsele.
b. Vid endast vissa ur tidtabells- och terrängsynpunkt lämpligt belägna
stationer å bandelarna Hallsberg—Laxå, Laxå—Falköping Kanten, Falköping
Kanten—Alingsås, Alingsås—Göteborg, Laxå—Kil, Kil—Charlottenberg, Göteborg
—Halmstad, Halmstad—Hälsingborg F, Ängelholm—Malmö, Malmö Trälleborg,
Bräcke—Östersund, Långsele—Vännäs samt Vännäs—Boden.
[23.]
84
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
2. 300—450 meters fri mötesspårlängd.
a. Vid varje station å linjerna Örebro >S - Svärta, Luleå—Gällivare och
Kiruna—Riksgränsen.
k- Vid endast vissa ur tidtabells- och terrängssynpunkt lämpligt belägna
stationer å övriga linjer, där 450 meter långa mötesspår föreslagits.
Dessa längder hava av styrelsen tillämpats i det följande vid begäran om
anslag till spåranordningar vid förefintliga spårsystem. Styrelsen vill dock påpeka,
att beträffande linjen Ängelholm—Halmstad, där banans tracé ännu ej tilllåter
framförande av 60Ö meter långa tåg, mötesspårlängden bestämts tills vidare
endast till 500 meter. Vid för utvidgningsarbeten erforderligt markförvärv kommer
dock hänsyn att tagas till framtida utvidgning för 600 meters mötesspårslängd.
b. Anordnande av utdragsspår samt bättre utrymmen för frilastning ocli
uppställning: av vagnar.
Under föregående moment har styrelsen framhållit den tidsförlust och fara
för trafiksäkerheten, som för kort mötesspårlängd medför genom framtvingande
av växlingsrörelser å huvudspåret. 1912 års järnvägskommission för trafiksäkerheten
har även starkt betonat olämpligheten av dylika växlingsrörelser och framhållit
önskvärdheten av att särskilt utdragsspår i dylika fall för ändamålet anordnas.
Sadana anläggningar böra sålunda komma till utförande vid stationer,
där växlingsrörelser erfordras för den lokala vagnomsättningen eller motsvarande
fall. Järnvägsstyrelsens tidigare framställningar om dylika utdragsspår hava även
vunnit Kungl. Maj:ts och riksdagens bifall.
Vid en del stationer kräver därjämte den lokala godstrafiken bättre utrymP1®*1
^®r frilastning och uppställning av vagnar, bland vilka de mest trängande
behoven skulle bliva tillgodosedda genom de anslagsbelopp, styrelsen här nedan
upptagit.
Vidare anför styrelsen:
För överskadlighetens skull har styrelsen i tabellform angivit samtliga
arbeten, vilka äro att hänföra under senast angivna tvenne underrubriker och
vilka styrelsen ansett böra upptagas bland årets äskanden. I allt väsentligt ansluta
sig dessa arbeten till oftanämnda plan för 10-årsperioden 1918—1927, med
följande avvikelser.
Utvidgning av spårsystemen vid Degerön. Nyköping, Fåglavik, Ölme, Högboda
(Boda), Amot, Tjörnarp, Norra Vrång Spannarp, Morshyttan, Erikslund,
Selsjön, Aspeå, Gottne, Vindeln, Myrheden, Hednoret, Trångfors, Koskivara,
Kallholmen och Örnsköldsvik har tills vidare ansetts kunna förskjutas ett år.
Däremot hava spårsystemen vid Odensberg, Skattkärr, Brunnsberg, Åxelvold,
Kågeröd, Fränsta och Viskan medtagits bland de arbeten, för vilka anslag begäres,
ehuru desamma enligt 10-årsplanen ej ansetts behöva komma till utförande
förrän under något följande år. Dessa spåranordningar hava upptagits såsom
angelägnare än en del av de ovan omnämnda, som förskjutes till ett följande år.
För beredande av tredje tågväg och förlängning av mötesspår vid ''
Stockaryd, Lamhult, Hälleberg, FLedsjön, Röstbo och Arbrå stationer hava även
anslagsmedel upptagits, ehuru dessa stationer icke för år 1919 finnas medtagna
i 10-årsplanen.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. y5
Utbyggnad av Stoekaryd, Lamliult och Killeberg bär niimligen i 10-årsplanen
ingått som ett led i dubbelspåranläggning mellan Sävsjö och Ballingslöv
vilket arbete var avsett utsträckas over större delen av 1 O-årsperioden. Med hänsyn
till den a bandelen framgående trafiken är det emellertid icke modigt att
reda sig med de befintliga bangårdarna, till dess de bliva ombyggda i samband
med dubbelspårbyggnaden, utan måste redan nu en provisorisk utbyggnad verkställas,
varigenom tidigare vinnes vad som ovillkorligen är påkrävt närmast ur
tågledningssynpunkt.
Uet är att bemärka att de arbeten, som härvid föreslås, till allra största
del kunna tillgodogoras vid den slutliga ombyggnaden för dubbelspårtrafik,
n t Ftt motsvarande förhållande har gjort sig gällande beträffande stationerna
Hedsjon, Kostbo och Arbra, vilkas utbyggnad var tänkt skulle genomföras i samband
med dubbelsparanlaggnmg Ockelbo—Arbrå. Trafiken tillåter emellertid icke
att utbyggnaden av stationerna anstår till den tidpunkt under senare femårsperioden,
da ifrågavarande dubbelspårsarbete var avsett komma till utförande.
vidgmngsarbetena även å dessa stationer böra sålunda betraktas såsom proförånde
an°rdningar’ tlU dess dubbelspåranläggningen kommer till genom
Även
vid dessa stationer anordnas emellertid de föreslagna spårutläggnindublrelspårtrafik6
1 mojllgaste mån ansluta sig till stationernas utbyggnad för
Beträffande tidigare under bangårdsombyggnader angivna arbeten vid Stockholm
stadsgården. Vartan och Jarva lokomotivstation, vilka arbeten icke finnas
medtagna i 10-arsplanen, får styrelsen anföra följande.
. j För järnvägstrafikens behöriga avveckling i hamnen vid Stockholm stadsgården
erfordras enligt pavisande från staden förbättrade spåranordningar för
hamutrafikens rationella avveckling. Sålunda böra tätare spårförbindelser anordnas
mellan de tva kajspåren, så att omsättning av vagnar till och från olika
fartygsplatser kan ske utan att lastnings- och lossningsarbete vid andra kajdelar
stores i så hog grad som nu är fallet. För att underlätta vagnomsättningen böra
nya sparforbmdelser också komma till stånd mellan de två bakom själva kajpianet
belagna sparen samt mellan dessa spår och kajspåren. Vidare böra vissa
sparomlaggiungar företagas, för att staden skall kunna anlägga ett planerat nytt
varuskjul De a statens järnvägar belöpande kostnaderna för ifrågavarande spårarbeten
hava beraknats till 178,000 kronor, varav 18,000 kronor ansetts böra bestridas
av medel ur fornyelsefonden.
Vid Tegeludden invid Värtan station har Stockholm stad under utförande
en ny hamnanläggning i fortsättning å den nuvarande Värtahamnen Den nya
hamnanläggningen ar avsedd att utgöra en del av det planerade frihamnsområdet
I samband med hamnutvidgningen erfordras vissa spåranordningar.
Kostnaderna för dessa böra enligt gällande praxis fördelas mellan statens
järn vagar och staden. Statens jarnvagars andel beräknas till 118,000 kronor.
.. , *ld lokomotivstation har den nuvarande gruppen uppställningsspår
söder om Jarvaan visat sig otillräcklig, varför ett förslag måst avgivas, upptagande
utökning av uppstallningsutrymmet med ytterligare trenne spår. ”
. ™ Väsby, Uppsala och Karlstad hava därjämte mindre arbeten, icke ingåäskanden
årSplanen’ P& 81’Und ^ trafikens krav’ ansetts böra medtagas vid årets
. , VäfV’ vars utbyggnad enligt 10-årsplanen var avsedd ske år 1922
maste bangarden sålunda redan nu med hänsyn till trafikökningen något utvidgas,
[23,]
86
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[23.1 så att ytterligare ett godstågspår beredes och härmed även mojliggores framdra
L
gande av ytterligare ett lokaltågspår.
Vid Uppsala station har längden av spårsystemet a godsbangarden visat
sig otillräcklig. Styrelsen har därför ansett sig nödsakad gorå framställning om
delsammas förlängning till lättnad vid såväl växling som vagnuppstallning
Vid Karlstad har redan 1913 års riksdag beviljat anslag foi utvidgning av
bangården. På grund av ännu pågående förhandlingar med staden har sparplanen
dock ännu ej kunnat fastställas. Under senare tid har emellertid enighet
mellan delegerade för styrelsen och staden vunnits, °<* arbetet torde inom kort
kunna igångsättas. Under den gångna tiden har trafiktillvaxten visat sig s<
stark, att ytterligare utvidgning utöver år 1913 ifrågaställa erfordras, och ytterligare
ett uppställningsspår och ett utdragsspar behova nu anlaggas. Medel har
till finnas härnedan upptagna. •__
Slutligen har styrelsen beträffande Falköping-Ranten föreslagit en provisorisk
utvidgning av spårsystemet, icke ingående i 10-årsplanen. A denna station
har enligt denna plan ansetts komma att kravas en större rangersparanlaggning,
upptagen till utförande år 1921. Behovet av nu föreslagen provisorisk utvidgning
gör sig emellertid starkt gällande, och ar provisoriet avsett att tillfredsställa
det mest trängande behovet av förbättringar med hänsyn till uppställning
och rangerspår.
I nedan intagna tablå1) begärda anslagsmedel äro avsedda att endast täcka
kostnaderna för sådana arbeten, vilka aro att hänföra till kapitaloknmg, varsamt
i desamma icke ingå medel för markförvärv av större betydenhet,
sedda bestridas av det begärda anslaget för markinkop.
I an slutning till nämnda tablå1) anhåller järnvägsstyrelsen om
äskande av ett anslag för år 1919 av 2,820,100 kronor för utförande
av spåranordningar vid förefintliga spårsystem samt att därav 1,000,UUU
kronor måtte utgå såsom förskott år 1918.
Cement,- Beträffande förevarande spåranordningar må lämnas några komchefen.
polerande upplysningar i fråga om utvidgningar, vilka medföra mera
betydande kostnader. . 7 , ,
Med avseende å spåranordningarna vid stationen btockholm stadsqården
och Värtans station har järnvägsstyrelsen i enlighet med gällande
praxis ifrågasatt en fördelning av kostnaderna för desammas utförande
mellan statens järnvägar och Stockholms stad. Vid dylik kostnadsfördelning
plägar tillämpas den principen, att underbyggnaden och gatuarbetena
helt bekostas av staden, medan kostnaden för överbyggnaden
delas lika mellan statens järnvägar och staden. Framdrages spår l
gatuplanet, så att s. k. stödräler erfordras, brukar dock staden bekosta
58 % av överbyggnaden, medan återstoden eller 42 /o bestridas av statens
järnvägar. Med tillämpning av nu angivna grundsatser beraknas,
att staden för de planerade spårarbetena vid Stockholm stadsgården har
i) Tablå,!! intagen å närmast följande sidor.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
87
''• " “7 *. |
3. |
|||
Plats |
Förlängning av |
Utdrags-, |
||
kronor |
öre |
kronor |
| öre |
|
I distriktet. |
i |
|||
Stockholm—Gnesta. |
||||
Stockholm stadsgården ............................................ |
_ |
_ |
160,000 |
|
Yärtan ..................................................................... |
— |
— |
118,000 |
_ |
Järva lokomotivstation .............................................. |
— |
_ |
67,000 |
__ |
Järna ................................................................... |
_ — |
— |
33,000 |
| |
Gnesta—Katrineholm. |
||||
Flen ....................................................................... |
— |
— |
40,500 |
_ |
Kantor]) (m)........................................................................ |
12,500 |
— |
— |
— |
Katrineholm—Hallsberg. |
||||
Baggetorp (t) .................................................................... |
35,000 |
— |
— |
— |
Stockholm.— Uppsala. |
||||
Yäsby (t m)............................................................ |
43,000 |
_ |
_ |
_ |
Uppsala.............. |
— |
— |
41,000 |
— |
Uppsa la—Krylbo. |
||||
Morgongåva (t)..................................................................... |
63,000 |
— |
— |
— |
Krylbo—Frövi. |
||||
Karbenning (t)................................................................. |
25,000 |
— |
— |
— |
Hallsberg—Mjölby. |
||||
Bönneshyttan (t)....................................................... |
38,000 |
— |
_ |
_ |
Skänninge (m).......................................................... |
19,000 |
— |
— |
— |
Katrineholm—Norrköping. |
||||
Simonstorp tf)..... |
23,500 1 |
— |
— |
— |
[23.]
88
Utgifter för kapitalökning: bil. 1
1. |
2. |
3. |
||
Plats |
Förlängning av |
Utdraga-, |
||
kronor | |
öre |
kronor |
öre |
|
It distriktet. |
i 1 |
|||
Laxd—Falköping R. |
||||
Tidan (t) ........................................................................... |
47,000 | |
— |
— |
— |
Falköping Eanten ..... ......................................................... |
— |
— |
100,000 |
— |
Falköping R.—Alingsås. |
||||
Odensberg (t m) ................................................................ |
48,000 |
— |
— |
— |
Källeryd (t in} .................................................................... |
64,000 |
— |
— |
|
Laxå—Kil. |
||||
Degerfors (m) ..................................................................... |
49,000 |
— |
— |
_ |
Kristinehamn ..................................................................... |
— |
125,000 |
— |
|
Väse (m) ........................................................................... |
19,000 |
— |
— |
— |
Karlstad............................................................................ |
— |
— |
22,000 |
— |
Skattkärr (m) ..................................................................... |
28,000 |
— |
— |
— |
Kil.................................................................................... |
— |
— |
50,000 |
— |
Kil—Charlottenberg. |
||||
Brunnsberg (m) ................................................................... |
50,000 |
— |
— |
— |
Edane (m)........................................................................... |
27,000 |
— |
||
III distriktet. Nässjö—Hässleholm. |
||||
Stockaryd (t)........................................................................ |
15,000 |
— |
— |
— |
Lamhult (t) ....................................................................... |
22,000 |
— |
— |
— |
Vislanda ........................................................................... |
— |
— |
42,000 |
— |
Möekeln............................................................................. |
— |
— |
38,500 |
— |
Killeberg (t)...................................................................... |
47,000 |
- |
— |
— |
Hässleholm ...................................................................... |
— |
1- |
165,000 |
— |
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
89
1. |
''* |
3. |
||
Plats |
Förlängning av |
Utdrags-, |
||
kronor |
öro |
kronor |
öre! |
|
Malmö— Trälleborg. |
1 |
| |
||
Slågarp (m) ............................................................. |
30,000 |
— |
_ |
_j |
j Skytts Yemmerlöv (m) .................. |
22,500 |
— |
-1 | |
|
Malmö—Ängelholm. |
1 1 |
|||
Källstorp (m) .................................. |
44,000 |
— |
_ |
— |
Axelvold (m)...................................... |
29,000 |
— |
— |
— |
Kågeröd (m)......................................... |
36,000 |
- |
— |
i “ I |
Halmstad—Hälsingborg F. |
||||
\ Trönninge...................... |
— |
— |
26,000 |
—\ |
j Genevad (m) .......................... |
27,000 |
— |
— |
|
Veinge (m) ................................. |
20,000 |
|||
Barkåkra (m) ....................... |
27,000 |
_ |
_ |
|
| Vegeholm (m) .............................. |
18,000 |
— |
_ |
_ |
j Ödåkra (m) ....................................................................... |
57,000 |
— |
_ |
_i |
i Hälsingborg ångf. .............................................................. |
— |
— |
32,000 |
|
IT distriktet. |
||||
Kry Ilo—Storvik. |
||||
} By valla............................................................................. |
— |
— |
37,000 |
|
i Hästbo (t)........................... |
25,000 |
— |
— |
|
Storvik—Ljusdal. |
i |
|||
Hedsjön (t) ...................................... |
20,000 |
— |
— |
— | |
< Hösthö (t).................................... |
46,000 |
— |
— |
— |
Arbrå (t) ............................. |
36,000 |
— |
— |
— |
Vallsta (t)....................................... |
34,000 |
|||
Simeå (t) .................................... |
17,000 |
_ |
_ |
_ |
Lörstrand......................................................................... |
— |
— |
19,000 |
_i |
Skärstra (t) .................................................................... |
35,000 1 |
— |
— |
-1 |
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
[23.]
12
90
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[23.]
1. |
2. |
3. |
||
Plats |
Förlängning av |
Utdraga-, |
||
kronor |
öre |
kronor |
öre |
|
Lj usdal—Ange |
||||
Östavall (t) ..................................................................... |
11,000 |
— |
— |
— |
Bräckt—Långsele■ |
||||
Kälarne (t) ........................................................................ |
16,000 |
— |
— |
— |
Graninge ........................................................................... |
— |
— |
17,500 |
— |
Helgum (t) .................................................:...................... |
21,100 |
— |
— |
— |
Bräcke—Storlien. |
||||
Gällö (m) . . . ................................................... |
78,000 |
_ |
_ |
— |
Pilgrimstad (m) .................................................................. |
11.000 |
— |
— |
— |
Trångsviken (t)................................................................... |
26,000 |
— |
— |
— |
Ange—Sundsvall. |
||||
Fränsta (m) ........................................................................ |
12,000 |
— |
— |
— |
Viskan (m) ...................................................................... |
11,000 |
_ |
_ |
_ |
Stöde (m) .......................................................................... |
27,000 |
— |
— |
— |
Nedansjö (t)....................................................................... |
73,000 |
— |
— |
— |
Kilafors— Stugsund. |
||||
Myssje (t m)........................................................................ |
35,000 |
— |
— |
— |
V distriktet. Vännäs—Boden. |
||||
Jörn ................................................................................ |
— |
— |
73,000 |
— |
Luleå— Gällivare. |
||||
Notviken .......................................................................... |
— |
— |
20,000 |
— |
Eipats (m)......................................................................... |
24,000 |
— |
_ |
— |
Summa kronor |
1,593,600 |
— |
1,226,500 |
1- |
91
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
att erlägga 247,000 kronor. Stadens andel i kostnaden för spåranordningarna
vid Värtan beräknas till 139,000 kronor. Do motsvarande
siffrorna för statens järnvägar uppgå, såsom av styrelsens redogörelse
framgår, till respektive 178,000 kronor — varav 18,000 kronor enligt
styrelsens förslag böra utgå ur förnyelsefonden — och 118,000 kronor.
Vid Falköpirig-Rantm har styrelsen föreslagit en provisorisk utvidgning
av spårsystemet för att tillfredsställa det mest trängande behovet
av uppställnings- och rangerspår. En dylik provisorisk utvidgning
av spårsystemet kan fullt utnyttjas i första utbyggnadsstadiet av
den större rangerspårsanläggning, som enligt tioårsplanen avses komma
till utförande vid ifrågavarande station under år 1921.
Såsom järnvägsstyrelsen antytt, beviljade 1913 års riksdag anslag för
ombyggnad av Karlstads station, däri såsom huvudsaklig del ingick eu utvidgning
av därvarande spårsystem. Det anvisade anslaget uppgick
till 137,000 kronor. Emellertid framhåller nu styrelsen behovet av
att komplettera de anläggningar, till vilka 1913 års riksdag anvisade
medel, med ett uppställningsspår och ett utdragsspår, vilka utvidgningar
betingades av den starka trafiktillväxten. Medan sålunda antalet tilloch
avkopplade vagnar år 1911 — det sista år, för vilket uppgifter
förelågo, då 1913 års riksdag beviljade anslag för utvidgning av bangården
— utgjorde 76,826, var motsvarande antal år 1916 118,446.
Under sådana förhållanden torde intet vara att erinra mot styrelsens
begäran om det relativt ringa beloppet av 22,000 kronor för utförande
av de erforderliga ytterligare förbättringarna av spåranordningarna vid
ifrågavarande station.
Trafiken på Kristinehamns hamn har på senare tiden varit mycket livlig
och kommer att ytterligare ökas, i den mån godstransporterna till och
från västkusthamnarna ledas över Vänern och Trollhätte kanal. Den
befintliga rangerspårgruppen å hamnen i Kristinehamn har emellertid
visat sig vara otillräcklig och mindre välbelägen för att avveckla den
stora trafiken, vadan nu föreslagna spåranordning därstädes bör vidtagas.
Härigenom skulle en tillräcklig och välbelägen rangergrupp erhållas.
Vid Kristinehamns huvudstation erfordras samtidigt förbättrade
anordningar i avseende å uppställnings-, utdrags- och rangerspår. Det
begärda anslagsbeloppet, 125,000 kronor, fördelar sig med omkring
65,000 kronor på hamnrangergruppen och 60,000 kronor på utbyggnaden
av huvudstationen.
Beträffande Hässleholm erinrar jag om, att styrelsen i sin förberörda
allmänna motivering för anslagsposterna under gruppen »bangårdsombyggnader»
meddelat, att det förevarande under gruppen >;spår
-
[23.
92
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[23.] anordningar i anslutning till befintliga spårsystem» begärda anslaget
avser en spårförbindelse med ett särskilt tågspår å rangerbangården,
för att godstågen direkt må kunna intagas å denna del av bangården.
Denna anordning synes välbetänkt, då därigenom en hel
del nu erforderliga växlingsrörelser undvikas och persontrafiken ej
kommer att besväras av dylika. Kostnaderna härför, 165,000 kronor,
äro visserligen rätt höga, men beror detta, bland annat, på att en
sänkning av huvudspåret, vilket å denna plats ligger högre än rangerbangården,
samtidigt måst företagas. Åven ingår i förenämnda kostnad
uppförande av en mindre expeditionsbyggnad, vilken anses erforderlig
för godstågens blivande expediering enbart å rangerbangården. Med
hänsyn till det anförda synes det av styrelsen för ändamålet begärda
anslaget icke böra förvägras.
Nedansjö bangård är ur plansynpunkt synnerligen olämpligt belägen
med skarpa kurvor å ömse håll om bangården. I samband med
tågspårens förlängning är det därför järnvägsstyrelsens avsikt att låta
omlägga ingångskurvorna för att på så sätt erhålla förbättrat planläge
för bangården i sin helhet.
Vid Myssje station pågår årligen en synnerligen omfattande timmerlastning
medelst statens järnvägar tillhöriga timmeruppfordringsverk.
Det är järnvägsstyrelsens avsikt att söka på allt sätt underlätta
den här förekommande viktiga transporten av timmer till Stugsund,
varifrån det sedermera befordras sjöledes till vid kusten belägna sågverk.
Beträffande Myssje tillåter jag mig även erinra om, att 1917 års
riksdag biföll Kungl. Maj:ts efter framställning av järnvägsstyrelsens
gjorda förslag om anslag till en ny timmerlossningsbrygga vid Stugsund,
vilket arbete var ett led i strävandena att förbättra transportmöjligheterna
på ifrågavarande för vår trävaruindustri viktiga transportled.
De nu föreslagna arbetena med spårsystemets utvidgning vid Myssje
avse ävenledes att öka dess kapacitet och innefatta dels utläggande av
ett tredje tågspår, dels i sammanhang därmed förlängning av de befintliga
mötesspåren och vissa smärre förbättringar av spårsystemet i övrigt.
Beträffande slutligen Jörn innebär det föreliggande förslaget anläggandet
av ytterligare uppställningsspår jämte ett särskilt spår för
träkolslastning. I sammanhang härmed föreslås även att befintliga spår
förlängas, vilket är av behovet särdeles påkallat, då Jörns bangård
länge varit i olika avseenden trång. Beträffande den lokala godstrafiken
beräknas en ej obetydlig ökning i den under senare åren på denna
station synnerligen stegrade träkolslastningen komma till stånd under
den närmaste tiden.
93
Utgifter för knpitalökning: bil. 1.
Pa grund av vad sålunda anförts hemställer jag, som i annat sam- [23.]
manhang upptager frågan om anslag å tilläggsstat för år 1918, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för utförande av ap år anord ning ar i anslutning
till förefintliga sparsystem för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 1,820,100 kronor.
4. Bangårdsanordningar i övrigt.
»
a. Anläggningar yld kol- och vnttenstationer.
Rörande planerade anläggningar vid kol- och vattenstationer anför
styrelsen:
1) Vid Söderhamn. Vattenledning med vattenkastare .................. 46,000: —
Det vatten, som för närvarande erhålles vid lokomotivstallarna genom
pumpning från angränsande havsvik, är synnerligen olämpligt till matarvatten,
då det vid uppström blir salthaltigt, varför lokomotiven måste taga vatten från
en vattenkastare i bangårdens andra ände, vilken vattenkastare står i förbindelse
med stadens vattenledning. Vattengivningen blir härigenom mycket tidsödande
och hinderlig för trafiken samt för å bangården pågående växlingar. För att
avhjälpa dessa olägenheter är avsett att framdraga en förbindelseledning från
närmaste punkt av stadens vattenledning till lokomotivstallet samt att därstädes
uppsätta en fristående vattenkastare.
[24.]
Anläggningar
vid
kol- och
vattenstationer.
2) Vid Torpshammar. Nytt vattentorn med ledning..................... 50,000: —
_ Nuvarande vattentorn är så bristfälligt, att det icke är ekonomiskt fördelaktigt
att vidmakthålla detsamma. Intagsledningen till pumpverket är dessutom
så placerad, att pumpning vid sträng kyla försvåras genom issörja. Anläggningen
bör därför ombyggas och föreslås nytt vattentorn samt ledning med intag så
långt upp i Giman, att vatten med självtryck erhålles. Den besparing i kostnaderna
för pumparna, kol och smörjmedel, som härigenom uppstår, beräknas
till omkring 4,600 kronor per år. Kostnaderna för den nya anläggningen beräknas
till 80,000 kronor, varav 30,000 kronor anses böra bestridas med medel
ur förnyelsefonden.
3) Diverse förbättringar vid hot- och vattenstationer ....................... 200,000: —
Föregående år begärdes för förbättringar vid åtskilliga kol- och vattenstationer
ett anslag, avsett att disponeras i den ordning, behoven av sådana förbättringar
komme att krävas på grund av trafikens växlingar. För detta ändamål
beviljades av 1917 års riksdag ett anslag av 120,000 kronor. De skäl, som då
lågo till grund för styrelsens framställning, framgå av följande.
Vid statens järnvägars kol- och vattenstationer gör sig oupphörligt på grund
av trafikens utveckling behov av utvidgningar och förbättringar gällande såväl
vad beträffar kolupplagen och deras skötsel i och för tids- och personalbesparing
94
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[241 som beträffande utlämningsanordningarna för såväl kol som vatten. Yad särskilt
L J de senare angår, erfordras, sedan de genomgående tågen på grund av moderna
lokomotivens konstruktion nu kunna framföras allt längre sträckor utan lokomotivbyte,
snabba utlämningsanordningar vid stationsplattformerna för att kunna
undvika uppehåll för kol- och vattengivning utöver den tid, som åtgår för tågens
expediering.
Då dessa anordningar draga var för sig jämförelsevis små kostnader samt
vid nu alltmera förekommande omkastningar vid trafiken det ofta befinnes lämpligare
med hänsyn till denna trafiks krav att tillgodose ett senare uppkommet
behov av hithörande anläggningar före ett tidigare, är det synnerligen önskvärt,
att för sådana anläggningar finnes tillgänglig en viss anslagssumma att disponeras
för ändamålet i den ordning, behoven göra sig gällande. _ Som dessa skäl
givetvis allt fortfarande äga sin giltighet, har styrelsen ansett sig även i år böra
göra framställning om beviljandet av medel för liknande anläggningar å ytterligare
ett antal platser. De stationer, vid vilka, såvitt nu kan bedömas, i första
hand hithörande anläggningar böra komma till utförande, äro dels Yitvattnet och
Munkedal, till vilka styrelsen redan förra året begärde medel, men som då av
Kung! Maj:t ansågos böra tillsvidare anstå, dels även Edane, Gårdsjö, Hälsingborg
F, Nässjö, Lamhult, Yännäs, Skellefteå och Boden.
I anslutning härtill hemställer järnvägsstyrelsen om ett anslag för
år 1919 för anläggningar vid kol- och vattenstationer till belopp av
296,000 kronor.
Departements- De föreslagna anordningarna vid Söderhamn och Torpshammar synas
chefen. mjg me(j hänsyn till vad järnvägsstyrelsen anfört böra utan uppskov
komma till utförande. Beträffande det nya vattentornet vid iorpshammar
är särskilt att bemärka den betydande besparing i driftkostnad,
som anläggandet av detsamma skulle medföra.
Vidkommande det av styrelsen framställda anslagskravet å 200,000
kronor för diverse förbättringar vid kol- och vattenstationer är detsamma
icke att förväxla med av styrelsen äskade anslag till anordningar för
beredande av ökad upplagsplats för stenkol i importhamnar och å
bränslestationer samt förbättrad kolemottagning i importhamnarna,
Här förevarande framställning avser nämligen anslag för förbättrade
kol- och vattentagningsanordningar vid stationerna samt snabbare
utlämningsanordningar till lokopiotiven å de genomgående tågen
— anordningar, vilka påkallas med hänsyn till härigenom i utsikt ställd
besparing på personal och gångtid för de snabbare, tågen. I fråga
om Vitvattnet och Munkedal begärde styrelsen, såsom i det föregående
även antytts, att medel måtte anvisas redan för innevarande år. Efter
det järnvägsstyrelsen medgivit, att tågrörelsen å dessa platser icke
vore större än att man under ytterligare något år kunde reda sig
med befintliga anordningar, beslöt emellertid Kungl. Maj:t på före
-
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 95
dragande departementschefens hemställan att reducera det äskade totalanslaget
med lör dessa anläggningar avsedda belopp. Det kunde därför
ifrågasättas, om ej ytterligare uppskov kunde äga rum. Jag delar dock
styrelsens uppfattning, att dessa anläggningar, som äro avsedda att
möjliggöra vattentagning samtidigt med tågens expediering vid plattformen,
redan nu böra komma till stånd för att nedbringa den för lokomotivskötseln
erforderliga tiden.
Emellertid föreslår jag, att beträffande totalbeloppet av nu ifrågavarande
anslagspost en reducering med 50,000 kronor måtte äga rum.
Härav följer eu förskjutning av det planerade förbättringsarbetet vid
någon eller några av de av styrelsen omförmälda stationerna. Anslag
för år 1919 för nu ifrågavarande ändamål skulle sålunda äskas med ett
belopp av 246,000 kronor i stället för, såsom järnvägsstyrelsen ifrågasatt,
296,000 kronor. &
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att för utförande av anläggningar vid kol- och
vattenstationer för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 246,000 kronor.
b. Vatten- och avloppsledningar vid Koskullskulle, Boden, Laxå och Järva
lokomotivstationer.
Under denna rubrik har järnvägsstyrelsen upptagit vatten- och
avloppsledningar förutom till vissa boställshus och tjänstelokaler även
till lokomotivstationer m. fl. större anläggningar, där arbetet icke direkt
är att hänföra till anläggningen ifråga.
Styrelsen anför i ämnet följande.
Beträffande vatten- och avloppsledningar till boställshus och tjänstelokaler
har på framställning av Kungl. Maj:t sista årens riksdagar beviljat anslag till
flera sådana anläggningar,. såsom vid Riksgränsen, Abisko, Kiruna och Malmberget,
varvid sålunda behjärtats önskvärdheten av genomförandet av dylika anordningar,
särskilt a platser i det övre Norrland med dess stränga vintrar. Styrelsens
till 1917 års riksdag gjorda framställning angående anordnande av vattenok
avloppsledningar vid bland annat platser Gällivare och Koskullskulle föranledde
emellertid föredragande statsrådet att till statsrådsprotokollet anteckna, att dessa
anläggningar visserligen syntes vara i hög grad erforderliga, men att likväl desammas
utförande av ekonomiska skäl borde anstå till ett följande år och gick
även riksdagens beslut i denna riktning. Som framgår av det följande har styrelsen
nu på nytt ansett sig böra upptaga arbetet vid Koskullskulle bland sina
äskanden, varemot vattenledningsanläggningen vid Gällivare icke av styrelsen
upptagits, utan föreslagits att anstå till ett kommande år, särskilt med hänsyn
[24.]
[25.]
Vatten- och
avloppsledningar
vid Järva
m. in.
96 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
därtill, att samhället i övrigt saknar vattenledning och sålunda genom föreslagen
förskjutning av tiden för arbetets utförande statens järnvägars personal icke
sämreställas än övriga samhällsmedlemmar.
Som styrelsen förut i denna framställning haft tillfälle framhålla, förorsaka
alltjämt stegrade material- och arbetspris avsevärd ökning av kostnaderna för
arbeten, som detta år begäras. Icke minst torde denna kostnadsökning göra
sig gällande beträffande anläggningar av det slag, som frågan nu gäller.
Med hänsyn dels till personalens enligt styrelsens mening berättigade
anspråk på erhållande av tillgång till gott dricksvatten och^ dels i övrigt till nödvändigheten
av ordnandet av de bygieniska förhallandena a vissa platser, finner
styrelsen emellertid, att något uppskov med härnedan föreslagna arbetens genomförande
icke bör ifrågasättas. Styrelsen anser sig även höra meddela^ att styrelsen
tagit hänsyn till nuvarande svåra förhållanden å rörmarknaden såtillvida,
att styrelsen icke upptagit av respektive distriktsförvaltningar utöver nedan angivna
ytterligare föreslagna vatten- och avloppsledningar vid tvenne platser i
övre Norrland, vilka, ehuru synnerligen önskvärda, av styrelsen framskjutits till
utförande ett kommande år.
I anslutning till vad styrelsen nu anfört får styrelsen föreslå utförandet
av nedanstående arbeten:
vid KosJcullsJculle................................................................................... 2<,0UU:
Som motivering för detta arbete får styrelsen i huvudsak upprepa, vad styrelsen
anförde i föregående års framställning.
Den nu vid stationen befintliga brunnen utsinar vintertid, och saknas under
tiden november—april varje år tillgång pa vatten i stationens närhet. Gjoida
undersökningar hava givit vid handen, att möjligheter ej förefinnas att genom
upptagande av ny brunn söka få denna olägenhet avhjälpt. Dör personalen, som
är placerad på platsen, äro dessa förhållanden synnerligen obekväma, samtidigt
som desamma i händelse av eldsvåda kunna bliva i hög grad betänkliga.
Det föreliggande förslaget innebär anläggande av en vattenledning i anslutning
till gruvaktiebolaget Frejas vattenanordningar å platsen i enlighet med
en av vederbörande distriktsförvaltning avslutad preliminär överenskommelse.
vid Soden................................................................................................ 52,000:
Dricksvatten för statens järnvägars personal härstädes hämtas för närvarande
ur brunnar. Detta vatten är tidtals illaluktande och av sämre beskaffenhet.
Bodens samhälle har emellertid numera beslutat anläggande av vatten- och
avloppsledningar inom samhället och beräknas arbetet därmed hinna avslutas
år 1918. Då det för statens järnvägar skulle vara även ur ekonomisk synpunkt
särdeles fördelaktigt att från denna anläggning framdraga ledningar till statens
järnvägars vid Boden befintliga byggnader i samband med att arbetena med samhällets
ledningssystem pågå, har järnvägsstyrelsen ansett sig nu böra framlägga
förslag därom.
vid Laxå.......................................................................................... 17,300:
Det vatten, som nu erhålles till boställshusen, har en brun smutsig färg
och är olämpligt för hushållsändamål. En i närheten av lokomotivstallarna be
-
97
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
fintlig brunn giver däremot ett klart och gott för hushållsändamål synnerligen
lämpligt vatten. Styrelsen har därför ansett sig böra föreslå vattenledning härifrån
till vid stationen befintliga statens järnvägars boställshus.
vid Järva lokomotivstation .............................................................. 140,000: —
Sedan den nya lokomotivstationen vid Järva kommit till stånd, hava upprepade
klagomål framkommit mot, att vattnet i Råstasjön, Järvaån och Norra
Brunnsviken förorenats genom oljemängt spillvatten från därstädes befintliga
lokomotivstallar, vagnhallar samt oljegasverk.
Med anledning härav har järnvägsstyrelsen genom vidtagande av vissa anordningar
sökt att förekomma ett förorenande av vattnet, vilka åtgärder emellertid
hittills icke lett till åsyftat resultat. Sålunda hava utefter stränderna å
Järvaån, i vilken järnvägens kloakledning från nämnda anläggningar utmynnar,
fortfarande kunnat iakttagas oljeartade avsättningar ävensom en tunn iriserande
hinna å avloppsvattnet, vilket har den för gasvatten karaktäristiska lukten. Järnvägsstyrelsen
har därjämte genom tillkallande av sakkunniga undersökt möjligheten
av att rena avloppsvattnet, men har därvid liksom dessa sakkunniga kommit
till den uppfattningen, att en sä noggrann rening av detsamma icke låter sig
gorå, att ett fortsatt utsläppande av avloppsvattnet i Järvaån eller annat öppet
dike kan vara försvarligt.
Det synes järnvägsstyrelsen under sådana förhållanden nödvändigt, att avloppsvattnet
i täckt ledning föres till eu plats, där det utan olägenhet kan utsläppas.
Det kan dock härvid icke anses lämpligt att leda det förorenade vattnet
ut till Norra Brunnsviken med dess stillastående vatten, utan torde det enda
rationella vara att utsläppa det i Lilla Värtan.
Då till styrelsens kännedom kommit att arméförvaltningens fortifikationsdepartement
igångsatt utredningar för upprättande av förslag till bortledande av
spillvattnet från de kasernetablissement och andra militära anläggningar, som
äro avsedda att komma till stånd å Järvafältet, har järnvägsstyrelsen inlett underhandlingar
med nämnda myndighet, vilka resulterat uti, att ett förslag nu
föreligger till gemensamt avloppsnät från samtliga förenämnda militära samt
järnvägens anläggningar med huvudledning utmynnande i Lilla Värtan.
Ehuru förhandlingarna ännu icke slutförts, men detta inom närmaste tid
torde bliva fallet, har järnvägsstyrelsen ansett sig böra begära erforderliga medel
för täckande av sin andel i kostnaderna, och har arméförvaltningen, enligt vad
järnvägsstyrelsen har sig bekant, gjort liknande underdånig framställning beträffande
de återstående kostnadernas gäldande.
På grund härav har styrelsen för ifrågavarande ändamål äskat ett
anslag för år 1919 om 236,800 kronor, därav 132,000 kronor borde
utgå som förskott år 1918.
[25.]
De ifrågasatta vatten- och avloppsledningarna vid Koskullskulle och DepartementsBoden
utgöra ett led i strävandena att bereda personalen vid de nordliga CÄe/''eMstatsbanelinjerna
ökad bekvämlighet och trevnad inomhus och därigenom
i någon mån minska känningen av de hårda klimatiska förhållandena i
dessa trakter. Såsom järnvägsstyrelsen antytt, var anslag för vattenBihang
till riksdagens protokoll ID 18. 1 sand. 1 käft. 13
98 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[25.] ledning vid Koskullskulle av styrelsen ifrågasatt att begäras av 1917
års riksdag, men uppsköts av budgetskäl denna anslagsfråga till ett kommande
år. Ehuru ur såväl bekvämlighets- som eldfaresynpunkt behovet
av vattenledning vid ifrågavarande station synes mig stort på grund
av därstädes rådande brist på vattentillgång i bostädernas närhet under
den långa vintertiden, nödgas jag dock föreslå, att uppskov med denna
anläggning äger rum under ytterligare ett år. Jämväl vatten- och
avloppsledningarna vid Boden och Laxå synas böra för året undanskjutas.
Vad angår den planerade avloppsledningen vid Järva lokomotivstation,
skulle en nedsättning i de i allt fall dryga kostnaderna vinnas,
om gemensamt avloppsnät anlägges från de militära anläggningarna
å Järvafältet och statens järnvägars anläggningar vid Järva station
med huvudledningen utmynnande i Lilla Värtan. Enligt vad jag inhämtat,
har emellertid chefen för lantförsvarsdepartementet ansett ytterligare
utredning erforderlig i fråga om kostnaderna för avloppsnätet
för de militära anläggningarna. Vid sådant förhållande torde, i likhet
med vad för lantförsvarsdepartementets vidkommande ägt rum, de för
ändamålet erforderliga medlen, 140,000 kronor, tillsvidare böra allenast
beräknas å 1919 års stat.
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kan komma
att i ämnet avlåtas, för anläggande av avloppsledning
vid Järva lokomotivstation för år 1919 beräkna ett
reservationsanslag av 140,000 kronor.
c) Vatten- och avloppsledning vid Kiruna.
{[26-3 I 0°h för anläggande av vatten- och avloppsledning vid Kiruna
Vatten, hava anslag beviljats av 1916 års riksdag med 50,000 kronor och av
och avlopps- p9p7 4rs riksdag med 80,000 kronor. Då järnvägsstyrelsen år 1915
le
fördelas på tvenne år. Av Kung]. Maj:t och riksdagen blev emellertid
fastslaget, att kostnaderna i stället skulle fördelas på trenne år.
I sin förevarande skrivelse anmäler nu styrelsen, att liksom beträffande
föregående arbeten kostnaderna högst avsevärt ökats, så att, utöver
redan bekomna anslag, för såvitt nu kan bedömas, ytterligare
117,000 kronor torde komma att erfordras för anläggningens fullbor -
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 99
dande, och bär styrelsen hemställt om äskande av anslag för år 1919
med sist angivna belopp.
I anslutning till vad järnvägsstyrelsen anfört och då någon minskning
i den av styrelsen angivna merkostnaden icke torde kunna beräknas,
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för fullbordande av vatten- och, avlopp) sledning sanläggning
vid Kiruna för år 1919 anvisa ett reserva^
tionsanslag av 117,000 kronor.
d) Speciella anläggningar.
Under rubriken speciella anläggningar har järnvägsstyrelsen begärt
ett anslag för år 1919 av 108,700 kronor — därav i förskott för år
1918 66,700 kronor — för utförande av vissa för olika behov avsedda
arbeten och anläggningar.
Styrelsens framställning i denna del är av följande lydelse.
vid LatorpsbruJc, anordnande av vagn våg......................................... 15,700: —
Vågning av vagnar från linjen Svärta—Örebro södra sker nu å Örebro station,
vilket emellertid på grund av det å denna station trånga bangårdsutrymmet förorsakar
tidsutdräkt och varjehanda svårigheter. Det har därför ansetts lämpligt,
att vågning av vagnar må kunna ske, innan tågen anlända till Örebro, för vilket
ändamål det dock blir nödvändigt att anlägga en vagnvåg å någon av mellanstationerna.
Vid företagen undersökning har av dessa Latorpsbruk ansetts
lämpligast, enär från denna station det största antalet vagnslaster å linjen Svartå
—Örebro södra avsändas.
Förslaget innebär förutom nedläggning av eu vagnvåg av 40-tons bärighet
även en mindre utvidgning av spårsystemet, som sammanhänger med vagnvågens
anordnande.
vid Boden, anordnande av vedgård ................................................. 17,000: —
I regel utsändes vid statens järnvägar den bestämda boställsveden direkt
från mottagningsplatserna till de å respektive stationer placerade boställshavare.
Emellertid äro de befintliga vedbodarna ofta för små för att kunna inrymma
hela den för vederbörande boställshavare enligt bränsleordningen tillkommande
vedmängden. Särskilt är detta förhållandet å statens järnvägars nordligaste
distrikt. Veden har därför oftast måst uppläggas utanför vedbodarna, där den
sålunda långa tider måste ligga oskyddad.
Till undvikande av dessa olägenheter ävenså till ernående av jämnare fördelning
av veden till olika boställshavare å närliggande linjer har styrelsen
ansett sig böra föreslå anordnande av en större central vedgård i Boden. Härifrån
skulle tillgodoses behovet av boställsved för samtliga stationer å linjerna
Boden —Svartön, Boden—Kiruna samt Boden—Haparanda.
[26.]
Vepartementt
ehefen.
[27.]
Speciella
anläggnin
gar.
lön
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
I vedgårdens utrustning skulle bland annat ingå även maskiner för vedens
sågning och huggning, varigenom den i lämplig utsträckning skulle kunna distribueras
sågad och kluven samt efter hand och i mån av behov.
vid Kiruna, anordnande av kontaktledningar för vissa bangårdsspår 25,000: —
Vissa spår i Kiruna ansågos vid elektrifieringens genomförande ej behöva
förses med kontaktledningar, enär ånglokomotiv likväl för andra ändamål komme
att erfordras för växling å bangården. Detta förhållande kommer nu efter beslutad
elektrifiering av linjen Kiruna—Gällivare—Nattavara att ändras. Vid stationen
kommer alltså nu efter hand elektriska växellokomotiv att införas, varför
det blir nödvändigt att uppsätta kontaktledningar för bland annat de till den befintliga
vagnverkstaden ledande spåren.
vid ÄInsjö, anordnande av plattformstak .......................................... 24,000: —
Å Älvsjö station, där plattformerna ligga genom ett flertal spår skilda från
väntsalar, saknas nu tak över desamma, vilket emellertid med hänsyn till den
synnerligen starka persontrafiken å platsen visat sig i hög grad erforderligt.
Älvsjö är i persontrafikhänseende, vad antalet resande beträffar, numera den
femte i ordningen av statens järnvägars stationer. Styrelsten har därför ansett
sig böra framlägga berörda förslag, innefattande uppförande av plattformstak av
trä över plattformerna.
vid Nässjö, anordnande av desinfektion sanstalt ............................. 27,000: —
Enligt av styrelsen år 1892 utfärdade, år 1917 kompletterade bestämmelser
skall desinfektionsanstalt för järnvägsvagnars rengöring och desinfektion,
bland annat, finnas vid Nässjö.
Någon dylik anläggning har dock därstädes icke funnits, utan har rengöringen
och desinfekteringen hittills skett genom provisoriska åtgärder.
Med hänsyn till tidens krav på allt fullständigare hygieniska anordningar
anser styrelsen, att denna fråga bör med det snaraste få sin lösning. Därjämte
får styrelsen framhålla, att genom järnvägstrafikens avsevärda ökning behovet av
en desinfektionsanstalt i Nässjö gör sig allt mer och mer gällande.
Med anledning härav har styrelsen låtit uppgöra förslag till eu sådan anläggning,
vilket förslag beräknats att kosta ovan angivna summa, 27,000 kronor.
Att överflytta vägningen av vagnar för linjen Svartå—Örebro södra
från Örebro hårt trafikbelastade station till stationen Latorpsbruk synes
mig vara välbetänkt. Anordnandet av en central vedgård i Boden för
de angivna nordliga statsbanelinjerna är även ett förslag, väl värt att
i sinom tid förverkligas. Då man emellertid, enligt vad jag inhämtat,
utan större olägenheter kan under ännu något år bibehålla det nuvarande
sättet för distribution av ved till vederbörande boställshavare å
linjerna Boden—Svartön, Boden—Kiruna och Boden—Haparanda, anser
jag mig icke böra tillstyrka, att anslag för vedgård i Boden upptages
bland äskandena till 1918 års riksdag.
101
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Anordnandet av ytterligare kontaktledningar för vissa bangårds- [27.]
spår vid Kiruna är, som järnvägsstyrelsen även framhållit, eu konsekvens
av den beslutade elektrifieringen av linjen Kiruna—Gällivare—
Nattavara.
Vad beträffar de föreslagna plattformstaken vid Älvsjö finner jag
med hänsyn till önskvärdheten att underlätta förortstrafiken, som har
stor betydelse för de stora städernas bostadsfråga, att anordningen i
fråga är välbehövlig, då över platsen framgår eu mycket stark lokaltrafik.
För att belysa dennas storlek jämförd med de fyra stationer
i landet, som i persontrafikhänseende ligga före Älvsjö, meddelas föl
-
jaude uppgifter |
rörande antalet |
resande i |
medeltal per |
dag under |
• åren |
År. |
Stockholm |
C. Malmö. |
Göteborg. |
Lund. |
Älvsjö. |
1915 |
13,505 |
7,911 |
4,414 |
4,159 |
4,002 |
1916.................... |
........... 14,381 |
8,571 |
4,671 |
4,306 |
3,948 |
Vad slutligen angår den ifrågasatta desinfektionsanstalten vid Nässjö
skulle det jämväl enligt min mening vara önskligt, om denna redan
år 1892 planerade anläggning nu omsider kunde komma till utförande,
sedan man under så många år för rengöring och desinfektering anlitåt
provisoriska åtgärder. Med hänsyn till nödvändigheten att på grund
av rådande ekonomiska situation begränsa anslagskraven till de mest
oundgängliga och då det, enligt vad jag inhämtat, icke lär vålla allt för
störa olägenheter och kostnader att ännu något år låta desinfekteringen
ske genom provisoriska åtgärder, anser jag, att anslag för ifrågavarande
ändamål icke bör begäras av 1918 års riksdag.
För »speciella anläggningar» erfordras sålunda anslag med 64,700
kronor, varav 39,700 kronor böra anvisas å tilläggsstat för år 1918,
vartill jag i annat sammanhang återkommer.
På grund av vad sålunda anförts tår jag hemställa, att Kungl.
Maj:t behagade föreslå riksdagen
att för utförande av speciella anläggningar å bangårdar
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av
25,000 kronor.
e) Gång-broar och gångtiiiiular.
Under rubriken »gångbroar och gångtunnlar» har styrelsen i sin Gångbroar
skrivelse den 29 september 1917 för år 1919 äskat ett sammanlagt 0tc„n^Äaurf
102 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[27.] belopp av 184,000 kronor, av vilket belopp 100,000 kronor borde göras
tillgängliga redan under år 1918. Styrelsens avsikt med ifrågavarande
anslagskrav har varit att kunna anordna dels en gångtunnel vid vardera
av stationerna Huddinge och Jama, dels ock en provisorisk gångbro
av trä vid Norrviken. Genom de tvänne förstnämnda anläggningarnas
utförande skulle, bland annat, de resande kunna beredas skenfritt
tillträde till vederbörande plattformer, medan den sistnämnda anläggningen
skulle onödiggöra en olämplig plankorsning, i bägge fallen
sålunda arbeten, som med hänsyn till den rådande starka persontrafiken
å dessa stationer äro ur trafiksäkerhetssynpunkt synnerligen önskvärda.
Då man emellertid ännu något år torde, om ock med vissa olägenheter,
kunna reda sig med de hittills varande anordningarna, anser jag
mig icke kunna tillstyrka, att anslag för ifrågavarande ändamål upptages
bland äskandena till 1918 års riksdag.
II. Dubbelspårsbyggnader och linjeomläggningar.
Järnvägsstyrelsens förslag rörande den andra huvudgruppen av nya
byggnader och anläggningar, nämligen dubbelspårsbyggnader och linjeomläggningar,
upptager först
1. Anläggande av ytterligare ett järnvägsspår mellan Norrköping och Mjölby.
[28 ] Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning har 1914 års senare
Anläggande riksdag besluta! anläggande av ytterligare ett järnvägsspår mellan Norrligare^ett
köping och Mjölby för eu beräknad kostnad av 7,400,000 kronor samt
järnvägs- för nämnda anläggning och därmed sammanhängande arbeten för år
Norrköping" 1915 anvisat ett belopp av 1,000,000 kronor. Därefter har riksdagen
och Mjölby, för fortsättande av sagda anläggning anvisat för åren 1916, 1917 och
1918 sammanlagt 5,950,000 kronor, vadan det skulle återstå av de
beräknade anläggningskostnaderna ett belopp av 450,000 kronor,
vilket belopp skulle för anläggningens fullbordande erfordras för år
1919.
I sin ifrågavarande framställning av den 29 september 1917 erinrar
emellertid järnvägsstyrelsen därom, att styrelsen redan i sin skrivelse
den 1 november 1916 angående anslag för år 1918 för statens järnvägsbyggnader
framhållit, att frågan, huruvida sistnämnda belopp skulle
visa sig tillfyllest, vore beroende på den inverkan, som de stegrade
konjunkturerna kunnat visa sig hava halt på kostnaden för dubbelspårs
-
Utgifter Air kapitalökning: bil. 1. 108
anläggningen. Med hänsyn till de betydande stegringar, som under [28.]
senaste åren inträtt å såväl material- som arbetspris, är, yttrar styrelsen
vidare, överskridande av anslagsbeloppet för ifrågavarande dubbelspårsbyggnad
att emotse. Då emellertid ännu rätt avsevärda såväl arbeten
som materialanskaffningar återstå, anser sig järnvägsstyrelsen icke nu
kunna framlägga slutlig kostnadsredogörelse, men skall styrelsen till
Kungl. Maj:t avgiva sådan i tid att framställning om det anslag, som
ytterligare kan bliva erforderligt, kan göras hos 1919 års riksdag.
Såsom av det nyss anförda framgår, medföra de stegrade arbets- och Dtpartementsmaterialprisen,
att det för anläggningens utförande ursprungligen beräk- cliefennade
beloppet, 7,400,000 kronor, blir överskridet. Då det för arbetenas
fullbordande erforderliga beloppet av anförda skäl ännu icke kunnat av
järnvägsstyrelsen fixeras, torde emellertid med begäran om tilläggsanslag
böra anstå till 1919 års riksdag. Av 1918 års riksdag skulle således
äskas allenast det belopp, som för ifrågavarande dubbelspårsanläggning
återstår att anvisa enligt det ursprungliga kostnadsförslaget.
Jag får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för fortsättande av arbetet med anläggande av
ytterligare ett järnvägsspår mellan Norrköping och Mjölby
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 450,000
kronor.
2. Anläggande av ytterligare ett järnvägsspår frän Örebro över
Hallsberg till Laxä.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning har 1917 års riksdag [29.1
beslutat anläggande av ytterligare ett järnvägsspår från Örebro över Anläggande
Hallsberg till Laxå, varför kostnaden i sin helhet beräknats uppgå till *y ytter
6.
150.000 kronor, samt för arbetenas påbörjande för år 1918 anvisat
ett belopp av 500,000 kronor. Enligt järnvägsstyrelsens plan för ar- ..si''är Mu
betets bedrivande skulle erfordras för år 1919 *''2,700,000 kronor, för år HalMTer^
1920 2,000,000 kronor och för år 1921, då arbetet skulle avslutas, till Laxå.
950.000 kronor.
Med den sålunda ifrågasatta anslagsfördelningen hade avsetts, att
dubbelspårssträckan Örebro—Hallsberg i huvudsak skulle bliva färdigställd
under år 1919.
104
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
De anförda kostnadsbeloppen hänföra sig emellertid till de arbetsoch
materialpriser, som voro gällande vid tiden för kostnadsberäkningarnas
upprättande, nämligen i mitten av år 1916.
För arbetenas färdigställande inom planerad tid erfordras sålunda
så stor höjning i anslagen, som motsvarar de senare inträdda konjunkturstegringarna.
Sålunda beräknas av järnvägsstyrelsen i dess förevarande
skrivelse den i följd av de förändrade prisförhållandena erforderliga
anslagshöjningen uppgå till för år 1918 150,000 kronor och för
år 1919 1,000,000 kronor, vadan nu äskas ett belopp av sammanlagt
3.850.000 kronor, varav lämpligen för arbetenas jämnare fördelande
500.000 kronor behöva utgå i förskott under år 1918.
Departements- Av statsfinansiella skäl måste jag föreslå en avprutning å berörda
chefen. anslagskrav med 1,000,000 kronor. Det belopp, som vid bifall härtill
skulle av Kungl. Maj:t äskas av 1918 års riksdag, skulle sålunda utgöra
2.850.000 kronor. Av detta belopp torde dock, av skäl järnvägsstyrelsen
anfört, 500,000 kronor göras tillgängliga redan under år 1918, varom
jag kommer att göra hemställan i annat sammanhang.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t behagade
föreslå riksdagen
att för fortsättande av arbetena med anläggande av
ytterligare ett järnvägsspår frän Örebro över Hallsberg
till Läxa för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av
2,350,000 kronor.
3. Anläggande av ytterligare ett järnvägsspår mellan Aneby och Sandsjö.
[30.] Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition har 1916 års riksdag
inläggande beslutat anläggande av ytterligare ett järnvägsspår mellan Aneby och
H''»recett Sandsjö för en beräknad kostnad av sammanlagt 4,102,700 kronor samt
järnväg6», för påbörjandet av nämnda anläggning för år 1917 anvisat ett belopp
spår mellau av 500,000 kronor. 1917 års riksdag har vidare för fortsättande av
Saudsjfi. * arbetena för år 1918 anvisat ett anslag av 2,700,000 kronor, vadan
för arbetenas fullbordande skulle återstå ett belopp av 902,700 kronor,
som enligt styrelsens plan för arbetenas bedrivande skulle erfordras för
år 1919.
Vidkommande anslagens tillräcklighet gäller även för detta byggnadsföretag,
att överskridande måste emotses med hänsyn till de alltjämt
stegrade priserna. I sin förevarande framställning anser emellertid
Utgifter för kapitalökning: bil. I
105
järnvägsstyrelsen sig för närvarande icke, av samma skäl som anförts vid [30.]
behandlingen av samma spörsmål beträffande dubbelspåret Norrköping
—Mjölby, kunna ingå på någon beräkning av storleken av de belopp,
med vilka de tidigare beräknade kostnaderna komma att överskridas,
utan hemställer styrelsen endast om anvisande av det för år 1919 ursprungligen
beräknade beloppet, 902,700 kronor.
I anslutning till det anförda och under åberopande av vad jag Depaitementsnyss
anfört beträffande styrelsens äskande om anslag för dubbelspårs- chefenanläggningen
Norrköping—Mjölby får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att för fortsättande av arbetet med anläggande av
ytterligare ett järnvägsspår mellan Aneby och Sandsjö
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 902,700
kronor.
4. Dubbelspårsbyggnaderna Tranås—Aneby och Sandsjö—Sä vsjö.
I skrivelse den 11 mars 1916 hemställde järnvägsstyrelsen, att [31.]
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen besluta utläggande av ytterligare Dubbel•ett
järnvägsspår mellan Tranås och Sävsjö. Enligt styrelsens därvid Sniderna,g
framlagda plan skulle arbetena å bandelen Solberga—Nässjö—Sandsjö Tranås—
påbörjas år 1.917 med ett begynnelseanslag för nämnda år av 500,000 sandsjö° —
kronor. Under år 1918 skulle med ett anslag av 2,700,000 kronor dessa Sävsjö.
arbeten fullbordas och nämnda handel färdigställas för dubbelspårstrafik,
varjämte arbetena å bandelen Solberga—Frinnaryd skulle påbörjas. Med
ett anslag för år 1919 av 2,700,000 kronor skulle sistnämnda handel
fullbordas och arbetena å bandelen Frinnaryd—Tranås påbörjas. Denna
handel skulle fullbordas år 1920, för vilket år anslaget skulle bliva
2,400,000 kronor, varjämte under sistnämnda år arbetena å den återstående
bandelen Sandsjö—Sävsjö skulle påbörjas. Resterande anslag
av 751,000 kronor skulle utgå år 1921, då dubbelspårsbyggnaden i sin
helhet skulle färdigställas.
I avlåten proposition (nr 169) föreslog Kungl. Maj:t i anslutning
härtill 1916 års riksdag att besluta anläggande av ytterligare ett järnvägsspår
mellan Tranås och Sävsjö för en beräknad kostnad av sammanlagt
9,051,000 kronor samt för nämnda anläggning och därmed
.sammanhängande arbeten för år 1917 anvisa ett belopp av 500,000
kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 käft.
14
I
106 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[31.] Riksdagen framhöll i sin skrivelse (nr 186) i ämnet, att, enligt varf
riksdagens vederbörande utskott inhämtat, olägenheterna av saknaden
av dubbelspår ej gjorde sig i lika hög grad gällande a hela sträckan
Tranås—Sävsjö, utan framför allt hänförde sig till bandelarna närmast
norr och söder om Nässjö. Med hänsyn tagen till angelägenheten av
att man under dåvarande ovissa ekonomiska situation ej mer än nödigt
bunde sig för framtida .utgifter, ansåge riksdagen beslutet rörande dubbelspårsutbyggnaden
böra begränsas till att omfatta endast bansträckan
Aneby—Sandsjö, för vilken anläggning med tillhörande bangårdar kostnaderna
beräknats till 4,102,700 kronor. I anslutning härtill anvisade
riksdagen medel för påbörjande av nämnda anläggning för år 1917.
Fortsättningsanslag för år 1918 beviljades sedermera av 1917 års riksdag.
Järnvägsstyrelsen har nu i sin skrivelse av den 29 september 1917
gjort framställning om fullföljande av förenämnda plan för nybyggande av
hela sträckan Tranås—Sävsjö till dubbelspår, i det att styrelsen hemställt
om ett anslag för år 1919 å 2,520,000 kronor för påbörjande
av härför nödiga arbeten å bandelarna Tranås—Aneby och Sandsjö
—Sävsjö.
Efter att hava erinrat att, under förutsättning av bifall till styrelsens
nyss av mig behandlade framställning om slutanslag för dubbelspårsanläggningen
Aneby—Sandsjö, denna anläggning skulle med utgången
av år 1919 vara avslutad, yttrar styrelsen i sin skrivelse följande:
Det är visserligen så, att med hänsyn till den lättnad, ett dubbelspår emellan
Tranås och Sävsjö skulle medföra för trafikrörelsen, detsammas utbyggande bör
påbörjas å de närmaste stationsavstånden å ömse sidor om Nässjö, vilken ordning
för arbetets utförande också överensstämmer med den plan för dubbelspår
sbyggnaden, som järnvägsstyrelsen skisserat i sin skrivelse av den 11 mars
1916. Härmed är emellertid icke sagt, att med färdigställande av delen Aneby
—Sandsjö dubbelspårsbyggnaden i övrigt skulle kunna anstå. Enligt den planr
styrelsen tänkt sig för dubbelspårsbyggandet under närmaste tio åren, skulle
egentligen större anslag krävas för år 1919 för södra stambanans förseende med
ytterligare ett spår än vad styrelsen nu äskar, men har styrelsen av skål, som
anföras i annat sammanhang i denna skrivelse, nu ansett sig böra i viss mån
eftersätta denna plan. Härjämte bör bemärkas fördelen ur arbetsledningssynpunkt
av dubbelspårsbyggnadens successiva fortsättande, varigenom entledigande
eller förflyttning av arbetsbefäl och arbetare undvikes liksom förflyttning av
arbetsmateriellen. . „
Styrelsen anser sig därför böra hemställa om proposition till 1918 ars
riksdag om utbyggande till dubbelspariga även av de sträckor, Tranas Aneby
och Sandsjö—Sävsjö, varom 1916 års riksdag icke ansåg sig då böra fatta beslut,
och bör av det enligt de ursprungliga beräkningarna för nämnda bandelars utbyggande
till dubbelspåriga erforderliga beloppet 4,948,300 kronor för år 1919
utgå ett anslag av 1,800,000 kronor, vilket motsvarar det av styrelsen tidigare
Utgifter för kapitalökning: bil. I.
107
för år 1919 ifrågasatta anslaget 2,700,000 kronor, då framställningen avsåg hela
sträckan Tranås—Sävsjö. Återstoden av anläggningskostnaden vore avsedd att i
enlighet med den tidigare planen för handölens utbyggande till dubbelspårig
fördelas med 2,400,000 kronor år 1920 och resten 748,300 kronor år 1921, under
vilket sistnämnda år ifrågavarande dubbelspårsarbeten beräknas bliva avslutade.
De nu angivna kostnadsbeloppen äro beräknade under förutsättning, att
det nya spåret belädes med räler av 1896 års modell. Emellertid har numera
förslag utarbetats till ett förbättrat system för överbyggnaden, innefattande eu
ny skon typ — den så kallade 1916 års rälsmodell — visserligen med samma
vikt som 1896 års skenor, men avsedd att fästas vid sliprarne medelst underlagsplattor
och syllskruvar i och för åstadkommande av eu kraftigare överbyggnad
än den som hittills använts, där skenorna legat direkt på sliprarna och
fästats vid desamma med endast rälsspikar. Styrelsen anser, att det nya överbyggnadssystemet
så småningom bör komma till användning vid de viktigare
huvudlinjerna och att systemet därför till en början bör tillämpas vid dubbelspårsanläggningar
å dessa huvudlinjer. Så upptog det av statsmakterna under
innevarande år godkända förslaget till dubbelspår från Örebro över Hallsberg
till Laxå räler av sistnämnda modell. Anslagsbeloppet 4,948,300 kronor skulle
därigenom, med tillämpande av de ä-pris, som legat till grund för de ursprungliga
kostnadsberäkningarnas upprättande, komma att ökas med 610,000 kronor
eller till 5,558,300 kronor, och skulle med bibehållande i övrigt av fördelningen
av anslagsbeloppet, såsom förut angivits, slutanslaget för år 1921 härigenom höjas
från 748,300 kronor till 1,358,300 kronor.
De anförda kostnaclsbeloppen hänföra sig emellertid till de arbets- och
materialpriser, som voro gällande vid tiden för kostnadsberäkningarnas upprättande,
nämligen under senare delen av år 1915. Då emellertid stegring i nämnda
pris härefter inträtt, erfordras för arbetenas färdigställande inom planerad tid
motsvarande höjningar i anslagsbeloppen.
Den mot ifrågasatta anslaget för dubbelspårsbvggnaden Tranås—Aneby och
Sandsjö—Sävsjö för år 1919 1,800,000 kronor svarande höjningen beräknas
approximativt med tillämpande av nu gällande priser till 720,000 kronor, vadan
sålunda det för år 1919 erforderliga anslaget skulle höjas till 2,520,000 kronor.
[31.]
Såsom förut framhållits, begränsade 1916 års riksdag sitt beslut Departementsom
utbyggande till dubbelspårig av hela statsbanelinjen Tranås—Sä v- ehcfen
sjö
till bandelarna närmast norr och söder om Nässjö eller bansträckan
Aneby—Sandsjö. Detta skedde dock uteslutande av statsfmansiella
skäl under påpekande av angelägenheten att under rådande
ovissa ekonomiska situation ej mer än nödigt binda sig för
framtida utgifter. Samtidigt framhöll emellertid riksdagen, att för anordnande
av dubbelspår å hela statsbanesträckan Tranås—Sävsjö talade
enahanda skäl, vilka föranledde 1914 års senare riksdag att besluta utläggandet
av ytterligare ett järnvägsspår mellan Norrköping och Mjölby
eller sålunda huvudsakligen vikten av att vidtaga sådana anordningar,
att den genomgående trafiken måtte kunna framföras med nödig säker
-
108
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[31.] het och utan alltför störa rubbningar. Behovet av dubbelspårsanläggningen
Tranås—Sävsjö i dess helhet är således av riksdagen erkänt.
Då det ur arbetslednings- men även ur kostnadssynpunkt måste vara
av betydelse att hava dubbelspårsbyggnadens successiva fortskridande
en gång för alla bestämt, varigenom entledigande eller förflyttning av
arbetsbefal och arbetare liksom även förflyttning av arbetsmaterialier
kunna undvikas, har jag intet att erinra mot att nu underställa riksdagen
förslag om dubbelspårsanläggning för resterande bandelar av
linjen Tranås—Sävsjö.
I fråga om kostnaderna för utbyggande till dubbelspåriga av de
båda bandelarna Tranås—Aneby och Sandsjö—Sävsjö har jag ej någon
erinran att framställa mot styrelsens beräkningar och förslag härutinnan.
Vad angår det för år 1919 ifrågasatta begynnelseanslaget anser jag
mig emellertid med hänsyn till den rådande ekonomiska situationen
böra föreslå, att detsamma må nedsättas med 1,000,000 kronor eller
således till 1,520,000 kronor.
På grund av det anförda tillstyrker jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att för påbörjande av arbetena med anläggande
av ytterligare ett järnvägsspår från Tranås till Aneby
och från Sandsjö till Sävsjö, varför kostnaden i sin
helhet med tillämpande av år 1915 rådande arbetsoch
materialpriser beräknats till 5,558,300 kronor, för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 1,520,000
kronor.
5. Anläggning av ytterligare ett järnvägsspår mellan Ballingslöv och
Hässleholm.
[32.]
Anläggning:
av ytterligare
ett
järnvägsspår
mellan
Ballingslöv
och Hässleholm.
I detta ämne anför järnvägsstyrelsen följande:
Enligt den plan, som järnvägsstyrelsen uppgjort för byggande av dubbelspår
å vissa delar av statens järnvägar, bär styrelsen tänkt sig, att bland andra
bansträckor den emellan Norrköping och Hässleholm i sin helhet skulle tio år
härefter vara utbyggd med dubbelspår. Härmed skulle då de å denna huvudlinje
förekommande viktiga fjärrtågens gång vara säkerställd och jämväl behövlig
utökning i trafikkapaciteten med hänsyn till den alltjämt ökade tågfrekvensen
vara vunnen. De delar av förenämnda bansträcka, som styrelsen i första hand
på skäl, som anförts vid respektive an slagsäskanden för arbetenas utförande,
ansett böra utbyggas med dubbelspår, hava varit Norrköping—Mjölby och
Tranås— Sävsjö.
1’tgiftcr för kapitalökning: bil. 1.
109
Som nästa led i dubbelspårsbyggandet bär styrelsen tänkt utsträckandet
av dubbelspåret från Hässleholm till Ballingslöv. Det bär nämligen visat sig
mindre lämpligt ur tågexpedieringssynpunkt, att gränsen mellan enkel- och
dubbelspårig bana är förlagd till Hässleholm, en större föreningsstation, där flera
enskilda järnvägar ansluta. Av helt naturliga skäl söka samtliga dessa att få
anslutning till och från de större tågen å statens järnvägar och uppstå vid flera
tider under dygnet så kallade tågknutar, vid vilka tillfällen utan stora orsaker
tågförseningar lätteligen uppstå på grund av de många tråg, som samtidigt skola
expedieras å stationen. Vore linjen dubbelspårig å ömse sidor om Hässleholm,
hade man alltid den möjligheten att förlägga mötena mellan statens järnvägars
tåg till linjen i stället för till stationen, utan att därigenom anslutningstiderna i
väsentlig mån behövde rubbas. Styrelsen anser det därför angeläget, att dubbelspåret
snarast bleve framdraget förbi Hässleholm till Ballingslöv.
I någon mån har förberedande arbete härför redan blivit utfört på det sätt,
att, för att få användning för överskottsmassor från terrasseringen för den av
riksdagen tidigare beslutade utvidgningen av Hässleholms bangård, styrelsen
låtit utfylla vissa bankar till för dubbelspår erforderlig bredd.
Vidkommande Ballingslövs bangård har styrelsen, i enlighet med vad beträffande
de under senare år företagna dubbelspårsbyggnaderna ägt rum, vid uppgörandet
av det nu föreliggande dubbelspårsförslaget ansett det riktigast, att i
samband med utläggandet av dubbelspåret och utöver de arbeten, som med nödvändighet
betingas av dubbelspårets anläggande, jämväl vissa arbeten vidtagas
för bangårdens modernisering och utvidgning.
Beträffande Hässleholms bangård hava endast upptagits de smärre förändringar
och kompletteringar av spår och växel- och signalsäkerlietsanläggningar
in. m., som ansetts erforderliga för dubbelspårets anslutande norrifrån till bangården.
Kostnaderna för dubbelspårsanläggningen och för därmed sammanhängande
arbeten å linjen Ballingslöv—Hässleholm samt ovan avhandlade utvidgningar av
Ballingslövs och Hässleholms bangårdar hava enligt av styrelsen uppgjorda kostnadsförslag
beräknats till 1,340,000 kronor, fördelade på vissa huvudposter enligt
följande tablå:
Linjen Ballingslöv—Hässleholm jämte bangårdsutvidgningar vid Ballingslöv
och Hässleholm (längd 8,8 km.)
Jordområdets anskaffning..................
Terrassering ......................................
Broar och trummor ...........................
Vägkorsningar och vägomläggningar
Överbyggnad .......................................
Telegraf och signaler ........................
Husbyggnader ..................................
Diverse arbeten ................................
Allmänna omkostnader ....................
............. kronor 59,860: —
............. » 123,375: —
............. » 119,350: —
............. * 161,400: —
............. » 534,070: —
............. » 73,720: —
............. » 58,000: —
............. » 31,775: —
............ » 178,450: —
Summa kronor 1,340,000: —
[32.]
Dessa kostnader äro beräknade på grundval av de material- och arbetspriser,
som för närvarande äro gällande, och med ett rälspris av 240 kronor per
ton. I likhet med vad styrelsen gjort vid föregående framställningar till Kung]
no
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[32.]
Maj:t om anslags beviljande för nya byggnader och anläggningar, vill styrelsen
framhålla svårigheten för att icke säga omöjligheten av att, särskilt under
nu rådande osäkra förhållanden beträffande priserna å material- och arbetsmarknaden,
upprätta definitiva kostnadsberäkningar, enär de slutliga kostnaderna
bliva beroende, dels av huruvida de använda ä-priserna i huvudsak stå sig under
de närmaste trenne åren, dels ock av huruvida räler kunna erhållas till beräknat
pris.
I de beräknade kostnadssummorna ingå kostnader för bangårdarnas utvidgning
med 375,000 kronor, vadan anläggningen av själva dubbelspåret beräknats
föranleda en kostnad av 965,000 kronor eller omkring 110,000 kronor per kilometer.
För jämförelse kan nämnas, att motsvarande kostnad för dubbelspåren
Örebro—Hallsberg och Hallsberg—Laxå för bankilometer beräknades till respektive
86,000 och 84,000 kronor, varvid enbart terrasseringen i de båda sista
summorna ingick med resp. 22,500 och 14,500 kronor. Motsvarande kostnadsbelopp
för det nu föreliggande dubbelspårsförslaget uppgår till något över 8,000
kronor per kilometer, vilken lägre kostnad huvudsakligen beror på de förut omnämnda
redan utförda bankfyllningarna. Överbyggnaden har beräknats av samma
modell som den för Örebro—Hallsberg—Laxå föreslagna med användande av
underläggsplattor och syllskruvar för rälernas fästande vid syllarna, men på
grund av det högre rälspris — 240 kronor per ton mot det förra året beräknade
160 kronor per ton — har kostnaden för överbyggnaden ställt sig cirka 30 %
högre i det nu föreliggande förslaget eller 51,000 kronor per bankilometer mot
cirka 39,000 kronor per bankilometer för Örebro—Hallsberg—Laxå.
Styrelsen har tänkt sig, att ifrågavarande arbeten skulle bedrivas med
följande årliga anslag, nämligen för år 1919 600,000 kronor och år 1920, då arbetet
skulle avslutas, 740,000 kronor.
Med stöd av det anförda hemställer järnvägsstyrelsen, att Kungl.
Maj:t måtte för påbörjande av arbeten med anläggande av ytterligare
ett järnvägsspår mellan Ballingslöv och Hässleholm äska ett anslag för
år 1919 av 600,000 kronor.
Departements- För järnvägsstyrelsens förslag att vid utbyggandet av södra
chefen. stambauan till dubbelspårig närmast efter sträckorna Norrköping—
Mjölby och Tranås—Sävsjö upptaga linjen Ballingslöv—Hässleholm
synas föreligga goda skäl. Det är nämligen uppenbart, att stora möjligheter
till hinder i tågens expediering måste föreligga, då, såsom nu
är fallet, alla tågrörelser för såväl statens järnvägar som de enskilda
anslutande järnvägarna måste förläggas till själva stationen i Hässleholm.
Genom att göra linjen på ömse sidor om denna station dubbelspårig
vinnes den avsevärda fördelen ur tågexpedieringssynpunkt, att
i fall av behov mötena mellan statens järnvägars tåg kunna förläggas
till linjen, varav också följer, att vid tågförseningar anslutningstiderna
för de enskilda järnvägarnas tåg ej behöva i mera avsevärd
mån rubbas. Såsom av järnvägsstyrelsens redogörelse framgår,
Utgifter för kapitalökning: bil. I.
in
liar styrelsen i planen iör själva dubbelspårsanläggningen ifråga järn- [32
väl intagit dels vissa arbeten, som äro erforderliga för modernisering
och utvidgning av Ballingslövs bangård, dels ock en del smärre av
dubbelspårets anslutning norrifrån betingade ändringar och kompletteringar
av spåren samt växel- och signalsäkerhetsanläggningarna vid
Hässleholms bangård.
Vidkommande kostnaderna för nu ifrågavarande dubbelspårs utbyggnad
äro dessa med hänsyn till de arbets- och materialpris, man
maste räkna med, högst betydande i jämförelse med de efter gynnsammare
konjunkturer kalkylerade tidigare dubbelspårbyggnaderna/ Då
kostnaden per bankilometer beträffande dubbelspåren Aneby—Sandsjö,
Örebro—Hallsberg och Hallsberg—Laxå beräknades till respektive 72,000,
86.000 och 84,000 kronor per bankilometer, anser sålunda järnvägsstyrelsen
kostnaden för ett dubbelspår Ballingslöv—Hässleholm icke kunna
sättas lägre än 110,000 kronor per kilometer, varigenom man för själva
spåret kommer upp till ett totalbelopp av 965,000 kronor. Härtill kommer
kostnaden för förutberörda bangårdsutvidgningar, uppgående till
375.000 kronor. Anläggningen i sin helhet skulle således kräva en
summa av 1,340,000 kronor, en siffra, som dock järnvägsstyrelsen med
hänsyn till rådande osäkra prisförhållanden å arbets- och materialmarknaden
och svårigheter att erhålla räls icke kan garantera såsom definitiv.
Oaktat de betydande kostnader, som sålunda ställas i utsikt,
anser jag mig dock med hänsyn till anläggningens stora betydelse ur
trafikeringssynpunkt icke kunna föreslå ett uppskov med densammas
påbörjande. Däremot synes utförandet kunna fördelas på tre år, varmed
anslaget för år 1919 kan begränsas till 400,000 kronor.
Jag får därför hemställa, att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för påbörjande av arbetena med anläggande
av ytterligare ett järnvägsspår mellan Ballingslöv och
Hässleholm, varför kostnaden i sin helhet beräknats
till 1,340,000 kronor, för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 400,000 kronor.
6. Omläggning: av linjen Lindome—Anneberg.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning har 1917 års riksdag [33.]
beslutat, att för påbörjandet av arbetet med omläggning av statsbane- OmliigrgniiiKlinjen
Lindome—Anneberg, varför kostnaden i sin helhet beräknades n.v linjen
uppgå till 800,000 kronor, för år 1918 anvisa ett anslag av 200,000 Anneberg
kronor.
112
Utgifter för kapitalökning: bil 1.
I sin skrivelse anhåller nu järnvägsstyrelsen, att återstående beloppet,
600,000 kronor, måtte anvisas för år 1919. Med hänsyn till de
efter kostnadsberäkningarnas upprättande år 1916 inträdda konjunkturstegringarna
torde, säger styrelsen, även för detta arbetsföretag kostnadsöverskridanden
vara att emotse, men bar styrelsen för avsikt att
först i samband med de anslagsäskanden, som skola föreläggas 1919
års riksdag, närmare redogöra härför.
Departements- Under åberopande av järnvägsstyrelsens i ämnet gjorda fram ställchefen.
njng får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för fortsättande av arbetet med omläggning av
statsbanelinjen Lindo me—Anneberg för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av 600,000 kronor.
7. Fråga om äldre linjers förbättrade planläge.
Äldre lin- Bland arbeten, som järnvägsstyrelsen i sin tioårsplan upptagit så
^rade^plan-"
som ingående i kraven på trafiksäkerhetens höjande samt erhållande av
läge. en bättre driftsekonomi m. m., förekomma även sådana för äldre linjers
förbättrade planläge genom ökning av rakspår mellan kontrakurvor samt
ökning av radien i vissa kurvor. Styrelsen har nu föreslagit, att
dessa arbeten böra påbörjas år 1919 med ett begynnelseanslag av
200,000 kronor.
Departements- För att icke undanskjuta andra, som mig synes, viktigare krav för
chefen. statsbanornas ökade driftskapacitet anser jag, att med påbörjande av
ifrågavarande linjeomläggningar kan anstå något år, vadan jag icke
finner anledning nu hemställa om äskande till årets riksdag av medel
för ifrågavarande arbeten.
III. Större broanläggningar.
Sedan en följd av år har järnvägsstyrelsen bland sina äskanden
om anslag till nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade
järnvägar upptagit vissa större broanläggningar. Sålunda beviljades
medel vid 1909 års riksdag till ombyggnad av bron över Ångermanälven
vid Forsmo, vid 1910 års riksdag till ombyggnad av bron
över Stångån vid Linköping, vid 1913 års riksdag till ombyggnad av
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
113
broarna över Dalälven vid Krylbo och Ljusnan vid Edänge, vid 1915 års
riksdag till ombyggnad av bron över öre älv och vid 1917 års riksdag
slutligen till ombyggnad av Bohusbanans viadukt över Säveån. Dylika
framställningar hava gjorts endast i de fall, att ombyggnadens natur
och omfattning kräva, att särskilda anslagsmedel helt eller delvis ansetts
böra komma till användning vid byggnadsföretaget. I övriga fall,
där broombyggnad eller förstärkning erfordrats, hava dessa utförts med
medel, som stått till styrelsens förfogande. De sålunda anlagda synpuukterna
hava vunnit Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande.
Fullföljande den sålunda intagna vägen, har nu järnvägsstyrelsen
i sin skrivelse den 29 september 1917 gjort framställning, förutom
rörande fortsättningsanslag till nyssberörda ombyggnad av Bohusbanans
viadukt över Säveån, om beviljande av medel till ombyggnad av bron
över Norsälven å linjen Laxå—Charlottenberg.
1. Ombyggnad av Bokusbanaus viadukt över Säveån.
Förslag om påbörjande av ifrågavarande arbete framfördes av
styrelsen i skrivelse den 27 oktober 1915 angående anslag för år
1917 till nya byggnader och anläggningar vid statens trafikerade
järnvägar. I anledning härav äskade även Kungl. Maj:t av 1916
års riksdag ett begynnelseanslag för ändamålet å 250,000 kronor.
Behovet av den föreslagna ombyggnaden syntes emellertid ej riksdagen
vara av den tvingande natur, att densamma ej kunde uppskjutas
till ett följande år, vid vilket förhållande och med hänsyn till den ekonomiska
situationen samt den höga materialprisnivån riksdagen ansåg
sig ej böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag. Vid förnyad framställning
till 1917 års riksdag beslöt riksdagen för ändamålet anvisa ett anslag
av 800,000 kronor för år 1918, därav i förskott för år 1917 ett belopp
av 500,000 kronor.
I sin föreliggande skrivelse den 29 september 1917 framhåller
järnvägsstyrelsen, att fullgörandet av ifrågavarande ombyggnadsarbete,
som vid avgivande av järnvägsstyrelsens framställning i ämnet av år
1916 beräknades erfordra anslagsmedel till ett sammanlagt belopp av
1,272,000 kronor, numera måste beräknas kräva ett avsevärt högre totalt
anslagsbelopp. Styrelsen anser sig emellertid under rådande ovissa
förhållanden förhindrad att med någon grad av sannolikhet kunna uppgiva
det belopp, som för arbetet i dess helhet kan komma att erfordras,
varför styrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte för ifrågavarande
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft. 15
[34.]
Ombyggnad
av Bohusbanans
viadukt
över
Säveån.
114
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[34.]
Departementschefen.
[35.]
Ombyggnad
av bron
över Norsfllven
å
linjen Laxå
—Charlottenberg.
ändamål äska ett fortsättningsanslag för år 1919 till beloppet lika med
det senast såsom slutanslag beräknade eller 472,000 kronor.
Mot styrelsens ifrågavarande förslag har jag intet att erinra. Jag
hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen.
att för fortsättande av arbetet med ombyggnad
av Bohusbanans viadukt över Säveån för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av 472,000 kronor.
2. Ombyggnad av bron över Norsälven å linjen Laxå—Ckarlottenberg.
I skrivelse av den 31 oktober 1916 i fråga om behovet av nya
byggnader och anläggningar för statens trafikerade järnvägar för år
1918 begärde järnvägsstyrelsen, bland annat, även anslag dels med
165,000 kronor för påbörjande av arbete med uppförande av en ny
lokomotivstation vid Charlottenberg, dels ock med 250,000 kronor för
påbörjande av ombyggnad av bro över Norsälven å linjen Kil—Charlottenberg.
Vid ärendets behandling i statsrådet framhöll föredragande departementschefen,
att dessa byggnadsarbeten tillhörde den planmässiga utbyggnad
av olika linjer till högre trafikkapacitet, som järnvägsstyrelsen
avsett få igångsatta. Byggnadsarbetena ifråga folie inom linjen Laxå
—Charlottenberg. Vid de överläggningar, departementschefen haft med
chefen för statens järnvägar rörande möjligheten att med hänsyn till
den rådande ekonomiska situationen till en något senare tidpunkt uppskjuta
denna linjes förstärkande, hade departementschefen i betraktande
av att ännu icke kunde med någon större visshet förutses, huru trafikförhållandena
efter kriget kunde komma att gestalta sig å linjen ifråga,
kommit, till den uppfattningen, att det icke vore obetingat nödvändigt
att omedelbart påbörja de tilltänkta förstärkningsarbetena. Departementschefen
ansåge sig därför böra för sin del hemställa, att medel
för berörda ändamål icke av Kungl. Maj:t äskades för år 1918. Med
hänsyn till vad styrelsen anfört angående beskaffenheten av bron över
Norsälven, ansåge sig departementschefen dock böra framhålla, att
den ifrågasatta förstärkningen av sagda bro icke lämpligen torde böra
förskjutas någon längre tid, varför denna fråga med största sannolikhet
torde komma att återupptagas bland anslagsäskandena till 1918 års
riksdag.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
115
Kung]. Maj:t gillade den av departementschefen uttalade uppfatt- [35.]
ningen och upptog sålunda icke järnvägsstyrelsens framställning i antydda
delar bland nybyggnadsarbetena för statens järnvägar till 1917
års riksdag.
I sin förevarande skrivelse av den 29 september 1917 har järnvägsstyrelsen
förnyat sin hemställan om anslag för nyssberörda ändamål,
varvid styrelsen angående ifrågasatt påbörjande av överbyggnad av bron
över Norsälven yttrar följande:
Oavsett (len ekonomiska fördelen av förstärkningen av bandelen Laxå—
Charlottenberg, vartill styrelsen närmare återkommer i samband med begäran
om anslag till ny lokomotivstation vid Charlottenberg, anser sig styrelsen böra
bringa i Kungl. Maj:ts erinran, vad styrelsen i detta ärende tidigare anfört.
Bron ifråga, som byggdes år 1871, är svag redan i förhållande till nuvarande
trafik, vilken därför framgår över bron med nedsatt hastighet. Denna svaghet
består såväl i materialets mindre goda beskaffenhet som ock i byggnadens i
konstruktivt hänseende otillräckliga dimensioner. En förstärkning av nuvarande
bron låter sig icke lämpligen genomföras, utan torde en fullständig ombyggnad
av densamma böra ske med hänsyn såväl till brons läge och konstruktionssätt
som ock till de mindre tillfredsställande grundförhållandena hos nuvarande
bron. Med hänsyn till omöjligheten att nu bestämt uppgiva kostnaden för ett
arbete, som är avsett att kräva flera år, anser sig styrelsen icke kunna angiva
någon exaktare siffra för ombyggnadskostnaderna än den styrelsen tidigare uppgivit,
nämligen ett sammanlagt erforderligt belopp av 900,0(X) kronor.
På grund härav anhåller järnvägsstyrelsen för ifrågavarande ändamål
om ett begynnelseanslag för år 1919 av 500,000 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1918 av tillgängliga
medel utanordna 200,000 kronor.
Med hänsyn till vad järnvägsstyrelsen meddelat rörande den nuva- Departementsrande
brons beskaffenhet och då styrelsen redan under år 1916 gjort chefenframställning
om anslag för ifrågavarande brobyggnad och i sin skrivelse
den 29 september 1917 nu upprepat sin framställning, finner jag
mig böra tillstyrka, att anslag vid denna riksdag äskas med av styrelsen
begärt belopp, 500,000 kronor. Av detta belopp torde 200,000
kronor böra xipptagas å tilläggsstat för år 1918 för att möjliggöra
arbetets omedelbara igångsättande; och vill jag i annat sammanhang
göra hemställan härom.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för ombyggnad av bron över Norsälven å linjen
Läxa— Charlottenberg, varför kostnaden av anslagsmedel
beräknats uppgå till 900,000 kronor, för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av 300,000 kronor.
116
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[36.]
Broförbindelse
över Dalälven
vid
Mora.
Departements
chefen.
3. Broförbindelse över Dalälven vid Mora.
I skrivelse den 24 mars 1917 angående förvärv för svenska statens
räkning av järnvägen Mora Noret—Orsa hemställde järnvägsstyrelsen
även, att för utförande av en ny broförbindelse över Dalälven vid Mora
måtte anvisas ett anslag av 750,000 kronor för år 1918, med rätt för
Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1917 av berörda belopp
utanordna 200,000 kronor.
Vid frågans behandling i statsrådet den 14 april 1917 anförde
emellertid föredragande departementschefen, att enär brobyggnadsföretaget
icke torde kunna slutföras förrän under år 1919, syntes ett anslag för
år 1918 av 500,000 kronor vara tillfyllest, dock att av detta belopp,
på sätt järnvägsstyrelsen hemställt, 200,000 kronor borde göras tillgängliga
redan under år 1917.
Kungl. Maj:t avlät förslag i ämnet till riksdagen i anslutning härtill,
och detta förslag blev av riksdagen godkänt.
Då emellertid hela kostnaden för broförbindelsen, såsom av det
anförda framgår, beräknas uppgå till 750,000 kronor, erfordras för ändamålet
ett ytterligare anslag av 250,000 kronor. Järnvägsstyrelsen anhåller
därför i skrivelse av den 22 november 1917 om ett anslag för
år 1919 å sistnämnda belopp för slutförande av arbetet med ifrågavarande
broförbindelse.
I anslutning till järnvägsstyrelsens ifrågavarande framställning
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för fullbordande av arbetet med utförande av
en broförbindelse över Dalälven vid Mora för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av 250,000 kronor.
IV. Anläggningar vid huvudverkstäder.
Under gruppen anläggningar vid huvudverkstäder behandlar järnvägsstyrelsen
först frågan om anslag för slutförande av pågående
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
117
1. Ombyggnad av statens jiirnvägars reparationsverkstäder i Malmö.
Med anledning av i ämnet väckt motion beslöt 1915 års riksdag [37.]
att för ombyggnad av statens järnvägars reparationsverkstäder i Malmö Ombyggnad
bevilja ett anslag av 1,000,000 kronor samt därav för år 1916 anvisa järnvSlgiirs
ett belopp av 600,000 kronor. Återstående beloppet, 400,000 kronor, reparationsanvisades
sedermera av riksdagen för 1917. Kostnaderna för verk- Y^atmö?
stadsanläggningen i dess helhet beräknades emellertid ursprungligen till
2.400.000 kronor, varav dock 1,400,000 skulle bestridas av förnyelsefonden.
Järnvägsstyrelsen meddelade i skrivelse den 1 november 1916, att
väsentliga kostnadsöverskridanden främst på grund av stegrade materialpris
vore att emotse, och uppgav styrelsen, att kostnaden för hela verkstadsanläggningen
enligt då verkställda beräkningar torde komma att
uppgå till sammanlagt 3,630,000 kronor, d. v. s. en ökning i förhållande
till den ursprungligen beräknade av 1,230,000 kronor. Härvid framhöll
dock styrelsen, att de då angivna kostnadsbeloppen icke kunde
anses som definitiva, utan vore beroende på de ändringar i konjunkturerna,
som därefter kunde inträffa under byggnadstiden. Av det för
ändamålet erforderliga tilläggsanslaget, 1,230,000 kronor, ansåg styrelsen
600,000 kronor lämpligen böra utgå under år 1918 och återstoden
630.000 kronor under år 1919.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning beviljade sedermera riksdagen
för år 1918 för ifrågavarande ändamål ett anslag av 600,000
kronor.
Järnvägsstyrelsen anhåller nu, att det återstående beloppet, 630,000
kronor, måtte få utgå under år 1919, under vilket år verkstadsanläggningen
i sin helhet skulle färdigställas.
Vidkommande tillräckligheten av det äskade tilläggsanslaget, är
frågan härom, framhåller styrelsen, givetvis och såsom styrelsen tidigare
anfört beroende på de under byggnadstiden inträdande konjunkturerna.
Med hänsyn till de stegringar beträffande såväl arbets- som
materialpriser, som alltjämt fortgå, ville det emellertid synas styrelsen,
som om ytterligare kostnadsöverskridanden skulle vara att vänta, varom
emellertid styrelsen för närvarande icke ansåge sig kunna lämna närmare
redogörelse.
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte Departementsföreslå
riksdagen chefen.
118
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
att till fullbordande av arbetena med ombyggnad,
av statens järnvägars reparationsverkstäder i Malmö för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 630,000
kronor.
2. Uppförande av plåtslagarverkstad med smedja vid Notviken.
[38.] -För påbörjande av arbetet med uppförande av plåtslagarverkstad med
Uppförande smedja vid Notviken, varför kostnaden i sin helhet beräknades uppgå
av plåtsla- 805,000 kronor, äskade järnvägsstyrelsen i sin år 1916 ingivna
med''smedja framställning angående behovet av nya byggnader och anläggningar ett
^iken*" an8lag av 500,000 kronor för år 1918. Med bifall till Kungl. Maj:ts
framställning beviljade emellertid riksdagen för ändamålet allenast
300,000 kronor för år 1918.
I sin skrivelse av den 29 september 1917 meddelar nu järnvägsstyrelsen,
att ny plan för byggnadernas färdigställande uppgjorts, och
skulle enligt denna plan den ursprungligen beräknade kostnaden, 805,000
kronor, fördela sig med 300,000 kronor för år 1918, 400,000 kronor
för år 1919 och 105,000 kronor för år 1920. Emellertid beräknas kostnaderna
på grund av alltjämt stegrade arbets- och materialpriser komma
att överskrida de ursprungligen beräknade med följande belopp, nämligen
för år 1918 med 88,000 kronor och för år 1919 med 137,000 kronor,
varjämte, efter vad som nu kan bedömas, den beräknade kostnaden för
år 1920 kommer att överskridas med omkring 50,000 kronor.
Med anledning härav anser järnvägsstyrelsen, att för ifrågavarande
ändamål för år 1919 erfordras dels 400,000 kronor, utgörande fortsättningsanslag
till redan beviljade 300,000 kronor, dels 225,000 kronor,
utgörande tilläggsanslag på grund av ökade kostnader under åren 1918
och 1919, eller sammanlagt 625,000 kronor, varav 88,000 kronor borde
utgå i förskott för år 1918.
Departements- I anslutning till järnvägsstyrelsens förslag hemställer jag, som i
chefen. annat sammanhang gör framställning om anslag å tilläggsstat för år
1918, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för fortsättande av arbetet med uppförande
av plåtslagarverkstad med smedja vid Notviken för år
1919 anvisa ett reservationsanslag av 537,000 kronor.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
119
3. Anläggningar vid huvudverkstäderna i Örebro, Östersund—Bollnäs och
Notviken — Boden.
Under nämnda anslagstitel anhåller järnvägsstyrelsen om medel
för år 1919 om tillhopa 127,500 kronor, nämligen till anordnande av
ett last- och uppställningsspår vid Örebro 37,000 kronor, för utläggande
av uppställningsspår för reparationsvagnar vid Östersund 50,500 kronor
samt till förbättring och utvidgning av ångcentralen vid Boden 40,000
kronor. Såsom motiv för ifrågavarande äskanden yttrar styrelsen
följande.
a. Ett last- och uiipställningsspår vid Örebro.
Spåret, som är avsett att utläggas å verkstadsgården norr om plåtslagarverkstaden,
är behövligt för att bättre kunna utnyttja en del upplagsplatser ävensom
för erhållande av ett lämpligt uppställningsspår för godsvagnar vid deras
ut- och avrustning med kollämmar, trupp- och sommarvagnsinredningar, allt till
ökande av snabbare omsättning av vagnarna.
b. Utläggning av uppställningsspår för reparationsvagnar vid Östersund.
De reparationsmässiga vagnar, som inbeordras till verkstaden i Östersund,
rymmas icke på de spår, som finnas i omedelbar närhet av verkstadsområdet,
utan måste de uppställas å nya godsbangården. Förutom att de här stå hindrande
i vägen, är denna uppställningsplats för dylika vagnar synnerligen olämplig med
hänsyn till det stora avståndet från verkstäderna.
c. Förbättring och utvidgning av ångcentralen vid Boden.
I ångcentralen finnas för närvarande 3 stycken äldre lokomotivpannor, som
särskilt vid nu rådande bränslepris äro mycket oekonomiska samt otillräckliga.
Genom att till en början ersätta två av dessa pannor med en ny modern ångpanna
ökas icke blott ångcentralens kapacitet utan kommer även kolförbrukningen
att kunna avsevärt nedbringas, i det att genom det föreslagna pannbytet
vid nuvarande ångbehov beräknas uppstå en besparing av ungefär 100 ton "kol
per år.
De skäl, styrelsen sålunda anfört för utförande av ifrågavarande
anläggningar, finner jag fullgoda.
Vad beträffar den föreslagna förbättringen och utvidgningen av
ångcentralen vid Boden torde några kompletterande upplysningar få lämnas.
Den nuvarande ångcentralen lämnar ånga dels för uppvärmning
av verkstadslokalerna, dels för renkokning av maskindelar och dels för
drift av luftpumpar m. m. Emellertid saknas för närvarande ånguppvärmning
i en del lokaler inom verkstadsområdet, emedan ångcentralen
i befintligt skick icke räcker till härför. Genom den föreslagna mo
-
[39.]
Anläggningar
vid
huvudverkstäderna
i
.. Örebro,
Östersund—
Bollnäs och
Jiotviken—
Boden.
Departements
chefen.
120
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[39.] derniseringen blir ångcentralen fullt tillräcklig även för dessa lokaler,
varjämte dessutom, såsom styrelsen i sin förberörda motivering framhållit,
en bränslebesparing av 100 ton stenkol per år uppstår.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för utförande av anläggningar vid huvudverkstäderna
i Örebro, Östersund—Bollnäs och Notviken—
Boden för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av
127,500 kronor.
4. Utförande av sanitära anordningar vid huvndverkstiiderna.
[40.] Järnvägsstyrelsen har jämväl gjort framställning om anslag för
Utförande utförande av en del sanitära anordningar vid huvudverkstäderna till
anordning™- personalens fromma, såsom anordnande av tvätt-, dusch- och badrum,
vid hurud- lokaler för ombyte och förvaring av kläder, inrättande av matsalar
m. m.
Under framhållande av att i de flesta verkstäder vid statens järnvägar
av äldre datum anordningar av antydd beskaffenhet lämna mycket
övrigt att önska anför styrelsen:
verkstä
derna.
Det är emellertid av stor vikt, att lämpliga dylika anordningar finnas, och
framgår det av föreskrifterna i lagen angående arbetarskydd, att statsmakterna haft
sin uppmärksamhet riktad på denna fråga.
I brist på erforderliga medel hava emellertid icke dylika sanitära anordningar
vid verkstäderna kommit till stånd i den omfattning, som varit önskligt,
och styrelsen anser sig därför nu böra framkomma med begäran om ovanstående
anslag såsom i första hand behövligt för avhjälpande av de mest framträdande
olägenheterna ifråga.
Anordningarna äro avsedda att vidtagas vid Liljeholmen, Tomteboda,
Bollnäs, Östersund och Bodens verkstäder, betjänande sammanlagt omkring
1,350 man.
I anslutning härtill anhåller styrelsen, att för ifrågavarande ändamål
måtte för år 1919 anvisas ett anslag av 150,000 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1918 av tillgängliga
medel utanordna 50,000 kronor.
Departements- Styrelsens förevarande förslag att genom lämpliga åtgärder succesehefen.
gjvt förbättra de mindre tillfredsställande hygieniska anordningarna för
personalen vid de äldre av statens järnvägars verkstäder torde vara
värt allt understöd. Med hänsyn till den rådande ekonomiska situa
-
Utgifter för kapitalökning; bil. I. 121
tionen nödgas jag emellertid ifrågasätta en reducering av anslaget [40.1
med 50,000 kronor.
På grund av sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att för utförande av sanitära anläggningar vid
huvudverkstäderna för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 100,000 kronor.
V. Lokomotivstations- och clriftverkstadsanläggningar.
Jag övergår härefter till behandling av de anslagskrav, järnvägsstyrelsen
i sin skrivelse framställt i fråga om lokomotiv stations- och driftverk
stad sanläggning ar.
1. Nya lokoinotivstationer.
a. Xy lokomotivstation vid Örebro.
I sin år 1916 ingivna framställning rörande anslagsäskanden för [41.]
år 1918 hemställde järnvägsstyrelsen, bland annat, om ett anslag å Xy loko
250,
000 kronor för påbörjande av anläggandet av ny lokomotivstation
vid Örebro, för vilken sammanlagda erforderliga anslagsbeloppet be- Örebro,
räknades utgöra 500,000 kronor.
Av statsfinansiella hänsyn nedsatte emellertid riksdagen på Kungl.
Maj:ts framställning begynnelseanslaget för år 1918 till 175,000 kronor.
Järnvägsstyrelsen meddelar nu, att kostnaden för anläggningen,
trots vidtagna förenklingar i stallbyggnadens konstruktion, på grund av
ökade arbets- och materialpris torde komma att uppgå till 750,000
kronor, varav för år 1919 erfordrades ett anslag å 350,000 kronor, och
hemställer i anslutning härtill styrelsen om ett anslag för ifrågavarande
ändamål å sistnämnda belopp, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis
redan under år 1918 av tillgängliga medel utanordna 75,000 kronor.
Vid avgivande år 1916 av sin framställning i ämnet avsåg järn- Departementsvägsstyrelsen,
att de för ifrågavarande anläggning erforderliga anslags- chefen
medlen,
500,000 kronor, skulle fördelas på tre år med början år 1918.
Då föredragande departementschefen vid ärendets föredragning i statsrådet
av statsfinansiella hänsyn föreslog en reducering av anslaget för
är 1918 från 250,000 kronor till 175,000 kronor, antydde han samtidigt,
att arbetena med anläggningens utförande i följd därav möjligen borde
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft. 16
122
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[41.] fördelas på något längre tidrymd än den av styrelsen beräknade. Vid
den revidering av planen, som styrelsen nu företagit, har emellertid
styrelsen, enligt vad jag inhämtat, ansett sig icke kunna förskjuta den
ursprungligen beräknade tidpunkten för arbetenas färdigställande, utan
hävdar styrelsen fortfarande den uppfattningen, att huvuddelen av det
ytterligare erforderliga anslagsbeloppet bör nu beviljas samt att slutanslag
för anläggningens fullbordande bör anvisas för år 1920.
Efter inhämtande av ytterligare upplysningar i ämnet finner jag
mig icke kunna tillstyrka ett uppskov med anläggningens fullbordande
enligt den föreliggande planen. De nuvarande anordningarna anses nämligen
vara i högsta grad ej endast otillräckliga utan även otidsenliga
särskilt därutinnan, att lokomotivstationen är förlagd på två olika platser.
Det ändamål, som styrelsen avsett att vinna eller att koncentrera driften
till en anläggning med alla de tekniska hjälpmedel, som tillhöra en
större lokomotivstation av modern typ, finner jag därför snarast möjligt
böra förverkligas.
Jag tillåter mig därför — med hänvisning beträffande anslaget
å tilläggsstat för år 1918 till särskild framställning därom — hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för fortsättande av arbetet med uppförandet
av en ny lokomotiv station vid Örebro för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av 275,000 kronor.
b. Ny lokomotivstation vid Jama.
[42.] Beträffande den ifrågasatta nya lokomotivstationen vid Järna yttrar
Ny loko- järnvägsstyrelsen följande,
motiv
station
vid yid Jama finnes för närvarande endast ett provisoriskt lokomotivstall av
Järna. trä, inrymmande en stallplats. När banan Järna—Norrköping byggdes, avsågs,
att med lokomotivstation tillsvidare kunde anstå, tills man finge erfarenhet om
hur trafiken komme att utveckla sig. Man ansåg det nämligen icke uteslutet, att
trafiken komme att ordnas på sådant sätt, att tåg från huvudlinjen komme att
odelade framföras å den nya banan, och sålunda inga lokomotiv skulle behöva
stanna i, respektive utgå från stationen. Emellertid har trafiken blivit sådan, att
flera tåg å den nya banan, vilka ankomma till Järna, inkopplas i tåg å huvudbanan,
varvid lokomotiven stanna vid stationen och där måste vändas för att
sedermera övertaga från huvudbanan ankommande tåg, som delas därstädes. Det
har därför blivit nödvändigt att anordna vänd- och nattstation för lokomotiv.
På grund av bristen på stallrum och vändskiva har lokomotiv- och personaltjänstgöringen
tillsvidare måst ordnas så, att överliggning nu sker i Nyköping,
vilket emellertid haft till följd, att i regel två lokomotiv där få stå ute varje natt,
123
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
under det att såväl lokomotiv som personal skulle kunna bättre utnyttjas ot*h [42 1
lokomotiven erhålla bättre skötsel om lokomotivstation funnes i Järna.
Sedan denna lokomotivstation tillkommit, är avsett att jämväl dit förflytta
det nu i Gnesta stationerade reservlokomotivet, varefter detta kan användas jämväl
för Nyköpingslinjen.
Förhållandena hava sålunda påvisat nödvändigheten av att anordna lokomotivstation
i Järna, tillsvidare omfattande fyra stallplatser jämte en 20 meters
vändskiva. Av stallplatserna erfordras sålunda en som ersättning för nuvarande
provisoriska stallet, två för i Nyköping nu överliggande lokomotiv och en för nu
i Gnesta stationerat reservlokomotiv. Vidare är avsett att uppföras vattentorn,
innehållande förråd och expedition för platsbefäl, personal- och överliggningsrum,
kolbås, kol- och vattengivningsanordningar samt diverse ekonomibyggnader.
Kostnaden härför beräknas till 280,000 kronor, varav 50,000 kronor erfordras
i förskott under år 1918.
Sedan vunnen erfarenhet beträffande trafikutvecklingen å stats- Departement*-banan Järna—Norrköping visat nödvändigheten av att vid Järna an- cAeAnordnas
vänd- och nattstation för lokomotiv, torde åtgärder snarast möjligt
böra vidtagas för att komma ifrån de provisoriska anordningar
härför, som, på sätt närmare framgår av styrelsens redogörelse, hittills
vidtagits. Den anläggning, styrelsen för ändamålet nu anser böra
komma till utförande, synes mig på ett lyckligt sätt både tillgodose
behovet av stallplatser och — genom det ifrågasatta vattentornets uppförande
— lämna tillfälle till införande av moderna kol- och vattengivningsanordningar
ävensom till ett praktiskt ordnande av personalens
överliggningsförhållanden.
Jag hemställer därför — under hänvisning beträffande anslaget å
tilläggsstat för år 1918 till särskild framställning -—- att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att för påbörjande av arbetet med uppförandet
av en ny lokomotivstation vid Järna för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av 230,000 kronor.
c. Ny lokomotivs! ation vid Cliarlottenberg''.
Såsom redan förut erinrats, anhöll järnvägsstyrelsen år 1916 [43.]
om ett anslag för innevarande år för påbörjande av arbete med upp- Ny lokoförande
av en ny lokomotivstation vid Cliarlottenberg, men fann Kungl.
Maj:t, med hänsyn till den rådande ekonomiska situationen och på grund Charlottenav
ovissheten huru trafikförhållandena å linjen Laxå—Charlottenberg ber?-
skulle komma att gestalta sig efter kriget, att med förevarande anslagborde
anstå.
124
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[43.] I sin skrivelse av den 29 september 1917 upprepar nu styrelsen
sin framställning om anslag för ändamålet. Styrelsen framhåller
därvid, att anledningen till förslaget om en ny lokomotivstation vid
Charlottenberg vore den, att den nuvarande — efter höjande av trafikkapaciteten
å linjen Laxå—Charlottenberg, varmed arbetena i viss mindre
omfattning redan påginge — icke skulle kunna mottaga lokomotiv av
de nyare typer, som sedermera skulle komma till användning. Styrelsen
meddelar tillika, att styrelsen låtit verkställa en utredning över den
ekonomiska innebörden av införandet av dessa modernare lokomotivtyper
å nyssnämnda linje. Denna utredning hade givit vid handen, att med
1916 års trafik skulle genom framförande av större tåg med de moderna
kolbesparande lokomotivtyperna ernås de årliga besparingar vid
olika kolpris, som framgår av följande tabell:
Pris per
ton kol kr. 30:— 40:— 50:— 60:— 75: —
Årlig besparing
5> 165,000:— 210,000:— 255,000:— 300,000:— 365,000:-
Styrelsen yttrar härefter:
Med frånseende av kostnaderna för ombyggnaden av bron över Norsälven,
vilken ombyggnad under alla förhållanden måste komma till utförande, har bandelens
förstärkning i tioårsplanen beräknats med då gällande pris till en kostnad
av i runt tal 1,6 miljoner kronor, i vilken kostnad dock icke ingår utvidgning av
stationerna. Nyssnämnda beräknade besparing i driftkostnaderna bör sålunda
kunna förutsättas lämna god ränta på nedlagt kapital. Då därtill den nuvarande
lokomotivstationen, som innehåller sex platser inklusive två för Norges statsbanor,
är otillräcklig, i det att 2 ä 3 lokomotiv maste sta ute varje natt, och dess
läge därjämte omöjliggör bangårdens utbyggnad, bör en flyttning och samtidigt
utbyggnad av lokomotivstationen snarast komma till stånd.
Vidare må framhållas, att det ej är möjligt att vid nuvarande stationen få
plats för moderna arbetsbesparande anordningar för kolgivning och släggning,
för erforderlig utvidgning av förråds- och expeditionslokaler samt för personallokaler.
Den nya lokomotivstationen bör omfatta nio stallplatser, vattentorn, kolupplag,
anordningar för kolgivning, släggning och vattengivning, förråds- och
expeditionslokaler samt lokaler för personalen. I förslaget ingår jämväl ett vattentorn
i närheten av stationshuset, avsett dels för erhållande av tillräckligt vattentryck
för vattenkastare å bangården och dels för eldsläckningsändamål. Kostnaden
har beräknats till 450,000 kronor, varav 90,000 kronor anses böra bestridas
med medel ur förnyelsefonden. Återstående kostnader äro avsedda att bestridas
av anslagsmedel att fördelas å två år med 200,000 kronor för år 1919 och 160,000
kronor för 1920.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
125
Med hänsyn till de dryga kostnader'', som äro förenade med ett
uppförande av den av styrelsen planerade nya lokomotivstationen
vid Charlottenberg, vore det önskvärt, om ett ytterligare uppskov
med arbetets påbörjande kunde äga rum. Resultatet av den av
järnvägsstyrelsen föranstaltade utredningen om besparingen i årliga
driftkostnaderna vid de nya lokomotivtypernas användning gör emellertid,
att jag icke anser mig kunna intaga en sådan ståndpunkt. Det
måste nämligen, även om man icke räknar med det högsta här angivna
kolpriset och den ty åtföljande största årliga driftkostnadsbesparingen,
anses klart, att ett förstärkande av linjen Laxå—Charlottenberg bör'' kunna
giva eu god ränta på det härå nedlagda kapitalet. En nödvändig förutsättning
för att detta förstärkningsarbete, vilket beräknas vara färdigt
år 1920, skall giva önskad effektivitet är emellertid ej blott en ombyggnad
av bron över Norsälven, vars påbörjande jag i annat sammanhang förordat,
utan även den nu ifrågasatta nya lokomotivstationen vid Charlottenberg.
Men även om man bortser från behovet av förstärkningsarbeten å
ifrågavarande linje, tala dock, såsom järnvägsstyrelsen även framhållit,
andra skäl för den nya lokomotivstationens snara utförande. Avsevärda
besparingar i driften kunna nämligen ernås därigenom, att vid den
nya stationen moderna anordningar för Delgivning och släggning kunna
anordnas, vartill kommer, att förefintligt behov av större utrymmen
för förråds- och expeditionsarbetet ävensom av lokaler för personalen
kan på ett tillfredsställande sätt tillgodoses. Jag anser mig därför
böra biträda styrelsens förslag, att begynnelseanslag för den nya lokomotivstationen
bör äskas av 1918 års riksdag. Anslagsbeloppet är av
styrelsen höjt med 35,000 kronor i förhållande till det tidigare av
styrelsen ifrågasatta eller från 165,000 kronor till 200,000 kronor. Då
detta emellertid är en följd av de stegrade arbets- och materialprisen,
torde häremot intet vara att erinra.
På grund av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att för påbörjande av arbetet med uppförande av
en ny lokomotivstation vid Charlottenberg, varför kostnaden
i sin helhet av anslagsmedel beräknats till
360,000 kronor, för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 200,000 kronor.
[43.]
Departement*
chefen.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Jfy loko.
motivstatiou
Tid
Fr 5 vi.
[44.]
Nya lokomo
tivstallar
vid Kiruna
och Gällivare.
120
d. Ifrågasatt ny lokoniotivstatiou vid Frövi.
Järnvägsstyrelsen har därjämte gjort framställning om ett anslag
för år 1919 å 250,000 kronor för anordnande av en ny lokomotivstation
vid Frövi. Ehuru den av styrelsen härför framlagda motiveringen synes
mig till fullo klarlägga behovet av en dylik station, nödgas jag dock
av statsfinansiella skäl föreslå, att med anslag för ändamålet får anstå
till ett kommande år. Enligt vad jag inhämtat torde man nämligen,
om än icke utan olägenheter, kunna ännu någon tid reda sig med de
nuvarande anordningarna för lokomotivtjänsten för statens järnvägars
räkning å denna plats.
2. Nya lokomotivstallar vid Kiruna och Gällivare.
I fråga om behovet av nya lokomotivstallar vid Kiruna och Gällivare
anför styrelsen i sin skrivelse följande:
I sitt yttrande den 3 april 1913 över föreslagen ökning av malm transporterna
å linjen Riksgränsen—Svartön anförde järnvägsstyrelsen, att för denna ökning
erfordrades anslag av sammanlagt 4,000,000 kronor. I anslutning härtill begärde
styrelsen i sin skrivelse den 23 oktober 1913 angående behov av nya byggnader
och anläggningar för år 1915 två anslag till anläggningar för ökad malmtransport,
nämligen för linjen Kiruna—Riksgränsen 400,000 kronor och för linjen Kiruna—
Svartön 300,000 kronor eller sammanlagt 700,000 kronor, med vilken summa styrelsen
vid avgivande av sitt ovan nämnda yttrande den 3 april 1913 hade räknat
såsom behövlig till sådana nya byggnader och anläggningar, som påkallades för
den ifrågasatta ökningen av malmtransporterna. Emellertid har det visat sig, att
en del anläggningar erfordrats, vilka krävde högre kostnader än vad som i förväg
kunnat beräknas, nämligen förlängning av malmutskeppningsbrygga i Svartön och
revisionsverkstad för malmvagnar i Kiruna. Till följd av dessa kostnader, vilka
icke stå i något samband med införande av den elektriska driften, hava lokomotivstallar
icke kunnat uppföras i avsedd utsträckning. Därtill kommer, att annan
trafik än den mellan staten och malmbolagen avtalade malmtrafiken väsentligt
ökats. Sålunda har styrelsen för år 1919 räknat med transport av 770,000 ton
malm vid sidan av7 de med Luossavaara—Kirunavaara aktiebolag avtalade malmtransporterna,
under det motsvarande kvantitet enligt styrelsens uppskattning i
sitt ovan berörda yttrande den 3 april 1913 utgjorde endast 490,000 ton. Därtill
kommer, att malm" från Kiruna till större mängd än vad tidigare beräknats med
säkerhet kommer att fraktas till Svartön i stället för till Narvik. Vidare har
annan godstrafik än malmtrafik väsentligt ökats såväl å linjen Kiruna—Riksgränsen
som å linjen Kiruna—Luleå, och man torde även under normala förhållanden
snart nödgas räkna med särskilda godståg å linjen Kiruna—Riksgränsen,
vilket tidigare icke förutsetts. Även persontrafiken har ökats och påkallat ökat
behov av lokomotiv och således även av stallplatser. Alla dessa omständigheter
föranleda, att behov av ökat antal lokomotivstallplatser för närvarande föreligger
127
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
i Kiruna, i Gällivare och i Svartön. Det torde böra framhållas, att detta behov [441
av lokstallar icke sammanhänger med frågan om införande av elektrisk drift i
annan man än att behovet av stallar skulle ökas, därest ångdrift komme att bibehållas.
Då anläggningarna av lokomotivstallar i viss mån påverkas därav,
huruvida stallarna äro avsedda för ånglokomotiv eller elektriska lokomotiv, har
styrelsen ansett, att med uppförandet av stallar i Svartön bör anstå, tills frågan
om elektrifiering av linjen Nattavara—Svartön blivit avgjord. Beträffande de
iivriga stallarna må anföras följande.
I Kiruna erfordras för de närmaste åren sex nya platser och beräknas,
såsom framgår av tioårsutredningen, behov av ytterligare platser under femårsperioden
1923—1927. De nya stallarna böra anordnas såsom cirkelstallar och
erfordras härför inklusive vändskiva och spåranordningar ett anslag av 150,000
kronor.
I Gällivare erfordras stallrum för nio lokomotiv, varav emellertid tre platser
äro avsedda att bekostas med anslag till inlandsbanan. Av övriga sex platser
äro visserligen icke alla omedelbart erforderliga, men med hänsyn till förestående
elektrifiering av bandelen Kiruna—Nattavara, då ökat antal lokomotiv erfordras
under övergångstiden, har styrelsen ansett samtliga stallar böra uppföras på en
gång år 1919. Kostnaden för de nio stallarna, vilka böra anordnas såsom cirkelstallar
med vändskiva, har beräknats till sammanlagt 200,000 kronor, varav 60,000
kronor böra lämnas av inlandsbanan. För de återstående sex stallarna erfordras
alltså ett anslag av 140,000 kronor.
I anslutning härtill anhåller järnvägsstyrelsen om ett anslag för år
1919 av 290,000 kronor för uppförande av nya lokomotivstallar vid
Kiruna och Gällivare.
Då styrelsen enligt min uppfattning styrkt behovet av ifråga- DejjartemerUsvarande
lokomotivstallar, tillstyrker jag styrelsens framställning i denna ehefendel
och hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för uppförandet av nya lokomotivstallar vid
Kiruna och Gällivare för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 290,000 kronor.
3. Tillbyggnad av och diverse anläggningar vid lokomotivstationer.
a. Jfya och förändrade anläggningar för niaskinavdelningens behov vid Itrylbo.
I sin föregående år ingivna framställning om anslag hemställde [45.]
järnvägsstyrelsen bland annat om ett anslag om 415,000 kronor för Nya och förifrågavarande
ändamål. ändrade an
Av
budgetskäl blev dock det begärda anslaget av Kungl. Maj:t föimnaskinuppdelat
på två år, varför endast 290,000 kronor blev av riksdagen avdelninbeviljat
för år 1918, varav i förskott för år 1917 150,000 kronor. ^KryiboT
128
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
På grund av ökade arbets- och materialpris beräknar emellertid nu
järnvägsstyrelsen i sin förevarande skrivelse de återstående kostnaderna
för anläggningen komma att uppgå till 285,000 kronor, vilket belopp
alltså erfordras för år 1919 för färdigställandet av arbetet. Av sistnämnda
belopp anhåller styrelsen, att 85,000 kronor måtte anvisas såsom förskott
för år 1918.
Departements- I anslutning till det sålunda anförda och undei hänvisning i övngt
chefen.
att Kungl. Magt måtte föreslå riksdagen
att för nya och förändrade anläggningar för
maskmat] delning ens behov vid Krylbo lör år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av 200,000 kronor.
[46.]
Tillbyggnad
av och
diverse anläggningar
vid vissa
lokomotivstationer.
b. Tillbyggnad av och diverse anläggningar vid vissa lokoniotivstationer.
Styrelsen äskar för ifrågavarande ändamål ett anslag för ar 1919
av 449,000 kronor; och har styrelsens framställning i denna de! följande
lydelse:
Vid Laxå, Långsele och Vännäs. Tillbyggnad av lokomotivstallet 104,000: —
På grund av trafikökningen och därmed följande övernattning av lokomotiv
är antalet stallplatser nu för litet, så att minst två lokomotiv måste stå ute varje
natt å dessa stationer. En ökning av antalet stallplatser med två är därför nödvändig.
Kostnaderna beräknas för vardera av Laxå och Långsele till 36,000
kronor samt för Yännäs till 32,000 kronor.
Vid Mjölby. Tillbyggnad av nya lokomotivstationen .................. 225,000: —
Då de gamla lokomotivstallarna i norra ändan av Mjölby station voro otillräckliga
och icke kunde utvidgas samt voro för små och vändskivan för liten för
nyare lokomotivtyper, påbörjades med statsanslag ny lokomotivstation i stationens
södra ände år 1913. Sedan dess har behovet av ökat stallutrymme för de större
lokomotiven gjort sig mer och mer gällande. Man har måst tillgripa särskilda
uppställningsspår vid de nya stallarna för uppställandet av dessa lokomotiv,
vilket givetvis är till men för lokomotivens skötsel och bestånd. Vidare är
platsen, som upptages av de gamla stallarna, behövlig för den utvidgning av
stationens spårsystem, vilken är nära förestående. Tiden är därför nu inne att
överflytta hela lokomotivstationsrörelsen till de nya lokomotivstallarna, varigenom
förutom andra påtagliga fördelar vinnes förenklad administration samt personalbesparing,
som kan per år uppskattas till ett belopp av omkring o,000 kronor.
Pör ändamålet måste deh nya lokomotivstationen tillbyggas med ett antal stallplatser,
motsvarande dels de gamla stallarna, dels det antal, som kräves för den
ökade trafiken. De vid nya stallarna nu befintliga provisoriska anordningarna
Utgifter för kapitalökning: bil. I. I2‘t
för förråd och uppvärmning in. in. anses i sammanhang härmed böra ersättas [40 1
med permanenta anordningar, för vilket ändamål erfordras lokaler i särskild till- L -J
byggnad. I samband med anordnandet i denna byggnad av ångcentral för uppvärmningen
är avsett att inreda badrum för personalen.
Kostnaden för dessa anläggningar beräknas till sammanlagt 305,000 kronor,
varav 80,000 kronor anses böra bestridas med medel ur förnyelsefonden.
Vid Söderhamn. Tillbyggnad av lokomotivstallet med en stallplats 20,000: —
Behov har upjistått av ytterligare eu stallplats i Söderhamn, och bör denna
utföras med sådan storlek, att nyare lokomotivtyper kunna där intagas, vilket
icke är fallet med de nu befintliga stallarna.
Anordningar för förbättrad driftsekonomi........................................ 100,000:_
Vid äldre lokomotivstationer finnas eu del anordningar och tillbehör, vilka
genom utbyte eller förändring till ändamålsenligare driftsystem skulle medföra
driftsekonomiska fördelar. Till sådana anordningar hör uppvärmning, vilken i
aldre lokomotivstallar sker med kaminer med åtföljande stor åtgång av personal
och bränsle i jämförelse med vad som behöves vid användande av central värmekälla.
Hit hör vidare lokomotivstallarnas utrustning med komprimerad luft för
sotning av lokomotivpannornas tuber och drift av diverse handverktyg, elektrinenng
av vändskivor och andra maskinerier etc.
Då dessa anordningar var för sig draga jämförelsevis små kostnader och
det vid de ändringar i lokomotivförläggningen, som orsakas av trafikens växlingar,
ai önskvärt att äga frihet beträffande ordningsföljden för de anläggningar, vilka
höra ifrågakomma, nämnas kostnaderna för dessa anläggningar ej särskilt, utan
göres framställning i en rund summa att disponeras i den ordning, behoven göra
sig gällande.
. Platser, där ifrågavarande anordningar efter hand och fortast möjligt böra
vidtagas, äro i första hand Almhult, Vännäs, Boden, Svartön och Kiruna.
Jag finner samtliga av järnvägsstyrelsen sålunda framställda önske- Departement,-mål vara väl motiverade, varför desamma enligt min åsikt böra till cAe/«nriksdagen
framföras med begäran om anslags erhållande. Vad angår
tillbyggnaden av den nya lokomotivstationen vid Mjölby bär personalbesparingen
visserligen uppskattats till endast 5,000 kronor, men är den
ekonomiska innebörden av förslaget i själva verket vida större, ehuru den
icke kan i viss summa uppgivas. Tillsynen och övervakandet av personalens
och materiellens utnyttjande försvåras nämligen mycket av att
arbetsplatserna äro fördelade på två ställen med ett inbördes avstånd
av nära 1 kilometer, varigenom för befäl och personal mycken tid går
förlorad genom förflyttning mellan de olika ställena. Enligt vad jag
inhämtat, vinnes en ökning av 4 stallplatser genom de nya stallarnas
uppförande, och är denna ökning behövlig dels för ersättande av nu
förefintliga provisoriska i det fria utlagda uppställningsspåren runt nya
stallets vändskiva, dels ock för att kunna ytterligare öka det stora antal
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft. 17
130
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[46.] lokomotiv, som vid denna knutpunkt behöva inställas. Vad beträffar
det ifrågasatta beloppet till anordningar för förbättrad driftsekonomi° vid
en del äldre lokomotivstationer delar jag styrelsens uppfattning, att någon
specificering av beloppet för särskilda ändamål icke kan äga rum, utan
att styrelsen bör äga fria händer att inom den bestämda kostnadsramen
utföra behövliga anordningar å de platser, som styrelsen med hänsyn
till lokomotivtjänstens rationella skötsel i varje fall finner lämpligt.^
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att för utförande av tillbyggnad av och diverse anläggningar
vid vissa lokomotiv stationer för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av 449,000 kronor.
4. Driftverkstäder.
r-47 i Under denna rubrik ifrågasätter styrelsen anslags beviljande för en
. erk- tillbyggnad till driftverkstaden vid Järva lokomotivstation. Kostnaden
städer. härför beräknar styrelsen till 75,000 kronor. Skälen för styrelsens
framställning äro följande.
Den driftverkstad, som inreddes i den nya lokomotivstationen, vartill 1913
års riksdag beviljade medel, bär nu på grund av det alltjämt ökade antalet lokomotiv
blivit så belastad, att en utvidgning med ett spår m. m. är nödvändig. En
bidragande orsak är att i första utbyggnaden smedja och kopparslageri provisoriskt
inrymdes i själva verkstaden. Dessa avdelningar, från vilka rök och sot i längden
verka skadligt på arbetsmaskinerna, skulle nu utflyttas till särskilt rum. I tillbyggnaden
skulle jämväl anordnas ett mindre rum för personalens tvättställ och
klädskåp, vilka hittills provisoriskt varit uppställda i den egentliga verkstaden.
Jdepartement,- Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört tillåter jag mig
chefen. hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till utförande av arbeten vid driftverkstäder
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 75,000
kronor.
Yl. Husbyggnader.
[48 ] Under gruppen husbyggnader framhåller styrelsen under särskilda ru
Husbygg-
briker behovet av anslag för tillgodoseende av behovet av boställshus, mannaår.
skåps- och överliggningshus, stationshusbyggnader, godsmagasinsbygg
-
131
I tgifter för kapitalökning: bil. 1.
nader, tvårumslägenheter åt den lägst-avlönade tjänstemannagruppen av
den . ordinarie statsbanepersonalen, tvättstugor till boställshavare, som
äro i avsaknad av denna förman, samt slutligen en del andra byggnader,
sammanförda under rubriken övriga husbyggnader. Jag tillåter mig
behandla de olika frågorna i samma ordning.
1. BostSllshus.
För ifrågavarande ändamål äskar styrelsen ett belopp för år 1919
av icke mindre än 2,489,700 kronor. Såsom allmän motivering anför
styrelsen följande:
Pa grund av den på de flesta håll särskilt i städer och större samhällen
alltmer starkt framträdande bostadsbristen, vilken blivit eu följd av den avstannade
privata byggnadsverksamheten, har styrelsen varit nödsakad i flera fall
vidtaga särskilda åtgärder. Sålunda hava vid iJvesta, Krampen, Storvik, Bollnäs,
Ange, Bräcke, t lriksfors, Storlien, Långsele, Mellansel, Yännäs, Jörn och Boden
samt .Luleå uppförts baracker för beredande av provisoriska bostäder för personalen.
Dylik åtgärd har dock mest avsett fylla behovet av överliggningsrum
för mera rörlig personal, i enstaka fall dock även tillgodosett behovet av bostader
för permanent placerad personal. Vidare har järnvägsstyrelsen med
direktionen för statens järnvägars änke- och pupillkassa lyckats träffa avtal, som
ställer i utsikt, att kassan under en följd av år använder disponibla penningbelopp
för uppförande av större byggnader, inrymmande ett flertal lägenheter i
huvudsak om 2 rum och kök. De orter, där dylika bostadslägenheter torde
kunna komma till stånd, äro Krylbo, Stockholm, Mjölby, Kristinehamn, Göteborg,
Boden och Luleå, här upptagna i den ordning, de enligt styrelsens åsikt böra
.uppförande. ''Nid Krylbo, Mjölby och Kristinehamn komma därvid
bostallshus i forsta hand att uppföras.
... ®n dylik lösning av boställsfrågan kan dock endast tänkas å platser, där
forhailandena medgiva och fordra större byggnadskomplex. Å orter däremot, där
mindre antal lägenheter erfordras, måste behovet av lägenheter fyllas genom
statens järnvägars egen byggnadsverksamhet, och har därvid på grund av trängande
omständigheter och ovillkorlig hänsyn till personalen större krav på statskassan
mast stallas, an vad tillförene varit fallet.
tt ä m •C^e^ P^a^ser’ såsom vid Laxå, Östersund, Bräcke, Stugsund, Yännäs
Umea, lrehorningsjö, Boden och Gällivare har det lyckats järnvägsstyrelsen
att med privata ägare träffa avtal om fastighetsförvärv, vilka ställa sig förmånligare
an uppförandet av nya byggnader. Eu dylik åtgärd kan ju dock i stort
sett endast tillgodose statens järnvägars intresse, men bidrager ej’till minskande
av bostadsbristen på orten, varför styrelsen endast föreslagit ett dylikt förfarande
i tall, da särskilda omständigheter talat därför.
I de flesta fall har styrelsen ansett enda lösningen vara, att på statens bekostnad
uppföras^ erforderliga boställsbyggnader. De krav, som framträtt, hava
im-hd Tar\t så avsevarda, att styrelsen trots sin önskan att på ett någorlunda
tillfredsställande sätt tillgodose personalen ändock nödgats vidtaga eu högst om
-
[48.]
132
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
fattande reduktion av de förslag, som från distriktsforvaltningarna härutinnan
framställts. Eu följd liärav blir givetvis, att å ett flertal orter allt fortfarande
stora svårigheter för personalen att erhålla bostäder måste förefinnas, men tioi
sig styrelsen i det urval, som skett, hava uttagit de fall, som aro mest trängande
oeh hell ja ^ flert£j kommunala förvaltningar hava framställningar till styrelsen
inkommit om åtgärders vidtagande för att genom styrelsens försorg behovet av
bostäder för järnvägspersonal måtte fyllas för hindrande av den allmänna bostadsbristen,
och hava dessa framställningar av styrelsen beaktats vid framlaggandet
av här förevarande äskande. ......
I några fall hava bostäder upptagits att uppforas a orter, dar visserligen
bostäder kunnat förhyras, men dessa varit belägna på sådant avstånd tran tjanstgöringsplatsen,
att olägenheter för såväl tjänstens behöriga skotande som tor
personalen därigenom uppstått. _ ... . ...
Beträffande utrymmen och inredning i samtliga liar till uppförande foieslagna
boställshus hava såsom under senare år vant fallet de av 1311 års lmsbyggnadskommission
framlagda förslagen i tillämpliga delar legat till giunc.
Styrelsen övergår härefter till specialisering av det begärda anslagsbeloppet,
samtidigt varmed styrelsen lämnar en del detaljupplysningar.
Framställningen lyder i berörda avseenden som följer:
Vid Tomteboda. Ett boställshus om två lägenheter, en om 5 ram
och kök för stationsinspektoren och eu om 4 rum och kok tor förste
stationsskrivaren .......................................................................- kronor 50''°°,): “
Sedan den under byggnad varande personstationen vid Tomteboda
blir färdigställd, kommer det nu befintliga stationshuset som
tills vidare skall bibehållas, att ligga instängt mellan ranger- och personbangårdarna.
Att under sådana förhållanden bibehålla stationsinspektorsbostaden
inrymd i stationshuset kan icke gärna tänkas med
hänsyn till de på grund av spårsystemens lägen besvärliga kommunikationerna
till angränsande gator och vägar, varför annan bostad nödvändigtvis
bör beredas stationsföreståndaren. Som det dock ar lika
nödvändigt, att denne liksom även hans närmaste man liava bostader
i stationens omedelbara närhet, vill styrelsen nu föreslå uppioiandet
av ett boställshus, innehållande en lägenhet om 5 rum och kok och
en om 4 rum och kök.
Den nuvarande stationsinspektorsbostaden kommer att i anslutning
härtill förändras till överliggningsrum, av vilka vid denna störa
station förefinnes stort behov men för närvarande i alldeles otiilrack
-
Då statens järnvägar ej disponera för ändamålet lämpligt markområde,
är boställsliuset avsett att uppföras å mark, som disponeras
av arméförvaltningen, och är det alltså styrelsens avsikt att ingå
Ivungl. Maj:t med särskild framställning om överlåtande på statens
järnvägar av härför erforderlig mark.
Yid Järva lokomotirstation. ett boställshus om tolv lägenheter,
tio om 2 rum och kök för trafik- och maskinavdelningens personal,
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
eu om 5 rum och kök för stationsinspektor och en om 3 rum och kök
för stationsskrivare....................................................................................
Vid Järva lokomotivstation, en portvaktstuga, innehållande eu
lägenhet om 2 rum och kök .................................................................
Vid Norrviken, ett boställshus om eu lägenhet om 3 rum och kök
för stationsföreståndaren med utrymme för ytterligare en lägenhet å
vinden om 2 rum och kök att inredas vid behov .................................
Vid Väsby, ett boställshus om en lägenhet om 4 rum och kök
för stationsföreståndaren .........................................................................
Vid Bagarn, ett boställshus om två lägenheter om 2 rum och kök
för station skarlar med utrymme för ytterligare en dylik lägenhet å
vinden att inredas vid behov....................................................................
Å linjen Krampen—Näverkärret, eu banvaktstuga .......................
Behovet av bostad åt eu banvakt å denna sträcka är bland annat
ur brandbevakningssynpunkt synnerligen trängande.
Vid Hallsberg, ett boställshus om fyra lägenheter om 2 rum och
kök för 3 stallförmän och 1 verkstadsförman..........................................
Vid Tullinge, ett boställshus om tre lägenheter om 2 rum och
kök-för stationspersonal...........................................................................
Vid Uttran, ett boställshus om en lägenhet om 3 rum och kök
och en om 2 rum och kök för stationspersonal ....................................
Vid Tystberga, ett boställshus om 2 rum och kök för stationskarlar
med utrymme för ytterligare eu dylik lägenhet å vinden att
inredas vid behov .....................................................:................................
Vid Enstaberga, en banvaktstuga......................................................
Banvaktstugan erfordras åt eu banvakt, vilkens nuvarande lägenhet
1 ett boställshus är behövlig för en stationskarl.
Vid Strångsjö, ett boställshus om tre lägenheter om 2 rum och
kök för stationskarlar ...............................................................................
Vid Laxå, inköp av ett boställshus ................................................
Genom detta förvärv erhållas, förutom tio boställslägenheter om
2 rum och kök för stationspersonal, även tolv stycken överliggningsrum,
varav stationen är i synnerligt stort behov, och ett expeditionsrum
för banmästaren.
Vid Charlottenberg, ett boställshus om fyra lägenheter om 2 rum
och kök för stationskarlar .......................................................................
Vid Backa, ett boställshus om 2 lägenheter om 2 rum och kök
för stationskarlar med utrymme för en tredje dylik lägenhet å vinden
för att inredas vid behov..........................................................................
Vid Nässjö, tre boställshus, vardera om fyra lägenheter om 2 rum
och kök.........................................................................................................
Vid Börvik, ett boställshus om två lägenheter om 2 rum och kök
för stationskarlar med utrymme för en tredje dylik lägenhet å vinden
att inredas vid behov ................................................................................
133
155,000: —
20,000: —
24,000: —
25,000: -
28,000: —
15,500: —
48,000: —
34,000: —
28,000: —
28,000: —
17,500: —
34,000: —
84,000: —
48,000: —
28,000: —
133,500: —
30,000: —
[48.]
134 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Vid Afcarp, ett boställshus om en lägenhet om 5 rum och kök
för stationsföreståndaren ...........................................................................
Som stationsföreståndarens lägenhet i ett av boställshusen är
synnerligen trång och otidsenlig, men efter ändring kan inredas till
lämpliga bostäder åt två stationskarlar, varav stationen är i stort behov,
föreslås uppförande av ett boställshus åt stationsföreståndaren.
Vid Sjölunda, ett boställshus om sex lägenheter om 2 rum och
kök med utrymme för ytterligare två lägenheter att inredas vid behov
Sedan Sjölunda signalplats, som ligger cirka 3 kilometer från
Malmö, anordnats såsom fullständig station, erfordras bostäder för
personalen, som nu till olägenhet både för tjänsten och personalen
måste bo i Malmö.
Vid Arrie, ett boställshus om två lägenheter om 2 rum och kök
för stationskarlar med utrymme å vinden för en tredje dylik lägenhet,
att inredas vid behov ...............................................................................
Vid Svålon, ett boställshus om fyra lägenheter om 2 rum och kök
för en stationsförman och tre stationskarlar ..........................................
Vid Kattarp, ett boställshus om fyra lägenheter om 2 rum och kök
för en stationsförman och tre stationskarlar ..........................................
Vid Storvik, ett boställshus med fyra lägenheter, en om 4 rum
och kök för förste stationsskrivare, två om 3 rum och kök för stationsskrivare
och en om 2 rum och kök för kontorsbiträde..........................
Vid Storvik, ett boställshus om fyra lägenheter om 2 rum och
kök för stationskarlar ...............................................................................
Vid Ockelbo, en banmästarstuga, innehållande två lägenheter om
2 rum och kök och ett expeditionsrum ..................................................
Banmästaren, som nu innehar lägenhet om 2 rum och kök i ett
äldre boställshus, saknar expedition och kan sådan icke lämpligen beredas
i denna byggnad. Såväl den i stugans övre våning inrymda
lägenheten som banmästarens nuvarande lägenhet erfordras för stationspersonal.
Vid Kilafors, ett boställshus om fyra lägenheter om 2 rum och
kök för stationskarlar ...............................................................................
Vid Kilafors, en banmästarstuga, innehållande en lägenhet om
2 rum och kök och ett expeditionsrum ...................................................
Banmästaren har nu en lägenhet om 2 rum och kök i ett äldre
boställshus, men saknar expeditionsrum, vilket icke lämpligen kan
beredas i denna byggnad. Banmästarens nuvarande bostad erfordras
för stationspersonal.
Vid Stugsund, inköp av en fastighet, innehållande sex lägenheter
om 2 rum och kök, avsedda för en stationsförman och fem stationskarlar.
........................................•...........................................................
Vid Ange, ett boställshus om två lägenheter, en om 5 rum och
kök för stationsinspektoren och en om 4 rum och kök för en förste
stationsskrivare............................................................................................
36,000: —
82,000: —
37,000: —
50,000: —
50,000: —
72,000: —
48,000: —
27,000: —
48,000: —
23,000: —
34,500: —
50,000: —
135
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Vid Ange, tre bostadshus, vardera om fyra lägenheter om 2 ruin
och kök för stationspersonal ................................................................... 142,000: —
Av stationspersonalen, som utgör 47 stycken, hava endast 10
stycken bostäder in natura.
Vid Bräcke, inköp av fastighet, innehållande tre lägenheter om
2 rum och kök och fyra lägenheter om 1 rum och kök att användas
till bostäder för stationspersonal............................................................... 22,000: —
Vid Bräcke, ett boställshus om fyra lägenheter om 2 rum och
kök för stationspersonal............................................................................
48,000: —
Vid Kälarne, en banmästarstuga, innehållande en lägenhet om
2 rum och kök och ett expeditionsrum .................................................
Nuvarande banmästarstugan vid Håsjö, i vilken expeditionsrum
saknas, måste Hyttas för beredande av plats för ny vattenstation och
skall då användas till bostad åt stationspersonal. En ny banmästarstuga
föreslås i stället vid Kälarne, då denna plats är lämpligare belägen
med hänsyn till banmästarens tjänstgöringssträcka.
Vid Östersund, inköp av en fastighet om två husbyggnader, av
vilka den ena innehåller tvänne lägenheter om 5 rum och kök samt
två vindsrum och den andra (ett större uthus) om en lägenhet om
2 rum och kök och en om 1 rum och kök ............................................
Då stort behov föreligger av såväl expeditionslokaler som boställslägenheter,
vartill nu till inköp föreslagna fastighet är avsedd att användas,
är förvärvet av densamma synnerligen nödvändigt.
Vid Långsele, ett boställshus om två lägenheter, eu om 3 rum
och kök och en om 2 rum och kök för maskinavdelningens personal
Vid Aspeå, ett boställshus om två lägenheter om 2 rum och kök
för tvenne stationskarlar med utrymme för ytterligare en dylik lägenhet
å vinden att inredas vid behov ........................................................
Vid Mellansel, ett boställshus om fyra lägenheter om 2 rum och
kök för stationspersonal..............................................................................
Vid Trehörningsjö, inköp av ett boställshus för beredande av fyra
lägenheter om två rum och kök för stationspersonal..............................
Vid Ursviken, ett boställshus om två lägenheter om två rum och
kök för stationskarlar med utrymme för ytterligare eu dylik lägenhet
å vinden att inredas vid behov..................................................................
Vid Vännäs, ett boställshus om två lägenheter om 4 rum och kök
och en om 3 rum och kök för underingenjör och lokomotivmästare ..
Vid Vännäs, två boställshus, vartdera om fyra lägenheter om
2 rum och kök för stationskarlar..............................................................
Vid Vännäs, inköp av ett boställshus, avsett som bostad åt maskiningenjören
av 2 klass därstädes ...............................................................
Boställslägenhet måste beredas maskiningenjören, som nu har
sin bostad i eu enrumslägenhet i brist på tillgång till större lägenhet.
22,000= —
45,000: —
28,000: —
30,000: —
48,000: —
25,000: —
30,000; —
44,000: -90,000: —
12,500: —
[48.]
136
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[48.]
Vid Umeå, inköp av tvenne fastigheter att inredas till tio lägenheter
om två rum och kök samt 2 enkelrum för stations-, vagn- och
stallpersonal ................................................................................................
Yid Trångfors, ett boställshus om två lägenheter om 2 rum och
kök för stationspersonal med möjlighet att inreda en dylik lägenhet
på vinden vid behov....................................................................................
Yid Boden, inköp av trenne tomter med en därå uppförd byggnad,
innehållande en lägenhet om 5 rum och kök och ett enkelrum,
avsedd till bostad för trafikinspektör. Å de obebyggda till inköp föreslagna
tomterna vore avsett framdeles uppföra bostad för personal ...
Yid Boden, inköp av en invid stationen belägen fastighet om två
byggnader, inrymmande tre lägenheter om 2 rum och kök och en
lägenhet om 3 rum och kök, avsedda för stationspersonal ..................
Vid Notviken, ett boställshus om två lägenheter, en om 4 rum
och kök och en om 3 rum och kök för underingenjör och kontorsskrivare
........................................................................................................
50,000: —
30,000: -
60,000: —
23,500: —
44,000: —
Yid Holmfors, ett boställshus om två lägenheter, en om 3 rum
och kök och en om 2 rum och kök för stationsföreståndare och en
stationskarl.................................................................................................. 30,000: —
Yid Ljuså, ett boställshus om en lägenhet om 3 rum och kök
för stationsföreståndare med utrymme för en lägenhet om 2 rum och
kök å vinden att inredas vid behov ......................................................... 24,000: —
Yid Gullträsk, ett boställshus om två lägenheter, en om 3 rum
och kök och en om 2 rum och kök för stationsföreståndaren och en
stationskarl ................................................................................................... 30,000:
Vid Gäddmyr, ett boställshus med en lägenhet om 2 rum och
kök och ett enkelrum för en banvakt och en stationskarl, som handhava
skötseln av mötesplatsen .................................................................
Yid Gällivare, inköp av ett boställshus, avsett att inredas till en
lägenhet om 4 rum och kök för en förste stationsskrivare, två lägenheter
om 3 rum och kök för två stationskrivare och tre lägenheter
om 2 rum och kök och ett enkelrum för fyra stationskarlar ...............
Yid Kiruna, ett boställlius om två lägenheter, en om 4 rum och
kök och en om 3 rum och kök för underingenjör och kontorsskrivare
Sju banvaktstugor å linjen Kiruna—Luleå .......................................
Såsom styrelsen i sin föregående år ingivna framställning beträffande
behovet av banvaktstugor å Y distriktet framhöll, erfordras
utöver de då föreliggande äskandena ytterligare tretton stycken banvaktstugor
å denna linje. Styrelsen föreslår nu, att sju stycken komma
till utförande under år 1919.
18,500: —
45,000: —
44,000: —
116,200: —
Departements
chefen.
Det är, som jag redan förut antytt, ett högst avsevärt belopp,
som järnvägsstyrelsen för nästkommande budgetår begär för att tillgodose
behovet av boställshus vid statens järnvägar. Då det för dylikt
Utgifter för kapitalökning: bil. I
137
ändamål av 1917 års riksdag- äskade och beviljade beloppet uppgick
till 625,000 kronor, är i förhållande härtill det av styrelsen nu
ifrågasatta, 2,489,700 kronor, nära nog fyrdubbla!. En av orsakerna
till denna kraftiga stegring av kravet på medel för ifrågavarande ändamål
är att söka i de på grund av rådande material- och arbetspriser
ökade byggnadskostnad™!. Främst är det emellertid, såsom styrelsens
framställning utvisar, den stora bostadsbristen — successivt ökad
i mån av den privata byggnadsverksamhetens avtagande — som enligt
styrelsens mening betingar, att statens järnvägar givas medel och möjlighet
att sörja för bostadsförhållandena för sin personal. För vinnande
av detta ändamål pekar styrelsen på flera utvägar. Den första är uppförande
av baracker. Att en dylik åtgärd blott kan betraktas såsom
en nödfallsutväg för att omedelbart och för en kortare tidsrymd neutralisera
bostadsbristens verkningar å en plats, torde vara självfallet.
Såsom framgår av järnvägsstyrelsens framställning har ock detta varit
styrelsens uppfattning. Som en andra utväg har styrelsen framhållit
den möjlighet, som erbjuder sig att genom avtal med statens järnvägars
änke- och pupillkassa förhyra boställslägenheter i de hus, som
nämnda kassa har för avsikt att under en följd av år uppföra vid ett
flertal större stationssamhällen. Den sistnämnda lösningen av statsbanepersonalens
bostadsfråga är iir flera synpunkter att betrakta såsom
förmånlig. Den kan emellertid, såsom styrelsen även framhållit, endast
ifrågakomma å platser, där förhållandena medgiva större byggnadskomplex.
Å orter, där ett mindre antal lägenheter fordras, — och
dessa orter äro de flesta — måste andra åtgärder vidtagas. Ett sätt
är härvid att från enskilda söka förvärva lämpliga, redan bebyggda
fastigheter. Härigenom kunna visserligen statens järnvägars intressen i
många fall tillfredsställande tillgodoses, men då behovet av bostäder å
platser, varom här är fråga, d. v. s. mindre stationer med begränsade
bostadsförhållanden, vanligen gör sig i lika hög grad gällande för den
övriga befolkningen i samhället, lärer den av styrelsen uttalade uppfattning,
att ett dylikt förfarande bör tillgripas endast i de fall, då särskilda
omständigheter synas tala härför, vara riktig. Det återstår då
endast den utvägen att låta statens järnvägar genom egen byggnadsverksamhet
lösa bostadsfrågan på dylika platser, en lösning, som i
flertalet fall torde vara den enda möjliga eller åtminstone den mest
lämpliga. Staten har också otvivelaktig skyldighet såsom arbetsgivare
vid ett affärsdrivande verk att i möjligaste mån sörja för tjänliga bostäder
åt sina tjänstemän.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt 1 käft.
[48.]
18
138
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[48.] Under normala förhållanden skulle säkerligen icke heller något vara
att invända mot järnvägsstyrelsens förevarande framställning, vars stora
omfattning till god del är beroende på de relativt små anslag, som under
senaste tiden härför ifrågasatts, samt på den allt mer tilltagande bostadsbristen.
Med hänsyn till de orimligt uppdrivna byggnadsplan samt de
utomordentliga krav, som jämväl i övrigt för statens järnvägars räkning
ställas på statskassan, måste dock en reduktion ske av de framställda
kraven, en reduktion, som jag dock, med hänsyn till det speciella ändamål,
varom här är fråga, sökt göra så litet omfattande, som förhållandena
kunnat medgiva. Efter överläggningar med statsbanechefen anser jag‘
mig sålunda böra föreslå, att till en något senare tidpunkt må anstå
med äskandet av anslag för uppförande av de ifrågasatta boställshusen
vid Tomteboda, Hallsberg, Tystberga, Charlottenberg, Rörvik, Ock eib o,
Kilafors, Mellansel, Vännäs — boställshuset för underingenjör och
lokomotivmästare — Trångfors, Notviken, Ljuså, Gidlträsk och Kiruna.
Ehuru ett behov av nya boställshus å samtliga nyssnämnda platser
föreligger, torde man dock genom utnyttjande till det yttersta av nu
befintliga bostadsmöjligheter och, vad angår en del av stationerna, genom
vidtagande därjämte av vissa provisoriska anordningar kunna under
ytterligare någon tid tillgodose vederbörande personals behov av boställslägenheter.
Av nyss anförda skäl finner jag mig även beträffande de av järnvägsstyrelsen
ifrågasatta 7 banvaktsstugorna å linjen Kiruna—Luleå
nödgad hemställa, att anslag för år 1919 endast begäres för uppförande
av 4 av dessa stugor.
Vinner det av mig nu framlagda reduceringsförslaget Kungl. Maj:ts
godkännande, skulle det anslag, som komme att äskas av 1918 års
riksdag till boställshus vid statens järnvägar, uppgå till den i allt fall
mycket betydande summan av 1,896,900 kronor, i stället för, såsom av
järnvägsstyrelsen ifrågasatts, till 2,489,700 kronor.
Beträffande några av de poster, vilka enligt min mening böra
oförändrade ingå i anslagsäskandet till boställshus hos 1918 års riksdag,
skola några erinringar och kompletterande upplysningar här lämnas.
Medel för de ifrågasatta boställshusen vid Backa och Ursviken
upptogos av styrelsen redan bland äskandena för år 1918, men medtogos
desamma efter hemställan av föredragande departementschefen av budgetshänsyn
icke i propositionen till 1917 års riksdag.
Det förslag, som då förelåg i fråga om Ursviken, avsåg bostäder åt
stationsföreståndaren och en stationskarl. Det nu föreslagna boställshuset
är åter avsett att inrymma bostäder åt — till en början — två
Utgifter flit* kapitalökning: bil. 1. 1.39
stationskarlar. Vid stationen tjänstgöra, förutom station sföreståndaren,
för närvarande en stationskarl och eu extra ordinarie bromsare, vilken,
om nu föreslagna boställshus komme till uppförande, skulle utbytas mot
ordinarie befattningshavare, varav stationen är i stort behov. För att
bereda bostad åt stationens föreståndare är det styrelsens avsikt att
med till styrelsens disposition stående medel för »diverse oförutsedda
arbeten» tillbygga stationshuset på det sätt, att ytterligare ett rum erhålles
till därvarande tvårumslägenhet, som nu bebos av eu stationskarl.
Då jag förvissat mig om, att bostadsförhållandena vid Ursviken äro
sådana, att ett förskjutande av anslaget ytterligare ett år skulle medföra
stora svårigheter, har jag ansett mig böra tillstyrka styrelsens
framställning i denna del. Enahanda skäl föranleda mig att tillstyrka
det föreslagna boställshuset vid Backa
Den till inköp ifrågasatta fastigheten i Östersund, som nu äges av
staden, är på grund av sitt läge nära bangården synnerligen lämplig
att användas till tjänstelokaler, vartill den till en början i huvudsak är
avsedd. Emot den av staden begärda köpeskillingen, 45,000 kronor,
torde icke kunna göras någon erinran. Frånräkna!'' man nämligen tomtvärdet,
14,000 kronor — beräknat efter samma enhetspris som närliggande
tomter betingar — återstå för själva husbyggnaderna 31,000
kronor. Detta motsvarar 1,647 kronor per eldstad och 13 kronor 60 öre
per kubikmeter rum., ett pris, vilket under nuvarande förhållanden måste
anses förmånligt.
Den fastighet vid Vännäs, som för en summa av 12,500 kronor
föreslagits till inköp för beredande av bostad åt där stationerade maskiningenjör,
innehåller en lägenhet om 5 rum och kök, vilken lägenhet
eventuellt utan stora kostnader kan förändras till två lägenheter om 2
rum och kök. Då det för fastigheten begärda priset är förmånligt,
har jag med hänsyn till svårigheten att bereda bostäder å platsen för
statens järnvägars personal funnit skäl tillstyrka fastighetens inköp.
Som den för inköp av trenne tomter i Boden ifrågasatta köpeskillingen,
60,000 kronor, syntes avsevärt hög, anmodade jag järnvägsstyrelsen
att inkomma med närmare redogörelse för förvärvet i
fråga. Av denna redogörelse framgår, att de till inköp föreslagna tomterna,
som innehålla sammanlagt 4,973,32 kvadratmeter, äro belägna
mitt emot stationen. Om värdet för husbyggnaden, som är uppskattat
till 15,000 kronor, frånräknas, kommer tomtvärdet att utgöra 45,000
kronor, vilket blir 9 kronor per kvadratmeter. Beträffande detta å-pris
bär styrelsen framhållit, att vid år 1902 förrättad expropriation ersättningen
för mark, erforderlig för utvidgning av godsbangården därstädes,
[48.1
140
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[48.] bestämdes till 5 kronor 50 öre per kvadratmeter. Med hänsyn till
tomternas för sitt ändamål synnerligen lämpliga läge — såsom avsedda
till framtida byggnadstomter för statens järnvägars räkning — har jag,
trots det höga å-priset, ansett mig böra tillstyrka det ifrågavarande
tomtköpet.
Fastigheten vid Gällivare skulle, såsom av styrelsens redogörelse
framgår, betinga en köpeskilling av 45,000 kronor. Kostnaderna för
erforderlig inredning av fastigheten äro, efter vad jag av styrelsen
inhämtat, beräknade till 15,000 kronor. Medräknas denna utgift, kommer
kostnaden att uppgå till 60,000 kronor, vilket motsvarar 2,500
kronor per eldstad och 20 kronor 62 öre per kubikmeter rum. Med
hänsyn till i dessa nordliga trakter rådande förhållanden och nuvarande
höga prisnivå kunna dessa å-pris sägas vara tillfredsställande och köpet
fördelaktigt, varför jag finner skäl förorda fastighetens förvärvande.
2. Manskaps- och överliggningshus.
För uppförande av manskaps- och överliggningshus ifrågasätter
styrelsen ett anslag för år 1919 av 740,800 kronor. Efter erinran, att
styrelsen vid sina anslagsäskanden föi''egående år upptagit medel för
nämnda husbyggnader i förekommande fall under gruppen övriga husbyggnader
eller beträffande dylika för maskinavdelningens räkning i
anslagsbeloppet för nya lokomotivstationsanläggningar, anför styrelsen
i ämnet följande:
Det är först under de senare åren och då i enstaka fall, som styrelsen
hemställt om medel för manslcapshus. Kravet på dylika byggnader framträder
emellertid allt starkare å ett flertal platser och ansluter sig även till de principer,
vilka varit ledande vid utfärdande av lagen om arbetarskydd.
Beträffande behovet av överliggningshus har detta hittills i stor utsträckning
tillgodosetts genom förhyrandet av boställslägenheter till överliggningsrum. På
grund av rådande allmänna bostadsbristen låter detta sig emellertid icke längre
göra å ett flertal platser. Då därtill ökad trafik medför ökad personal och ökat
behov av överliggningsrum, och det därjämte är ett framträdande socialt intresse
att dessa överliggningslokaler kunna anordnas på ett hygieniskt och i övrigt tillfredsställande
sätt, liar styrelsen ansett erforderligt vara att framkomma med
anslagsäskanden för de mest angelägna behovens tillfredsställande.
Styrelsen får därför föreslå uppförande av manskaps- och överliggningshus
vid följande platser, nämligen:
Vid Tomteboda, ett manskapshus för maskin- och trafikavdelningens
personal.......................................................................................... 110,000: —
Vid Katrineholm, ett manskapshus för bangårdspersonalen samt
för bromsare ..............................................................................................
17,000: —
Utgifter för kapitiilökniiig: bil. 1. 141
Vid Nyköping, ett personalhus, innehållande manskapsrum för
stations- och vagnpersonal ...................................................................... 13,000: —
Vid Norrköping, en byggnad, innehållande förutom manskapsrum
för maskinavdelningens personal även expeditionslokal för förman,
samt förrådsrum .................................................................................... 13,000: —
Vid Norrköping, ett manskapslius å den nya rangeringsbangården
för trafikavdelningens personal .................................................................. 29,000: —
Vid Mjölby, överliggningshus för maskinavdelningens personal... 97,000: —
För närvarande uppgå kostnaderna för förhyrning av lokaler och
nattlogiersättning till ett belopp av omkring 7,000 kronor om året.
Förutom sålunda en ekonomisk vinst har detta arbete liksom följande
upptagits för mildrande av den inom samhället rådande bostadsbristen,
då nu till överliggningsrum förhyrda lägenheter genom dessa arbeten
blivit disponibla till bostäder, varom från samhällets sida gjorts framställning.
Vid Mjölby, påbyggnad av stationshuset för erhållande av över -
liggningsrum för trafikavdelningens personal .......................................... 60,000: —
Vid Örebro, ett manskapslius för trafikavdelningens personal...... 18,600: —
Vid Hallsberg, ett manskapslius för trafikavdelningens personal 18,600: —
Vid Krylbo, ett manskapslius för trafikavdelningens personal...... 18,600: —
Vid Göteborg, ett manskapslius för lokomotivstallpersonal............ 16,000: —-
Vid Göteborg, ett manskapshus för stations- och vagnperson al eu,
även innehållande en undervisningslokal ................................................ 54,000: —
Vid Sävenäs, ett manskapshus för trafikavdelningens personal ... 16,000: —
Vid Göteborg Ils, ett manskapshus för stallpersonal, även innehållande
expeditionsrum för lokomotivmästare och förråd..................... 35,000: —
Vid Nässjö, ett manskapshus för växlingspersonal samt banarbetare
...... 31,000: —
Vid Hässleholm, ett manskapshus för trafikavdelningens personal
å godsbangården ....................................................................................... 30,000: —
Vid Malmö, ett manskapshus för trafikavdelningens personal...... 65,000: —
Vid Hälsingborg ångfärjestation, ett manskapshus för maskinoch
trafikavdelningarnas personal ............................................................ 33,000: —-
Vid Söderhamn, ett manskapshus för trafikavdelningens personal 22,000: —-
Vid Mellansel, ett överliggningshus................................................... 29,000: —
Nuvarande överliggningsrum, belägna i ett boställshus, avses att
samtidigt åter komma till användning som bostadslägenheter, varav
stort behov föreligger.
Vid Lideå, ett manskapshus för lokomotivstallpersonalen ............ 15,000: —
[48.]
[48.]
Departements
chefen.
142 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
De anslag, som här ifrågasättas av järnvägsstyrelsen, hava, enligt vad
styrelsen meddelat, i varje fall sin motsvarighet i ett verkligt behov
att på ett ur hygienisk synpunkt fullt tillfredsställande sätt ordna dels
personalens arbetsförhållanden vid en del verkstäder och större stationer
dels ock överliggningsmöjligheterna för den åkande personalen.
Med hänsyn till det viktiga ändamål, varom här är fråga, vore det
önskvärdast, om någon avprutning på det av styrelsen för ifrågavarande
ändamål begärda anslaget, 740,800 kronor, icke ägde rum. Med hänsyn
till den ansträngda statsbudgeten nödgas jag dock hemställa, att uppskov
till ett kommande år äger rum med äskande av anslag för uppförandet
eller anordnandet av i styrelsens framställning upptagna ett
manskapshus för maskin- och trafikavdelningens personal vid Tomteboda:,
ett personalhus vid Nyköping, ett överliggningshus för maskinavdelningens
personal vid Mjölby, ett manskapshus för stations- och
vagnpersonalen vid Göteborg samt två manskapshus för trafikavdelningens
personal vid respektive Malmö och Söderhamn. Vinner detta
förslag Kungl. Maj:ts godkännande, skulle anslaget för år 1919 för
uppförande av manskaps- och överliggningshus vid statens järnvägar
begränsas till 379,800 kronor.
3. Stationsliusbyggnader.
Under rubriken stationsliusbyggnader anhåller styrelsen om medel
till ett sammanlagt -belopp av 505,500 kronor dels till uppförande av
stationsstugor vid en del håll-, last- och mötesplatser, dels ock till verkställande
av vissa tillbyggnader och förändringar vid en del stationshus.
Styrelsens framställning i förevarande hänseende är av följande lydelse:
Vid
nedannämnda håll-, last- och mötesplatser finnes för trafikens behov
endast en kur eller en mindre byggnad, innehållande expeditions- och väntrum.
Bostad för platsvakten i omedelbar närhet av platsen saknas. Med den starka
trafikökning, som alltmer gör sig gällande, kunna dylika primitiva anordningar
icke fylla behovet, varför förbättring måste skapas. Styrelsen finner därför nödvändigt,
att stationsstuga uppföres, innehållande förutom expeditions- och väntrum
även en lägenhet om 2 rum och kök för platsvakten. Dessa stugor äro avsedda
att uppföras och förläggas så att de lämpligen vid behov kunna tillbyggas
med en godsbod, varjämte utrymme finnes å vinden för ytterligare eu lägenhet
om 2 rum och kök, att ävenledes vid behov inredas. Vid några av platserna,
vilket i varje särskilt fall finnes angivet, är godsboden avsedd att komma till
utförande i samband med stugans uppförande liksom inredning av bägge lägenheterna
i vissa fall samtidigt erfordras.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 143
Dessa platser äro: [48.]
Ulvåker, å linjen Skövde—Väring, stuga med godsbod samt en
lägenhet om 2 rum och kök .................................................................... 36,000:_
Ang, å linjen Nässjö—Forserum, stuga med godsbod samt en
lägenhet om 2 rum och kök ................................................................... 36,000: —
Sjöholmen, å linjen Hör—Stehag, stuga med godsbod samt en
lägenhet om 3 rum och kök ..................................................................... 38,000: —
Norrberg, å linjen Eamsjö—Mellansjö, stuga (utan godsbod) med
två lägenheter om 2 rum och kök .......................................................... 33,000: —
Juan, å linjen Mellansjö—Östavall, stuga (utan godsbod) med två
lägenheter om 2 rum och kök ..................... ......................................... 33,000: —
Bjurå, å linjen Niemisel—Avafors, stuga med godsbod samt en
lägenhet om 2 rum och kök .................................................................... 28,000: —
För erhållande av erforderliga ökade utrymmen för expeditionslokaler
m. m. föreslås vissa tillbyggnader och förändringar av stationshusen
vid följande stationer, nämligen:
Vid Norrköping................................................................................ 90,000: —
Hela kostnaden är beräknad till 119,000 kronor, varav dock
29,000 kronor böra utgå av förnyelsefonden.
Vid Linköping .................................................................................. 55,000: —
Hela kostnaden beräknas till 85,000 kronor, varav dock 30,000
kronor böra utgå av förnyelsefonden.
Vid Jönköping ................................................................................... 40,000: —
Kostnaderna i sin helhet äro beräknade till 68,000 kronor, varav
dock 28,000 kronor böra bestridas av medel ur förnyelsefonden.
Vid Skytts Vemmerlöv ....................................................................... 19,000: —
» Ange ............................................................................................. 42,000: —
» Granbo......................................................................................... 15,500: —
» Långbacka ................................................................................... 15,500: —
» Vännäs......................................................................................... 24,500: —
Vad angår de såsom stationsstugor rubricerade husbyggnaderna har Dcpartementsden
starkt ökade trahken å vissa linjer nödvändiggjort, förutom i vissa chefen.
fall talrikare personaluppsättning, även längre tjänstgöring vid en del
mötesstationer, vilka tidigare endast kommit till användning för ett fåtal
tågmöten. Detta har haft till -följd, att i en del fall personalen,
vilken såsom regel icke har sin bostad'' i närheten av-platsen, fått lov
att använda de mindre byggnader eller kurar, vilka avsetts för tillfälligt
kortare uppehåll vid dessa platser, till provisoriska bostäder. En
dylik anordning kan, där en konstant stegring i trafiken gjort sig
144 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[48.] gällande, ej i längden fortfara, utan kräves uppförande av bostäder
för platsvakten invid själva mötesstationen. Då därtill kommer, att
samtidigt med fjärrtrafikens tillväxt lokaltrafik så småningom uppväxt
eller är att förutse vid de flesta av dessa mötesplatser, följer tvånget
att tillgodose vissa lokala trafikbehov med expeditions- och i vissa fall
godsutrymmen. Den av järnvägsstyrelsen ifrågasatta stationsstugutypen,
avseende att samtidigt tillgodose behovet av bostadslägenhet och expeditionslokal
samt reservutrymme för ytterligare en bostadslägenhet och
möjlighet att tillbygga godsbod, synes mig lämplig. Nu antydda förhållanden
torde därför väl motivera ett bifall till de äskanden, som
styrelsen, i nu ifrågavarande avseende framställt. En, om ock obetydlig,
reducering härutinnan anser jag mig dock kunna föreslå. Då, enligt
vad jag av inhämtade upplysningar funnit, iordningställandet av den
ifrågasatta stationsstugan jämte godsbod vid Sjöholmen å linjen Hör—
Steliag möjligen skulle kunna uppskjutas till ett senare år än 1919, synes
mig det för berörda ändamål av styrelsen upptagna anslagsbeloppet,
38,000 kronor, icke böra ingå bland övriga äskanden för stationshusbyggnader
till årets riksdag.
Vidkommande de belopp, som av styrelsen begärts för utvidgning
eller förändring av vissa stationshus har jag särskilt fäst mig vid dem,
som begärts oi fråga om stationshusen vid Norrköping, Linköping, Jönköping
och Ange. Jag har med anledning härav införskaffat upplysning
från styrelsen rörande de förbättringar i de lokala förhållandena,
som skulle erhållas genom de föreslagna tillbyggnaderna.
Styrelsen har härvid, vad angår Norrköpings stationshus, meddelat,
att då det med hänsyn till den trafikerande allmänheten ansåges nödigt, att
möjlighet för matservering bereddes inom stationshuset, det vore styrelsens
avsikt att därstädes inreda buffé för första och andra klassens passagerare
samt automatservering för tredje klassens passagerare. Utrymmet
härtill skulle tagas från första och andra klassens väntsal, som för närvarande
är onödigt stor, medan köksavdelningen skulle få sin plats i en
tillbyggnad. Tredje klassens väntsal vore avsedd att sammanslås med
vestibulen, som skulle utvidgas, medan för expeditionerna och för efifektförvaring
avsåges en tillbyggnad i södra ändan av stationshuset.
Den föreslagna utökningen och förändringen av lokalerna vid Linköpings
stationshus äro enligt styrelsens mening synnerligen av behovet
påkallade. Hänsyn har här tagits till bangårdens framtida förseende
med persontunnel. Tredje klassens väntsal är sålunda avsedd att sammanslås
med vestibulen, som kommer att intaga nära nog hela mittpartiet.
Andra klassens väntsal skall byta plats med resgodsrummet, en åtgärd,
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 145
som betingas av övergången i spårplanet för resgods å nya bangården.
Där bredvid skulle i en tillbyggnad anordnas utgång med resgodsutlämning
och effektförvaring. A husets motsatta flygel föreslås en tillbyggnad
för lokaler för stationsinspektorsexpedition och telegraf.
Vad därefter angår Jönköpings stationshus planerar styrelsen "till beredande
av större utrymme för resgodsavdelningen ävensom för vestibulen
en tillbyggnad av mittelpartiet av berörda hus. Denna tillbyggnad
skulle anordnas som terrass till övre våningen.
Beträffande slutligen Ange stationshus anser styrelsen följande förändringar
för utvidgning av expeditionslokalerna erforderliga, nämligen
att telegrafsalen tages i anspråk för godsexpeditionen och att i övervåningen
i stället genom påbyggnad inredes fullständig telegrafexpedition,
samt att resgodsrummet utvidgas och stationsinspektorsexpeditionen
inredes i gamla godsexpeditionen.
Med hänsyn till sålunda vunna upplysningar tillstyrker jag, att de
av styrelsen för de särskilda ändamålen begärda medlen upptagas bland
äskandena till årets riksdag.
Mot de ifrågasatta smärre anslagen till arbeten av nu antydd art
vid Skytts Vemmerlöv, Granbo, Långbacka och Vännäs finner jag icke
anledning till erinran.
4. Godsmagasinsbyggnader.
För utvidgning och tillbyggnad av vissa godsmagasinsbyggnader
vid en del större statsbanestationer begär styrelsen anslag om tillhopa
191,200 kronor. Styrelsen yttrar ifråga om berörda anslagskrav
följande:
På grund av avsevärt ökad godstrafik vid nedannämnda stationer hava utrymmena
i godsmagasinen därstädes visat sig otillräckliga, vilket vållar såväl svårigheter
och tidsutdräkt vid expedieringen som andra olägenheter för såväl allmänheten
som statens järnvägar. Genom nu föreslagna utvidgningar av magasinen
skulle dessa olägenheter vara avhjälpta.
Dessa stationer äro:
Norrköping, utvidgning av ilgodshuset jämte nytt resgodsmagasin
samt i samband därmed lokaler för vagnpersonal ................................. 123,000: —
Arvika, tillbyggnad av godsmagasinet ............................................. 22,700: —
Göteborg, utvidgning av godsmagasinet för fraktstyckegods ......... 26,000: —
Vännäs, tillbyggnad av godsmagasinet............................................. 19,500: —
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
19
[48.]
[48.]
Departements
chefen.
146 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Av inhämtade upplysningar har jag kommit till den övertygelsen,
att samtliga nyssnämnda utvidgnings- och tillbyggnadsarbeten utan uppskov
böra utföras och tillstyrker jag därför styrelsens framställning i
denna ( del. Vad angår de planerade arbetena vid Norrköpings station,
vilkas utförande skulle betinga den betydande kostnaden av 123,000
kronor, meddelas följande från styrelsen införskaffade tablå över avgående
och ankommande il-, paket- och styckegods samt antalet resande till och
från stationen.
1,. : |
Avgående il-, |
Ankommande |
Antal resande till |
1911..................... |
29,992 |
16,514 |
883,913 |
1913.................... |
32,111 |
18,054 |
977,111 |
1915.................... |
36,709 |
22,047 |
1,053,938 |
5. Beredande av tvårumslägenheter åt den lägst avlönade tjänstemannagruppen
av den ordinarie statsbanepersonalen.
I skrivelse den 11 november 1916 framlade järnvägsstyrelsen inför
Kungl. Maj:t en inom styrelsen utarbetad plan för anordnande av tvårumslägenheter
till samtliga de tjänstemän av lägsta avlöningsgruppen
— den s. k. stationskarlsgruppen, innefattande stationskarlar, banvakter
m. fl. — vilka nu äro tilldelade bostad från statens järnvägar om ett
rum och kök.
Enligt nämnda plan skulle samtliga kostnader härför — beräknade
efter de prislägen, vilka voro rådande vid årsskiftet 1915—1916 — uppgå
till 10,574,850 kronor, varav 9,869,650 kronor vore erforderliga för förändring
av förefintliga enrumslägenheter till tvårumslägenheter och 705,200
kronor för uppförande av nya lägenheter i de fall, där förändringarna
skulle medföra inskränkning i antalet lägenheter. Kostnaderna för utförande
av nyssberörda förändringsarbeten ansåg järnvägsstyrelsen böra
bestridas av medel från förnyelsefonden. De begränsade tillgangarna å
denna fond för ifrågavarande ändamål syntes dock icke medgiva planens
genomförande i denna del under kortare tid än omkring 20 år.
Kostnaderna för uppförandet av de nya lägenheterna borde åter utgå
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
147
av anslagsmedel att fördelas på en tidsperiod ej överskridande 10 år, [48.]
med början år 1918, och anhöll styrelsen i anslutning därtill om ett
begynnelseanslag för ändamålet för sistnämnda år å 70,000 kronor.
Vid frågans behandling i statsrådet uttalade föredragande departementschefen,
efter en ingående motivering, till vilken jag för korthetens
skull här tillåter mig att hänvisa, sin anslutning i alla avseenden
till den av styrelsen framlagda planen. Denna uppfattning gillades
av Kungl. Maj:t och sedermera även av riksdagen, som beviljade
av Kungl. Maj:t äskat anslag å 70,000 kronor för påbörjande av den
del av ifrågavarande byggnadsarbeten, vilka enligt förevarande plan
skulle bestridas av anslagsmedel.
I sin skrivelse den 29 september 1917 erinrar styrelsen därom, att
i samband med en vid 1917 års riksdag väckt motion angående beredande
åt boställshavare vid statens järnvägar av tillgång till tvättstuga
även berörts önskvärdheten av ett snabbare genomförande av förevarande
plan. Styrelsen anser emellertid, att denna fråga icke nu kan
upptagas på sätt som annars skulle hava varit önskvärt. De krav på
statskassan, som ändock av järnvägsstyrelsen framställas, äro ju, anför
styrelsen, mycket höga, och det måste under alla förhållanden anses
vara mera trängande att bereda helt nya lägenheter än att förbättra
•de gamla. Järnvägsstyrelsen vill därför för denna gång icke ifrågasätta
större anslag än enligt ursprungliga planen och begär därför för
år 1919 endast samma belopp, 70,000 kronor, som av föregående riksdag
anslogs för ändamålet.
Även jag skulle anse det synnerligen önskligt, därest inom kortare Departementstid
än enligt berörda plan förutsatts samtliga till stationskarlsgruppen chef*n.
hörande tjänstemannakategorier, som över huvud taget kunna beredas
förmånen av fri bostad i statens järnvägar tillhöriga byggnader, komme
i åtnjutande av tvårumslägenheter. Jag finner dock detta önskemål icke
vara av den trängande natur, att man, särskilt i betraktande av de
starka påfrestningar på statskassan, som i övrigt behöva göras för
statens järnvägars del, redan nu bör ifrågasätta en rubbning av planen
i antydd riktning. I likhet med styrelsen anser jag därför, att fortsättningsanslaget
för år 1919 för nu ifrågavarande ändamål icke bör sättas
högre äD det för år 1918 beviljade begynnelseanslaget, eller 70,000
kronor.
148
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[48.]
6. Anordnande av tvättstugor till vissa boställsliavare.
I sina framställningar till Kungl. Maj:t om anslag till nya byggnader
och anläggningar vid de trafikerade statsbanorna har styrelsen
under de tvänne senaste åren upptagit anordnande av tvättstugor vid
vissa platser, där sådana saknats å de nordligaste distrikten.
Emellertid framhåller nu styrelsen i sin förevarande skrivelse av
den 29 september 1917, att den väg, som härigenom beträtts, enligt
styrelsens uppfattning bör än vidare följas och anstalter från statsmyndigheternas
sida vidtagas för att så småningom bereda samtliga boställsinnehavare
förmånen av att kunna tvätta och byka inomhus. Styrelsen
erinrar om att styrelsen i skrivelse av den 3 mars 1917 med
anledning av nyssberörda inom riksdagen väckta motion angående beredande
av tillgång till tvättstugor åt boställshavare vid statens järnvägar
meddelat, att styrelsen haft sin uppmärksamhet riktad på de
olägenheter, som särskilt förefinnas vid äldre, ute på linjen belägna banvaktstugor,
som ej hava tillgång till tvättstugor. Styrelsen hade emellertid
samtidigt meddelat, att styrelsen ej då hade någon detaljutredning
föreliggande i frågan, av vilken kunde framgå, dels i vilken utsträckning
tvättstugor för dessa boställshavare borde uppföras, dels
ock huru stora totalkostnaderna härför skulle komma att ställa sig.
Styrelsen framhåller nu, att styrelsen sedan dess låtit verkställa eu
dylik utredning, varför styrelsen anser tidpunkten för närvarande
vara inne att upptaga frågan och underställa densamma Kungl. Maj:ts
prövning.
Styrelsen fortsätter:
Enligt den verkställda utredningen hava tvättstugor ansetts böra anordnas
för å linjen belägna banvaktstugor, varvid för stugor, belägna från varandra på
ett avstånd i regel ej överstigande en kilometer, föreslagits gemensam tvättstuga.
Beträffande tvättstugor å stationer har utredningen givit vid handen, att i regel
tvättstugor redan finnas å respektive stationer. I vissa fall hava dock ytterligare
stugor föreslagits även här, och har därvid en tvättstuga beräknats vara
tillräcklig för 8 familjer.
Kostnaderna för beredande av tillgång till tvättstuga åt alla boställshavare
vid statens järnvägar hava beräknats med tillämpning av nuvarande materialoch
arbetspris till c:a 2,400,000 kronor, varav c:a 550,000 kronor utgöra kostnaderna
för anordnande av tvättstugor i respektive husgrunder i samband med
ombyggnad av lägenheter om 1 rum och kök till 2 rum och kök, medan återstående
kostnader, cirka 1,850,000 kronor, motsvara anordnande av tvättstugor i
övriga fall, det vill säga utan förening med arbeten för ombyggnad av enrumslägenlieter.
Som den förra kostnaden sålunda ingår i de av styrelsen här tidi
-
149
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
digare angivna kostnader för ifrågavarande arbeten, hava de icke medtagits i [48.1
detta sammanhang. L J
Yid uppgörande av eu byggnadsplan i och för uppförande av dessa tvättstugor
har emellertid styrelsen ansett sig böra erinra om nuvarande ovissa förhållanden
å byggnadsmarknaden samt även om de stora krav, som bland annat
uppstått för uppförande av boställshus vid statens järnvägar på grund av den i
landet allmänt rådande bostadsbristen. Styrelsen har därför med hänsyn till
dessa förhållanden ansett sig ej nu böra framlägga en definitiv plan till uppförande
av tvättstugor. I och för arbetenas påbörjande år 1919 föreslår dock
styrelsen, att ett anslag av 50,000 kronor ställes till styrelsens förfogande, och
har styrelsen för avsikt att för dessa medel uppföra tvättstugor i första hand å
de tvenne nordligaste distrikten, där behovet därav på grund av de klimatiska
förhållandena är som mest trängande.
Jag delar till fullo den i omförmälda motion vid förra årets riks- vepartementsdag
uttalade uppfattningen, att åtgärder snarligen behöva vidtagas för chefen.
att bereda de boställshavare, vilka äro i saknad av med bostaden följande
tillgång till tvättstuga, dylik förmån. Den av järnvägsstyrelsen
förebragta utredningen visar emellertid, att kostnaderna för genomförande
av en dylik plan, helst under nu rådande prislägen å byggnadsmarknaden,
äro högst betydande. Med hänsyn jämväl till de stora krav,
som måste ställas på statskassan för avhjälpande av den dock i allt fall
viktigare frågan om beredande i ökad utsträckning av boställslägenheter
åt statsbanepersonalen, torde det således vara nödvändigt, att de ifrågasatta
anordningarna endast successivt komma till utförande. Mot det
av styrelsen för år 1919 begärda aDslaget, 50,000 kronor, som huvudsakligen
är avsett att bereda möjlighet att uppföra tvättstugor åt personalen
vid linjer i de nordligaste distrikten, där olägenheterna av de
nuvarande förhållandena äro mest kännbara, har jag intet att erinra.
7. Övriga husbyggnader.
Under rubriken övriga husbyggnader begär styrelsen ett anslagsbelopp
om tillhopa 398,700 kronor, och har styrelsens framställning i
denna del följande lydelse:
Yid Mellansel, tillbyggnad av lokomotivstallet, inrymmande förrådslokaler,
dagrum och expedition................................................................. 20,000:_
Yid den alltjämt fortgående trafikökningen å de norrländska linjerna har
lokomotivstationen i Mellansel blivit av allt större betydelse och har utlämningen
av effekter och förbrukningsmaterialier till lokomotiven ökats i samband
härmed. Det är därför behövligt att anordna en särskild förrådslokal genom
[48.]
150
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
utbyggnad å lokomotivstallets gavel. I samma byggnad är även avsett att inredas
dagrum för stallpersonal samt ett expeditionsrum för lokomotivstationsf
öreståndaren.
Vid Boden, tillbyggnad av expeditions- och förrådsbyggnaden...... 70,000: —
Förrådslokalerna hava vid den alltjämt fortgående trafikökningen visat sig
för små med hänsyn till den stora utlämning av förbrukningsmaterialier, som nu
äger rum.
För personalens hygien och bekvämlighet erfordras vid Boden liksom vid
andra lokomotivstationer inom distriktet tvätt- och klädrum, varjämte även behov
föreligger av större rum för personal i reservtjänst.
Den nu föreslagna tillbyggnaden är avsedd att tillgodose här angivna behov.
Totala kostnaden beräknas till 84,000 kronor, men äro 14,000 kronor avsedda
att bestridas av medel av förnyelsefonden.
Vid Luleå, inköp av fastighet............................................................ 51,000: —
Nu till inköp föreslagna fastighet, innehållande 24 rum, förhyres av statens
järnvägar till expeditionslokaler för distriktsföryaltningen med underlydande
kontor, för ett hyresbelopp, som sedan lång tid tillbaka utgör 5,000 kronor.
Då fråga nu uppstått om fastighetens försäljning, har ägaren erbjudit statens
järnvägar densamma till inköp för 51,000 kronor, eller samma belopp, som
enskild spekulant erbjudit.
Därest statens järnvägar förvärva fastigheten till ovannämnda belopp, beräknas
samtliga årliga kostnader, inclusive 6 % ränta a köpeskillingen, uppgå
till 3,925 kronor, vilket innebär eu årlig vinst för statens järnvägar av 1,075
kronor. u -o nnn
Som fastigheten genom statens järnvägars försorg värderats till 68,000
kronor, synes det styrelsen, som nu föreslagna förvärv är för staten synnerligen
förmånligt.
Vid Kiruna, uppförande av oljekällare och materialbod............... 72,500:
Medel härför upptogos föregående år bland styrelsens äskanden, men blevo
de av budgethänsyn icke medtagna i den kungliga propositionen till 1917
års riksdag. Då behovet av anläggningarna alltjämt kvarstår, återkommer styrelsen
därför nu med framställning om anslag härför. Med anledning av ökade arbetsoch
materialpris har emellertid, som synes, anslagsbeloppet måst ökas. Beträffande
behovet av anläggningarna, får styrelsen härnedan upprepa vad styrelsen
härutinnan anförde föregående år, nämligen
för oljehällaren, att den nuvarande är otillräcklig, så att under långa tider
oljefaten måste uppläggas utanför källaren till ett antal av ända upp till 50
stycken, samt
för materialboden, att det på grund av snöförhållandena är förenat med
stora svårigheter och kostnader att handhava reservdelar till lokomotiv och
vagnar, såsom hjul in. in., som i sydligare delar av landet förvaras under bar
himmel. Det är därför önskvärt, att över uppläggningsplatserna härför uppföras
snöskydd i form av plåtskjul, och är det ett sådant, som avses med nu föreliggande
förslag.
Anordnande eller utvidgning av utrustning sförråd ........................... 185,200:
För förvaring av sådana effekter, som användas vid järnvägsmateriellens
rustning för militära transporter, finnas vid en del stationer särskilt inrättade
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
151
byggnader. På grund av
annat, med apparater till- ...........
godsvagnar, erfordras dels tillbyggnad av v..,._ ........UCIB
av sådana, ocli beräknas kostnaden härför till sammanlagt 185,200 kronor"
att dessa effekter tillökats i avsevärd grad, bland
uppvärmning av för trupptransporter apterade täckta
assa befintliga förråd, dels nybyggnad
Do föreslagna tillbyggnaderna av lokomotivstallet vid Mellansel
samt av expeditions- och förrådsbyggnaden vid Boden äro betingade
av den stora trafikökningen å de norrländska linjerna, och torde
därför arbetet med dosammas uppförande icke böra undanskjutas. Vad
styrelsen^ anfört rörande det ifrågasatta fastighetsförvärvet vid Luleå
synes mig tillfullo ådagalägga, att staten här kan göra en förmånlig
affär. Jag tillstyrker därför det av styrelsen begärda anslaget för
köpets förverkligande.
Anslagskravet för anläggande av en ny oljekällare samt uppförande
av en materialbod i Kiruna framfördes — varom styrelsen ock erinrat
av styrelsen bland äskandena för år 1918. Då med arbetena, enligt
meddelande från styrelsen, syntes utan alltför stor olägenhet kunna anstå
ytterligare något år, äskade Kungl. Maj:t på föredragande departementschefens
hemställan av budgethänsyn icke anslag för berörda ändamål
av 1917 års riksdag.
Enligt vad jag från styrelsen inhämtat, bör emellertid ett ytterligare
uppskov icke gärna äga rum, varför jag förordar styrelsens ”framställning
i denna del.
Beträffande det begärda anslaget till anordnande och utvidgning
av ^ iitrustningsförråd har jag med hänsyn till anslagskravets storlek,
185,200. kronor, ansett mig böra från styrelsen inhämta ytterligare
upplysningar. . Styrelsen har i anledning härav meddelat, att såväl ett
bättre utnyttjande av befintlig vagnpark som under senare år tillkommen
ökning av densamma krävde avsevärd nyans*kaffning av militärvagnsutrustningar,
lastnings- och lossningsmateriel m. m., för vilka
lämpliga förvaringsplatser saknades. Under senare år vunna erfarenheter
hade även visat nödvändigheten av att komplettera transportutrustningen
med kaminer för vagnarnas uppvärmning under såväl fredssom
krigstransporter. Förvaringsutrymmet för redan anskaffade kaminer
vore i flera fall otillfredsställande och för de kaminer, som ytterligare
komme att. nyanskaffas, saknades lämpligt utrymme. Jämlikt den av
Kungl. Maj:t den 21 oktober 1916 fastställda nya »fältutrustningslistan
föi ett sjukhuståg)) skulle vidare utrustningseffekter för sjukhustågen
tillhandahållas av järnvägsstyrelsen. Denna materiell, som vore avsevärt
skrymmande och delvis ömtålig, måste uppläggas i omedelbar
närhet av blivande arbetsplatser för sjukhustågens uppsättning, vilka
[48.]
Departementschefen
.
152
[48.]
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
platser vore några av dem, som nu hade mobiliseringsförråd. Utrymmen
för materiellens förvaring därstädes saknades för närvarande helt
och hållet.
Det nu begärda anslaget är, enligt vad styrelsen meddelar, avsett att
användas i första rummet till flyttning och i samband därmed utvidgning
av fyra stycken av de nuvarande förråden. Flyttningen är erforderlig,
enär dessa förråd — på grund av förut utförda bangardsändringar
kommit att ligga på olämplig plats dels med hänsyn till vagnutrustningen,
och dels därför att de äro hinderliga för ytterligare erforderliga bangårdsutvidgningar
å vederbörliga stationer. Vidare skulle anslaget användas
till utvidgning av fyra andra mobiliseringsförråd och slutligen till nyanläggning
av ett förråd på en plats, där det på grund av nytillkomna
linjer och förändringar i vagnrörelsen visat sig nödvändigt att hava ett
dylikt förråd förlagt för att kunna i rätt tid utföra vagnutrustningen.
Med hänsyn till de ofantliga anspråk, som för statens järnvägars
del ställas på statskassan, anser jag, att med anvisande av medel för
ifrågavarande utrustningsförråd kan anstå. Jag har därför icke upptagit
nu förevarande anslagspost, 185,200 kronor, i de äskanden, som böra
göras till 1918 års riksdag. _
Vid bifall till vad jag under rubriken husbyggnader antort skulle
sålunda erfordras
för boställshus
»
»
»
manskaps- och överliggningshus.........................
stationshusbyggnader................................................
godsmagasinsbyggnader .........................................
beredande av tvårumslägenheter åt den lägst
avlönade tjänstemannagruppen av den ordinarie
statsbanepersonalen....................................
anordnande av tvättstugor till vissa boställs
havare.
......................................................................
övriga husbyggnader...........................
kronor
»
»
1,896,900
379,800
467,500
191,200
70,000: —
50,000
213,500
Summa kronor 3,268,900
Av detta belopp torde, i enlighet med vad styrelsen äskat, 2,000,000
kronor böra göras tillgängliga redan under år 1918, varom jag gör
framställning i annat sammanhang. .
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för husbyggnader för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 1,268,900 kronor.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1
153
V IT. Anordnande av skenfria vägkorsningar.
i1 ör anordnande av skenfria vägkorsningar begär järnvägsstyrelsen
för år 1919 ett anslag av 250,000 kronor. Styrelsen anför i fråga om
detta anslagskrav följande:
Vid framställning om anslag till nya byggnader och anläggningar till
1917 års riksdag meddelade järnvägsstyrelsen, att i den ofta nämnda utredningen
for tioårsperioden 1918-1927 ett visst belopp upptagits för anordnande
av skenfria vägkorsningar. Styrelsen bär i denna utredning medtagit ifrågavarande
anslagspost med hänsyn till de krav, som uppställas på anordnande av
dylika skenfria korsningar i samband med järnvägstrafikens utveckling och nödvändigheten
att göra denna oberoende av korsande landsvägstrafik vid mera trafikerade
landsvägar och gator. 1912 års järnvägskommission angående trafiksäkerheten
har även framhållit önskvärdheten ur trafiksäkerhetssynpunkt av
dylika skenfria korsningars anordnande. Kungl. Maj:t och riksdagen har även
funnit^ de av styrelsen andragna skälen värda beaktande, i det att vid 1916 och
1917 års riksdagar beviljats ett anslag av 250,000 kronor av vardera riksdagen
för respektive 1917 och 1918.
De sålunda för ändamålet disponibla beloppen täcka emellertid icke kostnaderna
för de skenfria vägkorsningsanläggningar, styrelsen i sina tidigare ingivna
underdåniga framställningar angivit skola efter hand utföras. Utförandet
av dylika anläggningar har visserligen på grund av att de nödiga förhandlingarna
med kommuner, väghållningsskyldige och andra visat stor benägenhet att draga
ut .på tiden, icke fortskridit så snabbt, som man kunnat önska, och hava därför
hitintills tillgängliga anslag för ändamålet icke blivit i större utsträckning konsumerade.
Ett minskande av årsbeloppets storlek bör dock icke ifrågasättas, helst
då man, för att i verkligheten bibehålla anslaget vid till innebörden samma
belopp som från början avsetts, i stället med hänsyn till nuvarande höga
material- och arbetspris kunnat tänka sig eu höjning från förutvarande anslagsbelopp
av 250,000 kronor, vid vilket belopp styrelsen emellertid anser sig kunna
stanna.
För att möjliggöra igångsättande av ytterligare dylika arbeten, varpå krav
på senare tider uppstått, eventuellt före tidigare uppgivna, vill styrelsen meddela,
att skenfria vägkorsningsanläggningar även inom närmaste tid äro ifrågasatta:
Vid Itönninge station,
» Flen »
» Yingåker »
» Kilsmo »
» Yäsby »
» Finköping »
» Blädinge »
» Alingsås »
» Yästra Bodarne station,
» Håvared å linjen Nore sund—Flöda,
» Ljusdal station,
» Ange » samt
»• Långsele »
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 käft.
[49.]
Anordnande
av skenfria
vägkorsningar.
20
154
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[49.] Till de speciella trafiksäkerhetsanläggningarna hör anordnandet av
Departements- skenfria vägkorsningar. Vikten härav är uppmärksammad av Malmehefen.
slättskommissionen, för vars yttrande i detta ämne närmare redogjorts
vid föredragningen inför Kungl. Maj:t av järnvägsstyrelsens äskande
för motsvarande anläggningar för år 1917. Jag torde här för korthetens
skull få hänvisa till denna redogörelse. Det förgår 1919 begärda
beloppet har styrelsen, såsom av det anförda framgår, inskränkt
till samma belopp eller 250,000 kronor som det, vilket föx vartdera
av de två senaste åren begärts och beviljats, detta ehuru med de ökade
arbets- och materialpriserna en mindre arbetskvantitet kan utföras inom
berörda kostnadsram. Trots detta finner jag mig med hänsyn till den
statsfinansiella situationen nödsakad föreslå en reducering med 100,000
kronor av ifrågavarande belopp.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för anordnande av skenfria vägkorsningar för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 150,000
kronor.
VIII. Anordningar för beredande av ökad upplagsplats för stenkol
vid importhamnar och å bränslestationer samt förbättrad
kolemottagning i importhamnarna.
[50.]
Anordningar
för
beredande
av ökad upplagsplats
för
stenkol vid
importhamnar
och å
bränslestationer
samt förbättrad
kolemottaguing
i importhamnarna.
För tillgodoseende av behoven i nyss angivna hänseenden hemställer
styrelsen om ett anslag för år 1919 å 125,000 kronor. Styrelsen
anför i ämnet följande:
I skrivelse den 27 oktober 1915 hemställde styrelsen ^ om vissa anslag
för tillgodoseende av ovan angivna behov, och anvisade 1916 års riksdag askade
belopp vilket jämväl innefattade medel för anskaffande a,v en kollossningskran
för Stugsund. Överenskommelse har nu träffats med Söderhamns stad angående
densammas uppställande, men fordrar staden härför vissa förstärkmngsarbeten
å den befintliga kajen, innan kranspåren där få utläggas.
Vidare angavs i förenämnda underdåniga skrivelse behovet av kollossnmgskranar
även i Sundsvall, och pågingo då utredningar angående erforderliga kajförstärkningar
för dessa kranars uppställande. Dessa utredningar aro nu slutförda
och beräknas kostnaderna för kajförstärkningarna å dessa bada platser till
sammanlagt 125,000 kronor. Beträffande kostnaden för sjalva kranen kommer
styrelsen att i annat sammanhang i denna skrivelse anhålla om medel därtill.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
155
Då utförandet av nyssberörda förstärkningsarbeteu vid kajen i
Stugsund av Söderhamns stad uppställts såsom villkor för kranspårens
utläggande och således även utgör förutsättning för att kunna utnyttja
den för nämnda plats avsedda kollossningskranen, torde styrelsens framställning
om medel härtill böra förordas. Nu ifrågavarande kajförstärkning
lär, enligt vad jag inhämtat, draga en kostnad av 50,000
kronor.
Åven i Sundsvall erfordras med hänsyn till kolimportens storlek
en del kollossningskranar. Då kajen jämväl här är för svag för kranarnas
uppställning utan att förstärkningsarbeten föregå, har järnvägsstyrelsen
efter skedd utredning begärt härför erforderligt belopp. Detta
ingår med 75,000 kronor i nyssberörda av styrelsen äskade totalbelopp
å 125,000 kronor. Jämväl nu ifrågavarande förstärkningsarbeten
torde i likhet med de vid Stugsund böra bekostas av statens järnvägar.
För inköp av kollossningskranar till Sundsvalls hamn begär styrelsen
under gruppen nya inventarier och ökat förlag ett belopp av 150,000
kronor. Till det sålunda äskade beloppet, vilket jag även anser mig
böra förorda, återkommer jag vid behandling av anslagskraven under
nyssberörda grupp.-
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att för anordningar för beredande av ökad upplagsplats
för stenkol vid importhamnar och å bränslestationer
samt förbättrad kolemottagning i importhamnarna
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 125,000
kronor.
IX. Telegraf- och sektionstelefonledningar samt kabelarbeten.
För nu ifrågavarande ändamål anhåller järnvägsstyrelsen, att ett
sammanlagt belopp om 640,000 kronor måtte ställas till styrelsens förfogande
för år 1919, med rätt för styrelsen att såsom förskott under år
1918 erhålla ett belopp av 200,000 kronor. Styrelsens framställning i
denna del är av följande lydelse:
Såsom styrelsen i sin underdåniga framställning förlidet år under förevarande
anslagspost framhållit, har kravet på dylika anläggningar ökats i och
med trafikens hastiga tillväxt. Med ökning av trafiken följer intensivare tågrörelse
genom ökat tågantal och tätare inbördes lägen emellan tågen. Då statens
järnvägars bandelar till huvudsaklig del fortfarande äro enkelspåriga, uppstår härigenom
ett ökat behov av telegraf- och telefonförbindelser, dels mellan den plats,
[50.]
Departements
chefen.
[51.]
Telegrafoch
sektionstelefonledningar
samt kabelarbeten.
156
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[51.J dit tågledningen är förlagd och övriga stationer för att ernå en snabb expedie
ring
av erforderliga tågorder, vilkas antal genom tågtäthetens och tågantalets
ökning samtidigt, men i väsentligt raskare tempo, ökas, dels mellan stationerna
inbördes, för att kunna expediera i säkerhetsordningen föreskrivna tågfrågor,
vilka ökas direkt med tågantalets tillväxt. I samband härmed vill styrelsen
nämna, att för ett tågs expedierande å enkelspårig handel fyra tågfrågor skola
växlas mellan stationerna å värjo stationssträcka. Att vid ökat tågantal och ökad
tågtäthet svårigheter sålunda lätt uppstå vid tågledningen och tågexpedieringen
torde vara uppenbart. Det har även tydligt framträtt, att en stor del av uppstående
tågförseningar haft sitt ursprung i otillräckligheten av förefintliga telegraf-
och sektionstelefonledningar och att tågrörelsen i allmänhet kunnat utvecklas
mera jämt, om flera möjligheter funnits för tågledningen och stationerna
att komma i förbindelse med varandra.
För att på ett fullt tillfredsställande sätt kunna å vissa bangårdar och
andra platser anordna det alltjämt växande antalet telegraf-.och telefonledningar,
måste därjämte jordkablar nedläggas.
Enligt den förut i denna skrivelse berörda utredningen angående anslagsbehovet
för tioårsperioden 1918—1927 skulle för förstnämnda av ovanstående
anläggningar erfordras ett belopp av 472,200 kronor, vilket med nuvarande högre
materialpris beräknats böra höjas till 779,000 kronor. Med hänsyn till rådande
högre prislägen och svårigheten att, åtminstone för närvarande, anskaffa bronstråd,
anser emellertid styrelsen, att vissa i tioårsplanen upptagna arbeten böra
förskjutas till ett kommande år, varigenom den beräknade summan skulle kunna
nedbringas till 585,000 kronor.
Genom dessa medel voro följande anläggningar avsedda komma till utförande,
nämligen:
telegrafledningar å linjerna
Stockholm—Järna,
Katrineholm—Hallsberg,
Krylbo—Örebro,
Göteborg—Laxå,
Laxå—Hallsberg och
Ljusdal—Ange samt
sektions telef anledning ar å linjerna
Stockholm—Järna, %
Frö vi—Hallsberg,
Hallsberg—Laxå,
Laxå—Falköping-Ranten,
Mjölby—Nässjö,
Malmö —Kävlinge—Hälsingborg,
Bollnäs—Söderhamn och
Luleå—Kiruna.
Beträffande kabelarbeten har samma belopp, som upptogs föregående år
eller 55,000 kronor ansetts tillfyllest.
Departements- Såsom av styrelsens redogörelse framgår, skulle enligt tioårsplanen
chefen. £-r an]äggande av nya telegraf- och sektionstelefonledningar under år
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
157
1919 krävas ett belopp av 472,200 kronor, vilket med rådande kon- [ÖL]
junkturer skulle motsvara ett anslag av icke mindre än 779,000 kronor.
På grund av de ogynnsamma prislägena och svårigheterna att anskaffa
viss materiell har emellertid styrelsen själv begränsat sitt krav för ändamålet
till 585,000 kronor. Detta har, såsom styrelsen även framhållit,
varit möjligt endast genom att till ett kommande år förskjuta vissa
arbeten och nu endast begära medel för de mest oundgängliga. Under
antydda förhållanden torde det icke vara möjligt att vidtaga en ytterligare
reducering av det sökta anslaget. Vidkommande det av styrelsen
för utförande av vissa kabelarbeten begärda beloppet, 55,000 kronor,
är detta av enahanda storlek som det för innevarande år begärda och
beviljade, och torde mot detsamma icke heller nu vara någon erinran
att göra.
Jag hemställer alltså — under hänvisning beträffande anslaget å
tilläggsstat för år 1918 till särskild framställning därom — att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för anläggande av telegraf- och sektionstelefonledningar
samt för utförande av kabelarbeten för år
1919 anvisa ett reservationsanslag av 440,000 kronor.
X. Elektriska belysningsanläggningar.
I den för tioårsperioden 1918—1927 utarbetade planen angående [52.]
erforderliga nya byggnader och anläggningar m. m. vid statens träff- Elektriska
kerade järnvägar har för år 1919 för elektriska belysningsanläggningar belysningsupptagits
ett belopp av 200,000 kronor. I tidigare års äskanden har ningafi
styrelsen även upptagit vissa belopp för utförande av dylika anläggningar
och beviljade 1916 års riksdag 100,000 kronor och 1917 års
riksdag 200,000 kronor för ändamålet. För dessa medel har avsetts
utföra vissa belysningsanläggningar för bangårdar, expeditionslokaler,
lokomotivstallar och reparationsverkstäder, liksom även anläggningar för
inledande av elektriska belysningsledningar i personalens boställslägenheter.
I sin skrivelse den 29 september 1917 meddelar nu järnvägsstyrelsen,
att den under året framträdande fotogenbristen tvingat järnvägsstyrelsen
att med driftmedel bekosta elektrisk belysnings anordnande
å ett antal bangårdar, i allmänna och tjänstelokaler samt i boställslägenheter,
och att styrelsen därigenom i viss utsträckning nödgats
158
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[52.] frångå den fastställda planen. Styrelsen har därför ansett sig böra
göra framställning om ett anslag för år 1919 av endast 154,000 kronor,
avsett att möjliggöra införandet av elektrisk belysning i banvaktsstugor
å linjen Kiruna—Riksgränsen ävensom anläggande av elektrisk belysning
vid Ålvsbyns station å V distriktet samt vid ett antal stationer å övriga
distrikt.
Departements- Under åberopande av vad styrelsen i förevarande ämne anfört hem
chefen.
ställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för utförande av elektriska belysningsanlägg•
ningar för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av
154,000 kronor.
XI. Växel- och signalsäkerhetsanläggningar.
[53.]
Växel- och
signnlsäkerlietsanläggningar.
För utförande av växel- och signalsäkerhetsanläggningar upptager
styrelsen bland sina anslagsäskanden för år 1919 en post å 1,500,000
kronor, därav i förskott för år 1918 ett belopp av 500,000 kronor.
Styrelsen yttrar härom följande:
Årliga anslaget till växel- och signalsäkerhetsanläggningar vid statens järnvägar
har under en följd av år till och med 1917 utgjort 800,000 kronor och
höjdes av 1917 års riksdag till 1,000,000 kronor för år 1918.
Anslagen ifråga hava av styrelsen använts för utveckling av statens järnvägars
signal- och säkerhetsanordningar enligt de riktlinjer, som angivas i underdånigt
utlåtande av den 29 september 1914 i anledning av den s. k. Malmslättskommissionens
betänkande, därvid styrelsen jämväl beaktat behovet av förreglingsanläggningar
vid större stationer, vid vilka numera sådana anläggningar utföras
i den män spårsystemen hinna definitivt ordnas. Vidare har styrelsen med
hjälp av ifrågavarande anslag satts i stånd att tillgodose behovet av diverse tekniska
förbättringar inom signalväsendet, vari bland andra här må framhållas införande
av Aga-belysning och elektriskt ljus i fasta signaler, vilka anordningar
särskilt under nu rådande knapphet å lvsoljor blivit av stort värde.
De senaste årens erfarenheter hava givit vid handen, att styrelsen icke
överskattat de fördelar, som avsetts att ernås genom anordnande av växel- och
signalsäkerhetsanläggningar. Under krisårens högtrafik hava desamma visat sig
i hög grad ägnade att underlätta personalens arbete å stationerna, när det gällt
att på kort tid utan åsidosättande av trafiksäkerheten mottaga och avsända ett
stort antal tåg. Å linjer med genomgångstrafik hava växel- och signalsäkerhetsanläggningarna
medfört stora fördelar genom att gångtiderna för de genomgående
tågen kunnat nedbringas, på grund av att liastighetsminskning icke är erforderlig
vid passerandet av stationer med växelförregling.
Utgifter för kapitalökning: bil. I
1 f>9
I sin föregående år till Kungl. Maj:t ingivna underdåniga framställning [ 53.j
angående behovet av nja byggnader och anläggningar framhöll styrelsen såsom
skäl för då begärd höjning av förreglingsanslaget från 800,000 till 1,000,000 kronor
följande:
att medel erfordras för komplettering av växel- och signalsäkerhetsanläggningar
med dera tågvägar i samband med de numera i stor utsträckning förekommande
arbetena för beredande av större spårutrymme å stationerna,
att ombyggnader av större stationer numera bedrivas i raskare tempo och
efter större mått, varigenom även förreglingsanläggningarna bliva tidigare erforderliga
och draga större kostnad än förut antagits,
att medel äro erforderliga till fullföljande av styrelsens planer att inom ej
allt för avlägsen framtid erhålla förreglingsanläggningar å stationerna å huvudlinjerna
i Norrland för erhållande av snabbare tågförbindelser med övre Norrland
och närmande av denna avlägsna landsdel till det övriga Sverige,
att s. k. linjeblockeringsanordningar äro erforderliga för säker avveckling
av trafiken å vissa starkt trafikerade sträckor, samt
att slutligen förbättringar av signalsystemet äro ifrågasatta att genomföras
så snart utlåtande föreligger från den av styrelsen tillsatta kommittén för omarbetande
av signal- och säkerhetsanordningarna.
Därjämte framhöll styrelsen redan då, att ökade pris å råmateriell gjorde
en höjning av anslaget behövlig.
I den inom styrelsen förra året uppgjorda planen för nya byggnader och
anläggningar under tioårsperioden 1918—1927 hade samma belopp som för år
1918 eller 1,000,000 kronor beräknats erforderligt för år 1919. Sedan nämnda
utredning gjordes, hava emellertid sådana prisstegringar inträtt å de för växeloch
signalsäkerhetsanläggningarna erforderliga materialierna, att eu avsevärd höjning
av anslaget är nödvändig för att arbetena inom nämnda område skola
kunna fortgå i den utsträckning, som styrelsen i nämnda utredning avsett. Inskränkningar
i hithörande arbetens omfattning på grund av rådande konjunkturer
skulle enligt styrelsens förmenande av flera skäl icke vara lycklig för statens
järnvägar. Dels skulle härigenom statens järnvägar bliva mindre väl rustade att
med bibehållen trafiksäkerhet möta den trafikökning, som med största sannolikhet
kommer att inträda efter kommande fredsslut, dels skulle, såsom styrelsen
även vid ett föregående tillfälle framhållit, en dylik inskränkning av arbetena
komma att hämma utvecklingen av den industri, som på senare åren här i landet
utvecklat sig inom signalbranschen och tillsvidare till stor del är beroende av
statens järnvägars beställningar.
Styrelsen anser att, efter vad som nu kan förutses, ett belopp av 1,500,000
kronor är erforderligt för bedrivande av arbetena i hittillsvarande tempo.
Det är en betydande ökning av det sedan en följd av år återkom- Departement!-mande anslaget för växel- och signalsäkerhetsanläggningar, som järnvägs- chefen.
styrelsen här framfört. Medan detta anslag till och med år 1917 hållits
vid ett belopp av 800,000 kronor och för innevarande år ökats till
1,000,000 kronor, förordar styrelsen nu en ökning med icke mindre än
50 procent å sistnämnda belopp. De skäl, styrelsen härför anfört,
torde emellertid ådagalägga, att trafiksäkerheten kräver anslagets beviljande
utan avprutning.
[53.]
[54.]
Elektrifiering’
av
statsbanelinjen
Kiruna—
Svarton.
Departements
chefen.
160 Utgifter Tor kapitalökning: bil. 1.
Jag hemställer alltså — under hänvisning beträffande anslaget å
tilläggsstat för år 1918 till min särskilda framställning därom — att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för utförande av växel- och signalsäkerhetsanläggningar
för år 1919 anvisa ett reservationsanslagav
1,000,000 kronor.
XII. Elektrifiering av statsbanelinjen Kiruna—Svartön.
Med anledning av Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning samt
inom riksdagen väckta motioner beviljade 1917 års riksdag ett anslag
av 3,500,000 kronor för påbörjande av arbetena med elektrifiering
av statsbanelinjen Kiruna—Svartön. Vid beviljandet av detta anslag
förutsatte riksdagen, att elektrifieringen av ifrågavarande statsbanelinje
skulle i första hand ske genom införande av elektrisk drift å bandelen
Kiruna—Nattavara.
I sin skrivelse av den 29 september 1917 framhåller stjmelsen, att
styrelsen i en till statsutskottet sistnämnda år lämnad uppgift beräknat
kostnaden för elektrifiering av nyssnämnda handel till sammanlagt
6,400,000 kronor. Givetvis komma emellertid, säger styrelsen, kostnaderna
på grund av sedan dess ytterligare ökade arbets- och materialpriser,
att överskrida detta belopp. Med hänsyn till minskad tillgång
å för anläggningarna erforderligt material kan arbetet emellertid icke
bedrivas i den utsträckning, som från början avsetts, varför styreisen
icke finner det vara behövligt att nu ifrågasätta tilläggsanslag, utan
anser styrelsen härmed böra anstå till 1919 års riksdag.
På grund härav inskränker styrelsen sitt anslagskrav för år 1919
för ifrågavarande ändamål till 2,000,000 kronor.
Då, enligt vad av styrelsens redogörelse framgår, arbetet med
elektrifiering av ifrågavarande statsbanelinje på grund av rådande brist på
vissa materialier icke kan fullföljas enligt den ursprungliga planen,
torde, jämväl med hänsyn till den statsfinansiella situationen, en ytterligare
reducering av anslaget för år 1919 kunna vidtagas, så att detsamma
hos riksdagen äskas att utgå med endast 1,000,000 kronor.
På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
Utgifter för kapitalökning: bil. I. 161
att för fortsättande av arbetena med elektrifiering
av statsbanelinjen Kiruna—Svartön för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.
XIII. Arbeten a bandelen Kristinehamn—Mora för ökande av
dess trafikkapacitet.
I sin förevarande skrivelse bär järnvägsstyrelsen begärt ett anslag för
år 1919 å 700,000 kronor — därav i förskott för år 1918 ett belopp av
300,000 kronor — för att höja trafikkapaciteten å den av staten år
1916 inköpta banan Kristinehamn—-Mora, vanligen benämnd Mora—
Vänerns järnväg. I anledning härav får jag erinra därom, att frågan
om utförande av förstärkningsarbeten å nämnda handel i nyssberörda
syfte redan var uppe på dagordningen i samband med det ifrågasatta
förvärvet för statens räkning av samma handel.
I sin skrivelse av den 31 mars 1916 med förslag till berörda statsinköp
angav sålunda järnvägsstyrelsen vissa arbeten, vilka avsåge höjandet
av banans trafikförmåga. Under meddelande att tidpunkten, när
anslag för dessa komme att erfordras, icke då kunde angivas, enär
detta vore beroende på trafikens utveckling, avgav styrelsen två alternativa
förslag till dylika arbeten, det ena, mera omfattande, upptagande
arbeten, erforderliga för att göra bandelen Kristinehamn—Mora
i trafikeringshänseende likvärdig med bandelen Sveg—Brunflo, samt det
andra av mindre omfattning, som förutsatte, att banans stignings- och
kurvförhållanden icke skulle förbättras förrän i en mer avlägsen framtid,
men att ökning av banans trafikförmåga skulle åstadkommas genom
inläggande av grövre räler, medgivande användande av tyngre lokomotiv
och således framförande av tyngre tåg, än om räler av samma
vikt användes som å linjen Sveg—Brunflo.
Vid ärendets behandling i statsrådet den 25 april 1916 framhöll
föredragande departementschefen, att det givetvis icke vore nödvändigt
och kanske icke heller möjligt att redan då intaga en bestämd ståndpunkt
till frågan om vilket av dessa alternativ, som borde väljas. Med
hänsyn emellertid därtill, att trafikförmågan å linjen Orsa—Sveg icke
under överskådlig framtid torde komma att förbättras genom omläggning
av linjen, syntes det departementschefen kunna ifrågasättas, om
man icke vid företagandet av kommande förstärkningsarbeten å linjen
Mora—Kristinehamn borde kunna stanna vid det billigare alternativet.
I alla händelser syntes frågan om dylika förstärkningsarbeten ej behöva
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft. 21
[54.]
[55.]
Arbeten å
bandeleu
Kristinehamn-Mora
för ökande
av dess
trafikkapacitet.
162
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[55.] företagas till prövning, förrän linjen Brunflo—Sveg färdigbyggts samt
trafiken å linjen vuxit, så att verkligt behov av en sådan förstärkning
förelåge eller densamma kunde förutses bliva erforderlig i en nära
framtid.
Kungl. Maj:t delade den av departementschefen uttalade uppfattningen
i ämnet, varför någon framställning om anslag till här förevarande
förstärkningsarbeten icke blev föremål för riksdagens prövning i
samband med beslutet om banans förvärvande för statens räkning.
I sin skrivelse den 29 september 1917 anför nu järnvägsstyrelsen, att
under det senaste året inträffat förhållanden, som medfört, att banans
högsta trafikförmåga redan måst tagas i anspråk, och fortsätter:
Härtill har bidragit dels en ökning av banans lokaltrafik, dels också en för
banan ny trafik, som styrelsen ansett sig nödsakad ditleda för avlastning av
andra stadsbanedelar.
Lokaltrafiken för banan bär ökats dels därigenom, att styrelsen vid banans
övertagande har ansett sig böra bereda allmänheten i de trakter, banan genomlöper,
något gynsammare persontågsförbindelser än som förut erbjöds, dels genom
att i och med banans inkorporering i statsbanenätet största delen av de omfattande
transporterna till Göteborg från banans norra och mellersta delar kommer
att ledas över statsbanelinjerna Kristinehamn—Laxå i stället för över Herrlralt
vidare å Bergslagernas järnvägar.
Hen nya trafik, som skapats och ytterligare kan skapas över banan, har uppkommit
huvudsakligast genom styrelsens strävan att från linjen Krylbo Bollnäs
avlyfta den trafik, som på andra vägar ändock kan framföras mellan norra och
mellersta Sverige. Bör ändamålet har styrelsen dels redan i begränsad omfattning
genomfört, dels ock planerat en sådan omläggning av vissa transporter
mellan sträckan Göteborg—Laxå—Kristinehamn, a ena sidan, och stationerna norr
om Bollnäs, å andra sidan, att dessa transporter i stället för att ledas över Krylbo
Storvik—Bollnäs nu skola ledas över Laxå—Kristinehamn—Mora—Bollnäs.
Henna styrelsens åtgärd innebär sålunda indirekt en ökning av transportförmågan
å linjen Krylbo—Bollnäs. Beträffande denna linjetransportförmåga vill
styrelsen bringa i Kungl. Maj ds erinran, att transportbehovet å denna senare
linje mycket överstiger linjens transportförmåga.
Dessutom har styreisen planlagt en viss omläggning av transporter från
Dala—Hälsinglands av statens järnvägar arrenderade järnväg i syfte att sådana
transporter, som nu utgå från denna bana över Bollnäs, i stället måtte utgå över
Orsa—Mora. I synnerhet gäller detta för träkolssändningar, varigenom antalet
träkolssändningar från Norrland söderut utöver linjen Bollnäs—Krylbo i mot
svarande grad kunna ökas. Styrelsen har redan i samband med föregående års
anslagsäskande haft tillfälle framhålla, hurusom denna trafik alltjämt befinner sig
i stark stegring, och får styrelsen som exempel härpå nämna, att antalet vid
statens järnvägars stationer lastade träkolsvagnar, medförda i riktning mot Krylbo,
under senaste träkoissäsong utgjort 22,865 mot 18,188 år 1916 och 14,237 år 1915.
Den trafik, som på detta sätt tillförts och kommer att tillföras bandelen
Mora—Kristinehamn, kan icke besörjas med de lokomotiv, som övertogos av den
enskilda banan, utan hava lokomotiv från statens järnvägars övriga linjer måst
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
163
ditbeordras. Emellertid tillåter banans överbyggnad icke att statens järnvägars [55.]
modernare godstågslokomotiv framföras över banan, utan måste en så gammal
lokomotivtyp som byggd på 1860-talet användas. Det behöver icke kraftigare
utsägas, att driften på detta sätt icke blott ställer sig synnerligen dyrbar, utan
att trafikförmågan på banan med dylik otidsenlig materiell icke kan i nämnvärd
omfattning utökas.
Styrelsen har därför i anslutning till vad styrelsen här ovan anfört ansett,
att åtgärder omedelbart böra vidtagas till banans utbyggande för högre trafikkapacitet
och att denna utbyggnad bör vara fullbordad vid den tidpunkt, då
statsbanebyggnaden Sveg—Brunflo beräknas vara färdigbyggd eller år 1920.
I anslutning till vad föredragande departementschefen anfört i ovan åberopade
statsrådsprotokoll, finner styrelsen, att banans trafikförmåga nu endast
bör ökas genom mindre kostsamma åtgärder än de, vilka i ovannämnda första
alternativ förutsättas, och ansluter sig styrelsen helt till den ståndpunkten, att
för närvarande billigare åtgärder böra ifrågasättas. Med hänsyn till svårigheten,,
för att icke säga omöjligheten, att nu anskaffa för genomförandet av det senare
alternativet erforderliga räler kan emellertid under nuvarande förhållanden detta
icke bringas till utförande. Styrelsen har därför tänkt sig, att de för linjens
förhöjda trafikförmåga nödvändiga förstärkningsarbetena skulle genomföras enligt
följande grunder.
Spår överbyggnaden förstärkes genom ökning av slipersantalet från nuvarande
13 stycken per skenlängd om 9.14 meter till 16 stycken, men med bibehållande
av de nuvarande rälerna. Kostnaderna härför beräknar styrelsen uppgå till
600,000 kronor.
Broöverbyggnaderna utbytas eller förstärkas, så att de erhålla en bärförmåga
motsvarande minst den sålunda för spåröverbyggnaden erhållna. Yissa broar
behöva för detta ändamål ej alls förstärkas, utan äga redan nu den erforderliga
styrkan. Beträffande de övriga broarna äro en del avsedda att fullständigt utbytas,
medan åter andra endast behöva förstärkas. För dessa arbeten hava kostnaderna
beräknats till 748,000 kronor.
Med den nu angivna förstärkningen av bandelens överbyggnad har styrelsen
avsett att kunna låta framföra en av statens järnvägars moderna godstågslokomotivtyper,
litt. E., med ett största axeltryck av 12.5 ton och en största tillåten hastighet
av 60 kilometer per timme. Med denna typ komma avsevärt längre tåg att
kunna framföras än vad fallet är för närvarande, vilket kommer att i sin män
bidraga till minskning av driftkostnaden. Järnvägsstyrelsen har låtit verkställa
en utredning över den ekonomiska innebörden av införandet av denna tyngre
och modernare lokomotivtyp, och har denna utredning givit vid handen, att med
tillämpning av den under första delen av år 1917 gällande tidtabellen, nedan
angivna årliga besparingar vid olika kolpris skulle uppstå, om typ litt. E användes
i stället för nu tillåtna maskintyper.
Kolpris per ton kronor 20 30 40 50 75
Besparing per år » 138,000 177,000 216,000 255,000 350,000
Denna förstärkning av banans överbyggnad ansluter sig därjämte synnerligen
väl till en fortsatt framtida förstärkning. Genom utläggande av 34 kilograms
räler och utbyte av de broöverbyggnader, som nu tillsvidare endast äro
avsedda att förstärkas till en bärförmåga svarande mot 12.6 tons axeltryck, mot
en överbyggnad för 18 ton kommer nämligen överbyggnaden att medgiva framförandet
av den moderna lokomotivtypen litt. B.
164
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Bangårdarna äro avsedda att erhålla bättre spårutrymmen, dels genom att
mötesspåren utbyggas till i regel 600 meters fri längd å samtliga stationer med
undantag av bangårdarna vid Vika, Vimo, Gävunda och Nyhyttan, där terrängförhållandena
och andra omständigheter ej kunnat medgiva anordnandet av en
dylik mötesspårlängd med hänsyn till de därmed förenade höga kostnaderna, och
att å vissa stationer, nämligen vid Sågen, Lesjöfors, Persberg, Nykroppa och
Storfors, ett tredje tågspår anordnas, dels genom i vissa fall bättre anordningar
för frilastning och uppställning av vagnar. Beträffande den av styrelsen föreslagna
mötesspårlängden har styrelsen ansett att då bandelen nu skall erhålla
eu omfattande utbyggnad, skäl synas föreligga att tilltaga denna längd lika stor
som numera är gällande vid statens järnvägars huvudlinjer och som å denna
handel kan ifrågakomma för tomvagnståg.
Kostnaderna för dessa arbeten hava beräknats till 800,000 kronor.
Förbättring av kol- och vattenstationer har ansetts erforderlig å ett mindre
antal platser och beräknats draga en kostnad av 60,000 kronor.
Beträffande husbyggnader hava såväl boställshus som stationsbyggnader ansetts
böra uppföras på ett flertal platser. Boställshus erfordras dels på grund av trafikökningen,
dels ock på grund av den utefter denna linje såväl som å övriga platser
i landet rådande stora bostadsbristen. För banpersonalen är behovet av boställshus
särskilt trängande. Genom uppförande av nya stationshusbyggnader har
även bostadsbehovet i viss utsträckning på respektive platser blivit samtidigt
tillgodosett därigenom att de nya byggnaderna inrymma vissa lägenheter. Sålunda
har nytt stationshus föreslagits att uppföras vid Storfors, boställshus vid
Vansbro, kombinerad banmästar- och banvaktstuga vid Nyhyttan, banmästarstugor
vid Långbanshyttan, Sågen och Nässundet, fem banvaktstugor å linjen
samt slutligen ett manskaps- och förrådshus vid Mora. Kostnaderna för dessa
husbyggnader, där de icke äro medtagna i den beräknade kostnaden för utvidgning
av vissa bangårdar såsom vid Kättbo och Byssån, uppgår till 326,000
kronor.
Slutligen har styrelsen ansett det nödvändigt att förbättra telefon- och telegrafväsendet
utefter linjen och har styrelsen beräknat kostnaderna härför till
124,000 kronor.
Av här ovan angivna arbeten har styrelsen för avsikt att låta förstärka
spår- och broöverbyggnaderna för till styrelsens disposition stående medel.
Arbetena ifråga har styrelsen vidare tänkt sig utförda under åren 1918, 1919
och 1920.
Beträffande övriga nu föreslagna arbeten äro dessa av det slag, att särskilt
anslag för desamma erfordras. För att emellertid ej belasta år 1919 med hela
detta anslag och med hänsyn till förut nämnd tidpunkt, då statsbanan Brunflo—
Sveg senast beräknas bliva fullbordad, föreslår styrelsen att anslaget uppdelas
jämväl på år 1920.
Departements- Frågan om utförande av vissa förstärkningsarbeten å bandelen
chefen. |y[ora—Kristinehamn har, såsom redan förut bringats i erinran, varit
föremål för en preliminär behandling inför Kungl. Maj:t år 1916,
i det att järnvägsstyrelsen nämnda år i sammanhang med frågan om
förvärvet för statens räkning av ifrågavarande handel framlade förslag
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
165
i två alternativ till dylika arbetens utförande å batidelen. På sätt
nyss framhållits, uttalade sig vid frågans behandling i statsrådet föredragande
departementschefen i den riktning, att man, då trafikförmågan
å linjen Orsa—Sveg icke torde under överskådlig framtid kunna förbättras
genom linjeomläggning, syntes kunna stanna vid det s. k. senare
alternativet eller alternativ II, enligt vilket, med bibehållande tillsvidare
av de ogynnsamma stignings- och kurvförhållandena, trafikkapaciteten
skulle höjas genom att inlägga grövre räler. Det definitiva
avgörandet i ämnet fann departementschefen icke behöva ske, förrän
dels linjen Orsa—Sveg kommit i statens hand, dels linjen Sveg—Brunflo
färdigbyggts, dels ock trafiken å linjen Mora—Kristinehamn nått den omfattning,
att omedelbart eller åtminstone i en nära framtid en förstärkning
av banans kapacitet erfordrades. Medan sålunda departementschefen
år 1916 till stor del ställde utförandet av ifrågavarande förstärkningsarbeten
i beroende av den blivande lokala trafiken å bandelen
Kristinehamn—Mora jämte linjerna norr om sistnämnda ort till Brunflo,
har järnvägsstyrelsen nu vid frågans förnyade framförande låtit en annan
trafikfråga träda i förgrunden, nämligen möjligheten av att i större utsträckning
än hittills kunna använda bandelen Mera—Kristinehamn såsom
avledare för den genomgående trafiken mellan Norrland och mellersta
Sverige och därigenom avlasta en del av denna trafik från bandelen
Krylbo—Bollnäs. Redan före kriget övex-steg trafiken å nämnda handel
liksom för övrigt å hela linjen Krylbo—Långsele, vilken utgör
själva pulsådern för trafiken till Norrland söderifrån, linjens kapacitet,
och efter den med krigets början inträffade högtrafiken har ingen
linje varit så överbelastad som denna. Visserligen har styrelsen
under de senaste åren för medel, som stått till styrelsens förfogande,
låtit verkställa förstärkning av spåröverbyggnaden å linjen
Krylbo—Långsele i avsikt att kunna framföra tyngre och starkare
lokomotiv, och efter Kungl. Maj:ts framställning beviljade 1917 års
riksdag betydande belopp för ifrågavarande linjes utbyggnad medels
förlängning av mötesspår och utläggning av ett tredje tågspår ävensom
anordnande av nya mötesplatser, men dessa åtgärder äro dock icke
tillräckliga för att för en längre tid framåt garantera den ständigt stegrade
trafikens besörjande på ett nöjaktigt sätt. Man torde därför böra,
i den mån så är möjligt, genom anlitande av nya trafikvägar
verkställa en avlastning, åtminstone i fråga om de hårdast pressade
bansträckorna. Då nu möjlighet härtill yppar sig, vad angår den södra
delen av linjen Krylbo—Långsele, genom att leda en del av trafiken
[55.]
166
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[55.] till och från mellersta Sverige, å ena sidan, och platser norr om Bollnäs,
å andra sidan, å en ny trafikväg över Laxå—Kristinehamn—Mora—
Bollnäs, torde denna möjlighet enligt min uppfattning böra i görligaste
mån utnyttjas och det härför nödiga villkoret, höjandet av trafikkapaciteten
å linjen Mora—Kristinehamn, uppfyllas så snart omständigheterna
medgiva det.
Den av styrelsen framlagda planen för förstärkningsarbetenas utförande
har väsentligen begränsats till vissa åtgärder att förstärka
bandelens överbyggnad i avseende å spår och broar, så att en av
de moderna lokomotivtyperna, litt. E, kan å bandelen framföras.
Härtill ansluter sig behovet av att anordna bättre spårutrymmen å bangårdarna,
att förbättra kol- och vattenstationerna samt telefon- och
telegrafväsendet ävensom att uppföra en del boställshus och stationsbyggnader.
Nu ifrågavarande förstärkningsarbeten skulle enligt styrelsens plan
bekostas av till styrelsens disposition stående medel. Kostnaderna för
övriga arbeten skulle däremot bestridas av anslagsmedel. Mot de
äskanden, som av styrelsen för sistberörda arbetens utförande ifrågasatts,
har jag efter skedd granskning funnit mig icke böra göra någon
erinran.
Såsom av styrelsens redogörelse framgår, skulle utförandet av samtliga
arbetena uppdelas på tre år med början år 1918. Linjen Mora—
Kristinehamn skulle sålunda föreligga i ett med avseende å trafikkapaciteten
förbättrat skick vid ingången av år 1921 eller vid samma tidpunkt,
som linjen Sveg—Brunflo beräknas vara fullbordad. Att detta
förhållande kommer att bliva av stor betydelse för den lokala trafiken
å hela statsbanelinjen Brunflo—Kristinehamn torde utan vidare vara
uppenbart.
På grund av det anförda och under hänvisning till särskild framställning
beträffande anslaget å tilläggsstat för år 1918 hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för utförande av vissa arbeten å bandelen Kristinehamn—Mora
för ökande av dess trafikkapacitet för år
1919 anvisa ett reservationsanslag av 400,000 kronor.
Utgifter för kapitalökning: bil. I.
1(57
XIV. Ordnande av brandväsendet vid statens järnvägar.
Efter framställning av Kungl. Maj:t beviljade 1917 års riksdag ett
belopp av 30,000 kronor för påbörjande av arbetet med brandväsendets
ordnande vid statens järnvägar. I första hand avsågs med detta
anslag att bestrida kostnaderna för genomförande av ett enhetligt
slangkopplingssystem, vilka kostnader järnvägsstyrelsen i sin helhet
beräknat till 50,000 kronor.
I sin skrivelse av den 29 september 1917 meddelar järnvägsstyrelsen,
att de utredningar, som av styrelsen igångsatts för ordnande av
brandväsendet i sin helhet vid statens järnvägar, visserligen ännu ej
vore fullt genomförda, men ansåge sig dock styrelsen med den överblick
över erforderliga arbeten och moderniseringar, som hitintills erhållits,
redan nu böra begära anslag för påbörjandet av arbetena, bland
annat, med förbättrande och tillgodogörande av vattentillgången för
brandväsendets tryggande på en del stationer.
För att erhålla medel dels till sistnämnda arbete, dels ock till fullföljande
av genomförandet av ett enhetligt slangkopplingssystem hemställer
styrelsen om ett anslag för år 1919 av 70,000 kronor.
Med allt erkännande av vikten att den påbörjade moderniseringen
av brandväsendet vid statens järnvägar snabbt fullföljes, torde
dock anslaget för år 1919 kunna begränsas till samma belopp, som
beviljats för år 1918. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att för fortsättande av arbetet med ordnande av
brandväsendet vid statens järnvägar för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av 30,000 kronor.
XV. Dispositionsanslag för oförutsedda och mindre arbeten.
Rörande behovet av ett dispositionsanslag för oförutsedda och
mindre arbeten anför järnvägsstyrelsen följande:
Under ifrågavarande anslagspost avses upptaga det belopp, som tidigare influtit
under benämningen »Diverse arbeten». Med hänsyn till anslagets natur
är denna rubrik vilseledande. Med ifrågavarande anslag täcktes nämligen utgifter
dels för sådana mindre nybyggnader, vilka var för sig beräknas betinga en
kostnad, tidigare understigande 10,000 kronor, vilken begränsning styrelsen nu
föreslår måtte sättas till 15,000 kronor, och vilka därför ej intagits bland före
-
se.]
Ordnande av
brandväsendet
vid
statens
järnvägar.
Departements
chefen.
[57.]
Dispositionsanslag
för oförutsedda
och
mindre
arbeten.
168
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
stående, särskilt omnämnda arbeten, dels för tillgodoseende av sådana behov, som
icke längre tid i förväg kunna förutses.
Anslaget bär uppgått för vart och ett av åren
1910—1915 till 500,000 kronor
1916 » 650,000
1917 » 800,000 »
1918 » 1,000,000 »
Som styrelsen i sin varje år avgivna underdåniga framställning haft tillfälle
framhålla, hava dessa anslag ständigt visat sig otillräckliga, vilket särskilt
starkt framträtt under senare år. Detta har sin förklaring dels i de jämsides
med trafikens utveckling framkommande ökade kraven på medel för hastigt påkommande
behov, vilka med trafikökningen med varje år bliva allt större och
i regel äro av den natur, att de icke kunna uppskjutas, dels i penningvärdets
fall, som innebär en inskränkning i arbetenas omfattning. Exempelvis må
nämnas, hurusom eu ökning av trafiken eller en omläggning av densamma i
avsikt att erhålla bättre driftresultat många gånger kan kräva anläggningar, vilka
en längre tid i förväg ej kunnat förutses. Under pressen av högtrafik förekomma
dylika fall särskilt ofta.
I anslutning härtill och med särskild hänsyn till de oerhört ökade
arbets- och materialpriserna hemställer järnvägsstyrelsen, att såsom dispositionsanslag
för oförutsedda och mindre arbeten för år 1919 måtte
anvisas ett anslag av 1,250,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
av tillgängliga medel i förskott för år 1918 utanordna 250,000 kronor.
Såsom av styrelsens redogörelse framgår, innefattar det för ifrågavarande
ändamål nu begärda anslaget, 1,250,000 kronor, en höjning
i förhållande till det år 1918 beviljade med 250,000 kronor. De
skäl, styrelsen anfört för denna höjning, finner jag dock övertygande.
Härutöver torde böra framhållas, att, om detta anslag sättes till ett
mera betydande belopp, möjlighet beredes att vid de större anläggningarna
utföra en del kompletterings- eller förändringsarbeten, vilka
medföra besparingar i driftkostnader, men för vilka medel icke finnas
tillgängliga av det för respektive anläggning beviljade anslag, enär
lämpligheten av förändringarna ej från början kunnat bedömas utan i
regel framkommer först under anläggningsarbetenas utförande.
Styrelsens förslag, att ifrågavarande anslag hädanefter må anlitas
för utförande av sådana mindre nybyggnadsarbeten, varför kostnaderna
belöpa sig till högst 15,000 kronor — mot förut stadgade 10,000 kronor
— har, med hänsyn jämväl till de ökade arbets- och materialpriserna,
ej givit mig anledning till erinran.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 169
Jag hemställer alltså — under hänvisning till särskild framställning
beträffande anslaget å tilläggsstnt för år 1918 —att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att såsom dispositionsanslag för oförutsedda och
mindre arbeten för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor.
XVI. Medel för täckande av uppkommen brist ä vissa förut
beviljade anslag.
Till täckande av brist, som uppkommit å vissa, till utförande av
nya byggnader och anläggningar vid* statens trafikerade järnvägar anvisade
anslag har nästlidet års riksdag för år 1918 beviljat ett reservationsanslag
av 1,252,900 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan
under år 1917 av tillgängliga medel utanordna beloppet.
Det sålunda fattade beslutet föranleddes därav, att särskilda av
riksdagen åren 1913, 1914 och 1915 för ifrågavarande ändamål anvisade
anslag på grund av den inträffade stegringen i arbets- och materialpriser
visat sig otillräckliga.
I sin skrivelse den 29 september 1917 har järnvägsstyrelsen gjort
framställning om beviljande av ytterligare anslag för nu ifrågavarande
ändamål och därvid anfört följande:
[58.]
Täckande
av uppkommen
brist å
vissa förut
beviljade
anslag.
»I sin föregående år ingivna framställning om erforderliga tilläggsanslag för
fullföljandet av vissa av 1913, 1914 och 1915 års riksdagar beslutade arbeten
anmälde styrelsen, att även vissa av 1916 års riksdag beviljade anslag skulle
komma att överskridas på grund av ökade arbets- och materialpris, men att styrelsen
härtill skulle återkomma i samband med årets äskanden.
Förutom medel för täckandet av sålunda uppkommen brist å av 1916 års
riksdag beviljade anslag erfordras dock därjämte medel för täckandet av ytterligare
brist å anslag från de trenne föregående årens riksdagar.
Denna brist är att hänföra dels till sådana arbeten, vilka icke medtogos i
föregående års framställning, men dels även till sådana, vilka då medtogos, men
för vilka erfordras ytterligare tilläggsanslag.
Orsaken till att styrelsen i vissa fall nödgas återkomma med begäran om ytterligare
tilläggsanslag är de alltjämt stegrade kostnaderna för arbete och material.
Slutligen har styrelsen här nedan även upptagit samtliga av 1917 års riksdag
beviljade särskilda anslag under »Nya byggnader och anläggningar», vilka
icke fordra fortsättningsanslag, jämte de brister, som med nu gällande pris be--räknas uppstå, när arbetena blivit slutförda. Härvid hava dessa brister uppskattats
att utgå efter en viss procent å den ursprungliga kostnadssumman, varvid
hänsyn tagits dels till arbetenas art och dels till den tidpunkt, då de komma
att utföras i jämförelse med tiden för kostnadsberäkningen å desamma.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft.
22
[58.]
170 Utgifter för kapitalökning: bii. 1.
Nedanstående tablå utvisar, hur bristen fördelar sig å de olika arbetena.
1 |
2 |
3 |
i |
5 |
6 |
7 |
Anslag. |
Tilläggs- anslag av |
Summa anslag. |
Kostnad. |
Brist |
||
1917 års |
verklig. |
beräknad. |
||||
1913 års riksdag. |
||||||
MunJcedal, uppförande av boställshus...... |
24,500 |
10,500 |
35,000 |
50,000 |
— |
15,000 |
Karlstad, ombyggnad av bangården........ Ängelholm, utvidgning av lokstation och |
137.000 |
20.000 |
157,000 |
208,000 |
51,000 |
|
spårsystem ...................... |
») 260,000 |
__ |
260,000 |
359,000 |
— |
99,000 |
Storvik, uppförande av vägbro ............... |
28,400 |
17.600 |
46,000 |
81,000 |
— |
35,000 |
Grötingen. » » hållplatsstuga...... |
13,400 |
13,400 |
28,200 |
— |
14,800 |
|
Edänge, » » ny bro över Ljusnan |
280,000 |
16,000 |
296,000 |
306,000 |
— |
10,000 |
Summa |
743,300 |
64,100 |
807.400 |
1,032,200 |
— |
224,800 |
1911 års riksdag. |
||||||
Örebro, uppförande av spårväxelverkstad.. |
290,000 |
105,000 |
395,000 |
565,000 |
— |
170,000 |
Hässleholm, ombyggnad av bangården..... |
**) 429,000 |
197,000 |
626,000 |
887,000 |
— |
261,000 |
Morshyttan, utvidgning av sparsystemet.. |
31,400 |
3,000 |
34.400 |
38,000 |
~ |
3,600 |
verkstadsbyggnad.................. |
45,000 |
6,000 |
51.000 |
63,500 |
— |
12,500 |
Summa |
795,400 |
311,000 |
1,106,400 |
1.553,500 |
— |
447,100 |
1915 års riksdag. |
||||||
Frösunda, kolgivningsanordning ............ |
95,000 |
65,000 |
160,000 |
200,000 |
— |
40,000 |
Strångsjö, utvidgning av spårsvstemet..... |
26,000 |
4,500 |
30,500 |
35,600 |
— |
5,100 |
Simonstorp, » » » ..... |
29,500 |
— |
29,500 |
32,000 |
— |
2,500 |
Adolfsberg, » » hållplatsen ...... |
29,000 |
9,000 |
38,000 |
41,000 |
— |
3,000 |
Norrköping, uppförande av revisionsverkstad |
88,000 |
— |
88,000 |
168,000 |
80,000 |
|
» i) » personalhus ...... » » » ångcentral och |
36,000 |
— |
36,000 |
53,000 |
17,000 |
|
förråd............ |
63,000 |
— |
63,000 |
99,000 |
— |
36,000 |
Möckeln, utvidgning av håll- och lastplatsen |
20,000 |
— |
20,000 |
25,000 |
5,000 |
— |
Kävlinge, tillbyggnad av stationshuset ... |
16,000 |
— |
16,000 |
25,000 |
9,000 |
|
Blädingc, anordnande av station............ |
***) 79,000 |
— |
79,000 |
91,000 |
12,000 |
|
Gripenberg, utvidgning av spårsystemet... |
20,000 |
— |
20,000 |
22,000 |
2,000 |
— |
Strdisnäs, » >• » |
16,000 |
16,000 |
21,000 |
— |
5,000 |
*) Beviljat delvis av 1914 års senare riksdag.
**) » » » 1915 » riksdag.
***) » » » 1916 » »
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
171
1 |
2 |
3 |
7 |
6 |
i |
|
i |
Tilläggs- |
|||||
1 |
anslag |
Brist |
||||
Anslag. |
av |
Summa |
Kostnad. |
|||
1917 års |
anslag. |
- |
||||
riksdag. |
verklig. |
boräknad. |
||||
Billesholms gruva, vattentagningsanord- |
||||||
ningar.................. |
40,000 |
17,000 |
57,000 |
82,000 |
25,000 |
|
Höganäs, fj^tsatt utvidgning av stationen |
50,000 |
25,000 |
75,000 |
145,000 |
— |
70,000 |
i Kilafors, utvidgning av spårsystemet...... |
11,500 |
4,500 |
16,000 |
20,000 |
— |
4,000 |
Bgvalla, » » » ......... |
10,200 |
— |
10,200 |
11,700 |
— |
1,500 |
Hästbo, » » » ......... |
11,000 |
— |
11,000 |
15,000 |
— |
4,000 |
Östersund, uppförande av vattentorn ..... |
32.000 |
5,000 |
37,000 |
49,500 |
— |
12,500 |
Notviken, » » 3 bostadshus ... |
81,000 |
36,150 |
117,150 |
141,400 |
— |
24,250 |
Kopparåsen, » » banmästarstuga |
12,500 |
3,200 |
15,700 |
16,600 |
— |
900 |
Abisko, anläggning av vatten- och avlopps- |
||||||
ledningar ........................... |
17,500 |
3,500 |
21,000 |
27,835 |
6,835 |
— |
Öre älv, utförande av ny järnvägsbro jämte |
||||||
linjeomläggning........................ |
*)850,000 |
325,000 |
1,175,000 |
1,650,000 |
'' — |
475,000 |
Summa |
1,633,200 |
497,850 |
2,131,050 |
2,971,635 |
13,835 |
826,750 |
1916 Ars riksdag. |
840,585 |
|||||
j Alster, uppförande av boställshus............ |
14,000 |
— |
14,000 |
17,500 |
— |
3,500 |
i Stenstorp, utvidgning av spårsystemet...... |
21,400 |
— |
21,400 |
26,200 |
— |
4,800 |
! Gårdsjö, » » » ...... |
23,000 |
— |
23,000 |
27,500 |
— |
4,500 |
| Jönköping, påbyggnad av godsmagasinet.. |
10,000 |
— |
10,000 |
18,000 |
— |
8,000 |
Kortebo, anordnande av mötesplats......... |
56,000 |
— |
56,000 |
62,000 |
— |
6,000 |
! Ulvåker, » » » ......... |
17,000 |
— |
17,000 |
18,200 |
— |
1,200 |
Valtorp, utvidgning av håll- och mötes- |
||||||
platsen............................... |
33,000 |
— |
33,000 |
56,000 |
— |
23,000 |
i Äng, anordnande av mötesplats ............ |
21,000 |
— |
21,000 |
30,500 |
— |
9,500 |
| Skrea, uppförande av boställshus............ |
11,000 |
— |
11,000 |
19,500 |
— |
8,500 |
Gullbrandstorp, uppförande av boställshus |
19,000 |
— |
19,000 |
28,000 |
— |
9,000 |
» utvidgning av spårsystem |
12,000 |
12,000 |
23,000 |
— |
11,000 |
|
Hallsberg, uppförande av vattentorn ...... |
10,500 |
— |
10,500 |
30,500 |
— |
20,000 |
Hälsingborg, uppförande av vattentorn ... |
25,000 |
— |
25,000 |
78,000 |
— |
53,000 |
Sävenäs, » » » |
37,000 |
— |
37,000 |
55,000 |
— |
18,000 |
Trälleborg dngf., tillbyggnad av stations- |
||||||
huset ............................................. |
20,000 |
— |
20,000 |
30,000 |
— |
10,000 |
Diö, uppförande av stationshus............... |
27,000 |
— |
27,000 |
42,0001 |
— |
15,000 |
*) Beviljat av 1915 8rs riksdag med 100,000 kr.
» » 1916 » » » 550,000 »
» » 1917 » » » 200,000 »
172
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
1 |
2 |
8 |
4 |
5 |
6 1 |
7 |
Anslag. |
Tilläggs- anslag av 1917 års |
Summa anslag. |
Kostnad. |
Br |
i s t |
|
verklig. |
beräknad. |
|||||
Möckeln, anordnande av mötesplats........ |
17,000 |
17,000 |
25,000 |
_ |
8,000 |
|
Storvik, utvidgning av spårsystemet........ |
22,000 |
— |
22,000 |
27,700 |
• |
5,700 |
Bollnäs, » » » ........ |
60,200 |
— |
60,200 |
85,200! |
— |
25,000 |
» , tillbyggnad av stationshuset...... |
10,500 |
— |
10,500 |
16,500 |
— |
6,000 |
Karsjö, utvidgning av sparsystemet......... |
12,000 |
— |
12,000 |
14,000! |
— |
2,000 |
Fors, » » » ......... |
11,000 |
— |
11,000 |
14,000'' |
— |
3,000 |
Torsdker, uppförande av boställshus ...... |
16,000 |
— |
16,000 |
28,000 |
— |
12,000 |
Östersund, » » manskapshus..... |
25,000 |
— |
25,000 |
42,000; |
— |
17,000 |
Byvalla, anordnande av vattenledning..... |
15,000 |
— |
15,000 |
25,000 |
— |
10,000 |
Nybo, uppförande av stationsstuga......... |
16,000 |
— |
16,000 |
30,500 |
— |
14,500 |
Örnsköldsvik, anordnande av kaj för kol- |
||||||
emottagning ................. |
187,000 |
— |
187,000 |
307,000 |
— |
120,000 |
Skorped, anordnande av vattenledning...... |
18,000 |
— |
18,000 |
26,000 |
— |
8,000 |
Norrfors, utvidgning av spårsystemet...... |
11,500 |
— |
11,500 |
13,500 |
— |
2,000 |
Svartön, utläggning av tvenne rangerspår |
16,500 |
- |
16,500 |
25,500 |
— |
9,000 |
Lakaträsk, utvidgning av spårsystemet ... |
12,000 |
— |
12,000 |
16,000 |
— |
4,000 |
Myrheden, kol- och vattengivningsanordning |
29,000 |
— |
29,000 |
46,000 |
— |
17,000 |
Gällivare, uppförande av boställshus ...... |
59,000 |
— |
59,000 |
93,000 |
— |
34,000 |
Bollnäs, uppförande av ö lokstallar, revi- |
||||||
sionsverkstad, förråd, vattentorn |
||||||
och vändskiva ........................ |
*''305,000 |
— |
305,000 |
600,000 |
— |
295,000; |
Uppförande av 6 banvaktstugor å Vdistriktet |
60,000 |
— |
60,000 |
104,400 |
! — |
44,4001 |
Anordnande av badrum och tvättstugor för |
||||||
personal vid vissa stationer å V distriktet |
30,800 |
30,800 |
38,800 |
— |
8,000 |
|
Telegraf- och sektionstelefonledningar...... |
180,900 |
180,900 |
310,900 |
1 — |
130,000 |
|
Elektriska belysningsanläggningar........... |
100,000 |
— |
100,000 |
150,000 |
— |
, 50,000 |
Summa 1917 års riksdag. Älvsjö, uppförande av boställshus..... Skåre, » » » ..... |
jl,571,300 | 32,00C 20,00C |
— — |
1,571,300 32.000 20.000 |
2,600,900 44,800 30,000 |
- |
1,029,600 12,800 10,000 |
*) Beviljat av 1916 och 1917 års riksdagar.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
it:-!
1 |
2 |
8 |
4 |
6 |
B |
7 |
Tilläggs- |
||||||
Anslag. |
anslag av |
Summa |
Kostnad. |
11 r i s t • |
||
anslag. |
||||||
1917 års |
verklig. |
beräknad. |
||||
Kil, uppförande av boställshus...... |
54,000 |
54,000 |
75,600 |
ce 05 O o |
||
Trättelanda, » » » ...... |
10,000 |
10,000 |
14,000 |
— |
4,000 |
|
Nässjö, » » » ...... |
58,000 |
— |
58,000 |
87,000 |
— |
29,000 |
Ugglehult, » » » ...... |
10.000 |
— |
10,000 |
15,000 |
— |
5,000 |
Vislanda, inköp av fastighet.................. |
18,000 |
— |
18,000 |
18,000 |
— |
|
Sanddkra, uppförande av boställshus...... |
15,600 |
— |
15,600 |
23,400 |
— |
7,800 |
Flädie, » » » ...... |
27,000 |
— |
27,000 |
40,500 |
— |
13,500 |
Storvik, » » » ...... |
27,000 |
— |
27,000 |
40,500 |
— |
13,500 |
Långse,le, » » » ...... |
52,000 |
— |
52,000 |
78,000 |
— |
26,000 |
Lottefors, » » » ..... |
20,000 |
— |
20,000 |
30,000 |
— |
10,000 |
Ange, » » » ...... |
54,000 |
— |
54,000 |
81,000 |
— |
27,000 |
» , ‘inköp av fastighet.................... |
50,200 |
— |
50,200 |
50,200 |
— |
— |
Bollnäs, » » » .................... |
80,200 |
~ |
80,200 |
80,200 |
— |
— |
Nyåker, uppförande av boställshus ......... Uppförande av 6 banvaktstugor å F di- |
22,000 |
— |
22,000 |
30,800 |
— |
8,800 |
striktet ............................................ |
75,000 |
— |
75,000 |
105,000 |
— |
30,000 |
Näverkärret, uppförande av stationsstuga |
21,500 |
— |
21,500 |
30,100 |
— |
8,600 |
Hedsjön, » » » |
20,000 |
— |
20,000 |
28,000 |
— |
8,000 |
Röstbo, » » » |
20,000 |
— |
20,000 |
28,000 |
— |
8,000 |
Losten, » » » |
20,000 |
— . |
20,000 |
28,000 |
—■ |
8,000 |
Yttersjön, » » >» |
21,500 |
— |
21,500 |
32,300 |
— |
10,800 |
Lappberg, » » » |
20,000 |
— |
20,000 |
30,000 |
— |
10,000 |
Lottefors, uppförande av stationshus ...... |
17,500 |
~ |
17,500 |
28,000 |
— |
10,500 |
Uppsala, tillbyggnad av stationshus...... |
22,300 |
— |
22,300 |
35,700 |
— |
13,400 |
Göteborg, » » » ...... |
13,000 |
— |
13,000 |
18,200 |
— |
5,200 |
Hälsingborg, » » » ...... |
20,000 |
— |
20,000 |
32,000 |
— |
12,000 |
Boden, » » » ...... |
17,200 |
— |
17,200 |
24,100 |
— |
6,900 |
Åsträsk, » » » ...... |
10,000 |
— |
10,000 |
15,000 |
— |
5,000 |
Brännland, » » » ...... |
10,000 |
— |
10,000 |
15,000 |
— |
5,000 |
Myrheden, » » » ...... |
10,000 |
— |
10.000 |
15,000 |
— |
5,000; |
Långträsk, » » » ...... |
10,000 |
— |
10,000 |
15,000 |
— |
5,000 |
Storsund, » » » ...... |
10,000 |
— |
10,000 |
15,000 |
— |
5,000 |
Brännberg, » » » ...... |
10,000 |
— |
10,000 |
15,000 |
— |
5,000 |
174
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
Anslag. |
Tilläggs- anslag av 1917 års |
Summa anslag. |
Kostnad. |
Brist |
||
verklig. |
beräknad. |
|||||
Ekträsk, tillbyggnad av stationshus...... |
10,000 |
10,000 |
15,000 |
5,000 |
||
Tvärdlund, » » » ...... |
10,000 |
— |
10,000 |
15,000 |
— |
5,000 |
Höganäs, • » » ...... |
67,000 |
— |
67,000 |
107,000 |
— |
40,000 |
Nyköping, uppförande av godsexpeditions- |
||||||
byggnad .............................. |
36,000 |
— |
36,000 |
54,000 |
— |
18,000 |
Hallsberg, påbyggnad av expeditions- och |
||||||
överliggningsrum.................. |
37,000 |
— |
37,000 |
51,800 |
— |
14,800 |
Göteborg, uppförande av magasin för an- |
||||||
kommande ilgods .................. |
40,000 |
— |
40,000 |
56,000 |
16,000 |
|
Lund, tillbyggnad av godsmagasin ......... |
25,000 |
— |
25,000 |
35,000 |
— |
10,000 |
Storlien, utvidgning ar tullokalerna......... |
12,700 |
_ |
12,700 |
17,800 |
— |
5,100 |
Skellefteå, tillbyggnad av godsmagasin ... |
24,200 |
- |
24,200 |
36,300 |
— |
12.100 |
Boden, inköp av hotellet ..................... |
60,000 |
— |
60,000 |
60,000 |
— |
— |
Anordning av tvättstugor å IV och V |
||||||
distrikten ....................................... |
29,300 |
— |
29,300 |
44,000 |
— |
14,700 |
Valla, utvidgning av sparsystemet......... |
23,000 |
— |
23,000 |
32,200 |
— |
9,200 |
Järldsa, .anordnande av mötesplats......... |
58,000 |
— |
58,000 |
84,100 |
— |
26,100 |
Isätra, » » » ......... |
47,000 |
— |
47,000 |
65,800 |
— |
18,800 |
Höhmora, » » » ......... |
41,000 |
— |
41,000 |
57,400 |
— |
16,400 |
Falköping-Ranten, utvidgning av spårsy- |
||||||
stemet.................... |
29,700 |
— |
29,700 |
41,600 |
— |
11,900 |
Porla, utvidgning av sparsystemet...... |
31,000 |
— |
31,000 |
43,400 |
— |
12,400 |
Svartd, » » » ...... |
55,300 |
- |
55,300 |
77,400 |
— |
22,100 |
Sömmen, » » »....... |
25,500 |
25,500 |
35,700 |
— |
10,200 |
|
Boxholm, » » » ...... |
16,000 |
16,000 |
22,400 |
— |
6,400 |
|
Stehag, » • ■> » ...... |
57,000 |
— |
57,000 |
79,800 |
— |
22,800 |
Fosieby, » » » ...... |
13,500 |
— |
13,500 |
18,900 |
— |
5,400 |
Böketofta, » » » ...... |
47,000 |
— |
47,000 |
65,800 |
— |
18,800 |
Skälderviken, » » » ...... |
55,000 |
— |
55,000 |
77,000 |
— |
22,000 |
Kattarp, » » » ...... |
15,300 |
— |
15,300 |
21,400 |
6,100 |
|
Ny vång, » » » ...... |
24,000 |
— |
24,000 |
33,600 |
9,600 |
|
Jularbo, » » » ...... |
53,100 |
— |
53,100 |
69,000 |
— |
15,900 |
Horndal, » » » ..... |
18,000 |
— |
18,000 |
23,400 |
5,400 |
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
175
r '' ■ |
.....! |
8 |
‘ 4 '' |
6 |
6 |
7 |
Anslag. |
Tilläggs- anslag av |
Summa anslag. |
Kostnad. |
Brist |
||
■ ! ! |
1917 års |
verklig. |
beräknad. |
|||
Bagqd, anordnande av mötesplats ......... |
50,000 |
50,000 |
70,000 |
20,000 |
||
Granbo, utvidgning av spårsystemet... |
29,000 |
— |
29,0001 37,700 |
— |
8,700 |
|
Karsjö, » » » |
22,000 |
— |
22,000 |
28,600 |
— ■ |
6,600 |
Medskogsheden. » » » |
20,000 |
— |
20,000 |
28,000 |
— |
8,000 |
Lingbo, » » » |
13,600 |
— |
13,600 |
17,700 |
— |
4,100 |
Edänqe, anordnande av ny mötesplats...... |
51,500 |
— |
54,500 |
76,300 |
— |
21,800 |
Talldsen, utvidgning av spårsystemet... |
21,200 |
21,200 |
27,600 |
— |
6,400 |
|
Hennan, » » » ...... |
20,600 |
— |
20,600 |
26,800 |
— |
6,200 |
Ramsjö, « » « ...... |
25,700 |
..... |
25,700 |
33,400 |
— |
7,700 |
Mellansjö, » » » ...... |
15,000 |
. — |
15,000 |
21,000 |
— |
6,000 |
Bispgdrden, » » » ...... |
71,000 |
— |
71,000 |
92,300 |
- |
21,300 |
Kälarne, » » » ...... |
17,000 |
— |
17,000 |
23,800 |
— |
6,800 |
Nyhem, » » » ...... |
15,000 |
_ |
15,000 |
21,000 |
— |
6,000 |
Dockmyr, » » » ...... |
18,600 |
— |
18,600 |
24,200 |
— |
5,600 |
Fdngsjöbacken, anordnande av ny mötesplats |
35,000 |
— |
35,000 |
49,000 |
— |
14,000 |
Grötingen, » » » » |
16,000 |
— |
16,000 |
20,800 |
— |
4,800 |
Stavre, utvidgning av sparsystemet......... |
16,800 |
— |
16,800 |
21,800 |
— |
5,000 |
Storlien, » » » ...... |
60,300 |
— |
60,300 |
84,400 |
— |
24,100 |
Anundsjö, » » » ......... |
24,500 |
— |
24,500 |
34,300 |
— |
9,800 |
Björnsjö, anordnande av ny mötesplats ... |
71,000 |
71,000 |
99,400 |
— |
28,400 |
|
Brattsbacka, utvidgning av spårsystemet... |
16,700 |
— |
16,700 |
23,400 |
— |
6,700 |
Koler, » » >* |
12,400 |
— |
12,400 |
17,400 |
.... |
5,000 |
Brännberg, » » » |
11,700 |
— |
11,700 |
16,400 |
— |
4,700 |
Vindeln, » » » |
10,000 |
— |
10,000 |
14,000 |
— |
4,000 |
Åsträsk, » » » |
15,000 |
— |
15,000 |
21,000 |
— |
6,000 |
Korsträsk, anordnande av ny mötesplats... |
41,000 |
— |
41,000 |
59,500 |
. — |
18,500 |
Gammelstad, utvidgning av spårsystemet... |
30,000 |
— |
30,000 |
45,000 |
— |
15,000 |
Holmfors, » » » |
18,200 |
— |
18,200 |
25,500 |
— |
7,300 |
Sandträsk, » » » |
18,000 |
- |
18,000 |
25,200 |
_ |
7,200 |
Harrträsk, » » » |
14,000 |
— |
14,000 |
19,600 |
— |
5,600 |
Ursviken, » » » |
15,000 |
— |
15,000 |
21,000 |
6,000 |
|
Umeå, « » » |
18,400 |
— |
18,400 |
25,800 |
— |
7,400 |
Örebro, Ov., utbyggnad av vagnverkstaden |
15,000 |
— |
15,000 |
19,500 |
— |
4,500 |
176
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
1 |
2 |
8 |
4 |
5 |
7 |
|
1 Anslag. |
Tilläggs- anslag av 1917 års |
Summa anslag. |
Kostnad. |
Br |
i s t |
|
verklig. | |
beräknad. |
|||||
Örebro, Cv., anordning för lyftning av |
||||||
boggier m. m.................. |
20,000 |
20,000 |
30,000 |
— |
10,000 |
|
» » , spånledning...................... |
15,000 |
15,000 |
15,000 |
— |
||
» » , spåranordningar.................. |
32,000 |
— |
32,000 |
44,800 |
- |
12,800 |
Järva lokstation, uppförande av badhus... |
22,000 |
— |
22,000 |
33,000 |
— |
11,000 |
Säl-ems, uppförande av desinfektionsanstalt |
29,000 |
— |
29,000 |
37,700 |
- |
8,700 |
Eslöv, tillbyggnad av godsmagasin ......... |
34,600 |
— |
34,600 |
51,900 |
— |
17,300 |
Stugsund, förläggning av timmerlossnings- |
||||||
brygga................................ |
47,000 |
... |
47,000 |
61,100 |
— |
14,100 |
Storvik, uppförande av pumphus med vatten- |
||||||
torn ...................................... |
67,000 |
— |
67,000 |
100,500 |
— |
33,500 |
Ange, tillbyggnad av omlastningsmagasin |
127,000 |
-- |
127,000 |
127,000 |
— |
— |
Hdsjö, anordnande av kol- och vattenstation |
50,000 |
— |
50,000 |
75,000 |
— |
25,000 |
Mellansel, tillbyggnad av lokstall ......... |
34,000 |
— |
34.000 |
51,000 |
— |
17,000 |
Degerbäcken, anordnande av håll- och last- |
||||||
plats .............................. |
14,600 |
14,600 |
20,400 |
— |
5,800 |
|
Boden, uppförande av vagnhall............... |
44,400 |
44,400 |
57,700 |
— |
13,300 |
|
Örekilsälven, anordnande av strandskoning |
23,000 |
23,000 |
29,900 |
— |
6,900 |
|
Krylbo, utvidgning av sparsystemet...... |
100,000 |
100,000 |
130,000 |
— |
30,000 |
|
Olskroken, » » » ...... |
130,000 |
— |
130,000 |
182,000 |
52,000 |
|
Jönköping, » » >> ...... |
167,000 |
— |
167,000 |
233,800 |
— |
66,800 |
Stångby, » » » ...... |
97,000 |
— |
97,000 |
126,100 |
— |
29,100 |
Svålon, » » » ...... |
149,000 |
~ |
149,000 |
208,600 |
— |
59,600 |
Bräcke, » » 11 ...... |
80,000 |
— |
80,000 |
112,000 |
— |
32,000 |
Östersund, uppförande av expeditions- och |
||||||
manskapshus........................ |
108,000 |
— |
108,000 |
162,000 |
54,000 |
|
» , tillbyggnad av lokstall ......... |
100,000 |
— |
100,000 |
150,000 |
— |
50,000 |
Kiruna, uppförande av ångcentral ......... |
j 130,000 |
— |
130,000 |
195,000 |
— |
65,000 |
Kiruna—Biksgränsen, åtgärder till för- |
||||||
hindrande av störningar i svagströms- |
||||||
ledningar..................................... |
150,000 |
— |
150,000 |
1 225,000 |
1 - |
75,000 |
Summa Summa summarum |
4,481,400 9,224,600 |
— 872,950 |
4,481,400 10.097,550 |
6,220,100 14.378,335 |
1 — 1,738,700 , 13,835 4,266,950 |
177
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
I tablån Lava endast upptagits sådana arbeten, som inverka på tratikkapa- [58.];
citeten och vilkas framskjutande till ett följande år skulle verka hämmande på
utvecklingen. De arbeten, som enligt dessa grunder i tablån uteslutits och
sålunda ansetts tills vidare kunna anstå, till dess eventuellt andra konjunkturer
inträda, äro följande:
anordnande av gångtunnel vid Lerum,
» » » » Flöda,
anläggning av vägport vid Kil,
tillbyggnad av stationshuset i Almliult,
anordnande av gångbro vid Krylbo och
» av vatten- och avloppsledning vid Malmberget.
Beträffande samtliga nu upptagna arbeten kan styrelsen givetvis icke förutsäga,
huruvida begärda tilläggsanslag bliva tillräckliga, och är detta särskilt fallet
med 1917 års anslag.
Förutom i tablån upptagna arbeten komma för följande arbeten anslagsbeloppen
även att med säkerhet överskridas, men kunna några belopp härutinnan
ännu icke uppgivas, enär beträffande Yarberg och Boden arbetena på grund av
mellankommande orsaker icke komma att utföras enligt ursprungligen tänkt
plan och beträffande Anäsvägen förhandlingar med Göteborgs stad ännu pågå.
Dessa äro:
Ombyggnad av Varbergs bangård, vartill medel beviljats av 1913 och 1914
års riksdagar;
ombyggnad av Bodens bangård, vartill medel beviljats av 1916 och 1917 års
riksdagar och
omläggning av Västra stambanan samt anordnande av gatuport för Anäsvägen,
vartill medel beviljats av 1916 års riksdag.
Till dessa skall styrelsen återkomma i samband med nästkommande års
äskanden.»
På grund av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för täckande av brist å
vissa förut beviljade anslag för år 1919 anvisa ett anslag å 4,281,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj: t att förskottsvis redan 1918 av tillgängliga
medel utanordna 2,500,000 kronor.
De synnerligen stora överskridanden av beviljade anslag, som så- Dep artementslunda,
huvudsakligen i följd av oförutsedd stegring under världskriget ehelenav
materialprisen, ägt rum, synas vara av den omfattning, att bristens
ersättande lämpligen bör fördelas på 3 år. Av behövliga tilläggsanslag
torde 1,400,000 kronor böra anvisas å tilläggsstat för 1918 och 1,400,000
kronor äskas för år 1919. Jag får således — under hänvisning beträffande
frågan om anslag å tilläggsstat för år 1918 till särskild framställning
därom — hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft.
23
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
att till täckande av brist, som uppkommit å vissa till
utförande av nya byggnader och anläggningar vid statens
trafikerade järnvägar beviljade anslag, för år 1919 anvisa
ett reservationsanslag av 1,400,000 kronor.
B. Nya statsbanebyggnader.
I. Statsbanan Sveg—Brunflo.
[59.j Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning och med godkännande
Fortsät- av de i statsrådsprotokollet för civilärenden den 15 mars 1912 omförtande
av mälda, av Jämtlands läns landsting och vederbörande socknar gjorda
Sveg— utlästelser i fråga om kostnadsfri upplåtelse av mark med mera har
Brunflo. 1912 års riksdag beslutat anläggning av en normalspårig statsbana
mellan Sveg station å Orsa—Härjedalens järnväg och Brunflo station
å tvärbanan genom Jämtland för en beräknad kostnad av 11,250,000
kronor. Denna kostnad avsåg banans sträckning mellan Sveg och
Åsarne efter den så kallade Enskälalinjen.
Kungl. Maj:t har emellertid den 6 oktober 1916 beslutat, att banan
skulle mellan nyssnämnda båda platser framdragas efter en senare
ifrågasatt sträckning, den så kallade Hogdalslinjen. För viss del av
denna linje, nämligen mellan överhogdal och Åsarne, förelågo två alternativa
sträckningar, Rätanslinjen och Tvärhoanlinjen, av vilka den sistnämnda
beräknades komma att, med användande av samma å-priser
som i det ursprungliga kostnadsförslaget för banan, medföra ett överskridande
av den vid banans beslutande beräknade anläggningskostnaden
med 123,000 kronor.
Sedan 1917 års riksdag, vars prövning frågan om valet mellan
sistnämnda alternativa sträckningar underställdes, i skrivelse den 11
juni 1917 meddelat, att riksdagen icke hade något ^att erinra mot att
statsbanan Sveg—Brunflo mellan Överhogdal och Åsarne framdroges
efter den så kallade Tvärhoanlinjen, har Kungl. Maj:t genom nådigt
brev den 29 juni 1917 förklarat, att banan skall från överhogdal framdragas
i huvudsaklig överensstämmelse med sistnämnda linje. Härigenom
kommer, som nyss nämnts, den beräknade kostnaden för banans utförande
att ökas med 123,000 kronor eller från 11,250,000 kronor till
11.373.000 kronor.
För banans utförande har riksdagen hittills anvisat sammanlagt
10.300.000 kronor, vadan av den beräknade anläggningskostnaden skulle
återstå att ytterligare av riksdagen anvisas ett belopp av 1,073,000
178
[58.]
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
kronor, vilket belopp enligt den uppgjorda planen för banans anlägg- [59.]
ning skulle erfordras för är 1919.
I sin skrivelse den 29 september 1917 har järnvägsstyrelsen gjort
framställning om anvisande för år 1919 av sistnämnda belopp samt därvid
anfört följande:
Vidkommande storleken av det för banans sista byggnadsår erforderliga
anslagsbeloppet bär styrelsen i sin underdåniga skrivelse den 1 november IDIG
med begäran om anslag för banbyggnaden för år 1918, under erinran om
att de förekommande kostnadsbeloppen hänföra sig till de kostnadsberäkningar,
som förelågo, då beslut fattades om banans byggande, och således före inträdandet
av nu rådande kristid, framhållit, att nämnda anslagsbelopp kunde komma
att undergå större eller mindre förändringar beroende på konjunkturerna. Då
stor del av banbyggnaden ifrågakomma att utföras under inverkan av kristiden,
kommer banbyggnaden säkerligen icke att kunna fullbordas för den ursprungligen
beräknade kostnaden. Då emellertid ännu rätt avsevärda arbeten återstå
och då styrelsen ännu icke lyckats träffa avtal om leverans av en för kostnadernas
bedömande så avgörande post som räler för bansträckan emellan
Åsarne och Sveg, anser sig styrelsen icke nu kunna framlägga någon närmare
redogörelse för de kostnadsöverskridelser, som äro att vänta. Ytterligare anslag
torde i varje fall icke erfordras tidigare än att framställning härom hinner
göras till 1919 års riksdag. Visserligen skulle, enligt den hittills följda planen
för banbyggnadsarbetets bedrivande, med år 1918 de huvudsakliga terrasseringsarbetena
vara fullbordade och rälsläggningen framdragen till Sveg samt arbetet
i sin helhet avslutat under år 1919, men måste någon förskjutning i denna plan
nu uppstå, dels beroende på tidsutdräkten med fastslående av banans sträckning
emellan Sveg och Åsarne, rörande vilken sträckning, såsom här ovan erinrats,
flera sinsemellan stridande förslag förelegat, och dels även på grund av omöjligheten
av att i beräknad tid erhålla järn till bro överbyggnader samt räler. Den
förskjutning i tiden för banbyggnadens fullbordande, som sålunda kan vara att
emotse, torde innebära, att rälsläggningen icke kan avslutas förrän under år 1919
och banbyggnaden i sin helhet bliva fullbordad först år 1920. Någon minskning
i det för år 1919 begärda anslaget anser styrelsen icke vara motiverad av eu
sådan förskjutning av arbetena, alldenstund den minskning i anslagsbehovet för
år 1919, som förskjutningen under normala förhållanden skulle medgivit, motväges
av att kostnaderna för de arbeten, som utförts till och med år 1919, fördyrats
på grund av kristiden, varom redan förut sagts. En minskning av det
nu för år 1919 begärda anslaget skulle medföra ytterligare försening av banans
fullbordande, vilket styrelsen icke finner tillrådligt beträffande denna för skötseln
av statsbanornas trafik viktiga handel. Det bör jämväl bemärkas, att först
genom sammanknytningen av de hittills byggda delarna av inlandsbanan med
järnvägsnätet söder om Sveg dessa bandelar komma till sitt avsedda utnyttjande
i trafikavseende med härav följande tillgodogörande av det redan på inlandsbanan
nedlagda rätt betydande kapitalet.
Här må omnämnas, att handelskamrarna i Stockholm och Gävle Departementssamt
Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare i en till eh''fenKungl.
Maj:t ingiven skrivelse påyrkat, att en forcering måtte äga rum
180
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[59.] med byggandet av den återstående bandelen Sveg—Åsarne. Handelskamrarna
hava sålunda ifrågasatt arbetenas bedrivande i den omfattning,
att bandelen kunde vara fullbordad under förra hälften av år 1918.
Såsom huvudsakligt skäl för denna sin hemställan anföra handelskamrarna,
att härmed skulle tidigare vinnas en andra linje upp till mellersta
Norrland, varigenom skulle möjliggöras en avlastning av den tungt
belastade bandelen Krylbo—Bräcke ävensom lättnad överhuvud i trafiken
på mellersta Norrland och på Trondhjem.
I sitt utlåtande den 23 november 1917 över handelskamrarnas nämnda
framställningar understryker järnvägsstyrelsen önskvärdheten av att så
snart som möjligt erhålla en dylik andra förbindelselinje mellan Norrland
och mellersta Sverige. En forcering av arbetena å berörda bansträcka,
i syfte att möjliggöra dess öppnande för provisorisk trafik redan den
1 oktober 1918, beräknar styrelsen medföra en merkostnad av omkring
2,000,000 kronor. Förutsättningarna för att angivna forcering
skall kunna äga rum äro emellertid, säger styrelsen, dels att erforderliga
räler för 98 kilometer bana kunna erhållas i behörig tid,
dels att järnöverbyggnaden för bron över Ljunga älv — som enligt
kontrakt med Södertälje verkstäder skulle, under viss förutsättning från
verkstadens sida beträffande leveransen av för brospannet erforderligt
järn, vara levererad och färdiguppsatt den 1 september 1917 — kan
av verkstaden levereras åtminstone under instundande vinter, dels slutligen
att erforderlig arbetskraft finnes tillgänglig på rimliga villkor.
Vad tillgången på räler beträffar, anför styrelsen, att under nuvarande
förhållanden på den utländska järnmarknaden sådana icke kunna
påräknas levererade förrän under år 1919 eller möjligen någon mindre
del därav år 1918 och att, även ifall rälsläggningsarbetet med tillgängliga
räler på andra under byggnad varande bandelar avbrytes och
rälerna avses för linjen Brunflo—Sveg, det ändock kommer att fattas
räler för omkring 85 kilometer bana.
Vad beträffar utsikterna att erhålla förenämnda broöverbyggnad
färdigställd under instundande vinter äro dessa enligt styrelsens uppfattning
synnerligen små, då Södertälje verkstäder ännu icke kunnat
erhålla för brospannet erforderliga järnmaterialier. En provisorisk övergång
av älven exempelvis på träkonstruktion kan icke heller, framhåller
styrelsen, lämpligen ordnas med hänsyn till den svåra isgåugen i
Ljunga älv och samtidigt därmed framgående stora massor av flottningsgods
i älven, vilka äventj^ra beståndet av en dylik provisorisk bro.
Vad slutligen angår tillgången på arbetskraft anför styrelsen, att
redan vid nuvarande mera långsamma bedrivande av arbetet stora
Utgifter för kapitalökning: bil. I
lsi
svårigheter förefinnas för byggnadsbefälet att i konkurrensen med sär- [59.]
skilt skogsbruket erhålla den arbetskraft, som erfordras.
Eu forcering i mindre omfattning av arbetena, varigenom bandelen
skulle kunna öppnas för trafik den 1 april 1919, sålunda omkring ett
halvt år tidigare än vad som ursprungligen tänkts, beräknar styrelsen
medföra en kostnadsökning av omkring 050,000 kronor. Även härvid
förutsättes emellertid, att leveranser av brojärn och räler ske tidigare
än som enligt vad förut anförts kan vara att förvänta.
Medan styrelsen huvudsakligen med hänsyn till nyss anförda omständigheter
hemställer, att de gjorda framställningarna icke måtte föranleda
till någon Kungl. Maj:ts åtgärd, betonar styrelsen å andra sidan med
styrka angelägenheten av att banbyggnaden mellan Sveg och Brunflo
trots alla därmed förknippade svårigheter bedrives åtminstone i överensstämmelse
med de planer, som därför av styrelsen uppgjorts, eller med
andra ord så, att den återstående bansträckan Sveg—Åsarne kan vara
färdig att öppnas för trafik under senare delen av år 1919.
Ehuru jag livligt behjärtar det av handelskamrarna framförda
önskemålet rörande forcering av arbetet å sistnämnda bände!, finner
jag mig dock av de skäl, järnvägsstyrelsen häremot framfört, icke
kunna tillstyrka åtgärder i dylik riktning. Jag hemställer alltså, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till fortsättning av statsbanan Sveg—Brunflo
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 1,073,000
kronor.
II. Statsbanan Sveg—Hede.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning har 1912 års riksdag, [60.]
under vissa förbehåll om kostnadsfri upplåtelse av mark med mera, Fortbeslutat
anläggning av en normalspårig bibana mellan Svegs station och statsbanan*
Hede kyrkoby för en beräknad kostnad av 2,952,000 kronor att utgå av STeg^ Hede.
skattemedel. Riksdagen har därefter anvisat dels för år 1917 för arbetenas
påbörjande ett belopp av 500,000 kronor, dels ock för år 1918
till fortsättande av bananläggningen ett reservationsanslag av 750,000
kronor. Enligt den i Kungl. Maj:ts proposition den 4 april 1917 angående
statsbanebyggnader i Norrland framlagda planen för bedrivande av
statens järnvägsbyggnader i denna landsända skulle anslagen för här före
-
182
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[60.] varande statsbanebyggnad utgå med 1,200,000 kronor för år 1919 och
med 500,000 kronor för år 1920.
I sin skrivelse den 29 september 1917 har järnvägsstyrelsen anfört,
att ehuru med bibehållande av det för år 1919 ifrågasatta beloppet
1,200,000 kronor givetvis en förskjutning i arbetsplanen vore att emotse
med hänsyn till de alltjämt uppåtgående konjunkturerna, styrelsen dock
icke ansåge sig för denna banbyggnad böra ifrågasätta högre anslagsbelopp
än enligt den tidigare planen. Det för år 1919 sålunda ifrågasatta
anslaget skulle, meddelar styrelsen, i huvudsak användas till terrasseringsarbetenas
fullbordande och verkställande av rälsläggning till
omkring banans halva längd.
Departements- Redan i skrivelse den 17 november 1915 framhöll järnvägsstyrelsen
chefen. lämpligheten av ifrågavarande banas fortsättning till sjön Lössen, varigenom
hela landskapet Härjedalen skulle komma i naturlig förbindelse
med det övriga landet samt avstånden från de betydande byarna i
västra Härjedalen till järnvägsstation avsevärt nedbringas. Den sålunda
av järnvägsstyrelsen väckta frågan ärnar jag inom den närmaste tiden
göra till föremål för behörig utredning.
Under förevarande punkt hemställer jag, att Kungl. Maj:t ville
föreslå riksdagen
att till fortsättande av statsbanan Sveg—Hede för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 1,200,000
kronor.
III. Inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare.
[61.] Med anledning av Kungl. Maj:ts nådiga proposition och en i riks
Inlands-
dagen väckt motion har 1916 års riksdag dels, under förbehåll av att
mellan de i statsrådsprotokollet för civilärenden den 31 mars 1916 omförmälda
Volgsjön villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark med med mera iakttoges,
och Gälli- begiutat fortsättande av inlandsbanan från Volgsjön förbi Vilhelmina
kyrkoby, Stensele, Sorsele, Jokkmokk och Porjus fram till Gällivare
ävensom anläggande av bispår från lämplig punkt å bansträckan Volgsjön—Stensele
till Malgomajsjön och anordnande därstädes av en mindre
hamnplats, med rätt för Kungl. Maj:t att beträffande bandelarna mellan
Volgsjön och Sorsele samt Jokkmokk och Porjus närmare förordna om
banans sträckning, dels för påbörjande av arbetena å bansträckan Volgsjön—Stensele
jämte bispår till Malgomajsjön med mera för år 1917
anvisat ett belopp av 2,500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. IKH
ledan under år 1916 lata förskottsvis utav detta belopp av tillgängliga
medel utanordna 1,000,000 kronor, dels ock för komplettering av bandelen
Gällivare—Porjus samt påbörjande av arbetena å bansträckan
Porjus—Jokkmokk för år 1917 anvisat ett belopp av 1,000,000 kronor.
1917 ars riksdag bar sedermera beslutat, att inlandsbanan skall å bandelen
mellan Sorsele och Jokkmokk framdragas förbi Kasker i huvudsaklig
överensstämmelse med därom av styrelsen uppgjort förslag samt
för år 1918 för arbetenas bedrivande anvisat 4,000,000 kronor.
I sin skrivelse den 29 september 1917 har järnvägsstyrelsen anfört
följande:
Med den sålunda beslutade sträckningen av inlandsbanan skulle byggnadskostnaden
för densamma emellan Yolgsjön och Gällivare, med användande av
de tidigare kostnadssiffrorna, belöpa sig till 30,150,000 kronor. Med tillämpande
av den av Ivungl. Maj:t i nådiga propositionen till 1917 års riksdag förordade
byggnadsplanen skulle det återstående anslagsbeloppet, 22,650,000 kronor — med
de jämkningar, som betingas av den till 1,390,000 kronor uppgående lägre byggnadskostnaden
för Kaskerlinjen än för den i den till sistnämnda proposition
görande tablån upptagna sträckningen över Avaviken — fördelas med 4,500,000
4 o00,000, 4,500 000 4,500,000, 4,200,000 och 450,000 kronor för respektive åren
1919, 1920, 1921, 1922, 1923 och 1924.
Då förenämnda anslagsbelopp. grunda sig på de arbetslöner och materialpriser,
som gällde före kristidens inträdande år 1914, så komma de säkerligen
att med hänsyn till de högst betydande konjunkturstegringarna under kristiden
1 aTK-?rird gra.d överskridas. Det är sålunda tydligt, att om anslagen för de
särskilda åren icke skulle höjas, följden skulle bliva en förlängd byggnadstid för
inlandsbanan, vilket förhållande järnvägsstyrelsen jämväl påpekat i sin underdåmga
skrivelse av den 7 mars 1917. I anslutning till vad järnvägsstyrelsen
härvid anfört beträffande genomförande av den för statsbanors byggande i Norrland
framlagda byggnadsplanen, uttalar departementschefen i det till förenämnda
nadiga proposition hörande statsrådsprotokollet, att förlängning av byggnadstiden
i vissa fall givetvis icke kan undvikas, såvida blivande finansiella förhållanden
komma att lägga hinder i vägen för eventuellt erforderliga större byggnadsbelopp,
men framhöll departementschefen särskilt vikten av, att i varje fall icke
byggnadstiden för inlandsbanan komme att utsträckas över den tid, som i den
av departementschefen förordade planen blivit beräknad. Den höjning, som sålunda
skulle erfordras i de hittills beviljade anslagen för åren 1917 och 1918
respektive 3,500,000 kronor och 4,000,000 kronor och i det för år 1919 ifrågasatta
anslaget 4 500,000 kronor, för att den uppgjorda arbetsplanen skall kunna
toljas, innebarande att inlandsbanan under år 1919 söderifrån skall vara rälslagd
b me älv och norrifrån till Lilla Lule älv vid Jokkmokk, har styrelsen med
tillämpande av nu gällande priser och ett rälspris av 240 kronor per ton beräknats
till respektive 1,400,000 kronor, 2,750,000 kronor och 3,100,000 kronor Det
totala anslagsbeloppet skulle sålunda för år 1919 uppgå till 11,750,000 kronor
Av detta belopp bor for arbetenas jämnare bedrivande lämpligen 3,500,000 kronor
utgå som förskott under år 1918.
184 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[611 Ehuru styrelsen sålunda ansett sig höra angiva de unslagsbelopp, som
^ ’ skulle erfordras för arbetenas bedrivande enligt den föreliggande byggnadsplan en,
vill dock styrelsen framhålla, att det givetvis icke nu, med hänsyn till den rådande
osäkerbeten å materialmarknaden och särskilt da beträffande järnöverbyggnader
till broar och räler, låter sig bedömas, huruvida det kan bliva möjligt
att bedriva arbetena i den omfattning, som dessa anslagsbelopp avse.
Med de medel, som sålunda skulle bliva disponibla till och med ar 1919,
skulle enligt styrelsens plan för arbetenas bedrivande vidkommande den södra
delen arbetena med terrassering, trummor, broar med mera fullbordas till Stensele
utom beträffande överbyggnaden till bron över Ume älv och påbörjas norr
därom, husbyggnaderna fullbordas till och med Norrhed samt påbörjas norr
därom till Stensele och slutligen rälsläggningen framkomma till bron över Ume
älv. Vidkommande den norra delen skulle terrasserings-, trum- och broarbeten
fullbordas mellan Eorjus och Lilla Lule älv samt fortsättas söder därom, husbyggnadsarbeten
bedrivas å sträckan Porjus—Jokkmokk och rälsläggningen framkomma
till bron över Lilla Lule älv.
Med stöd av det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t
ville föreslå riksdagen att till fortsättande av inlandsbanan mellan Volgsjön
och Gällivare för år 1919 anvisa ett anslag av 11,750,000 kronor,
med rätt för Ivungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1918 av tillgängliga
medel utanordna 3,500,000 kronor.
Departements- Då beslut fattades om fortsättning av inlandsbanan från Volgsjön
ehefen. ^[][ Gällivare, förutsattes, att arbetena skulle bedrivas såväl norrifrån
som söderifrån samt att banan, ehuruväl utan fördyrande forcering,
skulle färdigställas snarast möjligt. Enligt den plan för byggande av
nya statsbanebyggnader i Norrland, vilken framlades för nästlidet ars
riksdag, skulle banan bliva färdig år 1924. Med de jämkningar, som
betingas av riksdagens beslut att framdraga banan över ICasker i stället
för, såsom i byggnadsplan förutsattes, över Avaviken, skulle utöver
de för åren 1917 och 1918 beviljade anslagen om respektive 3,500,000
kronor och 4,000,000 kronor erfordras ytterligare 22,650,000 kronor
att fördelas på åren 1919 — 1924 med respektive 4,500,000 kronor för
ett vart av åren 1919 — 1922, 4,200,000 kronor för år 1923 och 450,000
kronor för år 1924. Dessa belopp voro emellertid beräknade efter de
före kristidens början år 1914 rådande arbets- och materialpriser. Med
den oerhörda stegring av nämnda priser, som sedan dess ägt rum, erfordras,
enligt vad järnvägsstyrelsens utredning visar, för arbetenas
bedrivande enligt den ursprungliga planen för år 1919 ett anslag å ej
mindre än 11,750,000 kronor, därav 4,150,000 kronor belöpa å de arbeten,
som beräknats skola utföras med de för åren 1917 och 1918
beviljade anslagen. Av sistnämnda belopp skulle enligt styrelsens förslag
3,500,000 kronor böra utgå redan under år 1918.
1’tgifter för kapitalökning: In] I. Ihö
Oaktat den uppkomna, högst betydande prisstegringen är det med
hänsyn till de stora intressen, som äro förbundna med inlandsbanans
snara färdigställande, särdeles önskvärt, att banbyggnaden blir färdig
inom den tid som förut ifrågasatts. Med hänsyn till den nuvarande
finansiella situationen och de stora anspråk, som i övrigt ställas på
statskassan för statens järnvägars räkning, är jag emellertid, såsom
redan tidigare antytts, nödgad att göra en hemställan om en avsevärd
reducering av det utav järnvägsstyrelsen ifrågasatta anslagsbeloppet för
aren 1918 och 1919. Alldeles oavsett nämnda förhållanden torde det emeleitid
på grund av de osäkra förhållandena å materialmarknaden, särskilt
den knappa tillgången på järnöverbyggnader till broar och på räler,
icke finnas störa utsikter för att, även om medel i erforderlig utsträckning
gjordes disponibla, bedriva arbetena i den omfattning, som avses i
planen. Utom bristen å nyssberörda materiell är att taga i betraktande
de oerhörda prisen å densamma. Medan sålunda styrelsen vid sina kalkyler
för inlandsbanan före krigsutbrottet beräknade priset på räler till 120 kronor
per ton och i sin förevarande framställning räknat med ett rälspris av
240 kronor per ton, kan man för närvarande icke erhålla räler till
lägre pris än 275 kronor per ton, och ingen utsikt lär förefinnas, att
prisnivån skall för de allra närmaste åren avsevärt nedgå.
Aven om en förskjutning i arbetsprogrammet med hänsyn till nu
anförda omständigheter således kan blivå en nödvändighet, torde dock,
om större anslag för följande år beviljas, möjlighet föreligga att bedriva
arbetet i sådan omfattning, att bandelen ifråga kan hinna fullbordas
utan någon mera väsentlig förskjutning av den ursprungligen tänkta
arbetsplanen.
Jag nödgas sålunda föreslå en avknappning å det av stjnelsen för
år 1919 ifrågasatta anslaget, 11,750,000 kronor, med 5,850,000 kronor.
Det belopp, som skulle äskas för ändamålet av 1918 års riksdag skulle
sålunda uppgå till 5,900,000 kronor — ett belopp, som dock med
1,400,000 kronor överstiger den summa av 4,500,000 kronor, som år
1916 beräknades skola utgå för 1919. Av de medel, som skulle beviljas
av 1918 års riksdag, torde 2,000,000 kronor böra utgå på tilläggsstat för
år 1 o1»8’ i Vllket avseen(le jag gör framställning i annat sammanhang.
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till fortsättning av inlandsbanan mellan Volgsjön
och Gällivare för ar 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 3,900,000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft.
24
186
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
IV. Statsbanan Forsnio—Hoting.
[62.] Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning bar 1917 års riksdag,
Statsbanan under förbehåll att de i statsrådsprotokollet över civilärenden den 4
Forsrno- april 1917 omförmälda villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark med
Hoting'' mera iakttoges, beslutat anläggande av en tvärbana i Ångermanälvens och
Fjällsjöälvens dalgångar från Forsrno å linjen Långsele Selsjön av norra
stambanan till Hotings station å inlandsbanan, för vilken tvärbana i dess
sträckning längs den så kallade Åkvisslanlinjen anläggningskostnaderna
med tillämpning av de före kristidens början år 1914 rådande arbetsoch
materialpriser beräknats till 8,700,000 kronor, varjämte riksdagen
för arbetenas påbörjande för år 1918 anvisat 1,000,000 kronor.
I sin skrivelse den 29 september 1917 har järnvägsstyrelsen gjort
framställning om anvisande av anslag för år 1919 för fortsättning av
ifrågavarande banbyggnad. Styrelsen anför därvid följande:
Enligt den förut nämnda planen för bedrivande av statens järnvägsbyggnader
i Norrland skulle anslagen till här ifrågavarande bana utgå med
1300 000 kronor för år 1919, 1,500,000 kronor för vartdera av åren 1920, 1921
och 1922, 1,300,000 kronor för år 1923 och 600,000 kronor för år 1924 vilket
år arbetet skulle vara fullbordat. Yidkommande tillräckligheten av de sålunda
angivna anslagsbeloppen gäller vad som därom anförts vid redogörelsen
för anslagskraven för inlandsbanan. För fullföljande av don uppgjorda byggnadsplanen
beräknar styrelsen, att med hänsyn till de nu gällande priserna det
för år 1918 beviljade anslaget 1,000,000 kronor behöver höjas med 500,000 kronor
och det för år 1919 ifrågasatta 1,300,000 kronor med 650,000 kronor, vadan sålunda
det totala anslagsbeloppet för år 1919 skull uppgå till 2.450,000 kronor. Förarbetenas
jämnare fördelning borde av detta belopp 500,000 kronor bliva disponibla
- redan under år 1918. Det för år 1919 sålunda ifrågasatta anslaget vore avsett
att användas för terrasserings-, tram- och broarbetens färdigställande i huvudsak
å delen Forsrno—Näsåker och påbörjande av dylika arbeten norr om Näsåker.
Styrelsen anser sig här böra uttala, att minskning av de a-nslagsbelopp, som
här ovan angivits erforderliga för arbetenas planmässiga bedrivande, icke synes
styrelsen tillrådlig, då det enligt vad styrelsen framhållit redan i sin underdåniga
framställning om banans byggande synes vara angeläget, att banan snarast
möjligt komme till stånd för motverkande av en fortsatt omkastning av de gamla
handelsvägarna, som delvis redan gjort sig gällande i och med inlandsbanans
framdragande genom de trakter, som tidigare haft sin handelsförbindelse med
de orter5 i kustområdet, som beröras av Forsrno—Hotingbanans tillkomst.
Departements- På grund av vad sålunda anförts hemställer jag — under hänvis
chefen.
njng beträffande anslaget å tilläggsstat för år 1918 till särskild framställning
därom — att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för fortsättande av arbetena å statsbanan Forsrno
—Foting för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av
1,950,000 kronor.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
1 HT
V. Statsbanan Häl bläs—Ntensele.
Under förbehåll att de i statsrådsprotokollet över civilärenden den
4 april 1917 omförmälda villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark med
mera iakttoges, har 1917 års riksdag beslutat anläggande av eu tvärbana
trån Hällnäs station å norra stambanan till Stensele vid inlandsbanan
för en med tillämpning av de före kristidens början år 1914
rådande arbets- och materialpriser beräknad anläggningskostnad av
11,150,000 kronor.
Enligt den förut nämnda planen för bedrivande av statens järnvägsbyggnader
i Norrland skulle för arbetenas påbörjande å här ifrågavarande
bana för år 1919 utgå ett belopp av 250,000 kronor.
Under åberopande av vad som förut vid redogörelse för anslagskraven
för inlandsbanans fortsatta byggande anförts beträffande anslagsbeloppens
otillräcklighet, har styrelsen i sin skrivelse den 29 september
1917 beräknat, att det lör arbetenas bedrivande å tvärbanan Hällnäs—
Stensele enligt den uppgjorda arbetsplanen erfordras en höjning i det
för år 1919 ifrågasatta anslaget med 125,000 kronor, vadan det totala
anslaget för nämnda år skulle uppgå till 375,000 kronor. Med detta
anslag vore det meningen från Hällnäs påbörja terrasserings-, trumoch
broarbeten.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen
att för påbörjande av statsbanan Hällnäs—Stensele
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 375,000
kronor.
VI. Statsbanan Umeå—Holmsund.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning har 1917 års riksdag,
under förbehåll att de i statsrådsprotokollet över civilärenden den 4
april 1917 omförmälda villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark med
mera iakttoges, beslutat anläggande av eu bibana från Umeå till Holmsund
jämte förbindelsespår till en blivande hamn utanför Holmsund för
en med tillämpning av de före kristidens början år 1914 rådande arbetsoch
materialpriser beräknad anläggningskostnad av 1,200,000 kronor.
I sin skrivelse den 29 september 1917 har järnvägsstyrelsen gjort
framställning om anvisande av anslag för år 1919 för påbörjande av
ifrågavarande statsbana. Styrelsen anför därvid följande:
[03.]
Statsbanan
liiillnäs —
Stensele.
Departementschef
en.
[64.]
Statsbanan
Umeå—
Holmsund.
188
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[64.]
Departements
chefen.
[65.]
Statsbanan
Dagarn—
Hultebo.
Enligt den förut nämnda planen för bedrivande av statens järnvägsbyggnader
i Norrland skulle för arbetenas påbörjande å här ifrågavarande bana anslagen
utgå med för år 1919 180,000 kronor, år 1920 900,000 kronor och år 1921
120,000 kronor.
Som förut nämnts grunda sig de angivna kostnadssiffrorna på de priser,
som gällde före kristiden. Vidkommande anslagens tillräcklighet under nu rådande
högkonjunkturer gäller sålunda vad härom anförts i det föregående vid
anslagsäskandet för inlandsbanan.
För arbetenas bedrivande till det omfång, som den uppgjorda arbetsplanen
förutsätter, beräknar styrelsen, att det för år 1919 ifrågasatta anslaget behöver
höjas med 90,000 kronor eller till 270,000 kronor. Emellertid förefinnes i de av
riksdagen till Vännäs—Umeå järnvägsbyggnad beviljade anslagsmedlen ett överskott
av 85,000 kronor, och får styrelsen föreslå, att detta belopp överföres till
statsbanan Umeå—Holmsund, vadan i så fall det för år 1919 erforderliga nya
anslagsbeloppet skulle bliva 185,000 kronor. De för år 1919 sålunda disponibla
medlen skulle användas för påbörjande av terrasserings-, bro- och trumarbeten.
Mot vad järnvägsstyrelsen föreslagit har jag intet att erinra. Jag
hemställer alltså, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen
att för påbörjande av arbetena å statsbanan Umeå—
Holmsund jämte förbindelsespår till en blivande hamn
utanför Holmsund dels medgiva överförande från
Vännäs—Umeå järnvägsbyggnad till nu ifrågavarande
banbyggnad av 85,000 kronor, dels och för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av 185,000 kronor.
VII. Statsbanan Dagarn—Hultebo.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning har 1914
års senare riksdag dels beslutat anläggning av en statsbana från Dagarns
station å statsbanan Örebro —Krylbo till Hultebo i Skinnskattebergs
socken för en beräknad kostnad av 435,000 kronor, dels ock för järnvägens
anläggning för år 1915 anvisat ett anslag å sistnämnda belopp.
I sin skrivelse den 29 september 1917 bar järnvägsstyrelsen anfört
följande:
Då de kostnadsberäkningar, som legat till grund för anslagsäskandet för
ifrågavarande bana, voro grundade på de före kristidens inträdande 1914 gällande
material- och arbetspriserna, men de huvudsakliga arbetena kommo att utföras
härefter och således under eu tid av successiv stegring i arbets- och materialpriser,
hava kostnaderna för banans anläggning icke kunnat hållas inom ramen
för det beviljade anslaget, utan har ett överskridande av anslagsbeloppet med
omkring 70,000 kronor varit ofrånkomligt.
Utgifter för kupitiilökning: bil. 1. is«,i
Vidare bär, sedan beslut om baubyggnadens utförande i överensstämmelse
med Kungl. Maj:ts förslag fattats, inkommit eu skrivelse, undertecknad å trafikanters
i Malingsbo vägnar av ordföranden i Malingsbo kommunalstiimma och
kommunalnämnd, Ljusne—Voxna aktiebolag samt ett stort antal byamän från
Kärrhö, Godkärra och Sunnanfors med flera platser, i vilken skrivelse anhölls,
att järnvägsstyrelsen måtte på statens bekostnad låta anlägga en håll och lastplats
med godsmagasin vid den beslutade banan å den plats, där nämnda bana
kommer att korsa landsvägen mellan Skinnskatteberg och Malingsbo, exempelvis
Godkärra, eller pa annan lämplig plats i närheten.
Såsom skäl för framställningen anfördes, att eu håll- och lastplats både
vore a,y behovet påkallad och bleve till stort gagn för ortsbefolkningen samt
även säkerligen komme att bliva livligt trafikerad. Dess trafikområde kunde beräknas
till 2 mil med en ganska tät befolkning, varav största delen äro jordbrukare.
Därjämte finnas i trakten 6 handlande och en lantmannaförening, vilka
för sin verksamhet komma att helt begagna sig av den ifrågasatta håll- och lastplatsen.
Samma vore förhållandet vidkommande Bergfors masugn med över
20,000 ton frakter årligen.
Med åberopande av innehållet i Kungl. Maj:ts ovanberörda nådiga proposition
till riksdagen, i vad avsåges banans ändamål, samt ortsbefolkningens
avslag å en styrelsens framställning om tillhandahållande för‘banan av fri mark
med mera, meddelade styrelsen i skrivelse till ordföranden i Malingsbo kommunalstämma
den 26 oktober 1914, att i kostnadsförslaget för banan icke upptagits
någon kostnad för anordnande vid banan av trafikplatser — med undantag
för Hultebo, där vissa anläggningar skulle utföras för möjliggörande av lastning
och rangering av malmvagnar — och således ej heller för lösen av mark till sådana
samt att styrelsen saknade befogenhet att på statens bekostnad anlägga
den begärda håll- och lastplatsen.
Sedermera har Ljusne—Yoxna aktiebolag utfäst sig att för anläggning av
omhandlade trafikplats vid Godkärra bidraga med ej mindre halva anskaffningskostnaden
för därför behövlig mark, än även med ett kontant belopp av 3,000
kronor, och har domänstyrelsen i underdånig skrivelse den 4 mars 1915 hemställt,
det Kung], Maj:t täcktes medgiva, att återstående hälften av för anordnandet
av person- och godsstation vid Godkärra erforderlig mark måtte få
genom sagda styrelse anskaffas och gäldas med av till domänstyrelsens disposition
stående medel tillhörande domänfondens avkastning.
Under sådant förhållande och då av domänstyrelsen särskilt framhållits,
hurusom ett anordnande av trafikplats vid Godkärra i samband med öppnandet
av bandelen Dagarn—Hultebo för allmän person- och godstrafik skulle, förutom
för den rätt stora ortsbefolkningen, medföra avsevärda fördelar för domänstyrelsen
vid förvaltningen av statens skogar, vill det synas järnvägsstyrelsen, som om
ett anordnande av trafikplats för gods- och persontrafik vid Godkärra måste anses
motiverat.
Kostnaden för anordnandet av denna trafikplats jämte banans utrustning
för allmän trafik beräknas uppgå till omkring 55,000 kronor.
Den summa, som skulle erfordras för dels täckande av den uppkomna bristen
vid banans anläggande, dels för anordnande av trafikplats vid Godkärra,
utgör sålunda efter avdrag av de 3,000 kronor, varmed Ljusne—Yoxna aktiebolag
erbjudit sig bidraga till anläggningen, 122,000 kronor.
190
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Styrelsen vill för sin del föreslå, att denna kostnad må bestridas pa följande
sätt: Det belopp — 70,000 kronor — som, enligt vad ovan sagts, utgör
brist å banans beräknade anläggningskostnad, täckes genom överföring från överskott,
som äro att påräkna från vissa redan utförda ehuru ännu ej till räkenskapen
avslutade banbyggnader, nämligen 42,000 kronor från statsbanan Morjärv Lappträsk
och 28,000 kronor från statsbanan Östersund—Ulriksfors. Återstående belopp
av 52,000 kronor, som erfordras för anläggandet av trafikplatsen vid Godkärra,
torde böra äskas av riksdagen.
Mot järnvägsstyrelsens förslag i fråga om sättet för täckande av
den brist om 70,000 kronor, som på grund av de ökade arbets- och
materialprisen uppstått vid ifrågavarande banas anläggning, har jag
intet att erinra.
Beträffande frågan om anordnande genom statens försorg av en
trafikplats för person- och godstrafik vid Godkärra erinrar jag till en
början, att ifrågavarande bana tillkommit huvudsakligen för att möjliggöra
malmfraktning för Ljusne—\ oxna aktiebolags räkning samt
utförsel av skogsprodukter från Klotens kronopark. Någon hållplats å
banan för att tillgodose ortsbefolkningens behov har däremot ej ingått i
i planen för banan. Den nu ifrågasatta hållplatsen skulle emellertid medföra
avsevärda fördelar ej endast för den rätt stora ortsbefolkningen utan även
för domänstyrelsen vid förvaltningen av statens skogar. Med hänsyn
till sistnämnda förhållande har även Kungl. Maj:t den 26 oktober 1917
medgivit, att hälften av det lösenbelopp, som betingades för upplåtande
av till hållplatsen erforderligt område, finge av domänstyrelsen gäldas
av de till driftkostnader för statens skogsdomäner anvisade medel. Sona
järnvägsstyrelsen meddelat, har Ljusne—Voxna aktiebolag utfäst sig
att bidraga med återstående hälften av anskaffningskostnaden för behövlig
mark ävensom därutöver med ett kontant belopp av 3,000 kronor.
Vid nu angivna förhållanden vill det synas motiverat, att anslag
äskas av riksdagen till täckande av återstoden av kostnaderna för hållplatsen
jämte därmed i samband stående utgifter eller tillhopa 52,000
kronor.
På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att till täckande av uppkommen
brist, 70,000 kronor, i de till utförande av statsbanan
Bagarn—Hultebo beviljade anslag må till samma anslag
överföras från anslaget till statsbanan Morjärv—
Lappträsk 42,000 kronor och från anslaget till statsbanan
Östersund—Ulriksfors 28,000 kronor;
Utgifter för kapitalökning: bil. I. 191
dels ock, under förbehåll att ytterligare erforderlig
mark kostnadsfritt upplåtes samt att Ljusne—Voxna
aktiebolag bidrager med ett belopp av 3,000 kronor,
för anordnande av trafikplats med mera å statsbanan
Dagarn—Hultebo för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 52,000 kronor.
C. Förvärvande för svenska statens räkning av Orsa-Svegs
järnväg.
Såsom förut antytts, har chefen för statens järnvägar meddelat,
att underhandlingar för närvarande påginge mellan järnvägsstyrelsen
och Orsa Härjeadalens järnvägsaktiebolag angående förvärvande för
svenska statens räkning av bolagets järnväg från Orsa till Sveg ävensom
att, för den händelse berörda underhandlingar komme att leda till
resultat, för ändamålet torde krävas ett anslag av omkring 1,000.000
kronor.
Ehuru jag uppenbarligen icke på ärendets nuvarande ståndpunkt
kan uttala mig, om inlösen av ifrågavarande järnväg bör äga rum eller
icke och än mindre om de ekonomiska uppoffringar, som härför må
kunna ifrågasättas, anser jag dock, att möjligheten för en dylik inlösen
inom en nära framtid bör hållas öppen. Jag hemställer på grund
härav, att. Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i avvaktan på den proposition, som kan komma
att avlåtas angående förvärvande för svenska statens
räkning av Orsa—Svegs järnväg, för ändamålet beräkna
ett reservationsanslag för år 1919 av 1,000,000 kronor.
D. Markförvärv.
I sin skrivelse den 29 september 1917 har järnvägsstyrelsen hemställt
om anslag för inköp av mark vid en del järnvägsstationer, där
utvidgningar äro avsedda att inom den närmaste framtiden äga rum,
liksom även av mark, behövlig för vissa dubbelspåranordningar. Styrelsen
yttrar i ämnet följande:
. Sedan en följd av år har järnvägsstyrelsen i samband med underdånig
skrivelse angående behovet av anslag till nya byggnader och anläggningar vid
statens för allmän trafik upplåtna järnvägar ingivit underdånig framställning om
anslag för inköp av mark vid en del järnvägsstationer, där utvidgningar äro av
-
[65.]
[66.]
Förvärvande
för
svenska
statens räkning
av Orsa
—Svegs
järnväg.
[67.]
Mark
förvärv.
192
[67.]
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
sedda att inom närmaste framtiden äga rum, liksom även av mark, behövlig för
vissa dubbelspåranordningar. Sålunda har beviljats för dylikt ändamål
vid 1914 års riksdag
» 1915 » »
» 1916 » »
» 1917 »
kronor 300,000: —
» 400,000: —
» 500,000: —
» 800,000: —
Beträffande sistnämnda belopp upptog styrelsens förslag 1,000,000 kronor,
men blevo av riksdagen enligt Kungl. Maj:ts hemställan endast 800,000 kronor
beviljade. .
Som styrelsen vid tidigare framställningar om dylika anslag framhållit, har
erfarenheten visat, att då beslut om anläggningar förelegat, den eventuellt erforderliga
marken ej kunnat erhållas till skäligt pris. Stundom har marken under
tidernas lopp hunnit bebyggas, varigenom dryga kostnader för inlösen av byggnader
uppstått, stundom och oftast har, då bebyggelse icke skett, det allmänna
spekulationsintresset, särskilt vid större bangårdar, bidragit till att uppdriva
priserna.
För att i möjligaste mån undvika, att staten skall bliva nödsakad betala
dylika uppdrivna markpris, är av stor vikt, att till styrelsens disposition varje
år finnas tillräckliga anslag, varigenom styrelsen kan i tid, och innan spekulationen
kommit i gång, förvärva för vissa ändamål erforderlig mark.
För eu stor del större bangårdar, vilkas utbyggnad är ifrågasatt verkställas
under en längre fram belägen tidsperiod enligt oftanämnda av styrelsen uppgjorda
planen för 10-årsperioden 1918—1927 och för vilka definitiv plananordning
föreligger, bör snarast möjligt markförvärv äga rum. De sammanlagda kostnaderna
för dylika markförvärv under närmaste 5-årsperiod hava av styrelsen
vid tiden för ovan omnämnda utrednings verkställande beräknats till omkring
4,600,000 kronor, en summa, som dock numera bör anses avsevärt för låg. Till
detta belopp kommer därjämte markförvärv vid mindre bangårdar och dubbelspåranläggningar,
där dylikt markförvärv icke finnes upptaget under respektive
^Det&är sålunda avsevärda belopp, som här ifrågakomma och enligt styrelsens
förmenande borde vara för styrelsen tillgängliga under närmaste tid för att
möjliggöra förvärv, innan spekulationen hunnit driva prisen i höjden, men hai
styrelsen, med hänsyn till övriga stora krav å statsbanan, ansett sig liksom föregående
år böra inskränka beloppet till 1,000,000 kronor.
1 anslutning till vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för ifrågavarande ändamål för
år 1919 anvisa ett anslag av 1,000,000 kronor, med rätt för Kungh
Maj:t att förskottsvis redan under år 1918 av tillgängliga medel utanordna
500,000 kronor.
Departements Till närmare utveckling av det för den närmaste framtiden förechefen.
liggande behovet av markförvärv har järnvägsstyrelsen till mig inlämnat
en promemoria, av vilken jag tagit del. Av promemorian framgår,
att enligt den däri framlagda planen stora krav alltjämt ställas på
Utgifter för kapitalökning: bil. !.
193
ifrågavarande anslag. Klart torde ock vara, att med de betydande [67.]
utvidgningar av järnvägsstationer och anläggningar av dubbelspår, som
i en nära framtid med säkerhet torde förestå, det ur statsfinansiell
synpunkt måste anses fördelaktigt, att det ifrågavarande anslaget ej
tillmätes för knappt. Av budgetsskäl anser jag mig emellertid nödsakad
föreslå en avknappning å det av järnvägsstyrelsen för år 1919
ifrågasatta anslaget med 200,000 kronor. Av det återstående beloppet
torde 400,000 kronor böra utgå å tilläggsstat för år 1918, i vilket avseende
jag gör särskild framställning.
I anslutning härtill får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att för inköp av mark, som erfordras för utvidgning
av vissa järnvägsstationer och för blivande dubbelspåranordning
ar, för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 400,000 kronor.
E. Rullande materiell.
I sin skrivelse den 29 september 1917 har järnvägsstyrelsen hemställt
om anslag för år 1919 till inköp av rullande materiell för statens
järnvägar. Styrelsen anför därvid till en början följande:
I sin underdåniga skrivelse den 31 oktober 1916 redogjorde styrelsen för
det då föreliggande beliovet av rullande materiell, och ansåg sig styrelsen med
hänsyn till de rådande förhållandena böra föreslå en nyanskaffning av rullande
materiell, som väsentligt understeg det föreliggande behovet. Icke desto mindre
var på grund av de redan då väsentligt stegrade anskaffningskostnaderna det av
styrelsen begärda och sedermera av Kung! Maj:t och riksdagen beviljade anslaget
betydligt högre än dittills förekommande anslagsbelopp till rullande materiell.
Sedermera har situationen visserligen ändrats därhän, att trafiken tillfälligt
avsevärt reducerats, vilket förhållande givetvis inverkat på den rullande materiellens
tillräcklighet. Styrelsen anser dock, att anskaffningen av rullande materiell
icke på grund av denna tvungna trafikminskning får avstanna.. Man torde med
säkerhet hava att räkna med, att den nuvarande tillbakagången i trafik kommer
att efterföljas av ett kraftigt uppsving, och måste styrelsen då vara rustad att
kunna på ett tillfredsställande sätt mottaga och besörja denna större trafik. För
att kunna överblicka beliovet under någon tid framåt av rullande materiell har
inom styrelsen verkställts en utredning angående detta behov under tioårsperioden
1918—1927. Denna utredning har baserats på den »Beräkning för perioden 1918
—1927 av trafik, inkomster m. in. vid statens järnvägar», vilken på uppdrag av
styrelsen för någon tid sedan utarbetats av Sven Norrman och Sven Brisman.
Styrelsen har visserligen icke ansett lämpligt att officiellt framlägga denna utredning,
enär den enligt sakens natur måst baseras på osäkra antaganden i fråga
Bihang till riksdagms protokoll 1918. 1 saml. 1 käft. 25
[68*]
Rullande
materiell.
194
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
r68.1 om trafikens successiva tillväxt. Emellertid ger den en god bild av vad trafiken
med all sannolikhet kommer att kräva i fråga om tillskott av rullande materiell
sammanlagt under hela ifrågavarande period.
Med stöd av denna utredning har styrelsen ansett, att anskaffning
av rullande materiell för år 1919 bör äga rum i den omfattning, som
angives i följande tablå.
Ånglok omotiv.
Litt. B Persontågslokomotiv 2-C-O ...............
» N Växlingslokomotiv O-D-O..................
» Sb Lokaltågslokomotiv 2-C-l...................
Elektriska lokomotiv.
Lokomotiv för persontåg ..................................
» t växling.......................................
Person-, post- och resgodsvagnar.
Litt. ABCo3 I, II, III klass sovboggivagnar .
» Co8 III klass dagboggivagnar ..........
» BC4 II, III klass dagvagnar, 2-axliga
» C3 III klass dagvagnar, 2-axliga . ..
» D postvagnar.....................................
» Fo resgodsboggivagnar ......................
» Fl resgodsvagnar, 2-axliga ................
» F2d ångfinkor.....................................
Godsvagnar för vanlig trafik.
Litt. G3 täckta godsvagnar ............................
» L4 träkolsvagnar....................................
» NN5 öppna godsvagnar ...........................
Litt. M2 Malmvagnar ....................................................................... Summa 135
Styrelsen anför vidare följande:
Såsom av tablån framgår, skulle anskaffningen omfatta följande rullande
materiell, som är avsedd att ersätta försliten sådan:
29 ånglokomotiv,
5 elektriska lokomotiv,
153 person-, post- och resgodsvagnar,
1,000 godsvagnar,
135 malmvagnar.
Beträffande ånglokomotiven äro dessa avsedda att anskaffas av redan befintliga
typer, som visat sig lämpliga för de olika slagen av trafik.
Antal st.
5
19
5
Summa |
29 2 3 |
Summa |
5 |
4 |
|
8 |
|
20 |
|
50 |
|
16 |
|
....................... |
10 |
40 |
|
5 |
|
Summa |
153 |
- |
150 |
400 |
|
450 |
Summa 1,000
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 19b
1 fråga om beliovet av bär upptagna 5 elektriska lokomotiv får styrelsen
anföra följande.
När elektrifieringen av bandelen Kiruna—Nattavara blir fullt färdig, vilket
beräknas inträffa år 1920, erfordras för nuvarande person- och blandade tåg ‘5
lokomotiv samtidigt i tjänst, varjämte 1 lokomotiv erfordras för underhåll och
som reserv. För närvarande finnas 2 persontågslokomotiv, och blir det alltså
nödvändigt att till denna tidpunkt anskaffa ytterligare 2 lokomotiv. Styrelsen
har emellertid ansett liimpligt att redan nu upptaga dessa 2 lokomotiv såsom
behövliga, varigenom möjliggöres eu eventuell omläggning av persontåg mellan
Gällivare och Riksgränsen, i vilket fall nu befintliga 2 lokomotiv icke skulle
bliva tillräckliga.
För växlings tjänsten å Kiruna malmbangård och personbangård samt för
överförande av malmvagnar från malmbolagets gruvbangård till malmbängården
hava hittills använts ånglokomotiv. Då elektrifieringen av banan från Kiruna
söderut blir färdig, vilket beräknas inträffa år 1919, bör givetvis all växlingstjänst
i Kiruna omläggas till elektrisk drift. För ändamålet erfordras 6 lokomotiv, varav
5 i tjänst och 1 som reserv. Till 3 av dessa lokomotiv hava medel beviljats av
1916 års riksdag, varför ytterligare 3 lokomotiv erfordras för införande i full
utsträckning av elektrisk drift för växlingstjänsten.
Efter tillkomsten av ovan anförda 5 elektriska lokomotiv blir motsvarande
antal ånglokomotiv disponibelt för annan tjänst, varigenom antalet erforderliga
ånglokomotiv kommer att i motsvarande grand reduceras. Denna omständighet
har beaktats vid bestämmandet av ovan angivna erorderliga antal ånglokomotiv.
I fråga om personvagnarna vill styrelsen, beträffande de 4 vagnarna litt.
ABCo3, hänvisa till sin underdåniga skrivelse den 31 oktober 1916 angående behovet
av rullande materiell. Styrelsen anförde då, att behov av 16 vagnar av
denna typ förelåg, men att detta i och för sig synnerligen beaktansvärda önskemål
på grund av de rådande förhållandena bör endast successivt realiseras, varför
styrelsen då upptog blott 4 dylika vagnar. I anslutning härtill har styrelsen
nu upptagit ytterligare 4 vagnar.
Vagnarna litt. BO äro tvåaxliga kombinerade II och III klass vägnar av ny
typ, avsedda för trafik på kortare sträckor, varest behov icke föreligger av
boggivagnar.
Beträffande övriga personvagnar samt godsvagnarna, så tillhöra dessa redan
befintliga typer, vilka befunnits väl motsvara de olika ändamålen. Vidkommande
särskilt malmvagnarna, så erfordras dessa dels för staten enligt kontrakt åliggande
malmtransporter, dels ock för transporter av malm för andra trafikanters
räkning.
Kostnaden för den till anskaffning föreslagna rullande materiellen har beräknats
till 23,000,000 kronor, varvid förutsatts ungefär samma principer, som
vid senaste beställning i början av år 1917. Sistnämnda priser voro synnerligen
höga och överstego 1914 års priser med betydligt mer än 100 %. Icke desto
mindre torde anledning föreligga att antaga, att priserna för den nu till anskaffning
föreslagna rullande materiellen bliva ännu högre, och i sådant fall kommer
givetvis icke här angivna belopp, 23,000,000 kronor, att bliva tillräckligt för
anskaffning av den av styrelsen såsom erforderlig ansedda rullande materiellen.
Styrelsen får i detta sammanhang anmäla, att de 4 elektriska lokomotiv
och 3 växellokomotiv, till vilka 1916 års riksdag beviljade ett anslag av sammanlagt
530,000 kronor, ännu icke hava kunnat beställas på grund av rådande för
-
[68.]
196
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[68.]
hållanden. Efter vad av förda förhandlingar framgår, torde dessa lokomotiv
komma att betinga högre kostnad än vad som beräknades, då anslaget för desamma
begärdes. Hur stor kostnadsökningen blir, kan nu ej angivas, utan kårstyrelsen
för avsikt att framdeles återkomma härtill.
Av ovan angivna belopp, 23,000,000 kronor, beräknar styrelsen att kunna
förfoga över omkring 6,000,000 kronor. Härvid har styrelsen förutsatt, att till
förnyelsefond för rullande materiell må få för år 1918 utöver den sedvanliga avsättningen
disponera 2,000,000 kronor för att möjliggöra ökad utrangering av
lokomotiv i likhet med vad som av Kung!. Maj:t beviljats för år 1917 med
anledning av styrelsens underdåniga hemställan i skrivelse den 30 november
1916. Övriga 4,000,000 kronor, som styrelsen beräknar att hava till sitt förfogande
år 1919, erhållas dels av den ordinarie förnyelsefonden för år 1919, dels
av beräknade bidrag till rullande materiell från anslagen till nya statsbanebyggnader.
Styrelsen har därvid för den ordinarie förnyelsefonden räknat med samma
procentuella avsättning som under föregående år. Emellertid torde en tillfällig
höjning av avsättningen kunna ifrågasättas på grund av den inträdda allmänna
prisstegringen och är det styrelsens avsikt att i samband med avgivandet av
förslag till kostnadsstat för år 1918 upptaga denna fråga till närmare prövning.
För anskaffning av rullande materiell i avsedd utsträckning återstår således ett
belopp av 17,000,000 kronor, vartill anslagsmedel erfordras.
Av 1916 års riksdag har beviljats ett tilläggsanslag av 240,000 kronor för
anskaffning av 4 elektriska malmtågslokomotiv, för vilka 1913 och 1914 års riksdagar
förut hade beviljat sammanlagt 600,000 kronor. Iordningställandet av dessa
lokomotiv har emellertid blivit fördröjt, beroende på svårigheter i fråga om
leverans av åtskilliga till lokomotiven erforderliga delar, och hava desamma därför
först under år 1917 kunnat tagas i bruk. En följd av den inträdda förseningen
har blivit, att kostnaden för färdigställandet blivit avsevärt ökad på grund
av den under byggnadstiden alltjämt pågående kostnadsstegringen. Totala kostnaden
för ifrågavarande lokomotiv har därför kommit att uppgå till sammanlagt
940,000 kronor, varför ett ytterligare tilläggsanslag för detta ändamål av 100,000
kronor erfordras.
I anslutning till det anförda har styrelsen hemställt, att Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen att till rullande materiell vid statens
redan trafikerade järnvägar för år 1919 anvisa ett belopp å 17,100,000
kronor.
Departements- Såsom av järnvägsstyrelsens redogörelse framgår, är det av stychefen''
relsen framförda anslagskravet rörande anskaffande av ny rullande ma
teriell
baserat på en genom styrelsens försorg verkställd utredning angående
behovet av dylik materiell under tioårsperioden 1918—1927.
Denna utredning, av vilken jag under hand haft tillfälle att taga delger
vid handen, att betydande nyanskaffning erfordras för att tillgången
av rullande materiell skall svara mot den trafikökning, som beräknas
inträffa efter kriget.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 1!*7
Beträffande deu plan för nyanskaffningen för år 1919, som av
järnvägsstyrelsen i dess förevarande skrivelse framlagts, har, i fråga
om äng lokomotiv, styrelsen räknat med ungefär samma utnyttjande av
lokomotivparken som under år 1915, vilket innebär, att styrelsen kalkylerar
med en icke obetydligt större arbetskvantitet per lokomotiv än
under tidigare år.
Beträffande person-, post- och resgodsvagnarna är det ifrågasatta nya
antalet vagnar, tillhopa 153 stycken, rätt avsevärt. Anskaffningen av
dessa vagnar är emellertid, enligt vad styrelsen meddelat, betingad av
behovet att fylla den betydande brist på dylika vagnar, som sedan flera
år förelegat. Av kostnadshänsyn är det styrelsens avsikt att låta kompletteringen
ske successivt under loppet av fem år.
Åven beträffande godsvagnarna ifrågasätter styrelsen en betydande
nyanskaffning, motiverad med angelägenheten av att kunna på ett tillfredsställande
sätt möta den trafikökning, som väntas efter kristidens
upphörande. I fråga om träkolsvagnarna gör sig emellertid redan under
nu rådande förhållanden ett stort behov av ökning gällande på grund
av den kraftiga stegring i transporterna av dylika kol, som ägt rum
under senare år. Till belysande av detta förhållande må hänvisas till
följande av järnvägsstyrelsen på min begäran uppgjorda tablå över träkolstransporterna
under åren 1912—1916.
Trakolstransp orter.
År. Ton. Tonkilometer.
1912 ........................................ 235,846 59,611,062
1913 ........................... 183,900 45,892,249
1914 ......................................... 215,221 50,389,652
1915 ......................................... 238,701 51,408,640
1916 ............ 315,046 80,899,389
Tillika har styrelsen meddelat, att under första halvåret 1917 träkolstransporterna
uppgått till 327,000 ton, medan motsvarande siffra
för första halvåret 1916 utgjorde 126,000 ton, ävensom att för år 1918
torde kunna beräknas ungefär samma träkolstransporter som för år
1917.
Den föreslagna betydande anskaffningen av träkolsvagnar, 400
stycken, är behövlig även ur den synpunkten, att det, i den mån anfalet
träkolsvagnar ökas, blir möjligt anvisa sådana vagnar även under trä
-
[68.]
198
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[68.] kolssäsongen för lastningar till Norrland, varigenom tomgången av träkolsvagnar
kan nedbringas.
Vad angår de elektriska lokomotiven begär styrelsen två lokomotiv
för persontåg och tre för växlingstjänst.. Sistberörda tre lokomotiv äro,
såsom av styrelsens skrivelse framgår, avsedda för växlingstjänsten å
Kiruna malmbangård och personbangård ävensom för överförande av
malmvagnar från malmbolagets gruvbangård därstädes till malmbangården.
För berörda ändamål erfordras sammanlagt sex lokomotiv.
Till tre av dessa lokomotiv beviljades anslag av 1916 års riksdag,
varför styrelsens förslag om beviljande av medel för anskaffande av
de återstående lokomotiven endast innebär ett fullföljande av den plan
för omläggning av all växlingstjänst i Kiruna till elektrisk drift, vilken
låg till grund för styrelsens framställning i ämnet till nämnda riksdag.
Till följd av den av statsmakterna år 1917 beslutade elektrifieringen
av bandelen Kiruna—Nattavara påkallas — såsom järnvägsstyrelsen
redan vid nyssnämnda frågas behandling inom riksdagen meddelade
vederbörande utskott — icke någon ökning av antalet elektriska
malmtågslokomotiv för den malmtrafik, som förutsatts skola ombesörjas
vid den tidpunkt, då elektrifieringen av ifrågavarande handel beräknas
vara färdig eller år 1920. För trafiken med person- och blandade tåg
å samma handel blir det däremot efter skedd elektrifiering nödvändigt
att anskaffa två elektriska lokomotiv utövef de två nu befintliga. Om
emellertid dessa två lokomotiv anskaffas redan år 1919 och sålunda
bliva tillgängliga samtidigt som elektrifieringen beräknas vara fullbordad
å linjen Kiruna—Gällivare, skulle härigenom kunna möjliggöras en
synnerligen önskvärd omläggning av tidtabellen för de persontåg, vilka,
ett i vardera riktningen, för närvarande framföras å linjen Gällivare—
Riksgränsen. Särskilt skulle härigenom tågtiderna för Kiruna bliva
avsevärt förbättrade. Villkoret för denna omläggnings utförande är
dock att samtidigt kunna hava tre elektriska lokomotiv i tjänst och
ett sådant stående i reserv.
Huru starka skäl än tala för järnvägsstyrelsens framställning rörande
anslag till äskat belopp för rullande materiell, nödgas jag dock med hänsyn
till statsbudgetens ställning föreslå en minskning av anslaget till
15,000,000 kronor — ett belopp, som i allt fall med 2,000,000 kronor
överstiger de för år 1918 av riksdagen för samma ändamål beviljade
anslagsmedel.
I sin framställning har järnvägsstyrelsen därjämte anhållit, att ett
tilläggsanslag å 100,000 kronor må — utöver det av 1916 års riksdag
anvisade å 240,000 kronor — beviljas för anskaffning av de fyra elek
-
Utgifter för kapitalökning: bil. I. 199
friska malmtågslokomotiv, för vilka riksdagen åren 1913 och 1914 beviljat
sammanlagt 600,000 kronor. Orsaken härtill är, att kristiden
omöjliggjort leverans i beräknad tid av åtskilliga till lokomotiven erforderliga
delar, vilket medfört, att kostnaden för lokomotivens färdigställande
blivit betydligt ökat genom den prisstegring, som under den
sålunda förlängda byggnadstiden alltjämt pågått. Med hänsyn härtill
torde intet vara att erinra mot styrelsens framställning i förevarande
avseende.
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till anskaffande av rullande materiell vid statens
järnvägar för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 15,100,000 kronor.
F. Inventarier och förlag.
I sin skrivelse den 29 september 1917 har järnvägsstyrelsen avgivit
förslag att upptagas i 1919 års riksstat dels till anslag för nya
inventarier vid statens järnvägar, dels ock till anslag för ökat förlag
vid samma järnvägar.
För nya inventarier och ökat förlag vid statens järnvägar har riksdagen
beviljat anslag för vart och ett av åren 1913—1916 å 2,000,000
kronor, för år 1917 å tillsammans 3,000,000 kronor och för år 1918 å
3,200,000 kronor, därav 1,200,000 kronor för nya inventarier och
2,000,000 kronor för ökat förlag.
I nyssberörda skrivelse har järnvägsstyrelsen till en början omnämnt,
att för åren 1913—1917 nya inventarier anskaffats och ökning
i förlagets storlek ägt rum på sätt följande tabell närmare utvisar;
Inventarier. Kronor. |
Förlag. Kronor. |
|
1913............................................................................................. |
727,418 |
1,272,582 |
1914...............................................;.................... |
801,962 |
1,198,038 |
1915......................................................... |
940,544 |
1,059,456 |
1916............................................................... |
1,245,642 |
754,358 |
1917............................................................... |
•) 1,500,000 |
1,500,000 |
*) Anslag för året: kapitalisering till och me
[68.]
[69.]
Inventarier
och förlag
vid statens
järnvägar.
[69.]
200 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Styrelsen övergår härefter till behandling av frågan om erforderligt
anslag för nya inventarier för år 1919 och anför därom följande:
I skrivelse den 11 december 1915 angående behovet av anslagsmedel
för inköp av nya inventarier and er år 1917 anmälde styrelsen, att för de nya
verkstäderna i Malmö och växelverkstaden i Örebro erfordrades 150,000 kronor
för nyanskaffning av en del större och dyrbara maskiner, och beviljade 1916 års
riksdag detta belopp. På grund av stora prisstegringar har emellertid denna
summa ej varit tillräcklig till avsett antal maskiner, varjämte ytterligare medel
erfordras för fortsatt anskaffning, vadan för år 1919 erfordras ytterligare 350,000
kronor.
Yad beträffar maskiner för anordnande av förbättrad kolemottagning i importhamnarna,
så anvisades härför av 1916 års riksdag 595,000 kronor, och hava
nu för ett belopp av 545,000 kronor anskaffats portalkranar till Värtan, Malmö
och Örnsköldsvik. Emellertid hava på grund av oerhörda prisstegringar avsett
antal kranar icke kunnat erhållas för den anvisade summan. Det återstår sålunda
styrelsen att anskaffa en brokran till Malmö och en portalkran till ^Stugsund,
och beräknas kostnaden för dessa kranar komma att uppgå till 450,000
kronor, varför sålunda ytterligare 400,000 kronor erfordras för anskaffande av de
ursprungligen avsedda kranarna. Dessutom bör nu en portalkran anskaffas för
Sundsvall, sedan de i styrelsens skrivelse den 27 oktober 1915 omnämnda
utredningarna rörande denna importhamn blivit slutförda, och har styrelsen
i det föregående upptagit medel för där erforderliga kajförstärkningar. Kostnaden
för denna kran beräknas till 150,000 kronor. För fortsatt anskaffning av
kranar erfordras sålunda ett belopp av 550,000 kronor.
För den löpande anskaffningen av nya inventarier erfordras slutligen för
år 1919 ett belopp av 1,200,000 kronor eller samma belopp som för år 1918,
vilket belopp sålunda i realiteten innebär en inskränkning mot föregående år i
anskaffningen av nya inventarier, vartill styrelsen anser sig förpliktigad med
hänsyn till övriga störa krav på statskassan.
Styrelsen har på grund härav hemställt om ett anslag för år 1919
om 2,100,000 kronor för nya inventarier vid statens järnvägar.
Beträffande anslagsbehovet för ökat förlag vid statens järnvägar
för år 1919 har styrelsen anfört följande:
I skrivelser den 11 december 1915 och den 30 november 1916 har styrelsen
närmare motiverat, hurusom under de senare åren det för styrelsen
tillgängliga förlagskapitalet under nu rådande förhållanden icke motsvarade
behovet.
Körande förlagets storlek under senaste femårsperioden lämnade styrelsen
följande redogörelse.
Vid början av år: Kassaförlag: Materialförlag: Summa.
1910 11,881,000 19,450,000 31,331,000
1913 14,472.000 18,375,000 32,847,000
1914 8,654,000 25,466,000 34,120,000
1915 8,152,000 27,166,000 35,318,000
1910 ....................... 5,209,000 31,168,000 36,377,000
1917 (beräknat)..................................... 5,473,000 31,800,000 37,273,000
Utgifter för kiipitnlökniiig: bil. 1.
201
Styrelsen påvisade härvid, huru förlagets storlek växlat under Aren 1912 — [69.]
1917 och att materialförlaget — särskilt bränsleförlaget — måst avsevärt ökas,
vilket i sin ordning inkräktat på kassaförlaget.
Styrelsen erinrade vidare, hurusom styrelsen under nu rådande kristid
måst i stor utsträckning till rörelsekapital använda sig av andra tillgängliga medel,
nämligen dels trafiköverskottsmedel och dels anslagsmedel.
Slutligen framhöll styrelsen, att eu verkställd utredning hade givit vid
handen, att, för att icke såsom rörelsekapital skulle behöva användas anslagsmedel
samt för att inbetalning av trafiköverskottsmedel skulle kunna göras till
statskontoret omedelbart efter varje månads bokslut, skulle den 31 december
1916 till järnvägsstyrelsens förfogande såsom rörelsekapital behöva stå ett belopp
av ungefär 14,500,000 kronor. Då i verkligheten, som av utredningen framgick,
styrelsen beräknade att vid förenämnda tidpunkt disponera ett kassaförlag av
endast ungefär 5,500,000 kronor, skulle således såsom rörelsekapital behövas
ytterligare ett belopp av 9,000,000 kronor. Styrelsen sade sig tillfullo inse svårigheten
att under nu rådande förhållanden på eu gång erhålla anslag för fyllande
av detta förlagsbehov, utan hade tänkt sig en fördelning av det nödiga kapitaltillskottet
på flera år.
Vid ärendets föredragning i statsrådet anförde vederbörande departementschef,
att enligt hans mening styrelsen på tillfredsställande sätt förklarat det stora
behovet av rörelsekapital samt anfört bärande skäl för dess ökning samt framhöll
att, huru önskvärt det varit att snarast kunna få reglera härmed sammanhörande
förhållanden beträffande redovisning av trafiköverskottsmedel in. m., det dock av
budgetshänsyn borde förutsättas längre tid härför än styrelsen avsett, vadan han
hemställde om anslagets bestämmande till allenast 2,000,000 kronor.
I enlighet härmed framlades nådig proposition i ämnet, som ock av riksdagen
bifölls.
På grund av de alltjämt i hög grad stegrade materialprisen synes det styrelsen
kunna ifrågasättas en ökning av det årliga kapitaltillskott, som styrelsen
förra året föreslog, eller 3,000,000 kronor.
Det är även att beakta den betydande ökning i rörelsens omfattning, som
under senare åren ägt rum, i det att under det bruttoinkomsten år 1914 belöpte
sig till omkring 93,000,000 kronor, densamma år 1915 uppgått till omkring
118,000,000 kronor och imder år 1916 till över 150,000,000 kronor. Med hänsyn
till denna betydande stegring skulle väl även ett väsentligt ökat förlagskapital
erfordras, då detta naturligen bör sättas i viss relation till rörelsens omfattning.
Styrelsen har dock givetvis måst taga hänsyn till de skäl, som enligt ovanstående
föranlett statsmakternas beslut om sänkning av anslaget och anser sig dessutom
böra avvakta, huruledes förhållandena under närmaste framtiden komma
att gestalta sig.
På grund av det anförda har styrelsen föreslagit, att anslaget till
ökat förlag måtte bestämmas till allenast samma belopp, som styrelsen
förra året upptog i sitt förslag i ämnet eller 3,000,000 kronor.
Av det anslag, styrelsen begärt för nya inventarier, avses tillhopa Departements
900,
000 kronor för inköp av en del större och dyrbarare maskiner vid »kefen.
verkstäderna och för kolemottagning vid importhamnarna, vilka maski
Bihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 26
202
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
ner till största delen beräknats kunna anskaffas med anlitande av tidigare
för ändamålet anvisade anslag, men på grund av de oerhörda prisstegringarna
ej kunnat erhållas för de sålunda beviljade medlen.
Återstående summan, 1,200,000 kronor eller samma belopp, som nästlidet
år beviljats för nya inventarier, skulle användas för den löpande inventarieanskaffningen.
Styrelsens förslag härutinnan har ej givit mig
anledning till erinran.
Beträffande frågan om anslag till ökat förlag har de senaste årens
erfarenhet visat, att den sparsamhet, som iakttagits vid tillgodoseendet
av statens järnvägars behov av förlagskapital, icke medfört någon fördel
ur statsfinansiell synpunkt. Då nämligen detta behov ovillkorligen måst
tillgodoses, har järnvägsstyrelsen nödgats bereda sig rörelsekapital dels
genom användande av för andra ändamål än ökning av förlaget beviljade
anslagsmedel, dels ock därigenom, att trafiköverskottsmedel, som
bort redovisas efter månadsboksluten, eu längre tid innehållits. Uppenbart
bliva genom dylika förfaringssätt statsjärnvägarnas anspråk på statskassan
lika stora, som om ett tillräckligt kassaförlag anslagits. Vid beviljande
av anslag för ifrågavarande ändamål för år 1918 uttalade även
riksdagen, med hänsyn till sålunda angivna förhållanden, att riksdagen
funne det uppenbart, att en högst väsentlig förstärkning av statens
järnvägars förlagskapital erfordrades. Därest trafiköverskottsmedlen
icke inlevereras till statskontoret efter hand, som de intjänas, kommer
statskontoret sannolikt i behov av kassaförstäi kuing från riksgäldskontor.
Då den omläggning av budgetväsendet, som nu skall genomföras
och för vilken chefen för finansdepartementet tidigare närmare redogjort,
bland annat också syftar till att i möjligaste mån inskränka statskontorets
behov av kassaförstärkningar, har det. synts mig lämpligt att
genom beviljande av ett tillräckligt stort kassaförlag järnvägsstyrelsen
sättes i stånd att regelmässigt inleverera trafiköverskottsmedlen efter
månadsboksluten. Därvid har jag dock icke ansett mig böra taga hänsyn
till nu rådande särskilda förhållanden utan endast avsett att tillgodose
det behov av kassaförlag, som vid ingången av år 1919 skulle
göra sig gällande, därest de ekonomiska förhållandena då återgått till
normala.
I en till mig avgiven promemoria har järnvägsstyrelsen beräknat
sitt normala behov av förlagskapital vid sagda tidpunkt till 55,600,000
kronor, varav 41,600,000 kronor stode till styrelsens förfogande. Den erforderliga
ökningen av förlaget utgör alltså 14,000,000 kronor. Givetvis
kommer förlaget framdeles att ytterligare behöva ökas, allteftersom rörelsen
växer. Ett visst årligt anslag torde därför även för framtiden
203
utgifter fi>r kapitalökning: bil. 1.
få anses behövligt. Jag har då tänkt mig, att 1919 års stat lämpligen
borde belastas med ett anslag för ifrågavarande ändamål å det av järnvägsstyrelsen
äskade beloppet eller 3,000,000 kronor och att återstoden av
den nu behövliga ökningen eller 11,000,000 kronor skulle uppföras på
tilläggsstat för år 1918.
På grund av vad jag sålunda anfört och under hänvisning beträffande
anslaget å tilläggsstat för ökat förlag till särskild framställning
därom, hemställer jag under förevarande punkt, att Kung!. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att för år 1919 anvisa
dels för nya inventarier vid statens järnvägar ett
reservationsanslag av 2,100,000 kronor;
dels ock för ökat förlag vid samma järnvägar ett
förslagsanslag, högst 3,000,000 kronor.
[69.]
204
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Statens vattenfallsverk.
De anslag, som vattenfallsstyrelsen äskat till framläggande för 1918
års riksdag, uppgå till sammanlagt 29,204,800 kronor, däri inbegripet
ett belopp av 300,000 kronor för upprensning av vissa farleder i Mälaren,
vilket skulle utgå som anslag under sjätte huvudtiteln. Då förstnämnda
belopp i och för sig är ansenligt samt högst betydligt överskrider
vad förut för något år ställts till styrelsens förfogande, anser jag mig
böra här lämna en del sammanställningar angående vattenfallsstyrelsens
affärsverksamhet ävensom angiva några allmänna synpunkter, som varit
bestämmande för mig vid granskning av styrelsens ifrågavarande anslagsäskanden.
De anslagsbelopp, som under den senaste 10-års-perioden anvisats
till kapitalökning för statens vattenfallsverk, uppgå till följande belopp:
För år. |
Kanal verk. |
Kraftverk. |
Vattenfall, fastigheter och inventarier. |
Summa. |
||||
1909 ....................................... |
1,000,000 |
6,550,000 |
551,376 |
20 |
8,101,376 |
20 |
||
1910 ....................................... |
3,000,000 |
— |
2,915,000 |
— |
— |
— |
5,915,000 |
•- |
1911 ....................................... |
2,000,000 |
— |
2,780,000 |
— |
— |
— |
j 4,780,000 |
— |
1912 ....................................... |
5,000,000 |
— |
8,950,000 |
— |
150,000 |
- |
| 14,100,000 |
— |
1913 ....................................... |
5,280,000 |
— |
8,425,000 |
— |
— |
— |
13,705,000 |
— |
1914 ....................................... |
3,010,000 |
— |
6,933,000 |
— |
— |
— |
| 9,943,000 |
— |
1915 ....................................... |
3,305,000 |
— |
4,210,000 |
— |
- |
— |
7,515,000 |
— |
1916 ....................................... |
1,450,000 |
— |
5,825,000 |
— |
— |
— |
7,275,000 |
— |
1917 ....................................... |
700,000 |
— |
9,686,500 |
— |
— |
— |
10,386,500 |
— |
1918 ....................................... |
715,000 |
— |
9,915,000 |
— |
2,500,000 |
— |
13,130,000 |
— |
Summa |
25,460,000 |
— |
66,189,500 |
— |
3,201,376 |
20 |
94,850,876 |
20 |
Kapitalvärdet vid slutet av år 1917 av statens vattenfallsverks anläggningar
och egendomar, däri inberäknade även icke driftfärdiga anläggningar,
utgjorde:
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
205
Kanalverken ............................................................................ kronor 28,961,679:57
Kraftverken ............................... » 88,959,930:73
Outnyttjade vattenfall och fastigheter samt gemensamma
inventarier (järnvägsfallen, Lilla Edet, Inland, Varg
ön
m- m-)........................................................... » 19,659,007: 83
Summa kronor 137,580,524:13
Driftöverskottet å statens vattenfallsverks affärsverksamhet för år 1918
kau efter reviderad beräkning uppskattas till 5,800,000 kronor, varav
kanalverken beräknas giva 363,000 kronor och kraftverken 5,250,000
kronor. För år 1919 har driftöverskottet, på sätt chefen för finansdepartementet
under titeln »Inkomster» upptagit, beräknats till 6,550,000
kronor, varav 313,000 kronor falla på kanalverken och 6,050,000 kronor
på kraftverken.
På ett kapitalvärde, omfattande värdet av såväl driftfärdiga som icke
driftfärdiga anläggningar samt vattenkraftens uppskattade värde, giva således
kraftverken en ränta, som för år 1918 torde kunna beräknas till
omkring 6 %. Däremot lämna kanalverken en ytterst svag avkastning,
varjämte statens vattenfallsverks affärsverksamhet är belastad med outnyttjade
vattenfall, fastigheter m. in., varå för närvarande ganska ringa
utbyte åtnjutes.
Med avseende å kanalverken må emellertid uppmärksammas, att den
betydande kostnaden för Trollhätte kanals nyligen fullbordade ombyggnad
först så småningom, i mån av kanaltrafikens utveckling, kan visa sig
medföra direkta fördelar i form av ökade inkomster för kanalverket.
De nuvarande ogynnsamma förhållandena med avseende å sjökommunikationerna
och varuutbytet överhuvud motverka också i hög grad
kanaltrafikens utveckling. I varje händelse bör emellertid, om frågan
ses ur synpunkten av vattenfallsstyrelsens ekonomiska ställning som
affärsdrivande verk, största varsamhet iakttagas med anslag till kanalverken.
I sådant hänseende är det för närvarande huvudsakligen Södertälje
kanalverk, som möjliga nedsättningar eller undanskjutanden av anslag
kunna drabba, Å andra sidan måste det vara även ur ekonomisk
synpunkt påkallat, att den beslutade ombyggnaden av nämnda kanal
icke förhalas, liksom även att i tid vidtagas åtgärder i syfte att för djupgående
fartyg anordna de farleder i Mälaren, från vilka Södertälje kanal
har att hämta en avsevärd trafik. Vid avvägande av nu berörda synpunkter
har jag vidtagit någon reduktion — tillsammans 880,000
kronor — av anslagsäskandena för nämnda kanalverk och farleder. Den
sålunda verkställda reduktionen beträffande Södertälje kanal torde dock
icke i stort sett behöva inverka på tiden för kanalens färdigbyggande.
206 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Hänvisande till vad jag redan under sjätte huvudtiteln hemställt rörande
nämnda farleder, återkommer jag här nedan till frågan om anslaget för
Södertälje kanals ombyggnad.
Vid bedömande av anslagskraven för kraftverken spelar avkastnings -frågan mindre betydelse, då dessa verk redan giva en avkastning, som
närmar sig vad man bör fordra å dylik affärsverksamhet, och en ökning
av denna avkastning i allmänhet är att emotse i den mån statens
kraftnät alltmera utvecklas och kostnadsbesparande anordningar därvid
vidtagas. Huvudsynpunkten vid bedömande av anslagen till kraftverk
samt vattenfalls förvärvande och monterande måste vara näringslivets
behov. Tillhandahållande av elektrisk kraft i största möjliga utsträckning
i olika delar av landet och kraftens tillgänglighet för olika näringsgrenar
är självfallet av synnerlig betydelse för ett land som vårt, där nämnvärda
tillgångar på stenkol saknas. Ej minst med anledning av de förhållanden,
som inträtt med världskriget, har behovet att utnyttja kraften i
våra talrika vattenfall blivit än mera erkänt och trängande. I och med
att staten kraftigt fullföljer sin verksamhet med anläggande av kraftverk
runt om i landet, underlättas också flera av de uppgifter, som hos oss
föreligga med avseende å lösningen till gagn för nutid och framtid av
vårt kraftproblem.
En viss betänksamhet måste dock råda mot att nedlägga betydande
belopp i kraftverksanläggningar just under en tid, då materialprisen
äro uppdrivna till en ovanlig höjd och då även arbetslönerna äro höga.
Svårigheterna att anskaffa en del råämnen och maskiner för anläggningarna
äro också betydande. Mot det nu nämnda har man emellertid
att väga ovissheten om, när material- och arbetsprisen kunna nedgå,
ävensom de fördelaktigare kontrakt om kraftleveranser, som kunna slutas
under nuvarande högkonjunktur på många områden.
De avprutningar, jag efter avvägandet av nämnda synpunkter vidtagit
i vattenfallsstyrelsens anslagsäskanden, framgå av vad här nedan
anföres under särskilda punkter ävensom under tilläggsstaten för år 1918.
Nedprutningarna, i vad de ej förut berörts, uppgå till sammanlagt
4,371,300 kronor.
De anslagsäskanden från vattenfallsstyrelsen, som jag sålunda anser
böra hänskjutas till 1918 års riksdag, uppgå härmed under utgifter för
kapitalökning till 23,803,500 kronor, därav 9,100,000 kronor å tilläggsstat
för år 1918, vartill komma 150,000 kronor å sjätte huvudtiteln.
Jag övergår härefter till vattenfallsstyrelsens olika framställningar.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
207
I. Södertälje kanalverk.
1. Ombyggnaden av Södertälje kanal.
Med anledning av Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning har
1916 års riksdag, under villkor att Södertälje stad utan ersättning avstode
all .för kanalombyggnaden erforderlig mark, som den 23 mars
1J11 var i stadens ägo, beslutat ombyggnad av Södertälje kanal jämte
uppränsning av farlederna i Brandalsund och Linasund för en beräknad
kostnad — frånsett anläggningskostnaden för en ny sluss — av
3.852.000 kronor samt för år 1917 för ändamålet anvisat ett belopp av
400.000 kronor.
Vidare har 1917 ars riksdag, med bifall till Kung]. Maj:ts därom
gjorda framställning, medgivit, att i samband med den beslutade omky&ffftäden
av Södertälje kanal därstädes finge anläggas en ny sluss i
huvudsaklig överensstämmelse med av vattenfallsstyrelsen förordat förslag
för en beräknad kostnad av 2,933,000 kronor, varjämte riksdagen
för foi-tsättande av arbetena med kanalens ombyggnad för år 1918 anvisat
ett reservationsanslag av 600,000 kronor.
Med skrivelse den 26 juni 1917 har härefter vattenfallsstyrelsen
på befallning för Kung]. Maj:ts prövning och fastställelse överlämnat
ett av Södertälje stad godkänt förslag till avtal mellan styrelsen och
staden angående upplåtelse för kronans räkning av vissa staden tillhöriga,
för den beslutade ombyggnaden av Södertälje kanal erforderliga
områden.
Genom beslut den 29 juni 1917 har Kungl. Maj:t sedermera
bemyndigat vattenfallsstyrelsen att i enlighet med förenämnda förslag
till avtal med Södertälje stad träffa överenskommelse angående upplåtelse
av mark för den beslutade ombyggnaden av kanalen. Tillika
har Kungl. Maj:t i fråga om det av riksdagen för år 1917 för kanalbyggnaden
anvisade anslaget ställt 375,000 kronor till styrelsens förfogande
samt anvisat återstoden till täckande av vissa utav statskontoret
under år 1914 förskjutna kostnader för utredning angående kanalens
ombyggnad.
I skrivelse den 30 augusti 1917 har vattenfallsstyrelsen nu gjort
framställning om anslag för ifrågavarande kanalombyggnad för år 1919.
Styrelsen meddelar därvid till en början, att konstruktionsarbetena för
den definitiva planen för kanalanläggningen ännu icke avslutats, men
att styrelsen hyste förhoppning om att inom kort kunna framlägga för
-
[70.]
Om bygg.
mulen ar
Södertälje
kanal.
208
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[70.] slag i ämnet. Tillsvidare hade vissa i varje fall erforderliga markområden
förvärvats och grävningsarbeten påbörjats för anläggning av
den nya slussen, vars utförande komme att draga den längsta tiden i
anspråk.
Beträffande anslagsbehovet för år 1919 har styrelsen anfört föl
»Totalkostnaden
för kanalens ombyggnad vid Södertälje inklusive uppränsning
av Brandalsund och Linasund beräknades med användande av de pris, som
rådde före kriget, komma att utgöra 6,785,000 kronor.
Härav äro hittills anvisade:
för år 1917 .................................................... kronor 400,000
» * 1918 ..................................................... » 600.000
Summa kronor 1,000,000
I sin underdåniga skrivelse den 11 november 1916 med framställning om
anslag för år 1918 till fortsättande av arbetena med kanalens ombyggnad angav
vattenfallsstyrelsen, att, för ett rationellt bedrivande av arbetena och under förutsättning,
att trafiken med större fartyg genom kanalen skulle kunna påbörjas
år 1920, de successiva anslagsbehoven uppgingo till:
för år 1917 ...................................................... kronor 400,000
» » 1918 .................................................... » 1,000,000
» » 1919 ...................................................... » 2,000,000
» » 1920 » 2,300,000
» » 1921 > 1,085,000
Summa kronor 6,785,000
Av statsfinansiella skäl bestämdes emellertid anslaget för år 1918 till 600,000
kronor mot av vattenfallsstyrelsen begärda 1,000,000 kronor.
Enligt styrelsens mening är det emellertid synnerligen önskvärt, att den
arbetstakt, som innefattas i förenämnda tablå över anslagsbehoven under de
olika byggnadsåren, icke må rubbas. I)å beslut fattats om upptagandet av en
djupare farled vid Södertälje, är det ju önskvärt, att företaget ju förr dess hellre
Tran Hiva genomfört, så att de därmed förenade fördelarna inom ej alltför lång
tid komma trafikanterna till godo. Givetvis är det icke vattenfallsstyrelsens avsikt
att under nu rådande enormt uppdrivna pris på järnkonstruktioner och
maskinella anordningar göra några avsevärda beställningar härav för kanalanläggningen,
men under denna tid kunna en hel del tidsödande arbeten utföras såsom
grundläggning för sluss och broar, vilka arbeten visserligen även stigit i pris i
ungefär samma mån, som arbetslönerna till följd av dyrtiden ökats, men icke på
långt när så mycket som järnkonstruktioner och maskinella anordningar. Det
bör även framhållas, att en onödigt förlängd arbetstid medför ökade kostnader
för administration o. d.
För arbetenas bedrivande enligt förenämnda plan erfordras således för år
1919 2,000,000 kronor, varjämte de för år 1918 avdragna 400,000 kronor böra anslås
för år 1919 att förskottsvis utgå under år 1918.»
209
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
På grund av vad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen hem- [70.]
ställt, att Kungl. Maj:t för fortsättande av arbetena med Södertälje
kanals ombyggnad måtte av riksdagen för år 1919 begära ett anslag
av 2,400,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att härav under år 1918
utanordna 400,000 kronor.
Såsom bekant upptog Kung]. Maj:ts förslag till riksdagen om DepartnnentsSödertälje
kanals ombyggnad ti-e alternativa förslag i fråga om kanalens chefen.
sträckning förbi Södertälje. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 juni
1917 angående godkännande av förenämnda avtal med Södertälje stad om
markupplåtelse för kanalen har denna fråga blivit i huvudsak avgjord,
i det nämnda avtal förutsätter valet av den östligaste av de föreslagna
sträckningarna. De kostnadsberäkningar, som lågo till grund för Kungl.
Maj :ts och riksdagens beslut i föreliggande ämne, hänförde sig jämväl
till denna sträckning. Den definitiva planen för anläggningen har däremot
ännu icke hunnit utarbetas, men torde, enligt vad jag inhämtat,
nämnda plan komma att föreläggas Kungl. Maj:t inom sådan tid, att
arbetena kunna fortskrida såsom ursprungligen beräknats.
Genomförande av den beslutade utvidgningen av Södertälje kanal
från och med Brandalssund förbi Södertälje till och med Linasund,
oavsett de för utvidgning av viss sträcka av kanalen mellan Maren
och Saltsjön av riksdagen beviljade 550,000 kronor, har med före
kriget gällande pris beräknats kräva ett anslag av 6,785,000 kronor,
däri jämväl ingår kostnaden för den nya slussen. I Kung]. Maj:ts förslag
i föreliggande ämne till 1916 års riksdag förutsattes, att detta
anslag skulle fördelas sålunda:
för år 1917 ........................................ kronor 400,000
» >» 1918 ............................................. » 600,000
» » 1919 .......................................... » 1,700,000
» » 1920 ........................................... )- 2,300,000
» » 1921 .............''............................. » 1,785,000
Kronor 6,785,000
I enlighet härmed hava jämväl anslagsbeloppen för åren 1917 och
1918 blivit bestämda. Enligt den av styrelsen framlagda tablån skulle
emellertid anslagsbehoven för ifrågavarande ändamål för åren 1918
och 1919 uppgå till 1,000,000 kronor respektive 2,000,000 kronor, och har
styrelsen därför hemställt om anvisande för år 1919 av ett belopp av
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 käft. 27
[70.]
[71-]
Tredje utbyggnaden
av Trollhare
kraftstation.
210 Utgifter för kapitalökning: bil 1.
2,400,000 kronor, därav 400,000 kronor redan under år 1918 skulle
ställas till styrelsens förfogande för täckande av bristen i sistnämnda
års anslag. Ehuru det, på sätt vattenfallsstyrelsen framhållit, är ömkligt,
att ifrågavarande arbeten bedrivas med så stor skyndsamhet som
möjligt, måste dock i följd av de stora anspråk, som för närvarande
i olika avseenden ställas på statskassan, en reduktion ske av det utav
styrelsen äskade beloppet.
I anslutning till den för kanalombyggnaden ursprungligen fastställda
planen synes således anslagskravet böra begränsas till 1,700,000
kronor att anvisas å 1919 års stat.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för fortsättande av arbetena med Södertälje
kanals ombyggnad för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 1,700,000 kronor.
II. Trollhätte kraftverk.
1. Tredje utbyggnaden av Trollhätte kraftstation.
För Trollhätte kraftstations tredje utbyggnad, innefattande installation
av fem nya maskinaggregat, vardera för normalt 10,000 hästkrafter,
har riksdagen för åren 1915—1918 anvisat tillhopa 10,120,000 kronor
på sätt närmai-e framgår av följande tablå:
för år 1915
» )) 1916
» » 1917
» » 1918
.............. 300,000 kronor
.............. 2,500,000 »
.............. 3,700,000 »
.............. 3,620,000 »
Summa 10,120,000 kronor.
Med de sålunda beviljade anslagen skulle enligt av vattenfallsstyrelsen
tidigare gjorda beräkningar de totala kostnaderna för anläggningen
i fråga bliva täckta. Beträffande dessa beräkningar må
omförmälas, att styrelsen i skrivelse den 26 oktober 1915 med begäran
om anslag för ändamålet för år 1917 uppskattade kostnaderna efter
normala prisförhållanden till 8,620,000 kronor. Styrelsen framhöll
emellertid tillika, att den maskinella utrustningen på grund av efter år
1914 förhöjda pris sannolikt skulle komma att draga en ökad kostnad
211
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
av 300,000 kronor för varje aggregat. Åven i styrelsens skrivelse den 11 [71.]
november 1916 angående anslag för år 1918 räknades på grund av de
ovissa förhållandena med samma konjunktur tillägg, ehuru styrelsen
redan då förklarade sig befara, att desamma skulle befinnas otillräckliga.
Totala kostnaden uppskattades sålunda i sistnämnda två skrivelser till
8,620,000 kronor + 5x300,000 kronor eller sammanlagt 10,120,000
kronor.
I detta sammanhang bör jämväl erinras därom, att vattenfallsstyrelsen
i skrivelse den 9 februari 1917 framlade förslag till sådan
ändring i planen ior Trollhätte kraftstations tredje utbyggnad, att den
nya tilloppskanal, genom vilken vattnet skall framföras till de fem nya
maskinaggregaten, skulle erhålla större dimensioner än de i planen
upptagna i syfte att därigenom möjliggöra ett starkare utnyttjande av
kraftstationen under tider av riklig vattentillgång. Kostnaden härför
beräknades av styrelsen till 130,000 kronor, och hemställde styrelsen,
enär det då ännu icke kunde bedömas, huruvida denna kostnad kunde
rymmas inom det för kraftstationens tredje utbj^ggnad beräknade totalanslaget,
om rätt att av för nämnda utbyggnad anslagna medel för
ifrågavarande ändamål använda sist angivna belopp.
En av Kungl. Maj:t i anslutning till vattenfallsstyrelsens berörda
hemställan avlåten proposition till 1917 års riksdag blev också av
nämnda riksdag bifallen.
I skrivelse den 30 augusti 1917 har nu vattenfallsstyrelsen gjort vattenfainframställning
om tilläggsanslag för fullbordande av Trollhätte kraft- ^y1618611-stations tredje utbyggnad. Styrelsen anför i ämnet följande:
»Såsom vattenfallsstyrelsen redan vid avgivande av sin underdåniga skrivelse
i detta ärende den 11 november 1916 förutsåg, har, på grund av ständigt
stegrad efterfrågan på elektrisk energi, befunnits nödvändigt att, oaktat rådande
höga maskinpris, beställa turbiner och generatorer för samtliga 5 aggregat till
tredje utbyggnaden.
Det konjunkturtillägg för själva maskininstallationen, varmed förut räknats,
har emellertid visat sig för lågt. Då dessutom under senaste år kostnaderna
för byggnadsarbetenas utförande stigit i mycket betydande grad och då såväl
arbets- som materialpris fortfarande äro stigande, är givetvis mycket svårt att för
närvarande, under det arbetet pågår, med större säkerhet uppgiva den sannolika
slutkostnaden. En överslagsberäkning, baserad på hittills utförda arbeten och
träffade leveransavtal samt uppskattning av återstående utgifter under förutsättning,
att för närvarande rådande konjunkturer förbliva oförändrade till dess att
arbetet fullbordats, har emellertid givit till resultat, att totalkostnaden för tredje
utbyggnaden skulle komma att uppgå till omkring 11,320,000 kronor, häri inberäknade
de till 130,000 kronor uppskattade extrakostnaderna för tilloppskanalens
utvidgning.
212
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[71.] I enlighet härmed skulle utöver förut anvisade medel, inberäknat den nyss
angivna kostnaden, 130,000 kronor, för kanalens ökade dimensioner krävas ett
tilläggsanslag av omkring 1,200,000 kronor, vilket, då samtliga maskiner torde
behöva tagas i bruk under sommaren 1919, bör vara tillgängligt under sistnämnda
år.
Vattenfallsstyrelsen vill ej underlåta att framhålla, att trots det för normala
förhållanden rätt höga tilläggsanslag, som sålunda visat sig behövligt, kraftstationens
tredje utbyggnad, tack vare de höga pris, som kunnat erhållas för den
energi, varom avtal under senaste tiden träffats, blir för staten en förmånlig
affär, alldeles frånsett den stora nationalekonomiska vinst, som erhålles genom
att landets industri gives tillfälle tillgodose eu avsevärd del av sitt kraftbehov
utan import av utländskt bränsle.»
Vattenfallsstyrelsen har på grund härav hemställt, att Kuugl. Maj:t
täcktes av riksdagen för fullbordande av Trollhätte kraftstations tredje
utbyggnad åska ett tilläggsanslag för år 1919 av 1,200,000 kronor.
Departements- Såsom av det nu anförda framgår, torde kostnaden för verkstälehefen.
jancje av Trollhätte kraftstations tredje utbyggnad komma att med omkring
1,200,000 kronor överskrida det belopp, som vattenfallsstyrelsen
vid dess på hösten år 1916 framställda anslagsäskanden för ändamålet
beräknat, eller 10,120,000 kronor. Orsaken härtill är främst att söka
i de oerhört ökade maskinprisen.
Nödgas sålunda staten på grund av nu rådande konjunkturer
nedlägga ett betydligt större kapital än från början beräknats å utförandet
av en tredje utbyggnad av Trollhätte kraftstation, är emellertid
å andra sidan att uppmärksamma, att denna utbyggnad, enligt vad
vattenfallsstyrelsen framhåller, i allt fall måste betraktas såsom en för
staten förmånlig affär. De nedlagda merkostnaderna lära nämligen till
fullo uppvägas av de pris å elektrisk kraft, som numera kunna kontraheras.
• På grund av det anförda hemställer jag därför, att Kuugl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att för fullbordande av en tredje utbyggnad av
Trollhätte kraftstation för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 1,200,000 kronor.
2. Kraftstation vid Lilja Edet.
[72.] I skrivelse den 30 augusti 1917 anmälde vattenfallsstyrelsen sin
Kraftstation avsikt att inom den närmaste tiden inkomma med förslag till en statens
vid Killa kraftstation i Göta älv vid Lilla Edet, avsedd att påbörjas under år 1918
Edet. ’ r J
213
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
och färdigställas i så god tid, att densamma kunde tagas i bruk för [72.]
leverans av elektrisk energi i början av år 1921. Vattenfallsstyrelsen
anförde vidare, att förslaget om att nu påbörja ifrågavarande anläggning
föranleddes av den raska utveckling, i vilken efterfrågan på elektrisk
energi för industriella och borgerliga ändamål för närvarande vore stadd
i trakten av Göta älv och som gåve anledning förutse, att krafttillgången
vid Trollhättan efter fullbordandet av nu pågående tredje utbyggnad av
därvaraude kraftverk icke bleve tillräcklig att tillgodose behovet under
mer än omkring 3 år framåt. Om ett avbrott i denna nationalekonomiskt
sett glädjande utveckling stadie kunna undvikas, vore det därför nödvändigt,
att ytterligare kraftkällor utnyttjades. Enär fortsatt utvidgning
av Trollhätte kraftverk sannolikt icke vore lämplig, förrän vattentillgången
i Göta älv reglerats medelst dammbyggnad vid Vänerns utlopp, och då
genomförandet av en dylik reglering, rörande vilken förslag avlämnats till
Kungl. Maj:t av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen
gemensamt den 22 september 1916 och för vilken förberedande åtgärder
igångsatts, torde komma att taga avsevärd tid i anspråk, erfordrades
sålunda närmast utbyggnad av den staten tillhöriga vattenkraften vid
antingen Vargön eller Lilla Edet,
Av flera skäl, anförde vattenfallsstyrelsen vidare, borde fallet vid
Lilla Edet först komma till användning. Fallhöjden utgjorde där i medeltal
6,5 meter mot 3 å 4 meter vid Vargön, vilket medförde, att ett
kraftverk vid Lilla Edet komme att såväl tekniskt som ekonomiskt bliva
förmånligare. Därtill komme, att det kontrakt, enligt vilket den östra
älvstranden vid Lilla Edet, på vilken kraftverket lämpligen borde förläggas,
på sin tid utarrenderades till förre ägaren, Lilla Edets pappersbruks
aktiebolag, utlöper den 10 juni 1918. Ett förnyande av arrendekontraktet
borde med hänsyn till det mycket ofullständiga sätt, varpå
kraften för närvarande tillvaratoges, icke ifrågakomma, utan syntes
kronan böra genom en egen anläggning söka bättre nyttiggöra fallet.
I skrivelse den 15 december 1917 har vattenfallsstyrelsen därefter
framlagt förslag till en kraftstationsanläggning vid Lilla Edet.
\ attenfallsstyrelsen har därvid till en början lämnat en beskrivning Fallets läge
över fallet vid Lilla Edet och därstädes hittills utförda anläggningar, v^tagnalör
vilka jämväl finnas angivna å en kartskiss, vilken som bilaga torde få beredande °stVidfogas
protokollet. " gärder.
Ifrågavarande vattenfall är beläget omkring 20 kilometer nedanför
Trollhättan och på ett avstånd från älvens utlopp i Kattegatt vid Göteborg
av omkring 50 kilometer. Vattenkraften har hittills, ehuru ofull
-
214 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[72.1 ständigt, utnyttjats för tvenne industriella anläggningar, tillhöriga Lilla
Edets pappersbruks aktiebolag och Inlands nya pappfabriks aktiebolag.
Lilla Edets pappersbruk är beläget vid fallets östra sida på en där
utskjutande udde. Dess fastigheter med därtill hörande vattenrätt hava
enligt beslut av 1908 års riksdag förvärvats av Kung!. Maj:t och kronan
för en köpeskilling av 5 miljoner kronor samt hava av kronan för tiden
till den 10 juni 1918 utarrenderats till förre ägaren mot ett årligt arrende
av 190,000 kronor.
Den på västra stranden invid fallet liggande Inlands papplabrik
blev likaledes, enligt beslut av 1908 års riksdag, med vattenrätt och
fastighet inköpt av Kungl. Maj:t och kronan för en köpesumma av
2,550,000 kronor och samtidigt av kronan utarrenderad till förre ägaren.
Av det från Inlands pappfabrik sålunda förvärvade markområdet
hava vissa delar senare tagits i anspråk i samband med Trollhätte kanals
ombyggnad för beredande av plats för kanalled och ny sluss omedelbart
väster om fabriksbyggnaderna. Med anledning därav träffades nytt
arrendeavtal med Inlands nya pappfabriks aktiebolag, enligt vilket de
markområden och fabriksbyggnader m. in., som icke erfordras för trafikkanalen,
upplåtits till detta bolag på arrende intill utgången av år 1926
mot eu årlig arrendesumma av 92,000 kronor. Enligt samma avtal äger
bolaget rätt att under arrendetiden för fabrikens drift uttaga den vattenmängd,
som med befintligt turbinmaskineri erfordras för att vid den för
varje särskilt tillfälle rådande fallhöjden kunna erhålla eu effekt av 2,700
turbinhästkrafter, varjämte bolaget dessutom äger rätt att uttaga nödig
mängd fabrikationsvatten. Bolagets vattenförbrukning enligt dessa bestämmelser
torde i medeltal utgöra omkring 60 sm''.
För möjliggörande av den höjning av älvens vattenprofil mellan
Trollhättan och Lilla Edet, som ingick i planen för kanalombyggnaden,
har i samband med denna uppförts en dammbyggnad över älven vid
Lilla Edet, varigenom vattenståndet ovanför slussen höjts från förutvarande
högvattenstånd + 5,20 och lågvattenstånd + 3,75 till respektive
+ 7,30 och + 6,25 meter över havet, vilka utgöra de för kanalombyggnaden
fastställda övre vattenstånden vid Lilla Edet.
Den utförda dammbyggnaden består av tre huvuddelar, nämligen
den egentliga dammen över älvfåran, damm framför intaget till Inlands
papp fabrik och skyddsdamm framför intaget till Lilla Edets pappersbruk.
Beträffande dessa anläggningar har vattenfallsstyrelsen lämnat följande
beskrivning:
»Den egentliga dammen är förlagd mellan intaget till de två nuvarande verken
på krönet av den här befintliga bergryggen. Den består av två utskov, vartdera
215
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
med eu fri bredd av 23 meter samt åtskilda av en fyra meter bred pelare och 172.1
pa yttersidorna begränsade av murpelare i den brutna dammlinjens vinklar. Utskoven,
vilkas tröskel är förlagd på höjden + 3,5 0, äro avstängbara medelst valsdammar
med 3,8 meter konstruktionshöjd. I stängt läge ligger således överkanten
av valsdammarna i jämnhöjd med högvattenståndet + 7,30. Manövreringen sker
dels för hand, dels med elektrisk kraft, medelst ett på mellanpelaren uppställt
spel. Pelarna förenas upptill med en bro av järn. Med denna bro såsom övre
stöd och med nedre ändan stödjande i en fals i murverket under tröskeln kunna
nalar anbringas framför varje valsdamm såsom reservstängning för utskoven, i
händelse att en valsdamm behöver repareras. Allt murverk i tröskel och pelare
består av betong med beklädnad av granit å alla för strömmande vatten utsatta
ytor.
Dammen framför intaget till Inlands pappfabrik har till uppgift att möjliggöra
fortsatt drift av den till Inlands nya pappfabriks aktiebolag utarrenderade
anläggningen, sedan vattenståndet ovanför densamma höjts såsom ovan angivits.
Dammen består av en betongmur med däri anordnade 8 utskov, motsvarande
det antal tuber, som nu leda vattnet till pappfabrikens turbiner. Dessa arbeta
således numera med större fallhöjd än förr och förbruka därigenom i medeltal
mindre vattenmängd. Utskoven kunna avstängas med träluckor. Vid högvatten
kan genom dem avtappas 90 sm3 vatten under förutsättning att alla turbiner
hållas i gång. Dammen ansluter å ena sidan till västra stranden och å den andra
till den västligaste valsdammspelaren. Invid den sistnämnda har i dammen anordnats
eu öppning, till vilken anslutes en uppgångsväg för lax och ålyngel,
vilken utföres enligt ritning av statens fiskeriingenjör.
Ovanför intaget till Lrilla Edets pappersbruk: har för kanalombyggnaden uppförts
eu provisorisk damm, avsedd att genom tillstrypning av inloppsarean framför
ifrågavarande verk reducera vattenståndet vid dessa till ungefärligen förutvarande
höjder för att tillsvidare möjliggöra fortsatt drift utan ombyggnad av pappersbruket.
För den provisoriska dammen har man begagnat sig av en förut befintlig
järnbro över pappersbrukets intagskanal, vilken på grund av den triangulära
formen av järnöverbyggnadens tvärsektion i det följande benämnes »triangelbron».
Denna har efter förstärkning och belastning med betong kunnat tjänstgöra såsom
stöd för en rad träluckor för intagskanalens avstängning. Till brons båda ändpelare
äro anslutna provisoriska fångdammar av trä, avpassade för de nya vattenstånden.
Den ena fångdammen sträcker sig in till östra stranden och den andra
till östra valsdammspelaren. Med tillhjälp av luckorna under triangelbron kan
vattentillströmningen till pappersbruket begränsas till vad som erfordras för
turbinernas drift, och med hänsyn till uppehåll i driften finnes sörjt för, att
denna vattenmängd kan från intagskanalen avbördas direkt till älven nedanför
dammbyggnaden.»
Vid planläggning-en av dammbyggnaden, såsom denna hittills blivit Den nya
utförd, har hänsyn tagits därtill, att densamma må kunna göra tjänst kraftäven
för utnyttjandet av vattenkraften på denna del av Göta älv, vilken förläggning,
vattenkraft genom förenämnda köp numera helt tillhör kronan. För
kraftuttagningen erforderligt utrymme linnes, enligt vad vattenfallsstyrelsen
meddelar, endast å östra stranden, nämligen på den plats, som
för närvarande upptages av Lilla Edets pappersbruk. Visserligen kunde,
216
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[72 i yttrar styrelsen vidare, en mindre del av krafttillgången även tänkas utnyttjad
genom en anläggning å västra stranden, sedan Inlands pappfabrik
slopats, men då möjligheterna där vore mera begränsade, syntes
denna plats böra ifrågakomma endast för eventuell framtida utvidgning,
sedan området å östra stranden blivit taget helt i anspråk. A östra
stranden kunde för kraftanläggningen behövliga byggnadsarbeten utföras
i skydd av den framför pappersbrukets intag redan utförda provisoriska
skyddsdammen, bestående av luckorna under triangelbron och anslutande
fångdammar. Genom förläggningen på östra stranden bleve kanaltrafiken
helt och hållet oberoende av byggnadsarbetena. Platsen hade
därjämte det stora företrädet framför västra stranden, att den kunde
förses med direkt järnvägsförbindelse för underlättande av transporter
av såväl byggnadsmaterialier som särskilt den maskinella och elektriska
utrustningen. Genom arrendeavtalets utlöpande den 10 juni 1918 funnes
möjlighet att, om penningmedel beviljades, redan då påbörja kraftanläggningen
och att få dess första utbyggnad driftfärdig vid början av år
1921. .
Beträffande förutsättningarna för den ifrågasatta kraftanläggningen
i avseende å vattenmängd och fallhöjd anför styrelsen vidare:
Vattenmängd. Vattentillgången i Göta älv utgör i oreglerat skick lägst 300 sms och vid
normalt lågvatten 464 sm3. Efter genomförandet av Vänerns reglering i enlighet
med föreliggande förslag kan påräknas en lågvattensavtappning av 405 sm3 under
perioder, som återkomma med relativt många års mellanrum, eu medelvattentappning
av i allmänhet 512 sm3, dock vissa tider begränsad till 465 sm3, samt
en högvattentappning av 837, eventuellt 900 eller 1,000 sm3. Om vattentillgången
för kanaltrafikens behov av slussvatten anslås till i medeltal 2,3 sm3 samt för
laxtrappa, ålyngelledare och läckning beräknas cirka 2,7 sm3, blir den för kraftuttagning
tillgängliga vattenmängden 5 sm3 mindre än älvens hela yattenföring.
Innan regleringen av Vänern kommit till stånd kan sålunda för alstrande
av prima kraft räknas med en vattentillgång av 295 sm3, varifrån för Inlands pappfabriks
vattenbehov avgår i medeltal cirka 60 sm3. Då emellertid den normala
lågvattenmängden är väsentligt större, nämligen efter avdrag för slussvatten, fiskvägar
och pappfabrikens behov cirka 400 sm3 och liksom vid Trollhättan torde
kunna till en början påräknas avsättning även för *en mindre del sekundakraft,
planeras kraftverkets l:a utbyggnad med en maskinell utrustning av sådan storlek,
att densamma vid normal belastning och medelfallhöjd förbrukar omkring 300
sm3 och vid högre belastning med anlitande av ett extra reservaggregat kan tillgodogöra
något mera än 400 sm3.
Efter Vänerns reglering och sedan Inlands nya pappfabriks aktiebolags
arrende utlupit, kan för kraftstationens drift räknas med en kontinuerlig vattentillgång
av 400 sill3. Med hjälp av Vänerns magasin bör då fullständig hushållning
med vattnet vara genomförd efter kraftbehovets växlingar under dygnet och
veckan. Antagas dessa växlingar liksom för närvarande vid Trollhättan motsvara
en total utnvttjningstid med maximibelastning av cirka 6,000 timmar per år, blir
rtgifter för kapitalökning: bil. 1.
217
den motsvarande för alstrande av prima kraft uttagna största vattenmängden f72 1
584 sm3. Härför erforderlig utvidgning av kraftverket torde komma att utgöra L
dess 2:a utbyggnadsstadium.
Vid kraftstationens planering måste hänsyn tagas även till utvecklingsmöjligheter,
som ligga ännu längre i framtiden. Det gäller då att tillgodogöra
den genom sjöregleringen vunna medelvattentappningen, som efter avdrag för
slussvatten m. m. utgör 460 respektive 507 sm3 vid kontinuerlig vattenavtappning.
Denna vattenmängd blir emellertid icke ständigt tillgänglig. För att densamma
skall kunna med ekonomisk fördel tillgodogöras fordras, att den under korta
tider bristande vattentillgången ersättes genom tillskott av vatten- eller ångkraft
från annan kraftkälla. Vid denna tidpunkt torde en avsevärd del av effekten
vara tagen i anspråk för drift av motorer och för elektrisk järnvägsdrift, varigenom
utnyttjningstiden beräknas sjunka till i medeltal cirka 5,600 timmar pr år.
Om detta utvecklingsskede tänkes motsvara en 8:e utbyggnad, kommer kraftstationen
sålunda att därmed förbruka en total vattenmängd av 720 respektive
793 sm3.
Kraftavsättningen torde sannolikt komma att utveckla sig i sådan riktning,
att allt större energibelopp bliva använda för mekaniska och borgerliga ändamål
med låg belastningsfaktor. Det kan därför förutses, att utnyttjningstiden kommer
att i framtiden sjunka ännu mera. Vattenkraftverket skulle då behöva ytterligare
utvidgas med en 4:e utbyggnad, som vid exempelvis 5,000 timmars utnyttjningstid
skulle förbruka en största vattenmängd av i runt tal 900 sm3. Med denna utbyggnad
blir markutrymmet å östra stranden i sin helhet taget i anspråk. Skulle
belastningsfaktorn bliva ännu lägre, än här antagits, och maskininstallationen
behöva än mer ökas, kan detta som nämnt ske å västra stranden. Till denna
möjlighet behöver därför i detta sammanhang icke tagas vidare hänsyn, varför
det nyssnämnda 4:e byggnadsskedet i det följande betecknas såsom innebärande
kraftstationens fullständiga utbyggnad.
Genom kanalombyggnaden hava gränserna för vattenstånden ovanför Lilla Fallhöjd.
Edet fixerats till ovan angivna högvattenstånd + 7,8o och lågvattenstånd + 6,2 5
meter över havet. Såväl för kanaltrafiken som för kraftuttagningen är det i
regel fördelaktigt att hålla denna vattenyta så högt som möjligt särskilt Hd
större vattenföringar, enär strömhastigheten i älven därvid minskas, vilket medför
på samma gång lättare navigering och mindre fallförluster. Vattenståndet bör
därför i allmänhet hållas vid den övre gränsen. Endast vid särskilt låga nedre
vattenstånd, då hela fallhöjden icke med fördel kan tillgodogöras vid Lilla Edet,
bör övre vattenytan sänkas för överflyttning av motsvarande effektbelopp till
Trollhättan, varjämte vissa mindre variationer av vattenståndet betingas av behövligt
utjämningsmagasin mellan Trollhättan och Lilla Edet för dygnsregleringen.
Vattenstånden nedanför kraftanläggningen bestämmas av Kattegatts vattenstånd
och fallförlusten i Göta älv mellan Lilla Edet och havet. De karaktäristiska
havsvattenstånden uppgivas för Göteborg utgöra
Exceptionell hög vattenyta. (År 1845)........................................................ + 1,68
Vanlig » » ( » 1907—11).............................................. + 0,90
Medel vattenstånd......................v................................................................... + 0,oo
Vanlig låg vattenyta. (År 1907 — 11) ............................................... — 0,70
Exceptionell » » ( » 1900) .................................................... — 1,02
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft. 28
218
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[72.]
De av stormar härrörande högsta och lägsta vattenstånden hava emellertid
kort varaktighet, och de oftare förekommande variationerna hålla sig mellan
gränserna + 0,4 och -— 0,3 meter.
Fallförlusterna i älven nedanför Lilla Edet hava genom muddrings- och
sprängningsarbeten i samband med kanalombyggnaden minskats. For kännedom
om deras nuvarande storlek är man hänvisad till de observationer, som utfortsefter
färdigställandet av de väsentligaste arbetena, under vilken tid endast
förinoar mellan 400 och 600 sm3 förekommit. I nedanstående tabell angivas de
mot dessa vattenföringar och medelvattenståndet ± 0 i Kattegatt svarande nedre
.11 -r-1 T I 1 ____L________Jr. UT.ii4i-AfonbÄidov rvm nwa vntxAn -
ytan hålles konstant vid |
+ 7,30. Vattenstånd. |
Bruttofallhöjd. |
|
Sm3. |
Övre. Meter över havet. |
Nedre. Meter över havet. |
Meter. |
300 |
+ 7,30 |
+ 0,35 |
6,95 |
400 |
» |
+ 0,45 |
6,85 |
500 |
» |
+ 0,60 |
6,70 |
550 |
» |
+ 0,7 0 |
6,60 |
600 |
» |
+ 0,95 |
6,35 |
Yid medelvattenföring cirka 500 sm3 och medelvattenstånd i Kattegatt blir
alltså bruttofallhöjden 6,7 meter, motsvarande eu nettofallhöjd av i medeltal cirka
Av äldre observationer kan man med sannolikhet sluta sig bil att kraftstationens
nedre vattenstånd även vid exceptionella tillfällen icke torde komma
att överskrida gränserna + 2, o meter och — l o meter. Bruttofallhojdens motsvarande
maximi- och minimivarden utgöra följaktligen 8,3 och o,3 metei. Pa
grund av den ringa varaktigheten av dessa ytterligheter behover emellertid foga
hänsyn tagas till desamma. Yid medelvattenstånd i Kattegatt varierar kraftstationens
nedre vattenstånd endast med vattenförmgen och utgor vid lagvatten
+ 0 35 samt kan vid högvatten uppskattas till omkring + 1,50. Bruttofallhojden
varierar samtidigt mellan 6,9 5 och 5,8 meter. Den lägsta nettofallshojd till vilken
hänsyn bör tagas för den maskinella utrustningen, kan sålunda angivas till 5, o
meter.»
Maskinell Beträffande den maskinella utrustning, som erfordras för vatten
utrustning
och kraftens förvandling till elektrisk energi, bär vatten!allstyrelsen, sedan
effektbelopp. liminära anbud å olika anordningar infordrats från större svenska
verkstäder, funnit fördelaktigast att välja turbiner och generatorer med
vertikala axlar. Av utrymmes- och kostnadsskäl borde antalet aggregat
inskränkas genom koncentrering av största möjliga effektbelopp på varje
maskinenbet. Turbinerna kunde utföras antingen med ett eller två loppig.
I senare fallet uppnåddes större varvantal, varigenom såval turbiner
som generatorer bleve billigare i anläggningskostnad, men sam
-
Utgifter för kapitalökning: bil. I 21!*
tidigt verkningsgraden något lägre än vid val av enlijuliga turbiner.
Under nu rådande konjunkturer syntes det därför vara berättigat att för
kvaftverkets första utbyggnad räkna med tvåhjuliga turbiner samt att
vid en senare utbyggnad installera så stort antal enlijuliga turbiner med
bästa möjliga verkningsgrad, som svarade mot den blivande kontinuerliga
belastningen. Valdes sålunda två skilda turbintyper, borde dock
deras inbördes storlek bestämmas så, att vattenintagens bredd och axelavståndet
mellan maskinaggregaten kunde bibehållas lika för båda. På
grund av dessa synpunkter och med hänsyn till de största effektbelopp
per aggregat, som för närvarande synas möjliga att uppnå, förutsätter
det nu framlagda förslaget följande maskininstallation:
l:a utbyggnaden omfattar 5 aggregat med dubbla vertikala turbiner,
som vid lägsta fallhöjd av 5,6 meter kunna vardera avgiva 5,300 turbinhästkrafter
och vid medelfallhöjd av 6,5 meter maximalt 6,600 hästkrafter.
2:a utbyggnaden omfattar 4 aggregat med enkla vertikala turbiner,
avgivande vid 5,6 meter fallhöjd 4,300 och vid 6,5 meter fallhöjd 5,400
turbinhästkrafter vardera.
Vid 3:e utbyggnaden antages ytterligare komma att installeras 2 nya
aggregat med dubbla turbiner av samma storlek som i l:a utbyggnaden
och för 4:e utbyggnaden skulle slutligen erfordras ännu 1 eller 2 dylika
aggregat, varför'' det för den fullständiga anläggningen erforderliga utrymmet
beräknas motsvara inalles 13 maskinenheter.
Turbinerna förses med automatiska regulatorer och kopplas direkt till
elektriska generatorer för trefas växelström.
Vattenfallsstyrelsen framhåller i detta sammanhang, att de nu angivna
framtida utbyggnadsstadierna endast vore att betrakta såsom illustrerande
den sannolika gången av utvecklingen och att vid tidpunkten
för varje nytt byggnadsskede dess lämpliga omfattning borde bestämmas
med hänsyn till dåvarande avsättningsmöjligheter och andra inverkande
faktorer. Givetvis borde också frågan om antalet av det ena eller andra
slaget turbiner för de framtida utbyggnaderna icke nu avgöras, liksom
möligheten också borde hållas öppen att för dem begagna något större
enheter, om detta med hänsyn till turbinteknikens dåvarande utveckling
-skulle visa sig fördelaktigt.
Under förutsättning av nu angiven maskinell utrustning blir kraftstationens
totala installerade effekt vid l:a utbyggnaden normalt 26,500
turbinhästkrafter eller omkring 18,000 kilowatt. \ id fullständig utbyggnad
blir motsvarande effekt 64,900 turbinhästkrafter eller cirka
44,000 kilowatt.
220
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[72.] Kraftanläggningens plandisposition, som åskådliggöres å förenämnda
Beskrivning kartskiss, betingas dels av det utrymme, som erfordras för maskinav
kraft- installationen och dennas med hänsyn till berggrundens höj dläge fördelaniaggnmgen.
akf.jgaste förläggning, samt dels av behövliga vattenvägar för vattnets
till- och avlopp. Vattenfallsstyrelsen har i detta hänseende lämnat följande
beskrivning:
»Maskinstationen förlägges å nedre (södra) delen av det område, som för
närvarande disponeras av Lilla Edets pappersbruk. Dammbyggnaden kompletteras
med en längs med älven förlagd mur, som förbinder östra valsdammspelaren
med maskinstationens yttre gavel. Mellan denna mur och östra älvstranden framföres
vattnet till maskinstationen i en tilloppskanal, som nedtill utvidgar sig till
en fördelningsbassäng framför inloppet till turbinerna. Avloppet bildas genom
fördjupning av älvens naturliga botten nedanför maskinhuset och begränsas med
en ledmur mot strömfåran utanför byggnadens västra gavel. För inrymmande
av transformatorer och övrig för kraftens utledning erforderlig elektrisk utrustning
uppföres på östra stranden en ställverJcsbyggnad, vilken förbindes med generatorerna
i maskinstationen medelst kablar. För framdragningen av dessa kablar
uppföras broar över fördelningsbassängen, vilka samtidigt förmedla gångtrafiken
till och från maskinhuset. För transporten av maskiner och tyngre gods anlägges
ett järnvägsspår, som utgående från bangården i Lilla Edet leder fram längs
stranden och utmed ställverksbyggnaden till en vändskiva vid maskinhusets
blivande östra gavel, från vilken järnvägsvagnarna kunna föras direkt in i maskinsalen.
I l:a utbyggnaden ingår fullbordandet av dammbyggnaden samt utförandet
av tilloppskanalens västra del, begränsad åt öster av en provisorisk fångdamm,
1 vars skydd framtida utbyggnad kan verkställas, vidare maskinstationens västra
del, motsvarande 5 aggregat, tillhörande parti av avloppet jämte ledmuren samt
ställverksbyggnad, en av kabelbroarna och tillfartsspåret. Därjämte tillkommer
bostadshus för personalen, planeringsarbeten, isavledare och dylikt.
Dammbyggnadens nya del, som utföres av betong på berggrund, förses med
följande utskovsöppningar. Närmast intill östra valsdammspelaren anordnas ett
utskov för is med 3,5 meter fri bredd och tröskelhöjden + 3,80, Adlket avstänges
med två över varandra ställda luckor av järn, som jämte tillhörande elektriska
spelmaskineri redan finnas monterade därstädes för provisoriskt ändamål, Beträffande
dessa luckor behöver icke vidtagas annan förändring, än att luckorna i
den färdiga dammbyggnaden komma att intaga ett något högre läge än för närvarande
i den provisoriska dammen. Isen framföres till ifrågavarande utskov
medelst en kraftig länsa, som utlägges mellan utskovet och en punkt å östra
stranden ovanför tilloppskanalen. Vidare anbringas i dammbyggnaden såsom
flodutskov dels 10 öppningar med tröskelhöjden + 5,8 0 och sammanlagt 50
meter fri bredd, fördelade i två grupper och avstängbara medelst nålar samt dels
2 bottenluckor med tillsammans 9 m2 area, förlagda under älvens nedre vattenyta.
Nålarna upphängas på sådant sätt, att utskoven vid behov kunna snabbt göras
fria, och bottenluckorna förses med elektriskt drivet hissmaskineri. Slutligen
anordnas invid maskinstationen ett nedre isutskov med 6 meter fri bredd och
tröskelhöjden + 5,60, försett med avstängningsanordning.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. J-J1
Med anlitande av nu angivna dammöppningar jämte de i den redan utförda
delen av dammbyggnaden befintliga utskoven beräknas dammen kunna genomsläppa
över 1,000 sm3 vid vattenståndet + 7,3o och G00 sm3 vid vattenståndet
+ 8,2 5, även om intet vatten samtidigt passerar genom den nya maskinstationen.
Tilloppskanalen och fördelningsbassängen erfordra förutom rivning av nuvarande
byggnader och dei-as grunder rätt betydliga scliaktnings- och sprängningsarbeten,
av vilka de delar, som tillhöra l:a utbyggnaden, kunna utföras i skydd
av den nuvarande provisoriska dammen mellan östra valsdammspelaren och stranden.
Efter fullbordandet av l:a utbyggnaden och diirtill hörande provisorisk
damm längs kanalens östra sida, kan triangelbron borttagas.
Maskinstationen, som likaledes blir förlagd på berggrund, utföres med underbyggnad
av betong, inrymmande vattenintag, turbinkammare och sugrör.
Intagen avdelas för varje aggregat medelst skiljemurar i tre med varandra
kommunicerande kanaler med väggar och golv av armerad betong. Avstängningsanordningen,
gemensam för alla tre kanalerna, utgöres av järnluckor, som med
fasta rullar vila dels mot falsar i sidomurarna, dels mot upplagsskenor å skiljeväggarnas
uppströmskanter och manövreras med tillhjälp av en elektriskt driven
travers, rörlig längs eu över samtliga intagen uppförd bockbana. Framför luckorna
anordnas falsar för reservavstängning medelst bjälksättar. Isgrindarna placeras
innanför avstängningsluckorna.
Turbinkamrarna utformas spiralformigt för gynnsammaste inledning av
vattnet till turbinerna. Nedanför mynningen av sugrören anordnas falsar för avstängning
med bjälksättar. För tömning och länshållning av turbinkamrar och
sugrör, då dessa behöva torrläggas, inlägges i deras botten ett system av dräneringsledningar,
vilka vid maskinhusets västra ända förenas i en pumpbrunn, från
vilken vattnet kan uppfordras medelst ejektor eller pumpar, uppställda i en under
maskinsalsgolvet inrymd pumpcentral, och därifrån avbördas direkt till älven.
Mellan turbinkamrarnas tak och maskinsalsgolvet beredes utrymme dels för
regulatormaskinerierna och dels för ventilations- och kabelkanaler.
Maskinstationens överbyggnad tänkes utförd med väggar av betong enligt
av arkitekt E. Josephson upprättade fasadskisser samt utrustas på vanligt sätt
med travers för maskinernas förflyttning.
Intill dess maskinhuset blivit fullständigt utbyggt, avslutas detsamma mot
öster med en provisorisk gavelvägg och spåret mellan maskinsalen och vändskivan
å östra stranden utlägges på en provisorisk brygga eller bank.
För arbetena å dammbyggnaden och maskinstationen erfordras uppförandet
av en provisorisk fångdamm, som, utgående från östra valsdammspelaren, fullständigt
omsluter arbetsplatsen å nedströmssidan. Östra delen av densamma
kan efter l:a utbyggnadens färdigsställande kvarstå för att göra tjänst även vid
senare utbyggnader.
Av de för avloppet erforderliga schaktningsmassorna uttagas de inom fångdammen
belägna i torrt schakt, övriga genom muddring. Leddammens yttre del
torde få utföras genom betonggjutning under vatten.
Kabelbroarna utföras av armerad betong och uppbäras av betongpelare, som
placeras så, att de erbjuda minsta möjliga hinder för vattnets framströmning.
Stållverksbyggnaden förlägges mellan järnvägsspåret och tilloppskanalen med
transformatorrummen i direkt kommunikation med spåret. Byggnaden uppföres
av betong eller tegel på grundmurar av betong. Planläget för byggnaden och
järnvägsspåret väljes med hänsyn tagen till den landsvägsbro, som i framtiden
[72.]
[72.]
Kostnader.
222 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
torde komma till stånd och för vilken vissa förberedande anordningar redan vidtagits
i samband med slussbyggnaden å västra stranden.»
Anläggningskostnaderna hava med före världskriget gällande enhetspriser
av vattenfallsstyrelsen beräknats till följande belopp:
l:a uthyggnadsstadiet för 18,000 kilowatt.
A. Vatten- och husbyggnader m. m.
Fångdammar och länshållning kronor 200,000: —
Dammbyggnadens komplettering
.................................... »> 290,000: —
Tilloppskanalen och fördel
ningsbassängen.
................. »
Maskinstationen.......................... »
Avloppet...................................... :»
Kabelbron ................................. »
Ställverksbyggnaden .............. »
Transportanordningar.............. »
Vägar och planeringsarbeten »
Bostadshus.................................. "
Administration och oförutsedda
utgifter..................... ))
255,000: —
1,380,000: —
75,000: —
45,000: —
370,000: —
150,000:
40,000: —
100,000: -
595,000: kronor 3,500,000: —
B. 5 st. turbiner inklusive regulatorer, rörledningar
och uppsättning ........................................ » 1,050,000:
C. 5 st. trefasgeneratorer samt transformatorer och
övrig elektrisk utrustning .................... » 1,950,000: —
Summa kronor 6,500,000: -—
Vid fullständig utbyggnad för inalles 44,000 kilowatt beräknas ytterligare
tillkomma:
A. Vatten- och husbyggnader m. m.
Fångdammar och länshållning kronor 25,000: — Tilloppskanalen och fördel- |
|
ningsbassängen................. |
)> 180,000: — |
Maskinstationen........................... |
). 1,925,000: — |
Avloppet.................................... |
* 126,000: — |
Kabelbron ................................... |
» 25,000: - » 120,000: - |
Ställverksbyggnaden................ |
Utgifter för kapitalökning: bil. I.
223
Transportanordningar............. kronor 75,000
Vägar och planeringsarbeten » 30,000
Bostadshus................................... » 40,000
Administration och oförutsedda
utgifter.................. ” 504,000- — pronor 3,050,000: —
B. Turbiner inclusive regulatorer, rörledningar och
uppsättning:
4 st. ä 190,000:— ........ kronor 760,000: —
4 » » 210,000: ........ » 840,000: — » 1,600,000: —
C. 8 st. generatorer samt transformatorer och
övrig elektrisk utrustning ....................................... » 2,350,000: -
Summa kronor 7,000,000: —
Vattenfallsstyrelsen framhåller emellertid, att, därest l:a utbyggnaden
skall kunna färdigställas under de närmaste åren, för densamma måste
räknas med ett betydande konjunkturtillägg utöver nu angivna anläggningskostnad.
Utginge man från de under år 1917 gällande materialoch
arbetsprisen, stiger anläggningskostnaden enligt styrelsens beräkning
för l:a utbyggnadsstadiet till följande belopp:
A. Vatten- och husbyggnader m. m.
Fångdammar och länshållning kronor
Dammbyggnadens komplette
-
300,000:
515,000:
ring...................................... >
Tilloppskanalen och fördel
ningsbassängen.
................ )
Maskinstationen.......................... >
Avloppet.................................... >
Kabelbron................................... )
Ställverksbyggnaden.................. >
Transportanordningar.............. >:
Vägar och planeringsarbeten )
Bostadshus.............................. >
Administration och oförutsedda
utgifter.................... >:
B. 5 st. turbiner inclusive regulatorer, rörledningar
och uppsättning .........................................
C. 5 st. trefasgeneratorer samt transformatorer
och övrig elektrisk utrustning .............................
380.000
3,050,000
115.000
75.000
780.000
225.000
60.000
150.000
1,150,000: — kronor 6,800,000: —
» 2,100,000: —
» 4,400,000: —
Summa kronor 13,300,000: —
224
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[72.] I dessa kostnader äro icke inräknade eventuella kostnader för elek
trisk
uppvärmning av isgrindar och ej heller för den elektriska utrustning,
som eventuellt kan bliva behövlig för lokal kraftavsättning.
För att åskådliggöra den häftiga prisstegringen under år 1917 anför
vattenfallsstyrelsen, att den för den elektriska utrustningen upptagna
kostnaden 4,400,000 kronor vore grundad på preliminära anbud från
mars månad 1917 och att priset å elektrisk materiel sedan dess oavbrutet
stigit, så att motsvarande kostnad under december månad 1917
uppgivits vara icke mindre än 7,100,000 kronor. I viss mån liknande
torde förhållandet vara beträffande turbiner och dylikt. Då emellertid
beställningen av den maskinella utrustningen icke behövde ske samtidigt
med byggnadsarbetenas påbörjande, utan först vid en något senare
tidpunkt, borde man kunna räkna med en återgång för denna del
av kostnaderna till åtminstone den prisnivå, som rådde under våren
1917. Enär byggnadsarbetena för l:a utbyggnaden av kraftverket komme
att fördela sig på en tidrymd av omkring 2 Vs år, vore det vidare
sannolikt, att åtminstone vissa nu särskilt högt uppdrivna materialpris
komme att sjunka och den verkliga anläggningskostnaden därigenom
kunde nedbringas under den efter 1917 års konjunkturer beräknade slutsumman.
I anledning av de beräknade anläggningskostnaderna har vattenfallsstyrelsen
i sin skrivelse den 15 december 1917 slutligen anfört:
»Otvivelaktigt blir kostnaden för den alstrade kraften rätt hög och
väsentligt högre än motsvarande kostnad vid Trollhättan. Icke desto
mindre torde vad styrelsen i sin skrivelse den 30 augusti 1917 anfört i
huvudsak äga fortfarande tillämplighet. Visserligen kan, därest ett kontrakt
om leverans av ett betydande kraftbelopp från Trollhätte kraftstation
bliver annullerat, varom underhandlingar nu pågå, den tillgängliga
elektriska kraften måhända räcka till för behovet under något längre
tid än de tre år, som förut beräknats, och dessutom bearbetas för närvarande
ett uppslag att genom särskilda anordningar vid vattenavtappningen
skapa en ökning i den tillgängliga vattenkraften under de tider,
då åtgången är störst. Men å andra sidan är efterfrågan på kraft alltjämt
synnerligen livlig och flera spekulanter på det kraftbelopp, som, på
sätt nyss antytts, möjligen kan bliva ledigt, hava redan anmält sig.
Intet tecken tyder heller på, att efterfrågan på kraft under de närmaste
åren skall minskas. Tvärtom torde ytterligare kraftbelopp kunna avsättas
till pris, som nöjaktigt förränta anläggningen vid Lilla Edet även
vid den ovan förutsatta höga självkostnaden. Och om än vinsten på
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
22f>
det i den lista utbyggnaden nedlagda kapitalet blir jämförelsevis ringa, [72.]
anser vattenfallsstyrelsen det vara berättigat att skapa ytterligare krafttillgång,
så att den livliga industriella uppblomstringen i Göta älvs omnejd
icke hejdas.
Under sådana förhållanden synes påbörjandet av en kraftstation vid
Lilla Edet icke böra uppskjutas. I vilken takt anläggningen sedermera
lämpligen skall fullbordas, torde få göras beroende dels av utvecklingen av
nyss vidrörda faktorer, dels av konjunkturerna särskilt beträffande anskaffande
av den maskinella utrustningen. Prisökningen är nämligen för denna
väsentligt större än för byggnadsmateriel och arbetarlöner.»
På grund av vad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj it måtte hos riksdagen göra framställning om anvisande
av medel för påbörjande av en statens kraftstation i Lilla Edet i huvudsaklig
överensstämmelse med vattenfallsstyrelsens förslag, för vilket ändamål
skulle erfordras på tilläggsstat för år 1918 700,000 kronor samt på
1919 års stat 4,300,000 kronor.
I vattenfallsstyrelsens skrivelse den 21 mars 1917, vilken låg till Departement!!-grund för Kungl. Majits proposition nr 179 till 1917 års riksdag an- chefengående
vissa, utvecklingen av statens vattenfallsverlc berörande frågor,
återfinnes en utredning angående behovet av ökad krafttillgång i västra
Sverige. Med stöd av redan ingångna kontrakt samt under förutsättning av
normal ökning av motordrift och belysning beräknade vattenfallsstyrelsen
i nämnda skrivelse, att senast under år 1922 nu avslutade och
under arbete varande utbyggnader vid Trollhättan (lista, 2:dra och 3:dje
utbyggnaderna) skulle komma att tagas fullt i anspråk. Hittills hava
icke några sådana nya kontrakt tillkommit, som kunna föranleda ändring
i denna beräkning. Å andra sidan kan dock efterfrågan på kraft sägas
vara större nu, än då styrelsens beräkning gjordes. Vid alla föregående tillfällen,
då man sökt förutsäga det erforderliga kraftbehovet några år framåt,
har det verkliga behovet visat sig överträffa det beräknade. Det synes
jämväl otvivelaktigt, att så även nu kommer att bliva fallet, särskilt
med hänsyn till de oerhört uppdrivna bränsleprisen, som säkerligen
ännu något eller några år efter det pågående världskrigets slut komma
att hålla sig på en relativt hög nivå. Det lärer därför vara nödvändigt
att i tid vidtaga åtgärder för att tillgodose den ökade kraftåtgången.
Särskilt måste det anses önskvärt, att de industrier, vilka äro baserade
på kraft från Trollhättan, icke av brist på kraft bliva hämmade i sin
utveckling. Betydelsen av god krafttillgång har särskilt framträtt under
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 29
226
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[72.] kriget, då på grund av kraftleverans från Trollhättan en hel del industrier
kunnat uppblomstra och varor framställas, som varit till stor nytta
för landet.
En viktig åtgärd för ökande av vattenkraften i Göta älv är genomförande
av Vänerns reglering, varom, på sätt förut antytts, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen samt vattenfallsstyrelsen gemensamt framlagt
förslag. Då emellertid en dylik reglering icke kan beräknas vara
genomförbar inom de närmaste åren, måste andra åtgärder vidtagas,
därest tillgången på kraft skall kunna motsvara efterfrågan. En fortsatt
utvidgning av Trollhätte kraftverk är, såvitt man nu kan se, icke lämplig
förr än en reglering av Vänern kommit till stånd. För ökande av krafttillgången
dessförinnan har man därför endast att välja mellan utbyggnad
av något av fallen vid Lilla Edet eller Vargön. Av vad vattenfallsstyrelsen
anfört torde framgå, att fallen vid Lilla Edet i första hand
böra för ändamålet ifrågakomma.
Beträffande planläggningen av den föreslagna kraftstationen vid
Lilla Edet torde vara tillräckligt att hänvisa till styrelsens utredning
i ämnet. Styrelsen har tänkt sig fyra byggnadsskeden. Den
första utbyggnaden, varom nu närmast är fråga, avser att tillgodogöra
den nuvarande vattenavrinningen i fallet och skulle omfatta fem aggregat,
som vart och ett kunde avgiva 5,300 turbinhästkrafter vid en
lägsta fallhöjd av 5,6 meter och vid medelfallhöjd av 6,6 meter högst
6,600 hästkrafter. Stationens totala installerade effekt vid första utbyggnaden
har beräknats bliva normalt 26,500 turbinhästkrafter eller
omkring 18,000 kilowatt. För tillgodogörande av den ökade vattenkraft,
som kan utvinnas efter Vänerns reglering,- skulle erfordras en andra utbyggnad,
omfattande fyra nya aggregat. Sedan den härigenom uppnådda
effekten blivit otillräcklig, skulle komma en tredje utbyggnad, avsedd för
två nya aggregat. Vid denna tidpunkt har beräknats, att krafttillskott
skulle erfordras genom vatten- eller ångkraft från annan kraftkälla. Ännu
längre fram i tiden, då allt större energibelopp kunna antagas bliva
använda för mekaniska och andra ändamål med låg belastnings faktor,
har styrelsen tänkt sig en fullständig utbyggnad, omfattande ytterligare
ett eller två nya aggregat. Den totala effekten vid kraftstationen skulle
då bliva 64,900 turbinhästkrafter eller omkring 44,000 kilowatt.
Med de före världskriget gällande enhetspriser hava anläggningskostnaderna
för första utbyggnaden beräknats till 6,500,000 kronor.
Tages åter hänsyn till arbets- och materialprisen under år 1917, skulle
denna utbyggnad komma att draga en kostnad av 13,300,000 kronor.
Utgifter för kapitalökning; bil. 1.
227
Huruvida ens sistnämnda belopp kan bliva tillräckligt, är för närvarande
ej möjligt att avgöra.
Oaktat det betydande kapitaltillägg, som sålunda erfordras för den
föreslagna anläggningen, synas dock fullgoda skäl tala för dess omedelbara
påbörjande. Utöver vad vattenfallsstyrelsen härutinnan anfört må
ytterligare framhållas följande.
Det är med all sannolikhet icke möjligt för staten att, sedan nu
gällande arrendeavtal med Lilla Edets pappersbruk den 10 juni 1918
utgått, på någorlunda tillfredsställande ekonomiska villkor åter utarrendera
pappersbruket och därtill hörande vattenfall, åtminstone på kort
tid. Med den nuvarande anläggningen kan nämligen utnyttjas endast
den före kanalombyggnaden befintliga mindre fallhöjden. Byggnaderna
befinna sig i otidsenligt och bristfälligt skick, och en ny arrendator kan
icke tänkas vara villig nedlägga kapital för nödig modernisering och
iståndsättande av anläggningarna, utan att arrendetiden sättes tillräckligt
lång för amortering av dylika kostnader. Staten måste å andra sidan
förbehålla sig rätt att redan under något av de närmaste åren disponera
området för kraftstationens utförande, enär ett uppskov på längre tid
icke kan ifrågasättas med hänsyn till rådande efterfrågan på kraft.
Om byggnadsarbetet icke nu påbörjas, torde vattenkraften sålunda
under väntetiden ej komma till någon nytta, under det att bristen på
kraft samtidigt bleve allt större. Under sådana förhållanden är det
otvivelaktigt av vikt att omedelbart igångsätta de för anläggningen erforderliga
vattenbyggnaderna, vilkas utförande drager längsta tiden och
beträffande vilka kostnaderna stigit i mindre grad än beträffande den
maskinella utrustningen.
En annan omständighet, som förtjänar framhållas, är önskvärdheten
av kontinuitet i vattenfallsstyrelsens byggnadsverksamhet. De
stora arbeten i västra Sverige, nämligen Trollhätte kanals ombyggnad
och Trollhätte kraftverks tredje utbyggnad, som senast varit föremål för
denna verksamhet, bliva inom kort tid avslutade, och det är ännu mera
under nu rådande förhållanden än eljest eftersträvansvärt att söka bereda
fortsatt arbetstillfälle åt den skolade och erfarna stam av arbetsbefäl
och arbetare, som vid dessa arbetens upphörande i annat fall kommer
att skingras. Igångsättandet av nya byggnadsarbeten vid Lilla Edet
skulle i detta avseende vara till stor nytta såsom ett medel till undvikande
av arbetslöshet under kristiden, så mycket mera som den arbetsstyrka,
som nu användes vid Lilla Edets pappersbruk, vid arrendetidens
utgång den 10 juni 1918 blir utan arbete.
228
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[72.]
[73.]
Andra utbyggnaden
av kraftstationen
Tid Porjus.
För påbörjande av ifrågavarande anläggning har vattenfallsstyrelsen
hemställt om anslag med 700,000 kronor å tilläggsstat för år 1918 och
4.300.000 kronor å 1919 års stat. Det av styrelsen för år 1918 begärda
anslaget är i sin helhet avsett för byggnadsarbeten. Av det å
1919 års stat äskade beloppet hava beräknats för byggnadsarbeten
2.550.000 kronor samt för turbin i ifrasining, elektriska generatorer, transformatorer
och övrig elektrisk utrustning sammanlagt 1,750,000 kronor.
I de sålunda beräknade beloppen ingå jämväl konjunkturtillägg med
anledning av de sedan krigets början till våren 1917 inträffade prisstegringarna.
Med hänsyn till de stora anslagskrav, som för statens vattenfallsverks
räkning framlagts, samt de för närvarande uppdrivna prisen torde
emellertid tillsvidare böra anstå med anvisande av medel för den maskinella
utrustningen. Visserligen blir det måhända nödvändigt, därest
anläggningen skall hinna fullbordas inom beräknad tid, att redan under
år 1919 beställa eu del maskiner, men i så fall torde för ändamålet erforderligt
anslag kunna anvisas å tilläggsstat för nämnda år. Ett anstånd
med beställande av den maskinella utrustningen synes jämväl
befogat av den grund, att det icke kan anses uteslutet, att till 1919
de nuvarande maskinpriserna kunna i någon mån nedgå. I enlighet
med vad jag sålunda uttalat skulle å 1919 års stat anvisas ett belopp
av 2,550,000 kronor. Hastigheten i arbetets fortsättande samt fördelningen
av återstoden av det för första utbyggnaden erforderliga anslagsbeloppet
lärer bliva beroende på rådande konjunkturer.
Beträffande det å tilläggsstat för år 1918 begärda anslaget återkommer
jag i annat sammanhang. Under förevarande punkt får jag
alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för påbörjande av första utbyggnaden av en
kraftstation vid Lilla Edet för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av 2,550,000 kronor.
III. Porjus kraftverk.
1. Andra utbyggnaden av kraftstationen vid Porjus.
Vid första utbyggnaden försågs Porjus kraftstation till en början
med dels två enfasaggregat för driften av järnvägen Kiruna—Riksgränsen,
dels ett trefasaggregat för industriell drift, vilket beställdes
för maximalt 9,000 kilowatt men numera beräknas kunna avgiva
inemot 10,000 kilowatt, dels slutligen ett gemensamt reservaggregat för
229
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
enfas- och trefasdriften. Emellertid avsågs, att med nämnda utbyggnad
skulle i kraftstationen kunna installeras ytterligare ett maskinaggregat.
Med anledning av Kung]. Maj:ts i ämnet avlåtna framställning
beviljade jämväl 1916 års riksdag ett anslag av 775,000 kronor
för fullbordande av första utbyggnaden vid Porjus. Detta anslag,
varav 625,000 kronor anvisades för år 1917 och återstoden för år
1918, avsåg insättande i kraftstationen av ett nytt trefasaggregat, nr
5, av samma storlek som det förut installerade. Ehuru arbetena med
insättande av det femte aggregatet ännu icke slutförts, kan, enligt vad
vattenfallsstyrelsen meddelar, hela det kraftbelopp å omkring 20,000
kilowatt, som man beräknar erhålla från de båda i den första utbyggnaden
ingående trefasaggregaten, redan anses vara försålt.
1 anledning av Kung!. Maj:ts i ämnet gjorda framställning har
vidare 1917 års riksdag beviljat ett anslag av 925,000 kronor för påbörjande
av eu andra utbyggnad av Porjus kraftstation. Detta anslag
var avsett för insättande i stationen av turbin till ett nytt, sjätte
aggregat och för vissa därav betingade byggnadsarbeten. I anslaget
ingick sålunda icke kostnaden för generator och övrig elektrisk utrustning.
Vattenfallsstyrelsen hade avsett, att nyssberörda aggregat skulle
förses med enfasgenerator för järnvägsdriften och att den elektriska
utrustningen skulle bekostas av statens järnvägars medel. Vid anmälan
i statsrådet den 26 januari 1917 av sistnämnda anslagsfråga ansåg emellertid
föredragande departementschefen det böra tills vidare hållas öppet,
huruvida aggregatet ifråga skulle förses med enfas- eller trefasgenerator.
I sin skrivelse i ämnet uttalade sedermera riksdagen den uppfattning,
att — med avseende fästat såväl vid den på sistone starkt stegrade
efterfrågan på elektrisk kraft från Porjus för industriella ändamål som
även vid de fördelar, som skulle vinnas, därest vissa kraftbehov, som
eljest skulle behöva fyllas av kraftverken i de sydligare, på vattenfall
fattigare delarna av landet, kunde tillgodoses från de norrländska vattenfallen
-— det sjätte aggregatet borde förses med en för industriell drift
avsedd trefasgenerator.
I skrivelse den 29 augusti 1917 har nu vattenfallsstyrelsen meddelat,
att underhandlingar påginge rörande leverans av ett kraftbelopp,
motsvarande hela den effekt, som kunde uttagas från aggregatet nr 6,
och att dessa underhandlingar troligen inom den allra närmaste tiden
komme att leda till kontraktsuppgörelse. Vattenfallsstyrelsen ansåge
därför, att den elektriska utrustningen för aggregatet nr 6 snarast
möjligt borde beställas.
230
Utgifter tör kapitalökning: bil. 1.
[73.] Styrelsen yttrar vidare:
»De oväntade prisstegringar, som inträtt under åren 1916 och 1917, i synnerhet
efter det oinskränkta undervattenskrigets början, hava medfört, att de anslag,
som beviljats för fullbordandet av Porjus kraftverks första utbyggnad och
för påbörjandet av dess andra utbyggnad och vilka anslag baserats på det kostnadsförslag,
som legat till grund för Kungl. Majt:s proposition av år 1916 enligt
prisläget i oktober år 1915, icke numera bliva fullt tillräckliga för det avsedda ändamålet.
Vattenfallsstyrelsen får emellertid i underdånighet hemställa, att frågan
om erforderligt fyllnadsanslag må få anstå, till dess storleken av detsamma noggrannare
kan beräknas.
Under förutsättning att kraften från aggregatet nr 6 kommer att levereras vid
70,000 volts spänning i Gällivare kräves för trefasgeneratorerna jämte tillhörande
upptransformatorer och ställverk, såvitt för närvarande kan bedömas, ett kapital
av ungefär 1,000,000 kronor. Emellertid är det tänkbart, att kraftleveransen kan
komma att fullgöras under andra förhållanden, som föranleda en ändring av
anslagsbehovet.»
I anslutning härtill hemställer vattenfallsstyrelsen, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå 1918 års riksdag att för elektrisk utrustning till maskinaggregatet
nr 6 i Porjus kraftstation bevilja 1,000,000 kronor att utgå
under år 1919 med rätt för Kungl. Maj:t att därav förskottsvis redan
under år 1918 av tillgängliga medel utanordna 500,000 kronor.
Departements- Såsom av det anförda framgår, har vattenfallsstyrelsen för fullchefen.
följande av Porjus kraftverks andra utbyggnad begärt ett anslag för år
1919 av 1,000,000 kronor. Med beloppet i fråga skulle kostnaden för
den elektriska utrustningen till aggregatet nr 6 bestridas. Att anslag
nu av styrelsen äskas för detta ändamål är närmast en följd av den
behandling, frågan om insättande av ifrågavarande aggregat erhöll av
Kungl. Maj: t och riksdagen föregående år, då, enligt vad jag nyss tilllåtit
mig bringa i erinran, av vissa skäl medel äskades och beviljades
för år 1918 allenast till anskaffande av turbinen och till utförande av
därmed sammanhängande byggnadsarbeten. Sedan numera blivit bestämt,
att aggregatet skall förses med trefasgenerator för industriell
drift, och då jämväl den kraft, som man påräknar erhålla från aggregatet
i fråga, inom den närmaste tiden torde bliva försåld, anser jag i
likhet med vattenfallsstyrelsen tidpunkten vara inne att träffa åtgärder
för aggregatets snara färdigställande.
Den elektriska utrustningen till ifrågavarande aggregat är, enligt
vad vattenfallsstyrelsen uppgivit, avsedd att bestå av, förutom själva
generatorn, tre enfastransformatorer för upptransformering av kraften
från 10,000 till 70,000 volts spänning, kablar för generatorn samt
ställverk för generator och transformatorer, varjämte ställverkshuset
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
231
måste förses med eu mindre, provisorisk tillbyggnad för reservtransformatorn.
Kostnaderna äro beräknade med hänsyn till de pris, som
gällde sommaren 1917. Den omfattning av anläggningsarbetena, styrelsen
sålunda tillämnar, lär vara nödvändig, för den händelse kraften
från aggregatet nr 6 skall levereras i t. ex. Gällivare eller Malmberget.
Kommer åter kraften att levereras i Porjus, äro några anordningar
för npptransformering icke erforderliga, varigenom den behövliga anslagssumman
skulle kunna minskas med omkring 300,000 kronor.
Angeläget torde emellertid vara, att vid bestämmande av det anslag,
som nu bör sökas hos riksdagen, räkna med kostnaden för dylik upptransformering,
enär med all sannolikhet kraften från aggregatet nr 6
kommer att levereras å annan ort än Porjus vid minst 70,000 volts
spänning.
Med hänsyn härtill och då vid dylikt förhållande de beräknade
kostnaderna för den elektriska utrustningen, särskilt i betraktande av
nu gällande pris på elektrisk materiel, icke torde kunna nedbringas,
får jag, som i annat sammanhang återkommer till frågan om äskande
av erforderligt anslag å tilläggsstat för år 1918, hemställa, att Kungl.
Magt behagade föreslå riksdagen
att för fortsättande av andra utbyggnaden av Porjus
kraftstation för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
å 500,000 kronor.
2. Utförande av anläggningar för ytterligare kraftuttagning i Lule älv.
Av vad som anförts under nästföregående punkt framgår, att även
efter installerandet i Porjus kraftverk av ett sjätte maskinaggregat hela
det kraftbelopp, som för närvarande kan uttagas från kraftverket, inom
den närmaste tiden torde vara försålt. För utnyttjande av ett sjunde
och följande maskinaggregat måste emellertid — såsom redan av dåvarande
departementschefen vid behandling i statsrådet den 26 januari
1917 av frågan om fortsatt utbyggnad av kraftstationen vid Porjus framhölls
— nya tillopps- och avloppstunnlar samt ny fördelningsbassäng
komma till utförande, varjämte ytterligare regleringsåtgärder för ökning
av Lule älvs lågvattenföring måste vidtagas.
I skrivelse den 30 augusti 1917 har vattenfallsstyrelsen nu framhållit,
att då efterfrågan på ytterligare energi från Porjus kraftverk är
synnerligen livlig, särskilt för elektrisk järnframställning samt för elek
-
[73.]
[74.]
Utförande
av anläggningar
för
ytterligare
kraftuttagning
i
Lule älv.
232
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[74.] trokemisk och elektrotermisk industri, anordningar med det snaraste
böra vidtagas för ytterligare kraftuttagning.
Styrelsen anför vidare i ämnet:
»Det är visserligen uppenbart, att nu rådande dyrtid är föga ägnad för ett
utförande av stora nyanläggningar, men dels kan en hel del tidsödande arbeten
med tunnelsprängningar, fångdammar o. d. utföras utan allt för stora merkostnader,
dels är det ju ganska sannolikt, att vid den tidpunkt, då arbetena komma
att pågå mest forcerat och maskinbeställningar behöva göras, prisförhållandena
skola ha undergått en väsentlig reduktion. Utredning om lämpligaste sättet för
ytterligare kraftuttagning i Lule älv pågår inom vattenfallsstyrelsen, och hoppas
styrelsen att i början av år 1918 kunna inkomma med förslag härom. I avvaktan
härpå bör emellertid enligt styrelsens mening ett lämpligt belopp avses för påbörjandet
av dessa arbeten. För att ytterligare krafttillgång utan alltför lång
väntetid skall kunna erhållas bör beloppet för år 1919 ej sättas lägre än 3,000,000
kronor, varav till förberedande arbeten under år 1918 bör få disponeras intill
500,000 kronor.»
I anslutning härtill hemställer vattenfallsstyrelsen, att Kungl. Maj:t
måtte till utförande av anläggningar för ytterligare kraftuttagning i
Lule älv av riksdagen äska ett anslag av 3,000,000 kronor för år 1919,
varav 500,000 kronor böra få utbetalas redan under år 1918.
Departements- Såsom av det anförda framgår, pågå för närvarande inom vattenckefen.
fallsstyrelsen utredningar rörande det mest fördelaktiga sättet att utnyttja
vattenkraften i Lule älv i större utsträckning än som avsetts i
hittills av statsmakterna fattade beslut i ämnet. Enligt vad jag inhämtat,
omfatta dessa utredningar även frågan om lämpligheten av att i
första hand, i stället för att fortsätta med utbyggnad av fallen vid
Porjus, utbygga annat fall i Lule älv i syfte att erhålla eu större ökning
i den disponibla effekten än som genom vidare utbyggnad av
Porjus kraftverk kan ernås och detta utan vidlyftigare nya regleringsarbeten
i Lule älv.
Det föreliggande spörsmålet måste, med hänsyn särskilt till den
livliga efterfrågan på kraft för de norrbottniska malmfältens och industriens
räkning, vara av den vikt, att detsamma så snart ske kan bör
bliva föremål för statsmakternas prövning och avgörande. Emellertid
nödgas jag med hänsyn till de betydande anslagskrav, som för närvarande
ställas på statskassan, framför allt till de afiärsdri vande verken,
ifrågasätta en nedsättning av det begärda anslaget med 1,000,000 kronor
till 2,000,000 kronor. Av sistnämnda belopp toi-de 500,000 kronor
böra beräknas å tilläggsstat för år 1918, till vilken fråga jag senare
återkommer.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Jag hemställer alltså, att Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen
[74.]
233
att i avbidan på den proposition i ämnet, som
kan komma att avlåtas, till utförande av anläggningar
för ytterligare kraftuttagning i Lule älv för år 1919
beräkna ett reservationsanslag av 1,500,000 kronor.
IV. Älvkarleby kraftverk.
1. Tredje utbyggnaden av Västerås’ ångkraftstation.
I skrivelse den 29 augusti 1917 har vattenfallsstyrelsen gjort [75.]
framställning om anslag till en tredje utbyggnad av ångkraftstationen Tredje ut
vid
Älvkarleby kraftverk samt därvid anfört följande: byggnaden
'' av Västerås’
»För anläggande av en'' ångkraftstation i Västerås bär riksdagen beviljat dels Station*"
1,650,000 kronor för en första utbyggnad, dels 1,500,000 kronor för en andra utbyggnad.
Den första utbyggnaden, vilken nu är i det närmaste färdig, omfattar
maskininstallation om normalt 10,000, maximalt 14,000 kilowatt med ångjjannor,
vilka, eldade med småkol av den kvalitet, som använts före kriget, kunna lämna
normalt c:a 10,000 kilowatt, maximalt c:a 12,000 kilovatt. Med det mindervärdiga
bränsle, som nu står till förfogande, blir emellertid pannornas effekt åtskilligt
mindre. Den andra utbyggnaden beräknas bliva färdig under år 1918 och omfattar
en ångturbingenerator om normalt 10,000, maximalt 14,000 kilowatt jämte
ångpannor för normalt c:a 8,000, maximalt c:a 10,000 kilowatt vid eldning'' med
vanliga småkol. I och med färdigställandet av andra utbyggnaden skulle ångkraftstationens
installerade effekt uppgå till
i maskineri normalt 20,000, maximalt 28,000 kilowatt,
i ångpannor » 18,000, » 22,000 »
vid ovan angivna förutsättning, att vanliga småkol användas. Avräknas en av de
största pannenheterna och den största turbinenheten, kan ångkraftstationen med
oförändrade förutsättningar i övrigt avgiva
från maskineriet normalt 10,000, maximalt 14,000 kilowatt,
» ångpannorna » 14,000, » 17,000 »
Dylik inskränkning av ångkrafteffekten kan inträffa vid fel å eller reparation av
maskineriet och pannanläggningen.
I vattenfallsstyrelsens underdåniga skrivelse av den 19 mars 1915, vilken
finnes intagen i Kung! Maj:ts nådiga proposition nr 116 till 1915 års riksdag
angående anslag till första utbyggnaden av ångkraftstationen, förutsattes, att
ångkraftstationen skulle förses med ytterligare en ångturbingenerator för normalt
10,000, maxirhalt 14,000 kilowatt, och hava ångkraftstationens byggnader utförts
därför. Pannhuset är ytterligare så dimensionerat, att det utöver de till första
och andra utbyggnaden hörande ångpannorna ytterligare kan inrymma ångpannor
för normalt c:a 15,000, maximalt c:a 18,000 kilowatt. Vid full utbyggnad skulle
installationen alltså omfatta
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft.
30
234
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
maskineri för normalt 30,000, maximalt 42,000 kilowatt,
ångpannor » » 33,000, » 40,000 »
I förut omnämnda underdåniga skrivelse av den 19 mars 1915 har den
effekt, vilken ångkraftstationen vid full utbyggnad skall kunna avgiva, beräknats
till c:a 25,000 kilowatt, Om en av de mindre ångturbinenheterna blir defekt,
skola de övriga maskinenheterna utan överbelastning kunna avgiva 25,000 kilowatt.
Skulle åter en av de större maskinenheterna bliva obrukbar för drift,
skola de övriga med överbelastning utan större svårighet kunna användas för
25,000 kilowatt.
I samma underdåniga skrivelse har den maximala effekt, vilken vattenkraftstationen
vid Älvkarleby-fallen i praktisk drift kan avgiva, beräknats till 40,000
kilowatt. Det har meddelats, hurusom 4,500 kilowatt skola. i man av vattentillgång
levereras såsom andelskraft till Söderfors bruks aktiebolag och 5,500
kilowatt till olika abonnenter såsom ''sekunda kraft’, d. v. s. endast under tid,
då mera riklig vattentillgång råder. Det har vidare ansetts sannolikt,^ att den
återstående vattenkrafteffekten av 30,000 kilowatt skall jämte den vid ångkraftstationen
disponibla effekten av c:a 25,000 kilowatt vara tillräcklig för avgivande
av c:a 35,000 kilowatt prima kraft (tillgänglig året om) för allmän distribution.
Även vid lägsta kända lågvattenmängd i Dalälven — c:a 60 sm3 — skulle den
föreslagna ångkraftstationen vara tillräcklig för prima kraftdistribution av denna
omfattning. Däremot skulle vattenkraftstationen enbart vid vanligt lågvatten
(90 sm3) icke kunna lämna mer än 11,500 ä 13,000 kilowatt prima kraft för allmän
distribution. Exakta storleken av detta kraftbelopp skulle vara beroende
av utnyttjningstiden per dygn för den abonnerade prima kraften.
I stort sett äga de" beräkningar, som sålunda utförts, under år 1915, fortfarande
giltighet. Maskineriet vid vattenkraftstationen i Älvkarleby har dock
utfallit något rikligare än från början avsetts, och torde detsamma enligt de
senaste årens erfarenheter möjligen kunna belastas till inemot 50,000 kilowatt
vid lämpligt samarbete med ångkraftstationen. Dågvatteneffekten kommer vidare
att ökas med c:a 8 % genom Masurforsens upprensning. Tydligen blir den för
25,000 kilowatt + reserv planerade ångkraftstationen i Yästerås, vilken varit
något rikligt dimensionerad som ångkraftreserv för en vattenkraftstation vid
Älvkarleby om maximalt 40,000 kilowatt, mera fullständigt tagen i anspråk, om
effekten å Älvkarleby-nätet ökas till 50,000 kilowatt, med motsvarande ökning av
den allmänna distributionen av prima kraft.
Det förefaller sannolikt, att man framdeles från kraftstationen vid Älvkarleby
skall kunna uttaga
dels 10,000 kilowatt ''andelskraft'' och ''sekunda kraft’,
dels efter Masurforsens upprensning inemot 15,000 kilowatt prima kraft,
(varav en väsentlig del dagkraft),
dels vid högvatten ytterligare inemot 25,000 kilowatt, som, kompletterade
med 25,000 kilowatt ångkraft .från Västerås-centralen, kunna användas för ökad
distribution av prima kraft å Älvkarleby-nätet.
Belastningen å Älvkarleby-nätet har hittills stigit till 34,000 kilowatt och
torde under hösten 1917 ökas till c:a 42,000 kilowatt. Denna hastiga tillväxt av
kraftuttagningen beror delvis på tillfälliga leveranser av överskottskraft bl. a.
till Stockholms stad, vilka endast pågå vid riklig vattentillgång och sålunda icke
kräva någon ångkraftcentral. Frånräknas dessa tillfälliga kraftleveranser, som
Utgifter för kapitalökning: bil 1. 235
skola upphöra i den man kraften tages i anspråk för reguljära leveranser, torde
den övriga belastningen under innevarande kost utgöra 32,000 ä 34,000 kilowatt.
Vattenfallsstyrelsen beräknar, att de reguljära kraftleveranserna från Älvkarleby -nätet senast om 5 år, alltså år 1922, stigit till 50,000 kilowatt, och att sålunda
vattenkraftstationen vid Älvkarleby och ångkraftstationen i Västerås vid denna
tidpunkt bliva helt tagna i anspråk. Det sista maskinaggregatet i ångkraftstationen
torde behöva obörja tagas i anspåk redan under år 1921 och bör sålunda
då vara driftfärdigt. Ångpanneanläggningen torde ävenledes lämpligen böra färdigställas
under loppet av år 1921
Det är emellertid omöjligt att under nuvarande förhållanden noggrant
förutsäga den förestående utvecklingen. Därför anser vattenfallsstyrelsen det
vara riktigast, att medel för utvidgning av ångkraftstationen beviljas i så god
tid, att eu utvidgning må kunna utföras, så snart densamma visar sig erforderlig.
Det kan synas, som om ångkraftanläggningen bleve överflödigt stor efter
reglering av Dalälven. Ångkraftstationen i Västerås kommer emellertid framdeles
att tjänstgöra som lågvattenreserv icke endast för vattenkraftstationen i
Alvkarleö titan även för de planerade vattenkraftanläggningarna vid Motala och
Tyttbo och eventuellt även för andra vattenkraftstationer, vadan någon fara i
detta hänseende icke föreligger.
I de nu uppförda maskin- och ångpanneliusen finnes, som ovan anförts,
utrymme för ytterligare eu ångturbingenerator om normalt 10,000 och maximalt
14,000 kilowatt samt för ångpannor för normalt 15,000, maximalt 18,000 kilowatt.
Av dessa senare torde 50 % kunna anstå något längre än den övriga installationen.
Vid ökning av kraftuttagningen från ångkraftstationen böra emellertid,
såsom i vattenfallsstyrelsens underdåniga skrivelse av den 18 december 1915
meddelats, transportanordningarna för kol och övriga brännmaterialier kompletteras,
vadan anslag kräves även för dessa arbeten.
I Kungl. Maj:ts nådiga proposition om andra utbyggnaden av ångkraftstationen
i Västerås har i enlighet med vattenfallsstyrelsens uppgift uttryckligen
ifrånsagts, att det begärda anslaget av 1,500,000 kronor, som beräknats efter
prisläget under början av hösten 1915, med all sannolikhet icke skulle visa sig
tillräckligt med hänsyn till de prisstegringar, som inträffat i slutet av år 1915
och början av år 1916. Detta har besannats under utförandet. En mindre ökning
av byggnadskostnaden har även föranletts därav, att vattenfallsstyrelsen
funnit det nödvändigt att modifiera byggnadsplanen för ångkraftstationen så tillvida,
att en separat reparationsverkstad utföres å stationsområdet, vilken verkstad
planerats med sådana dimensioner, att i densamma jämväl kunna tillverkas
smiden, plåtarbeten, fackverkskonstruktioner och vissa apparater för vattenfallsstyrelsens
distributionsanläggningar, vilka under nuvarande förhållanden icke
kunna till rimligt pris eller med rimlig leveranstid erhållas från enskilda verkstäder.
Det är vattenfallsstyrelsens avsikt att i denna verkstad sysselsätta ångkraftstjitionens
personal, då ångkraftstationen icke är i drift.
Vattenfallsstyrelsen kan icke för närvarande noggrant bedöma storleken av
det tilläggsanslag, som erfordras för andra utbyggnaden, utan hemställer, att
denna fråga må tills vidare anstå.
Kostnaderna för den nu föreslagna utvidgningen äro givetvis ytterst svåra
att beräkna. Om det mot förmodan skulle visa sig erforderligt att företaga utvidgningen
före krigets slut, torde kostnaden bliva högst väsentligt mycket större
än det belopp, som anvisats för Västerås-verkets andra utbyggnad. Vattenfalls
-
236
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[75.]
styrelsen hyser emellertid förhoppning om att den tredje utbyggnaden icke skall
behöva påbörjas förrän efter krigets slut och anser det vara lämpligast att för
densamma tillsvidare beräknas ett anslag lika med det, som beviljats för andra
utbyggnaden, alltså 1,500,000 kronor, varav 1,000,000 kronor för år 1919 och
500,000 kronor för år 1920.
Vid utvidgningen av ångkraftanläggningen böra givetvis anordningar vidtagas
för användning av torvbränsle.
I sin underdåniga skrivelse av den 8 december 1916 angående förskjutande
av erforderliga medel för uppförande av ett nytt bostadshus vid Älvkarleby utöver
den ursprungliga planen för kraftstationsanläggningen har vattenfallsstyrelsen i
underdånighet föreslagit, att av 1918 års riksdag skulle begäras ett anslag i ett
för allt för täckande av extra kostnader för Älvkarleby kraftverks anläggning,
sedan de verkliga kostnaderna kunnat noggrannare fixeras. På grund av att arbetena
med Masurforsens upprensning beräknas bliva färdiga först under våren
1918, blir vattenfallsstyrelsen emellertid icke i tillfälle att framlägga den slutliga
redogörelsen för huru stort anslag, som ytterligare må behöva anvisas för fullbordandet
av kraftverket vid Älvkarleby, förrän vid 1919 års riksdag. Dock torde
det behövliga beloppet bliva relativt litet, helst som det anslag å 125,000 kronor,
som av 1915 års riksdag beviljats för anordnande av elektrisk uppvärmning av
isgrindarna vid Älvkarleby kraftstation, endast i ringa mån hittills behövt tagas
i användning, enär de föreslagna anordningarna tills vidare kunnat uteslutas ur
byggnadsplanen, sedan beslut om Yästerås-verket fattats, då vid iskravning reservkraft
kan erhållas därifrån.
Vattenfallsstyrelsen har för avsikt att under de närmaste åren före Lanforsens
utbyggnad under lågvattentiden öka fallhöjden vid vattenkraftstationen
vid Älvkarleby genom indämning av. c:a 1,5 meter av fallhöjden vid Lanforsen.
Ersättning åt fallägarna skall enligt uppgjort förslag utgå i form av kraft. Godvillig
uppgörelse om ersättning till strandägarna ovan Älvkarleby för den genom
dämningen åstadkomna skadan torde kunna träffas. Genom denna indämning
komma kostnaderna för reservkraft från Västerås-stationen att i någon mån minskas.
Enär de erforderliga byggnadsarbetena bliva av provisorisk natur, har
vattenfallsstyrelsen förutsatt, att kostnaderna för desamma skola direkt påföras
driften.»
I anslutning till vad sålunda anförts bär vattenfallsstyrelsen hemställt,
att Knngl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att bevilja ett anslag
av 1,500,000 kronor för utvidgning av ångkraftstationen i Västerås och
att därav för år 1919 anvisa 1,000,000 kronor.
Departements■ Med beslutet om ångkraftstationens anläggning avsågs att bereda möj
chefen.
lighet till avsättning av en större del av vattenkraften vid Älvkarleby såsom
prima kraft — d. v. s. tillgänglig året om ■— än vad förut kunnat ske.
Sådan prima kraft erfordras för de flesta verkstäder, hantverkare och lantbrukare,
vilka icke kunna lägga ned sin verksamhet under den tid, då det är
lågvatten. De abonnenter, vilka använda kraften för belysning, behöva
även hava möjlighet att hela året om använda den vid mörkrets inbrott.
Så kallad sekunda kraft, d. v. s. den, vilken blott är tillgänglig vid
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
237
högvatten, kan, om man frånser de få förbrukare, som hava eget reservmaskineri,
blott med fördel användas av elektrokemiska fabriker,
träsliperier och liknande anläggningar. Dylika fabriker kunna dock
merendels förläggas så, att de använda mera avlägsna kraftkällor. För
att kraften från det centralt belägna Älvkarleby vattenfall måtte komma
till sin fulla nytta, fordras däremot, att den kan tillhandahållas de talrika
abonnenter inom distributionsområdet, vilka måste hava prima kraft.
I de hittills beslutade två utbyggnaderna av ångkraftstationen
kolonier att finnas ångturbinmaskineri om tillhopa normalt 20,000,
maximalt 28,000 kilowatt. Panninstallationen skall efter andra utbyggnadens
färdigställande motsvara normalt 18,000, maximalt 22,000 kilowatt.''
I vattenfallsstyrelsens skrivelse den 19 mars 1915, vilken låg till
grund för Kungl. Maj:ts proposition nr 116 till 1915 års riksdag
angående anslag till första utbyggnaden av ångkraftstationen, beräknades
(sid. 13), att den vid Älvkarleby kraftstation alstrade kraften i
sin helhet komrne att uppgå till omkring 40,000 kilowatt. Om härav
30,000 kilowatt komrne att uthyras såsom prima kraft, ansågs vattenkraftstationen
behöva kompletteras av en ångkraftstation med effekt av 20,000
kilowatt. Denna ångkraftstation skulle sättas i gång, då vattenkraftstationen
till följd av lågvatten eller annan anledning icke kunde till
fullo leverera den kontraherade mängden prima kraft. Om behovet av
prima kraft ytterligare växte, exempelvis till 35,000 kilovatt, ansåg
vattenfallsstyrelsen det vara lönande att tillgodose denna ökning genom
att ytterligare öka ångkraftstationens storlek till omkring 25,000 kilowatt.
Ångkraftstationens byggnader hava jämväl redan från början
planerats för den större effekten.
Enligt vad vattenfallsstyrelsen meddelat, har maskineriet i vattenkraftstationen
vid Älvkarleby visat sig kunna frambringa en effekt av
inemot 50,000 kilowatt i stället för den beräknade kraftmängden av omkring
40,000 kilowatt. Härigenom beredes möjlighet att ytterligare
tillgodose det alltjämt växande kraftbehovet. Det är vid sådant förhållande
av vikt, att ångkraftstationens från början planerade utbyggnad
till en ständigt tillgänglig effekt av 25,000 kilowatt snart kommer till
stånd, så att vattenfallsstyrelsen kan från Älvkarleby kraftverk upplåta
erforderlig mängd prima kraft. För att emellertid ångkraftstationen vid
varje tillfälle, då dess bistånd behövs, skall kunna leverera 25,000 kilowatt,
erfordras en viss reserv, och denna skall enligt vattenfallsstyrelsens
förslag erhållas därigenom, att i stationen installeras maskineri för
normalt 30,000 kilowatt, som vid överbelastning kan åstadkomma 42,000
kilowatt. Om en av de båda mindre ångturbinerna å normalt 5,000
kilowatt blir defekt, böra nämligen de övriga maskinenheterna utan
238 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[75.] överbelastning kunna avgiva 25,000 kilowatt. Skulle åter eu av de båda
större maskinenheterna å normalt 10,000 och maximalt 14,000 kilowatt
bliva obrukbar för drift, böra de övriga med överbelastning utan större
svårighet kunna användas för 25,000 kilowatt.
På sätt vattenfallsstyrelsen meddelat, beräknar styrelsen, att avsättningen
av prima kraft så ökas, att ytterligare maskineri erfordras
inom ångkraftstationen år 1921, därest det då befintliga behovet av
prima kraft skall kunna tillgodoses. \id sådant förhållande synes
den av vattenfallsstyrelsen föreslagna tredje utbyggnaden av ångkraftstationen
hava goda skäl för sig. Vattenfallsstyrelsens förslag
innebär, att i stationen skulle liksom vid de föregående två utbyggnaderna
installeras maskineri för normalt 10,000 och maximalt 14,000
kilowatt. Endast hälften av de ångpannor, som ännu återstå att instah
lera för att ångpanneanläggningen skall bliva fullt utbyggd, anser
vattenfallsstvrelsen nu behöva insättas, och skulle anslag till återstoden
först sedermera begäras av riksdagen. De nya pannorna skola anordnas så
att de kunna eldas med torv. Oaktat förenämnda inskränkning vid panninstallationen
och ehuru de redan uppförda maskin- och ångpannehusen
äro så tilltagna, att utrymme i dem finnes för såväl maskiner som ångpannor
för tredje utbyggnaden, håller vattenfallsstyrelsen före, att kostnaden
för den nu ifrågasatta utbyggnaden av ångkraftstationen med
maskiner för normalt 10,000 och maximalt 14,000 kilowatt samt hälften
av de resterande ångpannorna icke kan beräknas lägre än det av
riksdagen anvisade beloppet till andra utbyggnaden eller 1,500,000
kronor. Denna beräkning är gjord under förutsättning, att tredje
utbyggnaden av ångkraftstationen icke behöver påbörjas förrän efter
krigets slut. Detta uppskov synes mig vara önskvärt, och torde till
följd av de nu högt uppdrivna byggnadsprisen tillbyggnaden icke
böra sättas i gång, förrän mera normala förhållanden inträtt, såvida ej
behov av prima kraft, vilka man icke utan allvarsam skada kan underlåta
att tillfredsställa, skulle nödvändiggöra annat förfaringssätt samt
de nya abonnenterna kunna betala sådana kraftpris, att merkostnaderna
vid anläggningens utförande bliva betäckta.
Vattenfallsstyrelsen har framhållit, att den nu ifrågasatta utbyggnaden
av ångkraftstationen icke kommer att bliva överflödig, även
sedan lågvattenmängden vid Älvkarleby ökats till följd av Masurforsens
upprensning och Dalälvens reglering. Dessa arbeten komma nämligen
endast att i jämförelsevis ringa grad utjämna vattenmängdsvariationerna.
Dessutom skall, sedan staten numera inköpt vattenfallen vid Tyttbo i Dalälven,
ångkraftstationen tjäna som reserv även för den kraftstation, som där
torde komma att uppföras. Den kraftstation, som staten torde komma
att anlägga vid Motala och vilken skulle samarbeta med kraftstationerna
vid Dalälven, beräknas efter Vätterns reglering erhålla en förhållandevis
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 239
mycket jämn vattentillgång på grund av det stora magasin, som representeras
av denna sjös vatten. Någon gång kan dock inträffa, att
vattenbrist inträder samtidigt för kraftstationerna vid Dalälven och vid
Motala, i vilket fall ångkraftstationen i Västerås bör kunna tjäna som
reserv även för sistnämnda kraftstation.
Någon fara för att staten icke skall få god avkastning å det belopp,
som behöves för ångkraftstationens tredje utbyggnad, synes icke förefinnas.
Beträffande det ekonomiska resultatet av kraftstationen vid
Älvkarleby har vattenfallsstyrelsen lämnat följande tablå:
1916. |
1917. |
1918. |
|
Driftöverskott (efter avsättning till förnyelsefonden) ......... |
1,141,695 |
1,525,000 (1,350,000) |
2,200,000 (1,700,000) |
1) Anslagsmedel för driftfärdiga anläggningar.................. |
14,201,309 8,04 |
17,288,518 8,82 |
21,529,000 10,22 (7,90) |
Driftöverskott i % av dessa anslagsmedel .................. |
|||
Driftöverskott i % av dessa anslagsmedel + ränteför-lusten efter 5 % räntefot....................................... |
7,43 |
8,27 (7,32) |
9,70 (7,49) |
2) Anslagsmedel för driftfärdiga anläggningar samt den ut-nyttjade vattenkraftens värde........................... |
16,357,309 6,98 |
20,303,518 7,51 (6,65) |
24,544,000 8,96 (6,93) |
Driftöverskott i % av dessa anslagsmedel ................. |
|||
Driftöverskott i % av dessa anslagsmedel + ränteför-lusten efter 5 % räntefot....................................... |
6,62 |
7,11 {6,29) |
8,66 (6,62) |
3) Anslagsmedel för driftfärdiga och icke driftfärdiga an-läggningar ........................................................ |
16,470,695 |
21,803,750 |
25,719,000 |
Driftöverskott i % av dessa anslagsmedel .................. |
6,98 |
6,99 |
8,55 (6,61) |
(6,19) |
|||
Driftöverskott i % av dessa anslagsmedel f- ränteför-lusten efter 5 % räntefot....................................... |
6,48 |
6,64 (5,88) |
8,19 (6,38) |
4) Anslagsmedel för driftfärdiga och icke driftfärdiga an-läggningar samt hela vattenkraftens värde ............... |
19,470,695 |
24,803,750 |
28,719,000 |
Driftöverskott i % av dessa kapitalvärden .................. |
5,86 |
6,15 |
7,66 (5,92) |
Driftöverskott i % av dessa kapitalvärden + ränteför-lusten efter 5 % räntefot....................................... |
5,54 |
5,87 (5,20) |
7,36 (5,69) |
Ois.! De inom parentes angivna siffrorna hava erhållits genom att minska driftöverskottet mod lämplig
avsättning till den regleringsfond, som i enlighet med riksdagens skrivelse den 11 juni 1917 erfordras i samband
med leverans av sekunda kraft ävensom för att utjämna skillnaden i driftöverskott under vattenfattiga
och vattenrika år.
[75.]
240
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[75.] Såsom framgår av den lämnade sammanställningen, bär staten redan
skälig avkastning å de medel, som anvisats till Älvkarleby kraftverk.
Ju mer den tillgängliga kraften och de utförda distributionsanläggningarna
tagas i anspråk, desto större gagn får landet av kraftverket,
som under de gångna åren varit till väsentlig nytta för stora delar av
mellersta Sverige.
Av den utav vattenfallsstyrelsen beräknade kostnaden å 1,500,000
kronor för den nu ifrågavarande utbyggnaden av kraftstationen har styrelsen
anhållit, att 1,000,000 kronor måtte anvisas för år 1919.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för en tredje utbyggnad av Västerås’ ångkraftstation
bevilja ett anslag av 1,500,000 kronor samt
därav för år 1919 såsom reservationsanslag anvisa ett
belopp av 1,000,000 kronor.
2. ökning av förlagskapitalet för anskaffande av bränsle för Västerås’
ångkraftstation.
[76.] Med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen till 1917
Förlags- års riksdag och i särskild proposition nr 82 till samma riksdag gjorda
anskaffande framstMlningar har riksdagen till förlagskapital för anskaffande av
ay bränsle, bränsle för ångkraftstationen för Älvkarleby kraftverk för år 1918 anvisat
ett reservationsanslag av 700,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att redan under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna
620,000 kronor.
j I skrivelse den 29 augusti 1917 har vattenfallsstyrelsen gjort frami
ställning om ökning av nämnda förlagskapital. .
Innan jag närmare redogör för vattenfallsstyrelsens skrivelse, må
erinras, att av förenämnda anslag å 700,000 kronor ett belopp av
450.000 kronor avsågs för upptagning och beredning genom vattenfalls:
styrelsens försorg av torv för eldning i ångkraftstationen samt återstoden
250.000 kronor, för anskaffande i övrigt av ett reservförråd av bränsle för
densamma. Beträffande användningen för eldning av torv hade, enligt
vad vattenfallsstyrelsen i sin skrivelse i ämnet den 31 januari 1917
närmare utvecklade, styrelsen förskaffat sig rätt till torvtäkt under 40
år å den s. k. Stormossen vid Ramnäs järnvägsstation omkring 40 kilometer
från Västerås; och skulle med nämnda belopp 450,000 kronor
bestridas, förutom avgift för rätten till torvtäkt, kostnaderna för maski
^
v"-. &.-----
: i 31» '' .W- .*.! i* iwi -j>-f ueT
T* r
241
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
ner och övriga anläggningar å mossen samt för transportanordningar för [76.J
torvens framforsling till Västerås. För eldning i stationen ansågs torven
med fördel kunna användas som lufttorkad, för vilket ändamål en ny eldningsapparat
för lågvärdiga bränslen, benämnd Pluto-stoker, skulle
inmonteras i de två ångpannor, som erfordrades i den beslutade andra
utbyggnaden av ångkraftstationen.
I sin nu förevarande skrivelse den 29 augusti 1917 anför vattenfallsstyrelsen
följande:
»Vattenfallsstyrelsen bär under år 1917 enligt de riktlinjer, som meddelats
i vattenfallsstyrelsens underdåniga skrivelse av den 31 januari 1917, upptagit
torv å Stormossen vid Harm läs. Resultatet synes i betraktande av att mossen
icke kunnat utdikas förrän i slutet av år 1916 vara fullt tillfredsställande.
Inalles bar under sommaren 1917 upptagits esa 3,000 ton torv. Under år
1918 hoppas vattenfallsstyrelsen kunna öka avverkningen till normal storlek,
vilken beräknas till c:a 8,000 ton vid normal väderlek och 10,000 ton vid särskilt
gynnsam väderlek.
Vattenfallsstyrelsen bar ytterligare börjat med stubbrytning, ehuru ännu i
relativt begränsad skala, för att tillgodose bränslebehovet med inhemsk materiel
utan att mer än nödvändigt anlita vanligt vedbränsle. En väsentlig del av bränslebeliovet
måste likväl tillgodoses med kol, och framför allt erfordras stora
kvantiteter därav vid torrår. Hittills har emellertid vattentillgången i Dalälven
varit så god, att ångkraftstationen i Västerås icke behövt tagas i anspråk för
driften.
Vattenfallsstyrelsen är för närvarande sysselsatt med utredning rörande möjligheten
att förvärva nya torvmossar, som med hänsyn till läget lämpa sig för
leverans av torv till ångkraftstationen i Västerås. Vattenfallsstyrelsen har ännu
icke kommit till något positivt resultat vid denna undersökning, men hyser förhoppning
om att kunna förvärva ytterligare eu mosse av ungefär samma storlek
som Stormossen vid Ramnäs.»
Med hänsyn till kapitalbehovet för Stormossen ävensom till det
förhållandet, att det erforderliga kollagret vid nuvarande höga enhetspris
erfordrar högre kapitalutlägg än eljest skulle varit fallet, har
vattenfallsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att öka förlagskapitalet för bränsleanskaffningen till ångkraftstationen i
Västerås från 700,000 till 1,200,000 kronor och att sålunda för år 1919
anvisa 500,000 kronor för detta ändamål, med rätt för Kungl. Maj: t att
förskottsvis redan under år 1918 av tillgängliga medel utanordna
250.000 kronor.
Såsom vattenfallsstyrelsen i sin skrivelse omnämner, har styrelsen Departementsunder
sommaren 1917 å Stormossen vid Ramnäs upptagit omkring chefen
3.
000 ton torv. För att vid behov under innevarande vinter kunna
använda denna torv har styrelsen insatt en ny rost i en av de till
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 1 höft. 31
242
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[76.] första utbyggnaden av ångkraftstationen hörande ångpannorna, så att
denna panna med fördel kan eldas med en blandning av ved och torv.
De till andra utbyggnaden hörande ångpannorna, vilka med användning
av eldningsapparaten Pluto-stoker skola kunna eldas enbart med torv,
äro ännu icke färdiga. Vissa delar av pannorna hava av den svenska
ångpanneleverantören beställts i England, men äro icke levererade. Då
andra utbyggnaden av ångkraftstationen beräknas bliva färdig i slutet
av år 1918, skulle densamma kunna tagas i bruk under lågvattensperioden
vintern 1918—1919. Vattenfallsstyrelsen bär meddelat, att
därest styrelsen icke skulle kunna i tillräckligt god tid erhålla de i utlandet
beställda delarna av ångpannorna, styrelsen skall söka inom landet
anskaffa desamma, även om priset därigenom skulle väsentligt ökas.
Enligt vad av vattenfallsstyrelsens skrivelse framgår, har styrelsen
för avsikt att under sommaren 1918 öka torvupptagningen å Stormossen.
Styrelsen ligger tillika i underhandling om förvärv av avverkningsrätten
till ytterligare en torvmosse, ur vilken torv jämväl skulle
upptagas innevarande år. För att hava medel till detta förvärv samt till
anskaffande av de maskiner och vidtagande av de anordningar i övrigt, som
erfordras för den ökade torvupptagningen, är det som vattenfallsstyrelsen
huvudsakligen behöver större förlagskapital än som nu är anvisat.
Då användning av torv vid ångkraftstationen synes böra på allt
sätt befordras samt anskaffandet av den mängd stenkol, som det oaktat
måste finnas tillgänglig, till följd av de nu höga kolprisen medför större
kapitalutlägg än man vid förlagskapitalets bestämmande beräknat, anser
jag mig böra tillstyrka den av vattenfallsstyrelsen gjorda framställningen
om ytterligare anslag för ifrågavarande ändamål å 500,000 kronor. Till
vattenfallsstyrelsens framställning därom, att hälften av det begärda
beloppet måtte göras tillgängligt redan under år 1918, återkommer jag
i annat sammanhang.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för ökning av förlag skapitalet för anskaffande
av bränsle för Västerås'' ångkraftstation för år 1919
anvisa ett reservationsanslag av 250,000 kronor.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
243
Y. Arbeten med ytterligare utbyggnad av staten tillhörig
vattenkraft och utförande av sjöregleringar.
För att öka tillgången av elektrisk energi för statens kraftdistribution
från vattenfall i västra och mellersta Sverige har vattenfallsstyrelsen,
såsom av det förut anförda framgår, gjort framställning dels
om ytterligare anslag för fullbordandet av tredje utbyggnaden av Trollhätte
kraftstation och dels om anslag för påbörjandet av en statens
kraftstation vid Lilla Edet. Vidare har, såsom framgår av styrelsens
av- mig nyss anmälda skrivelse beträffande Älvkarleby verkets anslagsbehov,
åtgärder av styrelsen vidtagits för att genom provisorisk dämning
vid Älvkarleby under kristiden öka energitillgången. Därjämte
har anslag för år 1919 av styrelsen begärts till ytterligare utbyggnad
av ångkraftstationen i Västerås.
I skrivelse den 30 augusti 1917 har nu vattenfallsstyrelsen framhållit,
att med den snabba utveckling, som kraftavsättningen på alla
områden tagit, det vore att förutse, att än ytterligare åtgärder måste vidtagas
för att öka landets krafttillgång, så att den skall kunna motsvara
behovet.
Styrelsen erinrar vidare därom, att 1917 års riksdag i avsikt att
säkerställa vattenkrafttillgången för statens kraftdistribution på Kungl.
Maj:ts förslag dels medgivit, att avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan samt
Motala ströms kraftaktiebolag finge avslutas angående förvärvande av den
i enskild ägo befintliga vattenkraften i Motala ström mellan Vättern och
Boren ävensom i samband därmed anvisat anslag för vidtagande av
förberedande åtgärder för en blivande kraftanläggning, dels ock medgivit,
att inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av nyanläggningar,
i den mån sådana åtgärder kunna erfordras för ändamålsenlig utveckling
av statens kraftverksrörelse och icke utan avsevärd olägenhet kunna
uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut, må av Kungl. Maj:t
beslutas till ett sammanlagt belopp av högst 5,000,000 kronor, avsedda
att fördelas med 2,000,000 kronor på år 1918 och 1,500,000 kronor på
vart och ett av åren 1919 och 1920.
Styrelsen framhåller vidare, att styrelsen hos Kungl. Maj:t redan
gjort eller under närmaste framtiden komme att avlåta framställningar
om inköp av vissa vattenfall, varför kostnaderna vore avsedda att bestridas
av nämnda, för inköp av vattenfall m. m. beviljade medel.
[77.]
Arbeten
med ytterligare
utbyggnad
av
staten tillit
ii r ig vattenkraft
och
utförande av
sjöregleringar.
244
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[77.] Styrelsen fortsätter:
»För att nyttiggöra dessa vattenkrafttillgångar böra anslag för deras utbyggande
successivt beviljas. Därjämte böra sjöregleringar utföras eller understödjas
för åstadkommande av jämnare vattentillgång vid redan befintliga kraftverk.
Styrelsen vill i samband därmed erinra om, att Kung! Maj:t genom nådigt
brev den 14 april 1917 anbefallt vattenfallsstyrelsen att vidtaga förberedande åtgärder
för Vänerns reglering. Vattenfallsstyrelsen är icke nu i tillfälle framlägga
någon plan för den ordning och den arbetstakt, som bör följas vid dessa utbyggnader
av kraftverk respektive utförande av sjöregleringar, ty en sådan plan
förutsätter kännedom om i vilka delar av landet de mest nödvändiga kraftbehoven
föreligga vid tidpunkten för arbetenas fullbordande, och för kostnadernas beräkning
erfordras uppgifter om prisförhållandena under byggnadstiden. Förstnämnda
spörsmål är under utredning, det senare undandrager sig tillförlitlig beräkning,
särskilt under nuvarande tider. Emellertid ämnar vattenfallsstyrelsen i början
av 1918 inkomma med underdånig framställning om de arbeten, som närmast
böra ifrågakomma. I avvaktan härpå torde för påbörjande av dessa arbeten böra
för år 1919 reserveras ett belopp av 1,000,000 kronor.»
I anslutning härtill hemställer vattenfallsstyrelsen, att Kungl. Maj:t
måtte för år 1919 av riksdagen äska ett anslag av 1,000,000 kronor för
påbörjandet av vissa arbeten med ytterligare utbyggnad av staten tillhörig
vattenkraft och utförande av sjöregleringar.
Departements- Vattenfallsstyrelsens förslag om åtgärder för ytterligare utnyttjande
chefen. för kraftändamål av statens vattenfallstillgångar förtjänar otvivelaktigt
allt beaktande. Emellertid kräves, såsom även av styrelsen framhållits,
för ett målmedvetet arbete i förevarande hänseende tillgång till
en med hänsyn till alla på frågan inverkande omständigheter uppgjord
plan. Då någon dylik plan, vad angår de arbeten, som närmast höra
ifrågakomma till utförande, först något längre fram kan föreläggas Kungl.
Maj:t, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i avbidan å den proposition i ämnet, som kan
komma att avlåtas, för påbörjandet av arbeten med
ytterligare utbyggnad av staten tillhörig vattenkraft och
utförande av sjöregleringar beräkna ett reservationsanslag
för år 1919 av 1,000,000 kronor.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
245
VI. Inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av
nyanläggningar.
I skrivelse den 21 mars 1917 lämnade vattenfallsstyrelsen en allmän
översikt av statens kraftverks utveckling intill dåvarande tidpunkt samt
angav de riktlinjer, vilka enligt styrelsens förmenande borde följas för
den närmaste framtiden. Därvid hemställde styrelsen om ökad befogenhet
i vissa avseenden, åsyftande att möjliggöra, att kraftverksrörelsen
skulle kunna skötas affärsmässigt och utan allt för tyngande former.
Vattenfallsstyrelsens förslag härutinnan avsåg, bland annat, att till styrelsens
förfogande skulle ställas anslag, medels vilket styrelsen kunde
sättas i stånd att i vissa fall utan avvaktande av riksdagsbeslut inköpa
fastigheter och utföra nyanläggningar. Detta anslag föreslog vattenfallsstyrelsen
till ett belopp av 8,000,000 kronor att fördelas med
2,000,000 kronor på år 1918 och 1,500,000 kronor på vart och ett av
åren 1919—1922.
Till stöd för detta förslag anförde vattenfallsstyrelsen, bland annat,
att om staten icke starkt hushållade med sina vattenkraftkällor utan
strävade att i möjligaste mån uppamma nya industrier och sprida kraften
ut över landet, den av staten disponerade vattenkraften snart nog bleve
tagen i anspråk. Då emellertid staten norr om Dalälven icke ägde
några mera betydande vattenfall förrän i övre Norrland, syntes många
skäl tala för, att staten, där så med fördel kunde ske, inköpte välbelägna
och för utbyggnad lämpliga vattenfall. Emellertid försvårades
initiativet härvidlag i hög grad därav, att styrelsen icke utan särskilt
tillstånd av Kungl. JMaj:t och riksdagen kunde inköpa vattenfall eller
över huvud taget fastigheter av någon betydenhet. Detta hade ock
insetts av statsmakterna; och erinrade styrelsen om särskilda beslut
av riksdagen under åren 1907, 1909 och 1911, genom vilka ett mera
allmänt medgivande lämnats att inom ramen av beviljade anslag inköpa
fastigheter för vattenkraftsändamål. Då av de sålunda tillgängliga
anslagsmedlen icke återstode mera än omkring 327,000 kronor, vore,
framhöll styrelsen, en ökning av desamma i hög grad påkallad, och en
sådan ökning borde med hänsyn därtill, att det kunde bliva fråga om
förvärv av betydande vattenkraftkällor, ej tilltagas för knapp. Enligt
vattenfallsstyrelsens mening borde ett dylikt anslags användning icke
kringskäras med alltför snäva bestämmelser. De förut beviljade beloppen
vore endast avsedda för förvärv av fastigheter, men ett nytt
anslag borde få begagnas jämväl för vissa andra utgifter, exempelvis
[78.]
Inköp av
vattenfall
och fastigheter
samt
utförande
av nyanläggningar.
1917 års
anslag.
246
Utgifter tör kapitalökning: bil. 1.
[78.] för insättning av ett nytt maskinaggregat eller en jämförelsevis mindre
utvidgning av en kraftstation, för anläggning av distributionsledningar
med tillbehör, transformatorstationer o. d. i sådana fall, då av riksdagen
på förband beviljade medel icke vore för ändamålet disponibla samt
ändamålet vore av oförutsedd natur och av så stor betydelse för statens
kraftverksrörelse, att det borde tillgodoses utan den tidsutdräkt, som ett
särskilt riksdagsbeslut om anslag måste medföra.
De av vattenfallsstyrelsen sålunda framförda synpunkterna fann
föredragande departementschefen sig icke kunna annat än kraftigt understryka.
Om staten skulle med kraft och framgång utveckla sin kraftverksrörelse,
vore det nämligen mer än dittills erforderligt, att den förvaltande
myndigheten kunde handla raskt och målmedvetet, allt givetvis
under Kungl. Maj:ts kontroll. Frågan om disponerande av medel från
det ifrågasatta anslaget borde i varje särskilt fall underställas Kungl.
Maj:ts prövning, och syntes därjämte i sammanhang med statsverkspropositionen
böra lämnas en redogörelse till riksdagen för det sätt, varpå
anslaget under nästföregående år kunde hava blivit använt.
I avseende på det föreslagna beloppets storlek ansåg departementschefen
detsamma icke höra nedsättas, om anslaget skulle kunna bereda
de fördelar, man därmed ville vinna. Att 1918 års anslag tilltagits
större än de följande årens hade sin förklaring däruti, att, såsom vattenfallsstyrelsen
framhållit, förberedande underhandlingar påginge om inköp
av vattenfall, vilka underhandlingar beräknades kunna slutföras under
den närmaste tiden, men vilkas resultat dock icke kunde väntas så
tidigt, att därav föranlett förslag hunne framläggas för den då samlade
riksdagen.
I enlighet med av departementschefen gjord hemställan föreslog
därefter Kungl. Maj:t i avlåten proposition riksdagen, bland annat, medgiva,
att inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av nyanläggningar,
i den män sådana åtgärder kunde erfordras för ändamålsenlig
utveckling av statens kraftverksrörelse och icke utan avsevärd
olägenhet kunde uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut, finge
av Kungl. Maj:t beslutas till ett sammanlagt belopp av högst 8,000,000
kronor, avsedda att fördelas på åren 1918—1922 i enlighet med vad
vattenfallsstyrelsen föreslagit.
På grund av vad i propositionen anförts och med stöd jämväl av
inhämtade upplysningar ansåg riksdagen sig icke böra ställa sig avvisande
mot förslaget. Riksdagen hade emellertid funnit de rådande allmänna
statsfinansiella förhållandena böra mana till att icke i alltför stor
utsträckning binda den framtida handlingsfriheten, vadan riksdagen för
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 247
det dåvarande bestämde anslaget i fråga till 5,000,000 kronor, att utgå ]
för åren 1918 1920 med 2,000,000 kronor under förstnämnda året
samt med 1,500,000 kronor under vartdera av åren 1919 och 1920.
Då riksdagen beslutat anvisandet av detta anslagsbelopp, förutsatte
emellertid riksdagen, att medlen i fråga icke borde användas till nyanläggningar
av större^ omfattning än de i statsrådsprotokollet omförmälda.
I samband härmed anvisades för ändamålet ett reservationsanslag
för år 1918 av 2,000,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
därav redan under år 1917 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna
500,000 kronor.
Sedan riksdagen sålunda beviljat medel till inköp av vattenfall, Verkställda
bär Kungl. Maj:t godkänt åtskilliga av vattenfallsstyrelsen villkorligt ZunfaU
avslutade vattenfallsköp. Sålunda har Kungl. Maj:t den 25 september “ ''
1917 godkänt ett mellan vattenfallsstyrelsen samt''Tyttbo vattenkraftsaktiebolag
den 27 juni 1917 upprättat avtal angående förvärv för en
köpeskilling av 1,250,000 kronor av Tyttboforsen i Dalälven jämte
därtill hörande strand- och vattenrätt m. m. Nämnda vattenfall, vilket
vattenfallsstyrelsen anser böra utbyggas för leverans av omkring 10,800
kilowatt, är avsett att utnyttjas i samband med Älvkarleby kraftverk,
och är avståndet från Tyttbo till statens 40,000 volts kraftledning vid
Avesta endast 28 kilometer. Ökningen av kraftkonsumtionen vid Älvkarleby
kraftverk är så stor och krafttillgången i östra delen av
mellersta Sverige så begränsad, att det torde bliva av stor betydelse,
att ytterligare vattenkraft kan till följd av ifrågavarande köp tillföras
Älvkarlebyriätet.
Enär de staten förut tillhöriga större vattenfallen norr om Dalälven
äro belägna i nordligaste delen av Norrland, fordras emellertid
för en följdriktig utveckling av statens kraftverkspolitik, att staten
förvärvar större kraftkällor i mellersta och södra Norrland, så att staten
sättes. i tillfälle att utöva ett reglerande inflytande på kraftdistributionen
även i dessa delar av landet samt, i den mån kraftkällorna i mellersta
Sverige taga slut, dit överföra kraft från Norrland. En sådan överföring
av kraft är möjlig även från mellersta och norra delen av Norrland, men
då avståndet är ganska betydande, kommer det att ogynnsamt påverka
överföringskostnaden. Givetvis äro vattenfallen i nedre Norrland med
hänsyn till läget gynnsammare för kraftöverföring till mellersta Sverige.
Av de större älvarna i nedre Norrland, Ångermanälven med dess biflod
Faxälven, Indalsälven, Ljungan och Ljusnan, är isynnerhet Indalsälven
rit Pa mäktiga, ännu icke utbyggda vattenfall med god utbyggnadsmöjlighet.
Med hänsyn till den mindre vattenmängden och de sämre
248 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
T781 regleringsmöjligheterna äro vattenfallen i Ljungan och Ljusnan av
L J mindre betydenhet, och på grund av redan verkställda utbyggnader ar
möjligheten att förvärva fall för kronans räkning därstädes icke stor.
Jämföras Indalsälven och Ångermanälven, har Indalsälven det föl inträdet,
att den i allmänhet har stränder med bättre byggnadsgrund,
varjämte den ligger närmare mellersta Sverige. Vattenfallsstyrelsen bär
därför inriktat sin uppmärksamhet på att söka anskaffa fall i Indalsälven,
och har styrelsen lyckats träffa avtal om inköp av stöne delen
av Österåsforsarna samt delar av Stadsforsen i Indalsälven. Ln stor
del av sistnämnda vattenfall tillhör redan förut kronan såsom ägare av
Oxböle kronopark. Ifrågavarande vattenfall äro belägna i Fors socken
av Jämtlands län, och avståndet från dem till närmaste större station
å Ålvkarlebynätet, nämligen Hedemora, är omkring 300 kilometer.
Genom beslut den 26 oktober och den 30 november 1917 har
Kungl. Maj:t godkänt de av vattenfallsstyrelsen träffade avtalen, enligt
vilka köpeskillingarna uppgå till sammanlagt 780,000 kronor, vilket belopp
dock — beroende på huru stor del av Österåsforsarna säljaren
lagligen kan visa sig äga — kan ökas med 200,000 kronor. Totala
fallhöjden i Österåsforsarna utgör 23 meter och i Stadsforsen lo meter,
och efter reglering av Indalsälven beräknas vattenmängden uppgå till
omkring 250 kubikmeter i sekunden. Då för varje fallmeter kan påräknas
en energikvantitet av 12—15 miljoner kilowattimmar, erhå ler
staten genom de avslutade köpen ett betydande energitillskott.
Vidare har Kungl. Maj:t den 30 november 1917 godkänt ett mellan
vattenfallsstyrelsen samt aktiebolaget Umeå vattenfall den 20 juni 1917
upprättat avtal, varigenom kronan för en köpeskilling av 2,000,000
kronor, som eventuellt kan ökas med 32,200 kronor, av bolaget inköpt
de så kallade Norr- och Sörforsarna i Ume älv m. in. Nämnda vattenfall
äro belägna i omedelbar närhet av Brännlands station å statsbanan
Vännäs—Umeå och omkring 20 kilometer från Umeå stad. Efter reglering
av Ume älv beräknas fallen lämna en energikvantitet av omkring
66,000 kilowatt.
Beträffande samtliga nämnda vattenfallskop galler, att saljarna
icke medgivit anstånd med Kungl. Maj:ts godkännande av avtalen så
länge, att desamma kunnat underställas riksdagens provning. Beträ -ande inköpet av Norr- och Sörforsarna i Ume älv måste dock sådant
underställande äga rum beträffande viss bestämmelse i avtalet.
Fråga o,n Vid de underhandlingar, som av vattenfallsstyrelsen förts med
Övertagande innehavaren av aktiemajoriteten i aktiebolaget Umeå vattenfa , pro es
inteckningar, sorn G. Mittag-Leffler, har denne nämligen framställt det yrkande, att
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
249
av köpeskillingen ett belopp av 1,104,000 kronor skulle gäldas sålunda,
att inteckning meddelades i vissa av de i köpet ingående fastigheterna
till säkerhet för från båda sidor ouppsägbara reverser å nämnda belopp
jämte fem procent ränta därå från den 1 januari 1918 samt att kronan
övertoge betalningsansvaret för dessa skuldebrev å tillträdesdagen den
2 januari 1918. Tillika bär professorn Mittag-Leffler förklarat, att dessa
reverser komme att av bolaget överlämnas till förvaltning av vetenskapsakademien
för att ingå i fonden för makarna Mittag-Lefflers
matematiska stiftelse. Denna förklaring har gillats å allmän stämma
med bolagets övriga delägare.
I det avtal, som träffats mellan vattenfallsstyrelsen och bolaget,
hava bestämmelserna om köpeskillingens likviderande upptagits i enlighet
med vad från professorn Mittag-Lefflers sida sålunda ifrågasatts.
Vattenfallsstyrelsen har framhållit, att det syntes så mycket mindre
vara skäl att i detta fall hysa betänkligheter mot att inteckningar
finge kvarstå i kronans fasta egendom, som dessa inteckningar komme
att för all framtid ägas av en offentlig institution. Från kronans sida
borde för den skull intet vara att erinra mot den av bolaget önskade
formen för köpeskillingens betalning. Omförmälda reverser skulle enligt
bestämmelser i kontraktet intecknas endast i vissa av de försålda
fastigheterna, varvid bland andra undantagits några hemmansdelar med
tämligen betydande utägor och skogsskiften, vilka kunde antagas komma
att antingen överlämnas till domänstyrelsen eller för sig försäljas och
därför i vart fall lämpligen icke borde vara belastade med inteckning.
Vad anginge räntorna å de två skuldebreven borde de, enligt vattenfallsstyrelsens
åsikt, utgå, intill dess ett kraftverk vid Norr- och Sörforsarna
blivit färdigt och börjat lämna inkomster, av de medel till belopp
av högst 5,000,000 kronor, som riksdagen beslutat skola utgå till
inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av nyanläggningar,
och för tiden därefter av kraftverkets inkomster.
Därest beslut om kraftverkets anläggning ännu icke skulle vara
fattat vid den tidpunkt, då utav nämnda anslagsbelopp av 5,000,000
kronor endast 1,104,000 kronor, svarande , mot de intecknade skuldebrevens
kapitalbelopp, återstode odisponerade, borde enligt vattenfallsstyrelsens
mening sistnämnda belopp reserveras och på ett eller annat
sätt göras räntebärande för statens vattenfallsverk, exempelvis genom
deposition hos riksgäldskontor. Ordnandet av denna fråga kunde
emellertid anstå till längre fram, om man endast tillsåge, att nämnda
belopp av 1,104,000 kronor alltid hölles disponibelt, intill dess beslut
om kraftverkets anläggning fattats.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 1 käft.
[78.]
32
250
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[78.]
Fallmäktige
i riksgälds^kontoret.
Till följd av remiss hava fullmäktige i riksgäldskontoret avgivit
utlåtande och därvid anfört bland annat:
Det synes fullmäktige kunna ifrågasättas, huruvida vattenfallsstyrelsens
förslag, i vad detsamma avser sättet för räntelikviden, är i överensstämmelse
med de principer, som ligga till grund för den år 1911 genomförda budgetreformen.
Ovanberörda anslag å 5,000,000 kronor är ett anslag till kapitalökning,
d. v. s. avsett för betalning av köpeskillingen för de vattenfall, fastigheter m. in.,
som genom köp förvärvas av staten. Om åter säljaren låter köpeskillingen för
en längre eller kortare tid innestå, och staten sålunda bliver hans gäldenär, torde
räntan å den därigenom uppkommande skulden, i likhet med statens övriga
skuldräntor, böra utgå av det anslag, som för ändamålet särskilt anvisas och
vilket i riksstaten är upptaget under benämningen »räntor å statsskulden in. in.»
En avvikelse från dessa grundsatser synes emellertid i det nu föreliggande
fallet kunna vara befogad. I det uppgjorda köpeavtalet bestämmes, att tillträdet
till de inköpta fastigheterna skall äga rum den 2 januari 1918, och det lämpligaste
hade givetvis varit, att även köpeskillingen i dess helhet då likviderats.
Återstoden av det anslag, som beviljats för år 1918 till inköp av vattenfall m. m.,
förslår emellertid ej till gäldande av hela köpeskillingen för de nu ifrågavarande
vattenfallen, utan måste en del därav utgå av 1919 eller 1920 års anslag. "Vid
sådant förhållande torde ränta å de innestående köpeskillingsbeloppen kunna utgå
av ovannämnda anslag å 5,000,000 kronor. Detta bör dock ej ske för längre tid,
än till dess 1919 års anslagsbelopp, 1,500,000 kronor, blivit för utbetalning tillgängligt,
vilket inträffar den 2 januari samma år.
I sin skrivelse har vattenfallsstyrelsen ifrågasatt, att, sedan ett blivande
kraftverk vid Norr- och Sörforsarna blivit färdigt och börjat lämna inkomst, räntan
å ovanberörda 1,104,000 kronor skulle utgå av dessa inkomster. Till detta
förslag kunna fullmäktige ej ansluta sig. Enligt nu gällande grunder för budgetregleringen
bör å ena sidan hela det överskott, som statens affärsdrivande
verk lämna, direkt inlevereras till statsverket och å andra sidan förräntningen av
det i affärsverken nedlagda kapitalet, därest detsamma utgått av upplånade medel,
ombesörjas av riksgäldskontoret med användande av anslaget till »räntor å statsskulden
m. m.».
Det mellan vattenfallsstyrelsen och Aktiebolaget Umeå vattenfall upprättade
avtalet innehåller vidare, att nyssnämnda post å 1,104,000 kronor av köpeskillingen
skall gäldas på det sätt, att kronan den 2 januari 1918 övertager betalningsansvaret
för två i vissa av de försålda fastigheterna intecknade o uppsägbar
skuldebrev, det ena å 468,000 kronor och det andra å 636,000 kronor, båda med
ränta från den 1 januari 1918. Med avseende härå vilja fullmäktiga framhålla,
att det naturligaste och lämpligaste sättet för likviderandet av ifrågavarande belopp
torde hava varit, att detsamma inskrivits i statsskuldboken såsom en till
visst angivet statslån hörande fordran eller ock att statsobligationer av riksgäldskontoret
tillhandahållits säljaren såsom likvid för samma belopp. Då emellertid,
enligt vad vattenfallsstyrelsen upplyst, säljarens avsikt är att överlämna berörda
två skuldebrev såsom gåva till en under Vetenskapsakademiens förvaltning stående
fond för de matematiska vetenskapernas främjande, vilja fullmäktige ej motsätta
sig förslaget om, att likviden verkställes på det sätt, att staten övertager
betalningsskyldigheten för de båda skuldebreven. Övertagandet bör emellertid ej
ske genom vattenfallsstyrelsen utan genom riksgäldskontoret, såsom förut i ett
flertal fall ägt rum vid inköp av enskilda järnvägar. Lämpligt torde även vara,
Utgifter för kapitalökning: bil. I
251
att betalningsansvaret övertages först den 2 januari 1919, då beloppet ifråga
jämte upplupen ränta därå avföres såsom en samma dag verkställd utbetalning
å nämnda års anslag till inköp av vattenfall och fastigheter m. m. För säljaren
synes det vara likgiltigt, om övertagandet sker nämnda dag eller ett år tidigare,
blott han får under tiden tillgodonjuta ränta å beloppet.
Vad åter angår det i avtalet bestämda villkoret om skuldebrevens ouppsägbarliet,
skulle, om detsamma godkändes, staten därigenom förbinda sig att för
all framtid erlägga 5 procent ränta å ifrågavarande 1,104,000 kronor. Mot eu
dylik förpliktelse möta, enligt fullmäktiges mening, betänkligheter. Sedan lång
tid tillbaka iakttages, att staten vid sin fonderande upplåning förbehåller sig rätt
att inom viss tid, vanligen tio år efter lånets upptagande, uppsäga detsamma till
återbetalning. Samma förbehåll synes även nu böra göras å statens sida. Skulle
säljaren ej vilja tillmötesgå ett sådant villkor, torde frågan kunna lösas genom
att medlen den 2 januari 1919 kontant utbetalas.
Vattenfallsstyrelsen har vidare meddelat, att ovannämnda två skuldebrev
skulle, innan staten övertager betalningsansvaret för dem. intecknas i åtskilliga
av de försålda fastigheterna. I anledning härav torde böra anmärkas, att det ej
är vanligt eller, så vitt fullmäktige finna, för tryggande av säljarens rätt behövligt,
att staten vid förvärv av fast egendom ställer intecknings- eller annan säkerhet
för köpeskillingens behöriga gäldande eller för utbetalning av ränta därå.
Med avseende å vad ovan anförts rörande medlens användning för ett kulturellt
ändamål, torde likväl, även i denna del hänsyn kunna tagas till givarens önskningar.
[78.]
Jämväl justitiekanslersämbetet har avgivit utlåtande samt därvid
anfört:
Jnstitie
kanslers
ämbetet.
Enligt § 76 regeringsformen äger Konungen icke utan riksdagens samtycke
göra lån eller belasta riket med ny gäld.
Det är tydligt, att på grund härav Kungl. Maj:t icke må utan riksdagens
samtycke anskaffa medel genom att låta inteckna en redan förvärvad fastighet.
Någon pricipiell skillnad mellan dylik åtgärd och det förhållandet, att statsverket
vid inköp av en fastighet övertager betalningsansvaret för gäld, som redan förut
belastar samma fastighet, synes icke föreligga. Även sistberörda förfarande
skulle kunna bereda Kungl. Maj:t tillgång till medel för ändamål, vartill sådana
ej anslagits av riksdagen. Mindre skulle vara att erinra mot övertagande av de
i detta ärende avsedda inteckningarna, därest av medel, anvisade för inköp av
vattenfall, ett belopp avsattes, som vore tillräckligt stort att därmed gälda avsedda
beloppet 1,104,000 kronor med''utfäst ränta.
Då med godkännande av ifrågavarande köp icke kunde anstå så Departementslänge,
att frågan i dess helhet kunde underställas riksdagens prövning, che,enhar
säljaren, efter förda underhandlingar, medgivit, att kronan må äga
att före den 1 juli 1918 bestämma, att kronan, i stället för att övertaga
betalningsansvaret för omförmälda skuldebrev å tillhopa 1,104,000
kronor, vilka äro avsedda att intecknas i vissa av de försålda fastigheterna,
skall till säljaren kontant inbetala nämnda belopp jämte fem
procent ränta därå från den 1 januari 1918, tills betalning sker, och
har förbehåll i sådant hänseende intagits vid godkännande av köpe
-
252
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[78.] avtalet samt i samband härmed stadgats, att inteckning av skuldebreven
ej må ske, innan avgörande i nyssberörda avseende blivit från kronans
sida träffat.
Riksdagen har således nu full frihet att välja mellan att medgiva,
att om förmälda 1,104,000 kronor må intecknas eller att i stället beloppet
kontant betalas till säljaren.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava anmärkt, att det ej är vanligt,
att staten vid förvärv av fast egendom ställer intecknings- eller annan
säkerhet för köpeskillingens behöriga gäldande eller för betalning av
ränta därå. Då medlen i fråga skola användas till ett kulturellt ändamål,
anse dock fullmäktige, att hänsyn kan tagas till givarens önskningar.
Däremot möta, enligt riksgäldsfullmäktiges mening, betänkligheter mot
att staten förbinder sig att för all framtid erlägga fem procent ränta å
ifrågavarande belopp av 1,104,000 kronor; i stället borde staten förbehålla
sig rätt att efter utgången av vissa år uppsäga lånet till återbetalning.
Enligt min mening ligger icke större vikt vid, vilketdera av ovannämnda
betalningssätt, som beslutas; dock att, om inteckning medgives,
densamma torde böra vara från statens sida uppsägbar efter tio år.
Det synes emellertid vara mera överensstämmande med vanliga grunder
vid inköpande av egendom för statens räkning, att ifrågavarande belopp,
1,104,000 kronor, kontant gäldas till säljaren med ränta därå från
den 1 januari 1918. Den omförmälda donationen kan icke beröras av
sättet för likviden, då lika väl som inteckningen det kontanta beloppet
kan lämnas vetenskapsakademien. Därest sålunda beloppet skall gäldas
kontant, torde medel för ändamålet böra vara tillgängliga redan under
år 1918; och återkommer jag härtill i annat sammanhang.
ökat anslag I skrivelse den 29 augusti 1917 har vattenfallsstyrelsen vidare gjort
tilvattenfaiiV fotställning om ökning av det utav riksdagen beviljade anslaget å
m. m. 5,000,000 kronor till inköp av vattenfall m. m. Styrelsen har därvid
Vattenfall»- framhållit, att det för närvarande påginge en synnerligen livlig verkstyrenen.
samhet att för industrins eller vissa kommuners räkning förvärva ledig
vattenkraft. Det vore därför nödvändigt för staten att i största möjliga
utsträckning använda sig av de tillfällen, som nu eller inom den
närmaste framtiden kunde erbjuda sig att förvärva vattenfall, vilka vore
av betydelse för statens kraftverksrörelse, enär desamma senare antingen
icke alls eller ock endast till väsentligt högre pris torde kunna förvärvas.
För att i detta avseende på ett effektivt sätt kunna tillvarataga
statens intressen, torde emellertid enligt vattenfallsstyrelsens uppfattning,
som stödde sig på erfarenhet från de underhandlingar, vilka förts under
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
253
det senaste halvåret, de belopp av 2,000,000 respektive 1,500,000 [78.]
kronor, som beviljats för åren 1918 och 1919, bliva otillräckliga.
På grund härav och i anslutning till vad vattenfallsstyrelsen i
denna angelägenhet anfört i sin skrivelse av den 21 mars 1917 hemBtäller
styrelsen, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå 1918 års riksdag
dels att för inköp av vattenfall och fastigheter samt utförande av
nyanläggningar, i den mån sådana åtgärder kunna erfordras för
ändamålsenlig utveckling av statens kraftverksrörelse och icke utan
avsevärd olägenhet kunna uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut,
för år 1919 bevilja ett anslag av 4,000,000 kronor utöver det
av 1917 års riksdag för samma ändamål beviljade anslaget av 5,000,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att därav redan under år 1918 av
tillgängliga medel förskottsvis utanordna 1,500,000 kronor, dels ock att
för år 1919 anvisa det av riksdagen för nämnda år till samma ändamål
beviljade anslaget av 1,500,000 kronor.
Såsom förut omförmälts, uppgå köpeskillingarna för Tyttboforsen i Departemental
Dalälven, delar av Österåsforsarna och Stadsforsen i Indalsälven samt ° e en''
Norr- och Sörforsarna i Ume älv till sammanlagt högst 4,262,200 kronor.
Eu del av detta belopp har anvisats från de av riksdagen redan beviljade
medlen av ifrågavarande anslag å 5,000,000 kronor till inköp
av vattenfall m. m., och återstoden är avsedd att betalas från de medel,
som riksdagen framdeles kommer att anvisa av samma anslag. Undantag
utgör blott 96,000 kronor av köpeskillingen för Norr- och Sörforsarna,
vilket belopp anvisats att utgå av de medel å 430,000 kronor, som
Stockholms stad erlagt till kronan för förvärv av viss strand- och
vattenrätt i Dalälven och som 1911 års riksdag ställt till Kungl. Maj:ts
förfogande för inköp av vattenfall m. m. För likviderande av köpeskillingarna
för omförmälda redan inköpta vattenfall komma alltså
att utgå 4,166,200 kronor av ifrågavarande anslag å 5,000,000 kronor.
Dessutom böra från samma anslag utgå räntor å de delar av köpeskillingarna,
som skola betalas först under åren 1919 och 1920, och
vilka räntor — oberäknat räntorna å förenämnda belopp 1,104,000
kronor — tillsammans uppgå till 65,000 kronor. Slutligen har Kungl.
Maj:t från anslaget å 5,000,000 kronor anvisat ett belopp av 125,000
kronor till inköp av vissa fastigheter vid Lilla Edet, vilka erfordras för
en blivande kraftstationsanläggning därstädes.
Av ifrågavarande anslag å 5,000,000 kronor återstå alltså odisponerade
blott 643,800 kronor. En höjning av det av 1917 års riksdag
beviljade beloppet å 5,000,000 kronor torde därför vara önskvärd. Vattenfallsstyrelsen
har i sådant avseende ifrågasatt beviljande av ytterligare
254
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[78.] 4,000,000 kronor, därav 1,500,000 kronor borde göras tillgängliga år 1918
och återstoden anvisas för år 1919, för vilket år sålunda — inberäknat
det belopp av 1,500,000 kronor, som förutsatts skola för samma år anvisas
av de av 1917 års riksdag beviljade medlen — skulle utgå sammanlagt
4,000,000 kronor. Jag finner mig emellertid, med hänsyn till
de stora krav på statskassan, som nu föreligga, böra föreslå en nedsättning
av det belopp, vattenfallsstyrelsen begärt, med 1,000,000 kronor.
Å andra sidan synes mig klokheten bjuda att icke vidtaga ytterligare
reduktion. Förhållandena äro nämligen för närvarande sådana, att de
mera välbelägna vattenfallen, till följd av tidsläget och de höga bränsleprisen,
äro synnerligen begärliga och att man därför icke lär kunna
påräkna att binda eventuella säljare den ofta ganska avsevärda tid, som
skulle erfordras för att i varje fall inhämta riksdagens samtycke. Det
bör jämväl uppmärksammas, att den med anledning av riksdagens skrivelse
den 9 juni 1917, nr 302, igångsatta utredningen angående elektrifiering
av landsbygden genom statens försorg torde komma att ådagalägga
behovet för staten att förskaffa sig ytterligare kraftkällor för att
kunna tillgodose landsbygdsdistributionen. Men därest så skall äga rum,
lär det vara fördelaktigt, att dessa kraftkällor förvärvas vid tillfällen,
då de kunna fås för gynnsamt pris.
För likvid av inköpet av Norr- och Sörforsarna erfordras eventuellt,
på sätt ovan angivits, redan under år 1918 1,104,000 kronor,
jämte ränta. Vid sådant förhållande lärer anslaget å tilläggsstaten för
år 1918 ej böra upptagas lägre än till 2,500,000 kronor. För år 1919
skulle alltså anvisas tillhopa 2,000,000 kronor, om däri inbegripes den
å sistnämnda år fallande delen av det av 1917 års riksdag beviljade
beloppet å 5,000,000 kronor.
Med hänvisning beträffande tilläggsstaten till särskild framställning
hemställer jag alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att inköp av vattenfall och fastigheter
samt utförande av nyanläggningar, i den mån sådana
åtgärder erfordras för ändamålsenlig utveckling av
statens kraftverksrörelse och icke utan synnerlig olägenhet
kunna uppskjutas i avbidan på särskilt riksdagsbeslut,
må av Kungl. Maj:t beslutas till, utöver
den av 1917 års riksdag medgivna summan å 5,000,000
kronor, ett ytterligare belopp av 3,000,000 kronor; samt
att av sistnämnda två belopp å tillhopa 8,000,000
kronor för år 1919 såsom reservationsanslag anvisa
2,000,000 kronor.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
2f>5
VII. Anslag för vattenfallsstyrelsens inträde i Mörrumsströms
regleringsförening.
Hos Kungl. Maj:t hava Hemsjö kraftaktiebolag och Mörrumsströms
kraftaktiebolag anhållit, att staten måtte för densamma tillhöriga vattenfall
i Mörrumsström och dess tillflöden inträda i en tillämnad regleringsförening
för nämnda vattendrag, benämnd Mörrumsströms regleringsförening
u. p. a.
Bolagen hava därvid framhållit den stora betydelsen icke blott för sydöstra
Sverige, som får sitt kraftbehov tillgodosett från nämnda vattendrag, utan även
för landet i dess helhet, att vattendragen regleras till åstadkommande av bränslebesparing
och säkerställande av energitillgången även under de svåraste kristider.
Ehuru staten icke för närvarande är ägare till några större utbyggnadsvärdiga vattenfall
i Mörrumsström, och således de direkt ekonomiska fördelar, som tillskyndas
staten genom en reglering, icke äro av avsevärdare betydelse, hava bolagen dock
uttalat den förhoppningen, att den stora allmännyttiga vinsten av en reglering
skall befinnas tillräckligt vägande för att Kungl. Maj:t skall finna sig böra giva
företaget det betydelsefulla stöd, som ligger i statens inträde i regleringsföreningen
och deltagande i dess verksamhet. Bolagen hava vidare meddelat, att de enligt hittills
vidtagna undersökningar funnit det lämpligt att ordna regleringsföreningen i
noggrann överensstämmelse med Dalälvens regleringsförening samt att de uppgjort
ett preliminärt förslag till stadgar, vilket endast i vissa avseenden, där de lokala
förhållandena betingat detsamma, skiljer sig från stadgarna för Dalälvens regleringsförening.
Till följd av remiss har vattenfallsstyrelsen avgivit utlåtande och
därvid anfört:
Ifrågavarande fall äro i och för sig icke vidare betydande, och den direkta
ekonomiska vinsten för staten såsom fallägare är ej stor, men med hänsyn till
att en reglering av ifrågakomna sjöområden skulle vara synnerligen gagnelig för
det allmänna, synes företaget böra förtjäna uppmuntran från statens sida, helst
— såsom av förslaget framgår — av kostnaderna för förberedande åtgärder,
vilka beräknats till c:a 275,000 kronor, på staten skulle komma att belöpa endast
något mer än 3,000 kronor. För ifrågavarande regleringsföretags framgång torde
det ock vara av största vikt, att staten intresserar sig för och understödjer dess
genomförande.
På dessa grunder har vattenfallsstyrelsen hemställt,
att Stockakvarns, Helgevärma, Hackekvarns och Mörrums vattenfall
jämte nödiga utmål måtte överflyttas från domänstyrelsens till vattenfallsstyrelsens
förvaltning, samt
att Kungl. Maj:t måtte dels bemyndiga vattenfallsstyrelsen att för
nämnda fyra vattenfall för kronans räkning ingå såsom medlem i den
[79.]
Anslag för
vattenfallsstyrelsens
inträde i
Mörrumsströms
regleringsförening.
Vattenfalls
styrelsen.
256
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[79.] av sökandena planerade ekonomiska föreningen Mörrumsströms regleringsförening
u. p. a., dels ock ställa till vattenfallsstyrelsens förfogande
erforderliga medel för gäldande av de bidrag, som det vid ett
vattenfallsstyrelsens inträdande i föreningen åligger styrelsen att lämna
till densamma.
Domän- Jämväl domänstyrelsen har avgivit utlåtande och därvid meddelat,
styrelsen. 8tyrelsen icke har något att erinra mot bifall till ansökningen eller
vad vattenfallsstyrelsen hemställt, under villkor dock att utbyggnad av
Mörrumsfallet icke utföres på sådant sätt, att Mörrums kronolaxfiske
därav tager skada, samt att samma kronofiske fortfarande skall stå under
domänstyrelsens förvaltning och avkastningen därav tillföras domänfonden.
Departements Vid två föregående tillfällen har Kungl. Maj:t bemyndigat vattenchefen.
fallsstyrelsen att för kronan tillhöriga vattenfall ingå i regleringsföreningar.
Sålunda har Kungl. Maj:t, sedan 1916 års riksdag bifallit
Kungl. Maj:ts proposition om beviljande av ett anslag av 44,500 kronor
för gäldande av de å Älvkarleby vattenfall jämte de strax ovanför detta
fall belägna Stall- och Nygårdsforsarna belöpande kostnaderna för
Skattungens och Oresjöns reglering, den 12 maj 1916 bemyndigat vattenfallsstyrelsen
att för nämnda vattenfall och forsar för kronans räkning
ingå såsom medlem i Skattungens regleringsförening u. p. a. Vidare
har Kungl. Maj:t den 30 juni 1916 bemyndigat vattenfallsstyrelsen att
för Älvkarleby vattenfall jämte Stall- och Nygårdsforsarna för kronans
räkning ingå såsom medlem i Dalälvens regleringsförening u. p. a.
Dessförinnan hade 1916 års riksdag, med bifall till Kungl. Maj:ts därom
gjorda framställning, beviljat ett anslag å högst 67,000 kronor för
gäldande av statens kostnader i anledning av vattenfallsstyrelsens inträde
i sistnämnda regleringsförening.
De regleringsföreningar, i vilka vattenfallsstyrelsen sålunda ingått,
hava medfört direkt nytta för kronan, i det att regleringarna komma att
möjliggöra ökad avsättning av elektrisk energi från det staten tillhöriga
Älvkarleby kraftverk. Därjämte bliva regleringarna av mera
indirekt betydelse för det allmänna, i det de öka de kraftmängder,
som kunna utvinnas ur enskilda, utmed Dalälvens vattensystem belägna
vattenverksanläggningar.
Nu ifrågavarande reglering, som avser Mörrumsström och dess
tillflöden, är däremot av jämförelsevis obetydligt direkt gagn för staten.
Förutom Mörrumsfallet, med åtta meters fallhöjd, vilket för när
-
Utgifter för kapitalökning: bil. 1 257
varande är obebyggt och måhända åtminstone under avsevärd tid
kommer att så förbliva, då man torde böra undvika att skada det
därstädes bedrivna givande laxfisket, äger kronan i Mörrumsström och
dess tillflöden blott tre mindre fall, nämligen Stockakvarn med omkring
tre meters fallhöjd, Helgevärma med omkring två meters fallhöjd
och Hackekvarn med omkring eu meters fallhöjd. De tre
sistnämnda fallen, vilka äro för kronans räkning utarrenderade, användas
för närvarande till drivande av kvarnar. Då de tre fallen
ligga enstaka var för sig och icke lämpa sig för utbyggnad gemensamt
med andra vare sig staten eller enskilda tillhöriga vattenfall,
är det ovisst, om fallen komma att användas för moderna vattenkraftanläggningar.
Åtminstone torde det dröja avsevärd tid, innan så
äger rum. Om regleringen av Mörrumsström sålunda blir av mindre
direkt nytta för staten, kommer den däremot att få stor indirekt betydelse
för det allmänna. Blekinge samt avsevärda delar av Skåne och
Småland få nämligen stora delar av sin behövliga elektriska energi
från kraftverk i Mörrumsström, och genom regleringen blir det möjligt
att tillhandahålla dessa landsdelar kraft i betydligt större utsträckning
än förut under de nuvarande lågvattensperioderna, utan att någon utbyggnad
av de befintliga vattenkraftstationerna därför behöver vidtagas.
Enligt gjorda beräkningar skulle vattenframrinningen i Mörrumsström
vid lågvatten genom regleringen ökas från 8,5 sekundkubikmeter
till åtminstone 25 sekundkubikmeter. Detta motsvarar en ökning av
den i samtliga vattenfallen tillgängliga energikvantiteten av 50,000,000
kilowattimmar per år eller en minskad årlig förbrukning av 50,000
ton bästa ångkol.
Stadgarna för Mörrumsströms regleringsförening äro i tillämpliga
delar lika lydande med stadgarna för Dalälvens regleringsförening,
vilka funnos avtryckta vid propositionen n:r 223 till 1916 års riksdag.
I stadgarna för nu ifrågavarande förening finnes alltså intagen en bestämmelse,
att, därest icke Ivungl. Maj:t och kronan inom ett år från
föreningens konstituerande antingen ingått i föreningen eller på annat
sätt förbundit sig att göra insatser och lämna bidrag till regleringsföretaget,
föreningen skall anses upplöst vid utgången av sagda tid.
Genom att ingå i föreningen skulle staten endast förbinda sig att deltaga
i kostnaderna för föreningens allmänna förvaltningsutgifter och utgifter
för förberedande åtgärder för befrämjande av regleringsföretaget
samt för erhållande av vederbörligt tillstånd till detsamma. Dessa
kostnader hava, på sätt framgår av en ansökningen bifogad tabell,
vilken torde få biläggas protokollet, beräknats till 275,880 kronor,
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 höft. 33
258 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[79.] och skulle därav belöpa på Helgevärma vattenfall 2,000 kronor och
på Hackekvarns vattenfall 1,175 kronor eller på staten tillhopa
3 175 kronor. Något bidrag till kostnaderna har icke beräknats för
Stockakvarns vattenfall, som är beläget mellan Innaren och Helgasjön,
enär det är tvivelaktigt, huruvida detta fall, även om den långt^ upp i
Småland belägna Innaren regleras, kommer att få någon egentlig fördel
därav. Vad angår Mörrumsfallet är icke heller för detta beräknat
något bidrag, emedan, såsom nämnts, det möjligen icke kommer att
inom en närmare framtid bebyggas till följd av det där bedrivna laxfisket.
_
Genom att ansluta sig till föreningen skulle staten icke förbinda
sig att deltaga i kostnaderna för de regleringsföretag, som av föreningen
beslutas. I § 8 av föreningens stadgar föreskrives nämligen,
att om icke Kungl. Maj:t och kronan, innan beslut av föreningen
fattas om utförande av regleringsföretag, till föreningens styrelse avgiver
skriftlig förklaring, varigenom kronan förbinder sig att till företagets
utförande lämna de bidrag, som enligt stadgarna åligga ägare
av vattenfall, kommer föreningens beslut, även om kronan deltager i
detsamma, att bliva gällande endast under förutsättning, att kronan
sist inom ett år efter beslutets dag till föreningens styrelse avlämnar
skriftlig förklaring av nyss angivna innehåll. Därest vattenfallsstyrelsen
för statens räkning ingår i föreningen, kommer alltså frågan om
anvisande av medel till de delar av kostnaderna för de olika regleringsföretagen,
som belöpa pa statens vattenfall, att i vanlig ordning
underställas Kungl. Maj:ts och riksdagens prövning.
Det är avsett, att regleringen av Mörrumsströms sjösystem skall
ske successivt. För sådant ändamål skall föreningen efter de olika
regleringsföretag, som den är avsedd att främja, indelas i följande
sektioner, nämligen: .
Åsnens sektion, avsedd att arbeta för reglering av Åsnen (jämte
närliggande sjöar Vmen, Vederslövssjön, Toltasjön samt eventuellt
Årydssjön och Linnebjörkesjön), vilken sektions översta fall är Ekefors,
Salens sektion, avsedd att arbeta för reglering av sjön Salen (jämte
närliggande sjöar Stråken, Furen och Spången), vilken sektions översta
fall är Huseby, . .
Helgasjöns sektion, avsedd att arbeta för reglering av Helgasjon
(jämte närliggande sjöar Bergundasjön, eventuellt Asasjön, Tolgsjön,
Yartorpasjön, Norrabysjön, Skären och eventuellt Innaren), vilken sektions
översta fall är Bergtjära (Helgevärmanet),
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
259
Orkens sektion, avsedd att arbeta för reglering av sjön örken
(jämte närliggande sjöar Madkroken, Norrsjö och eventuellt Anghultssjön),
vilken sektions översta fall är Böxholm.
I varje särskild sektion skulle vederbörande föreningsmedlem ingå
för det vid samma sektion här förut angivna översta fallet samt för*de
mellan detta och havet belägna fall.
Ehuru, såsom nämnts, statens kontanta bidrag till regleringsföreningen
skulle bliva jämförelsevis ringa, har det ansetts av betydelse
för vinnande av samtliga enskilda fallägares anslutning, att staten visar
sitt intresse för reglerings företaget genom att inträda i regleringsföreningen
för sina vattenfall. Med hänsyn härtill och då det under
nuvarande förhållanden är av särskild vikt, att landets vattenkraft tillgodogöres
så fullständigt som möjligt, anser jag mig böra tillstyrka
bifall till ifrågavarande framställning. Det belopp, varmed staten skulle
bidraga till kostnaderna för regleringsföreningens allmänna förvaltningsutgifter
m. m., har förslagsvis beräknats till 3,175 kronor. Då det
är möjligt, att beloppet blir något högre, torde av riksdagen böra för
ändamålet begäras ett reservationsanslag å 3,500 kronor. I likhet med
vad som varit förhållandet med statens bidrag till Skattungens och Oresjöns
reglering samt anslaget till gäldande av statens kostnader i anledning
av vattenfallsstyrelsens inträde i Dalälvens regleringsförening, lär
nu ifrågavarande anslag böra upptagas bland utgifter för kapitalökning.
Därest riksdagen beviljar ifrågavarande anslag, torde jag framdeles
få underställa Kungl. Maj:ts prövning vattenfallsstyrelsens förslag, att
Stockakvarns, Helgevärma, Hackekvarns och Mörrums vattenfall jämte
nödiga utmål skola överflyttas från domänstyrelsens till vattenfallsstyrelsens
förvaltning samt att vattenfallsstyrelsen må bemyndigas att
för nämnda fyra vattenfall ingå såsom medlem i Mörrumsströms regleringsförening
u. p. a.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för gäldande av statens kostnader i anledning
av vattenfallsstyrelsens inträde för kronan tillhöriga vattenfall
i Mörrumsström och dess tillflöden i Mörrumsströms
regleringsförening u. p. a. för år 1919 bevilja ett reservationsanslag
av 3,500 kronor.
[79.]
260
Utgifter tör kapitalökning: bil. 1.
[80.]
Diatrib»!-tionsanlägg
ningnr för
atatens
kraftverk.
Vill. Distributionsanläggiiingar för statens kraftverk.
. För anläggning av distributionsledningar och därmed sammanhängande
arbeten vid Trollhätte kraftverk har riksdagen beviljat år 1907 1,500,000
kronor, år 1908 1’,000,000 kronor, år 1909 1,500,000 kronor, år 1910
1,000,000 kronor, år 1911 1,500,000 kronor samt år 1912 1,500,000
kronor eller sammanlagt 8,000,000 kronor.
För utförande av dylika anläggningar vid Älvkarleby kraftverk
har riksdagen beviljat år 1912 1,500,000 kronor och år 1913 2,500,000
kronor eller tillsammans 4,000,000 kronor.
För distributionsledningar vid Porjus kraftverk har av de av 1910
års riksdag till kraftverksanläggningen beviljade medlen beräknats ett
belopp av 890,000 kronor, varjämte riksdagen till förstärkning av
stolparna å kraftledningen Porjus—Gällivare—Kiruna år 1913 beviljat
160,000 kronor, sålunda sammanlagt 1,050,000 kronor.
Från och med år 1914 har riksdagen anvisat gemensamma anslag
för anläggning av ledningar, avsedda att distribuera elektrisk energi
från statens olika kraftverk, samt för därmed sammanhängande arbeten,
nämligen för år 1915 2,200,000 kronor, för år 1916 800,^00 kronor,
för år 1917 3,000,000 kronor och för år 1918 4,000,000 kronor.
I en den 29 augusti 1917 dagtecknad skrivelse har vattenfallsstyrelsen
nu anfört:
»I underdånig skrivelse av den It november 1916 angående det anslag till
distributionsanläggningar för statens kraftverk, som borde äskas av 1917 års riksdag,
framhöll vattenfallsstyrelsen, att en osedvanligt stor efterfrågan å elektrisk
kraft vore att emotse såsom en följd av de rådande egenartade förhållandena och
att det därför ställdes väsentligt ökade anspråk på statens kraftverks leveransförmåga.
En forcerad verksamhet vid utförandet av de distributionsanläggningar,
som erfordrades, för att de viktigaste behoven skulle kunna tillgodoses, vore
sålunda att vänta. Så har ock blivit fallet. Detta torde bland annat framgå
därav, att vattenfal 1 sstyrelsens ledningsnät under år 1917 kommer att ökas med
c:a 850 km. nya linjer, motsvarande mer än 50 % av den förutvarande ledningslängden.
Den på sista tiden uppkomna bristen på fotogen och brännoljor har
ytterligare tillspetsat situationen och föranlett enträgna framställningar till vattenfallsstyrelsen
om kraft även från håll, där vattenfallsstyrelsen under normala
omständigheter icke skulle behövt ingripa. Av allt att döma bör sålunda behovet
av nya distributionsanläggningar göra sig starkt gällande även under de närmast
följande åren. Följaktligen erfordras ytterligare betydande anslagsmedel för distributionsanläggningarna,
detta icke minst på grund av den ofantliga prisstegring,
som särskilt på allra sista tiden inträtt beträffande såväl materialier som arbetskostnader.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 2<>1
Vattenfallsstyrelsen tiar försökt att, i den mån detsamma varit möjligt genom
ändring av sina konstruktioner och genom andra lämpliga åtgärder neutralisera
verkningarna av de nuvarande höga prisen. Vattenfallsstyrelsen har vidare
utbytt, eller ämnar, där så över huvud taget är möjligt, utbyta redan uppsatta
kopparledningar mot järnledningar eller mot klenare kopparledningar, än som
under normala förhållanden skulle varit lämpligt, med risk att dessa nya ledningar
ånyo måste ändras, så snart förhållandena det tillåta. Därjämte utföres
numera eu hel del anläggningar utan den reserv, som i normala fall skulle ansetts
erforderlig, även om därvid driftsäkerheten i någon mån måste eftersättas. 1
samband härmed må nämnas, att vattenfallsstyrelsen har, framförallt gent emot
industriabonnenter, tillgripit den utvägen, att abonnenter fått vidkännas viss del
av de konjunkturtillägg, som de för dem avsedda anläggningarna betingat.
Till utförande av distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten för statens kraftverk har av riksdagen hittills beviljats sammanlagt
23,050,000 kronor, därav 4,000,000 kronor för år 1918 med rätt för Eders Kungl.
Maj:t att förskottsvis under år 1917 utanordna 2,000,000 kronor. Av dessa medel
voro den 1 maj 1917 ungefär följande belopp tagna i anspråk för de olika kraftverkens
distributionsanläggningar:
för Trollhätte kraftverk omkring................................................... 8,000,000 kronor,
» Älvkarleby » » 8,000,000 »
» Porjus » » 1,400,000 »
Summa 17,400,000 kronor.
Vid slitet av år 1917 torde av anslaget till distributionsanläggningar hava
förbrukats c:a 21,000,000 kronor, vadan för år 1918 icke skulle återstå mera än
c:a 2,000,000 kronor.
Enligt vattenfallsstyrelsens uppfattning bör utvidgningen av distributionsanläggningarna
för statens kraftverk fortsättas trots de höjda byggnadskostnaderna
och de ökade svårigheterna vid materialanskaffningen, och för att möjliggöra
detta bör av 1918 års riksdag begäras ett anslag av 5,000,000 kronor. Med
nuvarande prisläge är detta belopp givetvis icke tillräckligt för en utbyggnad av
ledningsnäten i samma snabba takt* som under år 1917 och närmast föregående
år. En alltför forcerad nybyggnad synes emellertid icke vara tillrådlig vid nuvarande
materialbrist. Vattenfallsstyrelsen är emellertid icke beredd att för närvarande
angiva till vilka anläggningar dessa anslagsmedel skola användas, dels emedan
användningen till väsentlig del beror av pågående eller framtida underhandlingar
om fortsatt kraftavsättning, dels emedan kostnaderna för de nya anläggningarna
näppeligen kunna för närvarande beräknas med någon större noggrannhet. Givetvis
kommer vattenfallsstyrelsen att vid prissättning av kraften tillse, att ökningen i
anläggningskostnaderna i stort sett förräntas genom motsvarande ökning av kraftprisen;
därvid synes dock det undantaget böra göras, att i möjligaste mån oförändrade
kraftpris användas vid den mindre bygdedistributionen.»
På grund av vad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för år 1919 anvisa ett belopp
av 5,000,000 kronor att användas till utförande av distributionsanläggningar
och därmed sammanhängande arbeten för statens kraft
-
[80.]
262
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[80.] verk, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1918
av tillgängliga medel utanordna 2,000,000 kronor.
Dessutom har vattenfallsstyrelsen föreslagit, att fördelningen av de
till distributionsanläggningar för statens kraftverk anvisade anslagsmedlen
på de olika kraftverken måtte få göras av vattenfallsstyrelsen, allt eftersom
utförandet av motsvarande anläggningar det kräver.
Departements- I samband med äskanden av anslag vid de två senaste riksdagarna
chefen. distributionsanläggningar har framhållits, hurusom till följd av de
oerhört stegrado koiprisen anslutningen av nya abonnenter till statens
kraftverk varit synnerligen omfattande. Under det gångna året har
den rådande bristen å fotogen och brännoljor medfört, att efterfrågan
å elektrisk kraft ökats i än högre grad, och ett synnerligen forcerat
arbete har därför ägt rum för att kunna genom anordnande av nya
ledningar tillgodose åtminstone de viktigaste behoven i sådant avseende.
Belysande härutinnan är vattenfallsstyrelsens uppgift, att styrelsens ledningsnät
under år 1917 ökats med mera än 50 procent av den förutvarande
ledningslängden. Då efterfrågan å elektrisk kraft säkerligen
kommer att jämväl under den närmaste framtiden bliva livlig, lärer
därför vara uppenbart, att trots de ökade kostnaderna och svårigheterna
vid materialanskaffningen arbetet med utvidgningen av distributionsanläggningarna
för statens kraftverk bör fortsättas, helst ökningen i
anläggningskostnaden i stort sett förräntas genom motsvarande ökning
i kraftpris. Att härvid, såsom redan skett, lämpliga åtgärder vidtagas
för att söka såvitt möjligt neutralisera verkningarna av de nuvarande
högre prisen synes mig högeligen önskvärt.
Vattenfallsstyrelsen har för ifrågavarande ändamål begärt ett anslag
av 5,000,000 kronor, därav 2,000,000 kronor skulle utgå förskottsvis
under 1918. I fråga härom erinras till en början, att styrelsen för år
1918 för ändamålet äskade ett anslag av 5,000,000 kronor, men
att detta med hänsyn till nödvändigheten att begränsa anslagskraven
av Kungl. Maj:t nedsattes till 4,000,000 kronor, vilket sistnämnda belopp
jämväl av riksdagen beviljades. Vid anmälan av ärendet framhöll
föredragande departementschefen, att med en dylik reducering skulle
vinnas, att man bleve i tillfälle att avvakta den ytterligare erfarenhet
angående behovet av nya distributionsanläggningar, som kunde föreligga
i slutet av år 1917, varjämte han som sin uppfattning uttalade,
att en sådan reducering kunde ske endast under förutsättning, att av de
medel, som komme att anvisas för år 1919, styrelsen bereddes tillgång
att förskottsvis under år 1918 lyfta erforderligt belopp. Med hänsyn
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
2(53
jämväl till den sålunda nästlidet år verkställda reduceringen finner jag
ej tillrådligt att för år 1919 verkställa någon nedsättning i styrelsens
anslagsäskande. Styrelsens hemställan att av det begärda beloppet
5,000,000 kronor få i fall av behov lyfta 2,000,000 kronor under innevarande
år behandlar jag i annat sammanhang.
Mot styrelsens förslag, att styrelsen skulle äga verkställa fördelning
av anslagsmedlen på de olika kraftverken i mån av behov, finner jag
intet att erinra med hänsyn till svårigheten att på förhand närmare angiva
användningen av medlen i fråga. Vilka särskilda anläggningar,
som skola komma till utförande, är nämligen beroende av vilka kontrakt
om leverans av elektrisk energi, som av vattenfallsstyrelsen avslutas,
och anläggningarna måste i allmänhet påbörjas omedelbart efter
motsvarande energikontrakts undertecknande. Härtill kommer särskilt
under nuvarande osäkra prisförhållanden svårigheten att kunna en längre
tid i förväg beräkna kostnaden för varje särskild anläggning.
På grund av vad sålunda .anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för utförande av distributionsanläggningar och
därmed sammanhängande arbeten för statens kraftverk
• för år 1919 anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000
kronor.
[80.]
264
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[81].
Avsättning
till allmänna
järnvägslånefonden.
[82.]
Avsättning
till fonden
för bibanor
i vissa delar
av riket.
Statens utlåningsfonder.
1. Allmänna järnvägslånefonden.
I enlighet med Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning har
1916 års riksdag till låneunderstöd för enskilda järnvägar beviljat och
ställt till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag å 7,500,000 kronor att
utgå med 1,500,000 kronor årligen under fem år från och med år 1917,
således till och med år 1921, dock så att belopp, som ej blivit till utgående
under ett av dessa år anvisat, må för ett efterföljande år av
samma femårsperiod disponeras.
I anslutning till det sålunda fattade beslutet hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för avsättning till allmänna järnvägslånefonden
i riksstaten för år 1ÉH9 upptaga ett reservationsanslag
av 1,500,000 kronor.
2. Fond för bibanor i vissa delar av riket.
För att underlätta åstadkommandet av bibanor inom västra clelarna
av Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands län samt delar av Bohuslän
och Dalsland skall, i enlighet med riksdagens på grund av framställningar
från Kungl. Maj:t åren 1911, 1913 och 1914 fattade beslut,
bildas en lånefond av 12,000,000 kronor. Härav har riksdagen redan
anvisat 9,000,000 kronor. Återstående beloppet skall enligt tidigare
fattade beslut utgå med 2,000,000 kronor under år 1919 samt med
1,000,000 kronor under år 1920. Riksdagen har tillika medgivit, att
Kungl. Maj:t må under tiden till och med år 1920 förfoga över samtliga
av riksdagen för avsättning till fonden anvisade medel.
Huru avsättning till fonden under de särskilda åren skett eller
enligt riksdagens beslut skall ske framgår av följande tabell:
För år |
1912. |
1913. |
1914. |
.1915. |
1916. |
1917. |
1918. |
1919. |
1920. |
Belopp (miljoner kronor) ............ |
1 |
1 |
2 |
2 |
— |
1 |
2 |
2 |
1 |
Samma 12 miljoner kronor.
I två vid 1917 års riksdag väckta motioner föreslogs, att fonden
skulle ökas med 5,000,000 kronor, så fördelade, att för vart och
2<;‘>
t’
ett av åren 1918 1921 skulle komma att stå till förfogande ett |8
belopp av 2,500,000 kronor. Av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
över motionerna avgivet yttrande gav vid handen, att ej ringa anspråk
på bidrag från fonden framdeles torde vara att emotse, men riksdagen
ansåg likväl icke ådagalagt, att ökat anslag för år 1918 skulle vara
oundgängligen nödvändigt, varjämte riksdagen ifrågasatte, huruvida med
hänsyn till de utomordentligt stegrade material- och arbetspriserna
någon livligare järnvägsbyggnadsverksamhet vore att förvänta under de
närmaste åren.. Motionärernas förslag lämnades därför av riksdagen
utan bifall.
Med hänsyn till vad riksdagen i anledning av förenämnda motioner
uttalat torde anslaget för avsättning till fonden för år 1919 böra
upptagas till det förut beslutade beloppet av 2,000,000 kronor och
någon ökning av fonden sålunda ej nu ifrågasättas. Då emellertid
betydande anspråk på bidrag från fonden framdeles äro att emotse,
torde åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen böra uppdragas att verkställa
utredning, i vad mån ökning av fonden bör äga rum. En sådan utredning,
vilken jämväl av riksdagen angivits såsom förutsättning för ett
förslag om fondens ökning, torde under innevarande år kunna slutföras,
så att sådant förslag må kunna föreläggas 1919 års riksdag. Därest gynnsammare
förhållanden för järnvägsbyggande vid den tiden inträtt, synes
jämväl böra tagas under övervägande, huvuvida anslag för fondens ökning
lämpligen må kunna upptagas å tilläggsstat för år 1919.
Med anledning av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för avsättning till fonden för att underlätta
åstadkommande av bibanor i vissa delar av riket i riksstaten
för år 1919 upptaga ett reservationsanslag av
2,000,000 kronor.
Vad föredragande departementschefen sålunda
tillstyrkt och hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla
och bifalla samt förordnade, att avtryck av detta protokoll
skulle överlämnas till finansdepartementet för
att tjäna till ledning vid författande av Kungl. Maj:ts
nådiga proposition till riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behov under år 1919.
Ur protokollet:
Fredriv Hawerman.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1 käft. 34
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
<>m
Sammandrag och register
tm
utgifter för kapitalökning år 1919
för
de till civildepartementet hörande affärsdrivande verk
och ntlåningsfonder.
Att täckas av |
|||||||
Svimma |
|||||||
Punkt |
Sid. |
||||||
lim emeclel |
inkomster |
||||||
Kronor |
Ö. |
Kronor |
ö. |
Kronor j ö. |
|||
Postverket. |
|||||||
1 |
2 |
1. Inventarier, reservationsanslag............... |
— |
— |
175,000 |
— |
|
2 |
6 |
2. Nybyggnad i Göteborg, reservationsanslag |
500,000 |
— |
|||
3 |
9 |
3. Om- och tillbyggnad av postlmsbygg- |
|||||
naden i Ystad, resereationsanslaq ...... |
125,000 |
— |
|||||
Säger för postverket |
625,000 |
— |
175,000 |
■ |
800,000 — |
||
Telegrafverket. |
|||||||
i |
15 |
1. Utvidgning av stationsbyggnaden i |
|||||
Malmö, reservationsanslag.................. |
288.200 |
— |
|||||
5 |
16 |
2. Telefonstationsbyggnad i Göteborg, re- |
|||||
servationsanslag .............................. |
300,000 |
— |
|||||
6 |
17 |
3. Tillbyggnad av stationsbyggnaden i |
|||||
Sundsvall, reservationsanslag ........... |
100.000 |
— |
|||||
7 |
20 |
4. Stationsbyggnad i Strömsund, reservations- |
|||||
anslag .......,.................................... |
1,500 |
— |
|||||
8 |
25 |
5. Ytterligare en telefonstationsbyggnad i |
|||||
Göteborg, reservationsanslag ........... |
100,000 |
— |
|||||
9 |
30 |
6. ByggnadstomtiFinsTpå,ng,reservationsanslag |
5,000 |
— |
|||
10 |
32 |
7. Stationsbyggnad i Ange, reservationsanslag |
100,000 |
— |
|||
11 |
35 |
8. Utvidgning av telefonstationen i Stock- |
|||||
holm, reservationsanslag ..................... |
265,000 |
— |
1 |
1 |
|||
Transport |
1,159,700 |
— |
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
2(57
Att |
täckas av |
T- |
|||||
— |
|||||||
Punkt |
Sid. |
||||||
lånemed |
•1 |
inkomster |
|||||
1 Kronor |
ö |
Kronor Ö. |
Kronor |
||||
Transport |
i 1,159,700 |
1_ |
1 |
||||
12 |
39 |
0. Arbetarbostäder i Göteborg, reservations |
|||||
anslag ........................................... |
. 230,000 |
i— |
|||||
13 |
45 |
10. Markförvärv för telegrafverkets verk- |
|||||
stad i Nynäshamn, reservationsanslag |
52,200 |
||||||
11 |
48 |
11. Inköp av tomt i Hälsingborg, reservations- |
|||||
anslag............................................. |
24,000 |
j |
|||||
15 |
51 |
12. Anslag till inköp av fastigheter, reserva- |
|||||
tionsanslag...................................... |
200,000 |
—1 |
|||||
Säger för telegrafverket |
1,665,900 |
— |
— — |
1,665,900 |
— j |
||
Statens järnvägar. |
|||||||
A. Nya byggnader och anläggningar vid |
|||||||
statens trafikerade järnvägar. |
'' |
||||||
I. Bangårdar. |
j |
||||||
1. Bangårdsombyggnader: |
|||||||
16 |
69 |
a. Ombyggnad av Malmö statsbangård, |
'''' |
||||
reservationsanslag ....................... |
1,000,000 |
— |
|||||
17 |
71 |
b. Huvudrangerbangård vid Hallsberg, |
|||||
reservationsanslag ........................ |
1,850,000 |
— |
|||||
18 |
72 |
e. Utvidgning av Västanfors station, re- |
|||||
servation sanslag ........................... |
300,000 |
— |
|||||
in |
72 |
d. Utvidgning av Ockelbo station m. in., |
|||||
reservationsanslag ........................ |
140,000 |
— |
|||||
20 |
73 |
e. Ombyggnad av Ljusdals station, re- |
|||||
serv ationsan slag ........................... |
250,000 |
— |
|||||
21 |
74 |
f. Utvidgning av spårsystemet m. m. vid |
|||||
Långsele, reservationsanslag ......... |
210,000 |
— |
|||||
22 |
77 |
2. Nya stationer och mötesplatser, reserva- |
|||||
tionsanslag .................................. |
443,000 |
— |
|||||
23 |
82 |
3. Spåranordningar i anslutning till före- |
|||||
fintliga spårsystem, reservationsanslag |
1,820,100 |
— |
|||||
4. Bangårdsanordningar i övrigt: |
|||||||
24 |
93 |
a. Anläggningar vid kol- och vatten- |
|||||
stationer, reservationsanslag ......... |
246,000 |
— |
|||||
25 |
95 |
b. Avloppsledning vid Järva lokomotiv- |
|||||
station, reservationsanslag ............ |
140,000 |
_ |
|||||
26 |
98 |
e. Vatten- och avloppsledning vid Ki- |
|||||
runa, resewationsanslag ............... |
117,000 |
— |
i |
||||
27 |
99 |
d. Speciella anläggningar å bangårdar, |
|||||
reservationsanslag ...................... |
25,000 |
— |
|||||
Transport |
6,541,100 |
-i i 1 |
268
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Att |
täckas av |
||||||||
Summa |
|||||||||
Punkt |
Sid. |
andra stats- |
|||||||
inkomster |
|||||||||
Kronor , ö. |
Kronor |
ö. |
Kronor |
ö. |
|||||
Transport |
6,541,100 |
— |
|||||||
II. |
Dubbelspårsbyggnader och linjeom- |
||||||||
läggningar. |
|||||||||
28 |
102 |
1. |
Dubbelspår Norrköping—Mjölby, reserva- |
||||||
450,000 |
|||||||||
29 |
103 |
2. |
Dubbelspår Örebro—Hallsberg—Laxå, |
||||||
reservationsanslag............v................ |
2,350,000 |
||||||||
30 |
104 |
3. |
Dubbelspår Aneby—Sandsjö, reserva- |
||||||
tionsanslag...................................... |
902,700 |
— |
|||||||
31 |
105 |
4. |
Dubbelspår Tranås—Aneby och Sandsjö |
||||||
—Sävsjö, reservationsanslag............. |
1,520,000 |
— |
|||||||
32 |
108 |
5. |
Dubbelspår Ballingslöv—Hässleholm, re- |
||||||
servationsanslag ............................. |
400,000 |
— |
|||||||
33 |
in |
6. |
Omläggning av linjen Lindome—Anne- |
||||||
berg, reservationsanslag..................... |
600,000 |
— |
|||||||
III. Större broanläggningar. |
|||||||||
34 |
113 |
1. |
Ombyggnad av Bohusbanans viadukt |
• |
|||||
över Säveån, reservationsanslag ......... |
472,000 |
— |
|||||||
35 |
114 |
2. |
Ombyggnad av bron över Norsälven å |
||||||
linjen Laxå—Charlottenberg, reserva- |
|||||||||
tionsanslag................................. |
300,000 |
— |
|||||||
36 |
116 |
3. |
Broförbindelse över Dalälven vid Mora, |
||||||
reservationsanslag...................... |
250,000 |
— |
|||||||
IY. Anläggningar vid huvudverkstäder. |
|||||||||
37 |
117 |
1. |
Ombyggnad av statens järnvägars re- |
||||||
parationsverkstäder i Malmö, reserva- |
* |
||||||||
tionsanslag............................... |
630,000 |
— |
|||||||
38 |
118 |
2. |
Plåtslagarverkstad med smedja vid |
||||||
Notviken, reservationsanslag..... |
537,000 |
— |
|||||||
39 |
119 |
3. |
Anläggningar vid huvudverkstäderna i |
||||||
Örebro, Östersund—Bollnäs och Notvi- |
|||||||||
ken—Boden, reservationsanslag ......... |
127,500 |
— |
|||||||
40 |
120 |
4. |
Sanitära anläggningar vid huvudverk- |
||||||
städerna, reservationsanslag ............... |
100,000 |
— |
|||||||
V. Lokomotivstations- och driftverk- |
|||||||||
stadsanläggningar. |
|||||||||
1. |
Nya lokomotivstationer: |
||||||||
41 |
121 |
a. Ny lokomotivstation vid Örebro, re- |
|||||||
servationsanslag ........................ |
275,000 |
i 1 |
Transport ll5,455,30oj—,
rtgifter för kapitalökning: bil. 1.
269
Att täckas av |
Summa |
||
Punkt; Sill. |
,. - , i andra stats- lånemedel . | 1 inkomster | |
||
Kronor | i). Kronor j |
Kronor ö. |
Transport 15,455,300
42 |
122 |
b. Ny lokomotivstation vid Jama, reser-i vationsanslag .............................. |
43 |
123 |
o. Ny lokomotivstation vid Charlotten-berg, reservationsanslag......... |
44 |
126 |
2. Nya lokomotivstallar vid Kiruna och| Gällivare, reservationsanslag ......... 3. Tillbyggnad av och diverse anläggningar vid lokomotivstationer. |
45 |
127 |
a. Nya och förändrade anläggningar] |
46 |
128 |
b. Tillbyggnad av och diverse anlägg-ningar vid vissa lokomotivsta-tioner, reservationsanslag...............! |
47 |
130 |
4. Driftverkstftder, reservationsanslag......... |
48 |
130 |
Yl. Husbyggnader, reservationsanslag |
4!) |
153 |
VII. Skenfria vägkorsningar, reserva-tionsanslag ........................... |
50 |
154 |
Vill. Anordningar för ökad upplags-plats för stenkol vid import-’ |
51 |
155 |
IX. Telegraf- och sektionstelefon-ledningar m. in. reservations-\ |
52 |
157 |
K. Elektriska belysningsanlägg-ningar, reservationsanslag...... |
53 |
158 |
XI. Växel- och signalsäkerhetsan-läggningar, reservationsanslag |
54 |
160 |
XII. Elektrifiering av statsbanelinjen |
»E ♦JO |
161 |
XIII. Okande av trafikkapaciteten å |
56 |
167 |
XIV. Ordnande av brandväsendet vid |
57 |
167 |
XV. Dispositionsanslag för oförut-sedda och mindre arbeten, |
290,000 -
200,000|
449,000
75,000
1,000,000-
400,000
reservationsanslag.
120,000;-
— 30,000
1,000,000. — i
Transport ]22,317,200|—| 150,000''—j|
•270
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Att |
täckas av |
||||||
Summa |
|||||||
Punkt |
Sid. |
lånemedel |
andra stats-inkomster |
||||
Kronor |
ö. |
Kronor |
ö. |
Kronor ö. |
|||
Transport |
22,317,200 |
- |
150,000 |
_ |
|||
58 |
169 |
XVI. Täckande av brist å vissa till |
1,400,000 |
“ |
|||
1>. Nya statsbanebyggnader- |
|||||||
59 |
178 |
I. Statsbanan Svag—Brunflo, re-servationsanslag ........... ........ |
1,073,000 |
— |
|||
60 |
181 |
II. Statsbanan Sveg—Hede, reserva-tionsanslag........................... |
— |
— |
1,200,000 |
— |
|
61 |
182 |
III. Inlandsbanan mellan Volgsjön |
3,900,000 |
— |
|||
62 |
186 |
IV. Statsbanan Forsmo—Hoting, re-servationsanslag .................. |
1,950,000 |
||||
63 |
187 |
V. Statsbanan Hällnäs—Stensele, |
375,000 |
||||
64 |
187 |
VI. Statsbanan Umeå—Holmsund, |
185,000 |
||||
(Jo |
188 |
VII. Statsbanan Dagarn—Hultebo, reservationsanslag.................. |
52,000 |
— |
|||
66 |
191 |
C. Förvärv av Orsa—Svegs järnväg, re-servation san slag .............................. |
1,000,000 |
— |
|||
67 |
191 |
D. Markförvärv, reservationsanslag..... |
400,000 |
— |
|||
68 |
193 |
E. Rullande materiell, reservationsanslag |
15,100,000 |
— |
i |
||
69 |
199 1 |
F. Nya inventarier och ökat förlag. |
|||||
I. Nya inventarier, reservationsanslag |
— |
— |
2,100,000 |
||||
IT. Ökat förlag, förslagsanslag, högst |
— |
— |
3,000,000 |
||||
Säger för statens järnvägar |
I 8 N CQ O |
6,450,000 |
- |
54,202,200 — |
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
271
-- |
Att |
1 ä< |
jkas av |
||||
Punkt |
Sid. |
||||||
Statens vattenfallsverk. |
|||||||
lunemodel |
inkomster |
||||||
T. Södertälje kanal verk: 1 Ombyggnaden av Södertälje kanal, re, |
j Kronor |
j tf.] Kronor , tf |
1 Kronor tf. |
||||
ro |
207 |
||||||
sensation s anslag ............................. |
1,700.000 |
j — |
|||||
, |
II. Trollhätte kraftverk: |
||||||
71 |
210 |
1. Tredje utbyggnaden av Trollhätte kraft- |
|||||
station, reservationsanslag ............... |
1,200,000 |
— |
|||||
72 |
212 |
2. Kraftstation vid Lilla Edet, reservations- |
|||||
anslag..................... |
2,550,000 |
||||||
in. Porjus kraftverk: |
|||||||
7:{ |
228 |
1. Andra utbyggnaden av Porjus kraftsta- |
|||||
tion, reservationsanslag..................... |
500,000 |
— |
|||||
74 |
231 |
2. Anläggningar för ytterligare kraftut- |
|||||
tagning i Lule älv, reservationsan-slag ............................................. |
1,500,000 |
||||||
IV. Älvkarleby kraftverk: |
|||||||
75 |
233 |
1. Tredje utbyggnaden av Västeräs'' äng- |
|||||
kraftstation, reservationsanslag......... |
1,000,000 |
- |
|||||
7« |
240 |
2. Ökning av förlagskapitalet för anskaf- |
|||||
fande av bränsle för Västerås’ ång-kraftstation, reservationsanslag ......... |
_ |
250.000- |
|||||
77 |
243 |
V. Ytterligare utbyggnad av staten |
|||||
tillhörig vattenkraft och ut-förande av sjöregleringar, re-servationsanslag ........:............ |
1,000,000 |
. |
|||||
78 |
245 |
VI. Inköp av vattenfall och fastig- |
|||||
heter samt utförande av ny-anläggningar, reservationsanslag |
2.000.000 |
_ |
|||||
71» |
255 |
VII. Vattenfallsstyrelsens inträde i |
|||||
Mörrumsströms regleringsför-ening, reservationsanslag ...... |
3,500 |
_ |
|||||
SO |
260 |
VIII. Distributionsanläggningar för |
|||||
statens kraftverk, reservations-anslag ................................. |
3,000,000 |
_ |
|||||
Säger för statens vattenfallsverk |
14,453,500 |
250,000 — |
14.703,500 |
— |
|||
Statens utlåningsfonder. |
|||||||
81 |
264 |
1. Allmänna järnvägslånefonden, reserva- |
|||||
tionsanslag ............................. |
1,500,000 |
_| |
1 |
||||
82 |
264 |
2. Fond för bibanor i vissa delar av riket, |
|||||
reservationsanslag .......................... |
2,000,000 |
—1 |
i |
||||
Säger för järnvägslånefonderna |
3,500,000 |
i |
3,500,000 |
— |
|||
Summa |
67,996,600'' |
_! |
6,875,000 — |
74,871,600 |
— I |
''Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Bilaga till Mörrumsströms regleringsförening (punkt 79.)
Falliigare. i |
Vattenfall. |
Fall- böjd m. |
Insatser i |
sektionen |
Summa kr. i |
Insats kr. |
||
Åsnen ! 1,000 kr./m. |
Salen 350 : kr./m. ; |
Helga- I 150 | kr./m. | |
Örken 250 kr./m. j |
|||||
A.-B. Klavreströms bruk......i |
Klavreström'')..... |
9[ |
_ |
- ! |
— |
— j |
— |
— |
! A.-B. Böxholms sulfitfabrik.. |
Böxbolm ............ |
4 1 |
- |
— j |
— |
1,000; |
— |
1,000 |
Åby ................. |
o, i |
_ |
- : |
— |
500 |
— ; |
500 |
|
ev. ökn.j |
||||||||
Staten ............................. |
Stockakvarn 2)...... |
o c:a o |
— |
- |
— |
— |
— |
— |
Helgevärma......... |
e:a 2 |
_ |
_ |
1,500 |
500 |
2,000 |
- |
|
Hackekvarn ......... |
Växt |
500 |
175 |
375 |
125 |
1,175 |
||
Mörrum8)............ |
8 |
_ |
_ |
— |
— |
_ |
3,175 |
|
Bergkvara............ |
6 |
_ |
_ |
4,500 |
1,500 |
— |
6,000 |
|
Gransholm .......... |
3! |
_ |
_ |
1,500 |
500 |
2,000 |
||
A I Koskull |
Ohs .................. |
4 |
_ |
_ |
3,000 |
1,000! |
4,000 |
|
Huseby............... |
4 |
_ |
1,400 |
3,000 |
1,000 |
5,400 |
||
» .............. |
Va Blidingsliolm... |
''/a X 1 |
500 |
175 |
375 |
125 |
1,175 |
6.575 |
Hemsjö Kraft-A.-B............. |
Kottne kvarn2) ... . |
3 |
— |
— |
_ |
_ |
||
‘/a Ekefors ......... |
Vaxl |
250 |
90 |
190 |
60 |
590 |
||
» ........... |
Va Blidingsliolm ... |
Va X1 |
500 |
175 |
375 |
125 |
1,175 |
|
>l ........... |
Hovmansbygd andel |
VaX 6 |
3,000 |
1,050 |
2,250 |
750 |
7,050 |
|
» ............ |
Hemsjö Övre ...... |
15 |
15,000 |
5,250 |
11,250 |
3,750 |
35,250 |
|
>’ ............ |
Hemsjö Nedre...... |
12 |
12,000 |
4,200 |
9,000 |
3,000 |
28,200 |
72,265 |
1 Mörrumsströms Kraft-A.-B.... |
Ryd .................. |
16 |
16,000 |
5,600 |
12,000 |
4,000 |
37,600 |
|
» |
Suskull .............. |
12 |
12,000 |
4,200 |
9,000 |
3.000 |
28,200 |
|
» |
Vittskövle............ |
16 |
16,000 |
5,600 |
12,000 |
1,000 |
37.600 |
- |
» |
Persakvarnen ...... |
2 |
2,000 |
700 |
1,500 |
500 |
4,700 |
108,100 |
Fridafors Fabriks-A.-B....... |
Va Ekefors ......... |
| ‘/«x 1 |
250 |
90 |
190 |
60 |
. 590 |
■ |
» ...... |
: Fridafors Övre..... |
6 |
6,000 |
2,100 |
4,500 |
1,500 |
14,100 |
|
» ...... |
Fridafors Nedre .. |
6 |
6,000 |
2,100 |
4,500 |
1,500 |
14,100 |
28,790 |
J. Håkansson..................... |
Hovmansbygd ande |
VaX 6 |
3,000 |
1.050 |
2,250 |
750 |
— |
7,050 |
A. Sandberg, Ebbamåla gjuteri |
» » |
VaX 6 |
3,000 |
1,050 |
2.250 |
750 |
-• |
7,050 |
Jöns Nilsson, Hemsjö ........ |
)) » |
1 VaX 2 |
1.000 |
350 |
750 |
250 |
— |
2,350 |
Ansj ömåla Benstump ....... |
») » |
j VaX3 |
1,500 |
525 |
1,125 |
| 375 |
— |
3,525 |
J. I. Danielsson................. |
| Äkeholm ........... |
3 |
3,000 |
1,050 |
2,250 |
750 |
— |
7,050 |
N. Svärtning .................... |
Marieberg........... |
1 6 |
6,00C |
2,100 |
4,500 |
! 1.50C |
— |
14,100 |
E. Lindgren .................... |
Rosendala.......... |
1 ‘/ax 2 |
1,000 |
351 |
750 |
1 250 |
— |
2,350 |
! |
! 108,500 |
>j 39,380! 94,880 |
>! 33,120! |
'' 275,880 |
1) Blir översta fallet i en eventuell ny sektion för Änghultsjön.
2) För dessa fall skulle egentligen ur Helgasjöns sektion utbrutits Innarens sektion, men torde en dylik mindre
sektion kunna utelämnas i denna preliminära uppställning.
3) Huvudsakligen laxfisken, varför de tills vidare ej inräknats vid kostnadsfördelningen.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918,
*
^ o
FÖRSLAG TILL STATEriS KRAFTSTATION VID LILLA EDET
c>
o
Qi>
e»
35
Gen. Stab Lit. Anst. Stockh
Utgifter för kapitalökning: bil. 2.
Bil. 2.
Utgifter för kapitalökning.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anmälde
de ärenden rörande utgifterna för kapitalökning för år 1919, som angå
jordbruksdepartementet, och yttrade därvid följande:
Statens affärsverksamhet.
Statens domäners fond.
1 skrivelse den 21 september 1917 har domänstyrelsen gjort fram- [1.]
ställning om anvisande av ett anslag å 270,000 kronor för anordnande Jägmästarav
bostäder åt vissa revirförvaltare. Styrelsen har härom anfört följande: bo8täder‘
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 1
2
Utgifter för kapitalökning: bil. 2.
»Det torde vara tydligt, att jägmästarna i regel måste vara bosatta inom
sina revir eller åtminstone i dess omedelbara närhet för att i erforderlig grad kunna
ägna sitt arbete åt förvaltningen samt utöva det nödvändiga personliga överinseendet
och tillsynen av de löpande arbetena, varförutan skogsskötseln aldrig kan gä iramät
mot sin fulländning. Emellertid äro, trots det att riksdagen under föregående åi
upprepade gånger anvisat medel för uppförande av jäiimästarbostäder, förhållandena
inom vissa trakter av landet fortfarande sådana, att för jägmästarna lämpliga bostader
icke eller åtminstone ej för rimliga kostnader kunna uppbringas.
De revir, där domänstyrelsen anser förhållandena fordra, att jägmästarbostader
snarast ordnas, äro:
Degerfors revir.
Som av här under bilaga nr 1 bifogade handlingar och kartor framgår, hai
jägmästaren K. Gram hembjudit statsverket till inköp sm i Degerfors by belägna
nyligen uppförda fastighet »Jägarhyddan» med tomtområde och byggnader för ett
pris av 32,600 kronor. För å fastigheten erforderliga diverse reparationsarbeten,
beräknade enligt uti nämnda bilaga ingående av byggmästaren C. Sandström år
1916 upprättat besiktningsinstrument med uti prisen nu nödvändiga förhöjningar
samt för inlösen av jämväl uti bilagan omnämnt, fastigheten angränsande mindre
tomtområde, har styrelsen beräknat ett belopp av 4,400 kronor, vadan hela summan
av för ifrågavarande jägmästarbostad erforderligt anslag beräknas till 68,000 kronor.
Den nu ifrågavarande lägenheten skulle bliva fullgod och särdeles val belägen
som bostad för jägmästaren i Degerfors revir. Skulle omständigheterna så foga, att
anbudsgivaren jägmästaren K. Gram komme att avflytta från reviret eller eljest på grund
av förhållandena bleve tvungen att åt annan försälja fastigheten, bleve det synnerligen
svårt att för motsvarande pris anskaffa annan för revirförvaltaren lämplig
bostad; inköpet synes därför domänstyrelsen synnerligen önskvärt.
Västra Arvidsjaurs revir.
Uti bilaga nr 2 finnas sammanförda handlingar och kartor rörande statsverket
till inköp hembjudna fastigheten tomterna G och H av kvarteret nr 7 i
Arvidsjaurs municipalsamhälle med därå uppförda byggnader. Den begärda köpeskillingen
uppgår till 16,000 kronor och de reparationsarbeten, som erfordras, beräknas
uti i bilagan ingående kostnadsförslag till 14,000 kronor, vartill torde höra
läggas för oförutsedda och diverse utgifter 2,000 kronor utöver härför i förslaget
upptagna, till synes alltför knappt beräknat belopp.
Då fastigheten är väl belägen och, sedan de föreslagna reparationsarbetena
bliva verkställda, fullt lämplig som bostad för jägmästaren i reviret, då det skulle
ställa sig avsevärt mycket dyrare att anordna helt ny bostad, samt då det möter
snart sagt oöverstigliga hinder för jägmästaren att för rimliga kostnader på privat
väg anskaffa för sig ändamålsenlig bostad, finner domänstyrelsen sig böra begära
ett anslag av 32,000 kronor för anordnande av bostad åt jägmästaren i Västra
Arvidsjaurs revir.
Storbackens revir och Storlandets revir.
Bland de bostadslägenheter för jägmästare i Norrland, till vilkas anordnande
domänstyrelsen i underdånig skrivelse den 24 mars 1916 hemställde, alt nödiga
Utgifter för kapitalökning: bil: 2. 3
medel måtte anvisas, voro ock upptagna två lägenheter, avsedda att uppföras å
kronoparken Vuodnaberget invid Murjeks järnvägsstation såsom bostäder åt jägmästarna
i Storbackens och Storlandets revir i Norrbottens län. Sedan det sedermera
visat sig, att de av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen anvisade medlen icke voro
tillräckliga för anordnande av samtliga föreslagna bostäder, och Eders Kungl. Maj:t,
i skrivelse till statskontoret den 7 augusti 1916 bestämt, huru tillgängligt belopp
skall användas, komma förenämnda bostadslägenheter vid Murjek icke till utförande.
Domänstyrelsen, som håller före, att behovet av dessa två bostadslägenheter
är mycket trängande, enär jägmästarna i bägge reviren måste tillsvidare vara bosatta
så långt från respektive revir som Gällivare, Boden eller Luleå, anhåller, att hos
1918 års riksdag måtte begäras anvisande av härtill erforderliga medel. Såsom
ytterligare skäl till att dessa lägenheter böra snart anordnas, får styrelsen meddela,
att till arbetena erforderligt virke redan avverkats och framkörts till byggnadsplatsen,
och skulle detta virke komma att taga skada, om det icke under närmaste
tid kommer till användning. Med hänsyn till kostnaderna för övriga dylika bostadslägenheter,
vartill medel anvisats, synas kostnaderna för dessa lägenheters anordnande
icke kunna beräknas understiga 4 0,000 kronor för varje, eller tillsammans 80,000
kronor, däri jämväl inräknad ersättning till byggnadskontrollant, vilket sistnämnda
belopp sålunda torde böra anvisas.
Bönälvens revir, Västra Korpilombolo revir och nybildade Tärendö revir.
För de under dessa namn nybildade tre reviren gäller även i hög grad vad
styrelsen ovan anfört i fråga om svårigheterna för jägmästarna att till rimliga kostnader
åt sig anskaffa lämpliga bostäder. Stora skäl föreligga därför, att bostadslägenheter
åt jägmästarna i dessa revir anordnas, och anser styrelsen lämpligaste boningsorterna
vara Överkalix för jägmästarna i Bönälvens och Västra Korpilombolo revir
samt Tärendö för jägmästaren i det nybildade Tärendö revir. Till anordnande av
dessa bostäder får styrelsen därför begära 40,000 kronor för vardera. Detta belopp
motsvarar medeltalskostnaden för de 7 bostäder åt vissa jägmästare i Norrbottens
och Västerbottens läns lappmarker, vartill Eders Kungl. Maj:t enligt beslut den 7
augusti 1917 anvisat medel.
Domänstyrelsen får sålunda hemställa om anvisande av anslag för anordnande
av jägmästarbostäder i
Degerfors |
revir ................................. |
................................... kronor |
38,000 |
Västra Arvidsjaurs |
» ................................ |
................................... » |
32,000 |
Storhackens |
> ................................. |
................................... » |
40,000 |
Storlandets |
» ................................. |
................................... » |
40,000 |
Bönälvens |
» ................................. |
................................... » |
40,000 |
Västra Korpilombolo |
» ................................. |
................................... » |
40,000 |
Tärendö |
» ................................ |
................................... » |
40,000 |
Summa kronor 270,000
Då det synes styrelsen trängande nödvändigt, att de sålunda föreslagna jägmästarbostäderna
komma till stånd snarast möjligt, får styrelsen slutligen hemställa,
att av de sålunda erforderliga medlen 170,000 kronor måtte få utgå redan under
år 1918 dels till inköp av och reparationsarbeten å bostadslägenheterna för Deger
-
4
Utgifter för kapitalökning: bil. 2.
fors och Västra Arvidsjaurs revir samt dels till planerande och påbörjande av arbetena
å de övriga bostadslägenheterna jämte inköp av tomter.»
I häröver den 23 oktober 1917 avgivet utlåtande har överintendentsämbetet
anfört:
»I Degerfors föreslås till inköp en fastighet, som för närvarande äges av
jägmästaren därstädes, K. Gram. Byggnaderna å denna fastighet uppfördes år 1912,
bonings- och uthus enligt ritningar av tjänstgörande arkitekten hos ämbetet F.
Falkenberg, på fri och egen grund.
Genom jägmästaren Grams framläggande av fullständiga ritningar och entreprenadhandlingar
jämte syneinstrument visas, att byggnaderna fått ett solitt utförande
och att de befinna sig i gott skick.
Av kostnadssammandraget framgår,
att tomten kostat ............................................................................ kronor 1,800: —
att arvoden och byggnadskostnader uppgått till ........................ » 30,367: 7 9
och att trädgårdsarbeten m. m. betingat en kostnad av ............ c:a » 2,000: —
Summa kronor 34,167: 79
Enligt syneprotokollet av den 25 oktober 1916 tarvas justerings- och reparationsarbeten
till ett belopp av 1,460 kronor, varför fastigheten hembjudes statsverket
till inköp för ett pris av ö2,600 kronor. För utförande av nämnda reparationsarbeten,
med tillägg för de förhöjningar i priserna, som inträtt sedan oktober månad
1916, samt för inlösen av ett angränsande tomtområde har domänstyrelsen beräknat
ett belopp av 4,400 kronor. Det erforderliga anslagsbeloppet bliver således 37,000
kronor, icke 38,000 kronor såsom styrelsen begär.
Då av handlingarna i ärendet framgår, att byggnaderna vid Degerfors äro
synnerligen solitt byggda samt granskningen av ritningar och beskrivning styrker,
att det begärda beloppet redan efter 1912 års priser är synnerligen förmånligt, får
ämbetet tillstyrka framställningen, i vad densamma avser bostaden vid Degerfors.
Den i Arvidsjaurs municipalsamhälle till inköp föreslagna fastigheten erbjudes
av ägaren för 16,000 kronor. Denna fastighet tarvar emellertid, enligt vad som
upplysts, genomgripande reparationer och ändringar jämte uppförande av ny uthusbyggnad,
vilka arbeten enligt infordrat förslag skulle betinga en kostnadssumma av
14,000 kronor. Härtill har domänstyrelsen ansett sig böra lägga 2,000 kronor till
diverse och oförutsedda utgifter. Sammanlagda kostnaden för denna fastighet skulle
således bliva 32,000 kronor. En granskning av de beräknade kostnaderna för reparations-
och ändringsarbetena m. m. giver vid handen, att den slutliga utgiften för
statsverket icke kommer att stanna vid 32,000 kronor, utan snarare kommer att
närma sig 35,000 kronor. Visserligen är huset ifråga icke i så gott stånd, men
priset för detsamma är i dessa tider icke avskräckande, varför ämbetet, trots att
huset är mindre representativt för sitt ändamål, med hänsyn till svårigheten att på
orten hyra lägenhet, icke anser sig böra avstyrka förslaget till jägmästarbostad vid
Arvidsjaur.
Det av domänstyrelsen till bostäder i de övriga reviren begärda anslagsbeloppet,
40,000 kronor, har icke av styrelsen styrkts genom framläggande av några
handlingar, varför granskning av denna del av ärendet icke kunnat av ämbetet
företagas. Emellertid anser sig ämbetet böra framhålla, att beloppet, med hänsyn
till de nu rådande tiderna, möjligen kommer att visa sig väl knappt tilltaget.»
Utgifter för kapitalökning: bil. 2. 5
Med hänsyn till de i vissa delar av Norrland rådande svårigheterna
för revirförvaltarna att skaffa sig passande bostadslägenheter å ort, som
är lämpligt beläget för revirets skötsel, torde det i åtskilliga fall vara
oundvikligt, att staten träder emellan och anordnar tjänstebostäder åt
dylika jägmästare. Beslut härom hava också flera gånger redan fattats
av Kling!. Maj:t och riksdagen.
Vad nu först angår förslaget om inköp av jägmästare Grams
lägenhet »Jägarhyddan» i Degerfors by finner jag utredningen innebära
goda skäl för att detta inköp bör komma till stånd. Såsom överintendentsämbetet
framhållit, synes kostnaden, inberäknat vissa reparationsarbeten
och inlösen av ett angränsande mindre tomtområde, rätteligen
höra upptagas till 37,000 kronor, mot vilket belopp någon erinran icke
skäligen torde kunna göras.
Om än den till inköp föreslagna fastigheten i Arvidsjaurs municipalsamhälle
icke är i alla hänseenden lika lämplig som den nyss omförmälda,
torde, då den vitsordas kunna efter vissa ändrings- och reparationsarbeten
m. m. bliva för ändamålet passande samt detta sätt att
lösa bostadsfrågan för jägmästaren i västra Arvidsjaurs revir otvivelaktigt
blir för statsverket i ekonomiskt hänseende vida fördelaktigare än
att företaga nybyggnad, vill jag i likhet med myndigheterna förorda
inköpet. Kostnaden synes med anledning av vad överintendentsämbetet
anfört böra beräknas till 35,000 kronor.
Vad beträffar jägmästarbostäderna i Storbackens och Storlandets
revir vill jag erinra, hurusom bostäder åt jägmästarna i dessa revir upptogos
redan bland de tretton bostadslägenheter, för vilkas anordnande
1916 års riksdag såsom utgift för kapitalökning anvisade ett anslag å
337,600 kronor. Kostnaden för båda de nu ifrågavarande bostäderna
beräknades då till 47,500 kronor, därav 3.000 kronor för avverkning och
framforsling av virke samt 6,500 kronor för värmeledning, planering,
brunn, isbod, stängsel in. m. Själva byggnadskostnaden beräknades
alltså till 38,000 kronor. Bostäderna skulle förläggas å kronomark i
närheten av Murjeks järnvägsstation. Virke fälldes och framforslades
för en kostnad av 3,933 kronor, men något vidare kunde icke åtgöras..
Vid entreprenadauktion visade sig nämligen, att lägre anbud å själva
byggnadsarbetet ej kunde fås än 53,800 kronor för bägge bostäderna,
oaktat vissa förenklingar och inskränkningar gjorts i den ursprunglig a
byggnadsplanen. Vid förnyad entreprenadauktion steg lägsta anbudet till
54,000 kron<>r. Det var dessutom tydligt, att jämväl kostnaderna för
värmeledning m. m. skulle avsevärt stegras. Då även för ett flertal
andra bostäder, som varit avsedda att anordnas medelst det av riksdagen
Departements
chefen.
6
Utgifter för kapitalökning: bil. 2.
år 1916 anvisade anslaget, kostnaderna visade sig komnia att väsentligt
överstiga de beräknade, föreslog Kung!. Maj t år 1917 i propnsitionen
nr 136 riksdagen att medgiva, att nämnda anslag finge av Kungl. Magt
användas för anordnande av dylika bostadslägenheter i de av de tretton
reviren, där sådant syntes i första hand behövligt, utan hinder därav
att det anvisade beloppet visat sig icke förslå till alla de avsedda lägenheterna.
Denna framställning bifölls av riksdagen.
Såsom domänstyrelsen nu framhållit, har det befunnits, att bostadslägenheterna
för jägmästarna i Storbackens och Storland<-ts revir måst —
jämte två andra — uieslutas från dem, för vilka 1916 års anslag var
avsett att användas.
Domänstyrelsens förslag, att medel nu anvisas till anordnande av
dessa bägge bostadslägenheter, biträder jag under framhållande att
virket redan sedan nära två år ligger framkört å byggn dsplatsen.
Styrelsen har nu beräknat kostnaden i ett för allt, inbegripet kontrollantarvode,
till 40,000 kronor för vardera lägenheten eller för bägge till
80,000 kronor. Angående dessa byggnader, som äro avsedda att uppföras
enligt av Kungl. Maj:t den 2 september 1916 fastställda ritningar,
har överintendentsämbetet framhållit, att uågon beräkning icke
framlagts av domänstyrelsen till stöd för detta kostnadsbelopp och att
det möjligen komme att visa sig väl knappt tilltaget. Jag vill i detta
avseende erinra, att domänstyrelsen i den skrivelse den 30 januari 1917,
som låg till grund för merberörda proposition till 1917 års riksdag,
beräknat dessa kostnader till 65,6()0 kronor, vilket dåvarande departementschefen
ansåg sannolikt skola visa sig för lågt Huruvida den nu
föreslagna höjningen i kostnadsberäkningen är tillräcklig, torde med de
starka och hastiga växlingar prisen för närvarande undergå icke kunna
förutsägas. Att nu beräkna högre belopp torde dock ej vara erforderligt,
utan lärer det få bliva beroende på omständigheterna, huruvida tillläggsanslag
blir oundvikligt. Jag förordar alltså, att till dessa bägge
bostäder beräknas ett belopp av 80,000 kronor.
Vad beträffar framställningen om anordnande av bostadslägenheter
åt jägmästarna i Bönälvens, Västrå Korpilombolo och Tärendö revir
sammanhänger densamma med ett av domänstyrelsen i samband med
frågan om driftkostnaderna under år 1919 för statens domäner framlagt
förslag 1 ill omreglering av revirindelningen i Norrbottens läns kustland.
Jag har för avsikt att senare i dag vid anmälan av frågan om berörda
driftkostnader tillstyrka förslaget till dylik omreglering. Vid sådant
förhållande och på de nu av do män styrel sen anförda skäl vill jag förorda,
att de tre nu ifrågasatta bostadslägenheterna anordnas på statens
Utgifter för kapitalökning: bil. 2. 7
bekostnad. Mot de föreslagna platserna för dessa bostäder bär jag ej
någon erinran. Vad kostnadsbeloppet, 4Ö,0<>0 kronor för varje bostad,
angår, gäller därom vad här ovan sagts angående kostnaderna för bostadslägenheterna
för jägmästarna i St ndandets och Storbackens revir.
Med iakttagande av att kostnaderna alltså böra i jämförelse med
domänstyrelsens förslag beräknas dels sänkta med 1,000 kronor för bostaden
i Degerfors revir och dels höjda med 3,000 kronor för bostaden
i västra Arvidsjaurs revir, blir totalkostnaden 272,000 kronor.
Då jag i likhet med domänstyrelsen anser ömkligt, att 170,000
kronor måtte få utgå redan under innevarande år, och detta belopp bör
upptagas å tilläggsstat för år 1918, varom jag kommer att göra särskild
hemställan, behöver å 1919 års stat uppföras allenast återstoden, 102,000
kronor.
Med anledning härav hemställer jag nu, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att till anordnande av bostadslägenheter åt jägmästare
i vissa revir i Norrland i huvudsaklig överensstämmelse
med domänstyrelsens förslag den 21
september 1917 såsom kapitalökning för år 1919 för
statens domäners fond anvisa ettreservationsanslag
av............................................ kronor 102,000.
Statens utlåningsfonder.
Vid 1917 års riksdag medgavs, att ett belopp av 1,000,000 kronor
finge från och med år 1918 tillsvidare årligen såsom lån disponeras från
odlingslånefonden.
Under de senaste åren har riksdagen årligen såsom anslag till
kapitalökning anvisat vad som utöver till fonden inflytande kapitalinbetalningar
beräknats vara erforderligt för att fylla ett totalbelopp av
omkring 1,000,000 kronor. Av 1917 års riksdag har sålunda anvisats
ett anslag å 400,000 kronor.
Det bör anmärkas, att utbetalningarna från odlingslånefonden för
varje särskilt år icke äro beroende av det för året av Kungl. Maj:t anvisade
beloppet av nya odlingslån. Utbetalningarna av de beviljade lånen
ske nämligen successivt, dels med ett mindre belopp vid arbetets början
och dels därefter i mån av utfört arbete. De utbetalningar, som ske
under ett visst år, hänföra sig därför i regel till a> visningsbeslnt, som
kunna hava meddelats många år tidigare. Beträffande denna fond är
[2.]
Odlingsläne
fonden.
8
Utgifter för kapitalökning: bil. 2.
det alltså egentligen endast av betydelse att tillse, att fonden bär sådan
kapitaltillgång, att den kan möta de utbetalningar, som kunna motses
för året på grund av de lån, som inom det medgivna maximibeloppet
blivit av Kungl. Maj:t beviljade.
Vid 1917 års utgång hade odlingslånefonden icke någon kontant behållning.
Under år 1918 inflyta kapitalinbetalningar, som enligt i fjol
lämnad uppgift kunna beräknas till 530,000 kronor. Med tillägg av
1918 års kapitalökniDgsanslag å 400,000 kronor kan årets disponibla
tillgång inalles beräknas till 930,000 kronor, vilket belopp bör antagas
komma att åtgå under året. För år 1919 finnas då att tillgå endast
inflytande amorteringar, beräknade till omkring 500,000 kronor. Ett
kapitalökningsanslag å 500,0o0 kronor synes mig på grund härav erforderligt.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till kapitalökning för odlingslånefonden för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag av... kronor 500,000.
[3.] Hos mig har 1916 års torvkommitté anmält, att den hade för av
^ånefomfen''
att i böljan av detta år till Kungl. Maj t inkomma med förslag; till
vidtagande av åtgärder därhän, att fonden för torvindustriens befrämjande
mätte ökas med 2 miljoner kronor, vilket belopp borde utöver
eljest tillgänglig del av fonden vara disponibelt för utlåning under år 1918.
Med anledning härav torde detta belopp böra beräknas å tilläggsstat
för innevarande år. Jag skall senare i dag göra särskild hemställan
därom.
Fondens kapitalökningsbelopp för år 1919 är beroende av bland
annat behållningen vid årets början. Denna kan ej beräknas utan kännedom
om 1918 års tillgångar å fonden, vilka i sin ordning bero av det
beslut, som må komma att fattas med anledning av torvkommitténs
blivande framställning. Under sådana förhållanden kan ett kapitalökningsbelopp
för år 1919 nu endast beräknas, och föreslår jag, att det
upptages till 1 miljon kronor.
Med anledning härav hemställer jag, att Eders Kungl. Magt måtte
föreslå riksdagen
att i avbidan på den proposition angående anslagtill
kapitalökning för år 1919 till fonden för torvindustriens
befrämjande, som Kungl. Maj:t må komma
att avlåta till riksdagen, för detta ändamål beräkna ett
reservationsanslag av.......................... kronor 1,000,000.
Utgifter för kapitalökning: bil. 2. 9
Årliga maximiutlåningen från egnahemslånefonden har varit bestämd
för åren 1913—1915 till 7,500,000, för åren 1916 och 1917 till
6,000,000 kronor och för år 1918 ånyo till 7,500,000 kroma-. Såsom
kapitalökning har anvisats lör år 1918 ett anslag av 6,5**0,000 kronor.
Eldigt uppgift från statskontoret hade fonden vid 1917 års slut
en odisponerad behållning av 1,390,000 kronor. Härtill böra läggas dels
1918 års kapitalökidngsanslag, 6,500,000 kronor, och dels under år 1918
inflytande ordinarie amorteringar, i fjol beräknade till 500,000 kronor.
Tillgången för år 1918 skulle härigenom bliva 8,390,000 kronor. För
år i918 har Kungl. Maj:t beviljat egnahemslån till belopp av i runt tal
7,500,000 kronor. Då därjämte till förvaltningsbidrag höra beräknas omkring
250,000 kronor, kunna årets utgifter upptagas till 7,750,000 kronor.
Enligt denna beräkning skulle sålunda vid utgången av år 1918 återstå
odisponerat ett belopp av 640,000 kronor.
Till detta för år 1919 tillgängliga belopp komma inflytande ordinarie
amorteringar under år 1919, vilka enligt från statskontoret erhållen
uppgift kunna beräknas till 600,000 kronor, varemot förvaltningsbidrag
med förslagsvis 280,000 kronor böra avdragas. Av fondens nuvarande
medel kan alltså för år 1919 till utlåning beräknas disponibelt ett belopp
av 960,000 kroma-.
Då jag anser maximiutlåningen från fonden böra även för år 1919
bestämmas till 7,500,000 kronor, visar sig alltså härtill krävas en kapitalökning
för år 1919 å 6,540,000 kronor.. Detta belopp torde, med hänsyn
till att extra inbetalningar å ganska betydliga belopp pläga inflyta, kunna
utan olägenhet sänkas till 6,400,000 kronor.
På grund av vad jag. sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att för år 1919 ett belopp av
7,500,000 kronor må av Kungl. Majrt disponeras såsom
lån från egnahemslånefonden;
dels ock såsom kapitalökning för samma fond för
år 1919 anvisa ett reservationsanslag av kronor 6,400,000.
För fiskerilånefonden är årliga maximiutlåningen enligt beslut vid
1915 års riksdag tillsvidare bestämd till 750,000 kronor, vilket belopp
även förut plägat år för år fastställas såsom maximum. Detta belopp
synes numera otillräckligt.
Under senare år hava nämligen låneansökningarna avsevärt överstigit
detta maximum. Enbart för Göteborgs och Bohus län hava för
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 2
Egnahems
lånefonden.
[5.]
Fiskerilåne
fonden.
Departe
mentschefen.
10 Utgifter för kapitalökning: bil. 2.
åren 1914—1917 sökts lån å i medeltal omkring 880,000 kronor för
år. Därtill kommer, att de ändamål, för vilka lån från fonden må
beviljas, enligt riksdagens beslut numera utsträckts. År 1915 medgavs
sålunda lånerätt för anskaffande av till fisktransport avsedda fordon,
smärre båtar eller andra smärre inrättningar. År 1916 medgavs lånerätt
för anskaffande av motorer till fiskarbåtar — vilket dock redan förut
praktiserats — samt för anläggande av fiskdammar.
Nu har Göteborgs och Bohus läns landsting i en av länsstyrelsen
den 19 november 1917 överlämnad skrift hemställt, att högsta boloppet
av låneunderstöd, som må av hushållningssällskap eller landsting beviljas
från fonden, måtte höjas från nuvarande 10,000 kronor till 15,000
kronor. Denna framställning föranleddes av en inom laudstinget väckt
motion, vari framhölls, att länets fiskare under senare år alltmera övergått
till att begagna större och därför dyrbarare båtar och redskap än
förr samt att dyrtiden i högsta grad ökat kostnaderna för anskaffningen
härav. Exempelvis kunde anföras, att en suörpvad, som år 1914 kostat
8,000 kronor, nu kostade 16,000 kronor. Åven båtarna hade stigit relativt
ungefär lika mycket. På grund härav hade helt naturligt uppstått
behov av större lån än nu vore medgivet, ifall dessa lån skulle
motsvara sitt ändamål att befordra fisket. Vederbörande landstingsutskott
tillstyrkte framställningen och uttalade tillika önskvärdheten av
att en ökning av den andel av fondens årliga lånesumma, som tilldelades
länet, måtte komma till stånd.
I utlåtande den 28 november 1917 har lantbruksstyrelsen tillstyrkt
framställningen.
För min del finner jag den sålunda ifrågasatta höjningen av de
enskilda lånens maximisumma vara grundad på giltiga skäl. Åven om
i detta sammanhang hänsyn icke torde böra tagas till de av kristiden
förorsakade prisstegringarna, i den mån de icke måste antagas bliva
även för framtiden beståndande, synes mig den omläggning i sättet för
fiskets bedrivande, som medfört anskaffandet av större och dyrbarare
båtar och redskap, fullt motivera en ökning med hälften av den nuvarande
maximisumman, vilken bibehållits oförändrad allt sedan år 1900.
Ehuruväl bestämmelsen om sagda maximisumma år 1900 tillkom
utan riksdagens medverkan, torde, då numera riksdagens beslut plägar
inhämtas angående lånevillkor av sådan betydelse som det ifrågavarande,
framställning om ändringens godkännande böra avlåtas till riksdagen.
För att emellertid icke denna höjning skall få till följd allenast, att
färre lån, ehuru i medeltal å större belopp vart och ett, utdelas,
Utgifter för kapitalökning: bil. 2. 11
bör tydligtvis den totala årsntlåningens maximibelopp höjas utöver nuvarande
750,000 kronor. Höjning härav med hälften skulle giva eif.
belopp av 1,125,000 kronor. Vis>erligen utgå icke alla lån med maximibeloppet
och därför kunde en så stor höjning synas obehövlig. Men
i betraktande av dels att lånebehovet icke kunnat under senare år tillgodoses,
dels ock önskvärdheten att ge fiskerinäringen eu kraftig hjälp,
så att den må kunna utvecklas till att bliva av den stora betydelse för
landet, vartill den äger möjligheter, anser jag mig icke kunna tillstyrka
någon annan minskning av sistnämnda belopp, än att detsamma avjämnas
nedåt till 1,100,000 kronor.
Vid utgången av år 1917 hade denna fond en kontant behållning
av 175,000 kronor. Under år 1918 beräknas i amorteringar inflyta
760.000 kronor, vadan tillgången å fonden detta år blir 935,000 kronor.
Ifall härav 750,000 kronor utlånas, återstår vid årets slut ett belopp av
185.000 kronor. Jämte under år 1919 inflytande amorteringar, beräknade
till 765,000 kronor, finnas då tillgängligt ett belopp av tillhopa
950.000 kronor. För att möjliggöra eu utlåning av 1,100,000 kronor
kräves ett kapitalökningsanslag av 150,000 kronor.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna sådan ändring i gällande bestämmelser
rörande fonden för fiskerinäringens befrämjande,
att låneunderstöd, som utlämnas av hushållningssällskap
eller landsting, må utgöra högst femtontusen
kronor;
dels medgiva, att från och med år 1919 tillsvidare
ett belopp av 1,100,000 kronor må av Kungl.
Maj:t årligen disponeras såsom lån från ifrågavarande
fond;
dels ock till kapitalökning för samma fond
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av .................................................. kronor 150,000.
Täckdikning slånefondens årliga maximiutlåuing bestämdes vid 1913
års riksdag till 200,000 kronor. Samtidigt godkände riksdagen i huvudsaklig
överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag vissa villkor för erhållande
av lån ur fonden.
Det har synts mig önskligt, att utredning sker, huruvida icke
ifrågavarande lånevillkor borde undergå ändringar, särskilt med hänsyn
[6.]
Täckdik
ningslåne
fonden.
12
Utgifter för kapitalökning: bil. 2.
till dels den stegring i prisen å materiel och arbete, som skett och som
delvis torde komma att fortfara även efter slutet av den nuvarande
kristiden, dels ock önskvärdheten att söka få en rationell täckdikning
allt mera genomförd i lantbruket och därigenom dettas produktionskraft
ökad och bättre säkerställd. Jag har anmodat lantbruksstyrelsen att
inkomma med sådan utredning.
I avvaktan därpå och då eventuella ändringar kunna utöva inflytande
å behovet av kapitalökning till denna fond, anser jag mig nu
böra hemställa, att Eders Kungl. Maj: t måtte föreslå riksdagen
att i avbidan på den proposition angående
anslag till kapitalökning till täckdikningslånefonden
för år 1919, som Kungl. Magt må komma att avlåta
till riksdagen, för detta ändamål beräkna ett reservationsanslag
av ......................................... kronor 150,000.
[7-]
Allmänna nyodlingsfonden.
Vid 1914 års senare riksdag beslöts inrättandet av eu fond, benämnd
allmänna nyodlingsfonden. Till kapita!ökning åt denna fond
anvisades för år 1915 1U0,000 kronor, vilket belopp även anvisades för
år 1916. För år 1917 anvisades 60,000 kronor och för år 1918 30,0(>0
kronor. Under de sista åren har riksdagen medgivit, att 100,000 kronor
finge för påföljande år dhponeras såsom lån från fonden.
Vid 1917 års utgång hade fonden eu kontant behållning av 90,000
kronor, vartill komma 1918 års kapitalökningsanslag, 30,000 kronor,
och inflytande amorteringar, beräknade till 23,000 kronor. Tillgången
å fonden för innevarande år blir härigenom 143,000 kronor, varav
43,000 kronor kunna antagas återstå till år 1919. Då de amorteringar,
stim beräknas inflyta under sistnämnda år, anslås till 25,000 kronor,
blir tillgången för år 1919 68,000 kronor.
Användningen av denna fond bär hittills icke vant så stor, som
man vid dess inrättande trodde sig kunna antaga. Såsom skäl härtill
torde emellertid kunna anföras, att fondens tillvaro och villkoren för lån
från densamma måhända icke äro tillräckligt kända. 1 förhållande till
storleken av den del av landet, för vilken fonden är avsedd, nämligen
hela landet söder om Dalarna och Norrland, synes mig emellertid det
årliga utlåningsbeb ppet, 100,000 kronor vara väl ringa. Då det är
angeläget att få sådan jord, som är tjänlig därtill, uppodlad, och detta
torde kunna befordras genom rikligare tillgång till lån från denna fond,
synes det mig önskvärt, att högsta årsutlåningen från fonden tillsvidare
13
Utgifter för kapitalökning: bil. 2.
höjes till 200,000 kronor. Jag vill erinra, att årsutlåningen från norrländska
nyodlingsfonden är högst 300,000 kronor.
Då såsom ovan nämnts fondens nuvarande medel synas kunna för
år 1919 bereda en tillgång å nära 70,000 kronor, bör en kapitalökning
av 130,000 kronor för samma år ske för att möjliggöra en utlåning av
200.000 kronor.
Jag för på grund härav hemställa, att Edei''s Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels medgiva, att från och med år 1919 tillsvidare
ett belopp av 200,000 kronor må av Kungl. Maj:t
årligen disponeras såsom lån från allmänna nyodlingsfonden;
dels
och till kapitalökning för samma fond för år
1919 anvisa ett reservationsanslag av kronor 130,000.
På Kungl. Maj:ts förslag i proposition nr 339 beslöt 1917 års [g.]
riksdag, att en särskild fond, benämnd norrländska andelsmejerifonden, Norrländska
skulle ini-ättas samt att xxr fonden finge beviljas lån till belopp av högst andf0lndeeiieri*
150.000 kronor årligen. Detta belopp anvisades även såsom kapitalökning
för år 1918.
Samma belopp torde böra anvisas även för år 1919 och jag hemställer
därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att såsom kapitalökning till norrländska andelsmejerifonden
för år 1919 anvisa ett reservationsanslag
av............................................................... kronor 150,000.
De s. k. vattenfallssakkunniga, vilka tillsatts på civildepartementets [9.]
föredragning, hava hos mig anmält, att de hade för avsikt att inom den Lånefond för
närmaste framtiden inkomma med framställning om inrättande av en elektrifiering8
lånefond för främjande av anordnandet av elektriska ledningar. Då en
sådan åtgärd huvudsakligen skulle avse landsbygdens elektrifiering, vilken
närmast tillhör jordbruksdepartementet, synes, så vitt nu kan bedömas,
den ifrågasatta fonden lämpligast böra lyda under detta departement.
De sakkunniga hava meddelat, att de ansåge fonden böra kunna
tillgodose ett lånebehov av 1 miljon kronor under år 1918. Härtill böra
medel beräknas å tilläggsstat. Jag ämnar göra särskild hemställan
därom. Emellertid torde enahanda belopp böra beräknas även för år
1919 och jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt.
3
[10.1
Gödselvårds
lånefond.
14 Utgifter för kapitalökning: bil. 2.
att i avbidan på den proposition angående inrättande
av en lånefond för landsbygdens elektrifiering,
som Kungl. Maj:t må komma att avlåta till riksdagen,
såsom kapitalökning för denna fond för år 1919 beräkna
ett reservationsanslag av......... kronor 1,000,000.
Uti en till jordbruksdepartementet den 21 december 1917 inkommen
skrift har Sveriges allmänna lantbrukssällskap hemställt, bland annat,
att Kungl. Maj:t måtte för 1918 års riksdag framlägga proposition om
avsättande av 5 miljoner kronor till en gödselvårdslånefond. Detta
ärende är nu remitterat till lantbruksstyrelsen.
För att efter vederbörlig utredning i ärendet proposition eventuellt
må kunna avlåtas till riksdagen i syfte av inrättandet av en dylik lånefond,
torde visst belopp härtill nu böra beräknas. Då avsättning till
fonden, ifall den kommer till stånd, lämpligen torde böra ske ieke på
eu gång utan under några års tid i mån som behov därav visar sig,
synes det tillräckligt att för år 1919 beräkna ett belopp av 1 miljon
kronor.
På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att i avbidan på den proposition angående inrättande
av en gödselvårdslånefond, som Knngl. Maj:t
må komma att avlåta till riksdagen, såsom kapitalökning
för denna fond för år 1919 beräkna ett reservationsanslag
av.................................... kronor 1,000,000.
Statsrådets övriga ledamöter instämde i vad departementschefen
sålunda hemställt.
Hans Maj:t Konungen täcktes därtill lämna bifall
samt förordnade, att utdrag av detta protokoll skulle
överlämnas till finansdepartementet för iakttagande vid
uppgörandet av förslag till riksstat för år 1919.
Ur protokollet:
Eric Paulson.
STOCKHOLM, ISAAC HARCUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.
Statsverkspropositionens justering.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 januari
1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdéN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Thorsson föredrog för justering
ett i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förut fattade, av statsrådet
enhälligt tillstyrkta beslut uppsatt förslag till Kungl. Maj:ts nådiga
proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov.
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt statsrådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda förslag,
sådant det ''finnes detta protokoll bilagt; och
skulle i enlighet därmed omförmälda nådiga proposition
till riksdagen avlåtas.
Ur protokollet:
Teodor Franzén.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand.