Kung!. May.tt nåd. proposition Nr 197.

1

Nr 197.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående inrättande
av en gödselvårdslånefond; given Stockholms slott
den 22 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att

dels besluta, att en särskild fond, benämnd gödselvårdslånefonden,
skall inrättas för främjande av anordnandet av ändamålsenliga gödselstäder,
från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret, statslån
må, i mån av tillgång och intill ett belopp av högst 1 miljon kronor
årligen, tilldelas hushållningssällskap, som förklarat sig villigt att utlämna
gödselvårdslån;

dels såsom kapitalökning till denna fond för år 1919 anvisa ett

reservationsanslag av ........................................................ kronor 1,000,000;

dels godkänna de allmänna villkor och bestämmelser för lån ur
denna fond, vilka föreslagits i statsrådsprotokollet;

dels ock medgiva, att, där å gödselvårdslån, som från ifrågavarande
fond utlämnats av hushållningssällskap, uppkommit förlust, Kungl. Maj:t
må äga att, på framställning av hushållningssällskapet och efter provning
av de i varje fall förekommande omständigheter, av fondens medel
anvisa hushållningssällskapet gottgörelse för den lidna förlusten med
skäligt belopp, vilket dock icke i något fall må överstiga hälften av
samma förlust.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 176 höft. (Nr 197.)

1

2

Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 197.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

/

Kung/ Maj:t* nåd. proposition AV 197.

3

Utdrag av protokollet över jordbruk särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern lör utrikes ärendena HELLNER,

Statsråden: Petersson,

Sciiotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:

Uti en till jordbruksdepartementet den 21 december 1917 inkommen
skrift har Sveriges allmänna lantbrukssällskap hemställt, bland annat,
att Kungl. Maj:t måtte för 1918 års riksdag framlägga proposition om
avsättande av 5 miljoner kronor till en gödselvårdslänefond. Detta
ärende var vid tiden för statsverkspropositionen avlåtande remitterat
till lantbruksstyrelsen. För att efter vederbörlig utredning i ärendet
proposition eventuellt måtte kunna avlåtas till riksdagen i syfte av inrättandet
av en dylik lånefond, ansåg jag visst belopp härtill böra
beräknas i statsverkspropositionen. Då avsättning till fonden, ifall den
komme till stånd, lämpligen borde ske icke på en gång utan under
några års tid i mån som behov därav visade sig, syntes det mig emellertid
tillräckligt, att för år 1919 beräknades ett belopp av 1 miljon kronor.

I enlighet härmed har Kungl. Maj:t under punkten 10 beträffande

Sveriges allmänna
lantbrukssällskap.

4 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 197.

de utgifter för kapitalökning för år 1919, som angå jordbruksdepartementet,
föreslagit riksdagen att i avbidan på blivande proposition i
ämnet såsom kapitalökning för en dylik fond för år 1919 beräkna ett
reservationsanslag av 1 miljon kronor.

Sedan utlåtanden i ämnet numera avgivits den 18 februari 1918
av lantbruksstyrelsen och den 28 i samma månad av statskontoret, anhåller
jag att få anmäla detta ärende.

I förberörda skrivelse från Sveriges allmänna lantbrukssällskap
har anförts följande:

»För jordbrukets bibehållande vid full avkastningsförmåga är en riklig tillgång
på gödselmedel en nödvändig förutsättning. Under nuvarande av världskriget
föranledda avspärrning är tillgången på konstgjorda gödselmedel betydligt minskad,
därigenom att tillförseln särskilt av kvävehaltiga och fosforsyrehaltiga gödselmedel
blivit nästan omöjliggjord.

Under sådana förhållanden framstår det som en bjudande nödvändighet att
bättre än vad hittills i regeln skett tillvarataga den naturliga gödseln. Enligt dr
Hj. von Feilitzens beräkningar produceras i vårt land under normala förhållanden
följande mängder brunnen gödsel:

av nötkreatur ................... 20,213,787 ton

» hästar .......................... 2,783,312 »

» får 365,313 »

» getter ........................ 45,458 »

» svin 1,155,846 »

Summa 24,563,716 ton

Denna gödselmängd beräknas innehålla:

kväve ........... 100,318 ton

fosforsyra ........ 48,725 »

kali 139,560 »

Emellertid är den behandling, som i regeln bestås den naturliga gödseln i
vårt land, synnerligen otillfredsställande, och därigenom uppstå stora förluster, såväl
för den enskilde jordbrukaren som för landet i dess helhet.

Utförda undersökningar (se Eltzbacher, Die deutsche Yolksernährung) giva
vid handen, att gödseln under förvaringen förlorar 30 procent av sin ursprungliga kvävehalt,
men att dessa förluster genom en fullt rationell behandling kunna nedbringas till
7 procent. Aven om en dylik rationell behandling ej kan tänkas fullt genomförd å
landets samtliga jordbruksegendomar, borde det dock icke ligga utom möjligheternas
gräns, att gödselns kväveförlust skulle kunna nedbringas till exempelvis 20 procent,
varigenom en besparing av 10 procent skulle kunna ernås.

För vårt land skulle en dylik besparing med ovan beräknade kvävemängd i
det samlade gödselförrådet — motsvarande en ursprunglig kvävemängd hos obrunna
gödseln av 140,000 ton — medföra en vinst av 14,000 ton kväve eller mera än 3
gånger så stor som hela den kvävemängd, som innehålles uti den sammanlagda

Kuiigl. Maj ds nåd. proposition Nr 197.

importen av chilesalpeter och andra kvävehaltiga konstgödselmedel och som uppgår
till 4,000 ton.

Då ett kilogram kväve under normala förhållanden kan anses värt lågt räknat
1.5 0 kr., skulle den årliga vinsten för vårt land av en sålunda genomförd rationell
gödselvård endast beträffande kväve uppgå till icke mindre än 21 miljoner kronor.

Aven av de övriga växtnäringsämnena, fosforsyra och kali, äro förlusterna
avsevärda, ehuru ej tillnärmelsevis så stora som i fråga om kväve på grund av
detta senare ämnes flyktiga beskaffenhet. Dock kunna förlusterna av dessa andra
växtnäringsämnen säkerligen uppskattas till flera miljoner kronor.

Det är sålunda betydande värden, som skulle kunna vinnas genom en förbättrad
gödselvård, och de kraftigaste ansträngningar böra därför göras för att få
en rationell gödselvård allmänt införd i vårt land. Härtill synes staten böra mera
än hittills medverka, då det i synnerhet under nuvarande kristid måste anses som ett
viktigt statsintresse, att de värdefulla växtnäringsämnen, som inom landet produceras,
på bästa möjliga sätt tillvaratagas och utnyttjas till ökade skördar.

Statens hittills vidtagna åtgärder inskränka sig till en del av de premielån,
som utdelas till mindre jordbrukare, men sammanlagda beloppet därav har årligen
icke uppgått till mera än omkring 30,000 kronor.

Hushållningssällskapen hava dock mera uppskattat gödselvårdens betydelse,
och flera sällskap hava avsatt medel till särskilda lånefonder för utlämnande av
räntefria lån till uppförande av cementerade gödselstäder, urinbrunnar eller gödselhus.

Enligt lantbruksstyrelsens berättelse för år 1914 hava följande hushållningssällskap
utlämnat gödselvårdslån till nedannämnda belopp:

Östergötlands................ 6,410 kronor

Kronobergs.................... 5,000 »

Blekinge ..................... 5,202 » ''

Göteborgs och Bohus.... 2,600 »

Malmöhus .................. 6,200 »

Alvsborgs läns, södra.... 2,765 »

Alvsbofgs läns, norra . 3,300 kronor

Skaraborgs.................... 550 »

Örebro ...................... 4,975 »

Västmanlands............... 2,376 »

Gävleborgs.................... 8,592 »

Jämtlands ................... 2,000 »

Sammanlagda beloppet av de av hushållningssällskapen under år 1914 utlämnade
gödselvårdslånen uppgingo sålunda till 49,970 kronor.

Lånen äro i regel räntefria och utlämnas till belopp av högst 350 kronor med
5 års amoi tering till mindre jordbrukare, vilka äga rätt att deltaga i premieringen
av mindre jordbruk.

Dessa gödselvårdslån hava otvivelaktigt i hög grad bidragit att främja gödselvården
hos vissa av det mindre jordbrukets utövare, men de nå dock icke flertalet
av de mindre jordbruken, ej heller, de medelstora och de större jordbruken. Dessutom
är det icke ens halva antalet hushållningssällskap, som vidtagit åtgärder i
denna riktning.

Det synes nu vara nödvändigt, att staten ingriper för att åstadkomma en
allmän anläggning av ändamålsenliga gödselstäder vid landets jordbruk. För detta
ändamål bör staten avsätta medel till en gödselvårdslånefond i likhet med vad redan
skett till täckdikningslånefonden, den allmänna nyodlingsfonden m. fl. fonder för
jordbrukets främjande.

Lånen från denna fond böra helst vara räntefria, men om detta icke skulle
låta sig göra, böra de åsättas så låg räntefot, att de kunna bereda innehavarna en

6 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 197.

väsentlig fördel. Amorteringen bör sättas till 5 år. Lånebeloppet bör kunna uppgå
till 75 procent av den av jordbrukskonsulent beräknade anläggningskostnaden, dock
högst 1,000 kronor. Mindre jordbrukare böra hava företräde till erhållande av lån ur
denna fond. Lånen böra förmedlas genom hushållningssällskapen, i likhet med vad
fallet är med andra statslånefonder av motsvarande art. Då emellertid hushållningssällskapens
inkomster numera äro så begränsade, att de svårligen kunna vidkännas
några utgifter för den ifrågasatta låneförmedlingen, torde de böra tillerkännas någon
ersättning för de kostnader och den risk, som äro med densamma förbundna. Vid
egnahems]åneförmedlingi n erhålla hushållningssällskapen ett förvaltningsbidrag *iv
Vs procent å kapitalskulden, men med hänsyn till de föreslagna gödselvårdslånens
mindre belopp, kortare löptid och hastigare omsättning samt den mindre betryggande
säkerhet, som för desamma kunna ställas, då säkerheten i regel måste utgöras av
borgen av föga kapitalstarka personer, torde förvaltningsbidraget böra utgå med ett
belopp, icke understigande 2 procent av kapitalskulden.

Förslag om inrättande av en statslånefond för beredande av gödselvårdslån
har tvenne gånger varit föremål för riksdagens prövning. Vid 1914 års senare
riksdag väckte herr Larsson i Dala motion om avsättande av 100 miljoner kronor
till en lånefond för gödselvårdens tillgodoseende. Motionen avslogs i enlighet med
jordbruksutskottetsi hemställan. Frågan återkom emellertid redan vid 1916 års
riksdag, då herr Lindman m. fl. i sammanhang med vissa åtgärder för jordbrukets
främjande ifrågasatte en utredning om behovet av en särskild lånefond för gödselvården.
Riksdagen framhöll att, även om möjligen framdeles nya åtgärder för
gödselvårdens understödjande kunde visa sig erforderliga, saken dock för det dåvarande
icke påkallade någon utredning.

Nu hava emellertid på grund av världskriget sådana förhållanden inträtt, att
det måste anses i hög grad påkallat, att staten snarast möjligt vidtager åtgärder
för inrättande av en lånefond för gödselvård. Storleken av en sådan fond torde
till en början böra sättas till 5 miljoner kronor.

För att emellertid hastigt kunna väcka allmänt intresse för en god gödselvård,
är det dock icke nog med, att lån utlämnas till uppförande av cementerade
gödselstäder. Härför kräves både upplysning och uppmuntran.

Upplysning erhålles bäst genom utdelande av billiga broschyrer om den
naturliga gödselns tillvaratagande. I detta syfte har Sveriges allmänna lantbrukssällskap
gått i författning om utarbetande av en flygskrift om den naturliga gödselns
vård, vilken skrift kommer att hembjudas hushållningssällskapen till inköp och
utdelning bland de olika länens jordbrukare.

Uppmuntran beredes verksammast och hastigast genom premiering av gödselvården.
Dylik premiering har anordnats i både Danmark och Tyskland samt lett
till gynnsamma resultat.

I vårt land finnes föga erfarenhet att bygga på, men med tillgodogörande
av de rön, som gjorts vid annan premiering i vårt land, torde grunderna för en
premiering av gödselvård vara lätt angivna.

I denna premiering böra alla jordbrukare vara berättigade att deltaga.
Premierna böra icke utgå i penningar utan endast i form av diplom eller andra
utmärkelsetecken för första, andra eller tredje pris tillika med ett mindre penningpris
till dem, som handhaft gödselvården. Bedömningen bör kunna ske i samband
med premieringen av mindre jordbruk eller ock av en särskild nämnd,

Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 197. 7

varvid dock bör tillses, att dess sammansättning blir sådan, att de minsta möjliga
reskostnader därigenom uppstå. Till en dylik premiering torde till en början ett
statsanslag av 50,000 kronor visa sig behövligt. Då det är av synnerlig vikt, att
denna premiering snarast kommer till stånd inom samtliga hushållningssällskaps
områden, bör staten bekosta såväl premier som reseersättning.

Med stöd av vad sålunda anförts, tillåter sig Sveriges allmänna lantbrukssällskap
härmed i underdånighet hemställa: att Eders Kungl. Maj:t täcktes för nästkommande
års riksdag framlägga proposition dels om avsättande av 5 miljoner
kronor till en gödselvårdslånefond, dels om ett anslag av 50,000 kronor för anordnande
av premiering av gödselvård.»

Lantbruksstyrelsens utlåtande är av följande huvudsakliga tydelse:

»Gödselvården i vårt land lämnar i stort sett mycket övrigt att önska och
har, trots ett intensivt bedrivet upplysningsarbete, icke på långt när undergått de
förändringar till det bättre eller omfattats med det intresse, som förhållandena
tvivelsutan påkalla. Hade mera framgångsrika resultat härutinnan blivit uppnådda,
skulle tvivelsutan faran för en nedgång i landets produktion av livsmedel och
fodermedel på grund av rådande brist på artificiella gödselmedel icke vara så
överhängande, som det nu kan finnas anledning befara.

Orsaken till att förhållandena på här ifrågavarande område fortfarande måste
betecknas såsom i hög grad otillfredsställande torde i många fäll få tillskrivas den
omständigheten, att ett tillräckligt kraftigt ekonomiskt stöd icke funnits tillgängligt
för den störa mängden av jordbrukare. Även där ett dylikt stöd skulle kunna
tyckas mer eller mindre obehövligt, verkar dock tillgången därtill och utsikten att
kunna erhålla detsamma mången gång eggande och uppmuntrande.

Åtgärder i av lantbrukssällskapets styrelse här angivet syfte synas sålunda
lantbruksstyrelsen synnerligen önskvärda, och de utgöra, enligt landtbruksstyrelsens
mening, ett av de kraftigaste och nu lättast tillgängliga medlen att med minsta
kostnader varaktigt höja den inhemska jordbruksproduktionen. En rationell gödselvård
torde kunna betraktas såsom en av de viktigaste förutsättningarna för ökandet
av den gamla åkerjordens produktionsförmåga och skapar genom minskning i dess
behov av artificiella gödselmedel ökad utsikt till att från nyodlingarna erhålla vid
deras utförande påräknad avkastning.

Då det måste anses i mycket hög grad önskvärt, att den föreslagna lånefonden
under de närmaste åren kommer till användning i största möjliga omfattning,
synes det lantbruksstyrelsen, att uppnåendet av detta önskemål verksamt skulle
befordras, om från fonden under de två eller tre första åren utlämnade lån bleve
räntefria. Den förlust, som härigenom åsamkas staten, torde väl uppvägas av de
fördelar i produktionshänseende, som äro förenade med ett kraftigt och hastigt
utfört arbete på gödselvårdens förbättrande. Därtill kommer, att detta arbete under
nu rådande förhållanden kräver större kostnader än framdeles torde bliva fallet,
något som ytterligare synes kunna berättiga till uppställandet av gynnsammare
villkor under de första åren. Efter sagda tid torde räntan böra bestämmas till
densamma, som gäller för lån ur täckdikningslånefonden. Någon förhöjning i fondens
av sällskapets styrelse föreslagna storlek, 5 miljoner kronor, synes nämnda räntefrihet
icke behöva föranleda. Skulle detta belopp komma att under första åren

Luntfrt

styrelsen.

8

Stattkontoret.

Kunjl. Maj:ts nåd. proposition Nr 197.

visa sig vara för litet, anser lantbruksstyrelsen, att en förhöjning bör äga rum, på
det att låneansökningar ej måtte behöva avslås på grund av otillräcklig tillgång
till lånemedel. Mot övriga av sällskapets styrelse föreslagna bestämmelser har
lantbruksstyrelsen icke något att erinra. Det föreslagna förvaltningsbidraget kan
visserligen förefalla väl högt beräknat; det låter emellertid, enligt lantbruksstyrelsens
mening, väl försvara sig, då hänsyn tages därtill, att hushållningssällskapen, om
det utgår med föreslaget belopp, däri kunna finna en ytterligare anledning att
kraftigt verka för att fonden kommer till största möjliga användning.

Beträffande ytterligare erforderliga bestämmelser synes böra i tillämpliga
delar gälla vad som finnes stadgat rörande nyodlings- och täckdikningslånefondema.

I detta sammanhang har lantbruksstyrelsen jämväl haft under övervägande,
huruvida icke särskilda'' statsmedel borde anvisas för att för här ifrågavarande
ändamål utgå såsom anslag utan återbetalningsskyldighet till mindre jordbrukare.
Detta har emellertid synts lantbruksstyrelsen obehövligt, då dylikt anslag för närvarande
kan erhållas såsom premielån vid premieringen av mindre jordbruk. Där
detsamma befinnes otillräckligt för bestridande av alla de med den ifrågasatta gödselstadsanläggningen
förenade kostnaderna, synes premielåntagaren böra vara berättigad
att erhålla hela den överskjutande kostnaden i form av lån från nu ifrågavarande
fond.

Det i hög grad behjärtansvärda mål, man genom bildandet av denna lånefond
avser att vinna, i förening med den i det föregående framhållna betydelsen
och vikten av att fonden särskilt under de första åren blir i stor utsträckning
anlitad, innebära för lantbruksstyrelsen vägande skäl för att tillstyrka jämväl det
för premiering av gödselvård begärda statsanslaget. Sin största betydelse torde
denna premiering, som synes kunna anordnas synnerligen enkelt, tvivelsutan komma
att få genom att större möjligheter härigenom öppnas för att finna och ge anvisning
på sådana gödselstadsanläggningar, som framför andra äro förtjänta av att tjäna
såsom efterföljansvärda förebilder. För att i vida kretsar sprida kännedom om
dylika anläggningar torde ett samlat utdrag av nämndernas berättelser årligen böra
av lantbruksstyrelsen offentliggöras, och torde jämväl kostnaderna härför kunna
bestridas från nämnda anslag.

I detta sammanhang anser sig lantbruksstyrelsen såsom sin mening böra
framhålla, att anslaget i fråga synes kunna bliva av mera tillfällig natur. Om
fonden, genom vidtagandet under de första åren av kraftiga och verksamma åtgärder,
under dessa år blir starkt anlitad, torde med visshet kunna förutses, att den därigenom
mera allmänt spridda insikten om de fördelar, som här stå att vinna, kommer
att kraftigare än något annat bidraga till att den naturliga spillningen blir föremål
för en vida omsorgsfullare och mera rationell omvårdnad, än nu i allmänhet är fallet.

På grund av det sålunda anförda får lantbruksstyrelsen tillstyrka bifall till
lantbrukssällskapets styrelses förevarande framställning med de jämkningar, som i
det föregående blivit av lantbruksstyrelsen anförda.»

Statskontoret, som ansett dess yttrande påkallas endast vad auginge
förslaget om inrättande av en gödselvårdslå nefond, har anfört:

»På det att den föreslagna fonden under de närmaste åren måtte komma till
användning i största möjliga utsträckning har lantbruksstyrelsen ifrågasatt, att från

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Sr 197. 9

fonden under de tvä eller tre första åren utlämnade lån skulle bliva räntefria men
att efter sagda tid räntan skulle bestämmas till densamma, som gäller för lån ur
täckdikningslånefonden, eller alltså fyra procent. Statskontoret anser sig, med hänsyn
till det under nu rådande förhållanden synnerligen helij ärtans värd a ändamålet
med ifrågavarande fond icke höra göra någon erinran mot vad lantbruksstyrelsen
sålunda hemställt, men anser, att räntelrihet i sä fall bör inskränkas till de lån,
som från fonden utlämnas under de två första åren.

Skulle det emellertid befinnas, att räntelrihet i sådan utsträckning icke lämpligen
bör medgivas, synas de bestämmelser i fråga om ränta, som gälla för lån från
allmänna nyodlingsfonden — räntefrihet under ett år efter lånets utlämnande och
därefter en ränta av fyra procent — kunna tillämpas. Dessa räntevillkor måste
nämligen, enligt statskontorets förmenande, i alla händelser anses sa fördelaktiga,
att någon anledning icke borde finnas att befara, att icke fonden även med sådana
bestämmelser skulle komma till användning i därför önskvärd omfattning.

Beträffande villkoren i övrigt synas de bestämmelser, som finnas meddelade
rörande nyodlings- och täckdikningslånefonderna, i tillämpliga delar böra gälla.

Vad angår det föreslagna förvaltningsbidraget till låneförmedlaren — hushållningssällskapen
— anser statskontoret, att sådant knappast bör ifrågakomma.
Att förvaltningsbidrag utgår till förmedlare av egnahemslån synes näppeligen i och
för sig motivera dylik ersättning i fråga om lån från den nu föreslagna fonden.
De bestyr, som äro förenade med förmedlingen av egnahemslånen, torde få anses
vara betydligt mera omfattande och arbetskrävande än de uppgifter, som denna
lånefond skulle medföra. Med den nu påtänkta lånerörelsen skulle givetvis bliva
förbunden en viss risk för låneförmedlaren på grund av den mindre betryggande
säkerhet, som efter allt att döma kommer att lämnas för dessa lån, och skäl torde
därför föreligga att, därest det skulle visa sig att, oaktat av låneförmedlaren vid
lånets utlämnande iakttagen försiktighet beträffande säkerhetens godkännande, förluster
genom lånerörelsen komme att uppstå för en låneförmedlare, ersättning beredes
härför. Statskontoret anser emellertid, att sådan ersättning bör utgå först
efter prövning i varje särskilt fall, och tillåter sig statskontoret i sådant avseende
erinra, hurusom 1913 års riksdag, med anledning av Kungl. Maj:ts därom framställda
förslag, medgivit att, där å låneunderstöd, som från fonden för fiskerinäringens
befrämjande utlämnats av hushållningssällskap eller landsting, uppkommit förlust,
Kungl. Maj:t ägde, på framställning av vederbörande hushållningssällskap eller
landsting, efter prövning av de i varje fall förekommande omständigheter, av nämnda
fonds medel anvisa hushållningssällskapet eller landstinget gottgörelse för den lidna
förlusten med skäligt belopp, vilket dock icke i något fall finge överstiga hälften
av samma förlust.

Därest den nu ifrågasatta lånefonden kommer att inrättas och dess förvaltning
uppdragas åt statskontoret — en anordning, mot vilken ingenting å statskontorets
sida är att erinra — torde åt statskontoret böra lämnas bemyndigande
att hos riksgäldskontoret i mån av behov rekvirera för utlämnande av anvisade
lån erforderliga medel samt att till vederbörande låneförmedlare. efter granskning
av lånehandlingarna, utbetala beviljat lånebelopp.»

Bihang till riksdagens protokoll 19IS. 1 samt. 176 höft. (Nr 1&7).

9

10

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 197.

lhVachep« ,U'' Den nu framlagda utredningen visar, vilket för övrigt torde vara

val bekant för landets jordbrukare och alla dem, som syssla med lantbruksfrågor,
att i allmänhet allt för ringa omvårdnad i vårt land ägnas
åt kieatuisgödseln och att vi därigenom tillspillogiva värden, som kunna
uppskattas till flera tiotals miljoner kronor årligen. Under nuvarande förhållanden,
då tillförseln av artificiella gödselmedel är så starkt begränsad
och delvis alldeles avstannat, har denna uraktlåtenhet bragt landets
jordbruk i ett läge, som innebär allvarliga faror för dess produktionskraft.
Men även under normala tider vållar oss i varje fall sagda försummelse
stora utgifter till utlandet för konstgödselmedel, vilka utgifter i
väsentlig män kunde undvikas, ifall vi bättre toge vara på de tillgångar,
vi äga i^ den naturliga gödseln. Det är visserligen sant, att såväl genom
premielån som genom särskilda av vissa hushållningssällskap utdelade
gödselvårdslån åtskilligt blivit uträttat för gödselvårdens främjande, men
det torde vara en allmän erfarenhet, att dessa åtgärder ingalunda varit
tillräckliga. Jag anser därför det vara synnerligen viktigt, att ytterligare
åtgärder vidtagas för att råda bot på sagda missförhållande.
Förslaget, att för sadant ändamål en lånefond inrättas, avsedd att bereda
medel för anordnande av ändamålsenliga gödselstäder, synes mig vara
välbetänkt och jag biträder därför detsamma.

I likhet med ämbetsverken anser jag denna lånefond böra anordnas
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för täckdikningslånefonden
och allmänna nyodlingsfonden. Lånen böra alltså utlämnas
genom förmedling av hushållningssällskapen. Räntan bör bliva 4 procent.
Vad beträffar viss tids räntefrihet är att märka, att för lån från allallmänna
nyodlingsfonden åtnjutes dylik frihet första året lånet innehaves,
under det att sådan förmån icke är medgiven för lån ur täckdiknincrslånefonden.
Däremot är med sistnämnda lån förenad fördelen av två
års amorteringstrihet, varefter lånet återbetalas under sju år med en
sjundedel om året. Vid lån ur allmänna nyodlingsfonden åtnjutes icke
någon amorteringstrihet utan återbetalningsskvldigheten börjar med första
året och skall fullgöras med en tiondel om året under tio år. Givet är,
att åtnjutandet av amorteringstrihet under den första tiden är en stor
fördel, och synes denna förmån böra beviljas även vid lån ur nu ifrågavarande
gödselvårdslånefond, helst som amorteringen torde böra enligt
lantbrukssällskapets förslag ske under så kort tid som fem år. Att därutöver
under första tiden medgiva räntefrihet torde knappast vara av
förhållandena påkallat, synnerligast i betraktande av den föreslagna låga
räntefoten, utan torde i detta fall täckdikningslånefondens lånevillkor
enligt kungörelsen den 19 juni 1917 lämpligen kunna tjäna till förebild.

tl

Kungi. Maj.ts nåd. proposition Nr 197.

Mot lantbrukssällskapets förslag att lån bör kunna uppgå till 75
procent av den beräknade anläggningskostnaden, dock högst 1,000
kronor, bar jag ej något att erinra.

1 fråga om förvaltningsbidrag till låneförmedlare biträder jag
statskontorets åsikt, att sådant bidrag icke bör medgivas utan allenast
gottgörelse med högst hälften av uppkommen förlust kunna i förekommande
fall på särskild ansökning beviljas av Kungl. Magt.

För år 1919 torde till fonden böra anvisas ett kapitalökningsbelopp
av 1 miljon kronor att, på sätt i statsverkspropositionen beräknats,
utgå av lånemedel. Årliga maximiutlämningen från fonden torde åtminstone
tillsvidare böra bestämmas till likaledes 1 miljon kronor.

På grund av vad jag sålunda anfört tillåter jag mig framlägga
följande förslag till allmänna villkor och bestämmelser för lån från
gödselvårdslånefonden, vilket förslag närmast ansluter sig till gällande
villkor för lån från täckdikningslånefonden:

1) Hushållningssällskap, som önskar från ifrågavarande fond erhålla
statslån för att därav utlämna lån för anordnande av ändamålsenliga
gödselstäder (gödselvårdslån), må därom inom tid, som Kungl.
Maj:t bestämmer, till lantbruksstyrelsen ingiva skriftlig framställning,
innehållande uppgift å de företag, för vilka gödselvårdslån blivit hos
hushållningssällskapet sökta, förslag till belopp och lånetid för varje
särskilt dylikt låu ävensom övriga för ärendets bedömande erforderliga
uppgifter; ägande lantbruksstyrelsen fastställa formulär för sådan framställning.

2) Lantbruksstyrelsen må efter prövning av sålunda gjorda framställningar
bevilja hushållningssällskap statslån från fonden och skall
därvid fastställa den tid, inom vilken varje särskilt företag skall vara
påbörjat och avslutat; åliggande det lantbruksstyrelsen att om beviljat
statslån meddela uppgift till statskontoret.

3) Finnes lånebelopp vara av hushållningssällskap disponerat på
annat sätt än förevarande bestämmelser tillåta eller det därmed avsedda
arbetet icke vara inom den av lantbruksstyrelsen fastställda tid påbörjat
eller avslutat, skall sådant lånebelopp, på yrkande av lantbruksstyrelsen,
omedelbart återbetalas av hushållningssällskapet.

4) Å lyftat, oguldet statslånebelopp skall hushållningssällskap
erlägga fyra procent årlig ränta från lyftningsdagen.

Sedan statslån innehafts under två år från lyftningsdagen, skall
vid utgången av vart och ett av de därpå följande fem åren årligen
återbetalas en femtedel av det ursprungliga beloppet.

12

Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 197.

Med fullgörande av de sålunda stadgade rånte- och kapitalinbetalningarna
må dock hushållningssällskap åtnjuta anstånd varje gånounder
tre månader från förfallodagen. '' ''

Därest hushållningssällskap icke inom sålunda föreskriven tid inbetalt
förfallet kapitalbelopp, skall därå erläggas sex procent årlig
ränta från förfallodagen, tills inbetalning sker.

5) Av den, som av hushållningssällskap erhåller gödselvårdslån,
må ej fordras högre ränta än i föregående moment bestämts, och skola
jämväl de där stadgade återbetalningsvillkor tillämpas å gödselvårdslån,
dock att hushållningssällskap icke -är förpliktat att medgiva anstånd
med fullgörandet av förfallen rånte- eller kapitalinbetalning.

6) Gödselvårdslån må av hushållningssällskap lämnas till ägare
eller brukare av jord, vilken är i behov av dylikt lån, med företrädesrätt
för den, som innehar högst 50 hektar åker eller annan odlad jord,
till brukare dock allenast under förutsättning att dennes återstående
brukningstid omfattar minst åtta år, det år lånet utlämnas oräknat.

7) Gödselvårdslån må icke beviljas till högre belopp än 1,000
kronor och icke uppgå till mer än 75''procent av den beräknade kostnaden
för gödselstad sanläggningen.

_ Plån och kostnadsförslag för gödselstadsanläggningen skola vara
uppgjorda av länsagronom, jordbrukskonsulent eller annan person, som
vederbörande hushållningssällskap prövar vara därtill kompetent.

9) Hushållningssällskap äger bestämma de närmare villkoren för
åtnjutande av gödselvårdslån, pröva huruvida sökanden är i behov av
lånet, liksom ock tillse, att det med beviljat dylikt lån avsedda ändamålet
vinnes.

10) Det åligger hushållningssällskap, som innehar lån, att årligen
inom tid, som lantbruksstyrelsen bestämmer, till styrelsen avgiva redogörelse
över lånerörelsen enligt av styrelsen fastställt formulär.

llj Statskontoret äger att till vederbörande hushållningssällskap
utbetala beviljat statslån mot hushållningssällskapets förskrivning därå.

12) Statskontoret har att, därest stadgad kapital- eller räntebetalning
å statslån icke i rätt tid fullgöres, därom göra anmälan hos Kungl.
Maj:t, som då vill bestämma, huruvida oguldet statslånebelopp jänTte
ränta skall före den fastställda amorteringstidens slut återbetalas.

13) Kung). Maj:t äger meddela de närmare bestämmelser, som kunna
erfordras för vinnande av det med ifrågavarande lån avsedda ändamål.

Vad därefter vidkommer det jämväl framställda förslaget om anordnande
av en premiering av gödselvård skulle enligt lantbrukssäll -

13

Kungl. Ma j ds nåd. ‘proposition Nr 197.

skåpets förslag dylik premiering stå öppen för alla jordbrukare men pris
icke utdelas i penningar annat än till dem, som handhaft gödselvården.
Denna premiering skulle alltså avse icke blott gödselstadens ändamålsenliga
anordning utan själva den vård, som ägnades den där upplagda
gödseln. Premieringen skulle ske i samband med premieringen av
mindre jordbruk eller ock av en särskild nämnd. Staten skulle bekosta
såväl premier som reseersättning. Lantbruksstyrelsen synes anse en
dylik premiering bliva av betydelse huvudsakligen under de första åren
för att fästa uppmärksamhet på gödselvårdens vikt och på fondens befintlighet
samt genom att giva anvisning på välordnade gödselstadsanläggningar,
som kunna tjäna som förebilder. Styrelsen bär ansett det
för ändamålet behövliga anslaget kunna bliva av mera tillfällig natur.

För min del vill jag visserligen ingalunda bestrida, att en sådan
anordning kan medföra gagn. Emellertid synes mig förslaget knappast
föreligga i tillräckligt utrett skick. Särskilt förhållandet mellan den
sålunda ifrågasatta premieringen och det nuvarande premieringsväsendet
synes ej tillräckligt klarlagt. Detta förhållande är emellertid av stor
betydelse, särskilt vad kostnadsfrågan angår. Jag vill erinra, att vid
premiering av mindre jordbruk hushållningssällskapen gälda alla kostnader
utöver de statsbidrag, som intill vissa maximibelopp utgå till
själva prisen och premielånen. Exempelvis alla resekostnader betalas sålunda
av sällskapen, vilka även äga besluta angående dagtraktamente
och resekostnadsersätrning åt nämndens ledamöter. Då sålunda
denna fråga synes tarva ytterligare utredning samt i allt fall vid premieringen
av mindre jordbruk givetvis stort avseende redan nu fästes
vid gödselstadsanordningarna och gödselvården samt genom upplysningsverksamhet
— broschyrer, tidskriftsartiklar, föredrag m. m. — och —
något som jag med styrka vill framhålla — icke minst genom personlig
påverkan av do odlingsuämnder, för vilka Kungl. Maj:t begärt anslag
av riksdagen, mycket torde kunna uträttas i nu förevarande hänseende,
finner jag förslaget i denna del icke nu böra föranleda någon framställning
till riksdagen om anslag.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att en särskild fond, benämnd gödselvårdslånefonden,
skall inrättas för främjande av anordnandet av ändamålsenliga gödselstäder,
från vilken fond, som skall förvaltas av statskontoret, statslån
må, i mån av tillgång och intill ett belopp av högst 1 miljon kronor
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 176 höft. (Nr 197.) 3

14 Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 197.

årligen, tilldelas hushållningssällskap, som förklarat sig villigt att utlämna
gödsel vård slån;

dels såsom kapitalökning till denna fond för år 1919 anvisa ett

reservationsanslag av ......................................................... kronor 1,000,000;

dels godkänna de allmänna villkor och bestämmelser för lån ur
denna fond, vilka ovan föreslagits;

dels ock medgiva, att, där å gödselvårdslån, som från ifrågavarande
fond utlämnats av hushållningssällskap, uppkommit förlust, Kungl. Maj:t
må äga att, på framställning av hushållningssällskapet och efter prövning
av de i varje fall förekommande omständigheter, av fondens medel
anvisa hushållningssällskapet gottgörelse för den lidna förlusten med
skäligt belopp, vilket dock icke i något fall må överstiga hälften av
samma förlust.

Till vad departementschefen sålunda hemställt,
däruti statsrådets övriga ledamöter förenade sig, behagade
Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade,
att proposition i ämnet skulle avlåtas till
riksdagen av den lydelse, bil. ... vid detta protokoll
" utvisar.

Ur protokollet:
Hugo Nordlander.

STOCKHOLM, ISAAC MARG US'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918,