Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.
1
Nr 186.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
ersättning till postsparbanken för dess bestyr med uppbörd
och utbetalningar m. m. för riksförsäkringsanstalten; given
Stockholms slott den 8 mars 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag av 48,000
kronor att användas till ersättning åt postsparbanken för dess bestyr
med uppbörd och utbetalningar m. m. för riksförsäkringsanstalten.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 166 halt. (Nr 186.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.
Hittills anvisade
medel
och tillämpade
bestämmelser.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 8
mars 1918.
Närv arande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:
I den till 1918 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen föreslog
Kung!. Maj:t riksdagen att i avbidan på den proposition, som kunde
komma att i ämnet avlåtas, på extra stat för år 1919 beräkna ett förslagsanslag
av 48,460 kronor att användas till ersättning åt postsparbanken
för dess bestyr med uppbörd och utbetalningar för riksförsäkringsanstalten.
I anledning av Kungl. Maj:ts proposition beslöt 1902 års riksdag,
i sammanhang med riksförsäkringsanstaltens inrättande, att från och
med år 1903 finge till ersättningar åt postsparbanken för uppbörd av
försäkringsavgifter och utbetalning av ersättningsbelopp för riksförsäkringsanstaltens
räkning årligen användas förslagsvis 20,000 kronor att
utgå från arbetarförsäkringsfondens intressemedel.
3
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 186.
I enlighet med de i nämnda proposition angivna grunder meddelade
Kungl. Maj:t genom beslut den 31 oktober 1902 bestämmelser i
anledning av postsparbankens anlitande för uppbörd, förvaltning och
utbetalning av medel för riksförsäkringsanstaltens räkning.
Då 1908 års riksdag, på Kungl. Maj:ts framställning, beslöt anordna
en särskild för fiskare avsedd försäkring, medgavs tillika, att de
ökade kostnader, som kunde uppkomma för postsparbanken för dess
bestyr med nämnda försäkring, finge utgå från det av riksdagen från
arbetarförsäkringsfondens intressemedel till postsparbanken förslagsvis
redan anvisade anslag.
Sedermera har riksdagen på extra stat för vart och ett av åren
1912—1918 anvisat särskilda förslagsanslag att användas till ersättning
åt postsparbanken för dess bestyr med uppbörd och utbetalningar m. m. för
riksförsäkringsanstalten. För sistnämnda år anvisades för ändamålet ett
belopp av 53,500 kronor.
Genom brev den 30 juni 1913 fastställde Kungl. Maj:t ändrade
grunder för ersättningens utgående till postsparbanken att gälla från
och med år 1914, så att ersättningen för handläggning av göromål, tillhörande
riksförsäkringsanstalten och fiskar försäkringen, skulle utgå med
7 öre för varje av postsparbanken förmedlad inbetalning eller utbetalning
samt med 0,4 procent å beloppet av institutionernas av banken förvaltade
medel vid årets utgång. De sålunda fastställda grunderna skola, jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 14 juni 1917, lända till efterrättelse jämväl
vid användande av det för år 1918 anvisade anslaget.
Den 14 juni 1917 har Kungl. Maj: t utfärdat förordning angående
uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt
lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete. Genom
denna förordning har stadgats, att uppbörden av dylika avgifter i regel
skall ske i samband med den allmänna kronouppbörden och endast i
vissa särskilt angivna fall genom postsparbanken.
Sedermera har Kungl. Maj:t den 21 december 1917 utfärdat bestämmelser
angående sättet för utbetalning av ersättning enligt nyssnämnda
lag. Enligt dessa bestämmelser erfordras ej postsparbankens medverkan
för ifrågavarande utbetalningar.
Då efter 1919 års ingång uppbörd av avgifter enligt 1901 års olycksfallsersättningslag
som regel icke vidare torde ifrågakomma samt förvaltningen
av de enligt 1916 års lag fonderade medel ej åligger postsparbanken,
kommer postsparbankens åligganden i förevarande hänseende
under år 1919 huvudsakligen att bliva följande:
Postsparbankens
bestyr
efter tillkomsten
av
1916 års lap.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.
1) utbetalningar enligt 1901 års lag,
2) viss uppbörd » 1916 » » ,
3) bestyr med den för fiskare avsedda försäkringen samt
4) » » förvaltningen av de jämlikt 1901 års lag fonderade
medel.
Härutöver åligger postsparbanken visst bestyr för riksförsäkringsanstaltens
räkning på grund av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Postsparbanksstyrelsens
förslag till
nya grunder
för ersättningens
beräknande.
I skrivelse den 19 december 1917 har styrelsen för postsparbanken
gjort framställning om ändrade grunder för ersättning till postsparbanken
för dess bestyr för riks för säkringsanstaltens räkning.
I denna skrivelse anför styrelsen huvudsakligen följande:
Av den på grund av ovannämnda brev den 30 juni 1913 till postsparbanken
utgående ersättning, sju öre för varje inbetalning eller utbetalning och fyra
tiondelars procent å de av banken förvaltade fondmedlen, skall, enligt bestämmelse
i brevet till styrelsen den 31 oktober 1902, postanstalternas tjänstemän
tillgodokomma dels två öre för varje inbetalning, vilken gottgörelse tillfaller den
posttjänsteman, som mottager inbetalningen och kvitterar det inbetalta beloppet,
dels fem öre för varje utbetalning, av vilket belopp två öre uppbäras av den
posttjänsteman, som verkställer utbetalningen, samt återstående tre öre tillfalla
föreståndaren för det postkontor, uti vars sparbanksjournal utbetalningen avföres,
dels och, för varje redovisningsperiod, såsom uppbördsprovision en tiondels
procent av de försäkringsmedel, som blivit å postanstalt inbetalda, vilken uppbördsprovision
tillgodogöres föreståndaren för det postkontor, som till centralförvaltningen
redovisar de influtna medlen, med iakttagande dock att sådan
provision beräknas endast å varje redovisat fullt tiotal kronor.
Ifrågavarande _ ersättningsbelopp och uppbördsprovision till posttjänstemännen
för handläggning av försäkringsgöromål överensstämma med den ersättning
för varje postsparbanksinsättning och den uppbördsprovision å redovisade postsparbanksmedel,
som hittills tillgodogjorts posttjänstemännen.
Emellertid har styrelsen uti skrivelse den 29 november 1917 gjort framställning,
bland annat, om förhöjning till tre öre av ersättningen till posttjänstemännen
för varje mottagen postsparbanksinsättning och till tre tjugondelars
procent av uppbördsprovisionen å i postkontorets räkenskap debiterade postsparbanksmedel,
vilken uppbördsprovision skulle i sin helhet tillgodokomma föreståndaren
för sådant postkontor, varest särskild redogörare ej finnes anställd,
varemot vid övriga postkontor provisionen skulle fördelas med två tredjedelar till
föreståndaren och en tredjedel till redogöraren.
Det synes styrelsen fördenskull lämpligt och önskvärt att, därest förberörda
framställning bifalles, enahanda ersättning bliver bestämd för samtliga de bestyr
beträffande mottagande och redovisning av medel, som av postfunktionärerna
utföras för såväl postsparbankens som riksförsäkringsanstaltens och fiskarförsäkringens
räkning.
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr JH6.
5
Styrelsen har även uti särskild skrivelse jämväl den 29 november 1917 avgivit
förslag därom, att viss ersättning skulle till postkontorstjänstemännen utgå
för bestyret med utbetalning av pensioner på grund av lagen om allmän pensionsförsäkring.
Enligt detta förslag skulle eu del av ersättningen vid de postkontor,
varest särskilda redogörare äro anställda, fördelas mellan postkontorets föreståndare
och vederbörande redogörare, på sådant sätt, att föreståndaren uppbure ersättningen
för de vid postkontoret verkställda pensionsutbetalningarna och redogöraren
ersättningen för dylika utbetalningar, som ägt rum vid postkontoret
underlydande postanstalter.
Oberoende av huruvida detta förslag varder av Kungl. Maj:t godkänt eller
ej, torde den ersättning av tre öre för varje utbetalning för riksförsäkringsanstaltens
och fiskarförsäkringens räkning, som för närvarande utgår till postkontorsföreståndaren
(postmästaren) ensam, böra vid de postkontor, varest särskilda redogörare
finnas anställda, fördelas mellan redogöraren och postmästaren, på sätt
föreslagits beträffande ersättning för utbetalning av pension på grund av lagen
om allmän pensionsförsäkring.
Skulle ovannämnda förslag om höjning till tre öre av ersättningen till
posttjänstemannen för bestyret med mottagande av försäkringsinbetalning bliva
av Kungl. Maj:t godkänt, torde, på det att därigenom ej någon minskning skall
äga rum i den till postsparbankens kassa utgående ersättningen av fem öre för
varje dylik inbetalning, sammanlagda ersättningen för emottagen försäkringsinbetalning
böra bestämmas till åtta öre, av vilket belopp fem öre skulle tillgodokomma
postsparbankens kassa och tre öre den posttjänsteman, som mottager
inbetalningen och kvitterar det inbetalta beloppet.
Den å influtna försäkringsmedel till vederbörande postmästare hittills utgående
provisionen av en tiondels procent å redovisad uppbörd, har bestritts
av den postsparbanken tillerkända ersättningen för förvaltningen av de fonderade
försäkringsmedlen. Då avsett är, att postsparbanken ej skall handhava förvaltningen
av den fond, som kommer att bildas på grund av 1916 års olycksfallsförsäkringslag,
men, jämlikt bestämmelse i förordningen den 14 juni 1917, beträffande
ansvaret för influtna avgifters förvaltning skall i tillämpliga delar gälla vad
om den egentliga postsparbanksuppbörden är stadgat, torde någon ersättning för
detta ansvar och det arbete, som blivit förenat med redovisning av och kontroll
å uppbörden, böra i form av uppbördsprovision utgå till postsparbanken, vilken
provision lämpligen torde böra bestämmas till en femtedels procent å de influtna
försäkringsmedlen.
På grand av vad sålunda anförts hemställer styrelsen, att ersättningen
till postsparbanken för dess bestyr för riksförsäkringsanstalten och fiskarförsäkringen
måtte bestämmas att från och med 1918 års början utgå
sålunda:
för handläggning av göromål
på grand av 1901 års olycksfallsersättningslag, kungörelsen den 2
oktober 1908 angående fiskarförsäkringen samt förordningen den 18 juni
1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring:
åtta öre för varje inbetalning samt sju öre för varje utbe
-
Riks
försiikrings
anstalten.
6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.
talning ävensom fyra tiondels procent å de fonderade medlen vid årets
utgång, samt
på grund av 1916 års olycksfallsförsäkringslag: åtta öre för varje
inbetalning och en femtedels procent å de influtna försäkringsmedlen.
Vidare hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att av
den postsparbanken sålunda tillerkända ersättningen gottgörelse till postfunktionärerna
skall utgå efter följande förändrade beräkningsgrunder,
nämligen
till postkontor stjänsteman, poststationsföreståndare och föreståndare för
brevsamlingsställe:
tre öre för varje av honom mottagen försäkringsinbetalning, samt
två öre för varje av honom verkställd utbetalning;
till redogörare, som icke är postmästare:
tre öre för varje vid postkontoret underlydande poststation eller
brevsamlingsställe verkställd utbetalning, samt
för varje redovisningsperiod en uppbördsprovision av en tjugondeis
procent å de försäkringsmedel, som i postsparbanksmedelsräkningen ingå;
dock att beträffande postkontor, där försäkringsgöromål handläggas å
avdelning med särskild föreståndare och redogörare, styrelsen för postsparbanken
skall äga bestämma om och i så fall på vad sätt redogörarens
andel av uppbördsprovisionen skall fördelas mellan postkontorets
redogörare, avdelningsföreståndaren och avdelningens redogörare;
till postmästare, som icke är redogörare:
tre öre för varje vid postkontoret verkställd utbetalning, samt
för varje redovisningsperiod en tiondels procent å de försäkringsmedel,
som i postsparbanksmedelsräkningen finnas debiterade såsom inbetalda;
samt
till postmästare, som tillika är redogörare:
tre öre för varje vid postkontoret och underlydande poststationer
och brevsamlingsställen verkställd utbetalning, samt
för varje redovisningsperiod en uppbördsprovision av tre tjugondelars
procent å de försäkringsmedel, som i postsparbanksmedelsräkningen
finnas debiterade såsom insatta;
med iakttagande i varje fall att uppbördsprovision beräknas endast
å varje fullt tiotal kronor och att bråkdel av öre avrundas uppåt.
Riksförsäkringsanstalten, med vilken styrelsen för postsparbanken
meddelat sig i detta ärende, har tillkännagivit, att från anstaltens sida
intet är att erinra mot vad av postsparbanksstyrelsen sålunda föreslagits.
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 18(1.
Postsparbanksstyrelsens förslag till ändrade grunder för ersättning
för bankens bestyr för riksförsäkringsanstaltens räkning betingas dels av
tillkomsten av 1916 års olycksfallsförsäkringslag, dels ock av att gottgörelse
till posthmktionärerna ansetts böra utgå efter annat beräkuingssätt
än det nu gällande.
I sistnämnda avseende är förslaget i huvudsak överensstämmande
med av Kungl. Maj:t den 31 december 1917, i anledning av postsparbanksstyrelsens
förenämnda framställning den 29 november samma år,
fastställda ändrade grunder för beräkning av ersättningen till posttjänstemän
för handläggning av postsparbanksgöromål. Härigenom har, bland
annat, beviljats förhöjning till tre öre av ersättningen till posttjänstemännen
för varje mottagen postsparbanksinsättning och till tre tjugondeis
procent av uppbördsprovisionen å i postkontorets räkenskap debiterade
postsparbanksmedel, vilken uppbördsprovision i sin helhet skall tillgodokomma
föreståndaren för sådant postkontor, varest särskild redogörare ej
finnes anställd, varemot vid övriga postkontor provisionen skall fördelas
med två tredjedelar till föreståndaren och en tredjedel till redogöraren.
Då det torde vara lämpligt, att enhetliga grunder tillämpas beträffande
ersättning för posttjänstemännens samtliga bestyr av ifrågavarande
art samt styrelsens förslag i övrigt ej synes giva anledning till erinran,
tillstyrker jag, att ändrade bestämmelser utfärdas i enlighet med det
framlagda förslaget. Därest ny förordning om fiskares försäkring skulle,
på sätt föreslagits, komma att under innevarande år utfärdas, torde på
grund härav till äventyrs erforderliga jämkningar beträffande ersättningens
bestämmande få vidtagas av Kungl. Magt.
De nya bestämmelserna synas lämpligen böra givas tillämpning
från ingången av år 1918, då den nya olycksfallsförsäkringslagen trätt
i kraft.
Beträffande anslagsbehovet för år 1919 skulle enligt en inom styrelsen
för postsparbanken upprättad promemoria banken under år 1919
för riksförsäkringsanstaltens räkning hava att handhava omkring 47,000
utbetalningar och 30,000 inbetalningar — de sistnämnda enligt 1916
års lag — varjämte för samma år de av banken omhänderhavda, fonderade
medlen beräknats till 8,825,000 kronor samt bankens uppbörd
enligt 1916 års lag till 3,500,000 kronor.
Enligt av mig nu förordade grunder skulle för varje utbetalning
på grund av förenämnda 1901 års lag, 1908 års kungörelse samt 1909
års förordning utgå ersättning med 7 öre, varjämte skulle tillgodokomma
banken 4/k> procent å på grund av dessa författningar fonderade medel.
Departe
ments
chefen.
8
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 186.
Vidare skulle banken på grund av 1916 års lag erhålla 8 öre för
varje inbetalning och Vb procent å influtna försäkringsmedel.
Med tillämpning av dessa grunder skulle ersättningen till postsparbanken
under år 1919 för dess bestyr på grund av 1901 års lag, 1908
års kungörelse och 1909 års förordning utgöra
för 47,000 utbetalningar å 7 öre ............................ kronor 3,290: —
4/io % å fonderade 8,825,000 kronor........................ » 35,300: -
tillhopa kronor 38,590: —
samt för bankens bestyr på grund av 1916 års lag
för 30,000 inbetalningar å 8 öre .............................. kronor 2,400: —
Vb % å försäkringsuppbörd 3,500,000 kronor ...... »_7,000: —
tillhopa kronor 9,400: —
Sammanlagda ersättningen för postsparbankens bestyr under år 1919
för riksförsäkringsanstalten skulle alltså belöpa sig till 47,990 kronor
eller i runt tal till 48,000 kronor.
Anledningen till att detta belopp är mindre än det i statsverkspropositionen
för ändamålet beräknade är den, att i förenämnda promemoria,
som låg till grund för Kungl. Maj:ts beräkning av anslagsbehovet,
jämväl ersättningen för utbetalningar upptagits efter 8 öre.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att på extra stat för år 1919 anvisa ett förslagsanslag
av 48,000 kronor att användas till ersättning
åt postsparbanken för dess bestyr med uppbörd och
utbetalningar m. m. för riksförsäkringsanstalten.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till riksdagen
avlåtas.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1918.
Ur protokollet:
Nils Ädelgren.