Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 181.
1
Nr 181.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tillläggsarvoden
åt vissa extra ordinarie ämne slärarinnor
vid allmänna läroverk; given Stockholms slott den 15
mars 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
medgiva,
att till sådana extra ordinarie ämneslärarinnor vid de allmänna läroverken,
som förordnats för kortare tid än en termin eller med mindre omfattande
undervisning än den med full tjänstgöring förenade, må för år
1918, utöver de i kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 angående ny
löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna
läroverk stadgade arvoden, utgå tilläggsarvoden, beräknade efter följande
belopp för helt år och full tjänstgöring, nämligen för lärarinna med full
kompetens 200 kronor och för lärarinna utan dylik kompetens 400 kronor.
De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Värner Rydén.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 161 höft. (Nr 181.)
1
2
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
Tilläggsarvoden
åt vissa
extra ordinarie
ämnéslärarinnor
vid
de allmänna
läroverken.
Utdrag ur protokollet över ecklesiastikärenden, hållet infor Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 mars 1938.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Rydén yttrade:
I samband med den av 1904 års riksdag beslutade omorganisationen
av de allmänna läroverken upprättades i vissa städer sådana läroverk med
undervisning för såväl gossar som flickor. Vid dessa statens samskolor
skulle en del av ämneslärarpersonalen vara kvinnlig. Löneförmånerna för
den kvinnliga lärarpersonalen, liksom för den manliga, äro jämlikt 1904
års riksdags beslut av Kungl. Maj:t fastställda. De återfinnas i kungl.
kungörelsen den 27 augusti 1904 angående ny löne- och pensionsreglering
för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
I)et ärende jag under förevarande punkt har att anmäla rör vissa
avlöningsförmåner för de extra ordinarie ämneslärarinnorna — såsom av
det följande skall framgå ej blott vid samskolorna, där de företrädesvis
äro till finnandes, utan även vid andra allmänna läroverk. För en rätt
insikt av vad frågan gäller, är en kort redogörelse för de extra ordinarie
ämneslärarinnornas avlöningsförhållanden av nöden.
Enligt ovannämnda kungörelse äger extra ordinarie ämneslärarinna,
som avlagt godkänd avgångsexamen från högre lärarinneseminariet eller
fullgjort vad beträffande examen och provårskurs för behörighet till ämneslärarbefattning
vid de allmänna läroverken är stadgat, åtnjuta ett årligt
arvode av 1,400 kronor samt extra ordinarie ämneslärarinna utan dylik kompetens
ett årligt arvode av 1,200 kronor.
Den nya löneregleringen hade endast i några få år varit i kraft, då
yrkanden framburos till Kungl. Maj:t, åsyftande en omreglering av löneförmånerna
för ämneslärarinnepersonalen vid samskolorna, vilken personal
av flera skäl ansågs för knappt avlönad. Detta syntes särskilt framgå vid
jämförelse med motsvarande avlöningar vid de kommunala mellanskolorna.
I skrivelse den 30 september 1911 hemställde fördenskull läroverksöverstyrelsen,
under erinran om en tidigare skrivelse i ämnet, om förbättring
av avlöningarna för såväl de ordinarie som de extra ordinarie ämneslärarinnorna.
överstyrelsens hemställan föranledde Kungl. Maj:t att föreslå
riksdagen att för år 1913 medgiva vissa löneförbättringar för den kvinnliga
ämneslärarpersonalen, avseende så vitt extra ordinarie ämneslärarinnorna
angick att till dem skulle, utöver redan stadgade arvoden, för sagda år
utgå tilläggsarvoden till ett belopp av 200 kronor för var och en sådan
med full kompetens i enlighet med vad förut angivits samt 400 kronor
för varje dylik lärarinna utan berörda kompetens.
Riksdagens beslut i avseende å de extra ordinarie ämneslärarinnorna
bifölls av riksdagen.
Nu omförmälda tillfälliga löneförbättring har sedermera beviljats även
för vartdera av åren 1914—1917. Därvid hava för de båda åren 1916
och 1917 bestämmelserna om löneförbättringen erhållit en avfattning, varigenom
angives, att extra ordinarie ämneslärarinnor ej blott vid samskolorna
utan även vid andra allmänna läroverk skulle vara delaktiga i
densamma.
För år 1918 har ifrågavarande tillfälliga löneförbättring icke bibehållits
i samma ordning som dittills. När nämligen fråga uppkom att
bereda en allmän tillfällig löneförbättring för lärarpersonalen vid statens
läroverk m. fl. läroanstalter, ansågs densamma, så vitt de kvinnliga ämneslärarinnorna
angick, böra inbegripa den tillfälliga löneförbättring, som
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
förut till dem utgått. Därvid undersökte man alltså vilket belopp, som
vid den allmänna löneförbättringen borde tillkomma de kvinnliga ämneslärarinnorna
utöver samtliga dem då tillkommande avlöningsförmåner, och
ökade sedermera dessa belopp med den förutvarande tillfälliga löneförbättringen,
varigenom tydligtvis framkommo de belopp, som ansågos böra tilldelas
dem utöver deras i kungörelsen den 27 augusti 1904 bestämda avlöningsförmåner.
I enlighet härmed föreslog Kungl. Maj:t riksdagen medgiva,
att tillfällig löneförbättring under år 1918 finge utgå till extra
ordinarie, biträdande och vikarierande kvinnlig ämneslärare vid allmänt
läroverk med full kompetens med 500 kronor och till dylik kvinnlig
ämneslärare utan berörda kompetens med 700 kronor. Genom riksdagens
beslut i anledning av Kungl. Maj:ts förslag blev det förra beloppet höjt
till 600 kronor; det senare godtogs av riksdagen.
_ Härmed borde nu vant välbeställt för ifrågavarande kvinnliga extra
ordinarie personal. En bestämmelse rörande den nya tillfälliga löneförbättringen
har emellertid i åtskilliga fall lett till en påföljd, som icke
varit avsedd och som måste anses betänklig.
Den bestämmelse, som jag här avser, är införd i § 1 i kungl. kungörelsen
den 23 november 1917 angående tillfällig löneförbättring för år
1918 åt lärarpersonal vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,
folkskoleseminarierna, statens blindundervisningsanstalter och de tekniska
elementarskolorna. Där heter det i enlighet med riksdagens i ämnet
fattade beslut:
Delaktighet i den tillfälliga löneförbättringen tillkommer:
b) den, som under år 1918 på grund av erhållet förordnande under minst en
termin bestrider full tjänstgöring såsom
, extra ordinarie ämneslärare, manlig eller kvinnlig, vid allmänt läroverk, högre
lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium,
Nu omförmälda bestämmelse, att endast den, som under år 1918 på
grund av erhållet förordnande under minst en termin bestrider full tjänstgöring
såsom extra ordinarie ämneslärare, erhåller delaktighet i den tillfälliga
löneförbättringen, medför, att sådana extra ordinarie lärarinnor vid
allmänt läroverk, som tjänstgöra kortare tid än en termin, eller med
mindre omfattande tjänstgöring än en full sådan icke allenast icke komma
i åtnjutande av den tillämnade höjningen i avlöningsförmånerna utan rent
av komma i sämre ställning än de hade under åren 1914—1917.
För närmare belysning härav torde jag få hänföra mig till vad läro -
Kttmjl. Majt:s Nåd. Proposition Nr 181.
verksöverstyrelsen i avseende härå anfört i den skrivelse av den 4 februari
1918, som ligger till grund för min framställning i denna punkt.
I ovannämnda kungörelse den 27 augusti 1904, yttrar överstyrelsen, funnes stadgat,
att, med avseende på beräkningen av sådana avlönings- och arvodesmedel, som
skola utgå för läsårets antal läsveckor (så är förhållandet med de extra ordinarie ämneslärarinnornas
löneförmåner) den årliga arbetstiden skulle beräknas till 273 tjänstgöringsdagar.
Sedermera uttärdade Kungl. Maj:t den 8 december 1904 cirkulär
angående grunder för beräkning av arvoden åt vikarier och extra lärare vid rikets
allmänna läroverk och pedagogier m. m. och gav där i mom. 7 den föreskrift, att arvode
till ifrågavarande lärare skulle utgå efter iäsår i förhållande till den tid, som hans
tjänstgöring vid läroverket omfattat. För ett förordnande, som omfattat kortare tid
än ett läsår, hade följaktligen vederbörande lärarinnor ägt såsom arvode uppbära ett
mot tiden för förordnandet svarande antal 273-delar av ovannämnda belopp. Ett förordnande
att tjänstgöra mindre antal timmar än det med full tjänstgöringsskyldighet
förenade förekomme — bortsett från timlärarförordnande — i sådana fall, då lärare
erhållit partiell tjänstledighet eller vikariatet för tjänstledig lärare av någon anledning
måst uppdelas på flera personer. För dylika fall funnes inga uttryckliga bestämmelser
angående vikariearvodet, men det hade utbildat sig den praxis, vilken ock syntes stå
i bästa överensstämmelse med gällande avlöningsbestämmelser i övrigt, att till sålunda
partiellt tjänstgörande vikarie utgått så stor del av det årliga arvodet, som motsvarade
tjänstgöringens omfattning.
Därigenom att nu den förut under några år för de extra ordinarie ämneslärarinnorna
utgående tillfälliga löneförbättringen fått ingå i den tillfälliga löneförbättring,
som tillerkänts dem för år 1918, och på grund av vederbörande, i det föregående
omförmälda bestämmelser rörande denna bleve extra ordinarie ämneslärarinnor
med förordnande för kortare tid än en termin eller med mindre än full tjänstgöring
för år 1918 i avsaknad av all tillfällig löneförbättring. De erhölle således mindre
avlöning än de i motsvarande fall under de senare åren åtnjutit och hade att uppbära
arvoden allenast efter bestämmelserna i kungörelsen den 27 augusti 1904 och cirkuläret
den 8 december 1904, det ville säga efter 1,400 kronor respektive 1,200 kronor om
året.
Detta förhållande, fortsätter läroverksöverstyrelsen, vid vilket överstyrelsen nu
tillåter sig fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, gäller enligt sakens natur jämförelsevis
få fall och små belopp. Det torde emellertid icke kunna anses skäligt, att
en åtgärd, som är avsedd att bringa en hel kår en avsevärd ekonomisk förbättring,
medför sådana konsekvenser, att en grupp inom kåren, som redan förut hört till de
svagast avlönade, tvärtom får sina ekonomiska förhållanden försämrade. Särskilt hjärt
framträder detta missförhållande, om man jämför de extra ordinarie lärarinnornas
ställning med de extra ordinarie lärarnas. Dessa åtnjöto enligt merbemälda författningar
av år 1904 ett årligt arvode av, alltefter växlande kompetens, 2.000 kronor,
respektive 1,800 kronor, utan att därvid fästs något förbehåll angående förordnandets
omfattning, varför arvodet, i sådana fall då förordnandet gällde kortare tid eller partiell
tjänstgöring, utgick med en mot tidslängden och tjänstgöringens omfattning svarande
del av nämnda belopp. Genom beslut av 1913 års riksdag höjdes dessa belopp
från och med år 1914 till 2,700 kronor, respektive 2.300 kronor, fortfarande utan förbehåll
av nämnda slag. Dä nu vid den för år 1918 utgående tillfälliga löneförbättringen
däremot är fäst ett dylikt förbehåll, medför detta för de extra ordinarie lärare,
6
Kungl. May. ta Nåd. Proposition Nr 181.
som förordnats att tjänstgöra kortare tid än en termin eller att uppehålla en del av
den till en lärartjänst hörande undervisningsskyldigbeten, allenast den följden, att de
icke komma i åtnjutande av 1918 års tillfälliga löneförbättring, men däremot icke,
såsom för lärarinnorna, att de gå miste jämväl om den löneförbättring, som de förut
åtnjutit under en följd av år till och med år 1917. En dylik olikhet mellan lärare
och lärarinnor kan icke gärna vara med rättvisa överensstämmaude. Det synes därför
överstyrelsen, som om det redan fattade beslutet angående tillfällig löneförbättring för
år 1918 borde kompletteras med ett beslut, som för samma år beviljade de extra ordinarie
lärarinnor, som på grund av tjänstgöringens mindre omfattning icke kunna
komma i åtnjutande av nämnda löneförbättring, en löneförbättring till samma belopp,
som tidigare beviljats för vart och ett av åren 1913—1917.
Slutligen vill överstyrelsen, för att giva någon föreställning om räckvidden av
den sålunda föreslagna åtgärden, meddela, att överstyrelsen under den hittills gångna
delen av år 1918 i fyra fall utfärdat förordnande för lärarinnor att tjänstgöra såsom
vikarier för ordinarie lärarinnor vid allmänt läroverk under kortare tid än en termin,
varvid i ett av dessa fall vikariatet fördelats på två personer. Härtill kan jämväl
komma ett eller annat fall, då förordnandet givits att gälla tillsvidare under vårterminen
1918 men av någon anledning kan komma att avbrytas före terminens slut.
I alla händelser rör det sig här om belopp, som äro försvinnande små i jämförelse
med den för lärarpersonalen i stort redan beviljade tillfälliga löneförbättringen för år
1918, men som icke desto mindre äro av vikt för de svagt avlönade lärarinnor, det
gäller.
På grund av vad sålunda anförts får överstyrelsen hemställa, det täcktes Kungl.
Maj:t föreslå riksdagen medgiva, att till sådana extra ordinarie ämneslärarinnor vid de
allmänna läroverken, som under år 1918 på grund av erhållet förordnande bestrida
tjänstgöring under kortare tid än en termin eller med mindre omfattande undervisning
än den med full tjänstgöring förenade, må, utöver de i ovannämnda kungörelse den
27 augusti 1904 stadgade arvoden, utgå tilläggsarvoden, beräknade efter följande belopp
för helt år och full tjänstgöring, nämligen för lärarinna med full kompetens 200
kronor och för lärarinna utan dylik kompetens 400 kronor.
Statskontoret har den 12 februari 1918 i ärendet avgivit infordrat
underdånigt utlåtande, däruti anförts:
Såsom läroverksöverstyrelsen nu framhållit, blev den av 1917 års riksdag åt extra
ordinarie lärarinnor vid allmänna läroverk för år 1918 beviljade tillfälliga löneförbättringen
sammanslagen med de tilläggsarvoden, som under de senaste åren utgått till
dylika lärarinnor utöver de i kungörelsen den 27 augusti 1904 stadgade arvoden, och
denna sammanslagning har haft den påtagligen icke avsedda påföljd, att den, som förordnas
till extra ordinarie lärariuna för kortare tid än en termin, går miste även om
nyssnämnda tilläggsarvode.
I likhet med överstyrelsen anser statskontoret, att detta är ett missförhållande,
som kräver rättelse.
Mot överstyrelsens motivering har statskontoret ej annan erinran än att i de fäll,
då ett förordnande givits att gälla tills vidare under en termin men av någon anledning
kan komma att avbrytas före terminens slut, vederbörande icke torde, såsom
överstyrelsen synes antaga, gå miste om tillfällig löneförbättring för den tid hon
tjänstgjort; och åberopar statskontoret i sådant avseende sitt denna dag avgivna utlå
-
7
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
bxnde över en av styrelsen för Sveriges extraliirares förening gjord framställning.
Men detta förringar ej behovet av rättelse för de fall, då vederbörande förordnats för
kortare tid än en termin.
Vad angår lydelsen av den föreslagna bestämmelsen vill statskontoret, med hänsyn
till vad som anförts i dess nyssberörda utlåtande, ifrågasätta, om ej denna bestämmelse
bör avse sådan extra ordinarie ämneslärarinna, som »under år 1918 förordnats
för kortare tid än eu termin».
Den av statskontoret omförmälda ansökningen av Sveriges extralärares
förening avsåg det förhållande, att en myndighet ansett sig ej kunna förr
än vid slutet av vårterminen 1918 utbetala den under vårterminen upplupna
delen av den extra ordinarie lärare beviljade tillfälliga löneförbättringen
och blott till den, som då visade sig hava oavbrutet under hela
terminen bestritt full tjänstgöring. Jag tillåter mig erinra därom, att
då ärendet anmäldes inför Kungl. Maj:t den 15 februari 1918, Kungl.
Maj:t i sitt i ärendet fattade beslut förklarade, att anförda bestämmelser i
19i7 års ovan omförmälda kungörelse måste anses innebära, att den, som
förordnats till extra ordinarie ämneslärare under minst en termin, ägde
att samtidigt med arvodet uppbära tillfällig löneförbättring, som i kungörelsen
avsåges.
Uppenbarligen bör rättelse ske i de av överstyrelsen anmärkta för- m®^cahr^
hållandena, och jag vill därför föreslå, att till riksdagen göres framställning
i ämnet, i väsentlig överensstämmelse med vad överstyrelsen och statskontoret
föreslagit. Härigenom komma nu avsedda extra ordinarie ämneslärarinnor
i samma läge beträffande avlöningsförmåner, som de haft under
de föregående åren. Likasom då behöves ej särskilt anslag för ändamålet;
tilläggsbeloppen komma att utgå ur de till arvoden åt extra ordinarie
lärare vid de allmänna läroverken avsedda medlen.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att till sådana extra ordinarie ämneslärarinnor vid
de allmänna läroverken, som förordnats för kortare tid
än en termin eller med mindre omfattande undervisning
än den med full tjänstgöring förenade, må för
år 1918, utöver de i kungörelsen den 27 augusti 1904
angående ny löne- och pensionsreglering för lärare och
lärarinnor vid rikets allmänna läroverk stadgade arvoden,
utgå tilläggsarvoden, beräknade efter följande belopp
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 181.
för helt år och fall tjänstgöring, nämligen för lärarinna
med fall kompetens 200 kronor och för lärarinna utan
dylik kompetens 400 kronor.
Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt
behagade Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan
av statsrådets övriga ledamöter, gilla; och skulle proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
C. Wilh. Hagman.
Stockholm 1918, Ivar Haeggströms Boktryckeri A: B.
183116