Kumgl. Maj ds nåd. grof>os*tion Nr 175.

1

Nr 175.

Kung!. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag om ändrad lydelse av VI § i lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension:
given Stockholms slott den 25 januari 191S.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av
13 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 157 käft. (Nr 175.)

I

2

Kungi. Maj.is nåd. proposition Kr 175.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 13 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civil»
tjänstinnehavares rätt till pension.

Härigenom förordnas, att 13 § i lagen den 11 oktober 1907 angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension skall hava följande
ändrade hädelse:

Pension enligt denna lag sökes i fråga om tjänst vid postverket
hos generalpoststyrelsen, i fråga om tjänst vid tullverket hos generaltullstyrelsen
och i fråga om tjänst vid domänstyrelsen eller tjänst, som
lyder under denna, hos domänstyrelsen, dock att pension för generaldirektör
vid nämnda styrelser sökes hos statskontoret.

I övrigt sökes pension enligt denna lag hos statskontoret.

Om pension enligt denna lag för tjänstinnehavare, som, oaktat
skyldighet för honom att avgå från tjänsten inträtt, ej söker avsked,
bestämmes av Konungen.

Pensionen utgår från och med månaden näst efter den, under vilken
avgång från tjänsten ägt rum, till och med den månad, under vilken
pensionstagaren avlider eller pensionsrätter! eljest upphör.

Häftar pensionstagare vid tillträde av pension för oguldna pensionsavgifter,
skola dessa avgifters sammanlagda belopp uttagas genom avdrag
å pensionen, intill dess beloppet till fullo guldits.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1919.

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 175.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
25 januari 1918.

N ärvarande:

Hans excellens lierr statsministern EdéN.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden: PETERSSON,

SCHOTTE,

Petrén,

Nilson,

Löfgren.

friherre Palmstierna.

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:

I det betänkande, som utsedde kommitterade för verkställande av
undersökning angående förändringar i statsdepartementens indelning
med mera den 31 december 1912 avgåvo, framhöllo kommitterade,
bland annat, följande:

Trots inrättandet år 1909 av en administrativ högsta domstol,
regeringsrätten, och upprättande år 1900 av ett jordbruksdepartement
kvarstode det sakförhållandet, att statsrådets medlemmar i allmänhet
vore överhopade med göromål i högre grad än som kunde vara förenligt
med statens sanna fördel. Förbättrade förhållanden i detta
avseende skulle visserligen komma att inträda med den förändrade
departementsindelning, som kommitterade föreslagit, samt den därmed
i samband stående mera organiska och följdriktiga fördelningen av

Principuttalanden
i
fråga om åtgärder
föilättande
av
statträdeU
göromål..

4

Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 175.

ärendena departementen emellan. Det vore dock att befara, att den
sålunda vunna lättnaden inom kort skulle visa sig ej vara tillfyllest.
Regeringsärendenas antal befunne sig i stark och oavbruten tillväxt, en
följd ej blott av landets utveckling i allmänhet utan även av den alltjämnt
fortgående utvidgningen av statens verksamhetsområde. En
annan omständighet, som i sin män bidragit till ökningen av regeringsmedlemmarnas
arbetsbörda, läge i de allt större rent politiska krav,
som ställdes på dem. Redan den genom 1866 års riksdagsordning dem
medgivna rätten att deltaga i riksdagens förhandlingar betecknade ju
ett helt nytt fält för statsrådets verksamhet, vilket under tidernas lopp
kommit att taga dem alltmera i anspråk. Och den utveckling, det
politiska livet under de senaste åren undergått, hade tvingat regeringens
ledamöter att i allt större utsträckning deltaga i detsamma även utom
riksdagen. Det hade därför synts kommitterade som en högst viktigangelägenhet
att tillse vad som ännu stode att göra för att bereda
statsrådets medlemmar tillfälle att mera odelat ägna sina krafter åt de
störa reformuppgifterna och arbetet för landets utveckling i olika riktningar.

Redan så tidigt som år 1872 hade statsmakterna haft anledning
att taga ifrågavarande spörsmål i övervägande, då riksdagens konstitutionsutskott
i anledning av en vid samma års riksdag väckt motion, syftande
till minskning i departementschefernas arbetsbörda, givit anvisning å eu
enligt kommitterades förmenande beaktansvärd utväg att bereda departementscheferna
lättnad i det detaljarbete, varmed de betungades, nämligen
att från regeringens handläggning skilja sådana mål, vilka icke
genom sin natur nödvändigt hörde dit och som lämpligen kunde bliva
föremål för andra myndigheters behandling. Utskottet ansåg det ej lida
något tvivel, att icke eu hel mängd ärenden av mindre vikt, varmed
Kung! Maj:t besvärades, skulle kunna utan ringaste olägenhet slutligen
avgöras av vederbörande ortsmvndigheter eller åtminstone av de centrala
verken.

En lösning av frågan i sådan riktning innebure enligt kommitterades
förmenande väsentliga fördelar framför de utvägar, som eljest
stode till buds. Främst skulle densamma ej i vårt statsliv införa något
främmande moment utan endast innebära en naturlig utveckling av ett
för detsamma karaktäristiskt drag: den vidsträckta beslutanderätt, som
av ålder tillkommit de underordnade förvaltningsorganen. Vidare kunde
genom ifrågavarande ärendens överlämnande till avgörande av lägre
myndigheter utöver det huvudsakliga syftemålet vinnas även ett annat,
nämligen en stundom avsevärd inskränkning av den för ärendenas av -

Kung}. Majds nåd. proposition Nr 175. 5

görande erforderliga liden. Slutligen kunde i de fall, där utan tvingande
skäl olika grad av befogenhet tillerkänts de särskilda verken i fråga
om i övrigt likartade ärendens avgörande, en välbehövlig utjämning av
verkens kompetens äga rum.

Den av 1872 års konstitutionsutskott uppställda principen för förevarande
frågas lösning hade också vid de omorganisationer av olika
förvaltningsorgan, som under de senare åren genomförts, i flera fäll i
ganska stor omfattning satts i verket. Särskilt gällde detta statens
affärsdrivande verk, vilka genom sina nya instruktioner erhållit befogenhet
att själva eller genom sina distrikts förvaltningar avgöra ett antal
ärenden, som förut vant förbehållna Kungl. Maj:t. Härvid hade naturligen
också den synpunkten gjort sig gällande, att nämnda verk såvitt
möjligt borde befrias från alla eu affärsmässig drift hindrande inskränkningar.

Ett fortskridande på den sålunda beträdda vägen ansåge kommitterade,
såsom ovan antytts, vara det ur alla synpunkter lämpligaste
medlet till lättande av statsrådets arbetsbörda. Den huvudgrundsats,
som vid genomförande härav borde vinna tillämpning, kunde med ett
förut använt uttryck angivas så, att intet ärende borde handläggas i högre
instans än dess natur eller andra omständigheter krävde. Det vore emellertid
givet, att man därvidlag måste gå till väga med den största
varsamhet, så att ej något ärende, om än i och för sig av ringa betydelse,
utan vägande skäl lösrycktes från Kungl. Maj:ts maktområde.

I samma riktning som departementalkommitterade uttalade sig
jämväl dåvarande landssekreteraren, sedermera landshövdingen Schotte
i det betänkande, som av honom den 27 februari 1917 jämlikt nådigt
uppdrag avgavs angående statsdepartementens verksamhetsområden och
arbetsformer in. in., vilket betänkande i enlighet med uppdragets avfattning
bland annat innefattade förslag rörande lättnader i departementens
arbetsbörda genom decentralisation av ärenden samt förenklingar
i arbetssättet.

Bland de ärenden, vilkas avgörande enligt departementalkommitterades
åsikt skulle kunna flyttas från Kungl. Maj:t i statsrådet till annan
myndighet, äro även pensionsärenden; och anföra kommitterade härom
huvudsakligen följande:

»Bestämmelser angående avgörande av pensionsärenden rörande
civila tjänstemän förekomma i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension den 11 oktober 1907. T 13 § av denna lag stadgas,

Deparlementalkommittcrade

om pensionsärendcns

handläggning.

6

Kung i Maj:ts nåd. proposition Nr 175.

att pension enligt samma lag sökes hos Konungeu. Denna bestämmelse
fullständigas i kungörelsen samma dag med föreskrifter om verkställighet
av nämnda lag. 6 § i denna kungörelse innehåller nämligen, att ansökning
om erhållande av pension på grund av bestämmelserna i lagen
skall ställas till Kung]. Maj:t och att, då sökanden är chef för ämbetsverk
eller landshövding, ansökningen skall ingivas omedelbart till vederbörande
statsdepartement, men i övriga fall tdl det ämbetsverk eller den
myndighet, sökanden tillhör eller varunder lian lyder; och åligger det
ämbetsverket eller myndigheten att överlämna ansökningen jämte eget
underdånigt utlåtande till Ivungl. Maj:t.

Enligt lagens 2 § äger lagen icke tillämpning i fråga om statsråds-,
justitieråds- eller regeringsråd sämbete, civil tjänst med pensionsrätt
i arméns eller flottans pensionskassa, tjänst vid telegrafverket, statens
järnvägstrafik eller Trollhätte kanal- och vattenverk x, ej heller i fråga
om befattning, som är uteslutande prästerlig, utan skall i avseende å
dem gälla vad i fråga om pension är eller må varda stadgat.

I 18 § av lagen är stadgat, bland annat, att lagen skulle träda i
kraft den 1 januari 1908 och att för den, som vid samma tid innehade
tjänst, som i lagen avses, lagens stadganden, såvitt den tjänsten angår,
icke skulle gälla, där ej på grund av särskilda föreskrifter skyldighet
ålåge honom att underkasta sig förändrade bestämmelser angående rätt
till pension, eller lian inom ett år efter lagens trädande i kraft anmälde,
att pensionslagens bestämmelser finge å honom vinna tillämpning.

Uti 11 § av lagen är stadgande meddelat därom, att tjänstinnehavarnas
pensionsavgifter skola ingå till en särskild fond för pensionering
av civila tjänstinnehavare. Från denna fond bestrides så stor del
av kostnaden för beredande av pension enligt lagen, som enligt beräkning
finnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade pensionsavgifternas
storlek.

I en särskild, likaledes den 11 oktober 1907 utfärdad kungörelse
med föreskrifter angående de medel, av vilka pensioner enligt nyssnämnda
lag skola utgå m. m., förordnas, att de pensioner, som med
tillämpning av nämnda lag komma att beviljas, skola utgå: till tjänstinnehavare
vid poststaten av postmedlen, till tjänstinnehavare vid tullstaten
av tullmedlen, till tjänstinnehavare å patent- och registreringsverkets
stat från »patent- och varumärkesavgifters samt registreringsavgifters
fond» samt till övriga tjänstinnehavare från därtill särskilt anvisat
anslag, samt att de medel, den fond eller det anslag, från vilka pensio 1

Enligt lag, som tratt i kraft den 1 januari 1914, är tjänst vid Trollhätte kanal- och
vattenverk (= vattenfallsstyrelsen) ej längre undantagen frön pensionslagens tillämpning.

7

Kungl. MajUs nåd. proposition. Nr 175.

nerna sålunda utbetalts, skall beredas gottgörelse från den i 11 § av
lagen omförraälda fond med belopp, motsvarande pensionsfondens efter
fastställd fördelningsgrund uträknade andel i pensionsavgifterna. 1

Rörande anledningen därtill att ifrågavarande pensioner ansetts
böra sökas hos Kung!. Magt kan upplysning vinnas i 1904 års pensionskommittés
betänkande, där det heter: ''Att varje ansökning om

pension skall i sista hand prövas och avgöras av Kungl. Maj:t, även
om det icke är Kungl. Maj:t, som beviljar avsked från befattningen,
faller av sig självt, eftersom varje beslut om pensions beviljande innebär
en disposition av statsmedel, som för dylika ändamål blivit ställda
till Kungl. Maj:ts förfogande. Varje pensionsansökning bör således
ställas till Konungen.’ Vid föredragning i statsrådet av förslaget till
proposition angående ifrågavarande lag anförde föredraganden, chefen för
finansdepartementet, i denna fråga följande: ''Då varje pension, som enligt
denna lag komme att beviljas, är avsedd att till större delen utgå av
medel, som för sådant ändamål blivit av riksdagen ställda till Kungl.
Maj:ts förfogande, och då det torde vara av synnerlig vikt, att lagens
bestämmelser komma att på ett enhetligt sätt tillämpas, torde fortfarande
som hittills pensionsrätts prövning i varje särskilt fall hänskjutas till
Kungl. Maj:ts avgörande.’

Till ytterligare säkerhet för eu enhetlig handläggning av pensionsfrågorna
hade 1904 års pensionskommitté föreslagit, att pensionsfrågorna
skulle från ämbetsverken insändas till statskontoret, som därefter skulle
med eget utlåtande överlämna ärendet till Kungl. Maj:ts avgörande.
Det hade synts kommittén vara av vikt för en följdriktig tillämpningav
lagen och utbildande av jämn och säker praxis, att samtliga frågor
om pensioner efter lagen bleve av ett och samma ämbetsverk förberedelsevis
handlagda. Och att detta ämbetsverk borde vara statskontoret,
föranleddes bland annat därav att de flesta pensionsfrågor
redan då erhölle sin förberedande handläggning därstädes.»

Departementalkommitterade anföra vidare:

»Kommitterade våga för sin del antaga, att det icke skulle stöta

1 Do i detta stycke återgivna föreskrifterna i kungörelsen den It oktober 1907 hava från
och med den 1 januari 1915 efterträlts av bestämmelserna i kungörelsen den 17 december 1914 med
föreskrifter angående de medel, av vilka pensioner enligt 1907 års pensionslag skola utgå m. in.
Jämlikt sistnämnda kungörelse skola med tillämpning av pensionslagen beviljade pensioner utgå:
till tjänstinnehavare vid lolsslyrelsen och loisverket av det för sådant ändamål i pensionsstaten för
sagda styrelse och verk upptagna förslagsanslag, till tjänstinnehavare vid försäkringsinspektionen
av reservationsanslaget till upprätthållande av sistnämnda ämbetsverks verksamhet, till tjänstinnehavare
vid statens vattenfallsverk av vederbörande verks medel samt till tjänstinnehavare vid
domänförvaltningen av statens domäners fond.

8

Kungl Maj-M nåd. proposition Nr 175.

på några avsevärda olägenheter, om dessa pensionsfrågor flyttades från
Kung!. Maj:ts avgörande. Sedan en pensionslag för civila tjänstinnehavare
blivit stiftad, utgöra frågorna om de individuella pensionernas
utgående endast en direkt tillämpning av lagens bestämmelser. Att
denna tillämpning i varje särskilt fäll innefattar en disposition av statsmedel,
som riksdagen ställt till Kungl. Maj:ts förfogande för ändamålet,
är visserligen riktigt, men detta är icke något annat eller mer än som
ständigt äger rum i de centrala ämbetsverkens förvaltningsbestyr. Icke
heller innefatta besluten om pensioners utgående något diskretionärt avgörande,
vilket skulle giva anledning till att Kungl. Magt toge frågan
i egen hand. Tvivelaktiga fäll kunna givetvis uppkomma i dessa som
i andra frågor, och vid en ny lag är sannolikheten rätt stor för att
dylika fall skola uppstå. Men även de tvivelaktiga frågorna måste
lösas genom tillämpning efter bästa förstånd av lagens bestämmelser och
kunna i själva verket icke giva anledning till annat än förslag i mån
av behov till ändrade bestämmelser i lagen.

Önskvärdheten av enhetlighet i pensionsfrågornas avgörande nödvändiggör
icke heller, att detta avgörande skall omedelbart förläggas
till Kungl. Maj:t i statsrådet. Dessa frågor förekomma nu hos Kungl.
Maj:t i alla de civila departementen, och att det måste vara så under
de nuvarande förhållandena har ådagalagts av 1904 års kommitté, som
framhållit att, då avskeds beviljande handlägges i skilda departement,
det icke skulle vara lämpligt att låta ett enda departement, handlägga
själva pensionsfrågorna. Vid sådant förhållande skulle enhetligheten bäst
främjas genom dessa frågors avgörande av ett och samma centrala
verk, företrädesvis statskontoret. Och även om det vid decentraliseringav
dessa ärenden skulle visa sig, att det vore praktiskt att låta några
flera verk deltaga i avgörandet av pensionsfrågorna, vore helt visst
faran för mindre enhetlig behandling av ärendena icke mycket stor.
De pensionsberättigade själva skulle för visso, eventuellt genom att
begagna sig av sin klagorätt, sörja för att en grupp av pensionstagare
icke finge röna en välvilligare behandling än de andra eller tvärtom.»

Kommitterade föreslå till följd härav, att avgörandet av pensionsfrågor
enligt 1907 års pensionslag skall för de flesta grupper av pensionstagare
överlämnas till statskontoret. Då statskontoret självt, påpeka
kommitterade, hade att handlägga jämväl avskedsfrågan, komme avskedsoch
pensionsfrågorna att behandlas i ett sammanhang. Då annan myndighet
hade att handlägga avskedsfrågan, måste myndigheten, innan avskedsfrågan
slutbehandlades, hava erhållit kännedom om statskontorets beslut
i pensionsfrågan. Statskontoret komme därvid att fungera ungefär som

Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 175

9

eu direktion för en pensionsinrättning i motsvarande fall. I de fall
slutligen, då Kungl. Maj:t prövade frågan om avskedet, skulle, för likformighetens
skull, pensionsfrågan först vara avgjord av statskontoret.
Någon omgång i jämförelse med nuvarande förhållanden skulle icke uppkomma
därigenom, eftersom dylika frågor nu av Kungl. Maj:t städse
remitterades till statskontoret före avgörandet. 1 fråga åter om tjänstinnehavare
vid poststaten, tullstaten eller patentverket borde, enligt
kommitterades mening, frågan om pension avgöras av styrelsen för det
verk tjänstinnehavaren tillhörde. Såsom skäl härför anföra kommitterade,
att i dessa fall utgjorde pensionsfrågans avgörande en disposition av
de verket anförtrodda medel, om ock för en del därav gottgörelse erhölles
från pensionsfonden. Någon remiss i dessa ärenden till statskontoret
borde icke ifrågakomma. Tillämpningen av pensionslageus föreskrifter
borde kunna med trygghet anförtros åt dessa tre styrelser, av
vilka i synnerhet generalpoststyrelsen och generaltullstyrelsen hade så
stora personalstater, att stadgad praxis lätt skulle åstadkommas.

I anslutning härtill anföra kommitterade vidare huvudsakligen följande:

»Den ändring i 1907 års pensionslag, som erfordras för vinnande
av den av kommitterade föreslagna decentralisationen, består däri, att åt
13 § gives följande ändrade lydelse:

''Pension enligt denna lag sökes hos statskontoret, dock att pension
åt tjänstinnehavare vid postverket, tullverket eller patentverket sökes hos
styrelsen för det verk, dit tjänstinnehavaren hör.

Pension utgår — — — — upphör.

Häftar pensionstagare — — — — guldits.''

Varder denna ändring vidtagen, torde i sammanhang därmed 6 §
i kungörelsen den 11 oktober 1907 med föreskrifter om verkställighet
av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension böra förklaras
upphöra att gälla, emedan något särskilt tillvägagångssätt icke
blir erforderligt beträffande chefer för ämbetsverk eller landshövdingar
och statskontoret icke torde i vanliga fall behöva något utlåtande i pensionsärendet
från det verk, pensionssökande tillhör.

I de ifrågavarande civila verkens instruktioner behöva ändringar
införas i syfte att klargöra, huru med avskedsfrågor bör förfaras, då avskedet
skall åtföljas av rätt till pension enligt 1907 års lag. Ändringen
torde i fall, då statskontoret skall bevilja pension åt tjänstinnehavare
vid annan myndighet, böra avse, att, innan framställning om avsked
beviljas, frågan om förekommande pensionsrätt bör vara prövad i därför
stadgad ordning.

För statskontoret erfordras instruktionsändring i enlighet med detta
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 157 höft. (Nr 175.) 2

10 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 175.

verks nya uppgift och likaså för generalpoststyrelsen, generaltullstyrelsen
samt patentverket.

Enligt 18 § i pensionslagen skola, på sätt förut är nämnt, för den,
som den 1 januari 1908 innehade tjänst, som i lagen avses, lagens
stadganden icke gälla, såvitt denna tjänst angår, där ej på grund av
särskilda föreskrifter skyldighet åligger honom att underkasta sig förändrade
bestämmelser angående rätt till pension, eller han inom ett år
efter lagens trädande i kraft anmäler, att pensionslagens bestämmelser
må å honom vinna tillämpning.

Genom kungörelse den 31 mars 1900 stadgades, att den, som efter
nämnda dag utnämndes till befattning, med vilken följer rätt till pension
från allmänna indragningsstaten, skulle vara underkastad de förändrade
bestämmelser i fråga om pension, som kunde varda stadgade.
Genom kungörelse den 21 december 1900 meddelades enahanda stadgande
för tiden därefter beträffande tjänstinnehavare vid tullverket eller
postverket. Utom dessa föreskrifter hava ock bland villkoren för åtnjutande
av de i vissa lönestater uppförda avlöningsförmåner förbehåll intagits
om tjänstinnehavares skyldighet att vara underkastad förändrade
bestämmelser i fråga om pensionsrätt. På grund härav och då i nyssnämnda
paragraf av lagen lämnats tillfälle till frivillig underkastelse
under pensionslagens bestämmelser, torde antalet frågor om pensionsrätt
enligt äldre bestämmelser än 1907 års pension slag icke böra antagas
bliva så många ens under de närmaste åren, att några åtgärder för
ändrad handläggning av dessa frågor skulle behövp, vidtagas. Ärenden
rörande beviljande av pension åt dessa tjänstinnehavare torde alltså fortfarande
höra avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet.

1907 års pensionslag äger, såsom redan nämnts, enligt 2 § icke
tillämpning i fråga om statsråds- och justitierådsämbete, civil tjänst med
pensionsrätt i arméns eller flottans pensionskassa, tjänst vid telegrafverket,
statens järnvägstrafik eller Trollhätte kanal- och vattenverk \ ej
heller i fråga om befattning, som är uteslutande prästerlig, utan skall
i avseende å dem gälla vad i fråga om pension nu är eller framdeles
må varda stadgat.

Då frågor om pension åt innehavare av statsrådsämbete avgöras
efter äldre bestämmelser och endast sällan ifrågakomma, torde ej föreligga
anledning att föreslå någon ändring däri att dessa ärenden avgöras
av Kungl. Maj:t.

Beträffande frågor om pension åt innehavare av justitieråds- och
regeringsrådsämbeten gäller enligt kungl. brevet den 28 juni 1907. att

Jämför not å sid. 6.

11

Kunyl. Maj:ta nåd. proposition Nr tf a.

justitieråd eu skola vara berättigade till eu pension av 8,000 kronor, att
de skola vara skyldiga att erlägga en pensionsavgift av 360 kronor
årligen, samt att justitieråden i övrigt skola vara underkastade bestämmelserna
i den av riksdagen antagna lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, och jämlikt kungörelsen angående villkor och
bestämmelser för åtnjutande av de för regeringsrättens ledamöter m. fl.
fastställda avlöningsförmåner in. in. den 26 maj 1909, att regeringsråden
skola vara berättigade till en pension av 8,000 kronor, att de skola vara
skyldiga att erlägga en pensionsavgift av 360 kronor årligen, samt att
regeringsråden i övrigt skola vara underkastade bestämmelserna i den
lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, som vid tillträdet
till befattningen är gällande. På grund av dessa bestämmelser synes
det vara naturligt, att statskontoret bör få avgöra även dessa pensionsfrågor,
vilket väl även blir eu följd, därest pensionslagen ändras på sätt
ovan föreslagits, och varom erinran torde böra intagas i statskontorets
instruktion.

Enligt 14 § i lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid
statens järnvägar den 4 juli 1910 skall pension enligt denna lag sökas
hos järnvägsstyrelsen, som, därest ansökningen beviljas, utfärdar pensionsbrev.
Likaledes skall, jämlikt 18 § i kungörelse]! med övergångsbestämmelser
angående rätt till pension för vissa tjänstemän vid statens
järnvägar den 4 juli 1910, pension enligt dessa bestämmelser sökas hos
järnvägsstyrelsen. Beträffande det stora flertalet tjänstemän vid statens
järnvägar är således den tanke, som ligger till grund för kommitterades
decentralisationsförslag beträffande pensionsfrågor, redan förverkligad.
1 nämnda lag undantagas, utom några grupper av tjänstemän, vilkas
pensionsrätt grundas på tidigare bestämmelser och vilkas pensionsfrågor
icke komma inför Kungl. Maj:ts avgörande, särskilt chefen och souschefen
för statens järnvägar. Dessas pensionsrätt är bestämd genom gällande
avlöningsreglemente. Det finnes dock icke angivet, vilken myndighet
i förekommande fall har att avgöra pensionsfrågan. Antagligen hänskjutes
en sådan pensionsfråga till Kung]. Maj:t, och med hänsyn till
dessa frågors fåtalighet och säregna beskaffenhet torde någon annan
ordning för deras avgörande icke böra föreslås.

Sedan telegraftjänstemännens pensionsförmåner blivit bestämda
genom avlöningsreglementet den 11 oktober 1907 och nytt reglemente
för telegrafverkets pensionsinrättning utfärdats den 17 juni 1908, underställas
frågor om pension för telegrafverkets tjänstemän icke vidare Kungl.
Maj:ts avgörande, med undantag möjligen för några få å äldre stat
kvarstående tjänstemän. Huru chefens pensionsfråga skall i förekom -

Stoj skonior et.

12 Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 175.

mande fall avgöras, torde ej heller här vara fullt klart, men någon bestämmelse
härutinnan torde icke heller vara erforderlig.»

I den 24 november 1913 avgivet utlåtande över kommitterades
betänkande har statskontoret i nu förevarande hänseende anfört huvudsakligen
följande:

»Vad först angår frågan om förevarande ärendens förflyttning från
Kungl. Maj:t och förläggande till underordnade myndigheters prövning
och avgörande, så synes principiellt intet hinder möta för en sådan
förändring. Förutsättas måste emellertid i sådan händelse å ena sidan,
att den myndighet, som får att pröva och avgöra pensionsäreuden, sitter
inne med härför erforderlig kompetens, och att nödig kontinuitet vid
dessa ärendens behandling kan förväntas bliva upprätthållen, samt å
andra sidan att, där tjänstinnehavaren, vars pensionsrätt det gäller,
icke själv gjort ansökning om avsked, det i 7 § av kungörelsen den
11 oktober 1907 med föreskrifter om verkställighet av lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension stadgade förfaringssättet skall
komma till tillämpning eller, med andra ord, att pensionsrättsprövningen
i sådant fall skall hänskjuta till Kungl. Maj:t. Svårigheter skulle nämligen
eljest kunna uppkomma av den grund, att den underordnade myndighetens
beslut om vederbörandes skyldighet att avgå måste vinna laga
kraft, innan tjänsten kunde återbesättas.

Då statskontoret anser sig böra lämna utan erinran kommitterades
förslag att till generalpoststyrelsen och generaltullstyrelsen skulle överlämnas
att avgöra pensionsrättsfrågor, en var för sin personals vidkommande,
har statskontoret därvid icke till grund för sin uppfattning lagt
det av kommitterade anförda skälet att pensionsfrågans avgörande i dessa
fall komme att innebära en disposition av de åt vederbörande verk anförtrodda
medel, ty detta skäl skulle ju kunna åberopas jämväl beträffande
vattenfallsstyrelsen och möjligen även några andra verk, utan statskontoret
har uteslutande fästat sig vid det andra av kommitterade åberopade
skälet att tillämpningen av pensionslagens föreskrifter borde kunna med
trygghet anförtros åt dessa bägge styrelser. Att på ännu flera händer
fördela avgörandet av dessa pensionsfrågor synes däremot icke önskvärt.

Under erinran att genom vissa ändringar, som i år (1913) vidtagits
i den civila pensionslagen, den till statens vatten falls verk hörande ordinarie
personalen hädanefter skall vara underkastad nämnda lags bestämmelser,
får statskontoret därför hemställa, att pensionsfrågors avgörande
enligt den civila pensionslagen anförtros: åt generalpoststyrelsen beträffande
innehavare av tjänst vid postverket, åt generaltullstyrelsen beträf -

Kanyl. Maj ds nåd. proposition Nr 175. 18

lande tjänstinuehavare vid tullverket samt åt statskontoret beträffande
de övriga tjänstinnehavare, å vilka nämnda ponsionslag i sin helhet
eller endast till vissa delar skall tillämpas.»

Generaltullstyrelsen anför i sitt den lo november 1918 avgivna
utlåtande över kommitterades betänkande, att enligt 28 § i det av kommitterade
uppgjorda förslaget till ändringar i och tillägg till instruktionen
för generaltullstyrelsen skulle ansökning om pension enligt lagen
den 11 oktober 1907 göras hos styrelsen. Detta skulle, framhåller styrelsen,
sålunda gälla även för generaltulldirektören och de tjänstemän
inom styrelsen och tullverket i övrigt, som å sina befattningar innehade
nådigt konstitutorial. För så vitt ifrågavarande bestämmelse skulle, såsom
väl antagligt vore, innebära, att ansökningen om pension även skulle avgöras
av styrelsen, skulle det förhållande inträda att i vissa fall pension
skulle beviljas av styrelsen, men avskedet av Kungl. Maj:t; huruvida eu
sådan anordning skulle kunna anses formenlig, syntes styrelsen väl kunna
ifrågasättas; i vad fall som helst syntes det icke lämpligt, att av eu avgående
generaltulldirektör ansökning om pension skulle göras hos styrelsen.

Under erinran att genom kungörelsen den IT december 1914 förordnats,
att pensioner till tjänstinnehavare vid domänförvaltningen skola
utgå ur domänfonden, yttrar landshövding Schotte i sitt betänkande
huvudsakligen följande:

»Den av statskontoret föreslagna anordningen i förevarande hänseende
synes vara lämplig. Jämväl domänstyrelsen torde böra lå avgöra
pensionsfrågor för underlydande personal vid domän- och skogsstaten;
dessa pensioner utgå ur domänfonden, och då stora personalstater finnas
under domänstyrelsen, kan en stadgad praxis lätt åstadkommas.

Då pensionslagen icke äger tillämpning å statsråd, utan särskilda
bestämmelser härom gälla, synes anledning icke förekomma att ifrågasätta
ändring i sådana för övrigt ytterst sällan förekommande ärendens
prövning av Kungl. Maj:t, Med avseende å justitieråd och regeringsråd
gälla visserligen också särskilda bestämmelser, men dessa hänföra sig
till pensionslagen. Eu ändring av denna lag i av statskontoret avsett
syfte torde böra ske på sådant sätt, att det blir statskontorets sak att
pröva sistnämnda bägge tjänstemannakategoriers pensionsrätt.

1 detta sammanhang torde böra erinras om att 1907 års pensiouslag
ej äger tillämpning å civil tjänst med pensionsrätt i arméns
eller flottans pensionskassa eller tjänstinnehavare vid telegrafverket (reglemente
för telegrafverkets pensionsinrättning den 17 juni 1908) eller

OeneraUull styreUen.

Landshövding

Schotte.

Lotsstyrel&en.

Vattenfalls -styrelsen.

14 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 175.

vid statens järnvägstrafik (lag angående rätt till pension för tjänstemän
vid statens järnvägar den 4 juli 1910) samt att för nu nämnda kategoriers
personal prövning av pensionsrätt tillkommer styrelsen för vederbörande
pensionsinrättning.

I anledning av vad sålunda förekommit hemställes, att sådan ändring
i gällande civila pensionslag (lagen den 11 oktober 1907 angående
civiia tjänstinnehavares rätt till pension § 13) vidtages, att avgörande
av pensionsfrågor efter nämnda lag anförtros åt generalpoststyrelsen
beträffande innehavare av tjänst vid postverket, åt generaltullstyrelsen
beträffande tjänstinnehavare vid tullverket, åt domänstyrelsen
beträffande innehavare av tjänst vid domän- och skogsförvaltningen
samt åt statskontoret beträffande de övriga tjänstinnehavare, å
vilka pensionslagen i sin helhet eller endast till vissa delar skall tilllämpas,
dock att om tjänstinnehavare, vars pensionsrätt det gäller, icke
^jälv gjort ansökning om avsked, eller fråga är om pension åt statsråd,
pensionsprövningen skall tillkomma Kungl. Maj:t.

Genom nämnda förslags biträdande kan antagas, att ett 100-tal
regeringsärenden årligen skola undandragas Kungl. Muj:ts prövning.

Besvärsrätt över vederbörande underordnad myndighets beslut i
pensionsärende föreligger; och avgöras dessa besvär av regeringsrätten
(lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt den 26 maj 1909 § 2, -i:o).»

I de utlåtanden, som avgivits över landshövding Schottes betänkande,
bär i allmänhet ej framställts någon anmärkning mot det däri
uti nu förevarande fråga framställda förslag. I några av utlåtandena
hava dock gjorts vissa erinringar.

Så anför lotsstyrelsen, att åt densamma borde anförtros prövning av
pensionsärenden i fråga om innehavare av tjänst vid styrelsen och lotsverket.

Vattenfallsstyrelsen förklarar sig till fullo dela den av såväl departementalkommitterade
som landshövding Schotte uttalade principiella
uppfattningen, att avgörandet av pensionsfrågor enligt 1907 års pensionslag
bör överlämnas till statskontoret. De undantag från denna
regel, som ifrågasatts beträffande, bland annat, personalen vid vissa av
de affärsdrivande verken, nämligen postverkets, tullstatens och domänoch
skogs förvaltningens personal, synas emellertid vattenfallsstyrelsen
böra utsträckas så, att vattenfallsstyrelsen erhåller rätt att avgöra
dylika frågor rörande statens vattenfallsverkspersonal. De skäl, som
anförts för att personalen vid de förstnämnda tre verken borde i pensionshänseende
sortera under vederbörande styrelser, torde nämligen

Kung!. Maj.ts nåd. proposition Nr 17 o.

15

väl kunna aägas gälla jämväl beträffande statens vattentällaverk. Pensionerna
till tjänstinnehavare, tillhörande nämnda verk, utginge ju nämligen
av driftmedel och, även om personalstaten vid vattenfallsverket icke
beträffande numerären av naturliga skid uppginge eller kunde komma att nå
upp till vare sig postverkets, tullverkets eller domän- och skogsförvaltningens,
torde den dock, särskilt med hänsyn till vattenfallsverkets snabba
utveckling, väl kunna redan nu och alltmer i en nära framtid lämna tillräckligt
material för utbildande av en stadgad pensionspraxis.

Statskontoret fäster uppmärksamheten därå att, då civila pensionslagen
icke vore tillämplig å statsråd, anledning saknades att, på sätt
i landshövding Schottes betänkande föreslagits, stadga, att den ifrågasatta
ändrade behandlingen av frågor rörande rätt till pension enligt samma
lag icke skulle äga tillämpning, då fråga vore om pension åt statsråd.

Överståthållarämbetet åter erinrar därom att i de fall, då avsked
meddelades av Kungl. Magt, det icke torde vålla nämnvärt ökat arbete
att samtidigt bestämma om pensionsrätten. kitt motsatt förfaringssätt
syntes däremot innebära en viss obehövlig omgång, helst avsked i regel
ej torde böra beviljas, innan pensionsfrågan ordnats. Möjligheten att
överklaga statskontorets beslut kunde även vålla tidsutdräkt och föranleda
att med avskedet måste anstå längre än eljest varit behövligt.

De synpunkter, som av departementalkommitterade och landshövdingen,
numera statsrådet Schotte framhållits till stöd för angelägenheten av
att i möjligaste mån lätta den statsrådets ledamöter åliggande arbetsbörda,
delas jämväl av mig. Förslaget att i sådant syfte från behandling av
Kungl. Maj:t i statsrådet utsöndra vissa mindre viktiga ärenden och överlämna
deras handläggning till underordnad myndighet synes mig ock vara
väl ägnat att främja det åsyftade ändamålet och, därest förslaget genomföres
med nödig varsamhet, ej böra väcka några betänkligheter. Med statsrådet
Schotte är jag vidare ense om att till ärenden, som lämpligen höra
undantagas från behandling av Kungl. Maj:t i statsrådet, höra frågor om
beviljande av pension enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension. Det av statsrådet Schotte i detta hänseende framställda förslag
finner jag mig i allt väsentligt böra biträda. Att, på sätt vissa ämbetsverk
ifrågasatt, i vidare män än nämnda förslag innehåller åt annan
myndighet än statskontoret uppdraga avgörandet av pensionsfrågor synes
mig ej vara lämpligt; med hänsyn till önskvärdheten av enhetlig praxis
vid behandlingen av frågor av dylik art torde den ståndpunkt samma
förslag härutinnan intagit få anses vara väl vald.

Statskontoret.

Överst&thåli
ar ämbetet.

Departe mentschefen.

16

Kung!- Maj:ts nåd. proposition Nr 175.

I några smärre hänseenden synas emellertid erinringar kunna
göras mot statsrådet Schottes förslag. Sålunda synas frågor om pension
för avgående chef i generalpoststyrelsen, generaltullstyrelsen eller domänstyrelsen,
i vilka verk chefen i allmänhet ensam har beslutanderätt, lämpligast
böra ankomma på statskontoret. Någon betänklighet lärer däremot
ej möta mot att låta statskontoret pröva fråga om pension för
dess chef, då uppenbarligen pensionsfrågor böra hänföras till sådana
ärenden, som statskontoret skall avgöra i plenum.

På sätt statskontoret erinrat, torde det ej vara erforderligt stadga,
att den föreslagna ändrade behandlingen av pensionsfrågor icke skall
äga tillämpning å fråga om pension för statsråd. Ej heller lärer det
påkallas, att 13 § avfattas så, att däri särskilt angives, att pension
för justitieråds- eller regeringsrådsämbete skall sökas hos statskontoret.
Att så, därest den ifrågasatta ändringen kommer till stånd, skall ske,
torde med erforderlig tydlighet framgå av den i sammanhang med bestämmandet
av avlöningsförmåner för justitieråd och regeringsråd meddelade
föreskriften, att de skola utom i vissa hänseenden, vara underkastade
bestämmelserna i pensionslagen.

Kommer den nu åsyftade ändringen i pensionslagen till stånd,
lärer därav, på sätt departementalkommitterade erinrat, följa, dels att
6 § i kungörelsen den 11 oktober 1907 med föreskrifter om verkställighet
av pensionslagen bör förklaras upphöra att gälla, dels ock
att i instruktionerna för vissa ämbetsverk böra vidtagas nödiga ändringar.
Tillika torde det vara lämpligt att meddela föreskrift i syfte att förhindra,
att ämbetsverk eller myndighet, som har att pröva tjänstemans ansökan
om avsked, beviljar sådant, innan frågan om rätt till pension för honom
blivit i därför stadgad ordning avgjord.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med av
honom ovan angivna grunder avfattat förslag till lag om ändrad lydelse
av 13 § i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension, hemställde departementschefen, att Kung!. Magt måtte
i proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition till riksdagen avlåtas
av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Stig Östergren.

STOCKHOLM. ISAAC MAIiOUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.