Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 174.
1
Nr 174.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående efterskänkande
av viss kronan tillkommande fordran av jägmästaren
i Stockholms revir A. E. A. F. Maass; given
Stockholms slott den 19 mars 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att jägmästaren i Stockholms revir Alexander Edvard August
Friedrich Maass befrias från skyldigheten att till Kungl. Maj:t och kronan
utgiva 687 kronor 70 öre jämte ränta enligt Södra Roslags häradsrätts
i statsrådsprotokollet omförmäld a dom den 29 december 1917.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Alfred Petersson.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 156 käft. (Nr 174.)
1
2
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 174.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19
mars 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre PALMSTIERNA,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:
I skrivelse den 16 februari 1914 underställde domänstyrelsen Kungl.
Maj:ts prövning väckt fråga om befrielse för jägmästaren i Stockholms
revir Alexander Edvard August Friedrich Maass från eventuellt betalningsansvar
för viss del av köpeskillingen för ett försålt virkesparti.
Av handlingarna i ärendet inhämtades, bland annat, följande.
Den 26 mars 1910 antogs av överjägmästaren i östra distriktet
ett av Maass tillstyrkt, av Erik G. Lind avgivet högsta anbud med
vissa pris per kubikfot å ett till försäljning utbjudet virkesparti av omkring
2,700 timmer, som genom bemälde jägmästares försorg utdrivits eller
under dåvarande vinter ytterligare skulle utdrivas av huvudsakligast
vindfälld skog från Sjuenda kronopark till Gnesta järnvägsstation. Vid
utstämplingen av de träd, som beräknades lämna detta timmerantal,
3
Kungl. Ma/.is nåd. proposition Nr 174.
hade timret av jägmästaren beräknats äga ett värde av 2,160 kronor
eller 80 öre per timmer. Vid det slutliga uppgörandet av timmerköpet
emellan Maass och Lind den 22 oktober 1910 betingade emellertid det
utdrivna timret efter de antagna prisen 3,217 kronor 11 öre.
Då i mars månad 1910 köpet preliminärt avslöts, anmodades
köparen ställa personlig borgen för köpevillkorens fullgörande, men
föredrog att i stället hos kronouppbördsmannen deponera kontant 2,500
kronor, vilken säkerhet Maass med hänsyn till nyssnämnda preliminära
värdering ansåg fullgod och med vilken han alltså lät sig nöja.
Den 27 oktober 1910 anmälde Maass köpeskillingen till indrivning
hos överjägmästaren, som den 28 i samma månad hos länsstyrelsen i
Stockholms län begärde indrivande hos köparen av resterande köpeskillingen,
717 kronor 11 öre. Den 31 i samma månad gav länsstyrelsen
order om uppbörd av nämnda belopp åt kronofogden i Södertörns fögderi.
Först den 19 april 1911 meddelade kronofogden till länsstyrelsen, att
upprepade försök att av köparen utfå den resterande köpeskillingen misslyckats.
Den 21 april 1911 sände länsstyrelsen meddelande till överjägmästaren
om hindret för likvidens fullgörande beträffande 717 kronor
11 öre, vilket föranledde denne senare att den 5 maj 1911 hos länsstyrelsen
begära åtgärder för den resterande köpeskillingens uttagande.
Den 12 maj 1911 begärde länsstyrelsen hos överståthållarämbetet i
Stockholm indrivningsåtgärd, och den 11 augusti samma år erhöll länsstyrelsen
hindersbevis för indrivningen. Den 18 september 1911 begärde
Maass hos länsstyrelsen nya åtgärder för den resterande köpeskillingens
indrivning, vilket omedelbart, den 19 september, föranledde en framställning
hos överståthållarämbetet om exekutiva åtgärder mot Lind,
varom order utgåvos den 20 samma månad. Den 3 november 1911
verkställdes utmätning, varvid utmätningsbar egendom till värde av blott
Ö0 kronor anträffades hos gäldenären, vilket utmätta gods sedermera
försålts för 29 kronor 41 öre, som inlevererats den 8 februari 1912.
Statens fordran hos Lind minskades härigenom till 687 kronor 70 öre.
I skrivelse till domänstyrelsen den 21 mars 1912 hemställde Maass om
åtgärder för Linds försättande i konkurs, på det att statsverkets fordran
hos honom'' måtte bliva behörigen bevakad. Lind blev ock på yrkande
av fordringsägarna genom offentlig stämning den 21 maj 1912 försatt i
konkurstillstånd. När konkursen mot slutet av år 1913 avslutats, befanns
det, att konkursboets tillgångar icke medgåvo någon utdelning åt
de oprioriterade fordringsägarna, bland vilka statsverket befann sig.
Maass anhöll därefter i skrivelse den 30 december 1913 hos domänstyrelsen
att, därest styrelsen ansåge den omständigheten, att Lind icke
4
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 174.
ställt fullgod säkerhet för köpeskillingen, innebära skyldighet för Maass
att ikläda sig ansvaret för skillnaden, styrelsen ville hos Kungl. Maj:t
göra framställning om Maass’ befriande från denna ersättningsskyldighet.
Domänstyrelsens ombudsman och fiskal liksom revisionen hos styrelsen
uttalade sig i samma riktning.
Domänstyrelsen hemställde i sin skrivelse, att Kungl. Maj:t måtte
befria Maass från betalningsansvaret, och anförde till stöd härför, att då
Maass till antagande förordat det högsta angivna köpeanbudet å ifrågakomna
virket, då han från början ansett den stäilda säkerheten för
köpeskillingen tillräcklig, och då han genom tillmötesgående mot en
såsom solid och vederhäftig ansedd kund, som vore känd såsom ägare
till en värdefull lantegendom och hölle sig med eget, dyrbart kontor i
Stockholm, velat för framtiden försäkra sig om honom såsom en god
spekulant å kronans salubjudna virkeseffekter på denna ort, han haft
skäl att anse sig hava handlat i statsverkets intresse. Då emellertid
ogynnsamma omständigheter vållat en annan utgång, syntes det styrelsen
hårt och för Maass utan tvivel mycket kännbart, om han skulle åläggas
ersätta statsverket dess förlust.
Till följd av remiss avgav statskontoret den 11 april 1914 utlåtande
i ärendet och anförde därvid, bland annat, att Maass icke blivit
ålagd någon betalningsskyldighet och att den fordringsrätt, statsverket
kunde anses äga hos Maass, ehuru den allenast vore eventuell, icke
torde kunna efterskänkas utan riksdagens medgivande, men att någon
framställning till riksdagen knappast syntes kunna ifrågakomma, förrän
Maass’ betalningsskyldighet blivit i laga ordning fastställd.
I enlighet härmed fann Kungl. Maj:t den 1 maj 1914 den då
gjorda framställningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd.
Genom laga kraftvunnen dom den 29 december 1917 har därefter
Södra Roslags häradsrätt prövat rättvist att, enär Maass uraktlåtit att,
på sätt honom jämlikt 50 § i förordningen den 26 januari 1894 angående
hushållningen med de allmänna skogarna i riket ålegat, tillse,
att, innan virkespartiet avverkats och bortförts, betryggande säkerhet
blivit ställd för köpeskillingens erläggande, samt Maass härigenom måste
anses hava åsamkat Kungl. Maj:t och kronan en förlust av 687 kronor
70 öre jämte ränta från och med den 23 oktober 1910, förplikta Maass
att genast emot kvitto till Kungl. Maj:t och kronan utgiva 687 kronor
70 öre jämte 6 procent ränta å 717 kronor 11 öre från och med den
23 oktober 1910 till och med den 8 februari 1912 samt å 687 kronor
70 öre från sistnämnda dag tills betalning skedde.
Kung!. Maj:tx nåd. proposition Nr 174. 5
På grund ''härav har nu Månes i eu till Kungl. Maj:t ställd, av
domänstyrelsen med skrivelse den 28 januari 1918 överlämnad skrift
anhållit, att Kungl. Maj:t måtte av nåd befria honom från ifrågavarande
betalningsskyldighet eller, därest Kungl. Maj:t skulle anse frågan
böra underställas riksdagens prövning, avlåta proposition härom till
riksdagen. Till stöd för sin ansökan har Maass hänvisat till de skäl,
domänstyrelsen i ovanberörda skrivelse den 16 februari 1914 anfört.
Såsom ytterligare skäl har Maass åberopat att, ehuru han den 27 oktober
1910 genom överjägmästaren hos länsstyrelsen i Stockholms län anmälde
köpeskillingen till kontant inbetalning, och länsstyrelsen den 31
oktober samma år gav order om uppbörd till vederbörande kronofogde,
det dröjde över 5 Va månader, innan uppbördsförvaltningen meddelade,
att resterande köpeskilling ej blivit erlagd, genom vilket långa dröjsmål
utsikterna att på exekutiv väg kunna uttaga beloppet hos köparen blevo
väsentligen mindre; att betalningsskyldighetens fullgörande just nu drabbade
hårdare på grund av de för en tjänsteman i ekonomiskt avseende
svåra tiderna; samt att även räntan sprungit upp till avsevärt belopp därigenom
att ärendets utredning tagit i anspråk en tidrymd av över 7 år.
Domänstyrelsen har för egen del tillstyrkt ansökningen under hänvisning
till vad styrelsen anfört i sitt förberörda utlåtande den 16
februari 1914.
Statskontoret, som härefter hörts i ärendet, har i utlåtande den
20 februari 1918 anfört, att, sedan sökanden numera genom domstols
utslag förpliktats ersätta statsverket den förlust, som uppkommit i följd
av hans uraktlåtenhet att, innan virkespartiet avverkats och bortförts,
avfordra köparen behörig säkerhet för köpeskillingens erläggande, statskontoret
i likhet med domänstyrelsen på grund av föreliggande omständigheter
ansåge, att denna kronans fordran hos sökanden skäligen
borde efterskänkas. Statskontoret har hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
hos riksdagen göra framställning i sådant syfte.
I likhet med myndigheterna anser jag, på grund av vad i ärendet
förekommit, skälig anledning föreligga till att kronans ifrågavarande
fordran hos jägmästaren Maass må efterskänkas. Då frågan emellertid
torde böra underställas riksdagens prövning, får jag hemställa, att
Eders Kung]. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att jägmästaren i Stockholms revir Alexander Edvard August
Friedrich Maass befrias från skyldigheten att till Kungl. Maj:t och kronan
utgiva 687 kronor 70 öre jämte ränta enligt Södra Roslags häradsrätts
omförmälda dom den 29 december 1917.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 156 käft. (Nr 174.) 2
Departement»
chefen.
6
Kungl. Maj."tu nåd-, proposition Nr 174. •
Till vad departementschefen sålunda hemställt,
däri;ti statsrådets övriga ledamöter förenade sig, behagade
Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnade,
att proposition i ämnet skulle avlåtas till
riksdagen av den lydelse, bil. — vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Hugo Nordlander.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 191S.