Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 16.
1
Nr 16
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa
tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges
rikslank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets
mynt den 30 maj 1873; given Stockholms slott den 18
januari 1918.
Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga bilagda förslag till lag angående rätt för Konungen
att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt
den 30 maj 1873.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 15 käft. (Nr 16.)
1
2
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 16.
Förslag
till
Lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av
10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av
§ 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.
Härigenom förordnas som följer:
Om sådant med hänsyn till utomordentliga av krig föranledda
förhållanden prövas oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställning
av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige
i riksgäldskontoret,
ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 §
andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken
åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens
räkning till myntverket avlämnas,
än även förklara, att bestämmelsen i § 9 i lagen om rikets mynt
den 30 maj 1873, om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar
guld, att därför erhålla guldmynt, under viss tid icke skall äga tilllämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1918 och gäller till och
med den 28 februari 1919. Av konungen jämlikt denna lag meddelad
bestämmelse må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda
dag.
Kungl Maj ds nåd. proposition Nr 16.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 januari
1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdÉN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PETERSSON,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson anförde:
Med anledning av en utav fullmäktige i riksbanken gjord framställning
föreslog Kungl. Maj:t i en till 1916 års riksdag avlåten, den 4
februari nämnda år dagtecknad proposition, nr 37, riksdagen att antaga
ett vid propositionen fogat förslag till lag angående rätt för Konungen
att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt
den 30 maj 1873.
Riksdagen anmälde i skrivelse den 8 februari 1916, att riksdagen,
som funnit det vara lämpligt, att möjlighet bereddes att under utom
-
4
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 16.
ordentliga förhållanden sådana som de dåvarande vidtaga de åtgärder,
som innefattades i Kungl. Maj:ts förslag, bifallit Kungl. Maj ris ifrågavarande
proposition. Emellertid uttalade riksdagen, beträffande ändringen
av § 9 i lagen om rikets mynt, att med hänsyn till innehållet i gällande
myntkonvention mellan de skandinaviska länderna Kungl. Maj:t icke torde
underlåta att, innan förändrade bestämmelser i berörda avseenden tilllämpades,
med respektive länders regeringar inleda de särskilda underhandlingar,
som för ändamålet erfordrades.
Den 8 februari 1916 utfärdade Kungl. Majri lag angående rätt för
Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i
lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets
mynt den 30 maj 1873 av följande lydelse:
Om sådant med hänsyn till utomordentliga av krig föranledda förhållanden
prövas oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken
och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret,
ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 § andra stycket
i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldigheten
att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket avlämnas,
än även förklara, att bestämmelsen i § 9 lagen om rikets mynt den 30 maj
1873, om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla
guldmynt, under viss tid icke skall äga tillämpning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling och gäller till och med
den 4 februari 1917. Av Konungen jämlikt denna lag meddelad bestämmelse må
ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag.
Samma den 8 februari 1916 utfärdades vidare kungörelse, däri
Kungl. Maj:t med föranledande av nyss anförda lag för tiden från och
med den 9 februari till och med den 31 juli 1916 fritog riksbanken
från den enligt 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den
12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants,
som för riksbankens räkning till myntverket avlämnas.
Sedan härefter sådana underhandlingar mellan de tre nordiska
ländernas regeringar, som av riksdagen förutsatts, blivit slutförda, utfärdade
Kungl. Majri den 28 april 1916 nådig förordning, däri Kungl.
Maj:t med stöd av lagen den 8 februari 1916 förklarade, att bestämmelsen
i § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 om rätt för en
var, som '' vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla guldmynt,
under tiden från och med den 1 maj tillsvidare till och med den 31
juli 1916 icke skulle äga tillämpning.
Vidare blev genom förordning den 8 juli 1916 stadgat, att de
i kungörelsen den 8 februari 1916 och i förordningen den 28 april 1916
5
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 16.
meddelade bestämmelserna skulle gälla jämväl för tiden från och med
den 1 augusti 191f> tills vidare till och med den 4 februari 1917.
I en den 10 december 1916 dagtecknad skrivelse anliöllo fullmäktige
i riksbanken, att, som de förhållanden, vilka föranlett utfärdandet
av ovannämnda lag av den 8 februari 1916, fortfarande vore för
handen, Kungl. Maj:t måtte till 1917 års riksdag framlägga proposition
om ny lag av enahanda innehåll att gälla till viss angiven dag 1918.
Kungl. Maj:t föreslog härefter i en till riksdagen avlåten, den 17
januari 1917 dagtecknad proposition, nr 30, riksdagen att antaga ett
vid propositionen fogat förslag till lag med enahanda bestämmelser att
träda i kraft den 5 februari 1917 och gälla till och med den 28
februari 1918.
Riksdagen anmälde i skrivelse den 31 januari 1917, nr 12, att
riksdagen funnit sig böra bifalla Kungl. Maj:ts sistberörda proposition,
men att, med hänsyn till innehållet i gällande myntkonvention mellan
de skandinaviska länderna, riksdagen emellertid, beträffande ändringen
av § 9 i lagen om rikets mynt, förutsatte, att den förändrade bestämmelsen
i berörda avseende utfärdades i samförstånd med respektive
länders regeringar.
Den 3 februari 1917 utfärdade Kungl. Maj:t lag angående rätt för
Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i
lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om
rikets mynt den 30 maj 1873 av följande lydelse:
Om sådant med hänsyn till utomordentliga av krig föranledda förhållanden
prövas oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken
och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret,
ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 § andra stycket
i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldigheten
att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket avlämnas,
än även förklara, att bestämmelsen i § 9 i lagen om rikets mynt den 30
maj 1873, om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla
guldmynt, under viss tid icke skall äga tillämpning.
Denna lag träder i kraft den 5 februari 1917 och gäller till och med den
28 februari 1918. Av Konungen jämlikt denna lag meddelade bestämmelse må ej
äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag.
Samma deu 3 februari 1917 utfärdades nådig förordning, varigenom
Kungl. Maj:t, med stöd av sistnämnda lag, ej mindre för tiden
från och med den 5 februari tills vidare till och med den 31 juli 1917
fritog riksbanken från den enligt 10 § andra stycket i lagen för
6
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 16-
Sveriges riksbank den 12 mai 1897 riksbanken åliggande skyldigheten
att inlösa guld i plants, som för riksbankens rakning till myntverket
avlämnades, än även förklarade, att bestämmelsen i § 9 i lagen om
rikets mynt den 30 maj 1873 om rätt för eu var, som vid myntverket
inlämnar guld, att därför erhålla guldmynt, under samma tid icke
skulle äga tillämpning.
Genom nådig förordning den 13 juli 1917 meddelades därefter
enahanda bestämmelser för tiden från och med den 1 augusti 1917
tills vidare till och med den 28 februari 1918.
Fullmäktige i riksbanken hava nu inkommit med eu den 6
december 1917 dagtecknad, så lydande skrivelse:
»Lagen av den 3 februari 1917 angående rätt för Konungen att i vissa fall
inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12
maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 gäller till och med
den 28 februari 1918.
Då de förhållanden, som föranledde utfärdande av denna lag, fortfarande äro
för handen, föranlåtes fullmäktige härmed anhålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte
för nästa års riksdag framlägga proposition om ny lag av enahanda innehåll som
den nu omförmälda att gälla under tiden från och med den 1 mars 1918 till samma
dag år 1919.
Därest Eders Kungl. Maj:t efter riksdagens bifall till en sådan proposition
utfärdar lag i ämnet, hemställa fullmäktige att Eders Kungl. Maj:t ville ej mindre
för tiden från och med den 1 mars 1918 tills vidare till och med den 31 juli 1918
fritaga riksbanken från den enligt 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank
den 12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants,
som för riksbankens räkning till myntverket avlämnas, än även förklara, att bestämmelsen
i § 9 lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 om rätt för en var, som
vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla guldmynt, under samma tid icke
skall äga tillämpning.»
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava den 13 december 1917 yttrat
sig i ärendet och därvid förklarat sig icke finna anledning till erinran
mot bankofullmäktiges ifrågavarande framställning.
Jämväl jag anser, att bestämmelserna i lagen den 3 februari 1917
angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av
10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och
av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 böra förnyas att
gälla för ytterligare ett år efter det desamma den 28 nästkommande
februari träda ur kraft.
Efter det Kungl. Maj:t och riksdagen fattat beslut i fråga om den
av fullmäktige i riksbanken föreslagna nya lagen, torde jag få åter
-
7
Kunyl. Mnj.ts nåd. proposition Nr 16.
komma till fullmäktiges framställning i vad den avser tillämpning av
de förnyade lagbestämmelserna.
Sedan departementschefen härefter uppläst ett i enlighet med vad
han yttrat upprättat förslag till lag angående rätt för Konungen att i
vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt
den 30 maj 1873, hemställde departementschefen, att Kungl. Maj:t måtte
i proposition till riksdagen 1''öreslå riksdagen att antaga nämnda'' förslag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition
av den lydelse bil. litt. vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Teodor Franzén.