Kung!,. Majis nåd. proposition Nr 159.
1
Sr 159.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående beredande
av fyllnadsarvode åt en särskild föredragande i finansdepartementet;
given Stockholms slott den 15 mars 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att till beredande av fyllnadsarvode åt en särskild föredragande
i finansdepartementet av ärenden rörande elektriska anläggningar, eldfarliga
oljor och explosiva varor såsom förslagsanslag anvisa
dels å tilläggsstat för år 1918 ett belopp av högst kronor 1,050,
dels ock å extra stat för år 1919 ett belopp av högst kronor 2,100.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
F. V. Thorsson.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 143 höft. (Nr 159.)
1
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 159.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15
mars 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre PALMSTIERNA,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för civildepartementet
anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson
härefter:
Till de ärenden, vilka enligt gällande departementalstadga ankomma
på civildepartementets beredning och föredragning, höra bland annat de,
som röra elektriska anläggningar samt explosiva varor och eldfarliga
oljor. Förslag om överflyttande av berörda grupper av ärenden från
civildepartementet till annat departement hava emellertid vid flera tillfällen
framställts. Sålunda föreslogo departementalkommitterade och
kommerskollegiikommittén i sitt den 5 juli 1913 gemensamt avgivna
betänkande rörande inrättande av ett handelsdepartement bland annat,
Kung/. Maj:ts nåd. proposition Nr 159. 3
att de 1111 ifrågavarande ärendesgrupperna skulle från civildepartementet
överföras till det tilltänkta handelsdepartementet. För ärendenas bortflyttning
från civildepartementet uttalade sig- jämväl nuvarande statsrådet
och chefen för sagda departement Axel Schotte i det betänkande,
som av honom den 27 februari 1917 jämlikt nådigt uppdrag avgavs
angående statsdeparternentens verksamhetsområden och arbetsformer
in. m. Då emellertid sistnämnda betänkande, i överensstämmelse med
avfattningen av det uppdrag, som lämnats statsrådet Schotte, utgick
ifrån, att antalet departement tillsvidare skulle bibehållas oförändrat och
något handelsdepartement sålunda icke komma till inrättande, föreslog
statsrådet Schotte beträffande nu ifrågavarande grupper av regeringsärenden,
att de skulle förläggas till det departement, dit ärenden rörande
handel och industri i allmänhet hörde och enligt betänkandet
alltjämt skulle komma att höra, nämligen finansdepartementet.
Enligt vad jag från chefen för justitiedepartementet inhämtat är
nu inom sistnämnda departement under utarbetande ny stadga angående
fördelning av ärendena mellan statsdepartementen; och komma enligt
denna stadga de ärendesgrupper, varom här är fråga, att på sätt som
föreslagits tilldelas finansdepartementets handläggning. En dylik överflyttning
till finansdepartementet av ett betydande antal ofta ganska
vidlyftiga och tidskrävande ärenden, vilka förut tillhört annat departement,
förorsakar givetvis en icke oväsentlig ökning av finansdepartementets
arbetsbörda. Under sådana omständigheter och då departementets
personal är fullt tagen i anspråk redan för de göromål, som
nu ankomma på departementet, lärer det vara nödvändigt att i samband
med överflyttningen vidtaga åtgärd för beredande av viss förstärkning
av departementets arbetskrafter. Då emellertid genom en dylik överflyttning
civildepartementets arbetsbörda i motsvarande mån lättas, torde
det — vilket ock av chefen för civildepartementet för mig bekräftats —
icke möta hinder att låta ökningen i finansdepartementets arbetskrafter
åtföljas av en däremot svarande minskning i civildepartementets personal.
Enklast torde detta kunna ske sålunda, att den befattningshavare, som
inom civildepartementet närmast handhaft ifrågavarande ärenden, i samband
med överflyttningen förordnas att såsom särskild föredragande i
finansdepartementet även i fortsättningen handlägga desamma.
Inom civildepartementet har i och för handläggningen av — förutom
åtskilliga andra slag av ärenden — även de frågor, som rörde elektriska
anläggningar, eldfarliga oljor och explosiva varor alltsedan år 1906
intill utgången av år 1917 varit anställd eu särskild föredragande, för
4 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 159.
vilken riksdagen årligen på därom av Kungl. Maj:t gjord framställning
beviljat arvode å extra stat. På grund av den starka ökningen i ärendenas
antal och arbetsbördans tillväxt i övrigt blev det emellertid för ett par
år sedan nödvändigt att befria denne föredragande från befattningen
med vissa av de ärenden, som dittills åvilat honom; och överlämnades då
de flesta av de ärenden, varom nu är fråga, åt kanslisekreteraren i
departementet Anders Wilhelm Reuterswärd, vilken erhöll i uppdrag att
självständigt bereda och föredraga desamma. Även sedan de vid fjolårets
riksdag beslutade ändrade personal- och löneförhållandena vid statsdepartementen
med ingången av detta år trätt i tillämpning, har handläggningen
av ärendena rörande elektriska anläggningar varit anförtrodd
åt Reuterswärd, vars tid så gott som fullständigt därav tagits i anspråk.
Under sådana omständigheter och då, enligt vad jag från civildepartementet
inhämtat, antalet av ifrågavarande ärenden, i vad angår
elektriska anläggningar, under de senare åren visat tendens till stadig
stegring, lärer även för framtiden — oavsett iill vilket departement
ärendena förläggas — en särskild person böra helt påräknas för deras beredning,
föredragning och expedition. Till belysande av arbetets växande
omfattning tillåter jag mig, med stöd av en från civildepartementet meddelad
uppgift, nämna, att medan under år 1916 antalet till departementet
inkomna ärenden rörande elektriska anläggningar utgjorde 309, berörda
antal under år 1917 steg till 490 och enbart under tiden 1 januari 13
mars 1918 uppgick till icke mindre än 180. Antalet ärenden rörande
eldfarliga oljor och explosiva varor håller sig däremot mera konstant;
av sådana ärenden inkommo nämligen under år 1916 46 och under år
1917 47 stycken.
Den lämpligaste utvägen att ordna handläggningen av de ifrågavarande
ärendena, sedan de överflyttats till finansdepartementet, synes
mig alltså vara, att kanslisekreteraren Reuterswärd förordnas att såsom
särskild föredragande i finansdepartementet alltjämt handhava desamma.
Reuterswärd utnämndes till kanslisekreterare år 1913 och åtnjuter,
såsom kvarstående å gammal stat, i sådan egenskap eu avlöning av
5,200 kronor för år, därav 2,500 kronor utgöra lön, 1,500 kronor
tjänstgöringspenningar och 1,200 kronor provisoriskt avlöningstillägg.
Därest Reuterswärd nu förordnas att tjänstgöra inom annat verk än
civildepartementet, lärer han nödgas avstå tjänstgöringspenningarna å
sin kanslisekreterartjänst, vilka alltså komma att besparas; och bör ersättning
härför givetvis beredas honom. Med hänsyn till omfattningen
och beskaffenheten av det arbete, som inom finansdepartementet skulle
Kungl. Maj:ta nåd. proposition Nr 159. 5
komma att åvila Reuterswärd — han skulle ju hava att självständigt
bereda och föredraga en stor grupp delvis ganska invecklade ärenden —
synes det mig emellertid rimligt, att Reuterswärd därutöver tilldelas
sådan fyllnad i sina avlöningsförmåner, att dessa komma att uppgå till
samma belopp som för förste kanslisekreterare inom departementen,
d. v. s. 5,800 kronor för år räknat. Hela det fyllnadsbelopp, som, under
förutsättning att Reuterswärd får behålla lön och provisoriskt avlöningstillägg
å sin kanslisekreterartjänst, skulle behövas för att bereda honom
förste kanslisekreterares avlöningsförmåner, utgör sålunda 2,100 kronor
om året, vadan den nu ifrågasatta anordningen skulle medföra en ökad
utgift för statsverket av 600 kronor för år räknat.
Då några medel för beredande av dylikt tilläggsarvode åt Reuterswärd
icke finnas inom finansdepartementet tillgängliga, synes mig hänvändelse
i ämnet böra göras till riksdagen. Med hänsyn till att den
tilltänkta överflyttningen till finansdepartementet av förutnämnda ärendesgrupper
lärer komma att äga rum redan under innevarande år, torde
vid en sådan hänvändelse anslag böra äskas icke endast för år 1919
utan även för år 1918, därvid — med beräkning att överflyttningen
kommer att äga rum ungefärligen vid mitten av året — anslaget för
år 1918 synes mig lämpligen kunna sättas till hälften av det för helt
år avsedda beloppet eller till 1,050 kronor. Anslaget för år 1918 bör
givetvis äskas å til läggsstaten för samma år, medan de för år 1919
erforderliga medlen böra begäras såsom extra anslag å riksstaten för
sistnämnda år.
Medel för bestridande av anslagen hava visserligen icke beräknats
i de för riksdagen framlagda förslagen till tilläggsstat för år 1918 och
riksstat för år 1919 men torde, med hänsyn till de obetydliga belopp,
varom det här rör sig, i allt fall kunna vid staternas fastställande å budgeten
beredas.
På grund av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till beredande av fyllnadsarvode åt en särskild föredragande i
finansdepartementet av ärenden rörande elektriska anläggningar, eldfarliga
oljor och explosiva varor såsom förslagsanslag anvisa
dels å tilläggsstat för år 1918 ett belopp av högst.. 1,050 kronor,
dels och å extra stat för år 1919 ett belopp av
högst.................................................................................................. 2,100 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 143 höft. (Nr 159.)
2
6
Kunyl. Maj tis nåd. proposition Nr 159.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga —--till detta protokoll ut
visar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Teodor Fransen.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.