Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 152.
1
Nr 152.
Kungl. Maj.ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
förordning angående längden å saluhållen ved; given
Stockholms slott den 1 mars 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
antaga bilagda förslag till förordning angående längden å saluhållen
ved.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Åt fr ed Petersson.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 136 höft. (Nr 152.)
1
2
Kungl. Maj.-ts nåd. proposition Nr 152.
Förslag
till
förordning angående längden å saluhållen ved.
§ 1-
Då försäljning av ved, som icke framställts av grönår, rötter,
stubbar eller sågavfall, sker efter mått av viss längd och höjd, skall,
därest icke annorlunda avtalats, veden hava en längd av en meter eller
genom sågning vara delad så, att den har en längd av Va» Vs» V* eller
V6 meter.
§ 2.
Säljer någon ved i strid mot bestämmelse i § 1, straffes med böter,
från och med tio till och med ettusen kronor, där ej gärningen är i
allmänna strafflagen belagd med straff.
§ 3.
Av böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfälle en tredjedel,
dock högst etthundra kronor, åklagaren och återstoden kronan.
Finnes särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel. Saknas
tillgång till böternas fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.
Denna förordning träder i kraft den 1 september 1920.
Kungl. Majds nåd. ''proposition Nr 152.
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet d Stockholms slott den 1
mars 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern EdéN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
TJndén,
Thorsson.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:
Sedan stadsfullmäktige i Stockholm hos Kungl. Maj:t gjort framställning
om införande av sådana bestämmelser, att ved skulle försäljas
efter mått, hänfört till kubikmetern, har mynt- och justeringsverket, som
på grund av befallning att avgiva utlåtande över sagda framställning
ävensom att därvid taga i övervägande ett i skrivelse från Stockholms
stads livsmedelsnämnd framställt förslag till enhetsmått för försäljning
säckvis av sågad och huggen ved, i skrivelse den 18 augusti 1916 yttrat
följande:
»De bestämmelser i förordningen om mått och vikt, som nu finnas med avseende
på handeln med ved, äro innefattade i §§ 5 och 19 och kunna uttryckas på
följande sätt: Då ved skall avlämnas eller mottagas efter mått, må icke nyttjas
andra vedmått än ramar, som hava ett ytinnehåll av 1, 2 eller 4 kvadratmeter. —
4
Rungl. Maj:ts nåd. proposition AV 152.
i ramarna lägges veden så, att dess längd är vinkelrät mot ramens yta. Vedens
längd lämnas här obestämd, men priset får lämpas efter den längd, som veden faktiskt
innehar. Veden säljes således per kvadratmeter med en viss längd. Att sedan
få vedens kubikinnehåll är ju en enkel sak genom att multiplicera längden, uttryckt
i meter, med den använda ramens ytinnehåll. Önskar man nu, att veden skall kunna
avlämnas eller mottagas efter kubikmått, utan att man vill underkasta sig ovannämnda
enkla uträkning, finnes intet annat sätt än att föreskrifter lämnas därom,
att all ved, som skall avlämnas eller mottagas efter mått, skall hava en viss längd.
Denna fråga har förr varit behandlad. I förslaget till författning angående
mått och vikt den 3 juni 1878 sid. 8—11 finnes referat av vad som dittills avhandlats
om saken, och i art. 4. sid. 20 (motiv härtill sid. 58 och reservation sid.
96 och 97) återfinnes kommitténs förslag till bestämmelser om vedmått. Detta förslag
blev ej av Kungl. Maj:t antaget, utan i den förordning, som den 22 november
1878 utfärdades, finnes i § 19 stadgat: ’I avseende på mätning av träkol och ved
gäller vad därom redan är stadgat eller framdeles stadgat varder.’ Först i förord
ningen
den 9 oktober 1885 infördes den nuvarande bestämmelsen.
De mått, som härvid infördes, lämpa sig dock endast för s. k. kast- och
bryggved. Då emellertid numera sågad och huggen ved är en mycket stor handelsvara,
böra nya ramar med mindre ytinnehåll kunna få justeras, och i den författning
om mätning och vågning, som mynt- och justeringsverket har under utarbetning,
har verket för avsikt att föreslå sådana med ett ytinnehåll av 0.5, 0.4, 0.3,
0.2 och O.i kvadratmeter. — — —.
Skulle det anses önskligt att bestämma en viss längd för den saluhållna
veden, torde det vara lämpligt att bestämma längden för kast- och bryggveden till
1 meter, varigenom den i de respektive måtten upplagda vedens kubikinnehåll angåves
av siffran för deras ytinnehåll. För den sågade veden är det omöjligt att
bestämma en viss längd, men så mycket kanske man kunde stadga, att kastveden
skall vara antingen tvåsågad, tresågad eller fyrsågad, i vilket fall vedträden skulle
komma att hava en längd av l/,„ 1/i eller 7-, meter respektive. Önskar man dä
uppmäta en kvantitet av 1 hektoliter eller Ö.i kubikmeter ved, har man att för
den tvåsågade veden använda en ram på 0.3 kvadratmeter, för den tresågade en
ram på 0.4 kvadratmeter och för den fyrsågade en ram på 0.5 kvadratmeter.
Att i författningen om mätning och vågning införa bestämmelser om den
salubjudna vedens längd anser verket icke vara lämpligt, utan bör sådana ingå i
en särskild kungörelse om beskaffenheten av salubjuden ved.»
Över mynt- och justeringsverkets ifrågavarande förslag har domänstyrelsen,
efter att i ärendet hava hört samtliga över jägmästare i riket,
avgivit infordrat utlåtande den 8 maj 1917 och därvid anfört:
»I den till 1876 års riksdag avlåtna propositionen med förslag till nya bestämmelser
i fråga om mått och vikt, föreslog Kungl. Maj:t enligt vetenskapsakademiens
hemställan, att för mätning av ved skulle användas följande mål: ''en vedfamn
(ny), utan avseende å vedens längd, mätes av fyra kvadratmeter. Där icke
i avseende å vedmått särskild överenskommelse är träffad, skall veden anses hava
en längd av 1 meter, så att vedfamnen då innehåller 4 kubikmeter’. Riksdagen
anmärkte häremot, att, då det föreslagna nya måttet under enahanda benämning
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 152. 5
som det gamla skulle innehålla större rymd än detta, stadgandet sannolikt kolumn
att leda till förvecklingar; att det ej heller syntes lämpligt, att, under det ved icke
i allmänhet inom landet upphögges till större längd än högst tre fot, såsom regel
föi esk riva, att veden borde vara längre, samt att särskilda mått för uppmätning av
ved icke torde erfordras. I övrigt ansåg riksdagen, att det borde tillkomma Kung!.
Maj:t att meddela bestämmelser angående justering av vedmått.
1 förordningen den 9 oktober 1885 lämnades frågan om vedens längd öppen,
men bestämdes, att vedmått finge justeras med 1, 2 och 4 kvadratmeters ytinnehåll.
Sålunda korn det lagliga vedmåttets höjd och bredd att mätas i meter, men vedens
längd fortfor att huvudsakligen mätas i fot och tum. Därav följde emellertid, att
samma vedmat fick olika kubikinnehåll allt efter vedens längd, och dä denna i regel
var bestämd i fot, kom kubikinnehållet att angivas i bråkdelar av kubikmeter, vilken
olägenhet kom allmänheten att fortfarande mäta jämväl vedmättets höjd och bredd
i fot. Sålunda säljes och köpes ved än i dag huvudsakligen i famnar av högst varierande
storlek, därvid som regel vid avtal famnens kubikinnehåll bestämmes till visst
antal kubikfot.
Såsom belysande för den rådande förbistringen beträffande mätningen vid försäljning
av ved får styrelsen vidlägga ett exemplar av professor Tor Jonsons uppsats
härom i halte nr 11 av tidskriften Skogen. Av vedlängder eller djup på famnen
anför Jonson ej mindre än 14 olika mått såsom varande i bruk inom landet.
Då vedens längd sålunda ej är bestämd, kan teoretiskt taget en oändlig
mängd famnar uppkomma, men även om endast omkring 35 olika famnar’ något
allmännare brukas inom landet, är klart, att missförstånd,“konflikter och ett allmänt
osäkerhetstillstånd vid handeln med ved skall bliva följden.
för att råda bot på förvirringen anser styrelsen nödvändigt, att kastved
mätes efter ett enhetligt rymdmått, vilket, då praktiska svårigheter torde möta mot
användande av målkärl, där alla tre dimensionerna längd, höjd och bredd äro begränsade,
enklast ernås genom bestämmelse, att veden skall hålla viss bestämd längd.
Styrelsen är väl medveten om att även olägenheter härav komma att uppstå, men
håller före, att desamma dels till stor del äro av övergående natur, dels äro av
försvinnande liten betydelse jämförda med de stora fördelar, som genom ett sådant
stadgande skulle vinnas.»
Med anledning av mynt- och justeringsverkets förslag angående
bestämmande av viss längd å sågad ved har domänstyrelsen anfört:
»Domänstyrelsen finner principen riktig men anser terminologien vilseledande.
Tvåsågad ved torde av allmänheten lätt uppfattas såsom tvådelad och icke, såsom
mynt- och justeringsverket avsett, tredelad. Styrelsen anser därför benämningarna
tvåsågad, tresågad och fyrsågad böra utbytas mot respektive tredelad, fyrdelad och
femdelad, varvid en hektoliter tredelad ved kunde mätas av en ram om 0.3 kvadratmeter,
fyrdelad 0.4 kvadratmeter etc. Av skäl, som nedan anföras, bör även
tvådelad ved få till salu hållas.
Tio av de i ärendet hörda överjägmästarna hava uttalat sig för en längd av
1 meter å kastveden, dock att tvenne ansett jämväl ved av 90 centimeter och 75
centimeter böra få upphuggas. Överjägmästaren i övre Norrbottens distrikt ställer
sig tveksam mot införande av lagstadgad längd å veden och överjägmästaren i östra
6
Kungl. Maj.ts nåd, proposition Nr 152.
distriktet anser, att, därest längden på kastveden anses böra lagstadgas, densamma
lämpligast bestämmes till 90 centimeter, vilket närmast överensstämmer med den nu
oftast använda längden 3 fot = 89 centimeter. Q ~ ,
•Den utan gensägelse mest brukliga längden på kastveden ar 3 fot (s. k. sexkvarters
ved) = 89 centimeter, men därjämte förekommer ej sällan, synnerligast
beträffande lövträdsveden, att densamma uppliugges i 2 V3 fots längd (s. k. lemkvarters
ved) = 74.2 centimeter. En meter lång ved bugges numera på ett flertal
platser^isocl^n '' finner det önskvärt, att kastved avsedd att till salu hållas endast
upphugges till 1 meters längd samt som här nedan närmare angives såsom 2, 3, 4
eller 5 ^e^ jnnebär en ökning av den nu mest brukliga 3 fots längden med 11
centimeter. Den ökade svårigheten med kastvedens klyvning som teoretiskt ar en
följd av längdens ökning, anser styrelsen beträffande barrveden vara utan praktisk
betydelse. Beträffande lövträdsveden kan visserligen en meter lång ved undantagsvis
vålla svårigheter vid klyvningen, men då hinder icke möter att redan i skogen
upparbeta vresvuxen och svårkluven ved direkt i tvådelad ved, hnner styl elsen icke
vägande skäl föreligga att för densamma stadga annan längd.
Styrelsen får alltså tillstyrka, att all kastved, som till salu hålles, skall ra
av 1 meters längd eller ock i delar härav, tvådelad, tredelad, fyrdelad ellei femdelad.
Denna bestämmelse bör dock ej gälla ved, som framställts av grenar, rotter,
För att° icke vålla producenterna svårigheter att avyttra redan upphuggen
ved av annan längd än en meter, torde en övergångstid av två år efter en sådan
bestämmelses ikraftträdande vara nödig. ,
Styrelsens uppdrag bar visserligen begränsats att galla endast längden på ved,
som till salu hålles. Då emellertid frågan om vedmåttet är av stor betydelse för
skogsbruket, anser sig styrelsen icke kunna underlåta att jämväl i ovrrgt beröra
det av mynt- och justeringsverket i utsikt ställda torslaget till vedmått. Det ha
på senaste tiden allt mera framstått såsom ett önskemal att erhålla ett enhetligt
mått, praktiskt användbart i skogen vid upphuggning av virke till brännved, m
numera brännveden huvudsakligen upphugges av smärre gallrmgsvirke, toppar ocfl
avfall efter timmeravverkning och dylikt, får vedmåttet icke vara sa stort, att en
arbetet fördyrande hopkörning av veden måste äga rum. T ,
Styrelsen får därför hemställa, att kubikmetern (löst mätt) antages som enhet
vid all handel med brännved samt att vedmått om 2, 3 och 4 kvadratmeters ytinnehåll,
varje rymmande 2, 3 respektive 4 kubikmeter ved av en meters längd,
måtte få justeras. ,, , , ,
Härvidlag får styrelsen erinra, att tre kubikmeter eller 114.6 svenska kubikfot
mycket nära motsvara den i störa delar av landet brukliga så kallade skogseld
trealnarsfamnen, vilken innehåller (3'' * 6 x 6'' =) 108 kubik ot.->
Med avseende på vad sålunda i frågan förekommit har mynt- och
justeringsverket i utlåtande den 5 juni 1917 meddelat, bland annat, att
verket icke hade något att erinra emot vad domänstyrelsen föreslagit
beträffande bestämmelser om beskaffenheten av salubjuden ved.
i
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 152.
Jämväl 1917 års bränslekommission bär beretts tillfälle att yttra
sig1 i ämnet. Av kommissionens den 5 december 1917 avgivna utlåtande
må följande återgivas:
»Sedan kommissionen lätt hand om anskaffningen och fördelningen av större
delen av don ved, som åtgår för fyllande av värf lands bränslebehov, liar kommissionen
sökt genomföra ett för hela landet gemensamt vedmätt. All ved, som kommissionen
anskaffar eller försäljer, mätes nämligen i kubikmeter. Vad beträffar
den genom kommissionens försorg nyanskaffade hushållsveden är den nästan utan
undantag huggen i längder om 1 meter. För mätning av denna ved i kubikmeter
äro sålunda de vedmätt, som jämlikt förordningen den 9 oktober 1885 kunna för
sådant ändamål justeras, användbara. Annorlunda förhåller det sig med en stor
del av den ved, som redan finnes i marknaden eller som ditföres från andra avverkningar
än kommissionens. Sådan ved har i allmänhet en längd, som växlar mellan
0.89 meter, 0.?r meter och 0.67 meter. För att möjliggöra mätning i kubikmeter
av ved med nämnda längder har kommissionen den 23 oktober 1917 till Kungl.
Maj:t ingått med framställning om fastställande av härför lämpade vedmätt.»
Den av kommissionen sålunda åsyftade framställningen har
föranlett utfärdandet av kungörelsen den 9 november 1917 angående
justering av vissa vedmätt m. m., vari, bland annat, föreskrivits, att för
mätning av ved må tillsvidare till och med den 31 december 1918
justeras vedmätt av 1 meters längd och respektive 1.12, 1.35 och 1.49
meters höjd; dock att sådana vederbörligen justerade vedmätt ej få
vid handel eller eljest, då ved skall avlämnas eller mottagas efter
mått, användas efter utgången av år 1918.
Kommissionen har vidare i sitt nu ifrågavarande utlåtande den 5
december 1917 yttrat följande:
»Det är uppenbart, att det skulle vara förenat med stora fördelar, om vid
all handel med ved för framtiden de hittills brukliga växlande famnmåtten bleve
utbytta mot kubikmetermått. För vinnande av detta syfte svnes det vara önskvärt
att förbud i överensstämmelse med vad domänstyrelsen föreslagit utfärdas mot saluMllande
av kastved med annan längd än en meter. Genomförandet av ett sådant
iurbud har givetvis betydligt underlättats därigenom att, på sätt ovan nämnts, vid
bränslekommissionens avverkningar veden hugges i 1 meters längder.
Kommissionen delar domänstyrelsens uppfattning, att vedmätt på 3 kvadratmeter
måtte få justeras.
L t ..~ Dijrem°t hnner kommissionen icke, att det föreligger någon anledning att
beträffande sågad ved av olika längder frångå de hittills brukliga benämningarna
tvåsågad, tresågad och fyrsågad.»
I förordningen den 9 oktober 1885 om mått och vikt stadgas, att Vepartemmuför
mätning av ved må justeras vedmått med 1 meters längd och 1
meters höjd, med 2 meters längd och 1 meters höjd samt med 2.5 meters
längd och 1.6 meters höjd, varförutom enligt ovan nämnda kungörelse
8 Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 152.
den 9 november 1917 till innevarande års utgång tillåtits justering av
vedmått av 1 meters längd och respektive I.12, I.35 och I.49 meters
höjd. Ett visst vedmått, bestämt till längd och höjd, kan givetvis avse
olika kvantiteter ved, beroende på vedens* längd. Då nu denna är så
växlande, som utredningen visar, blir också kubikinnehållet av den 1
vedmåttet instaplade veden mycket skiftande. Olägenheten härav ligger
i öppen dag, och ett ordnande av vedmätningsfrågan synes vara en
trängande nödvändighet. Den otaliga mängden olika »famnar» har i höggrad
försvårat uppgörelser vid köp och försäljning av ved samt givit
''anledning till missförstånd och förvecklingar till nackdel ej blott för
skogsägarna och dem, som yrkesmässigt handla med ved, utan även lör
den stora allmänheten.
Det avsedda ändamålet synes lättast kunna vinnas genom eu allmän
föreskrift, att veden skall hava viss bestämd längd. Kubikinnehållet framo-år
då genom en enkel multiplikation. En föreskrift härom torde emelfertid
icke hava sin plats i förordningen om mått och vikt utan böra
meddelas i särskild författning.
Vad beträffar den längd, som bör föreskrivas för veden, linner
jag utredningen tydligt ådagalägga, att lör kastved, d. v. s. ved sådan
den i allmänhet plägar upphuggas i skogen, en längd av 1 meter är
lämpligast. Denna längd har redan sedan flera år begagnats 1 rätt
stora delar av vårt land, isynnerhet vid vedavverkning å kronans
skogar, och genom de omfattande avverkningar, som under sista året
ägt*5 rum för bränslekommissionens räkning, har den kommit till vidsträckt
användning nästan överallt i landet. De praktiska olägenheter,
som må kunna åberopas som skäl mot en sådan längd, synas mig vara
av ganska ringa betydelse gent emot de betydelsefulla fördelar, som
vinnas därigenom, att vedmåttets ytmått omedelbart angiver siffran å motsvarande
rymdmått. „ „ ,
Jag anser det emellertid lämpligt, att de nu ifrågasatta atgarderna
icke begränsas till att gälla endast kastveden utan utsträckas till att avse
även sådan ved, som sågas i kortare längder; och ansluter jag mig
härutinnan till domänstyrelsens förslag, att sågad ved, som försäljes efter
mått av viss längd och höjd, skall vara två-, tre-, fyr- eller femdelad.
Då för närvarande mindre vedmått än med 1 meters längd och höjd
icke få justeras, kunde möjligen eu bestämmelse rörande nyssnämnda
minsta längder av ved synas opraktisk och obehövlig, men enär myntoch
justeringsverket förmält sig hava lör avsikt att föreslå justering av
mindre ramar än nu är medgivet, synas även dessa delningslängder
böra medtagas.
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 152. <)
Såsom domänstyrelsen föreslagit torde en övergångstid böra stadgas,
på det att ved, som upphuggits efter äldre sedvänja, må hinna
säljas till förbrukare före lagens ikraftträdande ävensom av det skal,
att allmänheten må hinna sätta sig in i eu förändring, vilken blir så
pass ingripande som denna. Författningen torde därför icke böra träda
i kraft förrän den 1 september 1920.
hrån bestämmelserna bör, i överensstämmelse med domänstyrelsens
förslag, undantagas ved, som framställts av grenar, rötter, stubbar och
sågavfall. Då för vissa speciella ändamål det kan finnas önskvärt, att
ved har annan längd än nu angivits, torde därjämte undantag från bestämmelserna
böra göras för det fall, att annorlunda avtalats.
I enlighet med vad jag nu utvecklat har inom jordbruksdepartementet
utarbetats förslag till förordning angående längden å saluhållen
ved.
Sedan departementschefen uppläst det sålunda upprättade förfättmngsförslaget,
hemställde han, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att antaga samma förslag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Tians Maj:t Konungen
lämna bifall och förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Eric Paulson.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 136 käft. (Nr 152.)
2