I
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
1
Nr 150.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
, vissa ändringar i avlöning sreglementet för tjänstemän vid
statens järnvägar in. in.; given Stockholms slott den 8
mars 1918.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
dels besluta de ändringar i förnyade avlöningsreglementet den 30
juni 1916 för tjänstemän vid statens järnvägar, som framgå av det vid
statsrådsprotokollet fogade förslag till kungörelse i ämnet;
dels ock antaga i statsrådsprotokollet närmare omförmälda ändringar
av 1 och 2 §§ i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för
tjänstemän vid statens järnvägar.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
f
GUSTAF.
Axel Schotte.
''
«
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 134 höft. (Nr 150.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
m
Utdrag av protokollet över civilärenden, häl let inför HansMaj:t
Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 8''
mars 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde:
I skrivelse den 29 september 1917 har järnvägsstyrelsen framlagt
förslag om inrättande av åtskilliga nya befattningar vid statens järnvägar.
_ _ . . ..
Järnvägsstyrelsen angiver i nämnda skrivelse till en början i allmänna
huvuddrag de skäl, som legat till grund för styrelsens förslag i
ämnet. Styrelsen erinrar därvid, att styrelsen redan under år 1916 föreslagit
ett större antal nya högre befattningar, som ock av statsmakterna,
prövats erforderliga för ett rationellt bedrivande av järnvägsdriften.
Detta hade emellertid icke kunnat utesluta nödvändigheten av att allt
fortfarande i bredd med statsjärnvägarnas utveckling och för att möj- ,
liggöra denna förebringa ytterligare förslag om inrättande av nya ordinarie
tjänster. Det vore dock att märka, att ifraga om övervägande ^
flertalet av de befattningar, som det föreliggande förslaget omfattade,
Kung1. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 150. 3
*
styrelsen vid avgivande av 1910 års förslag icke varit i tillfälle att fatta
slutlig ståndpunkt till redan då föreliggande spörsmål om inrättande av
dessa befattningar. I flera fall hade man sålunda haft att avvakta viss tids
erfarenhet rörande de försöksanordningar, som med Kungl. Maj:ts medgivande
vidtagits inom vissa tjänstegrenar för att närmare pröva behovet
och ändamålsenligheten av de tjänsteorgan, som på grund därav
under längre eller kortare tid funktionerat. I andra fall åter hade
man haft att räkna med pågående utredningar, som först nu slutförts
eller under närmaste tid komme att slutföras och vilka utredningars resultat
varit att avvakta för att erhålla fullständigt material för bedömande
av behovet och den riktiga anordningen av påtänkta nya tjänsteorgan
eller viss ändring i bestående förhållanden. En fråga, varå styrelsen
kärft sin alldeles särskilda uppmärksamhet riktad, vore vidare nödvändigheten
av att vidtaga särskilda åtgärder för tryggande av trafiksäkerheten
å statens järnvägar, och hade styrelsen i sin ifrågavarande skrivelse
framlagt förslag, som innebure ett led i styrelsens strävanden inom detta
verksamhetsområde. Slutligen hade under det gångna året visat sig,
som naturligt vore och såsom redan i viss mån förut bebådats, att beträffande
vissa tjänstegrenar, som med statsmakternas medgivande under
senaste tid nyorganiserats eller nyinrättats, någon ökning av arbetskrafterna
vore erforderlig.
Järnvägsstyrelsens förslag omfattar följande nya ordinarie befattningar -
inom styrelsen:
å banbyrån: en byråingenjör av l:a klass såsom föreståndare för en
blivande geoteknisk avdelning,
å byggnadsbyrån: eu byråingenjör av 2:a klass,
å maskinbyrån: en överinspektör för maskintjänsten och en byråingenjör
av l:a klass,
å förrådsbyrån: en sekreterare i utbyte mot en nuvarande byråingenjör
av l:a klass,
å trafikbyrån: en notarie såsom biträde åt säkerhetsinspektören,
å föreslagen andra trafikbyrå: eu byråchef och en överinspektör
för trafiktjänsten,
å inrikes taxebyrån: en notarie,
å kontrollkontoret: två kontrollörer samt
å biljett- och blankettkontoret: en intendent och föreståndare för
kontoret i stället för nuvarande förrådsförvaltaren;
Föreslagna
nya befattningar.
4
1915 &r«
kommission
för gemensamma
avlöningsbestämmelser
vid
kommunikationsverken
m. fl. verk.
Departements
chefen.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
%
vid distrikten:
en trafikinspektör av 2:a klass och en byråassistent å 18;e trafiksektionen,
nitton byråassistenter i säkerhetstjänst,
en stationsinspektor av 3:e klass vid Haparanda och en stationsinspektor
av 3:e klass i Orsa samt
fem signalingenjörer.
Förutom inrättandet av nu nämnda tjänster innefattar styrelsen»
förslag därjämte dels uppflyttning i löneklass av befattningsgruppen
distriktssekreterare, dels beträffande tjänstinnehavare å ångfärja uppflyttning
av befattningsgruppen 2:e maskinist till tjänsteman av högre grad,
dels ock ändrad benämning för säkerhetsinspektören inom styrelsen. -
Till följd av remiss har 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser
vid kommunikationsverken m. fl. verk den 23 februari
1918 avgivit utlåtande i ärendet. Kommissionen har därvid icke
haft något att erinra mot järnvägsstyrelsens förslag utom för såvitt detsamma
avser inrättande å styrelsens biljett- och blankettkontor av en intendent
och föreståndare för kontoret, avsedd att ersätta den nuvarande
förrådsförvaltartjänsten därstädes. Kommissionen har emellertid förklarat
sig ämna senare inkomma med särskilt förslag i fråga om de avlöningsbelopp,
som från 1919 års ingång böra tillkomma såväl nu ifrågavarande
som övriga ordinarie befattningshavare vid statens järnvägar. >
Då järnvägsstyrelsens föreliggande framställning icke innebär någon
ändring i de avlöningsbelopp, som enligt gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens järnvägar utgå inom de hittillsvarande löne*-klasserna, och ej heller avser att skapa nya sådana, torde nämnda framställning
redan nu kunna upptagas till behandling utan att avlöningskommissionens
förebådade löneregleringsförslag därigenom föregripes.
Det förslag till ändringar i berörda reglemente, som jag nu i anledning
av styrelsens framställning ämnar framlägga, är emellertid icke avsett
att vara definitivt beträffande däri upptagna lönebelopp. Dessa lära nämligen
komma att röna inverkan av kommissionens förslag, vilket, enligt
vad jag inhämtat, kan förväntas så tidigt, att med stöd därav framställning
i ämnet kan ske till innevarande års riksdag.
I det följande kommer kommissionens förenämnda utlåtande att beröras
allenast i vad detsamma, utöver tillstyrkan, innefattar särskilt ytt-''
rande över någon del av styrelsens förslag.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr lf>0.
5
I sitt den 29 augusti 1913 avgivna betänkande bär 1912 års järnvägskommission
angående trafiksäkerheten bland annat betonat bebovet
av geologiska och hydrografiska förundersökningar för vissa arbeten
vid statens järnvägar (sid. 74 i kommittébetänkandet). Kommissionen,
som erfarit, att geologer vid flera tillfällen tillkallats såsom järnvägsstyrelsens
sakkunniga rådgivare, uttalade förhoppning om att så
måtte förfaras även framdeles och i ännu högre grad än dittills. Vidare
erinrade kommissionen, att vattenrättskommittén i sitt år 1910 avlämnade
lagförslag upptagit den bestämmelsen, att före anläggning av järnväg,
såväl för statens som för enskildas räkning, syneförrättning skulle
hållas för bestämmande av vattenavloppens dimensioner och lutningsförhållanden.
Kommissionen antog emellertid, att järnvägsstyrelsen, redan
innan en sådan lag trätt i kraft, skulle anse lämpligt att — om
ock genom en enklare procedur än en syneförrättning — bereda sig
och allmänheten de garantier, som kunde erhållas genom en fackmässig
hydrografisk förundersökning.
Järnvägsstyrelsen yttrade sig den 29 september 1914 över vissa i
förenämnda betänkande gjorda uttalanden och önskemål samt anförde
därvid i fråga om behovet av sådana geologiska och hydrografiska
förundersökningar, för vilka kommissionen redogjort, i huvudsak följande.
Vad nya statsbanebyggnader beträffade, hade styrelsen sedan flera år tillbaka
brukat låta genom geolog undersöka grundförhållandena å de ban‘or, där
anledning funnits befara, att grunden på vissa ställen vore osäker. Likaså hade
beträffande de trafikerade linjerna under de senaste åren vid flera tillfällen tillkallats
geologer såsom sakkunniga rådgivare, då särskilda undersökningar ansetts
behöva verkställas å vissa platser vid statens järnvägslinjer, vilka på grund av
geologiska förhållanden kunde misstänkas innebära fara för trafiken.
Dessa sakkunniga kunde emellertid endast angiva do olika jordlagrens läge
och beskaffenhet samt uttala sig angående möjligheten av att de komme i rörelse
vid avsedd belastning, men däremot givetvis icke, i saknad av teknisk utbildning,
vilka åtgärder lämpligen borde vidtagas för att göra banvallen oberoende
av de mer eller mindre osäkra grundförhållandena. Bedömandet av lämpliga
åtgärder därvidlag hade måst åligga ingenjörerna. Mången gång hade man
dock stått tvekande dels angående behovet över huvud taget av några åtgärder
för grundförstärkning, dels angående arten av de åtgärder, som i varje fall borde
tillämpas för att med väl avvägd kostnad uppnå bästa resultat. Det vore nämligen
så, att förhållandena ofta undandroge sig möjligheten av ett fullt säkert
bedömande vare sig av den geologiskt eller tekniskt utbildade fackmannen, och
ofta hade man därför haft svårt att på förhand bestämma, varest risker kunde vara
för handen, liksom också, där frånvaron av risk icke kunnat konstateras, var man
lämpligen borde draga gränsen mellan ett visst vedervågande av terrängens belastning
eller tillgripandet av säkerställande byggnadskonstruktioner, betingande
mycket stora, ofta orimliga kostnader.
A. Befattningar
i
styrelsen.
Banbyrån.
1. En byråingenjör
av
l:a klåpa
såsom föreståndare
för
geoteknisk
avdelning.
6
Iiungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
Gällde det, som förut antytts, såsom regel, att den geologiska vetenskapen
ej fullt behärskade förhållandena, så vore det dock obestridligt, att geologiskt
vetande mången gång gåve klarare begrepp, om huru man även väg- och
vattenbyggnadstekniskt borde vid banbyggandet gå till väga. Allt mer hade därför
framträtt behovet av att vid statens järnvägar få anställda ett antal ingenjörer,
vilka ägde grundligare geologiska kunskaper än som i regel innehades av landets
väg- och vattenbyggnadsingenjörer. Styrelsen hade ock inriktat sina bemödanden
på att genom lämplig utbildning förskaffa sig dylika specialister.
Styrelsen erinrade i sammanhang därmed om sin den 29 december 1913
vidtagna åtgärd att såsom en början till ett systematiskt studium och behandlande
av byggnadsarbeten å svag grund tillsätta en geoteknisk kommission av
framstående fackmän inom såväl det geologiska som det väg- och vattenbyggnadstekniska
området. Denna undersökningskommissions uppgift vore dels att
geologiskt undersöka vissa av styrelsen angivna statsbanelinjer samt att angiva,
huruvida å dessa linjer rubbningar av banvallen till följd av jordskred eller dylikt
kunde vara att befara, dels ock att, om detta vore fallet, inkomma med förslag
till de åtgärder, som ansåges böra vidtagas för järnvägens säkerställande mot
sådana rubbningar av banvallen.
Rörande åtgärder för bestämmande av vattenavloppens dimensioner och lutningsförhållanden
instämde styrelsen uti 1912 års järnvägskommissions uttalande,
att, innan lag i ämnet trädde i kraft, genom en enklare procedur än syneförrättning
borde beredas garantier för att sakkunskapen i fråga om de hydrografiska
förhållandena komme till sin rätt. Styrelsen ville ock låta sig angeläget vara
att i enlighet härmed förfara och sålunda åtminstone genom samråd med sakkunnig
å hithörande område förskaffa sig de önskade garantierna. Styrelsen
hade sålunda intet att erinra mot järnvägskommissionens i ovan nämnda båda
hänseenden gjorda uttalanden, utan förklarade sig beredd att tillgodose desamma.
Den av styrelsen tillsatta geotekniska kommissionen består av, förutom
vederbörande bandirektörer och arbetschefer för respektive distrikt
eller arbetsområden, professorn vid Stockholms högskola friherre G. J.
de Geer, byggnadschefen P. J. F. Blidberg, professorn vid tekniska högskolan
W. K. A. Fellenius och statsgeologen E. J. L. von Post.
I sin föreliggande skrivelse meddelar styrelsen, att den geotekniska
kommissionen beräknar att under loppet av år 1918 hava slutfört sina
undersökningar. Vidare framhåller styrelsen i detta sammanhang, att,
då erfarenheten under kommissionens verksamhet alltmer påvisat behovet
av ett särskilt fackorgan vid statsbanorna till tjänst vid deras byggnadsverksamhet
inom väg- och vattenbyggnadsbranschen, frågan om inrättandet
av särskild geoteknisk avdelning inom styrelsen nu borde upptagas
till lösning. Styrelsen anför härom följande:
»Under den tid geotekniska kommissionen verkat, har styrelsen kommit till
den uppfattningen, att jämväl i framtiden vederbörlig uppmärksamhet bör ägnas
de geotekniska problemen såväl vid anläggandet av nya järnvägar som vid under
-
7
Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
hållet av redan befintliga, och enligt styrelsens mening torde detta icke kunna
ske annorledes an genom inrättandet av eu geoteknisk fackavdelning, vilken styrelsen
tankt sig förlagd under banbyrån.
Denna avdelnings uppgifter skulle i huvudsak bliva av tvenne slag, nämligen
dels att företräda den geotekniska specialsakkunskapen vid nybyggnader
och underhållsarbeten vid statens järnvägar, dels att systematiskt arbeta för en
okad och fördjupad insikt i de grundläggande frågorna inom geotekniken.
De åligganden, som sålunda komme att vila å denna banbyrås avdelninc
torde i huvudsak bliva, b’
•, SilcJan^ på grund av geotekniska förhållanden påfordrades, biträda
vid verkställandet av undersökningar för nya statsbanor, dubbelspår, grundläggningar
och Övriga arbeten, ävensom att inom styrelsen biträda vid granskning av
inkomna förslag till dylika arbeten;
att upprätta förslag till och följa utförandet av arbeten, som särskilt avse
att sakerstalla banan;
att verkställa inspektioner av från geoteknisk synpunkt beaktansvärda delar
av stats banenätet;
att insamla, ordna och tillgodogöra den erfarenhet rörande geotekniska
frågor, som inhämtats och allt fortfarande inhämtas vid statsbanenätet och även
utanför detsamma;
atf genom undersökningar av föreliggande stabilitetsfall och genom erforderliga
fält- och laboratoriestudier av jordarternas hållfasthets- och därmed sammanhängande
egenskaper och i övrigt på sätt, som kan befinnas lämpligt, verka
tor att fora den ^grundläggande vetenskapen på området framåt;
att utarbeta metoder för verkställandet av geotekniska undersökningar
samt bringa till stånd ändamålsenliga benämningar och beteckningar beträffande
dylika arbeten;
att genom publikationer sprida kännedom om de rön inom geotekniken,
som genom institutionens verksamhet framkomma, eller vilka av densamma insamlas;
samt
att, i den mån arbetet vid statens järnvägar det medgiver och allmänna
geotekniska frågor därav kunna antagas bliva belysta, utföra geotekniska utredningar
även för övriga statens verk, där sådana av desamma begäras.
Då det är av synnerligt stor vikt att, så långt ske kan, för framtiden söka
ui ''a ycket betydande risker och kostnader, som givetvis måste för
anledas
av otillräckliga geotekniska kunskaper, håller styrelsen före, att hit bölande
utredningar med sina ofta ganska speciella och komplicerade uppgifter
kpra . ■andhavas av en särskild avdelning inom styrelsen. Då det vidare gäller
att för tekniken praktiskt tillgodogöra de systematiska studier och forskningar,
som genom geologien redan kommit till stånd och som allt fortfarande utas’
anser. styrelsen den enda tillfredsställande lösningen bliva, att styrelsen
tillföres en skicklig väg- och vattenbyggnadsingenjör jämte en grundligt utbildad
geolog, som med full sakkunskap kan ur geologisk synpunkt och med geologiska
arbetsmetoder belysa och utreda de skilda frågorna och som därjämte äger förutsättningar
för att kunna följa den fortgående utvecklingen inom den blott för
utan alltför stora svårigheter användbara geologiska facklitteraturen.
. följd, av sin sammansatta natur torde emellertid de geotekniska frågorna svårligen
tillfredsställande lösas utan ömsesidig samverkan mellan verklig geologisk
och verklig teknisk sakkunskap. På grund av det tekniska syftemålet med ifråga
-
8 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 150.
varande utredningar huller styrelsen dock före, att ingenjören bör hava ledningen,
men då det är av vikt, att båda odelat kunna ägna hela sitt intresse och
sin verksamhet åt den gemensamma uppgiften att utbilda och tillgodogöra geotekniska
kunskaper, så är det givetvis nödvändigt, att båda befattningarna ur
ekonomisk synpunkt tillgodoses så pass, att deras innehavare ej vid forsta tillfälle
söka sig förmånligare platser, vilket ju vore särskilt ogynnsamt, nar det
gäller ett nybildat fack, inom vilket lämpliga ersättare icke finnas utbildade. Av
samma skäl kunna tillfredsställande resultat näppeligen ernås genom tillfälligt
biträde av eu eller annan icke särskilt geotekmskt utbildad geolog, och att en
sådan, även mot hög ersättning, alltid skulle finnas disponibel just da brådskande
arbeten vid statens järnvägar förestode, kan icke heller gärna antagas. Lika litet
torde t. ex. Sveriges geologiska undersökning vara betjanad av eller ens villig
till ett hälftenbruk av så oberäkneligt slag. Styrelsen tillåter sig därjämte framhålla,
att en hos styrelsen ständigt tillgänglig geolog bor kunna lämna värdefullt
biträde vid handläggningen av jämväl andra ärenden, för vilka styrelsen nu
nödgas anlita utomstående fackmän, såsom vid uppsökande och undersökning
av torvmossar och grusförekomster samt i vissa fall vid utredningar rörande
förekomster av nyttiga bergarter och mineral inom områden, dar nya jarnvagar
pianeras-d ^ tm omfånget av de antydda arbetsuppgifterna och den ytterligare
utveckling, som är att emotse å det geotekniska arbetsområdet anser styrelsen
starka skäl tala för, att såväl geologen som ingenjören borde uppforas
på ordinarie stat. Då emellertid styrelsen icke är helt övertygad om, att geologen
även för framtiden skulle få full sysselsättning vid statens jarnvagar, anser
sig styrelsen för närvarande böra inskränka sin framställning att omfatta att endast
ingenjören tills vidare beredes genom ordinarieskap förenad fastare anställning
Vld '' Styrelsen har tänkt sig, att med de aryoden, som äro fastställda för byråingenjörer
av l:a klass, nämligen lägst 4,200 kronor och högst 5 100 kronor eller
med tillägg av ersättning för bostad och bränsle en sammanlagd avlöning av
lägst 5,700 kronor och högst 6,600 kronor, möjlighet förefinnes att erhålla for
befattningen lämplig person. ... , ,
På grund av det anförda har i föreliggande förslag upptagits för banbyran
en byråingenjör av l:a klass såsom föreståndare för en geoteknisk avdelning
inom styrelsen.»
skiljaktig Vid behandling av föreliggande fråga inom styrelsen var överingen
mening
in°m :gren Hjälmar Fogelmarck av skiljaktig mening beträffande den iörestyreisen.
slagna avlöningen åt föreståndaren för den geotekniska avdelningen
samt förordade, att ifrågavarande befattningshavare borde i avlomngshänseende
och tjänsteställning likställas med byrådirektör. Till stöd
för denna mening anförde överingenjören Fogelmarck följande:
»Hela den av styrelsen anförda motiveringen för ifrågavarande befattnings
inrättande synes tydligt angiva, att för tjänsten i fråga kravas sådana kvalifikationer
och personliga förutsättningar, att man icke kan påräkna att fa densamma
besatt på tillfredsställande sätt, om den icke är förenad med högre löneförmåner
än dem, som tillkomma byråingenjör av l:a klass.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
Befattningen i fråga torde, på sätt av styrelsens motivering framgår, kunna
bliva till stor nytta för statens järnvägar, men enligt mitt förmenande kan den
också under vissa förutsättningar bliva mera till skada än till gagn.
Den blir till nytta, om för befattningen kan förvärvas lämplig person, som
jämte erforderligt mått av väg- och vattenbyggnadstekniska samt geologiska kunskaper
förenar tillräcklig praktisk erfarenhet inom området för hans verksamhet
för att han skall kunna giva vederbörande arbetschefer och bandirektörer de
riktiga anvisningarna beträffande eventuellt erforderliga åtgärder för banans
säkerställande å platser, där den vilar eller skall byggas på osäker grund.
I motsatt fall kan däremot befattningen vara till skada. Tjänstemannen
i fråga, geologingenjören, kan nämligen bedöma byggnadsförhållandena felaktigt,
så att han antingen anser åtgärder för banans säkerställande obehövliga, där sådana
verkligen erfordras, eller anvisar ett förfaringssätt, som icke undanröjer
riskerna — i vilka fall oberäknelig skada kan åstadkommas, för såvitt icke vederbörande
byggnadsbefäl sitter inne med så stor erfarenhet, att han i strid med
geologingenjörens anvisningar på eget ansvar vidtager de riktiga åtgärderna —
eller också anser sig geologingenjören, om han saknar tillräcklig erfarenhet, böra
lämna anvisning på sådana onödigt kraftiga åtgärder, att han under alla omständigheter
känner sig »på säkra sidan» beträffande sitt tekniska ansvar med
åsidosättande av det byggnadsekonomiska ansvaret. I senare fallet kan statsverket
åsamkas onödiga utgifter till mycket betydande belopp, isynnerhet som
det blir svårt för byggnadsbefälet att i sådant fall påtaga sig ansvaret för mindre
kraftiga och mindre dyrbara åtgärder, även om han för sin del finner geologingenjörens
anvisningar innebära onödiga kapitalutlägg.
För att geologingenjören skall kunna lämna anvisningar på riktigt avvägda
åtgärder måste han icke endast hava erforderliga teoretiska kunskaper, grundade
på ett ingående studium av hithörande väg- och vattenbyggnadstekniska och
geologiska frågor, utan han måste framför allt hava tillräcklig praktisk erfarenhet.
Det område, han skall behärska, erbjuder så många synnerligen vanskliga
och på grund av vitt skilda omständigheter olika fall, att han icke kan hava tillräcklig
ledning för deras bedömande av formler och tabeller eller av andras rön,
utan hans omdöme måste alltid till stor del vara grundat på personlig erfarenhet,
som kan samlas endast under flerårig verksamhet inom området.
Det är på grund härav alldeles särskilt viktigt beträffande denna befatt
ning, att det blir kontinuitet i tjänsten och att den person, som bekläder densamma,
kan kvarhållas under flera år, åtminstone så länge att under tiden annan
person hinner utbildas till eventuell efterträdare. Detta är emellertid så mycket
svårare som antalet för tjänsten lämpliga personer är synnerligen begränsat och
tjänsten icke erbjuder några befordringsmöjligheter.
Geologingenjörens tjänsteställning bör vara högre än byråingenjör av l:a
klass bland annat också därför, att han skall samarbeta direkt med arbetschefer
och bandirektörer.
Enda skälet mot att den nya tjänsten tilldelas ställning och avlöningsförmåner
såsom för byrådirektör torde vara, att geologingenjören i så fall skulle
bliva bättre ställd än andra föreståndare för avdelningar av banbyrån, t. ex. för
brokonstruktionsavdelningen samt signal- och säkerhetsavdelningen. Men enligt
mitt förmenande blir det under en närmare framtid en oavvislig nödvändighet
att även förbättra dessa befattningsinnehavares ställning, om man skall hava
någon utsikt att kunna få behålla dugligt folk å dessa platser. Att tills vidare
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 134 käft. (Nr 150.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
Departements
chefen.
tilldela geologingenjören förmåner endast såsom byråingenjör av l:sta klass i
avvaktan på en allmän höjning av anställningsvillkoren för denna senare befattning
anser jag så mycket mindre lämpligt, som det just vid besättandet första
gången av platsen såsom geologingenjör är svårast att finna den rätta personen
och man i så fall torde gå miste om möjligheten att för platsen förvärva en
person, som samlat erfarenhet på området under flerårig verksamhet inom den
i styrelsens skrivelse omtalade geotekniska kommissionen.
För övrigt vill jag såsom min åsikt framhålla, att intet som helst skäl synes
mig föreligga för att geologingenjören skulle i tjänsteställning och löneförmåner
ställas på ett lägre plan än vissa andra befattningshavare hos styrelsen, som
hava byrådirektörs ställning, t. ex. säkerhetsinspektören samt föreståndarna för
inrikes taxebyråns skadeersättningsavdelning och elektrotekniska byråns belysningsavdelning.
»
Erfarenheten har givit vid handen, att soliditeten hos en banbyggnad
i främsta rummet är beroende på grundens beskaffenhet. En
nödvändig förutsättning för att en järnvägs planläggning och underhåll
skall kunna ske på det såväl ur ekonomisk synpunkt som med hänsyn
till trafiksäkerheten bästa sättet är därför en ingående kännedom om de
geologiska grundförhållandena. I sitt förenämnda utlåtande framhåller
1912 års järnvägskommission angående trafiksäkerheten, att, ehuru eu
erfaren järnvägsbyggare i regel vore kompetent att bedöma även hithörande
frågor, det dock visat sig, att misstag begåtts, som kunnat undvikas,
därest byggnadsplanerna reviderats av fackmän på geologiens
och hydrologiens områden. Såsom exempel härå har kommissionen anfört,
att en efter bohusbanans utförande tillkallad geolog påvisat vissa
för de bohuslänska formationerna karaktäristiska förhållanden, vilka, om
de på förhand varit kända, sannolikt skulle hava föranlett betydande
avvikelser från den valda linjeföringen, samt att den efter normala beräkningsgrunder
föreslagna vattenavledningen vid linjen Gällivare—Riksgränsen
redan under byggnadstiden befunnits otillfredsställande. Järnvägsstyrelsen
har med beaktande av nu berörda synpunkter sedan flera
år tillbaka anlitat fackutbildade geologer för undersökningar beträffande
såväl nya banbyggnader som redan trafikerade järnvägar av vissa platser,
vilka på grund av sin geologiska beskaffenhet kunde misstänkas
innebära fara för banbyggnadens bestånd. Sedan år 1914 har den av
styrelsen tillsatta geotekniska kommissionen behandlat hithörande frågor.
Denna kommission, som haft till uppgift att undersöka vissa angivna
statsbanelinjer och att i fall av behov föreslå åtgärder för järnvägens
säkerställande mot sådana rubbningar av banvallen, vilka kunde befaras
på grund av jordskred eller dylikt, har nu i det närmaste fullgjort de
uppdrag, som anförtrotts åt kommissionen. Det är emellertid av
Kun tgl. May.ts Nåd. Proposition Nr 150. ] ]
vikt, att jämväl i framtiden den geotekniska sakkunskapen finnes
representerad inom styrelsen. ])å det icke torde kunna ifrågasättas att
gorå ifrågavarande kommission permanent, synes bästa sättet att vinna
detta syftemål vara att i enlighet med styrelsens förslag inrätta en särskild
geoteknisk avdelning inom styrelsens banbyrå.
Den geotekniska avdelningens uppgifter skulle bliva väsentligen av
tvenne slag, nämligen dels att företräda den geotekniska specialkunskapen
vid nybyggnader och underhållsarbeten vid statens järnvägar och
dels att systematiskt arbeta för en alltmera ökad och fördjupad insikt
i de grundläggande frågorna inom geotekniken. Det är tydligt, att
denna avdelning för att på ett effektivt sätt kunna fylla de olikartade
och sammansatta uppgifter, som skulle komma att påvila densamma
maste inom sig äga tillgång till såväl teknisk som geologisk fackkunskap
och att, även om vissa frågor kunna bliva av övervägande teknisk
och andra av övervägande geologisk art, en oavlåten kombination mellan
dessa bada synpunkter är oundgängligen behövlig.
^an(^ mera rent tekniska ärenden, avdelningen skulle få att
handlägga, må nämnas utarbetandet av grunder för beräkning av jordstatiska
problem samt upprättandet av förslag till konstruktioner,1 som
ingå i åtgärder för tryggande av stabilitetsförhållandena å viss plats.
Av övervägande geologisk art äro åter följande frågor vilka enligt
styrelsens förslag skulle komma att åligga avdelningen, nämligen erforderlig
bestämning av jordarter samt utförande av mineralogiska och
mikroskopiska undersökningar av jordprov, undersökning av den geologiska
byggnaden och hydrologien å platser, där markförskjutning intränar
eller vilka eljest kunna anses kritiska, samt undersökning av
berggrunden, där så vid ifrågasatta större bergschaktningar och tunnelbyggnader
erfordras. Såsom exempel å ärenden, vilka kräva såväl tekniska
som geologiska fackkunskaper, kan nämnas bestämning av olika
jordarters motståndsförmåga mot skilda slag av- deformerande inverkan,
förberedande undersökningar för lämpligaste sträckningen av ny bana
periodiska inspektioner av från geoteknisk synpunkt beaktansvärda delar
av statsbanenatet, utredning angående inträffade markförskjutningar,
registrering av geotekniska iakttagelser, utarbetande av undersökningsmetoder,
fastställande av normer för undersökningsresultatens framställande
samt publikation av geotekniska meddelanden och uppsatser.
Med hänsyn till det tekniska syftemålet med ifrågavarande avdelnmg
symes densamma, på sätt av styrelsen föreslagits, böra ställas under
ednmg av en ingenjör. På denne befattningshavare måste emellertid
s atlas den fordran, att han, förutom väg- och vattenbyggnadsteknisk
12
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
utbildning, jämväl förvärvat grundligare geologiska kunskaper än som i
regel innehavas av väg- och vattenbyggnadsingenjörer. Utan sådana
kunskaper torde lian knappast vara i stånd att åstadkomma erforderlig
samverkan mellan de geologiska och tekniska synpunkterna. Mot förslaget
att uppföra denna tjänst å ordinarie stat finner jag icke något
att erinra. . . .
Styrelsen har föreslagit, att föreståndaren för den geotekmska avdelningen
skall erhålla samma avlöning och tjänsteställning som byråingenjör
av l:a klass, eller, inberäknat ersättning för naturaförmåner,
läo-st 5,700 kronor och högst 6,600 kronor, varemot överingenjören
Fogelmarck uttalat sig för att han, beträffande tjänsteställning och avlöningsförmåner,
borde jämställas med byrådirektör. Därest ändamålet med ifrågavarande
avdelning skall vinnas, är det avvikt, att till föreståndaibefattningen
kan förvärvas en fullt kvalificerad ingenjör, och måste med hänsyn härtill
avlöningsförmånerna göras någorlunda lockande. Då emellertid styrelsen
ansett den avlöning, som tillkommer byråingenjör av l:a klass, för ändamålet
tillräcklig, anser jag mig icke böra ifrågasätta högre avlöningsförmåner.
Att märka är, att ifrågavarande befattningshavare i annat fall skulle
bliva i avlöningshänseende bättre ställd än övriga avdelningsföreståndare
på banbyrån med jämförliga kvalifikationer. Vidare må framhållas, att
det förslag angående lönereglering för personal vid statens järnvägar
m. fl. verk, som kan förväntas från 1915 års avlöningskommission, torde
komma att innebära en icke oväsentlig förbättring av avlöningsförmånerna
i förevarande löneklass.
Den fackutbildade geolog, som erfordras för geotekmska avdelningen,
torde tills vidare ej böra uppföras å ordinarie stat, då ännu icke med
säkerhet kan bedömas, huruvida denne för 1 ram tiden ständigt kan erhålla
full sysselsättning inom styrelsen.
byråav
2:a
I enlighet med av statsmakterna år 1914 uppdragna riktlinjer sammanfördes
från och med år 1915 ledningen av statens större jarn\ ägsbyggnader
å den då nyorganiserade byggnad sbyrån, vars verksamhet
uppdelades på två avdelningar, bangårdsavdelningen och nybyggnadsavdelningen,
vilken sistnämnda avdelning till en början uppfördes å extra stat.
I skrivelse den 27 oktober 1915 framlade järnvägsstyrelsen^ försko-
bland annat om uppförande å ordinarie stat av vissa befattningshavare
å byggnadsbyrån. Därvid upptog styrelsen för nybyggnadsavdelningen
endast en befattning i byråingenjörsgrad, nämligen en byråingenjör
av l:a klass, och blev detta förslag av Kungl. Maj.t och riksda
o-en godkänt. Emellertid anförde styrelsen i nämnda skrivelse, att
t? O
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 150.
13
redan vid tiden för densammas avgivande å nybyggnadsavdelningen
funnes i extra ordinarie anställning — förutom byråingenjören av l:a
klass — två ingenjörer med mera stadigvarande anställning, en byråingenjör
och en av underingenjörerna, vilka handlade sådana ärenden,
för vilkas behandling avsåges tjänsteman med byråingenjörs ställning.
Styrelsen framhöll därför, att skäl skulle kunna anses föreligga att
redan då föreslå uppförande å ordinarie stat av åtminstone ytterligare
en byråingenjörstjänst. Styrelsen hade emellertid icke ansett sig för det
dåvarande böra framlägga förslag därom, enär någon längre tids erfarenhet
angående verkningarna av de nya organisationsformerna för ledningen
av nya byggnader och anläggningar syntes böra inhämtas, innan
det stadigvarande behovet av tekniska arbetskrafter å nybyggnadsavdelningen,
utöver vad styrelsen beräknat år 1914, med säkerhet kunde
bedömas.
I föreliggande skrivelse anför styrelsen, att den tid, som gått,
sedan berörda uttalande gjordes, nogsamt givit vid handen, att stadigvarande
behov förelåge av nyssnämnda tvenne å extra stat upptagna
ingenjörer i byråingenjörs ställning. Med hänsyn till den stora byggnadsverksamhet,
som under många år framåt syntes förestå för statens
järnvägsbyggnader, avseende icke blott genomförande av den av statsmakterna
fastslagna planen för byggande av inlandsbanan jämte tvärbanor
emellan denna och norra stambanan utan även byggande av
dubbelspår samt ombyggnad och utvidgning av större bangårdar vid de
trafikerade statsbanorna, syntes utvecklingen snarare peka mot att de
nuvarande tekniska arbetskrafterna å byrån icke skulle visa sig tillräckliga.
Ehuru sålunda enligt styrelsens mening fullgoda skäl förelåge
att nu föreslå uppförande av ytterligare tvenne byråingenjörsbefattningar
på ordinarie stat, ansåge sig dock styrelsen för närvarande,
då den ena ingenjörsbefattningen ännu tillsvidare någon tid lämpligen
kunde uppehållas av från arbetsdistrikten inkallad ingenjör, icke
böra framlägga förslag om inrättande av mera än eu bvråingenjörsbefattning
av 2:a klass.
Ifrågavarande tjänstebefattning har av styrelsen föreslagits med Departementsstöd
av de senaste årens erfarenhet angående det bestående behovet av ohef8n''
arbetskrafter för byrån. Då med hänsyn till den byggnadsverksamhet
vid statens järnvägar, som efter statsmakternas beslut vid senaste riksdagar
om nya statsbanebyggnader och andra byggnadsarbeten synes
förestå under flera år framåt, en ytterligare ökning av byråns arbetsmängd
torde vara att förvänta, tillstyrker jag förslaget i denna del.
14
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
Maskinbyrån.
3. En överinspektör
för
maskintjänsten.
I skrivelse den 17 oktober 1916 gjorde järnvägsstyrelsen framställning
om bemyndigande att få förordna en särskild tjänsteman såsom styrelsens
inspektör för maskintjänsten.
Till stöd för denna framställning anförde styrelsen bland annat
följande:
»Den alltmera stegrade trafikintensiteten å statens järnvägar ställer de
största krav på ett rationellt utnyttjande av tillgången på rullande materiel och
av den för dess betjänande anställda personalen. Visserligen har erfarenheten
från den senaste tiden givit vid handen, att lokomotivens nyttiga arbete kunnat
väsentligt ökas, men även att sannolikt ytterligare åtgärder för vinnande av
största möjliga nyttiga användning av den disponibla dragkraften kunna vidtagas.
Härför erfordras emellertid ett val planlagt samarbete mellan såväl de olika distrikten
och bandelarna som ock de olika tjänsteställena vid maskin- och trafikavdelningarna,
så att i första hand lokomotiven med personaler, men även övrig
rullande materiel komma till användning för sådan tjänstgöring, att det mesta
möjliga av deras prestationsförmåga uttages på ett ekonomiskt och för trafikarbetets
besörjande fördelaktigt sätt. Hithörande frågor handläggas i styrelsen å
maskinbyrån, och skall linjetjänsten i berörda hänseende inspekteras av byråchefen
å maskinbyrån. På grund av den alltmera växande arbetsbördan för denne
— vilken bl. a. icke medgiver tid till företagande av inspektioner i den utsträckning
önskligt skulle vara — kräva dessa frågor emellertid under byråchefen en
särskild tjänsteman, som uteslutande ägnar sig åt desamma, varigenom vinnes
möjlighet att på en hand kunna samla en mera ingående detaljkännedom i dessa
förhållanden och att genom inspektioner kunna utöva en ständig och effektiv
kontroll samt åstadkomma ett raskt ingripande, där förhållandena så påkalla.
Arbetet härmed kommer att bliva i hög grad ansvarsfullt och ansträngande,
varför den tjänsteman, som får detsamma åt sig uppdraget, måste vara i motsvarande
grad högt kvalificerad. På grund även därav, att hans verksamhet särskilt
i inspektionshänseende erbjuder likheter, anser styrelsen, att han bör i
tjänsteställning vara jämställd med den nyinrättade säkerhetsinspektören vid
trafikbyrån.»
Med anledning av berörda framställning bemyndigade Kungl. Maj:t
den 20 oktober 1916 järnvägsstyrelsen att förordna lämplig tjänsteman
med maskinteknisk utbildning och med erfarenhet jämväl i trafik- och
linjetjänst att från och med den 1 november 1916 tills vidare intill utgången
av år 1917 under byråchefen å maskinbyrån i egenskap
av inspektör handhava tillsynen över lokomotivparkens utnyttjande och
vad därmed ägde samband, varjämte Kungl. Maj:t medgav, att den
tjänsteman, som av styrelsen förordnades att utöva ifrågavarande inspektörsuppdrag,
finge tilldelas avlöningsförmåner, motsvarande dem,
som tillkomme säkerhetsinspektör vid statens järnvägar, med skyldighet
för honom att under tiden för förordnandet avstå med innehavande
tjänst förenade avlöningsförmåner.
Kungl. Maj:tu Nåd. Proposition Nr 15
Vad sålunda stadgats skall enligt Kungl. Maj:ts beslut den 26 oktober
1917 tills vidare äga tillämpning intill utgången av år 1918.
Den . av järnvägsstyrelsen på grund av berörda bemyndigande förordnade
inspektörens verksamhet har, enligt vad styrelsen meddelat, i
huvudsak omfattat tillsynen över att tjänstgöringsturerna för maskinlinjepersonalen
bliva lagda likformigt och på ett med hänsyn till ekonomi
och personalens berättigade krav tillfredsställande sätt, att tjänstgöringsturerna
för lokomotiven bliva ordnade på mest ekonomiska sätt och med
förläggande av de olika lokomotivtyperna, där de kunna på fördelaktigaste
sätt komma till användning, att lokomotivens dragkraft blir så
långt möjligt utnyttjad, samt att nödig sparsamhet med lokomotivbränsle
och smörjningsmaterialier iakttages.
Järnvägststyrelsen har nu föreslagit ifrågavarande befattnings uppförande
på ordinarie stat samt anför härom följande:
»Under den tid, som förflutit efter ifrågavarande befattnings tillsättande på
extra stat, har styrelsen funnit, att de förväntningar, som förknippades med inrättandet
av densamma, till alla delar gått i uppfyllelse. Ett intimare samarbete
mellan styrelsen och linjebefälet har åvägabragts, varigenom styrelsen givits tillfälle
att vid behov hastigt kunna ingripa reglerande vid lokomotivdragkraftens
fördelning med hänsyn till trafikvariationerna. Lokomotivens utnyttjande har
kunnat ökas dels genom kontroll över upprättandet av lokomotivturerna inom
in a s ki n s e k t i o n erna, dels genom ordnandet av lokomotivtjänstgöringsturer i större
utsträckning än förut oberoende av distrikts- och sektionsgränser. Bättre tillsyn
har erhållits över lokomotivtjänstens driftkostnader samt däröver, att större sparsamhet
iakttages med de vid lokomotivtjänsten erforderliga förbrukningsartiklarna
lokomotivbränsle och smörjoljor. Lokomotivens underhåll har bättre kunnat
följas, varigenom åtgärder kunnat vidtagas för dessas hastigare iståndsättande m. m.
Styrelsen har på grund härav kommit till den bestämda uppfattningen, att
denna tjänst snarast möjligt bör uppföras å ordinarie stat.
.Med hänsyn till vad som ovan anförts har styrelsen ansett sig böra upptaga
å maskinbyran eu ny befattningshavare, för vilken, i överensstämmelse med
vad av styrelsen i det följande föreslås rörande lämplig benämning å ny befattningshavare
för inspektion av trafiktjänsten, ävensom förändrad benämning å säkerhetsinspektören,
föreslås benämningen överinspektör för maskintjänsten.
Med hänsyn till tjänstens ansvar bör enahanda avlöning honom tilldelas,
som enligt statsmakternas beslut nu tillkommer den med honom likvärdige
säkerhetsinspektören.» ö
Enligt gällande instruktion för järnvägsstyrelsen skola distriktens Departementsräkenskapshandlingar,
sedan de granskats å revisionskontoret, undergå chefenytterligare
granskning å de olika i arbetsordningen bestämda byråerna
inom styrelsen för vinnande av kontroll av såväl ändamålsenligheten av
gjorda utbetalningar och av de förvaltningsåtgärder, som föranlett dessa,
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
som ock lämpligheten av erlagda pris. I den av överrevisorerna vid
statens järnvägar avgivna berättelsen rörande granskning av statens
järnvägars räkenskaper och förvaltning under år 1916 har papekats, att
''dylik saklig granskning icke företagits. I sitt häröver avgivna utlåtande
har järnvägsstyrelsen framhållit, bland annat, att den i instruktionen
föreskrivna sakliga granskningen av räkenskaperna utgjorde ett led i
det ständiga följande av och den kontroll å linjemyndigheternas förvaltning,
som borde åligga verkets centrala myndighets styrelse. Under det att
den kontroll, som utövades av revisionen, väsentligen hade till uppgift
att med ledning av räkenskaperna tillse, att anmärkning i föreliggande
fall utställdes mot vederbörande för försummelse och författnmgsoverträdelse,
vore syftet med styrelsens övervakande av förvaltningen mera
omfattande. Härvid borde nämligen utövas en saklig kontroll pa underlydande
myndigheter huru styrelsens order utfördes och huru den dessa
myndigheter tillkommande självständiga verksamheten utövades. Vidare
borde tillses, att genom råd och anvisningar önskvärda rättelser för
framtiden åvägabringades, och slutligen borde utrönas, på vad sätt. styrelsens
egna åtgärder verkade, och var nya eller ändrade dispositioner
vore av nöden. Den erfarenhet, som vunnes genom handlingar av olika
slag exempelvis räkenskaper, rapporter och statistiska sammanställningar
vore emellertid ofta icke härför tillfyllest, utan måste kompletteras
genom inspektion, vilken i många fall utgjorde det huvudsakliga eller
rent av enda medlet för frågors utredande. Genom den tid efter annan
vidtagna ökningen av arbetskrafterna inom styrelsen både i och för sig
större möjligheter beretts till utövande av styrelsens inspekterande myndighet
i förhållande till linjeförvaltningen, men å andra sidan både
dessa möjligheters utnyttjande i betydlig grad minskats genom den
ökade arbetsbördan. Inom vissa arbetsgrenar, där det icke visat sig
möjligt för vederbörande föredragande att själva medhinna föreskriven
inspektion, hade därför särskilda inspektörstjänster måst inrättas. Genom
såväl den nya säkerhetsinspektörstjänsten som de till uppförande
å ordinarie stat nu föreslagna överinspektörstjänsterna för respektive
maskin- och trafiktjänsten hade tillskapats organ, som vore ägnade att
i väsentlig grad bidraga till en mera rationell inspektion av hnjeför
valtningen.
. . .
I föreliggande skrivelse uttalar styrelsen, att styrelsen tankt sig,
att den mera ingående inspektion av linjeförvaltningens .åtgärder, som
förenämnda överinspektörer skulle komma att utöva, i viss man bolde
komma att ersätta eller komplettera även den föreskrivna sakliga granskningen
av linjeförvaltningens åtgöranden av ekonomisk innebörd, och
t
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 150. 17
håller styrelsen före, att förslaget om beredande av ordinarie anställning
jämväl för sistnämnda två överinspektörer skulle i avsevärd mån tillgodose
det önskemål, som åsyftades.
Beträffande särskilt nu ifrågavarande befattning bär den försöksvis
vidtagna anordningen med en inspektör för maskintjänsten visat sig
vara. av stor betydelse för eu ekonomisk järnvägsdrift, i det denna anordning
i väsentlig grad bidragit till möjligheten av ett rationellt
utnyttjande såväl av tillgången på rullande materiel som av den för
dess betjänande anställda personalen. Åven ur personalens synpunkt
har det varit av vikt, att en noggrann tillsyn kunnat ägnas dess arbetsförhållanden.
De av styrelsen anförda skälen för befattningens uppförande
å ordinarie stat synas jämväl övertygande, och har jag därför ansett mig
böra biträda styrelsens härom gjorda framställning.
Mot den av styrelsen å befattningen föreslagna benämningen har
jag för min del ingen anmärkning att framställa.
Å maskinbyrån äro anställda, förutom byråchefen, följande tekniskt
utbildade tjänstemän, nämligen en byrådirektör, tre byråingenjörer av
l:a klass. samt tre byråingenjörer av 2:a klass. Till denna byrås
handläggning, höra bland annat ärenden rörande kontroll, leveransbesiktning
och inspektion av statens järnvägars rullande materiel, med undantag
av elektrisk sådan, ävensom rörande tillsyn över enskilda järnvägars
rullande materiel. Ärenden av nu nämnda slag handläggas av
byrådirektören å maskinbyråns inspektionsavdelning med biträde av eu
byråingenjör av 2,-a klass.
Järnvägsstyrelsen hemställer nu om uppförande å ordinarie stat av
ytterligare en byråingenjör av l:a klass, avsedd för inspektionsavdelningen.
Styrelsen anför härom följande:
»En utvidgning av maskinbyråns inspektionsavdelnings verksamhet därhän,
att denna avdelnings tjänstemän kunde användas jämväl för kontroll av den
luffande materielens underhall samt dagliga tillsyn och vård har länge synts
styrelsen önskvärd. Därför har styrelsen ock den 29 juni 1917 förordnat, att det
skall åligga byrådirektören å maskinbyråns inspektionsavdelning att själv eller
genom underlydande tjänstehavare utöva inspektion över statens järnvägars i
trafik varande rullande materiel. Denna inspektion skall avse såväl materielens
underhåll som dess dagliga tillsyn och vård, varjämte rapporter över gjorda
iakttagelser skola avgivas till byråchefen för maskinbyrån.
Genom denna, föreskrift har maskinbyråns inspektionsavdelning fått en i
väsentliga delar utvidgad verksamhet, som kräver för densamma avfattad organisation
och ökat antal arbetskrafter.
Den del av maskinbyråns inspektionsavdelnings nuvarande verksamhet, som
eifordrai inspektionsresor, omfattar besiktning av ny tillverkad, rullande materiel för
Bihang till riksdagms protokoll 1918. 1 saml. 134 höft. (Nr 150.) 3
En byråingenjör
av
l:a klass.
«
IB Kung1, May.ts Nåd. Proposition Nr 150.
statens och enskilda normalspåriga järnvägar samt kontroll över tillverkningen
av all sådan materiel för statens järnvägar och till en icke ringa del för enskilda
järnvägar, varjämte för statens järnvägars räkning även kontrolleras tillverkningen
av en mängd detaljer till rullande materiel m. m. Dessa inspektionsresor
företagas, i vad de ske över statens järnvägar, i största möjliga utsträckning
som nattresor, för att därigenom spara tid och arbetskrafter. Ridare har man
strävat efter att så lägga resorna, att liera förrättningar kunna utföras under eu
och samma resa, varigenom vinnes att minsta möjliga tid användes pa respektive
inspektionsplats. Dessutom är att märka, att då de fabriker, som tillverka rullande
materiel och effekter till sådan, äro så belägna, att exempelvis ej alls mspektionsresor
för nämnda ändamål förekomma å linjerna norr om Storvik, det är
självfallet, att den nyligen påbörjade inspektionen av underhåll och daglig skötsel
av den i trafik varande rullande materielen icke kan i annat än mycket begränsad
grad och därtill blott i vissa tåg och å vissa platser, som passeras vid
resorna för tillverkningskontroll, utföras med nu å inspektionsavdelningen tillgängliga
arbetskrafter.
För att den sålunda utvidgade inspektionsverksamheten å maskinbyråns
iuspektionsavdelning skall bliva verkligt effektiv erfordras därför, att inspektionsresorna
företrädesvis företagas med dagtåg samt att inspektionen icke blott omfattar
i respektive tåg gående materiel utan även utsträckes till vid större anknytnings-
och slutstationer samt verkstads- och maskinstationer befintlig materiel.
Inspektionsförrättaren bör därvid hava rätt och skyldighet att hänvända sig till
respektive befäl och underlydande organ samt att vid konstaterande av felaktighet
och försummelse personligen ingripa för omedelbar rättelse.
En sådan verksamhet kräver emellertid en särskilt därför anställd tjänsteman
och därtill en väl kvalificerad sådan, vilket givetvis icke skulle hindra, att
denna tjänstemans resor, när så är lämpligt, kombineras med inspektioner tillhörande
avdelningens övriga verksamhet, liksom de övriga tjänstemännens mspektionsresor
kunna och böra så anordnas, att de i möjlig utsträckning lämna bidrag
till denne tjänstemans huvudsakliga uppgift.
Inrättandet av en dylik tjänst skulle även möjliggöra utövandet på ett mera
effektivt sätt än vad som nu är fallet av den inspektionsavdelningens verksamhet,
som avser den kontroll över underhållet å viss rullande materiel vid de till
statens järnvägar anslutna normalspåriga enskilda järnvägarna, som enligt förordningarna
av den 21 oktober 1864 och den 31 december 1904 aligger järnvägsstyrelsen,
men som hittills, da ingen motsvarande kontroll över undeihållet
av statens järnvägars egen rullande materiel tilllämpats, endast i mera
trängande fall kunnat utövas. Betydelsen av denna senare kontroll har även
på senare år allt mera framträtt, allt efter som statsbanornas tåghastigheter
stigit, dess rullande materiels tyngd ökats och konstruktionsförhållanden anpassats
därefter, under det. att de anslutande banornas motsvarande förhållanden
ej väsentligt ändrats. Även har det under senare år blivit allt mera vanligt,
att anslutande enskilda banors personvagnar insättas i statens järnvägars
tåg eller att enskilda banors tåg framföras å vissa statens järnvägars linjer. Allt
detta gör, att en effektivare kontroll härvidlag är väl behövlig, och denna kontroll
kan och bör lämpligen utövas i samband med och av samma tjänsteman, som
erfordras för maskinbyråns inspektionsavdelnings här utförligt berörda nya verksamhet.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 150.
19
Den verksamhet, som kommer att utövas av den här ifrågasatte nya tjänstemannen,
skulle bland annat bliva jämförlig med yrkesinspektionens så till vida,
att tjänstemannen skulle äga att utöva tillsyn över rullande materielens beskaffenhet
även ur den synpunkten, att skydd beredes såväl allmänheten som
järnvägstjänstemännen mot olycksfall, beroende av den rullande materielens
beskaffenhet.
I fråga om tjänsteställningen för den tjänsteman, åt vilken inspektionen av
den rullande materielens skötsel och underhåll skulle anförtros, har styrelsen
tänkt sig, att han erhåller byråingenjörs av l:a klass tjänstegrad, enär han därigenom
får samma eller högre tjänsteställning än det befäl, som å linjen och
linjeverkstäderna, närmast handhar den rullande materielens dagliga tillsyn, vård
och underhåll. Aven med hänsyn till denna tjänstemans utövande av kontrollen
över anslutande enskilda banors rullande materiel bör lägre tjänsteställning än
den nyss nämnda icke tilldelas honom.
Genom inrättande i styrelsen av inspektörsbefattningar har järnvägsstyrelsen
åsyftat att genom ett direkt och snabbt ingripande kunna uppsöka, klarlägga
och beivra felaktigheter, försummelser och slentrian, där sådana till skada för
statens järnvägar varit till finnandes. Erfarenheten med de försöksvis med
Kungl. Maj:ts medgivande vidtagna anordningarna med särskilda inspektörer för
trafik- och maskintjänsten samt med en inspektör för säkerhetstjänsten har
ådagalagt ej mindre att dylika inspekterande organ äro av allra största betydelse
för en rationell järnvägsdrift än även att kostnaderna för dessa tjänsters inrättande
icke äro på något sätt väsentliga, jämfört med den ekonomiska innebörden
av de förslag till förenklingar och förbättringar, som det åligger inspektörerna
avgiva.»
På grund av vad sålunda anförts har järnvägsstyrelsen hemställt,
att en byråingenjörsbefattning av l:a klass, avsedd för maskinbyråns
inspektionsavdelning, måtte inrättas å ordinarie stat.
Under år 1917 har till gagn för hithörande tjänsteområde maskinbyråns
inspektionsavdelning erhållit en i väsentliga delar utvidgad verksamhet,
i det föreskrift lämnats, att denna avdelning skall hava att utöva
inspektion icke endast över tillverkningen utan jämväl över underhållet
av statens järnvägars rullande materiel. Den nya inspektionsverksamheten
har till ändamål dels att tillse, att de av järnvägsstyrelsen för underhållet
av den rullande materielen samt dess dagliga tillsyn och vård utfärdade
instruktioner och bestämmelser efterlevas samt rätt och enhetligt
tillämpas, och dels att utöva tillsyn över den i bruk varande materielens
beskaffenhet även ur den synpunkten, att skydd beredes såväl allmänheten
som järnvägstjänstemännen mot olycksfall. Denna inspektion bör
utföras såväl å i gång varande tåg, för att övervaka att materielen i
tåget funktionerar utan anmärkning, som ock vid relativt långa uppehåll
å större trafikcentra samt verkstads- och maskinstationer för konstaterandet
av där för tillfället befintlig rullande materiel tillstånd. Den
Departements
chefen.
20
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
kontrollverksamhet, som förut påvilat inspektionsavdelningen, fordrar å
andra sidan snabba direkta resor, i regel nattresor, till respektive förrättningsställen
för att tillverkningen ej skall genom besiktningen i dess
olika stadier försenas över kontraherad tid och arbetet förryckas samt
för att färdigställd ny materiel snarast skall komma trafiken till godo.
Av det anförda torde framgå, att kontrollen över den i trafik varande
rullande materielen visserligen kräver samma förutsättningar som
den hittillsvarande inspektionsverksamheten, nämligen en ingående kännedom
om den rullande materielen samt vana att snabbt uppfatta och till
sitt rätta värde bedöma felaktigheter hos densamma och deras orsaker,
men att nämnda kontroll dock på grund av de olika betingelserna för
dess utövning samt dess omfattning icke kan utföras med den nuvarande
personalen å maskinbyråns inspektionsavdelning, vilken redan nu är till
fullo utnyttjad för dess hittillsvarande arbete. Jag tillstyrker därför styrelsens
framställning om inrättandet av en särskild befattning för ifrågavarande
ändamål. Att de olika grenarna av inspektionsavdelningens
verksamhet komma under gemensam ledning bör kunna bliva till gagn.
Därigenom torde vid underhållsinspektionen vunna erfarenheter beträffande
materielen kunna på ett sakkunnigt sätt utnyttjas till förbättringar såväl
beträffande konstruktion och tillverkningsbestämmelser för ny materiel
som ock i fråga om redan i bruk varande materiel.
Der verksamhet, som skulle komma att åligga ifrågavarande befattningshavare,
motsvarar i viss mån den verksamhet, som beträffande de
enskilda järnvägarna utövas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens maskininspektör,
och kräver för sitt rätta utövande en väl kvalificerad tjänsteman,
vilken besitter de egenskaper, som det personliga ingripandet erfordrar.
Det torde med hänsyn härtill icke vara något att erinra mot att denne
tjänsteman erhåller tjänsteställning såsom byråingenjör av l:a klass.
I detta sammanhang torde få erinras följande. I skrivelse den 1
september 1917 framställde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vissa förslag
beträffande utvidgad säkerhetskontroll vid de enskilda järnvägarna.
I sitt häröver den 31 oktober 1917 avgivna utlåtande föreslog järnvägsstyrelsen,
att åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt järnvägsstyrelsens
inspektionsorgan för den allmänna säkerhetskontrollen skulle anförtros
jämväl kontrollen över arbetarskyddslagstiftningens tillämpning.
Beträffande statens järnvägar borde, enligt järnvägsstyrelsens mening,
de å ordinarie stat befintliga eller begärda inspektörerna för säkerhetsoch
transporttjänsten samt särskild tjänsteman för maskininspektion utöva
denna kontroll samt i detta hänseende fungera under socialstyrelsen
med skyldighet att avgiva av denna styrelse föreskrivna rapporter och
21
Kungl, Maj-.ts Nåd. Proposition Nr ISO.
anmälningar, mottaga och i erforderliga fall vidare hänskjuta personalens
önskemål ävensom samarbeta med den rena yrkesinspektionens organ.
Härigenom avsåg järnvägsstyrelsen att åvägabringa enahanda ordning
som nu äger rum beträffande bergmästarna, vilka, subordinerade under
kommerskollegium, i förevarande avseende äro underställda socialstyrelsen.
I anledning av berörda förslag avgav socialstyrelsen utlåtande den
22 november 1917. Socialstyrelsen förordade därvid i huvudsak berörda
förslag till genomförande. Beträffande statsjärnvägarna hade styrelsen
dock vissa principiella betänkligheter mot att för inspektion ur arbetarskyddssynpunkt
anlita järnvägsstyrelsens egna tjänstemän. Sålunda
kunde erinringar göras mot att dessa inspektörer försattes i det läget,
att de komme att gent emot sidoordnade eller överordnade tjänstemän
inom järnvägsstaten eller gent emot järnvägsstyrelsen utöva en av annan
myndighet, socialstyrelsen, dirigerad kontrolluppgift. Å andra sidan
kunde olägenheterna av denna dubbelställning väsentligt förminskas genom
ett närmare preciserande av uppgiftens innebörd samt genom samarbete
mellan de båda chefsmyndigheterna. Åven torde det kunna göras
gällande, att ifrågavarande inspektörer, som ju själva vore anställda vid
det företag, de skulle övervaka, ej kunde intaga den självständiga och
opartiska ställning, som befattningshavare inom yrkesinspektionen borde
äga. Häremot erinrade dock socialstyrelsen, att företagaren i förevarande
fall vore staten, bland vars intressen även inginge arbetarskyddets förverkligande.
Med hänsyn till förenämnda betänkligheter samt i betraktande
av att en revision av säkerhetskontrollen förbereddes fann styrelsen
den föreslagna anordningen endast kunna bliva av provisorisk
karaktär.
I en till Kungl. Maj:t ingiven skrivelse har svenska järnvägsmannaförbundet
sedermera uttalat vissa önskemål beträffande ordnandet av
ifrågavarande kontroll. Förbundet har därvid framhållit, att det från
personalens synpunkt icke vore ägnat att väcka förtroende, om arbetarskyddslagstiftningens
tillämpning skulle anförtros allenast åt inspektörer,
vilka icke gent emot styrelsen intoge eu självständigare ställning än de
ifrågasatta tjänstemännen. Enligt förbundets mening borde för vinnande
av ett effektivt skydd vid sidan av de föreslagna inspektörerna jämväl
tillsättas underinspektörer med från järnvägstjänsten skild anställning
och direkt sorterande under socialstyrelsen.
Det synes otvivelaktigt kunna verka till gagn för vinnande av ökad
trygghet mot yrkes faran vid statsbanorna, därest åt ifrågavarande befattningshavare
uppdrages att, beträffande den rullande materielens beskaf
-
22
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 150.
fenhet, utöva den socialstyrelsen åliggande inspektionen i förevarande
hänseende. Dock kan en dylik åtgärd icke betecknas såsom slutlig eller
tillräcklig för vinnande av ett effektivt arbetarskydd.
Förråds- Å förrådsbyrån finnas för närvarande tre byråingenjörer av l:a klass,
byrån. av vppa en är avsedd att tjänstgöra såsom byråchefens närmaste man
5. En sekre- så80m sådan närmast under byråchefen leda de å byrån förekommande
göromålen samt ansvara för deras behöriga gång. Järnvägsstyrelsen har
nu föreslagit, att i stället för denna befattning skulle inrättas en sekreterareänst.
Styrelsen anför i denna del följande.
»Av innehavaren av ifrågavarande befattning fordras en grundlig kännedom
om samtliga såväl å byrån som inom förrådsavdelningen å distrikten förekommande
göromål. Enligt gällande instruktion är som kompetensvillkor för befattningen
fastställd högre teknisk examen, och har befattningen på grund härav
innehafts av tekniska tjänstemän från distrikten, som vid tillträdandet innehaft
ringa om ens någon kännedom om förrådsgöromålen.
Det har emellertid visat sig, att icke teknisk tjänsteman, som länge sysslat
med de till befattningen hörande arbetena, därunder kunnat förvärva den erfarenhet
även inom tekniska spörsmål inom området, som erfordras för göromålens
skötande.
Då för befattningen ifråga kännedom om förrådsgöromålen givetvis bör
sättas i första och den tekniska sakkunskapen i andra rummet, har styrelsen
ansett det lämpligt, att fordran å högre teknisk examen som kompetensvillkor
icke bör vara ovillkorlig, varför benämningen å befattningen bör ändras till
sekreterare. .... .. ......
Med anledning härav har styrelsen i föreliggande förslag till ändring i
avlöningsreglementet upptagit för förrådsbyrån en sekreterare i stället för en
byråingenjör av l:a klass.»
Departements För att såsom byråchefens närmaste man kunna leda arbetet å förchefen.
rådsbyrån kräves i främsta rummet en ingående kännedom om förrådstjänsten
inom såväl styrelsen som distrikten samt genom verksamhet på
området förvärvad merkantil erfarenhet. En i berörda hänseenden erfaren
järnvägsman torde därför, trots bristen på teknisk utbildning, i många
fall vara för befattningen lämpligare än en ingenjör. Styrelsens förslag
om utbyte av ifrågavarande byråingenjörsbefattning mot en sekreterartjänst
är jämväl avsett att lämna friare händer i fråga om personvalet
vid befattningens tillsättande. Häremot finner jag icke anledning till
erinran. Då enligt gällande avlöningsreglemente sekreterare och byråingenjör
av l:u klass tillhöra samma lönegrad, saknar förslaget betydelse
i ekonomiskt hänseende.
Trafikbyrån. På grund av beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen har från och
6. En notarie med år 1917 å trafikbyrån inrättats en säkerhetsinspektörsbefattning med
såsom biträde
åt säkerhetsinspektören.
23
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 150.
uppdrag att uteslutande ägna sig åt säkerhetstjänstens behöriga övervakande.
Jämlikt styrelsens arbetsordning åligger det säkerhetsinspektören
att
undersöka, huruvida för säkerhetstjänsten gällande föreskrifter
äro tillräckliga och tydliga, behörigen efterlevas och rätt tillämpas ävensom
om de för samma tjänst vidtagna anordningarna rätt handhavas
och rätt fungera, samt till styrelsen avlämna rapport över resultatet av
vidtagna undersökningar i angivna avseenden;
att med uppmärksamhet följa företeelserna och utvecklingen inom
säkerhetstjänsten vid järnvägarna och taga initiativ till förbättringar av
de föreskrifter, som beröra denna tjänst;
att bereda och efter vederbörandes uppdrag vidare handlägga de
ärenden, som röra säkerhets- och signal föreskrifter vid statens järnvägar
samt fastställande av och ändringar i tjänstgöringsreglemente för enskild
järnväg;
att verkställa granskning av till styrelsen inkommande handlingar
rörande i drifttjänsten inträffade olyckor eller tillbud därtill; samt
att årligen före den 1 mars till byråchefen å trafikbyrån avgiva
berättelse angående vidtagna åtgärder inom säkerhetstjänsten, timade
olyckshändelser m. fl. ärenden, tillhörande säkerhetsinspektörens arbetsområde
under föregående år.
Till biträde vid fullgörandet av dessa åligganden har säker!) etsinspektören
för närvarande till sitt förfogande en personal av tre tjänstemän
av bokhållares eller kontorsskrivares grad, oberäknat den för
utförande av renskrivnings- o. d. arbete erforderliga personalen.
Beträffande behovet av förstärkning av den personal, som står till
säkerhetsinspektörens förfogande, anför styrelsen bland annat följande:
»Med stort bekymmer har styrelsen under de sista åren iakttagit, hur antalet
olyckshändelser och olycksfall vid statens järnvägar ökats. Om man också
vid en jämförelse av de statistiska uppgifterna mellan inom landet och i utlandet
inträffade järnvägsolyckor glädjande nog kan fastställa, att trafiksäkerheten å
statens järnvägar för den resande allmänhetens del ingalunda kan betecknas såsom
sämre vid statens järnvägar än vid det stora flertalet av övriga jämförbara järnvägar,
så äro dock siffrorna för antalet genom egen oförsiktighet dödade personer
och för antalet olycksfall, som drabbat järnvägspersonal och materiel, icke
i samma mån tillfredsställande. Det låter sig jämväl icke förneka, att de statistiska
siffrorna angående järnvägsolyckor i sin helhet vid statens järnvägar de
senaste åren visat en stegring, som icke kunnat undgå att väcka allvarliga bekymmer.
"Vid företagna undersökningar beträffande detta beklagliga förhållande
har styrelsen visserligen funnit, att anledning till det ökade antalet olyckshändelser
måste sökas i den kända omständigheten, att statens järnvägar under
kristiden hava måst mottaga och hava utfört en oerhörd ökad trafik, utan att
24
Kung1. Majds Nåd. Proposition Nr 150.
statsbanorna materiellt och personellt sett kunnat vara rustade härför. För att
i detta hänseende avhjälpa, vad som brister, är det styrelsens avsikt att, så
hastigt omständigheterna det medgiva och anslagsmedlen så. tillåta, utveckla de
tekniska förutsättningarna för en säker järnvägsdrift. Därjämte måste emellertid
även människomaterialet i säkerhetstjänsten utsovras, utbildas, instrueras och
övervakas, ty hur utvecklade än de tekniska hjälpmedlen kunna bliva, är det
dock alltid på de i säkerhetstjänsten arbetande järnvägsmännen, som det ytterst
vilar att förekomma olyckshändelser.
I avseende å rekryteringen av personalen har styrelsen nyligen utgivit nya
bestämmelser i avsikt, bland annat, att inom kortare tid än hittills knyta personalen
genom ordinarieskap fastare vid verket. Det är därför av ytterligare
vikt att direkt handledning lämnas personalen under tiden före ordinarieblivandet.
Yad sedermera beträffar personalens utbildning har styrelsen ansett det
önskvärt, att de nuvarande bestämmelserna härför tagas under omarbetande, särskilt
med hänsyn till de senaste årens erfarenheter å säkerhetsområdet. För
detta ändamål bär styrelsen den 6 juni 1917 tillsatt en kommitté att granska
gällande bestämmelser angående villkoren för personalens vid statens järnvägar
antagande och utbildning ävensom för vidmakthållande av personalens kunskaper
och därmed sammanhängande frågor samt inkomma med sådant förslag till ändring
av dessa bestämmelser, vartill granskningen kan föranleda. Denna kommittés
betänkande väntas bliva färdigt under loppet av år 1918.
Yad till slut beträffar inspektionen i denna viktiga gren av tjänsten har
genom inrättandet av säkerhetsinspektörsbefattningen vid statens Järnvägar eu
värdefull hjälp givits styrelsen att i sin ordning övervaka en enhetlig behandling
av ifrågavarande inspektionsärenden. Emellertid är det tydligt, att denne tjänsteman
givits ett väl stort arbetsområde, då han icke endast ålagts inspektionsskyldighet
över hela det vidsträckta statsbanenätet, utan jämväl nödvändigt
kommit att tilldelas ett avsevärt expeditionellt arbete i och med granskningen
av inkommande rapporter om olycksfall och undersökningsprotokoll från verkställda
förhör i dylika ärenden, allt i avsikt att få utrönt orsakerna till förekomna
olyckshändelser.
Under den tid ifrågavarande institution funnits i verksamhet, har det visat
sig vara förenat med åtskilliga svårigheter för säkerhetsinspektören att utan att
försumma inspektionsarbetet, vilket ju är hans huvudsakliga uppgift, medhinna
det kontorsarbete, som påvilar honom. I fråga om antalet ärenden, som inkommit
till säkerhetsinspektörens behandling, må nämnas, att de till styrelsen anmälda
under år 1916 inträffade tilldragelser i drifttjänsten och tillbud därtill uppgingo
till 787. Antalet av säkerhetsinspektören under 1916 granskade ritningar till
signal- och säkerhetsanläggningar eller instruktioner till dylika anläggningar kan
ej bestämt uppgivas, då" förteckning däröver under nämnda tid ej förts, men
hava dessa ärenden under tiden 1 februari—30 juni 1917 uppgått till 53. Övriga
ärenden, bestående av ändringar i signal- och säkerhetsordningarna eller i utfärdande
av tjänstgöringsreglementen för enskilda järnvägar, utlåtanden i säkerhetsärenden
till andra byråer i styrelsen m. m., äro visserligen fåtaliga men kräva
i regeln ett ganska omfattande arbete.
Någon minskning i säkerhetsinspektörens arbetsuppgifter torde icke vara
att förvänta utan torde dessa fastmera komma att ökas. För närvarande pågår
genom eu av styrelsen tillsatt kommitté en omarbetning av gällande säkerhets
-
25
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 150.
föreskrifter för huvudbanor, och torde de förslag, sagda kommitté kan komma
att framlägga, hora av säkerhetsinspektören bearbetas, innan styrelsens avgörande
lämpligen bör träffas. Vidare maste utarbetas dylika föreskrifter för sekundärbanor.
Och även sedan mera moderna säkerhetsföreskrifter hunnit fastställas,
kraves ett oavlåtligt arbete för dessa föreskrifters anpassande efter den stegrade
trafikens krav och teknikens utveckling.
•För kunna bereda säkerhetsinspektören lättnad i det kontorsmässiga
arbetet ar det därför önskvärt, att hos honom anställes en assistent, så kvalificerad,
att åt denne assistent må kunna anförtros att efter säkerhetsinspektörens
anvisningar utarbeta reglementsförslag och utföra andra dylika mera maktpåliggande
arbeten. Jämväl borde åt denne assistent kunna anförtros att vid behov
vikariera för säkerhetsinspektören och att även eljest företaga resor för inhämtande
på ort och ställe av erforderliga upplysningar. För utförande av de göromål,
som sålunda borde påläggas denne assistent, torde denne böra tilldelas åtminstone
notaries tjänsteställning.
På grund av vad sålunda anförts finner styrelsen det angeläget, att en ny
ordinarie notariebefattning upptages å trafikbyråns stat.»
Av den föreliggande utredningen framgår, att det säkerhetsinspektö- Departement»,
ren åliggande expeditionsarbetet blivit allt svårare att medhinna utan åsido- chefen''
sättande av den ojämförligt viktigaste delen av hans verksamhet — kontrollen
över säkerhetsföreskrifternas efterlevnad. Den erforderliga lättnaden
i byraarbetet har hittills vunnits på det sätt, att en av de till
säkerhetsinspektörens förfogande ställda tjänstemännen, en till tjänstgöring
i° styrelsen inkallad förste stationsskrivare, fått sig anförtrott mera
maktpåliggande uppgifter, huvudsakligen granskning och upprättande av
förslag till reglementen. Därest ett verkligt utbyte av säkerhetsinspektörsbefattningen
skall vinnas och då någon minskning i säkerhetsinspektörens
arbetsbörda icke lärer vara att förvänta, erfordras även för framtiden
ett biträde, som äger erfarenhet inom detta tjänsteområde och som
kan handlägga de omfattande inre göromålen. jag anser mig därför
böra tillstyrka styrelsens förslag om ifrågavarande biträdesbefattnings
uppförande å styrelsens ordinarie stat.
o Järnvägsstyrelsen har föreslagit, att ifrågavarande biträde skulle
erhålla tjänsteställning som notarie, d. v. s. en avlöning, inberäknat ersättning
för naturaförmåner, av lägst 4,620 kronor och högst 5,700
kronor.
Med hänsyn till de kvalifikationer, som böra ställas på befattningens
innehavare, vilken, då sådant erfordras, skall kunna vikariera för
säkerhetsinspektören, torde hans tjänsteställning icke kunna sättas lägre
än vad styrelsen föreslagit. Till jämförelse må erinras, att i det^av
Kungl. Maj:t i innevarande års statsverksproposition framlagda förslaget
om anordnande hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av en trafikmBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 134 käft. (Nr 150.) 4
Föreslagen
andra trafik
byrå.
7. En byråchef.
26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
erektion för de enskilda järnvägarna, bestående av en trafikinspektör
och en assistent åt denne, avlöningen till assistenten föreslagits till
5,000 kronor.
Vid den år 1908 vidtagna omfattande omorganisationen av järnvägsstyrelsen
med underlydande distriktsförvaltningar uppdelades samtliga
ärenden angående trafiktjänsten på två byråer, trafikbyrån samt tidtabellsoch
vagnbyrån. Till trafikbyråns handläggning hänvisades därvid ej
endast Samtliga ärenden av förvaltningsart och trafikpersonalärenden
utan även transporttjänsten tillhörande viktigare frågor, såsom ärenden
rörande den egentliga trafiktjänsten, ärenden rörande trafikens fördelning
på tåg av olika slag inom ramen av den fastställda tidtabellen
med därtill hörande planläggning och ordnande av styckegods- och
vao-nslasttrafiken, ärenden rörande tågledningen m. m. Tidtabells- och
vagnbyrån åter fick att handlägga ärenden rörande planer för tågens
o-ång och sammansättning, ärenden angående användningen av vagnparken,
milkontrollärenden och ärenden rörande ömsesidigt begagnande
av främmande vagnar. .
På grund av denna ärendesgruppering kom trafikbyran i själva verket
att bestå av två från varandra tämligen väl skilda avdelningar, en
förvaltningsavdelning och en transportavdelning, vilken senare avdelning
icke blivit fullt klart avskild från den del av tidtabells- och vagnbyråns
verksamhetsområde, som omfattar handhavandet av godsvagnparken.
I skrivelse den 12 december 1916 framhöll järnvägsstyrelsen, att
olägenheten av berörda förhållande nog varit fullt klar för järnvägsstyrelsen
redan vid omorganisationens genomförande, men att densamma
vid den på grund av arbetsmängden nödvändiga uppdelningen av ärendena
å dåvarande trafikbyrån svårligen kunnat undvikas. Under de
gångna åren hade man genom samarbete och samråd mellan de nyinrättade
byråerna sökt att i möjligaste mån minska nämnda olägenhet.
De senaste årens enorma godstrafik, som krävt ett dagligt ingripande
från vederbörande organ å såväl trafik- som tidtabellsbyråns sida för
vinnande av det erforderliga sammanhanget i transportarbetet, hade
emellertid med full tydlighet visat nödvändigheten av att under rådande
förhållanden de viktiga godstransportfrågorna lades under en enhetlig
ledning och att användningen av godsvagnparken tillhörde samma organ,
som i övrigt reglerade godstransporttjänsten. På grund härav och
med hänsyn jämväl till nödvändigheten av att minska den allt iör störa
arbetsbördan å ifrågavarande byråer hemställde järnvägsstyrelsen om inrättandet
av en extra byrå inom styrelsen, vilken byrå skulle hava till
uppgift att behandla sådana till dåvarande trafikbyråns samt tidtabells
-
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
och vagnbyråns handläggning hörande ärenden, vilka styrelsen funne
lämpligen höra överflyttas till denna nya byrå.
Till denna framställning lämnade Kungl. Maj:t bifall genom beslut
den 19 december 1916, och har allt sedan 1917 års ingång en extra
trafikbyrå varit inrättad inom järnvägsstyrelsen. Fördelningen av ärendena
mellan trafikbyrån, tidtabells- och vagnbyrån samt extra byrån eller,
som de provisoriskt benämnts, första trafikbyrån, andra trafikbyrån samt
tidtabells- och personvagnbyrån har, enligt vad järnvägsstyrelsen meddelar,
under år 1917 varit ordnad på i huvudsak följande sätt:
Första trafikbyrån:
Förvaltningen och hushållningen inom trafiktjänsten.
Personalens vid trafikavdelningen utbildning och tjänstgöring m. m.
Allmänna ordningsföreskrifter och instruktioner i stations- och tågtjänst, i den
mån dessa ärenden icke tillhöra andra byråer.
Säkerhets- och signalföreskrifter samt fastställande av tjänstgöringsreglementen för
enskilda järnvägar.
Gemensamt begagnande av stationer och bandelar.
Affärsrörelse inom järnvägens område.
Förhållandet till postverket i vad det avser trafiktjänsten, därest ärendet icke
handlägges å annan byrå.
Andra trafikbyrån:
Lägenheter för godsbefordring, lastade godsvagnars utnyttjande samt skötsel av
person- och godsbefordringen inom ramen för den fastställda tidtabellen.
Allmänna ordningsföreskrifter och instruktioner i stations- och tågtjänst, i den mån
dessa ärenden icke tillhöra andra byråer.
Behovet av och villkoren för anläggning och förändring av stationer, håll-, lastoch
mötesplatser.
Förhållandet till postverket, i vad det avser skötseln av posttransporterna.
Användningen av godsvagnparken.
Ömsesidigt begagnande av främmande godsvagnar.
Tidtabells- och personvagnbyrån:
Lägenheter för personbefordring.
Planer för tågens och andra transportmedels gång.
Sammansättning av vagnsätten och utnyttjande av personvagnar.
Disposition av personvagnparken.
Milkontrollärenden.
Ömsesidigt begagnande av personvagnar.
Posttransporter i vad de avse tåglägenheter och vagnutrymmen samt utarbetande
av månatliga uppgifter över transportkostnaderna.
Beträffande behovet av den extra trafikbyråns uppförande å ordinarie
stat anför styrelsen följande:
>Då styrelsen ingick till Kungl. Maj:t med sin framställning om inrättandet
av en extra trafikbyrå, avsågs att vinna, förutom rättelse i den dittillsvarande
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
mindre lämpliga uppdelningen av ärendena, en alldeles nödvändig lättnad i
den arbetsbörda, som påvilade de båda av anordningen berörda ordinarie byråerna.
Styrelsen önskade vidare genom en uppdelning av byråerna vinna någon
tids erfarenhet rörande anordningens lämplighet, innan styrelsen gjorde slutlig
framställning i saken. Sedan tillfälle nu lämnats att under en längre tid och
krävande förhållanden pröva denna anordning, har styrelsen styrkts i sin uppfattning,
att en enhetlig ledning av alla till transporttjänsten hörande ärenden är
av ovärderlig nytta för statens järnvägar i sin helhet. Huru intimt samarbetet
än är mellan två olika byråer, vinnes dock aldrig den skyndsamhet, likformighet
och det sammanhang i behandlingen, som är så nödvändig särskilt för här ifrågavarande
slag av ärenden. Såsom bevis härför ma framhållas, att de stora transporter
av livs- och fodermedel till Norrland och av träkol från Norrland, som pågingo
under första månaderna år 1917, betydligt underlättades därigenom,
att förfogandet över tomvagnparken och regleringen av vagnslasttrafiken på Norrland
omhänderhades av samma myndighet. Vinsten härvidlag visade sig däri,
att nära nog alla ansökningar om befordring av livs- och fodermedel kunde före
vinterns slut beviljas och att träkol ändock kunde framforslas till betydligt större
myckenhet än föregående år, under det att på samma gång de förut förekommande
to in dragningarna av täckta vagnar från norra till södra Sverige och av
träkolsvagnar från mellersta till norra Sverige betydligt minskades. Vidare torde
såsom resultatet av den andra trafikbyråns inrättande kunna pavisas det förhållandet,
att sedan den i landet rådande bränslebristen nödvändiggjort avsevärda
indragningar i godstågsrörelsen, godstrafiken dock kunnat upprätthållas i jämförelsevis
stor omfattning. Denna utgång, som ännu knappast kan direkt pavisas
genom exakta siffror, har vunnits genom intimt samarbete mellan styrelsen och
den trafikerande allmänheten, pa sa sätt att andra trafikbyran, med ledning av
från trafikanterna erhållna förutbesked om önskade transporter, ställt till dessas
förfogande vagnar, som vid brådskande förflyttningar eljest till stor del fått gå
tomma. ..
Det har ovan framhållits, att styrelsens framställning i denna sak aven
varit förestavad av önskemålet att minska på den alltför stora arbetsbörda, som
den ökade trafiken pålagt trafikbyrån samt tidtabells- och vagnbyrån. Till belysande
av ökningen av arbetet å dessa byråer får styrelsen hänvisa till följande
tabeller, som utvisa dels antalet å de olika byråerna behandlade ärenden dels
antalet tjänstemän å samma byråer under samma år.
Antal diarieförda ärenden.
År. |
Första trafikbyrån. |
Andra trafikbyrån. |
Tidtabells- och vagnbyrån. |
Summa. |
1906 ................. |
4,051 |
__ |
4,051 |
|
1913 .................. |
2,025 |
1,210 |
3,235 |
|
1914 .................. |
2,022 |
1,460 |
3,482 |
|
1915 .................. |
4,387 |
1,859 |
6,246 |
|
1916 ................. |
12,070 |
2,776 |
14,846 |
|
1917 (Vi-sl/8)...... |
943 |
16,063 |
1,301 |
18,307 |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
29
Antal tjUnsteniSii 1 medeltal per år.
År. |
Första trafikbyrån. |
Andra trafikbvrån. |
Tidtabells- och vagnbyrån. |
Summa. |
1913 .................. |
1 |
2 |
11 |
23 |
1914 .................. |
13 |
12 |
25 |
|
1915 .................. |
15 |
14 |
29 |
|
1916 .................. |
21 |
16 |
37 |
|
191? (‘/i—3,/«)...... |
22 |
28 |
12 |
62 |
I samband med denna tabell torde böra nämnas, att antalet s. k. samrådsärenden,
vilka icke medräknas i det antal ärenden, som upptages såsom å byrån
handlagda, men vilka ofta kräva långvarigt arbete, stigit i samma grad som byråernas
egna ärenden.
Slutligen torde även böra nämnas, att cheferna för de av den ifrågasatta
förändringen berörda byråerna i betydligt större utsträckning än förr måst ägna
sin tid åt tjänsteresor för att på ort och ställe överlägga med allmänhet och
linjebefäl.
Det bör vidare betonas, att arbetsbördan å såväl trafik- som tidtabellsbyrån
även före kriget vuxit till en sådan storlek, att en lättnad redan då kunde anses
väl motiverad. Då dessutom dels styrelsen nu funnit sig böra till tidtabellsbyrån
överföra en del av det tidtabellsarbete, som hittills handlagts å trafiksektionerna,
dels man med visshet kan förutsäga, att den nu rådande arbetsintensiteten
inom styrelsen icke kommer att minskas under de kommande åren, anser
styrelsen, att de hittillsvarande trafik- samt tidtabells- och vagnbyråerna böra uppdelas
på tre byråer och sålunda den av Kungl. Maj:t provisoriskt inrättade extra
trafikbyrån snarast inrättas som ordinarie byrå och att därför till chef för densamma
bör anvisas en byråchefstjänst. Beträffande uppdelningen av arbetet mellan de
tre olika byråerna skulle därvid i stort sett följas samma principer, som tillämpats
under den tid, den extra trafikbyrån varit inrättad. Till första trafikbyråns
handläggning skulle alltså komma att höra frågor av organisatorisk och ekonomisk
art, frågor rörande säkerhets- och instruktionsväsendet och personalfrågor,
till andra trafikbyråns handläggning frågor rörande utförandet av person- och
godsbefordringen inom ramen för den fastställda tidtabellen, frågor rörande godstransporttjänsten,
användningen av godsvagnparken och ömsesidigt begagnande
av främmande godsvagnar; och till tidtabells- och personvagnbyrån frågor rörande
lägenheter för personbefordringen, planer för tågens gång, användningen av personvagnparken,
ömsesidigt begagnande av personvagnar och milkontrollen.
På grund av vad styrelsen sålunda anfört har styrelsen upptagit en ny byråchefsbefattning
i styrelsen.»
Rörande uppdelningen av ärenden mellan de olika tjänstemännen å
första och. andra trafikbyrån har styrelsen låtit upprätta följande tabell:
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
Uppdelning av ärenden å första
r Befattningar. |
Ph i Säkerhets- och signal- ärenden. |
ö r s t a ►d ro ►1 CD O 0 SL P* ►1 s s* § |
t r a f i H-» a ÖB 0 pv ce o‘ 0 åt ® 0 eu q 0 |
ibyrå o: H CD 0 0* OtJ ÖB 3 a- r p •j» 3 o'' ►« CD 0 r |
Expedition, maskinskrivning, stenografi.*) Ö |
Byråchef............................................................ |
_ |
1 |
_ |
— |
|
Säkerhetsinspektör .............................................. |
i |
— |
— |
— |
— |
T. f. inspektör för trafiktjänsten............................ |
— |
— |
— |
— |
— |
Sekreterare.......................................................... |
— |
— |
i |
- . |
|
Notarie ............................................................... |
— |
— |
n |
||
Manliga bokhållare3) ............................................. |
2 |
1 |
1 |
i |
— |
Kvinnliga » ............................................. |
— |
— |
— |
— |
2 |
Manliga kontorsskrivare6) ....................................... |
1 |
2 |
1 |
i |
— |
Kvinnliga » 6j ...................................... |
— |
— |
— |
— |
4 |
Vaktmästare och kontorsvakter................................. |
— |
— |
— . |
— |
3 |
'') Gemensamt för första och andra trafikbyrån.
*) Befattningen finnes först från och med 1918.
*) Eller förste stationsskriyare.
4) Omhänderhava f. n. ärenden rörande inskränkningarna i godstrafiken.
B) Eller stationsskriyare.
®) Eller kontorsskrivaraspiranter.
Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 150.
31
och andra trafikbyråema.
And |
ra t r a f i k b |
y r å n . |
||||||||
M a |
Transportavdelningen. |
V |
agnardelningen. |
|||||||
lektionen av trafik- tjänsten. |
Transportplaner, all- männa ärenden rö-rande transport-tjänsten. |
Ärenden rörande ny- och ombyggnader av bangårdar m. m. |
« O „ o ta* pr asocrfj rf o g Ö po oa a • ^ er a o? s» * ^ S o tJ 2.* 3 g» «* ? |
Ärenden rörande masstransporter (Norrl andstrafik en in. ro.). |
Ärenden rörande reg- lering av saknat och |
Allmänna ärenden rörande godsvagn- parken. |
Ärenden rörande |
Ärenden rörande |
Övriga förekommande ärenden. |
Summa. |
i |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
2 1 1 |
|||
— ■ |
- |
- |
- |
i») |
. - |
- |
- |
2 |
||
— |
i |
i1) |
i i |
i |
i |
i |
i |
L 1 |
: |
3 13 2 12 |
— • |
—- |
— |
—- |
i |
i |
i |
2 |
1 |
i‘) |
|
: |
« |
: |
’— |
2 |
4 2 |
— |
— |
— |
i‘) |
11 5 |
Summa |
52 |
32
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
Inrättandet av en extra trafikbyrå inom järnvägsstyrelsen avsåg
dels att bereda lättnad i den arbetsbörda, som påvilade trafikbyrån
samt tidtabells- och vagnbyrån, och dels att undanröja den olägenhet,
som föranleddes därav, att vissa med varandra sammanhängande
frågor angående transporttjänsten handlades å skilda byråer.
Med hänsyn härtill hava ärendena i huvudsak fördelats på de tre
byråerna sålunda, att till första trafikbyråns handläggning kommit
frågor av organisatorisk och ekonomisk art, frågor rörande säkerhets-
och instruktionsväsendet samt personalfrågor, till extra trafikbyråns
handläggning frågor rörande utförandet av person- och
godsbefordringen inom ramen för den fastställda tidtabellen, frågor
rörande godstransporttjänsten, användning av godsvagnparken och
ömsesidigt begagnande av främmande godsvagnar samt till tidtabells-
och vagnbyråns handläggning frågor rörande ledningen av
personbefordringen, planer för tågens gång, användning av personvagnparken,
ömsesidigt begagnande av personvagnar och milkontrollen.
Den extra trafikbyrån har, under den tid densamma varit i verksamhet,
föreståtts av en utav Kungl. Maj:t förordnad byråchef. Därest
nu, på sätt styrelsen föreslagit, den extra byrån uppföres å styrelsens
ordinarie stat, skulle därav för närvarande icke föranledas annan ändring
i nämnda stat än att därå uppföres ytterligare en byråchefsbefattning.
Den enhetlighet i ledningen av godstrafik^]änsten, som kunnat vinnas
genom inrättandet av ifrågavarande extra byrå, har, såsom av utredningen
i ärendet framgår, varit till stort gagn för trafikens ordnande
och vagnparkens ekonomiska utnyttjande. Endast därigenom hava de
av kristiden föranledda transportsvårigheterna kunnat någorlunda tillfredsställande
övervinnas. Då erfarenheten sålunda bekräftat behovet
och ändamålsenligheten av den försöksvis vidtagna anordningen,. synes
styrelsens förslag om ifrågavarande byrås uppförande på ordinarie stat
motiverat. Till förmån för förslaget talar också den oerhörda stegring,
som trafikärendena under senaste åren undergått. Denna stegring har
visserligen till stor del varit beroende på förhållanden, som sammanhängt
med kristiden, men å andra sidan torde med säkerhet kunna beräknas,
att järnvägsnätets utveckling och trafikens normala ökning
kommer att nödvändiggöra ifrågavarande byrås bibehållande även sedan
mera normala förhållanden inträtt. Jag tillstyrker därför styrelsens
förslag i föreliggande del.
33
Kung!. Muj:ts Alåd. Proposition Nr l.r><).
I skrivelse den 4 december 1916 gjorde järnvägsstyrelsen hos
Kungl. Maj.t framställning om bemyndigande att förordna en inspektör
för trafiktjänsten.
Till stöd för denna anhållan framhöll stvrelsen huvudsakligen följande: -
Den allt mer utvecklade trafiken ställde ökade krav på inspektion från
styrelsens sida för åstadkommande av nödvändig likformighet i arbetet och av
samarbete mellan distrikten. Då allmänhetens anspråk på snabbhet och punkthghet
1 alla slags transporter år från år ökats, bleve det allt svårare för styrelsen
att i behövlig grad övervaka efterlevnaden och övertyga sig om lämpligheten av
de föreskrifter och planer, som utfärdades för transporttjänsten, och att förvissa
sig om, att anläggningar, anordningar, material och redskap, som skulle användas
under arbetet i fråga, vore ändamålsenliga och tillräckliga. Utan en genom styrelsens
försorg utförd planmässig inspektion vore det icke möjligt att inom
ifrågavarande stora arbetsområde uppnå den följdriktighet och enhetlighet och
den noggranna anpassning efter transportuppgifterna, som oundgängligen erfordrades
för att transporterna skulle kunna utföras med ekonomisk fördel för staten
och till allmänhetens belåtenhet under tillgodoseende av personalens berättigade
anspråk på väl ordnade tjänstgöringsförhållanden. Enligt de för statens
jarnvagars personal gällande tjänstgöringsföreskrifter vore det lagt under styrelsens
provning, huruvida utsträckt tjänstgöring utöver eller minskad tjänstgöring
1j?c‘er normalai‘betstiden skulle tillämpas å de skilda arbetsområdena Det vore
darfor nödvändigt, att styrelsen bereddes tillgång till en väl kvalificerad arbetskraft
som genom inspektioner å de olika stationerna kunde bilda sig eu riktig
föreställning om föreliggande arbetens mer eller mindre ansträngande art och
verka for en rättvis reglering av arbetsförhållandena.
Styrelsen anförde vidare i samma skrivelse, att styrelsen i full förvissning
om behovet och nyttan av den ifrågasatta nya tjänsten ursprungligen haft för
avsikt att hemställa om proposition till 1917 års riksdag angående inrättandet
av densamma, men att styrelsen ansett skäl möjligen förefinnas för att, innan
befattningen begärdes på ordinarie stat, viss tids erfarenhet borde vinnas för bedömande
av dess vikt och värde.
Med bifall till denna framställning bemyndigade Kungl. Maj:t den
15 december 1916 järnvägsstyrelsen att förordna lämplig tjänsteman
med trafikteknisk utbildning och med förvärvad omfattande erfarenhet i
transporttjänst att från och med den 1 januari 1917 tillsvidare intill
utgången av Juni månad samma år under byråchefen å trafikbyrån i
egenskap av inspektör handhava tillsynen över den egentliga transporttjänsten
samt över trafikpersonalens å distrikten tjänstgöringsförhållanden
och vad i övrigt därmed kunde hava samband. Därjämte medgav Kungl.
Maj.t, att den tjänsteman, som av styrelsen förordnades att utöva ifrågavaiande
inspektörsuppdrag, finge tilldelas avlöningsförmåner motsvarande
dem, som tillkomme säkerhetsinspektör vid statens järnvägar, med skyl
Bxhang
till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 134 höft. (Nr 150.) 5
8. En överinspektör
för
trafiktjänsten.
34 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
dighet för honom att under tiden för förordnandet avstå med innehavande
tjänst förenade avlöningsförmåner.
Det sålunda givna bemyndigandet har av Kungl. Maj:t genom särskilda
beslut förlängts att gälla till och med år 1918.
I föreliggande skrivelse anför styrelsen i denna del.
»Under den tid, som förflutit sedan dess styrelsen haft tillgång till nu
ifrågavarande befattning, liar nyttan och behovet av densamma alltmera framträtt.
Det har nämligen visat sig icke blott att det från styrelsens sida nödvändiga
inspektionsarbetet blivit mera planmässigt bedrivet än förut, utan aven att
planläggningen i styrelsen av person- och godstransportarbetets utförande vunnit
därpå, att i organisationsarbetet härför kunnat deltaga en tjänsteman, som genom
ofta upprepade inspektionsresor förskaffat sig en ingående kännedom om transportarbetet
å distrikten, möjligheterna till dess utveckling och allmänhetens krav
på förbättringar såväl av person- som godstrafiken.
Vidare har det visat sig vara av stor nytta for styrelsen att hava tillgång
till en mera kvalificerad arbetskraft, vars löpande arbete mom styrelsen icke behöver
störas av de ofta förekommande resorna för underhandlingar med trafikanter
och främmande järnvägsförvaltningar, som eljest måste falla pa de högre
byråtjänstemännens lott att företaga. . , . ,
Utom dessa här ovan mera allmänt omförmalda åligganden har åt inspektören
för trafiktjänsten särskilt uppdragits följande: .... ,
att genom'' förhandlingar med linjebefälet hålla sig noga underrättad om
transportförhållandena å de olika distrikten, . , ,
att med ledning av dessa förhandlingar söka vidtaga, respektive hos styrelsen
eller distriktsförvaltningarna föreslå omedelbara åtgärder till höjandet av de
olika linjernas trafikförmåga, till reglering av tillförseln till anstrangda bandelar
och stationer eller till avveckling av inträffad vagnstocknin g, ..
att med uppmärksamhet följa utnyttjandet av vagn tillgången a distrikten,
att med uppmärksamhet följa företeelserna och utvecklingen inom transporttjänsten
vid järnvägarna och taga initiativ till förbättring av de anordningar oc
föreskrifter, som beröra denna tjänst, samt _ , . .
att inspektionsvis förvissa sig om, att personalens vid flanka vdelningen
tjänstgöringstid är avvägd efter tjänstgöringens art inom de skilda arbetsområdena
och att personalens arbetsförhållanden i övrigt äro pa ett rattvist och tor
de olika distrikten enhetligt sätt reglerade. , i . ,. ,
Dessutom har på befattningens innehavare numera lagts att genom intimt
samarbete med de olika trafikinspektörerna söka verka för att Kungl. Maj :ts föreskrifter
beträffande godstrafikinskränkningarna å statens järnvägar bliva ennetligt
och rättvist tillämpade. Dessa inskränkningar äro visserligen av tillfällig natur,
men kunna dylika tillfälligheter av ena eller andra slaget givetvis återkomma.
Med tanke på att en omkastning av bestående och lagstadgade trafikförhållanden
måtte verka i minsta möjliga grad ekonomiskt störande för såväl staten som den
trafikerande allmänheten, synes det styrelsen vara behövligt att fullt kvalificerade
arbetskrafter stå till styrelsens förfogande. .. .....
Styrelsen håller sålunda före, att denna befattning fortfarande ar for jarnvägstjänsten
erforderlig, och skulle befattningens innehavare placeras å den av styrelsen
i detta sammanhang nybegärda andra trafikbyrån.
K mull. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150. 35
Det synes styrelsen lämpligt, att befattningen — med hänsyn till dess syfte
att utöva mera kvalificerad inspektion och till att denna inspektion utövas direkt
från styrelsen — beniimnes överinspektör för trafiktjänsten.
Beträffande avlöningsförmånerna för befattningen får styrelsen föreslå, att
dels på grund av den ställning inom järn vägsförvaltningen befattningen bör intaga,
dels också på grund av den grundliga skolning och erfaren] i et på järnvägstjänstens
område samt mognad i omdömet, som dess innehavare måste besitta, hans avlöning
jämställes med den till tjänstehavare tillhörande byrådirektörsgruppen utgående
eller 4,800 kronor för år i lägsta lönegraden med ett till 1,800 kronor utgående
belopp som ersättning för bostad och bränsle.»
Den alltjämt fortgående ökningen av trafiken på statsbanorna har nepartementsställt
allt större krav på planmässigheten av transportarbetet och på chefensamarbetet
mellan de olika distrikten. Det är därför nödvändigt, att
järnvägsstyrelsen, som har att utöva ledningen i berörda hänseende, sättes
i tillfälle att genom effektiv inspektion förskaffa sig ingående och snabb
kännedom om transportförhållandena inom de olika distrikten. De ordinarie
arbetskrafter inom styrelsen, som kunna ifrågakomma för en dylik inspektion,
hava emellertid visat sig vara för ändamålet otillräckliga. På
grund härav har det blivit nödvändigt att förordna en särskild tjänsteman
under byråchefen å trafikbyrån med uppgift att uteslutande ägna
sig åt tillsynen över transporttjänsten och över trafikpersonalens tjänstgöringsförhållanden.
På sätt styrelsen närmare påvisat, har denna åtgärd
visat sig vara av stort gagn för därav berörda tjänstegrenar. Icke
minst ur personalens synpunkt torde det vara av vikt, att en noggrann
tillsyn ägnas dess arbetsförhållanden. Beträffande ifrågavarande befattnings
betydelse för den styrelsen åliggande sakliga granskningen av
linjeförvaltningarnas åtgöranden av ekonomisk innebörd, kan åberopas
vad härom förut i annat sammanhang anförts. Då behovet och nyttan
av den föreslagna befattningen sålunda blivit prövad, samt de arbetsuppgifter,
som skulle tillkomma ifrågavarande inspektör, äro av den art
och omfattning, att de, jämväl sedan mera normala förhållanden inträtt,
med säkerhet kunna beräknas kräva en särskild tjänsteman, finner jag
mig kunna tillstyrka styrelsens förslag om befattningens uppförande å
ordinarie stat. Mot den av styrelsen för befattningen föreslagna benämningen
torde icke vara något att erinra.
Det synes lämpligt, att åt överinspektören för tratiktjänsten uppdrages
att, såvitt hans tjänsteområde angår, utöva den socialstyrelsen
tillkommande tillsynen över arbetarskyddslagstiftningens tillämpning. I
detta hänseende må hänvisas till vad som anförts i fråga om dylikt uppdrag
åt den av mig föreslagne byråingenjören av l:a klass å maskinbyrån,
avsedd för utvidgad maskininspektion.
36
Inrikes taxcbyrån.
9. En notarie.
Kungl. 31aj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
I och för utarbetande av specialtariffer för statens järnvägars stationer
ifråga om järnvägens egen godstrafik ävensom för såväl statens
som enskilda järnvägars stationer ifråga om godssamtrafik samt för utförande
av därmed sammanhängande arbeten finnes i styrelsen en särskild
tariffavdelning, hörande under inrikes taxebyrån. Denna avdelning
har tidigare varit inordnad under kontrollkontoret. Antalet tjänstemän
utgjorde 15 år 1897 och 21 år 1907 samt utgör för närvarande 25.
Från och med år 1895 intill den 1 april 1908 förestods avdelningen av
en kontrollör. Sistnämnda år överflyttades den till inrikes taxebyrån,
varvid föreståndaren dock kvarstannade å kontrollkontoret, varest han
togs i anspråk i och för kontrollering å stationerna av dessas räkenskaper.
Avdelningen har sedan dess föreståtts av en bokhållare.
Arbetet å ifrågavarande avdelning består huvudsakligen i:
att beräkna samtrafiksvägar, d. v. s. att efter givna grunder uträkna,
över vilka banor eller bandelar en försändelse mellan två, å olika
i samtrafik med varandra stående banor belägna stationer skall expedieras
;
att verkställa utredningar för bestämmande av extra banavgifter,
frakttillägg och vägförlängningar, då sådana förmåner skola medgivas
enskilda järnvägar;
att efter de sålunda gjorda beräkningarna upprätta specialtariffer för
stationerna och att, då så är erforderligt, därvid verkställa vissa regleringar
av fraktavgifter, då tariffer över nya transitoleder upprättas; samt
att i övrigt handlägga ifrågakommande ärenden angående godssamtrafikstariffer.
Järnvägsstyrelsen har nu gjort framställning om inrättandet av ytterligare
en notariebefattning å inrikes taxebyrån, avsedd såsom föreståndare
för ifrågavarande avdelning. Härom anför styrelsen:
»På grund av omfattningen av de arbeten, vilka handhavas av här ifrågavarande
avdelning, måste man på föreståndaren för avdelningen ställa stora krav
på ordentlighet, noggrannhet, förmåga att sköta personal och att fördela arbetet
mellan de olika tjänstemännen på ett sådant sätt, att mesta och bästa arbetsprodukt
erhålles med minsta kostnad. Då därtill kommer, att arbetena ofta äro
av mycket komplicerad art och därjämte av synnerlig vikt, då de i vissa avseenden
i icke oväsentlig grad beröra såväl statens som enskilda järnvägars ekonomiska
intressen, måste föreståndaren äga insikt i de för sa^mtrafiken gällande
grunder samt erfarenhet om den praxis, som utbildat sig ifråga om samtrafikstaxans
tillämpning, ävensom förmåga att verkställa tariffberäkningar. Pa hans
erfarenhet, noggrannhet och omtanke beror det, om det viktiga och svårskötta
samtrafikstariffarbetet skall bliva riktigt utfört. Med hänsyn till berörda omständighet
har styrelsen länge varit av den uppfattning, att föreståndaren borde
innehava en högre tjänsteställning än den nuvarande. Styrelsen har därför redan
Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ir>0. 37
tidigare varit betänkt på att föreslå, att befattningen måtte besättas med en
notarie. På grund av att frågan om godssamtrafikens ordnande, med vilken fråga
tariffarbetet hänger intimt tillsammans, varit föremål för järvägstaxekommitténs
undersökning, har det emellertid synts styrelsen lämpligt att avvakta kommitténs
betänkande, för den händelse kommitténs förslag skulle medföra en sådan omläggning
av tariffarbetet m. m., att den nuvarande tariffavdelningen skulle kunna
indragas.
Taxekommittén har nu avgivit betänkande rörande godssamtrafiken. Av
detta betänkande framgår, att även om de nuvarande sam trafiksbestämmelserna
komma att ersättas av de av kommittén föreslagna, någon väsentlig minskning
av tariffarbetet icke är att förvänta åtminstone vad beträffar de viktigaste och
mera krävande arbetena. I betraktande av de krav, som man både för närvarande
och, även om taxekommitténs förslag skulle genomföras, framgent måste
ställa å den tjänsteman, som skall förestå ifrågavarande avdelning och leda tariffarbetet
samt biträda byråchefen med beredande av de ofta invecklade och ekonomiskt
viktiga tariffärendena, och med fästat avseende därå, att tariffavdelningen
på grund av att den för sitt arbete måste stå i förbindelse med kontrollkontoret,
vilket är förlagt till Tomteboda, måste vara skild från den övriga byrån, vilket
ytterligare^ framhäver behovet av en kvalificerad tjänsteman på den ifrågavarande
posten, håller styrelsen före, att man icke längre bör dröja med att tillgodose
det sedan länge existerande behovet av att åt föreståndaren för tariffavdelningen
giva en tjänsteställning, som motiveras och med visshet kommer att motiveras
av hans ansvarsfulla arbete. Styrelsen får på grund härav hemställa om inrättande
av ytterligare en notariebefattning å inrikes taxebyrån.»
Av järnvägstaxekommitténs betänkande rörande godssam trafiken
framgår, att även med de av kommittén föreslagna reformerna på området
någon väsentligare minskning icke är att förvänta i det ur ekonomisk
synpunkt betydelsefulla arbete, som åvilar tarififavdelningen. På
grund härav och med hänsyn till de krav, som måste ställas på avdelningens
föreståndare, finner jag styrelsens framställning om inrättandet
av ifrågavarande notariebefattning höra tillstyrkas.
För kontrollering på stället av stationernas räkenskaper och kassor
äro sedan år 1898 på kontrollkontoret anställda fem kontrollörer. Av
dessa tjänstgjorde emellertid en till och med utgången av mars månad
år 1908 som föreståndare för den vid denna tid kontrollkontoret underställda
tariffa v delningen och deltog sålunda i regel icke i berörda kontrolleringsarbete
förr än från nyssnämnda tid, då tariffavdelningen förlädes
direkt under inrikes taxebyrån.
I fråga om behovet av ökat antal kontrollörer anför järnvägsstyrelsen:
»Givetvis
har under den tid, som förfil!tit, sedan kontrollörernas antal
ökades till fem, det arbete, som påvilar nämnda tjänstemän, så väl till följd av
de senare årens oerhörda trafikstegring som på grund av inventeringsställenas
Departements
chefen.
Kontrollkontoret.
10. Två kontrollörer.
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
högst väsentligt ökade antal, i avsevärd grad vuxit. Till belysande av den ständiga
tillväxt, som sedan år 1897 ägt rum beträffande arbetet ifråga, må nedanstående
siffror anföras. .
Då en del stationer hava flera expeditioner med skilda kassor, har i efterföljande
tabell angivits även antalet inventeringsställen.
Å r. |
A n stationer. |
tal inventerings- ställen. |
Trafikuppbörd å dessa |
1897 ............................................................... |
382 |
428 |
. 29,880,000 |
1907 ............................................................... |
458 |
598 |
54,307,000 |
1915 .............................................................. |
556 |
699 |
94,521,000 |
1916 ............................................................... |
559 |
702 |
122,379,000 |
Med trafikuppbörd avses här det belopp, som återstår av den influtna uppbörden,
sedan avdrag gjorts för till trafikanter utbetalda belopp för avsända
efterkrav. ......
I de anförda uppbördsbeloppen äro icke inräknade de avsevarda summor,
som från statens järnvägar tillhöriga föreningsstationer, vid vilka anslutning till
främmande järnvägar äger rum, inremitteras till sistnämnda järnvägars kassor.
Dessa uppbördsmedel äro dock föremål för kontroll av statens järnvägars kontrollörer
vid deras inventering av stationerna ifråga. _
Oavsett trafikstegringen hava även en del andra omständigheter tillkommit,
vilka bidragit att öka kontrollörernas arbetsbörda, såsom tillämpningen av nya
bestämmelser om fraktdebitering av visst slags tjänstegods, för vilka transporter
stationerna icke erhålla kontant betalning, samt den allt större utsträckning, i
vilken järnvägarna efter den nya värnpliktslagens ikraftträdande tagits i anspråk
för försvarsverkets räkning, i det att likvid för försvarsverkets transporter i stor
utsträckning erlägges först efter av stationerna utfärdade räkningar, vilka icke
sällan förbliva olikviderade under flera månader. Då det är angeläget, att kontrollörerna
ägna synnerlig uppmärksamhet åt, att stationernas uppgifter angående
dylika obetalda transporter äro med verkliga förhållandet överensstämmande,
vålla dessa transporter ett avsevärt arbete för dem.
En del av de under de senare åren tillkomna nya inventenngsstallena aro
belägna vid de nya norrländska linjerna. För inventering av stationer å dessa
linjer åtgår i allmänhet en avsevärt mycket större tid än för inventering av stationer
av motsvarande storlek i mellersta och södra Sverige, beroende pa att de
fåtaliga tåglägenheterna samt svårigheten att erhålla mat och logi föranleda, att
kontrollörerna måste företaga tidsödande resor. _ .
Den pågående ökningen av antalet stationer å de norrländska linjerna forsvårar
alltså verkställandet av ett tillräckligt antal inventeringar under viss tid.
Oaktat den stora trafikstegringen och ovan berörda arbetsförsvårande forhållanden,
hava kontrollörerna under de gångna åren i regel medhunnit att inventera
samtliga ifrågakommande stationer i medeltal eu gång om året. För ar
1915 blev arbetet dock mindre tillfredsställande, i det att vid årets utgång ej
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 150. 39
mindre än (53 stationer med sammanlagt 107 expeditioner återstod») okontrollerade.
Under år 1916 uppnåddes, särskilt genom ökning av antalet resedagar, ett något
gynnsammare resultat.
Under år 1917 hava inventeringsställenas antal ytterligare ökats, dels
genom Malung—Limedsforsens, Mora—Vänerns och Östra Värmlands järnvägars
införlivande med statens järnvägar, dels på grund av att en del nybyggda staten
tillhöriga linjer öppnats för trafik, och uppgår antalet för närvarande till 745.
Med hänsyn till denna ökning och den allt mera framträdande svårigheten
för de fem kontrollörerna att, trots stor arbetsprestation, medhinna kontrolleringen
av samtliga statsbanestationer åtminstone en gång årligen, har styrelsen
funnit sig böra under år 1917 förstärka de med kontrollering på stället av stationernas
räkenskaper och kassor sysselsatta kontrollörerna genom att förordna
två andra tjänstemän vid kontrollkontoret att självständigt utföra dylik kontroll.
Detta antal torde tillsvidare vara tillräckligt att medgiva stationernas inventering
en gång årligen. Styrelsen håller emellertid före, att så sällan återkommande
inventeringar icke äro tillfyllest, utan att åtgärder måste vidtagas för att
stationerna må kunna inventeras oftare. Att omedelbart öka antalet kontrollörer
utöver vad nu föreslagits, synes styrelsen dock för närvarande icke vara oundgängligen
påkallat. Styrelsen har nämligen tänkt sig att tillsvidare söka avhjälpa
behovet av arbetskraft genom att låta kontrollörerna i viss utsträckning åtföljas
av vid kontrollkontoret anställda lämpliga tjänstemän för att biträda vid utförandet
av vissa tidsödande arbeten. Därigenom torde tiden för kontrollörernas vistelse
vid en del, särskilt större stationer, kunna nedbringas, vilket torde bidraga till
förverkligandet av det ovan uttalade önskemålet.
Det av styrelsen givna förordnandet åt två tjänstemän att självständigt utföra
kontrollering på stället av stationernas räkenskaper och kassor, synes styrelsen
böra givas en fastare form genom inrättandet av två nya kontrollörsbefattningar.
Under hänvisning till ovanstående redogörelse, av vilken nödvändigheten
av en ökning av antalet inventeringsförrättningar framgår, får styrelsen
därför hemställa om inrättande av två nya kontrollörsbefattningar.»
På grund av trafikarbetets oupphörliga stegring och därmed sammanhängande
ökning av uppbördsarbetet har det blivit omöjligt för de
nuvarande fem kontrollörerna att medhinna erforderlig kontroll över do
olika stationernas räkenskaper och kassor. Då det är av vikt, att denna
sida av styrelsens kontrollverksamhet icke eftersättes, tillstyrker jag styrelsens
framställning om inrättande av ytterligare två kontrollörsbefattningar.
Arvodet för förrådsförvaltaren i järnvägsstyrelsen utgår för närvarande
såsom för tjänsteman i första graden, eller med lägst 3,300 och högst
4,200 kronor. Denna lön är enligt styrelsens förmenande icke tillräcklig
i betraktande av den arbetsbörda och det ansvar, som påvilar berörda
tjänsteman, och hemställer styrelsen därför om tjänstens höjande i lönehänseende.
Härom anför styrelsen:
Departements
chefen.
Biljett- och
blankettkontoret.
11. En intendent
och
föreståndare
för kontoret.
40
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
»Från biljett- ocli blankettkontoret, för vilket förrådsförvaltaren är föreståndare,
tillhandahållas personbiljetter av över 100,000 olika slag, mera än 18,000
olika slags tryckalster hållas i ständigt förråd, och alla dessa olika alster skola
distribueras till mera än 1,000 distriktsexpeditioner, järnvägsstationer, in- och
utländska järn vägsförvaltningar samt resebyråer i in- och utlandet. Det åligger
förrådsförvaltaren att ombestyra anskaffandet av blanketter och största delen erforderliga
tryckalster, att därvid infordra anbud och att pröva desamma med
hänsyn till begärda priser och kvaliteter i fråga om papper, tryckning och bindning.
Yid upprättande av kontrakt angående leveranser till kontoret, vilka ifråga om
de större leveranserna dock för närvarande ingås av styrelsen, skall han därjämte
granska desamma med hänsyn till statens järnvägars berättigade intressen. Han
måste, för att alla möjligheter till besparing och kostnadsnedsättning skola behörigen
tillvaratagas, äga god urskillningsförmåga vid bestämmandet av olika
papperssorters och inbindningssätts lämplighet och styrka, sa att de avpassas
med hänsyn till tryckalstrens användning, samt äga betydande erfarenhet och
vana att bedöma värdet såväl av papper och bokbinderiarbeten som av sättnings-,
korrektur- och tryckningsarbeten. Brister något i berörda stycken, är det stor
fara för, att kostnaderna för formulär och andra tryckalster bliva väsentligt större,
än vad eljest behövde vara fallet.
Kontoret skall vidare pröva, huruvida av vederbörande rekvirenter begärda
antal tryckalster, blanketter, papper m. in. är avpassat efter det föreliggande behovet,
att därvid hänsyn tagits till planerade förändringar av formulär m. m.
Yid denna granskning uppkomma ofta meningsskiljaktigheter mellan kontoret, å
ena sidan, samt stationsföreståndare och andra distriktstjänstemän, å den andra.
Det torde därför vara av en icke ringa betydelse, att kontorets föreståndare
innehar den tjänsteställning, att han kan göra sin auktoritet i behörig grad
gällande. I det av den s. k. departementalkommittén den 31 december 1912 avgivna
betänkandet har kommittén vid motiverandet av viss tjänsteställning för
chefen för det av kommitterade föreslagna kommunikationsdepartementets blankettkontor
framfört denna synpunkt, och i det föreliggande fallet synes samma
synpunkt böra få göra sig gällande, även om det nu är fråga om ett kontor med
mindre verksamhetsområde.
Av vad nu anförts synes det styrelsen otvetydigt framgå, att omfånget av
kontorets arbetsmängd och de fordringar, man måste ställa på dess föreståndare,
motivera högre tjänsteställning än den, som är fastställd för de med förrådsförvaltaren
för närvarande likställda befattningshavarna i järnvägsstyrelsen.
Fn jämförelse med övriga kontorsföreståndare i styrelsen ger vid handen,
att föreståndarens för biljett- och blankettkontoret verksamhetsområde, arbetsbörda
och ansvar kan fullt likställas med de flesta övriga kontorsföreståndares
och att tjänsten sålunda är av den vikt och betydelse, att den i lönehänseende
bör likställas med övriga kontorsföreståndartjänster.
Bedan tidigare har styrelsen också framhållit dessa förhållanden. I sitt
den 12 mars 1907 avgivna'' utlåtande över det betänkande och förslag, som avgivits
av den av Kungl. Maj:t den 30 januari 1906 tillsatta kommittén för avgivande
av yttrande och förslag till reglering av löneförhållandena för järnvägsstyrelsen
och järnvägsstaten i övrigt, anför styrelsen bland annat:
»Bedan i förslag till lönereglering, som styrelsen år 1892 avgav, upptogs
förrådsförvaltaren i styrelsen såsom i lönehänseende likställd med föreståndare
för statistiska och milkontoren; och hävdade styrelsen denna sin uppfattning
41
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 7.4(9.
s.tv.il i sill år 1896 avgivna utlåtande över 1893 års järnvägstaxekommittés förslag
som ock i sin skrivelse den 28 maj 1902 med utlåtande angående lönereglering
vid statens järnvägar. 00
... Såsom föreståndare för styrelsens biljett- och blankettkontor bär förrådsforvaltaren
att taga befattning med omfattande upphandlingar, att öva kontroll
vid emottagning av leveranser till betydande belopp samt att ansvara för anskaffande
och utlämnande till stationerna av in- och utländska biljetter av alla
slag samt av de hundratals blanketter, som vid järnvägstrafiken förekomma, vartorutom
tillkommer honom att hålla vård över statens järnvägars hela biljett- och
blankettförråd.
Styrelsen anser sig hava så mycket mindre anledning frångå sin förut utalade
åsikt lörande förradsförvaltarens likställande med kontorsföreståndarna,
som antalet av den under förrådsförvaltaren lydande personal, vilken år 1894 utgjorde
i2, för närvarande uppgår till icke mindre än 38, därav 15 tjänstemän.
Med hänsyn till vad sålunda anförts får styrelsen hemställa, att förrådsförvaltaren
i styrelsen måtte i avlöningshänseende hänföras till den s. k. kontorsforestandargruppen.
I sammanhang härmed tillåter sig styrelsen ifrågasätta, huruvida icke ifrågavarande
tjänsteman lämpligen borde, i likhet med vad som är förhållandet med
motsvarande tjänstemän i generalpoststyrelsen, benämnas förrådsintendent i stället
tor torrådsförvaltare.»
Sedan den tid, styrelsen sålunda uttalat sig i ämnet, har kontorets arbetsborda
på grund av trafikens stora stegring i hög grad ökats, vilket medfört ökade
krav på föreståndarens skicklighet.
För att belysa arbetets omfattning och kontorets betydelse må följande
siffror anföras.
Årtal. |
Personal, summa. |
Utgifter för Runda tal kr. |
Antal tryckta Runda tal. |
Antal inkomna rekvisitioner. Runda tal. |
Antal expeditioner, Runda tal. |
1895 .................. |
ii |
140,100 |
3,632,000 |
9,000 |
84,000 |
1905 ................. |
37 |
309,200 |
4,559,300 *) |
(uppgiftei |
saknas) |
1916 ............ |
43 |
525,900 |
19,775,500 |
26,000 |
409,000 |
1917 .................. |
52 |
— |
— |
— |
, , inräknat de biljetter, som under september—december tryckts för zontariffens genomförande
(ten 1 jan. 1906 °
• .t av kombinerbara biljetter, utländska resebyråkuponger, bokbil
jetter
för resor till utlandet m. m., vilka finnas i lager å kontoret, uppgår för närvarande
till cirka 50 miljoner kronor, vilket belopp på grund av krigsförhåUandena
ar avsevart lågt. Före kriget uppgick värdet till flere gånger detta belopp. För
em--aIS?väc» ^ -av ^essa biljetter är styrelsen redovisningsskyldig till in- och
utländska förvaltningar, från vilka biljetterna bekommits.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 134 höft. (Nr 150.)
6
42
1916 års
kommission
för gemensamma
avlöningsbestämmelser
vid
kommunikations
verken
m. fl. verk.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
Med hänsyn till tjänstens sålunda alltjämt ökade betydelse och de fordringar,
som måste ställas på föreståndaren för biljett- och blankettkontoret, finner styrelsen,
såsom redan berörts, fullgiltiga skäl föreligga, att berörda iöreståndare bör
likställas med övriga kontorsföreståndare i styrelsen och sålunda tilldelas ett arvode
av lägst 4,200 och högst 5,100 kronor.
Då bär ifrågavarande tjänsteman icke endast bär att förvalta förrådet av
biljetter och blanketter samt att övervaka desammas in- och utlämning, utan även
att'' i viss utsträckning självständigt verkställa upphandling, både efter infordrande
av anbud och under hand, att godkänna leveranser samt att granska inkommande
rekvisitioner för att övervaka att tillbörlig sparsamhet äger ruin, torde han, i
likhet med motsvarande tjänstemän i andra verk, böra benämnas intendent.
Styrelsen framlägger kravet på tjänstens höjande nu, enär den nuvarande
innehavaren uppnår pensionsåldern under år 1918. Därest det skall kunna finnas
utsikter att för platsen förvärva en tjänsteman med sådan erfarenhet och läggning,
att det är att förmoda, att han skall på ett fullt nöjaktigt sätt sköta den
krävande befattningen, synes det styrelsen nödvändigt, att nu till avgörande
framföra frågan om befattningens höjande i löneavseende.
I föreliggande förslag har på grund av det anförda upptagits i stället for
nuvarande förrådsförvaltarbefattningen i styrelsen en ny befattning, benämnd
intendent och föreståndare för biljett- och blankettkontoret, med arvode av lägst
4,200 och högst 5,100 kronor.»
Beträffande järnvägsstyrelsens förslag i denna del anför 1915 års
kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken
m. fl. verk följande:
»Enligt järnvägsstyrelsens förslag skulle föreståndaren för ifrågavarande
kontor erhålla en betydligt högre ställning än för närvarande, i ylet att den nya
befattningen av styrelsen ansetts böra i fråga om tjänsteställning och^avlöning
inordnas uti sekreterargruppen, under det att den hittillsvarande förrådsförvaltartjänsten
tillhör notariegruppen.
Utan att på något sätt vilja förringa betydelsen av de uppgifter, styrelsen
anfört till ådagaläggande av den ökade arbetsbörda och det ansvar, som numera
äro förbundna med ifrågavarande föreståndarskap, har kommissionen dock icke
funnit så avgjorda skäl tala för den ifrågasatta förändringen, att kommissionen
nu ansett sig kunna förorda densamma. Då ett genomförande av det förslag till
gemensamma avlöningsbestämmelser för ett flertal verk, som kommissionen framdeles
kan komma att avgiva, enligt kommissionens uppfattning måste föregås av
en ingående prövning av olika tjänstekategoriers ställning i avlöningssystemet,
därvid hänsyn måste''tagas ej allenast till förhållandena inom varje verk för sig
utan ock till jämförelser verken emellan, synes det kommissionen, att man för
närvarande så vitt möjligt bör undvika att företaga några partiella omflyttningar
av den art, varom här fråga. Härtill kommer, att förslag om ifrågavarande befattnings
uppflyttning, på sätt järnvägsstyrelsen hemställt, vid föregående tillfällen
avvisats, under hänvisning bland annat till den ställning, som intages av närstående
befattningar vid andra kommunikationsverk. Särskilt har jämförelse
härvid gjorts med förrådsförvaltaren i generalpoststyrelsen, vilken befattning i
likhet med den förevarande tillhör notariegruppen. Då kommissionen icke på
nuvarande stadium av sitt arbete finner sig kunna bortse från de sålunda tidigare
43
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr ISO.
gjorda jämförelserna, liar kommissionen icke ansett sig kunna tillstyrka järnvägsstyrelsens
föreliggande förslag om utbyte av förrådsförvaltarbefattningen inom
styrelsen mot eu befattning med högre ställning.»
I eu med anledning- av kommissionens utlåtande till mig avlåten Departementsskrivelse
har generaldirektören och chefen för järnvägsstyrelsen fram- ohefenhållit,
att även om en ingående prövning av olika tjänstekategoriers ställning
i avlöningssystemet vore önskvärd för genomförande av förslaget
till gemensamma avlöningsbestämmelser för ett flertal verk, en sådan
provning likväl icke borde hindra åtgärder, som vore nödvändiga för
ett särskilt verks av förhållandena betingade utveckling. Viktigare än
en jämförelse med övriga verk vore en jämförelse mellan de olika befattningarna
inom samma verk, så att rättvisa i lönehänseende skapades
mellan olika befattningshavare med samma arbetsbörda och ansvar. Enligt
styrelsens uppfattning kunde föreståndarens för biljett- och blankettkontoret
verksamhetsområde, arbetsbörda och ansvar fullt likställas med
de flesta övriga kontorsföreståndares, och vore tjänsten sålunda av den
vikt och betydelse, att den i lönehänseende borde likställas med övriga
kontorsföreståndartjänster inom styrelsen. Därtill konmie en omständighet,
som måhända icke hade sin motsvarighet i fråga om andra verk,
nämligen den, att järnvägsstyrelsen, som med anledning av den nuvarande
befattningshavarens förestående avgång vidtagit förberedelser fölerhållande
av lämplig, efterträdare, därvid gjort den erfarenheten, att det
icke syntes vara möjligt att för den nuvarande lönen erhålla en för den
krävande befattningen i fråga lämplig person. Befattningen vore av
den art, att därifrån svårligen kunde tänkas någon befordran, och med
de befordringsmöjligheter, som stode linjepersonalen och även personalen
å styrelsens egentliga byråer till buds, kunde man icke påräkna, att en
dugande tjänsteman skulle söka en befattning, förenad med så tung
arbetsbörda och så stort ansvar, som här vore i fråga, om icke lönen
höjdes över den nuvarande.
För att närmare klarlägga nuvarande förrådsförvaltarens arbetsbörda
och ansvar i förhållande till en del övriga kontorsföreståndares inom
järnvägsstyrelsen må följande framhållas.
Biljett- och blankettkontorets storlek i förhållande till vissa andra
styrelsens kontor belyses av följande av styrelsen lämnade siffror:
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
Antal tjänstemän. |
Arliga per-sonal- och Kr. |
|
Revisionskontoret ........................... |
13 |
54,000 |
Milkontoret.................................... |
73 |
228,000 |
Kammarkontoret.............................. |
10 |
41,000 |
Biljett- och blankettkoutoret ............ |
57 |
130,000 |
Såsom av betydelse för sakens bedömande må vidare nämnas, att
värdet av gjorda upphandlingar vid biljett- och blankettkoutoret under
sist kända årsperiod varit 789,000 kronor.
Å revisionskontor verkställes huvudsakligen granskning av kassaoch
förrådsredogörelser samt därtill hörande verifikationer, varvid kontrolleras
författningsenligheten av de gjorda utbetalningarna och de förvaltningsåtgärder,
som föranlett desamma.
Å mil- och kammarkontoren utgöres det huvudsakliga arbetet av
behandlingen av vissa inkommande uppgifter, granskning, av desamma,
sammanställande eller bokföring av däri befintliga siffror i och för upprättande
av avräkningar eller bokslut, utarbetande av vissa uppgifter
med ledning av de inkomna uppgifterna eller de gjorda sammanställningarna
och dylikt.
Å biljett- och blankettkontoret utgöres en stor del av arbetet av
liknande behandling av inkommande handlingar, nämligen rekvisitioner
från bland annat stationer och enskilda järnvägar. Dessa rekvisitioner
skola undergå granskning i och för förebyggande av onödig konsumtion
m. m., varefter de rekvirerade trycksakerna skola anskaffas och expedieras.
I vissa fall, nämligen vid utlämning av trycksaker till främmande järnvägsförvaltningar,
skola dessa debiteras kostnaderna för de utlämnade
alstren.
Härutöver har biljett- och blankettkontoret emellertid en från de
övriga kontoren avvikande funktion, nämligen sin befattning med upphandling
av trycksaker. Vid denna kontorets verksamhet får dess föreståndare
sig pålagt ett betydande ekonomiskt ansvar. Upphandlingarna
ske visserligen till en del, särskilt då fråga är om större partier, efter
föredragning i styrelsen, men därjämte i stor utsträckning direkt genom
kontorsföreståndarens försorg. Under alla förhållanden måste emellertid
ett stort ansvar läggas på föreståndaren, som har dels att granska av
-
45
Kull;/!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
lämnade anbud och prov samt att i övrigt bereda respektive avsluta upphandlingarna
och dels att sedermera övervaka leveransernas riktiga fullgörande.
1 likhet med (ivriga k o n to rs fö re st a n d ar o har förrådsförvaltaren att
leda och fördela arbetet på den avdelning, han förestår, samt inför styrelsen
ansvara för sitt kontors behöriga skötsel. Han måste vidare noga
följa med ändringar i arbets- och materialpriser och deras inverkan
på anskaffningen för att i tid kunna vidtaga eventuella åtgärder för
nedbringande av kostnaderna, liksom han ock bör kunna bedöma rättmätigheten
i av leverantörer gjorda framställningar om prisförhöjning.
Vid föredragning den 23 april 1907 inför Kung]. Maj:t av då föreliggande
förslag angående lönereglering för personalen vid statens järnvägar
m. m. anförde dåvarande departementschefen beträffande järnvägsstyrelsens
förenämnda framställning om uppflyttning av förrådsförvaltaren
i lönehänseende till jämställighet med den. s. k. kontorsföreståndargruppen,
att, även om de förrådsförvaltaren åliggande göromålen krävde
noggrannhet och pålitlighet, desamma i allt fall syntes vara av enklare
beskaffenhet, varför departementschefen icke fann tillräcklig anledning
föreligga att sätta ifrågavarande befattningshavare i avseende å tjänstegrad
och avlöning högre än exempelvis notarie.
Sedan denna > tid har kontorets arbetsuppgifter emellertid avsevärt
ökats. Den utredning, som i det föregående lämnats, torde bestyrka
järnvägsstyrelsens mening, att förrådsförvaltaren med hänsyn till arten
och omfattningen av det honom åliggande arbetet för närvarande fullt
ut kan jämföras med övriga kontorsföreståndare i styrelsen, vilka i av"löningshänseende
tillhöra samma löneklass som sekreterare. Vägande
skäl tala därför för att jämväl förrådsförvaltaren uppflyttas i nämnda
löneklass. Visserligen finnes skäl för den mening, att en ingående prövning
av ifrågavarande befattnings ställning i förhållande till jämförbara
befattningar inom andra verk borde ske, innan eu uppflyttning av förrådsförvaltaren
i högre klass ägde rum. Då det emellertid å andra sidan
med fullt fog torde kunna göras gällande, att de avlöningsförmåner,
som för närvarande stå till järnvägsstyrelsens förfogande för ifrågavarande
befattning, äro otillräckliga för befattningens tillsättande med kvalificerad
person, synes ovan berörda omständighet icke böra förhindra bifall till
styrelsens hemställan. Att märka är, att styrelsens förslag icke innebär
inrättandet av någon ny löneklass utan endast tillämpning av redan
förefintliga lönevillkor.
Med stöd av det anförda anser jag mig böra tillstyrka järnvägsstyrelsens
förslag.
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
B. Distrikten.
12. En trafikinspektör
av
2:a klass
och en byråassistent.
Genom beslut den 3 november 1916 har Kung]. Maj:t på framställning
av järnvägsstyrelsen förordnat, att de av staten från Mora—
Vänerns järnvägsaktiebolag inköpta bandelarna Kristinehamn—Mora och
Brintbodarne—Limedsforsen skola från och med den 1 januari 1917 tills
vidare förläggas till andra distriktet vid statens järnvägar ävensom bemyndigat
styrelsen att förordna lämplig tjänsteman att från samma tid
tills vidare med trahkinspektörs befogenhet handhava trafikledningen å
berörda bandelar med rätt för honom att under tiden för förordnandet med
avstående av avlöningsförmåner i innehavande tjänst åtnjuta avlöningsförmåner,
motsvarande dem, som tillkomma trafikinspektör av andra
klass i lägsta lönegraden.
Järnvägsstyrelsen hemställer nu, att denna provisoriska trafiksektion,
av styrelsen benämnd 18:e trafiksektionen, måtte inrättas permanent.
Styrelsen anför härom:
»Vid tiden för förenämnda framställnings ingivande hade styrelsen, i enlighet
med vad ock av styrelsen framhölls vid ifrågavarande banas inlösen, tänkt
sig den av Kungl. Maj:t beslutade provisoriska anordningen böra kunna bibehållas
tills dess att inlandsbanan blivit sammanknuten med linjen Kristinehamn
-—Mora. Det senaste årets erfarenhet visar emellertid det berättigade i att ifrågavarande
trafikinspektörsbefattning omedelbart överflyttas på ordinarie stat. Trafiken
har nämligen stegrats högst betydligt, vartill kommer, att Mora—Vänerns
järnväg redan kommit i nästan omedelbar anknytning till övriga statsbanenätet
genom inköpet av Mora—Orsa järnväg och arrenderingen av Dala—Hälsinglands
järnväg.
Vad beträffar trafiken å den inköpta Mora—Vänerns järnväg må anföras
följande siffror.
Persontrafiken har ökats från 86,118 försålda biljetter januari—juni 1916 till
128,698 motsvarande tid år 1917, oaktat att de nyinlagda persontågen Kristine-’
hamn—Mora och Brintbodarne—Limedsforsen indrogos den 24 februari 1917.
Beträffande godstrafiken utvisa de jämförande uppgifterna för första halvåret
1916 och 1917 följande tal:
1916. |
1917. |
|
Antal vagnaxelkilometer................................................................. |
8,725,718 |
10,159,010 |
» av- och tillkopplade godsvagnar............................................... |
149,376 |
152,831 |
» expeditioner gods .................................................................. |
147,039 |
162,549 |
» tågkilometer (januari) ............................. ............................. |
45,434 |
73,950 |
» tåg i medeltal pr dag Kristinehamn—Persberg.......................... |
8 |
11 |
» n » » » » Persberg—Vansbro ................................. |
6 |
8 |
» » o » » » Vansbro—Mora....................................... |
4 |
5 |
» ii ii » * ii Brintbodarne—Limedsforsen..................... |
2 |
3 |
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
Till de jämförande uppgifterna må emellertid särskilt framhållas, dels att
sjötrafiken över Vänern år 1917 öppnades 14 dagar senare än år 1916 och även
hade svårighet att komma i gång på grund av bristen på tonnage, varigenom
trafiken till och från Kristinehamn var betydligt mindre under maj och juni år
1917, dels att betydande inskränkningar i vagnslasttrafiken vidtagits sistnämnda
år. Den sålunda enligt ovanstående uppkomna stegringen av trafiken visar enligt
styrelsens uppfattning behovet av att den befattning, som nu uppehälles på
förordnande, bör uppföras å ordinarie stat, såsom fyllande ett stadigvarande behov.
Av nedanstående tablå över banlängd i kilometer och antal stationer och
trafikplatser samt antal per dag i medeltal använd personal vid statens järnvägars
samtliga trafiksektioner inkl. Mora—Vänerns järnväg med bilinje — här
nämnd 18:e trafiksektionen — framgår, att denna sektion såväl beträffande banlängd
som antal stationer och trafikplatser når över medeltalet för samtliga sektioner.
Beträffande antalet personal kan den visserligen för närvarande ej mäta
sig med övriga sektioner, men kommer i och med denna linjes snara öppnande
för genomgångstrafik och därav föranledd ökning i arbetet krav på personalökning
givetvis att uppstå.
Jämförelse mellan S. J. trafiksektioner beträffande längd, antal stationer
och trafikplatser samt antal personal.
Sektion. |
Längd km. |
Antal stationer och |
Antal |
Stockholmssektionen ..................... |
18.9 |
11 |
1,175 |
1 ......................................................................... |
195.4 |
27 |
580 |
2 ........................................................................... |
155.9 |
25 |
520 |
3 ........................................................................... |
309.2 |
55 |
781 |
16 .......................................................................... |
235. c |
44 |
761 |
4............... |
114.2 |
28 |
600 |
5 ......................................................................... |
300.8 |
51 |
577 |
6 ................................. |
212.3 |
31 |
395 |
17 .................................. |
335.5 |
62 |
336 |
18 ................................ |
287.8 |
46 |
172 |
7 ....................................... |
202.3 |
32 |
1 294 |
8 ........................................................................... |
203.6 |
44 |
468 |
9 ............... |
273.6 |
35 |
768 |
10 ..................................... |
469.8 |
73 |
328 |
11 .......................................................................... |
435.1 |
62 |
689 |
12 ................................ |
255.2 |
45 |
794 |
13 .................................... |
355.3 |
38 |
343 j |
14 ............ |
478.8 |
51 |
478 j |
15 ........................................................................... |
449.4 |
50 |
420 |
48
Kungl. Mqj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
Sektionens förläggande under trafikinspektören å 6:e trafiksektionen — linjen
Laxå—Charlottenberg — kan icke gärna ifrågasättas, då trafiktjänsten å denna
sektion, särskilt med hänsyn till sektionens egenskap av gränssektion till Norge,
är av sådan omfattning, att den helt och hållet tager trafikinspektörens tid och
arbetskraft i anspråk.»
På grund av vad styrelsen sålunda anfört och med hänsyn till dels
de stora utvidgningar, som planeras, och den ökade genomgångstrafiken,
som är att vänta, dels de stora krav, som de alltmer utvidgade industriella
anläggningarna vid bandelen Mora- Kristinehamn ställa på tillgodoseende
av trafiken, har styrelsen hemställt, att den provisoriska 18:e
trafiksektionen måtte inrättas permanent och att för densamma måtte
anvisas en trafikinspektörstjänst av 2:a klass ävensom en byråassistentbefattning.
Departements- På sätt styrelsen närmare påvisat, når den provisoriska 18:e trafikchefen-
sektionen beträffande banlängd samt antal stationer och trafikplatser över
medeltalet för samtliga trafiksektioner. Av utredningen framgår även,
att trafiken å ifrågavarande bandelar visat en stark stegring, och kan
det med hänsyn till planerade utvidgningar och banans öppnande för
genomgångstrafik förväntas, att trafikökningen kommer att fortfara. Med
hänsyn till nu berörda förhållanden torde det icke kunna ifrågasättas att
lägga dessa bandelar under någon annan trafiksektion. Jag tillstyrker
därför styrelsens förslag om uppförande på ordinarie stat av en trafikinspektörsbefattning
av 2:a klass för ifrågavarande sektion. Under sådana
förhållanden är jämväl den av styrelsen begärda byråassistenten
behövlig. Denne skulle nämligen, såsom vid övriga trafiksektioner är
fallet, tjänstgöra såsom trafikinspektörens närmaste man och ställföreträdare.
13. Nitton Järnvägsstyrelsen har vidare gjort framställning om inrättandet av
byråassi- nya befattningar vid distrikten för vinnande av en mera effektiv inspeksäkerhets-
tion av säkerhetstjänsten. Härom anför styrelsen:
»Även med inrättande av en ny befattning å trafikbyrån inom styrelsen,
vars innehavare skulle bliva närmaste man och ställföreträdare för säkerhetsinspektören,
måste den närmaste inspektionsskyldigheten av säkerhetstjänsten
allt fortfarande kvarligga hos trafiksektionsledningen.
I full känsla härav har styrelsen också genom en rad av åtgärder sökt avlägsna
från trafikinspektörerna annat arbete i möjligaste mån, för att de måtte
kunna ägna mera tid åt resor och inspektion. Men samtidigt med att sådana
åtgärder vidtagits har ock arbetet å trafikinspektörsexpeditionerna ökats sa, att
den verkliga vinsten av verkställd arbetsöverflyttning icke blivit så stor, som
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 150.
49
man hade hoppats. Det är också med hänsyn till den ställning, som en trafikinspektör
intager i egenskap av sektionsföreståndare, förklarligt, om denne
tjänstemans tid blir strängt upptagen på tjänsterummet. Det är ju han, som i
främsta rummet har att träda i förbindelse med allmänheten i alla trafikfrågor,
och det är vidare han, som i egenskap av arbetsledare har att handlägga de
mångahanda och tidsödande personalärendena. Styrelsen har därför kommit till
den uppfattningen, att enda sättet att få en effektiv inspektion av säkerhetstjänsten
är att till trafikinspektörens förfogande ställa en tjänsteman, vars uppgift
är att under trafikinspektörens överinseende och på hans order ofta företaga
inspektionsresor, undersöka personalens kvalifikationer i förenämnda hänseende
och verkställa anbefalld årlig examinering i hithörande stycken, och till vars
uppgift även skulle höra att tid efter annan föredragsvis meddela personalen de
viktigaste erfarenheterna i säkerhetstjänsten.
Efter inköpet av Mora—Yänerns järnväg, vilken administrativt betraktas
såsom en särskild trafiksektion, äro statens järnvägar indelade i 19 trafiksektioner,
växlande i längd mellan 18,9 km. (Stockholmssektionen) och 478,8 (fjortonde
trafiksektionen) och med en personal växlande mellan 1,294 (sjunde trafiksektionen)
och 172 (adertonde trafiksektionen). I spetsen för varje trafiksektion står en trafikinspektör,
som till sitt närmaste biträde har en byråassistent samt dessutom
en bokhållare och ett antal kontors- och stationsskrivare.
Trafikinspektören åligger:
att aktgiva å de på trafiken inverkande förhållandena inom sektionen samt
söka förskaffa sig kännedom om den trafikerande allmänhetens behov och önskningar
;
att vidtaga eller föreslå sådana förenklingar och förbättringar, som kunna
underlätta trafikens skötsel och befrämja ekonomin samt hos trafikdirektören
framhålla sektionens behov av nybyggnader och förändringar;
att anordna extra godståg, ävensom extra persontåg, då för särskilda tillfällen
ökad persontrafik är att emotse;
att vidtaga vid trafikrubbningar erforderliga åtgärder;
att övervaka tågens rättidiga expediering och omedelbart vidtaga åtgärder
för avlägsnande av orsakerna till tågförseningar;
att efter beställning anordna extra persontåg med avgift enligt taxans särskilda
bestämmelser;
att utfärda erforderliga detaljbestämmelser för trafik- och telegraf tjänstens
handhavande;
att öva tillsyn över restaurangrörelsens handhavande å stationer och ångfärjor;
att
kontrollera, att för trafiksäkerheten givna föreskrifter noggrannt iakttagas,
ävensom att befintliga signal- och säkerhetsanläggningar handhavas på behörigt
sätt;
att bestämma tågvägar för ordinarie tåg;
att, i vad angår sektionen, uppgöra förslag till tidtabeller ävensom normalplan
för tågsätten;
att uppgöra förslag till kostnadsstat för sektionen;
att antaga och entlediga extra ordinarie- och aspirantpersonal av lägre
grad;
att ombesörja anskaffning av beklädnad åt personal, som är berättigad att
erhålla beklädnad in natura;
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 134 käft. (Nr 150.)
7
50
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
att verkställa bokföring av inkomster och utgifter för sektionens vidkommande
samt månatligen till trafikdirektören avgiva bokslutsrapport;
att omedelbart efter varje månads utgång till trafikdirektören för granskning
insända sektionens avskrifter av månadens inkomst- och utgiftsallegater;
att tillse, att de tjänstemän, som handhava räkenskaps- och kassagöromål,
med ordning och reda fullgöra sina åligganden i detta hänseende;
att avgiva yttrande över underlydandes ansökningar till ledigförklarade befattningar
ävensom eljest över ansökningar till ledigförklarade befattningar inom
sektionen; samt
att ofta företaga inspektionsresor inom sektionen, varvid särskilt bör tillses,
att de fasta signalinrättningarna äro lämpligt placerade, så att med dem givna
signaler kunna tydligt och tillräckligt tidigt urskiljas.
Byråassistenten är trafikinspektörens närmaste man och ställföreträdare
samt har att i sådan egenskap dels biträda trafikinspektören vid utövningen av
dennes tjänst, dels ock, där ej distriktsförvaltningen för särskilt fall annorlunda
förordnar, fullgöra de trafikinspektörens åligganden, som denne på grund av
tjänstledighet, tjänsteresa eller eljest är förhindrad att själv utföra.
Dessutom åligger honom, där ej i särskilda fall trafikinspektören själv därmed
tager befattning:
att handhava tågledningen inom sektionen samt därvid anordna sådana
extra tåg, som enligt ovanstående må av trafikinspektör anordnas;
att verkställa granskning av anslagstidtabellen samt tabellerna för transport
av explosiva ämnen, frätande syror och eldfarliga oljor;
att ombesörja tryckning av tjänstgöringstidtabellen;
att granska tågrapporterna; samt
att bestämma i fråga om militärtransporter, för vilka extratåg icke erfordras.
Om också trafikinspektörens och byråassistentens arbetsbörda kommer att
i någon män lättas genom de av Kung!. Maj:t och riksdagen år 1917 beviljade
nya trafikinspektörstjänsterna å trafikdirektörsexpeditionerna, blir detta dock
endast i fråga om större utredningar och planläggning av trafiken i allmänhet.
Som av ovan angivna arbetsordning framgår, komma därför så många arbetsuppgifter
att kvarligga hos trafikinspektören i linjetjänst i egenskap av arbetsledare,
att det icke kan bliva honom möjligt att så i detalj och oupphörligt förvissa
sig om, att gällande säkerhetsföreskrifter efterlevas, som erfarenheten visat
vara nödvändigt. Som styrelsen förut framhållit, framstår det därför som ömkligt,
att trafikinspektören gives ytterligare en byråassistent, avsedd huvudsakligen
för inspektion.
Detta nya biträde åt trafikinspektören skulle icke få bindas vid expeditionen
genom byråarbeten, utan skulle ägna hela sin tid till resor över sektionen
efter av trafikinspektören givna anvisningar.
Till de föreslagna byråassistenternas verksamhetsområde skulle emellertid
förutom nu nämnd inspektionstjänst även läggas skyldighet att under sina resor
verkställa examinering av trafikpersonalen. Denna examinationsskyldighet åligger
för närvarande trafikinspektören eller av honom därtill förordnad tjänsteman och
omfattar dels prövning av obefordrad personal angående deras kunskaper i vissa
bestämda tjänstegrenar, dels årligen återkommande förhör med all trafikpersonal
i syfte att utröna, huruledes personalen underhåller och kompletterar de en gång
inhämtade kunskaperna. Den förstnämnda prövningen har hittills i regel för
-
Öl
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
rattats av stationsförestånilaren eller någon av de närmast under honom stående
tjänstemännen å den station, där den under utbildning varande tjänstemannen
vant placerad; de årliga förhören hava däremot hållits av särskilda av trafikspektoren
utsedda forhörsförrättare, i regel flera för varje sektion. Givet är att
med IU''a “ängd prövnings- och förhörsförrättare en viss olikhet i tolkningen
av gällande föreskrifter uppstått, varförutom prövningen nog icke alltid skett
“ed.sadan grundlighet, att trafikinspektören därigenom kunnat få en fullt tilltorhtlig
uppgift å den prövades mogenhet. Genom att överlämna detta krävande
och for tjänsten så viktiga arbete åt en enda. fullt kvalificerad tjänsteman inom
varje sektion vinnas enligt styrelsens mening garantier för att prövningen blir
både grundlig och dess resultat omdömesgillt.
bliva Ifrågavarande byråassistenters huvudsakliga arbetsuppgifter skulle således
... att närmast under trafikinspektören tillse, att för säkerhetstjänsten gällande
föreskrifter behörigen efterlevas och rätt tillämpas, och för den skull företaga
täta resor for inspektion av stationer och tåg;
att verkställa examinering av all extra ordinarie personal;
att förrätta de årligen återkommande förhören med all trafikpersonal;
att tillse, att ändringar i och tillägg till säkerhetsföreskrifterna komma till
darav berörd personals kännedom och av denna rätt uppfattas; samt
. att övervaka, att ingen person sättes i säkerhetstjänst, innan han blivit examinerad
och godkänd i de förordningar, som röra denna tjänst.
. 9“ som av den lämnade redogörelsen för trafiksektionernas storlek
tramgar, trafiksektionerna äro av synnerligen varierande utsträckning och hava väsentligt
olika antal tjänstehavare, så har styrelsen dock med hänsyn till de nu föreslagna
befattningarnas vikt och betydelse funnit väl motiverat, att dessa nva
byraassistenttjänster tilldelas varje trafiksektion.»
På grund av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt om upptagande
i staten av nitton nya byråassistentbefattningar.
Då styrelsen, finner det tvivelaktigt, huruvida ett antal av nitton
fullt, kompetenta tjänsteman lör dessa befattningar finnes att tillgå vid 1919
års ingång, har styrelsen i detta sammanhang anhållit om rätt att, för den
händelse det skulle visa sig nödvändigt, tillsätta dessa befattningar successivt
och med hänsyn till sektionernas vikt och betydelse i säkerhetsavseende.
Särskilt under de senaste åren hava vid statens järnvägar vidtagits
en sene åtgå] der för trafiksäkerhetens höjande genom en effektiv inspektion.
Inspektionens vikt för säkerhetstjänstens riktiga och omsorgsfulla
handhavande och dess stora betydelse för ökande av trafiksäkerheten
torde vara allmänt erkänd. Denna betydelse framhölls jämväl
av 1912 års kommission angående trafiksäkerheten, som emellertid
samtidigt betonade, att för inspektionens effektivitet vore nödvändigt,
att de kontrollerande och inspekterande personernas arbetsområden
52
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 150.
vore val avvägda. I detta avseende ansåg kommissionen en del brister
förefinnas vid statens järnvägar och uttalade, att vissa förbättringar med
avseende på de kontrollerande och inspekterande myndigheternas utförande
av dem åliggande kontroll och inspektion sålunda s}mtes nödvändiga.
Kommissionen anförde i detta sammanhang vidare, att trafikinspektörerna,
vilka särskilt hade kontrollen av säkerhetsföreskrifternas
tillämpning sig anförtrodd, hade många andra åligganden, vilka toge
deras tid och arbetsförmåga i anspråk, däribland i stor utsträckning
handläggning av ärenden rörande personalen, och att göromålens omfattning
även vore betydligt olika vid olika trafiksektioner. En närmare
undersökning borde därför enligt kommissionens åsikt verkställas, dels
huruvida icke en del göromål kunde överflyttas från trafikinspektörerna
till annan myndighet, så att dessa kunde ägna mera tid åt inspektionen,
dels huruvida icke genom ändrad sektionsindelning — eventuellt anordnande
av flera trafiksektioner vid de sydligare, mera livligt trafikerade
distrikten — göromålen kunde bliva ungefär lika fördelade å samtliga
trafikinspektörer, så att vid alla trafiksektioner inspektionen och särskilt
kontrollen över säkerhetsföreskrifternas tillämpning kunde bliva fullt betryggande.
Åtskilliga åtgärder hava jämväl vidtagits i syfte att nå en önskvärd
begränsning av de inspekterande myndigheternas arbetsområden
och därmed också en fullt noggrann säkerhetsinspektion. Sålunda hava
från trafikinspektörerna avlyftats vissa tidsödande ärenden, som man ansett
utan större olägenhet kunna borttagas från deras direkta handläggning.
Vidare hava vissa stora och arbetsamma trafiksektioner uppdelats
samt nya tjänster inrättats, varigenom en ny fördelning av arbetet med
säkerhetsinspektionen möjliggjorts.
I sistnämnda avseenden må erinras, att Kungl. Maj:t och riksdagen
år 1915 biföllo av järnvägsstyrelsen Iramlagt förslag om inrättandet av
vtterligare två trafiksektioner — 16:e och 17:e trafiksektionerna varigenom
minskning av de allt lör stora 7:e, 8:e och 9:e trafiksektionerna
kunde ''ske. Vidare fattade statsmakterna år 1917 beslut om
utbrytande från l:a och 2:a tr a fi k s e k t i o n e r n a av stationer och linjer
närmast Stockholm för bildandet av en ny trafiksektion - Stockholmssektionen.
Beträffande nya tjänster för fördelandet av trafikinspektörernas
arbetsbörda beviljade 19i7 års riksdag bland annat fem nya trafikinspektörsbefättningar
av l:a klass, avsedda till biträde åt trafikdirektörerna.
Därmed avsågs att från trafikinspektörerna å linjen till trafikdirektörsexpeditionen
överflytta diverse arbeten, främst ärenden angående
utredning och planläggning av trafiken i allmänhet.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 150.
53
Av järnvägsstyrelsens yttrande framgår emellertid, att styrelsen
icke är fullt tillfredsställd med resultatet av de hittills gjorda austrängningarna
att genom lättnad i arbetet bereda trafikinspektörerna tillfälle
att i erforderlig grad ägna sig åt inspektion av säkerhetstjänsten.
Styrelsen har därför funnit sig böra avstå från kravet på att trafikinspektörerna
personligen skola utföra all dylik inspektion å sektionen
och har i stället tillgripit utvägen att ställa till trafikinspektörernas förfogande
särskilda för detta ändamål kvalificerade tjänstemän, som skulle
hava till åliggande att efter trafikinspektörernas anvisningar ägna hela sin
uppmärksamhet åt denna viktiga gren av trafiktjänsten. Järnvägsstyrelsen
har därvid upptagit. en tanke, som styrelsen redan i sitt den 29
september 1914 avgivna utlåtande över 1912 års kommissions betänkande
framkastat, nämligen att låta den trafikinspektören biträdande
byråassistenten förrätta inspektion i erforderlig omfattning, då trafikinspektören
av göromålens mängd vore därtill förhindrad.
Till en trafikinspektörs åligganden i egenskap av sektionsföreståndare
höra en mångfald olika viktiga frågor, från vilkas handläggning
han icke under några omständigheter kan befrias, såsom spörsmål från
och förhandlingar med allmänheten, ekonomifrågor, personalfrågor m. m.
Dessa åligganden nödga honom att under sina inspektionsresor dela sitt
intresse mellan säkerhetstjänsten och ett flertal andra frågor, som under
inspektionsresan samla sig på honom, och medgiva honom i övrigt icke att
så ofta företaga resor, som ur trafiksäkerhetens synpunkt är erforderligt.
Han har därför knappast möjlighet att under sina relativt korta och fåtaliga
besök med önskvärd grundlighet genomtränga den dagliga säkerhetstjänsten
på stationerna. Denna tjänst är nämligen av mycket växlande
natur, där den ena dagen ofta erbjuder helt andra situationer än
den föregående. För att noggrant kunna kontrollera, på vilket sätt
stationerna lösa härvid förekommande olika förhållanden i trafiksäkerhetsavseende,
är det ofta nödvändigt, att den inspekterande myndigheten
under hela dygnet följer trafikarbetets avveckling.
Så länge trafiken vid statsbanorna utvecklade sig normalt, torde
olägenheterna med att förlägga säkerhetsinspektionen å stationerna uteslutande
hos trafikinspektören icke hava varit så märkbar. De senaste
årens oerhörda utveckling av trafiken — en utveckling, som man även
för framtiden måste räkna med — har emellertid ställt nya krav på
organisationen, ej minst av säkerhetstjänsten. Den väsentliga arbetsökning
inom järnvägsadministrationens alla områden, som är en given
följd av trafikens tillväxt, har nämligen medfört nödvändigheten av en
utvecklad arbetsuppdelning och specialisering av arbetskrafterna. Sär
-
54
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 150.
skilt har därvid framträtt kravet på att inspektionen av säkerhetstjänsten
å stationerna erhåller sitt speciella organ inom sektionerna.
På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn jämväl till allmänhetens
berättigade krav på att allt göres, som befinnes erforderligt
för ernående av största möjliga trygghet vid järnvägsresor, anser jag
mig böra tillstyrka styrelsens framställning om tillsättandet av ytterligare
en byråassistent inom varje trafiksektion såsom biträde till trafikinspektören.
Denne tjänsteman skulle åligga att jämte trafikinspektören och
efter dennes anvisningar utöva inspektionen av säkerhetstjänsten och att
verkställa examinering av trafiksektionens personal särskilt i de föreskrifter,
som reglera säkerhetstjänsten.
Styrelsen har, såsom nämnts, uttalat tvivel om, att vid 1919 års
ingång tillräckligt antal kompetenta sökande skulle finnas för besättande
av samtliga de ifrågasatta nitton assistentbefattningarna, samt i anledning
härav hemställt om rätt att få tillsätta tjänsterna efter hand med
hänsyn till sektionernas vikt och betydelse i säkerhetsavseende. Jag
har på grund härav tagit i övervägande, huruvida icke å ordinarie stat
nu borde uppföras allenast det mindre antal av de begärda tjänsterna,
till vilka kunde beräknas kompetenta sökande. Emellertid har styrelsen
upplyst, att en kurs med omkring 15 deltagare för utbildning av aspiranter
till högre trafikbefälstjänster vore avsedd att anordnas i mars månad
innevarande år. Examen med dessa elever skulle komma att hållas
omkring juni månad 1919. Genom denna kurs torde det eventuellt felande
antalet aspiranter till nu ifrågavarande befattningar eller åtminstone
större delen därav komma att stå till förfogande. Då det'' är av vikt,
att säkerhetstjänsten ordnas enhetligt i alla sektionerna någorlunda samtidigt,
har jag därför ansett mig kunna tillstyrka styrelsens framställning
om upptagande i staten av ytterligare en byråassistentbefattning för
samtliga sektioner.
i4. Två sta- Styrelsen har framlagt förslag om upptagande å styrelsens stat av
torerDåP3ke" tva nya stationsinspektorsbefattningar å 3:e klassens station, avsedda,
klassens den ena för Haparanda station å bandelen Karungi—Haparanda, som är
stationer, avge(i(l att öppnas för allmän trafik i slutet av år 1918, och den andra
för Orsa station å den med 1918 års ingång i statens ägo övergångna
bandelen Mora Noret—Orsa.
Järnvägsstyrelsen anför i denna del huvudsakligen följande:
För stationerna i fråga hade införskaffats trafikfaktorer, upprättade huvudsakligen
i enlighet med de principer, som omförmäldes i styrelsens skrivelse
den 24 mars 1916 angående omklassificering av stationerna vid statens järnvägar.
Dessa faktorer framginge av följande tablåer:
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
Trafikfaktorerna för Haparanda och en del
2:a klassens stationer.
Stationer. |
Antal perso- nal pr dag. |
Antal |
Till-oeb |
Bil-jetter |
Expedi-tioner |
Tele-gram |
Res-gods |
Stycke-gods-vagnar |
Total |
Efter-kravs-belopp |
Haparanda ......... |
53 |
14 |
112 |
57,791 |
99,066 |
24,419 |
97,698 |
5,259 |
6,056,000 |
1,348,968 |
Jönköping............ |
67 |
36 |
192 |
207,900 |
361,200 |
30,000 |
60.100 |
9,150 |
2,023,000 |
50,000 |
Alvesta ...... |
64 |
48 |
598 |
59,500 |
54,800 |
39,400 |
82,400 |
15,590 |
178,000 |
18,300 |
Tomteboda |
80 |
231 |
1,753 |
5,600 |
11,300 |
28,000 |
500 |
_ |
6,000 |
1,100 |
Kiruna ............ |
68 |
43 |
675 |
22,000 |
78,600 |
59,100 |
18,100 |
370 |
753,000 |
30,000 |
Kil.................... |
36 |
41 |
351 |
88,300 |
54,900 |
39,200 |
78,400 |
5,040 |
183,000 |
8,900 |
Gällivare ............ |
34 |
42 |
878 |
87,300 |
66,900 |
34,500 |
19,100 |
730 |
401,000 |
20,800 |
Örebro S............. |
25 |
56 |
93 |
179,700 |
237,000 |
8,500 |
50,900 |
4,680 |
409,000 |
30,200 |
Ange.................. |
46 |
38 |
557 |
33,900 |
27,100 |
127,800 |
14,200 |
6,890 |
111.000 |
13,300 |
Flen ......... |
34 |
47 |
209 |
81,000 |
80,200 |
22,600 |
55,700 |
7,900 |
265,000 |
13,100 |
Kävlinge ... |
34 |
71 |
170 |
95,500 |
52,700 |
7,600 |
15,800 |
4,760 |
230.000 |
6,600 |
Olskroken....... |
30 |
115 |
72 |
86,600 |
74,600 |
9,800 |
14,800 |
_ |
734,000 |
7,900 |
Bräcke ............... |
33 |
26 |
489 |
25,100 |
32,600 |
21,500 |
25,800 |
2,070 |
99.000 |
7.000 |
Göteborg Hb . |
87 |
— |
306 |
— |
68,400 |
— |
_ |
1,109,000 |
25,300 |
|
Värtan ......... |
26 |
7 |
278 |
6,300 |
33,100 |
4,900 |
200 |
- 1 |
984,000 |
4,500| |
56
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
Trafikfaktorerna för Orsa och en del
3:e klassens stationer.
Stationer. |
Antal perso- nal pr dag. |
Antal tåg pr dag. |
Till-och |
Bil-jetter |
Expedi-tioner |
Tele-gram |
Res-gods |
Stycke-gods-vagnar |
Total |
Efter-kravs-belopp |
Orsa .................. |
15 |
19 |
159 |
40,164 |
164,060 |
5,565 |
36,779 |
3,320 |
842,713 |
1,011,151 |
Södertälje............ |
26 |
71 |
53 |
141,200 |
145,100 |
6,500 |
36,000 |
— |
387,000 |
18,900 |
Älvsjö ......''......... |
23 |
114 |
113 |
362,800 |
38,600 |
12,900 |
11,200 |
2.500 |
155,000 |
6,900 |
Frövi.................. |
27 |
36 |
382 |
37,400 |
22,100 |
27,800 |
8,000 |
8,450 |
163,000 |
3,000 |
Saltskog ............ |
23 |
99 |
122 |
55,000 |
11,700 |
12,000 |
30,600 |
1,890 |
78,000 |
1,200 |
Långsele ............ |
28 |
21 |
213 |
39,600 |
18,600 |
41,000 |
25,900 |
3,250 |
84,000 |
4,800 |
Karlstad Ö.......... |
20 |
26 |
61 |
63,700 |
137,600 |
7,300 |
28,900 |
1,590 |
274,000 |
13,100 |
Västanfors ......... |
13 |
26 |
104 |
28,300 |
32,400 |
20,200 |
20,300 |
2,800 |
112,000 |
4,200 |
Billesliolnis gruva . |
14 |
32 |
133 |
39,400 |
20,400 |
16,400 |
14,000 |
1,110 |
68,000 |
3,500 |
örtofta.............. |
16 |
43 |
75 |
54,700 |
22,900 |
3,800 |
7,400 |
1,900 |
134,000 |
3,000 |
Höganäs Ö.......... |
24 |
36 |
46 |
71,900 |
71,400 |
5,800 |
12,600 |
2,890 |
213,000 |
10,400 |
Kattarp............... |
21 |
37 |
140 |
30,500 |
10,600 |
12,400 |
9,500 |
400 |
32,000 |
800 |
Jama.................. |
11 |
33 |
66 |
75,600 |
32,400 |
7,600 |
13,200 |
— |
104,000 |
3,300 |
Åby . |
1 io |
39 |
10 |
107,800 |
40,800 |
5,400 |
8,500 |
— |
91,000 |
4,300 |
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 150. 57
Såsom framginge av å dessa tablåer angivna trafikfaktorerna, vilka utvisade,
a den ena tablån trafikens nuvarande omfattning vid Haparanda, jämförd med
trafiken dels vid Jönköping, som vore en av de större äldre 2:a klassens stationerna,
dels även vid de stationer, som jämlikt avlöningsreglementet höjts till 2:a
klass, och å den andra tablån trafikens omfattning vid Orsa, jämförd med trafiken
dels vid Södertälje, som vore en av de större äldre 3:e klassens stationerna,
dels även vid de stationer, som jämlikt avlöningsreglementet höjts till 3:e klass,
vore Haparanda för närvarande närmast jämförlig med 2:a klassens station och
Orsa med 3:e klassens station. På grund härav skulle alltså Haparanda hänföras
till 2:a klass och Orsa till 3:e klass station.
Beträffande Haparanda hade styrelsen i skrivelse den 12 maj 1917 angående
ersättning till tjänsteman, som förestode nämnda station, bland annat anfört, att
det vore att motse, att efter kristidens slut trafiken vid stationen skulle komma
att nedgå högst väsentligt och att därför stationen torde komma att vid normala
trafikförhållanden visa sig bliva av storlek, motsvarande närmare 3:e än 2:a klass.
På grund härav hade även i nu föreliggande förslag stationen upptagits såsom
en 3:e klassens station.
Beträffande Orsa borde vid bestämmande av, till vilken klass stationen vore
att hänföra, hänsyn tagas, förutom till nämnda trafikfaktorer, även stationens
läge i en tätbefolkad trakt och dess egenskap av föreningsstation mellan tre
järnvägar.
Den av styrelsen verkställda utredningen angående ifrågavarande
stationers trafikvärde är verkställd i huvudsaklig överensstämmelse med
de grunder, vilka styrelsen framlade i skrivelse den 24 mars 1916 med
förslag till omklassificering av stationerna vid statens järnvägar. För
dessa grunder återfinnes en utförlig redogörelse i det vid Kungl. Maj:ts
proposition nr 209 till 1916 års riksdag angående vissa ändringar i avlöningsreglementet
för tjänstemän vid statens järnvägar m. m. fogade
statsrådsprotokollet. Enligt berörda utredning skulle Haparanda närmast
vara att hänföra till 2:a klassens station och Orsa till 3:e klassens station.
Då emellertid efter återgång till normalare förhållanden en avsevärd
trafikminskning kan förväntas vid Haparanda, torde jämväl denna
station böra hänföras till 3:e klassen. Jag tillstyrker därför styrelsens
förslag i föreliggande del.
För distriktssekreterarna och ombudsmännen, vilka äro fem till antalet,
nämligen en å varje distrikt, stående omedelbart under distriktschefen,
har järnvägsstyrelsen föreslagit förbättring med avseende å deras
tjänsteställning, däri de för närvarande äro ställda jämsides med baningenjörer,
maskiningenjörer och trafikinspektörer av'' 2:a klass.
Till stöd härför anför styrelsen:
»Det har synts styrelsen föreligga fullgiltiga skäl för att distriktssekreterarna
ifråga om tjänsteställningen likställas med baningenjörer, maskiningenjörer
och trafikinspektörer av Pa klass.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 134 käft. (Nr 150.)
Departements
chefen.
15. Uppflyttning
i löneklass
av
befattningagruppen
distriktseekreterare.
8
58
Kiingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
•
Då styrelsen nu går att framlägga skälen för denna sin uppfattning, tillåter
styrelsen sig först lämna en kortfattad redogörelse för distriktssekreterarnas huvudsakliga
göromål och åligganden, sådana de blivit i arbetsordningen för distriktsförvaltningarna
bestämda.
Distriktssekreterare har att föredraga ärenden rörande bestraffning av personal
samt ärenden av rättslig, administrativ eller kameral natur, som distriktschefen
uppdragit åt honom att handlägga.
I egenskap av distriktets ombudsman har han att efter erhållet uppdrag
dels utföra rättegångar, som röra distriktet, dels ombesörja de bevakningar och
förnyelser samt åtgärder i övrigt av rättslig art, som för iakttagande av statens
järnvägars rätt må vara erforderliga, dels ock verkställa eller biträda vid förhör
och undersökningar i disciplinära och andra mål. I hans åligganden ingår
även att i ärenden av rättslig natur verkställa utredning och avgiva yttrande.
Yad angår de göromål, som påvila distriktssekreteraren i denna hans egenskap,
må nämnas, att distriktssekreteraren har att handlägga krävande och tidsödande
ärenden rörande statens järnvägars jordäganderättsförhållanden, såsom rörande
lagfart, relaxering av inteckningar, rågångstvister m. m. Särskilt må härvid
framhållas handläggningen av de viktiga ärendena angående expropriation av mark
för järnvägens räkning med därtill hörande mångahanda frågor av såväl juridisk
som ekonomisk natur.
Distriktssekreteraren åligger vidare att under distriktschefen vaka över och
ansvara för den löpande tjänsten å distriktschefsexpeditionen.
Protokollföringen inom distriktsförvaltning åligger honom även, och har
han att uppsätta i samlad distriktsförvaltning beslutade skrivelser och övriga
expeditioner i de fall, då koncept icke av vederbörande föredragande avlämnas.
Härjämte har han att även i andra förekommande fall biträda distriktschefen med
uppsättning av skrivelser och expeditioner.
Med avseende å distriktssekreterarens befattning med förhör och undersökningar
i disciplinära mål och andra ärenden är att beakta, hurusom de olikartade
frågor, som därvid kunna förekomma, ställa stora krav på hans omdöme och
erfarenhet. För att kunna på ett riktigt och tillfredsställande sätt fylla sin uppgift
såsom förhörsledare måste han sätta sig in uti samt göra sig förtrogen med
en mångfald olika i järnvägsrörelsen förekommande förhållanden, såsom tekniska
förhållanden, förhållanden angående säkerhetstjänsten, uppbörds- och bokföringsväsendet
o. s. v.
Yad angår hållandet av förhör och undersökningar samt handläggningen av
bestraffningsmål torde det icke behöva framhållas, att det ligger stor vikt uppå,
att förhören och undersökningarna verkställas på sakkunnigt och i övrigt tillfredsställande
sätt samt att bestraffningsmålen bliva behandlade med största möjliga
noggrannhet och omsikt.
De ärenden av rättslig natur, i vilka det åligger distriktssekreterare att
verkställa utredning samt avgiva yttrande, kunna mången gång vara rätt så invecklade
samt hava avsevärd ekonomisk räckvidd för järnvägen.
Det är emellertid icke endast i rent juridiska ärenden, som distriktssekreterarnas
utlåtande plägar inhämtas. Även i administrativa frågor, såsom frågor
om tolkningen av författningar och dylikt, plägar man anlita distriktssekreteraren
för avgivande av yttrande. Med avseende å beslut, som fattas i samlad distriktsförvaltning,
anses det tillhöra distriktssekreteraren att övervaka och tillse, att de
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 150. 59
författningsenliga. Det är således för distriktssekreteraren nödvändigt att
följa med samt inhämta kännedom om nya lagar och författningar.
kraftiga utveckling och den omfattande nydaning, som vid statens järnvaj]ar.
''iarker den närvarande tiden, hava gjort, att ovan omförmälta jordäganderattsarenden
kommit att visa och visa en alltjämt fortgående tillväxt såväl med
avseende a antal som omfattning.
, 1 <letta sammanhang torde höra framhållas, att distriktssekreteraren har att
pa eget ansvar författa inlagor samt anskaffa utredning i de vid domstolar och
andra myndigheter förekommande mål och ärenden, i vilka det tillhör honom att
iakttaga och bevaka statens järnvägars rätt och talan.
Såsom av det ovan anförda framgår, iiro de arbetsuppgifter, som påvila di
stnktssekreterarna, synnerligen viktiga och ansvarsfulla samt mvcket maktpåliggande.
1
Med hänsyn härtill och i betraktande därav, att det, såsom ovan nämnts,
ahggei distriktssekreteraren att föredraga ärenden rörande bestraffning — därvid
han ingår såsom ledamot i distriktsförvaltningen samt deltager i avgörandet —
ävensom ärenden av rättslig, administrativ eller kameral natur, vilka distriktschefen
uppdragit åt honom att handlägga, samt att under distriktschefen vaka
over och ansvara för den löpande tjänsten å distriktschefsexpeditionen, anser styrelse^
uet vara befogat, att distriktssekreterarna i avseende å avlöning och ställMnS
jämställas med avdelningsföreståndarnas närmaste män, nämligen baningenjorer,
maskiningenjörer och trafikinspektörer av l:a klass.
Genom detta ledamotskap i distriktsförvaltning är han ock att jiimställa
med torradsmtendenten, som enligt statsmakternas beslut år 1917 tilldelats samma
lönegrad som nyssnämnda tjänstemän.
Sedan år 1908, då senaste lönereglering genomfördes, hava ock svårighe
terna draga om rekrytering till dessa tjänstemannaposter väsentligt ökats, i det
att i beaktande av det alltjämt sjunkande penningvärdet vederbörande alltmer
funnit med sitt intresse förenligt att efter förberedande juridisk utbildning ägna
åt enskild verksamhet, såsom advokatverksamhet, tjänst i bank eller annat
affarsforetag, vilket givetvis snabbare medför inkomster, svarande mot den erhållna
utbildningen.
På grund av distriktssekreterarbefattningarnas vikt och ansvar är det givetvis
synnerligen önskvärt att för ifrågavarande befattningar kunna förvärva samt
därefter också kunna behålla kompetenta och lämpliga personer.
^ id bedömandet av förevarande spörsmål bör beaktas, att distriktssekrete^rens
åligganden och befogenhet för närvarande icke äro desamma som de voro,
da i907 års lönereglering beslutades. Utvidgning har ägt rum. Så har åliggandet
och befogenheten ati föredraga och deltaga i avgörandet av bestraffningsmål
tillkommit från och med år 1908. Genom den år 1911 utfärdade disciplinstadgan
t!?1, .. uPpdragits åt distriktssekreteraren att fungera såsom ledare, d. v. s. såsom
förhörs- eller undersökningsförrättare, vid de förhör och undersökningar, i vilka
deltager. Den i arbetsordningen stadgade föredragningsskyldigheten beträffande
ärende av rättslig, administrativ eller kameral natur har tillkommit
ännu senare.
Hänsyn bör också tagas till, att på distriktssekreteraren ställas stora fordringar
ifråga om teoretisk utbildning. Härutinnan är att nämna, att distriktssekreterare
måste hava avlagt examen, som berättigar till inträde vid rättegångsverken,
och praxis är, att man därjämte fordrar utbildning i det praktiska domar
-
1915 åra
kommission
för gemensamma
avlöningabestämmelser
vid
kommunikationaverken
m. fl. verk.
60 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
kallet, innan man anser en person fullt kompetent för de göromål, som tillköra
distriktssekreterarbefattning. En annan omständighet, som i detta sammanhang
förtjänar framhållas, är, att distriktssekreterarna i olikhet med. baningenjörer,
maskiningenjörer och trafikinspektörer av 2:a klass hava synnerligen små befordringsutsikter.
Av nu angivna förhållanden synes det styrelsen framgå, att det icke kan
anses vara annat än med rättvisa och billighet överensstämmande, att distiiktssekreterarna
erhålla förbättrad tjänsteställning.»
Under åberopande av det sålunda anförda har styrelsen i föreliggande
förslag upptagit distriktssekreterarna i enahanda grupp som förrådsintendenterna
och ingenjörerna av l:a klass, därvid jämväl för åvägabringande
av full likställighet förmånen av fri bostad ansetts böra kunna
för dem ifrågakomma.
I sitt utlåtande anför 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser
vid kammunikationsverken m. 11. verk i denna del
följande:
»Frågan om distriktssekreterarnas ställning i avlöningshänseende anser kommissionen
böra bedömas på annat sätt än vad fallet är beträffande föreståndaren
för styrelsens biljett- och blankettkontor. För distriktssekreterarnas, eller de
juridiskt utbildade tjänstemännens vid linjeförvaltningarna, uppflyttning på sätt
av järnvägsstyrelsen föreslagits talar nämligen framför allt den omständigheten,
att ifrågavarande tjänstekategori, sedan dess nuvarande ställning å avlöningsskalan
bestämdes, undergått en verklig förändring av organisatorisk innebord, i
det att, såsom järnvägsstyrelsen framhållit, åtskilliga nya uppgifter tillagts densamma,
varjämte med tjänsten förenats föredragningsskyldighet i distriktsförvaltningen
och ett självständigare handläggande av vissa grupper av ärenden, bärskilt
genom sitt ledamotskap av distriktsförvaltningen i vissa frågor intager distriktssekreteraren
en ställning, som till fullo motsvarar förrådsintendentens, för
vilken senare befattning vid densammas inrättande år 1917 bestämdes den plats
å avlöningsskalan, till vilken distriktssekreterarna nu enligt förslaget borde uppflyttas.
Såsom särskilda skäl för en dylik uppflyttning kunna aven namnas de synnerligen
små befordringsutsiktema för distriktssekreterarna samt svårigheten för
statens järnvägar att i konkurrensen med mera lönande enskild verksamhet för
dessa viktiga befattningar förvärva erfarna och skickliga jurister. Enligt vad
kommissionen har sig bekant, äro rekryterings svårigheterna härvidlag minst
lika framträdande som i fråga om de tekniska tjänstemännen med högskolekompetens.
Då härjämte den ifrågasatta omflyttningen icke på något sätt synes kunna
verka föregripande på det blivande arbetet i och för en genomgående gruppering
i avlöningshänseende av befattningshavare vid olika verk, enär Öistriktssekreterarbefattningarna
för närvarande icke äga någon motsvarighet inom de övriga kommunikationsverken,
får kommissionen för sin del tillstyrka järnvägsstyrelsens
förslag, att distriktssekreterarna måtte i avlöningshänseende jämställas med förrådsintendenter,
baningenjörer av l:a klass m. fl.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 150. 61
Gent emot förslaget att distriktssekreterarna även må kunna tilldelas bostad
in natura har kommissionen intet att erinra.»
I detta sammanhang må nämnas, att dåvarande distriktssekreteraren, Framställning
nuvarande byrådirektören friherre L. H. Gyllenhaal samt distriktssekre- dutrikt*-terarna M. Lönnroth och L. Isander i en till Kungl. Maj:t under år sekreterare.
1916 ingiven skrift gjort framställning om beredande av högre tjänsteställning
med åtföljande högre avlöningsförmåner för distriktssekreterarna
samt därvid gjort gällande i huvudsak samma synpunkter, som styrelsen
i sin föreliggande skrivelse anfört.
1 med anledning härav infordrat utlåtande av den 6 oktober 1917
har järnvägsstyrelsen åberopat vad styrelsen ovan i ämnet anfört.
1 den lönereglering, som kom till stånd för tjänstemän vid statens Departementsjärnvägar
år 1907, blev arvodet för de vid distrikten anställda distrikts- chefensekreterarna
och ombudsmännen fastställt till lägst 4,200 kronor och
högst 5,100 kronor samt den till dem utgående kontanta ersättningen
för bostad och bränsle bestämd till högst 1,500 kronor i de städer, där
sådan ersättning beräknas till 40 % av arvodet, och till högst 1,200
kronor i övriga städer. För närvarande utgår nämnda ersättning med 1,500
kronor i Stockholm och Östersund samt med 1,200 kronor i Göteborg,
Malmö och Luleå.
Genom denna lönereglering blevo distriktssekreterarna i avlöningshänseende
likställda med trafikinspektörer, baningenjörer och maskiningenjörer
av 2:a klass, dock med den skillnad, att dessa tjänstemän kunde
erhålla bostad jämte bränsle in natura. Därjämte fingo distriktssekreterarna
lika avlöningsförmåner med ombudsmannen i järnvägsstyrelsen,
vilken emellertid genom den år 1913 för befattningshavare i styrelsen
genomförda löneregleringen uppflyttades i löneklass och likställdes med
byrådirektör.
Av järnvägsstyrelsens utredning framgår, att sedan 1907 års lönereglering
omfattningen och betydelsen av distriktssekreterarnas arbete i
avsevärd grad stegrats. Sålunda hava distriktssekreterarna ålagts föredragningsskyldighet
beträffande ärenden av rättslig, administrativ eller
kameral natur samt beträffande bestraffningsmål. I fråga om sistnämnda
slag av ärenden hava distriktssekreterarna därjämte erhållit befogenhet
att deltaga i avgörandet. Vidare har åt distriktssekreterarna uppdragits
att såsom ordförande leda förhandlingarna vid de förhör och utredningar,
vari de deltaga, angående järnvägsolyckor på bangårdar och å linjen,
förseelser av tjänstemän med avseende på tekniska, uppbörds-, bokförings-
eller disciplinära frågor m. m. Icke sällan torde distriktssekre
-
62
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 150.
16. Inrättande
av ny befattningagrupp:
signalingenjörer.
terarna vid dessa förhör hava att verkställa utredning angående det förhållande,
som i tjänsten iakttagits av tjänstemän av lika eller högre
grad, exempelvis trafikinspektörer av l:a klass. Distriktssekreterarnas
tjänsteställning synes härvid icke vara ägnad att förskaffa dem nödig
auktoritet.
Enligt vad järnvägsstyrelsen meddelat, har styrelsen under år 1917
utsett särskilda kommitterade för utredning rörande eventuell omläggning
av nuvarande anordningar för undersökningar om olyckshändelser vid
statens järnvägar och i disciplinära mål. Denna utredning, som numera
fullbordats, har utvisat, att vid svenska stats]ärnvägarna nuvarande anordningar
härutinnan äro fullt tillfredsställande även i jämförelse med
främmande länder, ja i viss mån dessa överlägsna. Styrelsen har därför
icke funnit anledning att företaga någon ändring i distriktssekreterarnas
befattning med dessa frågor.
Med hänsyn till omfattningen av det verksamhetsområde, som tillkommer
distriktssekreterarna, och de stora fordringar, som måste ställas
på dessa tjänstemän, synes styrelsens föreliggande framställning om
deras uppflyttning i högre avlöningsgrad motiverad. Åven bör beaktas,
att distriktssekreterarna äga jämförelsevis små utsikter till befordran inom
verket, under det å andra sidan deras utbildning i regel kräver längre
högskolestudier än för de tekniskt utbildade tjänstemännen. Då ifrågavarande
befattningar icke äga motsvarighet inom övriga kommunikationsverk,
torde den ifrågasatta förändringen i deras ställning i avlöningshänseende
icke kunna. verka föregripande å kommissionens utredning.
Med stöd av det anförda tillstyrker jag styrelsens förslag.
Järnvägsstyrelsen har vidare föreslagit uppförande i avlöningsstaten
för distrikten av en ny befattningsgrupp, signalingenjörer, avsedda för
anläggningen och underhållet samt inspektionen av växel- och signalsäkerhetsanläggningar
ävensom för uppsikt över dessa anläggningars rätta
handhavande. Till stöd härför anför styrelsen:
»Under järnvägarnas tidigare år skedde vid alla stationer såväl omläggning
av spårväxlar som omställande av de fasta signalinrättningarna för hand genom
manövrering på platsen. Allt efter som järnvägstrafiken ökades, visade det sig
emellertid, att åtskilliga olägenheter voro förenade härmed. Så t. ex. låg en
fara i den omständigheten, att de fasta signalinrättningarna och de spår, på
vilka ett tåg skulle ingå på en station, d. v. s. tågvägen, icke stodo i direkt beroende
av varandra. Det var således möjligt att giva körsignal från den fasta
signalinrättningen, ehuru växlarna i tågvägen icke lagts i sitt rätta läge. Denna
omständighet har förorsakat många olyckor och missöden. Under åren 1907—
1912 vållades härav olyckor, motsvarande 18.4 % av samtliga under sagda år in
-
63
Kurir)!. Maj. ts Nåd. Proposition Nr ISO.
truffade olyckor i tågtjänst. För utt avhjälpa de ovan antydda olägenheterna
liar man anordnat s. k. växel- och signalsäkerhetsanläggningar, vilka under årens
lopp i allt högre grad förbättrats och fullkomnats.
Ändamålet med dessa anläggningar kan närmare angivas vara, att de skola
så förbinda de fasta signalinrättningarna på en station sinsemellan och med de
spårväxlar, vi lka skola genomlöpas av tåg, samt med andra växlar, vilkas lägen
kunna inverka på säkerheten för tågrörelser, så ock med över sidospår anordnade
spårspärrinrättningar, att körsignaler med de fasta signalinrättningarna icke kunna
givas, såvida ej nyssnämnda växlar och spårspärrinrättningar äro rätt lagda och
forreglade, och att körsignaler för tågs framgående samtidigt å olika tågvägar
kunna givas, endast om tågvägarna äro oberoende av varandra.
De anordningar, som äro erforderliga för vinnande av detta syfte, äro givetvis
mycket olika i avseende på sin omfattning. Vid en liten station med få spår
och ett ringa antal växlar äro mindre vidlyftiga anläggningar av nöden än vid en
större station med invecklat och vidsträckt spårsystem. Även vid de mindre
stationerna kräves emellertid en mångfald av olika konstruktionsdetaljer med
ändamål. att betrygga apparaternas funktion vid olika klimatiska påfrestningar
och förhindra olyckshändelser på grund av fel i ledningar eller apparater.
Vid större stationer användes numera allt vanligare elektriska ställverk, vid
vilka all manövrering av signaler och växlar m. m. sker med elektrisk kraft.
Dylika stallverk äro givetvis i avseende på det tekniska utförandet skiljaktiga
från de mekaniska,. De i det föregående omnämnda i säkerhetssyfte uppställda
huvudprinciperna för ställverks anordning äro dock gemensamma för båda.
Utom vid stationerna finnas förreglingsanordningar vid svängbroarna. Till
dessa förreglingsanläggningar fordras med tiden allt flera maskinella anordningar
för att kunna, lösgöra eller förregla bron på kortaste tid och sålunda i minsta
möjliga mån hindra sjöfarten.
A vissa linjer, där tätare tagföljd erfordras, har s. k. linjeblockering anordnats,
och i vissa fall har sträckan mellan två stationer uppdelats i två eller flera blocksträckor,
vilka mot varandra och mot stationerna avgränsas genom fasta signalinrättningar,
manövrerade från stationernas ställverk eller från särskilda ställverk å linjen,
s. k. blockstationer. .De fasta signalinrättningarna hava ställts i sådan förbindelse med
varandra, att körsignal för tågs infart å en blocksträcka icke kan givas, innan
ett föregående tåg lämnat samma blocksträcka samt signalinrättningen frigivits
från nästa i farriktningen belägna plats med fast signalinrättning. Linjeblocke
som
anordnas såväl a enkelspårig som dubbelspårig bana, har vid statens
järnvägar kommit till användning å sträckor med livlig förortstrafik, som kräver
täta tågförbindelser.
Utgifterna för växel- och signalsäkerhetsanläggningarna, svängbro-, förrega”iSS‘j°ch
liuieblockanläggningarna vid statens järnvägar äro mycket väsentliga.
Sålunda har riksdagen till bestridande av dessa utgifter alltsedan år 1891 årligen
anvisat extra anslagsmedel, uppgående (intill 1918 års slut) till ett belopp av
sammanlagt 7,570,000 kronor. Dessutom hava en del anläggningar bekostats av
extra anslag för vissa stationsanläggningar, dubbelspårsanläggningar och järnvägsbyggnader,
av statsbanornas trafikmedel enligt kostnadsstaten samt av medel,
som enskilda personer eller bolago lämnat till förreglingsanordningar vid föreningsstationer
och vissa lastplatser. Å några ställen, vid västkustbanan samt å linjerna
Malmö Trälleborg och Mora—Kristinehamn, voro säkerhetsanläggningar utförda
före dessa bansträckors övertagande av staten.
64
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
De av riksdagen beviljade medlen
på olika år sålunda:
för år 1892 ....... |
........ kronor |
50,000 |
» » 1893 ....... |
........ » |
50,000 |
» » 1894 ....... |
........ » |
42,000 |
» » 1895 ....... |
........ » |
50,000 |
» » 1896 ....... |
....... » |
20,000 |
» » 1897 ...... |
....... » |
86,000 |
s » 1898 ....... |
........ » |
80,000 |
» » 1899 ....... |
........ » |
75,000 |
» » 1900 ..... |
........ » |
317,000 |
» » 1901 ....... |
........ » |
150,000 |
* » 1902 ....... |
...... » |
100,000 |
» » 1903 ....... |
........ » |
150,000 |
» » 1904 ....... |
........ » |
150,000 |
» » 1905 ...... |
........ » |
150,000 |
för nu förevarande ändamål fördela sig
för år 1906 |
............... kronor |
150,000 |
» »1907 |
............. » |
100,000 |
» » 1908 |
............. » |
150,000 |
» » 1909 |
............... » |
150,000 |
» » 1910 |
............... » |
350,000 |
» » 1911 |
.............. X- |
250,000 |
» » 1912 |
.............. » |
450,000 |
» » 1913 |
............... » |
500,000 |
» » 1914 |
........... » |
600,000 |
» » 1915 |
............ » |
800,000 |
» » 1916 |
............... » |
800,000 |
» » 1917 |
.............. » |
800,000 |
» » 1918 |
............. » |
1,000,000 |
Tillhopa kronor 7,570,000 |
Såsom synes av ovanstående uppgifter, är det väsentliga summor, som under
årens lopp nedlagts på anordningar, avsedda att på ifrågavarande sätt öka trafiksäkerheten
å statens järnvägar. . , ,
För vidmakthållande av växel- och signalsäkerhetsanlaggmngarna med deras
mångfald av olika detaljer kräves givetvis ett ganska avsevärt underhållsarbete,
som med tiden ökas allt efter som flera av anläggningarna bliva gamla och forslitna
och måste helt eller delvis utbytas. . _
Bestämmandet av rätta tidpunkten för ett utbyte är givetvis av stor ekonomisk
betydelse och fordrar noggrann kännedom om anläggningarnas olika detaljer.
Ifrågavarande underhåll är emellertid icke endast av ekonomisk innebord
utan jämväl av största betydelse såväl för den obehindrade avvecklingen av trafiken
som i synnerhet för trafiksäkerheten vid järnvägarna, vilken givetvis i hog
grad är beroende av att växel- och signalsäkerhetsanläggningarna äro igott skick.
Uppsikten över växel- och signalsäkerhetsanläggningarna har hittills utövats
av vederbörande baningenjör utom beträffande de elektriska anordningarna, vilka
övervakats av telegrafingenjören å distriktet. Med den växande trafiken hava
emellertid såväl baningenj öremas som telegrafingenjörernas arbetsbörda avsevart
ökats inom de verksamhetsområden, för vilka nämnda tjänster ursprungligen
vant avsedda, varför styrelsen funnit, att nämnda befattningshavare icke längre
äro i stånd att åt växel- och signalsäkerhetsanläggningarna ägna den tid som
torde krävas för ett effektivt övervakande av desamma. Härtill kommer, att den
nuvarande uppdelningen på olika händer av ansvaret för de i samma anläggning
ingående och med varandra intimt sammanhängande elektriska och mekaniska
anordningarna visat sig mindre ändamålsenlig. .
Med hänsyn till den omfattning, säkerhetsanläggningar, såsom ovan pavisats,
numera fått vid statens järnvägar, samt till det stora kapital, som i desamma ar
nedlagt och som för varje år ökas, ävensom till den alltmer ökade betydelsen av
ifrågavarande anläggningar för trafiken i allmänhet och trafiksäkerheten i synnerhet,
anser styrelsen tidpunkten nu vara inne att vidtaga effektivare åtgärder foi
*) Diivav 117,000 kronor särskilt anslag för stationer å linjen Krylbo— Frö-ri.
(55
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
betryggande av ett sakkunnigt övervakande av nämnda anläggningar, varigenom
samtidigt eu betydande statens järnvägars egendom på bästa sätt tillvaratages.
Detta bär synts styrelsen endast kunna ske genom tillsättande av särskilda för
ändamålet avsedda tekniska tjänstemän, vilka genom speciell utbildning äga fullständig
kännedom om förreglings- och signal teknikens olika delar.
Inrättandet av dessa befattningar är sålunda att anse såsom ett led i stylelsens
strävan att utveckla de tekniska förutsättningarna för en säker järnvägsdrift.
Vad styrelsen redan anfört angående behovet av inrättandet av vissa tjänstebefattningar
i säkerhetstjänst kan därför i tillämpliga delar även åberopas såsom
motiv för inrättandet av här föreslagna befattningar.
Dessa tjänstemän, vilka styrelsen föreslår att benämnas signalingenjörer,
bär styrelsen tänkt sig i lönehänseende böra tillhöra den grupp .av tjänstemän
vid distrikten, som i arvode kunna erhålla lägst 4,200 kronor och högst 5,100
kronor. Deras arbete blir nämligen likvärdigt med det, som utföres av telegrafingenjörerna.
Med avseende å de allmänna teoretiska kompetensfordringarna
torde, signalingenjörerna böra likställas med telegrafingenjörer samt ban- och
maskiningenjörer av 2:a klass.
.styrelsen föreslår, att i avlöningsstaten för distrikten upptagas 5 dylika befattningshavare,
vilka äro avsedda att placeras en vid varje av statens järnvägars
5 distrikt.»
På grund av den ökade trafikintensiteten å statsbanorna måste stora Departemeni«-krav ställas på tillförlitligheten av ifrågavarande säkerhetsanläggningar. chefen.
Ur trafiksäkerhetssynpunkt är det därför av synnerlig vikt, att dessa anläggningar
noggrant övervakas och underhållas. Detta betonades jämväl
av 1912 års järnvägskommission angående trafiksäkerheten, som i sitt
betänkande bland annat anförde, att underhållet av ställverksapparaterna
vore en sak av sådan betydelse, att enligt kommissionens mening synnerlig
omsorg borde ägnas däråt. Bland åtgärder, som, jämte .anställandet
av skicklig monterings- och reparationspersonal, för detta syfte syntes
lämpliga och önskvärda, ville kommissionen särskilt nämna en noggrann
kontroll över ställverks och därmed sammanhängande fasta signalinrättningars
ordentliga fungerande. Härför fordrades, enligt kommissionens
mening, att nämnda anordningar på bestämda tider underkastades
en omsorgsfull undersökning, utförd av därtill fullt kvalificerade personer,
varjämte det vore lämpligt, att vid varje säkerhetsanläggning anteckningar
fördes över dels alla bristfälligheter, som observerades vid handhavandet
av vederbörande apparater, dels ock alla å anläggningen företagna
reparationer och ändringsarbeten. Att åtgärder för avhjälpande
av eventuellt iakttagna felaktigheter å säkerhetsanläggningarna alltid
måste ofördröjligen vidtagas, funne kommissionen självfallet.
Tillsynen över ifrågavarande anläggningar utövas för närvarande
beträffande de mekaniska anordningarna av vederbörande baningenjörer
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 184 käft. (Nr 150.) 9
66
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
samt beträffande de elektriska anordningarna av telegrafingenjörerna.
Det verksamhetsområde, som åligger dessa tjänstemän, torde dock knappast
medgiva dem att ägna uppmärksamheten åt hithörande frågor i den
omfattning, som vore önskvärd, varjämte, pa sätt styrelsen framhållit,
uppdelningen av ansvaret för i samma anläggning ingående och med
varandra sammanhängande elektriska och mekaniska anordningar icke
torde vara ägnad att göra tillsynen effektiv. Skall ett fullt betryggande
övervakande vinnas, synes bästa sättet härför vara att i enlighet med
styrelsens förslag för ändamalet tillsätta särskilda tjänstemän med speciell
fackutbildning. Den utsträckning, vari säkerhetsanordningar av
ifrågavarande slag blivit utförda och för framtiden kunna beräknas bliva
erforderliga vid statens järnvägar, synes även göra en dylik åtgärd fullt
berättigad.
Beträffande antalet av de sålunda ifrågasatta befattningshavarna,
vilka i enlighet med styrelsens förslag lämpligen torde kunna benämnas
signalingenjörer, synes detta böra sättas till fem, eller en för vaije distrikt.
Mot styrelsens förslag, att signalingenjörerna i avlöningshänseende
skulle likställas med telegrafingenjörer samt ban- och maskiningenjörer
av 2:a klass finner jag icke anledning till erinran. Sålunda torde de
jämväl böra kunna komma i åtnjutande av förmånen av fri bostad i
järnvägens egna eller förhyrda lägenheter.
c. Personal å Beträffande förslaget om uppflyttning av vid statens järnvägars ångångfärja.
färjor anställda andre maskinister till tjänstemän av högre grad anför
ning^högre'' järnvägsstyrelsen:
^fattnings-3" »Vid skilda tillfällen hava de å statens järnvägars ångfärjor anställda ordi -
gruppen: narie 2:e maskinisterna, som enligt nu gällande avlöningsbestämmelser äro tjänste
andre
maski- män av lägre grad, hemställt att erhålla tjänsteställning såsom tjänstemän ai
mst högre grad.
Såsom skäl härför hava de i huvudsak anfört:
att kompetensvillkoren för deras nu innehavande ställning äro ganska betydande
och att de samtliga avlagt den för högre tjänstemannagrad erforderliga
övermaskinistexamen; . . ...
att 2:e maskinisterna måste vara beredda att när som helst inträda i oyermaskinistens
funktioner och att faktiskt sådan tjänstgöring av dem fullgöres
under sammanlagt en betydande del av året; _ ......
att sålunda det ansvar, som en 2:e maskinist har att uppbära, i själva verket
blir närmast detsamma som övermaskinistens, och att det sålunda vore rimligt
och rättvist, att 2:e maskinisterna i socialt och annat hänsende tillerkändes
motsvarande ställning; .....
att 2:e maskinisterna inom svenska handelsflottan i övrigt innehava samma
tjänste- och sociala ställning som 2:e styrmannen;
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 67
att arbete och ansvar till följd av trafikens å ångfärjerouterna betydande
ökning blivit för 2:e maskinisterna högeligen skärpt och påkallar en forcerad och
ansträngande tjänstgöring; samt
att ångfärjornas maskineri är av den betydenhet och dyrbarhet, att de
jansteman som äro skyldiga att åtaga sig ansvaret för detsammas fungerande
nnderhåH, val för tjäna en bättre tjänsteställning, i all synnerhet som förhållandet
till underordnad personal vid många tillfällen kräver eu mot det stora
ansvaret svarande tjänsteställning.
De här anförda skälen för ett bifall till 2:e maskinisternas hemställan synas
styrelsen vara vägande, och är orsaken till att styrelsen ej tidigare framfört 2:e
maskinisternas begäran om en högre tjänsteställning den, att styrelsen helst
önskat, att eu dylik reglering skulle ske i samband med en allmän reglering av
personalens vid statens järnvägar löner och därmed i samband stående reviderin
av statens järnvägars ångfärjepersonals tjänsteställning.
Sedan nu svenska maskinbefälsförbundet i skrivelse den 5 juli 1917 på anmodan
av statens jiirnvägars samtliga ordinarie 2:e maskinister (ii st.) hos styrelsen
gjord förnyad framställning om 2:e maskinisternas uppflyttning från tjänstennm
av lägre grad till tjänstemän av högre grad, har styrelsen inhämtat yttrande
i frågan av järnvägsfullmäktigen, grosshandlaren J. A. Waller, som, under vitsordande
av att inom svenska handelsflottan 2:e maskinisten, såvida han avlagt
overmaskinistexamen, i socialt hänseende är jämställd med övermaskinisten, tillstryrkei
bitall till 2:e maskinisternas hemställan i fråga om dem, som avlagt övermaskinistexamen,
samt vidare anser, att framställning härom bör göras omedelbart
och utan att den tilltänkta allmänna regleringen av löner m. m. för all statens
järnvägars ordinarie personal ayvaktas.
.... . ^ anledning härav har styrelsen, som inhämtat, att å danska statens ång
tarjor
anställda 2:e maskinister hava, ställning motsvarande tjänstemäns av
högre grad, ånyo upptagit till prövning 2:e maskinisternas begäran att erhålla
tjänsteställning såsom tjänstemän av högre grad och därvid, efter vederbörande
distnktsbefäls och ångfärjebefälhavarnas hörande, kommit till den uppfattningen,
att ett bifall till 2:e maskinisternas hemställan vid en blivande lönereglering
hindrar en eventuell förändring redan nu av 2:e maskinisternas tjänsteställning.
4
,P?n eh°nomiska innebörden av ett bifall till 2:e maskinisternas anhållan
inskränker sig till att 2:e maskinisterna äga åtnjuta kosthåll lika med 2:e styrmämnen,
d. y. s. ett med 25 öre per dag höjt kosthåll,under det de å andra sidan
mista. förmanen av beklädnadsersättningen, som utgör 120 kronor per år, vadan
bifall till 2:e maskinisternas hemställan i själva verket innebär eu minskad
löneinkomst av omkring 60 kronor per år och tjänsteman.
Det kan synas, som om 2:e maskinisternas hemställan vore av så underoidi!;ni
betydelse, att därmed bort anstå, tills en allmän lönereglering äger rum
vilken fråga lär vara under behandling av den nu arbetande 1915 års kommission
tor gemensamma avlöningsbestämmelser för kommunikationsverken m. fl. verk.
Det är visserligen sant, att den omständigheten, huruvida en tjänsteman tillhör
gruppen högre eller lägre grad, i och för sig är av ringa betydelse, men
styrelser1 har ansett sig höra redan nu understödja det framställda kravet, enär
den ifrägasatta förändringen i detta fall medför vissa praktiska konsekvenser för
de dill av berörda, varjämte full jämställdhet vinnes med en tjänstemannagrupp
("-:e styrmännen), som har samma avlöning och i stort sett liknande ansvar och
68
Kungl- Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150
befogenhet som den till förändring föreslagna gruppen. Att ett bifall till den
gjorda framställningen skulle kunna föra med sig den konsekvensen, att liera
tjänstemannagrupper kunde förväntas komma att gorå en liknande framställning,
behöver ej befaras, enär icke av någon annan tjänstekategori av lägre grad vid
statens järnvägar fordras enahanda kompetens som för högre grads tjänstemän (i
detta fall övermaskinistbrev).»
På grund av vad sålunda anförts och då ur befälssynpunkt bättre
ordning skulle vinnas genom 2:e maskinisternas uppflyttning till tjänstemän
av högre grad, har järnvägsstyrelsen hemställt, att vid statens järnvägar
anställd ordinarie 2:e maskinist, vilken enligt gällande instruktion
för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvaltningar skall hava
avlagt övermaskinistexamen, måtte erhålla tjänsteställning såsom tjänsteman
av högre grad med nu innehavande arvode av lägst 1,800 kronor
och högst 2,700 kronor per år.
Departements
chefen.
Mot styrelsens förslag i föreliggande del, vilket icke innebär någon
merutgift för statsverket, har jag intet att erinra.
d. Förändrad I anslutning till det av mig i det föregående tillstyrkta föislaget
benämning för rörande benämning å befattningshavare för inspektion av maskin- respekinspektören.
tive trafiktjänsten har styrelsen föreslagit, att benämningen säkerhetsinspektör
skulle utbytas mot benämningen överinspektör för säkerhetstjänsten.
Häremot torde icke vara något att erinra. Emellertid föranleder
den sålunda ändrade benämningen viss omformulering av 2 § i
för statens järnvägars personal gällande pensionslag.
E. Ekonomisk Beträffande den ekonomiska innebörden av det av mig förordade
innebörd av förslaget hänvisas till följande av järnvägsstyrelsen lämnade översikt.
fSrförslag Att märka är att förslaget i de flesta fall innebär allenast ett ersättande
av å extra stat eller genom förordnande anställda tjänstehavare med
ordinarie personal. Avlöningen har upptagits efter lägsta lönegraden.
KungI. May.ts Nåd. Proposition Nr l.r>0.
6!>
Årlig avlöning |
|||
fi ordinarie |
å extra stat |
ökning enligt |
|
Inom styrelsen; |
Kronor. |
Kronor. |
|
En byråchef, avsedd för en föreslagen andra trafikbyrå...... |
7,800 |
7,800 |
|
Två överinspektörer, en å maskinbyrån och en å föreslagen |
13,200 |
13.200 |
_ |
En sekreterare, avsedd för förrådsbyrån i utbyte mot en nu-varande byråingenjör av l-.a klass ........................... |
_ |
_ |
_ |
Två byråingenjörer av första klass, eu å banbyrån såsom föreståndare för en blivande geo-teknisk avdelning ............................................. |
5,700 |
6,840 |
|
en å maskinbyråns maskininspektionsavdelning............ |
5,700 |
5,700 |
|
Två notarier, en avsedd för trafikbyrån såsom biträde åt säkerhets-inspektören .......................................... |
4,620 |
3,780 |
O CO |
eu avsedd för inrikes taxebyrån .............................. |
4,620 |
2,940 |
1,680 |
En byråingenjör av 2:a klass å byggnadsbyrån ............... |
4,620 |
4,620 |
— |
En intendent och föreståndare för biljett- och blankettkon-toret i stället för nuvarande förrådsförvaltare ............ |
1,080 2,520 |
||
Två kontrollörer å kontrollkontoret................................. |
9,240 |
6,720 |
|
Vid distrikten: |
|||
En trafikinspektör av 2:a klass å 18:e trafiksektionen...... |
5,250 |
5,250 |
— |
En byråassistent å d:o ................................................ |
4,125 |
6,000s) |
— |
Två stationsinspektorer av 3:e klass, en i Haparanda ................................................... |
3,900 |
4,6808) |
|
en i Orsa .......................................................... |
3,600 |
— |
3,600*) |
Uppflyttning i löneklass av distriktssekreterare.................. |
— |
— |
4,500 |
Fem signalingenjörer ................................................... |
27,600 |
27,600 |
|
Summa |
— |
— |
47,520 |
Härtill komma |
|||
Nitton byråassistenter i säkerhetstjänst, vilka enligt för-slaget skulle endast successivt, i den mån lämpliga |
79,600 '' 1 |
||
Uppflyttning av befattningsgruppen andre maskinist å ång-färja till tjänstemän av högre grad medför icke någon |
*) Härmed avses den årliga avlöning, som utbetalas till vederbörande i hans nuvarande funktion.
2) Enligt köpekontrakt vid övertagandet av Mora—Vänerns järnväg.
3) Uppbär enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande avlöningsförmåner motsvarande avlöningsförmånerna till
stationsinspektor å 2:a klassens station i lägsta lönegraden.
4) Övertagen i samband med inköp av Mora Noret—Orsa järnväg.
70
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
F. Ändringar i
pensionslagen
förtjänstemän
vid statens
järnvägar.
Vid bifall till det av mig förordade förslaget erfordras viss ändring
i 2 § av lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän
vid statens järnvägar.
Järnvägsstyrelsen har i sin föreliggande skrivelse vidare framhållit,
att nästlidet års riksdags beslut om inrättande från ingången av år 1918
av en ny överingenjörstjänst i styrelsen, vars innehavare skall vara chef för
statens järnvägars huvudverkstäder och i avlöningshänseende likställd
med överdirektör och souschef samt överingenjören och chefen för statens
järnvägsbyggnader, påkallar en ändring av 1 § i nämnda lag, och
har styrelsen framlagt förslag till dylik ändring. Häremot har jag icke
funnit anledning till erinran; och torde denna ändring böra lända till
efterrättelse från och med den 1 januari 1918.
c. Ersättning I skrivelse den 17 december 1917 har järnvägsstyrelsen gjort 1''ram°
w^officer! ställning om viss tilläggsersättning av trafikmedel till den officer, som
som tjänstgör tjänstgör såsom byråchef för militärbyrån.
chef "för^nOH- Enligt gällande bestämmelser skall chefen för nämnda byrå vara
tärbyrån. major eller kapten vid generalstaben. I sin egenskap av byråchef åtnjuter
han intet arvode, utan utgår hela hans avlöning från armén och utgöres
av den, som tillkommer honom på grund av hans militära beställning
enligt vad följande tablå utvisar:
• |
Major. |
Kapten av |
Lön......................................................... |
4,000 |
3,400 |
Dagavlöning ............................................. |
1,825 |
1,460 |
Inkvarterings- och servisbidrag..................... |
1,000 |
500 |
Summa kronor |
6,825 |
5,360 |
Till jämförelse må nämnas, att begynnelselönen för byråchef i järnvägsstyrelsen
uppgår till 7,800 kronor.
Den enda ersättning från statens järnvägar, som tillkommer chefen
för militär by rån, är resekostnads- och traktamentsersättning vid tjänsteresor,
vilken ersättning utgår med samma belopp som till byrådirektör.
Under erinran, att bestämmelserna angående ifrågavarande byråchefs
grad och avlöning äro utfärdade så låugt tillbaka i tiden som år
1905 och återfinnas i Kungl. Majtts brev av den 30 juni 1905, anför
styrelsen:
71
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1.r>0.
»Vid den tidpunkt, då ifrågavarande befattningshavares avlöningsförmåner
bestämdes, hade militärbyrån eu betydligt mera begränsad uppgift än nu, och
dess chef, som då benämndes förste militärassistent, en helt annan ställning i
järnvägsstyrelsen än för närvarande. Då utarbetades i allmänhet de militära
transportplanerna i generalstaben och militärbyråns förnämsta uppgift var att i
järnvägsstyrelsen och distriktsförvaltningarna förmedla samarbetet mellan järnvägs-
och militärmyndigheterna och tillhandagå styrelsen vid beredningen av ärenden
rörande militära transporter.
Till följd av fastställandet år 1911 av reglemente för militärtransporter på
järnväg och på grundvalen av detta reglemente utfärdade instruktioner och föreskrifter
har emellertid utvecklingen gått därhän, att den huvudsakliga järnvägstekniska
planläggningen av militära transportärenden jämte den härför erforderliga
militära. arbetskraften succesivt överflyttats från generalstaben till järnvägsstyrelsens
militärbyrå. Dessutom hava förändringar i arméns organisation genom
1914 års härordning bidragit att i avsevärd män öka kravet å byråns prestationer.
Efter 1914 hava jämväl nya bestående arbetsuppgifter av särskild art tillkommit,
exempelvis genom uppsättandet av vissa nya formationer, varvid ett omfattande
organisationsarbete har anförtrotts åt järnvägsstyrelsens militärbyrå.
I följd av nu omförmälda ökning i militärbyråns arbetsuppgifter har chefen
för byrån vid järnvägsstyrelsens omorganisation år 1914 inträtt som föredragande
ledamot i styrelsen och tilldelats byråchefs tjänsteställning. Jämväl har den
civila personalen å byrån ökats i antal. Sålunda har en sekreterarbefattning
tillkommit från och med år 1917. Då innehavaren av denna befattning åtnjuter
löneförmåner jämförliga med regementsofficers, men byråchefens löneförmåner
icke i och med omorganisationen 1914 undergingo någon förändring, har det
egendomliga förhållandet inträtt, att byråchefen åtnjuter mindre förmåner än en
av sina underordnade.
Med hänsyn till den ställning inom järnvägsstyrelsens organisation, som
numera intages av militärbyrån och dess chef, har det synts järnvägsstyrelsen
vara med billigheten överensstämmande, att eu i nyssnämnda egenskap till tjänstgöring
i styrelsen kommenderad officer erhåller, så länge nämnda tjänstgöring
valbar, en avlöning, som gör honom likställd med övriga byråchefer därstädes.
Frånsett. det nyss antydda skälet härför eller att byråchefens för militärbyrån
tjänsteställning är fullt jämförlig med de andra byråchefernas, må dessutom framhållas
de störa krav, som befattningen ifråga ställer på innehavaren. Förutom
de rent militära kvalifikationerna erfordras av en dylik befattningshavare ingående
kännedom om och erfarenhet beträffande järn vägsväsendets alla områden. Under
sådana förhållanden böra avlöningsförhållandena för byråchefen för militärbyrån
vara avpassade så, att befattningen, i motsats mot vad nu är förhållandet, blir
eftersträvansvärd samt ägnad att kvarhålla vederbörande vid befattningen eu
längre följd av år, vilket synes styrelsen vara för järnvägstjänsten önskvärt.
Styrelsen har tänkt sig, att den lämpligaste anordningen skulle vara att den
såsom byråchef tjänstgörande officeren erhåller av trafikmedel ett tilläggsarvode,
så bestämt, att detsamma tillsammans med den avlöning, som tillkommer vederbörande
på grund av hans militära beställning, uppgår för år till byråchefs begynnelseavlöning,
d. v. s. 7,800 kronor. I den mån vederbörande på grund av
tiden för sin tjänstgöring såsom byråchef skulle, därest han innehaft ordinarie
dylik befattning, vara berättigad till arvodesförhöjning, synes en motsvarande
72
Departements
chefen.
Departe
ments
chefens
hemställan.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ISO.
ökning av det nn ifrågasatta arvodet höra ske, därom styrelsen i förekommande
fall torde komma att göra framställning.
Enligt vad styrelsen inhämtat, har den sålunda föreslagna anordningen i
viss mån sin motsvarighet beträffande för tjänstgöring såsom militärassistent i
telegrafstyrelsen kommenderad officer, vilken utöver sin militära avlöning åtnjuter
månatligt arvode av telegrafmedel.»
På grund av det sålunda anförda har järnvägsstyrelsen hemställt
om bemyndigande att, räknat från ingången av år 1918, få till officer,
som kommenderas till tjänstgöring såsom byråchef för järnvägsstyrelsens
militärbyrå, utbetala av trafikmedel ett årligt arvode till sådant belopp,
att detsamma jämte den avlöning, som tillkommer vederbörande på grund
av hans militära beställning, uppgår för år till byråchefs begynnelseavlöning
eller 7,800 kronor.
De av järnvägsstyrelsen till stöd för ifrågavarande framställning anförda
skälen finner jag beaktansvärda. Då emellertid vid militärbyråns
tillkomst förutsatts, att något särskilt arvode ej skulle utgå till chefen
för densamma, torde riksdagen böra lämnas tillfälle att yttra sig i ämnet.
Därest riksdagen icke finner anledning till erinran mot styrelsens förslag
om ifrågavarande ersättning och, efter vissa tjänstår, förhöjning därav,
synes detsamma böra bifallas.
På grund av vad sålunda i skilda hänseenden förekommit och anförts
får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels besluta de ändringar i förnyade avlöning sreglementet
den 30 juni 1916 för tjänstemän vid statens järnvägar,
som framgå av bifogade förslag till kungörelse
i ämnet (bil. 1);
dels och antaga följande ändringar av 1 och 2 §§
i lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension för
tjänstemän vid statens järnvägar, att tillämpas, beträffande
1 § från och med den 1 januari 1918 samt beträffande
2 § från och med den 1 januari 1919:
1 §•
Rätt till pension -------järnvägar.
Från denna lags tillämpning undantagas:
c) generaldirektören och chefen för statens järnvägar,
överdirektör och souschef, överingenjör och chef
73
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
för statens järnvägsltyggnader samt överingenjör och
chef för statens järnvägars huvudverkstäder.
2§-
Nämnda levnadsålder utgör för:
lokomotivförare och kvinnlig tjänstinnehavare sextio
år,
ledningsmästare, banmästare av l:a och 2:a klass,
ledningsförman, bangårdsmästare, tågmästare, konduktör,
stationsförman, lokomotiveldare, vagnskötare, ledningsreparatör,
banvakt, ledningsvakt och stationskarl
sextiotre år,
övriga tjänstemän vid distrikten samt byråchef,
förste byrådirektör, byrådirektör, överkontrollör, överinspektör,
sekreterare, förrådskontrollör och byråingenjör
av l:a och 2:a klass sextiofem år, samt
manliga befattningshavare i järnvägsstyrelsen, med
undantag av de här ovan nämnda, sextiosju år.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle till riksdagen avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Nils Ädelgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 134 käft. (Nr 150.)
10
74
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
Bilaga 1.
Förslag
till
kungörelse angående vissa ändringar i förnyade
avlöningsreglementet för tjänstemän vid
statens järnvägar
den 30 juni 1916.
§ 2.
l:o) Till annan tjänsteman i styrelsen än generaldirektör, överdirektör
och överingenjör utgår avlöning dels såsom arvode och dels, där
bostad in natura icke åtDjutes, i form av ersättning för bostad och
bränsle, allt enligt följande stat med däri i förekommande fall angivna
högsta och lägsta belopp för år räknat. Där ersättning för bostad och
bränsle icke är i staten med visst oföränderligt belopp angiven, utgår
samma ersättning med 40 procent av arvodet med den i staten bestämda
begränsning. Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.
Arvode. |
Ersättning |
Summa avlöning. |
|||||
Lägst kr. |
Högst kr. |
Lägst kr. |
Högst kr. |
Lägst kr. |
Högst kr. |
; |
|
Tjänstemän av högre grad: |
Byråchef samt förste byrå-direktör kunna i stället |
||||||
Förste byrådirektör ............ |
1 6,000 |
6,900 |
1,800 |
7,800 |
8,700 |
||
Ombudsman........................ Överkontrollör..................... |
• 4,800 |
5,700 |
1,800 |
6,600 |
7,500 |
||
Arkitekt ......................... Överinspektör .................... Sekreterare ........................ |
|||||||
Kamrer och föreståndare för |
. 4,200 |
5,100 |
1,500 |
5,700 |
6,600 |
||
Förste aktuarie ock förestån-dare för statistiska kontoret |
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
75
Arvode. |
ii Ersättning |
Summa avlöning. |
|||||
Lägst |
1 Högst |
1 Lägst |
Högst |
Lägst |
Högst |
||
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
kr. |
||
Milkontrollör och föreståndare |
|||||||
för milkontoret ............... |
|||||||
Revisor och föreståndare för |
|||||||
revisionskon to ret............... |
|||||||
Intendent och föreståndare för |
. 4,200 |
5,100 |
1,500 |
5,700 |
6,600 |
||
Förste kontrollör...... Byråingenjör av l:a klass...... Lantmätare ....................... Förrådskontrollör ... Kassör....... Registrator ....................... Notarie............................. |
3,300 |
4,200 |
• |
||||
1,320 |
1,500 |
4,620 |
5,700 |
||||
Aktuarie........... |
|||||||
Byråingenjör av 2:a klass..... Kontrollör |
f Denne tjänsteman kan i |
||||||
Expeditionsföreståndare... |
I stället för ersättning för |
||||||
3,000 |
3,900 |
1 100 |
4,100 |
5,000 |
v bostad och bränsle erhålla 1 bostad in natura om 4 |
||
Förste bokhållare |
|||||||
Underingenjör |
l 2,400 |
3,600 |
960 |
1,100 |
3,360 |
4,700 |
| rum och kök. |
Manlig bokhållare ............... |
2,100 |
3,300 |
840 |
1,100 |
2,940 |
4,400 |
|
» ritare ........ |
|||||||
» kontorsskrivare........ |
• 1,500 |
2,700 |
600 |
850 |
2,100 |
3,550 |
|
Kvinnlig bokhållare ...... |
1,500 |
2,100 |
600 |
650 |
2,100 |
2,750 |
|
» ritare . |
|||||||
» kontorsskrivare |
\ 1,080 |
1,800 |
4 |
00 |
1,480 |
2,200 |
|
Tjänstemän av lägre grad: |
900 |
1,500 |
360 |
600 |
1,260 |
2,100 |
1 Kontorsbiträde, som tjänst-gör såsom förman å bil-jettryckeriet, kan erhålla |
ett tilläggsarvode av högst |
|||||||
/•Vaktmästare erhåller bo- |
|||||||
Vaktmästare........................ |
stad in natura. Förste |
||||||
840 |
1,200 |
— |
— |
840 |
1,200 |
vaktmästare erhåller ett |
|
Kvinnligt kontorsbiträde ...... |
840 |
1,140 |
336 |
400 |
1,176 |
1,540 |
1 om året. |
Anm. Tilläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras av
tjänsteman, då han ej tjänstgör.
76
Kung!. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 150.
2:o) Då Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontorsskrivare
avlönas efter beting på det sätt, att han erhåller betalning, i den mån
han verkställer arbete, varå styrelsen utsatt visst pris. Så avlönad kontorsskrivare
skall för utförandet av sådana arbeten, vilka icke lämpligen
kunna på nämnda sätt gottgöras, erhålla betalning för timme enligt pris,
som styrelsen fastställer.
3:o) Tjänsteman vid distrikten och huvudverkstäderna åtnjuter arvode
enligt följande stat med däri angivna lägsta och högsta belopp för år
räknat.
Arvode |
|||
Lägst |
Högst |
||
kr. |
kr. |
||
Tjänstemän av högre grad: |
|||
Distriktschef..................................... |
8,000 |
||
Bandirektör ....................................... Maskindirektör.................................... Trafikdirektör ..................................... |
| 6,000 |
6,900 |
|
Förrådsintendent ................................. |
|||
Distriktssekreterare ............................ Baningenjör av l:a klass........................ Maskiningenjör av l:a klass .................. |
4,800 |
5,700 |
|
Trafikinspektör av T.a klass .................. Överinspektör...................................... |
4,500 |
5,400 |
|
Baningenjör av 2:a klass........................ Telegrafingenjör ................................. Signalingenjör .................................... Maskiningenjör av 2:a klass .................. Trafikinspektör av 2:a klass .................. Distriktskamrer.................................... |
4,200 |
5,100 |
|
Verkstadskamrer ............................... Förrådsförvaltare ................................. |
. 3,900 |
4,800 |
|
Stationsinspektor å l:a klassens station ... |
3,600 |
4,500 |
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
77
Arvode |
|||
Lägst |
Högst |
||
kr. |
kr. |
||
Distriktskassör ................... |
|||
Baninspektor............................... |
|||
Maskininspektor ............................ |
3,300 |
4,200 |
|
Elektroingenjör............................ |
|||
Byråassistent............................... |
|||
Stationsinspektor å 3:e klassens station |
| |
||
Underinspektör ... |
[ 3,000 |
3,900 |
|
Expeditionsföreståndare |
J |
||
Stationsinspektor å 4:e klassens station A |
2,700 |
3,600 |
|
Underingenjör ..................... |
| |
||
Förste bokhållare...... |
\ 2,400 |
3,600 |
|
Förste telegrafist......... |
J |
||
Stationsinspektor å 4:e klassens station B |
2,400 |
3,000 |
|
Bokhållare......... |
1 |
||
Förste stationsskrivare... |
} 2,100 |
3,300 |
|
Telegrafist..... .................................... |
1,800 |
3,000 |
|
Manlig ritare.................................... |
| |
||
» kontorsskrivare |
1 1,500 |
2,700 |
|
Stationsskrivare......... |
|||
Kvinnlig ritare............... |
[ 1,080 |
||
» kontorsskrivare........................ |
l,oUU |
||
Tjänstemän av lägre grad: |
§ 3.
Antalet av nedanstående befattningar utgör
i styrelsen:
byråchefer ...................................... 11 byrådirektörer
förste byrådirektörer..................... 2 ombudsmän
5
2
78 Kungl. Maj:ts Nåd.
överkontrollör ................................. 1
arkitekt ............................................ 1
överinspektörer ............................ 3
sekreterare ....................................... 12
kamrer och föreståndare för kammarkontoret
............................... 1
förste aktuarie och föreståndare
för statistiska kontoret............ 1
milkontrollör och föreståndare
för milkontoret......................... 1
revisor och föreståndare för revisionskontoret.
......................... 1
vid distrikten och
distriktschefer ................................. 5
bandirektörer................................... 5
maskindirektörer ........................... 6
trafikdirektörer................................. 5
förrådsintendenter......................... 5
distriktssekreterare ...................... 5
baningenjörer av l:a klass......... 13
maskiningenjörer av l:a klass... 15
trafikinspektörer av l:a klass ... 10
överinspektörer ............................ 3
baningenjörer av 2:a klass......... 20
telegrafingenj örer........................... 5
signalingenjörer.............................. 5
maskiningenjörer av 2:a klass... 9
trafikinspektörer av 2:a klass...... 14
distriktskamrerare........................... 5
Proposition Nr 150. |
|
intendent och föreståndare för |
|
biljett- och blankettkontoret... |
1 |
förste kontrollörer ........................ |
3 |
byråingenjörer av l:a klass ..... |
15 |
lantmätare .................................... |
1 |
förrådskontrollör ........................... |
1 |
kassör ................................................ |
1 |
registrator ...................................... |
1 |
notarier........................................... |
12 |
aktuarie! ........................................ |
2 |
byråingenjörer av 2:a klass......... |
13 |
kontrollörer...................................... |
7 |
expeditionsföreståndare .............. |
1 |
huvudverkstäderna: |
|
verkstad skamrer ......................... |
1 |
förrå ds för val lare.............................. |
1 |
stationsinspektorer å l:a klassens |
13 |
stationsinspektorer å 2:a klassens |
33 |
distri ktskassörer............................. |
5 |
baninspektorer................................ |
5 |
maskininspektorer........................... |
20 |
elektroingenj ör................................ |
1 |
) byråassistenter............................. |
38 |
stationsinspektorer å 3:e klassens |
43 |
underinspektörer ........................... |
8 |
expeditionsföreståndare.................. |
20 |
Antalet övriga i § 2 omförmälda befattningar bestämmes för varje
år av Kungl. Maj:t.
i) Minskas till 15 i mån ar ledigblivande ay befattningar utay ifrågayarande slag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ISO.
79
§ 9.
l:o) Förmånen av fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda
lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken behövligt,
tillkomma dels byråchef, förste byrådirektör, expeditionsföreständare,
förste vaktmästare och vaktmästare i styrelsen, dels följande
tjänstemän av högre grad vid distrikten och huvudverkstäderna, nämligen:
distriktschef, ban-, maskin- och trafikdirektör, förrådsintendent,
distriktssekreterare, ban-, maskin-, telegi''af- och signalingenjör, trafikinspektör,
överinspektör, baninspektor, maskininspektor, elektroingenjör,
byråassistent, stationsinspektor, underinspektör, expeditionsföreståndare
för biljettexpedition, förste stationsskrivare å station av 2:a eller 3:e
klass ävensom dylik tjänsteman å station av högre klass, som tjänstgör
antingen å stationsinspektors expedition och regelbundet användes i
yttre tjänstgöring eller å biljettexpedition, dels samtliga tjänstemän av
lägre grad vid distrikten eller huvudverkstäderna med undantag av lokomotivförare,
tågmästare, ogift förste kontorsbiträde och ogift manligt
kontorsbiträde samt sådant gift förste kontorsbiträde och gift manligt
kontorsbiträde, som icke regelbundet användes i yttre tjänstgöring, konduktör,
eldare, vagnskötare och kvinnligt kontorsbiträde.
Där lokala förhållanden gorå sådant nödigt eller lämpligt, må fri
bostad i järnvägens egna eller förhyrda hus tillkomma jämväl nu ej
nämnda tjänstemän vid distrikten ävensom de tjänstemän, i fråga om
vilka, på sätt ovan angivits, undantag stadgats beträffande förmånen att
erhålla inkvartering in natura.
§ 14.
Tjänstemän å ängfärja.
1:°) Tjänsteman å statens järnvägar tillhörig ångfärja åtnjuter arvode
enligt följande stat med däri angivna lägsta och högsta belopp
för år räknat.
80
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
Arv |
ode. |
|
Lägst kr. |
Högst kr. |
|
Tjänstemän av högre grad. |
||
Befälhavare1 * *)................................................................................. |
4,200 |
5,100 |
Förste styrman och reservbefälhavare*).............................................. Övermaskinist8).............................................................................. |
| 2,400 |
3,300 |
Andre styrman*) .......................................................................... Andre maskinist4 *)........................................................................... |
| 1,800 |
2,700 |
Tjänstemän av lägre grad. |
||
Tredje styrman............................................................................ Tredje maskinist ........................................................................... |
| 1,200 |
1,800 |
Maskinskötare ............................................................................. |
900 |
1,380 |
Förhandseldare .............................................................................. Rorgängare................................................................................... Timmerman ................................................................................ |
ce O |
1,200 |
Eldare......................................................................................... |
780 |
1,020 |
Matros.......................................................................................... |
720 |
960 |
l) Befälhavare åtnjuter för varje enkel resa, han tjänstgör, å routen Trälleborg—Sassnitz 3 kronor 50
öre och å annan route 1 krona såsom tilläggsarvode.
*) Förste och andre styrman åtnjuta för varje enkel resa, de tjänstgöra såsom befälhavare, å routen
Trälleborg—Sassnitz 3 kronor 50 öre och å annan route 1 krona såsom tilläggsarvode.
8) Övermaskinist åtnjuter för varje enkel resa, han tjänstgör, å routen Trälleborg—Sassnitz 1 krona 75
öre och å annan route 50 öre såsom tilläggsarvode.
4) Maskinist åtnjuter för varje enkel resa, han tjänstgör såsom övermaskinist, å routen Trälleborg—
Sassnitz 1 krona 75 öre och å annan route 50 öre såsom tilläggsarvode.
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 150.
81
REGISTER.
Sid
Föreslagfna nya befattningar............................ 3
A- Styrelsen.................................... 5
Bart!) ifrån.
1. En byråingenjör av l:a klass såsom föreståndare för geoteknisk avdelning 5
Byggnadsbyrdn.
2. En byråingenjör av 2:a klass.....................12
Maskinbyr&n.
3. En överinspektör för maskintjänsten.................14
4. En byråingenjör av l:a klass..................... 17
Förrådsbyrdn.
5. En sekreterare...................... 22
Trafikbyrdn.
6. En notarie såsom biträde åt säkerhetsinspektören...........22
Föreslagen andra trafikbyrd.
7. En byråchef...............................
8. En överinspektör för trafiktjänsten..................33
Inrikes taxébyrdn.
9. En notarie ........................ 33
Kontrollkontoret.
10. Två kontrollörer......................... 37
Biljett- och blankettkontoret.
11. En intendent och föreståndare för kontoret..............39
B. Distrikten .............................. 43
12. En trafikinspektör av 2:a klass och en byråassistent...........46
13. Nitton byråassistenter i säkerhetstjänst..........48
14. Två stationsinspektorer å 3:e klassens stationer.....54
15. Uppflyttning i löneklass av befattningsgruppen distriktssekreterare .... 57
16. Inrättande av ny befattningsgrupp: signalingenjörer...........62
C. Personal å ångfärja.................................
17. Uppflyttning i högre grad av befattningsgruppen andre maskinist .... 66
D. Förändrad benämning för säkerhetsinspektören................68
E. Ekonomisk innebörd av järnvägsstyrelsens förslag..............68
F- Ändringar i pensionslagen för tjänstemän vid statens järnvägar ......70
G. Ersättning av trafikmedel till officer, som tjänstgör såsom byråchef för militärbyrån
................•• t........''........70
Departementschefens hemställan................... 72
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 saml. 134 käft. (Nr 150.) 11