1
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 15.
Nr 15.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående rätt
till pension för extra provinsialläkaren i Fässbergs distrikt
Knut Arkadius Belfrage; given Stockholms slott den 14
januari 1918.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att extra provinsialläkaren i Fässbergs distrikt Knut Arkadius Belfrage
må, därest han före den 1 augusti 1918 till vederbörande ingivit
ansökning om avsked från sin nämnda befattning, äga att från och
med månaden näst efter den, under vilken avsked blivit honom beviljat,
under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 1,500 kronor
att av det å tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslag för gäldande av
statens andel i kostnaden för pensionering av extra provinsialläkare utbetalas
i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den 30'' december
1911 angående rätt till pension för vissa extra provinsialläkare, som icke
äro delägare i extra provinsialläkarnas pensionskassa.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bihang till riksdagens protokoll i918. i sand. 14 Käft. (Nr 15.)
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 15.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1918.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilsson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:
I eu till Knngl. Maj:t ställd, den 29 juni 1917 till civildepartementet
ingiven skrift har extra provinsialläkaren i Fässbergs distrikt
Knut Arkadius Belfrage anhållit att vid avskedstagandet från extra
provinsialläkartjänsten bliva delaktig av pension jämlikt kungörelsen den
30 december 1911 angående rätt till pension för vissa extra provinsialläkare,
som icke äro delägare i extra provinsialläkarnas pensionskassa.
Enligt åberopade kungörelsen är extra provinsialläkare, vilkens
levnadsålder vid 1912 års ingång, då nämnda pensionskassa trädde i
verksamhet, översteg 45 år och som icke blivit delägare i kassan samt
omedelbart vid uppnådda 65 år avgår från sin tjänst, berättigad att vid
avskedstagandet erhålla en årlig pension av statsmedel till belopp av
1,500 kronor.
3
Klint)!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 15.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Belfrage är född den 7
oktober 1851 och allt sedan den 1 oktober 1884 tjänstgjort som distriktsläkare
eller extra provinsialläkare i Fässbergs distrikt samt att lian,
enligt vad medicinalstyrelsen meddelat, icke blivit delaktig i extra provinsialläkarnas
pensionskassa. Emellertid har icke Belfrage, som den
7 oktober 1916 uppnådde en ålder av 65 år, jämlikt berörda kungörelse
omedelbart vid uppnåendet av sagda ålder avgått från sin tjänst. Orsaken
härtill är, enligt vad Belfrage i sin ansökning meddelat, att han,
80m0 vi®serligen alltid haft för avsikt att avgå från tjänsten vid uppnådda
65 år, icke trott, att detta behövde äga rum samma dag, han fyllde 65
år. Först genom påpekande från annat håll hade han nämligen erhållit
kännedom om, att han bort omedelbart vid nämnda ålder avgå från
tjänsten.
Medicinalstyrelsen har, till följd av remiss, den 27 juli 1917 avgivit Medicinaiutlåtande
i ärendet och därvid, efter att till en början hava erinrat, att st>’rel8enBelfrage
anhållit om pension, först sedan omkring nio månader förflutit
efter det han uppnått 65 års ålder, anfört, att styrelsen ej kunnat undgå
att beakta såväl det författningsstridiga i detta förfarande som ock de
betänkliga följder, som skulle uppkomma, därest tjänsteläkarna försummade
att i stadgad tid avgå från sina befattningar. Härav skulle, bland
annat, förorsakas en ur många synpunkter synnerligen skadlig stagnation, i
det yngre läkarkrafter förhindrades att i rätt tid efterträda de gamla. På
grund härav har styrelsen ställt sig tveksam beträffande Belfrages ifrågavarande
ansökning. Med hänsyn till Belfrages långvariga oavbrutna
tjänstgöring i Fässbergs distrikt har styrelsen emellertid icke velat underlåta
att tillstyrka ansökningen. Styrelsen har för den skull hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte avlåta proposition till riksdagen därom, att Belfrage,
utan hinder av att han icke å den i förberörda kungörelse för pensions
erhållande stadgade tid avgått från sin tjänst, finge från och med den
dag, Kungl. Maj :t täcktes föreslå riksdagen, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension av 1,500 kronor.
Statskontoret har i infordrat utlåtande den 14 augusti 1917 Statskontoret,
framhållit, att, da statsverket icke tillskyndats någon förlust genom
att Belfrage försummat att vid den i berörda kungörelse föreskrivna
tidpunkt ingiva ansökning om avsked, statskontoret ansåge nämnda
omständighet icke behöva utgöra ett ovillkorligt hinder för beviljande
av den begärda pensionen. Med hänsyn till vad i ansökningen anförts,
har statskontoret därför hemställt, att Kungl. Maj it måtte förklara Belfrage,
under förutsättning att han omedelbart ingåve sin avskedsansök
-
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 15.
ning, berättigad att från och med månaden näst efter den, varunder lian
erhölle avsked, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension
av 1,500 kronor att utgå enligt bestämmelserna i omförmälda kungörelse
och av statskontoret utbetalas från tionde huvudtitelns förslagsanslag till
gäldande av statens andel i kostnaden för pensionering av extra provinsialläkare.
Departements
chefen.
Enligt vad handlingarna utvisa, har Belfrage, som den 7 oktober
1916 fyllde 65 år, underlåtit att jämlikt åberopade kungörelse omedelbart
vid nämnda levnadsålder avgå från sin tjänst. Han kan därför icke
anses vara utan vidare berättigad att erhålla den pension, som enligt
samma kungörelse eljest star äldre extra provinsialläkare till buds.
Utöver det hinder, som sålunda ur formell synpunkt möter häremot,
har medicinalstyrelsen gjort gällande, att betänkliga följder i befordringshänseende
kunna uppkomma, därest tjänsteläkarna försumma
att i stadgad tid avgå från sina befattningar. Emellertid lärer ett försummande,
sådant som det nu förevarande, böra räknas till undantagen,
och någon nämnvärd inverkan beträffande de yngre läkarnas befordran
torde därav icke förorsakats, särskilt då, såsom känt är, läkarbrist
för närvarande är rådande inom landet och det i ett flertal
fäll visat sig rent av omöjligt att få extra provinsialläkartjänster besatta.
I detta sammanhang må ock framhållas, att Belfrages avgång från
tjänsten, enligt vad i ansökningen göres gällande, synes hava fördröjts
på vederbörandes i orten Önskan. På grund härav och då,
såsom statskontoret erinrat, statsverket icke tillskyndats någon förlust
genom Belfrages försummelse att omedelbart vid uppnådda 65 år avgå
från tjänsten, anser jag denna omständighet icke böra utgöra hinder för
honom att komma i åtnjutande av den begärda pensionen. Då de i
förenämnda kungörelse stadgade villkor för pensions erhållande blivit av
riksdagen fastställda, bör emellertid riksdagens medgivande i frågan inhämtas.
Såsom villkor för pensionens erhållande torde lämpligen böra föreskrivas,
att Belfrage före den 1 augusti 1918 skall till vederbörande
hava ingivit ansökning om avsked från tjänsten.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att extra provinsialläkaren i Fässbergs distrikt Knut
Arkadius Belfrage må, därest han före den 1 augusti
1918 till vederbörande ingivit ansökning om avsked
från sin nämnda befattning, äga att från och med måna
-
5
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 15.
don näst efter den, under vilken avsked blivit honom
beviljat, under sin återstående livstid uppbära en årlig
pension av 1,500 kronor att av det å tionde huvudtiteln
uppförda förslagsanslag för gäldande av statens
andel i kostnaden för pensionering av extra provinsialläkare
utbetalas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen
den 30 december 1911 angående rätt till pension
för vissa extra provinsialläkare, som icke äro delägare
i extra provinsialläkarnas pensionskassa.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skulle till riksdagen
avlåtas.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.