Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.
1
Nr 146.
Kungi. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
särskild ersättning till vissa flottan tilldelade värnpliktiga
under mobil iseringstjänstg öring; given Stockholms
slott den 8 mars 1918.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Ivungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att
för beredande av särskild ersättning under mobiliseringstjänstgöring
år 1918 till de flottan tilldelade värnpliktiga, vilka inbegripas
under av 1916 års riksdag om dylik särskild ersättning fattat beslut,
på tilläggsstat till riksstaten för år 1918 bevilja ett förslagsanslag av
150,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl., Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Erik Palmstierna.
Itihang till riksdagens protokoll 19IS. 1 samt. 130 käft. (Nr 146.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.
Proposition
nr 162 till
1916 års
riksdag.
Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 mars 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anförde härefter
följande.
I proposition (nr 162) till 1915 års riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, dels att flottan tilldelad värnpliktig av klass A
(sådana värnpliktiga, vilka förut haft viss tids fast anställning vid flottan),
som under sin stamanställningstid uppnått korpralsgrad eller l:a eller 2:a
klass sjömans tjänstbarhetsklass, ävensom flottan tilldelad värnpliktig av
klass B (studenter och med dem likställda samt de, som avlagt sjökaptens-
eller styrmansexamen eller vissa examina å navigationsskolas maskinistavdelning)
finge, därest han efter inkallelse till tjänstgöring under
då pågående mobilisering fullgjort eller komme att fullgöra tjänst minst
sex månader i följd och därunder minst fyra månader med gott vitsord
bestritt korprals- eller därmed likställd befattning, erhålla särskild er
-
Kungl. Maj:tf, Nåd. Proposition Nr 146''. 3
sättning med ett belopp av 20 kronor i månaden för den del av tjänstgöringstiden,
som översköte två månader, dels ock att de kostnader,
som föranleddes av bifall härtill, finge av mariuförvaltningen förskottsvis
bestridas av omhänderhavande medel för att framdeles anmälas till
ersättande.
Till stöd för nämnda förslag anförde föredragande departementschefen,
bland annat, att det på grund av det förefintliga stora antalet
vakanser inom sjömanskåren icke kunnat vid den år 1914 anbefallda
mobiliseringen av flottan undgås, att till krigstjänstgöring inkallade värnpliktiga
särskilt av klass A och bland dem företrädesvis vid flottan förut
stamanställda korpraler och l:a klass sjömän jämte ett mindre antal av
de dugligaste bland f. d. 2:a klass sjömän måst kvarhållas i tjänstgöring
under eu jämförelsevis lång tidrymd. Dessa f. d. korpraler samt l:a
och 2:a klass sjömän hade nämligen genom sin föregående utbildning
vid flottan varit särskilt lämpade att utfylla de förefintliga vakanserna
bland förhandsmännen ombord och giva erforderlig stadga åt fartygens
bemanning. Då ifrågavarande personal i regel tillhört äldre årsklasser
samt vid inryckningen till tjänstgöring väl i flertalet fäll innehaft mera
stadigvarande civil sysselsättning och haft familj att försörja, hade härav
blivit en följd, att dessa kategorier av värnpliktiga på ett särskilt kännbart
sätt drabbats av mobiliseringen. Det syntes därför endast vara
eu gärd av rättvisa och billighet, att dessa f. d. korpraler samt f. d.
l:a och 2:a klass sjömän, som under mobiliseringen bestritt korpralseller
därmed likställda befattningar, under vissa villkor tillerkändes en
särskild ersättning med hänsyn till såväl den mera ansvarsfulla tjänst,
de under mobiliseringen fullgjort, som de ekonomiska uppoffringar, vilka
de under sin jämförelsevis långa mobiliseringstjänstgöring måst underkasta
sig. Nämnda ersättning ansågs böra, för att den skulle komma
att utgöra ett verkligt vederlag för de ekonomiska uppoffringar, ifrågavarande
personal till följd av mobiliseringstjänstgöringen måst underkasta
sig, sättas till 20 kronor för månad. Beträffande villkoren för
denna ersättnings åtnjutande ansågs lämpligt att uppställa fordran på
en tjänstgöring av minst sex månader i följd — d. v. s. utan annat
avbrott än tillfällig permission. Då emellertid två månaders tjänst
kunde anses behövlig, innan en värnpliktig av ifrågavarande kategorier
återförvärvat sådan yrkesskicklighet, att han kunde bestrida korpralsbefattning,
syntes den ifrågasatta ersättningen icke böra utgå för de två
första månaderna av tjänstgöringen.
Förutom nu nämnda kategorier av värnpliktiga av klass A hade
under längre tid måst i mobiliseringstjänstgöring kvarhållas ett för
-
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.
Riksdagens
skrivelse nr 5
vid 1915 års
riksdag.
Kungl. Maj:ts
beslut den 18
juni 1915.
hållandevis stort antal värnpliktiga av klass B, vilka avlagt sjökaptens-,
styrmans- eller maskinistexamen. Flertalet av dem hade konstituerats
till underofficerskorpraler och därigenom erhållit en mot deras tjänstgöring
svarande avlöning. Endast ett ringa fåtal hade tjänstgjort i korpralsbefattningar.
I den mån så skett, hade emellertid dessa ansetts böra
i förevarande avseende likställas med förut omnämnda kategorier värnpliktiga
av klass A.
I skrivelse den 27 maj 1915 (nr 5, punkt 28) uttalade riksdagen,
att riksdagen, med hänsyn till långvarigheten av ifrågavarande värnpliktigas
tjänstgöring, som i huvudsak varit föranledd av de många
vakanserna inom sjömanskåren, ansett sig böra bifalla Kungl. Maj:ts
förevarande framställning, i vad den avsåg ersättning åt bemälda värnpliktiga.
Departementschefen hade — yttrade riksdagen vidare — ansett,
att ifrågavarande ersättningsbelopp borde bestridas under förskottstitel.
Riksdagen hölle emellertid före, att det vore lämpligare, att ett förslagsanslag
för ändamålet uppfördes å riksstaten under femte huvudtiteln.
Det erforderliga anslaget syntes på grund av gjorda beräkningar kunna
bestämmas till 75,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under
år 1915 förskjuta för ändamålet erforderligt belopp.
I anslutning till riksdagens i överensstämmelse härmed fattade beslut
föreskrev Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 18 juni 1915, att flottan
tilldelad värnpliktig av klass A, som under sin stamanställningstid uppnått
korpralsgrad eller l:a eller 2:a klass sjömans tjänstbarhetsklass,
ävensom flottan tilldelad värnpliktig av klass B Ange, därest han efter
inkallelse till tjänstgöring under då pågående mobilisering fullgjort eller
komme att fullgöra tjänst minst sex månader i följd utan annat avbrott
än tillfällig permission och därunder minst fyra månader med gott vitsord
bestritt korprals- eller därmed likställd befattning, erhålla särskild
ersättning med ett belopp av 20 kronor i månaden för den del av
tjänstgöringstiden, som översköte två månader; dock att den särskilda
ersättningen jämte av den värnpliktige åtnjuten krigsavlöning ej finge
för månad överstiga ett belopp av 51 kronor, motsvarande lön, dagavlöning
och inkvarteringsbidrag, allt för månad om 30 dagar, för stamanställd
korpral i 2:a lönegraden vid Karlskrona station. Den sålunda
angivna begränsningen var föranledd därav att, enligt vad såväl i propositionen
som i riksdagens skrivelse i ämnet betonats, ersättningen ej
finge verka på sådant sätt, att värnpliktig, som bildat familj, därigenom
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.
skulle i något fall erhålla en förmån utöver dem, som tillkomme den
fast anställde med familj.
Härefter föreslog Kungl. Maj:t i proposition (nr 159) till 1916 års
riksdag, att riksdagen måtte medgiva
dels att flottan tilldelad värnpliktig, som efter den 31 juli 1915
konstituerats till underofficerskorpral eller korpral i flottans reserv, ävensom
flottan tilldelad menig värnpliktig finge, därest han efter inkallelse
till tjänstgöring under då pågående mobilisering med gott vitsord fullgjort
eller kom me att fullgöra tjänst minst sex månader, erhålla särskild
ersättning:
underofficerskorpral med 25 kronor i månaden för den tid, han
tjänstgjort i denna egenskap;
korpral med 20 kronor i månaden för den tid, han tjänstgjort i
denna egenskap, i den mål) särskild ersättning ej redan på grund av
nådiga brevet den 18 juni 1915 till honom utgått;'' samt
menig värnpliktig med 10 kronor i månaden för tjänstgöringstid
efter den 31 december 1915;
dels ock att de kostnader, som föranleddes av bifall härtill, finge
av marinförvaltningen förskottsvis bestridas av omhänderhavande medel
för att framdeles anmälas till ersättande.
I berörda proposition erinrade föredragande departementschefen, att
den efter riksdagens hörande den 11 juni 1915 utfärdade förordningen
med särskilda föreskrifter angående avlöningsförmåner m. m. vid marinen
på krigsfot, vilken förordning trädde i kraft den 1 augusti samma år,
upptog6 för värnpliktig, som blivit konstituerad till underofficerskorpral,
krigslön med ett i förhållande till tidigare utgående avlöningsförmåner
väsentligt reducerat belopp. Denna krigslön utginge enligt den i § 11 av
förordningen upptagna krigslönetariff med 12 kronor 50 öre i lönetermin
om tio dagar (=37 kronor 50 öre i månaden).0'') Då emellertid i förordningen
stadgats, att Kungl. Maj:t vid partiell mobilisering av marinen
i varje fall lämnade föreskrift, beträffande vilka delar av marinen och i
*) Konstituerad underofficerskorpral åtnjöt jämlikt tidigare (före den 1 augusti
1915) gällande bestämmelser efter mobiliseringsinkallelse dels fredsavlöning i likhet med
motsvarande stampersonal — uppgående till 84, resp. 89 kronor i månaden för underofficerskorpral
med inkvarteringsbidrag vid Karlskrona, resp. Stockholms station —
dels ock, med undantag av dem, som kommo i åtnjutande av familjeunderstöd,
krigsavlöningstillägg med 5 kronor för lönetermin om tio dagar (= 15 kronor i månaden)!
Vid sjötjänstgöring tillkom dessutom den avlöningsförhöjning, som uppbars av stamanställda
underofficerskorpraler under motsvarande tjänstgöring.
Proposition
nr 169 till
1916 års
riksdag.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.
vilken omfattning förordningen skulle äga tillämpning, förordnade
Kungl. Maj:t, med stöd av nämnda stadgande, genom nådigt brev den
30 juli 1915, bland annat, att från förordningens tillämpning tills
vidare skulle undantagas värnpliktiga, som före den 1 augusti samma
år konstituerats till militär tjänstegrad. Anledningen till nyssnämnda
bestämmelse i nådiga brevet den 30 juli 1915 var, att det icke ansågs
med billighet överensstämmande, att värnpliktiga, som före förordningens
av den 11 juni 1915 trädande i kraft inkallats till mooiliseringstjänstgöring
och på grund av innehavda kvalifikationer konstituerats
till militär tjänstegrad, skulle i följd av nämnda förordnings bestämmelser
i avlöningshänseende komma att intaga eu väsentligen ofördelaktigare
ställning än tillförne. Å andra sidan befanns det, med hänsyn
till angelägenheten därav att i sagda förordning upptagna bestämmelser
rörande lägre avlöning för konstituerade värnpliktiga i största möjliga
omfattning skulle komma att tillämpas under pågående mobilisering,
icke vara lämpligt att i vidare mån än som nyss angivits gorå undantag
från förordningens bestämmelser beträffande nämnda värnpliktiga. Emellertid
hade härav blivit en följd, att värnpliktiga av klass A eller B, som
konstituerats till underofficerskorpraler i flottans reserv efter den 31 juli
1915, kommit att i avlöningshänseende bliva sämre ställda än sådana värnpliktiga,
som under mobiliseringen fullgjort korpralstjänst och därvid
uppfyllt villkoren för åtnjutande av den utav 1915 års riksdag beviljade
särskilda ersättningen; och hade Kungl. Maj:t med anledning härav föreslagit
en särskild ersättning med 25 kronor i månaden åt sådan värnpliktig,
som konstituerats till underofficerskorpral i flottans reserv efter den 31 juli
1915. För åtnjutande av denna ersättning borde fordras, att dylik värnpliktig
underofficerskorpral efter inkallelse till tjänstgöring under då pågående
mobilisering med gott vitsord fullgjort eller komrne att fullgöra
tjänst minst sex månader. Denna tjänstgöring ansåges emellertid — i motsats
till vad som gällde beträffande den av 1915 års riksdag medgivna
ersättningen — icke behöva omfatta en sådan tidsperiod i en följd. Det
enligt 1915 års riksdags beslut bestämda avdraget i krigstjänstgöringstiden
av två månader, under vilka ifrågavarande underofficerskorpraler icke
skulle få rrppbära omförmälda gottgörelse, borde icke heller vidare
tillämpas. Enligt det sålunda framställda förslaget skulle här avsedd
underofficerskorprals avlöningsförmåner kunna uppgå till 37 kronor 50
öre (krigslön) + 25 kronor = 62 kronor 50 öre för månad.
Beträffande den under nyssnämnda förutsättningar föreslagna särskilda
ersättningen av 20 kronor till värnpliktiga av klass A eller B, vilka efter
den 31 juli 1915 konstituerats till korpraler i flottans reserv, hade före
-
7
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 140.
dragande departementschefen erinrat att, medan konstruering av värnpliktiga
till korpraler i flottans reserv tidigare icke förekommit, genom kungörelse
den 30 juli 1915, som trätt i kraft den 1 augusti samma år,
stadgats, att chef för underofficers- och sjömanskårerna ägde konstituera
värnpliktiga till korpraler i nämnda reserv. Den rätt att komma i åtnjutande
av särskild ersättning av 20 kronor i månaden, som genom
förut omförmälda nådiga brev den 18 juni 1915 tillerkänts värnpliktiga,
vilka bestritt korprals befattning, borde givetvis tillgodokomma jämväl
sådana värnpliktiga, som i enlighet med nyssnämnda stadgande efter den
31 juli 1915 konstituerats till korpraler i flottans reserv, helst sådan
konstituering numera i allmänhet skett av värnpliktiga, vilka fullgjorde
korpralstjänst. Ehuru bestämmelserna i berörda nådiga brev den 18
juni 1915 redan tillämpades på konstituerade korpraler, syntes ett uttryckligt
medgivande i sådan riktning böra av riksdagen inhämtas. Då
krigslönen tor värnpliktig korpral uppginge till 30 kronor i månaden,
kunde alltså avlöningsförmånerna för sådan korpral — vare sig han
konstituerats till korpral i flottans reserv eller eljest bestrede korpralseller
därmed likställd befattning — belöpa sig till 30 kronor (krigslön)
+ 20 kronor = 50 kronor i månaden.
Slutligen hade i förevarande proposition föreslagits en ersättning av
10 kronor i månaden till menig värnpliktig, att utgå för tjänstgöringstid
efter den 31 december 1915 och under enahanda villkor, som förut angivits
för underofficerskorpraler och korpraler. I berörda förordning av
den 11 juni 1915 hade krigslönen för menig värnpliktig nedsatts från
förut bestämt belopp, 24 kronor 30 öre för månad (8 kronor 10 öre för
lönetermin) till 15 kronor i månaden (5 kronor för lönetermin). Jämlikt
en i sagda förordning intagen övergångsbestämmelse gällde emellertid,
att krigslönen till menig värnpliktig, vilken under återstoden av år 1915
(1 augusti—31 december) fullgjorde krigstjänstgöring, skulle, oberoende
av förordningens föreskrifter, under den tid av sagda år, inkallelsen omfattade,
utgå med 8 kronor 10 öre för termin. Vid bestämmandet i nyssnämnda
förordning av krigslönen till 5 kronor för lönetermin hade lagts
till grund beloppet av det penningbidrag, som enligt 1914 års senare
riksdags beslut i allmänhet tillkomme värnpliktig under fredstjänstgöring
eller 50 öre för dag. I förevarande proposition nr 159 hade föredragande
departementschefen utgått från, att den sålunda fastslagna principen om
menig värnpliktigs krigslön icke borde rubbas. Däremot syntes det enligt
departementschefens mening äga goda skäl för sig, att sådana
meniga värnpliktiga, som fullgjorde krigstjänstgöring under eu avsevärt
längre tidsperiod än flertalet övriga värnpliktiga och vilka sålunda måste
underkasta sig väsentliga uppoffringar av ekonomisk och annan art samt
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.
Riksdagens
skrivelse nr 5
vid 1916 års
riksdag.
därigenom på samma gång åt flottan gåve ett ökat mått av krigsberedskap,
bereddes förenämnda särskilda ersättning av 10 kronor i månaden,
att utgå från och med år 1916. Härigenom skulle den menige värnpliktiges
månatliga avlöningsförmåner från och med år 1916 kunna
uppgå till 15 kronor (krigslön) + 10 kronor = 25 kronor0).
I förevarande proposition meddelades vidare, att av det utav 1915
års riksdag beviljade anslaget, 75,000 kronor, vid nämnda års slut återstått
oanvänt ett belopp av 11,811 kronor.
Enligt vad riksdagen i skrivelse den 14 juni 1916 (nr 5, punkt 33)
meddelat, hade riksdagen ansett sig böra medgiva, att särskild ersättning
utginge till värnpliktig under de förhållanden, Kungl. Maj:t i propositionen
nr 159 angivit, men hade riksdagen ansett beloppen böra bestämmas
sålunda:
För underofficerskorpral borde den särskilda ersättningen utgå med
40 kronor per månad i stället för av Kungl. Maj:t föreslagna 25 kronor.
För korpral borde nämnda ersättning utgå enligt Kungl. Maj:ts förslag
för tjänstgöring till och med den 31 december 1915 och därefter med
25 kronor i månaden, dock att på grund av nådiga brevet den 18 juni
1915 redan uppburen särskild ersättning skulle i sagda belopp inräknas.
För menig värnpliktig ansåge riksdagen den särskilda ersättningen böra
bestämmas till 12 kronor 50 öre i månaden. Den särskilda ersättningen
borde utbetalas i löneterminer såsom efterskott och därvid beräknas för
det antal dagar, den värnpliktige haft tjänstgöring i respektive tjänstegrad.
Vid beräkning av tjänstgöringstiden för särskild ersättnings utgående
finge icke inräknas någon del av den värnpliktiges fredstjänstgöring
enligt § 27 värnpliktslagen.
Såsom villkor för åtnjutande av i det föregående nämnd särskild
ersättning borde fordras, att värnpliktig efter inkallelse till tjänstgöring
under då pågående mobilisering med gott vitsord fullgjort eller komme
att fullgöra tjänst minst sex månader; dock syntes denna tjänstgöring
under sex månader icke behöva hava försiggått i en följd.
Kostnaderna för åren 1915 och 1916, som föranleddes av vad riksdagen
sålunda beslutat, vore beräknade att uppgå, utöver det vid 1915
års slut resterande beloppet av 11,811 kronor å den av 1915 års riksdag
anvisade summan av 75,000 kronor, till ett belopp av omkring 185,000
kronor. För bestridande av dessa kostnader hade riksdagen uppfört ett
*) Detta belopp motsvarar ungefär menig värnpliktigs krigslön enligt tidigare
gällande bestämmelser (24 kronor 30 öre för månad).
Kungl. Maj.ts Adel. Proposition Nr 14(1.
9
förslagsanslag- av 185,000 kronor på extra stat under femte huvudtiteln
för år 1917, med rätt för Kung!. Maj:t att för ändamålet under år 1916
förskjuta erforderligt belopp.
Riksdagen anmälde alltså, att riksdagen
(iris beslutat, att flottan tilldelad värnpliktig, som efter den 31 juli
1915 konstituerats till nnderofficerskorpral eller korpral i flottans reserv,
ävensom flottan tilldelad menig värnpliktig Ange, därest han efter inkallelse
till tjänstgöring under då pågående mobilisering med gott vitsord
fullgjort eller komme att fullgöra tjänst i en följd eller i olika omgångar
sammanlagt minst sex månader — häri dock icke inräknad någon del
av den värnpliktiges fredstjänstgöring enligt § 27 värnpliktslagen —
erhålla särskild ersättning:
underofficerskorpral med 40 kronor i månaden;
korpral med 20 kronor i månaden för tjänstgöringstid till och med
den 31 december 1915 och för tjänstgöringstid därefter med 25 kronor
i månaden, dock att på grund av nådiga brevet den 18 juni 1915 redan
uppburen särskild ersättning skulle i beloppet inräknas; samt
menig värnpliktig med 12 kronor 50 öre i månaden för tjänstgöringstid
efter den 31 december 1915;
dels ock för bestridande av kostnaderna för ovan omförmälda särskilda
ersättning på extra stat för år 1917 under femte huvudtiteln
anvisat ett förslagsanslag av 185,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att för ändamålet redan år 1916 förskjuta erforderligt belopp.
Genom nådigt brev den 21 juni 1916 har Kungl. Maj:t utfärdat bestämmelser
i överensstämmelse med av riksdagen sålunda fattat beslut
i ämnet.
I skrivelse den 8 november 1916 angående förslag till beräknande
av utgifterna å vissa femte huvudtitelns anslag för år 1918 anmälde
marinförvaltningen, att av det utav 1916 års riksdag för ifrågavarande
ändamål beviljade anslaget, vilket, på sätt riksdagens skrivelse i ämnet
gåve vid handen, närmast vore avsett för bestridande av förevarande
slags kostnader för åren 1915 och 1916, intill den 1 oktober 1916 använts
omkring 75,000 kronor. Därest Kungl. Maj:t skulle finna, att anslaget
icke utan riksdagens medgivande finge tagas i anspråk för dylik
ersättning jämväl under år 1917, föresloge marinförvaltningen, att
Kungl. Maj:t måtte av riksdagen inhämta medgivande därtill, att .anslaget
finge användas för bestridande av kostnaderna jämväl under år
1917 för ifrågavarande slags ersättning.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 130 höft. (Nr 146.)
Kungl. Majrts
beslut den
21 juni 1916.
MarinfÖrvaltningens
skrivelse
den
8 november
1916.
2
10
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 146.
Marinförvaltningens
skrivelse
den
16 februari
1918.
Departements
chefens
yttrande.
Någon framställning i ämnet till 1917 års riksdag ansågs emellertid
icke behöva avlåtas.
Nu har emellertid marinförvaltningen i skrivelse den 16 nästlidna
februari anmält, att för utbetalande av förevarande särskilda ersättning till
vissa värnpliktiga under mobil iser i ngstjänstgör ing åtgått 120,422 kronor
under år 1916 och 208,000 kronor under år 1917 eller tillhopa under
båda nämnda år 328,422 kronor, ävensom att stationsbefälhavaren vid
flottans station i Stockholm hos ämbetsverket anhållit, att ifrågavarande
särskilda ersättning måtte få utgå jämväl under år 1918 samt att medel
härför måtte anvisas.
Då flottans mobilisering ännu fortfore, torde sålunda — yttrar marinförvaltningen
vidare — även för år 1918 höra anvisas medel för ändamålet.
Visserligen kvarhölles icke värnpliktiga, till vilka särskild ersättning
skulle utbetalas, i tjänst till samma utsträckning som under år
1917, men då en stor del av dessa värnpliktiga icke hemlörlovats utan
endast permitterats med bibehållande av samtliga avlöningsförmåner,
syntes för år 1918 böra för ändamålet beräknas ungefär samma belopp,
som för år 1917 utbetalts, eller 200,000 kronor.
Med anledning härav har marin förvaltningen hemställt, att Kung!.
Maj:t måtte hos innevarande års riksdag å tilläggsstat för år 1918 äska
ett förslagsanslag av 200,000 kronor för särskild ersättning åt vissa
värnpliktiga, att utbetalas enligt föreskrifterna i nådiga brevet den 21
juni 1916, ävensom bemyndiga marinförvaltningen att, till dess medlen
blivit av riksdagen beviljade, av omhänderhavande medel förskjuta erforderligt
belopp.
Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, har av 1915
års riksdag medgivits, att särskild ersättning finge utgå till flottan tilldelade
värnpliktiga av klass A och B, som efter inkallelse till tjänstgöring
under pågående mobilisering fullgjorde viss längre tids tjänst av
mera ansvarsfull beskaffenhet. Enligt beslut vid 1916 års riksdag har
denna särskilda ersättning, lämpad efter dåmera gällande bestämmelser
rörande avlöningsförmåner under krigstjänstgöring samt beträffande värnpliktigas
konstituering till militär tjänstegrad, dels blivit icke oväsentligt
förhöjd och dels utsträckts att gälla även menig värnpliktig, varjämte
villkoren för ersättningens åtnjutande i vissa avseenden omlagts.
Det förslagsanslag av 185,000 kronor, som av sistnämnda års riksdag
för ändamålet beviljats på extra stat för år 1917, med rätt för Kungl.
Maj:t att under år 1916 förskjuta erforderligt belopp, har, enligt vad
11
Kung], Maj:ts Nåd. Proposition Nr 146.
marinförvaltningen nu meddelat, under åren IDIG och 1917 fullständigt
förbrukats, varjämte ett icke obetydligt belopp därutöver måst tagas i
anspråk. Då riksdagens beslut innebär, att den av riksdagen bestämda
ersättningen skall tillgodonjutas under hela den tid, varunder den nu pågående
mobiliseringen fortvara:-, samt någon tvekan icke torde iorehnmis
rörande lämpligheten därav, att ersättningen framgent utgår med
samma belopp och på i övrigt enahanda villkor som hittills, lärer anslag
för ändamålet nu böra av riksdagen äskas å till äggsstat för år 1918.
Beträffande storleken av det erforderliga anslaget har marinförvaltningen
ansett, att för år 1918 borde beräknas ungefär samma belopp,
som lör ar 1917 utbetalts, eller 200,000 kronor. På sätt jag i propositionen
nr 2 till innevarande års riksdag om tilläggsstat till riksstaten
för år 1918 under femte huvudtiteln (punkt 27) anfört, hava emellertid
åtskilliga icke oväsentliga inskränkningar i neutralitetsvakten blivit, vad
marinen beträffar, under den närmaste tiden före nämnda propositions
nylåtande vidtagna. Jag yttrade vidare vid samma tillfälle, att det såväl
med hänsyn till nödvändigheten att i största möjliga mån begränsa
och lindra de personliga uppoffringar, som neutralitetsvakten förorsakade
dem, vilka inkallades att tjänstgöra vid denna vakt, som ock ur kostnadssynpunkt
samt i anledning av förefintligt behov att strängt hushålla
med vissa betydelsefulla förbrukningsartiklar för mig framstått såsom en
synnerligen viktig uppgift att tillse, att neutralitetsvakten icke utsträcktes
utöver vad som måste anses vara av förhållandena oavvisligen påkallat,
samt att jag följaktligen komme att även för framtiden hava min uppmärksamhet
oavlåtligen riktad på möjligheten att åstadkomma ytterligare begränsningar
i de dispositioner, som för tryggande av neutraliteten inom
marinen vidtagits.
Med hänsyn härtill synes det anslag, som nu bör av riksdagen begäras
pa tilläggsstat för år 1918, lämpligen kunna begränsas till 150,000
kronor. Detta anslag lärer, liksom för ändamålet tidigare beviljade anslag,
böra i riksstaten uppföras såsom förslagsanslag.
Om beredande av medel för täckande av ifrågavarande belopp kommer
chefen för finansdepartementet att framdeles avlåta förslå?- till riksdagen.
O ö
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för beredande av särskild ersättning under mobiliseringstjänstgöring^
år 1918 till de flottan tilldelade värnpliktiga, vilka inbegripas
under av 1916 års riksdag om dylik särskild ersättning fattat beslut, på
12 Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 146.
tilläerusstat till riksstaten för åx 1918 bevilja, ett förslagsanslag av
150,000 kronor.
Till vad departementschefen sålunda hemställt
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av statsrådets
övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle proposition
till riksdagen avlåtas av den lydelse, en vid
detta protokoll fogad bilaga utvisade
Ur
protokollet:
Jochum Beck-Friis r
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1918.