Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.
i
Nr 143.
Kungl. Maj ds nådiga proposition till riksdagen med förslag
till lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 17 juni
1916 om försäkring för olycksfall i arbete; given Stockholms
slott den 8 mars 1918.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av
37 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
iBihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt 12? käft. (Nr 143.)
1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för
olycksfall i arbete.
Härigenom förordnas, att 37 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring
för olycksfall i arbete skall i nedan angivna del erhålla följande
ändrade lydelse:
Intill dess särskild lag om sjukförsäkring må varda genomförd, äger
arbetare, som i denna lag avses, vid sjukdom, som förorsakats av olycksfall
i arbete, under de trettiofem första dagarna efter dagen för olycksfallet,
så länge sjukdomen varar, samt beträffande erforderlig läkarvård
och läkemedel jämväl under sistnämnda dag, av arbetsgivaren erhålla
ersättning enligt de i 6 § angående ersättning vid sjukdom stadgade
grunder;
dock — — — — — — — — — — — —---statsmedel.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
3
Kunql. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.
Utdrag av ''protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 15
februari 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:
Enligt 6 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete
gäller, att om arbetare skadats till följd av dylikt olycksfall samt
olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning av
arbetsförmågan under mera än 35 dagar efter dagen för olycksfallet,
skall på grund av försäkringen från och med 36:e dagen och så länge
sjukdomen varar i ersättning till honom utgivas, bland annat, dels
erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans
höjande nödiga hjälpmedel (6 § 1) a)), dels ock sjukpenning i enlighet
med närmare angivna grunder (6 § 1) b)).
Ersättning för tiden till och med 35:e dagen (karenstiden) utgår
sålunda ej på grund av försäkringen.
4
Riksför
säkrings
anstalten.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.
1 37 § av lagen stadgas emellertid, att, intill dess särskild lag om
sjukförsäkring må varda genomförd, arbetare, som i lagen avses, äger
att vid sjukdom, som förorsakats av olycksfall i arbete, under de 35
första dagarna efter dagen för olycksfallet, så länge sjukdomen varar, av
arbetsgivaren erhålla ersättning enligt de i 6 § angående ersättning vid
sjukdom stadgade grunder, dock att den dagliga sjukpenningen skall
utgå med vissa särskilt angivna belopp.
Arbetsgivare är enligt 35 § i lagen jämväl berättigad att själv låta
försäkra arbetare för olycksfall i arbete i fråga om karenstiden.
I skrivelse den 25 januari 1918 har riksförsäkringsanstalten föreslagit
viss ändring i nyss återgivna del av 37 § i lagen.
Anstalten anför följande:
»Såsom 37 § i lagen är avfattad, synes den ej kunna tolkas annorlunda, än
att ej blott sjukpenning utan även i lagens 6 § omförmäld ersättning för läkarvård
jämte läkemedel m. m. i anledning av inträffat olycksfall skall utgå först
från och med dagen efter olycksfallet. Beträffande sistnämnda slags ersättning
skulle alltså ersättningsplikt enligt 37 § ej föreligga beträffande läkarvård och
läkemedel in. m., som erfordras redan å dagen för olycksfallet.
I 37 § är emellertid såsom nämnts fråga endast om arbetsgivares omedelbara
ersättningsplikt i anledning av inträffat olycksfall, garanterad, på sätt samma
§ angiver, av försäkringsinrättningen.
Vidkommande åter skyldigheten i omförmälda hänseende för försäkringsinrättning,
där den skadade jämlikt lagens 35 § försäkrats under karenstiden, synes
avfattningen av sistnämnda § knappast lägga bestämt hinder i vägen för att
sådan försäkring kan avse, om också ej sjukpenning för dagen för olycksfallet,
så åtminstone läkarvård och läkemedel m. m., som i anledning av inträffat olycksfall
erfordras redan under samma dag. Och enligt lagens 10 §, till vilken även
hänvisas i 37 §, äger försäkringsinrättning, i vilken den skadade är försäkrad, att
när helst, även före utgången av den i 6 § 1) omförmälda tid, och under så lång
tid, sådant finnes lämpligt, bereda honom vård å sjukvårdsanstalt. Beträffande
det särskilda slag av »läkarvård» — varom förmäles i lagens 6 § l)a) — som
utgöres av vård å sjukvårdsinrättning, skulle alltså försäkringsinrättningen äga
befogenhet att utgiva ersättning, även i vad vården lämnas under dagen för
olycksfallet.
I detta sammanhang må erinras, att det av ålderdomsförsäkringskommittén
avgivna förslag angående försäkring för olycksfall i arbete, som ligger till grund
för ifrågavarande lag, och som ej upptog någon karenstid, avsåg att, ehuru sjukpenning
skulle utgå först från och med dagen efter olycksfallet, den skadade likväl
skulle äga att från och med dagen för olycksfallet erhålla erforderlig läkarvård
jämte läkemedel och andra för arbetsförmågans höjande angivna nödiga
hjälpmedel. Och enligt Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag
till ifrågavarande lag skulle visserligen sjukpenning ej utgå under de fyra
första dagarna efter dagen för olycksfallet; men i fråga om erforderlig läkarvård
jämte läkemedel m. m. gjordes ej någon liknande inskränkning, utan skulle er
-
Kuntjl. Maj:In Nåd. Proposition Nr 148. f>
sättning härutinnan i anledning av försäkringen utgå, så snart läkarvården eller
läkemedlen m. in. på grund av olycksfallet erfordrades.
Iiiksförsäkringsanstalten finner det också uppenbarligen stå i full överensstämmelse
med den ifrågavarande lagstiftningens principer och allmänna syftemal
att, när fråga är om bestridande av en utgift, vilken så omedelbart är en
följd av olycksfallet, som är fallet beträffande den första nödiga läkarbehandlingen
. och de första läkemedlen i anledning av detsamma, denna utgift ersättes
enligt i lagstiftningen i övrigt angivna regler.
•u • ^et''< e^sei1 härav må, vara mindre med hänsyn ensamt till själva den utgift
i och för sig, som därav betingas, och vilken det alltså i första hand skulle
kunna bil den skadades sak att bestrida. I åtskilliga fall lär vederbörande arbetsgivare
icke underlåta att, även om sådant icke är i lag eller författning ålagt
honom, ersätta densamma.. Även kan tänkas, att vederbörande sjukkassa, om
den skadade är medlem i sådan kassa, bestrider ifrågavarande kostnad, något
som dock endast torde förekomma i få undantagsfall. De väsentligaste olägenheteina
av en lagtillämpning, som frånkänner den skadade ersättning i nu ifrågavarande
hänseende under den dag, varunder han drabbats av olycksfall i arbetet,
äro emellertid av mera indirekt, men icke desto mindre betänklig innebörd
Det ligger i öppen dag, att det är av största vikt vid inträffade olycksfall,
aD den skadade, så snart ske kan, kommer under behandling av läkare. Om så
■;.] yker’ förvärras hans tillstånd; och en skada, från vilken den skadade kanske
lätt nog skulle hava återställts, om den omedelbart blivit föremål för sakkunnig
behandling, kan, i annat fall, draga lång tid att bota. För den sociala försäkringen
och dess. syfte måste det vara av synnerlig betydelse, att i omförmälda
avseende intet åsiÖosättes, och att sålunda med olika medel och i olika riktningar
all omsorg nedlägges på, att skadorna bliva så lindriga och så kortvariga
f.?m1..P°J En lagbestämmelse, som icke tillerkänner den skadade ersättning
för läkarvård från och med dagen för olycksfallet, men däremot från och med
dagen däipa, kan helt naturligt förväntas ofta komma att medföra obenägenhet
från den skadades sida att a förstnämnda dag anlita läkare, vilket måste anses
agnat att i hög grad motverka lagstiftningens ovan nämnda betydelsefulla syfte.
Särskilt i fråga om mindre skador kan det befaras, att den skadade av angnma
anledning kommer att, såvitt möjligt, underlåta att söka läkarbehandling
torr an dagen efter olycksfallet, då behandlingen meddelas honom kostnadsfritt.
Därmed utsätter han sig för fara av infektering av det sår, som kan hava uppkommit
genom olycksfallet. Eu relativt ofarlig skada kan bliva mer eller mindre
livsfarlig genom tillstötande komplikationer såsom varbildning och blodförgiftning,
varjämte läkningstiden kan komma att väsentligen förlängas. Den funktionsi
ubbnmg, som skadan kan hava föranlett, kan avsevärt förökas, och genom försenad
eller utebliven behandling kunna inflammatoriska komplikationer medföra,
att en skadad lem måste amputeras eller ock föranleda stelhet, felställning eller
väsentligt nedsatt kraft i den kroppsdel, som ursprungligen skadats, eller i densamma
angränsande delar av organismen. Av den skadade själv eller av hans
omgivning vidtagna åtgärder kunna än vidare tänkas leda till ytterligare försämring
av en måhända från början tämligen obetydlig skada.
,.. ^d. svårare skador kommer den skadade att själv få vidkännas kostnaderna
611 i första behandlingen eller omläggningen jämte där
med
understundom förenade operativa ingrepp jämte transport till lämplig sjukvardsanstalt,
något som sannolikt understundom kan föranleda, att den skadade
icke omedelbart erhåller den för honom lämpligaste vården.»
Försäkringa
rådefc.
Departements
chefen.
6 Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 143.
Av anförda skäl har riksförsäkringsanstalten ansett sådan ändring
i lagen böra, så snart ske kan, komma till stånd, att arbetsgivares ersättningsskyldighet
enligt 37 § utsträckes att omfatta även läkarvård
och läkemedel — samt övriga i paragrafen angivna hjälpmedel — som
för den skadade erfordras under dagen för olycksfallet. Härigenom anser
anstalten ock bliva i lagen klart uttalat, att, om berörda ersättningsplikt
genom försäkring enligt 35 § överflyttas å försäkringsinrättning,
som i lagen omförmäles, ersättningsskyldighet i samma avseende
kommer att åligga försäkringsinrättniugen.
På grund av remiss har försäkringsrådet den 7 februari 1918 avgivit
utlåtande i ärendet ocli därvid förklarat sig i likhet med riksförsäkringsanstalten
anse det vara erforderligt, att arbetsgivares ersättningsskyldighet
enligt 37 § av lagen utsträckes att omfatta jämväl
läkarvård, läkemedel m. m. under dagen för olycksfallet.
Såsom riksförsäkringsanstalten framhållit, torde 37 § i lagen om
försäkring för olycksfall i arbete enligt ordalagen ej kunna anses medföra
rätt för skadad arbetare att av arbetsgivaren erhålla ersättning
för läkarvård och läkemedel under dagen för olycksfallet. Då detta förhållande
kan medföra den betänkliga påföljden, att skadad arbetare till eu
följande dag uppskjuter med att söka anlita läkare, synes ändring av
förevarande lagrum höra vidtagas i det av myndigheterna angivna syfte.
Departementschefen uppläste därefter ett i överensstämmelse med
vad han yttrat upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 37 § i
lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, samt hemställde, att lagrådets
utlåtande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Gunnar Corin.
Kung], Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143
7
Bilaga.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring för
olycksfall i arbete.
Härigenom förordnas, att 37 § i lagen den 17 juni 1916 om försäkring
för olycksfall i arbete skall i nedan angivna del erhålla följande
ändrade lydelse:
Intill dess. särskild lag om sjukförsäkring må varda genomförd, äger
arbetare, som i denna lag avses, vid sjukdom, som förorsakats av olycksfall
i arbete, under de trettiofem första dagarna efter dagen för olycksfallet,
så länge sjukdomen varar, samt beträffande erforderlig läkarvård
och läkemedel jämväl under sistnämnda dag, av arbetsgivaren erhålla
ersättning enligt de i 6 § angående ersättning vid sjukdom stadgade
grunder;
dock — — — — — — — — statsmedel.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
B
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. May.ts lagråd torsdagen
den 7 mars 1918.
Närvarande:
Justitieråden Gullstrand,
von Seth,
Wedberg,
Regeringsrådet Planting-Gyllenbåga.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över civilärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 15 februari
1918, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 17 juni 1916 om
försäkring för olycksfall i arbete.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av förste kanslisekreteraren T. E. Löfgren.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 143.
9
Utdrag av ''protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8
mars 1918.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Rydén,
PINDEN,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet Schotte anmälde lagrådets den 7 mars
1918 avgivna utlåtande över det den 15 nästlidne februari till lagrådet
remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 37 § i lagen den 17
juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete; och hemställde föredraganden,
att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte
jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Nils Adelgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 127 käft. (Nr 143.)
2