Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

1

Nr 137.

Kungl. Majds nådiga proposition till riksdagen angående
gäldandet av vissa d krig stjänstgöring stid belöpande pensionsavgifter
för armén tillhörande personal; given Stockholms
slott den 1 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kung]. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att, därest delägare i arméns pensionskassa och arméns nya änkeoch
pupillkassa avlider, innan inbetalning skett av sådana avgifter till
nämnda kassor, med vilkas erläggande anstånd jämlikt gällande krigsavlöningsreglemente
åtnjutits, ifrågavarande vid dödsfallet oguldna avgifter
må gäldas av statsverket.

De till ärendet börande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

E. A. Nilson.

«

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt 122 Käft. (Nr 137.)

1

2

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 1 mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Nilson, yttrade härefter:

»Uti § 5 av nådiga reglementet för avlöning vid armén på krigsfot
(krigsavlöningsreglementet) den 11 juni 1915 stadgades följande:

’1. Till personal, som åtnjuter krigslön, utgå icke densamma å stat
eller eljest tillförsäkrade fredsavlöningsförmåner eller pension och fyllnadspension
från arméns pensionskassa.

Sådan personal tillkommande pension eller fyllnadspension från arméns
pensionskassa ävensom inkvarterings- och servisbidrag av stad uppbäras
för krigstjänstgöringstiden av kronan.

2. För delägare i arméns pensionskassa eller arméns nya änke- och
pupillkassa skall anstå med inbetalning av stadgade avgifter för den tid,
varunder delägare uppbär krigslön. Beträffande erläggande efter krigstjänstgöringstidens
slut av sådana avgifter, för vilka anstånd åtnjutits,
gäller vad därom särskilt stadgas.’

Anledningen till det uti mom. 2 intagna stadgandet om anstånd med
pensionsavgifters inbetalande är, att efter lantförsvarets övergång från
fredsfot till krigsfot löneutbetalningarna till personalen icke vidare ske
genom fredskassaförvaltningarna utan genom nyinrättade krigskassa -

3

Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 137.

avdelningar, vilkas chefer, i olikhet med cheferna för fredskassaförvaltningarna,
icke lämpligen ansetts böra åläggas att vara redogörare hos
pensionskassorna.

På grund av förenämnda i mom. 2 intagna bestämmelser anmodades
direktionen över arméns pensionskassa den 30 juli 1915 att avgiva förslag
till föreskrifter beträffande erläggande efter krigstjänstgöringstidens
slut av sådana avgifter, för vilka anstånd åtnjutits.

Till åtlydnad härav avgav direktionen i underdånig skrivelse den
18 augusti 1915 förslag i ämnet samt anförde därvid i huvudsak följande:

Av den speciella motiveringen till de sakkunnigas för revision av
bestämmelserna rörande arméns och marinens avlöning under krigstjänstgöringstid
betänkande den 27 mars 1915 framginge med tydlighet, att
bestämmelsen om anstånd med pensionsavgifternas erläggande under tid,
då krigslön uppbures, avsåge alla slag av pensionsavgifter till arméns
pensionskassa och arméns nya änke- och pupillkassa. I händelse av
mobilisering komme alltså till följd av denna bestämmelse dessa avgifter,
som för år 1914 för hela armén utgjort 650,784 kronor, till större eller
mindre del icke att till direktionen inflyta på de enligt gällande reglementen
för. arméns pensionskassa och arméns nya änke- och pupillkassa
bestämda tider, och detta under måhända rätt lång tid.

Då emellertid dessa avgifter vore avsedda att användas till pensioneringskostnader,
komme, om icke direktionen bereddes något vederlag, med
stor sannolikhet utbetalandet av pensionerna att möta svårigheter. Detta
vederlag syntes direktionen lämpligast böra bestå däri, att statsverket på
rekvisition tillhandahölle direktionen före varje kvartals slut ett förskott,
ungefärligen motsvarande summan av de avgifter, med vilkas inbetalande
anstånd åtnjutits, att av direktionen redovisas, i mån som efter krigstjänstgöringstidens
slut avgifterna i fråga till direktionen inflöte.

Beträffande frågan om på vad sätt efter krigstjänstgöringstidens slut
löntagare, som åtnjutit anstånd med inbetalandet av pensionsavgifterna
till arméns pensionskassa och arméns nya änke- och pupillkassa, skulle
erlägga desamma, ansåge direktionen, på det att löntagare icke skulle
betungas med allt för stora löneavdrag, lämpligt, att pensionsavgifterna
i. fråga avbördades genom proportionerliga avdrag å lönen, och tilläte
sig direktionen i sådant avseende föreslå följande föreskrifter, under förutsättning
dock att direktionen erhölle ovan föreslaget vederlag:

1)_ Om. delägare varit till krigstjänstgöring inkallad och därunder
uppburit krigslön under högst tre månader, borde av under sagda tid belöpande
avgifter till arméns pensionskassa och arméns nya änke- och

Direktionens
över arméns
pensionskassa
skrivelse den
18 augusti
1915.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

pupillkassa av vederbörande redogörare vid utbetalning av lön liälften innehållas
vid den efter krigstjänstgöringstidens slut infallande första kvartalsuppbörden
och återstoden vid därpå följande kvartalsuppbörd.

2) Om delägare varit till krigstjänstgöring inkallad och därunder
uppburit krigslön under mer än tre månader, borde av de under sagda
tid belöpande avgifter till arméns pensionskassa och arméns nya änkeoch
pupillkassa av vederbörande redogörare vid utbetalning av lön en
fjärdedel innehållas vid den efter krigstjänstgöringstidens slut infallande
första kvartalsuppbörden samt ytterligare en fjärdedel vid var och en av
därpå följande kvartalsuppbörd erna.

Vad åter anginge erläggande av oguldna avgifter till arméns pensionskassa
och arméns nya änke- och pupillkassa för under krigstjänstgöringstid
avlidna löntagare, hemställde direktionen, såsom mest överensstämmande
med rättvisa och billighet, att alla dylika avgifter måtte
gäldas av statsverket.

Arméförvait- Uti häröver den 8 februari 1916 avgivet utlåtande tillstyrkte arméns15118
oiviia förvaltning-ens civila departement bifall till direktionens förevarande förslag.

departements ° r

yttrande.

Statskontorets Uti den 16 september 1916 avgivet yttrande anförde statskontoret
yttrande, följande: Enligt § 5 mom. 1 av krigsavlöningsreglementet skulle visserligen,
på samma gång som avgifterna till arméns pensionskassa upphörde
att inbetalas, jämväl all pensionsutbetalning till sådana pensionärer, som
åtnjöte krigslön, upphöra; men de sålunda innehållna pensionsbeloppen
skulle i stället uppbäras av kronan. Under mobiliseringstiden komme
alltså icke blott änke- och barnpensioneringen utan även tjänstemannapensioneringen
att föranleda ungefär lika stora utbetalningar som förut,
under det att en del av de pensionsavgifter, varmed utgifterna delvis
skulle bestridas, icke inflöte. Den brist på medel för bestridande av
pensioneringskostnaderna, som sålunda kunde uppkomma för direktionen,
syntes i första hand kunna motverkas genom en föreskrift, att de pensionsbelopp,
som kronan skulle äga uppbära, icke behövde inlevereras
till statsverket, förrän normala förhållanden återinträtt. Om även med
utnyttjande av ett sådant medgivande brist skulle uppstå, syntes icke
något hinder förefinnas att täcka densamma från förslagsanslaget till upprätthållande
av arméns pensionskassas egen pensionering med fastställda
pensionsbelopp samt till fyllnadspensioner, vilket anslag just vore avsett
att bestrida pensioneringskostnaderna, i den mån de icke kunde täckas
av inflytande avgifter och kassans övriga årliga inkomster.

5

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 137.

Mot vad direktionen i övrigt föreslagit, voro från statskontorets sida
intet att erinra, men ansåge sig statskontoret böra framhålla, att då nu
gällande, av riksdagen godkända pensioneringsgrunder för armén vilade
på förutsättningen, att löntagaren själv skulle vidkännas vissa avgifter
lor egen pensionering, den föreslagna bestämmelsen, att sådana avgifter
i vissa fall skulle gäldas av statsmedel, syntes vara av beskaffenhet, att
riksdagens bifall därtill vore erforderligt.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom i proposition (nr 190) till 1917
års riksdag gjorda framställning medgav riksdagen enligt skrivelse den
12 juni 1917 (nr 10 punkt 19), att på grund av bestämmelse i gällande
krigsavlöningsreglemente oguldna avgifter till arméns pensionskassa och
arméns nya änke- och pupillkassa för under krigstj änstgöringstid avlidna
delägare i nämnda kassor finge gäldas av statsverket.

I sammanhang härmed förklarade sig riksdagen för sin del instämma i
det av statskontoret i dess förenämnda yttrande gjorda uttalandet därom,
att hinder icke syntes förefinnas att täcka eventuell brist på medel för
bestridande av pensioneringskostnaderna från förslagsanslaget till upprätthållande
av arméns pensionskassas egen pensionering med fastställda
belopp samt till fyllnadspensioner, vilket anslag just vore avsett att bestrida
pensioneringskostnaderna, i den mån de icke kunde täckas av inflytande
avgifter och kassans övriga årliga inkomster.

Sedan härefter direktionen över arméns pensionskassa anbefallts att
avgiva förnyat underdånigt utlåtande rörande erforderliga bestämmelser
i fråga om inbetalning av sådana pensionsavgifter, med vilkas gäldande
anstånd medgivits enligt vederbörligt krigsavlöningsreglemente, har direktionen
uti underdånig skrivelse den 28 november 1917 anfört följande:

Enligt inhämtade upplysningar i lantförsvarsdepartementet avsåge
den förnyade remissen

dels att, då erfarenheten efter ytterligare tvenne års förlopp av nu
pågående världskrig givit vid handen, att efter en lång mobiliseringstid
den av direktionen i dess föregående utlåtande föreslagna amorteringstiden
torde bliva för kort och för löntagaren således allt för betungande,
lämna direktionen tillfälle att före ärendets avgörande avgiva ett för alla
förhållanden mera anpassligt stadgeförslag,

dels ock att inhämta direktionens yttrande, huruvida förslagsanslaget
till arméns pensionskassas egen pensionering samt till fyllnadspensioner
lämpligen även borde förskottera den brist på medel för bestridande av
pensioneringskostnaderna, som för arméns nya änke- och pupillkassa

Beslut av
1917 års riksdag.

Direktionens
över arméns
pensionskassa
yttrande den
28 november
1917.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

kunde uppstå i följd av mobiliserad löntagare medgivet anstånd med
inbetalning av avgifter till sagda kassa.

Genom att åt mobiliserad löntagare lämna tillfälle att amortera de
under krigstjänstgöringstiden belöpande avgifterna under längre tid än
som först ifrågasatts komme risken, att dylik löntagare avlede, innan
avgifterna vore till fullo guldna, att ökas och i följd härav även kassornas
förlustrisk, då gällande reglementen för kassorna innehölle bestämmelser
därom, att vad av retroaktiv-, övergångs- och befordringsavgifter
vid en löntagares dödsfall vore oguldet skulle avkortas. Om
amorteringstiden nu skulle utsträckas utöver vad som förut föreslagits,
syntes det därför direktionen såsom ett oeftergivligt villkor för undvikande
av förlust för kassorna, att vad av dylika avgifter vid löntagares
dödsfall kunde vara oguldet skulle av statsverket gäldas.

Även tofde i sådant fall oguldna årsavgifter böra gäldas av statsverket,
enär väl de flesta dödsfall, som inträffade efter krigstjänstgöringstidens
slut men innan avgifterna vore till fullo guldna, berodde på skador
eller ansträngningar under krigstjänstgöringstiden och riksdagen ju redan
medgivit, att oguldna avgifter för under krigstjänstgöringstiden avlidna
löntagare skulle gäldas av statsverket. I annat fall skulle ju efter familjeförsörjarens
frånfälle — ett nog så kännbart slag i och för sig själv —
stärbhuset komma att betungas med erläggande av i många fall avsevärda
belopp, något som syntes direktionen väl hårt och knappast staten
värdigt, i synnerhet som den ifrågasatta åtgärden att framskjuta tiden
för avgifternas erläggande icke varit föranledd av från löntagarnas sida
framställda önskningar.

Under förutsättning alltså, att efter krigstjänstgöringstiden avlidna
delägares oguldna avgifter, åtminstone retroaktiv-, befordrings- och övergångsavgifter,
gäldades av statsverket, ansåge direktionen efter numera
vunnen erfarenhet ur alla synpunkter lämpligast, att avgiftsbetalningen
ordnades så, att löntagare, som åtnjöte anstånd med inbetalandet av
pensionsavgifterna, efter krigstjänstgöringen tillätes erlägga desamma
under loppet av en mot krigstjänstgöringstidens längd svarande tidsperiod,
och tilläte sig direktionen i sådant avseende föreslå följande förnyade
stadgeförslag:

''Om delägare varit till krigstjänstgöring inkallad och därunder uppburit krigslön,
skall av vederbörande redogörare vid den efter krigstjänstgöringstidens slut infallande
första och därpå följande kvartalsuppbörder genom proportionerliga avdrag å
lönen innehållas så mycket, att de under krigstjänstgöringstiden belöpande pensionsavgifterna
till arméns pensionskassa och arméns nya änke- och pupillkassa kunna
vara till fullo guldna inom loppet av en tidsrymd lika lång som delägarens krigstjänstgöringstid.
’

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 137. 7

, .,1 ^rå&a om huru nya änkekassans eventuella brist på medel för bestridande
av pensionermgskostnaderna i följd av mobiliserade löntagare
medgivet anstånd med avgiftsbetalningen borde täckas, ville direktionen

under erinran darom, att direktionen under år 1915 från förslagsanslaget
till armens pensionskassas egen pensionering och till fyllnadspensioner
utbekommit likvid för 1914 års avgifter till arméns nya änkePuPlllka8Sa
for under sagda år mobiliserade löntagare, vilka avgifter
enligt bestämmelse 1 1914 års krigsavlöningsreglemente skulle gäldas av
statsverket — endast hänvisa till i statskontorets skrivelse av den 16
september 1916 härutinnan gjorda uttalande, som även vunnit riksdagens
godkännande och naturligen avsåge såväl arméns pensionskassa som
arméns nya änke- och pupillkassa.

. „ braV,d“ 21 dfCember !,9!7 har Kungl Majrt för tiden intill

c- , 7 . ^gsuvlomngsreglemente blivit i vederbörlig ordning fastställt den 21 decem''
föreskrivit, att för delägare i arméns pensionskassa och arméns nya ber 19‘7''
anke- och pupillkassa, vilken varit inkallad till krigstjänstgöring och
därunder uppburit krigslön, skall av vederbörande redogörare vid den
etter kngstjanstgöringstidens slut infallande första och därpå följande
kvartalsuppborder genom proportionerlig» avdrag å lönen innehållas så
mycket, att de avgifter till nämnda kassor, med vilkas inbetalande delagaren
under kngstjänstgöringstiden åtnjutit anstånd, kunna varda till
iullo guldna inom loppet av en tidsrymd lika lång som delägarens krigstjanstgonngstid.
Därjämte har föreskrivits, att, i den händelse delägare
dor under den tid, _ inbetalning av omförmäld a avgifter pågår, direktionen
over arméns pensmnskassa skall äga inkomma med förslag rörande
sattet tor gäldande av ännu for samma delägare resterande avgifter.

Rrigsavlöningsreglementet av den 11 juni 1915 upphörde att gälla Departementsmed
utgången av ar 1916. horut omförmälda bestämmelse angående chefenanstånd
med inbetalning av pensionsavgifter under krigstjänstgöringstid
har emellertid oförändrad influtit såväl i det nu gällande krigsavlöningsreglementet
av den 24 november 1916 som ock i det förslag till nytt
sadant reglemente, som genom Kungl. Maj:ts proposition den 31 december
iyi7ci\nr ^ underställts innevarande års riksdags prövning.

• .+ Så®°“ av0den föregående redogörelsen framgår, har riksdagen medgivit,
att de pa grund av förenämnda bestämmelse i krigsavlönintrsree-lementet
oguldna avgifter till arméns pensionskassa och arméns nya änkeoch
pupillkassa ma gäldas av statsverket, för den händelse löntagaren
avlidit under kngstjänstgöringstiden. Eljest skola dessa avgifter efter

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 137.

krigstj änstgöringstidenB slut inbetalas av löntagaren enligt de närmare
föreskrifter, som det ankommer på Kungl. Maj:t att meddela. Provisoriska
bestämmelser i förevarande hänseende, avsedda att gälta för
tiden intill dess nytt krigsavlöningsreglemente blivit fastställt, hava, såsom
förut nämnts, blivit utfärdade, och har därvid tiden för verkställande
av ifrågavarande inbetalning ansetts lämpligen böra sättas i relation till
mobiliseringstidens längd.

Enligt gällande reglementen för arméns pensionskassa .och arméns
nya änke- och pupillkassa skall avkortning äga rum av sådana retroaktiv-,
övergångs- och befordringsavgifter till nämnda kassor, som vid
delägares frånfälle äro oguldna. Da, särskilt för nen händelse, inbetalningen
av ifrågavarande avgifter fördelas på en relativt lång tidsrymd,
avsevärd förlust kan komma att genom sådan avkortning tillfogas kassorna
finner j ag mig böra tillstyrka, att staten övertager berörda
förlustrisk, eller med andra ord att förenämnda vid delägares frånfälle
oguldna avgifter gäldas av statsverket.

Vad därefter angår de vid delägares dödsfall oguldna årsavgifter
till omförmälda kassor, anser jag, i likhet med direktionen över arméns
pensionskassa, det vara med billighet överensstämmande, att avliden delägares
stärbhus befrias från skyldighet att inbetala även dylika avgifter
samt att jämväl dessa gäldas av statsverket.

Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå

riksdagen medgiva, .. ,

att, därest delägare i arméns pensionskassa och arméns nya ankeoch
pupillkassa avlider, innan inbetalning skett av sådana avgifter till
nämnda kassor, med vilkas erläggande anstånd jämlikt gällande krigsavlöningsreglemente
åtnjutits, ifrågavarande vid dödsfallet oguldna avgifter
må gäldas av statsverket.»

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Thomas AcUercreutz.

Stockholm, X. L. Beckmans Boktr., 1918.