Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 133.

1

Nr 133.

Kungl. Maj ds nådiga proposition till riksdagen angående
resebidrag till vissa patienter vid radiumhemmet i Stockholm;
given Stockholms slott den 1 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att för beredande av bidrag, enligt i statsrådsprotokollet angivna
grunder, till medellösa eller mindre bemedlade personer för resor till
radiumhemmet i Stockholm bevilja

dels på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag å 8,000 kronor,
dels ock på tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag å 4,000 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 118 käft. (Nr 133.)

2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 133.

Svenska cancerföreningens

Stockholmsavdelnings

styrelse.

Utdrag av ''protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1
mars 1918.

N ärvarand e:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:

I en den 5 februari 1918 dagtecknad skrivelse har svenska cancerföreningens
Stockholmsavdelnings styrelse hemställt om vidtagande av
åtgärder för beredande av statsbidrag till resekostnader för vid avdelningens
sjukhem i Stockholm, det s. k. radiumhemmet, vårdade patienter.

Styrelsen har därvid anfört följande:

»På radiumhemmet behandlas patienter från alla delar av vårt land, därav
det största antalet för kräftsjukdom.

Under år 1917 har vid hemmet vårdats 1,410 patienter, av vilka flertalet
upprepade gånger under året åtnjutit vård å hemmet.

I och för en framgångsrik behandling av dessa sjuka är det av yttersta
vikt, att patienterna på regelbundna tider, med en eller flera månaders mellanrum,
inställa sig till undersökning och ny behandling. Försummad inställelse kan

Kungl, Maj ds Nåd. Proposition Nr 133

3

i ett givet fall icke blott äventyra det redan vunna resultatet, utan också för all
framtid förstöra utsikterna till varaktig hälsa.

Av de vid liemmet under 1917 vårdade patienterna hava icke mindre än
395 varit från landsorten. För dessa i regel mycket fattiga patienter har det
mött stora svårigheter att inställa sig vid hemmet så ofta som erfordrats. Visserligen
äro avgifterna till hemmet tack vare enskilda personers välgörenhet,
mycket låga. Så utgör dagavgiften för vård å allmän sal 2 kronor för dygn
och har icke, trots dyrtiden, stegrats. För röntgenbehandlingar erlägga dessa
patienter en avgift av 3 kronor per behandling samt för radiumbehandlingarne
1—5 kronor. Obemedlade patienter, som ej erhållit understöd för behandling
av kommun, hava gratis behandlats, men kostnaden för de upprepade, ofta långa
resorna hava utgjort ett hinder, som det ej varit lätt att övervinna.

Sedan nu järnvägarnas biljettpriser från 1918 års början avsevärt höjts och
alla levnadskostnader ytterligare stigit, hava sagda svårigheter för mindre bemedlade
patienter ökats i hög grad, så att åtskilliga patienter, trots inkallelse
till behandling, icke kunnat infinna sig. Det är därför fara värt, att sjukhuset
icke skall kunna effektivt fortsätta sin vård av avlägset boende fattiga patienter
och dessa alltså gå miste om en behandling, som kan bereda dem väsentlig
lindring i deras sjukdom och som i åtskilliga fall är deras enda räddning till livet.

Då det alltså måste vara ett synnerligen b ehj ärtan svart ändamål att bereda
dessa fattiga sjuka möjlighet att infinna sig vid hemmet för fortsatt behandling
och då statsmakterna redan förut genom det på Kungl. Maj:ts proposition av
1917 års riksdag åt svenska cancerföreningens Stockholmsavdelning beviljade
anslag till inköp av radium för radiumhemmets behov visat sig uppskatta hemmets
allmänt gagnande verksamhet, vågar avdelningens styrelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att av statsmedel bidrag måtte beredas till halva resekostnaderna för
sådana medellösa eller mindre bemedlade patienter, som för undersökning eller
behandling behöva resa från landsorten till radiumhemmet.

Utdelningen av dylika reseunderstöd torde lämpligast kunna ske sålunda, att
patienten själv eller vederbörande kommun betalar resan till sjukhemmet, men
biljettavgiften för hemresan erlägges av det begärda anslaget genom hemmets
försorg, varvid i varje fall verifikation på därför särskilt fastställt formulär erhålles
från biljettexpeditionen om erlagda biljettpriset.

Rätt till åtnjutande av dylikt reseunderstöd torde böra tillkomma i första
hand sådana patienter, som innehava vederbörande myndighets betyg om medellöshet,
men även sådana patienter, som, ehuru ej helt medellösa, dock, enligt
av hemmet inhämtade upplysningar, äro i så små omständigheter, att deras resa
till hemmet genom de höga biljettpriserna äro mycket försvårade eller helt förhindrade.
»

På grund av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att Kungl.
Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition därom, att till radiumhemmets
förfogande under år 1918 måtte ställas ett belopp av förslagsvis
10,000 kronor att därmed täcka halva resekostnaden för obemedlade
eller mindre bemedlade patienter från landsorten, som vid hemmet vårdas,
med skyldighet för hemmet att, på sätt som Kungl. Maj:t bestämde,
redovisa för medlens användning och att till statsverket återbära icke
för ändamålet använda delar av anslaget.

4

Medicinal styrelsen.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 133.

_ På grund av remiss har medicinalstyrelsen den 18 februari 1918
avgivit utlåtande i ärendet. Styrelsen har därvid till en början anfört
följande:

>1 likhet med vad i ansökningen framhållits anser även medicinalstyrelsen
det vara ett synnerligen behjärtansvärt ändamål att för obemedlade och mindre
bemedlade, i landsorten bosatta sjuke bereda möjlighet att infinna sig vid radiumhemmet
i Stockholm för undergående av behandling därstädes. Detta måste till
och med anses utgöra ett verkligt statsintresse, enär många av dessa sjuka, särskilt
de ^som lida av svårare former av kräftsjukdom och lymfkörteltuberkulos,
kunna, på den ståndpunkt behandlingen av dessa sjukdomar för närvarande stårj
endast genom den vid detta hem lämnade behandlingen återvinna hälsa och arbetsduglighet
eller åtminstone erhålla väsentlig lindring i sitt lidande. Erfarenheten
har nu, såsom även i ansökningen framhålles, ådagalagt, att den vid hemmet
lämnade behandlingen ofta nog måste, för att bliva effektiv, meddelas i flera
repriser. Under mellantiderna kan patienten vistas i sitt hem och behöver således
icke kvarligga vid anstalten, vilket naturligtvis både för patienten och för
radiurnhemmet medför bestämda fördelar. En stor del av de vid hemmet behandlade
sjuka utgöres emellertid just av dessa alldeles obemedlade eller åtminstone
mindre bemedlade personer. För dessa möta naturligtvis avsevärda svårigheter,
för att icke säga oöverstigliga hinder, att på egen bekostnad företaga
dessa upprepade resor för inställelse vid anstalten. Därest åter statsbidrag, i
en eller annan form, till dessa resors företagande vore att påräkna, förefunnes
större möjlighet för ifrågavarande sjuke att, efter kallelse till inställelse vid anstalten,
därstädes infinna sig för behandlingens fortsättande. Medicinalstyrelsen
vill därför på det livligaste tillstyrka, att åtgärder i sådan riktning vidtagas.

I detta sammanhang tillåter sig medicinalstyrelsen erinra, hurusom, enligt
härför av Kungl. Maj:t efter riksdagsbeslut i ärendet givna bestämmelser, bidrag
av statsmedel. — hela avgiften för själva färdkostnaden — utgår till resor, som
företagas för inställelse till behandling vid vanföreanstalterna och vid kustsanatorierna.
Då emellertid i nu föreliggande ansökning icke begärts större bidrag
från statens sida än att detta skulle täcka endast halva resekostnaden, anser
sig styrelsen icke böra, åtminstone för det närvarande, ifrågasätta, att staten
skulle i vidsträcktare mån än som föreslagits deltaga i dessa kostnader.»

Beträffande det anslagsbelopp, som för åren 1918 och 1919 kan
bliva för ifrågavarande ändamål erforderligt, samt sättet för anslagets
utbetalning har medicinalstyrelsen anfört följande:

»Styrelsen för svenska cancerföreningens Stockholmsavdelning har själv beräknat
ett års behov utgöra 10,000 kronor. Då några grunder för denna beräkning
icke anförts, har medicinalstyrelsen sökt utföra en sådan. I ansökningen
meddelas, att av de under år 1917 vid hemmet vårdade patienterna ett antal av
395 varit från landsorten. Ungefär hälften av detta antal, således omkring 200,
lära nu, enligt vad för styrelsen under hand uppgivits, kunna anses såsom obemedlade
eller mindre bemedlade. Likaså har för medicinalstyrelsen meddelats, att
en patient kan beräknas, i genomsnitt, behöva infinna sig fyra gånger om året
vid anstalten för undergående av behandling. Detta skulle således medföra om -

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 133. f>

kring 1,600 resor om året (fram och åter). Med ledning av vad den ungefärliga
medelkostnaden visat sig liava utgjort för de vanföras inställelse vid vederbörande
anstalt, eller omkring 10 kronor — snarare något över än under —
skulle således hela totalkostnaden för ett års resor utgöra 16,000 kronor; för två
år således 32,000 kronor. Statens anpart härav, beräknad till hälften, blir således
för två år 16,000 kronor. Då beräkningarna naturligtvis icke göra anspråk på
att vara fullt exakta, bör anslaget ifråga givas förslagsanslags natur.

Beträffande frågan i vilken form denna statens anpart lämpligen bör uttagas
kunna olika utvägar komma i beakttande. Hittills har i liknande fall förfarits
så, att det anslag, staten förklarat sig villigt bidraga med, utgått för såväl resan
till respektive anstalt som ock återresan därifrån. I nu föreliggande ansökning
åter, enligt vilken staten skulle bidraga med halva resekostnaden, ifrågasattes den
lösningen, att patienten själv eller vederbörande kommun betalar resan till sjukhemmet,
men att biljettavgiften för hemresa erlägges av det begärda anslaget
genom hemmets försorg. Enligt vad för medicinalstyrelsen meddelats, skulle
detta hava föreslagits med hänsyn till den enkelhet, som skulle vara med detta
sätt förenat. Yilkendera formen som väljes, torde få anses likgiltigt, då resultatet
nog i realiteten kommer att bli ungefär enahanda i båda fallen, och medicinalstyrelsen
har för sin del icke någon erinran att göra mot att det i ansökningen
angivna sättet av Kungl. Maj: t fastställes, så mycket mera som detta sätt
onekligen är enkelt och till synes även praktiskt.

Sökanden anhåller, att det belopp, som må varda beviljat, ställes till
radiumhemmets förfogande, det vill säga styrelsen för svenska cancerföreningens
Stockholmsavdelning, mot redovisningsskyldighet. Det förefaller emellertid
vara det enda riktiga, att anslaget ifråga förvaltas av någon central statsmyndighet,
förslagsvis medicinalstyrelsen. Medicinalstyrelsen kan då på rekvisition
av avdelningens styrelse tillhandahålla denna senare lämpliga och erforderliga
belopp, varefter sistnämnda styrelse har att tid efter annan, förslagsvis
för kvartalsperioder, till medicinalstyrelsen avgiva redovisning för de använda
medlen».

Beträffande svenska cancerföreningens organisation och verksamhet
samt särskilt dess Stockholmsavdelnings ekonomiska ställning m. m.
lämnades en utförlig redogörelse vid behandlingen i nästlidet års statsverksproposition
av frågan om beviljande av anslag för inköp av radium
för det s. k. radiumhemmets räkning. I fråga om den ingripande betydelse,
radiumhemmet ägt vid behandlingen av kräftsjukdomarna, lärer
det därför vara tillfyllest att hänvisa till denna redogörelse. Då dylik
behandling, enligt vad medicinalstyrelsen framhållit, i många fall endast
kan äga rum vid radiumhemmet, sjrnes den nu gjorda framställningen
om beviljande av anslag som bidrag till resekostnaderna för vissa patienter
vid hemmet vara förtjänt av allt understöd från statsmakternas
sida. Sådant bidrag av statsmedel utgår även, såsom medicinalstyrelsen
framhållit, redan nu till resor, som företagas för inställelse till behandling
vid vanföreanstalterna och kustsanatorierna.

Departe ments chefen.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 133.

Statsbidrag torde böra utgå endast i sadant fall, då patient är medellös
eller mindre bemedlad och saknar anhöriga, som äro pliktiga och i
tillfälle att betala hans resa.

Beträffande storleken av statsbidraget har i ansökningen ifrågasatts,
att staten skulle gälda halva resekostnaden, medan återstoden skulle bestridas
av patienten själv eller vederbörande kommun. I likhet med
medicinalstyrelsen finner jag det kunna ifrågasättas, huruvida ej, därest
det med statsbidraget åsyftade ändamålet helt skall kunna vinnas, staten
borde bidraga med större belopp än sålunda angivits. För närvarande
och i avvaktan på. vidare erfarenhet lärer man emellertid kunna stanna
vid vad i ansökningen föreslagits, därvid emellertid ej sådana villkor
torde böra uppställas, att hinder möter mot att den återstående hälften
av resekostnaden bestrides på annat sätt än i ansökningen förutsatts,
såsom exempelvis i förekommande fall av de till pensionsstyrelsens förfogande
ställda medlen för vidtagande av åtgärder till förebyggande och
hävande av invaliditet.

Därest statsbidraget utgår enligt nu angivna grunder, har medicinalstyrelsen
beräknat det årliga anslagsbehovet för ändamålet till omkring
8,000 kronor. Ett förslagsanslag å extra stat bör därför äskas
lör år 1919 å nämnda belopp. Då med hänsyn till de för närvarande
uppdrivna resekostnaderna bestämmelserna såvitt möjligt böra tillämpas
jämväl under år 1918, efter det riksdagens beslut i ämnet fattats, lärer
tillika å tilläggsstat för år 1918 böra begäras ett förslagsanslag å 4,000
kronorI likhet med medicinalstyrelsen anser jag lämpligt, att för
ändamålet beviljade medel ställas till medicinalstyrelsens förfogande för
att mot redovisningsskyldighet tillhandahållas avdelningens styrelse.

Beträffande sättet för statsbidragets utbetalande synes någon erinran
ej vara att göra mot vad i sådant avseende föreslagits. Emellertid torde
det ankomma på Kungl. Maj:t att efter medicinalstyrelsens hörande härutinnan
meddela de bestämmelser, som kunna anses mest ändamålsenliga.

Slutligen ber jag få meddela, att, enligt vad chefen för finansdepartementet
upplyst, ur budgetens synpunkt hinder icke synes möta
för äskande .av de nu ifrågasatta anslagen, oaktat medel för ändamålet
ej beräknats i statsverkspropositionen.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kung-1.
Maj :t måtte föreslå riksdagen

att för beredande av bidrag, enligt av mig
förordade grunder, till medellösa eller mindre be -

Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 133. 7

medlade personer för resor till radiumhemmet i Stockholm
bevilja

dels på extra stat för år 1919 ett förslagsanslag
å 8,000 kronor,

dels ock på tilläggsstat för år 1918 ett förslagsanslag
å 4,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnade, att proposition i ämnet skulle
till riksdagen avlåtas av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.