Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 132.

1

Nr 132.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
tillstånd för två befattningshavare i civildepartementet att
för rätt att åtnjuta äldtrstillägg tillgodoräkna sig viss
tjänstgöring; given Stockholms slott den 1 mars 1918.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed loreslå riksdagen
medgiva,

att kanslirådet i civildepartementet Carl Johan Carlberg och förste
kanslisekreteraren i samma departement Niklas August Lindhult må för
rätt till åtnjutande av med deras befattningar förenade ålderstillägg tillgodoräkna
sig föregående tjänstgöring i nämnda departement, Carlberg
under tiden från och med den 1 januari 1913 till och med den 31 december
1917 samt Lindhult från och med den 29 augusti 1913 till och
med den 31 december 1917.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

GUSTAF.

Axel Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 117 käft. (Nr 132.)

1

2

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 132.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1
mars 1918.

Närvarande:

Hans excellens hen- statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden Petersson,

Schotte,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Rydén,

Undén,

Thorsson.

Departementschefen, statsrådet Schotte anförde härefter:

I en till Kungl. Maj:t ingiven framställning angående lönereglering
för Kungl. Maj:ts kansli, avgiven av kommitterade för ämbets- och
tjänstemän inom kansliet, både kommitterade bland annat framhållit, att
de amanuenser, som efter den nya löneregleringens ikraftträdande komme
att befordras till ordinarie befattningar inom departementen och som
under avsevärt lång tid där varit extra ordinarie tjänstemän, borde för
åtnjutande av ålderstillägg få tillgodoräkna sig någon del av den tid, de i
sistnämnda egenskap tjänstgjort. Liknande förmån borde enligt nämnda
framställning beredas de amanuenser och kanslisekreterare, som på grund
av Kungl. Maj:ts beslut uppehållit mera stadigvarande förordnanden såsom
extra föredragande eller såsom vikarier å ordinarie tjänst.

3

Kun f/l. Matris Nåd. Proposition Nr 132.

1902 års löneregleringskommitté, till vilken ifrågavarande fram- 1902pipställning
remitterades, yttrade i sitt betänkande den 15 februari 1911 kommitt6.
ano-ående reglering'' av löneförbållanden m. m. vid statsdepartementen
(sid. 551) följande:

De i berörda framställning framhållna synpunkter kunde för visso med
hänsyn till do i befordrings- och även andra avseenden ogynnsamma förhallanden,
som under en lång tid varit rådande inom statsdepartementen, synas behjärtansvärda
och därför till en viss grad förtjänta av beaktande. Emellertid kunde ej
förnekas, att ett realiserande av ovanberörda önskemål skulle i olika avseenden
kunna medföra konsekvenser, vilka kommittén ej kunde till deras räckvidd overskåda,
och funne sig kommittén vid detta förhållande icke kunna förorda vad

sålunda ifrågasatts. „ , OJ .. .... ,___

I yissa departement tjänstgjorde för det dåvarande åtskilliga personer såsom
extra befattningshavare (extra byråchef, extra kanslisekreterare och extra ordinarie
aktuarie), till vilka befattningars uppehållande riksdagen på extra stat ar etter år
anvisat särskilda medel, motsvarande med vissa »pensionsavdrag» avlöningsförmånerna
för ordinarie befattningshavare av samma grader. I fråga, om ratt tor
de å dessa extra befattningar tjänstgörande att för avlönmgsforhojnmg genom
ålderstillägg få tillgodoräkna sig viss tjänstgöringstid före de nya staternas ikraftträdande
förelåge enligt kommitténs mening andra förhallanden an beträdande de
i ovan berörda framställning omförmälda befattningshavare.. „

Rätt att för löneförhöjning tillgodoräkna sig tjänstgöring a dylik tjänst pa
extra stat hade hittills medgivits i ett flertal särskilda fall och 1 regel 1 samband
med den extra tjänstens förvandling till ordinarie.

Kommittén funne ett dylikt medgivande för statsdepartementens vidkommande
berättigat och förordade, att befattningshavare, som utnämnts att tran och
med de nya lönestaternas trädande i kraft innehava ordinarie tjänst 1 statsdepartement,
måtte för erhållande av löneförhöjning tillgodoräknas den tid, varunder han
omedelbart före nämnda ikraftträdande på grund av stadigvarande förordnande 1
departement bestritt tjänst av motsvarande lönegrad med av riksdagen a extra
stat anvisad avlöning, kansliråd alltså extra byråchefstjanst och kanslisekreterare,
förste eller andre, extra kanslisekreterartjänst samt aktuarie extra ordinarie
aktuarietjänst.

I enlighet med berörda synpunkter angående tillgodoräknande av 1r®k187da&grs
viss förutvarande tjänstgöring för åtnjutande av löneförhöjning godkände
1917 års riksdag vid antagandet av nya ordinarie avlöningsstater för de
särskilda statsdepartementen, att tillämpas från och med år 1918, för åtnjutande
av de i nämnda stater upptagna avlöningsförmåner vissa villkor
och bestämmelser. I fråga om ålderstillägg stadgades sålunda, a,tt
befattningshavare, som utnämnts att från de nya staternas ikraftträdande
eller från och med dag under år 1917 vara innehavare av ordinarie
tjänst i statsdepartement, finge för erhållande av löneförhöjning tillgodoräknas
den tid, varunder han omedelbart före tillträdet till befattningen
på grund av stadigvarande förordnande i departementet bestritt tjänst

4

llderstillägg
åt
kanslirådet
Carl b er g.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 132.

av motsvarande lönegrad med av riksdagen å extra stat anvisad avlöning,
kansliråd alltså extra byråchefstjänst och kanslisekreterare, förste
eder andre, extra kanslisekreterartjänst samt aktuarie extra ordinarie
aktu ariebefattnino\

o

. Utöver vad löneregleringskommittén föreslagit, stadgades därjämte
i enlighet med Kungl. Majrts förslag i ämnet, rätt för befattningshavare’
vilken utnämnts att från de nya staternas ikraftträdande vara innehavare
av andre kanslisekreterarbefattning och förut varit anställd som amanuens
i departementet, att under särskilda angivna förutsättningar för erhållande
av löneförhöjning tillgodoräkna sig viss del av tiden för nämnda amanuenstjänstgöring.

Andra särskilda utskottet vid 1917 års riksdag, vilket, förutom
Kungl. Majrts proposition till samma riksdag angående reglering av
löneförhållanden m. m. vid statsdepartementen, förehade till behandling
två likalydande motioner, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta
att samma rätt i fråga om ålderstilläggs åtnjutande, som i berörda proposition
föreslagits skola tillerkännas extra kanslisekreterare, måtte tillerkännas
jämväl de tillförordnade kanslisekreterarna, yttrade i sammanhang
med att utskottet icke ansåg sig böra tillstyrka motionerna följande:
»Därest särskilda förhållanden sådant föranleda, torde Kungl. Maj it icke
underlåta. att underställa riksdagens prövning, i vad mån ett dylikt med givande

i ett eller annat fall skulle kunna vara av omständigheterna
pakallat».

Ino“ civildepartementet finnas två befattningshavare, beträffande
vilka sådana^ särskilda förhållanden synas föreligga, att de böra för erhållande
av ålderstillägg få tillgodoräkna sig viss föregående tjänstgöring
av annat slag än som i avlöningsvillkoren avses, nämligen kanslirådet
Carl Johan Carlberg och förste kanslisekreteraren Niklas August
Lmdhult. ö

Carlberg förordnades redan den 30 oktober 1903 att till nämnda års
slut såsom byråchef handlägga ärenden, som röra elektriska anläggningar
för belysning eller arbetsöverföring samt enskilda telefonanläggningar;
och har Carlberg sedermera, till dess han utnämndes att från och med
år 1918 vara kansliråd i civildepartementet, årligen erhållit förnyade förordnanden
att såsom byråchef bereda och föredraga omförmälda ärenden
jamte andra grupper av mål, som höra till civildepartementets handläggning.

Till en början erhöll Carlberg, som då var amanuens, utöver sitt
arvode såsom sådan, ersättning från sjätte huvudtitelns anslag till extra

o

Kung/. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 1H2.

utgifter. Från och med år 1906 hava åter medel för ändamålet anvisats
av riksdagen.

Vid sistnämnda års riksdag begärdes nämligen ett särskilt anslag
till en föredragande för ärenden angående elektriska anläggningar m. m.

1 statsverkspropositionen meddelade departementschefen huvudsakligen
följande:

Till följd av ärendenas ökning inom civildepartementet både vissa grupper
av ärenden frånskilts de byråer, till vilka de förut hört, och överlämnats till den
under expeditionschefens direkta tillsyn stående femte byrån. Men då expeditionschefens
övriga göromål icke medgåvo honom att, utom i undantagsfall, själv bereda
eller föredraga ärenden, hade åliggandet därmed i stället överlämnats åt
underordnade tjänstemän inom departementet. Eu fastare organisation av femte
byrån vore emellertid i hög grad önskvärd.

Det vore likväl icke departementschefens avsikt att föreslå vidtagande av åtgärder
för upprättande av ännu en ordinarie kanslirådsbefattning. Under dåvarande
förhållanden syntes nämligen detta vara mindre lämpligt, när frågan om
inrättande av en regeringsrätt med därav möjligen följande omorganisation av
Kungl. Maj:ts kansli ännu vore svävande. Departementschefen inskränkte sig
därför till att hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att på extra
stat uppföra ett anslag att utgå till särskild föredragande, av mål rörande elektriska
anläggningar ävensom av andra av departementschefen anvisade ärenden.

Skulle vad sålunda åsyftats kunna genomföras, vore det departementschefens
avsikt att, utom de ärenden, som redan hörde till den femte byrån, dit även
överföra en del mål från tredje byrån, vilken för det dåvarande handlade mål
rörande allmänna arbeten, hälsovården, sociala frågor, riksgränsen, lappar m. m.
ävensom, med angiven inskränkning, försäkringsåren den. Redan den skiftande
beskaffenheten av de till denna byrå hörande ärenden gjorde en annan fördelning
önskvärd. Även vore antalet ärenden å byrån anmärkningsvärt stort. Ärenden
rörande allmänna arbeten stode på grund av sin beskaffenhet och med hänsyn
till de underordnade myndigheter, som handlade dem, i ett visst sammanhang
med målen rörande elektriska anläggningar och syntes för den skull i främsta
rummet komma i fråga till avskiljande från tredje och överlämnande till femte
byrån.

Det vore jämväl att märka, att ett icke obetydligt, ehuru icke i siffror mätbart
arbete sedan gammalt ålåge femte byrån, i det att byråns tjänstepersonal
tillhandaginge departementschefen och expeditionschefen med allehanda utredningar
och uppdrag, särskilt sådana av mer tillfällig och brådskande beskaffenhet.
Slutligen krävde de elektriska målen i allmänhet ganska betydande tid. Den
ifrågasatta befattningen komme således att bereda sin innehavare full sysselsättning.

Den särskilda ersättning, som borde utgå till omförmälde föredragande,
hade departementschefen ansett icke böra bestämmas lägre än till 2,500 kronor.

Önskvärdheten därav att den ifrågasatta anordningen redan år 1906 kunde
tillämpas syntes nödvändiggöra, att anslag därför redan för sistnämnda år bleve
tillgängligt.

Kungl. Maj:t föreslog i enlighet härmed riksdagen att såsom gottgörelse
till en särskild föredragande inom civildepartementet av ärenden

6

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 132.

rörande elektriska anläggningar ävensom vissa andra mål, efter därom
av departementschefen meddelad bestämmelse, på extra stat för år 1907
till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett belopp av 5,000 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att låta av detta belopp förskottsvis under år 1900
av tillgängliga medel utanordna 2,500 kronor.

Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit bifölls av riksdagen.

Anslag å 2,500 kronor såsom gottgörelse till en särskild föredragande
inom civildepartementet av ärenden rörande elektriska anläggningar
m. m. anvisades även av 1907 års riksdag för år 1908.

Vid 1908 års riksdag gjordes i statsverkspropositionen framställningom
förhöjning av gottgörelsen till förenämnda särskilda föredragande.

Det erinrades i sådant hänseende av vederbörande departementschef, att de
mai och ärenden, som anförtrotts åt bemälde föredragande och vilka handlades
å civildepartementets s. k. femte byrå, vore, förutom ärenden rörande elektriska
anläggningar, mål rörande allmänna arbeten, Trollhätte kanal- och vattenverk,
järnvägstaxor, bolagsordningar för järnvägsaktiebolag samt kammarrättens revisionsanmärkningar
mot järnvägsstyrelsen. Därjämte behandlades å denna byrå
åtskilliga ärenden rörande regeringen, förordnanden inom departementet m. m.

Ifrågavarande ärenden, av vilka en del vore synnerligen tidsödande, hade,
såsom för övrigt arbetet inom departementet i dess helhet, visat tendens till
ständig ökning.

Det arbete, som krävdes av den särskilda föredraganden, vore dåmera också
fullt jämförligt med en byråchefs. Det syntes för den skull, som skulle den
därför bestämda särskilda gottgörelsen vara väl ringa och en ökning i det årliga
anslaget av 500 kronor få anses vara väl motiverad.

Därest Kungl. Maj:t och riksdagen skulle komma att för år 1908 bevilja ett
extra lönetillägg för åtskilliga ämbets- och tjänstemän, syntes billigt, att ifrågavarande
föredragande jämväl bereddes förbättring i sina avlöningsförmåner för
år 1908.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen att såsom gottgörelse till en särskild föredragande inom civildepartementet
av ärenden rörande elektriska anläggningar ävensom vissa
andra mål, efter därom av departementschefen meddelad bestämmelse,
på extra stat för år 1909 till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett belopp
av 3,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta av detta belopp
förskottsvis under år 1908 av tillgängliga medel utanordna 500 kronor.

Riksdagen, som fann den föreslagna ökningen av ifrågavarande
anslag vara av behovet påkallad, biföll framställningen.

Härefter anvisade 1909 års riksdag som gottgörelse till den extra
föredraganden för år 1910 ett belopp av 3,000 kronor.

I statsverkspropositionen till 1910 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t
riksdagen att för avlönande av eu extra föredragande inom civildeparte -

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr :V>''2

7

mentet på extra stat för år 1911 anvisa ett belopp av 7,000 kronor,
därav 2,500 kronor skulle anses utgöra tjänstgöringspenningar.

I detta ämne anförde vederbörande departementschef uti propositionen
bifogat statsrådsprotokoll, bland annat, följande:

Utöver de av riksdagen under föregående år till en särskild föredragande
för elektriska anläggningar m. m. anvisade belopp både denne föredragande, en
amanuens i departementet, uppburit amanuensarvode, 2,000 kronor.

Det arbete, som krävdes av den särskilda föredraganden, hade blivit fullt
jämförligt med byråchefs. Han nödgades därjämte i mycket utsträckt omfattning
stå allmänheten till tjänst i och för anskaffande av fullständig utredning i ärendena
rörande elektriska anläggningar och därvid föra en tidsödande skriftväxling.

Alla skäl syntes departementschefen därför tala för att honom bereddes avlöningsförmåner,
som ej allt för mycket understege byråchefs.

Den såsom föredragande förordnade tjänstemannen hade dåmera utnämnts
till kanslisekreterare i departementet. Då det emellertid icke vore möjligt att
jämte chefskapet å femte byrån uppehålla kanslisekreterartjänsten, måste annan
förordnas att bestrida denna tjänst. På grund av den stadigvarande beskaffenheten
av detta förordnande och med hänsyn jämväl till tiden för den avsedda
tjänstemannens tjänstgöring i departementet, över 10 år, syntes skäligt, att denne
finge uppbära samtliga de med kanslisekreterartjänsten förenade löneförmåner.

Med anledning därav borde såsom arvode åt den extra föredraganden begäras
ett belopp, motsvarande vad som sammanlagt borde tillkomma honom i avlöning.

Under förutsättning att provisorisk lönereglering för statsdepartementen genomfördes
för år 1911, syntes beloppet skäligen kunna bestämmas till 7,000 kronor,
därav 2,500 kronor borde räknas såsom tjänstgöringspenningar.

Vad anginge förhållandena under år 1910, ansågs ifrågavarande föredragande
böra få behålla lönen, 2,500 kronor, såsom kanslisekreterare och därjämte uppbära
den av riksdagen särskilt anvisade ersättningen. Fyllnad i avlöningen åt
vikarien å kanslisekreterartjänsten kunde för år 1910 anvisas från sjätte huvudtitelns
allmänna besparingar.

Kungl. Maj:ts förenämnda förslag bifölls av riksdagen.

Anslag å samma belopp till den särskilda föredraganden har sedermera
av riksdagen anvisats till och med år 1917. Förutom detta anslag
har Carlberg från och med år 1915 uppburit första ålderstillägget å den till
hans kanslisekreterartjänst hörande lönen eller alltså tillhopa 7,500 kronor.

Såsom förut omförmälts framhöll vederbörande departementschef Departementsredan
i statsverkspropositionen till 1908 års riksdag, att det arbete, som chefenkrävdes
av den särskilda föredraganden, dåmera vore fullt jämnställt med
en byråchefs. Arbetet har därefter åtskilligt ökats, särskilt sedan från
och med år 1913 till handläggning av den särskilda föredraganden hänvisats
jämväl sociala ärenden och ärenden rörande den allmänna pensionsförsäkringen.
Till följd av anhopningen av ärenden å ifrågavarande
byrå har under åren 1916 och 1917 den anordningen måst vidtagas, att

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 132.

ärenden angående elektriska anläggningar i regel handlagts av kanslisekreteraren
å byrån.

Följande sammanställning utvisar ärendenas ungefärliga fördelning
inom civildepartementets byråer under de sista fem åren:

l:a byrån.

2:a byrån.

3:e byrån.

4:e byrån.

5:e byrån.

1913.....................

425

721

695

707

840

1914......................

494

1,119

643

626

862

1915......................

1,230

703

639

833

790

1916.....................

1,210

704

593

780

934

1917......................

605

1,033

750

821

1,211

Av sammanställningen framgår, att ärendena å femte byrån eller
den, som Carlberg förestått, fullt uppgått till samma antal, som i
medeltal belöper på departementets andra byråer. Därtill kommer, att
arbetet å femte byrån så till vida är särskilt betungande, som på denna
byrå handläggas ärenden av ganska olika beskaffenhet. Till femte byråu
höra nämligen ärenden rörande elektriska anläggningar, allmänna arbeten
och bolagsordningar för järnvägsaktiebolag, ärenden som höra till vattenfallsstyrelsens
ämbetsutövning, sociala ärenden, ärenden angående den
allmänna pensionsförsäkringen samt ärenden angående automobiler, eldfarliga
oljor, sprängämnen och lufttrafik. Ehuru Carlbergs avlöning
även under de sista fem åren något understigit det belopp, som utgått
till innehavare av extra byråchefstjänst, torde det arbete, Carlberg fullgjort
under nämnda fem år, fullt hava motsvarat det, som ålegat övriga
byråchefer inom departementet. Och enär, enligt de av Kungl. Maj:t
och riksdagen fastställda villkor och bestämmelser för åtnjutande av avlöningsförmåner
enligt statsdepartementens från och med år 1918 gällande
avlöningsstater, befattningshavare, som utnämnts att från de nya
staternas ikraftträdande vara innehavare av kanslirådstjänst i statsdepartement,
må för erhållande av löneförhöjning tillgodoräknas den tid,
varunder han omedelbart före tillträdet till befattningen på grund av
stadigvarande förordnande i departementet bestritt extra byråchefstjänst,
synes Carlberg böra komma i åtnjutande av samma förmån. Ett särskilt
skäl härför torde vara den långa tid eller mer än 14 år, som Carlberg
tjänstgjort såsom särskild föredragande inom civildepartementet. Under
de sista fem aren har Carlberg icke åtnjutit tjänstledighet av annan anledning
än för fullgörande av offentligt uppdrag.

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 132. 9

Förste kanslisekreteraren Lindkult förordnades den 29 augusti 1913
att bestrida Carlbergs kanslisekreterartjänst, sedan den tjänsteman, som
ditintills uppehållit sistnämnda tjänst, utnämnts till ordinarie kanslisekreterare;
och har Lindhult sedan utan avbrott bestritt Carlbergs kanslisekreterarbefattning,
’ till dess Lindhult utnämndes att från och med år
1918 vara förste kanslisekreterare i civildepartementet.

Vid bedömande av frågan om ålderstillägg åt Lindhult torde man
böra taga hänsyn till, att Lindhults förordnande såsom tillförordnad
kanslisekreterare icke hade sin orsak däri, att den ordinarie innehavaren
av kanslisekreterarbefattningen hade ledighet för sjukdom eller för fullgörande
av kommittéuppdrag eller av annan liknande anledning, utan
berodde på, att arbetet inom civildepartementet under de senare åren
ständigt ökats. För att tillgodose det till följd härav förefintliga behovet
av förstärkta arbetskrafter kunde dock, på grund av det väckta
förslaget angående omorganisation av statsdepartementen, icke lämpligen
beviljas anslag till nya ordinarie tjänster utan endast medel till
extra befattningshavare. I enlighet härmed inrättades inom civildepartementet,
bland annat, den befattning såsom särskild föredragande, vilken
innehades av Carlberg. Av den lämnade redogörelsen för tillkomsten av
denna befattning framgår, att ett stadigvarande behov av en ny byrå
inom civildepartementet får anses vara ådagalagt åtminstone år 1910.
Under sådana förhållanden synes Lindhult ;— vilken allt sedan den 29
augusti 1913 bestritt Carlbergs kanslisekreterartjänst och som därunder
uppburit samtliga med denna tjänst förenade avlöningsförmåner, efter det
frågan härom, på sätt förut omförmälts, underställts prövning av 1910
års riksdag — böra i fråga om rätten till åtnjutande av ålderstillägg vara
att likställa med de extra kanslisekreterare, vilkas avlöning blivit av
riksdagen bestämd och som berättigats att vid utnämning till förste eller
andre kanslisekreterare tillgodoräknas tjänstgöring såsom extra kanslisekreterare
för åtnjutande av ålderstillägg. Alltsedan Lindhult i augusti
1913 erhållit förordnande såsom kanslisekreterare, har han icke åtnjutit
tjänstledighet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att kanslirådet i civildepartementet Carl Johan
Carlberg och förste kanslisekreteraren i samma departement
Niklas August Lindhult må för rätt till åtnjutande
av med deras befattningar förenade ålderstillägg tillBihang
till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 117 häft. (Nr 132.) 2

Ålderst
il lian? Åt
förste

kunslisekreteraren

I>in«l tillit.

Departements chefen.

10

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 132.

godoräkna sig föregående tjänstgöring i nämnda departement,
Carlberg under tiden från och med den 1
januari 1913 till och med den 31 december 1917 samt
Lindhult från och med den 29 augusti 1913 till och
med den 31 december 1917. *

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Carl Stålhammar.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1918.